Produktionskostnader och regionala produktionssystem : [grupprapport, forskarbidrag] : bilagedel 2 till Orter i regional samverkan

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

u -

Vs

II till

Bilagedel §44 “

° v

Orter i

regional f” __

samverkan

IW;

produktions-

kostnader

produktionssystem

Statens offentliga utredningar SOU 1974: 3 Arbetsmarknadsdepartementet

Produktionskostnader

och

regionala produktionssystem

Bilagedel II till

Orter i regional samverkan

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) Stockholm 1974

ISBN 91-38-01849-7 K L Beckmans Tryckerier AB Stockholm 1974 554-0412570

SOU 1974: 3

Förord

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) skall enligt sina dire ktiv samla information om och föreslå samordning av forskningsverksamhet samt definiera forskningsbehov i regionalpolitiska frågor. I rapporten ”Orter i regional samverkan (SOU 1974: l) sammanfattas de senaste årens resultat och sätts in i ett regionalpolitiskt sammanhang. Tidigare har bl. a. rapporten Balanserad regional utveckling” (SOU 197 0: 3) med bilagedelar presenterats. Under ERU: s nu avslutade etapp har en rad forskare och tjänstemän medverkat. I arbetsgrupper har ett samarbete ägt rum. I tre bilagedelar presenteras grupprapporter och bidrag från enskilda forskare. Föreliggande del behandlar produktionskostnader i olika delar av landet. I rapporten redovisas resultaten från den forsknings- och utredningsverksamhet som ERU initierat på grundval av ERU:s av Kungl. Majzt givna uppdrag att utreda regionala produktionskostnadsförhållanden. l Ortsbundna levnadsvillkor (SOU 1974: 2) tas hushållens levnadsförhållanden i olika ortstyper upp. Regionala prognoser i planeringens tjänst” (SOU 1974: 4) behandlar utvecklingen på prognosområdet. Speciellt diskuteras där samordningen mellan prognoser för planering på lokal, regional och nationell nivå. I direktiven för ERU: s produktionskostnadsstudier framhålls att man från riksdagens sida ställt frågor om produktionskostnadsnivån i olika regiontyper. Det har också betonats att underlag för såväl företagsekonomiska som samhällsekonomiska bedömningar bör komma fram av produktionskostnadsstudiema. ”Produktionskostnader och regionala produktionssystem” innehåller kalkyler av båda slagen. Bilagedelen inleds med från den arbetsgrupp inom ERU som haft till uppgift att

enxrapport

genomföra produktionskostnadsstudierna. Ett tvärvetenskapligt samarbete har ägt rum, vilket återspeglas i grupprapporten. Produktionsgruppens rapport ingår som bilaga 7 i ERU:s rapporteringsomgång. Bilaga 8 behandlar regionala beroenden. En viktig bit år därvid kartläggningama av kontaktflödena mellan landets regioner. Kostnaderna för att upprätthålla personkontakter tar en allt större del av produktionskostnadema. I bilaga 9 visas hur företagens produktivitetsförhållanden skiljer sig åt med avseende på lokalisering. Bilaga 10 gäller kostnadsförhållandena i de fyra regioner som produktionskostnadsgruppen valt ut för specialstudier. I samarbete med länsstyrelser och

4 Förord SOU 1974: 3

universitet har bl. a. företagens leveransströmmar och kapacitetsförhållanden granskats. Studierna ligger till grund för de samhällsekonomiska bedömningar som presenteras.

Enligt ERU: s uppfattning är det viktigt att föra ut forskningsresultat

på ett tidigt stadium. Genom att publicera forskarbidragen parallellt med ERU: s egna betänkanden kan de tolkningar och utvärderingar som ERU gör jämföras med primärmaterialet. Ett brett underlag för debatt och beslut kan därmed skapas. ERU framför sitt varma tack till alla som medverkat.

Stockholm den 20 april 1974

För expertgruppen för regional utredningsverksamhet

Ingvar Ohlsson

/Gösta Guteland

SOU 1974: 3

Innehåll

7 Produktionskostnader och regionala Bilaga produktionssystem

I Idémässig och empirisk referensram

Kapitel 1 Produktionskostnaderi olika regioner och ortstyper . . . . 1.1 Bakgrund och problemöversikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Tidigare lokaliseringsutredningars behandling av produktionskostnaderna . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 ERU 70 :s behandling av produktionskostnaderna . . . . . . . . . 1.4 och problemavgränsning . . . . . . . . . . . . . Begreppsdiskussion 2 Rapportens forskningsanknytning och disposition . . . . . Kapitel

H Regionala produktions- och kontaktsystem

3 Produktionssystem och utvecklingsblock . . . . . . . . . . . . 31 Kapitel 3.1 Synsätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 3.2 Orter och regioner i leveransundersökningen . . . . . . . . . . . . . 32 3.3 av leveransundersökningen . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Uppläggning 3.4 Produktionssystem i olika ortstyper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 3.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 Lokala utvecklingsblock 3.6 Indirekta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 produktionssamband 3.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Exempel på ett utvecklingsblock 3.8 Sammanfattande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 utvärdering Kapitel 4 Regionala aspekter på det svenska produktionssystemet . 59 4.1 Produktionssystem - verksamhetssystem . . . . . . . . . . . . . . . 59 4.2 Sysselsättningsförändringari moderna verksamhetssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 4.3 Exempel på regionala kontaktmönster . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 4.4 Sammanfattande jämförelse mellan olika kontaktmönster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Kapitel 5 Transportmöjligheter och transportkostnader . . . . . . .. 87 5.l Godstransporter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 5.2 Persontransporter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 5.3 Slutsatser i anslutning till tvâ principskisser . . . . . . . . . . . . . l 17

6 Innehåll SOU 1974: 3

IH Tillverkningsföretagens produktionsförhållanden

Kapitel 6 Produktivitetsskillnader och kostnadssamband inom tillverkningsindustrin . . . . . . . . . . . . 125 6.1 Regionala produktivitetsskillnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 6.2 Vinstläge och kostnadsfördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128 6.3 Regionala faktorprisskillnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 6.4 Sammanfattande bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146

Kapitel 7 Byggnads-industrins produkrionskostnader . . . . . . . . . . . 149 7.1 Produktionskostnader och produktivitet . . . . . . . . . . . . . 150 7.2 Löner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 7.3 Byggnadsindustrins leveransmönster . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 7.4 Sammanfattande bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155

IV Företagsservice och offentlig sektors produktionsförhållanden

Kapitel 8 Produktionskostnader och utbud av företagsservice . . 159 8.1 Utbud av företagsservice . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 8.2 Efterfrågan på företagsservice . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 8.3 Sammanfattande bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167

Kapitel 9 Kostnaderna för kommunal tjänsteproduktion . . . . . . . 169 9.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 9.2 Kostnader och produktivitet i den kommunala tjänsteproduktionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 9.3 Kommunernas realkapitaltillgångar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 9.4 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186

V Samhällsekonomiska

utvärderingar

Kapitel 10 Studier av framtida utvecklingsalternativ . . . . . . . . . . . 189 10.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 10.2 Utflyttning av statliga myndigheter från Stockholm några modellförsök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 10.3 Förändringar av det svenska ortssystemet några modellförsök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195

Kapitel ll Samhällsekonomiska kalkyler . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 201 11.1 Vilka tillgångar i omgivningen skall ingå i en samhällsekonomisk kalkyl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 l 1.2 Lokala inkomstoch sysselsättningseffekter på kort sikt . . 212 1 1.3 Lokala inkomstoch sysselsättningseffekter på lång sikt . . 213

sou 1974: 3 Innehåll 7

11.4 - resultat från Samhälleliga produktionskostnader några kalkylexempel Kapitel 12 Sammanfattning med framtidsutblickar 12.1 Regionala produktions- och kontaktsystem 12.2 Företagens situation i skilda ortstyper och regioner 12.3 Hushållens situation i skilda ortstyper och regioner 12.4 Samhällsekonomiska bedömningar 12.5 Framtida produktions- och kontaktsystem 12.6 Fortsatt forsknings- och utredningsverksamhet

Bilaga 8 Regionala beroenden

I Kommunikationer och - Gunnar

verksarnhetslokalisering Törnqvist

Inledning K artering

Experiment Inomregionala undersökningar Hopkoppling

Kommunikationer och regional utveckling - nuvarande och

framtida utvecklingslinjer - Mats G. Engström - Bengt W. Sahlberg

Inledning Sammanfattning och kommentar 2.1 Framtida utvecklingstendenser 2.2 Målformulerad tillgänglighet Allmän bakgrund 3.1 Närbesläktade undersökningar Dataunderlag, förutsättningar och restriktioner Sysselsättning, kan taktbehov och kommunikationer 5.1 Sysselsättningens och kontaktbehovets utveckling i Sverige l 960- 1970 5.2 Transportsystemens utveckling i Sverige 1960-1970 5.3 Resemöjligheter från vistelsetidssynpunkt 5.4 Resemöjligheter från restidssynpunkt

8 Innehåll SOU 1974: 3

6 Beskrivning av tillgänglighet . . . . . . . . . . . . . . . 283 6.1 Metodansats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 6.2 Kontaktprofiler . . . . . . . . . . . . . . . . . . 286

7 Regionala kontaktmöjligheter i Sverige 1960-1970 . . . . 291 7.1 Total tillgänglighetsprofil . . . . . . . . . . . . . 291 7.2 Lokal tillgänglighetsprofil . . . . . . . . . . . . . 293 7.3 Standardprofil . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295

8 Modeller över alternativa region- och transportsystem . . . 298 8.1 - total . . . . . . Regionsystem tillgänglighetsprofil 298 8.2 Transportsystem - total tillgänglighetsprofil . . . . 306 8.3 Modellförsök enligt lokala tillgänglighetsprofilen samt standardprofilen . . . . . . . . . . . . . . . . . 317

9 Avslutande synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . 322

IH mellan centra - ett

Resemöjligheter primära räkneexempel

-

Ingemar Dalgård

1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 325

2 Orter och kontaktmöjligheter . . . . . . . . . . . . . . 326 2.1 Kommunikationer och utvecklingsbetingelser . . . . 326 2.2 Ortsklassificering . . . . . . . . . . . . . . . . . 327 2.3 Trafikpolitik och trafikplanering . . . . . . . . . . 329

3 Flyglinjenät mellan centra primära . . . . . . . . . . . . 330 3.1 Grundläggande antaganden och begränsningar . . . . 330 3.2 Norm för resemöjligheter . . . . . . . . . . . . . 331 3.3 Resemöjligheter med järnväg och flyg . . . . . . . . 333 3.4 Flyglinjenät mellan primära centra . . . . . . . . . 335 3.5 Flyglinjenätets egenskaper . . . . . . . . . . . . . 340 3.6 Flyglinjenätets kostnader . . . . . . . . . . . . . 341

4 Slutsatser av räkneexemplet . . . . . . . . . . . . . . . 342

IV Mellanregionala beroenden - maktens regionala koncentra-

tion - Lars Nordström

1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 345

2 Tätortssystemets faktiska . . . . . . . . . . . 345 utveckling 2.1 Antal tätorter och tätortsbefolkningen . . . . . . . 345 2.2 Olika tätorters tillväxt . . .- . . . . . . . . . . . . 347

Innehåll 9 SOU 1974: 3

Lokalisering av ledningsfunktioner 3.1 Den geografiska fördelningen av det privata näringslivets beslutsfunktioner 3.2 Den ekonomiska maktens lokalisering inom det privata näringslivet 3.3 De verkställande direktörernas bostadsorter 3.4 Ordförandenas lokalisering 3.5 Sammanfattande analys K on taktström mar 4.1 Migration 4.2 Telefontrañk 4.3 Kollektiva resor 4.4 Sammanfattning av flödesredovisningarna Tänkbara utvec klings tendenser

Region - ort - individ, en kulturgeograñsk överblick med 371

frågor - Erik Bylund

Samhällsplanering i glesbygd - Gösta Weissglas - Ulf Wiberg 377

Om planering i glesbygd 1.1 Undersökningens syfte l .2 Åldersförskjutningen 1.3 Principiella synpunkter l .4 Planeringsmodellen l .5 Området

Servicens tillgänglighet 2.1 Den kommersiella servicen 2.2 Den öppna sjukvården 2.3 Förskolan 2.4 Sammanfattande kommentar

Bilaga 9 Produktivitetsförhållanden

-

Regionala produktivitetsskillnader Yngve Åberg

Inledning

Beräkningsmetoden

Det statistiska materialet

Den regionala produktiviteten

10 Innehåll SOU 1974: 3

5 Produktionssambanden . . . . . . . . . . . . . . . . . 409

6 Standardiserade produktiviteter . . . . . . . . . . . . . 414

7 Sammanfattning och konklusioner . . . . . . . . . . . . 417

Bilaga 10 Fyra länsstudier

I Synsätt, regionval och för länsstudiema -

underlagsmaterial

Christer Stighäll

1.1 Synsätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 423 1.2 Urval av orter och regioner . . . . . . . . . . . . . 423 1.3 Underlagsmaterial . . . . . . . . . . . . . . . . . 426

H och den industriella

Produktionsmiljön utvecldingens konse-

kvenseri Dalsland och Boråsregionen Bernt Berglund

l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 429

2 Allmän presentation av Dalsland och Boråsregionen 431

3 Näringslivets . . . . . . . . . . . . . . integrationsgrad 434

4 Industrins . . . . . . . . . . produktivitetsförhällanden 440 5 Kommunalt kapital . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 446 5.1 Kommunalt kapital per invånare . . . . . . . . . . 446 5.2 Kommunala investeringar enligt KELP . . . . . . . 448

6 Om konsekvenser vid i Dalsland expansion och Boråsregionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 450 6.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 450 6.2 Valfrihet och trygghet m. m. . . . . . . . . . . . . 450 6.3 Effektivare resursutnyttjande . . . . . . . . . . . 452 6.4 Ökad ekonomisk tillväxt . . . . . . . . . . . . . . 453 6.5 mål Övriga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 456 6.6 Konklusion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 457

IH -

Falun-Borlängeregionen en komponent idet nationella produktionssystemet - Claes Herlitz

l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 459 1.1 Syfte och uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . 459 1.2 Falun-Borlänge A-region . . . . . . . . . . . . . 460

1974:3 Innehåll 11 SOU

Produktionsfaktorernas sammansättning och effektivitet 2.1 Åldersfördelning och utbildning hos industrins arbetskraft 2.2 Det industriella realkapitalets storlek och åldersfördelning 2.3 Något om industrins produktivitetsförhâllanden 2.4 Det kommunala realkapitalets kapacitetsutnyttjande

Varu marknader och spridningseffekter 3.1 Industrins försäljningsmarknader 3.2 Industrins inköpsmarknader 3.3 Lokala underleverantörssystem 3.4 Direkta spridningseffekter vid lokala produktionsförändringar 3.5 Direkt och indirekt pâverkan på underleverantörssystemet

Sammanfattning

beroendeförhållanden - en studie av näringsliveti Regionala

Malmö A-region - Hans Bylund - Torbjörn Ek

Inledning l.l Syfte 1.2 Malmö A-region. En kort presentation . . . . . . . .

Tillverkningsindustrins handel med varor 2.1 Varuförsäljningens och varuköpens omfattning mätt i monetära termer. Malmö A-region . . . . . . . . . . 2.2 Varuförsäljningens och varuköpens omfattning mätt efter vikt. Malmö A-region 2.3 Internationell handel 2.4 Varuförsäljningens och varuköpens omfattning mätt i monetära termer. Regionjämförelser 2.5 Varuhandeln med grossistföretag. Regionjämförelser

Serviceföretagens handel med tjänster 3.1 Sysselsatta med servicefunktioner. Regional fördelning. 3.2 Köp och försäljning av tjänsteri Malmö A-region

Sammanfattning av undersökningsresultaten 4.1 Köp och försäljning av varor 4.2 Köp och försäljning av tjänster Flöden av varor och tjänster - in formationsflöden. En jämförelse

Öresun dsregionen

12 Innehåll

V Att studera företag och regioner - Dick Ramström 521

VI Lokala underleveranser i Skellefteå A-region - Carl Fredriksson - Leif Lindmark

l Bakgrund till undersökningen . . . . . . . . . . . . . . 527 l.l Industriell samverkan . . . . . . . . . . . . . . . 527 1.2 lndustriell samverkan på det lokala planet . . . . . . 528 1.3 Behovet av studier av lokala underleverantörssystem . 529 1.4 Studiens syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 530

2 Skellefteáföretagens materialströmmar . . . . . . . . . . 531 2.1 Skellefteåföretagens försäljnings- och inköpsmönster . 531 2.2 Försäljning och inköp på den lokala marknaden . . . 531

3 Lokala underleverantörssystem . . . . . . . . . . . . . 5 34 3.1 De enskilda företagens lokala försäljning . . . . . . 534 3.2 De enskilda företagens lokala inköp . . . . . . . . . 535 3.3 lndirekta underleverantörer . . . . . . . . . . . . 536

4 Spridningseffekteri lokala underleverantörssystem . . . . 537 4.1 Uppläggning av och begränsningar i analysen av företagens spridningseffekter . . . . . . . . . . . . . . 537 4.2 Skellefteâföretagens spridningseffekter . . . . . . . 539 4.3 Branschvisa analyser av Skellefteåföretagens spridningseffekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 540 4.4 spridningseffekter vid nedläggning av företag eller vid förändringari företagens inköpsmönster . . . . . . 545 4.5 Några ytterligare aspekter på företagens spridningseffekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 547

5 Nyetablerade företags lokala inköp . . . . . . . . . . . . 548 5.1 Nyetablerade företag i Skellefteåregionen . . . . . . 548 5.2 Inköpsmönster hos nyetablerade företag som erhållit lokaliseringsstöd . . . . . . . . . . - . . . . . . . 549

6 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 51

VII - - Olof Erson

Skellefteåregionen företag och marknader

l Industrin i Västerbotten . . . . . . . . . . . . . . . . . 553 1.1 Industristruktur och -lokaliseringi Västerbotten . . . 5 5 3 1.2 SysselsättningsmöjligheteriindustriiVästerbotten . 554

Innehåll 13

Skellefteå A-region 2.1 Demografiska förhållanden 2.2 sysselsättningsgrad 2.3 Näringslivets struktur

Skellefteåindustrins struktur 3.1 Företagens fördelning på branscher 3.2 lndustribranschernas struktur

Skelle fteåindustrins marknader 4.1 Företagens fördelning på marknadstyper 4.2 Marknad - bransch 4.3 Marknadernas geografiska fördelning 4.4 Företagsstruktur i de olika marknadstyperna

Förteckning över ERU: s bilagor Förteckning över ERU: s underlagsmaterial

Produktionskostnader och

regionala produktions-

system

- från ERU:s rapport arbetsgrupp för studier av produktionskostnader i olika och regioner ortstyper

innehållet

och Regionala produktionssystem teknologiska utvecklingsblock i

viktiga komponenter regionalpolitiken

och kontaktmönster Persontransporter

Minskade transportkostnader leder till ökad anläggningskoncentration

Små skillnader i regionala företagens lönekostnader men stora skillnader i bruttovinst

Stora skillnader i kommunernas driftskostnader och kapitalutnyttjande

Avgränsningen av omgivningens ett i tillgångar väsentligt inslag samhällsekonomiska översiktskalkyler

SOU 1974: 3

I och referensram

Idémässig empirisk

l Produktionskostnader i olika

regioner

och ortstyper

1.1 Bakgrund och problemöversikt

Regionalpolitiken har alltmer fått en inriktning som innebär att primära mål för individernas välfärd skjutits i förgrunden. Detta illustreras av de förändringar i målformuleringar som angesi offentliga utredningar och av uttalanden i riksdagen i samband med beslut i regionalpolitiska frågor. I det år 1951 avgivna betänkandet från utredningen angående näringslivets lokalisering sägs att lokaliseringspolitiska åtgärder kan reducera de totala investeringskostnadema i samhället, sänka transport- och produktionskostnaderna samt medverka till att arbetskraftsresurser, som eljest skulle vara outnyttjade, tas i anspråk. Man uppmärksammade också avfolkningsregionernas problem att till rimliga kostnader bistå invånarna

med olika former av service. Det gällde att i detta sammanhang satsa på

sådana tätorter, som i framtiden kan fungera som kommersiella och kulturella centra för befolkningen på den egentliga landsbygden. Man skulle inte hindra de befolkningsrörelser mellan regioner och näringar, som innehåller en anpassning av näringslivets lokalisering eller effektivitets-

höjande produktionsförändringar.

l prop. 1972 :l 11 formuleras målen för regionalpolitiken så att våra successivt ökade resurser målmedvetet skall utnyttjas för att i de näringsgeografiska regioner som i huvudsak motsvaras av de nuvarande länen bygga upp orter av olika karaktär som inbördes kompletterar varandra så att samtliga de tre nämnda välfárdsfaktorerna - arbete - service - och miljö - skall bli tillgängliga inom räckhåll för alla människor. Huvudprincipen bör vara

att ”kvalificerad arbetsmarknad och service skall ställas till förfogande så

nära människorna som möjligt. Om en flyttning ändå blir nödvändig för att den enskildes anspråk på sysselsättning och service skall kunna tillgodoses bör strävan vara att flyttningen kan ske inom den region som den enskilde känner en naturlig samhörighet med. Skillnaden i inriktning mellan de här angivna målformuleringarna innebär inte att någon motsättning föreligger. En uppfyllelse av de i prop. 1972: lll formulerade målen förutsätter nämligen att statsmakterna har möjlighet att påverka företagen i dessas lokaliseringsval och produktions-

18 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

betingelser. För att bredda underlaget för bedömningar i dessa frågor har ERU under den nu genomförda etappen haft i uppdrag att belysa företagens och samhällets produktionskostnader i olika regioner. Uppdraget har följande lydelse Kungl Majzt uppdrar åt expertgruppen för regional utredningsverksamhet att verkställa utredning om produktionskostnaderna i skilda regioner i enlighet med vad riksdagen i detta hänseende uttalat i anledning av motionen II: 1969: 239”. I motionen citeras vad chefen för inrikesdepartementet i 1969 års statsverksproposition (bil. 13, s. 141) anför om det önskvärda i att dämpa storstadsregionemas tillväxt och eftersträva en kraftig utbyggnad av vissa andra stadsregioner, så att de kan erbjuda alternativ till storstäderna när det gäller lokalisering av olika slags verksamhet. I detta sammanhang aktualiserar motionärerna frågan om Norrland som ett annat lokaliseringsalternativ. Kostnaderna där borde, menar de, inte längre behöva bli högre än i storstadsregionerna. Vad som föreslås är att man skall undersöka produktionskostnader och upprätta lönsamhetskalkyler för inte bara de i statsverkspropositionen angivna stadsregionerna (de s. k. storstadsalternativen) och någon av storstadsregionerna utan också några norrlandsregioner. l bankoutskottets utlåtande (nr 30 år 1969) i anledning av motionen betonas att särskild vikt börläggas vid studier av de samhällsekonomiska kostnaderna i skilda regioner. Vidare nämns beträffande undersökningens omfattning att förhållandenai de tre storstadsregionerna synes vara så olika att alla dessa bör omfattas av undersökningen. För utförandet av detta utredningsuppdrag tillsatte ERU en särskild arbetsgrupp. Denna arbetsgrupp för studier av produktionskostnader i olika regioner och ortstyper är sammansatt av forskare och statliga tjänstemän som i sitt arbete huvudsakligen ägnar sig åt regional planering och metodutveckling på detta område. Forskningshandledare vid de samhällsvetenskapliga institutioner som ägnar sig åt regional forskning utgör ett väsentligt inslag bland arbetsgruppens ledamöten

1.2 Tidigare lokaliseringsutredningars behandling av produk-

tionskostnadema

Redan i det betänkande som år 1963 avgavs av kommittén för näringslivets

lokalisering: behandlades frågor som rör produktionskostnadema. Bland

de resultat man där kom fram till kan nämnas l. Kostnaderna för transport av råvaror till och färdigvaror från ett produktionsställe varierar avsevärt mellan olika alternativa lokaliseringsorter.

l Arbetsgruppen har följande sammansättning: professor Gunnar Törnqvist (ordförande), planeringsdirektör Bernt Berglund, professor Erik Bylund, Fil. lic. Gösta Gu- 2 teland, planeringsdirektör Claes Herlitz, universitetslektor Rune Jungen, avdelnings- Aktiv lokaliseringspoli- direktör Carl-Olov Klingberg, avdelningsdirektör Christian Lindström, docent Lars tik (SOU 1963:58) med Nordström, departementssekreterare Gösta Oscarsson, docent Bengt Sahlberg och fil. två bilagedelar. kand. Christer Stighäll (sekreterare).

SOU 1974: 3 Idémässig och empirisk referensram 19

Transportkostnaden utgör i de flesta industrigruppema en begränsad andel av den totala produktionskostnaden. 3 % angavs som en genomsnittssiffra. Tas hänsyn till enbart kostnaderna för godstransporter kan de flesta industriföretagen alltså betraktas som lokaliseringsbara, dvs. lokaliseras till i vitt skilda orter inom landet utan att totalkostnaderna varierar nämnvärt. Framför allt inom södra och mellersta Sverige kan rörligheten betecknas som mycket hög. 2. Lönekostnaderna för industrianställda uppvisar enligt utredningen regionala skillnader i storleksordningen 15-20 %. De högsta genomsnittslönerna förekommer i södra Norrlands inland, i norra Norrland samt i storstadsområdena. Lönekostnadsskillnaderna i de branscher som utredningen studerat beräknas slå igenom i en produktionskostnadsskillnad på ungefär 5 %. Detta innebär att regionala skillnader i lönekostnadema kan bedömas vara en lokaliseringsfaktor av större betydelse än skillnader i transportkostnadema. 3. Etableringskostnadernas storlek, tillgång och närhet till olika former av service osv. blir ofta avgörande för lokaliseringen när flera orter från lönekostnads- och transportkostnadssynpunkt är likvärdiga. Det är vidare enligt kommittén påtagligt att den privatekonomiska och den samhällsekonomiska bedömningen av lämpligaste lokaliseringsort kan skilja sig avsevärt från varandra. Trots att det är ett centralt samhällsintresse att företagen är effektiva bör den lokaliseringspolitiska verksamheten vara avsedd att påverka företagens beslut i en sådan riktning att dessa fattas under hänsynstagande till de samhällsekonomiska konsekvenserna. Givetvis skall samhället inte genomföra någon total styrning av privatägda produktionsfaktorer. I stället skall man inrikta sin verksamhet på indirekt påverkan via serviceverksamhetens utformning och en brett upplagd upplysningsverksamhet. Man bör härvid ägna följande frågeställningar speciell uppmärksamhet: l. Det bör, även bortsett från sociala synpunkter, vara samhällsekonomiskt lönande att bedriva ekonomisk stödverksamhet i sådana områden, som under de närmaste 10-15 åren riskerar att få sitt arbetskraftsbehov minskat. Dyrbar och svårbekämpad arbetslöshet kan annars bli svår att undvika. 2. Såväl samhällsekonomiska som rent sociala skäl talar för lokaliseringsbefrämjande åtgärder i regioner med utpräglat ensidigt näringsliv. Man riskerar annars extremt stor konjunkturkänslighet och permanenta svårigheter för speciella kategorier av arbetskraft. 3. Som regel är de samhällsinvesteringar, som krävs i anslutning till en industriell expansion, av sådan betydenhet att de måste beaktas vid kalkyler över olika lokaliseringsalternativ. Stora samhällsekonomiska fördelar kan vinnas om industriell etablering kan ske i orter med outnyttjat samhällskapital eller med överskott pä arbetskraft i stället för på orter med ansträngd kapitalutrustning och kostnadsuppdrivande arbetskraftsbrist. 4. Från långsiktig planeringssynpunkt är det angeläget att man kan undvika såväl en alltför stark koncentration till storstäderna som en splittring av näringslivet på så många orter, att tillgodoseendet av företagarnas och konsumenternas servicebehov inte kan ske rationellt.

20 Produktionskostnader. och regionala produktionssystem

l betänkandet Aktiv lokaliseringspolitik (SOU 1963:58) ges frågan om hushållens levnadsvillkor vid olika lokaliseringsaltemativ begränsat utrymme. 1968 års lokaliseringsutredning hade som främsta uppgift att utifrån erfarenheterna från den femåriga försöksperiod, som för regionalpolitikens del inleddes år 1965, föreslå en revidering av lokaliseringsstödet och andra regionalpolitiska medel. Utredningen analyserade inte de regionala produktionskostnadema för sig. Utredningen tar dock ibetänkandet ”Lokaliserings- och regionalpolitik (SOU 1969:49) upp de tidigare utredningarnas ställningstaganden och citerar bl. a. vad bankoutskottet uttalat om att Utskottet delar motionärernas mening att en mera principiell belysning av vissa frågor röran de effektivitet och trivsel i samhällen av olika storlek skulle vara värdefull. Motionärerna nämner i första hand anläggnings- och driftskostnader för samhällen av varierande storlek samt skillnaderna i effektivitet mellan samhällen av olika typja

1.3 ERU 70:3 behandling av produktionskostnaderna

l ERU:s betänkande Balanserad regional utveckling (SOU 1970:3), här benämnt ERU 70, behandlades vissa aspekter på produktionskostnaderna. Sambanden mellan den offentliga sektorn, företagssektorn och hushållssektorn uppmärksammades. Betoningen av det ömsesidiga sambandet mellan de tre sektorerna motiverades av att ett beslut om en förändring av lokaliseringen av en produktionsfaktor, som fattas inom en sektor, med all säkerhet utlöser en kedjereaktion, med beslut om förändringar i de övriga sektorerna och eventuellt med ytterligare beslut i den sektor som startade förändringarna. Utifrån denna samverkan mellan de olika sektorerna diskuteras produktivitetsvärden och de effekter de har på produktionskostnaderna i olika regioner. Vid bedömning av samhällsekonomiska förhållanden kan både sådana kostnads- och intäktsposter ingå som relativt lätt kan mätas i produktionstermer, och sådana som är svåra att uppskatta med penningmått. Exempel på de senare är olika miljöfaktorer som påverkar enskilda individers välfärd. Till den förra kategorin hör kostnader för utbyggnaden av vägar, vatten och avlopp m. m. I ERU 70 underströks att speciell uppmärksamhet måste riktas mot den offentliga sektorns möjligheter till investeringar i vissa regioner, vilka medför att produktionsförutsättningama ändras i dessa. Det är därvid tänkbart att indirekta intäkter uppstår, i form av bl. a. produktivitetsstegringar inom företagssektorn. De bör ingå i samhällsekonorniska kalkyler och i sektorns lokaliseringsbedömningar. I ERU-betänkandet påpekades även att det är nödvändigt att vid regionalekonomisk analys ta hänsyn till anläggningarnas lokalisering i utgångsläget. För att visa hur sambanden mellan ortsstorlek och produktivitet ter sig redovisades i ERU 70 regionala skillnader i årslönen per arbetare inom en viss bransch. Uppgiftemai tabell l.l anger den genomsnittliga årslöneni

SOU 1974: 3 Idémässig och empirisk referensram 21

tusental kronor inom den mekaniska verkstadsindustrin i per arbetare skilda riksområden. Siffrorna hänför sig till förhållandena år 1967. En arbetare i Stockholm eller Göteborg tjänade sålunda 4 000 kronor mer per år än en arbetare inom samma bransch i Västergötland. Till en del kan effekterna av detta för företagssektorns del elimineras av en högre produktivitetsnivå i storstadsregionema. Hänsyn måste då tas till Vinsterna kan sålunda vara likartad trots att vissa kapitalinsatserna. produktionskostnader är högre i storstäderna.

Tabell 1.1 Lön per sysselsatt och lön per arbetare i mekanisk Verkstadsindustri, 1967 (tkr) Län AB 0 M CD IEG RP SW YZ ET HK N X U L

Persysselsatt 27,9 25,4 23,4 23,2 22,0 22,2 22,8 23,2 Peraröetare 23,6 23,3 20,7 17,2 19,7 19,5 19,7 20,4

Källa: SOU 1970:3

Det kan tänkas att omfördelningar sker inom en koncern med tillverkningsmheter på skilda håll ilandet. Enheternaistorstadsregionerna skullei enliglet härmed subventioneras av enheterna i landsorten. Ett motiv till detta kan vara att det sker en snabb Iöneglidning p. g. a. ett efterfrågeöverskott på arbetskraft i storstadsområdena. Ett i princip likartat. mellan storstadsomresonemang kan tillämpas på förhållandet företagi rådem och deras underleverantörer i landsorten. Löneskillnaderna i en och :amma bransch kan även avspegla en högre kapitalintensitet i storstidsregionernas företag. Regionala prisskillnader kan även vara en faktor av betydelse som förklaring till skillnader i produktivitet. De högre lönena kan då slå igenom i högre priser. Exempel härpâ utgör byggradsindustrin. Skilnader i företagsekonomisk effektivitet mellan olika regiontyper kan åskådiggöras med de skillnader som kan konstaterasi förädlingsvärdet per insatt arbetskrafts- eller kapitalenhet. I ERU 70 redovisas vissa beräkningar av detslaget. Dessa uppgifter återges i tabellerna 1.2 och 1.3.

Tabell 1.2 Förädlingsvärde per sysselsatt i maskinindustri i olika regioner efter befolkiingsunderlag 1965. (lndexl00 anger branschens riksgenomsnitt 1 965)

Bransm Befolkningsunderlagsregion med

Anlägg-

mindre mellan mer än

?Såå-k

än 80 000 inv. 80 000 och 300 000 inv. 300 000 inv.

° Maskiiindustri 74 (genomsnitt 1965 =34 948 kr) 89

Källa: lOU 1970:3

22 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 19741 3

Tabell 1.3 F örädlingsvärde per kapitalenhet (effektivahästkrafter) i maskinindustri i olika regioner uppdelade efter befolkningsunderlag 1965. (Index 100 anger branschens riksgenomsnitt 1965)

Bransch Anlägg- Befolkningsu nderlagsregion med ningsstorlek mindre mellan mer än

Källa: SOU 1970:3

Som framgår av dessa tabelluppgifter är effektiviteten inom maskinindustrin högre i stora anläggningsenheter än i små ochhögre istora befolkningsregioner än i små. Liknande tendenser kunde observeras inom cementvaruindustrin, som också ingick i redovisningama. Bilden var emellertid betydligt mer splittrad i en bransch som den plastbearbetande industrin. ERU 70 fann att detta material stöder antagandet att den högre produktiviteten i större befolkningsområden medfört en koncentration av maskinindustrin till dessa områden. Men även detta resultat måste enligt ERU 70:s bedömning tolkas med en viss försiktighet. De regionala skillnaderna i förädlingsvärdet per anställd eller kapitalenhet är bl. a. beroende av skillnader i kapitalföremålens ålder och av graden av kapacitetsutnyttjande. Det högre löneläget i storstadsområdena kan framtvinga en högre rationaliseringstakt. Kapitalföremålens ålder blir därför i genomsnitt lägre i storstadsområdena eftersom nya kapitalföremâl förutsättes ha en högre effektivitet än äldre. Det högre löneläget kan vidare framtvinga en allmänt högre kapitalintensitet som medför en högre avkastning per anställd. I ERU 70 underströks det att de produktivitetsmässiga skillnaderna mellanvföretagi befolkningsmässigt små och stora regioner i_många fall kan komma att revideras i-en totalekonomisk len sådan utvärdering. samhällsekonomisk kalkyl måste som nämnts även de kostnader beaktas som får bäras av andra företag och av hushållen och den offentliga sektorn. Även icke-prissatta faktorers betydelse för produktionsförhållandena måste beaktas i en samhällsekonomisk analys.

1.4 Begreppsdiskussion och problemavgränsning

Den ansats som ERU 70 bygger på och som explicit betonar samverkan mellan de tre huvudsektorerna i samhället hushållen, företagen och den sektorn - bildar en offentliga naturlig referensram till de studier av

Idémässig och empirisk referensram 23

SOU 1974: 3

och samhällets och intäkter i olika företagens produktionskostnader som i föreliggande rapport från regioner och ortstyper presenteras med en uppdelning i rådande produktionskostnadsgruppen. I enlighet och framtida kostnader och intäkter kan syftet med rapporten sägas vara att belysa faktorer bakom

l. rådande och framtida kostnadsskillnader för företagen 2. rådande och framtida kostnadsskillnader för samhället

Särskild uppmärksamhet ägnas därvid rådande och framtida faktorpris- Ett centralt tema i rapporten är att uppbyggnaden av det skillnader. måste uppmärksamhet i svenska produktionssystemet ägnas allt större Olika verksamheter är beroende av varandra bl. a. regionalpolitiken. genom de varu- och kontaktutbyten som sker. Regionalpolitiska åtgärder får effekter inte enbart för de verksamheter som är föremål för direkta insatser utan också verksamheter i andra delar av landet. Vid samhällsav ekonomiska bedömningar måste hänsyn tas till detta. Kartläggningar företagens leveransströmmar och personkontakter utgör därför ett viktigt inslag i studierna av produktionskostnader.

1.4.1 Företagsekonomiska produktionskostnader och intäkter

De i ERU 70 påvisade produktivitetsmässiga fördelar som företag i större uppvisar i förhållande till företag i befolkbefolkningskoncentrationer små regioner kan inte enbart förklaras av marknadsfaktorer ningsmässigt och produktionstekniska fördelar inom företagen. Det ömsesidiga beroendet mellan olika verksamheter utgör en viktig förklaring till de stora regionernas tillväxt i total produktion, sysselsättning och befolkning. Det ömsemellan verksamheterna återspeglas på marknaderna och i sidiga beroendet kommunikationssystemet. Produktionsenheter som levererar halvfabrikat till varandra reducera kontaktkostnader av olikan genom samlokalisering ka slag. Det är inte enbart kostnaderna för transporter som har störst betydelse i detta sammanhang. Det är kanske i större utsträckning köp av olika produktionstjänster eller inköp av varor som förutsätter lättillgängsom gör det fördelaktigt att koncentrera viss varu- och liga kontakter, tjänsteproduktion till större regioner. och analys av produktionssystemens sammansättning och Kartläggning regionala utbredning utgör ett väsentligt inslagi produktionskostnadsgrupav sådana samband gör det möjligt att utvärdera i vilpens arbete. Studier ken omfattning och med vilka åtgärder företagen eller samhället kan påverka kostnaderna för produktion i en enskild verksamhet eller i en avgränsad region. Under en kortare tidsperiod kan nämligen tillgångarna i en region antas vara givna. Detta gäller även den produktionsteknik som avgör hur resurserna kan förvandlas till färdiga produkter. Inte heller torde handelsutbytet mellan regionerna och länderna förändras i någon större utsträckning förändras emellertid resurserna och på kort sikt. Över en längre tidsperiod som ett resultat av nyinvesteringar och av andra skäl. produktionstekniken Vad händer när resurstillgångarna förändras i omfattning och sammansättning? Vad blir följden om tillgången till någon resurs ökar? Vad händer när

24 Produktionskostnader och regionala SOU 1974: 3 produktionssystem

teknologin förändras? Vilka effekter blir det om priserna på olika marknader förändras från den ena perioden till den andra? Hur påverkas den regionala produktionens storlek och hur påverkas omfördelningen av resurser i dessa fall? Hur påverkas priserna på de olika varorna och tjänsterna? Och hur påverkas dessa variabler av olika regionala och övriga ekonomisk-politiska åtgärder? Svar på dessa frågor förutsätter ingående kunskaper om regionala skillnader i företagens produktionsförhållanden och om vilka faktorer som påverkar dessa. Ett grundläggande antagande i rapporten är att enskilda företag på kort sikt till en del kan kompensera sig för höga generella kostnader fören produktionsfaktor genom att utnyttja en ny teknik eller genom att ersätta högprisfaktorn med en till lägre relativkostnad. I de fall där relativt sett låga produktionskostnader i en region beror på yttre faktorer, såsom samverkan

mellan företagen i regionen, är däremot företagens möjligheter att påverka

sin egen kostnadssituation mer begränsad. Förutom uppgifter om produktionssystemens omfattning och utbredning är det för uppskattningar av kostnaderna även nödvändigt med uppgifter om de enskilda företagens kostnads- och intåktsförhållanden i övrigt. För att få ett grepp om detta är det, som framhålls i ERU 70, lämpligt att studera produktivitetsförhållandena mätta som relationen mellan förädlingsvärde och insatser av arbetskraft och kapital. Även i de fall företagens produktionskostnader är exakt desamma oavsett lokaliseringsort, så måste man beakta att denna likhet gäller de totala kostnaderna och inte varje kostnadspost för sig. Det senare är, som visas i ERU 70, inte bara fallet p.g.a. att lönerna är högre i storstadsregionerna, transportkostnaderna är högre i övre Norrland och markpriserna är högrei tätbefolkade områden. Sådana kostnadsposter som är kopplade till t. ex. transportarbete, arbetsinsats och mark är emellertid inte konstanta över tiden. Transportkostnadernas relativa betydelse har under många år varit i avtagande medan lönernas betydelse varit stigande, markpriserna är relativt stabila i vissa regioner och snabbt stigande i andra. Man kan emellertid inte utgå från att de totala produktionskostnader utvecklas på ett likartat sätt över en tidsperiod i de skilda regionerna, eftersom det förutsätter att tillväxttakten för kostnadsposterna är densamma i alla regioner. Det är lätt att visa att detta inte är fallet. Av det följer att även i de fall de regionala skillnaderna i produktionskostnader är begränsade i dag så behöver de inte nödvändigtvis vara det i framtiden. För att ta hänsyn till företagens möjligheter att över tiden beakta skillnader i produktionskostnaderna görs en åtskillnad mellan rådande kostnadsförhållanden och de kostnadssituationer som skulle uppstå om nya anläggningar i framtiden uppförs i en region. Vid planering och beslut om regionalpolitiska åtgärder är det dessa senare framtida s. k. potentiella kostnader som främst är av intresse. Tidsperiodens längd och utbyggnadens omfattning avgör skillnaden mellan faktiska och framtida kostnader.

1.4.2 Samhällsekonomiska produktionskostnader och intäkter Det har ofta påpekats att företagens produktionskostnader ien region kan skilja sig från samhällets produktionskostnader. I företagens kalkyler tas inte hänsyn till alla de kostnader som uppstår vid en lokalisering. Effekter

referensram 25

Idémässig och empirisk

övriga företag och den offentliga sektorn faller utanför det på hushållen, enskilda företagets kalkyler. Den samhällsekonomiska kalkylen skall i princip omfatta den totala resursåtgången i samhället för en viss produktion. Samhällets intäkter omfattar de samlade fördelarna av att en vara eller framställs Däri ingår alla de nyttigheter som produceras inom tjänst företagen, hushållen och den offentliga sektorn. De samhällsekonomiska skall sålunda även omfatta uppgifter om effekter på omgivkalkylema

ningen.: I vissa fall kan ett företag inte utnyttja sin produktionsapparat

till fullo till följd av andra företags agerande. Offentliga sektorn kan vidare åsamkas kostnader t. ex. för underhåll eller utbyggnad av infrastrukturen. Hushållens arbets- och boendemiljö kan förändras. Ett mellan utfallet av företagsekonomiska och exempel på skillnader samhälleliga kalkyler är det fall då den offentliga sektorn har överkapacitet. Detta anses ofta vara fallet i regioner med litet och vikande En ökning av produktionen i sådana regioner kan befolkningsunderlag. leda till relativt sett låga samhällsekonomiska kostnaderi förhållande till

de företagsekonomiska. Förekomsten av regionala skillnader i företagens faktiska kostnader och intäkter leder ej till att omlokaliseringar automatiskt medför ett effektivare

utnyttjande av de samlade resurserna. Någon säker slutsats om detta kan inte dras förrän uppgifter om kostnaderna för omlokaliseringen föreligger. Produktivitetsvinster för hela samhällsekonomin måste beaktas. Det är mot denna bakgrund rimligt att skilja mellan samhällsekonomiska produktionskostnader och intäkter på kort och lång sikt. På kort sikt förutsätts att de För en utveckling av maskiner och infrastruktur detta resonemang se givna tillgångarna i form av byggnader, utnyttkapitel 11. jas så effektivt som möjligt. På lång sikt föreligger i princip ingen begränsning i handlandet på grund av att tillgångarna är givna. Alla produktionsfak- * Ett exempel på hur en inklusive kan omlokaliseras så att resursut- samhällsekonomisk analys torer, de fasta anläggningarna, ingått som väsentligt unnyttjandet blir det effektivast möjliga över tiden. Detta sker genom att en derlag för planering och viss anläggning byggs ut eller läggs ned. Produktionsprocesserna förändras beslut utgör industridedärvid vilket påverkar priserna på de utnyttjade faktorerna. Förändringari partementets Stekenjokkutredning. (Stekenjokk, konsumenternas smak och önskemål påverkar priserna på de färdiga pro- Ds I 1972: 5). I utreddukterna. Den tidigare nämnda begränsningen i det empiriska underlaget ningen försöker man bevid samhällsekonomiska sikt gäller sålunda i ännu högre räkna samtliga kostnader kalkyler på kort och intäkter för samhällsgrad vid långsiktiga analyser. sektorerna vid igångsätt- [föreliggande rapport koncentreras kartläggning och analys till uppgifter ning av gruvbrytning i sektorn. om hushållens resurs- Stekenjokk. En analys av om företagen och den offentliga Uppgifter denna typ är främst möjuppoffringar och välfärdsvinster vid olika regionala utvecklingsalternativ lig att genomföra för ett behandlas utförligt ibilaga 1 (se SOU 1974:2) om hushållenslevnadsvillkor projekt med lätt avgränsaiolika de, lokala effekter. ortstyper.

26 SOU 1974: 3

2 och

Rapportens forskningsanknytning

disposition

I direktiven för ERU s verksamhet sägs att man skall bedriva en aktiv koordinering av regional utrednings- och forskningsverksamhet. [inledningen till ERUs betänkande Orter i regional samverkan” lämnas exempel på i vilka former denna verksamhet bedrivits. Den samordnande verksamheten har under innevarande etapp bl. a. utförts inom ERUS arbetsgrupper. Arbetsgruppen för studier av produktionskostnader i olika regioner och ortstyper är som tidigare nämnts sammansatt av forskare och statliga tjänstemän som i sitt arbete huvudsakligen ägnar sig åt regional planeringsverksamhet. Forskningshandledare vid olika institutioner samhällsvetenskapliga som ägnar sig åt regionalpolitisk forskning utgör vidare ett väsentligt inslag bland gruppens ledamöter. De bidrag som redovisas i bilagorna 8, 9 och 10 i föreliggande bilagedel II till ERU: s betänkande utgörs huvudsakligen av studier som utförts eller handletts av gruppens ledamöter. Föreliggande rapport bygger i stor utsträckning på dessa bilagor. Forskare vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Lunds universitet, kulturgeografiska och nationalekonomiska institutionerna vid Göteborgs universitet, nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet samt geografiska institutionen och avdelningen för företagsekonomi vid Umeå universitet har på detta sätt medverkat i gruppens arbete. I den till ERU anknutna forskningsverksamheten vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi i Lund studeras det svenska samhället som ett regionalt system. Obj ekten är delar av företag och andra organisationer inom den privata och offentliga sektorn. Relationerna mellan dessa delar utgörs av varuströmmar, betalningsströmmar, informationsflöden och personkontakter. Undersökningarna omfattar dels översiktliga studier av landet som helhet och dels detaljstudier av utvalda regioner och orter. Vid kulturgeografiska institutionen i Göteborg omfattar den till ERU kopplade forskningen studier av ömsesidiga beroenden i det svenska samhället. Bl. a. studeras förändringar och förskjutningar inom och mellan olika urbana regioner, med avseende på kontaktutbyte, ägarförhållanden och maktfördelning. Särskild tyngdpunkt läggs i denna forskning på de förändringar olika organisationer genomgår via samarbete, fusionering, internationella anknytningar och de effekter dessa förändringar får i form av arbetskraftsförflyttning, yrkesförskjutning m. m. I ERU: s förra etapp publicerades resultat angående serviceutbudets till-

Idémässig och empirisk referensram 27

SOU 1974: 3

från undersökningar inom glesbygdsforskningen vid Umeå unigänglighet versitet. Denna forskningverksamhet har under senare år inriktats på att studera kostnadsskillnaderna vid och effekterna av alternativa lokaliseringar av ett fast serviceutbud med därtill kopplad uppsökande service i Man arbetar även med studier av företagens beteenden t. ex. vid glesbygd. val av lokaliseringsorter. Däri ingår även Kartläggningar av industrins regionala inköps- och avsättningsförhållanden. som bedrivs vid avdelningen för företagsekonomi vid Den forskning Umeå universitet är framför allt inriktad på de mindre företagens problem och förutsättningar. Studier av regionalekonomiska problem ägnas även Det senare skeri nära med universitetets

stor uppmärksamhet. samarbete

övriga samhällsvetenskapliga ämnen, framför allt geografi och nationalekonomi. De projekt som pågår inom ramen för det regionalekonomiska är till stor del inriktade pâ analyser av hur företagens programmet belägenhet i olika samman-

geografiska påverkar deras konkurrensförmåga

hang. På likartat sätt har gruppen för sitt arbete kunnat nyttiggöra sig utredenheterna vid länsstyrelsernai Älvsningsarbetet på de regionalekonomiska borgs och Kopparbergs län. Till de resultat från de ovan nämnda forskningstill från ERU: s programmen som utgör underlag föreliggande rapport skall studier som produktionskostnadsgrupp läggas de kompletterande utförts vid ERU: s kansli. Dessa senare omfattar bl. a. bearbetningar av en leveransenkät till tillverkningsindustrin i fyra län, som genomförts under innevarande utredningsomgång. Företagens produktionskostnader och intäkter på en viss lokaliseringsort bestäms till väsentlig del av hur man utnyttjar maskiner och annat kapital av varor och tjänster. Men utfallet är samt arbetskraft för produktionen också beroende av kostnaderna för inköp av råvaror, halvfabrikat och tjänsav samverkan med andra företag och av kostnaderna att transter, liksom portera produkterna till konsumenterna. Varje företags läge i förhållande till arbetskraft, kunder och leverantörer av varor och tjänster är således av betydelse för avkastningen inom företaget. Å ena sidan påverkas sålunda företagets produktionskostnader och intäkter av företagets egnatillgångar och dess beteende ifråga om produktionsinriktning, produktionsvolym,

Å andra sidan påverkas företagen av för-

marknadsföring och inköpspolitik. hållandet till andra företag, hushållen och den offentliga sektorn. Lokaliseringsmönstret, arbetskraftens utbildning, kommunikationssystemets utformning och kapacitet är faktorer som ofta ligger utanför ett en- Dessa faktorer har trots det stor betydelse för det skilt företags kontroll. enskilda och intäkter. Genom investeföretagets produktionskostnader ringsverksamhet och utbildning påverkar företagen sina egna tillgångar över tiden. Genom andra företags och hushållens beteende och genom kollektiva beslut förändras tillgångar. Schematiskt sammanfattas detta i omgivningens figur 2 :l Många verksamheters lokaliseringsval är direkt kopplade till lokaliseringen av en eller flera andra verksamheter. Exempel på detta kan hämtas från de enkla och direkta samband som råder mellan skogsbruk och sågverk till de mer komplexa samband som råder mellan bilindustrin i Göteborg och

28 Produktionskostnader och regionala SOU 1974: 3 produktionssystem

e

gay

FÖRETAGETS OMGIV_NINGENs TILLGÅNGAR TILLGÅNGAR maskineroch anlägg- vagsystem.skolor, arbetsningar. byggnader krattsutbud. efterfrågan m.m. eller företagets produkter m.m. I l l l K l/ investeringar u \ samhállskapital, Figur 2:1 Förändringar i \ utbildning m.m. investeringari PRODUKHONSBETINGELSER företagens produktions- \ maskiner_knowbetingelser över tiden how m.m. \ \ Anm: Den streckade pilen l anger ett mer indirekt l BETEENDE ] mmband mellan företa- produktionsinriktning I gets beteende och hur / det påverkar omgivning- / en. _ _ _ _ _ _ _ _ _ __/

alla dess underleverantörer i och utanför landet. En jämförande kostnadsstudie bransch för bransch är för knappast tillräcklig en fullständig analys av sådana relationers betydelse för respektive branschs produktionsförhållanden. Följaktligen är det väsentligt att en sådan analysansats används där man kan behandla sambanden mellan olika faktorer och verksamheter och hur de var för sig påverkar lokaliseringsvalet för en enskild verksamhet.

Input-outputmetoden utgör därvidlag en möjlig och under senare år ofta utnyttjad teknik för att ange de komplexa samband, som råder mellan olika verksamheter. Samtidigt är det väsentligt att beakta de ofullständigheter som vidlåter denna analysmetod. I de empiriska studier som hittills genomförts med utnyttjande av metoden i fråga har ej skaleffekter, agglomerativa effekter och regionala faktorprisskillnader i någon större utsträckning kunnat beaktas. Detta bör sättas irelation till att man vid traditionella produktionskostnadsanalyser av förhållandena inom en bransch har stora svårigheter att beakta de mellansektoriella sambandens för betydelse produktionsförhållandena i vissa regioner. En utgångspunkt för framställningen i denna rapport är ett försök att kombinera analysen av mellansektoriella samband med analys av skalfördelar, faktorprisskillnader och andra faktorer som traditionellt tillskrivs en förklarande betydelse för regionala produktionskostnadsskillnader. I det följande behandlas först strukturen i de industriella komplexen eller produktionssystemen i några regioner, därefter behandlas de regionala sambanden i det svenska produktionssystemet, i form av leveransströmmar, per-

sonkontakter och informationsutbyte. Sambanden mellan transportkostnader och anläggningskoncentration analyseras i kapitel 5. I de därpå följande kapitlen sker en mer traditionell kartläggning av olika faktorers betydelse för regionala produktionskostnadsskillnader. Faktorprisskillna-

der, stordriftsfördelar, kapitalintensitet diskuteras i kapitel 6. Byggnadsverksamheten och bostadsbyggandet behandlasi kapitel 7, företagsservicei kapitel 8 och den kommunala sektomi kapitel 9. Dessa studier bildar sedan underlag för de samhällsekonomiska som sker utvärderingar i kapitlen 10-1 1.

SOU 1974: 3 Idémässig och empirisk referensram

Tabell 2.1 Forskningsanknytning och disposition av rapporten.

Disposition av föreliggande rapport Aktuella forskningsprogram

Avd. I. Kap. [-2 Forskning kring regionala beroenden Idémässig och empirisk referensram Mats Engström - Bengt Sahlberg, B 8 Gunnar Törnqvist, B 8 Lars Nordström, B 8 Avd. II. Kap. 3-5 Ingemar Dalgård, B 8 Regionala produktions- och kontaktsystem Forskning kring serviceförsörjning i glesbygd Avd. III. 6- 7 Erik Bylund Gösta Weissglas - Ulf

Kap.

Tillverkningsföretagens produktions- Wiberg, B 8 förhållanden

Forskning kring företagens förhållande till och beroende av sin omgivning Avd. IV. Kap. 8-9 Servicenäxingars och offentlig sektors Hans Bylund - Torbjörn Ek, B 10 Dick Ramström - Carl Fredriksson produktionsförhållanden Leif Lindmark, B 10 Per-Arne Andreasson - Ingemar Emker - Rolf Pettersson - Stefan Pet- A vd. V. Kap. 10- 11 tersson, U l Samhällsekonomiska utvärderingar Olov Erson,B 10

Forskning kring den kommunala in fra- Kap. 12 strukturen och industrins produktivi- Sammanfattning med framtidsut- tet blickar Börje Tallroth Yngve Åberg, B 9

Utredningar om produktionsmiljön i några regioner Bernt Berglund, B 10 Claes Herlitz, B 10

B = bilaga, U = underlagsmaterial, se lista i innehållsförteckning.

SOU 1974: 3

och kontakt-

H Regionala produktions-

systern

3 och utveck-

Produktionssystem

lingsblock

3. 1 Synsätt

arbete har främst två av de faktorer upp- I produktionskostnadsgruppens märksammats, som påverkar företagens produktionskostnader i en region. interna effektivitet. Den andra är företagens trans- Den ena är företagens och därmed deras förutsättningar för samverport- och kontaktmöjligheter kan med andra företag. Gruppen har kartlagt hur leveranser mellan företag återspeglar blockbild- I den följande framställningen redovisas ningar inom olika industrisektorer. resultat från dessa sektorsstudier. I kapitel 4 visas hur samverkan mellan företagen ger utslag i varu- och tjänsteutbytet med andra regioner. Som underlag för beslut om regionalpolitiska och näringspolitiska åtgärav kopplingar mellan olika der är det av värde att känna till förekomsten i kartläggningar av dessa förproduktionssektorer. Med utgångspunkt hållanden är det möjligt att planera och stimulera den fortsatta utbyggna- Produktionsfördelar som normalt brukar tillskriden av utvecklingsblock. och storföretagen bör därmed kunna utnyttjas vid vas storstadsregionerna produktion i mindre regioner och i små och medelstora företag i samverkan. kan bestå av en mängd aktiviteter. Här kan Ett sådant utvecklingsblock och produktutvecklingsaktiviteter som nämnas pr0duktions-, försäljningssker i samverkan mellan en grupp av företag på en ort eller i en region. Sådakan om fatta de olika förädlingsleden i produktionen av färdina aktiviteter kan nämnas brytning avjärnmalm som går till smältga varor. Som exempel verk och därefter till produktion av handelsstål. Handelsstålet bearbetas ytterligare till specialstål som sedan avsätts som halvfabrikat för produktion

av färdiga metall- och verkstadsprodukter. På grundval av de skilda aktiviteterna kan en mängd olika former av teknologiska utvecklingsblock urskiljas. Pâ grund av det ömsesidiga beroendet mellan olika verksamheter har varje verksamhets val av lokaliseringsort även för Övriga verksamheter som ingåriutvecklingsblocket. Det betydelse bästa för ett stälverk kan inte bestämmas utan lokaliseringsmönstret om var är lokaliserade. Men det bästa kunskap anrikningsverken lokaliseringsmönstret för anrikningsverken kan å sin sida inte fastställas

32 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

utan kunskaper om var dess marknad, dvs. produktionen av stål är lokaliserad. Vidare påverkas dessa verksamheter även av var råvarorna dvs. jämmalmen och koltillgångarna är belägna liksom var specialstålverken, varven, metallmanufakturindustrin och andra stora kunder är belägna. I en regional analys av företagens produktionsförhållanden måste följaktligen hela kombinationen av ömsesidigt beroende produktionsaktiviteter beaktas. En annan typ av utvecklingsblock kan utgöras av förenad produktion av två eller flera produkter från en grupp av råvaror. Som exempel kan nämnas produktion av bensin, fotogen, eldningsolja och asfalt vid petroleumraffinaderier. Ett utvecklingsblock kan även grundas på en grupp av olika aktiviteter som gäller en avgränsad slutprodukt. Tillverkning av bilar kan här nämnas. Den inkluderar alla former av verksamheter direkt och indirekt relaterade till slutprodukten. Slutligen kan ett teknologiskt produktionsblock involvera två eller fler råvaror och processer, två eller fler halvfabrikat vilka kan kombineras så att de resulterari två eller fler slutprodukter. Ett aktuellt exempel är acetylen och andra petrokemiska halvfabrikat som erhålls från såväl olja, naturgas som kol. Dessa halvfabrikat kan sedan i sin tur användas för produktion av konstfiber eller direkt till slutprodukter för textilindustrin. I denna grupp av verksamheter är tre branscher representerade nämligen petroleumraffinaderier, kemisk industri och textilindustri. De flesta av de aktuella halvfabrikaten har dessutom flera alternativa användningsområden och flera alternativa avsättningsmarknader. Som en konsekvens av den mångfald användningsområden som de nämnda råvarorna och halvfabrikaten har, så påverkas ytterligare ett antal verksamheter av deras lokalisering. Utvecklingen i Stenungsund kan ses som ett konkret exempel på detta. Nödvändigheten att införa lokaliseringskontroll för att dämpa företagsetableringar på Vestlandet i Norge kan ses som ett annat exempel. De anförda exemplen gäller processindustrier. Arbetet med att skapa utvecklingsblock har ofta gällt sådana verksamheter. Blockbildningen behöver emellertid inte begränsas till dessa. Vissa investmentbolags verksamhet kan nämnas som exempel på hur företag med olika specialinriktningar av sin produktion kan kopplas samman och på så sätt effektiviseras. Det utvecklingsblock som beskrivs i avsnitt 3.7 gäller ett mindre investmentbolags verksamhet. Det bör framhållas att alla ekonomiska aktiviteter i ett samhälle är beroende av varandra. Ett urval av en grupp av verksamheter för utvärdering medför följaktligen att hänsyn måste tas till all ekonomisk aktivitet. Men eftersom många av dessa beroendeförhållanden är ringa kan man bortse från dem ien översiktlig analys.

3.2 Orter

och regioner i leveransundersökningen

Produktionskostnadsgruppen har valt följande regioner för närmare analys:

Malmö/ Lund/Trelleborg A-region, Borås A-region, Dalsland, Kopparbergs

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 33

län samt Skellefteå och Lycksele A-regioner. Skälen till detta urval berörs närmare i föreliggande avsnitt. En avvägning mellan anspråken på underlag för analysen och den relativt begränsade tillgången till redan befintlig information medför att endast ett begränsat antal orter har studerats. Begränsningama medför att ortsvalet skett med stor urskillning så att det i största möjliga utsträckning kan ligga till grund för en mer generell utvärdering av resultaten. I det följande avsnittet ges en principiell genomgång av faktorer som måste beaktas vid ortsvalet. I det därpå följande avsnittet lämnas en information om det material som ligger till grund för analysen i föreliggande rapport.

Mot bakgrund av det ovan sagda framstår det som väsentligt att vid urvalet av orter och regioner beakta dels förhållanden som är gemensamma för orter i olika delar av landet, dels avvikelser från dessa allmänna förhållanden. Faktorerna som kan antas ha särskild betydelse för produktionskostnaderna i en viss ort eller region måste vidare beaktas. En naturlig utgångspunkt för en avgränsning utifrån allmänna förhållanden kan tänkas vara den från regionalpolitiska utgångspunkter gjorda indelningen av landet i det inre stödområdet, det allmänna stödområdet och de delar av landet som ligger utanför stödområdena. En något finare indelning år ERU s uppdelning av lansom grundar sig på vissa funktionella

uppgifter

dets kommuner i sex kommungrupper. Grundvalen för dennaindelning, som går från Stockholmsregionen å den ena extremen till Norra glesbygden å den andra, utgörs av varje centralorts lokala och regionala befolkningsunderlag. l den utvecklingsplan för den regionala strukturen som presenterasi prop. 1972: 11 l delas landets orter in i storstädenprimära centra, regionala centra och kommuncentra. Även denna indelning grundar sig på uppgifter om befolkningsunderlag men även tillgång till primär service och sysselsättbeaktas. De principer som ligger till grund för ovan ningsmöjligheter nämnda alternativ för indelning av landet i olika ortstyper och regioner kan som gemensamma inslag sägas ha uppgifter om befolkningsunderlag, boendetäthet, tillgång till arbete och service. Likheterna i urvalsprinciper gör det befogat att grunda urvalet av orter och regioner för produktionskostnadsstudierna på samma principer. Det gäller framför allt den jämförande analysen mellan orter och regioner i olika delar av landet som skillnader och likheter i vissa grundläggande förhållanden. Som uppvisar kan nämnas att orterna inom det allmänna stödområdet har olika exempel långt till de stora avsättningsmarknaderna. Detta påverkar transportkostnaderna och därmed avsättningsmöjlighetema. Klimatförhållandena varierar även liksom till ett differentierat utbud av olika former av tillgängligheten service. Inom det inre stödområdet utgör de sysselsatta inom jord- och skogsbruk fortfarande en hög andel av de förvärvsarbetande. En fortsatt minskning av sysselsättningsmöjligheterna kan här förväntas. I de fall detta medför flyttning så har de personer som bori södra delarna av stödområdet stora möjligheter att få nytt arbete inom ett relativt begränsat avstånd från den tidigare bostadsorten. Möjligheterna är då större att upprätthålla de tidigare sociala kontakterna med släkt och vänner än vad fallet är för de personer som flyttar från de norra delarna av stödområdet. De kortare avstånden som orterna isödra delarna av stödområdet har till stora befolkningskoncentrationer innebär även att möjligheterna där är större att nå ett differentierat utbud av service. För företagen innebär det bättre möjligheter att utnyttja sig av olika former av företagsservice. Förhållandena i de orter som klassificeras som primära centra enligt riks- 1 Se orter i regional dagens beslut år 1972 är annorlunda än de som råderi norra glesbygden och samverkan (SOU 1974:1), inre stödområdet. kap. 3.

34 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Primära centra utgörs av befolkningstäta områden med ett relativt differentierat näringsliv. Tillgången till offentlig och privat service är ofta god. Kommunikationerna och kontaktmöjligheterna med övriga delar av landet är även de goda. Detsamma gäller inkomstförhållanden och möjligheter till yrkesval. Även inom denna ortstyp förekommer emellertid en hel del skillnader mellan olika orter. Här kan erinras om att industrin som liggeri de norra orterna ofta har en råvarubaserad produktionsinriktning. Industrin i primära centra i Syd- och Mellansverige ofta en mer uppvisar marknadsorienterad produktion. Marknaderna utgörs i stor utsträckning av Stockholmsregionen och övriga Mälardalen, Göteborgs- och Malmöregionerna. Samtidigt med fördelen av att ligga nära stora avsättningsmarknader innebär det även problem för industrin idessa orter. Närheten till någon av de tre storstadsregionerna medför konkurrens om arbetskraften. Det stora utbudet av kvalificerad företagsservice i storstäderna begränsar möjligheterna att utveckla ett lokalt utbud av företagsservice. Produktions- och levnadsförhållandena i de tre storstadsregionerna avviker i så hög grad från dem i de övriga ortstyperna att de bör behandlas för sig. De forsknings- och utredningsresultat som redovisas i ERU 70 visar som tidigare nämnts att produktiviteten mätt som förädlingsvärde per sysselsatt är högre i storstadsregionerna än i andra regioner. Det stora befolkningsunderlaget ger underlag för ett differentierat utbud av olika former av service. Genom det stora antalet företag underlättas möjligheterna till samarbete vilket medför specialiseringsfördelar i produktionsprocessen. Möjligheterna är därför stora att hålla ett högt kapacitetsutnyttjande för alla resurser i storstäderna. Till de gemensamma dragen i storstadsregionernasproduktions- och levnadsförhållanden kommer även att en hel del skillnader mellan de föreligger tre storstadsregionerna. Förhållandena i Stockholm och Göteborg gavs en ingående beskrivning och analys i ERU 70. I det urval av orter och regioner som ligger till grund för produktionskostnadsstudierna har det därför varit naturligt att komplettera kartläggningen och analysen i ERU 70 med uppgifter om Malmöregionen. Av tabell 3.1 framgår det att näringslivet i Malmöregionen i likhet med i de två övriga är väl differentierat. Andelen storstadsregionerna servicesysselsatta är hög och visar även en snabb tillväxttakt. Befolkningstillväxten var även relativt god under 1960-talet. i Industriföretagen Malmöregionen kan huvudsakligen sägas vara marknadsinriktade i sitt lokaliseringsval. Ett gott kommurrikationsläge och goda möjligheter till personkontakter understryker detta. Även Boråsregionens industriföretag är huvudsakligen marknadsinriktade i sitt lokaliseringsval. Denna region ingår i produktionskostnadsgruppens urval av orter på grund av de speciella förhållanden som där råder, vilka bl. a. är beroende av närheten till Göteborgsregionen. Förutom detta förhållande uppvisar Boråsregionen ett större lokalt och regionalt befolkningsunderlag än de flesta andra orter som utgör primära centra. Vidare präglas Boråsregionen av ett, i förhållande till andra primära centra, mycket ensidigt näringsliv genom textil- och konfektionsindustrins starka koncentration till denna region. Förutom Borås representeras även Falun/Borlänge och Skellefteå bland de primära centra som ingår i produktionskostnadsgruppens urval av orter. Båda dessa regioner kännetecknas av en relativt stor befolknings- och sysselsättningstillväxt. Denna tillväxt är helt koncentrerad till centralorterna Falun, Borlänge och Skellefteå. l förhållande till riksgenomsnittet har dessa regioner en relativt hög andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk och en låg andel i servicenäringarna. Industrins sysselsättningsandel är för bägge regionerna jämförbara med riksgenomsnittet. Vidare är industrin i bägge

SOU 1974: 3 och kontaktsys rem 35 Regionala produktions-

regionerna dominerad av råvarubaserad tillverkning. Likheterna mellan Falun/Borlängeregionen och Skellefteåregionen är mycket stora. Den mest framträdande skillnaden torde ligga i det centrala läge Falun/Borlängeregionen hari det nationella produktionssystemet. Närheten till en storstadsregion och den betydelse det kan ha för produktionsförhållanden och utvecklingsmöjligheter studeras även för en glesbygdsregion. För detta ändamål har produktionskostnadsgruppen bedömt Dalsland som en lämplig region. I likhet med de flesta glesbygdsregioner har Dalsland fått vidkännas en omfattande utflyttning under de senaste decennierna. Den främsta orsaken till detta torde vara den stora dominansen av sysselsatta inom kontraktiva näringar som jord- och skogsbruk. Närheten till den stora efterfrågan efter arbetskraft från Göteborgsregionens industriföretag torde ytterligare ha stimulerat utflyttningen. Förutom detta sydliga glesbygdsområde omfattar produktionskostnadsgruppens specialstudier även Moraregionen och Lyckseleregionen. Samtliga dessa tre glesbygdsområden uppvisar en likartad utvecklingsbild. Genomgående är vidare den stora betydelse jord- och skogsbruket har haft och fortfarande har i dessa regioner. Utgångspunkten för urvalet av glesbygdsregioner har varit att genom en jämförande analys av förhållandena i tre glesbygdsregioner i olika delar av landet kunna påvisa förekomsten av några faktorer eller tendenser i ut-

Tabell 3. l Specialiseringskoefficienter för landets A-regioner år l 965

1 . Örebro 2 . Borlänge/Falun 3 . Norrköping 4 . Helsingborg/Landskrona S. Halmstad 6. Jönköping 7. Skövde 8 . Göteborg 9 . Malmö/Lund/Trelleborg 0 . Karlskrona

. Gävle/Sandviken . Skellefteå

. Avesta/Hedemora . Stockholm

. Säffle/ Åmål

. Västerås 61. Mora

64. Ludvika

Källa: B. Berglund, Borås- Anm. Specialiseringskoefñcienterna har beräknats på grundval av sysselsättningens regionens strukturpronäringsgrensfördelning i 1965 års folk- och bostadsräkning. Hela rikets näringsgrens- blem - en studieiregional fördelning resulterar i att specialiseringskoefficienten blir 0. Ett lågt värde på obalans, Vänersborg specialiseringskoefficienten innebär en hög differentieringsgrad och vice versa. 1972.

36 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

vecklingsdragen som avviker från varandra. De uppbenbaralikheternai näringslivsstruktur och befolkningsutveckling mellan Dalsland, Moraregionen och Lyckseleregionen bör enligt produktionskostnadsgruppens bedömning kunna ge underlag för en sådan utvärderande jämförelse. Skillnaden i avstånd till stora marknader och befolkningsrika regioner utgör den väsentliga olikhet som utgör utgångspunkt för dennajämförande utvärdering. Ovan nämnda förhållanden bör beaktas vid en kartläggning och analys av produktionskostnaderna i olika ortstyper. För en ingående analys av produktionskostnaderna för företag och samhälle i olika ortstyper är det nödvändigt med preciserade uppgifter om företagens interna produktionsförhållanden liksom om förhållanden i omgivningen.

3.3 Uppläggning av leveransundersökningen

I de studier av beroendeförhållandena mellan regioner som utförts av produktionskostnadsgruppen har uppgifter insamlats om inköp och försäljning av varor och tjänster mellan olika industriföretag. Undersökningen utfördes år 1971 isamarbete med de regionalekonomiska enheterna i de utvalda länen. Vidare deltog forskare från avdelningen för företagsekonomi och geografiska institutionen vid Umeå universitet samt från institutionen för ekonomisk geografi med kulturgeografi vid Lunds universitet.

Av de provundersökningar som utfördes före huvudundersökningen framgick att företagens 15 största kunder och 15 störstaleverantörer oftast svarar för huvudparten av leveranserna. l fråga om företagsservice dominerar i de flesta fall de fem största leverantörerna av dessa tjänster. Särskilt de större företagen har ofta ett betydligt större antal kunder och leverantörer än 15. Samtidigt köper och säljer dessa företag en relativt stor andel av sina råvaror, halvfabrikat och färdigvaror utomlands. Genom att fråga om företagens export- och importandelar kunde uppgifterna om de ospecificerade leveranserna inom landet i stor utsträckning preciseras. Provstudier visade att Svarsfrekvensen sjönk med minskande företagsstorlek. En avvägning mellan det arbete som skulle krävas och det analysunderlag som de minsta företagen bidrar med, medförde att företag med mindre än 10 sysselsatta ej omfattades av undersökningen. Den äri övrigt en totalundersökning av tillverkningsindustrin, byggnadsindustrin och uppdragsverksamheteni de i avsnitt 3.2 nämnda ortema och regionerna. Genom den storleksavgränsning som gjordes vad gäller enkäten till industriföretag med mer än lO sysselsatta kom undersökningspopulationen att begränsas något. Av tabell 3.2 framgår det hur stor andel av den samlade industriproduktionen som de företag står för som har besvarat enkäten. Vid bearbetning av enkäterna har en viss kontroll av svaren skett genom att företagens försäljning till kunder inom det egnalänet har kunnatjämföras med uppgifter om kundernas inköp. l vissa fall har de studerade varuföretagens strömmar gällt företag med mindre än 10 sysselsatta. Därmed kan flera av dessa företag indirekt sägas omfattas av undersökningen, även om de ej besvarat någon enkät. Företagen ombads som ovan nämnts att ange de 15 största kunderna och leverantörerna. Det innebär att leveranserna inte täcks helt och hållet. l de fall det gäller köp och försäljningar inom det egna länet har det emellertid varit möjligt att begränsa denna ofullständighet. Genom jämförelser mellan uppgifter från olika företag har de ospecificerade leveransuppgifterna inom länet kunnat preciseras. Vidare efterfrågades som nämnts andelen export

SOU 1974: 3 och kontaktsystem 37 Regionala produktions-

Tabell 3.2 Produktion inom tillverknings- och gruvindustri totalt och för Anm. Med enkätföretag enkätföretagen i de studerade regionerna avses de företag som besvarat enkäten. Region Salu tillverkningsvärde Även enkätföretagens förädlingsvärde utgör 87 % Industrin Enkät- Enkätföretagens av förädlingsvärdet för intotalt företagen andel i % av dustrin totalt i de studeraden totala pro- de regionerna. För enskilduktionen da regioner utgör emellertid förädlingsvärdet i vissa 1 335 173 99 av regionerna högre pro- Skellefteå A-region 1349 696 centtal och i andra regio- 134 614 112 367 83

Malmö/ Lund/ Trelleborg A-region 6115 324 5 240 133 86 a Omfattar de fyra kommunerna Bengtsfors, Totalt 15 717 375 13 726 675 87 Färgelanda, Mellerud och Åmål.

och import av totala försäljnings- och inköpsvärdet. De ospecificerade uppgifterna omfattar på så sätt huvudsakligen avsättningen inom Sverige men utanför det egna länet. Enkätmaterialet ger möjlighet att bedöma vilka effekter som uppstår på den lokala marknaden och i andra regioner vid produktionsförändringar inom en viss bransch och region. Uppgifterna om inköp och försäljning av varor och tjänster kan vidare ge vägledning vid bedömningar av sådana ofullständigheter i den regionala näringslivsstrukturen, som kan vara av betydelse för inriktningen av samhällets regionalpolitiska insatser. I anslutning till arbetet med Länsplanering 1974 görs en motsvarande enkätundersökning för industriföretag i hela landet med mer än 50 sysselsatta. Studier istil med den som presenteras i föreliggande kapitel kan följaktligen utföras för i landet inom ramen för arbetet med Länsplanering 1974. samtliga regioner Avslutningsvis bör betonas att de här beskrivna speciella enkätundersökningarna närmast skall ses som komplement till den offentliga statistikproduktionen. Uppgifter från SCB:s folk- och bostadsräkningar utgör ett väsentligt underlag för analysen. Detsamma gäller de regionala bearbetningarna av SCB:s industristatistik. Enligt produktionskostnadsgruppens bedömnödvändigt att komplettera den offentliga statistining var det emellertid ken mot bakgrund av direktiven till produktionskostnadsstudierna.

3.4 Produktionssystem i olika ortstyper

Uppgifterna i avsnitt 3.2 om de intensivstuderade ortstyperna och regionerna ger en antydan om dominerande inslag i näringslivsstrukturen i dessa. För en meningsfull analys av industriella utvecklingsblock och utformningen av produktionssystemen i dessa regioner är det emellertid nödvändigt med betydligt mer detaljerade uppgifter om strukturen. En jämförande kostnadsanalys av enskilda verksamheter och branscher sker vanligen på grundval av uppgifter om priser och åtgång av råvaror och halvfabrikat, energi, arbetskraft och kapitalinsatser samt uppgifter om priser och efterfrågan på den färdiga produkten. Studier av utvecklingsblock måste bygga på motsvarande underlag. Skillnaden i analysen ligger i att blocken omfattar flera verksamheter och branscher. Sambanden

38 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

MALMÖA-REGION BORÅS A-REGION MASSA/PAPPERS- - uvsmsosrsnuu LIVSM. LIVSM. mo. mou rm o.TILLV. mo. TRÃVARUIND. MASSA, 1:: [_47 PAPPERSIND. 3091045506533» MA . un vmo. CEMENTIND. a. _ -SK .j anux

VERKSTADS- av GN_|ND_

JÄRN:STÅL- o. METALLVERK GUMMllNü cummmø. UMM - UJILLV.mo. e mousm ;i

,Emma rsxomn.

CEMENTIND. °

BY N.IND.

SEKTORER UTANFUR

SEKTORER UTAN FÖR

KOPPARBERGS LÄN SKELLEFTEÅ AiascioN THÄVARUIND. BYGGNJND, I l i . . . “j l I BRUK TRAVAumo. u *m - - - A / PÅ MÅSS ND- MASSA/ MASSA/PAPPERS. _ pgppgnsmp, PAPPERSIND. l IV M.mo. V , , _ LIVSMJND_ J uvsmmn --_== GUMMIIND cummnun aTlLLVIND. U_T,L,_V_.ND_ ,SKOGSBRUK .ND . LLwNmsKocsan. i

JÄRNsTAL›

GRUVIND.

GUMMIIND. CEMENTIND. SEKTORER a CEMENTIND. OTILLV.IND. SEKTORER UTANFÖR TILLVERK NINGSI DUSTRIN .v .

Figur 3:1 Inköp och försäljning för tillverkningsindustrin i fyra regioner, 1970

Anm. Staplarna i mitten anger sektoremas andel av den totala industriproduktionen i regionen. Pilarnas grovlek anger hur stor andel som respektive leveranspost utgör

av industrins totala försäljningsvärde. Uppgifterna avser inköp och försäljning till hela

landet. Endast leveranser som utgör l procent eller mer av totala försäljningsvärdet har

angetts med pil.

Källa: Leveransenkäten

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 39

mellan dessa verksamheter måste emellertid även de uttryckas i kvantitativa termer. För detta ändamål är det möjligt att utnyttja en s. k. input-output-modell. De tidigare beskrivna allmänna dragen i de olika regionernas näringslivsstruktur medför stora svårigheter om man är hänvisad endast till de nationella input-outputdata som bl. a. ingåri underlaget till långtidsutred- Istället bearbetningar som skett av den i ningens prognoser. utnyttjas avsnitt 3.3 beskrivna enkätundersökningen. Detta sker bl. a. genom att enkätuppgifterna har arbetats in i en mellanregional input-output-modell. En första bearbetning av uppgifterna från leveransenkäten presenteras i bild av industristrukturen i de figur 3:1. Denna figur ger en översiktlig studerade Detta sker genom en sektoriell fördelning av de regionerna. studerade företagens försäljning och inköp. I figur 3:1 anges varje sektor som procent av den totala industriproduktionens storlek i länet. Pilarnas på motsvarande sätt hur stor andel som respektive grovlek anger utgör av den totala försäljningen från industrin. De leveranspost råvarubaserade industribranschernas stora dominans är mest utpräglad i Skellefteå och Kopparbergs län. De mest markerade direkta A-region sambanden inom industrin i dessa regioner är de som råder mellanh l sektorer inom vad som kan betecknas som ett block av metallförädlande näringsgrenar. De dominerande branscherna är här järn-, stål- och metallverk och verkstadsindustrin. I Skellefteåregionen ingår även gummivaruindustrin i detta block. Industrin i Borås A-region uppvisar inte något dominerande block med olika branscher. Textil- och konfektionsindustrins stora betydelse för regionen framgår emellertid klart av figur 3:1. Förutom de kopplingar som föreligger mellan textil- och konfektionsindustrin och trävaru- och gummivaruindustrin förekommer även ett ömsesidigt leveransutbyte mellan gummivaruindustrin och verkstadsindustrin. Industrin i Malmö-regionen är mer differentierad, utan några lika dominerande branscher som i de övriga tre regionerna. Sambanden mellan olika industribranscher är även mer komplexa i Malmöregionen. Ett block som omfattar kopplingar mellan så skilda branscher och sektorer som livsmedelsindustrin, jord- och skogsbruk, papper och gummivaruindustrin, järn- och stålverk och verkstadspappersmassa, industrin kan här urskiljas. Figur 3:1 kan närmast sägas ge en bild av det nationella leveransutbytet som industribranscherna i de studerade regionerna deltar i. Därvid är det väsentligt att även hänsyn tas till den svenska ekonomins utlandsberoende. Ungefär 20 procent av hela bruttonationalprodukten exporteras och ca 40 procent av industriproduktionen säljs utom landet. Importen har motsvarande omfattning. Detta medför att prisutveckling och konkurrensförhållanden på världsmarknaden har stor betydelse för utvecklingen i Sverige. Det direkta inflytandet varierar dock som framgår av tabell 3.3 en hel del mellan olika regioner. Också mellan branscher föreligger skillnader. I figurerna 3:2 och 3:3 redovisas uppgifter om den regionala och sektoriella fördelningen av inköp och försäljning I för ett par av industribranscherna i de studerande regionerna.

Anm. Fullständiga uppgifter om den regionala fördelningen av industrins försäljning redovisas i det särskilda underlagsmaterialet, U ll, till ERU: s betänkande. Källa: Leveran senkäten.

Skillnader i marknadsinriktning bland branscher och i de företag studerade regionerna torde även bero på de kontakter och det samarbete

som råder mellan företagen i en region Samarbetet bygger

många gånger på att de stora företagen utgör nyckelindustrier eller regionala

slutleverantörer. De avsätter huvuddelen av sin produktion utanför den

egna regionen. De små och medelstora företagen fungerar ofta som 1 Detta behandlas utför- underleverantörer till dessa regionala slutleverantörer. Uppgifterna i ligare i kapitel 4. tabell 3.4 och 3.5 ger en antydan om detta. 2 De största företagen är Tabell 3.4 och 3.5 avser försäljningens fördelning särredovisad för de

företag med ett salutill- största 2

företagen? (tabell 3.4) och de mindre och medelstora företagen

verkningsvärde större (tabell 3.5). Av dessa uppgifter att de största eller lika med 20 milj. De framgår företagen genommindre och medelstora gående avsätter över 90% av sin utanför det produktion egna länet. företagen har ett salutill- från detta är Borås Undantagen med 87 % utanför egna länet och i ännu verkningsvärde som högre grad Malmö, som endast avsätter 72 % av sin produktion utanför understiger 20 milj. kronor år 1970. det egna länet.

Tabell 3.4 De största industriföretagens (exkl. gruvor) försäljning inom egna länet. Andel av totala försäljningsvärdet 1970 (procent)

Studerad A-region Anm. Med större företag avses företag som har ett Skellefteå Falun Borås Malmö/Lund salutillverkningsvärde Borlänge Trelleborg som överstiger eller är lika med 20 miljoner inom Avsättning kronor år 1970. egna länet, % 13 28 Källa: Leveransenkäten

Tabell 3.5 De små och medelstora industriföretagens (exkl. gruvor) försäljning inom egna länet.

Anm. Med små och A-region medelstora industriföretag avses företag med ett Skellefteå Falun Borås Malmö/ Lund salutillverkningsvärde Borlänge Trelleborg som understiger 20 miljoner kronor Avsättning inom år 1970. egna länet, % 29 48 Källa: Leveran senkäten

och kontaktsystem 41 SOU 1974: 3 Regionala produktions-

De mindre och medelstora företagens försäljning är däremot något mer lokalt och regionalt inriktad. De avsätter, som framgår av tabell3.5, 70-80% av sin produktion utanför det egna länet. Malmöföretagen utgör här undantag med en lokal och regional avsättning på nästan 50 %. Uppgifterna i tabell 3.6 och 3.7 visar att inköpen för samtliga företag är mer lokalt och inriktade än vad försäljningen är. Av regionalt tabellerna framför allt de mindre och medelstora företagens framgår lokala av sitt inköpsmönster. De stora starka och regionala inriktning är mer inriktade och internationell marknad för företagen på en nationell i Skellefteå, Falun/Borlänge och Malmö gör sina inköp. Storföretagen dock omkring 30 procent av alla sina inköp i det egna länet.

Tabell 3.6 De största industriföretagens (exkl. gruvor) inköp inom egna länet. Andel av totala inköpsvärdet 1970 (procent)

. A_ region Anm. Med större företag avses fömtag med e Skellefteå Falun/ Borås Malmö/Lund

Borlänge Trelleborg salutillverkrnngsvarde u

som överstiger 20 eller ar lika med 20 milj. kronor Inköp inom

27 26 17 34 år_.1970- __

egna länet, % Kalla: Leveransenkaten

Tabell 3.7 De små och medelstora industriföretagens (exkl. gruvor) inköp inom egna länet totala inköpsvärdet 1970 (procent)

A-region o Anm. Med sma och . .. medelstora företag avses Skeueñea F d

åtâüg/øåån

företag med ett salutill-

Källa: Leveransenkäten

De grova gränserna för storleksklasserna försvårar emellertid möjligheterna till slutsatser. Uppgifterna i tabell 3.8 för Kopparbergs län visar att ju mindre företagen är, desto mer beroende är man av en enda köpare. Detta understryker problemen med den grova gruppering som tabellerna 3.5 och 3.6 bygger på av dels små företag som är helt inriktade på en lokal dels medelstora företag som många gånger är mer marknad, inriktade på en nationell marknad för sina inköp. Av den hittills lämnade redovisningen framgår det att vissa dominerani det nationella som industrin i de de drag kan urskiljas leveransutbyte studerade Vissa industribranscher uppvisar ett regionerna uppvisar. beroende i sitt inköps- och försäljningsmönster som kan ömsesidigt avgränsas att gälla några andra industribranscher i landet. Av uppgifterna framgår vidare att de små och medelstora företagen gör en stor andel av marknad. De stora sina inköp och sin avsättning på en lokal och regional i hela landet utanför det egna företagen gör en stor andel av sina inköp länet och även i utlandet. Detta kan tolkas som att de stora företagen

42 Regionala produktions- och kontaktsystem SOU 1974: 3

Livsm edelsindustrin

xosnuosn ;un KOSTNADER FOR ARazrSKAAFT ARBETSKRÅFT OCHKAPITAL OCHKAPITAL MALMUILUND sonÅs- /THELLEBORG REGIONEN

ggn; 3! EGNÅ 3 LÅNEY ä, LÄNET UVR sem ?Sår

UVHlGA 3. LANDET a J ovmçA:n LANDET 36 ovn SEKT ov sex:

EXPORT UTLANDET EXPORT

KOSTNADER FÖR ÅRBETSKRAFY KOSTNADER FÖR ocn KAPITAL ARBETSKRAFT KOPPM_ OCHKAPITAL _ BERGS SKELLEFTEÅ A_Emo ronsxunnnc

UTLÅNDET

KOSYNADER FOR ÅRBETSKRÅFT KOSTNADER FOR OCHKAPITAL ÅRBETSKRÅFT LYCKSELE- oc KAPHAL DÅLSLANDS- REGIONEN REGIONEN

LEÃGNNâ 33 R. EK T ovn SEKT uvmm LANDET3

OVRIGA ovn LANDET SEK?

R. ovn E ssxr UTLANDET

Figur 3:2-3:3. Livsmedelsindustrin och verkstadsindustrin i sex regioner. Inköp från och försäljning till olika branscher idet egna länet, övriga landet och utlandet, 1970 (procent)

Övriga branscher redovisas i U 11. Anm. Siffrorna i figuren anger branschkod enligt Svensk Näringsgrensindelning

(SNI)

bransch SNI-kod livsmedels- och

jord- och skogs- dryckesvaruinbruk l 1-13 dustri 31 gruvor och mi- textil-, konfekneralbrott 2 tions- och läder-

industri 3 2

trävaruindu stri 3 3

produktions- och kontaktsystem 43 SOU 1974: 3 Regionala

Verkstadsindusrrin

.qosrumm KOSYNADER :m: ^ ARBETSKRAFT OCH KAPITAL ,ons /YHELLEBORG FÖRSÄLJNING A-HEGION A-REGION

EGNA LÄNET

mponr UTLANDET ,Mmm uvLmon

KOSTNADER FOR ARBETSKRAFT OCHKAPITAL SKELLEFIEA A-REGION

7 ÖVRIGA 33LANDEY m øvn sex!

m

UTLANDEY IMPORT

KOSTNADER FUN KOSTNADER son ARBETSKIAFT ARBETSKRÅFT m K°L OCHKAPITAL LVCKSELE- DALSLANDSnscuoneu nscnoueu

:om EGNA › LÄNET3, ovn. UV gg sem 34 OVHIGA aa 35 LANDET 31 J ovmca LANDiT50 u v . _

“““°E uumosr 1 xøonr

massa- och pap- jäm-, stål- och uppdragsverkmetallverk samhet persindu stri, grañsk industri 34 verk stadsvaru- offentlig för-

kemisk, gummi- industri valtning och varu- och plastin- annan tillverk- andra tjänster

dustri 35 ningsindustri

jord- och stenva- byggnadsverkruindustri 36 samhet

44 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Tabell 3.8 industriföretag i Kopparbergs län storleksgrupperade och den största kundens andel av det totala försäljningsvärdet

Största kundens Företagen grupperade efter försäljningsvärde (milj. kronor) Summa andel av totala företag f örsälj nsvärd et 0-1 1-2 2-5 5-10 10-20 20-50 50-100 100- (procent)

10,0 10,1- 20,0 ›- 20,1- 30,0

wwwhwøosoø

30,1-40,0

›-›-Ar-I›-IIQW\D\DO\

40,1- 50,0 50,1- 60,0 60,1- 70,0 70,1- 80,0 80,1- 90,0 90,1-100,0

Källa: C. Herlitz. Falun- utgör slutleverantörer i lokala

och regionala produktionssystem samt att

Borlänge-regionen - en de är nyckelindustrieri lokala produktionsblock. komponent i det nationella produktionssyste- l föreliggande avsnitt återges uppgifter från leveransenkäten som visar met, bilaga 10. den regionala och sektoriella fördelningen av försäljning och inköp för de stora industriföretagen i de studerade Avsikten har varit regionerna. att ge en bild av näringslivsstruktureni dessa regioner som kompletterar mer traditionella analyser av näringslivet. En sådan kompletterande analys avser regionalt produktionssystem. En annan utgångspunkt för kartläggningarna har varit en föreställning om att företag som i nära till ligger anslutning varandra och som samarbetar kan uppnå vissa produktionsfördelar. Detta kan ske genom att företagen utvecklar en viss och i arbetsfördelning specialisering förhållande till varandras produktion. De bildar med andra ord vad som i fortsättningen betecknas som lokala utvecklingsblock. Den i förhållande till riksgenomsnittet mycket begränsade sysselsättningsminskning som textil- och konfektionsindustrin (TEKO-industrin) i Boråsregionen har uppvisat under åren mellan 1950 och 1970 skulle kunna förklaras med att det lokala utvecklingsblock som byggts upp kring TEKO-industrin i denna region har motverkat den generella inom branschen. utvecklingen

och kontaktsystem 45

SOU 197413 Regionala produktions-

0:008 008058

m0m›0 83m

008088 83m 0080808

mm m0

83m

8 008 008

.8.:8m8008m

.u888m8008m0880

8800 8800

8000:8 8000:8

vm

83m

83m mEm 008

ä 08.

0880 wEm

83m

0:808.:

008058 083m 0080808

m8 mm

83m

mm 008

.80:08u8

8.58 S00 8800 80:08.08 8800 8800 x8o_w8m -80800E 08808m8m 8000:8

5802-8.

083m

80:0.888:8

028mm mEm

-:8m8. mEm 083m 008

80:08.08: :o8m08. 0a :08m08- om

0080800 83m »S058

08. ä

083m

o0=8o888==8am

008 008

8008880805..

80w88m8080:=

.U=_3uwm.8k.

8000:8 SHwPNLH. 8000:8

mm

83m

m8 8m 8.0

wEm 083m 008 85m 008

8800 Eom

080m

0080808 00.208

om

083m

mm 08

083m

008 008

.80888m

0808.m›mm:8:0880›88888880m

08.8.m›mw:8:0880›88888880m

.0:8m008m0880

.80:0808

88m0880

808008: 008208 8000:8

00080888808088088380 Nm

wEm 83m

m0

083m

hm m0

wEm 008

80:05_

80:0.888:8

uOEOmäE

0080808 83m

om E

83m

ä 008

0020880330880:

008 0a

8008:

588.8 8.08: :w

8800 8800 8800

9:80:80

050mm

80:8

»S088 ._0005

m 88m

8000:8

mm

.Em .E82 083m

wEm 008

880m88888_._wm.5.8

mEm 808m

E..

8. 008

80:0 å uOE

0sm8 m0m›0

m0m›0

800.: u0=o

:o8m08. 5802.4. »E0808

›0

83m

83m

008 008

:08m08.

. 00888

:0w:8:808.80.8 .U88_=8Nw8.._..

8800 8800

måesxm UGIFJNPNÅF 8000:8 m088088008m 80800888

vm

0808:802

83m

mEm

mm 00

83m

m0

mEm 008

0v8m›mm:8:0880›8888=80m

0882800858808_

0808.m›mw:8:0880›=88

080:08m08

8800 8800

2280.8...

.:08m08:0m:080›0m8

3802.8_ 38028_

.:08m08:0m:8008

80:08m08 8982M08

wEm mEm

:0a8 S00 S00

06 8800 8002 08m 8800 8002 510m

__0880_

-mw:8::wm

m088088008m8 20880302 880:0880: 8.058.808:

:OCOUGC 0:88:85

8.058808 0:8:8=m .m88008:8

:D

800808 588.58

=0880.8. 8880.8 .Etvx 8:0m 8830.8. 5:880.

Z Hm

4 (0 P r m m t .m n s k O s t n m e r 0 m. m n a m m d m. h.. .O m s w m SOU 1974: 3

m. D. W.

.Emm

:0 mamåâ Maxim..

:m

22m

waäö..

28m

ä

28m

8_ 3 E. 8_

.uEm

.uEmuSm måäâ

5.

200 ._00

0:0 -_0002 23m -_0008

om om

wEm 8_ wEm 22m

X

08mm

0u:20›m.oE

:E

marina

65m 23m

300:.:

mm

28m

8_ :m oc_

20:05_

:0_m0._.

:o_w0:-

.u:_m:0_mx0..:0x

:oo

:oo

cougeøox

._00

.Ex0h 4000:..

m

-mäsk -_0008

mEm 23m

N E

8_

28m

m_

mEm

mm

20:02::

8_

2000:0..

.

20:05. om

§28

s

m._0a0__0:._.\u:=q\w:.=n2

23m

mv

»S028

m

E351_

28m

8_ mm m.. 8_

3:052

.u:_m_0u0Em_A

305.005..

.vimäwoäzq

:oo :oo

3:202

om

wEm -_0005 29m -_0008

m.. .m

o.:

wEm 28m

om S.

o.:

Eom

200::

23m E328 o.: 28m muuüâ

8_ v0 o.:

0520..

0Em›mw:_:ü0›=u=_0m

.v:_mv2m0_._0

0vå›mw:_5_._0›_=.2um

.uEmu2m0_._0

._00 :oo

mEm -_0008 28m 0528 -_0005

R 2

o.:

wEm 28m

E mm

20:05_

8_

ovaäaåouø..

:0

20:92::

MSBE

:0

23m

3 em

23m

8_ mm

8220:5005:

m:

o.:

00.:

:oo 00::

.u=_m=o_s§:o0_

40:05_

.u:_m:0_t_0m:00_

:oo om :oo S00

050mm

å :w

43x0... ._0005 050mm 43x0... -_0005

mEm 28m

.m m0

8_

“Em 23m

3 v0

8.

20:09::

022m

ä

05502..:

momä m0må

om

20:0

23m »S28 9305..

0552:8

E 0..

22m

o.: m_ 5

»S028

:o_m0._.

müüâ

S_

:0_m0:.

205 00::

.vimäøoâzq

.viâouoêmzq

:oo ._00

20:0 2=_

mmuom ._0008

._0008

23m

mm

wEm mmöm

..._3002

2820002 232000.:

23m

8_ om om

wEm o.:

00:..

m=ouê5ma§

2=_

0_..:m›mw:_:0=0›=z:_mm

._00 §0

22:_

maämå_

.:00w0_:0m:20›0q

20.:_

.:0.m0_:0m:2004

3:232 3:23:

wEm mEm

:oo ._00

0uå›mmi:xu0›äu

...m :oo 002 2a

v02

.mwE::.0.m›

:oo

:så 00512: =0:0_2,..Z ._0552 :Esa .maaxå 00512: =0:ozwz :ocozm:

:§04

:så _êsøm

:0

Stua. .SBM :§04

.Six :w .smak

och kontaktsysrem 47 Regionala produktions-

3.5 Lokala utvecklingsblock

är det viktigt med uppgifter om i Vid analyser av lokala utvecklingsblock vilken underleverantörer är lokaliserade i närheten av utsträckning Ett skäl till sådana lokaliseringar är att underleverannyckelindustrier. törerna strävar efter att minimera sina transport- och personkontaktkostleder till låga kostnader i detta nader. En lokalisering nära uppköparen avseende. Även andra effekter kan, mot bakgrund av vad som positiva anförts, tänkas förekomma vid en lokalisering av underleverantidigare törerna i närheten av slutleverantören. av uppgifterna från leveransenkäten redovisasi föreliggan- På grundval de avsnitt av leveransutbytet mellan olika sektorer inom kartläggningar de studerade Av sekretesskäl har det emellertid varit regionerna. nödvändigt att hålla redovisningarna på en relativt grov aggregeringsnivå. omfattar kopplingama inom ett block ofta så många sektorer Samtidigt och branscher snarare borde ske på att en analys av utvecklingsblock landsdelsnivå än som här för de studerade A-regionerna eller länen. Mot av detta bör den genomgång som sker i föreliggande avsnitt bakgrund närmast ses som en metodredovisning. I till arbetet med Länsplanering 1974 genomförs som anslutning nämnts en leveransundersökning för industriföretag i hela landet tidigare Med hjälp av materialet från den av liknande slag som den här redovisade. att kartlägga förekomsten av undersökningen kommer möjligheterna utvecklingsblock att väsentligt förbättras. lokala och även regionala I redovisas uppgifter om det ömsesidiga leveransutbytet figur 3:4 Redovismellan olika sektorer inom de specialstuderade A-regionerna. av de uppgifter som redovisas i ningen bygger på en kombination andel figurerna 3:1 -3:3. Staplarna i figur 3:4 anger varje industrisektors av den del av den totala industriproduktionen som avsätts inom den egna

Pilarnas grovlek anger hur stor andel varje leveranspost utgör A-regionen. lokalt avsatta En jämförelse mellan av den industriproduktionen. 3:1 skillnader föreligger mellan det figurerna och 3:4 visar att stora sektoriella leveransutbytet som industrin i de studerade fullständiga och de samband som föreligger mellan industribranregionerna uppvisar schema inom regionerna. Industrin i Skellefteå A-region samverkar i två block av ömsesidigt

beroende industribranscher och sektorer, se figur 3:4. Det ena omfattar av de råvaror som avsätts från jord- och skogsbruket inom bearbetningar l detta spelar livsmedels- och trävaruindustrin en dominerande regionen. roll. Båda branscherna kan i sitt lokaliseringsval antas vara beroende av både råvarans och avsättningsmarknadens lokalisering. En jämförelse med roll uppgifterna i figur 3:1 visar att råvarans lokalisering spelar en större för trävaruindustrins lokalisering än vad avsättningsmarknadens lokalise-

ring gör. Det andra lokala produktionsblocket omfattar samtliga övriga industribranscher dominans för gruvindustrin. En i regionen med en utpräglad mycket stor del av de övriga branschemas försäljning går till gruvindustrin. Huvuddelen av produktionen inom gruvindustrin och dess underleve-

48 Produktionskostnader och regionala SOU 1974: 3 produktionssystem

MALMOA-REGION sonAs A-REGION

KEMISK u. LIVSMEDELSIND. LIVSMEDELSIND. GUMMIIND. KEMISK n. MASSA/ LIVSM: INDUSTRI DETALJ HANDEL MA AI PAPPERSIND. PAPPERSNQ LIVS .- _ TEKO- TEKO- INDUSTRI INDUSTRI

VERKSAMHET PARTI HANDEL HANDEL JORD o. STENIND.

V ERKS . VERKSTADSIND. VERKSTADSIND.

INDiS-IRI

o. KEMI K o JORD GUMMIINIJ. ;om o_ STENIND. STENVAHUIND. BYGGNADSV: SKOGSIND. VERK- SAMHET 7gÅVAU|NDV TRAVARU TRAVARUIND. INDUSTRI i TILLV m . ÅMT gu F* EKTORER TtLLV. mo. UTANFÖR T.LW N04 IND. SAMT IND. SAMT SEKTORER SEKTORER UTANFÖR UTANFÖR TILLVIND TILLV. IND.

FALUN/BORLANGE A-REGION

TEKO SKELLEFTEÅ A- REGION TEKOIND INDUSTRI TEKOIND. LlVSM. IND. LIVSMEDELS-

JORD-o. SKOGSIN .

MEDELS- INDUSTRI DETMJ HANDEL PAPPERSIND. MASSA, PAPPERSIND.

MASSA! APPERSIND. KEMISK o. JARN: STÃL- o. GUMMIIND. METALLVERK

SAMHET GRUV- INDUSTRI

KEMISK o. GUMMIIND

SUMMIIND.

GRUV INDUSTRI

KEMISK o, GUMMIIND. GRUV* INDUSTRI JORD* o. BYGGN. VERK- JÃRN: STAL- STENIND. SAMHET o.METALLVERK VRIG ?ILLVIND

E )

sonen umnrøn nu. .mo.

Figur 3:4 Inköp och försäljning inom den egna regionen för tillverkningsindustrini

fyra regioner 19 70

Anm. Staplarna i mitten anger sektorernas andel av den del av den totala industriproduktionen i regionen som avsätts inom regionen. Pilarnas grovlek anger hur stor andel som respektive leveranspost utgör av industrins försäljning inom den

studerade regionen. Uppgifterna avser endast försäljning och inköp inom respektive

region. Endast leveranser som utgör en procent eller mer har angetts med pil. Källa: Leveran senkäten

produktions- och kontaktsystem 49 Regionala

rantörer avsätts sedan lokalt till industribranschen metallverk. Branschen är i sitt lokaliseringsval starkt råvaruorienterad, samtidigt fungerar branschen som den huvudsakliga slutleverantören i detta lokala produktionsblock. Den nyckelställning som den lokala slutleverantören intar i Skellefteåblocket liksom av flera mindre underleverantörer kan i stor omfattningen förklaras av den industrialiseringsprocess som skett inom utsträckning av Skellefteå-fältens naturtillgångar inledregionen sedan exploateringen De stora avstånden till alternativa underleverantörer i des på 1920-talet. områden av landet kan antas ha inneburit att andra mer industrialiserade i Skellefteå-regionen kunnat utvecklas under skydd av nya verksamheter tullmurar som höga transportkostnader innebär. Närheten till övriga delar av Bergslagen liksom till den befolkningsrika med dessa områdens goda tillgång till olika typer av Stockholmsregionen underleverantörer kan vara en rimlig förklaring till att något väl utvecklat lokalt underleverantörssystem, motsvarande det i Skellefteåregionen, ej förefaller ha utvecklats i Falun/Borlängeregionen. Här spelar emellertid stor roll. Företagen i Falun-Borlängeregionen är även regionavgränsningen nämligen i större utsträckning än företagen i Skellefteåregionen kopplade till företag i Kopparbergs län men utanför den egna A-regionen. mellan träförädlade och metallförädlade verksamheter i Kopplingarna Falun/Borlänge A-region kan eventuellt ha sin förklaring i att de stora till industrin i Falun/Borlängeregionen traditionellt omfatägarintressena tat såväl skogs- som malmtillgångarna. Detta kan i sin tur förklaras av den tidigare starka kopplingen mellan dessa två råvarutillgångar. Skogstillgångarna utgjorde då till följd av produktionsmetoder beträffande träkol för masugnarna samt stöttor till gruvschakten en bergsprängning, nödvändig förutsättning för gruvbrytning. Vid utvecklandet av nya och alternativa avsättningsmöjligheter, framför allt produktionsmetoder för skogsprodukterna, har de traditionella ägarintressena varit desamma. De sektoriellakopplingarna inom det lokala produktionssystemet, har blivit mer sammanflätade än motsvarande förhållanden inom Skellefteåregionens näringsliv. Den betydelse ägoförhållandena har för utvecklandet av produktionsblock behandlas närmarei avsnitt 3.7. Den starka råvarulokalisering som kännetecknar kopplingarna inom det lokala näringslivet i Skellefteå- och Falun/Borlängeregionen har ingen motsvarighet i Borås- och Malmöregionerna. De sektoriella sambanden inom dessa regioner domineras av verksamheter som i sitt lokaliseringsval traditionellt styrs av avsättningsmarknadens lokalisering, se figur 3:4. Detta gäller bl. a. TEKO-industrin. På motsvarande sätt som för Skellefteå- och Falun/Borlängeregionema i tabell 3.9 redovisas i tabell 3.11 uppgifter om försäljningens fördelning för olikstora företag inom några dominerande branscher i Malmö- och Boråsregionerna. Bilden är i stort sett densamma. Det mest utmärkande draget i tabell 3.1 l är att även de stora företagen inom livsmedelsindustrin avsätter över 50 % av sin produktion inom det egna länet. Detta understryker det tidigare framförda påståendet om att livsmedelsindustrin uppvisar en utpräglad marknadsorientering i sitt lokaliseringsval.

50 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Inom textil- och konfektionsindustrin liksom inom verkstadsindustrin ger uppgifterna i tabell 3.11 stöd för det tidigare framförda påståendet om att de stora företagen i respektive bransch utgör slutleverantör i regionala produktionssystem. Av uppgifterna i tabell 3.9 och 3.12 som visar på inköpens regionala fördelning för motsvarande storleksklasser framgår det att de stora företagen även tjänar som nyckelföretagi lokala utvecklingsblock genom att en stor del av deras inköp sker från mindre företag i den egna regionen. P. g. a. den stora importen av råvaror och halvfabrikat är detta förhållande minst utpräglat inom textil- och konfektionsindustrin.

3.6 Indirekta produktionssamband

När ett företag ökar sin produktion ökar samtidigt inköpen av råvaror, halvfabrikat och tjänster. Underleverantörer i flera led ökar också produktionen och därmed inköpen av råvaror och halvfabrikat. För att få en fullständig bild av ökningen i produktion, leveranser och sysselsättning måste sålunda de indirekta spridningseffekterna beaktas. Omfattningen av dessa indirekta effekter i en region beror på två faktorer. En är hur stor andel av inköpen som huvudleverantören och dennes underleverantörer gör från andra tillverkande företag i regionen. Den andra är i vilken omfattning vidareförädling sker inom företaget. Om järn- och stålverken väljs som exempel visas i figur 3: 1 att denna branschi Kopparbergs län köper från och säljer till gruvindustrin, jäm- och stålverk och verkstadsindustrin. Om även de indirekta sambanden tas med i bilden så framgår det av materialet att samtliga industribranscher utom livsmedelsindustrin, massa- och pap-

persindustrin och övrig tillverkningsindustri är mer eller mindre beroende

av jäm- och stålverkens produktionsutveckling i Kopparbergs län. Då det indirekta leveransutbytet skall beaktas kan den tidigare nämnda input-outputmetoden utnyttjas. På grundval av leveransundersökningen är det möjligt att beräkna de effekter som genom produktionssystemet sprids till andra sektorer och regioner än de direkt berörda. Dessa uppgifter utgör ett väsentligt inslag i de samhällsekonomiska bedömningar av produktionskostnadema i olika regioner och ortstyper som ingår i produktionskostnadsgruppens arbete. De här presenterade beräkningarna av indirekta spridningseffekter bygger på antagandet att företagen efter en omsättningsförändring utnyttjar samma underleverantörer som före förändringen och att förhållandet mellan underleveransernas storlek och företagets omsättning är konstant. Antagandet om stabilitet iföretagensinköpsrelationer är centralt vid beräkningar med hjälp av input-outputtekniken. De snabba tekniska förändringar som förekommer inom produktionen utgör ett välkänt problem vid input-outputanalys. Hemtagning av på underleverantörer utlagda 1 Se t. ex. Järn- och me- produktionsmoment att kunna hålla uppe den egna sysselsättningen

för_

tallmanufakturindustrin vid lågkonjunktur och tillfällig utläggning vid högkonjunkturer samt under 70-talet.

förändrade transportkostnaderl utgör ett speciellt

SOU 1973 :29 och 30. problem vid regional Stockholm 1973. input-outputanalys. En viss stabilitet torde dock råda till av den följd

SOU 197413 Regionala produktions- och kontaktsystem 51

osäkerhet som är förknippad med anlitandet av nya leverantörer. Därtill kommer även höga introduktionskostnader för inköming, överflyttning och anpassning av verktyg m. m. Möjligheterna till hemtagning av utlagda är dessutom begränsade. Orsaken till detta är produktionsmoment produkternas vanligen höga tekniska nivå. Dessa argument för en hög stabilitet i underleverantörssystemen styrks av en studie som företagits inom ramen för produktionskostnadsgruppens arbete.” Av undersökninganlitat samma leverantör under en framgår att de studerade företagen av år. Flertalet leverantörer har företagen samarbetat med lång följd under större delen av sin hittillsvarande verksamhetstid, som i flera fall till mer än 30 år. Utbyte av leverantörer företogsi mycket liten _ _ uppgick I menar att väl inarbetade kontakter

mfrfdlrjkåsågågáådlia“d

utsträckning då maninom företagen

är av stort värde och därför uppväger de i vissa fall något högre ochnâeáelstoraverkstads_

som man betalade till en inarbetad leverantör. För flertalet företags inköp från underinköpspriser är till så

äååittåk

av

företagen vidare kopplingarna underleverantörerna utformade

att mlcopens omfattning 1 stort regleras av företagens omsattnmg. fö, företagsekonomi, I tabell om industrisektoms inköp direkt från sina Umeå 1973. (Stencil.) 3. l 3 återges uppgifter

Tabell 3.1 3 Direkta och indirekta inköp från hela landet för några av de studerade regionerna 1970 (procent)

Malmö/Lund/ Borås Kopparbergs Skellefteå Region Bransch Trelleborg A-region län A-region SNI-kod A-region

Direkta ln- Direkta In- Direkta In- Direkta lndirekta direkta direkta direkta

Livsmedels- och dryckesvaru (31)

Textil, konfektion och lädervaru (32)

Trävaru (3 3)

Massa, pappers, pappersvaru och 81 95 59 grafisk (34)

Kemisk, gummi, 90 91 87 plast, plastvaru (35)

Jord och stenvaru- 93 92 87 ind. (36)

Järn-, stål- och metallverk (37) 99 92 88 12

Verkstadsvaru- 92 69 31 73 27 industri (38)

Anm. I fall inköpen av och halvfabrikat sker som import från utlandet hamnar det utanför det nationella

de råvaror

produktionssystemet. De indirekta effekterna blir då mycket begränsade. Exempel på detta är textilindustrin i

Borås-regionen och Jam-, stål- och metallverken i Malmö-regionen och Kopparbergs län.

Källa: Leveransenkäten.

52 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

underleverantörer och indirekt via dessa underleverantöre rs inköp från sina underleverantörer etc. De indirekta leveranserna för de flesta industribranscher utgör en begränsad del av dessa branschers samlade direkta och indirekta inköp av råvaror, halvfabrikat och tjänster. Möjligheterna att tillvarata de fördelar som kan erbjudas i form av arbetsfördelning och specialisering är emellertid avhängiga av utbudet av olika typer av halvfabrikat och produktionstjänster. Även om andelen indirekta inköp därför är relativt begränsad kan de ha stor marginell betydelse för att effektivisera produktionen. De tidigare i kapitel 3 redovisade produktionssystemen och lokala utvecklingsblocken har här kompletterats med uppgifter om de indirekta inköpens sektoriella fördelning i lokala produktionsblock. Dessa uppgifter redovisas i tabell 3.14. Av redovisningen framgår att de dominerande dragen i de lokala utvecklingsblocken i huvudsak kvarstår. Med den grova sektorsindelning, som här utnyttjas sammanförs näringsgrupper som uppvisar relativt olikartade inköps- och avsättningsförhållanden. De redovisade uppgifterna om regionala utvecklingsblock kan därför antas vara för grova och oprecisa för att tjäna som underlag för konkreta regionalpolitiska och näringspolitiska åtgärder. I syfte att utvärdera betydelsen av en finare branschindelning vid kartläggning av block av ömsesidigt beroende produktionssektorer redovisas uppgifterna för verkstadsindustrin

i Falun/Borlänge A-region på näringsgrupper (SNI-3 -siffernivå).l

lndustrisektorernas inköp från hela landet återges enligt denna finare sektorsindelning i tabell 3.14. Näringshuvudgrupperna metallvaruindustrin, maskinindustrin, elektroindustrin och transportmedelsindustrin tillsammans med järn- och stålverken, gruvindustrin, plastvaru- och gummiindustrin samt cementindustrin bildar här ett klart avgränsat utvecklingsblock. Ett motsvarande block av ömsesidigt beroende produktionssektorer bildas av trävaruindustrin, massa- och pappersindustrin samt jord- och skogsbruket. Även lädervaru-, textil- och konfektionsindustrin samt livsmedels- och dryckesvaruindustrin kan i viss mån sägas ingå i detta block. I tabell 3.15 redovisas motsvarande uppgifter för inköp och försäljning mellan sektorerna inom Falun/Borlänge A-region. Kopplingarna är där i stort sett desamma som för de mellanregionala leveranserna. Den mest slående skillnaden är att lädervaru-, textil- och konfektionsindustrin liksom livsmedels- och dryckesvaruindustrin ej har något leveransutbyte med några andra produktionssektorer i A-regionen. För en mer översiktlig kartläggning och analys av näringslivsstruktureni P.g.a. att den tillgängliga en region är det som nämnts ofta tillräckligt med en relativt grov sektorsdatabearbetningskapa- av materialet. Detsamma indelning gällert. ex. vid näringslivsprognoser för citeten är begränsad till matriser av storleksord- ett län. För dessa ändamål kan en detaljerad sektorsgruppering innebära ningen 8 sektorer, sker den- minskad stabilitet över tiden i sambanden. Som underlag för beslut om na mer finfördelade kartregionalpolitiska och näringspolitiska åtgärder är det emellertid en fördel läggning med hjälp av s.k. blocktriangulerade vid avgränsningen av lokala utvecklingsblock att sektorsindelningen är så inputmatriser. detaljerad som möjligt.

SOU 1974: 3 R e .m n .w a D.. m d m t .w n .r m h .K m m .K t W s m m 5 3

v_ .mniaon

ouuwäwøcrawøuøw

22m ö: .us 55

...v32 §9

du_

msomcfn

...S02 .P_d .us :m8 .§8

Z

å

...så .team _näs_ .us swe

mm

.EE

5=»

7500:5

-›EO 6:_ 3G

.En _

dum_

E00 -_52 .v5 GO

.Ewas

åoüouá. .üuaüg

Eom

-H35 :oo _EEsm G0

._35

:t

omiznomizäm

ouâmmov_

:aucm

-Eon :oo .mmoxm v35 AQIZV

så:

.Csouoåv

um

.EH -P35 .vi S0

E8

8.32 .umeå

aosoøaña

wonzm›mw=_=_._mm5u

:oo ?c

& å

.Falun moxobv

5a

:oo ...så 20

å

.evig

:sonia

ämcmüxrw

22_ :tsk :oo .xøwcox 6:_ ANG mm

Eom :mä

woman

mcäoäm_

sååå.:

.coäxcomcnökwq

...§5

:t

gumman

.moxoäv

xånøwoxw

_Eøâm

.uEmaovoEtonmcmuh

Qcca_

åvzmä

.uizä

cognac_

vän

395:»

.o .o

:oo :oo

»våga

.o .o

330.64 -åxå .Emzq Egna. .uøsao :§32 .näsans .casåmxm

:aaah 5.5 .33 mäns_ -Eon .Så EDO .Fan .Eåx om_ .sänk

5 4 P. r .W u .K t .m H s .K 0 s t n m r 0 C h n. .m n a .M m. m .w h.. .O n s .w s t m SOU 1974: 3

-..E222 .vi §5

.§32 .=ä› .v5 :m0

om

ccäøê .Zzo .vi G8

E2

äs.. :oo EES» G8

...oaegx

.acoEoU

AE? 6:_ GG

0.25.2152.

.

-E3 .umeå ash... 373V

_ :oo

mi. .ES 6:_ ?O

êu=eäa5§ä›__=

332 _emma_ så

:oo

å

:tak :oo .xoucox .v5 Q0

Eaonorø.

.Emo ...sååå :oo .aus =ä› :S 3

.se

å..

møuaoâq

m9.:

:S .o .

giømwoxm

.umeå

xuozmam

_Eêzm

GCOM

.viâovoåtomøcåa

m_ .m .O .o

.âovoêmâq ...Rånäs

.o .o

:HQÖGOEOO

;Såväl

.viinaa

.o

Sååå §=SOE

§8. 5.5 -E55 §9: =Hwm3 -Eon ...än

Lim..

SOU 197413 och kontaktsystem S5 Regionala produktions-

3.7 Exempel på ett utvecklingsblock

I den analys av teknologiska produktionsblock som Erik Dahmén presenterade i sin avhandling i början av 1950-talet utgörs de analyserade enheterna av enskilda, relativt begränsade produktionsprocesser inom Som underlag för en konkret regionalpolitisk eller cementvaruindustrin. industripolitisk åtgärd är det en sådan detaljeringsgrad som bör eftersträvas. Här beskrivs ett annat sådant exempel på ett teknologiskt utvecklingsblock.

Som ett exempel på hur de ursprungliga verksamheterna i en region kan tjäna som utgångspunkt för en samverkan mellan verksamheter ges här ett konkret exempel. Den ökade efterfrågan på småhus har under senare år lett till ökade krav på snabba leveranser. Tiden för själva av husen på platsen blir allt kortare. Ett par moment har uppförandet därvid tidigare legat utanför småhusleverantörernas åtaganden. Bl. a. har vissa plåtarbeten samt muming av skorsten i det uppförda småhuset sålunda inte ingått. Dessa arbetsmoment har utförts av plåtslagare och murare sedan huset i övrigt har uppförts. Vissa av dessa moment har emellertid börjat ersättas med inköp av prefabricerade delar från underleverantörer. En plåtrörsfabrikant har då levererat stuprör till småhusfabrikanten så att dessa kunnat ingå i småhusleverantörens Ett annat företag har levererat fönsterbleck. Genom denna åtaganden. koppling kvarstår huvudsakligen vissa vatten- och avloppsinstallationer och murande av skorsten som måst utföras på platsen av särskilda yrkesmän. För dränering kring huset har husägaren eller byggmästaren köpt plaströr från en plastfabrikant. Avloppsrör har genom en rörfirma, hämtats från ytterligare en plastfabrikant och slutligen har dörrlister köpts från en tredje plastfabrikant. Eftersom varje småhusfabrikant ofta erbjuder ett l5-20-tal olika alternativ till villor har de olika underleverantörerna av plåt- och var för sig måst utveckla en organiserad lagerhållning så att de plastvaror mycket snabbt kan leverera material vid leverans av en viss typ av småhus vid ett tillfälle och en annan typ vid ett annat tillfälle. En av dessa underleverantörer, nämligen plåtrörsfabrikanten, kunde med stöd av riskvilligt kapital som ställdes till förfogande köpa upp några av de övriga underleverantörerna av plåtprodukter. Därigenom kunde resurserna för den organiserade lagerhållningen begränsas. l nästa steg kunde ske där vissa moment i dessa olika en viss produktutveckling underleverantören produktionsprocess samordnades och förbilligades. Bl.a. kunde|vissa moment i produktionen av ventilationstrummor ske med samma produktionsapparat som vid utformandet av vissa fönsterbleck och andra vinklade plåtprodukter. Andra delar av produktionen av ventilationstrummor kunde ske på motsvarande sätt tillsammans med en modifierad produktion av stuprännor. Den mer samordnade produktion av olika som på så sätt utvecklades medförde även plåtprodukter ytterligare effekter. Den minskade efterfrågan efter plåtrör för tak- och stuprännor ledde till en viss ledig kapacitet inom denna produktion. Detta medförde emellertid att man övergick till att tillverka något grövre plåtrör med avsättning till rökgångar i skorstenar. Denna produkt utvecklades i samverkan mellan den del av företaget som tillverkat plåtrör för stuprännor och den verksamhet som producerade ventilationstrummor. Genom att rörgångar ingick i de nya prefabricerade småhuselemenmed en yrkesman för muming av ten var det inte längre nödvändigt skorstenen. Detta kan, med godkännande från brandinspektionen, utföras av småhusägaren- själv eller av småhusfabrikantens montörer. Kunskaperna från plåtrörsproducentens sida i utformande och produk-

56 Produktionskostnader och regionala SOU 19741 3 produktionssystem

tion av tak- och stuprännor kunde även tillvaratas när plastföretaget som stått för produktion av införlivades dräneringsrör i det företag som bestod av flera från den ursprungliga gruppen av 8 underleverantörer. Förutom att fortsätta enbart med produktion av dräneringsrör påbörjades nu, med utgångspunkt i kunskaper om hur plaströr skulle produceras och hur tak- och stuprör bör vara utformade, en produktion av tak- och stuprännor i plast. Nästa steg i produktutveckling och samordnad produktion, med utgångspunkt i en kombination av tidigare produktionserfarenheter, blev att produktion av avloppsrör i plast togs upp. En stor del av de tidigare juridiskt fristående och produktionsmässigt avgränsade underleverantörerna har genom detta formaliserade samarbete kunnat nedbringa en stor del av bl. a. distributionskostnadema. Flera väsentliga förutsättningar ligger bakom detta resultat. Den första av dessa är att samtliga företag arbetade som underleverantörer till en gemensam eller likartad avsättningsmarknad. De ingick med andra ord i ett teknologiskt utvecklingsblock med en i blocket dominerande slutprodukt. Varje enskild företagare var liten och med begränsade möjligheter att själv klara av en utveckling av produktionen och breddning av produkturvalet för att på så sätt kunna möta tillfälliga eller mer långvariga svängningar i efterfrågan. Slutligen kunde riskvilligt kapital ställas till förfogande för att möjliggöra ett samgående av företagen i en organisatorisk och produktionsmässig enhet.

Inom regionalpolitikens och näringspolitikens ram torde detaljerade kartläggningar och analyser av teknologiska utvecklingsblock kunna ske i linje t. ex. med de här presenterade kartläggningama. Ett väsentligt underlag för denna kartläggning och analys kan bl. a. inhämtas från de enkäter om företagens leveransströmmar som insamlas inom ramen för Länsplanering 1974. Dessa kartläggningar och analyser kan kombineras med de lokala och regionala myndigheternas kännedom om förhållandena inom specifika företag och regioner. som Kompletterande uppgifter, marknadsanalyser, bokslutsanalyser o. d. kan i många fall även ske genom köp av dessa tjänster från revisionsbyråer och andra organ för uppdragsverksamhet.

3.8 Sammanfattande utvärdering

I analyser av regionala skillnader av företagens produktionskostnader brukar ofta den industriella miljöns betydelse betonas som en bidragande faktor till företagens produktionsförhållanden. En väsentlig sida av begreppet industriell miljö är förekomsten av vad som här betecknats som regionala utvecklingsblock. Fristående företagi olika orter uppvisar vart för sig en bestämd nivå på sina produktionskostnader och intäkter. Om företagen sammanförs i utvecklingsblock kan den industriella som miljö därmed skapas göra att alla kommer att företagen uppvisa lägre produktionskostnader och bättre lönsamhet än i det första fallet. Utvecklingskostnader, lagringskostnader, servicekostnader, transportkostnader och övriga distributionskostnader kan hållas på en lägre nivå. Vissa samhälleliga investeringar, t. ex. hamn, flygplats, vägar, etc., som inte är

och kontaktsystem 57 Regionala produktions-

vid ett enskilt kan bli möjl.iga att göra lönsamma företags etablering, motiverade vid en samordnad satsning av flera företag. svårigheterna att kartlägga förekomsten av regionala utvecklingsblock samt att utvärdera dessas betydelse för företagens produktionskostnader är emellertid mycket stora. Detta torde vara en förklaring till att några allvarliga försök _knappast kan sägas ha gjorts i Sverige sedan Erik Dahmén i början av 1950-talet presenterade en analys av kopplingarna mellan olika produktionsmoment inom cementvaruindustrin. Ett inslag i produktionskostnadsgruppens arbete har därför väsentligt

varit att utveckla en metod för kartläggning av sådana regionala

utvecklingsblock. Avsikten är samtidigt att utvärdera vilken betydelse dessa block har för företagens produktionskostnader. avi regionala som redovisas i De kartläggningar produktionssystem detta kapitel har utförts med hjälp av denna metod. Detta har möjliggjort att förutom det direkta leveransutbytet även beräkna de indirekta kopplingar som föreligger mellan branscher och sektorer inom och mellan olika regioner. Som ett genomgående resultat från dessa kartläggningar framgår den stora som några enstaka nyckelverksamheter spelar i de betydelse Dessa nyckelverksamheter utgör de regionala produktionssystemen. dominerande slutleverantörerna av regionens samlade produktion. Samtidigt som de oftast står för en stor andel av den samlade industriproduktionen och sysselsättningen i regionen påverkar de den övriga industriproduktionen och sysselsättningen genom att många av de små och medelstora företagen tjänstgör som underleverantörer till dessa regionala slutleverantörer. De kopplingar som förekommer mellan de stora företagen och de små och medelstora i de här studerade regionerna utgör ett företagen dominerande inslag i de regionala utvecklingsblocken. l de redovisade utgör närheten till råvarukällor i form av skogs- och kartläggningarna ett väsentligt inslag i produktionssystemen i Skellefteå naturtillgångar län. Kring dessa råvarutillgångar kan ett block A-region och Kopparbergs av träförädlande produktionssektorer urskiljas som uppvisar starka inbördes kopplingar. Ett motsvarande utvecklingsblock kan konstateras för olika metallbearbetande förädlingsled. De långa avstånden till alternativa underleverantörer kan antas ha utgjort ett väsentligt bidrag till att de regionala utvecklingsblocken är mer utvecklade i Skellefteå A-region är i de övriga regionerna. Den stora lokala avsättningsmarknaden i Malmöregionen, liksom det relativt stora antal företag som redovisas för Malmö/Lund/Trelleborg A-regionen, torde utgöra ett verksamt bidrag till att det ömsesidiga leveransutbytet mellan olika företag är relativt om-

fattande även i denna region.

Det omfattande inomregionala leveransutbytet mellan företag itextiloch konfektionsindustrin i Boråsregjonen tyder på att dessa företag har utvecklat omfattande specialisering och arbetsfördelning. Denna arbetsfördelning kan mot bakgrund av vad som tidigare framförts antas utgöra en väsentlig förklaring till den i jämförelse med riksgenomsnittet begränsade sysselsättningsminskningen inom Borâsregionens TEKO-industn mellan

58 Produktionskostnader och regionala SOU 1974: 3 produktionssystem

åren 1950 och 1970. Ett resultat av redovisningen i kapitel 3 är att agglomerativa fördelar till viss del kan förklaras av att företag i stora och företagsrika regioner har större till samarbete möjligheter och specialisering än företag i små regioner med få företag. Att så är fallet beror framför allt på att iregioner med många företag och ett väl utvecklat samarbete mellan olika verksamheter är möjligheterna större till en hög utnyttjandegrad av de samlade resurserna. De resultat som presenteras i kapitel 6 visar även att produktionskostnadema som andel av produktionens salutillverkningsvärde i genomsnitt ligger lägre i Malmö och Skellefteå än i de övriga regionerna. En slutsats som kan dras av det material som presenteras i kapitel 3 samt vissa uppgifter i kapitel 6 är att väl utbyggda lokala utvecklingsblock och starka kopplingar mellan verksamheter i ett regionalt produktionssystem medför ett bättre utnyttjande av de samlade resurserna, vilket medför lägre produktionskostnader för företagen.

SOU 1974: 3

4 det svenska

Regionala aspekter på

produktionssystemet

Av Gunnar Törnqvist

I föregående kapitel låg tyngdpunkten i framställningen på en beskrivning av inomregionala förhållanden och samverkan mellan sektorer i ett produkdvs. samtionssystem. I detta kapitel träder de mellanregionala aspekterna, verkan mellan orter och regioner, i förgrunden. Presentationen inleds med en för detta kapitel avpassad definition av beeller verksamhetssystem som det ibland komgreppet produktionssystem mer att kallas. Särskild uppmärksamhet ägnas olika former av beroendeförhållanden som råder mellan olika delar av det svenska produktionssystemet och konsekvenserna i olika avseenden av dessa relationer. Regional arbetsinom moderna verksamhetsfördelning och sysselsättningsförändringar Framställningen avslutas med en serie exemsystem tas upp till behandling. kontaktmönster. pel på olika form er av mellanregionala I kapitel 5 följer sedan en diskussion om i vilken omfattning transporti vid bemärkelse lokaliseringsbetingelserna för olika kostnader påverkar typer av verksamheter i skilda delar av landet.

4.1 Produktionssystem - verksamhetssystem

I som används definition av ett den framställning följer följande produktionssystem eller verksamhetssystem. Systemet består av objekt som kan vara hela arbetsställen eller i vissa fall (se nedan) delar av arbetsställen. Dessa står i beroendeförhållanden till varandra och länkas av gods, personer och information. Länkarna kan samman av transporter idertifieras som rent fysiska flöden men i många fall också genom i skilda riktningar. Inom ett produktionssystem finns betzlningsströmmar dessutom länkar i form av ägarförhållanden och maktrelationer som samolikt är svåra att kvantifiera och fullständigt blottlägga och beskriva. Fgur 4:1 visar ett hypotetiskt produktionssystem i geografiskt perspektiv. Skissen innehåller arbetsställen fördelade på ett antal regioner. Länkar, som närmare skall beskrivas iden fortsatta framställningen, sammanbinder arbetsställena till ett system. Dessutom finns länkar mellan dessa arbetsställen och t. ex. enskilda hushåll i varje region. I den framställning som följer har emellertid intresset helt koncentrerats till de länkar som sammanbinder arbetsplatserna i det studerade verksamhetssystemet.

