Principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner

O N Q CO !

''Of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1952:44

SOCIALDEPARTEMENTET

Principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner Avgivet av

Allmänna

statsbidragsutredningen

STOCKHOLM 19 5 2

Statens offentliga utredningar 1952 Kronologisk förteckning

1. 1949 års uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. Hteggström. 457 s. F i . 2. Förslag till lag om bankrörelse m. m. Gummesson. 212 s. Fi. 8. Löneplan eller kollektivavtal. Kihlström, 99 s. C. 4. Nordisk passfrihet. Betänkande nr 1. Beckman. 88 s. U. 6. Det yngsta fångvårdsklientelet. Av T. Eriksson. Kihlström. 19 s. J u . 6. Betänkande med förslag till allmänt resereglemente m. zn. Hseggström. 173 s. C. 7. Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstningsoch valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 96 s. Ju. 8. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. Av E. Hastad. Bilaga 1 till 1950 å r s folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 216 s. J u . 9. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. Av E. G. Ohlin. Bilaga 2 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 159 s.

Ju.

10. Sjömännens sjukförsäkring. Appelberg, Uppsala. 162 s. H. 11. Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. Beckman. 66 s. Fi. 12. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. Victor Petterson. 95 s. F i . 13. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. Marcus. 246 s., 1 karta. Jo. 14. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 8. Kihlström. 447 s. I. 15. Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning. Beckman. 135 s. H. 16—17. Tull- och valutalättnader i resandetrafiken mellan de nordiska länderna. Betänkanden n r 2 och 8. Gernandt. 81 resp. 15 s. U. 18. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. Bilaga 3 till 1950 års folkomröstningsoch valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 88 s. J u . 19. Semester åt husmödrar, lantbrukare m. fl. Gernandt. 58 s. S. 20. Busslin jeutredningen. 1. Betänkande med förslag till beräknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussföret a g m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 163 s. K.

21. Räjongplan för fångvården. Gernandt. 67 s. J u . 22. Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden. Gummesson. 219 s. I. 23. Bokutredningen. Kihlström. 810 s. E. 24. Betänkande med förslag till allmän förfogandelag och allmän ransoneringslag. Katalog och Tidskriftstryck. 276 s. H. 25. Zonexpropriationsutredningen. Betänkande med förslag till vissa ändringar i byggnadslagstiftningen. Sydsvenska Dagbladet, Malmö. 186 s. J u . 26. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser 1 rörande vägföreningar m. m. Appelberg, Uppsala. 135 s. K. 27. Betänkande med förslag till förbättrade kommunikationer i Härjedalen och nordvästra Hälsingland. Beckman. 542 s. K. 28. Lagberedningens förslag till ny lagstiftning om tomtr ä t t m. m. Katalog och Tidskrifts try c k. 115 s. J u . 29. Vidgat tillträde till högre studier. Av F. Schmidt. Gernandt. 237 s. E. 30. Rekrytering och utbildning av polispersonal. Gummesson. 310 s. I. 31. Supplement nr 8 till Sveriges familjenamn 1920. Statens Reproduktionsanstalt. 80 s. F i . 82. Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. Beckman. 131 s. F i . i 83. Den första lärarhögskolan. Haeggström. VIII, 296 s. E. 34. Betänkande med förslag angående arbetsmarknadsstatistiken. Kihlström. 143 s. S. 35. Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och organisation. Victor Petterson. 85 s. K. 86. Stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor m. m. Hseggström. 189 s. S. 87. Behovsprövning på bostadsmarknaden. Hyresregleringskommitténs betänkande. 1. Idun. 251 s. J u . 38. Hemhjälp. Bostadskollektiva kommitténs betänkande. 1. Victor Petterson. 103 s., 20 pl. S. 89. Socialförsäkringsutredningen. Sjukförsäkring och yr- I kesskadeförsäkring. Gernandt. 832 s. S. 40. Militärpsykologi och personaltjänst. Arbetsuppgifter och central organisation. Kihlström. 269 s. Fö. 41. Den jordbruksekonomiska undersökningen. Gummesson. 100 s. J o . 42. Yrkesvägledningen och skolan. Gernandt. 79 s. E. 43. Nordiskt patentsamarbete. Gernandt. 112 s. H. 44. Principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner. Kihlström. 180 s. S.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. J o . = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1952: 44 SOCIALDEPARTEMENTET

Principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner Avgivet av

Allmänna

statsbidragsutredningen

EMIL K I H L S T U Ö M S

TRYCKERIAKTIEBOLAG

STOCKHOLM 1 9 5 2

AlUi/-

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid. Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

5 Första kapitlet. Inledning

7 Andra kapitlet. Gällande bestämmelser

13 Tredje kapitlet. Statsbidragets praktiska innebörd A. Ansöknings- och rekvisitionsförfarandet E. Prövnings- och utbetalningsförfarandet C. Riksräkenskapsverkets granskning

16 16 31 51

Fjärde kapitlet. De statliga driftbidragens betydelse för kommunernas ekonomi

53 Femte kapitlet. Allmänna synpunkter på statsbidragsgivning till kommuner

59 Sjätte kapitlet. Omfattningen av ett nytt allmänt statsbidrag till kommunerna

74 Sjunde kapitlet. Villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna .

. ' .

Åttonde kapitlet. Grunder för gradering av ett allmänt statsbidrag till kommunerna

87 Nionde kapitlet. Anslagsberäkning och utbetalningsförfarande

107 Tionde kapitlet. Resultat av utredningens överväganden

111 Elfte kapitlet. Den närmare utformningen av ett allmänt statsbidrag till komm u n e r n a enligt utredningens principförslag Alternativ A Bestämmande av skatteunderlagsgrupper Beräkning av medelutgifter och nettoutgifter Beräkning av medelskattetryck och av storleken av statsbidraget till varje kommun Alternativ B J ä m k n i n g av statsbidraget i vissa fall

123 124 125

Tolfte kapitlet. Sambandet mellan ett allmänt statsbidrag och de provisoriska skatteersättningarna

129 Trettonde kapitlet. Verkningarna av ett allmänt statsbidrag enligt utredningens förslag

131 Bilaga A. Förteckning över speciella driftbidrag till kommunerna vilka böra avlösas vid övergång till ett nytt statsbidragssystem

138 Bilaga B. P.M. angående beräkning av de sex icke-landstingsstädernas utgifter för den sekundärkommunala verksamheten

114 114 114 116

Tabell

I, utvisande de speciella driftbidragens betydelse för vissa kommuner, m. m

148 II, utvisande storleken i 1000-tal kronor av ett allmänt statsbidrag till vissa kommuner för åren 1947—1949 enligt utredningens alternativ A och B

154 Tabell III, utvisande inverkan på skattetrycket m. m. av ett allmänt statsbidrag enligt utredningens alternativ A i genomsnitt för åren 1947— 1949

163 Tabell IV, utvisande inverkan på skattetrycket m. m. av ett allmänt statsbidrag enligt utredningens alternativ B i genomsnitt för åren 1947— 1949

172 Tabell

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1949 tillkallade dåvarande statsrådet Danielson underståthållaren J. M. Wahlbäck, f. d. undervisningsrådet D. E. Andersson, direktören i Svenska stadsförbundet E. A. S. Humble, ordföranden i statens lönenämnd statskommissarien B. E. Johnsson och direktören i Svenska landskommunernas förbund S. Larsson med uppgift att företaga en allmän översyn ur rationaliseringssynpunkt av gällande statsbidragsbestämmelser. Till ordförande utsågs underståthållaren Wahlbäck. Utredningen har antagit benämningen allmänna statsbidragsutredningen. Till sekreterare åt utredningen har förordnats byråchefen G. Lindencrona och till biträdande sekreterare byråsekreteraren G. Nyström. Som expert vid ekonomiska beräkningar och matematiska bedömningar h a r utredningen biträtts av förste byråinspektören S. B. Jönhagen. Därjämte har borgarrådssekreteraren S. Radhe på utredningens uppdrag företagit en speciell undersökning beträffande vissa budgetfrågor för de landstingsfria städerna. Genom beslut den 2 juni 1950 uppdrog Kungl. Maj :t åt utredningen att skyndsamt inkomma med förslag till sådana provisoriska ändringar av gällande bestämmelser rörande statsbidrag för speciella ändamål, som föranleddes av riksdagens beslut om höjning från och med den 1 j a n u a r i 1952 av de kommunala ortsavdragen och om ett nytt allmänt statsbidrag till kommunerna. Till fullföljande av detta uppdrag avlämnade utredningen till chefen för finansdepartementet med skrivelse den 30 oktober 1950 utredning angående ortsavdragsreformens inverkan på de skattegraderade speciella statsbidragen. Utredningen har vidare avgivit utlåtanden, den 19 juni 1950 till chefen för finansdepartementet över kommunala skattelindringsutredningens betänkande med förslag till nya grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner; den 31 januari 1951 till Konungen över 1950 års folkpensionsrevisions betänkande angående avdragsregler och bostadstilllägg m. m.; den 22 februari 1951 till Konungen över ett av 1950 års besparingsutredning framlagt förslag om höjning av kommunernas andel av kostnaderna för folkpensioneringen; den 7 september 1951 till Konungen över 1948 års polisutrednings betänkande angående polis- och åklagarväsendets organisation; samt den 1 november 1952 till Konungen över förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till ändrad lydelse av kungörelsen an-

gående statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar och samma dag till chefen för kommunikationsdepartementet över 1946 års vatten- och avloppssakkunnigas betänkande angående vatten- och avloppsfrågan. Utredningen har bedrivit sitt arbete i etapper och har därvid som en första etapp behandlat frågan om förenklingsmöjligheterna beträffande sådana speciella driftbidrag till kommunerna, vilka icke ha väsentlig betydelse ur stimulanssynpunkt. I enlighet med sina direktiv har utredningen härvid begränsat sig till att uppdraga riktlinjer för ett nytt system för de statliga driftbidragen till primärkommunerna. Sedan utredningsarbetet i denna del nu avslutats, får utredningen vördsamt överlämna principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner. Stockholm den 1 december 1952. Martin David Andersson E. Johnsson

Wahlbäck Sixten Sixten

Humble Larsson I G. Lindencrona

FÖRSTA

KAPITLET

INLEDNING

Med skrivelse den 24 januari 1949 överlämnade decentraliseringsutredningen 1 till statsrådet Danielson en, såsom n u m m e r 24 betecknad, promemoria angående statsbidrag till kommuner (stencilerad). Promemorian utmynnade i ett förslag att en särskild utredning skulle verkställas rörande riktlinjerna för en överarbetning av de skilda bestämmelserna på området. Då n ä m n d a decentraliseringsutredningens promemoria legat till grund för allmänna statsbidragsutredningens tillkallande, torde här få lämnas en redogörelse för innehållet. Inledningsvis erinrade decentraliseringsutredningen, att statsbidrag utgå för vitt skilda ändamål och till olika rättssubjekt. Såväl ändamålen som bidragsbeloppen hade under de sist förflutna åren ständigt ökat, och det vore en avsevärd del av statsutgifterna, som nu belöpte på statsbidragen. Med den utbredning, som bidragssystemet erhållit, vore det av stor betydelse, att reglerna för bidragsgivningen vore utformade icke blott så, att bidragen på bästa sätt tillgodosåge de med dem avsedda ändamålen, utan även så, att administrationen av bidragsverksamheten 1 Landshövdingen Th. Bergquist, ordförande, led. av I kamm., professorn N. Herlitz, statskommissarien B. E. Johnsson, direktören i landskommunernas förbund S. Larsson, numera statsråden I. Lindeli och Hj. R. Nilson, landssekreteraren N. O. Åkesson och led. av I kamm., direktören i tjänstemännens centralorganisation V. Åman.

bleve så litet betungande som möjligt för såväl staten-bidragsgivaren som för de bidragstagande. Ur den senare synpunkten vore det önskvärt att bidragen anknötes till lätt konstaterbara fakta och sattes i ett enkelt förhållande till dessa, så att reglerna för bidragens beräknande och utbetalning bleve så lätt tillämpliga som möjligt. Detta kunde emellertid icke sägas vara fallet för närvarande. Tvärtom vore åtskilliga bidragsformer komplicerade och detaljrika. Vid den av decentraliseringsutredningen företagna översynen ur decentraliseringssynpunkt av den statliga administrationen hade utredningen i olika sammanhang uppmärksammat de antydda olägenheterna av statsbidragssystemets nuvarande utformning i vissa fall. Utredningen hade vid diskussion av sådana frågor även fått den uppfattningen, att om kraven å de myndigheter, som för närvarande h a n d h a d e prövningen av bidragsbeloppen, kunde sänkas genom förenkling av statsbidragens konstruktion, en decentralisering av de enskilda bidragsärendena skulle bliva möjlig i vissa fall. Uppenbart vore, att en sådan omläggning av statsbidragsväsendet kunde medföra besparingar beträffande kostnaderna för administrationen av bidragsverksamheten samt möjliggöra en enklare men effektivare kontroll av att bidragen utlämnades i enlighet med givna föreskrifter. Det borde även bemärkas, att de ofta detal7

jerade föreskrifterna rörande villkoren för statsbidrags erhållande kunde, då fråga vore om kommuner som bidragstagare, sägas innebära begränsning i den kommunala självbestämmanderätten, och att en förenkling och generalisering av dessa föreskrifter därför skulle innebära en viss decentralisering av beslutanderätt från statliga till kommunala organ. Genom den förstärkning av de kommunala organens kompetens och kapacitet, som kunde väntas bliva följden av den pågående ändringen av kommunindelningen, skapades förutsättningar för en sådan decentralisering. I promemorian angav decentraliseringsutredningen, utan att direkt taga ställning till frågan, följande synpunkter å formerna för statsbidragsgivningen, vilka framförts vid diskussioner inom utredningen. Utredningen berörde därvid först frågan om en begränsning av antalet statsbidrag samt anförde härom. Ett av de viktigaste spörsmålen rörande statsbidragssystemets utformning torde vara i vad mån antalet utgående bidrag kunna minskas. Antalet statsbidrag är för närvarande mycket stort. Det må t. ex. nämnas, att statsbidrag till folkskoleväsendet kan utgå från icke mindre än 23 av de i statsliggaren för budgetåret 1948/49 upptagna 31 olika anslagen till skolmåltider och folkskolor. Särskilt från kommunalt håll har uttalats, att det vore önskvärt om statsbidragen begränsades till relativt få områden men där gåves en sådan storleksordning, att de även var för sig finge verklig betydelse för kommunernas budget. Vissa bidrag äro så bagatellartade — exempelvis bidraget till obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader — att de praktiskt taget sakna ekonomisk betydelse för flertalet kommuner. Det har emellertid framhållits, att kommunerna, även då de på grund av de små bidragsbeloppen icke ha något reellt intresse av bidraget, ändå känna sig tvungna att med iakttagande av föreskrivna, ofta detaljerade bestämmelser

