Reformerad skatteutjämning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Wormerad mit eutjämmng

1972:4

Betänkande avgivet av skatteutjämningsrevisinnen Stockholm 1972

Statens offentliga utredningar 1972:44 Finansdepartementet

Reformerad skatteutjämning

Betänkande avgivet av skatteutjämningsrevisionen Stockholm 1972

ISBN 91-3S-01309-6

K L Beckmans Tryckerier AB. Stockholm 1972

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Skatteutjämningsrevisionen tillkallades efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 24 april 1970. I det arbete som utförts har följande personer deltagit som ledamöter, nämligen generaldirektören Sten Walberg, ordförande, departementsrådet Leif Andersson, riksdagsmannen Rune Carlstein, lagmannen Per Eklund, riksdagsmannen Nils-Eric Gustafsson, landstingsrådet Erik Hammarsten och riksdagsmannen Anders Jonsson. Som experter har deltagit assessorn Per Anclow, kanslirådet Bertil Edlund, kanslirådet Sven Gunnarsson och kanslisekreteraren Alf Nilsson. Som sekreterare har byrådirektören Bror Werbell tjänstgjort. Revisionen får vördsamt avlämna sitt betänkande "Reformerad skatteutjämning". Utredningsuppdraget är härmed slutfört. Reservation har avgivits av herr Eklund och särskilt yttrande av herr Gunnarsson. Herrar Anclow, Edlund och Nilsson har biträtt majoritetens förslag. Beträffande utredningsarbetets uppläggning och avgivna remissyttranden hänvisas till kapitel 1. Stockholm den 8 juni 1972

Sten Walberg Leij Andersson

Per Eklund Rune Carlstein

Nils-Eric Gustafsson Anders Jonsson Erik Hammarsten /Bror Werbell

SOU 1972:44

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och chefen för finansdepartementet Sammanfattning Förslag till Lag om skatteutjämningsbidrag Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt

13 Kapitel 1 Inledning

21 Kapitel 2 Historik

3 9

2.1 Allmänt 25 2.2 Skatteutjämningsfrågans behandling fram till kommunalskatteberedningen 25 2.3 Kommunalskatteberedningen . . 26 2.4 Skattelindringsutredningen . . . 26 2.5 Allmänna statsbidragsutredningen 27 2.6 Ortsavdragsreformerna m. m. . . 28 2.7 1965 års lagstiftning 28 2.7.1 Skatteutjämningskommitténs förslag 28 2.7.2 Remissyttrandena . . . .33 2.7.3 Departementschefen . . . 34 2.7.4 Statsutskottet 35 2.8 1969—1970 års riksdagar . . . . 36 Kapitel 3 Den kommunala tens omfattning

Kapitel 4 Regional- och nadspolitiken

arbetsmark48

4.1 Lokaliserings- och regionalpolitiken 48 4.1.1 1964 års riktlinjer för lokaliseringspolitiken 48 4.1.2 Regional utvecklingsplanering 49 4.1.3 Den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten, m. m. 50 4.2 Arbetsmarknadspolitiken . . . . 5 1 4.2.1 Allmänt 51 4.2.2 Den långsiktiga utvecklingen på arbetsmarknaden . . 5 2 4.2.3 Allmänna och särskilda beredskapsarbeten 53 4.2.4 Beredskapsarbeten i Norrbottens och Jämtlands län . . 5 6

Kapitel 5 Nuvarande system

verksamhe-

3.1 Den kommunala sektorns expansion 38 3.2 De borgerliga primärkommunernas utgifter 39 3.3 Primärkommuernas inkomster . . 4 1 3.4 Primärkommunernas upplåning . 42 SOU 1972: 44

kompetens och 3.5 Kommunernas verksamhet 42 Den kommunala indelningen . . 4 3 3.6 arbets3.7 Landstingskommunernas uppgifter 44 utgifter 3.8 Landstingskommunernas och inkomster 45 46 3.9 Församlingarna

statsbidrags-

5.1 Statsbidragens utveckling och ekonomiska betydelse 5.2 Speciella statsbidrag 5.2.1 De speciella statsbidragens uppbyggnad 5.2.2 Rationalisering av bidragsgivningen

58 58 60 60 61 5

5.2.3 Beviljade anslag till primärkommuner och landstingskommuner budgetåret 1970/ 71 62 5.3 Allmänna statsbidrag 64 5.3.1 Gällande regler 64 5.3.2 Effekterna av nuvarande skatteutjämningssystem . .66

Kapitel 6 Statistiska uppgifter om kommunblocken samt kommunblockens finanser . . .

6.1 Statistiska uppgifter 6.2 Finansiell översikt 6.3 Kommunblockens nettokostnader m. m

81 83 91

Kapitel 7 Det kommunala det

serviceutbu-

7.1 Allmänt 101 7.1.1 Undersökningens syfte och uppläggning 101 7.1.2 Kommunurvalet 102 7.1.3 Deltagande kommuner . . 1 0 2 7.1.4 Frågeformulärets innehåll . 102 7.2 Resultat av bearbetningen av det primära urvalet 103 7.2.1 Indelning av kommunerna . 103 7.2.2 Bearbetningen av enkätsvaren 1 04 7.2.3 Skillnader mellan kommuner av olika befolkningsstorlek 105 7.2.4 Skillnader mellan kommuner med olika skattekraft . . . 1 0 6 7.2.5 Skillnader mellan kommuner med olika expansionstakt . . 1 0 7 7.2.6 Skillnader mellan kommuner inom olika skattekraftsområden 107 7.2.7 Skillnader mellan kommuner med olika primärkommunal utdebitering 108 7.2.8 Sammanfattning 109 7.3 Resultat av bearbetningen av det extra urvalet 110 7.3.1 Skillnader mellan kommuner i stödområdet och genomsnittet för riket 110 6

7.3.2 Skillnader mellan de s. k. högskattekommunerna och andra kommuner . . . .111 Kapitel 8 Analys av den kommunalekonomiska utvecklingen i femton kommuner . . . . 1 1 2 8.1 Inledning 112 8.1.1 Undersökningens syfte och uppläggning 112 8.1.2 Urvalet av kommuner . . . 1 1 2 8.1.3 Skatteunderlaget i kommunerna 113 8.1.4 Utdebitering till borgerlig kommun 113 8.2 Analys av budgetens huvudposter 1 13 8.3 Driftkostnaderna förvaltningsvis . 1 1 6 8.3.1 Industriell verksamhet . . . 1 1 8 8.3.2 Fastighetsförvaltning . . . 1 1 9 8.3.3 Undervisning 119 8.3.4 Socialvård 121 8.4 Investeringar och låneskuld . . .121 8.4.1 Investeringar 121 8.4.2 Låneskuld 122 8.5 Analys av den kommunala budgetutvecklingen 124 8.6 Det kommunala serviceutbudet i kommunerna 125 8.6.1 Undersökningens uppläggning 125 8.6.2 Resultat av bearbetningen av enkäterna 125 8.7 Intervjuer med företrädare för de femton analyskommunerna . . . 1 2 7 8.7.1 Pajala och Älvdalen . . . .127 8.7.2 Örebro, Helsingborg och Borås 128 8.7.3 Huddinge, Kungälv och Lomma 129 8.7.4 Karlskrona, Landskrona och Uddevalla 129 8.7.5 Hallstahammar och Åtvidaberg 131 8.7.6 Värnamo och Örnsköldsvik 13 1 8.8 Sammanfattning 132 Kapitel 9 Allmänna synpunkter skatteutjämningssystemet

.

på .137

!9.1 Inledning 137 9.2 Mål för skatteutjämningssystemet 138 SOU 1972-44

9.3 Kritik av nuvarande system . 9.4 Huvudlinjer för en reform .

. .

.139 .144

Kapitel 10 Förslag till reformerat skatutjämningssystem . . . .151 10.1 Huvudlinjer 151 10.2 Skatteunderlagsgarantin för borgerliga primärkommuner . . . . 1 5 2 10.3 Skatteunderlagsgarantin för landstingskommunerna 159 10.4 De totala ekonomiska verkningningarna av förslagen . . . . 1 6 0 Kapitel 11 Specialmotivering

.

.

.

.217

Reservation av herr Eklund

.

.

.

.219

Särskilt yttrande av herr Gunnarsson

.225

Bilagor

227 Tabellförteckning

327 Diagramförteckning

332 SOU 1972:44

Sammanfattning

Skatteutjämningsrevisionens uppdrag har varit att göra en översyn av skatteutjämningssystemet för kommunerna. Nuvarande system beslutades år 1965 och bygger i första hand på att staten garanterar kommunerna ett visst skatteunderlag. Detta underlag utgör för flertalet primärkommuner och församlingar 90 % av medelskattekraften i riket, för flertalet landstingskommuner 95 %. I större delen av Norrland och vissa delar av Värmlands och Kopparbergs län garanteras 110%, medan Norrbottens län och några närliggande områden har 125 %. För de borgerliga primärkommunerna finns särskilda regler, som har till syfte att åstadkomma en utjämning inom skattekraftsområdena. När den totala utdebiteringen i en kommun överstiger den s. k. utdebiteringsgränsen, dvs. medelutdebiteringen i hela riket, erhålles ett särskilt progressivt utformat bidrag vid hög utdebitering, Enligt den s. k. reduceringsregeln minskas å andra sidan skatteunderlagsgarantin om utdebiteringsgränsen underskrides. Systemet kompletteras med befogenheter för Kungl. Maj:t att ändra områdesindelningen och att ge extra bidrag. Enligt vår mening har 1965 års skatteutjämningssystem i det stora hela väl fyllt sin uppgift. Skillnaderna i de kommunala utdebiteringarna har sålunda krympt väsentligt. Den kraftiga utbyggnad av den kommunala verksamheten som ägt rum sedan 1965 hade inte varit möjlig, om inte de sämre ställda kommunerna fått hjälp genom skatteutjämningssystemet. Den kommunala skatteutjämningen bör enligt vår mening ha som målsättning att ytterligare minska skillnaderna i utdebiteSOU 1972:44

ring. Av ett skatteutjämningssystem skall dock kunna krävas inte bara att kommunerna skall kunna hålla ungefär lika stora utdebiteringar utan också att de skall kunna tillhandahålla i stort sett lika god service åt invånarna. Skatteutjämningen bör därför ha till huvudsakligt syfte att ge kommunerna möjlighet att, åtminstone på längre sikt, ge samma standard till samma pris. Vid våra kommunkontakter har kritik mot nuvarande skatteutjämningssystem framförts i olika hänseenden. Den principiella uppbyggnaden av systemet med tillskott av skatteunderlag har dock inte ifrågasatts från något håll. Kritiken har i stället riktat sig mot att indelningen i skattekraftsområden är grov och onyanserad och att skillnaderna i procenttal för skatteunderlagsgarantin mellan närliggande kommuner är stora. Vidare har framhållits att systemet missgynnar avfolkningskommunerna. Skatteunderlagsgarantin beräknas nämligen på antalet invånare, och när invånarantalet sjunker, minskas både det egna skatteunderlaget och skatteutjämningsbidråget utan att kommunerna i tillnärmelsevis motsvarande grad kan minska sina utgifter. Från många håll har också framförts allvarlig kritik mot bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln. Kritiken mot bidraget går i huvudsak ut på att det verkar uppdrivande på utdebiteringarna. Även beträffande reduceringsregeln har framhållits, att den kan medföra, att utdebiteringen blir högre än nödvändigt. De undersökningar vi gjort bekräftar, att grunddragen i det nuvarande systemet i huvudsak bör bibehållas. Redan på ett tidigt stadium av vårt ar9

bete stod det emellertid klart för oss att den nuvarande indelningen i skattekraftsområden är alltför grov och onyanserad. Vi har också kunnat konstatera att den kritik som kommit från avfolkningskommunerna är befogad. Vi har vidare i allt väsentligt ansett oss böra instämma i kritiken mot bidraget vid hög utdebitering. Vi har funnit att olägenheterna av denna bidragsform är allvarliga. Möjligheterna att minska dessa olägenheter är begränsade. Mot bidragets funktion som utjämnande faktor kan dessutom riktas befogad kritik. Vi föreslår därför, att bidraget vid hög utdebitering avskaffas. De skäl som talar mot bidraget vid hög utdebitering kan i väsentliga delar också anföras mot reduceringsregeln. Vi anser dock att reduceringsregeln inte kan helt undvaras. För att neutralisera eller åtminstone i huvudsak ta bort dess utdebiteringshöjande verkan föreslår vi att reduktion av skatteunderlagsgarantin skall inträda först då kommunen underskrider medelutdebiteringen med mer än en krona. Härefter minskas skatteunderlagsgarantin med en procentenhet för varje tioöring, varmed den fria kronan underskrides. Detta innebär att reduktionen blir mindre än nu, om utdebiteringen är fr. o. m. en krona t. o. m. en krona 90 öre lägre än utdebiteringsgränsen, densamma som nu, om gränsen underskrides med två kronor, och strängare om utdebiteringen är ännu lägre. En annan ändring som vi föreslår är, att kommunerna skall få en respit på ett år, innan regeln träder i funktion. Det framtida skatteutjämningssystemet bör alltså för primärkommunernas del bygga enbart på ett bidrag i form av tillskjutet skatteunderlag, och detta bidrag bör bli mera nyanserat. I stället för den nuvarande grova indelningen i tre skattekraftsområden med stora skillnader i procenttalet för skatteunderlagsgarantin bör ett skäligt procenttal bestämmas för varje kommun efter individuell prövning. Om skatteutjämningssystemet skall fylla sin uppgift att ge kommunerna möjlighet att ge medborgarna lika god service vid lika hög kommunal utdebitering, bör skatteunder10

lagsgarantin enligt vår mening i första hand bestämmas med ledning av kostnadsläget för kommunen. Det finns inte någon metod att exakt mäta kostnadsläget. Vi har emellertid ingående undersökt möjligheterna att genom sammanställning av olika uppgifter rörande de olika kommunerna skapa oss en uppfattning om kostnadsläget och kommunernas förutsättningar i övrigt. Det allmänna statistiska material som redovisas i betänkandet bildar en utgångspunkt. Uppgifterna avser bl. a. folkmängd, folkmängdsutveckling, åldersfördelning, tätortsgrad och näringskaraktär. Kommunernas ekonomi och verkningarna av nuvarande skatteutjämningssystem har undersökts ingående. Även om procenttalet för skatteunderlagsgarantin måste grundas på en allmän bedömning och jämförelse, är det viktigt, att ensartade bedömningsgrunder användes och att överhuvudtaget vissa gemensamma principer tillämpas. Några av de omständigheter som vi fäst särskild vikt vid är följande. Vi har ansett att den geografiska belägenheten är av stor betydelse. Det är en gammal erfarenhet, att kostnadsläget för kommunerna stiger från söder till norr och från kust till inland. Våra undersökningar bekräftar detta. Därutöver måste vissa regionalpolitiska hänsyn tagas. Utvecklingen av näringslivet i en kommun utgör den viktigaste förutsättningen för att kommunens invånare skall kunna helt eller till större delen bekosta den kommunala verksamheten. Hög tätortsgrad och hög industrialisering innebär i regel också bättre ekonomiska villkor för den kommunala verksamheten än en låg tätortsgrad och låg industrialisering. Befolkningsutvecklingen har enligt erfarenhet stor betydelse för kommunens ekonomi. En jämn, inte alltför snabb befolkningsökning är mest förmånlig. Våra kommunalekonomiska analyser har visat att kostnadsläget höjs vid stark ökning eller minskning av befolkningen. På längre sikt bör dock inte kostnadsläget i de snabbt framåtgående kommunerna påverkas ogynnsamt av expansionen. De nyligen antagSOU 1972: 44

na ändrade reglerna för skatteavräkning kommer dessutom att mildra de likviditetssvårigheter som hithörande kommuner haft att brottas med. En stark folkminkning är ett tecken på ekonomisk tillbakagång och därmed följande krav på ökade sociala insatser, svårigheter att krympa serviceapparaten m. m. Avfolkningskommunerna får till följd härav ett förhöjt kostnadsläge. Även befolkningens ålderssammansättning kan inverka på kostnadsläget. En förhållandevis stor andel barn och åldringar och motsvarande lägre andel i de förvärvsarbetande åldrarna medför regelmässigt att kostnaderna stiger. En hög nettodriftkostnad och utdebitering kan vara tecken på att kostnadsläget är högt. I vad mån så är fallet har fått prövas med ledning av övriga tillgängliga data rörande kommunen — den geografiska belägenheten, näringsförhållanden, befolkningsförhållanden, budgetanalys och ev. upplysningar om standarden på serviceutbudet. Av oss insamlade uppgifter om standarden i de enskilda kommunerna har använts med stor försiktighet. Som kontroll på övriga data har dessa uppgifter haft visst värde. Tillsammantaget är det material som kommit fram så belysande, att det givit underlag för en allmän bedömning av kommunernas relativa kostnadsläge och övriga förutsättningar. Med ledning härav har procenttalen för skattekraftsgarantin bestämts individuellt för varje kommun. Lägsta procenttalet blir liksom nu 90 och föreslås gälla för större delen av södra Sverige och delar av mellersta Sverige. Kommunerna i övriga delar av landet garanteras enligt förslaget 95, 100, 105, 110, 115, 120, 125 eller 130 % av medelskattekraften. För sådana delar av södra och mellersta Sverige där kostnadsläget framstår som högre än normalt har i regel 95 % föreslagits. Detta gäller bl. a. ö-kommuner och skärgårdskommuner. För Öland och Gotland föreslås på grund av de särskilda förhållandena i dessa kommuner 100 resp. 115 %. I Värmlands, Kopparbergs och GävSOU 1972:44

leborgs län sker övergången till skogs- och fjällbygderna. På grund härav upptar förslaget i dessa län starkt varierande procenttal, från 95 till 115 % i Värmland, från 95 till 120 % i Kopparbergs län och från 95 till 110 % i Gävleborgs län. Även i mellersta Norrland gör förslaget tämligen stor skillnad mellan kuststäderna och inlandet i övrigt. Förslaget innebär betydande höjningar, särskilt i Jämtlands län. 1 övre Norrland har en allmän höjning skett av procenttalen för inlandskommunerna. Fjällkommunerna i båda länen och inlandskommunerna i Norrbottens län samt alla kommunerna i Tornedalen har föreslagits få 130%. Systemet kompletteras för de borgerliga primärkommunernas del med två särskilda regler. Den ena tar sikte på avfolkningskommunernas förhållanden. Om folkmängden minskar, skall det tillförsäkrade skatteunderlaget beräknas på det högsta befolkningstalet under de senast förflutna fem åren, minskat med en procent för varje år som gått sedan det högsta talet uppnåddes, vid fortsatt folkminskning alltså med fem procent. Den andra regeln avser sommarstugukommuner och innebär att garantibelopp för fritidsfastigheter inte skall räknas in i kommunernas eget skatteunderlag vid bidragets bestämmande. Extra bidrag och ändring av procenttalet skall liksom nu kunna beviljas av Kungl. Maj:t efter beredning i skatteutjämningsnämnden. Landstingskommunerna skall enligt förslaget få skattekraftsgaranti med lägst 95 och högst 135 % av medelskatteunderlaget. Procenttalen har bestämts efter samma principer som för primärkommunerna men med särskilt hänsynstagande till förutsättningarna att fylla huvuduppgiften att svara för sjukvården. I anslutning till ändringarna i procenttalen för skatteunderlagsgarantin slopas den särskilda garantiregeln för landstingskommunerna, som inneburit att de skall få minst lika mycket i skatteutjämningsbidrag, som de uppbar år 1965 i anslutning till höjningar av det kommunala ortsavdraget. 11

Vårt förslag innebär att procenttalen för skatteunderlagsgarantin höjes till 100 i Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Samma förslag framlägges beträffande Kalmar län med hänsyn till dess säregna geografiska struktur. Av liknande skäl föreslås procenttalen för Västernorrlands län höjda till 115, Jämtlands och Västerbottens län till 125 och Norrbottens län till 135 %. Reduceringsregeln, avfolkningsregeln och sommarstuguregeln skall inte gälla för landstingskommunerna. Däremot skall de kunna få extra bidrag och förhöjt procenttal efter samma principer som primärkommunerna. T avbidan på en lösning av frågan om förhållandet mellan stat och kyrka föreslås att församlingarna under en övergångstid skall få skatteutjämningsbidrag med samma belopp som de erhåller för bidragsåret 1972 med en femprocentig årlig uppräkning. För att mildra övergången för de borgerliga primärkommuner, som förlorar nuvarande bidrag vid hög utdebitering eller får sänkt skattekraftsgaranti och för de landstingskommuner, som mister hittillsvarande bidrag enligt garantiregeln, föreslås en särskild övergångsregel av innebörd att sådan kommun första året skall minst få ett bidrag som i pengar räknat motsvarar medeltalet av de tre sist förflutna årens reguljära skatteutjämningsbidrag. Det garanterade beloppet avtrappas med en femtedel varje år och upphör således att utgå fr. o. m. sjätte året efter det nya systemets ikraftträdande.

medel som nu utgår såsom bidrag vid hög utdebitering — minskade med vad som belöper på den mildrade reduceringsregeln — samt slutligen de medel som inte längre kommer att utgå som stimulansbidrag när kommunsammanläggningarna är färdiga den 1 januari 1974. Huvuddelen av dessa medel har fördelats på borgerliga primärkommuner i form av förbättrad skatteunderlagsgaranti. En betydande del går också till landstingskommunerna, vilka på detta sätt sammanlagt får mer än de förlorar genom garantiregelns slopande. En icke obetydlig förskjutning kommer att ske till förmån för de nordligare delarna av landet, sammanhängande framför allt med att bidraget vid hög utdebitering och bidragen för att stimulera till kommunsammanläggningar försvinner och att medlen fördelas i form av ökad skatteunderlagsgaranti till de kommuner som enligt förut redovisade principer har ett högre kostnadsläge eller av andra skäl bäst behöver dem. En riktpunkt för arbetet har enligt direktiven varit, att statens utgifter för skatteutjämningen skulle med oförändrade förutsättningar bli ungefär desamma som nu. Gjorda beräkningar visar, att merutgiften under dessa förutsättningar skulle bli 40— 60 milj. kr. om året. Vi räknar med att det nya systemet skall kunna träda i kraft den 1 januari 1974.

Den omfördelning av skatteutjämningsmedlen som göres i förslaget innebär att skatteunderlagsgarantin för primärkommunerna med två undantag ej minskas. De bidrag, som utgår till vissa landstingskommuner på grund av garantiregeln, avvecklas under en femårig övergångsperiod, medan landstingskommunerna i övrigt tillförsäkras minst samma skatteunderlagsgaranti som nu. Församlingarnas skatteutjämningsbidrag blir i stort sett oförändrade. Till fördelning har vi haft de medel som inbesparas genom garantiregelns slopande, vidare de 12

SOU 1972:44

Förslag till Lag om skatteutjämningsbidrag

Härigenom förordnas som följer. 1 § Kommun och landstingskommun får skatteutjämningsbidrag statsmedel enligt denna lag.

av

2 £ I lagen förstås med bidragsår: det kalenderår under vilket skatteutjämningsbidrag utgår, beräkningsår: kalenderåret före bidragsåret, skattekraft: antalet skattekronor och skatteören per invånare beräknat efter taxeringsnämnds beslut rörande beräkningsårets taxering till kommunal inkomstskatt, med tillägg för bidragsunderlag enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag, samt antalet kyrkobokförda vid beräkningsårets ingång, medelskattekraft: skattekraften för hela riket. 3 § Skatteutjämningsbidrag utgår till kommun och landstingskommun, om skattekraften understiger den skattekraft som tillförsäkras enligt 4 §. Bidraget utgör tillskott av skatteunderlag enligt 4 § multiplicerat med utdebiteringssatsen för bidragsåret. 4 § Tillskott av skatteunderlag utgöres av det antal skattekronor och skatteören, som måste tillföras för att skattekraften skall motsvara den andel av medelskattekraften som framgår av den vid lagen fogade förteckningen. Konungen får på ansökan höja den tillförsäkrade andelen av medelskattekraften samt bestämma andel för kommun som ej upptagits i förteckningen. 5 § Om antalet kyrkobokförda invånare i en kommun vid ingången av något av de senaste fem åren före beräkningsåret varit större än vid detta års ingång beräknas det enligt 4 § tillförsäkrade skatteunderlaget på det högsta invånarantalet under perioden, minskat med en procentenhet för varje år som förflutit fram till beräkningsåret, dock icke mer än till invånarantalet vid beräkningsårets början. 6 £ I kommuns skattekraft inräknas inte garantibelopp för fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), om fysisk person är skattskyldig för fastigheten och denne inte erhållit avdrag vid inkomsttaxeringen enligt 25 § 3 mom. andra stycket samma lag. SOU 1972:44

7 § Om i en kommun den sammanlagda utdebiteringen under mer än ett beräkningsår i följd med mer än en krona understigit medeltalet av de sammanlagda utdebiteringarna i hela riket, minskas från och med andra beräkningsåret den tillförsäkrade andelen av medelskattekraften med en procentenhet för varje fullt tiotal öre, varmed nämnda gräns underskrides. Har kommunen två år i följd uppnått samma gräns, minskas inte andelstalet från och med andra året. Under första året minskas andelstalet med samma antal procentenheter som nästföregående år. Den sammanlagda utdebiteringen är summan av utdebiteringssatserna inom kommunen för beräkningsåret till kommunal inkomstskatt. Medeltalet enligt första stycket beräknas på följande sätt. Inom varje kommun multipliceras sammanlagda utdebiteringen med antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut om taxering till kommunal inkomstskatt året före beräkningsåret. Summan av dessa tal delas med sammanlagda antalet skattekronor och skatteören i hela riket. Omfattar kommun mer än en församling, skall vid beräkningen av den sammanlagda utdebiteringen medeltalet av utdebiteringssatserna för församlingsskatt inräknas i summan av utdebiteringssatserna. Vid beräkning av detta medeltal förfares i tillämpliga delar på sätt som angivits i föregående stycke. 8 § Träder ändring beträffande indelning i kraft vid bidragsårets ingång, beräknas tillskott av skatteunderlag på grundval av den indelning som gällde vid beräkningsårets ingång. Sammanlagda utdebiteringen beräknas därvid på sätt som anges i 7 § fjärde stycket. Vid delning av kommun skall tillskottet fördelas i förhållande till kommundelarnas invånarantal vid beräkningsårets början. 9 § Tillskott av skatteunderlag avrundas till närmast hela hundratal skattekronor, varvid 50 skattekronor avrundas uppåt. 10 § Länsstyrelsen fastställer tillskott av skatteunderlag samt tillställer mottagaren uppgift om tillskottets storlek senast den 10 september under beräkningsåret. 11 § Skatteutjämningsbidrag skall upptagas bland inkomsterna i utgifts- och inkomststat för bidragsåret. 12 § Konungen får efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag. Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 31 januari under beräkningsåret. 13 § Statistiska centralbyrån fastställer varje år senast den 1 juli medeltalet av de sammanlagda utdebiteringarna i hela riket och senast den 25 augusti medelskattekraften. 14 § I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under bidragsåret tillämpas bestämmelserna om utbetalning av allmän kommunalskatt. 14

SOU 1972:44

15 § Finner länsstyrelse på grund av anmärkning eller eljest att av länsstyrelsen meddelat beslut enligt denna förordning blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall länsstyrelsen meddela beslut om rättelse. 16 § Talan mot statistiska centralbyråns och länsstyrelses beslut enligt denna förordning må föras av kommun. Talan föres hos Kungl. Maj:t genom besvär. 17 § De ytterligare föreskrifter som fordras för tillämpning av denna lag meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen bestämmer. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Lagens bestämmelser gäller dock redan dessförinnan i fråga om åtgärder som fordras för tilllämpningen därefter. Genom lagen upphäves förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag. Den upphävda förordningen skall alltjämt tillämpas i fråga om bidragsåret 1973 och tidigare år. Kommun och landstingskommun skall bidragsåret 1974 erhålla minst ett belopp som motsvarar medeltalet av sammanlagda beloppen av bidrag vid brist på skattekraft och bidrag vid hög utdebitering för bidragsåren 1971—1973. Det sålunda garanterade bidragsbeloppet skall minskas med en femtedel ettvart av bidragsåren 1975—1979. Till församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet, som har beskattningsrätt, skall årligen utgå skatteutjämningsbidrag med det belopp som erhållits för bidragsåret 1972, ökat med fem procent för varje år som därefter förflutit. För bidragsåret 1974 beräknas tillskott av skatteunderlag efter den andel av medelskattekraften som följer av 4 §.

SOU 1972:44

Förteckning över den andel i procent av medelskattekraften som tillförsäkras landstingsk o m m u n e r och k o m m u n e r . Landstingskommun Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

Andel 95 95 95 95 95 95 100 95 95 95 95 95 95 95 100 95 95 100 100 115 125 125 135

Kommun i Stockholms län Botkyrka Ekerö Gustavsberg Haninge Norrtälje Nynäshamn Sigtuna Södertälje Tyresö Upplands-Bro Upplands-Väsby Vallentuna Vaxholm/ Österåker

95 90 95 95 95 90 90 95 95 95 90 90 95

i Uppsala län Enköping Nordostblocket Tierp Uppsala Älvkarleby

90 95 95 95 95

i Södermanlands län Eskilstuna Flen Katrineholm Nyköping Oxelösund Strängnäs Vingåker

95 95 95 95 90 90 95

i Östergötlands län Boxholm Finspång Kisa

95 95 95

16 Linköping Mjölby Motala Norrköping Söderköping Valdemarsvik Ydre Åtvidaberg Ödeshög i Jönköpings län Aneby Eksjö Gislaved Gnosjö Hyltebruk Jönköping Nässjö Sävsjö Tranås Vaggeryd Vetlanda Värnamo i Kronobergs län Alvesta Lessebo Ljungby Markaryd Tingsryd Uppvidinge Växjö Älmhult i Kalmar län Borgholm Emmaboda Hultsfred Högsby Kalmar Mönsterås M örby långa Nybro Oskarshamn Torsås Vimmerby Västervik i Gotlands län Gotland i Blekinge län Karlshamn Karlskrona Olofström Ronneby Sölvesborg i Kristianstads län Broby Bromölla Båstad Hässleholm Klippan Kristianstad Osby Perstorp Simrishamn

Torne! illa Åstorp Ängelholm Örkelljunga

90 90 90 90

i Malmöhus län Bjuv Eslöv Helsingborg Höganäs Hörby Höör Kävlinge Landskrona Lomma Sjöbo Skurup Svalöv Trelleborg Vellinge Ystad

90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90

i Hallands län Falkenberg Halmstad Kungsbacka Laholm Varberg

90 90 90 90 90

i Göteborgs och Bohus län Gravarne Härryda Kungälv Lysekil Munkedal Mölndal Orust Partilie Stenungsund Strömstad Tanum Tjörn Uddevalla Öckerö

95 90 90 95 95 90 95 90 90 95 95 90 95 95

,

i Älvsborgs län Alingsås Bengtsfors Borås Färgelanda Herrljunga Lerum Lilla Edet Mark Mellerud Surte Svenljunga Tranemo Trollhättan Ulricehamn Vårgårda Vänersborg Åmål

95 100 95 95 90 90 90 90 95 90 90 90 95 90 90 95 95

i Skaraborgs län Falköping Grästorp Gullspång

90 90 95

2 - S O U 1972:44

Götene Habo Hjo Karlsborg Lidköping Mariestad Skara Skövde Tibro Tidaholm Töreboda Vara

90 90 90 95 90 90 90 90 90 90 90 90

i Värmlands län Arvika Eda Filipstad Finnskoga-Dalby Forshaga Grums Hagfors Hammarö Karlstad Kil Kristinehamn Kyrkheden Munkfors Storfors Sunne Säffle Torsby Årjäng

100 100 95 1115 95 95 95 95 95 95 95 110 100 95 100 95 110 100

i Örebro län Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro

95 95 95 95 95 95 95 95 95 95 95

i Västmanlands län Arboga Fagersta Hallstahammar Heby Kungsör Köping Norberg Sala Skinnskatteberg Surahammar Västerås

95 95 95 95 95 95 95 95 95 95 95

i Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Gagnef Hedemora Leksand Ludvika Malung

95 95 95 95 95 100 95 115 17

Mora Orsa Rättvik Smedjebacken Säter Vansbro Älvdalen

100 110 100 95 95 105 120

i Gävleborgs län Bergsjö Bollnäs Gävle Hofors Hudiksvall Ljusdal Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn

110 110 95 95 110 110 100 110 95 110

i Västernorrlands län Härnösand Kramfors Sollefteå Sundsvall Timrå Ange Örnsköldsvik

110 110 120 110 110 115 110

i Jämtlands län Berg Bräcke Hammarstrand Järpen Krokom Strömsund Sveg Östersund

120 120 120 120 120 125 120 115

i Västerbottens län Lycksele Nordmaling Norsjö Robertsfors Skellefteå Sorsele Storuman Umeå Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele

130 115 125 115 115 130 130 110 130 120 120 130

i Norrbottens län Arjeplog Arvidsjaur Boden Gällivare Haparanda Jokkmokk Kalix Kiruna Luleå Pajala Piteå Älvsbyn Överkalix Övertorneå

130 130 130 130 130 130 125 130 120 130 120 130 130 130

18 SOU 1972:44

Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt

Härigenom förordnas, att lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt 1 skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande

lydelse

Kommuns och annan menighets utdebitering av skatt skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillägg av det antal skattekronor, som staten skall tillskjuta enligt förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag och av bidragsunderlag enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag.

Föreslagen lydelse Kommuns och annan menighets utdebitering av skatt skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillägg av det antal skattekronor, som staten skall tillskjuta enligt lagen (1973:00) om skatteutjämningsbidrag och av bidragsunderlag enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. 1

Senaste lydelse 1972:142.

SOU 1972:44

1 Inledning

Olikheterna i de kommunala utdebiteringarna och skillnaderna i den kommunala standarden har sedan länge uppmärksammats av statsmakterna. Åtskilliga förslag att komma till rätta med härav föranledda problem har sett dagen, och vissa åtgärder, främst för att lätta skattetrycket i speciellt utsatta kommuner, har vidtagits. Först år 1965 har emellertid genomförts en allmän skatteutjämningsreform med huvudsyfte att utjämna de stora skillnaderna i utdebitering och standard kommunerna emellan. Det då beslutade skatteutjämningssystemet har varit i kraft sedan år 1966. Kostnaderna, som nämnda år uppgick till 1 052 milj. kr., har för år 1971 stigit till 1 814 milj. kr. Systemet innebär att staten utbetalar skatteutjämningsbidrag till kommunerna enligt i huvudsak följande riktlinjer. Bidrag utgår i tre former, nämligen 1. skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft 2. skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering 3. extra skatteutjämningsbidrag. Genom bidraget vid brist på skattekraft garanterar staten att kommunen skall förfoga över viss procent av medelskattekraften i riket. Denna garanti utgör för större delen av landet 90 % (skattekraftsområde 1), för Hälsingland, vissa skogskommuner i Värmland och Dalarna, hela Västernorrlands län, Jämtlands län och Västerbottens län med SOU 1972:44

undantag för lapplandsdelen 110% (skattekraftsområde 2) samt för landskapen Norrbotten och Lappland 125 % (skattekraftsområde 3). Garantin minskas något enligt den s. k. reduceringsregeln, om en kommuns utdebitering underskrider medelutdebiteringen i riket (utdebiteringsgränsen). Bidraget vid hög utdebitering utgår enligt en stigande skala, när utdebiteringen i en kommun överstiger utdebiteringsgränsen. Extra bidrag utgår efter behovsprövning i särskilda fall och har företrädesvis använts för att kompensera avfolkningskommuner samt kommuner med särskilt stora skolskjutskostnader. Extra bidrag har också använts övergångsvis för att stimulera till kommunsammanläggningar. De två första bidragen beräknas enligt generella regler och beslutas av länsstyrelsen. Det tredje bidraget beviljas av Kungl. Maj:t. Ett mycket stort antal kommuner uppbär skatteutjämningsbidrag. Av landets 464 borgerliga primärkommuner får år 1972 413 skatteutjämningsbidrag i en eller flera former. Bidrag utgår också under nämnda år till samtliga landstingskommuner. Det gällande systemets effektivitet i fråga om skatteutjämning och standardutjämning belyses bl. a. av att i genomsnitt för hela landet skatt eutjämningsbidragen år 1971 motsvarande 2 kr. 16 öre per skattekrona, under det att sammanlagda medelutdebiteringen utgjorde 22 kr. 54 öre. Högsta länsgenomsnittet i fråga om bidrag har Jämt21

lands län med 10 kr. 77 öre per skattekrona. Detta innebär, att år 1971 skulle i detta län medelutdebiteringen utan bidrag ha uppgått till 34 kr. 54 öre i stället för 23 kr. 77 öre. Systemets skatteutjämnande verkan belyses också av den ringa skillnad i medelutdebitering som år 1971 förelåg mellan skattekraftsområdena 1, 2 och 3. För respektive område gällde 22 kr. 48 öre, 22 kr. 96 öre och 23 kr. 1 öre, att jämföras med riksmedeltalet 22 kr. 54 öre. Även om vissa skillnader kvarstår i fråga om utdebiteringen har sålunda nuvarande system haft en betydande skatteutjämnande effekt kommunerna emellan. Befolkningen i kommuner med en total kommunal utdebitering över 21 kr. och upp till 25 kr., dvs. ett intervall om 4 kr. närmast kring medelutdebiteringen i riket, motsvarar 91 % av landets befolkning. Sedan 1969 års riksdag (jfr SU 1969:36) hemställt om en parlamentarisk utredning för att se över skatteutjämningssystemet och att i samband därmed i erforderlig utsträckning ta upp frågor om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, erhöll vi vårt uppdrag på våren 1970. Våra direktiv innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet den 24 april 1970 av chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng. I direktiven framhålls, att översynen bör som målsättning ha att med bevarande av det nuvarande systemets principiella uppbyggnad — innefattande enkelhet och lätttillämplighet — uppnå en bättre och rättvisare utjämning av det kommunala skattetrycket i olika delar av landet. Det understryks, att en av de betydelsefullaste bestämmelserna i systemet är indelningen i skattekraftsområden och de därav betingade skattekraftsgränserna. Det är därför viktigt att dessa skattekraftsgränser på ett så riktigt sätt som möjligt återspeglar det kommunalekonomiska kostnadsläget i olika delar av landet. I direktiven togs också upp frågan om en fast, i kronor och ören bestämd utdebiteringsgräns. Utredningen borde undersöka konsekvenserna av en sådan fast gräns men även andra sätt att bestämma utdebiterings22

gränsen. Departementschefen påpekade vidare då det gäller bidraget vid brist på skattekraft, att utdebiteringsgränsen utgör en faktor i den s. k. reduceringsregeln. Genom denna regel minskas det tillskjutna skatteunderlaget och därmed bidraget för landskommun, köping eller stad som har en sammanlagd utdebitering understigande utdebiteringsgränsen. Utredningen borde, enligt direktiven, undersöka den gällande reduceringsregelns effekt och framlägga det förslag som detta kunde föranleda. Bidragets storlek vid brist på skattekraft bestäms av invånarantalet i kommunen. Om betydelsen härav för avfolkningskommunerna anförde departementschefen följande. Det torde säkerligen vara förenat med problem att minska den kommunala verksamheten i takt med de sjunkande inkomsterna på ett sådant sätt att den kommunala standarden för de kvarboende kommunmedlemmarna inte samtidigt sänks. Visserligen innebär det nuvarande systemet att skatteutjämningsbidragen ökar med stigande utdebitering, och som jag tidigare nämnde beaktas befolkningsminskningen vid tilldelningen av extra bidrag. Det är dock inte säkert att detta är tillräckligt för att skapa rättvisa genom skatteutjämningssystemet. Det är därför angeläget att undersöka hur systemet fungerat för avfolkningskommunerna. Vid översynen bör detta beaktas och utredningen bör överväga huruvida en rimlig bidragsgivning till avfolkningskommunerna kan lösas på ett riktigare sätt inom ramen för de två generella bidragsformerna. I direktiven berördes också den betydelse kommunens egen utdebitering har för bidragets storlek. För de båda generella bidragsformerna gäller nämligen, att ju högre en kommuns egen utdebitering bestäms, desto större blir det bidrag kommunen får. I direktiven framhölls att utredningen borde försöka bedöma i vad mån skatteutjämningssystemets konstruktion i denna del i någon omfattning kan ha medverkat till en onödigt kraftig kommunal utgiftsexpansion. Det påpekades också i direktiven, att bidrag på grund av hög utdebitering kan utgå till en kommun oavsett hur god skattekraften i kommunen är. Utredningen borde därför unSOU 1972:44

dersöka om det finns anledning att vid denna bidragsform reducera bidragen i kommuner med gott skatteunderlag. Dock bör sådan reducering endast komma i fråga i de fall där skattekraften väsentligt överstiger den som garanteras inom det område kommunen finns. Om kommunens egen utdebitering som fördelningsfaktor framhöll departementschefen vidare i direktiven följande.

serade för förlusten av den skatteutjämnande effekten av kommunalskatteavdraget. Vi skall undersöka om det inom skatteutjämningssystemets ram finns anledning att kompensera invånarna i de här avsedda kommunerna. Slutligen togs i direktiven upp frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Härom yttrade departementschefen.

Jag vill emellertid också framhålla, att det förhållandet att kommunens egen utdebitering utgör en fördelningsfaktor såtillvida innebär en fördel att kommuner med dåligt skatteunderlag därigenom ges möjlighet att närma sin standard till den standard som kommuner med bättre skatteunderlag kan hålla. Det är möjligt att man med hänsyn till sådana fördelar med systemet bör acceptera de nackdelar som enligt vad jag ovan antytt kan finnas. Vad som däremot icke kan accepteras är de fall där staten med skatteutjämningsbidrag får vara med och betala utgifter, som kommunen tar på sig och som avser ändamål utanför den kommunala kompetensen.

När frågan om skatteutjämningssystemet tas upp aktualiseras ofta ett annat spörsmål, som anses ha samband därmed, nämligen kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Den sistnämnda frågan hänger intimt samman med uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Dessa frågor skall behandlas i en särskild av chefen för civildepartementet tillsatt beredning. I avvaktan på en lösning härav bör frågan om kostnadsfördelning mellan stat och kommun inte upptas till prövning. Jag förordar att utredningsuppdraget begränsas till att avse en översyn av skatteutjämningssystemet.

I sammanhanget erinrade departementschefen om de svårigheter som föreligger att inom ramen för de generella bidragen skapa regler för en korrigering för utgifter som avser ändamål utanför den kommunala kompetensen. Vi skall enligt direktiven, om vi finner en acceptabel lösning, föreslå efter vilka grunder och vilka former korrigering bör ske. Det erinrades i direktiven om att de extra bidragen framför allt tilldelas skattetyngda kommuner med stora skolskjutskostnader och sådana kommuner med stark befolkningsminskning. Vi skall enligt direktiven undersöka om det är befogat att även i fortsättningen låta bidragsgivningen i så hög grad som hittills styras av nämnda faktorer eller om andra förhållanden skall tillmätas större betydelse eller eventuellt en friare prövning av ansökningarna kan vara bättre ägnad att främja skatteutjämningssystemets syfte. Genom skattereformen har avdragsrätten för kommunalskatt vid den statliga inkomsttaxeringen slopats. Det är dock endast vissa inkomsttagare i kommuner med särskilt hög kommunalskatt som inte blivit helt kompenSOU 1972:44

Departementschefen yttrade vidare. Med detta ställningstagande i fråga om utredning av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun har jag också angett den kostnadsmässiga ramen för översynen av skatteutjämningssystemet. Det är alltså inte meningen att översynen skall leda till någon omfördelning av kostnadsansvaret mellan stat och kommun. Det är dock inte realistiskt att låsa fast utredningen vid en helt oförändrad kostnadsram. Jag har i det föregående nämnt några möjligheter till skärpning av reduceringsregeln vid bidrag vid brist på skattekraft. Vad en sådan skärpning och andra åtgärder kan ge i inbesparingar finns inte möjlighet att uppskatta. Det är inte heller möjligt att nu bedöma vad en revision av gränserna för skattekraftsområdena kan komma att kosta. Detsamma gäller de kompensationer som i vissa fall kan behövas för att motverka förlusten av den skatteutjämnande effekten av kommunalskatteavdraget. Som en ytterligare osäkerhetsfaktor tillkommer effekterna av kommunsammanläggningarna som inte heller nu kan uppskattas. Riktmärket för översynen bör emellertid vara en i huvudsak oförändrad kostnadsram. I prop. 1971:84 har förutsatts att vi i vårt arbete beaktar den där behandlade ändringen i utbetalningen av kommunalskatt, som innebär att förskottsutbetalningarna ba23

seras på ett skatteunderlag, som räknats upp i förhållande till en konstaterad ökning i kommunens invånarantal. Vårt arbete igångsattes hösten 1970 med bl. a. statistiska undersökningar för att kartlägga de kommunalekonomiska förhållandena i olika delar av riket. Revisionen har vidare funnit det befogat att göra särskild undersökning av hur arbetsmarknads- och regionalpolitiken påverkar den kommunala verksamhetens omfattning. I samband härmed har revisionens sekreterare besökt såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsarbetsnämnderna i Luleå och Östersund. I syfte att skaffa sig ytterligare information om kommunerna har revisionen haft överläggningar med representanter för Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Studieresor har företagits av revisionen till Gotlands, Blekinge, Norrbottens, Jämtlands och Kopparbergs län, varjämte två av revisionens experter besökt Öckerö kommun. I samband med analysen av den kommunalekonomiska utvecklingen i femton kommuner, som redovisas i kapitel 8, intervjuades företrädare för kommunerna i fråga. I Stockholm har revisionen sammanträffat med representanter för Norrköpings kommun, Örebro kommun, Tyresö kommun, Ölandskommunerna samt landstinget i Gävleborgs län. Informella kontakter har därutöver förekommit med förtroendemän och tjänstemän i några kommuner. Vi har också tagit kontakt med den arbetsgrupp inom inrikesdepartementet som utformar förslag till regionalpolitiskt handlingsprogram för hela riket. Materialet rörande förhållandena i kommunerna var dock ej så långt framtaget att vi kunde ta del av det. I kapitel 7 redovisas en av revisionen i samråd med kommunförbundet utförd enkätundersökning rörande det kommunala serviceutbudet. Enkäten som omfattade ca 120 frågor, utsändes den 1 mars 1971 till 110 kommuner. Vi har avgivit remissyttrande över en inom utbildningsdepartementet upprättad 24

diskussionspromemoria "Statligt driftbidrag till skolväsendet" (U 1971:3). Ett antal skrivelser har överlämnats eller riktats till oss. De har anmälts i vederbörligt sammanhang, och däri anförda synpunkter har behandlats i samband med de frågor till vilka de hänför sig.

SOU 1972:44

2.1 Historik

Allmänt

I sitt år 1964 avlämnade betänkande med förslag till nytt skatteutjämningssystem (SOU 1964:19) har skatteutjämningskommittén lämnat en utförlig redogörelse för skatteutjämningsfrågans behandling fram till år 1963. Här skall därför endast lämnas en kortfattad översikt av de försök att lösa skatteutjämningsfrågan som gjorts före skatteutjämningskommitténs tillkomst. Därefter kommer en mera utförlig redogörelse för skatteutjämningskommitténs arbete och vad som senare förevarit. En historisk återblick beträffande de speciella statsbidragen lämnas i kapitel 5, varför redogörelsen här i huvudsak begränsas till allmänt skatteutjämnande åtgärder.

2.2 Skatteutjämningsfrågans behandling fram till kommunalskatteberedningen Första gången riksdagen beviljade statsunderstöd åt skattetyngda kommuner var år 1917. Bidraget skulle utgå enligt en i förhållande till skattetrycket stigande skala. 1 propositionen nr 191 till 1920 års riksdag framlades förslag till en kommunal progressivskatt. Skatten motiverades med att — vid sidan av den existerande kommunalskatten som i huvudsak var anordnad som en beskattning efter intresse — borde finnas en skatt efter förmåga, utgående efter en proSOU 1972:44

gressiv skatteskala. Riksdagen antog förslaget med vissa ändringar, och en förordning utfärdades om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924. År 1927 tillkom, efter riksdagsbeslut, dels en förordning (1927:462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner och dels en kungörelse (1928:366) angående utbetalande av understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner. Den dittillsvarande kommunala progressivskatten utbyttes, enligt beslut av 1928 års riksdag, mot två fristående men efter enahanda grunder utgående progressivskatter. Den ena av dessa, den kommunala progressivskatten, var en kommunal skatt avsedd att bidra till täckning av kommunernas skattebehov. Den andra, utjämningsskatten, var en statlig skatt som skulle användas för utjämning av skattetrycket olika kommuner och menigheter emellan. Vid behandlingen av kommunalskattefrågan vid detta års riksdag beslöts vidare att införa en kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål. Därjämte infördes en skatt på lotterivinster, som till hälften skulle användas till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller menigheter emellan. 1929 års skatteutjämningsberedning framhöll i sitt principbetänkande (SOU 1933:4) att det bästa uttrycket för en kommuns skattekraft var antalet skattekronor, ställt i relation till folkmängden, och att den vä25

sentliga orsaken till ojämnheter i det kommunala skattetrycket var skatteunderlagets växlande styrka. Det syntes enligt beredningen endast finnas två huvudvägar att välja mellan, om man ville komma tillrätta med orsaken till ojämnheterna i det kommunala skattetrycket. Den ena var, att de kommunala förvaltningsbestyren eller utgifterna övertogs av större förvaltningsenheter, den andra att riksdagen i större utsträckning än förut anvisade medel till hårt skattetyngda kommuner. Beredningen ansåg det därför nödvändigt, att statsmakterna meddelade bindande föreskrifter om sammanslagning till större utdebiteringsenheter. Den föreslog också, att vissa utgifter — bl. a. för fattigvård och skolväsen — skulle överflyttas till staten. Förslaget föranledde inte någon åtgärd från statsmakternas sida. I proposition till 1938 års riksdag (nr 258) föreslogs, att den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten skulle borttas. Anledningen härtill var, att progressivskatten märkbart ökat ojämnheten i det kommunala skattetrycket. Den hade sålunda haft ringa eller ingen betydelse i de flesta av de mera skattetyngda kommunerna men hållit utdebiteringen låg i kommuner med starkt skatteunderlag. Förslaget vann riksdagens bifall.

2.3 Kommunalskatteberedningen

Kommunalskatteberedningen uttalade i sitt betänkande (SOU 1943:43) bl. a., att gränsen mellan statliga och kommunala uppgifter inte var skarp och ej heller kunde anses oföränderlig, den växlade från tid till annan. Målet för skatteutjämningen ansåg beredningen vara att åstadkomma ett system, enligt vilket skattesatserna i skilda kommuner kunde nedbringas i ett förhållande till varandra som kunde anses rättvist och skäligt. Detta innebar dock ej, att de kommunala utdebiteringarna borde göras lika i alla kommuner. I en kommun med högre kommunal standard än den i andra kommuner vanligen förekommande fick det nämligen anses riktigt att även utdebiteringen var högre än 26

den för andra kommuner genomsnittliga. Med ledning av detta resonemang gjorde beredningen en principiell begränsning av skatteutjämningens mål. De skatteutjämnande åtgärderna borde enligt beredningen åstadkomma, att höga kommunala skattetryck, som förorsakas av sådana faktorer som stora avstånd, ogynnsamma naturförhållanden och ringa tillgång på skatteunderlag, nedbringades till en nivå som skäligen kunde anses svara mot den kommunala standard kommunmedlemmarna åtnjöt. Beredningen ville inte inskränka kommunens rätt att själv bedöma vilka förmåner den önskade bereda sina medlemmar men ansåg att statsbidrag skulle utgå endast till kostnad för verksamhet som kunde betecknas som statlig. Den del av dessa kostnader som föll på kommunerna borde belasta dem lika hårt. Skatteunderlaget utgjorde en lämplig grund för differentiering av statsbidrag med angivet syfte. Kommunerna borde få sådana varierande bidrag att deras utdebitering för samma utgiftspost per invånare blev lika hög. Kommunalskatteberedningens förslag föranledde icke någon proposition till riksdagen.

2.4 Skattelindringsutredningen

År 1950 framlade skattelindringsutredningen, som hade till uppgift att verkställa en översyn av grunderna för skatteutjämningsunderstöd åt synnerligt skattetyngda kommuner, sitt betänkande (stencilerat). Utredningen framhöll, att skattelindringsbidragen skulle med hänsyn till rättvisans och billighetens krav lindra skattetrycket för skattetyngda kommuner och därigenom minska sådana ojämnheter i det kommunala skattetrycket som trots olika åtgärder i utjämnande syfte kvarstod för i ekonomiskt hänseende ogynnsamt ställda kommuner. Skattelindringsbidragen skulle motväga verkningarna av bristen på skatteunderlag. Enligt utredningens förslag skulle ordinarie bidrag utgå endast till sådana skattetyngda kommuner, vilkas skatteunderlag per invånare understeg ett visst för varje år SOU 1972: 44

fastställt procenttal, gränsunderlaget. Bristen på skatteunderlag, dvs. det antal skattekronor varmed kommunens eget skatteunderlag understiger gränsunderlaget, bestämde bidragsprocentens storlek. Gränsunderlaget skulle vara rörligt i förhållande till medelskatteunderlaget för landskommunerna och ligga viss procent under detta. För kommuner i Norrbottens län och för andra kommuner som Kungl. Maj:t fann skäligen böra jämställas med dem skulle gränsunderlaget motsvara 80 % av medelskatteunderlaget, för övriga kommuner 75 %. Gränsen mellan skattetyngda och andra kommuner sattes vid en sammanlagd kommunal utdebitering av 11 kr. Bidragsprocenten skulle stå i ett visst förhållande till den andel som kommunens brist på skatteunderlag utgjorde av gränsunderlaget. För att icke äventyra kommunernas intresse av sparsamhet föreslog utredningen att bidragsprocenten icke i något fall skulle få överstiga 80 %. Departementschefen godtog utredningens allmänna uppläggning av skattelindringssystemet. Sedan 1951 års riksdag antagit hans förslag, utfärdades förordningen den 18 maj 1951 angående bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner (1951: 278). Förordningen ändrades sedermera (1962:168).

2.5 Allmänna

statsbidragsutredningen

Allmänna statsbidragsutredningen, som avlämnade ett principbetänkande år 1952 (SOU 1952:4), ansåg det varken motiverat eller ens möjligt att uppdra en gränslinje mellan principiellt statliga och principiellt kommunala arbetsuppgifter. De arbetsuppgifter som anförtrotts de kommunala organen var därför att anse som kommunala uppgifter, oberoende av om statens intresse av uppgifternas fullgörande var större eller mindre. Enligt utredningen kunde tre huvudmotiv för bidragsgivningen konstrueras. 1. Den skattetekniska grunden. Det kunde anses naturligt att statsbidrag till viss del täckte de kommunala utgifterna så att kommunalskatten i allmänhet ej kom att överSOU 1972:44

stiga en såsom rimlig ansedd utdebiteringsgräns. Detta syntes enligt utredningen så mycket mera påkallat som kommunalskatten var proportionell, medan statsskatten var progressiv. 2. Skatteutjämningsgrunden. Genom lagstiftning av olika slag eftersträvade staten att tillförsäkra medborgarna någorlunda likvärdiga förmåner oberoende av kommuntillhörighet. Därav följde att det blev ett statligt intresse att verka också för en skälig utjämning av skattetrycket olika kommuner emellan. 3. Stimulansgrunden. Genom denna statsbidragsgrund uppmuntrades kommunerna att bedriva viss verksamhet som de eljest icke skulle påta sig. Full skatteutjämning skulle enligt utredningen endast erhållas om statsbidragssystemet utvidgades till att omfatta inte bara särskild av kommunen bedriven verksamhet utan alla verksamhetsgrenar. Skatteutjämningssyftet kunde således enligt utredningens mening icke tillgodoses tillräckligt med en rad speciella statsbidrag. Utredningen fann, att grunderna för ett allmänt statsbidrag borde utformas så, att ett i belopp bestämt totalbidrag fördelades mellan kommunerna efter storleken av dels antalet skattekronor per invånare och dels en utgiftsfaktor. Utgiftsfaktorn borde, om syftet var att helt upphäva verkan på skattetrycket av de varierande utgifterna i olika kommuner, bestämmas så, att den i princip icke kunde påverkas av kommunernas åtgärder. Utredningen framlade med dessa utgångspunkter två alternativa metoder för ett med hänsyn till skattetrycket differentierat allmänt statsbidrag. Enligt den ena, alternativ A, skulle som grund för utgiftsfaktorn tas de för varje kommun bestämda normala utgifterna, varjämte storleken av de faktiska utgifterna i viss mån skulle beaktas. Enligt den andra, alternativ B, skulle som grund för utgiftsfaktorn tas de faktiska utgifterna per invånare med viss reduktion. Utredningen föreslog vidare, att speciella statsbidrag, som ej i huvudsak hade stimulanskaraktär, skulle ersättas av det föreslag27

na allmänna skatteutjämnande statsbidraget. Allmänna statsbidragsutredningens betänkande föranledde icke någon Kungl. Maj:ts proposition. År 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt allmänna statsbidragsutredningen att verkställa en överbearbetning av det i utredningens principbetänkande framlagda förslaget angående rationalisering av de statliga driftbidragen till primärkommunerna. I ett år 1956 avlämnat betänkande om förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956:8) föreslog utredningen förenklingsåtgärder beträffande 38 speciella driftbidrag till kommunerna. På grundval av allmänna statsbidragsutredningens nämnda förslag genomfördes en statsbidragsreform vid 1957 års riksdag.

2.6 Ortsavdragsreformerna

m.m.

1956 års kommunalskatterevision föreslog i sitt betänkande (SOU 1956:41) höjda kommunala ortsavdrag. På grundval av betänkandet beslöts en ortsavdragsreform vid 1957 års riksdag. Reformen var ett led i en allmän skattesänkning med tyngdpunkten förlagd till de lägre inkomstskikten. Därvid framhölls, att den avsedda effekten till väsentlig del skulle gå förlorad, om skatteunderlagsbortfallet i kommunerna till följd av de höjda ortsavdragen skulle medföra mera betydande höjningar av den kommunala utdebiteringen. Därför beslöts, att staten skulle lämna kommunerna ersättning för bortfallet av skatteunderlag. Bestämmelserna härom intogs i en särskild kungörelse (1957:205) och avsåg bidragsgivning för åren 1958—1965. Sedan en ny ortsavdragsreform beslutats år 1961, föreskrevs i kungörelsen (1962: 140) angående skatteersättning i anledning av 1961 års ortsavdragsreform, att full kompensation skulle utgå till kommunerna för det bortfall av skatteunderlag som denna ortsavdragsreform medförde. Ersättningen skulle utgå t. o. m. år 1965. Reglerna byggde pa samma principer som 1957 års kungörelse. Skatteutjämningskommittén, som påbörjade sitt arbete år 1958, överlämnade i sep28

tember 1961 förslag (stencilerat) om ändrade grunder för bidrag till skattetyngda kommuner. Förslaget innebar, att gränsunderlaget skulle knytas till medelskattekraften i rikets samtliga kommuner enligt det löpande årets taxering i stället för som då var fallet till medelskattekraften i rikets landskommuner och till taxeringen året före taxeringsåret. Ökad bidragsgivning skulle åstadkommas genom höjning av gränsunderlagen. Kommittén föreslog tre gränsunderlagsområden i stället för dåvarande två. Gränsunderlaget i procent av medelskattekraften skulle utgöra 75, 65 respektive 55. Bidragsprocenten maximeras till 90. I propositionen (1962:111) biträdde departementschefen kommitténs förslag, varvid dock procentsatsen för gränsunderlaget i fråga om de båda norrlandsområdena höjdes med 5 enheter till 70 respektive 80. Författningsförslagct antogs av 1962 års riksdag och en författning (1962:168) i ämnet utfärdades.

1965 års lagstiftning

2.1.X Skatteutjämningskommitténs förslag Skatteu^ämningskommittén anförde i sitt betänkande (SOU 1964:19) bl. a. följande allmänna synpunkter. Man pekade på olika metoder att komma tillrätta med orsakerna till ekonomiska olikheter mellan kommunerna. Ett sätt att råda bot p l de svårigheter, vilka framför allt många av de mindre bärkraftiga kommunerna befinner sig i, var den av riksdagen beslutade nya kommunindelningen (prop. 1961:180, KU 1962:1, rskr 64). Ett annat sätt att lätta bördorna för kommuner med svagt skatteunderlag har ansetts vara att överflytta huvudmannaskapet för mera kostnadskrävande förvaltningsuppgifter till landstingskommunerna eller staten. En lämplig differentiering av näringslivet och en spridning av företagsamheten borde vidare tillmätas stor betydelse för möjligheterna att komma tillrätta med glesbygdernas problem. SOU 1972:44

Kommittén erinrade också om andra möjligheter att utjämna de ekonomiska olikheterna mellan kommunerna, t. ex. att ändra reglerna för beskattningsföremålens fördelning mellan kommunerna så att kommuner med sämre ekonomi skulle gynnas och att utvidga beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål. Dessa båda vägar ledde emellertid enligt kommittén inte till en lösning av skatteutjämningsproblemet. Verkningarna av åtgärderna var nämligen enligt undersökningar som kommittén utfört från skatteutjämningssynpunkt ovissa eller betydelselösa. Kommittén undersökte bl. a. vad som kunde vinnas genom att ändra grunderna för de skatteunderlagsgraderade statsbidragen och kommunbidragen. Kommittén konstaterade dock, att ett hänsynstagande till skatteutjämningsfrågan vid utformningen av de speciella statsbidragen skulle försvåra möjligheterna att tillgodose kravet på enkelhet i bidragsgivningen. Det avgörande skälet mot att i första hand söka lösa skatteutjämningsproblemet genom ändring av grunderna för de skatteunderlagsgraderade statsbidragen var emellertid, att dylika åtgärder inte kunde antas vara tillfyllest. Med dåvarande statsbidragssystem begränsades nämligen skatteutjämningen till det skattetryck som föranleddes av den speciella statsunderstödda verksamheten. De grenar av den kommunala verksamheten som föll utanför statsbidragssektorn kunde alltjämt föranleda starkt varierande skattetryck i kommunerna. Därför måste statsbidragsgivningen, om skattetrycket skulle kunna utjämnas också i denna del, i princip utvidgas till att omfatta alla kommunala verksamhetsgrenar. Kommittén ansåg därför, att arbetet på att lösa skatteutjämningsproblemet i första hand borde inriktas på att söka skapa ett allmänt statsbidrag med skatteutjämnande syfte. Kommittén fann att ett allmänt skatteutjämnande bidragssystem inte kunde åsyfta en total utjämning av kommunernas utdebiteringssatser. En så långtgående utjämning låter sig inte förena med reell kommunal självstyrelse. Skillnader i den kommunala SOU 1972:44

verksamheten, som är att tillskriva kommunmedlemmarnas olika krav på insatser, måste i den kommunala självstyrelsens intresse accepteras. Mot en total utjämning av utdebiteringsskillnaderna talade också det förhållandet, att om staten till mycket stor del svarar för kostnaderna för den kommunala verksamheten men kommunerna bibehålies vid sin bestämmanderätt, skulle kommunernas intresse för sparsamhet i förvaltningen bli lidande. Därför borde ett allmänt skatteutjämningsbidrag så långt möjligt utformas så att det angrep de orsaker till utdebiteringsskillnaderna som kunde anses ligga utom räckhåll för kommunalt inflytande. Bidragsgivningen borde med andra ord bestämmas av objektivt fastställbara faktorer utanför kommunal påverkan. En objektiv mätare på kommunernas ekonomiska bärkraft har skattekraften, dvs. skatteunderlaget per invånare, ansetts vara. Med hänsyn till skatteunderlagets grundläggande betydelse för kommunernas ekonomi och då variationerna i skatteunderlag kommunerna emellan beror av omständigheter som kan sägas ligga utom räckhåll för kommunal påverkan, synes det naturligt, framhöll skatteutjämningskommittén, att ett allmänt statsbidragssystem utformades med beaktande av olikheterna i kommunernas skatteunderlag. Skatteunderlaget per invånare torde därvid enligt kommittén få anses som den mest rättvisande och praktiskt användbara graderingsnormen. Kommittén framhöll att en anpassning av bidragsgivningen med hänsyn till kostnadsolikheterna inom skilda delar av landet skulle kunna erhållas genom att tillskotten av skatteunderlag till kommunerna graderades efter kommunernas belägenhet inom olika områden av landet. Vid sådan gradering kunde emellertid inte hänsyn tas till de kostnadsolikheter som finns mellan kommunerna inom ett och samma område. Kommunernas spridning i kostnads- och utdebiteringshänseende även inom samma landsdel var enligt undersökningar som kommittén utförde mycket stor. För att kunna beakta dessa olikheter måste man enligt kommittén till det allmänna systemet foga 29

någon eller några faktorer medelst vilka bidragsgivningen kunde ytterligare differentieras. Från skatteutjämningssynpunkt skulle, framhöll kommittén, det bästa resultatet vinnas, om man kunde finna en faktor som ensam eller i kombination med någon ytterligare faktor beaktade alla kostnadsskillnader utanför kommunernas inflytande. På grund av den kommunala verksamhetens mångskiftande karaktär ansåg kommittén detta dock ej möjligt. Kommittén begränsade därför sina undersökningar till områden där kostnadsskillnaderna kommunerna emellan är mest framträdande, nämligen undervisnings- och bildningsverksamheten, socialvården och den verksamhet som är förbunden med tätortsbildning. Kommittén undersökte möjligheterna att i bidragssystemet inarbeta en faktor som tog särskild hänsyn till kommunernas kostnader för det obligatoriska skolväsendet. Kommittén lyckades dock ej finna en godtagbar fördelningsfaktor inom skolområdet, den verksamhet som väger tyngst i kommunernas budget. Därför undersökte kommittén, om det på befolkningsstrukturens område fanns någon faktor som var lämplig att infoga i ett bidragssystem i skatteutjämnande syfte. Man fann nämligen, att befolkningens sammansättning påverkar inte endast skattekraften utan även kommunens utgiftssida. Om sålunda en kommun har ett relativt sett större antal ungdomar och åldringar än en annan, i övrigt likställd kommun, påverkar detta kostnadsläget så att utdebiteringen vid samma standard i de båda kommunerna blir högre i den förra än i den senare. Kommittén konstaterade emellertid, att varken det relativa antalet ungdomar eller åldringar i en kommun kunde användas som fördelningsfaktor i det tänkta bidragssystemet. Skälen härtill var främst, att kommunernas kostnader inte bestäms endast av antalet ungdomar och/eller åldringar. Även andra omständigheter spelar en mycket väsentlig roll, t. ex. åldringarnas ekonomiska förhållanden samt storleken av utgående bostadstillägg och omfattningen av andra kommunala anordningar för att tillgodose föreliggande be30

hov. Undersökningar som utfördes av kommittén visade även, att en anknytning till bidragssystemet av tätortsgraden som utgiftsfaktor inte heller skulle medföra en tillfredsställande skatteutjämning. Faktorn skulle bl. a. vara utan betydelse för norrlandskommunerna. Kommittén nödgades sålunda konstatera, att någon i systemet användbar utgiftsfaktor med direkt anknytning till befolkningsstrukturen eller tätortsgraden inte stått att finna. Med hänsyn härtill ansåg sig kommittén böra överväga, om det inte var möjligt att vid bidragsgivningen utgå — förutom från tillgången på skattekraft — från det faktiska skattetrycket sådant det kom till uttryck i den sammanlagda kommunala utdebiteringen. Kommittén nämnde en rad farhågor som tidigare förknippats med ett så uppbyggt system. Kommunerna skulle lockas till misshushållning och uppmuntras till en inte motiverad ökning av den kommunala verksamheten. De kommuner som ligger under den för rätt till bidrag fastställda gränsen skulle lockas att genom utgifts- och skattehöjningar söka komma över densamma. Det hade också påståtts att man skulle motverka kommunernas intresse av sparsamhet. Skatteutjämningskommittén ansåg dock ej att nämnda invändningar borde tillmätas avgörande vikt. Man anförde bl. a., att större delen av den kommunala verksamheten avser uppgifter som är obligatoriska eller av den natur att de enligt vedertagen uppfattning är att anse som ofrånkomliga kommunala uppgifter. För fullgörandet av dessa uppgifter tas en så stor del av kommunernas ekonomiska resurser i anspråk, att det reella utrymmet för den rent frivilliga kommunala verksamheten är starkt begränsat. Praktiska och politiska hänsyn till kommunens egna skattebetalare vägde enligt kommittén tungt i detta sammanhang. Kommittén ansåg därför, att om utgiftsfaktorn utformas så att den inte gav kommunerna ökade statsbidrag med mindre kommunerna belastade sina egna skattebetalare med höjd utdebitering, torde risken inte vara stor att kommunerna på grund av möjligheterna till statsbidrag SOU 1972: 44

skall påta sig uppgifter som kunde bedömas som opåkallade. Kommittén framhöll vidare att ett bidragssystem, som beaktar olikheter i faktisk utdebitering och som ger större bidrag ju högre utdebiteringen är, även utjämnar olikheter i kostnadshänseende orsakade av högre standard än författningarna föreskriver eller som eljest är högre än som kan anses normalt. Från principiella synpunkter kan hävdas, att en sådan överstandard borde finansieras helt av kommunens egna skattebetalare. Det påpekades att olikheter förekommer i den kommunala standarden men att det inte är möjligt att på ett godtagbart sätt ange vad som är onödiga eller nödvändiga utgifter. Invändningarna mot ett bidragssystem, som inte beaktade dessa olikheter, förlorar dock enligt kommittén avsevärt i styrka när de vägs mot det förhållandet att den utgiftsfaktor, som direkt anknyter till utdebiteringens höjd, är ett praktiskt och lätthanterligt medel att åstadkomma den sökta ytterligare differentieringen av bidragsgivningen. Ingen kommun med hög utdebiteringssats utestängs från bidragsgivningen. Systemet gör det möjligt att fånga upp såväl tätortskommunernas som glesbygdskommunernas speciella kostnader. Mot den här återgivna bakgrunden ansåg skatteutjämningskommittén riskerna för missbruk av en bidragsgivning, som bygger bl. a. på den faktiska utdebiteringen, vara obetydliga. Under alla förhållanden, framhöll kommittén, måste dessa risker tillmätas väsentligt mindre betydelse än de avgörande fördelar som står att vinna genom ett så utformat bidragssystem. I fråga om vilka slag av kommuner som skulle uppbära skatteutjämningsbidrag ansåg kommittén det givet, att de borgerliga primärkommunerna skulle komma i fråga, eftersom det är i första hand olikheterna i deras utdebiteringar som skapar de stora skattetrycksskillnaderna. Vidare skulle enligt direktiven bidrag också utgå till landstingskommunerna. Kommittén framhöll, att mot en bidragsgivning till dem kan den invändningen riktas, att densamma — hur den än SOU 1972:44

utformas — får den från skatteutjämningssynpunkt icke önskvärda konsekvensen att även skattebetalare i kommuner med låg eller måttlig utdebitering kommer att få del av skatteutjämningsbidraget. Alla skattebetalare inom ett landstingsområde berörs nämligen av den genom bidragsgivningen åstadkomna lägre landstingsutdebiteringen. Kommittén ansåg det däremot från vissa synpunkter tveksamt, om de kyrkliga kommunenheterna skulle erhålla skatteutjämningsbidrag, enär en utjämning av olikheterna i utdebiteringshänseende mellan dessa enheter kan åtminstone till viss grad ske på annan väg. 1961 års lag om församlingsstyrelse öppnade nämligen möjlighet till samfällighetsbildning, en väg som beträtts av kyrkliga kommuner inom flera län. Härigenom skulle möjligheterna öka att åstadkomma en jämnare fördelning av församlingarnas ekonomiska bördor. Mot att helt utestänga de kyrkliga kommunerna från bidragsgivning talade emellertid att skillnaderna mellan församlingarnas utdebiteringssatser på sina håll är mycket framträdande. Kommittén föreslog därför, att skatteutjämningsbidrag skulle utgå också till dessa kommuner. Kommittén föreslog, att riket skulle indelas i områden med olika skattekraftsgränser, bestämda med hänsyn till de allmänna kostnadsolikheter som orsakas av hårt klimat och bcfolkningsgleshet samt likartade faktorer. Någon millimeterrättvisa gick enligt kommittén ej att åstadkomma. Om man tar direkt hänsyn till kommunens utgiftsförhållanden, såsom det föreslagna systemet gör, torde dock behovet av en mera långtgående indelning minska. Kommittén föreslog, att riket indelades i tre skattekraftsområden, ett (skattekraftsområde 1) omfattande hela riket med undantag av Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, ett andra område (skattekraftsområde 2) omfattande Västernorrlands och Jämtlands län samt Västerbottens län med undantag av lapplandsdelen och ett tredje område (skattekraftsområde 3) omfattande återstående del av Västerbottens län och hela Norrbottens län. 31

I fråga om skattekraftsgränserna, dvs. den nivå som kommunens skattekraft skall understiga för att skatteunderlagstillskott skall erhållas, föreslog kommittén för de borgerliga och de kyrkliga primärkommunerna en skattekraftsgräns av 80 % av medelskattekraften i riket i skattekraftsområde 1, av 100 % i skattekraftsområde 2 och av 1 1 5 % i skattekraftsområde 3. För landstingskommunerna föreslogs samma gränser med undantag för skattekraftsområde 1. För detta förordade kommittén en skattekraftsgräns av 85 % av medelskattekraften. De föreslagna gränserna hade avvägts med hänsyn till vad som från skatteutjämningssynpunkt kunde anses mest tillfredsställande under beaktande av storleken av de medel som stod till buds för bidragsgivningen. När den totala utdebiteringen i kommunen överstiger en viss nivå, utdebiteringsgränsen, skulle enligt det föreslagna bidragssystemet ett särskilt skatteutjämningsbidrag utgå. Skatteutjämningskommittén framhöll att det inte är möjligt att från några principiella utgångspunkter bestämma var utdebiteringsgränsen bör dras. Utdebiteringsgränsen borde dock enligt kommittémajoritetens mening stå i ett bestämt förhållande till den för varje år genomsnittliga utdebiteringen. Att fastlåsa gränsen vid en viss i kronor bestämd utdebitering skulle innebära att systemet medförde en efterhand ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun som inte kan motiveras från skatteutjämningssynpunkt. Om utdebiteringsgränsen fastlåstes till en i kronor bestämd utdebitering, skulle konsekvensen kräva att skattekraftsgränserna bestäms till ett visst skattekrontal. Kommittén framhöll också att genom anknytningen av bidragsgivningen till den faktiska utdebiteringen — och till medelskattekraften — vinner systemet värdebeständighet och standardföljsamhet. Kommittén föreslog därför, att utdebiteringsgränsen skulle bli medelutdebiteringen i riket. En minoritet inom kommittén föreslog, att utdebiteringsgränsen bestämdes till en viss i statsbidragsförfattningen fixerad gräns. Bidragsgivningens differentiering med hänsyn till det faktiska skattetrycket, sådant 32

detta kommer till uttryck i den sammanlagda kommunala utdebiteringen, skulle enligt kommitténs förslag utformas på så sätt, att kommuner med en utdebitering som överstiger utdebiteringsgränsen erhåller ett statsbidrag som motsvarar 40 % av produkten av den del av utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen på kommunens totala skatteunderlag. Ett lika stort tillskott av skatteunderlag till kommuner med låg skattekraft och låg utdebitering som till kommuner med låg skattekraft och hög utdebitering skulle, framhåller kommittén, kunna leda till en ökad spännvidd mellan de kommunala utdebiteringssatserna. Kommittén fann dock, att bidragsgivningen inte uteslutande skulle begränsas till kommuner med högt skattetryck, bl. a. för att undvika tröskeleffekter som inträder om bidragsgivningen börjar när utdebiteringen når viss nivå och då omedelbart sätter in med full styrka. Med hänsyn härtill föreslog kommittén, att bidrag på grund av brist på skattekraft skulle utgå även till kommuner, vilkas utdebitering understeg utdebiteringsgränsen, men med reducerade belopp. Reduceringen skulle enligt kommitténs förslag ske så, att procenttalen för skattekraftsgränserna minskades med 1 procentenhet för varje fullt 20-tal ören varmed kommunens utdebitering understeg utdebiteringsgränsen. Reduceringen skulle endast avse skattekraftstillskotten till de borgerliga primärkommunerna, dvs. landskommuner, köpingar och städer. Skatteutjämningskommittén föreslog sålunda, att bidragssystemet skulle byggas upp på två huvudfaktorer. Av dessa skulle den ena — skattekraftsfaktorn — ge ett skatteunderlagstillskott vid brist på skattekraft, dvs. när kommunens skattekraft understiger en viss nivå, skattekraftsgränsen, och den andra — utgiftsfaktorn — utlösa ett sådant bidrag vid hög utdebitering, dvs. när kommunens totala utdebitering för allmän kommunalskatt överstiger en viss nivå, utdebiteringsgränsen. Kommittén föreslog också ett extra bidrag med uppgift att mildra sådana obilliga verkningar av det kommunala skattetrycket som det egentliga skatteutjämSOU 1972: 44

ningsbidraget inte undanröjer. Förutsättning för extra bidrag skulle vara, att synnerliga skäl för bidrag är för handen. Ansökan om extra bidrag skulle prövas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

2.7.2 Remissyttrandena Remissinstanserna var allmänt eniga om behovet av en bidragsgivning i allmänt skatteutjämnande syfte. Ställningstagandet till kommitténs allmänna målsättning att skapa skatteutjämning mellan kommunerna sade sig LO uppfatta, inte som en näringspolitisk fråga utan som en social rättvisefråga i syfte att dels ge en fullgod samhällsservice åt alla samhällsinvånare, dels fördela dessa kostnader så jämt som möjligt. Svenska kommunförbundet fann de av kommittén åberopade skälen för det föreslagna bidragssystemet övertygande. De skilda bidragsfaktorerna ingår i systemet på sådant sätt att de tillsammans utgör ett så långt möjligt objektivt mått på kommunernas behov av skatteutjämningsbidrag. Några opåkallade utgiftsökningar i syfte att få ökat statsbidrag behövde inte befaras enligt kommunförbundet. Den enskilda kommunen kan nämligen inte påverka skatteutjämningsbidragets storlek utan att samtidigt belasta de egna skattebetalarna med högre utdebitering. I ett par yttranden uttalades vissa betänkligheter mot att anknyta bidragsgivningen till den faktiska utdebiteringen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmärkte sålunda, att i det föreslagna bidragssystemet saknas en regel som ger möjlighet att vid bidragsgivningen beakta förhållandet att en särskilt hög utdebitering beror på misshushållning med kommunala medel eller bristande effektivitet i den kommunala förvaltningen. Även länsstyrelsen i Stockholms län påtalade de risker för en inte motiverad ökning av den kommunala verksamheten och för ett minskat kommunalt intresse för sparsamhet som anknytningen av bidragsgivningen till den faktiska utdebiteringen kan innebära. Remissinstanserna var eniga om att de borgerliga primärkommunerna skulle omfat3 - S O U 1972:44

tas av skatteutjämningssystemet. Däremot ifrågasattes om även landstingskommunerna borde medtagas. Statskontoret, kammarrätten och länsstyrelsen i Stockholms län ansåg att bidragsgivningen till landstingen var ineffektiv från skatteutjämningssynpunkt. Remissinstanserna godtog som regel kommitténs förslag i fråga om indelning i skattekraftsområden. Även beträffande skattekraftsgränserna var remissinstanserna som regel ense med kommittén. Kammarrätten, statskontoret samt ett antal länsstyrelser förordade en utdebiteringsgräns som anknyts till medelutdebiteringen i riket. Kammarrätten framhöll bl. a. att majoritetens förslag strikt tillgodoser skatteutjämningssynpunkten och inte går längre, medan minoriteten önskar en lagstiftning av väsentligt vidare innebörd med automatiska effekter i avseende på kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. Svenska kommunförbundet, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, RLF, överståthållarämbetet, samt ett antal länsstyrelser anslöt sig till reservanternas synpunkter och förordade en i statsbidragsförfattningen fixerad, av riksdagen fastställd utdebiteringsgräns. Svenska kommunförbundet anförde bl. a., att på grund av förändringar i kommunernas ekonomiska förhållanden kommer den av majoriteten föreslagna anknytningen till medelutdebiteringen att leda till förskjutningar i kostnadsfördelningen mellan stat och kommun som kan vara både till kommunernas fördel och till deras nackdel. Kommunförbundet anförde vidare, att anknytningen till medelutdebiteringen gav ett "flytande" bidragssystem, där den enda fasta hållpunkten för den enskilda kommunen var att oförändrad utdebitering gav minskat statsbidrag. Genom att kommunerna härigenom nödgas anpassa sin utdebitering till medelutdebiteringens förväntade ökning påverkas medelutdebiteringen uppåt. Kommunernas utdebiteringspolitik kan komma att influeras av en strävan att försöka hinna fatt medelutdebiteringen.