60 Produktionskostnader och regionala SOU 1974= 3

produktionssystem

ställen

länkar

regiongrånser

Figur 4:1 Hypotetiskt verksamhetssystem i geografiskt perspektiv.

Enligt figur 4:1 bildar arbetsställena i region A ett förhållandevis slutet delsystem, dvs. enheterna är föga beroende av enheter i andra regioner. I t. ex. regionerna B, C, D och E däremot är arbetsställena i stor utsträckning kopplade till enheter i andra regioner. ”skär sönder” det Regiongränserna studerade produktionssystemet på ett sätt som försvårar meningsfulla mellanregionala jämförelser, särskilt om dessa baseras på aggregerade data. I dagens samhälle är verksamheten vid olika arbetsställen ofta starkt specialiserad. Arbetsfördelningen inom ett nationellt produktionssystem är med andra ord betydande. Det produktionsresultat som kan uppmätas i en region (t. ex. E i figur 4:1) är resultatet av ett lagarbete mellan av enheter, vilka några finns i närheten inom den observerade regionen, de flesta långt bort i andra regioner. Förändringar som kan avläsas i en region kan vara en följd av händelser och i andra omständigheter regioner, eller omvänt, genom de länkar som sammanbinder olika arbetsställen får åtgärder och förändringar i en region alltid större eller mindre effekter iandra regioner.

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem

ARBETSFUNKTIONER KONTAKTFORMER

ADM| NISTRATIVA FU NKTIONER Beslutsfattande, planering, förhandling, spaning, DIREK TA PERSONKONTAKTER produktutveckling etc. Kontroll, arbetsledning, informationsbehandling, service till etc.

A1

Kameralt arbete, rutinartat kontorsarbete, service till TELE- OCH BREVKONTAKTER och etc.

Al A2

SEWlCEFUNKTl ONER Företagsservice SERVICERESOR Hushéllsservice TlLLVERKNI NGSFUNK TIONER Materialbearbetning och godshantering inom industrins drifts- GODSTRANS PORTER enheter, byggnodsverksamhet etc . ITigur 4:2 Arbetsjimk tioner och kontaktfor- INSAMLI NGSFUNKTI ONER mer i ett verksamhets- Jordbruk, skogsbruk, fiske, GODSTRANS PORTER system. framställning av energi etc.

Som närmare skall visas i den fortsatta framställningen är det helt klart att cet råder komplicerade beroendeförhållanden i ett system av det slag som beskrivs i figur 4:1. Däremot är det mycket svårt att kvantifiera betydelsen av dessa beroendeförhållanden, då våra kunskaper om de processer som äger rum i rumsliga system är synnerligen begränsade. Som ett första steg mot en djupare förståelse av de processer som äger rum i ett nationellt verksamhetssystem är det nödvändigt att se närmare på de länkar som sammanbinder olika arbetsställen i figur 4:1. Det är därvid att karaktären på länkarna är beroende på arten av de verksamuppenbart hete: som bedrivs vid olika arbetsställen. I iigur 4:2 redovisas fyra grupper av arbetsfunktioner som kan tänkas finnas inom de enheter som ingår i det studerade produktionssystemet (verksamhetssystemet). I anslutning till varje funktionsgrupp finns exempel på arbetsuppgifter som är karaktäristiska för dessa. Många arbetsställen inom: ett produktionssystem rymmer samtidigt flera av de uppräknade funktionerna. Inom t. ex. tillverkningsindustrins enheter dominerar vanligen tillverkningsfunktionerna. Men inom varje enhet finns också servicefunk:ioner och administrativa funktioner i varierande omfattning. Inom vad som i officiell statistik betecknas tillverkningsindustri finns samtidigt arbetsställen av typ huvudkontor och försäljningskontor som rymmer administrativa funktioner och vissa servicefunktioner men helt saknar egentliga tllverkningsfunktioner. Servicefunktionerna är särskilt utmärkande för arbetsställen inom nähandel, samfärdsel, undervisning, hälso- och sjukvård, socialringsgrenarna vård, och rekreationsverksamhet. Administrativa uppdragsverksamhet funkzioner finns sannolikt inom alla typer av verksamheter i ett modernt

62 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

samhälle. De administrativa arbetsuppgifternas andel av den totala arbetsinsatsen vid ett arbetsställe kan emellertid variera från en mycket liten vid t. ex. en jordbruksenhet till en helt dominerande vid ett offentligt förvaltningsorgan. Figur 4:2 visar vidare de kontaktformer och flöden som är karaktäristiska för olika typer av arbetsfunktioner. Eftersom varje arbetsställe som ingår i det studerade produktionssystemet (figur 4 21) samtidigt rymmer flera arbetsfunktioner, länkas enheterna också samman av samtidigt flera olika former av kontakter. Genom direkta personkontakter, som kräver resor av någon eller några av de inblandade, och genom tele- och brevkontakter överförs information. Även tjänster kräver personförflyttningar, medan tillverkningsfunktioner och insamlingsfunktioner länkas samman av godstransporter. Angivna flöden som sammanbinder systemets objekt torde i många fall motsvaras av betalningsströmmar i motsatt riktning. l den fortsatta framställningen kommer i figur 4 :2 angivna konsamtliga taktformer att studeras ochjämföras. Syftet med dessa empiriska studier är att med exempel visa de ömsesidiga beroendeförhållanden som i dag råder mellan olika enheter i ett produktionssystem och mellan valda regioneri Sverige.

4.2 Sysselsättningsförändringari moderna

verksamhetssystem

Verksamhetssystem av det slag som beskrevsi föregående avsnitt kan förutsättas genomgå ständiga förändringsprocesser. Från regionalpolitisk synpunkt är de sysselsättningsmässiga effekterna av dessa förändringar av speciellt intresse. Sysselsättningsförändringar i moderna verksamhetssystem är utförligt redovisade i andra arbeten inom ramen för ERU:s forskningsverk- 1 samhet och skall här beröras endast i sammandrag. Verksamhetssystemen i länder som i dag kan betecknas som efterindustriella samhällen t. ex. USA, Japan, Kanada, Schweiz, Västtyskland, Frankrike, Beneluxstaterna och länderna i Skandinavien - har

genomgått en radikal omvandling. Förenklat kan förändringarna beskrivas

som markanta förskjutningar av tyngdpunkten i förvärvsarbetet från insamlingsfunktioner, utmärkande för det agrara samhället, via tillverkningsfunktioner, utmärkande för det industriella samhället, till servicefunktioner och administrativa funktioner, som svarar för en betydande del av förvärvsarbetet i det efterindustriella samhället (se figur 4: 2). Sannolikt kommer de antydda förändringarna av sysselsättningsstrukturen att accentueras i framtiden. lnsamlings- och tillverkningsfunktioner * För en utförligare framkommer att behöva allt färre sysselsatta. Serviceverksamheter som kräver ställning se M-G. Engpersonlig omvårdnad med direkta kommer att engagera en ström ,Regional arbetsför- personkontakter delning. Lund 1970, bila- allt större del av arbetskraften. Mycket kraftigt kommer sysselsättningen ga 5 iSOU 1970:14 samt att öka inom de administrativa funktioner som karaktäriseras av komplice- G. Törnqvists bidrag i Regioneran leva i. Udde- rad informationsbehandling, beslutsfattande, planläggning, forskning och valla 1972. produktutveckling.

och kontaktsystem 63 SOU 1974= 3 Regionala produktions-

Hittills har de beskrivna strukturförändringarna gått hand ihand med en omfattande koncentration av arbetstillfällen och bosättning till stora stadsrunt om i världen. Världsstädernas tillväxt är till stor del en följd av regioner servicefunktionernas och de administrativa funktionernas starka expansion. Till de stora stadsregionerna koncentreras företagens huvudkontor. Där samlas den administrativa personalen och ledningen för intresseorganisamt betydande delar av den växande offentliga försationer, finansorgan valtningen. Kring dessa konglomerat av styrenheter fylkas alla upptänkliga former av service samt radio- och TV-företag, tidningar och bokförlag etc. I Sverige som i andra efterindustriella samhällen har sysselsättningsexpansionen förskjutits från i första hand insamlings- och tillverkningsfunktioner till administrativa funktioner (markerade med A i figur 4:2). Antalet i funktioner som svarar för utbyte och behandbefattningshavare - särskilt de mest kontaktintensiva (A1) - har ökat ling av information År 1960 var antalet kontaktintensiva befattningshavare i mycket kraftigt. runt tal 150 000. År 1965 var antalet ca 200 000 och år 1970 omkring 250 000. Antalet har således ökat med ca 65 % under 60-talet. Samtidigt har sysselsättningen inom de funktioner som svarar för materialbearbetning och det studerade verksamhetssystemet minskat.

godshanteringi

Den regionala omfördelningen av yrkesverksamheten i Sverige under har varit selektiv. Den funktionella differentieringen mellan 1960-talet landets har blivit alltmera De informationsbe- 70 A-regioner utpräglad. och administrerande funktionerna inom såväl den handlande, styrande sektorn har i allt större omfattning koncentreprivata som den offentliga rats till Stockholm, Malmö och Göteborg i nu nämnd ordning. Samtidigt särskilt den rutinbetonade, decentralihar tillverkning och godshantering, serats och fördelats mellan befolkningsmässigt mindre stadsregioneri olika delar av landet. Dessa skillnaderiregional fördelning mellan administrativa funktioner och tillverkningsfunktioner hänger bl. a. samman med att det blivit allt vanligare med regionalt uppdelade organisationer. När de sysselsättningsmässigt stora organisationer det här är fråga om delas, förläggs styrenheterna till någon storstadsregion, medan övriga enheter får mera perifera lägen. Även om 250 000 kontaktintensiva befattningshavare isig inte är en särskilt stor grupp yrkesverksamma är de av flera skäl en från regionalpolitisk synpunkt tungt vägande grupp. Minst hälften av dessa befattningshavare finns för närvarande i storstadsregionerna och har där en betydande multisysselsättningseffekt. För det första knyter de kontaktintensiva plikativ till sig knippen av personal för service, registrering och befattningshavarna bearbetning av information inom den egna organisationen (A2 och A3 i figur 4:2). För det andra drar klustren av styrenheteristorstadsregionerna till sig administrativa underleverantörer och andra former av företagsservice. För det tredje har de kontaktintensivabefattningshavarna hög utbildning och en inkomst i genomsnitt som är mer än fyra gånger större än för alla yrkesverksamma ilandet. Regional koncengenomsnittsinkomsten tration av administrationen i samhället innebär således samtidigt koncentration av köpkraft som skapar underlag för specialiserad hushållsservice

och ett rikt och differentierat kultur- och nöjesliv,

64 Produktionskostnader och regionala SOU 19742 3 produktionssystem

Det är rimligt att anta att den utveckling som beskrivits i detta avsnitt ökat de regionala olikheterna iSverige ifråga om t. ex. inkomstfördelning, social struktur och utbildning. Från social och regionalpolitisk synpunkt kan denna utveckling mot ökad regional segregation knappast vara önskvärd. Frågan är om det finns starka transportekonomiska motiv för den

Tabell 4.1 Huvudkontorens lokalisering för de börsnoterade företagen 1950, 1965 och 1972 (procent). (Källa: Bilaga 8)

Nyköping Eskilstuna Mjölby/Motala

Linköping Norrköping Jönköping Västervik Oskarshamn

Visby Kristianstad

wwooo “obäqq

Hässleholm Helsingborg 3 Malmö 6

Eslöv 0 »a x! Halmstad 1: .u

yyocp Güüxlxl

Falkenberg/Varberg 0 I-I 6

:ful:

Göteborg Borås 3

Skövde .O xx 0 NI Kristinehamn Karlstad Säffle/Åmål

991 QNI-Ä PP.” 440.

Örebro

Karlskoga ° F u: Lindesberg

como Lrhbuq

Västerås F.. u» Köping Fagersta i_. u.

Falun/ Borlänge .O q Avesta

ppyop

Gävle/ Sandviken

\)\I\I\I\I

Bollnäs/Söderhamn

Hudiksvall/Ljusdal ?PP QQN?

Sundsvall å Ö .N M Härnösand/Kramfors Örnsköldsvik 9 q

Östersund PP ax!

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 65

hopklumpning av kontaktberoende verksamheter som bl. a. ligger bakom denna differentiering (se vidare kapitel 5). I en särskild bilaga (bilaga 8) till produktionskostnadsgruppens rapport finns material som belyser den regionala koncentrationen av beslutsfattandet inom svenskt näringsliv. Tabell 4.1 är hämtad från denna bilaga och visar den procentuella fördelningen av de börsnoterade företagens huvudkontor på olika A-regioner vid tre olika tidpunkter. Av företagens huvudkontor fanns år 1950 ca 32 % i Stockholmsregionen. Regionens andel av dessa kontor uppgick 1965 till ca 39 % och 1972 till ca 37 %. Göteborgsregionens andel har under samma tid minskat från 19 till 16 %. Malmöregionens andel har ökat från fem till nio procent. De tre storstadsregionerna med inbördes olika utvecklingstendenserdominerar helt gentemot övriga regioner. Tillsammans var deras andel av landets huvudkontor 56 % år 1950 och 62 % år 1972. Tabell 4.2 är baserad på en inventering av Sveriges 500 största industriföretag. Tabellen visar hur stor del av sysselsättningen inom dessa företag som styrs och administreras från huvudkontor i skilda regiontyper. Tabell 4.2 Antal från regiongrupper styrda industrianställda 1970. (KällazBilaga 8)

Gruppen mellanregioner i tabellen rymmer A-regioner med följande viktiga beslutscentra utanför storstadsregionema: Linköping, Norrköping, Västerås, Uppsala, Eskilstuna, Sundsvall, Karlstad, Borås, Gävle och Jönköping. I nämnda med titeln beroenden -

bilaga Interregionala rutinjobben

sprids och makten koncentreras finns ytterligare material som belyser koncentrationstendenserna inom det privata näringslivet. Bl. a. redovisas bostadsorternas fördelning för ca 36 000 styrelseledamöter i svenska aktiebolag samt de verkställande direktörernas och styrelseordförandenas geografiska spridning i Sverige. De bilder av maktens regionala koncentration och dess förändring över tiden som de olika materialen ger är varandra mycket lika. Det finns anledning att vara försiktig med slutsatser om makt- och beslutskoncentrationen i det svenska samhället. Ovanstående studie tyder visserligen på en sådan koncentration, men det finns andra undersökningar som pekar i en annan riktning. Utvecklingen är med andra 0rd inte entydig. Inom vissa organisationer sker en centralisering, inom andra en decentralisering av beslutsfattandet. Som framgår av undersökningar som genomförts vid avdelningen för företagsekonomi vid Umeå universitet har en divisionaliseringstrend gjort sig gällande inom näringslivet på skilda hålli världen. I Sverige accentuerades denna trend först under senare delen av

66 Produktionskostnader och regionala produktionssystem

60-talet. Ibland knyts divisionema till organisationens centrala enhet (huvudkontoret). Men i många fall utlokaliseras divisionsledningarna och hela divisioner från den region där huvudkontoret finns för att istället samlokaliseras med någon eller några av organisationens spridda produktionsenhe- 1 ter.

4.3 Exempel på regionala kontaktmönster

Figur 4:1 visade ett hypotetiskt produktionssystem i geografiskt perspektiv. I detta avsnitt har några empiriska exempel på kontaktmönster samlatsi syfte att närmare belysa de faktiska beroendeförhållanden som råder idet svenska produktionssystemet (verksamhetssystemet). Exemplen visar dels kontaktmönster för hela regioner, dels kontaktmönster för enskilda organisationer och arbetsställen.

4.3.1 Köp och leveranserav varor och tjänster - Fem regioner i skilda delar av landet har varit föremål för studier Malmö A-region, Borås A-region, Kopparbergs län samt Skellefteå/Lycksele Aregioner. Materialet till de beskrivningar som följer har hämtats från produktionskostnadsgruppens enkätundersökning (för en närmare redogörelse se kapitel 3), som avser arbetsställen inom tillverkningsindustri och företagsservice inom dessa regioner. Syftet med beskrivningarna är att visa hur regionernas arbetsställen genom köp och leveranser av varor och tjänster är länkade till varandra och till arbetsställen i andra delar av landet. Som närmare behandlats i föregående kapitel går varierande delar av de studerade industriföretagens produktion på export. Värdemässigt levererar industriföretagen i Skellefteåregionen 39 % av sina produkter till utlandet, företagen i Lyckseleregionen endast nio procent. Industriföretagen i Kopparbergs län och Malmö A-region avsätter 28 respektive 26 % av sin totala försäljning på utlandsmarknaderna, motsvarande företag i Borås A-region 17 %. På inköpssidan är bilden annorlunda. Industrin i Boråsregionen importerar värdemässigt 40 % av sina råvaror och halvfabrikat. l Malmöregionen uppgår importandelen till 27 %, i Kopparbergs län och de studerade regionerna iVästerbotten till 20 respektive 16 %. I en bilaga till produktionskostnadsgruppens rapport (bilaga 10) finns en detaljerad redogörelse för industriföretagens köp och leveranser :av varor samt serviceföretagens köp och försäljning av tjänster. Analysema har D. H0rváth,Kriterier 15 största och 15 största begränsats till företagens leverantörer kunder och principer för företags inom landets gränser. organisation. Umeå universitet 1972, D. Horváth, Figurerna 4:3-4:6 är hämtade från denna bilaga och visar för vair och en D. Ramström, Organisa- av de studerade regionerna den regionala fördelningen av industrifö retagens tionsuppdelning i samförsäljning av varor under år 1970. Leveransema har fördelats på rutor om band med lokaliseringsöverväganden. Umeå 2x2 mil. Siffrorna i olika rutor anger hur många procent av leveranserna universitet 1971 samt D. (transaktionernas värde) inom landet som gått till respektive ruta. Rutor Horváth, Di visionalisering med gråton utan siffra har mottagit leveranser som uppgår till mindre än en i Sverige. Umeå universitet 197 3. halv procent av de sammanlagda leveransernas värde.

och kontaktsystem 67 SOU 1974! 3 Regionala produktions-

lI|IIIII|vIIII|rI||IIIIIII| Teckenförklaring Samtliga områden nuvilka dank. Innan-su ungumad granen vw... mindn a..0.5asangu q. övriga vården ärovmndudc n nämnare hollcl ,

ø ›x

lI|1vIII||||rI|II|Iv1I||I||I ru

|A|||A1||||||11||A|||||||||1

. .

v||vI|I||II||

4.4 wei

1|v1|v|||rrrv|r|

\,_1

,*“0_,_.__,,.-*n_4\._ç›n

||||||I

._r\ x\ o ro

|||L|11||n|||||||1||||L||l|||A|I||I|I||||AI|1|x|

n

lII||I|I||Il||||||||I||

7.,.-

t-+.,_.

I|||||I||||||||||IIntl|||AI||||I|1||I||I|||||I|1

\

1 _ 1600

IIII||IIVIIIIIIII|

Figur 4:3-4:6 Industri- . företagens försäljning av

var0r1970.ReIativfördel- ° ° °

1200 I 1600

ning. (Källa: Bilaga 10.)

68 Produktionskostnader och regionala SOU 1974: 3 produktionssystem

ru *. t - . I .\. _ _ \ \ . _. I, \ ..,_ . . , , -..._\ , ., ._ . . . . .. , K_ - . n _ _ ,. u? g j. - . . › ,f . å . ._ . _, _. . IIvI|v|vI| II|vI|||r|||vTv1| 3 \ vu * _ 2 ä . . . _ - “a . , \_ , \ I r - I. I _ v ä _ I. I. 7600 I. , - a /*.\› *h . _ - . . . - . . .\ . o »_ _, . _ .r I ^ . w \ . r - . . . t . _ _ _ . . z . o - _ . . , . | -_ - . -. . _ . v. I_ _ . _ - . . 7100 .

lllllllllllivrllvr||llvvl

. , J 1 . . _ u., P3 . . 1 - , ..

,,.,

I|IIII|I||v|II|II1vIII

I! _ . .. _ 1900

_ _/ _ .. , - \ ,.

|I||:AnunnnnnllllnnnlllllllIllllllllnllltlliniil

. _ . ,. . . _ _ _ 6900 i;

_ . 7 _ . .x hu

u 3800 _ 4 _ u . _. . ,w . u *ø-,___.. u . . . 4 u . _ § S700 1 . I \ - _ I . Kl . - . ,w . , - _ 1) x .. 6600 L

. t 0%» - -

viilllvllllvvluvlllv

_ . l, ä? :å: X. ) _ . u: av., -

GMO 6500

_ D -

6200 6400

M00 A4nnAAA4nA|||n|I1nAA||AI 6300

å å å å å å

_ _ 0 ____L_._. IOOkm .

NJYLUND-lEK/Il mmGnugvululø lnnvluhon

6100 O O O O O O

3 3 3 5 S å ê

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 69

Kartorna visar att industrin i de studerade regionerna avsätter sina produkter på marknader som täcker mycket stora områden, dvs. ett betydande antal rutor berörs av de transaktioner som förekommer. Företagen i Malmö- och Boråsregionerna har en spridning av sin försäljöver nästan hela Syd- och Mellansverige. Däremot täcks endast ett ning mindre antal rutor i Norrland av leveranser från dessa regioner. Marknadsbilden för företagen i Kopparbergs län är likartad men med en tydlig dominans för områdena i norra Svealand och kring Mälaren. Industriföretageni de två studerade regionerna i Västerbotten säljer produkter till spridda områden över hela Norrland och levererar betydande kvantiteter till rutor runt Mälaren. berörs i mindre omfattning av leveranser från de norr- Sydsverige ländska företagen. Om man ser till leveransemas omfattning i olika delar av landet framträder tydliga regelmässigheter i de fem regionernas leveransmönster. Som framgår av sammanställningen i tabell 4.3 går en stor del av leveranserna, mellan 26 och 45 %, till den egna regionen och de A-regioner som gränsar till denna. Särskilt företagen i Malmö säljer sina produkter inom eller i närheten av den egna regionen. För samtliga regioner gäller att Stockholmsområdet är en mycket betydelsefull marknad. Speciellt Boråsregionen har omfattande leveranser till Stockholms A-region men också betydande

avsättning i Göteborgsområdet

Till grund för figurerna 4:7 -4210 ligger uppgifter från samma industriföretag som i föregående exempel (figurerna 4: 3-4: 6). Men uppgifterna

Tabell 4.3 Regional fördelning av tillverkningsindustrins försäljning och inköp av varor inom landet (procent)

Undersök ta regioner

Malmö Borås Koppar- Skellefteå/ A-regi. A-reg. bergs län Lycksele A-reg.

Försäljning till Den egna regionen Grannregionerna Stockholms A-region Göteborgs A-region Malmö A-region Övriga riket Summa i procent Leveranser i miljoner kronor

Inköp från l Som närmare utreds i Den egna :egionen bilaga 10 kan det före- Grannregjgnerna stockhoms Aqggion ligga risk för överskatt- Göteborg, A.region ning av leveranserna till de två storstadsregioner- Ma1mö Açegion na. Bokföringsmässiga Övriga ;gm transaktioner, vilka inte Summa iprocent motsvaras av verkliga Inköp imijoner godstransporter, kan i kronor vissa fall ha blivit registrerade av misstag.

70 Produktionskostnader och regionala SOU 1974: 3 produktionssystem

vvvvvrvrvvvvv Teckenförklaring Somlligc områden hanvilka duskavnlvzsp anges med gvêvon vavdevv mindre dnO,5%ungn ej. ávviga vulden uravrundade vill nävmane halval

v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v | v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v

..___Ä__.-._.N_./.\w

v v v v v v v v v v

1900 r v

“n-4x,.tn\_

vvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvv

.rv

v|v|||vvvvvvvvv|v||vvlvvlI|||v|||I21Lv1|A1|›Iv|||

-|,t

/I“9wø

z

|||I|||vvvLv|||||||||I||||IAvvIIIA||I|1A||IAJ||II

.u

vvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvv

x_,\*_.,l

ñvTvvvvvvvvvvvv 1200

1800 å

Figur 4: 7-4:I0 Industriföretagens inköp av varor . r

1970.Re1ativfördeIning.

(Källa: Bilaga I 0.) 1200 å å å å 1000

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 71

;l

.u\i\irivllx|k

J14.

u;

/..\t\0/O\1!r\l\.$l|llli\

i..

xxszou?

LLLAL4AJL1A n

n“man- v:x/u inn-lumen nu;Gøøgroluln

72 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 197413

avser nu den regionala fördelningen av tillverkningsindustrins inköp av råvaror, halvfabrikat och andra produkter. I grova drag uppvisar försäljningskartoma och inköpskartoma för respektive region ungefär samma spridningsmönster. Vissa olikheter kan dock observeras. Som framgår av kartsviten (figurerna 4: 7-4: 10) och nedre delen av tabell 4.3 är de studerade regionernas inköp mer koncentrerade till ett område som omfattar den egna regionen och grannregionerna än som var fallet när det gällde försäljningen. En annan väsentlig skillnad är att Borås- och Malmöregionernas starka koppling till Stockholmsregionen på försäljningssidan inte motsvaras av en likartad koppling på inköpssidan. I stället sker inköpen till dessa regioner till stor del från spridda områden i övriga riket. För Boråsregionen kan man dock åter inregistrera en markant anknytning till Göteborgsregionen. I ovan nämnda bilaga (bilaga 10) kompletteras de kontaktmönster som hittills beskrivits utifrån uppgifter om industriföretagens leveranser och inköp i monetära termer på några punkter med en beskrivning av godsströmmarnas viktmässiga fördelning inom landet. Vidare tas företagsservicens regionala kontaktmönster upp till särskild behandling. Som tidigare diskuterats i anslutning till figur 4:2 (s. 61 ) finns olika servicefunktioner ofta internt inom t. ex. ett industriföretag. Som exempel på sådana interna servicefunktioner kan bland många nämnas allmänt utrednings- och planeringsarbete, juridiskt arbete, PR-arbete, arkitektarbete, reklamarbete, revision och datamaskinarbete. I ovan nämnda bilaga behandlas i första hand kommersiell företagsservice som används som beteckning på de tjänster företagen köper från fristående företag utanför den egna organisationen. I offentlig statistik benämnes dessa tjänster uppdragsverksamhet. Exempel på sådan verksamhet är juridisk, kameral, teknisk och annan uppdragsverksamhet samt annons-, reklam- och marknadsundersökningsbyråer. Som närmare berörs i annat sammanhang (kapitel 8) är utbudet av företagsservice i hög grad koncentrerat till större stadsregioner. T. ex. år 1965 fanns ungefär 65 % av all uppdragsverksamhet i Sverige i de tre storstadsregionerna. Norrlands andel var knappt åtta procent. Sektorn hör till de mest expansiva bland näringsgrenarna. Bara mellan 1960 och 1965 ökade sysselsättningen med ca 55 %. Skilda servicefunktioner har olika behov av kundunderlag. Den regionala obalansen i tillgången på företagsservice år sannolikt en följd av att de mest kvalificerade tjänsterna kräver stora underlag som är inom räckhåll endast i de stora stadsregionerna. Mindre kvalificerad företagsservice är däremot mera jämnt fördelad över landet. Antydda förhållanden återspeglas klart i serviceföretagens regionala kontaktmönster. Som exempel kan anföras Malmöföretagens försäljning av tjänster år 1970 (figur 4:1 1). [jämförelse med industriföretagens tidigare redovisade leveranser av varor är serviceföretagens försäljning av tjänster betydligt mer koncentrerad till ett begränsat område i Skåne. Utanför detta område begränsas marknaden främst till Stockholm och Göteborg. Den regionala koncentrationen av serviceföretagens försäljning framgår också tydligt av sammanställningen för samtliga studerade regioneri tabell 4.4. Mellan 58 och 81 % av regionernas försäljning av tj ånster går till företag inom den egna eller angränsande regioner.

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 73

|III|IIIIIII| Tickcnförkluring san-unge omøbdøncill vilka dalska lcvøronxar ungumod gröten vad...mindn än0.5seungas q. övriga värden äravrundodn vill närmaste hclvul

||A|1|x|Ax1|||1||I|1||I||L|||

v 1900 \,_ .wx

..R“r-4«

Illirl|||||||AA|IJLA|III|II||||I||||||||lLIILJAI

IIIIIIIvrrvlvvvlvvlllvvvvvvnlllllvlvi|vvllvvlIIvfT ||||n|n11nunninnnnjunlllllln||nA1|||||AAI|||||An

lI|||lvIIx|v||I|||||II||nI|v|I

0 100 km mvnuno - LEK/Il mmCnegralhiu Inuilvliøn n_xnunnLl.ln_;n4.nanxa_Ln;n4a_nn1Lnn o

å å å s å 1500

0 min mmOuuqldi-Ii nanm-o Hgur4:11Sewiceföreta- ° gens i Malmö A-region för- 1100 - = - å säljning av tjänster 1 9 70. (Källa: Bilaga 10.) Figur 4:12 Ett malmöföretags telekontakter. (Källa: Se not 1 s. 75./

74 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3 Tabell 4.4 Regional fördelning av företagsservicens försäljning och inköp av tjänster inom landet (procent) Undersökta regioner Malmö Borås Koppar- Skellefteå/ A-reg. A-reg. bergs län Lycksele A-reg. Försäljning till

Malmö A-region Övriga riket 15 15 10 17

Summa iprocent 100 100 100 99 Försäljning i miljoner kronor 100 18 19 ll

inköp från

Inköp i miljoner kronor 22 3 1 1

Serviceföretagen köper själva tjänster i den begränsade omfattning sammanställningen i nedre delen av tabell 4.4 visar. Köpen sker till stor del inom eller i närheten av den egna regionen. Men samtidigt är serviceföretagen för sina egna köp av tjänster i hög grad beroende av den mer kvalificerade service som finns att få i Stockholmsregionen, och för Boråsregionens vidkommande också i den närbelägna Göteborgsregionen. Sammanfattningsvis kan man konstatera att företagsservicen i skilda regioner har förhållandevis begränsad geografisk räckvidd. Sannolikt hänger detta delvis samman med att de tjänster dessa företag köper och säljer vanligen kräver direkta personkontakter. De principiella dragen i dessa senare kontaktmönster kommer att närmare behandlas i ett senare avsnitt (4.3.3).

4.3. 2 Telekon takter I programmet för studier av kontaktmönster och flöden i det svenska verksamhetssystemet ingår undersökningar av telefonkontakter. Studierna av

SOU 1974: 3 och kontaktsystem 75 Regionala produktions-

dessa kontakters omfattning och riktning har nyligen börjat Endast

kan för närvarande redovisas. Dessa exempel på provundersökningar omfattar dels kartläggningar av enskilda organisationers och hushålls samtalsfält, dels karteringar av orters och hela stadsregioners kontakter med omvärlden. 4:12 är ett exempel på en mikroundersökning och visar de Figur samtalen från ett industriföretag i Malmö under en vecka i maj utgående 1973. Samtalen har fördelats på rutor om 2x2 mil (jfr procentuellt Rutor som mottagit mindre än köp och leveranser i föregående avsnitt). en halv av samtalen är markerade med enbart grå ton. procent som Undersökningen har gjorts med hjälp av automatiska trafikavläsare samtal som går genom det studerade företagets växel. registrerar Samtalen karteras med hjälp av riktnumret och de första siffrorna i varje som visar över vilken automatisk telefonstation ilandet telefonnummer, varje utgående och ingående samtal kopplas. År 1973 fanns det 6 687 sådana stationer spridda över hela landet. Genom att dessa stationer

koordinatsatts kan alla karteringar av registrerade teledata göras automa-

tiskt i dator. 4:13-4:l6 är exempel på telefonsamtalsfält för hela Figurerna och visar fördelningen av antalet anrop från den största regioner stationen i varje riktnummerområde i landet till Malmö A-region, Borås A-region, Falun-Borlänge A-region och Skellefteå A-region under 14 dagar våren 1972. Kartorna är relativa, dvs. antalet anrop från varje riktnummerområde har satts i relation till antalet telefoner i respektive område. Två omständigheter gör kartorna från makroundersökningarna svåra att tolka i nuvarande skick. Samtalsfälten rymmer utan åtskillnad såväl privata samtal som affärssamtal. Vidare är landets 275 riktnummerområden olikstora varför generaliseringsgraden varierar avsevärt mellan olika delar av undersökningsområdet. I det fortsatta arbetet kommer data att utnyttjas som visar samtalsrelationer mellan ovan nämnda 6 687 koordinatsatta telestationer. Undersökär beroende av hur många automatiska trafikavläsare ningens omfattning som kan utnyttjas. Målet är att kunna använda dessa lätt registrerbara flödesdata för att snabbt registrera förändringar i de mellanregionala beroendeförhållanden som råder ilandet och för att göra trafikprognoser inför en förändring av det mellanregionala transportsystemet. Telefonsamtalsdata torde vara särskilt lämpade för detta ändamål. Som närmare kommer att beröras i den fortsatta framställningen (se särskilt sista avsnitt i kapitel 5) styrs t. ex. de personkontaktmönster och godstransom kan registreras genom trafikräkningar sannolikt till viss sportmönster del av turtäthet ch linjesträckningar i det befintliga transportsystemet. Telekontakterna är däremot i princip neutrala i förhållande till transportapparatens regionala uppbyggnad. Teleundersökningama görs av Kerstin Cederlund vid institutionen för Kulturgeograñ och ekonomisk geografi i Lund.

76 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 19741 3

AmorFIÅN _ A nnxmumusaomuosu . nu MAl MÖA-IEGION_.._._ . \ x

*än

ANIOP run unxmuumsnomnløsu nu nous Amsouou . _- a, Lä?? e

Å r e ___i Anlclcl :map pormooamma.. ›4 E» 9 En» n ;ao-ao 140-77 Eco-m IÖO

Anlølul :M99 p.: Ooappcvcm

[Tigur 4:13 Ingående telefonsamtal tiII Malmö A-

region. (Källa: Se not 1 s 74.)

Figur 4:14 Ingående relefonsam tal till Borås A-region. (Källa: Se not I s.

74.)

sou 1974; 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 77

ANROP mlu IIKINUMMEIOMIÅDEN 1 nu FALUN/IOMÄNGE A-IEGION c

ANIOV min nmvnumusno :Kom nu sxeusm A-IECHON

Ånöulnl antog :I -4 E5* 9 [Emma-w :ao-av 140-79 Tao-us _loo-

Aniolcl antog pa!nooo ...pmm II -4 EH- 9 ägnas 20-39 Eur» jan-m Zion-

Figur 4:15 Ingående telefonsam tal till F aIun/Borlänge A-region. (Källa: Se not 1 s. 74.)

Figur 4:16 Ingående telefonsam tal till Skellefteå A-region. (Källa: Se not 1 s 74.)

78 Produktionskostnader SOU 1974: 3 och regionala produktionssystem

4.3.3 Direkta personkontakter

Inom forskningsprojekt stödda av ERU har omfattande kartläggningar av direkta personkontakter inom svenskt näringsliv och offentlig förvaltning genomförts. Dessa undersökningar finns utförligt redovisade i två doktorsavhandlingar och resultaten, som här återges i sammandrag, har tidigare sammanfattats i en ERU-rapport. Ett av syftena med dessa kontaktundersökningar har varit att identifiera de informationsbehandlande och kontaktberoende arbetsfunktionerna i samhället. Vid kartläggningen av de funktionella kontaktmönstren har det gällt att visa vilka grupper av befattningshavare inom företag och andra organisationer som har direkta personkontakter med varandra. Vid kartläggningen av de regionala kontaktmönstren har uppgiften varit att fastställa var i landet kontakterna äger rum och var de i kontakterna inblandade befattningshavarna har sina arbetsplatser. Mått på kontakternas omfattning har varit antalet kontakter och tidsåtgången för kontakterna. För registrering av personkontakter utvaldes en rad arbetsplatser inom olika typer av organisationer - industriföretag, serviceföretag, intresseorganisationer och offentlig förvaltning. Inom de valda arbetsplatserna i skilda delar av landet registrerade varje befattningshavare samtliga sina externa personkontakter under en vecka. En rad data inhämtades om varje uppgiftslämnare samt de kontrahenter han eller hon hade direkta personkontakter med under undersökningsveckan. Genom dessa undersökningar blev det möjligt att studera de karaktäristiska dragen ivarje enskild organisations kontaktmönster samt att jämföra dessa med varandra. Vid sidan av arbetsplatsundersökningarna genomfördes under en vecka en enkätundersökning som täckte samtliga reguljära flyglinjer inom Sverige. Det frågeformulär som användes ombord på flygplanen var till väsentliga delar identiskt med det som användes i arbetsplatsundersökningarna. Uppgifter inhämtades om varje flygresenär i tjänsten samt de kontrahenter dessa träffade under den aktuella resan. Flygundersökningen gav ett omfattande material i aggregerad form. Det bör dock observeras att detta material endast rymmer personkontakter över långa avstånd. Materialet från både arbetsplatsundersökningarna och flygundersökningen finns bl. a. redovisat i s. k. kontaktmatriser och på kartor. Bland resultaten från kontaktundersökningarna märks följande. Mätt i absoluta tal svarar arbetsställen inom näringsgrenarna industri, offentlig förvaltning och andra tjänster för det största antalet externa personkontakter enligt gjorda undersökningar. Arbetsställen inom intresseorganisationer och uppdragsverksamhet har också många kontakter. B. Hedberg, Kontaktsystem inom svenskt Arbetsställen inom de areella näringama jordbruk, skogsbruk etc. har näringsliv. Lund 1970. däremot ytterst få externa personkontakter. Efter införandet av en B. Sahlberg, Inter-regionala kontaktmönster. reduktionsbas, dvs. när hänsyn tas till det varierande antalet sysselsatta Lund 1970 samt Bilaga inom olika näringsgrenar, framstår intresseorganisationer och offentlig S i SOU 1970: 14. som de mest kontaktberoende Därefter förvaltning näringsgrenarna.

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 79

följer vetenskaplig verksamhet, uppdragsverksamhet och finansverksamherr. Kontakterna tas i första hand mellan arbetsställen inom samma näringsgren. Kontakter mellan näringsgrenar är av mindre omfattning. Ett tydligt kontaktmönster framträder efter en funktionell indelning av befattningshavare inom svenskt näringsliv. Resultaten från både arbetsplatsundersökningarna och flygundersökningen stämmer i detta avseende överens. Verksamheternas lokalisering förefaller inte i nämnvärd grad påverka det funktionella kontaktmönstret. och flygundersökningen visar att man Arbetsplatsundersökningarna klart kan urskilja vissa typer av administrativa befattningshavare vilka främst sköter organisationernas externa personkontakter. Vissa befattningshavare ägnar en mycket stor del av sin arbetstid åt externa personkontakter (gruppen A, i figur 4:2 s. 61). Andra har ett kontaktarbete av mindre omfattning (A2). Viss administrativ personal har mycket få extema kontakter (A3). Rena insamlings- och tillverkningsfunktioner har externa personkontakter av knappt mätbar omfattning. Omfattningen av en befattningshavares kontaktarbete är bl. a. beroende av på vilken nivå inom en organisation han eller hon befinner sig. Både inom privata och offentliga organisationer av olika slag är det främst de högre befattningshavarna som svarar för det externa kontaktarbetet. De

kontaktberoende befattningshavarna (A1) använder igenomsnitt mellan

30 och 50 timmar per vecka åt direkta personkontakter (restider men inte förberedelsetider inräknade). Vissa befattningshavare använder över 60 timmar per vecka. På lägre nivåer sjunker kontakttiderna successivt. Sambandet mellan nivå och kontaktberoende innebär bl. a. att det finns o en tydlig samvariation mellan a ena sidan antal kontakter och den tid som åtgår för dessa kontakter och å andra sidan befattningshavares inkomst och utbildning. Tjänstemän på en viss nivå inom en organisation har i första hand kontakter med tjänstemän på samma nivå i andra organisationer. Kontakter mellan olika nivåer är av mindre omfattning. När organisationerna är regionalt uppdelade är det ofta befattningshavare på mellannivå inom huvudkontoret som sköter kontakterna

(A2)

med den egna organisationens arbetsställen på andra orter. Kontakter mellan filialer går ofta via huvudkontoren. Figurerna 4:17-4:20 är exempel på några industriföretags regionala kontaktmönster. För vart och ett av företagen har den tid som åtgått för personkontakter utanför det egna arbetsstället fördelats på rutor om 2x2 mil. Siffrorna anger den procentuella andel av den totala kontakttiden som avser kontakter (sammanträffanden) inom respektive ruta. Små trianglar ovanför rutor anger var det studerade företaget har sin arbetsplats, eller sina arbetsplatser när det gäller regionalt uppdelade organisationer. De studerade industriföretagen utanför Stockholmsregionen sköter tidsmässigt närmare hälften av sitt kontaktarbete på ”den egna lokaliseringsorten”, dvs. den ort där huvudkontoret och/eller stor del av

80 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Figur 4: 1 7 Industriföretag A : s direkta personkontakter. Procentuell fördelning av kontakttiden. Triangel anger företagets lokalisering. (Källa: B. Hedberg, Kontaktsystem inom svenskt näringsliv. Lund 19 70.j

Figur 4: 18 industriföretag B: s direkta personkontakter. Procentuell fördelning av kontakttiden. (Se vidare texti anslutning till figur 4: 1 7.j

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 81

Figur 4: 19 Industriföretag C: s direkta personkon tak ter. Procentuell fördelning av kontakttiden. (Se vidare text i anslutning till figur 4: 1 7.)

Figur 4:20 industriföretag D: s direkta personkon tak ter. Procen tuell fördelning av kon takttiden. (Se vidare text i anslutning n?! fgur 4: 1 7.)

82 Produktionskostnader och regionala produktionssystem

tillverkningen ligger. Dessa kontakter tas huvudsakligen med tillresande från huvudstaden, från utlandet och från närbelägna regionala centra. Den andra hälften av kontakttiden ägnas kontakter på andra orter. Bland dessa dominerar vanligen huvudstaden. När en organisation är regionalt uppdelad (se figur 4:19) kan dock orter där företaget har sina filialanläggningar svara för en betydande del av kontakttiden. Närbelägna regionala centra är också betydelsefulla kontaktorter. Den kontakttid som ägnas utländska kontakter varierar högst avsevärt mellan olika företag. För organisationer inom Stockholmsregionen (se exemplet i figur 4:20) gäller att en mycket stor del av kontakttiden kan ägnas kontakter inom den egna regionen. Detta innebär att befattningshavare som arbetar i Stockholm ägnar betydligt mindre tid åt resor än kollegerna

i landsorten. Denna koncentration av kontakter till Stockholmsregionen

är också utmärkande för intresseorganisationer som varit föremål för undersökning. När det gäller ett statsdepartement visar undersökningen att tjänstemännens kontaktarbete nästan helt är förlagt till huvudstadsregionen medan kontrahenterna i olika kontaktrelationer företar mellan- 1 regionala resor. Det exempel som redovisas i figur 4:21 är hämtat från den kommunikationsundersökning som genomfördes under september och oktober

månad 1971 vid 34 statliga myndigheteri Stockholmsregionen? Den

pågick under sex dagar fördelade på två tredagarsperioder med en undersökningsfri period emellan. Exemplet på figur 4: 21 avser televerkets kontaktarbete under dessa sex dagar. Resevolymen uppgick under denna period till l 602 resor t.o.r. Av dessa var l 301 (81 %) inomregionala och 276 (17 %) mellanregionala. Antalet utlandsresor var 25 (två procent). Kartan visar resomas relativa fördelning på olika destinationsregioner (A-regioner). Totalt krävde dessa resor 2 475 restimmar. Under förutsättning att undersökningsveckan ger ett resultat som kan sägas vara representativt för televerket motsvarar detta ett transportarbete på 86 600 restimmar per år för televerkets personal. Till detta kommer sedan ett omfattande transportarbete som under motsvarande tid genomförs av televerkets kontrahenter i olika delar av landet. Materialet från televerket kommer senare att användas som utgångspunkt för en serie modellförsök som syftar till att studera effekterna av en utlokalisering av televerket från Stockholmsregionen.

Tabell 4.5 är hämtat från ovan nämnda flygundersökning3 och visar

mellanregionala kontakter över långa avstånd. Tabellen upptar 20 Aregioner med flygplats inom landet och visar drygt 5 000 kontakter mellan arbetsställen i dessa regioner. Det bör därvid observeras att endast en kontakt per arbetsställe räknas. l tabell 4.5 tas således ingen hänsyn För ytterligare typexempel se B. Hedberg, till att flygresenärerna ofta under samma resa tar kontakt med flera 0.a.a. inom samma arbetsställe. befattningshavare Varje rad i tabellen motsvarar en avgivarregion, varje kolumn en mottagarregion. Ch. Persson, Kontaktarbete och framtida Kontaktmönstret domineras helt av de tre storstadsregionerna. lokaliseringsföränd- Ca 66 % av alla flygresenärer kommer från dessa regioner. Till dessa åker ringar. Lund 1974. ungefär 80 % av resenärerna från andra regioner. Stockholms A-region 3B. Sahlberg, o.a.a. har personkontakter med alla andra regioner. Regionen dominerar starkt

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 83

Figur 4:21 Televerket: kontaktarbete. Relativ fördelning av antalet resor. YKälla: Se not 2 s. 82.)

både som avgivar- och mottagarregion i alla kombinationer. Från arbetsställen inom Stockholmsregionen företogs ca 2 200 tjänsteresor med flyg till arbetsställen i andra regioner under den studerade veckan. Samtidigt mottog arbetsställen i Stockholmsregionen ungefär lika många besök utifrån.

00 4 P. m w k t .m n s .K 0 s t n m. e r 0 C h m m. n a m D.. m d u. t .m n s W s m m SOU 1974 :3

2 2

m2 S»

.CSBBoCumwSOE

S” ä S. å

m5 m2

._00 å

:Gm

S_

...uzuza X å 2

uåoñoumbu

NN S

a..

avgivna..

å

Z

uoiscoxcoøuoa

8959:_

.ämatoå

Z om 3 NN .a 2 2 2 s. om 8 Nm S v0 3 S o» 8

v08 :imon 53m

...o-ämmøå

muonmcuawzwåømå 2o..=äö=.=å:

m6

åoiooä wsnoäâ uuäcaêa: azsoäåo 2:225

:aaah .ä›i› __29_ _SES_ ?m5 ?_0501 95a: 2352_ E0028 E225_ :steam va: ...såga §3 9:50_ ;näsa

S0›U 1974: 3 85 Regionala produktions- och kontaktsystem

4.4 Sammanfattande jämförelse mellan olika kontaktmönster

För en detaljerad analys av och jämförelse mellan olika kontaktmönster krävs fortsatta undersökningar som i första hand kommer att ägnas enskilda organisationer och hushåll. Jämförelser av detta slag kan inte göras på ett tillförlitligt sätt på basis av de makroundersökningar som genomförts, dvs. de kontaktundersökningar som bygger på aggregerade data för hela regioner. Aggregaten i regionerna kan nämligen inte förutsättas vara identiska och jämförbarai t. ex. flygundersökningen, teleundersökningarna och de kartläggningar av företagens köp och leveranser som redovisats i denna rapport. Mikroundersökningar, i detta fall kontaktundersökningar för enskilda företag och andra organisationer, är bättre lämpade för en jämförelse mellan olika kontaktformer. Undersökningar av varuflöden och personkontakter har gjorts för ett stort antal identiska företag i skilda delar av landet, men teleundersökningar finns ännu bara för några få av dessa. Jämförelserna måste därför tills vidare begränsas till några typfall. Som sådana har valts två serviceföretag som tillhör gruppen uppdragsverksamhet och två industriföretag, alla med säte i Malmö A-region. Dessa företags regionala kontaktmönster återges i grova drag i tabell 4.6.

Serviceföretag A är när det gäller alla kontaktformer starkt bundet till den egna I förhållande till A regionen. är serviceföretag B mer kontaktmässigt onenterat mot Stockholmsregionen och övriga riket. Industriföretagen A och B är också inbördes olika. A karaktäriseras av att kontakterna, och då särskilt företagets köp och leveranser av varor, till stor del är knutna till övriga riket och utlandet. B däremot är i större utsträckning länkat till den egna regionen och Stockholms A-region. Trots att de som typexempel valda företagen kontaktmönster uppvisar av väsentligt olika utseende framträder tydliga gemensamma drag i de olika kontaktformernas regionala orientering. l. Stor del av alla kontakter avser den egna regionen. Denna region är dock särskilt dominerande när det gäller telekontakter (se inringade siffror i tabell 4.6). . Genomgående gäller att Stockholmsregionens andel av personkontakterna är större än dess andel av andra kontakter. . Göteborgsregionen utmärks av att den främst drar till sig företagens leveranser. .Slutligen visar alla typexempel att övriga riket har betydligt större andel i företagens köp och leveranser än i företagens andra kontaktformer. Tabell 4.6 visar endast den värdemässiga fördelningen av köp och leveranser. Mätta i vikt faller ännu större delen av dessa köp och leveranser på spridda områden utanför de stora stadsregionerna samtidigt som den egna regionens dominans ökar väsentligt.

8 6 n m m t .m n s .K m t m .d e r O m r e n a l a m d w .m n s s m m m. D. W

m m

20h o.:

maxüøbuamsnc_

o

:omkom

S

w

nov_ g oo_

v 3.

som_ ® o.:

v m 2

20h 8_

muuouøubmzua_

comhem ®

.=o_wo._-

.52

sou_

m

03h

.MSPÃKOUTCOW

2:9 :omkom

anv_

uoazöEuxuäox

50A

ö.. 4.

20h

wu-:O

cuobåücov_ wåouøuooguøm

comhem

26:05

Om-OÃGEMM

=oüov aoñoaå. :ocoüou

“Eocoüuäcøaü

0.? så

.Emo

3.205.005 mwuoguucü .ocean aEE=m

:OD-NF :om §50

SO)U 1974: 3

5 och

Transportmöjligheter transport-

kostnader

Av Gunnar Törnqvist

I föregående kapitel gavs konkreta exempel på de länkar i form av godstransporter, serviceresor, telekontakter och direkta personkontakter som sammanbinder arbetsställen i skilda delar av landet till ett omfattande produktionssystem. Detta kapitel skall ägnas avståndens rolli den regionala utvecklingen eller med andra 0rd mellanregionala skillnader itransportmöjligheter och transportkostnader. Mot bakgrund av den tidigare framställningen ges begreppen avstånd, transport och transportkostnad i princip en mycket vid innebörd. Men det har sedan av olika skäl blivit nödvändigt att göra avgränsningar. förutsättes omfatta alla former av kommunikation - Transporter överföring av såväl gods som personer och meddelanden. Framställningen begränsas dock här till att gälla gods- och persontransporter. Med transportkostnad avses i princip alla slag av insatser eller uppoffringar som krävs för dessa överföringar. I nedanstående avsnitt koncentreras intresset till de insatser för att överbrygga avstånd som kan mätas i tidsåtgång och pengar. Avståndsbegreppet kan med andra ord sägas omfatta tidsavstånd och ekonomiska avstånd, vilka ofta samvarierar med de rent fysiska avstånden. Däremot tas mer svårmätbara s. k. sociala och psykologiska avstånd inte upp till behandling

5.1 Godstransporter

5.1.1 Industriers rörlighet från transportkostnadssynpunkt

Kostnader för godstransporter och hur dessa påverkar näringslivets lokalisering har studerats förhållandevis ingående i tidigare utredningar. Några av dessa skall sammanfattas i detta avsnitt. Det bör därvid understrykas att dessa undersökningar, som i ett par fall genomförts med ca 10 års mellanrum, är fallstudier och vanskliga att jämföra med varandra då undersökningsmetodiken är väsentligt olika. För en närmare diskus- På uppdrag av kommittén för näringslivets lokalisering, vars betänkansion av olika avståndsde med bilagor publicerades 1963, genomfördes undersökningar i syfte begrepp och kostnader se att bedöma olika industritypers lokaliseringsbarhet eller rörlighet från L. Klaassen, Methods of omfattade Selecting Industries for transportkostnadssynpunkt. Undersökningarna enbart tillverk- Depressed Areas. OECD, ningsindustrins kostnader för godstransporter och utgångspunkten var en Paris 1967.

88 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

- vilken ganska allmänt vedertagen uppfattning för övrigt kunde baseras på en omfattande äldre lokaliseringslitteratur - att regionala skillnaderi fråga om kostnader för godstransporter iväsentlig omfattning påverkar det stora flertalet företags produktionskostnader och därmed lönsamhet. Inledningsvis genomfördes en serie modellförsök med valda typexempel. I varje exempel var utgångspunkten en viss tillverkning och den faktiska fördelningen av råvaruleverantörer och kunder inom och utom landet. Alla lägesangivelser gjordes med koordinater (jfr figurerna 4:3- 4:10 som tidigare redovisats) för att underlätta beräkningar i dator. De beräkningar som sedan genomfördes baserades i varje typexempel på faktiska uppgifter om de viktmässiga kvantiteter råvaror (ev. halvfabrikat och delar) som behövdes för en årsproduktion samt de kvantiteter färdiga produkter som levererades till olika kunder under samma tid. Vid beräkningarna flyttades den studerade tillverkningen runt till 182 hypotetiska lokaliseringsorter, jämnt fördelade över landet. För varje lokaliseringsort summerades dels kostnaderna för transport av alla råvaror till fabriken, dels kostnaderna för alla transporter av färdigvaror från denna. I beräkningarna användes förenklade avståndsberäkningar och aktuella godstariffer för det transportmedel som var billigast på olika transportsträckor. Fördelen med denna beräkningsmetodik var att den gav jämförbara transportkostnadsuppgifter för ett mycket stort antal observationspunkter runt om i landet. Vidare var tekniken väl lämpad för att testa det regionala utfallet av t. ex. olika transportpolitiska åtgärder (se vidare nedan). Nackdelen med metodiken, i den form den var utvecklad 1963, var att det inte var möjligt att ta vederbörlig hänsyn till att exempelvis råvaruleverantörer i viss utsträckning måste antas vara utbytbara när en produktion omlokaliseras från en del av landet till en annan. Metoden kan därför generellt sett antas ha medfört en överskattning av de regionala transportkostnadsvariationer som en tillverkare kunde räkna med att i verkligheten finna inom landet. Resultaten från beräkningar för några valda typexempel finns redovisade i tabell 5.1. Där finns exempel på en från transportkostnadssynpunkt mycket rörlig industri som tillverkar konfektionsvaror och för vilken de sammanlagda transportkostnaderna i det bästa läget inom landet uppgår till 0,7 procent av de totala produktionskostnaderna. Som exempel på förhållandevis rörliga industrier kan anföras de som tillverkar bilmotorer, kyl- och frysskåp, för vilka transportkostnaderna uppgår till 0,8 och 1,9 procent i motsvarande lägen. Utmärkande för denna rörliga grupp av industrier, till vilken ett mycket stort antal här inte redovisade typexempel kan hänföras, är att den rymmer enheter som kan lokaliseras till de flesta undersökta platseri Göta- och Svealand och ibland också till stora delar av Norrland utan att transportkostnadsskillnaderna i nämnvärd grad (varmed avses en procent) påverkar den totala produktionskostnaden. Först i mycket extrema lägen (se tabellens kolumn b) ökar För en närmare redovistransportkostnaderna till mellan två och fem procent. ning se G. Törnqvist, Studier i industrilokalise- I övrigt rymmer tabell 5.1 exempel på tillverkningar som uppvisar allt ring, SOU 1963: 49. större grad av bundenhet från transportkostnadssynpunkt. l de i tabellen

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 89

redovisade är det i första hand råvarorna som binder. Det bör exemplen därvid observeras att det är ett kategoriskt bundenhetsbegrepp som tilllämpas i den bemärkelsen att utgångspunkten för beräkningarna är en given uppsättning råvarukällor som inte byts ut när fabrikerna flyttas. Även fabriker som tillverkar konserver, potatismospulver, tegel och kan naturligtvis vara rörliga i den bemärkelsen att de isoleringsmaterial kan uppträda i anslutning till alternativa likvärdiga råvarukällor, när sådana står till buds i skilda delar av landet. Med undantag av tegel finns det inget exempel i tabell 5.1 på tillverkningar som av transportkostnadsskäl är bundna till marknaden. Genom att dessa industrier tenderar att dela upp en nationell marknad i regionalt uppdelade marknadsområden är den beräkningsmetodik som hittills redovisats inte lämplig för ett studium av denna grupp av verksamheter. De kommer att behandlas senare i framställningen. Parallellt med ovanstående modellförsök genomfördes en undersökning av industrins faktiska transportkostnader i skilda lägen. Undersökningen omfattade ett sextiotal företag i Norrland och baserades på uppgifter om faktiska kostnader som kunde inhämtas genom besök hos Det finns både för- och nackdelar med detta sätt att få fram

företagen

transportkostnadsuppgifter. Till nackdelarna hör att de uppgifter som står till buds hos olika företag ofta är av skiftande tillförlitlighet. Vidare är det svårt att göra riktiga regionala jämförelser baserade på detta material av främst tre skäl. För det första är det svårt att få regional täckning och därmed omöjligt att uttala sig om de ”potentiella” kostnaderna i delar av landet som saknar den aktuella produktionen. För det andra är de tillverkningsenheter inom en viss bransch som finns i olika delar av landet ofta inte jämförbara vare sig produktionstekniskt eller storleksmässigt. Transportkostnadsstudien blir med andra ord inte renodlad. För det tredje är det inte säkert att de jämförda enheterna själva bär alla transportkostnader för råvaror och färdigvaror eller redovisar kostnaderna på ett sätt som gör dem helt jämförbara. Kostnader för transporter av råvaror och färdigvaror kan i vissa fall bäras av råvaruleverantörer respektive köpare. I viss utsträckning är det dock möjligt att göra korrigeringar för dessa skevheter i materialen. Tabell 5.1 Transportkostnadernas andel av de totala produktionskostnaderna (procent) Bästa Sämsta Skillnad

Tillverkning

inom som typexempel läge läge mellan valda produktionsenheter a b a och b

Konfektionsvaror 1 a Bilmotorer 2 › Kyl- och frysskåp 3 a Sanitetsporslin 3 Grönsaks- och fruktkonserver 6, Potatismospulver 29,8 L. Backlund, Frakt- Tegel 30,8 reducering för norrländsk industri som lokaliselsoleringsmaterial för byggnadsändamål 34,1 ringsbefrämjande åtgärd, SOU 1963: 62.

90 Produktionskostnader och regionala produktionssystem

Till metodens uppenbara fördelar hör att hänsyn tas till rabatter som ges av olika transportföretag och de möjligheter som trots skiftande konkurrenssituationer sannolikt finns att i olika delar av landet välja mellan närbelägna och mer avlägsna råvaruleverantörer och att i olika lägen ändra marknadens utseende i syfte att bringa ner transportkostnaderna. Uppgifter om transportkostnadernas storlek vid norrländska företag i början av 1960-talet redovisas i sammandrag i tabell 5.2. Dessa stämmer relativt väl överens med tidigare redovisade beräknade värden för tillverkningsenheter med samma tillverkning och i motsvarande lägen Det bör dock observeras att de uppgifter som i sammandrag redovisas i tabell 5.2 i de flesta fall avser hela grupper av anläggningar. Några grupper är ganska heterogena och omfattar tillverkningar som i flera avseenden inte är jämförbara. Detta förklarar ibland de stora kostnadsvariationer som förekommer inom samma grupp. En särskild kommentar är nödvändig i anslutning till de avvikande transportkostnadsuppgifterna för tegelindustrin i tabell 5.1 och 5.2. Den tegelindustri som redovisas i tabell 5.1 tillverkar eldfast tegel som säljs på en regionalt mycket omfattande marknad, vilket till stor del förklarar de höga transportkostnaderna. De tegelindustrier som finns bakom uppgifterna i tabell 5.2 är däremot vanliga” tegelbruk med regionalt förhållandevis begränsade marknader. Sedan ovanstående undersökningar genomfördes i början av 60-talet har händelser inträffat som sannolikt förändrat transportkostnadssituationen för olika typer av företag i skilda delar av landet. Transporttaxor har höjts. Transportstöd har införts. Inom branscher har åtskilliga transportarbetet rationaliserats. Lönekostnader, kapitalkostnader och andra produktionskostnader har ökat. Det är svårt att bedöma hur dessa

Tabell 5.2 Transportkostnadernas andel av produktionens salutillverkningsvärde vid produktionsenheter i Norrland (procent)

Industrigrupp Antal Lägsta Högsta Medianundersök- värde värde värde ta enheter Konfektionsfabriker 5 0,8 1,7 1,2 Bok- och

Mekaniska verkstäder

12,5 12,5 Bryggerier och maltfabriker 8 9,5 22,5 16,8 För en redovisning av Tegelbruk 7 19 6 12,3 30,4 denna jämförelse se G. Törnqvist, 0.a.a., Summa 59 s. 387 ff.

och kontaktsys rem 91 SOU 1974: 3 Regionala produktions-

tillsammans varuproduktionens rörlighet från förändringar påverkat Förändringarna torde ha verkat i olika transportkostnadssynpunkt. och till viss del neutraliserat varandra. Säkra slutsatser kräver riktningar emellertid av stor omfattning baserade på aktuella nya undersökningar data. har genomförts under l960-talet. Betydande transporttaxehöjningar kan anföras statens järnvägar som vid åtta tillfällen ändrat Som exempel sina taxor under denna tid. Men samtidigt går utvecklingen mot att allt s större del av alla transporter - för närvarande ca 90 % - sker enligt speciella l avtal. Dessa innebär i allmänhet lägre avgifter än som framgår av de l officiella taxoma. De höjningar av taxoma som förekommit varierar högst avsevärt mellan olika tariffklasser. har varit störst för Höjningama i små volymer, betydligt mindre för lågförädlat gods och transporter och stora I de flesta fall har högförädlat gods transportvolymer. kostnaderna för järnvägstransporterat gods stigit med betydligt högre som för procenttal än producentprisindex, belyser prisutvecklingen

tillverkningsindustrins avsaluproduktionl De relativa kostnadsökningama

har i stort sett varit lika stora för transporter över olika avstånd, vilket innebär att transportkostnaderna iabsoluta tal ökar avsevärt för de verkligt långa transporterna i landet. l vilken omfattning dessa förändringar de relationstal som redovisats i tabellerna 5.1 och 5.2 kan inte påverkat avgöras utan att de undersökningar som ligger till grund för dessa görs om. som gäller för varje enskilt eller Den transportkostnadsuppgift företag är summan av en rad poster som avser transporter i vitt grupp av företag

skilda kvantiteter och över olika transportavstând. Vidare saknas uppgifter

utvecklats för om hur produktionskostnaderna (exkl. transportkostnader) de olika under l960-talet. Det är dock sannolikt att de företagen transportkostnadsökningar som förekommit särskilt missgynnat företagi

norra Sverige med genomsnittligt långa transporter. För att främja de regionalpolitiska strävandena att utveckla näringslivet i Norrland och övriga delar av det allmänna stödområdet infördes den ljanuari 1971 ett statligt transportstöd. I prop. 1970:84 framhöll att det är en angelägen regionalpolitisk uppgift att i departementschefen, olika hänseenden ge näringslivet i Norrland möjligheter att driva sin verksamhet under förutsättningar som är mera likartade dem som gäller för näringslivet i andra delar av landet. Det gäller bl. a. stödområdet, där till följd av de längre transportavstånden ivissa fall högre fraktkostnader kan framstå som en hämmande faktor när det gäller näringslivets utveckling. En expansion av näringslivet inom stödområdet - vare sig den

kommer till stånd genom nyetablering eller genom utveckling av där redan befintliga företag - förutsätter enligt propositionen en successiv

marknadsutvidgning. Det transportstöd som infördes är selektivt utformat och utgår i form l Uppgifterna hämtade av restitution till företagen baserad på faktiskt erlagd frakt. Stödet avser från Regional- och godstransporter som sker med tåg eller bil. I fråga om lastbilstrafiken trañkpolitik. Luleå 1970 är sålunda samt Ch. Lindström, avses närmast den yrkesmässiga trafiken. Från transportstödet Lokaliseringsfaktorer i

i de s. k. firmabilarna undantagna. Den geografiska avgränsningen av stödet

z teori och praktik. Lund innebär att detta avser transporter från ort inom det allmänna stödområ- 1972.

l

l

92 Produktionskostnader och regionala SOU 19745 3

produktionssystem

det till ort utom eller inom detta enbart när det är fråga om sträckor längre än 30 mil. Vad beträffar den varumässiga avgränsningen av stödet gäller att detta är inriktat på helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat. Varje enskild sändning skall ha en vikt överstigande 500 kg. Fraktbidragets storlek är differentierat så att högre restitution utgår för de norra delarna av stödområdet. Den maximala rabattsatsen är 35 % vid sändningar från orter i Norrbottens och Västerbottens län, 25 % vid sändningar från orter i Jämtlands och Västernorrlands län samt 15 % från orter i övriga delar av stödområdet. Under år 1971 utbetalades 40 miljoner kronor drygt i fraktbidrag till norrländska företag. Av detta belopp kunde 23 miljoner hänföras till transporter av skogsprodukter. Skogssektorns dominans framgår också av att skogsprodukterna svarade för ca 70 % av de bidragsgrundande transportvolymerna. Kemiska produkter och metallvaror svarade för ca nio respektive sju procent av de bidragsgrundande volymerna. Stödet omfattade i första hand långväga transporter. Av det totala beloppet utgick 37 % till transporter överstigande 100 mil och 62 % till transporter över 70 mil. Med den selektiva utformning transportstödet fått torde det i hög grad ha bidragit till att utjämna transportkostnadsskillnaderna för företag i norra Sverige i förhållande till företag i mellersta och södra delarna av landet i berörda branscher. Sannolikt har därmed effekterna av ovan nämnda taxehöjningar mer eller mindre eliminerats när det gäller långa transporter från orter i de nordligaste delarna av landet. (Se en utvärdering av transportstödets verkningar i Kungl. Maj :ts prop. nr 95 år 1973.) År 1973 framlades förslag om en utvidgning av transportstödet. Bl. a. föreslogs att stödet skulle utvidgas till att gälla transporter av råvaror och halvfabrikat även till orter inom stödområdet. Vidare en föreslogs justering av den kortaste bidragsgrundande nedåt från transportsträckan 30 till 25 mil samt en ändring av den lägsta vikt som en enskild sändning skall ha för att vara bidragsberättigad från 500 till 300 kg. Slutligen föreslogs transportstöd även för vissa transportsträckor utom landet samt en förstärkning av transportstödet till företag på Gotland. Transporttekniken har fortsatt att utvecklas under senare år. Det är sannolikt att företag inom skilda branscher lyckats rationalisera transportarbetet avsevärt och därmed begränsat kostnadsökningarna när det gäller transporter av råvaror, halvfabrikat och färdiga produkter. Som exempel kan anföras de uppgifter rörande transportkostnadernas betydelse som kan hämtas från koncentrationsutredningens undersökningar (SOU 1970:30). Dessa tyder på att kostnaderna inom flera branscher minskat i betydelse relativt sett under senare år. Inom exempelvis cementbranschen, liksom i de flesta branscher som tillverkar stapelvaror, har transportkostnaderna stigit långsammare än produktionskostnaderna (exkl. transportkostnader). Denna relativa kostnadssänkning har när det gäller cement skett genom att företagen övergått till nya distributionsformer. Genom att transporterna förenklats och omlastningen gjorts snabbare har transportkostnaderna sänkts och generellt minskat fördelen med en decentraliserad anläggningsstruktur. (S. 21 l och 212.)

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 93

De undersökningar av ett stort antal livsmedelsbranscher som genomförts utvecklingsbild. Sedan andra världskriget har en ger en likartad koncentration till färre och större arbetsställen ägt rum i samtliga livsmedelsbranscher. Denna förändring har bl. a. betingats av de ökade stordriftsfördelar och de minskade relativa transportkostnader som tekniska förändringar i produktionssortimentet initierat. (S. 242.) l samband med ovan nämnda utvärdering av transportstödets effekter genomfördes inom kommunikationsdepartementet en undersökning som ger vissa möjligheter till en aktuell bedömning av transportkostnademas regionala variationer i Sverige. Undersökningen, som utförts med samma metod som den ovan redovisade studien av 59 Norrlandsföretag, omfattar 190 företag i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län, övriga delar av stödområdet samt Smålandslänen. Transportkostnadsuppgifterna har i denna undersökning satts i relation till omsättningen vid de studerade företagen. Företagen i de två nordligaste länen har en transportkostnad som igenomsnitt uppgår till 7,4 % av omsättningen, företagen i Västernorrlands och Jämtlands län har en motsvarande kostnad på 6,4 % och de i Smålandslänen en på 5,3 %.

Om man tar hänsyn till de studerade företagens branschtillhörighet får

man den mer nyanserade bild som framgår av tabell 5.3. Tabellen visar en grupp industrier som omfattar sju branscher, inom vilka skillnaderna i transportkostnad mellan olika områden i landet uppgår till mellan en och två procent av omsättningen. Regionala kostnadsskillnader av denna omfattning saknar naturligtvis inte helt betydelse om man tar hänsyn till att rörelseöverskottet inom samma branscher, vilket framgår av tabellens Tabell 5.3 Rörelseöverskottens andel av omsättningen inom olika industribranscher samt de regionala skillnaderna i transportkostnadernas andel av omsättl ningen Bransch Rörelseöverskott Regionala skilli procent av om- nader i transsättningen portkostnad i procent av omsättningen Textilindustri 2,3 . Plastvaruindustri 2,7

Genomsnitt 6

94 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

första kolumn, inte uppgår till mer än några få procent av omsättningen. Även små kostnadsskillnader kan vara en betydande del av vinsten. Det är emellertid i detta sammanhang väsentligt att erinra om att andra kostnader, särskilt arbetskraftskostnaderna, utgör en mycket betydande del av dessa företags produktionskostnader och att dessa kostnader åtminstone i början av 60-talet visade betydande regionala variationer (variationer i storleksordningen fem procent av omsättningen). Tabell 5.3 visar slutligen tre branscher inom vilka de regionala transportkostnadsskillnaderna uppgår till mellan två och tre procent av omsättningen samt tre branscher med genomsnittliga transportkostnadsvariationer på mellan tre och fem procent. Kommunikationsdepartementets aktuella undersökningar är av flera skäl inte helt jämförbara med tidigare redovisade äldre utredningar. Med reservation för de olikheter som finns mellan undersökningarna ger dessa dock en ganska liktydig bild av olika industriers rörlighet från transport- De regionala - satta kostnadssynpunkt. transportkostnadsskillnaderna i relation till företagens totala produktionskostnader, förädlingsvärden eller omsättning - förefaller inte ha genomgått några markanta förändringar under senare år. Säkra slutsatser kan dock inte dras utan nya undersökningar. Sådana planeras och kommer bl. a. att ägnas studier av effekter av olika former av transportstöd samt sannolika effekter på transportmöjligheter och transportkostnader av stigande drivmedelspriser. (Se vidare avsnitt 5.3 nedan.) I väntan på att godstransporterna tas upp till ny behandling finns det anledning erinra om några slutsatser som dragits från resultat av tidigare undersökningar. Den svenska varuproduktionen bedrivs vid enheter som uppvisar väsentligt olika grader av rörlighet från transportkostnadssynpunkt. Som framgår av ovan redovisade undersökningar varierar kostnaderna för transport av gods avsevärt mellan anläggningar med olika produktionsinriktningar. Detta innebär att känsligheten för regionala transportkostnadsskillnader är väsentligt olika i skilda branscher. För vissa typer av varuproduktion motsvarar de skillnader i transportkostnader som finns mellan olika regioner och orter i landet bara någon procent av företagens omsättning. För andra typer utgör dessa skillnader en flera gånger större del. När det gäller från transportkostnadssynpunkt svårrörliga anläggningar går det att klart urskilja en grupp där det i första hand är råvarufyndigheterna som binder anläggningarna, medan det för en annan grupp i första hand är marknadens geografiska fördelning som påverkar transportkostnaderna. De råvarubundna anläggningarna utmärkes av att de i stor utsträckning bearbetar tunga och skrymmande eller lättförstörbara råvaror till mer lättransporterade halvfabrikat och färdiga produkter. Bland ovan redovisade typexempel finns järn- och stålverk, anläggningar inom jord- och stenindustrin, sågverksindustrin, massa- och pappersindustrin, kemisk industri och vissa livsmedelsindustrier som kan hänföras till denna grupp. Tidigare undersökningar (se ovan) har visat att antalet G. Törnqvist, o.a.a., anläggningar s. 320-354 och s. 376 inom den råvarubundna gruppen ökade i Sverige fram till andra

Regionala produktions- och kontaktsystem 95

Efter har antalet anläggningar minskat kraftigt. I världskriget. kriget början av seklet svarade de råvarubundna industrierna för en dominerande del av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin i landet. I dag torde mindre än 20 % av de industrisysselsatta arbeta i denna typ av trots att produktionsvolymen ökat väsentligt. Parallellt med anläggningar denna utveckling torde gruppens bundenhet från transportkostnadssynpunkt dessutom ha minskat. När det gäller de från transportkostnadssynpunkt marknadsbundna industrierna påverkar marknadens geografiska utbredning och omfattning ofta produktionens dimensionering och lokalisering i olika delar av landet på sätt som närmare skall diskuteras i nästa avsnitt. Sannolikt har även inom denna grupp den tekniska och ekonomiska utvecklingen lett till att transportkostnaderna relativt sett minskat i betydelse och produktionen successivt koncentrerats till större och färre enheter med minskad sysselsättning som följd i åtskilliga regioner. Bland i tabellerna 5.1 5.2 och 5.3 finns slutligen typexemplen anläggningar som kan betecknas som rörliga från transportkostnadssyn- Därmed inte sagt att transportkostnaderna saknar betydelse för punkt. dessa i alla _lägen, bara att andra faktorer ån kostnader för transport av är mycket väsentligare för expansionen och lokaliseringen i gods vanligen skilda regioner. Dessa rörliga enheter finns inom tekoindustrin, plastindustrin, maskinindustrin, elmaterialindustrin, transportmedelsindustrin och metallvaruindustrin, för att ta några exempel bland dem som redovisas i ovanstående tabeller. Många av dessa anläggningar är närmast hopsättningsfabriker. Råvarorna består av halvfabrikat och färdiga detaljer. Produkterna som framställts har högt handelsvärde i förhållande till transporterade vikter och volymer. De industriella enheterna ingår som komponenter i väldiga system av hopsättningsfabriker (jfr figur 4: 1) med underleverantörer i flera led, spridda på ett stort antal orter utom och inornlandet. Nyetablerade enheter inom tillverkningsindustrin, enheter som omlokaliserats och sådana som lagts ut som filialer i Sverige efter andra världskriget har till övervägande del tillhört denna från transportkostnadssynpunkt rörliga grupp. l dag torde uppskattningsvis hälften av tillverkningsindustrins arbetsställen i landet höra till gruppen, vilken totalt torde sysselsätta uppskattningsvis två tredjedelar av de industrisysselsatta. Samma slutsatser kan dras utifrån resultat av utländska undersökningar

av olika industriers rörlighet från transportkostnadssynpunkt.l Det finns

emellertid anledning att erinra om att transportkostnadsbegreppet hittills

i alltför hög grad begränsats till att gälla kostnader för själva godshante-

ringen. I fortsatta undersökningar finns det anledning att vidga begreppet och titta närmare på exempelvis mellanregionala skillnader i tidsåtgång och regularitet i fråga om leveranser av råvaror och färdiga produkter (se 1 För en internationell närmare avsnitt 5.3), dvs. att pröva samma ansats som i den fortsatta översikt se L. Klaassen, framställningen används i samband med studier av persontransporter. o.a.a.

96 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

5.1.2 Transportkostnader och anläggningskoncentration

I detta avsnitt skall ett försök göras att koppla om resonemang produktivitetsskillnader och produktionskostnader inom industriproduktionen med analyser av regionala transportkostnadsvariationer. Intresset skall koncentreras till de samband som råder mellan produktionskostnader (exkl. transportkostnader), transportkostnader och marknadens geografiska fördelning. Dessa samband är komplicerade och det bör därför observeras att de diskussioner som följer i första hand är principiella och att det bygger på betydande förenklingar och speciella antaganden. Särskilt bör observeras att diskussionen begränsas till de produktionskostnadsvariationer som hänger samman med tillverkningsenheternas storlek och till kostnader för transporter av färdiga produkter till en geografiskt spridd marknad. De resonemang som följer torde i första hand vara relevanta för den typ av anläggningar inom tillverkningsindustrin som i föregående avsnitt kallades marknadsbundna från transportkostnadssynpunkt. Utmärkande för denna är att distributionskostnaderna, eller mer exakt kostnaderna för transport av den färdiga produkten, utgör en betydande del av den totala produktionskostnaden. I en situation när avsättningsmarknaden är spridd över ett område av t. ex. Sveriges omfattning varierar dessa transportkostnader avsevärt beroende på hur produktionen delas upp och lokaliseras inom landet. lnom denna marknadsbundna grupp av industrier tillverkas ofta produkter med begränsad hållbarhet (t. ex. färskvaror) eller produkter som är tunga och skrymmande samtidigt som de har ett förhållandevis lågt handelsvärde. I andra fall kan avståndskånsligheten” bero på att tillverkningen förutsätter nära kontakter med kunder i samband med beställningsarbeten, installationsarbeten och service, dvs. avståndskänsliga persontransporter, som närmare kommer att beröras i nästa avsnitt. Ett annat utmärkande drag för den marknadsbundna gruppen av industrier är att kostnaderna för transport av råvaror är av mindre betydelse för enheternas lokalisering, t. ex. på grund av att alternativa råvarukällor eller leverantörer finns att tillgå på flera platser runt om i landet. Som exempel på anläggningar inom den marknadsbundna gruppen av industrier torde kunna anföras cement- och betongvarufabriker, tegelbruk, bryggerier, bagerier, mejerier och andra livsmedelsfabriker, reparationsverkstäder, snickerier och vissa typer av tryckerier. lnom denna grupp av industrier är det vanligt att samma eller likartad produktion är uppdelad på flera spridda enheter som kan vara konkurrerande producenter eller regionalt fristående enheter inom samma företag. Följden blir att exempelvis en nationell marknad delas upp i regionalt eller lokalt avgränsade marknadsområden, mellan vilka dock betydande överlappningar kan förekomma. Antydda förhållanden återspeglas i de medeltransportavstånd per transporterad enhet som kan inregistreras för olika produkter och varuslag. Produkter som i Sverige säljs på en till sin geografiska omfattning nationell marknad transporteras över avstånd på i

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 97

medeltal mellan 30 och 60 mil beroende på enheternas lokalisering inom landet. Produkter från starkt marknadsbundna enheter däremot över avstånd på i medeltal mellan en och sex mil. Vid den diskussion av sambandet mellan transportkostnader och anläggningskoncentration som följer utgår vi tills vidare från följande frågeställningar: l. Vilken är den från distributionskostnadssynpunkt optimala lokaliseringen av l, 2, 3 . . . . n anläggningar (t. ex. fabriker eller lager) inom en geografiskt spridd marknad om hänsyn samtidigt tas till alla anläggningars transportkostnader? 2. l-lur stora skall de olika anläggningarna vara och hur skall de dela upp marknaden mellan sig för att de sammanlagda distributionskostnaderna skall bli så små som möjligt? Frågeställningarna bildar tillsammans ett problemkomplex, inom vilket flera variabler tillåts variera samtidigt. Någon klar analytisk lösning torde knappast vara möjlig. I stället har en heuristisk teknik utvecklats, vilken

det skulle föra för långt att närmare gå in påi denna rapport] Denx

heuristiska metodik som utvecklats innebär att det inte kunnat bevisas att de optimala” lösningar som presenteras är globala. Efter serier av försök med den metodik som utvecklats står det dock klart att sannolikheten för att så är fallet är mycket stor. Som exempel har valts byggnadsmaterialet lättbetong som i Sverige l saluförs under varubeteckningen Ytong eller ”Siporex”. Den empiriska å utgångspunkten är fördelningen av försäljningen av denna produkt inom E landet för drygt 10 år sedan. Marknaden var vid detta tillfälle spridd på ungefär samma sätt som befolkningen och det förekom ingen nämnvärd export. Därefter har den från distributionskostnadssynpunkt optimala (se dock reservationen ovan) lokaliseringen av l-8 enheter beräknats. Vid transportkostnadsberäkningarna har alla transporter förutsatts ske med bil och/eller tåg med hänsyn tagen till för tio år sen aktuella terminaloch undervägskostnader. I Resultaten framgår av kartsviten på figur 5:1. Karta A visar den från transportkostnadssynpunkt bästa lokaliseringen av en anläggning som ensam försörjer hela marknaden. Karta B visar den bästa lokaliseringen av två anläggningar, varvid den ena anläggningen svarar för 61 % av leveranserna, den andra får 39%. Kartorna C-H visar de optimala storlekarna och distributionsområdena för lägeskombinationema, 3-8 enheter. Generellt gäller att anläggningarna bör ligga centralt i marknaden för att transporterna skall bli så korta som möjligt. Samtidigt bör anläggningarna ligga spridda långt från varandra för att täcka hela marknaden. Dessa två krav motverkar varandra och de optimala lägen För en närmare presen-

som räknas fram Wi? av bemmmga °°h

kan sägas vara ett resultat av en kompromiss mellan i losnmgsmetoder se G. l dessa krav Törnqvist et al., Multiple

i Genom att produktionen delas upp på allt fler spridda enheter sjunker Location Analysis, Lund

successivt de sammanlagda distributionskostnaderna för dessa enheter

.. .. . . . .. smdáesá ser. . 0 ?2e°impáy› . Im

under forutsattmng att man kan bortse fran stordnftsfordelar med lgnmeh GJ-ömqvist, avseende på transportkostnader. Transportkostnaderna sjunker på sätt 0.a.a 1963

98 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 19742 3

ESKILSTUNA

SOLLEFTEÅ

STOC HOLM ÖREBRO STOCKHOLM 4

FYgur5: 1a De från transportkostnadssynpunkt ORAS ° NG

optimala Iägena, storlekar- EfJÖNKÖP

na och distributionsom- g rådena föl 1°°4 anlägg- HALSYAD ningar. (Källa: Se not 1 o IOOkm *1* s. 97.)

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 99

SOLLEFTEÅ

önsano srcxnom STOCKHOLM EZ

GÖTEBORG GÖTEBORG ELDNKÖPING 14:.

y

HÄSSLEHOLM

bl. HÄSSL§OLM

SKELLEFTEÅ

SUNE/VALL

VÄSTEÃÅS

KARLS o

STOCKHOLM få STOCKHOLM

19 I GÖTEBORG EUNKÖHNG Figur 5:1b De från trans- § [Eunxörunc

GÖTEBECälG

, portkostnadssynpunkt optimala Iâgena, storlekar- 5 na och distributionsom- _›

y

nÄssuHoLM HAS LEHOLM rådena för 5-8 anläggm ?___L°° ningar. (Källa: Se not 1 s. 97.)

100 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Kostnad (milj.kr) |O0 Total kostnad L?) 80»

?uoduktionskostnad

40 Tvansportkoslnad

\ 20 Figur 5:2 Kostnader för I -8 anläggningar (lokali- . . . . . . serade enligt figur 5: 1 och 7 3 4 5 ° 7 3 med en styckkostnad en- Antal anläggningar A-B

som den nedersta kurvan på figur 5:2 visar, dvs. från ca 35 miljoner kronor för en anläggning, ca 30 miljoner för två osv. till ca 23 för åtta anläggningar. Kostnaderna kan antas sjunka ytterligare något vid en fortsatt uppdelning och utspridning av produktionen. Samtidigt som transportkostnaderna sjunker ökar dock sannolikt produktionskostnaderna (exkl. transportkostnader) summerade för samtliga enheter pga. att vissa stordriftsfördelar går förlorade när produktionen delas upp på allt mindre enheter. I figur 5:3 finns en hypotetisk styckkostnadskurva betecknad A - B som visar hur produktionskostnaderna (exkl. transportkostnader) per tillverkad enhet sjunker med ökad anläggningsstorlek. Den minsta anläggningen har enligt diagrammet en tillverkningskapacitet som motsvarar någon procent av efterfrågan på den nationella marknaden, den största en kapacitet som motsvarar hela behovet. De stordriftsfördelar diagrammet visar kan antas hänga samman med att t. ex. lönekostnader, reparationskostnader, vissa administrativa kostnader och kapitalkostnader per kapacitetsenhet tenderar att minska vid övergång till större tillverkningsenheter. (För en närmare diskussion av stordriftsfördelar inom industriproduktionen se koncentrationsutredningens betänkande SOU 1970: 30.) Gjorda antaganden om styckkostnadernas variationer appliceras på de anläggningar av olika storlek som ingår i alternativen A - H på figur 5. 1. Operationen ger de sammanlagda produktionskostnader (exkl. transportkostnader) för l-8 anläggningar som den mellersta kurvan på figur 5:2 visar. Den översta kurvan på figur 5:2 slutligen anger den totala kostnaden för l-8 anläggningar i transportkostnadsmässigt optimala lägen inom landet. Med totala kostnader avses därvid summan av de transportkostnader och produktionskostnader som ingår i beräkningarna. Kurvan visar

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 101

Styckkostnad IOOC

Figur 5:3 Hypotetiska styckkostnadskurvor för ;o 40 go ao m anläggningar av olika storlek_ Anläqgningsnorlak

ett kostnadsminimum vid fem anläggningar, dvs. alternativ E på figur 5:1. Skillnaderna i total kostnad för en produktion som bedrivs vid från två till åtta anläggningar är dock förhållandevis små, beroende på att i transportkostnader och produktionskostnader i dessa alternativ i stor 7 utsträckning ”kompenseraf” varandra. Om man genomför en generell höjning av transportkostnadema samtidigt som styckekostnaderna förblir konstanta fördjupas emellertid det transportkostnadsminimum som totalkurvan på figur 5: 2 visar samtidigt som detta minimum tenderar att förskju tas åt höger. Dessutom förändras lokaliseringsmönstren på figur 5: l något. Vi gör nu ett antagande om ändrade relationer mellan transportkostnader och övriga produktionskostnader. Transportkostnaderna antas vara oförändrade i förhållande till föregående exempel. Däremot har processtekniska och andra stordriftsfördelar ökat och styckkostnaderna antas nu p_ variera mellan anläggningar av olika storlek på sätt som kurvan C - D i

i figur 5:3 visar. Dessa antaganden ger de kurvor som finns i figur5:4.

Transportkostnadskurvan nederst är oförändrad. Produktionskostnaderna stiger med ökat antal anläggningar enligt en funktion som illustreras av den mellersta kurvan i diagrammet. Den totala kostnadskurvan överst i figuren får i denna situation ett helt annat utseende än i föregående exempel. Det förefaller nu ekonomiskt fördelaktigt att koncentrera tillverkningen till två enheter. En uppdelning av produktionen på fler enheter leder till betydande kostnadsökningar. Slutsatsen av de resonemang om sambanden mellan transportkostnader och anläggningskoncentration som förts i detta avsnitt blir följande (slutsatsen utvecklas i ett vidare perspektiv i avsnitt 5.3 nedan). I ett

102 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Kostnad (milj.kr) 10°_ Tou! kostnad

B0 P.oduktionnkostuad

60-

40 _ Traniporlkuslnad

&

Figur 5:4 Kostnader för 1-8 anläggningar (lokaliserade enligt figur 5: 1 och l 2 3 4 5 å l 3 med en styckkostnad en- Antalanläggningar ligt C-D i figurj;

samhälle där transportkostnaderna för de enskilda företagen relativt sett minskar i betydelse, dvs. produktionskostnaderna per tillverkad enhet ökar snabbare än transportkostnaderna per transporterad enhet, finns det starka incitament till att koncentrera produktionen inom även utpräglat marknadsbundna industrier till allt större och färre enheter. En sådan koncentration leder till att det sammanlagda transportarbetet och därmed de sammanlagda transportkostnaderna i samhället som helhet ökar. Att de sammanlagda transportkostnaderna i samhället ökar samtidigt som transportkostnadernas betydelse som lokaliseringsfaktor minskar innebär således ingen motsägelse. Slutsatsen stämmer väl överens med den som redovisas i koncentrationsutredningens betänkande (SOU 1970:30). ”Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har skapat en situation i dag då det nästan i alla branscher är fördelaktigt (dvs det ger lägre styckkostnader) att successivt öka anläggningskoncentrationen. (S. 422.) Minskade kostnader (företagsekonomiska kostnader) torde vara den helt dominerande drivkraften i produktionsstrukturens omvandling. Frågor som då naturligt uppstår är huruvida takten i strukturomvandlingen och dess inriktning (lokaliseringen av nyinvesteringar) är den önskvärda”. (S. 223.)

5.2 Persontransporter

Att Sverige ligger bland de främsta bland världens länder i fråga om sådana anläggningar som järnvägar, vägar och kraftledningar per capita räknat är naturligtvis ett tecken på en högt utvecklad ekonomi. Samtidigt är det också ett mått på den betydande ekonomiska belastning som

SOU 1974: 3 Regionala produkrions- och kontaktsystem 103

avstånden utgör. Lyckligtvis har framstegen på transportteknikens område lett till att distansfriktionen kunnat i hög grad övervinnas. Det existerar dock ännu svårhanterliga restposter. Ett förhållande, som ter sig nästan för trivialt för att behöva påpekas, men likväl är av grundläggande betydelse för transporternas roll i produktion och socialt liv, är att gods och meddelanden i stor utsträckning kan delas i smådelar och enkelt lagras längre eller kortare tid, medan personer måste förflyttas som helheter och förses med ett uppbåd av tjänster under såväl rörelse som uppehåll. Resultatet är, att medan avståndet nästan helt upphört att vara ett hinder vid transport av meddelanden och får allt mindre betydelse vid transport av gods, så är distansfriktionen nu och i framtiden avsevärd vid förflyttningar av personer. Denna skillnad utgör en fundamental faktor bakom urbaniseringen. Dagligen samverkande människor måste bo ganska tätt tillhopa, ett villkor som den individuella bilisten naturligtvis lösgjorts åtskilligt ifrån i lokal skala men inte i samma mån då de dagliga rörelsemönstren ses inom hela den nationella eller internationella ramen?” ERUs produktionskostnadsgrupp har ägnat särskild uppmärksamhet åt persontransporter och låtit genomföra undersökningar som visar hur tidsåtgång och andra kostnader för att upprätthålla direkta personkontakter varierar mellan olika regioner och orter i landetnNågra av resultaten från dessa undersökningar sammanfattas i den framställning som följer. Redovisningen är uppdelad i tre avsnitt. l det första behandlas kortfattat frågan om serviceverksamheters lokalisering och hur dessa enheters lokalisering påverkar de enskilda konsumenternas transportarbete. I de två därpå följande behandlas organisationstrafikew, dvs persontransporter i samband med tjänsten. Organisationstrafiken diskuteras dels med utgångspunkt i den enskilda organisationens situation, dels utifrån ett mer övergripande samhällsekonomiskt synsätt. Först redovisas en undersökning som visar hur befattningshavarnas transportarbete varierar för ett företag eller en organisation i skilda lägen inom landet. Därefter redovisas de undersökningar som gjorts av den regionala balansen i Sverige mellan utbud och efterfrågan på resemöjligheter.

5.2.1 Servicelokalisering och individens transportkostnadssituation

Innan organisationstrafiken och tjänsteresorna tas upp till behandling är det angeläget att framhålla det betydande privata persontransportarbete som utförs av enskilda hushåll och individer. Denna privata trafik omfattar fritidsresor, pendling och olika former av serviceresor. I detta avsnitt behandlas enbart serviceresorna. Vid planering av serviceutbud på nationell, regional och lokal nivå bestäms ofta dimensioneringen och lokaliseringen av olika enheter utifrån rent företagsekonomiska effektivitetskriterier och kostnadskalkyler. Konsumenternas kostnader l (eller andra uppoffringar) kommer lätt i skym- T. Hägerstrand iSOU undan. Räknat för en längre tidsperiod är det för varje hushåll i landet 1966:1, s. 280, 281.

104 Produktionskosmader och regionala produktionssystem

o fråga om ett betydande antal resor tur och retur mellan a ena sidan bostaden eller arbetsplatser och å andra sidan serviceinrättningar och servicecentra på olika nivå. Dessa enskilda personförflyttningar genererar omfattande vanligen inomregional trafik och sammanlagt är det fråga om ett stort transportarbete, mätt i tidsåtgång och andra kostnader, som på detta sätt utförs inom den privata sektorn i samhället. I ett samhällsekonomiskt perspektiv måste det framstå som en angelägen uppgift att ta hänsyn till och beakta den privata sektorns transportkostnader. l en bilaga till denna rapport finns exempel på hur serviceutbudets lokalisering inom ett glesbygdsområde påverkar individernas transportarbete. Beräkningarna har bl. a. baserats på valda åldersgruppers geografiska fördelning inom en kommun och besöksfrekvenserna för sådan service som öppen sjukvård, kommersiell dagligvaruservice och lågstadieskolor. Vidare grundas beräkningarna på försiktiga antaganden om färdhastigheter, kilometerkostnader och tidskostnader. Ett exempel avser dagligvaruservice i Vindelns kommun som har ca7 600 invånare. Med dagens serviceutbud och dess lokalisering bär kommunens invånare tillsammans transportkostnader på ca 533 000 kronor per år mycket lågt räknat. Reduceras antalet utbudspunkter från nuvarande 13 till sju ökar transportkostnadema till ca l 216 000 kronor per år. Ett annat exempel visar att när antalet lågstadieskolor minskar från åtta till fyra, fördubblas transportvolymen och ökar skjutskostnaderna med ca 180 000 kronor per år. Den öppna sjukvården har studerats inom Västerbottens län som har 233 500 invånare. Befolkningens transportkostnader för att nå sjukvårdsutbudet uppgår i dagens läge till drygt 16 miljoner kronor per år om man utgår från ett genomsnitt på 2,2 sjukvårdsbesök per invånare och år. Ingen hänsyn har därvid tagits till terminalkostnader och väntetider. Kostnaderna kan antas öka väsentligt vid en regional koncentration av länets sjukvård. Som exempel kan anföras att en indragning av en enda distriktsskötersketjänst inom Vindelns kommun ökar transportarbetet inom kommunen med 186 000 personkilometer, vilket motsvarar en transportkostnad på lågt räknat 84 000 kronor per år. Detta är sannolikt mer än de sammanlagda kostnaderna för skötersketjänsten ifråga. Dessa exempel visar i lokal och regional skala hur enskilda hushåll tillsammans bär betydande transportkostnader och att koncentration av samhällelig och kommersiell service leder till betydande kostnadsökningar för konsumenterna. Utvidgas beräkningarna till att gälla alla typer av service och summeras de enskilda hushållens transportarbete på olika lokala och regionala nivåer för landet som helhet blir det sannolikt fråga om ett transportarbete av enorm omfattning mätt i tid och pengar.

Ett föregående avsnitt (5.l.2) ägnades frågan om transportkostnader

och anläggningskoncentration inom den svenska tillverkningsindustrin.

Den diskussion som fördes avsåg godstransporter och lokalisering av “ produktionsenheter från i första hand företagsekonomiska utgångspunk- Se E. Bylunds, G. ter. Den metodik som presenterades avsåg optimal lokalisering av flera Weissglas och U. Wibergs bidrag i bilaga s. enheter inom en geografiskt spridd marknad. Motsvarande metodik skall i

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 105

1855 Figur 5: 5 23 serviceorter med omland åren 1855, 1917 och 1965. Lösningarna innebär en minimering av befolkningens sammanlagda transportarbete. (Källa: S. Norbeck, B. Rystedr, Computer cartography. Lund 1973.)

detta avsnitt användas i samband med lokalisering av serviceenheter eller snarare servicecentra på det nationella planet och för beräkningar av de enskilda hushållens eller individernas sammanlagda transportarbete. I den följande framställningen har uppgiften varit att välja ut ett antal centra i olika delar av landet, dit olika slag av samhällsservice kan koncentreras. Urvalsprincipen är att det sammanlagda transportarbetet (restider eller resekostnader) för alla hushåll i landet till dessa servicecentra skall minimeras. Hur många centra som skall väljas ut är bl. a. beroende av vilken typ av service beräkningarna avser. Specialiserad service har stor räckvidd och förutsätter betydande befolkningsunderlag. Denna service måste koncentreras till några få centra. Mindre specialiserad service kan däremot fördelas på ett större antal orter osv. Figur 5:5 visar lösningar med 23 serviceorter så lokaliserade att den svenska befolkningens resor mellan bostad och servicecentra minimeras. Den första kartan visar serviceorternas lokalisering med utgångspunkt i 1855 års fördelning av ca 3,6 miljoner invånare. Den andra kartan visar

106 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

motsvarande ortssystem utifrån 1917 års befolkning på 5,6 miljoner och den tredje kartan de från transportkostnadssynpunkt optimala lägena för orterna med utgångspunkt från 7,7 miljoner invånares fördelning i landet år 1965. Som synes är det hypotetiska ortssystemet synnerligen stabilt över tiden trots betydande befolkningstillväxt och regionala omfördelningar av befolkningen. Vidare kan man konstatera att de optimala omland som betjänas av olika serviceorter i flera fall i stort sett motsvarar de nuvarande länen och att den optimala fördelningen av serviceorterna i grova drag stämmer med den faktiska fördelningen av residensstäder. Sannolikt beror denna likhet inte på att den länsindelning som genomfördes i historisk tid var optimal” på lång sikt utan på att det administrativa ortssystemet under åren som gått styrt den regionala utvecklingen i landet. Som regionala centra har residensstäderna fungerat som ett slagt kondensationskärnor” för den regionala omfördelningen av arbetsplatser och bosättning. Tabell 5.4 rymmer några kompletterande uppgifter i anslutning till ovannämnda figur. De tre första kolumnerna visar befolkningstalen inom de 23 omlanden år 1855, 1917 och 1965. De tre sista kolumnerna upptar

Tabell 5.4 Befolkningsunderiag i regioner och medelavstånd till servicecentra i Sverige 1855, 1971 och 1965

. Källa: S. Nordbeck, B. Rystedt, 0.a.a.

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 107

befolkningens medelavstånd i km till respektive regioncentrum. Detta medelavstånd varierar avsevärt mellan olika regioner. Inom t. ex. region 1 var detta avstånd år 1855 ca 15 km, år 1917 ca 8 km och år 1965 ca 11 km. Inom region 23 var detta avstånd vid samma tidpunkter ca 84, 90 och 94 km. Det är därvid genomgående fråga om fågelvägsavstånd, vilka måste räknas upp med ca 20 % för att motsvara realistiska vägavstånd. Totalt för hela landets befolkning uppgick medelavståndet fågelvägen till närmaste servicecentrum vid enkel resa till ca 38 km år till 1855, ca 36 km år 1917 och genom ökad befolkningskoncentration ca 31 km år 1965. Minskas antalet serviceorter ökar naturligtvis dessa medelavstånd. Avståndsökningama när servicen koncentreras till tio, fem

i respektive tre centra framgår av tabell 5.5.

Tabell 5.5 Befolkningens medelavstånd i km till 3, 5, 10 och 23 servicecentrai Sverige 1855, 1917 och 1965

Antal servicecentra 1855 1917 1965

i

Källa: S. Nordbeck, B. Rystedt, o.a.a. l

l

I följande räkneexempel är utgångspunkten 1965 års befolkningsfördelning och den lokalisering av 23 serviceorter och de omland som presenteras på sista kartan i figur 5:5. Följande förenklingar och antaganden ligger till grund för beräkningarna. Oavsett bostadsort gör varje vuxen person i landet i olika ärenden minst en resa i månaden t.o.r. till närmaste serviceort. För dessa resor beräknas en kilometerkostnad på 35 öre. Tidskostnaden för själva resan uppskattas till sex kronor per timme, Ingen hänsyn tas sålunda till väntetider och liknande. Genomsnittshastigheten för alla resor antas vara 50 km i timmen. l Med 23 servicecentra i optimala lägen blir den sammanlagda transportkostnaden för alla resenärer i landet ca 3,4 miljarder kronor per år. Koncentreras servicen till tio centra blir motsvarande transportkostnad 5,8 miljarder. Fem centra ger en sammanlagt transportkostnad på 9,4 miljarder och tre slutligen en kostnad på 13,3 miljarder kronor som varje år belastar enskilda individer och hushåll i landet.

5.2.2 Organisationen kontaktbehov och lokalisering De kontaktundersökningar som redovisats i föregående kapitel (avsnitt 4.3.3) visar hur företag och andra organisationer iolika delar av landet länkas samman genom direkta personkontakter. Undersökningarna visar också att kontaktberoende befattningshavare inom dessa organisationer utför ett

108 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

mycket omfattande kontaktarbete i form av resor och sammanträden. Företagens kostnader för denna form av informationsöverföring är stora. Tidsåtgången för enskilda befattningshavare är betungande. I ett pågående arbete har en metod utvecklats som gör det möjligt att beräkna hur ändrad lokalisering påverkar kontaktarbetets omfattning och

inriktning] Därmed finns förutsättningar att studera hur persontransport-

kostnaderna varierar regionalt på samma sätt som tidigare redovisats beträffande godstransportkostnaderna. Studieobjekten kan väljas bland industriföretag, serviceföretag eller offentliga myndigheter som alla är beroende av informationsöverföring genom direkta personkontakter eller tele. De enheter som studeras kan vara enskilda befattningshavare, avdelningar, arbetsställen, hela organisationer eller block av organisationer. Innan några resultat redovisas är det nödvändigt att något beröra den beräkningsmetodik som använts. Sedan en kontaktundersökning genomförts, i vilken organisationernas kontaktrelationer (personkontakter och telekontakter) registrerats, kan kontaktsituationen på den verkliga lokaliseringsorten beskrivas och utvärderas. Möjlighet finns nu att kvantifiera och fördela regionalt de resor och telesamtal som krävs för att upprätthålla kontakterna. Resornas och samtalens antal samt fördelning beskrivs i matrisform, varvid resmönster och samtalsmönster kan studeras. Tillgängligheten i det verkliga transportsystemet beskrivs på motsvarande sätt imatrisform. Då begreppet tillgänglighet har olika innebörd för olika individer både ett ekonomiskt tillämpas mått och tidsmått vid beräkningen av kontaktarbetet. På likartat sätt beskrivs det verkliga telesystemet, dock endast från ekonomisk synpunkt. För att få en utvärdering av organisationernas kontaktarbetei den verkliga lokaliseringen sammanväges ovan nämnda matristyper. Tillsammans med uppgifter om de enskilda kontakternas varaktighet (Sammanträdestid och samtalstid) erhålles slutligen matriser som anger den totala tid respektive de totala kostnader organisationerna måste lägga ned för att upprätthålla sina kontaktrelationer. Sedan den verkliga lokaliseringen beskrivits och utvärderats enligt ovan, flyttas organisationerna till ett antal hypotetiska lokaliseringsorter. Omlokaliseringen simuleras, vilket innebär att man inte längre arbetar med en observerad verklighet, utan antaganden måste göras om den nya” verklighet som organisationerna möter och de effekter den får på kontaktarbetet. Dessa antaganden bör om möjligt vara empiriskt förankrade. Med utnyttjande av simuleringstekniken göres ett antal modellförsök, där effekterna av olika förändringar i resmönstren och samtalsmönstren testas. Hänsyn tas då till kontaktbeteendets (kontaktfrekvens, val av kontrahenter, kontaktorter och kontaktformer) anpassning till de nya lokaliseringarna. Parallellt används simuleringstekniken för att skapa hypotetiska trans- 1 varvid Ch. Persson, Kontakt- portsystem t. ex. nya flyglinjer tillkommer och nya tidtabeller introarbete och framtida Io- duceras. Även nya telesystem prövas Sålunda ändras genom simulering. kaliseringsförändringar. Modellstudier taxesättningen och nya media såsom konferenstelevision förs in. med till- Metoden har hittills använts för att studera effekterna från kontakt- Iämpning på statlig förvaltning. Lund 1974. synpunkt av utflyttning av statliga myndigheter från Stockholm. I denna

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 109

skall ett exempel redovisas. Som exempel har valts televerket. rapport Vidare redovisningen till att gälla det kontaktarbete som sker begränsas direkta personkontakter, således inte telekontakter. Televerkets genom faktiska kontaktmönster och det transportarbete som verkets befattningshavare utför i utgångläget, dvs när verket ligger inom Stockholmsregionen, har tidigare beskrivits i avsnitt 4.3.3. I modellförsöken omlokaliseras televerket till tio olika A-centra runt om i landet (se figur 5:6). På varje ort får verkets befattningshavare genomföra ett kontaktprogram, vars utformning bygger på den information som insamlats om myndighetens faktiska kontakter. Resultaten i form av restidsvariationer mellan olika presenteras Jämförelser göres genomgående med utfallet i den lokaliseringsalternativ. faktiska lokaliseringen (lokaliseringsorten = Stockholm). Vidare begränsas redovisningen till en beskrivning av utfallet för respondentorganisationen (televerket). Sålunda ingår inte den restidsvolym som verkets kontrahenter ger upphov till. Rent tekniskt gäller att restider är beräknade antingen från faktiska som buss, tåg och flyg eller utifrån en viss tidtabeller för transportmedel (här 70 km/tim) för bil. Beräkningen av restider genomsnittshastighet att det snabbaste transportmedlet eller kombisker utifrån antagandet används. Vidare att nationen av transportmedel ingår förutsättningen kontakter kan tas endast under kontorstid (här 09.00-17.00). Det , innebär att den användbara vistelsetiden uppgår till högst åtta timmar, vilket har betydelse för hur många kontakter som kan antas få rum under

g

l ett dagsbesök. till olika orter (figur 5:6) göres dels med helt Omlokaliseringen oförändrat kontaktbeteende, dels med ett kontaktbeteende som är anpassat till den nya kontaktsituation som verket hamnar i. I det senare fallet blir målet inte att återskapa enskilda individers verkliga beteende eller att konstruera ett slags genomsnittligt beteende, därtill är variationerna i det mänskliga beteendet allt för stora, utan snarare att ange ett möjligt handlingsutrymme inom ramen för de restriktioner som existerar. Detta får sedan påverka researbetet i den nya lokaliseringen. Något skall kortfattat sägas om de faktorer som kan tänkas ingå i en anpassning av kontaktbeteendet. Den första faktorn innebär att resorna så att själva sammanträdet kan äga rum på någon av de anpassas

i

deltagande parternas hemorter. Servicekontakter, dvs. kontakter som 1 av olika slag, leverans och underhåll

i avser konsultarbete, kontorstjänster

av utrustning etc., antas kunna genomföras i de flesta A-regioncentra. Det innebär att servicekontakterna inte är bundna till den ursprungliga lokaliseringsorten utan kan överflyttas till den nya orten och därmed bidra till att mildra ökningen i restidsåtgången. En tredje faktor är möjligheten att byta ut vissa direkta personkontakter mot telefonkontakter för att därmed begränsa resandet. En sista faktor som ingår i för modellförsöken är möjligheterna att ackumulera en förutsättningarna del av kontaktbehovet så att mer än en kontakt kan inplaneras under samma resa. I figur 5:6 visas effekterna av en omlokalisering både med oförändrat

110 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Sundsvall T-

100 Stockholm

Norrköping P

2-24, Göteborg

Figur 5:6 Televerkets kontak tsituation i olika lägen. Siffrorna avser dels oförändrat dels anpassat o ,mm kontakrarbete. (Källa: Se 5.?) not I s. 108.)

och med anpassat kon taktbeteende. Som framgår av de redovisade värdena blir det mycket kraftiga restidsökningar på kontaktbeteendet antas bli oförändrat (övre siffran vid varje ort). Den genomsnittliga ökningen beräknad på samtliga lokaliseringsorter uppgår ti11 drygt 500 %. [absoluta tal innebär det en ökning från ca 2 300 restimmar till 14 000 restimmar per vecka. Av de olika orterna ger alternativet Uddevalla den kraftigaste ökningen med ca 750 %. Det förklaras av ortens ”dåliga” läge i det nationella transportsystemet sett från restidssynpunkt. Höga värden uppvisar även Norrlandsorter som Sollefteå, Östersund och Luleå. En lokalisering till storstäderna-Göteborg och Malmö medför också betydande restidsökningar enligt detta beräkningssätt. De relativt sett svagaste ökningamá har Norrköping (ca 300 %) och Örebro (drygt 400 %), vilka ligger ”centra1t i landet och därmed har goda marktransportlägen.

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem

Närheten till Stockholmsregionen (från restidssynpunkt) blir avgörande för den relativa ökningen i antalet rêstimmar vid en omlokalisering. Det sammanhänger med förhållandet att verket är starkt bundet till olika kontaktkällor i Stockholmsregionen, varför resorna efter en omlokalisering till största delen riktas mot denna region. Om kontaktbeteendet anpassas till den nya kontaktsituationen blir restidsökningarna av mycket mindre omfattning (nedre siffran vid varje ort). Den procentuella skillnaden mellan utfallen vid oförändrat och beräknad på den genomsnittliga ökningen för anpassat kontaktbeteende, samtliga orter, är ungefär 60 %. Införandet av antagandet att ett sammanträde generellt skall förläggas till någon av deltagarnas hemorter förklarar ungefär 75 % av denna skillnad. Omlokalisering med anpassat kontaktbeteende medför en genomsnittlig ökning (samtliga orter) på ca 3 700 restimmar, vilket motsvarar ungefär 160 % jämfört med Stockholmsalternativet. Det regionala utfallet överensstämmer i stort med utfallet då kontaktbeteendet var oförändrat. De största restidsökningarna erhålles ialternativen Sollefteå (251 %), Uddevalla (241 %) och Östersund (210 %), Storstäderna Göteborg och Malmö utgör dock avsevärt bättre alternativ nu i förhållande till övriga orter. Norrköping och Örebro erbjuder emellertid fortfarande den bästa lokaliseringsmiljön från restidssynpunkt. Ökningarna jämfört med lokalisering i Stockholmsregionen stannar vid 74 respektive 109 %för dessa orter. Förklaringen till de regionala skillnaderna i tidsåtgång för resor vid omlokalisering av televerket utanför Stockholmsregionen beror som tidigare framhållits på den nya” lokaliseringsortens läge i förhållande till Stockholm, eftersom huvuddelen av resorna kommer att riktas mot huvudstaden. Restidens längd i en ortskombination har dessutom för vistelsetidens omfattning, vilket påverkar möjligheterna att betydelse inplanera mer än en kontakt under en resa i syfte att minska det totala antalet resor. Ju kortare restid, ju längre vistelsetid och därmed en potentiellt större reduktion i antalet resor, vilket til syvende og sidst påverkar det totala antalet restimmar. Som en ytterligare förklaringsgrund kan framhållas möjligheterna att på den ”nya” orten tillgodose behovet av kvalificerade servicekontakter. Sammanfattningsvis kan sägas att utan hänsyn till det enskilda ortsvalet synes det vara av största betydelse för en organisations reseinsats i en viss lokalisering dels hur kontaktmönster och resmönster är utformat, dels hur transportsystemet är uppbyggt. I Sverige gäller att transportsystemet är uppbyggt så att de tre storstäderna har goda förbindelser sinsemellan samt att främst Stockholm har goda förbindelser med övriga orter i landet, framför allt de större orterna. Det innebär att Stockholm har den högsta tillgängligheten i det nationella transportsystemet. Med detta transportsystem bestäms reseinsatsens storlek i hög grad av om den omlokaliserade organisationens resmönster genererar resor mellan den nya lokaliseringsorten och Stockholm eller andra orter. I det senare fallet erhålles många tvärgående” resor vilka kommer att kräva en betydande reseinsats.

112 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

5.2.3 Kontaktmöjligheter i det svenska ortssystemet I produktionskostnadsgruppens bilaga Kommunikationer och regional utveckling (bilaga 8) testas det svenska ortssystemet från kontaktsynpunkter. Utgångspunkten är således inte, som i föregående avsnitt, den enskilda organisationen eller företagsenheten och dess mer eller mindre unika kontaktsituation i olika lägen. Utgångspunkten är stadsregionen (= A-region) och avsikten är att visa hur det totala antalet kontaktmöjligheter varierar mellan olika regioner. Avsikten kan också sägas vara att studera den regionala balansen i Sverige mellan utbud och efterfrågan på resemöjligheter. Principen för dessa regionala balansstudier framgår av figur 5:7. Som underlag för analysen av kontaktmöjligheterna för orter eller stadsregioner används uppgifter om kontaktbehov inom näringsliv och förvaltning, näringslivets och förvaltningens lokalisering samt resemöjligheterna mellan landets 70 A-regioncentra. Från tidigare genomförda kontaktundersökningar (4.3.3) har uppgifter hämtats rörande arbetsfunktioners, nivåers och näringsgrenars kontaktbehov. Ett kontaktbehovsvärde per capita har räknats fram för varje arbetsfunktion, nivå och näringsgren. Vid bestämning av varje regions samlade kontaktbehov har antalet befattningshavare inom respektive arbetsfunktion etc. i regionen multiplicerats med funktionens per capitavärde. Summan av de i en region

EFTERFRÃGAN UTBUD

Verkliga och hypotetiska Verkliga och hypotetiska fördelningar av kontakt- Y35P°5Y519m5 i beroende befattnin sha- i Landsväga, vare på skilda sta sre- i Järnvägar 95mm Flyglinjer

l

Beräkning av kontaktbe- Beräkning av: j hov i skilda stadsregio- gesude, i le Resekostnader 3 Vistelsetider

Beräkning av kontaktmöjligheter (i tidstermer och ekonomiska termer) för skilda stadsregioner

Figur 5: 7 Principskiss över arbetsgången vid Verkliga och hypotetiska studier av den regionala ._ balansen mellan kontakt- KONTAKTLANDSKAP behov och resemöjligheter.

SOU 1974: 3 Regionala produktions- coh kontaktsystem 113

förekommande arbetsfunktionernas samlade kontaktbehov utgör regionemas kontaktbehovsvärde (efterfrågesidan i figur 5: 7). Kartläggningen av möjligheterna att resa mellan olika orter i Sverige har begränsats till kommunikationer mellan 70 A-regioncentra i landet. Datamaterialet består bland annat av avgångs- respektive ankomsttider samt biljettpriser hämtade från tidtabeller för järnväg och inrikesflyg i Sverige. Materialet omfattar resemöjligheter mellan varje par av A-regioncentra vid alla tider på dygnet. Vägnätet har omvandlats till restid med bil. Beräkning av restider, vistelsetider samt reskostnader vid resa mellan varje par av A-regioncentra genomförs via speciella datorprogram. Valfria restriktioner kan byggas in i programmet vid de olika beräkningarna. Datorprogrammet användes även för testning av förändringar i tidtabeller och linjenät (utbudssidan i figur 5: 7).

I en tidigare ERU-rapport studeras den regionala balansen i Sverige

mellan utbud och efterfrågan på resemöjligheter genom beräkning av s. k. kontaktpotentialer för landets olika stadsregioner (A-regioner). Vid dessa potentialberäkningar användes vistelsetider och restider som kriterier på tillgänglighet. I de undersökningar som nu redovisas (bilaga 8) användes även andra kriterier och kombinationer av kriterier. Bl. a. uttrycks kontaktmöjligheterna i ekonomiska termer. Beteckningen ”kontaktlandskap används i samband med kartografiska beskrivningar av regionala olikheter i fråga om kontaktmöjligheter oavsett hur dessa mäts. Figur 5:8 är ett första exempel på hur kontaktmöjligheterna varierar mellan 70 A-regioncentra. Kontaktmöjlighetsvärdena bygger på den totala tillgänglighetens princip och gäller för arbetsfunktioner med vida kontaktfält där kontrahenterna i olika delar av landet inte är utbytbara mot varandra utan kan betraktas som unika. Kontaktfrekvenserna antas inte påverkas av reseavstånden. Avstånden påverkar endast kostnaderna. Befattningshavare i Stockholmsregionen har den ekonomiskt sett gynnsammaste positionen. Därnäst följer regionerna i området runt Stockholm och Mälaren. Däremot intar de två andra storstadsregionerna förhållandevis oförmånliga lägen. Från kostnadssynpunkt mest ogynnsam är situationen för Norrlandsregionerna. Det råder betydande skillnader mellan olika regioner när det gäller kostnader för att upprätthålla kontakter med övriga regioner i riket enligt resultaten av detta beräkningssätt. Mindre unika funktioner visar mer begränsade kontaktfält såväl funktionellt som rumsligt och är också mer avståndskänsliga. De har behov endast av lokal tillgänglighet. En reklambyråman i Malmö exempelvis söker helt naturligt skaffa sig kunder och information främst i den egna eller angränsande regioner. Vid beräkning av den sistnämnda funktionens kontaktmöjligheter bör alltså särskild hänsyn tas till möjligheterna att tillfredsställa kontaktbehovet i den egna regionen. Beräkningsmetoden är en form av potentialberäkning i vilken avståndet påverkar antalet kontaktresor. Resultaten framgår av figur 5:9. _ _

Kontaktmöjligheterna mätta utifrån den begränsade tillgänglighetens lRegløne“ml?v“Ehf“

. _ _ . _ __ __ _ forskare om regionalpoliprincip visar att Stockholmsregionen aven har med mycket bred marginal ,ik och välstånd_ Udde_ â har den gynnsammaste positionen i landet. Skillnaden mellan framför allt valla 1972.

k

E

SOU 19774: 3

Figur 5:8 Variationer i kontak :möjligheter mellan olika A-centra 1970 (Stockholm = 100). Den totala tillgänglighetens princip. (Källa: Bilaga 8:11. )

Stockholm och övriga regioner i riket är mycket kraftigare accentuerad med detta beskrivningssätt. De relativt höga värden som tidigare erhölls särskilt för regioner runt Stockholm och Mälardalen saknas helt med detta beskrivningssätt. Värdena liggeri detta fall på en nivå som motsvarar endast drygt en fjärdedel av Stockholms värde. Vidare framgår att Göteborg, Uppsala, Malmö och Västerås har de näst Stockholm bästa positionerna. Låga värden registreras för framför allt de mindre regionerna i Norrland men även för vissa regioneri Mellansverige och östra Götaland. Anledningen till den drastiskt förändrade bilden av kontaktmöjlighetsvariationerna i Sverige som framkommer här jämfört med tidigare hänger samman med att de inomregionala kontaktmöjligheterna spelar en avgjort mycket större roll i en regions värde med det senare beräkningssättet. Av avgörande betydelse är således i vilken omfattning man kan tillgodose sitt

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem l 15

Figur 5:9 Variationeri kan taktmöjligh eter mellan olika A-centra 19 70 (Stockholm = 100). Den lokala tillgänglighetens princip. (Källa: Bilaga 8:11. j

kontaktbehov i den egna regionen. Därvid kommer regioner som rymmer stora andelar kontaktberoende befattningshavare att inta ett mera förmånligt utgångsläge medan närheten till stora regioner samt goda kommunikationer i detta fall får ett avsevärt minskat inflytande jämfört med i tidigare beskrivningssätt. Dock inverkar dessa faktorer klart även här vilket Uppsalas och Norrtäljes relativt höga värden visar. Då en organisation (företag, myndighet etc) består av ett stort antal funktioner med varierande unikhetsgrad och dessa funktioner ofta är eller måsta vara lokaliserade till samma plats kan en sammanvägning av resultaten från de två ovan redovisade beräkningsmetoderna ge en bild av de potentiella kontaktmöjligheter som gäller för en organisation sedd som en enhet. En sådan sammanvägning har också genomförts och redovisas i figur 5 210.

116 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Figur 5: 10 Variationeri kontak tmö/Iigheter m el- Ian olika A-centra 19 70 (Stockholm = 100). Sammanvägning av beräkningarna i figurerna 5:8 och 5: 9. (Källa: Bilaga 8: II.)

Efter en sammanvägning av värdena från de två beräkningarna ovan framstår Stockholm fortfarande som den mest centrala orten i tätortssystemet. Regionerna runt Stockholm samt Göteborgsregionen intar därnäst de gynnsammaste lägena följda av s. k. storstadsalternativ i mellersta Sverige samt Malmö. Regionerna i Norrland har låga kontaktpoäng. I bilaga 8 redovisas också en serie modellförsök. [dessa riktas uppmärksamheten mot framtiden. Detta sker genom en serie försök med operationella Sverigemodeller som beskriver alternativa framtida ortssystem. Huvudsyftet med modellförsöken är att testa hur olika regionalpolitiska åtgärder genom samspel och växelverkan mellan förändrad sysselsättningsstruktur och förändrade transportsystem i framtiden kan tänkas utjämna eller öka de regionala olikheterna i landet. Resultaten av dessa framtidsstudier presenteras i sammandrag i kapitel 10 i denna rapport.

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 117

5.3 Slutsatseri anslutning till två principskisser

Detta avsnitt rymmer några av de slutsatser som kan dras av resultaten från de undersökningar som presenterats i kapitlen 4 och 5. Framställningen kommer att struktureras med hjälp av två principskisser (figurerna 5 :l l och 5:12). Figur 5 :l l återger en process som innebär anpassning mellan förändrad arbetsorganisation och förändrade transportmöiligheter. l kapitel4 gavs moderna verksamhetssystem, förändringar som exempel på förändringari kännetecknas av specialisering inom och långt driven arbetsfördelning mellan olika arbetsfunktioner. Genom denna ändrade arbetsorganisation har det ömsesidiga beroendet mellan olika verksamheter successivt ökat och samhället fungerar inte utan ständiga transporter av gods, personer och meddelanden. Exempel på kontaktmönster för såväl enskilda organisaticr ner som hela stadsregioner visade den nuvarande omfattningen av dessa beroendeförhållanden i Sverige. I figur 5:1 l antas dessa beroendeförhållanden leda till ökade krav på tillgänglighet. Ett sätt att tillgodose detta krav är att lokalisera arbetsplatser och bostäder mycket nära varandra. Som tidigare visats (avsnitt 4.2) har regional koncentration till några få stora stadsregioner av främst sådana verksamheter som är beroende av direkta personkontakter varit ett ofta prövat sätt att begränsa ett omfattande transportarbete. Kraven på ökad tillgänglighet kan emellertid också tillgodoses genom vad som i figuren kallas transportteknisk utveckling.

Speciolisering .. Packnin L g av verksamheter och

me: °li°lk av on ter oc beh°vh t:)

a_ befowning samordning

Ökade krav på

”Transportteknisk

tillgänglighet utveckling

l l

__ Koncentrotion till Minskad avgöras_ Okat transport- större enheter

1 frikñon och ökad

arbete stor- I.

p.g_.a.okade regiona. räckvidd

dnftsfordelar

Figur 5 11 Anliasfvnlngs-

Ändrad rumslig

mellan

fomnilmd

med

prgcess

organisation N 0C

arbets- 1 då ftsorgamsanon

regional fomndrade rransportmojförd ehi ng ligheter. Principskiss.

118 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Ångbåten, järnvägen, bilen, elkraftöverföringsteknikenoch pipelines är välkända historiska exempel på transporttekniska innovationer som drastiskt, närmast på ett revolutionerande sätt ökat transportmöjligheternai samhället under och efter den industriella revolutionen. Telekommunikationerna och flyget har på liknande sätt minskat avståndsfriktionen i det industriella och efterindustriella samhället. Var för sig mindre epokgörande - men tillsammans - i form av mycket betydelsefulla förändringar tekniska förbättringar, rationaliserat transportarbete och nya distributionsformer har ytterligare minskat avståndens betydelse. Parallellt med denna transporttekniska utveckling har själva produktionen ändrat inriktning. Tillverkningen sker i allt större omfattning som lagarbeten inom väldiga produktionssystem som utmårks av långt driven arbetsfördelning mellan och specialisering inom olika enheter som ingår som komponenter i dessa system. Detta medför att allt större del av alla godsförflyttningar mellan fabrikerna gäller halvfabrikat och delar på väg till hopsättning. I förhållande till de primära råvaror som dominerade godshanteringen i äldre tid kan dessa högförädlade produkter lätt bära kostnader för transporter över långa avstånd. Undersökningar som presenterats i detta kapitel visar att stor del av varuproduktionen i Sverige bedrivs i enheter som kan betecknas som rörliga från transportkostnadssynpunkt. Dessa enheter svarar för en mycket stor del av sysselsättningen i landet. Undersökningarna är emellertid 10 år gamla och det är för närvarande svårt att bedöma om utvecklingen mot ökad rörlighet fortsatt under senare år. Höjda godstaxor, förändrade produktionskostnader (exkl. transportkostnader) och statligt transportstöd har verkat iolika riktningar och det är omöjligt att med säkerhet bedöma situationer utifrån l l de undersökningar som nu finns. Ännu en omständighet gör det önskvärt att ifortsatta undersökningar på j nytt ta upp godstransporterna till behandling. De beräkningar som hittills l gjorts har enbart avsett kostnader för själva godshanteringen. På sätt som skett beträffande persontransporterna är det sannolikt nödvändigt att även ta upp tidsaspekten på dessa transporter, dvs. vidga transportinöjiighets- | begreppet. Tidsåtgång för och regularitet i leveranserna kan sannolikt åtminstone iviss utsträckning påverka produktionsbetingelsernai skilda delar I av landet. T. ex. torde snabba leveranser i vissa situationer förhindra produktionsavbrott och flexibiliteten i leveranserna påverka företagens kost- D et inns en om attan e f f d u e « z - u . .nader for lagerhallning etc. I den hopkoppling av undersökningar rorande litteratur som belyser transportkostnademas persontransporter och godstransporter som nu planeras kommer transportminskade

bâfydelseifkil- möjlighetsbegreppet att vidgas på antytt sätt (se inledningen till bilaga 8).

da delar av e

valldemF°r Enligt figur 5:1 l skapar minskad avståndsfriktion och därmed ökad re-

sammanfattnmg set. ex. , __ _ __ _ _ __ _ _ __ _ kap_ 5 ip_1_1oyd och p_ gional rackvrdd forutsattnrngar for allt längre driven arbetsfordelnmg mel- DickerhLocation in lan orter och regioner. Samtidigt blir det i många fall företagsekonomiskt Space:A ?Vreoretical . lönsamt att koncentrera godshantering och service tillstörre och färre enhe- Approach to Economic __ _ _ n _ _ ter. Som narmare utreddes 1 avsnitt 5.1.2 hanger denna utveckling inom geography_ singapom 1972. industrin samman med att processtekniska och andra stordriftsfördelar ökat avsevärt, samtidigt som transportkostnaderna relativt sett minskat

:Frågomv detta Slagbe_

handlasibl_ a_ L, Klaas_ eller ökat i mindre omfattning. sen,0.a.a. När det gäller serviceverksamheterna är det väsentligt att observera

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem

effekterna av den kostnadsövervältring som togs upp till diskussion i avsnitt 5.1.3. Vid planeringen av serviceutbud på nationell, regional och lokal nivå bestäms ofta dimensioneringen och lokaliseringen av olika enheter utifrån rent företagsekonomiska effektivitetskriterier och kostnadskalkyler. I de fall konsumenternas kostnader och andra uppoffringar till följd av ökat transportarbete lämnas utanför dessa kalkyler får stordriftsfördelarna en väldig genomslagskraft, eftersom transportkostnadernas bromsande effekt är borta. Utvecklingen leder till snabb koncentration av social och kommersiell service till större och färre enheter. Beskrivna förändringsprocesser medför ökat transportarbete som ibland drabbar företagssektorn, ibland den offentliga sektorn och ibland den privata sektorn i samhället. Därmed är cirkeln i figur 5:ll sluten. Inför ett nytt kretslopp i samma cirkel finns det anledning erinra om de osäkra förhållanden som råder på energiförsörjningens område. Det är för närvarande inte möjligt att närmare bedöma hur stora energiförsörjningsproblemen kommer att bli i framtiden. Drivmedelsransonering och kraftigt höjda oljepriser har dock visat att dagens samhälle är mycket känsligt för de transportekonomiska förändringar som kan bli följden av en fortsatt energibrist. Det står också klart att effekterna rumsliga organisation av sådana förändringar är på samhällets mycket svåra att förutsäga. Sambanden och växelverkan mellan bostädernas, serviceverksamheternas och arbetsplatsernas lokalisering å ena sidan och förändringar av transportmöjligheterna å den andra är komplicerade. Flera olika utvecklingsmöjligheter är tänkbara i ett lågenergisamhälle. Möjligheterna utesluter inte varandra och kan mycket väl tänkas bli utnyttjade parallellt. Utifrån principskissen i figur 5: ll kan följande utvecklingsaltemativ tecknas:

Alternativ I Höjda transportkostnader och minskad rörlighet kan leda till decentralisering av arbetsplatser och service, samtidigt som de företagsekonomiskt: stordriftsfördelarna minskar relativt sett. Denna anpassningsprocess illustrerasi nedre delen av figur 5 :ll om minskad avståndsfriktion” byts mot ”ökad avståndsfriktion och koncentration till större enheter ersätts av uppdelning på mindre enheter etc. En sådan utveckling skulle exempelvis kunna leda till en återgång till ett mer spritt lokaliseringsmönster för de marknadsbundna industrierna, minskad koncentration inom detaljhandeln och en jämnare regional fördelning av olika serviceinrättningar. En förutsättning för dessa lokaliseringsförändringar torde dock vara att befolkningsfördelningen i landet inte ändras i någon större utsträckning (se vidare nedan).

Alternativ 2 Figur 5: ll visar också ett annat alternativ i ett lågenergisamhälle (se boxen längst upp till vänster). Som tidigare visats, leder en utveckling

120 Produktionskostnader och regionala produktionssytem SOU 1974: 3

mot långt driven specialisering och arbetsfördelning till ökat transportarbete och stigande energikonsumtion. I lågenergisamhället kan det därför bli aktuellt med en arbetsorganisation som i vissa avseenden liknar äldre tiders verksamhetssystem, som byggde på principen att individer och produktionsenheter i stor utsträckning är självförsörjande och därmed mindre beroende av kontakter och samverkan. Konkret kan man tänka sig en förändring av de moderna produktionssystemen som medför ökad integration av arbetsmoment inom fristående arbetsställen i stället för ökad arbetsfördelning mellan dessa. Dessa arbetsplatser kommer att kännetecknas av hög självförsörjningsgrad och mindre behov av externa transporter.

Alternativ 3 Energibrist och minskad rörlighet kan för det tredje få effekter av det slag som framgår av boxen längst upp till höger i figur 5:11. I ett lågenergisamhälle med långt driven arbetsfördelning finns det starka transportekonomiska motiv att packa verksamheter och befolkning. Man kan därvid tänka sig en ökad koncentration på såväl det nationella, det regionala som det lokala planet. Hopklumpningen i storstadsregionernas centrala delar av verksamheter beroende av inbördes personkontakter kan öka, vilket leder till att den mellanregionala organisationstrafiken minskar. Producenter och grossister kan finna det fördelaktigt att i större utsträckning än för närvarande lokalisera sig i närheten av varandra. Förflyttningskostnadema för enskilda hushållsmedlemmar till service och arbetsplatser kan bli så betydande att det påverkar bosättningsmönstret inom skilda regioner och orter, för att ta några exempel.