uttaga detsamma. Då möjligheter till bidrag finnas, anser sig nämligen den kommunala förvaltningen skyldig begagna detta för att icke riskera anmärkning från de kommunala revisorerna med därav följande ekonomiskt ansvar. Vidare diskuterades villkorsbestämningen vid statsbidragsgivningen och anfördes härom följande. En annan sak är att staten genom uppställande av villkor för bidragen ibland önskar inverka på den statsbidragsberättigade verksamhetens bedrivande. Emellertid äro dessa begränsningar i den kommunala beslutanderätten synnerligen ojämna. Framhållas må t. ex. att medan uppförandet av barnhem och många andra statsbidragsberättigade byggnader föregås av ett minutiöst ritningsgranskande från statlig myndighets sida, landstingen bygga de sjukhus, till vilka statsbidrag icke utgå, utan en sådan kontroll. Att detta medfört vådor för sjukvården torde väl knappast kunna göras gällande. I direktiven för de statsbidragssakkunniga för hälso- och sjukvården hade även klart framhållits önskvärdheten av ett enklare system utan villkor, som binda statsbidragstagarna i den utsträckning, som nu är fallet. De sakkunniga ha även i sitt numera avlämnade betänkande (SOU 1948:48) beaktat dessa önskemål och föreslagit ett i åtskilliga hänseenden förenklat system för de statsbidrag, de behandlat. Dylika överväganden för andra delar av statsbidragsområdet torde vara starkt motiverade. Beträffande frågan om skattegradering av statsbidragen anförde decentraliseringsutredningen följande. Ställning bör tagas till frågan i vad mån statsbidragen skola röna inflytande av skatteförhållandena inom kommunerna. Skilda meningar härom ha gjort sig gällande. Frågan har ingående dryftats i kommunalskatteberedningens betänkande. Statsbidragssakkunniga för hälso- och sjukvården ha i ovan angivna betänkande av särskilda skäl icke ansett skatteförhållandena böra inverka å de av dem behandlade statsbidragen. Olika lösningar kunna naturligtvis tänkas. Bidragen kunna göras helt beroende eller helt oberoende av skatteförhållandena i vederbörande kommun. En tredje utväg är att endast låta särskilt

extrema skatteförhållanden inverka. Därest en anknytning till skatteförhållandena i en eller annan form anses erforderlig, torde emellertid denna böra göras med utgångspunkt från ett å samma sätt beräknat skattetryck eller skatteunderlag vid alla de bidragsformer, vid vilka sådan hänsyn anses böra tagas. Att, såsom för närvarande är fallet, beräkna skatteunderlagen på olika sätt vid skilda slag av bidrag förefaller knappast motiverat. Anknytningen till skatteförhållandena försvårar uppenbarligen uträkningen av bidragen. Då det gäller engångsbidrag, såsom till uppförande av en byggnad, gör detta kanske mindre, men det blir mera besvärande vid statsbidrag som utgå till driftkostnader. Statsbidrag till anordnande av skolmåltider utgår t. ex. i förhållande till bidragsunderlaget (i regel motsvarande 60 öre per måltid) med två tiondels procent för varje fullt tiotal skatteören, varmed skoldistriktets eller kommunens skatteunderlag för redovisningsåret understiger 50 skattekronor per invånare. Skatteunderlaget beräknas efter taxeringen för det år, som utgår den 31 december redovisningsåret. Enligt decentraliseringsutredningen borde vidare övervägas, i vilka fall och under vilka förhållanden sådana omständigheter borde inverka p å statsbidraget som belägenheten av kommunen eller den plats, å vilken den statsunderstödda verksamheten utövas, liksom övriga lokala förhållanden, som kunde inverka å kostnaderna för denna. Slutligen har decentraliseringsutredningen berört frågan om grunderna för statsbidragens beräknande och härom anfört följande. En annan fråga av stor praktisk-administrativ betydelse är hur statsbidragen skola anknytas till kostnaderna för den statsbidragsberättigade verksamheten. Därest de verkliga kostnaderna skola vara utslagsgivande, uppstå svårigheter vid beräknande av bidragens storlek. Utbetalningen blir ett tämligen omständligt förfarande med granskning av räkningar och andra verifikationer. En sådan anknytning till de verkliga utgifterna måste även medföra

krav på att staten på förhand kan begränsa medelsåtgången t. ex. genom en noggrann förhandsgranskning av byggnadsprojekt eller beträffande personalkostnader ett detaljerat reglerande av personalens storlek och löneförmåner. Vissa av de med en sådan beräkningsgrund förenade olägenheterna torde visserligen kunna undvikas om bidragen maximeras. Beräkningen kan då begränsas till kontroll av att de verkliga kostnaderna ligga över maximibeloppet. Särskilt för kommuner, där på grund av exceptionella förhållanden kostnaderna för en verksamhet ställa sig väsentligt högre än statsmakterna tänkt sig, kunna emellertid konsekvenserna av en sådan maximering te sig obilliga. Anknytas bidragen till de beräknade kostnaderna, kan detta ske på flera sätt. Man kan gå ut från de beräknade kostnaderna i det aktuella fallet med eller utan maximering till visst belopp — t. ex. en byggnad, som kostnadsberäknats till visst belopp — eller också från en uppskattning av normalkostnaden för viss byggnad eller verksamhet. Nära sistnämnda metod står beräkning av statsbidrag efter fixerade minimilöner för vissa befattningshavare. Metoden att vid bidrags beviljande följa de beräknade kostnaderna förenklar givetvis utbetalningen av statsbidrag men medgiver knappast en lika smidig anpassning efter det verkliga bidragsbehovet, som bidrag anknutna till de verkliga kostnaderna. Ett system av detta slag kan emellertid medföra ett ökat intresse för kommunerna att iakttaga största möjliga sparsamhet. I den mån som kommunerna bli större och bärkraftigare och följaktligen ej så beroende av minutiöst uträknade statsbidrag torde även denna form för bidrag, som ovedersägligen har avsevärda fördelar, särskilt beträffande bidrag till löner och driftkostnader, kunna komma till ökad användning. Härvid torde närmast den formen böra komma i åtanke, som utgår från beräknade normalkostnader. Det må i detta sammanhang erinras om att statsbidragssakkunniga i ovan angivna betänkande föreslagit, att driftbidrag till landstingen för den slutna sjukvården skola beräknas efter visst belopp per vårddag samt att, på förslag av de statsbidragssakkunniga, bestämmelserna om statsbidrag till distriktsbarnmorskor och sköterskor förenklats och

utan hänsyn till individuella olikheter anknutits till i författning fixerade normallönebelopp. Decentraliseringsutredningen uttalade sammanfattningsvis, att det skulle vara av värde, om principerna för statsbidragssystemet upptogos till övervägande. Därvid borde ingående diskuteras fördelar och olägenheter med de olika nu förekommande statsbidragsformerna samt om möjligt företagas en värdering dem emellan. De riktlinjer för statsbidragsbestämmelsernas utformning, som därvid kunde u p p d r a gas, skulle kunna bli vägledande för Kungl. Maj:t och de särskilda kommittéer, som ha eller komma att få befattning med statsbidragsfrågor. Det torde även vara möjligt att med ledning av de uppdragna riktlinjerna successivt överarbeta ett område i sänder av gällande bestämmelser om statsbidrag. Vid anmälan i statsrådet den 4 mars 1949 av decentraliseringsutredningens förutnämnda promemoria uttalade statsrådet Danielson bland annat följande. Statsförvaltningens allt större omfattning och därmed det ökade personalbehovet och de stigande administrationskostnaderna gör, att ansträngningarna måste inriktas på rationalisering. Decentraliseringsutredningen har uttalat, att åtskilliga statsbidragsformer äro komplicerade och detaljrika och att administrationen av den statliga bidragsverksamheten är mera betungande än nödvändigt för såväl staten—bidragsgivaren som för de bidragstagande. Då jag är av samma uppfattning som decentraliseringsutredningen härutinnan och då det är en avsevärd del av statsutgifterna, som belöpa på statsbidragen, anser jag starka skäl tala för att en översyn ur rationaliseringssynpunkt företages av de nu tillämpade statsbidragsbestämmelserna. översynen bör i första hand avse de av decentraliseringsutredningen åsyftade statsbidragen till kommuner, men utredningen bör vara oförhindrad att, då anled10

ning därtill föreligger, jämväl upptaga andra statsbidragsfrågor. I likhet med decentraliseringsutredningen anser jag att arbetet bör bedrivas så, att — sedan inventering gjorts av förekommande statsbidragsbestämmelser frågan om statsbidragssystemets utformning göres till föremål för allsidiga överväganden, därvid en värdering bör ske mellan olika tillämpade former. Med ledning av dessa överväganden bör utredningen söka uppdraga allmänna riktlinjer för statsbidragssystemets ändamålsenliga utformning för skilda slag av statsunderstödd verksamhet. Däremot bör utredningen endast i den mån så anses erforderligt såsom exemplifikation företaga detaljerad överarbetning av gällande bestämmelser om statsbidrag i de särskilda fallen. I enlighet med direktiven inledde allmänna statsbidragsutredningen sitt arbete med inventering och systematisk gruppering av gällande statsbidragsbestämmelser. Det visade sig emellertid, att det skulle möta avsevärda svårigheter att upprätta en fullständig förteckning över alla dessa bestämmelser. De bestämmelser, som reglera statsbidragsgivningen, äro nämligen icke alltid utfärdade i allmänna författningar, utan ha i stor utsträckning meddelats genom s. k. regleringsbrev, individuella beslut av Kungl. Maj: t, m. m. Därtill kommer, att det är svårt att entydigt angiva vad som skall anses falla under begreppet statsbidrag. Statliga stipendier, flyktinghjälp, m. m. torde t. ex. formellt böra betraktas som statsbidrag men ur mera allmän synpunkt knappast kunna betecknas så. Det kan även vara tveksamt huruvida statsbidrag skall anses föreligga i sådana fall, då staten helt gottgör en kommun eller annat rättssubjekt för kostnader för viss verksamhet, t. ex. för fattigvård åt utlänningar, familjebidrag, m. m. Att upprätta en fullständig och konsekvent förteckning över alla gällande statsbi-

dragsbestämmelser skulle därför vara ett mycket omfattande och tidsödande arbete. Utredningen h a r icke heller funnit detta påkallat. Då utredningens uppdrag givits en så vid omfattning som att söka uppdraga allmänna riktlinjer för statsbidragssystemets ändamålsenliga utformning för skilda slag av statsunderstödd verksamhet, kan det enligt utredningens mening icke bliva fråga om någon fullständighet beträffande detaljregleringarna. Det väsentliga synes vara, att i första hand bestämmelserna rörande de mera vanligen förekommande bidragen överses ur enhetlighets- och förenklingssynpunkt. Först sedan huvudlinjerna uppdragits beträffande sådana statsbidrag kan det bliva aktuellt att successivt genomarbeta alla förekommande specialbestämmelser. Det må för övrigt framhållas, att mängden av bestämmelser rörande statsbidrag av skilda slag försvårar en detaljerad behandling av ämnet.

tigaste statsbidragsbestämmelserna, ha systematiserats på så sätt, att bestämmelserna indelats i olika grupper efter beslutande myndighet, bidragstagare, bidragsändamålen, beräkningsgrunder, utbetalningsregler, m. m. Inventeringen och systematiseringen av statsbidragsbestämmelserna ha legat till grund vid utredningens olika överväganden och utredningen kommer i det följande att i olika sammanhang grunda sina ställningstaganden på de erfarenheter som vunnits under arbetet därmed,

Med hänsyn till nu angivna omständigheter har utredningen begränsat inventeringen av gällande statsbidragsbestämmelser till sådana statsbidrag, beträffande vilka regleringen givits en mera generell karaktär. Av praktiska skäl har utredningen därvid i huvudsak endast medtagit sådana statsbidragsbestämmelser, som anmärkts under de skilda utgiftstitlarna i statsliggaren för budgetåret 1949/50. Den på detta sätt upprättade förteckningen upptager över 200 författningar, cirkulär, kungl. brev, m. m. I flera av dessa givas bestämmelser om två eller flera slag av statsbidrag, varför antalet av förteckningen berörda statsbidrag är större än antalet upptagna författningar m. m.

Mängden av bestämmelser rörande statsbidrag och de skilda förhållanden, som föreligga beträffande statsbidrag av olika slag och till skilda grupper av mottagare, har föranlett utredningen att bedriva sitt arbete i etapper. Som en första etapp har därvid upptagits statsbidrag till primärkommuner och liknande samfälligheter till driftutgifter av skilda slag. Att dessa bidrag behandlats först beror på olika omständigheter. En anledning är, att dessa bidrag utvisa en särskilt rik provkarta på varierande bidragsgnunder och bestämmelser av skilda slag och att därför behovet av en enhetligare reglering är särskilt trängande på detta område. Utredningen har vidare vid sina preliminära diskussioner kommit till den uppfattningen, att en tillfredsställande ordning beträffande driftbidragen till kommunerna svårligen kan vinnas utan en genomgripande omläggning av systemet för denna statsbidragsgivning. På övriga statsbidragsområden synas däremot finnas större förutsättningar för partiella reformer efter de linjer, som antyddes av decentraliseringsutredningen.

De statsbidragsbestämmelser, som sålunda medtagits i den av utredningen upprättade förteckningen över de vik-

En ändring av systemet för driftbidrag till kommunerna skulle icke vara bindande för andra former av statsbill

dragsgivning vare sig till kommuner eller till andra bidragstagare. Då några olägenheter icke heller eljest torde följa av att utredningens förslag om driftbidragen till kommunerna framlägges sep a r a t samt hela statsbidragsområdet är

för omfattande för att med fördel kunna behandlas i ett sammanhang, har utredningen funnit det angeläget att bereda statsmakterna tillfälle att taga ställning till nämnda fråga utan avvaktan på utredningens förslag i övrigt.

ANDRA

KAPITLET

GÄLLANDE BESTÄMMELSER

Då utredningen i detta betänkande endast kommer att behandla vissa principiella frågor rörande driftbidrag till kommuner, h a r utredningen icke funnit anledning att lämna en fullständig redogörelse för gällande bestämmelser i ämnet. I det följande kommer endast att göras en sammanfattning, som avser att belysa statsbidragssystemets uppbyggnad och omfattning samt huvudlinjerna för bestämmelsernas utformning i skilda avseenden. Med statsbidrag till kommuner avser utredningen i förevarande sammanhang sådana bidrag av statsmedel, som enligt allmänna föreskrifter kunna utgå till primärkommuner och liknande samfälligheter. Vissa av dessa bidrag kunna även utgå till andra mottagare, t. ex. landsting. Sådana statsbidrag, som utgå som understöd av viss verksamhet, vilken endast undantagsvis bedrives av primärkommuner, ha dock icke medtagits i den följande sammanställningen. Statsbidrag till kommuner utgå antingen som allmänna tillskott till kommunernas hushållning, allmänna statsbidrag, eller som speciella bidrag till olika kommunala förvaltningsgrenar, speciella statsbidrag. De allmänna statsbidragen, vilka äro relativt fåtaliga, komma icke att direkt beröras i förevarande sammanhang. Såsom nedan kommer att utvecklas, berör emellertid utredningens förslag rörande, omläggning av systemet beträffande speciella

statsbidrag till kommunerna även gällande bestämmelser beträffande de två ekonomiskt mest betydande allmänna statsbidragen, nämligen de s. k. skattelindringsbidragen, d. v. s. understöden till synnerligt skattetyngda kommuner, och bidragen till k o m m u n e r n a som kompensation för skatteunderlagsbortfallet till följd av ortsavdragsreformen, den s. k. provisoriska skatleersättningen. De speciella statsbidragen till kommunerna kunna avse bidrag till kapitalkostnader eller bidrag till driftutgifter. Dessa skilda slag av statsbidrag kallas i det följande anläggningsbidrag respektive driftbidrag. Då utredningens i det följande framlagda förslag endast avser driftbidragen, kommer någon redogörelse för gällande bestämmelser om anläggningsbidrag icke att lämnas här. Driftbidrag till kommunerna h a under de senaste årtiondena av olika anledningar beviljats i allt större antal, så att inom de flesta ekonomiskt mera betydande kommunala förvaltningsgrenarna finnas flera eller färre verksamhetsområden, som äro tillgodosedda med statsbidrag. Att exakt angiva den årliga summan sådana bidrag ä r emellertid mycket svårt, bl. a. därför att dessa bidrag, vilka utgå från olika anslag, icke redovisas särskilt bland statens utgifter. Icke heller kan någon säker ledning för en uppskattning av statsbidragssumman erhållas ur den kommunala finansstatistiken, då u p p 13

gifterna i denna om mottagna statsbidrag omfatta såväl anläggnings- som driftbidrag. På grundval av en av utredningen företagen undersökning rörande vissa kommunalekonomiska förhållanden inom ett stort antal kommuner har utredningen emellertid ansett sig kunna uppskatta den summa, som i medeltal för åren 1947, 1948 och 1949 utgått i driftbidrag till landets primärkommuner och liknande samfälligheter, till omkring 297 miljoner kronor. Totalbeloppet h a r senare ökat avsevärt.