2.7.3 Departementschefen

de den i det avseendet till samma resultat, nämligen att de totala utdebiteringarna i Departementschefen (prop. 1965:43) fann i samtliga primärkommuner inom landstingslikhet med de flesta remissmyndigheterna området påverkades i lika hög grad. Bidragsdet av skatteutjämningskommittén föreslag- givning till landstingskommuner får oundna systemet principiellt riktigt uppbyggt och vikligen denna verkan. Med hänsyn härtill förordade därför att detsamma lades till ansågs det ej föreligga anledning att lägga grund för en framtida bidragsgivning i bidragsgivningen till landstingskommunerna skatteutjämnande syfte. utanför det egentliga skatteutjämningssysteDepartementschefen anförde vidare, att met. Departementschefen anslöt sig även han i viss mån delade de betänkligheter som till kommitténs förslag att skatteutjämningsanmälts i fråga om bidragsgivningens an- bidrag skulle utgå till de kyrkliga kommunknytning till den faktiska utdebiteringen enheterna vid brist på skattekraft men därmen att det inte enligt hans mening var emot inte vid hög utdebitering. fråga om en allvarlig svaghet hos bidragsDepartementschefen hade intet att erinra systemet. Man borde också komma ihåg att mot skatteutjämningskommitténs förslag att bidragsgivningen på grund av hög utdebite- riket indelades i tre skattekraftsområden ring utformats så, att den kommun som med varierande skattekraftsgränser. Mot ökar sina utgifter själv får — bortsett från bakgrunden av både det antal kommuner rena ytterlighetsfall — bära huvuddelen av som skulle bli bidragsberättigade och storökningen. Härtill kommer det förhållandet leken av de bidrag som skulle utgå ansåg att det inte synes finnas någon annan för- sig departementschefen kunna föreslå vissa delningsfaktor som ger ett från skatteutjäm- ändringar i de av kommittén föreslagna ningssynpunkt så tillfredsställande resultat skattekraftsgränserna. För landstingskomsom den av kommittén föreslagna faktorn. munerna föreslogs att skattekraftsgränserna Genom den utformning av bidragssystemet skulle höjas 10 procentenheter eller till som föreslogs i propositionen skulle för öv- 95% i skattekraftsområde 1, 110% i rigt utdebiteringsfaktorn få en väsentligt skattekraftsområde 2 och 125 % i skattemindre tyngd i systemet än enligt kommit- kraftsområde 3. För primärkommunerna téns förslag. föreslogs en höjning i skattekraftsområde 1 Vidare underströks i propositionen att till 90, i skattekraftsområde 2 till 110 och systemet garanterar varje kommun ett i skattekraftsområde 3 till 125 % av meskatteunderlag som står i direkt förhållande delskattekraften i riket. till medelskatteunderlaget. Genom anknytBeträffande den av kommittén föreslagna ningen till medelskattekraften och medelut- utformningen av den s. k. bidragsprocenten debiteringen i riket vinner systemet såväl framhöll departementschefen att en så hög värdebeständighet som standardföljsamhet. bidragsprocent som 40 och som dessutom I likhet med kommittén och remissinstan- träder i funktion så snart utdebiteringsserna ansåg departementschefen det vara gränsen överskridits kan innebära viss fressjälvklart att skatteutjämningssystemet skulle telse för kommunerna att ta på sig inte absoomfatta de borgerliga primärkommunerna. lut oundgängliga utgifter i vetskap om att I fråga om landstingskommunerna ansåg kostnaden till betydande del övervältras på departementschefen att deras ekonomiska si- staten så snart utdebiteringsgränsen övertuation var sådan att det var angeläget att skridits. Departementschefen förordade därinte endast bibehålla en bidragsgivning av för att den av kommittén föreslagna enhetdåvarande omfattning utan även att ge dem liga bidragsprocenten ersattes med en biytterligare statligt stöd. dragsskala utformad så att bidragsprocenten Vare sig denna utökade bidragsgivning motsvarar 1/10 för varje öre av den del av skedde inom det här diskuterade skatteut- utdebiteringen som överstiger utdebiteringsjämningssystemet eller i särskild ordning led- gränsen med högst tre kronor och bestäms 34

SOU 1972: 44

till 60 för den del av utdebiteringen som ligger högre. Skatteutjämningskommitténs förslag till bestämmelser angående extra bidrag ansågs av departementschefen inte täcka vad kommittén åsyftat. Enligt ordalydelsen skulle nämligen extra bidrag bara kunna beviljas när brist på skattekraft inte föreligger och när kommunens utdebitering understiger utdebiteringsgränsen. Behov av extra bidrag torde emellertid, ansåg departementschefen, företrädesvis vara för handen vid brist på skattekraft eller vid hög utdebitering eller då båda dessa förhållanden sammanfaller och då den ordinarie bidragsgivningen är otillräcklig. Departementschefen förordade därför att extra bidrag skulle kunna utgå även i dessa fall, men underströk samtidigt att den extra bidragsgivningen inte bör komma i fråga annat än i rena undantagsfall. Det i propositionen framlagda förslaget innebar en betydande ökning av bidragsgivningen till kommunerna. Redan första året skulle det nya skatteutjämningssystemet medföra ett nettotillskott till kommunerna av över 400 milj. kr. Departementschefen framhöll att genom anknytningen av bidragsgivningen till medelskattekraften och medelutdebiteringen i riket kommer vid oförändrade relationer mellan kommunerna statsbidraget att utgöra en praktiskt taget oförändrad andel av kommunernas utdebiteringsbehov. Eftersom detta, såvitt nu kan bedömas, kan väntas snabbt stiga, blir så fallet också med skatteutjämningsbidraget. En liknande automatik har förut inte varit knuten till något allmänt statsbidrag. Trots att den från statsfinansiell aspekt kan inge vissa farhågor ansåg sig departementschefen böra acceptera den automatiska stegringen av bidragsgivningen.

2.7.4 Statsutskottet Statsutskottet (SU 1965:78) framhöll i sitt utlåtande att en rimligare och rättvisare områdesindelning än den i propositionen föreslagna borde åstadkommas. Detta syntes utskottet lämpligast kunna ske genom att inSOU 1972: 44

dela riket i fyra skattekraftsområden, varvid Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län bildar skattekraftsområde 2 och genom att annan bidragsberättigad kommun än landstingskommun i detta område garanteras en skattekraft av 100 % av medelskattekraften i riket. De i propositionen föreslagna områdena 2 och 3 borde betecknas som område 3 respektive 4 med oförändrade skattekraftsgränser. I fråga om det extra skatteutjämningsbidraget föreslog utskottet, att detta borde beviljas för att undanröja de verkningar i ekonomiskt hänseende för kommunerna som kan orsakas av avlösningen av statsbidragen till skolskjutsar och inackordering (se kapitel 5). Det skulle därför få ankomma på den föreslagna skatteutjämningsnämnden att föreslå när extra skatteutjämningsbidrag skall utgå och storleken härav. Utskottet underströk att även glesbygderna borde erhålla den lättnad i utdebiteringshänseende som är skatteutjämningsreformens allmänna syfte och att denna verkan inte borde förhindras genom avvecklingen av statsbidraget till skolskjutsar och inackordering. Utskottet framhöll dock att det är fråga om en bidragsgivning som bör förekomma endast i undantagsfall. I reservation till statsutskottets utlåtande tillstyrktes Kungl. Maj:ts förslag till indelning i skattekraftsområden. Nämnda reservation bifölls av första kammaren, under det att andra kammaren biföll vad utskottet hemställt. Statsutskottet framhöll (SU 1965:130), att de skiljaktiga besluten skulle kunna sammanjämkas på det sättet att delar av ifrågavarande tre län (Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län), som har en mera utpräglad karaktär av glesbygd och där befolkningsutvecklingen är särskilt ogynnsam, överförs till skattekraftsområde 2 samt att i dessa länsdelar ingående borgerliga primärkommuner, församlingar, pastorat och andra kyrkliga samfälligheter tillförsäkras en skattekraft som motsvarar 110 % av medelskattekraften i riket. Även med denna justering av gränsen mellan skattekraftsområde 1 och 2 kanske man inte når en sådan ut35

j amning av skattetrycket beträffande alla kommuner som kan anses önskvärd. Utskottet ville emellertid i detta sammanhang erinra om dels den befogenhet som enligt den föreslagna förordningen tillkom Kungl. Maj:t, nämligen att förordna om avvikelse från indelningen i skattekraftsområden, dels den givna möjligheten att tilldela kommuner extra skatteutjämningsbidrag för att undanröja skatteprisskillnader som inte avhjälpts av bidragen vid brist på skattekraft och hög utdebitering. De delar som enligt utskottets förslag skulle överföras till skattekraftsområde 2 utgjordes av, i Värmlands län landskommunerna Fryksände, Östmark, Vitsand, FinnskogaDalby, Ekshärad och Norra Ny, i Kopparbergs län Malung, Lima, Transtrand, Våmhus, Venjan, Älvdalen, Särna och Idre samt landskapet Hälsingland i Gävleborgs län. 1965 års riksdag antog sammanjämkningsförslaget (rskr 319).

2.8 1969—1970

års riksdagar

I motionerna 1:204 och 11:223, 1:326 och 11:368, 1:378 och 11:438 samt 1:653 och 11:767 till 1969 års riksdag togs frågor upp rörande nuvarande skatteutjämningssystem och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. I sitt utlåtande (SU 1969:36) över nämnda motioner förordade statsutskottet, att en parlamentarisk sammansatt utredning skulle få i uppdrag att göra en översyn av det nuvarande skatteutjämningssystemet i syfte att nå en ytterligare utjämnad kommunalskatt över hela landet och att i samband därmed i erforderlig omfattning ta upp till övervägande frågor om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr 1969:120). I svar på en interpellation meddelade chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, i andra kammaren den 22 januari 1970 (riksdagens protokoll nr 3, s. 5) bl. a. att den begärda utredningen om översyn av den kommunala skatteutjämningen skulle f illsättas inom den närmaste tiden. Däremot 36

ansåg statsrådet att frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun borde prövas av en särskild utredning, som skulle tillsättas först när nyssnämnda utredning fullgjort sitt arbete. Som ytterligare skäl att avvakta anfördes, att chefen för civildepartementet avsåg att tillkalla en särskild beredning, med uppgift bl. a. att behandla frågan om arbetsfördelningen på det regionala planet mellan stat och kommun, vilket också får betydelse för kostnadsfrågans lösning. Enligt bemyndigande den 24 april 1970 gav chefen för finansdepartementet oss vårt uppdrag. Den 20 mars 1970 tillkallade chefen för civildepartementet nio sakkunniga med uppdrag att bereda frågor om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. I ett betänkande (SOU 1970:62) avgivet av 1967 års kommunalskattekommitté föreslogs ändrade regler för utbetalning av kommunalskattemedel. Den föreslagna omläggningen av utbetalningssystemet var en reform till förmån för sådana kommuner som främst haft olägenhet av gällande regler, nämligen de snabbt expanderande kommunerna. Dessa har fått vidkännas en eftersläpning i skatteutbetalningarna som är betydligt större än vad som gäller för övriga kommuner. Den extra eftersläpningen som uppstått i de expanderande kommunerna orsakades främst av att det normalt dröjer två till tre år innan en kommun börjar erhålla skatt från nyinflyttade. Kommittén föreslog därför att vid beräkning av skatteförskotten till kommunerna hänsyn skulle tas till nyinflyttning, som sker fram till mantalsdagen den 1 november året före kommunens budgetår. Departementschefen framhöll (prop. 1971:84), att han delade kommitténs och flertalet remissinstansers bedömning att det nu är lämpligt att införa ett särskilt stöd till inflyttningskommuner via utbetalningssystemet för kommunalskattemedel. Genom den föreslagna metoden erhåller de expansiva kommunerna ett stöd för de utgifter som föranleds av den snabba befolkningsSOU 1972:44

ökningen. I likhet med kommittén ansåg departementschefen att reformeringen av utbetalningssättet skulle begränsas till de borgerliga kommunerna. Genom den föreslagna successiva anpassningen av förskottsutbetalningarna av skatt till befolkningsökningen skulle enligt departementschefens beräkningar utbetalningarna år 1972 komma att bli ca 160 milj. kr. större än med nuvarande system. Motsvarande merutbetalningar stiger sedan till 300 å 400 milj. kr. 1979, för att därefter sjunka ned mot 100 milj. kr. Propositionen vann finansutskottets (Fi U 1971:24) och riksdagens (rskr 160) bifall.

SOU 1972:44

3 Den kommunala verksamhetens omfattning

3.1 Den kommunala sektorns expansion Den offentliga sektorns expansion har under hela efterkrigstiden varit mycket snabb. Både konsumtion och investeringar har ökat mer inom den offentliga än inom den privata delen av ekonomin. Under åren 1955— 1971 har den del av bruttonationalprodukten, BNP, som stat och kommun tagit i anspråk för offentlig konsumtion och offentliga investeringar stigit från 21,9 till 31,5 %. Den kommunala konsumtionen och de kommunala investeringarna har vuxit i snabbare takt än motsvarande statliga. År 1955 utgjorde statlig konsumtion och investeringar 11,1 % av BNP. År 1971 hade ifrågavarande andel ökat till 12,1 %. För kommunerna utgjorde konsumtions- och investeringsandelen år 1955 10,8 % men hade år 1971 stigit till 19,4%. Andelsökningen har sålunda varit betydligt större inom det kommunala än inom det statliga området. Den kommunala sektorns aktivitet steg i fasta priser med drygt 5 % om året under 1950-talet. Tillväxttakten accelererade till nära 7 % årligen under 1960-talets första hälft och ca 8 % mot slutet av 1960-talet. Under 1950-talet och under 1960-talets första hälft ökade investeringsutgifterna snabbare än konsumtionsutgifterna. Förhållandet har varit det motsatta under senare delen av 1960-talet, då konsumtionsutgifterna ökat väsentligt snabbare än investeringarna. 38

Den kommunala sektorns andel av sysselsättningen har också ökat kraftigt. 1950 var drygt 4 % av de sysselsatta verksamma hos kommuner och landsting, exklusive deras affärsverk. Denna andel hade fram till år 1970 vuxit till drygt 12%. Bland orsakerna till den kraftiga utgiftsexpansionen inom den kommunala sektorn bör särskilt nämnas den fortgående omflyttningen av befolkningen från landsbygden till städer och andra tätorter. Koncentrationen av människor till tätorter har medfört ett starkt ökat behov av bostadsbebyggelse och därtill hörande kollektiva anordningar av olika slag. Motortrafikens ökade betydelse har krävt utbyggnad av vägar och gator, som i sin tur nödvändiggjort stadsombyggnader och andra betydande ingrepp i bebyggelsen. Vidare har förändringar i uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun bidragit till den kommunala verksamhetens expansion. Kommunerna har genom riksdagsbeslut tilldelats nya och vidgade uppgifter, som blivit mycket kostnadskrävande. Som exempel härpå kan för primärkommunernas del nämnas grundskolans genomförande och vissa andra reformer på undervisningens område. Å andra sidan har staten övertagit vissa uppgifter från kommunerna som polis-, åklagare- och domstolsväsendet. Slutligen har välståndsutvecklingen i samhället, liksom medborgarnas ökade krav på tillgodoseende av skilda behov genom det allmännas försorg, medfört att kommunerna SOU 1972: 44

fått ta på sig en rad helt nya uppgifter som de inte är direkt eller formellt ålagda att handha. För att få en uppfattning om den kommunala verksamhetens omfattning och inriktning kan det vara lämpligt att utgå från kommunernas finanser. I det följande redogörs för den kommunala utvecklingen under det senaste årtiondet sådan den återspeglar sig i den kommunala finansstatistiken.

3.2 De borgerliga utgifter

primärkommunernas

Tabell 3.1 lämnar en redovisning för de borgerliga primärkommunernas bruttoutgifter för olika ändamål för vissa år under tiden 1955—1970. Redovisningen ger en uppfattning om sammansättningen av den kommunala verksamheten samt de förändringar som inträffat däri under den redovisade perioden. I tabellen är kommunernas bruttoutgifter fördelade på de 10 huvudtit-

lar som förekommer i den primärkommunala redovisningen, vidare anges dessas procentuella andel av de totala utgifterna. När tabell 3.1 studeras, bör det hållas i minnet att år 1968 vidtogs betydande förändringar i redovisningsprinciperna för den kommunala finansstatistiken. Kontinuiteten med finansstatistiken före nämnda år har därför i flera avseenden fått brytas. För primärkommunerna har statistikomläggningen medfört, att internposternas behandling försvårat jämförelsen med åren före 1968. Vad som i tidigare statistik redovisades som utgifter och inkomster motsvarar nu begreppen externa utgifter respektive inkomster enligt K-planen, medan de nuvarande utgifts- och inkomstbegreppen i princip inkluderar interna poster. Med externa poster avses sådana poster som innebär ut- och inbetalningar. Med interna poster förstås däremot sådana poster som icke innebär några ut- och inbetalningar, t. ex. avskrivningar, interna ränteersättningar, interna hyror och liknande internprestationer.

Tabell 3.1 Primärkommunernas bruttoutgifter fördelade efter förvaltningsgrenar. (Belopp i milj. kr.) Huvudtitel! kommunens budget

1955 Belopp %

1960 1965 BeBelopp % lopp %

1967 Belopp %

1968 Belopp %

1969 1970 BeBelopp % lopp %

0 Central för125 2,2 207 2,4 444 2,7 607 2,8 688 2,4 756 2,4 907 2,5 valtning 1 Rätts- o samhällsskydd 381 6,6 543 6,3 723 4,4 627 2,9 650 2,2 611 1,9 611 1,7 2 Fastighets- och bostadsförsörjning 541 9,4 645 7,5 1764 10,6 2437 11,2 3 255 11,2 3 387 10,6 3 809 10,3 3 Stadsbyggnads, gator, vägar m.m. 570 9,9 889 10,3 1 897 11,5 2449 11,2 3 147 10,8 3 525 11,0 4 130 11,2 4 Hamnar, kommunikationer 229 4,0 309 3,6 512 3,1 628 2,9 831 2,9 896 2,8 977 2,7 5 Industriell verksamhet 1 060 18,3 1 519 17,6 2647 16,0 3 134 14,4 4 447 15,3 4 782 14,9 5 394 14,7 6 Undervisning och annan kulturell verksamhet 1 456 25,2 2 225 25,8 4 186 25,3 5 945 27,3 7 248 24,9 7 956 24,8 8 923 24,2 7 Socialvård och socialförsäkring 787 13,6 1247 14,5 2 386 14,4 3 065 14,1 4 022 13,8 4 720 14,7 5 716 15,5 8 Hälso- och sjukvård 390 6,7 587 6,8 1 053 6,4 1 509 6,9 1 963 6.8 2194 6,8 2 587 7,0 9 Finansiering 244 4,2 442 5,1 16 958 1371 6,3 29 2 829 753 10,2 042 10,0363 807 080 9,7 323 215 570 5,8 21772 Totalt 5 783 8613 SOU 1972:44

Det bör ytterligare framhållas att den utgiftsökning som redovisas för primärkommunerna mellan åren 1955 och 1970 naturligtvis ej ger en rättvisande bild av den verkliga volymförändringen under denna tid, eftersom en ganska betydande penningvärdeförsämring inträffat under perioden. Kostnaderna för den centrala förvaltningen har som tabell 3.1 visar ökat från 125 milj. kr. 1955 till 907 milj. kr. 1970 beroende på utbyggnaden och förstärkningen av den kommunala förvaltningsapparaten. Den centrala förvaltningens andel av de totala bruttoutgifterna har dock i stort sett varit oförändrad under perioden i fråga. För rätts- och samhällsskydd har kostnadsandelen minskat från 6,6 % år 1955 till 1,7% år 1970 genom bl. a. förstatligandet av polis-, åklagare- och domstolsväsende m. m. Kommunernas ökade ansvar och utvidgade uppgifter för bostadsförsörjningen och dess fondinvesteringar har orsakat de snabbt stigande utgifterna för fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning. Dessa har nämligen ökat från 541 milj. kr. 1955 till 3 809 milj. kr. 1970. Det ökade behovet av mark för bostadsbebyggelse och andra ändamål har också bidragit till den snabba utgiftsstegringen inom denna huvudtitel. Den betydande kostnadsstegringen för huvudtiteln stadsbyggnad m. m. från 570 milj. kr. 1955 till 4 130 milj. kr. 1970 har främst orsakats av tätorternas utbyggnad. Härtill kommer bilismens snabba expansion, som medfört ökade kostnader för byggande och underhåll av gator och vägar. De betydande satsningar ett stort antal kommuner gjort under 1960-talet på sport och idrott samt friluftsliv och turism har också bidragit till de ökade utgifterna för denna huvudtitel. De ökade kostnaderna för den industriella verksamheten, från 1 060 milj. kr. 1955 till 5 394 milj. kr. 1970, har liksom i fråga om huvudtiteln stadsbyggnad främst samband med tätorternas utbyggnad. Vidare har kommunerna fått vidkännas utgifter för ökad rening av avloppsvattnet samt tvingats vidta en betydande vatten- och avloppssanering i 40

äldre tätorter. De kraftigt stigande utgifterna för undervisning och annan kulturell verksamhet från 1 456 milj. kr. 1955 till 8 923 milj. kr. 1970 bör främst ses mot bakgrunden av de beslutade reformerna inom undervisningen och den ändrade uppgiftsfördelningen och ansvarsfördelningen på detta område mellan staten och kommunerna. Grundskolereformen liksom gymnasie- och fackskolans utbyggnad samt den kraftiga ökningen av yrkesutbildningen har medfört starkt stigande driftutgifter och investeringar. Antalet elever, som fortsatt utbildningen efter den obligatoriska skolan, har ökat mycket starkt under 1960-talet. År 1960 var antalet elever i gymnasium, fackskola och yrkesskola 104 000 mot 225 000 år 1970. Andelen utgifter för undervisningen, som är den mest kostnadskrävande verksamhetsgrenen för kommunerna, har mellan åren 1955—1970 varierat mellan 24 och 27 % av kommunernas totala utgifter. Kostnaderna för huvudtiteln socialvård har ökat från 787 milj. kr. 1955 till 5 716 milj. kr. 1970. Inom huvudtiteln ökar utgifterna kraftigt för barna- och ungdomsvården samt åldringsvården. Detta har bl. a. sin förklaring i den mycket kraftiga stegring i utbyggnaden av daghem, fritidshem och lekskolor som skett under den senare delen av 1960-talet. Antalet platser på daghem har sålunda ökat från 12 700 år 1965 till 30 200 år 1969. De stigande kostnaderna för åldringsvården beror främst på att antalet åldringar successivt blir större. Kommunernas investeringsvolym har ökat mycket starkt under det senaste decenniet. Detta har medfört ökad upplåning med stigande räntekostnader som följd, vilket också är orsaken till den betydande utgiftsökningen inom finansförvaltningens huvudtitel. Utgifterna har ökat från 244 milj. kr 1955 till 3 753 milj. kr. 1970. En annan orsak till utgiftsstegringen är de betydligt höjda räntesatserna under 1960-talet. En närmare redogörelse för de enskilda kommunernas utgiftsförhållanden lämnas i kapitel 6.

SOU 1972: M

Tabell 3.2 Primärkommunernas inkomster. (Belopp i milj. kr.) Inkomstslag

1955 Belopp °fc

1960 Belopp

%

1965 Belopp

%

1967 Belopp

%

Driftinkomster Skatter

2 657 48,7 3 656 42,4

6 571 43,6

9 458 45,9

Statsbidrag

862 15,8 1 780 20,6

2 839 18,8

4 221 20,5

Hyror och arrenden Avgifter och ersättningar Inkomst av rörelse Räntor Övriga intäkter

1968 Belopp

1969 Belopp

%

1970 Belopp

%

%

10 321 35.0 (41,4) 4 445 15.1 (17,8)

11 231 35,0 (41,8) 5 059 15.8 (18,8)

12 142 33.8 (40.9) 5 635 15.7 (19,0)

3,1

1,8

1,7

1,7

1,5

1,5

1,6

3,3

3,5

7,2

1 027 6,8

1 392 6,7

923 16,9 1 519 17.6 146 1,7 84 1,5 85 1,0 20 0,4

2 296 15,2 226 1.5 353 2.3

2 650 12,8 297 1,4 447 2,2

Summa intäkter 5 185 95,0 8 105 93,9

13 835 91.8

19 105 92,6

276 3,2

613 4,1

758 3,7

790 2,7

855 2,7

903 2,5

1,1

215 1,4

228 0,8

1,4

1,6

376 2,5

411 2,0

1,6

847 2,4

17 0,2

36 0.2

48 0,2

3 805 12,9

3 605 11,2

3 996 11,1

1518 7.4

5 353 18,2 (4 270) 29 456

Kapitalink omster Investeringsbidrag från sta156 2,9 ten Investeringsbidrag från 25 0,5 andra Försäljning av 93 1,7 tillgångar Övriga kapital1 0,0 inkomster Summa inkomster

275 5,0

Totalsumma 5 460

522 6,1 8 627

3.3 Primärkommunernas

8,2

15 075

inkomster

I tabell 3.2 lämnas en redovisning över kommunernas inkomster fördelade på vissa huvudgrupper och dessas utveckling från år 1955 till år 1970. Inkomsterna exklusive interna debiteringar för åren 1968—1970 anges inom parentes. Kommunalskatten dominerar som tabell 3.2 visar i den totala inkomstsumman. Från år 1955 till år 1970 har dock kommunalskatternas andel av kommunernas totala inkomster, exklusive interna debiteringar, sjunkit från 48,7 till 40,9 %. I kapitel 6 lämnas en närmare redogörelse för de enskilda kommunernas skatteunderlag och skatteuttag. SOU 1972:44

20 623

1,5

2 957 10,0 1 924 6.5 3 506 11.9

3 287 10.3 2 230 7,0 3 808 11,9

3 610 10.0 2 525 7.0 4 720 13,1

24 103 81,8 26 632 83,0 29 830 82,9 (20 675) (22 643) (24 944)

1,1

5 436 17,0 6 14117,1 (4 211) (4 733) 32 068 35 971

Statsbidragens andel av kommunernas inkomster exklusive interna debiteringar har som tabell 3.2 visar ökat från 15,8 % år 1955 till 19,0 % år 1970. Syftet med statsbidragsgivningen är bl. a. att underlätta finansieringen av viss kommunal verksamhet som staten överlåtit på kommunerna, att utjämna skillnader i utdebiteringsbehov och därmed skattetryck samt att stimulera kommunerna till att bedriva eller utbygga viss verksamhet. En närmare redogörelse för statsbidragen lämnas i kapitel 5. Inom flera områden av den kommunala verksamheten förekommer avgiftsfinansiering. Sådana verksamhetsgrenar som el- och värmeverk, vatten- och avloppsverk, renhållningsverk och kommunikationsföretag be41

räknas till övervägande grad vara självbärande och skall sålunda inte belasta skattebetalarna. I åtskilliga fall täcker dock inte inkomsterna de verkliga kostnaderna. Avgiftsfinansiering förekommer också inom andra områden. Här har dock avgifterna mindre ekonomisk betydelse än inom de mera affärsmässigt drivna verksamhetsgrenarna. Inom socialvårdens verksamhetsområde differentieras avgifterna ofta efter vederbörandes betalningsförmåga. Kommunernas inkomster i form av hyror och arrenden, avgifter och ersättningar samt inkomst av rörelse under perioden 1955— 1970 framgår av tabell 3.2. Såväl avgifter och ersättningar som rörelseintäkter, hyra och arrenden har minskat i betydelse relativt sett. Anledningen härtill är främst att utgifterna för vissa av ifrågavarande verksamhetsgrenar också minskat relativt sett. I kapitel 6 lämnas en närmare redogörelse för de enskilda kommunernas finanser vad avser nettokostnader, budgetutveckling m. m.

3.4 Primärkommunernas

Tabell 3.3 Primärkommunernas upplåning. Upptagna anläggningslån i milj .kr. och i % av nettokapitalutgifterna. År

Milj. kr.

I % av nettokapitalutgifterna

1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

683 756 718 653 750 672 623 673 760 689

78,1 74,0 63,6 52,4 57,6 45,4 44,4 43,0 50,1 38,4 62.4 49,7 54,9 46.3 52,7 48,7 39,9 35,2 33,7

1 370 1 424 1 883 1 721 2 250 2 461 2 438 2 197 2 325

upplåning

Tabell 3.3 visar omfattningen av kommunernas upplåning perioden 1952—1970. Dessutom har upptagna anläggningslån ställts i relation till kommunernas nettokapitalutgifter, dvs. bruttoutgifter för investeringsändamål minskade med kapitalinkomster. Härav framgår att kommunerna under perioden starkt ökat skattefinansieringsgraden. År 1952 lånefinansierades 78 % av kapitalutgifterna mot endast ca 33 % år 1970. Det finns särskild anledning notera den starka minskning som inträffat efter år 1967 då ännu nära hälften av kapitalutgifterna lånefinansierades. De kraftiga variationerna i upplåningen mellan åren beror främst på att förhållandena på den allmänna kapitalmarknaden kontinuerligt undergår förändringar. Tabell 3.3 visar att kommunernas möjligheter att verkställa upplåning var helt olika åren 1961 respektive 1962. Förstnämnda år var upplåningen 689 milj. kr. vilket motsvarade ca 38 % av nettokapitalutgifterna. Följande år, 42

1962, hade upplåningen ökat till 1 370 milj. kr. eller ca 62 % av nettokapitalutgifterna.

3.5 Kommunernas verksamhet

kompetens

och

Kommunernas befogenheter regleras genom lagstiftning. För de borgerliga primärkommunerna finns de grundläggande bestämmelserna i 3 § kommunallagen och 3 § kommunallagen för Stockholm. Dessa säger helt allmänt, att kommun äger, efter vad i lagen närmare bestämmes, vårda sina angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan. Dessutom finns i skilda författningar stadganden, som ålägger eller medgiver kommunen att bedriva viss verksamhet. Verksamhetsområdet är dock inte entydigt bestämt genom de nämnda bestämmelserna; praxis spelar stor roll i detta sammanhang. Det finns knappast anledning att här gå närmare in på omfattningen av den kommunala kompetensen. Vilka verksamhetsgrenarna är i stort torde ha framgått av redogörelsen för kommunernas ekonomi. Men det kan förSOU 1972: 44

tjäna påpekas, att viss verksamhet är obligatorisk och annan frivillig samt att det inom delar av den obligatoriska sektorn finns en viss frihet för kommunerna att bestämma kostnadsnivån, t. ex. i fråga om socialhjälp, kommunala bostadstillägg etc. Kommunerna kan med tanke på det starka obligatoriska inslaget i verksamheten endast delvis bestämma sina kostnader. Det är emellertid inte möjligt att avgränsa den del av den kommunala verksamheten som kommunerna väsentligen själva kan förfoga över från den del som i huvudsak är bunden genom statliga bestämmelser. Kommunalrättskommittén har i sitt betänkande Kommunal kompetens (SOU 1971:84) gjort ett försök att göra en sådan avgränsning genom att beskriva den av statliga bestämmelser bundna specialreglerade sektorn och den fria oreglerade sektorn. Kommittén har emellertid därvid fått inskränka sig till att göra en ganska grov uppdelning av de borgerliga primärkommunernas totala bruttoutgifter på de två sektorerna. Till den oreglerade sektorn hänförs alla utgifter inom huvudtiteln central förvaltning, fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning samt utgifter för gymnastik, idrott m. m. inom huvudtiteln för stadsbyggnad. Vidare räknas hit samtliga utgifter inom huvudtiteln för hamnar, kommunikationer och näringsliv, industriell verksamhet utom för vatten-, avlopps- och renhållningsverk samt slutligen utgifterna för folkbildningsverksamhet m. m. inom huvudtiteln undervisning och annan kulturell verksamhet. Till den specialreglerade sektorn hänförs resterande utgifter för stadsbyggnad, utgifter för hamnförvaltning, vatten-, avloppsoch renhållningsverk samt alla utgifter för undervisning, socialvård och hälsovård. Undersökningen, som omfattade perioden 1952—1967, visar att vid såväl periodens början som vid dess slut utgjorde den specialreglerade sektorns andel av de totala utgifterna omkring 72 % . Den av kommunalrättskommittén sålunda framräknade andelen för den obligatoriska verksamheten inrymmer, som nyss antytts, åtskilliga områden där kommunerna kan påSOU 1972: 44

verka kostnaderna såtillvida, att standarden kan variera och kommunerna inom vissa gränser kan bestämma verksamhetens inriktning. Det sagda gäller i någon mån undervisningen men ännu mera inom socialvården, där exempelvis insatserna för barntillsyn och åldringsvård kan variera starkt mellan kommunerna. Den betydande kommunala expansion, som ägt rum under de senaste decennierna på grund av fortgående industrialisering, folkomflyttningar m. m., har sålunda gällt hela det kommunala verksamhetsfältet. Inom den oreglerade sektorn tillhandahåller kommunerna numera en mycket omfattande service. Några exempel på detta är kommunala kommunikationer, park- och idrottsanläggningar, ungdomsgårdar, bibliotek och teatrar.

3.6 Den kommunala

indelningen

Beslut om kommunala indelningsreformer fattades år 1948 och år 1962. Genom den första indelningsreformen nedbringades antalet kommuner år 1952 från 2 498 till 1 037. Enligt 1962 års riksdagsbeslut om en ny indelningsreform skall antalet kommuner reduceras till 282. Genom beslut av riksdagen 1969 kommer fullföljandet av kommunindelningsreformen att påskyndas. I en lag med särskilda bestämmelser om ändring i kommunindelningen (SFS 1969:156) föreskrivs ett förfarande som innebär, att återstående kommunsammanläggningar enligt fastställd plan skall kunna genomföras senast till den 1 januari 1974. Det bör också framhållas att planerna skall kunna ändras när förhållandena så föranleder. För närvarande är antalet kommunblock 272; tio block har alltså upplösts och de däri ingående kommunerna överförts till andra kommunblock. Fr. o. m. ingången av år 1971 minskade antalet kommuner från 848 till 464 på grund av indelningsändringar. Genom riksdagens beslut år 1962 fastlades principerna för hur indelningsplanerna skulle utformas. Kommunerna skulle sammanföras till s. k. kommunblock, och de i 43

blocken ingående kommunerna skulle utgöra näringsgeografiskt sammanhängande regioner. Som riktpunkt för kommunblockens storlek angavs ett befolkningsunderlag på ca 8 000 invånare år 1975. Syftet med 1962 års indelningsreform angavs främst vara att bilda kommunala enheter med befolkningsmässigt och ekonomiskt mera tillfredsställande underlag, så att förutsättningar för en så långt möjligt likvärdig kommunal standard inom landet skapades. Indelningsändringen har förutsatts medföra en betydande utjämning av de nuvarande kraftiga skillnaderna i skattekraft mellan kommunerna. En av riktlinjerna för 1962 års kommunindelningsreform var också att söka åstadkomma tillräckligt stora kommuner med differentierat näringsliv. Kommunerna skulle vara så stora, att de hade erforderliga ekonomiska och personella resurser för att kunna tillgodose de kommunala och lokala servicebehoven. Ett annat angeläget syfte var att bygga upp kommunen kring en eller flera centralorter, som kunde fungera som servicecentra. Genom den nya indelningen skapas stora kommuner, som ofta består av delar med ökande respektive vikande befolkningsunderlag. Detta leder till att kostnader som sammanhänger med avfolkning respektive tillväxt något lättare kan mötas. Kommunindelningsreformen får en utjämnande effekt på den kommunala utdebiteringen. Också på landstingssidan inträffade några förändringar den 1 januari 1971. De båda landstingskommunerna i Kalmar län sammanlades till en. Vidare upplöstes landstingskommunen på Gotland, och dess uppgifter överfördes på den borgerliga primärkommunen. Skälet var att Gotlands fjorton kommuner den 1.1.1971 sammanlades till en enda, vars område därigenom kom att överensstämma med landstingskommunens. Vidare gick Stockholms kommun in i Stockholms läns landstingskommun. Det är nu endast Göteborg och Malmö som står utanför respektive landstingskommun. Förslag föreligger dock om att Göteborg re44

spektive Malmö skall inträda i landstingskommunerna. Slutligen bör nämnas att den 1 januari 1971 infördes en enhetlig kommunbeteckning. Beteckningarna landskommun, köping och stad utmönstrades ur lagstiftningen och ersattes med beteckningen kommun.

3.7 Landstingskommunernas arbetsuppgifter

I 4 § första stycket landstingslagen stadgas att landstingskommun äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda sina angelägenheter avseende hälso- och sjukvård, undervisning, socialvård, jordbrukets och andra näringars utveckling m. m., såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan. Med uttrycket "sina angelägenheter" avses en begränsning av verksamheten gentemot staten och primärkommunerna. I en beskrivning av landstingskommunernas verksamhet, sådan den är i praktiken, är dock första stycket i 4 § landstingslagen av mindre betydelse. Den största delen av arbetet utförs nämligen enligt bestämmelsen i sista stycket på grund av stadganden i särskilda författningar. Sjukvårdslagen är ett exempel härpå. Den ålägger landstingskommunen att inrätta sjukhus och anställa provinsialläkare osv. Dessutom har landstingskommunerna tagit på sig en rad frivilliga uppgifter. Dessa frivilliga uppgifter kan indelas i två grupper, dels sådana som är lagreglerade genom statsbidragsförfattningar eller på annat sätt, dels sådana som regleras av landstinget självt. Genom sjukvårdens ökade betydelse har dock den allra största delen av landstingets verksamhet kommit att inriktas på denna sektor. När Stockholm gick in i Stockholms läns landstingskommun infördes vissa speciella kompetensregler. Stockholms landstingskommun fick i förhållande till övriga landstingskommuner vidgad kompetens, som skulle möjliggöra ett överförande av vissa uppgifter från primärkommunerna i länet till landstingskommunen. De uppgifter som SOU 1972: 44

överförts gäller i huvudsak den översiktliga planeringen, den kollektiva trafiken samt samordningen av mark- och bostadspolitiken.

3.8 Landstingskommunernas inkomster

utgifter och

Tabell 3.4 visar landstingskommunernas utgifter och dessas utveckling perioden 1955— 1970, fördelade på vissa huvudtitlar. Utgifterna har ökat synnerligen kraftigt under 1950- och 1960-talen. De sammanlagda ut-

gifterna har mellan år 1955 och år 1970 stigit från 922 milj. kr. till 9 609 milj. kr. Särskilt kraftig har ökningen varit under senare år, till väsentlig del beroende på att landstingskommunerna övertagit provinsialläkarväsendet fr. o.m. 1 juli 1963 och mentalsjukvården fr. o. m. 1 januari 1967. Landstingskommunerna har också påverkats av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Verksamheten är personalkrävande, och personalkostnaderna har ökat kraftigt. Deras andel i de totala landstingskommunala utgifterna är numera mer än 50 %.

Tabell 3.4 Landstingskommunernas bruttoutgifter. (Belopp i milj. kr.) 1955 Belopp %

1960 Belopp

%

1965 Belopp

%

1970 Belopp

%

Hälso- och sjukvård Undervisning och utbildningsverksamhet Övriga

84,8

1 304

82,8

2 570

75,7

7 422

77,2

76 64

8,2 6,9

170 100

10,8 6,4

326 499

9.6 14,7

552 1 635

5.7 17,0

Totalsumma

922 Tabell

1 574

3.5 L a n d s t i n g s k o m m u n e r n a s b r u t t o i n k o m s t e r . (Belopp i milj. kr.) 1955 Belopp %

Skatter Statsbidrag Avgifter och ersättningar Övriga inkomster Totalsumma Tabell

767 80 126 55 1028

F ö r s a m l i n g a r n a s utgifter

74,6 7,8 12,3 5,4

1960 Belopp %

1965 Belopp

7c

981 267 219 88

2 265 490 350 205

68,4 14,8 10.6 6.2

63.1 17.2 14,1 5,7

3 310

Utgifter Avgift till kyrkofonden Församlingsverksamhet Förvaltningsförmögenhet Finansförmögenhet Begravningsverksamhet Folkbokföring Medling

93 246 288 110 198 66 3

Summa utgifter

1004 Inkomster Församlingsskatt Skatteutjämningsbidrag Tillskott från kyrkofonden Övriga inkomster Summa inkomster 1972:44

1970 Belopp % 5 126 1813 1 622 723

55.2 19.5 17,5 7.8

9 284

och i n k o m s t e r å r 1969. Milj. kr.

SOU

9 609

3 395

675 81 44 272 1 072

%

Kr./inv.

9,3 24.5 28,7 10,9 19.8 6.6 0.3

11:60 30:65 35:90 13:72 24:75 8:28 0: 35 125: 25

63,0 7,6 4,1 25,4

84: 30 10:06 5:44 34:00 133:80 45

Landstingsverksamheten är som framgår av tabell 3.4 koncentrerad till ett fåtal förvaltningsgrenar. Hälso- och sjukvården är den kostnads- och arbetskraftsmässigt mest krävande delen av den landstingskommunala verksamheten. Utgifterna för denna förvaltningsgren uppgick år 1970 till 7 422 milj. kr., eller 77 % av de totala bruttoutgifterna. Skatternas andel av landstingskommunernas totala inkomster har som tabell 3.5 visar minskat sedan år 1955 men utgör fortfarande en större del av de totala inkomsterna än i primärkommunerna. Statsbidragen har ökat i betydelse och utgjorde år 1970 nära 20 % av de sammanlagda inkomsterna. En av orsakerna till detta är de mycket stora statsbidragen till landstingskommunerna i samband med att dessa övertog huvudmannaskapet för mentalsjukvården. Även avgifternas andel har ökat och uppgick år 1970 till drygt 17 % av de totala inkomsterna.

3.9 Församlingarna

År 1960 var församlingarnas andel 3,9 % av de totala kommunala utgifterna. År 1969 motsvarade församlingarnas totala utgifter 2,5 % av hela den kommunala sektorns utgifter. Församlingarnas utgiftsökning har sålunda under 1960-talet varit något lägre än för den övriga kommunala sektorn. Församlingarnas utgifter och inkomster 1969 framgår av tabell 3.6. Till kyrkofonden har enligt tabell 3.6 inbetalats 93 milj. kr. Eftersom kyrkofonden fungerar bl. a. som utjämningsorgan mellan ekonomiskt starka och svaga församlingar har 44 milj. kr. gått tillbaka som inkomst till församlingarna. Församlingsverksamheten svarar för omkring en fjärdedel av utgifterna. Förvaltningsförmögenhet är fast egendom som tjänar församlingen genom sitt bruksvärde men ej ger nämnvärd avkastning. Hit räknas kyrkor, kapell och liknande lokaler. Utgifterna går till nya byggnader och större reparationsarbeten, uppvärmning, städning etc. Förvaltningsförmögenheten upptar den 46

största andelen (28,7 %) av församlingarnas utgifter. Finansförmögenhet utgörs av fast egendom och inventarier som ger avkastning. Hit räknas prästgårdar, löneboställen m. m. Utgifterna för finansförmögenhet uppgår till 110 milj. kr. eller 10,9 % av församlingarnas utgifter. Av församlingarnas totala utgifter hänför sig 19,8 % till begravningsverksamhet. Folkbokföringens motsvarande andel utgör 6,6 % . Den väsentligaste inkomstkällan för församlingarna är som framgår av tabell 3.6 församlingsskatten med 675 milj. kr. eller 63 % av de totala inkomsterna. Inom hela den kommunala sektorn svarade skatterna för mindre än 50 % av finansieringsbehovet. Till detta kan läggas att utdebiteringen i församlingarna låg under hela 1960-talet på 77—81 öre per skattekrona medan den sammanlagda kommunala utdebiteringen ökade från 14: 62 kr. 1960 till 20: 24 kr. 1969. Församlingarna har alltså finansierat sina ökade utgifter enbart genom att det ökade skatteunderlaget har givit större skatteintäkter. Statsbidrag i form av skatteutjämningsbidrag utgör ca 8 % och tillskott från kyrkofonden drygt 4 % av de totala inkomsterna. Resterande omkring 25 % är andra inkomster. Den anpassning av den administrativa indelningen till urbaniseringen och de successivt höjda anspråken på kommunal service och kommunalt engagemang som skett hos de borgerliga kommunerna synes hittills inte haft motsvarighet beträffande församlingarna. En kraftig befolkningsexpansion medför inte heller samma krav på omedelbara investeringar för församlingarna som för kommunerna. Samma förhållanden gäller beträffande driftkostnaderna. Inom exempelvis skolområdet, vårdsektorn m. m. måste de borgerliga kommunerna omedelbart tillgodose de uppkommande behoven. Några motsvarande kostnadskrävande behov föreligger inte inom de kyrkliga kommunernas verksamhetsområde. De ekonomiska problemen torde vara större för de små församlingarna som avSOU 1972:44

folkas än för de större expanderande församlingarna. Avfolkningskommunernas svårigheter att minska vissa kostnader i samma takt som avflyttning sker äger i stort sett motsvarighet även för församlingarna. De stora och expansiva församlingarnas större ekonomiska bärkraft i förhållande till de små avfolkningsförsamlingarna bestyrks av uppgifter beträffande utdebiteringsnivån. Således uppgick medelutdebiteringen till församlingarna i Stockholms län med sina genomsnittligt sett stora församlingar år 1971 till 0: 57 medan den på Gotland utgjorde 1: 19 och för riket i sin helhet 0: 83 kr./skr. Även inom länen och inom kommunerna är utdebiteringen i stort sett genomgående lägst i de större och expanderande församlingarna och högst i de små minskande församlingarna.

SOU 1972:44

4.1 Regional- och arbetsmarknadspolitiken

Lokaliserings- och

regionalpolitiken

4.1.1 1964 års riktlinjer för lokaliseringspolitiken Mot bakgrund av de snabba strukturförändringar, som de senaste decennierna kännetecknar utvecklingen inom näringslivet, och de därav betingade befolkningsomflyttningarna och regionala förskjutningarna, antog statsmakterna år 1964 (prop. 185, BaU 48, rskr 408) riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik. Målet för lokaliseringspolitiken skulle vara att främja en sådan lokalisering av näringslivet 1. att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelade på ett sådant sätt att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande främjas, 2. att det stigande välståndet fördelas på ett sådant sätt att människorna i olika delar av landet erbjuds en tillfredsställande social och kulturell service, 3. att strukturomvandlingen och den ekonomiska expansionen sker i sådana former och i sådan takt att de enskilda individernas trygghet värnas, 4. att landets försvar underlättas. Bland de medel som främst borde användas för att förverkliga de uppsatta målen angavs en aktiv och förutseende samhällsplanering. För att öka kunskaperna om de lokaliseringspolitiska förutsättningarna an48

sågs en intensifierad utredningsverksamhet krävas. Det skulle ankomma på länsstyrelserna att på det regionala planet leda och samordna utrednings- och planeringsfunktionerna enligt vissa givna riktlinjer. Planeringsarbetet borde utmynna i konkreta förslag och handlingsprogram. Vidare framhölls i propositionen vikten av att till näringslivet lämnades upplysningar och rådgivning i lokaliseringsfrågor. För att ytterligare påverka den näringsgeografiska utvecklingen skulle direkt ekonomiskt stöd utgå för att stimulera nyetablering och utbyggnad av företag i de områden där en förstärkning av näringsliv och sysselsättning var önskvärd. I första hand skulle lokaliseringsstödet utgå inom ett område, benämnt norra stödområdet, som omfattar de fyra nordligaste länen samt Hälsingland, norra delen av Kopparbergs län, nordvästra Värmland, Dalsland och Bohuslän. Lokaliseringsstödet skulle också i särskilda fall kunna lämnas i övriga delar av landet, då svåra problem uppstod på en ort i samband med t. ex. industrinedläggelse. Det framhölls i propositionen, att endast ett begränsat antal orter skulle kunna tillföras industriell verksamhet genom samhällets medverkan. Det var inte tänkbart med en industriell expansion överallt enbart därför att det fanns överskott av arbetskraft. För stora delar av glesbygden och åtskilliga små tätorter måste man räkna med en fortSOU 1972:44

satt utflyttning och därmed försämrade förutsättningar att upprätthålla en godtagbar allmän service åt den kvarboende befolkningen. För att tillförsäkra befolkningen i dessa områden en rimlig servicestandard måste därför andra åtgärder än lokaliseringspolitiska övervägas. Det statliga lokaliseringsstödet skulle utgå i form av bidrag och lån vid ny-, om- och tillbyggnad av industrianläggning. Lån skulle dessutom kunna lämnas vid anskaffning av maskiner, arbetsredskap och verktyg. Lån och i vissa undantagsfall bidrag kunde lämnas även till turistanläggningar. Det ekonomiska lokaliseringsstödet skulle vara ett initialstöd av engångskaraktär, som syftade till att ge företaget förutsättningar att sedan driva verksamheten på företagsmässiga villkor utan prissubventioner. De ekonomiska stödåtgärderna skulle ha karaktär av försöksverksamhet under en period av 5 år med början den 1 juli 1965. För hela perioden fastställdes en total medelsram av 800 milj. kr. varav 300 milj. kr. för lokaliseringsbidrag och 500 milj. kr. för lokaliseringslån. Sedermera har emellertid totalramen successivt höjts till 1 250 milj. kr.

4.1.2 Regional utvecklingsplanering Ovanstående redogörelse för 1964 års riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik ger vid handen, att samhällsplaneringen betraktades som ett viktigt medel för att uppnå de regionalpolitiska målen. En regional utvecklingsplanering måste nämligen betraktas som en förutsättning för att en samordning av insatserna i form av lokaliseringsstöd, offentliga investeringar m. m. skall ske så att effekterna blir så stora som möjligt för både samhället och människorna. Utredningsverksamheten avses syfta till att omfatta sammanställningar och analyser av olika data rörande befolknings- och näringslivsförhållanden samt uppgörande av prognoser och annan bedömning av utvecklingstendenser till ledning för handlandet. De data som härvid framkommer anses nödvändiga för planeringen i kommuner och 4 - S O U 1972:44

landstingskommuner likaväl som inom olika statliga organ. Den regionala utvecklingsplaneringen har tagit sig flera olika uttryck. Länsplanering 1967, som slutförts i en första omgång, har utgjort en relativt långsiktig planering, vars huvudändamål har varit att ange till vilka orter eller kommunblock de lokaliseringspolitiska ansträngningarna bör koncentreras. En annan typ av regional utvecklingsplanering har påbörjats, som är mera kortsiktig och som syftar till att få till stånd konkreta handlingsprogram för att lösa de problem som den mera långsiktiga planeringen antyder. Detta arbete har bedrivits under beteckningen länsprogram 1970. Länsstyrelserna har under hösten 1971 redovisat resultaten av arbetet med utformningen av regionala handlingsprogram. Med utgångspunkt i länsprogrammen och annan dokumentation pågår inom inrikesdepartementet arbete med att utforma ett regionalpolitiskt handlingsprogram för hela landet. Detta program beräknas kunna föreläggas riksdagen under budgetåret 1972/73. Vidare har försöksverksamhet startats med s. k. kommunalekonomisk långtidsplanering som har starka anknytningar till den regionala utvecklingsplaneringen. Försöken med kommunalekonomisk långtidsplanering startades år 1966. Totalt deltog år 1969 i denna försöksverksamhet drygt 500 kommuner, vilka svarade för huvuddelen av de investeringar som sker inom den kommunala sektorn. Den kommunalekonomiska långtidsplaneringen kan sägas bestå av två huvuddelar. I den ena redovisas finansiella uppgifter av olika slag och i den andra de investeringsbehov som kommunen förutser under programperioden, som normalt omfattar fem år. I planeringen utgår man från en prognos över befolknings- och skattekraftsutvecklingen, som ligger till grund för beräkningen av driftutgifter och investeringsutrymme för olika år. Härutöver lämnas en detaljerad redovisning av investeringsbehoven. Försöksverksamheten som bedrivits under åren 1966—1970 kommer att fortsätta och förutsätts bli ett årligen återkommande inslag i den regionala planeringen. 49

I länsprogram 1970 har länsstyrelserna, på grundval av vissa av 1970 års riksdag uppdragna riktlinjer (prop. 1970:75), gjort en preliminär klassificering av kommunblocken inom länen utvisande vilken funktion orterna enligt länsstyrelsens bedömande bör ha i regionala sammanhang och vilka åtgärder som behöver vidtagas för att lösa de problem som är förknippade med ortstypen i fråga. På grundval av bl. a. länsplaneringarna har på riksnivå utarbetats en skiss till ortsklassificering i ett regionalt handlingsprogram. En första naturlig orts- och regionkategori utgör storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. I fråga om dessa uttalade riksdagen år 1969 att expansionen borde dämpas. En annan naturlig ortskategori utgör storstadsalternativen, dvs. orter eller regioner som erbjuder goda lokaliseringsbetingelser för sådan verksamhet som hittills har varit lokaliserad framför allt i storstadsområdena. En tredje ortskategori kan karakteriseras som regionala tillväxtcentra, dvs. orter som vid sidan av storstadsalternativen kan fungera som huvudorter för näringsliv och mera kvalificerad service. En fjärde ortstyp kan karakteriseras som serviceorter i glesbygdsområdena, där en acceptabel servicenivå kan uppnås antingen genom regionalpolitiskt stöd till näringslivet eller mera speciella regionalpolitiska åtgärder, samt slutligen övriga orter, som kan ställas utanför ett riksomfattande handlingsprogram och bli föremål för insatser, som huvudsakligen utformas på länsplanet.

4.1.3 Den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten, m. m. I prop. 1970:75 summerade departementschefen erfarenheterna av den regionalpolitiska verksamhet som riksdagen beslöt år 1964. Under perioden 1 juli 1965—31 december 1969 har statligt lokaliseringsstöd beviljats till 529 företag med sammanlagt 941 milj. kr. Av stödet har ca 70 % gått till stödområdena och avsett 433 företag. Stödet 50

fördelas med 184 milj. kr. i lokaliseringsbidrag och 757 milj. kr. i lokaliseringslån. Företagen har i ansökningarna beräknat att den utbyggnad som stödet har initierat kommer att medföra en ökning av antalet sysselsatta med 15 600 personer, varav 10 200 i stödområdet. Försöksverksamheten med lokaliseringsstöd har dock inte varit problemfri. Sålunda tyder det utredningsmaterial som ERU (expertgruppen för regional utredningsverksamhet) har lagt fram på att flera av de företag som har fått lokaliseringsstöd har sämre lönsamhet än andra företag. Ett annat problem som kräver uppmärksamhet är stödets fördelning inom stödområdet. Stödet har i inlandet fördelats på ett relativt stort antal kommunblock och orter, medan stödet i kustlandet och södra delen av stödområdet i väsentligt större utsträckning har koncentrerats till de till folkmängden större kommunblocken. Departementschefen ansåg det viktigt, att en större koncentration äger rum av insatserna inom inlandet för att lokaliseringspolitiken skall kunna bli verkningsfull. Erfarenheterna visar enligt departementschefen samtidigt att det är angeläget att andra åtgärder vidtas för att trygga godtagbara levnadsförhållanden i sådana områden där en positiv utveckling inte kan förväntas ens genom ett förstärkt lokaliseringsstöd. Dessa frågor har övervägts inom utredningen rörande glesbygdsproblemen. Utredningen och den särskilda arbetsgrupp som föregick denna har successivt sedan år 1967 lagt fram förslag till åtgärder i glesbygdsområdena. 5 milj. kr. har anvisats för vartdera budgetåren 1968/69 och 1969/70 till särskilda åtgärder för omvårdnad och service åt i första hand åldringar och handikappade i glesbygderna. För budgetåret 1970/ 71 har anslaget höjts till 10 milj. kr. I samband därmed avsågs verksamheten komma att utvidgas till att omfatta även andra befolkningsgrupper i glesbygdsområdena. Vidare har sedan budgetåret 1968/69 anvisats 5 milj. kr. för att stimulera till hemslöjd och legoarbeten åt industriföretag i form av hemarbete i glesbygdsområdena. Under SOU 1972: 44

budgetåret 1970/71 beräknades detta stöd ha resulterat i ca 1 000 arbetstillfällen. Räntefria statliga förbättringslån har till syfte att åstadkomma goda bostäder för åldringar och handikappade i glesbygdsområdena. Antalet lägenheter som fått förbättringslån under perioden 1965—1969 utgör 74 000. Slutligen bör nämnas att försöksverksamhet med kollektiv kommunal trafikförsörjning har startats i vissa glesbygdsområden. Trots att försöksverksamheten med särskilda stödåtgärder i glesbygdsområden har pågått endast kort tid är erfarenheterna av den hittills bedrivna verksamheten sådana, att det i prop. 1970:75 föreslogs att en vidareutveckling bör ske av stödformer av detta slag till förmån för människor i glesbygderna. I samma prop, framhölls, att en förstärkning och vidareutveckling av regionalpolitiken måste med kraft inriktas på att åstadkomma en sådan fördelning av välståndet att människor i olika delar av landet får tillfredsställande ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden. Samtidigt måste det även i fortsättningen vara ett mål för en långsiktig regionalpolitik att främja ett snabbt ekonomiskt framåtskridande genom att medverka till en sådan lokalisering av näringslivet att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade. En aktiv regional utvecklingsplanering måste enligt departementschefen syfta till att skapa en effektiv samhällelig servicestruktur i form av skolor, sjukhus, kommunikationer och annan offentlig service. Strävandena att vidmakthålla en god samhällsmiljö i landets olika delar bör därför enligt prop. 1970:75 fortsätta med de mål för den regionala politiken som tidigare angivits. I norra delarna av landet har omfattande insatser gjorts under senare år för att bibehålla och utveckla en kvalitativ högtstående miljö. De offentliga investeringarna har varit av betydande omfattning. Stora belopp har tillförts skogslänen, bl. a. i form av beredskapsarbeten och skatteutjämningsbidrag, något som i hög grad har bidragit till utvecklandet av en god infrastruktur. Vidare har inom skilda departementsomSOU 1972:44

råden vidtagits eller förberetts en rad åtgärder för att främja utvecklingen i Norrland. Inom utbildningens område har strävan varit att anpassa utbildningsväsendet till de mindre orternas och de glest befolkade områdenas förhållanden och att sprida kulturella aktiviteter till glesbygdsområdena. En rad projekt har av försvarsdepartementet respektive industridepartementet lokaliserats till Norrland. Vidare har utredningar tillsatts om stöd till jordbruket i norra Sverige och för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m. Nämnas kan också skogspolitiska utredningen. Om den regionala politiken skall förbättra balansen mellan landets olika delar, måste den innebära att även enskild verksamhet omfördelas från expansiva till stagnerande regioner. En väsentlig förstärkning av de regionalpolitiska medlen beslutades därför av 1970 års riksdag. Nya stödformer såsom sysselsättningsstöd och transportstöd infördes. Vidare ökades resurserna och vidgades användningsområdena för redan befintliga stödformer. Till regionalpolitiskt stöd för den treårsperiod som inleddes med budgetåret 1970/71 fastställdes en ram på 1 200 milj. kr.

4.2 Arbetsmarknadspolitiken

4.2.1 Allmänt Under efterkrigstiden har ett av huvudmålen för statsmakternas politik varit att upprätthålla full sysselsättning. Den statliga arbetsmarknadspolitiken drivs för närvarande efter riktlinjer som antagits av 1966 års riksdag. Prioriteringen av arbetsmarknadspolitiken anges ha tre syften. Det första är att med arbetsmarknadspolitiska, selektiva insatser underlätta omställningar i samband med långsiktiga förändringar av näringslivet. Härför krävs kraftfulla insatser i syfte att främja yrkesmässig och geografisk rörlighet, i vissa fall genom sysselsättningsskapande åtgärder och i andra fall genom att öka möjligheterna för inte förvärvsarbetande att gå ut på arbetsmark51

nåden. Det andra syftet är att upprätthålla hög beredskap för selektiva sysselsättningsskapande åtgärder. Det tredje syftet är att bistå äldre och andra arbetssökande som har särskilda svårigheter att få anställning. I första hand syftar åtgärderna till att bereda dessa arbetssökande sysselsättning på den öppna ar-

betsmarknaden. Härför krävs att arbetsplatserna och arbetsuppgifterna utformas med hänsyn till de arbetssökandes förutsättningar. När alla sådana möjligheter har prövats, aktualiseras sysselsättning i skyddat arbete. Omfattningen av de viktigare arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under åren 1969 och 1970 redovisas i följande sammanställning, tabell 4.1.

Tabell 4.1 Omfattningen av de viktigare arbetsmarknadspolitiska åtgärderna åren 1969 och 1970 Antal personer som fått flytt ningsbid rag

Genomsn ttligt antal personer i

Tidsperiod

arbetsmarknadsutbildning 1969 1970

1 kv. 2kv. 3 kv. okt.—nov.

8 300 9 200 10 100 5 600

6 800 7 400 7 800 4 300

36 200 31 500 23 500 37 500

42 200 38 900 31 100 50 000

allm. beredskapsarbeten 1969 1970

särskilda beredskapsarbeten 1969 1970

7 300 4 400 2 200 3 000

14 700 11 000 9 100 10 300

4 400 3 500 2 400 2 400

12 000 12 000 10 100 11 200

Källa: Statistik från arbetsmarknadsstyrelsen

4.2.2 Den långsiktiga utvecklingen på arbetsmarknaden De långsiktiga förändringarna på arbetsmarknaden under 1960-talet har främst orsakats av den ökade takten i näringslivets strukturomvandling. Efter årtiondets mitt uppvisade industrin totalt en nedgång i sysselsättningstalen. Inom skogs- och jordbruket har nedgången i arbetsvolymen påskyndats kraftigt under senare hälften av 1960talet som följd av rationaliseringar. Detta har medfört att antalet personer med inkomst från jordbruks- och skogsarbete numera är väsentligt lägre än vid början av 1960-talet. Samtidigt som den nämnda sysselsättningsminskningen inträffat har behovet av arbetskraft inom tjänstesektorn starkt ökat. De regionala problemen i samband med sysselsättningsförändringarna har under det senaste årtiondet kommit i förgrunden. Inflyttningen till tätorterna, vilken skett pa52

rallellt med förändringarna i arbetskraftsefterfrågan, har i många fall gått så långt, att underlaget för service åt den i glesbygden kvarboende befolkningen har blivit otillräckligt. Omflyttningen har inneburit stora påfrestningar för den enskilde, men har också medfört ökade valmöjligheter beträffande sysselsättning för stora delar av befolkningen. Speciellt stora svårigheter har uppstått för de äldre, då dessa är mindre rörliga såväl yrkesmässigt som geografiskt. Den äldre arbetskraften har utsatts för särskilt stora påfrestningar vid strukturrationaliseringar. Liksom de äldre möter också de handikappade svårigheter vid anpassningen till förändringar på arbetsmarknaden. Inom arbetsmarknadspolitiken har arbetsmarknadsutbildningen ökat mest under 1960-talet. Kapaciteten har här byggts ut, så att antalet personer som fått utbildning ökat från 14 000 budgetåret 1960/61 till 98 000 budgetåret 1969/70. SOU 1972: 44

Diagram 4.1

Arbetslöshet i %

Storstadslän Skogslän övriga län Hela riket

maj Arbetslöshetens

feb

aug

utveckling

1968-1970

enligt

maj

aug

nov

feb

maj

aug

arbetskraftsundersökningarna

nov

Månad

Källa: Statistik från arbetsmarknadsstyrelsen

Genom en utbyggnad av arbetsförmedlingen har man försökt främja arbetskraftens geografiska rörlighet. De flyttningsbidrag som förmedlingen administrerar för att ge ekonomiskt stöd till geografiska förflyttningar har i olika omgångar höjts under 1960talet. En stor del av anslagsökningen under 1960-talet har tagits i anspråk för att främja sysselsättningen av arbetssökande, som på grund av sin ålder eller handikapp har svårigheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Bland sådana åtgärder märks främst anordnande av särskilda beredskapsarbeten och arkivarbeten samt statsbidrag till anordnande och drift av skyddade verkstäder. Dessa poster, som understeg 20 milj. kr. budgetåret 1960/61, hade budgetåret 1970/71 stigit till sammanlagt 550 milj. kr. Kostnaderna för sysselsättning av arbetssökande i allmänna beredskapsarbeten har ökat starkt. Detta är delvis en följd av de ökade dagsverkskostnaderna men beror också på att fler människor sysselsätts i beredskapsarbeten i skogslänen, där sysselSOU 1972:44

sättningsminskningar i basnäringarna inte på samma sätt som i landets övriga delar har kompenserats av en ökning inom andra näringsgrenar. Härigenom har det blivit nödvändigt att bedriva beredskapsarbeten särskilt i de nordliga länen även under högkonjunktur. Det bör i detta sammanhang också nämnas, att det ekonomiska stödet till arbetssökande, som inte kunnat beredas sysselsättning, förbättrats genom höjda ersättningsbelopp inom arbetslöshetsförsäkringens ram. En utbyggnad har härvidlag också skett genom införandet av statligt omställningsbidrag för äldre arbetssökande.

4.2.3 Allmänna och särskilda beredskapsarbeten För att ge sysselsättning åt säsong- och konjunkturarbetslösa utförs allmänna beredskapsarbeten. Särskilda beredskapsarbeten är avsedda att ge arbete åt personer som inte är efterfrågade på den öppna arbetsmarkna53

den. Utvecklingen på senare år har medfört att allt fler äldre och lokalt bundna personer sysselsatts med beredskapsarbeten. Arbetskunskapen hos de arbetslösa får i möjligaste mån styra arbetsobjekten för särskilda beredskapsarbeten. Äldre lokalt bundna arbetslösa, t. ex. sådana som är bosatta i glesbygder och haft tidigare anknytning till jord- och skogsbruk, sysselsätts i första hand med skogsvårds- och naturvårdsarbete, byggande av vägar samt vatten- och avloppsanläggningar. Äldre arbetslösa med eller utan erfarenhet av industriellt arbete placeras i ökad omfattning vid industriella beredskapsarbeten. Sysselsättningen vid de allmänna bered-

skapsarbetena avser främst vägarbeten, vatten- och avloppsarbeten, övriga anläggningsarbeten samt husbyggnadsarbeten. Beredskapsarbetena har totalt sett under 1960-talet varit koncentrerade till skogslänen. Drygt hälften av alla dagsverken har under senare år utförts i de fyra nordligaste länen och nära två tredjedelar i skogslänen. Tabell 4.2 visar, att av de sammanlagda kostnaderna för beredskapsarbeten budgetåren 1/1 1965—30/6 1970 å 4 609 milj. kr. fördelar sig 2 516 milj. kr. eller 55 % på de fyra nordligaste länen. Dessa län erhöll 1 732 milj. kr. eller 55 % av de totala statsbidragen för beredskapsarbeten å 3 164 milj. kr., som utgick under nämnda tid.

Tabell 4.2 Kostnad och därå belöpande statsbidrag i milj. kr. vid beredskapsarbeten 1.1 1965—30.6 1970 Län Västernorrlands Totalt Statsbidrag Jämlands Totalt Statsbidrag Västerbottens Totalt Statsbidrag Norrbottens Totalt Statsbidrag Hela riket Totalt Statsbidrag

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

Totalt

95,9 60,9

74,5 41,7

77,6 56,9

79,7 56,5

85,4 57,5

413,1 273,5

44,1 35,3

41,3 30,5

63,2 50,8

76,9 59,5

80,2 56,9

305,7 233,0

111,3 77,4

103,9 69,6

135,5 93,2

162,2 110,5

127,5 85,6

640,4 436,3

227,5 156,0

229,2 150,0

220,9 151,1

245,7 175,5

234,0 157,3

1 157,3 789,9

753,9 522,3

788,0 543,1

1 001,2 708,6

1 113,3 767,5

952,9 622,6

4 609,3 3 164,1

Biand de fyra nordligaste länen redovisar Norrbottens län enligt tabell 4.2 den högsta kostnaden för beredskapsarbeten. För den aktuella perioden uppgick utgifterna för beredskapsarbeten i detta län till 25 % av den totala kostnaden för riket. I Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län har beredskapsarbetena hittills varit av mindre omfattning. De uppgick för perioden i fråga till 14, 9 respektive 7 % av den totala kostnaden för riket. Norrbottens län har enligt tabell 4.2 i statsbidrag för beredskapsarbeten erhållit ca 25 % av de totalt utgående bidragen. 54

Målet för verksamheten är att bedriva beredskapsarbetena så att en från arbetsmarknadspolitisk synpunkt optimal sysselsättning erhålls på angelägna projekt. Bl. a. mot den bakgrunden har beredskapsarbetena under 1960-talet kommit att omfatta en allt större del kommunala service- och miljövårdsarbeten. För kommunerna har detta inneburit att man har fått arbeten utförda i form av beredskapsarbeten, främst avseende husbyggnad samt vatten och avlopp. Tabell 4.3 visar hur kostnaderna för beredskapsarbetena fördelar sig på ändamålsgrupper budgetåren 1966/67—1969/70. SOU 1972: 44

Tabell 4.3 1969/70

Beredskapsarbetenas

fördelning på ändamålsgrupper budgetåren 1966/67—

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

Totalt

Kostnad Statsbidrag

243,8 242,1

287,9 283,7

306,3 300,4

262,1 254,2

1 100,0 1 080,4

Skogsvägar Kostnad Statsbidrag

24,8 20,6

38,9 30,5

33,9 29,1

25,9 20,5

123,5 100,7

Vatten och avlopp Kostnad Statsbidrag

117,0 46,7

181,8 70,9

188,9 73,0

150,1 53,0

637,8 244,5

Husbyggnadsarbeten Kostnad Statsbidrag

160,1 71,1

163,6 81,9

223,3 114,8

169,2 68,4

716,2 336,2

Industribyggen Kostnad Statsbidrag

16,4 4,9

—

—

16,4 4,9

Skogliga arbeten Kostnad Statsbidrag

85,2 70,1

141,6 115,4

143,6 111,3

98,2 79,7

468,6 376,5

Andra arbeten Kostnad Statsbidrag

127,2 74,1

164,5 103,4

199,2 120,8

222,7 121,2

713,6 419,5

Statsbidrag

529,6

685,8

749,4

597,0

2 562,7

Intressentandel

244,9

292,5

345,8

331,2

1 213,4

774,5

978,3

1 095,2

928,2

3 776,1

Totalt

Allmänna vägarbeten dominerar enligt tabell 4.3 bland kostnaderna för beredskapsarbeten. Större delen av denna kostnad har täckts av statsbidrag, då det nästan uteslutande är fråga om statliga vägarbeten. Arbeten med husbyggnad samt vatten och avlopp, som uppgår till 716 respektive 638 milj. kr., har huvudsakligen utförts i kommunal regi. Enligt bidragsbestämmelserna rörande kommunala beredskapsarbeten (1966:368) utgår statsbidrag med 3 3 % . I vissa fall har till kommuner i Norrlands inland en högre procentandel statsbidrag beviljats. Posten andra arbeten utgörs av bl. a. projekt avseende natur- och landskapsvård, industriella beredskapsarbeten samt arbeten för turism och fritid. Flera av nämnda arbeten har också utförts i kommunal regi. De kommunala beredskapsarbetenas fördelning på de fyra nordligaste länen samt omfattning för hela riket budgetåren 1.1 1965—30.6 1970 framgår av tabell 4.4. SOU 1972:44

Tabell 4.4 Kostnad och därå belöpande statsbidrag vid kommunala beredskapsarbeten 1.1. 1965—30.6. 1970 Län

Total kostnad

%

Statsbidrag

%

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket

158,6 97,4 237,2 444,2 1 688,0

9,4 61,3 5,8 40,9 14,1 88,7 26,3 169,6 646,4

9,5 6,3 13,7 26,2

Av den totala kostnaden för kommunala beredskapsarbeten i riket fördelar sig 56 % på de fyra nordligaste länen. En betydande del av beredskapsarbetena avser som tabell 4.4 visar Norrbottens län. För den aktuella perioden uppgår utgifterna för ifrågavarande arbeten i detta län till 444 milj. kr. eller 26,3 % av den totala kostnaden för hela riket. Härav belöper sig statsbidragsdelen till 55

170 milj. kr. Mellanskillnaden, 274 milj. kr., har erlagts av kommunerna. Kostnaden för de kommunala beredskapsarbetena i Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län är av mindre omfattning. Dessa uppgår till 14,1, 9,4 respektive 5,8 % av den totala kostnaden för riket.

4.2.4 Beredskapsarbeten i Norrbottens och Jämtlands län I detta avsnitt kommer omfattningen och inriktningen på beredskapsarbetena i Norrbottens och Jämtlands län att närmare beröras. Beredskapsarbetenas omfattning i Norrbottens län belöper sig för budgetåren 1960/ 61—1969/70 till 1 852 milj. kr. Statsbidragsdelen uppgår till 1 360 milj. kr. Skillnaden mellan totalt nedlagd kostnad och statsbidrag utgöres främst av kommunernas utgifter för de kommunala beredskapsarbetena. De betydande insatserna av beredskapsarbeten har föranletts av arbetslöshetens omfattning i Norrbottens län orsakad av den snabba rationaliseringen inom jord- och skogsbruket. Behovet av nya arbetstillfällen har nämligen inte i tillräcklig utsträckning kunnat tillgodoses inom länet. Antalet anmälda arbetslösa, i beredskapsarbeten resp. i utbildning placerade, har i Norrbottens län från februari 1960 till samma månad 1970 stigit från 6 306 till 11 374 personer. Särskilt hårt drabbad har härvid de inre delarna av Tornedalen varit. Beredskapsarbetena har som framgått ovan till betydande del utgjorts av kommunala arbeten. Vid länsarbetsnämnden i Luleå konstaterar man, att genom de betydande kommunala investeringar som skett, har kommunernas driftkostnader för olika slag av anläggningar jämte löpande kapitalkostnader blivit höga. Detta i förening med i vissa fall flera års tidigareläggning av investeringar har enligt länsarbetsnämnden medfört, att objekt för fortsatta kommunala beredskapsarbeten av ekonomiska skäl icke kan föras fram i någon större utsträckning. Behovet av kommunala investeringar anses 56

också ha gått ned för avsevärd tid genom de överinvesteringar som pågått under ett antal år. Länsarbetsnämnden planerar i stället mot bakgrund härav industriella storarbetsplatser i tre kommunblock (Pajala, Övertorneå och Överkalix). Produktionen vid de industriella storarbetsplatserna bör enligt länsarbetsnämnden baseras på produkter för samhälleliga behov. Det kan således konstateras att särskilt för inlandskommunerna i Norrbotten har arbetsmarknadsverket spelat en väsentlig roll för sysselsättningen. Det har skett genom att man byggt upp en mycket god kommunal service. När utflyttningen fortsätter, står dyra men dåligt utnyttjade anläggningar kvar. En hel del av anläggningarna orsakar kommunerna avsevärda driftkostnader. Det är dessutom på längre sikt svårt att veta om anläggningarna verkligen kommer att utnyttjas i planerad utsträckning. Investeringarna har ofta tillkommit, därför att man ansett att glesbygdskommunerna måste kunna erbjuda en fullgod service om de skall kunna locka företagen till sig. Då hittills alltför få företagsetableringar skett i inlandskommunerna, föreligger risk för att de investeringar som skett i arbetslöshetsbekämpande syfte aldrig blir fullt utnyttjade. Tabell 4.2 i avsnitt 4.2.3 visar att beredskapsarbetena i Jämtlands län varit av betydligt mindre omfattning än i Norrbottens län. I sistnämnda län uppgick kostnaden för beredskapsarbeten perioden 1.1. 1965—30.6. 1970 till 1 157 milj. kr. mot 305 milj. kr. i Jämtlands län för samma period. Vid länsarbetsnämnden i Östersund uppger man att de kommunala beredskapsarbetena i Jämtlands län endast omfattat några enstaka husbyggnadsarbeten, vilka avsett hantverkshus. Arbetslöshetens omfattning i länet har ej ansetts motivera husbyggnadsarbeten i större omfattning. De kommunala beredskapsarbetena har i stället koncentrerats till vattenoch avloppsarbeten. Man har i Jämtlands län främst strävat efter att utnyttja anslagen för beredskapsarbeten till statliga vägarbeten. På detta sätt anser man sig bäst främja näringslivets utveckling, främst skogstransporSOU 1972:44

terna. Vägarbetena avser i första hand en upprustning av länets sekundära vägnät, som anses vara ett av landets sämsta. Kostnaden för beredskapsarbeten har i länet ökat från ca 40 milj. kr. 1965/66 till ca 86 milj. kr. 1969/70. Ökningen avser såväl arbeten på allmänna vägar, husbyggnad som vatten och avlopp.