Alternativ 4 Den framtida transporttekniska utvecklingen intar en nyckelposition i hela det resonemang som förts i anslutning till figur 5:11. Sannolikt finns det stora möjligheter till förändringar på detta område. Det kan vara fråga om små justeringar i form av övergång från energislukande transportmedel till redan existerande mer energisnåla fortskaffningsmedel. Men det kan också vara fråga om helt nya tekniska lösningar, vilka på samma sätt som i industrialismens barndom leder till drastiska förändringar av transportmöjligheterna i samhället. Alternativ 4 innebär således att det ovan beskrivna kretsloppet i figur 5:11 med teknikernas

hjälp fortsätter_ några varv även i ett lâgenergisamhälle.

Det råder ingen tvekan om att transportmöjligheterna i ett ekonomiskt utvecklat land som Sverige ökat väsentligt sett för landet som helhet. En från regionalpolitisk synpunkt väsentlig fråga är emellertid i vilken omfattning den transportekonomiska utvecklingen lett till en utjämning av regionala olikheter på transportförsörjningens område. De omfattande undersökningar av möjligheterna att upprätthålla direkta personkontakter i olika lägen som genomförts (se avsnitten 4.2.2 och 4.2.3 ovan) tyder inte på att denna utveckling haft någon påtaglig utjämnande effekt på det nationella planet. Skillnaderna mellan olika orter och regioner i fråga om

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem 121

kontaktmöjligheter är mycket stora. I många fall har utvecklingen inom 1 Se t. ex. A. Preds översikt och sammanfatttransportsektom ökat olikheterna i landet genom att den i första hand . . , , __ . . _. . nmg l A. Pred och G. orter och omraden med fran borjan gott utgangslage och iallt gynnat Tömqvistysystem of mindre grad orter och områden i sämre positioner. Detta är naturligtvis Cities and information inte en utveckling som är särskilt utmärkande för Sverige, utan den torde i

:tlâåse-sltfxêåssâzsâlund

som globaL skall utvecklas

hög grad kunna betecknas Tankegången SeLBNOJSfgEUzdy

närmare med hjälp av en enkel principskiss. 1973.

Figur 5:12 visar fyra versioner av ett s. k. Löschianskt landskap? 2 __ _

__ . . . .. . .. Se A. Losch, Die Detta utmarks av abstraktion och langt dnven forenkling. I den har ,áumüøhe ordnung de, antas arbetsplatser och bosättning vara lokaliserade till

i

aktuella figuren Wirtschaft. Jena 1944 samt P Haggett, Locatio- 1 l nal Analysis in Human Geography. London B 1955, s. 82.

vvvvvvv\/›

/\A/\A/\/\/\

Ö .

.

Figur 5:12 Principskiss 5 över ett transportnâts uppbyggnad i ett hypote- - Regionala centra, 0 Primöra centra. . Nationella centra (storstäder). tiskt ortssysrem.

122 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

45 orter jämnt fördelade över en yta. Orterna sammanbinds av transportleder. I övrigt är ytan till alla delar likformig (isotrop). Version A visar en situation där alla orter är lika stora. Transportsystemet är så utformat att det erbjuder alla orter likvärdiga transportmöjligl heter. I version B antas 15 av de 45 orterna vara större än övriga och erbjuda ett bättre trafikunderlag. Det finns i denna situation transportekonomiska motiv att bygga ut ett transportförsörjningssystem som är överordnat det som finns i exempel A. Totalt förbättras nu transportsituationen samtidigt som tillgängligheten i ortssystemet blir olika för vad som i figuren kallas regionala och primära centra. Figurens 30 regionala centra är hänvisade till den ursprungliga transportapparaten, medan 15 primära centra dessutom kan utnyttja ett effektivare transportsystem som ger dessa stor tillgänglighet i förhållande till varandra. Sannolikt ökar efter hand olikhetema mellan orterna genom att nya verksamheter i första hand koncentreras till orter med goda transportmöjligheter. Expansionen i ett litet antal orter skapar förutsättningar för ytterligare utbyggnad och förbättring av vissa transportleder osv. Utvecklingen kan karaktäriseras som ett kausalt kretslopp (jfr figur 5:1 l) med samspel och växelverkan mellan verksamheternas lokalisering och transportsystemets successiva utbyggnad. Frågan om vad som är orsak och verkan i utvecklingsförloppet kan liknas vid frågan om vad som kommer först, hönan eller ägget. I version Ci figur 5:12 har tre orter växt till nationella centra samtidigt som nya transportleder utvecklats, t. ex. i form av expresståg och flyglinjer. Från tillgänglighetssynpunkt finns det nu tre olika nivåer i det studerade ortssystemet. På bild D har de olika nivåerna ställts samman. Inför denna sammanställning har en princip tillämpats som innebär att framkomligheten (t. ex. kvaliteten på vägarna och turtätheten och kapaciteten när det gäller kollektiva transportmedel) genomgående är störst i de länkar som sammanbinder en mindre ort med en större. Orter på den lägsta nivån antas vidare ha bättre förbindelser med orter på den högsta nivån är med orter på mellannivån, när dessa ligger på samma avstånd (se situationen kring de tre storstäderna). Empiriska exempel för att belysa utvecklingen av det slag som diskuterats i anslutning till principskissen i figur 5:12 kan hämtas från olika områden och för olika former av transporter. Här skall framställningen avslutas med ett konkret exempel på kontaktbehov och mellanregionala resemöjligheter i Sverige. Exemplet är hämtat från ERU :s rapport Regioner att leva i. Elva forskare om regionalpolitik och välstånd (s. 281, 282). 1 I princip gäller fullstän- Undersökningarna inleddes med en analys av den regionala balansen i dig likställighet endast under förutsättning att Sverige mellan utbud och efterfrågan på resemöjligheter åren 1960, 1965 ytan är oändlig. lnom en och 1970. Undersökningarna visade att det föreligger väsentliga skillnader begränsad yta har cen- mellan stadsregioner i olika delar av landet i fråga om möjligheter att tralt belägna orter naturupprätthålla direkta personkontakter. ligtvis större tillgänglighet än perifert belägna. Huvudsyftet med de modellförsök som sedan följde var att testa hur

SOU 1974: 3 Regionala produktions- och kontaktsystem

olika åtgärder genom samspel och växelverkan mellan regionalpolitiska förändrad sysselsättningsstruktur och förändrade transportsystem i framtiden kan tänkas utjämna eller öka de regionala olikheterna i landet. Först studeras effekterna av ändrad regional fördelning av kontaktberoende verksamheter med bibehållande av dagens svenska transportsystem, dvs. resemöjligheterna mellan olika stadsregioner med alla till buds stående transportmedel år 1970. Modellförsöken visade följande. Regional koncentration av kontaktberoende verksamheter medför ökad effektivitet i det nationella kontakt- Koncentration av kontaktintensiva befattningshavare till i systemet. första hand Stockholm leder till ökade kontaktmöjligheter inte bara för dem som arbetar i huvudstaden utan också för de befattningshavare som finns i andra runt om i landet. Decentralisering av stadsregioner kontaktberoende verksamheter, t. ex. utflyttning av centrala ämbetsverk, måste ske till priset av starkt försämrade möjligheter att upprätthålla direkta Med några få undantag får alla studerade orter personkontakter. försämrade kontaktmöjligheter, även sådana orter dit kontaktberoende verksamheter utlokaliseras från huvudstaden. Orsaken till de beskrivna effekterna av ändrad regional fördelning av kontaktbehovet i landet är att de mellanregionala transportsystemen i liksom i många andra länder är anpassade efter behoven i ett Sverige starkt centraliserat samhälle. Transportsystemen kan beskrivas som hierarkiskt uppbyggda nätverk med A-orterna som noder. Några noder och särskilt huvudstaden - har stor eller storstäderna tillgänglighet åtkomlighet i detta nätverk. De befattningshavare som befinner sig i dessa noder kan lätt nå varandra och de kolleger som befinner sig i andra noder isystemet. De befattningshavare som finns i de mindre noderna kan på motsvarande sätt lätt nå de verksamheter som är koncentrerade till i första hand huvudstaden. Däremot är deras möjligheter till inbördes kontakter begränsade. I delar av södra och mellersta Sverige, där noderna ligger tätt, bilen På längre avstånd, där resorna erbjuder goda kontaktmöjligheter. måste företas med tåg eller flyg, är resemöjligheterna mellan de mindre noderna inbördes begränsade. Ofta måste dessa resor ske via den stora centralnoden i systemet, dvs. Stockholm. Om man av olika skäl vill förhindra en utveckling som leder till ökad olikställighet mellan olika regioner i landet torde de effektivaste regionalpolitiska medlen för närvarande finnas inom kommunikationssektorn. Detta visade det avslutande modellförsöket. En utbyggnad av den mellanregionala transportapparaten genom tvärförbindelser mellan primära centra utanför storstadsregionema leder till en avsevärd utjämning av skillnaderna mellan storstadsregionema och andra i landet. Decentralisering av kontaktberoende verksamregioner heter från Stockholm till ett begränsat antal primära centra i olika delar av landet kan genomföras utan försämringar av kontaktmöjlighetema, under förutsättning att det nuvarande mellanregionala transportsystemet samtidigt förändras. (Se vidare kapitel lOi föreliggande rapport.)

SOU 1974: 3

lll Tillverkningsföretagens produktions-

förhållanden

6 Produktivitetsskillnader och kostnads-

samband inom

tillverkningsindustri

Uppgifterna i kapitlen 3-5 belyser hur företagen ingår som delar i ett produktionssystem. Kopplingarna inom ett sådant system utgörs av leveransströmmar, personkontakter m. m. Samband av detta slag påverkar företagens produktionsförhållanden. I detta kapitel är ett grundläggande antagande i analysen att enskilda företag i viss utsträckning kan påverka kostnaderna för en viss produktionsfaktor genom att införa en ny teknik eller genom att ersätta produktionsfaktorn med en annan till lägre relativ kostnad. För att få ett generellt mått på företagens anpassning till produktionsförhållandena i en region kan produktivitetsstudier utnyttjas. I de beräkningar som här presenteras ses produktiviteten som relationen mellan värdet av det som produceras av företagen (förädlingsvärdet) och ,

i insatserna av realkapital och arbetskraft

Syftet med föreliggande kapitel är att närmare analysera en del av de faktorer som påverkar produktionskostnaderna i olika ortstyper. I de

1 Försäljning av produkter ger företaget des intäkter. Inköp av råvaror, halvfabrikat 0. d. samt löner betraktas som rörliga kostnader för företagen. Ränte- och avskrivningskostnader för realkapitalet, markhyra o. d. har karaktären av fasta kostnader. Summan av de rörliga och fasta kostnaderna utgör företagens totala produktionskostnader. Denna distinktion mellan kostnadsslagen är betydelsefull

i

l eftersom endast anläggningar vilkas intäkter täcker de rörliga kostnaderna kan l existera under avses ofta någon längre tid. Med ett företags produktivitet l förhållandet mellan forädlingsvärdet, uttryckt som skillnaden mellan intäkterna och l I kostnaderna för råvaror och halvfabrikat och åtgången av en viss faktor, som arbetskraft eller kapital. Förutom prisskillnader på varu- och faktorrnarknaden påverkas produktionskostnaderna och produktiviteten av vilken produktionsteknik företagen använder sig av.

l Samma produktionsresultat kan i många fall erhållas genom att företaget väljer att

i använda sig antingen av relativt mycket arbetskraft och lite kapital eller en mer l kapitalintensiv teknik. l Innan några slutsatser kan dras om regionala produktivitetsskillnader, uttryckta = som förädlingsvärde per sysselsatt, måste därför hänsyn bl. a. tas till att kapitalintensiteten kan skilja sig åt. i Även om många awikelser förekommer till följd av prisförhållanden, produkg tionsteknik osv. så innebär oftast höga produktionskostnader i förhållande till intäkter och förädlingsvärde att produktiviteten är låg. Med motsvarande antaganden innebär låga produktion skostnader hög produktivitet.

126 Produktionskostnader och regionala produktionssystem

produktivitets- och produktionskostnadsstudier som presenteras ägnas speciell uppmärksamhet åt hur enskilda företag eller grupper av företag anpassar sig till rådande förhållanden.

6.1 Regionala produktivitetsskillnader

Mekaniseringsgraden inom industrin kan antas utgöra en faktor som påverkar produktionsförhållandena. Detta gäller också företagsstorleken. Sambandet mellan dessa båda faktorer och produktiviteten har i en av de studier som bedrivits inom produktionskostnadsgruppens ram beräknats utifrån tvärsnittsdata med ett antal regioner som observationsenheten Hänsyn har även tagits till olikheter mellan regionerna ifråga om kapitalets tekniska kvalitet och dess utnyttjandegrad. Med utgångspunkt i dessa beräkningar har sedan produktiviteten i de olika regionerna korrigerats för inflytande från de båda faktorerna. Som framgår av tabell 6.1 reduceras olikheterna i produktiviteten mellan regionerna. Alltjämt kvarstår dock betydande olikheter. Produktiviteten är med andra ord fortfarande efter korrigeringen för kapitalintensiteten och företagsstorleken högre i Stockholm än i övriga delar av landet. Det förekommer vissa faktorer, som företagen själva inte kan påverka och som verkar positivt på produktiviteten. Sådana faktorer kan också ha ett samband med s. k. agglomerativa fördelar i befolkningstäta regioner. För att ytterligare klarlägga detta förhållande har även beräkningar utförts med befolkningstätheten som förklaringsvariabel vid sidan av kapitalintensiteten och företagsstorleken. Enligt dessa beräkningar ökar produktiviteten med folkmängden under i övrigt oförändrade förhållanden. Detta betyder att produktivitetsskillnaderna mellan regionerna reduceras ytter- 1 ligare när korrigering även görs för regionernas Vid denna Åberg, Y. Regionala folkmängd. produktivitetsskillnader, korrigering utjämnas emellertid inte produktiviteten mellan regionerna bilaga 9 ibilagedel II till helt, utan Stockholmsregionen uppvisar fortfarande ett visst försteg. ERU:s betänkande Orter i regional samverkan Beräkningarna har utförts såväl för hela industrin (exklusive gruvor) (SOU 1974: l). som för vissa utvalda industribranscher. Resultaten är likartade, oavsett

Tabell 6.1 lndextal för produktiviteten inom olika regiongrupper efter standardisering för kapitalintensitet, företagsstorlek och befolkningstäthet 1968 (index för hela riket = 100)

Stock- Göteborg Större Södra Norra Norra Hela holm och städer mellan- tät- gles- riket Malmö sverige bygden bygden Faktisk produktivitet 109,6 104,1 102,9 97,0 104,9 93,1 100,0 Produktivitet efter standardisering för kapitalintensitet 108,7 101,7 100,3 98,3 99,3 97,5 100,0 Produktivitet efter standardisering för kapitalintensitet och företagsstorlek 108,3 101,0 99,3 97,8 99,7 100,6 100,0

Källa: Y. Åberg, bilaga 9 i föreliggande bilagedel.

SOU 1974: 3 Tillverknings företagens produktionsförhállanden

branschsammansättningen. Detta är vad som kan förväntas. Produktivitet och lönsamhet påverkas nämligen till väsentlig del av företagens beslut att utnyttja maskiner och arbetskraft för produktion av varor och tjänster. Men produktiviteten och avkastningen beror också på kostnaderna för att ta in halvfabrikat och arbetskraft, liksom av kommunikationer med andra företag och av kostnaderna att transportera produkterna till konsumenterna. Varje företags läge i förhållande till arbetskraft, leverantör och kunder är således av avgörande betydelse för avkastningen inom företaget. Som framgår av kapitlen 3-5 är denna lägesfördel mest uppenbar för företag som är lokaliserade till storstadsområdena och framför allt till Stockholmsregionen. Detta förhållande torde utgöra en av förklaringarna till de produktivitetsskillnader mellan regionerna som enligt tabell 6.1 kvarstår sedan hänsyn tagits till mekaniseringsgrad och stordriftsfördelar. Sådana genomsnittsvärden som redovisas i tabell 6.1 ger emellertid en ofullständig bild av de faktiska förhållandena. I regioner med låga genomsnittsvärden återfinns även företag med relativt hög produktivitet, vilket framgår av tabell 6.2. Samtidigt förekommeri regioner med relativt höga genomsnittliga produktivitetsvärden företag med låg produktivitet. Dessa resultat är lätt förklarliga för branscher som kännetecknas av i . vilket är fallet med de flesta industribranscher. fortgåendeförändringar, Anläggningar byggda vid olika tidpunkter kan nämligen anses ha inbyggt den vid anläggningstidpunkten modernaste produktionstekniken - dvs anläggningar byggda under ett visst år utgörs av detta års moderna teknik, anläggningar byggda under föregående år utgörs av fjolårets moderna teknik, 0_sv. De tidigare byggda anläggningarna blir under tiden omoderna genom tekniska och organisatoriska förbättringar och förändringar i faktorpriserna. Den existerande kapitalutrustningen vid en given tidpunkt återspeglar således den produktionsteknik som varit gällande under en lång följd av tidigare perioder. Endast den senast konstruerade och anlagda kapitalutrustningens produktionsavkastning motsvarar de för närvarande gällande kraven på insats av arbetskraft, material och tjänster.

Tabell 6.2 Fördelning av Stockholms- och Norrlandsföretag i produktivitetsklaser jämfört med riksfördelningen 1969 (procent)

Metallvaruindustrin Maskinindustrin Stockholm N. Sverige Stockholm N. Sverige Relativ fördelning av landets industriföretag

A-regioner (arbetsmarknadsregioner) med ett befolkningsunderlag under 60 000 invånare. Källa: Bearbetning av indu stristatistiken.

128 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

6.2 Vinstläge och kostnadsfördelning

För att bedöma hur företagens kostnader påverkas av anläggningarnas åldersstruktur och inbyggd teknik har produktionskostnadsgruppen genomfört en särskild undersökning. Utgångspunkten har därvid varit att företagens rörliga kostnader ökar med stigande ålder. l figur 6:1 illustreras hur dessa samband kan se ut. På den vertikala axeln i figuren avsätts de rörliga kostnaderna i förhållande till produktionens saluvärde och på den horisontella axeln produktionsvärdet. Under en tidigare del av varje anläggnings livslängd är de rörliga kostnaderna per produktenhet låga i förhållande till genomsnittet inom branschen. Under den resterande livslängden ökar dessa kostnader i

jämförelse med nyare anläggningar? Efter ytterligare ett antal tidsperio-

der är de rörliga kostnaderna per produktenhet högre än genomsnittet för den aktuella branschen. Slutligen nås en punkt där lönsamhetskrav motiverar en överföring av produktionsresurserna inom anläggningen till nyare anläggningar. Den nu helt omoderna anläggningen läggs ned.:

Rörliga kostnader

Rangordning efter stigande l Figur 6:1 Företag i en á|der l bransch ordnade efter l åldern på anläggningarna. Anm. Bredden på staplarna anger företagens storlek efter produktionsomfattning. l * Att så är fallet beror på att det i ett samhälle som kännetecknas av en fortgående j utveckling och produktionstillväxt huvudsakligen är två faktorer som påverkar arbetsproduktiviteten. Det ena är att produktionstekniken förbättras, vilket leder till en tillverkningsprocess med lägre insats av produktionsfaktorer än tidigare. Den andra faktorn är att i en ekonomi med ständigt stigande produktivitet kommer priset på arbetskraft (dvs. lönekostnaderna) att stiga snabbare än priset på kapitalvaror. Orsaken till detta är att reallönen följer den genomsnittliga produktivitetsstegringen samtidigt som produktivitetsökningen i kapitalvaruindustrin medför att priset på kapitalvaror inte behöver höjas i takt med reallönestegringen. Om förräntningskravet på investeringar kan antas hålla sig konstant kommer priset på kapitaltjänster att öka långsammare än lönerna. Detta stimulerar företagen att välja alltmer kapitalintensiva produktionsmetoder. Både de här nämnda faktorerna leder till en minskning i arbetskraftsåtgången och en ökning i arbetsproduktiviteten. För en ingående diskussion av dessa samband, se L. Wohlin, Skogsindustrins strukturomvandling och expansionsmöjligheter, lUl 1970. 1 Nedläggning skall ske vid den tidpunkt, då intäkterna från anläggningen eller verksamheten inte täcker driftskostnaderna. En tidigare nedläggning innebär oftast förlust av möjliga intäkter. Denna mycket enkla princip bygger på förhållandet att kostnader för realkapitalutrustning till väsentliga delar är oåterkalleliga - dvs. icke transfererbara eller med andra 0rd det bästa som kan göras sedan en real investering genomförts är att tillvarata möjliga intäkter.

Tillverkningsföretagens produktionsfärhállanden 129

Rörliga Rörliga kostnader kostnader Ökade Iönekosfnader Prishöjning Kritisk gräns _____, i i l

---,--« Figur 6:2 Effekter på anläggningar av olika Rangofdning ålder i en bransch vid efter stigande förändring i länekostnaålder derna och priset

I figur 6:2 återges två principfall. Det ena visar hur en bransch påverkas av förändringar i de rörliga produktionskostnaderna. I detta fall antas lönekostnaden stiga med 10 %. Anläggningarna i de två äldsta årgångarna kommer därvid att passera den kritiska lönsamhetsgränsen där intäkterna är lika med de rörliga kostnaderna. Detta behöver inte innebära att verksamheterna omedelbart läggs ned och att produktionskapaciteten bortfaller. Som exempel kan nämnas att vid en tilltagande efterfrågan och stigande reala priser kan många av dessa företag fortsätta att existera. Detta fall åskådliggörs med det andra exemplet i figur 6: 2. Den stigande efterfrågan antas här resultera i en ökning av produktpriset. i Det är viktigt att beakta skillnader mellan enskilda företag då

l produktionskostnadsnivån i en region skall bedömas. Sett över en längre

tidsperiod kommer genomsnittsvärden att starkt förändras genom tillkomsten av nya anläggningar, nedläggning av anläggningar med låg arbetskraftsproduktivitet, relativa prisförändringar mellan produktionsfaktorer. De individuella variationerna måste inte minst beaktas vid en utvärdering av framtida, s. k. potentiella produktionskostnader. Dessa kostnader kan antas ligga relativt nära eller något under de värden som redovisas för de yngsta anläggningarna. Beträffande skillnaden i rörliga kostnader mellan anläggningar av olika årgång har man i ett flertal studier visat att en modern produktionsteknik

l

l leder till en tillverkningsprocess med låga insatser av arbetskraft och råvaror. Detta 1eder till att bruttovinsten per producerad enhet blir högrei nya anläggningar än i äldre. Skillnader i bruttovinst mellan olika anläggningar i en bransch kan således också uppfattas som en approximation till skillnader i anläggningarnas ålder. l den redovisning som lämnas i figur 6: 3 utnyttjas detta senare mått. Företagen i några branscher och regioner har där delats in i två klasser efter bruttovinstens storlek. Materialet visar inte några genomgående skillnader mellan regionerna. Däremot framgår vissa skillnader mellan regionerna för branscher. Det mest utmärkande är emellertid de

enskilda draget

differenser som föreligger mellan de två klasserna inom en bransch och region.

130 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

älfâånâgegrâäwk_

Bransch: Livsmedels- och dryckesvaruindustri (SNI 31)

tionens

saluvärde Skellef- Lyck- Falun/ Avesta/ Ludvika

4* teá sele Borlänge Hedemora /Mora

10/0

\\\\\\Y

§i\\\\\

\\\\\ \\ \\“

\\\\\\\\\ \\\\\\\ \ \ \ \\\\\\

W ransch: TextiI-. beklädnads-, Regi:

z .,

5 der- och lädervaruindustri (SNI 33) 100 \

\\\\\“ \\\\ .\\\\\ \\\\\\ \\\\ Å\\\ \\\\\\ \\\\\\\ \\\\ \\\\ x

Regi?

, . Å Bransch: Jord-och stenvaruindustri (SNI 36)

. Region

Bransch: Metali- och Verkstadsindustri (SNI 38)

1á°0

Figur 6:3 Vinstläge och kostnadsfördelning för grupper av företag i några branscher, I 9 70.

Region

- Källa: Bearbetning av / och halvfabn kat

Råvaror

SCB:s industristatistik Z och leveransenkäten. Loner

SOU 1974: 3 Tillverkningsföretagens produktionsförhállanden 131

Härliga Malmü-rcgionøn Rörliga Ludvika ochMora-ragioncrna manad koünadar

Saluvirdø SIIuvirdo mimmi”, Brunovinai V_

- / 7 ///// 777 / Kanna.:m;(|y|1nr_ Kostnader lörråvaror. 1A halvlabvikaf. halvlabrikaf. Ojinlhrmm. ä; I , filnaâarmm. 2 .r

§42” Lonøkournadar Lönakoainadar

Ranqordn Ranqordn ng :N01(alla. 01krunÃm bruhovêmf bruüovinsf

Bora:- r inom .g Rörliga Dalslandarogionan kuunadar

Saluvärda Brultavinst Brunovinar

//

7 Kostnadar lbruravaror. Kostnader förrávaror. 7 halvlabnkai. narrativ nun, halvfabrikat. nunnor / / / 4

I Lmüuqnøw Lönakoslnadar i n angering d Fu l oroagrang I anorrullande ordnad:om: bnMovinaO bruna»

i fdllltudl »nns

Rörliga Falun/ Borlinqo- rogionan kostnad

Saluvirda BruMovInM

l

4 Koainador dr råvaror. halvlabrikaf, Oiinnørmm. › i

i

1 Lbrnknainadar R an d _ m ofrawallanngø . bruhovinaf

ix x

i

Rörliga Skallcfrøa-røgionøn i kostnader › i Saluvirde Bruitøvlnaf Figur 6:4 Vinstläge och

förråvaror. kostnadsfördelning __ , . för

man.. m... foretagz en utvald mdu-

stribransch, 19 70.

L°“°"““" Källa: Bearbetning av

R-nøorüninu SCB :s industristatistik alterrullande .. mmm samt leveransenkaten.

132 Produkrionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

I figur 6:4 har metoden utnyttjats för en nedbrytning i fler klasser efter bruttovinstens storlek. Detta görs endast för en bransch men för fler regioner än i figur 6:3. Den stora spridningen i produktivitet som anges för branschen i fem av de sex regionerna skall uppfattas som ett uttryck för den utveckling som branschen i fråga är inne i. Samtidigt ger det en bild av den naturliga utslagningsprocessen i och med att de äldsta anläggningarna alltmer närmar kritiska l sig den lönsamhetsgränsen då intäkterna inte längre täcker de rörliga kostnader-

na

Förhållandena för den studerade branschen i Falun/Borlänge A-region avviker, som framgår av figur 6:4, från dem som råder i de övriga regionerna. De rörliga kostnaderna för de flesta anläggningarna i branschen i Falun/Borlänge ligger på en relativt hög och jämn nivå. Förändrade efterfrågeförhållanden utgör den väsentliga orsaken till att branschen ej har expanderat i Falun/Borlängeregionen. Regionala skillnader i lönerna och priserna på andra produktionsfaktorer kan även verka i riktning mot olikheter i utvecklingstakt och produktivitet. I det följande kommer dessa förhållanden att analyseras närmare.

6.3 Regionala faktorprisskillnader

Ett centralt konstaterandei produktionskostnadsstudierna är att företagen anpassar sig till rådande förhållanden. En hög lönenivå i en region kan

l

företagen kompensera genom ökad mekaniseringsgrad. Höga markpriser l l kan också kompenseras. Dessa substitutionsmöjligheter är väsentliga att

beakta vid kartläggningar i

och analys av regionala faktorprisförhållanden.

6.3.1 Löner och arbetskraftsinsats

Vid analyser av sambanden mellan företagens produktivitet och arbetskraftens lön är det vanligt att anta att arbetskraft av samma kvalitet betalas lika vid alla anläggningar. Ibland antas dock att de minst lönsamma företagen betalar de lägsta lönerna. Man förutsätter med andra ord ett positivt samband mellan arbetskraftens genomsnittliga produktivitet och lönenivån. I figur 6:5 återges uppgifter om den genomsnittliga lönenivån för industriarbetare i olika län år 1960 och 1970. Uppgifterna visar att det förekommer regionala löneskillnader. De har dock utjämnats under den studerade perioden. En väsentlig förklaring till löneskillnaderna är att näringslivssammansättningen inte är densamma i regionerna. Den utjämning som kan

l Nedläggning skall ske vid den tidpunkt, då intäkterna från anläggningen eller verksamheten inte täcker driftskostnaderna. En tidigare nedläggning innebär oftast förlust av möjliga intäkter. Denna mycket enkla princip bygger på förhållandet att kostnader för realkapitalutrustning till väsentliga delar är oåterkalleliga - dvs. icke transfererbara eller med andra ord det bästa som kan göras sedan en real investering genomförts är att tillvarata möjliga intäkter.

SOU 1974: 3 Tillverkningsföretagens produktionsfärhâllanden 133

. Lånen: Iönonivå . Länonslöncnivá (Stockholmmed förorter-too) (Stockholm:Iännloo) ä 90.0- ä 90.o›

i

7///4 asp-sas 7////, aan-ass l l , son-su , ZZ] son-au 15.o-79.9 1:3 7s.o›19.9

o 100 zookm o :oo zookm

Figur 6:5 Den genomsnittliga lönenivån för manliga arbetare inom tillverkningsindustrin (exkl. gruvor) år 1960 och 1970. Källa: Aktiv lokaliseringspolitik, bilaga 1 (SOU 1963:49) och SOS Löner del 2, 1970.

konstateras kan därför till viss del förklaras av att näringslivsstrukturen undergått vissa förändringar. Den ökade industrialiseringen i vissa Norrlandslän kan utgöra en del av förklaringen. Enligt tabell 6.3 har löneskillnaderna mellan regionerna minskat mer än löneskillnaderna mellan branscherna. Lönenivån för industriarbetarei Stockholm ligger emellertid fortfarande nära 10 % över riksgenomsnittet. För några branscher är den regionala spridningen i lönenivån uppemot 7 30 %. w Av det hittills redovisade materialet framgår det att arbetskraftens produktivitet, uttryckt som förädlingsvärde per sysselsatt, samvarierar positivt med lönenivån. Dessa uppgifter avser genomsnitt för industrin och för olika branscher. Från arbetsmarknadspolitisk synpunkt är det emellertid väsentligt att konstatera att genomsnittsvärdena kan dölja relativt omfattande spridningar mellan olika företag i en bransch. I figur 6: 6 redovisas uppgifter för metallindustrin om arbetskraftens produktivitet i företag med skillnader i bruttovinst i förhållande till produktionens

1 3 4. D.. r .m M t. .w n S .K O S m .m r 0 C h m oo .w n d a D. r w u. t. .m n S W. S t 8 m

ä vm

S.: NZ 8_ å_

öv.:

N09

ä ä

so: m3 2: m2

u om

S2

om_ 2: _o_

.33

xovE

aauoz can?? S2

.um m2 x:

...man om 2.3

ä 3

om_ m2

S2

3 ä S o»

m2 S_ S_ x:

:Emåøzømøxwa

.zu

832 coca? N03

ä

ä

Sö_ 03 03

uonmzücoüøu

.EåoE

5a_

â 2. 8 2 ha 5 2 8 v0

m9

:owman

;mångas

Scam S2

3 3 om v» ä 2

:oc e: 2= _o_

2.0_

uozoâäa

ä å m... 3 8 ä å

x: »Z o: x:

E2

“anwa So_

ma o... E ä E

z: x:

så

053m nå_

ä S E

8_ 8_ 8_

S2

waøuâåhuåå_

å

...Sannas

vm

E2

8 ä 8 ä

m9 m: 8_

_ Gu

n

S2

ä E ä

:i

S_ Bm

0532 S_ _

»S825

:oo som

N09 209

ä E ä

:co x:

ha

Sa_

2 2 8

:S

asså..

_o_ S_ 8_ m3 8.

.mean

åamuåwiäzvi

5a

2 3

m:

nniwøzñêoz

;S

9233.5 N03

E.

:Z m: m

»aâoåa

.ä

“mom

å

-..oz

-säga

:âøå

__2052_

iaøviøäâüh

E265

.u5s_Bo.

md

xøcuü

:oo

faan.: Eâuczzzø .oáänsån x3›E_uE -mvåmxuu .åovoEmzq -øäâoxobø :oøáiøh .mcosxowsox :oouiêom .xsgzeox “W528 .näsan mcäaoøäøm

:aaah :S55 _häva_ -E2 E32: .áâaå :oo E255 .o 526:_ VE: ...sam

Tülverkningsföretagens produktionsförhâllanden 135

Arbnskreltom produktivitet som törädlingsvirdn/ sysulun 100 - mm Bisu an Iigqni nqsqvupp Den kommungrupp som D regionen ihåg: ingbri å Sinan inläggning-grupp Bunschganomsnillol för riknt

lillll Figur 6:6 Förädlmgsvärde per sysselsatt inom

ll|lII||I|lII||IlIIIIIHIIIIIllllllllllllllllll

metallvaruindustrin (SNI

IlllllllllllllllIlllllllllllllllllll IIllIIIIIIIIIIIIIIllllllllllllllllll IlllllllllllllilIlllllllllllllllll

381) 1970.

IlllllllllllllllIllllulllllllll* IllllllllllllllllIllllll*

Källa: Bearbetning av Malmö/Lund Boris Fnlun/ Avnul Dalsland Ludvika Skellet- Lyckulu SCB :s industristatistik [Trelleborg Burlinga Hedemora /Mova [då och leveransenkäten.

saluvärde. Som jämförelse redovisas uppgifter för den aktuella kommungruppen samt branschens riksgenomsnittliga produktivitet. Produktiviteten i branschen ligger högst för den kommungrupp (Norra tätbygden) som Skellefteå A-region ingår i. I de kommungrupper som Falun/Borlänge och Borås (Större städer), Avesta/Hedemora (Större städer och Södra mellanbygden), Malmö (Göteborg och Malmö) tillhör redovisar metallindustrin (SNI 381) en lägre produktivitet än riksgenom-

snittet för branschen

Spridningen i produktivitet är störsti Borås och Skellefteå, medan den är relativt begränsad i Lycksele, Falun-Borlänge och Avesta/Hedemora. En stor spridning i produktivitet bör närmast uppfattas som en indikator

på en snabb utveckling under perioden. En liten produktivitetsspridning

kan ses som ett uttryck för att branschen ifråga ej expanderat särskilt snabbt eller att företagen är av likartad ålder. Ett annat sätt att mäta arbetskraftens produktivitet är att jämföra förädlingsvärdet med lönekostnaden. Ett sådant mått bygger på förutsättningen att lönenivån är densamma i de olika regionerna. Av materialet tidigare i detta avsnitt famgår det emellertid att så inte är fallet. Uppgifter om arbetskraftens produktivitet, mätt som förädlingsvärde per sysselsatt, och produktiviteten, mätt som förädlingsvärdet i förhållande till lönekostnaden, visar om det förekommer regionala skillnader i lönenivån. En sådan jämförelse belyser också lönespridningen mellan företagen i en bransch. I figur 6:7 redovisas uppgifter om produktiviteten, uttryckt som förädlingsvärdet i förhållande till lönekostnaden. En jämförelse mellan de

olika kommungrupperna ger för samtliga kommungrupper, utom Göte-

borg och Malmö, samma resultat som enligt figur 6.6. För kommungruppen Göteborg och Malmö är emellertid produktiviteten, uttryckt som förädlingsvärde per sysselsatt, inom metallvaruindustrin högre än mätt som förädlingsvärde i förhållande riksgenomsnittet. Produktiviteten, 1 För en närmare redotill lönekostnaden, ger däremot ett lägre värde för Göteborg och Malmö görelse för ERU s sex kommungrupper, se än riksgenomsnittet. kap. 3 i ”Orter i regional Jämförelser mellan företag i olika regioner visar att produktiviteten, samverkan (SOU uttryckt som förädlingsvärde i förhållande till lönekostnad i Malmö 1974: 1).

136 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Arbaukraltensrodukrivitu somlöridlingsv*idolIönckøntnad

Figur 6:7 Förädlingsvärdet i förhållande till Iönekostnad inom metall- :industrin (SNI 381), l 9 70. Källa: Bearbetning av SCB:s industristatistik Malmö/Lund Boris Falun! Avuul Dalsland LudvikaSkellol-Lycks a och leveransenkäten. /Tullcboru Borlänge Hedemora [Mora uá

A-region ligger på samma nivå som i Göteborg. Däremot ligger produktiviteten, uttryckt som förädlingsvärde per sysselsatt, nästan 20 % högre i Malmö. Mekaniseringsgraden inom metallvaruindustrin iMalmö A-region synes vara högre än i Göteborgsföretagen. Samtidigt ger uppgifterna i figur 6:6 och 6:7 anledning att förmoda att denna mekanisering drivits fram genom förändringar i faktorprisförhållandena. Lönenivån har uppenbarligen utvecklats i takt med mekaniseringsgraden. i Spridningen produktiviteten, uttryckt som förädlingsvärde per sysselsatt, är nämligen betydligt större än spridningen i produktiviteten, uttryckt som förädlingsvärde i förhållande till lönekostnaderna. För Skellefteå A-region gäller närmast det motsatta förhållandet. Förädlingsvärdet i förhållande till lönenivån ligger här nästan 20 % över genomsnittet för den kommungrupp (Norra tätbygden) som Skellefteå A-region ingår i. Samtidigt ligger förädlingsvärdet per sysselsatt drygt 10 % över genomsnittet för norra tätbygden. Mekaniseringsgraden i Skellefteå A-region synes vara hög. Det höga värdet förefaller emellertid inte ha skett p. g. a. ändrade relationer mellan faktorprisema, dvs. att lönenivån stigit så snabbt att den drivit fram en hög kapitalintensitet. En jämförelse mellan figur 6: 6 och 6: 7 visar nämligen att lönenivån stigit relativt långsamt. Mot bakgrund av vad som ovan sagts om förhållandena i Skellefteåföretagen kan uppgifterna om spridningen i produktivitet ses som ett uttryck för att samtliga anläggningar är relativt unga, med en genomgående relativt modern produktionsteknik. De övriga regionerna uppvisar jämnare samband mellan produktivitet, mekaniseringsgrad och lönenivå för arbetskraften. Denna balans i förhållandet mellan produktivitet och insats av produktivitetsfaktorerna kapital och arbetskraft gäller framför allt för branschen i Falun-Borlänge. - Avesta-Hedemora och Borås. Uppgifterna anger att mekaniseringsgradeni dessa tre regioner är relativt låg och har utvecklats långsamt. Samtidigt ligger lönenivån inom branschen här något över genomsnittet för de kommungrupper de ingår i. Ett annat tänkbart skäl till den observerade skillnaden i lönenivå kan vara skillnader i arbetskraftens utbildning. Ett särskilt utbildningsindex, som ger en möjlighet att pröva ett sådant antagande, är emellertid svårt

SOU 1974: 3 Tillverkningsföretagens produktions förhållanden 137

att konstruera. I debatten brukar också hävdas att arbetskraftens ålderssammansättning påverkar förädlingsvärdet per sysselsatt. Det bör i detta sammanhang hållas i minnet att produktiviteten i nya anläggningar ofta är högre än i äldre. Till de förra har som regel nyrekrytering skett, vilket gör att medelåldern för de anställda blir förhållandevis låg i nya och högproduktiva anlägggningar. I ett bidrag i bilaga 10 redovisas vissa uppgifter om sambanden mellan arbetskraftens ålderssammansättning och industrins produktivitet. Av dessa uppgifter framgår det att arbetskraftens medianålder genomgående är högre i Dalsland än i Borås. Arbetskraftens produktivitet ligger samtidigt något högre i Borås än i Dalsland. Detta gäller genomsnittet för hela industrin i dessa två regioner. Som exempel på motsvarande samband för en enskild industribransch redovisas uppgifter i tabell 6.4 om arbetskraftens produktivitet och ålderssammansättning för metalloch verkstadsindustrin. Dessa uppgifter ger samma resultat, nämligen att ett positivt samband råder mellan hög produktivitet och låg medelålder.

Tabell 6.4 Arbetskraftens produktivitet och medianålder inom metall- och verkstadsindustrin år 1970

Region Produktivitet (tkr) Medianålder

i Dalsland 36 38

i Borås A-region 75 26 KäIIa:B. Berglunds bidrag l ibilaga 10.

l

l Det bör samtidigt noteras att verkstadsföretagen i Borås-regionen utnyttjar sig av en mer kapitalintensiv produktionsteknik än motsvarande företag i Dalsland. Det samband som redovisas i tabell 6.4 kan därför tänkas ge en ofullständig bild av verkligheten i och med att den grundläggande orsaken till produktivitetsskillnaderna är mekaniseringsgraden och inte arbetsi i kraftens ålder. Samtidigt är det som ovan framhålls, troligt att de mest mekaniserade produktionsprocesserna huvudsakligen utförs av ung och 5 välutbildad arbetskraft. r s l Förvaltningspersonalens utbildningsnivå ligger vidare högre inom indul strin i Borås A-region än inom industrin i Dalsland. I tabell 6.5 återges uppgifter från metall- och verkstadsindustrin som

Tabell 6.5 Arbetskraftens produktivitet, lönenivå och andel vidareutbildad förvaltningspersonal inom metall- och Verkstadsindustri 1970

Region Arbetskraf tens Genomsnittlig Andel för- Anm. Med vidareutbildproduktivitet (tkr) lönenivå (tkr) valtningsning avses gymnasial och personal med eft ergym nasial utbildvidareutbildning. ning, % Källa: B. Berglunds Dalsland 36 26 13-22 bidrag i bilaga 10, Borås A- samt bearbetning av region 75 24 32-34 SCB:s industristatistik.

138 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

visar att ett positivt samband föreligger mellan produktivitet, lönenivå och förvaltningspersonalens utbildning. Slutsatsen av analysen i detta avsnitt är att det finns ett positivt samband mellan industrins genomsnittliga produktivitet i olika regioner och lönenivån i dessa. Sambandet kvarstår i huvudsak även när jämförelsen görs för enskilda branscher. Vissa undantag kan emellertid noteras vid en sådan nedbrytning. Vid en fortsatt nedbrytning till företag av olika effektivitet förekommer ytterligare undantag från det positiva sambandet mellan anläggningarnas bruttovinst och lönenivå. Det är framför allt i orter som kännetecknas av en viss arbetskraftsbrist som bruttovinsten ej motsvarar lönekostnaderna. Lönenivån förefaller också kunna sammanhänga med skillnader i utbildning och ålder hos arbetskraften. Personalen vid de modernaste anläggningarna har oftast en längre formell utbildning än personal vid äldre anläggningar. Sådana faktorer förefaller ha betydelse för de konstaterade lönedifferenserna. Förhållandena på den lokala arbetsmarknaden är även av betydelse för lönenivån. På de lokala arbetsmarknader som kännetecknas av en överskottsefterfrågan på arbetskraft tar lönekostnaderna en relativt stor andel av produktionsvärdet. Detta sker på bekostnad av bruttovinstens storlek.

6.3.2 Kapitalkostnader För de flesta företag och verksamheter föreligger vissa möjligheter att variera användningen av arbetskraft i förhållande till kapitalutnyttjandet. Incitamenten till utbyte av arbetskraft mot kapital får företagen genom de i föregående avsnitt konstaterade regionala skillnaderna i lönenivå. Lönekostnadernas inverkan på företagens lönsamhet kan påverkas genom att företagen ändrar mängden anläggningar och maskiner per sysselsatt. Den regionala utjämningen av lönenivån som har skett under 1960-talet kan, mot bakgrund av det ovanstående, förväntas ha lett till en regional utjämning av mekaniseringsgraden. Även om en sådan utjämning skulle ha ägt rum så kvarstår emellertid fortfarande stora regionala skillnader i industrins kapitalintensitet. Detta framgår av figur 6: 8 som anger förhållandet mellan industriproduktionen och kapitalinsatsen, mätt som förbrukad elenergi. Regionala skillnader i näringslivets branschsammansättning kan förklara en del av dessa olikheter. En förklaring till skillnaderna i kapitalintensitet kan bl. a. bero på att expansionstakten skiljer sig åt inom samma bransch i olika regioner. Detta framgår bl. a. av figur 6:4. Relationer mellan lönekostnaderna och kapitalkostnaderna förändras därmed intei samma takt. Detta framgår bl. a. vid en kartläggning av kapitalets ålderssammansättning. l anslutning till den enkätundersökning som redovisas i kapitel 3 gjordes en sådan kartläggning. Uppgifter om brandförsäkringsvärdet på industriföretagens maskin- och byggnadstillgångar insamlades. Vidare ombads företagen uppskatta tillgångarnas åldersfördelning. Kapitalkost-

SOU 1974: 3 ?Yllverkningsföretagens 139

produktionsförhâllanden

Förädlingsvärde/ sysselsatt Förbru kad elenergi/ sysselsatt

11.00 usoo sou 1700 :son 1600 mo Stockholms |än, index-wo Stockholms län, index -100

Figur 6:8 Förädlingsvärde per sysselsatt och förbrukad elenergi per sysselsatt inom tillverkningsindustrin år 19 70. Källa :SCB :sIndu stristatistik

140 Produktionskostnader och regionala SOU 1974: 3 produktionssystem

naderna för dessa företag har därefter beräknats. De angivna brandförsäkhar därvid reducerats 1 ringsvärdena med avseende på ålder. Förutom uppgifter om kalkylmässiga avskrivningar bör kapitalkostnaderna även omfatta avkastning på kapitalet dvs. kapitalägarnas ränteinkomster. Kapitaltillgångarna antas ge en årlig avkastning av samma storlek som banktillgodohavanden. De beräkningar som presenteras i figur 6:9 och 6 :l 0 bygger på att kapitalets avkastning är 8 % per år. I figur 6 9 återges uppgifter om kapitalkostnaderna för samma branscher och regioner som presenteras i figur 6: 3. En uppdelningi två effektivitetsklasser har skett på grundval av bruttovinstens storlek. Differensen mellan företagen i de två effektivitetsklasserna torde utjämnas sedan även kapitalkostnaderna beaktats. Att så bör vara fallet beror på att de företag som uppvisar den högsta bruttovinsten och den högsta produktiviteten troligen tillämpar en mer mekaniserad produktionsapparat än de företag som har en lägre bruttovinst. Den högre bruttovinsten skall nämligen enligt detta resonemang kunna för högre kapitalkostnader. ge täckning Av uppgifterna i figur 6:9 framgår det också att så är fallet för de flesta branscher och regioner. Samtidigt visar dessa uppgifter att differenser kvarstår mellan de olika effektivitetsklasserna även sedan kapitalkostnaderna beaktats. De uppgifter som redovisas i figur 6 :9 kan ge anledning till en viss försiktighet vid utnyttjande av brandförsäkringsvärdet vid beräkningar av kapitalkostnademas betydelse för produktionskostnaderna. De motsvarar inte helt de kapitalmått som diskuteras i inledningen till avsnitt 6.2. Kapitalkostnaderna i de minst effektiva eller äldsta anläggningarna borde enligt den teoretiska analysen vara lägre än kapitalkostnaderna för de effektivaste eller modernaste anläggningarna, eftersom de förra representerar en äldre teknik. En begränsning i det ovan förda resonemanget ligger i att det empiriska underlagsmaterialet endast omfattar ett år, 1970. Tillfälliga skillnaderi kapacitetsutnyttjande kan tänkas göra att utfallet inte alltid stämmer med det teoretiskt förväntade. I figur 6: 10 återges därför uppgifter om rörliga _ kostnader och kapitalkostnader vid de olika grupperna av företag när dessa arbetar vid fullt kapacitetsutnyttjande av byggnader och maskiner. Av dessa uppgifter framgår det att skillnader i kapacitetsutnyttjandet påverkar differenserna i beräknad nettovinst mellan företag av olika effektivitet. De skillnader i vinstmarginaler som kan konstateras i undersökningen torde även kunna förklaras av att produktionsprocesserna inte är identiska. Branscherna kan delas upp iett antal underbranscher eller delprocesser. En anläggning som endast rymmer en delprocess kan representera en modernare teknik med avseende på denna delprocess, än motsvarande delprocess

De efterfrågade uppgifterna avser brandförsäkrade tillgångar till återanskaffningsvärde. Det innebär uppgifter om vad det i dagsläget kostar att nyanskaffa tillgångar. Genom att reducera detta värde m. a. p. ålder så kan man antas få en mer realistisk bild av kapitalkostnaderna. Åldersreduktionen har liksom de kalkylmässiga avskrivningarna beräknats genom s. k. rak avskrivning. Dvs. lika stora belopp varje år av avskrivningstiden. En närmare redogörelse för metoden och uppgifter om de olika kapitalföremålens avskrivningsperioder kan hämtas från C-0. Cederblad, Realkapital och avskrivning, Urval nr 4, 1973.

Tillverkningsföretagens produktionsförhällanden 141

.:,?ä:?..t.p,s:ak, Bransch:Livsmoduls- ochdryckuvaruindustri(SNIJI)

“°“* Avuu/

*“f““suallav- Lyck- Falun/ Ludvika

toá soo BorlängeHndomou/Mora wo 7

/

x Bransch:Togtilnbeklädn ads- Reuiou Iader-och Iadervaruindustri(SNI 33) 100 ___ _ -

_- _7 7 M7 7* 7

77 7

?á

A 44

44 44

Bransch:.lord-ostonvaruinduslri -1 (SNI330mm J;

-»

?

i *

7 72

74 AA

44 A

. . “WW” F 6:9 V :lä eo h Bransch:Metalboch (SNI 38)

1:6

veisladscndlul

“7 7 grupperavföretagi nâgra

7 _ä 7 Å branscher, I 9 70.

A

A4 A .

Källa: Bearbetmng av . R i n °° ° . . . . SCB 15

; ä ::3:r:|:“:›:t:aI|:IvIabrikal ld“ststf“stlk

. u Löner och leveransenkaten.

Kostnadersom

i andelavproduk» _

nom, mumnn. Bransch:Lcvsmodols- ochdryckesvaruinduslri (SNI 31)

i

°“ä”'“9ä'°° . Skalle! Falun/ Avula/ L a k U VI a Lyck toå solo BorlängeHadomou/Mora

7 7

7 _

7 / f

Mm ! 7- EÄSÃCÃIÃJ1§§Å§;åt3$$'$i'(sm a:) 100

5=

E

7:7 ;7

_A I / A

7 Region Bransch: Jord-ochstenvaruindustri(SNI 36) 100

ä.

v _7 7/

.Å

4A

A

ZA Figur 6: 10 Vinstläge och

_ kostnadsfördelning vid 7- Bransch:Metall-ochvcrksudsindustri(sm 35.9% full kawcitetsutnyttjan °° _ de för grupper av företag

i några industribranscher

z

7? 19 70.

.44 44

Källa: Bearbetning av K-rm-k-wn-d “°°°° :- SCB:s industristatistik á Råvarorochhalvfabrikn .. I Löner och Ieveransenkaten

142 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Rörl h M lmo- °°°° Rödjaoch Ludvika ochMoa- ego m nnl°åo°åuau mankommer

RI Beräknad mflovinn Beräknad nattovinat 5 K

ø Kostnader lörråvaror. ,á Kuatnadorlorlrbvaror.

I\\\\\(

halvfabrikat, ljânalermm.

1%?”

4.4- //

Zá Lbnekoalnador

Löndmümd., Företag ra - F q _ omr-u--vqr .§23 vinatvlrøa ,gnmgø

Rorliga och Borh-ragionen Rörligaoch Dalslanduagionen (ut: koalnader luta koatnador

Bariknadnettovinu

Beräknad nettovinst

7.

Koalnader larråvaror. / Kostnader for råvaror, å; halvfabrikat Hinnernun halvfabrikat. / å liinatormm ad /“

//

Löneltoalnader Lönekostnadar ; Förufaq ranq- Föratagranq-1 ordnada anar ordnade altar; vinüvlrdi vin-Nico

Rörligaoch Falun/BorIänqa-raqionan lastakostnader

Ãvaltrivni hr n r

/ Kostnader lärråvaror.

7? / halvlabrikat. tiinatarmm.

á x 4 / z /

Lonekoalnader Fbrol rangordn eller vinalliqo

Rörliga och Sltalialtaa-ragionen lastakostnadar

Beräknad nettovinst

h m Figur 6:11 Vinstläge och

kostnadsfördelning för

företag i en utvald industribransch, 19 70.

Källa: Bearbetning av

För-uar-nø- SCB: s industristatist ik ordnade eller ,, vlnatllqa samt leveransenkaten.

SOU 1974: 3 Tillverknings företagens produktions förhållanden

inom ett företag som i sig har förenat flera delprocesser men ändå framstå som föråldrad i en rangordning efter brutto- och nettovinst. Av figur 6:9 framgår det att kostnaderna för inköp av råvaror och halvfabrikat i flera fall står för en väsentligt högre andel av kostnaderna i gruppen av företag med den lägsta bruttovinsten. Detta kan knappast enbart ses som en effekt av att äldre anläggningar har större åtgång av råvaror och halvfabrikat. Det kan således föreligga en risk för att en rangordning av anläggningarna efter bruttovinstens storlek snarare är en rangordning efter produktionsprocessens utformning och integrationsgrad och inte efter kapitalets åldersstruktur och effektivitet. Den grova branschindelning som ligger till grund för redovisningen i figur 6: 3 och 6: 9 understryker detta argument. För att i någon mån försöka beakta inverkan av branschgrupperingen redovisas i figur 6: l l uppgifter om kapitalkostnadernas storlek för samma delbransch som i figur 6:4. Därvid fördelas företagen även i en finare grup-

:www

pering efter effektivitetsklasser än vad som är fallet i figur 6:9. Beräkningarna av kapitalkostnaderna har skett på samma sätt.

...om z De skäl som ovan anförs för skillnader i bruttovinst och kapitalkostnader

till följd av tillfälliga skillnaderi kapacitetsutnyttjande är även av betydelse vid den rangordning av företag som sker i figur 6: l l. För att se i vad mån kapacitetsutnyttjandet påverkar rangordning och kapitalkostnader redovisas därför i figur 6: 12 uppgifter om dessa företags rörliga kostnader och kapitalkostnader vid fullt kapacitetsutnyttjande av maskiner och anläggningar. Av uppgifterna i figur 6: 12 framgår det att skillnaderi kapacitetsutnyttjande i flera fall har ett stort förklaringsvärde till de redovisade skillnaderna i kapitalkostnader mellan olika grupper av företag. En slutsats av den analys som förs i detta avsnitt är att det föreligger ett positivt samband mellan en hög lönenivå för arbetskraften och utnyttjandet av en högt mekaniserad produktionsteknik. Detta samband kvarstår även vid en analys av förhållandena för enskilda branscher. På grundval av en uppdelning av företagen i effektivitetsklasser efter bruttovinstens storlek har kapitalkostnadernas andel av produktionsvärdet beräknats. Enligt dessa beräkningar uppvisar de effektivaste företagen en högre kapitalkostnad än de mindre effektiva företagen. Detta är helt i överensstämmelse med vad som kan förväntas enligt den teoretiska analysen. Enligt denna antas nämligen de effektivaste företagen utnyttja sig av en modernare och mer kapitalintensiv produktionsteknik.

144 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Rörligaoch Malmöregionen Rörligaoch Ludvika/.uoraregionnn lastakoatnadar iaatakostnader

NNMVMU Nattovinal E ,__ / .. “i ,4 7 ,:7 / Kostnader råvaror. __ r* á K°d" m huw halvfabrikat. halvlabrikat.(januar 4 tilnalernun. .A

:gå

åz / /

Lönekoaknador Företagranq- J J 5 ngn, ordnada vinslüuo mmm l

l

Rörligaoch Boraaregionen Rörliga0th Delalandaragionen laatakoalnader hala koatnader

3- N limma . Nauovinat 7

lf Koatnader lör råvaror. / Konnadarlör råvaror. a, halvfabrikat. liinnar mm halvfabrikat. ljlnatermm..g á 4 4

á/v

/////, /

gi

/ _ á - Lönekoatnader Lönk°“id° . Företag rang- Fang.” , “ “ tft-v ordnade vin-Hia- vinmägo

1 3 Rörligaoch Falun!Borlingerogionan fatta kostnader

Nenovinat

lär rlvaror. hah/Fabrikat. nun.

l J l Länekoalnadar l Föratag rangordnade eller vinatläge

Rörligaoch Skalleflaåregionan fana kostnader

Nauovmal _ Figur 6:12 Vinstläge och .. . . kostnadsfordelnmg vid

fullt kapacitetsutnytr- 5 *° iande för företag i samma industribransch som i

figur 6:4 och 6:11, 1970.

Källa: Bearbetning av

SCB: s industristatistik

Tillverkningsföreragens produktionsförhållanden 145

6.3.3 Markpriser

Marken kan antas vara den produktionsfaktor som uppvisar de största regionala prisskillnaderna. Priset blir högt i de områden som ligger kommunikationsmässigt väl till i förhållande till utbudet av råvaror, halvfabrikat, tjänster och arbetskraft samt i förhållande till stora avsättningsmarknader. Markprisema ligger omkring 45 % över riksgenomsnittet i storstadsområdena. Se figur 6: 13. I tabell 6.6 redovisas uppgifter om skillnader i markplisema inom Stockholmsregionen. Sambanden mellan centrala lägen och prisnivån på mark är uppenbara. Markprisema ligger fyra gånger högre i Stockholms innerstad än i ytterstadsområdena.I Stockholms län utanför de inre förortskommunerna ligger nivån på markprisema endast på 20 % av den prisnivå som råder i ytterstadsområdena. I många sektorer finns möjligheter att variera kapital- och arbetsanvändningen i förhållande till marknyttjandet. Markkostnaderna ökar med mängden lokaler, maskinkapital och arbetskraft per kvadratmeter mark. De centrala områdenas naturliga lägesfördelar tenderar därför att förstärkas genom att exploateringsgraden där blir högre än i sämre lägen. Den totala exploateringsgraden stiger dock inte över vissa värden, därför att fördelarna av central lokalisering skiljersig a°t mellan olika verksamheter och därför att områdenas interna kommunikationsproblem och andra inre störningar successivt ökar med växande exploateringsgrad. Det bör framhållas att begreppet exploateringsgrad kan ges en vidare definition än det enkla förhållandet mellan lokalyta och markyta. Här mäts den som mängden realkapital och arbetskraft som sysselsätts per markytenheti ett bestämt läge. Om räntabilitetskraven och löneförhållandena förjämförbar arbetskraft i stort sett är likartade kommer markanvändningen per kapitalenhet och per sysselsatta att variera mycket mellan lokaliseringsval på olika avstånd från ett från transport- och kostnadssynpunkt centralt läge. Inverkan av ett centralt läge - dvs. höga markpriser - på insatsen av kapital och arbetskraft per kvadratmeter mark är emellertid olika stark inom olika näringsgrenar.

Tabell 6.6 Bel-liknade markvärden inom några områden i Stockholms kommun L 1970

Områden i Markvärde Områden i Markvärde

Stockholms ikr/m2 Stockholms ikr/mz

innerstad ytterstad

City 3 050 Brommaplan 25 0 Ro slag stull l 400 Haga Norra 380 Fridhemsplan 2 700 Järva krog 55 0 Kristineberg l 700 Alvik 270 Danvikstull 300 Johanneshov 660 __ ,, _ Slussen 3 050 Enskede 170 Kdü-“U-

Simmqvlst-

Karlberg 950 Älvsjö 320 Uflfhmêg f°“.9m_““al

Norrtull 1540 Årsta 790

m851“SP°1“*{"°m

460 Stockholm , Gene-

Västertmp Stencll,

Bredäng 15O ralplaneberednlngens kansli 197.3.

146 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Figur 6:13 Mark- och exploateringskostnad per m lägenhetsyta › 94 år 1 9 70. m 80-94 :å: Källa: PM angående pant- do värde och produktionskostnad för flerfamiljshus åren 1969 och 1970 :oo zoo km (Ds ln 1972: 4).

Primärt är både kapital- och markanvändningen en från företagens produktion eller produktionskapacitet härledd efterfrågan. Denna efterfrågan bestämmer i sin tur efterfrågan av lokalyta. För den fysiska planeringen bör ett generellt exploateringsunderlag komma till användning. Är utgångspunkten att markanvändningen skall vara den som är bäst från samhällets synpunkt, måste uppenbarligen de markpolitiska åtgärderna och effekterna klarläggas och utvärderas.

6.4 Sammanfattande bedömning

I föreliggande kapitel redovisas en kartläggning och analys av företagens produktivitet och produktionskostnaderi olika regioner. Av undersökningarna framgår det att produktiviteten, uttryckt som förädlingsvärde per sysselsatt, är högst för industrin i storstadsregionerna. Den främsta förklaringen till detta är att industrin i dessa regioner är mer kapitalintensiv och utnyttjar större anläggningar äni övriga delar av landet. Sedan hänsyn tagits till dessa faktorer är det endast industrin i Stockholms-regionen som fortfarande uppvisar vissa produktivitetsfördelar. De genomsnittsvärden som ligger till grund för de ovan redovisade resultaten är emellertid många gånger alltför grova och opreciserade för att

SOU 1974: 3 Tillverknings företagens produk tions förhållanden

kunna tjäna som underlag för en analys av regionala skillnaderi företagens produktionskostnader. I regioner där industrins genomsnittliga produktivitet ligger högt förekommer samtidigt många företag med en relativt låg produktivitet. Samtidigt förekommer högproduktiva företagi regioner där genomsnittsvärdet för industrins produktivitet är låg. Detta kan ses som en naturlig process i en bransch och region som kännetecknas av en fortgående teknisk utveckling. Företagens möjligheter att anpassa sig till rådande pris- och efterfrågeförhållanden är för övrigt direkt beroende av en sådan fortgående utveckling. En stigande lönenivå kan företagen t. ex. kompensera genom att använda sig av en ny produktionsteknik och mindre åtgång av arbetskraft än i äldre anläggningar. Resultatet av denna anpassning blir en ökad produktivitet som möjliggör för företagen att betala de högre lönerna. På så sätt medför en hög produktivitet i de flesta fall att arbetskraftens lönenivå också är hög. Förutom de ovan nämnda faktorerna bakom en hög produktivitet framgår det, att produktiviteten och lönenivån uppvisar ett positivt samband med arbetskraftens ålderssammansättning. Utbildningsnivån bland de anställda är ytterligare en faktor som samvarierar positivt med produktivitet och lönenivå. Det positiva sambandet mellan arbetskraftens utbildning och ålder och företagens produktivitet torde emellertid också bero på att nyrekrytering av ung arbetskraft ofta sker när modern teknik introduceras. En ny och modern produktionsteknik ökar också kraven på god yrkesutbildning. Förutom produktivitetsförhållandet inom branschen och regionen så visar analysen i kapitel 6 att läget på den lokala arbetsmarknaden har betydelse för lönenivån. På de lokala arbetsmarknader som kännetecknas av brist på ledig arbetskraft tar lönekostnaderna en större andel av produktionsvärdet än vad fallet är på lokala arbetsmarknader där förvärvsintensiteten ligger på en lägre nivå. I den analys som sker i kapitel 6 ägnas relativt stort utrymme åt de möj-

i

ligheter företagen har att välja en produktionsteknik som medför låga samlade produktionskostnader. Lönekostnadernas inverkan på företagens l lönsamhet kan som visas påverkas t. ex. genom att ändra mekaniseringsgraden. Av framställningen i kapitlet framgår det att industriföretagen i höglöneregioner ofta använder sig av en mer kapitalintensiv produktionsteknik än företag inom samma bransch i låglöneregioner. Skillnader mellan olika företag inom samma bransch och region förekommer emellertid. På grundval av en uppdelning av företagen i effektivitetsklasser efter bruttovinstens storlek har kapitalkostnademas andel av produktionsvärdet beräknats. Enligt dessa beräkningar uppvisar de effektivaste företagen en högre kapitalkostnad än de mindre effektiva företagen. Detta resultat är helt i överensstämmelse med vad som kan förväntas enligt den teoretiska analysen. De företag som visar den högsta bruttovinsten antas utnyttja en modernare och mer kapitalintensiv produktionsteknik. För de flesta branscher och sektorer finns vissa möjligheter att variera kapital- och arbetskraftsanvändningeni förhållande till markutnyttjandet. Incitamenten till utbyte av arbetskraft och kapital mot mark får företagen genom att markpriserna varierar mellan olika orter. Markkostnadernas

148 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

inverkan på företagens lönsamhet kan reduceras genom att företagen ökar

mängden lokaler, maskinkapital och arbetskraft per kvadratmeter mark. I de centrala delarna av landets produktions- och kontaktsystem efter-

strävas ett intensivare markutnyttjande än i andra delar av landet. I dessa centrala orter ligger nämligen markpriserna betydligt högre än i andra delar av landet. l I storstadsregionerna ligger t. ex. markpriserna 45 % över riksgenomsnittet. V Primärt är både kapital- och markanvändningen en från företagens pro-

i

duktion härledd efterfrågan. Denna efterfrågan ligger till grund förföreta- l gens efterfrågan efter lokalyta. Om det skall vara möjligt att genomföra en på alla olika faktorer korrekt baserad fysisk planering och en ur samhälls- l ekonomisk synvikel väl avvägd hushållning med landets marktillgångar måste det klarlâggas hur den bästa möjliga markanvändningen bör varierai olika orter och mellan dem.

SOU 1974: 3

Byggnadsindustrins produktions-

kostnader

Det totala byggandet uppgick år 1969 till nära 30 miljarder kronor varav nybyggnad av bostadshus utgjorde drygt 16 miljarder. För 1975 beräknas motsvarande uppgifter i 1969 års priser komma att bli drygt 35 miljarder

totalt och därav 25 miljarder för bostadsbyggande] Höga transportkost-

nader för tunga och skrymmande byggnadselement har medverkat till en geografisk bundenhet av produktionen och till uppkomsten av regionala skillnader i produktionsteknik och kostnader. Byggnadsmarknaden avskärmas därigenom i praktiken i betydande utsträckning från internationell konkurrens. Övergång till produktion i långa serier av prefabricerade element försvåras. Den analys av sambanden mellan produktionskostnad och transportkostnad som sker i kapitel 5 med exempel från tillverkning av lättbetong kan även tjäna som exempel på det ovan sagda. _ Ett 10-tal av de största företagen svarar för omkring 20 % av marknaden. g Inom flertalet av storföretagen är anläggningsverksamheten omfattande. Sådan verksamhet har ofta hög kapitalintensitet och stort behov av högkvalificerad projekterings- och ledningspersonal. Inom bostadsbyggandet är däremot inslaget av småföretag stort. Antalet fast organiserade byggnadsoch installationsföretag uppgick vid mitten av 60-talet till omkring 3 0002 Den ökande andelen av småhusbyggen under tiden därefter har knappast medfört någon minskning av småföretag efter 1965. Byggnadsproduktionens utnyttjande av maskiner och anläggningar dvs. ,t mekaniseringsgraden, är emellertid mycket låg i förhållande till företag g inom tillverkningsindustrin. Den låga mekaniseringsgraden i förening med l vidsträckta etableringsmöjligheter tenderar att skapa en hård inbördes konkurrens mellan byggnadsföretagen. Detta förhållande torde motverka den produktivitetsdämpande effekt som det skydd som höga transportkostnader kan tänkas ge. Mot bakgrund av det ovan sagda är det troligt att konkurrens föreligger trots att de höga transportkostnaderna kan ge upphov till konkurrensbegränsningar. I de fall då de som deltar i produktionsprocesserna arbetar Uppgifternaharhämtats mycket fristående, utan närmare samverkan mellan varandra, föreligger 3511c- Lmdhage-l-K- . . .. . . . . Paus, Det framtida bygrisker for att den effektivaste produktionstekmken inte utnytt-

.emellertid Sanda och dessregioma

J35- fördelning, Stencil 1973. l föreliggande kapitel lämnas uppgifter om byggnadsindustrins produk- Se B. Salai, Bostadstionskostnader i skilda delar av landet. Sambandet mellan dessa kostnader produktionens prisutveckoch regionala produktivitetsskillnader tas även upp. Den låga kapitalinten- ling, lUI 1968.

150 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

siteten inom byggnadsindustrin samt det skydd från internationell och utomregional konkurrens som föreligger gör att lönenivån för byggnadsarbetare är av väsentlig betydelse som förklaring till regionala produktionskostnadsskillnader. Byggnadsarbetarnas löneförhållanden i olika delar av landet ägnas därför ett särskilt avsnitt. Detsamma gäller byggnadsindustrins regionala inköps- och avsättningsförhållanden. Uppgiften om leveransmönstret syftar till att belysa i vilken utsträckning denna sektor är regionalt bunden i sitt lokaliseringsmönster. De visar även transporternas betydelse för konkurrensförhållandena.

7.1 Produktionskostnader och produktivitet

Det är väl känt att betydande regionala skillnader föreligger i byggnadsindustrins produktionskostnader. Flera faktorer kan nämnas som förklaring till detta. Bostadsproduktionen sker på lokala marknader. Till en del återspeglar marknadernas över tiden konstanta kostnadsskillnader olikheteri utförande och utrustning. Klimat, tekniska och produktionsbetingelser, löner och byggnadsindustrins lokala struktur är andra faktorer av betydelse som förklaring till skillnader i produktionskostnaderna. Uppgifterna om produktionskostnaden för bostäder kan bl. a. hämtas från byggnadsstyrelsens ortskoefficienter. Dessa koefficienter återger genomsnittsvärden för byggnadskostnader av bostäder i länen och storstadsområden. Uppgifterna i tabell 7: l från 1968 bygger på detta material. Stockholm och Göteborg har höga byggnadskostnader. Den relativt höga kostnadsnivån i övre Norrland och den låga nivån i de sydligaste länen antyder klimatförhållandenas betydelse. Inom ramen för produktionskostnads-

gruppens arbete har en särskild undersökning även skett av byggnadsindu-

strin. Resultaten från denna undersökning stämmer väl överens med uppgifterna i tabell 7.1

Tabell 7.1 Relativ kostnadsnivå för byggnadsinvesteringari olika län

Län Ortskoefficient Län Ortskoefficient

AB 1,10 0 1,10 C 1,00 P 0,95 Anm. Ortskoefficient = D 1,00 R 0,95 1,00 motsvarar prisläget i E 0,95 S 0,95 län B, C, D, T och U, som F 0,95 T 1,00 av byggnadsstyrelsen valts G 0,95 U 1,00 som normallän. H 0,95 W 0,95 I 0,95 X 0,95

1969.

SOU 1974: 3 Tillverkningsföretagens produktionsförhållanden 151

Enligt produktionskostnadsgruppens studie låg år 1970 byggnadskostnaderna i Stockholms- och Göteborgsregionerna på drygt l 000 kr per m2 och Västerbottens var kostnaderna lägenhetsyta. I län som Kopparbergs l 000 kr per m2. 1 Skåne och Blekinge utom samtidigt omkring låg motsvarande kostnader på omkring 880 kr. För en Malmö-regionen normalstor lägenhet innebär det att byggnadskostnadema uppvisar regionala skillnader på omkring 20 000 kr. som kan förklara detta är fördel- Förutom de tidigare nämnda faktorer ningen av byggandet på sanerings- och exploateringsområden av väsentlig betydelse. Byggnadsobjekt i saneringsområden tenderar som regel att bli betydligt dyrare än objekt iexploateringsområden. Skillnaden ibyggnadskostnader mellan sanerings- och exploateringsområden var i Göteborg 175 kr per m2 lägenhetsyta år 1970. Eftersom det främst är i Stockholm i förklarar det och Göteborg, som lägenheter produceras i saneringsområden, en del av de angivna skillnaderna mellan olika regioner och ortstyper i produktionskostnader för bostäder. Vid en analys av byggnadsindustrins och den betydelse de har är det emellertid inte produktionskostnader att enbart studera kostnaderna för bostadsbyggandet. Detta tillräckligt gäller inte minst uppgifter som skall tjäna som underlag för samhällsekonomiska kalkyler av det slag som presenteras i kapitel 1 1.

Tabell 7.2 Genomsnittlig etableringsinvestering per ny invånare i olika län 1969.

Län Etableringsinvestering 1969 års prisnivå

(Kr/lägenh) (Kr/ny inv) 2 5 boende/läg

fördelning. Stencil 1973. c

152 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

I anslutning till nyproduktion av bostäder måste omfattande investeringar som regel också utföras i grannskapsanläggningar av skilda slag. Det är gator och vägar, vatten- och avloppsnät och reningsanläggningar. Barndaghem och skolor tillkommer, liksom olika slag av övrig närservice, både offentlig och privat. Kalkyler över kostnaderna för sådan kompletterande investeringsverksamhet har utförts vid Chalmers av forskningsgruppen SCAPE I tabell 7 .2 redovisas en regional bearbetning av dessa studier och annat kompletterande material. Av uppgifterna i tabell 7.2 framgår det att de regionala skillnaderna är uppemot 40 000 kronor vid investeringi en ny lägenhet med kompletterande anläggningar. Uppgifterna visar även att de investeringar som sker för att tillgodose önskemålen om bostad från ett nyinflyttat hushåll liggeri nivå med de investeringar i byggnader och maskiner som ett industriföretag har för varje nyanställd. Regionala skillnader i byggnadsindustrins produktionskostnader beror även på att möjligheterna att tillvarata produktivitetsfördelar är olika. Betydande regionala skillnader föreligger därför i arbetskraftens produktivitet. Men även efter korrigering för detta, dvs. arbetsplatsernas storlek, så har det ien särskild studiez visats att produktiviteten i storstäderna ligger 20 % lägre än i landet i övrigt. I stort sett kan produktivitetsnivåema ses som spegelbilder av de tidigare konstaterade skillnaderna i produktionskostna- Kostnader och kvalitet i der. Låg produktivitet och höga produktionskostnader återfinns i Stortätortsbebyggelse, CTH stockholm och i de norra länen. Hög produktivitet och låga produktions- 1968 kostnader återfinns i de sydligaste länen. Ett par väsentliga undantag förekommer emellertid. Göteborgs- och Malmöregionerna uppvisar som 2 Byggnadsindustrins ar- framgår av tabell 7.3 låga värden på arbetskraftens produktivitet samtidigt betsproduktivitet. Bygg- som produktionskostnaderna ligger något över respektive långt under riksnadsindustriförbundet 1967. genomsnittet.

Tabell 7.3 Produktiviteten uttryckt som byggnadsvolym per arbetad timme (m3/tim.) i olika regioner 1965

Mälardalen (exkl. Storsth) 0,46 0,39 Östra Götaland 0,5 3 0,5 3 Skåne och Blekinge (exkl Malmö/Lund) 0,47 0,47 Västra Götaland (exkl Storgöteborg) 0,46 0,50 Källa: Byggnadsindustrins Värmlands, Kopparbergs arbetsproduktivitet, och Gävleborgs län 0,44 0,48 Byggnadsindustriförbundet, Övriga Norrland 0,41 _ 0,45 1967.

SOU 1974: 3 Till verkningsföretagens produktions förhållanden

Uppgifterna i tabell 7.3 tyder på att det föreligger ett positivt samband mellan byggnadsvolym och arbetskraftens produktivitet. storstäderna visar genomgående låg nivå på produktiviteten. Samtidigt föreligger ett kraftigare positivt samband mellan byggnadsvolym och produktivitet inom byggnadsindustrin i dessa regioner. Studien visar även att storstadsobjekten har drygt 80 % högre produktivitet vid de största byggnadsvolymerna än vid de minsta. Motsvarande differens i övriga regioner är omkring 50 %. Storstädernas låga arbetskraftsproduktivitet kan som nämnts ha flera orsaker. Bland tänkbara förklaringar är förutom tidigare nämnda faktorer l i exploatering av olämplig mark, besvärliga transporter. Andelen underentreprenörer är större i storstadsområden än i övriga regioner. Kraven på arbetsplanering och samordning ökar därmed. Produktiviteten borde emellertid stiga ioch med att vissa arbetsuppgifter på så sätt i större utsträckning utförs av specialarbetare. De större kraven på samordning och arbetsplanering kan emellertid medföra att andelen outnyttjad arbetstid blir större i storstadsområdena än i andra orter. Särskilda studier av Byggindustriförbundet visar att den outnyttjade arbetstiden låg 7 procentenheter högre i storstadsregionerna än i andra orter.

7.2 Löner

Byggnadsindustrin har som tidigare nämnts inte så stora möjligheter att välja mellan olika produktionsmetoder med skillnader i mekaniseringsgrad som tillverkningsindustrin. En hög lönenivå för byggnadsarbetare kan intei samma utsträckning som inom tillverkningsindustrin kompenseras genom att öka mängden maskiner och övrigt realkapital. Regionala skillnader i arbetskraftens lönenivå kommer följaktligen direkt att återspeglas i skillnader i produktionskostnadema. De i kapitel 6 påvisade positiva sambandet mellan en hög produktivitet och en hög lönenivå inom tillverkningsindustrin återfinns följaktligen inte inom byggnadsindustrin. Byggnadsarbetarna i Stockholmsregionen hade år l966 drygt 20 % högre lön än riksgenomsnittet. Se figur 7:1. Även byggnadsarbetarna i Göteborg och Luleå hade en lönenivå klart över riksgenomsnittet. I Kalmar län låg lönenivån däremot nästan 20 % under riksgenomsnittet. En jämförelse mellan lönenivåema 1966 och 1971 visar att byggnadsarbetarnas löner i Stockholmsregionen fortfarande ligger omkring 20 % över riksgenomsnittet. Även den relativa lönenivån för byggnadsarbetare i Göteborgsregionen ligger i stort sett oförändrat drygt fem procent över riksgenomsnittet. I Norrlandslänen och Kopparbergs län har de relativa förändringarna varit obetydliga frånsett Norrbottens län som 1966 låg ett par procent över riksgenomsnittet men år 1971 låg fem procent under riksgenomsnittet. Sammanfattningsvis kan det konstateras att en viss regional utjämning av byggnadsarbetarnas lönenivå har skett mellan åren 1966 och 1971. Samtidigt kvarstår emellertid den höga lönenivån för Stockholm och den låga för ett par läni Mellansverige.

154 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

° Genomsnittsl ör byggnadsarbetare ex för hela riket I 100. ä 108-122 V///á 93-107 7a- 92

O

Figur 7:1 Byggnadsarbetarnas löner år 1966 och 19 71

A nm. Genom snittslön Källa: 1966, Ort och lön respektive år för bygg- inom byggnadsindustrin, nadsarbe i hela landet, Svenska byggnadsinduindex = 1 striförbundet. För 197 1, Löner 1971,del 2. SOS.

Tillverkningsföretagens produktionsförhâllanden 155

7.3 Byggnadsindustrinsleveransmönster

l inledningen till kapitel 7 nämns besvärliga transportförhållanden och höga transportkostnader som en faktor som kan förklara sektorns regionala De höga transportkostnadema som en

produktionskostnaderna fungerar

form av tullar, och ger skydd för konkurrens från producenter i andra regioner. På så sätt kommer konkurrensen i stor utsträckning att begränsas till att gälla de företag som är etablerade inom en region. Mellan olikstora regioner kan följaktligen konkurrensförhållandena skilja sig åt rätt avsevärt. Som en följd av det kommer även pressen på produktionskostnaderna att uppvisa regionala olikheter. För att undersöka i vad mån inköps- och försäljningsmönstret inom byggnadsindustrin uppvisar regionala uppdelningar har en särskild leverans-

enkät gått ut till byggnadsföretag i denna sektor som är verksamma i de fyra

specialstuderade länen? Frågeformuläret utgör en variant av den enkät som beskrivs i kapitel 3. I figur 7: 2 återges uppgifterna från leveransundersökningen. En jämförelse med motsvarande uppgifter i kapitel 3 visar att byggnadsföretagen är betydligt mer lokalt och regionalt inriktade i sitt försäljnings- och inköpsmönster än vad tillverkningsindustrin Detta gäller framför allt de regioner, Kopparbergs län och Skellefteå A-region, som har de längsta avstånden till marknader utanför den egna regionen. Inslaget av stora byggnadsföretag förklarar varför byggnadsindustrin i Malmö-regionen avsätter en större andel av sin produktion utanför det egna länet än vad fallet är för byggnadsföretagen i de övriga länen.

7.4 Sammanfattande bedömning

Uppgifterna om byggnadsindustrins produktionskostnader i föreliggande kapitel visar att byggnadskostnaderna är högst i Stockholms- och Göteborgsregionerna, där de ligger 10 % över riksgenomsnittet. l de fyra nordligaste länen ligger byggnadskostnaderna 5 % över genomsnittet förlandet. De lägsta byggnadskostnaderna redovisar Blekinge och Kristianstads län. é Lönekostnaderna spelar en relativt stor roll för de totala byggnadskostnaderna eftersom byggnadsverksamheten är betydligt mindre kapitalintensiv än tillverkningsindustrin. Detta beror i sin tur på att de tekniska möjligheterna att ersätta arbetskraften med maskiner är begränsad inom byggnadsverksamheten. Regionala skillnader i byggnadsarbetarnas produktivitet, mätt som produktionsvolym per byggnadsarbetare, är därför av betydelse för en analys av regionala skillnader i byggnadskostnaderna. Storstadsregionerna uppvisar lägre produktivitetsvärden, men är betydligt mer För en närmare diskas. beroende 51° aV detta Se avsnitt av byggnadsobjektens storlek än övriga regioner. 52 Skillnaderna i byggnadskostnaderna mellan de norra och södra delarna av landet torde framför allt bero på sämre markförhållanden, högre krav på 2 Västerbottens, Kopparisolering och kortare byggnadssäsongi de norra delarna av landet. bergs, Alvsborgs, Malmöhus.

156 Produktionskostnader och regionala produktionssystem

Byggnadsverksamhet

ARBETSKRAFT OCH KAPITAL MALMo/Luuq OCH KAPITAL . TRELLEBORG

A_°R°EG“,*3°N

A-nEcloN

i

så 32 l

EGNA EGNA 38 s 50 LÄNET 50 LÄNET

32%. sm

9 9 Uvn. sm

33 3a 821%

ÖVRIGA 337

“VRLANDET

SEKT. 9 mmm 33?

gå?? HLANDET 53

SEKT* UTLANDET EXPORT

gg/Qi

KOSTNADERrön KOSTNADER- ARBETSKRAFT ARBETSKRAFT OCH KAPITAL OCH KAPITAL ; KOPPARBERGS sxgLLgrrgA LAN A-nEGIoN i J ll

so EGNA 59W* ä LÄNET 37 LÄNET 23 §2 so °° 9 n. S EKT ÖVR SEKT. SEK Om. SEKT.

få??? 332

UVR 31 so 33?

SEKT LASIIJETA

ovn. uvn.

sem av? |

SEKT Sen_ ,

Figur 7:2 Byggnadsverk- textil-, konfek- annan tillverksamheten i fyra regioner. tions- och lä- ningsindustri 39 Fördelning av inköp och derindustri 32 byggnadsverkförsäljning, 19 70. trävaruindustti 3 3 samhet 50 massa- och pap- uppdragsverk- Anm. samhet 832 persindustri, gra- Siffrorna i figuren anger ñsk industri 34 offentlig förbranschkod enligt Svensk kemisk, gummi- valtning och Näñngsgmnsindelning (SNI) varu- och plastin- andra tjänster 9 bransch SNI-kod dustri 35 jord- och skogs- jord- och stenbruk l 1-13 varuindustri 36 gruvor och mi- jäm-, stålv och neralbrott 2 metallverk 37 livsmedels- och verkstadsvarudryckesvaruin- industri 38 dustri 31 Källa: Leveransenkäten.

Tillverkningsföretagens produktionsförhállanden 157

I kapitel 3 diskuteras hur företagen ingår som delar i ett produktionssystem. I föreliggande kapitel återges motsvarande uppgifter om byggnadsföretagens inköp och försäljning, regionalt och sektoriellt fördelade, i några av de studerade regionerna. Som ett genomgående drag framstår den utpräglade regionala förankring som byggnadsföretagen uppvisar såväl på inköps- som på försäljningssidan.

SOU 1974: 3

IV och sektors

Företagsservice offentlig

produktionsförhållanden

8 Produktionskostnader och utbud av

företagsservice

En väsentlig skillnad föreligger vid analys av produktionsförhållanden inom tillverkningsindustrin, byggnadsverksamheten och tjänstesektorerna. Inom de förra är det möjligt att som mått på produktionens omfattning använda sig av fysiska uppgifter om produktion iton, m3 o. dyl. Några speciella svårigheter föreligger inte heller vid en övergång mellan sådana fysiska mått och monetära termer. För tjänstesektorerna föreligger inte samma möjligheter att överföra uppgifter om t. ex. produktivitet från fysiska till monetära enheter. För den offentliga sektorns produktion tillkommer problemet 3 att denna produktion oftast inte är prissatt i monetära mått. Dessa mätproblem innebär emellertid inte att någon skarp gräns kan dras mellan de i olika sektorerna vid en ekonomisk analys. Efterfrågeförhållanden, faktorutrustning och produktionsteknik är avgörande för utformningen av tjänstesektorernas produktion likaväl som för de varuproducerande sektorernas. Frågan om alternativa mätmetoder vid analys av tjänstesektoremas produktionsförhållanden ägnas särskild uppmärksamhet i kapitel 9. En viktig skillnad mellan varuproduktion och tjänsteproduktion är emellertid att den senare i större utsträckning måste produceras i den region där den konsumeras. Detta gälleri särskilt hög grad de offentliga tjänsterna. Den privata tjänsteproduktionens förhållanden i detta avseende analyseras i föreliggande kapitel med uppgifter om företagsservicens regionala försäljnings- och inköpsmönster. I kapitlen 3 och 6 analyseras olika faktorer av betydelse för företagens produktionskostnader. Av de uppgifter som lämnas i kapitel 6 framgår det bl. a. att industrin i storstäderna uppvisar produktivitetsfördelar i förhållande till industriföretag i andra delar av landet. Även sedan hänsyn tas till faktorer som stordriftsfördelar och mekaniseringsgrad kvarstår produktivitetsfördelarna för industrin i Stockholmsregionen. Flera förklaringar till detta kan anföras. Den gemensamma resursanvändningen för många storstadslokaliserade företag innebär ett högre kapacitetsutnyttjande av vissa gemensamma resurser. Möjligheterna till ett resursbesparande samarbete är också stora när det gäller tjänsteproduktion. Inom denna sektor är produktionen nämligen mindre låst till en given form på slutprodukten, serviceutbudet, än inom de varuproducerande näringama.

160 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Tabell 8.1 Regional fördelning av företag och anställda 1970 för olika typer av uppdragsverksamhet (procent)

Näringsom råde Riksområde (SN I)

AB CDTUE FGHI KLM NOPR SWX YZ AC, BD Summa % % % % % % % % % Antal

Juridisk och kam eral uppdragsverksamhet (83210, 83220) Företag 27 13 8 16 18 9 4 5 100 2 944 Anställda 38 11 7 13 17 7 3 4 100 8 837

Drivande av datorcentra.l (83 230) Företag 48 10 4 6 16 2 2 2 100 203 Anställda 61 6 2 7 17 3 8 1 100 3 632

Arkitektkontor, byggkonsultbyråer (8324 1) Företag 39 11 7 12 16 7 4 4 100 2 288 Anställda 49 8 4 10 17 5 3 4 100 21 413

Andra tekniska byråer och anslutna (83249) Företag 38 ll 6 13 18 7 3 4 100 1 445 Anställda 43 14 5 10 16 7 2 3 100 9 541

Annons-, reklam- o. marknadsundersöknverksamhet (8 325 0) Företag 54 7 3 12 17 3 2 2 100 985 Anställda 67 4 2 10 14 2 - 1 100 7 002

Övrig uppdragsverksamhet utom bevakningsrörelse (8 3291, 83292, 83299) Företag 48 10 4 13 16 5 1 3 100 1 322 Anställda 61 6 2 10 16 2 1 2 100 5 960

Maskinu thyrningsrörelse (83 300) Företag 28 17 4 13 23 7 4 4 100 178 Anställda 53 10 2 11 18 2 3 l 100 3 148

Källa: Bearbetning av SCB :sföretagsregister.

En stor del av företagsservicen sker i form av kontakter och informationsutbyte mellan olika tillverkningsföretag. Vid en analys av företagsservicens betydelse för produktionskostnaderna i en region är det av stort värde att känna till relationen mellan de tjänster som bjuds ut av serviceföretagen och de tjänster som består av informationsutbyte mellan tillverkningsföretag. Det förra tjänsteutbudet är relativt enkelt att informera sig

Företagsservice och offentlig sektors produktionsförhállande 161

om, medan den senare formen för utbyte är svårare att uppskatta. De kartläggningar av företagens leveransströmmar och personkontakter som redovisas i kapitlen 3-5 kan emellertid ge en antydan om serviceutbytet mellan industriföretag. I bilagorna 8 och l0 lämnas ytterligare uppgifter om detta. l föreliggande kapitel begränsas framställningen till den service som köps från företag som specialiserat sig på uppdragsverksamhet. Denna verksamhet har varit mycket expansiv under de senaste 5 - l 0 åren. Uppgifter om den regionala fördelningen vad gäller antalet arbetsställen och sysselsatta inom olika former av uppdragsverksamhet återges i tabell 8.1 . Storstadslänen intar en dominerande ställning. Detta gäller framför allt Stockholms län. För en utvärdering av företagsservicens betydelse för produktionskostnaderna i olika delar av landet är det nödvändigt att ge en detaljerad bild av uppdragsverksamhetens lokalisering. Den bör bl. a. omfatta en utvärdering av vilken omfattning marknadsunderlaget har för olika serviceformer.

8.1 Utbud av företagsservice

Kartläggningar och analyser av den lokala, regonala och nationella avsättningen för olika former av företagsservice visar vilka serviceformer som kan utvecklas spontant i olika regioner och ortstyper. Slutsatser om dessa förhållanden bör kunna dras på grundval av uppgifter om den förväntade utvecklingen av olika regioners produktions- och näringslivsstruktur. Uppgifter om industrisektorernas inköp av företagsservice bör också kunna användas liksom uppgifter om nödvändigt marknadsunderlag för serviceföretagen. För att klarlägga i vilken utsträckning olika former av företagsservice försäljs och köps på den lokala, regionala och nationella marknaden har produktionskostnadsgruppen genomfört en särskild enkätundersökning till serviceföretagen. Uppläggningen av den undersökningen följer i huvudsak den i kapitel 3 redovisade enkätundersökningen till industriföretagenJ Från bearbetningen av produktionskostnadsgruppens serviceenkät för Malmö kan nämnas att serviceföretagens försäljning av företagsservice är relativt väl spridd inom den egna regionen och de närmaste grannregio- 1 Serviceföretageni nerna. Detta framgår bl. a. av figur 8: l som visar försäljning av Västerbottens, Kopparföretagsservice från Malmöregionen. En stor del av kunderna återfinns bergs, Älvsborgs och inom Kristianstads Malmöhus län tillfrågades och Kronobergs län samt vissa delar av Blekinge. Även om namn och lokaliseom täckningsgraden är något lägre i landets mellersta delar tycks fältets ringsort för sina 15 utseende väl överensstämma med det i kapitel 5 beskrivna största kunder och tidigare leverantörer. Dessutom fördelningsmönstret för industrins försäljning av varor. Gränsen mot ombads företagen ange Norrland och svaghetszonerna i södra och mellersta Sverige är i stort sett vilken typ av företagsdensamma? service som levereras till olika kunder. För Kopparbergs län gäller att drygt hälften av de specificerade leveranserna går till arbetsställen inom den egna regionen. Endast en 2 femtedel av leveranserna går utanför det egna länet. Stora skillnader råder En utförlig redogörelse för detta lämnas i bidradock mellan företag i de olika regionerna. Medan t. ex. serviceföretagen i get från H. Bylund-T. Ek Avesta- och Ludvikaregionen har omkring hälften av sin kundkrets utom ibilaga 10.

162 Produktianskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

.K

:\

“u-o-ümy.

\.. x i: *-

:_-o-.___,.ru-o.,,.-n\.__

\.__,z

;LnlnnnnnnnnnnnnlntnnII141111111111111111|IA1AA|A

\__O\.J_,-G\

n”vuvuuuuuuvvvvvvrvvuuvuu-vuvvuvuvvvrruuuuuuvuuuvvu

Figur 8:1 Regional fördelning av serviceföretagens försäljning I 9 70. Malmö /Lund/Trelleborg A-region

Källa: Serviceenkäten

SOU 1974: 3 Företagsservice och offentlig sektors produktionsfärhållande 163

men REGION Figur 8 :2. Regional fördelning av serviceföre-

Falun - Borlänge m ÖVRIGALÄNET

Avesta ragens försäljning i \ STORSTADSREGIONERNA Ludvika Kopparbergs län år 1970. ÖVRIGA LANDET Procent. Mora [:] Källa: Serviceenkäten.

länet utnyttjas serviceutbudet i Mora till över 90 procent av kunder inom den egna kommunen och uteslutande inom länet. Främsta orsaken till detta torde vara att regiongränserna inte ger lika stora omland för respektive utbudsorter. Studeras nämligen leveransströmmarna inom länet närmare framkommer ett i huvudsak likartat regionalt mönster för varje kommun. I en någorlunda fullständig analys av serviceutbudet i olika delar av landet bör de olika formerna av uppdragsverksamhet särskiljas. De har helt olika funktioner för företag som utnyttjar servicen. En grov gruppering av de olika formerna för uppdragsverksamhet kan görasi t. ex. de tre huvudtyperna ekonomisk/administrativ, teknisk och försäljningsteknisk service. I figur 8:3 redovisas uppgifter om försäljning av de tre huvudtyperna av företagsservice från serviceföretag i Kopparbergs län. Om man bortser från försäljning av service till Stockholm så har de tekniska tjänsterna en större geografisk spridning än deekonomiskt/ administrativa. Det skulle till en del kunna förklaras av att de tekniska tjänsterna är mer differentierade och därför på vissa områden förutsätter ett större marknadsunderlag.

I tabell 8.2 redovisas uppgifter om den regionala fördelningen av

teknisk uppdragsverksamhet för samtliga de regioner som intensivstuderats. Materialet understryker att de tekniska konsultföretagen har en relativt stor regional spridning i sin försäljning. Inom denna grupp av serviceföretag återfinns såväl de regionalt sett väl spridda konsultema till byggnadsindustrin som det mycket koncentrerade utbudet av datateknisk service. Detta måste beaktas då de stora skillnader som föreligger i mönstret för t. ex. Kopparbergs län och Skellefteåregionen skall förklaras. Den begränsade regionala avsättning som de tekniska konsultema i Skellefteåregionen uppvisar torde främst bero på det relativt omfattande serviceutbudet i Umeåregionen. Den stora lokala avsättriingen för Skellefteåregionens serviceföretag kan till stor del förklaras av att tillgängligheten till serviceutbud i andra regioner är liten. Närheten till Stockholm och Göteborg gör att de större företagen i Kopparbergs län och Borås A-region tillgodoser en stor del av sina behov av mer kvalificerad service i dessa regioner. Mindre företag i de mer perifera delarna av regionerna Figur 8:3. Regional fördelning av försäljning från olika serviceföretag i Kopparbergs län Ekonomi/com. dr 1970. Teknisk Försüljn. teknisk Anm: Se teckenförklaring till figur 8: 2. 3:53:35 Länet totalt 100 IS S0 25 O Källa: Serviceenkäten.

164 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3 Tabell 8.2 Regional fördelning av avsättningen från tekniska konsultföretag i undersökningsområdena 1970 (procent)

Regionalt (egna länet i övrigt) 3 55 4 7 3 2 Nationellt (landet i

Källa: Serviceenkäten.

köper däremot sin service från Falun/ Borlänge och Borås. Koncentrationen av såväl serviceföretag som övriga företag till Malmö kommun gör att servicen där huvudsakligen får en lokal avsättning. De större serviceföretagens leveranser skiljer sig från de övriga därigenom att de till mindre del svarar för det lokala serviceutbudet, se tabell 8.3. Typiskt för de större serviceföretageni Kopparbergs län är att de leveranser till alla delar av det egna länet, men i mindre utsträckning till hela den nationella marknaden. En orsak härtill är att dessa företag i stor utsträckning har innebär att omlanden

lokalkontori angränsande län, vilket

automatiskt begränsas. Av den totala försäljningen från serviceföretagen i Kopparbergs län går endast 25 procent till industriföretag. Samtidigt kan konstateras att huvuddelen av den service som levereras utom länet går till industrisektorn. Medan t. ex. kundkategorin offentlig förvaltning till praktiskt taget 100 procent finns inom det egna länet levereras cirka 50 procent utanför länet av den service som går till industrin. l motsats till försäljningen till den offentliga sektorn utbjuds således företagens industriservice till ganska stor del på den nationella marknaden.

Tabell 8.3 Regional fördelning av försäljning från serviceföretag i Kopparbergs län indelade efter företagsstorlek 1970 (procent)

Serviceleveranser till Storlek sklass

Källa: Bearbetning vid länsstyrelsen i Falun av serviceenkäten.

sektors 165

SOU 1974: 3 Företagsservice och offentlig produktionsförhâllande

8.2 Efterfrågan på företagsservice

Under senare år har efterfrågan ökat kraftigt. Detta på företagsservice torde bl. a. bero på att många företag inte har möjlighet att ständigt ett växande antal specialister inom den egna organisationens sysselsätta ram. Från tillverkningsindustrins sida visar produktionskostnadsgruppens servicestudie att det är inköp av teknisk service som dominerar stort över de två andra huvudtyperna av service, administrativ och försäljningsteknisk. En större del av industrins inköp av teknisk service sker från andra industriföretag än från företag med enbart service. Serviceutnyttjandet är inte detsamma i alla branscher. Gruvindustri, jäm- och stålindustri samt kemisk industri är servicepappersindustri, Dessa branscher också en hög mekaniseringsgrad. De intensiva. uppvisar främst teknisk service. Någon skillnad mellan stora och små utnyttjar företag föreligger inte. Branschtillhörigheten är sålunda av avgörande betydelse för serviceutnyttjandet oavsett företagsstorlek eller region. Detta illustreras fördelningen av i figur 8: 4 som visar den regionala och sektoriella serviceföretagens försäljning och inköp för några regioner. Det nära till hands att söka förklara skillnader i företagens ligger med att kunskap, motivation och kontakter hos serviceutnyttjande företagsledning och tjänstemannapersonal skiljer sig åt. Arbetsbelastning och ekonomisk situation kan också ha betydelse. Några av dessa faktorer kan belysas med hjälp av de data om utbildningsnivån hos förvaltningspersonalen som insamlats genom den i kapitel 3 beskrivna leveransenkäten. I tabell 8.4 redovisas uppgifter om utbildningsnivån för två branscher med relativt nämligen träindustrin och verkstadslågt serviceutnyttjande, industrin. Företagen har indelats i två grupper. Den första av dessa innehåller där mer än 30% av tjänstemannapersonalen har företag eller utbildning. I den andra gruppen finns övriga gymnasial högre företag. Extern service utnyttjas i avsevärt större utsträckning bland företag hos tjänstemannapersonalen än bland som har en hög utbildningsnivå Det kan tilläggas att serviceutnyttjandet är särskilt högt övriga företag. bland små med hög utbildningsnivå. Speciellt gäller detta företag verkstadsindustrin. Den regionala fördelningen av industrins inköp av service påverkas bl. a. av avstånden till närmaste utbud av de olika servicetyperna. I tabell 8.5 redovisas uppgifter om metall- och verkstadsindustrins inköp av

Tabell 8.4 Serviceinköp per sysselsatt i industriföretag med skillnader i tjänstemännens utbildningsnivå Kopparbergs län år 1970 (tusen kronor)

Företagstyp Träindustri Verkstadsindustri

Käua? Bembetnmgar Vid Företag med hög utbildningsnivå 1,5 länsstyrelsen i Falun av Övriga företag 1,0 serviceenkäten.

166 Produktionskosmader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Uppdragsverksamhet

KOSTNADER ARBETSKHAFT MALMÖ/LUND/ OCHKAPITAL TRELLEBORG BORÅS FÖRSÄLJNING A-REGION A_REGON

KOPPARBEHGS

SEKT. :w ÖVRIGA * å! WR LANDET 50 sekt av SEKT.

Figur 8:4 Uppdragsverksamhet i fyra regioner. Inköp och försäljning, 1970. kemisk, gummi- Anm. Siffrorna i figuren varu- och plastanger branschkod enligt industri Svensk Näringsgrensindel- jord- och stenning varuindustri (SNI) järn-, stål- och bransch SNI-kod metallverk jord- och skogs. verkstadsvarubruk 11-13 industri gruvor och mi. annan tillverkneralbrott 20 ningsindustri liv smedels- och byggnadsverkdryckesvaruin- samhet dustn 31 Partihandel textil-, konfek- uppdragsverktions- och läder- samhet 832 industri 32 Offentlig förvaltträvaruindustri 33 ning och andra massa- och pap- tjänster persindustri, grafisk industri 34 Källa: Serviceenkäten.

sektors 167

SOU 1974: 3 Företagsservice och offentlig produktionsförhállande

Tabell 8.5 Metall- och verkstadsindustrins (SNI-kod 38) i Skellefteå- och Boråsregionerna inköp av företagsservice år 1970

Studerad Regional fördelning A-region av inköp

Lokal och Nationell Stockholm Göteborg Typ av service regional marknad marknad exkl. (egna A- Stockholm o. regioner) Göteborg

Borås 1 (Ekonom/admin. f öretagsservice) 2 (Tekn. uppdragsverksamhet) 3 (Service i försäljnxekniska frågor)

Skellefteå l (Ekonom/admin. företagsservice) 2 (Tekn. uppdragsverksamhet) 3 (Service i försäljn.-tekniska frågor)

Källa: beveransenkäten.

De lokala och regionala inköpens relativa storlek är företagsservice. starkt beroende av avståndet till närmaste storstad. summeras mycket för Boråsregionens lokala och regionala inköp med inköpen uppgifterna från erhålles relationstal som är nästan identiska med Skellef- Göteborg av service inom den egna A-regionen. Detta tyder på att teåföretagens inköp stor del sitt behov av företagsservice i Boråsföretagen till tillgodoser Motsvarande möjligheter föreligger inte för industri- Göteborgsregionen. En viss andel av servicen tillgodoses i företagen i Skellefteåregionen. Stockholm för industriföretag i alla regioner, oavsett om de liggeri Malmö, nära en annan storstad som fallet är för Boråsregionen eller på långt avstånd

från andra större städer, som fallet är för Skellefteâföretagen)

8.3 Sammanfattande bedömning

Tillgången till företagsservice kan anses vara en betydelsfull lokaliseringsfaktor för många företag. Det är emellertid svårt att exakt ange dess betydelse. Detta gäller inte minst teknisk konsultation och överföring av inforockså 1 Detta framgår även av mation om bl. a. ny produktionsteknik. Serviceutbudet är emellertid sikt. Om tillfälliga behov av betydelse för produktionskostnaderna på kort figur 4: 5 i kapitel 4.

168 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

av tjänster kan tillgodoses är det möjligt att undvika överkapacitet inom den egna serviceproduktionen under långa perioder. Utbudet av företagsservice är koncentrerat till de större städerna. Sammanlagt fanns år 1965 ungefär 65 % av alla uppdragsverksamhet i de tre storstadsregionerna. Norrlands andel var vid samma tidpunkt 8 %. knappt Den regionala obalansen i tillgången till företagsservice är sannolikt en direkt följd av att de mest kvalificerade tjänsterna kräver ett betydande marknadsunderlag. De kan därför endast tillhandahållas i de största stadsregionerna. Mer rutiniserad service är däremot relativt jämnt fördelad över landet. Juridiskt och kameral service är t. ex. väl företrädd även utanför storstadsregionema, medan motsatsen gäller för marknadsundersökningsbyråer. Administrativt utvecklingsarbete kan betecknas som en mycket kvalificerad av tjänst. I slutet typ av år 1970 fanns 59 % av samtliga organisationskonsulteri Stockholmsregionen. Den regionala och sektoriella fördelningen av serviceföretagens försäljning och inköp återges för de av

produktionskostnadsgruppen specialstude-

rade regionerna. Inom tillverkningsindustrin är det livsmedelsindustrin, den kemiska industrin, grafisk industri och Verkstadsindustri som är serviceföretagens största kunder. Under senare år har efterfrågan på företagsservice ökat kraftigt. Detta torde bl. a. bero på att många företag inte har möjlighet att ständigt sysselsätta ett växande antal specialisterinom den egna organisationens ram. Serviceföretagen är i princip sj älva utsatta för samma problem. De enskilda serviceföretagen kompletterar vid behov sina resurser hos varandra. Detta utgör en parallell inom tjänstesektom till de produktionssystem inom industrin som analyseras i kapitel 3. Serviceföretagens koncentration till större stadsregioner kan sålunda vara orsakad av att man där har goda möjligheter att komplettera sina resurser, vilket ger låga produktionskostnader. Samtidigt medför de goda kommunikationerna till dessa regioner att tillgängligheten till dem är god. De bearbetningar som här presenteras tyder på att kvalificerad företagsservice är hårt knuten till storstadsregioner och då framför allt Stockholmsregionen. önskemålet om att även nå marknader utanför Stockholmsområdet har lett till etablering av filialkontor. En viktig anledning till detta torde vara att man på så sätt bättre kan informera potentiella kunder om sin verksamhet. En möjlig väg för att skapa en bättre regional balans med avseende på tillgången till företagsservice kan följaktligen vara att stimulera filialutläggnin g av serviceföretag.

SOU 1974: 3

9 Kostnaderna för kommunal tjänste-

produktion

Av Börje Tallroth

9.1 Inledning

9. l. 1 Synsätt för offentlig tjänsteproduktion systematiskt mellan Skiljer sig kostnaderna olika ortstyper? Vilket behov av utbyggnad av den offentliga sektorns verksamhet i olika regioner föreligger på kort och lång sikt? Föreligger ledig inom den offentliga sektorn i vissa regioner? Den offentliga sekkapacitet torns stora betydelse som styrande faktor ide regionala utvecklingsförloppen och för samhällsutvecklingen som helhet gör det alltmer angeläget att få svar på dessa och liknande frågor. Kunskapen om kostnads- och efterfrågeförhållanden inom de offentliga verksamheterna äri dag ringa. Inte minst gäller detta i ett regionalt perspektiv. I en studie inom produktionskostnadsgruppens ram har kostnads- och produktivitetsförhållanden i den kommunala tjänsteproduktionen studerats. Huvudsyftet är därvid att analysera sambanden mellan dessa förhållanden och tillhandahållen mängd av olika tjänster. Iregel föreligger ett nära samband mellan prestationsvolymen för olika kommunala verksamhetsgrenar och kommunstorleken (invånarantalet). Studien ger därför även information om kostnader och produktivitet i tjänsteproduktionen i kommuner av olika storlek. I analyserna studeras dels de faktiska kostnaderna per prestationsenhet för kommunal service, dels kostnadsförhållanden som gäller efter det skillnader mellan kommunerna i faktorer som bebyggelsetäthet, driftsenheternas storlek (t. ex. skolstorlek) etc. eliminerats. l detta kapitel redogörs för studiens allmänna uppläggning och viktigare resultat Analyserna avser kostnaderna för att driva existerande kommunala anläggning. Dessa kostnader svarar inte nödvändigtvis mot de framtida kostnaderna, dvs. de som gäller vid utbyggnad av anläggningar för kommunal 1 För en mer utförlig tjänsteproduktion. I studier av regionala utvecklingsförlopp är ofta den redogörelse för denna stusenare typen av kostnader av större intresse. Analyserna bygger på förut- die, se B. Tallroth, Realkapitaltillgångar, kostsättningen att kvaliteten på tillhandahållen service, realkapitalets utnyttnads- och produktivitetsjandegrad m. fl. faktorer inte varierar systematiskt med prestationsvoly- förhållanden inom den mens storlek eller andra förhållanden. Endast den kommunala servicepro- kommunala sektom, Nationalekonomiska duktionens tillgångs- eller utbudssida studeras. Tillgängligheten till service i institutionen vid Uppsala olika typer av kommuner och denna faktors inverkan på de kostnader som universitet, Uppsala 197 2 nyttjaren har att erlägga i form av tid och pengar har inte kunnat studeras. (stencil).

170 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Några mer definitiva slutsatser om kostnaderna för kommunal service i olika typer av kommuner kan därför inte dras på grundval av denna studie enbart. Den analysmetod som tillämpas i den här återgivna studien torde dock medge en mer rättvisande belysning av kostnaderna för kommunal service än mer grova - men ofta använda - mått, t. ex. sådana som baseras på jämförelser av antalet offentligt anställda per invånare i kommuner av olika typ.

9.1.2 Undersökningens uppläggning

För att begränsa antalet kommuner i undersökningen har endast kommuner i vissa storleksklasser medtagits. Nio olika storleksklasser har definierats. Den minsta storleksklassen utgörs av kommuner med färre än 5 000 invånare, den näst minsta av kommuner med 10 000-15 000 invånare, nästa av kommuner med 20 000-25 000 invånare etc. Den största storleksklassen utgörs av kommuner med mer än l 15 000 invånare. (Däri ingår de tre storstäderna.) I syfte att så långt som möjligt eliminera den inverkan, som skillnaderi klimatförhållanden resp. bebyggelsetäthet kan ha på analyserade variabler, har undersökningen begränsats till kommuner, som ligger i Syd- och Mellansverige och som har minst 90 % av befolkningen inom tätbebyggt område. Flertalet kommuner i undersökningen har en befolkningstillväxt om 0-5 % per år. Samtliga kommuner som existerade år 1967 och som vid tillämpande av ovan angivna indelningskriterier kommer att tillhöra någon av de sex största storleksklasserna (dvs. kommuner med mer än 30 000 inv.) ingåri undersökningen. För de övriga (dvs. de tre minsta) storleksklasserna kan undersökningen karaktäriseras som en urvalsundersökning. (F olkmängden den 1.1. 1968 avgör vilken storleksklass en kommun tillhör.) Totalt ingåriundersökningen 75 av de 900 kommuner som existerade år 1967. De undersökta kommunerna varierar storleksmässigt från över 750 000 invånare ned till färre än 5 000invånare. Endast vissa kommunala verksamhetsgrenar analyseras. En princip har varit att beakta endast verksamhetsgrenar för vilka prestationsvolymen relativt lätt kan identifieras och mätas. (Central förvaltning utgör undantag från denna princip.) En andra princip har varit att studera verksamheter som svarar för en förhållandevis stor andel av totala kostnader eller totala l investeringsutgifter. Vidare har möjligheterna För att få en upp- att erhålla uppgifter ur officiom klimatför- ell statistik i stället för genom förfrågan till kommunerna bestämt urvalet av fattning hållandenas och bebyggel- verksamhetsgrenar.: sestrukturens inverkan Undersökningen avser förhållanden år 1967. Valet av undersökningsår på analyserade variabler har dock vissa kommuner har betingats av överväganden som gäller sättet att erhålla statistiska data från norra Sverige resp. för analyserna. De uppgifter som (genom ett frågeformulär) inhämtats dikommuner med lägre berekt från kommunerna avser främst arbetskrafts- och realkapitalinsatseri byggelsetäthet medtagits i undersökningen. Av mot- 2 svarande skäl har vidare Tillsammans svarar de förvaltningsgrenar, som är föremål för analys i denna undervissa mycket snabbt sökning, för 54 % av totala kommunala kostnader exkl. kostnader för hälso- och sjukväxande samt ett antal tillvård samt exkl. kostnader för titlar under vilka ihuvudsak transfereringar redovisas. bakagående kommuner Av totala kommunala investeringsutgifter exkl. investeringar för hålso- och sjukvård medtagits. svarar de studerade verksamheterna för 57 %.

sektors 171

SOU 1974: 3 Företagsservice och offentlig produktionsförhâllande

Flertalet uppgifter har hämtats ur den kommunala tjänsteproduktionen. officiell statistik. Om undersökningen i stället avsett ett senare år hade det varit att avsevärt utvidga uppgiftsinhämtandet från kommunödvändigt nerna.

9.2 Kostnader och produktivitet i den kommunala

tjänsteproduktionen

och inriktning bestäms inom företagssektom av Produktionens omfattning är beredda att ge för sektorns produkter. Den det pris som konsumenterna offentliga sektoms utbud är oftast inte prissatt i monetära mått. Frånvaron inom huvuddelen av den offentliga sektorn är ett av marknadsprisbildning för målet att fördelningen av sektorns tjänster skall följa andra uttryck Inom ramen för detta överordnade mål grunder än köpkraftens fördelning. iproduktionen ett väsentligt mål även för utgör dock kravet på effektivitet de statliga och kommunala verksamheterna. Någon skarp gräns mellan den enskilda och den offentliga sektorn föreligger därför inte. Efterfrågeförhållanden, faktorutrustning och produktionsteknik är avgörande för utforminom såväl enskilda som offentliga sektorn. Iviss ningen av verksamheterna omfattning kan därför samma metoder användas i studier av båda sektorer-

na.

Information om sambandet mellan insats av resurser och den resulterande produktionen av kommunal service kan erhållas genom analys av kostnadsförhållanden och produktionstekniska förhållanden. l analyser av den förra typen mäts uppoffringarna i form av insatta resurser i produktionen med kostnaderna härför. I analyser av produktionstekniska samband studeå ena sidan och insatserna av ras sambandet mellan produktionskapaciteten - å andra olika produktionsresurser - vanligen arbetskraft och realkapital sidan. Ofta mätes här resursinsatserna i fysiska mått (antal arbetstimmar osv.). För vissa kommunala verksamheter studeras här endast kostnadssamsamband samt för en tredje band, för andra endast produktionstekniska såväl kostnads- som produktionstekniska samband. grupp av verksamheter är härvid att studera samband som gäller, då kapaciteten för de kom- Syftet är helt anpassade till rådande efterfrågan. Data för munala anläggningarna existerande för kommunal tj änsteproduktion ligger till grund

anläggningar

för dessa studier. I produktivitets- och kostnadsanalyser fordras uppgifter om produktionsvolymens storlek, insatsen av olika produktionsfaktorer (arbetskraft och realkapital) samt kostnaderna (inklusive korrekt beräknade kapitalkostnader) för undersökta verksamheter. Nedan ges en översikt över på vad sätt dessa variabler kvantifierats i denna undersökning samt över egenska-

per hos dessa data. Kvantifiering av prestationsvolym. Vid analys av produktivitetsförhållanden inom industrin använder man sig av varornas priser för att sam-

l Sambanden har skattats med hjälp av regressionsteknik. I skattningarna av produktionstekniska samband har produktionsfunktioner av s. k. Cobb-Douglastyp använts. I de produktionstekniska analyserna har vidare skattats sambandet mellan dels arbetsproduktiviteten, dels kapitalproduktiviteten å ena sidan och prestationsvolymen samt övriga förklarande variabler för analyserade verksamheter å andra sidan. l kostnadsanalyserna har såväl linjära som logaritmiska samband prövats.

172 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

manväga varugrupper till ett aggregerat produktionsmått, som uttryckt förädlingsvärde. Dessa priser förutsätts ha bildats på marknader som utmärks av fri konkurrens. Om fasta priser används vid sammanvägningen kommer förändringar i värde att svara mot förändringar i fysisk produktionsvolym. Offentliga myndigheters varor och tjänster prissätts i allmänhet inte (på marknader). Ett motsvarande viktsystem för sammanvägning av olika typer av prestationer för offentliga myndigheter saknas därför. Produktivitetsmätningar förutsätter vidare att det är möjligt att identifiera och mäta prestationerna på ett entydigt sätt. Inom den offentliga sektorn är detta ofta ej möjligt. Dessa mätproblem har här förbigåtts genom att begränsa analysen till förvaltningsgrenar för vilka en relativt sett homogen prestationsvolym kan uppskattas samt genom att använda fysiska prestationsmått (levererat antal MWh för elverken etc.). Fördelen med denna metod är att man direkt mäter vad man avser att mäta då man använder sig av värdemått, nämligen den fysiska mängden av en viss vara eller tjänst. En nackdel av den starka uppdelning, som denna metod är svårigheter nödvändiggör, att uttala sig om produktiviteten för en kommuns totala verksamhet. En annan nackdel är svårigheter att lösa de mätproblem som beror av att prestationernas kvalitet inte är lika.

Arbetskraftsinsats. Som mått på arbetskraftsinsatserna iden kommunala serviceproduktionen används totala antalet arbetstimmar inom de olika förvaltningsgrenarna. Uppgifterna har erhållits med hjälp av frågeformulär till kommunerna. För tjänstemän har timantalet beräknats med hjälp av en schablonmetod. (En heltidsanställd tjänsteman anses motsvara l 750 Iårsarbetstimmar.) Realkapitalinsatsen. Brandförsäkringsvärden har använts som utgångspunkt vid beräkning av dels realkapitalvolymen inom vissa förvaltningsgrenar, dels totala realkapitalvolymen inom de i undersökningen ingående kommunerna. Uppgifter om brandförsäkringsvärden har vidare utnyttjats för beräkning av ålderstrukturen för vissa typer av kommunala tillgångar. Uppgifterna har inhämtats genom frågeformulär till kommunerna. l de fall kommunerna hyr realkapitaltillgångar har korrigering härför skett. Inom många förvaltningsgrenar är en stor andel av tillgångarna oförsäkrade. För el-, vatten- och avloppsverk i denna undersökning har kapitalvolymerna beräknats enligt den s. k. perpetual inventory-metoden. Beräkningar av kapitalmängder enligt denna metod innebär att investeringarna i fasta priser under tidigare år i olika typer av kapitalobjekt summeras för det antal år som svarar mot kapitalobjektens livslängd. Det antal år förvilka investeringarna i olika typer av kapitalobjekt kumulerats i kalkylerna i denna undersökning understiger avsevärt de livslängdstal, som vanligtvis antas för motsvarande kapitalobjekt. Beräknade kapitalvolymer kan därför antas underskatta de faktiska kapitalvolymerna. Under den tidsperiod som täcks in i beräkningarna har emellertid de kommunala investeringarna vuxit mycket snabbt. Speciellt gäller detta för de förvaltningsgrenar (el-, vatten- och avloppsverk) och kommuner för vilka kapitalvolymerna beräknats enligt perpetual inventory-metoden i denna undersökning. Graden av underskattning i beräkningarna av faktiska kapitalvolymer blir av dessa skäl förhållandevis I liten. Eftersom metoderna för K ostnadsdata. l kostnadsanalyserna behövs uppgifter om totala kostnaberäkning av bokföringsder inkl. kalkylmässiga eller reala kapitalkostnader för de olika förvaltmässiga avskrivningar och ningsgrenarna. De kapitalkostnader som kommunerna interna poster skiljer sig själva redovisar kan vida mellan kommunerna inte användas, enär dessa uppgifter inte avser reala värden. De reala kapitalkostnaderna kan dessa kostnader ej in- måste därför beräknas med hjälp av någon metod. I den komgå i mått som skall ligga munala finansstatistikens primärmaterial (ur vilket kostnadsuppgifternai till grund för kommunala denna undersökning hämtats) redovisades 1967 kostnader exkl. bokförda kostnadsjämförelser. 1 avskrivningar och s. k. interna poster. Genom att till dessa kostnadsdata

sektors 173

SOU 1974: 3 Företagsservice och offentlig produktionsförhállande

erhålles det kostnadsbegrepp som addera beräknade reala kapitalkostnader är relevant i analyserna. användes den s. k. annuitetsmetoden. I kapitalkostnadsberäkningarna och räntekostnaderna är Denna metod innebär att summan av avskrivningskonstant under kapitalobjektens livslängd. Avskrivningamas andel av denna summa ökar dock över tiden. Till grund för beräkning av avskrivningarna dels beräknade återanskaffningsvärden för kapitaltillgångar inom ligger verksamhetsgrenarna, dels antaganden beträffande livslängd (avskrivnings-

tid) för motsvarande tillgångar.”

9.2.1 Cen tral förvaltning

kan ses som ett lednings- och serviceorgan för Den centrala förvaltningen övriga verksamhetsgrenar inom en kommun. Det är inte möjligt att erhålla för denna Verksamhetsgren. l avsaknad av detta ett prestationsvolymmått relateras i stället här kostnaderna för central förvaltning till det totala bei kommunen. Resultatet av genomförda kostnadsbefolkningsunderlaget redovisas i sammanställd form i tabell 9.1. Kommunerna i de två räkningar minsta storleksklassema uppvisar kostnadsbelopp som avsevärt överstiger

genomsnittet för samtliga kommuner. med en befolkningstillväxt mellan 0 I tabell 9.1 ingår enbart kommuner i undersökningen med en tillväxttakt och 5 % per år. För sju kommuner 5 % per år utgör enligt genomförda beräkningar kostnaderna överstigande 103 kr. För de tre storstäderna är enligt gjorda kalkyler motper invånare svarande kostnader 52 kr. Storstädema redovisar således mycket låga kostför central sammanställnader per invånare förvaltning. Några speciella kostnader för denna förvaltningsgren har ningar av Norrlandskommunernas inte gjorts. Sambandet mellan totala kostnader för central förvaltning och variablerna invånarantal har skattats Enoch befolkningstillväxttakt ianalyserna. ligt resultatet i den skattning, som gav bästa anpassning till givna data, föreinom central förvaltning. (En fördubbling av invåligger stordriftsfördelar 1 medför att kostnaderna ökar med ca 85 %.) Vidare framkom att Antagandena om narantalet ökar med befolkningens tillväxttakt, aVsmVninêstidef har hämkostnaderna för central förvaltning .. . ,, _, . . __ ,. tats från C.O. Cederblad, men att okningstakten ar avtagande. En förklaring till detta ar att vaxande Realkapital och avskrivmedför behov av resurser inom den centrala förvaltningen för ning, Stockholm 1971. befolkning

Anm. Siffror inom paren- , _, _, _ _ tes iden vänstra kolum- 9.1 Kostnader per invånare for central förvaltning i utvalda kommuner . nen anger antalet obsewa_

?âgâll tioner. Endast kommuner

med en befolkningstill- Antal invånare Kostnad/invånare (kronor) växt mellan 0 och 5 % per år ingår i materialet. De tre storstäderna ingår ej.

Källor: Frågeformulär, Kommunernas finanser Samtliga kommuner 86 (SOS), Årsbok för Sveriges kommuner (SOS).

174 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

att planera för befolkningsexpansionen. Förvaltningsfunktioner som i mindre kommuner handhas av den centrala förvaltningen handhas i större kommuner ofta direkt av den Verksamhetsgren som funktionen avser. l vilken grad här erhållna resultat beror av reella stordriftsfördelar samt i vilken grad de kan förklaras av skillnader i organisationsprinciper mellan kommunerna har inte närmare undersökts.

9.2.2 Brand- och am bulansväsendet

Som mått på prestationsvolym inom brand-och ambulansväsende används

här antalet utryckningarl. l syfte att erhålla homogena

prestationsmått analyseras kommuner med brand- och ambulansväsende för sig och kommuner med enbart brandväsende för sig.

Erhållna mätresultat för analyserade variabler redovisas i sammanställd form för brand- och ambulansväsende i tabell 9.2 och för brandväsende enbart i tabell 9.3. För såväl brand- och ambulansväsende som brandväsende enbart föreligger samband mellan storleksklass och kostnader samt produktivitet. Kostnaden per utryckning sjunker kraftigt med storleksklassen

(prestationsvolymen). Såväl arbets- som kapitalproduktiviteten stiger starkt med storleksklassen. (Sånär som på två undantagi tabell 9.3 .) De tre storstäderna ingår ej i de uppgifter som här redovisas. Kostnaden

per utryckning för brand- och ambulansväsende för dessa kommuner är enligt särskilda räkningar 286 kr., dvs. hälften av motsvarande för belopp samtliga kommuner i tabell 9.2. Jämfört med motsvarande genomsnittsvärden för samtliga kommuner uppvisar de tre storstäderna 38 % högre arbets-

produktivitet och 21 % högre kapitalproduktivitet.

Tabell 9.2 Kostnads- och produktivitetsförhållanden inom brand- och ambulansväsendet i utvalda kommuner 1967 Källor: Frågeformulär, Statens brandin spektion Prestationsvolym Styckkostnader Arbetskraftens Realkapitalets (primäruppgifter), SCB :s (Antal utryckikronor per genomsnittspro- genom snittsprokommunala finansstatiningar) utryckning duktivitet duktivitet stik (primärmaterialet). (lndexenheter) (lndexenheter)

Anm: Arbetskraftens 10 000- ( 3) 228 134 209 genomsnittsproduktivitet 2500-10000 ( 8) 520 lll 81 har beräknats som antal - 2500 ( 9) 716 79 80 uttryckningar per l 000 arbetstimmar samt realkapitalets genomsnitts- Samtliga produktivitet som antal kommuner (20) 565 100 100 utryckningar per l 000 kr. realkapitalinsats. Sål väl arbets- som kapital- Utryckningar på grund av falskt alarm har inte medtagits. Från principiell synpunkt produktiviteten redovisas måste det använda prestationsvolymmåttet (antalet utryckningar) anses vara ett falskt här uttryckta i indexenmått. Ett korrekt mått på brandförsvarets prestationsvolym i en kommun är värdet heter. Index för samtliga av förhindrad skadegörelse genom brand, dels genom ingripande då brand utbrutit, kommuner = 100. Värden dels genom förebyggande åtgärder (effektiv kontroll av att enskilda individer och inom parantes i tabellen företag efterlever gällande brandskyddsbestämmelser). Svårigheten att kvantiñera anger antal observationer. detta ideala prestationsvolymmått är uppenbar.

Företagsservice och offentlig sektors produktionsförhâllande

SOU 1974: 3

inom brandväsendet i utvalda Tabell 9.3 Kostnads- och produktivitetsförhållanden kommuner 1967

Styckkostnader Arbetskraftens Realkapitalets Prestationsvolym ikronor per genomsnittspro- genomsnittspro- (Antal utryckduktivitet duktivitet ningar) utryckning (lndexenheter) (lndexenheter)

5 590 92 100 80- 6 131 170 183 40-80 9 399 69 68 20-40 15 717 27 35 -20

Samtliga 8 809 100 Källor och anm. Se takommuner (33) bell 9.2.

Ett genomgående resultat i de statistiska analyserna är att stordriftsförinom såväl brand- och ambulansväsende som brandväsende delar föreligger enbart. gäller enligt vissa kostnadsanalyser att en fördubbling Exempelvis att totala kostnaderna för brandväsende av prestationsvolymen medför t ökar med ca 75 % samt med mindre än 50 % för brand- och ambulansväsende. Skattningarna av produktionstekniska samband anger att såväl arbetskrafts- minskar med som realkapitalbehov per prestationsenhet Förekomsten av stordriftsfördelar inom brandökad prestationsvolym. kan förklaras av att efterfrågan på de tjänster som och ambulansväsendet tillhandahåller är betingad av osäkerhet. En ökad efdessa verksamheter i en terfrågan pâ brandbekämpning på grund av ökat befolkningsunderlag kommun att med större säkerhet skatta den s. k. sannolikgör det möjligt och därmed bättre förutse behohetsfördelningen för denna efterfrågan verksamheten. Så kan t. ex. antalet brandbilar vid vet av resurser inom brandstationer inom en kommun ökas mindre än proportionellt mot ök-

ningen i invånarantalet om graden av skydd mot brand skall hållas kon-

stant.

9.2.3 Eldistributionen

Som mått på elverkens prestationsvolym används totala energiomsättningförutsättning att dessas verksamhetsområde endast en, mätt i MWh. Under omfattar leverans av elkraft föreligger inga kvalitetsproblem på utbudssi-

dan. Mätresultat för elverken redovisas i tabell 9.4. Elverken har indelats ifem

storleksklasser efter prestationsvolym. Den största storleksklassen utgöres av elverken i de tre storstäderna. Något samband mellan kostnads- och pro-

duktivitetsvärden å ena sidan och prestationsvolym å andra sidan framgår inte av tabellen. Den minsta storleksklassen uppvisar ogynnsamma värden och låg arbetsproduktivitet. Storstadselverken med höga styckkostnader som är avsevärt lägre än genomsnittet för uppvisar produktivitetsvärden samtliga elverk men redovisar samtidigt näst lägsta värdet för styckkostnaderna. I regel svarar låga produktivitetsvärden mot höga styckkostnader.

176 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Anm.: Arbetskraftens Tabell 9.4 Kostnads- och produktivitetsförhållanden inom eldistributionen i utvalgenomsnittsproduktivitet da kommuner 1967 har uttryckts i MWh/arbetstimme och realkapitalets genom snittsproduk- Prestationsvolym Styckkostnader Arbetskraftens Realkapitalets (Levererat antal ikronor per tivitet i MWh/krona real- genomsnitts- genomsnittspro- MWh) MWh produktivitet duktivitet kapitalinsats. Såväl arbetssom kapitalproduktivi- (lndexenheter) (lndexenheter) teten redovisas häri indexenheter. lndex för 800- 77 63 samtliga kommu- 200-800 110 106 ner = 100. Värden inom 100-200

Källor: Frågeformulär, Svenska elverksförening- Samtliga ens statistik driftsåret elverk 1967, SCB :s kommunala f inansstatistik (primärmaterialet).

Det resultat som här erhålles kan förklaras av att elverken inte betalar samma pris vid inköp av råkraft. Skattningar av kostnadssamband anger att det inte föreligger stordriftsfördelar i eldistributionen. Analysen av produktionstekniska samband, däremot, anger att stordriftsnackdelar föreligger inom eldistributionen. Dessa nackdelar är dock inte särskilt kraftigt markerade. Enligt dessa skattningar svarar vidare ökad förbrukning per abonnent mot lägre kostnader per MWh vid distributionen av elkraft. Realkapitalets åldersfördelning och utnyttjandegrad kunde inte i någon skattning visas ha inverkan på produktions- och kostnadsförhållanden i distributionen. Det pris som de större elverken betalar för inköpt råkraft är ofta lägre än det som de mindre elverken betalar. Samtidigt utgör råkraftskostnaderna en relativt stor andel av elverkens totala kostnader. De motstridande resultaten i kostnads- och produktivitetsanalyserna kan förklaras av dessa förhållanden. Det faktum att styckkostnaderna är enligt kostnadsanalyserna oberoende av prestationsvolymen kan således förklaras av att minskad teknisk effektivitet vid ökad prestationsvolym ofta motvägs av fallande råkraftskostnader per MWh. De senare uppstår på grund av mängdrabatter som större elverk ofta erhåller från elproducenterna. Den osäkerhet som vidlåter kostnadsdata medför att bedömningar av elverkens produktionsförhållanden bör grundas direkt på produktionstekniska data. Den slutsats som dras av här gjorda analyser är att vissa begränsade stordriftsnackdelar råder i eldistributionen.

9.2.4 Vatten- och avloppsverken

Som mått på vattenverkens prestationsvolym används uppgifter om totala vattenförbrukningen inom verksamhetsområdet under året. Avloppsverkens prestationsvolym definieras som renad volym avloppsvatten per år. För avloppsverken medger tillgänglig statistik möjligheten att i analyserna ta hänsyn till prestationsvolymens kvalitetsegenskaper. Anläggningarna indelas i statistiken i tre kvalitetsgrupper, mekanisk, biologisk och kemisk

SOU 1974: 3 Företagsservice och offentlig sektors produktionsförhállande 177

rening. Mer ingående statistisk analys av produktionsförhållandena har gjorts endast för verk med biologisk rening.

Kapitalinsatsen inom såväl vattendistributionen som avloppsreningen kan antas bero av bebyggelsestrukturen inom tätorterna. (Investeringarnai ledningsnät utgör en mycket stor andel av de totala investeringarna för dessa två verksamheter.) Ett mått på bebyggelsetätheten har därför medtagits som förklarande faktor i regressionsanalyserna för vatten- och avloppsverken. För vattenverken medtogs i motsvarande analyser även specifika förbrukningen, dvs. förbrukningen per anslutet hushåll eller företag som förklarande faktor.