Bidragsprocenten är i regel fixerad i författningen, t. ex. till 75 % av bidragsunderlaget, men kan även vara graderad efter kommunens skattetryck, skatteunderlag per invånare e. d. och angives då ofta genom en formel eller en tabell. Framhållas må, att skattegradering av speciella statsbidrag till komm u n e r n a under senare år blivit allt vanligare och att sådan gradering föreslagits beträffande kanske flertalet nu aktuella nya, ekonomiskt mera väsentliga statsbidrag.

Till belysning av statsbidragssystemets utbredning kan hänvisas till utredningens redogörelse i kap. IV för de statliga driftbidragens betydelse för kommunernas ekonomi samt till sammanställningen i den såsom bilaga till betänkandet fogade tabell I.

Beträffande bidragsunderlagets bestämmande förekomma en rad olika former. Bland de mera vanligen förekommande må nämnas de styrkta, beräknade, uppskattade eller godkända kostnaderna för den statsunderstödda verksamheten. Men bidragsunderlaget kan även anges på annat sätt, t. ex. till visst bestämt värde.

Beträffande de föreskrivna grunderna för bestämmande av statsbidragets storlek i varje särskilt fall förekomma många former. Vissa av dessa äro bestämda med hänsyn till de speciella förhållandena på det statsunderstödda området, men andra äro mera allmänna i den meningen, att de återkomma i olika statsbidragsförfattningar. Av förut angivna skäl lämnas här endast en allmän redogörelse för de mera vanligen förekommande formerna. Man kan särskilja två grundformer för beräkning av statsbidrag. Den ena innebär, att statsbidrag i princip skall utgå med visst belopp per enhet. Enheten kan angivas på olika sätt, t. ex. läraravdelning, elev, för verksamheten anställd befattningshavare o. dyl. Den andra grundformen åter bygger på vederbörande kommuns kostnader för verksamheten och är, allmänt sett, så upplagd, att statsbidrag utgår med viss del (bidragsprocenten) av ett närmare bestämt bidragsunderlag. 14

De angivna båda grundformerna för beräkning av ett statsbidrags storlek äro ofta kombinerade på olika sätt. Sålunda förekommer, att statsbidrag i första hand skall beräknas på vasst sätt i förhållande till kostnaderna, men att bidraget samtidigt maximerats till visst belopp per enhet e. d. Ett utmärkande drag för statsbidragssystemet är, att som förutsättning för statsbidrag uppställas mer eller m i n d r e detaljerade villkor. Villkoren kunna vara av olika slag. Som exempel på villkorsbestämningar må nämnas, att de lokaler, i vilka verksamheten skall bedrivas, skola vara godkända av statlig myndighet, att kommunen skall betala vederbörande befattningshavare viss normal- eller minimilön, att befattningshavare skall ha viss formell kompetens, att reglemente för verksamheten skall godkännas av statlig myndighet eller att verksamheten skall bedrivas efter

en av statlig myndighet godkänd plan. En speciell form av villkorsbestämning är, att landsting eller annan skall lämna bidrag med viss del av kostnaderna för den statsunderstödda verksamheten. Även beträffande ansöknings- och prövningsförfarandet förekomma många olika former. För vissa statsbidrag kräves sålunda såväl en första ansökan som senare rekvisitioner, under det att för andra bidrag endast kräves rekvisitioner. I vissa fall skall rekvisition göras årligen före viss, ofta olika bestämd tidpunkt, i andra kvartalsvis eller månadsvis. Vissa statsbidrag beräknas p e r

kalenderår, andra per budgetår eller läsår e. d. Ansökningar om statsbidrag skola i vissa fall prövas av Kungl. Maj:t. Som regel beviljas dock bidragen av centrala eller av lokala statliga myndigheter. Icke sällan skola ärendena prövas av en myndighet efter hörande av en eller flera andra myndigheter. Utbetalning av beviljat statsbidrag skall icke alltid verkställas av den myndighet, som prövat ansökningen eller rekvisitionen. Utbetalning kan ske centralt från ett ämbetsverk eller lokalt genom länsstyrelserna.

TREDJE KAPITLET

STATSBIDRAGSSYSTEMETS PRAKTISKA INNEBÖRD

A. Ansöknings- och rekvisitionsförfarandet

för att underlätta ningarna.

För att erhålla ett visst statsbidrag måste bidragssökande kommun i regel insända ansökan eller rekvisition till en bestämd statlig myndighet. Därvid skola i allmänhet bifogas vissa handlingar, avsedda att ligga till grund för prövningen av statsbidragsärendet. Vilka handlingar, som skola insändas i varje särskilt slag av ärende, anges i statsbidragsförfattningen. Därjämte kan den prövande myndigheten kräva kompletterande uppgifter. De uppgifter, som skola lämnas i ett statsbidragsärende, kunna i vissa fall kräva ett mer eller mindre tidsödande räknings- och sammanställningsarbete för sökandekommunen, men i andra fall vara mycket lätt tillgängliga. De kommuner, som regelmässigt söka ett visst bidrag, torde för övrigt ofta ha sökt anpassa sin registrering och redovisning så, att de för statsbidragsansökningarna erforderliga uppgifterna relativt lätt kunna erhållas. Till det administrativa arbetet med statsbidragsärendena bör emellertid räknas icke blott det slutliga sammandragsarbetet utan även det kontinuerliga förandet av förteckningar över uppgifter, som skola lämnas i samband med en statsbidragsansökan. I åtskilliga fall torde dock sådan bokföring vara av värde för kommunerna även ur andra synpunkter än

Decéntraliseringsutredningen uttalade i sin promemoria angående statsbidrag till kommunerna, att det vore av stor betydelse att administrationen av bidragsverksamheten vore så litet betungande som möjligt för såväl statenbidragsgivaren som för de bidragstagande, men att detta icke kunde sägas vara fallet för närvarande. Med hänsyn bl. a. till detta uttalande har statsbidragsutredningen funnit det vara av betydelse att erhålla en så klar bild som möjligt av de faktiska förhållandena i nämnda avseende.

statsbidragsansök-

Det skulle vara ett mycket omfattande arbete att söka kartlägga och uppskatta storleken av det administrativa arbete i alla kommuner och för alla slag av statsbidrag, som föranledes av gällande statsbidragsbestämmelser. Utredningen har ansett sig böra begränsa sig till en specialundersökning av stickprovskaraktär. Därvid valdes den formen, att en detaljerad undersökning företogs i en kommun beträffande alla de statsbidragsärenden, som förekom där u n d e r ett år. Härigenom kom undersökningen visserligen endast att avse ett relativt ringa antal statsbidragsärenden, men å andra sidan vanns en tämligen klar bild av hur statsbidragsarbetet ter sig från kommunalt håll. Som lämpligt objekt för undersökning-

en utvalde utredningen Järfälla kommun i Stockholms län. Beträffande de allmänna förhållandena i Järfälla kommun må nämnas, att den ligger omkring 2 mil från Stockholm och har täta reguljära förbindelser med huvudstaden såväl med tåg (Enköpingsbanan) som med buss. Restiden från Stockholm är omkring 25 minuter. Kommunen h a r en landareal av omkring 4.600 hektar och ett invånarantal av närmare 7.300 personer. Befolkningen är till största delen koncentrerad till tre tätorter, nämligen Barkarby-Skälby, Jakobsberg och Kallhäll. Omkring hälften av de arbetsanställda bland befolkningen h a r sitt arbete i Stockholm eller Sundbyberg och återstoden huvudsakligen vid industrier i Kallhäll och Jakobsberg samt vid trädgårdsodlingar i Skälby. Inom kommunen finnas endast fyra större jordbruk. Antalet skattekronor i Järfälla kommun uppgick enligt 1950 års taxering till 176.537, varav 22.337 fastighetsskattekronor. Per invånare räknat var skatteunderlaget 24,22 skattekronor. Utdebiteringen till allmän kommunalskatt utgjorde enligt beslut 1950 6 kronor 96 öre till den borgerliga kommunen och 44 öre till församlingen. Landstingsskatten utgick enligt 1950 års beslut med 2 kronor 60 öre. Den sammanlagda kommunala skattebördan för år 1951 var sålunda 10 kronor per skattekrona. Undersökningen avsåg år 1949, d. v. s. de statsbidragsansökningar, som grundades på den kommunala verksamheten under detta år. Det visade sig, att kommunen för detta år sökte 20 skilda statsbidrag till driftutgifter. Då det praktiska arbetet givetvis ställer sig helt olika beträffande de skilda bidragen, komma dessa i den följande redogörelsen att behandlas vart för sig.

Därvid lämnas en kortfattad redogörelse för de bestämmelser, som gällde vid tidpunkten för undersökningen samt angives vad som genom samtal med den närmast ansvarige kommunala tjänstemannen eller förtroendemannen inhämtats om ansöknings- och rekvisitionsförfarandet m. m. och i vissa fall dennes uppfattning om arbetets omfattning och bestämmelsernas ändamålsenlighet. De olika bidragen behandlas icke i någon systematisk ordningsföljd. 1. Fattigvård (60 § fattigvårdslagen; nordiska fattigvårdskonventionen). Bidrag utgår till kostnaderna för fattigvård, som lämnats a) till svensk medborgare, vars hemortsrätt icke kunnat utrönas eller som minst tre år vistats utom hemortskommunen; b) till utlänning, som icke är medborgare i något av de nordiska länderna; samt c) till utlänning, som är medborgare i något av de nordiska länderna. Statsbidrag utgår i samtliga fall med det belopp, vartill kostnaden för vård enligt 1 § fattigvårdslagen skäligen kan uppskattas; i fråga om fattigvård, som bestått i kläder åt skolbarn, läkarhjälp m. m., utgår dock ersättning endast i det fall att understödstagaren är utlänning. Beträffande de olika delfallen må följande nämnas. a) Ansökan om gottgörelse av statsmedel i varje särskilt understödsfall göres hos länsstyrelsen en gång om året före utgången av februari året efter det fattigvården utgått. För ändamålet användes en särskild blankett. Vid ansökningen skall fogas avskrift av det protokoll, som föres vid utredning jämlikt 52 § fattigvårdslagen (avseende understödstagarens namn, familje- och ekonomiska förhållanden, omständigheter, 17

som kunna r ö n a inverkan på hemortsrätten e t c ) . Sådan protokoll föres vid varje inträffat behov av fattigvård och har sålunda i och för sig intet samband med statsbidragsärendet. På ansökningsblanketten skall lämnas specificerad uppgift om fattigvårdskostnaden, varvid skall angivas grunden för statens ersättningsskyldighet, fattigvårdens art (kontantunderstöd, kläder e t c ) , den tid, under vilken fattigvård lämnats, tid för utbetalning av understöd samt kostnadens belopp med angiven beräkningsgrund (t. ex. ett visst belopp för vecka e t c ) . F ö r detta ändamål för fattigvårdsstyrelsens ordförande ett särskilt kortregister — vilket omfattar samtliga understödstagare — från vilket nämnda uppgifter kunna hämtas. Ordföranden bestyrker också riktigheten av de lämnade uppgifterna. Dessutom brukar han »för säkerhets skull» i vissa fall medsända avskrift av verifikationer till de gjorda utbetalningarna, ehuru detta icke direkt kräves då utgifterna bestyrkts på angivet sätt. Slutligen skall biläggas en redogörelse för all utredning, som verkställts i ärendet (de åtgärder, som vidtagits för efterspanande av eller utbekommande av ersättning från försörjningsskyldig och för u t r ö n a n d e av hemortsrätt e t c ) . Denna redogörelse, som i .många fall kan bliva tämligen omfattande, lämnas av ordföranden. Själva utredningen, som skall företagas oberoende av statsbidragsärendet och ofta är både tidsödande och svår, verkställes i regel genom polismyndighets försorg. Ansökningen upprättas och undertecknas av fattigvårdsstyrelsens ordförande. Sedan länsstyrelsen fattat beslut rörande statens ersättningsskyldighet i varje särskilt fall och meddelande därom lämnats fattigvårdsstyrelsen, 18

utanordnas godkända belopp till kommunen utan särskild rekvisition. b) Vad ovan u n d e r a) sagts gäller i huvudsak jämväl ansökan om bidrag för andra utlänningar än nordiska medborgare. Härutöver skall emellertid enligt k. kung. 557/1947 anmälan göras om lämnad fattigvård åt utlänning så snart vården synes bliva av varaktig natur. Anmälan göres hos länsstyrelsen på särskild blankett, varvid fogas avskrift av förhörsprotokoll. Ansökningsförfarandet under a) och b) betraktas av fattigvårdsstyrelsens ordförande, som »enkelt och redigt». Upprättandet av ansökningshandlingarna beräknas taga i anspråk »allra högst 2 dagar». c) För att komma i åtnjutande av statsbidrag till kostnaderna för fattigvård åt medborgare i de nordiska länderna skall först göras anmälan om att fattigvård lämnats. Denna anmälan ingives i två exemplar till länsstyrelsen på särskild blankett. I anmälan skola lämnas svar på icke m i n d r e än 19 olika frågor, varigenom uppgift meddelas bl. a. om samtliga platser i hemlandet och i Sverige, där vårdtagaren varit bosatt från sin ungdomstid, om tid för eventuell upplösning av äktenskap, om den andra makens bostad, om hemorten, om försörjningspliktigas ekonomiska villkor, n ä r fattigvård lämnats och beskaffenheten av densamma e t c Vid ansökningen skall fogas avskrift av medborgarskapshandlingar, sjukintyg m. m. Länsstyrelsen brukar ock begära verifikation av de först verkställda utbetalningarna. Denna anmälan anses såsom »krånglig». Ansökan om gottgörelse av staten för visst år ställes till Kungl. Maj:t och skall inom februari månads utgång nästföljande år insändas till länsstyrel-

sen. Ansökan är gemensam för samtliga understödsfall. Härvid skall å en förteckning lämnas vissa ytterligare uppgifter, såsom om anledningen till vården, samtliga familjemedlemmars ålder, födelseort, utredning rörande vårdtagarens barns oförmåga att försörja denne m. m. Till ansökningen skola fogas av fattigvårdsstyrelsens ordförande till riktigheten styrkta specificerade räkningar (i tre exemplar) å de för varje understödstagare utgivna beloppen och tiden för utbetalningarna. Dessa uppgifter hämtar ordföranden från det förut nämnda kortregistret. Ifyllandet av blanketten kan enligt ordföranden medföra svårigheter. Enligt uppgift av denne kan det dröja flera år innan kommunen erhåller yrkad gottgörelse. Inom Järfälla kommun lämnades år 1949 fattigvård åt personer varom nu är fråga i 19 fall. Av vårdtagarna voro icke mindre än 17 utlänningar. Kostnaden för vården uppgick till 9.496 kronor, vilket belopp helt ersattes av staten. Kommunens totala kostnader för fattigvård uppgick samma år till 150.054 kronor. 2. Barnavård (k. kung. 24 sept. 1937, nr 862, om statsbidrag till vissa kostnader enligt barnavårdslagen m. m . ) . De enda kostnader, för vilka Järfälla kommun erhöll statsbidrag för år 1949, avsåg barn u n d e r 18 år, som omhändertagits för skyddsuppfostran och överlämnats till enskilt hem eller till barnhem. Statsbidrag utgår i dessa fall med 50 resp. 80 kronor årligen för varje barn, eller med det lägre belopp, vartill kostnaden uppgått. Om vården endast avser del av år, reduceras statsbidraget i proportion härtill. Har barnavårdsnämnden uppburit ersättning av b a r n e t s för-