SOU 1972:44

5 Nuvarande statsbidragssystem

5.1 Statsbidragens utveckling ekonomiska betydelse

och

Statsbidragen indelas i allmänna och speciella. Det allmänna statsbidraget utgår numera i form av skatteutjämningsbidrag och utgör alltså ett allmänt tillskott till den kommunala ekonomin. De speciella statsbidragen hänför sig till särskilda förvaltningsgrenar. I takt med att kommunernas uppgifter vuxit, har också statens ekonomiska stöd till kommunerna ökat. Statsbidragssystemet har, vid sidan av allmänna bidrag, kommit att omfatta ett stort antal speciella statsbidrag tillkomna vid skilda tidpunkter. Bidragsbestämmelserna är formellt och materiellt olika utformade, vilket gjort systemet komplicerat och svåröverskådligt. De speciella statsbidragen avser understöd antingen till kommunernas driftkostnader, driftbidrag, eller till deras kapitalkostnader, investeringsbidrag. I tabell 5.1 redovisas primärkommunernas statsbidrag för olika ändamål och bidragens relativa betydelse under perioden 1955— 1970. I tabellen har såväl driftbidrag som investeringsbidrag sammanförts till ett antal grupper, som anger de huvudsakliga verksamhetsområden eller ändamål vartill bidragen utgår. De generella bidragen, dvs. de ej specialdestinerade bidragen, avser skattelindring till särskilt skattetyngda kommuner och skatteersättning för förhöjda ortsavdrag 58

t. o. m. 1965 och därefter skatteutjämning samt vissa andra ändamål. De speciella bidragen utgjorde över 90 % av det totala bidragsbeloppet i början av 1950-talet. Genom det fr. o.m. år 1958 förhöjda bidraget i form av skatteersättning som kompensation för skatteunderlagsbortfallet i anledning av 1957 års ortsavdragsreform sjönk de specialdestinerade bidragens andel och utgjorde år 1960 ca 75 %. Dessa bidrag ökade därefter sin andel och utgjorde år 1970 ungefär 8 5 % . Totalt uppgick statsbidragen år 1955 till 1 019 milj. kr. utgörande 18,7 % av primärkommunernas totala inkomster. År 1970 var statsbidragen 6 542 milj. kr. motsvarande 22,0 % av de totala inkomsterna i kommunerna. Bidragen för undervisning och annan kulturell verksamhet är helt dominerande bland de speciella statsbidragen. Bidragen för dessa ändamål utgjorde år 1955 66 % av de totala bidragen, sjönk till 52 % år 1960 för att därefter öka till 59 % år 1970. Senare års ökning torde bl. a. bero på överförandet av gymnasieundervisningen från staten till kommunerna. Inom socialvårdsområdet har statsbidragen ökat betydligt efter år 1965 beroende på bl. a. större statsbidrag för barntillsyn i kommunerna, vilken verksamhet utbyggts snabbt under de senaste åren. Den ökade statsbidragsgivningen för stadsbyggnad m. m. förklaras av kommunerSOU 1972: 44

Tabell 5.1 De borgerliga primärkommunernas milj. kr.) Ändamål Speciella statsbidrag Rätts- och samhällsskydd Fastighetsförvaltning och bostadsförvaltning Stadsbyggnad, gator m.m. Hamnar, kommunikationer och industriell verksamhet Undervisning och annan kulturell verksamhet Socialvård Hälsovård Övriga ändamål Summa Allmänna statsbidrag Skattelindring Skatteersättning Skatteutjämning Övriga ändamål Summa Totalsumma I % av kommunernas totala inkomster

statsbidrag för olika ändamål (Belopp i

1955 Belopp %

1960 Belopp %

1965 Belopp %

1970 Belopp %

6,4

4,7

2,7

1,3

19 73

1,9 7,2

17 151

0,8 7,3

93 312

2,7 9,1

133 469

2,0 7,2

3,3

2,5

3,3

1,8

676 26

66,3 2,5

1071 41

52,1 2,0

1957 200 114

56,7 5,8 3,3

3 838 590 344

58,7 9,0 5,3

5,1

92,7

1 548

5,9 75,3

2 880

83,5

5 575

85,2

4 46

0,4 4,5

10 460

0,5 22,4

98 425

2,8 12,3

24 74 1019

2,4 7,3 100

38 508 2 056

1,8 24,7 100

48 571 3 451

1,4 16,5 100

962 6 968 6 542

14,7 0,1 14,8 100

18,7

23,8

22,9

22,0

Tabell 5.2 Statsbidragens fördelning efter landstingskommunernas förvaltningsgrenar. (Belopp i milj. kr.) 1961 Belopp %

Ändamål Hälso- och sjukvård Undervisning och utbildningsverksamhet Undervisning och vård av psykiskt sjuka Social verksamhet Finansförvaltning Övriga ändamål

61 60 14 4 125

23,2 22,6 5,5 1,6 47,1

1965 Belopp %

1970 Belopp %

140 113 33 11 182

565 173 61 36 995 2

480,7 13.0

29,2 23,5 6,9 2,3 38,1

30,8 9,4 3,3 2,0 54,3 0,1

1 833 20,2

I % av landstingens totala inkomster

265,6 15,7

nas starkt stigande kostnader för bl. a. gatuoch väghållningen. I tabell 5.2 redovisas statsbidragens fördelning efter landstingskommunernas förvaltningsgrenar för perioden 1961—1970. Statsbidragen ökar i betydelse för landstingskommunerna och utgjorde år 1970 mer än 20 % av de totala inkomsterna. Ökning-

en i statsbidragen efter år 1965 sammanhänger främst med övertagandet av mentalsjukvården och provinsialläkarväsendet. Bidragsposten under huvudtiteln finansförvaltning utgörs år 1970 till drygt hälften av skatteutjämningsbidrag. Dessa uppgick nämnda år till 539 milj. kr. Resterande del av bidragen omfattar här vissa investerings-

Summa

SOU 1972:44

och andra bidrag som avser huvudtiteln hälso- och sjukvård. Bidragen till nämnda huvudtitel är som tabell 5.2 visar helt dominerande bland de specialdestinerade bidragen. 5.2

Speciella statsbidrag

5.2.1 De speciella statsbidragens uppbyggnad Som tidigare anmärkts har gällande bidragssystem blivit mycket komplicerat. De speciella bidragen har nämligen tillkommit vid skilda tidpunkter och bestämmelserna har likaså fått en sinsemellan varierande utformning. Bidragens storlek har i första hand bestämts av det statsfinansiella läget. Bidragsreglernas utformning återspeglar statens intresse av att skaffa sig medinflytande över den understödda verksamheten och på så sätt få garantier för att bidragen erhåller avsedd användning. Den speciella statsbidragsgivningens brister belystes av 1958 års skatteutjämningskommitté, som bl. a. uttalade följande. Bidragsreglerna är både formellt och materiellt mycket olika utformade. Vanligen har varje bidrag reglerats för sig i en särskild författning. Bidragsgrunderna är inte enhetliga. Prövningen av bidragsgivningen handhas av ett stort antal statliga myndigheter. Dessa är tvungna att utföra en detalj- och sifferkontroll som inte är betingad av deras intresse att följa den understödda kommunala verksamheten som sådan utan är en följd av själva bidragsgivningen. Särskilt betungande för kommunerna är det arbete som måste utföras för att erhålla underlag för ansökningar eller rekvisitioner av statsbidrag, ett arbete som inte oväsentligt försvåras av den olika utformningen av bidragsbestämmelserna. Det finns emellertid nackdelar av än allvarligare art. De detaljerade kontrollbestämmelserna innebär sålunda i många fall en betydande inskränkning av den kommunala självstyrelsen. Därtill kommer, såsom påpekats bland andra av allmänna statsbidragsutredningen, att understöd av vissa speciella kommunala verksamhetsgrenar i praktiken kan medföra att sådana grenar av kommunalförvaltning ges oberättigat företräde framför andra, i den särskilda kommunen kanske lika trängande arbetsuppgifter. Härigenom, har det sagts, sker en olycklig påverkan på kommunernas bedö60

mande av hur den kommunala verksamheten bör utvecklas med hänsyn till de speciella förhållandena i varje särskild kommun. Kommunerna bör i princip utforma sin verksamhet efter en förutsättningslös prövning av de lokala behoven. Genom att de speciella bidragen ger vissa förvaltningsgrenar företräde kan dessa erhålla större tyngd i den kommunala verksamheten än som är motiverad av de lokala förhållandena. Kommittén ansåg det i hög grad önskvärt att man så snart som möjligt sökte komma till rätta med de angivna bristerna och förenkla den speciella bidragsgivningen. Kommittén erinrade om sitt förslag att införa ett allmänt skatteutjämnande bidragssystem så utformat att det ger tillfredsställande tillskott av skattekraft till kommuner med svag ekonomi och därjämte effektivt pressar ned höga utdebiteringar. Därigenom skulle skapas goda förutsättningar för en rationalisering, ansåg skatteutjämningskommittén, och fortsatte. Grundtanken i rationaliseringssträvandena synes böra vara att ett bidragssystem skall innehålla endast speciella bidrag med en från skatteteknisk synpunkt eller från stimulanssynpunkt angelägen funktion. Kvarstående bidrag bör så långt möjligt utformas efter enkla och enhetliga regler. I fråga om möjligheterna att överföra speciella statsbidrag till ett allmänt skatteutjämnande bidrag ansåg skatteutjämningskommittén, att vissa bidrag är av den ekonomiska betydelse att det inte är möjligt att avveckla dem och överföra dem till det allmänt skatteutjämnande bidraget, om man inte tillser att de allvarliga konsekvenser för kommunernas ekonomi som därigenom kan uppkomma förhindras. Man torde inte kunna bortse från att staten pålagt kommunerna uppgifter av mycket kostnadskrävande natur, vilket ansetts motivera att staten svarar för en del av kostnaderna för uppgifterna. Kommitténs förslag ledde, som framgår av det följande, till att flertalet skatteunderlagsgraderade speciella statsbidrag avskaffades och ersattes med nu gällande skatteutjämningssystem. De flesta icke skatteunderlagsgraderade bidragen har emellertid stått kvar med i stort sett oförändrad utformning. SOU 1972: 44

5.2.2 Rationalisering av bidragsgivningen Försök har vid olika tidpunkter gjorts att förenkla statsbidragsgivningen. Allmänna statsbidragsutredningen föreslog i sitt principbetänkande (SOU 1952:44) att ett allmänt driftbidrag utan anknytning till något speciellt utgiftsändamål skulle införas. Kritik riktades emellertid mot förslaget under remissbehandlingen, varför utredningen fick till uppgift att överarbeta sitt förslag. Resultatet av översynen presenterades i ett betänkande om förenklad statsbidragsgivning i fråga om driftbidrag till primärkommunerna (SOU 1956:8). På grundval av betänkandet ersattes följande år 27 speciella driftbidrag med två — ett lärarlönebidrag och ett bidrag till högre skolor. I propositionen angående kommunal skatteutjämning, m. m. (1965:43) framhöll departementschefen att skatteutjämningssystemet skapar möjligheter till en förenklad bidragsgivning bl. a. genom avveckling av speciella bidrag. Departementschefen menade att genom införande av ett allmänt skatteutjämningssystem, som i första hand garanterar kommunerna ett visst skatteunderlag, undanrycks grunden för skatteunderlagsgraderade speciella bidrag. Departementschefen föreslog också att följande speciella bidrag skulle avlösas: bidrag till skolskjutsar och inackordering av skolpliktiga elever, bidrag till pedagogisk utrustning m. m., bidrag till de kommunala folkbiblioteken, bidrag till uppförande eller inrättande av barnhem och till driften av barnhem, bidrag till skolmåltider, anskaffande av inventarier för skolmåltidsverksamheten, anordnande av samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem. De tre senast nämnda hade varit skatteunderlagsgraderade. De genom avlösningen disponibla medlen överfördes till det allmänt skatteutjämnande bidragssystemet. Avvecklingen av de skatteunderlagsgraderade speciella bidragen har fortsatt. Arskostnadsbidrag vid arbetslöshet (driftbidrag) och arbetsbidrag vid arbetslöshet aktualiserades i prop. 1966:52 angående riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken. I nämnda proposition föreslogs att statsbidrag till kommuSOU 1972:44

nala beredskapsarbeten, som inte är statsbidragsberättigade enligt särskild författning, skall utgå med 33 %. Detta innebar enligt departementschefen en betydande förenkling av bidragsgivningen, då de gällande bidragen bl. a. byggde på en skattedifferentiering av bidragen. Denna differentieringsprincip har, framhöll departementschefen, övergivits i samband med tillkomsten av de statliga skatteutjämningsbidragen. Bestämmelserna angående statsbidrag till kommunalt beredskapsarbete och till kontantunderstödsverksamhet, som kommun bedriver, återfinns i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368). Ett annat skatteunderlagsgraderat speciellt bidrag avsåg vatten- och avloppsanläggningar. Bestämmelserna innebar bl. a. att vid beräkningen av bidragsprocenten hänsyn togs till förhållandet mellan skatteunderlaget i den kommun där reningsverket skulle byggas och medelskatteunderlaget i riket. Departementschefen framhöll (prop. 1968:37) att skatteutjämningsreformen medfört att statsbidraget minskat i betydelse som stimulans vid byggande av vatten- och avloppsanläggningar och ansåg därför att man, som naturvårdsverket föreslagit, skulle slopa sambandet mellan skatteunderlaget i kommunen och bidragets storlek. Storleken av statsbidraget skulle i stället bli beroende av anläggningens reningsgrad. Pensionärsbostadsbidraget, som varit skatteunderlagsgraderat, avvecklades fr. o. m. den 1 januari 1970 enligt förslag i prop. 1969:38 på grundval av pensionsförsäkringskommitténs betänkande. Kommittén motiverade sitt förslag med att kommunernas aktivitet när det gäller att skaffa ändamålsenliga bostäder till pensionärer har ökat och att en fortsatt utveckling är på gång. Kommunsammanläggningarna har stor betydelse i detta avseende. Höjningar av de kommunala bostadstilläggen och den allt vanligare anknytningen av dessa till den faktiska bostadskostnaden har också medverkat till att ge pensionärerna möjligheter till att skaffa goda bostäder. På grund av dessa skäl konstaterade kommittén att den stimulanseffekt, som åsyftades med pensionärsbidragen, nu inte har samma betydelse som tidigare. 61

Efter avvecklingen av ovan nämnda skatteunderlagsgraderade bidrag återstår endast skatteunderlagsgradering av bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet, för vilka redogörs närmare i avsnitt 5.2.3. På grundval av ett utredningsförslag om förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården (SOU 1966:6) föreslog departementschefen i prop. 1967:1 bilaga 7, att ett enda bidrag skulle ersätta ett 20-tal driftoch anordningsbidrag. Det enhetliga bidraget konstruerades som en teknisk avlösning av de bidrag som utmönstrades och skulle utgå i stället för de bidragsbelopp huvudmännen skulle ha erhållit för femårsperioden 1967 —1971 om de tidigare gällande reglerna tilllämpats. Ersättningen beräknades för nämnda period uppgå till sammanlagt 395 milj. kr. fördelat mellan åren med 73, 76, 79, 82 resp. 85 milj. kr. (det enhetliga bidraget benämnes bidrag till viss hälso- och sjukvård). Sedermera har detta bidrag också kommit att omfatta kompensation för att statsbidraget till avlöning åt provinsialläkare m. m. upphörde den 1 januari 1968 samt ersättning för de kostnader, som uppkommer för sjukvårdshuvudmännen genom att de i smittskyddslagen ålagts att fr. o. m. den 1 januari 1969 ombesörja kostnadsfri undersökning och behandling av venerisk sjukdom. Kungl. Maj:t uppdrog år 1963 åt en arbetsgrupp inom statskontoret att kontinuerligt överse och från rationaliseringssynpunkt granska bidragssystemet. Granskningen avsåg i princip hela systemet för att bl. a. söka rationalisera ansöknings-, besluts- och utbetalningsförfarande. Sedermera har riksrevisionsverket fått överta granskningsverksamheten beträffande statsbidragsanslagen. Verket har upplyst att någon övergripande granskning av statsbidragssystemet ej skett. Inom utbildningsdepartementet har en diskussionspromemoria angående ett statsbidragssystem för skolbyggnader utformat som hyresbidrag per elev och år (DsU 1970:12) utarbetats och remissbehandlats. Det föreslagna statsbidragssystemet skulle ersätta nuvarande investeringsbidrag till skolbyggnader. Vidare har inom samma departement utarbetats en promemoria med diskussions62

underlag (DsU 1971:3) angående statligt driftbidrag till skolväsendet. De diskuterade driftbidragen skulle ersätta nuvarande driftbidrag till grundskolan respektive gymnasieskolan. Bland motiven för ändrad statsbidragsform för skolväsendet har anförts gymnasieskolans införande den 1 juli 1971, kommunsammanläggningarna, som i flertalet fall ökar den ekonomiska bärkraften hos kommunerna och gör dem mer skickade att handlägga skolfrågor, samt det förhållandet att nuvarande bidragssystem ej ger kommunerna tillräckligt inflytande över skolans verksamhet. I remissyttrande över sistnämnda promemoria har vi framhållit, att konsekvenserna skulle bli ogynnsamma för glesbygdskommunerna och att det är olämpligt att, såsom ifrågasatts i promemorian, försöka delvis neutralisera denna konsekvens genom regler av samma typ som i skatteutjämningssystemet. Av dessa skäl förordade vi, att det statliga driftbidraget skulle utformas enhetligt efter de riktlinjer som nu gäller i fråga om gymnasieskolan, dvs. som ett bidrag till de faktiska lärarlönekostnaderna.

5.2.3 Beviljade anslag till primärkommuner och landstingskommuner budgetåret 1970/71 Bilaga A, tabell A.l upptar en sammanställning över vissa i riksstaten för budgetåret 1970/71 beviljade anslag till primärkommuner och landstingskommuner. Det föreligger vissa svårigheter att ange den exakta storleken av statsbidragsgivningen, enär riksstatens olika anslagsrubriker ej ger tillräcklig vägledning. En viss mindre bidragsgivning förekommer enligt särskilda Kungl. brev och författningar som inte närmare redovisas i riksstaten. Huvudparten av den speciella bidragsgivningen avser, som framgår av bilaga A, undervisnings- och sjukvårdsändamål samt allmänt sociala ändamål. De större bidragen under vissa av huvudtitlarna berörs närmare nedan. SOU 1972: 44

Socialdepartementet Bidraget till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. belöper sig för budgetåret 1970/ 71 till 927 milj. kr. och utgår enligt ett avtal mellan staten och landstingskommunerna angående övertagande av statens mentalsjukvård (prop. 1966:47, SU 94, rskr 220) samt mellan staten och städerna Stockholm, Göteborg och Malmö angående dessa städers övertagande av hela sin mentalsjukvård (prop. 1967:69, SU 106, rskr 252). Dessa avtal innebär att staten till landstingskommunerna och storstäderna skall erlägga driftbidrag, som grundar sig på den genomsnittliga vårddagkostnaden år 1966 vid de övertagna sjukhusen samt kostnaden för utbildning av mentalsjukvårdpersonal. Bidraget är indexreglerat. Härtill kommer särskild ersättning för att täcka avskrivning av sjukhusbyggnader, bidrag till utrustning samt till kostnader för markförvärv m. m.

Kommunikationsdepartementet Bidrag till drift av kommunala vägar och gator samt bidrag till byggande av kommunala vägar och gator utgår för budgetåret 1970/71 med 107 respektive 331 milj. kr. Från det förstnämnda anslaget utgår bidrag till stad eller samhälle med 95 % av det belopp vartill kostnaderna för drift av de bidragsberättigade vägarna och gatorna beräknas skäligen böra uppgå. Från det andra anslaget lämnas bidrag till stads eller samhälles kostnad för byggnadsföretag med 95 % till byggande av väg samt till byggande av gata mot vilken enligt gällande stadsplan utfart eller annan utgång från tomt eller annan fastighet inte får anordnas. Till annat bidragsberättigat gatubyggnadsarbete utgår stadsbidrag med 85 %.

Utbildningsdepartementet Bidrag till driften av grundskolor m. m. utgår för budgetåret 1970/71 med 2 932 milj. kr. Bidraget utgår till kommunernas kostnaSOU 1972:44

der för dels obligatoriska skolor, dels högre kommunala skolor. Bidragsunderlaget för de allmänna driftbidragen beräknas enligt vissa schematiska regler samt utgör i huvudsak årslönebeloppen för tjänster som inrättas i föreskriven ordning. Det allmänna driftbidraget för obligatoriska skolor motsvarar bidragsunderlagets belopp efter avdrag av en mindre kommunandel. Det allmänna driftbidraget för högre kommunala skolor utgår med 78 % av bidragsunderlaget. Bidrag till driften av kommunala gymnasiala skolor utgår för budgetåret 1970/71 med 1 118 milj. kr. I enlighet med beslut av 1964 års riksdag (prop. 171, rskr 407) har tidigare statliga och kommunala allmänna gymnasier samt statliga tekniska gymnasier och kommunala handelsgymnasier den 1 juli 1966 ersatts av en kommunal gymnasial skola, benämnd gymnasium. Läsåret 1969/ 70 skulle den nya skolformen vara fullständigt genomförd. Bestämmelserna om statsbidrag innebär i korthet att allmänt driftbidrag utgår med 100 % av ett bidragsunderlag, omfattande faktiska kostnader för löner till skolledare och lärare. Statsbidrag utgår även för ATPoch arbetsgivareavgifter. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. är för budgetåret 1970/71 beräknat till 267 milj. kr. Bidragsbestämmelserna innefattar regler om skatteunderlagsgradering. För permanenta skollokaler avseende grundskolor, gymnasier och fackskolor bestäms bidragsunderlaget, jämlikt kungörelsen (1957:318, ändrad senast 1967:821), med utgångspunkt i ett grundbelopp av 900 kr. per kvadratmeter nettogolvyta. Detta grundbelopp, som hänför sig till kostnadsläget den 1 januari 1956, skall omräknas med hänsyn till därefter inträffade kostnadsförändringar enligt byggnadsstyrelsens byggnadskostnadsindex. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar uppgick beloppet den 1 januari 1969 till 1 471:50 kr. Omräkning skall vidare ske mellan skilda orter enligt byggnadsstyrelsens ortsindex. På bidragsunderlaget utgår statsbidrag 63

med procenttal, som fastställts med hänsyn till bl. a. skatteunderlaget enligt följande i bidragskungörelsen intagna tabell.

Antal skattekronor per invånare över 5 » 7 » 9 »11 »13 »15 » 17

högst 5 » 7 » 9 »11 » 13 »15 » 17

Statsbidrag i % av bidragsunderlaget 80—70 75—65 70—60 65—55 60—50 55—45 50—40 45—35

Genom att hänsyn vid beräkning av bidragsunderlaget skall tas till byggnadskostnadsindex och ortsindex föreligger värdebeständighet för bidragsunderlaget. Bidragsgivningen har ändock utvecklat sig i en för kommunerna ogynnsam riktning. Genom den fortgående ökningen av kommunernas skattekraft föreligger nämligen numera andra förutsättningar än de som gällde vid bidragsskalans fastställande. Vid bidragsskalans tillkomst räknade man med normalskatteunderlag av 10 skr/inv. som dock numera stigit till något över 100 skr. Graderingen av statsbidraget med hänsyn till kommunernas olika skattekraft har på grund därav numera upphört, och bidragsprocenten varierar sålunda f. n. mellan 35 och 45. Till provisoriska lokaler utgår bidrag med ett fast belopp per kvadratmeter nettogolvyta (325 kr.). Detta bidrag är således inte skatteunderlags graderat. Beträffande statsbidrag till anskaffande av skollokaler inom yrkesskoleväsendet gäller enligt kungörelsen (1957:480) om statsbidrag till yrkesskolor att bidragsunderlaget för permanenta skollokaler bestäms på grundval av de beräknade kostnaderna, dock att vid nybyggnad och tillbyggnad bidragsunderlaget i allmänhet ej får överstiga ett grundbelopp av 900 kr. per kvadratmeter nettogolvyta. Detta grundbelopp skall, i överensstämmelse med vad som gäller för statsbidrag till skolbyggnader inom det allmänna skolväsendet, omräknas med hänsyn dels till byggnadskostnadernas förändring efter den 1 januari 64

1956 enligt byggnadsstyrelsens byggnadskostnadsindex, dels till bostadsstyrelsens ortsindex. Reglerna beträffande den tabell som skall tillämpas liksom beräkningen av skattekraften är desamma som i fråga om det allmänna skolväsendet.

5.3 Allmänna

statsbidrag

5.3.1 Gällande regler De bestämmelser om skatteutjämningsbidrag till kommunerna (1965:268) som vi har att överse innebär i huvudsak följande. Bidrag utgår i tre former, nämligen 1. skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft 2. skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering 3. extra skatteutjämningsbidrag De två första bidragen beräknas enligt generella regler och beslutas av länsstyrelsen. Det tredje bidraget, som kan utgå när synnerliga skäl föreligger, beviljas av Kungl. Maj:t. Bidraget vid brist på skattekraft utgår till borgerlig primärkommun, landstingskommun, församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet som äger beskattningsrätt. Denna bidragsform tillförsäkrar kommunerna ett skatteunderlag som till sin storlek är beroende av kommunens geografiska läge och medelskattekraften i riket. Skillnaden mellan det tillförsäkrade skatteunderlaget och det på grundval av kommunmedlemmarnas inkomster taxerade skatteunderlaget kallas tillskott av skatteunderlag. På detta tillskott av skatteunderlag utgår bidrag efter den utdebiteringssats som kommunen fastställt för bidragsåret. Det tillförsäkrade skatteunderlaget varierar som nyss nämnts med kommunens geografiska läge på så sätt att landet indelas i tre skattekraftsområden med olika skattekraftsgränser. Det tillförsäkrade skatteunderlaget, dvs. skattekraftsgränserna, varierar mellan 90 % och 125 % av medelskattekraften, som är det genomsnittliga skatteunderlaget per invånare i hela riket vid taxering enligt kommuSOU 1972:44

nalskattelagen (1928: 370). Variationen sker i stort sett från söder till norr på så sätt att lägre procenttal gäller i söder och högre i norr. Skattekraftsområde 1 omfattar hela riket med undantag av de fyra nordligaste länen samt vissa delar av Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, vilka länsdelar tillhör skattekraftsområde 2, skattekraftsområde 2 dessutom Västernorrlands och Jämtlands län samt Västerbottens läns kustland och skattekraftsområde 3 Lapplandsdelen av Västerbottens län och hela Norrbottens län. Efter en vid av 1970 års riksdag antagen ändring beträffande Gotlands kommun gäller följande regler beträffande skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft. Landstingskommun i skattekraftsområde 1 och de delar av Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner som tillhör skattekraftsområde 2 garanteras en skattekraft som motsvarar 95 % av medelskattekraften i riket, övriga landstingskommuner i skattekraftsområde 2 110%, landstingskommun i skattekrafts område 3 125%. Gotlands kommun 92 % annan kommun i skattekraftsområde 1 90% kommun i skattekraftsområde 2 110% och kommun i skattekraftsområde 3 125 %. För landstingskommun gäller dessutom den särskilda garantin att tillskottet av skatteunderlag inte får understiga vad landstingskommunen för år 1965 har tillförts i tillskjutet skatteunderlag enligt tidigare kungörelser om skatteersättning. Om särskilda skäl föreligger, får Kungl. Maj:t förordna om avvikelse från den enligt förordningen gällande indelningen i skattekraftsområden. Vidare gäller enligt den s. k. reduceringsregeln, att procenttalet för det garanterade skatteunderlaget för primärkommun skall minskas med en procentenhet för varje fullt tjugotal ören, varmed den sammanlagda utdebiteringen i kommunen understiger utdebiteringsgränsen dvs. den sammanlagda medelutdebiteringen i riket. Länsstyrelsens beslut avser vid denna bidragsform ett i skattekronor uttryckt till5 - S O U 1972:44

skott av skatteunderlag. Beslut skall föreligga senast den 10 september året före bidragsåret, så att kommunen kan ta hänsyn därtill när staten och utdebiteringen för det kommande året fastställes. Den utdebiteringssats som därvid bestäms blir bestämmande för bidragets storlek i kronor räknat. Bidraget vid hög utdebitering utgår endast till borgerliga primärkommuner. Det utgår i förhållande till dels summan av det taxerade och tillskjutna skatteunderlaget, dels, enligt en progressiv skala, det belopp varmed kommunens omräknade sammanlagda utdebitering överstiger utdebiteringsgränsen. Den progressiva skalan är 1/10 procent för varje öre av den del av den omräknade sammanlagda utdebiteringen, som överstiger utdebiteringsgränsen med högst tre kronor, och 60 % av den del av den omräknade sammanlagda utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen med mer än tre kronor. Den omräknade sammanlagda utdebiteringen är den sammanlagda utdebitering som kommunen kan beräknas ha haft om den inte fått bidrag vid hög utdebitering eller extra skatteutjämningsbidrag året före bidragsåret. Liksom i fråga om bidraget vid brist på skattekraft skall länsstyrelsens beslut föreligga senast den 10 september året före bidragsåret. Beslutet som helt grundar sig på förhållandena under beräkningsåret (året före bidragsåret), avser ett bidragsbelopp i kronor. Extra skatteutjämningsbidrag kan beviljas när synnerliga skäl föreligger. Sådant bidrag har främst beviljats skattetyngda kommuner med höga skolskjutskostnader och med stark befolkningsminskning. Vidare utgår såsom extra skatteutjämningsbidrag betydande belopp för att stimulera till kommunsammanläggningar, för år 1972 140 milj. kr. Bakgrunden är att vissa kommuner genom sammanläggningarna får minskade ordinarie skatteutjämningsbidrag. Stimulansbidragen utgår under tre år och minskar med 33 % per år. I detta sammanhang bör erinras om att i prop. 1972:60 föreslås att kommuner, landstingskommuner och församlingar får 65

årliga bidrag av statsmedel med anledning av att skatteunderlaget minskar till följd av 1970 års skattereform. Till grund för bidragsgivningen ligger ett beräknat skattebortfall för kommunerna på en miljard kr. för år 1971. Bidragen utbetalas första gången år 1973 och avses utgå på grundval av tillskjutet skatteunderlag. Detta skatteunderlagstillskott fördelas mellan kommunerna i relation till skattekraften beräknad som skattekronor per inkomsttagare. Utöver bidragen på en miljard kr. för år 1971 utgår år 1973 även förskott för detta år med ett belopp i samma storleksordning.

5.3.2 Effekterna av nuvarande skatteutjämningssystem Nuvarande skatteutjämningssystem har alltsedan dess tillkomst år 1966 haft stor betydelse för kommunernas ekonomi. Tabell 5.3 visar att det totala skatteutjämningsbidraget ökat från 1 052 milj. kr. år 1966 till 1 938 milj. kr. år 1972. Under hela perioden har merparten eller ca 60 % av bidragen tillfallit primärkommunerna. Landstingskommunerna har i genomsnitt erhållit ca 35 % och församlingarna ca 5 % av det totala bidraget. Bland länen har, som tabell 5.3 visar, Norrbottens län under samtliga år erhållit det största bidraget i kronor räknat. Betydande belopp har dock under perioden tillfallit samtliga skogslän. Även till länen i södra Sverige har skatteutjämningsbidrag utgått i stor omfattning. Särskilt bör härvid Kalmar län nämnas. Skatteutjämningsbidragens betydelse länsvis framgår även av tabell 5.4 som anger bidragen dels i kr. per skattekrona dels i kr. per invånare. Härvid visar det sig att bidraget under hela perioden i kr. per skattekrona haft störst betydelse för skogslänen. I Jämtlands län har skatteutjämningsbidragen under samtliga år utgjort ca 10 kr./skr. I Norrbottens län har skatteutjämningsbidragets betydelse ökat för varje år. År 1966 utgjorde bidraget i Norrbottens län 7,19 kr./skr. mot 8,54 kr./skr. i Västerbottens län. År 1972 hade bidraget ökat till 10,19 kr./skr. i Norr66

bottens län, mot 8,81 kr./skr. i Västerbottens län. Utöver skogslänen har skatteutjämningsbidragen haft stor betydelse för såväl Kalmar som Gotlands län. Bara i Jämtlands och Norrbottens län var skatteutjämningsbidragen år 1972 större än för Gotland. I hela riket ökade skatteutjämningsbidragen från 1,99 år 1966 till 2,10 kr./skr. år 1972. Skatteutjämningsbidragen i kronor per invånare har i hela riket ökat från 135 kr. 1966 till 238 kr. 1972. Alltsedan 1969 har skatteutjämningsbidragen räknat i kronor per invånare varit störst i Norrbottens län, närmast följt av Jämtlands län. Det omvända förhållandet gäller således här jämfört med när bidragen räknas i kronor per skattekrona. Detta beror på att det egna skatteunderlaget är lägre i Jämtland. För övriga skogslän liksom för Gotlands och Kalmar län har självfallet bidragen också räknat i kronor per invånare varit stora. Tabell 5.5 visar hur skatteutjämningsbidragen till primärkommunerna fördelar sig på de tre olika bidragsformerna i kronor per invånare. Bidraget vid brist på skattekraft har helt dominerat under samtliga år. Även nu är det skogslänen jämte Gotlands och Kalmar län som redovisar de högsta bidragsbeloppen per invånare. Bidraget vid hög utdebitering fördelar sig däremot mera jämnt över hela landet. Störst betydelse i kronor per invånare hade denna bidragsform år 1966 för Södermanlands och Västmanlands län. År 1972 var bidraget vid hög utdebitering störst i Gotlands län, där det hade ökat från 10 kr./inv. år 1966 till 136 kr./inv. år 1972. Även i Jämtlands och Örebro län har bidraget vid hög utdebitering ökat i betydelse väsentligt mellan åren 1966 och 1972. Det vanliga extra bidraget har med undantag för år 1972 främst tillfallit de nordliga länen beroende på att avfolkning och skolskjutskostnader utgör de viktigaste fördelningsfaktorerna i denna bidragsform. Den ökade betydelse det extra bidraget fått år 1972 sammanhänger med de s. k. stimulansbidragen, avsedda att kompensera kommunerna för bortfall av bidrag i samband med SOU 1972.44

kommunsammanläggningarna. Tabell 5.6 visar, att under hela perioden 1966—1972 har mer än 9 0 % av kommunerna åtnjutit någon form av skatteutjämningsbidrag. Ca 80 % av kommunerna har erhållit bidrag vid brist på skattekraft, medan bidrag vid hög utdebitering utgått till mellan 40 och 70 % av kommunerna. Andelen kommuner som erhållit bidraget vid hög utdebitering har således varierat mellan åren. År 1971 erhöll 71 % av kommunerna bidraget i fråga, medan motsvarande andel 1972 sjunkit till 5 5 % . Anledningen till fluktuationerna är att en olikartad höjning av utdebiteringarna i riket leder till att bidraget vid hög utdebitering går ned. Nedgången år 1972 föranleddes närmast av den kraftiga höjningen av utdebiteringen i Stockholm år 1971. I fråga om det extra bidraget har detta som framgår av tabell 5.6 endast berört mellan 10—15 % av kommunerna bortsett från år 1972. ökningen av antalet bidragsmottagande kommuner beror som ovan nämnts på de i anledning av kommunsammanläggningarna utgående stimulansbidragen. Tabell 5.7 visar total utdebitering samt avvikelse från medelutdebiteringen i riket, länsvis och skattekraftsområdesvis åren 1963—1972 i kronor per skattekronor. De varierande avvikelserna mellan åren förklaras främst av att det blivit alltmer vanligt att kommuner och landsting höjer utdebiteringen med vissa intervaller. Höjningarna blir då ofta ganska kraftiga. Utdebiteringen i Stockholms län har under hela den undersökta perioden legat under medelutdebiteringen. Detsamma gäller Kristianstads, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län. I Örebro län har däremot utdebiteringen under alla år utom ett legat mer än 1 kr. över medelutdebiteringen. År 1972 var utdebiteringen i nämnda län 2,25 kr. högre än medelutdebiteringen i riket. Även i Västmanlands län har utdebiteringen tidvis avvikit ganska kraftigt från medelutdebiteringen. För de fyra nordligaste länen kan i tabell 5.7 effekten av gällande skatteutjämningssystem utläsas. Här var utdebiteringen i allmänhet mer än två kronor högre SOU 1972:44

än medelutdebiteringen under de år som föregick nuvarande skatteutjämningssystem. Efter år 1966 ligger visserligen utdebiteringen i dessa län fortfarande över medelutdebiteringen men på en lägre nivå. Nuvarande systems skatteutjämnande verkan framgår av de relativt små skillnader som under åren 1966—1972 förelegat i utdebiteringen mellan de tre skattekraftsområdena. I fråga om utdebiteringen i de olika skattekraftsområdena kan konstateras att utdebiteringen i område 1 alltsedan år 1966 legat under medelutdebiteringen. I område 2 var utdebiteringen under de första åren gällande system var i kraft högre än i område 3. Under senare år har dock en omsvängning skett. För att bibehålla nuvarande omfattning på den kommunala verksamheten skulle utdebiteringen som tabell 5.8 visar, i vissa län ha uppgått till betydande belopp om inga skatteutjämningsbidrag utgått. Av tabell 5.7 framgår, att utdebiteringen år 1972 i Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län var 28,08, 24,81 respektive 25,27 kr./ skr. Om inte skatteutjämningsbidrag hade utgått, skulle utdebiteringen i nämnda län för året i fråga ha varit 38,07 respektive 33,62 och 35,46 kr./skr. För enskilda kommuner i nämnda län har skatteutjämningssystemet betytt åtskilligt mer. År 1971 skulle utdebiteringen i Pajala, Överkalix och Övertorneå ha varit 49,56, 45,65 respektive 47,89 kr./skr. utan skatteutjämningsbidrag. Nu var i stället utdebiteringen i dessa kommuner 23,49, 23,20 respektive 23,50 kr./skr. Hur kommunernas utdebiteringar har avvikit från medelutdebiteringen visas i tabell 5.9. En koncentration av utdebiteringarna kan noteras efter år 1965. År 1963 låg 75 % av kommunernas utdebiteringar mindre än 2 kr. över eller under medelutdebiteringen. År 1971 hade ifrågavarande andel ökat till 90 % för att 1972 sjunka till 86 %. Andelen kommuner som avvek mindre än 1 krona över eller under medelutdebiteringen var år 1965 41 % men ökade efter införandet av nuvarande skatteutjämningssystem till 6 0 % år 1971 för att år 1972 sjunka till 54%. 67

Tabell 5.3 Skatteutjämningsbidrag, länsvis åren 1966—1972. Tkr. Län

1966 Kommuner

Församl.

Landsting

Totalt

5 Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands

10 433 11607 15 273 23 451

1 008 1 004 1 173 3 530

5 886 5 358 6 930 8 969

17 327 17 969 23 376 35 950

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands

20 721 15 997 29 050 8 588

2 603 1 818 3 299 1 667

12313 10816 19 762 6 817

35 637 28 631 52 111 17 072

Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

15 672 14 984 8 775 12021

1 457 2 789 1 844 1 766

9 476 14455 12 855 9815

26 605 32 228 23 474 23 602

Göteborgs- o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands

15 049 28 824 22 255 33 697

2 237 3 626 3 325 2 904

7 984 14 332 13 038 16 576

25 270 46 782 38 618 53 177

Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

12 646 13 982 27 571 49 414

1037 985 2 128 4 176

9 320 6 327 9 600 18 496

23 003 21 294 39 299 72 086

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

55 766 42 491 63 518 81746

4811 4 078 5 529 5 326

37 244 21 318 39 073 37 823

97 821 67 887 108 120 124 895

Hela riket

633 531

64 120

354 583

1 052 234

Län

1969 Kommuner 14

Församl. 15

Landsting 16

Totalt 17

1970 Kommuner 18

För>aml. 19

Lands- Totalt ting 20 21

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands

14 341 9 100 16 331 35 307

1 102 1094 1 370 2 683

6 778 5 440 8 085 12 162

22 220 15 634 25 786 50 151

20 471 9 997 15 980 40 156

1 264 1 198 1497 3 168

7 134 6 182 9 240 12 162

28 870 17 377 26 717 55 485

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands

30 647 22 572 41421 12 955

2 973 2 074 3 824 1848

17 489 13 653 28 329 9 490

51 110 38 299 73 574 24 293

32 609 23 922 45 222 14 189

3 246 2 163 3 906 1 886

19 658 14 285 31 282 11 251

55 513 40 369 80 410 27 326

Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

22 957 22 557 12 725 15 956

1656 3 005 2 073 1 991

13 190 20 735 16 069 13713

37 803 46 297 30 866 31 660

20 117 24 167 10 607 16 068

1 719 3 039 2 167 2 157

11 379 21409 16 604 15 997

33 215 48 615 29 378 34 221

Göteborgs- o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands

22 087 29 292 32 508 43 874

2 706 3 876 3 909 4 006

12 541 18 577 21 891 25 766

37 333 51745 58 308 73 646

30 858 27 849 31 759 56 642

2 962 4 152 4 190 4 407

15817 23 041 25 699 28 598

49 637 55 043 61648 89 647

Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

31 353 15 204 38 687 73 398

1 226 1 211 2 706 5 159

11 315 9 203 17 140 25 393

43 895 25 618 58 533 103 950

34 923 27 475 39 458 79 260

1496 1 382 2 982 5 570

11 317 9 203 23 315 28 000

47 736 38 061 65 756 112 830

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

94 563 53 406 84 813 114615

6 344 4 543 6 426 7116

47 550 29 870 44 467 65 282

148 458 87 819 135 705 187 012

97 236 57 182 86 019 123 426

7 037 4 843 6 786 7 623

56 127 33 789 52 676 77 075

160 400 95 814 145 481 208 124

Hela riket

890 670 74 921

494 127

1459 718

965 595 80 839

561 240 1 607 674

SOU 1972:44

1967 Kommimer 6

Församl. 7

Landsting 8

Totalt 9

1968 Kommuner 10

Församl. 11

Landsting 12

Totalt 13

14 965 9 609 11 219 19 895

1007 1 018 1099 2 543

5 886 5 358 6 930 10 337

21 858 15 985 19 248 32 775

16 450 10 146 10 370 26 730

1 132 1 104 1 302 2 579

5 886 5 440 8 085 11 401

23 468 16 690 19 756 40 710

24 905 17 792 32 991 10 290

2481 1 844 3 362 1679

12 775 11 466 22 747 8 058

40 161 31 102 59 100 20 027

26 719 19 174 36 279 12 096

2 787 2 051 3 639 1796

15 069 14 095 25 298 8 782

44 575 35 320 65 216 22 674

19 736 18 330 5 873 10 396

1424 2 771 1 851 1 781

10 700 16 985 16 069 11 553

31 860 38 086 23 793 23 730

18 774 21 166 13 902 12 870

1450 2 895 2 034 1 831

11 712 18 679 16 069 12 292

31 935 42 740 32 004 26 993

15 898 22 489 19 746 34 521

2 256 3 600 3 431 2 978

7 654 17 083 15 424 17 459

25 808 43 172 38 601 54 958

21 525 29 541 24 246 37 078

2514 3 662 3 747 3 443

9 067 16 725 21 046 20 284

33 106 49 928 49 039 60 806

14 044 10 637 26 840 65 112

1 091 2210 4 336

9 320 6 327 12 229 20 171

24 455 17 828 41 279 89 619

18015 12 659 31 539 70 665

1 235 1 027 2 471 4 843

11 317 7 478 16 734 20 737

30 567 21 164 50 743 96 246

78 336 49 117 71 700 96 990

5 020 3 863 5 308 5 479

40 207 23 217 39 094 44 099

123 563 76 197 116 102 146 568

89 101 52 031 74 912 106 934

5 774 4 294 5 649 6 209

43 139 27 413 38 990 54 216

138 014 83 737 119551 167 359

701 430

63 296

391 148

1 155 874

792 920

69 467

439 955

1 302 342

1971 Kommuner 22

Församl. 23

Landsting 24

Totalt

1972 Kommuner 26

Församl. 27

Landsting 28

Totalt

8 026 7 542 10 395 14 606

28 625 30 109 33 743 62 637

3 267 2 369 4 039 2 134

24 395 17 066 40 122 i

67 957 48 144 97 697 44 020

22 552 23 837 16 066 20 661

1 991 3 480 3 492 2 421

18 259 29 118 18 747 21 341

42 802 56 435 38 305 44 423

56 059 69 992 69 401 93 544

36 755 40 347 34 100 58 479

4 190 4 250 4 637 4 075

13 636 30 046 34 469 29 875

54 581 74 642 73 205 92 428

11 317 9 203 20 345 28 561

54 305 35 637 69 442 115 288

37 125 18 751 44 592 84 065

1472 1 131 2 672 5 761

13 314 10 354 20 839 28 054

51 912 30 235 68 103 117 881

7 198 4 971 7 005 8 245

57 438 37 660 58 055 82 683

167 474 109 035 162 785 230 916

108 061 78 558 115632 153 652

7 731 5 356 7 847 9 390

68 958 45 576 73 445 105 613

184 750 129 490 196 925 268 656

84 131

589 798

1 781 764

1 164 514

89 393

683 795

1 937 702

19 827 20 613 22 552 42 968

1 161 1 801 1 548 3 399

8 026 6 594 9 240 13 682

29 014 29 008 33 340 60 049

19 600 20 790 21 833 44 634

1777 1 515 3 396

38 752 27 124 50 361 33 458

3 096 2 339 3 955 1 945

20 832 16 988 34 930 i

62 680 46 451 89 246 35 402

40 295 28 709 53 536 41 886

22 010 24 930 14 438 17 253

1 878 3 096 2 552 2 216

16 223 21669 17 676 18 755

40 111 49 695 34 666 38 224

36 962 39 632 37 496 58 744

3 126 4 201 4 575 4 339

15 971 26 159 27 330 30 461

41 308 25 113 46 211 81 129

1 680 1 321 2 886 5 598

102 838 66 404 97 725 139 988 1 107 835 1

29 Gotlands läns landsting har upphört fr.o.m. 1 . 1971

SOU 1972:44

Tabell 5.4 Totalt skatteutjämningsbidrag, länsvis åren 1966—1972 Län

kr per skattekrona 1966

8 Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs- o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket

0,13 1,52 1,52 1,57 2,07 3,22 4,27 6,82 3,23 2,20 0,48 2,37 0,51 2.06 2,73 3,30 1,35 1,27 2,34 4,35 5,97 10,03 8,54 7,19 1,99

0,15 1,17 1,10 1,26 2,04 3,03 4,27 7,05 3,37 2.29 0,44 2,07 0,46 1,68 2,42 3,02 1,26 0,94 2,23 4,78 6,66 9,90 7,81 7,67 1,93

0,14 1,09 1,03 1,43 2,06 3,11 4,23 7,23 3,03 2,33 0,53 2,08 0,53 1,75 2,81 3,06 1,43 1,03 2,55 4,64 6,79 10,01 7,13 8,33 1,98

0,12 0,91 1,24 1,64 2,19 3,14 4,32 7,10 3,36 2,33 0,47 2,24 0,55 1,68 3,10 3,47 1,92 1.18 2,73 4,67 6,85 9,64 7,67 8,81 2,05

0,15 0,94 1,22 1,68 2,21 3,07 4,41 7,43 2.69 2.28 0,42 2,24 0,69 1,66 3,08 4,01 1,98 1,65 2,92 4,79 7,05 10,02 7,67 9,20 2,11

0,14 1,38 1,41 1,69 2,29 3,25 4,51 9,05 3,06 2,16 0,45 2,33 0,72 1,94 3,21 3,86 2,09 1,43 2,82 4,54 6,86 10,77 7.96 9,69 2,16

0,12 1,27 1,27 1,57 2,23 2,97 4,40 9,99 2,91 2,22 0,45 2,35 0,63 1,84 3,02 3,33 1.76 1,06 2,45 4,09 6,77 11,58 8,81 10,19 2,10

I avsnitt 5.3.1 har den minskning i ordinarie bidragsgivningen berörts, som uppkommer för vissa kommuner i anledning av kommunsammanläggningarna. Orsaken är främst att rika och fattiga kommuner läggs samman och att bidragsgivningen härigenom upphör till de fattiga kommunerna. Tabell 5.10 visar skatteutjämningsbidragens omfattning 1971 till de borgerliga primärkommunerna, dels enligt gällande indelning, dels om blocket utgjort en kommun. Av kolumn 10—12 framgår hur nämnda minskning i bidragsgivningen fördelar sig länsvis. Totalt för riket minskar skatteutjämningsbidragen med 139,6 milj. kr. I kronor per invånare är minskningen störst i Södermanlands och Kronobergs län. Det är också i dessa län den minskade bidragsgivningen får den största effekten räknat i kronor per skatte70

krona. Skillnaden mellan flertalet län i Sydoch Mellansverige är dock relativt liten. Anledningen till den ringa minskningen i bidragsgivningen i skogslänen är att flertalet kommuner ligger under den gällande skattekraftsgränsen samt att relativt många kommuner var färdigbildade redan före den 1.1. 1971. Tabell 5.11 visar omfattningen på bidragsgivningen år 1972 enligt samma principer som använts i tabell 5.10. Enligt tabell 5.11 uppgår den minskade bidragsgivningen totalt för hela riket till 40,9 milj. kr. Anledningen till skillnaden i minskningen av bidragsgivningen mellan år 1971 och år 1972 är att en stor del av blocken färdigbildades 1.1.1971 och därför icke är med i beräkningen av bidragsgivningen för år 1972. Tabellerna 5.12 och 5.13 visar för vilka SOU 1972:44

kr per invånare 1966

13 98 97 90 120 174 221 318 178 123 35 131 38 120 151 185 86 85 139 246 353 518 462 481 135

16 85 80 89 135 187 250 372 212 144 35 130 38 111 152 191 90 70 147 304 445 587 495 563 147

17 87 81 110 149 211 276 420 212 161 47 145 48 128 193 212 112 83 181 326 497 648 508 641 165

15 80 105 135 169 234 305 450 250 175 44 167 54 131 229 258 161 100 209 354 537 687 578 720 184

20 86 108 148 182 243 332 505 218 183 42 176 71 137 241 315 173 146 236 385 585 759 622 811 201

20 133 134 157 204 278 370 658 261 188 48 198 78 173 269 328 196 136 250 392 611 870 698 903 220

19 136 136 163 221 287 406 818 278 212 53 225 76 184 284 325 188 116 244 401 673

kommuner utdebiteringsökningen åren 1971 och 1972 skulle överstigit 1 resp. 0,90 kr. per skattekrona om bidraget vid hög utdebitering hade slopats. Av tabellerna 5.14 och 5.15 framgår för

SOU 1972:44

845 1048

vilka kommuner åren 1971 resp. 1972 den möjliga utdebiteringsminskningen skulle överstigit 1 kr. per skattekrona om reduceringsregeln slopats.

labell .*0 Skatteutjämningsbidrag till kommunerna länsvis åren 1966—1972. Kr. per inv. 1966

Län

p. g. a. brist

hög utdeb.

extra bidrag

totalt

5 Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands

5 41 38 48

2 20 24 16

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands

54 87 108 150

15 9 13 10

0 1 1 0 0 1 2

Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

90 55 10 55

15 2 2 12

Göteborgs- o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands

21 56 75 100

2 17 12 16

Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

30 32 83 161

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

190 294 263 280

17 24 13 7 9 19 4 21

1 0 1 0 0 1 0 2 12 5 14

Hela riket

8 63 63 64 70 97 123 160 104 57 13 67 23 74 87 117 47 56 98 168 201 324 272 315 82

Län

— — — 0

— —

p. g. a. brist

hög utdeb.

extra bidrag

totalt

p. g. a. brist

hög utdeb.

extra bidrag

totalt

T-

21 Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands

6 43 46 57

3 2 20 36

0 2 0 1

10 47 67 95

8 47 50 65

6 2 15 40

0 0 0 2

14 50 65 107

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands

81 118 142 220

19 20 27 19

2 0 3 1

102 138 172 240

87 124 152 245

19 20 27 18

— —

107 144 187 262

Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

110 79 16 67

37 4 2 13

5 3 0 5

152 85 18 84

108 86 14 73

22 3 1 8

2 1 1 2

132 91 15 83

Göteborgs- o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands

31 66 114 139

1 7 13 12

— 3

32 74 128 154

40 64 117 165

4 3 6 29

0 3 1 5

Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

45 38 119 220

68 13 13 27

2 8 6 2

115 59 138 250

57 46 130 229

67 55 7 33

3 4 4 8

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

260 353 331 400

74 55 17 37

8 10 14 4

342 418 361 441

293 396 350 450

50 48 9 25

11 10 9 6

44 69 124 199 127 105 141 270 355 453 368 481

Hela riket

—

8 SOU 1972:44

1967 p. g. a. brist 6~

hög utdeb. 7

extra bidrag 8

5 39 35 49 62 100 124 183 111 68 9 53 23 52 74 107 35 29 89 190 210 317 278 319 76

5 11 11 5 22 7 14 9 21 2 0 4 0 5 3 12 16 12 6 29 61 45 24 46 12

0 1 0 0

1971 p. g. a. brist 22

hög utdeb. 23

extra bidrag 24

5 9 27 35 30 16 40 48 14 2 0 5 4 9 7 28 85 49 25 20 40 57 18 53 20

0 3 1 2 0

8 83 63 75 96 147 164 573 129 93 20 84 47 86 137 174 61 47 138 250 324 457 391 484 il5

SOU 1972:44

— 0 1

— — — — — — 0 — 1 0 0 0 2 11 16 4 7 1

— 5 0

— — 0

— 0 3 1 4 3 0 3 6 12 15 10 11 2

1968 p. g. a. brist 10

hög utdeb. 11

extra bidrag 12

11 51 46 54 84 107 140 191 131 69 9 57 23 58 78 120 52 42 95 221 282 378 306 372 89

6 47 39 55 69 109 133 205 92 72 16 59 30 63 93 116 40 31 100 206 227 337 278 357 83

5 4 3 16 18 6 17 19 25 4 4 4 1 11 2 11 26 7 4 31 84 55 22 47 14

1 2 0 1 3

totalt

— 4 1 8 4 0 7

— 2 0 2 1 12 8 2 9 11 18 5 3

1972 p. g. a. brist 26

hög utdeb. 27

extra bidrag 28

13 94 91 112 126 162 209 621 143 94 20 89 52 98 145 206 149 96 166 276 375 530 419 547 137

5 61 14 71 75 110 153 618 135 75 17 93 37 85 95 140 32 31 114 255 368 538 467 556 111

5 6 18 39 17 20 51 136 12 0 0 11 4 6 2 19 45 7 14 3 14 67 15 21 13

3 26 56 35 40 41 18 24

totalt

— 15 4 0 10 8 35 46 58 34 32 28 11 19 14 23 19

totalt 13 12 53 43 72 89 115 154 224 124 80 20 69 31 75 96 129 66 50 112 240 321 402 318 410 100

totalt 29 13 94 88 145 131 171 222 778 146 90 22 105 51 99 132 205 134 72 160 286 394 624 496 599 143 73

Tabell 5.6 Antal kommuner med bidrag, åren 1966—1972

Antal kommuner vid årets början Antal kommuner med skatteutj.bidrag Därav med: brist hög utdebitering extra bidrag

900 822 728 495 101

900 848 723 554 111

848 796 695 564 126

848 794 691 524 118

464 436 402 333 103

464 413 346 256 166

806 441 104

Tabell 5.8 Summa total utdebitering och skatteutjämningsbidrag för vissa län. År

Gotland

Jämtland

Västerbotten

Norrbotten

Hela riket

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

25,89 27,07 27,70 28,38 30,28 34,74 38,07

29,83 29,85 30,42 30,66 32,10 34,64 37,25

28,26 27,53 27,00 28,11 29,40 31,02 33,62

26,78 27.31 28,55 29,75 31,69 32,65 35,46

20,28 20,64 21,32 22,29 23,11 24,70 25,89

Tabell 5.9 Andel kommuner efter avvikelsen i den totala utdebiteringen från medelutdebiteringen i riket respektive år. Kr. per skattekrona År

1 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

74 Avvikelse —

Avvikelse +

4,99 3,99

2,99 1,99

0,99

0,00

1,01

2,01

3,01

4,01

5,00

4,00 3,00

2,00 1,00

0,01

1,00

2,00

3,00

4,00

5,00

_

0,2 0,6 0,5 0,5 0.3 0.2 0,2 0.1 0,2 0,2

1,8 2,7 1,4 2,3 0,7 0.3 0,6 0,5 1,1 1,3

5.6 6,8 6,3 7,8 3,7 3,9 4,4 4,1 5,2 2,8

12,6 12,1 12,9 13,7 10,1 10,3 10,0 8,9 11,9 9,7

19,0 22,2 17,6 21,7 16,6 24,6 21,7 27,2 24,2 34,3 20,3 35,6 24,4 32,2 20,1 34.8 28,4 32,1 22,2 32,1

21,3 19.8 21.9 19,3 20.7 22,8 22,2 23,9 17.9 22,2

10,4 12.6 11,8 6,2 5,6 6,0 5,7 6.8 2,6 7.6

4,4 3,8 3,2 1,0 0,4 0,6 0,2 0,7 0,6 1,7

0,1

—

0,3

— — — — — —

5,01

Hela Medelriket utdeb.

2,0 2,1 0.7

0,5 0,1 0,1

— — —

— — — — — — —

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

15,46 16,49 17,25 18,29 18,71 19.34 20,24 21.00 22,54 23,79

0,1 0,1

—

0,2

SOU 1972:44

c <£ 13.3

> u *a < £ 3

_

_ r~- ^H o \ ootnNO

mNO\-< oo co <» en

g> •*? —. co °lfNicl0V

oo vo <r> "1^.°1

I+ + + + + + +" +:| T I I + I + + + + + + + + +

I++

OOOcSO 0 \ O ON 00 >OCM*O\

__ £>

o -a 1- 3

^ f l O N "OOVOO 0C0C0C0

(S — r~ t s (STJ-W-^

oo o \ oo r*^.'TcJ,ci.

r - r 4 vi->si^""l0-0!

m c t O N co O co 00 00 co vo «o ON CO 00 >/"> i n f H O O CTscMr-^O^ cCoor^oo" r~o\"oo~oo" o \ C \ o o o \

O "1 n Tt r*^ O» t"^ *s> oo\o\0\

— CO r- VO t*^ " \ »"* vo *

c •sd lx

13 X ) T) w C) • u 3

VO 00 ON © v o ^ r - o o rj- vo TI" *-« ^ . ^ . w . ^ " o " o " ©" •-< o " o ' o "

Nvomr~ ••* v->_ wo •*">, ••* o " «-» l_ * ^H o

co r-

— co vo n

r-1 co o \ vi

Tf i n ^

© r~ © vo o o — o " o " p-T

T + + I + + + + + ' 1 I I 1 ++ + + +

<> E

_H_ p

O -a

oo ON

>/-> co \ o r~

t-

oo r-

—

-HNCC

J

CO

o — *-

+ +++ ^

£* S>

I ++ 21

2:^°^

oo ON t» — "fr r- — © •>* r» r« r» »- ON os r-^ m q m o y r - ~ » r^ «*-<_ CN ©^ -H «o r~ oo* oo~ oo" oC oo* ON oC ON r - v d r-" t-" r~ t~ oo ON ON oo ON © ON ON ON OO OO © ON „ ^- es —i ^ _ _ _ __ _ rN

H "3 c

•g 13 £>

^^•^j-r^. ^•(SOf-

<*> s 3

^T»-,"^©" ©~©~ <-"*-* —"Q" o" o" ~oo~

T ) <u (I) t 3

D

a

< 6 3

o~ö~

rf rf rf

rf

o\-HV£>r- Tf-ooTjrO • ^ f v o T f o o ^ vo^ co^ co^ «n r-^ r-^ vo_ ö ^ c s i-^ *n o o v d ^ r ^ i/-ir~-r-oo r ~ o o o o o o

virtco'O «"v <o \ o vo_ O\OOON

CN

, , , . , , ,

^x^-,^—,,-x

»—< »—'»-Ht—*

t—ll-H^-H»-H

—HCSl-Hl-H

t-H

-H-nmos \OTfooN ©"'-~~''o

r-ri^ri o^ • * o_ —^ HH"O"O"-^

rjoor^^o « »o O^ r~^ rt-"-«*«

rfvo>nvo oo^ r^ ^t <> (sfcnrf»-^

^- , 1,

coonvo TJ- ^- — vi « v o I - < o \ TJ- TJ- co co iy-Tr--"r-^vd r^r^oo'oo"

i)

ooovooo -H o Co r~ r-v-T^fvo"

.

ri^v^oo --Tj-nrr~ "<d- TJ- vo co vi •'Jr, co ^ O" —H o" o" o" ** r f

> 2*2 < S 3 Oj

O r- oo - co^r~-co TJ-^

| +++ ++++ +

Tt" O •—'rf t--OOOCO r~ ON Os »-< r- o oo « co'u^vdvo" i n v d v o ' r ^

t)

o"2 H 3

n — oo —< — t ~ v o > ^ i • * o v t . ** ^ o . vo r^ v^vo'vo'r^ r~-oo'r^oo

covi'5->n co^ r-, o\ rf O\ONOOOO

11 I + | + + + + + + + + +

O C O - H C O cO00^j-O\ -^- VO ON CS N O N \ 0 VO"TTCO 1 '^ IATvd»rfVO

o

C O

CT\^j"Or~- T f c o r f O )0 CO^ ON O\ O^ r4 VO^ O^ VO^ ^ t^venr r - o o r ~ - r ~ v*,

K

c«

^i

e

•o «j «Q

q

Ex

a L_

w

SOU 1972: 44

„

"2 « C -o

-3 ca oo

oo t " 60 00

"o =0 O =2 S 3o Ö O—. -5! o a-sa :0 vy ! 2 « j : 0

1) 1) 4) T3 " 3 " 3 oo3 °o3 »cd tn I-. t -

o PQ

oo

<u

H cfl

sala rmanla rgötlan

"rt

4> 1 . 3 . 3

see 1

c/5 0O r/i

C

"c

Il il §-SS 6 io >i

|_ 00

•e s

0-3

o, i* CH

>

4) 2 O :S — :03

-i

a\ •* \O

corirJco n M ^ f - n oor~o0'* t s vo <s M o \ Tt "* o„ r^ »M Tf *N Q" O " Ö" <-? ~« ~ o " --T J co" r f r f

•a rt 3

vi r-

I +++ + + + + + i I + I + I + + + + + + + + +

H 3

i

ON *- ON co NO © , oo^ co

yo^oo\N co^oOTf r~ "fr <s © oo o oo o «r^oo"oo"oo' i-~oo"oo"cN

vri^r*-,^ »rirtri'O co — ve TJ- o \ o \ c e » r--"-^"dd O O ^ H » - ^

4T

> 4) "3

°oj

-ifioui t-~ v-i rf co

I + + + + + + + + I I + |+ + + + + + + + + + +

rt O 3

oo — <o ON rj- TI- ON n i n x I'I f- CNVOOO»-<

>»-3

« ' C = 2 ca

c

o s

S •t °

t-« oj oo 4) —J :c3

"S c :cd .5 > :o3

a O

o o o oo oo t>j <«_| «4H ' * - !

03 o j o3

^( D -^U O ^) •—

—

' -

Vi Vi Vi

<£ tu X >

o"0

< E3 cg o

°cd , <JH 1) X . T 3 «> > O "2 < £ 3

03 u H

—13 x' T7 o u •3u

<> g X O

"3

h 3

l|-| <D X > <

H

<0 "O E 3

3 NOO\rf q t ^ q - , T T ° V

O t ^ O * r^rfoocM 9 o" — -t'

l - " \ C O »or-^fS o" o" —" —"

i n T f O * i^M.vrM A N ™ cMrf — r f —" O ' O" <-? CM" o" — o "

f~ ON OO en t--, ** •"* ON CM v> r f r f CM CM CM CM

ON v£> ON 00 r f CN <*n p^ r f r f v i oo" CMCMCMCM

r f 00 en ON en q m h ; r f en" CM" rf" CMCMCMCM

CM" rf" en" rf"

NO CM rf C^

© 00 rf vi

Vi m O r-

ON 00 CM O r-ooorf o ' -T —"«

|+ + + + + + + + 7 | + I + + + + + + + + + + +

Ö Ö" o" «-T o" o" •-* en"

++

r f en ON t-~ r f en ON ON

r f — vo vo oo r~ —> r O CM Os CM i f i v O M CM so rf" rf" r f r f »o r f v T CM CM CM <N CMCMCMCM CM «Ni ? j rM

O N m m rf v> c-, rf r~ fn N M rfOrft~-^ 00 O en —< (N en v> rf o" •"? — " o' O" O" O" Ö" Ö O" o" o ' O" ri o" o"

o oo

| + + + + + + + + | | +111+ + + + I + + + +

I++

00 ve 00 NO ^ ^ ° . . "T. £ ! f ^ SH STi CM CM CM CM

r f CM 00 ON ^ "'T. *"*.. ^O **} ^ "t' " 1 CM CM CM CM

ON — r f — O en 00 -H ^ ~~ ° ~ fn" CM CM CM CM

r f CM ON r~ —. l o o CM ^ eM CM" en CM CM CM CM

00 GN t ~ O en v> 00 r f en" CM" CM" CM" CM CM CM CM

—r-vovo 00 00 O Os

CS en ON v i CM CM_ « » * —" o " — —<"

oo en m v i CM »o r f 00 •-* o " —" —"

en i—> oo r f NO r f r f O o" o" —" o"

cM»/n>/->o NO en r f O o" o" o" —"

v i ON v i r-- O oo en CT\ p , r f ON NO O O h ' t CM" —" o" o" —" —" o" —"

CM" en" m" CM"

CM CM CM CM

I +++ ++++ +111 I +++ ++++ +++ +

oo en CN v i o o m m > o r-^CM — <— CM v i r f c» Os —H CM CM" CM —' CM" CM" — CM CM CM CMCMCMCM

en ON CM NO » w / i o yowviO\ en en r f O — O " O " O " O " —" - - CM" CM CM — CM CMCMCMCM

O —<Nf°°- * T . " " ! r l O O O —<

CMCM«0-H °°»"^ ^ , P . o" o" «-H o"

V-i—i\Orf ° i . °°« "T. P . O o" — —

oo"—"

++

O 00 en ON O NO r f v i ° - 0 „ t-^ r f O^ 00^ 00^ r f r i CM" —<" CM" —" o " —" CM" C M C M C M C M CM C M C M C M

m v iW i n o o o o o o t - ; -H O en Os r~- CM ?~ — CM" O " — o " o" o" o"

p" o " o"

| |++ + + + + + | |+ | |++ + + | + + + + +

T+ +

r f en ve —< r f — r-^ "n os o " o " >-< — CMCMCM

OMOOOO — o ^ r f cM^ — i-T —T — CMCMCMCM

V£iCMONlr> O^ oo^ O CM^ — oC ON" O " CM — — CM

en Os CM en C\Oen—

VO00CM — rf«/iOen — O

V£)VDCMCM O N m w «-T o " o" —

rf rf vi — oo r f

OsCTv»-H CT\CM CM r f r f CM O r f Os —" CM" O* —" —" —" o " o" CMCMCMCM CMCMCMCM

c

On "3 x < E3

CO

4)

"53

r~ Os en Os CM 0 0 SO O N O O «

+ + + + + + +7 + T + + + + + + + ONrfcMf°\ < " r ! T °°., r-" os o" o" — — CM CM

r-envor~ i . " ^ ^ ^1 o" o" o" o" CMCMCMCM

r

OvocMV) 00 r~ en \ o o " oo" oo" oC CM — —. —

O O O

v>>ocMcn ve r f r n » oo Os o " oC ^ - ^ ( s ^

— en r - en VO CM ON r f —" o " Ov" o " CM CM — CM

>/l r^ en 00 rf O v i 00 —" —" o" o"

rf rf so <— O OO o —" o"

++++

I++

ON — r-- CM r f O 0 0 O r-^rfoocM en c M e n c M o" o" o\" o" Os" Os o" o' CM CM — CM

—

— CM CM

O o o "O T 3 T 3 UH

C U.

2 g E 6o M

:

I - E ° •Q O " C o a,J£ a M P W O

cd c«

«" 2 »5 Cd O C w i U

0=<cV5>

c

o "O o s

r ^o x ^ ) pi2-

i 2« o 3 1 SiH 5 - S 2 E CQÄ^ffi

Ä

2k "> W5 O 0 T 3

c »

3< > O :c3 0 > « Ö

3 x

o

V3

c/5

C/3

cd ca «i

o

"S! C to ^ . 5 :CTJ O > S > Z : cä

u

o o

ca

53 C 13

"T?

ccj & cd

K

^ ä J3 05 05 c/J

SOU 1972: 44

H

S3 i

"5

n

rt 5 «> o

3 M lä

CN

vo - « r f r o O m ^ M T f

NO m cN ON r n r f rst r n r o r f

CO 0 0 CS r f ^ ^ O co co

ON

co ON r f O CN < N ^ H ( S rv)

r « vo o O O O

O

p ooop o ooop

O

Q

ff?"f

V0 ( S 0 0 — 0 0 ( N r s - * es -H i i t i i

f - T t O -

n r - NO r f — r » oo N O - H ^ . 0 0 o O wo r f

O ON — vo r f ON O ) NO —< NO

V 0 NO — i V 0 vo co i—i r f t - vo r~

NO

O O N N O O N - H

rf

r-

—i

Os CO

O

O

Q

O

B

Ca

2 "> *« «i

o t/) "ä3

-o

>

O

1I I I 1

JM

O

O

O

TIT TT

_cd JM 4-*

NO

>'

h

u

1 JM

"-

00 60

l

n N m m T f i i

c > N d 1 i

O N O N m r f r-~ c O r t N n w 1 ! 1 1 1

1 1 I I 1M I M

F ~ •—i O N O N O N *•* N N 1 t 1 1 1

M I M

cN -i

pi

o

r-

1 1 I I 1 1i i + T

c

O n M 0 0 "to 0 0 C 60;f3

o u

'C cc eä c C E £

"O

"O

c

£ 3i

C

H

O

JM

—* co r » co •_< r f r f — NO NO NO v o ON r f o

— 00 00 ON 00 NO r~- NO r « ( N > o r f f N »-i 0 0

<7\ VO ON ON ^ <

NO r f ^ H i o O N

M I M

M I M

^D O »O T T — M ^ ' t O m \ O O r - I O p -

n n o O N vo oo ON m o m c o ^ c o - ' C O N V O V i ( S T f t n ^ r t

CN NO <-i f »

vo r f

vo vo

CN

rNO

I I I I 1 I I 1 I I 11+ 1

a :«J 00 cd

t

00 E

s

a

JM

in

-o

u

g

( N t f C l X « - H ^ m t N

£ o 00 a IS-ä "So

i*

J3

o

Q

ON r f

O rO i—< c o < N c o

x-> r~ r-> o o

1 O O 1 NO ( N

t N O O I ^ O V O r n v-i _ t~-

oo

cd g

1 1

1 1

•—<

O

O O NO c o r f —i c o r f v o r f r ~ CN

O NO

- t o o mr~

rf

00 NO

vo co CN r f

X

1 O

co

O

O

-H ON O

O

00 —< 1 (N r- r- rHf f O- 0 0 0 O 0 0 NO <N ^ o <s ,—1

T-H

•-H

4)

r f - H O NO r f VO ON r f O N NO NO 0 0 O N < S O N

CN r -

ON f -

o\

C/3

"53 -o

v o r ~ NO CO ON NO n ON — oo m r~- oo oo co

^H

r-

ON CO I—I

ON

O O ON O - H —i c o O N 0 0 c o r f NO

CN rf rf

CN CN CN CN

ON

^H

!§ c ""

^ H

i—1

,

.^ -

B"1 .:S, c

Si

i-, ort

cd o J * JM

:0 tt—i

cd u C *» JM ••< :cd O

cV c 3

d

0 0 « :0 • X!^>

r2 2 c > 3 'E

NO <N m m m oo r~- O m h r - t f

h - ^ i o t N o o

—

>o rf n

NO »•* r~ co oo co NO — r f CO 0 0 CO 0 0

00 i N r f

f N CN

^

t-- r~ O J r o v o i—i r f O N V O 00 00 00 cs — NO c o — \C cN - H

r f

O

NO r f c o co r f NO NO 0 0 f i

00 rf r-

VO VO CN —

00 ro

ON r -

r-

«| *• °°'C tijs

ON r n <o vo t~- — — f N ON oo H r - 0 \ t l 1 M

~" N O C I O O T f m r - r f O oo N n o ' t ' - '

r - —< r - r tN T f O \ N i n f N ON O N r f r ~

ON N O ON t ~ —i r f O N O f N t— co co ON r f ( N

r~ co O O N r f v o O N i—i O N r o NO CN O i - i ~ H

O rf O

CO CO --< CN v o —i r f r f 00

ON

V N N T f r-.

0 0 \ ( N ^H

ON >o ON r^l r f ^ H m « N >— r-<

ON

r f t - r f 00 - H c N fs) f N

ro O ON r o O rf ^ r o r~

NO r f CN CN 0 0 NO ON CN

ON

r~ m <M oo <M

r f —. c » ON O f N N O w-i O m — m r f o ON

0 0 c o ( N r~- O n ^ N O N O r f 0 0 ON CO 0 0

r f O - H — ON r f CN O — ' CN C ~ 0 0 NO CN ^

NO NO VO 0 0 O N r f CN 0 0 CN ON r - O N

vo CO 00

N O O N a

t ^ O m N T l C-l v - i r o fN) ( N

r f NO NO ON r~ •—i »—i c o c o c o

0 0 O V 0 NO — ' v o r f CN r f 0 0

NO CN r ~ O N O N p~ O N C O

f-

O — CS

O ^ O i Q O r f 00 00 O 00 ^H r oo NO

O O ON O i— — CO ON 0 0 c o r f NO

CN rf rf

i-l

1"M

CN CN CN CN

ON

co r~ NO Os O co r - oo co o O vo 0 0 O N ON

vo CN co O — r-~ oo — —i O — v o

O O NO

rt

0 0 CO CN NO V 0 CN —

O 00 r f co i—i ^ H

ON vo

CO

NO

NO ON

O oö

E E o M cd 00

TU

0 60

E E

IH IS

3 i/j

oo c

O X)

a

s

"O

'fl E

00 cd «ä

:S,

S ^ U ,£>

00 cd k.

cd JM VI

M C

'c

po

E

> 3 'C

1 O O 1 NO ( N

I 1

I

1 O co O 1 N l ~ - r i - i O «N M

^ H

r f

ON 0 0 ON CO r- vo O m \o NO O N r f N O ( N r—

21-

°cd

•:Å

>o r- r~ o VDo fN 00 t ~ O m i o - i h

o

1 — 11— —1

VO

oo2

1)

"a ca>

f N r » rs) r f c - i

2 •=

g

•o j3

- « V O V O O \ en vo O ON - H

cd

rf t t i m n r OOON v O v ^ t N

»/-i r~- v i t—i r f

oo ^ - >n m

( N O M N N

ON

r f vo v-i co ON co ON r f r~ O ON o r~ OO CO CO

*-

cn

C

* • JM V") O r f v > < A I r f o o r n i—i > o

•H , - ,

•S2 S '•O 5?

"3

c "3 3 •B E <V3 E o Mo * J

cd —

cd * J

»1 Ä.O

r s l i r > t~- 0 0 T-C wo r f 0 0 0 0 i n

m c o r - - ' ON ^ H ON 0 0 CN — oo r - r f r~

r-< i—1 NO CS ON r~ NO CN r » r f vo r f NO r f vo

O

— o <N r~- oo r o 00 r f 00 ON ^H — -H (N ( S

r f ON O ON r f CM r o CO •—< ( N

r f v o c o r f >/~) i— i— c o c o c o

ON NO CN 0 0 c o r f - i H f f i f -

co cN - H co 0 0 NO O N CN

O

N

O

-

I

V

rf

co oo

r- \o o oo ON r-~ c o v o i—i r ~

—

CN

00 CN Os

:~ B -Q

3 E E

C <J

O

'53

"wS M

"••;

vö

C

å

O

a :cd

S O U 1972: 44

~

o

M

CO

OKHH^HJ

S^Ofert w H ^ ^ X

S 77

O

»O — r o <N

r o © TJ- TJ-

°„ 0 ~ ©^ o ©^ o_ O, O fn — O N O N — <N ©,©.©_© q - q q o" o" o" o o" o" o" ©" o" o" o" ©~ O" O O o" o" ©~ o" o" o ' o o" o"

I I+ I+ +++ I I

I i+TT

I++ II

i/-i

o, o"

I II I I C l O • * Tt"

I + I+ +++ f

T3 C

I I I I

- W N O | 0 O O m t l - ^ f ro 0\ — » C O TJ- r f

O n " l « N rJ-ONfSmO

VOh-^^i OsOr^CTs

,— 00 rN Tj- (N

V C ^ - M O N ^

» O N O \ O \

ro ^f

v-> —

I 1+ [ + + + + I I

II

m r - — <s <N

r~- v-i <N m r~r o — ro <N < S TJ- <N — —<

C

l + L I I++ I I

i ^ - N W i f l rtOOSt^OO oo ro

—

I++I I I I [ I I

3 t-~ r o fN <N O vo r o — o «—i r s v o — TI- ON t~- o o — r o © — — <N -<3- TT

O — o o <N <N © -rf — — o \ ^ ^ o o \ h Ov TI- r » r^ o \ ( S i o i t - -

— I ^ i n ^ f n r-i — TJ- "o r o » ^ o ^ ^ r>j "o r~ — — , _ — ^ ro ro

ON

VO. V^ f~ "O © © o o vo t-- < N i r i V i m O N

I A O O r o fN 00 c^^-tN v o Tf —

o o t ^ v o o vo rfr t ^ v o Os «—i O r t O ro vo r o o \

ro © © © vo i n i o n ^ T T O 0 \ 0 » f l <s«/->oooooo — —

OOOONOO O —i — vo \0 0 \ m 0 \ r)(Sm>o

t— o ro vo vo

v o r~- >o © o o O «n\ONiT> VO vvoo — ON © VO r~ v o — t~-

© t~~ v e o o r o v o Ov o o o o r o v o v o TJ- r~ W N t ^ ' t

© T T oo o o T|- n o m i n « « O V O - H « ^- — —

© <N t-- v o r o I^-H^-ON-H f- Tf rN v o v o v o r f rN r o

oo vo — < N ^ t t ^ O O O t ^ M ( S — v o r » •'d-

OO

© vo r - — fO m v O W * VO — CN l~~ VO

i f l i f i N r f » O N ^ N O O Vo TJ-CM — 0 0

O fN © © O i^Tf\ovOO\ vo r o © r~ 0 0

H

V 0 N O \ 0 \ N — r o fN ON © f f \ N O h

— — — O r o — •rl- Os « M C *

rJ © — -rf oo rf Os Os ro m vo r-~ r~ vo vo

G\ VO VO tN t— O ro 00 "o ro

— o os -d- o

00 ro — fN ro CN vo Tf rN «N

VOOOTfOOOO v o — "o <N — O r o r~- © r f voOVOO^f — JNrOTfrO

0 \ O N N m r~-oooo\vo r|- 0 0 O v o O OOVOONrJ-Tf Vo r o — T!" 0 0

v o CM rN cN r~ — r o vo r f —i v o vo © v o "o r o O 0 0 —« vo

VO oo MTf VO

r H O O \ O W vo n- r~- vo © OOOVOt~-fN M V i m O N

vo O © rotNoo OvTj-f» vOTf tn

O r~ 100 'ro

O O t ^ V D O vo •*!• r— vo o wt C\ — O ro voroON

r O O O O V O vo vo ro vo ^f CNOOVOOCO <N>ooooooo

O 0 0 ON 00 o •—n—i vo voONrOOv rNcsro»n

Co ro vo

,0

0 V 5 0 » > r f o o — r~-t~ VOmt^ov-H t— rtffi — ifl

O r-< t~- 0\ <Z> TTOV^HO m^-rooo m r l h r - 1

CNrOrtfNlOO — « o rN —- 0 0 <N<Soov-iro fNrNfN

— — «ot~-— TJ-O'—roO\ in-^-r^Ost^i f l N i n n

0 0 V O V O V 0 VO r~-fNO0t~Os .^rNTj-rN <S roOvrOUoOO

»•C

• H f l N VO VO ^ \ 0 0 0 " l CT\«Orl-ONrN OOrotN — ro <—i fN<N

f i i f i O i n r rOfNOO'Tl-VO TfONrNr~ON OOVOmOOV .—irorOrN—

F-^frrooQ OO fN »O v o ^T VOOOVroOv NOOVO^-^—»—irNrorN

rfOr~>ovo 00>orOOvrN 0^'^^rl•^-0^ ONOOOO-nrt ro ror~

t~-o^f~~00 OvVOf^JO VOON W ' t TfroOOrN Ovr-'O'rl-

o o o

Ö05

Ii

r o t-- r f —

0 0 fN TT VO i/-> N oo o \ n m

r - © v o vo t-- o~s v o vo Os "4- " * fN o \ oo — «n

t~~ Os Ov

13 "O

3 B £

»•c

o M

(N <N —

o

rfr T T

JO

ca fö •ÖT3 CJ -O

-o

12 —

Jj r ed ii J3 £

c/i

fe-

rM 00 00 Os Os

fl

o >o c: et r

ii

>cQ K

IN

O

PQ

UQ

M

to

< U Q f e f e O f f i - ^ j SZOeuf^ t y j H ^ ^ X >N<ca

2 SOU 1972:44

Tabell 5.12. Erforderlig utdebiteringsökning år 1971 om bidraget på grund av hög utdebitering hade slopats detta år.

Tabell 5.13. Erforderlig utdebiteringsökning år 1972 om bidraget på grund av hög utdebitering hade slopats detta år.

Kommun

Ökning av utdebiteringen för år 1971, kr./skr.

Län

Kommun

Ökning av utdebiteringen för år 1972, kr./skr.

Gnesta Vagnhärad Mönsterås Munkfors Hallsberg Nora Örebro Orsa Fjällsjö Ramsele Bräcke FöUinge Hammerdal Hede Sveg Tännäs Undersåker Dorotea Sorsele Haparanda Pajala

1.41 1,12 2,62 1,69 1,06 1,12 1,31 1,21 1,07 1,84 1,41 1,84 1,67 1,89 1,17 1,70 2,09 1,08 1,06 1,08 1,08

H

Mönsterås Mörbylånga Gotland Munkfors Orsa Fjällsjö Ramsele Berg Bräcke Fors Frostviken FöUinge Hammerdal Hede Ragunda Sveg Tännäs Undersåker Sorsele

2,51 0,95 1,30 1,14 1,21 0,91 1,36 0,99 1,00 0,90 1,16 1,65 2,26 1,56 0,94 0,95 1,10 1,68 0,91

Anm. Redovisningen omfattar alla kommuner (Obs! ej kommunblock) för vilka den erforderliga utdebiteringsökningen överstiger 1 kr. per skattekrona.

SOU 1972: 44

I S

w Y Z

AC

Anm. Redovisningen omfattar alla kommuner (Obs! ej kommunblock) för vilka den erforderliga utdebiteringsökningen överstiger 0,90 kr. per skattekrona.

Tabell 5.14. Möjlig utdebiteringsminskning år 1971 om reduceringsregeln hade slopats detta år.

Tabell 5.15. Möjlig utdebiteringsminskning år 1972 om reduceringsregeln hade slopats detta år.

Kommun

Minskning av utdebiteringen för år 1971, kr./skr.

Kommun

Minskning av utdebiteringen för år 1972, kr./skr.

Aska Stegeborg Bjärsjölagård Blentarp Veberöd Vollsjö Eldsberga Hishult Ränneslöv Torup Veinge Frändefors Gäsene Hökerum Fröjered Frökind Fågelås Hökensas Larv Vartofta

1,52 1,15 1,22 1,10 1,34 1,05 1,28 1,00 1,00 1,10 1,22 1,26 1,08 1,52 1,35 1,35 1,41 1,28 1,20 1,10

Degeberga Kivik Knislinge Loshult Näsum Tollarp Vittsjö Bjärsjölagård Blentarp Vollsjö Enslöv Hishult Ränneslöv Sörbygden Bjärke Gäsene Hökerum Fröjered Hökensas Larv Vartofta Vilske Söderbärke Holmön

1,07 1,03 1,35 1,27 1,59 1,07 1,37 1,63 1,13 1,47 1,28 1,50 1,59 1,76 1,19 1,37 1,28 1,47 1,59 1,73 2,00 1,15 1,04 1,49

Anm. Redovisningen omfattar alla kommuner (Obs! ej kommunblock) för vilka den möjliga utdebiteringsminskningen överstiger 1 kr. per skattekrona.

Anm. Redovisningen omfattar alla kommuner (Obs! ej kommunblock) för vilka den möjliga utdebiteringsminskningen överstiger 1 kr. per skattekrona.

80 SOU 1972: 44

6.1 Statistiska

Statistiska uppgifter om kommunblocken samt kommunblockens finanser

uppgifter

Inledningsvis skall anmärkas, att statistiska uppgifter rörande de enskilda kommunerna inte lämnas i detta kapitel. Dessa uppgifter finns i stället i kap. 10, som också upptar våra förslag till framtida skatteunderlagsgaranti för de olika kommunerna. Eftersom våra förslag är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1974, då samtliga kommunblock skall vara färdigbildade, avser såväl förslagen som de statistiska uppgifterna de 272 kommunblock, som skall utgöra kommuner enligt indelningen fr. o. m. nämnda dag. Även uppgifterna i förevarande kapitel och bilaga B, som innehåller de tabeller till vilka det refereras i detta kapitel, är baserade på nämnda kommunblocksindelning. I Sverige uppgick folkmängden vid början av år 1970 till drygt 8 miljoner personer. Av tabellerna B. 1 och B. 2 framgår att invånarantalet i riket ökade med 4,1 % mellan den 1.1. 1965 och den 1. 1.1970. Ar 1970 var drygt 45 % av rikets invånare bosatta i kommunblock med en folkmängd överstigande 50 000 personer. Av dessa var i sin tur drygt 40 % bosatta i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Av de 272 kommunblocken hade 69 en folkmängd understigande 10 000 personer. Den andel av rikets invånare som var bo6 - S O U 1972:44

satta i kommuner av sistnämnda storlek uppgick till knappt 7 % av hela rikets folkmängd. Andelen invånare bosatta i kommunblock med en folkmängd överstigande 50 000 har ökat något mellan åren 1965 och 1970. De tre största kommunblocken med en folkmängd överstigande 150 000 har däremot minskat sin riksandel med nära 1 %. Det är Stockholm som ensamt står för hela denna minskning. Ett genomgående drag är annars att folkmängden har ökat förhållandevis kraftigt i kommunblock med stor befolkning. De allra minsta kommunblocken har fått vidkännas en befolkningsminskning mellan åren 1965 och 1970. Befolkningsförändringarna mellan ovan nämnda år behandlas ytterligare i tabellerna B. 3 och B. 4. Av tabellerna framgår att 122 kommunblock har minskat sin folkmängd mellan den 1.1. 1965 och den 1.1. 1970. Mer än 2 % i genomsnitt per år har 17 kommunblock minskat. Under samma period har 19 kommunblock ökat sin folkmängd med mer än 5 % per år. Hälften av kommunblocken har dock haft relativt små befolkningsförändringar med högst 1 % ökning eller minskning per år. Av tabell B. 3 framgår vidare att den andel av befolkningen, som är bosatt i kommunblock med de kraftigaste folkmängdsförändringarna, är mycket liten. Den absolut övervägande andelen av be81

folkningen, ca 70 %, finns i kommunblock med ökande befolkning. Dessa kommunblock utgör endast 55 % av samtliga kommunblock. Denna koncentrationstendens av befolkningen till allt större kommunblock framgår av tabell B. 4. Av 66 kommunblock med en folkmängd överstigande 30 000 personer den 1.1. 1970 redovisade 8 (12 %) en minskning av folkmängden mellan åren 1965 och 1970. Antalet kommunblock den 1. 1. 1970 med en folkmängd under 30 000 utgjorde 206. Av dessa minskade 114 (55 %) sin folkmängd mellan nyssnämnda år. Ovan beskrivna utveckling accentueras ytterligare om enbart kommunblock med en folkmängd under 10 000 personer studeras. Tabell B. 5 redovisar kommunblocken fördelade efter skattekraft och folkmängd vid 1970 års taxering. Av tabellen framgår tydligt sambandet mellan folkmängdsstorleken och skatteunderlaget i procent av medelskattekraften i riket. Med några få undantag stiger det egna skatteunderlaget med folkmängden. Särskilt höga siffror uppvisar de tre storstadskommunerna. Kommunblockens fördelning efter skattekraft i procent av medelskattekraften i riket vid 1970 års taxering samt befolkningsförändringen åren 1965—1970 framgår av tabell B. 6. Allmänt kan sägas om tabell B. 6 att kommunblock med folkmängdsminskning mellan åren 1965 och 1970 uppvisar en lägre skattekraft än kommunblock med positiv folkmängdsförändring. Anmärkningsvärt hög är skattekraften i kommunblock som minskat sin folkmängd mellan 5—7,5 %. Det får emellertid hållas i minnet att Stockholm befinner sig i denna grupp. Att kommunblock med den kraftigaste folkmängdsökningen, över 40 %, har en förhållandevis låg skattekraft, torde bero på att de inflyttade betalar skatt till inflyttningskommunen först efter två år och att befolkningen i dessa extrema inflyttningskommuner i mycket stor utsträckning består av barn som inte har egna inkomster. Av tabellerna B. 7 och B. 8 framgår att 82

det finns ett samband mellan kommunblockens folkmängdsstorlek och tätortsgrad såväl enligt 1965 som 1970 års folk- och bostadsräkning. Tätortsgraden stiger nämligen med storleken på kommunblocket. Tabell B. 9 visar att det stora flertalet kommunblock fått en allt större andel av sin befolkning bosatt i tätorter mellan åren 1965 och 1970. Lika starkt är sambandet mellan tätortsgraden och den egna skattekraften i procent av medelskattekraften i riket vid 1970 års taxering, vilket redovisas i tabell B. 10. Med stigande tätortsgrad stiger skattekraften kraftigt. Kommunblocken har även fördelats efter näringskaraktären, dvs. efter andelen förvärvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk m. m. och efter andelen förvärvsarbetande inom gruvor, tillverkningsindustri m. m. samt byggnadsindustri. Näringskaraktären bygger på uppgifter som insamlades vid 1965 års folk- och bostadsräkning. Förutom ovan nämnda näringsområden ingår i detta material även uppgifter om andelen sysselsatta inom servicenäringar. Tabellerna B. 11 och B. 12 redovisar kommunblocken fördelade efter andelen förvärvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk m. m. och skattekraft enligt 1970 års taxering resp. folkmängden den 1.1. 1970. Av den förstnämnda tabellen framgår det starka sambandet mellan andelen sysselsatta inom jordbruk m. m. och eget skatteunderlag i procent av medelskattekraften i riket. Skattekraften är nämligen låg i utpräglade jordbrukskommuner. Det kan också i detta sammanhang nämnas att endast ett kommunblock redovisar att andelen sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk m . m . överstiger 50 % av totala antalet sysselsatta. Antalet kommunblock där antalet sysselsatta inom detta näringsområde understiger 10 % uppgår till 64, motsvarande 23,5 % av samtliga kommunblock. Skattekraften är som synes genomsnittligt hög hos denna grupp. Endast 7 av 66 kommunblock, drygt 10 %, med en folkmängd över 30 000 personer redovisar mer än 20 % sysselsatta inom SOU 1972:44

jordbruk, skogsbruk m. m. Motsvarande siffror för kommunblock med en folkmängd under 30 000 personer visar att 109 kommunblock av 206, ca 53 %, har mer än 20 % sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk m. m. Av medianvärdena framgår ännu tydligare att detta näringsområde spelar en allt mindre roll för kommunblock med stort invånarantal. Andelen sysselsatta inom gruvor, tillverkningsindustri m. m. samt byggnadsindustri fördelade efter skattekraften enligt 1970 års taxering samt folkmängden den 1.1.1970 framgår av tabellerna B. 13 resp. B. 14. Något samband mellan industrisysselsättning och skattekraft kan inte spåras i tabell B. 13. Inte heller folkmängden uppvisar något klart samband med andelen sysselsatta inom industri m. m. Man kan dock konstatera på basis av uppgifterna i tabell B. 14, att kommunblock med en folkmängd mellan 10 000 och 15 000 redovisar en större andel anställda inom industri m. m. än övriga kommunblock. Det är också i nämnda storleksklass som många av de utpräglade brukskommunerna återfinns. Det kan tyckas något egendomligt att sambandet mellan industrisysselsättning och skattekraft resp. folkmängd är så svagt, när sambandet mellan jord- och skogsbrukssysselsättning och skattekraft resp. folkmängd är så starkt. Förklaringen torde ligga i att det snarare är andelen sysselsatta inom servicenäringar än antalet sysselsatta inom industrin, som utgör motpolen till sysselsättningen inom jordbruk, skogsbruk m. m. Kommunblockens fördelning efter bl. a. total medelutdebitering framgår av tabellerna B. 15 t. o. m. B. 21. I tabellerna B. 15 och B 16 redovisas kommunblocken fördelade efter faktisk total medelutdebitering, dels för år 1971, dels för år 1972, medan kommunblocken i resterande tabeller är fördelade efter total medelutdebitering om blocket varit färdigbildat. Den faktiska medelutdebiteringen i riket uppgick år 1971 till 22,54 kr/skr. Om alla kommunblock varit färdigbildade redan 1. 1. 1971, hade medelutdebiteringen, enligt SOU 1972:44

gjorda matematiska beräkningar, uppgått till 22,73 kr/skr. Kommunblockens utdebitering stiger alltså i förhållande till den faktiska om blocken antas vara färdigbildade, vilket beror på att skattekraften utjämnas genom sammanläggningarna och därmed minskas tillskottet av skatteutjämningsbidrag. I tabellerna B. 17—B. 21 är kommunerna fördelade efter total utdebitering år 1971 om blocken varit färdigbildade samt folkmängd, befolkningsförändring, skattekraft, tätortsgrad och näringskaraktär (jordbruk, skogsbruk m. m.). Av medianvärdena för 1971 och 1972 års utdebiteringar framgår inget tydligt samband mellan utdebitering och folkmängdsstorlek. I fråga om sambandet mellan utdebitering och befolkningsförändring, tabell B. 18, kan konstateras att kommunblock med stark avfolkning har en något högre medianutdebitering än övriga kommunblock. Starkare framträder dock sambandet mellan utdebitering och skattekraft i tabell B. 19. Utdebiteringen sjunker med ökad skattekraft. Beträffande tabellerna B. 20 och B. 21, tätortsgrad resp. näringskaraktär, kan inget tydligt samband påvisas. Det bör dock framhållas att kommunblock med en tätortsgrad över 90 % uppvisar låg utdebitering.