Vattenverken. Erhållna mätresultat i studierna av produktivitetsförhållandena inom vattendistributionen redovisas i tabell 9.5. Den största storleksklassen utgörs av vattenverken i de tre storstäderna. Den största och den minsta storleksklassen har lägre värden för arbetsproduktiviteten än övriga storleksklasser. Skattningar anger att inga stordriftsfördelar föreligger i vattendistributionen efter det att inverkan av skillnader i specifik förbrukning och ledningslängd per person eliminerats. Däremot är det möjligt att erhålla stordriftsfördelar och sänkta styckkostnader genom ökad specifik förbrukning. Analyserna anger vidare att om bebyggelsetätheten - mätt i form av ledningslängd per abonnent - ökar så kan ledningsnätet för vattendistributionen effektivare. Den rätt uppenbara slutsatsen av Anm.: Arbetskraftens utnyttjas betydligt genom snittsproduktivitet

dessa analyser är således att vattendistributionen är billigare i orter som do-

har definierats som distrimineras av flerfamiljshus än i orter som domineras av småhus och egnabuerat antal m3 vatten per hemsområden. arbetstimme och kapitalets genom snitt sproduk- Arbets- och kapitalproduktiviteten ökar enligt tabell 9.5 grovt sett med tivitet som distribuerat prestationsvolymen och kommunstorleken. Enligt analyserna beror detta antal m3 vatten per inte av kommunstorleken i sig, utan av hög specifik förbrukning och hög l 000 kr. irealkapitalinmed mindre kommuner. sats. Uppgifter inom bebyggelsetäthet i större kommuner jämfört parentes anger antalet observationer.

Källor: Frågeformulär, Svenska vatten- och av loppsverksföreningens Tabell 9.5 Produktivitetsförhållanden i vattendistributionen för utvalda kommu- statistik, SCB :s kommunala finansstatistik (priner 1967. (Index för samtliga vattenverk = 100) märmaterialet).

Prestationsvolym Arbetskraftens Realkapi- Specif ik Led- (Distribuerad genomsnitts- talets förbruk- ningsvatten i produktivitet genom- ning längd i

vogym

m ) snittspro- (ko nsum- meter duktivitet tion per abonnent abonnent)

30 000- ( 3) 377 5 000-30 000 (18) 398 l 000- 5 000 (19) 386 - 1000 (10) 283

Samtliga vattenverk (50) 3 73

178 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Tabell 9.6 Produktivitetsförhållanden i avloppsreningen i utvalda kommuner 1967. Anm.: Arbetskraftens (Index för samtliga avloppsverk = 100) genomsnittsproduktivitet har beräknats som renad volym vatten (m ) per ar- Prestationsvolym Arbetskraftens Realkapitalets Ledningsbetstirnme och kapitalets (Renad volym av- genomsnitts- genom snitts- längd i produktivitet som renad loppsvatten) produktivitet produktivitet meter per volym vatten per abonnent l 000 kr. realkapitalin-

SCB (primärmaterial), Svenska vatten- och av- Samtliga avloppsverksföreningens loppsverk (25) 100 100 5,3 statistik 1966 och 1967.

Avloppsverk. I tabell 9.6 redovisas produktivitetsförhållanden för av-

loppsverk med biologisk rening. I den största storleksklassen ingår endast

en observation (Malmö kommun). Om denna storleksklass så undantas, ökar såväl arbets- som kapitalproduktiviteten med anläggningsstorleken.

Enligt analyserna föreligger en svagt markerad tendens till stordriftsför-

delar för avloppsverken efter det skillnader i ledningslängd per person elimi-

nerats. Vidare svarar ökad bebyggelsetäthet mot ökad produktionskapacitet. Förhållandet att faktiska värden för såväl arbets- som kapitalprodukti-

viteten för avloppsverken ökar med prestationsvolymen (grovt sett kom-

munstorleken) förklaras enligt resultaten idessa analyser inte av stigande

prestationsvolym i sig utan av att bebyggelsetätheten (mätt som lednings-

längd per abonnent) ökar samtidigt med prestationsvolymen. Uttryckt i

kostnadstermer anger analyserna att förhållandevis låga faktiska kostnader

per prestationsenhet i avloppsreningen för större kommunerinte förklaras av kommunstorleken i sig utan av den större bebyggelsetäthet som utmär-

l ker större kommuneri jämförelse med mindre. Syftet med att använda detta mått på kommunernas resursinsat ser för 9.2.5 Grundskoleväsendet grundskoleväsendet är att undvika att skillnader i reinver- Som mått på prestationsvolym inom grundskoleväsendet används antalet dovisningsprinciper kar på resultaten i analy- elevdagar. Detta mått utgör en grov approximation av vad man egentligen serna. Nackdelen med att vill mäta, nämligen antalet kunskapsenheter som eleverna tillgodogör sig. basera analyserna på ett sådant totalkostnadsmått Undervisningen på grundskolenivå är starkt reglerad av statliga förordär svårigheter att närmare ningar. Kommunernas valfrihet vad gäller undervisningskvalitet är tämligen utreda orsakerna till evenliten. För en given årskurs kan eventuella skillnader mellan olika kommuner tuella skillnader i kostnader per elevdag mellan oli- vad gäller undervisningens kvalitet därför bortses ifrån. De totala resursinka typer av kommuner. satserna för grundskoleelever har beräknats att fördela andelar av genom Av detta skäl har även kostnader, arbetskrafts- och realkapitalinsatser, som redovisas under titlarkostnads- och produktionsförhållanden inom na Skoladministration, Lokaler och inventarier för skolväsendet, Skolmål-

var och en av verksamhe- tider samt Skolskjutsar och inackordering på titeln Grundskola/folkskola terna Skolmåltider, etc. Uppmätta kostnads- och produktivitetsvärden för olika analyserats. Av utrym- kommungrupper messkäl återges ej här återges i tabell 9.7. I den största storleksklassen bl. a. Västerås och ingår resultaten i dessaanalyser. Uppsala kommuner. Kostnaderna tabellen förhållandeper elevdag är enligt

sektors 179

SOU 1974: 3 Företagsservice och offentlig produktionsförhâllande

Tabell 9.7 Kostnads- och produktivitetsförhållanden inom grundskoleväsendet i utvalda kommuner 1967

Styck- Arbetskraftens Realkapitalets Skolornas Prestationsvolym (l 000-tal elev- kostnader genomsnittspro- genomsnittspro- genomi kronor duktivitet duktivitet snittsdagar) (lndexenheter) (Indexenheter) storlek per elevdag (Elever per skolenhet)

Samtliga kommuner (43) 22 100 100

Anm.: Arbetskraftens här i indexenheter. Index Källor: Frågeformulär, för samtliga kommuner = SCB :s kommunala finansgenomsnittsproduktivitet har defmierats som antal 100. Uppgifter inom statistik (prirnärmateriaelevdagar per timme ar- parentes anger antalet let), SCB. Statistiska medobservationer (kommu- delanden U 1968:2, Årsbetsinsats och realkapitalets genom snittsproduk- ner). Norrlandskommu- bok för skolan. tivitet som elevdagar per ner och de tre storstäder- 1 000 kr realkapitalinsats. na ingår ej i tabell- Såväl arbets- som kapital- materialet. produktiviteten redovisas

vis höga i den minsta storleksgruppen. Denna grupp redovisar även ett lågt

värde för kapitalproduktiviteten och har små skolenheter.

Analyserna av produktionssamband anger minskat kapitalbehov per

elevdag med ökad skolstorlek. Resultaten anger vidare att inga stordrifts-

fördelar föreligger med avseende på prestationsvolymen efter det inverkan

av skillnader i skolstorlek, realkapitalets åldersfördelning och andel gles-

bygdsbefolknin g inom kommunerna eliminerats.

En sammanställning av kostnads- och produktivitetsvärden har vidare

orts för dels de tre storstäderna, dels sex utpräglade glesbygdskommun-

er i Norrland Beräknade värden för dessa kommuner återges i

tabell 9.8. att underlätta mellan olika av I syfte jämförelser typer

kommuner återges även vissa uppgifter som ingår i tabell 9.7 ovan. Enligt den senare tabellen redovisar den minsta storleksklassen 13 % högre 1 De sex kommunerna är kostnader per elevdag, samma värde för arbetsproduktiviteten och 33 % Arjeplog, Hörnefors, lägre värde för kapitalproduktiviteten jämfört med motsvarande värden Korpilombolo, Sorsele, för samtliga kommuner i tabell 9.7. Genomgående svarar låga kostnader Tärendö och Åsele. Dessa Såväl kommuner har samtliga mot höga produktivitetsvärden i de här jämförda kommuntypema. negativ befolkningsutproduktivitets- som kostnadsanalyserna talar för att resursinsatsbehovet veckling. I storlekshänseen viss undervisningsvolym och -kvalitet ende är dessa kommuner per elevdag för att upprätthålla att jämföra med kommuminskar med ökad prestationsvolym (kommunstorlek) upp till prestanerna i den minsta tionsvolymer (kommunstorlekar), som gäller för Malmö och Göteborg. storleksklassen i

förhållande är de mycket stora skillnaderna vad tabell 9.7. En förklaring till detta

180 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

gäller skolenheternas storlek. Storstädema har genomsnittligt sett nästan dubbelt så stora skolenheter jämfört med samtliga kommuner i tabell 9.7.

Den minsta storleksklassen i denna tabell redovisar i sin tur avsevärt

mindre storlek för skolenheterna än genomsnittet för samtliga kommuner. Som tidigare framhållits en klar tendens till föreligger minskning av kostnaderna för grundskoleväsendet med ökad skolstorlek. En andra

förklaring härtill är att andelen glesbygdsbefolkning minskar med ökad

kommunstorlek, vilket medför minskade kostnader per elevdag för bl. a.

skolskjutsan De sex glesbygdskommunerna redovisar extremt ogynn-

samma värden vad gäller behov av resursinsatser för per elevdag grundskoleväsendet. Främsta förklaringama härtill kan antas vara genomsnittligt sett mycket små skolenheter samt mycket höga skolskjutskostna-

der på grund av hög andel glesbygdsbefolkning. Samtliga Norrlandskommu-

ner i denna jämförelse har minskande befolkning. En tredje tänkbar

förklaring är därför Överkapacitet inom skolväsendet (främst då pâ

kapitalsidan) p. g. a. vikande elevunderlag.:

Enligt uppgifterna i tabell9.8 kostnader föreligger höga och låga produktivitetsvärden för vissa starkt expansiva kommuner i Storstock-

h0lmsområdet.3 Detta sett ijämförelse med redovisade värden för samtliga kommuner i tabell 9.7. Speciellt lågt är värdet för arbetsproduktiviteten.

En förklaring till den höga kostnaden för dessa per elevdag kommuner är dyrortsgrupperingens inverkan på lönekostnaderna. Lågt värde för kapitalproduktiviteten kan förklaras av att man på grund av 1 Naturligtvis föreligger förväntningar om fortsatt expansion bygger skolenheterna större än vad inte oberoende mellan skolstorlek och andel de dagsaktuella behoven föranleder och därför får dåligt kapacitetsut-

glesbygdsbefolkning. nyttjande. En andra förklaring är höga byggnadskostnader på grund av

Utpräglade glesbygds- högt löneläge inom byggnadsindustrin. kommuner är mer eller mindre tvingade att bygga ett förhållandevis stort antal små skolenheter, vitt utspridda inom kommunområdet. Anled- Tabell 9.8 Sammanställning av vissa resultat för grundskoleväsendet för olika typer av ningen häl-till är behovet kommu ner 196 7 att hålla skolskjutstransportarna inom rimlig Kommuntyp Styck- Arbetskraftens Realkapitalets Skolornas gelängd. kostnader genomsnitts- genomsnitts- genomsnitts- 2 ikxonor produktivitet produktivitet storlek (Ele- Som framgår av Claes per elevdag (lndexenheter) (lndexenheter) ver per skol- Herlitz bidrag i bilaga 10 enhet) uppvisar vissa tillbakagående kommuner i Kop- Samtliga kommuner i parbergs län jämförelsetabell 9.7 22 100 vis stor mängd realkapi- 100 296 varav minsta stortal i form av skolbyggleksklassen 25 100 nader etc. per grund- 6 7 185 skoleelev. Kostnaderna varav vissa mycket

3 Kommunerna är Jär- Vissa glesbygdskommuner i Norrland 33 71 fälla, Sollentuna, Täby 5 2 10 1 och Österhaninge.

Företagsservice och offentlig sektors produktionsförhâllande 181

9.2.6 Ålderdomshemsvården

Som mått på prestationsvolym inom âlderdomshemsvården används antalet vårddagar. Det använda prestationsvolymmåttet ger ingen information om kvaliteten hos den tillhandahållna vården. Ett riktigare - men knappast mätbart prestationsmått - är producerad mängd av välfärds-

eller nyttoupplevelser för vårdtagarna]

Totala insatsen av olika resurser i ålderdomshemsvård har beräknats på följande sätt: Uppgifter om kostnader exkl. kapitalkostnader, arbetstimmar samt realkapitalvolymer har insamlats för dels Gemensam socialadministration, dels själva ålderdomshemmen. De reala kapitalkostnaderna för dessa två verksamhetsgrenar har beräknats med hjälp av den tidigare beskrivna metoden. För samtliga kommuner har 10% av dels kostnaderna inkl. reala kapitalkostnader, dels antalet arbetstimmar samt dels realkapitalinsatser inom Gemensam socialadministration adderats till motsvarande mått på resursinsatsema för själva âlderdomshemmen.

Kostnads- och produktivitetsförhållanden inom ålderdomshemsvården i olika kommungrupper redovisas i tabell 9.9. Någon tendens till systematisk variation med storleksklassen kan inte utläsas för någon av variablerna. Uppmätta kostnads- och produktivitetsvärden visar god l överensstämmelse. (För flertalet storleksklasser svarar som förväntat låga En kompletterande kostnader undersökning som mot höga värden för arbets- och kapitalproduktiviteten och genomförts i syfte att få vice versa.) en uppfattning om Fullständiga uppgifter har ej varit tillgängliga för de tre storstäderna. kvalitetsegenskaperna hos ålderdomshemsvården i Kostnaden per vårddag är 52 kronor. (Enbart Malmö kommun.) Arbetsolika typer av kommunproduktivitetens värde är ca 30 % högre (uppgifter för Stockholms och er redovisas nedan. Malmö kommuner) och kapitalproduktivitetens värde är ca 25 % lägre (uppgifter för samtliga tre storstäder) än motsvarande värden för samtliga Anm.: Arbetskraftens övriga kommuner i tabell 9.9. genomsnittsproduktivitet har definierats som antal Såväl produktions- som kostnadsanalyserna anger att stordriftsnackvårddagar per arbetstimdelar föreligger inom ålderdomshemsvården sedan inverkan av skillnaderi me samt realkapitalets hemmens genomsnittsstorlek resp. -ålder eliminerats. Dessa nackdelar är genomsnittsproduktivitet dock inte särskilt markerade. Genomförda som vårddagar per kraftigt skattningar anger att 1 000 kr realkapitalinett tämligen starkt samband mellan kapitalbehov per vårddag och storlek sats. Såväl arbets- som kapitalproduktiviteten redovisas här i indexen- Tabell 9.9 Kostnads- och produktivitetsförhållanden inom ålderdomshemsvården i utvalda kommuner 1967 heter. Index för samtliga kommuner = 100. Värden inom parentes anger Prestationsvolym Styck- Arbetskraftens Realkapitalets antalet observationer

tistik, SCB.

182 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

1 för de enskilda ålderdomshemmen föreligger. Genomsnittsåldern kunde inte i någon skattning visas ha inverkan på kostnads- eller produktivitetsförhållanden. Kommunerna har relativt stor frihet att själva avgöra omfattning och kvalitet för ålderdomshemsvården. l de ovan redovisade analyserna har ingen hänsyn tagits till skillnader i vårdens kvalitet vid ålderdomshem i olika kommuner. I exkursavsnittet nedan redogörs för vissa försök att uppskatta åldringsvårdens kvalitet.

Exkurs. Ålderdomshemsvârdens kvalitet inom olika kommuntyper. Ett problem i empirisk analys av kvalitetsproblem är att finna lämpliga kvalitetsindikatorer och att operationalisera dem. Indikatorerna måste kunna mätas på ett relativt enkelt och tillförlitligt sätt. En vanlig ansats i studier av denna typ är att anta att nyare realkapitalföremål är kvalitetsmässigt överlägsna äldre sådana. Ålderdomshemmens ålder i olika kommuner kan således antas ge ett mått på mellankommunala skillnader i vårdkvalitet. Ofta har man i en kommun flera, olika gamla ålderdomshem. Som ett mått på vårdkvalitet har här använts ålderdomshemmens genomsnittsålder inom resp. kommun. Det andra måttet på realkapitalets kvalitet, som använts, är andelen enkelrum i förhållande till totala antalet rum vid ålderdomshem inom varje kommun. Utbildningsgraden för anställda inom ålderdomshemsvård kan antas ge ett annat mått på vårdens kvalitet. Det mått på utbildningsgrad som här använts är antalet arbetstimmar för tjänstemän i förhållande till totala antalet arbetstimmar vid ålderdomshem inom varje kommun. Ju högre värdet för den definierade kvoten är, desto högre antas vårdkvaliteten varas. Det insamlade materialet redovisas i sammanställd form i tabell 9.10. Systematiskt samband mellan vårdkvalitet och kommunstorlek framgår inte av tabellen. De två minsta storleksklassema redovisar en jämförelsevis hög och den största storleksklassen en relativt låg kvalitet på arbetskraftsinsatsen. Nämnda tre storleksklasser har samtliga låga värden för hemmens ålder, men samtidigt låg andel enkelrum. Utan ett viktsystem, som gör det möjligt att väga samman ålder och andel

Tabell 9.10 Några kvalitetsindikatorers värden för ålderdomshemsvården inom olika kommungrupper 1967.

Anm: Tabellen baseras på uppgifter för 55 kommu- lnvånarantal Byggnadernas Andel enkelrum Andel tjänstener och 160 ålderdoms- genomsnitts- av totalanta- män av totalhem. Inga Norrlands- ålder (år) let rum (%) antalet ankommuner ingår i mate- ställda (%) rialet. Endast kommuner

Källor: Frågeformulär, uppgifter från SCB Samtliga kommuner 31 67 26 (primärmaterial).

lDetta resultat stöds av resultat som erhållits i andra undersökningar av ålderdomshemsvården. Se t. ex. S. Tjernström, Kommunala kostnadsstudier. Empiriska uppskattningar av långsiktiga kostnadsfunktioner för vissa kommunala tjänster, EFI, Stockholm 1971 (stencil) samt Svenska kommunförbundet, Ålderdomshem. Samband mellan storlek och driftskostnader, Stockholm 1965.

och offentlig sektors produktionsförhállande 183

SOU 1974: 3 Företagsservice

enkelrum till ett enda mått, är det inte möjligt att göra några utsagor om

realkapitalets kvalitetsegenskaper för dessa tre storleksklasser. Vidare har skillnaderna i vårdkvalitet mellan kommuner som skiljer sig tillväxttakt analyserats. Enligt dessa analyser vad gäller befolkningens markerade skillnader i vårdkvalitet mellan kommuner med föreligger De mycket snabbt växande kommunerna uppvisar olika utvecklingsgrad. för realkapitalet jämfört med mera långsamt växande en hög kvalitet kommuner. har endast ca hälften så samt tillbakagående (Byggnaderna andelen enkelrum är mer än 10 procent högre.) De långsamt hög ålder, växande kommunerna uppvisar ett avsevärt högre värde för arbetskraftsinsatsens kvalitetsegenskaper än övriga kommungrupper. De tillbakagående kommunerna ett mycket lågt värde för arbetskraftens uppvisar kvalitet,

9.3 Kommunernas realkapitaltillgångar

av tjänster i en kommun är av Ett direkt mått på den totala produktionen att erhålla. Omfattningen av den totala skäl som anges ovan inte möjligt måste därför bedömas med hjälp av kommunala tjänsteproduktionen förhållandevis indirekta mätmetoder. l detta avsnitt används grova, kommunalt som mått på utbudet av mängden realkapital per invånare kommunala storlek uppskattas härvid tjänster. Realkapitaltillgångarnas

med hjälp av brandförsäkringsvärderL Vidare utnyttjas här brandförsäk-

för av ålderstrukturen för vissa typer av ringsvärden kartläggning

kommunala tillgångar.

9.3.1 Realkapitalets storlek

Uppgifter om totala mängden kommunalt kapital per invånare ger ett faktiska eller potentiella produktionen av grovt mått på den samlade

kommunala varor och tjänster per invånare. Lokaliseringsbetingelserna

för individer och företag är under i övrigt jämförbara omständigheter

inom en kommun med stor mängd samhällskapital per invånare än bättre per invånare sätts som i en med liten mängd. Om en viss mängd kapital norm för normalt behov av kommunkapital, kan dessa uppgifter ge

indikation på behovet av utbyggnad av den kommunala kapitalstocken.

Uppgifterna kan vidare ge underlag för bedömning av kapitalförluster på

Eventuella sådana förluster är som grund av befolkningsminskning.

1 Kapitaltillgångar som inte är brandförsäkrade fångas inte upp med detta mått. En är oförsäkrade. De hög andel av t. ex. el-, vatten- och avloppsverkens kapitalföremål uppgifter som redovisas i detta avsnitt underskattar därför kommunernas faktiska som är direkt realkapitaltillgångar. Uppgifterna avser vidare enbart sådana tillgångar kommunala stiftelser, kommunâgda. Byggnader och andra tillgångar som ägs av form för tillhandahållandet av tjänster bolag, etc. ingår ej. Även valet av juridisk inverkar således på de resultat som här redovisas.

184 Produktionskostnader och regionala produktionssystem

Tabell 9.11 Realkapitaltillgångarnas värde i kronor per invånare inom olika kommungrupper 1967

Invånarantal Befolkningsförändring 1958-1968 Samtliga kommuner Ökning med Ökning med Negativ bemer än 5 % högst 5 % tolkningsper år per år utveckling

60 000-115 000 - - 6 300 ( 8) 6300 ( 8) 40 000- 55 000 3600 ( 3) 5100 ( 5) 4600 ( 8) 10 000- 35 000

2 700 ( 7) 4 700 (18) 5400ø( 2) 4 200 (27)

5 000 - 3400 ( 9) 4300 ( 5) 3 700 (14)

Samtliga kommuner 2 900 (10) 4 800 (40) 5 000 ( 7) 4 500 (57)

Anm: Endast kommuner belägna i Syd- och Mellansverige ingår i tabellen. Siffror inom parantes anger antalet observationer. storstäderna har ej medtagits i beräkning av uppgifter för samtliga kommuner på den nedersta raden. Källor: Frågeformulär, Årsbok för Sveriges kommuner (SOS).

närmare diskuterasi kapitel 10 ett viktigt kostnadselement i samhällseko- 1 nomisk analys. Uppgifter om kapitalmängd per invånare för olika typer av kommuner redovisas i tabell9.ll. Mängden realkapital per invånare är större i befolkningsmässigt stora kommuner än i små. Resultatet kan förklaras av tröskeleffekter i utbudet av service. Många kommunala tjänster fordrar ett visst minsta befolkningsunderlag för att de skall tillhandahållas. Exempelvis förläggs i allmänhet högstadie- och gymnasieundervisning endast till orter med ett visst minsta befolkningsunderlag inom rimligt reseavstånd. Det låga värde för kapitalmängden som per invånare, redovisas för de mycket snabbt växande kommunerna, kan förklaras av att snabb expansion ofta medför finansiella svårigheter. Tillgängliga resurser används då för finansiering av tekniskt nödvändiga följdinvesteringar till med expansionen förenat bostadsbyggande såsom gator och vägar, el-, vatten- och avloppsverk. Mindre nödvändiga investeringar skjuts på framtiden. Den relativt stora mängd realkapital per invånare, som redovisas för de tillbakagående kommunerna, kan förklaras av att odelbarheter hos flertalet kommunala serviceinrättningar gör att dessa inte kan reduceras i takt med befolkningsminskningen. Kommuner i Norrland ingår inte i det material som redovisas i tabell 9.11. För vissa Norrlandskommuner med färre än 5 000 invånare, som ingår i undersökningen, är värde invånare realkapitalets per ca 6 100 kr. Motsvarande värde för kommunerna i Syd- och Mellansverige är ca 3 700 kr. Delvis kan det höga värde, som dessa Norrlandskommuner uppvisar, förklaras av att de samtliga under den angivna tidsperioden haft

l De uppgifter som här redovisas är av intresse främst för jämförelser mellan enskilda kommuner. För att ge en uppfattning om de kommunala kapitaltillgångarnas absoluta storlek kan nämnas att totalvärdet av brandförsäkrade tillgångar år 1967 för Örebro stad utgjorde ca 690 milj. kr. Motsvarande värde för ett av landets större - LM Ericsson industriföretag (moderbolaget) var samma år ca 670 milj. kr.

SOU 1974: 3 Företagsservice och offentlig sektors produktionsfärhâllande 185

en starkt negativ befolkningsutveckling. Begränsas jämförelsen till kom-

muner i Syd- och Mellansverige som har negativ befolkningsutveckling

blir skillnaden något mindre. Även efter denna Standardisering uppvisar

dock Norrlandskommunerna ca 15 % större realkapitalvolym per invå-

nare än kommunerna i Syd- och Mellansverige.

De tre storstäderna försäkrar inte sina tillgångar utan har interna brandförsäkringsfonder (”självriskfonder). Normalt fastställer därför dessa kommuner inte brandförsäkringsvärden för sina tillgångar. Enligt som samlats in utgör tillgångamas värde per invånare för uppgifter Stockholm ca3200 kr, för Göteborg ca4200 kr samt för Malmö 4 00 kr. Skillnader i beräkningsmetodik medför att dessa värden inte

kan jämföras med dem som redovisas för övriga kommuner. Sambandet mellan mängden realkapital per invånare å ena sidan och de förklarande variablerna invånarantal, befolkningsförändringstakt, tätorts- (skattekraft) per invånare samt utdebiteringsnivå å andra grad, inkomst sidan har skattats med regressionsteknik. Uppgifter för de kommuner i skattningen. denna som ingår i tabell3.l utgjorde underlag Enligt ökar realkapital per invånare starkt med dels skattning mängden invånarantalet, dels utdebiteringen i kommunerna. Kapitalmängden per invånare minskar med ökad befolkningstillväxttakt och ökad befolkningsandel inom glesbebyggda områden, dvs. minskad tätortsgrad. Skattekraften kunde inte visas ha någon inverkan på realkapitalvolymen per invånare i kommunerna.

9.3.2 Realkapitalets åldersfördelning

är som regel kvalitetsmässigt överlägsna äldre Nya kapitaltillgångar sådana. Äldre skolor och ålderdomshem kan sålunda först efter en

relativt omfattande renovering komma upp till de nyare anläggningarnas standardnivå. om skillnader vad gäller kapitaltillgångarnas ålder Uppgifter således ett mått skillnader i kvalitet för ger på mellankommunala tillhandahållen service. Uppgifter om åldersstrukturen för den kommunala sektorns kan även ingå i en analys av kostnaderna för kapitalbestånd regionala utvecklingsförlopp. Ju äldre kapitalbeståndet är, desto större måste göras vid en tillväxt i regionen. På motsvarande sätt investeringar l Bernt Berglunds kan en snabbare tillbakagång äga rum utan kapitalförluster i form av bidrag ibilaga 10 diskute-

outnyttjade kommunala tillgångar, om dessa är mycket åldersstigna? ras detta problem mot

Vidare enhet inom olika bakgrund av uppgifter för är drifts- och kapitalkostnaderna per producerad vissa kommuner i Borås kommunala sektorer beroende av anläggningens ålder. A-region och Dalsland. åldersstruktur inom vissa kommunala verksamhets- Realkapitalets 2 För det insamlade materialet som helhet gäller, att Kartläggningarna avser

grenar har kartlagts.”

förvaltningsfastigheter, de kapitaltillgångar som är 10 år och yngre utgör 37 % av tillgångamas hyresfastigheter, grundinom undersökta förvaltningsgrenar. Som jämförelse skola/folkskola, fack-

sammanlagda värde

var samma år (1967) 39 % av skola och gymnasium kan nämnas att vad gäller industrin samt ålderdomshem. byggnaderna och 57 % av samtliga tillgångar 10 år och yngre. Höga Dessa verksamhetsgrenar

andelar förekommer framför allt inom skolsektom samt svarar tillsammans för ca yngre realkapital två tredjedelar av tillinom ålderdomshemsvården. Inom grundskoleväsendet har drygt hälften gångamas totala värde av tillgångarna tillkommit under de närmaste tio åren före mättillfället. inom undersökta kom-

Av ålderdomshemmen är ca 40 % tio år och yngre. muner.

186 Produktionskosmader och regionala produktionssystem

Samband mellan kommunstorlek och åldersstruktur föreligger enligt det insamlade materialet varken för de enskilda förvaltningsgrenama eller för dessa sammantagna. Av de undersökta kommunerna redovisar dock de som har färre än 5 000 invånare samt fler än 60 ÖO0 invånare en förhållandevis hög genomsnittsålder för kapitaltillgångarna. Vad gäller kommuner som skiljer sig beträffande tillväxttakt befolkningens anger analyserna, att de mycket snabbt växande kommunerna har ca dubbelt så hög andel tillgångar som är tio år och inom yngre de angivna förvaltningsgrenama sammantagna jämfört med kommuner som har en mer måttlig tillväxttakt. Andelen yngre realkapitaltillgångar är mycket hög framför allt för skolförvaltningarna inom de snabbväxande kommunerna. Vidare anger analyserna att andelen yngre realkapitaltillgångar för undersökta verksamhetsgrenar är något högre inom tillbakagående kommuner än inom kommuner med positiv men relativt låg tillväxttakt.

9.4 Sammanfattning och slutsatser

De analyser som redovisas i detta kapitel syftar främst till att belysa sambandet mellan kostnader i den kommunala tjänsteproduktionen och tillhandahållen mängd av olika tjänster. Analyserna avser dels faktiska kostnads- och produktivitetsförhållanden, dels förhållanden som gäller efter det att inverkan på kostnaderna av olika faktorer utöver prestationsvolymen eliminerats. Som framgår av den tidigare framställningen har brister i tillgången till metoder och statistik medfört starka begränsningar i utförandet av analyserna. De slutsatser av erhållna resultat som här dras måste anses som preliminära. l tabell 9.12 redovisas faktiska kostnader (uttryckta i indexenheter) dels för enskilda verksamhetsgrenar, dels för samtliga analyserade verksamhetsgrenar, i kommuner av olika storleksklass. Dessa kostnader har beräknats utifrån de gruppmedelvärden, som redovisas i tabellerna i avsnitt 9.3. l tabellen redovisar kommuner med färre än 5 000 invånare ca femtedelen högre genomsnittskostnad för den kommunala servicen jämfört med kostnaderna för samtliga kommuner. I befolkningsintervallet 10 000-115 000 invånare är kostnadsvariationen förhållandevis liten. Av storstäderna redovisar vid jämförelse med samtliga övriga kommuner Göteborg och Malmö avsevärt lägre kostnader och Stockholms stad något 1 högre kostnader. En möjlig tolkning är att kostnadsfördelar står att vinna Det bör observeras att med ökad prestationsvolym, dvs. grovt sett kommunstorlek, men att de tidigare redovisade dessa fördelar i huvudsak erhålls redan vid relativt analyserna baseras på måttlig prestationsjämförelser av sambanden volym (kommunstorlek). mellan ko stnads- (resp. De faktiska kostnaderna för skilda former av service i kommuner av produktivitets) förhållanolika kan emellertid även av andra faktorer än den och prestations- storleksgrad påverkas volym, medan tabell 9.12 kommunstorleken. Ett exempel på sådana faktorer är andelen invånare som bygger på jämförelser av bor i glesbebyggelse i kommunerna. I syfte att få fram inverkan på dessa sambandet mellan kostnadsförhållanden och kostnader av skillnader i storleksgrad har kostnaderna analyserats efter det befolkningsstorlek. inverkan av olika sådana faktorer eliminerats.

sektors 187

SOU 1974: 3 Företagsservice och offentlig produktionsförhâllande

För el- och vattenverk undersöktes inverkan av förbrukningen per

abonnent på kostnaderna. För båda verksamheterna gäller att ökningi

denna förbrukning medför minskade kostnader per prestationsenhet.

Vidare ökar med kommunstorleken. gäller att denna förbrukning och studeras inverkan på kostnaderna av För vatten- avloppsverk skillnader i ledningsnätets längd per person. Detta mått kan anses ange

i tätortsdelarna inom kommunerna. För båda verkbebyggelsetätheten att minskad ledningslängd per person, dvs. ökad samheterna gäller bebyggelsetäthet, medför en kraftig sänkning av produktionskostnadema. i kommunerna mätt på detta sätt ökar kraftigt med Bebyggelsetätheten kommunstorleken. Kostnaderna för grundskoleväsendet är bl. a. beroende av skolskjuts-

kostnaderna. Den omfattning i vilken en kommun måste tillhandahålla

är beroende av andelen glesbygdsbefolkning. Vad gäller skolskjuts totala anger analyserna att dessa ökar kommunernas skolskjutskostnader med ökad andel glesbygdsbefolkning. Som mått på mycket kraftigt andelen inom kommunerna används tätortsgraden. glesbygdsbefolkning avsevärt lägre i stora kommuner än i små. Denna andel är i allmänhet Driftsenheternas storlek medtogs som förklarande variabel i analyserna

för och åldringsvården. För båda verksamheterna grundskoleväsendet för skolor och ålderdomshem medför minskade gäller att ökad storlek kostnader Genomsnittsstorleken för skolor resp. per prestationsenhet. ålderdomshem är i regel större i stora kommuner än i små.

inverkan av ovannämnda faktorer eliminerats, gäller att Efter det

är i stort sett densamma oavsett kostnaderna per prestationsenhet

Förhållandet att prestationsvolymen, dvs. grovt sett kommunstorleken.

de faktiska kostnaderna enligt tabell 9.12 visar en tendens till att vara

kommuner än i små förklaras därför sannolikt av högre lägre i stora

kostnader för dels enskilda verksamhetsgrenar, dels för samtliga analyserade verk- Tabell 9.12 Faktiska 1967. (Index för samtliga kommuner = 100) samhetsgrenar, i kommuner av olika storleksklass

Vatten- Gymna- Ålder- Samtliga Storleksklass Central- Brand- Elverk Avlopps- Grundverk verk skole- sievä- doms- analyseförvaltn. försvar väsendet sendet hem rade verk-

samhets-

grenar

69 68 105 97 106 Stockholm 67 38 126 90 79 67 97 86 58 57 121 69 Göteborg o Malmö 98 95 97 75 84 96 104 90 000-115 000 100 40 88 106 98 109 115 99 60 000- 90 000 100 40 97 90 106 98 115 100 30 000- 60 000 66 92 105 90 106 97 93 94 95 20 000- 30.000 74 127 94 106 98 93 102 103 10 000- 20 000 135 106 103 102 204 122 - 113 95 119 - 5 000 119 178 103

100 100 100 100 100 100 100 Samtliga kommuner 100 100

i indexenheter. Värden för resp. förvaltningsgren har Anm.: Tabellen redovisar faktiska kostnader, uttryckta = 100. för olika kommunstorleksklasser. Index för samtliga kommuner beräknats utifrån gruppmedelvärden för kommunal Kostnaderna för de enskilda verksamhetsgrenarna har sammanvägts till en genomsnittskostnad har använts resp. förvaltningsgrens service i kommuner av olika storleksklass. Som vikter vid sammanvägningen i kostnader. Kostnadsandelarna har beräknats med hjälp av uppgifterna andel av totala kommunala tabell l. Kommunernas finanser 1969 (SOS), Statistiska centralbyrån, Stockholm 1969,

188 Produktionskostnader

och regionala produktionssystem

bebyggelsetäthet, större skolenheter m. fl. faktorer i stora kommuner

jämfört med små, ej av kommunstorleken i sig

Mer ingående analyser av tillväxttaktens inverkan på kostnads- och

produktivitetsförhållanden inom den kommunala sektorn har inte ut-

förts. Inte heller har det varit möjligt att närmare analysera skillnaderna i

dessa förhållanden mellan kommuner belägna i Syd- och Mellansverige

och kommuner belägna i Norrland. De jämförelser mellan enskilda

kommuner som utförts ger emellertid ett starkt intryck av att anledning-

en till att vissa mindre Norrlandskommuner i många fall redovisar höga

kostnader för kommunal service är att finna i hög andel glesbygdsbefolk-

ning och en därav betingad liten genomsnittsstorlek för serviceenheterna,

1 ej i det geografiska läget i sig. Det bör dock framhållas att i de fall där kost- I samhällsekonomiska kalkyler över kostnader och intäkter för olika

nadspåverkande faktorer expansions- och

kontraktionsförlopp krävs som tidigare nämnts uppgifter

av den typ, som bebyg- om den kommunala sektorns framtida kostnader och intäkter. Den gelsetätheten etc. represnabba utbyggnadstakten av den kommunala senterar, har ett direkt sektorn under 1960-talet samband med kommun- innebär att anläggningarna ifråga genomgående är relativt unga. (Självfalstorleken så är det prinlet förekommer cipiellt felaktigt att dock undantag från detta, inte minst vad gäller enskilda

basera kostnadsjämfö- verksamhetsgrenar inom en kommun.) Den kommunala tjänsteprodukrelser mellan kommuner tionen

kan följaktligen antas ske med en relativt ny och effektiv teknik.

på sådana standardiserade De faktiska produktionskostnaderna för den kommunala sektorns kostnader. Jämförelserna produktion bör då ske utifrån de av tjänster kan därför uppfattas som en grov approximation av

faktiska kostnaderna. de potentiella produktionskostnaderna för den kommunala verksam-

heten.

SOU 1974: 3

V Samhällsekonomiska utvärderingar

10 Studier av framtida utvecklings-

alternativ

Av Gunnar Törnqvist

10.1 Inledning Detta kapitel inleds med en redogörelse för några undersökningar som ERU: s produktionskostnadsgrupp gjort i syfte att belysa effekterna av olika regionalpolitiska åtgärder. Avsikten är att i framtidsperspektiv studera de regionala konsekvenserna av alternativa lösningar och några som exempel valda utvecklingsalternativ. De försök som presenteras bör inte uppfattas som prognoser eller förslag till handlingsprogram. Syftet är endast att med enkla räkneexempel peka på sannolika effekter av olika åtgärder. Förhoppningsvis kan dessa effektstudier sedan läggas till grund för en mer omfattande diskussion av de handlingsramar som finns när det gäller att med olika medel styra den framtida utvecklingen. Inför den framställning som följer är det väsentligt att observera, att de framtidsstudier som presenteras är mycket begränsade. Det är bara vissa effekter av olika åtgärder som studeras. Framställningen inleds med en sammanfattning av några modellförsök som genomförts i syfte att från kontaktmöjlighetssynpunkt belysa konsekvenserna av utflyttning av statliga myndigheter från Stockholm. Därefter vidgas perspektivet till att gälla mer översiktliga analyser av hur omfördelningar av sysselsättningen i landet och förändrade transportsystem i framtiden kan tänkas påverka det svenska ortssystemet. l kapitel ll, som sedan följer, presenteras några samhällsekonomiska kalkylexempel över effekter på de lokala förhållandena av regionalpolitiska åtgärder av olika omfattning. Intresset koncentreras till direkta och indirekta produktions- och sysselsättningseffekter i den egna regionen samt de spridningseffekter det kan få i andra regioner. Vidare beaktas utrymmet för förändringar vad gäller kapaciteten inom de befintliga tillgångarna i de skilda ortstyperna.

-

10.2 Utflyttning av statliga myndigheter från Stockholm

några modellförsök

l kapitel 5 (avsnitt 5.2.2) beskrivs en metod att beräkna hur omlokaliseringar av verksamheter påverkar kontaktarbetets omfattning och inrikt-

190 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

ning? I korthet innebär metoden

att, sedan den verkliga lokaliseringen beskrivits och utvärderats, organisationerna flyttas till ett antal hypotetiska lokaliseringsorter. Omlokaliseringen simuleras, vilket innebär att man inte längre arbetar med en observerad verklighet, utan antaganden måste göras om den nya verklighet som organisationerna möter och de effekter den får på kontaktarbetet. Med utnyttjande av simuleringstekniken görs ett antal modellförsök, där effekterna av olika förändringar i resmönstren och samtalsmönstren testas. Hänsyn tas då till kontaktbeteendets val av (kontaktfrekvens, kontrahenter, kontaktorter och kontaktformer) anpassning till de nya lokaliseringarna. Parallellt används simuleringstekniken för att skapa hypotetiska transportsystem, varvid t. ex. nya flyglinjer tillkommer och nya tidtabeller introduceras. Även nya telesystem prövas genom simulering. Sålunda ändras taxesättningen och nya media såsom konferenstelevision förs in. Den metod som utvecklats har använts för att studera effekterna från kontaktmöjlighetssynpunkt av den utflyttning av 34 statliga myndigheter från Stockholm som riksdagen nyligen beslutat. Som tidigare berörts i kapital 5, registrerades dessa myndigheters kontakter under sex dagar 1971. Undersökningen visade att myndigheterna under denna tid hade ca 97 000 telekontakter och 83000 personkontakter utanför det egna arbetsstället. De senare krävde i runt tal 8 500 resor. Under förutsättning att undersökningsperioden är representativ, kan dessa värden räknas upp till följande kontaktarbete under ett helt år: ca 3,4 miljoner telefonkontakter och 2,9 miljoner personkontakter. Personkontakterna kräver ca 2,1 miljoner kontakttimmar och en halv miljon restimmar, vilket motsvarar en kontaktkostnad 52 miljoner kronor på drygt när myndigheterna finns koncentrerade till Stockholm. Den kontaktvolym och de kontaktmönster som registrerats för de studerade myndigheterna under de sex dagar undersökningen pågick utgör även underlaget för de modellförsök som presenteras i ovan nämnda arbete. Dessa försök omfattar olika omlokaliseringar av myndigheterna. Därvid tillämpas antagandet om oförändrad kontaktvolym. Kontaktmönstren tillåtes däremot variera beroende på valet av lokaliseringsort. Graden av stabilitet i entorganisations kontaktmönster kan ses i olika tidsperspektiv. På lång sikt sker det sannolikt förändringar till följd av att organisationen kontinuerligt anpassar sin verksamhetsutövning och organisatoriska uppbyggnad till de nya krav som tiden ställer. Detta är en långsam utvecklingsprocess vars följder är svåra att förutsäga. På kort sikt kan en organisation däremot uppleva radikala förändringar i sin verksam- Ch. Persson, Kontaktarbete och framtida Io- hetsutövning, som tydligare och mer direkt påverkar kontaktmönstrens kaliseringsförändringar. utseende. Det gäller sannolikt i särskilt hög grad när organisationen Modellstudier med tillhamnar i en helt ny omgivning. En omlokalisering ställer således stora lämpning på statlig färkrav på anpassningsförmågan. vilka kommer valtning. Lund 1974. Förändringar att påverka Framställningen är ba- kontaktmönstren kan förväntas inträffa i kontrahentuppsättningen, i serad på sammanfattkontaktfrekvensen och i valet av kontaktformer. ningar som finns i detta arbete. Detta generella resonemang kan överföras till de studerade statliga

Samhällsekonomiska utvärderingar 191

för att underlätta bedömningen av vad som kommer att myndigheterna inträffa vid en omlokalisering. I det sammanhanget har det ansetts att betona skillnaden mellan en kontaktsituation där myndigväsentligt heten är producent respektive konsument” av den tjänst kontakten avser. I det förra fallet har man sannolikt en mer stabil kontaktrelation, vilket beror en central statlig myndighet ensam handlägger på att ärenden och därför kontaktkällan. En bestämda utgör den enda tänkbara konsumerar framför allt olika tjänster av servicekaraktär. myndighet Verksamheter som utbjuder dessa Servicetjänster finns ofta tillgängliga på I modellförsöken göres en uppdelning mellan flera orter runt om i landet. och service. Den förra återfinns endast i de s. k. specifik övrig medan övrig service kan fås i vilken A-ort som storstadsalternativen, helst. Det innebär att en myndighet vid en omlokalisering överflyttar sina

servicekontakter till den nya orten eller närmaste storstadsalternativ. Bland för modellförsöken ingår också antagandet att förutsättningarna kan utbytas mot telefonkontakter. Det vissa direkta personkontakter berör endast kontakter med kortare Sammanträdestid och där deltagare-

antalet är begränsat till två personer. Möjligheten att samla flera kontakter på en och samma ort innan en resa genomföres är ett annat viktigt antagande. Hänsyn har slutligen till förhållandet att det vid en omlokalisering uppträder s. k. tagits dvs. orter dit ingen av de deltagande parterna är neutrala kontaktorter, lokaliserade. I dessa fall har kontaktorten anpassats så att kontakten till en ort, där minst en av deltagarna har sin verksamhet förläggs lokaliserad. Modellförsöken har delats in i två stora grupper. I den första behandlas såsom en hel myndighet, ett försök med enstaka lokaliseringsenheter en avdelning eller en enskild individ. Den arbetsställe inom en myndighet, av modellförsök omfattar en samtidig omlokalisering av andra gruppen Denna av omlokaliseringar kombineras flera lokaliseringsenheter. typ dessutom i. det befintliga kommunikationsmed hypotetiska förändringar

systemet.

l0.2.1 Resultat av modellförsök med enstaka lokaliseringsenheter

med enstaka lokaliseringsenheter inleds med en beskriv- Modellförsöken med olika resning av hur en omlokalisering påverkar myndigheter mönster. En myndighet som har stora delar av sitt researbete förlagt drabbas hårdast av en utflyttning. Det beror på inom den egna regionen i antalet mellanregionala resor. Den kraftiga den kraftiga ökningen hålls emellertid något tillbaka genom att de relativa restidsökningen resorna går mot Stockholm. Förbinflesta nytillkomna, mellanregionala delserna med Stockholm är nämligen vanligtvis väl utbyggda. En myndighet som har ett researbete vilket är mer utspritt på flera orter får en mindre relativ ökning av restiden. Det beror på att andelen mellanregionala resor redan i den faktiska situationen är ganska stor. vilket torde sammanhänga med Trots detta är ökningen anmärkningsvärd, att resor med Stockholm som ena terminaltidigare mellanregionala

192 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

punkten ersätts av tvärgående” resor. De senare är vanligtvis betydligt mer tidskrävande. Orsaken är transportsystemets solfjäderformade uppbyggnad. I en serie av försök beskrivs hur olika enheter inom en myndighet påverkas av en omlokalisering. Generellt kan sägas att variationerna mellan utfallet för olika enheter är stora beroende på många omständigheter. Resornas koncentration eller utspridning är en viktig faktor som påverkar resultaten. Ju mindre enheter man undersöker, ju mer pâverkas resultaten av speciella drag ienhetens kontaktoch resmönster, vilket gör det osäkert att tillämpa metoder som inte bygger på faktiskt registrerade resmönster. Svårigheterna i samband med en omlokalisering framträder speciellt tydligt då den enskilde kontaktberoende befattningshavaren studeras. En kantaktintensiv befattningshavare är således mycket sårbar vid en omlokalisering sett från tidssynpunkt. Olika modellförsök visar att restidsökningarna i många fall spränger den arbetstidsram som individen har. För att kunna klara sitt kontaktarbete måste individen i vissa extremfall använda hela sin fritid plus delar av den tid som avsatts för permanenta behov som sömn och måltider. Följden blir en helt ohållbar situation, som måste mötas med radikala förändringar i tidsorganisationen. De ingrepp som krävs i en liknande situation måste även påverka andra individer inom samma organisation. Mindre kontaktintensiva befattningshavare får t. ex. ta över delar av den hårt ansträngde individens kontaktarbete. Hela detta resonemang måste ses mot bakgrund av det antagandet att det kontakt- och researbete som utfördes under den aktuella tidsperioden i den faktiska lokaliseringen även skall genomföras på den hypotetiska lokaliseringsorten under lika lång tidsperiod. Inom en begränsad tidsperiod som t. ex. en vecka är individens handlingsutrymme kraftigt beskuret. En längre tidsperiod, t. ex. ett verksamhetsår, öppnar helt andra möjligheter att hypotetiskt laborera med olika lösningar när det gäller den enskilde individens tidsmässiga organisation av kontakter, resor och andra aktiviteter. Men faktum kvarstår att individens möjligheter att planera och organisera sin tid är omgärdad av diverse restriktioner.

10.2.2 Resultat av modellförsök med samtidigt flera lokaliseringsenheter

En serie försök har genomförts med av verk i olika utflyttning kombinationer till skilda orter i olika delar av landet. l denna sammanfattning begränsas framställningen till en presentation av resultaten av några av dessa försök. Tabell 10.1 visar resultaten av försök med tre alternativa utflyttningar av 34 statliga verk från Stockholm. Enligt storstadsalternativet flyttas verken till 10 primära centra - Luleå, Umeå, Sundsvall, Gävle, Falun/Borlänge, Karlstad, Örebro, Norrköping, Linköping och Jönköping. I dessa nya lägen blir restiden för verkens personal under ett år (med hänsyn tagen till att kontaktarbetet anpassats efter den nya situationen) enligt beräkningarna ca en miljon restimmar och för kontrahenterna drygt en miljon restimmar. Detta är en ökning i

Samhällsekonomiska utvärderingar 193

förhållande till när verken låg i Stockholm på 100 respektive drygt 20 %. Kostnadernas relativa ökning är något större. Norrlandsalternativet flyttas verken till Kiruna, Luleå, Skellef- Enligt

Östersund och Sundsvall. Som framgår av tabellen, är det_ta

teå, Umeå, utflyttningsalternativ mycket kostsamt, mätt i tid och pengar, för såväl den centrala förvaltningen som dess kontrahenter. I förhållande till den i Stockholm ökar restiderna för verkens ursprungliga lokaliseringen med 180%, medan kontrahenterna drabbas av en ökning på personal 70 %. Enligt småortralrernativet sprids verken ut på 30 orter runt om i landet. Detta decentraliseringsalternativ är som synes mindre kostsamt från kontaktsynpunkt än Norrlandsaltemativet men dyrare än storstadsalternativet. i När verken sprids ut på ett stort antal orter, ökar restiderna förhållande till situationen i Stockholm med 150 respektive 40% för

verkens personal och dess kontrahenter. De tre utflyttningsalternativen har ett drag gemensamt. Det är i första hand personalen inom de centrala ämbetsverken som drabbas av ökat I samtliga fall är de relativa ökningarna itidsåtgång och transportarbete. kostnader mindre för kontrahenterna. Detta hänger samman väsentligt med att kontrahenterna har ett betydligt större mellanregionalt researbete än myndigheternas befattningshavare, som huvudsakligen är kontaktmässigt knutna till Stockholmsregionen. I de återstående modellförsöken koncentreras intresset i huvudsak till de 10 myndigheter som riksdagen beslutat flytta ut i en andra etapp. De aktuella fördelas orter dels i enlighet med myndigheterna på olika dels enligt två hypotetiska mönster. De tre utflytt-

riksdagsbeslutet) I

benämns Norrlands- och småortsalternativet. E1158 detta beslut ningsalternativen riksdags-, . . .. . .. .. . flyttas myndigheterna De 34 myndigheter som varit foremal for undersoknmg kommer m] följande orter, tillsammans att drabbas av en restidsökning på 18 %, om en utflyttning Karlstad,Eskilstuna,

av 10 verk enligt riksdagsalternativet realiseras. Ökningen av kontaktkost- Sd5Va_|_1› Umeå»

. .. .. .. . Borås, Jonkopmg, naderna till 22%. for Jamforelsen ar liksom uppgår Utgångspunkten Falun/Borlänge och = för samtliga Kalmar. tidigare dagens situation (Stockholm lokaliseringsort

Tabell 10.1 Total restidsåtgâng och kostnader vid olika utflyttningsaltemativ med samtliga KOMM 7l-myndigheter beräknat för undersökningsperioden och ett verksamhetsår samt fördelat på respondenter och kontrahenter

Modellalternativ Kontrahenter Respondenter

l år 6 dagara l år 6 dagara

Kostnad Kostnad Tidsåtgång Kostnad Tidsåtgång Kostnad Tidsåtgång Tidsåtgång (restimmar) (milj. (milj. res- (milj. (restimmar) (milj. (milj. res- (milj. kronor) timmar) kronor) kronor) timmar) kronor)

“Motsvarar undersökningsperioden. 13

194 Produktionskostnader och regionala SOU 1974: 3 produktionssystem

myndigheter). Av restidsökningen faller cirka 90% på de myndigheter som är direkt berörda av utflyttningen. Det innebär att dessa myndig- .heter i relativa tal får en femtioprocentig ökning av restiden jämfört med den faktiska situationen. Kontrahenterna uppvisar av samma skäl som tidigare redovisats betydligt lägre relativa ökningar i restid och kontaktkostnader. En jämförelse mellan utfallet i riksdagsalternativet och de två hypotetiska utflyttningsaltemativen visar att Norrlandsalternativet är 25 % mer restidskrävande. Småortsalternativet kräver å sin sida 35 % mer restid. I det här fallet är således Norrlandslokaliseringen än fördelaktigare småortslokaliseringen. Det beror troligen på att de småorter som utvalts har mycket dålig tillgänglighet, vilket ger långa restider. I en avslutande serie modellförsök testas olika förändringar ikommunikationssystemet mot de tre utflyttningsalternativ som utgår från en utflyttning av ett begränsat antal myndigheter (etapp 2). Förändringarna i är av två slag, dels sådana som berör transportsystemet, dels sådana som gäller telesystemet. Förändringarna i transportsystemet avser både prisförhållanden och utbyggnader av det befintliga flygnätet. Om flygpriset sänks med 50% på alla flyglinjer mellan Stockholm och mottagarorterna i riksdagsalternativet, sänker etapp 2-myndigheterna sina reskostnader med drygt 10 %. Räknat på samtliga 34 myndigheter blir kostnadsminskningen sju procent. Om motsvarande prissänkning gäller alla flyglinjer skulle man tjäna ca 30 % räknat på samtliga 34 myndigheter och med utflyttning enligt Norrlandsalternativet (etapp 2). Det är särskilt den grupp av myndigheter som flyttas ut till Norrland som drar nytta av en generell prissänkning. Utbyggnaderna av flyglinjenätet är av tre slag (jfr förändringarna i nästa avsnitt). Det första innebär att ett antal större stadsregioner får direktförbindelser med varandra. Denna utbyggnad medför drygt 10 % kortare restid för de myndigheter som flyttas ut enligt riksdagsalternativet. I det andra utbyggnadsalternativet sammanlänkas de tre största regionerna i Norrland med storstäderna och några s. k. storstadsalternativ i Mellansverige. Antalet restimmar minskar i det här fallet med knappt 15 % räknat på de myndigheter som flyttas ut enligt Norrlandsalternativet (etapp 2). Enligt det sista utbyggnadsalternativet får ett antal mindre orter direkta flygförbindelser till Stockholm. Om myndigheterna flyttar ut till samma orter, ger detta utbyggnadsalternativ den kraftigaste restidsminskningen. Den uppgår närmare bestämt till ca 25%. Det beror på att dessa orter i dagens läge har mycket dålig tillgänglighet. Telesystemet förändras genom att nya taxor införes, nya markeringsintervaller tillämpas och ett nytt medium görs tillgängligt. De två förstnämnda förändringstyperna ger mycket svaga utslag sett från totalkostnadssynpunkt. Det hänger samman med att samtalskostnaderna utgör en mycket liten andel av de totala kontaktkostnaderna. Den andra formen av förändring - ett nytt medium som i det här _ fallet är konferenstelevision -

(konfravision) ger betydande negativa i

effekter från kostnadssynpunkt, samtidigt som vinsterna på restidskontot

Samhällsekonomiska utvärderingar 195 SOU 1974: 3

Det är en följd av att kostnaderna för att utnyttja de är obetydliga. som existerar idag är mycket höga. Utifrån vissa bestämda system förutsättningar antas ca tre procent av alla potentiella direkta personkontakter kunna ersättas av konfravisionskontakter. Med det system som finns tillgängligt i Sverige idag skulle respondenter och kontrahenter tillsammans åsamkas kostnadsökningar på cirka 200 %, om tre procent av de direkta personkontakterna genomfördes via konfravisionssystemet (utflyttning enligt riksdagsalternativet). Samtidigt skulle den besparing av restiden som eftersträvas stanna vid tre procent. Proportionen mellan och restidsminskningen inbjuder knappast till ökad kostnadsökningen användning av konfravisionen på de ekonomiska villkor som gäller idag. Av de hypotetiska förändringar som genomförts i kommunikationssystemet är det ingen som på ett avgörande sätt lyckats begränsa restidskontaktkostnadsökningarna. Det står således klart, efter de respektive att oberoende av vilken geografisk inriktberäkningar som genomförts, ning en utflyttning får och trots diverse ingrepp i kommunikationssystemet kommer en utflyttning av myndigheterna att orsaka jämförelseoch kontaktkostnadsökningar av den anledvis kraftiga restids- främst att myndigheterna i dagens situation är så kraftigt beroende av ningen Stockholmsregionen för sitt kontaktarbete.

- 10.3 Förändringar av det svenska ortssystemet några modellförsök

De modellförsök som presenteras i detta avsnitt har genomförts i syfte att i framtidsperspektiv belysa sambanden mellan kontaktbehov, resemöjligheter och sysselsättningsutveckling i det svenska ortssystemet. Utgångspunkten är således in te, som i föregående avsnitt, enskilda organisationer och deras mer eller mindre unika kontaktsituation i olika lägen. Analyserna är baserade på starkt aggregerade data för hela stadsregioner och de beroendeförhållanden som råder mellan dessa. Principerna för dessa övergripande studier av den regionala balansen i Sverige mellan utbud och efterfrågan har tidigare redovisatsi kapitel på resemöjligheter 5 i anslutning till figur 5: 7 (s. 112). Framställningen i kapitel 5 (avsnitt 5.2.3)- ägnades den regionala balansen eller obalansen mellan kontaktbehov och resemöjligheter i Sverige åren 1960, 1965 och 1970. I fortsättningen riktas uppmärksamheten mot framtiden. Detta sker genom en serie försök med operationella Sverige-modeller, som beskriver alternativa framtida ortssystem. Objekten i dessa system är stadsregioner (A-regioner), vilkas attribut är funktionella sammansättning och det därav framräknasysselsättningens de kontaktbehovet. Avsikten med dessa modellförsök är i första hand att testa, hur olika regionalpolitiska åtgärder genom samspel och växelverkan mellan och den offentliga förvaltningens lokalisering å ena näringslivets sidan och transportsystemens uppbyggnad å den andra kan påverka framtidens kontaktlandskap. Som tidigare framhållits i ERU: s rapport

196 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

”Regioner att leva i, kan följande förändringar i framtiden påverka detta landskaps utseende: l) förändrat behov av direkta personkontakter inom näringsliv och offentlig förvaltning, 2) förändrad regional fördelning av kontaktberoende befattningshavare, 3) förändrade transportsystem. Vilka förändringar som är sannolika beror naturligtvis i hög grad på det tidsperspektiv som väljs för framtidsstudierna. En genomgripande förändring av olika verksamheters behov av direkta personkontakter torde ligga ganska långt fram i tiden. Däremot kan, som vi sett i kapitlen 4 och 5, den regionala sysselsättningsfördelningen och transportsystemen ändras förhållandevis snabbt. Ovan redovisade kontaktlandskap (figurerna 5: 8, 5: 9 och 5: 10, s. 114-116) bygger på erfarenheter från kontaktundersökningar i mitten och slutet av 1960-talet. Det är möjligt att åtminstone en del av det omfattande kontaktarbete som därvid uppmätts är onödigt och att det stora antalet sammanträden och konferenser skulle kunna reduceras utan påtaglig olägenhet för de inblandade. Sannolikt finns här ett betydelsefullt verksamhetsfält för framtida rationaliseringar. En annan väsentlig fråga är i vilken omfattning direkta personkontakter kan och kommer att kunna ersättas av telekommunikationer. Det har framhållits att de direkta personkontakternas stora betydelse i dagens samhälle delvis kan bero på att befattningshavare inom näringsliv och offentlig förvaltning på grund av uppfostran, utbildning, konventioner och vanor för närvarande inte kan utnyttja de möjligheter som redan dagens telekommunikationer erbjuder. En generation som tränats i att tillfullo utnyttja teletekniken kan däremot tänkas bli mindre beroende av direkta personkontakter. Framtidens telekommunikationer kan på ett drastiskt sätt förändra de kontaktintensiva verksamheternas lägeskrav. De fysiska avstånden kommer att minska i betydelse eller rent av upphöra att vara en restriktion i ett samhälle, där de avståndskänsliga persontransporterna ersatts av tele som medium för överföring av information. I detta sammanhang bör nämnas de betydelsefulla experiment med olika media för informationsöverföring som pågår i Storbritannien. När det gäller den teletekniska utvecklingen förefaller bildtelefonen och interntelevisionen ligga närmast i utvecklingskedjan. De försöksanläggningar med bildtelefoner som finns är fortfarande komplicerade och mycket dyrbara. För mer allmänt bruk måste telenät och telestationer byggas om och anläggningar av detta slag torde knappast få någon påtaglig praktisk betydelse under de närmaste 10 eller kanske 20 åren. Interntelevisionen kan komma tidigare och minska behovet av resor mellan de platser, på vilka regionalt uppdelade storföretag har sina kontor eller fabriker. Mycket. att det i första hand blir

,tztlartför rutiniserad information som i allt större utsträckning kommer att kunna överföras

via teleanläggningar. Däremot kommer sannolikt kontakter för överföring av komplicerad och ostrukturerad information mellan skilda företag och

SOU 1974: 3 samhällsekonomiska utvärderingar 197

förvaltningsorgan att under överskådlig tid kräva att befattningshavare fortsätter att träffas. (Se vidare ERU: s underlagsmaterial U2: Informationsteknologi, grupprapport av B. Thorngren.) Parallellt med att de tekniska informationssystemen utvecklas, ökar sannolikt specialiseringen inom arbetslivet och risken för oväntade, snabba sociala och ekonomiska förändringar. Därmed blir tekniska, samhället år från år alltmera invecklat och oöverskådligt. Samtidigt som den på varje plats och i varje ögonblick tillgängliga informationen ökar, blir kraven på planering för framtiden allt större och beslutsprocesserna allt mera komplicerade. Det är därför mycket svårt att sia om huruvida framtidens telekommunikationer på ett drastiskt sätt kan komma att förändra de kontaktberoende verksamheternas lägeskrav. Frågan måste tillsvidare lämnas öppen. Syftet med de modellförsök som presenteras nedan är att studera dels effekterna av olika antaganden om ändrad regional fördelning av kontaktberoende befattningshavare (efterfrågesidan i figur 5:7), dels effekterna av antaganden om förändrade transportsystem (utbudssidan i 5: 7). Försöken inleds med att endast den regionala fördelningen av figur kontaktbehovet ändras på olika sätt, medan resemöjligheterna mellan olika orter hela tiden bestäms av 1970 års transportsystem. Därefter görs försök med ändrade resemöjligheter. som följer är det väsentligt att betrakta varje Inför de experiment Sverigemodell som en avbild av ett komplext system, där varje förändring inom ett enskilt (stadsregion) eller någon enskild relation objekt (resemöjlighet) får effekter i hela det studerade systemet. Resultaten av olika modellförsök berörs mycket kortfattat i denna rapport. En utförlig redovisning finnsi bilaga 8: ll.

l0.3.l av ändrad regional fördelning av kontaktbehovet

Effekter

l dessa modellförsök är utgångspunkten 1970 års transportsystem, samtidigt som antaganden görs om en mycket kraftig sysselsättningsinom olika kontaktberoende verksamheter i samhället. Denna

ökning]

sysselsättningsökning fördelas sedan mellan olika stadsregioner (A-regioner) enligt sex olika alternativ. Alternativ 1 innebär en enkel trendframskrivning för varje enskild 1960 region, som baseras på utvecklingen inom respektive region mellan och 1970. Alternativ 2 grundas på ett antagande om en stark koncentration av det ökade kontaktbehovet till i första hand Stockholm, i andra hand Göteborg och Malmö. l alternativ 3 styrs sysselsättningsökningen s. k. storstadsalternativ i skilda delar av landet. mot en uppsättning Alternativ 4 innebär en betydande utspridning av kontaktberoende 1 om en massiv Ökningen är 100 % verksamheter, medan alternativ 5 bygger på antaganden som kan jämföras med av dessa verksamheter till orter i Norrland. satsning på lokalisering ett antagande om en Alternativ 6 slutligen är de bägge bilageförfattarnas egen prognos av den sysselsättningsökning Av modellförsöken att på 50 % som tidigare framtida sysselsättningsutvecklingen. framgår redovisats i ERU: s alternativ 2, dvs. snabb storstadstillväxt, är det från kontaktkostnadssynpublikation Regioner bästa alternativet räknat för landet som helhet. l förhållande till att leva i, s. 267. punkt

198 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

detta alternativ medför alternativ l (trendalternativet) en total kostnadsökning på 9 procent, alternativ 6 (författarnas prognos) ca 12 %, alternativ 3 (storstadsalternativet) ca 26 %, alternativ 5 (Norrlandsalternativet) ca 36 % och alternativ 4 (betydande decentralisering) en kostnadsökning på ca 45 %. Omfördelningen av kontaktberoende verksamhet enligt olika alternativ resulterar däremot i små förändringar i relativt läge mellan de olika A-regionerna. Dvs. de regionala olikheterna utjämnas i mycket begränsad utsträckning genom en decentralisering av kontaktberoende verksamheter. Detta gäller så länge beräkningarna baseras på den totala tillgänglighetens princip (se avsnitt 5.2.3). Betydligt större regionala konsekvenser i utjämnande riktning får omfördelningen från lokal tillgänglighetssynpunkt. Detta beror bl. a. på de förbättrade förutsättningarna att efter omfördelningen uppehålla personkontakter i den egna regionen. För verksamheter med lokalt begränsade kontakter skulle med andra ord en decentralisering innebära en viss utjämning av regionala olikheterna i fråga om kontaktmöjligheter. Däremot leder decentralisering inte till motsvarande utjämningar för verksamheter med vida kontaktfält.

10.3.2 Effekter av förändrade transportsystem

Det svenska ortssystemet påverkas i liten utsträckning av omfördelningar av kontaktintensiva verksamheter. Detta framgår klart av de modellförsök som hittills redovisats. Det bör därvid observeras att detta gäller under förutsättningar att inga förändringar sker i fråga om möjligheterna att resa mellan landets olika A-centra. I bilaga 8: II redovisas en serie modellförsök med i förhållande till år 1970 förändrade transportsystem. Generella förändringar som testas är ändrad medelhastighet på landets vägar och ändrade biljettpriser på inrikesflygets linjer. Selektiva åtgärder som prövas är olika former av utbyggnad av det inrikes flygnätet. De försök som genomförts med en höjning av medelhastigheten på vägarna från 70 till 90 km i timmen visar följande. Totalt för riket minskar kontaktkostnaderna med i runt tal 12%. Totaleffekten blir i grova drag densamma oavsett på vilket sysselsättningsalternativ (se föregående avsnitt) denna förändring appliceras. Höjd medelhastighet leder däremot till vissa förändringar i de olika stadsregionernas positioner i det svenska ortssystemet. I fråga om kontaktmöjligheter minskar skillnaden mellan Stockholm och övriga delar av landet. Detta hänger sannolikt samman med Stockholms goda läge när det gäller kollektiva resemöjligheter och att förändrade möjligheter till mellanregionala resor med bil därför har marginell betydelse för befattningshavare i huvudstaden. En annan generell åtgärd som prövats är halvering av inrikesflygets biljettpriser. Effekterna i hela det studerade systemet blir i detta fall en sänkning av kontaktkostnaderna med 20% jämfört med situationen 1970. Det regionala utfallet innebär i detta fall att det i första hand är den centrala noden i systemet, dvs. Stockholm, som gynnas av en generell

Samhällsekonomiska utvärderingar 199

Detta leder till att de regionala olikheterna i kontaktkostprissänkning. nader i södra och mellersta Sverige ökar efter en generell sänkning av Relationerna mellan Stockholm och orter norr om biljettpriserna. Sundsvall blir däremot i stort sett oförändrade. Tre försök med en utbyggnad av det inrikes flygnätet har genomförts. Det första modellförsöket har konstruerats med syfte att förbinda sex stadsregioner (A-regioner), som 1970 saknade inrikesflyg, genom direkta flygförbindelser med Stockholm morgon och kväll. Den totala systemeffekten av denna utbyggnad blir mycket obetydlig. Kontaktkostnaderna minskar med något över en procent. Förändringarna förbättrar helt naturligt kontaktsituationen i de nya flygregionerna. Samtidigt förstärks Stockholms ställning i det studerade ortssystemet. i ett andra modellförsök är att förse Norrland med Målsättningen direkta flygförbindelser med större stadsregioner i södra delen av landet. Detta sker genom att Luleå, Umeå och Sundsvall förbinds med de tre när sådana förbindelser saknas, samt dessutom med storstadsregionerna, Örebro, Norrköping och Jönköping. Genom denna utbyggnad sänks kontaktkostnaderna i landet som helhet med ca 10%. De regionala konsekvenserna blir i detta fall betydligt större än i tidigare försök. naturligtvis i första hand direkt berörda regioner i Utbyggnaden gynnar Norrland. Men även grannregioner till dessa får betydligt förbättrade kontaktmöjligheter. Positiva effekter kan också inregistreras för stads› i Östergötland, norra Småland, västra Götaland och mellersta regioner Svealand. Det tredje modellförsöket slutligen innebär en mycket kraftig utbyggnad av det inrikes flygnätet. l detta försök sammanbinds ett antal s. k. storstadsalternativ direkt med varandra samt med Stockholm, Göteborg och Malmö. Denna utbyggnad motsvarar en resursökning, mätt i antal turer, med drygt 26 % ijämförelse med situationen år 1970. Utbyggnaden leder till att kontaktkostnaderna i hela ortssystemet sammanlagt minskar med över 20 %. De regionala effekterna är betydande. Det sker en allmän utjämning av olikheterna i fråga om kontaktmöjligheter mellan Stockholm och övriga orter i landet. Mest betydande är förbättringarna för de olika storstadsalternativen och de stadsregioner som gränsar till dessa. Dessutom förbättras kontaktläget för flera regioner i Norrland. De modellförsök som kortfattat redovisats i detta avsnitt bygger alla kallats den totala tillgänglighetens princip. Det på vad som tidigare att försöken avser de kontaktintensiva verksamheinnebär, genomgående ter med vida kontaktfält som finns i stadsregioner runt om ilandet. l bilaga 8:11 redovisas även försök med modeller som bygger på ”den lokala dvs. försök som är mer relevanta för tillgänglighetens princip”, verksamheter med lokalt bundna kontaktfält. Läsaren hänvisas till denna bilaga för en detaljerad redovisning av olika modellförsök.

SOU 1974: 3

ll Samhällsekonomiska kalkyler

Ett allt större intresse har under senare år visats för samhällsekonomiska som underlag för beslut. Detta kan förklaras av att bedömningar företagsekonomiska kalkyleri allt mindre utsträckning ger ett samhällsekonomiskt godtagbart utfall. Den ökade förekomsten av konkurrensbegränsningar i form av monopolförhållanden inom det privata näringslivet, förekomsten av stordriftsfördelar i industriproduktion liksom de alltmer och indirekta effekterna av en uppmärksammade positiva negativa företagsetablering är väsentliga faktorer bakom detta. Ett tungt vägande skäl till det ökade intresset för samhällsekonomiska och utvärderingar ligger också i det förhållandet att den kalkylmetoder sektorn svarar för en allt större del av landets samlade offentliga produktion. Inom den offentliga sektorn måste således marknadsprisbildsom instrument för fördelning av resurser ersättas av andra ningen fördelningsinstrument. Beslut inom den offentliga sektorn måste fattas utan de signaler som marknadsprisbildningen erbjuder. Genom att det i den samhällsekonomiska kalkyleri ingår en rad olika poster av vilka vissa är mätbara medan andra är mycket svåra att mäta ställs stora krav på tillgången till underlagsmaterial. Som exempel kan nämnas att ett företags beslut om omlokalisering eller nyetablering i en till regionen. Denna inflyttning är förenad region kan medföra inflyttning med kostnader som inte bara är flyttningskostnader ibegränsad mening. Den inflyttade behöver bl. a. en ny bostad och ställer anspråk på sjukvård, utbildning, varudistribution och övrig ofpersontransporter, service, som inte kan följa med i flyttningsservicen. Det brukar fentlig ofta framhållas att bortåt hälften av de nyinflyttade hushållens samlade anspråk riktas mot den produktion som på grund av inflyttningen måste l en samhällsekonomisk kalkyl av expansionens kostnader nyproduceras. och intäkter måste en sådan ökning av resursanvändningen iakttas och värderas. Utfallet av de samhällsekonomiska kalkylerna ger ingen definitiv lösning på de välfärdspolitiska beslutsproblemen. De samhällsekonomiska kostnaderna och intäkterna blir ofta ofullständigt redovisade. De blir ofta inte heller värderade efter en gemensam skala, vilket medför svårigheter att överväga dem mot varandra. Å andra sidan kan analysen avslöja och målkonflikter och därmed ange storleksordningen hos precisera eventuella vissa av de kostnader som ofrånkomligen är förenade med en viss åtgärd.

202 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Underlaget för en sådan begränsad ansats utgörs av partiella uppgifter om kostnader och intäkter för var och en av de tre huvudsektorerna i samhället, dvs. hushållen, företagen och den offentliga sektorn. I föreliggande rapport redovisas en kartläggning och analys av olika kostnadsposter inom dessa samhällssektorer. Föreliggande kapitel ägnas åt en genomgång av de uppgifter, som en samhällsekonomisk bedömning av kostnaderna för expansion i en ort måste innehålla. Denna genomgång sker med i en utgångspunkt uppdelning av expansionsförloppet i tre faser nämligen kostnader vid uppbyggnadsfasen, kortsiktiga kostnader och intäkter och långsiktiga kostnader och intäkter. På grundval av det empiriska materialeti tidigare kapitel av rapporten redovisas sedan några kalkylexempel. Dessa kalkylexempel skiljer sig på några punkter från de fall där cost-benefitkalkyler har genomförts som underlag för politiska beslut. Skillnaden ligger främst i att produktionskostnadsgruppens kalkylexempel bygger på uppgifter om industrins regionala och sektoriella av varor och leveransutbyte tjänster. På grund av dessa uppgifter är det möjligt att utvärdera omfattningen av de indirekta spridningseffektema vid en förändring av produktionens omfattning. Detta har inte tidigare kunnat ske i Sverige på grund av att regional input-outputstatistik saknats. De regionala bearbetningar av SCB: s hushållsbudgetundersökning som utförts av ERU har möjliggjort beräkningar av regionala inkomstmultiplikatorer som saknasi de cost-benefitkalkyler som tidigare har utförts. Slutligen bygger den av produktionskostnadsgruppen utvecklade ansatsen på koordinatsatta uppgifter om kapacitetsförhållanden i olika orter. Detta innebär att kalkylunderlaget ej påverkas av administrativa indelningar, vilket medför en betydligt bättre precisioni produktionskostnadsgruppens samhällsekonomiska kalkylansats i jämförelse med de försök som tidigare gjorts. Samhällsekonomiska analyser syftar till att så fullständigt som möjligt belysa effekterna på en ort eller i en region av en viss åtgärd. I produktionskostnadsgruppens ansats för samhällsekonomiska översiktskalkyler läggs stor vikt vid tillgängligt kapacitetsutrymme inom olika sektorer på en viss ort samt vid direkta och indirekta spridningseffekteri det regionala produktionssystemet. l cost-benefitkalkylen ingår samhällelig kalkylränta, kapitalförluster och -vinster, multiplikatoreffekter och externa effekter. Dessa faktorer är möjliga att belysa för relativt små orter och regioner. P. g. a. att cost-benefitkalkyler i praktiken ofta bygger på antaganden om givna prisoch löneförhållanden är metoden främst vid av tillämplig kalkyler effekter vid relativt begränsade förändringar av de givna förhållandena. Metoderna kan även jämföras med de i kapitel l0 redovisade s. k. Sverigemodellerna. De visar vilka förändringar i kommunikationsstruktur och sysselsättningsfördelning som kan tänkas leda till ett önskvärt ortssystem. Vid en samhällsekonomisk utvärdering av effekterna av en viss åtgärd är uppgifter om de förhållanden som råder på den studerade orten nödvändiga. Det bör innefatta uppgifter om ledig kapacitet inom olika

Samhällsekonomiska utvärderingar 203

Till det kommer de direkta och indirekta effekter som samhällssektorer. till att åtgärden vidtas. På lång sikt är det möjligt att uppstår i anslutning och inkomstökningar. En åtgärden genererar ytterligare produktionsbör omfatta samtliga sådana kort- och samhällsekonomisk kalkyl effekter för beslut. I det långsiktiga för att ge ett fullständigt underlag följande görs ett försök att särskilja de perioder som en kalkyl bör omfatta. Byggnads- och anläggningsfaren. En stor del av de samhällsekonomiska kostnaderna av en beslutad åtgärd kan hänföras till en första utvecklingsav byggnader och anläggningar är fas i vilken kostnader för uppförande centrala. Omfattningen av dessa kostnader är beroende av de befintliga förhållandena Uppgifter om kapitaltillgångamas åldersstruktur på orten. och ledig kapacitet är därvid väsentliga. Detsamma gäller tillgång till ledig

arbetskraft. för den planerade etableringen medför Byggandet av nya anläggningar ökad sysselsättning och ökade inkomster på orten. Till det kommer ett utökat bostadsbestånd om inflyttning av förvärvsarbetande måste ske och

om någon ledig bostadskapacitet ej föreligger. medför en kostnad så innebär det Samtidigt som nyanlåggningarna även en intäkt i de fall personer som saknar heltidsarbete får sysselsättning. medför anläggningsarbetena ökade inkomster. För hushållen på orten och den samhällsekonomiska intäkten av Dessa ökade hushållsinkomster är emellertid av en kortsiktig och övergående karaktär anläggningsarbetena är över. eftersom de kommer att upphöra i och med att byggnadsperioden De måste dock beaktasi den samhällsekonomiska kalkylen. inkomst- och sysselsättningseffekter. En ökning av syssel- Kortriktiga och hushållens inkomster uppstår snabbt i och med att sättningen i den kommer igång. På kort sikt produktionen nya anläggningen kommer den lokala ekonomin att stimuleras något. Några mer omfattande förändringar kan emellertid inte väntas. Stimulansen av nyetableringen inom den befintliga näringsstrukturen. De ökade sker huvudsakligen hushållsinkomsterna till av nyetableringen stimulerar visserligen följd Detta i nya sysselsättningstillfållen inom den efterfrågan. tar sig uttryck servicen. Det nyetablerade förelokalt utbjudna privata och offentliga underleverantaget kan även förväntas göra vissa av sina inköp hos lokala fler sysselsättningstillfållen även hos dessa. törer, vilket medför Förhållandena på den Långsiktiga inkomst- och sysselsättningseffekter. studerade orten kan med tiden förändras till följd av den ursprungliga kan få tillräckligt marknadsunderlag för Stimulansen. Nya verksamheter som iannat att etablera sig och producera några av de varor och tjänster Den ursprungliga nyetableringen kan fall levereras från andra regioner. stor del av sina inköp från andra under några år förväntas göra en relativt För att klargöra detta har en bearbetning gjorts av produktionsregioner. leveransenkät till företag som nyetablerats med hjälp av kostnadsgruppens

från denna studie] framgår det att

lokaliseringsstöd. Av resultaten ha utvecklat sitt nyetablerade företag först efter några år kan förväntas l 4 som på orten utvecklade

Låáâfxflâsâzgáuâ:

inköpsmönster så att de i samma utsträckning

företag utnyttjar sig av lokala underleverantörer. derleveranise, i Skenet;

serviceverksamheterna kan följaktligen med teå A-region, bilaga 9. De privata och offentliga

204 Produktionskostnader och regionala

produktionssystem SOU 1974: 3

tiden få ett större befolknings- och inkomstunderlag med åtföljande möjligheter till förbättrad service. Dessa förbättringar kan i sin tur förväntas medföra en ökad attraktionskraft för nya verksamheter att etablera sig. Sådana effekter kan över en längre tidsperiod medföra förändringar i den studerade ortens näringsstruktur och resultera ien tillväxtprocess. Det kan då bli mycket svårt att ange i vilken utsträckning effekterna av denna utvecklingsprocess skall inkluderas i en totalbedömning av den ursprungliga stimulansåtgärden. Inom ramen för produktionskostnadsgruppens arbete har en studie

genomförts av AB Volvos etablering i Färgelanda Av denna studie

framgår det att industrisysselsättningen på orten fortsatt att öka även sedan AB Volvo i huvudsak avslutat sin nyrekrytering av arbetskraft. Den korta observationstid som studien omfattar ger emellertid inte tillräckligt underlag för en utvärdering av faktorerna bakom denna fortsatta expansion. Det bör understrykas att möjligheterna visserligen kan vara relativt goda att utvärdera de mer långsiktiga effekterna på små orter som Färgelanda. Motsvarande bedömning för stora orter och regioner med relativt många arbetsställen är betydligt svårare. svårigheterna gäller bl. a. möjligheterna att urskilja vilka effekter som kan till den kopplas ursprungliga åtgärden. l den metodansats för samhällsekonomiska översiktskalkyler som utvecklats inom ramen för produktionskostnadsgruppens arbete är därför intresset koncentrerat till de effekter som kan härledas till och anläggningsfasen byggnads- samt de mer kortsiktiga inkomst- och sysselsättningseffekterna. I den presentation av olika faktorer som måste beaktas i en samhällsekonomisk kalkyl sker med om exemplifieringen uppgifter effekterna vid en expansion. Varken principiella eller praktiska inskränkningar föreligger emellertid vad gäller att utnyttja ansatsen för en kalkyl över de samhällsekonomiska effekterna av en kontraktion. Uppskattningar av samhällets kostnader och intäkter vid en kontraktion bygger på motsvarande uppgifter som vid ett expansionsförlopp nämligen uppgifter om kapitaltillgångarnas storlek, kapacitetsutnyttjande och åldersstruktur.

ll.l Vilka tillgångar i skall i en samhällsomgivningen ingå ekonomisk kalkyl?

Syftet med samhällsekonomiska bedömningar är att de effekter som uppstår vid förändringar (företagsetableringar, befolkningsomflyttningar m. m.) skall utvärderas så fullständigt som möjligt. Målet är därvid att alla * P-A.Andreasson, positiva och negativa förändringar i de berörda människornas välfärdssi- I Emker, R. Petterstuation skall finnas med. En utgångspunkt är att kalkylerna bör omfatta son, S. Pettersson, Lokala effekter av en flera alternativ för att vara meningsfulla. En utvärdering av kostnaderna - och intäkterna industrietablering vid en expansion eller kontraktion inom ett geografiskt en intensivstudie av område bör sålunda jämföras med något Den spontana AB Volvos etable- alternativ. utvecklingen eller den önskvärda utvecklingen i området kan utgöra ett ring i Färgelanda. U. l. sådant. Alternativet kan även gälla en jämförelse mellan det samhälls-

Samhällsekonomiska utvärderingar 205

ekonomiska utfallet av en likartad åtgärd i två eller flera ortstyper. Det därför att både beskriva förloppet utifrån kunskaper om hur gäller människor värderar olika företeelser och värdera det aktuella projektets fördelar och kostnader jämfört med motsvarande förhållanden för ett

annat projekt. - Om tillgången till ledig kapacitet är god på en ort vad gäller infrastrukturen och arbetskraft, bostäder, företagens kapitaltillgångar, övrig service - så innebär det att en utökad produktion i en sådan ort kan ske till lägre samhällsekonomiska kostnader än på en ort med högt En minskad produktion i en ort med Överskottskapacitetsutnyttjande. kan å andra sidan medföra större samhällsekonomiska kostnakapacitet der än en motsvarande produktionsminskning där kapacitetsutnyttjandet Dessa resultat vid mer kortsiktiga överväganden för är högt. gäller skillnader och förändringar i perioder på 5 år. På lång sikt är det regionala sektorernas och i hushållens preferenser som resulterar i produktivitet skillnader i utfallet av samhällsekonomiska kalkyler. På grundval av uppgifter om åldern på kapitalstocken i olika regioner och om kapacitetsär det möjligt att utrymmet inom den yngre delen av kapitaltillgångarna, koppla samman den kort- och långsiktiga utvärderingen. En väsentlig variabel vid kartläggningar av kapacitetsförhållandena på den lokala och regionala nivån är efterfrågan på arbete. Kartläggningarna bör även innefatta standard på och tillgång till lediga bostäder samt nivån och privata serviceutbudet. Dessa uppgifter om de på det offentliga lokala förhållandena kan relateras t. ex. till värden för och regionala riksgenomsnittet eller till politiska mål för tillgång till arbete, bostäder och service. På så sätt erhålles ett jämförelsematerial som anger potentiellt utrymme för expansion eller förväntade resursuppoffringar vid kontraktion i en ort eller region.

11.1 .l Tillgång till arbete

Ett väsentligt mål för den regionala utvecklingsplaneringen och politiken skillnaderna i tillgången till arbete. Vid år att utjämna de regionala av en samhällsekonomisk kalkyl, för utvärdering av bl. a. utarbetandet effekter, utgör följaktligen uppgifter om regionalpolitiska åtgärders faktiskt registrerade och potentiellt arbetslösa en väsentlig variabel. Ett vanligt tillvägagångssätt, när behovet av företagsetableringar på en i kommunen. I ort skall påvisas, har varit att peka på antalet arbetslösa om antal lediga platser. En många fall redovisas samtidigt uppgifter från är att sådana uppgifter är relativt erfarenhet företagsetableringar otillförlitliga som mått på tillgång till ledig arbetskraft. Av den tidigare det att kommunen under hela nämnda Färgelandastudien framgår Under första året av AB 1960-talet uppvisade en befolkningsminskning. antalet arbetslösa Volvos verksamhet i Färgelanda ökade registrerade var därför samtidigt som antalet lediga platser ökade. Nettoarbetslösheten konstant. Detta resultat synes bekräfta att antalet registrerade arbetslösa, liksom dvs. antal arbetslösa minus antalet lediga nettoarbetslösheten, platser, ger ett osäkert underlag för beslut om regionalpolitiska åtgärder.

206 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 19714: 3

Ett skäl till detta är att ansökan om arbete bl. a. är avhängigt av förväntningar om att kunna erhålla ett arbete. Detta torde framför allt gzälla den kvinnliga arbetskraften. En effekt av att ett företag nyetableras på: en ort blir därför ofta att ett ökat antal personer registreras som arbetslösa, dvs. att arbetslösheten stiger. En alternativ möjlighet vid bedömning av tillgången till ledig arbxetskraft är att utgå från uppgifter om den andel av befolkningem i yrkesverksam ålder som befinner sig i förvärvsarbete inom ett geografiiskt avgränsat område. Dessa uppgifter kan sedan relateras till genomsnittlliga värden för det egna länet, den egna orts- eller regiontypen eller för hrela landet. Skillnaden mellan uppgifterna kan sedan sägas ge ett mått på den potentiella efterfrågan på arbete. översiktliga utvärderingar av arbetskraftsutbudet kan gälla befolkningen inom schablonmässigt avgränsade områden kring de orter s-om studeras. ERU brukar i dessa sammanhang studera områden som ligger inom 30 km från tätortens centrum. De relativt stora skillnder s-om föreligger vad gäller pendlingsmöjligheter mellan olika regioner och ortstyper medför emellertid en begränsning i precisionen vid användandet av sådana mått. Vid översiktliga beräkningar av den potentiella arbetsplatsefterfrågan kan dock sådana schabloner vara tillräckliga. Vid mer exakta och fullständiga beräkningar bör emellertid hänsyn tas till varje arbetsplats eller orts tillgänglighet. Sådana beräkningar bör i sin tur grundas på uppgifter om kommunikationsstruktur och pendlingsmöjligheter kring den studerade orten. Tillgången till och möjligheterna att utnyttja kollektiva trafikmedel och privatbilar för arbetsresor måste därvid beaktas. Ett ofta förekommande sådant avgränsningsmått är 30-45 min. restid i vardera riktningen. De ovan diskuterade alternativen för avgränsningar av lokala arbetsmarknads- och pendlingsomland bygger på att data om det potentiella arbetskraftsutbudet finns tillgängligt som lägesbestämda uppgifter för hela landet. l figur 11:1 återges exempel på sådana beräkningar. De grundar sig på uppgifter om antalet faktiskt sysselsatta i förvärvsarbete inom 30 km: s radie från mätpunkter över hela landet. Uppgifterna om de faktiskt sysselsatta i förvärvsarbete relateras till antal personer i åldern 16-64 år, dvs. den sysselsättningsaktiva befolkningen enligt folk- och bostadsräkningama, för motsvarande mätytor. l de fall som förvärvsintensiteten ligger under riksgenomsnittet kan ledig arbetskraft antas förekomma. Då förvärvsintensiteten inom mätytan ligger högre än riksgenomsnittet antas att det inte finns någon ledig arbetskraft. Det kan hävdas att genomsnittssiffror av detta slag är för grova som underlag för bedömningar av orternas arbetsmarknadsläge. Varje yrkeskategori ingåri en delarbetsmarknad. Utan omskolning och ändrad yrkesinriktning kan arbete inte tas i den egna orten. Motsvarande kompletteringar till den översiktliga kartläggningen måste göras med avseende på om ålders- och könsfördelningen avviker från den riksgenomsnittliga. Nyetablerade företag kan därför ha svårigheter att rekrytera sin arbetskraft lokalt, även om en potentiell undersysselsättning kan redovisas för en viss ort. Detta kan då medföra inflyttningtill orten med ett ökat behov av bostäder och större

Samhällsekonomiska utvärderingar 207 SOU 1974: 3

kostnader i den samhällsekonomiska kalkylen än vad uppgifterna om den att förmoda. I de potentiella tillgången till ledig arbetskraft ger anledning fall där nyetableringen är av en omfattande storlek och avser processimiktatorde det vara vanligt med en sådan effekt av de tillverkningsmetoder nyetableringaen. den tidigare nämnda studien av AB Volvos etablering i Enligt ökade inflyttningen till kommunen mycket kraftigt i Färgelanda anslutning till nyetableringen. En förklaring till detta torde vara att vissa

Figur 11:1 Antal personer i åldrarna 16- 65 år som skulle behöva sysselsättas i tre utvalda områden om den riksgenomsnittliga förvärvsfrekvensen används som jämförelsenorm. Cirklarna har radierna 20, 30 och 50 km.

Anm.: Sverigekartan med förvärvsintensiteten 1970 återfinns även i figur 3:20.

Källa: ERU: s bearbetningar av F0B 1970.

208 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 19714: 3

arbetsuppgifter endast kunde utföras av utifrån rekryterad personal med vana vid ifrågavarande arbetsuppgifter. Vid förfrågningar om varifrån de inflyttade kom framgick det att de i många fall var tidigare utflyttade som på detta sätt fick möjlighet att flytta tillbaka. I ERU: s betänkande Orter i regional samverkan (SOU 1974: l) och i bilaga l Ortsbundna levnadsvillkor (SOU 1974: 2) diskuteras delarbetsmarknader o. d. närmare. l orter med omfattande sysselsättning inom jord- och skogsbruket finns speciella kalkylproblem. Den starka sysselsättningsnedgången i dessa näringar medför att uppgifterna om genomsnittlig förvärvsintensitet snabbt kan förändras. De här presenterade kalkylmetoderna grundar sig främst på det material som finns tillgängligt i den offentliga statistiken. De visar sålunda hur bl. a. folk- och bostadsräkningarna kan utnyttjas som underlag för samhällsekonomiska kalkyler. I den i avsnitt 11.5 presenterade kalkylmetoden sker t. ex. beräkningarna av potentiell arbetskraftsefterfrågan på grundval av uppgifter om lokal förvärvsintensitet. Den beräknas för områden som avgränsas av radier på 2, 3 och 5 mil kring de studerade orterna. Den på så sätt beräknade förvärvsintensiteten sätts i relation till de riksgenomsnittliga värdena. Ett väsentligt resultat av framställningen i detta kapitel är att den av produktionskostnadsgmppen använda metoden för kartläggning av potentiellt arbetskraftsutbud med stor fördel kan utnyttjas för kartläggning av behov för omskolnings- och yrkesutbildning. I de fall en expansion planeras i en ort kan den föregås av en kartläggning av det här presenterade slaget. På grundval av resultaten från denna kartläggning kan de nödvändiga resurserna sättas in för yrkesutbildning och omskolning. Den planerade expansionen kan på så sätt genomföras utan några besvärande kapacitetsbegränsningar med avseende på tillgång till yrkeskunnig arbetskraft. På så sätt begränsas även regionala befolkningsomflyttningar.

11.12 Tillgång nu bostäder Ett ofta förekommande argument för stöd till företag som nyetablerasi orter med befolkningsutflyttningar är att tillgången till lediga bostäder är god samt att risk föreligger för kapitalförluster vid en fortsatt snabb utflyttning. Nybyggnadsbehovet av bostäder kan emellertid vara stort trots den tidigare befolkningsminskningen i kommunen. Den tidigare nämnda studien av effekterna vid AB Volvos etablering i Färgelanda ger stöd för en sådan slutsats. Antalet nybyggda lägenheter i Färgelanda under åren 1971-72 motsvarar sålunda i stort sett antalet nyanställda vid Volvoanläggningen, eller omkring 100 lägenheter fler än nyinflyttade till kommunen under denna tvåårsperiod. Mot bakgrund av den tidigare negativa befolkningsutvecklingen i kommunen kan detta synas förvånande. Den väsentligaste förklaringen är att många av de bostäder som blivit lediga vid den tidigare befolkningsutflyttningen är belägna i kommunens glesbefolkade delar. Där har befolkningsinflyttningen ej medfört någon ökad efterfrågan på bostäder.

Samhällsekonomiska utvärderingar 209

LYCKSELE

BglLÄNGE

Figur II: 2 Beräknat antal lediga lägenheter i tre utvalda orter. Vid beräkningarna har den riksgenomsnittliga lägenhetstätheren använts som jämförelsenorm. Orterna har avgränsats med cirklar som har radien 30 km.

Anm. Sverigekartan visar om orterna ligger i områden med ett bostadsutrymme som nära överensstämmer med riksgenomsnittet eller om bostadstillgången starkt avviker från detta. Plustecken anger värden över ?l och minustecken värden 10 km under riksgenomsnittet.

1960-talet befolkningen torde vidare i viss Den under utflyttade behålla sina bostäder som fritidsbostäder. Dessa utsträckning tidigare resultat behovet av lägesbestämda data om den lokala pekar på bostadstillgången som underlag för samhällsekonomiska bedömningar. På motsvarande sätt som för förvärvsintensiteten och den potentiella tillgången på ledig arbetskraft kan utvärderingar av ledig bostadskapacitet en ort. om antal lägenheter per hushåll inom ett visst göras för Uppgifter

210 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

område i förhållande till motsvarande riksgenomsnitt kan ge ett grovt mått på tillgången till lediga bostäder. Ett alternativ kan vara motsvarande relationer vad gäller antal rum per invånare. Liksom för förvärvsintensiteten kan uppgifter om bostadstillgången hämtas från folk- och bostadsräkningarna. Av samma skäl som vid beräkningar av potentiell tillgång på förvärvsarbetande, påverkar kommunikationsförhållanden och innehav av egen bil pendlingsmöjligheterna. Detta begränsar det område inom vilket ledig bostadskapacitet kan utnyttjas. l brist på mer specificerade uppgifter om restider och pendlingsomland är det motiverat att utnyttja från avgränsningar genom fågelvägsavstånd centrum av de orteri vilka nyetableringar sker. Uppgifter om förhållanden inom en radie av 30 km kring varje mätpunkt kan också användas här. Lokala uppgifter om antalet lägenheter per hushåll kan sedan relateras till riksgenomsnittliga värden. Skillnaderna kan ses som ett mått på omfattningen avledigt bostadsutrymme. I figur l l : 2 redovisasvde på så sätt beräknade regionala skillnadernai bostadsbeståndets storlek. Uppgifterna kan, som nämnts, ses som ett mått på inflyttningskapacitet och nybyggnadsbehov i samband med sysselsättningsexpansion i olika delar av landet. Uppgifterna indikerar hur stort utrymmet för expansion är. För översiktliga kalkyler av det slag som redovisas i avsnitt 11.4 ger ovan diskuterade material underlag för bedömningar om utbyggnadsbehov eller kapitalförluster inom bostadsbeståndet till följd av expansion eller kontraktion i en ort. För mer preciserade samhällsekonomiska kalkyler torde andra metoder behöva tillgripas. Som underlag för beslut om en konkret åtgärd bör nämligen hänsyn även tas till skillnaderi utrymmes- och utrustningsstandard. Vidare bör skillnader i andel egnahem och lägenheter i flerfamiljshus beaktas, liksom uppgifter om bostadsbeståndets ålderssammansättning. Eftersom folk- och bostadsräkningarna även omfattar uppgifter av detta slag kan även sådana kalkyler utföras.

ll.1.3 Tillgång till offentlig och privat service Av väsentlig betydelse för bedömningar av utrymmet för en befolkningsoch sysselsättningsexpansion på en ort är uppgifter om den befintliga tillgången till offentlig service och kvaliteten på denna. Denna post upptar ofta ett stort utrymme i samhällsekonomiska metoddiskussioner. Detta beror framför allt på de svåra mätproblem som här aktualiseras. Uppgifter om de offentliga kapitaltillgångamas storlek och ålderssammansåttning utgör en möjlig utgångspunkt. Kartläggningar av dessa förhållanden har inom ramen för produktionskostnadsgruppens arbete skett för ett urval av kommuner. Uppgifterna redovisas i kapitel 9 i föreliggande rapport. Den statliga sektorns byggnads- och anläggningstillgångar är ofta fördelade över stora geografiska områden. Väg- och järnvägsnätet kan här nämnas. För att kunna göra en utvärdering av det befintliga kapacitetsutrymmet för någon del av den statliga sektorn på en viss ort måste uppgifterna vara lägesbestämda, eftersom de i olika utsträckning berörs av en lokal expansion.

Samhällsekonomiska utvärderingar 211 SOU 1974: 3

LYCKSELE

-18

/P ..

BORLANGE

Figur 11:3 Antal tandläkare som skulle behöva flytta in till tre utvalda orter om den riksgenomsnittliga tandläkartäthe» ten I 972 används som jämförelsenorm. Orterna har avgränsats med cirklar som har radien 30 km.

Anm. Plustecken på Sverigekartan markerar områden med mer än riksgenomsnittlig tandläkartäthet.

av kvalificerad service kan även uppskattas med Kvaliteten på utbudet i om tillgänglighet. Tillgång till utgångspunkt uppgifter tjänstemas kan här nämnas som ett exempel som utnyttjas i den läkare, tandläkare, som lämnas i figur 11:3. Sådana mått på serviceutbudets redovisning diskuteras närmare i bilaga 1 (SOU 1974:2) till betänkandet kvalitet Orter samverkan 1974: 1). I kartboken till betänkandet i regional (SOU som ett välfärdslandskap, sammanvägda uppgifter om tillgångredovisas,

212 Produ ktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

en till primär service på grundval av lägesbestämda data. Dessa uppgifter kan utnyttjas för bedömningar av orternas befintliga kapacitetsutrymme vad gäller tillgång till primär service. De tjänar dessutom som underlag för beräkningar av hushållens resursuppoffringar i tid och pengar för att nå de olika utbudspunkterna. l bilaga 8, Regionala redovisas en beroenden, metod för att beräkna hushållens kostnader för att nå utbud av offentlig service som skola, hälso- och Metoden

sjukvård? utnyttjas även för

beräkning av kostnaderna för att nå den service som detaljhandeln erbjuder. Med hjälp av dessa uppgifter är det möjligt att i den samhällsekonomiska översiktskalkylen beakta kostnaden för att nå offentlig och kommersiell service. Den spridda lokalisering som fortfarande kännetecknar detaljhandeln i många regioner innebär att uppgifter om ledig kapacitet inom denna bör avse lägesbestämda uppgifter för att tjäna som underlag i samhällsekonomiska kalkyler. Resultaten från den tidigare nämnda studien kring effekterna av AB Volvos etableringi Färgelanda ger stöd fören sådan bedömning. Enligt denna studie ökade sysselsättningen inom detaljhandeln i kommunen i anslutning till den positiva som befolkningsutveckling Volvoetableringen medförde. Detta trots en tidigare relativt omfattande undersysselsättning och ledig kapacitet inom kommunens detaljhandel. Den lediga kapaciteten förelåg emellertid inom andra delar av kommunen än i tätorten Färgelanda, dit ökningen av varuefterfrågan var koncentrerad.

11.2 Lokala inkomst- och sysselsättningseffekter på kort sikt

Ett flertal metoder kan utnyttjas för att beräkna de samlade effekterna på produktion och sysselsättning av en viss åtgärd. I den enklaste av dessa metoder antas sysselsättningen i primära sektorer, som säljer sin produktion utanför den egna regionen, stå i en fast relation till sysselsättningen i övriga sektorer. Till de senare räknas framför allt olika former av lokal service. Många invändningar kan resas mot denna ansats, som generellt sett är alltför grov för att ge ett tillräckligt underlag för samhällsekonomiska bedömningar. Många orter och regioner uppvisar dessutom en näringslivsstruktur som gör det svårt att särskilja exportinriktade sektorer från övriga sektorer. I och med att tjänstesektorernas 1 G. Weissglas _ U. Wi- och då framför allt den offentliga sektorns andel av produktionen och berg, Glesbygd och tillsysselsättningen ökar i omfattning så ökar även dess relativa betydelse för gänglighet, bilaga 8. annan produktion och sysselsättning. * Se bl. a. P. Bohm, I mer utvecklade versioner av metoden tas särskilda s. k. inkomst- och Samhällsekonomisk De visar hur inkomster sysselsättningsmultiplikatorer fram. och sysselutvärdering av Stekenjokkprojektet. sättning sprider sig inom näringslivet. En utgångspunkt för uppskatt- Bil. 4 till Steken- ningar av multiplikatorns sannolika värde brukar vara antal servicesysseljokkutredningen satta i förhållande till det totala antalet sysselsatta i den studerade orten. (Dsl 1972: 5) samt

Fredsförband i Ar- I några aktuella samhällsekonomiska bedömningar] har dessa beräkningar

vidsjaur - en sam- givit multiplikatorvärden på l,9-2,0. Den totala sysselsättningsökningen hällsekonomisk utblir därmed dubbelt så stor som den ursprungliga. En produktions- och värdering; Försvarssysselsättningsökning leder till ökade hushållsinkomster och en ökad departementet 1973-04-25. efterfrågan bl. a. på lokalt utbjudna tjänster. Den redovisning som

SOU 1974: 3 Samhállsekonomiska utvärderingar 213

bl. a. lämnas i kapitel 3 och 4 visar att de ovan angivna metoderna ofta blir alltför ofullständiga. I den ansats för samhällsekonomiska översiktskalkyler som här presenteras sker en uppdelning i direkta och indirekta produktions-, inkomst- och sysselsättningseffekter. En kartläggning och analys av dessa effekter kan bl. a. ske på det sätt som beskrivs i kapitel 3 vad gäller produktionssamband mellan olika branscher. Vid en sådan kartläggning är det, åtminstone när det gäller större regioner med flera företag och verksamheter, nödvändigt att bygga analysen på den tidigare nämnda s. k. input-outputmetoden. Den i kapitel 3 redovisade analysen bygger på denna mycket datakrävande metod. Som exempel på hur den här utvecklade kalkylansatsen kan utnyttjas för uppskattning av indirekta produktionseffekter utnyttjas datamaterialet från de fyra län som specialstuderats inom ramen för produktionskostnadsgruppens arbete. Ett mer fullständigt dataunderlag för samhällsekonomiska kalkyler kommer att föreligga när den leveransenkät som ingår i arbetet med Länsplanering 1974 har bearbetats. De ovan angivna direkta och indirekta spridningseffekterna kan sammanfattas under beteckningen primära produktions-, inkomst- och sysselsättningseffekter. Dessa effekter resulterar till följd av ökade hushållsinkomster i en ökad efterfrågan på varor och tjänster bl. a. från lokal dagligvaruhandel, kommunala och privata serviceinrättningar m. fl. Detta innebär en ökad sysselsättning och ökade inkomster även i dessa verksamheter. De på så sätt uppkomna effekterna kan betecknas som multiplikativa produktions-, sysselsättnings- och inkomsteffekter.

11.3 Lokala inkomst- och sysselsättningseffekter på lång sikt

Avsnitten l 1 .l och l 1.2 visar att effekterna under uppbyggnadsfasen och under den första driftsperioden måste särskiljas i en samhällsekonomisk kalkyl. En samhällsekonomisk bedömning syftar emellertid till att belysa samtliga effekter av en förändring som studeras. De mer långsiktiga effekterna bör således även beaktas. På många områden kan dessa effekter antas spela en dominerande roll genom att de omfattar förändringar i produktionsteknik, hushållens konsumtionsmönster och tidsanvändning m. m. Förändringar i produktionsteknik påverkar t. ex. produktionens tillväxttakt. En sammanvägning av de kort- och långsiktiga effekterna kan ske genom en omräkning av samtliga förväntade effekter till nuvärde. De långsiktiga effekterna tenderar då att få en mycket stor betydelse för det samlade utfallet. Det förklarar det stora intresse som brukar ägnas valet av diskonteringssats i samhällsekonomisk analys. Det är därvid mycket vanligt att utnyttja en ränta i nivå med den givna marknadsräntan. Svagheten med detta val av diskonteringsfaktor ligger i svårigheten att då kunna beakta förändrade produktionsförhållanden, efterfrågan och produktionsteknik m. fl. faktorer som är osäkra på lång sikt.

214 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Om den lokala marknaden växer kommer allt fler, mer differentierade och större verksamheter att kunna etablera sig i orter där nya verksamheter har etablerats. Den ursprungliga åtgärden kan på så sätt tänkas stimulera uppkomsten av en fortgående tillväxtprocess. Det är svårt att utarbeta en samhällsekonomisk kalkyl som beaktar även sådana långsiktiga effekter. Då de långsiktiga effekterna skall bedömas antas som regel att de kortsiktiga effekterna skall bestå och upprepas. Vid en utvärdering av ett avgränsat projekt kan det i vissa fall vara rimligt att utgå från att någon kumulativ tillvåxtprocess ej kan förväntas komma

igång] Det kan då vara naturligt att bygga på antaganden om att de

förhållanden som råder under de första åren av driftsperioden kommer att bestå under den i kalkylen antagna driftsperioden. I andra fall är antaganden om oförändrade förhållanden under hela den kalkylerade driftsperioden mer diskutabla. Ett alternativ kan istället vara att koppla en samhällsekonomisk kalkylansats med ovan angiven begränsning av tidsperioden till en modell för långsiktiga prognoser och perspektivanalys av det slag som diskuteras i kapitel 8 i ERU-betänkandet Orteri regional samverkan (SOU 1974: l). En möjlighet är därvid att anknyta utvärderingen av effekterna på kort och medellång sikt till uppgifter om åldersstrukturen på de berörda företagens och samhällskapitalets kapitaltillgångar. Hänsyn kan på så sätt tas till uppgifter om när ett gammalt kapitalföremål bör ersättas med ett nytt. Av framställningen i kapitel 6 följer att införandet av nytt realkapital kan innebära en ökad produktivitet för arbetskraften. Förändringar i produktiviteten kan beaktas om uppgifter angående kapitalförnyelsen föreligger. Samtidigt kan kostnader för installerande av nya kapitalföremål inkluderas i den samhällsekonomiska kalkylen. Denna utvidgade kalkylmodell ställer emellertid mycket stora krav på empiriskt dataunderlag. I den samhällsekonomiska kalkylmetod som utvecklats inom ramen för produktionskostnadsgruppens arbete har en viktig utgångspunkt varit att redovisa mätbara effekter för sig, medan de i praktiken svåra mätproblem som uppstår när förändringar över längre tidsperioder skall bedömas ägnas ett mer begränsat utrymme i kalkylmodellen. Det förtjänar understrykas att svåra mätproblem även föreligger vid en bedömning av s. k. mätbara effekter. Detta framgår inte minst av den analys av företagens och kommunernas produktionskostnader som presenteras i kapitel 6 och 9. I det följande ges en kortfattad samlad redovisning av den ansats för samhällsekonomiska översiktskalkyler som utvecklats inom ramen för produktionskostnadsgruppens verksamhet. I anslutning till detta återges resultaten från några kalkylexempel som utarbetats. Det empiriska underlagsmaterialet hämtas från tidigare kapiteli rapporten. avsnitt 11.5 jämförs den här presenterade kalkylansatsen med vanligt förekommande mätmetoder vid cost-benefitanalys. Detta sker i anslutl Gruvbrytning i ett ning till ett exempel på en konventionell cost-benefitkalkyl. I ett särskilt glesbygdsområde som appendix redovisas de formella sambanden i produktionskostnadsgrup- Stekenjokk utgör ett exempel på detta. pens kalkylmetod.

Samhällsekonomiska utvärderingar 215 SOU 1974: 3

- resultat från

11.4 Samhälleliga produktionskostnader några

kalkylexempel

Ett viktigt underlag i samhällsekonomiska översiktskalkyler är uppgifter om i vilken omfattning produktionen i en region avsätts iutlandet och i andra delar av landet. På underlag av sådan information är det möjligt att beakta beroendet mellan landets regioner. Den kan också användas för att visa de effekter som förändringar i den studerade regionen har på andra regioner och på betalningsbalansen. l det följande presenteras översiktskalkyler för samhällets kostnader vid olika utvecklingsalternativ i några ortstyper. Förutom en storstad, Malmöregionen, redovisas effekterna av en expansion i tre primära centra i olika delar av landet, nämligen Skellefteå, Falun/Borlänge och Borås. Kalkyler presenteras även för tre regionala centra, nämligen Lycksele, Ludvika och Åmål. Underlaget till kalkylerna hämtas från kapitlen 3, 6, 7 och 8 samt från ERU: s övriga bilagedelar. Det omfattar uppgifter om industriföretagens direkta och indirekta leveransutbyte inom egna regionen och med övriga landet, samt olika verksamheters kapitalinsatser och löneandel. i figur ll: l om förvärvsintensitet på lokala arbetsmark- Uppgifterna nader utgör underlaget för beräkning av inflyttningens omfattning. om flyttningskostnadernas storlek, för hushållet och samhället Uppgifter i olika delar av landet, kombinerade med uppgifter om det lokala bostadsbeståndet figur ll: 2, ger underlag för utvärdering av enligt behovet i bostäder och kommunala I för nyinvesteringar anläggningar. tabell 11.1 redovisas kostnaderna för att uppföra nya bostäder och grannskapsanläggningar i skilda delar av landet. De valda kalkylexemplen illustrerar de samhällsekonomiska effekterna av att en primär ökning av industrisysselsättningen med 100, l 000 och 10 000 nya arbetstillfällen sker i den egna regionen. Därmed avses endast de personer som direkt får sysselsättning till följd av olika stimulansåtgärder. De här presenterade kan följaktligen ses som ytterligare exempel förutom det kalkylexemplen som presenteras i Orter i regional samverkan (SOU 1974: l). I ERU: s betänkande redovisas nämligen en samhällsekonomisk kalkyl vid en ökning med 1 000 nya, både direkta och indirekta, sysselsättningstillfällen. En redovisas även för en proportionell ökning med 10 % av kalkyl industrisysselsättningen i de olika ortstyperna. Beräkningarna bygger på antaganden om att det genomgående är så att de som får sysselsättningi

Tabell 11.1 Genomsnittlig etableringsinvestering i bostäder och grannskaps- och tätortsanläggningar för varje ny lägenhet, 1970.

Källa: C. Lindhagen-Kj. Paus. Det framtida byggandet och dess regionala fördelning.

216 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

de här behandlade orterna ej kan erbjudas några sysselsättningsalternativ i andra orter. Altemativkostnader för arbetskraften beaktas därför ej. Detta innebär en viss överskattning av det samhällsekonomiska utfallet. Eftersom överskattningen är likartad för alla regioner inte de påverkas relativa skillnaderna i utfallet mellan regionerna i någon större utsträckning. För att påverka utvecklingen i de studerade orterna antas statsmakterna använda sig av tillgängliga regionalpolitiska stödformer. Detta kan ske genom statliga uppköp, sysselsättningsstöd, lån och bidrag m. m. Dessa stödåtgärder påverkar både sysselsättning och kapacitet. För de här diskuterade åtgärdernas effekter på den regionala utvecklingen har ej någon tidpunkt preciserats för målens uppnående. Någon samhällelig kalkylränta utnyttjas därför inte för en diskontering till nuvärde av framtida kostnader och intäkter för samhället. En följd av detta blir att den samhällsekonomiska fördelen av en expansion övervärderas i de orter där kapaciteten måste ökas i förhållande till orter där den tänkta expansionen kan ske inom ramen för redan befintliga resurser. Tillgången till ledig arbetskraft inom den bestämmer i vilken egna regionen omfattning nyrekryteringar måste ske utanför regionen. Valen av sysselsättningsmål syftar bl. a. till att visa hur kapacitetsutrymmet inom olika sektorer påverkar utfallet av de samhällsekonomiska kalkylema på kort och medellång sikt. På lång sikt är det även nödvändigt att beakta produktivitetsutvecklingen inom olika sektorer. I det följande redovisas under avsnitt ll.4.l effekterna av 100 nya arbetsplatser inom industrin i de olika ortstyperna. Under avsnitt ll.4.2 redovisas motsvarande vid l 000 nya industriarbetsplatser. 1l.4.3 innehåller en redovisning av effekterna på kort och medellång sikt vid lO 000 nya industriarbetsplatser. Effekterna av en ökning med 10 % av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin redovisas i avsnitt l 1.4.4. Slutligen görs en utvärderande jämförelse mellan de olika alternativen i avsnitt l1.4.5.

ll.4.l De samhällsekonomiska konsekvenserna av 100 industrinya sysselsatta I ERU: s betänkande Orter i regional samverkan (SOU 1974: l) lämnas en redovisning av det regionalpolitiska stödet. Av dessa uppgifter framgår det att stödet i många fall gått till relativt små utbyggnader. I vissa fall har emellertid stöd även utgått till projekt som berört betydligt fler. Mot bakgrund av det ovan sagda kan det vara lämpligt att med hjälp av några räkneexempel göra en utvärdering av vad en begränsad ökning av nya sysselsättningstillfällen innebär för de i föregående avsnitt nämnda ortstyperna. 100 nya industriarbetsplatser har här valts som mål för att exemplifiera detta. Ett alternativ är att utgå från att dessa lOO nya arbetsplatser tillskapas inom en och samma verksamhet. Det ligger nära till hands att se det alternativet som ett exempel på en kalkyl över effekterna vid en nyetablering av ett medelstort industriföretag. Det alternativ som här

Samhällsekonomiska utvärderingar 2 l 7 SOU 1974: 3

emellertid att det lokala näringslivet stimuleras till en valts innebär samlad expansion som resulterar i 100 nya sysselsättningstillfällen

proportionellt fördelade efter den redan befintliga sysselsättningsfördel- Genom att detta alternativ beaktas möjligheten för de ningen. välja företagen att i första hand utnyttja ledig produktionsbefintliga

kapacitet. Den kraftigaste produktionsstimulansen i utgångsläget för att uppnå det

1 1.2 sättas in i industrin i Skellefteå och angivna målet måste enligt tabell Malmö. Förklaringen till detta är att produktiviteten och mekaniseringsgra-

Det medför behov av en kraftig stimulans för att den är högi dessa regioner. skall slå igenom i sysselsättningen. De indirekta produktionsökningen i den egna regionen är vidare begränsad i Borås, sysselsättningseffekterna Ludvika och Lycksele. Det beror på att industrin i dessa regioner köper en

stor del av sina råvaror och halvfabrikat från andra delar av landet och från

från utlandet på ett mycket markant sätt de utlandet. Inköpen påverkar totala som en produktionsökning i Boråsregionen sysselsättningseffekter resulterar i. Förklaringen till detta ligger i textil- och konfektionsindustrins

stora import av råvaror och halvfabrikat.

Av uppgifterna i tabell l 1.3 framgår det att redan vid denna begränsade

av 100 nya industriarbetsplatser måste vissa investeringar görasi expansion och anläggningar inom industrini Lycksele. I denna region nya maskiner arbetar företagen uppenbarligen redan med ett högt kapacitetsutnyttjande.

11 : l visar förvärvsintensiteten i de studerade orterna i förhållan- Figur förvärvsintensiteten i landet. För Malmö och de till den genomsnittliga

Tabell 11.2 Direkta och indirekta sysselsättningseffekter i några regioner vid en inom industrin av 100 sysselsatta. (Exklusive sysselsättursprunglig ökning ningeffekter till följd av bostadsbyggande. Kalkylexempel)

Ort Produk- Sysselsättningseffekter tions- I landet ökning l den egna A-regionen i övrigt (mkr.) Inom industrin Indirekt Totalt inom sek- (4)=(2)+(3) Direkt Direkt torer (1) och indi- utanför rekt (2) industrin (3)

100 110 65 175 Malmö 100 105 45 150 Borås 100 105 70 175 Borlänge 100 120 60 180 Skellefteå 100 105 75 180 Lycksele 100 105 45 150 Ludvika 100 105 60 165 Åmål

AnmsProduktionsökningen har valts så att den direkta sysselsättningseffekten till 100 nya industrisysselsatta i de studerade inom industrin uppgår totalt fördelas proportionellt mellan regionerna. Den initiella sysselsättningsökningen den befintliga branschsammansättningen och regionernas branscher i förhållande till storleksfördelningen. Källa: Leveransenkäten.

218 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Tabell 11.3 Kostnaderna för expansion i olika ortstyper vid en ursprunglig ökning inom industrin av 100 sysselsatta (kalkylexempel)

l Det billigaste alternativet är upptaget.

Anm.: Den produktion som stimuleras även en intäkt. Samhällets skapar nettokostnader blir alltså lägre än de som anges i tabellen. Samtidigt sker genom stimulansåtgärden en omfördelning av medel från offentliga sektorn till företagen och hushållen.

Borås gäller att de uppvisar en så hög förvärvsintensitet att redan en mycket begränsad expansion medför att inflyttning måste ske. Tillgången till bostäder är emellertid så god i Malmö att inflyttningen ej innebär att ytterligare bostäder måste byggas. Situationen är annorlunda för Borås. Omkring 70 nya bostäder måste byggas i Borås till av den här följd beräknade inflyttningen. Detta medför årliga kapitalkostnader i form av räntor och avskrivningar om 2 000 kr. för var och en av de 70 nya lägenheterna] Detta framgår av tabell 1 1.3. De totala kostnaderna för 100 nya industriarbetsplatser i de studerade orterna redovisas i tabell 11.3. Motsvarande intäkter erhålls att genom summera de förädlingsvärden som den utökade medföri de produktionen skilda förädlingsleden av produktionskedjan. Resultaten från detta kalkylexempel visar att kostnaderna för en begränsad expansion som denna är relativt likartad i de olika I förhållande till de ortstyperna. 100 ursprungliga sysselsättningstillfållena krävs de största insatserna i Skellefteå och Malmö. l förhållande till den totala i den sysselsättningseffekten studerade regionen, dvs. både den direkta och den indirekta och multiplikativa sysselsättningen, ger varje krona som satsas i stimulansbefrämjande syfte den största effekten i Ludvika och Borås. Beaktas även effekterna på sysselsättningen i andra delar av landet minst ger åtgärderna effekt i Boråsregionen.

l De totala investeringskostnaderna för de nya bostäderna och grannskapsanläggningarna har beräknats till nära 15 miljoner kronor. Med en avskrivningstid på 80 år och en räntesats på 8 procent innebär det att kapitalkostnaderna blir omkring 1 330 000 kr. för vart och ett av de första åren.

Samhällsekonomiska utvärderingar 219 SOU 1974: 3

av framställningen så beror det framför allt på hur Som framgår välutvecklat det lokala och regionala underleverantörs- och produktionsen begränsad sysselsättningsökning kan systemet är hur resurskrävande beräknas bli. l flera av orterna påverkas kalkylen av vissa begränsningari inom något område. Samtidigt föreligger emellertid kapacitetsutrymmet att utnyttja någon annan tillgång så att kapacitetsbegränsningmöjligheter en ej påverkar resurstillgångarna i någon större utsträckning.

11.4.2 De samhällsekonomiska konsekvenserna av 1 000 nya industri-

sysselsatta

avsnitt redovisas kalkyler för en expansion med l 000 nya I föreliggande i de olika orterna. Redan vid den i föregående avsnitt industrisysselsatta beskrivna expansionen med 100 nya industrisysselsatta begränsade Här visas hur väsentligt det uppstår vissa kapacitetsbegränsningar. inom olika sektorer kan vara för utfallet tillgängliga kapacitetsutrymmet av en samhällsekonomisk bedömning vid en mer omfattande expansion. totalt I tabell 11.4 redovisas uppgifter om hur många arbetstillfällen kommer att medföra för de studerade som 1 000 nya industrisysselsatta industrin blir kraftigast vid en stimulans till orterna. Effekterna inom i Skellefteåregionen. Totala sysselsättningseffekterna industriföretag även inom samtliga sektorer i den egna regionen och i övriga regioner blir till industrin iSkellefteåregionen. Den främsta starkast vid en stimulans att produktiviteten, uttryckt som förädlingsorsaken är, som nämnts,

Tabell 11.4 Direkta och indirekta sysselsättningseffekter i några regioner vid en (exklusive sysselsättökning av sysselsättningen med l 000 nya industriarbetsplatser ningseffekter till följd av bostadsbyggande. Kalkylexempel)

Ort Produk- Sysselsättningseffekter tions- , I landet ökning l den egna A-regionen i övrigt (mkr.) lnom industrin Indirekt Totalt inom sek- (4)=(2)+(3) Direkt Direkt torer (l) och indi- utanför rekt (2) industrin (3)

Anm.: Produktionsökningen har valts så att den direkta sysselsättningseffekten

till 1000 nya industrisysselsatta i de studerade inom industrin uppgår totalt fördelas proportionellt mellan regionerna. Den initiella sysselsättningsökningen och till den befintliga branschsammansättningen regionernas branscher i förhållande

storleksfördelningen.

Källa: Leveransenkäten.

220 Produktionskostnader

och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

värde per sysselsatt, är högst inom industrin i Skellefteå och Malmö. För att tillskapa 1000 nya måste industriarbetsplatser mer omfattande produktionsstimulerande åtgärder sättas in i dessa regioner. Även om sysselsättningen i första ledet ökar lika mycket i samtliga regioner så medför det att produktionen måste öka mest i Skellefteå och Malmö. Den kraftigare produktionsökningen i dessa regioner innebär att företagen där kommer att göra större inköp av råvaror och halvfabrikat för varje sysselsatt än industriföretagen i de övriga regionerna. Det medför följaktligen att de indirekta och multiplikativa sysselsättningseffekterna för varje direkt sysselsatt blir större i Skellefteå och Malmö. De indirekta sysselsättningseffekterna bland underleverantörer och serviceverksamheter på kort sikt är viktiga i kalkylerna. I ett långsiktigt perspektiv måste, som framhålls iavsnitt 11.3, hänsyn också tas till olika regioners och sektorers tillväxtmöjligheter. Höga produktivitetsvärden innebär ofta konkurrensfördelar som underlättar en expansion på lång sikt. Detta förhållande måste även beaktas i en samhällsekonomisk bedömning. Även om uppgifterna i tabell 11.4 visar på relativt stora differenser i sysselsättningseffekter mellan de olika orterna ligger de största skillnaderna i det befintliga kapacitetsutrymmet inom olika sektorer idessa orter. För Malmö och Borås begränsas expansionsutrymmet av brist på ledig arbetskraft. För dessa orter antas den beräknade sysselsättningsökningen kunna realiseras genom inflyttning. I tabell 11.5 återges det beräknade antalet till de studerade inflyttare orterna samt kostnaderna för dessa flyttningar. De beräknade värdena för inflyttning till regionen relateras till uppgifterna om utnyttjandet av lokala inom bostadsbeståndet, en radie av 3 mil kring den studerade orten. I de fall utnyttjandegraden där ligger under riksgenomsnittets

Tabell 11.5 Flyttningskostnader

Anm.: Flyttningarna antas genomgående ske från Norrlands inland. I flyttningskostnaderna ingår kapitalförlust för offentligt och privat kapital på avflyttningsorten, hushållens direkta flyttningskostnader samt kostnader för att uppehålla kontakter med släkt och vänner. Däremot beaktas ej subjektivt kända uppoffringar från hushållens sida i dessa flyttningskostnader. För en närmare precisering av underlaget för flyttningskostnaderna, se nedan angiven källa. KäIlzuBearbetning av underlaget till figur 11:1 samt Dahlberg, Å. Geografisk - sociala och ekonomiska rörlighet effekter. EFA-projektet rapport nr 19, september 1973.

SOU 1974: 3 Samhällsekonomiska utvärderingar 221

antas de nyinflyttade i första hand bosätta sig i redan befintliga bostäder. För de nyinflyttade som ej kan beredas plats i dessa bostäder antas av bostadsbeståndet ske. Investeringar inom bostadssektorn utbyggnader antas generera en proportionell andel expansionsinvesteringar av grann-

skaps- och tätortsanläggningan

om kostnader för bostadsinvesteringar och investeringar i Uppgifter och tätortsanläggningar hämtas bl. a. från kapitlen 7 och 9. grannskaps- På grundval av uppgifterna i kapitel 7 om hur stor andel av byggnadssektorns intäkter som stannar inom den egna regionen i form av löner, inköp av material och tjänster m. m., beräknas det antal lokalt sysselsatta inom byggnadssektorn och dess underleverantörer som den beräknade inflyttningen och det därav nödvändiga bostadsbyggandet medför. Den ursprungliga sysselsättningsökningen medför enligt beräkningarna av arbetskraft måste ske till alla studerade orter utom att inflyttning Skellefteå och Ludvika. I Malmöregionen finns emellertid tillgång till för samtliga inflyttare. l Borås, Borlänge, Lycksele och lediga bostäder Åmål leder emellertid inflyttningen till nyinvesteringar i bostäder. Bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar tar dock även arbetskraft i anspråk. Resultatet blir att de övriga näringsgrenarna åsamkas en arbetskraftsminskning trots inflyttningen. Denna målkonflikt undanröjs för och mildras något för Borås, Åmål och Lycksele om Borlänge

Tabell 11.6 Kostnaderna vid expansion i olika ortstyper vid en ursprunglig ökning inom industrin av l 000 sysselsatta (Kalkylexempel)

Ort Initiell Årlig kapi- Årlig kapi- Flytt- Summa produk- talkostnad talkostnad ningstionssti- för bostads- kostnad Totalt Per för kapacimulans tetshöjan- investe- (mkr.) (mkr.) initiellt (mkr.) de inves- ring alt. sysselsatt

Borlänge 21 l - - Skellefteå Lycksele 128 20,3 12,0 - - Ludvika 125 Åmål 114 , 12,8 5,8

* Det billigaste alternativet är upptaget.

Anm.: Den produktion som stimuleras skapar även en intäkt. Samhällets nettokostnader blir alltså lägre än de som anges i tabellen. Samtidigt sker genom stimulansåtgärder en omfördelning av medel från offentliga sektorn till företagen och hushållen.

l Dessa omfattar offentliga anläggningar som skolor, daghem, sjukvårdslokaler, service samlingslokaler, vatten och avlopp, gator m. m. samt anläggningar för privat som affärslokaler, transportterminaler, lager men även industriområden m. m. För en fullständig definition se ”Kostnader och kvalitet i tätortsbebyggelse”. Slutrapport från etapp ll av SCAPE, Göteborg 1968, Stencil.

222 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

tillgången till potentiellt arbetssökande och lediga bostäder utsträcks till att omfatta förhållandena inom en radie av 5 mil kring de studerade tätorterna. Detta innebär emellertid ökade för hushållen i uppoffringar form av ökade kostnader och tidsåtgång för resor mellan bostaden och arbetet. Utifrån uppgifter i bilaga 8 har genomsnittlig och tidsåtgång reskostnader uppskattats. Detta i bostäder gäller nyinvesteringar och grannskapsanläggningar. För att klara expansionsmålet behöver industrin i Lycksele samtidigt bygga ut sina byggnader och anläggningar. En sådan utbyggnad kan beräknas komma att omfatta 700 årsarbeten. Motsvarande för Skellefteåindustrin är nära 500 årsarbeten, för Åmål nära 250 och för Ludvika 160 årsarbeten inom byggnadsindustrin. De samlade kostnaderna för expansionen till följd av l 000nyaindustriarbetsplatser redovisas i tabell l 1.6. Sammanfattningsvis kan framhållas att det befintliga kapacitetsutrymmet bestämmer en stor del av de samhällsekonomiska kostnaderna, speciellt gäller detta vid en mer omfattande expansion. För att belysa detta diskuteras i avsnittet l 000 nya Malmö industriarbetsplatser. befinner sig i ett sådant utvecklingsskede att en relativt omfattande ledig kapacitet föreligger. Lycksele, Skellefteå, Ludvika och Åmål befinner sig däremot närmare ett balansläge.

1l.4.3 De samhällsekonomiska konsekvenserna av 10 000 nya industrisysselsatta Expansionen inom servicesektorn medför import från utlandet av insatsvaror av olika slag. Exporten av Servicetjänster är mycket begränsad. En fortsatt expansion av servicesektorn förutsätter allt större exportöverskott från de varuproducerande näringarna om balansen i Sveriges handelsutbyte med utlandet skall bestå. Detta utifrån förutsättningar bl. a. om oförändrade relativpriser. En utveckling av detta slag kan komma att ställa allt större krav på industrins produktivitetsutveckling. De stordriftsfördelar som ännu inte är fullt utnyttjade inom många industribranscher kan i ökad utsträckning antas komma att tillvaratas. Som framhålls i kapitel 3 kan det också bli nödvändigt att skapa utvecklingsblock av olika slag. Som ett exempel på detta kan nämnas uppbyggandet av ett petrokemiskt centrum i Stenungsund. Under den närmaste IO-årsperioden kan det bl. a. från miljöpolitisk synpunkt bli aktuellt att bygga upp ytterligare ett sådant centrum. De målmedvetna statliga satsningarna på att utveckla ett svenskt stålcentrumi Luleå kan ses som ett annat exempel på ett nytt inslag i den statliga regionalpolitiken och industripolitiken. I Luleå sker f. n. en relativt kraftig utbyggnad av Norrbottens järnverk (NJA). Samtidigt har arbetena med ett koksverk påbörjats. Beslut har fattats om ett nytt stålverk 80 i Luleå. Ett metallurgiskt forsknings- och utvecklingscentrum tillkommer i och med att den tekniska högskoleutbildningen på detta område kommer på allvar igång. Allt detta kan ses som ett exempel på hur regionalpolitiken och industripolitiken inriktas på att skapa ett regionalt utvecklingsblock av internationell konkurrenskraft. Exemplet med de kraftiga satsningama i

Samhällsekonomiska utvärderingar 223

Tabell 11.7 Direkta och indirekta sysselsättningseffekter i några regioner vid en ökning av sysselsättningen med 10 000 nya industriarbetsplatser (exklusive sysselsättningseffekter till följd av bostadsbyggande. Kalkylexempel)

Ort Produk- Sysselsättningseffekter tionsökning l den egna A-regionen l landet (mkr.) i övrigt Inom industrin lndirekt Totalt 2:-_- inom sek- (4)=(2)+(3) Direkt Direkt torer (1) och indi- utanför rekt (2) industrin (3)

Anm.: Produktionsökningen har valts så att den direkta sysselsättningseffekten inom industrin uppgår totalt till 10000 nya industrisysselsatta i de studerade regionerna. Den initiella sysselsättningsökningen fördelas proportionellt mellan till den befintliga branschsammansättningen och regionernas branscher i förhållande storleksfördelningen. Källa: Leveran senkäten.