äldrar eller annan och överstiger detta belopp kommunens kostnad skall en mot överskottet svarande del av uppburet statsbidrag redovisas till staten i nästföljande rekvisition. Rekvisition sker en gång per budgetår på fastställd blankett. I rekvisitionen skola redovisas samtliga barn, med angivande av tiden för vården av barnen och kostnaden under året samt eventuellt influtna ersättningsbelopp, kostnader, statsbidrag för föregående budgetår m. m. Då bidrag sökes första gången för visst barn skall nämndens beslut om omhändertagandet och eventuellt medgivande härtill från barnets föräldrar bifogas. Ansökningshandlingarna upprättas av barnavårdsnämndens ordförande med ledning av uppgifter i ett av denne fört kortregister och undertecknas jämväl av ordföranden. Härför åtgår »högst en dag». Härtill kommer den tid, som åtgår för förande av kortregistret, vilket med hänsyn till statsbidraget är mer detaljerat än eljest skulle varit nödvändigt. Gällande bestämmelser betraktas såsom onödigt tillkrånglade och besväret med upprättandet av ansökningshandlingarna anses icke stå i rimlig proportion till statsbidraget. Under budgetåret 1949/50 hade kommunen kostnader för 8 barn i enskilda hem och 5 b a r n i barnhem. Till bestridande av dessa kostnader, vilka uppgingo till 6.287 kronor, uppbar kommunen statsbidrag med 614 kronor. De totala barnavårdskostnaderna i kommunen uppgingo kalenderåret 1949 till 60.702 kronor. 3. Bidragsförskott (20 § bidragsförskottslagen). Statsbidrag utgår med 3/4 av kommunens kostnader för utgivna bidragsförskott, i den mån ersättning icke kunnat 19

uttagas av den underhållsskyldige. I samband med rekvisition av statsbidrag för visst år skall till staten återlevereras 3/4 av den ersättning, som inbetalts till kommunen av den underhållsskyldige under nästföregående år. Ansökan om gottgörelse av statsmedel ingives till länsstyrelsen en gång årligen på fastställd blankett. I ansökningen skall lämnas en förteckning på samtliga barn, som u n d e r året erhållit bidragsförskott och förskottens storlek. På särskild bilaga skall för varje förskottsärende lämnas redogörelse i åtta punkter, avseende föräldrarnas namn, tid och belopp för de olika utbetalningarna, av fadern inbetalt belopp, faderns sysselsättning, försörjningsplikt samt vidtagna åtgärder för faderns efterforskande och förskottets återkrävande m. m. Vidare skall särskild redovisning lämnas för belopp, som uppburits av den underhållsskyldige (barnets namn, statsbidragsbelopp, av underhållsskyldig erlagt belopp m. m.). Lämnade uppgifter och redogörelser skola bestyrkas av barnavårdsnämndens ordförande. Ansökningen upprättas och undertecknas av barnavårdsnämndens ordförande och insändes till länsstyrelsen. I Järfälla kommun utbetalades under budgetåret 1948/49 bidragsförskott för 26 barn till en kostnad av 4.269 kronor. Statsbidrag härtill utgick med 3.252 kronor. Under samma år uppgick till staten återlevererade medel till 6 kronor 48 öre. Upprättandet av ansökningshandlingarna tog omkring 3 dagar i anspråk. De för ansökningen erforderliga uppgifterna hämtades från ett särskilt kortregister. Ansökningsförfärandet betraktas som besvärligt. 4. Social hemhjälp (k. kung. 31 d e c 1943, nr 247, om statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet). 20

Statsbidrag utgår till avlönande av hemvårdarinna med visst angivet belopp under förutsättning att denna innehar godkänd kompetens och åtnjuter viss minimilön. Bidraget är maximerat för landskommuner till 70 kr för 100tal invånare. Om särskilda skäl föreligga kan högre belopp utgå. Staten svarar helt för ålderstillägg. Vidare gäller villkoret, att landstinget skall bidraga till grundlönen med belopp, motsvarande minst hälften av utgående statsbidrag. För statsbidrag erfordras dels ansökan och dels rekvisition. Ansökan, avseende nästkommande år, sker årligen på en blankett för samtliga hemvårdarinnor. Blanketten består av två delar, den ena för ansökan om bidrag från landstinget och den andra för statsbidrag. Texten är enkel och skall angiva, beträffande båda blankettdelarna, antalet heltids- och deltidsanställda hemvårdarinnor och, beträffande »statsbidragsdelen», dessas namn, kompetens, födelseår samt tiden för befattningens inrättande och för tjänsteinnehavarens tillträde. Vidare skall angivas vem, som leder verksamheten inom kommunen (i Järfälla särskild hemhjälpsnämnd), samt ordförandens och vice ordförandens namn. Första gången ansökan ingives skola bifogas protokollsutdrag rörande val av nämnd m. m., instruktion för hemvårdarinna samt uppgift om grunderna för avgifter. Sådana handlingar erfordras i fortsättningen endast om förändring inträder i något hänseende. Ansökningen upprättas och undertecknas av ordföranden i nämnden och insändes till hemhjälpsstyrelsen (landstinget). Hemhjälpsstyrelsen granskar den inkomna ansökningen, varvid särskilt uppmärksammas, att verksamheten fortgår inom kommunen, att hemvårdarin-

norna inneha godkänd kompetens samt att de åtnjuta föreskriven minimilön. Denna granskning sker på det sättet, att uppgifterna i ansökningen jämföras med anteckningar, som av hemhjälpsstyrelsen föras på särskilda kort över de kommuner, som anordnat statsunderstödd hemhjälpsverksamhet, och över hemv å r d a r i n n o r n a . På de senare korten föras anteckningar om beslut av socialstyrelsen rörande godkännande av kompetens samt uppgifter om hemvårdarinnornas anställnings- och avlöningsförhållanden. I sistnämnda hänseende må uppmärksammas, att beslut rörande beviljande av ålderstillägg fattas av hemhjälpsstyrelsen. Ansökningshandlingarna från samtliga kommuner läggas sedan till grund för anslagsframställning till landstinget. Landstingets beslut i ärendena erhåller i regel den formuleringen, att kommunerna tillförsäkras minst det i författningen angivna bidraget för avlöning åt de hemvårdarinnor, som uppfylla föreskrivna villkor. Den »statliga delen» av ansökningshandlingarna insändes därefter av hemhjälpsstyrelsen till socialstyrelsen, varvid utdrag av landstingsprotokollet bifogas. Socialstyrelsens beslut, som angiver dels för hur många hemvårdarinnor i de olika kommunerna bidrag må utgå dels medgivet statsbidragsbelopp för varje hemvårdarinna, delgives både hemhjälpsnämnd och hemhjälpsstyrelsen. Rekvisition, avseende nästföregående år, sker likaledes en gång om året. Även här förekommer en delad blankett av enkel beskaffenhet. »Landstingsdelen» skall endast angiva antalet hemvårdarinnor, det av landstinget beviljade beloppet och den del av influtna avgifter, som skall tillkomma landstinget. Den »statliga delen» skall innehålla uppgift

om det av socialstyrelsen medgivna statsbidragsbeloppet, varvid avskrift av socialstyrelsens meddelande bifogas, influtna avgifter, av vilka 2/5 skola avräknas å statsbidraget, samt eventuellt av länsstyrelse erhållet förskott (sådant lär endast ha förekommit då den första ansökningen beviljats). Beträffande uppgiften om storleken av influtna avgifter må nämnas, att h e m v å r d a r i n n o r n a själva uppbära avgifterna och inleverera dessa till kommunalkassören. Denne lämnar vid årets slut meddelande om beloppets storlek till ordföranden i hemhjälpsnämnden. A den »statliga delen» av rekvisitionen skola vidare angivas antalet hemvårdarinnor, dessas namn, kompetens och anställningstid under året (vid ex. sjukdom utan vikarie skall på ledighetstiden belöpande statsbidrag avdragas), eller i huvudsak samma uppgifter, som återfinnas i ansökningen. Vidare skall angivas eventuellt utgående ålderstillägg. Till bestyrkande härav medsändes de år, ålderstillägg första gången utgått, hemhjälpsstyrclsens beslut i avskrift. Rekvisitionen, som upprättas och undertecknas av ordföranden i hemhjälpsnämnden, insändes till hemhjälpsstyrelsen. Hemhjälpsstyrelsen granskar de inkomna rekvisitionerna med ledning av det förut nämnda kortregistret och den kännedom styrelsen i övrigt äger om verksamheten i de olika kommunerna. Någon m e r ingående detaljkontroll har dock hittills icke förekommit. Vidare tillser styrelsen att ofullständiga rekvisitionshandlingar bli vederbörligen kompletterade. Med eget yttrande översändes sedan den »statliga delen» till länsstyrelsen. I Järfälla kommun äro tre hemvårdarinnor anställda på heltid. F ö r samtliga 21

utgå statsbidrag. Avlöningskostnaderna (inklusive värdet av fri bostad samt reseersättningar) uppgingo år 1949 till omkring 11 500 kronor. Uppburet statsbidrag uppgick till 2 250 kronor och landstingsbidrag till 1 800 kronor. Efter avdrag av influtna avgifter utgjorde kommunens nettoutgift omkring 5 400 kronor. För upprättandet av ansökan och rekvisition beräknas åtgå omkring tre timmar. Härtill kommer den tid, som åtgår för hemvårdarinnorna att föra dagbok och andra för statsbidragsärendet nödvändiga handlingar. Inom hemhjälpsstyrelsens område, som omfattar 114 kommuner, finnas över 100 hemvårdarinnor. För det på hemhjälpsstyrclsen ankommande granskningsarbetet m. m. beräknas åtgå omkring 3 veckor för en assistent (lönegrad 22), vartill kommer skrivarbete. Bidragsförfarandet, med både ansökan och rekvisition, anses alltför tillkrånglat. Verksamheten anses vara handhavd och kontrollerad av onödigt stort antal myndigheter. Förfarandet anses vidare medföra mer pappersexercis än som skulle vara behövligt med hänsyn till de i förhållande till kostnaderna obetydliga bidragsbelopp, som komma kommunerna till del. I detta sammanhang bör anmärkas att kommunerna icke ha absolut rätt till bidrag utan bidragsgivningen är beroende av tillgången på anslagsmedel. Härvid ha sådana kommuner, som tidigare beviljats statsbidrag, förtursrätt till erhållande av nytt bidrag. 5. Familjebidrag (k. förordn. den 29 mars 1916, nr 99). Statsbidrag utgår till kommunernas verkliga kostnader iför familjepenning åt hustru och minderåriga barn, begravningshjälp och hemortslön med 100 %, för vissa näringsbidrag med 95 %, för

bostadsbidrag med 90 % samt för annan familjepenning och näringsbidrag i övrigt med 80 %. Högre bidrag kan även beviljas. Inom Järfälla kommun handhaves verksamheten av en familjebidragsnämnd. Arbetet bedrives så, att för varje värnpliktig, som beviljats familjebidrag, upplägges en akt och ett kort. Korlen äro uppdelade i kolumner,i vilka införas de olika bidrag, som beviljats den värnpliktige. När utbetalning skall äga rum, i regel två gånger i månaden, skickas korten till kommunalkontoret, som uppgör en lista för utbetalning genom postgiro. Utbetalmingslistan är uppdelad i kolumner på samma sätt som korten. Rekvisition av statsbidrag äger rum en gång varje kvartal på fastställd blankett, som är uppgjord på i huvudsak samma sätt som utbetalningslistorna. Detta underlättar i hög grad rekvisitionsarbetet. Till rekvisitionen fogas utbetalningslistorna i original. Rekvisitionen upprättas och undertecknas av ordföranden i familjebidragsnämnden, varefter den insändes till länsstyrelsen. Listorna återfås efter länsstyrelsens granskning. Kostnaderna för familjebidrag uppgingo år 1949 i Järfälla kommun till omkring 13 000 kronor, varav större delen återfåtts från statsverket. Rekvisitionsförfarandet anses tämligen enkelt och vålla ganska litet besvär. Det beräknas taga omkring åtta timmar p e r år. 6. Nyktcrhclsvurd (k. kung. den 27 maj 1932, nr 216, om understöd av statsmedel till nykterhetsnämndernas verksamhet). Statsbidrag kan utgå till kommun såsom bidrag till nykterhetsnämndens verksamhet med högst 1 000 eller i vissa fall högst 1 500 kronor, dock högst med

3/4 av de verkliga kostnaderna. Som villkor gäller att nämnden varje kvartal till länsnykterhetsnämnden inkommer med redogörelse för de åtgärder, som vidtagas mot personer, som sakfällts för fylleri eller eljest ådagalagt alkoholmissbruk. Bidrag utgår främst till kommun, som anställt särskild arbetskraft för verksamheten. Ansökan om bidrag sker årligen efter utgången av det år bidraget avser på en blankett, å vilken skall angivas yrkat belopp samt på vad sätt bidraget är avsett att användas. Ansökningen skall innehålla redogörelse dels för nämndens verksamhet under det gångna året med uppgift om nämndens organisation, anställd personal och dennas arbetsuppgifter, dels för storleken och användningen av samtliga statliga, kommunala och andra medel, som under de senaste två åren utgått till nämndens verksamhet med uppdelning efter förekommande utgiftsrubriker, dels ock plan för verksamheten jämte utgiftsstat för nästkommande år. Vidare skall angivas den tidpunkt, från vilken nämnden_ utövat sin verksamhet. För redogörelsen finnes en blankett, på vilken jämväl skall angivas bl. a. antalet sammanträden, motboksärenden och körkortsärenden under året samt i hur många fall anmärkning förekommit i nykterhetshänseende. Vidare skall uppgivas antalet personer, som varit föremål för ingripande av olika slag. Ingripandena skola uppdelas i 16 skilda slag av åtgärder, vilket kräver genomgång av samtliga protokoll under året. På blanketten skola även ifyllas uppgifter om den ekonomiska ställningen samt lämnas redogörelse om nykterhetstillståndet. Nykterhetsnämndens ordförande har framhållit, att jämväl en statistisk redo-