6.2 Finansiell översikt I tabellerna B. 22—B. 30 i bilaga B lämnas en översiktlig framställning över de viktigaste posterna inom drift- och kapitalbudgeten. Därvid jämföres olika typer av kommuner enligt den indelning som gäller fr. o. m. 1.1.1974. Materialet till undersökningen, som avser räkenskapsåret 1969, har hämtats från kommunernas uppgifter till den statliga kommunala finansstatistiken, de s. k. räkenskapssammandragen samt publikationen Kommunernas finanser. Skillnaden i tabellerna B. 22—B. 30 mellan det totala utdebiteringsbehovet och den del därav som disponeras för driftändamål S3

och kostnadsräntor blir, sedan hänsyn tagits till avräkningsskatt, skattutjämningsbidrag och budgetregleringsposter, lika med driftbudgetens bidrag till täckande av kapitalbudgetens utgifter i form av amortering av lån och direktfinansierade kapitalutgifter. De senare två posterna kan också sägas representera kapitalbildningen i kommunerna, dvs. den del av skatteintäkterna som används för investeringarnas finansiering. Budgettekniskt motsvaras kapitalbildningen av avskrivningsmedel och överföringspost mellan driftbudget och kapitalbudget. I den följande analysen fästes avseende främst vid kostnaderna per invånare. Tabell B. 22 och diagram 6.1 innehåller en finansiell översikt omfattande hela riket inklusive Stockholm, Göteborg och Malmö. Det föreligger som framgår av tabellen en mycket stor kostnadsskillnad mellan de tre största städerna och övriga kommunblock beroende på att dessa städer under 1969 även svarade för den landstingskommunala verksamheten. I övriga tabeller i detta avsnitt har därför uppgifter rörande de tre största städerna ej medtagits.

Skillnader mellan olika delar av riket framgår av tabell B. 23 och diagram 6.2. De lägsta utgifterna för driftändamål, räntor och amorteringar (summa rad 1-J-2-J-7) redovisar kommunblocken i Hallands och Kristianstads län. Höga kostnader för nämnda ändamål redovisar främst skogslänen men också Örebro, Stockholms, Södermanlands och Gotlands län. Anledningen till skillnaden mellan länen är att kostnadsnivån i kommunblocken påverkas av befolkningssammansättning, klimatiska förhållanden m. m. I skogslänen, där glesbebyggelse dominerar i många kommuner, finns oftast inte underlag för sådana kommunala anläggningar som i och för sig skulle vara lämpligast från ekonomiska synpunkter. De befintliga anläggningarna kan i dessa kommuner ofta inte heller utnyttjas i lika hög grad som i kommuner med koncentrerad bebyggelse och stabilt befolkningsunderlag, vilket framförallt i skogslänen leder till höga kostnader per invånare. Som framgår av diagram 6.2 och tabell B. 23 finansieras en betydande del av den kommunala budgeten i dessa län med skatteut-

Stockholm Göteborg Malmö Summa Övriga kommuner Hela r i k e t "i ' ' ! T~i r~i 0

i i i r-]

i i i i—i i—j—i—i—i—r—]—i—i—i—i i i i—i—i—i—i—i—•—r

3 000

AOOÖ

Kronor per invånare 1969-01-01

•

Nettokostnad exkl avskrivningar, kostnadsräntor (externa) s a m t amortering av lån

H m därav: Skatteutjämningsbidrog Kostnadsräntor (externa) somt a m o r t e r i n g av lån 1

I Direktfinansierade

kapitalutgifter

Diagram 6.1 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock i hela riket. 84

SOU 1972:44

jämningsmedel. Räntekostnaderna, som främst påverkas av investeringsverksamhetens omfattning samt av använd finansieringsform för kommunernas investeringar, är enligt tabell B. 23 störst i Stockholms, Örebro och Malmöhus län. Direktfinansieringen av kapitalutgifter låg år 1969 på relativt hög nivå i skogslänen. Anledningen härtill torde främst vara att kornmunblock med en negativ befolkningsutveckling tvingas skattefinansiera investeringarna i högre grad än övriga kommunblock, då de framtida skatteintäkterna ter sig ovissa. Det minsta utrymmet för direktfinansiering hade Gotland. Låneskulden, som normalt ökar mest när investeringsverksamheten är särskilt omfattande, är högst i Stockholms och Örebro län. I skogslänen ligger låneskulderna i allmänhet på en relativt låg nivå med undantag för Norrbottens län. Amorteringarna ökar i stort sett i samma takt som låneskulden. Det är följaktligen Stockholms och Örebro län som redovisar de största amorteringarna.

Gotlands län Kristianstads län

ÉHl f-

Skillnader mellan olika kommunstorlekar framgår av tabell B. 24 och diagram 6.3. Den högsta nettokostnaden redovisar enligt tabell B. 24 de minsta kommunblocken dvs. de med mindre än 7 000 invånare. Anledningen härtill torde vara att de faktorer som påverkar kostnaderna i ogynnsam riktning i hög grad är för handen i på dessa kommunblock. De lägsta nettokostnaderna redovisar gruppen 50 000—75 000 invånare. Tabell B. 24 visar att kostnadsräntor och amorteringar är höga i de stora kommunblocken. Detta torde främst hänga samman med att medelsbehovet till investeringar ökar med kommunstorleken. De stora kommunblocken har ofta en omfattande affärsdrivande verksamhet som medför behov av större kapitalbildning än i de små kommunblocken. Tabell B. 24 visar också att storleken på låneskulden utvecklats på samma sätt som kostnadsräntor och amorteringar. Det är således de största kommunblocken som redovisar den högsta låneskulden. Skatteutjämningsbidragens betydelse är enligt diagram 6.3 störst i de minsta kom-

i JIH Hk—d

Hallands län Uämtlands län

w

LiPP-i

\mmm

mnn

Västerbottens län Norrbottens län

l_000 Kronor per invånare 1969-01-01

2000 Nettokostnad exkl avskrivningar, k o s t n a d s r ä n t o r (externa) s a m t amortering av lån d ä r a v : Skatteutjämningsbidrag

I Kostnadsräntor (externa) samt amortering av lån I

I Direk+finansierade

kapitalutgifter

Diagram 6.2 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock i olika delar av riket. SOU 1972:44

Folkmängd i 1000-tal 1970-01-01 100-150 75-100 50-75 3 0 - 50 2 0 - 30 1 5 - 20 1 0 - 15 7 - 10 -

7 1

i—r -1—i—i—i—i—i—r

T

1000 Kronor per invånare 1969-01-01

2000 Nettokostnad exkl avskrivningar, Uostnadsräntor (externa) s a m t amortering av l a n i

d ä r a v : Skatteu+jämningsbidrag I K o s t n a d s r ä n t o r (externa) s a m t a m o r t e r i n g av l å n I Direktfinansierade

Diagram

kapitolutgiffer

6.3 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika storlek

munblocken. Detta sammanhänger, som tabell B. 5 visade, med att de små kommunblocken som regel har lågt eget skatteunderlag. Slutligen framgår av diagram 6.3 och tabell B. 24 att i utrymmet för direktfinansierade kapitalutgifter i allmänhet ökar med kommunstorleken. Skillnader mellan kommunblock av olika utvecklingsgrad framgår av tabell B. 25 och diagram 6.4. Befolkningsutvecklingen kan väntas ha stor betydelse för kostnadsnivån. Tabell B. 25 bekräftar i stort sett detta antagande. De lägsta nettokostnaderna år 1969 redovisar kommunblock med oförändrat invånarantal eller begränsad befolkningsökning. De högsta nettokostnaderna har kommunblock med starkt negativ befolkningsutveckling, resp. de kommunblock som ökar invånarantalet mest. Den höga kostnadsni86

vån i kommunblock med negativ befolkningsutveckling är en bekräftelse av vad som tidigare konstaterats, nämligen att det inte är möjligt att i dessa kommunblock från år till år anpassa kostnaderna till ett sjunkande invånarantal. I kommunblock som växer snabbt råder samma förhållande när det gäller utnyttjandet av investeringar. Vissa anläggningar blir därför till en början överdimensionerade och bidrar till att kostnaderna per invånare då blir höga. Utvecklingsgraden har också betydelse för kostnadsräntorna. I kommunblock som ökar invånarantalet mest var räntekostnaderna år 1969 ca 100 % högre än i kommunblock där invånarantalet minskar. Detta torde främst förklaras av de stora investeringsbehoven i expanderande kommunblock. Tabell B. 25 visar att avräkningsskatt och SOU 1972: 44

Befolkningsökning 0-2,5% 15-25% 25-40% 40-

%

1—r

•

1—r

1—r

1000 Kronor per invånare 1969-01-01

2000 Nettokostnad exkl avskrivningar, k o s t n a d s r ä n t o r (externa) s a m t amortering av lån

Wjjm därav:Skatteutjämningsbidrag II] Kostnadsräntor (externa) samt amortering av lån I

I Direktf inansierade kapitalutgifter

Diagram 6.4 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika utvecklingsgrad

låneskuld ökar med utvecklingsgraden. Detta beror på att skatteintäkterna fram till år 1972 släpat efter i de snabbt växande kommunblocken, varför dessa i större utsträckning än andra kommunblock nödgats lånefinansiera investeringarna. Kapitalbildningen i form av amorteringar av lån och direktfinansierade investeringar är som tabell B. 25 visar störst i kommunblock där invånarantalet ökar eftersom investeringsbehovet i dessa kommunblock är särskilt omfattande under uppbyggnadsskedet. Skillnader mellan kommunblock med olika skattekraft framgår av tabell B. 26 och diagram 6.5. Antalet skattekronor per invånare varierar starkt mellan kommunerna. Enligt skatteutjämningsbestämmelserna garanteras dock kommunerna en minimiskattekraft, som medför att skillnaderna till betydande SOU 1972:44

del elimineras. Denna form av utjämning har betydelse för framförallt kommuner som har lägre skattekraft än medeltalet. För kommunerna i landets norra delar är, som närmare utvecklats i kapitel 5, garantin högre än medeltalet. Av tabell B. 5 framgick att skattekraften varierar med kommunstorlek. Det är i allmänhet de största kommunblocken som redovisar den högsta skattekraften. Även kommunblock som ökar invånarantalet har i allmänhet enligt tabell B. 6 högre skattekraft än retarderande kommunblock. Med hänsyn till vad som redan konstaterats beträffande små och retarderande kommunblock är det därför inte oväntat kommunerna med den lägsta skattekraften som har de näst högsta nettokostnaderna. Anledningen torde också här vara att flertalet av de faktorer som påverkar kostnaderna i ogynnsam riktning även gör sig 87

Skattekraft i % av medelskattekraften i riket enligt 1970 års taxering - 60 6 0 - 70 7 0 - 80 8 0 - 90 90-100 100 —110 110-125 IZ5-

i 500

•

i

i

i

i — i — r

r—r

1000 Kronor per invånare 1969-01-01

2000 Nettokostnod exkl avskrivningar, kostnadsröntor (externa) s a m t a m o r t e r i n g av lån därav; Skatteutjämningsbidrag K o s t n a d s r ä n t o r (externa) s a m t a m o r t e r i n g av lån

i - — | Direktfinansierode

kapitalutgifter

Diagram 6.5 Finansiell översikt år 1969 för kommun block med olika skattekraft.

gällande i kommunblock med låg skattekraft. Den högre kostnadsnivån i dessa kommunblock finansieras som tabell B. 26 visar till betydande del av skatteutjämningsbidrag. Vidare framgår det av tabellen att kostnadsräntorna såväl som kapitalbildningen i form av amorteringar och direktfinansierade kapitalutgifter i allmänhet ökar med skattekraften. På samma sätt förhåller det sig med låneskulden. Förklaringen härtill torde vara att investeringsverksamhetens omfattning ökar med skattekraften, liksom den ökade med kommunstorleken.

Det är kommunblocken med den lägsta tätortsgraden som har de högsta nettokostnaderna. Orsaken härtill synes vara densamma som till att höga nettokostnader redovisas av små, retarderande kommunblock med låg skattekraft. Medelsbehovet för ränitor, amorteringar och direktfinansierade investeringar stiger också i allmänhet med tätortsgraden på samma sätt som med kommunstorleken osv. Detta beroende på att den kommunala investeringsverksamheten ökar med tätortsgraden liksom den ökade med kommunstorleken osv.

Skillnader mellan kommunblock med olika tätortsgrad framgår av tabell B. 27 och diagram 6.6. Den finansiella översikten av kommunblocken fördelade efter tätortsgrad företer likheter med den ovan redovisade där kommunblocken jämförts i fråga om. storlek, utvecklingsgrad och skattekraft.

Skillnader mellan kommunblock med olika näringskaraktär framgår av tabellerna B. 28 och B. 29 samt diagrammen 6.7 och 6.8. Tabell B. 28 visar att en hög andel sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk m. m. medför höga nettokostnader liksom fallet var i de små kommunblocken samt kommunbloc-

88 SOU 1972: 44

TOTO r t s g rad -.Tätortsbefolkningens andel av den totala befolkningen, °/o 10,0- 19,9 50,0-59,9 60,0-69,9 ICO 0

• 1

i—i—i—i—i—r

500 500

i 000 1500 Kronor per invånare 1 9 6 9 - 0 1 - 0 1

2000 Nettokostnad exkl avskrivningar, kostnadsräntor (externa) s a m t amortering av lån 'i d ä r a v : Skatteutjämningsbidrag I Kostnadsräntor (externa) s a m t a m o r t e r i n g av lan

j Direktf i n a n s i e r o d e kopitalutg i f t e r

Diagram 6.6 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika tätortsgrad år 1965.

N ö r i n q s k a r a k t ä r : Andel förvärvsarbetande inom j o r d b r u k , skogsbruk m m a r 1965, °/° - 9,9 10,0-19,9 20,0-29,9 30,0-39,9 40,0-49,9 50,0-59,9

i — i — i — i — i — i — i — i — i — i — i — r 500

•

1000 Kronor per invånare 1969-01-01

2000 Nettokostnad exkl avskrivningar, k o s t n a d s r ä n t o r (externa) s a m t amortering av lån

| | f f | där z\i • Skatteutjämningsbidrag Kostnadsräntor (externe) s a m t amortering ov lån t = ^ j Direktfinansierade

kapitalutgifter

Diagram 6.7 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika andel sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk m. m. SOU 1972:44

N ä r i n g s k a r a k t ä r : Andel f ö r v ä r v s a r b e t a n d e inom i n d u s t r i mm å r 1965, °/o

20,0-29,9 30,0-39,9 40,0-49,9 50,0-59,9 60,0-69,9 70,0-79,9 "I 500

•

1 I

1 I I I I I 1 lQ000 1500 Kronor per invånare 1969-01-01

i—r

2000 Nettokostnad exkl avskrivningar, kostnadsräntor (externa) s a m t amortering av lån d ä r a v : Skatteutjämningsbidrag K o s t n a d s r ä n t o r (externa) s a m t a m o r t e r i n g av lån

I

I Oirektfinansierade

kapitalutgifter

Diagram 6.8 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika andel sysselsatta inom industri m. m.

ken med den lägsta skattekraften och tätortsgraden. Medelsbehovet till investeringar ökar med minskad andel förvärvsarbetande inom jordbruk och skogsbruk. I kommunblock med högsta andelen sysselsatta inom jordbruk är dock de direktfinansierade kapitalutgifterna större än i någon annan grupp. Detta torde liksom i fråga om små retarderande kommuner i allmänhet bero på att man tvingas skattefinansiera investeringarna i högre grad än övriga kommuner då de framtida skatteintäkterna ter sig ovissa. Skatteutjämningsbidragen ökar som tabell B. 28 visar med andelen jordbrukssysselsatta. Kommunblocken fördelade efter andelen förvärvsarbetande inom industrin, tabell B. 29, visar en mindre regelbunden kostnadsutveckling än i tabell B. 28. Nettokostnaderna är visserligen högst i kommunblock med minsta andelen industrisysselsatta, men de näst högsta nettokostnaderna redovisas i kommunblock med högsta ifrågavarande andel. De sammanlagda utgifterna för drift90

ändamål, räntor och amorteringar av lån sjunker när andelen förvärvsarbetande inom industrin ökar, medan utrymmet för direktfinansiering av kapitalutgifter varierar mellan grupperna liksom låneskulden. Skillnader mellan kommunblock med olika total utdebitering framgår av tabell B. 30 och diagram 6.9. Kommunblock med gott skatteunderlag har i allmänhet låg utdebitering. Med vissa variationer stiger nettokostnaderna i kronor per invånare med utdebiteringen. På samma sätt förhåller det sig med utgifterna för räntor och låneskuld. De lägsta utgifterna har gruppen 21—22 kr/ skr. Om man undantar gruppen 20—21 kr/skr, stiger kostnadsräntor och låneskuld med utdebiteringen. Investeringsvolymen är störst i kommunblock med den lägsta utdebiteringen. Det är också dessa kommunblock som har det största utrymmet för direktfinansiering av kapitalutgifterna. Nämnda utrymme tenderar närmast att sjunka med höjden på utdebiteringen. SOU 1972: 44

Faktisk +o+al medelutdebitering f ö r å r 1971, k r / s k r

19^00-20.00 20,00-21,00 21,00-22,00 22,00-23,00 23,00-24,00 24,00-25,00 25,00-26,00

i—r 500

1 jDOO

2000 Kronor per invånare 1969-01-01

•

Nettokostnad exkl avskrivningar, kostnadsräntor (externa) s a m t amortering av lån därav; Skatteutjämningsbidrag K o s t n a d s r ä n t o r (externa) s a m t a m o r t e r i n g ov lån

|=jDirektfinonsierade

Diagram

kapitalutgifter

6.9 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika total utdebitering.

Studerar man den finansiella översikten i kronor/skr, ökar nettokostnaderna mycket tydligt med utdebiteringen liksom summa utdebiteringsbehov för driftändamål, räntor och amorteringar. Detta beror som tabell B. 19 visade på att skatteunderlaget minskar med höjden på utdebiteringen och att således nämnda kostnader fördelas på ett mindre antal skattekronor. Detta förklarar också varför utrymmet för direktfinansiering av kapitalutgifter i kronor per invånare är betydligt större i kommunblock med den lägsta utdebiteringen än i övriga kommunblock men avviker i betydligt mindre grad från övriga kommunblock då det uttrycks i kronor per skattekrona.

6.3 Kommunblockens

nettokostnader m. m.

I tabellerna B. 31—B. 39 lämnas en översikt av kommunblockens drift- och kapitalSOU 1972:44

budget samt nettokostnaderna (inklusive avskrivningar) för de olika förvaltningsgrenarna för år 1969. Nettokostnaderna motsvarar den del av driftkostnaderna som täcks med kommunalskatt och skatteutjämningsbidrag. Andra intäkter, exempelvis avgifter som betalas för den kommunala servicen, har alltså kvittats mot en del av driftkostnaderna när nettokostnaderna räknats fram. Nettokostnaderna redovisas i driftbudgeten såväl exklusive som inklusive avskrivningar, detta för att avskrivningar ofta utvecklas på annat sätt än övriga kostnader främst beroende på olikheter i redovisningsmetoder. Kapitalbudgeten innehåller uppgifter om nettoutgifternas finansiering. Finansieringssätten är tre, nämligen skattefinansiering, lånefinansiering och nettominskning av disponibelt stamkapital. Med skattefinansiering avses här driftbudgetens årliga bidrag till täckande av kapitalbudgetens utgifter i form av avskrivningar och överföringspost. Med dessa poster sammanslagna avses 91

Stockholm Göteborg

1 Malmö

1 Summa Övriga kommuner

•

••

•

•

•

.

i

•

Hela r i k e t

| 0

l

1 500

1 1 1 1 1 1 1 1000 1500 Kronor per invånare 1969-01-01

1 200D

I Nettokostnad inkl avskrivningar, i

d ä r a v : Undervisning

mm

Socialvård m m

Diagram 6.10 Nettokostnader m. m. år 1969 för kommunblock i hela riket.

utdebiteringsbehovet för kapitalbildande ändamål, förkortat kapitalbildning. Nettominskningen av stamkapitalet ger ett ungefärligt mått på finansiering genom likviditetsminskning. Tabell B. 31 och diagram 6.10 lämnar en översikt över drift- och kapitalbudgeten i hela riket inklusive de tre största städerna. Den stora kostnadsskillnaden mellan dessa och övriga kommunblock beror framför allt på att dessa städer år 1969 även svarade för den landstingskommunala verksamheten. I följande tabeller har därför uppgifter angående de tre största städerna ej medtagits. Skillnader mellan olika delar av riket framgår av tabell B. 32 och diagram 6.11. Nivån på nettokostnaderna i olika delar av riket har redan berörts i avsnitt 6.2. Av tabell B. 32 framgår att nettokostnaderna för de olika förvaltningsgrenarna varierar i olika delar av riket. Central förvaltningen är i allmänhet dyrare i skogslänen, vilket bl. a. torde bero på att kommunerna här oftast är större till ytan än i övriga delar av riket. Befattningshavarnas resor blir 92

längre och dyrare. Förvaltningarna måste spridas ut. Även i övriga län finns kommuner där ett flertal av nämnda ogynnsamma faktorer påverkar kostnadsnivån. Detta betyder dock inte lika mycket för den genomsnittliga kostnadsnivån i dessa län. Nettokostnaderna för fastighetsförvaltning är mera jämnt fördelade i riket. Den något lägre kostnadsnivån för stadsbyggnad, gatu- och parkförvaltning i skogslänen torde främst vara ett uttryck för att tätortskostnaderna i glesbygdskommunerna är mindre än i övriga kommuner. Hamnar och kommunikationer har i de flesta kommuner hittills varit en obetydlig utgiftspost. I några län, Gotlands och Malmöhus län, lämnade denna förvaltningsgren år 1969 ett mindre överskott. Nettokostnaden för den industriella verksamheten varierar i länen. Den del av den industriella verksamheten som avser elverk lämnar dock i de flesta fall ett överskott. Kostnaderna för vatten- och avlopp ligger enligt tabell B. 32 på en något högre nivå i skogslänen. Detta torde främst bero på att denna del av den kommunala servicen kostar mer i glesbebyggelse än i tätbebyggelse. SOU 1972:44

1 Gotlands l ä n K r i s t i a n s t a d s län

1 Hallands l ä n

1 J ä m t l a n d s län V ä s t e r b o t t e n s län N o r r b o t t e n s län !

!

1 500

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1000 1500 Kronor per invånare 1969-01-01

1 2000

I Nettokostnad inkl avskrivningar E B B d ä r a v : Undervisning mm

Socialvård mm

Diagram 6.11 Nettokostnader m. m. år 1969 för kommunblock i olika delar av riket.

Om man undantar Stockholms län stiger nettokostnaderna för förvaltningsgrenen undervisning i allmänhet från söder till norr. Särskilt höga är nämnda kostnader i de fyra nordligaste länen. De höga kostnaderna per invånare i Stockholms län beror främst på den överrepresentation av barn i skolåldern som finns i länet. Tabell B. 32 visar också att en av orsakerna till de höga undervisningskostnaderna i skogslänen är att skolskjutskostnaderna på grund av de stora avstånden uppgår till betydande belopp. Socialvårdskostnaderna netto är höga i bl. a. storstadslänen, med undantag för Göteborgs och Bohus län, samt i skogslänen. Allra högst är de emellertid i Örebro län. Av de sammanlagda socialvårdskostnaderna utgör enligt tabell B. 32 socialhjälpen ca 1 0 % . Åldringsvården är särskilt dyr i Jämtland. Till detta bidrar den för länet oförmånliga åldersstrukturen. Kapitalutgifterna varierar med omfattningen av den kommunala investeringsverksamheten. Störst är dessa enligt tabell B. 32 i allmänhet i storstads- och skogslänen. Även SOU 1972:44

i Örebro län ligger nämnda utgifter på en hög nivå. Skillnader mellan kommunblock med olika folkmängd framgår av tabell B. 33 och diagram 6.12. Driftbudgetens bruttoomslutning stiger i allmänhet med kommunstorleken. På grund av högre intäkter i de stora kommunblocken reduceras emellertid skillnaderna i nettokostnader mellan kommunblocken. Hur de sammanlagda nettokostnaderna varierar mellan storleksklasserna har närmare angivits i avsnitt 6.2. Nettokostnaderna för centralförvaltning är i allmänhet något högre i de mindre kommunblocken. Med kostnaderna för rätts- och samhällsskydd förhåller det sig tvärtom. Mera betydande är däremot skillnaderna mellan större och mindre kommunblock vad gäller stadsbyggnad, gatu- och parkförvaltning. I de större kommunblocken ligger nämnda kostnader på en betydligt högre nivå än i de mindre. Förklaringen härtill är skillnaden i bebyggelsestrukturen. Tätbebyggelsen i de större kommunblocken medför nämligen högre kostnader för denna 93

Folkmängd i 1000-tal 1970-01-01 100-150 75-100 50- 75 3 0 - 50 2 0 - 30 15- 20 10- 15 7 - 10 -

~i

i

i

i

i

i

i

i — i — i — i — r

K)00 Kronor per invånare 1969-01-01

i—r2000

I Nettokostnad inkl avskrivningar H därav:Undervisning

mm

S o c i a l v å r d mm

Diagram 6.12 Nettokostnader m. m. år 1969 för kommunblock med olika storlek.

förvaltningsgren än i övriga kommunblock. Nettokostnaden för den industriella verksamheten är störst i de mindre kommunblocken. Förklaringen är bl. a. att överskottet på elverk minskar med kommunstorleken liksom att utgifterna för vatten- och avlopp är störst i de minsta kommunblocken. Nettokostnaderna för undervisning ligger på en hög nivå för såväl de största som de minsta kommunblocken. Kostnaderna för skolskjutsar är störst i de minsta kommunblocken. Socialvårdskostnaderna netto sjunker i allmänhet med kommunstorleken. Dock uppvisar de minsta kommunblocken de högsta kostnaderna bland kommuner under 50 000 invånare. Detta beror bl. a. på att kostnaderna för åldringsvården är störst i de minsta kommunblocken. Medelsbehovet för investeringar ökar i 94

allmänhet med kommunstorleken. Vissa skillnader mellan kommunstorlekarna ifråga om investeringsbehovet kan förmodligen förklaras av olikheter ifråga om den affärsmässiga verksamhetens omfattning. Skillnader mellan kommunblock med olika utvecklingsgrad framgår av tabell B. 34 och diagram 6.13. Det finns anledning att inledningsvis beröra hur befolkningsomflyttningar inverkar på kommunernas ekonomi. En ökning av invånarantalet medför på längre sikt en förstärkning av kommunens skatteunderlag, dels genom att antalet skattebetalare ökar, dels genom att i allmänhet skatteunderlaget per invånare också ökar. I avfolkningskommunerna gäller i viss mån det motsatta förhållandet, eftersom antalet skattebetalare minskar och skattekraftsökningen per invånare är svag. Befolkningsökningen medför emellertid SOU 1972: 44

Befolkningsminskning 1965-1970 10-

%

7,5-10% 0-2,5% Befolkningsökning

1965-1970

0-2,5% 15-25% 25-40% 40-

%

i—i—r 500

1000 Kronor per invånare 1969-01-01

jNe-t+okostnad inkl avskrivningar ciärav: Undervisning m m Socialvård m m

Diagram

6.13 Nettokostnader m. m. år 1969 för kommunblock med olika utvecklingsgrad.

temporära påfrestningar på den kommunala ekonomin. Ansträngningarna på kommunens ekonomi och likviditet blir större ju snabbare befolkningen ökar. Den bristande överensstämmelse i tid mellan kostnader och intäkter som belöper sig på nyinflyttade har dock minskat genom den snabbare utbetalningen av kommunalskattemedel som sker fr. o. m. år 1972. Befolkningsomflyttningen medför också stora svårigheter för avfolkningskommunerna. Såväl inkomst- som utgiftssidan av avfolkningskommunens budget påverkas. Skattekraften minskar, eftersom det är folk i arbetsför ålder och som alltså har den största skatteförmågan som flyttar. Bristen på skattekraft kompenseras dock till största delen genom skatteutjämningsbidrag. Den reducering av skatteunderlaget, som blir följden av att antalet invånare minskar, ersätts däremot inte genom skatteutjämningsbidraget. Bidraget vid brist på skattekraft SOU 1972:44

baseras nämligen bl. a. på antalet invånare i kommunen året före budgetåret. Avfolkningskommunens anläggningar har i regel dimensionerats för det större invånarantal, som kommunen tidigare hade. På grund av minskat barnantal måste skolor läggas ned eller drivas med överkapacitet. Vatten- och avloppsanläggningar har byggts för det tidigare antalet invånare. Samlingslokaler och idrottsplatser, som tidigare iordningställts för ett befolkningsunderlag som nu kraftigt reducerats, är för stora eller i vissa fall t. o. m. överflödiga. De som flyttar tar inte med sig några av kommunens skulder för investeringarna, utan dessa måste bäras av de kvarvarande. Förvaltnings- och serviceapparaten har byggts ut för det behov, som tidigare förelåg. Denna organisation kan inte minskas i samma takt som avfolkning sker. Överdimensionering av befintliga anläggningar och det faktum, att vissa fasta kostnader inte 95

kan avvecklas i samma takt som utflyttning sker, får till följd att kostnaderna för kvarvarande invånare ökar. Uppgifterna i tabell B. 34 bekräftar i stort sett de ovan beskrivna förhållandena i expansiva resp. retarderande kommunblock. Driftbudgetens omslutning är som tabellen visar minst i kommunblock som svagt ökar eller minskar befolkningen. På samma sätt förhåller det sig med nettokostnaderna. Störst är dessa i kommunblock med den starkaste befolkningsminskningen. Centralförvaltningen är dyrast i kommunblocken med stark avfolkning. Det är de expansiva kommunblocken som har de högsta kostnaderna för stadsbyggnad, gatu- och parkförvaltning. Nettokostnaderna för den industriella verksamheten är störst i de kommunblock som mest ökar resp. minskar befolkningen. Undervisningskostnaderna netto är också störst i de kommunblock som mest ökar resp. minskar befolkningen. Vad gäller de

mest retarderande kommunblocken beror detta på att flera av de faktorer som påverkar undervisningskostnaderna i ogynnsam riktning är tillämpliga på dessa kommuner. De höga skolskjutskostnaderna är ett exempel på detta. Den höga nivån på undervisningskostnaderna per invånare i de mest expansiva kommunblocken torde främst hänga samman med den överrepresentation av skolpliktiga barn som finns i dessa kommunblock. Socialvårdskostnadernas netto varierar mellan de olika grupperna men är störst i de kommunblock som avfolkas snabbast. Det är också dessa kommunblock som har de största kostnaderna för åldringsvården, främst beroende på befolkningssammansättning och åldersstruktur. Omslutningen på kapitalbudgeten i tabell B. 34 visar att investeringsvolymen påverkas av utvecklingsgraden. Investeringsverksamheten bör också vara störst i kommuner där invånarantalet ökar, eftersom investe-

Skattekraft i % av medelskattekraften i r i k e t enligt 1970 års taxering - 60 6 0 - 70 7 0 - 80 8 0 - 90 90-100 100-110 110-125 125-

i

i—r 500

1000 Kronor per invånare 1969-01-01

2 000

I Nettokostnad i n k l avskrivningar H n d ä r a v . Undervisning m m

Socialvård m m

Diagram 6.14 Nettokostnader m. m. år 1969 för kommunblock med olika skattekraft. 96

SOU 1972:44

ringsbehovet i dessa kommuner är särskilt omfattande under uppbyggnadsskedet. Investeringsvolymen och därmed även behovet av kapitalbildning bör påverkas i motsatt riktning om invånarantalet minskar. Skillnader mellan kommunblock med olika skattekraft framgår av tabell B. 35 och diagram 6.14. Kostnadsbilden för kommunblock med olika skattekraft företer likheter med den som ovan beskrivits för kommunblock med olika folkmängd. Detta beror på att skattekraften som framgår av tabell 5 ökar med kommunstorleken. Omslutningen på driftbudgeten ökar således med skattekraften på samma sätt som med kommunstorleken. Vidare ökar kostnaderna netto för stadsbyggnad, gatu- och parkförvaltning med skattekraften liksom de ökade med kommunstorleken. Undervisningskostnaderna netto är störst i kommunblock med den lägsta resp. den högsta skattekraften. Det är kommunblocken med den lägsta skattekraften som har de högsta skolskjutskostnaderna. På motsvarande sätt förhåller det sig med nivån på undervisningskostnaderna i stora resp. små kommunblock.

Socialvårdskostnaderna netto stiger med skattekraften. Här föreligger ej skillnad mellan kommunblock med olika skattekraft resp. olika storlek. Socialvårdskostnaderna stiger i allmänhet med kommunstorleken. Kostnaderna för åldringsvården minskar däremot med såväl ökad skattekraft som ökad kommunstorlek. Kapitalbudgetens omslutning slutligen ökar med skattekraften i likhet med som var fallet med kommunstorleken. Skillnader mellan kommunblock med olika tätortsgrad framgår av tabell B. 36 och diagram 6.15. På grund av det i avsnitt 6.1 påvisade sambandet mellan kommunstorlek, skattekraft och tätortsgrad företer kostnadsbilden för kommunblocken fördelade efter tätortsgrad likheter med fördelningen efter storlek resp. skattekraft. Kommunblock med den lägsta tätortsgraden har relativt hög bruttoomslutning på driftbudgeten. Nettokostnaderna för desssa kommunblock är de högsta bland samtliga grupper. De lägsta nettokostnaderna inklusive avskrivningar har gruppen med tätortsgraden 50—59 %. Sedan stiger nettokostnaderna med tätortsgraden. Tabell B. 36 visar att nettokostnaderna för

Tätortsgrad: Tätortsbefolkningens ondel av den totala b e f o l k n i n g e n , °/o 10,0-19,9 50,0-59,9 60,0-69,9 100 -

i—i—i 500

r

1000 Kronor per invånare 1969-01-01

2000 I Nettokostnad inkl avskrivningar H M därav • Undervisning m m Socialvård mm

Diagram 6.15 Nettokostnader m. m. år 1969 för kommunblock med olika tätortsgrad år 1965. 7 - S O U 1972:44

centralförvaltningen är störst i kommunblock med låg tätortsgrad. Detta motverkas av att nettokostnaderna för stadsbyggnad, gatu- och parkförvaltning ökar kraftigt med tätortsgraden. De högsta undervisningskostnaderna redovisas av kommunblock med lägsta resp. högsta tätortsgrad. Det är i kommunblock med lägsta tätortsgrad som skolskjutskostnaderna är störst. Även i fråga om socialvård redovisar kommunblock med hög resp. låg tätortsgrad de största kostnaderna. I kommunblock med låg tätortsgrad är det särskilt kostnaderna för åldringsvården som är höga. Om man undantar kommunblock med låg tätortsgrad, som har höga kapitalutgifter såväl brutto som netto, stiger nämnda utgifter med tätortsgraden. Kapitalutgifterna är särskilt höga för kommuner med över 80 % tätortsgrad. Skillnader mellan kommunblock med olika näringskaraktär framgår av tabellerna B. 37

och B. 38 samt diagrammen 6.16 och 6.17. Kommunblock med låg andel sysselsatta inom jordbruk och skogsbruk m. m. utvisar enligt tabell B. 37 den högsta bruttoomslutningen. Även nettokostnaderna är för denna grupp relativt höga. De högsta nettokostnaderna redovisas dock av kommunblocket med mer än 50 % förvärvsarbetande inom jordbruk och skogsbruk m. m. Det är också detta block som har de högsta nettokostnaderna för centralförvaltning, undervisning och socialvård. Tabell B. 38 visar att det är gruppen 30,0 —39,9 % industrisysselsatta som har den största bruttoomslutningen. Nettokostnaderna är emellertid störst i kommunblock med lägsta andelen industri. Därefter följer kommunblock med högsta ifrågavarande andel. I kommunblock med låg andel industri är nettokostnaderna särskilt höga för centralförvaltning, undervisning och socialvård. Kostnadsbilden är dock oklar, då nettokostnaderna även i kommunblock med hög andel industri är höga för centralförvaltning och undervisning. Dessutom redovisar

Näringskaraktär: F ö r v ä r v s o r b e t a n d e inom j o r d b r u k , skogsbruk mm år 1965,% -

9,9

10,0-19,9 20,0-29,9 30,0-39,9 40,0-49,9 50,0-59,9

i

i

i

i

i 500

i

i

l—i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—r

1000 Kronor per invånare 1969-01-01

2000 I N e t t o k o s t n a d inkl a v s k r i v n i n g a r | d ä r a v : Undervisning mm Socialvård m m

Diagram 6.16 Nettokostnader m. m. år 1969 för kommunblock med olika andel sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk m. m. 98

SOU 1972: 44

Näringskaraktär: Förvärvsarbetande inom industri m m är 1965, % 20,0-29,9 30,0-39,9 40,0-49,9 50,0-59,9 60,0-69,9 70,0-79,9

i — i — i — i — i — i — i — i — i — i — i 500

i

1000 Kronor per invånare 1969-01-01

i

i 1500

i

i

i

r 2000

I Nettokostnad inkl avskrivningar B därav: Undervisning mm Socialvård m m

Diagram 6.17 Nettokostnader m. m. år 1969 för kommunblock med olika andel sysselsatta inom industri m. m.

denna grupp höga kostnader för industriell verksamhet. Medelsbehovet för kapitalbildande ändamål är enligt tabell B. 37 störst i kommunblock med låg resp. hög andel jordbruk, skogsbruk m. m. Enligt tabell B. 38 är det kommunblock med 30,0—49,9 % industrisysselsatta som har det största medelsbehovet ifråga. Skillnader mellan kommunblock med olika total utdebitering framgår av tabell B. 39 och diagram 6.18. Den högsta omslutningen brutto på såväl drift- som kapitalbudgeten har kommunblock med den näst lägsta utdebiteringen, 20—21 kr/skr. Nettokostnaderna är däremot störst i den grupp vars utdebitering ligger mellan 23—24 kr/skr.

SOU 1972:44

För stadsbyggnad, gatu- och parförvaltning är nettokostnaderna störst i kommunblock med den lägsta utdebiteringen. Detta tyder på att i denna grupp återfinns kommunblock med hög tätortsgrad. I kommunblock med den lägsta utdebiteringen är även nettokostnaderna för den industriella verksamheten samt undervisningen höga. Kommunblocken med hög utdebitering har emellertid också höga undervisningskostnader. I övrigt skiljer sig nettokostnaderna för de olika förvaltningsgrenarna i kommunblock med hög utdebitering föga från övriga kommunblock. Den i allmänhet höga budgetomslutningen på verksamheten i kommunblock med låg utdebitering torde främst förklaras av att dessa kommunblock har ett gott eget skatteunderlag.

Faktisk total medelutdebiterinq för 5r 1971, kr/skr 19,00-20,00 20,00-21,00 21,00-22,00 22,00-23,00 23,00-24,00 24,00-25,00 25,00-26,00

i—r—i—i—i—r 1000 Kronor per invånare 1969-01-0!

2 000

I Nettokostnad inkl avskrivningar

H H därav: Undervisning mm Socialvård mm

Diagram 6.18 Nettokostnader m. m. år 1969 för kommunblock med olika total utdebitering.

100 SOU 1972: 44

7.1 Det kommunala serviceutbudet

Allmänt

7.1.1 Undersökningens syfte och uppläggning För närvarande saknas centralt tillgänglig aktuell information rörande kommunal service. Revisionen har därför via en enkätundersökning insamlat uppgifter för att i görligaste mån söka belysa situationen. Med frågorna i enkäten har revisionen försökt beröra så många områden som möjligt inom det stora verksamhetsfält, som den kommunala förvaltningen omfattar. Enkäten omfattar ca 120 frågor och berör både sådana verksamheter som kommunerna själva beslutar om, s. k. frivilliga uppgifter, och sådana uppgifter som staten pålagt kommunerna, s. k. obligatoriska uppgifter. I fråga om de sistnämnda finns en viss minimistandard angiven, något som bidrar till att minska olikheterna. De från kommunerna infordrade uppgifterna avser förhållandena i kommunerna år 1970. Eftersom de lokala behoven oftast skall vara vägledande för utformningen av den kommunala servicen, uppstår inom flera områden jämförelsesvårigheter. Särskilt gäller detta t. ex. kommunikationer, gator, vägar, parker och dylikt, där behoven är i det närmaste omöjliga att jämföra mellan olika kommuner beroende på olikheter i bl. a. folkmängdsstorlek och bebyggelselokalisering. Inom andra områden, såsom fritid, SOU 1972:44

skola och socialvård är det lättare att ställa insamlade uppgifter om utbudets storlek i relation till kommuninvånarnas behov, som då kan bestämmas av t. ex. en åldersgrupps storlek. I vissa fall har måttet på kommunal service fått uttryckas i om en viss service över huvud taget finns i kommunen, t. ex. färdtjänst för handikappade. På flera områden har kostnaderna fått vara ett mått på servicens omfattning. Kostnaden per invånare för nykterhetsvården eller kostnaden per pensionär för den öppna åldringsvården bör sålunda kunna vara ett kriterium på i vilken omfattning vårdformerna i fråga är utbyggda. I vissa andra fall kan personaltillgången inom en sektor ge en uppfattning om kvaliteten och omfattningen på servicen. Vidare kan antalet platser inom olika delar av vårdsektorn, satt i relation till de åldersgrupper som efterfrågar eller förväntas efterfråga respektive vårdformer, ge en uppfattning om serviceutbudets omfattning. Självfallet är också nivån på taxor och avgifter av intresse i en undersökning av detta slag, då den avgör i vilken utsträckning kommunen kan sägas subventionerna viss verksamhet. Även om revisionens enkätundersökning inte kan anses ge en uttömmande bild av tillgång och efterfrågan på service i kommunerna, kan den likväl bidra till att sprida upplysning på ett område, där hittills endast enstaka undersökningar inom begränsade sektorer skett och där fortlöpande statistik 101

ej produceras. I detta kapitel behandlas resultatet av undersökningen i vad angår olika kommuntyper. Däremot redovisas inte någon jämförande undersökning enskilda kommuner emellan. Anledningen härtill är, att en sådan jämförelse lätt kan bli missvisande och — om standarden t. ex. skulle betecknas som hög eller låg — skulle kunna uppfattas som en värdering av kommunernas insatser. Siffrorna för enskilda kommuner kan emellertid, som senare skall utvecklas, ha viss betydelse vid en bedömning av kostnadsläget i dessa. Därutöver har vi ansett att vi i någon form bör redovisa materialet i fråga. Vi har valt den formen, att vi i bilaga C, tabell C. 5, såsom ett index angivit kommunens ekonomiska insatser på de olika områdena, varvid index satts i relation till genomsnittet för kommunstorleken och för riket i dess helhet.

har undersökningen omfattat ett antal kommuner som i sammanhanget bedömts vara av särskilt intresse. I detta extra urval har medtagits samtliga färdigbildade kommunblock i stödområdet — i den mån de ej ingår i det primära urvalet — samt en tredjedel av de icke färdigbildade blocken i stödområdet. Vidare har i det extra urvalet medtagits ett antal kommuner utanför stödområdet med hög utdebitering under senare år, s. k. högskattekommuner. Specificerade uppgifter för de i primära samt i extra urvalet ingående kommunblocken lämnas i bilaga C, tabellerna C. 1—4. Här skall ytterligare erinras om att den särskilda mera djupgående undersökning av 15 utvalda kommuner, som vi redovisar i kapitel 8, också omfattar dessas serviceutbud. Metoderna har varit desamma som vid den nu redovisade undersökningen, och resultaten har medtagits i bilaga C, tabell C. 5.

7.1.3 Deltagande kommuner 7.1.2 Kommunurvalet Revisionens enkät utsändes i sin definitiva utformning den 1 mars 1971 till ett primärt urval av 40 kommuner. Urvalet var avsett att representera förhållandena i hela riket utom Stockholm, Göteborg och Malmö efter kommunindelningens genomförande den 1.1. 1974. I möjligaste mån har därför endast medtagits block som var färdigbildade redan den 1.1.1967. Detta gäller för 29 av de 40 kommunblocken i urvalet, medan 7 färdigbildades den 1.1.1969. Härutöver var det nödvändigt att medtaga fyra större kommuner som färdigbildades den 1.1.1971 respektive kommer att färdigbildas den 1.1.1974. Gemensamt för dessa fyra är att det i dem ingick en kommun som den 1.1.1967 svarade för den helt övervägande delen av blockets folkmängd. Det primära urvalet har gett möjlighet att få fram genomsnittssiffror för riket i dess helhet och för olika kommuntyper. Men givetvis har också siffrorna för de enskilda i urvalet ingående kommunerna informationsvärde. Vid sidan av det primära urvalet 102

Samtliga kommuner ingående i det primära urvalet har besvarat enkäten. I det extra urvalet avseende färdigbildade kommunblock i stödområdet har tre kommuner kommit med sina svar så sent att de inte kunnat medtagas vid bearbetningen. Av de icke färdigbildade kommunblocken i stödområdet, tillhopa åtta, har en eller två kommuner i varje kommunblock underlåtit att ge svar varför uppgifter om dessa kommunblock ej ansetts kunna sammanställas på ett meningsfullt sätt. Av de s. k. högskattekommunerna har alla utom två svarat i tid. Tillsammans har åttiosex färdigbildade kommuner helt besvarat enkäten i tid för bearbetningen. Resultatet av bearbetningen av enkäterna redovisas i bilaga C, tabellerna C. 6—12.

7.1.4 Frågeformulärets innehåll Frågeformulärets innehåll framgår i huvudsak av rubrikerna till de tabeller i vilka svaren redovisas. De berör så skilda förhållanden i kommunen som informationsverkSOU 1972: 44

samhet under A och fondbildning under H. Formerna för de kommunala insatserna i fråga om idrott och fritid samt bidrag till föreningar och organisationer är i det närmaste helt oreglerade. Omfattningen på verksamheten kan därför antas variera starkt mellan kommunerna. Under B redovisas kommunens insatser vad gäller sport, bad och fritidsverksamhet. Uppgifterna omfattar såväl antalet idrottsanläggningar av olika slag som nettodriftkostnaden för fritidsnämndens verksamhet. Storleken på bidragen till föreningar och organisationer lämnas under C. Den industriella verksamhetens lönsamhet ifråga om vatten och avlopp redovisas under D. Undervisning och annan kulturell verksamhet under E är den mest betydande utgiftsposten i de flesta kommunerna. Vid en undersökning av detta slag är det inte möjligt att kartlägga standarden på undervisningen i kommunerna, utan undersökningen har endast kunnat omfatta vissa av kommunernas elevvårdande insatser. Dessa är i allmänhet frivilliga och kan därför variera. De har dock en relativt liten tyngd bland de totala utgifterna för undervisningen. En betydande del av kommunernas utgifter avser förvaltningsgrenen socialvård och socialförsäkring. Under denna titel redovisas kostnaderna för barntillsyn i olika former, socialhjälp och åldringsvård. Under F redovisas tillgången på platser för olika former av barntillsyn. Vidare omfattar F också socialhjälpsinsatserna samt de olika former av åldringsvård, som kommunerna svarar för. Under G redovisas kommunernas exploateringskostnader och markförsäljningspriser. Vidare berörs under denna punkt graden av avloppsrening samt i vilken omfattning förvaltningsbyggnader och hotell uppförts. Frågorna under H avser vissa allmänna data rörande ekonomin i kommunerna. Avsikten är att visa, om det finns något samband mellan denna och serviceutbudet. Då förändringen av hela stam- respektive driftkapitalet ej studerats, bör förändringarna av enbart kapital- och driftfonder bedömas med försiktighet. SOU 1972:44

7.2 Resultat av bearbetningen av det primära urvalet

7.2.1 Indelning av kommunerna Det primära urvalet, som är avsett att representera hela riket utom de tre största kommunerna, har vid bearbetningen indelats efter följande kriterier: Storleksklass, antal invånare 1.1.1971. 1. —10 000 (13 kommuner) 2. 10 000—20 000 (11 kommuner) 3. 20 000—50 000 (12 kommuner) 4. 50 000— ( 4 kommuner) Skattekraft i procent av medelskattekraften enligt 1970 års taxering. 1. —70 ( 6 kommuner) 2. 70—80 ( 9 kommuner) 3. 80—90 (13 kommuner) 4. 90— (12 kommuner) Utvecklingsgrad, befolkningsförändring 1965—1970. 1. minus 5 %— ( 7 kommuner) 2. minus 0—5 % (12 kommuner) 3. plus 0—5 % ( 9 kommuner) 4. plus 5 % — (12 kommuner) Skattekraftsområden. 1. Skattekraftsområde 1 (30 kommuner) 2. Skattekraftsområde 2 ( 3 kommuner) 3. Skattekraftsområde 3 ( 7 kommuner) Primärkommunal utdebitering för år 1971. 1. —13:00 (12 kommuner) 2. 13:00—13:50 (11 kommuner) 3. 13:50—14:00 ( 8 kommuner) 4. 14:00— ( 9 kommuner) Indelningen i storleksklass får bl. a. ses mot bakgrund av att 75 % av kommunblocken har en befolkning under 20 000 invånare. Det har vidare varit av intresse att särredovisa de fyra kommuner, vars befolkning överstiger 50 000 invånare, eftersom dessa väntades i olika avseenden markant skilja sig från övriga kommuner. Indelningen efter utvecklingsgrad gör det 103

möjligt att särskilja förhållandena i expanderande respektive retarderande kommuner. Av visst intresse är att studera de insamlade uppgifterna mot bakgrund av gällande indelning i skattekraftsområden. I primärurvalet återfinns emellertid endast tre kommuner tillhörande skattekraftsområde 2, varför de för detta område erhållna uppgifterna får behandlas med försiktighet. Indelningen efter primärkommunal utdebitering har gjorts så, att ungefär lika många kommuner befinner sig på vardera sidan om medelutdebiteringen å 13:25. Lägsta utdebiteringen i urvalet är 11:55 och högsta 15:90.

tidsnämndens samlade verksamhet i vissa fall även redovisat bidrag till föreningar och organisationer. Då dessa bidrag också redovisats separat i enkäten, har vid den statistiska sammanställningen nettodriftkostnaden för fritidsnämndens verksamhet redovisats exklusive bidrag till föreningar och organisationer. Flertalet av kommunerna i skattekraftsområde 2 och 3 har angivit, att AMS och/ eller någon industri medverkat vid uppförandet av fritidsanläggningar. Någon särskild statistisk redovisning häröver har ej upprättats. Industriell

7.2.2 Bearbetningen av enkätsvaren Allmänt Strävan har varit att i enkäten endast medtaga enkla och entydiga frågor. Vid bearbetningen har det emellertid visat sig att en del frågor uppfattats olika av kommunerna. I samarbete med de kommunala förvaltningarna har flertalet missförstånd kunnat rättas till. Då det emellertid inte varit möjligt att undersöka huruvida kommunerna genomgående tillämpat samma redovisningsprinciper, finns det anledning påpeka att det fortfarande i materialet kan kvarstå en del icke helt jämförbara värden. Information Endast en mindre del av kommunerna har uppgivit sig ha informationsavdelning. Däremot har nästan alla kommuner uppgivit, att andra åtgärder vidtagits i syfte att sprida information till kommunens invånare, antingen genom kontakt med lokalpressen eller genom distribution av faktablad till hushållen. Sport, bad och

fritidsverksamhet

Kommunerna har, beroende på olika redovisningsprinciper, under kostnaden för fri104

verksamhet

I fråga om uttag av avgifter för vatten och avlopp tillämpar kommunerna ofta olika debiteringsnormer, vilket skapat jämförelsesvårigheter. Några kommuner har dessutom haft svårigheter att med säkerhet ange, huruvida framställningen av rent vatten varit självbärande vilket har berott på ofullständig kostnadsredovisning. Undervisning Ett flertal kommuner har på frågor rörande antal skolvärdinnor, skolpsykologer och kuratorer per 1 000 elever ej angivit antalet elever utan enbart antalet anställda i respektive yrkesgrupper, varför i den jämförande statistiken endast redovisats huruvida ovannämnda personalkategorier finns representerade i kommunen. Därest bidrag för inköp av läroböcker utgått till gymnasieeleverna enligt den interkommunala ersättningstaxan, har läroböckerna räknats som avgiftsfria. Då däremot bidragen understigit nämnda taxa, har böckerna räknats som icke avgiftsfria. Socialvård och socialförsäkring I enkäten har frågats hur stor del av efterfrågan på olika former av barntillsyn som täcks av befintliga platser. De allra flesta kommunerna har haft svårigheter att mera exakt ange efterfrågan, varför de erhållna SOU 1972: 44

svaren ej lämpat sig för statistisk bearbetning. För att bättre kunna bedöma nivån på de kommunala bostadstilläggen för pensionärer efterfrågades i enkäten den ungefärliga hyran för en nyproducerad pensionärslägenhet. Det har emellertid vid bearbetningen av svaren visat sig, att åtskilliga kommuner inte tar ut den verkliga hyran utan låter denna stanna vid det maximala beloppet för bostadstillägget. Mellanskillnaden subventioneras av kommunen. Med anledning härav kan det vara missledande att jämföra bostadstilläggets storlek med hyran för en nyproducerad pensionärslägenhet, varför uppgift om hyran ej medtagits i statistiken. Byggnads- och planväsen Möjligheterna att bearbeta insamlade uppgifter angående exploateringskostnader för flerfamiljshus respektive småhus har reducerats på grund av att ca 30 % av kommunerna under 20 000 invånare uppgivit sig icke kunna beräkna nämnda kostnader. Kommunerna har i fråga om avloppsrening i åtskilliga fall uppgivit sig ha både låggradig, biologisk och biologisk-kemisk rening. En närmare undersökning av de olika reningsverkens kapacitet har icke varit möjlig, varför i statistiken endast redovisats andelen kommuner som helt eller delvis övergått till biologisk respektive biologisk-kemisk rening. Jämförelsesvårigheter föreligger i fråga om kommuner som uppfört förvaltningsbyggnader. I vissa fall har detta skett långt tillbaka i tiden, varför en avgränsning i statistiken skett till redovisning av kommuner, i vilka förvaltningsbyggnad tillkommit efter år 1950. På samma sätt har förfarits i fråga om kommunernas hotellengagemang.

7.2.3 Skillnader mellan kommuner av olika befolkningsstorlek Tabell C. 6 i bilaga C visar tillgången på kommunal service i olika kommunstorlekar. I tabellen finner vi bl. a. följande. SOU 1972:44

Information Informationsavdelning finns i samtliga tillfrågade kommuner med en befolkning över 50 000. Mindre kommuner synes mera sällan ha en särskild informationsavdelning. Sport, bad och

fritidsverksamhet

Tillgången på fritidsanläggningar per 1 000 invånare skiljer sig ej nämnvärt åt i de olika kommunstorlekarna. Skillnaden i nettodriftkostnaden per invånare för fritidsnämndens verksamhet, 18 kr. i den minsta och 56 kr. i den största storleksklassen, får anses vara uttryck för att de större kommunerna har betydligt högre standard på anläggningarna och en större omfattning på verksamheten. Bidrag till föreningar och organisationer Bidragen per invånare till föreningar och organisationer är ungefär dubbelt så stora i kommuner över 50 000 invånare som i övriga kommunstorlekar. Mellan de övriga kommunstorlekarna är skillnaderna mindre. Det är särskilt i fråga om bidragen till folkbildningsorganisationer, som det föreligger en betydande skillnad mellan de största kommunerna och övriga kommuner. Industriell

verksamhet

I mycket få kommuner i storleksklasserna under 50 000 är framställningen av rent vatten självbärande. Hälften av kommunerna över 50 000 redovisar däremot full kostnadstäckning. Som väntat är en procentuellt sett större andel hushåll anslutna till vatten och avlopp i de större kommunerna. I kommuner med mindre än 10 000 invånare är endast 63 % av hushållen anslutna till vatten och avlopp mot 89 % i den största storleksklassen. Undervisning och annan kulturell verksamhet Inom flertalet här berörda områden ökar standarden med kommunstorleken. Avgifts105

fria skolmåltider serveras dock numera i nästan samtliga kommuner oavsett storleksklass. Tillgången på skolvärdinna, skolpsykolog och skolkurator stiger med kommunens storlek. I de största kommunerna är nämnda kategorier nästan alltid representerade till 100 % mot mindre än 40 % i den lägsta storleksklassen. I ett fåtal av landets kommuner saknar gymnasieeleverna avgiftsfria skolböcker. Det är dock bara ca 25 % av kommunerna oavsett storleksklass, som subventionerar gymnasieelevernas resor.

Socialvård och

socialförsäkring

I fråga om platser för barntillsyn per 100 invånare 0—6 år är tillgången störst i kommuner med över 50 000 invånare. I kommuner med mindre än 10 000 invånare är tillgången på platser betydligt mindre än i övriga kommunstorlekar. Ca 75 % av kommunerna i samtliga storleksklasser tillämpar de av kommunförbundet rekommenderade taxorna. Övriga kommuner tillämpar i allmänhet en lägre taxa. Den sociala servicen i övrigt synes vara bäst utbyggd i de största kommunerna. Att månadsbeloppen för socialhjälp är högst i de minsta kommunerna torde bero på att beloppen här i vissa fall är avsedda att även täcka kostnader för bostad och kläder. I de större kommunerna utgår utan undantag särskilda bidrag för bostad och kläder, varför kontantunderstödet enbart är avsett att täcka kostnader för uppehället. Tillgången på pensionärsbostäder och ålderdomshemsplatser är störst i klasserna 10 000—50 000 invånare. Kommuner med 10 000—20 000 invånare redovisar de flesta pensionärsbostäderna och ålderdomshemsplatserna samt den högsta kostnaden för den öppna åldringsvården. De kommunala bostadstilläggen ökar med kommunstorleken och är ungefär dubbelt så höga i kommuner över 50 000 invånare som i kommuner av den minsta storleksklassen. 106

Byggnads- och planväsen Det är lättast för de största kommunerna att vid markförsäljning ta ut priser som täcker exploateringskostnaderna. Det är också nämnda kommuner som varit flitigast med att uppföra förvaltningsbyggnader.

Övrigt De minsta kommunerna uppvisar den markant största procentuella ökningen av kapitalfonderna mellan åren 1965—1970 ( 1 1 7 % ) . Däremot har de minsta kommunerna mellan nämnda år något minskat sina driftfonder. I kronor per invånare är det kommuner över 50 000 invånare som redovisar de största kapitalfonderna. I fråga om skattefinansierade investeringar i genomsnitt per år för perioden 1965— 1970 redovisar kommunerna i de olika storleksklasserna ungefär lika siffror. På samma sätt förhåller det sig med driftbudgetens nettokostnadsutveckling. Låneskulden per invånare mellan åren 1965—1970 har procentuellt ökat mest för kommuner i storleksklassen 20 000—50 000 invånare. Den högsta låneskulden per invånare redovisar dock kommuner med över 50 000 invånare.

7.2.4 Skillnader mellan kommuner med olika skattekraft I tabell C. 7 visas tillgången på kommunal service för kommunerna fördelade efter skattekraft. Serviceutbudet följer tämligen väl det ovan beskrivna mönstret för olika kommunstorlekar. Det är sålunda de befolkningsmässigt största kommunerna och kommunerna med den bästa skattekraften som har den mest utbyggda kommunala serviceapparaten. Det finns särskilt anledning notera att kommunerna med den lägsta skattekraften har dels procentuellt ökat sina kapitalfonder mest under perioden 1965—1970, dels redovisar de största kapitalfonderna i kronor per invånare. SOU 1972:44

7.2.5 Skillnader mellan kommuner med olika expansionstakt Bland kommuner som minskat sitt invånarantal mest under perioden 1965—1970 dominerar i urvalet sådana som är belägna i Norrlands inland och har en befolkning som oftast understiger 20 000 invånare. Kommuner, som minskat med mellan 0—5 %, är också i de flesta fall inlandskommuner men belägna längre söderut. Även dessa kommuners invånarantal understiger oftast 20 000. Ökningskommunerna återfinns främst i södra och mellersta Sverige och har i allmänhet ett invånarantal som överstiger 20 000. I tabell C. 8, som redovisar tillgången på kommunal service i kommuner med olika utvecklinsgrad, kan man bl. a. notera följande. I fråga om såväl sport, bad och fritidsverksamhet som bidrag till föreningar och organisationer redovisar de expanderande kommunerna höga kostnader. Förhållandevis högt ligger även sådana kommuner som minskat befolkningen mest. Lägst ligger kommuner med en befolkningsminskning på mellan 0—5 %. Tillgången på service synes vara tämligen jämnt fördelad i fråga om undervisning och kulturell verksamhet mellan kommuner av olika utvecklingsgrad. De kommuner som minskar mest förefaller ha svårigheter att rekrytera skolpsykologer samt anser det vidare motiverat att på grund av stora avstånd i större utsträckning än andra subventionera gymnasieelevernas resor. Tabell C. 8 visar att tillgången på platser för barntillsyn ökar med utvecklingsgraden. De kommuner vars befolkning minskar snabbast satsar mer på hemvårdare för hemhjälp än andra kommuner men har å andra sidan de lägsta kostnaderna för nykterhetsvården. Antalet pensionärsbostäder och platser på ålderdomshem per 100 invånare 67 år och mer är störst i de kommuner som snabbast minskar sin befolkning. Härnäst kommer de kommuner som har haft en befolkningsökning på 0—5 %. SOU 1972:44

Medan ökningskommunerna mer än fördubblat sina kapitalfonder under perioden 1965—1970 och kommuner med en måttlig befolkningsminskning haft en motsvarande ökning på ca 50 %, har kapitalfonderna i de av avfolkningen mest drabbade kommunerna minskat under ifrågavarande tid med ca 15%. Driftfonderna har minskat för alla utom de snabbast expanderande kommunerna. Låneskulden per invånare är störst i kommuner med befolkningsökning. Den har dock ökat mellan åren 1965—1970 med 80 % i kommuner med den starkaste avfolkningen, mot 60 % i de snabbast växande kommunerna. Det kan också vara av intresse att notera att driftbudgetens nettokostnader ökat snabbast i kommuner som minskat befolkningen. 7.2.6 Skillnader mellan kommuner inom olika skattekraftsområden Tabell C. 9 visar tillgången på kommunal service inom de tre skattekraftsområdena. Som ovan nämnts bör de erhållna resultaten för skattekraftsområde 2 behandlas med viss försiktighet, då urvalet här bara består av tre kommuner. För såväl fritidsnämndens verksamhet som bidragen till föreningar och organisationer redovisar kommunerna i skattekraftsområde 3 de högsta kostnaderna, vilket sannolikt bl. a. förklaras av att de fritidsanläggningar som tillkommit i form av beredskapsarbeten medför betydande driftkostnader. Med undantag för tillgången på skolvärdinnor och skolpsykologer samt resesubventioner till gymnasieeleverna är servicen tämligen lika inom de tre skattekraftsområdena vad gäller undervisning och kulturell verksamhet. I skattekraftsområde 3 är tillgången lägre på ovan nämnda yrkesgrupper, medan man där i större utsträckning än på annat håll subventionerar gymnasieelevernas resor. Det finns färre platser för barntillsyn per 100 invånare 0—6 år inom skattekraftsområde 3. Sannolikt har också behovet av daghems- och familjedaghemsplatser hittills varit lägre där. 107

Kontantbeloppen vid socialhjälp är högst i skattekraftsområde 3, vartill kommer att man i samtliga undersökta kommuner inom området även beviljar särskild hjälp till bostad och kläder. Samtliga kommuner inom skattekraftsområde 3 hade också ordnat färdtjänst för handikappade. Kommunerna i skattekraftsområde 3 redovisar den största tillgången på pensionärsbostäder och platser på ålderdomshem. Intrycket av hög standard på åldringsvårdens område förstärks ytterligare av att man inom skattekraftsområdet ifråga har den största andelen enkelrum på ålderdomshemmen samt den högsta nettodriftkostnaden per plats. Härtill kommer att man redovisar den största kostnaden per pensionär för den öppna åldringsvården. Vidare kan tilläggas, att de kommunala bostadstilläggen för pensionärer är högst i skattekraftsområde 3. Tabell C. 9 visar också att kommunerna i skattekraftsområde 1 och 2 har hunnit längre i utbyggnaden av avloppsreningen än vad fallet är i skattekraftsområde 3. Här har å andra sidan byggts förvaltningsbyggnader och hotell i större utsträckning än i landets övriga delar. Under perioden 1965—1970 ökade urvalskommunerna i skattekraftsområde 1 och 2 sina kapital- och driftfonder, i skattekraftsområde 1 kapitalfonderna med över 50 %, medan kommunerna i skattekraftsområde 3 redovisar en nedgång med 2 % för kapitalfonderna och 12 % för driftfonderna. Kommunerna i skattekraftsområde 3 har under nämnda period ökat sina låneskulder med 75 %, medan motsvarande ökning för kommunerna i skattekraftsområde 1 är 55 %. Det är också kommunerna i skattekraftsområde 3 som har den största låneskulden per invånare, 2 242 kr. mot 1 593 kr. i skattekraftsområde 1 och 1 600 kr. i skattekraftsområde 2.

7.2.7 Skillnader mellan kommuner med olika primärkommunal utdebitering Då syftet med denna indelning av kommunerna är att studera sambandet mellan 108

utdebiteringen och den primärkommunala servicen, har det ansetts riktigast att utgå från utdebiteringen till borgerlig kommun. Tabell C. 10 visar skillnader i den kommunala servicen mellan kommuner med olika utdebitering. Kommunerna med den näst lägsta utdebiteringen har, som framgår av tabell C. 10, de största kostnaderna för fritidsnämndens verksamhet respektive bidragen till föreningar och organisationer. Tillgången på skolpsykologer och skolkuratorer är störst i kommuner med den näst lägsta utdebiteringen, och nämnda kommuner är även flitigast med att subventionera gymnasieelevernas resor. Vidare kostar här vuxenutbildningen mer än i andra kommuner. I fråga om kommunbibliotekets bestånd av böcker är det kommunerna med den högsta utdebiteringen som redovisar det största bokbeståndet per invånare. Antalet daghemsplatser är störst i kommuner med den näst lägsta respektive högsta utdebiteringen. Det är de senare kommunerna som har flest familjedaghemsplatser, medan kommunerna med den näst lägsta utdebiteringen återigen har flest förskoleplatser. Det kan vara av intresse att notera att kommunerna med den högsta utdebiteringen oftast tillämpar taxor för barntillsyn vilka understiger de av kommunförbundet rekommenderade. I fråga om socialhjälp kan bl. a. noteras att antalet anställda vid socialkontor är tämligen jämnt fördelat bland kommunerna, medan den förebyggande barnavården kostar mest i kommuner med högsta utdebiteringen. Kontantunderstödet vid socialhjälp är lägst hos kommuner med en utdebitering under 13:50 kr., men här utgår i samtliga undersökta kommuner även hjälp till bostad och kläder. Beträffande åldringsvården är bilden något splittrad. Kommunerna med den näst lägsta utdebiteringen har flest pensionärsbostäder men minsta antalet platser på ålderdomshem. Den öppna åldringsvården kostar mest i kommuner med högsta utdebiteringen. Kommunerna med den lägsta utdebiteSOU 1972:44

ringen har under perioden 1965—1970 ökat såväl sina kapital- som driftfonder mest. Nämnda kommuner har också de största kapitalfonderna per invånare, medan de största driftfonderna per invånare redovisas av kommunerna med den näst lägsta utdebiteringen. Det är kommuner med den högsta utdebiteringen som har de minsta kapitalfonderna. Låneskulden per invånare har mellan åren 1965—1970 ökat minst i kommunerna med den lägsta respektive högsta utdebiteringen. Den lägsta låneskulden i kronor per invånare har kommuner med den högsta utdebiteringen.

7.2.8 Sammanfattning I avsnitten 7.2.3 och 7.2.4 ovan har visats hur det kommunala serviceutbudet växer med i ena fallet storleken på kommunen och i andra fallet tillgången på egen skattekraft; detta på grund av att nämnda faktorer har ett inbördes samband. Det finns dock anledning fråga sig, om det är enbart brist på ekonomiska resurser som orsakat den låga servicenivån i de minsta kommunerna respektive kommunerna med den svagaste skattekraften. Visserligen har ej förändringen av hela stamkapitalet studerats, men undersökningen visar att de minsta kommunerna under perioden 1965—1970 mer än fördubblat sina kapitalfonder, medan kommunerna med den lägsta skattekraften nästan tredubblat sina. Kommunerna med den lägsta skattekraften har dessutom de största kapitalfonderna per invånare. Det har också bekräftats av flera kommunalkamrerare, som kontaktats i samband med bearbetningen av enkäterna, att man i dessa kommuner fört en försiktig utgiftspolitik i syfte att konsolidera den ekonomiska ställningen. Något direkt samband mellan utvecklingsgraden och nivån på den kommunala servicen går ej att påvisa. På flera områden ligger kommunerna med den starkaste avfolkningen väl framme. Ett tecken på att man i dessa kommuner håller på att anpassa sig SOU 1972:44

till de konsekvenser en oförmånlig åldersstruktur med många gamla medför är måhända att åldringsvården till skillnad från barntillsynen är väl utbyggd jämfört med övriga kommungrupper. Det bör också tillläggas, att den service som finns i avfolkningskommunerna på grund av den krympande befolkningen disponeras av allt färre invånare, vilket givetvis avspeglas i de angivna värdena på serviceutbudet. Det synes vidare, som om den satsning på kommunal service som skett i de kommuner som avfolkats starkast tärt på ekonomin, ty medan ökningskommunerna mer än fördubblat sina kapitalfonder under perioden 1965— 1970, har kommunerna med den starkaste avfolkningen minskat sina under ifrågavarande tid. Även låneskulden visar för kommuner med den starkaste avfolkningen den oförmånligaste utvecklingen, då den i dessa haft den procentuellt snabbaste ökningen under perioden 1965—1970. De kommuner, som uppvisar den snabbaste avfolkningen, är oftast små kommuner med mindre än 10 000 invånare och svag skattekraft. Till skillnad från vad som är genomsnittligt utmärkande för dessa synes kommunerna med den snabbaste avfolkningen i varje fall inom vissa sektorer ha en mera utbyggd service, som, enligt vad förändringar i fonder och låneskuld visar, påverkat deras ekonomi i oförmånlig riktning. Jämförelsen mellan kommunerna i de tre olika skattekraftsområdena pekar i de flesta avseenden på att servicen är mycket väl utbyggd i skattekraftsområde 3. I fråga om fritid och åldringsvård synes man ligga långt före kommunerna i skattekraftsområde 1. Även kommunerna i område 2 ligger väl framme inom de flesta av de undersökta sektorerna. Nivån på servicen i områdena 2 och 3 bör ses mot bakgrunden av alla de kommunala insatser, som skett i arbetsmarknadsverkets regi i syfte att skapa sysselsättning. Kommunerna har, som framgår av kapitel 4, fått betydande investeringar gjorda avseende vatten och avlopp, badhus, idrottshallar m. m. i form av kommunala beredskapsarbeten. De förändringar som inträffat under perioden 1965—1970 i fråga om fon109

der och låneskuld tyder på att utbyggnaden av den kommunala serviceapparaten i skattekraftsområde 3 inneburit vissa påfrestningar på ekonomin. Mot en ökning av kapitalfonderna på 75 % i skattekraftsområde 1 kan ställas en minskning på 2 % i område 3. Driftfonderna har i område 1 ökat med 6 % men i område 3 minskat med 12 %. Härtill kommer att låneskulden ökar snabbast i område 3 och är per invånare ca 700 kr. större än i de övriga två områdena. Det samband som föreligger beträffande kommunernas storleksklass respektive skattekraft och den kommunala servicen kan inte påvisas i fråga om utdebiteringen. Det är enligt vad undersökningen visar i varje fall inte kommunerna med den högsta utdebiteringen som har den bästa servicen med undantag för enstaka sektorer. Det serviceutbud, som kommunerna med lägsta utdebiteringen erbjuder, motsvarar måhända väl behovet, ty några akuta ekonomiska hinder för en utbyggnad av servicen förefaller inte att föreligga här. Kommunerna i fråga har mest av alla ökat sina kapitalfonder, vilka per invånare år 1970 är större än för kommunerna i övriga grupper. Även i fråga om driftfonderna visar kommunerna med den lägsta utdebiteringen upp den största ökningen. För kommuner med den lägsta utdebiteringen har också låneskulden vuxit mindre än som varit fallet i andra kommuner. I fråga om kommunerna med den högsta utdebiteringen är det svårare att avgöra om den ekonomiska ställningen här skulle ha möjliggjort en ytterligare utbyggnad av servicen. Nämnda kommuner har visserligen de lägsta kapitalfonderna och de näst lägsta driftfonderna per invånare men har också den minsta låneskulden per invånare.

7.3 Resultat av bearbetningen av det extra urvalet

7.3.1 Skillnader mellan kommuner i stödområdet och genomsnittet för riket I tid för bearbetningen hade 36 av de 39 färdigbildade kommunerna i stödområdet (se 110

bilaga C, tabell C. 2) besvarat enkäten. Medelvärdena för dessa kommuner har summerats och jämförts med genomsnittsvärdena för hela riket, som framräknats med ledning av det primära urvalet. Resultatet härav framgår av tabell C. 11. Det föreligger i fråga om kostnader för fritidsnämndens verksamhet liksom bidragen till föreningar och organisationer god överensstämmelse mellan stödområdet och genomsnittet för riket. Tillgången på skolvärdinna, skolpsykolog och kurator är mindre i stödområdet än i riket. I övrigt avviker serviceutbudet inom undervisning och kulturell verksamhet inte nämnvärt från vad som är genomsnittligt för riket. I fråga om platser för barntillsyn är tillgången i stödområdet betydligt mindre än i riket i dess helhet. Andelen kommuner vilka tillämpar särskilda normer för socialhjälp är mindre i stödområdet än i riket. Hela 39 % mot 13 % för riket i dess helhet tillämpar i stället den interkommunala ersättningstaxan. Då taxan är avsedd att utöver uppehälle inkludera även bostadskostnader, kläder m. m., får detta bl. a. till följd att en familj med hög hyra får mindre kvar till uppehälle m. m. än en familj med låg hyra. Några kommuner har dock uppgivit att taxan bara tjänat som vägledning och att vissa avvikelser görs i fråga om bostad och kläder. För kommuner som tillämpar särskilda normer för socialhjälp överstiger i stödområdet månadsbeloppen motsvarande för riket. Detta bör dock ses mot bakgrunden av att betydligt fler kommuner i riket även beviljar hjälp till bostad och kläder. På åldringsvårdens område ligger stödområdet något före riket i fråga om pensionärsbostäder men något efter beträffande platser på ålderdomshem. Den öppna åldringsvården kostar lika mycket i stödområdet som i riket i dess helhet, medan däremot det kommunala bostadstillägget för pensionärer är något högre i riket. Såväl kapitalfonderna som driftfonderna har vuxit snabbast i stödområdet och uppgår här även till högre belopp per invånare. SOU 1972: 44

Även i fråga om låneskulden redovisar stödområdet mera förmånliga siffror då låneskulden procentuellt ökat med endast 40 % mot 60 % för riket under perioden 1965—1970. Låneskulden per invånare är också 419 kr. lägre i stödområdet.

7.3.2 Skillnader mellan de s. k. högskattekommunerna och andra kommuner Gemensamt för de nio högskattekommuner, som besvarat enkäten är att de, förutom hög sammanlagd utdebitering under senare år, har ett invånarantal som överstiger 40 000. Med hänsyn härtill har det ansetts mest ändamålsenligt att jämföra de framräknade värdena för högskattekommunerna med i första hand motsvarande värden för kommuner med ett invånarantal över 50 000 (avsnitt 7.2.3). Härutöver sker en jämförelse med de genomsnittliga värdena för riket. Härvid bör dock hållas i minnet att 75 % av rikets kommuner har en befolkning under 20 000. Tabell C. 12 visar, att i fråga om såväl fritidsverksamheten som bidragen till föreningar och organisationer ligger kostnaderna för högskattekommunerna något under de för de största kommunerna men klart över genomsnittet för riket. Inte heller inom undervisning och annan kulturell verksamhet föreligger några mera markanta skillnader mellan högskattekommunerna och kommuner med över 50 000 invånare. Även här ligger värdena för hela riket lägst. Tillgången på daghems-, förskole- samt fritidshemsplatser är störst i högskattekommunerna. Man tillämpar också här något oftare än i andra kommuner lägre taxor än vad kommunförbundet rekommenderat. Kontantbeloppen vid socialhjälp är störst i högskattekommunerna. I övrigt föreligger det inga större skillnader mellan högskattekommunerna och kommuner över 50 000 invånare vad gäller socialhjälp m. m. Här som inom tidigare berörda sektorer är de genomsnittliga värdena för riket de lägsta. I såväl högskattekommunerna som i de SOU 1972:44

största kommunerna understiger antalet pensionärsbostäder och platser på ålderdomshem motsvarande genomsnittliga antal för riket. Kostnaden för den öppna åldringsvården är lägst i högskattekommunerna. De kommunala bostadstilläggen för pensionärer är i högskattekommunerna mindre än i de största kommunerna och ungefär i nivå med de genomsnittliga för riket. Högskattekommunernas kapitalfonder per invånare är lägre än övriga kommuners. De uppvisar dock den procentuellt största ökningen, 70 %, mellan åren 1965—1970, mot 41 % för riket och 32 % för de största kommunerna. Även i fråga om driftfonderna har högskattekommunerna procentuellt ökat mest under perioden i fråga. Låneskulden per invånare har också ökat snabbast för högskattekommunerna, 66 % mot 60 % för riket och 33 % för de största kommunerna. Låneskulden per invånare är i högskattekommunerna 431 kr. högre än i de största kommunerna och 1 008 kr. högre än i riket. Sammanfattningsvis kan konstateras att servicen i högskattekommunerna förefaller — med undantag för åldringsvården — vara i nivå med de största kommunernas och ligga över den genomsnittliga för riket. Högskattekommunernas kapitalfonder är lägre än övriga kommuners och låneskulden är den klart högsta.

8.1 Analys av den kommunalekonomiska utvecklingen i femton kommuner

Inledning

8.1.1 Undersökningens syfte och uppläggning Syftet med undersökningen har varit att närmare söka belysa orsakerna till skillnader i utgiftsnivå mellan kommunerna. Med utgångspunkt från en jämförande undersökning av den ekonomiska utvecklingen i ett antal kommuner under perioden 1964—1970 har den ekonomiska strukturen i olika typer av kommuner studerats. I undersökningen uppmärksammas även vilka faktorer som ligger bakom variationer i utgifter och inkomster mellan kommunerna. De ekonomiska analyserna har indelats i tre tidsperioder, 1964—1965, 1966—1967 och 1968—1970. Härigenom reduceras påverkan av t. ex. en speciellt hög investering under ett enstaka år. De i undersökningen deltagande kommunerna har fått besvara en enkät angående serviceutbudet i kommunen. Med ledning av de insamlade uppgifterna har sambandet mellan nivå på kostnader och service i kommunerna studerats. Materialet för den ekonomiska analysen har främst utgjorts av kommunernas uppgifter till den statliga kommunala finansstatistiken, de s. k. räkenskapssammandragen. Det har inte varit möjligt att undersöka huruvida kommunerna genomgående tillämpat samma redovisningsprinciper. Driftkost112

naderna är redovisade inklusive s. k. interna poster, vilket kan betyda att olikheter i redovisningsmetoderna kan ha påverkat resultaten på ett icke förutserbart sätt. Tabeller till vilka det hänvisas i detta kapitel återfinns i bilaga D.