Luleå visar emellertid på behovet av ett omfattande analysmaterial som underlag för sådana beslut. Expansionen i Luleå synes nämligen ha medfört att den lokala ekonomin blivit överhettad p.g.a. att regionen redan

tidigare befann sig i ett balansläge

I tabell 11.7 illustreras effekter på sysselsättningen bland underleverantörer och inom service vid en expansion med 10 000 nya industrisysselsatta. Produktivitetsförhållanden och mekaniseringsgrad medför att effekten hos underleverantörer av råvaror och halvfabrikat blir stora vid en i Skellefteåregionen. Denna effekt kommer emellertid expansion företrädesvis att inträffa utanför Skellefteåregionen. sysselsättningen inom handel och övrig service får den kraftigaste stimulansen om sker i Skellefteå och Malmö. Av tabell 11.7 expansionen Borlänge, det att den totala sysselsättningsökningen blir störst vid en framgår expansion av denna omfattning inom industrin i Skellefteå och Malmö, där den totala blir omkring dubbelt så stor som sysselsättningsökningen den ursprungliga på 10 000 nya sysselsättningsökningen. medför att nyinvesteringar måste ske för att Den åsyftade expansionen öka kapacitetsutrymmet inom industrin i dessa orter. Dessa expansions-

l av Med balans i den regionala utvecklingen avses här en samtidig uppfyllelse olika delmål för regionalpolitiken. Dessa delmål kan utgöra full sysselsättning, viss bostads- och servicestandard i en region m. m. Detta balansbegrepp skall inte förväxlas med det som avser fördelningen av olika näringslivssektorer under ett utvecklingsförlopp. Det senare balansbegreppet innebär att alla sektorer skall växa med samma takt. För en diskussion av detta, se A. O. Hirschman, The strategy of Economic development. Yale 1958.

224 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

investeringar blir mycket omfattande i Borlänge. Nära 13 000 årsverken måste utföras i form av investeringar i Borlängeindustrins byggnader och anläggningar. Den kraftigaste effekten för samtliga orter kommer emellertid av att en mycket omfattande inflyttning måste ske. Bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar ger de helt dominerande effekterna vid expansionen. I Lyckseleregionen kommer nära 70 000 årsverken för byggnadsarbetare att bli nödvändiga. Borås som är den ort, där nyinvesteringar i bostäder och grannskapsanläggningar tar minst resurser i anspråk, kommer trots det att behöva utföra 35 000 årsverken inom bostadsbyggandet. De totala kostnaderna för samhället vid en expansion av 10 000 nya industrisysselsatta har sammanställts i tabell 11.8. Uppgifterna visar att expansionen måste ske under en relativt lång tidsperiod om hänsyn till olika sektorers utveckling skall tas. 10 år torde vara ett absolut minimum för den tid under vilken en sådan expansion skall kunna ske. Den lokala ekonomin kommer, även om expansionen sker under en så lång period, att kännetecknas av en utpräglad högkonjunktur med stora risker förinslag av lokal inflation. Det kalkylexempel som redovisasi detta avsnitt syftar till att understryka vilka balansproblem som samtliga ortstype: drabbas av vid en snabb och omfattande expansion. Det framgår att om man försöker genomföra de olika sektorernas utbyggnadsprogram så uppstår en mycket omfattande brist på arbetskraft. Denna kan inte hävas om man inte under anläggnings- och uppbyggnadsskedet ändrar målen. Flera möjligheter föreligger här. En drastisk sänkning av bostadsstandard, inklusive bostadsutrymmet, är en möjlighet. En annan är att utbyggnadsperioden förlängs så mycket att den befintliga

Tabell 11.8 Kostnaderna vid expansion i olika ortstyper vid en ursprunglig ökning inom industrin av 10 000 sysselsatta (Kalkylexempel)

Ort lnitiell Årlig kapi- Årlig kapi- Flytt- Summa produk- talkostnad talkostnad ningstionssti- för kapaci- för bostads- kostnad Totalt Per mulans tetshöjan- investe- (mkr.) (mkr.) initiellt (mkr.) de inves- ring + sysselsatt tering pendlings- (mkr.) inom kostnad industrin (mkr.) (mkr.)

Det billigaste alternativet är upptaget.

Anm.: Den produktion som stimuleras skapar även en intäkt. Samhällets nettokostnader blir alltså lägre än de som anges i tabellen. Samtidigt sker genom stimulansåtgärden en omfördelning av medel från offentliga sektorn till företagen och hushållen.

Samhällsekonomiska utvärderingar 225

kapaciteten för utbyggnad av bostäder och samhällskapital räcker till. Det naturligaste alternativet torde dock vara att öka inköpen av kapitalföremål från andra regioner. Dessa kan t. ex. utgöras av prefabricerade byggnadselement. Genom att välja en sådan lösning kan den lokala högkonjunkturen dämpas samtidigt som ekonomin i övriga delar av landet stimuleras.

1l.4.4 De samhällsekonomiska konsekvenserna av en ökning i industrisysselsättningen med 10 % Valet av sysselsättningsmål i de tidigare exemplen har bestämts av en strävan att visa hur en lika stor expansion i absoluta tal i olika ortstyper påverkar de samlade kostnaderna. Framställningen syftar till att visa hur den av produktionskostnadsgruppen utvecklade kalkylmetoden kan utnyttjas vid en utvärdering som underlag för beslut om en viss nyetablering och var den bör lokaliseras. Politiker och planerare står ofta inför ett val om var en expansion av en viss omfattning bör förläggas. Ett aktuellt exempel på detta är det arbete som f. n. pågår inom ramen för industridepartementets petrokemiutredning och som syftar till en utvärdering om var ett eller ett par framtida raffinaderier bör lokaliseras. De kalkylexempel som presenteras i de föregående avsnitten visar att den kalkylansats som kommit till användning kan erbjuda ett möjligt tillvägagångssätt vid en sådan utvärdering. Beräkningarna i de föregående avsnitten syftar även till att visa hur väsentligt det tillgängliga kapacitetsutnyttjandet inom olika sektorer är för utfallet av samhällsekonomiska kalkyler. För att utvärdera om de olika ortstyperna kan sägas befinna sig i balans eller inte är de kalkyler som presenteras i de föregående avsnitten inte tillräckliga. För en sådan utvärdering är det lämpligt att också beräkna de samlade effekterna vid en expansion som är proportionell till den befintliga industrins storlek och sammansättning. I föreliggande avsnitt presenteras därför kalkyler över de samlade kostnaderna vid en 10-procentig expansion av industrisysselsättningen i var och en av de studerade orterna. i tabell 1 1.9 visar den relativa fördelningen av de direkta och Uppgfterna indirekta sysselsättningseffekterna. Per satsad krona erhålls de största sysselsättningseffekterna i Boråsregionen. Den minsta sysselsättningseffekten för varje satsad krona blir det i Skellefteå, Borlänge och Åmål. Såtillvida ger en 10-procentig direkt sysselsättningsökning ett resultat som motsvarar det förväntade mot bakgrund av vad som sägs i avsnitt ll.4.l. Syftet med föreliggande kalkylexempel är att undersöka i vilken utsträckning de olika orterna befinner sig i balans med avseende på en lika stor proportionell expansion. inom industrin i utgångsläget ligger högst i Skellefteå. Det Kapaciteten innebär att Skellefteåindustrin måste investera för 20 miljoner i nya maskiner och byggnader för att nå expansionsmâlet. Det kan beräknas innebära att omkring 150 årsverken måste utföras för investeringarna i och anläggningsarbeten. Motsvarandei Borlänge och Lycksele är byggnads-

226 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

Tabell 11.9 Direkta och indirekta sysselsättningseffekter som relativa andelar av den direkta sysselsättningsökningen i några regioner vid en ökning av sysselsättningen med 10 % nya industriplatser (Kalkylexempel)

Region Egna regionen Total: i övriga Industri Övriga Service Byggnad Total lande: ä? sektorer (4) (5) syssel- Direkt Totalt (3) sätt- (1) (2) ningsökning (6)=(2)+ (3)+(4) +(5)

Malmö 1,000 1,068 0,137 0,455 0,001 1,662 0,433 Åmål 1,000 1,059 0,125 0,426 0,004 1,614 0,503 Borås 1,000 1,068 0,070 - 0,384 1,522 0,245 Ludvika/ Mora 1,000 1,037 0,094 0,389 0,002 1,523 0,476 Falun/Borlänge 1,000 1,072 0,211 0,501 0,024 1,809 0,497 Lycksele 1,000 1,047 0,126 0,449 0,236 1,858 0,457 Skellefteå 1,000 1,143 0,096 0,461 0,193 1,892 0,642

AnmsProduktionsökningen har valts så att den direkta sysselsättningseffekten inom industrin uppgår till totalt 10% nya industrisysselsatta i de studerade regionerna. Den initiella sysselsättningsökningen fördelas proportionellt mellan regionernas branscher i förhållande till den befintliga branschsammansättningen och storleksfördelningen. Källa: Leveran senkäten.

Tabell 11.10 Kostnaderna vid expansion i olika ortstyper vid en ursprunglig sysselsättningsökning inom industrin med 10 % (Kalkylexempel)

Ort lnitiell Årlig kapi- Årlig kapi- Flytt- Summa produk- talkostnad talkostnad ningstionssti- för kapaci- för bostads- kostnad Totalt Per mulans tetshöjan- investe- (mkr.) (mkr.) initiellt

Lycksele Ludvika 114 - 0,112 Åmål 55 - 0,111 1,33

1 Det billigaste alternativet är upptaget. a Anger pendlingskostnader. Anm.: Den produktion som stimuleras skapar även en intäkt. Samhällets nettokostnader blir alltså lägre än de som anges i tabellen. Samtidigt sker genom stimulansåtgärden en omfördelning av medel från offentliga sektorn till företagen och hushållen.

Samhällsekonomiska utvärderingar 227

35 respektive 30 årsverken genom byggnads- och anläggningsinvesteringar. Industrin i de övriga regionerna har tillräckligt med ledigt kapacitetsutrymme. Tillgången på ledig arbetskraft är tillräcklig för att den målsatta sysselsättningsökningen skall kunna genomföras utan inflyttning i Ludvika, Lycksele och Skellefteå. Till Åmål måste däremot en viss inflyttning ske och detsamma gäller i ännu högre grad Borlänge. Hela behovet av arbetskraft i Malmö och Borås måste tillgodoses genom inflyttning. l Malmö finns tillgång till en viss ledig bostadskapacitet för de nyinflyttade. För såväl Malmö som Borås kommer emellertid den målsatta expansionen att innebära att omfattande investeringar i nya bostäder och grannskapsanläggningar. För bägge orterna gäller att omkring 6 300 nya ârsverken måste utföras inom byggnadsindustrin för det ökade behovet av bostäder som blir följden av en inflyttning. De anspråk på arbetskraft som byggnadsindustrin kan förväntas ställa medför att de övriga näringsgrenarna under en period av flera år kommer att åsamkas en ökad konkurrens om arbetskraften trots inflyttningen. Denna malkonflikt undanröjs för Borlänge och Åmål och mildras något för Malmö och Borås om tillgången till potentiellt arbetssökande och lediga bostäder utsträcks till att omfatta förhållandena inom en radie av 5 mil kring de studerade tätorterna. Det innebär emellertid uppoffringar för hushållen i form av ökade kostnader och tidsåtgång för resor mellan bostaden och arbetet. Kostnaden för denna uppoffring från hushållens sida har beräknats. I de fall den understiger de årliga kapitalkostnaderna för nya bostäder har det angivits i sammanställningen över de samlade kostnadernai tabell l 1.10.

11 .4.5 Jämförande utvärdering av de olika utvecklingsaltemativen I föreliggande kapitel redovisas en metod som kan utnyttjas för att ta hänsyn till det befintliga kapacitetsutrymmet inom olika sektorer vid bedömning av de samhällsekonomiska kostnaderna vid en expansion. För att åskådliggöra de olika moment som ingår i den av produktionskostnadsgruppen utvecklade metoden har kalkyler utförts för några regionala utvecklingsalternativ. Det har skett genom att beräkna de samlade effekterna i olika ortstyper av en direkt ökning i industrisysselsättningen med 100, l 000 och 10 000 nya arbetstillfällen. Effekterna av en proportionell ökning av industrisysselsättningen med 10% har även beräknats. Från resultaten av dessa beräkningar kan nämnas att de indirekta sysselsättningseffekterna bland underleverantörer och bland handeln och övrig service blir störst vid en direkt sysselsättningsökning i Skellefteå och Malmö. Det gäller såväl om enbart de inomregionala effekterna beaktas som om de totala effekterna på sysselsättningen i hela landet inkluderas. Flera av de studerade orterna kännetecknas av en relativt begränsad industriproduktion. Det innebär att redan en måttlig ökning i industrisysselsättning medför att det tillgängliga kapacitetsutrymmet inom en eller flera sektorer blir otillräckligt. En ökning i industrisysselsättningen

228 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

med 1 000 nya arbetstillfällen resulterar följaktligen i att samtliga regioner redovisar en begränsning i det tillgängliga kapacitetsutrymmet inom åtminstone en sektor. För Malmö och Borås del föreligger redan en så hög förvärvsintensitet att en expansion inte kan klaras utan att inflyttning måste ske. Beräkningarna av effekterna vid en mycket omfattande expansion visar på de konflikter som kan uppstå mellan målen för de olika sektorerna på en ort. Även vid en betydligt mer begränsad expansion kan konflikter mellan de olika sektorernas målsättningar uppstå. Enda lösningen torde i många fall vara att sektorerna under en anläggnings- och uppbyggnadsfas måste revidera sina mål. För den övergripande planeringen gäller det samtidigt att prioritera mellan de olika målen. Detta kan t. ex. ske genom att målen om en viss utrymmesstandard vad gäller boendet blir eftersatta under denna fas. Industrin kan under samma period få lov att begränsa sin efterfrågan på arbetskraft till förmån för produktion av bostäder och anläggningar för offentlig och privat service. Ytterligare en möjlighet föreligger genom att som nämnts en större andel kapitalförmål köps från andra regioner. Kalkylerna över effekterna av en proportionell expansion på 10 % av den befintliga industrisysselsättningen i de studerade regionerna syftar till en utvärdering av i vilken utsträckning de olika ortstyperna redan befinner sig i ett balansläge eller inte. Av detta kalkylexempel framgår det att industriproduktionen framför allt i Skellefteå men i viss mån även i Borlänge och Lycksele kan sägas befinna sig i ett balansläge såtillvida som de uppvisar ett mycket begränsat ledigt kapacitetsutrymme för en produktionsökning. Det är endast inom tillverkningsindustrin i Borås som produktionskapaciteten är tillräcklig för en proportionell ökning av industriproduktionen med 10 %. De exempel på samhällsekonomiska översiktskalkyler som presenterasi föreliggande avsnitt skiljer sig från tidigare utförda cost-benefit-kalkyler främst på följande punkter beroende på skillnader i dataunderlag, geografisk avgränsning och värdering av konsekvenser. El Ett väsentligt resultat av ERU:s tvärvetenskapliga arbete utgör den metod för schablonmässig avgränsning av lokala omland för lägesbestämning av relevanta data kring kapacitetsförhållanden inom olika samhällssektorer. Det ökar graden av precision i kalkylunderlaget i förhållande till många tidigare exempel på konkreta cost-benefit-kalkyler som utförts i Sverige. Pâ grund av att dessa data är mycket lättillgängliga för redovisning oavsett läge och val av storlek på det studerade området minskar kostnaden för datainsamling vid kalkylarbetet i förhållande till tidigare försök med cost-benefit-kalkyler. DI de av produktionskostnadsgruppen redovisade samhällsekonomiska bedömningarna utnyttjas material om företagens regionala och sektoriella fördelning av inköp och försäljning. Det medför en förbättrad precisioni bedömningen avindirekta spridningseffekter.

SOU 1974: 3

12 med framtidsut-

Sammanfattning

blickarl

Under senare år har det alltmer uppmärksammats hur utvecklingen inom näringslivet går mot en krympande sysselsättning inom industrin och en växande andel av befolkningen som får arbete inom tjänsteproduktion och administration. Denna utveckling kan medföra svårigheter att uppfylla målen för den regionala utvecklingen. svårigheterna ligger bl. a. i att regionalpolitiken huvudsakligen är inriktad på att påverka industrins lokalisering. I och med att antalet arbetsställen inom industrin stagnerar minskar antalet lokaliseringsbara enheter. Mot denna bakgrund skall det ökade intresset ses för en fortsatt analys av faktorer bakom näringslivsutvecklingen i olika regioner. Direktiven till ERU:s produktionskostnadsgrupp har också givits en sådan utformning att det varit motiverat att analysera mer allmänna drag i samhällsutvecklingen. Konkret har produktionskostnadsgruppen haft till uppgift att utreda förekomsten av skillnader i företagens och samhällets produktionskostnader i olika delar av landet. Mot bakgrund av vad som ovan sagts om de senaste årens näringslivsutveckling skall de resultat ses som redovisas i föreliggande rapport från ERU:s produktionskostnadsgrupp. Materialet omfattar analyser av den arbetskraft som i vid mening är knuten till industrin. Med sådan arbetskraft avses då t. ex. de som arbetar vid maskinerna, men även de som tillverkar maskinerna, liksom de som ritar, konstruerar och marknadsför dem. Med utgångspunkt från en definition av detta vida slag som omfattar både den renodlade produktionen och viss privat och offentlig service, pekar resultaten från de ovan nämnda kartläggningama på att antalet arbetstagare som är knutna till varuproduktionen inte har minskat. Däremot har en långtgående arbetsfördelning ägt rum under de senaste 5-10 åren som inneburit markanta förskjutningar av tyngdpunkten i förvärvsarbetet från tillverkningsfunktioner till servicefunktioner och administrativa funktioner. Denna omfördelning av arbetsuppgifter gäller även förhållandet mellan tillverkningsindustrin och den offent- Sammanfattning av de kan nämnas konkreta resultaten återliga sektorn. Som exempel att yrkesutbildningen tidigare finns som särskilda avsnitt huvudsakligen var förlagd till arbetsplatsen. Lärlingen var då anställd av i anslutning till varje enföretaget. Genom att yrkesutbildningen numera i huvudsak sker inom skilt kapitel i rapporten. ramen för den sektorns verksamhet innebär det att färre l föreliggande kapitel beoffentliga handlas de mer allmänna registreras som industrisysselsatta och fler som yrkeslärare inom den Synpunkterna och slutoffentliga sektorn. Denna förändringi arbetsfördelning mellan samhälls- satserna i rapporten.

230 .Produktionskostnader och regionala SOU 1974: 3 produktionssystem

sektorerna påverkar naturligtvis näringslivsutvecklingen i olika regioner. Vissa funktioner som tidigare utfördes på varje arbetsplats och i varje hem sker nu på ett eller ett par ställen i regionen. Den här uppgivna omfördelningen av arbetsuppgifter mellan olika sektorer visar även hur vag gränsdragningen på många punkter är mellan samhällssektorema. Vidare framgår det hur väsentlig en kartläggning av kopplingarna mellan sektorerna är för en förståelse av vilka faktorer som påverkar företagens och samhällets produktionskostnader. Mot bakgrund av det ovan sagda framstår det som väsentligt för förståelsen av produktionskostnadsstudiernas resultat att också visa hur arbetsfördelningen mellan olika verksamheteri samhället utvecklas. Vid en given arbetsfördelning bestäms produktionskostnaderna och intäkterna till väsentlig del av hur företagen sätter in arbetskraft och realkapital. Men utfallet är också beroende av kostnaderna för inköp av råvaror, halvfabrikat och tjänster, liksom av samverkan med andra företag och av kostnaderna att transportera produkterna till konsumenterna. Varje företags läge i förhållande till arbetskraft, kunder och leverantörer av varor och tjänster är således av betydelse för inom avkastningen företaget. Å ena sidan påverkas sålunda företagets produktionskostnader och intäkter av företagets egna tillgångar och dess beteende om ifråga produktionsinriktning, produktionsvolym, marknadsföring och inköpspolitik. Å andra sidan påverkas av förhållandet till andra företagen företag, hushållen och den offentliga sektorn. Ett centralt tema i produktionskostnadsgruppens rapport är, att uppbyggnaden av det svenska produktionssystemet måste ägnas allt större uppmärksamhet i regionalpolitiken. I detta sammanhang har även de tjänsteproducerande sektorernas betydelse för samhällsutvecklingen uppmärksammats. Det har därför varit viktigt att i rapporten uppmärksamma de kontaktberoende verksamheternas lokalisering och dess påverkan på andra verksamheters Mot denna baklokaliseringsmönster. grund skall de kartläggningar ses, om kopplingar mellan olika varu- och tjänsteproducerande verksamheter, som redovisas i rapportens andra avdelning. Dessförinnan diskuteras produktionskostnadsbegreppet och gruppens syn på detta samt rapportens avgränsning. I avdelning III av rapporten koncentreras intresset till olika faktorer av betydelse för enskilda varuproducerande verksamheters och branschers produktionskostnader i olika regioner och ortstyper. Faktorer bakom regionala skillnader i kostnaderna för det privata och offentliga serviceutbudet analyseras i avdelning IV. I avdelning V slutligen redovisas några olika alternativ för det framtida produktions- och kontaktsystemet och de kostnader dessa alternativ kan medföra för samhällsekonomin. I föreliggande sammanfattning återges huvuddragen i de olika avdelningarna utan att de konkreta undersökningsresultaten berörs närmare. Därutöver diskuteras hur produktionskostnaderna kan komma att utvecklas av och påverka den framtida samhällsstrukturen. Med utgångspunkt från fyra utvecklingsalternativ diskuteras i avsnitt 12.6 hur regionala produktionskostnadsskillnader kan ge upphov till skilda lokaliseringsmönster.

SOU 1974: 3 Samhällsekonomiska utvärderingar 231

12.1 Regionala produktions- och kontaktsystem

l kapitlen 3-5 ges en redovisning av de kopplingar som förekommer mellan olika regioner och sektorer vad gäller varuleveranser, personkontakter och telekontakter. Av resultaten från dessa Kartläggningar kan nämnas att de större företagen i en region ofta är starkt inriktade på försäljning till landet i övrigt och till utlandet. De mindre företagen i en region är för sin försäljning ofta starkt beroende av de stora företagen i regionen. Tillsammans bildar de olika företagen i en region ett produktionssystem. Ju starkare samband företagen har med varandra i form av kontakter och varuleveranser desto mer integrerat är det regionala produktionssystemet. En hög integrationsgrad medför stora möjligheter för enskilda verksamheter i systemet att specialisera sig på ett visst avgränsat produktionsmoment. På så sätt kan även mindre företag utnyttja sig av produktivitetshöjande specialiserings- och skalfördelar vad gäller avgränsade produktionsmoment. Inom ett regionalt produktionssystem kan ett särskilt intensivt leveransutbyte urskiljas mellan företagi ett par eller flera branscher. De företag eller branscher som uppvisar ett mer omfattande samarbete i form av köp och försäljning a_v varor och tjänster kan sägas ingå iett teknologiskt utvecklingsblock. Inom ett givet produktionssystem kan på så sätt ett eller flera teknologiska utvecklingsblock urskiljas. Av uppgifterna i kapitel 3 och 6 framgår det att de branscher som ingår i ett sådant lokalt eller regionalt utvecklingsblock uppvisar vissa produktivitetsfördelar i förhållande till övriga branscher. Många block är emellertid uppbyggda kring sådana komplexa slutprodukter att de omfattar kopplingar mellan en mängd olika företag och branscher. Det är då inte längre möjligt att tala om lokala eller regionala utvecklingsblock utan det är istället fråga om mellanregionala kopplingar mellan branscher i flera län. AB Volvo kan ses som ett exempel på ett sådant landsdels- eller landsomfattande utvecklingsblock. Leveranser av varor och tjänster inom och mellan regionerna och sektorerna svarar mot ett utbyte av personkontakter. Av uppgifternai rapporten framgår det att kontaktmöjligheterna mellan regionerna har starkt förbättrats under 1960-talet. Fortfarande är det dock väsentligt dyrare för ett företag i en Norrlandsregion att uppehålla ett generellt personkontaktnät än det är för ett Stockholmsföretag. Bland resultaten kan i övrigt nämnas att en stor del av alla personkontakter sker inom den egna regionen. Detta är dock särskilt utmärkande för telekontakter. Genomgående gäller att Stockholmsregionens andel av personkontakter är större än dess andel av andra kontakter. ERU:s undersökningar av personkontaktema mellan företag i skilda delar av landet visar att orter med stort befolkningsunderlag har nära kontaktutbyte med varandra. Detta resulterar i att vissa lägen i landet erbjuder fördelar i leverans- och kontaktutbytet. Ett genomgående resultat från kartläggningarna av olika former för kopplingar mellan skilda verksamheter är att företagen i regionerna utanför storstadsområdena redovisar en betydligt större andel av köpen och leveranserna än av andra former för samverkan. En förutsättning för en allt längre driven arbetsfördelning mellan

232 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

branscher och regioner är minskade avståndsfriktioner. är det i Samtidigt många fall lönsamt att koncentrera godshantering och service till större och färre enheter. Som närmare utreds i rapporten denna hänger utveckling inom industrin samman med att för sådana verksamheter där transportkostnadernas relativa betydelse minskar, dvs. produktionskostnadema per producerad enhet ökar snabbare än transportkostnaderna per transporterad enhet, finns det starka incitament för verksamheter med stordriftsfördelar i produktionen att koncentrera produktionen till allt större och färre enheter. En sådan koncentration leder till att det sammanlagda transportarbetet i samhället som helhet ökar. En strävan i produktionskostnadsstudierna har vidare varit att vidga transportkostnadsbegreppet. Tidsåtgång för regularitet i leveranserna förefaller åtminstone i viss utsträckning vara av betydelse för produktionsbetingelserna i skilda delar av landet. T. ex. torde snabba leveranser i vissa situationer förhindra produktionsavbrott och flexibiliteten i leveranserna påverka företagens kostnader för lagerhållning etc. Den alltmer uppenbara utvecklingen mot ett där tjänstesamhälle persontransporter och informationsutbyte får allt större betydelse motiverar gruppens intresse för studier av persontransporter. En strävan i rapporten har varit att integrera kostnader och tidsåtgång för persontransporter och godstransporter till ett utvidgat transportkostnadsbe- SIG-PP-

12.2 Företagens situation i skilda ortstyper och regioner

Resultaten av produktionskostnadsstudierna visar hur svårt det är att ge ett entydigt svar på frågor av det slag som anges i direktiven. Mycket hänger på företagens möjligheter att anpassa sig till de förhållanden som råder på lokaliseringsorten. För en enskild verksamhet föreligger nämligen stora möjligheter att påverka val av produktionsinriktning, grad av utnyttjandet av arbetskraft, maskiner m. m. Företagen har möjlighet att begränsa utnyttjandet av relativt dyrbara produktionsfaktorer och ersätta dem med billigare. För enskilda kostnadsposter föreligger därför stora skillnader mellan olika regioner. Bland de kostnadsposter som brukar uppmärksammas i anslutning till redovisningar av näringslivets produktionskostnader kan främst lönerna nämnas. Av studierna framgår det att lönenivån för industriarbetare är högre i storstadsregionerna än i övriga delar av landet. Av uppgifterna i kapitel 6 framgår det att företagen, som är verksammai höglöneregioner, beaktar detta förhållande genom att välja en produktionsteknik som kräver relativt låg insats av arbetskraft. Trots att lönenivån i Göteborgoch Malmöregionerna är bland de högsta i landet så är den andel av produktionsvärdet som går till löner i stort sett lika stor som i andra delar av landet. För de regioner som specialstuderats gäller att Skellefteå- och Malmöregionema har det högsta genomsnittliga löneläget, medan Dalsland uppvisar den lägsta lönenivån inom tillverkningsindustrin. Andelen av produktionsvärdet som går till löner är emellertid likartad i dessa tre

Samhällsekonomiska utvärderingar 233

regioner. Sådana genomsnittsvärden döljer dock en mycket omfattande spridning i lönenivån, som gäller för samtliga de studerade regionerna och branscherna. ger resultat som delvis kan sägas Regionala produktivitetsstudier i och omkring företagen. Bland faktorer som återspegla produktionsmiljön påverkar produktiviteten kan nämnas produktionsskalan, kapitalinsatsen, arbetskraftens m. m. De hittills utförda studierna visar att utbildning är högst i de befolkningstäta regionerna. De nu produktivitetstalen redovisade resultaten anger att detta till stor del förklaras av att företagen i dessa regioner är större och att de utnyttjar sig av en kapitalintensivare teknik. De regionala skillnaderi produktivitet som kvarstår sedan hänsyn till och kapitalintensitet är relativt små. Det bör tagits företagsstorlek dock att möjligheterna att bygga stora anläggningar av uppmärksammas flera skäl är småi många orter. produktionsförhållanden är av särskild betydelse Byggnadsindustrins vid en samhällsekonomisk av kostnaderna vid lokalisering av bedömning nya verksamheter i olika regioner. Regionala skillnader i byggnadskostnaderna i hög grad hushållens bostadskostnader och därmed påverkar deras levnadsvillkor. Samtidigt utgörs en stor del av den offentliga sektoms och företagens investeringar av byggnads- och anläggningsverksamhet. De möjligheter som föreligger inom denna sektor att vid val av kunna beakta olikheter i förhållandet mellan priset på produktionsteknik olika produktionsfaktorer, är samtidigt betydligt mer begränsade än vad fallet är inom vissa delar av tillverkningsindustrin. De regionala skillnaderna i byggnadskostnaderna kan mot bakgrund av det ovan sagda förväntas skilja sig åt relativt mycket mellan olika orter och regioner. Av det material som presenteras i rapporten framgår det att regionala skillnader 20 000 kronor föreligger vid produktion av en normalstor på upp mot bostadslägenhet. Kostnaderna för denna produktion är högst i storstadsområdena.

12.3 Hushållens situation i skilda ortstyper och regioner

i föreliggande är De produktionskostnadsstudier som presenteras rapport framför allt koncentrerade till faktorer av betydelse för företagens och den offentliga sektorns kostnader i olika regioner och ortstyper. Faktorer av betydelse för hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper och regioner har behandlats av en annan arbetsgrupp inom ERU. Resultatet från de studierna finns i bilagedel I (SOU 1974: 2) till ERU: s publicerade betänkande. har endast konsumenternas kostnader I föreliggande rapport i tid bostad, arbetsplats och och pengar för att förflytta sig mellan serviceutbud har ägnats ett begränsat utrymme. Räknat för en längre är det för varje hushåll i landet fråga om ett betydande antal tidsperiod resor tur och retur mellan å ena sidan bostaden eller arbetsplatser och å andra sidan och servicecentra på olika nivå. Dessa serviceinrättningar enskilda personförflyttningar genererar omfattande vanligen inomregional trafik och sammanlagt är det fråga om ett stort transportarbete, mätt

234 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

i tidsåtgång och andra kostnader, som på detta sätt utförs inom den privata sektorn i samhället. I ett samhällsekonomiskt måste perspektiv det framstå som en angelägen uppgift att ta hänsyn till och beakta hushållens transportkostnader. I en bilaga till denna rapport finns exempel på hur serviceutbudets lokalisering inom ett glesbygdsområde påverkar individernas transportarbete. Beräkningarna har bl. a. baserats på valda åldersgruppers geografiska fördelning inom en kommun och besöksfrekvenserna för sådan service som öppen sjukvård, kommersiell dagligvaruservice och lågstadieskolor. Vidare grundas beräkningarna på försiktiga antaganden om färdhastigheter, kilometerkostnader och tidskostnader. Ett exempel avser dagligvaruservice i en mindre inlandskommun i Norrland. Med dagens serviceutbud och dess lokalisering bär kommunens invånare tillsammans transportkostnader på drygt 500 000 kronor per år. Halveras antalet utbudspunkter sker mer än en fördubbling av transportkostnaderna. Ett annat exempel visar att när antalet lågstadieskolor halveras, fördubblas transportvolymen och ökar kostnaderna för skolskjuts högst väsentligt. Dessa exempel visar hur enskilda hushåll tillsammans bär betydande transportkostnader och att koncentration av arbetsplatser, samhällelig och kommersiell service leder till betydande kostnadsökningar för konsumenterna. Utvidgas beräkningarna till att gälla alla typer av service och summeras de enskilda hushållens transportarbete på olika lokala och regionala nivåer för landet som helhet blir det sannolikt fråga om ett transportarbete av mycket stor omfattning mätt i tid och pengar.

12.4 Samhällsekonomiska

bedömningar

Nya grepp vid beräkningar av samhällsekonomiska översiktskalkyler introduceras i rapporten. Mot bakgrund av arbetet inom ramen för produktionskostnadsstudierna utnyttjas uppgifter om kapacitetsförhållanden vad gäller tillgång till arbetskraft, bostäder och övrigt samhällskapital i form av lägesbestämda data. Denna metod, som inte tidigare utnyttjats i samhällsekonomiska kalkyler, bygger på ett lätt tillgängligt underlagsmaterial som ger en god precision vid bedömningar av lokala förhållanden. Underlaget för kalkylerna om utgörs i övrigt av uppgifter produktivitetsförhållanden, realkapitalets sammansättning och ålder, faktorprisskillnader med flera ortsbundna produktionskostnadsförhållanden för företagssektom och den kommunala sektorn. Underlaget kompletteras med uppgifter om hushållens konsumtionsmönster, bostadskostnader och kostnader i tid och pengar för arbetsresor o. dyl. Ett väsentligt inslag i produktionskostnadsgruppens samhällsekonomiska översiktskalkyler utgör de uppgifter om regionala spridningseffekter som hämtas från studierna av produktions- och kontaktsystemens uppbyggnad. Dessa uppgifter ger information om hur förändringar inom en bransch och en region påverkar andra branscher och andra regioner. För att åskådliggöra de möjligheter som ges av det i produktionskostnads-

SOU 1974: 3 Samhällsekonomiska utvärderingar 235

gruppen framtagna empiriska materialet för samhällsekonomiska bedömningar har kalkyler utförts för några alternativ för den regionala utvecklingen. Bland resultaten kan nämnas att de indirekta sysselsättningseffekterna bland underleverantörer och bland handeln och övrig service blir störst vid en direkt sysselsättningsökning i orter som Skellefteå och Malmö. Det gäller såväl om enbart de inomregionala effekterna beaktas som om de totala effekterna på sysselsättningen i hela landet inkluderas. Sysselsättningseffekterna av varje krona som satsas i produktionsstimulerande åtgärder blir emellertid störst vid en satsning i regioner som präglas av en relativt låg arbetsproduktivitet. Det är ofta så med industrin i regioner som bygger på en råvarubaserad produktion. Det är bl. a. fallet med industriproduktionen i Åmålsregionen. Flera av de studerade orterna kännetecknas av en relativt begränsad industriproduktion. Det innebär att redan en måttlig ökning i industrimedför att det tillgängliga kapacitetsutrymmet inom en sysselsättning eller flera sektorer inte är tillräckligt. En ökningi industrisysselsättningen med 1 000 nya arbetstillfällen resulterar följaktligen i att samtliga regioner redovisar en begränsning i det tillgängliga kapacitetsutrymmet inom åtminstone en sektor. För Malmö och Borås del föreligger redan en så hög förvärvsintensitet att en expansion inte kan klaras utan att inflyttning måste ske. Vad gäller kostnaderna för personkontakter blir dessa lägst vid en koncentrerad expansion av produktion och sysselsättning till storstäderna. Styrs befolknings- och sysselsättningsexpansionen i stället till primära centra tyder beräkningarna på att kostnaderna för personkontakter vid oförändrade transportförhållanden kommer att ligga 25 procent högre än om expansionen sker i storstadsregionerna. I de kalkylexempel som presenteras i rapporten beaktas även det förhållandet att kostnader kommer att övervältras på hushållen. I några fall utgörs dessa övervältringskostnader av ett ökat transportarbete för arbetsresor. l andra fall innebär det flyttningskostnader.

12.5 Framtida produktions- och kontaktsystem

har vid uppläggningen av sina studier Produktionskostnadsgruppen uppmärksammat att tjänstesektorerna får en allt större sysselsättningsandel. En ofta framförd uppfattning är att dessa sektorer kommer att öka denna andel. Det medför i sin tur att kostnader för ytterligare personkontakter och informationsöverföring blir alltmer betydelsefulla för näringslivets lokaliseringsmönster. Framtidsbedömningar av detta slag är emellertid alltid mycket osäkra. Det har ofta framhållits att man därför bör skissera alternativa utvecklingsförlopp för att visa hur känslig är för förändringar. I det följande diskuteras därför samhällsutvecklingen produktionskostnadsutvecklingen utifrån fyra alternativ för den framtida organisationen av landets näringsliv. De valda alternativen skall ses som extremfall. De utesluter dock inte varandra. Det är angeläget att torde återfinnas i den understryka att inslag från alla fyra alternativen

236 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

framtida samhällsutvecklingen. De fyra utvecklingsalternativen betecknas:

l. Varuproduktion för en internationell marknad 2. Varuproduktion för en nationell marknad 3. Tjänsteproduktion för hushållen 4. Tjänsteproduktion för företagen

En genomgång av de skilda alternativ var för sig tjänar närmast syfte att belysa effekterna av om en faktor eller en sektor kommer att öka i relativ betydelse gentemot andra faktorer och andra sektorer.

l2.5.1 Vamproduktion för en internationell marknad

Utvecklingen har under lång tid gått mot en alltmer omfattande handel mellan länderna. Denna utveckling har ytterligare accentuerats i och med tillskapande av särskilda tullunioner och gemensamma varu- och faktormarknader mellan block och länder. Drivkraften bakom dessa integrationssträvanden har framför allt varit att utnyttja de produktionskostnadsfördelar som en utökad mellan länderna arbetsfördelning erbjuder. En fortsatt utveckling i denna riktning kan antas leda till att det för ett land som Sverige blir aktuellt med en ytterligare koncentration av produktionen till några få enheteri varje bransch. Dessa kommer i sin tur att vara koncentrerade till ett fåtal orter i landet. till en Bakgrunden sådan utveckling är att det utökade internationella samarbetet medför betydligt större avsättningsmarknader än tidigare. ställer en Samtidigt internationell konkurrens stora krav på den svenska produktionens effektivitet. Av de resultat som presenteras i rapporten det att det för de framgår flesta branscher gäller att en kapitalintensiv i stora enheter produktion leder till de lägsta kostnaderna. Möjligheterna att skapa ett fåtal stora enheter i varje bransch sammanhänger med avsättningsmarknadernas storlek och därmed även med transportkostnadsutvecklingen. De uppgifter som redovisas i rapporten om sambanden mellan transportkostnader och anläggningskoncentration är här av stort intresse. På grund av att transportkostnadernas betydelse har minskat i förhållande till övriga produktionskostnader så innebär det att kostnaderna för transporter, som tidigare kan ha påverkat företagen i riktning mot många regionalt spridda produktionsenheter, inte längre utgör en lika betydelsefull motverkande faktor mot en ökad anläggningskoncentration. Stigande energipriser kan emellertid medföra en annorlunda utveckling. Med stigande energipriser är det troligt att transportkostnademas betydelse i förhållande till övriga produktionskostnader kommer att öka. En effekt av denna utveckling kan förväntas bli en tendens till större regional utspridning av anläggningarna.

Samhällsekonomiska utvärderingar 237

12.5.2 Vamproduktion för en nationell marknad

med fördelar som den internationella handeln Samtidigt de uppenbara i form av en arbetsfördelning mellan länderna, och därmed erbjuder av det materiella välståndet, har detta samarbesammanhängande ökning te inneburit för många länder. Det internationella beroendet svårigheter för flera länder medfört en stor känslighet för svängningar i den har Dessa svårigheter har i sin tur medfört internationella konjunkturen. Mot av dessa problem att uppehålla en jämn sysselsättning. bakgrund nackdelar har krav framförts om en handelspolitik som minskar

beroendet av de internationella efterfrågeförhållandena och svängningardet internationella handelsutbytet försämras na i dessa. Om smidigheteni i framtiden kan ovannämnda krav på en mer isolationistisk ytterligare få förnyad och förstärkt aktualitet. En allt större del av handelspolitik landets samlade måste då avsättas inom landet. Det innebär produktion större att den ekonomiska politiken motverka möjligheter genom Genom att inte behöver tas till en svängningar i konjunkturen. hänsyn internationell konkurrens föreligger då bl. a. möjligheten att ägna sig åt

verksamheter som annars inte skulle vara tillräckligt konkurrenskraftiga. En effekt av detta blir emellertid en betydligt långsammare ökningstakt än hittills i det materiella välståndet. Detta beror bl. a. på att den nationella marknaden blir för liten för att stordriftsfördelar skall kunna

utnyttjas. Detta gäller inte minst produktionen av många kapitalvaror. Det kan bl. a. komma att medföra priser på kapitalvaror, som stigande maskiner och i förhållande till priset på arbetskraft och byggnader, råvaror. av betydelse för Mot bakgrund av uppgifterna i kapitel 6 om faktorer är det rimligt att en effekt av förändföretagens produktionskostnader blir en minskad kapitalintenringen i produktionsfaktorernas relativpriser sitet Detta medför i sin tur ökade produktionskosti varuproduktionen. den materiella välståndsöknader och en betydligt långsammare ökningi än vad som f. n. är fallet. Samtidigt ökar emellertid möjligheterna ning för en spridd lokalisering av produktionsenhetema. att de minskade möjligheterna till En möjlighet kompensera sig för mellan länderna, ligger i att i ökad utsträckning arbetsfördelning stimulera av produktionsblock inom landet. Av den analys uppkomsten som i rapporten framgår det att sådana block i många fall presenteras även vid produktion i mindre serier. Det erbjuder specialiseringsfördelar, alternativ medför en stimulans till är följaktligen troligt att föreliggande än vad som är fallet om det fler lokala och regionala utvecklingsblock alternativet kommer att dominera den framtida samhällsutföregående bygger nämligen i vecklingen. Det föregående utvecklingsalternativet samverkande branscher i flera länder. I princip på block av ömsesidigt alternativ antasi stället att hela förädlingskedjan är förlagd föreliggande en motsvarande arbetsfördelning mellan företag och inom landet, med branscher inom och mellan regionerna.

238 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

12.5.3 Hänsteproduktion för hushållen

I rapporten betonas att tjänstesektom tar en allt större sysselsättningsandel. Mycket talar för att en sådan utveckling även kommer att fortsätta. Det är också tänkbart att huvuddelen av servicenäringarnas utveckling faller på sådan tjänsteproduktion som går direkt till hushållssektom. Det kan framhållas att Sverige redan tidigare varit inne i en utvecklingsfas med en stor hushållsinriktad tjänsteproduktion. Under av 1900början talet var sålunda antalet sysselsatta inom stort. husliga yrken mycket Sverige har dock aldrig haft så stor andel sysselsatta inom sådana yrken som t. ex. Förenta Staterna. USA har alltjämt en högre sysselsättningsandel än Sverige inom tjänsteproducerande näringar. En orsak är den relativt låga lönenivån som fortsatt att råda i USA för hushållstjänster. Det har gjort det möjligt för hushållen att där fortsätta att hålla en hög andel sysselsatta inom dessa yrken. Det är inte troligt att man för Sverige kan förvänta sig en tillbakagång till en sådan arbetsfördelning med en stor andel sysselsatta inom husliga yrken även om den hushållsinriktade tjänsteproduktionen expanderar. Det är snarare troligt att delar av det arbete som nu äger rum i hemmen förläggs utanför hemmen och produceras kollektivt. Som skäl för detta kan bl. a. anföras att målen om jämställdhet mellan könen kan uppnås först sedan bindningen till hushållsarbetet i hemmen minskar. En satsning på gemensam tjänsteproduktion för hushållens behov kan medföra en ökad koncentration av bebyggelsen eftersom bostäder och service måste samlokaliseras. Ett förhållandevis stort antal orter med ett differentierat utbud av hushållsinriktad service torde dock kunna byggas _ut_ En förhållandevis omfattande varuproduktion kan bibehållas parallellt med ökningen av tjänsteproduktionen under förutsättning att framför allt den privata konsumtionsnivån kan hållas nere för att ge utrymme åt en hög kapitalbildningstakt. Varuproduktionen kommer då huvudsakligen att ske i kapitalintensiva former på det sätt som beskrivsi det första alternativet. Mot bakgrund av de resultat som presenteras i rapporten kan en sådan utveckling förväntas medföra få sysselsatta inom varuproduktionen vilket ger utrymme för en hög sysselsättningsandel i tjänsteproduktionen. Det bör emellertid också betonas att export av hushållsinriktad tjänsteproduktion även i fortsättningen kommer att vara mycket blygsam och inte kommer att kunna finansiera importen av varor. Det skall slutligen understrykas att produktionskostnadsgruppens arbete inte direkt varit inriktat på att belysa i ett utvecklingen tjänsteproducerande samhälle av det här diskuterade slaget. Till en del täcks detta in av det arbete som utförts inom ERU:s arbetsgrupp för hushållens levnadsvillkor (SOU 1974:2).

l2.5.4 Tjänsteproduktion för företagen

Enligt detta alternativ går näringslivsutvecklingen mot en expansion av tjänsteproduktion som ligger relativt nära industrins varuproduktion. Det

Samhällsekonomiska utvärderingar 239

gäller bl. a. sådant som konstruktions- och utvecklingsarbete av komponenter och system som utnyttjas för produktionsprocessen inom industrin. En förhållandevis stor andel av denna typ av tjänsteproduktion går på export och kan sålunda finansiera import av varor och tjänster. består i dessa fall ofta av en kombination av en vara och en Exporten tjänst, där tjänsteandelen kan antas komma att utgöra en allt större andel av kombinationsproduktens f örädlingsvärde. De regionala konsekvenserna av en sådan utveckling kan förväntas bli att servicefunktioner och administrativa funktioner koncentreras till storstäderna. Varuproduktionen kommer däremot att uppvisa ett mer spritt lokaliseringsmönster, beroende på om det är fråga om råvarubunden eller marknadsbunden produktion. Produktionskostnadsstudiema visar att det finns starka transportekonomiska motiv för en sådan utveckling. För att undvika segregeringstendenser mellan varuproduktion och tjänsteproduktion kan det bli nödvändigt att stimulera samlokalisemellan varu- och tjänsteproduktion. Uppbyggandet av lokala och ring regionala utvecklingsblock som innehåller både varu- och tjänsteproduktion kan bli naturlig. Sannolikt kommer detta att ställa stora krav på transportsystemets uppbyggnad. Produktionskostnadsgruppen har främst tagit upp de utvecklingstendenser som pekar mot ett framtida samhälle med en stor företagsinriktad tjänsteproduktion. Kartläggningar av produktions- och kontaktsystem ger underlag för en utvärdering av den framtida kostnadsutvecklingen för varuleveranser, personkontakter och annan informationsöverföring. Vid oförändrad politik och en fortsatt utveckling av det internationella samarbetet torde ett tjänstesamhälle av det här diskuterade slaget ge fortsatt utrymme åt en ökning av levnadsstandarden. Ett samhälle av det slag som skisseras enligt föreliggande alternativ år också mindre känsligt för stigande råvarukostnader eftersom det medger större möjligheter att välja en mer begränsad omfattning av sådan varuproduktion som är särskilt känslig för förändringar i râvarukostnaderna.

12.5.5 Utvärdering av alternativen

De ovan diskuterade utvecklingsaltemativen avser att tjäna som underlag av produktionssystemets framtida och de för en utvärdering utformning effekter näringslivsutvecklingen kan få på ortssystemet. Med utgångspunkt från dessa utvecklingsalternativ kan sålunda de regionala produktionssystemen och tillgången till privat och offentlig service analyseras. Motiven föra in en diskussion om för att i rapportens sammanfattning framtida utvecklingsalternativ är att det inte är möjligt att ge ett sammanfattande svar på frågan om företagens och samoch entydigt hällets skiljer sig åt mellan olika regioner och produktionskostnader Uppenbart är att åtgärder som vidtas för att påverka ortstyper. medför effekter på såväl den direkt berörda verksamheten utvecklingen som på andra verksamheter. Det är uppenbart att varje utvecklingsalternativ för sig inte ger en riktig bild av den framtida näringslivsutvecklingen och dess regionala

240 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

konsekvenser. Syftet med att diskutera några alternativ för den framtida utvecklingen har istället varit att renodla vissa aspekter av arbetsfördelningen mellan sektorer och regioner för att ge en antydan om i vilken huvudinriktning utvecklingen kan förväntas ta om den internationella arbetsfördelningen ökar eller minskar och om den ökande tjänsteproduktionen riktar sig till hushållen eller företagen. Diskussionen olika kring utvecklingsalternativ syftar även till att peka på de intressekonflikter som föreligger mellan olika grupper och samhällssektorer. Av exemplen framgår det att en ortsstruktur som i första hand är avpassad för hushållens önskemål om en tillfredsställande service får en annan utformning än en ortsstruktur som tillfredsställer kraven på en effektiv varuproduktion till låga kostnader för företagen. På motsvarande sätt har de administrativa funktionerna sina speciella krav på utformningen av den framtida ortsstrukturen. En utökad internationell arbetsfördelning är en väsentlig förutsättning för en fortsatt stegring av befolkningens materiella levnadsstandard. En sådan utveckling kan emellertid förväntas leda till en koncentration av varuproduktionen till ett fåtal anläggningar i varje bransch lokaliserade till några få orter. En drastisk nedskärning av utrikeshandeln kan på sikt medföra en stagnation i tillväxten av våra materiella tillgångar. En sådan omfördelning från intemationell till nationell och mellanregional arbetsfördelning innebär emellertid att varuproduktionen kan förväntas ske i relativt små anläggningar som är lokaliserade i ett flertal orter runt om i landet. Den ökade sysselsättningsandelen inom tjänsteproducerande näringar som alltmer börjar uppmärksammas kan tolkas på två sätt. Enligt den ena tolkningen är det den hushällsinriktade servicen som dominerar denna utvecklingsbild. Det innebär att allt fler av de funktioner som nu sker i hemmen i framtiden kommer att produceras kollektivt. Denna utveckling kan ses som ett nödvändigt inslag i utvecklingen för att nå målet om jämställdhet mellan könen. En effekt av detta blir emellertid en mer koncentrerad bebyggelse än vi har för närvarande på grund av en nödvändig samlokalisering av bostäder och service. Varuproduktionen kan då komma att ske i kapitalintensiva produktionsenheter för att ge utrymme åt sysselsättningsexpansionen inom tjänstesektorerna. Dessa kapitalintensiva industrianläggningar kan förväntas uppvisa en koncentrerad lokalisering till ett fåtal orteri landet. Enligt den andra tolkningen av tjänstesektorernas ökande sysselsättningsandel så beror den på en ändrad arbetsfördelning framför allt mellan industrin och servicesektorn. Denna tolkning ges på ett antagande om att sysselsättningen ökar inom tjänstesektom på grund av att flera administrativa funktioner eller servicefunktioner som tidigare utfördes inom industriföretagen nu sker av särskilda serviceföretag. En konsekvens av denna utveckling kan bli en regional segregering av tjänsteproduktion och varuproduktion eftersom det inte längre ur organisatorisk synpunkt blir nödvändigt med samlokalisering av servicefunktioner och varubearbetande funktioner. Detta kan motverkas genom att regionalpolitiken stimulerar till samlokalisering i utvecklingsblock av varuproduktion och verksam-

SOU 1974: 3 Samhällsekonomiska utvärderingar 241

heter med närstående forsknings- och utvecklingsarbete. Enligt denna tolkning av näringslivsutvecklingen kommer en stor del av den framtida tjänsteproduktionen att kunna avsättas på export. Tjånstesektoms expansion innebär då inte att några framtida betalningsbalansproblem behöver lägga ytterligare restriktioner på den ekonomiska politiken. En väsentlig uppgift i ett fortsatt forsknings- och utredningsarbete kring produktionskostnader och regionala produktionssystem bör vara att närmare analysera vilka av ovannämnda alternativ för den framtida utvecklingen som ger de bästa effekterna på hushållens välfärd. Det är därvid väsentligt att närmare beakta de funktionella samband som råder inom olika delar av ett regionalt produktionssystem. Vidare bör hänsyn även tas till hur det svenska produktionssystemet är kopplat till internationella produktionssystem.

12.6 Fortsatt forsknings- och utredningsverksamhet

Inom ramen för produktionskostnadsgruppens arbete har tvärvetenskaplig forskning stimulerats. Företrädare för flera ämnesområden har således gemensamt utvärderat den forskning som bl. a. redovisas i bilagoma 8-10. Som framhålls i ERU: s betänkande har det ömsesidiga kontaktutbytet mellan forskare och tjänstemän inneburit flera fördelar för parterna. En förtjänst är att forskningsresultat kan föreligga då samhällsproblem skall lösas. En annan är att forskare får inblick i politiska samhällsplaneringen och dess problem. Fortsatt forsknings- och utredningsverksamhet kring produktionskostnaderna bör inriktas och fördjupad kartläggning av på en fortsatt företagssektoms regionala produktionssystem. Därvid är det särskilt väsentligt med ytterligare förbättrade kunskaper om sammansättningen av de teknologiska utvecklingsblocken. I föreliggande rapport från produktionskostnadsgruppen redovisas en metod, som är väl lämpad för en sådan kartläggning och analys. Av de exempel från bearbetningama som lämnas i rapporten framgår det att de teknologiska utvecklingsblocken kan vara sammansatta på en mängd olika sätt. Förutsättningarna för en spontan uppkomst av en produktivitetshöjande samverkan mellan olika verksamheter är störst i de stora och företagsrika regionerna. En slutsats av de redovisningar som lämnas i produktionskostnadsgruppens rapport är att produktionskostnadema är relativt låga i de orter och regioner som uppvisar en väl integrerad samverkan mellan olika verksamheter. I mindre regioner med få företag kan likartade produktionsfördelar stå att vinna genom en målmedveten styrning av de regionalpolitiska resursinsatserna med sikte på att bygga upp teknologiska utvecklingsblock som utgörs av några väl avgränsade branscher och verksamheter. om de teknologiska utvecklingsblockens regionala och sek- Uppgifter toriella sammansättning bör följaktligen utgöra ett särskilt värdefullt underlag för regionalpolitisk planering. Kommunikationsstrukturen och dess kapacitet påverkar företagen i olika omfattning i skilda delar av landet. Av produktionskostnadsstudier-

242 Produktionskostnader och regionala produktionssystem SOU 1974: 3

na framgår det att många företag har lyckats rationalisera transportarbetet avsevärt. Det innebär att kostnadsökningarna har begränsats när det gäller transport av råvaror, halvfabrikat och färdiga produkter. En uppgift i den fortsatta forskningen kring regionala skillnader i produktionskostnader är det väsentligt att klarlägga vilka effekter på produktionssystemets utformning som b1.a. förändrade energipriser kan innebära. I sådana studier bör även ökade transportkostnader för hushållen uppmärksammas. Uppgifter om leveransströmmar mellan olika regioner och sektorer ger en helhetsbild av de effekter som förändringar på lokal och regional nivå får på andra orter och regioner. Som underlag för samhällsekonomiska bedömningar måste dessa uppgifter om mellanregionala samband kompletteras med Kartläggningar av kapacitetsförhållanden på lokal nivå med avseende på arbetsmarknaden, tillgång till bostäder, transportstruktur samt annan offentlig och privat service. Detta kan ske på grundval av lägesbestämda uppgifter om antalet förvärvsarbetande, befolkning, bostäder samt offentliga och privata tillgångar i övrigt. En sådan metodansats förutsätter en planeringsmodell där den fysiska, ekonomiska och sociala planeringen samordnas på skilda regionala planeringsnivåer. Den metod för samhällsekonomiska översiktskalkyler som redovisas i rapporten kan sägas ange en möjlig utgångspunkt för en sådan samordnad planeringsmodell. Ett fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete kring en sådan metod för lokal och regional utvecklingsplanering bör, i högre grad än den av produktionskostnadsgruppen utarbetade samhällsekonomiska kalkylmetoden, beakta de samlade effekterna på hushållens levnadsvillkor av förändringar av skilda slag. Den bör vidare innefatta den lokala och regionala trafikplaneringen, som utgör ett väsentligt inslag i möjligheterna att utforma och driva en aktiv ortssystempolitik av det slag som skisseras i betänkandet Orteri regional samverkan (SOU 1974: 1). I ett fortsatt forsknings- och utredningsarbete kring regionalpolitiska frågor utgör faktorer som påverkar den offentliga sektorns och den privata tjänstesektorns lokaliseringsval väsentliga frågor att besvara. En allt större del av den totala sysselsättningen i landet kommer under de närmaste årtiondena den offentliga sektorn och den privata tjänstesektom till del. Det innebär ett ökat intresse från politiker och planerare för uppgifter om vilka faktorer som ligger bakom dessa sektorers produktionsförhållanden och lokaliseringsval. I föreliggande rapport lämnas en ingående redovisning av bl. a. den kommunala sektorns produktionskostnader i olika regioner. De visar att kostnaderna för den kommunala servicen som ett grovt genomsnitt är högst i Stockholm och i de små glesbefolkade kommunerna i norra glesbygden. Denna analys är emellertid inte tillräcklig som underlag för planeringen. Ett väsentligt inslag i den fortsatta forskningen på detta område bör bl. a. omfatta uppgifter om kopplingama, i form av leveransutbyte och personkontakter mellan de offentliga och privata tjänstesektorerna och tillverkningsindustrin iolika orter och regioner.

8 beroenden

Bilaga Regionala

- Mats bidrag av Gunnar Törnqvist, Engström, Bengt Sahlberg, Ingemar Lars Nordström, Erik Bylund, Dalgård, Gösta Weissglas och Ulf Wiberg

Ur innehållet

Det svenska

kontaktlandskapet

i

Flyget regionalpolitikens tjänst

Maktens regionala koncentration

Konsumenternas kostnader för lokal

och regional service

SOU 1974: 3

Kommunikationer och verksamhets-

lokalisering

Gunnar Törnqvist

l . Inledning

ERU: s arbetsgrupp för studier av hushållens levnadsvillkor i olika och dess produktionskostnadsgrupp har utnyttjat resultat från ortstyper bl. a. forskning som bedrivs inom två skilda forskargrupper vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi i Lund. Arbetena inom Torsten Hägerstrands forskargrupp i kulturgeografisk process- och Systemanalys är utpräglat individ- och hushâllsorienterade. Syftet med de undersökningar från gruppen, som redovisas i denna omgång av ERU: s arbete, är att belysa sidor av befolkningens levnadsvillkor i ett antal svenska regioner av olika typ. Inom den andra är intresset centrerat kring lokaliseringsfrågor och olika projektgruppen verksamheters existensvillkor i skilda regioner. Med verksamhet avses därvid lokaliseringsenheter som arbetsställen eller delar av arbetsställen, vilka genom inbördes beroendeförhållanden länkas samman till omfattande regionala och nationella verksamhetssystem (jfr det snävare begreppet produktionssystem). I det följande lämnas en kort översikt över arbetets organisation inom det senare projektet, dvs. det som kan karaktäriseras som utpräglat arbetsplatscentrerat. Även om utgångspunkten för samhällsanalysen i detta projekt skiljer sig från det individorienterade projekt som leds av Torsten Hägerstrand, finns det tydliga drag som är gemensamma. Ett sådant är det tidsgeografiska perspektivet. Ett annat är att beskrivningar och tolkningar av observerade beteenden endast används som ett slags basmaterial för olika samhällsanalyser. Som kommer att framgå av den fortsatta framställningen, har projektarbetena efter hand mer och mer kommit att ägnas analyser av de handlingsbegränsningar eller handlingsmöjligheter som finns i olika och former av samhällsorganisation. I det omgivningar kan därvid aktörerna vara enskilda arbetsplatscentrerade projektet av befattningshavare eller hela företag och befattningshavare, grupper andra organisationer. av arbetet inom det forskningsprojekt som beskrivs i Organisationen denna översikt framgår av figur l : l. Arbetet kan indelas i tre faser, som i diagrammet kallas kartläggning, analys och experiment. Arbeten pågår för närvarande inom alla tre, men tyngdpunkten har successivt förskjutits från moment i figurens nedre till moment i dess övre del.

246 Regionala beroenden SOU 197423

Figur l: 1 har dessutom en dimension som kallas aggregeringnivå. På

den lägsta nivån är objekten enskilda befattningshavare och arbetsplatser.

Den högsta omfattar undersökningar baserade på aggregerade data för

hela stadsregioner inom och utom Sverige.

2. Kartering

Inför de forskningsarbeten som inleddes 1967 antogs att en väsentlig drivkraft i urbaniseringsprocessen - och då i första hand koncentrationen

av vissa verksamheter till stora stadsregioner - är behovet av kontakter

för informationsutbyte mellan alltmer specialiserade arbetsfunktioner i

samhället. För att testa detta antagande genomfördes en serie undersök-

Effekter av alternativa Alternativa framtida

framtida kontaktlandskap lokaliseringförönd- Sverigemodeller r- Z ringar u.: E a: u.: a. W Antaganden Hypatetiska Hxpotetiska Förändrade om förändrad: transportsystem förändringar av re ionala kontaktkontaktmönster förvärvsarbetets a: tranpartbehov och produktionens $ sammansättning

och regionala l

| organisation | l I I l l I l Ktmmk I “h l Det svenska transportmöjligheter l | kontaktlandskapet l för lokaliseringsl enheter i skilda 1960. 1965 och 1970 l

ANALYS

I I lägen | | I l | l | / I Verkliga kontaktmönster transportsystem Förvärvsarbete kontakt- Regionala pguonkonmk, pga 1965 o_ 1970 och produktion och transportbehov tolekantakter Funktionell sam- Kontaktmönstar för vawströmmar Vagnä, jömvaginö, manstöllning och hela stadsregioner Detaljstudier av flygnöt löd°|l9 1960-

KARTLÄGGNING

betattningshavare Wásxh 1970 Tidwbeue, arbetstunktioner mine arbetsställen e organisationer

Figur 1:1 Forsknings- AGGREGERINGSNIVÃ _--_-:_› arbetets organisation. G7/ Rt 1974

SOU 1974: 3 Studier av verksamheter och ortssystem 247

ningar av direkta personkontakter mellan befattningshavare i olika typer av företag och andra organisationer. Genom dessa undersökningar kartlades de karaktäristiska drageni olika arbetsfunktioners och organisationers koptaktmönster. Parallellt genomfördes en studie av förvärvsarbetets regionala organisation i Sverige. Till grund för dessa karteringar av sysselsättningens fördelning och utveckling lades samma funktionella indelning av de förvärvsarbetande som användes i ovan nämnda kontaktundersökningar. Senare har karteringama av de personkontakter som binder samman olika verksamheter och regioner kompletterats med inventeringar av telekontakter och varuströmmar. Olika karteringsarbeten finns i sammandrag redovisade i produktionskostnadsgruppens rapport (kapitel 4 i bilaga 7). Så långt kan arbetena inom projektet karaktäriseras som observationer av faktiska beteenden i ett nationellt verksamhetssystem.

3. Analys

I nästa fas av forskningsarbetet förskjuts intresset över till studier av de begränsningar och möjligheter som finns för olika verksamheter att fungera i skilda lägen inom landet. Undersökningarna gäller möjligheterna att upprätthålla direkta personkontakter och telekontakter samt möjligheterna att transportera gods. Hittills är det i första hand personkontakterna som varit föremål för analys. Inför dessa analyser av lokaliseringsförutsättningarna har transportsystemet, dvs. vägnät,jämvägar och flyglinjer, kartlagts. Framkomligheten i systemet har använts för att bestämma olika orters och regioners tillgänglighet eller åtkomlighet i förhållande till varandra. I mikroundersökningarna är lokaliserings- eller observationsenheterna befattningshavare, arbetsfunktioner, arbetsställen eller hela organisationer. För dessa enheter mäts effekterna från kontakt- och transportmöjlighetssynpunkt av hypotetiska omlokaliseringar. Effekterna mäts i tid och kostnader. Analyserna är empiriskt förankrade genom att observerade kontaktmönster och transporter läggs till grund för antaganden om transportarbetets omfattning och riktning i skilda lägen. Vidare sker alla resor och transporter i ett verkligt transportsystem. Mikroundersökningar av detta slag av såväl tillverkande enheter som serviceenheter och administration finns redovisade i sammandrag i produktionskostnadsgruppens rapport (kapitlen 5 och 10). Makroundersökningarna representeras i figur 1: l av analyser av s. k. kontaktlandskap. Dessa bygger på aggregerade data. Kontaktbehovet i skilda stadsregioner beräknas genom att uppgifter om olika arbetsfunktioners kontaktbehov appliceras på de aggregat av funktioner som finnsi

respektive region. Kontaktlandskapen visar sedan den regionala balansen

eller obalansen mellan dessa kontaktbehov och de resemöjligheter som det befintliga transportsystemet erbjuder. Även dessa undersökningar är således analyser av en faktisk situation. Studier av det svenska kontakt-

248 Regionala beroenden SOU 1974: 3

landskapet finns översiktligt redovisade i ERU:s rapport Regioner att leva i samt i produktionskostnadsgruppens rapport (kapitel 5). En utförlig beskrivning följer omedelbart efter denna forskningsöversikt. Nämnas bör också att kommunikations- och kontaktmöjligheterna i hela Västeuropa analyserats på liknande sätt.1 Makro- och mikroundersökningarna kompletterar varandra bl. a. genom att avslöja de för- och nackdelar som finns med de två ansatserna. Makroundersökningarna ger en totalbild av samspelet och växelverkan mellan näringlivets och den offentliga förvaltningens lokalisering å ena sidan och transportsystemens regionala uppbyggnad å den andra. Men resultat av analyser på denna aggregeringsnivå är mycket vanskliga att tolka. Mikroundersökningar, som endast kan genomföras i fonn av ett begränsat antal fallstudier, ger däremot bättre möjligheter till en djupare insikt om de samband som råder i komplexa verksamhetssystem.

4. Experiment

I denna fas av projektarbetet drivs konsekvensstudierna än i längre föregående. Avsikten är att i framtidsperspektiv studera de rumsliga effekterna av olika antaganden och åtgärder. Genom experiment i operationella modeller har det visat sig möjligt att blottlägga några av de restriktioner och handlingsramar som begränsar våra möjligheter att forma framtidens samhälle. Till skillnad från ovan redovisade undersökningar baseras dessa experiment på t. ex. rent hypotetiska fördelningar av arbetsplatser och bosättning samt rent hypotetiska transportsystem. Som närmare redovisas i produktionskostnadsgruppens rapport (kapitel l0) och i en följande bilaga, ingår både mikro- och makrostudier som led i dessa experiment. Hittills har konsekvenserna av olika alternativ och lösningar l L. Herlin, T. Nordin, främst studerats från företags och myndigheters synpunkt. Inledande Kommunikations- och försök att mäta konsekvenserna av olika förändringar för enskilda hushåll kon taktmöjligheter i och individer kan dock redovisas. (Se avsnittet 5.2.1 om servicelokalise- Västeuropa 19 73. (Stencil) Lund 1974. ring och individens transportkostnadssituation i produktionskostnadsgruppens rapport samt den översikt över inomregionala undersökningar 2 som följer.) Modellområde i dessa undersökningar är Malmö A-region. En preliminär rapport föreligger: L-O. Olander, T. Persson

5. Inomregionala m. fl., Regional service undersökningar

- ett modellutkast för studier av inomregionala Hittills nämnda undersökningar, vilka alla på ett eller annat sätt berörts i servicelandskap. En mer ERU-rapporter med bilagor, är studier nivå. Samma omfattande studie publi- på nationell ceras under hösten 1974: grundläggande synsätt och arbetsgång som använts i dessa nationella L-O. Olander, Företagens Översikter

- m0- har tillämpats i studier av förhållandena inom en stadsregion.2

omgivningsstmktur Genom att dessa undersökningar är inomregionala och genom att därmed dellstudier i sydvästra Skåne. hushållens blir en central transportsituation fråga är kontaktytan

sou 1974; 3 Studier av verksamheter och ortssystem 249

gentemot det av Torsten Hågerstrand ledda forskningsprojektet betydande. I det inomregionala delprojektet betraktas en region som ett regionalt av objekt och relationer som definieras på följande sätt: system bestående är hushåll, och organisationer samt alla former av Objekten företag serviceinrättningar (social och kommersiell service). De relationer (länkningar) som är av intresse är de som alstrar trafik, dvs. personförflyttoch Objekten ställs samman parvis i olika ningar godstransporter. kombinationer med utgångspunkt från sammanlänkande trafikflöden och bildar vilka studeras i faktiska, planerade och på så sätt problemområden, teoretiska regionala omgivningar. En del av problemområdena är bostadsbaserade och kan exemplifieras bostad-hushållsservice (alternativt arbetsplats, bogenom länkningarna stad eller fritid). Trafikflödena känns här igen som serviceresor, pendlingsresor, sociala kontaktresor och rekreationsresor. Andra problemområden berör arbetsplatserna och behandlar relationerna arbetsplatsföretagsservice). Trafikflödena motsvaras i detta arbetsplats (alternativt fall av tjänsteresor och godstransporter. l den följande texten redovisas genomförda arbeten inom de båda grupperna var för sig.

Hushållens omgivningsstmkmr (bostadsbaserade länkningar)

I denna del av projektet studeras hur hushållsmedlemmar från sina bostäder i olika regionala omgivningar kan nå en rad aktiviteter utanför hemmet. En rad inventeringsarbeten kring de aktuella objekten är genomförda inom Malmöregionen, som för närvarande utgör projektets arbetsområde. Uppmärksamheten har därvid riktats mot dimensionering och lokalisering av serviceinrättningar, arbetsplatser, fritidsområden, bostadsområden och befolkning. För att på ett övergripande sätt studera hushållens möjligheter att nå dessa aktiviteter har en sammanfattande modellstudie genomförts. Studien innehåller en datormodell i vilken samtliga ovannämnda länkningar mellan hushållens bostäder och alla former av regional service kan studeras. Metoden är så utformad att hushållens situation i varje läge av en region kan utvärderas i en given regional omgivning samt att hanterbara jämförelser kan göras mellan olika omgivningar. Ansatsen är inriktad på olika befolkningsgruppers tidsanvändning och resulterar i s. k. serviceprofiler och servicelandskap. I uppbyggnaden av modellen tas hänsyn till behovet av att snabbt kunna modifiera förutsättningarna i olika analyser. Förändringar kan rutinmässigt och enkelt göras i serviceutbudets sammansättning och lokalisering, bebyggelsens och befolkningens fördelning samt transportsystemets uppbyggnad. Metodens tyngdpunkt ligger ibeskrivningen av transportsystemet med en noggrann återgivning av vägnåtets utformning och framkomlighet, kollektivtrafikens linjesträckning, terminaler och hållplatser samt tidtabelluppgifter för skilda dagsintervall. Serviceinrättningarnas öppettider svarar för utbudets tidsmässiga variationer, medan efterfrågan beror av skilda befolkningsgruppers situation (ålder, förvärvsarbete, tillgång till transportmedel etc.). Framkomligheten i transport-

250 Regionala beroenden SOU 1974: 3

systemet under olika delar av dygnet kommer då in som den väsentliga sammanlänkande faktorn. För närvarande avslutas en första utvärdering av modellen på dnen faktiska regionala omgivning som idag finns i Malmöregionen. Åtkomstmöjligheterna till en lång rad servicefunktioner för analyseras skilda befolkningsgrupper i olika lägen, med till att den relativa hänsyn tagen betydelsen (t. ex. besök/tidsperiod) av olika former av service varierar mellan befolkningskategorier. De på så sätt framkomna servicelandskapen, som uttrycker tillgänglighetssituationen för ett stort antal punkteri regionen, matchas mot storlek efterfrågans i samma punkter. Härigenom avslöjas s. k. överskotts- eller bristområden i den regionala tillgängligheten, vilka kan förändras eller utjämnas försök med ändrat genom utbud av transportmöjligheter eller servicefunktioner.

Företagens omgivningsstruktur (arbetsplatsbaserade lankningar)

Inom denna andra del av projektet studeras en regions näringsliv som ett inomregionalt kontaktsystem. Även i denna del har modellarbetet föregåtts av en rad förstudier. En kartläggning av sysselsättningens funktionella sammansättning och har utveckling genomförts avseende industri, byggnadsindustri och partihandel samt den offentliga sektorn och företagsservice. För att studera relationer eller länkningar mellan dessa objekt har också en omfattande kontaktundersökning genomförts. I modellstudier analyseras sedan hur näringslivets inomregionala kontaktsystem fungerar i varierande regionala omgivningar. Med omgivning menas då sysselsättningens storlek, sammansättning och lokalisering samt det inomregionala Genom att transportsystemet. i modellform variera dessa komponenter studeras bl. a. enkärniga, flerkärniga och decentraliserade regiontyper. Analysen kan ske med hjälp av den tidigare diskuterade modellen. En fördel är därvid att jämförelser kan göras mellan hushållens respektive företagens krav på inomregional omgivningsplanering. Som komplement sker analysen också i form av en mikrobetonad tidsanvändningsmodell, där befattningshavares möjligheter att genomföra sina dagliga studeras från kontaktprogram tidsbudgetsynpunkt. Trafikflödenas variationer i olika delar av regionens Centrumbildningar till följd av dessa tjänsteresor uppmärksammas. Modellstudiernas resultat torde kunna påverka debatten om de större centralortemas inre uppbyggnad och trafiksituation.

6.

Hopkoppling

Hittills genomförda undersökningar av kommunikationer och verksamhetslokalisering kan betraktas som punktinsatser. Dessa behöver kompletteras. Vidare är det nödvändigt att koppla samman olika delundersökningar till någon form av syntes. Den metodik som utvecklats inom olika delprojekt är väl anpassad för detta. Bland kompletteringar som inletts märks följande. I de arbeten som

SOU 1974: 3 Studier av verksamheter och ortssystem 251

hittills genomförts har tyngdpunkten legat på karteringar, analyser och modellförsök som rört persontransporter och då i första hand den s. k. organisationstrafiken. När arbetena inom projektet startade var detta en angelägen uppgift. Nu framstår det som önskvärt att åter ta upp godstransporterna till behandling med den metodik som utvecklats inom projektet. I detta sammanhang synes det särskilt angeläget att i modellförsök testa de rumsliga effekterna av olika former av transportstöd samt olika antaganden om förändrad transportteknik och förändrade drivmedelspriser (för en närmare diskussion se avsnitt 5.3, s. 117 ff). Inför den hopkoppling av olika delprojekt som förestår bör det understrykas att frågan om verksamheters lokalisering och transportmöjligheterna i samhället är problem med många dimensioner. Det är därför sannolikt orimligt att försöka finna s. k. optimala lösningar på de transport- och lokaliseringsproblem som blottlagts genom olika undersökningar. Snarare blir det fråga om att genom en konfrontation mellan olika undersökningsresultat belysa de intressekonflikter som finns mellan olika krav på tillgänglighet i samhället. Några exempel kan tjäna som illustration till ovanstående tankegång. Driftsenheterna inom industrin är beroende av tillgänglighet i förhållande till arbetskraft, råvaror och marknader. Lägeskraven för dessa enheter är ofta inte förenliga med dem som gäller för de administrativa enheterna inom samma organisationer, vilka i första hand är beroende av personkontakter med varandra. Offentliga myndigheter behöver täta kontakter med varandra samtidigt som de är kontaktobjekt för organisationer och hushåll runt om i landet. Stordriftsfördelar och krav på betydande kundunderlag leder till koncentration av serviceverksamheter. Dessa krav är ofta inte förenliga med hushållens och individernas behov av närhet till service osv.

SOU 1974: 3

II Kommunikationer och regional

w

nuvarande och framtida

utveckling

utvecklingslinjer

Mats-G. Engström-Bengt W. Sahlberg

l Inledning

”Hade människo-slägtet förblifvit här och där på jordklotet i små fylken kringspridt, och om det icke tillhopa flutit i större samhällen, ägde vi icke så många nyttiga upfinnelser, icke heller hade de kunnat så lätt utvidgas och allmänna göras. . Ju flere samtida människor under en styrsel lefva tilhopa, ju närmare de bo til hvarandra, och ju nogare de förena sina krafter til inbördes nödtorfters och beqvämligheters förskaffande, ju sällare kan deras lefnad blifva. Samhällets band knytes då fastare. Dess medlemmar äro då vigare förhanden til förnuftigt umgänge, samt at tjena och hjelpa p hvarandra. En vässer och slipar, en retar och upmuntrar den andra til Q arbetsamhet, eftertanka och nyttiga upfinnelser. Däremot måste invånarena i vidsträkta, men glest bebodda landskaper, som Norrland och Finland, sakna många hjelpe-medel och beqvämligheter, som folkrika orter äga. Deras skogar, kärr och ödemarker, hvilka upbrukade kunde föda många tusende människor, rycka nu ofta, genom köld och skadeliga ångor, födan ur munnen på de fåå landets inbyggare. Deras långa våg til Köp-städerne, som fordrar flere dagars och veckors resa och tåring, förqväfver närings-fliten; och mången måste, vid infallande sjukdomar, af brist på Läkare, som bor många mil bârta, i elände omkomma?”

Syftet med de undersökningar som presenterasi föreliggande arbete är att

l) studera lokaliseringsbetingelserna i olika delar av landet för informationsbehandlande och kontaktberoende arbetsfunktioner, 2) belysa sambandet mellan kontaktbehov, transportsystem och den 1 i Cm Fmdm Menmm_ ä regionala sysselsättningsutvecklingen, der (Biskop och Pro-

g 3) analysera konsekvenser för kontaktmöjligheterna av omfördelning av

fCi1l(§1°u°“Å_ll9_)iTal°m

mellan olika regioner i landet,

;undcâåegls rtilkéatçtáâåg_

sysselsättningen

l

4) utvärdera effekter på kontaktmöjligheterna av förändringar i trans- ars upkomst; hållit för pormystemen, Kongl. Vetensk. Academien, vid Przesidii ned- 5) skapa instrument för en samordnad regional planering och trafikplaläggande den 2 nov. år nering. 1765. Stockholm 1766.

i

254 Regionala beroenden

2 Sammanfattning och kommentar*

Dagens tätortsstruktur, som är en produkt av en lång historisk process, har först på senare år i större utsträckning börjat påverkas av informationsbehandlande verksamheters lokaliseringsbeteende. Behovet av personkontakter inom näringliv och förvaltning synes nu utgöra en väsentlig drivkraft bakom den regionala utvecklingen framför allt i samhällen på väg in i en efterindustriell utvecklingsfas. De rumsliga förändringarna kommer också till uttryck på det internationella planet genom att företag och organisationer får en alltmer internationell inriktning. I föreliggande arbete ges en beskrivning och analys av regionala variationer i lokaliseringsbetingelser från kontaktsynpunkt. Vidare speglas sambanden mellan kontaktbehov, kommunikationsmöjligheter och regional utveckling. Som underlag för analysen av kontaktmöjligheter används uppgifter från Sverige om kontaktbehov inom näringsliv och förvaltning, näringslivets och förvaltningens lokalisering samt resemöjligheterna mellan landets 70 A-regioncentra. (Se figur 2: l.) Med syftet att belysa tänkbara framtida utvecklingsförlopp genomföres ett antal modellförsök med regional omfördelning av sysselsättningen och förändringar inom transportsystemen. Tidigare erfarenheter har visat att ju vidare kontaktfält en verksamhet har, desto färre lokaliseringsalternativ har den, medan verksamheter med mer avgränsade kontaktmönster ofta visar sig rörligare från lokaliseringssynpunkt. Kontaktfältets omfattning bestäms i huvudsak av arbetsuppgifternas art. Unika kontaktberoende funktioner har normalt ett vidare kontaktfält såväl funktionellt som rumsligt än mindre unika funktioner. De unika funktionerna kan sägas ha behov av total tillgänglighet. Mindre unika funktioner har främst behov av lokal tillgänglighet. Dessa funktioner söker skaffa sig information främst i den egna regionen eller angränsande regioner. En organisation slutligen består normalt av ett stort antal funktioner

med varierande Sedd

unikhetsgrad”. som en enhet har organisationen behov av såväl total som lokal tillgänglighet. De relativa kostnadsvariationerna mellan A-regionerna i Sverige när det gäller möjligheterna att uppehålla direkta personkontakter för unika arbetsfunktioner, dvs. sett från total tillgänglighetssynpunkt, visas i figur 2: 2 a. Befattningshavare i Stockholmsregionen har den ekonomiskt sett gynnsammaste positionen. Därnäst följer regionerna i området runt Stockholm och Mälaren. De tvâ andra storstadsregionerna, Göteborg och Malmö, intar förhållandevis oförmånliga lägen. Mest ogynnsam är

1 Anslag till arbetet har utgått från Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU), Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, Statens råd för samhällsforskning samt Transportforskningsdelegationen. statistiskt material m. m. har erhållits från följande Svenska organisationer: Arbetsgivareföreningen, ERU, Bankernas förhandlingsorganisation, Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation, Kooperationens förhandlingsorganisation, Statens förhandlingsorganisation, A-pressen, Tidningarnas Arbetsgivareförening, Scandina- Vien Airlines System, Linjeflyg AB samt Statens järnvägar.

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling 255

TILLGÅNG

Kommunikationer

Regionalfördelning Vügnüt, iümvdgs- _ _ _ _ av kontaktberoende nat, flygnut | l- befattningshavare _ _ _ __1 å Tidtabeller,bil- ? I ienbriseretc.

| l

J_ _ _ _. _ _J_ _ r f r dr T Regionalomfördel-I I

mngav kontakt- | vägg, lçgvlugs_ |

nu ffygnm

Tidlabeller,bil- I

|:n:,_“:°:'°' l

iettpriseretc. _. _ _ _ _ J t_ _ _ _ _ _, J

l l

l I | Regionalfördelning Restider I L - - - -D- av resandebehov Vistelsetider - - - - J Reskostnader

RegionaI kommuni ka- Figur 2.1 Principskiss tionsstandard/ visande tillvägagångssätvillgung- tet för utvärdering av lighet regionala kon taktmöj- Iighersvariationer. Anm.: Se vidare sid. 46. situationen för Norrlandsregionerna. Det råder således betydande skillnader mellan olika regioner när det gäller kostnaderna för unika funktioner att upprätthålla sina kontakter. Kontaktmöjligheterna mätta utifrân den lokala tillgängligheten visar att Stockholmsregionen med mycket bred marginal har den gynnsammaste positionen i landet (se figur 2:2b). Skillnaden mellan framför allt

Stockholm och övriga regioner i riket är mycket kraftig. De relativt

höga värden som tidigare erhölls särskilt för regioner runt Stockholm och Mälardalen saknas här helt. Värdena ligger på en nivå som motsvarar endast drygt en fjärdedel av Stockholms värde. Vidare framgår att Göteborg, Uppsala, Malmö och Västerås har de näst Stockholm bästa positionerna. Låga värden registreras för framför allt de mindre regionerna i Norrland men även för vissa regioner i Mellansverige och östra Götaland. Anledningen till den drastiskt förändrade bild som framkommer här jämfört med tidigare är bl. a. att de inomregionala kontaktmöjligheterna här spelar en avgjort mycket större roll i en regions värde. Av avgörande betydelse är således i hur stor utsträckning man kan tillgodose sitt kontaktbehov i den egna regionen. Därvid kommer regioner rymmande stora andelar kontaktberoende befattningshavare att inta ett mera förmånligt utgångsläge, medan närheten till stora regioner samt goda kommunikationer i detta fall får ett väsentligt mindre inflytande. Efter sammanvägning av regionernas totala och lokala tillgänglighet framstår självfallet Stockholm fortfarande som den mest centrala noden i

256 Regionala beroenden 3OU1974I3

Figur 2:2 Kontaktprojiler konstruerade med hjälp av dator. Kullarnas höjd är proportionella mot A-regionernas indexvärden. 2: 2a = total tillgänglighet, 2: 2h = lokal tillgänglighet samt 2:20 = väga tillgänglighet. Anm. Datorprogram: Arne Wilhelmsson.

tätortssystemet. Regionerna runt Stockholm samt Göteborgsregionen intar därnäst de gynnsammaste lägena följda av de k. storstadsallernativen i mellersta Sverige samt Malmö. Regionerna i Norrland intar ogynnsamma lägen (figur 2: 20). De modellstudier som genomförts bygger på å ena sidan förändringari sysselsättningens regionala fördelning och å andra sidan förändringar i transportsystemens uppbyggnad. Modellerna över sysselsättningens framtida regionala fördelning sträcker sig från stark fortsatt storstadstillväxt till kraftig decentralisering av kontaktberoende verksamheter. Omfördelningen av kontaktberoende verksamheter i landet resulterar i små förändringar i relativt läge mellan de skilda regionerna beräknat utifrån den totala tillgänglighetens princip. Detta pekar på den regionala obalansen i fördelningen av kontaktberoende befattningshavare i utgångsläget 1970 samt på hur avgörande regionernas geografiska läge, kommuni-

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling 257

kationsnätens uppbyggnad och transportföretagens taxesättningar är för de unika, nationellt verkande funktionernas kontaktmöjligheter. Betydligt större regionala konsekvenser i utjämnande riktning får omfördelningen från lokal tillgänglighetssynpunkt. De_tta beror bl. a. på de förbättrade förutsättningarna att efter omfördelningen uppehålla personkontakter i den egna regionen. För vissa typer av verksamheter skulle de regionala skillnaderna i kontaktmöjligheter minska väsentligt vid en decentralisering av sysselsättningen, vilket i sin tur skulle öka antalet lokaliseringsalternativ för dessa verksamheter. De förändringar i kommunikationsstrukturen som studerats i modellförsök är bl. a. ändrad medelhastighet i vägnätet, ändrade biljettpriser på samtliga inrikesflyglinjer samt olika former av utbyggnad av inrikesflygnätet i landet. Förändringarna har testats mot olika sysselsättningsmodeller. Sett utifrån total tillgänglighetssynpunkt spelar de mellanregionala resemöjligheterna en avgörande roll för förutsättningarna att i olika regioner upprätthålla personkontakter. Förbättringar respektive försämringar i transportsystemet får påtagliga konsekvenser. Det kan exempelvis konstateras att bättre framkomlighet i vägnätet minskar skillnaderna i kommunikationsstandard framför allt mellan övriga landet och Stockholm. Ju högre hastighet i vägnätet, desto mindre roll spelar de kollektiva fárdmedlen, vilka under senare år alltmer koncentrerats till Stockholm. Förbättringar av resemöjligheterna med kollektiva färdmedel såsom t. ex. sänkta flygpriser gynnar främst Stockholm men i dessa fall även Norrland och södra Götaland. Från lokal tillgänglighetssynpunkt ger förändringar i transportsystemet mycket små effekter såväl totalt som regionalt. Det geografiska läget och den regionala fördelningen av sysselsättningen ger här alltså litet utrymme för mer påtagliga förändringar. Kontakt- och informationsmässigt utgör Sverige en del av ett världsomspännande informationssystem. Internationella variationer i kontaktmöjligheter synes bli av allt större betydelse som lokaliseringsfaktor för internationella och multinationella organisationer. Det är därför av intresse att kartlägga skillnader i nationernas relativa läge. Som illustration till detta problemkomplex har en beräkning (total tillgänglighet) över möjligheterna till direkta personkontakter mellan 63 storstäder i Västeuropa tagits fram. Likartade förutsättningar som tidigare gällt på regional nivå gäller här på den internationella nivån. Som substitut för kontaktbehov har befolkningen använts. Av figur 2: 3 framgår att det rent fysiska avståndet och geografiska läget spelar en avgörande roll för de internationella vilket konstaterades kontaktmöjligheterna även på mellanregional nivå. Skillnaderna mellan geografiskt perifera och centrala lägen i ett system accentueras ytterligare genom tidtabelläggningen för de kollektiva färdmedlen. Ändpunkterna i systemet (exempelvis Helsingfors, Lissabon, Palermo etc.) är normalt trafikunderlagsmässigt svagare än centrala punkter bl. a. beroende Detta på färre omstigande passagerare. resulterar i ett mindre antal turer till samt mindre gynnsam tidtabell för de perifera regionerna.

258 Regionala beroenden SOU 197413

Figur 2:3 Kontaktmö/Iigheter i Västeuropa uttryckta med indextal enligt den totala tillgänglighetens princip. Intervallen 100-80, 80-60, 60-40 samt 40- har särskilts genom olika nyanser igrått. Paris har det högsta värdet = I 00. Anm. Högt indexvärde = låg kontaktkostnad.

Intresset har i detta arbete koncentrerats till möjligheterna att uppehålla direkta personkontakter. För att få en totalbild av regionala kontaktkostnadsvariationer måste utöver direkta personkontakter även kostnaderna för telefonkontakter, telex, brev och flera andra media beaktas. Här skall endast som komplement till kontaktkostnadsberäk-

Kommunikationer och regional utveckling 259 SOU 1974: 3

Figur 2:4 Regionala telefonkostnadsvanbtioner 1970, innan utiämningsstödet införts (vänstra kartan) samt motsvarande när hänsyn tas till effekten av det beslutade utjämningsstödet (högra kartan). Anm. Högt indextal = låg kontaktkostnad. ningarna redovisas regionala variationer i telefonkontaktkostnader år 1970, framtagna utifrån den totala tillgänglighetens princip. En jämförelse göres också med det utfall som blir resultatet när de beslutade åtgärderna om stöd för regional utjämning av telefonkostnadema genomförts. Fördelningen av antalet samtal avgöres av mottagarregionernas kontaktbehovsvärde. Som framgår av figur 2: 4 intar Stockholm även ifråga om telefonkontaktkostnader den gynnsammaste positionen i landet. Stödets införande innebär en förbättring mot tidigare med i bästa fall 6-8 indexenheter, vilket gäller för landets södra och norra regioner. För regionerna i Mellansverige medför stödet en liten relativ (i förhållande till Stockholm) försämring på ett par indexenheter.

260 Regionala beroenden SOU 1974: 3

l l l 1 l

Figur 2:5 Regionala transportkostnadsvariationer 1970 för en genomsnittsvara, enligt den totala tillgänglighetens princip, innan transportstödet infördes (vänstra kartan) samt med hänsyn tagen till effekten av det inrättade transportstödet (högra kartan). Anm. Högt indextal = låg transportkostnad.

För en rad verksamheter spelar utöver persontransporter även godstransportsituationen en väsentlig roll. Någon närmare analys av regionala variationer avseende transportmöjligheter för gods göres inte i detta arbete. Ett enkelt räkneexempel har dock genomförts för att illustrera godstransportsituationen i landet. Kostnaderna för frakt med järnväg och lastbil mellan samtliga A-regioner i Sverige har beräknatsl Billigaste transportmedel utnyttjas vid beräkningarna. Antalet sysselsatta i tillverknings- och byggnadsindustri samt befolkningen i respektive A-region 1 Tarifferna som utnytt- svarar mot det tidigare använda kontaktbehovet som vikt på respektive jas motsvarar kostnaderna region. Beräkningarna har genomförts utifrån den totala tillgänglighetsför att transportera en genomsnittsvara. principen. De regionala transportkostnadsvariationerna beräknas till att

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling 261

börja med utan hänsyn tagen till det transportstöd som införts för att

stödja och utveckla näringslivet i särskilt norra delarna av landet samt

Gotland] Därefter har beräkningarna gjorts om, nu med hänsyn tagen

till nämnda transportstöd (se figur 2: 5).

Det kan inledningsvis konstateras att de regionala kostnadsskillnaderna

för godstransporter även utan stöd är avsevärt mindre än när det gäller

persontransporter. Flera regioner i Mellansverige, med Örebro i spetsen,

har vidare ett gynnsammare kostnadsläge än Stockholmsregionen. Miss-

gynnade områden är framför allt de norra delarna av landet samt

Gotland.

Efter stödets införande har de aktuella områdena som mest förbättrat

sitt relativa kostnadsläge med 10-12 indexenheter. Fortfarande har

dock, med detta generella beskrivningssätt, de nordligaste regionerna

dubbelt så höga fraktkostnader som Mellansverige?

1 För närmare uppgifter

om transportstödets ut- 2.1 Framtida utvecklingstendenser formning se t. ex. prop.

197 3: 95. Den utveckling som har lett och leder till anhopning av speciellt högre kontaktberoende 2 Då en stor del av godbefattningshavare till nâgra f å stadsregioner ger upphov set importeras respektitill multiplikativa och kumulativa effekter i regionsystemet (jfr figur ve exporteras skulle hän- 2: 6). Det är särskilt storstadsregionerna som dragit till sig befolkning under syn till detta i beräk-

senare tid (se figur 2: 7, svarta cirklar). Därutöver är det främst regionerna ningarna ge hamnstäder, städer med storflygrunt Mälaren samt enstaka regioner i Syd- och Mellansverige platser samt gränsregiosom erhållit omfördelningsvinster (på 650 personer eller mera). Utav ner ivissa fall betydligt

erhåller högre indexvärden än Norrlandsregionerna endast Umeå en omfördelningsvinst medan vad som blir fallet då Gävle stannar på ungefär status quo (grå cirkel). Övriga har fått endast transporter vidkännas,i några fall betydande, omfördelningsförluster (vita cirklar). inom Sverige beaktas.

I - - t |Mblsänning rörande don I ° lrøgiartalu taraetnzngnn av Ökad (xmnolikhot för) Ia n rum vec o ms I r hbefHrn . omlokqliserinug, Manon m im V_ I nyolob ------rv-----* .° ° guuingncn/.ntenatu- I I l kumulutuv effekt | van av konlokibcrc- | I I I I I onda, men avart andra “IJ L . _ . _ _ _ _ _ .t verksamheter och funktioner (Mor betydande) tillskott och/eller lilhødxt inom I: någon kontaktberoende vcrksanhat

Tillskott av urban- , r - - - - - - - - -y kraft för al! tillgodo- Tullxkott .av annan l l u “od :märken . lnomøngionql . av varor och tianner

:my: . 392: _ -›| u › effekt p__-› 11 a. koda

men m_ mulnplikotw (hu: i I cerkwråüeltáml u* ° “°” ° I I bolskrofrcn och dax W L_ _ _ _ _ _ _ _ _ J hmhbllsnhdlamnuar

,. _ _ _ _ _. _ , Nya lokala och regionu- 1 , t. Irtnkalvurdan befolk uppnås l __ _ _ _ _ _ _ _ , (vcrksømboter, | bygge: f i Infrmgmkturen ut oc Rsrbettrm, bLo, Qing inkmm) . . _ . _ _ ___| owman .mnw m_ I : yltorligør utvidgning d °°""9*°"°° | och nyvillxkott av | | .rama verkwnheiet | _ Acccntucruøug av visl- - - - - - - - - - J so negativa offckhr

Figur 2:6 Principskiss visande de multiplikativa och kumulativa effekter som

kontaktberoende verksamheter ger upphov till.

262 Regionala beroenden

Hgur 2:7 Mellanregio- G50-

nala om fördelningar å-eaa-.uu

av befolkningen i Ian- O - - 05° det under perioden I 96 0- I 9 70.

Mellan kontaktbehovet i en region och regionens befolkningsstorlek föreligger ett exponentiellt samband beroende på den större tröghet som behäftar systemet när det gäller omflyttning av befolkningen. Om kontaktbehovet relateras till befolkningsstorleken 1970 får Stockholm det högsta indexvärdet (i 18) medan Malmö stannar på 68 och Göteborg 62. Övriga A-regioner, fördelade på fem grupper efter befolkningsstorlek, får genomsnittliga indexvärdena 46, 3 5 , 33, 3 l respektive 29. Den framtida utvecklingen torde innebära en fortsatt förskjutning mot en allt större andel sysselsatta inom den offentliga sektorn samt servicesektom (i dess vidaste betydelse). Jord- och skogsbrukets andel minskar ytterligare liksom sysselsättningen inom industrin. Parallellt med ovannämnda utvecklingsdrag kan förväntas att den omfördelning av sysselsättningen från tillverknings- och godshanterande funktioner till olika administrativa funktioner och servicefunktioner som pågått en längre tid torde komma att fortgå. lnom de sistnämnda informations- och kontaktberoende funktionerna förväntas bl. a. ledningsfunktioner, marknadsföring, produktutveckling, vissa administrativa funktioner och tekniska servicefunktioner komma att tillväxa medan exempelvis vissa ”kamerala funktioner kommer att ha en minskande andel sysselsatta i framtiden. Den typ av verksamheter och funktioner som har ökat och förväntas öka mest är de som är mest kontaktberoende. Den framtida företags- och organisationsstrukturen inom näringslivet torde i större utsträckning än i dag komma att kännetecknas av stora

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling 263

organisationer. Inte på så sätt att vi nödvändigtvis får större verksamhetsenheter (arbetsställen), utan sannolikt genom att allt fler och större privata såväl som statliga koncerner och konglomerat av företag utvecklas, vilka organisatoriskt och juridiskt utgör enheter. Dessa verksamheters regionala organisation kommer i hög grad att påverka den regionala sysselsättningsutvecklingen. Utvecklingen på kommunikationssidan synes inom överblickbar framtid i huvudsak vara förknippad med förändringar och förbättringar med hjälp av existerande transportteknik. Med dessa tekniska förutsättningar som utgångspunkt och under förutsättning att privatbilismen även i fortsättningen kommer att vara ekonomiskt och socialt möjlig kan den framtida transportförsörjningsbilden i landet komma att te sig på följande sätt. På persontransportsidan kommer järnvägen genom sin tekniska och organisatoriska uppbyggnad (vagnstorlek, spår, stationer, administration etc.) att kunna överleva endast där trafikunderlaget är relativt stort. Privatbilismen tömmer en så stor del av resandebehovet på korta och medellånga sträckor att det totala underlaget måste vara betydande för att en dubblering med järnväg skall vara lönsam”. På kortare sträckor torde expressbussar ha goda möjligheter att ta över trafikarbetet från järnvägen och samtidigt utgöra ett flexibelt komplement till personbilen. Över längre avstånd kommer flyget sannolikt att spela en allt större roll. Vid ingången till det efterindustriella samhället synes samspelet mellan utbud och efterfrågan på kommunikationer över tiden resultera i en tillväxt av större städer och kommunikationskanalerna mellan dessa, medan en tillbakagång drabbar mindre orter i kombination med allt lägre kommunikationsstandard.

2.2 Målformulerad tillgänglighet Vid planeringen av det framtida tätortssystemet utgör det nuvarande systemet självklart utgångspunkten. För att tätortssystemet skall fungera tillfredsställande måste orter som ges en viss funktion i systemet också tillförsäkras en viss standard från såväl sysselsättnings- som kommunikationssynpunkt. Varje ort bör exempelvis uppnå en angiven minimistandard? Väsentligt är då att beakta olika funktioners kontaktbehov och söka bygga upp sysselsättningsstrukturer och transportsystem som är anpassade till varandra i skilda ortstyper. Vad skall då anses vara rimlig minimistandard och hur skall denna mätas? En utgångspunkt vid fastställandet av en minimistandard skulle l En diskussion om kunna vara att gruppera regionerna efter någon lämplig indelningsprincip minimistandard har och därefter ange riktvärden (intervall) för regionerna inom respektive även tagits upp av kommunikationsdegrupp» partementet i samband För att illustrera en dylik ansats har A-regionerna indelats i grupper med planeringen av (efter bl. a. befolkningsstorlek) och regionemas totala samt lokala inomregionala kommunivisar att kationer.

tillgänglighet sammanvägts. Beräkningarna Norrlandsregionernaz

är kraftigt missgynnade 1970. Av dessa är det endast Gävleregionen som har :AI-regionerna 56-70. ä. en tillfredsställande kontakt- och resemöjlighetssituation. Något i under- karta bilaga l.

.Se

å t

264 Regionala beroenden

kant ligger också regionerna i västra Svealand och nordvästra Götaland. Vidare har regionerna i östra och sydöstra Götaland en otillfredsställande standard. Vid tillskapandet av ett minimistandardbegrepp är det rimligt att på något sätt ta hänsyn tül det rent fymska avståndet, dvs. de oüka regionernas geografiska läge. Att förse en avlägsen region med goda kommunikationer innebär normalt högre kostnader än att tillgodose en central regions behov. Det är inte realistiskt att tänka sig identiska kontaktmöjligheter över hela landet. Den avvägning som blir nödvändig kan göras på många sätt. Ett sätt är att beräkna regionala variationeri kontaktmöjligheter utifrån fågelvägsavståndet mellan samtliga regioner och därefter jämföra resultatet med de faktiska kontaktmöjligheterna. Avvikelser mellan dessa båda beskrivningar kan användas som underlag för bedömning av vilken kommunikationsstandard som är rimlig att kräva för olika regioner och för test av olika åtgärders effekter på kontaktmöjligheterna. En sådan jämförelse har gjorts mellan de 70 A-regionerna. Av jämförelsen framgår att regioner runt Stockholm, i södra och sydvästra delarna av landet, dvs. i de tre storstadsområdenas influensfält, samt

Tabell 2.1 Förhållandet mellan regionernas vägda tillgänglighet (total + lokal) 1970 och deras vägda tillgänglighet grundad på verkliga fysiska avstånd

Anm.: Värdet 100 anger att kommunikationsstandarden exakt svarar mot de fysiska avståndsrelationerna. Värden under 100 indikerar negativ kommunikationsstandard. (Det bör påpekas att dessa relationstal inte är direkt jämförbara mellan regionerna på så vis att det kan hävdas att exempelvis Norrtälje har bättre kommunikationsstandard än Stockholm. Det är endast den faktiska kommunikationsstandarden för respektive region, satt i relation till de fysiska avståndsrelationerna, som visas.)

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling 265

Piteå, Luleå och Kiruna i norr har kontakt- och resemöjligheter som ungefär svarar mot de verkliga fysiska avstândsrelationerna i landet. Övriga Sverige uppvisar negativ kommunikationsstandard, dvs. sämre standard än vad de fysiska avstånden motiverar. (Se tabell 2.1.) Eftersträvas av utjämningsskäl ett rundare Sverige, i vilket det verkliga fysiska avståndet, hur stort det än må vara, inte skall få anta

högre värden än exempelvis 300 km,1 finner man att endast Stockholm

samt regionerna runt huvudstaden har ungefär lika bra (eller bättre) kontakt- och resemöjligheter 1970 som i den transformerade bilden. De data, beräkningsmetoder, resultat och idéutkast som fortsättningsvis presenteras syftar till att ta fram en del av det underlag som krävs för utvärdering av vilka åtgärder som behöver vidtas för att ge orter av samma kategori likartade kontaktmöjligheter. Den regional- och trafikpolitiska målsättning som ställs upp får ge svaret på vilka regionala variationer i kontaktmöjligheter som är att betrakta som godtagbara. Studierna av resemöjligheter och sysselsättningsstruktur i föreliggande arbete kommer i huvudsak att inriktas på en beskrivning av potentiella kontakter och de restriktioner som den regionala sysselsättningsfördelningen, fysiska avstånden och transportsystemen lägger på kontaktmöjligheterna. Att förutsäga det faktiska resandet utifrån olika regionala fördelningar av sysselsättningen och skilda transportsystem kräver en närmare analys av funktionella samband och av restriktionernas inverkan på kontaktbeteendet.”

3 Allmän bakgrund

Den teknologiska utvecklingen har i stora delar av världen avskaffat det renodlade överlevnadsproblemet och frigjort personella och materiella resurser för uppbyggnaden av det s. k. överflödssamhället. En grundförutsättning för denna utveckling har varit människans förmåga till lagarbete. Lagarbetet kräver samordning genom kommunikation och bygger på överföring av in formation. Informationsutbyte och informationsbehandling har effektiviserats bl. a. genom nya transportmedel, media och maskinella informationsbehandlingsmöjligheter. Det växande behovet av information har också krävt ökade personella och materiella resurser. Allt fler arbetsuppgifter 1 Det verkliga fysiska avhar avdelats för att bearbeta, förmedla och sammanställa information ståndet d har i dessa beeller konstruera hjälpmedel för dessa ändamål. Samtidigt som efterfrågan räkningar transformerats enligt ekvationen dv= på arbetskraft till informationsbehandlande verksamheter ökat, har min.(d, 50+d° r” ). Det genom den teknologiska utvecklingen allt fler av de tidigare arbetsuppgif- innebär t. ex. att det terna i samhället försvunnit. längsta fågelvägsavståndet Ystad - Kiruna, Ju viktigare informationsbehandlingen blir och ju större resurser som 1 424 km nu motsvaavdelas för den, desto väsentligare blir uppgiften att underlätta den. rar 300 km. Geografiskt och tidsmässigt kan detta göras genom att inbördes kontakt- 2 En analys av faktiska beroende verksamheter lokaliseras i närheten av varandra eller genom att kontaktkostnader gederas inbördes tillgänglighet förbättras genom goda kommunikationer. nomföres i U-bilaga 16.

266 Regionala beroenden SOU 1974: 3

En stor mängd information kan utbytas och överföras med teknikens hjälp, således utan att de i informationsutbytet involverade individerna personligen behöver sammanträffa med varandra. Aktiviteter som till övervägande del är sysselsatta med sådan informationsbehandling (mottagande, bearbetande och avgivande) synes från den utgångspunkten varai huvudsak obundna ifråga om lokalisering. Däremot förefaller sådana funktioner som sysslar med planering, styrning, koordinering, kontroll, förhandlingar etc. också fortsättningsvis i hög grad ha behov av personliga sammanträffanden. Då de är mera avstånds- och tidskänsliga begränsas

antalet alternativa verksamhetsplanen

Nätverket av relationer mellan olika funktioner är inte stabilt utan ändras över tiden och irummet. Individernas positioneri den organisatoriska strukturen förändras kontinuerligt. kan här ske Förändringarna relativt snabbt för den enskilde individen medan själva organisationen omvandlas långsammare. Den fysiska samhällsbebyggelsen avspeglar organisationsstrukturen i rummet och uttrycker funktionernas inbördes relativa Även läge. rumsligt kan förändringar ske snabbt för den enskilde individen medan orörligheten i fasta anläggningar (bebyggelse och transportleder) genom dessa anläggningars långa livslängd konserverar den rumsliga strukturen. Genom den större rörligheten i den organisatoriska strukturen kommer användningsomrâdena för och innehållet i befintliga anläggningar att skifta över tiden. Det relativa läget kommer därigenom att spela en avgörande roll för hur befintliga anläggningar utnyttjas och för hur nya anläggningar planeras. l den organisatoriska strukturen kan vissa funktioner och verksamheter karakteriseras som mer eller mindre unika medan andra är mera allmänt förekommande. Unikhetsgraden kommer delvis att bestämma funktionernas/verksamheternas kontaktmönster och blir därigenom även avgörande för deras lokaliseringsbeteende. Ju mer unik en funktion är, desto större krav ställs som regel på att funktionen är centralt belägen. (Jfr figur 3: l.) Alternativet till eller förutsättningarna för koncentration av bl. a. unika funktioner till större städer kan synas vara förbättrade kommunikationer. Samspelet mellan utbud och efterfrågan på kommunikationer kan förmodas vara en av de drivande krafterna bakom utvecklingen i olika delar av ett geografiskt spritt samhälle.

I Det har anförts att benägenheten att i så stor utsträckning som nu sker utnyttja personliga sammanträffanden för informationsutbyte skulle vara en generationsbetingad fråga. En ny generation med vana att handskas med avancerade elektroniska kommunikationssystem skulle ha väsentligt mindre behov av personkontakter även vid utbyte av komplicerad information och vid förhandlingar. Den övervägande delen av experter på hithörande frågor synes emellertid f. n. hysa tvivel om en sådan utveckling, åtminstone inom en överblickbar framtid.

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling 267

3.1 Nárbesläktade undersökningar

l det följande skall endast i korthet redogöras för nâgra studier som har närmare till föreliggande arbete. Framställningen skall beanknytning gränsas till några pågående svenska studier De aktuella studierna kan sägas behandla regionala skillnader i tillgängligheten till varor, tjänster och information etc. Därvidlag utgör behovet av interaktion och förutsättningarna för interaktion de konkret observerbara och mätbara komponenterna. Studierna kan delas in i tvâ huvudtyper efter valet av studieobjekt. I den ena typen utgör företag, myndigheter och organisationer både som helheter och uppdelade på enskilda funktioner studieobjekten, medan i den andra typen främst hushållens och enskilda människors situation analyseras. Gemensamt för studierna är att de bl. a. syftar till att söka beskriva interaktionsmöjligheter utifrån fundamentala tidsgeografiska restriktioner och empiriskt konstaterade beteenden. Det grundläggande betraktelsesättet kan mycket förenklat åskådliggöras med ett tid-rumdiagram (enligt Hägerstrand, Lenntorp, Mårtensson se det område inom vilket t.ex. en figur 3: 2). l figuren anger prismat eller en person i tjänsten kan förflytta sig från punkten O privatperson (bostad, etc.) för att vid en viss tidpunkt vara tillbaka till O. a, arbetsplats b och c anger stationers (arbetsplatser, skolor, butiker etc.) läge och deras öppethållandetidefÃ

Figur 3:1 Kontakter mellan olika typer av arbetsfunktioner/aktiviteter/verksaml heter mellan- och inomregionalr enligt tidigare genomförda kontaktundersökningar. Hägerstrand, Lenntorp, Mårtensson: Projektet Anm. Den rumsliga organisationen av aktiviteterna illustreras genom dessas Tidsanvändning och regionala fördelning (jfr Engström 1970). Aktiviteternas unikhetsgrad ges i den ekologisk organisation. vertikala dimensionen genom objektens höjd. Aktiviteter representerande den mer C. Persson: Kontaktunika gruppen agerar kontaktbehovsmässigt efter den totala tillgänglighetens arbete och framtida princip. Då de kräver nationell räckvidd är de mycket känsliga för tidsmässiga lokaliseringsförändrestriktioner och därmed också för den regionala fördelningen av andra kontaktbe- ringar. Lund 1974. roende aktiviteter (jfr figur 4: l). Den lägsta gruppens situation illustreras närmast L-O. Olander: Kongenom den lokala tillgänglighetens princip. Den sammanvägda bilden av samtliga taktsystem och inomkontakter ger regionala kontaktmöjlighetsvariationer som närmar sig en sammanväg- regional lokalisering. ning av total och lokal tillgänglighet. (Foto: Björn Henriksson.) Lund 1974.

268 Regionala beroenden SOU 1974: 3

l det projekt som behandlar hushållens i skilda tidsanvändning samhällstyper riktas huvudintresset mot frågan i vilken utsträckning, på vilket sätt och med vilken insats ett hushåll kan tillfredsställa sina servicebehov inom den för hushållet disponibla tiden. Arbetet har delats upp på i huvudsak tre undersökningssteg. Det första steget innebär en kartläggning och analys av individens-hushâllets kontaktmönster, dvs. individens-hushållets utnyttjande av olika former service-nyttigheter. Platsen där nyttigheterna utbjuds benämns ”station”. (Exempel på sådana stationer är livsmedelsbutiker, apotek, post, bank, skolor, tandläkare etc.) Stationerna utgör följaktligen fasta punkter i individens omgivning och måste utnyttjas på för individen tillgänglig tid. Det andra steget består i att bestämma stationernas tillgänglighet. Tillgängligheten avgörs bland annat av deras öppethållandetider, individernas tidsbudget samt avindividernasläge i förhållande till stationema. Läget påverkar den insats av tid som individen måste ta på sig för att nå stationen. Tidsinsatsen är avhängig fysiskt avstånd, kommunikationssystem, turtäthet, köbildningar av olika slag etc. I det tredje steget konstrueras modeller där funktionaliteten eller bristen på funktionalitet mellan olika omgivningsstrukturer och skiftande tidsbudgeter kan studeras. Bland annat skapas här möjligheter att i modellförsök placera olika typer av hushåll i olika samhällen-tätorter i landet och där låta hushållen genomföra sina dagsprogram. Omgivningsstrukturen kan på så sätt beskrivas utifrån den tillgänglighet, flexibilitet eller valfrihet som den erbjuder individen - hushållet. l en annan studie analyseras regionala skillnader i lokaliseringsbetingelser när det gäller att tillfredsställa behovet av informationsutbyte genom personkontakter för statliga verk eller delar därav. Analysen har bl. a. gällt effekterna av omlokalisering av statlig verksamhet i Sverige. Skilda verks regionala kontaktmönster matchas mot uppgifter om resemöjligheter mellan landets A-regioner. Genom att flytta de studerade verken successivt mellan de 70 A-regionerna ges möjligheter att kartlägga

Figur 3: 2 Illustration av tid-rummet i två dimensioner. Prismat återger den ram i tidrummet inom vilken Fd exempelvis en person kan förflytta sig med samma utgångs- och slutläge 0 som krav. Med given förflyttningshastighet utgör begränsningarna i rummet r, och r, när tidsintervallet är t] till ta. a, b och c är exempel på olika stationer (arbetsplatser, butiker t etc.) med varierande öppethållandetider . (streckmarkerat). r? Rum

269 SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling

för verken att genomföra sina kontakter kostnaderna och tidsåtgången

vid lokalisering till alternativa lägen.

I ytterligare ett projekt analyseras inomregionala kontaktmöjligheter

som i de två projekten ovan. Arbetet behandlar enligt likartade principer och organisationers kontakter. Beräkningarna av kontaktmöjligföretags baseras bl. a. på restider mellan olika delar av den studerade heterna är att utarbeta metoder för utvärdering av regionen. Syftet med arbetet

olika aktiviteters kontaktutrymme i alternativa regionstrukturen

4 Dataunderlag, förutsättningar och restriktioner

rörande regional Dataunderlaget i föreliggande arbete består av uppgifter kontaktbehov inom näringsliv och förvaltning sysselsättningsstruktur, samt resemöjligheter mellan landets 70 A-regioncentra. Från i huvudsak två källor har uppgifter hämtats om sysselsättningens Statistiken i den ena källan avser tjänstemän inom regionala fördelning. av tillverknings- och byggnadsindustri samt partihandel. Klassificeringen sker efter arbetsfunktion och nivå. befattningshavare verksamhetstyp, Den andra källan har använts för uppgifter om anställda inom offentlig efter arbetsfunktion. Nivåförvaltning. Här saknas lämplig klassificering har bestämts efter lönegradsplacering. För några näringsgretillhörigheten för detta ändamål användbar, samlad redovisning av de nar saknas och nivåer. Dessa näringsgrenar är till sina anställdas arbetsfunktioner och sitt innehåll av funktionell karaktär, varför de har funktioner betraktats som en form av arbetsfunktioner. kontaktundersökningar har uppgifter häm- Från tidigare genomförda nivåers och näringsgrenars kontaktbehov. tats rörande arbetsfunktioners, Ett kontaktbehovsvärde per capita har räknats fram för varje arbetsfunk- Vid bestämning av varje regions samlade tion, nivå och näringsgren. kontaktbehov har antalet befattningshavare inom respektive arbetsfunk-

tion etc. i regionen i fråga multiplicerats med funktionens per capita-värde. Summan av de i en region förekommande arbetsfunktionernas

samlade kontaktbehov utgör regionens kontaktbehovsvärde. (Dessa konvarierar i relativa tal från närmare 38 procent för taktbehovsvärden Stockholm till 0,16 för Sollefteå.) Det bör understrykas att de värden pâ som använts i detta arbete hänför sig till behovet av kontaktbehov direkta i tjänsten. För andra ändamål såsom analys av personkontakter krävs andra om såväl populationer som sociala kontakter uppgifter beteenden.

Kartläggningen av resemöjligheterna har begränsats till kommunikationer mellan de 70 A-regioncentra i Sverige. Datamaterialet består av avgångsi Sverige 1960, 1965 Se vidare framställning respektive ankomsttider för järnväg och inrikesflyg Materialet omfattar mellan varje par av i bilaga 8, del I. och 1970.2 resemöjligheter vid alla tider på dygnet. Vägnätet har omvandlats till restid 2 A-regioncentra Gäller även linjetaximed bil.3 I de fall järnvägsförbindelser saknas mellan två centra har flyg. bussförbindelser då sådana funnits. Bussförbindelser utmed angivits materialet. vid 3 Norrlandskusten ingår likaledesi Även sovvagnsförbindelser Då inget annat anges har kartlagts. med Gotland har inte användes en generell hasde tre tidpunkterna (Båtförbindelse medtaglts.) Reskostnadema har angetts i orabatterade biljettpriser för flyg, tighet av 70 km/tim.

för första klass järnväg (buss), samt milersättning för resa med bil.4 4 Samtliga kostnader anhar utvecklats för bearbetning av materialet, ges i 1970 års priser och Speciella datorprogram vistelsetider samt reskostnader vid resa mellan varje taxor. Beräkning av restider,

270 Regionala beroenden

par av A-regioncentra genomförs maskinellt. Valfria restriktioner kan byggas in i programmen vid de olika beräkningarna, såsom tidigaste tillåtna avgångstid, senaste tillåtna ankomsttid, val av färdmedel etc. Metoden innebär en sökprocess där varje möjlig resväg mellan tvâ orter testas i syfte att få fram den väg som ger exempelvis kortaste restid, längsta vistelsetid eller lägsta kostnad.

De allmänna restriktioner som gällt vid framtagandet av de kommunikationsmatriser som används är följande: (Jfr figur 4: l .)

Restidsmatriser

l)Resan mellan A-regionerna företas med snabbaste färdmedel eller kombination av färdmedel oberoende av tidpunkt på dagen. 2) Resan måste företas efter kl. 06.00 och före kl. 23.00. 3)Inomregi0nal restid är uppdelad på tre typer av A-regioncentra, Stockholm 40 min., Göteborg och Malmö 30 min. och övriga centra 20 min. 4) Restiderna avser enkel resa vid mellanregionala transporter, tur och retur vid inomregionala transporter.

Tid 2300

noo ç r

a- n RogF . ,WB n.g.c nog.: Rum (itSESLaJngJJ

Figur 4:1 Dagsprisma illustrerande räckvidden från region A vid givna förflyttningshastigheter i kombination med i detta arbete antagna tidrrestriktioner (resurser). Anm: ”Innanföf” regionerna C och D uppnås maximala 8 timmars vistelsetid. Innanför regionerna B och E uppnås minimum 4 timmars vistelsetid. ”Utanför” regionerna B och E uppnås ej tillräcklig vistelsetid för en kontakt, varvid reglerna för sowagn resp. övernattning utnyttjas. Om osymmetriska restider (exempelvis tåg i den ena riktningen och flyg i den andra) existerar i några relationer kan detta ge möjlighet att nå ytterligare regioner, Reg. F. Punkt-streck-linjer anger antal möjliga vistelsetidstimmar i olika regioner. Transportmedlens linjenäts- och tidtabellsstruktur kan ge tidsgeografiskt omkastade relationer mellan regionerna, vilket inte framgår av figuren.

Kommunikationer och regional utveckling 271 SOU 1974: 3

Vistelsetidsmatriser

l) Avfärd från hemregionen får påbörjas tidigast kl. 06.00 och återkomsten till hemregionen måste inträffa senast kl. 23.00. som 2) Den vistelsetid som uppnås på arbetstid (09.00-l7.00) uppfattas användbar vistelsetid. 3) Det färdmedel eller den kombination av färdmedel som ger maximal

vistelsetid användes vid resan. inom den är maximala 8 4) Vistelsetiden egna lokaliseringsregionen timmar.

Reskostnadsmatriser

med bil debiteras 31 öre per km. Detta pris utgör ett 1)Resa genomsnittspris beräknat utifrån de regler som gällde under andra

halvåret 1970. för inrikesflyget avser priser under sommarhalvåret 1970. 2) Biljettpriser 3)Tågpriser avser förstaklassresa i oktober 1970. Priset har angivits med

30 öre per km som genomsnittsvärde. 4) Inomregional reskostnad är uppdelad på tre typer av A-regioncentra, Stockholm l0 kr., Göteborg och Malmö 8 kr. samt övriga centra 5 kr. kostnader avser enkel resa, inomregionala tur och 5) Mellanregionala retur.

5 kontaktbehov och kommunikationer

Sysselsättning,

nedan är en förkortad version av den presentation av Framställningen kontaktbehov och kommunikationer som återfinns i sysselsättning, U-bilaga16.

5.1 Sysselsättningens och kontaktbehovets utveckling iSverige

1 960- 1 9 70

Nedan belyses översiktligt några väsentliga drag i den regionala utveckunder 1960-talet rörande sysselsättningen inom näringsliv och lingsbilden Därvid kommer speciellt tjänstemannasektorn och kontakt- 1 förvaltning. Uppgifterna rörande inberoende befattningshavare att uppmärksammas. Dessa uppgifter kom- dustrins och partihanmer sedan, tillsammans med resultaten som presenteras i avsnittet om delns administrativa perför de fortsatta sonal är hämtade från

transportsystemens utveckling att ligga till grund

Svenska Arbetsgivareföroch de olika modellförsöken som redovisas i senare undersökningarna eningens tjänstemannaavsnitt. nedan berör i första hand industrin (inkl. lönestatistik (komplet- Framställningen terad med kooperatiobyggnadsindustrin) och partihandeln samt den statliga sektorn) nen och statliga före- Vid klassificering av förvärvsarbetande i den officiella statistiken tag). Beträffande den tillämpas vanligtvis näringsgrens- eller branschbegrepp. Samtliga personer statliga sektorn anhänförs därvid vänds primärmateriavid ett och samma verksamhetsställe i princip till samma let till Statlig och näringsgren oavsett arbetsuppgifter och ansvarsområde. De traditionella statsunderstödd verkdöljer emellertid många mycket väsentliga drag i samhet. indelningsprinciperna

272 Regionala beroenden SOU 1974: 3

den regionala utvecklingsbilden. Det är svårt att med näringsgrensoch/eller branschstatistik fånga in de rumsliga, organisatoriska förändringar som skilda företag och organisationer har genomgått eller nu genomgår. Därför skall framställningen grundas på ett mera funktionellt synsätt på den regionala sysselsättningsutvecklingen. Med en funktionell indelning av förvärvsarbetande förstår vi i detta sammanhang en klassificering av yrkesverksamma personer vilken baseras på deras respektive arbetsuppgift och ansvarsområde.

I det svenska verksamhetssystemet kan klara tendenser till en regional arbetsfördelning konstateras. Det innebär bl. a. att sysselsättningsstrukturen genomgår inte bara en branschvis förskjutning mellan regioner utan även en funktionell och organisatorisk strukturförändring på regional nivå. Denna process har bl. a. medfört att industrisysselsättningsandelen (enligt näringsgrensklassificeringen) nått sin kulmen och är i avtagande. Sektorn har numera sin största omfattning i mindre och medelstora regioner, medan den i framför allt Stockholmsregionen sedan en tid varit på kraftig tillbakagång. Utvecklingen inom näringslivet har vidare kännetecknats av att särskilt den administrativa delen av personalen tillväxer, samtidigt som i första hand större företag organiserar sig i flera regionalt uppdelade verksamhetsenhetenl Därvid har huvudkontor och liknande ofta kommit att få sin lokalisering i någon storstadsregion, medan övriga enheter återfinns i mindre och medelstora regioner. Detta har bl. a. resulterat i en betydande ansamling av administrativ personal, speciellt högre befattningshavare, i de tre storstadsregionerna med Stockholm som den mest profilerade. Även vissa andra verksamheter, vilka kan hänföras till intresseorganisationer, vetenskaplig verksamhet, uppdragsverksamhet, finansverksamhet etc. är påtagligt koncentrerade till i synnerhet Stockholmsregionen. Från historisk utgångspunkt har ansamlingen till Stockholm av offentlig verksamhet alltid varit betydande. Centrala verk, myndigheter och institutioner var 1970 nästan uteslutande belägna i huvudstaden.: De civila förvaltningar och affärsverk som har en regional spridning av sina verksamhetsenheter företer ofta en mycket likartad organisationsuppbyggnad. I de flesta fall är de regionala enheterna förlagda till residensstäderna i landet. Övrig offentlig verksamhet tenderar att i stort följa befolkningsfördelningen, dock med viss övervikt för större centra. Klär vi denna skissartade framställning i siffror ter den sig på följande sätt. Den administrativa personalen inom industri och partihandel 1 uppgick 1970 till ca 309 000 i hela Sverige. Jämfört med 1960 innebär Enheter förläggs också i växande utsträckning det en ökning med l02 000 befattningshavare, motsvarande en 49-protill utlandet, ett förhål- centig tillväxt. Ökningstakten var högre i de tre storstadsregionerna lande som inte närmare Stockholm, Göteborg och Malmö än för riket i genomsnitt. Detta innebär berörs i denna framställning. således en ytterligare koncentration av denna kategori befattningshavare till storstadsregionerna under 60-talet. 45 % av den administrativa 2 Jfr dock de beslut personalen var 1970 lokaliserad till Stockholm, Göteborg och Malmö. som hittills tagits röran- För de medelstora regionerna i landet (regiongrupperna de utflyttning av statlig A, B och C) verksamhet. samt de mindre regionerna (grupp D) låg utvecklingstakten lägre än

Kommunikationer och regional utveckling 273 SOU 1974: 3

med undantag för grupp C.1 Dock kunde enskilda riksgenomsnittet regioner uppvisa värden som var klart högre. Tillväxttakten för de högre tjänstemännen, de som enligt tidigare kontaktundersökningar ägnar en betydande del av arbetstiden åt gjorda externa personkontakter, var ännu högre - 69 % i riket som helhet. Även för denna delpopulation uppvisade storstadsregionerna högre värden än riksgenomsnittet, mellan 74 och 103 %. De medelstora regionerna (grupperna A, B och C) sammantagna följde i stort riksutvecklingen, medan de små regionerna låg klart under. Således skedde även för högre befattningshavare en ytterligare koncentration till särskilt Stockholm, så att regionen 1970 rymde 30 % och de tre storstadsregionerna tillsammans nära 50 % av dessa. Förutom i den nivåmässiga strukturen avviker Stockholmsregionen ganska markant från övriga riket när det gäller den funktionella inom industri och partihandel. Regionen har sysselsättningsstrukturen högre andelar av bl. a. kameralt, kommersiellt, administrativt samt forsknings- och utvecklingsarbete, medan andelen sysselsatta inom t. ex. produktionsledande arbete är relativt sett liten.

Inom den offentliga sektorn kan liknande regionala fördelningar iakttas som för sektorerna ovan. Ca 43 % av tjänstemännen inom statlig och statsunderstödd verksamhet fanns 1970 i de tre storstadsregionerna, varav 27 % enbart i Stockholm. De högre, kontaktberoende, befattningshavarna är ännu mer regionalt koncentrerade. Omkring 65% fanns samma år i storstadsregionerna, 52 % enbart i Stockholm. i landet har de som rymmer en residensstad ett Av övriga regioner förhållandevis större antal sysselsatta inom offentliga sektorn än övriga, framför allt av högre befattningshavare. För övrigt tenderar verksamheten att i stort följa befolkningsfördelningen ilandet.

5.1 .l Kontaktberoende befattningshavare och kontaktbehov

På grundval av resultaten från kontaktundersökningarna har en avgräns-

ning av de kontaktberoende befattningshavarna företagits? Det är högre

befattningshavare inom t. ex. industri, handel, finansverksamhet, servicesektorn och offentlig verksamhet vilka är involverade i ett mycket omfattande kontaktarbete (informationsöverföring). År 1970 beräknas antalet kontaktberoende befattningshavare i Sverige till närmare 250 000, en ökning med över 50% uppgå sedan 1960. Av denna kvartsmiljon befattningshavare fanns 30% i

Grupp A: Luleå, Umeå, Sundsvall, Gävle, Borlänge/Falun, Karlstad, Örebro, Norrköping, Linköping och Jönköping (10 A-regioner) Grupp B: Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Trestad (Uddevalla, Trollhättan/Vänersborg), Borås samt Helsingborg (7 A-regioner) 2 Gmpp C: Östersund, Skövde, Halmstad, Växjö, Kalmar, Karlskrona och Kristian- B. Sahlberg. lnterre- Stad (7 A-Iegionet) gionala kontaktmöns- Grupp D: Resterande 43 mindre A-regioner ter, Lund 1970,

274 Regionala beroenden SOU 1974: 3

Stockholmsregionen, medan knappt 10 respektive drygt 6% hade sin verksamhet förlagd till Göteborg respektive Malmö) En regions samlade kontaktbehov är inte direkt proportionellt mot dess andel kontaktberoende befattningshavare. Kontaktbehovet är till en betydande del avhängigt av regionens sammansättning av skilda kategorier kontaktberoende befattningshavare. Personer inom skilda funktioner och verksamheter, liksom befattningshavare på olika nivåer, uppvisar stora skillnader i kontaktarbetets omfattning. Vid bestämning av respektive regions totala kontaktbehov har därför sammansättningen av befattningshavare tillhörande olika funktioner och verksamheter inom regionen vägts mot den kontaktfrekvens som registrerats för respektive funktion (och

verksamhet).2 Det har i den fortsatta framställningen vidare antagits att

kontaktbehovet är stabilt under den aktuella tidsperioden, dvs. vi har förutsatt att funktionerna uppvisade samma kontaktfrekvens 1960 och 1970 som 1967, 1969 och 1972 då kontaktundersökningar genomfördes. Av det totala kontaktbehovet i Sverige 1960 representerade befattningshavarna i Stockholmsregionen närmare 37%. Detta kan jämföras med regionens andel av kontaktberoende befattningshavare i riket som uppgick till 30 % (se föregående avsnitt). Befolkningsandelen i regionen var då 16,5 %. Anledningen till det höga värdet på kontaktbehovet i regionen i förhållande till andelen befattningshavare är således sammansättningen på dessa. Regionen rymmer stora andelar mycket kontaktintensiva befattningshavare, exempelvis företagsledare, försäljningsfunktioner etc. I de mindre regionerna råder oftast det omvända förhållandet. De kontaktberoende befattningshavarna i dessa regioner finns inom funktioner med lägre redovisad kontaktfrekvens. Göteborgs- och Malmöregionerna hade i stort sett samma andelar av kontaktbehovet som av kontaktberoende befattningshavare drygt 9 respektive 6,5 %. För hela lO-årsperioden 1960-1970 ökade kontaktbehovet i riket 1 Tillväxttakten inom med drygt 56 %. Detta kan jämföras med motsvarande ökning av informationsbehandlande funktioner har kontaktberoende befattningshavare vilken var ungefär 52 %. Storstadsrebromsats upp under än riksgenomsnittet gionerna uppvisade genomgående högre ökningstal 70-talets första år. 2 61, 65 respektive 61 % för Stockholm, Göteborg och Malmö. Likartat Beräkningarna har var förhållandet för A och C medan regiongrupperna lägre tillväxttakt genomförts enligt formeln inregistrerades för de två andra grupperna. Stockholmsregionens andel av kontaktbehovet i landet 1970 kom därvid att uppgå till 38 %. Motsvaran- K=ZB{ fi; där de värden l för Göteborg och Malmö var cirka 10 respektive 6 % (jfr tabell Kl = Kontaktbeho- 5.1). Kartorna, figur 5: l, visar den absoluta fördelningen av kontaktbevet i region r hovet i olika regioner 1970 samt omfördelningen 1960-1970. Cirkel- Bl. = Antalet befattl ytorna är proportionella mot kontaktbehovet respektive omfördelningen ningshavare med funk- i varje region i landet. I tabell 5.2 har den relativa fördelningen av skilda tion i i region r kategorier befattningshavare samt av kontaktbehovet sammanställts för = Funktionen i: s storstadsregionerna och olika regiongrupper. Som jämförelse har medtakontaktfrekvens gits befolkningsvärden samt uppgifter om totala antalet yrkesverksamma.