görelse årligen skall insändas till socialstyrelsen på fastställt formulär, som i 42 kolumner skall innehålla ungefär samma uppgifter som nyssnämnda redogörelse i statsbidragsansökningen men även uppgift om namnen på de personer, som blivit föremål för åtgärd. De frågor, som skola besvaras i de två olika formulären, äro emellertid olika formulerade. Vidare skall uppdelningen av vidtagna åtgärder verkställas på olika sätt i de två formulären. Statistikformuläret är mycket detaljerat. Redogörelse för nämndens verksamhet i allmänhet, om samarbete med andra kommunala organ och om det unoer året bedrivna upplysningsarbetet skall även insändas till länsnykterhetsnämnden och till kommunalfullmäktige. Då statsbidragsansökningen skall upprättas infordrar nykterhetsnämndens ordförande från kommunalkontoret uppgift om inkomster och utgifter under det gångna året. Enär utgifterna skola vara specificerade, måste kommunalkontorets bokföring vara på motsvarande sätt specificerad, vilket medför visst merarbete. Uppgift om inkomster och utgifter under året dessförinnan erhålles från tidigare ansökningshandlingar. Motsvarande uppgifter för nästkommande år hämtas från kommunens budget. Den i statsbidragsärendet ingående planen för nykterhetsnämndens verksamhet h a r icke brukat lämnas i Järfälla kommun. Det är enligt ordförandens mening svårt att i förväg uppgöra en sådan plan; möjligtvis skulle detta kunna göras beträffande upplysningsarbetet. Icke heller har nykterhetsnämnden hittills kvartalsvis insänt redogörelse till länsnykterhetsnämnden rörande åtgärder mot fyllerister. Länsnykterhetsnämnden har emellertid ny23

ligen hotat med indragning av statsbidraget om icke dylik redogörelse insändes i fortsättningen. Kommunen har de senaste åren begärt statsbidrag med 750 kronor, varav 500 kronor beviljats av socialstyrelsen. Kostnaderna för nämndens verksamhet uppgingo år 1949 till 1 470 kronor. Ordföranden anser, att bidragsförfarandet är invecklat och alldeles för detaljerat. Det förefaller honom t. ex. fullkomligt onödigt att ingiva inkomst- och utgiftsstat för icke mindre än tre år. Ordföranden, som sköter sin syssla på fritid, anser det »mera angeläget att sköta de nykterhetsvårdande uppgifterna än att slösa tid på ett omständligt och tidsödande rapportskrivningsarbete». Själva rekvisitionsarbetet beräknas taga omkring tio timmar. 7. Polisväsendet (15 § lagen om polisväsendet i riket). Statsbidrag utgår med hälften av kostnaderna för avlöning åt ordinarie tjänstemän, för begravningshjälp och för ersättning vid skada i tjänsten m. m. samt med en femtedel av kostnader för avlöning åt icke ordinarie polismän. Då polisman tjänstgör utanför distriktet svarar staten dock helt för avlöningskostnader m. m. Vidare utgår statsbidrag till telefonkostnader med hälften av abonnemangsavgift och med hela kostnaden för tjänstesamtal. Länsstyrelsen förordnar polisman samt fastställer grunderna för avlöning m. m. Rekvisition sker en gång årligen på fastställd blankett. Ä blanketten skall ifyllas en förteckning över polismännen, varvid angives om befattningshavarna äro ordinarie eller icke-ordinarie, utbetalad grundlön till var och en, ålderstillägg, dyrlidstillägg och telefonkostnad m. m. Vidare skall en sammanställning uppgöras, utvisande total-

summan utbetalade löner för ordinarie resp. icke-ordinarie polismän, telefonkostnader m. m., varvid i särskilda kolumner utföras de delar av beloppen, som skola gäldas av staten. Till grund för rekvisitionen läggas avlöningslistor samt särskilda lönekort med samma kolumnindelning som rekvisitionsblanketten, vilka kommunen låtit trycka. Lönekorten användas givetvis även i annat syfte än för sökande av bidrag, bl. a. såsom skattekort. För styrkande av telefonkostnader medsändas postkvitton i original på inbetalda belopp. Såsom verifikation till kommunens bokföring göres en summarisk avskrift av postkvitto och räkning (efter särskilt medgivande av de kommunala revisor e r n a ) . Telefonräkningarna attesteras av överkonstapeln. I övrigt förekomma inga verifikationer eller bilagor. Rekvisitionen upprättas och undertecknas av kommunalnämndens ordförande (särskild polisnämnd finnes icke i Järfälla) och insändes, sedan de lämnade uppgifterna vitsordats av överkonstapeln, till länsstyrelsen. I Järfälla polisdistrikt finnas sju polismän. Kostnaderna uppgingo år 1949 till omkring 58 000 kronor, varav i statsbidrag erhållits c:a 24 000 kronor. Bidragsförfarandet, som av ordföranden betecknas som tämligen enkelt, beräknas taga en tid av omkring fem timmar. 8. Avlönande av folk- och småskollärare (k. kung. 23 april 1948, nr 208), Statsbidrag utgår till avlönande av ordinarie, extra ordinarie och extra lärare, tjänstgörande pensionerade lärare ävensom i vissa fall timlärare. Bidraget utgår med belopp motsvarande distriktets samtliga kostnader enligt gällande avlöningsbestämmelser för lärarna. Från beloppet göras vissa sche-

matiska avdrag för varje ordinarie och icke-ordinarie lärartjänst. Statsbidraget minskas med uppburen sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen m. m. Sjukvårds- och vissa flyttningskostnader ersättas vederbörande lärare direkt av staten. I Järfälla skoldistrikt finnas tre skolor, alla sjuåriga och av s. k. Aa-typ. Antalet lärare uppgick år 1949 till 24. Av dessa tjänstgjorde några som timlärare för meddelande av undervisning det antal veckotimmar, varmed distriktsöverlärarens undervisningsskyldighet nedsatts. Då statsbidraget till skoldistriktet anknyter till de verkliga avlöningskostnaderna, äro de uppgifter, som skola återfinnas i bidragsrekvisitionen, i huvudsak desamma, som fordras för upprättande av den månatliga avlöningslistan. Några speciella uppgifter behöva sålunda sällan införskaffas för att ifylla rekvisitionsformuläret. Avlöningslistan och den årliga rekvisitionen av statsbidrag upprättas av överläraren. Av olika skäl har överläraren icke ansett lämpligt att grunda rekvisitionen på avlöningslistorna. I stället upplägges vid läsårets början ett kort för varje lärare, på vilket successivt antecknas så gott som samtliga uppgifter som erfordras för rekvisitionen. Uppläggandet av korten tar omkring 4 timmar i anspråk. Korten ifyllas av överläraren i samband med avlöningslistans upprättande. För att åstadkomma nödig kontroll rörande de av de olika lärarna i egenskap av timlärare fullgjorda undervisningstimmarna har den anordningen vidtagits, att varje lärare utrustats med en enkel journal, som ifylles vid varje lektion och insändes till överläraren • vid läsårets slut. Efter kontroll av jour-

nalerna införes antalet av de olika lärarna fullgjorda undervisningstimmar å ovannämnda kort. Denna anordning har vidtagits för att undgå en tidsödande granskning av klassjournalerna. Med ledning av uppgifterna å korten uträknar överläraren lärarnas avlöning under hela läsåret, varefter jämförelse sker med avlöningslistorna. Härefter ifylles rekvisionsformuläret i två exemplar. Till rekvisitionen fogas olika handlingar såsom sjukintyg, intyg om löneklassplacering, vilka utfärdas av överläraren själv, besked från riksförsäkringsanstalten angående utbetalad olycksfallsersättning, beslut av folkskolinspektören eller skolöverstyrelsen rörande avdrag å lärares lön vid olika slag av ledighet. Uppgift skall vidare lämnas om de pensionsavgifter, som böra utgå till statens pensionsanstalt. Hela arbetet med upprättande av bidragsrekvisitionen beräknas taga en tid av en vecka. Rekvisitionen överlämnas av överläraren till ordföranden i skolstyrelsen som har att underteckna densamma. Rekvisitionen insändes härefter till folkskolinspektören. Statsbidrag såsom begravningshjälp rekvireras å särskild blankett. Förfarandet medför inga svårigheter. Förskott å statsbidrag utanordnas utan rekvisition. Ifrågavarande statsbidrag uppgick för läsåret 1948/49 till omkring 174 000 kronor. 9. Arvode ål distriktsöverlärare (k. kung. 29 juni 1946, nr 528). Statsbidrag utgår med hälften av det lägsta belopp, som skoldistriktet enligt statsbidragskungörelsen har att utgiva till distriktsöverlärare och vikarie åt denne samt skolsekreterare. Rekvisitionen medför ej några svårigheter och göres å samma blankett som bidraget 25

under punkt 8. Tidsåtgången är inräknad under punkt 8. Förskott å statsbidraget förekommer icke. 10. Undervisning i slöjd (k. kung. 30 juni 1920, nr 572). Statsbidraget beräknas i förhållande till det antal slöjdavdelningar som varit anordnade vid de olika skolorna. För att bidrag skall utgå fordras att undervisningen i varje avdelning omfattat minst 64 timmar och pågått minst 26 veckor med 2—6 timmar i veckan och högst 4 timmar om dagen. Vidare finnas vissa föreskrifter om antalet barn i varje avdelning. Bidraget utgår med det lägsta belopp per undervisningstimme, som läraren enligt kungörelsen äger uppbära, dock för högst 128 timmar för varje avdelning. I Järfälla skoldistrikt äro tre slöjdlärare (timlärare) anställda. Antalet slöjdavdelningar uppgår till 24, av vilka två dock icke äro statsbidragsberättigade. I och för sig är rekvisitionsförfarandet enkelt. För att kunna kontrollera att statsbidragsvillkoren äro uppfyllda beträffande slöjdavdelningarna kräves emellertid, att samtliga slöjdjournaler genomgås, vilket är ett tidsödande arbete. Utöver rekvisition av bidrag till slöjdavdelningarna tillkommer rekvisition å två särskilda formulär av dyrtids- och kristidstillägg samt provisorisk avlöningsförbättring åt vissa slöjdlärare. Rekvisitionerna skola avlämnas i två exemplar och undertecknas av ordföranden i skolstyrelsen, varefter de insändas till folkskolinspektören. Sammanlagt beräknas arbetet med rekvisition av bidrag för undervisning i slöjd taga en tid av omkring «n vecka, eller ungefär lika lång tid som för rekvisition av bidrag till avlönande av de

24 folk- och småskollärarna. Det sammanlagda statsbidragsbeloppet för slöjdundervisning under läsåret 1948/49 uppgick till omkring 5 500 kronor. 11. Anordnande av egentliga skolskjutsar (k. kung. 30 juni 1947, nr 346). Statsbidrag utgår i p r i n c i p efter de styrkta verkliga kostnaderna u n d e r förutsättning att besparingar för skolväsendet uppstå genom a n o r d n a n d e av skolskjuts, att undervisning kan beredas barn i högre skolform eller eljest förbättring av skolväsendet kan ernås, eller att skolbarnen ha lång eller besvärlig skolväg. För erhållande av bidrag skall å fastställda formulär göras dels en ansökan och dels årlig rekvisition. I Järfälla förekomma fyra statsunderstödda skolskjutsar, av vilka tre tillkommit i samband med ä n d r a d skolorganisation; för bidrag till den fjärde har endast åberopats lång och besvärlig skolväg. Tre skjutsar utföras av särskilda entreprenörer och den fjärde med anlitande av regelbundna kommunikationslinjer, tåg och buss. För ifyllande av ansökningsformuläret behöva icke några speciella uppgifter insamlas, då dessa återfinnas i entreprenadkontrakt eller eljest äro för överläraren tillgängliga. Ansökningen förutsätter emellertid visst förberedande arbete. Därest anordnandet av skolskjutsar inverkar på skolorganisationen — vilket är fallet beträffande tre Järfällaskjutsar — kräves sålunda att vissa uppgifter om födelsetal införskaffas genom pastorsämbetets försorg och att med ledning härav barnantalstabeller upprättas av överläraren, utvisande barnantalet u n d e r närmast följande sjuårsperiod inom det skolområde, från'

vilket skjutsning anordnas, och vid den skola, till vilken barnen hänvisas. Vidare skola vissa beräkningar verkställas för utrönande av den besparing, som uppstår genom anordnandet av skjutsning. Därest besvärlig skolväg åberopas måste överläraren genom personligt besök förvissa sig om vägens beskaffenhet. Slutligen skall ett anbudsförfarande äga rum med åtföljande granskning av avgivna anbud. Ansökan om bidrag för visst läsår skall, sedan den undertecknats av skolstyrelsens ordförande, i två exemplar insändas till folkskolinspektören, som numera meddelar beslut, huruvida bidrag må utgå. Om distriktet för visst läsår medgivits rätt till statsbidrag, behöver n y ansökan icke göras för följande år, därest fråga är om samma antal skjutsar, samma skjutssträckor och i huvudsak samma antal barn. Ansökningsförfarandet beräknas i Järfälla taga en dag i anspråk. Rekvisitionsförfarandet anses enkelt. Även h ä r gäller att erforderliga uppgifter återfinnas i entreprenadkontrakt. De verkliga kostnaderna för skjutsarna styrkas i Järfälla icke såsom i författningen förutsattes genom företeende av kvitto från vederbörande entreprenörer, utan genom en av överläraren gjord kostnadsuppställning, vars riklighet bestyrkes av kommunalkassören. Rekvisitionen, som sker en gång varje är, upprättas i två exemplar av överläraren och undertecknas av skolstyrelsens ordförande. Den översändes sedan till folkskolinspektören för vidarebefordran till länsstyrelsen, som u t a n o r d n a r beloppen. Rekvisitionen beräknas taga en tid av ett par timmar. Förskott å statsbidrag utgår med viss del av den beräknade kostnaden för skjutsarna eller med viss del av före-

gående års statsbidrag. Rekvisition av förskott medför inga svårigheter. Statsbidraget för egentliga skolskjutsar uppgick för läsåret 1948/49 i Järfälla kommun till 9 630 kronor. Självskjutsar förekomma icke inom skoldistriktet. 12. Skolmåltider (k. kung. 28 juni 1946, nr 553);. Statsbidrag till skolmåltider utgår med en efter kommunens skatteunderlag per invånare graderad procentsats av ett bidragsunderlag, vilket i kungörelsen i allmänhet bestämts till 60 öre per elev och måltid. Skatteunderlagsgraderingen av bidragsprocenten har uttryckts så, att statsbidraget skall utgöra 0,2 % för varje fullt tiotal skatteören, varmed skatteunderlaget understiger 50 skattekronor per invånare. För lärjungar, tillhörande annat skoldistrikt, motsvarar dock bidraget hela den beräknade kostnaden. Då skolmåltider skola anordnas av skoldistrikt eller verksamheten mera väsentligt utbyggas, har distriktet att göra anmälan härom till folkskolinspektören och skolöverstyrelsen, varvid uppgift även skall lämnas om det antal barn, som beräknas komma att deltaga i måltiderna. Detta anmälningsförfarande, som är att betrakta som en engångsföreteelse, medför ej några svårigheter. I Järfälla skoldistrikt förekomma skolmåltider vid samtliga tre skolor. Verksamheten är centraliserad i så måtto, att tillagningen av måltiderna äger rum i skolköket vid en av skolorna, varefter maten utsändes till de övriga skolorna. Måltidernas beskaffenhet uppfyller de kraV, som äro uppställda i författningen (s. k. typ A). Då statsbidrag utgår efter det verkliga antalet utspisade måltider under läsåret, måste dessa bokföras. Detta har