8.1.2 Urvalet av kommuner I tabell D. 1, i bilaga D, presenteras de i undersökningen ingående kommunerna. Dessa består av sex grupper av kommuner som i tur och ordning skall representera förhållandena bland glesbygdskommuner, storstadsalternativ, snabbt expanderande förortskommuner, medelstora kommuner med bl. a. betydande verkstads- (varvs-) industri, brukskommuner samt två kommuner, som skall spegla skillnader i den ekonomiska strukturen mellan kommuner belägna förhållandevis långt norr- respektive söderut. Följande kommuner/kommungrupper ingår i undersökningen: Pajala, Älvdalen; Helsingborg, Borås, Örebro; Kungälv, Lomma, Huddinge; Karlskrona, Landskrona, Uddevalla; Åtvidaberg, Hallstahammar; Örnsköldsvik, Värnamo. Den största folkmängden redovisar storstadsalternativen och de minsta glesbygdskommunerna. Den snabbaste folkökningen under den undersökta perioden har förortskommunerna haft, medan glesbygdskommuSOU 1972:44

nerna är ensamma om att ha minskat invånarantalet. Skattekraften i procent av medelskattekraften är högst i storstadsalternativen respektive förortskommunerna och lägst i glesbygdskommunerna. Den totala utdebiteringen varierar och är högst i Örebro, tätt följd av Pajala, och lägst i Lomma samt därnäst Helsingborg.

8.1.3 Skatteunderlaget i kommunerna Tabell D. 2 visar det totala antalet skattekronor per invånare samt den procentuella fördelningen på fysiska personer och svenska aktiebolag taxeringsåren 1963, 1965, 1967 och 1969 samt förändringen av antalet skattekronor per invånare mellan 1963 och 1969 års taxeringar. Det lägsta antalet skattekronor per invånare för perioden redovisar Pajala. För Pajala är antalet skattekronor endast drygt hälften av skattekrontalet för övriga kommuner i undersökningen, Älvdalen undantaget. Pajala kan dock uppvisa den för perioden största relativa ökningen, 109,5 % av antalet skattekronor. Med undantag för Pajala och Älvdalen hade de undersökta kommunerna år 1969 mer än 90 skr./inv. Högsta antalet hade Huddinge med 108,6 skr./inv. varefter kommer Helsingborg med 105,5 och Örebro 102,3 skr./ inv. I fråga om fördelningen av antalet skattekronor på fysiska personer respektive juridiska personer kan konstateras att de juridiska personernas andel av skatteunderlaget överlag minskat under undersökningsperioden. I Älvdalen och Åtvidaberg svarade de juridiska personerna för drygt 20 % av skatteunderlaget år 1963. År 1969 hade motsvarande tal sjunkit till 17,3 respektive 10,2%.

8.1.4 Utdebitering till borgerlig kommun Tabell D. 3 visar utdebiteringarna till borgerlig kommun åren 1964—1970. Paj alas utdebitering översteg Älvdalens under hela den undersökta perioden och 8 - S O U 1972:44

var år 1970 13:47 kr./skr. i Pajala mot 12:70 kr./skr. i Älvdalen. Bland storstadsalternativen hade Helsingborg såväl år 1963 som år 1970 den lägsta utdebiteringen och Örebro den högsta. Örebros utdebitering översteg år 1970 Helsingborgs med 2 och Borås med 1:80 kr./skr. Bland förortskommunerna hade Lomma såväl år 1964 som år 1970 den lägsta utdebiteringen och Kungälv den högsta. Uddevalla hade bland industrikommunerna den högsta utdebiteringen såväl vid periodens in- som vid dess utgång, liksom den största procentuella ökningen. Landskrona, som år 1964 hade en obetydligt lägre utdebitering än de övriga två kommunerna, har under den undersökta perioden endast ökat sin utdebitering med 8 , 3 % . År 1970 var Landskronas utdebitering 12:62 mot 13:60 för Karlskrona och 14:20 kr./skr. för Uddevalla. Åtvidaberg har under perioden haft en nästan dubbelt så stor procentuell ökning av utdebiteringen som Hallstahammar. Vid periodens ingång utgjorde utdebiteringen i Örnsköldsvik 11:40 mot 11:25 kr./ skr. i Värnamo. År 1970 hade utdebiteringen i Värnamo stigit till 14:00 mot 12:90 kr./skr. i Örnsköldsvik. Den lägsta utdebiteringen av samtliga kommuner i urvalet såväl år 1963 som år 1970 hade Lomma. Lomma hade också den för perioden största relativa ökningen av utdebiteringen. Högsta utdebiteringen hade Örebro såväl år 1963 som år 1970.

8.2 Analys av budgetens

huvudposter

En jämförelse enligt diagram 8.1 och tabell D. 4 mellan Pajala och Älvdalen visar att genomsnittligt för perioden hela budgetens utgifter brutto och netto ligger 46 respektive 50 % högre i Pajala. Den högre utgiftsnivån i Pajala har finansierats med betydande skatteutjämningsbidrag och hög upplåning. Upplåningen har för perioden varit anmärkningsvärt låg i Älvdalen, som också har mycket låga kapitalutgifter. Örebros bruttoutgifter för hela budgeten 113

kr/inv 4.750-

4.500 • 4.2504.000 -

3.7503.500 H 3.250 3.005 3.0002.7502.5002.250 2.056

2.000-1 1.750

1.585 1.419

;

1.276 1.250 1.056

1.000 750

500 250

a >

Diagram 8.1 Budgetens totala brutto- och nettoutgifter. Genomsnittliga värden för samtliga perioder, kr/inv.

överstiger Borås och Helsingborgs med 25 respektive 21 %. Nettoutgifterna i Örebro är hela 47 % högre än i Borås och 32 % högre än i Helsingborg. Skillnaden mellan budgeten i Helsingborg och Borås uppgår såväl brutto som netto till 11 % . Olika nivå på de kommunala avgifterna, räntor, bidrag från andra kommuner och enskilda och i fråga om kapitalbudgeten försäljning 114

av fastigheter, fondmedel och andra balansposter kan förklara att skillnaden i bruttooch nettoutgifterna ej följs åt. Det kan vidare konstateras att den höga investeringstakten i Örebro till betydande del finansierats genom upplåning. Upplåningen per invånare är nämligen mer än dubbelt så hög i Örebro som i Borås och Helsingborg. Även skatteutjämningsbidraget vid hög utdebitering har SOU 1972: 44

tillfört Örebro större intäkter än övriga kommuner i gruppen. Bland förortskommunerna har Kungälv de högsta bruttoutgifterna. Budgetomslutningen i Kungälv överstiger den i Lomma och Huddinge med 45 respektive 23 % . Skillnaderna mellan de tre kommunernas nettoutgifter är dock mycket små beroende på de höga inkomster Kungälv redovisar på såväl drift- som kapitalbudgeten. Bland de tre förortskommunerna redovisar Kungälv och Huddinge det högsta beloppet för nyupptagna lån per invånare. Spännvidden i budgetomslutningen brutto mellan Karlskrona, Landskrona och Uddevalla är mindre än som varit fallet i de ovan redovisade kommungrupperna. Det är sålunda endast 8 % som skiljer Karlskrona med den största omslutningen från Landskrona, som har den lägsta. Nettoutgifterna är högst i Uddevalla och överstiger Landskronas, som är lägst, med 23 % . Uddevallas upplåning å 432 kr./inv. är betydligt högre än Landskronas och Karlskronas med 305 respektive 272 kr./inv. Budgetomslutningen i Hallstahammar är brutto 27 % högre än Åtvidabergs. Netto minskar skillnaden mellan kommunerna till 20 % . Upplåningen per år och invånare var 265 kr. i Hallstahammar mot 158 kr. i Åtvidaberg. När man jämför kostnaderna i Örnsköldsvik och Värnamo bör de olika skattekraftsområdena samtidigt beaktas. Örnsköldsvik återfinns i skattekraftsområde 2 och är garanterat 1 1 0 % av medel skattekraften mot Värnamos motsvarande garanti å 90 % . Budgetomslutningen brutto är i Örnsköldsvik 44 % högre än i Värnamo. En analys av utgifterna för de olika förvaltningsgrenarna kan närmare förklara den stora skillnaden i omslutningen. Skillnaden i nettoomslutningen sjunker till 1 0 % . Det är denna skillnad som täcks genom Örnsköldsviks högre skatteutjämningsbidrag. Upplåningen per invånare och år är i Värnamo 317 kr. mot 262 kr. i Örnsköldsvik. Av samtliga kommuner i urvalet har Örebro den största budgetomslutningen såväl brutto som netto. Örebro har haft en relaSOU 1972:44

tivt omfattande upplåning och uppvisar också den högsta låneskulden per invånare i urvalet. Om man jämför förhållandena mellan kommungrupperna kan man konstatera att budgetomslutningen ligger, såväl netto som brutto, genomsnittligt högst i storstadsalternativen. Därefter följer industrikommunerna och förortskommunerna. Upplåningen per invånare är högst i förortskommunerna men varierar rätt kraftigt inom grupperna. Av tabellerna D. 4 a—c framgår hur driftoch kapitalkostnaderna respektive inkomsterna förändrats mellan perioderna. Tabell D. 5 visar inkomsternas procentuella storlek i förhållande till utgifterna samt nettoutgifternas finansiering. Den del av drift- och kapitalinkomsterna som täcker de totala bruttoutgifterna varierar inom de olika kommungrupperna. Den största kostnadstäckningen redovisar Borås och Kungälv medan Åtvidaberg, Hallstahammar, Pajala och Älvdalen har den lägsta. I de två sista kolumnerna redovisas hur stor andel av nettoutgifterna som finansierats med skatter respektive hur stor andel av nettokapitalutgifterna som finansierats med lån. Skattefinansieringen är i genomsnitt hög. Den varierar dock inom de olika kommungrupperna. Den högsta skattefinansieringen redovisar Älvdalen, som också har en mycket låg upplåning per invånare. Hög skattefinansiering har också Värnamo, Huddinge och Borås. En mycket hög finansiering av nettokapitalutgifterna med lån sker i förortskommunerna. Detta är med hänsyn till expansionstakten och utvecklingsproblemen i dessa kommuner inte överraskande. Även Örebro har en hög lånefinansiering. Den lägsta lånefinansieringen har Älvdalen och Pajala vilket torde bero på att man i dessa kommuner anser sig sakna möjlighet att inteckna framtida skatteintäkter. Orsakerna till skillnaderna mellan kommunerna i utgifts- och inkomstnivå har bara kunnat ytligt beröras i detta avsnitt. Av den ovan lämnade redogörelsen för budgetens huvudposter framgår att skillnaderna mellan kommunerna inte kan förklaras med några enkla orsaksfaktorer. I den fortsatta ana115

kr/inv 2.803

2.060 Diagram 8.2 Driftbudgetens brutto- och nettokostnader, Genomsnittliga värden för samtliga perioder, kr/inv.

lysen skall ytterligare information lämnas om de orsaker som kan ligga bakom variationerna i utgiftsnivån.

8.3 Driftkostnaderna

förvaltningsvis

I detta avsnitt kommer de i tabellbilagan redovisade tabellerna D. 6—9 att diskuteras. I samband med kommentarerna till tabell D. 4 gjordes bl. a. vissa påpekanden om skiljaktigheter i kommunernas utgiftsnivå. Med utgångspunkt från främst tabell D. 6 men även tabellerna D. 7—9 skall ett försök här göras att belysa skilj aktigheterna i den mån förklaringar står att finna på driftsidan. 116

exklusive

finansförvaltningen.

Tabellerna D. 6 a—c redovisar driftkostnaderna för de olika perioderna, medan siffrorna i tabell D. 6 utgör ett genomsnitt för samtliga perioder. Den följande jämförelsen mellan kommunerna sker med utgångspunkt från uppgifterna i sistnämnda tabell. Pajala redovisar högre driftkostnader per invånare än Älvdalen såväl brutto som netto. Detta förhållande illustreras också i diagram 8.2. Brutto är driftkostnaderna för samtliga förvaltningar exklusive finansförvaltning 25 % högre i Pajala än i Älvdalen. Netto är skillnaden 20 %. Enligt tabell D. 6 är det framför allt på undervisningsområdet som skillnaderna är betydande mellan de båda SOU 1972: 44

kommunerna. Pajalas nettokostnader i kr./ inv. för denna förvaltning är hela 68 % högre än motsvarande kostnader i Älvdalen. I nästa jämförelsegrupp, som består av Helsingborg, Borås och Örebro, är enligt tabell D. 6 och diagram 8.2 skillnaderna mellan respektive kommuns bruttokostnader inte större än 12 % mellan högsta och lägsta värde. Netto stiger denna skillnad till 23 % . De högsta kostnaderna redovisas för Örebro medan de båda övriga kommunerna ligger på ungefär samma nivå. De olika förvaltningarnas kostnadsstruktur uppvisar inte några större skillnader. Några påpekanden bör dock göras. Örebro redovisar mycket höga bruttokostnader för central förvaltning i jämförelse med Borås och Helsingborg. Denna skillnad är helt borta när det gäller nettokostnaderna. Helsingborgs hamn visar vinst i likhet med den industriella verksamheten. Inom den sistnämnda förvaltningen redovisar även Örebro överskott. Förortskommunerna Kungälv, Lomma och Huddinge uppvisar avsevärda skillnader när det gäller bruttokostnadernas storlek. Kungälvs bruttokostnader är 40 respektive 16 % högre än de i Lomma och Huddinge. Netto har skillnaderna minskat avsevärt. Högsta nettokostnaderna redovisar Huddinge, som med 16 % överstiger Lomma med de lägsta kostnaderna. De kraftiga skillnaderna i bruttokostnaderna avspeglar sig också i de olika förvaltningarna. Netto har Kungälv enligt tabell D. 6 i jämförelse med de övriga kommunerna högre kostnader för central förvaltning samt stadsbyggnad. Däremot går den industriella verksamheten inte med förlust såsom i Lomma och Huddinge. Lomma har relativt höga kostnader för fastighetsförvaltningen, medan Huddinge ligger något högre med nettokostnaderna på undervisnings- och socialvårdsområdet. Av kommunerna Karlskrona, Landskrona och Uddevalla redovisar den förstnämnda kommunen de högsta kostnaderna och den sistnämnda de lägsta, såväl brutto som netto. Skillnaden är 18 respektive 1 4 % . De skillnader som förekommer mellan kommunerna, och då framför allt när det gäller nettokostnaderna, är mest framträdande inom SOU 1972:44

förvaltningarna hamnar och industriell verksamhet. Landskrona redovisar här intäkter som överstiger kostnaderna. Inom förvaltningsgrenen rätts- och samhällsskydd redovisar Uddevalla relativt låga kostnader jämfört med de övriga kommunerna. Brukskommunerna Åtvidaberg och Hallstahammar skiljer sig inte åt i någon större utsträckning vad beträffar summan av kostnaderna för de i tabell D. 6 förekommande förvaltningarna. Brutto redovisar Hallstahammar 14 % högre kostnader än Åtvidaberg. Netto har skillnaden sjunkit till 6 % och då har Åtvidaberg de högsta kostnaderna. Inom de olika förvaltningarna är skillnaden mellan de båda kommunerna större. Hallstahammar har betydligt större nettokostnader inom centralförvaltning och socialvård än Åtvidaberg. Sistnämnda kommun redovisar jämförelsevis kraftiga kostnader för fastighetsförvaltning och stadsbyggnad. Slutligen kan konstateras vad beträffar Örnsköldsvik och Värnamo att den förstnämnda kommunen har driftkostnader som avsevärt överstiger den sistnämnda kommunens. Bruttoskillnaden är 50 % , men netto är skillnaden 26 %. örnsköldsviks bruttokostnader inom de olika förvaltningarna är genomgående högre än Värnamos. Framför allt gäller detta undervisning och industriell verksamhet. Undervisningen är 50 % dyrare i Örnsköldsvik, även netto. På samma sätt är bruttokostnaderna för den industriella verksamheten mer än dubbelt så höga i Örnsköldsvik som i Värnamo. Nettokostnaderna däremot är nära 60 % högre i Värnamo. De stora skillnaderna mellan kommunerna vad gäller den industriella verksamheten ligger i att Värnamo i betydligt större utsträckning än Örnsköldsvik bedriver sin industriella verksamhet i bolagsform. Sammanfattningsvis kan konstateras att kostnaderna för driften skiljer sig avsevärt åt mellan de olika kommunerna. Mellan Örebro med de högsta bruttokostnaderna enligt tabell D. 6 och Åtvidaberg med de lägsta är spännvidden hela 90 %. Genomsnittligt ligger kostnaderna per invånare högst i storstadsalternativen och i de medel117

stora industrikommunerna. Spännvidden är däremot avsevärt mindre mellan de kommuner som redovisar de högsta respektive de lägsta nettokostnaderna. Skillnaden mellan Örnsköldsvik med de högsta kostnaderna och Lomma med de lägsta uppgår genomsnittligt för samtliga perioder till 46 %. Jämförelsevis höga nettokostnader redovisas också för Örebro, Karlskrona och Pajala. Förortskommunerna och brukskommunerna har genomsnittligt lägre nettokostnader än övriga kommungrupper. Tabellerna D. 7 a och D. 7 b redovisar driftkostnadernas procentuella fördelning på de olika förvaltningarna med genomsnittliga värden för perioderna 1964—1965, 1966— 1967 samt 1968—1970. Tabell D. 7 a behandlar bruttodriftkostnaderna och tabell D. 7 b nettodriftkostnaderna. I tabellerna har vissa förvaltningsgrenar förts samman av redovisningstekniska skäl, varför någon siffra för varje förvaltningsgrens exakta andel inte redovisas. Andelen nettokostnader avseende central förvaltning samt rätts- och samhällsskydd har minskat för varje period och för varje kommun. Detta beror sannolikt på polisens förstatligande, vilket inträffade under undersökningsperioden. På fastighetsförvaltnings- och stadsbyggnadsområdet avviker Pajala och Älvdalen avsevärt från de övriga kommungrupperna med jämförelsevis mycket låga kostnadsandelar såväl brutto som netto. Förvaltningarna hamnar samt industriell verksamhet tar en mycket liten andel i anspråk av samtliga nettodriftkostnader. I flera kommuner redovisas t. o. m. ett överskott av verksamheten, något som framgick även av tabell D. 6. Dessa förvaltningars kostnadsandelar varierar enligt tabell D. 7 b kraftigt såväl mellan olika kommungrupper som inom grupperna. En stor del av driftkostnaderna avser undervisningsområdet. Drygt hälften av Pajalas nettodriftkostnader exklusive finansförvaltning går till ovannämnda förvaltning. Även Älvdalen har här en hög andel. För de övriga kommunerna är motsvarande andel mellan 1/4 och 1/3 av de totala kostnaderna. 118

Även socialvård samt hälso- och sjukvård svarar för en stor andel av driftkostnaderna. Allra högst är andelen hos storstadsalternativen med ca 35 % av de totala nettokostnaderna.

8.3.1 Industriell verksamhet Hittills har i första hand de olika förvaltningarna jämförts. I det följande skall vissa speciella förvaltningar belysas mer ingående. En kommuns industriella verksamhet intar en särställning i den kommunala ekonomin genom att verksamheten bedrivs eller förutsätts bedrivas affärsmässigt. Huvuddelen av kostnaderna täcks då genom rörelseintäkter eller speciella avgifter. Principiellt är det av intresse att söka klarlägga den ekonomiska målsättningen. Hur stor kostnadstäckning har kommunerna ansett sig böra eftersträva och hur har detta förverkligats beträffande industriverkens drift? I kostnaderna för den industriella verksamheten får det anses önskvärt att även räkna in utgifterna för investeringar i anläggningar, som gör det möjligt att producera de tjänster, som ingår i denna förvaltning. Inkomsterna i procent av drift- och kapitalkostnaderna för den industriella verksamheten i genomsnitt för perioderna 1964 —1965, 1966—1967 samt 1968—1970 redovisas kommunvis i tabell D. 8. En jämförelse av samtliga kommuner i tabell D. 8 ger vid handen, att den politik, som förs av storstadsalternativen Helsingborg, Borås och Örebro, de expansiva förortskommunerna Kungälv, Lomma och Huddinge samt de medelstora industrikommunerna Karlskrona, Landskrona och Uddevalla i högre grad än i de övriga kommunerna har resulterat i en god kostnadstäckning. En politik, som uppenbarligen har resulterat i en betydande kostnadssubvention inom den industriella verksamheten, förs av Älvdalen och Värnamo. SOU 1972:44

kr/inv 566

400 342

337 Medel värde

313 294

-286-

267 268

-287-290-

-280-

>:

03 O Q» Vt

ogo

7\ c

3 (Q 0):

<

r 3 3

Q]

X

7\ Q]

Q. Q.

5' (Q CD

cTT 77

O Q)

r

C

a

a B

TT

Q.

<

CD

>

I

O

a!

3 to

Q] 3"

O:

3 3

< TT

Q)

Q)

0)

O 3 OJ

CO

a

< rt> 3 Q)

3 0

Diagram 8.3 Nettokostnaderna för undervisning, kommunvis. Genomsnittliga värden för samtliga perioder, kr/inv.

8.3.2 Fastighetsförvaltning Även fastighetsförvaltningens kostnader täcks av löpande intäkter, varför avgiftspolitiken spelar en betydelsefull roll. En annan viktig faktor, avgörande för graden av kommunens kostnadstäckning, är den politik som tillämpas vid den interna hyressättningen. Kostnadstäckningen påverkas också av storleken på innehavet av saneringsfastigheter samt kapitalkostnader för markreserven. Tabell D. 9 redovisar driftintäkterna i procent av bruttodriftkostnaderna inom fastighetsförvaltningen under perioderna 1964— 1965, 1966—1967 samt 1968—1970 kommunvis. Här har, till skillnad från tabell D. 8, kapitalutgifterna ej medtagits, då detta skulle kunna medföra stora förskjutningar SOU 1972:44

både mellan olika perioder och mellan olika kommuner. Graden av kostnadstäckning varierar som framgår av tabell D. 9 kraftigt mellan kommunerna. Den högsta kostnadstäckningen för samtliga perioder redovisar Kungälv med 83 % och den lägsta Åtvidaberg med 43 %. Däremellan fördelar sig de övriga kommunerna utan något skönjbart mönster.

8.3.3 Undervisning Tidigare har förvaltningsgrenen undervisning berörts i mera överskådlig form. I det följande skall denna sektor studeras mer ingående. Denna förvaltning är i de flesta kommuner den mest eller en av de mest 119

kostnadskrävande. I diagram 8.3 åskådliggörs nettokostnaderna i kr./inv. Nettokostnaderna i kr./inv. ligger för de allra flesta kommunerna på ungefär samma nivå. Pajala är här det stora undantaget med en nettokostnad på 566 kr./inv. eller hela 65 % över den kommun, som kommer närmast, dvs. Örnsköldsvik. Förutom Pajala och Örnsköldsvik har även Älvdalen och Huddinge kostnader för undervisningen per invånare som överstiger de övriga kommunernas. Nettokostnaderna i kr./inv. skiljer sig mellan kommunerna av flera skäl. För det första kan de olika kommunerna ha olika stor an-

del av befolkningen i skolåldrarna. För det andra kan vissa speciella kostnader uppstå på grund av att kommunen har glesbygdskaraktär, som bl. a. medför höga kostnader för skolskjutsar. För det tredje kan en hög kostnad bero på att kommunen satsar på en hög standard inom skolans område. I diagram 8.4 har nettokostnaderna satts i relation till ett genomsnitt av antalet invånare i åldrarna 7—17 år för en till kostnadsuppgifterna jämförbar period. 1 diagram 8.4 blir resultatet till viss del avvikande från diagram 8.3, där kostnaderna satts i relation till kommunernas totala invånarantal.

kr/inv 2.400

2.200 2.000

nn

2.058 2.014 F 1.916

1.800-

1.897 1.656

-ft

1.600-

-7-90 1.776

Medelvärde 1.871

1.568 1.452

1.4001.200 1.000800600400200-

> •

O-'

O: Q.

W

2:

3 Diagram 8.4 Nettokostnader för undervisning i kr./inv. i åldern 7—17 år. Genomsnittliga värden för samtliga perioder 120

SOU 1972:44

kr/inv 425 400-

308 314

254 215

-234

Medelvärde 244

200-

185 169

n

>:

I

v)

o

CD 3

Ö"

O

.

QJo

O:

*

cr o

3 CO

E:

r

o 3

<

Diagram 8.5 Nettokostnaderna för socialvård, kommunvis. Genomsnittliga värden för samtliga perioder, kr./inv.

Pajala ligger fortfarande högst i kostnadshänseende men avståndet till de övriga kommunerna har minskat avsevärt. Storstadsalternativen Helsingborg, Borås och Örebro ligger väl samlade på en hög nivå, men även Karlskrona redovisar mycket höga kostnader. De lägsta kostnaderna redovisas för Värnamo, vars jämförelsekommun Örnsköldsvik däremot ligger ganska högt.

8.3.4 Socialvård Socialvården är en betydande förvaltningsgren, vars andel av de totala driftkostnaderna ökat från den första till den tredje undersökningsperioden hos de flesta kommuner enligt tabell D. 7 a och D. 7 b. Ökningen har dock i de flesta fall varit ganska måttlig. I diagram 8.5 illustreras socialvårdskostnaderna, netto. SOU 1972:44

Jämförelsegruppen Helsingborg, Borås och Örebro uppvisar här höga kostnader med Örebros allra högst. Socialvårdskostnaderna netto ligger här ca 35 % över de kostnader den därnäst följande kommunen redovisar, nämligen Borås. Glesbygdskommunerna Pajala och Älvdalen redovisar låga kostnader i likhet med förortskommunerna Kungälv, Lomma och Huddinge. De resterande jämförelsegrupperna uppvisar en något splittrad bild. Kostnaderna i gruppen Karlskrona, Landskrona och Uddevalla ligger dock i genomsnitt på en hög nivå, även om det skiljer hela 33 % mellan det högsta och lägsta värdet i gruppen.

8.4 Investeringar och låneskuld

8.4.1 Investeringar I tabell D. 10 och D. 11 behandlas investeringsverksamheten i undersökningskommu121

nerna dels för varje period, dels genomsnittligt för samtliga perioder. Enligt tabell D. 10, som redovisar bruttoinvesteringarna exklusive köp av fastigheter och mark i kr./inv. uppvisar Pajala dubbelt så höga värden som Älvdalen. Förhållandet har i stort sett varit detsamma under samtliga perioder. I nästa jämförelsegrupp ligger Helsingborg och Borås på ungefär samma nivå, medan Örebro ligger ca 50 % högre för samtliga perioder. Örebros övervikt har förstärkts period från period. 1964—1965 var bruttoinvesteringarna i kr./inv. knappt 50 % högre i Örebro än i jämförelsekommunerna, medan motsvarande siffra för perioden 1968— 1970 var ca 6 0 % . Bland förortskommunerna redovisar Kungälv de största bruttoinvesteringarna. Under den första undersökningsperioden var dock investeringarna i Huddinge störst. Karlskrona, Landskrona och Uddevalla uppvisar inte några större skillnader i bruttoinvesteringsnivån när det gäller samtliga perioder. För sista perioden, 1968—1970, var investeringstakten betydligt lägre i Landskrona än i jämförelsekommunerna. Under perioden 1964—1965 hade Åtvidaberg och Hallstahammar i stort sett samma värden, därefter visar dock Hallstahammar en betydligt högre bruttoinvesteringsnivå. Av resultatet för samtliga perioder att döma skulle Örnsköldsvik investera i betydligt större omfattning än Värnamo. De stora skillnaderna mellan kommunerna förelåg dock under den första perioden varefter en utjämning skett. Om jämförelsen utsträcks till att omfatta samtliga kommuner, kan konstateras att Örebro, Kungälv och Örnsköldsvik genomsnittligt legat på den högsta nivån. Det kan dock vara vanskligt att dra några bestämda slutsatser utifrån genomsnittet för samtliga perioder, med tanke på de relativt kraftiga variationer som förekommit mellan de olika perioderna. Om jämförelsen inskränks till att omfatta endast den sista undersökningsperioden, finner man att Örebro och Kungälv redovisar de största bruttoinvesteringarna. Låga vär122

den redovisar Älvdalen och Åtvidaberg men även Landskrona och Uddevalla. De olika förvaltningsgrenarnas andel av de totala nettoinvesteringarna redovisas i tabell D. 11. Nettoinvesteringsandelarna uppvisar mycket kraftiga variationer både mellan de olika perioderna och mellan de olika kommunerna. Genomgående har investeringarna inom central förvaltning och rätts- och samhällsskydd varit av mycket blygsam omfattning. De största investeringarna har gjorts inom fastighetsförvaltning och stadsbyggnad, där Pajala under den sista perioden 1968—1970 uppvisar en mycket hög andel. Även Hallstahammar har under samma period investerat relativt kraftigt netto inom dessa två förvaltningar. Samma kommuner redovisar däremot mycket låga andelar för förvaltningarna hamnar och industriell verksamhet. Socialvårdens och hälso- och sjukvårdens andelar av de totala nettoinvesteringarna är mycket små. Under perioden 1966—1967 redovisar emellertid Pajala en stor andel, vilket avspeglar sig dels för ovannämnda period men även i genomsnittet för samtliga perioder.

8.4.2 Låneskuld Den kommunala upplåningen redovisas i tabell D. 12 i form av låneskuld i kr./inv. Låneskulden i kr./inv. har ökat med varierande storlek i samtliga jämförelsekommuner mellan perioderna 1964—1965 och 1968—1970. Allra störst har ökningen varit i Hallstahammar och minst i Borås, med 91,3 respektive 25,1 %. I diagram 8.6 åskådliggörs den genomsnittliga låneskulden i de olika kommunerna. Älvdalen har en mycket blygsam låneskuld i jämförelse med Pajala. Även jämfört med de övriga kommunerna är skulden liten. Låneskuldens ökningstakt för Älvdalen har dock varit relativt kraftig mellan 1964—1965 och 1968—1970. Helsingborgs och Borås låneskuld ligger SOU 1972: 44

kr/inv 6.000-

5.000-

2.355 2.348

2.612 MedelVärde

"2.180,2 125

2 365

2.0001.477 1.478

1.000467 Q)

Z-

O0)

3 3

O:

a u

<

3 o

TT

Diagram 8.6 Låneskulden kommunvis i kr./inv. Genomsnittliga värden för samtliga perioder

i nivå med genomsnittet, medan däremot Örebro har den i särklass största låneskulden av alla kommuner. I jämförelse med övriga kommuner i gruppen har Örebro också den kraftigaste ökningstakten, om man ser till perioderna var för sig. Förortskommunerna har som grupp betraktat de genomsnittligt största låneskulderna. Förortskommunernas stora låneskulder är särskilt framträdande den sista undersökningsperioden. Det som framför allt utmärker gruppen Karlskrona, Landskrona och Uddevalla är, att deras låneskuld ökat förhållandevis kraftigt mellan första och sista undersökningsperioden. Åtvidaberg och Hallstahammar uppvisar en oregelbunden utveckling mellan perioderna. Enligt tabell D. 12 ökade låneskulden i Åtvidaberg mellan perioderna 1964—1965 SOU 1972:44

och 1968—1970 med drygt 30 %. Ser man däremot på förändringen mellan de olika perioderna finner man att låneskulden ökade med 45 % mellan 1964—1965 och 1966— 1967. Mellan 1966—1967 och 1968—1970 blev resultatet däremot en minskning med 10%. Hallstahammar minskade sin låneskuld med 25 % mellan första och andra perioden. Mellan andra och tredje perioden var ökningen drygt 1 5 0 % . Genomsnittligt för samtliga perioder ligger dessa båda kommuner mycket lågt när det gäller låneskulden i kr./inv. Under den sista perioden har dock Hallstahammar nått med de andra kommunerna mera jämförbara värden. Örnsköldsvik och Värnamo slutligen ligger båda på ungefär samma nivå och i jämförelse med övriga kommuner något under genomsnittet. 123

8.5 Analys av den kommunala utvecklingen

budget-

skillnaden mellan de två förstnämnda kommunerna är mycket liten, 9:56 respektive 9:57 kr./skr. För Örebro är däremot motsvaTabellerna D. 13 a—f avser att visa de firande utdebiteringsbehov hela 14:91 kr./skr. nansiella utvecklingstendenserna i urvalsI Örebro överstiger nämligen utdebiteringskommunerna. Tabellen innehåller de viktibehovet för såväl driftändamål som räntor gaste siffrorna inom drift- och kapitalbudoch amorteringar av lån de båda övriga geten. Skillnaden mellan den del av utdebikommunernas. Örebros budget balanseras teringsbehovet som disponeras för driftängenom att man har större avräkningsskatt damål och kostnadsräntor blir, sedan hänsyn och större skatteutjämningsbidrag. Häruttagits till avräkningsskatt, skatteutjämningsöver har den uppkomna situationen radikalt bidrag och budgetregleringsposter, lika med minskat Örebros utrymme för direktfinandriftbudgetens bidrag till täckande av kapisiering av investeringarna. Ser man till ditalbudgeten, som utgörs av amorteringar av rektfinansieringen av investeringarna de bålån och direktfinansierade kapitalutgifter. da föregående perioderna, finner man att Tabell D. 13 utgör också grunden för en denna legat på en relativt hög och jämn nivå utdebiteringsanalys i vilken intresset i första i Helsingborg och Borås, medan Örebro hand knyts till hur stor del av utdebiteringen redan under första perioden låg klart under som tas i anspråk för driftändamål, kost- de båda övriga kommunerna. För samtliga nadsräntor samt amortering av lån. Dessa perioder har Örebros utdebiteringsbehov för kostnader måste nämligen oundgängligen be- driftändamål, räntor och amorteringar av stridas av kommunen. Sedan hänsyn tagits lån legat betydligt över de båda övriga komtill avräkningsskatt, skatteutjämningsbidrag munernas. och budgetregleringsposter visar utdebiteFrån att under första perioden ha haft ringsanalysen vad som blir över för direkt- det högsta utdebiteringsbehovet för driftänfinansiering av kapitalutgifterna. damål, räntor och amorteringar av jämföAv tabell D. 13 a framgår att Pajala åren relsekommunerna har utdebiteringsbehovet 1968—1970 har ett utdebiteringsbehov för för Huddinge under sista perioden sjunkit driftändamål, räntor och amortering av lån till det lägsta. Det är t. o. m. lägre under (rad 1 + 2 + 8 ) uppgående till 28:14 kr. per den sista perioden än det var under den skr., medan utdebiteringen till borgerlig första. Detta sammanhänger sannolikt med kommun var 12:93. Skillnaden mellan utdeatt Huddinges expansionstakt var högre unbiteringsbehovet för driftändamål, räntor der första perioden och sedan mattats av och amortering av lån och utdebiteringen något. Utrymmet för direktfinansiering av utgörs främst av skatteutjämningsbidraget investeringarna har i Kungälv legat på en å 18:77 kr./skr. Jämförelsekommunen Älvrelativt hög och jämn nivå under samtliga dalen har ett utdebiteringsbehov för driftperioder. I Lomma har motsvarande utrymändamål, räntor och amortering av lån på me varit mycket litet men sannolikt ansetts 12:83 kr./skr. Skatteutjämningsbidragen betillräckligt med hänsyn till att man där ej tyder väsentligt mindre i Älvdalen därför att höjt utdebiteringen, som är förhållandevis det egna skatteunderlaget är högre samt galåg. I Huddinge visar utrymmet för direktrantin uppgår till endast 110 % av medelfinansiering en stadigt uppåtgående trend. skattekraften mot 125 % för Pajala. UtdeFör samtliga kommuner spelar avräkningsbiteringsanalysen visar också, att räntor skatten en betydande roll, eftersom den och amorteringar är betydligt tyngre poster snabba expansionstakten förorsakat en stor i Pajalas budget än i Älvdalens. eftersläpning i utbetalningarna. Om man jämför utdebiteringsbehovet för Landskrona har under undersökningspedriftändamål, räntor och amortering av lån rioden haft ett utdebiteringsbehov för driftför sista perioden, 1968—1970, i Helsing- ändamål, räntor och amorteringar av lån, borg, Borås och Örebro finner man att som med drygt en krona understigit de båda 124

SOU 1972: 44

övriga kommunernas. Högst låg Uddevalla vid såväl periodens början som slut. Utrymmet för direktfinansiering av investeringar har varit störst i Karlskrona men sjönk för samtliga kommuner kraftigt under den sista perioden. Liksom i fråga om utdebiteringsbehovet för driftändamål, räntor och amorteringar av lån har utdebiteringen till borgerlig kommun i Landskrona legat drygt en krona under de båda övriga kommunernas. Utdebiteringsbehovet i Åtvidaberg och Hallstahammar för driftändamål, räntor och amorteringar av lån har befunnit sig på ungefär samma nivå under de tre perioderna. Utdebiteringsanalysen visar dock, att utrymmet för direktfinansiering av investeringar varit betydligt större i Hallstahammar. Detta utrymme har skapats främst genom Hallstahammars högre utdebitering under perioden. I Värnamo låg utdebiteringsbehovet för driftändamål, räntor och amorteringar av lån betydligt under Örnsköldsviks under den första perioden. Under den sista perioden har dock inträffat en kraftig förskjutning till Värnamos nackdel. Utrymmet för direktfinansiering av investeringar har under samtliga perioder varit högt i båda kommunerna. Under de båda senare perioderna har dock Örnsköldsviks utrymme varit störst, vilket i första hand torde förklaras med de betydligt högre skatteutjämningsbidrag man här kommer i åtnjutande av genom inplaceringen i skattekraftsområde 2.

8.6 Det kommunala serviceutbudet i kommunerna

8.6.1 Undersökningens uppläggning De i urvalsundersökningen ingående kommunerna har även fått besvara en enkät angående den kommunala servicen. Enkäten är av samma slag som i den i annat sammanhang redovisade allmänna undersökningen av serviceutbudet. Frågorna i enkäten har avsetts skola täcka så många områden som möjligt inom det stora verksamSOU 1972:44

hetsfält, som den kommunala förvaltningen omfattar. Då de lokala behoven är vägledande vid utformningen av den kommunala servicen, uppstår jämförelsesvårigheter inom flera verksamhetsområden. I fråga om t. ex. kommunikationer, gator, vägar, parker och andra uppgifter inom stadsbyggnads- och planväsendet är behoven synnerligen olika i olika kommuner beroende på skillnader i folkmängd och bebyggelselokalisering m. m. Inom andra områden såsom fritid, skola och socialvård är det lättare att samla in uppgifter om utbudets storlek och ställa detta i relation till kommuninvånarnas behov, som då t. ex. kan anses bestämmas av en åldersgrupps storlek.

8.6.2 Resultat av bearbetningen av enkäterna I tabellerna D. 14 a—14 f redovisas resultat för de olika kommungrupperna av bearbetningen av enkäterna. Jämförelser görs mellan kommunerna i respektive grupper samt med de värden som vid den allmänna serviceundersökningen uppnåtts i fråga om riket i dess helhet och för jämförbara kommuner. En jämförelse mellan Pajala och Älvdalen visar, att kostnaden för fritidsnämndens samlade verksamhet är betydligt högre i Pajala. Den överstiger där också den genomsnittliga kostnaden för riket. Även i fråga om bidrag till föreningar och organisationer redovisar Pajala en högre kostnad än Älvdalen. I vare sig Pajala eller Älvdalen täcker brukningsavgift jämte anslutningsavgift kostnaden för framställning av rent vatten. En mycket låg procentuell andel hushåll, 45 %, är i Pajala anslutna till vatten och avlopp. Såväl Pajala som Älvdalen saknar skolpsykolog och skolkurator. Tillgången på daghemsplatser är i Pajala i nivå med riksgenomsnittet, medan Älvdalen helt saknar daghem. I den senare kommunen är dock antalet familjedaghemsplatser större än riksgenomsnittet. Båda kommunerna saknar dock helt förskoleplatser. 125

Månadsbeloppet för socialhjälp för ensamstående med ett barn samt makar med två barn är högre i Pajala, men här utgår å andra sidan ingen särskild hjälp till bostad och kläder, vilket är fallet i Älvdalen. Antalet pensionärsbostäder och platser på ålderdomshem i Pajala är betydligt större än i såväl Älvdalen som genomsnittligt för riket. De kommunala bostadstilläggen understiger dock såväl i Pajala som Älvdalen kraftigt riksgenomsnittet. Tabell D. 14 a visar, att i Pajala i motsats till Älvdalen har uppförts såväl förvaltningsbyggnad som hotell. Kapitalfonderna i Pajala är större än i Älvdalen, medan driftfonderna ej skiljer sig nämnvärt åt. Låneskulden per invånare är dock betydligt större i Pajala än i Älvdalen. Serviceutbudet i Helsingborg, Borås och Örebro jämförs i tabell D. 14 b med dels riksgenomsnittet, dels kommuner med mer än 50 000 invånare. Kostnaden för fritidsnämndens samlade verksamhet samt bidraget till föreningar och organisationer är störst i Örebro. Standarden synes vara hög i fråga om undervisning och kulturell verksamhet i samtliga tre kommuner. Det är dock bara Helsingborg som subventionerar gymnasieelevernas resor. Örebro redovisar en betydligt högre nettokostnad per invånare för kommunal vuxenutbildning än övriga kommuner. Antalet platser för barntillsyn är betydligt fler i Örebro än i övriga två kommuner. Örebros liksom Borås avgifter för daghem och familjedaghem är jämförelsevis låga. Örebro är ensam om att ha förskolan helt avgiftsfri. Örebro har ett större antal anställda vid socialkontoret per 1 000 invånare än övriga två kommuner. Även i fråga om hemvårdare och barnavårdare dominerar Örebro. På åldringsvårdens område har utbyggnaden hunnit längst i Helsingborg. I Örebro har man till skillnad från de båda övriga kommunerna ej maximerat de kommunala bostadstilläggen för pensionärer. Borås redovisar de högsta och Örebro de lägsta kapitalfonderna såväl 1965 som 1970 och detsamma gäller driftfonderna. I Örebro 126

var låneskulden den högsta såväl 1965 som 1970. Det bör observeras, när man jämför serviceutbudet i Kungälv, Lomma, och Huddinge, att den senare kommunen har ett nära fem gånger så stort invånarantal som de båda övriga kommunerna. Detta innebär att Huddinge i fråga om service ej är jämförbart med de båda andra då, som visats i annat sammanhang, serviceutbudet växer med kommunstorleken. Huddinge redovisar också den högsta kostnaden för fritidsnämndens verksamhet. I fråga om bidrag till föreningar och organisationer redovisar Kungälv den högsta kostnaden. Lommas kostnader ligger klart lägst på de två berörda områdena. Lomma redovisar inga nettokostnader för kommunal vuxenutbildning men har å andra sidan ett större bokbestånd än de båda övriga kommunerna. I fråga om platser för barntillsyn har Huddinge det högsta antalet i vad avser daghem, familjedaghem, förskola och fritidshem. Huddinge har fler anställda vid socialkontoret per 1 000 invånare än de båda övriga kommunerna men redovisar å andra sidan förhållandevis låga månadsbelopp för socialhjälp. Lomma, som på de flesta tidigare berörda områdena haft ett lägre serviceutbud än jämförelsekommunerna, torde dock i fråga om pensionärsbostäder och platser på ålderdomshem ha satsat mer än de båda övriga kommunerna. Även beträffande öppen åldringsvård redovisar Lomma den högsta kostnaden. De kommunala bostadstilläggen för pensionärer är högst i Huddinge. Huddinge redovisar för år 1965 och år 1970 de högsta kapital- och driftfonderna liksom den högsta låneskulden, allt räknat, per invånare. Lomma har år 1970 de lägsta kapital- och driftfonderna men också den lägsta låneskulden. Vid jämförelse mellan Karlskrona, Landskrona och Uddevalla kan konstateras att Landskrona redovisar den högsta kostnaden för fritidsnämndens verksamhet men den lägsta för bidrag till föreningar och organisationer. Landskrona har vidare de flesta daghemsSOU 1972: 44

platserna, medan Karlskrona är mest välförsett i fråga om familjedaghem och förskoleplatser. I Uddevalla är platserna för barntillsyn genomgående färre än i de båda övriga kommunerna. Uddevallas service synes ligga lägre än de båda övriga kommunernas i vad avser antal anställda vid socialkontor, nettodriftkostnad för förebyggande barnavård, månadsbelopp för socialhjälp, hemvårdare samt nettodriftkostnad för nykterhetsvård. Uddevalla hade inte heller under år 1970 ordnat någon färdtjänst för handikappade. På åldringsvårdens område synes de tre kommunerna ha satsat något olika. Uddevalla har de flesta pensionärsbostäderna, medan Karlskrona har fler platser på ålderdomshem än de båda övriga kommunerna. Landskrona redovisar den högsta kostnaden för öppen åldringsvård. Landskrona hade år 1970 de största kapitalfonderna och Karlskrona de högsta driftfonderna. Uddevallas låneskuld var år 1970 något högre än Landskronas. Lägsta låneskulden hade Karlskrona. Kostnaderna i Åtvidaberg och Hallstahammar varierar starkt vad gäller fritidsnämndens verksamhet samt bidragen till föreningar och organisationer. I fråga om undervisning och kulturell verksamhet synes servicen vara något mer utbyggd i Hallstahammar. Platserna på daghem och familjedaghem överstiger i Hallstahammar vida motsvarande i Åtvidaberg. I Åtvidaberg är dock antalet förskoleplatser större än i Hallstahammar. För båda kommunerna gäller, att antalet platser för barntillsyn överstiger såväl det genomsnittliga för riket som för kommunstorleken i fråga. Åldringsvården är betydligt mer utbyggd i Hallstahammar än i Åtvidaberg. Pensionärsbostäderna och platserna på ålderdomshem är mer än dubbelt så många i Hallstahammar. Kapital- och driftfonderna är betydligt större i Hallstahammar liksom låneskulden per invånare. Såväl Örnsköldsvik som Värnamo ligger på hög nivå i förhållande till riksgenomsnittet vad gäller kostnaderna för fritidsnämnSOU 1972:44

dens verksamhet. Värnamo har den högsta kostnaden för fritidsnämndens verksamhet, medan Örnsköldsvik har de största bidragen till föreningar och organisationer. Daghemsplatserna är något fler i Värnamo medan Örnsköldsvik har fler familjedaghems- och förskoleplatser. Månadsbeloppen för socialhjälp är högre i Värnamo. I övrigt är skillnaderna mellan kommunerna små vad gäller socialhjälp m. m. Örnsköldsvik har fler pensionärsbostäder, medan Värnamo har fler platser på ålderdomshem. I fråga om kostnaden för den öppna åldringsvården ligger de båda kommunerna tämligen lika. Kapitalfonderna är år 1970 något större i Värnamo. Driftfonderna samma år är däremot avsevärt större i Örnsköldsvik. Värnamo har den högsta låneskulden per invånare av de två kommunerna.

8.7 Intervjuer med företrädare för de femton analyskommunerna

De femton analyskommunerna har beretts tillfälle att ta del av de insamlade uppgifterna rörande den kommunalekonomiska utvecklingen i kommunerna under perioden 1964—1970. Företrädare för kommunerna har också vid intervjuer fått redogöra för de faktorer som enligt deras erfarenhet påverkat ekonomin i kommunerna under undersökningsperioden. Uttalandena återges sådana de gjorts till oss. Vi har inte ansett oss böra korrigera dem även om siffermaterialet skulle kunna ge anledning till detta. I det följande återges huvuddragen i vad som framkommit vid intervjuerna.

8.7.1 Pajala—Älvdalen I glesbygdskommunerna Pajala och Älvdalen anses avfolkningen utgöra det största problemet. I Pajala uppger man sig försöka motverka den starka utflyttningen genom att upprätthålla en god service och en företagsvänlig atmosfär, främst i Pajala samhälle. Ser127

vicen i Pajala måste, anser man, vara bättre än i kommunerna längre söderut, om man skall lyckas hävda sig i konkurrensen om företagen och sysselsättningstillfällena. I Älvdalen anser man, att kommunen med nuvarande förutsättningar har små möjligheter att ändra på utvecklingen. Vid jämförelse med andra kommuner är, framhåller man i Pajala, undervisningen den mest betungande förvaltningsgrenen i den kommunala budgeten. För kommuner av den typ Pajala representerar är kostnaderna för skolskjutsar speciellt höga, och detsamma gäller ersättningen till andra kommuner för gymnasiala skolor. Kostnaderna för åldringsvården ökar också och kommer på sikt, framhålls det, att få mycket stor betydelse på grund av den alltmer oförmånliga åldersfördelningen i Pajala. Bland starkt ökande kostnader, som är speciella för Pajala och liknande kommuner, nämns också utgifter för glesbygdsservice i olika former. I Älvdalen anses också skolskjuts- och åldringsvårdskostnaderna vara särskilt betungande. I Pajala anser man att skatteutjämningssystemet sedan dess tillkomst år 1966 utvecklats oförmånligt för kommunen beroende på att, enligt gällande regler, avfolkningen alltför snabbt minskar storleken på skatteutjämningsbidraget. I Älvdalen framhålls, att nuvarande skatteutjämningssystem i jämförelse med de tidigare skattelindringsbidragen inneburit en väsentlig förbättring. Kommunsammanläggningen uppges i Pajala, i motsats till Älvdalen, ha medfört ökade kostnader, främst på grund av den standardutjämning som måste ske mellan olika delar av den nya kommunen. I Älvdalen har bruttoinvesteringarna under den undersökta perioden legat på en, jämfört med övriga kommuner i undersökningen, mycket låg nivå. Även låneskulden per invånare är för Älvdalen betydligt lägre än för övriga kommuner. Förklaringen härtill har uppgivits vara de många investeringar som gjordes på olika områden när kraftverken byggdes. Strax före undersökningsperiodens början avslutades kraftverksbyggandet i Älvdalen. Detta har medfört, att 128

investeringarna inte behövt vara av någon större omfattning efter år 1964. Dessutom har man i Älvdalen, framhålls det, bedrivit en medvetet försiktig investeringspolitik under den tid undersökningsperioden omfattar.

8.7.2 Örebro, Helsingborg och Borås I Örebro och Borås har näringslivet undergått betydande förändringar under 1960talet, och särskilt i Örebro hävdar man att detta påverkat den kommunala ekonomin. I Örebro har ca 3 000 arbetstillfällen inom industrin gått förlorade sedan år 1965. Denna utveckling har dock delvis balanserats av att antalet anställda inom servicesektorerna väsentligt ökat under senare delen av 1960talet genom bl. a. utbyggnaden av regionsjukhuset, etableringarna av universitetsfilial, socialhögskola, gymnastikhögskola m. m. I Borås har sysselsättningen hittills kunnat hållas uppe trots svårigheterna inom tekoindustrin. Man strävar emellertid nu i Borås att komma ifrån ensidigheten i kommunens näringsliv. I Helsingborg har näringslivet under det senaste årtiondet ej undergått några större förändringar. I Örebro anser man, att det finns ett samband mellan den kommunalekonomiska utvecklingen och näringslivsomvandlingen. Den senare uppgavs ha lett till att Örebro fått en överrepresentation av äldre respektive yngre personer, vilket förorsakat ökade kommunala utgifter. I Örebro uppgavs också, att den kommunala utgiftsnivån påverkats av kommunens vilja att ge god service. Örebro ligger långt framme jämfört med andra kommuner vad gäller ett flertal grenar av kommunal service. I Borås anses skillnaden i den primärkommunala utdebiteringen, jämfört med Örebro, främst bero på att man ej haft samma ambitioner och ej heller av statsmakterna fått sådana uppdrag som Örebro. I Borås anses utdebiteringen främst ha påverkats av investeringsplanerna. Man har i Borås haft en god likviditet under 1960-talet, bl. a. på grund av att flera stora byggnadsprojekt långsiktigt skattefinansierats via fondering. SOU 1972:44

I Helsingborg uppgavs utdebiteringspolitiken ha påverkats av statsmakternas finanspolitik. Kommunen anser sig genom skatteuttag ha förskotterat 55 milj. kr., som i stället borde ha fått upplånas. Den statliga finanspolitiken har vidare resulterat i att kommunen fått starkt minska sina reserver. Likviditeten har också kraftigt reducerats som följd härav. I samtliga tre kommuner anses, att kommunsammanläggningarna kommer att medföra ökade kostnader främst till följd av den nödvändiga standardutjämningen mellan olika delar av de nya kommunerna. I Helsingborg och Borås hade man inga bestämda synpunkter på nuvarande skatteutjämningssystem. Skatteutjämningsbidragen har i dessa kommuner spelat en obetydlig roll i den kommunala ekonomin. I Örebro hävdar man, att skatteutjämningsbidragen saknat betydelse i budgetarbetet. Man anser dock att bidraget vid hög utdebitering är en viktig fördelningsfaktor i gällande system. I Örebro trodde man inte heller, att någon kommun spekulerade i bidraget vid hög utdebitering. I samtliga tre kommuner sågs med bekymmer de närmaste årens kostnadsutveckling. I Borås och Helsingborg var man särskilt oroad över de betydande investeringar som måste genomföras under kommande år.

8.7.3 Huddinge, Kungälv och Lomma I samtliga tre kommuner betonade man, att den kommunala kostnadsnivån påverkades av den snabba expansionen. Gemensamt för kommunerna var vidare, att byggnadskostnaderna ansågs höga till följd av regionernas expansiva karaktär. I alla tre kommunerna uppgavs, att man försökt hålla den kommunala utdebiteringen på en rimlig nivå utan att därför eftersätta den kommunala servicen. I Huddinge bedrivs en mera långsiktig utdebiteringspolitik, som bl. a. innebär att utdebiteringen ändras endast varje tredje år. Såväl Huddinge som Lomma uppger, att grannkommunernas ut9 - S O U 1972:44

debiteringar spelar en viss roll vid beslutet om nivån på den egna utdebiteringen. Det geografiska läget som förort till landets största kommuner ansågs inte medföra några särskilda fördelar ur servicesynpunkt. I Huddinge framhöll man, att en koncentration av bebyggelsen på 10 000—20 000 invånare gör det nödvändigt att bygga upp en egen kommunal service. Det kommunalekonomiska kostnadsläget ansågs i såväl Kungälv som Lomma vara förmånligare än stockholmsförorternas. I Lomma betonade man svårigheterna att få långa lån. Utbyggnaden hade i stället till betydande del fått finansieras med tillfälliga lån, som blir dyrare än fasta kommunlån. I Huddinge framhölls, att bebyggelsestrukturen i kommunen verkar kostnadsfördyrande. Härigenom blir utgifterna för olika former av ledningar och vägar dyrare än i andra kommuner i regionen. I Huddinge har inte socialhjälpskostnaderna ökat lika hastigt som i flera andra förortskommuner till Stockholm. Detta uppgavs bero på att man i Huddinge under senare år inte haft samma snabba utbyggnad av flerfamiljshus, till vilka unga människor med låga inkomster flyttat. Dessutom har man i Huddinge kunnat slå ut den utbyggnad av nämnt slag som förekommit på en större grundbefolkning. I Kungälv uppgavs kommunsammanläggningen medföra ökade utgifter, då en betydande del av den nya kommunen utgörs av glesbygd. Särskilt stora insatser skulle bli nödvändiga på åldringsvårdens område.

8.7.4 Karlskrona, Landskrona och Uddevalla I Karlskrona och Uddevalla har man under det senaste decenniet haft särskilda problem med sysselsättningen. I Karlskrona uppstod dessa då marinen omorganiserades, varvid mellan åren 1954—1964 4 400 personer friställdes. Härtill kommer andra nedläggningar inom näringslivet, som friställt ytterligare ca 600 personer. Trots vissa nyetableringar har, som följd av nedläggningarna, 129

Karlskrona under 1960-talet minskat sin befolkning med mellan 200—500 personer per år. År 1971 bröts dock den nedåtgående trenden, och en ökning har ägt rum detta år med ca 150 personer. I Uddevalla skedde under 1950-talet och början av 1960-talet en snabb expansion genom tillkomsten av Uddevallavarvet, varvid kommunen tillfördes 4 000 nya arbetstillfällen. Sedan år 1965 har emellertid varvet genom rationaliseringar minskat antalet sysselsatta med ca 1 000 personer. Detta har haft till följd, att antalet invånare under andra hälften av 1960-talet årligen minskat med ca 250 personer. I Landskrona har inga problem med sysselsättningen förelegat under det senaste decenniet. Man har i stället haft en liten men jämn befolkningsökning, främst på grund av expansionen i den inom kommunen sedan länge etablerade industrin. I Uddevalla och Karlskrona försöker man göra kommunen attraktiv ur lokaliseringssynpunkt genom att utbjuda industrimark. Markberedskapen uppges dock innebära en finansiell belastning för kommunerna. Försäljningen av mark sker dessutom oftast till priser, som inte täcker kostnaderna för markens iordningställande. I alla tre kommunerna var den primärkommunala utdebiteringen relativt hög vid undersökningsperiodens ingång. I Karlskrona var avsikten med den kraftiga höjningen av utdebiteringen år 1964 att man skulle kunna ligga stilla under ett antal år, vilket också skedde. Landskrona har i förhållande till jämförelsekommunerna haft en gynnsam utveckling av utdebiteringen under undersökningsperioden. Man ansåg i Landskrona, att den höga utdebiteringen vid undersökningsperiodens ingång gjort det möjligt att tidigt genomföra viktiga investeringar samt bidragit till en god likviditet. De för Landskrona förhållandevis låga nettokostnaderna ansågs bl. a. bero på taxepolitiken, de betydande intäkterna i form av tomträttsavgälder (mycket litet av Landskronas ursprungligen stora markreserver har försålts) samt de relativt stora ränteinkomsterna på grund av kom130

munens goda likviditet under undersökningsperioden. I Uddevalla anses utdebiteringen främst ha bestämts av den svaga skattekraftsutvecklingen och gjorda investeringsåtaganden. Den höga investeringstakten under 1960-talet uppgavs vara en kvardröjande effekt av den snabba expansionen under föregående årtionde. Uddevallas topografi framhölls som en ur kommunalekonomisk synpunkt starkt fördyrande faktor. Terrängens beskaffenhet ansågs höja byggnadskostnaderna avsevärt samt fördyra gatu- och ledningsarbetena. Även i Karlskrona ville man framhålla att det kommunalekonomiska kostnadsläget i hög grad påverkades av den geografiska strukturen. Kommunen är belägen på ett antal öar, skilda åt av vidsträckta vattenytor. Terrängen, på vilken tätorten är belägen, är bergig och starkt kuperad. Detta uppgavs medföra kostnadsfördyringar i fråga om bl. a. gator, vägar, vatten, avlopp, elektricitet, kollektiva kommunikationer, brandväsen m. m., som inte helt kunde kompenseras av höga avgifter på tomtmark, vatten och avlopp etc. I fråga om gällande skatteutjämningssystem ansågs i Karlskrona, att kommuner som tvingades till hög utdebitering skall kunna påräkna stöd från statsmakterna. Bidraget vid hög utdebitering ansågs dock ha fått en mindre tillfredsställande utformning. I såväl Uddevalla som Karlskrona tror man att bidraget vid hög utdebitering under vissa omständigheter kan stimulera kommunerna till utdebiteringshöjningar. Man hade också i Uddevalla svårt att tro, att skillnaden i det kommunalekonomiska kostnadsläget mellan Uddevalla och t. ex. Sundsvall skulle vara så stor som skillnaden i gällande skatteunderlagsgaranti gav uttryck för. Karlskrona redovisar i undersökningen höga nettokostnader för undervisning i kronor per invånare i åldrarna 7—17 år. Motsvarande kostnader för Landskrona och Uddevalla är relativt låga. Förklaringen angavs av kommunalmännen i Karlskrona främst vara den att denna stad hade hög SOU 1972: 44

standard på undervisningen och tidigt genomförde såväl grund- som gymnasieskolan. I de båda övriga kommunerna skedde detta sent. I Karlskrona infördes också tidigt fria skolmåltider, och för skolskjutsarna gäller mycket generösa villkor.

de faktor, att centralorten kraftigt dominerar i kommunen, och i Hallstahammar anses det verka kostnadsfördyrande att efter kommunsammanläggningen ha tre tätorter att satsa på.

8.7.5 Hallstahammar och Åtvidaberg

8.7.6 Värnamo och Örnsköldsvik

Man anser i både Hallstahammar och Åtvidaberg, att den kommunala utvecklingen i hög grad varit knuten till den industriella expansionen på orten. I Åtvidaberg kan man inte peka på några speciella kostnader för den typ av kommuner man representerar. Snarare, påpekade man, har en del av den för en kommun normala verksamheten tidigare skötts av det i kommunen dominerande företaget. Tack vare närheten till Linköping har inte heller någon gymnasieskola behövt byggas i Åtvidaberg. På socialvårdsområdet har Hallstahammar satsat kraftigt på barntillsynen i syfte att locka ut kvinnorna på arbetsmarknaden. Detta anses något mera ekonomiskt förmånligt för kommunen än att ha en alltför kraftig inflyttning av utländsk arbetskraft. I Hallstahammar anses invandringen av utländsk arbetskraft ha medfört ökade sociala kostnader. Det för kommunerna i Västmanland i allmänhet höga kostnadsläget ansågs i Hallstahammar i viss utsträckning vara ett uttryck för hög standard. Nuvarande skatteutjämningssystem ansågs i såväl Hallstahammar som Åtvidaberg fungera bra. Bidraget vid hög utdebitering tror man dock har en utdebiteringshöjande effekt. De höga kostnaderna för stadsbyggnadsverksamheten i Åtvidaberg ansågs bero på den utpräglade villabebyggelsen. I Hallstahammar har man till övervägande del byggt flerfamiljshus med av allt att döma lägre stadsbyggnadskostnader som följd. Kommunernas geografiska struktur tillmäts kommunalekonomisk betydelse. I Åtvidaberg anses det vara en kostnadssänkan-

I Örnsköldsvik anses det viktigast att ge glesbygdsinvånarna en tryggad sysselsättning. Genom inskränkningar och nedläggningar inom näringslivet har i kommunen drygt 1 000 arbetstillfällen gått förlorade alltsedan år 1967. Svårigheter föreligger att locka nya företag till kommunen, bl. a. på grund av närheten till Sundsvall. Kommunen erbjuder billig industrimark, som för kommunen medför dryga kostnader. I Värnamo där småindustrin dominerar har man ej noterat några problem med sysselsättningen. I Örnsköldsvik framhölls, att den kommunala verksamheten fördyrades genom att en stor del av kommunen har karaktär av glesbygd. Det anses likaså kostnadsfördyrande att kommunen har flera tätorter att satsa på. Värnamo anser sig inte ha några speciella kostnader jämfört med andra kommuner. Den livliga föreningsverksamheten, ofta i religiös regi, uppgavs påverka de sociala kostnaderna positivt. Inte heller anses det vara till nackdel, att kommunen består av elva mindre men väl fungerande tätorter. I Örnsköldsvik anses nuvarande skatteutjämningssystem vara betydelsefullt och ha inneburit en kraftig likviditetsförbättring för kommunen. Bidraget vid hög utdebitering anses inte verka utdebiteringshöjande, åtminstone ej vad gäller Örnsköldsvik. Däremot tror man, att reduceringsregeln har en utdebiteringshöjande effekt. I Värnamo är man starkt kritisk mot bidraget vid hög utdebitering. Båda kommunerna anser kommunsammanläggningen starkt kostnadsuppdrivande på grund av den nödvändiga standardutjämningen mellan de olika delarna av den nya kommunen.

SOU 1972:44

8.8 Sammanfattning

För att ge en samlad bild av de olika utgifts- och inkomstposternas betydelse i de femton kommunerna samt av de faktorer som väsentligen påverkat utvecklingen lämnas nedan en sammanfattande jämförelse av dessa kommuners ekonomi. Hela budgetens utgifter i Pajala såväl brutto som netto för den undersökta perioden överstiger Älvdalens med ca 50 %. Kostnaderna för centralförvaltning, industriell verksamhet och socialvård ligger såväl brutto som netto på en något högre nivå i Älvdalen. Den stora skillnaden i utgiftsnivå mellan de båda kommunerna beror på att kostnaderna för undervisning i Pajala är väsentligt högre såväl brutto som netto. Älvdalens nettoutgifter för undervisning är i sin tur högre än för någon av de övriga kommunerna i urvalet med undantag för Örnsköldsvik. Företrädare för båda kommunerna har också framhållit att undervisningen är den mest betungande förvaltningsgrenen i den kommunala budgeten. Det är främst skolskjutsarna, som är kostnadskrävande. Kostnaderna för åldringsvården ökar och kommer, enligt vad båda kommunerna framhållit, att på sikt få mycket stor betydelse på grund av den allt mer oförmånliga åldersstrukturen. En mycket stor skillnad föreligger mellan kommunerna i fråga om kapitalbudgetens utgifter. Bruttoinvesteringarna har under den undersökta perioden varit mer än dubbelt så höga i Pajala. Investeringarna i Pajala har främst varit koncentrerade till förvaltningsgrenarna fastighetsförvaltning och stadsbyggnad. Låneskulden i Pajala är drygt fyra gånger större än Älvdalens för perioden 1968— 1970. Det bör dock nämnas att upplåningen i Älvdalen varit betydligt lägre än i någon annan kommun som ingår i undersökningen. Anledningen till skillnaden mellan de två kommunerna i fråga om kapitalbudgetens utgifter är främst den medvetet försiktiga investeringspolitik som förts i Älvdalen sedan kraftverksbyggandet upphört och syssel132

sättningstillfällena som följd härav minskat. En bidragande orsak till den för Pajala högre investeringsnivån torde vara de av AMS initierade kommunala beredskapsarbetena. Budgetomslutningen i Pajala har fört upp denna kommun till ett utdebiteringsbehov för driftändamål, kostnadsräntor och amortering av lån som vida överstiger Älvdalens. För perioden 1968—1970 var nämnda utdebiteringsbehov 28:14 i Pajala mot 12:83 kr./ skr. i Älvdalen. Utdebiteringsbehovet i Pajala har till betydande del finansierats med skatteutjämningsmedel. Beträffande utgifterna för undervisning föreligger, som tidigare visats, mycket stora kostnadsskillnader mellan kommunerna. I enkäten angående serviceutbudet har det dock endast varit möjligt att beröra sådana delar av skolverksamheten, som har en relativt obetydlig tyngd i budgeten. Det går således ej att med hjälp av enkätsvaren konstatera huruvida det är skillnader i utbildningsstandard som orsakat olikheterna i utgiftsnivån mellan de båda kommunerna. Att socialvårdskostnaderna per invånare är högre i Älvdalen trots att åldringsvården enligt enkätundersökningen är betydligt bättre utbyggd i Pajala, torde endast kunna förklaras med de olikheter mellan kommunerna som föreligger i fråga om åldersstrukturen. I Pajala var nämligen år 1970 endast 9,8 % av den totala befolkningen över 67 år mot 13,7 % i Älvdalen. Skulle antalet åldringar komma att utgöra en lika stor del av totalbefolkningen i Pajala som i Älvdalen finns det anledning anta att socialvårdskostnaderna i Pajala, vid oförändrad standard, blir betydligt mera dominerande i kommunens utgiftsbudget än vad fallet hittills varit. Det större samlade serviceutbudet i Pajala förklaras av företrädare för kommunen med att servicen i Pajala måste vara bättre än i kommuner längre söderut om man skall lyckas hävda sig i konkurrensen om företagen och sysselsättningstillfällena. I Örebro ligger utgifterna brutto, 21 respektive 25 %, och netto 32 respektive 47 % , högre än i de båda jämförelsekommunerna Helsingborg och Borås. Orsakerna till att skillnaden i brutto- och nettoutgifter SOU 1972:44

ej följs åt kan vara olika avgiftspolitik i kommunerna, andra intäkter av rörelse, speciella statsbidrag m. m. Den relativt stora skillnaden i totalbudgetcn mellan Örebro och jämförelsekommunerna beror på att utgifterna i Örebro för de flesta förvaltningsgrenarna ligger på en högre nivå. Inte minst gäller detta vissa delar av socialvården, där skillnaden är markant. I Örebro anses det föreligga ett samband mellan den kommunalekonomiska utvecklingen och den omvandling av näringslivet, som ägt rum i kommunen under 1960-talet. Förklaringen till de avsevärt högre socialvårdskostnaderna i Örebro i förhållande till jämförelsekommunerna anser man vara den överrepresentation av äldre och yngre invånare kommunen har fått på grund av näringslivets omvandling. Härtill kommer den av företrädarna för Örebro uttalade höga målsättningen för socialvårdens utbyggnad. I Borås uppgavs, att den primärkommunaia utdebiteringen främst påverkats av investeringsplanerna. I Helsingborg ansågs den restriktiva statliga finanspolitiken ha tvingat kommunen höja utdebiteringen. Bruttoinvesteringarna har i Örebro under den undersökta perioden legat på betydligt högre nivå och med drygt 50 respektive 40 % överstigit dem i Borås respektive Helsingborg. Den högre investeringstakten i Örebro har i betydande utsträckning finansierats genom upplåning. I Borås uppgav man, att flera stora byggnadsprojekt långsiktigt skattefinansierats via fondering. Låneskulden per invånare under perioden 1968 —1970 är mer än dubbelt så hög i Örebro som i jämförelsekommunerna. Utdebiteringsbehovet i Örebro för driftändamål, kostnadsräntor samt amorteringar av lån ligger för perioden 1968—1970 ca 5 kr ./skr. högre än i jämförelsekommunerna. Kommunernas svar på enkäten rörande serviceutbudet visar också att servicen i Örebro på många områden är mera utbyggd än i jämförelsekommunerna. Alldeles påtagligt stor är skillnaden i fråga om barntillsynen. Bland förortskommunerna har Kungälv den största budgetomslutningen brutto. Den SOU 1972:44

överstiger Lommas respektive Huddinges med 45 respektive 23 %. Netto skiljer sig omslutningen mellan kommunerna obetydligt, beroende på de höga inkomster Kungälv och Huddinge redovisar. Den höga bruttoomslutningen i Kungälv har visat sig bero på att kommunens gymnasium under undersökningsperioden haft ett mycket stort upptagningsområde. Endast 25 % av eleverna kom från Kungälv. Även vid kommunens högstadieskola var ca 1/3 av eleverna från andra kommuner. I samtliga tre kommuner framhåller man att den kommunala kostnadsnivån påverkas av den snabba expansionen. På grund av regionernas expansiva karaktär anses byggnadskostnaderna för denna typ av kommuner vara särskilt höga. Det kommunalekonomiska kostnadsläget betraktades i såväl Kungälv som Lomma av de kommunala företrädarna som förmånligare än stockholmsförorternas. Driftkostnaderna tar förvaltningsvis olika utrymmen i anspråk i kommunerna. Undervisnings- och stadsbyggnadsverksamhetens andel av såväl brutto- som nettokostnaderna är i Kungälv större än i jämförelsekommunerna. I Huddinge är det den industriella verksamheten som dominerar på motsvarande sätt. I Lomma disponeras slutligen en större andel av driftkostnaderna för sociala ändamål. Bruttoinvesteringarna ligger för Kungälv, inte minst under sista perioden, på en betydligt högre nivå än i jämförelsekommunerna, vilket främst hänger samman med omfattande skolbyggen. I Kungälv och Huddinge har upplåningen varit hög under undersökningsperioden, vilket resulterat i en hög låneskuld per invånare. Balansposterna på utgiftssidan för nämnda kommuner har samtidigt varit betydande, vilket innebär att en del av de upplånade medlen avsatts till fonder m. m. Skillnaden i invånarantal mellan Huddinge, å ena sidan, och Kungälv och Lomma, å den andra, gör det svårt att jämföra serviceutbudet, då vi vet att detta växer med kommunstorleken. När man jämför serviceutbudet och finner att t. ex. utbyggnaden av barntillsynen i Kungälv släpar efter jäm133

fört med Lomma och Huddinge trots den stort. Det samlade serviceutbudet är något höga investeringstakt Kungälv hållit under större i Landskrona än i jämförelsekommuden undersökta perioden, beror detta på att nerna men ligger för alla tre på en hög nivå investeringarna i Kungälv i så hög grad varit inom de flesta undersökta områdena, både koncentrerade till skolsektorn. i förhållande till genomsnittet för riket och Av kommunerna Karlskrona, Landskrona kommunstorleken. och Uddevalla redovisar Karlskrona den Budgetomslutningen är i Hallstahammar högsta bruttoomslutningen och Landskrona såväl brutto som netto större än i Åtvidaden lägsta. Skillnaden i budgetomslutningen berg. Det är framför allt i fråga om centralbrutto är dock mindre än 9 %. Netto ökar förvaltning och socialvård som driftkostnaskillnaderna. Uddevalla med de högsta netto- derna är högre i Hallstahammar. De för kostnaderna ligger 23 % över Landskrona, Hallstahammar högre socialvårdskostnadersom har de lägsta. Mellan Uddevalla och na torde främst förklaras av den i långt Karlskrona är skillnaden bara 4 %. högre grad utbyggda barntillsynen och åldI Karlskrona och Uddevalla har man, ringsvården. I Hallstahammar uppger man under undersökningsperioden, haft särskilda också, att den betydande invandringen av problem med att hålla sysselsättningen uppe utländsk arbetskraft medfört ökade sociala med viss utflyttning som följd. I Landskrona utgifter. däremot har sysselsättnings- och befolkStadsbyggnadskostnaderna är betydligt ningsökningen varit jämn. I syfte att öka högre i Åtvidaberg. Anledningen härtill syarbetstillfällena har Karlskrona och Udde- nes vara den utpräglade villabebyggelsen. valla fått göra betydande investeringar i in- I Hallstahammar har man huvudsakligen dustrimark. Markberedskapen uppgavs dock byggt flerfamiljshus med till synes lägre utgöra en finansiell belastning. Ofta får stadsbyggnadskostnader som följd. dessutom marken säljas till priser, som ej Bruttoinvesteringarnas omfattning har för täcker kostnaderna för markens iordning- den undersökta perioden varit betydligt ställande. För förvaltningsgrenen undervis- större i Hallstahammar. I Åtvidaberg visar ning redovisar Karlskrona, till skillnad från bruttoinvesteringarna en sjunkande tendens Landskrona och Uddevalla, höga kostnader, under perioden och var 1968—1970 de särskilt per elev. Förklaringen torde främst lägsta bland samtliga undersökta kommuner. vara den att Karlskrona har hög standard Hallstahammar har därför inte oväntat den på undervisningen och tidigt genomförde högsta låneskulden per invånare av de två såväl grund- som gymnasieskolan. I de båda kommunerna. Utdebiteringsbehovet för övriga kommunerna skedde detta sent. driftändamål, kostnadsräntor och amortering I fråga om socialvården ligger brutto- och av lån har under de tre tidsperioderna skiljt nettokostnaderna högst i Landskrona. De sig mycket litet åt mellan kommunerna. Enkommunala företrädarna ville förklara detta kätundersökningen visar på ett genomgåenmed den i kommunen väl utbyggda åld- de större kommunalt serviceutbud i Hallstaringsvården och barntillsynen. hammar. Om man undantar åldringsvården Skillnaden i bruttoinvesteringarna är i Åtvidaberg ligger båda kommunerna väl störst mellan Uddevalla och Landskrona. till vid en jämförelse med genomsnittet för Den höga investeringstakten under 1960- riket och kommunstorleken i fråga. Barntilltalet ansågs i Uddevalla vara en kvardröjan- synen synes vara mycket väl utbyggd i de effekt av kommunens snabba expansion Hallstahammar. under föregående årtionde. Det är också En mycket stor skillnad föreligger mellan Uddevalla som har högsta låneskulden per bruttoutgifterna i Örnsköldsvik och Värinvånare och som har störst utdebiterings- namo. Örnsköldsvik har 44 % högre bruttobehov för driftändamål, kostnadsräntor och utgifter. Netto minskar denna skillnad till amortering av lån. Avståndet till de båda 10 %. Det är framför allt i fråga om driftövriga kommunerna är dock härvidlag ej kostnaderna för stadsbyggnad, undervisning 134

SOU 1972: 44

och socialvård som kommunerna skiljer sig storstadsalternativen, men nära efter följer åt. Det högre kommunalekonomiska kost- de medelstora industrikommunerna. Avstånnadsläget i Örnsköldsvik ansågs främst ha det är sedan inte heller stort till övriga grupsamband med att kommunen till stor del per i undersökningen. Det kan dock vara hade karaktär av glesbygd. Dessutom har av särskilt intresse att notera, att de näst man i Örnsköldsvik till skillnad från Vär- högsta nettoutgifterna i undersökningen nonamo problem med att hålla sysselsättningen teras för Pajala, medan Älvdalen har de uppe. Sedan år 1967 har ca 1 000 arbetstill- lägsta. Denna skillnad i kostnadsnivå har som ovan visats till stor del finansierats gefällen gått förlorade i Örnsköldsvik. Bruttoinvesteringarna har under den un- nom nuvarande skatteutjämningssystem. Endersökta perioden legat på en betydligt hög- käten rörande den kommunala servicen pere nivå i Örnsköldsvik, även om investering- kar på ett större serviceutbud i Pajala, även arna för Värnamos vidkommande visat en om man här inte kan utläsa en skillnad på markant uppåtgående trend. Låneskulden 50 %. Det bör erinras om att företrädare per invånare är tämligen lika i de båda för båda kommunerna vid sammanträffankommunerna. Vad gäller utdebiteringsbeho- den med revisionen starkt betonat de komvet för driftändamål, räntor och amortering- munalekonomiska problemen för glesbygdsar av lån har Örnsköldsvik under de två kommunerna. I fråga om nivån på driftkostnaderna kan första perioderna legat högre än Värnamo. konstateras, att storstadsalternativen redoviUnder den sista perioden har dock Värnasar de högsta bruttodriftkostnaderna. Härmos utdebiteringsbehov för ifrågavarande ändamål kommit att överstiga Örnsköldsviks. näst följer de medelstora industrikommuUtdebiteringsanalysen visar skatteutjäm- nerna, Karlskrona, m. fl. Vidare redovisar ningsbidragens ökade betydelse för Örn- Örnsköldsvik och Pajala höga kostnader. sköldsvik efter år 1966. Man framhåller ock- Netto reduceras emellertid skillnaderna påså i Örnsköldsvik, att nuvarande skatte- tagligt, men Örnsköldsvik och Pajala ligger utjämningssystem varit betydelsefullt och in- fortfarande på en hög nivå. Från de andra storstadsalternativen och i än högre grad neburit en kraftig likviditetsförbättring. Serviceutbudet i de båda kommunerna från övriga undersökta kommuner skiljer sig ligger tämligen lika och är väl i nivå med Örebro markant med höga driftkostnader, såväl genomsnittet för riket som kommun- brutto och netto, hög standard och hög utdebitering. storleken i fråga. Något generellt samband mellan högt eget Det är självfallet svårt att med ledning av skatteunderlag och höga nettokostnader kan den ovan presenterade undersökningen dra ej konstateras. Det samband som finns är några generella slutsatser rörande den eko- mycket svagt och avser främst storstadsnomiska strukturen i olika typer av kom- alternativen, vars skattekraft och nettokostmuner. Detta beror främst på att materialet nader genomsnittligt ligger högre än övriga är för litet för att tillåta en statistisk pröv- kommuners. I ett flertal fall har kunnat visas, att skillning av orsakssammanhangen. Kommunerna i undersökningen är ej heller utvalda i naden mellan kommunerna är större om syfte att representera förhållandena i hela man ser till hur de använder pengarna än riket. En del mer allmänna iakttagelser är om man ser till hur mycket pengar de använder. Detta har främst samband med att dock möjliga att göra. Ser man till nivån på utgifterna för hela behoven i kommunerna är olika. I förortsbudgeten brutto konstateras, att storstads- kommunerna, där det finns många barn, tar alternativen fortfarande genomsnittligt lig- undervisningen i anspråk en förhållandevis ger högst men att avståndet till övriga grup- större del av budgeten. Även i glesbygdsper inte är stort, om man undantar gruppen kommunerna dominerar undervisningskostbrukskommuner. Nettoutgifterna är störst i naderna kraftigt, beroende på den geograSOU 1972:44

fiska strukturen som bl. a. medför mycket höga skoiskjutskostnader. I storstadsalternativen är det av olika orsaker socialvården som dominerar på motsvarande sätt. Detta får till följd, att utrymmet för insatser inom andra förvaltningsgrenar i dessa kommuner blir förhållandevis mindre. Undersökningen påvisar förvånansvärt små skillnader mellan grupperna vad gäller investeringstakten. Endast brukskommunerna och Älvdalen visar avsevärt lägre bruttoinvesteringar för den undersökta perioden än övriga kommuner. I fråga om den industriella verksamheten förefaller det av undersökningsresultatet att döma, som om storstadsalternativen driver industriverken med större "affärsmässighet". Tendensen är dock ej helt entydig. Storleken på låneskulden synes ha mer att göra med expansionstakten och framtidstron än med t. ex. storleken på det egna skatteunderlaget. Undersökningen har också visat, hur omvandlingar av näringslivet i t. ex. Örebro, Uddevalla och Karlskrona medfört ökade kommunala utgifter. I Landskrona och Helsingborg torde å andra sidan den jämna sysselsättnings- och befolkningsökningen ha bidragit till ett mera gynnsamt kommunalekonomiskt kostnadsläge. Örnsköldsvik och Värnamo utgör exempel på hur klimat- och naturförhållandena gör produktionen av varor och tjänster dyrare på en ort än på en annan, örnsköldsviks kostnadsläge är högre än Värnamos, men undersökningen visar också att nuvarande skatteutjämningssystem medfört en avsevärd förbättring av den kommunala ekonomin i Örnsköldsvik. Undersökningens resultat synes peka på att skatteutjämningssystemet inte helt kompenserar Pajala och Älvdalen för de särskilda kostnader de ogynnsamma klimat- och naturförhållandena, avfolkningen m. m. medför för dessa kommuner. Tätbebyggelse förorsakar andra kommunala utgifter än glesbebyggelse. Den utpräglade villabebyggelsen gör stadsbyggnadsverksamheten i Åtvidaberg dyrare än i Hallstahammar, där man till övervägande del byggt flerfamiljshus. 136

Den ovan presenterade undersökningen har inte med hänvisning till några enkla orsakssammanhang kunnat förklara skillnaderna i utgifts- och inkomstnivån mellan kommunerna. Den har snarare påvisat det komplicerade orsakskomplex som ligger bakom variationerna i utgiftsnivån mellan kommunerna. Hit hör sådana faktorer som folkmängden, expansionstakten och det egna skatteunderlaget. Man kan i detta sammanhang inte heller bortse från att tidigare förd ekonomisk politik till en del även bestämmer utgifterna under följande perioder. I Landskrona tillmäts det kommunalekonomisk betydelse, att man tidigt genomförde vissa viktiga investeringar. Sist men inte minst torde standardnivån vara en viktig förklaring till varför kommuner med i övrigt lika förhållanden, skiljer sig åt vad gäller storleken på utgifterna. I Örebro har den höga standarden inom vissa delar av socialvården fört upp kommunen på en mycket hög utgiftsnivå. Den under hela undersökningsperioden högre utdebiteringen i Hallstahammar jämfört med Åtvidaberg torde också ha samband med det större samlade serviceutbudet i Hallstahammar.