Kommunikationer och regional utveckling 275 SOU 1974: 3

nå. En N40 ...mm man mi. .än

:råa

S...

+ + + + + + + +

.axnäox

E2182

_

o.: m; 5. S.. o: Sw än NS

ä

En

»Euucwöm

0% m: v: SN S_

ma:

030202 E027*

+

:nån

_uonniäoüo_

“Pøosoauxmucom

Sw sm m8 SN of SN :a E.

.E2003 §oB

m.: ä.. sm v8 E.. m2 n: än

03a _ v

:oo

aozâmoavaumaoøm

.0530 .antag

tusen

2 3 3

?m m.: ma_ QS

-muoam\cauums=ouh

:oo

4332.3_

mn

uoâåoøuxwäov_

än än o.: m: m2 mä So

255513_

m8

cuâguøvø.

mmm omm

»Eoøpøw

omm än än Em

.uâsøauauucox

m2 än

22 . m

.aaøåuøbw

.csämxoâäuom

GNFJNM

o:

Auonomwoaá.

.å

9.0_

v33; 6.735

:Egon minnas.:

3 3 5

Gm

...I ma_ mä

0.2:

:owiåovuâ ..ö=o_mou.

:S2

.åäö

.vuäâäm

.ao

.ncøämxwm

waoamimäm

áaâuønm

uoosofxmanovm

miåzüø.

.E222 055.:

En m2 2:. oâ x: mä

55a.:

m? S»

.evâim

2:8

2:824.

So

.2.=u§m

m8 S_ m: a: ...mv

Aaøaâwoaáx

:oo S.. å» mv

.moED

_ N

:una

mwuom

,møamvioz .uâêozo onøuuuumom

C

.W015 .annas .Raon

va: :om :oo

_ “m Ö un_ ä..

.m m o a

:år

åoâoem »Saeco

.E20 9.30 .Sao

05.5%

QQEU

:aaah :Ewan 25x2 .Eau âeo âao .sec

60a_ som .

2 7 6 R m. .0 m .m b m m m. SOU 1974: 3 4.

-åwäox

En

S_ 3 3

5._ _a_

5:02 odo_

å_

-Essex 0:505: -mmååaåoø

å 3 3

oäå:

ma_ os_ t:

oss_

å_

-U

.o

:mEoäåmk .o:_.:8u_._o›

.uvauøuâw .oâiåâ

»Ewan

.m 3 ma. 3 3 2

.än m.:

mm m sä_

m:

.E

.E

.øäm

:mEoäEMHH

at? 3

“ensam

S_ S_

mä m.: ...om

w5:åo..oa

oda_

_ä_

:SE m:

.vi

-varpå

_

:_05

_uvEE

.o._u›u__mm:_::«._oa

.ouaoub

:Såg

Sa

3 m...

m.:

Ȋmm

E_

:wE od.:

_ä_ å_

.o

.m._o:w\:8uwn=o:u.

:oo

.uåmium

.o

.E0525

:mESmEwHH

6:_

Co:o_mo_.

oqäooaoøiaåax

3 3

En

30:a:

o.: 3_ n:

E05 0.8_

_.__

.âaâouve

áåuniomâfom

.äEäM

o:

^._o:o_wo._.

_oääsmaøh

3:05. .cvarø

magin.:

Ewiâmáww

-uioåoxhn

ma

mEENm

3_ 3 B

ma_ nu_ m.:

oda_

E_

.B38

.._u:o_wo._.

63m

_dä_

ä :oo

.a:3m=u_mm

muonmizu:

E3..

.=amu:=m 085:_

mammas:

:owEEoEâ ?E583

aaamsüâñø.

.ocâxm

3 3 2:8

.mmöäwxø

m.: v.: ma_

å

.än

Co:o_mo:.

oss_

mv

.woED mwaom

_9529_

.äaogaoz .Ezâoumo 00:80:01

D

.aäømab .åâoomm

...B34 A90: :än

:on

:oc _e_ um Ö _n_ Nm m o n

.se

hängen; åoâosm

:Bao

mässa:

.E30

âao

_EEO .SEO

:aaah 3:052 :Ewom såå_ .E30 .Eau âaø så

_

Kommunikationer och regional utveckling 277 SOU 1974: 3

soooo 20000 Q .sou- 10000 Oäooümo -- aoi . __ 600 5000

Figur 5: 1 Den absoluta fördelningen av kontaktbehovet ilandet 1970 fördelat på A-regioner. Ytproportionella cirklar. (Vänstra kartan.) Mellanregionala omfördelningar av kontaktbehovet i landet 1960-1970. (Högra kartan.)

5.2 Transportsystemens utveckling i Sverige 1 96 0- 19 70 Under l960-ta1et ökade persontransportarbetet i Sverige med ca 7 % per år. Utvecklingen har dock inte varit likartad för olika transportmedel. De mest påtagliga förändringarna är järnvägens tillbakagång samt bilismens och flygets kraftiga frammarsch. Antalet järnvägspassagerare minskade från 1962-1970 med 26 %. Polariseringen av järnvägstrafiken till större städer samt det ökade tjänsteresandet i landet torde vara orsaken till att förlusten hänfört sig till andraklassresenärer medan antalet förstaklassresenärer varit oförändrat. Då medelreselängden ökat samtidigt som passagerarantalet minskat stannar nedgången ipassagerarkilometer vid ca 11 %. J ärnvägstrafikens tillbakagång sammanfaller med en kraftig ökning av den vägburna trafiken och flygtrafiken. Antalet bussar ökade 1960-1970 med 73 % samtidigt som antalet personbilar steg med 92 % eller från 159 till 283 per tusen invånare. Det reguljära inrikesflyget befordrade år 1960 ca 400 000 passagerare och 1970 ca l 320 000 passagerare. Ökningen uppgår till 270 %. Även i antalet passagerarkilometer är tillväxten av samma storlek.

278 Regionala beroenden SOU 1974: 3

Uppgifterna ovan får tjäna som bakgrund och introduktion till den fortsatta framställningen i detta avsnitt som framför allt syftar till att beskriva hur förändringar inom transportsektorn kommit olika regioner i landet till del. Syftet är att endast belysa de stora dragen i utvecklingen. (För en mera detaljerad beskrivning, se U-bilaga 16.)

5.3 Resemöjligheter från vistelsetidssynpunkt

Inledningsvis belyses landets kommunikationsstandard med utgångspunkt från den vistelsetid son kan uppnås för dagsbesök vid resa mellan samtliga A-regioncentra i landet. Resan företas med det färdmedel eller den kombination av färdmedel som ger längsta möjliga vistelsetid. l det fall maximal vistelsetid (8 timmar) vore möjligt att uppnå i alla kombinationer av centra under givna restriktioner skulle antalet vistelsetimmar i hela systemet uppgå till 38 640. Med befintliga kommunikationer år 1970 uppnås ca 72% av den maximala vistelsetiden. Andelen uppgick 1960 till ca 62 %. De olika färdmedlen har påverkat utvecklingen i varierande utsträckning. Då restiderna med bil har hållits konstanta under den studerade perioden kan ökningen i den totala vistelsetiden helt tillskrivas utvecklingen inom det reguljära inrikesflyget och järnvägen. En jämförelse mellan vistelsetiden med utnyttjande av samtliga färdmedel för respektive år och värdena för kombinationen flyg-bil visar att i det närmaste 100 % av den idag möjliga vistelsetiden uppnås med den senare kombination av färdmedel. Järnvägens motsvarande värden var 34 % 1960 och 41 % 1970. Även om järnvägen ökat sitt utbud under den studerade perioden och förbättrat sin ställning gentemot bilen bilen erbjuder (med givna restriktioner) trots detta nästan dubbelt så många vistelsetimmar som tåget 1970. Bilen har emellertid till skillnad från järnvägen totalt sett minskat i betydelse. Med bil kunde man täcka 88 % av vistelsetiden med samtliga färdmedel år 1960, men endast 70 % 1970.

De regionala skillnaderna i möjligheten att för dagsbesök nå övriga regioner är påtagliga. En ort kan ha goda förbindelser i det fall man (från orten) önskar besöka andra orter men sämre förbindelser i det fall man från övriga orter önskar besöka orten ifråga. I framställningen kommer begreppen räckvidd och tillgänglighet att användas; räckvidd då kommunikationerna från en ort avses och tillgänglighet då kommunikationerna till en ort avses.

l Med vistelsetid avses Möjligheterna att för dagsbesök ta sig från en region till övriga regioner den tid som en individ varierar beroende på regionens geografiska läge, dess plats i linjestruktukan tillbringa i en besökt ren och i tidtabellsuppläggningen. med den största räckvidden Regioner ort idet fall han lämnar återfinnes framför allt i Mälardalen. sin hemort vid en be- Syd- och Mellansverige uppvisar en stämd tid på morgonen förhållandevis likartad räckvidd. I Norrland registreras lägre värden men och återvänder hem vid utvecklingen under perioden 1960-70 har till en del närmat Norrlandsen bestämd tid på regionerna till övriga landet. Utöver Norrland har framför allt storstadskvällen. Endast vistelsetid mellan 09.00 och regionerna Göteborg och Malmö erhållit förbättringar av större omfatt- 17.00 beaktas. ning.

Kommunikationer och regional utveckling 279 SOU 1974: 3

det överensstämmer denna i stort med de När gäller tillgängligheten variationerna i räckvidd. Mälardalen dominerar emellertid här i regionala i södra Götaland har under ännu högre grad. Så gott som samtliga regioner 1960-1970 fått sin ställning stadigt förbättrad. Detta gäller även perioden ett flertal regioner i Norrland. En utjämning från tillgänglighetssynpunkt mellan landets olika delar har skett. En av räckvidd och tillgänglighet visar att Mälardalen sammanvägning landets centrum från vistelsetidssynpunkt under hela 1960-talet. utgör Förbättrat relativt främst för Gotland, Sydsverige samt läge kan noteras Norrland.

5.3.1 Resemöjligheter med järnväg

A-regionernas räckvidd med tåg (buss) varierar kraftigt. Gynnsammaste läget i landet 1960 har Nässjö och Ludvika följda av Örebro, Norrköping, Stockholm samt Avesta-Hedemora. Mest tillgängliga är Nässjö och Katrineholm och Falköping följda av Norrköping, Linköping, Stockholm, Flertalet av dessa centra ligger i de befolkningsmässigt centrala Mjölby. delarna av landet s. k. järnvägsknutar. Inom norra delen och/eller utgör mindre vilket i någon mån även gäller av Sverige är situationen gynnsam östra Götaland och västra Svealand. av regionernas räckvidd och tillgänglighet visar att En sammanvägning centra vid stamlinjerna” Stockholm-Örebro-Göteborg samt Stockholm-Malmö har de från järnvägssynpunkt centralaste lägena 1960. Östra Götaland, västra Svealand samt Norrland utgör de perifera delarna i

systemet. 1970 är bilden delvis förändrad. Stockholm och Linköping intar nu de främsta vad avser räckvidd. Mjölby, Jönköping, Norrköping och platserna Göteborg följer därefter. Differenserna mellan de olika regionernas räckvidd och tillgänglighet är mindre 1970 än tidigare år men fortfarande råder i vissa fall stora skillnader. Sammanvägningen av räckvidd och tillgänglighet slutligen visar att Stockholm intar den centralaste positionen i systemet ”Järnvägs-Sverige 1970. (Se figur 5: 2.) Trots sitt kustläge har huvudstaden genom linjestrukturen och tidtabellsuppläggningen ett gynnsammare läge än Linjesträckningarna och framförallt tidtabellerna har övriga regioner. anpassats så att det skall vara lätt att ta sig till och från huvudstaden. Större städer i Svea- och Götaland intar efter Stockholm de gynnsammaste Regionerna i Norrland och utmed Götalands Östkust är de lägena. mest perifera. Utvecklingen har således inneburit en ”centralisering” av järnvägsnätet mot Stockholm samtidigt som trafiken alltmer koncentrerats till direktförbindelser mellan större städer.

2 OO O R e .m n m b a w n d m. SOU 1974: 3

-ESS

uäaoümx

FÄQNGRSEQM

xåwamaNmiøNåwåmät_

maa_

u

mmraø:

_stava_

.ávwåhâk

..

amwgwaxwhaN

emo!

.sñâpüemusom

xmzotåä; .NaTäu

.E

...EST

a .w N

05m

.en ||I :nu m N

mmtwaw ..

umåxmä

Kumar: N

.m

SEGE?

xmzmxmcxmêuübmäåør_

...hämma

.ME

..

:muxwzxunå

xuENCaNxS.

så

.a N

:uzwä .en m

N

uåwåwmätsns

»E390 ..

.u N ..

aázwuzoümnáx

m.

SME

281 SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling

5.3.2 Resemöjligheter med kombinationen reguljärt inrikesflyg-bil

De största under 1960-talet inom kommunikationssekförändringarna för. av flygnätet har utgått från torn svarar inrikesflyget Utbyggnaden Stockholm och berört i första hand de största städerna samt mindre delar av landet Gotland, regioner iNorrland och centrala exempelvis kustregioner i södra Sverige. Den sammanlagda vistelsetiden som uppnås via kombinationen regulökade under 1960-talet med ca 20 % eller med drygt järt inrikesflyg-bil 4 600 timmar. Flyget svarar för hela ökningen. De stora förändringarna mellan 1960 och 1970 har lett till påtagliga för Stockholm, södra och östra Götaland, västra Svealand förbättringar samt Norrland. Umeå exempelvis ökar med flygets hjälp sin räckvidd med 110 %. Sverige är inte längre lika ”avlångt” som tidigare, dvs. de regionala variationema i kommunikationsmöjligheter har blivit mindre. (Se figur

5: 2.)

5.3.3 Resemöjligheter med bil

förjcentraliteten från bilsynpunkt är det geografiska läget i Avgörande landet) Bilen påverkas inte av tidtabeller och ytterst lite av vägsträckningarna när det gäller resa mellan A-regioncentra.

Den centralaste regionen i det svenska vägnätet är Mjölby? Regiontät-

heten är stor i mellersta och södra Sverige, och Mjölby ligger i mitten dock med sjön Vättern som barriär omgärdat av regioner på alla sidor, västerut. Vistelsetiden i andra regioner vid resa med bil från Mjölby uppgår till 406 timmar vilket kan jämföras med den högsta räckvidden 1970 som var 314 timmar för både Stockholm och med järnväg Linköping. Nordöstra delen av Götaland intar såväl när det gäller bil som centralaste i Sverige. Ett annat från bilsynpunkt tåg den positionen återfinnes väster och nordväst om mycket centralt block av regioner Vättern. Stockholm hamnar så långt bak som på 38:e plats. Sydligaste och Norrland får de lägsta värdena vilket är naturligt mot Sverige bakgrund avlandets geografiska utseende. (Jfr figur 5: 3.)

5.4 Resemöjligheter fra°n restidssynpunkt

Vid beräkningen av restider mellan A-regioncentra antas resan ske med snabbaste färdmedel. Tidsåtgången för resa mellan varje par av de 70 A-regionerna summeras. 1 Restider med bil Totalt uppgår restidsförkortningen under 1960-talet till ca 14 %. Hela mellan A-centra har i restidssituationen kan tillskrivas utvecklingen inom hållits konstanta unförbättringen hållits der den studerade pejärnvägen och inrikesflyget då bilens hastighet och vägavstånden rioden i denna analys. konstanta. 2 Under hela uppvisar östra och mellersta Svealand samt Regionernas räckperioden den bästa räckvidden i landet. vidd respektive tillnordöstra Götaland (inkl. Jönköping) gänglighet ät identiska Regioner i sydöstra Götaland, västra Svealand och Norrland intar perifera när det gäller resemöjlägen. ligheter med bil.

282 Regionala beroenden SOU 197413

Figur 5:3 Vänster. Vägnätet (huvudvägar) mellan A-regioncentra iSverige 1970. Halvtimmesisokroner ut från respektive A-centra anges med streckmarkerade linjer. Höger. lndexvärden visande regionala variationer i vistelsetidsmöjligheter 1970. Färdmedel: bil.

Anm.: Högt indextal = lång vistelsetidsmöjlighet.

Den stora utbyggnaden av det svenska inrikesflyget som skedde under

perioden 1960-1965 förbättrade Norrlandsregionernas position. Utbyggnaden utgick dessutom från Stockholm som den centrala noden i flygnätet vilket påtagligt förbättrade även huvudstadens kommunikationsmässiga läge. Fram till 1970 är situationen i stort oförändrad för

södra och mellersta Sverige medan Norrland som helhet sjunker tillbaka

Kommunikationer och regional utveckling 283 SOU 1974: 3

av vissa delar av inrikesflyget till Arlanda vid något. Överflyttningen mellan Stockholm, Malmö, Göteborg, Luleå införandet av jetförbindelser

och Kiruna har spelat en viss roll i negativ riktning (genom omstigningsmellan Bromma och Arlanda i Stockholm) för ett flertal proceduren att snabbt nå regioner i framför allt södra Norrlandsregioners möjligheter

Sverige?

har utvecklingen under hela perioden Från tillgänglighetssynpunkt 1960-1970 inneburit att större delen av landet förbättrat sin tillgängligtill Stockholm. Utvecklingen har het såväl i absoluta tal som i förhållande inneburit en utjämning i tillgänglighet, dvs. Stockholms följaktligen dominans som nod har försvagats något under perioden. och tillgänglighet sam- Från centralitetssynpunkt slutligen (räckvidd har ett relativt stort antal regioner fått sin standard manvägda) runt Stockholm, flygregioner som förbättrad. Det gäller bl. a. regioner i Syd- och Sydvästsverige samt Jönköping, Växjö och Visby, regioner Det klart att perifera regioner som Norrlands kustregioner. framgår har förbättrat sin ställning gentemot övriga inlemmats i flygnätet och väntad mot bakgrund av regioner. Denna utveckling synes förklarlig avståndsrelationerna mellan de olika A-centra i landet.

6 Beskrivning av tillgänglighet

6.1 Metodansats

En grupp av modeller som ofta används vid interaktions- och tillgänglig-

hetsstudier är s. k. potentialmodeller. innehåller två komponenter, dels Det pågående arbetet Potentialberäkningar huvudsakligen av orters storlek eller verksamhetsuppsättning (objekt), med att samla allt regulnågon funktion av avståndet mellan orterna. I potentialberäkningar järt inrikesflyg till en dels någon funktion dem.: Det erhållna flygplats i Stockholmsdivideras orternas tyngd” med avståndet mellan regionen kommer att måttet bl. a. en orts interaktionsmöjligheter eller relativa läge. förbättra främst uttrycker En annan närbesläktad metod som också kan sägas beskriva orters Norrlands kontakteller relativa möjligheter. interaktionsmöjligheter läge utgörs av typen transportkost- Skillnaden är att avståndet (eller en funktion av detta)i nadsberäkningar”. n

med orternas ”tyngd (eller en funktion av 131_ dessa beräkningar multipliceras 2v=$ J: l dij denna).3

Resultaten från de två beräkningssätten blir desamma endast i det

Vi = orten i: s po-

(teoretiska) specialfall då orterna har samma tyngd och ligger på samma tentialvärde

avstånd från varandra. l samtliga andra fall kommer de att ge olika P- = populationen i resultat. orten j = avståndet mellan Ytterligare ett sätt att bestämma det relativa läget för en ort är att väga orterna i och j samman ortens värden från de två ovannämnda metoderna till ett

genomsnittsvärde. Vid beskrivningen senare i framställningen av de regionala kontaktmöj-

lighetsvariationerna i landet i ekonomiska termer har alla tre beräknings- = orten i: s transmetoderna För att klargöra skillnaden mellan vad de enligt ovan använts. portkostnadsmäter skall därför en kort översikt av innebörden av beräkningsmetoder- värde

na ges nedan.

284 Regionala beroenden

6.1 .l Den totala tillgänglighetens princip Metoden då den besökta populationen multipliceras med avståndet till densamma (typen transportkostnadsberäkningar”) kommer hår att benämnas den totala tillgänglighetens princip. Mera konkret innebär denna i föreliggande arbete att antalet kontakter som tas i en ort är proportionellt till ortens ”tyngd men oberoende av avståndet till orten. Följande exempel får illustrera detta. En företagsenhet i orten A som skall fördela l00 kontakter mellan orterna A, B och C gör detta exakt efter respektive orts tyngd A = 10, B = 30 och C = 60 (se principskiss figur 6: l). Enheten i orten A som fungerar enligt ovannämnda princip torde beroende på att många kontakter mäste tas i andra orter vara benägen att ompröva sin lokalisering för att minska reskostnaderna. Avståndet kan i detta fall sägas utgöra ett motstånd som företagsenheten på något sätt måste övervinna så smidigt som möjligt. Den totala tillgänglighetens princip synes vara speciellt lämpad för att beskriva vissa verksamhetstypers och funktioners rumsliga beteende eller position. Några karaktäristika hos sådana verksamheter/funktioner är att de l) har hög unikhetsgrad, 2) ger och tar emot unik information, 3) ej är avståndskänsliga i kontaktarbetet 4) är avståndskänsliga vid val av lokaliseringsort, 5) verkar över en allmän kontaktyta”. De funktioner som uppfyller de flesta av dessa karaktäristika återfinnes bl. a. inom 1) myndigheter typ departement och verk 2) ambassader 3) delar av rättsoch polisväsendet 4) delar av försvaret 5) nationella intresseorganisationer 6) nationella ideella organisationer 7) nationella nyhetsmedia 8) viss konstnärlig och vetenskaplig verksamhet 9) nationell finans- och försäkringsverksamhet lO) nationella transportföretag ll) delar av industrin och delar av partihandeln. Dylika verksamheters/funktioners krav” på sin situation är mycket god tillgänglighet till alla potentiella kontrahenter. Det kan noteras att ovanstående funktioner eller verksamhetstyper i större utsträckning än övriga är koncentrerade till Stockholmsregionen och under 1960-talet ytterligare tillväxt i eller omlokaliserat sig till huvudstaden.

6.1.2 Den lokala tillgänglighetens princip Potentialberäkningarna skiljer sig från transportkostnadsberäkningarna genom att populationen divideras med avståndet till densamma, dvs. varje ort har en ”influens i systemet som är proportionell mot dess tyngd men omvänt proportionell mot avståndet mellan orterna. Avståndet kan här i många fall innebära ett skydd mot konkurrens eller utgöra en form av marknadsdelare. Den modell som grundas på potentialberäkningar kan sägas beskriva den lokala tillgänglighetens princip. Om vi återgår till det tidigare exemplet med företagsenheten i orten A blir resultatet av potentialberäkningen att enheten tar 46 kontakteri den egna orten, 27 kontakter i B och lika många i C (se figur 6: l). Enheten i

Kommunikationer och regionalutveckling 285

sou 1974:3

Figur 6: 1 Figuren ovan belyser det resultatmässiga utfallet av transportkostnads-

beräkningar x (a), potentialberäkningar (b) och sammanvägda beräkning-

Kj dü d_

ii K. a X + (c) med i övrigt identiskt lika förutsättningart

dgj

U #2?

Anm. Som framgår påverkas antalet kontakter av avståndet i potentialberäkningarna men inte i transportkostnadsberäkningama. K = kontaktbehov, vilket motsvaras av P i de generella formlerna angivna i not l och 2, sid. 41.

286 Regionala beroenden

fråga är nu troligen mindre benägen att omlokalisera sig beroende p.å att den har en mellanregionalt sett relativt konkurrensskyddad ställning i den egna orten samtidigt som reskostnaderna till övriga orter utgör en mindre tung post i dess totala budget. Modellen beskriver i stora drag situationen för vissa verksamhetstyper/ funktioner. Karaktäristiskt för dessa är att de l) är mindre unika 2) är mer utsatta för konkurrens 3) har lägre specialiseringsgrad 4) utbyter större andel rutiniserad information 5) är avståndskänsliga vid val av kontakt 6) inte är avståndskänsliga vid val av lokaliseringsort 7) verkar över en begränsad kontaktyta”. De verksamheter som till vissa delar arbetar under dessa premisser är exempelvis l) lokala myndigheter 2) vissa delar av servicesektorn 3) lokal press 4) lokalt kulturutbud 5) administrativa enheter starkt knutna till godshantering och produktionsprocess. Dessa verksamheters/funktioners krav på sin situation är begränsad, lokal tillgänglighet. Det måste dock betonas att den lokala tillgänglighetens princip endast gäller för dessa verksamheter sett ur ett nationellt perspektiv. Då uteslutande den egna orten betraktas (lokalt perspektiv) beskriver den totala tillgänglighetens princip bättre dessa verksamheters situation. Det är här således fråga om ett skalproblem. Den totala och lokala tillgänglighetens princip utgör en form av ytterlighetsfall som passar in på ett begränsat antal funktioner eller verksamheter. Ofta fungerar en funktion eller verksamhet, beroende på den aktuella situationen både efter den ena och den andra principen. Fördelningen av exempelvis en verksamhets informationsutbyte på mellan- och inomregionala kontakter är beroende av en rad faktorer såväl inom själva verksamheten som i dess omgivning. För att belysa olika verksamhetsenheters krav på kontaktmöjligheter är det sålunda rimligt att olika former av sammanvägningar av orters totala och lokala tillgänglighet göres. Då den sammanvägda formen av de två typerna av tillgänglighet tillämpas på det tidigare exemplet med företagsenheten i orten A blir resultatet, om de båda indexvärdena tillåts väga lika tungt,att enheten tar ca 28 kontakter i den egna orten samt 29 respektive 44 i orterna B 0chC(se figur 6: 1).

6.2 Kontaktprofiler Att ge en generell och samtidigt entydig beskrivning av en regions tillgänglighet visavi och jämfört med övriga regioner är inte möjligt. Det är dock väsentligt att ivarje speciellt fall hitta ett så verklighetsnära mått på rese- och kontaktmöjligheter som möjligt. Hur de olika variablerna och variabelvärdena i ett sådant mått påverkar resultaten är likaså betydelsefullt att klarlägga. Vid kartläggningen av regionala variationer i lokaliseringsbetingelserna för kontaktberoende verksamheter har beräkningsmetoderna i detta arbete varit följande. För varje region finns uppgifter om respektive regions tyngd/kontakt-

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling 287

behov] samt om restid, vistelsetid och reskostnad vid resa till var och en av övriga regioner i landet. Vid beskrivningen av resemöjlighetema beräknas en s. k. total tillgänglighetsprofil genom att först addera reskostnad etc.) med restidskostnad (kronor per timme) och (biljettpris därefter reducera den totala kostnaden med antalet resor (en funktion av vistelsetiden). Det erhållna värdet multipliceras med den besökta regionens kontaktbehovsvärde.: Beräkningen genomföres för resa från den till samtliga regioner i landet och vice versa, egna lokaliseringsregionen varefter totalkostnaderna summeras. På motsvarande sätt sker beräkningarna för alla regioner i landet. Vid beräkningar utifrån den s. k. lokala tillgänglighetens princip, divideras den besökta regionens kontaktvårde med reskostnaderna (biljettpris och restidskostnad) varefter det erhållna värdet multipliceras

med antalet resor (funktion av vistelsetiden).3 Resultaten ger en s. k.

lokal tillgänglighetsprofil. i Genom en sammanvägning av värdena i den totala och den lokala tillgänglighetsprofilen (där båda profilvärdena får väga lika tungt) erhålles vad som här kallas en standardprofil. av s. k. profiler utgör ett led i försöken att iså relevanta Utvecklingen termer som möjligt beskriva och analysera begreppet kommunikationsstandard tillgänglighet. ”Transportdelen” av profilen byggs upp i följande steg. l steg 1 beräknas reskostnaden för att resa mellan olika regioner. Reskostnaden avser biljettpris med snabbaste färdmedelf I steg 2 adderas till den mellanregionala reskostnaden en inomregional reskostnad för resa inom den besökta regionen. Dessa två steg representerar den faktiska reskostnaden. I steg 3 åsätts restiden en kostnad. Den mellanregionala restiden med snabbaste färdmedels multipliceras med nämnda kostnad vilket ger restidskostnaden för resa mellan de skilda regionerna. I steg 4 beräknas den inomregionala restidskostnaden, vilken adderas till den mellanregionala restidskostnaden. Dessa fyra steg ger den totala reskostnaden för att resa mellan de studerade regionerna.

1 Det hade här varit teoretiskt möjligt att också väga regionerna med något slags ”unikhetstal” dvs. ta hänsyn till att finansdepartementet med personal ligger i Stockholm, att fiskeristyrelsen finns i Göteborg etc. Man skulle då behöva ta hänsyn till varje enskild funktions antal, lägesfördelning och specifika kontaktbehov. Detta är emellertid för närvarande inte praktiskt möjligt. För vissa grupper av kontaktberoende befattningshavare - inom t. ex. serviceföretag - vilka inte är unika borde det sannolikt ha införts en funktion som tar hänsyn till den marginella nyttoeffekten. Detta har emellertid inte varit praktiskt möjligt inom ramen för detta arbete. Vidare har hänsyninte tagits till exempelvis organisatoriska restriktioner av den karaktären att vissa specialistfunktioner är knutna till endast en bestämd organisation och därigenom inte är tillgängliga för andra verksamheter iregionen. Detta kan förekomma speciellt i mindre regioner vilka domineras av en enda stor industri. 2 Måttet blir här antal kronor per kontakt. Måttet blir i detta fall ”antal kontakter per krona”. Tur och retur. Biljettpris för kollektiva transportmedel och kilometerkostnad för bil hålles konstant under undersökningsperioden. Tur och retur.

288 Regionala beroenden

Utöver reskostnad och restid spelar vistelsetiden en väsentlig roll i begreppet kommunikationsstandard, framförallt när det gäller tjänsteresor. I steg 5 tillåts vistelsetiden påverka utfallet av beräkningarna så att antalet resor som behöver genomföras avtar då vistelsetiden i en besökt region ökar. Tanken bakom detta är att den resenär som får ut 8 timmar i en besökt region kan genomföra fler eller längre kontakter där, än den resenär som bara får ut 4 timmar. Den förstnämnda resenären kan därigenom minska antalet resor till den aktuella regionen vilket nedbringar kostnaderna för hans kontakter. Om vistelsetiden inte uppgår till 4 timmar i en region (4 timmar har satts som gräns för en kontakt) tvingas resenären välja nattåg (sovvagn) om sådant finnes, i annat fall krävs övernattning i regionen. För resa på natten har ett tillägg på 100 kronor påförts medan avgiften för övernattning uppgår till 150 kronor i modellen. Vistelsetiden får i båda fallen konsekvenser för den totala kontaktkostnaden genom att antingen påverka antalet resor (vistelsetiden större än 4 timmar) eller priset (vistelsetiden mindre än 4 timmar). I steg 6 slutligen tillkommer ett pålägg av 50 kronor i administrativa kostnader för arrangerandet av resan-kontakten. Denna kostnad gäller enbart mellanregionala resor och påföres inte inomregionala resor eller kontakter. I analogi med beräkningar för t. ex. godstransporter kan denna kostnad betraktas som en terminalkostnadl Formeln för den s. k. totala tillgänglighetsprofilen ser ut som följer:

KKi

F1 rwrü avrü)

KKi = kontaktkostnad för resor till och från region i

RKij = reskostnad (biljettpris etc.) mellan regionerna i ochj

RTij = restid mellan regionerna i och i

= kontaktbehov i regionf Kj = funktion av vistelsetid

f(VTiJ-) i region i vid resor mellan regionerna i

och j TK = tidskostnad A = administrativ kostnad

Formeln för den lokala tillgänglighetsprofilen är följande: n=70 K- x K- x f(VT.-)

J f(VTi- J

KM_ = z J ll

=

KMi region i: s kontaktmöjligheter uttryckt iantal kontakter per

krona.

(För övrig teckenförklaring se ovan) l De bilder som genom ovanstående

vââälââtfulzfâtââeryiâgâtci_

beskrivningssätt erhålles av de

tet med neta variabler regionala kontaktmöjligheterna i Sverige skall inte uppfattas såsom giltiga

imodellen. för eller tillämpbara på någon enskild individ eller organisation, utan skall

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling 289

ses som en samlad bild av de möjligheter som respektive stadsregion har att tillfredsställa sitt kontaktbehov när, somi föreliggande fall, de mätes i monetära termer. Att alla kontaktmöjligheter varken kan eller behöver av någon enskild eller unik bortses från i tas i anspråk person organisation

detta kapitel] l U-bilaga 16 redovisas ett antal specialstudier över några

och enskilda funktioners kontaktkostnader vid lokalisering i skilda företags delar av landet. För att underlätta mellan skilda profiler omräknas jämförelsen totalsummorna i de olika profilberäkningarna till indexvärden. lndexserierna inverteras i de fall låga absoluta värden innebär gynnsamma positioner med syftet att få jämförbara indexserier i samtliga modeller. Det innebär således att höga indexvärden uttrycker gynnsamma lägen, medan låga indexvärden svarar mot ogynnsamma lägen.

6.2.1 Känslighetsanalys

För att utröna vilken effekt de värden som antagits för variablerna i beräkningarna enligt de olika profiltyperna får, dels totalt i regionsystemet, dels för skilda regioner, har tester med olika variabelvärden genomförts. De största effekterna vid förändringar i variabelvärdena erhålles vid beräkningarna av totala tillgänglighetsprofilen, varför huvuddelen av testerna och diskussionen här ägnas denna profiltyp. effekterna av hur vi ekonomiskt värderar Inledningsvis analyseras restiden. Ett flertal försök har gjorts att bestämma tidkostnader i skilda sammanhang. Skillnad har bl. a. gjorts mellan arbetstid och fritid, olika

I Flera olösta problem återstår. Ett exempel får illustrera ett av dessa. Då en verksamhet flyttas från exempelvis Stockholm till Karlstad förändras Stockholms respektive Karlstads kontaktvärde (tyngd). Emellertid har inte åtskillnad gjorts i beräkningarna med avseende på typ av verksamhet som flyttats. Sålunda kan samma förändringar i de båda regionernas kontaktvärden uppnås genom omflyttning av ett verk och ett industriföretag. Konsekvenserna för kontaktmönstren blir i statligt modellen desamma men i verkligheten väsenskilda. Verket överför få av sina kontakter till lokal nivå och skall i princip uppehålla samma kontaktmönster som före omflyttningen beroende på att det är unikt och till stora delar fungerar efter den totala tillgänglighetens princip”. Industriföretagets kontaktmönster å andra sidan torde åtminstone över tiden förändras och anpassas till det nya läget då den största delen av industriföretaget sannolikt i större utsträckning agerar efter den lokala tillgänglighetens princip. Denna skillnad slår alltså inte igenom på resultaten i detta arbete. Även vid bedömning av det faktiska resandet (beteendet) måste hänsyn tas till en rad faktorer däribland att verksamheterna i olika stor utsträckning kan ackumulera kontaktbehov i syfte att genomföra fler kontakter vid en och samma resa (s. k. behovsackumulering). I vissa fall kan kontaktarbetet överföras till andra media exempelvis telefon och brev (substitution). Ännu en anpassningsform är att till den egna verksamheten skaffa en nödvändig” funktion som tidigare anlitades externt (s. k. internalisering). Vidare kan i regionalt uppdelade företag, myndigheter etc., kontaktarbete överföras mellan funktioner vid olika arbetsställen men inom samma företag (eryform av delegering), eller också kan någon form av förändrad regional organisation av verksamheten genomföras genom etablerande av nya verksamhetsenheter. Humvida dessa former av anpassning blir aktuella beror på den enskilda verksamheten och kan följaktligen inte generellt förutsägas. För att i någon mån testa hur enskilda verksamheters situation ser ut från tillgänglighetssynpunkt har ett antal specialstudier genomförts. (Se U-bilaga 16.)

290 Regionala beroenden

resandekategoriers tid, tid vid resa med skilda transportmedel etc. Här skall tre olika värden på restiden testas. Vi utgår ifrån att restidsvärdet för den kategori befattningshavare som reser mellanregionalt itjänsten uppgår till 50 kronor i timmen oberoende av val av färdmedel och tidpunkt för resan. Många av de befattningshavare det här är fråga om använder ända upp till 50-60 timmar i veckan för enbart direkta personkontakter varför även delar av fritiden används för arbete. Arbete under själva resan är möjligt på framför allt tåg och flyg men någon åtskillnad mellan de olika färdmedlen görs inte i detta försök. Orsaken till att ett så pass högt värde som 50 kronor valts är att årsgenomsnittsinkomsten för befattningshavarna i tidigare genomförda kontaktundersökningar visade sig motsvara ca 50 kronor i timmen. Restidskostnaden på 50 kronor i timmen jämförs sedan med 25 kronor lO kronor i respektive timmen. Resultaten av beräkningarna med olika värden på timkostnad visar att en höjning av timkostnaden från 10 till 25 kronor resulterar i en höjning av de totala reskostnaderna i landet med 22%. från 10 till 50 Ökning kronor i timmen ger en kostnadsökning på 50 %. De skilda regionernas inbördes relativa läge förändras dock mycket litet vid val av olika timkostnad. Stockholms dominans blir något mer accentuerad då timkostnaden höjs vilket understryker det tidigare konstaterade förhållandet att resorna till och från Stockholm är snabbare än mellan övriga regioner. Det visar också att ju högre tiden värderas i pengar eller ju knappare resurs tiden är, desto centralare hamnar Stockholm från kontaktsynpunkt. Vägningen av vistelsetiden påverkar kraftigt resemöjligheterna i landet som helhet och här även de enskilda regionernas situation. Som tidigare konstaterats är framför allt tjänsteresenärer beroende av att kunna genomföra sina kontakter vid ett dagsbesök. Ett sådant dagsbesök kräver goda morgon- och kvällsförbindelser. När det gäller vistelsetiden har också tre varianter testats. l det ena fallet antas 8 timmars vistelsetid ge utrymme för 3 kontakter och 4 timmars vistelsetid för 1 kontakt. Kontaktmängden avtar linjärt från 8 timmar och 3 kontakter till 4 timmar och l kontakt. I begreppet kontaktmängd då inte bara inbegrips antalet kontakter, utan även kontaktemas längd dvs. 3 kontakter kan också uppfattas som en 3 gånger så lång kontakt. Det innebär att om resenären får ut 8 timmar i den ort han besöker så behöver han bara göra 1/3 av de resor som kontaktbehovet i den besökta orten annars skulle ge upphov till (vid 4 timmar). l det andra fallet antas 8 timmars vistelsetid motsvara 2 kontakter och 4 timmar l kontakt medan i det sista testet vistelsetiden inte tillåts spela någon roll alls för en regions kommunikationsstandard (vilket innebär att en resa = en kontakt). En jämförelse mellan den profil där vistelsetiden ger möjlighet till 3 kontakter med den profil där vistelsetiden över huvud inte utgör någon restriktion visar att kontaktkostnaderna för landet som helhet stiger med ca 112 % i det fall vistelsetiden inte tillåts inverka på antalet resor. Då 8 timmars vistelsetid ger 2 kontakter höjs kontaktkostnaden med 32% jämfört med det fall där 8 timmar antas kunna utnyttjas för 3 kontakter.

Kommunikationer och utveckling 291

SOU 1974: 3 ,regional

sett ger de tre varianterna kraftiga svängningar i kommunika- Regionalt tionsstandarden. regioner exklusive Stockholm förbättrar mar- Samtliga kant sitt relativa läge då hänsyn inte tas till vistelsetiden (en resa = en kontakt). De största förbättringarna får tidigare från kommunikationssynområden som sydöstra Götaland, nordvästra Götapunkt missgynnade land och Norrland. Dessa regioner är eftersatta direkt bl. a. genom sitt men även indirekt lägets inverkan på möjligheterna till läge genom effektiv av regionerna i de kollektiva färdmedlens tidtabellsinpassning

De utgör bildlikt talat en form av återvändsgaton*

uppläggning. Ytterligare en faktor har testats med avseende på dess effekter på kommunikationsstandarden såväl nationellt som regionalt, nämligen en administrationskostnad eller terminalkostnad. Det administrativa påslaget till 50 kronor en total kontaktkostnadsökning i som uppskattats ger landet 7 %. Från regional synpunkt saknar denna faktor i stort på knappt sett Regionernas relativa läge förändras knappast alls. Stockbetydelse. holmarnas fördel av att kunna ta många kontakter i den egna regionen och därmed slippa administrationstillägget uppvägs av att övriga regioner i landet har bättre resemöjligheter till Stockholm bl. a. från vistelsetidsän vice versa vilket att antalet resor till Stockholm kan synpunkt gör nedbringas mera än antalet resor därifrån.

Till skillnad från i totala tillgängljghetsproñlen slår vistelsetiden och av restiden obetydligt i den lokala tillgänglighetsprofilen. I och värderingen med den kraftiga avståndskänsligheten i den senare profilen blir den egna samt Stockholm för kontaktmönstret. och närliggande regioner avgörande innebär att maximal vistelsetid i flertalet aktuella relationer Detta uppnås samt att restiden blir förhållandevis likartad i skilda delar av landet.

7 Regionala kontaktmöjligheter i Sverige l960»-1970

7.1 T0 tal tillgänglighetsprofil

Kartorna i figur 7:1 visar de relativa variationerna mellan de 70 A-regionerna i Sverige när det gäller kostnaderna för att upprätthålla direkta personkontakter enligt den totala tillgänglighetens princip. Det kan konstateras att befattningshavare i Stockholmsregionen har

1 Restiderna och reskostnaderna kan påverkas genom teknologi och taxesättning medan vistelsetiden framför allt är en läges- och tidtabellfråga där de perifera eller i förhållande till allfarvägama avsides belägna regionerna utgör ändstationer till vilka trafikunderlaget ofta är mer begränsat än i andra fall där anslutande förbindelser kan ge tillskott i resandeströmmen. Kommunikationerna från perifera regioner är ofta bättre än kommunikationerna till dessa regioner. Eftersom både tilloch frånkommunikationerna ingår i profilberäkningarna i form av räckvidd och tillgänglighet blir kommunikationsstandarden i perifera eller avsides regioner kraftigt påverkad i negativ riktning av vistelsetidsrestriktioner. Centrala orter å andra sidan med inbördes goda förbindelser morgon och kväll distanserar ytterligare de perifera då hänsyn tas till vistelsetiden.

292 Regionala beroenden SOU 1974: 3

Figur 7:1 Regionala kontaktkostnadsvariationer i Sverige 1960 och 1970 enligt l Stockholms värde har den totala tillgänglighetens princip. Siffrorna anger indextal (Stockholm = 100).

satts till 100, vilket beteckna: det gynnsammas- Anm.: Högt indextal = låg kontaktkostnad.

te läget, medan t. ex. in-

dex 15 (Lycksele) indikerar ett ofördelaktigt den gynnsammaste positionen både 1960 och 1970.1 Därnäst följer läge från kontaktkost- i området runt regionerna Stockholm och Mälaren. De två andra nadssynpunkt. storstadsregionernas (Göteborg och Malmö) lägen är däremot förhållan- 2

Om idessa beräkning- delvis oförmånliga?

ar hänsyn tas till inter- Mest ogynnsam är situationen för Norrlandsregionerna, även om nationella kontakter förförhållandena har förbättrats bättras storstadsregioner- något under den aktuella 10-årsperioden.

nas och i första hand För exempelvis en Umeåbo är det dock fortfarande (1970) ungefär fem Malmös kontaktmöjliggånger så dyrt som för en person med arbetsplatsen i Stockholm att heter i förhållande till de flesta andra regioner uppehålla sina kontakter rent allmänt sett, utan hänsyn tagen till något i landet. kontaktmönster.. specifikt Det råder således betydande skillnader mellan

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling 293

olika regioner från ekonomisk utgångspunkt när det gäller att upprätthålla kontakter med övriga regioner i riket. Effektiviteten i hela regionsystemet från kontaktkostnadssynpunkt var 1970 ungefär 27 % högre än 1960. Trots att kontaktbehovet i landet ökat med 56% har kontaktkostnaderna ökat med endast drygt 12 %. Anledningen härtill är främst förbättrade kommunikationer (nya och fler Dessutom har en ömsesidig anpassning mellan den flygförbindelser). omfördelningen av kontaktberoende befattningshavare och regionala kommunikationsmöjligheterna ägt rum under perioden. Det kan framför allt konstateras att tillgängligheten till Stockholmsregionen från övriga regioner har förbättrats väsentligt mellan 1960 och 1970. Det framgår också att den kostnadsandel, av totala kontaktkostnaderna ilandet, som läggs ner för att nå Stockholms kontaktutbud är väsentligt lägre än vad andel av utbudet skulle motivera. Orsakerna därtill torde regionens främst vara kommunikationssystemets uppbyggnad med dess inriktning mot Stockholm samt regionens förhållandevis centrala läge i landet.

För att belysa vilken effekt förändringar i kommunikationsstrukturen respektive den regionala sysselsättningsfördelningen har på den totala tillgänglighetsprofilen har korskörningar genomförts. Korskörningar innebär att 1970 års kommunikationsmöjligheter appliceras på 1960 års sysselsättningsfördelning respektive att 1970 års sysselsättningsfördelning kombineras med 1960 års kommunikationsmöjligheter. Vid jämförelse mellan dessa korskörningar och 1960 års samt 1970 års kan iakttagas att den större effektiviteten i regionsystemet 1970 profiler jämfört med 1960, vilken uppgick till drygt 27 %, till ungefär 90 % beror på de förbättrade kommunikationsmöjligheter som tillskapats under 60-talet. Knappt 10% kan sålunda hänföras till den omfördelning av kontaktbehovet till orter med bättre transportförsörjning som ägt rum under den aktuella tidsperioden. Jämförs kontaktbehovet i en region med regionens tillgänglighet vid de 1960 och 1970 kan iakttagas att rangordningen för de två tidpunkterna båda variablerna mellan regionerna är relativt stabil över tiden. I stort har en anpassning skett med avseende på rangordningen mellan regionemas kontaktbehov och kontaktmöjligheter.

7.2 Lokal tillgänglighetsprofil Kontaktmöjligheterna i olika delar av landet beräknade efter vad som benämnts den lokala tillgänglighetens princip framgår av kartorna, figur 7:2. Stockholmsregionen uppvisar, med mycket bred marginal, de gynnsammaste värdena både 1960 och 1970. Skillnaden mellan framför allt Stockholm och övriga regioner i riket blir mycket kraftigare accentuerad med detta beskrivningssätt. De relativt höga värden som erhölls särskilt för regioner runt Stockholm och Mälardalen i den tidigare beskrivningen saknas helt med detta beskrivningssätt. Värdena ligger i detta fall på en nivå som motsvarar endast drygt en fjärdedel av Stockholms värde.

294 Regionala beroenden SOU 1974: 3

Figur 7:2 Regionala kontaktkostnadsvariationer i Sverige 1960 och 1970 enligt

den lokala tillgängligheten: princip. Siffrorna anger indextal (Stockholm = 100).

Anm.: Högt indextal = låg kontaktkostnad.

1 I Stockholmsregionen Göteborg, Uppsala och Malmö har de bästa efter positionerna finns ca 30 procent av lan- Stockholm. Låga värden uppvisar framför allt de mindre i dets kontaktberoende be- regionerna

fattningshavare och 38 Norrland, men även några regioneri Mellansverige och östra Götaland.

procent av kontaktbeho- Anledningen till det drastiskt förändrade mönstret här jämfört med vet. Motsvarande värden tidigare är framför allt att de inomregionala i kontaktmöjligheterna för t. ex. Göteborg och

Malmö är 10 och 10 föreliggande beräkningar spelar en avgjort mycket större roll för en regions

värde. Av avgörande respektiven6 och 7 pro- betydelse är således om man kan tillgodose sitt

cent, för Orebro och kontaktbehov i så stor utsträckning som möjligt i den egna regionen eller Norrtälje 2,0 och 1,7 inte. Därvid kommer regioner rymmande stora andelar kontaktberoende respektive 0,3 och 0,2

procent. befattningshavare] att inta ett mera förmånligt medan

utgångsläge,

Kommunikationer och regional utveckling 295 SOU 1974: 3

närheten till stora regioner, regionens relativa läge samt goda kommunikationer i detta fall får ett betydligt mindre inflytande. Totalt beräknas mellan 1960 för hela systemet ”effektivitetsökningen” och 1970 till 12 %. detta värde upp på de två här uppgå Spjälkas studerade omfördelning av kontaktbehovet och huvudkomponenterna, förbättrade kommunikationer, svarar kontaktbehovet för mellanregionala ca 60 % och kommunikationerna för ca 40 %. Dessa värden har erhållits på samma sätt som tidigare beskrivits, dvs. 1960 genom ”korskörningaf” års kontaktbehovsfördelning har applicerats på 1970 års kommunikationsmöjligheter och vice versa. I föreliggande fall är således respektive regions självförsörjningsgrad när det gäller kontaktbehovet mera avgörande än goda mellanregionala kommunikationer och regionens relativa läge i regionsystemet.

En rangordning med ledning av regionemas lokala tillgänglighet såsom denna beskrivits tidigare, visar på en ännu större stabilitet mellan 1960 och 1970 i regionsystemet än vad som erhållits vid beräkningarna enligt totala tillgänglighetsprofilen. Anledningen till detta är således att den egna regionens andel av kontaktbehovet - självförsörjningsgraden spelar en sådan avgörande roll i den lokala tillgänglighetsprofilen. av kontaktberoende befattningshavare och därmed Omfördelningen kontaktbehovet är av mera trögrörlig natur och av marginell omfattning, i förhållande till den totala fördelningen av kontaktbehovet. En anpassning har dock även här skett mellan respektive regions kontaktbehov och lokala tillgänglighet.

7.3 Standardprofil De regionala kontaktmöjlighetsvariationer som konstaterats i totala tillgänglighetsprofilen kan anses vara giltiga för vissa typer av verksamheter och funktioner medan den lokala tillgänglighetsprofilen beskriver andra verksamheters kontaktsituation. Oftast är emellertid de olika verksamheterna eller funktionerna sammankopplade exempelvisi företag, varför en för hela organisationsenheten eller regionen mera rättvisande (verklighetsanknuten) kontaktmöjlighetsbild skulle kunna erhållas om resultaten från

dessa två profiltyper sammanvägdes

En sådan sammanvägning av värdena i totala tillgänglighetsprofilen och lokala tillgänglighetsprofilen har här gjorts på så sätt att de båda indexvärden summerats för respektive region och därefter profilseriernas halverats. De två profilvärdena värderas således lika mycket. De regionala 2 kontaktmöjlighetema mätta på detta sätt benämns standardprofil.

1 2 Liknande ansatser har diskuterats och behandlats tidigare. Det gällde då bl. a. Andra viktförhållanmöjligheterna att utröna vilken som var den fördelaktigaste lokaliseringsorten, den den kan tänkas vilka tar som uppvisar den lägsta transportkostnaden (av varor) eller den ort som har den hänsyn till den funktiohögsta marknadspotentialen. I nämnda fall vägdes de två värdena ihop på så sätt att nella strukturen hos t. ex. en procents förändring av transportkostnadsminimum exakt motsvarade en pro- en organisationsenhet cents förändring av marknadspotentialmaximum. eller en region.

296 Regionala beroenden SOU 1974: 3

Figur 7:3 Regionala kontaktkostnadsvarzationer i Sverige 1960 och 1 970 med en sammanvâgd tillgänglighet. Siffrorna anger indextal (Stockholm = 100). Anm.: Högt indextal = låg kontaktkostnad.

Kartorna, figur 7: 3, visar landets standardprofil 1960 och 1970. I förhållande till Stockholm som har det bästa värdet, sjunker de två andra storstadsregionerna tillbaka tämligen väsentligt, särskilt Malmö, jämfört med situationen i den föregående lokala tillgänglighetsprofilen. Det relativa läget och goda kommunikationer slår härigenom mera i en regions värde än en förhållandevis hög egen självförsörjningsgrad av kontaktmöjligheter, vilket medför att regionerna i första hand runt Stockholm-Mälaren, får högre värden än exempelvis Malmö. De flesta regionerna (40 av 70)liggeri indexintervallet 30-50, endast tre (exkl. Stockholm) har högre värde. Av Norrlandsregionerna (A-regionerna 56-70)] är det bara Gävle som når 1 Se karta, bilaga 1. över indexvärdet 30.

Kommunikationer och regional utveckling 297 SOU 1974: 3

Transports d Transportstandard 70 30 78 26 24 22 2018 16 mrouso ñ 2a 20 24 22 20 Ia 1a u 1.210 a e 4 2 . . . .. .. . . . . . .. .m ñ . I. ao ao 2a 2B 2a 2a- 24 24

Kontaktbehov Kontaktbehov

Linköping _ _ _ Borås

Transportstandard Transportstandard _

| .e 4.2 4.0 se sm» n °;° 2a n 24 2= 209g:) ,°7°E°n§°.5.°.5.^§“.§°.1°.*P.f.?.*P.°1°.3°.§'.32.3.

001 !1-\\

58* *H *ta 56 54 52 - 50 4a . 4B

Kontaktbehov Kontaktbehov

Växjö --- Ängelholm - - - Kalmar _- Västervik

Figur 7:4 Exempel på utvecklingen av relationen kontaktbehov-transportstandard enligt standardprofilen för ett antal regioner.

Jämfört med situationen 1960 har särskilt några regioner kring Stockholm och i mellersta Götaland relativt sett fått förbättrade kontaktmöj- Östra Götaland samt regionerna mellan sjöarna Vättern-Vänern ligheter. I Norrland är det (förutom Gävle) främst de allra har gått tillbaka. som fått sin situation något förbättrad, men nordligaste regionerna fortfarande de på en otillfredsställande låg nivå (under 20 i ligger indexvärde). Den tendens till mellan regionernas kontaktbehov och anpassning tillgänglighet under den aktuella IO-årsperioden i hela regionsystemet

298 Regionala beroenden SOU 1974: 3

som tidigare konstaterades framträder helt också naturligt i föreliggande profils tillgänglighetsmått. Teoretiskt kan anpassningen mellan de två här behandlade komponenterna kontaktbehov och tillgänglighet illustreras i en matris enligt figur 7:4. I matrisen anges regionernas kontaktbehovsvärden utefter den vertikala axeln och längs den horisontella markeras värdena för regionernas transportstandard. En region vars värde (exempelvis rangordningsnummer) utefter den ena axeln motsvaras av samma värde efter den andra kan anses befinna sig i ett slags jämviktstillstånd (åtminstone momentant) när det gäller kontaktbehov och transportförsörjning. Markeras detta i matrisen hamnar punkten på diagonalen, vilken således teoretiskt beskriver ett jämviktstillstånd för hela systemet. l fältet till vänster om diagonalen är kontaktbehovet i en region större än regionens resemöjligheter och i fältet till höger är situationen den omvända. vilkas Regioner positioner är i något av fälten strävar (eller förpassas) över tiden enligt vår hypotes i riktning mot diagonalen men befinner sig sällan varaktigt på diagonalen, då vi oftast i dessa sammanhang har att göra med

stegvisa utvecklingsprocesser. Exemplen i figur 7:4 visar på den olikartade mellan utveckling kontaktbehov och tillgänglighet som skilda regioner kan uppvisa. Av de utvalda regionerna har en anpassning skett för tre medan två stycken, avlägsnar sig från ”jämviktsläget och tre regioner förblivit i huvudsak indifferenta. Som helhet för regionsystemet har emellertid en anpassning skett.

8 Modeller över alternativa region- och transportsystem

I följande del av arbetet skall några av de över 250 modellförsök som

genomförts presenteras. Dessa försök har som syfte att belysa effekter av skilda regionalpolitiska insatser gällande kontaktoch resemöjligheterna i Sverige. De insatser eller förändringar som har testats omfattar såväl regional omfördelning av kontaktberoende befattningshavare som olika former av utbyggnad eller förändring i de mellanregionala transportsystemen i landet samt slutligen kombinationer av nämnda åtgärder. Då valet av synsätt påverkar det resultatmässiga utfallet har även här de olika l modellförsöken utvärderats utifrån varierande metoder I dessa modellförsök och premisser. analyseras totaleffek- Modellförsöken bör betraktas som exempel får för på vad olika åtgärder terna av förändringar konsekvenser på kontaktmöjligheterna i landet och följaktligen inte i sysselsättnings- och uppfattas som förslag till framtida eller tänkbara transportstrukturen i regionalpolitiska landet medan i en an- insatser) nan del av projektet motsvarande förändringars konsekvenser 8.1 - total

Regionsystem tillgänglighetsprofil

för enskilda organisationer studeras. Man kan tänka sig en mängd olika utseenden på det regionala stadssystem C. Persson. Kontaktsom kommer att existera arbete och framtida vid någon tidpunkt längre fram i tiden. Hur det kommer att se ut är bl. a. beroende lokaliseringsföränd- av den inriktning statsmakterna låter ringar. Lund 1974. den regionala få. utvecklingsprocessen Ytterlighetsriktningarna är en

Kommunikationer och regional utveckling 299 SOU 1974: 3

till de nuvarande storstadsområdena respektive en stegrad koncentration centra. Mellan dessa ytterligheter kan sedan kraftfull satsning på mindre en rad olika varianter tänkas. den fortsatta diskussionen har en indelning igrupper av landets För benämns A, B, C och D. Stockholm A-regioner företagits. Grupperna

samt Göteborg och Malmö utgör två separata gruppen

A skulle kunna vara ett rimligt alternativ vid satsning på Grupp av ett nät av s. k. storstadsalternativ som dels kan avlasta uppbyggnad dels stötta utvecklingen i olika delar av nuvarande storstadsregioner, i denna har det också från statens sida hittills landet. På orterna grupp skall De är redan relativt satsats eller satsas i betydande utsträckning. Orterna i grupp C stora och/eller har redan nu en ganska hög tillväxttakt. A men av en ”lägre dignitet”. De är är av ungefär samma slag som i grupp inte fullt lika stora eller har inte samma tillväxttakt, och satsningen på statsmakternas sida har hittills inte varit lika stor. De skulle dem från kunna ett slags reservorter” för framtida storstadsalemellertid utgöra ternativ. centra som har det gemensamt att de är Grupp B rymmer primära närbelägna nuvarande storstadsregioner. Några av dem har en förhållandevis stark tillväxtkraft under inflytande av storstädernas spridningseffek- D utgörs av resterande mindre A-centra i landet. ter. Gruppen Till en och samma har hänförts Göteborg och Malmö. De är grupp

från olika? men utgör dock de

visserligen vissa utgångspunkter ganska största stadsområdena efter Stockholm - klart distanserande efterföljan-

de orter. Stockholmsregionen får ensam bilda en ”grupp”. Regionen är, i med alla andra regioner i landet, helt outstanding ur de flesta jämförelse synvinklar. Gemensamt för de sysselsättningsmodeller som behandlas i fortsättningen är att kontaktbehovet i riket antages öka med 100 % från läget 1970. Tidpunkten för när denna ökning har kommit till stånd preciseras inte. Det är i samtliga fall endast ökningen (tillskottet) av kontaktbehovet som fördelas enligt olika alternativ. Inga absoluta minskningar i någon

region tänkes förekomma. Modellerna 2 (storstadsmodellen) och 4 (decentraliseringsmodellen) är med förhållandevis extremt valda antaganden om ytterlighetsexempel den framtida Sverigemodellen i syfte att ge relief åt problemställningen. Modell 3 (storstadsalternativmodellen) kan ses som mera anknuten till rådande regionalpolitiska målsättningar. De olika modellerna med antagna

Luleå, Umeå, Sundsvall, Gävle, Borlänge/Falun, Karlstad, Örebro, Grupp A: Norrköping, Linköping och Jönköping (10 A-regioner) Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Trestad (Uddevalla, Trollhättan/ Grupp B: Vänersborg), Borås samt Helsingborg (7 A-regioner) Skövde, Halmstad, Växjö, Kalmar, Karlskrona och Grupp C: Östersund, Kristianstad (7 A-regioner) Grupp D: Resterande 43 mindre A-regioner. (Se karta i bilaga l) Jämför till indelning av landets kommuner i olika förslaget kategorier. 2 Jfr. M-G Engström, Regional arbetsfördelning. Lund 1970.

300 Regionala beroenden

ökningar presenteras i figurerna 8: 1a-8: lb. Cirkelytorna anger slutlâget, medan de svarta cirkelsektorema visar hur stor del av slutläget som

ökningen utgör] (Jfr också tabell 8.1.)

Alternativ 0 (status quo) utgör utgångspunkt vid jämförelserna med de olika utvecklingsmodellerna l-6. Bakom 0-alternativet ligger följande enkla förutsättningar. Varje region tilldelas lika stor andel av den antagna av kontaktbehovet ökningen i riket som den hade 1970. Det sker därvid ingen omfördelning av kontaktbehovet mellan regionerna. Det innebär vidare att varje region ökar med samma procentuella värde - i detta fall således 100. Självfallet resulterar ökningarna i stora skillnader iabsoluta tal mellan regionerna exempelvis erhåller Stockholm l 710 000 enheter medan Tranåsregionen får 8 000. Modellen motsvarar således det regionala system som rådde i landet 1970. Alternativ 1 (trend) utgörs av en enkel trendframskrivning för varje enskild region som baserats på respektive regions utveckling av kontaktbehovet mellan 1960 och 1970. Det innebär att varje region får ett individuellt relaterat tillskott, men att totala ökningen för samtliga regioner fortfarande till 100%. uppgår Som exempel kan nämnas att Stockholm i detta alternativ erhåller närmare 40 % av den totala ökningen. l alternativ 2 (storstad) antas ökningen till stor del koncentreras till storstadsregionerna och därutöver till övriga större regioner. Stockholm får 45 % av totala ökningen i riket, medan Göteborg och Malmö tilldelas tillsammans 20 %. Sedan får i tur och ordning grupperna B, A och C de relativt sett största tillskotten. Övriga 43 regioner får endast 3 procentenheter av totala ökningen. Antagandena i alternativ 3 (storstadsalternativ) är följande. Orter tillhörande grupp A och B får de relativt sett största ökningarna, därefter grupp C. Anledningen till detta är att grupp A rymmer sådana orter som redan nu är förhållandevis med stora, god tillväxtkraft och vilka statsmakterna satsat på. Orterna igrupp B ligger nära storstadsregionerna och får därigenom del också av dessas spridningseffekter. storstadsregionerna och i synnerhet Stockholm får mindre procentuella ökningar genom medvetna bromsningsaktioner (utflyttning av statlig verksamhet, samråd i lokaliseringsfrågor, opinions- och värderingsaspekter etc). Små antas de övriga A-centra också erhålla som grupp betraktat men ökningar

de drabbas av relativ tillbakagång?

I De ökningstal (den tillväxt) som ges till olika grupper av regioner får ses som ett genomsnitt för respektive regiongrupp. Varje region borde således ha tilldelats, efter olika kriterier i de skilda modellerna, ett speciellt värde. För att underlätta ett annars relativt omfattande arbete har därför olika regiongrupper bildats. Inom en regiongrupp kan man finna sådana regioner som sannolikt kommer att tillväxa kraftigt, medan andra ökar måttligt, stagnerar eller minskar. Trots detta kommer samma relativa värde på ökningen att tilldelas samtliga regioner i en speciell grupp (gäller ej alternativ l och 6, se mera nedan).

zEffekterna på kontaktmöjligheterna

av den av de svenska statsmakterna beslutade omflyttningen av statlig verksamhet och den därigenom manifesterade malsättningen att utveckla ett antal större städer i landet till s. k. storstadsalternativ kan i vissa delar sägas komma att testas i denna tredje modell.

301 SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling

Halacirkelytanungar slutliga! år X, Cirkeseklorn angar ökningsandclen.

Figur 8. 1a Den antagna kontaktbehovsökningens regionala fördelning enligt alternativ 0-2. cirklar. Kontaktbehovets regionala fördelning l 970 Ytproportionella visas i kartan överst till vänster.

302 Regionala beroenden

Helacirkelyllnangel slullágetår X. Cirkssektovn anger ökningsandalon,

Figur 8:1b Den antagna kontaktbehovsökningens regionala fördelning enligt alternativ 3-6. Ytproportionella cirklar.

Kommunikationer och regional utveckling 303 SOU 1974: 3

Tabell 8.1 Fördelningen av den antagna ökningen av kontaktbehovet på regioner tal i l 000-tal.) . och regiongrupper. (Absoluta

Stock- Göte- Grupp Hela holm borg riket Malmö A B C D

Utgångsläge 1 970 Absoluta tal 740 664 457 255 706 Procentandel 16,3 14,7 10,1 5,6 15,6

Alternativ 0 Antagen ökning

Läge år X Absoluta tal 1 328 914 510 1412 Procentandel 14,7 10,1 5,6 15,6

Alternativ 1 Antagen ökning

Läge år X Absoluta tal 3 500 Procentandel 38,6

Alternativ 2 Antagen ökning

Läge år X Absoluta tal 3 749 1 646 1 001 9 064 Procentandel 41,4 18,2 11,0 4,8 , 100,0

Alternativ 3 Antagen ökning

Läge år X Absoluta tal 2 525 1510 2 024 1 182 663 l 159 9 064 Procentandel 27,9 16,7 22,3 13,0 7,3 12,8 100,0

Alternativ 4 Antagen ökning

Läge år X Absoluta tal 2 253 1 193 1480 910 708 2 519 9 064 Procentandel 24,9 13,2 16,3 10,0 7,8 27,8 100,0

Grupp A: Luleå, Umeå, Sundsvall, Gävle, Borlänge/Falun, Karlstad, Örebro, Norrköping, Linköping och Jönköping (10 A-regioner) Grupp B: Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Trestad (Uddevalla, Trollhättan/ Vänersborg), Borås samt Helsingborg (7 A-regioner) Östersund, Skövde, Halmstad, Växjö, Kahnar, Karlskrona och Grupp C: Kristianstad (7 A-regioner) Grupp D: Resterande 43 mindre A-regioner

304 Regionala beroenden

Stock- Göte- Grupp Hela holm Trä-j riket borg Malmö A B C D

Alternativ 5 Antagen ökning

Läge år X Absoluta tal 2 571 1420 2 033 1 092 654 1 295 9 064 Procentandel 28,4 15,7 22,4 12,0 7,2 14,3 100,0

Alternativ 6 Antagen ökning

Läge år X Absoluta tal 3 147 1665 1528 992 531 1201 9 064 Procentandel 34,7 18,4 16,9 10,9 5,9 13,3 100,0

Alternativ4 (decentralisering) är en variant inriktad på en kraftig regional decentralisering, en strävan alltså att få ett nät över hela riket med ett större antal mera jämnstora orter. Här förutsättes således de minsta orterna (grupp D) få den relativt största ökningen, därefter grupp C samt grupperna A och B. Minst tillskott får storstadsregionerna och speciellt Stockholm. Alternativ 5 (Norrland) är en starkt Norrlandsinriktad modell. Avsikten med denna är att belysa effekterna av betydande insatser för att bygga upp en storstad samt ett antal storstadsalternativ i Norrland! Även övriga A-centra i Norrland ges förhållandevis stora tillskott. Av den antagna ökningen tilldelas Umeå fem procent, vilket motsvarar en relativ tillväxt med 420 %. Regionen skulle år X bli av samma storleksordning som Malmö av år 1970. Tillsammans får Norrlandsregionerna 22 % av hela ökningen i riket. 1970 hade dessa sammanlagt något över 10 % av det totala kontaktbehovet i landet. I alternativ 6 (prognos) beskrivs en fördelning av ökningen av kontaktbehovet på olika regioner på det sätt författarna finner utvecklingen sannolik, med hittills kända tendenser och beslutade åtgärder som underlag. Med utgångspunkt i de ovan redovisade modellerna över sysselsättningens regionala tillväxt och omfördelning i Sverige har konsekvenserna av ett förverkligande av dessa modeller för skilda regioners kommunikationsstandard beräknats. Till en början ligger 1970 års kommunikationer fast medan sysselsättningsfördelningen förändrats. Beräkningarna har genomförts efter den ”totala tillgänglighetens princip. Av beräkningarna framgår att modell 2, dvs. snabb storstadstillväxt är 1 det från kontaktkostnadssynpunkt ”billigaste” alternativet. Antalet Norrland utgörs här av 56 t. 0. m. mellanregionala resor minimeras samtidigt som de i 1970 års kommu- A-regionerna 70. nikationsnät effektivaste länkarna utnyttjas mest. Trendalternativet

Kommunikationer och regional utveckling 305 SOU 1974: 3

Figur 8:2 Regionala kontaktmöjlghetsvariationer enligt den totala tillgänglighetens princip vid förändringar i kontaktbehovet enligt alternativ 2 (storstadsmodel len) [vänstra kartan] och alternativ 3 (storstadsalternativmodellen) [högra kartan] ikombination med I 9 70 års kommunikationsstmkmr. Anm. Högt indextal = låg kontaktkostnad.

(modell l) ger näst modell 2 de lägsta kontaktkostnaderna. Detta alternativ innebär en 9-procentig kostnadsökning jämfört med modell 2. Efter dessa båda alternativ kommer modell 0 (status quo) och 6 vilka rymmas inom i det närmaste samma kostnadsram. (prognos) Ordningen mellan resterande modeller blir 3 (storstadsalternativ) med en merkostnad av 26 %, 5 (Norrland) med 36 % och 4 (decentralisering) med 45 %, i förhållande till modell 2. Systemeffekten från kostnadssynpunkt är sålunda betydande vid omlokalisering av kontaktbehovet.

306 Regionala beroenden

Konsekvenserna vad gäller relativt läge för de enskilda regionerna av de tänkta variationerna i sysselsättningsfördelningen innebär i stort att modellerna O, l, 2 och 6 skiljer sig mycket lite inbördes. Modell 6 (prognos) förbättrar det kommunikationsmässiga läget för regionerna i Syd- och Mellansverige jämfört med Stockholm medan Norrland intar samma relativa läge i samtliga av dessa fyra modeller. Av resterande tre modeller ger modell 4 (decentralisering) en liten relativ för i förbättring stort sett samtliga regioner (jämfört med Stockholm) medan modell 5 (Norrland) leder till något lägre standard för Sydsverige och något högre för Nordsverige. Förändringarna i relativt läge mellan de skilda regionerna i landet är dock av mycket ringa storleksordning i de olika modellerna vilket pekar på hur avgörande regionernas geografiska läge, kommunikationsnätens uppbyggnad och transportföretagens är för taxesättningar regionernas kontaktmöjligheter sedda från den totala tillgänglighetens princip. (Se fig. 8: 2.)

8.2 Transportsystem total tillgänglighetsprojil

Som har framgått av redovisningen ovan påverkar omfördelning av sysselsättningen i ringa utsträckning regionernas inbördes relativa läge sett från den totala tillgänglighetens princip. Av intresse är då att studera i hur hög grad förändringar i kommunikationsstrukturen påverkar resemöjligheterna i olika delar av landet. De förändringarna som genomföres testas mot de sysselsättningsmodeller som tidigare beskrivits.

8.2.1 Ökad medelhastighet i vägnätet Ett modellförsök avser att belysa konsekvenserna av skilda tidsmässiga restriktioner när det gäller framkomligheten av en på vägarna. Effekterna höjning av medelhastigheten på de svenska vägarna från 70 km i timmen till 90 km i timmen har därför i modellförsök. Det bör kartlagts understrykas att det här rör sig om en generell förändring. l verkligheten är hastighetsbegränsningarna differentierade beroende på vägstandard, trafikintensitet m. fl. faktorer l status quo-modellen innebär en höjning av medelhastigheten från 70 till 90 km i timmen en sänkning av totalkostnaderna för kontaktverksamheten i landet med ca 12 %. Av jämförda modeller påverkas storstadsmodellen minst av hastighetsförändringen (ll %) medan effekterna blir störst i decentraliseringsmodellen där kostnadsreduktionen uppgår till 15 %. De regionala konsekvenserna i status quo-modellen innebär att så gott som samtliga regioner förbättrar sitt läge jämfört med Stockholm vilket är naturligt då Stockholm innehar de bästa kollektiva resemöjligheterna l Sedan dessa försök genomförts har de svenska statsmakterna aviserat begränsning av godstransporterna med lastbil på vägarna. Denna åtgärd torde till en del höja genomsnittshastigheten på de svenska vägarna för privatbilister på tjänsteresa. Försöken nedan kan till viss del således betraktas som ett test på vad denna form av förändringar kan få för konsekvenser på de regionala kontaktmöjligheterna i landet.

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling 307

och alltså inte är lika beroende av vägnätets framkomlighet som övriga regioner. De största förbättringarna får ett bälte av regioner från västra Götaland och Svealand till sydöstra Norrland (fig. 8: 3a). Det aktuella bältet har en relativt hög regiontäthet samt saknar goda flygförbindelser. Även östra Götalandskusten samt ytterligare ett mindre antal regioner i Mellan- och Sydsverige uppnår förbättringar. Norrland ø från Sundsvall och norrut - får sin situation förändrad obetydligt ijämförelse med Stockholm men försämrad i förhållande till övriga landet. Även regioner i Norrland är starkt beroende av snabba kollektiva förbindelser framför allt via flyget och därför mindre känsliga” för medelhastigheten ivägnätet. Det kan emellertid observeras att Norrland under hastighetsbegränsningsperioderna i Sverige i relativt stor utsträckning fått bibehålla högre tillåtna hastigheter på vägarna för att minska ner tidsavstånden framför allt inom landsdelen. Åtgärderna har därvid alltså varit selektiva med syftet att inte ytterligare förvärra Norrlands redan tidigare ogynnsamma

läge

De största vinsterna av en decentralisering av kontaktbehovet kombinerad med en höjning av medelhastigheten gör regioner i norra Götaland och mellersta Svealand. Detta beror till stor del på regiontätheten och de relativt korta avstånden mellan de aktuella regionerna. Norrland får en svagare tillväxt i kommunikationsstandard i absoluta tal även om den procentuella förbättringen är likartad den i övriga landet. Sammanfattningsvis kan konstateras att hastighetsbegränsningar i vägnätet ökar skillnaderna i kommunikationsstandard mellan framför allt Stockholm och övriga landet vilket skulle kunna tolkas så att hastighetsbegränsningar i vägnätet får centraliseringsbefrâmjande verkningar. Ju lägre hastighet i vägnätet, desto större roll spelar de kollektiva färdmedlen. Dessa i sin tur koncentreras till stora orter och då främst Stockholm. Vid minskad framkomlighet i vägnätet ökar behovet för informationsberoende funktioner att söka sig till kollektivtransportmässigt centrala orter, främst Stockholm. Begränsningar i framkomligheten på vägarna måste, om inte skillnaden i transportstandard mellan regionerna i landet skall accentueras, kombineras med förbättrade resemöjligheter med kollektiva transportmedel.

8.2.2 Sänkta flygbiljettpriser

En generell åtgärd inom taxesättningen skall också prövas. Den innebär att samtliga flygpriser halveras. Förändringen får inte en helt generell 1 karaktär regionalt sett då flera regioner i landet saknar och Högsta tillåtna hastigflygplats därmed direkt het för bussar höjs 1 maj anslutning till inrikesflygnätet. Sänkningen av flygpriserna 1974 från 70 km/tim. gäller såväl det reguljära inrikesflyget som linjetaxiverksamheten i hela till 90 km/tim. Modelllandet? försöken med höjda väghastigheter för per- 2 sonbilar kan ge vissa Sedan dessa försök genomförts har ny taxesättning på det svenska reguljära indikationer på vilka inrikesflyget presenterats och trätt i kraft. Dessa förändringar i taxorna slår effekter ovannämnda emellertid olika beroende på avståndet mellan flygorterna. Ändringarna i modell- åtgärd kan få på den försöken nedan torde dock kunna ge en viss uppfattning om taxeändringars effekter regionala tillgänglighetotalt sett och sett ur regional synvinkel. ten i landet.

3 0 00 R e m. n m b e m e ,m e n J

ma..

ämi

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling 309

i detta fall till en sänkning av En halvering av flygpriserna leder kontaktkostnaderna för konsumenterna med närmare 20% i status Det innebär att denna taxeåtgärd får större effekter för quo-modellen. landet som helhet än en höjning av medelhastigheten från 70 till 90 km i timmen på vägarna. Regionalt blir konsekvenserna emellertid nära nog helt motsatta vad som var fallet med 90 km-i-timmenmodellen. Så gott som samtliga regioner i landet med undantag för delar av Norrland (Sundsvall och norr därom) och Karlstad får sin situation försämrad i jämförelse med Stockholm. Huvudstaden, som utgör den centrala noden i störst nytta av en taxesänkning av denna flygnätet, drar jämte Norrland art (fig. 8: 30). Det halverade flygpriset i kombination med sysselsättningsmodell 3 (storstadsalternativet), ger en total förändring (som beror på halveringen av flygpriset) av samma storleksordning som ovan (20 %). Regionalt får Stockholm, Karlstad, sydligaste Sverige och Norrland en något förbättrad situation jämfört med övriga landet. För regioner i avsaknad av flyg Örebro, Mjölby och Linköping registreras en kraftig relativ exempelvis försämring i kommunikationsstandard. Detta beror på att resemöjligheterna mellan storstadsalternativen är betydligt sämre än mellan dessa och Stockholm. Vid en omfördelning av sysselsättningen till regioner storstadsalternativen försämras kontaktmöjligheterna markant för de omflyttade. Då flygförbindelser i de flesta fall saknas för direktresa mellan nämnda regioner påverkas de dessutom relativt sett ogynnsamt av sänkta tlygpriser. Helt naturligt ger en kombination av tillskott i sysselsättningen och sänkta flygpriser stora förbättringar för många regioner En decentralisering av sysselsättningen minskar dock effekten av lägre flygpriser för framför allt Norrland och södra Sverige, då dessa området. saknar goda flygförbindelser med de storstadsalternativ som här får motta stora delar av tillväxten i sysselsättningen. Erfarenleterna från de modellförsök som genomförts med generella förändringar i resemöjligheterna i form av höjd medelhastighet ivägnätet och sänlta flygpriser visar att systemvinsten i form av lägre kontaktkostnade; vtrierar påtagligt med olika typer av förändringar och att den regionalt omfördelningen i kommunikationsstandard blir betydande beroende på vilka åtgärder som vidtages. En dragkamp mellan Stockholm och i viss mån perifera delar av landet,bl. a. Norrland och sydligaste Sverige ä ena sidan och övriga landet a den andra, kan i vissa stycken urskiljas En generell satsning på kollektivtrafiken inom ramen för det

Figwr 8:? Regionala kontaktmöilighetsvariationer enligt den totala tillgänglighetezns princip vid ändring av antagen medelhastighet för bil i kombination med 19710 års kontaktbehovsfördelning [karta a] respektive storstadsalternativmodellen (3) lkartcbl. Anm.: Högt indextal = låg kontaktkostnad. Regzionalz kontaktmäjlighetsvarüztioner enligt den totala tillgánglighetens princip vid tändrizg av flygpriser till hälften i kombination med 1970 års kontaktbehovsfördell/ning [Iarta c] respektive storstadsalternativmodellen (3) [karta d ]. Anrin. : Högt indextal = låg kontaktkostnad.

310 Regionala beroenden

kommunikationsnåt som idag härskar gynnar Stockholm, Norrland och södra Götaland medan en förbättring av bilens stärker framkomlighet övriga delar av landet Motsatt gäller då att en höjning av biljettpriser på kollektiva fårdmedel i första hand drabbar Stockholm, i andra hand och i praktiken främst Norrland och Sydsverige. En av decentralisering sysselsättningen försämrar framförallt Norrlands i det kontaktmöjligheter fall decentraliseringen inte kombineras med välanpassade flygförbindelser

till och mellan infly ttningsregionernaz

Här har inte gjorts några försök med generella förändringar i bussrespektive tågtrafiken. Mycket talar emellertid för att Stockholm vid exempelvis taxesänkningar skulle stärka sin ställning även då eftersom en koncentration av jämvägsförbindelserna (inkl. har skett under buss) 1960-talet och redan utan hänsyn till kontaktbehovets fördelning gett Stockholm tätplatsen som järnvägsnod. Nya former av järnvägstrafik exempelvis snabbtåg av olika slag men även expressbusstrafik kommer, om de används enligt det mönster som karaktäriserar kollektivtrafiksituationen idag, att förstärka skillnaderna mellan de största städerna och det övriga

landet från kontaktsynpunkt.3 Expressbuss- och inrikesflygnätet

(med differentierad flygplansstorlek) kan dock relativt lätt anpassas till dagens fördelning och en framtida omfördelning av efterfrågan på resemöjligheter i landet. (Jfr nedan.)

8.2.3 Alternativa utbyggnader av

inrikesflygnätet

l det följande skall ett antal selektiva åtgärder testas såväl från hela landets utgångspunkt som från de enskilda Försöken regionernas. begränsas till att gälla inrikesflygförbindelser. Motsvarande försök med förändrade järnvägsförbindelser (snabbtåg m. m.), ett utbyggt expressbussnät etc. kan i princip göras på samma sätt. Nedan presenteras tre olika typer av utbyggnad av flygnätet i Sverige och de konsekvenser detta för med sig för skilda regioner. Tidtabellerna för de nya turerna är konstruerade så att vistelsetiden i besökta regioner om möjligt skall uppgå till 8 timmar. Avresa får icke ske före 06.00 och hemkomst skall ske senast 23.00. I övrigt ligger den redan befintliga inrikesflygtidtabellen kvar liksom

järnvägs-, buss- och bilförbindelser.

l första modellförsöket får regioner som år 1970 saknade inrikesflyg, och dessutom var mindre gynnade direkta kommunikationsmässigt, flygför- 1 Den energikris” som inträffat under senare tid och som bland vissa bedömare väntas leda till kraftigt höjda bensinpriser (även fortsättningsvis) kommer idet fall de förverkligas främst att drabba från kollektiv trañksynpunkt mindre gynnsamt belägna regioner och kan om den inte motverkas genom en kraftigt utbyggd kollektivtrafik sannolikt utgöra en centraliseringsbefrämjande faktor. Alla förbättringar av resemöjligheterna får oavsett var de sätts in positiva effekter i samtliga delar i landet mätt i absoluta tal. Skillnaderna uppkommer då förändringarna mätes i relativa tal vilka avslöjar de olika regionernas inbördes relativa läge före och efter en förändring. Då trañkunderlaget i dag endast tillåter mer avancerade förbättringar inom kollektivtrafiken (främst järnvägen) mellan större stadsregioner torde utvecklingen av sådana förbättringar förstärkas i samma riktning som under genom införandet den senaste lO-årsperioden.

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling 311

Figur 8:4 Hypøtetisk utbyggnad av inrikesflygnätet till sex mindre regioner. (Infälld karta.) Regionala kontaktmö/Iighetsvariationer enligt den totala tillgänglighetens princip vid utbyggnad av flygnätet till 6 mindre regioner i kombination med 1970 års kontaktbehovsfördelning [vänstra kartan] respektive storstadsalternativmodellen (3) [högra kartanl. Anm.: Högt indextal = låg kontaktkostnad.

bindelser med Stockholm morgon och kväll. Det rör sig här om relativt perifera regioner i gräns- eller kustlägen samt en inlandsregion i

Norrland Förbindelserna antas uppehållas med jetflyg och utgår från

respektive ankommer till Bromma flygplats i Stockholm (figur 8: 4).

I Västervik, Uddevalla, Åmål, Mora, Hudiksvall och Sollefteå. Två regioner - Västervik och Sollefteå - har efter 1970 fått flygförbindelser med bl. a. Stockholm genom linjetaxianslutning.

312 Regionala beroenden sou 1974:3

Försök med denna begränsade till att utbyggnad syftar belysa effekterna av ett mer vittförgrenat som trafikeras av en flygnät, storleksdifferentierad flygplansflotta. i de aktuella Passagerarunderlaget regionerna är otillräckligt för att ekonomiskt motivera trafik med den typ av flygplan som inrikesflyget (det reguljära) idag förfogar över. De två regioner av de här utvalda, som redan fått flygförbindelser även i praktiken, beflygs idag med mindre plan genom s. k.

linjetaxiflygl

Resursökningen jämfört med 1970 mätt i antal flygturer uppgår i detta modellförsök till drygt 6%. Någon kapacitetsgradering efter flygplansstorlek har då inte gjorts. Systemeffekten för konsumenterna av detta tillskott i flygförbindelser stannar vid en nedgång med l 1/2% av de totala kontaktkostnaderna. De regionala effekterna i status quo-modellen uppkommer inom geografiskt begränsade områden kring de nyetablerade flygplatserna. Stockholm förstärker sin ställning ytterligare något medan de nyblivna flygregionerna helt naturligt noterar de största förbättringarna. I förhållande till omgivningen förblir dock dessa regioner trots de nya förbindelserna något underlägsna från kontaktsynpunkt beroende på det svaga utgångsläget. Det kan också konstateras att grannregioner till de sex endast i ett fall (Trollhättan/Vänersborg vid Uddevalla) fått en förbättring medan det i två fall till och med resulterat i en smärre försämring relativt sett (jämfört med Stockholm). Den region som fått de största fördelarna av förändringen är Uddevalla som tidigare saknat närhet till flygplats och som mellan 1960 och 1970 till och med gått tillbaka kommunikationsstandardmässigt i absoluta tal. I övriga sysselsättningsmodeller blir effekterna av de introducerade flygförbindelserna i det närmaste likartade från total systemsynpunkt. Även sett från regional synpunkt är effekterna små i de olika modellerna (figur 8: 4). Minsta förbättring för de nya flygregionerna uppnås i modell 3 (storstadsalternativmodellen) och modell 4 (decentraliseringsmodellen) medan de största förbättringarna i storstadsmodellen uppnås (2). Här framtonar en del av den som problematik en decentralisering av sysselsättningen kan ge upphov till i det fall en förändringi kommunikationsstrukturen inte vidtas samtidigt. Trots att en stor del av tillväxten i sysselsättningen i modell 3 och 4 kommer geografiskt närmare de sex här studerade resulterar regionerna den genom uppläggningen av de kollektiva transportmedlens linjenät och tidtabelleri sämre kontaktmöjligheter än vid en koncentration av sysselsättningen till en geografiskt mer avlägsen men kommunikationsmässigt närbelägen region.

Målsättningen med det andra modellförsöket med utbyggt flygnät är att ge framför allt Norrland snabbare och direkta förbindelser med större städer i Mellan- och Sydsverige. Jetförbindelser morgon och kväll sammanbinder här Luleå, Umeå och Sundsvall med utöver Stockholm, Göteborg och Malmö (den senare regionen via Stockholm) även Örebro, Norrköping och Örebro Jönköping. har följaktligen tillkommit som

lGenom samarbetet

mellan Linjeflyg och Crownair har även det reguljära inrikesflyget nu mindre plan till sitt förfogande.

Kommunikationer och regional utveckling 313 SOU 1974: 3

Samtliga turer till Stockholm förläggs pä Arlanda (fig. 8: 5). flygregion. en ökning av 1970 års flygprogram De nya turerna (16 st) representerar av denna utbyggnad innebär en drygt med drygt 8%. Systemeffekten av de totala kontaktkostnaderna i landet. Denna 10-procentig sänkning kunna stödform för att utbyggnad skulle ses som en regionalpolitisk lokaliseringsbetingelser i Norrland från kontaktsynskapa gynnsammare

punkt. Den aktuella utbyggnaden ger som systemeffekt de största förbättring-

arna i de så kallade decentraliseringsmodellerna (3, 4, 5). l modell eller en sänkning av Norrland (5) uppnås de påtagligaste förbättringarna kostnaderna med drygt 15 %. Därnäst kommer storstadsalternativmodel-

len (3) och decentraliseringsmodellen (4). Minsta effekt får utbyggnadeni

10%). Det bör påpekas att kostnadsstorstadsmodellen (2) (knappt är relaterad till respektive modell före och efter utbyggnaminskningen den av flygnätet. Kostnadsökningarna vid decentraliseringen av sysselsätt-

i de olika modellerna jämfört med status quo reducerar ningen ovannämnda kostnadsminskningar. är betydligt större än i tidigare försök De regionala konsekvenserna endast Kalmarregionen för (fig. 8: 5). I status quo-modellen (0) noteras relativ försämring i jämförelse med Stockholm genom den någon märkbar av flygnätet medan en rad regioner får mycket vidtagna utbyggnaden Till skillnad från utbyggnaden av flygnätet i det påtagliga förbättringar. första modellförsöket får de nya linjerna och turerna i detta fall positiva

till Att effekter även i grannregioner de primärt gynnade regionerna.

denna effekt inte uppträdde i det första försöket torde bero på att de där

utvalda nya flygregionerna var mindre och intog ett mycket perifert som angränsande regioner redan var utrustade med läge i landet samtidigt I den nu aktuella modellen ovan har endast en ny flygplats flygplats. och det i ett område som var i avsaknad av (Örebro) tillkommit till Området erbjuds nu en rad nya anslutning inrikesflygnätet. förbindelser stärker endast redan befintliga resemöjligheter. Övriga som redan anslutningsalternativ för flygregioner tidigare utgjort Den största fördelen av de nya förbindelserna drar angränsande regioner. i detta fall Norrland och då främst Sundsvall - Härnösand, Umeå och

Luleå som höjer sin standard med upp till 15 indexenheter (till 45) vilket för i närheten av medelgod riksnivå. En klart upp dessa regioner får även Östergötland och norra Småland, gynnsammare position och mellersta Svealand medan södra och Göteborg, Västergötland delarna av landet står stilla relativt Stockholm. sydöstra I storstadsmodellen av förändringen jämfört med (2) blir fördelarna status (O) något mindre i mellersta och södra Sverige quo-modellen Norrland i antalet indexenheter utöver medan får en obetydlig ökning det tillskott som landsdelen fick i status quo-modellen. Detta beror på

Norrlands starka bindning till Stockholm. Emellertid är utgångsläget

indexvärde) i storstadsmodellen varför överlag något lägre (lägre slutpositionen ändå inte når upp till samma relativa läge som i status

quo-modellen. mellan Norrland och Stockholm samt i viss mån Flygförbindelserna

314 Regionala beroenden SOU 1974: 3

Figur 8: 5 Hypotetisk utbyggnad av inrikesflygnätet genom direkt anknytning mellan de större regionerna i Norrland och ett antal regioner iMellansverige. (Infälld karta.) Regionala kontaktmöjlighetsvarüztioner enligt den totala tillgänglighetens princip vid u tbyggnad av flygnätet med Norrland i kombination med 1970 års kontaktbehovsfördelning [vänstra kartan] respektive Norrlandsmødellen (5) [högra kartan ]. Anm.: Högt indextal = låg kontaktkostnad.

Göteborg är redan förhållandevis medan goda resemöjligheterna mellan Norrland och Svealand samt Götaland är betydligt mindre utvecklade bl. a. beroende på omstigningsproceduren mellan Bromma och Arlanda i Stockholmsregionen. Tillskottet i form av de nya tvärförbindelserna öppnar nu en mängd nya och får resvägar helt naturligt de största effekterna i kombination med en tillväxt i de på detta sätt sammankopplade s. k. storstadsalternativen. I de s. k. decentraliseringsmodellerna (3, 4, 5) får följaktligen

Kommunikationer och regional utveckling 315 SOU 1974: 3

starkare effekter än i flygnätsutbyggnaden betydligt positiva landets synvinkel och då centraliseringsmodellerna (l, 2) sett ur övriga och norra Götaland, mellersta Svealand och Norrland. l främst mellersta Norrlandsmodellen (5) blir emellertid de nya flygförbindelserna för de direkt berörda Götalands- och Svealandsregionerna än gynnsammare för Norrland som samma effekter av de nya självt registrerar i samtliga tre decentraliseringsmodeller. l absolut läge flygförbindelserna ger modell 5 dock Norrland en något högre standard än i övriga modeller.

(Se figur 8: 5.) Sammanfattningsvis kan konstateras att Norrland genom den vidtagna som är likartad ett flertal andra utbyggnaden av flygnätet får en position i landet. Sundsvall hamnar t. ex. på 29 plats (före exempelvis regioner Malmö) av de 70 A-regioncentrerna, Umeå på delad 47 plats och Luleå på Däremot har sydöstra Götaland fallit tillbaka och uppnår 52 plats. indexvärden i paritet med Umeås.

modellförsöket har en relativt kraftig utbyggnad av I det tredje Därvid sammanbinds ett antal s. k. flygnätet genomförts. med varandra och med Stockholm, Göteborg och storstadsalternativ Malmö Endast städer än 300 km avstånd från (figur 8:6). på mer får direkt- eller mellanlandningsförbindelser (högst en varandra inbördes. Samtliga förbindelser med Stockholm har lagts mellanlandning) på Arlanda flygplats. På de nya turerna används jetflyg. De nya förbindelserna så att ett maximalt antal är vidare anpassade till varandra omstigningsalternativ skall uppnås. Däremot har turerna inte speciellt

anpassats till turerna i det tidigare etablerade flygnätet. innebär i detta fall en resursökning i antal turer med Utbyggnaden 26 % jämfört med 1970.1 De totala kontaktkostnaderna sjunker drygt med drygt 20 % i status quo-modellen. Effekterna på efter utbyggnaden regional nivå är framför allt av två slag. Å ena sidan har en allmän skett mellan Stockholm (inkl. Norrtälje, Uppsala och utjämning och övriga landet. Endast två regioner intar nu ett sämre Enköping) relativt Kiruna och (Dessa regioner ingår

läge än 1970 nämligen Kalmar.

inte i det nya flygnätet.) Å den andra sidan har utjämningen slagit olika fått förbättringar medan andra endast i så att vissa regioner kraftiga fördel av de nya resemöjligheterna. l mindre utsträckning dragit någon den förstnämnda hamnar de orter som sammanbundits via de gruppen samt grannregioner till nämnda orter. Ett upprättade flygförbindelserna bälte från Katrineholm-Norrköping i norr till Nässjö-Värnamo i söder inkluderande Borås och Falköping, ett annat bälte från Åmål-Arvika österut till och nordost över Gävle-Söderhamn-Hudiksvall till Arboga Härnösand-Sollefteå samt slutligen regionerna Malmö, Umeå och Luleå starkt Vissa regioner framför allt i har fått sina positioner framflyttade. I o 100 procent.

Ståâgåyâgsâzåâigtlien

Norrland har relativt sett förbättrat sitt läge med omkring För flertalet övriga regioner har förbättringarna varit begränsade. vissa ”dubbleringar”

Största effekterna får de nya förbindelserna imodell Norrland (5) där °,,°h någ°9 °d“,kti°

for dessa Inte gjorts kontaktkostnaderna reducerats med 25 %. Då kostnaderna steg med 25 % blir den reella resurs- __ _ __ _ _ _ av sysselsättningen imodell 5 jämfört med status ökningen mindre. genom omfordelmngen

316 Regionala beroenden SOU 197453

\

;Ulf

955-24 ,Zl/fi

. aj: Ö .f 4 J? H

Figur 8: 6 Hypotetisk utbyggnad av inrikesflygnätet varvid ett antal större stadsregioner får direktförbindelser med varandra. (Infälld karta.) Regionala kontaktmöjlighetsvarzationer enligt den totala tillgänglighetens princip vid en utbyggnad av flygnätet mellan större stadsregioner i kombination med 1970 års kontaktbehovsfördelning [vänstra kartan] respektive storstadsalternativmodellen (3) [högra kartanl. Anm.: Högt indextal = låg kontaktkostnad.

quo, har utbyggnaden av flygnätet fört tillbaka totalkostnadema för konsumenterna till ”utgångslägef”. Trots förbättringen är modell 5 ungefär 25 % dyrare än modell 2 (storstad) som genom det utbyggda flygnätet sänker sina kostnader med cirka 19 %. Modell 4 resulterar i den jämnaste fördelningen av resemöjligheter i landet men kostnaderna totalt sett överstiger kostnaderna i modell 2 med 38 %. Modell 3 (storstadsalternativ) ger en kostnadsökning som är endast hälften så stor

317 SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling

som i modell 4 men ger trots detta i stort sett samma utjämning av kommunikationsstandarden i landet (figur 8:6). Huvuddragen i denna är desamma som i status quo-modellen, men ytterligare utjämning förstärkta. Västra och mellersta Svealand, nordöstra Götaland och delar av Norrland har fått mycket kraftiga förbättringar i relativt läge, i ett fall Sundsvall-Härnösand men (Umeå) mer än en IOO-procentig förbättring. även Umeå och Luleå samt Hudiksvall-Söderhamn intar Sollefteå, i paritet med ett flertal regioner i Sydsverige. En bidragande positioner orsak till de stora är sannolikt att omstigning mellan förbättringarna Bromma och Arlanda inte längre är nödvändig i en rad relationer mellan norra och södra Sverige. Götaland som tidigare varit En svag utveckling uppvisar sydöstra förhållandevis missgynnat och inte heller i detta modellförsök fått nâgra

nya förbindelser.

filen samt standard-

8_.3 Modell försök enligt lokala tillgänglighetspro

profilen Effekterna av förändrad regional sysselsättnings- och kommunikationsstruktur har även analyserats utifrån den lokala tillgänglighetens princip. Tillväxten av kontaktbehovet i landet har därvid fördelats enligt tidigare redovisade alternativ. göres inga förändringari kommunika- Inledningsvis

tionsutbudet utan 1970 års kommunikationerligger fast.

Av de sju modellerna framstår storstadsmodellen (2) fortfarande som den effektivaste från systemsynpunkt. Kontaktmöjligheterna ökar jämfört med status quo-modellen (O) med l4 %. Den andra ytterligheten är (4) där kontaktmöjligheterna i landet försämdecentraliseringsmodellen rasjämfört med status quo med 35 %. Omfördelningen av sysselsättningen får betydligt större regionala konsekvenser i utjämnande riktning i den lokala tillgänglighetsprofilen än i den totala - i den förra registrerades små tillgänglighetsprofilen förändringar vid utbyggnaden av kommunikationssystemen. (Jfr fig. 8: 7.) De största effekterna jämfört med status quo (O) ger sysselsättningsföri decentraliseringsmodellen (4). Den genomsnittliga förbättändringarna ringen för samtliga regioner uppgår till 5-9 indexenheter i jämförelse med Stockholm. I absoluta tal får Linköping, Mjölby, Jönköping, Hässleholm och Örebro de största förbättringarna medan Norrland den minsta standardökningen. De redan tidigare stora skillnaderuppnår na mellan Norrland och övriga Sverige (utom Stockholm) har här alltså förstärkts. I trendmodellen (l), storstadsmodellen (2) och prognosmodellen (6) är skillnaderna i förhållande till status quo små. I prognosmodellen noteras dock Göteborg, Malmö och Linköping för något större förbättringar medan främst Norrland missgynnas. Storstadsalternativmodellen 4-7 enheters förbättring jämfört med (3) ger i genomsnitt status (0). Denna sysselsättningsfördelning gynnar främst helt quo de s. k. storstadsalternativen men även Göteborg och Malmö. naturligt för de minsta förbättringarna. l Ett flertal regioner i Norrland registreras Kapaciteten tänkes Norrlandsmodellen 4-5 enheters förbätt- dock ökad. (5) slutligen ger igenomsnitt

318 Regionala beroenden

Figur 8. 7 Regionala kontaktmö/lighetsvariationer enligt den lokala tillgänglighetens princip vid utbyggnad av regionsystemet enligt alternativ 2 (storstadsmodellen) [vänstra kartan] och alternativ 3 (storstadsalternativmodellen) [högra kartan] i kombination med 19 70 års kommunikationsstruktur. Anm.: Högt indextal = låg kontaktkostnad.

ring (visavi Stockholm). De största städerna i Norrland (regionerna) drar mest nytta av denna medan fördelning mindre regioner i Norrland i flera fall uppvisar de minsta i landet. förbättringarna Detta senare torde bero på att regionerna är stora ytmässigt i Norrland, vilket innebär långa avstånd mellan A-centra. Vidare är de kollektiva resemöjligheterna inom landsdelen mindre utvecklade. Resultaten belyser här den speciella problematik som gäller för Norrland. Spridningseffekterna av satsningar på vissa centra inom landsdelen utan insatser samtidiga på kommunikationssidan blir här mindre än motsvarande i andra satsningar delar av landet. Det kan också konstateras att decentralisering ut ifrån Stockholm

Kommunikationer och regionalutveckling 319 Sol 1974: 3

Figur 8:8 Regionala kontaktmö/Izghetsvariationer enligt den lokala tillgänglighetens ;rincip vid en utbyggnad av flygnätet mellan störra stadsregioner i kombination ned 1970 års kontaktbehovsfördelning [vänstra kartan] samt vid en utbyggnad w regionsystemet enligt alternativ 3 (storstadsalternativmodellen) [högra kartanl. Anm. ;Högt indextal = låg kontaktkostnad.

i sarrtliga modeller påverkar Norrlands kontaktmöjligheter i negativ riktnirg, i några fall med Sundsvall, Umeå och Luleå som undantag. Detta har bl. a. sin förklaring i att trots mycket stora procentuella av kontaktbehovet i landsdelen ökningarna i absoluta tal blir öknixgar små jämfört med vad övriga landet erhåller. Son tidigare konstaterats spelar förändringar i kommunikationerna mellar regioner mindre roll då kontaktmöjligheterna beskrives enligt den lokal: tillgänglighetens princip. Därför skall endast utbyggnaden av flygnitet mellan storstadsalternativen enligt ovan närmare analyseras.

320 Regionala beroenden

Nämnda resulterar i mycket utbyggnad små förändringar såväl totalt som regionalt i samtliga modeller. (Jfr figur 8:8.) Totalt begränsas effekterna i status quo-modellen till en förbättring av kontaktmöjligheterna med cirka 2 %. Indexvärdena ökar mest för större städer i Norrland, vilket antyder kommunikationernas stora betydelse för verksamheter i Norrland.

Decentraliseringsmodellen (4) får de påtagligaste förbättringarna genom utbyggnaden av kommunikationerna. Här liksom i storstadsalternativmodellen (3) får Norrköping, Linköping, samt Örebro de Jönköping största förbättringarna. I Norrlandsmodellen (5) ger kommunikationsförändringarna liten effekt regionalt sett (jämfört med Stockholm). Sundsvall, Gävle, Örebro, Norrköping, Linköping och Jönköping ökar sin standard mest medan kustregioner i sydöstra Sverige och gränsregioner i västra Sverige sjunker tillbaka jämfört med riksgenomsnittet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att decentralisering av kontaktberoende befattningshavare med 1970 års kommunikationsstruktur främst gynnar storstadsalternativen i Mellan- och Sydsverige. Norrköping, Linköping, Jönköping och Örebro ligger nära varandra och har geografiskt dessutom ett stort antal mindre i sitt omland. Utöver regioner Stockholm missgynnas Norrland. För Norrland spelar kontaktmöjligheterna med Stockholm en mycket betydande roll. Orsakerna till detta är som tidigare framhållits bl. a. regionernas stora ytor samt de mindre utvecklade förbindelserna med kollektiva färdmedel inom Norrland samt mellan Norrland och övriga landet (exkl. Stockholm). Förbättringar i kommunikationsstandarden, i detta fall utbyggnaden av flygnätet, får positiva konsekvenser för de regioner i Norrland som direkt berörs (Sundsvall, Umeå och Luleå). För övriga Norrlandsregioner blir förändringarna snarare mindre än i övriga delar av landet. I samtliga decentraliseringsmodeller (3, 4, 5) drar Norrköping, Linköping och Jönköping samt i viss mån Örebro störst nytta av utbyggnaden av kommunikationerna beroende på dessa regioners centrala läge i landet. De s. k. storstadsalternativen framträder här följaktligen som lämpliga ersättare för storstäderna från kontaktsynpunkt. Samtidigt understrykes Norrlands speciella förhållanden med obefintliga spridningseffekter ifråga om kontaktmöjligheter till övriga A-regioncentra i landsdelen vid tillväxt i sysselsättning och/eller förbättrat kommunikationsutbud i Sundsvall, Umeå och Luleå.

Som avslutning på redogörelsen för av de modellförsök några som genomförts analyseras effekterna av sysselsättningsförändringar enligt alternativ 3 (storstadsalternativ) i kombination med den kraftigaste -

kommunikationsförändringen flyg mellan storstadsalternativen - i den

s. k. standardprofilen (vägd total och lokal De tillgänglighetsprofil). antagna förändringarna leder till i flera fall betydande av höjningar indexvärdena och relativt utjämnade i landet kontaktmöjligheter (figur 8: 9). Som exempel kan nämnas att Linköping och Norrköping erhåller indextal på 61 respektive 65 jämfört med 43 respektive 45 i 1970 års Umeå och Luleå får index 36 och 31 mot 17 respektive l9 standardprofil. år 1970. Antalet regioner inom indexintervallet 30-60 bliri föreliggande

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling

8:9 med vägd tillgänglighet vid en Figur Regionala kontaktmöilighetsvariationer utbyggnad av flygnätet mellan större stadsregioner i kombination med storstadsalternativ modellen (3). Anm.: Högt indextal = låg kontaktkostnad.

experiment 55. Sex regioner (inkl. Stockholm) uppvisar högre indexvärden än 60 (endast Stockholm hade högre 1970), medan nio hamnar under index 30 (mot 26 regioner 1970). Åtta av dessa nio återfinnsi Norrland. En anslutning av exempelvis Kalmar till det utbyggda jetflygnätet (en sådan har redan skett i och med Linjeflygs insättning av utbyggnad

jetflygplan), jetförbindelser Östersund-Sundsvall samt Skellefteå-Örn-

sköldsvik-Sundsvall i kombination med sänkta flygpriser till och från Norrland skulle innebära en förbättrad situation främst för de ogynnsammast belägna regionerna i landet. Dessa skulle på så sätt föras upp på en mera ”normal nivå enligt detta sätt att mäta kontaktmöjligheter.

322 Regionala beroenden SOU 1974: 3

9 Avslutande synpunkter

Den regionala transport- och sysselsättningsutvecklingen i samhället styrs av arbetsplatsemas och hushållens nuvarande geografiska fördelning, av institutionella förhållanden, av redan beslutade och antagna planer, av beslutsfattarnas målsättning, av den allmänna ekonomiska och teknologiska utvecklingen etc. I detta arbete har sambandet mellan persontransportsystemens utveckling och den regionala sysselsättningsutvecklingen för särskilt informationsberoende Genebefattningshavare analyserats. rella metoder har utvecklats och modellförsök genomförts som visar på möjligheten att belysa systemeffekter av regionala förändringar inom transport- och sysselsättningssektorerna både för landet som helhet och för enskilda regioner (orter) vad det gäller kontaktmöjligheter och kommunikationsstandard. Utvärderingen har gjorts utifrån ekonomiska faktorer och tidsfaktorer. Arbetet har inriktats främst av på studier mellanregionala persontransportsystem, mellanregional tillväxt och omfördelning av sysselsättningen samt länkningar/informationsbehov mellan olika funktioner inom näringsliv och förvaltning. För att förstå och hantera en större bit av lokaliserings- och förflyttningsbeteendet synes det vara nödvändigt att även gå innanför olika organisationers väggar och göra Det är i detta iakttagelser. sammanhang väsentligt att närmare undersökai vilken utsträckning olika funktioner är låsta till varandra och till vissa verksamheter och följaktligen inte tillgängliga för andra funktioner och verksamheter. De regionala variationerna i sådana läsningar torde vara betydande beroende på olika institutionella förhållanden. Av stor betydelse i det sammanhanget är bl. a. att funktioners multiplikativa effekter på sysselsättning och kommunikationsbehov är helt olika beroende på funktionernas institutionella omgivning. Parallellt med föreliggande arbete har en undersökning genomförts där informationsutbyte inom ett företag undersökts Syftet var därvid att få kunskaper om de interna länkningarna inom olika verksamheter. Tillsammans med vunna erfarenheter från tidigare kontaktstudier ger detta material möjlighet att belysa hela kedjan av informationsutbyte, såväl internt som externt. I det totala kontaktarbetet utöver kontakter spelar, i den dagliga funktionen, en rad andra länkningar en viktig roll. En stor del av de kontaktberoende befattningshavama har ofta uppdrag ”vid sidan om, exempelvis som riksdagsman, styrelseledamot, kommittéledamot etc. l en

undersökning? som bl. a. avsåg att belysa olika

befattningshavares ”extra” framkom uppdrag, att drygt 80 % av de högre befattningshavama hade ett eller flera extra uppdrag. Här bör också understrykas att den rent informella och sociala kontaktverksamheten utgör ytterligare en viktig del i informationssystemet, inte minst för den ordinarie verksamheten. Under senare år har det internationella kontaktarbetet framträtt som Engström-Sahlberg alltmer betydelsefullt. Pågående visar att de internatio- 1974. undersökningar 2 Sahlberg 1969 (opubl.) nella kontaktmöjlighetema varierar för olika delar kraftigt av Sverige

SOU 1974: 3 Kommunikationer och regional utveckling

Figur 9:1 Kontaktmöfligheteri Västeuropa. Jfr fig. 2:2.

samt för olika länder. 9: l får illustrera några resultat från dessa Figur undersökningar. (Jfr fig. 2: 2.) skall en faktor nämnas som kan påverka förutsättningarna för Slutligen kontaktarbetet på såväl kort som lång sikt, nämligen den framtida energiförsörjningssituationen. Det är mycket som talar för att förändringar i energisituationen i betydande utsträckning kommer att påverka företagens och myndigheternas regionala organisation, transporternas och organisation, val av media vid informationsöverföring etc. omfattning En mera ingående analys av regionala sysselsättnings- och transportmässiga konsekvenser av förändringar i den framtida energisituationen framstår som en av flera angelägna uppgifter när det gäller att förutsäga och planera för utvecklingen av kontaktmöjligheterna i skilda delar av landet.

324 Regionala beroenden SOU 1974: 3

A-regioner

Namn

Stockholm/Södertälje Norrtälje E nköping Uppsala Nyköping Katrineholm Eskilstuna Mjölby/Motala Linköping Norrköping Jönköping Tranås Eksjö/Nässjö/Vetlanda Värnamo Ljungby Växjö Västervik Hultsfred/Vimmerby Oskarshamn Kalmar/Nybro Visby Karlskrona Karlshamn Kristianstad Hässleholm Ängelholm Helsingborg/Landskrona Malmö/Lund/Trelleborg Ystad/Simrishamn Eslöv Halmstad Falkenberg/Varberg Göteborg Uddevalla Trollhättan/Vänersborg Borås Lidköping/Skara Falköping Skövde Mariestad Kristinehamn Karlstad Säffle/Åmål Arvika Örebro Karlskoga Lindesberg Västerås Köping Fagersta Sala Borlänge/Falun Avesta/ Hedemora Ludvika Mora Gävle/Sandviken Bollnäs/Söderhamn Hudiksvall/Ljusdal Sundsvall Härnösand/Kramfors Sollefteå Figur B:1 Indelningen Örnsköldsvik av Sverige i 70 A-regio- Östersund ner. Respektive A-centra Umeå ar markerad. Siffrorna Skellefteå anger regionernas num- Lycksele mer. Regionernas namn Piteå och nummer framgår av Luleå/ Boden vidstående tabell. Haparanda/Kalix Kiru na/Gällivare

SOU 1974: 3

mellan centra

III Resemöjligheter primära

-

ett

räkneexempel

Ingemar Dalgârd

l Inledning

att genom åtgärder inom kommunikationssektom bidra till Möjligheterna att man uppnår regionalpolitiska mål har redan länge varit en central fråga i den regionalpolitiska diskussionen. Flera åtgärder med detta syfte har också vidtagits av statsmakterna. Intresset har alltmera inriktats på för den regionala utvecklingen och för resemöjligheternas betydelse människornas välfärd. Denna uppsats syftar till att med ett räkneexempel belysa möjligheterna att uppnå en hög och för varje del av landet i stort sett likvärdig standard på möjligheterna att besöka andra delar av landet samt att ge en om storleksordningen av de kostnader som detta .kan grov uppfattning förorsaka samhället. Efter korta orienteringar om kommunikationer och utvecklingsbetingelser, ortsklassificering samt trafikpolitik och trafikplanering presenteras i avsnitt 3 ett exempel på ett flyglinjenät som - tillsammans med - i varje primärt kompletterande järnvägsförbindelser ger invånarna centrum möjlighet att göra dagsbesök i varje annat primärt centrum. Dessa resemöjligheter förbättrar också möjligheterna för invånarna i ortemas omland att hålla kontakt med andra delar av landet. Räknege underlag för slutsatsen att dess idé är värd att exemplet synes undersökas närmare. Ett första utkast till denna uppsats presenterades efter mycket kort förberedelse vid Linjeflygs informationsdag i Stockholm den 14 november 1973. Den tid som därefter stått till buds har inte medgivit närmare utredning av åtskilliga problem där ytterligare studium är önskvärt. Detta gäller särskilt möjligheterna att arrangera de kompletterande sambandet mellan ambitionsnivå och kostnader jämvägsförbindelsema, och sannolika resandeströmmar i olika delar av linjenätet. Det är författarens avsikt att utvidga studien bl. a. i dessa avseenden. Författaren tackar Linjeflyg AB för inbjudan att hålla det ursprungliga föredraget och direktörsassistent Janåke Jonsson för åtskillig hjälp med information och synpunkter. Det bör framhållas att varken Linjeflyg AB eller någon av företagets anställda på något sätt tagit ställning till de idéer som här förs fram. Arbetet har utförts vid Umeå universitets geografiska institution.

326 Regionala beroenden SOU 197413

2 Orter och kontaktmöjligheter

2.1 Kommunikationer och utvecklingsbetingelser

Sambandet mellan utvecklingen av näringslivet i ett område och områdets kommunikationsläge har sedan länge varit ett centralt tema för såväl den ekonomiska geografin som för regionalekonomin. Ursprungligen inriktades intresset främst för transport av råvaror på kostnaderna och färdiga produkter. Senare har informationsöverföringens betydelse alltmera observerats. Överföring av rutininformation eller annan välstrukturerad information kan numera genom teleteknikens fulländning ske praktiskt taget friktionsfritt, vilket ger företag och andra organisationer stor frihet att välja lokaliseringsort för sådana funktioner, vilkas informationsbehov huvudsakligen är av den art att den kan överföras med telekommunikationer eller post. Åtskillig information är emellertid av sådan art att den inte kan överföras effektivt genom dessa media. Då det gäller överföring av svagt strukturerad information eller oplanerad (men för den skull inte oväsentlig) information finns för närvarande ingen ersättning för det personliga sammanträffandet. Det är karakteristiskt att personer med kreativa arbetsuppgifter eller med ansvar för att förbereda eller fatta komplicerade beslut har ett stort mycket behov av direkta personkontakter. ERU hari flera publikationer ägnat stor uppmärksamhet åt personkontaktproblem och vad dessa betyder för den regionala av fördelningen kontaktberoende verksamheter och för den regionala utvecklingen av näringslivet. Här kan hänvisas exempelvis till Thorngrens studie Hur påverkar kontaktsystemen den regionala utvecklingen? (SOU 1970: 15, bilaga 10) och till Tömqvists arbeten Personkontakter och lokalisering (SOU 1970:14, bilaga 5) och Kontaktbehov och resemöjligheter några Sverigemodeller för studier av regionala utvecklingsaltemativ” (Regioner att leva i, Uddevalla 1972). Törnqvist konstaterar i den sistnämnda uppsatsen att servicefunktioner och administrativa funktioner svarar för en betydande del av förvärvsarbetet i det efter-industriella samhället. Det går att identifiera av grupper administrativa inom befattningshavare t. ex. industriföretag, serviceföretag och offentlig förvaltning, som ägnar i genomsnitt mellan 30 och 50 timmar (inklusive restid) per vecka åt direkta Dessa personkontakter. kontaktintensiva svarar för befattningshavare 80 % av alla flygresor och ungefär samma andel av resorna med i första klass. Antalet tåg kontaktintensiva befattningshavare ökar raskt - från ca 150 000 år 1960 till ca 250 000 år 1970. Även om detta inte i sig är en särskilt stor grupp yrkesverksamma, är de av flera skäl en från regionalpolitisk synpunkt tungt vägande grupp. Minst hälften av dessa befattningshavare finns för närvarande i storstadsregionerna och har där en betydande multiplikativ sysselsättningseffekt. Samtidigt har tillverkning och godshantering decentraliserats och fördelats mellan mindre befolkningsmässigt stadsregioneri olika delar av landet. Törnqvist finner det att anta att denna rimligt utveckling ökat de regionala olikhetema i fråga om t. ex. inkomstfördel-

mellan primära centra 327 SOU 1974: 3 Resemöjligheter

ning, social struktur och utbildning och ställer frågan om det finns starka motiv för den hopklumpning av kontaktberoende transportekonomiska verksamheter som bl. a. ligger bakom denna differentiering. konstruerar därefter kartor över det svenska kontaktland- Törnqvist för åren 1960, 1965 och 1970. De mest dramatiska förändringskåpet arna mellan de olika inträffar i övre Norrland och är tidpunktema säkerligen en följd av inrikesflygets utveckling. studerar han sedan effekterna av ändringar i I ett antal modellförsök av kontaktberoende befattningshavare under den regionala fördelningen av ett givet transportsystem. Han föranleds därav till slutsatsen antagande att regionalpolitiska åtgärder som enbart får till följd en decentralisering verksamheter inte kan förväntas leda till att de av kontaktberoende olikhetema om minskar. I ett regionala i fråga kontaktmöjligheter modellförsök ändrar han emellertid transportsystemet så att vart och ett av 12 ”storstadsaltematif” får flygförbindelser morgon och kväll med de ll övriga och med storstäderna. Detta ledde till att alla stadsregioner fick förbättrade kontaktmöj- (alltså inte bara de 12 storstadsalternativen) och till en avsevärd utjämning av de regionala olikhetema i fråga ligheter om möjligheterna att upprätthålla direkta personkontakter. Törnqvist sammanfattande slutsats: Om man av olika skäl vill drar följande som leder till ökad olikställighet mellan olika förhindra en utveckling i landet torde de effektivaste regionalpolitiska medlen för regioner närvarande inom kommunikationssektorn. Detta visade det avfinnas slutande modellförsöket. Till detta kan läggas att frågan om förbättrade och utjämnade inte bara är en fråga om betingelsema för näringslivets resemöjligheter och om effektiv användning av företagsledares och högre utveckling tjänstemäns tid. Resemöjligheterna till och från en ort är även från social har synpunkt en viktig egenskap hos orten. Praktiskt taget alla människor och vänner och förbättrade möjligheter att släktingar på avlägsna orter, besöka dem innebär en väsentlig förbättring av levnadsbetingelsema. Detta förhållande har f. ö. visat sig indirekt påverka utvecklingsbetingelserna för avlägsna” orter. Det har inte sällan visat sig svårt att rekrytera och behålla kvalificerade befattningshavare därför att befattningshavarens familj uppfattat den nya bostadsorten som alltför avlägsen i förhållande

till deras tidigare kontaktfält.

2.2 Ortsklassificering

mål är att dämpa storstadsregionemas tillväxt. Ett av regionalpolitikens Enighet synes också råda om att detta måste ske bl. a. genom att den snabba tillväxten av antalet kontaktintensiva befattningshavare avlänkas från särskilt Stockholm, till alternativa centra. Dessa storstäderna, alternativa centra skulle därmed kunna erbjuda en rikt differentierad arbetsmarknad och en högt utvecklad service som skulle komma även

deras omland tillgodo och verka stimulerande på dessa. Även från näringslivets och den offentliga förvaltningens sida förelåg starka önskemål om ett förbättrat planeringsunderlag i form av en

328 Regionala beroenden SOU 197413

precisering av statsmakternas intentioner att utveckla olika orter. En sådan precisering är en förutsättning för en rationell och samordnad planering av sådana offentliga funktioner som t. ex. kommunikationer, skolor och sjukvård. Den skulle även underlätta val av företagens lokaliseringsort för sina tillverkande och ledande funktioner. Någon form av ortsklassificering framstod därför som nödvändig och skulle enligt departementschefens uttalande i prop. 1970:75 utgöra det ena av två huvudmoment i ett riksomfattande regionalt program. Man stod härmed inför valet att välja ut vilka orter man skulle satsa på som alternativ till storstäderna. Frågan om vilka kriterier enligt en ortsklassificering bör ske är emellertid ytterst komplicerad. Vad speciellt beträffar storstadsalternativen inriktades diskussionen länge på att välja ut ett mindre antal orter säg 10-15 orter i hela landet - till vilka man i första hand borde avlänka storstadsexpansionen. De utredningar som föregick riksdagens beslut om utlokalisering av statlig verksamhet med ca ll 000 anställda till 15 orter i landet är ett exempel, låt vara inte renodlat, på detta tänkesätt (se SOU 1970: 29 och 1972: 55). Argumentet för ett litet antal orter var att tillgängliga resurser inte skulle räcka för att utveckla ett större antal verkliga alternativ till storstäderna. Statsmakternas beslut blev emellertid att inte slutligen utse några storstadsalternativ. I den ortsklassificering som fastställdes av riksdagen i december 1972 kallades nivån närmast under de tre storstäderna för ”primära centra” och omfattade 23 orter (figur 3:1). två Ytterligare nivåer urskildes i ortsklassificeringen och kallades respektive ”regionala centra (72 orter) och kommuncentra”. Departementschefen anförde iprop. 1972: lll, bilaga 1 (sid. 480): Om de primära centra skall kunna utvecklas sä att en ökande del av ofrånkomliga befolkningsomflyttningar kan gå till dessa orter i stället för till storstadsområdena, måste näringslivet byggas ut så att framför allt kvinnor och arbetskraft med längre utbildning fär ökade sysselsättningsmöjligheter. En första åtgärd i denna riktning är beslutet om omlokalisering av central statlig förvaltning från Stockholm till främst sådana orter. Även enskild central förvaltning bör genom lokaliseringsstöd påverkas att flytta till orter av detta slag. I övrigt bör medlen för att utveckla dessa primära centra bestå huvudsakligen i en utbyggnad av mera kvalificerade samhällsfunktioner i fråga om bl. a. kommunikationer, och utbildning sjukvård. Kommunikationsmöiligheterna är i detta sammanhang särskilt viktiga (förfs. kurs.)”. Om begreppet ”primärt centrum skall kunna ges en konkret och lättbegriplig innebörd är det önskvärt att ställa upp vissa kvalitetskrav som alla primära centra bör uppfylla. Ett av de viktigaste kvalitetskraven är att alla primära centra bör vara tillförsäkrade en viss transportstandard, särskilt för persontransporter. Detta är - som utvecklades i föregående avsnitt viktigt inte bara för näringslivets utvecklingsmöjligheter utan också för den enskilda människan för vilken att hålla möjligheterna kontakt med omvärlden är en viktig faktor i levnadsbetingelserna.

mellan primära centra 329 SOU 1974: 3 Resemöjligheter

2.3 Trafikpolitik och trafikplanering

Grunden för den svenska trafikpolitiken lades fast genom riksdagsbeslut 1963 och har sedermera konfirmerats av riksdagen i flera sammanhang. ”Strävan är att för landets olika delar trygga en tillfredsställande till samhällsekonomiskt lägsta kostnader och i transportförsörjning och trafiktekniskt rationella former. (prop. 1972:111, driftmässigt bilaga l, sid. 199.) Målet antogs i huvudsak kunna uppnås genom att de olika trafikmedlen utbjöd sina tjänster i fri konkurrens på lika villkor, vilket bl. a. innebar ett krav på att alla transportmedel skulle täcka sina totala kostnader. En marknadsmässig anpassning mellan å ena sidan ett utbud kostnadsansvar och å andra sidan en grundat på fullständigt var således den principlösning som anvisades i köpkraftig efterfrågan 1963 års trafikpolitik. Det stod emellertid redan från början klart att den köpkraftiga

efterfrågan i många fall var alltför svag för att på marknadsmässiga I grunder kunna bära upp en ”tillfredsställande” transportförsörjning. 1963 års trafikpolitik ingick därför möjligheten för samhället att stödja

trafikförsörjningen om denna annars inte skulle bli ”tillfredsställande”. Det underströks att sådant stöd inte vore en subvention till de berörda utan ett köp av trafiktjänster. Samhällets sätt att trygga trafikföretagen, en tillfredsställande transportförsörjning för landets olika delar skulle i sådana fall där alltså vara att uppträda som köpare av transporttjänster övrig köpkraftig efterfrågan vore otillräcklig. Möjligheten för samhället att uppträda som köpare av transporttjänster har utnyttjats i stor omfattning. Det räcker här att hänvisa till den s. k. busslinjer och kollektivbiljetten på SJ, till statens stöd till icke lönsamma till det omfattande kommunala stödet till lokaltrafiken. l samtliga dessa som motiveras av regionalpolitiska eller fall köper samhället trafiktjänster sociala men som inte skulle komma till stånd på rent överväganden, kommersiell grund. kritik har riktats såväl mot principerna för 1963 års Åtskillig som mot dess tillämpning. Denna kritik skall inte beröras trafikpolitik här. Åtgärder av den typ som diskuteras i föreliggande uppsats ligger helt inom ramen för 1963 års trafikpolitiska principer och nämligen behöver därför inte föregås av ställningstaganden till nya trafikpolitiska

principer. För närvarande och kommuner ett omfattanpågår inom länsstyrelser de arbete lokal Vad beträffar med regional respektive trafikplanering. förs detta arbete ända fram till konkreta förslag till persontransportema vilka skall uppfylla vissa normer för möjligheterna att med tidtabeller, kollektiva transportmedel besöka primära och regionala centra respektive kommuncentra. Med trafik (som alltså är föremålet för den regionala regional avses trafik mellan kommuncentra inom ett och trafikplaneringen) samma län samt mellan kommuncentra belägna i angränsande län. Beträffande den interregionala trafiken (som knyter samman trafikregio-

ner i olika delar av landet) heter det att den bör beaktas i den regionala

330 Regionala beroenden SOU 1974: 3

trafikplaneringen med hänsyn till behovet av samordning mellan regional och interregional trafik (Ds K 1972: 1, sid. 15). Den regionala trafikplaneringen syftar alltså inte till att lösa interregionala trafikproblem, utan har den (befintliga?) interregionala trafiken som någonting givet. Huruvida även den interregionala trafiken skall göras till föremål för planering med utgångspunkt i vissa av samhället uppställda standardkrav synes för närvarande vara en öppen fråga. Alternativet är att dess framtida utveckling uppfattas där det som ett rent prognosproblem, gäller att såväl i stort som i detalj bedöma var efterfrågan och utbud kommer att mötas på en fri konkurrensmarknad utan statligt agerande. Denna uppsats bygger emellertid bl. a. på uppfattningen att interregional och regional trafik bör betraktas som ett sammanhängande system och att planering av den interregionala trafiken följaktligen är lika angelägen som planeringen av den regionala trafiken. Det räkneexempel som presenteras i följande avsnitt avser bl. a. att ge en tänkbar utgångspunkt för en planering av den interregionala persontrafiken.

3 Flyglinjenät mellan centra primära

I detta avsnitt presenteras i form av ett räkneexempel ett tänkbart flyglinjenät mellan primära centra. Syftet med räkneexemplet är att visa dels att det är möjligt att uppfylla vissa tämligen högt ställda krav på resemöjligheter för alla primära centra och storstäder, dels att detta kan ske med en resursinsats som inte är större än att det åtminstone kan finnas skäl att överväga ytterligare utredning.

3.1 Grundläggande antaganden och begränsningar

Ett grundläggande antagande för räkneexemplet är givetvis att det är önskvärt att förbättra möjligheterna att resa mellan primära centra och därmed också mellan regionala centra och kommuncentra i olika delar av landet. Ett annat grundläggande antagande är att det är önskvärt att utjämna skillnaderna i möjligheterna att resa till och från olika primära centra så att näringslivets utveckling inte i något primärt centrum skall behöva bli lidande därför att ifrågavarande centrum har markant sämre förbindelser än vad som är normalt för kategorin primära centra. Operationellt innebär detta att räkneexemplet byggs upp kring vissa minimikrav (normer) på resemöjligheter, vilka skall uppfyllas för alla primära centra och storstäder. , Ett tredje grundläggande antagande är att det är önskvärt att åtgärder för att förbättra skall resemöjlighetema kunna genomföras relativt snabbt. Därför har räkneexemplet helt byggts på dagens transportteknik och nästan helt på transportanläggningar, som redan finns eller är under byggnad. Antagandena att vissa åtgärder är önskvärda inbegriper givetvis också ett antagande att samhället är berett att uppoffra något för att

mellan primära centra 331 sou 1974; 3 Resemöjligheter

vartill åtgärderna syftar. Räkneexemplet bygger därför uppnå det resultat är berett att t. ex. genom inköp av en på antagandet att samhället som motiveras av regionalpolitiska skäl kollektivbiljett stödja förbindelser åtminstone för närvarande inte är tillräckmen vilkas passagerarunderlag

ligt för att de skall vara självbärande. viktigaste begränsning är att det enbart avser flygför- Räkneexemplets bindelser. Ett skäl härtill är att flygförbindelser erfordras för att uppnå Flygets förmåga att snabbt acceptabla resemöjligheter på längre avstånd. stora avstånd blir därför bestämmande för vilka minimikrav överbrygga mellan primära centra som kan uppställas med krav på på resemöjligheter Ett studium av möjligheterna att med ett ändamålsenligt riksgiltighet. täcka in de reseavstånd som är för långa för järnvägsinrikesflygnät blir därmed av större principiellt intresse än eller landsvägsförbindelse studium av tänkbara landtransportnät för de kortare motsvarande reseavstånden. De slutsatser som dras av räkneexemplet grundar sig delvis men till synes rimliga antagandet att om det är möjligt på det obestyrkta det flertal långdistanta förbindelser, att till rimliga kostnader upprätthålla så borde det också vara möjligt att till rimliga där flyg är nödvändigt, det mindretal kortare förbindelser som kan kostnader upprätthålla med landtransport. Avgränsningen mellan flyg- och landupprätthållas diskuteras närmare i avsnitt 3.3. transportsträckor

3.2 Norm för resemöjligheter

Med norm för resemöjligheter mellan primära centra menas här ett kvalitetskrav med tåg eller flyg som skall uppfyllas för på förbindelsema centra. En förbindelses kvalitet bestäms av fyra varje par av primära (utan inbördes rangordning) total restid, tidtabellsfaktorer, nämligen i andra avseenden än de som inbegripes i de läge, pris och bekvämlighet tre förutnämnda faktorerna. Dessa faktorer har sannolikt olika vikt för olika av resor. För tjänsteresor kan utgiften för resan ofta anses typer med de kostnader (t. ex. i form av uteblivna som betydelselös jämfört om man inte tagit den kontakt, som vinster) som skulle ha uppkommit Stor och var resans ändamål. roll spelar däremot restid, tidtabellsläge bekvämlighet (t. ex. möjlighet att kunna arbeta under resan, att inte bli

alltför trött). För sociala resor å andra sidan spelar sannolikt priset en avgörande roll under det att övriga faktorer inom rimliga gränser spelar en underordnad roll. I den fortsatta framställningen kommer intresset att koncentreras till faktorerna restid och tidtabellsläge, under det att helt lämnas åt sidan och bekvämlighetsfaktom endast prisfaktorn diskuteras rent parentetiskt. Normer för resemöjligheter mellan primära centra måste bestämmas

mellan å ena sidan den regionalpolitiska ambitions-

genom en avvägning nivån och å andra sidan kostnaderna för att uppnå denna nivå. Som en tänkbar för denna avvägning ställs här följande kvalitetsutgångspunkt krav på förbindelsema mellan primära centra. Meningsfulla dagsbesök skall vara möjliga. Med dagsbesök menas här att den resande lämnar sin bostad på morgonen och återvänder till den på

332 Regionala beroenden

kvällen. Tiderna för avresa och hemkomst skall vara sådana att den resande föredrar framför dagsbesöket en resa med övernattning. Här antas att detta innebär maximalt 16 timmars bortavaro från bostaden (t. ex. 0630-2230). För att besöket skall vara meningsfullt fordras en viss uppehållstid på den ort som besöks. Om man utgår från ett önskemål om 8 timmars uppehållstid, lämnar detta 4 timmars restid i början och slutet av dagen. Detta önskemål kan inte uppfyllas generellt. l vissa relationer mellan nordligaste och sydligaste Sverige kommer restiden från dörr till dörr att överstiga 4 timmar även med direktflyg. Direktflyg är emellertid orealistiskt för de flesta ortsrelationer. Antalet flygturer skulle bli mycket stort och beläggningen i de flesta fall mycket låg. Därför antas att en mellanlandning med passagerarutbyte mellan olika flygturer alltid kan medges. Även med detta villkor behöver restiden från dörr till dörr inte 5 timmar överstiga ens i de mest långdistanta ortsrelationerna. Normen för uppehållstid blir därmed 16 - 2x5 = 6 timmar. Det förefaller rimligt att anta att man vid ett Stockholmsbesök oftare ån vid besök i andra primära centra har anledning att söka kombinera flera kontakter vid ett besök. Därför bör normen för uppehållstid i Stockholm vara högre. Restiden till Stockholm med flyg visar sig i inget fall behöva överstiga 31/2 timmar. Detta medger en uppehållstid i Stockholm om 9 timmar, vilket valts som norm. Dessa normer delar alltså upp dagen i tre delar. Den första delen är ett restidsblock på 5 timmar, t. ex. 0630-1130, där 06.30 är den tidigaste tidpunkt som någon resenär behöver lämna sin bostad och 11.30 är den senaste tidpunkt, då någon resenär anländer till den arbetsplats som är resans mål. l flertalet fall tar resan kortare tid än de maximalt tillåtna fem timmarna. Den andra delen är ett arbetstidsblock på 6 timmar från kl. 11.30 till kl. 17.30, vilket är den tidigaste tidpunkt då någon resenär behöver lämna arbetsplatsen för att påbörja hemresan. I flertalet fall disponeras längre tid än 6 timmar för besöket. Den tredje delen är återigen ett restidsblock på 5 timmar från kl. 17.30 till 22.30, vilket är den senaste tidpunkt då någon resenär återkommer till sin bostad. Liksom i det första restidsblocket tar flertalet resor kortare tid än fem timmar. Detta medför arrangemang en betydande flexibilitet i resemöjligheterna. Om besöket kräver en hel arbetsdag, påbörjas framresan tidigast 17.30 föregående dag, och hemkomsten inträffar senast 22.30. Om besöket kräver l l/2 arbetsdag sker framresan på morgonen den första dagen och hemresan på kvällen den andra osv. Denna flexibilitet kommer också dem tillgodo som vill utnyttja lediga dagar så effektivt som möjligt för sociala resor.