i distriktet ordnats så, att i skolköket föres en portionsjournal, utvisande det antal matportioner, som utsänts till skolorna. (Uppgift om det erforderliga portionsantalet intelefoneras dagligen till köket). I samband med den dagliga utspisningen vid de olika skolorna ifyller den vakthavande läraren för varje skolavdelning ett portionsbesked, innefattande uppgift om antalet måltider, som utspisats till lärjungar, vakthavande lärare och personal, ävensom om matsedel. Vid terminens slut insändas portionsbeskeden till överläraren, som jämväl erhåller ovannämnda portionsjournal från skolköket, varefter en jämförelse företages mellan uppgifterna å beskeden och i journalen. Antalet måltider för elever från annan kommun grundas på en medeltalsberäkning. Överläraren har barnen i de olika klasserna antecknade i ett kortregister, varvid en signal utmärker om barnet hemmahör i annat distrikt. Överläraren multiplicerar vid rekvisitionen av bidrag antalet barn från andra distrikt med medeltalet måltider per barn under året. Denna anordning är icke förutsatt i författningen. Annan ordning anses emellertid ytterligare komplicera kontrollen. Från kommunalnämnden erhåller överläraren upplysning om antalet invånare och skattekronor. Överlärarens arbete med rekvisition av statsbidrag beräknas taga en tid av omkring en dag, vilket till alldeles övervägande del är att tillskriva kontrollarbetet. Sedan skolstyrelsens ordförande undertecknat rekvisitionen, som upprättas i två exemplar, insändes den till fölkskolinspektören. Å rekvisitionen kan även göras rekvisition av tilläggsbidrag till kostnader för anskaffande av inventarier. Då dessa bidrag utgå med sam28

ma procentsats som bidraget till skolmåltidskostnaderna och med hänsyn till antalet i måltiderna deltagande elever, erfordras inga andra uppgifter än de, som anskaffats för sökande av måltidsbidraget. Rekvisition av förskott å bidrag till skolmåltider och inventarier medför ingen nämnvärd tidsåtgång. Förskott utgår med viss del av beräknat bidrag. För anordnande av skolmåltider uppbar kommunen för läsåret 1948/49 statsbidrag med omkring 41 000 kronor. 13. Skolhälsovård (k. kung. 15 juli 1944, nr 585). Statsbidrag utgår till arvode åt skolläkare och skolsköterska med till den förre en krona 25 öre och till den senare — med viss maximering — en krona för varje vid vårterminens slut inskriven lärjunge, som åtnjutit undervisning vid folk- eller småskola. Bidrag till skolsköterskas arvode utgår dock i regel icke till skoldistrikt med m i n d r e än 20 000 invånare. I Järfälla är särskild skolsköterska icke anställd, utan åliggandena fullgöras av vederbörande distriktssköterska utan särskild ersättning. Rekvisition av statsbidrag till skolläkarens arvode är synnerligen enkel. För ändamålet behöver övcrlärarcn, som upprättar rekvisition i två exemplar, icke insamla särskilda uppgifter, då dessa kunna tagas från undervisningsstatistiken. Sedan ordföranden i skolstyrelsen undertecknat rekvisitionen insändes denna till folkskolinspektören. Reseersättning till läkare rekvireras av och utbetalas till läkaren. Statsbidraget uppgick för läsåret 1948/49 till 681 kronor 25 öre. 14. Fria läroböcker 1946, nr 292).

(k. kung. 14 juni

Statsbidrag utgår med tio kronor för varje vid föregående läsårs slut vid folkoch småskola inskriven lärjunge. Då rekvisitionen skall grundas på uppgifter, som återfinnas i undervisningsstatistiken, medför arbetet inga svårigheter. Å formuläret skola emellertid även lämnas uppgifter angående de verkliga kostnaderna under läsåret, vilket nödvändiggör att utgifterna för läroböcker bokföras särskilt. Uppgift skall även lämnas om de beräknade kostnaderna för nästkommande läsår. Rekvisition, som årligen upprättas av överläraren och undertecknas av skolstyrelsens ordförande, insändes i två exemplar till folkskolinspektören. Förskott å statsbidrag förekommer icke. Detta statsbidrag utgjorde 5 450 kronor för läsåret 1948/49. 15. Viss undervisningsmateriel (k. kung. 30 juni 1947, nr 400). Statsbidrag utgår med visst belopp per läraravdelning — olika belopp för olika typer av avdelningar. Bidragets konstruktion gör rekvisitionsförfarandet mycket enkelt. Liksom i fråga om fria läroböcker skall emellertid å formuläret angivas de verkliga kostnaderna för undervisningsmaterielen under läsåret, vilket kräver särskild bokföring av dylika utgifter. Även de beräknade kostnaderna för nästkommande budgetår skola angivas. Rekvisitionen upprättas årligen i två exemplar av överläraren, undertecknas av skolstyrelsens ordförande och insändes till folkskolinspektören. Förskott å bidraget utgår icke. Till undervisningsmateriel erhöll Järfälla kommun ett statsbidrag av 1 540 kronor för läsåret 1948/49. 16. Äldre undervisningslokaler k. kung. 6 mars 1936, nr 45).

(11 §

Statsbidrag utgår under viss tid med ett bestämt årligt belopp för vissa den 1/7 1936 befintliga eller påbörjade klassrum och gymnastikrum. Detta statsbidrag kommer automatiskt att upphöra att utgå omkring år 1960. Rekvisitionsförfarandet är enkelt och tager ingen nämnvärd tid i anspråk. Rekvisitionen upprättas av överläraren i två exemplar, vilka undertecknas av ordföranden i skolstyrelsen och insändes till folkskolinspektören. Förskott förekommer icke. För läsåret 1948/49 uppgick statsbidraget till 1 475 kronor. 17. Hyresbidrag (12 § k. kung. 6 mars 1936, nr 45). Bidrag utgår för undervisningslokaler och lokaler för barnbespisning, vilka förhyras av skoldistriktet, med hälften av de verkliga kostnaderna. Rekvisitionsförfarandet är enkelt. Kvitto å erlagd hyra behöver icke företes. Rekvisitionen upprättas i två exemplar av överläraren. Den undertecknas av skolstyrelsens ordförande och insändes till folkskolinspektören. Rekvisitionen verkställes å samma blankett som är fastställd för bidraget under punkt 16. Beträffande detta bidrag framhåller överläraren, att vissa svårigheter kunna uppstå vid rekvisitionen, då statsbidrag enligt praxis icke utgår för värme och icke heller för lyse. Därest hyran inkluderar jämväl dylika utgifter måste således en uppdelning äga rum mellan de olika kostnadsposterna. Förskott utgår icke. 18. Avlöning åt lärare i fortsättnings-skolan (k. kung. 30 december 1932, nr 587). Bidrag utgår med belopp motsvarande i kungörelsen bestämda minimiarvo29

den. F ö r närvarande finnes i Järfälla endast en lärare (timlärare), som undervisar i fortsättningsskolan, och till vilkens avlönande bidrag utgår enligt denna författning. Rekvisitionen av bidrag anses tämligen enkel och upprättas med ledning av undervisningsschemat och andra för överläraren direkt tillgängliga handlingar. En viss kontroll av undervisningstiden verkställes genom granskning av klassjournalen. Någon ingående granskning av denna behöver emellertid icke företagas. Rekvisition i två exemplar upprättas av överläraren, undertecknas av ordföranden i fortsättningsskolstyrelsen och insändes till folkskolinspektören. Rekvisition av förskott sker en gång varje läsår. Härvid skall angivas det beräknade timantalet i de olika ämnena och det belopp, vartill statsbidraget beräknas komma att uppgå. Förskott utgår med viss del av sistnämnda belopp. Arbetet anses tämligen obetydligt. Statsbidragsbeloppet utgjorde för läsåret 1948/49 omkring 1 000 kronor. 19. Avlöning ål lärarinnor i hushållsgöromål vid fortsättningsskola (k. kung. 12 maj 1944, nr 225). Bidrag utgår med belopp motsvarande vissa i kungörelsen angivna minimiarvoden. För närvarande finnas två hushållsl ä r a r i n n o r (timlärare) anställda i Järfälla skoldistrikt. Vad som under punkt 18 anförts angående rekvisition av bidrag och förskott äger jämväl tillämpning i fråga om förevarande bidrag. Vissa svårig•heter kunna emellertid uppstå att fastställa vilka lägsta arvoden som skola ligga till grund för rekvisitionen. Olika arvodesgrupper äro nämligen fastställda. Vilken grupp som skall tillämpas 30

beror på lärarinnans anställningstid såsom lärarinna vid vissa angivna skolor. Vid rekvisitionen skall avdrag bl. a. göras för från riksförsäkringsanstalten utbetalda olycksfallsersättningar. 20. Centralisering av skolväsendet (k. kung. 1932, nr 589).

fortsättnings30 december

Statsbidrag utgår till bestridande av kostnaderna för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar med belopp, motsvarande de verkliga kostnaderna, dock med högst 2 kronor per lärjunge och dag. Bidraget utgår vidare högst med det belopp, som motsvarar den besparing av statsbidraget till avlönande av lärare vid fortsättningsskola, vilken uppkommer genom att undervisningsavdelning blir obehövlig på grund av centraliseringen. Prövningen av besparingen verkställes av skolöverstyrelsen. Därest centraliseringen är av tillfällig natur, vilket så gott som alltid är fallet, erfordras endast ett vitsordande av inspektören, att besparing uppstår. Varje indragen avdelning med 180 timmars undervisning anses medföra en besparing å 540 kronor. Åtgärder för centralisering av fortsättningsskolväsendet vidtagas mycket sällan av överlärarna själva eller skoldistrikten, då dessa senare äro för små enheter för ett rationellt a n o r d n a n d e av fortsättningsskolväsendet. I praktiken uppgöres därför årligen en plan för inrättande av fortsättningsskolor av folkskolinspektören, gällande för inspektionsområdet i dess helhet. I Järfälla skoldistrikt är fortsättningsskolväsendet centraliserat till en skola, till vilken skolskjutsar äro anordnade. Endast tre egentliga skolskjutsar förekomma till fortsättningsskolan; övriga barn cykla (självskjuts).

Av det ovan anförda framgår att överlärarens befattning med centraliseringsfrågorna är tämligen obetydlig och i huvudsak inskränker sig till att till folkskolinspektören insända uppgift angående barnantalet i distriktet och om möjligheterna att anordna fortsättningsskola. Sedan frågan om h u r många fortsättningsskolor, som skola anordnas inom distriktet och var desssa skola inrättas, avgjorts, skola skolskjutsar organiseras, varvid anbud infordras och granskas. Arbetet beräknas taga en tid av omkring en dag. Rekvisition av statsbidrag upprättas årligen i två exemplar. Ifyllandet av formuläret medför inga svårigheter, då de uppgifter, som skola lämnas, i huvudsak återfinnas i entreprenadkontrakt (egentliga skolskjutsar). Kostnaderna angivas i en av överläraren gjord uppställning, vilken bestyrkes av kommunalkassören. I fråga om självskjutsarna utgår bidraget efter beräknad kostnad, angiven i författningen. Rekvisitionen undertecknas av fortsättningsskolstyrelsens ordförande och insändes till folkskolinspektören. Rekvisitionsarbetet beräknas taga en tid av ett par timmar. Förskott utgår med viss del av den beräknade kostnaden. Rekvisition av förskott medför inget nämnvärt arbete. För Järfälla kommun kan den tid, som direkt åtgår för ansökan om eller rekvisition av sådana statsbidrag, beräknas till sammanlagt omkring 28 arbetsdagar per år för överläraren eller ordförande i kommunal nämnd. Därtill kommer den tid, som åtgår för förande av särskilda kortregister och liknande handlingar samt den arbetsbörda som genom statsbidragsärendena belastar kommunens bokförare.

Sammanräknas allt det arbete, som i landets alla kommuner föranledes av de statliga driftbidragsärendena, rör det sig uppenbarligen om en arbetsvolym av stor omfattning. De totala kostnaderna för landets kommuner för det administrativa och kamerala arbete, som åvilar dem enligt gällande statsbidragsbestämmelser, torde även vara betydande och det förefaller uppenbart, att dessa kostnader åtminstone beträffande vissa särskilda statsbidrag icke stå i rimlig proportion till bidragsbeloppet.

B. Prövnings- och utbetalningsförfarandet De ansökningar om och rekvisitioner av statsbidrag, som avgivas av kommunerna, skola prövas av olika statliga myndigheter, varefter utbetalning sker av de godkända eller beslutade beloppen. Statsbidragsväsendets konstruktion och omfattning medför, att ett stort antal statliga myndigheter ha att taga befattning med dylika ärenden. Utredningen har emellertid icke funnit erforderligt att undersöka förhållandena hos samtliga de statliga myndigheter, som handha statsbidragsärenden, utan har begränsat sig till att följa ett antal mera vanligen förekommande slag av ärenden vid deras behandling hos vederbörande statliga myndigheter. I det följande redogöres för ett antal skilda slag av statsbidragsärenden, vilkas behandling utredningen studerat. Beträffande länsstyrelserna, som handha många slag av statsbidragsärenden, avser utredningens redogörelse förhållandena hos länsstyrelsen i Stockholms län. /. Fattigvård. Ansökningar om statsbidrag skola ingivas till länsstyrelsen, där de granskas av en länsnotarie. Gäller ansökningen fattigvård till svensk medborgare vid treårig bortovaro, lå31

ter länsstyrelsen i vissa fall göra utredning rörande vederbörandes hemortsrätt och de försörjningspliktigas ekonomiska omständigheter, vilken verkställes av polismyndighet. Detta sker alltid, då ansökningen gäller person, som icke tidigare åtnjutit fattigvård, eller »då det lutar åt avslag» å framställningen. De årligen återkommande fallen granskas däremot endast rutinmässigt. Med ledning av de lämnade uppgifterna i ansökningshandlingarna kontrolleras, att fattigvården utgått endast enligt 1 § fattigvårdslagen, d. v. s. då understödstagaren på grund av ålder, sjukdom e. d. saknar medel till sitt uppehälle. Där det icke ligger i sakens natur, att vederbörande icke skulle kunna försörja sig själv (han är mycket gammal, intagen på sjukhus e. d.) tillses, att läkarintyg eller annan utredning bifogats eller att förhörsprotokollet innehåller tillräckliga uppgifter i detta avseende. Förhörsprotokollen äro emellertid ofta ofullständiga, varför komplettering kan behöva infordras. Vidare undersöker länsnotarien huruvida de utgivna beloppen äro skäliga, varvid i huvudsak tillämpas de normer, som kommunerna (utarbetade av en samarbetsdelegation) tillämpa vid inbördes ersättningsskyldighet.

rande kommun och dels till landskontoret. På landskontoret tillstyrkes utanordning av de beslutade beloppen av en länsbokhållare, som därefter överlämnar handlingarna och protokollet till kassaavdelningen för utskrivning av anordning. Anordningen kontrasigneras av en förste länsbokhållare, som formellt föredrager, reellt skickar in handlingarna till en länsassessor, som undertecknar anordningen. Kassaavdelningen skriver härefter ut postgirokort till de olika fattigvårdsstyrelserna och för upp beloppen på den dagliga utbetalningslistan.

Beträffande andra utlänningar än nordiska medborgare verkställes undersökning på i huvudsak samma sätt. Skulle i något fall tvekan råda angående vårdtagarens medborgarskap, begär länsstyrelsen utredning härom genom utrikesdepartementet.

Då anmälan (i två exemplar) inkommit till länsstyrelsen om lämnad fattigvård åt medborgare i de nordiska länderna tillses först att formuläret är ordentligt ifyllt och att utredningen är fullständig. Vidare undersökes om vårdtagarens hemland enligt konventionen är ersättningsskyldigt (varjämte bedömes om hemsändning skall äga r u m ) ; Ger denna prövning vid handen, att krav kan riktas mot hemortslandet, tillskriver länsstyrelsen motsvarande myndighet i detta land med förfrågan om vårdtagarens hemortskommun är villig att gälda vårdkostnaderna. Det ena exemplaret av anmälan bifogas skrivelsen. Härefter kan följa en omfattande och tidskrävande skriftväxling. Avgives begärd förklaring, sänder länsstyrelsen meddelande härom till fattigvårdsstyrelsen. Vid varje förändring av arten av fattigvård eller vid nytt behov av hjälp åt tidigare understödstagare måste samma förfarande tillämpas.