SOU 1972:44

9 Allmänna synpunkter på skatteutjämningssystemet

9.1 Inledning Det nuvarande skatteutjämningssystemet beslutades år 1965. Genom detta system åstadkom man för första gången i vårt land en allmän utjämning av standard och utdebiteringssatser kommunerna emellan. Det har varit vår uppgift att överse systemet i ljuset av vunna erfarenheter. Skatteutjämningen verkställes genom att staten årligen tillskjuter avsevärda belopp, enligt senaste statsverkspropositionen ca 2 miljarder kronor. Systemet bygger i första hand på att staten garanterar kommunerna ett visst skatteunderlag. Detta underlag utgör för flertalet primärkommuner och församlingar 90 % av medelskattekraften i riket, för flertalet landstingskommuner 95 %. 1 större delen av Norrland och vissa delar av Värmlands och Kopparbergs län garanteras 110%, medan Norrbottens län och några närliggande områden har 125 %. För de borgerliga primärkommunernas del finns särskilda regler, som har till syfte att inom skattekraftsområdena utjämna den schablonmässiga områdesindelningen. Å ena sidan erhålles ett särskilt, progressivt utformat bidrag vid hög utdebitering, när den totala utdebiteringen i en kommun överstiger den s. k. utdebiteringsgränsen, dvs. medelutdebiteringen i riket. Å andra sidan reduceras skatteunderlagsgarantin enligt den s. k. reduceringsregeln, om utdebiteringsgränsen underskrides. Genom bidraget vid hög utdebiSOU 1972:44

tering och genom reduceringsregeln har man också velat göra systemet flexibelt; förändringar i en kommuns ekonomi, som tar sig uttryck i höjd utdebitering, kan, låt vara med en fördröjning på ett år ge utslag i fråga om skatteutjämningsbidragets storlek. — Systemet kompletteras med en befogenhet för Kungl. Maj:t att ändra områdesindelningen och att ge extra bidrag. Till bilden hör också, att skatteutjämningsbidraget kan minska inom områden, där kommunsammanslagningar äger rum; kranskommuner med låg skattekraft uppgår nämligen ofta i en större kommun med bättre skattekraft än den som garanteras inom området. Det råder inte något tvivel om att 1965 års skatteutjämningssystem i det stora hela väl fyllt sin uppgift. Skillnaderna i de kommunala utdebiteringarna har krympt väsentligt. Lika viktigt är, att kommuner med låg skattekraft fått möjlighet att bygga ut sin service. Huruvida också olikheterna i standard minskat är svårt att avgöra med hänsyn till de förändringar som den kommunala verksamheten undergått sedan 1965. Så mycket kan emellertid sägas att den kraftiga utbyggnad av den kommunala verksamheten som ägt rum sedan 1965 över huvud taget inte hade varit möjlig, om inte de sämre ställda kommunerna fått hjälp genom skatteutjämningssystemet; enbart kommunsammanläggningarna hade inte varit tillräckliga för att ge kommunerna erforderliga resurser. 137

Utbyggnaden av den kommunala verksamheten har skett samtidigt med en stark höjning av de kommunala kostnaderna och därmed en allmän, oroväckande höjning av de kommunala utdebiteringarna. Det har inte ankommit på oss att behandla de frågor som aktualiserats därav. Men i den mån utdebiteringsuppdrivande inslag kunnat konstateras i skatteutjämningssystemet, har det helt naturligt varit angeläget för oss att undersöka möjligheterna att ändra reglerna så att detta inslag bortfaller eller neutraliseras. Trots de uppenbara förtjänsterna i 1965 års skatteutjämningssystem kan vissa brister konstateras. Vid våra kommunkontakter har kritik framförts i olika hänseenden. Att så måste bli fallet är naturligt. Den reform som genomfördes 1965 hade i mycket karaktär av pionjärarbete. Tidigare oprövade vägar fick beträdas.

9.2 Mål för

skatteutjämningssystemet

Innan vi går in på de anmärkningar som kan riktas mot de nuvarande reglerna, kan det vara anledning att ställa frågan vilka krav som bör ställas på ett skatteutjämningssystem. Den kommunala skatteutjämningen bör självfallet ha som en målsättning att minska skillnaderna i utdebitering. I den kommunala självbestämmanderätten ingår dock som en oavvislig del, att kommunernas invånare inom vissa gränser själva genom sina valda representanter skall bestämma vilken service som skall tillhandahållas. Priset för denna service skall kommunmedlemmarna betala genom kommunalskatten. Skillnader i standard bör komma till uttryck på skattsedeln. Det är sedan länge välbekant, att kommunal verksamhet är förenad med starkt varierande kostnader oberoende av standarden. Den nuvarande indelningen i skattekraftsområden tar, låt vara på ett schablonartat sätt, hänsyn till detta förhållande. Den byggde på erfarenheten att kostnaderna för en likvärdig service i allmänhet stiger från 138

söder till norr. Men det visar sig också, att behoven av insatser varierar starkt från kommun till kommun, beroende på befolkningens fördelning på orter och åldersgrupper, näringslivets utveckling, sociala förhållanden och åtskilliga andra omständigheter. I själva verket är kostnadsläget i den bemärkelse som nyss angivits grundläggande för den kommunala ekonomin. Det är därför enligt vår mening riktigt att — såsom delvis redan skett — ta sikte på kostnadsläget. Om standarden i alla kommuner vore densamma, skulle ett skatteutjämningssystem, som bygger på kostnadsläget, teoretiskt kunna tänkas leda till att utdebiteringarna överallt blev desamma. Det säger sig självt, att ett sådant resultat inte kan uppnås. Serviceutbudet varierar och måste variera mellan olika självständiga kommuner. Varje kommun är individuell i den meningen, att behovet av och önskan att satsa mer eller mindre på det ena eller andra området skiljer sig från kommun till kommun. Det finns knappast någon kommun som är en annan helt lik i dessa hänseenden. Det sagda torde visa, att de rättvisekrav som kan ställas på ett skatteutjämningssystem inte bara innebär att kommunerna skall kunna hålla ungefär lika stora utdebiteringar utan också att de skall kunna tillhandahålla i stort sett lika god service åt invånarna. Skatteutjämningen bör därför ha till huvudsakligt syfte att ge kommunerna möjlighet att, åtminstone på längre sikt, ge samma standard till samma pris. Om servicen är densamma i en Norrlands-kommun och i en Skåne-kommun, bör alltså utdebiteringen i princip vara lika hög. Dock bör den reservationen redan nu göras att man i detta sammanhang inte kan undgå att ta vissa regionalpolitiska hänsyn. På samma sätt bör invånarna på Gotland för sin höga utdebitering kunna göra anspråk på samma goda service som i de mellansvenska kommuner som har den högsta skatten. Så är som bekant inte fallet för närvarande. Saken kan också uttryckas så, att man bör ge kommunerna ett så likartat utgångsläge som möjligt. På denna grundval får därefter SOU 1972: 44

kommunernas målsmän bestämma vilka områden man i första hand vill satsa på och om standarden skall vara hög och utdebiteringen hög eller om en återhållsammare politik skall föras med en lägre utdebitering som följd. Att helt uppnå dessa mål är inte möjligt. En viktig begränsning ligger i att skatteutjämningen sker genom bidrag av statsmedel. Kommuner med så stor egen skattekraft, att de inte kan komma i fråga till skatteutjämningsbidrag, kommer att stå utanför systemet. Sådana kommuner blir i standard- eller utdebiteringshänseende eller i bådadera något bättre ställda än de kommuner som får bidrag. Olikheter dem emellan kan inte heller utjämnas. Betydelsen härav bör dock inte överdrivas. Utdebiteringssatserna i sådana kommuner skiljer sig endast i få fall mera markant från utdebiteringarna i de kommuner som får bidrag, och inte heller i standardhänseende är skillnaderna, såvitt vi kunnat finna, särskilt stora. Förhållandena i nu nämnda kommuner får givetvis inte tagas till intäkt för att avstå från att åstadkomma rättvisast möjliga fördelning mellan de bidragsmottagande kommunerna. I våra direktiv namnes särskilt en fråga som sammanhänger med 1970 års skattereform. Denna innebar som bekant bl. a. att avdraget vid den statliga inkomstbeskattningen för kommunalskatt avskaffades. Att så skedde medförde en ganska avsevärd merbelastning för de skattebetalare i högskattekommunerna som tidigare kunnat utnyttja detta avdrag. Vi skall enligt direktiven överväga möjligheterna att bättre tillgodose sådana skattebetalare. Såvitt vi kunnat förstå finns det — om man inte vill återinföra avdraget i fråga — ingen annan utväg att lösa problemet än att göra skatteutjämningen så effektiv som möjligt. Det kan redan här nämnas, att våra förslag är ägnade att ytterligare minska spännvidden mellan utdebiteringarna. Men våra förslag kommer inte att hindra att kommuner, som vill hålla en särskilt hög standard på sitt serviceutbud, även fortsättningsvis kommer att ha höga utdebiteringar. SOU 1972:44

9.3 Kritik av nuvarande system Vid våra kontakter med kommunrepresentanter har den principiella uppbyggnaden av systemet med tillskott av skatteunderlag inte ifrågasatts från något håll. Den kritik som framförts mot detta system tar huvudsakligen sikte på att indelningen i skattekraftsområden är alltför schablonartad och onyanserad och att skillnaderna i procenttal för skatteunderlagsgarantin mellan närliggande kommuner är alltför stor. Det har också påpekats, att systemet missgynnar avfolkningskommunerna. Skatteunderlagsgarantin beräknas nämligen på antalet invånare, och när invånarantalet sjunker, minskas både det egna skatteunderlaget och skatteutjämningsbidraget utan att kommunerna i tillnärmelsevis motsvarande grad kan minska sina utgifter. Däremot har man på många håll framfört allvarlig kritik mot bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln. Krav har framförts om att nämnda bidrag skall avskaffas. Kritiken mot bidraget ifråga går i huvudsak ut på att det verkar uppdrivande på utdebiteringarna. Det har gjorts gällande, att kommuner, som mottager sådant bidrag, spekulerar i möjligheterna härtill. Samtidigt påpekas, att de största bidragen av detta slag går till kommuner med god skattekraft och hög standard; man anser det oriktigt att dessa kommuners utgifter delvis skall betalas av medborgare i andra kommuner, som dessutom själva i regel åtnjuter en lägre kommunal standard. — Även beträffande reduceringsregeln framhålles, att den kan medföra, att utdebiteringen blir högre än nödvändigt. De undersökningar vi gjort bekräftar, att 1965 års skatteutjämningssystem i sina huvuddrag verkat på sätt som avsetts. Det torde icke vara möjligt att åstadkomma ett system med annan principiell uppläggning, som ens tillnärmelsevis skulle kunna uppfylla de krav som bör ställas. Vi kan härvidlag även hänvisa till de ingående överväganden i denna fråga som gjordes i skatteutjämningskommitténs till grund för reformen liggande betänkande (SOU 1964:19). 139

Grunddragen i det nuvarande systemet bör därför i huvudsak bibehållas. Våra direktiv ger uttryck för samma uppfattning. Såsom de nyss åberopade uttalandena från kommunhåll ger vid handen, har emellertid utvecklingen visat, att några element i systemet är mogna att ändras. Den grova indelningen i skattekraftsområden och de stora skillnaderna i skattekraftsgaranti mellan närliggande kommuner måste för de närmast berörda kommunerna te sig svårförståelig. Fjällkommunerna i Jämtlands län har t. ex. en garanti på 110 %, medan likartade områden längre norrut har 125 %; denna stora skillnad synes knappast motiverad. På samma sätt ter sig gränsdragningen inom Kopparbergs, Värmlands och Gävleborgs län mellan områden med 110 % och 90 % garanti på många håll konstlad. Liknande resultat blir det, om man jämför kustkommunerna i Hälsingland, som har 110 %, med de längre in i landet liggande delarna av Kopparbergs län, som har 9 0 % . Den nuvarande indelningen tar inte heller hänsyn till att kostnadsläget är högt även i vissa längre söderut liggande delar av landet. Kommuner belägna på öar har exempelvis i allmänhet särskilda omkostnader. Detsamma torde bl. a. gälla Dalsland, vissa delar av Bohuslän och en del kommuner utmed Östersjöns kust. Slutligen kan det förutskickas, att de höga utdebiteringarna i några s. k. storstadsalternativ, enligt vad vi kunnat finna, inte enbart beror på den höga standarden för serviceutbudet i dessa kommuner utan också på att kostnadsläget är förhållandevis högt, både absolut sett och med tanke på att den kommunala driften i dessa kommuner är förenad med särskilda behov. Detsamma torde i och för sig också gälla de tre egentliga storstäderna, men dessa faller på grund av sin egen höga skattekraft utanför systemet och saknar därför här egentligt intresse. I betydande mån minskas effekten av den onyanserade indelningen i skattekraftsområden såsom avsetts genom bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln. Det finns kommuner vilkas utdebitering skulle 140

ha varit mer än en krona högre om inte bidraget vid hög utdebitering hade funnits. Verkningarna är emellertid begränsade. Trots bidraget vid hög utdebitering är sålunda utdebiteringen i några kommuner år 1972 mer än 27 kronor per skattekrona utan att det med fog kan göras gällande att de har särskilt hög standard. Det mest slående exemplet är Gotland, där medelutdebiteringen är 28 kronor 8 öre. Vi har vidare kunnat konstatera att den kritik som kommit från avfolkningskommunerna är befogad. Ett annat negativt drag i skatteunderlagsgarantins tekniska konstruktion är, att skatteintäkten av garantibelopp för sommar- och sportstugor inte kommer värdkommunen till godo. Skatten uppbäres visserligen av kommunen men om staten skall tillskjuta skatteunderlag lägges vid avräkningen dessa intäkter till kommunens egna skatteintäkter och sänker i motsvarande mån skatteutjämningsbidraget. Beträffande bidraget vid hög utdebitering framfördes under remissbehandlingen av 1964 års betänkande farhågor av samma slag som nyss återgivits, men de ansågs då inte bärkraftiga. Man hänvisade till att den höga utdebitering, som är en förutsättning för bidraget, i första hand går ut över kommunens egna skattebetalare. Av de uttalanden att döma som gjorts till oss har en omsvängning i uppfattningarna ägt rum på denna punkt. Påståendena om att utdebiteringarna i en del kommuner drivits i höjden av hänsyn till det särskilda bidraget vid hög utdebitering är helt naturligt svåra att få bekräftade. Det kan emellertid konstateras att kommunalmännen självfallet har att räkna med bidraget vid hög utdebitering, resp. reduceringsregeln då de gör sina kalkyler och bestämmer utdebiteringen. Det är i och för sig också naturligt, att man i kommuner med hög eller tämligen hög utdebitering överväger de fördelar i form av statsbidrag som kan tillföras kommunen genom att ytterligare höja utdebiteringen något. Bidraget vid hög utdebitering är i sin tekniska utformning starkt progressivt. Medan den första kronan över utdebiteringsgränsen ger SOU 1972:44

kommunen ett statsbidrag av 10 %, blir marginaleffekten av den andra kronan 30 % bidrag och av den tredje 50% bidrag; överskrides den tredje kronan, erhålles 60 % av den överskjutande debiteringen. Härtill kommer att, vid bidragsberäkningen för ett följande år, erhållet statsbidrag räknas in i den bidragsgrundande utdebiteringen. Vidare bör erinras om att staten även genom skatteunderlagsgarantin kan få betala en större eller mindre del av det utdebiterade beloppet. På likartat sätt förhåller det sig med reduceringsregeln. Den sänkning av skatteunderlagsgarantin som sker enligt denna regel, om medelutdebiteringen underskrides, är dock proportionell. I och för sig är det förståeligt, om man i en del kommuner bestämmer utdebiteringen så att reduceringsregeln inte skall verka. Man försöker undvika, att kommunen mister ett statsbidragsbelopp som den enligt eljest gällande regler är berättigad till. Av det här anförda måste vi dra den slutsatsen, att bidraget vid hög utdebitering och den däremot svarande reduceringsregeln är ägnade att verka utdebiteringshöjande. Vi anser det också sannolikt att de i vissa fall haft sådan effekt. Mot bakgrund av den oroväckande stegring av de kommunala utdebiteringarna som ägt rum under senare år måste denna effekt anses utgöra ett starkt argument mot bidragssystemets konstruktion i nu aktuella delar. Det kan visserligen invändas, att de pengar som influtit genom höga utdebiteringar och däremot svarande högre skatteutjämningsbidrag använts till kommunernas och deras invånares nytta och att det i de berörda kommunerna likväl finns åtskilliga i och för sig angelägna behov som inte kunnat tillgodoses. Härtill är endast att säga, att enligt all erfarenhet motsvarande förhållanden praktiskt taget alltid föreligger vid budgetbehandling. I ett läge, då de kommunala utdebiteringarna allmänt stegras och på sina håll nått en höjd som inger betänkligheter, måste varje element i ett statsbidragssystem som bidrager till att driva upp utdebiteringarna anses innebära en allSOU 19 7 2:44

varlig olägenhet. Uppmärksamheten bör också fästas vid några andra negativa sidor av bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln. Man var vid bidragssystemets tillkomst medveten om att bidraget vid hög utdebitering, liksom reduceringsregeln, innebar ett avsteg från den eljest för systemet grundläggande principen att skatteutjämningsbidragen i första hand skulle bestämmas efter objektiva grunder, i första hand skattekraften och befolkningstalet. Visserligen inverkar utdebiteringens höjd även på den bidragssumma som erhålles vid brist på skattekraft. Den är emellertid endast en av de faktorer som påverkar summans storlek. När det gäller bidraget vid hög utdebitering, blir utdebiteringens höjd avgörande i en helt annan utsträckning för vad kommunen erhåller. Kommunerna kan sålunda genom sina utdebiteringsbeslut i viss mån själva bestämma bidragssummans storlek. Med reduceringsregeln förhåller det sig på motsvarande sätt. Men bidragets storlek, resp. ev. reduktionen av skatteunderlagsgarantin är beroende också av andra kommuners beslut. Om landstingskommunen höjer sin utdebitering, stiger automatiskt primärkommunernas bidrag vid hög utdebitering utan att dessa själva höjt utdebiteringen eller något annat hänt beträffande deras ekonomi. Förändringar beträffande församlingarnas utdebiteringar kan ha liknande verkan. Detta sammanhänger med att bidraget vid hög utdebitering, resp. ev. reduktion, beräknas på den totala utdebiteringen i kommunen. Å andra sidan kan en allmän höjning av utdebiteringarna i riket leda till att bidragen vid hög utdebitering går ned, resp. att reduktionerna av skatteunderlagsgarantin blir större eller drabbar fler kommuner än tidigare. Bidraget och reduktionen beräknas nämligen också med hänsyn till medelutdebiteringen i riket, den s. k. utdebiteringsgränsen. Den allmänna höjningen av utdebiteringarna som skedde år 1971 och särskilt den kraftiga höjningen i Stockholm hade en sådan effekt. Av det sagda framgår, att systemet med 141

bidrag vid hög utdebitering jämte reduceringsregeln innehåller ett visst mått av osäkerhet, som något minskar kommunens möjligheter att genom sitt utdebiteringsbeslut själv bestämma skatteutjämningsbidragets storlek men i sig själv också utgör en allvarlig olägenhet. Denna förstärkes av att kommunerna kan få ett särskilt motiv att höja utdebiteringen, nämligen att gardera sig mot att en eftersläpning i den egna utdebiteringspolitiken skall leda till en sänkning av väntat bidrag. Systemet är således även på detta sätt ägnat att driva upp utdebiteringarna. Tidigare i detta kapitel har erinrats om att bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln haft till uppgift att åstadkomma utjämning med hänsyn till variationer i kostnadsläget inom de schablonmässigt bestämda skattekraftsområdena. Samtidigt har påpekats, att verkningarna i denna riktning varit begränsade och att trots bidraget i fråga mycket höga utdebiteringar kunnat förekomma utan att dessa motsvarats av särskilt hög standard. Den frågan kan emellertid ställas, om bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln överhuvudtaget varit särskilt väl ägnade att fylla den avsedda uppgiften. Kostnadsläget inom kommunen är nämligen endast en av de faktorer som påverkar utdebiteringens höjd. Denna är i minst lika hög grad beroende av exempelvis standarden på serviceutbudet i kommunen, skuldsättning och fondbildning, graden av skattefinansiering av investeringar samt det med kommunens utveckling sammanhängande investeringsbehovet. En hög utdebitering behöver därför inte betyda att kostnadsläget är högt, dvs. att det pris kommunen måste betala för sin verksamhet är högre än för motsvarande verksamhet i andra kommuner. Bidraget vid hög utdebitering är sålunda icke särskilt väl ägnat att åstadkomma den avsedda utjämningen av kostnadsläget inom skattekraftområdena. Motsvarande torde gälla reduceringsregeln. Behovet av utjämning inom de nuvarande skattekraftsområdena kan på ett bättre sätt tillgodoses genom en mera nyanserad, individuell prövning av de olika kommunernas behov av skatte142

kraftsgaranti. Vid en sådan prövning har det såsom närmare framgår av nästa kapitel visat sig befogat att föreslå sådana höjningar av skatteunderlagsgarantin för flertalet sämre ställda kommuner, som nu har stora bidrag vid hög utdebitering, att dessa kommuner får en större bidragssumma än de nu har. Det har också ansetts, att bidraget vid hög utdebitering skulle ha en särskild uppgift att fylla genom att införa ett särskilt element av flexibilitet i skatteutjämningssystemet. Bidraget medför, att en kommun, som råkat i svårigheter och måste kraftigt höja utdebiteringen, automatiskt får hjälp att hålla skatteuttaget hos de egna invånana på en rimlig nivå; utdebiteringstopparna kapas. De nyss anförda skälen äger emellertid giltighet även i detta avseende. En kraftig höjning av utdebiteringen kan ha andra orsaker än att kostnadsläget försämrats. Kommunen kan ha beslutat omfattande standardhöjande åtgärder, igångsatt stora investeringar osv. För att utjämna tidsmässiga förändringar i kostnadsläget för enskilda kommuner är det enligt vår uppfattning riktigare och lämpligare att utbygga möjligheterna för Kungl. Maj:t att höja en kommuns skattekraftsgaranti eller ge kommunen extra skatteutjämningsbidrag. Den kritik som här riktats mot bidraget vid hög utdebitering i fråga om funktionen som utjämnande faktor har nära samband med den från olika håll framförda kritik, som tar sikte på att de största bidragsbeloppen går till några stora kommuner med god egen skattekraft och en påtagligt hög standard på serviceutbudet. Det rör sig här om kommuner för vilka bidraget ifråga endast i undantagsfall motsvarar mer än en krona på utdebiteringen men som på grund av stor folkmängd och förhållandevis hög skattekraft kan få stora belopp i bidrag vid hög utdebitering, 5—20 milj. kr. motsvarande 3—12 % av den totala bidragssumman för detta ändamål. Denna kritik är enligt vår mening berättigad. Som framgår av det nu anförda är reglerna för bidraget i fråga gynnsammare för denna typ av kommuner än för de sämre ställda. Bidraget SOU 1972: 44

beräknas nämligen på grundval av kommunens skatteunderlag och invånarantal. Ju högre skatteunderlaget och invånarantalet är, desto större blir bidraget. Såsom tidigare framhållits bör skatteutjämningssystemet ta sikte på att kommunerna åtminstone på längre sikt skall kunna ge sina invånare samma kommunala standard till priset av samma utdebitering. Med denna målsättning överensstämmer det knappast, att kommuner med god egen skattekraft och särskilt hög standard skall få en del av kostnaderna härför ersatta av invånare i andra kommuner via skatteutjämningssystemet. Olägenheterna av bidraget vid hög utdebitering sammanhänger till en del med bidragets tekniska konstruktion, särskilt dess progressiva utformning, och skulle därför kunna minskas genom tekniska ändringar. Den utdebiteringshöjande effekten skulle sålunda kunna dämpas genom en mindre brant progressivitet. Vid bidragssystemets tillkomst diskuterades möjligheten att ersätta medelutdebiteringen som beräkningsgrund med en fast utdebiteringsgräns. Denna diskussionspunkt har särskilt nämnts i våra direktiv. Med en fast utdebiteringsgräns skulle man vinna att osäkerheten i bidragsgivningen skulle bortfalla. Beroendet av andra kommuners utdebiteringsbeslut skulle försvinna. Å andra sidan skulle kommunen då helt kunna bestämma bidragets storlek. Om tendensen till utdebiteringshöjningar skulle fortsätta, skulle vidare statens utgifter för skatteutjämningsbidrag stegras avsevärt och på ett för staten okontrollerbart sätt. En förskjutning skulle kunna uppstå i fråga om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Som bekant har en särskild utredning nyligen tillsatts för att arbeta med denna fråga. I avbidan på nämnda utrednings resultat bör förslag inte framläggas som rubbar kostnadsfördelningen. Sammanfattningsvis kan konstateras, att olägenheterna av bidraget vid hög utdebitering är allvarliga. Möjligheterna att minska dessa olägenheter är begränsade. Bidragets funktion som utjämnande faktor kan SOU 1972:44

göras till föremål för befogad kritik. Av dessa skäl bör det inte kvarstå i skatteutjämningssystemet. Vi föreslår alltså, att bidraget vid hög utdebitering avskaffas. Därmed bortfaller det i våra direktiv särskilt nämnda problemet, hur staten skall kunna kontrollera att sådant bidrag icke användes till ändamål som innebär överskridande av kommunens kompetens, ett problem som f. ö., enligt vad vi kunnat finna, torde vara omöjligt att praktiskt lösa. De skäl som talar mot bidraget vid hög utdebitering kan, såsom framgår av det anförda, i väsentliga delar också anföras mot reduceringsregeln. Mot denna regel skulle ytterligare kunna framhållas, att den missgynnar kommuner, som strävat efter att hålla nere utdebiteringen genom långsiktig planering och god hushållning., Det kan därför synas konsekvent att föreslå, att även reduceringsregeln skulle helt avskaffas. I fråga om nämnda regel gör sig dock delvis andra synpunkter gällande, sammanhängande med att skatteutjämningen åstadkommes genom bidrag från staten. En utdebitering, som ligger väsentligt under medelutdebiteringen, är i regel ett uttryck för att kommunen inte behöver statsbidrag eller att behovet är väsentligt mycket lägre än i eljest jämförliga kommuner med högre utdebitering. Läget är sålunda i viss mån likartat med det som föreligger beträffande kommuner med så hög egen skattekraft att de står utanför skatteutjämningssystemet. Det bör ytterligare hållas i minnet, att ett av bidragssystemets huvudsyften är att utjämna de kommunala utdebiteringarna. Även om detta syfte enligt vår mening främst bör tillgodoses genom att normerna för tillskott av skatteunderlag nyanseras mera, måste det dock innebära något av en motsägelse att starkt öka bidragsgivningen till kommuner med utpräglat låg utdebitering och ge dem möjlighet att sänka den ännu mer. Av dessa skäl anser vi att reduceringsregeln inte kan undvaras helt. Den bör emellertid ändras, så att dess utdebiteringsstimulerande verkan i möjlig mån neutraliseras. I detta syfte synes det lämpligt, att 143

reduktion av skatteunderlagsgarantin inträder först då kommunen underskrider medelutdebiteringen med mer än en krona. En "fri" krona bör vara ägnad att stimulera till långsiktig planering, sparsamhet och god hushållning. Den bör också kunna i stort sett ta bort det motiv för utdebiteringshöjning, som med nuvarande system kan ligga i att en kommun, om den vill undgå reduceringsregeln, får försöka hålla utdebiteringen så nära utdebiteringsgränsen som möjligt. I gengäld måste regeln, för att inte helt förlora i betydelse, skärpas något. Vi föreslår, att skatteunderlagsgarantin skall minskas med en procentenhet för varje tioöring, varmed den fria kronan underskrides. Detta innebär att reduktionen blir mindre än nu, om utdebiteringen är fr. o. m. en krona t. o. m. en krona 90 öre lägre än utdebiteringsgränsen, densamma som nu, om gränsen underskrides med två kronor, och strängare, om utdebiteringen är ännu lägre. Antalet kommuner, som drabbas av reduceringsregeln, liksom det totala reduktionsbeloppet, kommer att nedgå betydligt. Det totala beloppet blir enligt våra beräkningar mellan hälften och en tredjedel av det nuvarande. En annan ändring som vi föreslår i samma syfte är, att kommunerna skall få en respit på ett år, innan regeln träder i funktion. Utdebiteringen skall ha underskridit medelutdebiteringen med mer än en krona under två år i följd, innan reduktion sker, och denna skall då börja andra året. Å andra sidan bör en kommun under två år i följd ha haft så hög utdebitering att den åtminstone håller sig inom den fria kronan, innan reduktionen upphör; sista året sker reduktion med samma tal som det föregående. Med dessa ändringar vinnes, att kommunerna inte behöver höja utdebiteringen preventivt för att undgå att en befarad höjning av utdebiteringsgränsen skall leda till reduktion av skatteunderlagsgarantin. Å andra sidan skall en kommun, som drabbats av reduceringsregeln, inte omedelbart kunna frigöra sig härifrån genom en utdebiteringshöjning. 144

9.4 Huvudlinjer för en reform Det framtida skatteutjämningssystemet bör alltså för primärkommunernas del i fortsättningen enligt vår mening bygga enbart på ett bidrag i form av tillskjutet skatteunderlag. Vi har därvid förutsatt, att detta bidrag skall bli mera nyanserat än vad nu är fallet. Hur detta skall ske beskrives i nästa kapitel. Antydningsvis skall emellertid redan i detta sammanhang sägas något om de principer som vi ansett böra vara vägledande. När vi i fortsättningen talar om primärkommuner avser vi de på blockindelningen grundade kommuner som allmänt skall vara bildade den 1 januari 1974. Det är också den dag då vi räknar med att våra förslag skall börja tillämpas. I stället för den nuvarande schablonmässiga indelningen i tre stora skattekraftsområden med stora skillnader i procenttalet för skatteunderlagsgarantin bör en individuell prövning ske beträffande varje kommun i syfte att bestämma skäligt procenttal. Vi utgår från att det stora flertalet kommuner i södra Sverige och även åtskilliga i mellersta Sverige liksom nu skall ha en skatteunderlagsgaranti på 90 % av medelskattekraften i riket. Detta innebär, att nämnda kommuner, om de har en egen skattekraft som överstiger eller åtminstone närmar sig medelskattekraften, skall själva helt bekosta sina utgifter, bortsett från vad som kan erhållas i speciella statsbidrag. I den mån skäl finns för en högre skatteunderlagsgaranti, skall denna bestämmas till 95, 100, 105, 110, 115, 120, 125 eller 130 % av medelskattekraften. Härigenom möjliggöres att övergången mellan olika områden blir mjuk. Skillnaden mellan kommuner som ligger intill varandra bör helst vara 5 eller 10 procentenheter och endast i undantagsfall högre. Om skatteutjämningssystemet skall fylla sin uppgift att ge kommunerna möjlighet att ge medborgarna lika god service vid lika hög komunal utdebitering, bör bestämmandet av skatteunderlagsgarantin i första hand ske med ledning av kostnadsläget för kommunen. Det finns inte någon metod att SOU 1972: 44

exakt mäta kostnadsläget. Vi har emellertid ingående undersökt möjligheterna att genom sammanställning av olika uppgifter rörande de olika kommunerna skapa oss en uppfattning om kostnadsläget och kommunernas förutsättningar i övrigt. Det allmänna statistiska materialet som vi samlat in och redovisar i betänkandet bildar en utgångspunkt. Uppgifterna avser bl. a. folkmängd, folkmängdsutveckling, åldersfördelning, tätortsgrad och näringskaraktär. Kommunernas ekonomi och verkningarna av nuvarande skatteutjämningssystem har undersökts ingående. Beträffande varje kommun har vidare en budgetanalys verkställts med en metod som avser att klarlägga utdebiteringsbehovet för att täcka nettokostnader, räntor och amorteringar. Av betydelse är även graden av skattefinansiering av investeringar och skuldsättningen. Nettokostnaden kan i och för sig ge en antydan om kostnadsläget men utgör ingen tillförlitlig mätare på detta. Standarden på kommunens serviceutbud blir i lika hög grad bestämmande för nettokostnaden. Man får också beakta de felkällor som ligger i olikheter beträffande redovisningsmetoder, förekomsten av kommunala bolag m. m. För att bilda oss en uppfattning om betydelsen av skillnader i serviceutbudet har en enkät i ämnet utförts hos sammanlagt ett åttiotal kommuner. Undersökningen har avsett att genom statistiskt urval få fram genomsnittliga värden för olika kommuntyper och för riket i dess helhet och att jämföra dessa värden med siffrorna för en del i olika avseenden särskilt intressanta kommuner. För att ytterligare få ett grepp om de omständigheter som påverkar den kommunala ekonomin har en mera djupgående undersökning utförts beträffande 15 kommuner, som parvis eller tre och tre representerar olika kommuntyper. Undersökningen belyser utvecklingen åren 1964— 1970. Därvid har tillgängligt statistiskt material kompletterats genom intervjuer med ledande kommunalmän. De femton kommunerna ingår bland dem som undersökts beträffande standarden. Resultaten av de olika undersökningarna 1 0 - S O U 1972:44

skall närmare behandlas i nästa kapitel. Redan här kan emellertid framhållas följande. Det hade varit önskvärt, om vi hade lyckats få fram ett material av sådan exakthet, att bestämmandet av skatteunderlagsgarantin för varje enskild kommun väsentligen skulle få karaktären av en matematisk operation. Vi var emellertid från början medvetna om att detta knappast skulle vara möjligt. De försök som på sin tid utan framgång gjordes av skatteutjämningskommittén att få fram fasta mätnormer med ledning av exempelvis antalet barn, antalet åldringar och urbaniseringsgraden talade sitt tydliga språk. Våra undersökningar har bekräftat det omöjliga i att få fram objektiva mätnormer. Delvis sammanhänger detta med att kommunernas politik i fråga om investeringar, driftutgifter för olika ändamål, finansiering och redovisning skiljer sig betydligt från kommun till kommun och även inom grupper av kommuner som till synes är likartade. Men tillsammanstaget är det material som kommit fram så belysande, att det åtminstone ger underlag för en allmän bedömning av kommunernas relativa kostnadsläge och övriga förutsättningar. Givetvis kan resultatet av en sådan allmän bedömning alltid diskuteras. Denna är dock enligt vår mening att föredra framför en mera matematisk metod, där själva uträkningen visserligen är oomtvistlig men förutsättningarna och deras inbördes vikt och betydelse är så mycket mera omtvistade. I två avseenden har vi emellertid funnit påkallat att föreslå särskilda regler. Det ena gäller utpräglade avfolkningskommuner. Att befolkningen minskar skall givetvis beaktas vid bestämmandet av procenttalet för skatteunderlagsgarantin. Men är avfolkningen mycket stark, är detta inte tillräckligt. Vi skulle då bli nödsakade att använda procenttal över förut angivna 130 eller procenttal som alltför markant skulle skilja sig från procenttalen för närliggande kommuner. Såsom framhållits från representanter för avfolkningskommuner, blir den kommunala driften i sådana kommuner särskilt dyr, därför att man inte kan krympa den kommunala serviceapparaten i samma takt 145

som befolkningen minskar. Det tillskjutna skatteunderlaget, å andra sidan, beräknas efter invånarantalet och minskar i samma takt som befolkningen. Härtill kommer, att särskilda krav på service ställs i avfolkningskommunerna för att ge den kvarboende glesbygdsbefolkningen rimlig service. Slutligen får beaktas, att avfolkningskommunerna måste skattefinansiera sina investeringar i långt större utsträckning än andra kommuner. De framtida skatteintäkter, med vilka lån skall förräntas och amorteras, ter sig nämligen ovissa både för en långivare och för kommunen själv. En rimlig lösning av de speciella svårigheterna för avfolkningskommunerna synes vara följande. Om befolkningen i en kommun under något av de senaste förflutna fem åren varit högre än under beräkningsåret, skall det tillskjutna skatteunderlaget beräknas på det högre befolkningstalet, minskat med en procent för varje år som förflutit efter det av de fem åren då befolkningstalet varit störst. I en kommun med stadig folkminskning innebär detta, att skatteutjämningsbidraget beräknas på den större befolkningen fem år tidigare, minskad med fem procent. Kommunen får alltså fem år på sig att krympa serviceapparaten. Att den själv s. a. s. får svara för konsekvenserna av en procents befolkningsminskning per år sammanhänger med att avfolkningen även beaktas vid bestämmandet av procenttalet för skatteunderlagsgarantin. En särskild fördel med denna regel är, att om befolkningsminskningen skulle upphöra eller vändas i befolkningsökning, upphör regeln automatiskt att verka efter några års övergångstid. En särskild regel föreslås vidare för de s. k. sommarstugukommunerna. Som tidigare nämnts räknas skatteintäkterna från garantibelopp på sommarstugor, sportstugor och andra fritidsfastigheter in i kommunens eget skatteunderlag vid bestämmande av tillskjutet skatteunderlag. Ägarna av fastigheterna räknas däremot inte in i det befolkningstal som ligger till grund för beräkningen. Eftersom de kommuner, för vilka dessa fastigheter har betydelse, så gott som utan 146

undantag har brist på skatteunderlag, blir följden att dessa kommuner inte får några intäkter — bortsett från va-avgifter o. d. — för att bekosta de utgifter fastigheterna för med sig. Förhållandet har observerats av flera tidigare utredningar, bl. a. fritidsutredningen, och föranlett olika förslag som dock inte genomförts. Det ankommer inte på oss att försöka lösa de olika problem som uppkommer för sommarstugukommunerna. Vid den fördelning av skatteutjämningsmedlen mellan kommunerna, som är vår uppgift, anser vi emellertid rättvisan kräva, att det skatteunderlag som representeras av fritidsfastigheterna avräknas från kommuns eget skatteunderlag då skatteutjämningsbidraget uträknas. Skatteintäkterna från dessa fastigheter kommer då sommarstugukommunerna till godo. I fråga om landstingskommunerna sker skatteutjämningen för närvarande endast genom att staten tillskjuter skatteunderlag vid brist på skattekraft. Någon anledning att föreslå ändring härvidlag föreligger uppenbarligen inte, Det finns inte heller skäl att föreslå någon motsvarighet till de särskilda regler om avfolkningskommuner och sommarstugukommuner som nyss behandlats eller att för landstingskommunerna införa den modifierade reduceringsregel som enligt vårt förslag skall gälla för primärkommunerna. Sådana regler skulle sakna egentlig betydelse för landstingskommunernas del. Skatteutjämningsbidragen till landstingskommunerna bör alltså liksom hittills utgå i form av tillskjutet skatteunderlag. I nuvarande system följer procenttalet för skatteunderlagsgarantin motsvarande procenttal för de i landstingsområdet ingående primärkommunerna. Enligt vår mening bör bidragen till landstingskommunerna bli mer nyanserade än nu. Detta innebär, att procenttalen för skatteunderlagsgarantin bör kunna variera uppåt med jämna femtal med början vid det nuvarande lägsta talet, 95 % av medelskatteunderlaget. Som högsta procenttal föreslår vi 135 %. Bestämmandet av procenttalen bör ske efter samma principer som för primärkommunerna, dvs. efter en SOU 1972: 44

allmän bedömning av kostnadsläget och öv- ligt vårt förslag kommer att bli högre än riga förutsättningar. Men procenttalet skall enligt nuvarande regler. På grund av de enligt vår mening inte med nödvändighet förändringar som föreslås beträffande pridirekt motsvara procenttalen för primär- märkommunerna får garantiregelns avskafkommunerna inom landstingsområdet. Sär- fande egentlig betydelse endast för vissa skilt avseende bör i stället fästas vid lands- städer med gott eget skatteunderlag. Störst tingskommunens förutsättningar att fylla sin blir inverkan för invånarna i Malmöhus läns landstingsområde. Detta område har huvuduppgift att svara för sjukvården. För närvarande åtnjuter några landstings- i gengäld den största egna skattekraften, kommuner enligt en särskild regel i 8 § bortsett från Stockholms län. Ytterligare kan andra stycket förordningen om skatteutjäm- erinras om de rationaliseringsvinster som ningsbidrag högre bidrag än som eljest sko- kan uppnås om landstingskommunen, såsom lat utgå. Regeln i fråga innebär, att lands- föreslagits, förenas med Malmö. tingskommunerna garanteras minst det tillFörsamlingarna får skatteutjämningsbiskjutna skatteunderlag som utgick år 1965 i drag enbart i form av tillskjutet skatteunanledning av 1957 och 1961 års ortsavdragsderlag. Frågan i vilken form de kyrkliga reformer. Betydelsen av denna garantiregel kommunerna skall inbegripas i det av oss har efterhand minskat. Vissa landstingskomföreslagna nya skatteutjämningssystemet är muner får emellertid alltjämt tämligen betydande belopp på grund av densamma. väsentligen beroende av resultatet av påIfrågavarande landstingskommuner har ett gående beredning av frågan om förhållaneget skatteunderlag som överstiger det ga- det mellan kyrkan och staten. Om denna ranterade och är således i och för sig väl fråga löses i enlighet med de riktlinjer ställda. Mest betyder garantiregeln för Mal- som nyligen offentliggjorts, blir skatteutmöhus läns landsting, där det garanterade jämningen mellan de nuvarande kyrkliga bidraget motsvarar ca 40 öre per skatte- kommunerna en övergångsföreteelse, låt krona. Omkring 30 öre per skattekrona ut- vara en ganska långvarig sådan. Under dessa förhållanden har vi avstått går till Uppsala, Södermanlands och Västfrån att föreslå i och för sig tänkbara ändmanlands län. ringar i den kyrkligt kommunala skatteutI anslutning till frågan om garantiregelns jämningen. Vi har också erfarit, att de fortbestånd vill vi framhålla följande. Vårt därmed sammanhängande frågorna är under uppdrag omfattar, som flera gånger underövervägande i beredningen kyrka—stat. Å strukits, en allmän översyn av skatteutjämandra sidan får uppmärksammas, att det ningssystemet, där vi inom en i princip nuvarande automatiskt verkande kyrkligt oförändrad ekonomisk ram skall försöka åstadkomma en så rättvis fördelning som kommunala skatteutjämningssystemet är nämöjligt av skatteutjämningsbidragen. En om- ra anknutet till det som gäller för de borfördelning skall alltså ske, där ökningar gerliga primärkommunerna. Det kan därför på vissa håll får motsvaras av minskningar inte rätt gärna förordas, att gällande autopå andra. I denna omfördelning bör enligt matiska system bibehålles på den kyrkliga vår mening även bidragen på grund av ga- sidan efter ikraftträdandet av ett nytt sysrantiregeln ingå. Dessa bidrag är av gam- tem för de borgerliga kommunerna. Det malt datum, och de sakskäl som föranledde kan här ytterligare påpekas, att det nuvaatt de inarbetades i 1965 års skatteutjäm- rande systemet är till nackdel för församningsbeslut har alltmer uttunnats. Enligt vår lingar med fortgående folkminskning. En mening bör de borttagas för att möjliggö- lämplig lösning för övergångstiden synes ra högre bidrag till andra landstingskommu- vara, att församlingar och andra kyrkoner, som har större behov av pengarna. Vi kommunala enheter tills vidare får samma vill i sammanhanget förutskicka, att det to- bidrag i kronor räknat som under 1972. tala bidraget till landstingskommunerna en- För att bidragen inte skall påtagligt minska i SOU 1972:44

värde föreslår vi att beloppen uppräknas med fem procent om året och för 1974 alltså med 10,25 % och att i fortsättningen en femprocentig uppräkning sker av föregående års bidragsbelopp. Förslaget innebär en avsevärd administrativ förenkling. Vi förutsätter, att nya regler efter förhållandevis kort tid skall framkomma, som är avpassade till den blivande lösningen av frågan om statens förhållande till kyrkan. Den i det föregående skisserade omfördelningen medför, att vissa kommuner mister tämligen stora skatteutjämningsbelopp. I synnerhet gäller detta på den primärkommunala sidan vissa s. k. storstadsalternativ, som nu får stora bidrag vid hög utdebitering, och på den landstingskommunala de landstingskommuner, som åtnjutit bidrag enligt garantiregeln. Självfallet bör sådana övergångsregler gälla, att de berörda kommunerna får rimlig tid att anpassa sig till den ändrade bidragsgivningen. Övergångstiden bör vara fem år, och reglerna synes lämpligen kunna få det innehållet, att kommunerna första året garanteras ett minimibelopp, som i pengar räknat uppgår till genomsnittet av vad kommunen uppburit i ordinarie skatteutjämningsbidrag under de tre senast förflutna åren. Detta belopp motsvarar i allmänhet omkring 80 % av vad kommunen skulle ha fått såsom bidrag vid brist på skattekraft och hög utdebitering eller bidrag enligt garantiregeln med tillämpning av nu gällande system. Avsikten är att det garanterade beloppet skall trappas av med 20 % om året och att bidragen enligt den föreslagna övergångsregeln skall vara helt försvunna fr. o. m. sjätte året av det nya systemets tillämpning. Ett dylikt övergångssystem bör vara enkelt att tillämpa. Tidigare har vi något gått in på önskemålen om flexibilitet i systemet. Därvid har konstaterats, att bidraget vid hög utdebitering endast har begränsat värde för att tillgodose dessa önskemål. I övrigt får man falla tillbaka på Kungl. Maj:ts rätt att besluta om avvikelse från indelningen i skattekraftsområden och att bevilja extra bidrag. 148

Beslut om avvikelse från indelningen i skattekraftsområden har meddelats endast i ett fåtal fall. Tillämpningen av regeln härom har präglats av stor återhållsamhet. Anledningen till att så blivit fallet ligger i öppen dag. Indelningen i skattekraftsområden är starkt schablonartad och innebär, att man medvetet godtagit en olikartad behandling av kommuner som ligger nära varandra och har likartade förhållanden. Det ligger i sakens natur, att mycket starka skäl måste krävas för att med tanke på enskilda fall göra ingrepp i detta system. Härtill kommer, att ett positivt beslut i fråga om en kommun kan i ett sådant system utlösa svåröverskådliga följdverkningar beträffande andra kommuner.. De största beloppen i extra bidrag har utgått såsom en stimulans till kommunsammanslagningar. Denna typ av extra bidrag försvinner automatiskt. I övrigt har extra bidrag i enlighet med riksdagens beslut företrädesvis beviljats för att stödja avfolkningskommuner och bidraga till höga skolskjutskostnader. Enligt vår mening är det ett viktigt krav att skatteutjämningssystemet har erforderlig flexibilitet. Förändringar till det sämre i en kommuns ekonomiska situation till följd av ett förhöjt kostnadsläge, t. ex. efter nedläggning av ett större företag, bör utan uppskov utlösa hjälp från statens sida. Någon annan praktisk utväg att tillgodose detta önskemål finns dock knappast än att bygga på de nuvarande reglerna om avvikelse från indelningen i skattekraftsområden och om extra bidrag. Dessa regler bör ses i ett sammanhang. Det av oss föreslagna systemet innebär, som framgår av det förut sagda, att procenttalet för skatteunderlagsgarantin bestämmes efter en individuell prövning av varje kommuns kostnadsläge och förutsättningar i övrigt. Om dessa förutsättningar ändras till kommunens nackdel och tar sig uttryck i en höjd utdebitering, bör procenttalet — om det inte rör sig om en mera allmän företeelse — kunna ändras av Kungl. Maj:t utan att okontrollerbara följdverkningar behöver uppkomma. Likaledes kan extra biSOU 1972: 44

drag beviljas. Kommunen bör enligt vår mening under den angivna förutsättningen ha ett anspråk på hjälp i endera av dessa former. Extra bidraget bör i regel användas för att tillgodose mera tillfälliga behov, medan en ändring av procenttalet för skatteunderlagsgarantin bör ske, om behovet kan antas bli bestående för framtiden. Är det ovisst om behovet kommer att kvarstå, bör givetvis extra bidrag kunna utgå i avbidan på ytterligare utredning. Den kommun som söker extra bidrag eller höjd skatteunderlagsgaranti får enligt vanliga regler förebringa erforderlig utredning. Alltför stora krav bör inte ställas på denna. Prövningen av ansökan bör inte växa ut till en allmän översyn av skatteunderlagsgarantierna för regionen. Det bör vara tillräckligt, att kommunen kan påvisa att det inträffat något speciellt, som påtagligt försämrat kommunens ekonomiska förutsättningar, exempelvis större företagsnedläggningar och därmed följande arbetslöshet eller en oväntat kraftigt ökad utflyttning. Däremot bör t. ex. ökade kostnader som föranleds av investeringsbeslut åtminstone i princip inte berättiga till extra bidrag, om kommunen genom investeringen vill höja sin standard mer än jämförliga kommuner eller den har att möta behov som sammanhänger med större befolkningstillväxt. I det senare fallet kan kommunen räkna med att investeringen motsvaras av ett ökat skatteunderlag i framtiden. För att markera att en kommun, där här angivna förutsättningar är för handen, skall ha en rättighet till extra bidrag eller ändrad skatteunderlagsgaranti bör reglerna i ämnet utformas mindre restriktivt än för närvarande. Vidare bör en gemensam finansiell ram anvisas varje år inom anslaget till skatteutjämningsbidrag. Det första året torde behovet av pengar för ändamålet bli obetydligt. Att under första året ändra de procenttal för skatteunderlagsgarantin som på grundval av vårt förslag fastställes av statsmakterna kan nämligen knappast ifrågakomma annat än i helt extraordinära fall. Vad angår extra bidrag bör erinras om att avfolkning och skolskjutskostnader beaktas i SOU 1972: 44

det vanliga systemet genom hög skatteunderlagsgaranti och genom avfolkningsregeln. Sådana omständigheter bortfaller alltså i princip såsom grund för extra bidrag. Även detta bidrag får under första året reserveras för extraordinära fall. Det kan dock anmärkas att folkminskningen i en kommun kan accelerera och bli så stark att underlaget för vanlig samhällelig service sviktar. I en sådan situation, som är svår att förutse, bör även under första året extra bidrag ifrågakomma. En gemensam anslagsram första året av 5 milj. kr. till extra bidrag och ändring av skatteunderlagsgarantin bör under dessa förhållanden vara tillräcklig. Den bör under de följande fem åren stiga med 5 milj. kr. om året, alltså maximalt till 30 milj. kr. Medel till ökningen erhålles genom att övergångsbidragen successivt avtrappas. Vi betraktar de angivna beloppen som minimibelopp. Skulle det visa sig att anslagsramen för det extra bidraget och höjd skatteunderlagsgaranti inte är tillräcklig, får man utgå ifrån att statsmakterna beslutar om en större ram. Av våra direktiv framgår att kostnadsramen för skatteutjämningssystemet åtminstone i princip skall vara densamma som med nu gällande system. Vi har vid utformningen och avvägningen av våra förslag i enlighet med denna anvisning utgått från förhållandena år 1970 — det år direktiven skrevs — och eftersträvat att de föreslagna reglerna, tillämpade på 1970 års förhållanden, skall med avvikelser uppåt eller nedåt på högst omkring ett femtiotal milj. kr. ge ungefär samma ekonomiska slutresultat som nuvarande regler. Att härvid de belopp som inbesparas genom avskaffandet av bidraget vid hög utdebitering skall föras den kommunala sidan till godo har för oss varit självklart, likaså att den kommunala sidan skall belastas för de bidragsökningar som följer av de föreslagna ändringarna av reduceringsregeln. Mera tveksamt är hur man skall i detta sammanhang bedöma det förhållandet, att den faktiska skatteutjämningen genom kommunsammanläggningen enligt 149

nuvarande system successivt minskar statens åtaganden fram till år 1974, liksom nu utgående stora belopp i extra stimulansbidrag till samgående kommuner då försvinner — med undantag för de bidrag som nu utgår på grund av kommunsammanläggningen per den 1 januari 1971. Det skulle kunna göras gällande att dessa belopp bör tillgodoräknas staten som en kompensation för att skatteutjämningen ändå blir successivt dyrare till följd av ändringar i skatteunderlaget och eventuellt ytterligare höjda utdebiteringar. Häremot kan emellertid anföras, att de ifrågavarande beloppen ingår i den medelsram som vi principiellt har att följa. Om man i ett viktigt hänseende skulle lägga antaganden om förhållandena den 1 januari 1974 till grund, skulle man få göra det även i andra avseenden. Om dessa förhållanden kan inga säkra förutsägelser göras. Vi anser därför att beloppen i fråga bör tillgodoräknas kommunerna. En fullständig redovisning av förslagens ekonomiska verkningar kommer att lämnas i nästa kapitel. Redan här vill vi emellertid peka på vissa förhållanden. Av praktiska skäl har beräkningarna gjorts för åren 1971 och 1972 — siffrorna för år 1970 är ju redan i viss mån föråldrade. Totalkalkylen kommer till följd av de tidigare föreslagna övergångsreglerna att ställa sig förhållandevis något dyrare för staten under de första åren. Övergångsreglernas verkan minskar emellertid successivt och är helt borta efter fem år. Minskningen motsvaras endast delvis av successiva höjningar av anslagsramen för ändrad skatteunderlagsgaranti och extra bidrag. Vad angår förhållandet mellan landstingskommuner, borgerliga primärkommuner och församlingar har vi strävat efter att i huvudsak bibehålla nuvarande relationer mellan bidragen till de olika kommunkategorierna. Som kommer att framgå av redovisningen i nästa kapitel torde landstingskommunernas bidragsandel öka något och de borgerliga primärkommunernas andel nedgå obetydligt. Beträffande församlingarna har vi räknat med att bidragsandelen tills vidare skall bli i det närmaste oförändrad. 150

SOU 1972:44

10 Förslag till reformerat skatteutjämningssystem

vid fortsatt folkminskning alltså med fem procent. Den andra regeln avser somraarDe grundläggande principerna för det skat- stugukommuner och innebär att garantibeteutjämningssystem som vi föreslår har lopp för fritidsfastigheter inte skall räknas framgått av våra överväganden i föregåen- in i kommunens eget skatteunderlag vid bide kapitel. Vad vi där förordar kan sam- dragets bestämmande. Procenttalen för skattekraftsgarantin bemanfattas på följande sätt. För de borgerliga primärkommunerna stämmes i bidragsförfattningen individuellt skall bidrag i fortsättningen utgå enbart i för varje kommun på grundval av kommuform av tillskjutet skatteunderlag och ev. nens kostnadsläge och förutsättningar i övextra bidrag. Det nuvarande särskilda bi- rigt. Lägsta procenttalet blir liksom nu 90 draget vid hög utdebitering föreslås sålunda och föreslås gälla för större delen av södra avskaffat. Reduceringsregeln bibehålles men Sverige och delar av mellersta Sverige. i modifierad form. Procenttalet för skatte- Kommunerna i övriga delar av landet skall underlagsgarantin minskas inte förrän ut- få 95, 100, 105, 110, 115, 120, 125 eller debiteringen under två år i följd underskri- 130 % av medelskatteunderlaget garanteradit medelutdebiteringen med mer än en de. Extra bidrag och ändring av procenttalet krona. Minskningen sker med en procentenskall liksom nu kunna beviljas av Kungl. het för varje tioöring varmed den "fria" Maj:t efter beredning i skatteutjämningskronan underskrides. För att reduktionen skall upphöra krävs att kommunen två år i nämnden. För ändring av procenttalet skall följd nått upp till en krona under medel- krävas att något inträffat som påtagligt förutdebiteringen; sista året sker reduktion sämrat kommunens ekonomiska förutsättmed samma antal procentenheter som det ningar. Extra bidrag skall kunna beviljas i likartade fall men i princip inriktas på meföregående. Systemet kompletteras för de borgerliga ra tillfälliga svårigheter. Avfolkning och primärkommunernas del med två särskilda höga skolskjutskostnader skall i och för regler. Den ena tar sikte på avfolknings- sig inte utgöra grund för extra bidrag, då kommunernas förhållanden. Om folkmäng- hänsyn till sådana omständigheter tas i det den minskar, skall det tillförsäkrade skatte- förut beskrivna systemet. Emellertid skall underlaget beräknas på det högsta befolk- Kungl. Maj:t kunna bevilja extra bidrag, ningstalet under de senast förflutna fem om utglesningen blir så kraftig och den åren, minskat med en procent för varje år kvarvarande befolkningen så fåtalig, att särsom gått sedan det högsta talet uppnåddes, skilda insatser behövs för att kunna upp10.1 Huvudlinjer

SOU 1972:44

rätthålla en rimlig service. För extra bidrag och jämkningar av procenttalen skall anvisas en särskild ram inom anslaget till skatteutjämningsbidrag, första året med 5 milj. kr. Anslagsramen skall sedan stiga med 5 milj. kr. per år, tills den uppnått 30 milj. kr. — Det skall ankomma på den sökande kommunen att tillhandahålla material, som visar att förutsättningar finns för extra bidrag eller höjt procenttal. Landstingskommunerna skall enligt förslaget få skatteunderlagsgaranti med lägst 95 och högst 135 % av medelskatteunderlaget. Procenttalen skall bestämmas efter samma principer som för primärkommunerna men med särskilt hänsynstagande till förutsättningarna att fylla huvuduppgiften att svara för sjukvården. I anslutning till ändringarna i procenttalen för skatteunderlagsgarantin slopas den särskilda garantiregeln för landstingskommunerna, som inneburit att de skall få minst lika mycket i skatteutjämningsbidrag, som de uppbar år 1965 i anslutning till äldre reformer av det kommunala ortsavdraget. Reduceringsregeln, avfolkningsregeln och sommarstuguregeln skall inte gälla för landstingskommunerna. Däremot skall de kunna få extra bidrag och förhöjt procenttal efter samma principer som primärkommunerna. I avbidan på en lösning av frågan om förhållandet mellan stat och kyrka föreslår vi att församlingarna under en övergångstid skall få skatteutjämningsbidrag med samma belopp som de erhåller för bidragsåret 1972 med en femprocentig årlig uppräkning. För att mildra övergången för de borgerliga primärkommuner, som förlorar nuvarande bidrag vid hög utdebitering, och för de landstingskommuner, som mister hittillsvarande bidrag enligt garantiregeln, föreslås en särskild övergångsregel, av innebörd att sådan kommun första året skall minst få ett bidrag, som i pengar räknat motsvarar medeltalet av de tre sist förflutna årens skatteutjämningsbidrag. Det garanterade beloppet avtrappas med en femtedel varje år och upphör således att utgå 152

fr. o. m. sjätte året efter det nya systemets ikraftträdande. Vi skall nu närmare utforma våra förslag och redovisa våra överväganden, i den mån det inte skett i föregående kapitel. Vad som framför allt återstår är att motivera och presentera de borgerliga primärkommunernas och landstingskommunernas fördelning på procenttal för skatteunderlagsgarantin. Kapitlet avslutas med en totalkalkyl för reformen.

10.2 Skatteunderlagsgarantin primärkommuner

för

borgerliga

Redan på ett tidigt stadium av vårt arbete stod det klart för oss, att den nuvarande indelningen i skattekraftsområden är alltför schablonmässig och onyanserad. Exempel på obestridliga och i ögonen fallande ojämnheter och orättvisor har lämnats i föregående kapitel. Vi har också kunnat iakttaga, hur av systemet missgynnade kommuner — trots den regulator som bidraget vid hög utdebitering tänktes vara — påtagligt hämmats i sin verksamhet. Den särskilda analysen av 15 utvalda kommuner ger exempel härpå. Sedan det begränsade värdet av och de allvarliga olägenheterna med bidraget vid hög utdebitering klarlagts, har våra ansträngningar framför allt varit inriktade på att försöka bilda oss en uppfattning om vilka principer som bör följas vid bestämmande av procenten för skatteunderlagsgaranti för olika kommuner. Vi har därvid kunnat hämta vägledning av det omfattande statistiska material som hopsamlats. De personliga kontakterna med företrädare för olika kommuner har till stor del använts för att skapa underlag för prövningen av dessa frågor. Som framgår av inledningen företogs i ett tidigt skede av vårt arbete resor till Norrbottens, Jämtlands, Kopparbergs, Gotlands och Blekinge län. Representanter för revisionen har besökt några kommuner i andra län. Vi har vidare haft besök av representanter från Gävleborgs läns landsting, från Ölands-kommunerna, från Tyresö kommun SOU 1972:44

samt från Norrköping och Örebro. Vad som framkom på detta sätt gav oss en allmän uppfattning om läget för kommuner i landets olika delar. Det gav oss emellertid inte något entydigt svar på frågan om vilka faktorer som påverkar kommunernas kostnadsläge. I stort sett detsamma kan sägas om den undersökning av standarden på det kommunala serviceutbudet som redovisas i kap. 7 och den därtill hörande bilagan tabell C. 5. Vissa allmänna iakttagelser har kunnat göras, dock huvudsakligen av indirekt betydelse. Även i fråga om standarden i enskilda kommuner ger undersökningen ett visst underlag. Det finns dock anledning att varna för att dra mera långtgående slutsatser av resultaten för enskilda kommuner. Siffermaterialet har lämnats av kommunerna själva men är ändå behäftat med åtskilliga brister, framför allt sammanhängande med olikheter i bokföringsmetoder och liknande felkällor. Ett omfattande arbete har nedlagts från sekretariatets sida på att i samarbete med de kommunala förvaltningarna rätta fel av denna typ. Sannolikt är dock att vissa fel kvarstår. Såsom angives i bilagan rörande undersökningen finns det även andra skäl att bedöma materialet med försiktighet. Det kan därför endast ge en antydan om läget i de undersökta kommunerna. Såtillvida har undersökningen emellertid sitt värde, att den ger ett någorlunda säkert utslag i de fall då standarden är påtagligt hög eller särskilt låg. Det kan också ha sitt intresse att för dessa kommuner göra en jämförelse med de siffror om den totala nettodriftkostnaden som framtagits vid budgetanalysen. Olika möjligheter prövades att få en bättre inblick i kostnadsläget och vad som påverkar detta. Resultatet av dessa strävanden blev den särskilda undersökningen av de femton urvalskommunerna. Undersökningen har givit åtskilliga intressanta resultat. Det framgår sålunda, att en hög utdebitering ofta förekommer samtidigt med en hög standard, något som icke kunde konstateras vid den tidigare standardundersökningen. Vidare kan som exempel nämnas, SOU 1972:44

att skatteutjämningen visat sig vara till god hjälp för Örnsköldsvik, medan jämförelsekommunen Värnamo haft något sämre förutsättningar. Av särskilt intresse är jämförelsen mellan Pajala och Älvdalen. På grund av det högre skatteutjämningsbidraget, behovet av sysselsättningsskapande åtgärder och med hjälp av insatser från arbetsmarknadsverket har Pajala i vissa förvaltningsgrenar gjort betydande investeringar, medan Älvdalen med sitt lägre skatteutjämningsbidrag fört en återhållsam investeringspolitik. I båda kommunerna utgör emellertid folkminskningen det allt överskuggande problemet och gör med nuvarande förutsättningar framtidsperspektiven oroande. Slutligen kan framhållas, att undersökningen bekräftat att större förändringar inom näringslivet — även om sysselsättningen kunnat upprätthållas — innebär en påfrestning för kommunens ekonomi. Helsingborg har sålunda haft bättre förutsättningar än Borås och Örebro, Landskrona ett bättre läge än Karlskrona och Uddevalla. Även om undersökningen sålunda tillfört åtskilligt av värde, har det inte varit möjligt att så fastlägga de faktorer som påverkar kostnadsläget att dessa faktorer kan ligga till grund för en säker inplacering av kommunerna i skalan för skattekraftsgarantin. Olika sådana faktorer kan urskiljas, men betydelsen av var och en av dem samt deras inbördes samspel har inte kunnat helt klarläggas. Härtill kommer, att även detta materiel är behäftat med felkällor, vilka i första hand är att söka i exempelvis olika redovisningsprinciper och förekomsten av kommunala bolag men också i den omständigheten att erfarenheter och värderingar från de intervjuade kommunalmännen måste bli tämligen subjektiva. Undersökningen bekräftar den i andra sammanhang gjorda iakttagelsen hur svårt det är att göra exakta och rättvisande jämförelser mellan olika kommuner. Även om kommunernas verksamhet till stor del är reglerad av staten och behoven är likartade, framstår varje kommun som en individuell för att inte säga individualistisk företeelse. Det torde 153

inte vara möjligt att finna två kommuner som ens i fråga om huvuddragen är varandra helt lika. Vi är sålunda hänvisade till en mera allmän bedömning. Olika relevanta omständigheter får beträffande varje enskild kommun sammanställas och jämföras med motsvarande material beträffande andra kommuner. Det kan invändas, att en sådan allmän bedömning alltid måste bli mer eller mindre subjektiv. Svaret på denna invändning är, att det inte finns möjligheter att skapa underlag för en mera objektiv metod, en metod som skulle göra inplaceringen till en matematisk operation. En allmän bedömning på sätt här angivits är, såvitt vi kunnat finna, trots de därmed förenade bristerna den bästa metod som står till buds för att åstadkomma rättvisa mellan kommunerna. Den bör under alla förhållanden kunna ge ett rättvisare resultat än nuvarande schablonmässiga indelning, oavsett att denna kompletteras med bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln. Även om bestämmandet av procenttalet för skatteunderlagsgarantin sålunda måste grundas på en allmän bedömning och jämförelse, är det viktigt, att ensartade bedömningsgrunder användes och att över huvud taget vissa gemensamma principer tillämpas. Vi skall i det följande diskutera några omständigheter som vi fäst särskild vikt vid och ange vår principiella syn på dessa. Nuvarande indelning bygger på det geografiska läget och i viss mån också på länstillhörigheten. Från den omständigheten att en kommun tillhör visst län bör man i forsättningen kunna bortse. Den gamla, till länen anknutna schablonmässiga indelningen skall ju enligt vårt förslag överges och ersättas med en mera individuell bedömning. Länstillhörigheten spelar såtillvida en roll för skattetrycket i en primärkommun, att landstingsskatten utgör en betydande del av den totala kommunala utdebiteringen. Men skatteutjämningen för landstingskommunerna skall enligt förslaget bedömas för sig utan sammanblandning med de synpunkter som bestämmer skatteutjämningen för primär154

kommunerna. Den reservationen får dock göras, att vi såsom en kontroll av resultaten även beaktat den totala utdebiteringens höjd. Däremot måste stort avseende alltjämt fästas vid den geografiska belägenheten. Såsom tidigare framhållits är det en gammal erfarenhet, att kostnadsläget för kommunerna stiger från söder till norr och från kust till inland. Denna erfarenhet bekräftas i stort sett av budgetanalysen beträffande de olika kommunerna. Nettodriftkostnaderna är genomgående högre norröver, även om man tar hänsyn till att standarden på serviceutbudet ofta är hög och även om man i detta sammanhang försöker bortse från de särskilda problem som sammanhänger med folkmängdsförändringarna. Anledningarna härtill är uppenbara. Avstånden är längre. Mer tid och kostnader får läggas på befattningshavarnas resor. Förvaltningen kan inte koncentreras till centralorten på samma sätt som i andra kommuner. Därtill kommer de allmänna kostnader som beror på ett nordligt läge: högre transportkostnader till de centrala delarna av riket, högre bränslekostnader osv. Men vi har också uppfattat den nuvarande indelningen i skattekraftsområden så, att den åtminstone till en del betingas av regionalpolitiska synpunkter. När särskilda åtgärder behövt tillgripas för att stimulera näringslivet i stödområdet, är det naturligt att man tillser att dessa strävanden inte motverkas av bristande kommunal service eller avskräckande kommunala utdebiteringar. Enligt vår mening bör sådana synpunkter vara vägledande också för det framtida skatteutjämningssystemet och i något högre grad än för närvarande. Vårt förslag innebär i enlighet härmed en inte oväsentlig förskjutning av det stöd som lämnas via skatteutjämningen från söder till norr. Av samma skäl föreslår vi, att de av större städer dominerande kommunerna längs kusten i Norrland skall få en jämförelsevis gynnsam behandling. Det kan visserligen sägas, att dessa kommuner med hänsyn till näringsliv, befolkningsutveckling och kostnadsläge inte så mycket skiljer sig från likSOU 1972: 44

nande kommuner längre söderut och att allvarliga påfrestningar på den kommunala skillnaden i skatteunderlagsgarantin därför ekonomin. De som friställes måste tas om borde vara mindre än nu. Men vi har av hand. Till en del löses problemen så smånyss angivna skäl med ett fåtal undantag ningom genom utflyttning, men därav skainte föreslagit att sådana kommuner skall pas nya svårigheter. Tvånget att skapa sysfå sänkt procenttal för skatteunderlagsga- selsättning jämte arbetsmarknadsverkets insatser har, särskilt i Norrbottens län, lett till rantin. Å andra sidan får beaktas, att också att stora investeringar för vatten och avkommuner i andra delar av landet kan ha lopp, badhus, simanläggningar, idrottshallar ett geografiskt läge som försämrar förut- och idrottsplatser m. m. gjorts i form av sättningarna. Detta gäller i första hand kommunala beredskapsarbeten. Det paraGotland med långa och dyrbara transpor- doxala resultatet har blivit, att man även i ter till fastlandet men också Öland —där fattiga kommuner i övre Norrland åtminsdock broförbindelsen på längre sikt bör ge tone i vissa avseenden kan redovisa en hög bättre betingelser — samt skärgårdskommu- standard i serviceutbudet. Nämnda förhålner utanför Stockholm och i Bohuslän. lande får icke undanskymma, att den ekoÄven sydöstra Sverige, närmast östra Ble- nomiska situationen för många av dessa kinge och flertalet kommuner i östra Små- kommuner ter sig bekymmersam. Som tidigare anmärkts kan strukturförland synes ha ett påfallande högt kostnadsläge. Det bör dock understrykas att — så- ändringar inom näringslivet i en kommun vitt gäller den primärkommunala verksam- innebära en påfrestning, även om nya sysheten — kostnadsläget och övriga förutsätt- selsättningstillfällen skapas och större perningar för kommunerna inte är jämförliga manent arbetslöshet kan undvikas. Tillfällig med Norrland och de delar av Svealand arbetslöshet uppkommer i regel, och särskilt den äldre arbetskraften kan visa sig svårsom hör till stödområdet. Utvecklingen av näringslivet i en kom- placerad. Härtill kommer, att nya anläggmun utgör den viktigaste förutsättningen ningar för industri eller servicenäringar för att kommunens invånare själva skall vanligen brukar kräva dyrbara investeringar kunna helt eller till större delen bekosta från kommunens sida. Att kostnadsläget den kommunala verksamheten. Hög tätorts- härigenom påverkas ogynnsamt torde vara grad och hög industrialisering innebär i re- obestridligt. De sistnämnda problemen kan också uppgel också bättre ekonomiska villkor för den kommunala verksamheten än en låg tätorts- komma i starkt framåtgående kommuner. grad och låg industrialisering. Det sagda Stora investeringar kan behöva göras inom gäller, även om man beaktar att tätorts- en kort tidrymd. Följden blir höjd utdebibildning och industrialisering kan skapa tering och större låneskuld. På längre sikt särskilda kostnader. Det egna skatteunder- påverkas emellertid inte kostnadsläget laget blir i regel avsevärt större, den kom- ogynnsamt. Vidare medför utvecklingen efmunala verksamheten kan koncentreras me- ter hand en stark ökning av det egna skatra osv. I anslutning härtill kan påpekas, att teunderlaget. De nyligen antagna ändrade ett lågt eget skatteunderlag — jämte låg reglerna för skatteavräkningen kommer att tätortsgrad och stor andel jordbruk — erfa- mildra de likviditetssvårigheter som hithörenhetsmässigt skapar särskilda svårigheter rande kommuner haft att brottas med. Det och därför kan vara ett tecken på förhöjt sagda gäller både tidigare landsbygdsbetokostnadsläge. Verkningarna härav neutrali- nade kommuner, som får större industrier seras inte helt av att skatteutjämningsbidra- inom sitt område, och de snabbt växande get blir högre, när det egna skatteunderlaget förortskommunerna i storstädernas närhet. Beträffande vissa förortskommuner utanför är lågt. Företagsnedläggningar och personalbe- Stockholm har emellertid uppkommit särsparande rationaliseringsåtgärder medför skilda problem av social natur. Barnrika faSOU 1972:44

miljer med begränsade inkomster har i betydande utsträckning placerats i nyuppförda flerfamiljshus; familjens egna inkomster har inte räckt till för den jämförelsevis höga hyran, utan man har fått lita till socialhjälpen. Denna företeelse, som särskilt framträtt under senare år, har på sina håll uppenbarligen påverkat kostnadsläget ogynnsamt. Våra undersökningar visar, att en stadig, inte alltför snabb utveckling av näringslivet ger de bästa förutsättningarna för den kommunala ekonomin. I detta sammanhang skall vi med några ord ingå på verkningarna av en eventuell omläggning av arbetslöshetsunderstöd och sjukpenningar så, att dessa höjes men i gengäld skall utgöra skattepliktig intäkt. Båda åtgärderna skulle höja medelskattekraften i riket. Den höjning som föranledes av en skattläggning av arbetslöshetsunderstöden torde dock bli så ringa, att den inte nämnvärt påverkar förutsättningarna för skatteutjämningssystemet. I län med stor arbetslöshet kommer helt naturligt det egna skatteunderlaget att bli avsevärt större. Denna ökning motsvaras emellertid i stort sett av en motsvarande minskning av tillskottet av skatteunderlag. En beskattning av sjukpenningar skulle i och för sig få större konsekvenser. Därvid är att märka att större belopp utgår i södra och mellersta Sverige och framför allt i de större städerna, beroende på något högre sjukdomsfrekvens och, framför allt, på större dagsinkomster och därmed följande högre individuella sjukpenningar. Medelskattekraften i riket torde på grund härav kunna väntas stiga med ca fem procent. I kommuner med lägre sjukdomsfrekvens och lägre individuella inkomster kommer ökningen av den egna skattekraften och därmed sammanhängande minskning av skatteutjämningsbidraget i stort sett att ta ut varandra. Men höjningen av medelskattekraften kommer att medföra, att avståndet mellan sådana kommuners eget skatteunderlag och det för riket genomsnittliga kommer att öka. Därmed blir också det skatteunderlag som staten skall tillskjuta i motsvarande mån 156

större. Det är omöjligt att på förhand exakt ange hur mycket skatteutjämningsbidragen på grund härav kan komma att öka. Ök ningen torde dock stanna vid fyra å fem procent om året, motsvarande ca 100 milj. kr. Beloppet är avsevärt men torde i och för sig falla inom ramen för de fluktuationer som sammanhänger med den normala ekonomiska utvecklingen. Vid bestämmandet av procenttalen för skatteunderlagsgarantin får hållas i minne, att de sämre ställda kommunerna härigenom kan få en viss fördel. Den är dock knappast av sådan storlek att den påkallar särskilt hänsynstagande. En annan fråga, med vilken vi inte har att befatta oss, är om och i vad mån staten skall kompensera sig för den ökning av skatteintäkter som till följd av reformen tillföres den kommunala sektorn. Befolkningsutvecklingen har enligt gammal erfarenhet stor betydelse för kommunernas ekonomi. Den utgör, om man bortser från kranskommunerna runt storstäderna, närmast en spegelbild av näringslivets utveckling. En kraftig befolkningsökning kan i och för sig ställa en kommun inför svårbemästrade problem men ger, lika litet som den i regel underliggande snabba utvecklingen av kommunens näringsliv, anledning att antaga att kostnadsläget på längre sikt blir särskilt högt. En jämn, inte alltför snabb befolkningsökning är givetvis förmånligast. Å andra sidan kan en folkminskning, även om den är måttlig, vara ett tecken på ekonomisk tillbakagång och därmed följande krav på ökade sociala insatser, svårigheter att krympa den kommunala serviceapparaten m. m. Att det kommunala kostnadsläget härigenom höjes är uppenbart och får f. ö. viss bekräftelse av våra budgetanalyser. Härtill kommer för kommuner med stark avfolkning tvånget att i större utsträckning än i andra kommuner skattefinansiera investeringar. Hithörande frågor har redan belysts i föregående kapitel. Vad vi där förordat innebär, som redan nämnts, att befolkningsminskning skall beaktas vid bestämmandet av procenttalet för skatteunderlagsgarantin samt att vid större folkminskning än en procent om året skatteSOU 1972: 44

underlagsgarantin skall beräknas på det högre befolkningstalet fem år tillbaka, minskat med fem procent. Även befolkningens fördelning på åldersgrupper kan inverka på kostnadsläget. En förhållandevis stor andel barn och åldringar och motsvarande mindre andel i de förvärvsarbetande åldrarna medför regelmässigt att kostnaderna stiger. Som bekant utgör skolan och socialvården — inbegripet åldringsvården —• de tyngsta posterna i kommunens budget. Ofta sammanhänger en ogynnsam åldersfördelning med avfolkning och tillbakagång i näringslivet. En hög nettodriftkostnad kan vara ett tecken på högt kostnadsläge men behöver inte vara det. Skiljaktigheter i redovisningsmetoder och den skiftande förekomsten av kommunala bolag påverkar siffrorna. En hög standard på serviceutbudet höjer givetvis nettokostnaden. Till detta kommer att den kommunala hushållningen kan vara bättre eller sämre. Det oaktat kan uppgifter om nettodriftkostnaden vara av värde, om de jämföres med övriga uppgifter om kommunen, i förekommande fall också med uppgifter rörande standarden på serviceutbudet. Siffrorna om skuldräntor, amorteringar och skuldsättning kan vidare ge en belysning av kommunens ekonomiska situation. Som framgår av det förut sagda måste uppgifterna om standarden i de enskilda kommunerna användas med stor försiktighet. I all synnerhet gäller detta i kommuner som med bidrag av arbetsmarknadsverket gjort stora investeringar i sysselsättningsskapande syfte. Som en kontroll på övriga data kan dessa uppgifter ha sitt värde, framför allt om de ger ett mera bestämt utslag i ena eller andra riktningen. De kan emellertid också få betydelse, om exempelvis en mycket hög utdebitering förekommer tillsammans med en låg eller medelgod standard. En särskild fråga har varit, i vad mån hänsyn skall tas till utdebiteringens höjd. Med den tidigare angivna målsättningen att så långt möjligt ge kommunerna möjlighet att tillhandahålla samma standard till samma pris skulle det inte stämma överens att SOU 1972:44

låta nuvarande sammanlagda bidrag i form av skatteunderlagstillskott och bidrag vid hög utdebitering bli vägledande då procenttalet för skatteunderlagsgarantin skall bestämmas. Man skulle visserligen, genom att på detta sätt arbeta in bidraget vid hög utdebitering i skatteunderlagsgarantin, hindra att detta bidrag i forsättningen verkar höjande på utdebiteringsnivån. Men man skulle samtidigt låsa fast det nuvarande läget, där vissa kommuner skaffat sig en förmånsställning genom att utnyttja nämnda bidrag. De ifrågavarande kommunernas befogade intressen bör i förekommande fall i stället tillvaratagas genom de i föregående kapitel föreslagna övergångsreglerna. Enligt vår mening bör man därför bortse från nu utgående bidrag vid hög utdebitering när procenttalen fastställes. Det sagda innebär inte, att utdebiteringsnivån skulle sakna betydelse. En hög utdebitering kan, liksom en hög nettodriftkostnad, vara ett tecken på att kostnadsläget är högt. I vad mån så är fallet får prövas med ledning av övriga tillgängliga data rörande kommunen — den geografiska belägenheten, näringsförhållanden, befolkningsförhållanden, budgetanalys och ev. upplysningar om standarden på serviceutbudet. Ihågkommas bör, att den aktuella utdebiteringen kan vara beroende av åtgärder och beslut som ligger långt tillbaka i tiden: mer eller mindre god planering, tidigare gjorda investeringar resp. eftersatta investeringsbehov, ansamling eller förbrukning av reserver osv. Uppgifterna i budgetanalysen om skattefinansiering och fondbildning kan ge vissa upplysningar härvidlag. När det gäller kommuner med lågt eget skatteunderlag, särskilt inom stödområdet, har prövningen lett till att de i regel fått full kompensation för bidraget vid hög utdebitering och oftast ytterligare bidrag. Däremot blir utfallet ogynnsammare för några stora kommuner, som hittills uppburit beloppsmässigt stora bidrag vid hög utdebitering, men samtidigt haft så gott eget skatteunderlag att de fått intet eller obetydligt tillskott till detta. Med ledning av de synpunkter som här redovisats har upprepade genomgångar 157

verkställts av data rörande de olika kommunerna. Genomgångarna har skett såväl länsvis som med utgångspunkt från kommuntypen: storstadsförorter, storstadsalternativ, kommuner med högre eller lägre grad av industrialisering osv. De förslag som vi slutligen kommit fram till grundar sig på en sammanvägning av data och en allmän bedömning under ständig jämförelse med närliggande eller likartade kommuner. Förslagen framgår av efterföljande tabeller. I dessa har sammanförts samtliga relevanta upplysningar rörande de olika kommunerna utom resultaten av serviceundersökningen. I denna del får vi hänvisa till kap. 7 med tillhörande bilaga tabell C. 5. Med denna metod kan tabellerna samtidigt tjäna som redovisning av våra statistiska undersökningar i vad dessa avser upplysningar rörande enskilda kommuner. — Före tabell 10.1 är intagna kartor, som illustrerar de föreslagna procenttalen för skatteunderlagsgarantin. I förslaget till ny förordning om skatteutjämningsbidrag upptages kommunerna och de föreslagna procenttalen i en särskild bilaga. Om förslaget på detta sätt redovisas tillsammans med de underliggande data, synes det överflödigt att särskilt motivera vårt ställningstagande till varje enskild kommun. En sådan motivering skulle f. ö. i stort sett endast innebära en upprepning eller ett urval av synpunkter, som anförts i det föregående. De fakta som varit vägledande för oss framgår i huvudsak av tabellerna. Dessa talar sålunda i största utsträckning för sig själva. Vi skall därför här ytterligare endast lämna en kortfattad översikt över förslaget jämte några enstaka anmärkningar rörande vissa kommuntyper och kommuner. Till en början kan anmärkas, att en del kommuner har så god egen skattekraft, att det framstår som otänkbart att de inom överblickbar tid kan komma i fråga till skatteutjämningsbidrag. Att försöka värdera kostnadsläge och övriga förhållanden i dessa kommuner och med ledning därav åsätta en teoretisk procentsiffra för skatteunderlagsgaranti har synts oss meningslöst. Dessa kommuner ställs i förslaget helt utanför skatteutjämningssystemet, givetvis med 158

möjlighet för Kungl. Maj:t att bestämma ett procenttal för skatteunderlagsgaranti om kommunens ekonomi mot förmodan skulle försämras drastiskt. Det sagda gäller i första hand de tre storstäderna, vissa förorts kommuner till dessa och ytterligare några välställda kommuner i södra Sverige. Utgångspunkten har varit, att kommunerna i södra Sverige och de tättbefolkade delarna av mellersta Sverige i allmänhet skall liksom nu garanteras 90 % av medelskatteunderlaget. För att högre procenttal skall föreslås, måste det krävas, att kostnadsläget framstår som högre än normalt eller att andra särskilda skäl kan åberopas. Sådana skäl föreligger i första hand beträffande ö-kommuner och skärgårdskommuner. För dessa kommuner föreslås i regel 95 %. Beträffande de båda kommunerna på Öland torde ett ännu högre procenttal vara befogat med hänsyn bl. a. till näringsoch befolkningsutvecklingen; 100 % föreslås. En särställning intar Gotland, som har rikets högsta utdebiteringar utan att standarden för den skull kan anses hög. I fråga om de uppgifter som normalt åvilar en primärkommun synes Gotland, trots läget, dryga transportkostnader och svårigheter med näringslivet, i och för sig inte ha sämre förutsättningar än kommunerna på Öland. Men Gotlands kommun skall också bestrida de kostnader för sjukvård m. m. som eljest ankommer på landstingskommunerna, och härvidlag är svårigheterna uppenbara. Befolkningsunderlaget är för litet för att sjukvården skall kunna organiseras på ett rationellt och kostnadsbesparande sätt. Samtidigt måste man med hänsyn till de långa avstånden till fastlandet tillhandahålla ett flertal specialiteter på lasarettet i Visby. Förhållandena är i denna del nära nog jämförbara med övre Norrland. På grund härav föreslås 115 % för Gotland. Men också beträffande andra delar av Syd- och Mellansverige kan konstateras, att kostnadsläget är något högre än normalt. Så synes genomgående vara fallet i ett brett bälte från östligaste Blekinge och södra Småland upp till Mälardalen samt i BergslaSOU 1972: 44

gen, delvis sammanhängande med att näringslivet inte överallt utvecklats lika gynnsamt som i andra delar av landet på samma breddgrader. Av samma skäl synes kostnaderna något högre i vissa industrikommuner i Älvsborgs län. I sammanhanget kan framhållas, att storstadsalternativen i allmänhet liksom en del starkt industribetonade kommuner synes ha ett förhållandevis högt kostnadsläge, som inte helt kan förklaras av den i regel höga standarden på serviceutbudet. För de åsyftade kommunerna föreslår vi 95%. I Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län sker övergången till skogs- och fjällbygderna. På grund härav upptar förslaget i dessa län starkt varierande procenttal, från 95 till 1 1 5 % i Värmland, från 95—120 % i Kopparbergs län och från 95— 110 % i Gävleborgs län. Även i Västernorrlands och Jämtlands län gör förslaget tämligen stor skillnad mellan kuststäderna med 110 %, Östersund med 115 % och inlandet i övrigt med 120, i ett fall 125 %. Förslaget innebär betydande höjningar, särskilt i Jämtlands län. I övre Norrland har en allmän höjning skett av procenttalen, för inlandskommunerna närmast kustkommunerna till 120 eller 125 % i Västerbottens län och 130 i Norrbottens län. Fjällkommunerna i båda länen samt kommunerna i Tornedalen har föreslagits få 130%. Utmed kusten kvarstår i förslaget Umeå vid 110 %, medan Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå placerats i 115 %. De expansiva kommunerna Luleå och Piteå har sänkts med fem procentenheter till 120 för att få en rimlig avvägning både gentemot inlandskommunerna i länet och kuststäderna längre söderut.