Resemöjligheter mellan primära centra 333 sou 1974; 3

3.3 Resemöjligheter med järnväg och flyg

Att döma av flera uttalanden av kommunikationsministern är det för närvarande statsmakternas intention att långväga transporter i första hand skall ske med järnväg. Utgångspunkten för en uppdelning av de här aktuella mellan flyg och järnväg bör därför vara en transportuppgifterna avgränsning av de relationer mellan primära centra i vilka det är möjligt att med jämvägsresa de tidigare uppställda normerna för restid. uppnå Denna avgränsning kan inte göras med utgångspunkt i nu gällande tidtabeller. Den intressanta frågan är i vilka ortsrelationer SJ skulle kunna sätta in tillräckligt snabba tåg, inte i vilka relationer de redan finns. Med till denna uppsats karaktär av idéskiss har ett tämligen schablonhänsyn mässigt angreppssätt valts. Normerna för restid avser tidsåtgången från dörr till dörr”, vilket innebär att järnvägsresorna liksom flygresorna måste belastas med vissa terminaltider. Här antas att den resande måste lämna sin bostad senast 15 min. före tågets avgång och kan anlända till arbetsplatsen (kontor, sammanträdeslokal 0. d.) inom 15 min. efter tågets ankomst. En total terminaltid Problemet blir därför på 30 min. läggs alltså till jämvägsresan. att konstatera mellan vilka par av primära centra ett persontâg kan köras med en tidtabellstid 4 tim. 30 min., eller, beträffande på högst Stockholm, högst 3 timmar. Resehastigheten med järnväg i den typ av relationer det här är fråga om varierar avsevärt alltifrån 117 km/tim. mellan Stockholm och Göteborg ned till 75-80 km/tim. i andra relationer. De låga hastigheterna förklaras både av uppehåll på mellanstationer och av att många inte är byggda för höga hastigheter. Med korrektion för järnvägssträckor uppehåll på mellanstationer synes resehastigheten mellan primära centra i allmänhet kunna till åtminstone 90 km/tim., vilket med en uppgå maximal restid på 4 tim. 30 min. motsvarar ett avstånd på drygt 400 km. I fortsättningen antas därför att primära centra på högst 400 km. inbördes järnvägsavstånd kan sammanlänkas med tåg. För Stockholmsförbindelserna antogs att järnvägsresan inte fick överskrida 3 timmar. De primära centra som ligger inom detta tidsavstånd är Gävle/Sandviken, Falun/Borlänge, Örebro, Skövde, Linköping/Norrköping samt Eskilstuna, Västerås och Uppsala. De ortsrelationer som det enligt denna bedömning är möjligt att täcka mellan de med järnväg framgår av tabell 3.1. Det totala antalet relationer 26 orterna är 325. Då förbindelse mellan orterna skall finnas i båda riktningarna, blir antalet erforderliga förbindelser 650. Av dessa kan 294 jämvägsförbindelser. Återstoden, 356 förbindelser, tillgodoses genom måste således täckas med flyg för att normen för resemöjligheter skall uppfyllas. Som tidigare nämnts är direktflyg i alla ortsrelationer inte realistiskt på av i flertalet fall alltför små passagerarströmmar. Det kan därför grund vara nödvändigt att genom mellanlandningar möjliggöra på- och avstigning vid -flera primära centra längs en flyglinje liksom också passagerarutbyte mellan flera flyglinjer. Detta medför att ett flygnät som till lägsta

334 Regionala beroenden SOU 1974 :3

4.. .vc

ä..

m3 .Em

2a om... m2: :EEE

om

emo

.Em _umzroâ

s:

§0 .än

59:

:ä:

8._ n... mä

å

5205:2280..

oNN .än e?

.amEuc

å.”

ono

2:88

21:e

Q3_ å..

av _

9a

3300:38»

.äEEE

må. w

xonoü.

m4.:

»säga

FOO E.

n= ia.. .23_›ovo.

ä..

äuciâ

IU

:ass:

2!

.EEEx

m:

mv DU_ 0a

+

az:

.EE

M13. nian .ab

OX

._3655

äEE:

arsa.. mv

Du...

va... 8:5

_ovana_

...om m2 2... om... oc... oc... om... m? 3... 2a man m5 8a 8..

E... S... n... m 5.2

82:2

:sång .S95

S. S... S...

.C5

52:20..:

ä:

8.” ...om

...§5

m5

:raöcnoz

Z 2._ 2._ om.”

osm

_ovcåoaa

:S: osm m.: .CE 5.2 OX dä_ az.. 2: IO D5.. ...OO må må. 9a ...En

.Eat

UV... DU_ nä. OQO ._.m XO 40m Em

/ QWO ä:

Resemöjligheter mellan primära centra 335 SOU 1974: 3

kostnad normen för resemöjligheter för de 356 möjliga uppfyller förbindelser som måste täckas med flyg, också som en biprodukt

kommer att täcka en del av de återstående 294 förbindelserna, vilka det i

som här och för sig vore möjligt att täcka med järnväg. I det räkneexempel skall det visa sig att järnvägen är snabbaste transportpresenteras medel i 196 förbindelser, under det att flyget ”vinner” i återstående 454 förbindelser.

3.4 F lyglinjenät mellan primära centra

I detta avsnitt presenteras ett exempel på flyglinjenät som gör det möjligt normerna för resemöjligheter mellan att uppfylla de tidigare uppställda centra även beträffande de 356 förbindelser där detta inte var primära tekniskt möjligt med järnväg. Det är emellertid nödvändigt att ytterligare diskutera och förutsättningarna för räkneexemplet i tre precisera beträffande målsättning, policyfrågor och tekniska avseenden, nämligen antaganden. Vad beträffar målsättningen är denna strikt begränsad till att resemöjsom uppfyller de tidigare uppställda normerna skall finnas mellan ligheter centra, och att detta skall ske med minsta möjliga samtliga primära kostnader (vilket operationellt översättes med billigaste möjliga flygplansflotta). Detta innebär att resans bekvämlighet, dvs. restider understigande normen, mellanlandningar, omstigningar, väntetider etc. ej åsatts några

självständiga plus- eller minusvärden. Vidare har kapacitetsfrågor ej beaktats. Skälet härtill sammanhänger med räkneexemplets syfte, nämligen att belysa storleksordningen av den

insats samhället kan behöva göra för att säkerställa persontransportmöj-

de här föreslagna normerna. Om efterfrågan motiverar ligheter enligt i förhållande till räkneexemplets flygprogram, bör kapacitetsökningar detta rimligen innebära att dessa kapacitetsökningar motsvaras av ökade biljettintäkter och inte av ökade krav på den offentliga kollektivbiljetten. Problemet har därmed reducerats till att med så få flygplan som som uppfyller de uppställda normerna möjligt bygga upp ett flygprogram för resemöjligheter. De restriktioner av policykaraktär som beaktats i räkneexemplet är mellan Stockholm och primära centra inom följande. Flygförbindelser jämvägsavstånd från Stockholm (se avsnitt 3.3) förekommer ej. Skälen för detta är dels en önskan att undvika onödig konkurrens med SJ, som under alla omständigheter bör kunna upprätthålla adekvata tågförbindelser i dessa relationer, dels en önskan att inte i onödan belasta Stockholms och miljö med trafik, vars enda syfte är att till luftrum, flygplatser Stockholm föra passagerare som omedelbart skall fortsätta med flyg därifrån. Den andra restriktionen hänger samman med marknadsuppdelningen mellan SAS och Linjeflyg. SAS har koncessionerna på linjerna mellan Stockholm och Malmö, Göteborg och Luleå (-Kiruna) under det att koncessionerna för övrigt inrikesflyg innehas av Linjeflyg. I detta

336 Regionala beroenden

räkneexempel har SAS: s linjenät förutsätts vara oförändrat. Förbindelserna mellan Luleå å ena sidan och Göteborg och Malmö å den andra kan genom lämpliga tidtabellsanpassningar på Arlanda bringas att uppfylla de uppställda normerna. Problemet blir då att för övrigt inrikesflyg konstruera ett flygnät som dels uppfyller normerna, dels inte konkurrerar med SAS-nätet. Det har varit nödvändigt att i ett fall bortse från den sistnämnda restriktionen (se nedan). Den tredje restriktionen samman hänger med Stockholmsregionens flygplatsfråga. Kommunikationsministem har uttalat att Bromma flygplats skall läggas ned 1978, och för närvarande pågår utredning om alternativa lösningar för inrikesflygets Stockholmsbasering. Då ännu inga indikationer föreligger om statsmaktemas slutliga i ställningstagande denna fråga, utgår räkneexemplet försiktigtvis från antagandet att SAS och Linjeflyg kommer att operera från olika flygfält i Stockholm. Den praktiska innebörden av detta blir att passagerarutbyte mellan SASoch övrigt inrikesflyg omöjliggöres, vilket i sin tur nödvändiggör dels en linje mellan Luleå och Stockholms inrikesflygplats, dels en linje från Sundsvall till Göteborg och Malmö. Då passagerarunderlaget i dessa fall kan bedömas vara tillräckligt stort för att bära samtliga berörda linjer, antas de inte behöva göra anspråk på någon andel av den offentliga kollektivbiljetten. De huvudsakliga slutsatser som kommer att dras av räkneexemplet påverkas därför ej. Utöver ovan angivna målsättningar och restriktioner fordras för räkneexemplet ett antal antaganden av mera teknisk karaktär. Gemensamt för dessa är att de helt bygger på i dag befintlig transportteknik och nästan helt på i dag befintliga eller beslutade transportanläggningar. De flygplantyper som - Fokker F28 beräkningarna bygger på och De Havilland Twin Otter går redan i svensk inrikes linjefart. De flygfält som används (utom Landvetter) finns redan i dag, men behöver i några fall utrustas för den avsedda trafiken. Valet av flygplantyper har bestämts av följande Som överväganden. tidigare nämnts beaktas inte kapacitetsfrågor i räkneexemplet. Därmed blir de blocktider, dvs. tiden mellan tidtabellmässig avgång och ankomst, som olika flygplantyper kan prestera, den enda faktor som bestämmer valet av flygplantyp, utom i de fall då flygfáltet kräver ett flygplan med speciellt små krav på banlängd. För närvarande används i svenskt inrikesflyg tre i här aktuella avseenden skilda flygplantyper, nämligen jetplan (DC-9, F-28), medelstora propellerplan (Convair Metropolitan) och kortstartande propellertlygplan. (De Havilland DHC-6 Twin Otter). Det har synts rimligt att begränsa antalet flygplantyper. Räkneexemplet har därför baserats på F-28, vars höga hastighet erfordras på längre distanser, samt på DHC-6, vars kortfältsegenskaper erfordras i minst ett fall. De blocktider som använts erhålles ur formeln

T = (D ° V + 10) avrundat uppåt till närmaste 5 min. där T = blocktid i minuter D = fågelvägsdistansen i km mellan

flygplatserna

1 V = 650 km/tim för F-28 265 km/tim för DHC-6.

SOU 1974: 3 mellan primära centra 337 Resemöjligheter

Trots att i praktiken inte går fågelvägen utan följer flygningarna luftleder som avviker från denna, stämmer formeln på något enstaka när med tidtabellstidema i inrikesflygets vintertidtabell undantag 1973/74. - i den mån det inte varit - Valet av flygplatser har självklart betingats av kravet att uppnå de uppställda restidsnormema med minsta möjliga insats av flygplan. De flygplatser som använts i beräkningarna är i de flesta fall de som redan nu används av inrikesflyget. Vissa primära centra saknar emellertid f. n. tillgång till användbar flygplats. Örebro har närmaste större tlygplatsi Arboga, där flygvapnets fält skulle kunna utrustas för civil linjetrafik. I räkneexemplet har i stället valts att låta flygplan av typen DHC-6 använda det allmänflygfält som finns nära stadens centrum, och som torde kunna för denna trafik, att Trestad knyts till flottiljflygfältet i iordningställas Såtenäs och Skövde antas få sin flygstation på flottiljflygplatsen i Karlsborg. Borås replierar på den nya flygplatsen i Landvetter och Uppsala på samma flygplatser som Stockholm. Då restiderna i de uppställda normerna är definierade ”från dörr till dörr, får de tider som går åt för transporterna till och från flygfälten en avgörande betydelse för utformningen av flygnätet. Där avstånden mellan flygplats och resp. primärt centrum är långa, måste flygplanens avgång läggas förhållandevis sent och ankomstema tidigt. l de fall då två primära

Tabell 3.2 Tidsintervall i minuter mellan linjebilens avgång och flygplanets avgång

Primärt centrum Tid

Stockholm 40 Uppsala 85 (till Stockholms inrikesflygplats) Eskilstuna 75 (till Hässlö) 40 (till Kjula) Linköping/Norrköping 65 (från Linköping) Jönköping 35 Växjö] Alvesta 40 Kalmar/Nybro 40 (från Nybro) Karlskrona 60 Kristianstad/Hässleholm 55 (från Hässleholm) Malmö 55 Helsingborg 60 Halmstad 30 Göteborg 50 (till Landvetter) Borås 65 (till Landvetter)

338 Regionala beroenden SOU 1974: 3

Figur 3:1 FIygIin/enät enligt räkneexemplet

STORSTÄDEROCH PRIMÃRA CENTRAENLIGTRIKSDAGENS BESLUT 1972 STO Stockholm UPS Uppsala EKT Eskilstuna NRK Linköping/ Norrköping JKG Jönköping VXO Växjö /Alvesta KLR Kalmar/Nybro RNB Karlskrona K l D Kristianstad /Hössleholm MMA Malmö AGH Helsingborg HAD Halmstad GOT Göteborg BAS Borås TRE Trestad (Uddevalla I Trollhättan IVönevsborg) SKD Skövde KSD Karlstad oao Örebro VST Vösteras BLE Falun/Borlönge GVX Gövle/ Sandviken SDL Sundsvall/Timrå OSD Östersund/Krokom UME Umeå SFT Skellefteå LLA Fyrkanten (Lulea/Boden/ Piteå /Ãlvsbynl

SOU 1974: 3 Resemöjligheter mellan primära centra 339

centra delar på en flyglinje måste som utgångspunkt väljas flygplatsen med den kortaste marktransporten under det att flygplatsen med den längre marktransporten blir mellanlandningsplats. Detta kan stundom leda till skarpt vinklade flyglinjer, t. ex. Karlstad - Såtenäs - Stockholm och Kalmar - - Stockholm. Ronneby Marktransporttiderna har i detta räkneexempel definierats som tiden i minuter mellan bussens eller linjebilens avgång från ortens centrum och flygplanets avgång. Denna tid har i vissa fall beräknats enligt principen 70 km/tim + 25 min. avrundat uppåt till närmaste hela 5 minuter. I såväl innkesflygets som SAS:s tidtabeller finns uppgifter om bussens eller linjebilens avgångstid i minuter före flygplanets avgång. I flera fall lämnas olika uppgifter i de båda tidtabellerna. I de fall då de publicerade tiderna inte avvikit alltför mycket från ovannämnda princip har de publicerade tiderna använts, i övriga fall har en kompromiss gjorts. l de fall då inga publicerade tider funnits att tillgå har principen använts. De marktransporttider som använtsi räkneexemplet återfinnesi tabell 3.2. Bland de tekniska antagandena ingår därutöver följande som inte behöver kommenteras närmare. Erforderligt uppehåll vid mellanlandning är för F-28 minst 15 minuter och för DHC-6 minst 10 minuter. Då omstigning mellan olika flygplan erfordras skall intervallet mellan ankomst och avgång vara minst 20 minuter. Vid en och samma flygplats medges högst 2 landningar och 2 starter under samma S-minutersintervall. Med de förutsättningar och antaganden som här redovisats, kan ett flygnät som helt tillgodoser de uppställda normerna se ut som framgår av figur 3:1 och 3: 2. De förbindelser mellan primära centra som inte tillgodoses med flyg, kan enligt tidigare redovisade resonemang upprätthållas med järnväg. Antalet flygplan som erfordras är 16 st. F-28 och 4 st.

Figur 3.: 2 Möjlig disposition av de erforderliga flygplanen under ett restidsblock

(se avsnitt 3.2 och 3. 6). Verkliga restider erhålles genom att till flygplan ens avgångsoch ankomsttider lägga marktransporttider enligt tabell 3. 2. .IS .30 LS 100 .15 .30 AS ZOO 15 30 1.5 3.00 .15 30 1.5 02 15. 30 AS S00 IIllllllIIlIIIIIIIIIIIIIIIIIIII|IIII|IIIII|IIIII III|IIIII|I LLA sto vxo KID e 510 á-r--á AGH sto RNB KLR sro e_ me -á-- xso

F28

r-Z--á

BLE BLE NRK NRK GVX EKT NRK VXO ÅGH ÅGh VXC NRK EKT VST

a-nHe-n

OBOLNIK WKm-*OBO TREDOY TRE lill:ulivlurlnulirli:Iiilullluluuluiluslu|l|a||||iI||tl|uIv||

340 Regionala beroenden

DHC-6, dvs. totalt 20 enheter. Detta kan jämföras med Linjeflygs vinterprogram 1973/74 som kräver 3 st. F-28, 13 st. Convair Metropolitan och 3 st. DHC-6, dvs. totalt 19 enheter. I båda fallen tillkommer reservflygplan. Vid jämförelsen bör beaktas att Linjeflyg flyger på följande platser, som inte är primära centra, nämligen Gällivare, Örnsköldsvik, Visby och Hultsfred, under det att följande primära centra f. n. saknar anknytning till inrikesflygnätet, nämligen Västerås, Eskilstuna, Örebro, Skövde, Borås och Trestad.

3.5 Flyglinjenâtets egenskaper

Inledningsvis bör betonas att det exempel på flyglinjenät som presenterades i förra avsnittet inte gör anspråk på att vara optimalt. Optimalitet kan inte beläggas på annat sätt än genom att jämföra samtliga möjliga lösningar som uppfyller de givna vilket är restriktionerna, givetvis ogenomförbart. De tekniker som utvecklats för att lösa denna typ av problem går ut på att från en godtyckligt vald initiallösning successivt genomföra marginella förändringar och studera deras effekt. När man inte längre kan finna någon marginell förändring som ger en bättre lösning än den närmast föregående, är denna ett suboptimum. Om den sammanfaller med ett totalt optimum vet man inte, men man kan ofta ha anledning att hoppas att skillnaden mellan suboptimum och totalt optimum är tillräckligt liten för att den suboptimala lösningen skall vara acceptabel. I princip har denna metod använts då räkneexemplet konstruerats. Arbetet har emellertid utförts för hand och i stor utsträckning efter Ögonmått”. Om det är möjligt att finna ett linjenät som med ännu mindre resursinsats uppfyller de uppställda restidsnormerna och övriga restriktioner, kan detta emellertid inte påverka de slutsatser som dras av räkneexemplet annat än så att deras giltighet ytterligare förstärks. Arbetssättet är därför acceptabelt. Räkneexemplets flyglinjenät är som framgår av figur 3: 1 uppbyggt kring ett antal flygfält, där omstigning kan ske mellan olika flyglinjer, och vilka således utgör nätets noder. Valet av noder är av stor betydelse från flera olika synpunkter. För det första påverkar valet av noderi hög grad det antal flyglinjer som behövs för att uppnå de önskade resmöjlighetema och därmed flygnätets ekonomi. För det andra kommer noderna att få en bättre transportstandard än övriga stationeri linjenätet. Valet av noder blir därmed även från regionalpolitisk synpunkt av stor betydelse. Från transportekonomisk synpunkt är det önskvärt att en nod har ett centralt snarare än ett perifert läge inom den grupp av orter som skall betjänas av trafik via noden. Vidare är det önskvärt att noden i sig själv är en betydande trafikgenerator. I och för sig vore det möjligt att åstadkomma samtliga erforderliga flygförbindelser via en enda nod, t. ex. Stockholm. Denna lösning skulle ge det mest ekonomiska och flygnätet liknar följaktligen mest inrikesflygets nuvarande linjenät. Emellertid uteslöts redan från början orterna inom ”järnvägsavstånd

SOU 1974: 3 Resemöjligh eter mellan primära centra 341

till Stockholm från möjligheten att också ha flygförbindelse dit (se avsnitt 3.3). Därmed uppstår krav på ytterligare två noder, nämligen en mellan Sydsverige och Mellansverige och en mellan Norrland och Mellansverige. Som den nordliga noden framstår Sundsvall som det självklara valet både av geometriska skäl och på grund av stort eget trafikunderlag. Som sydlig nod ligger Norrköping och Jönköping väl till från geometrisk synpunkt, men även Göteborg kan övervägas med hänsyn till sitt stora trafikunderlag. I räkneexemplet valdes Norrköping. Förutom de tre huvudnoderna Stockholm, Sundsvall och Norrköping förekommer ett antal knutpunkter av mindre betydelse. Förbindelserna till och från en nod kommer jämfört med förbindelserna till och från någon annan ort att ha följande allmänna egenskaper: senare avgångstider, tidigare ankomsttider och mindre antal mellanlandningar och omstigningar. Detta innebär för dem som bor i noden större bekvämlighet jämfört med andra primära centra p. g. a. senare avresa och tidigare hemkomst. För dem som besöker noden blir uppehållstiden längre än på andra primära centra p. g. a. tidigare ankomst och senare avresa. För båda grupperna blir resorna kortare och bekvämare. En nod kommer därför att bli särskilt attraktiv som lokaliseringsort för kontaktintensiva verksamheter, vilket inte kan undgå att få regionalpolitiska verkningar. Valet av noder är därför inte enbart ett transportekonomiskt problem, utan måste göras med klar insikt om dess regionalpolitiska innebörd.

3.6 Flyglinjenätets kostnader

Det har inte varit möjligt att inom ramen för detta arbete utföra någon undersökning, som skulle kunna belysa den sannolika passagerarfrekvensen för olika linjer och delsträckor inom räkneexemplets flyglinjenät. Några allmänna reflexioner är emellertid nödvändiga för att föra resonemanget vidare. Den i detta sammanhang intressanta frågan är om en viss flyglinje (delsträcka) har ett passagerarunderlag som är tillräckligt för att den vid en given prisnivå skall vara företagsekonomiskt försvarbar, eller - om så inte är fallet - i vilken utsträckning samhället skulle behöva träda in med en artificiell komplettering av underlaget, t. ex. i form av en kollektivbiljett.

Först måste konstateras att det skisserade tlygprogrammet som skall

genomföras morgon och kväll, dvs. 2 ggr om dagen, inte i sig självt ger full sysselsättning åt flygplanen. Den genomsnittliga utnyttjandetiden (här definierad som summa tidtabellstid) blir för F-28 knappt 4 tim 30 min, vilket börjämföras med drygt 9 tim. 45 min. i genomsnitt för de tre F-28 som ingår i Linjeflygs vinterprogram 1973/74. Ekonomin i programmet blir i hög grad beroende av om flygplanen kan utnyttjas effektivt även under den del av dagen som inte tas i anspråk av de morgon- och kvällsprogram som presenteras i räkneexemplet. Hur ett flygprogram som fyller ut tiden från kl. 10-11 på förmiddagen, då flygplanen avslutar sina

342 Regionala beroenden

morgonturer, till kl. 18-19, då de påbörjar sina kvällsturer, skulle vara utformat, har inte undersökts. I brist på underlag för mera precisa bedömningar antas här att trafiken till och från Stockholm samt trafiken Malmö - på linjen Göteborg Sundsvall med anslutningar norrut är av sådan omfattning, att de flygplan som trafikerar dessa linjer kan hållas fullt sysselsatta. Detta innebär att åtminstone l0 av flygprogrammets 16 F-28 skulle vara marknadsmässigt motiverade. För återstående 6 F-28 (liksom sannolikt för de 4 DHC-6 , vilka dock i detta sammanhang kan anses vara en marginell företeelse) skulle en artificiell komplettering av passagerarunderlaget t. ex. i form av en kollektivbiljett erfordras för att täcka de kostnader som överstiger ordinarie biljettintäkter. Den totala årskostnaden för ett trafikprogram som omfattar 16 F-28 och 4 DHC-6 jämte reservenheter kan bedömas vara av storleksordningen 250-300 Mkr. Mera än hälften av dessa kostnader faller på linjer som bör vara lönsamma; av de återstående kostnaderna bör en del kunna täckas av biljettintäkter. Den erforderliga offentliga kollektivbiljetten skulle då dra en kostnad av storleksordningen 50-100 Mkr, vilket kan jämföras med statens ersättning till SJ för driften av icke lönsamma bandelar, vilken i 1974 års statsverksproposition föreslås till 435 Mkr. Vid denna jämförelse bör man erinra sig att flyglinjenätet innehåller ca 450 användbara förbindelser, medan återstående 200 förbindelser skall gå med järnväg. Även beträffande dessa inträffar det sannolikt att en del förbindelser inte har tillräckligt passagerarunderlag. Jämförelsen ovan torde emellertid inte påverk as nämnvärt.

4 Slutsatser av

räkneexemplet

Det framhölls i avsnitt 2 att kontaktmöjligheter med omvärlden sannolikt är en av de viktigaste faktorerna som bestämmer orters och områdens utveckling. Det förefaller därför rimligt att till de olika ortsklasserna i den av riksdag och regering fastslagna ortsklassificeringen knyta bestämda minimikrav på personkontaktmöjligheter. Ambitionsnivån vid fastställandet av sådana minimikrav måste - inom de tekniska möjligheternas ram - bestämmas genom en avvägning mellan kostnader och regionalpolitiska effekter. I det räkneexempel som presenterades i avsnitt 3 antogs att vissa tämligen högt ställda krav på resemöjligheter skulle uppfyllas för alla primära centra och storstäder. Samhällets kostnader för att garantera att dessa krav uppfylls bedömdes bli endast en bråkdel av samhällets kostnader för SJ:s drift av olönsamma bandelar. Jämfört med samhällets totala kostnader för regionalpolitiska åtgärder (se t. ex. prop. 1972: lll, bilaga l) framstår kostnaderna för ett persontransportsystem av här exemplifierad kvalitet som blygsamma. Även efter alla reservationer för de begränsningar och osäkerheter som ligger i räkneexemplet synes följande slutsats vara berättigad. Ett riksomfattande som gör det möjligt persontransportsystem, att från varje

sou 1974; 3 Resemöjligheter mellan primära centra 343

primärt centrum göra meningsfulla dagsbesök i varje annat primärt centrum, ligger inom de realistiska handlingsmöjligheternas ram. Genom att uppställa enhetliga krav på resemöjlighetema till och från alla primära centra uppnår man en konkretisering av innebörden i begreppet ”primärt centrum i vad avser möjligheterna att upprätthålla kontakt med alla delar av landet. Dessa kontaktmöjligheter kan till yttermera visso åstadkommas helt inom ramen för nu gällande trafikpolitiska principer och utan att omfattande investeringar i nya trafikanläggningar först måste göras. Det synes därför vara väl värt att närmare undersöka möjligheterna att bygga upp ett riksomfattande persontrafiksystem. Vidare utredning av möjligheterna att utforma ett riksomfattande persontransportsystem bör framför allt inriktas på följande frågor. - mellan kostnader och ambitionsnivå Studium av sambandet i fråga om restid och bekvämlighet. - De tekniska att som möjlighetema arrangera järnvägsförbindelser uppfyller normerna för resemöjligheter mellan primära centra. - mellan Fördelningen flyg och järnväg av ansvaret för olika förbindelser så att förbindelsesystemet blir heltäckande till lägsta möjliga kostnad för samhället. - ett linjenät mellan primära Undersökning av möjligheterna att anknyta centra till de regionala persontrafiknäten. - av hur stora resandeströmmar som kan förväntas Undersökning på linjenätets olika delsträckor.

SOU 1974: 3

-

IV Mellanregionala beroenden

maktens koncentration

regionala

Lars Nordström

l Inledning

Bakom den rådande geografiska strukturen döljer sig en mängd mer eller mindre uppmärksammade förändringsförlopp. Det komplexa systemet av faktorer som påverkar bl. a. urbaniseringsprocessen kan dock ej ges en fullständig och uttömmande förklaring genom enskilda studier. Varje studie ökar dock förståelsen för vilka krafter som verkar och ger information om vilka medel som måste tillgripas för att eventuellt ändra ett förlopp till mer önskade banor. Syftet med denna bilaga är att söka visa hur olika regioner i landet är sammanbundna med varandra och vilka åtskiljande effekter denna sammanfogning åstadkommer. Artikeln är uppdelad i ett antal empiriska delredovisningar vilka kan ses som avläsningar av tätortssystemets utveckling. Det första avsnittet startar med en kortfattad beskrivning av det svenska tätortssystemets nuvarande struktur. Med den utformning som systemet har kan en befolkningsmässig hierarki urskiljas. Med utgångspunkt i de enskilda verksamheterna i de olika tätorterna, vilka sinsemellan är sammanbundna genom besluts- och ägoförhållanden, kan den hierarkiska strukturen beskrivas dels med hjälp av organisationsplaner, dels genom jämförelser mellan besluts- och verkställighetens geografiska fördelning. Den på detta sätt framtagna bilden av hur olika regioner är länkade sinsemellan skall därefter jämföras med flödesmaterial från olika källor för att belysa det fysiska kontaktberoendet.

2 Tätortssystemets faktiska utveckling

2.1 Antal tätorter och tätortsbefolkningen Det framtida bosättningsmönstret i Sverige sammanhänger med utveck- lingen av tätortssystemet. Av tabell 2.1 framgår att antalet tätorter främst beroende på att orter hamnar under gränsen 200 invånare och att R. Tryggvesson, Urbaorter i närheten av större tätorter infogas i dessa* - minskar medan nisering och tätortsutvecktätortsbefolkningen totalt sett ökar kraftigt. ling 1951-60. Lund 1967.

346 Regionala beroenden Tabell 2.1 Antalet tätorter samt tätortsbefolkning 1950, 1960, 1965 och 1970

Källa. Bearbetning av FoB för resp. år.

Tätortema fördelade på olika storleksklasser framgår av tabell 2.2. Folkmängdsutvecklingen 1961-65 och 1966-70 i identiska tätorter kan erhållas i Kungl. Majzts proposition 1972: lll s. 14. Samtidigt med en minskning av antalet tätorter totalt sett sker en förskjutning med uppåt en allt större andel av befolkningen i stora och mellanstora tätorter. Det finns tre markanta drag i tätortsutvecklingen. Stockholm, och Göteborg Malmö har en minskad andel, medan orter mellan 10 000-99 999 invånare ökat starkt under de senaste två tioårsperioderna. har Slutligen orter under 2 000 invånare erhållit en krympande andel av tätortsbefolkmngen.

Tabell 2.2 Tätortemas storleksfördelning åren 1950, 1960 och 1970

Folkmängd i tätorterna 1950 1960 Antal Befolkn. % Antal Befolkn. % Befolkn. % l 1 000- i l 000- i 1 000-

›d›-I›-0›-›-I

oomöcn-Bouu

50 000 - 99 999 ›-›-I›-»-

U|UIUI®\O\OU)I\JI\)\I

ulf-Aso

234 353

.#36

500 - 999 459 313 398 276 404 287 200 - 499 l 076 360 883 289 & 757 242 xx

2 056 4 659 100,0 1814 5 457 ›- G.O © 1775 6 573 ›-0 G P

Källa: Folkräkningen den 31 december 1950: 111. Folkräkningen den l november 1960: ll. Folk- och bostadsräkningen 1970: Del 2. Befolkningen i tätortsklasser under 10 000 inv, har för åren 1950 och 1960 erhållits genom multiplicering med medelfolkmängden enl. R. Tryggvesson. Urbanisering och tätortsutveckling, Lund 1967.

Mellanregionala beroenden 347 SOU 1974: 3

2.2 Olika tätorters tillväxt

Vid en av de olika storleksklassema visar det sig att granskning skillnaderna mellan enskilda tätorters utveckling är mycket stora. Den största procentuella tillväxten mellan 1960 och 1970 har således förorter till Stockholm såsom Roslags-Näsby, Sollentuna, Handen, och Tumba haft. Dessa orter hari flera fall mer än fördubblat sin Lidingö Nästa kategori omfattar orter med en mycket stark industriell befolkning. såsom Västerås, Trollhättan och Sandviken. Därefter expansion, följer en ortskategori i vilken en kombination av regional satsning och industriell varit samverkande för tillväxt. Växjö och Sundsvall expansion kan anses falla inom denna kategori. Slutligen finns ett antal orter som tillvuxit som en följd av utbyggnad av den högre utbildningen under 1960-talet. Umeå, Lund och Uppsala är exempel härpå. i landet enligt ovanstående kortfattade be- Befolkningsfördelningen skrivning anger i grova drag de förändringar som ägt rum under de senaste åren. Vissa förstärkningar av orter på regional nivå har erhållits tjugo medan av många småorter fortgår. För att visa* om minskningen motsvarande utveckling kännetecknar en del av de underliggande systemen skall ett material rörande lokalisering av ledningsfunktioner presenteras i efterföljande avsnitt.

3 Lokalisering av ledningsfunktioner

3.1 Den geografiska fördelningen av det privata näringslivets beslu tsfimktioner Kontaktbehov mellan befattningshavare inom offentlig och privat verksamhet är till mycket stor del koncentrerade till de översta funktionerna inom organisation. Ett flertal studier styrker detta förhållanrespektive de. Totalt rör det sig om ca 250 000 personer som kan inräknas i den mest kontaktfrekventa gruppen. Den geografiska lokaliseringen av dessa individer medför uppenbarligen flöden i form av t. ex. resor, korrespondens och telefonsamtal. Transportsystemets utbyggnad och kapacitet såväl totalt som mellan olika orter är därför i viss mån avhängigt av de kontaktfrekventa individemas geografiska position. De ger underlag för bl. a. flyglinjer och snabbtåg och samtidigt attraheras nya individer eller grupper att lokaliseras så att redan befintliga kontaktkanaler kan utnyttjas. För att belysa den geografiska fördelningen av ovannämnda enheter har en omfattande kartering gjorts. Det har därvid ej bedömts vara nödvändigt att kartlägga den offentliga sektorns styrcentrum eftersom denna är i så hög grad koncentrerad till Stockholm resp. till olika 1 Se bl. a. G. Törnqvist. kommuncentra. Personkontakter och I tabell 3.1 redovisas ett sätt att beskriva den geografiska fördelningen lokalisering (i SOU 1970: beslutsfunktioner. Materialet omfattar 14), Stockholm 1970 och av det svenska privata näringslivets B. Thomgren. Regional de svenska aktiebolag som är noterade vid fondbörsen och på fondhand- external Economics. lareföreningens lista. För åren 1950 och 1965 som utgör de två första Stockholm 1967.

348 Regionala beroenden SOU 1974: 3

Tabell 3.1 Huvudkontorens lokalisering för de börsnoterade företagen 1950, 1965 och 1972

Mjölby/Motala

Linköping Norrköping

»pakk-UI

Jönköping Västervik Oskarshamn

Visby

Kristianstad I\)›-

Hässleholm

I\3Åi-n›dD-

Helsingborg

nous 7-34:

Malmö O\L›J

Eslöv Halmstad

Uuåwrow Ahw-m-w

Falkenberg/Varberg

ANQÅQ

©jaåa\®i-©

Göteborg Borås

Skövde m \l a-n Kristinehamn Karlstad Säffle/ Åmål

I›-^l\)

I\)i-I›-II\

Örebro

Karlskoga Lindesberg

›-›-w›-›-

Västerås h) Köping Fagersta

Falun/ Borlänge Avesta Gävle/ Sandviken

›-›-A›-›-

Bollnäs / Söderhamn Hudiksvall/ Lj usdal Sundsvall Lp Härnösand/Kramfors Örnsköldsvik 0,7 Östersund 0,7

Summa 100,6 134 99,2

mätningarna är uppgifterna tidigare redovisade] En uppföljning av detta material har gjorts för den l januari 1972. Av tabellen framgår att under den studerade perioden har antalet företag som uppfyller det kravet ökat uppställda från 105 till 134. 1 Genom att antalet varierat L. Nordström. Organisa- kraftigt och såväl ökat som minskat kan inga tioneri rummet. Göte- slutsatser dragas rörande enskilda inom förändringar respektive region. borg 1966. Däremot kan vissa allmänna tendenser klart urskiljas.

Mellanregionala beroenden 349

Vad gäller storstadsregionema kan konstateras att utvecklingsförloppen är helt olika. En snabb ökning av antalet huvudkontor ägde rum i Stockholmsregionen mellan åren 1950 och 1965. I hög utsträckning berodde denna på att företag flyttade ledningsfunktionen till Stockholm har en viss avmattning till stor från övriga Sverige. Därefter ägt rum vilket dvs. en del beror på samgående mellan företag inom Stockholmsregionen, inomregional koncentration. Göteborgs andel av huvudkontoren har som synes under hela perioden successivt minskat. Detta beror på i första hand samgående med företagi Stockholm, i andra hand på rena flyttningar. Denna process har för övrigt fortgått under l970-talet. De senaste exemplen gäller köpet av Götaverken och AB Fortias beslutade flyttning. slutligen har under den studerade perioden hela tiden Malmöregionen ökat i relativ storlek som en följd av i första hand att olika Malmöföretag tagits upp på börslistoma. De nu nämnda regionerna med inbördes olika utvecklingslinjer dominerar helt gentemot övriga regioner. Tillsammans har de en andel av landets huvudkontor uppgående till 62 % från att ha varit 56 % år 1950. En geografisk maktkoncentration till storstadsregionema har följaktligen skett under perioden. Att märka är, att medan de tre storstadsregionema totalt sett ökat sin dominans över Övriga regioner har Stockholmsregionens absoluta och även relativa tillväxt skett delvis på Göteborgsregionens bekostnad. Utöver den nu nämnda gruppen av regioner - storstadsregionerna - i vilka drygt 60 % av landets största företag har sina huvudkontor - kan en andra grupp regioner urskiljas, vilka är klart avskilda från de tidigare nämnda. Till denna gmpp har hänförts regioner med tre eller fler företag. Beroende på vilket år som används vid avgränsningen uppstår vissa skiljaktigheter. År 1972 kunde till gruppen hänföras Uppsala, Linköping, Jönköping, Helsingborg, Borås, Gävle och Sundsvall. Av de nämnda skulle ej Uppsala medtagits om 1950 hade valts som avgränsningsår. Däremot skulle Norrköping varit med eftersom i denna region fanns tre börsnoterade företag år 1950. Denna rollförändring som naturligtvis återspeglar utvecklingen inom respektive regions näringsliv kan vad gäller Norrköpingsregionen närmare studeras i Sven Godlunds bidrag i”Regioner att leva i”. De nu uppräknade regionerna har tillsammans en andel uppgående till ca 19 % av huvudkontoren år 1972 från att ha haft 25 % år 1950. Det material som omfattar lokaliseringen av de börsnoterade företagens huvudkontor har sammanfattats i tabell 3.2.

Tabell 3.2 ”Besluts-Sverige efter de börsnoterade företagens lokalisering

A-regioner Antal % företag Storstadsregioner 83 26 _ u _

Mellanregionera a

25 UPPWÄ Lmk°Pm3› Övriga regioner Jönköping, Helsingborg, summa 134 Gävle och Sunds-

Bålrås, v .

350 Regionala beroenden Tabell 3.3 Antal från respektive region styr industrianställda år 1970

?OC-b

Jåxlui®h

Kalmar 5 508

Avsikten med de nu redovisade uppgifterna har varit att ge en grov bild av beslutsfunktionemas lokalisering och förändringar över tiden. Ett sätt att söka fördjupa analysen är att söka beräkna hur stort antal anställda som är underordnade respektive huvudkontor. I en tidigare studie avsedd att i likhet med denna skrift behandla mellanregionala beroenden gjordes en geografisk redovisning av de 500 största industriföretagen i Sverige. För varje företag har antalet anställda hänförts till den region varifrån de styrs. Materialet avser 1970 års sysselsatta. l tabell 3 .3 är de regioner vilkas andel överstiger 0,5 % av antalet anställda medtagna. Materialet ger vid handen att inom industrisektom styrs cirka 33 % av de anställda från Stockholmsregionen, 14 % från Göteborgsregionen och 8 % från Malmöregionen. Totalt uppgår andelen styrda från storstadsregionerna till 55 % av de anställda. Generellt gäller att de redovisade procenttalen för storstadsregionema är lägre än de som visades för fondbörsföretagenl Skillnaderna beror dels på att bland fondföretagen återfinns även banker och investmentföretag vilka traditionellt är storstadslokaliserade, dels på att fondbörsföretagen i allmänhet tillhör de största företagen i landet och att huvudkontoret för

SOU 1974: 3 Mellanregionala beroenden 351

dessa i högre utsträckning än för mindre företag är storstadslokaliserade. Utöver nu nämnda regioner kan en grupp urskiljas som utgör betydande styrningsregioner varvid en nedre gräns av 15 000 anställda använts. Till denna grupp kan hänföras Västerås, Jönköping, Gävle, Eskilstuna, Sundsvall, Karlstad, Helsingborg, Norrköping och Linköping, Borås. Totalt uppgår denna grupps relativa andel till 27 %. En jämförelse med den tidigare redovisade studien ger vid handen att utöver de regioner som härvid framstod som betydelsefulla styrcentra är Västerås, Eskilstuna, Gävle, Karlstad och Helsingborg, dvs. utpräglade industriregioner, viktiga styrcentra. I tabell 3.4 är en sammanställning gjord efter samma uppställning som i tabell 3.2.

Tabell 3.4 Antal styrda industrianställda från några grupper av regioner år 1970

Antal anställda %

aVästerås, Jönköping, Gävle, Linköping, Eskilstuna, Sundsvall, Karlstad, Helsingborg, Norrköping och Borås.

De båda redovisade studierna visar, trots att tillvägagångssättet vid insarnlandet varierar, en mycket enhetlig bild av ”Besluts-Sverige vad avser den privata sektorn. Sammanfattningsvis kan följande tablå uppställas som återspeglar beslutsfunktionemas lokalisering:

Primära beslutsregioner Stockholm, Göteborg, Malmö Sekundära beslutsregioner Linköping, Norrköping, Västerås, Uppsala, Eskilstuna, Sundsvall, Karlstad, Borås, Gävle, Jönköping. Övriga regioner. Lokaliseringen av beslutsfunktioner återspeglar självfallet olika interregionala beroenden eftersom en region med flera beslutsfunktioner i hög grad är kopplad till andra regioner, i vilka kanske ofta den direkta produktionen sker. Den styrning eller den ömsesidiga påverkan mellan olika regioner som härvid uppkommer kan avläsas med hjälp av en mängd olika data bland vilka tjänsteresor och kontakter i form av telefonsamtal eller brev sannolikt ger en likartad bild. Även andra data, exempelvis befolkningsrörelser, visar på samma interregionala beroenden. l ett senare kapitel kommer därför de nu presenterade resultaten att ställas mot olika flödesdata för att närmare visa hur olika delar av landet är kopplade till varandra. Beslutsfunktionemas lokalisering ger antydan om en väsentlig bild av Sverige, nämligen maktens geografiska fördelning. För att närmare

352 Regionala beroenden SOU 1974: 3

diskutera denna problematik och jämföra med de hittills redovisade resultaten kommer en studie av vissa beslutsfattares lokalisegeografiska ring att behandlas.

3.2 Den ekonomiska maktens

lokalisering inom det privata näringslivet

Utan att närmare söka pröva alla tänkbara alternativ hur maktförhållan-

dena i Sverige skall beskrivas har för detta syfte en mycket enkel avgränsning gjorts. l det följande kommer som makthavare inom det privata näringslivet att räknas de som sitter i styrelsen för aktiebolag upptagna i den årliga publikationen Sveriges Aktiebolag. Med visst fog har ibland den åsikten framförts att styrelserepresentanter och kapitalägare ej har någon reell makt eller inflytande. Även om detta kan vara riktigt under vissa omständigheter torde dock i allmänhet styrelserepresentanter ha ett avgörande inflytande på alla viktigare beslut som rör de enskilda företagen. Materialet till studien är som tidigare nämnts hämtat ur den årliga publikationen vars Sveriges Aktiebolag,

personregister för åren 1961-1971 har genomgåttsl Materialet är

uppdelat på antal personer, uppdrag, verkställande direktörer samt ordförande (tabell 3.5).

Tabell 3.5 Undersökningspopulationen, antal personer och styrelseuppdrag

År 1961/62 1963/64 1967/68 1970/71

3107 Varav ordförande 2 941 2 849 2 764 2 519

Materialet är som synes mycket omfattande. Totalt har bostadsorten för 35 833 personer kartlagts. Självfallet är en stor del av dessa samma för de fyra åren. Antalet karterade uppdrag uppgår till inte mindre än 66 000. Genom att ta med såväl vanliga styrelseplatser som VD-funktionen kan en representativ samling personer med stor makt antagas ha kommit med. Materialet är ej viktat med hänsyn till företagets storlek. En ordförande i SKF ger lika stort utslag som en ordförande i ett litet företag. För att delvis minska effekterna härav har i huvudsak intresset inriktats mot att studera antalet istället för enskilda uppdrag personer. Beslutsfattare på hög nivå, exempelvis en VD i ett storföretag, sitter mestadels med i många andra styrelser och får härigenom ökad tyngd i materialet. I en specialstudie gjord över styrelserepresentantema i det värmländska näringslivet är en viktning varvid i gjord, omsättningen företagen använts. Av denna framgår att resultaten ej skiljer sig i någon l För en tidsmässig jämförelse hänvisas till L. Nordström i Funktioner och kontakter, Göteborg 1972, i vilken motsvarande uppgifter som de som behandlas nedan även finns redovisade för åren 1961-62, 1963-64 och 1967-68 på ett sätt som istort överensstämmer med vad som skall göras idet följande.

Mellanregionala beroenden 353 Tabell 3.6 Regional fördelning av antalet styrelseuppdrag och en jämförelse med befolkningsfördelningen år 1970/71

ooszmaoxo Uppsala Na-m-a-nxl

Ami-b

F-lt-it-Oi-*D-i

woowuaox 3,5 Moon-uno

Övriga svenska

högre grad mellan viktat och oviktat material* I genomsnitt innehar de medtagna personerna knappt två uppdrag vardera - 9 249 ledamöter har totalt 16 504 uppdrag 70/7 l. Styrelseuppdragen totalt redovisas i tabell 3.6. l denna är de regioner uppställda, för vilka totala antalet uppdrag uppgår till minst 100. Av

tabellen framgår att storstadsregionema dominerar kraftigt med en total

andel av 62 % av dc svenska uppdragen. I stort överensstämmer fördelningen med vad som tidigare redovisats vad gäller huvudkontoren. Stockholms andel är något högre medan Göteborg har en lägre och Malmöregionen har i stort sett samma andel. I tabellen är som jämförelse befolkningsfördelningen redovisad. Av denna framgår att storstädemas befolkningsandel är ca 32 %. Utöver storstadsregionema har ytterligare några regioner smärre andelar, såsom Uppsala (1,4 %), Norrköping _ a l (1,4 %), Jönköping (1,6 %), Helsingborg (3,0 %), Borås (1,7 %), Karlstad

stfrnswrfgläsájnágåzg_

(1,4 %), Örebro (1,8 %) och Västerås (1,8 %). Anmärkas bör vidare att liv? Kmlsmd 1973_ antalet uppdrag, innehavda av i utlandet bosatta personer uppgår till (stencil).

354 Regionala beroenden

3,2 % av alla uppdrag. Denna andel har ökat kraftigt från 1,6% år 1961/62. Vid jämförelse mellan den regionala fördelningen av uppdrag och befolkningen framgår att utöver storstadsregionerna, vilka som nämnts har ett relativt överskott av uppdrag, uppvisar endast Helsingborg samma bild. Styrelseuppdragens regionala fördelning ger självfallet ej annat än en mycket grov bild av maktstrukturen geografiskt. För att något bättre kunna analysera materialet kommer därför i det följande en uppdelning att göras först vad avser besättningen för de verkställande direktörema och därefter för ordförandena.

3.3 De verkställande direktörernas bostadsorter Antalet verkställande direktörer i undersökningen är cirka 3000. Bostadsortema för dessa återspeglar på ett annat sätt än de rena styrelseledamotskapen den geografiska fördelningen av ledningsfunktionerna. Det kan nämligen förmodas vara svårt även för så resvana personer som VD att bo alltför långt borta från sina arbetsplatser. Uppgifterna i tabell 3.7 understryker vad som framgått tidigare, nämligen hur dominerande Stockholmsregionen är framför alla andra

Tabell 3.7 De verkställande direktörernas regionala fördelning år 1970/71

Totalt

SOU 1974: 3 Mellanregionala beroenden 355

regioner i landet. De tre storstadsregionernas andel totalt uppgår till 58 %, vilket i stort överensstämmer med de övriga uppgifterna. Anmärkas bör även att Stockholmsregionens andel av totala antalet VD ökat från 34,5 % år 1961/62 till 37,8 % år 1970/71. Stockholmsregionen skiljer sig härigenom från Göteborg och Malmö. Dessa senare har en i stort oförändrad andel. Dock kan noteras att åtminstone vad gäller Malmö en viss andelsminskning kan noteras. Från verkställande beslutssynpunkt är följaktligen Sverige ett mycket centraliserat land där utöver de tre storstadsregionema övriga regioner är mycket betydelselösa. Antalet reella storstadsalternativ som f. n. existerar är mycket få. l tabell 3.8 är detta förhållande åskådliggjort genom att mot fördelningen av VD ställa befolkningens fördelning.

Tabell 3.8 Den relativa fördelningen av verkställande direktörer jämförd med befolkningen 1970

Andel av verk- Andel av ställande di- befolkningen i % rektörer i % e_ a b a-b

Storstadsregionerna 57,7 32,2 varav

aLinköping, Norrköping, Västerås, Uppsala, Eskilstuna, Sundsvall, Karlstad, Borås, Gävle och Jönköping.

l tabell 3.9 visas differensen mellan relativa antalet uppdrag och VD. Tanken härmed är att kunna visa i vad mån en region styr eller styrs utifrån. När antalet uppdrag relativt sett överstiger antalet VD kan förmodas att personer bosatta i regionen i hög grad sitter i styrelser i företag utanför den egna regionen. Tabellen måste tolkas med stor försiktighet men kan ge en uppfattning om huruvida näringslivet i en viss region styrs utifrån. Redovisas stora differenser mellan de två fördelningama innebär detta att vid (+) personer i regionen i hög grad sitteri styrelser utanför den egna regionen. Vid (-) styrs näringslivet utifrån. Tabellen visar med de förenklingar som med nödvändighet måste göras att framför allt Stockholmsregionen har ett överskott på uppdrag. Även Malmöregionen uppvisar ett överskott medan i Göteborgsregionen ungefärlig jämvikt råder. Stora underskott uppvisar däremot Eskilstuna, Norrköping, Helsingborg, Borås. I den förut nämnda studien av Sven Godlund, i vilken Norrköpings näringsliv kartlagts, redovisas hur näringslivet successivt omstrukturerats från att i hög grad ha varit inriktat mot textilindustri till att bli präglat av skogs- och Verkstadsindustri. Denna

omställning har i hög utsträckning skett genom att till Norrköping

356 Regionala beroenden SOU 19742 3 Tabell 3.9 De verkställande direktöremas regionala Fördelning jämfört med övriga uppdragsinnehavare år 1970/71 Region Uppdrag exkl. VD VD

oowocm

Växjö

wbêooom

ONT-oo ozon» \DCJI%U1

Ov-“n-øn-nu-n

Gävle 153 .. Sundsvall 127 .. Övriga regioner 2 067 ›- o n-n x] . NI Totalt Sverige 12 883 0 \D u: ä O Utlandet 5 14 l l

Summa 13 397

förlagts olika filialer till företag med huvudkontor och stor tillverkningi andra delar av1landet eller i utlandet. Ett likartat har kunnat förlopp iakttagas även vad gäller Örebro. l detta senare fall är det skoindustn som ersatts med Verkstadsindustri och olika handelsföretag. Även för Örebro kan ett betydande inslag av utländsk företagsverksamhet fönnärkas. De två nämnda studierna tillsammans med nu redovisade uppgifter pekar på att regioner som genomgår stora strukturella förändringar av sitt näringsliv i hög utsträckning kommer att fortsättningsvis styras utifrån och kanske i betydande grad från utlandet.

3.4 Ordförandenas lokalisering

Ytterligare material som i detta sammanhang skall användas för att visa beslutsstrukturen utgöres av styrelseordförandenas I än lokalisering. högre grad än vad gäller jämförelsen mellan uppdrag i allmänhet och VD-lokalisering torde en jämförelse mellan ordförandena och VD visa i vilka fall olika regioner är styrda utifrån. En dylik jämförelse göresi tabell 3.10. Av tabellen framgår att ordförandens fördelning skiljer sig betydligt från samtliga tidigare behandlade fördelningar som ju i stort överensstämmer med varandra. Stockholmsregionen har i fråga om an-

Mellanregionala beroenden 357

talet ordförandeskap en betydligt högre andel, drygt 46 %. Även i Malmöregionen är andelen ordförande högre än motsvarande för VD. Totalt innehar de tre storstadsregionerna drygt 68% av ordförandeskapen i de berörda företagen jämfört med 58% för de verkställande direktörerna. Med utgångspunkt i antagandet att en ordförande i ett företag i hög grad representerar den ekonomiska makten kan tabellen sägas ge belägg för påståendet att en mycket stor del av svenskt näringsliv styrs från storstadsregionema och att denna andel är högre än vad som framkommer enbart genom att söka kartera olika huvudkontorsfunktioner. Det kan även vara av intresse att notera att i fråga om ordförandeskapets lokalisering är de relativa andelarna för Göteborgs- och Malmöregionema av ungefär samma storleksordning. Malmöregionen har följaktligen som ekonomiskt styrcentrum en betydligt betydelsefullare ställning än vad antalet huvudkontor och VD ger anledning förmoda. Vidare kan sägas att, bortsett från storstadsregionerna, finns det i landet inga andra regioner som på något sätt kan sägas utgöra ekonomiska styrcentra.

Tabell 3.10 Ordförandens regionala fördelning samt en jämförelse med VD:s Fördelning år 1970/71

Region Ordförande VD Antal a

2 3

bbxoooeob-»oxoA-uoo

Norrköping

Summa

358 Regionala beroenden

3.7 Sammanfattande analys

l detta kapitel har material presenterats i syfte att söka kartlägga beslutsoch maktcentras geografiska lokalisering i landet. Intresset har helt inriktats på det privata näringslivet, eftersom den statliga och kommunala strukturen i så hög grad hittills haft en så ensidig uppbyggnad kring Stockholm respektive olika kommunoentra. Av de presenterade resultaten har framkommit en entydig bild av hur Sverige i detta avseende är uppbyggt. Utöver de tre storstadsregionerna där Stockholmsregionens ställning år speciellt markant kan en grupp om ca l0 regioner urskiljas som bildar ett mellanskikt i förhållande till övriga regioner. Redovisningen har även givit vid handen att storstadsdominansen ökar med ökad ekonomisk beslutsfunktion. Detta senare förhållande är

.

.r

lOO

90- - - - - - - _ - - - - * - - Övriga 60 regioner

vJönkö ing 96

føråâ m o un

r Yösteeåsg

Orebro . No k..

“nåfsaåâllâåg

*S0

Göteborg

_storstadsregioner na 30

Ordförande uppdrag

Figur 3:1 Relativ jämförelse mellan lokaliseringen av de verkställande direktörema, styrelseledamötema och ordförandena

Mellanregionala beroenden 359

åskådliggiort i figur 3: l. Av figuren framgår även att de regioner som har störst relativ betydelse utöver storstadsregionema i allmänhet har mindre andel ordförande än verkställande direktörer och ledamöter. Figuren visar följaktligen en form av ekonomisk maktstege, där ju högre upp i den ekonomiska beslutshierarkin en person befinner sig, desto större är sannolikheten att han bor i storstadsregionema och framför allt i Stockholm. En geografisk maktkoncentration av mycket stor omfattning kan följaktligen skönjas bakom denna relativt begränsade studie och som innebär ett långt mer polariserat samhälle än vad som framkommer av befolkningsfördelningen. Av betydelse är självfallet hur denna geografiska maktfördelning förändras med tiden. Redan tidigare har visats hur fördelningen av huvudkontor genomgått en koncentration. I figur 3:2 är styrelserepresentanternas geografiska fördelning vid fyra tidpunkter åskådliggjord. Det bakomliggande dataunderlaget är grundat på något varierande principer. Dock kan fastställas att fördelningama i stort är stabila, dock med en

.II 4

Jönkö ing -Korls ad Linköping Västerås - *_* - * _-Helsingborg-- so

storstadsregionerna

I

uses/H iss-l/s,

Figur 3: 2 Styrelserepresentantemas geografiska fördelning vid olika tidpunkter

360 Regionala beroenden SOU 1974: 3

successiv ökning av storstadsregionernas betydelse. Detta senare förhållande styrks av andra studier inom samma område] När det gäller att söka orsakerna till denna geografiskt koncentrerade beslutsstruktur är i och för sig inte de nu redovisade uppgifterna tillräckliga. I en rad studier har dock orsakssammanhangen på olika sätt analyserats. Otvivelaktigt finns det uttalade beslutsmässiga stordriftsfördelar som en gynnar lokalisering av beslutsfunktioner till större agglomerationer. De större orternas ekonomiska servicestruktur i form av tillgång till banker, investmentföretag etc. gynnar ävenledes en geografisk koncentration som uppenbarligen har en form av spiraleffekt. Ju fler beslutsfattare och maktinnehavare, desto gynnsammare ekonomisk servicestruktur vilken i sin tur attraherar ytterligare maktinnehavare etc. Utan att i egentlig mening ha något belägg härför torde kunna antagas att framförallt banksystemets uppbyggnad och beslutsstruktur har mycket stor inverkan på den geografiska fördelningen av beslutsfunktionärer inom näringslivet i sin helhet. Lokaliseringen av beslutsfattare inom - av näringslivet representerat personer i företagens - endast en form av indikator styrelse utgör på beslutssystemets geografiska uppbyggnad. De slutsatser som kan erhållas ur materialet kan närmast sägas vara av idéinriktad natur. Betydligt mer omfattande studier måste göras för att entydigt kunna beskriva och förklara ”maktens geografi”. Befintligt material kan dock bilda en utgångspunkt för nästa steg i analysen i föreliggande skrift.

4 Kontaktströmmar

4.1 Migration

Förutom storleksfördelning och tillväxtförhållanden mätt i befolkningstal samt ledningsfunktioners lokalisering kan som indikatorer på förstärkta positioner i tätortssystemet användas olika flödesmaterial. Figurerna 4: 1 och 4: 2 visar dominant tlyttningsström från resp. region. Den dominanta flyttningsströmmen ger självfallet en mycket grov bild av hur olika regioner inbördes är samordnade. För föreliggande syfte torde dock detta ge en tillräcklig information enkelt och på ett överskådligt sätt. Från Borås flyttar således det största antalet till Göteborg, medan de flesta flyttama från Göteborg söker sig till Stockholm. Denna fördelning av regioner på tre nivåer i figur 4: l vilar på material över regionernas innehåll av offentliga och privata verksamheter ingående i nationsvida organisationer.

l

L. Nordström i ”Funk- 4.2 Telefontrafik

tioner och kontakter. Göteborg 1972 och A. Viktiga kontaktlänkar mellan olika regioner upprätthålles telegenom Ekström m. fl. Intersystemet. Teletrafikens regionala fördelning utgör en summering av regionala beroenden. kontaktbehov hos organisationer och enskilda människor. De slutsatser Tö 116 Statens Vägverk. Stockholm 1971. som kan dragas ur en redovisning av blir

telletrafiken

därför mycket

Mellanregionala beroenden 361

_ \ _____ l

mmmmmmmmmmmm

mmmmmmmmmmmmmmmmmm

mmmmmmmmmmmmmmmmm mmm [E] m en ma: E) mmm

Figur 4: I Dominant flyttningsström mellan A-regioner, ordnade hierarkistiskt, 1970.

allmänna och visar främst hur olika regioner i princip är knutna till varandra. Vid automatiseringen av teletrafiken försvann de tidigare möjligheterna till enkla redovisningar av samtalens geografiska fördelning. Genom en specialundersökning som televerket ort har dock ett stickprovsmaterial framkommit som visar olika huvudströmmar. Undersökningarna har gjorts i helt annat syfte och kan ej anses vara alltför statistiskt säkerlagda. I figur 4: 3 är delar av detta material åskådliggjorda, varvid för varje region den dominanta mottagarregionen är markerad. Av figuren framgår storstadsregionernas fullständiga dominans. Huvudparten av alla regioner (54 av 70) har någon av de tre storstäderna som viktigaste mottagarregion. Bland de övriga regioner som uppträder som viktigaste mottagarregioner för en eller flera regioner kan nämnas Luleå, Umeå, Sundsvall, Falun/Borlänge, Västerås, Örebro, Karlstad, Skövde, Jönköping och Helsingborg, dvs. regioner som enligt tidigare redovisningar utgör betydelsefulla ledningscentra. Vid en jämförelse mellan flyttningarna och teletrafiken sammanfaller strukturen i stort. De viktigaste undantagen gäller Smålandsregionerna, som i telematerialet i högre utsträckning är inriktade mot Stockholm än vad flyttningama ger vid handen. Ytterligare jämförelser göres i ett senare avsnitt.

362 Regionala beroenden

Mellanregionala beroenden 363

364 Regionala beroenden SOU 1974: 3

4.3 Kollektiva resor

Resandet med kollektiva fordon år 1970 har nyligen kartlagts i Regional trafikplanering, transportarbete, transportströmmar och trafikanläggningar. I figur 4:4 är delar av detta material redovisat. Dessvärre är ej materialet nedbrutet på A-regioner utan endast på länsnivå, varför jämförelser med övriga fördelningar delvis försvåras. Med kollektiva resor avses flyg, järnväg och långfärdsbussar och totalt är ca 26 milj. resor karterade. Den regionala strukturen såsom den framträder i figuren överensstämmer i stort med vad de övriga fördelningarna visar. Stockholms läns dominans är som synes markant. En orsak till utfallet är självfallet att länen och ej A-regioner utgör redovisningsbas. l annat fall torde även Sundsvalls-, Umeå- och Linköpingsregionerna kunnat redovisas som dominanta mottagarregioner.

4.4 av

Sammanfattning flödesredovisningama

I denna bilaga har av endast i utrymmesskäl mycket begränsad omfattning olika flödesdata redovisats. Avsikten har närmast varit att på grundval av tidigare visade fördelningar av olika ledningscentra söka visa respektive centras olika dominansområde. existerar Självfallet i verkligheten inga entydiga ”omland utan exempelvis Stockholmsregionens inflytande täcker mer eller mindre hela landet. Dock kan kring viktigare besluts- och ledningscentra i enkel form visas de mest markerade regionala beroendeförhållandena. I figur 4: 5 har en sammanfattning av de presenterade fördelningama inritats. Av denna karta dels de tre framgår storstadsregionemas dominansområden, dels dominansområdet för vissa mer betydelsefulla regionala centra. Det område som kan hänföra sig till Stockholmsområdet omfattar som synes huvudparten av landet. Utöver hela norra kan till Sverige Stockholmsregionen föras Värmlands, Örebro och Östergötlands län. Av figuren framgår att, beroende på vilket material som används, skilda utfall erhålls vad gäller Smålandslänen. med vid- Jönköpingsregionen hängande regioner bör föras till Göteborgs- alternativt Stockholmsregionen. Motsvarande för Växjöregionen är Malmö- alternativt Stockholmsregionen. Utöver storstadsområdenas dominansområde och följaktligen de mellanregionala bindningama mellan landets olika regioner och storstäderna visar även figuren bindningar mellan olika regioner. .Härvid framgår att i flera fall - i första hand på långt avstånd från storstäderna - finns starka mellanregionala samband. I närheten av storstäderna är däremot dominansen från respektive storstadsområde så stark att alla andra samband kommer i skymundan. Av att figuren framgår regionerna i såväl Norrbottens som Västerbottens län är sammanbundna. Även Sundsvallsoch Hämösandsregionen uppvisar ett sådant samband. I Mellansverige Ds K 1972:4. bildar Falun/ Borlänge-, Ludvika- och Moraregionema ett sammanhängande

SOU 1974: 3 m m m g .w n .M a ..D m e % 3 6 S

366 Regionala beroenden

Mellanregionala beroenden 367

block. Även Västerås, Köping, Fagersta och Sala visar markanta inbördes beroenden. Bland övriga bindningar mellan olika regioner kan nämnas Örebro, Karlskoga och Lindesberg; Mjölby/Motala, Linköping och Västervik, Oskarshamn och Kalmar/Nybro samt Ängelholm och Helsingborg/Landskrona. De nu redovisade regionala sambanden mellan olika regioner är endast schematiskt beskrivet. För en utförligare analys krävs en mer detaljerad genomgång av betydligt fler mellanregionala flöden än vad som redovisas i denna artikel. Uppenbart är dock att det material som presenterats tillsammans med vad som tidigare redovisats över beslutsfattarnas lokalisering klart ger vid handen den mycket markanta dominans iolika avseenden som storstadsregionerna och i första rummet Stockholmsregionen har över Övriga delar av landet.

5 Tänkbara utvecklingstendenser

Befolkningens geografiska fördelning och tätortssystemets utveckling kan som antydes inledningsvis avläsas genom studium av ett antal skilda strukturförändringar i samhället. l föreliggande artikel har intresset knutits till befolkningsfördelningen mellan skilda tätortsklasser, till den rumsliga fördelningen av olika ledningsfunktioner samt de fysiska flödena mellan olika regioner. Naturligtvis är det material som redovisats dock otillräckligt för att möjliggöra en analys av tänkbara utvecklingstendenser. De tankegångar som framlägges nedan bygger därför - utöver nu presenterade data - i huvudsak på generella slutsatser framkomna genom den forskning vilken bedrivits på kulturgeografiska institutionen, Göteborgs universitet, inom ramen för Urbaniseringsprocessen. Allmänt torde kunna fastslås att såväl vad gäller befolkningsfördelningen som flyttningarna sker en förstärkning dels till vad som enligt senaste språkbruk benämnes primärcentranivån, dels till en del av de regionala centra. Samtidigt som storstadsregionerna befolkningsmässigt tycks ha stagnerat. Orsakerna är att söka bl. a. ide omlokaliseringar och koncentrationer som ägt rum såväl inom den statliga sektorn som inom det privata näringslivet. Samtidigt med denna utveckling, dvs. en befolkningsmässig tillväxt av flertalet primära centra, synes en fortsatt kraftig koncentration av ledningsfunktioner till Stockholm äga rum. Koncentrationen av ledningsfunktioner har kunnat observeras under lång tid och tycks tendera att öka i omfattning. Utöver tidigare gjorda studier kan hänvisas till Sven Godlunds studier av Norrköping som entydigt pekar i samma riktning, dvs. en allt större extern styrning av näringslivet i orten (i detta fall Norrköping) från Stockholm. De två tendenserna följer tydligen ej samma förlopp. Med en samtidig befolkningsökning i stora och medelstora orter sker en koncentration av ledningsfunktioner eller besluts-

fattarenheter till de befolkningsmässigt stagnerande storstadsregionerna.

De nu beskrivna processerna ger upphov till en reflexion om det inte kan finnas anledning att tala om urbaniseringsprocessens paradox. Med

368 Regionala beroenden SOU 1974: 3

en aktiv lokalisering eller decentraliseringspolitik som bl. a. medverkat till befolkningsökningar i stora och medelstora orter och stagnation i storstadsregionema sker en fortsatt koncentration och centralisering av ledningsfunktioner och beslutsfattare.

En sådan utveckling som här beskrivits torde vara en följd av en lång

rad faktorer som endast delvis har observerats och studerats. Likaledes torde de långsiktiga effekterna av en fortsatt geografisk segregering, som det ju i realiteten är fråga om, kunna bli av mycket besvärande natur och direkt leda till att andra målsättningar för den överordnade politiken ej kan uppnås. De främsta skälen till en snabb befolkningsmässig tillväxt i primära centra och motsvarande orter torde vara dessa orters gynnsamma produktionsbetingelser för industri och rutinbetonad service- och administrationsverksamhet tillsammans med en alltmer aktiv och omfattande offentlig regionpolitik med syfte att stimulera sysselsättningen i orter utanför storstadsregionema. Denna senare politik har av naturliga skäl lett till att i första hand verksamheter med uttalade storstadspreferenser legat kvar i storstadsregionema eller nylokaliserats dit. Processen som sådan - att rutinbetonade verksamheter lämnar storstadsområden - är en internationell företeelse men den har i Sverige stimulerats av

regionalpolitiska skäl. De regionalpolitiska insatserna har dock i allmän-

het varit av generell natur och primärt inriktats mot att öka sysselsättningen i vissa orter eller regioner. Däremot har sysselsättningens art eller verksamhetens funktion tillmätts betydligt mindre vikt. En fortsatt företags- och ledningsmässig samordning och integrering av små självständiga enheter till stora koncerner har därför medfört en geografisk koncentration av ledningsfunktioner inom näringslivet. Även det ökade statliga inflytandet inom en lång rad områden har medfört motsvarande koncentration. För såväl privat som statlig verksamhet är Stockholmsregionen den naturliga ledningsorten. En fortsatt utveckling enligt nu beskrivet sätt kommer därför att leda till att Stockholmsregionens betydelse som ledningscentrum ökar även om befolkningstillväxten i regionen avstannar eller en befolkningsminskning uppstår. Av intresse kan vidare vara att söka bedöma hur de övriga två storstadsregionema kommer att utvecklas och vilka funktioner de kommer att få i det framtida tätortssystemet. Utan tvivel har strukturförändringarna inom näringslivet lett till att skillnaden mellan å ena sidan Stockholmsregionen och å andra sidan Göteborgs- och Malmöregionema alltmer ökat. Stockholmsregionens ställning som styrcentrum har enligt tillgängligt material ökat kraftigt och detta har till viss del skett på Göteborgsregionens bekostnad. Effekterna av denna ledningsmässiga koncentration av beslutsfunktio- - får till effekt att resandet, teletrafiken, ner - ofta av nationell karaktär flyttningar etc. i hög grad är inriktade mot Stockholm i landets alla regioner. Det kan vidare finnas att söka utvärdera de framtida anledning effekterna av den beslutade utlokaliseringen av statlig verksamhet. Rekryteringen av personal till dessa verksamheter kommer sannolikt till

SOU 1974: 3 Mellanregional beroenden 369

viss del att ske lokalt. Framförallt gäller detta mindre kvalificerad

arbetskraft. Lokaliseringsortema kommer naturligtvis att stimuleras genom olika multiplikatoreffekter. Däremot är det sannolikt mer tveksamt om ett ämbetsverk, dvs. en verksamhet av nationsvid karaktär, kommer att innebära en stimulans för lokalisering av andra verksamheter. Vidare kan förmodas att viss del av den sysselsättningsökning som behövs inom respektive verks arbetsområde kommer att ske vid de kvarliggande departementen och ämbetsverken i Stockholm. Under alla omständigheter kommer de regioner till vilka olika verk är beslutade att förläggas att på olika sätt bli starkare knutna till Stockholmsregionen. Mot denna allmänna bakgrund kan vissa utvecklingsförlopp rörande olika interregionala beroenden urskiljas. Huvudintrycket är härvid att om inga motåtgärder vidtages kommer ett mycket markerat funktionellt polariserat geografiskt samhälle att successivt framväxa. Detta kommer sannolikt att ske parallellt med en befolkningsmässigt lugn utveckling med relativt små inbördes förändringar mellan olika regioner. Effekterna av en koncentration av ledningsfunktioner kommer i sin tur att påverka kommunikationssystemets utformning och inriktning samt inverka på den regionala fördelningen av inkomster, sysselsättningens art etc. Den hittills förda diskussionen medför att det finns anledning att i framtiden, utöver frågan om att bereda alla sysselsättning analysera sysselsättningens art och vilken funktion respektive arbetsställe får i ett större geografiskt system. Den regionala huvudfrågan kan därför i framtiden komma att gälla förändringen av sysselsättningens karaktär och de reella beslutsfunktionernas geografiska belägenhet. Sannolikt är de fördelar som är förenade med den ledningskoncentration som har observerats och som kan förväntas fortsätta så stora att mycket betydande insatser och åtgärder måste vidtagas för att bryta det existerande förloppet. Vidare bör anmärkas att motsvarande tendenser gör sig gällande på internationell nivå. De multinationella företagens agerande kan i princip jämställas med motsvarande nationella. Enda skillnaden torde vara att i flera fall kommer huvudkontoret att finnas utanför Sverige efter ett företagsköp.

- -

ort kultur-

V Region individ,

en

överblick

med

geograñsk frågor

Erik Bylund

Om jag helt subjektivt efter flera års sysslande med geografisk forskning kring regionala utvecklingsproblem och med utsiktspunkt i den s.k. glesbygden skulle försöka att i en mening karakterisera vad man hittills uppnått, skulle den meningen kunna formuleras ungefär så här: Fysiska och funktionella strukturer har kartlagts och de regionala konsekvenserna av systematiska strukturförändringar har utpekats. Man kan då fråga sig: Vad har vi vunnit med detta? För många kan ju resultatet te sig som skäligen magert. Vi har t. ex. fått veta hur vårt tätortssystem är uppbyggt, att Norrland och glesbygden är underrepresenterade på tätorter av viss storlek, att strukturrationaliseringar av de areella nåringama förändrat sysselsättningssituationen i glesbygden till dess nackdel; vi har noterat flyttningsmönstret, registrerat hur många och vilka som flyttar, varifrån och varthän; befolkningsförändringar har bokförts. Återigen: Vad har vi vunnit med allt detta? Svar: Vi har klarlagt byggnadens konstruktion, har konstaterat, hur såväl vertikala som horisontella länkar i systemet går; vi börjar få klarhet i konstruktionens svagheter - vilka de svaga länkarna är och vilka konsekvenser sönderfallet av en konstruktionsdetalj får för hela byggnadens bestånd eller vitala delar av den. Trots att det finns anledning att betrakta resultatet med blygsamhet, vågar man säga: Det är vackert så! Byggmästaren/staten har kunnat sätta in riktade - och riktande - förstärkningsåtgärder, som otvivelaktigt för glesbygdsdelen av vårt samhälle betytt mycket positivt - i enlighet med våra värderingar. Dock har väl de rätta åtgärderna inte alltid kunnat anvisas. Konstaterandet vi gjort innebär emellertid samtidigt, att ännu mycket återstår att göra för att få oss att verkligen begripa de regionala sambanden - att upptäcka och förstå de krafter, ekonomiska och andra, som de synliga strukturerna är ett uttryck för. Hittills har man t. ex. i huvudsak försökt se efter vilka underlagsmassor mängder av folk och kapital - som behövs för att bära upp vissa samhällsfunktioner eller vissa givna strukturer. I mindre utsträckning har man försökt finna underlag för alternativa strukturer, som kanske kunde vara uttryck för lika goda eller bättre funktionslösningar. Man har i själva verket haft svårt att tänka sig alternativa strukturer, möjligen därför att man i regel hållit sig på så pass hög generaliserings- eller aggregeringsnivå, att man inte fått ett grepp om den minsta byggbiten, individen, och alla de strukturella kombina-

372 Regionala beroenden

tioner, som denna skulle kunna bygga upp. Det finns all anledning att instämma med Torsten Hägerstrand i hans efterlysning av individualekonomiska teorier och principer motsvarande existerande nationalekonomiska och företagsekonomiska sådana. kan man här Förhoppningsvis vänta sig, att inte minst beteendevetenskaperna kommer att kunna lämna

viktiga forskningsbidrag. För att nu närmare komma in på den geografiska glesbygdsforskningen, i anknytning till och som exemplifiering av vad som sagts ovan, kan det påpekas, att denna bl. a. sett efter hur de existerande serviceortema i de norra glesbygdema är uppbyggda som av aggregat olika servicebranscher och -företag samt vilket som befolkningsunderlag, bär upp aggregat av olika storlek och sammansättning. Vissa standardkrav på servicen, främst dess differentiering, har således kunnat till kopplas vissa befolkningstal. Ökade standardkrav och ökade kostnader kräver således en viss motsvarande ökning av befolkningstalet eller konsumtionsvolymen; omvänt medför en befolkningsminskning bortfall av företag ur serviceaggregatet och således en minskad differentieringsgrad. Det är detta enkla som konstituerar samband, det s. k. glesbygdsproblemet på dess servicesida: den trenden nedåtgående servicebortfall, som sker trappstegsvis, när vissa underlagsvärden/befolkningstal underskrids. Koncentrationen av serviceföretag till större enheter och till färre platser har hittills tillsammans med förbättrade kommunikationer i stort sett förhindrat ett totalt bortfall av service för regioner av församlings storlek eller däröver. (Se Weissglas-Wiberg, bilaga 8.) På denna aggregeringsnivå har således ännu inte någon katastrof inträffat, men det finns starkt fog för att titta litet närmare på de uppoffringar, som den enskilde individen måste underkasta sig för att nå det alltmer koncentrerade serviceutbudet - de ökade kostnainbegripet derna, som kan bli av särdeles stor betydelse för den som bor i periferin, eftersom serviceföretagen i regel drar sig mot centrum. Den använda generaliseringsnivån har s. a. s. givit orter och - men vart har regioner individen tagit vägen? Kalkyler över företagens lönsamhet vid olika och produktionsomsättningsstorlekar, underlagskrav, arbetskraftstillgång och geografiskt kostnadsläge har hittills bestämt utbudets storlek och lokalisering. Alternativa samhällskostnader vid olika har endast

lokaliseringar i ringa

grad fått inverka och den enskildes kostnader inte alls. Från geografisk synpunkt är naturligtvis kostnaden för att övervinna avstånd en viktig post i kalkylen och bör i hög grad vara bestämmande för ett vettigt lokaliseringsval. Det är därför den kulturgeografiska glesbygdsforskningen under de senaste två åren har inriktat de enskilda sig på att undersöka individernas besvär/kostnader vid olika utbudslokaliseringar gällande såväl privat som offentlig service - för att därmed föra in ett nytt konto i

balansräkningen. I den mån samhället har åtagit individernas sig kostnader, helt eller delvis, är detta ingenting annat än en bokföringsmässig skillnad, som endast bör öka myndigheternas intresse av att göra den samhällsekonomiska kalkylen så fullständig som möjligt. Ett av bidragen från Geografiska institutionen i Umeå försöker att närma sig

SOU 1974: 3 Region - ort - individ 373

detta problem och pekar på konsekvenserna av olika modellmässiga lokaliseringslösningar av utbudet av tre olika typer av service: detaljhandel - sjukvård - förskola (Weissglas-Wiberg). Ett par av de andra bidragen från Umeå i denna publikation utgör ett exempel på de beröringspunkter som finns mellan den geografiska och den företagsekonomiska forskningen, vilken senare Dick Ramström introducerar. Arbetena ligger inom ramen för omfattande undersökningar av den regionala företags- och arbetsmarknadsstrukturen i norra Sverige. Som bekant företer denna besvärande svagheter i olika avseenden i förhållande till de södra delarna av landet, och det är givetvis så, att man här finner orsakerna till de underlagsförändringar till det sämre, som drabbar servicen - i genom flyttningsförluster/befolkningsminskning särskilt de inre delarna av norra Sverige. Flyttningarna är således symptom och indikatorer på djupare liggande orsakssammanhang. Visserligen finns en omfattande kartering av migrationsströmmama gjord, och genom den årliga flyttningsstatistiken hålls dessa rörelser under observation; till yttermera visso har den geografiska forskningen kommit fram till vid det här laget väl kända lagbundenheter i ilyttningsrörelsema, inte minst i fråga om flyttamas avståndskänslighet. Men även här gäller, att aggregeringsnivån är relativt hög, summa- och nettotal på kommuner och län; och den enskilde individens uppförande i dessa strömmar är i själva verket mindre känd än vattenpartikelns beteende i våra älvar. Därmed är sagt, att ett studium av flyttningsrörelserna på individnivå fortfarande har mycket att ge. Migrationen som företeelse utgör som forskningsuppgift en slags brygga mellan servicestudierna och företags- och marknadsundersökningarna. Men förutsättningarna för att man skall kunna utvinna mer än hittills av flyttningsundersökningarna är, att individbanoma fastställs. Det räcker inte med bara ändpunkterna, kanske med tillägg av en eller annan mellanstation; vi måste få fram en fullständig tidtabell med hållplatsernai års- och livscykeln lika väl som det är angeläget att fullfölja de tidsbudgetstudier främst inom dygnscykeln på lokal nivå, som bedrivs vid Geografiska institutionen i Lund, och att göra det i olika samhällsmiljöer. De pågående studierna vid Geografiska institutionen i Umeå av de flyttningar från olika norrländska regioner, som sker med AMS-bidrag, har starkt understrukit behovet av en detaljerad kartering av individernas tlyttningsvägar och uppehållets längd på de olika stationerna under flyttningsbanan. Givetvis måste arbets- och bostadsmiljöerna samt förändringarna i individens ekonomiska och sociala villkor på de skilda anhaltema också studeras, inte minst de förändringar, som en flyttande hushållsenhet är underkastad. Återflyttningen till ursprungsorten är f. n. i fokus för forskningsintresset. Det tillgängliga materialet tillåter emellertid endast en redovisning av in- och utflyttningsort vid summa två tillfällen, men om vad som hänt däremellan vet vi intet. Därtill känner vi hittills bara den återflyttning i snäv mening, som gått till ursprungsorten/församlingen eller arbetsförmedlingsdistriktet, men inte den återflyttning, som skulle kunna rubriceras som sådan, fastän den gått till angränsande eller andra delar av norra

374 Regionala beroenden SOU 1974: 3

- Sverige. ”AMS-ilyttamas” - i jämförelse med andras - detaljerade flyttningsrörelser och deras förändrade levnadsvillkor de olika på flyttningsstationerna är en stor forskningsuppgift, som nu befinner sig i sitt inledningsskede. Av ett begränsat material från Västerbottens län kan man redan finna som högst sannolikt, att tryggheten ijobbet är vad den flyttande främst söker, tryggheten för samtliga familjemedlemmar, och det betyder, att man helst söker sig till eller stannar i en ort, som kan uppvisa en väl differentierad arbetsmarknad - med goda utbildningsvägar åt olika håll. Problemet i glesbygden är således att skapa en väl differentierad, trygg sysselsättningsmiljö. Vilka möjligheter därtill finns? Otvivelaktigt kan man inte nöja sig med att bygga enbart på befintliga resurser. Sådana måste tillföras. Men vilka och var? Här motiveras stora forskningsinsatser. Företagsintegration, leverantörssystem och penningströmmar är och måste även i fortsättningen bli föremål för funktionsanalyser. Som framhållits har den kulturgeografiska och företagsekonomiska forskningen nära anknytning på detta område, varvid skillnaderi företagsaggregatens sammansättning i olika regioner och på olika ortsnivåer samt aspekter på de regionala sambanden står i förgrunden för det geografiska intresset (se Olof Erson, bilaga 10). Här anmäler önskemål sig också ett starkt om att utvidga synfältet till hela Nordkalottområdet. Är talet om en gemensam nordisk arbetsmarknad en utopi? Finns det några integrationsmöjligheter på Nordkalotten, som skulle kunna befordra näringslivets Det förefaller som utveckling? om företagen i resp. land är starkt nationellt inriktade vad gäller leveranser och marknader - förbindelserna gåri vertikalled söderut, fastän utbyte med lägre kostnader skulle kunna ske s. a. s. horisontellt, på tvärs” över nationsgränsema på Nordkalottområdet. Detta är en hypotes, som skall prövas i en första undersökningsomgång. Preliminära undersökningsresultat, baserade på Tomedalsmaterial, tyder på förekomsten av kontaktbarriärer mellan länderna. Och det verkar som om dessa bara växer högre med tiden. För att nå en bättre nordisk integration på Nordkalottområdet synes förbättrad information och kommunikation mellan länderna vara ett villkor men finns det i realiteten några förutsättningar härför? Når behovet ens upp mot de möjligheter, som faktiskt erbjuds i dagens läge? Enligt undersökningsresultat från såväl företagsekonomisk som kulturgeografisk forskning synes företagarmiljön vara av utomordentligt stor betydelse - lika väl som i vidsträckt miljön mening är det för arbetstagarna. Hur skall man då kunna skapa kongruens mellan parternas miljökrav. Svaret torde ligga i ökad differentiering. Men det är alldeles uppenbart, att våra samlade resurser inte tillåter en fullständig differentiering i varje ort. Dessutom fordras säkerligen även en viss specialisering på regioner och orter av konkurrensskäl och på grund av t. ex. varierande naturförutsättningar. En prioritering orter emellan är ofrånkomlig. Den upprättade ortsklassificeringen kan väl därvid tjäna som målsättning men löseri sig själv inte alla de problem, som hopar sig på vägen mot målet. Även om en ortsnivå i klassifikationssystemet vill ett uttrycka

SOU 1974: 3 Region - ort w individ 375

normativt behov av eller krav på en viss utrustning och en viss differentieiingsgrad, räcker det inte med att se efter vad som saknas i - en i och för sig angelägen uppgift att genomföra. Lika utrustningen viktigt är det att göra upp en tidsplan för de nödvändiga åtgärderna. Resursknappheten förhindrar att normkraven kan med ens och samtidigt genomföras i alla orter på en viss nivå i klassifikationssystemet. En felaktig tidtabell skulle .kunna äventyra det slutliga fullföljandet av hela planen. Vilka orter tål inte att vänta; vilka äger elasticitet eller seghet nog att orka stå länge i kön? Och vilka orter betyder idag mest för sammanhållningen av hela det regionala systemet? Vilken region kommer att lida mest av att en ort sviktar? Var skulle revorna i det regionala nätverket bli störst? Det är frågor, som fortfarande kräver snabba utredningsinsatser för säkra svar. I detta sammanhang kan exempelvis uppbyggnaden av de statliga industricentra som en liten del av det befintliga lokaliseringspolitiska paketet komma att tjäna som en intressant testapparat. - Vid val av orter för industricentra kan man följa två huvudprinciper, lokalisering dels till ort med svag industriell sysselsättning, dels till ort, där en existerande industri eller annan företagsamhet bäst skulle bli betjänt av kompletterande företag och den service, som industricentra avser att försöka erbjuda. Dessa principer är inte i alla regioner helt förenliga; den ena kan leda till en, den andra till en annan ortsprioritering. För säkra beslut behövs ytterligare undersökningsmaterial, som förhoppningsvis kan komma fram genom forskningsverksamheten vid Umeå universitet. Vilka normbehov och däremot svarande, t. ex. infrastrukturell utrustmåste närmare ning, som skall fogas till orter i viss ortsklass preciseras givetvis måste också kostnaderna för fyllandet av ev. brister beräknas. Ett försök till en sådan målprecisering med vidhängande kostnadskalkyl har Ingemar Dalgård gjort genom att inom ramen för uppställda minimikrav på personkontaktmöjligheter utarbeta ett system för flygförbindelser i kombination med järnvägstrafik, vilket otvivelaktigt skulle göra Sverige så mycket rundare som skulle behövas för en nästan ideal regionalpolitisk måluppfyllelse vad gäller jämlikheten mellan de primära centras persontrafikfält. Dalgård fortsätter det viktiga arbetet på att närmare utvärdera olika ortsstrukturer och -klassifikationer från regionalpolitisk mål-medelsynpunkt. Som synes har vi i resonemanget kommit tillbaka till service- och tätortsfrågorna, som är en oupplöslig del av glesbygdsproblematiken. Den offentliga sektoms lokaliseiingsmässiga fördelning äri detta sammanhang en vital faktor: Vilken regional fördelning av vilka samhällsaktiviteter står i bästa överensstämmelse med dels de olika sektorernas (t. ex. utbildning, vård, förvaltning) interna mål och dels de regionalpolitiska målen? - Vid Geografiska institutionen håller f. n. Einar Holm på med försök att för det första operationalisera målstrukturen eller delar av denna och för det andra konstruera en modell, som fördelar resurserna optimalt med hänsyn till denna målstruktur, organisatoriska restriktioner och en given total resurstillgång. Fördelningsmodellen arbetar i två steg. I första steget fördelas resurserna på de nya kommunerna; i andra steget fördelas

376 Regionala beroenden SOU 1974: 3

resurserna på orter inom en kommun. Utbuden bryts ned i så små homogena delutbud som möjligt. Varje delutbud lokaliseras för sig men under den restriktionen, att gemensamt resursutnyttjande i samma anläggning för olika delutbud ofta är organisatoriskt fördelaktigt och därmed bl. a. ger lägre kostnad. - Denna modell är nu i det närmaste färdig vad gäller grundskolan, som ju hittills varit underkastad kraftig geografisk koncentration. Det är ingen tillfällighet, att vi tagit upp utbildningsväsendet i detta sammanhang. Vi måste få ett grepp om skolornas roll inom ramen för en effektiv infrastruktur i vidsträckt mening, och vi måste nalkas problemet med den högre utbildningens och forskningens betydelse och villkor som regionalpolitiska medel. Hittills har vid Geografiska institutionen i Umeå en lång rad arbeten behandlat skolväsendets omstrukturering och lokaliseringsmässiga förändringar samt rekryteringen till gymnasie- och högre utbildning; den lokala arbetsmarknadens roll för studieinriktningar och inverkan på övergången till akademisk utbildning ägnas f. n. ingående uppmärksamhet. Glesbygdsproblemens karaktär av strukturomvandlingseffekter är omvittnad. Rationaliseringarna i de areella näringarna, som av hävd och naturgeografiska betingelser dominerar i mycket stora delar av vårt land, kan utan tvivel sägas ha gått för fort i och med att den friställda arbetskraften inte nog snabbt och smidigt kunnat inom rimliga avstånd finna nya jobb i andra sektorer av näringslivet. Det har uppstått köbildningar i form av arbetslöshet och stockningar genom omskolningssvårigheter. Hade detta kunnat förhindras med å ena sidan starkare bromsar på strukturomvandlingsprocessen i de areella näringama och å andra sidan kraftigare expansionsstimulering av industrisektorn? Är det över huvud taget möjligt att tänka sig en bättre styrd utveckling i framtiden? Det är ingen tvekan att - som lvar Lidström framhåller om, - det (U 3) är ytterst önskvärt att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av en balanserad, kontrollerad strukturomvandling utan att därför de långsiktiga målen för strukturrationaliseringen i och för sig behöver äventyras. Det är här fråga om tempot i utvecklingen. Vilket tempo tål samhället utan störningar; vilket tål det inte? Återigen en fråga som rör prioriteringar i tiden och möjligheterna att behärska ett upplagt tidsschema. Det finns sannerligen anledning för forskningen att sikta in i samhället och de krafter sig på dynamiken teknologiska, ekonomiska, inom och utanför landet - som bestämmer politiska hastigheten i förändringsförloppet.

i

glesbygd

VI

Samhällsplanering

Gösta - Weissglas Ulf Wiberg

l Om planering i glesbygd

1.1 Undersökningens syfte

med denna studie är att anvisa en metod för planering av Syftet

serviceutbud i glesbygdsområdem Vid en sådan planering måste det anses

vara av största vikt att beakta den enskilde individens situation, och det har därför varit naturligt att beakta både ålders- och traktspecifika variabler. Den modell som denna studie bygger på är främst tänkt som ett hjälpmedel kommunnivå, och kvantifierar kostnaderna för att ”producera på tillgänglighet. Av utrymmesskäl kan inte modellens tekniska uppbyggnad här. Läsaren hänvisas därför till rapport nr 24 i serien presenteras vilken kan beställas från geografiska institutionen Glesbygdsforskningen, vid Umeå universitet. De serviceutbud som diskuteras är kommersiell service, öppen sjukvård och förskola-lågstadium. De har valts för att representera serviceutbud som har särskild betydelse för olika åldersgrupper - förskola-lâgstadium kommersiell service för mellangruppen och för den yngsta åldersgruppen, sjukvård för den äldsta. Denna åldersspecifika inriktning är motiverad av den hastiga förändringen i glesbygdens åldersstruktur, ett av glesbygdssituationens mest karakteristiska drag. Studien inleds därför med en kortfattad analys av hur utflyttningen från kommunerna i de två länen har påverkat åldersstrukturen. Efter ett avsnitt med nordligaste principiella synpunkter presenteras modellen, och appliceras på Vindelns kommun i Västerbottens län.

1.2 Åldersförskjutningen

Det har genomförts åtskilliga undersökningar som visat på att vissa servicebehövande grupper i glesbygdsomrâdena är överrepresenterade. Det gäller i synnerhet de äldre åldersgrupperna. Här redovisas uppgifter från en undersökning som omfattar tiden mellan 1960 och 1970, där den 1 procentuella förändringen av totalbefolkningen jämförs med föränd- Detta bidrag nu bilaga 8 bygger på undersökringen i befolkningens medianålder. ningar som getts ut i De kommuner som undersökts är: rapport nr. 24 i Glesbygdsforskningen vid geo- Kustkommuner: Boden, Haparanda, Kalix, Luleå, Nordmaling, Piteå, vid grafiska institutionen Robertsfors, Skellefteå, Umeå, Vindeln, Vännäs, Älvsbyn. Umeå universitet.

378 Regionala beroenden

Inlandskommuner: Arvidsjaur, Gällivare, Lycksele, Norsjö, Pajala, Åsele, Överkalix, Övertorneå. Fjällkommuner: Arjeplog, Jokkmokk, Kiruna, Sorsele, Storuman, Vilhelmina.

Med undantag för Kiruna har fjällkommunema haft en genomgående negativ utveckling. Totalbefolkningen har minskat med över 30% i Jokkmokk, och med 25 respektive 24 % i Sorsele och Vilhelmina kommuner. Medianåldern har samtidigt ökat med upp till 8 år. Samma negativa tendens visar inlandsblocken. Förändringen i medianålder år ännu mer påtaglig;i Överkalix kommun är ökningen l 1,5 år, i Åsele över 10år. Däremot visar kustblocken till en del en annorlunda bild. Luleå- och Umeåblocken har ökat sin befolkning med 21,5 respektive 28 %, vilket i absoluta tal innebär avsevärda och medianåldern ökningar, har sjunkit något. Medan Piteå kommun har ökat sin befolkning, har övriga kommuner haft en negativ Vindeln t.ex. har minskat sin utveckling. befolkning med 23 %, Nordmaling med 14 % och Vännäs med 11%. Övriga kommuner har minskat sin befolkning med mindre än 10%. Förändringarna i medianålder är här genomgående mindre drastiska än i inlands- och fjällkommunerna. Ett starkt samband mellan i medianålder förändring och förändring i totalbefolkning kan påvisas. En korrelations- och regressionsberäkning på hela materialet ger ett nästan lineärt samband fullständigt (r=O,92). Motsvarande beräkningar på kust-, inlands- och fjällkommuner ger likartade resultat, men med ännu högre samvariation för inlands- och fjällkommunerna (r=O,96). En konsekvens av detta är t. ex. att en fortsatt minskning av befolkningen i en inlandskommun med 5 % under en tidsperiod skulle medföra en höjning av medianåldern med drygt två år, ceteris paribus. Ökar befolkningen i ett kustblock med 20 %, skulle man enligt samma förutsättningar kunna förvänta en sänkningi medianåldern med upp mot ett år. Vad som ovan sägs bör givetvis tolkas endast som ett räkneexempel. Det är av många orsaker olämpligt att hårdra trender av denna typ. Den baseras på endast två observationstillfällen, med 10 års mellanrum, och konjunktursvängningar och olika typer av arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska åtgärder inverkar på ett sätt, som är svårt att överblicka. Befolkningsförändringarna har dessutom haft ett lugnare förlopp under slutet av 1960-talet och början av l970-talet. Men den refererade undersökningen visar dock klart vilken destruktiv verkan på befolkningens ålderssammansättning utflyttningen har haft. Det är genomgående yngre personer som flyttar, och de flyttar i första hand från inlands- och fjällkommunema. Ett av glesbygdens kardinalproblem, åldringsfrågan, förstärks ständigt.

Samhällsplanering i glesbygd 379 SOU 1974: 3

1.3 Principiella synpunkter

l första hand är det naturligtvis arbetsmarknadsfrågorna som dominerar i glesbygden. Dit hör de rena försörjningsaspektema, men problemen också tillgången till meningsfyllda arbeten. Överföringar av offentliga medel och tillfälliga beredskapsarbeten har uppenbarligen inte räckt till som medel för att stabilisera befolkningsutvecklingen. Mot den bakgrunden borde man kanske fråga sig om det över huvud taget är motiverat Är att ägna glesbygdens serviceproblem någon mer ingående granskning. det så att vi får en anständig serviceförsörjning för människorna i våra om bara arbetsmarknadsfrågoma kan lösas? perifera bygder på köpet, Vi tror inte det. Utvecklingen inom servicesektom tenderar att liksom

inom andra sektorer gå mot större enheter och större underlagskrav. Den

utmärkta uppsättning av kommersiella serviceinrättningar som i allmänhet finns i de större orterna i glesbygden, har med all säkerhet fått sitt underminerat genom uttunning av befolkningen i köpkraftsunderlag

handelsomlandenl Lanthandelsbutiker och andra små butiker i gles-

bygdskommunema har av samma anledning decimerats under 1950- och l960-talen, vilket fört med sig transportbekymmer i ökande omfattning. Även om transportfrågoma in till kommunens huvudort kan lösas-så att för butiker etc. därmed förbättras, kvarstår problemen med underlaget närservicen. Även för utbuden av institutionell service i glesbygdsområden gäller att utnyttjandet av dem vanligen är förknippat med omfattande transportbe- Till dessa problem kan också höra oregelbundenheter i utbudet kymmer. som här förorsakas av vakanser och eventuella kvalitativa skillnader. Dessa skillnader kan avse begränsningar i valfrihet, omodern utrustning eller att olika befattningars bristande attraktivitet medför ett skevt personurval. Men allt tyder på att de sista två punkterna inte är särskilt relevanta avvikelser i dag, och definitivt inte kommer att vara det i morgon. Vad som i servicehänseende skiljer glesbygden från övriga delar av landet är alltså begränsade valmöjligheter på utbudspunkterna, och sämre tillgänglighet. Det är inte så att servicestandarden i sig är undermålig i glesbygdskommunerna; tvärtom är många av våra glesbygdskommuner påfallande välutrustade både vad avser kommersiell och institutionell service. Pågående undersökningar inom skolöverstyrelsen (Sö) visar t. ex. på mycket höga fullständighetsvärden för skolväsendet - om man bortser från restiderna - och den kommersiella servicen är åtminstone i de större orterna väl differentierad. En utgångspunkt för denna studie är att vi räknat med att många människor kommer att bo kvar i glesbygden och de små orterna, dels som pendlare, dels som kvarvarande sysselsatta i framför allt de areella näringarna. Det bör understrykas att servicefrågan som en del av glesbygdsproblematiken har en viktig dimension, som inte får glömmas bort. Som tidigare visades är befolkningsstrukturen ofta sådan, att vissa servicebehövande i förhållande till ett riksgenom- 1 grupper är överrepresenterade Se sou 1970: 14, snitt. bilaga 2.

380 Regionala beroenden

Vid planering av serviceutbud har huvudvikten i allmänhet fästs vid kostnaderna för utbudet; det är således effektivitetskriterier av företagsekonomisk karaktär som ofta fått avgöra dimensionering och lokalisering av olika inrättningar. En väsentlig aspekt har på detta sätt kommit i skymundan, nämligen individens kostnad (eller andra uppoffringar) för att konsumera de erbjudna tjänsterna. Vi vill bestämt hävda att det måste vara en angelägen uppgift att permanenta vissa serviceformer på strategiskt viktiga punkter. Det finns många undersökningar som pekar mot detta. l Torsten Åströms

Sociologiska studie av fem glesbygdsområden visar det sig t. ex. att nära.

hälften av de tillfrågade ansåg att livsmedelsaffär var den serviceinrättning man önskade bättre till. I en undersökning tillgång om servicetillgänglighet i Ramsjö församling angav på samma sätt nära hälften av de tillfrågade hushållen att närhet till livsmedelsbutik dominerade framför andra önskemål om serviceförbättringar. Visserligen hävdar glesbygdsutredningen att det inte finns skäl att tro att glesbygdsbefolkningen generellt är betjänt av att man genom samhällsinsatser försöker konservera en servicestruktur som etablerats under andra ekonomiska förutsättningar och med lägre anspråk på servicens omfattning och inriktning. Men man betonar dock inom utredningen betydelsen av fasta replipunkter, och man skisserar också ett system med varuombud i olika former som ett komplement till den mobila servicen. l den analys av en glesbygdskommun som visas längre fram, har därför betydelsen av permanenta utbud konsekvent understrukits. Utbudet av offentlig service - och annan service, som på något sätt stöds av samhället kan ses som ett uttryck för samhällets syn på individens behov i olika avseenden. Behov brukar ofta användas i normativ bemärkelse - dvs. behovet i fråga är definierat av någon annan än individen. Med tiden har samhällets kvalitetsambitioner ökat när det gäller kraven på utbuden. Men dessa ökade kvalitetskrav har som bekant ofta lett till ett glesare utbud, eftersom det varit angeläget att samtidigt hålla kostnaderna nere. Samtidigt som termen behov använts som ett normativt begrepp, har termen anspråk kommit att användas för att beteckna krav, som är ett uttryck för en individs egna värderingar. Samhällets ambitioner vis å vis behovstäckningen har successivt ändrats, och det har också individernas anspråk på tjänster. De anspråk som förts fram har i hög utsträckning avsett närhetsfaktorer, men det är normativt bestämda kvalitativa faktorer som har beaktats. Resultatet har blivit centraliserade och kvalitativt högstående utbud.

I en lägesrapportz från ERU framhålls hur den framtida

1 regionalpoli- Se sou 1970: 14, tiken i utökad grad kommer att inriktas på investeringar i samhällskapibilaga 3. tal, med bättre tidsanvändning för regionensinvånare som följd. 2 Regionalpolitisk Tidsanvändning är naturligtvis intimt kopplad till tillgänglighet. Ju forskning och stödverk- bättre samhet 1965-1972. arbetsplats och serviceinrättningar är belägna i förhållande till bostaden, desto bättre är möjligheterna för en individ att använda sin tid Lägesrapport från ERU. Ds ln 1972. på ett för honom sätt. Det kan förefalla vara ett trivialt fördelaktigt

SOU 1974: 3 Samhällsplanering iglesbygd 381

påpekande, men det år en viktig punkt, oavsett om glesbygdssituationen diskuteras utifrån ett produktionskostnads/produktivitetsbegrepp eller med utgångspunkt från hushållens levnadsvillkor. Men det är också så, att begreppet tillgänglighet har olika innebörd för skilda åldersgrupper och skilda socio-ekonomiska grupper. Ett användbart tillgänglighetsmått bör därför föra med sig en klar regional aspekt; det sagda kan illustreras av att om man bor i norra glesbygden så har man vant eller storstadsbo, tämligen stora sig vid vissa, för en sörlänning fysiska avstånd. Troligen vore det därför fullt möjligt att klart urskilja traktspecifika anspråksnivåer. Vi har rigorösa kvalitetsnormer i vårt land, och det är väl ingen som vill tumma på dem - de ingår som en självklar del av välfärdsbilden. Men frågan är om inte kontaktytoma på de olika servicehierarkierna kunde struktureras om så att tillgänglighetskrav kan glesbygdsbefolkningens tillgodoses på ett bättre sätt än vad som sker idag. Beträffande sjukvården är det redan en uttalad mening att så skall ske; man kan t. ex. se det i

målsättningarna för Sprisl sjukvårdsplan för Västerbotten, och man kan

spåra besläktade målsättningar hos centrala myndigheter när det gäller att

betrakta kedjor av tjänster? Liknande tankegångar förs också fram i

glesbygdsutredningens betänkande Hälso- och sjukvård i glesbygder; man hävdar där att samhällets serviceinstitutioner måste kunna anpassas till de lokala förhållandena. Utgångspunkten bör vara befolkningens behov av trygghet, och att något så när lätt få tillgång till service, och inte de samhälleliga serviceinrättningarnas behov av befolkningsunderlag. Som tidigare nämndes är huvudsyftet med denna studie att undersöka vad det kostar att producera tillgänglighet. l det följande definieras tillgänglighet som ett mått erhållet genom att viktade avstånd sammanräknas. Med viktning avses omräkning av det fysiska avståndet mellan t. ex. bostad och serviceutbud till ett virtuellt avstånd, dvs. ett sätt att söka spegla hur avståndet framstår för den individ som skall färdas denna sträcka. Tillgänglighetsmåttet är alltså en form av lägesklassifikation. Med denna definition på tillgänglighet följer också att vi inte är främmande för tanken att på ett varligt sätt ta hänsyn till en lokalt varierande anspråksnivå, om det därigenom blir möjligt att åstadkomma en förbättrad tillgänglighet utan att göra för stort avkall på utbudets kvalitativa standard. Häri ligger ett välkänt dilemma; ett substitut kan mycket väl svara mot en lokal anspråksnivå, men den normativt bestämda behovsnivån lägger hinderi vägen för genomförandet. I den följande analysen har det rådande konsumtionsmönstret fått 1 Spri= Sjukvårdens tjäna som en grov approximation av anspråksnivån. De vikter som planerings- och rationalibestämmer tillgängligheten har alltså härletts från data som beskriver seringsinstitut. olika befolkningsgruppers res- och konsumtionsmönster. Samtidigt ger 2 Se t. ex. Integrerat dessa data underlag för beräkning av kostnaderna både för samhället och samhälle. Socialför den enskilde. styrelsens skriftserie.

382 Regionala beroenden

1.4 Planeringsmodellen Det tillgänglighetsbegrepp som diskuterats i det föregående avsnittet bygger alltså på ett system med viktade avstånd. De serviceutbud som studerats är kommersiell service, öppen sjukvård på distriktssköterske- och distriktsläkamivå och förskola/lågstadium. Vikttalen har härletts från konsumtionsmönstren i den undersökta kommunen. Resfrekvensema bildar samtidigt underlag för beräkning av transportarbetet. Det tekniska handhavandet av erforderliga data sker via ett dataprogrampaket, som närmare beskrivs i den rapport i serien Glesbygdsforskningen som tidigare refererats till. Ingångsdata är lägesuppgifter för befolkning och utbud samt vikter och besöksfrekvenser. Datorn beräknar därefter tillgänglighetsvärden och transportarbete, fördelade på koordinater och åldersgrupper. Resultatet av beräkningarna redovisas dels i form av tabeller över tillgänglighetsvärden och transportarbete, dels i form av isaritmkartor. Konkret innebär detta att varje utbudssituation kan analyseras med avseende på antalet personeri olika åldersklasser, fördelade på tillgänglighetsklasser, samt det årliga transportarbete konsumtionen av olika utbud för med sig. Transportarbetet kan omvandlas till kostnader, som i sin tur kan jämföras med kostnaderna för utbudet. Konsekvenserna av indragna eller utökade utbud kan alltså studeras i form av både förändrad tillgänglighet och förändrade konsumtionskostnader. l det följande diskuteras konsekvenserna av förändrade utbud för de ovan nämnda servicefunktionema.

1.5 Området Den ovan beskrivna modellen kan givetvis användas på olika områden. Här är undersökningsområdet en utpräglad glesbygdskommun, nämligen Vindelns kommun i Västerbottens län. Kommunen har delats in i rutor om lxl km. Den valda kommunen representerar ett mellanting mellan kust- och fjälläge. Medan avståndet från centralorten till Umeå är ca 50 km, ligger kommunens nordvästra del definitivt utanför pendlingsavstånd till Umeå. Totalbefolkningen uppgick år 1970 till 7 600 personer. Mellan åren 1960 och 1970 minskade befolkningen med 23 %, samtidigt som medianåldern steg från 34 till 42 år. Andelen äldre är störst i de mer perifera områdena. Centralorten dominerar klart, och vidare förekommer några större serviceorter och ett antal små noder. Andelen spridd bebyggelse överensstämmer väl med en genomsnittskommun. De större orterna ligger i älvdalarna enligt Centralorten gängse norrlandsmönster. är påtagligt välutrustad med både kommersiell och institutionell service. Genom den hastiga avfolknlngen i omlandet är dagens serviceutbud troligen överdimensionerat. Arbetslösheten är hög, och det finns stora industrilokaler som stått tomma en längre tid.

SOU 1974: 3 Samhällsplanering i glesbygd

2 Servicens tillgänglighet

De serviceformer som undersökts har alltså varit kommersiell service, öppen sjukvård och förskola-lågstadium. I samtliga fall har utgångspunkten för analysen varit den befintliga utbudsstrukturen. Någon förskola finns ännu inte i Vindeln, och utgångspunkten där har varit att vi förutsatt att integrerade förskolor är den lämpligaste formen i glesbefolkade områden. Följaktligen har ett tänkt förskoleutbud förlagts till befintliga skolor. Figur 2: 1 visar hur några av dagens serviceutbud är lokaliserade.

Läkare Ldkarfilial Distriktsskölerska Ldgstadium Utbud av dagligvoruservice .x/ Vågar Fz) Äçvor Figur 2:1 Serviceutbud i Vindelns kommun t_ Järnväg årl972.

384 Regionala beroenden SOU 1974: 3

2.1 Den kommersiella servicen Av kartan framgår att den kommersiella servicen, främst dagligvaruservicen, trots avfolkningen är väl spridd över kommunen. Göres emellertid generella antaganden om köpkraftsunderlag och lönsamhet, innebär en fortsatt befolkningsuttunning och ökade underlagskrav att endast sju utbudspunkter kan förväntas vara kvar år 1980. Till att börja med utgår tillgänglighetsanalysen från dagens utbud och den aktuella befolknings-

fördelningen*

I beskrivningen av modellen framgår att vikttalen för bestämning av

tillgängligheten? och faktortal för beräkning av transportarbete, har

härletts från empiriska data. Det har skett via en undersökning av köpvanor och besöksfrekvenser i olika delar av kommunen. En beräkning av tillgänglighet och transportarbete för dagligvaruservice år 1972 (inkl. varubusslinjer) ger resultat som kan sammanfattas i följande tabeller:

Tabell 2.1 1970 års befolkning fördelad på åldersklasser och tillgänglighetsklasser vid 1972 års utbudsstruktur av dagligvaruservice (inklusive varubusslinjer)

Tillgänglig- Procent av befolkningen iåldersklasserna het

Anm: Låga tillgänglighetstal anger en förmånlig situation. Se rapport nr. 24 i Glessamt Källa: Rapport nr 24, Glesbygdsforskningen. bygdsforskningen A. Nordmark-R. Nord- aÅldersklassindelningen awiker här från den indelning som använts vid analysen ström. Serviceefterfrå- av vårdutbudet. Det har sin grund i kålltekniska problem.

gan och serviceutbud en planeringsstudie avseende Vindelns kommun. Umeå 1972 I tabell 2.2 nedan visas transportarbetet vid samma utbudssituation

(stencil). somi tabell 2.1.

Procenttalen i tabell 2.1 innebär t. ex. att 399 personer (5,3 % av “ Se definition av tillgängkommunens befolkning) har ett tillgänglighetsvärde som överstiger 10 km lighet i avsnitt 1.3. 1 vägt avstånd. 38 personer (0,5 %) har tillgänglighetsvärden över 20 km. Om Dvs. efter samma prin-

reshastigheten antages till 45 km/tim tiden värderas till 5 kr 70 öre/tim]

ciper för tidkostnadsbeoch transportkostnaden till 33 öre/km, innebär 1972 års utbud att den räkningen som i avsnitt 2.2, men framskrivet sammanlagda kostnaden för resor till dagligvaruservice uppgår till 533 000 till 1972 års kostnadskr/år. Beräkningarna kan även visas kartografiskt, genom att punkter med läge. samma tillgänglighetsvärden förbinds.

SOU 1974: 3 Samhällsplanering i glesbygd 385

Tabell 2.2 Transportarbete samt transport- och tidkostnader för konsumtion av dagligvaruutbudet (inklusive varubusslinjer) 1972

Ålders- Perskm/år Perskm/år Transport- Tidkostnada Transport- + klass T0R (km) per invånare kostnad TOR per år tidkostnad TOR (km) (33 öre/km) (kr) T0R per år (kr) T0R per år (kr)

Källa: Rapport nr 24, Glesbygdsforskningen. aTidkostnad: l (30 km/tim) Il (45 km/tim) III (60 km/tim). Tidkostnaden har satts = 5,70 kr/ tim.

Figur 2:2 har erhållits från ifrågavarande material. 5 km vägt avstånd utgör intervall mellan olika nivåvärden. Om vi gör tankeexperimentet att utbudet omgående skulle reduceras till de sju utbudspunkter som ovan diskuteras, kan effekten för befolkningen, mätt i tillgänglighet och transportarbete, sammanfattas på följande sätt: l 916 personer (22,5 % av kommunens befolkning) får tillgänglighetsvärden som överstiger 10 km. Vidare får 638 personer (8,4 % av befolkningen) tillgänglighetsvärden över 20 km. Med samma antaganden som tidigare beträffande färdhastighet och transportkostnad skulle den sammanlagda kostnaden uppgå till 1 216 000 kr., dvs. en dryg fördubbling jämfört med dagens situation. P. g. a. den högre andelen äldre personer i de perifera delarna blir försämringen störst för dessa. Detta är naturligtvis ett pessimistiskt alternativ och det finns egentligen ingenting i dagens läge som säger att utbudet kommer att uttunnas så drastiskt under de närmaste åren. Av butiksanalysen framgår att en mer realistisk bedömning är att det finns risker för att butiksnätet snart kan komma att reduceras till 10 utbudspunkter. Glesbygdsutredningen har diskuterat hjälpåtgärder som hemsändningsverksamhet, förbättrad kollektiv trafikservice och varuombud, men räknar inte med mobil service av typ varubussar. En ersättning för sådan service vore någon form av varudepåer. Om vi tar fasta på de olika förslagen i utredningen, och med utgångspunkt i 10 fasta utbud dessutom lokaliserar ett antal butikssubstitut (varudepåer) till strategiskt lämpliga punkter, förtätas utbudet därmed.

386 Regionala beroenden SOU 1974: 3

TILLGÄNGLIG- HETSVÄRDE (VÄGDAAVSTÅND)

Figur 2:2 Vindelns kommun. Tillgänglighet till dagligvaruservice (inklusive varubusslinjer). Vägda avstånd till l 972 ârs utbud Anm: Låga värden anger en förmånlig situation.

Kostnaden för dessa utbudskompletteringar (varudepåer samt subventionerade hemsändningar och personresor) är blygsam. I det förslag som analyseras i det följande (tabellerna 2.3 och 2.4) stannar samhällskostnaden

vid 66 000 kr/år.

1 Kostnaderna för de kompletterande utbuden framgår av följande översikt:

Lösningsalternativ: l =Subventionerade hemsändningsleveranser och persontransporter. 2 =Varudepåer och subventionerade persontransporter. Källa: A. Nordmark - R. Nordström. Serviceefterfrågan och serviceutbud - en planeringsstudie avseende Vindelns kommun, Umeå 1972 (stencil).

SOU 1974: 3 Samhällsplanering i glesbygd 387 Tabell 2.3 1970 års befolkning fördelad på åldersklasser och tillgänglighetsklasser. Livsmedelsbutik i 10 orter samt 3 kompletterande utbud enligt diskussionen ovan. Till- Procent av befolkningen i åldersklassema gänglig-

Anm: Låga tillgänglighetstal anger en förmånlig situation. Källa: Rapport nr 24, Glesbygdsforskningen.

I tabell 2.4 nedan visas transportarbetet vid samma utbudssituation somitabell2.3. Jämfört med extremsituationen med endast sju utbudspunkter är situationen betydligt bättre. Antalet personer med tillgänglighetsvärden över 10 km har reducerats till 809 personer (10,7 %). 199 personer (2,6 %) har värden över 20 km. Kostnaden för resor till utbuden uppgår nu till 757 000 kr/år, dvs. en reducering med 459 000 kr. Följande karta visar tillgänglighetszoner enligt det föreslagna utbudet. Den är direkt jämförbar med den föregående kartan.

Tabell 2.4 Transportarbete samt transport- och tidkostnader vid det föreslagna utbudet

Ålders- Perskm/år Perskm/år Transport- Tidkostnada Transport- + klass ToR (km) per invånare kostnad ToR per år tidkostnad ToR (km) (33 öre/km) (kr) per år (kr) ToR per år (kr)

Källa: Rapport nr 24, Glesbygdsforskningen. aTidkostnadz I (30 km/tim) II (45 km/tim) Ill (60 km/tim). Tidkostnaden har satts = 5,70 kr/tim.

Regionala beroenden SOU 1974: 3

- TILLGÄQJGLIG HETSVARDE _ (VÄGDAAVSTAND)

Figur 2: 3 Vindelns kommun. Tillgängligherszoner vid föreslaget utbud av dagligvaruservice. Anm. Låga värden anger en förmånlig situation.

Om de föreslagna servicetäckningsåtgärdema är tillräckliga för att stabilisera situationen, innebär detta att en årlig samhällskostnad på 66 000 kr. förhindrar en påtaglig tillgänglighetsförsämring som uttryckta i_resk0stnader uppgår till 459000 kr./år. Till detta kommer att subventionerad hemsändningsverksamhet och personresor inte på ett meningsfullt sätt kunnat kvantifieras och vägas in som en tillgänglighetsförbättrande faktor. Men dessa åtgärder finns med i bilden som ett plusvärde både för konsumenternas och för utbudens ekonomi. En motsvarande undersökning har företagits för att analysera ett förändrat utbud av Övrig kommersiell service. I dagens situation har 4 102 personer (54% av kommunens befolkning) tillgänglighetsvärden som överstiger 10 km vägt avstånd. l 277 personer (l6,8 %) har värden som överstiger 20 km. Den årliga transportkostnaden uppgår till 4 710 000 kr./år, inklusive tidkostnader, beräknade efter en färdhastighet på 45 km/tim. En realistisk minskning av antalet utbudspunkter medför att antalet personer med tillgänglighetsvärden över 10 km vägt avstånd

SOU 1974: 3 Samhällsplanering i glesbygd 389

ökar till 4 364. Antalet personer med tillgänglighetsvärden över 20 km ökar till 1621. I trafikantkostnader innebär det glesare utbudet en ökning med 347 000 kr/år. Det bör påpekas att det i denna summa, här liksom vid dagligvaruservicen, inte inräknats effekterna av befolkningsuttunningen. De angivna värdena ligger således något för högt i förhållande till ett framtida läge, ett förhållande som kan bedömas bli kompenserat av en kontinuerlig fördyring av transporttjänsterna.

2.2 Den Öppna sjukvården Konsekvenserna av förändringar i detaljhandelns lokalisering har studerats på såväl regional som lokal nivå i många andra sammanhang. Däremot saknas i stor utsträckning motsvarande undersökningar kring utbudet av öppen sjukvård. Tidigare visades hur andelen äldre personeri glesbygdskommuner blir allt högre, och det är framför allt de äldre som berörs av hur vårdutbudet är lokaliserat. Som en bakgrund till analysen av vårdutbudet i Vindelns kommun ges därför här en kort sammanfattning av en undersökning av tillgänglighet till öppen vård, mätt på regional nivå. Undersökningsområdet är Västerbottens län (landstingsområde), och tidpunkten 1968. Den baseras på avstånden från en serie efterfrågepunkter (valdistriktens befolkningsmedianpunkter) till närmaste utbud av öppen vård, strukturerad på 4 olika nivåer (se tabell 2.5), samt på vikter beräknade på basis av undersökningar om patientströmmarnas sammansättning och frekvens i Örnsköldsviksområdet och i Vilhelmina kom-

mun

I korthet kan följande nämnas om resultaten: Om patienterna direkt skulle den vårdnivå som efter

konsultera

remissförfarande tar ansvaret för vården, fördelas patienterna på olika vårdnivåer enligt tabell 2.5.

Tabell 2.5 Fördelning efter vårdnivå som tar ansvar för vården (procent)

Om patienterna i stället fördelas efter de primärt kontaktade vård-

nivåerna blir bilden annorlunda. Andelen som går till Normal- respektive

Centrallasarett ändras inte nämnvärt, men däremot är skillnaden påtaglig 1 beträffande de båda lägre nivåerna. Av tabell 2.6 framgår att distrikts- Undersökningen sköterskan mms l sm helhet pmm har en mycket högre andel patienter än vad som är fallet i den .. o .. . . ,. . , cerad i rapport nr. 19 i foregaende fordelnmgen; det hgger nara till hands att tolka detta sa att _ serien Glesbygdsforskdistriktssköterskan fungerar som en form av uppsamlingscentraPÅ ningen.

Regionala beroenden SOU 1974: 3

Tabell 2.6 Fördelning efter primärt kontaktad vårdnivå (procent)

Distriktssköterska Distriktsläkare Normallasarett Centrallasarett Totalt

Om utgångspunkten får vara en hypotetisk situation, där patienterna direkt kommer till den vårdnivå som tar ansvar för vården, och inga vakanser förutsättes, kan en schematisk bild av tillgängligheten till öppen vård konstrueras, genom att vikta avstånden från varje efterfrågepunkt till närmaste utbudspunkt med vårdfrekvenserna för var och en av de fyra nivåerna. Resultatet av beräkningama blir ett avståndsmått, frekvensanpassat genomsnittsavstånd”, för varje mätpunkt. Den karta som baserats på dessa beräkningar återges nedan. Den har konstruerats genom att dra isaritmer för fem godtyckligt valda klasser med klassgränserna 10, 25, 60 och 80 km genomsnittsavstånd.

sxeuaFiià sxntzrrertw auREÃ

, “massa

I Goaunön u . NOLMSUND nöau: sons uonuuuuus

Figur 2:4 Genomsnittsavstând till sjukvdrdi Västerbottens län.

Samhällsplaneringiglesbygd 391

Det framgår klart hur markant kustzonen avviker från de inre delarna av länet. Innanför denna zon är det endast begränsade områden runt större kommuncentra som når upp till motsvarande tillgänglighetsstandard) Det som kartan visar är alltså tillgängligheten vid en hypotetisk situation, där det förutsätts att patienterna har kännedom om vilken vårdnivå som i varje situation är den rätta. Situationen är därmed något besvärande variationer i av en planerares önskedröm; inga regionala befolkningsstrukturen och ett optimalt beteende hos befolkningen. Måttet tar alltså inte hänsyn till konsumentstrukturen, och för att få mer rättvisande måste befolkningens åldersstruktur belägesrelationer aktas. I Västerbottens län utgjorde åldersgruppen 0-19 år (1968) 30,1 % av befolkningen, medan de endast konsumerade 11,2 % av den öppna vården. Däremot utgjorde åldersklassen 65-w år 12,5 % av totalbefolkningen, men konsumerade 26,3 % av den totala öppna vårdvolymen. Ett mått som anger resvolym/tidsenhet kan också användas för att beskriva tillgängligheten. Utgångspunkten är då frekvenserna i tabell 2.6. För att mäta tillgängligheten efter dessa data har det sammanlagda transportarbetet omräknats till per capita-volym/valdistrikt. Tillgänglighetsvärdet för varje efterfrågepunkt är då ett mått på genomsnittsinvånamas årliga transportarbete. Två distrikt med identiska avstånd till de olika vårdutbuden får således olika tillgänglighetsvärden om befolkningsstrukturen skiljer sig distrikten emellan. Ett sådant tillgänglighetsmått bygger alltså på mer realistiska förutsättningar: patienterna söker sig ofta till fel” vårdnivå och får remitteras vidare, och de regionala variationerna i åldersfördelning och därmed vårdkonsumtion - är stora. Det bör dock påpekas att detta fortfarande är ett grovt sätt att mäta tillgängligheten, eftersom ingen hänsyn har tagits till att olika åldersgrupper uppvisar olika besöksmönster. Den undersökning som ligger till grund för tillgänglighetsberäkningarna i

Vindelns kommunz visar t. ex. att äldre personer i perifera områden

konsulterar distriktssköterskan i betydligt högre utsträckning än andra grupper. Denna metod att mäta tillgängligheten ger givetvis samma möjligheter som den tidigare att konstruera isaritmkartor. Samtidigt erhålles uppgifter om det transportarbete som konsumtionen av öppen vård för med sig. Det är omfattande; 2,2 besök per invånare och år i Västerbotten (233 500 inv.) ger enligt dessa beräkningar ca. 42 miljoner personkilo-

Det ”frekvensanpassade genomsnittsavståndet” får inte förväxlas med faktisk distans. Värdet för Skellefteå kan tjäna som exempel. Det vägda avståndet ä: där enligt kartan mindre än 10 km. Enligt tabellen ovan reser en vårdsökande endasti sex fall av hundra till centrallasarettet i Umeå. Detta innebär att genomsnittsavståndet till Umeå 6 °

för denna person satts till 140, eftersom avståndet mellan Skellefteå och Umeåär

140 km. Avståndet till övriga vårdnivåer, som alltså finns i Skellefteå, _har defmitionsmässigt satts till l km, och genomsnittsavståndet till de övriga vårdnivåema således Det frekvensanpassade genomsnittsavståndet blir således

6 - 140/100 + 84 - l/l00 = 9,3 km.

2 Glesbygdsforskningen, rapporterna 24 och 25.

392 Regionala beroenden

meter år 1968, dvs. ca 180 km/capita. De regionala variationema är stora. Som exempel kan nämnas att transportarbetet i Sorsele kommun uppgår till 445 km/invånare och år. I Vännäs kommun uppgår det till 110 km, och i Holmsund till endast 33 km. Transporterna medför stora kostnader, vilka kan belysas av ett enkelt räkneexempel. Om milkostnaden sätts till 3 kr uppgår kostnaden för 42 miljoner personkilometer till 12,6 mkr. Restiden för 180 km kan grovt beräknas till 3 tim. Tidkostnaden - dvs. värdet av den tid som trafikanten förlorar under resan - kan för det undersökta året

överslagsmässigt sättas till 5 kronor 10 öre/tim.” Baserad på denna

tidkostnad uppgår då trafikantkostnaden till 3 x 5,10 x 233 500 = 3,6 mkr/år. Bortses från kostnaden för terminaltider, väntetideri mottagningama och andra kostnader som är förknippade med resan, uppgår således kostnaderna för resandet till öppen vård till minst 3,6 + 12,6 = 16,2 mkr/år. De två fördelningar över vårdkonsumtionen som bas för utgjort tillgänglighetsberäkningarna kan också approximera vad som tidigare definierades som anspråk och behov; fördelningen över primärt kontaktad vårdnivå (tabell 2.6) är då ett mått på anspråksnivân och fördelningen efter remitterande (tabell 2.5) ett mått på behovsnivån. 1 Den öppna vården i Vindelns kommun är representerad av läkarstation Se t. ex. G. Lindhagen, Kostnader för lokala med 2 filialer, samt olika former av distriktsvård. Fördelningen av transporter vid olika utbuden framgår av figur 2: l. lokalisering hos närings- Vikttal för bestämning av tillgänglighet, och faktortal för beräkning av liv och befolkning. Medd. nr. 28, KTH. transportarbete har liksom vid detaljhandelsundersökningen härletts från Stockholm 1968. undersökningar av besöksfrekvensernas variationer i området. Kommu-

Tabell 2.7 Tillgänglighet till sjukvård i Åmseleområdet Åmseleområdet: Läkare i Vindeln. Läkarfilial i Hällnäs och Åmsele. Distriktssköterska i Vindeln och Åmsele.

Anm.: Låga tillgänglighetstal anger en förmånlig situation. Källa: Rapport nr 24, Glesbygdsforskningen. resp. Q3 anger övre och nedre kvartilvärdet, dvs. att 25 resp. 75 % av

befo “Qgk ningen i de olika åldersklassema har en tillgänglighet lägre än det angivna värdet.

SOU 1974: 3 Samhällsplanering i glesbygd 393

nen har delats in i två delar; Åmseledelen och Vindeldelen. Tabellema 2.7 och 2.8 visar resultatet av en analys av dagsläget. t. ex. att den äldre delen av befolkningen konsumerar Där framgår än andra grupper. I det distriktssköterskevård i långt högre utsträckning område som refereras till i tabell 2.7 (Åmsele), är distriktssköterskemottagningen den enda permanenta vårdinstansen. Det ligger nära till hands att tolka detta som att närtillgång påverkar besöksstrukturen i hög

utsträckning. I tabellen nedan visas transportarbetet vid samma utbudssituation som itabell 2.7.