Sedan ärendena granskats och kompletterats av länsnotarien, föredragas de för en länsnotarie av första klass, vilken fattar beslut i desamma. Besluten utskrivas och genomslagskopia skickas dels till fattigvårdsstyrelsen i vederbö-

Ansökan av fattigvårdsstyrelse om gottgörelse för fattigvård åt utlänning, som är medborgare i något av de nordiska länderna, granskas i länsstyrelsen på samma sätt som förut berörda ersättningsärenden. Härjämte kontrolle-

ras att anmälan gjorts av fattigvårdsstyrclsen om den lämnade fattigvården. De inkomna ansökningarna sorteras efter hemland och uppföras på en förteckning för varje land. På denna förteckning angives vårdtagarens namn, vårdens beskaffenhet, begärd ersättning, m. m. samt huruvida vårdtagarens hemland förklarat sig villigt att ersätta beloppet. Samtliga handlingar sändas därefter till socialdepartementet med länsstyrelsens yttrande. Detta får i regel formuleringen »tillstyrkes», men om länsstyrelsen anser att ansökan bör avslås eller endast delvis bifallas, lämnas jämväl motivering. I socialdepartementet granskas ansökningshandlingarna av en kanslisekreterare, som särskilt beaktar huruvida anledning finnes att frångå länsstyrelsens förslag. Härefter föredrages ärendet för socialministern och anmäles det i konselj, varefter en ämbetsskrivelse tillställes länsstyrelsen, avseende samtliga kommuner i länet. Anteckning om det i varje särskilt fall beviljade beloppet göres å ett exemplar av den förut nämnda förteckningen, vilken bifogas ämbetsskrivelsen. Beträffande omfattningen av länsstyrelsens arbete med nu ifrågavarande ersättningsärenden må nämnas, att antalet årligen till länsstyrelsen i Stockholms län inkommande ansökningar uppgår till 500—600, varav över 90 % brukar avse utlänningar. Här må slutligen anmärkas, att den av utredningen lämnade redogörelsen för arbetsgången grundats på en undersökning i januari 1951. Efter denna tid ha bestämmelserna ändrats. De nya bestämmelserna, vilka trädde i kraft den 1 april 1951, innebära en avsevärd förenkling av förfarandet. Sålunda har bl. a. beslutanderätten i konventions-

fallen decentraliserats från Kungl. Maj:t till länsstyrelserna. 2. Barnavård. Länsstyrelserna handlägga ärenden angående gottgörelse till kommun jämlikt 63 § första stycket barnavårdslagen och nordiska fattigvårdskonventionen (barnavård åt utlänningar och vid treårig bortovaro m. m.) samt enligt 63 § andra stycket barnavårdslagen (skyddsuppfostran enligt 22 § samma lag). Vad förut anförts rörande handläggningen av fattigvårdsärenden gäller i tillämpliga delar även beträffande de nu angivna ärendena. Beträffande skyddsuppfostringsärendena är dock granskningsarbetet mindre betungande, enär i dessa fall icke erfordras utredning rörande hemortsrätt. Beträffande det statsbidrag, som utgår till kommuner enligt kungörelsen 862/1937, d. v. s. för barn under 18 år, som omhändertagits för skyddsuppfostran och överlämnats till enskilda hem eller barnhem m. m. (det enda barnavårdsbidrag, som utgick till Järfälla kommun), skall ansökningen ställas till länsstyrelsen men insändas till barnavårdskonsulenten. Denne verkställer sifferkontroll samt sakgranskar ansökningarna. Vid första ansökningen för ett barn skall barnavårdsnämndens beslut om omhändertagandet vara bifogat. Med ledning av detta beslut kontrollerar barnavårdskonsulenten att de om barnet i ansökningen lämnade uppgifterna äro riktiga. Gäller åter ansökningen barn, för vilket statsbidrag utgått under föregående år, godtages ansökningens uppgifter. De lämnade uppgifterna om kommunens kostnader för verksamheten granskas endast ur den synpunkten, huruvida de förefalla rimliga. Även övriga ekonomiska uppgifter, t. ex. om kostnaden för vederbörande barn, av kommunen uppburen ersättning av för-

33 3

sörjningspliktiga eller av statsmeael, godtagas utan detaljkontroll. Dock tillses, att den från de försörjningspliktiga u p p b u r n a ersättningen icke överstiger 1 000 kronor. Efter slutad granskning antecknar konsulenten eventuella anmärkningar på ansökningsblanketten, varefter handlingarna insändas till länsstyrelsen. Barnavårdskonsulenten i Stockholms län h a r uttalat, att förfarandet för hans del vore enkelt, men att enligt hans mening kommunernas arbete med sökande av statsbidrag icke stode i rimligt förhållande till det obetydliga bidraget. Hos länsstyrelsen synes i huvudsak endast verkställas förnyad sifferkontroll samt närmare granskning av de förhållanden beträffande vilka barnavårdskonsulenten gjort anmärkning. Granskningen företages av en länsbokhållare, som efter tillstyrkan överlämnar handlingarna till länsstyrelsens kassaavdelning för utanordning och utbetalning av bidragsbeloppet. 3. Bidragsförskott. Till länsstyrelsen inkomna ansökningar sifferkontrolleras av en notarie på landskontoret, som även verkställer sakgranskning. Med ledning av de i ansökningen lämnade uppgifterna kontrolleras att förskott utbetalats för högst den medgivna tiden och med riktigt belopp. Vidare undersökes, huruvida vidtagna åtgärder för barnafaderns efterforskande m. m. kunna anses tillräckligt omfattande och nyligen gjorda. Någon verkligt ingående detaljkontroll företages dock icke. Alltefter som notarien slutför sin granskning av handlingarna upprättar ett skrivbiträde protokoll i koncept. Sedan protokollet kollationerats av notarien, föredrages ärendet för en läns-

notarie, varvid framkomna anmärkningar diskuteras och vissa stickprov tagas. Härefter utskrives protokollet, vilket undertecknas av länsnotarien. Protokollet och ansökningarna översändas därpå till kassaavdelningen, som utskriver anordning, vilken i förut angiven ordning undertecknas av en förste länsbokhållare och landskamreraren, varpå beloppen utbetalas. Årligen inkomma till länsstyrelsen omkring 100 ansökningar, av vilka de mest omfattande kunna avse u p p emot 300 barn. Granskningsarbetet betraktas som mycket »tidsödande och ledsamt». Då det mycket sällan förekommer annat än obetydliga felaktigheter, ifrågasätter notarien, huruvida omfattningen av kontrollarbetet står i rimligt förhållande till resultatet av detsamma. Såsom exempel anföres, att en ansökan från Solna stad (mot vilken anmärkning mycket sällan riktats), vilken avsåg omkring 300 barn, medförde tre dagars granskningsarbete och resulterade i att avdrag kunde verkställas med 17 öre. Kontrollen borde, åtminstone beträffande de kommuner, där ansökan upprättas av särskild utbildad personal, i väsentlig mån kunna minskas. Sammanlagt räknar notarien med två månaders arbete för sin del. Föredragningen för länsnotarien tar ett par timmar per år. Skrivbiträdets arbete kan uppskattas till tio dagar, vartill kommer kassaavdelningens arbete. 4. Familjebidrag. Efter siffergranskning av ett skrivbiträde överlämnas de från kommunerna till länsstyrelsen inkomna rekvisitionerna till en av länsstyrelsen för ändamålet deltidsanställd, speciellt sakkunnig revisor. Denne kontrollerar, att de i rekvisitionerna upptagna beloppen stämma med de i original bilagda utbetalningslistorna. Revi-

sorn företager även stickprovsvis sakgranskning av rekvisitionerna. Denna granskning, som i allmänhet sker med ledning av infordrade akter, avser bl. a. att rätt belopp utbetalats till den värnpliktige, att kontroll av den värnpliktiges och dennes hustrus inkomster företagits av familjebidragsnämnden samt att familjebidragsförordningens bestämmelser i övrigt följts. I de större kommunerna företages granskningen på platsen och göres stickprov bland akterna. Omfattningen av granskningen beror på h u r väl familjebidragsnämnderna behärska tillämpningen av bestämmelserna. Härom h a r revisorn god erfarenhet efter att u n d e r en lång följd av år ha kontrollerat nämndernas arbete. Revisorn bedriver även upplysningsverksamhet rörande förordningens tillämpning, och nämnderna ha tillråtts att i tveksamma fall inhämta råd och anvisningar av revisorn. Sedan revisorn avslutat sin granskning, avgiver han en revisionsberättelse för varje kommun, vilken tillställes länsstyrelsen och familjebidragsnämnden. Ansökningshandlingarna återgå härvid till länsstyrelsen, där ett skrivbiträde uppsätter anordning. En förste länsbokhållare jämför beloppen å anordningen med revisionsberättelsen och rekvisitionen samt tillstyrker och kontrasignerar anordningen, vilken underskrives av landskamreraren. De beslutade beloppen utbetalas till kommunerna av länsstyrelsens kassaavdelning. Revisorn beräknar, att granskningsarbetet för hans del tager en tid av omkring en vecka var månad. Denna tid är dock mycket varierande, beroende på antalet ansökningar, vilket i sin tur sammanhänger med antalet inkallelser. Under beredskapstiden, då antalet an-

sökningar uppgick till omkring 120 i månaden, voro två revisorer anställda för granskningsarbetet. 5. Polisväsendet. Till ledning för granskningsarbetet på länsstyrelsen förvaras i en pärm för varje polisdistrikt de av länsstyrelsen meddelade besluten rörande förordnande av ordinarie polismän, de beslut om förordnande av icke-ordinarie polismän, som fattats av vederbörande landsfiskal, av länsstyrelsen godtagna grunder för avlönande av polismän samt från statens pensionsanstalt inkomna pensionstablåer utvisande pensionsavgift för varje befattningshavare. Efter siffergranskning av de inkomna statsbidragsansökningarna jämföras de lämnade uppgifterna med de i pärmen förvarade besluten m. m. Har länsstyrelsen icke erhållit del av förordnande som meddelats av landsfiskal och har detta icke heller angivits i dennes yttrande över ansökningen, inhämtas upplysningar härom per telefon. I ansökningen angiven löneklassplacering godtages utan kontroll. Med ledning av uppgifter i pärmen och i ansökningen uträknas för varje polisman denne tillkommande lön för året, vilket belopp jämföres med det i ansökningen angivna. Enligt regeringsrättsutslag äger kommun erhålla statsbidrag till pensionsavgift, som erlagts till statens pensionsanstalt till den del denna belöper å polisman. Storleken av denna avgift har hittills kunnat kontrolleras med ledning av den förut nämnda pensionstablån, men fr. o. m. 1950 tillställes icke länsstyrelsen sådan, varför denna kontroll i fortsättningen icke kan verkställas. Slutligen tillses, att lämnade uppgifter om telefonkostnader överensstämma med bifogade verifikationer. Årligen inkomma 50—60 ansökningar 35

till länsstyrelsen. Den notarie, som verkställer granskningen av ansökningarna, b e r ä k n a r att denna tager en tid av sammanlagt omkring en och en halv månad per år. Efter avslutad granskning tillstyrkes godkänt belopp, varefter ärendet överlämnas till kassaavdelningen för utanordning och utbetalande av beloppen.

förfogande stående anslaget för denna bidragsgivning under de senaste åren väl räckt till, har någon bedömning icke behövt ske, vilka kommuner som i första hand borde beviljas bidrag.

ren uppgör härefter å kladdlistan förslag till beslut och antecknar för varje kommun det belopp, som anses böra utgå. Därvid bedömes särskilt huruvida med hänsyn till kommuns ringa ekonomiska bärkraft högre bidrag bör beviljas än som enligt författningen normalt skall utgå. Då det till socialstyrelsens

De till länsstyrelsen inkommande statsbidragsreA-y(si'*io;ierna äro åtföljda av tämligen utförliga yttranden av hemhjälpsstyrelsen. Uppenbara felaktigheter i rekvisitionerna bruka ha rättats av hemhjälpsstyrelsen. På länsstyrelsen siffergranskas samtliga rekvisitioner av en länsbokhållare, som även kontrolle-

I tveksamma fall samråder byråsekreteraren med »avdelningschefen», hemhjälpskonsulenten. Frågor av större vikt föredragas för byråchef och generaldirektör. Vid föredragning eller direkt 6. Social hemhjälp. Med ledning av av byråsekreteraren fattat beslut ande till socialstyrelsen inkomna statstecknas å kladdlistan. Med ledning av fa i dragsans ökningarna, omkring 1 500 denna utskrives ett protokoll för varje om året, upprättar först ett kanslibiträlandstingsområde, vilket justeras av de en »kladdlista» för varje landstingsgeneraldirektören sedan byråsekreteraområde. På listan antecknas för varje ren kollationerat detsamma mot kladdkommun folkmängden den 1 januari det listan. Protokollsutdrag expedieras till år ansökningen inkommit, det maximihemhjälpsstyrelserna och länsstyrelserbelopp som kan beviljas enligt författna, varjämte ett meddelande om besluningen, det antal tjänster för vilka bitet tillställes varje särskild kommun. drag sökes samt utdebiteringen de seDessa handlingar undertecknas av byrånaste åren. Detta arbete beräknas taga sekreteraren och expedieras av biträomkring två veckor. Härefter kollatiodespcrsonal. Sedan detta arbete slutneras listorna mot handlingarna, vilket förts, sorterar byråsekreteraren in brukar kunna ske på omkring fyra dahandlingarna i särskilda kommunakter. gar. Samtidigt kontrolleras, att de hemvårEfter detta preliminära arbete genomdarinnor, för vilka statsbidrag sökts, ha går och granskar en byråsekreterare de godkänd kompetens. inkomna ansökningarna. Därvid konDen sammanlagda tid, som åtgår för trolleras, att anteckning skett om att behandlingen av statsbidragsansökningverksamheten fortgår inom kommunen. arna, kan uppskattas till närmare två Vidare jämföres ansökningen med föremånader för byråsekreteraren och omgående års kladdlista samt tillses, att kring sex veckor för ett biträde. Härtill landstinget utfäst sig att erlägga förekommer det arbete som föranledes av skrivet minimibidrag. Sökes bidrag förs. k. ströansökningar. Antalet sådana sesta gången, granskas även bilagd inparat inkomna ansökningar uppgick år struktion för hemvårdarinna och angiv1950 till omkring 60. na grunder för avgifter. Byråsekretera-

rar att socialstyrelsens beslut rörande bidragets storlek bifogats. Om detta icke är fallet, sker jämförelse med det exemplar av beslutet, som av socialstyrelsen översänts till länsstyrelsen. Vidare tillses, att hemhjälpsstyrelsen i enlighet med gjord överenskommelse antecknat dag, från vilken ålderstillägg skall utgå. Denna uppgift godtages utan vidare. Avsikten är emellertid, att uppgifterna i fortsättningen skola kontrolleras med ledning av de prolokollsutdrag rörande beslut om ålderstillägg, som hemhjälpsstyrelsen numera översänder till länsstyrelsen. Länsbokhållaren jämför även i rekvisitionen lämnade uppgifter om hemvårdarinnas kompetens med det exemplar av socialstyrelsens beslut härom, som översänts till länsstyrelsen. Uppgifter rörande storleken av till kommunen inflytande avgifter eller rörande befattningshavares ledighet kontrolleras däremot i allmänhet icke. Därest emellertid sådan uppgift förefaller osannolik, brukar telefonförfrågan göras hos hemhjälpsnämnden. Efter verkställd granskning tillstyrker länsbokhållaren statsbidrag särskilt för varje kommun. Rekvisitionerna överlämnas därefter till kassaavdelningen, som utskriver anordning, vilken tillsammans med rekvisitionen överlämnas till en förste länsbokhållare, som jämför beloppen och kontrasignerar anordningen. Efter underskrift av landskamreraren utbetalas beloppen i sedvanlig ordning. År 1950 biföll socialstyrelsen ansökningar från 62 kommuner och kommunalförbund i Stockholms län. För samma år inkommo till länsstyrelsen rekvisitioner från 55—60 kommuner. Länsbokhållaren beräknar, att på denne ankommande granskningsarbete tager omkring en veckas tid.