10.3 Skatteunderlagsgarantin kommunerna

för landstings-

De synpunkter som anförts beträffande de borgerliga primärkommunerna har i stort sett också giltighet ifråga om landstingskommunerna. Geografiskt läge, närings- och befolkningsutveckling, budgetanalys och utSOU 1972:44

debitering får sålunda sammanvägas och bedömas. Någon motsvarighet till den mera djupgående analys som gjorts beträffande 15 primärkommuner finns inte på landstingssidan, inte heller någon undersökning av standarden på serviceutbudet. Bedömningen får i fråga om landstingskommunerna i främsta rummet ta sikte på förutsättningarna att bedriva sjukvård. Härvid spelar helt naturligt avstånden inom verksamhetsområdena en betydande roll. Stora avstånd kan göra det omöjligt att koncentrera sjukhusanläggningarna på sätt som i och för sig skulle vara önskvärt med hänsyn till befolkningens storlek och övriga förhållanden. Även i andra hänseenden får verksamheten decentraliseras mera än som är motiverat från ekonomisk synpunkt. Långa ambulanstransporter får likväl göras osv. Från dessa synpunkter har vi ansett oss böra föreslå, att procenttalen för skatteunderlagsgarantin höjes till 100 i Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Samma förslag framlägges beträffande Kalmar län med hänsyn till dess säregna geografiska struktur: två långsmala områden, i framtiden förenade med den nya Ölandsbron. Av liknande skäl föreslås procenttalen för Västernorrlands län höjt till 1 1 5 % , Jämtlands och Västerbottens län till 125 % och Norrbottens län till 135 %. Vi har i fråga om de nämnda länen också fäst avseende vid de regionalpolitiska synpunkter som tidigare i detta kapitel utvecklats beträffande primärkommunerna. Det bör anmärkas, att siffrorna i budgetanalysen, som avser 1969, med hänsyn till den snabba utvecklingen på sjukvårdsområdet får betraktas som föråldrade. En omfattande sjukhusbyggnadsverksamhet pågår, och det är en allmän erfarenhet att kostnaderna stiger brant i och med att de nya anläggningarna börjar komma till synes i räkenskaperna. Därför torde siffrorna om eget skatteunderlag och utdebitering — dessa har beräknats på grundval av de tre senaste årens värden — vara mera belysande, trots de felkällor varmed utdebiteringssiffrorna är behäftade när de skall användas som mätare på kostnadsläget. 159

Vårt förslag redovisas på samma sätt som för primärkommunerna i efterföljande tabeller och skall även de anges i en bilaga till den nya skatteutjämningsförordningen. Före tabell 10.2 kommer en karta, som illustrerar procenttalens fördelning.

10.4 De totala ekonomiska verkningarna av förslagen I kap. 9 har vi angivit, hur vi uppfattat de oss givna direktiven att hålla oss inom den nuvarande ekonomiska ramen för den kommunala skatteutjämningen. Riktpunkten har alltså varit, att våra förslag, om de tillämpats på 1970 års förhållanden, skulle ge ungefär samma resultat för staten som det nu gällande systemet. Härvid har det, såsom också uppmärksammats i direktiven, varit ofrånkomligt att tolerera vissa variationer uppåt eller nedåt. Vi har ansett variationer på högst omkring ett femtiotal milj. kr. vara försvarbara. Emellertid är 1970 års siffror numera föga aktuella. Vi har därför valt att i stället beräkna verkningarna av förslagen på 1971 och 1972. Även såvitt gäller dessa båda år torde den angivna målsättningen vara uppfylld. Hur beräkningarna verkställts och hur verkningarna av de angivna åren skulle bli framgår av en särskild uppställning som införes i det följande. Ytterligare bör med några ord belysas de förändringar som förslagen innebär inom den kommunala sektorn. Allmänt sett är förslagen, som framgår av en efterföljande tabell, ägnade att minska spännvidden i utdebiteringssatserna. Att så har kunnat ske ser vi som ett tecken på att förslaget någorlunda väl motsvarar de mål vi uppställt. Extremt höga utdebiteringar torde komma att kvarstå endast i några speciella fall, där den höga utdebiteringen väsentligen är att föra tillbaka på en anmärkningsvärt hög standard eller liknande omständigheter som vi enligt de förut redovisade principerna inte kunnat beakta. En viss utjämning sker f. ö. även i dessa fall genom den av oss föreslagna övergångsregeln. Den omfördelning av skatteutjämnings160

medlen som göres i förslaget kan sammanfattas på följande sätt. Skatteunderlagsgarantin för primärkommunerna minskas endast i två fall. De bidrag som utgår till vissa landstingskommuner på grund av garantiregeln indrages under en femårig övergångsperiod, medan landstingskommunerna i övrigt tillförsäkras minst samma skatteunderlagsgaranti som nu. Församlingarnas skatteutjämningsbidrag blir i stort sett oförändrade. Till fördelning har vi haft de medel som inbesparas genom garantiregelns slopande, vidare de medel som nu utgår såsom bidrag vid hög utdebitering — minskade med vad som belöper på den mildrade reduceringsregeln — samt slutligen de medel som inte längre kommer att utgå som stimulansbidrag och till vissa kvarstående småkommuner när kommunsammanslagningarna är färdiga den 1 januari 1974. Huvuddelen av dessa medel har vi fördelat på borgerliga primärkommuner i form av förbättrad skatteunderlagsgaranti. En betydande del går också till landstingskommunerna, vilka, som redan tidigare påpekats, på detta sätt sammanlagt får mer än de förlorar genom garantiregelns slopande. Ytterligare framgår av en efterföljande tabell 10.3 fördelningen av skatteutjämningsbidragen på olika delar av landet. En icke obetydlig förskjutning kommer att ske till förmån för de nordligare delarna av landet, sammanhängande framför allt med att bidraget vid hög utdebitering och bidragen för att stimulera till kommunsammanslagningar försvinner och att medlen fördelas i form av ökad skatteunderlagsgaranti till de kommuner som enligt förut redovisade principer har ett högre kostnadsläge eller av andra skäl bäst behöver dem. Slutligen skall nämnas att vi räknar med att det nya systemet skall kunna träda i kraft den 1 januari 1974. Denna tidpunkt får anses särskilt lämplig med tanke på att den nya indelningen i primärkommuner då skall vara genomförd.

SOU 1972: 44

Skatteunderlagsgaranti, kommuner 1

1 Numreringen på kartan återkommer i tabell 10.1.

1 1 - S O U 1972:44

Skatteunderlagsgaranti, kommuner

Stockholm med förortei se specialkart;)

Malmö med förorter se specialkarta

162 SOU 1972: 44

Skatteunderlagsgaranti, kommuner

•

Stockholm med förorter

95%

Skattekrattsgrän ej äsatt

SOU 1972:44

labell W.l Statistiska uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteutjämning för de AB 1 Stockholm 1 2

Tätortsgrad år 1965 Tätortsgrad år 1970 Näringskaraktär år 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 5 Folkmängd 1.1.1971 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 1966—1971 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 Åldersfördelning i % 1.1.1971 9 —6 år 10 7—17 år 11 18—66 år 12 67 år— 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. Budgetanalys år 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 15 kostnadsräntor, externa 16 skatteutiämningsbidrag 17 amortering av lån 18 direktfinansierade kapitalutgifter 19 långfristiga skulder o. tillfälliga lån kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 21 utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar Skatteutiämningsbidrag för år 1972 22 vid låg skattekraft, tkr. 23 vid hög utdebitering, tkr. 24 extra 1 , tkr. totalt 25 tkr. 26 kr. per skr. 27 kr. per inv. Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona ar 1972 28 kommun 29 församling 30 total kommunal utdebitering 31 Summa total utdeb. o. totalt skatteutj.bidrag per skr. Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket 32 enl. 1970 års taxering 33 enl. 1971 års taxering 34 därav för juridiska personer 35 för fritidsfastigheter Skatteunderlagsgaranti 36 enligt nuvarande regler 37 enligt Förslaget Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 års tax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 40 förslaget Total utdebitering för år 1971, kr. I skr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 42 om blocket utgjort en kommun 43 förslaget 8 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1971 44 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln 46 inkl. övergångsregeln 47 totalt (rad 44 + r a d 45) Ökning ( + ) el. minskning (—) enligt förslaget2 för ar 1971 av 48 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. 49 bidragsgivn. till borg. k o m m u n , tkr. Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1971 års tax. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 52 förslaget Total utdebitering för år 1972, kr.I skr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 54 om blocket utgjort en kommun 55 förslaget 2 Ökning ( + ) et. minskning (—) av utdebiteringen för är 1972 56 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln 58 inkl. övergångsregeln 59 totalt (rad 56 + r a d 57) Ökning ( + ) el. minskning (—) enl. förslaget'2 för är 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. 61 bidragsgivn. till borg. k o m m u n , tkr.

AB 2 Botkyrka

AB 3 Danderyd

AB 4 Ekerö

100 AB 5 Gustavsberg

AB 6 Haninge

AB 7 Huddinge

100 100

89,7 94,4

99,9

37,0 61,1

55.6 66,9

89,7 95,0

99, 99,

0,5 30,8 740 486 — 2,9

— 5,5 4 018,8

3.0 45,6 26 743 + 37,2 + 42,2 123,5

1,2 20,4 27 705 + 16,6 — 1,1 1 083,8

18,4 30,0 12 609 - 20,6 + 49,4 52,2

6,5 54,5 12 942 + 16,8 r 28,0 27,4

4,9 35,8 46 098 + 72,5 -- 68,4 94,7

1, 41. 54 58 + 49, 23,( 4I7,(

6,5 11,6 68,4 13,5 281

16,5 16,7 62,3 4,5 2 016

9,S 16,2 64,6 9,4 197

16,8 16,0 60,3 6,9 3 255

14,2 14,8 63,0 8,0 12 859

18,9 16,0 62,0 3,1 6 610

14.. 16.: 64.. 4,f 4 00'

1 798 290

811 134

688 148

212 774 5 361

805 326 8 349 — 35 4 991

133 505 2 070

NI 332 2 643

837 156 4 90 196 2 192

798 160 2 163 184 3 214

212 C 18f 362 3 336

18,50 16,03

12,72 15,54

8,62 6,71

11,25 10,26

12,37 11,96

12,73 14,71

11,93 10,65

-

395 190*

-

17 100*

1 133

-

585 0,18 17

—

—

117 0,08 9

1 133 0,22 23

13,50 0,49 22,99 22,99

13,80 0,64 23,44 23,62

10,10 0,80 19,90 19,90

11,25 1,13 21,38 21,38

12,73 0,83 22,56 22,64

14,25 0,75 24,00 24,22

12,68 0,72 22,40 22,40

159,21 157,33 21,29 0,00

110,64 105,21 9,21 0,42

175,51 175,27 3,47 0,05

104,26 102,43 2,80 2,11

101,97 104,52 4,79 10,01

94,28 95, SO 4,12 1.17

113,15 116,51 5.44 0.51

90 95

90 90

90 95

90 95

159,21 159,21 159,21

110,64 111,99 110,64

175,51 175,51 175,51

104,26 104,26 104,26

101,97 102,08 106,94

94,28 94.43 96.39

113,15 113,20 113.15

22,46 22,46 22,50

23,43 23,48 23,69

19,95 19,95 19,99

21,40 21,68 21,72

22,41 22,54 22,00

24,00 24.28 24.02

22,40 22,41 22,46

-

+ 0,05

-

+ 0,28

1 0,13

+ 0,04 + 0,01 + 0,04

+ 0,21 + 0,04 + 0,26

; 0.04 + 0,01 + 0,04

+

— — —

—

+ 0,17 — 464

—

157,33 157,33 157,33

105,21 105,85 105,21

22,99 22,99 23,02

23.44 23,48 23,59

-

+ 0,04

+ 0,03 + 0,03

+ 0,11 + 0,02 + 0,15

-

+ 0,08 — 257

0,04 0.01 + 0,32

0,54 0,57 0,41

i- 0,28

! 0,01

—

0,26

— +

0,29 0.02

+ 0.05 + 0,01 + 0,06

—

— 0,58 + 731

— 0,30 + 1 252

+ 0,01 — 63

175,27 175,27 175,27

102,43 102,43 102,43

104,52 104,52 105,01

95,80 97,46 96,17

116,51 116,51 116,51

19.90 19,90 19,93

21,38 21,38 21,41

22,56 22,57 22,54

24,00 23,9S 24,20

22,40 22,40 22,43

-

1- 0,01

— 0,02

—

— —

! 0,03 + 0,03

—

+

-

+

0,03

• 0.03

— 0,02

+ 0,22 + 0,05 + 0,20

—

—

— 0,06 + 93

+ 0,19 — 956

0,03

0,03 0,06

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag * = enbart stimulansbidrag ** = såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag - Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

63'

SOU 1972: 44

olika kommunerna enligt förslaget AB 18 Täby

A B 19 UpplandsBro

AB 10 Nacka

AB 11 Norrtälje

AB 12 Nynäshamn

A B 13 Sigtuna

AB 14 Sollentuna

9S.7 99,4

98,8 98,8

97,2 98,4

52,7 61,1

80,8 84,3

80.3 87,2

100 99,1

100 100

83,7 89,9

97,5 97,5

98,6 99,1

65,7 85,6

1 2

1.5 41,9 49 397 + 98,5 -i- 29,5 830,6

0,6 29,8 36 308 r 16,1 -r 6,3 1 172,1

0,9 39,8 48 532 4- 16,5 + 27,3 476,9

20.6 40.5 38 348 + 2.2 + 3.8 19.1

7,2 55.4 18 158 -t 10,4 + 14.3 50,0

8,0 36,0 26 298 + 75,1 + 39,9 73,5

1.0 33.9 38 004 + 31,6 + 14,7 706,6

0,6 34,7 83 756 + 6,9 + 0.2 3 241,3

6,8 52,3 99 323 + 23,5 + 33,1 66,2

0,8 39,7 27 174 + 175,4 + 64,8 374,0

1,3 27,7 38 892 + 38,7 + 30,1 627,9

14,1 38.4 11044 + 47.8 + 91.0 35,8

3 4 5 6 7 8

16,0 18.1 63,7 2,2 314

10,3 15,7 66.8 7,2 614

12,2 14,7 66,7 6.4 4 323

10.2 14,8 59.9 15.1 15 038

13.1 15,6 63,6 7,7 2 859

16,8 16,5 62,3 4.4 825

13,4 17,2 63,1 6,3 746

8,1 12,3 71,5 S.l 9

14,6 15,8 62,7 6,9 6 572

19,3 17,8 60,8 2,1 3 357

14,5 16,4 64,6 4,5 1 313

18,1 14,8 63.1 4.0 1 172

9 10 11 12 13

973 83

598 122 44 117 403 2 027

S50 200 21 245 42 3 460

770 290 0 146 320 4 894

993 101

921 230

180 475 3 872

762 144 35 180 379 3 030

903 148

68 632 1 275

694 109 152 132 274 1 719

887 194

83 460 2 523

949 236 5 205 332 3 791

126 250 2 571

70 327 1 731

147 — 76 5 056

14 15 16 17 18 19

12.30 10.22

10,07 7,70

11,90 10,81

12.71 13,02

12,79 9,20

13.11 15.33

13.00 11.18

11,28 9,45

13.29 11,71

12.76 13,56

11,67 10,53

12,10 15.03

20 21

—

—

3 281 2 136 1250*

105 36

—

4 254 2 004 3 331**

—

1 301 183

22 23 24

-

-

-

6 667 1,80 173

141 0,06 S

107 0.04 4

120 0,02 3

—

9 589 0,83 95

789 0,24 28

1 484 1.43 122

25 26 27

12,95 0,55 22,50 22,50

11,65 0,55 21,20 21,20

12,60 0,69 22,29 22,29

14,55 1,11 24,66 26,46

13,04 0,71 22,75 22,81

13.50 0,92 23,42 23,46

13,05 0,85 22,90 22,92

11,64 0,65 21,29 21,29

13,79 0,77 23,81 24,64

14,40 0,60 24,00 24,24

12,25 0,85 22,10 22,10

14.10 0.68 23.78 25,21

28 29 30 31

115,99 115,93 6,26 0,05

166,93 165,01 10,89 0,16

139,64 135,14 11,49 0,77

82,40 84,84 4,87 2.58

100,31 104,50 5,08 1,38

95,61 95,94 5.62 0,22

127,00 124,90 8,48 0,16

149,75 149,60 13.45 0.00

106,13 102,08 10,38 0,43

101.54 106,06 4,75 1,10

131,55 130,84 6,19 0,30

84,08 82,66 5,03 0,85

32 33 34 35

90 95

90 90

90 90

90 95

90 95

90 95

36 37

115,99 116,09 115,99

166,93 166,93 166,93

139,64 139,64 139,64

90.00 91.84 97.85

100,31 101,38 100,31

95,61 96,72 95,61

127,00 127,77 127,00

149.75 149,75 149,75

106,13 109,08 106,13

101,54 101,98 101,54

131.55 131,55 131.55

90,00 90,03 96,22

38 39 40

22,50 22.51 22,56

20,70 20,70 20,74

21,89 21,94 21.98

24,26 24,62 23.77

22,80 23,20 23,38

22,95 23,00 23.19

22,90 22,93 23.05

20.88 20,88 20,92

23,37 23,85 24,28

24.00 24.03 24.13

22,10 22,10 22,14

23,79 23.80 22,93

41 42 43

+ 0,01

—

+ 0.05

0,36

+ 0,40

+ 0,05

+ 0.03

-

+ 0.01

— —

-

0.05 ; 0,01 • 0,06

+ 0,04 + 0,01 + 0,04

+ 0,04 r 0,01 + 0,09

+

AB 15 AB 16 Solna.' Södertälje Sundbyberg

A B 17 Tyresö

AB 9 Lidingö

+

0,03

-

0,43 0,09 0,91

+ 0,10 + 0.02 + 0,13

+ 0.04 + 0.01 + 0.04

0,48

+

0,49

+ 0,18 + 0,04 + 0,58

+ 0,19 + 0,04 + 0,24

+ 0,12 + 0,03 + 0,15

+ 0,04 + 0.01 + 0,04

— 0,86

45 46 47

+ 0,14 — 257

+ 0,15 — 355

+ 0,08 — 384

—

+ 0,39 — 3 963

+ 0,06 — 162

—

— 0.91 + 672

48 49

— —

0,85 0,88

—

+ + +

0,87 0,90

+ 0,01 — 56

_

—

— 0.89 + 2 897

115.93 115,93 115,93

165,01 165.01 165,01

135,14 135,14 135,14

90,00 92,98 97,58

104.50 104.81 104,50

95.94 96.07 95,94

124,90 124,97 124,90

149,60 149,60 149,60

102,08 103.82 102,08

106,06 107,42 106,06

130,84 130,84 130,84

90.00 90.74 95.85

50 51 52

22,50 22,50 22,53

21,20 21,20 21,23

22,29 22.29 22,32

24.66 24.72 24,06

22,75 22,77 22,84

23,42 23.44 23,49

22,90 22,91 22.95

21,29 21,29 21.32

23.81 24,12 24,39

24,00 24,06 24,28

22,10 22,10 22,13

23,78 23,82 23,10

53 54 55

—

-

—

+

0,06

+ 0,02

+ 0,02

+ 0,01

-

+

0,31

+ 0,06

-

+ 0,04

+ 0,03

+ o,03

+ 0,03

— —

0,66 0,69

+ 0.05

+ 0,04

+ 0,03

+ 0,05

+ 0,03

0,27 0,05 0,58

+ 0,22 + 0,04 + 0,28

— —

+ 0,07

+ + +

+ 0,03

0,60

+ 0,07 + 0,01 + 0,09

+ 0,03

— 0,68

57 58 59

— 0,69 + 2 559

+ 0.04 — 87

+ 0.02 — 58

+ 0,01 — 54

—

+ 0.24 — 2 774

+ 0,19 — 624

—

— 0,75 -i- 781

60 61

+ 0,03

—

+ 0.03

—

+ 0,03

—

SOU 1972:44

—

0,72 0.75

Tabell 10.1 (forts.) Statistiska uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteutjämning AB 20 A B 21 AB 22 C 23 Upplands/ Vallen- Vaxholm/ EnköVäsby tuna Österåker ping 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 1 2 3

Tätortsgrad år 1965 Tätortsgrad år 1970 Näringskaraktär är 1965 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk procentuell andel förvärvsarb. inom industri Folkmängd 1.1.1971 Folkmängdsförändring 1961—1966 1966—1971 Folkmängdstäthet 1.1.1970 Åldersfördelning i % 1.1.1971 —6 år 7—17 år 18—66 år 67 år— Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. Budgetanalys är 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. nettokostnad exkl. avskrivningar kostnadsräntor, externa skatteutjämningsbidrag amortering av län direktfinansierade kapitalutgifter långfristiga skulder o. tillfälliga lån kr. per skr. totalt utdebiteringsbehov utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar Skatteutjämningsbidrag för år 1972 vid låg skattekraft, tkr. vid hög utdebitering, tkr. extra 1 , tkr. totalt tkr. kr. per skr. kr. per inv. Faktisk medelutdebitering kr. ver skattekrona ar 1972 kommun församling total kommunal utdebitering Summa total utdeb. o. totalt skatteutj.bidrag per skr. Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket enl. 1970 års taxering enl. 1971 års taxering därav för juridiska personer lör fritidsfastigheter Skatteunderlagsgaranti enligt nuvarande regler enligt Förslaget Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 ars tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebiterings förslaget Total utdebitering för är 1971, kr.lskr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en kommun förslaget 2 Ökning ( 4 ) el. minskning (—) av utdebiteringen för ar 1971 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 44-! rad 45) Ökning ( + ) el. minskning (—) enligt förslaget2 för är 1971 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1971 ars tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebiterings förslaget Total utdebitering för är 1972, kr.lskr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en kommun förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1972 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln , totalt (rad 5 6 + r a d 57) Ökning ( + ) el. minskning (—) enl. förslaget2 för är 1972 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr.

C 24 Nordostblocket

C 25 Älvkarleby

91,1 95.5

64,1 76,1

75,3 82,4

60,4 69,8

51,9 60,4

94,4 95,4

3,5 46,4 19 045 : 46,9 47,0 230,9

14,8 35,4 12 739 + 24,8 + 38,8 34,1

7,1 33,2 20 390 -28,S +41,3 52,8

20,9 43,5 38 069 + 9,1 + 13,6 28,2

28,2 44,0 18 642 —2,3 +4,1 12,8

4,8 63,5 10 276 + 5.7 + 1,6 48.9

16,7 16,3 63,5 3.5 307

16,7 17,1 58,4 7,8 1 410

16,7 17,5 59,2 6,6 8 856

12,5 16,0 60,5 11,0 3 286

10,3 16.0 57,9 15,8 3 097

10,3 15,0 61,0 13,7 446

724 163 139 139 2 645

821 122 21 168 —9 1 970

887 240 21 382 —152 3 595

714 106 74 105 292 1 778

801 93 258 77 269 1439

862 71 19 87 122 1 214

11,50 11,96

11,99 15,27

12,45 18,53

12,93 12,15

12,84 14,66

13,13 12,65

117 190*

3 121 383 1 400*

5 618 764 91

307 0,22 23

605 0,26 28

4 904 1,33 125

6 473 4,15 350

113 0,11 11

12,50 0,S0 22.30 22,30

13,60 0,85 23,45 23,67

13,92 1,03 23,95 24,21

15,10 1,28 25,53 26,86

15,02 1,17 25.34 29,49

15.40 0,85 25,40 25,51

102.S9 106,11 4,30 0,11

89,13 95,02 2,05 0,73

95,76 99.48 3,10 4,03

82,49 85,18 4,44 0,47

71,15 73,42 3,98 0,97

90.75 90,81 12,18 0,17

90 90

90 90

90 95

90 90

90 95

90 95

102,89 102,89 102,89

90,00 90,04 90,84

95,76 96,76 99,69

90,00 90,98 90,52

90,00 91,32 96,08

90,75 92,38 95,18

22,30 22,30 22,34

23,44 23,58 23,50

23,95 24,00 23,63

23,23 23,37 23,74

23,15 23,55 23.14

23,25 23,31 23,18

+ 0,04 + 0,01 + 0,04

—0,08 —0,11 +0,06

—0,37 —0,40 —0,32

+ 0,37 + 0,13 +0,51

—0,41 —0,65 —0,01

—0,13 —0,37 —0,07

—

—0,12 + 135

—0,41 + 783

+0,07 221

—0.71 +967

—0,43 + 408

106,11 106,11 106,11

95,02 95.54 95,02

99,48 100,91 99,48

90,00 90,44 90,47

90,00 90.68 95,97

90,81 91.23 95,17

22,30 22,30 22,33

23,45 23,46 23,56

23,95 24,01 24,24

25,53 25,54 25,84

25,34 25,80 25,26

25,40 25,44 25,11

r0,01

+ 0,46

+ 0,03

+0,10 + 0,01 +0,11

+ 0,23 + 0.04 + 0,29

-i 0,30 ; 0,05 +0,31

—0.54 —0,79 —0,08

—0,33 —0,58 —0,29

+ 0,07 —97

+0,20 -^t62

—0,01 + 37

— 0,85 + 1 326

—0,64 681

—

0,40

+ 0,03

U t a n markering = enbart vanligt extra bidrag * — enbart stimulansbidrag ** = såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag. Exkl. övergångsregeln. Hänsyn har även tagits till rcduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

166 SOU 1972: 44

C 26 Tierp

iför de olika kommunerna enligt förslaget

82,7 86,3

88,1 90,9

71,4 77,3

76,5 80,2

75,1 81,0

97,7 99,3

71,8 78,2

60,0 67,3

65,4 70,8

79,0 84,0

40,3 52,0

E 3S Linköping S2.S S7,2

9,3 32,0 130 327 + 9,7 13.6 51,7

6,0

16,5 51,0 18 375 +0,5 —2,0 25,9

14,2 49,3 32 796 + 3,8 —0,6 31,9

12,4 43,9 46 628 1-5,8 •-3,7 32,5

1,0

58.3 94 076 -7,2 1-8,5 83,9

66,8 15 156 + 38,0 + 9,7 456,2

13,0 38,8 20 610 + 4,3 + 2,4 27,9

19,6 56,0 9 671 —6,4 + 1,5

22,7 55,1 6 383

+ 1,5 —2,1 12,2

11,8 63,0 24 765 + 6.5 + 4,2 23,1

37,4 33,9 10 492 —6,7 —2,7 9,2

7,5 48,8 104 642 4-5,1 + 6,4 71,9

3 4 5 6 7 8

11,5 13,5 64,1 10,9 4 903

11,2 14,8 63,4 10,6 4 73S

10,3 15,5 60,3 13,9 1 367

9,4 14,9 62,3 13,4 1 597

10,8 15,2 62,8 11.2 2 323

13,2 18,5 63,1

9,5 15,7 59,3 15,5 889

11,6 15,7 61,8 10,9 1 251

9,4 14,2 59,8 16,6 994

10,4 14,6 65,1 9.9 3 274

9 10 11 12 13

809 123 35 81 366 1 556

778 127 73 149 260

1 921

627 142 49 98 345 2 160

827 152 5 105 377

1 991

797 179 97 149 183 2 672

794 72 40 104 161 1 077

635 76 284 92 272 1031

945 4S 50 40 277 775

14 15 16 17 18 19

12,38 10,87

13,42 12,28

13,19 14,97

12,59 13,34

11,95 9,66

801 16 4 299**

2 094

1 223 1 395

5 116 0,33 38

7 014 0,70 75

C 27 Uppsala

D 28

D 29 Flen

Eskilstuna

D 30 Katrineholm

D 31 Nyköping

D 32 Oxelösund

D 33 Strängnäs

D 34 Vingåker

799 128 47 143 71

4 920* 2 618 1,45 142

3 540*

3 529*

3 750 1,11

3 529 0,67 75

5,2 953

10,4 15,4 60,7 13,5 2 245

26,3

9,6 16,0 60,2 14,2

878 E 36 Finspång

E35 Boxholm

E 37 Kisa

2 594

800 93 51 88 308 1 559

1 193

726 98 165 78 138 1 573

12.30 10,68

12,27 11,44

11,95 9,91

11.38 13,56

12,67 11,91

12,30 13,08

11,83 11,21

20 21

_

1 179

1 274 13 200*

2 865 123 270

—

180 1 270*

477 5 380*

22 23 24

1450 0,54 58

3 258 3,82 311

5 857 0,49 55

25 26 27

— —

11 1 310*

581 78 102 46 263

—

380*

1 321 0,59 63

1 559 1,78

1 487 2,64 234

13,36 0,64 23,00 23,00

14,00 1.19 24,19 24,78

14,00 0,81 23,81 25,59

14,00 1,17 24,67 27,31

13,80 0,86 24,16 24,70

13,03 1,45 23,98 27,80

14,00 1,07 24,57 25,06

28 29 30 31

— —

1,03 25,17 25,50

14,70 0,97 24,67 25,37

15,60 1,12 25,72 27,17

15,00 1,01 25,01 26,12

14,00 1,13 24,13 24,80

105,24 104,32 6,11 0,19

94,07 92,88 5,38 0,19

84,17 86,25 5,05 0,38

88,31 90,06 4,78 0,17

98,88 98,83 7,11 0,23

109,99 119,07 24,43 0,32

94,66 95,72 4,28 0,65

78,78 79,36 3,26 0,33

72,25 77,49 6,06 0,38

93,10 94,66 9,58 0,19

69,00 71,21 3,15 0,26

101,10 100,70 5,12 0,11

32 33 34 35

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90 90

90 90

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

36 37

105,24 105,25 105,24

94,07 96,34 95,22

90,00 91,66 95,42

90,00 92,14 95,18

98,88 100,34 98,88

109,99 109,99 109,99

94,66 95,16 94,66

90,00 90,33 95,37

90,00 90,00 95,42

93,10 94,35 95,21

90,00 91,68 95,29

101,10 102,32 101,10

38 39 40

22,54 22,90 23,20

23,74 24,19 24,72

24,70 24,92 24,65

23,02 23,67 23,55

22,10 22,61 23,16

22,00 22,00 22,35

22,59 23,19 23,61

21,81 21,79 21,45

22,93 22,72 22,05

23,16 23,60 23,52

23,06 23,08 22,64

23,05 23,44 23,64

41 42 43

0,36

0,45

+ 0,51

—

+0,60

14,99

+0,30 + 0,06 i 0,66

H 0,53 + 0,15 i 0,98

—0,27 —0,54 —0,05

— — +

-

+ 0,18 — 1 606

—0,62 + 996

—

104,32 104,35 104,32

92,88 95,01 95,19

25,17 25,22 25,53

24,67 24,55 24,85

+ 1,02

—0,08 —0,08 +0,36

—

+ 0,07 — 140

—0,69 + 540

—0,71 + 340

—0,12 + 281

—0,48 + 357

+ 0,16 — 1 711

48 49

98,83 98,84 98,83

119,07 119,07 119,07

95,72 95,93 95,72

90,00 86,00 91,33

90,00 90,00 95,38

94,66 95,48 95,19

90,00 91,10 95,26

100,70 101,25 100,70

50 51 52

24,13 24,13 24,46

23,00 23,00 23,33

24,19 24,16 24,52

23,81 23,97 23,47

24,67 24,69 23,90

24,16 24,11 24,15

23,98 23,98 23,41

24,57 24,53 24,61

53 54 55

+ 0,20 — 938

90,06 91,07 95,17

25,01 24,91 24,60

0,47 ;1 390

90,00 93,64 95,38 25,72 25,82 25,86

— —

0,31 0,56

—

0,41

-

—0,03 + 299

—0,29 + 524

— 0,64 + 2 155

SOU 1972:44

45 46 47

—0,67 —0,67 —0,88

+0,42 +0,10

+0,04 —0,21 + 0,14

0,39 + 0,20 + 0,08 + 0,59

—0,34 —0,61 —0,36

+ 0,35 + 0,08 r0,35

+0,55 1 0,12

+ 0,30 + 0,05 + 0,18

0,02 —0,44 —0,44 —0,42

0,12 0,39 0,53

-0,31 +0,06 -0,36

+0,44

+ 1,06

+ 0,33 + 0,08 +0,33

—

—0,05

—0,03

i 0,16

+ 0,33 + 0,08 + 0,33

+0,36 + 0,09 + 0,33

—0,50 —0,75 —0,34

—0,79 —0,79 —0,77

+ 0,04 r-0,02 —0,01

—0,57 —0,57 —0,57

-0,08 +0,02 +0,04

57 58 59

+0,03 — 67

—0,83 + 726

—0,79 -1-445

-1 0,04 — 107

—0,57

—

+0,08 — 961

60 61

+ 485

Tabell 10.1 (forts.) Statistiska uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteujämnind

1 Tätortsgrad år 1965 2 Tätortsgrad å r 1970 Näringskaraktär är 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 5 Folkmängd 1.1.1971 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 1966—1971 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 Åldersfördelning i % 1.1.1971 9 —6 år 10 7—17 år 11 18—66 år 12 67 år— 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. Budgetanalys år 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 15 kostnadsräntor, externa 16 skatteutiämningsbidrag 17 amortering av lån 18 direktfinansierade kapitalutgifter 19 långfristiga skulder o. tillfälliga lån kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 21 utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar Skattein jumningsbidrag för är 1972 22 vid låg skattekraft, tkr. 23 vid hög utdebitering, tkr. 24 extra 1 , tkr. totalt 25 tkr. 26 kr. per skr. 27 kr. per inv. Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona är 1972 28 kommun 29 församling 30 total kommunal utdebitering 31 Summa total utdeb. o. totalt skatteutj.bidrag per skr. Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket 32 enl. 1970 års taxering 33 enl. 1971 års taxering 34 därav för juridiska personer 35 för fritidsfastigheter Skatteunderlagsgaranti 36 enligt nuvarande regler 37 enligt Förslaget Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 års tax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 40 förslaget Total utdebitering för är 1971. kr.lskr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdcb. 42 om blocket utgjort en kommun 43 förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1971 44 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln 46 inkl. övergångsregeln 47 totalt (rad 44 + rad 45) Ökning ( + ) el. minskning (—) enligt förslaget* för år 1971 av 48 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. 49 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1971 års tax. 50 nuvarande regier exkl. bidrag vid hög utdebitering 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 52 förslaget Total utdebitering för år 1972, kr.lskr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 54 om blocket utgjort en kommun 55 _. förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1972 56 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln 58 inkl. övergångsregeln 59 totalt (rad 56 + r a d 57) Ökning ( + ) el. minskning (—) enl. förslaget2 för är 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. 61 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr.

E39 Mjölby

E40 Motala

E41 Norrköping

E42 Söderköping

E43 Valdemarsvik

E44 Ydre

£45 Åtvidaberg

70.7 76,0

73,6 78,2

88,0 90,5

47,4 51.4

58,1 64,2

208 254

65.2 73.1

15,5 46,5 24 627 + 7,6 -i-4.3 44.4

12,1 51,4 48 589 —0,9 +2,6 41,1

5.3 49,3 121 531

25,0 48,1 9 146 —7,0 —3,9 12,7

475 29.S 4 35-S —114 —10,7 6,S

17.1 58,3 13 05!

-;-2,6 + 4,7 80,2

30,2 33,9 9 641 —1,9 -1,5 14,2

10.7 15,4 60,9 13,0 502

10,4 15.0 62,1 12,5 1995

10,1 14.4 63,5 12,0 5 678

10,1 16,0 59,6 14.3 1 522

9,4 14.2 62,0 14,4 981

7,<i 17,1 56,9 18,-1 502

10,6 15.4 61,9 12,1 624

581 127 140 105 320 1 749

663 92 81 71 384 1408

675 186

92 145 351 2 993

690 67 161 46 145 1 219

867 128 212 109 178

765 64 86

1 983

741 140 411 89 224 1 907

12,17 11,32

12.24 10,69

13,33 11,79

10,79 12.53

12,83 16,57

12,50 16.18

3 819 107 360»

2 757 838 1 310*

1285 9 266 1 740

2120 26

2 449 736

1 659 197 220

4 286 1.89 173

4 905 1,02 101

12291 0.93 101

2 146 2,61 221

3 185 4.11 355

2 07<6 6,32 48 1

14,45 1.02 24.97 26.86

14,69 0,96 25,15 26,17

15,02 0,92 25.44 26,37

13,48 1,39 24.37 26.98

15,00 1.29 25.79 29.90

14,00 1.411 24.9 U 31.23

78,96 80,59 3.87 0,05

85.04 86.77 3,87 0,14

95.87 95,16 7,61 0,21

72,29 74,81 3,31 0,73

71,08 74,34 4.05 0,54

64.6<9 66.1-1 3.3:3 0,3(0

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90) 95

90.00 90,40 95.06

90,00 90,99 95,15

95,87 100. SO 95,87

90,00 89.00 95.81

90,00 91,55 95.59

90,00 92,9? 100,04

23.06 23.14 22,53

23,38 23,52 22,97

24,36 24,64 25,44

22,90 22,74 21,90

24,70 24,79 24,22

23,82: 23,88 22.96

+0,14

+ 0,28

—0,16

+ 0,09

—0,61 —0,61 —0,53

—0,55 —0,55 —0,41

+0,80 + 0.19

+ 1.08

—0,84 —0,84 —1.00

—0,57 —0.57 —0,48

—0,92 —0,92 —0,86

—0.65 + 1 288

—0,59 + 2 494

+ 0.76 — 8 969

—0,88 + 628

—0,61 +414

—0,96 -285

90.00 90.13 95.05

90,00 90,54 95,14

95.16 99,65 95,21

90,00 90,00 95,73

90,00 93,50 95,54

90,00 92.33 101.36

24,97 24.99 24.24

25,15 25,26 24,54

25,44 25,53 26,23

24,37 24,27 23,47

25,79 25,98 25,66

24,91 24,99 23,74

+ 0,02 — — —

0.75 0.75 0.73

— 0,75 +1 697

+ 0.09

—0.10

+0.19

+0.0S

0,72 0,72 0,61

+ + +

0,70 0,14 0,79

—0,80 —0,80 —0.90

—0.32 —0.32 —0.13

—1,25 —1,25 —1.17

— 0,72 + 3 460

+

0,70 -9 228

—0.80 -658

—0,32 +275

—1.25 4 411

— — —

i Utan markering = enbart vanligt extra bidrag * = enbart stimulansbidrag ** = såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag. - Exkl. övergångsregeln. Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

168 SOU 1972:44

+ 0,;

r3,l 19,0

+<

170 1 192

24,36 24.35 23.61

för de olika kommunerna enligt förslaget F 50 Gnosiö

F 51 Hyltebruk

F 52 Jönköping

F 53 Nässjö

F 54 Sävsiö

F55 Tranås

F56 Vaggeryd

F57 Vetlanda

67,3 74,1

54,2 61,1

46,1 52,2

87,8 89,9

80.0 82,9

62,1 66,6

81.8 84,7

64,2 67.7

58,5 67,2

1 2

18,5 36,1 18 203 —3,7 —0.1 22,6

14,6 63,2 26 010 + 6,9 9,1 22,6

12,1 72,1 7 672 + 6,0 + 3.4 18,0

28,2 48,8 11 181 —1.5 —2,3 11,7

6,5 50,4 107 768 + 5,7 + 6,3 71,8

13.1 48,8 33 586 + 2,7 + 0,5 35,1

24,8 45,7 11 499 —0,1 —1,3 18,1

9,9 55,9 19 097 + 5,7 + 3,6 47.3

20,2 55,8 11 046 + 3,0 —1 7 13,5

23,8 47,2 28 842 +0.6 + 2.7 18,8

3 4 5 6 7 8

9,9 15,8 57,7 16,6 311

9,8 15,0 60.6 14,6 676

11,3 16,5 61,9 10,3 516

11,9 17,3 61.5 9.3 153

9,4 15,3 58,8 16.5 499

11,0 15,0 63,9 10,1 2 828

9,5 15,3 62,0 13,2 1 025

8,9 15,6 60,5 15,0 276

10,8 14,7 61,7 12,8 511

9.4 16.2 60,5 13,9 393

10,2 15,7 59,9 14,2 1 082

9 10 11 12 13

569 12S 249 89 182 1 919

725 116 231 SI 131 1 593

721 125 137 99 266 1 944

567 83 68 83 365 1 467

736 90 70 59 236 1 562

592 37 175 35 222 613

797 135 74 114 290 2 146

872 170 126 137 121 2 389

631 116 183 134 199 1 909

674 112 67 119 294 1 937

685 134 140 111 225 2 403

656 146 118 94 171 2 213

14 15 16 17 18 19

12.00 12.52

12,00 14,70

13,48 12,57

11,87 9,36

12,00 11,74

11,25 10,28

12,76 12,41

13,29 15.35

12,28 13,45

13.30 11,91

12,53 13,15

12,04 13,08

20 21

2 130 8

2 017 56

1 234 912 1 330*

1 761 27

279 42

1 867 5 5

4 064 996 980*

2 951 255

1 287

1 810 7 040*

1 710 343

5 400 245

22 23 24

2 138 4,58 359

2 073 4,15 325

3 476 1.94 190

1 788 0,68 68

321 0,42 42

1 877 1,93 168

8 850 0,76 82

6 040 1,90 181

3 206 3,30 281

1 287 0,69 68

2 053 2.01 184

5 645 2.17 196

25 26 27

13.50 1.41 24,41 28.99

13,50 1.43 24,03 28,18

15,40 0,97 25,47 27,41

13.09 1,06 23,25 23.93

14,00 1,52 24,62 25,04

12,41 1.35 22.S6 24.79

14,00 0,98 24,08 24,84

15,35 1.03 25.48 27.38

14,14 1,13 24,37 27,67

14,21 0,73 24.04 24,73

15.50 0,99 25,59 27,60

15,00 1,09 25,19 27,36

28 29 30 31

66.75 67.25 2.91 0,15

69,34 69,29 2,48 0,16

85,90 86,14 4,36 0,10

88,04 89,33 4.81 0,04

S6.80 87,73 4,6S 0,04

71.98 76,16 2,54 0,13

94,45 94,31 4.99 0,08

83,85 83.08 3,56 0,08

74,63 74,03 2,32 0,06

85,49 85,84 4,66 0,11

81,89 81.24 4,73 0.11

79,07 79,05 5,09 0,10

32 33 34 35

90 95

90 95

90 95

90 90

90 90

90 90

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

36 37

90,00 90.41 95.17

90,00 90.06 95,17

90,00 94,01 95,11

90,00 90,48 90.05

90,00 91,31 90.04

90,00 87,00 90,15

94.45 96,93 95,09

90,00 94.36 95.08

90,00 90,97 95.07

90,00 90,76 95,12

90,00 91,02 95,12

90,00 90,05 95,11

38 39 40

22.80 22.83 22.24

23,45 23,46 22,73

24,01 24,70 24,52

22,24 22.77 22,83

23,03 23,08 23,26

22,06 22,10 21,68

23,40 23,87 24,15

23,62 23,80 23,69

23,62 23,69 23.08

22.54 22.58 21,97

23.98 24,17 23.54

23,30 23,40 22.66

41 42 43

. 0.03

-1 0.01

+ 0,69

; 0,53

! 0.05

+ 0,04

+

0,47

| 0.18

+ 0,07

+ 0,04

+ 0.19

+ 0,10

— 0.59 -0.59 — 0.56

—0.73 —0,73 —0.72

—0,18 —0,18 0,51

+ 0,06 + 0,06 + 0.59

: 0.18 + 0,14 + 0,23

—0,42 —0,42 —0,38

+ 0.28 -I 0,08 + 0,75

—0.11 —0,11 4 0,07

—0,61 —0,61 —0,54

— — —

0,61 0,61 0,57

—0,63 —0.63 —0,44

— — —

0.74 0.74 0,64

45 46 47

— 0.63 H 263

—0.73 I 331

—0,18 4- 289

+0,06 — 138

+ 0,18 — 122

—0,42 + 349

+ 0,28 — 2 901

—0,11 • 320

—0.61 + 537

— 0,61 + 1 025

—0,63 + 594

— 0,74 + 1 730

48 49

90.00 90.02 95.15

90,00 90,36 95,16

90,00 94,16 95,10

90,00 90,01 90.04

90,00 90,19 90,04

90,00 87,00 90,13

94.31 95.87 95,08

90,00 91,86 95,08

90,00 90.78 95.06

90,00 90,00 95,11

90,00 91,50 95,11

90,00 90,28 95,10

50 51 52

24,41 24.42 23,69

24,03 24,06 23,38

25,47 25,26 25,11

23,25 23.82 23,82

24.62 24,64 24,66

22,86 23,00 22,56

24,08 24,01 24,13

25,48 25,45 24,93

24.37 24,46 23,82

24,04 24,04 23,28

25.59 25.63 25,04

25,19 25.23 24.47

53 54 55

+ 0.01

-i 0,03

—0,21

•0.57

-0,02

+ 0,14

—

0,07

—

0,03

+ 0,09

-

• 0,04

+

0,04

— — —

0,73 0.73 0,72

—0.68 —0,68 —0,65

—0,15 —0,15 —0,36

+ 0,57

+0,02 +0,02 +0,04

—0,44 —0,44 —0,30

+ 0,12 + 0,05 + 0,05

— — —

0.52 0,52 0,55

—0.64 —0,64 —0,55

— — —

0,76 0,76 0,76

—0,59 —0,59 —0,55

— — —

0,76 0,76 0,72

57 58 59

— 0.73 4- 341

—0.68 H 340

—0,15 -i- 268

+ 0,02 — 15

—0,44 + 427

+ 0,12 — 1 390

— 0.52 + 1 654

—0,64 + 621

— 0,76 + 1420

—0,59 + 604

— 0,76 + 1 975

60 61

F47 Aneby

F48 Eksjö

41,6 47,2

44,4 50,1

69.8 73,5

35.6 35,1 6 087 —7,5 —3,1 14.1

36,6 38,9 6 328 —3,2 —4,8 12,2

9,2 14,4 59.S 16.6 316

DJeshög

F49 Gislaved

SOU 1972:44

Tabell 10.1 (forts.) Statistiska uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteutjämni

Tätortsgrad är 1965 Tätortsgrad år 1970 Näringskaraktär är 1965 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk procentuell andel förvärvsarb. inom industri Folkmängd 1.1.1971 Folkmängdsförändring 1961—1966 1966—1971 Folkmängdstäthet 1.1.1970 Åldersfördelning i % 1.1.1971 —6 år 7—17 år 18—66 är 67 å r Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax.

14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 2S 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

57 58 59 60 61

Budgetanalys är 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. nettokostnad exkl. avskrivningar kostnadsräntor, externa skatteutjämningsbidrag amortering av lan direktfinansierade kapitalutgifter långfristiga skulder o. tillfälliga lån kr. per skr. totalt utdebiteringsbehov utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar Skatteutjämningsbidrag för ar 1972 vid låg skattekraft, tkr. vid hög utdebitering, tkr. extra 1 , tkr. totalt tkr. kr. per skr. kr. per inv. Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona ar 1972 kommun församling total kommunal utdebitering Summa total utdeb. o. totalt skatteutj.bidrag per skr. Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket enl. 1970 års taxering enl. 1971 års taxering därav för juridiska personer för fritidsfastigheter Skatteunderlagsgaranti enligt nuvarande regler enligt Förslaget Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 ärs tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebiterings förslaget Total utdebitering för år 1971, kr./skr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en kommun förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för ar 1971 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 44 i rad 45) Ökning ( + ) el. minskning (—) enligt förslaget'2 för är 1971 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1971 års tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 förslaget Total utdebitering för år 1972, kr./skr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en kommun förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för år 1972 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 56 + r a d 57) Ökning ( + ) el. minskning (—) enl. förslaget2 för år 1972 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr.

F58 Värnamo

G 59 Alvesta

G 60 Lessebo

65,6 73,1

54,1 61,6

75,6 SI,7

15.7 52,3 29 350 + 7,2 + 5,8 23,8

24,3 47,6 19 248 +0,8 + 2,3 19,7

11,0 16,2 62,3 10,5 776

G 61 Ljungby

G 62 Markaryd

G 63 Tingsryd

54,2 61,0

64,6 73,6

40,0 48,0

10,8 69,2 8 467 +0.0 : 1.0 20,7

26,4 44,1 26 054

+3.1

15,5 57,6 11 814 + 3,9

+ 4,3 14,7

+7,1 22,7

33,9 41,8 15 030 —3,5 —3,9 14,4

10,1 15,9 59,7 14,3 613

9.2 14,4 62,5 13,9 167

10,9 14,7 60,5 13,9 1 399

10,6 15,7 61,2 12,5 361

7,9 13,9 59,7 18,5 678

663 106 87 131 293 1 755

638 85 180 88 282 1 395

649 93 69 91 324 1 583

657 78 169 103 251 1 292

720 162 147 166 167 2 378

745 118 270 91 226 1 X90

12,49 11,74

12,24 12,01

11,63 10,76

12,29 12,41

12,55 14,96

12,47 15,50

685 486 2 850»

3 710 248 130*

730 38

3 941 737 815*

1 247 103 430*

5 237 830

4 021 1,36 136

4 OSS 2,39 216

768 0,94 90

5 493 2,30 211

1 780 1,59 151

6 067 5,04 408

15,00 1,02 25,12 26,48

14,05 1,07 24,37 26,76

13,50 1,20 23,95 24,89

13,80 1,17 24,22 26,52

14,00 0,93 24,18 25,77

15,50 1.09 25,84 30,88

88,93 88,63 4,76 0,08

75,44 77,96 3,93 0,08

84,97 84,40 3,66 0,04

79,34 80,39 4,15 0,15

79,76 83,38 6,61 0,10

68,28 70,27 2,92 0,11

90 95

90 95

90 95

90 95

90 90

90 95

90,00 91,75 95,09

90,00 90,18 95,09

90,00 90,12 95,04

90.00 90,91 95,17

90,00 90,24 90,11

90,00 90,47 95,12

90.00 92,08 95,06

23,53 24,55 24,02

23,40 23,40 22,71

23,13 23,15 22,48

23,90 24,40 23,76

22,85 22,87 22,89

24,58 24,60 23,89

24,37 24,50 24,04

0,02

h 0,50

i 0,02

i 0,13

- 0,53 - 0,53 0,49

- 0,69 - 0,69 - 0,69

—0,67 —0,67 —0,65

- 0,64 - 0,64 - 0,14

+ 0,02 + 0,02 - 0,04

—0,71 —0.71 —0.69

—0,46 —0,46 —0,33

- 0,53 1408

- 0,69 -1 02S

—0,67 + 496

- 0,64 1 358

+ 0,02 — 19

—0,71 - 731

—0,46 + 449

90,00 92,72 95,08

90,00 90,31 95,08

90,00 90,12 95,04

90,00 92,14 95,15

90,00 90,02 90,10

90,00 92.16 95,11

90,00 92,67 95,05

25,12 24,84 24,47

24.37 24,45 23,74

23,95 23,98 23,28

24,22 24,17 23,74

24,18 24,26 24,25

25,84 26,00 25,51

25,02 25,10 24,72

—

-0,16

- 0,05 • 0,37 0,37 0,65

- 0,71 - 0,71 - 0,63

—0,70 —0,70 —0,67

- 0,43 - 0,43 - 0,48

—0,01 —0,01 -r 0,07

—0,49 —0,49 —0,33

—0,38 —0,38 —0,30

0,37 1 097

- 0,71 •1215

—0,70 + 570

- 0,43 -1 027

—0,01 + 11

—0,49 + 590

—0,38 + 416

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag * = enbart stimulansbidrag ** = såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag - Exkl. övergångsregeln. Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

170 SOU 1972:44

G 65 Växjö

H 67 Borgholm

G 66 Äl;nluilt

H 68 Emmaboda

H 69 Hulisfred

H 70 Högsby

H 71 Kalmar

H 72 Mönsterås

H 73 Mörbylänga

H 74 Nybro

H 75 Oskarshamn

H 76 Torsås

73 3 79,4

55.6 62,7

32,5 29.5

58,5 66,5

70.9 75,4

51,6 57,6

82,2 86,1

71,2 73,4

47,0 46,6

69,0 74,4

77,6 81,6

36.5 37.6

1 2

15,3 37,0 59 028 : 12,1 t 13,4 34,4

20.2 50,0 15 2S9 —1.6 0.7 17.1

46,2 21,8 10 442 —8,3 —6,7 15,6

21,5 57,6 11 797 + 3.4 3,7 17,1

197 51.4 19 567 —2.9 : 0,2 16,4

23,0 50,2 8 337 —7,4 —7,4 11,2

10,5 38,5 52 774 + 4,2 + 6,0 54,4

15,4 58.1 13416

+ 8,1 —1,0 22,6

40.7 28,5 9 865 —7,5 —3,5 14,9

17,2 55,3 22 200 5,4 2.0 18,7

10,5 54,1 25 968 + 1,8 --4,8 27,3

36.5 32.7 7 571 —7.0 —6.9 16,4

3 4 5 6 7 8

11,5 14,6 63,1 10.8 1 450

9,6 15,8 60,6 14,1 777

7,4 14.7 60,3 17,6 2 693

10,7 14,8 61,0 13,5 295

9.7 15.4 61.2 13,7 501

7,7 14,3 59,9 18,1 332

10,0 14,4 63,4 12,2 2017

10,9 15,2 60,9 13,0 1 030

9,0 14,7 60,2 16,1 1 927

10,2 14,3 62,1 13.4 370

10,7 14,2 63,1 12.0 1059

7,4 14.2 58.6 19,8 793

9 10 11 12 13

692 128 66 150 287 2 051

673 83 146 76 395 1 491

616 68 387 83 270 1 111

735 95 121 93 185 1 381

661 133 213 153 188 1 997

S12 US 258 98 207 1 746

714 157 70 99 306 2 390

680 242 223 159 185 3 256

906 109 346 130 172 1 771

6S0 S5 123 65 362 1 4S6

759 133 123 107 300 2 225

690 56 374 63 184 860

14 15 16 17 18 19

11,78 11,37

12,31 11.22

11,86 15,13

12,11 13,02

12,10 14,04

13,00 15,97

12,51 11,98

13.94 15,65

12,93 19,04

12,48 11,41

13.00 13,36

11,45 16.18

20 21

1 487 609 720*

5 177 214 90**

956 549 310*

3 753 1 044 130*

2 396 623

2 998

4 411 877

2 762 499 10*

3 555 12

3 190*

2 856 2213 SO

2 026 1481

125 4 840*

22 23 24

4 965 0,77 83

2816 1,92 184

5 481 8,13 527

I 815 1,59 153

4 927 2,83 253

3 019 4,40 367

6 188 1,12 117

5 149 4,36 386

5 288 7.53 537

3 271 1,57 149

3 507 1,39 132

3 567 7,09 472

25 26 27

13,50 1,04 23,79 24,56

14,50 0,83 24,58 26,50

13,22 1,43 24,95 33,08

13,50 1,04 24,84 26,43

14,00 1,00 25,30 28,13

14,10 1.03 25,43 29,83

14,20 0.96 25,46 26,58

14,96 0,94 26,20 30,56

14.20 1,41 25.91 33,44

14.20 0,S7 25,37 26,94

14,29 0,80 25,39 26,78

13,00 1.08 24,38 31,47

28 29 30 31

95,47 95,64 5,04 0,08

81,24 S4.II 10,79 0,15

55,96 56,66 1,37 1,51

83,35 84,74 6,97 0,05

76,95 77,98 4,04 0,05

73,82 72.12 3,53 0,09

92,48 91,81 3,85 0,16

72,91 77,24 4,97 0.27

64,85 62,48 2,39 0.8S

82,26 82,31 4,80 0,04

83,68 85,09 6,53 0,16

57.18 58.31 1.60 0 25

32 33 34 35

90 95

90 90

90 100

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90 100

90 95

90 95

90 95

36 37

95,47 95,91 95,47

90,00 90,17 90,17

90.00 90,79 103,80

90,00 91,61 95,05

90,00 91,13 95.06

90.00 94,42 97,55

92,48 96,35 95,18

90,00 98,34 95,30

90,00 94,49 100,96

90,00 91,85 95,04

90,00 93,15 95.19

90.00 90.17 96.91

38 39 40

22,96 23.77 23,83

24.33 24,88 24,88

23,59 23,64 21,59

23,84 23.93 23,00

24,32 24,44 23,42

24,45 24.54 23,64

24,47 25,10 24,84

25,18 25,29 25,33

24.71 24,79 23,45

23,67 23,73 22.83

24,32 24,40 23,65

22,88 22.90 21,59

41 42 43

0,05

r0,09

+ 0,12

0,63

-i 0,06

0,08 —0,75 —0,75 —0,67

—1.31 —1.31 —1,29

45 46 47

—2,05 —2,05 —2,00

—0,93 —0,93 —0,84

— 1,02 —1,02 —0,90

—0.90 —0,90 —0,81

—0,26 —0.32 + 0,37

+ 0,04 1-0,04 -0,15

—1,34 —1,34 —1,26

—0,90 —0,90 —0,84

-

—1,61

+ 979

—0,49 1 495

—0,58 + 893

—0,46 + 295

+ 0,18 — 890

+0,48 — 486

—0,90 + 598

—0,46 + 863

—0,31 + 672

—0,87 + 395

48 49

95,64 96,52 95,64

90,00 92,97 90,15

90,00 90,82 103,33

90,00 92,71 95,05

90,00 92.63 95,05

90,00 93,99 97,55

91,81 97,74 95,16

90,00 98,91 95,27

90,00 94,83 100,88

90,00 91,05 95,04

90,00 92,95 95,16

90,00 90,03 96,19

50 51 52

23,79 23,69 23,81

24,58 24,49 24,94

24.95 24,96 22,86

24,84 24,89 24,06

25,30 25,41 24,55

25,43 25,53 24,51

25,46 25,11 24,99

26.20 26,29 26,36

25,91 26,02 24,66

25,37 25,42 24,32

25,39 25,46 24,63

24,38 24,39 23,06

53 54 55

-i-0,05

+ 0,11

t 0,10

0,09 —1,36 —1,36 —1,25

— — —

1,10 1,10 1,05

—0,83 —0,83 —0,76

—1,33 —1,33 —1,32

57 58 59

—0,86 + 604

— 0,60 + 1 250

—0,33 + 831

—0,83 + 418

60 61

0,06 0,01 0,87 0,06 - 340

! 0,55

—0,09 0,12 0,02 0,02 + —

0,12 772

—0,86 —0,86 —0,75

—1,02 —1,02 —0,92

— —

0,12 0,32

2,09

—0,83 —0,83 —0,78

—

0,47

+ 0,07 +0,07 + 0,16

— 1,60 +1 079

—0,33 + 376

—0,36 + 626

—0,52 ! 356

+ 0,38 — 2 099

+0,57 — 673

+ 0,45 + 0,30 + 0,36

— —

2.10 2,10

—

+ 0,45 — 660

SOU 1972: 44

0,05

labell JU. 1 (torts.) Statistiska uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteutjämnina H 77 Vimmerby 1 2 3 4 5 6 8 9 10 11 12 13

Tätortsgrad år 1965 Tätortsgrad år 1970 Näringskaraktär år 1965 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk procentuell andel förvärvsarb. inom industri Folkmängd 1.1.1971 Folkmängdsförändring 1961—1966 1966—1971 Foikmängdstälhet 1.1.1970 Åldersfördelning i "i 1.1.1971 —6 år 7—17 år 18—66 år 67 är— Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. Budgetanalys är 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. nettokostnad exkl. avskrivningar kostnadsräntor, externa skatteutjämningsbidrag amortering av län direktfinansierade kapitalutgifter långfristiga skulder o. tillfälliga lån kr. per skr. totalt utdebiteringsbehov utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar Skatteutjämningsbidrag för är 1972 vid låg skattekraft, tkr. vid hög utdebitering, tkr. extra 1 , tkr. totalt

tkr.

45 46 47 48 50 51 52 53 54 55

5^ 58 59 60 61

kr. per skr. kr. per inv. Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona ar 1972 kommun församling total kommunal utdebitering Summa total utdeb. o. totalt skatteuti.bidrag per skr. Eget skatteunderlag i % av mette/skattekraften i riket enl. 1970 års taxering enl. 1971 års taxering därav för juridiska personer för fritidsfastigheter Skatteunderlagsgaranti enligt nuvarande regler enligt Förslaget Total skattekraft i % av medelska t lek ra ft en enl. 1970 ars tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering» förslaget Total utdebitering för är 1971, kr.jskr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en kommun förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för ar 1971 P K a kommunsammanläggning p g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 44 - r a d 45) Ökning ( + ) el. minskning (—) enligt förslaget- för är 1971 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. Total skattekraft i 0/0 av medelskattekraften enl. 1971 ärs tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering förslaget Total utdebitering för är 1972, kr.iskr. nuvarande regler läkt. medelutdeb. om blocket utgjort en kommun förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1972 P g a kommunsammanläggning P g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln „ totalt (rad 56 rad 57) Ökning ( + ) el. minskning (.—) enl. förslaget- för ar 1972 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr.

H 78 Västervik

179 Gotland

K 80 Karlshamn

K 81 Karlskrona

K 82 Olofström

57,6 63,2

71,2 77,3

46,6 51.7

73,9 77,9

71,5 76,6

71,8 77,1

25,1 44,8 16 860 —2,4 —3,1 14.2

15,5 45,0 42 322 —1,1 + 0,7 22,8

31,3 27,5 53 835 —0.9 -r0,2 17.2

9,7 52,4 31 915 -7,7 r6,5 65,2

13,5 38,9 59 265 — 1,6 —1,6 57,5

n 672 ; 15,4 + 10,7 44,0

9,9 16,4 60,9 12.8 599

9,S 14,9 61,9 13,4 2 495

10,1 16,6 60,4 12.9 4 508

11.0 14,6 62.0 12.4 I 116

9.4 13,8 63.2 13,6 3 361

12,9 15,8 62,7 8,6 243

645 81 211 72 252 1 337

768 119 155 138 150 1 930

7724 131 240 105 133 2 202

5S1 244 89 161 211 3 591

789 104 197 113 294

745 95 84 122 140

12,01 12.21

12.37 14,31

12,16 15,91

12,25 12,95

12,62 12,82

11,84 12,65

4 074 755

4 959 926 610*

33 289 7317 1 280

1 323 63

9 793 I 746

4 829 3,36 288

6 495 1,62 154

41 886 9.50 77S

1 386 0,44 43

11 539 1,95 194

645 0,37 37

14.53 1,06 25,89 29,25

15,00 0,98 26,28 27,90

26,90 1,18 28,08 37.5S

14,00 0,86 24.36 24.80

14,81 0,92 25,23 27.18

12,85 0,77 23,12 23,49

74,39 74.77 3,46 0,09

81,06 83,15 4,32 0,26

70,30 71,83 3,79 0.29

86,52 87,40 7.26 0.13

87,73 87,38 4,42 0,22

84.71 87,51 7,09 0,04

90 95

90 95

92 115

90 90

90 95

90 90

90 90

90,00 90.27 95,10

90,00 90,52 95,29

92.00 93.57 111.32

90,00 90,58 90,14

90,00 94,57 95.25

90,00 88,00 90,03

90,00 90,00 90,26

24,36 24,45 23.29

23,77 23,88 22,76

25,69 26,02 22,06

22,86 22,89 22,95

23,85 24,78 24,67

22,62 22,77 22,48

22,18 22,18 22,14

10,8 69,2

+ 0,11

+0.33

+ 0.03

-i 0,15

—

— 1,16 — 1,16 — 1.07

— — —

1.12 1,12 1,01

—3.96 —3.96 —3,63

-0,06 -i 0.06 + 0,09

—0,11 —0.11 + 0,82

—0,29 —0,29 —0,14

—0,04 —0,04 —0,04

— 0.72 + 945

— 0,68 + 2 417

—3,96 15 497

+ 0,06 — 169

—0,11 + 589

—0.29 431

—0,04 + 91

90,00 91,92 95,09

90,00 90,95 95,26

92.00 96.54 115,29

90,00 90,04 90.13

90.00 94,56 95.22

90,00 90,00 90,04

90,00 88,00 90,23

25,89 25,91 24,92

26,28 26,33 25,15

28,08 28,05 23,68

24,36 24.37 24,36

25,23 25.91 25.80

23,12 23,12 23,11

23,29 23,44 23,12

+ 0,02

+ 0,05

— 0,99 — 0,99 — 0,97

— 1,18 — 1,18 — 1,13

- 4,37 - 4,37 - 4,40

—0,01 —0,01

—0,11 —0,11 -rO,57

—0,01 —0,01 —0,01

—0,32 —0,32 —0,17

— 0,49 + 704

— 0,68 + 2 728

- 4,37 19 264

—0,01 32

—0,11 + 649

—0,01 ; 18

—0,32 + 819

• 0,68

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidra, = enbart stimulansbidrag ** = såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag. Exkl. övergångsregeln. •» Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning 4 Budgetanalysen avser den dåvarande primärkommunen 2

172 SOU 1972: 44

för de olika kommunerna enligt förslaget K 84 Sölvesborg

L 85 Broby

L 86 Bromölla

L 87 Båstad

L 88 Hässleholm

L 89 Klippan

L 90 Kristianstad

L91 Osby

L 92 Perstorp

L93 Simrishamn

L94 Tomelilla

L95 Åstorp

65,6 73.1

66,2 74,2

74,4 77,7

45,2 52,4

70,6 75,0

66,4 70,1

70,6 74,0

65,3 69,6

74,3 80,1

59,8 63.0

46,8 50,6

82,5 86,2

1 2

23.9 42,0 15 220 -i-2,9 3.6 82,2

15,5 60,6 14 624 6,9 -9.0 33,3

10.9 69,3 10 748 10.6 + 7,8 65,8

39,6 30,9 10 477 —1,9 1.1 48,1

17,9 42,2 46 719 -3,4 36,5

16.4 47,0 16 206 + 4,4 • 1.2 43,2

18,4 36,6 65 347 + 1,1 - 3,4 52,3

15,0 55,1 13 770 + 1.5 0.6 23,9

10,6 67,3 7 954 rl6,5 + 9,3 49,7

33,7 32,3 20 372 —3,0 —5,2 52,5

44.6 28 7 12 977 —6,8 —5,0 33,2

12.4 57,5 10 655 + 10,8 + 5,3 115,6

3 4 5 6 7 S

10,0 15,3 61,7 13,0 1 854

11,8 15.8 60,1 12.3 434

12,1 16,1 62,1 9,7 213

S,S 14,8 61,0 15,5 2 033

10,4 15,0 61,3 13,3 1 872

10,0 15,1 61,8 13,1 503

9,8 14,1 62,8 13,4 3 517

9.9 15,2 60,8 14,1 458

12,4 18,3 60,9 8.4 166

8,7 14,1 60,7 16,5 1 463

7,9 15,3 59,2 17,6 563

12,2 15,2 61,1 11,6 204

9 10 11 12 13

632 10S 1 18 86 192 2415

654 90 67 86 199 1 555

408 36 28 76 232 524

516 138 124 145 205 2 181

53S 118 99 91 270 1 904

514 71 17 57 297 1 165

580 99 57 91 289 1 578

625 92 113 120 205 1484

665 80 92 186 1033

490 125 89 120 185 2 000

668 94 184 116 128 1 847

513 108 17 121 281 1 643

14 15 16 17 IS 19

11,62 11,82

11,67 11,85

9,78 6,73

11,19 11,48

11.11 10,23

10,11 8,20

10,49 9,46

12,07 12,02

12,00 10,41

11,09 10,72

11,19 14,15

10.S4 9,61

20 21

3 175

1 599

1 091

4 758

2 108

1 522

—

3 043

3 524

+3,9

—

—

z

320*

—

1 210*

—

—

250*

-

22 23 24

3 175 2,39 20S

1 599 1,22 109

251 0,25 23

1 091 1.14 103

5 078 1,16 108

390 0.25 24

3318 0,48 50

1 522 1,24 111

0 0,00 0

3 043 1,73 150

3 774 3,63 294

42 0,04 4

25 26 27

13,55 0,89 23,94 26,33

13,60 0,99 23,59 24,81

11,86 0,98 21,84 22,09

13.60 1,30 23,90 25,04

13,41 0,95 23,36 24,52

12.93 0,99 22,92 23,17

12,04 1,00 22,04 22,52

13,S3 0.91 23,74 24,98

14,00 0,85 23,85 23,85

13,30 1,21 23,51 25,24

14,20 1,16 24,36 27,99

12,81 0,86 22,67 22,71

28 29 30 31

77,41 76,49 3,46 0,35

79,93 78,59 4,73 0,10

S7.17 83,59 6,26 0.05

81,66 80,28 3,44 1.88

S2.S6 82,14 3,23 0,16

86,35 86,00 3,21 0,10

91,99 92,34 5,24 0,26

77,99 78,19 3,39 0,11

94,28 91,68 7,33 0,06

76,05 75,55 2,25 0,42

70,35 70,22 2.72 0,15

84.48 83,97 3,48 0,04

32 33 34 35

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

36 37

90,00 89,00 90,39

90,00 88,00 90,11

90,00 90,00 90,05

90,00 88,00 92,08

90,00 85,00 87,18

90,00 90,00 90,11

91,99 91,99 91,99

90,00 90,00 90,12

94,28 94,38 94,28

90,00 88,00 90,45

93,00 90,05 90,16

90,00 87,00 89,04

38 39 40

22,54 22,50 22,31

21,56 21,58 21.2S

19.S3 20,28 20,27

21,85 21,95 21,37

21,26 22,18 21,84

21,01 21,23 21,21

20,74 21,34 21,34

21,69 21,44 21,42

22,55 22,57 22,58

21,54 21,65 21,30

21,84 21,85 21,83

21,15 21,19 20,90

41 42 43

f-0,60

—0,25

-0,02

+ 0,01

+ 0,04

+0,01

1-0,60

—0.02 —0,02 —0,27

+0,03

—0,35 —0,35 —0,24

—0,02 —0,02 —0,01

—0,29 —0.29 —0,25

45 46 47

— 0,04

: 0,02

+0,45

-0,10

+ 0,92

r0,22

— 0,19 —0,19 — 0,23

—0,30 —0,30 --0,28

—0,01 —0,01 -0,44

—0,58 —0,58 —0,4S

— 0,34 — 0,34 + 0,58

—0,02 —0,02 + 0,20

— 0,19 229

—0,30 -i- 356

—0,01 -;- 10

—0,58 - 509

— 0,34 + 1 346

—0,02 + 29

—

—0,02 + 22

+0,01 — 8

—0,35 + 565

—0,02 + 19

—0,29 - 265

48 49

90,00 89,00 90,35

90,00 85,00 87,10

90,00 83,59 83,59

90,00 87,00 89,88

90,00 88,00 90.16

90,00 86.00 86,00

92,34 92,34 92,34

90,00 84,03 S5,ll

91,68 91,68 91,68

90,00 85,00 87.61

90,00 86,00 88,15

90,00 83,97 84,04

50 51 52

23,94 24,09 23,89

23,59 23,69 23,36

21,84 22,08 22,08

23,90 23,90 23,46

23,36 23,48 23,16

22,92 23,16 23,16

22,04 22,35 22,35

23,74 23,94 23,76

23.85 23.85 23,85

23,51 23,57 23,17

24,36 23.52 24,17

22,67 22,71 22,70

53 54 55

-0,15

0,10

- 0,24

—

0,12

+ 0,24

- 0,31

-i 0,20

-

-0,06

+ 0.16

-0,04

—0,40 —0,40 —0,34

—0,35 —0,35 —0,19

—0,01 —0,01 -0,03

57 58 59

—0,40 - 702

—0,35 + 364

—0,01 - 11

60 61

— 0,20 — 0,20 — 0,05

—0,33 —0.33 —0,23

— 0,20 265

—0,33 + 432

+ 0,24

—

SOU 1972:44

-

—0,44 —0,44 —0,44

— 0,32 — 0,32 — 0,20

.0,24

+ 0,31

—0,18 —0,18 + 0,02

—0,44 - 422

— 0,32 + 1 400

-

-

—0,18 + 221

—

tabell JU. 1 (torts.) Statistiska uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteutjämning

Tätonsgrad år 1965 Tätortsgrad år 1970 Nåringskaraktär år 1965 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk procentuell andel förvärvsarb. inom industri Folkmängd 1.1.1971 Folkmängdsförändring 1961—1966 1966—1971 Folkmängdstäthet 1.1.1970 Åldersfördelning i % 1.1.1971 —6 år 7—17 år 18—66 år 67 år— Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. Budgetanalys år 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. nettokostnad exkl. avskrivningar kostnadsräntor, externa skatteutjämningsbidrag amortering av lån direktfinansicrade kapitalutgifter långfristiga skulder o. tillfälliga lan kr. per skr. totalt utdebiteringsbehov utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar Skniteuijämningsbidrag för ar 1972 vid låg skattekraft, tkr. vid hög utdebitering, tkr. extra 1 , tkr. totalt tkr. kr. per skr. kr. per inv. Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona ar 1972 kommun församling total kommunal utdebitering Summa total utdeb. o. totalt skatteutj.bidrag per skr. Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket enl. 1970 års taxering enl. 1971 års taxering därav för juridiska personer för fritidsfastigheter Skatteunderlagsgaranti enligt nuvarande regler enligt Förslaget Tota! skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 års tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 förslaget Total utdebitering för år 1971, kr.iskr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en kommun förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för ar 1971 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 44-i- rad 45) Ökning ( i ) el. minskning (—) enligt förslaget2 för år 1971 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1971 ars tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 förslaget Total utdebitering för år 1972, kr.,'skr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en kommun förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för år 1972 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 56 + rad 57) Ökning ( + ) el. minskning (—) enl. förslagetutdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. 1 2 3

L96 Ängelholm

L97 Örkelliunga

M 9S Bi uv

M 99 Eslöv

M 100 Helsingborg

M 101 Höganäs

69,0 70,7

60.4 66,4

87,0 90,4

64,4 68.6

91,7 93,3

79,4 82,4

19,8 34,9 26 115 +4,3 +1,9 62,1

19,5 49,9 8 749 —1,8 +4,1 26,9

12,5 66,1 13 226 -f9,3 +12,1 112,6

21.7 43,5 26 205 +4,8 +8,6 61,7

5,8 42,5 100 559 + 3,7 + 6,8 290.1

16,2 49,1 19 002 -I 7,0 + 8,8 132,1

9,1 14.4 62,7 13,9 1250

10,0 14.S 61,3 13.9 867

12,0 15,8 61.1 11,0 49

10,4 15,0 61,3 13,3 271

9,6 13,5 64,4 12,5 367

10,6 14,8 60,6 14,1 1 437

486 148 S9 129 449 2 310

630 63 159 87 324 939

560 189 87 143 214 2 913

614 134 31 86 337 1 992

576 149 19 199 461 2 147

653 103 69 85 303 1 692

12,65 9,46

12,21 11,39

12,05 12,04

10.98 9,98

12,58 9,71

12,32 11,25

1 531

—

2 040*

50*

—

570*

1 610*

1 386

2 147 0,81 81

1 581 2,07 180

482 0,38 36

570 0,20 22

1 610 0,14 16

1 463 0,79 75

14,09 0,98 24,07 24,88

13,3S 0,93 23,31 25,38

12,72 0,65 22,12 22,50

12,95 1,00 22,70 22,90

14,60 0.71 24,06 24,20

14,85 0,92 24,52 25,31

S9.81 89,40 3.16 0.31

76,06 76,52 2.57 0,46

83,41 85,17 6,76 0,01

93,24 96,54 10, IS 0,04

106,10 103.48 S.92 0,02

85,84 85,69 3,40 0.74

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

90,00 90,85 90,34

90,00 90,00 90,51

90.00 88,00 90,01

93.24 93,24 93,24

106,10 106,10 106,10

90,00 90,00 90.82

22,22 22,94 23,02

22,01 21,93 21,86

21,65 21,76 21.88

21,22 21,45 21,86

22,07 22,22 22,63

23,17 23.13 23,41

-i 0,72

—0,08

+0,11

-;-0,23

+ 0,15

—0,04

4 0,08 -:-o,03 0,80

—0,07 —0,07 —0,15

+ 0.12 —0,21 + 0,23

+ 0.41 -r0,08 + 0.64

+ 0,41 + 0,08 + 0,56

+ 0,28 —0.05 + 0,24

4 0,08 — 192

—0,07

—0,29 + 322

—

—

—0,13 4 217

90,00 90,08 90,31

90,00 86,00 88,46

90,00 86,00 90.01

96,54 96.54 96,54

103.48 103,48 103.4S

90,00 90,10 90,74

24,07 24,00 23,96

23,31 23,62 23.24

22,12 22,37 22.19

22,70 22,70 23,10

24,06 24,06 24,46

24.52 24,54 24,84

—0,07

-0,31

+0,25

—

+0,02

—0,04 — 0,04 —0,11

—0.38 —0,38 —0,07

—0.18 —0.50 +0.07

r0.40 + 0.08 + 0,40

+ 0,30 —0.02 + 0,32

—0.04 + 106

—0,38 + 290

—0,58 + 745

0,40 0,08 -0,40

för ar 1972 av —0.10 + 186

Utan markering = enbart vanligt extra bidrag * = enbart stimulansbidrag • • = såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag. Exkl. övergångsregeln. Hänsyn har även tagits till rcduceringsregcln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