Tabell 2.8 Transportarbetet

Ålders- Perskm/âr Perskm/år Transport- Tidkostnada Transport- + klass ToR ToR per år tidkostnad per invånare kostnad ToR (km) (33 öre/km) (kr) ToR per år (kr) ToR per år (kr)

Källa: Rapport nr 24, Glesbygdsforskningen. aTidkostnad: I (30 km/tim) Il (45 km/tirn) III (60 km/tirn). Tidkostnaden ha.r satts = 5,70 kr./tim.

Tabell 2.9 Tillgänglighet till sjukvårdiVindelnområdet Vindelnområdet: Läkare i Vindeln. Läkarñlial i Hällnäs. Distriktssköterska i Vindeln.

4,1

“håt9O\_a®UJ|-IUJ IQ-ü-ÄOO-Äxl-BUJ

20,4

b-IKQ 16,7

5,5 5,4 0,0

Qla 0,75 Q1 0,76

Q3 21,85 Q3 21,05

Anm.: Låga tillgänglighetstal anger en förmånlig situation. Källa: Rapport n.r. 24, Glesbygdsforskningen. ”Se def. tabell 2.7.

394 Regionala beroenden SOU 197423

I tabellen nedan visas transportarbetet vid samma utbudssituation som itabell 2.9. Procenttalen i tabellerna 2.7 och 2.9 visar att 173 O-l9-åringar, 331 20-64-åringar och 144 65-w-åringar i Åmseleområdet har tillgänglighetsvärden som överstiger 15 km vägt avstånd. De 25 % av totalbefolkningen som har de sämsta värdena bor i områden med tillgänglighetsvärden som överstiger 20,1. Med samma tidkostnadsantagande som förut uppgår totala trafikantkostnaden för resor till öppen vård inom Åmseleområdet till 28 500 kr/år. 1 Vindelornrådet har 3 280 personer (51 %) värden som understiger 15 km vägt avstånd. De 25 % som har den sämsta tillgängligheten har värden över 21,8, 21,0 och 20,4 för respektive åldersgrupp. Den sammanlagda trafikantkostnaden uppgår till 185 000 kr/år. I figur 2: 5 visas tillgänglighetsvärdena för åldersklassen 65-w år kartografiskt. De båda delområdena har sammanförts till en enhetlig kartbild. Konsumtionen av distriktssköterskevård är alltså hög i Åmseleområdet, framför allt i den äldsta åldersklassen. För att illustrera av att betydelsen skötersketjänsten är lokaliserad där kan man göra tankeexperimentet att tjänsten dras in. Det får som följd att tillgängligheten försämras kraftigt. Inga personer i Åmseleområdet får nu värden som understiger 33 km vägt avstånd. De 25 procenten med den sämsta tillgängligheten har värden över 44 km; och 25 procent av den yngsta åldersklassen har över 52 km vägt avstånd. Transportarbetet ökar med 186 000 personkilometer, vilket med samma antaganden som tidigare om hastighet och tidkostnad innebär en kostnadsökning med 84 000 kr/år. Enbart ökningen av transportkostnaderna överstiger därmed kostnaden för skötersketjänsten. Följande karta visar tillgängligheten för den äldsta åldersklassen vid den ovan beskrivna situationen.

Tabell 2.10 Transportarbetet

Ålders- Perskm/år Perskm/år Tidkostnada Transport- Transport- + klass ToR per invånare kostnad ToR per år tidkostnad ToR (km) (33 öre/km) (kr) ToR per år (kr) ToR per år (kr)

Källa: Rapport nr 24, Glesbygdsforskningen. aTidkostnadz 1 (30 km/tim) Il (45 km/tim) III (60 km/tim). Tidkostnaden har satts = 5,70 kr/tim.

sou 1974; 3 Samhällsplanering i glesbygd 395

-

TaLLGÄryGuG

HETSVARDE_ (VÃGDA AVSTAND)

Figur 2: 5 Vindelns kommun. Tillgängligheiszoner vid utbud av sjuk- och hälsovård,

Anm.: Låga värden anger en förmånlig situation. Utbuden är: Läkare och distriktssköterska i Vindeln. Läkarñlial i Hällnäs och Åmsele. Distriktssköterska i Åmsele.

I det förslag till sjukvårdsplan för Västerbotten som publicerats 1972 förutses dock inte någon indragning av skötersketjänsten i Åmsele. l stället planeras en ökning av antalet tjänster i kommunen. Av praktiska skäl är antalet möjliga stationeringsorter begränsat. Om utbudet t. ex. kompletteras med en sköterska i Granö blir effekten att antalet personer med tillgänglighetsvärden under 15 km vägt avstånd ökar med 261. Situationen för de sämst lottade 25 procenten förbättras, från ett tillgänglighetsvärde på ca 21 km till ca 17 km vägt avstånd. Transportarbetet minskar med 38 904 pkm/år, vilket i transport- och tidkostnad innebär 17 700 kr. Om det kompletterande utbudet stationeras i Tvärâlund, ökar i stället antalet personer i samma tillgänglighetsintervall med 717. Däremot förändras inte gränsen för de sämst ställda 25 procenten nämnvärt, med undantag för den äldsta åldersklassen, för vilken tillgängligheten minskar

396 Regionala beroenden SOU 1974: 3

-

nLLGÄrgGuG

HETSVARDE _ (VÄGDA AVSTAND

Figur 2: 6 Vindelns kommun. Tillgänglighetszoner vid utbud av sjuk- och hälsovård (reducerat utbud).

Anm.: Låga värden anger en förmånlig situation. Utbuden är: Läkare och distriktssköterska i Vindeln. Läkarfilial i Hällnäs och Åmsele.

från 20,4 till 19,4 km vägt avstånd. Transportarbetet minskar med 22 514 pkm/år (1 O 300 kr.)jämfört med utgångsläget. Förstärkes sedan utbudet ytterligare, med sköterskori både Tvärålund och Granö, blir effekten att antalet personer i de tre bästa tillgänglighetsklasserna ökar med 978 personer från utgångsläget. Den sämst ställda gruppen har nu tillgänglighetsvärden från 15,6 mot tidigare 21,8 km vägt avstånd. minskar Transportarbetet med 50 910 pkm/år, vilket motsvarar 26 800 kr.

2.3 Förskolan

Till skillnad från analysen av detaljhandel och sjukvårdsutbud utgår förskoleundersökningen från en hypotetisk situation; något beslut om obligatorisk förskola har, när detta skrives, inte fattats, och därmed heller inte något beslut om ramarna för den yttre verksamheten.

Samhällsplaneringiglesbygd 397

Vi har utgått från att integrerade förskolor är det lämpligaste i en glesbygdskommun, vilket för med sig att lågstadiebamens situation måste inkluderas i analysen. Vidare har skillnaderna i avståndsupplevelse markerats genom ett godtyckligt valt viktsystem, där S-åringarna har tilldelats den högsta vikten. Viktsatsen avtar därefter så att 9-åringama tilldelas en vikt som endast uppgår till 1/5 av S-åringarnas. Tillgänglighetsberäkningarna har utgått från dessa vikttal, medan transportarbetet beräknats utifrån faktiskt avstånd och beräknad närvarofrekvens. Kommunen har, när detta skrives, ingen förskola, och den undersökning som här refereras utgår ifrån 8 utbudspunkteri kommunen, dvs. de befintliga skolorna. Därefter tillåts antalet skolor successivt minska för varje körning. Vid det första alternativet måste 158 barn resa till skolan (dvs. barn som har längre avstånd än 1,5 km. mellan skolan och hemmet). Medianvärdet för tillgängligheten är 5,3 km, vägt avstånd, och 10 % av barnen har vägda avstånd över 11,9 km. Vindeln är ju en avfolkningskommun, och flera av skolorna har endast små underlagsmarginaler. En försiktig bedömning av nedläggningsriskema ger vid handen att antalet skolor kan komma att minska till 4, om inte kraven på elevunderlag i glesbygdsskolor av någon anledning kommer att ändras. Om antalet utbud får sjunka till 4 (dvs. återstående helt ”säkra skolor), får det som följd att totalt 198 barn måste resa till skolan varje dag. Av dessa är 71 förskolebarn. Medianvårdet för tillgängligheten har stigit till 8,2 km vägt avstånd, och 10 % av barnen har tillgänglighetsvärden över 15,9 km. Jämfört med utgångsläget har transportvolymen nära fördubblats. I skjutskostnader innebär det en ökning med ca 180 000 kr/år.

2.4 Sammanfattande kommentar

Den metod som har presenterats här kan sägas vara ett sätt att mäta kostnaderna för att producera tillgänglighet. l förskolefallet har den gett information om att den som 4 nedlagda skolor medför

inbesparing

kommer att reduceras med minst 180 000 kr/år. Den summa som återstår, uttrycker då kostnaderna för att undvika en tillgänglighetsförsämring. Jämförs utgångsläget med det glesare utbudet erhålles för denna merkostnad dels att 40 barn inte behöver skjutsas till skolan, dels att tillgängligheten för de barn som måste resa förbättras med drygt 3 km vägt avstånd (medianvärdet), och dels att tillgängligheten för de 10 procent barn som har den sämsta tillgänglighetssituationen förbättras med 4 km vägt avstånd. Det är därmed fullt möjligt att planera utifrån tillgänglighetsnormer, med innebörden att inget barn får ha en tillgänglighet som är sämre än ett visst värde. Tänkbara alternativ kan lätt utvärderas, både med avseende på resulterande tillgänglighet och kostnad. Det ovan sagda gäller också för de andra servicesektorerna som undersökts. Exemplet med distriktssköterskan visade t. ex. att tillgängligheten försämrades drastiskt för befolkningen i området om tjänsten drogs

398 Regionala beroenden

in, samtidigt som ökningen av transportarbetet översteg kostnaden för att ha kvar utbudet. Detaljhandelsanalysen visar hur en tämligen blygsam samhällskostnad (66 000 kr/år) kan användas för att påtagligt förbättra tillgängligheten för glesbygdsbefolkningen i kommunen. Tillgängligheten är dessutom bättre än vad tabellerna visar. Systematiserad hemsändningsverksamhet och personresor ingår i kostnaden, men har inte invägts i tillgänglighetsmåttet. De framräknade tillgänglighetsvärdena kan direkt överföras i kartform. De maskinritade kartorna visar då tillgänglighetszoner, med intervall som kan bestämmas från fall till fall. Jämförs dessa kartor med befolkningskartor över samma område har man därmed ett användbart planeringsinstrument.

9 Produktivitetsförhållanden

Bilaga

- Åberg av bidrag Yngve

Ur innehållet

i Företagen befolkningsrika regioner

har hög produktivitet

Stordrift och medför mekanisering

regionala produktivitetsskillnader

Regionala produktivitetsskillnader 401

I

Regionala produktivitetsskillnader

l Inledning

Delar man upp landet i olika regioner, finner man att arbetsproduktiviteten, dvs. produktionen per sysselsatt, inom industrin varierar med befolkningstätheten i regionerna. Produktiviteten är således i allmänhet högre i storstadsregionerna än i regioner med liten befolkning, exempelvis regioner i Norrlands inland. Detta samband mellan produktivitet och regionstorlek förekommer inte blott under vissa enstaka år utan visar sig vara ytterst stabilt från år till år. Man kan därför fråga sig om produktivitetsskillnaderna beror på själva befolkningstätheten eller om de kan hänföras till andra faktorer som blott råkar samvariera med regionstorleken. En av faktorerna som bestämmer arbetsprodukvititeten i företagen kan antas vara mängden realkapital per sysselsatt eller kapitalintensiteten. Men inte enbart kapitalets mängd utan även dess ålder och tekniska kvalitet samt dess utnyttjandegrad får antas vara av betydelse för produktiviteten. Dessutom kan produktiviteten förutsättas vara beroende av i vilken skala produktionen bedrivs i företagen. Dessa faktorer, som är interna från företagens synpunkt, kan variera från en region till en annan. På grund härav är det möjligt att hela eller åtminstone en del av de regionala produktivitetsskillnaderna beror på dessa interna faktorer. Det är emellertid också tänkbart att vissa externa faktorer är med och påverkar arbetsproduktiviteten i företagen. Som exempel på dylika faktorer kan nämnas befolkningens ålderssammansättning, tillgången på utbildad arbetskraft, närheten till råvarukällor och avsättningsmarknader, kapaciteten för kommunikationssystemet samt utbudet av tjänster av olika slag. Till en del varierar dessa externa faktorer med befolkningstätheten i den region inom vilken företagen bedriver sin verksamhet. På så sätt kan agglomerativa faktorer tänkas påverka produktiviteten och utgöra en del av förklaringen till de registrerade produktivitetsskillnaderna mellan regionerna. Syftet med föreliggande undersökning är att empiriskt försöka belysa hur mycket av produktivitetsskillnadema som förklaras av dessa olika faktorer. Arbetsproduktiviteten tänkes således utgöra en funktion av kapitalintensiteten och företagsstorleken å ena sidan och vissa externa faktorer å den andra. Med hjälp av regressionstekniken skattas sedan

402 Produktivitets förhållanden SOU 1974: 3

utifrån tvärsnittsdata det på så sätt postulerade sambandet. Observationsenheterna vid denna skattning består av ett antal regioner som landet uppdelats i. Undersökningen avser tre olika år, nämligen 1965, 1967 och 1968, och omfattar både industrin i dess helhet (exklusive gruvor) och vissa industribranscher. Framställningen börjar med en kortfattad redogörelse för beräkningsmetoden. I nästföljande avsnitt beskrivs det statistiska material som ligger till grund för beräkningarna. Därefter lämnas i avsnitt 4 en redogörelse för hur produktiviteten varierar mellan olika regiongrupper, varvid den regionala branschstrukturen och prisfrågor diskuteras. I avsnitt 5 redovisas så de resultat som erhållits vid skattningama av produktionssambanden. Utifrån dessa skattningar undersöks sedan hur mycket av de regionala produktivitetsskillnaderna som var och en av de produktivitetsbestämmande faktorerna förklarar. Detta tas upp till behandling i avsnitt 6. I avsnitt 7 slutligen sammanfattas resultaten samtidigt som vissa frågor beträffande resultattolkningen berörs.

2 Beräkningsmetoden

I föreliggande analys har, som redan nämnts, arbetsproduktiviteten i de olika regionerna antagits vara beroende av kapitalintensiteten i de företag som är verksamma i regionerna samt av storleken på dessa företag. När det gäller de faktorer som exogent påverkar arbetsproduktiviteten har två alternativa ansatser valts. I det första alternativet har ett försök gjorts att kvantitativt fastställa storleken på dessa faktorer, varvid befolkningstätheten i regionerna har valts som ett sammanfattande mått på faktorerna ifråga. Vid sidan av kapitalintensiteten och företagsstorleken betraktas alltså här befolkningstätheten som ett förklaringsmoment till arbetsproduktiviteten. I det andra alternativet däremot har de undersökta regionerna uppdelats i grupper som från agglomerativa och vissa andra synpunkter skiljer sig från varandra. Olika produktionssamband har sedan antagits gälla för de olika regiongruppema, varvid sambanden skilts åt genom den s. k. dummyvariabeltekniken. Enligt den första undersökningsmetoden antas produktionssambandet för varje region lyda:

=

q Bkaühø, (l)

där q står för produktiviteten och k, g och h för kapitalinsatsen per sysselsatt, företagsstorleken respektive befolkningstätheten. [uttryck (l) är vidare, a, y och d) elasticiteter som anger hur mycket q förändras partiellt för varje procents förändring av k, g och h respektive. Dessa elasticiteter liksom storheten B tänkes ha värden som är oberoende av vilken region det är fråga om. I den andra undersökningsmetoden antas ett produktionssamband föreligga som skiljer sig från samband (l) därigenom att befolknings-

Regionala produktivitetsskillnader 403

variabeln h ersatts med en uppsättning dummyvariabler. För varje region tänkes alltså detta samband gälla: . . .

q = Bkag7 ea1d1+a2d2 , (2)

Dessa variabler avser olika där dl, d2 . . . motsvarar dummyvariablema. av regioner, som antas vara olika vad gäller de externa grupper faktorerna. Koefficienterna al , az . . . är i sin tur storheter som anger hur mycket produktiviteten q i regiongruppen ifråga avviker från genomsnittet för samtliga sedan hänsyn tagits till kapitalintensiteten k regioner, och företagsstorleken g. Som mått på produktiviteten q har vid skattningen av ekvationerna (l) och (2) förädlingsvärdet i löpande priser använts för de per sysselsatt olika regionerna. Detta betyder att produktpriserna inte på något systematiskt sätt får variera från den ena regionen till den andra, om det måttet skall återspegla produktivitetsskillnadema mellan regioangivna nerna. När det gäller företagsstorleken g har som mått på denna variabel antalet i regionen använts. Alternativt har också sysselsatta per företag utnyttjats, vilket mått vid skattningen av förädlingsvärdet per företag ekvationerna dock i stort sett gav samma resultat som det föregående, något som tyder på att en stark korrelation råder mellan de båda måtten. I funktion (l) motsvaras befolkningsvariabeln h av antalet invånare inom en cirkel med radien 30 km. runt regionens centrum, som svarar mot centralorten i landets olika kommunblock. Då ytan således är densamma för samtliga regioner, kan variabeln h tydligen också uppfattas som ett mått på befolkningstätheten. Den återstående variabeln i funktionerna (1) och (2), kapitalintensiteten k, tänkes deñnitionsmässigt till sin storlek vara beroende av såväl kapitalets tekniska kvalitet som dess utnyttjandegrad. Definierad på detta sätt antas kapitalvariabeln variera proportionellt med kapitalinkomsten per sysselsatt, vilket betyder att man vid skattningen av(1) och (2) kan ersätta kapitalintensiteten k med nämnda inkomst. l föreliggande undersökning har alltså måttet på kapitalvariabeln för varje region erhållits genom identiteten:

kr E qp - w, (3)

där r är kapitalets räntabilitet, qp förädlingsvärdet per sysselsatt i löpande priser och w arbetskraftens penninglön. Då variabeln k i uttryck (3) är definierad på samma sätt som i (1) och (2), motsvarar tydligen r i (3) räntabiliteten för kapitalet, sedan detta korrigerats för utnyttjandegraden och den tekniska kvaliteten. För att kapitalinkomsten kr skall kunna användas som mått på k fordras alltså att den på så sätt definierade räntabiliteten är konstant mellan regionerna. Med andra ord förutsätts här att ett kapitalföremål ger samma förräntning i samtliga regioner, om dess utnyttjandegrad och tekniska kvalitet är lika i regionerna. Om skillnader i dessa avseenden föreligger mellan regionerna, kommer detta till uttryck i storleken på

404 Produktivitetsförhâllanden

kapitalinkomsten. Så t. ex. får man anta att denna inkomst är större ju intensivare kapitalet utnyttjas och ju modernare det är i tekniskt avseende. Med kapitalinkomsten som mått på kapitalvolymen kommer följaktligen skillnaderna i kapitalets utnyttjandegrad och tekniska kvalitet att registreras i kapitalmåttet. Används de här angivna måtten på produktiviteten och kapitalintensiteten, kan funktionerna (l) och (2) omformuleras till:

v = Csag7h$ (4)

respektive . . .

v = Csag7ea1d1+a2d2 (S)

I dessa uttryck är v lika med förädlingsvärdet per sysselsatt qp, medan s står för kapitalinkomsten per sysselsatt kr. Vidare svarar C mot Bpr°“, som alltså enligt förutsättningarna är konstant mellan regionerna. Efter logaritmering kan nu dessa uttryck skattas med hjälp av traditionell regressionsteknik. De funktioner som på så sätt skattats lyder:

logv=l0gC+ozlogs+7logg+q5logh+e (6)

l0gv=logC+al0gs+7logg+a1logd1+a2logd2+...e

(7) där e är en residual som förutsätts vara lika med noll i genomsnitt för samtliga regioner. Vid skattningen av dessa ekvationer ger elasticiteterna oc och y upplysning om hur mycket produktiviteten för regionerna i genomsnitt påverkas av kapitalintensiteten respektive företagsstorleken. I den mån de regionala produktivitetsskillnadema dessutom beror av skillnader i befolkningstätheten kommer detta, när det gäller ekvation (6), till uttryck i elasticiteten (b. Pâ så sätt kan sistnämnda elasticitet sägas ange befolkningstäthetens betydelse för produktiviteten, sedan denna standardiserats för kapitalintensiteten och företagsstorleken. Som kapitalintensiteteten har mätts tas vid denna Standardisering hänsyn inte blott till kapitalets fysiska mängd, utan även till dess utnyttjandegrad och tekniska kvalitet. Skattningen av ekvation (7) kan ges en liknande tolkning blott med den skillnaden att parametrarna al, az . . . där anger hur mycket produktiviteten efter standardiseringen skiljer sig åt mellan olika grupper av regioner.

3 Det statistiska materialet

Som tidigare nämnts har landet i föreliggande undersökning uppdelats i regioner, motsvarande landets kommunblock (ca 280 iantal). Med dessa regioner som observationsenheter har ekvationema (6) och (7) skattats för industrin i dess helhet (exklusive samt för vissa utvalda gruvor) industribranscher. Branschema har därvid valts med tanke på hur

Regionala produktivitetsskillnader 405

produktpriserna för branscherna fastställts, dvs. om priserna bestäms på en nationell eller internationell marknad, eller om de bestäms lokalt. Av de undersökta branscherna får t. ex. trä-, massa- och pappersindustrin antas tillhöra den förra gruppen, medan reparationsverkstäder kan hänföras till den senare. Vidare omfattar undersökningen åren 1965, 1967 och 1968, vilka år valts därför att de från konjunktursynpunkt skiljer sig från varandra. Således kan 1965 betraktas som ett högkonjunkturår, medan 1967 och 1968 närmast är att uppfatta som lågkonjunkturår. För vart och ett av dessa år samt för samtliga tre år tillsammantagna har regressionsskattningar utförts. Undersökningen bygger på material som inhämtats från den löpande officiella industristatistiken, vilket bl. a. innebär att inga företag med mindre än fem anställda ingår i undersökningen. Därvid har för varje företag eller arbetsställe uppgifter inhämtats om förädlingsvärde, antal anställda och lönesumma, varefter dessa uppgifter summerats för varje region. Om ett företag har mer än ett arbetsställe, förekommer det att uppgifter om förädlingsvärdet inte lämnas för de olika arbetsställena vart för sig utan blott för hela företaget. l de fall arbetsställena är belägna i olika regioner har då förädlingsvärdet fördelats på de olika arbetsställena efter antalet anställda. De uppgifter som använts för antalet sysselsatta omfattar allt slags arbetskraft, alltså både arbetare och tjänstemän, män och kvinnor, vuxna och minderåriga. Med detta mått på sysselsättningen har förädlingsvärdet dividerats, varvid produktivitetsmåttet v i ekvationerna (6) och (7) erhållits. Likaså har kapitalinsatsen s i dessa ekvationer enligt uttryck (3) beräknats genom att skillnaden mellan förädlingsvärdet och lönesumman dividerats med nämnda sysselsättningsmått. Detta innebär uppenbarligen att måttet på penninglönen i uttryck (3) motsvarar företagens genomsnittliga lönekostnad i de olika regionerna. Eftersom kapitalvariabeln i ekvationerna (6) och (7) utgör skillnaden mellan två storheter, är det ingenting som hindrar att den vid beräkningen blir negativ. För vissa enstaka regioner har detta faktiskt också inträffat, när materialet uppdelats i branscher och regionerna som följd härav kommit att innehålla blott ett fåtal arbetsställen. För övrigt är det inte blott kapitalinkomsten som uppvisat negativa värden utan detta har i vissa fall även gällt förädlingsvärdet. Även om räntabiliteten således i vissa fall kan anta negativa värden, behöver detta dock inte betraktas som något grundskott mot den här tillämpade undersökningsmetoden. Vid skattningen av funktionerna (6) och (7) är det nämligen inte nödvändigt att räntabiliteten är konstant i matematisk mening utan det räcker med att den inte varierar systematiskt mellan regionerna. Med andra ord kan räntabiliteten tillåtas variera kring en viss konstant nivå och inget hinder föreligger då att variationema är så kraftiga att räntabiliteten till och med blir negativ. Om negativa värden förekommer är detta emellertid ett problem genom att variablerna i ekvationerna (6) och (7) är i logaritmisk form och att logaritmer för negativa tal inte existerar. För att ekvationerna skall kunna skattas måste därför detta problem lösas på något sätt. När det

406 Produktivitetsförhållanden

gäller förädlingsvärdet har problemet lösts på det sättet att förädlingsvärdet per sysselsatt i den ifrågavarande regionen antagits vara lika med genomsnittet för samtliga regioner. Kapitalinkomsten per sysselsatt hari sin tur förutsatts vara lika med skillnaden mellan nämnda genomsnitt för förädlingsvärdet och den faktiska lönekostnaden per sysselsatt. Ett annat sätt hade varit att man helt enkelt hade utelämnat sådana regioner som uppvisade negativa värden på variablema ifråga. Vilket av dessa båda förfaringssätt som tillämpas spelar dock ingen större roll för resultaten, eftersom negativa värden uppträtt ytterst sällan. Vid beräkningarna avseende hela industrin uppvisade ingen region negativa värden under något av de tre undersökta åren. Landets olika kommunblock utgör, som tidigare nämnts, observationsenheterna vid skattningen av produktionssambanden. Vid redovisningen av resultaten har emellertid kommunblocken indelats i olika grupper. Samma grupper har för övrigt också använts vid skattningen av ekvation (7), varvid grupperna ifråga svarar mot dummyvariablerna. Vid denna gruppering har kommunblock med likvärdigt lokalt l befolkningsunderlag och med jämförbara avstånd till större befolknings-

koncentrationer förts till samma kommungrupp

Denna gruppering innebär att regionerna rangordnats så att storstäderna befinner sig på skalans högsta nivå och glesbygdema på dess lägsta. Kommungruppema är relativt homogena inte blott från befolkningsmässig utan även från näringsgeografisk synpunkt. Att märka är dock att det inom dem förekommer såväl stagnerande som expansiva regioner. I tabell 3.1 redovisas hur kommunblocken är fördelade på de olika kommungrupperna. Dessutom återges där fördelningen mellan grupperna av såväl totalbefolkningen som antalet industriellt förvärvsarbetande. Av denna tabell framgår att den största delen av landets befolkning återfinns i gruppen Större städer. Denna grupp omfattar också det största antalet personer som har sitt förvärvsarbete inom industrin. Andelen förvärvsarbetande inom denna näringsgren är dock enligt tabellen störst i Södra mellanbygden. Det minsta befolkningsantalet och likaså den lägsta andelen industrisysselsatta återfinns däremot i Norra glesbygden.

Tabell 3.1 Antalet kommunblock, totalbefolkning samt förvärvsarbetande inom industrin, fördelade på kommungrupper 1965

För en närmare redo-

grupperingen se Orter i regional samverkan, Totalt 7 791,7 1 164,4 14,9_ (SOU 1974: 1).

Regionala produktivitetsskillnader 407

4 Den regionala produktiviteten

Inledningsvis nämndes att produktiviteten, dvs. förädlingsvärdet per inom industrin varierar med regionemas folkmängd. Detta sysselsatt, åskådliggörs i tabell 4.1, där indextal för produktiviteten avseende hela industrin (exklusive gruvor) redovisas för de olika kommungruppema. Basen för indextalen utgörs av produktiviteten i genomsnitt för hela riket under respektive undersökningsår. I tabell 4.1 kan man utläsa att Stockholm i produktivitetshänseende ligger betydligt över genomsnittet. Förhållandevis låg produktivitet har däremot Norra glesbygden. Produktiviteten tenderar således att sjunka när man går från folkrika regioner till sådana med liten folkmängd. Detta mönster bryts dock av Norra tätbygden, där produktiviteten är högre än i den mera folkrika Södra mellanbygden. Som framgår av tabellen är det här angivna sambandet mellan produktivitet och regionstorlek ytterst stabilt mellan de olika åren, detta trots att de undersökta åren i konjunkturellt avseende skiljer sig från varandra. Till en del kan de på så sätt registrerade produktivitetsskillnaderna mellan regionerna bero på att produktionsinriktningen är olika i de olika regionerna. Så t. ex. kan den relativt höga produktiviteten i Norra tätbygden sammanhänga med att industrin där domineras av skogsindustrin och att denna bransch har hög produktivitet. En annan förklaring till produktivitetsskillnaderna kan vara att produktprisema varierar mellan regionerna. Dylika variationer förekommer om priserna bestäms på den lokala marknaden och företagen samtidigt utnyttjar sin monopolställning. Förädlingsvärdet per sysselsatt kan då hållas uppe i sådana regioner där prisbildningen till stor del sker på detta_sätt. Möjligen kan detta också delvis vara förklaringen till den höga produktiviteten i Stockholmsregionen. För att i någon mån belysa i vilken omfattning de regionala produktivitetsskillnaderna är hänförliga till dessa faktorer har produktiviteten i vissa industribranscher framräknats med fördelning på de olika kommungruppema. Dessa beräkningar har utförts på samma sätt som för industrin totalt, men de avser inte varje år för sig utan endast de tre

Tabell 4.1 lndextal för produktiviteten (förädlingsvärdet per sysselsatt) för industrin totalt (exklusive gruvor) underolika år, fördelat på kommungrupper. (Hela riket = 100.)

År Kommungrupp

408 Produktivitetsförhállanden SOU 1974: 3

undersökningsåren tillsammantagna. I tabell 4.2 återges resultaten av beräkningarna. Enligt tabell 4.2 uppvisar de olika branscherna i stort sett samma bild av den regionala produktiviteten som industrin i dess helhet. Storstadsområdena visar sig således ha en högre produktivitet i samtliga branscher än de mera glesbebyggda regionerna. Detta gäller såväl branscher med nationellt eller internationellt bestämda priser, t. ex. verkstadsindustrin, som branscher, där priserna bestäms lokalt, t. ex. reparationsverkstäder. Att tätbefolkade regioner har ett jämfört med produktivitetsförsteg mindre folkrika regioner verkar alltså inte bero på olikheter i prissättningen regionerna emellan. Av tabell 4.2 framgår vidare att de mindre och medelstora regionerna i södra och mellersta Sverige samt regionerna i Norrlands inland inom samtliga branscher har lägre produktivitet än genomsnittet för landet i dess helhet. Den jämförelsevis låga produktivitet som dessa kommungrupper uppvisade i tabell 4.1 för hela industrin kan följaktligen knappast förklaras med branschstrukturen inom regionerna. Ser man åter på Norra tätbygden finner man att skogsindustrin och i viss mån även livsmedelsindustrin där har en högre produktivitet än riksgenomsnittet medan övriga branscher ligger under genomsnittet. Att produktiviteten för hela industrin är hög inom denna kommungrupp får således, som också antyddes ovan, ses som en följd av branschsammansättningen inom gruppen ifråga.

Tabell 4.2 Indextal för produktiviteten i genomsnitt under åren 1965-1968, fördelade på ett urval branscher och regiongrupper. (Hela riket = 100.)

Kommun- Verkstads- Trä-, massa- Livsmedels- Textil-, lä- Reparagrupp industri och pappers- och dryc- der-, och tionsverkindustri kesvaru- gummivaru- städer industri industri Stockholm 109,1 108,5 109,4 117,8 110,9 Göteborg o.

Södra mellanbygden 99,1 98,6 97,8 96,4 98,4 Norra tätbygden 96,8 107,0 104,1 98,0 99,3 Norra glesbygden 90,7 91,5 94,2 98,6 98,7

De här redovisade produktivitetsskillnaderna mellan regionerna återspeglas också i löneläget för de industnanställda i de olika regionerna. Således ligger lönerna i de båda storstadsområdena över betydligt riksgenomsnittet, särskilt då lönerna i Stockholm. Under genomsnittet ligger däremot lönerna i Södra mellanbygden och Norra glesbygden. Denna tendens till samvariation mellan produktivitet och lön antyder att inkomstfördelningen mellan kapital och arbetskraft inte i någon större utsträckning varierar mellan regionerna.

Regionala produktivitetsskillnader 409

5 Produktionssambanden

Oavsett om man ser till hela industrin eller till olika industribranscher tycks alltså enligt de i kapitel 4 angivna tabellerna vissa regionala produktivitetsskillnader förekomma. I syfte att närmare förklara dessa skillnader har, som tidigare nämnts, produktionssamband skattats, där olika faktorer betraktas som förklaringsmoment till produktiviteten. Ett av dessa samband utgörs av ekvation (6), och hur skattningen av denna ekvation utfallit avseende industrin i dess helhet framgår av tabell 5.1. När det gäller samtliga år tillsammantagna har vid denna skattning en dummyvariabel införts i ekvationen för varje särskilt _år. Som framgår av tabell 5.1 har skattningen av elasticiteten med avseende på kapitalet per sysselsatt gett värdet 0,42 för samtliga år tillsammantagna. Går man från en region till en annan, ökar således under i övrigt oförändrade förhållanden produktiviteten med 0,42 procent när kapitalintensiteten ökar med en procent. Denna känslighet för förändringar i kapitalintensiteten påverkas enligt tabellen ytterst litet av vilket år det är fråga om, detta trots olikheten åren emellan vad gäller konjunkturläget. Att döma av standardavvikelserna är de beräknade kapitalelasticiteterna också relativt säkra statistiskt sett. l tabell 5.1 ser man vidare att elasticiteten med avseende på företagsstorleken, dvs. antalet anställda per företag, håller sig kring 0,04 under de olika undersökningsåren. Ju större företagen i genomsnitt är i regionerna, desto högre är alltså under i övrigt likartade förhållanden regionemas produktivitet. Liksom när det gällde kapitalelasticiteten varierar elasticitetema här mycket litet mellan åren, och likaså är i detta fall standardavvikelserna för elasticitetema relativt små. Denna stabilitet i elasticitetema är i och för sig något som bör skapa ökad tilltro till

Tabell 5.1 Produktivitetens elasticitet med avseende på kapitalintensitet, företagsstorlek och regionstorlek under olika år inom hela industrin (exklusive gruvor)

(0,006) (0,004) (0,002)

Teckenförklaring a u elasticiteten med avseende på kapitalintensiteten u Y elasticiteten med avseende på företagsstorleken u 45 elasticiteten med avseende på befolkningstätheten S u standardavvikelsen för resp. elasticiteter R .. multipla korrelationskoefñcienten

410 Produkti vitets förhållanden SOU 1974: 3

resultaten, eftersom man ej har anledning förvänta sig att stordriftsfördelarna skall variera år från år. De värden på elasticiteterna som här har erhållits för såväl kapitalintensiteten som företagsstorleken är ungefär desamma som de värden man får när skattningarna sker utifrån tidsseriedata. Dylika data ger således, när det gäller kapitalelasticiteten, ett värde på ca 0,4 för industrin i dess helhet under efterkrigstiden. Med andra ord tycks produktiviteten inom industrin variera med kapitalintensiteten på samma sätt oberoende av om sambandet betraktas över regionerna eller över tiden. Med avseende på företagsstorleken erhålls likaså en positiv elasticitet under efterkrigstiden, när tidsseriedata läggs till grund för skattningen. Elasticiteten är dock i detta fall mera uttalat positiv än vid skattningen utifrån tvärsnittsdata I tabell 5.1 finner man slutligen att elasticiteten med avseende på befolkningstätheten är positiv under samtliga år. Ser man till standardavvikelsen kan man konstatera att skattningen av denna elasticitet också är relativt säker från statistisk synpunkt. Även om kapitalintensiteten och företagsstorleken är konstant mellan regionerna skulle alltså enligt detta resultat produktiviteten vara högre i stora regioner än i små. Den konstaterade produktivitetsskillnaden mellan regionerna kan med andra ord till en del förklaras av regionernas befolkningstäthet. Som tidigare nämnts används befolkningsvariabeln i föreliggande analys som ett mått på sådana faktorer som påverkar produktiviteten externt. De erhållna resultaten kan därför också tolkas så att det positiva inflytandet av externa faktorer växer med regionemas storlek. Av samtliga elasticiteter har vid skattningarna här befolkningselasticiteten erhållit det lägsta värdet, vilket skulle kunna tyda på att externa faktorer har en jämförelsevis liten betydelse för produktivitetsskillnaderna mellan regionerna. Så behöver emellertid inte vara fallet om skillnaden mellan regionerna är större vad gäller de externa faktorerna, dvs. befolkningstätheten, än för övriga faktorer. För att visa hur det förhåller sig härvidlag har med hjälp av de beräknade elasticiteterna de andelar av den relativa produktivitetsskillnaden mellan Stockholm och Norra glesbygden uträknats som faller på de olika förklaringsvariablerna i regressionsekvationen. Vid denna beräkning har alltså de i genomsnitt största respektive minsta regionerna jämförts med varandra. Det visar sig då, som framgår av tabell 5.2, att ungefär l/3 av produktivitetsskillnaderna förklaras av skillnader i befolkningstätheten. En något större andel

1 Tabell 5.2 Andelen av den relativa produktivitetsskillnad mellan Stockholm och Se Y. Åberg, Norra glesbygden som härrör från skillnaden i kapitalintensitet, företagsstorlek och Produktion och befolkningstäthet under olika år inom industrin totalt (procent) produktivitet i Sverige 1861 -1965, IUI, Upp- 1965 1967 1968 sala (1969) s. 55-62, där samma metod för Kapitalintensitet 42,7 32,1 beräkning av produk- Företagsstorlek 16,8 21,2 tionsfunktioner använts Befolkningstäthet 31,4 36 ,4 som i föreliggande Andra faktorer 9,1 , 10,3 arbete.

SOU 1974: 3 Regionala produktivitetsskillnader 411

faller medan företagsstorleken däremot förklarar på kapitalintensiteten, en mindre del än de externa faktorerna. Att märka är dock att de här angivna andelarna sammanhänger med valet av regioner, varför beräkningarnaitabell 5.2 får betraktas endast som åskådningsexempel. I syfte att undersöka i vilken mån resultaten i tabell 5.1 beror av branschstrukturen i de olika regionerna har ekvation (6) också skattats för olika branscher. Dessa skattningar, som avser samma branscher som i tabell 4.2, har utförts endast för de tre undersökningsåren tillsammantagna. I tabell 5.3 redovisas resultatet av skattningama. Man ser där att elasticiteten med avseende på såväl kapitalintensiteten som företagsstorleken varierar något mellan branscherna men att bilden i stort sett är densamma som för industrin i dess helhet. Likaså finner man att befolkningselasticiteten på samma sätt som för industrin totalt är positiv för samtliga branscher. Detta tyder på att det inte är produktionsinriktningen som gör att produktiviteten under iövrigt oförändrade förhållanden växer med regionstorleken. För att ytterligare belysa regionstorlekens betydelse för produktiviteten har ekvation (7) skattats, där befolkningsvariabeln ersatts med dummyvariabler för de olika regiongrupperna, alltså al för Stockholm, az för Göteborg och Malmö osv. Som tidigare nämnts är koefficientema för dessa variabler konstruerade så att de anger den relativa avvikelsen från riksgenomsnittet för produktiviteten, sedan denna korrigerats för kapitalintensiteten och företagsstorleken. På samma sätt som befolkningselastici-

Tabell 5.3 Produktivitetens elasticitet med avseende på kapitalintensitet, företagsstorlek och regionstorlek under åren 1965-68 inom olika industrigrupper.

lndustrigrupp Antal oz 7 Q5 R2

observa- Sa .y S45

tioner

Verkstadsindustri 826 0,328 0,036 0,020 (0,006) (0,005) (0,003) Trä-, massa- och pappersindustri 784 0,354 0,055 0,018 (0,006) (0,005) (0,004) Livsmedels- och dryckesvaruindustri 0,473 0,017 0,009 (0,007) (0,007) (0,005) Textil-, läder- och gummivaruindustri 0,352 0,016 0,039 (0,008) (0,008) (0,006) Reparationsverkstäder 0,247 0,033 0,014 (0,006) (0,007) (0,004)

Teckenförklaring a elasticiteten med avseende på kapitalintensiteten 7 elasticiteten med avseende på företagsstorleken 45 elasticiteten med avseende på befolkningstätheten S standardavvikelsen för respektive elasticiteter R multipla korrelationskoefñcienten

412 Produktivitetsfärhâllanden SOU 1974: 3

teten anger dessa koefficienter hur produktiviteten påverkas av regionstor-

leken. Den gjorda regiongmpperingen grundar sig emellertid inte enbart på

befolkningsunderlaget i de olika regionerna. Därför återspeglar koefficien-

tema al, az . . . inte blott effekterna av befolkningstätheten utan även

andra effekter av agglomerativ karaktär.

Hur skattningama av denna ekvation avseende hela industrin utfallit

framgår av tabell 5.4, vilka skattningar är direkt jämförbara med

skattningama i tabell 5.1. Jämför man då elasticiteterna med avseende

på kapitalintensiteten och företagsstorleken i de båda tabellerna, finner

man att införandet av dummyvariablema inte nämnvärt påverkat

skattningama av dessa elasticiteter. Att så är fallet tyder på att

dummyvariablema är korrelerade med kapitalintensiteten och företags-

storleken på ungefär samma sätt som befolkningsvariabeln.

När det sedan gäller elasticiteterna med avseende på kommungrupper-

na, ser man att al, dvs. elasticiteten för Stockholm, har ett värde på ca

0,10 under samtliga år. Detta betyder att produktiviteten i Stockholm

efter standardiseringen för kapitalintensiteten och företagsstorleken ligger ungefär 10 procent högre än riksgenomsnittet. Betydligt lägre men

dock positiv är elasticiteten az, alltså den för Göteborg och Malmö, vilket

anger att den standardiserade produktiviteten även där överstiger genomsnittet för riket. Från genomsnittet skiljer sig däremot inte vare sig Större städer eller Norra tätbygden och Norra glesbygden. tabell Enligt 5.4 är nämligen i stort sett ingen av elasticiteterna a3, a5 eller a6 signifikant skild från noll. Vad gäller Norra glesbygden har tidigare framhållits att kommunblocken där har en betydligt lägre faktisk

Tabell 5.4 Produktivitetens elasticitet med avseende på kapitalintensitet, företagsstorlek och dummyvariabler för olika kommu ngru ppefu nder olika år för hela industrin (exklusive gruvor).

År oz 7 al az a3 a4 as a6 R2 s a s 7

S32 sas S84 S35 S36

1965 0,412 0,064 0,103 0,035 -0,009 -0,03l (0,010) (0,008) (0,018) (0,008) (0,007) 1967 0,417 0,053 0,100 0,025 -0,009 -0,028 (0,009) (0,006) (0,014) (0,006) (0,005) 1968 0,426 0,056 0,097 0,020 -0,012 -0,023 (0,009) (0,006) (0,014) (0,006) (0,005)

1965-1968 0,418 0,058 0,099 0,027 -0,01O -0,027 (0,005) (0,004) (0,009) (0,004) (0,003)

Teckenförklaring a = elasticiteten med avseende på kapitalintensiteten u -Z elasticiteten med avseende på företagsstorleken n elasticiteten med avseende på dummyvariablema

VU? u

standardavvikelsen för respektive elasticiteter 77 u multipla korrelationskoefñcienten

Regionala produktivitetsskillnader 413

produktivitet än övriga regioner. Av resultaten här att döma skulle detta alltså enbart bero på att företagen är små och litet kapitalintensiva. I tabell 5.4 lägger man slutligen märke till det förhållandevis starkt negativa värdet på a4, dvs. på elasticiteten för Södra mellanbygden. Den standardiserade produktiviteten ligger således i denna regiongrupp under riksgenomsnittet, vilket som tidigare påpekats även gällde den faktiska produktiviteten. Detta innebär att den låga produktiviteten där till skillnad från fallet i Norra glesbygden inte sammanhänger med kapitalintensiteten och företagsstorleken utan måste bero på andra faktorer av extern natur. På samma sätt som ekvation (6) har ekvation (7) också skattats för de olika industribranschema. Resultaten av dessa skattningar, som utförts endast för de tre undersökningsåren tillsammantagna, återfinns i tabell 5.5. När det gäller den standardiserade produktiviteten, ser man där att de regionala skillnaderna i stort sett är desamma som för industrin i dess helhet. Så t. ex. ger sig Stockholms förstegi produktivitetshänseende till känna inom samtliga undersökta branscher. Vidare ser man att Södra mellanbygden också här ligger under riksgenomsnittet, möjligen med undantag för livsmedels- och dryckesvaruindustrin. Resultaten i tabell 5.5 tyder således på att skillnaderna i den standardiserade produktiviteten mellan kommungrupperna inte beror på att produktionsstrukturen är olikai de olika regionerna.

Tabell 5.5 Produktivitetens elasticitet med avseende på kapitalintensitet, företagsstorlek och dummyvariabler för olika kommungrupper under åren 1965-1968 inom olika industribranscher.

Industri- 3,4 35 al 32 33 36 grupp

Saz Sa3 SM Sas S36

Verkstadsindustri 0,333 0,043 0,084 0,029 -0,005 -0,023 0,018 (0,006) (0,005) (0,0l3) (0,006) (0,005) (0,009) Trä-, massa- och pappersindustri 0,354 0,065 0,123 0,041 -0,008 -0,022 0,007 (0,006) (0,005) (0,017) (0,006) (0,005) (0,010) Livsmedels- och dryckesvaruindustri 0,473 0,021 0,077 -0,049 0,000 -0,008 0,006 (0,007) (0,007) (0,020) (0,009) (0,008) (0,014) Textil-, läder- och gummivaruindustri 0,352 0,039 0,174 0,085 -0,008 -0,042 0,063 (0,008) (0,008) (0,020) (0,009) (0,008) (0,022) Reparationsverkstäder 0,249 0,034 0,100 0,059 -0,024 -0,023 0,027 (0,006) (0,007) (0,015) (0,007 ) (0,005) (0,011)

Anm.: Teckenförklaring Ol elasticiteten med avseende på kapitalintensitet 7 elasticiteten med avseende på företagsstorleken ai elasticiteten med avseende på dummyvaxiablema s standardavvikelsen för respektive elasticiteter R multipla korrelationskoefñcienten

414 Produktivitetsförhállanden SOU 1974: 3

6 Standardiserade produktiviteter

Enligt de ovan angivna skattningarna av ekvationerna (6) och (7) bidrar de i ekvationerna valda bestämningsfaktorema till att förklara produktivitetsskillnadema mellan regionerna. Av skattningarna framgår emellertid inte hur stora bidragen från de olika faktorerna är. För att så skall vara fallet fordras att skillnaderna i faktorsammansättningen mellan regionerna beaktas. Detta kan man göra genom att i de nämnda ekvationerna sätta in värdena på de olika faktorerna för en viss region och därefter räkna fram den del av produktiviteten som lämnas oförklarad. Utifrån denna residual kan man sedan med hela riket som bas bilda ett indextal som anger den standardiserade produktiviteten för regionen ifråga. En dylik Standardisering har med utgångspunkt i såväl ekvation (6) som ekvation (7) utförts med avseende på de sex regiongrupperna. Därvid har, när det gäller ekvation (6), standardiseringen skett successivt för de olika bestämningsfaktorema. Den faktiska produktiviteten har alltså först standardiserats för kapitalintensiteten och sedan har den på så sätt erhållna produktiviteten standardiserats för företagsstorleken och denna produktivitet därefter för befolkningstätheten. Definitionsmässigt är indextalet för var och en av dessa produktiviteter lika med 100 för hela riket. På liknande sätt har standardiseringen utifrån ekvation (7) skett, i vilket fall dock endast produktiviteten efter den tillsammantagna standardiseringen för kapitalintensiteten och företagsstorleken beräknats. Med andra ord inskränker sig beräkningarna här till den produktivitet som koefficienten för dummyvariabeln inom varje regiongrupp återspeglar. De här angivna beräkningarna utifrån de respektive ekvationerna har för de olika undersökningsåren utförts endast för industrin i dess helhet. Beräkningarna redovisas i tabellerna 6.1 och 6.2 där också indextalen för den faktiska produktiviteten i de olika regiongruppema återgetts. Ser man då först till tabell 6.1 finner man att kapitalintensiteten utgör en väsentlig förklaring till att en region ligger över riksgenomsnittet när det gäller den faktiska produktiviteten. För Stockholms del är således produktiviteten betydligt lägre efter standardiseringen för kapitalintensiteten än före. Kapitalintensiteten är följaktligen högre i detta område än i landet som helhet. Denna tendens är dock inte lika framträdande under 1968 som under övriga år, vilket förklaras av att kapitalutnyttjandet under nämnda år var lågt inom området ifråga. Att så var fallet beror i sin

tur på att ekonomin då befann sig i en lågkonjunktur och att storstäder* drabbas hårdare av konjunktursvängningar än andra regionenl Likaså

reduceras väsentligt produktivitetsförsteget för kommunblocken i Norra tätbygden vid standardiseringen för kapitalintensiteten. Detta är för övrigt också något som man har anledning att förvänta sig, eftersom industrin där domineras av sådana kapitalintensiva företag som massafab- 1 Se Balanserad regional riker och peppersbruk. utveckling, bilagedel 2, tabell 6.1 medför däremot Enligt standardiseringen för kapitalintensi- Regionalekonomisk utveckling, SOU 1970: teten att produktiviteten stigeri de regioner, där den faktiska produktivi- 15 , s. 6 l -65. teten är lägre än riksgenomsnittet. Detta gäller särskilt kommunblocken i

SOU 1974: 3 Regionala produktivitetsskillnader 415

Norra glesbygden. Att den faktiska produktiviteten är låg i detta område beror alltså till stor del på att företagen där har låg kapitalintensitet jämfört med övriga landet. Samma stora förklaringsvärde har kapitalintensiteten inte när det gäller produktiviteten i Södra mellanbygden. Den förhållandevis låga produktiviteten där förbättras således inte i någon större utsträckning genom standardiseringen för kapitalintensiteten. Övergår man så till inverkan av företagsstorleken finner man i tabell 6.1 att denna faktor har betydligt mindre betydelse för de regionala produktivitetsskillnaderna än kapitalintensiteten. Som tabell 6.1 visar krymper dock Stockholms produktivitetsförsteg ytterligare vid standardiseringen för företagsstorleken. Så är också fallet för Södra mellanbygden och Större städer. I dessa tre kommungrupper är alltså företagen större, räknat i antal sysselsatta, än i landet som helhet. För de övriga kommungrupperna är förhållandet det motsatta, vilket framgår av att standardiseringen för företagsstorleken där i stället höjer produktiviteten. I särskilt stor utsträckning tycks produktiviteten i kommunblocken i Norra glesbygden lida av att företagen där är små. Efter standardiseringen för kapitalintensiteten och företagsstorleken beror definitionsmässigt skillnaden i produktiviteten mellan regionerna på agglomerativa faktorer. I tabell 6.1 återspeglar således indextalen as+g skillnaden i agglomerationseffekten mellan de olika kommungrupperna.

Tabell 6.1 Indextal för produktiviteten inom olika regiongrupper efter standardisering för kapitalintensitet (s), företagsstorlek (g) och befolkningstäthet (h). Hela riket = 100.

Stock- Göteborg Större Södra Norra Norra Hela holm o. Malmö städer mellan- tät- gles- riket bygden bygden bygden

117,5 105,2 102,9 96,2 103,0 90,8 111,3 103,0 100,9 97,6 101,3 96,0 110,5 103,3 99,6 97,1 101,9 99,7 105,7 100,6 98,6 97,8 102,9 103,3

114,5 109,6 104,2 97,2 103,4 85,8 110,7 102,2 100,6 97,9 100,3 97,3 110,2 102,5 99,6 97,5 100,7 100,1 105,7 100,0 98,6 98,1 101,6 103,4

109,6 104,1 102,9 104,9 93,1 108,7 101,7 100,3 , 99,3 97 ,5 108,3 101,0 99,3 , 99,7 100,6 104,9 99,8 98,5 , . 100,4 103,2

Teckenförklaring = V/ L. den faktiska produktiviteten as V/L efter Standardisering för s V/L efter standardisering för s+ g as+g = V/L efter standardisering för s+g+h as+g+h

416 Produktivitetsförhâllanden

Samma sak gäller beträffande indextalen a i tabell 6.2 vilka tal, som tidigare nämnts, grundar sig på koefficientema för dummyvariablerna i ekvation (7). Dessa båda indextal är därför direkt jämförbara med varandra. Vid en dylik jämförelse finner man då att de båda indexserierna i stort sett ger samma bild av agglomerationseffekten. I tabell 6.1 är med andra 0rd bilden ungefär densamma som den som framkom vid redogörelsen för skattningen av ekvation (7) i föregående avsnitt. Om det är så att befolkningsvariabeln förklarar hela agglomerationseffekten, skall alltså produktiviteten efter standardiseringen för denna variabel vara densamma i samtliga kommungrupper. 1 tabell 6.1 ser man nu att så inte är fallet, utan regionala produktivitetsskillnader förekommer, trots standardiseringen för befolkningstätheten. Detta tyder på att det förekommer externa faktorer som påverkar produktiviteten och som inte samvarierar med befolkningsvariabeln. För Stockholms del finner man således att befolkningsvariabeln inte förmår att förklara hela det produktivitetsförsteg på ca 10% som där föreligger på grund av agglomerativa effekter. Även efter standardisexingen för nämnda variabel ligger produktiviteten i detta område enligt tabell 6.1 mellan 5 och 6 % över landet som helhet. Varför de agglomerativa effekterna är så utpräglade här ger föreliggande analys inget svar på. Möjligen kan det vara så att det generellt sett höga löneläget tvingar företagen i Stockholm mer än annorstädes att hålla produktivi- Beträffande befolkningens ålderssamman- teten uppe så att en tillfredsställande förräntning på kapitalet erhålls. sättning i de olika Dessa ansträngningar kan i sin tur antas underlättas av att befolkningens regionerna se Regional genomsnittsålder är förhållandevis låg i området samtidigt som utbildutveckling och

planering, s. 30-31. ningsnivån är hög]

Tabell 6.2 indextal för produktiviteten i industrin totalt under olika år efter standardiseringen för kapitalintensitet (s) och företagsstorlek (g).

Stock- Göteborg Större Södra Norra Norra holm 0. Malmö städer mellan- tät- glesbygden bygden bygden 1965 V/L 117,5 105,2 102,9 96,2 103,0 90,8 a 110,3 103,5 99,1 96,9 102,5 101,1

1967 V/L 114,5 109,6 104,2 103,4 85,8 a 110,0 102,5 99,1 100,7 101,5

1968 V/L 109,6 104,1 102,9 104,9 93,1 a 109,7 102,0 98,8 99,9 101,7

1965-1968 V/L 113,9 106,2 103,3 103,9 90,1 a 109,9 102,7 99,0 , 101,0 101,5

Anm.: Teckenförklaring V/L = den faktiska produktiviteten a = V/L efter standardiseringen för s+g

Regionala produktivitetsskillnader 417

l regionerna längst ned på befolkningsskalan, dvs. ikommunblocken i Norra glesbygden, är likaså enligt tabell 6.1 produktiviteten efter standardiseringen för befolkningstätheten högre än för landet som helhet. Om befolkningstätheten i denna kommungrupp vore densamma som genomsnittet för hela riket, skulle under i övrigt likartade förhållanden produktiviteten där överstiga produktiviteten i landet som helhet med drygt 3 %. Detta betyder att produktiviteten i kommungruppen ifråga påverkas positivt av faktorer som inte är med i analysen och som är negativt korrelerade med befolkningstätheten. En dylik faktor kan vara att arbetskraften i dessa regioner på grund av bristande altemativsysselsättning är mindre rörlig och t. ex. mindre frånvarande från arbetet än arbetskraften i regioner med stor arbetskraftsefterfrågan. I och för sig är detta också något som verkar höjande på löneläget i de regioner som det här är fråga om. Ser man slutligen på Södra mellanbygden finner man att produktiviteten också i denna grupp höjs vid standardiseringen för befolkningstätheten. Emellertid är höjningen inte lika stor som i den föregående regiongruppen, och efter standardiseringen ligger produktiviteten här fortfarande under riksgenomsnittet. En faktorsom möjligen kan förklara detta är befolkningens ålderssammansättning. Genomsnittsåldem är nämligen i de här ifrågavarande regionerna betydligt högre än i landet som helhet. Som följd härav kan befolkningen tänkas i stor utsträckning stanna kvar inom området och, vilket faktiskt också är fallet, låta sig nöja med en förhållandevis låg lön. Detta får i sin tur antas leda till att företagen i området inte har samma tryck på sig att hålla produktiviteten uppe som företagen i höglöneregionerna.

7 Sammanfattning och konklusioner

Av denna undersökning har framgått att produktiviteten, dvs. förädlingsvärdet per sysselsatt, för industrins del är högre i folkrika områden än i glesbygdema. Så är fallet inte blott för industrin i dess helhet utan i allmänhet även för de olika branscherna inom industrin. Detta tyder på att de regionala produktivitetsskillnadema inte enbart beror på produktionsinriktningen eller prissättningen i de olika regionerna. Andra faktorer måste alltså föreligga som gör att produktiviteten skiljer sig regionerna emellan. Mängden realkapital per sysselsatt kan antas utgöra en dylik faktor och likaså företagsstorleken. Sambandet mellan dessa båda faktorer och produktiviteten har således med hjälp av regressionsteknik beräknats utifrån tvärsnittsdata med ett antal regioner som observationsenheter. I princip har därvid hänsyn tagits till olikheterna mellan regionerna ifråga om kapitalets tekniska kvalitet och dess utnyttjandegrad. Med utgångspunkt i dessa beräkningar har sedan produktiviteten i de olika regionerna korrigerats för inflytandet från de båda faktorerna. Det visar sig då att olikheterna i produktiviteten mellan regionerna visserligen reduceras, men att alltjämt betydande olikheter återstår. Produktiviteten

418 SOU 1974: 3 Produktivitetsförhållanden

är med andra ord fortfarande efter korrigeringen för kapitalintensiteten och företagsstorleken högre i storstadsregionema än i de mera glesbefolkade områdena. Detta innebär att det från företagens synpunkt förekommer vissa externa faktorer, som verkar positivt på produktiviteten och som är korrelerade med befolkningstätheten. För att ytterligare undersöka dessa effekter har även regressionstekniska beräkningar utförts agglomerativa med befolkningstätheten som förklaringsvariabel vid sidan av kapitalintensiteten och företagsstorleken. Därvid visade det sig att befolkningstätheten har ett självständigt förklaringsvärde med avseende på produktiviteten. Enligt dessa beräkningar ökar således produktiviteten med folkmängden under i övrigt oförändrade förhållanden vid övergången från en region till en annan. Detta betyder att produktivitetsskillnaderna mellan regionerna reduceras ytterligare när korrigering görs även för regionernas folkmängd. Vid denna korrigering utjämnas emellertid produktiviteten mellan regionerna inte helt, utan storstadsregionema uppvisar fortfarande ett visst produktivitetsförsteg. De här angivna beräkningarna har utförts såväl för hela industrin (exklusive gruvor) som för vissa utvalda industribranscher. Resultaten beträffande agglomerationseffekterna visar sig dock vara ungefär desamma, oavsett vilken aggregationsnivå som väljs. Vidare har beräkningarna utförts för tre olika år, nämligen 1965, 1967 och 1968. En enhetlig bild av agglomerationseffekterna har emellertid även med avseende på dessa olika år erhållits, detta trots att de utvalda åren från konjunktursynpunkt skiljer sig från varandra. Utgår man från att de på så sätt erhållna resultaten beträffande agglomerationseffekterna är riktiga, uppstår frågan hur resultaten skall tolkas. Till att börja med kan man då slå fast att resultaten nödvändigtvis inte innebär att produktiviteten inom industrin i genomsnitt för hela landet skulle höjas, om denna näringsgren helt koncentrerades till regioner av storstadskaraktär. Vissa företag, exempelvis företag inom skogsindustrin, måste nämligen för sin råvaruförsörjning ligga i sådana områden som är glesbefolkade. Lokaliseras dylika företag till storstadsområden, kan transportkostnaderna för råvarorna bli så höga att agglomerationsfördelama helt elimineras och mer än det. Enbart till nackdel kan likaså en lokalisering till storstäder vara i sådana fall då företagen för sin verksamhet fordrar stora utrymmen. Av dessa och andra skäl kan företagen följaktligen från produktivitetssynpunkt vara optimalt lokaliserade, även om produktiviteten på grund av agglomerativa faktorer varierar regionalt. Inga produktivitetsvinster står då att vinna genom att företagen omlokaliseras. Hur det i verkligheten förhåller sig härvidlag ger dock föreliggande undersökning inget besked om. Vidare är att märka att agglomerationseffekterna inom industrin till en del kan vara en följd av insatser från samhällets sida. Mera produktivitetsbefrämjande resurser läggs således ned på sådana områden som utbildningsväsendet och kommunikationssystemet i storstäder än på andra håll. Om man då tar hänsyn härtill och på så sätt ser till regionernas bidrag till hela samhällets produktivitet, minskar uppenbarligen storstads-

Regionala produktivitetsskillnader 419

regionemas agglomerationsfördelar. Därtill kommer att den högre produktiviteten i storstäderna sannolikt sker till priset av högre sjuk- och socialvårdskostnader än i de mindre folkrika regionerna. Även av detta skäl reduceras alltså skillnaderna i agglomerationseffektema regionerna emellan, om man betraktar dessa effekter från hela samhällets synpunkt. Slutligen kan nämnas att frågan om befolkningens regionala fördelning inte berör enbart produktiviteten och individemas standard i materiell mening, utan den har att göra även med deras välstånd i vidare bemärkelse. Att bo i ett mindre tätbefolkat område kan således för vissa individer ha ett självständigt värde. Sådana personer kanske föredrar en lägre materiell standard framför en högre, om alternativet innebär att de måste bosätta sig i en storstad. På grund härav är det inte givet att den allmänna välfärden skulle öka genom en koncentration av befolkningen till storstadsområden, även om produktiviteten totalt i samhället gör det.

10 länsstudier

Bilaga Fyra

bidrag av Christer Stighäll, Bernt Claes Herlitz, Berglund, Hans Bylund, Torbjörn Ek, Dick Ramström, Carl Fredriksson, Leif Lindmark och Olov Erson

Ur innehållet

Lokala skapar sysselnyokelföretag i flera led sättning

roll för Stordriftskomplettering en de mindre företagen

Spridningseffekter

av länsprogrammens åtgärdsförslag

Stora skillnader i kommunernas kapitalanvändning

SOU 1974: 3

och

Synsätt, regionval underlagsmaterial

för länsstudierna

Christer Stighäll

1.1 Synsätt

I direktiven till ERU:s produktionskostnadsstudier sägs att företagens och samhällets produktionskostnader i olika ortstyper och regioner skall studeras. Utformningen av direktiven skall ses mot bakgrund av den utveckling som kännetecknade 1960-talets näringslivs- och befolkningsutveckling. Denna utveckling innebar en allt snabbare tillväxt av produktion och sysselsättning i storstäderna och en tillbakagång av sysselsättningen i många regioner framför allt i norra glesbygden. I storstäderna

ökade antalet sysselsatta främst inom administrativa och serviceinriktade

funktioner. En stor del av de rena tillverkningsenhetema omlokaliserades till andra delar av landet. Det lokaliseringsstöd som infördes 1965 stimulerade till utvidgningar och nyetableringari stödområdet. Resultaten av denna regionala omfördelning, med de segregationstendenser mellan varuproducerande och tjänsteproducerande verksamheter som det medförde, var under senare delen av 1960-talet inte helt klarlagda. Det var mot den bakgrunden som produktionskostnadsgruppens direktiv utformades. Redan på ett tidigt stadium i produktionskostnadsgruppens arbete stod det klart att de mer översiktliga resultat som studier av hela landet skulle ge borde kompletteras med intensivstudier av utvalda orter och regioner. Sådana studier skulle därmed kunna ge en heltäckande bild av regionernas produktionsförhållanden. Fyra län valdes som undersökningsområden. Studierna i dessa bedrevs i nära samarbete med länsstyrelser och universitet. I det följande återges resultat från intensivstudierna. Framställningen inleds med en redogörelse för underlagsmaterialet och val av orter och regioner. Därefter följer vad som här benämns länsstudiema.

1.2 Urval av orter och regioner

En avvägning mellan anspråken på underlag för analysen och begränsningen i tillgången till information medför att endast ett begränsat antal orter har studerats. Ortsvalet motiveras med att de resultat som framkommer i största möjliga utsträckning skall kunna ligga till grund för

424 Fyra Iänsstudier SOU 1974: 3

en mer generell utvärdering. l föreliggande avsnitt görs en principiell genomgång av faktorer som måste beaktas vid ortsvalet. Avslutningsvis redovisas de orter och regioner som ägnats ett mer ingående studium. Det är befogat att grunda urvalet av orter och regioner för produktionskostnadsstudiema på en enhetlig princip. Det gäller framför allt jämförelser mellan orter och regioner i olika delar av landet som uppvisar skillnader och likheter i vissa grundläggande förhållanden. Som exempel kan nämnas att orterna inom det allmänna stödområdet har olika långt till de stora avsättningsmarknaderna. Detta påverkar transportkostnaderna och därmed avsättningsmöjlighetema. Klimatförhållandena varierar även liksom tillgängligheten till ett differentierat utbud av service. Mot denna bakgrund har ett antal orteri stödområdet intensivstuderats. De orter som klassificeras som regionala och primära centra enligt riksdagens beslut från år 1972 består av befolkningstäta områden i norra tätbygden och de större städerna i Syd- och Mellansverige. De har som regel ett differentierat näringsliv. Tillgången till offentlig och privat service är ofta god. Kommunikationer och kontaktmöjligheter med övriga delar av landet är även goda. Detsamma gäller inkomstförhållanden och möjligheter till yrkesval. Inom denna ortstyp förekommer emellertid även vissa skillnader mellan enskilda orter. Här kan erinras om att industrin som ligger i primära centra i landets norra delar ofta kännetecknas av en råvarubaserad produktionsinriktning. Vid valet av orter har dessa skillnader beaktats. Produktions- och levnadsförhållandena i de tre storstadsregionerna awiker i så hög grad från de övriga ortstypema att de bör behandlas för sig. De forsknings- och utredningsresultat som redovisas bl. a. i ERU 70 visar, att produktiviteten mätt som förädlingsvärde är per sysselsatt, högre i storstadsregionerna än i andra regioner. Det stora befolkningsunderlaget ger underlag för ett differentierat utbud av olika former av service. Genom det stora antalet företag underlättas möjligheterna till samarbete vilket medför specialiseringsfördelar i produktionen. Möjligheterna är därför stora att hålla ett högt för kapacitetsutnyttjande resurserna i storstäderna. I det begränsade urval av orter och regioner som ingår i studiemai föreliggande bilaga har kartläggningen och analysen vad gäller förhållandena i storstäderna koncentrerats till Malmöregionen. Valet av orter kan baseras på olika kriterier. Här har ortsvalet främst följt den indelning som ligger till grund för den av riksdagen antagna planen för den regionala strukturen. Också andra kriterier kan emellertid vara aktuella. I en studie av Boråsregionen från år 1972 visas hur näringslivets differentiering ser ut i olika orter. Vid urvalet har också dessa uppgifter beaktats. Av tabell 1.1, som är hämtad från Boråsstudien, framgår det att näringslivet i Malmöregionen i likhet med förhållandet för de två andra storstadsregionema är väl differentierat. Andelen servicesysselsatta är hög och visar även en snabb tillväxttakt. Befolkningstillväxten har även varit snabb under l960-talet. i Industriföretagen Malmöregionen kan huvudsakligen sägas vara marknadsinriktade i sin lokalisering. Ett gott kommunikationsläge och goda möjligheter till personkontakter underlättar detta.

SOU 1974: 3 Synsätt, regionval och underlagsmaterial för länsstudierna 425

Även Boråsregionens industriföretag är huvudsakligen marknadsinriktade i sitt lokaliseringsval. Denna region ingår i produktionskostnadsgruppens urval av orter på grund av de speciella förhållanden som där råder, bl. a. på grund av närheten till Göteborgsregionen. Boråsregionen uppvisar dessutom ett större lokalt och regionalt befolkningsunderlag än de flesta andra primära centra. Vidare präglas Boråsregionen av ett mycket ensidigt näringsliv genom textil- och konfektionsindustrins dominerande ställningi denna region. Förutom Borås ingår även Falun/Borlänge och Skellefteå bland primära centra i produktionskostnadsgruppens urval av orter. Båda dessa regioner kännetecknas av en relativt hög sysselsättningstillväxt. Denna tillväxt är helt koncentrerad till centralorterna Falun, Borlänge och Skellefteå. I förhållande till riksgenomsnittet har dessa regioner en hög andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk och en låg andel i servicenäringama. Industrins sysselsättningsandel är för bägge regionerna jämförbar med riksgenomsnittet. Industrin domineras i båda regionerna av

Tabell 1.1 Specialiseringskoefficienten för landets A-regioner år 1965.

Helsingborg/ Landskrona

P§°9°F9*$^:“$”P!

Halmstad Jönköping Skövde Göteborg Malmö/Lund/Trelleborg i-l Karlskrona

(s.) * . Gävle/ Sandviken h)A . Skellefteå

-bO . Avesta/ Hedemora å I-I . Stockholm

å \O. Säffle/ Åmål

Anm: Specialiseringskoefficienterna har beräknats på grundval av sysselsättningens näringsgrensindelning i 1965 års folk- och bostadsräkning. Hela rikets näringsgrensfördelning resulterar i att specialiseringskoefñcienten blir 0. Ett lågt värde på specialiseringskoefñcienten innebär en hög differentieringsgrad och vice versa.

Källa: B. - en studie i regional Berglund, Boråsregionens strukturproblem obalans, Vänersborg 1972.

426 Fyra länsstudier SOU 1974: 3

råvarubaserad tillverkning. Likhetema mellan Falun/Borlängeregionen och Skellefteåregionen är stora. Den mest framträdande skillnaden torde ligga i det från regional synpunkt centrala läge Falun/Borlängeregionen har i det nationella ortssystemet. Närheten till en storstadsregion och den betydelse det kan ha för produktionsförhållanden och utvecklingsmöjligheter studeras även för en glesbygdsregion. Av detta skäl ingår Dalsland i studierna. I likhet med de flesta glesbygdsregioner har Dalsland fått vidkännas en omfattande utflyttning under de senaste decennierna. Den främsta orsaken till detta är det starka inslaget av sysselsatta inom jord- och skogsbruk. Närheten till den stora efterfrågan efter arbetskraft från Göteborgsregionens expansiva industri torde ytterligare ha stimulerat utflyttningen. Förutom detta sydliga glesbygdsområde omfattar produktionskostnadsgruppens specialstudier även Moraregionen och Lyckseleregionen. Samtliga dessa tre glesbygdsområden uppvisar en likartad utvecklingsbild. Genomgående är vidare den stora betydelse jord- och skogsbruket har haft och fortfarande har för dessa regioner. Utgångspunkten för urvalet av glesbygdsregioner har varit att genom en jämförande analys av förhållandena i tre glesbygdsregioner i olika delar av landet kunna påvisa förekomsten av några faktorer eller tendenser i utvecklingsdragen som avviker från varandra. De uppenbara likheterna i näringslivsstruktur och befolkningsutveckling mellan Dalsland, Moraregionen och Lyckseleregionen bör enligt produktionskostnadsgruppens bedömning kunna ge underlag för en jämförande utvärdering. Skillnaden i avstånd till stora marknader och befolkningsrika regioner utgör den väsentliga olikhet som utgör utgångspunkt för denna jämförande utvärdering.

I .3 Underlagsmaterial

Av den analys som presenteras i produktionskostnadsgruppens rapport framgår det att regionala skillnader i företagens och samhällets produktionskostnader beror på en mängd olika faktorer. Studier av produktionskostnaderna i en region måste följaktligen grundas på ett omfattande underlagsmaterial som täcker både förhållanden inom företagen och förhållanden i omgivningen. Mot bakgrund av vad som framförs i inledningsavsnittet till föreliggande bidrag innebär det att uppgifter måste föreligga om faktorpriser, efterfrågeförhållanden och produktionsteknik för de studerade verksamheterna. Uppgifter om realkapitalets sammansättning och åldersstruktur ger underlag för en bedömning av vilka möjligheter verksamheterna har att anpassa sig till ändrade förhållanden. I en utvärdering av vilken betydelse förhållanden i omgivningen har för de studerade verksamheternas måste produktionskostnader bl. a. ingå uppgifter om hur olika verksamheter påverkar varandra. Detta kan ske på grundval av kartläggningar kring de kopplingar som råder mellan verksamheter inom en region och mellan regioner. De exempel som här lämnats på underlag för produktionskostnadsstudier innefattar ett flertal uppgifter som ej finns att tillgå i offentlig

SOU 1974: 3 Synsätt, regionval och underlagsmaterial för länsstudierna 427

statistik. Redan på ett tidigt stadium i produktionskostnadsgruppens arbete blev det klart att en särskild enkätundersökning måste genomföras för att samla in det nödvändiga underlagsmaterialet. Den mest omfattande av dessa enkäter om inköp och försäljning av varor gällde uppgifter och tjänster mellan olika industriföretag, byggnadsföretag och serviceföretag. Denna enkät innehöll även frågor om realkapitalets sammansättåldersstruktur och kapacitetsutnyttjande samt arbetskraftens utning, bildning. Undersökningen utfördes år 1971 i samarbete med de regionalekonomiska enheterna i de utvalda länen. Vidare deltog forskare från avdelningen för företagsekonomi och geografiska institutionen vid Umeå universitet samt från institutionen för ekonomisk geografi med kulturgeografi vid Lunds universitet. Av de provundersökningar som utfördes före huvudundersökningen framgick att företagens 15 största kunder och 15 största leverantörer oftast svarar för huvudparten av leveranserna. I fråga om företagsservice dominerar i de flesta fall de fem största leverantörerna av dessa tjänster. Särskilt de större företagen har ofta ett betydligt större antal kunder och leverantörer än 15. Samtidigt köper och säljer dessa företag en relativt stor andel av sina råvaror, halvfabrikat och färdigvaror utomlands. Genom att fråga om företagens export- och importandelar kunde om de ospecificerade leveranserna inom landet i stor uppgifterna utsträckning preciseras. Provstudier visade att Svarsfrekvensen sjönk med minskande företagsstorlek. En avvägning mellan det arbete som skulle krävas och det analysunderlag som de minsta företagen bidrar med, medförde att företag med mindre än 10 sysselsatta ej omfattades av undersökningen. Den äri

Tabell 1.2 Produktion inom tillverknings- och gruvindustri totalt och för enkätföretagen i de studerade regionerna.

Region Salvtillverkningsvärde Industrin Enkät- Enkätföretagens totalt företagen andel i % av den totala produktionen

Malmö/Lund/Trelleborg A-region 6 115 324 5 240 133 86

Totalt 15 717 375 13 726 675 87

Anm: Med enkätföretag avses de företag som besvarat enkäten. Även enkätföretagens förädlingsvärde utgör 87% av förädlingsvärdet för industrin totalt i de studerade regionerna. För enskilda regioner utgör emellertid förädlingsvärdet högre procenttal och i andra regioner lägre procenttal än motsvarande andelar av salutillverkningsvärdet. a Omfattar de fyra kommunerna Bengtsfors, Färgelanda, Mellerud och Åmål.

428 Fyra länsstudier SOU 1974: 3

övrigt en totalundersökning av tillverkningsindustrin, byggnadsindustrin och uppdragsverksamheten i de avsnitt 1.2 nämnda orterna och regionema. Genom den storleksavgränsning som gjordes vad gäller enkäten till industriföretag med mer än 10 sysselsatta kom undersökningspopulationen att begränsas något. Av tabell 1.2 framgår det hur stor andel av den samlade industriproduktionen som de företag står får som har besvarat enkäten. Vid bearbetning av enkäterna har en viss kontroll av svaren skett genom att företagens försäljning till kunder inom det egna länet har kunnat jämföras med uppgifter om kundernas inköp. Enkätmaterialet ger möjlighet att bedöma vilka effekter som uppstår på den lokala marknaden och i andra regioner vid produktionsförändringar inom en viss bransch och region. Uppgifterna om inköp och försäljning av varor och tjänster kan vidare ge vägledning vid bedömningar av sådana ofullständigheter i den regionala näringslivsstrukturen, som kan vara av betydelse för inriktningen av samhällets regionalpolitiska insatser. Avslutningsvis bör betonas att de här beskrivna speciella enkätundersökningarna närmast skall ses som komplement till den offentliga statistikproduktionen. Uppgifter från SCB: s folk- och bostadsräkningar utgör ett väsentligt underlag för analysen. Detsamma gäller de regionala bearbetningama av SCB:s industristatistik. Enligt produktionskostnadsgruppens bedömning var det emellertid nödvändigt att komplettera den offentliga statistiken mot bakgrund av direktiven till produktionskostnadsstudiema.

SOU 1974: 3

II och den industriella

Produktionsmiljön

konsekvenser i Dalsland

utvecklingens och Boråsregionen

Bernt Berglund

1 Inledning

Avsikten med föreliggande rapport är att beskriva Dalslands och

Boråsregionens industriella produktionssystem och att utifrån denna beskrivning bl. a. söka _belysa regionalpolitiska och samhällsekonomiska för- eller nackdelar av en expansion eller kontraktion av sysselsättningen inom industrin i respektive område. Endast konsekvenserna vid expansion analyseras dock närmare. Konsekvenserna av en kontraktion bör emellertid något kunna bedömas genom tillämpning av samma ”modell” som används vid analysen av expansionens effekter. I stället för att redovisa kalkyler för hur den totala välfärden påverkas vid expansion eller kontraktion i en region - kalkyler med tvivelaktigt värde - synes det mer meningsfullt att ställa frågan om samhällsekonomiska konsekvenser (för- och nackdelar) på ett annorlunda sätt, t. ex. genom att i stället analysera hur expansion och kontraktion i olika 1 Rapporten har utarberegioner påverkar möjligheterna att uppfylla regionalpolitiska mål. tas i samarbete med Per Figuren nedan skall härvid försöka visa att man vid en sådan analys Arne Andreasson, Jan endast kan syfta till att klargöra valsituationerna för dem som har att Brattwall, Taro Kjellin fatta de politiska besluten och inte till att rekommendera de val som och Anders Meuller vid politikerna kunde anses böra göra. Uppgiften att välja mellan olika länsstyrelsens regionalhandlingsalternativ är rent politisk. ekonomiska enhet.

Tillväxtlakt

Regional å jämlikhet

Figur 1: 1 Samband mellan olika ekonomisk-politiska mål - principskiss.

430 Fyra länsstudier SOU 1974: 3

AA uttrycker olika kombinationer av nationell tillväxttakt och regional jämlikhet som ekonomin kan uppnå. Varje punkt på AA antas härvid motsvara en viss given regionstruktur. Härvid antas t. ex. en förskjutning efter kurvan från A mot A innebära en imotsvarande mån ökad satsning på regioner med regional obalans, dvs. ofta regioner med låg befolkningstäthet. Ökad regional utjämning antas medföra lägre tillväxttakt. En politiker som enbart tar hänsyn till tillväxttakten kommer att sträva uppåt utefter AA och en politiker som enbart tar hänsyn till den regionala jämlikheten strävar nedåt utefter AA”. De flesta människor är beredda att byta mellan tillväxt och regional jämlikhet, men de vill ha så mycket som möjligt av bägge. BB och CC” är kurvor utefter vilka en politiker är indifferent med avseende på olika kombinationer mellan tillväxttakt och regional jämlikhet, varvid BB är bättre än CC”. Om man är i P” eller i P” så finns det en mängd lägen (regionstrukturer) mellan dessa båda punkter som är möjliga att uppnå och som är bättre. Man kan nämligen från dessa punkter göra en sådan förflyttning utefter AA att högre indifferenskurvor och därmed större tillfredsställelse kan nås. För att i praktiken kunna hitta punkten P, den optimala kombinationen av tillväxttakt och regional jämlikhet vid givna värderingar i samhället, krävs kunskap om hur AA ligger. Undersökningar om bl. a. regionala skillnader i produktionsbetingelser skulle hjälpa till att identifiera AAC Som redan tidigare påpekats är det sedan politikernas uppgift att välja mellan de tillgängliga kombinationerna av tillväxttakt och regional jämlikhet.

Det hade givetvis varit fördelaktigt om en analys av ovannämnda föreller nackdelar kunde ske inom ramen för en jämförande s. k. samhällelig kostnads- och intäktskalkyl. För närvarande är det dock mycket svårt att såväl upprätta som att tolka dylika kalkyler beroende på våra begränsade kunskaper om ifrågavarande sammanhang. De slutsatser som dras i denna rapport får därför i hög grad baseras på de mera partiella resultat som framkommer i avsnitt 3 och 4, där olika egenskaper hos det industriella produktionssystemet i Dalsland och Boråsregionen behandlas. Nämnda resultat grundas härvid till större delen på de enkäter som länsstyrelsen år 1971 utsände till företagen i de berörda områdena av på uppdrag Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU). För att något belysa de samhällsekonomiska frågeställningarna i föreliggande rapport har även KELP (kommunalekonomisk långtidsplanering) samt uppgifter rörande det kommunala kapitalet bearbetats i kapitel 5. Förutom att kostnadsingen fullständig och intäktskalkyl kunnat genomföras i föreliggande sammanhang bör åtminstone följande förhållanden uppmärksammas. Rapporten avser om ifråga näringslivet endast den industriella sektorn. När det gäller samhällskapitalet har endast den kommunala sektorns kunnat kapitaltillgångar belysas. Slutligen gäller att rapporten baseras på statistiskt material som i allmänhet avser år 1970. Något underlag som direkt belyser marginella förhållanden i de behandlade områdena har ej kunnat tas fram. En analys av olika konsekvenser - t. ex. som marginella en följd av expansion eller kontraktion i de båda områdena - får därför framförallt grundas på genomsnittliga data.

SOU 1974: 3 Produktionsmil/Ön och den industriella utvecklingens konsekvenser 431

2 Allmän presentation av Dalsland och Boråsregionen

Med Dalsland avses i detta sammanhang Åmåls, Melleruds, Bengtsfors, Dals-Eds och Färgelanda kommuner. Boråsregionen (Borås kommunblocksregion eller A-region) omfattar kommunerna Borås, Ulricehamn, Tranemo, Herrljunga, Mark och Svenljunga. Folkmängden i Dalsland har sedan år 1950 minskat med ca 7 200 personer eller med mer än 13 %. Avfolkningen, som fortgått sedan 1920-talet, har dock under de senaste åren avstannat, vilket bl. a. bör ses mot bakgrund av konjunkturella förhållanden jämte effekten av lokaliseringspolitiska insatser i området. För Dalslands del har den inrikes omflyttningen under 1960-talet inneburit en nettoutflyttning på 3 600 personer, varav 2 570 personer i åldrarna 15-29 år. Inom dessa åldersklasser svarade kvinnorna för ca 60 % av nettoutflyttningen. Dalsland har som resultat av flyttningen en betydligt större andel åldringar än det övriga stödområdet, eller omkring 19 % i åldern 65-w år, samt en mycket liten andel av befolkningen i yngre åldrar. De stora kvinnounderskotten i åldrarna 15-29 år verkar som en utflyttningsstimulans för de kvarvarande männen i samma åldrar. Underskotten tyder vidare på att kvinnorna i förhållandevis högre grad än männen haft problem att finna arbetsmöjligheter i Dalsland, vilket måste beaktas vid arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska insatser, om målsättningen skall vara att uppnå balans i områdets demografiska struktur. Boråsregionen är med sina drygt 188 000 invånare landets femte A-region till befolkningsstorlek. Invånarantalet har under 1960-talet stigit med närmare ll 000 personer, varav 10 000 personer i Borås kommun. Det mest iögonfallande vid studier av demografiska förhållanden i Boråsregionen år den starka obalansen i regionens flyttningsrörelser. Sålunda ett underskott i den hade regionen under 1950- och 60-talen inrikes flyttningen samtidigt som man hade ett ännu större utrikes inflyttningsöverskott. Endast de tre storstadsregionerna hade 1966-1968

Tabell 2.1 Befolkningsunderlag inom olika avstånd från kommuncentra i Dalslands och Boråsregionens kommuner år 1965

3 mil 10 mil Dalsland

Boråsregionen

Källa: Egna bearbetningar av Befolkningskarta 1965 (Hedbom och G. Norling).

432 Fyra Iänsstudier

Tabell 2.2 Näringsgrensfördelningen i % samt totala antalet förvärvsarbetande i Dalsland och Boråsregionen år 19703

Jordbruk Industri Byggn. Service Sza Totala o.an1. antalet verks.

a Förvärvsarbetande dagbefolkning enligt folk- och bostadsräkningen 1970.

större immigrationsöverskott än Boråsregionen medan endast 9 av landets 70 A-regioner hade större underskott i den inrikes omflyttningen mellan 1961 och 1968. Ett sätt att mäta folkmängden är att beräkna centralorternas befolkningsunderlag inom olika avståndszoner för respektive ort. Denna folkmängd ger en grov bild av köpkrafts- och arbetskraftsunderlag samt möjligheterna att uppnå s. k. agglomerativa fördelar för näringslivet samt valfrihet för människor i fråga om arbete och service m. m. i olika orter eller regioner. Som framgår av nedanstående tabell skiljer sig Boråsregionens orter markant från orterna i Dalsland genom ett genomgående större befolkningsunderlag inom respektive avståndszoner. Även efter svenska förhållanden får dessa underlag betraktas som mycket höga. Detta innebär att man från Borås och Mark når relativt stora marknader för såväl varor som arbetskraft samt har relativt stora befolkningsunderlag för service, kommunikationer etc. redan inom ganska korta avstånd. Dessa orters potentiella möjligheter att utnyttja agglomerativa fördelar för näringslivet måste således betraktas som relativt stora. Fördelningen av branscher och därmed yrkesfördelningen samt i viss mån differentieringsgraden inom industrin framgår av tabell 2.3 nedan.

2.3 lndustribranschernas fördelning i % i Dalsland och Boråsregionen år

Tabelå

Metall- Trä- Massa- Teko- Övrig S: a Totala

a Endast företag med minst 5 sysselsatta är medräknade.

1 Agglomerativa faktorer (fördelar eller nackdelar) avser sådana regionalt bundna faktorer som påverkar ett företags avkastning per insatt faktorenhet i positiv eller negativ riktning och som utgör handlingsparametrar för andra företag, för hushållssektorn eller för den offentliga sektorn (se SOU 1970: 3, Balanserad regional utveckling).

SOU 1974: 3 Produktionsmiljön och den industriella utvecklingens konsekvenser 433

Kommunerna i Dalsland har i flera avseenden en likartad struktur. Näringslivets inriktning är från expansionssynpunkt mindre gynnsam i och med den relativt starka inriktningen på jordbruk samt trä-, massa- och pappersindustri. Även yrkes-, utbildnings- samt inkomststrukturen får betraktas som ogynnsam. Framförallt nordvästra delen av Dalsland har typiska glesbygdsproblem, dvs. efter sydsvenska förhållanden relativt stora avstånd till kvalificerad service, bristfälliga kollektiva kommunikationer, låg befolkningstäthet, stora risker för bortfall av viktiga servicefunktioner etc. sysselsättningen inom jord- och skogsbruket iDalsland minskade med närmare 3 600 personer mellan åren 1950 och 1965 och med 2 000 personer mellan åren 1965 och 1970. Anmärkningsvärt är sysselsättningsminskningen inom servicesektorn. Dalsland har en högre industrialiseringsgrad än riksgenomsnittet. Av industribranscherna är massa- och pappersindustri den dominerande. Trots att mer än 1 000 arbetstillfällen gått förlorade genom företagsnedläggelser och driftsinskränkningar under 1960-talet är fortfarande ca var fjärde industrianställd verksam inom denna industribransch. Tillbakagången har kompenserats av de tillskott på arbetstillfällen, som skapats genom lokaliseringspolitiska insatser i området. Totalt har sysselsättningstillskottet genom dessa insatser av företagen beräknats till mellan 2 000 och 2 400 personer sedan år 1965, varav lokaliseringsstöd svarar för l 200-1 600 personer. Till och med december 1972 hade 537 av dessa senare arbetstillfällen realiserats. Skillnaden som kvarstår mellan faktisk och planerad sysselsättningsökning beror dels på att en del städföretag ännu ej hunnit anställa all den personal man avser att sysselsätta, dels på att vissa stödföretag gjort driftsinskränkningar. I Boråsregionen är koncentrationen av industrisysselsättningen till textil- och konfektionsindustrin påfallande. Dessa industribranscher svarade år 1970 tillsammans för ca 68 % av regionens totala utbud av industriella arbetstillfällen mot ca 8,5 % i hela riket. Endast ca 10 % av de förvärvsarbetande inom Boråsregionen sysselsättes inom metall- och Verkstadsindustri mot över 43 % för riket. l själva verket har endast tre av landets 70 A-regioner ett ensidigare näringsliv än Boråsregionen. Som jämförelsenorm har härvid rikets näringsgrensfördelning år 1965 använts. Boråsregionen har vidare, som konsekvens av regionens höga industrialiseringsgrad, sysselsättningsmässigt sett det relativt minsta serviceutbudet av rikets 20 största kommunblocksregioner. av Underrepresentationen servicesysselsättningen är mest påtaglig inom delsektorn offentlig förvaltning m. m. Även utbildnings- och inkomststrukturen är relativt ogynnsam i Boråsregionen. Av arbetskraftsundersökningarna 1968 att döma har regionen t. o. m. en lägre utbildningsnivå än skogslänen. Förklaringen till denna relativt låga utbildningsnivå i regionen är bl. a. den svaga inriktningen på annan industri än tekoindustri. Inom den senare

434 Fyra Iánsstudier SOU 1974: 3

branschen är andelen anställda med högre utbildning mycket lågjämfört

med andra näringsgrenar och industribranschen

3 Näringslivets integrationsgrad

Det huvudsakliga syftet med följande framställning är att belysa näringslivets integrationsgrad i Dalsland och Boråsregionen med utgångspunkt i företagens inköp och försäljning från resp. till berörda företags 15 största leverantörer och kunder. Det bör påpekas att t. ex. företagens inköp från de 15 största leverantörerna ienskilda fall kraftigt underskrider det totala inköpsvärdet även om dessa leveranser generellt täcker en stor del av de totala inköpen från svenska företag eller ca 80 % i såväl Dalsland som Boråsregionen. Täckningsgraden varierar dock något mellan olika näringsgrenar bl. a. beroende på strukturen i underleverantörssystemet. I en näringsgren som karaktäriseras av många små underleverantörer utgör helt naturligt leveranserna från de 15 största en mycket mindre andel än i näringsgrenar där underleverantörssystemet till övervägande del består av ett fåtal större leverantörer. Vid en jämförelse mellan Dalsland och Boråsregionen finner man betydande skillnader ifråga om hur stor andel av företagens inköp från de 15 största leverantörerna inom landet som härrör från leverantörer inom den egna regionen. Denna andel - den regionala andelen - är dubbelt så stor i Boråsregionen vad gäller inköpen till hela industrin. Detta innebär att integrationen mellan företagen - från produktionsteknisk synpunkt - är större i Boråsregionen än i Dalsland. Man bör dock klargöra, att skillnaden till stor del förklaras av den höga integrationsgraden i Boråsregionens tekoindustri.

Tabell 3.1 lndustriföretagens regionala inköpsandel i Dalsland (procent)

Till Från bransch bransch Tekoind. Skogsind. Verkstadsind. Hela ind. Totalt (SNI 32) (SNI 33,34) (SNI 38) (SNI 3) (SNI 1-9) Skogsind. (SNI 33, 34) 11,1 54,83 10,0 6,4 Verkstadsind. (SNI 38) 81,83 18,2 19,8 16,7 Hela industrin (SNI 3) 17,2 18,1 14,5 17,8

Källa: Bearbetning av enkät från ERU. a Motsvaras av små absoluta belopp.

De regionalpolitiska problemen m. m. i Dalsland och Boråsregionen har ingående behandlats av Åke Andersson i Glesbygd och lokaliseringspolitik”, Vänersborg 1967 samt av Bernt Berglund i ”Boråsregionens strukturproblem”, Vänersborg 1971.

SOU 1974: 3 Produktionsmiljön och den industriella utvecklingens konsekvenser 435

I det föregående har end ast en sida av leveransströmmarna behandlats, nämligen företagens inköp. Studerar man företagens försäljningar vinner tidigare gjorda iakttagelser ytterligare stöd. Försäljningsandelarna är härvid så gott som genomgående lägre än inköpsandelarna. Däremot kvarstår - eller t. o. m. förstärks - skillnaderna mellan Dalsland och Boråsregionen, genom tekoindustrins dominans i den senare regionen. Det kan vidare konstateras att en tämligen ringa andel av verkstadsindustrin i Dalsland och Boråsregionen avsätter sina produkter inom respektive regioner. Inom den nationalekonomiska teorin brukar man använda begreppet regional multiplikatoreffekt när en primär förändring i t. ex. produktionen ger upphov till indirekta produktionsförändringar. Med utgångspunkt i de tidigare presenterade uppgifterna om de regionala leveransemai Dalsland och Boråsregionen skulle man våga påstå att den regionala multiplikatorn är betydligt större i den senare regionen. Den främsta orsaken till detta - tekoindustrins - har också höga integrationsgrad berörts. Innebörden av detta förhållande blir, att en förändring i efterfrågan på ett visst tekoföretags produkter får tämligen omfattande konsekvenser även för företag som indirekt berörs av efterfrågeförändringen i sin roll av underleverantörer. En relativt måttlig efterfrågeminskning kan således medföra betydande sysselsättningsproblem lika väl som en stimulansåtgärd i form av statliga beställningar ger tämligen goda förutsättningar att upprätthålla sysselsättningen i regionen. Rent allmänt kan en hög multiplikator sägas förstärka såväl ett kontraktions- som ett expansionsförlopp. Å andra sidan kan man hävda att den regionala multiplikatorn är låg i Boråsregionens övriga branscher såsom metall- och Verkstadsindustri, kemisk-teknisk industri m. fl., beroende på dessa branschers klart underutvecklade struktur i regionen. Integrationsgraden bör även ha en viss betydelse för företagens möjligheter till specialisering av produktionen. De stora regionala leveranserna inom tekoindustrin i Boråsregionen tyder på en relativt omfattande specialisering. En specialisering i kombination med korta

Tabell 3.2 lndustriföretagens regionala inköpsandel i Boråsregionen (procent)

Till Från bransch bransch Tekoind. Skogsind. Verkstadsind. Hela ind. Totalt (SNI 32) (SNI 33, 34) (SNI 38) (SNI 3) (SNI 1-9) Tekoind. i (SNI 32) 69,4 46,03 35,9a 66,4 53,8 Skogsind. (SNI 33, 34) 91,85* 20,8 57,9?! 27,0 23,8 Verkstadsind. (SNI 38) 2,83 19,0 7,2 7,0 Hela industrin (SNI3) 69,4 18,4 24,0 35,1

Källa: Bearbetning av enkät från ERU. a Motsvaras av små absoluta belopp.

436 Fyra länsstudier

avstånd mellan kunder och leverantörer bör ge avsevärda produktionsfördelar, vilket kan utgöra en av förklaringarna till den jämfört med riket måttliga sysselsättningsminskningen i Boråsregionen i tekobranschen mellan 1950 och 1970. Produktionsförhållandena kommer att beröras ytterligare i påföljande avsnitt. [fråga om Dalslandsindustrin tyder visserligen inte materialet i övrigt på en lägre grad av specialisering, men avståndet mellan kunder och leverantörer är betydligt större, vilket betyder att en eventuell fördel av specialiseringen kan motverkas av faktorer som högre transport- och personkontaktkostnader etc. För att i viss utsträckning belysa detta skall i tabell 3.3 visas hur inköp och försäljning fördelas geografiskt inom riket. Även import- och exportandelarna framgår av denna tabell. Det kanske mest framträdande draget i leveransernas geografiska fördelning är Dalslands starka inriktning mot Göteborgs och Bohus län. Detta förklaras till stor del av leveranser till och från Volvo i Göteborg. Mellan Boråsregionen och Göteborg är leveransströmmarna inte av samma relativa omfattning som mellan Dalsland och Göteborg och inte lika stora som de regionala leveranserna. Det finns därför inga skäl att enbart härav betrakta Boråsregionen som en med Göteborg sammanhängande region. Enligt tabellen skulle vidare en mycket stor del av försäljningen från såväl Dalsland som Boråsregionen gå till Stockholms län. Det bör dock påpekas att dessa leveranser troligen är något överskattade. Anledningen härtill är att större koncernföretag, t.ex. varuhuskedjor, mestadels har sina huvudkontor i Stockholm varigenom leveranserna påföres Stockholm istället för att fördelas på olika företagsenheteri riket.

Tabell 3.3 Den geografiska fördelningen i procent av försäljning resp. inköp till och från Dalsland och Borås A-region samt import- och exportandelarna

Till/ från Försäljning från lnköp till

Dalsland Borås Dalsland Borås A-region A-region Borås A-region IQ w i-l

Dalsland s..

Ovr. P län

OOAUwT-GA

03h)

®-›-*t\)\lU1U1O\U\|\›®›-I

›-L›J |\)›-I

_oocwwmwaxwåwslw Owan-on-owun-xro oAxoxoun-ihnosoooooxr oowA-wxzcohou.

OLJBOWOAOOMNHHO obboxoon-muuwo

›-›--|\› ._. l Dessa innehåller samt- »liga inköps- och försälj-

ABOÃIA

ningssummor från och till utlandet och är beräknade på det totala inköps- resp. Summa 100,1 försäljningsvärdet. Inköp och försäljning inom riket Utlandet 28,8 avser som tidigare nämnts de 15 största leverantörerna resp. kunderna. Källa. Bearbetning av enkät från ERU.

SOU 1974: 3 Produktionsmüjön och den industriella utvecklingens konsekvenser 437

Av tabell 3.3 framgår vidare att importandelen kraftigt överskrider exportandelen i Boråsregionen. I absoluta tal uppgår importen i Boråsregionen till 523 miljoner kronor medan exporten stannar vid 443 miljoner kronor. Bakom dessa siffror döljer sig ett betydande importöverskott inom tekoindustrin (156 miljoner kronor). Detta sammanhänger med att tekoindustrins insats av framförallt råvaror men även halvfabrikat till stor del sker genom import. Därtill kommer att beklädnadsindustrin till största delen är en hemmamarknadsindustri. Tekoindustrins höga importandel måste beaktas vid en utvärdering av konsekvenserna för handelsbalansen. Även om föreliggande material inte ger någon möjlighet till långtgående slutsatser bör det stå klart att en betydande produktionsökning i branschen måste åtföljas av en relativt kraftig importökning. Tillskottet till handelsbalansen kan därigenom bli negativt, såvida inte en stor del av produktionsökningen exporteras eller ersätter import. l Dalsland är förhållandena de motsatta, dvs. importandelen är betydligt lägre än exportandelen. Importen uppgår i absoluta tal till 44 miljoner kronor mot 156 miljoner kronor för exporten. Orsaken till dessa relationer är i första hand att Dalslandsindustrin i högre grad utnyttjar inhemska råvaror, främst skogsprodukter. Därigenom kan en exportökning komma till stånd utan en samtidig importökning, vilket innebär en större nettoökning för exporten än vad som i stort sett är fallet inom t. ex. tekoindustrin. Skogsindustrins exportandel är ju också betydligt större än tekoindustrins. I tabell 3.3 redovisades inköp och försäljning med fördelning på län och grupper av län. Detta ger naturligtvis en mycket grov bild av den geografiska fördelningen. I syfte att ge en mer överskådlig och detaljerad bild av fördelningen skall avslutningsvis inköpens och försäljningens fördelning redovisas i kartform. Figurema 3: l och 3: 2 visar industrins inköp resp. försäljning fördelad på rutor med en storlek av 20 x 20 km. De siffror som anges på kartorna visar andelen i procent av det totala inköps- resp. försäljningsvärdet inom landet. Procenttal mindre än 0,5 % anges med skuggad ruta. Någon särredovisning av Dalsland och Boråsregionen har inte gjorts. Det innebär helt naturligt att den senare regionen genom sin storlek påverkar den totala fördelningen. Inköpen till Dalslandsindustrin utgör t. ex. mindre än l /3 av Boråsindustrins inköp. Vad beträffar försäljningen är motsvarande andelstal för Dalslandsindustrin t. o. m. ännu mindre. Den i tabell 3.3 tydligt påvisbara inriktningen mot storstadsområdena framgår klart även i figurerna 3: l och 3: 2. Likaså framgår de omfattande regionala varuströmmama inom Boråsregionen. I övrigt måste fördelningen betraktas som relativt jämn vad avser södra och mellersta Sverige. Försäljningen är dock spridd på ett större antal rutor (ca 220) än vad inköpen är (ca 150). Detta är på intet vis förvånande l De reservationer som eftersom inköpen till övervägande del avser varuströmmen mellan gjordes tidigare angående medan även omfattar och a

industriföretag försäljningen parti- detalj- öfefffjpfesentafi°n

. . , __ , ,. . ,, forsaljnmgen till Stockhandelsleden. Till sist kan noteras att mkopen fran foretag 1 det allmanna holm är naturligtvis stödområdet upptar en mycket liten del av de totala inköpen. giltiga även här.

438 Fyra länsstudier SOU 1974: 3

IIIIIIlvllllvlllvlllvlllvrl ru . 4

IIIllr|llvvvvllllrvvlrllvlr

I!00,._›.nnnnn..;xnnn4nnan..nn›nnn.

å

§3.

k. *

.a \ V

_K“t_

.

0...»

IvllllllIIIIIIr|III|I|v||IIlv

,I-C- _

, »____,»

111A:nunnnljnnnnnnnA||1|||A1|1AA|I|AI|A||A|||A|A

_\

y \._,\.__,n

k.:

-ns › 0 . k i! .w å

Ylllllllllvvlllvlllv

Figur 3: 2 Borås A-region och Dalsland. Industrins färsäljning inom landet år 1 9 70 (procent). Värden 0,5 % anges med I. Övriga värden är avrundade till närmaste heItaI.

SOU 1974: 3 Produktionsmiljön och den industriella utvecklingens konsekvenser 439

IIII|II|Illvllllvllllllllillv l.\

|n|1nnnn|11||||||II|nl|n||AAn

i WC”

f“t-,_.,.-n*u-0\._ç-u\._

\|_A.

rwrvlrrrrvrvurunuruunuuuuuuuuuuuuuuuuuvñvrvvwrrrv

\__._.._..-;

Figur 3.1 Borås A-region och Dalsland Industrins inköp av råvaror och halvfabrikat inom landet är I 9 70 (procent). Värden 0,5 % anges med I. Övriga värden är avrundade till närmaste heltal.

1200 Källa: ERU.

440 Fyra länsstudier SOU 1974: 3

4 Industrins produktivitetsförhållanden

I detta avsnitt lämnas en översiktlig redogörelse för industrins produktivitet ide båda undersökningsregionerna. Av tabell 4.1 framgår att såväl Dalslands som Boråsregionens industriföretag sammantagna hade lägre arbetsproduktivitet, dvs. förädlingsvärde

per sysselsattf än riksgenomsnittet för hela industrin år 1970. Tekoindu-

strinsz arbetsproduktivitet i Dalsland var dock högre än för tekoindustrin i hela riket. I Boråsregionens teko-, metall- och verkstads- samt träindustri var arbetsproduktiviteten högre än riksgenomsnittet i respektive bransch. Tabell 4.1 Arbetsproduktivitet i Dalsland, Boråsregionen och riket år 1970, (l 000 kr)

Region Hela Teko- Trä- Massa- Metall- o. Övrig ind. ind. ind. o. pap- verk stad s- ind. persind. ind.

Källa: ERU.

Mellan de enskilda kommunerna i de två undersökningsregionerna finns betydande skillnader i arbetsproduktivitetens i de olika

nivå

branscherna. Arbetsproduktiviteten i Dalslands kommuner varierade mellan 30 800 kronor och 63 400 kronor och i Boråsregionens kommuner mellan 43 500 kronor och 74 600 kronor. Något samband mellan kommunernas befolkningsstorlek och industrins arbetsproduktivitet har inte stått att finna, utan fastmer har branschsammansättningen och de enskilda produktivitetsvärdena hos ett eller två företag i allmänhet haft det största inflytandet på den i tabell 4.1 redovisade arbetsproduktiviteten. Som nyss nämnts har hela industrin i Dalsland och Boråsregionen, enligt tabell 4.1, en lägre produktion per sysselsatt än vad som genomsnittligen gäller för riket. I Dalsland sammanhänger inte detta med någon koncentration till en viss eller vissa branscher med särskilt låg arbetsproduktivitet. I Boråsregionen utgör däremot koncentrationen till tekoindustrin den främsta förklaringen, då branschen har relativt låg arbetsproduktivitet i förhållande till de flesta andra branscher. Produktiviteten är i hög grad en återspegling av produktionsmiljön i och kring företagen, dvs. av arbets- och kapitalinsats, produktionsfakto- 1 Med förädlingsvärde avses i detta sammanhang företagets salutillverkningsvärde minus kostnaden för råvaror och halvfabrikat, emballage, elenergi, bränsle, utbetald förädlingslön, transporter utförda av utomstående och inköp av varor för återförsäljning, eller med andra ord i stort sett summan av utbetalade löner och bruttovinst. 2 Med tekoindustri avses i tab. 4.1-4.3 textil-, beklädnads-, läder; lädervaru- och gummivaruindustri.

SOU 1974: 3 Produktionsmiljön och den industriella utvecklingens konsekvenser 441

rernas utnyttjandegrad, produktionsskala, arbetskraftens utbildning och ålder, kapitalets ålder, div. institutionella faktorer m. m. Nästa steg blir därför att föra in dessa faktorer i analysen och på så sätt eventuellt finna mera precisa förklaringar till påvisade skillnader i arbetsproduktiviteten. En av de främsta förklaringarna till regionala produktivitetsskillnader utgörs av skillnader i kapitalinsats per anställd. Tabell 4.2 Maskin- och anläggningskapital per sysselsatt i Dalsland, Boråsregionen och i riket år 1970 (l 000 kr)

Region Hela Teko- Trä- Massa-, Metall- o. Övrig ind. ind. ind. pappers- verkstads- ind. 0.gra- ind. ñskind.

Källa: ERU.

Enligt tabell 4.2 har hela industrin, teko- samt massa-, pappers- och

grafisk industri i Dalsland högre kapitalintensitet än i riket. Däremot är

kapitalintensiteten anmärkningsvärt låg inom metall- och verkstadsindustrin. I Boråsregionen är det endast tekoindustrin samt metall- och verkstadsindustrin som av industrigrupperna i tabell 4.2 är kapitalintensivare än motsvarande grupper i riket. I figur 4: l anges arbetsproduktiviteten utefter den ena axeln samt kapitalintensiteten utefter den andra för Dalslands, Boråsregionens samt rikets industri år 1970.

Rikets produktionsfunktionz kan antas ha sin sträckning inom det

streckade området i figur 4: l om funktionen t. ex. förutsätts vara av Cobb-Douglas typ. Detta innebär nämligen att funktionen måste ligga ovanför den linje som i figur 4: l förbinder origo med den punkt som anger förhållandet mellan rikets arbetsproduktivitet och kapitalintensitet. Efter denna punkt kommer rikets produktionsfunktion att ligga under nämnda linje. Regioner för vilka kombinationen av kapitalintensitet och arbetsproduktivitet ligger ovanför det streckade området gäller med säkerhet en högre produktionsfunktion än rikets, medan motsatta förhållandet gäller för regioner, för vilka nämnda kombination ligger under det streckade området. 1 Kapitalintensiteten definieras som maskin- och anläggningskapital per anställd och anges med hjälp av brandförsäkringsvärdena. Någon hänsyn har ej tagits till

kapitalets utnyttjandegrad.

En produktionsfunktion anger det matematiska sambandet mellan t. ex. produktion (förädlingsvärdet) per anställd och kapitalinsatsen per anställd (kapitalintensiteten). l allmänhet antas produktionsfunktioner ha sådant utseende att produktionen per anställd Ökar vid stigande kapitalintensitet men att arbetsproduktivitetens ökningstakt successivt avtar när kapitalintensiteten ökar. En ofta använd produktionsfunktion är i detta sammanhang Cobb-Douglas produktionsfunktion som kan tecknas som q = a . kb, där q är produktion per anställd, a är en konstant, k är kapitalintensiteten och b är den s. k. kapitalelasticiteten (se R. G. D Allen, Macro-Economic Theory, New York 1968).

442 Fyra lánsstudier SOU 1974: 3

Arbetspro_ duklivilet »r 6o__ Riket \

50 _I_ Il l Borasreg l I

9 X Dalsland Dalsland 40- X

30-- 20--

10-. . A . n l 1 L I l n I x | I t I I I I I I l I I 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 H0 vi)exkl massa- och Pappersindustri Kapitalintensitet Figur 4:1 Förhållandet mellan arbetsproduktivitet och kapitalintensitet (dvs. produktiviteten med avseende på både arbetskraft och kapital) inom industrin t Dalsland, Boråsregionen och riket. Källa: ERU.

Av figur 4: l framgår att industrin i Dalsland, vid ungefärligen samma kapitalintensitet som rikets, i genomsnitt har en lägre produktion per sysselsatt. Detta förhållande skulle tyda på att Dalslands industri ligger på en lägre produktionsfunktion än rikets industri i genomsnitt. Dalslands position sammanhänger med den relativt starka inriktningen på massa- och pappersindustri, en bransch som är kraftigt kapitalintensiv i förhållande till sin arbetsproduktivitet. En del av förklaringen kan också vara att utnyttjandegraden för det brandförsäkrade kapitalet är relativt låg i Dalslands massa- och pappersindustri. Exkluderas denna bransch finner man, att den resterande industrin hamnar inom det streckade området där man inte kan säga något säkert om produktiviteten (med avseende på både arbetskraft och kapital) i förhållande till riket. Om man istället för brandförsäkrat kapital använder bruttokapitalinkomsten (= förädlingsvärde minus utbetalade löner) som mått på kapitalinsatsen i_ företagen kommer dock även Dalsland att i figur 4: l hamna inom det streckade området. Kapitalinkomsten som kapitalmått kommer att diskuteras närmare nedan. Även för Boråsregionens industri utgör kapitalintensiteten en väsentlig förklaring till påvisade skillnader i arbetsproduktivitet. Regionens industri ligger i figuren inom det streckade området, varför ej heller här några definitiva slutsatser kan dras rörande regionens produktivitet med avseende på både arbetskraft och kapital.

Olika försök att fastställa riksfunktionensläge inom det streckade

området visar dock att en produktionsfunktion för riket av ovan beskrivet slag kan förmodas ha en sådan sträckning att såväl Boråsregionens industri som Dalslands industri exklusive massa- och pappersindustrin kan antas ligga i omedelbar närhet av riksfunktionen. Denna slutsats gäller om man använder brandförsäkrat kapital som mått på företagens

SOU 1974: 3 Produktionsmiljön och den industriella 443

utvecklingenskonsekvenser

Slutsatsen gäller även hela Dalslandsindustrin om bruttokapitalinsats. kapitalinkomsten används som kapitalmått. Av de undersökta branscherna i Dalsland har - när brandförsäkrat kapital används som kapitalmått - massa- och pappersindustrin värden som ligger under det streckade området. I Boråsregionen är det endast en av de undersökta branscherna som ligger utanför det streckade området, nämligen träindustrin, som ligger ovanför. Regionens metall- och verkstadsindustri har dock ett sådant läge inom det streckade området att den synes ligga på en relativt hög produktionsfunktion jämfört med vad som gäller för hela rikets metall- och verkstadsindustri. I regionalekonomiska enhetens tidigare nämnda utredning rörande

Boråsregionenl har ett försök gjorts att utifrån tvärsnittsdata skatta en

produktionsfunktion av Cobb-Douglas typ för hela industrin i de 20 befolkningsmässigt sett största A-regionerna i riket. Problemet att finna ett kapitalmått som bl. a. tar hänsyn till kapitalets utnyttjandegrad har lösts att kapitalinkomsten inom industrin antagits utgöra en genom

kapitalekvivalent.:

Som en allmän slutsats av den senare produktivitetsanalysen kan sägas, att Boråsregionens industri synes ligga på en jämbördig produktivitetsnivå med de flesta övriga A-regioner i den studerade gruppen. Liknande slutsatser kan för övrigt även dragas för Dalslands industri. När bruttokapitalinkomsten används som kapitalmått kan man ej heller påvisa några produktivitetsskillnader för Boråsregionens träindustri.

Ett särskilt problem vid produktivitetsjämförelser är svårigheterna att mäta kapitalinsatsen i företagen. Ovan har brandförsäkrat kapital samt bruttokapitalinkomst använts som kapitalekvivalenter. Andra tänkbara ekvivalenter är använd drivkraft uttryckt i hästkrafter, brandförsäkrat maskinkapital samt värdet av kapitaltjänster. Dessutom kan man justera nämnda kapitalmått för utnyttjandegraden i företagen. Det är svårt att på nuvarande kunskapsnivå avgöra vilket mått som i olika avseenden är det bästa av de uppräknade. I en utredning av Bengt Nilsson, Produktionsbetingelser i Hallands län (maj 1972) anses brandförsäkringsvärdena för företagens tillgångar utan justering för kapacitetsutnyttjandet utgöra den bästa kapitalekvivalenten. Enligt våra beräkningar ger alla här nämnda kapitalmått, med undantag för bruttokapitalinkomsten, mycket låga (och ibland negativa) värden på kapitalelasticiteten, dvs. storheten b i produktionsfunktionen q = a - kb. Standardavvikelsen för b är dessutomi allmänhet klart lägre när kapitalinkomsten används som kapitalm ått än när de andra måtten används. I själva verket ligger skattningen av b, när kapitalinkomsten används som kapitalmått, i allmänhet relativt nära kapitalets inkomstandel. En sådan överensstämmelse bör rent teoretiskt föreligga i de fall då fri konkurrens råder i ekonomin och då den tekniska utvecklingen samtidigt är neutral med avseende påinkomstfördelningen. Med nuvarande tillgång till data och mätmetoder ifråga om näringslivets kapitaltillgångar förefaller det svårt att hitta ett kapitalmått som i alla

1 B. Berglund a. a. Metoden att använda kapitalinkomsten som kapitalekvivalent har utvecklats av Yngve Åberg i Produktion och produktivitet i Sverige 1861-1965, IUI 1969. Metoden har dock kritiserats från olika håll, bl. a. i tidskriften Swedish Journal of Economics, sept. 1970. I detta sammanhang har vi inte kunnat värdera denna kritik.

444 Fyra lánsstudier SOU 1974: 3

avseenden är överlägset kapitalinkomsten. Detta gäller särskilt i de fall då kan anta att fri konkurrens råder och den tekniska utvecklingen är neutrali ovan nämnda avseende. Som en allmän konklusion av ovanstående jämförelser kan i trots svårigheterna att finna tillfredsställande kapitalmått - konstateras att påvisade skillnader i produktion per sysselsatt till stor del synes förklarade av skillnader i kapital per sysselsatt. I hur hög grad kvarstående skillnader kan hänföras till övriga interna faktorer hos företagen, såsom produktionsskala, kapitalets åldersstruktur etc., eller till externa faktorer varierande med bl. a. befolkningsunderlaget, torde vara omöjligt att säga. Nedan skall några dylika faktorer belysas, vilka kan tänkas vara av betydelse för industrins produktivitet. Vid sidan av kapitalintensiteten torde produktionsskalan vara en av de mest väsentliga förklaringsfaktorerna för arbetsproduktivitetens nivå. I olika sammanhang har påvisats att produktiviteten tenderar att stiga i takt med företagsstorleken. Detta gäller även företagen i Dalsland och Boråsregionen, vilket framgår av tabell 4.3, där storleksklass l representerar företag vilkas salutillverkningsvärde är mindre än 2 miljoner kronor och storleksklass III företag med mer än 20 miljoner kronor i salutillverkningsvärde. Tabellens siffror påverkas också av det förhållandet att kapitalintensiteten i Dalsland och Boråsregionen i vissa industribranscher tenderar att öka med företagsstorleken. Det är därför omöjligt att här avgöra företagsstorlekens exakta betydelse för arbetsproduktiviteten. I de för Dalsland och Boråsregionen viktigaste branscherna, dvs. textiloch konfektions-, trä-, massa- och pappers- samt metall- och verkstadsindustri är andelen företag med mer än 20 miljoner kronor i salutillverkningsvärde mindre än i riket. Andelen sysselsatta inom denna storleksklass var i hela riket nära 60 % år 1970. l Dalsland och Boråsregionen var motsvarande procenttal 45 respektive 33. Tabell 4.3 Arbetsptoduktiviteten iolika storleksklasser (1 000 kr)

Region Storleksklass

Källa. ERU.

Utöver ovan nämnda interna faktorer är det tänkbart att även andra faktorer påverkar arbetsproduktiviteten i företagen, såsom arbetskraftens utbildningsnivå och åldersstruktur samt kapitalets åldersstruktur. För såväl Dalsland som Boråsregionen gäller att andelen industrianställda inom högre åldersklasser är större än riksgenomsnittet. I Dalsland utgjorde andelen inom åldersklassen SO-w år 34,3 % och i Boråsregionen 33,8%, mot riksgenomsnittet 28,6%. Mellan branscherna föreligger betydande skillnader. Inom tekoindustrins olika delbranscher varierar

SOU 1974: 3 Produktionsmiljön och den industriella urvecklingens konsekvenser 445

medianåldern mellan 38,8 år och 46,0 år. Det lägre talet är att hänföra till konfektionsindustrin. Medianåldern hos de anställda i metall- och verkstadsindustrin är 36,7 år och i träindustrin 40,7 år. Regionala jämförelser kan endast ske i begränsad utsträckning. Man kan dock förmoda, mot bakgrund av den kontraktionsprocess som Dalsland genomgått, att landskapets industrianställda har en betydligt högre medianålder inom samtliga branscher än Boråsregionen. Som exempel kan nämnas att medianåldern hos de anställda i Dalslands metallindustri är 37,8 år mot 25,8 åri Boråsregionen. Intressant att notera är även de skillnader i tjänstemännens utbildningsnivåer som föreligger. Av materialet framgår att andelen tjänstemän med gymnasial och postgymnasial utbildning inom bl. a. Boråsregionens tekoindustri är låg jämfört med övriga branscher. Lägst andel redovisas för konfektionsindustrin där andelen utgör 9,9 %, medan textilindustrins olika delbranscher varierar mellan ca l7,7-20,6 %. Andelen för metalloch verkstadsindustrins delbranscher varierar mellan 31,7 och 33,6 %. Inom gruppen övrig industri” har jord- och stenindustri högst andel 35,8 % och massa-, pappers- och grafisk industri lägst med 20,7 %. I Dalsland är andelen lägre än inom Boråsregionen i samtliga branscher frånsett träindustrin, vars andel utgjorde 23,6%. Inom metall- och verkstadsindustrin varierar andelen mellan 17,7 och 21,7 %. Enligt

tidigare utredningar: har det framgått att Boråsregionens utbildningsnivå

synes ”lägre” än t. 0. m. skogslänens utbildningsnivå. Av det ovan sagda framgår att Dalsland tydligen har ett likartat läge i förhållande till skogslänen. Inom Boråsregionens textilindustri var år 1970 ca 26 % av maskinkapitalet yngre än fem år, medan motsvarande tal för konfektionsindustrin var 36 %. Inom metall- och verkstadsindustrin var 27 % av maskinkapitalet yngre än fem år och inom träindustrin 46 %. I ett område som Dalsland, vilket befolkningsmässigt gått tillbaka under lång tid, uppkommer negativa effekter för såväl företagskapitalet som arbetskraften. Arbetskraftens genomsnittliga utbildningsnivå och åldersstruktur förändras i negativ riktning, då det främst är den unga välutbildade arbetskraften som flyttar. År 1970 var 38 % av Dalslandsindustrins maskinpark mer än 15 år, mot 23 %i Boråsregionen. Andelen maskinkapital yngre än 5 år utgjorde ca 1/4, mot l/3 i Boråsregionen. Vidare blir kapacitetsutnyttjandet lågt. Medan detta i Boråsregionen låg på ca 87 % år 1970, var motsvarande tal för Dalsland 80 %. Kapacitetsutnyttjandet låg år 1970 genomgående på en lägre nivå i Dalsland än i Boråsregionen inom de olika branscherna.

Ovan har olika faktorer av förmodad betydelse för arbetsproduktiviteten inom industrin behandlats på ett relativt översiktligt sätt. Som komplement till analysen i detta kapitel skall vi därför redovisa ett försök 1 _

att finna siffermässigt preciserade samband mellan arbetsproduktiviteten . Branschemaimedlan

och ovan behandlade faktorer inom industrin. Som ett första steg mot

âlåfsråzâelgggfäâesgêâhâ_

sådana beräkningar har sambandet mellan arbetsproduktiviteten å den tag tmhopa_ ena sidan och kapitalintensiteten, företagsstorleken (antal anställda), den 2 regionala försäljningsandelen, tjänstemännens utbildningsstruktur, B Berglund a a.

446 lánsstudier SOU 1974: 3 Fyra

maskinkapitalets åldersstruktur, exportandelen samt kapacitetsutnyttjandet å den andra sidan beräknats med den s. k. korrelationskoefficienten - i fortsättningen betecknad med r - som mått. Koefficientens värden kan ligga mellan -l och +1. Som underlag för beräkningarna har ERU: s enkäter till industriföretagen i Boråsregionen använts. Antalet observationer uppgår härvid till 191 fördelade på tekoindustrin (136), trävaruindustrin (29) samt metall- och verkstadsindustrin (26). Högsta samband uppvisas mellan arbetsproduktiviteten och kapitalintensiteten (r%0,9). Härvid används bruttokapitalinkomsten per anställd som mått på kapitalintensiteten. När effektiva hästkrafter eller brandförsäkrat maskinkapital per anställd utgör mått uppgår r vanligen till värden betydligt under 0,4. I övrigt föreligger det största sambandet mellan arbetsproduktiviteten och företagsstorleken i metall- och verkstadsindustrin (r = 0,7). l de övriga här behandlade industrigrupperna är detta samband dock obetydligt. - Sambandet med regional försäljningsandel andel av försäljningen som går till Boråsregionen - är störst i metall- och verkstadsindustrin. Emellertid är r här endast lika med 0,3. I fråga om tjänstemännen framträder högsta samband mellan arbetsproduktivitet och hög utbildningsnivå inom konfektions- och trävaruindustri. Emellertid uppgår r till endast 0,3 resp. 0,4. Inom verkstadssamt tekoindustrin föreligger faktiskt högre samband med den lägsta utbildningsnivån (folkskola, grundskola och motsvarande) än med den högsta (minst gymnasial utbildning). l fråga om sambandet med maskinkapitalets åldersstruktur uppvisar textilindustrins arbetsproduktivitet högsta samband med andelen maskinkapital yngre än 5 år (r = 0,4). I verkstadsindustrin är märkligt nog sambandet med andelen maskinkapital äldre än 15 år större än sambandet med andelen maskinkapital yngre än 5 år. I fråga om sambandet med exportandel ligger textil- samt verkstadsindustrin högst (r = 0,3). Sambandet mellan exportandel och hög utbildningsnivå är även störst i dessa branscher, nämligen 0,2 resp. 0,3. Sambandet med kapacitetsutnyttjandet är för alla berörda industrigrupper helt obetydligt. Även om vi i de flesta fall funnit positiva samband mellan främst arbetsproduktiviteten och ovan angivna faktorer bör det betonas att sambanden ofta är relativt svaga. Dessutom bör det framhållas att ett större antal företag givetvis bör undersökas än som gjorts i denna preliminära undersökning. Analysen bör också föras betydligt längre bl. a. genom en mera omfattande gruppering av materialet och genom användande av en mera utvecklad statistisk metodik.

5 Kommunalt kapital

5.1 Kommunalt kapital per invånare

Intresset i detta avsnitt knyts i första hand till frågan huruvida den befolkningsomflyttning som ägde rum under 1950- och l960-talen har fått några konsekvenser för kapacitetsutnyttjandet av det kommunala kapitalet, vilket uppskattats med hjälp av brandförsäkringsstatistik. Det finns olika försäkringsformer, och värderingen av kapitalobjekten har skett vid olika tidpunkter varför vissa justeringar i grundmaterialet varit

SOU 1974: 3 Produktionsmiljön och den industriella utvecklingens konsekvenser 447

nödvändiga. De objekt som finns med i denna undersökning är värderade mellan 1963 och 1972. För att få samtliga objekt jämförbara har data multiplicerats med försäkringsbolagens värdeindex. Dessutom har undersökts huruvida det föreligger några skillnader ifråga om utbyggnadskostnader per capita för det kommunala kapitalet. Grundmaterialet utgörs härvid av kommunernas ekonomiska långtidsplanering, KELP 1970 och KELP 1972-76. När det gäller mätningarna av den kommunala kapitalstocken har endast vissa förvaltningsgrenar medtagits. De tillgångar som kommunerna ej försäkrar ingår naturligtvis inte. Dessutom har områden där försäkringsbeloppen i allmänhet är små exkluderats. Vidare har kommunernas bostäder, markreserv och exploateringsverksamhet uteslutits beroende på svårigheten att kunna klassificera olika objekt och att vissa kommuner äger bostäder genom särskilda stiftelser. Studien har vidare begränsats till att omfatta byggnader och anläggningar. Inventarier och maskinutrustning ingår inte med undantag för vatten- och avloppssektorn. Tabell 5.1 visar att det inom de olika förvaltningsgrenarna finns stora skillnader mellan kommunerna ifråga om kapital per invånare. Det framgår att Dalsland som helhet betraktat har mer kapital per invånare än både Boråsregionen och Borås kommun. Skillnaderna ligger på sektorerna förvaltningsfastigheter, skolor och ålderdomshem. Framförallt skulle härvid Åmål och Tranemo kunna tänkas vara kommuner med överskott _av kommunalt kapital. Melleruds, Svenljunga och Marks kommuner skulle förmodas ha ett visst ”underskott” av kommunalt kapital. Av material som redovisas i tab. 5.2 framgår vidare att Åmål och Mellerud har den största andelen nytt kapital medan Mark och Svenljunga och även Borås har en äldre kapitalstock. Det är tänkbart att den långsiktigt negativa befolkningsutvecklingen i Dalsland har medverkat till nämnda skillnader i kapital per invånare. Samma förklaring kan även t. ex. ha bidragit till att Åmål och Färgelanda totalt sett har relativt stort kapital jämfört med Boråsregionen som helhet. Något generellt samband mellan befolkningsutveckling och kapacitetsutnyttjande har dock inte stått att finna i detta sammanhang. Variationema är stora såväl när det gäller enskilda kommuner som olika kommunala verksamhetsområden. Så har t. ex. Mellerud, som under 1960-talet uppvisat den relativt största tillbakagången av folkmängden bland Dalslands kommuner, minst kapital per capita jämfört med övriga Dalslandskommuner. Å andra sidan har Tranemo, som haft en relativt kraftig befolkningsutveckling, relativt stort kapital per invånare bland Boråsregionens kommuner. När det gäller olika verksamhetsområden har t. ex. sport, friluftsliv och fritid samt barna- och ungdomsvård i Dalsland relativt lite kapital per invånare jämfört med Boråsregionen. En annan förklaring till skillnader i kapital per invånare mellan kommuner kan vara olikheter i standard. Ser man härvid på det kommunala kapitalets åldersfördelning i tabell 5.2 har Dalsland ett genomsnittligt sett yngre kapital än Boråsregionen. l Dalsland är 56 % av kapitalet högst tio år gammalt mot 46 % i Boråsregionen. Denna skillnad i ålder hos kapitalet bör motsvaras av skillnad i standard för de nämnda

448 Fyra länsstudier SOU 1974: 3

områdena. Detta skulle enligt föreliggande material gälla sådana sektorer som förvaltningsfastigheter, lokaler och inventarier för skolväsendet, barna- och ungdomsvård samt åldringsvård, dvs. i stort sett samma sektorer i vilka Dalsland enligt tabell 5.1 har mer kapital per invånare än Boråsregionen. På grundval av föreliggande material är det således svårt att dra någon säker slutsats rörande förekomsten av en större överkapacitet i Dalslands kommunala sektor än i Boråsregionens och att det därför skulle krävas mindre samhällsinvesteringar vid en viss expansion i Dalsland än i bl. a. Boråsregionen. Däremot bör man kunna draga den slutsatsen att en fortsatt långsiktig kontraktion av befolkningen i Dalsland skulle vara ofördelaktig bl. a. från den synpunkten att det kommunala kapitalet här har en relativt låg genomsnittsålder. Det bör däremot vara mindre problematiskt med hänsyn till samhällskapitalets rationella utnyttjande när en befolkningsminskning drabbar sådana geografiska områden i vilka det kommunala kapitalet i högre grad är avskrivet.

5.2 Kommunala investeringar enligt KELP Av KELP 70 och KELP 72-76 framgår att Göteborgsregionen har en högre investeringskostnad per invånare än de här berörda kommunerna i Älvsborgs län. Boråsregionen har ett högre värde än Dalsland, vilket sammanhänger med det relativt höga värdet i Borås kommun. Skillnaden mellan Dalsland och Boråsregionen förklaras av olikheter ifråga om industriell verksamhet samt undervisning och annan kulturell verksamhet (huvudtitlarna 5 och 6). När det gäller den senare huvudtiteln torde en rimlig förklaring vara att Dalsland har en förhållandevis god skolstandard i utgångsläget. Många andra förklaringar finns dock också såsom t. ex. skillnader i utvecklingstakt, skatteunderlag m. m. Göteborgsregionen har högre tal än Boråsregionen för de båda nämnda huvudtitlarna men framförallt är det huvudtitel 3, dvs. stadsbyggnad m. m., som ger Göteborgsregionen dess höga värde.

Tabell 5.1 Kommunalt kapital per invånare inom vissa verksamhetsområden år 1972 i Dalsland och Boråsregionen

rä E *i* v :a d: ;g fö E -o

ä .åHsä-*a 2 e? å

.e E *ö ü “* g: ä 8 ° s a, 1= :u

ä ?§0 *.55 2 ä* å -5 -â E

“å åå :s a ä 3 5 = E e å? .2 a ä* a: u.. :§3 m = å m en z a? å.” å

Boråsregionen 40 300 315 365 2 145 95 585 110 3 960 Tranemo Svenljunga Mark

SOU 1974: 3 Produktionsmiljön och den industriella konsekvenser 449 utvecklingens

Tabell 5.2 Den procentuella för det kommunala år åldersfördelningcn kapitalet 1972 i Dalsland och Boråsregionen

Byggnadsår Kommunalt

kapital, -1945 1946-1961 1962- Summa milj. kr.

Skillnader i huvudtitlarna 3 och 5 ger också utslag för exploateringsutgifter per lägenhet. Det måste dock återigen understrykas att data är av låg kvalitet, men mätfel torde ej förklara hela skillnaden. är Rimligen exploateringskostnaderna för att skapa bostäder av många skäl högre i storstadsregionen. När det gäller regionala variationer i kostnader för bostadsbyggandet har en studie bl. a. visat att genomsnittlig produktionskostnad för flerfamiljshus uppvisar en skillnad på 14 % mellan Stor-Göteborg och Dalsland enligt följande sammanställning:

Stor-Göteborg 938 kr./m2 fördelningsyta

Dalsland 8 l 8 kL/mz

fördelningsyta

Skillnad 120 kr./m2 fördelningsyta