174 SOU 1972:44

för de olika kommunerna enligt förslaget [M 103 Höör

M 104 Kävlingc

M 105 Landskrona

M 106 Lomma

M 107 Lund

M 108 Malmö

M 109 Sjöbo

M 110 Skurup

Mill Svalöv

M 112 Trelleborg

M 113 Vellinge

M 114 Ystad

55,3 58.4

70,6 74,9

89,1 90,4

81,1 81,3

85,1 89,3

96,3 97.3

33,2 42,2

50.4 56,6

49.4 55,8

71,0 75,2

62,4 76,2

66,1 71,4

1 2

25 7 36^9 8 875 —0,6 30,1

17,1 53.8 14 554 + 9,6 + 15,6 91.5

7,2 57,3 37 759 + 3,0 + 4,5 268,3

10,8 47,6 12 342 + 17,7 + 41,5 201,4

9,0 32,9 79 868 + 14,3 J-20,6 149,4

2,5 43,2 288 410 -r9,3 5,1 706,8

48,5 27.1 13 286 —6,2 —4.8 27,1

33.4 37,4 10 487 —5,7 —2,9 54,4

35,1 36.6 12 065 + 0,1 —1.2 31,1

13.9 49,3 36 167 + 5.2 + 3,4 106,6

19.3 39,5 13 221 + 17,9 -r3S,4 86,5

23,1 33,4 24 091 —3,9 —2,6 69,2

3 4 5 6 7 8

8,5 13,8 58,8 18,9 2 091

12,6 15,0 61.0 11,4 1 022

9.6 13,7 64.7 12.0 458

14.5 16.9 60,8 7,8 253

11.8 13,0 64,7 10,5 820

9,4 13,6 66,4 10,6 785

8,0 15,3 59,1 17.6 1 347

9,2 13,7 59,8 17.3 439

10,2 14,7 60,0 15,1 290

10,5 14,5 63,4 11,6 1 640

13,9 16,1 60,4 9.6 3 570

8,5 13,7 62,1 15.6 1 497

9 10 11 12 13

4S3 98 31 97 198 1 366

542 199 21 149 134 3 362

587 155 3 177 193 2 604

586 182 163 137 2 975

760 197 16 169 208 2 921

1 114 92 2 70 795 1 577

580 67 174 147 73 970

654 72 102 86 152 1 028

647 111 57 110 149 1 957

621 109 4 114 208 1 654

574 187 3 209 75 2 753

609 176 31 102 115 2 956

14 15 16 17 18 19

10,85 8,88

11,12 11,16

11,40 10,26

11.54 11.20

10,77 11,20

16,83 12,26

10,43 12,61

10,22 11,76

10.S6 11,29

11,87 9,99

10.21 11,96

10,69 11.23

20 21

718 19

2 238

2 269

— —

1 625 117 80*

—

880*

— —•

22 23 24

602 0,44 42

880 0.36 37

25 26 27

;-o,2

—

—

—

— _ — —

737 0,07 9

507 0.01 2

2 238 2,10 168

2 269 2.52 215

1 822 1,62 150

13.61 1,03 23,39 23,52

12,87 0,69 22,31 22,31

12,85 1,03 22.63 22,63

13,70 1,01 23,46 23.53

19.75 0,71 20,46 20,47

11,77 1,21 21,73 23,83

13,75 1,32 23,82 26,34

14,00 1.17 23,92 25,54

13,00 0.96 22.71 22,71

12,01 1,24 22,00 22,44

14,25 1,03 24,03 24,39

28 29 30 31

85.65 84,13 2,31 1,40

91,11 90,28 4,25 0,51

100,23 96,23 6.93 0,09

97,72 93,18 2,25 0.19

114,33 111,92 5,62 0,06

116,29 113,91 11,33 0,01

70,24 70,50 1,90 0,49

75,85 75,20 3.32 0,22

81,49 81,55 2,72 0,08

96,67 93,57 5,42 0,28

93,98 91,85 2,18 3,55

88,45 88,19 5,94 0,30

32 33 34 35

90 90

90 90

90 90

90 90

—

—

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

36 37

90,00 89,00 91,55

91,11 91,14 91,11

100,23 100,23 100,23

97,72 97.72 97.72

114.33 114,33 114,33

116,29 116,29 116,29

90,00 85,00 89,53

90,00 87,00 90.24

90,00 89,00 90,09

96,67 96,67 96,67

93.98 93,98 94,27

90,00 90,00 90,33

3S 39 40

21.55 21,69 21.76

21.70 21.89 22,30

21,37 21.37 21,78

20.81 20,81 21,22

22,01 22.06 22,47

19,59 19,61 19,61

20,74 20,86 20,69

22,16 22,12 22,08

23,36 23,39 23,63

21,53 21,53 21,94

21,23 21,36 21,73

21,87 22,27 22i63

41 42 43

; 0,14

+0,19

—

—

+ 0,05

+ 0.02

1-0,12

—0,04

+ 0,03

-

+ 0,13

+ 0,40

44 H 0,07 — 0.26 0,21

1-0.41 + 0,08 + 0,60

+0,41 +0,08 + 0,41

+ 0,41 +0,08 + 0,41

+0.41 + 0,08 + 0,46

+ 0.02

—

—0.17 —0,50 —0,05

—0,04 —0,37 —0,08

+ 0,24 —0,09 + 0,27

+ 0,41 + 0,08 +0,41

+ 0.37 + 0,04 + 0,50

+ 0,36 + 0,03 +0,76

45 46 47

— 0,34 265

—

—

_ —

—

—

—0,58 + 562

—0,45 + 370

—0,17 + 172

— —

—0,04 + 47

—0,05 + 110

48 49

90,00 85.00 S9.40

90,28 90,28 90,51

96.23 96,23 96,23

93.18 93,18 93,18

111.92 111.92 111,92

113.91 113,91 113,91

90.00 81.00 83,49

90,00 87,00 90.22

90,00 90,41 90,08

93,57 93.57 93,57

91.85 91.85 92.55

90,00 88,19 90.30

50 51 52

23.64 23,80 23.52

23.39 23,51 23,88

22,31 22.31 22,71

22,63 22,63 23,03

23.46 23,53 23,93

20,66 20,67 20,67

21,73 22,03 22,07

23,82 24,14 24,04

23.92 23,95 24,40

22.71 22,71 23,11

22,00 22,43 22,74

24.03 24,03 24,10

53 54 55

+ 0,12

—

—

+ 0,07

-0,01

+ 0,30

+ 0,32

+ 0,03

-

+ 0.43

-

56 57 58 59 60 61

20*

—

277 0,33 31

190 0,13 12

13.60 1.29 23,64 23,97

—

— 0.28 — 0.60 — 0.12

i 0,37 -i 0,05 + 0,49

+ 0,40 + 0,08 + 0.40

+ 0.40 + 0.08 + 0,40

+0,40 -0,08 + 0,47

— + 0,01

— 0.68 + 579

—0,03 -1- 45

_ —

—

—

—

SOU 1972: 44

— — — — —

595 7

— —

+0,04 —0,28 + 0.34

—0,10 —0.42 +0,22

+ 0,45 + 0,13 +0,48

+ 0.40 + 0.08 +0,40

+ 0,31 —0,01 +0,74

+ 0.07 —0,25 + 0,07

—0,36 + 384

—0,50 + 449

+0,05 — 56

— —

—0.09 + 125

—0,33 + 799

Tabell 10.1 (forts.) Statistiska uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteutjämni

1 Tätortsgrad år 1965 2 Tätortsgrad år 1970 Näringskaraklär ar 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 5 Folkmängd 1.1.1971 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 1966—1971 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 Åldersfördelning i % 1.1.1971 9 —6 år 10 7—17 år 11 18—66 år 12 67 år— 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. Budgetanalys är 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 15 kostnadsräntor, externa 16 skatteutjämningsbidrag 17 amortering av lån 18 direktfinansierade kapitalutgifter 19 långfristiga skulder o. tillfälliga lån kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 21 utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar Skatteutjämningsbidrag för ur 1972 22 vid låg skattekraft, tkr. 23 vid hög utdebitering, tkr. 24 extra 1 , tkr. totalt 25 tkr. 26 kr. per skr. 27 kr. per inv. Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona är 1972 28 kommun 29 församling 30 total kommunal utdebitering 31 Summa total utdeb. o. totalt skatteutj.bidrag per skr. Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket 32 enl. 1970 års taxering 33 enl. 1971 års taxering 34 därav för juridiska personer 35 för fritidsfastighetcr Skatteunderlagsgaranti 36 enligt nuvarande regler 37 enligt Förslaget Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 ars tax. 3S nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 40 förslaget Total utdebitering för är 1971. kr./skr. nuvarande regler 41 fakt. inedelutdeb. 42 om blocket utgjort en kommun 43 förslaget 2 Ökning (-'-) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1971 44 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln 46 inkl. övergångsregeln 47 totalt (rad 44 + rad 45) Ökning ( + ) el. minskning (—) enligt förslaget2 för är 1971 av 48 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. 49 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1971 ars tax. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 52 förslaget Total utdebitering för år 1972, kr./skr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 54 om blocket utgjort en kommun 55 förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1972 56 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln 58 inkl. övergångsregeln 59 totalt (rad 56 + rad 57) Ökning ( + ) el. minskning (—) enl. förslaget2 för ar 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. 61 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. 1 2 3

N 115 Falkenberg

N 116 Halmstad

N 117 Kungsbacka

N 118 Laholm

52,8 59,9

81,9 85,3

38,6 46,9

41,3 45,3

26,9 41,7 31 891 + 2,0 -3,2 28,6

9,8 45,8 70 869 i-6,8 +7.0 68,6

22,0 35,9 28 987 + 13,5 + 37,9 44,8

9,7 15,4 60, S 14,2 2 983

9,9 14,9 63,6 11,6 4 963

542 148 112 146 221 2 599

N 119

O 120 Gravarne

O 121 Göteborg

56,9 62,9

78,3 79,3

98,4 98,6

37,6 34,5 18 710 —1,0 —2,3 21,2

26,3 39,5 39 037 -4,9 9,4 43,7

23,0 46,1 9 342 —6,4 —4,3 68,1

1.2 42.1 466 040 + 5,7 -4.2 1 083,4

13,9 16,1 60,7 9,2 7 800

8,3 15,5 60 5 15,6 3 312

10,6 15,3 61.6 12,5 4 927

7,2 13,1 6%4 D,3 1 -109

9,6 13,2 66,3 10.9 7 426

466 140 61 112 455 2 374

557 100 71 106 298 1 723

529 85 83 86 136 1 244

432 84 114 103 326 1 243

577 111 186 50 1 (2S

I 308 1 18 0 S3 744 1 868

11.44 11?93

12,24 8,58

10.90 10,44

10,24 10,74

11,40 8,99

1080 14 58

17,60 13,80

3 564 114 40*

3 159 502

2 1S9 600

3 718 1,24 116

3 661 0,48 51

2 789 0,98 92

3 263 2,09 173

6 879 1,92 170

2(55 271 121

12,95 1,15 24,60 25,84

13,IS 0,90 24,5 8 25,06

13,71 0,89 25,10 26,08

12,73 0,97 24.20 26.29

14,00 1,09 25,59 27,51

1316 0.96 22.62 25,33

81.47 82,43 5,19 0,49

92,56 93,76 6,09 0,38

83,20 86,44 3,02 2,34

73,65 73,10 2,64 0,91

79,04 80,62 2,97 0,61

68,53 71,13 2.+2 0,W

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

)0 »5

90,00 90,00 90,55

92,56 92.82 92,56

90,00 90,23 92,76

90,00 84,00 86,00

90,00 90,00 90,70

90,)0 90.10 95,)7

23,06 23,10 23,02

22,97 23.37 23,41

23,45 23,28 22,92

21.62 21,64 21,37

24,09 23,99 23,88

21,-,4 21, -,4 20, i 5

—0,08 —0,08 —0,04

+ 0,04 + 0,44

—0,36 —0,36 —0,53

—0,27 —0,27 —0,25

—0,11 —0,11 —0,21

—0'9 —0,'9 —0,"9

—0,08 + 212

,0,04 — 265

—0,36 + 836

—0,27 + 383

—0,11 + 337

—0.79 + 5:4

90,00 90,09 90.49

93,76 94,09 93,76

90,00 90,22 92,34

90,00 85,00 86,91

90,00 91,01 90,61

90,)0 85.H) 88,!9

24,60 24.62 24,56

24,58 25,02 25,07

25,10 25,47 25,15

24,20 24.22 23,94

25,59 25,69 25,75

22,»2 22,'7 22,9

Var-

berg

:o9

5 841 1 038

—0,17 -HO,OI

+ 0,02

J

+0,37

0, 5

—0,06 —0,06 —0,04

-0,05 + 0,01 + 0,49

—0,32 —0,32 + 0,05

—0,28 —0,28 —0,26

+ 0,06 + 0,06 +0,16

—0,18 —0,.'8 —0,^3

—0,06 + 180

+ 0,05 — 379

—0,32 + 914

—0,28 -r 437

+ 0,06 — 215

—0,.'8 - 4M

Utan markering = enbart vanligt extra bidrag * - enbart stimulansbidrag ** = såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidag. Exkl. övergångsregeln. Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

176 SOU 1972: 44

i)r de olika kommunerna enligt förslaget O 127 Orust

Partille

O 129 Stenungsund

O 130 Strömstad

O 131 Tanum

O 132 Tiörn

O 133 Uddevalla

92,1 93,3

22,0 24,1

96,7 97,3

60,2 67.S

47,6 52,6

24,7 26,6

54,0 57,7

81.1 81,1

1 2

2,4

39,9 37,2 8 922 —5,6 + 0,2 22,9

1,0 49.9 24 718 r26,4 + 23,5 435,2

14,5 51,1 12 588 +48,5 + 27,8 47,7

24,7 37,8 9 568 —4,1 —4,3 20,9

47,2 28,3 10 852 —8,1 —4,3 11,8

35,6 32,8 9 327 + 2 1 9.6 54.9

7,6 48,0 47 724 + 5,2 +0,8 74,6

3 4 5 6 7 8

8,5 14,2 57,7 19,6 3 853

13,1 16,3 63,8

15,2 17,3 59,6

10.S 16,1 63,2

6,9 552

10,8 16,4 58,4 14,4 2 693

9 10 11 12 13

646 141

O 123 Kun«äJv

O 124

ärryda

Lysekil

O 125 Munkedal

O 126 Mölndal

(ST.4 "5.4

60,3 67.2

65,9 70,7

45,0 50,6

8,3

15.0 45.7 24S69 -21.6

11,3 56,6 13 828 — 1,3 - 0,1 66,2

30,0 44,6 9 728 ^,1 —3,9

49,0 6 340 hl8,0 f 31,6 54,3 14,3 16,3 61,6

1 22.3 63.2 13.4 16.4 60.9

15,4

9,0

9,3 15,0 59.5 16,1

1 274

470 118 7 77 615 1 790

730 100 354 69 200 1 553

11,90 7,11

12,20 17,26 4 163 76 190*

7,8

3 123

3 800

14,6 60,4 16,0 2 393

666 120 35 128 310

532 151 51 100 308

660 121 64 104 153

1 877

2 628

2 157

774 44 212 50 141 825

1 1.56 1 1.43

11,79 10,40

11,26 12,87

11,68 14,24

2 207

747 35

2 455

2 163

X

50,9 44 884 18,6 1 20,5 295,2 12,7 15,1 64,9

7,3

—

1 130*

2 215 1.46

2 282 0,91

2 586 2,08

2 163 2.80

1 130 0,20

25 I 500'

4 429 7,06 489

O 128

8,0

7,5

2 277

I2.S 60,6 18,6 1 576

13,7 58.5 20.3 2 688

102 368

—

695 234 18 192 29

866 109 149 96 125

897 59 371 54 136

2 243

3 666

1 651

12.20 10,04

12,82 14,27

— —

600*

— —

7,9

9.9 4 075

1 001

428 99 233 76 277 1 508

2 598

14 15 16 17 18 19

12.50 15,36

12,15 19,66

11,00 11,44

12,89 12,35

20 21

—

22 23 24

598 161 43 246 170

2 673

5 225

2 278

—

106 7

98 10

— —

2 361 3 540*

600 0,45

2 786 3,39

5 333 7,21

5 901 1,18

2 278 3,25 241

25 26 27

12,50 1,05 22,05 25,30

15,40 0,90 24,80 25,98

28 29 30 31

14,25 1,09 23,84 25,30

14,50 0,93 23,93 24,84

14,10 1,31 23,91 25,99

13,29 0.97 22,76 25,56

13,80 0,71 23,01 23,21

1,33 24,28 31,34

13,25 0,75 22.50 22,50

13,00 1,04 22,54 22,99

16,60 0,95 26,05 29,44

14,00 1,15 23,65 30,86

85,70 81,69 2,04 0,94

86,36 88,18 3,28 0,92

75,72 78,96 4,36 1.07

68.42 69,66 2,31 0.23

108,98 108,37 7,94 0,12

57,59 61,68 1,31 2,55

99.71 110,48 5,33 0.13

94,75 93,34 15.13 1,18

74,97 75,24 3,37 0,94

58,53 59,83 1,48 1,46

61,58 65,87 1,61 2,12

88,90 92,16 5,38 0,46

32 33 34 35

90 90

90 90

90 95

90 95

90 90

90 95

90 90

90 90

90 95

90 95

90 90

90 95

36 37

90,00 90.39 91,17

90,00 90,15 91,05

90,00 88,00 94,19

90,00 87,00 92,25

108,98 108,98 108,98

90,00 91,00 97,84

99.71 99,71 99,71

94.75 96,12 94,75

90,00 90,62 96,02

90,00 90,91 97,02

90,00 90,00 92,40

90,00 92,64 95,51

38 39 40

22,73 22,80 22.68

22,89 23.32 23,18

23,39 23,29 22,37

21,54 21,64 20,92

20.76 20,99 20,99

23.25 23,30 22,32

22,00 22,00 22,00

22,04 22,36 22,55

23,45 23,49 22,67

23,14 23,22 22,33

21,04 21,04 20,73

24,29 24,97 24,49

41 42 43

0,43

—0,10

+0,10

-I -0,23

+0,05

—

0,12 0,12 0,05

—0,14 —0.14 + 0,29

—0,92 —0,92 —1,02

—0,72 —0,72 —0,62

+ 0,23

—0,98 —0,98 —0,93

0,12 153

—0,14 + 299

—0,92 + 987

—0,72 + 496

—

—0,98

)0,00 X),01 )0,94

90,00 90.23 90.92

90,00 90,20 96,07

90.00 85,00 89,23

23,84 13,84 23,70

23.93 23,91 23,80

23.91 23,97 23,10

14,45

0,32

+0,04

+0.08

+ 0.6S

10,19

—0,89 —0,89 —0,81

—0,31 —0,31 —0,31

—

— 0,48 + 0,20

45 46 47

0,48

E

H 0,04 1-0.51

—0.82 —0,82 —0,78

+ 514

—

+0,19 — 221

—0,82 + 616

—0,89 + 583

—0,31 + 179

— 0,48 + 2 097

48 49

108,37 108,37 108,37

90,00 90,33 97,55

110,48 110,48 110,48

93,34 93,34 93,34

90,00 90,40 95,94

90,00 90,36 96,46

90,00 82,00 83,12

92,16 96,63 95,46

50 51 52

22,76 22,66 22,03

23,01 23,01 23,01

24,28 24.31 23,24

22,50 22,50 22,50

22,54 22,54 22,54

26,05 26,08 25.12

23,65 23,68 22,79

22,05 22,20 22,03

24.S0 24,54 24,73

53 54 55

—

-0,02

r

0,06

-0,10

—

+0,03

—

+0,03

+0,03

-i 0.15

—0,26

.0,14 0 4 IS; 1 ,!

-0,11 —0 11 Z j n

-0,87 — 0 87 -0,81

-0,63 —0,63 =0.73

— -

-1.07 —1,07 -1,04

— -

-0.96 —0,96 ^),93

-0,89 -0,89 -0,86

-0,17 —0,17 -0.02

+0.19 +0,15 -0,07

57 58 59

ou i\i

—0 11 +275

— 0 87 ;-1083

—0,63 487

— -

—1.07 + 671

— -

—0,96 +788

—0,89 h 659

—0,17 + 119

+0,19 -953

60 61

12—SOU 1972:44

— —

laoeii JU./ (.torts.) statistiska uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteutjämnin^

Tätortsgrad år 1965 Tätortsgrad år 1970 Näringskaraktär år 1965 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk procentuell andel förvärvsarb. inom industri Folkmängd 1.1.1971 Folkmängdsförändring 1961—1966 1966—1971 Folkmängdstäthet 1.1.1970

56 57 58 59 60 61 1 2 3

Åldersfördelning i % 1.1.1971 —6 å r 7—17 år IS—66 å r 67 å r Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. Budgetanalys är 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. nettokostnad exkl. avskrivningar kostnadsräntor, externa skatteutjämningsbidrag amortering av lån direktfinansierade kapitautgifter långfristiga skulder o. tillfälliga lån kr. per skr. totalt utdebiteringsbehov utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar Skatteutjämningsbidrag för är 1972 vid låg skattekraft, tkr. vid hög utdebitering, tkr. extra 1 , tkr. totalt tkr. kr. per skr. kr. per inv. Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona är 1972 kommun församling total kommunal utdebitering Summa total utdeb. o. totalt skatteutj.bidrag per skr. Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket enl. 1970 års taxering enl. 1971 års taxering därav för juridiska personer för fritidsfastigheter Skatteunderlagsgaranti enligt nuvarande regler enligt Förslaget Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 ärs tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 förslaget Total utdebitering för är 1971, kr.lskr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en k o m m u n förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1971 p g a kommunsammanlägKning p g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln _ totalt (rad 44-!-rad 45) Ökning ( + ) el. minskning (—) enligt förslaget2 för är 1971 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. biclragsgivn. till borg. kommun, tkr. Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1971 ärs tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 förslaget Total utdebitering för är 1972, kr./skr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en kommun förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1972 P g a kommunsammanläggning P g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 5 6 + r a d 57) Ökning ( + ) el. minskning (—) enl. förslaget2 för år 1972 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr.

O 134 Öckerö

P 135 Alingsås

P 136 Bengtsfors

95,2 95,8

74,2 76,8

54,6 63,9

41,5 30,0 8 513 -i-5,8 - 13,7 334,9

11,6 49,6 26 562 + 6,3 + 3.3 57,7

12,0 17,9 59,6 10,6 531

P 137 Borås

P 138 Färgelanda

r 139 Herrliunga

86,5 88,7

33,2 38.9

45,2 49,0

78 84

25.8 45,8 17 530 —3,6 —3,5 11.0

4.7 57.9 107 486 +5.4 + 4,0 90,4

44,0 34,3 6 299 —7,7 —5,7 10,8

32,6 42,7 )026 —2,3 -3.6 18,2

7 45 23 6 + 25 + 39 75

10.5 14,1 63,3 12,1 1 561

8.8 13.0 61,4 16.7 783

10,3 14,7 64.4 10,6 3 262

8,0 15,2 58,0 18,8 424

9,1 15,3 59,8 15,8 308

16 17 58 7 2 3^

589 141 244 120 87 2 207

697 139 37 104 236 2 129

776 93 192 122 158 1 596

626 119 28 99 398 2 047

782 37 331 67 108 517

632 41 101 32 244 629

6-

3* 1 48

12,55 14.19

13,02 12,02

12,39 14,91

12,37 9,84

11,00 17,31

0,59 ;0,26

U.S 10,4

2 313 1

1 144 505

3 322 583 540**

3 814

2 888

1 91 69 35

2 314 3,29 268

1 649 0,62 62

4 445 2 84 253

3 814 0,33 36

2 888 6.81 451

1 OSS 1.41 121

2 95 1,2 II

13.60 0.95 23.05 26,34

14,71 0,85 25,06 25,68

14,76 1,22 25,48 28,32

14,39 1,00 24,89 25,22

13.32 1,39 24,21 31,02

12,71 1,16 23,37 24,78

13,8 0,9 24,2 25,5

64.79 72.47 0,98 0.35

86.69 88,25 4,99 0,31

73,90 78,46 3,67 0.11

95,64 95,24 5,48 0.11

56,03 59,04 1.55 0.19

8),02 7i,04 1,09 ),10

85,8 84,8 2,1 0,5

90 95

90 95

90 100

90 95

90 95

90 90

9 9

90.00 90.56 95,39

90.00 91.45 95.34

90,00 90,83 100,11

95.64 95,91 95.64

90,00 86,00 91,02

91,00 8.',00 8",10

90,0( 92,3' 90,5 l

22.50 22.53 21,84

23,07 23.29 22,73

24.05 24.11 22,77

22,24 22.61 22,65

22.39 22,47 21,78

2,19 2,19 2(,91

23,3: 23,5 23, n

+ 0.03

+ 0,22

+ 0.06

+0,37

+ 0,08

—

+0.1S

—0.69 —0.69 —0,66

—0,56 —0,56 —0,34

—1,34 —1,34 —1,28

10,04 + 0,01 +0,41

—0.69 —0,69 —0,61

—(,28 —».28 —(,28

+0.28 -i 0,28 +0.4: 1

—0,69 + 385

—0,56 + 1 318

—1.34 + 1 795

+ 0,04 — 421

—0,69 + 254

—(,28 + 210

+ 0,28 — 543

90,00 89.00 95.35

90,00 90,37 95.31

90.00 91.3S 100,11

95,24 95,24 95,24

90,00 88,00 94,90

9(,00 85.00 8410

90,00 91.46 90,50

23,05 23,20 22.28

25.06 25,32 24,54

25,48 25,53 24,24

24,S9 25,22 25,'22

24,21 24,10 23,13

25,37 23.27 2210

24,22 24,28 24,43

+0.15

+ 0,26

+ 0,05

+ 0,33

—0,11

—U0

+ 0,06

—0,92 —0.92 —0.77

—0,78 —0.78 —0,52

—1,29 —1,29 —1.24

+ 0,33

—0,97 —0,97 —1,08

—U7 —€17 —027

+ 0,15 +0,15 +0,21

—0.92 + 647

—0,78 + 2 0S4

—1,29 + 2 023

—

—0,97 + 411

—017 + 31

+0.15 — 343

Utan markering = enbart vanligt extra bidrag = enbart stimulansbidrag = såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag. Exkl. övergångsregeln. Hänsyn h a r även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

(

SOU 1972: 44

för de olika kommunerna enligt förslaget P 141 Lilla Eclet

P 142 Mark

P 143 Mellerud

P 144 Surte

P 145 Svenljunga

P 146 Tranemo

P 147 Trollhättan

P 148 Ulricehamn

P 149 Vårgård a

P 150 Vänersborg

P 151 Åmål

R 152 Falköping

53,0 57,5

52,7 63.0

46,5 52,9

74.8 79,1

35,8 4S.S

56,1 60,8

86,9 89,5

53.9 58,5

36,3 41,6

73,9 77,3

71,4 76.0

64.1 66,9

1 2

14,9 60.1 10 062 3,1 : 5,1 30.9

17,5 59,3 29 025 -2.2 4,9 30,7

30,3 3S.7 10 595 —4.2 —5,1 21,0

11,8 60,6 17 637 + 12,2 -i 19,0 52,8

29.S 49,3 9 731 —2,6 —0,5 10,6

21,0 61,1 11 594 +4,4 +2,1 15,4

6,6 60.3 48 433 + 7,9 + 11,7 119.2

23,5 50.8 21285 —0,7 —0,7 20,4

35,1 41,1 7 806 —0.6 —1.0 18,2

13,8 39,4 32 580 + 2,7 + 3,5 50,0

13,1 51,7 13 477 —1,8 —2,3 28,1

24,6 37,7 32 755 +2,2 —1.7 30.S

3 4 5 6 7 8

10,4 16,1 59.9 13.6 S95

9,5 14,3 61,6 14,7 1 621

7,9 14,1 60,8 17,2 934

13,7 15,1 62,5 8.7 701

9,6 15,4 59,6 15.3 693

11,0 16,2 60,5 12.3 410

11,2 14,9 64,9 9.0 628

9,4 14.8 60.1 15,7 1062

9,9 15,1 60,6 14,4 375

9,8 14,6 62,7 12,8 1 515

8,8 14,5 61,5 15,2 627

9,5 14,7 61,0 14,8 512

9 10 11 12 13

740 96 123 67 175 1 460

695 64 79 65 194 1 126

613 67 191 56 201 1 149

732 67 61 54 261 1 212

706 75 104 51 89 1083

761 106 49 120 45 1 662

454 111 32 93 530 1057

616 72 80 70 217 1 167

557 60 264 94 280 1016

809 84 86 85 274 1425

548 102 71 114 269 1 982

652 72 115 57 280 906

14 15 16 17 18 19

11.82 13,52

10,60 10.87

12,00 11,86

10.94 10,50

10,93 12,31

10,58 12,75

12,83 7,76

11,20 10,52

11,67 12,11

12,42 11,79

12,09 10,30

11,62 10,28

20 21

1 887 137 80*

2 346

1 352

1 796 3

531 97

2 200 87

2 220

3 115

—

—

2 427 121 166

2 409 283

1 110»

2 963 3 10

22 23 24

2 104 2,34 206

3 456 1.25 119

2 976 3.46 283

1 352 0,79 73

1 799 2,07 184

14,00 1,03 24,53 26.87

13,50 1,12 24,12 25,37

13,00 1.14 23,64 27,10

12,73 0,81 23.04 23,83

77,86 78,25 3,98 0.31

83,08 83.75 3,40 0,24

70,18 71,13 1,97 0,23

90 90

90 90

90,00 90.02 90.35

—

900*

—

—

—

—

— —

628 0,50 54

959 0,18 20

2 287 1,13 108

2 220 3,68 2S4

2 714 0,77 83

2 692 2,21 200

3 115 0.99 95

25 26 27

14,00 1,19 24,69 26,76

12,36 1.17 23,03 23.53

13,49 0,78 23,77 23,95

13,10 1.00 23,60 24,73

13.00 1,18 23,68 27,36

13,75 0,87 24,12 24,89

14.45 1,09 25,04 27,25

12.97 1,04 23,41 24,40

28 29 30 31

87,82 84,70 3,45 0,14

75.40 78,43 5,52 0,21

91,88 95,49 16,67 0,09

96,15 97,34 5,34 0,04

80,52 83,16 5,56 0,18

67,31 67,80 2,07 0,12

94,45 94.78 5,16 0,14

80,19 79,15 2,94 0,16

84,41 83,97 4,16 0,04

32 33 34 35

90 95

90 90

90 90

90 90

90 95

90 90

90 90

90 95

90 95

90 90

36 37

90,00 88,00 90,27

90,00 90,04 95,25

90,00 90,04 90,16

90.00 87,00 90,23

91,88 91,88 91,88

96,15 96,36 96,15

90,00 88,00 90,19

90,00 90,01 90,13

94,45 95,10 95,15

90,00 90,19 95,17

90,00 90.00 90,04

38 39 40

23.63 24,06 24,01

22,21 22.77 22,44

22,72 22,72 22,01

21,58 22,27 22,25

22,72 22,68 22,22

22,23 22,89 22,89

22,37 22,55 22,58

22,19 22,41 22,10

21.76 21,76 21,74

22,79 23,42 23.41

23,65 23,48 22,76

21,08 21,59 21,58

41 42 43

0.5(>

—

+0,69

—0,04

! 0,66

+0,18

+0.22

—

+0,63

-0.05 -0,05 0.38

-0,33 _-0,33 -1-0,23

—0,71 —0,71 —0.71

—0,02 —0,02 + 0,67

—0.46 —0.46 —0,50

+ 0,66

+0,03 + 0,01 +0,21

—0,31 —0.31 —0,09

—0,02 —0,02 —0,02

—0,01 —0,01 +0,62

—0,72 —0,72 —0.89

—0,01 —0,01 +0,50

45 46 47

-0.05 39

—0,33 -;- 812

—0,71 + 548

—0,02 i 30

—0,46 + 349

—

+ 0,03 — 141

—0,31 + 547

—0,02 + 11

—0,01 + 31

—0,72 + 797

—0,01 + 29

48 49

90,00 91,14 90,31

90,00 90,00 90,24

90,00 90,00 95,33

90,00 88.00 90,14

90,00 90,00 90,21

95,49 95.51 95,49

97,34 97,34 97,34

90,00 89,00 90,18

90,00 86,00 88,12

94.78 95,24 95,14

90,00 90,38 95,16

9000 85,00 87,04

50 51 52

24.53 24.49 24,62

24,12 24,12 24,08

23,64 23,64 22,91

23,04 23,63 23,32

24.69 24.69 24,66

23,03 23,52 23,52

23.77 23,78 23,78

23,60 23,80 23,63

23,68 23,68 23,36

24,12 24,78 24,80

25,04 25,18 24,45

23,41 24.23 23,91

53 54 55

— •

— 0,04

—

—

+0,59

—

+0,49

+0,01

+0,20

—

+0.66

+0,14

+ 0,82

0 13 10,13 0,09

—0.04 —0.04 --O.04

—0,73 —0,73 —0,73

—0,31 —0,31 +0,28

—0.03 —0.03 —0.03

— — +0,49

— — +0,01

—0.17 —0,17 +0,03

—0,32 —0,32 —0.32

+0.02 +0,01 +0,68

—0.73 —0,73 —0,59

— 0,32 —0,32 + 0.50

57 58 59

+ 0.13 _117

—0,04 r 111

—0,73 +627

—0,31 +528

—0,03 +26

— —

— —

—0,17 +343

—0,32 +193

+0,02 —70

—0,73 +888

—0.32 +1003

60 61

SOU 1972:44

juueu JU.i yung., aiatistisKa uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteutjämning

Tätortsgrad ar 1965 Tätortsgrad är 1970 Näringskaraktär ar 1965 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk procentuella andel förvärvsarb. inom industri Folkmängd 1.1.1971 Folkmängdsförändring 1961—1966 1966—1971 Folkmängdstäthet 1.1.1970 Åldersfördelning i "„ 1.1.1971 —6 år 7—17 år 18—66 år 67 å r Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. Budgetanalys är 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 15 kostnadsräntor, externa 16 skatteutjämningsbidrag 17 amortering av län 18 direktfinansierade kapitalutgifter 19 långfristiga skulder o. tillfälliga lån kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 21 utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar Skatteutjämningsbidrag för är 1972 vid låg skattekraft, tkr. 22 vid hög utdebitering, tkr. 23 extra 1 , tkr. 24 totalt 25 tkr. 26 kr. per skr. 27 kr. per inv. Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona är 1972 28 kommun 29 församling 30 total kommunal utdebitering 31 Summa total utdcb. o. totalt skatteutj.bidrag per skr. Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket 32 enl. 1970 års taxering 33 enl. 1971 års taxering 34 därav för juridiska personer 35 för fritidsfastigheter Skatteunderlagsgaranti 36 enligt nuvarande regler 37 enligt Förslaget Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 ärs tax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 40 förslaget Total utdebitering för ar 1971, kr./skr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 42 om blocket utgjort en kommun 43 förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för ur 1971 44 P g a kommunsammanläggning P g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln 46 inkl. övergångsregeln 47 totalt (rad 44 + r a d 45) Ökning ( + ) el. minskning (—) enligt förslaget- för är 1971 av 48 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. 49 Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1971 ärs lax. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 52 Förslaget Total utdebitering för ar 1972, kr./skr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 54 om blocket utgjort en kommun 55 förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1972 56 P g a kommunsammanläggning p g a förslaget exkl. övergångsregeln 57 inkl. övergångsregeln 58 totalt (rad 56 + r a d 57) 59 Ökning ( + ) el. minskning (—) enl. förslaget- för är 1972 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. 60 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. 61 22 c i ? 3

mark

ing

enbart

R 153 Grästorp

R 154 Gullspång

R 155 Götcnc

R 156 Habo

R 157 Hjo

R 158 Karlsborg

R 159 Lidköping

27,8 30,2

52,9 62,8

42,5 51,4

55,3 62,1

55,5 61,4

69,9 S0,2

64,5 70,8

45,5 27,7 5 289 —5,0 —5,5 20.4

20,7 51,6 7 032 —3,0 + 2,1 21,7

26,0 49,3 11 936 —3,2 —1,8 29,4

21,7 53,9 9 624 +2,1 I 2,6 17,8

25,9 47,7 7 352 —0,3 24,6

14,6 38,8 8 438 —6.4 —6,6 19,6

19,0 43.0 34 987 2,2 1-4.5 50,6

8,3 14,9 60,2 16,6 93

10,6 15,5 59,1 14,9 416

9,7 15,8 59,0 15,6 625

11,4 15,9 58,7 14,0 967

9,4 14,3 60,1 16,2 419

9,5 14,7 61,8 14,0 666

10,6 15,0 62,2 12,2 1 392

658 51 227 34 211 805

744 129 197 87 124 1 893

598 63 169 57 353 846

687 111 84 76 157 1 661

625 73 112 57 198 1 119

718 63 130 63 367 997

475 97 106 69 419 600

11,00 11,92

11,93 14,58

11,50 10,58

11,01 11,82

10,89 10.92

11,83 10,66

12,62 8.58

761 5 —

1 050*

70*

1 937 118 10*

2 084

865 1.99 164

2 065 3,49 295

1 672 1,58 140

I 251 1,46 12S

766 1.16 106

1 050 1.24 126

2 154 0,64 62

12,00 1,24 22,64 24,63

15,00 1,21 25,61 29,10

13,00 1,30 23,70 25,28

12,80 1,32 23,52 24,98

12,87 1,05 23,32 24,48

15,00 1,21 25,61 26,85

13.15 0.84 23.39 24,03

69,67 72,04 1,64 0,03

70,81 73,89 7,30 0,18

77,37 77,55 5,82 0,13

81,49 78,16 5,26 0,31

76,80 78,46 4,07 0.11

88,11 87,79 3.29 0,24

82,11 84,03 4.44 0,12

90 90

90 95

90 90

90 90

90 90

90 95

90 90

90,00 90,08 90,03

90,00 90,42 95,20

90,00 90,51 90,14

90,00 90,05 90,35

90,00 88,00 90,12

90,00 90,58 97,72

90,00 90,18 90,13

21.26 21,26 21,27

23,72 23,68 22,95

21,90 21,93 21,98

21,69 21,65 21,61

21,82 21,41 21,12

21.73 22,72 21,73

22,00 22,02 22,03

—0,04

+0,03

—0,04

—0,41

+ 0,99

0,01 r0,01 : 0,01

—0,73 —0,73 —0,77

+ 0,05 + 0,05 4 0,08

—0.04 —0,04 —0,08

—0.29 —0.29 —0.70

—0.99 —0.99

-i 0.01 ! 0,01 + 0,03

+ 0,01 — 4

—0,73 4 370

+ 0,05 — 47

—0,04 + 32

—0,29 + 169

—0,99 + 762

•t 0,01 — 29

90,00 83,00 84,51

90,00 90,61 95,18

90,00 86,00 89,13

90,00 85,00 87,31

90,00 84,00 85,11

90,00 90.00 96,87

90.00 87.00 89.12

22,64 22,78 22,56

25,61 25,67 24,95

23,70 23,85 23,39

23,52 23.83 23,48

23,32 23,56 23,39

25,61 25,24 24.20

23.39 23,54 23.22

+ 0,14

+0,06

—0,22 —0,22 —0,08

—0,72 —0,72 —0,66

—0,46 —0,46 —0,31

—0,35 —0,35 —0,04

—0,17 —0,17 4 0,07

-1,04 -1,04 -1,41

- 0,32 - 0,32 - 0,17

—0,22 + 96

—0,72 + 426

—0,46 + 485

—0,35 + 300

—0,17 4 112

-1,04 - 878

- 0,32 1 072

vanIj

f = 8 t extra bidrag • - enbart stimulansbidrag • * = såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag. tXk.1. Exkl. overEanosreeeln. övergångsregeln. Hänsyn h a r även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

180 SOU 1972: 44

iför de olika kommunerna enligt förslaget R 160 Mariestad

R 161 Skara

R 162 Skövde

R 163 Tibro

R 164 Tidaholm

R 165 Töreboda

R 166 Vara

S 167 Arvika

68.5 76.0

61,0 67,4

75,5 80,6

71,5 76,3

60,0 64.9

44.0 51,2

31,1 37,8

50,6 56,8

41,8 45,7

14.0 45 7 24 794 . 11,3 4-8,4 40,5

21,6 37,7 16 901 0,8 H 4,0 38,3

10,8 45,3 43 625 + 9,9 + 6.7 63,6

11,2 63,7 10 213 + 9,0 +4.4 46,0

22,9 50,8 12 701 —1.9 —0.5 24,5

29,0 43,3 10214 —3,9 —6,0 19,1

44.8 30,2 22 933 —3,4 —4,2 24,6

18,9 45,0 27 409 —3,8 —3.4 16.6

12.0 15.9 61.0 II.1 823

10.9 14,0 60,8 14,3 369

11,7 15,7 62,8 9,7 888

11,7 16.4 61,7 10.3 570

9,7 14,4 60,1 15,7 276

8,9 15,5 59,2 16.3 497

S,7 15,3 59,5 16,5 236

637 133 122 149 209 1 994

654 92 114 106 267 1 402

655 76 91 71 402 1 099

623 48 38 64 348 847

658 51 104 66 231 716

747 95 252 63 189 1 324

1 1.66 11,94

12,13 11.29

12,47 9,71

11.89 9,96

11,58 11,15

1 55S 249 2 310*

50S

1 020*

—

15 4 470*

— —

4 1 17 1.69 16S

1 842 1.11 109

4 485 0,98 102

14,10 1.10 24,60 26,29

13,70 1,12 24.22 25,33

85.13 86,09 4.11 0.10 90

S 170 Finnskoga' Dalby

S 171 Forshaga

73,3 77,6

29,7 28,1

72.6 75,7

1 2

24.0 48,8 9 999 —5,1 —5,1 12,3

12,9 55,2 16 279 —6,7 —6,6 10,5

45,3 23.6 4 438 —20,3 — 15,6 2,2

14,2 55,4 9 508 ^ , 6 +0,1 27,2

3 4 5 6 7 8

S.4 13,6 62,6 15,4 1 539

8.5 14.3 60,7 16,6 357

9,4 13,7 63,2 13,7 983

6,5 13.9 61.5 18,1 358

9,4 14.3 61,6 14,8 488

9 10 11 12 13

763 77 195 99 86 1 131

816 85 161 118 177 1 413

759 91 297 88 126 1 546

840 114 126 100 269 1 744

981 18 450 13 320 365

S67 37 141 50 309 583

14 15 16 17 18 19

12,20 14,68

11,26 14,69

13,08 14,75

12,49 16.12

13,32 13,44

12,65 13,73

12.81 13,42

20 21

1 351

2 963

— —

6 053 0

160*

—

4 90S 794 370*

3 113 111 315**

115 743 1 770*

2 222 234 420

2 256 242 60

22 23 24

508 0,54 49

1 351 1.22 106

3 123 3,85 308

6 053 3,26 265

6 072 2,45 221

3 539 4.36 356

2 62S 1,58 164

2 876 7,11 670

2 558 3,11 263

25 26 27

13,70 1,08 24, IS 25,16

12,45 1,01 22,86 23,40

13,94 1,08 24.42 25,64

13,90 1,29 24,59 28,44

13,94 1,25 24,59 27.S5

14,66 1,10 25,26 27,71

14,50 0.92 24,92 29,28

14,50 1,06 25,06 26,64

14,65 1,07 25,22 32,33

14,76 0,97 25.23 28,34

28 29 30 31

84,48 85,89 3,73 0,06

92,S6 92,16 5.70 0,04

83,15 81,50 3,58 0,17

75,83 76,64 3.02 0.06

68,23 69,69 2,72 0,14

70,01 70,97 2,55 0,02

-H,79 79.28 5.31 0,16

66,93 71,16 3,57 0,08

85,53 89,57 7,40 0,13

76,83 80,01 12,05 0,16

73,67 75,89 3,02 0,14

32 33 34 35

91)

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

90 90

90 100

90 100

90 95

110 115

90 95

36 37

90,00 92,08 90,11

90,00 90,24 90,07

92,86 93,90 92,86

90,00 90,00 90,19

90,00 86,00 89,06

90.00 90.71 90,15

90.00 90,01 90,02

90.00 90,94 100,18

90,00 90,19 99,08

90,00 92,95 97,50

110.00 120,29 130,70

90,00 91,27 95,15

38 39 40

23,21 23,92 24.24

22,19 22,51 22,54

22,65 23,58 23,74

21,45 21,36 21.33

21,49 21,45 21,02

22,06 21,90 21,98

22,03 21,92 21,92

23,83 24,08 22,32

23,49 23.52 21,84

24.03 24.55 23,43

23,22 23,31 21,80

23,38 23,55 22,56

41 42 43

—0,11

—

0,71

t 0,32

+ 0,93

—0.09

—0,04

—0,16

; 0,32 0,24 1,03

H 0,03 •+ 0,03 -r 0,35

+ 0,16 + 0,03 + 1,09

—0,03 —0,03 —0.12

—0,43 —0,43 —0,47

+ 0,08 + 0,08 —0,08

0,32 — 6S5

-\ 0,03 — 44

+ 0,16 — 654

—0,03 + 26

—0,43 + 428

+ 0,08 — 59

90,00 91,53 90,10

90,00 89,00 90,06

92,16 92,87 92,16

90,00 84,00 85,17

90,00 84,00 85,06

90,00 86,00 89,10

24.60 24.46 24.68

24,22 24,22 24,06

24,18 24,08 24,18

22,86 23,01 22.84

24,42 24,31 24,14

— 0.14

-

—0,10

-0.15

- 0,22 - 0.18 + 0.08

—0,16 —0,16 —0,16

+ 0,10 + 0,02

+ 0.22 — 535

—0,16 4 265

+ 0,10 — 458

—

SOU 1972: 44

S 169 Filipstad

0,25

+ 0,03

+ 0,52

+ 0,09

+ 0,17

— 1,76 — 1.76 — 1.51

—1,68 —1,68 — 1,65

— 1,12 — 1.12 — 0,60

— 1,51 — 1,51 — 1,42

—0.99 —0,99 —0,82

45 46 47

— 1,34 + 2 951

— 1.26 + 878

— 0,70 + 1 012

—1,09 + 395

—0.57 + 407

48 49

90.00 86,00 89,02

90,00 91,51 100.16

90,00 90,42 100,19

90,00 93,33 96,76

110,00 118,09 129,60

90,00 90,69 95,14

50 51 52

24,59 24,75 24,26

24,59 24,85 24,37

25,26 25,30 23,57

24,92 24,96 23,08

25,06 24,97 24,00

25,22 25,29 23,52

25,23 25,36 24.20

53 54 55

—0,11

+0,16

+ 0,26

+ 0,04

+

0,04

—0,09

--0,07

+ 0,13

—0,17 —0.17 —0.02

—0,17 —0,17 —0,28

—0,49 —0,49 —0,33

—0,48 —0,48 —0,22

— 1.73 — 1.73 — 1,69

— 1.88 — 1.88 — 1.84

—0,97 —0,97 —1,06

—1,77 — 1,77 —1,70

— 1,16 —1,16 —1,03

57 58 59

—0.17 + 161

—0,17 + 189

—0,49 + 398

—0,48 + 891

— 1,27 - 3 146

— 1.42 - 1 152

—0,51 + 848

—1,31 + 530

—0,70 + 576

60 61

—

—0.11

—

+

S 168 Eda

Tabell 10.1 (forts.) Statistiska uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteutjämning

1 2 3 4 5 6

Tätortsgrad är 1965 Tätortsgrad är 1970 Näringskaraktär år 1965 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk procentuell andel förvärvsarb. inom industri Folkmängd 1.1.1971 Folkmängdsförändring 1961—1966 1966—1971 1.1.1970 Folkmängdstäthet Åldersfördelning i % 1.1,1971 —6 år 7—17 år 18—66 år 67 å r Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. Budgetanalys år 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. nettokostnad exkl. avskrivningar kostnadsräntor, externa skatteutjämningsbidrag amortering av lån direktfinansierade kapitalutgifter långfristiga skulder o. tillfälliga lån kr. per skr. totalt utdebiteringsbehov utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar Skatteutjämningsbidrag för år 1972 vid låg skattekraft, tkr. vid hög utdebitering, tkr. extra 1 , tkr. totalt tkr. kr. per skr. kr. per inv. Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona år 1972 kommun församling total kommunal utdebitering Summa total utdeb. o. totalt skatteutj.bidrag per skr. Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket enl. 1970 års taxering enl. 1971 års taxering därav för juridiska personer för fritidsfastigheter Skatteunderlagsgaranti enligt nuvarande regler enligt Förslaget Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 års tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 förslaget Total utdebitering för år 1971, kr.jskr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en k o m m u n förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för år 1971 p g a kommunsammanläggning P g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 4 4 + r a d 45) Ökning ( + ) el. minskning (—) enligt förslaget- för ar 1971 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1971 års tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 förslaget Total utdebitering för är 1972, kr.I skr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en k o m m u n förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) ov utdebiteringen för ar 1972 P g a kommunsammanläggning P g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 56 + rad 57) Ökning ( + ) el. minskning (—) enl. förslaget2 för år 1972 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr.

1 2 3

S 172 Grums

S 173 Hagfors

S 174 Hämma rö

71,8 76,6

63,1 72,9

92,0 92,4

12,5 64,3 10 382 —1.8 +4,9 27,1

15,5 55,9 14 782 + 0,2 —3,8 14,6

1,9 66,0 10 72S +0,6

9,7 15,2 63,3 11,7 597

S 175 Karlstad

S 176 Kil

S 177 Kristinehamn

85,8 89,2

50,8 60,6

82,7 85,0

+ 2,1 197,5

7,4 41,2 72 467 + 8,0 + 7,3 61,7

24,8 37,4 8 291 r2,l -^6,2 22,8

9,8 41 3 27 876 —0,6 -0,6 37,3

9,7 15,6 62,5 12,1 843

9,9 16.4 64,4 9,3 760

10,4 14,6 64,7 10,3 2 113

10,8 16,5 59,8 12,9 627

14,7 63,5 12.2 1 780

773 80 133 68 203 1 368

693 35 77 33 218 599

900 34 6 34 216 1 020

618 123 46 124 374 2 112

767 50 226 49 295 788

86S 22 70 101 246 2 240

13,23 13,07

12,78 9,97

12.4S 12,03

12,54 9,90

12,64 13,82

13,66 12,30

667 49 1030*

1 077 19 20

106 5 490*

2 380 10 190*

1245 1 690"

1 746 1.72 165

I 116 0,79 75

286 0,25 27

5 596 0,69 77

2 580 3,77 302

2 935 1,01 106

14,00 1,14 24,64 26,36

14,00 1,08 24,58 25,37

14,50 1,00 25,00 25,25

14,60 0,92 25,02 25,71

14,35 1,01 24,86 28,63

15,25 0,86 25,61 26,62

79,48 85.98 7,76 0,17

82,40 84,23 5,04 0,12

89,38 93,67 4,46 0,34

97,99 98,78 5,63 0,10

6S.21 72,45 2,49 0,24

90,61 91,41 3,67 0,20

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90,00 91,28 95,18

90,00 90,50 95,13

90,00 90,55 95,37

97,99 99,36 97,99

90,00 90,10 95,27

90,61 94,47 95,22

22,95 23,00 22,03

22,48 22,52 21,47

24,00 24,03 22,88

22,80 23,38 23,16

22,82 22,80 21,66

24,00 24,50 23,96

—0.97 —0,97 —0,92

— 1,05 —1,05 — 1,01

— 1,15 —1,15 — 1,12

—

—0,55 : 465

—0,63 + 788

90.00 90.15 95,17

24,64 24,66 23.49

9,7

0,58

—0,02

0,50

0,22

— 0,38 + 0,36

—1,14 —1,14 —1,16

-0,54 —0,54 —0,04

— 1,15 — 1,21

—0,73 + 716

+ 0,20 — 1 442

—0,72 + 410

—0.12 - 309

—0,73 + 338

90,00 89,00 93,12

93,67 94,91 95,34

98,78 99,27 98,78

90,00 90,01 95,24

91,41 94,93 95,20

110,00 108,00 112,42

24,58 24,56 23,48

25.00 25,06 24,53

25,02 24,96 24,57

24,86 24,87 23,62

25,61 25,46 24,96

24,15 24,08 23,09

0,06

— 0,06

+ 0,01

-0,15 —0,50 —0,50 —0,65

—0.99 —0,99 — 1,06

—0,04 h 116

—0,53 + 289

-0,02 —1,17 —1.17 — 1,15

— 1,08 —1,08 —1,10

—0,53 —0,53 —0.47

— —

— 0,45

— 1,25 —1,25 —1,24

—0,71 + 753

—0,62 -- 880

—0,07

+ 0,07 — 571

—0,79 + 541

+ 80

0,39 0,45

Utan markering = enbart vanligt extra bidrag * = enbart stimulansbidrag * såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag. Exkl. övergångsregeln. Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

182 SOU 1972:44

— 1,15

ör de olika kommunerna enligt förslaget T 189 Karlskoga 91,8 93,1

T 190 Kumla

79,9 81,9

65,8 68.6

30,7 35,4

59,4 64,9

27,1 34,5

24,4 31,0

55,5 5S.4

80,0 84,3

69,4 73,8

T 188 Hällefors 77,3 81,9

7,9 66,5 5 726 3,0 —5^4 41,5

17,9 55.2 5 540 —5.2 —7,7 14,7

42,5 29,0 14 090 —6,8 11,1

23,8 46.6 20 213 + 1,4 4-1,0 16,7

36,7 30,3 10 403 —6,2 —7,6 7,3

40,6 29,S 9 989 —7,4 —5,4 7,1

23,8 44,4 11 198 —8,0 —5,1 13,8

9,2 65,9 11 860 4-0,9 + 6,4 30,9

16.2 42,9 16 895 + 1,0 +2,3 26,1

12,4 60,6 11 850 +0,6 —3.7 11,8

3,1 69,1 39 508 ->6,8 3,8 95,3

8,9 60,3 16 271 —0,3 + 0,9 78,9

3 4 5 6 7 S

9,1 14,3 61,1 15,4 91

9,3 15,0 63,8 11,9 698

7,5 14,3 59,7 18.5 831

9,9 15,3 61,1 13,7 1 122

7,5 13,9 61,7 16,8 308

8,1 12,7 59 2 19,9 524

S,4 13,9 60,0 17,7 1417

9,9 15,7 63,5 11,0 513

10,4 14,9 61,6 13,1 673

10,6 15,0 61,4 13,0 834

11,1 14,5 65,9 8.5 667

9,5 15,0 62,4 13,1 175

9 10 11 12 13

896 63 170 49 242 1 374

776 65 148 47 206 1 208

826 52 364 41 285 777

644 60 S8 52 193 999

968 70 489 57 269 864

920 53 327 34 130 787

901 107 167 92 89 1 632

556 99 90 76 328 1 516

728 152 115 165 148 2 430

S33 63 56 62 173 965

646 91 6 151 244 1 420

729 99 128 58 321 1 574

14 !5 16 17 IS 19

14,63 13/71

12,00 12,20

13,17 16,33

11,89 10,82

12,62 17,81

12,72 17,12

12,99 15,23

11,79 9,58

12,96 13.40

12,90 11,86

12,07 10,12

12,22 11,51

20 21

1 058 669

356 35

5 033 516 1 068**

3 266 77

5 943 0 ISO*

3 273 406 350**

1 970 410 460*

1 111 6

1 069 809 500*

-

1 956 438 290*

22 23 24

1 727 3,35 307

391 0,72 72

6 617 6.04 478

3 343 1.82 166

6 123 6.96 593

4 029 5,03 408

2S40 2.80 256

1 117 0,98 95

2 378 1,43 142

36 0,03 3

— — -

2 684 1,76 165

25 26 27

14,65 1,10 25,25 28,60

13,75 1,16 24,41 25,13

14,35 1,24 25,09 31,13

13,55 1,06 24,11 25,93

14,00 0,68 24,18 31,14

14,69 1,25 25,44 30,47

14,70 1,26 25,96 28,76

14,43 0,70 25,13 26,11

14,35 0,79 25,14 26,57

13,90 0,71 24,61 24,64

14,00 0,70 24,70 24,70

13,95 1,13 25,08 26.S4

28 29 30 31

75,37 78,93 4,02 0,05

82.19 85,90 4,26 0.32

63,50 68,16 2,00 0,17

78,25 79,54 3,63 0,14

69,60 74,20 3,78 0,07

66,33 70,42 2,58 0,13

79,85 79,50 5,34 0,38

S0.49 84,31 3,96 0,11

87,09 86.13 5,80 0,12

S5.32 87,80 6,8S 0,13

97,22 100,28 6,05 0,04

82,69 S2.44 3,20 0,03

3 33 34 35

90 100

90 95

90 100

90 95

110 110

90 100

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

36 37

90,00 99,67 100,79

90,00 90,73 100,29

90,00 93,41 102,22

90,00 90,00 95,15

110,00 110,08 113,90

90,00 92,12 101,65

90,00 94,83 95,92

90,00 90,65 95,12

90,00 93,93 95,14

90,00 91,48 95,15

97,22 98,18 97,22

90,00 93,35 95,03

38 39 40

24,25 24,35 23,77

23.17 23,21 21,50

23,56 23,74 22,12

23,06 22,91 21.76

22,52 22,52 21,64

23.S1 23,90 22,15

23,56 23 67 23,71

22,63 22,67 22,24

23,64 24,06 24,07

22,11 22,16 21,86

22,20 22,24 22,57

23,57 23,69 23,64

41 42 43

; 0,10

4 0,04

0,18

— 0,15

—

40,09

rO.U

-r0,04

-0,42

4 0,05

+0,04

+ 0,12

44 45 46 47

179 S 180 Storfors

S 181 Sunnc

S 182 Säffle

S 183 Torsby

S 184 Årjäng

T 185 Askersund

T 186 Degerfors

T 187 Hallsberg

Drs

—s,s

+

80,0 82,6

*

— 0.58 — 0,58 — 0,48

—1,71 — 1,71 — 1,67

— 1,62 — 1,62 — 1,44

— 1,15 — 1.15 — 1,30

—0,8S —0,88 —0,88

— 1,75 — 1,75 —1,66

0,04 —0,07 r0,15

—0.43 —0,54 —0,39

rO.Ol —0,10 -r0,43

—0,30 —0,4 i —0,25

+0.33 4 0,12 -0,37

—0,05 —0,16 4-0,07

— 0,16 + 72

—1,29 + 608

— 1.20 -M 121

— 0,73 -;-l 184

—0,46 + 346

—1,33 4-913

—0,16 - 149

—0,63 -4 622

—0,19 + 287

—0,50 + 514

-0,13 — 507

—0,25 + 347

4S 49

90,00 96,26 100,47

90,00 90,23 98,10

90,00 91,59 102,10

90,00 90,02 95,14

110,00 109,00 113,17

90,00 91,93 100,55

90,00 91,76 95,48

90,00 90,00 95,11

90,00 92,42 95,12

90,00 88,00 94,13

100,28 100,28 100,28

90,00 91,43 95,03

50 51 52

25.25 25,36 24,28

24.41 24,44 22,87

25,09 25,19 23,24

24.11 24.14 22,95

24,18 24,18 23,20

25,44 25,52 23,79

25,96 26,03 25,62

25,13 25,13 24,52

25,14 25,22 24,98

24,61 24,61 23.S7

24,70 24,70 24.S7

25,08 25,12 24,76

53 T 0,11

-0,03

0,10

0,03

—

0.0S

+ 0,07

-

-0,08

+

+

-

— 1,08 — 1,08 — 0,97

— 1,57 — 1,57 — 1,54

— 1,95 — 1.95 — 1.85

— 1,19 — 1,19 — 1,16

—0,9S —0,98 —0,98

— 1,73 — 1,73 — 1,65

—0,41 —0,49 —0,34

—0.61 —0,69 —0,61

—0,24 —0,32 —0,16

— 0,74 — 0,82 — 0,74

— 0.62 + 319

— 1,11 4- 601

— 1,49 + 1631

— 0.73 + 1 33S

—0,52 4- 458

— 1,27 4-1018

—0,5S 4- 589

—0,7S + 889

—0,41 + 680

— 0,91 - r l 079

SOU 1972: 44

54 55

—

+ 0,04

-'- 0,17 -0.09 -0,17

—0,36 —0,44 —0,32

57 58 59

—

—0,53 + 810

60 61

1S3

Tabell 10.1 (forts.) Statistiska uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteutjämnin;

41 42

45 46 47 48 49

50 53

57 5S 59 60 61

Tätortsgrad år 1965 Tätortsgrad år 1970 Näringskaraktär ur 1965 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk procentuell andel förvärvsarb. inom industri Folkmängd 1.1.1971 Folkmängdsförändring 1961 —! 966 1966—1971 Folkmängdstäthet 1.1.1970 Åldersfördelning i % 1,1.1971 —6 år 7—17 år 18—66 år 67 å r Antal frilidsfastigheter enl. 1970 års tax. Budgetanalys ur 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. nettokostnad exkl. avskrivningar kostnadsräntor, externa skatteutjämningsbidrag amortering av län direktfinansierade kapitalutgifter långfristiga skulder o. tillfälliga lån kr. per skr. totalt utdebiteringsbehov utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar Skatteutjämningsbidrag för ur 1972 vid låg skattekraft, tkr vid hög utdebitering, tkr. extra 1 , tkr. totalt tkr. kr. per skr. kr. per inv. Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona ur 1972 kommun församling total kommunal utdebitering Summa tot.utdeb. o. tot.skatteutj.bidrag per skr. Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket enl. 1970 års taxering enl. 1971 års taxering därav för juridiska personer för fritidsfastigheter Skutleunderlagsgarunli enligt nuvarande regler enligt Förslaget Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 urs tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering" förslaget Total utdebitering för ur 1971. kr.jskr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgiort en kommun förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för ur 1971 P g a kommunsammanläggning p g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 44-;- rad 45) Ökning ( + ) el. minskning (—) enligt förslaget- för ur 1971 uv utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1971 urs tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 förslaget Total utdebitering för ur 1972. kr.;skr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en kommun förslagetÖkning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för ur 1972 p g a kommunsammanläggning p g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 56 + rad 57) Ökning ( + ) el. minskning (—) enl. förslaget- för ur 1972 av utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. bidragsgivn. till borg. kommun, tkr.

T 191 Laxå

T 192 Lindesberg

T 193 Ljusnarsberg

T 194 Nora

T 195 Örebro

U 196 Arboga

76,9 82,9

66.8 71,4

79,5 S2,0

65.9 73.7

81.8 85,2

76.1 82.1

15,5 57.8 9 553 -r 6,9 + 4,4 17,0

16,2 53,8 24 205 — 1,7

13,8 51,4 9 031

17,'?

11.9 57,4 7 442 — 13 6 — 11.9 13.1

14,6

8.6 43,0 117 884 5,0 ; 6,5 61,4

10.0 58.1 14 S82 1-5,2 —0.3 45.2

12,2 16,4 60,5 11.0 389

9,3 14,6 62.0 14.1 1 31S

8,7 13.7 61.2 16.3 579

8,7 14.9 60,2 16.2 708

10,1 13,2 64,0 12.7 4 521

11.0 14.3 63,4 11.2 756

775 112 120 134 215 1 790

786 93 120 90 184 1 342

855 26 121 44 261 534

691 121 127 156 239 2 090

813 269 147 221 174 4 432

772 124 66 209 182 2 127

12,10 13,21

12,44 12,41

11.85 11.84

13,00 12.04

12.91 14,62

13.22 13.40

911 148

2 110*

S52 163 240

544 S775 12 350*

325 205 1 080*

1 059 1.15 114

3 066 1.23 127

1 255 1.79 169

0J4 78

21 669 1,63 183

1 610 1.06 108

14,50 0,99 25,49 26,64

15,00 1.20 26,20 27.43

13,75 1,25 25,00 26.79

14.50 1.16 25,66 26.40

16,20 0,83 27.03 28,66

1,05 24,11 25,17

82,40 84,23 5,81 0,13

86,24 90,16 7.38 0,17

SO, 15 82,69 6.70 0.23

86,63 91,40 8,34 0.29

98,70 9S.74 5.87 0.12

88,73 89,50 4,28 0,18

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90,00 92,26 95,14

90,00 93,84 95,19

90,00 95.46 103,16

90,00 96.7<> 95,32

98,70 108,60 98,70

90,00 94.06 95,20

23,35 23,42 23,20

23,67 23.81 23.81

23,10 23.18 22,38

24,06 24.16 24,58

23,80 24,16 25.85

22.95 23,37 23,51

i-0.07 —0,22 —0,33 —0.15

14,06

-0,42

—0,11 -0,14

—0.80 —0,91 —0,72

; 0,42 0,31 0,52

1,69 0,39 2,05

+ 0,14 —0,09 -0,56

—0,42 338

—0,20 + 434

— 1,00 + 624

—

0,22 178

1,49 -17 590

—0.17 230

90,00 90,67 95.13

90,16 91,96 95,17

90,00 93,10 102.67

91,40 95,41 95,29

98,74 104.02 98,74

90,00 91,13 95,18

25,49 25,53 25,02

26,20 26,26 25,92

25,00 25.05 23.93

25,66 25,76 25.95

27,03 26,88 27,91

24,11 24,20 23,91

-0,04

- 0,06

-0.05

-0,10

—0,51 —0,59 —0,47

- 0,34 - 0.42 - 0.28

— 1.12

-0,19

— 1,20 — 1.07

- 0.11 -0,29

—0,68

- 0,51 -1 269

— 1.29 - 905

—

+ 624

+ 0,02 19

—

0.15 1.03 0,26 0.8S

—0,29 —0.53 —0,20

0,86 -II 410

—0,60 + 911

l " ' f ? m a r k e r i n 8 = enbart vanligt extra bidrag * = enbart stimulansbidrag ** = såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag - Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reUuceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

184 SOU 1972: 44

för de olika kommunerna enligt förslaget U206 Västerås

W 207 Avesta

90,2 92,2

92,6 94,5

81,5 82,9

89.6 91.5

78,6 82,4

1 2

23,3 50,2 5 488 —11,0 — 4,3 8.4

5,5 73,3 10 993 + 4,5 —0,3 32.0

4.0 54.7 116 673 13,7 + 11.7 119,5

10.0 54,2 28 249 - 0,5 —4.0 46.6

5,5 56,5 43 989 3.8 +7.0 74,4

10.1 40.5 46 846 -1,0 -3.0 22,6

3 4 5 6 7 8

8,9 15,2 61,0 14,9 1 383

9.7 16.6 60,5 13,2 825

11.6 17,0 61.9 9.5 337

12.2 15,5 64,4 8,0 3 996

9,8 16,0 62.4 11.7 1 212

10,5 15.9 63,9 9.7 1 376

9.8 14.7 63,3 12,3 2 651

9 10 11 12 13

749 60 90 47 236 1 020

706 SO 116 64 387 1 172

734 33 110 43 273 531

772 6 4 53 468 168

731 140 27 113 410 2 435

1 060 109 177 84 42 1 652

744 53 27 83 357 969

921 120 94 171 163 1 S98

14 15 16 17 18 19

13,25 11.33

13,26 11,50

12.50 11.11

13.98 9.75

13,30 10.59

13,97 16,61

12.27 10.51

12,96 14,09

20 21

2 883 439

11 1 930*

256 4 160*

22 23 24

4 024 2,17 204

9 0,02 2

24 0.02 2

50 0,00 0

3 322 1.22 119

1 941 0,40 43

4416 0,84 94

25 26 27

14,20 1.35 24,55 26,74

14.50 1,06 24.56 26,73

13.55 1,07 23.62 23,64

14.40 0,60 24.00 24,02

14,30 0.95 24,25 24,25

16.00 0,92 25,92 27,14

14.95 1.00 24.95 25,35

14,75 1,00 24.75 25,59

28 29 30 31

90, S9 91.95 8,19 0.12

79,<i9 84.1 3 7,80 0,25

82,16 82,81 4,21 0.24

82,65 91.69 10,95 0.49

93,48 98,56 14.61 0.07

102,05 102,79 7.97 0,13

82.54 84.40 4.62 0.13

96,02 95,73 10,78 0.09

96,69 98,01 7,SI 0,20

32 33 34 35

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

90 95

36 37

90,00 91,92 95,61

90.00 93.12 95.21

90,89 97,26 95,14

90,00 93,00 97,84

90,00 92,88 95,26

90,00 91.76 95.54

93,48 95,91 95.07

102,05 104.28 102.05

90.00 93.29 95.14

96,02 96,03 96,02

96,69 99,44 96,69

38 39 40

22,66 22,72 22.51

23.04 23.22 23,22

23.00 23.55 24.19

23,06 23,23 22,85

23,14 23,63 23,58

22.86 22,92 22,69

22.55 22,62 23,05

22,25 22.32 22,92

23,15 23,23 22,57

22.69 23,14 22.76

23,00 23,54 23,58

41 42 43

:

U204 Skinnskattcbcrg

U205 Surahammar

56,8 65,3

61,3 70,9

11,7 55,1 6 809 — 11.1 — 5,8 16,2

25,2 33.9 19 666 —0.8 — 1.8 16.7

11.9 16,2 62.7 9.2 1 234

9,2 15,3 61,4 14,1 478

787 87 104 107 180 1 321

633 92 65 120 451 1 436

12,53 12,-4

13,61 13.1!

13.89 10,33

83 1 260*

4 102 30 310*

1 026 117 300*

486 3 880*

647 91 690*

2 338 276 1 410*

1 343 0.64 70

4 442 4.13 334

1 443 1,87 177

4 366 1,40 149

1 428 2.19 210

14,00 0.75 23,75 24,39

14,00 1,17 24,17 28,30

14,05 1,01 24,06 25.93

14,62 0,88 24,50 25,90

94.35 96,06 9.49 0.03

69,60 70.73 2,49 0,28

81.97 82,23 3,49 0,19

90 95

90 95

94,35 97,70 95,03 22.65 22,89 23.60

U200 Kungsör

U 201 Köping

U202 Norberg

51,5 57,5

73,8 80,4

83,5 86,5

78,6 79.9

4.8 69.3 1)029 16,0 4- 6,5 107,2

30.3 46,4 13 336 —5,3 —5,3 11,6

11.1 61.4 8 235 + 9,3 + 8.4 40,0

9,7 59,0 29 672 + 8,4 •4 6.3 48.7

12.5 16,1 63,6 7.9 192

9,3 15,9 59,2 15,6 1 167

11.1 15.9 61,3 11,6 409

753 126 19 78 268 1 977

674 57 253 54 300 1 013

13.87 11.34

U 198 Hallstah am mar

U 199 Hcby

87.4 91,4

U203 Sala

W 208 Borlänge

W 209 Falun

i 0.18

; 0.55

i 0,17

+ 0.49

+ 0,06

1 0,07

0,07

O.OS

+ 0.45

- 0,54

i 0,71 : 0,18 0.95

—0,21 —0,44 —0,15

—0,23 0.18

+0.64 + 0.29 + 1,19

—0,38 —0,61 —0,21

—0,05 —0,28 -1 0.44

—0,23 —0.46 —0.17

+ 0,43 -1-0,15 + 0,50

! 0,60 + 0,14 + 0,67

—0,66 —0.66 —0,58

—0.38 —0,38 + 0.07

0,04 — 0,30 + 0,58

45 46 47

0.40 — 720

—0,52 + 507

—0,31 i 212

+ 0.33 — 913

—0,69 + 384

—0,36 + 596

—0.54 + 256

0.12 — 127

+ 0,29 —3 477

—0,28 J - 679

—

- 0,42 — 1 943

48 49

96,06 96,37 96,06

90,00 90,05 95,58

90.00 90.63 95.19

91.95 94.13 95,12

90,00 90.58 96.06

90,00 91,20 95,24

91.69 91,83 95.49

98,56 98.60 98,56

102,79 102,79 102,79

90,00 90.61 95.13

95.73 95.84 95.73

98,01 99,02 98,01

50 51 52

23,75 23 74 24,10

24,17 24,18 23,68

24,06 24,10 23.73

24.50 24,3! 24.47

24.55 24,59 24,09

24,56 24,50 24,20

23.62 23,62 23,41

24.00 24,01 24,33

24,25 24,25 24,56

25,92 25,96 24.76

24,95 24,94 24,52

24,75 24,65 24,36

53 54 55

— 0.01

-0,01

i 0.04

—0.19

+ 0,04

— 0,06

-

-0,01

-

—0,01

— 0,10

+ 0.36 + 0.08 . 0.35

—0,50 —0,74 —0.49

—0,37 —0.61 —0,33

0.16 —0,08 —0.03

—0,50 —0.74 —0.46

— 0,30 — 0.54 — 0,36

—0.21 —0.45 —0.21

- 0,32 0,07 + 0.33

+ 0.31 0.07 + 0,31

— 1,20 — 1,20 — 1,16

—0.42 —0.44 —0.43

— 0,29 — 0,41 — 0,39

57 58 59

--. 0.05 — 104

—0,81 + 871

—0.68 525

—0,15 466

—0,81 + 529

— 0.61 + 1 132

—0,52 r 298

0,01 — 12

—

— 0.76 -2 066

-0,02 — 96

+ 0,15 — 785

60 61

0,24

0.06 SOU 1972: 44

+

icioeu iu.i (ions.) statistiska uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteutjämning W210 Gagnef

14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

Tätortsgrad år 1965 Tätortsgrad är 1970 Näringskaraktär år 1965 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk procentuell andel förvärvsarb. inom industri Folkmängd 1.1.1971 Folkmängdsförändring 1961—1966 1966—1971 Folkmängdstäthet 1.1.1970 Ålders fördelning i % 1.1.1971 —6 år 7—17 år 18—66 år 67 å r Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. Budgetanalys är 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. nettokostnad exkl. avskrivningar kostnadsräntor, externa skatteutiämningsbidrag amortering av lån direktfinansierade kapitalutgifter långfristiga skulder o. tillfälliga lån kr. per skr. totalt utdebiteringsbehov utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar Skatteutiämningsbidrag för är 1972 vid låg skattekraft, tkr. vid hög utdebitering, tkr. extra 1 , tkr. totalt tkr. kr. per skr. kr. per inv. Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona är 1972 kommun församling total kommunal utdebitering Summa total utdeb. o. totalt skatteutj.bidrag per skr. Eget skatteunderlag i % av medelskattekraftcn l riket enl. 1970 års taxering enl. 1971 års taxering därav för juridiska personer för fritidsfastigheter Skatteunderlagsgaranti enligt nuvarande regler enligt Förslaget Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 års tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 förslaget Total utdebitering för är 1971, kr./skr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en k o m m u n förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1971 p g a kommunsammanläggning P g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 44 4- rad 45) Ökning ( + ) el. minskning (—) enligt förslaget2 för ar 1971 av utdeb. till borgerlig k o m m u n , kr./skr. bidragsgivn. till borg. k o m m u n , tkr. Total skattekraft i % av medelskattekraftcn enl. 1971 ärs tax. nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 3 förslaget Total utdebitering för år 1972, kr./skr. nuvarande regler fakt. medelutdeb. om blocket utgjort en k o m m u n förslaget 2 Ökning ( + ) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1972 P g a kommunsammanläggning P g a förslaget exkl. övergångsregeln inkl. övergångsregeln totalt (rad 56 —rad 57) Ökning ( + ) cl. minskning (—) enl. förslaget- för ar 1972 av utdeb. till borgerlig k o m m u n , kr./skr. bidragsgivn. till borg. k o m m u n , tkr.

1 2 3

W2U Hedemora

W212 Leksand

W213 Ludvika

W214 Malung

W215 Mora

W216 Orsa

64,8 72,5

70,9 73,4

66,2 70,6

87,2 89,7

72,4 73,8

81.0 84,4

66,1 72,0

18,5 59,4 8 199 —2,1 —1,0 10,5

17,7 50,5 16 814 —4,2 —7,0 20,7

19,8 44,4 12 339 —3,5 —3,5 10,2

6,7 58,3 33 489 —2,1 —4,2 22,1

20,4 51,7 12 289 —3,4 —3,0 3,0

19,5 42,7 17 131 —0,7 —0,2 6.0

29,0 38,2 8815 —7,0 —7,9 3,4

8,9 15,6 61,0 14,5 1 437

9,0 15.6 60,9 14,5 1 087

7,7 13,8 60,0 18,6 2 148

9,4 14.4 63,1 13,1 1 515

9,1 14,6 63,4 13,0 2 374

9,1 14,5 62.8 13,6 1 810

8,0 14,3 59,8 17,8 618

750 45 196 40 362 952

762 51 129 46 355 879

821 37 143 49 270 705

756 38 28 50 202 573

819 99 425 110 347 1 581

713 62 187 55 378 939

823 148 272 75 56 2 113

1361 12,37

12,80 11,73

12,68 12,82

11,97 10,36

12,86 15,20

13,33 11,88

12,96 16,59

1 935 47 20*

1 724 985

1 985 288 20

6 564 84 60*

2 803 370 820*

2 737 930 160

2 002 2,81 243

2 709 1,68 163

2 293 2,03 1S7

400 0,11 12

6 708 6,06 552

3 993 2,46 229

3 827 5,19 434

15,00 1,00 25,00 27.81

15,70 1,05 25,75 27,43

15,52 1.29 25,81 27.84

14 25 0,77 24,02 24,13

15,10 1,02 25,12 31,18

15,00 0,95 24,95 27,41

16,43 1,10 26,53 31,72

75,78 76,20 3,32 0,42

83,55 84,27 5,93 0,19

78,77 80,46 3,83 0,93

90,56 92,88 10,00 0,13

76,36 78,97 5,01 0,87

78,72 83,05 7,62 0,28

70,11 73,37 7,91 0,18

90 95

90 95

90 100

90 95

110 115

90 100

90 110

90,00 91,43 95,48

90,00 92,06 96,52

90,00 90,64 101,01

90,56 90,74 93,14

110,00 110,78 115,95

90,00 90,86 100,31

90,00 96.20 113,30

23,00 23,06 22,07

24,50 24,57 23,46

23,54 23,67 21,78

21.53 21,66 20,94

23,07 23,12 22,10

23,75 23,82 22,02

24,18 24,29 21,58

0,13

i 0,05

—0,99 —0,99 —0,93

— 1,11 — 1,11 — 1,04

— 1,89 — 1,89 — 1,76

— 0,72 — 0,72 — 0.59

—1,02 —1,02 —0,97

— 1,80 — 1,80 — 1,73

— 2,71 — 2,71 — 2.60

—0,61 + 386

— 0,73 + 1 079

— 1,51 4-1 531

— 0.34 + 1 064

—0,64 + 623

— 1,42 + 1 975

— 2.33 1 512

90,00 90,19 95,42

90,00 92,76 97.23

90.00 90,64 100,93

92,88 92.88 92,88

110,00 110,22 115,87

90,00 90,89 100,28

90,00 95,25 112,64

25,00 25,02 23.76

25,75 25.84 24,67

25,81 25,85 23,82

24,02 24,02 23,58

25,12 25,14 23,96

24,95 25,44 23,55

26,53 26,66 23,66

-f0,02

+ 0,09

+ 0.02

0,49

—1,26 —1,26 — 1,24

— 1,17 — 1,17 — LOS

— 2,03 — 2.03 — 1,99

—0.44 —0.44 —0,44

—1,18 —1,18 — 1,16

— 1,89 — 1,89 — 1.40

— 3,00 — 3,00 — 2,87

—0,82 + 584

— 0,73 + 1 179

— 1,59 + 1 799

-

—0.74 ; 819

— 1,45 -,-2 351

— 2.56 - 1 887

Utan markering = enbart vanligt extra bidrag * = enbart stimulansbidrag ** = såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag. Exkl. övergångsregeln, Hänsyn har även tagits rill reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

186 SOU 1972: 44

för de olika kommunerna enligt förslaget X225 Hofors

X 226 Hudiksvall

X227 Ljusdal

X228 Ockelbo

92,2 93,7

83,5 83,8

63,6 69,9

52,3 58,7

55,9 58,7

1 2

22,6 35,9 33 039 —3,0 —1.5 12,0

5,0 45,9 84 625 -4.0 + 2.6 52,3

6,2 69,9 15 705 -8.5 —5,2 38,9

19,2 42.7 36 367 —1.4 -2,6 14,4

31,2 29,2 22 524 —9.0 —8,3 4,3

29,8 37,6 6 762 —5,7 —9,4 6,4

3 4 5 6 7 8

8,6 13,5 61,1 16,8 1 345

9,2 14,8 61.5 14,6 1 998

9,8 14,8 63,9 11,6 3 637

10,1 15,8 63,7 10,4 494

9,5 14,8 61,9 13,7 3 146

7,9 15,2 61,9 15,1 1798

8,0 13,8 60,4 17,7 723

9 10 11 12 13

946 47 474 37 344 944

741 78 542 46 395 1 632

830 78 402 60 384 1 339

553 104 68 153 467 1 884

829 57 41 3S 284 1 025

739 78 402 51 443 1 488

836 70 594 63 546 1 213

751 11 242 8 306 345

14 15 16 17 IS 19

13,19 12,85

13,40 15,11

11,64 15,74

12,62 13,82

12,42 9,30

11,79 11,06

11,75 13,01

12.53 15,53

11,93 11,56

20 21

3 070 231 360*

4 976 196 770**

6 921

15 820 477

—

760*

—

17 116 1 130*

15 492 266 206**

1 231 0 320*

22 23 24

W217 Rättvik

W 218 Smedjebacken

W 219 Säter

W220 Vansbro

W 221 Älvdalen

X222 Bergsjö

X 223 Bollnäs

64,3 70,0

66,2 74,8

52,9 57,2

57,7 63,2

67,4 66,2

37,3 44,6

54,9 62,5

16,9 44.X 8 962 —4,4 —6,0 8,6

15,7 57,8 13 263 i 0,1 —1.5 13,7

23,8 36,9 9 817 — 1.1 —3,0 17,0

29,5 38,6 9 028 —5,1 —7.9 5,9

33.7 33,5 8 962 —12,7 —10,4 1,3

29,9 42,7 11 469 —5,8 —4,7 8,4

8,0 13,7 61,0 17,3 1 034

10.3 15,9 60,5 13,4 1 412

9,4 15,3 60,3 15.0 1 166

S,4 13,8 60,6 17.3 636

7,9 16,8 61.6 13,7 1 187

758 29 163 26 342 375

742 87 82 68 163 1 199

739 59 106 67 216 1 002

715 57 247 63 277 1 028

12,70 11.70

11,76 12,04

11,94 12,09

1 700 99

1 378

— —

X 224 Gävle

~

160*

—

3 390*

1 799 2,23 201

40 0,03 3

1 53S 1,71 157

3 661 5,00 411

5 942 7.46 675

6 921 7,97 605

16 297 5,50 494

3 390 0,36 40

760 0,46 49

17 247 5,17 472

15 964 8,91 713

1 551 2,52 231

25 26 27

15,00 1,01 25,01 27,24

13.46 0,93 23,39 23,42

14,50 1,01 24,51 26,22

15,85 1,07 25,92 30,92

15,20 0,90 25,10 32,56

12,98 1,04 23,27 31,24

13,98 0,88 24,11 29,61

13,65 0,87 23,77 24,13

14.11 0,69 24,05 24,51

14,00 1.00 24,25 29,42

15,00 0,91 25,16 34,07

13,05 1,06 23,36 25,88

2S 29 30 31

76.71 78,91 5,10 0,47

84,86 S9.45 12,99 0,36

78,85 80,51 4,27 0,36

68.83 71,18 6,9S 0,16

75,81 77,95 13,63 0,40

62,84 66,44 3,45 0,31

76,31 78,71 5,04 0,14

95,41 96.S4 5,8S 0,13

89,30 92,01 6,87 0,07

77,01 80,51 5.84 0,23

67.95 69,78 4,50 0,20

76,77 79,98 8,01 0,26

32 33 34 35

90 100

90 95

90 95

90 105

110 120

110 110

110 110

90 95

90 95

110 110

110 110

90 100

36 37

90,00 91,64 100,51

90,00 88,00 92,39

90,00 90.01 95,39

90,00 93,21 108,42

110,00 112,11 126,26

110,00 110,30 110,34

110,00 111,43 110,16

95,41 96,89 95,41

90.00 90,19 95,08

110,00 110,37 110,26

110,00 113,14 113,93

90,00 91,06 104.56

38 39 40

23,26 23,32 21,66

21,14 21,22 20,24

22,26 22,17 21,03

23,42 23,50 21,05

23,09 23,50 21,45

21.S3 21,88 21,44

22,94 22,94 22.66

22.02 22.17 21,93

22,05 22,44 21,32

22.49 22,51 22,08

23,01 23.10 22,57

22,47 22.52 20,39

41 42 43

H 0,06

H 0,08

—0,09

-i-0,05

—

+

0,08

+

+

0,15

+ 0,39

-r0,02

1-0,09

+ 0,05

—0,43 —0,43 —0,41

—0,53 —0,53 —0,44

—2.13 —2,13 —2,08

45 46 47

—1,66 —1,66 —1,60

—0,98 —0,98 —0,90

— 1,14 — 1,14 — 1,23

— 2,45 — 2,45 — 2,37

— 2,05 — 2,05 — 1,64

—0,44 —0,44 —0,39

—0,28 —0,28 —0,2S

— 0,24 — 0,40 — 0,09

—1,12 —1.12 —0.73

—1.2S + 923

—0.60 + 693

—0,76 + 609

— 2,07 + 1 343

— 1,67 - L 1 209

. —

+ 0,16 — 418

+ 0,20 —1 646

—0.6S + 997

+0.01 — 29

—0,09 + 144

—1,69 + 919

48 49

90,00 90,43 100,53

90,00 89,45 S9.45

90,00 88.00 91,36

90,00 91,09 104,47

110,00 112.59 125,63

110,00 106,00 107,31

110,00 110,12 110,14