7. Nykterhetsvård. De till socialstyrelsen från kommunerna inkommande ansökningarna om bidrag till nykterhetsnämndernas verksamhet översändas till vederbörande länsnykterhetsnämnd för yttrande. Hos länsnykterhetsnämnden i Stockholms län granskas och genomgås ansökningshandlingarna av en ombudsman tillsammans med nämndens ordförande. Uppgifterna jämföras först med föregående års redogörelse. De uppgivna utgifterna granskas vidare av ombudsmannen ur den synpunkten, huruvida de förefalla sannolika. Därvid göres avdrag för sådana utgifter till vilka statsbidrag icke utgår. Med blyerts antecknas utanpå ansökningshandlingarna det maximibelopp som anses komma i fråga i statsbidrag. Härefter uppgöres en sammanställning för samtliga kommuner med angivande av beloppet av föregående år beviljat bidrag, för innevarande år sökt bidrag, det antal personer mot vilka åtgärder vidtagits och — i en anmärkningskolumn — några korta rader om h u r verksamheten skötts under året, ävensom förslag till bidrag. Ärendet föredrages för länsnykterhetsnämnden. I sammanställningen antecknar ombudsmannen det av nämnden tillstyrkta statsbidragsbeloppet. Ombudsmannens granskningsarbete beräknas taga ett par dagar och ordförandens deltagande däri en dag. Ombudsmannen anser bidragsförfarandet enkelt för sitt vidkommande. Till ledning för granskningsarbetet finnes hos socialstyrelsen ett för ändamålet upplagt kortregister över kommunerna. Sedan ansökningshandlingarna återkommit från länsnykterhetsnämnderna går en amanuens igenom handlingarna. För varje kommun granskas den lämnade utgiftssammanställ37

ningen, varvid sådana kostnader frånräknas, som icke kunna hänföras till nykterhetsnämndernas verksamhet och sådana till vilka statsbidrag utgår i annan ordning. Sedan utgifterna på detta sätt renodlats, uträknas det maximibelopp, som enligt författningen kan komma i fråga för kommunen. Detta belopp uppföres på registerkortet, varefter amanuensen med ledning bl. a. av den lämnade redogörelsen undersöker hur verksamheten bedrivits u n d e r det gångna året och om skäl kunna föreligga för högre bidrag än som regelmässigt brukar utgå (t. ex. om en liten kommun haft stora utgifter för anstaltsv å r d ) . Amanuensen upprättar därefter ett preliminärt förslag till bidragsfördelning, vilket uppföres på kortet för varje kommun. Sedan ett län genomarbetats, summeras de preliminära beloppen. Det sålunda framräknade länsbeloppet jämföres med motsvarande belopp för föregående år, därvid hänsyn även tages till eventuell anslagsändring. Vid behov företagas jämkningar i de preliminära beloppen. Efter granskningen föredrager amanuensen ärendena för byråchefen, vilket sker på det sättet, att amanuensen och byråchefen tillsammans genomgå handlingarna och eventuellt korrigera de preliminära beloppen. En formell föredragning sker därefter av byråchefen för generaldirektören, varefter protokoll utskrives direkt från registerkorten. Utdrag av protokollen stencileras och skickas till kommunerna. Protokollsutdrag sändes även till vederbörande länsnykterhetsnämnd. I genomsnitt inkomma omkring 1 200 statsbidragsansökningar per år till socialstyrelsen. Amanuensens preliminära granskning beräknas taga närmare en vecka och föredragningen för byråche38

fen ungefär samma tid. Även skrivarbetet kan uppskattas till en vecka. Enligt amanuensen har från olika håll riktats kritik mot socialstyrelsens statistikformulär, vilket även han anser en smula tillkrånglat. I detta sammanhang anmärker han, att socialstyrelsen i stor utsträckning släppt kravet på årsberättelse från de kommunala nykterhetsnämnderna, då de statistiska uppgifterna ge en god om icke bättre bild av verksamheten. Det överväges alt omarbeta statistikformuläret, vilket för övrigt skett flera gångar under senare år, samt formuläret för årsredogörelsen. Amanuensen framhåller, att man av de omfattande statsbidragsansökningshandlingarna erhåller överblick över verksamhetens bedrivande och över nykterhetstillståndet i de olika kommunerna. Avskrift av socialstyrelsens protokoll i statsbidragsärendena lämnas till styrelsens kamrerare, som med ledning av ansökningarna undersöker, huruvida förändringar förekommit i fråga om postgironummer. Sådana ändringar införas i en avskrift av utbetalningslistorna för föregående år. Detta arbete tager omkring en dag. Härefter utskrivas postgiroblanketter och utbetalningslistor, varefter kollationering sker. För detta arbete, som utföres av ett kanslibiträde med hjälp av ett skrivbiträde, erfordras minst en vecka. Utbetalningslistan går därefter till kameraren, som — utan kontroll av beloppens storlek —• skriver ut och undertecknar en anordning, vilken jämväl underskrives av vederbörande byråchef och av generaldirektören. 8. Alkoholistvård. Till kommun, som är ansvarig för vårdkostnaden för person, som efter förordnande intagits på alkoholistanstalt, kan statsbidrag utgå

i två fall, nämligen dels om kommunen har ringa ekonomisk bärkraft och personen ådömts frihetsstraff dels ock om vården avser person, som icke har hemortsrätt inom kommunen, el. dyl. I båda fallen kräves ansökan och, sedan vederbörande utskrivits, rekvisition. Ansökan göres på fastställd blankett av enkel beskaffenhet, gemensam för båda bidragsfallen. Vid ansökningen skola fogas utredning om de förhållanden, som utgöra förutsättning för bidrag, samt förbindelse att återbära uppburet bidrag i den mån kommunen kan erhålla gottgörclse för kostnaden av den vårdade eller annan. Ansökan ingives till socialstyrelsen, där handlingarna genomgås av en amanuens. I första fallet, som är ytterligt sällsynt, bedömer amanuensen huruvida kommunen har ringa bärkraft genom att ur årsbok för Sveriges kommuner hämta uppgifter om antalet skattekronor och utdebiteringen. Frågan om vederbörande någon gång i sitt liv ådömts frihetsstraff kan i regel kontrolleras med uppgift i ett kortregister, som föres hos styrelsen. Anstalterna skola nämligen vid inskrivning av alkoholist, insända vissa uppgifter om den intagne. I det andra fallet undersökes huruvida utredningen rörande den intagnes hemortsrätt är fullständig. Detta sker genom granskning av eventuellt bifogade polisrapporter och av intyg från pastorsämbete och kommunala myndigheter, som skola biläggas ansökningen. Ofta erfordras komplettering i detta hänseende. Någon mera ingående kontroll eller av socialstyrelsen föranstaltad utredning äger dock icke rum. En viss kontroll kan erhållas genom de uppgifter som återfinnas på registerkorten.

Ärendet föredrages endast inför byråchefen. Årligen inkomma omkring 25 ansökningar. Amanuensen b e r ä k n a r att han medhinner 5—10 ansökningar per dag, beroende på ärendenas beskaffenhet och föreliggande utredning. Sedan den intagne utskrivits från anstalten rekvirerar kommun statsbidrag hos socialstyrelsen, varvid bl. a. skall angivas av kommunen eventuellt uppburen ersättning samt specifikation lämnas rörande vårdkostnaderna. Uppgiften skall vara attesterad av anstaltsföreståndaren. På socialstyrelsen granskas handlingarna av en amanuens, som bedömer huruvida kostnaderna kunna anses skäliga och om utgifterna varit nödvändiga och hänföra sig till den egentliga vårdtiden (särskilt beträffande kläder och t a n d v å r d ) . Ärendet föredrages för vederbörande byråchef, som avgör ärendet. Som regel beviljas bidrag med 4/5 av kostnaderna i första fallet, dock maximerat till 500 kronor. I andra fallet skola kostnaderna helt ersättas av statsmedel. Årligen inkomma ungefär 25 rekvisitioner, vilket för amanuensens del medför något mindre arbete än ansökningarna. Rekvisitionshandlingarna överlämnas härefter till kamreraren för utanordning och utbetalning av statsbidrag. Till kommun kan i vissa fall jämväl utgå ersättning av statsmedel för resekostnader vid tvångsintagning av alkoholister. Ansökan härom, vilken till huvudsaklig del består av en reseräkning, skall ingivas till socialstyrelsen. Till ansökningen skola fogas uppgift om anledningen till att kommun icke på annat sätt kunnat erhålla gottgörelse för kostnaden samt förbindelse att återbetala bidraget, därest kommunen utfår sådan gottgörelse. 39

I socialstyrelsen granskas ansökningen av en amanuens, som framför allt tillser, att länsstyrelses beslut föreligger om alkoholistens intagande, överflyttning till annan anstalt eller dylikt. Han granskar vidare reseräkningens uppgifter om biljettpris och traktamentsersättning m. m. och undersöker, huruvida icke ersättning bör utgå i annan ordning. Reseräkningen skall vara attesterad av anstalten. Amanuensen låter sedan upprätta ett protokoll, som justeras av byråchefen. Denne gör även stickprovskontroll bland reseräkningarna. Årligen inkomma omkring 500 ansökningar. Amanuensen beräknar att han hinner avverka omkring 10 ansökningar i timmen. 9. Driften av barnhem. För erhållande av statsbidrag kräves dels ansökan och dels rekvisition varje halvår. Ansökan sker på fastställd blankett och skall innehålla uppgift bl. a. om hemmets ändamål, antalet vårdplatser och vårdavgiftens storlek. Därest bidrag icke erhållits till uppförande av barnhemmet skall dessutom första gången ansökan göres lämnas uppgift om de kompetenskrav och lönevillkor,som skola gälla för föreståndarinna, om antalet övriga befattningshavare, m. m. I detta fall skola dessutom bifogas ritningar, intyg av provinsialläkare rörande lokalernas beskaffenhet, avtal med läkare och statförslag för nästkommande budgetår. Ansökningarna skola ingivas till socialstyrelsen. De inkomna ansökningshandlingarna översändas för yttrande till länsstyrelsen och, därest kommun är sökande, jämväl till landstinget. Att landstingets yttrande begäres beror på att landstinget i regel får svara för det underskott, som kan uppstå A driften av barnhemmet.

40 Länsstyrelsens yttrande skall avse barnhemmets standard och h u r verksamheten skötts. Länsstyrelsen remitterar i sin tur ärendena till förste provinsialläkaren, eventuellt barnavårdsnämnd samt barnavårdskonsulenten för yttrande. Någon egen utredning brukar länsstyrelsen icke företaga. I sitt remissvar åberopar länsstyrelsen i regel de inkomna yttrandena. Länsstyrelsen kan dock med anledning av innehållet i dessa avgiva förslag till de särskilda villkor, som anses böra gälla för statsbidrag. Några uppgifter om det arbete, som är förenat med detta yttrande, har icke stått att vinna på länsstyrelsen. Sedan ansökningshandlingarna återkommit till socialstyrelsen granskas de av en byråsekreterare, som först kontrollerar att barnhemmet finnes intaget i den av Kungl. Maj:t fastställda barnhcmsplanen för vederbörande landstingsområde. Planerna bruka fastställas för femårsperioder, samtidigt för samtliga landsting. Byråsekreteraren går vidare omsorgsfullt igenom eventuella ritningar och uppmäter de olika rumsytorna för att utröna, huruvida angivet vårdplatsantal kan godtagas efter de normer, som tillämpas av socialstyrelsen. Denna granskning föranleder ofta korrespondens med sökanden. Vidare tillses att angiven vårdavgift icke överstiger den i författningen föreskrivna. Byråsekreteraren bedömer härefter huruvida de kompetensfordringar, som avses skola gälla för föreståndarinna, kunna anses tillfyllest samt om personalen är tillräcklig för skötseln av hemmet. Slutligen granskas ytligt statförslaget för nästkommande budgetår. Ärendet föredrages härefter formellt för chefen för byrån, varefter föredragning äger rum för styrelsen in pleno. Styrelsens beslut innefattar fastställan-

de av det högsta antal platser, för vilka statsbidrag må utgå. Vidare föreskrivas de särskilda villkor, som anses böra förknippas med statsbidrag, såsom rörande personal och lokaler. Protokollsutdrag sändas till sökanden, länsstyrelsen och eventuellt landstinget. Socialstyrelsen b r u k a r bevilja statsbidrag för viss tid, som kan variera mellan 1—5 år. 1950 biföllos 41 ansökningar. Byråsekreteraren beräknar att varje ansökan normalt kan granskas på två å tre timmar. Rekvisitionen skall innehålla uppgift bl. a. om dag för ansökningens beviljande, antalet vårdplatser och redogörelse för det verkliga antalet vårddagar under närmast föregående halvår. Denna redogörelse skall innehålla uppgift för varje barn om namn och födelseår samt inskrivnings och utskrivningsdag. Rekvisitionen översändes till länets barnavårdsassistent, som med ledning av barnhemmets journaler, som bifogas eller studeras på platsen, kontrollerar de lämnade uppgifterna och uträkningen av antalet vårddagar. Hon tillser — i regel genom inspektion — att föreskrivna särskilda villkor äro uppfyllda. Detta arbete är tämligen tidsödande. För var och en av de 15 rekvisitioner, som inkomma varje halvår, beräknas en tidsåtgång av närmare 2 dagar. Sedan barnavårdsassistenten på rekvisitionen tecknat bevis om granskningen översändas handlingarna till socialstyrelsen där de granskas av en byråsekreterare, som kontrollerar att uträkningen av antalet vårddagar är riktig och tillser att eventuellt föreskrivna särskilda villkor för statsbidragets åtnjutande äro uppfyllda. Slutligen r ä k n a r byråsekreteraren ut statsbidragets storlek genom multiplikation av antalet vårddagar med det i författningen angivna dagbeloppet. Ärendet föredrages

därefter formellt för vederbörande byråchef, varefter föredragning in pleno äger rum. Avskrifter av protokoll (stencilerat forumlär) tillställas sökanden, länsstyrelsen och eventuellt landstinget. År 1950 rekvirerades statsbidrag i 477 fall. Byråsekreteraren r ä k n a r med att en rutinerad person m e d h i n n e r omkring 15 rekvisitioner om dagen. Rekvisitionshandlingarna överlämnas härefter till kamreraren, som ombesörjer utanordning och utbetalande av slatsbidragsbeloppen. 10. Halvöppen barnavård. Statsbidrag utgår dels såsom ett lönebidrag (i regel 1/3 av vissa föreskrivna ortsgrupperade löner) och dels såsom kostbidrag (visst belopp för barn och dag). För statsbidrag erfordras ansökan (efter föregående anmälan) och rekvisition. När verksamhet för halvöppen barnavård igångsattes skall anmälan härom ske till socialstyrelsen på fastställd blankett, innehållande uppgift om antalet barn och dessas uppdelning på åldersgrupper. Till anmälan skola fogas ritningar och reglemente för anstalten. I socialstyrelsen antecknas de inkomna uppgifterna på ett registerkort. Statsbidrag sökes årligen på fastställd blankett, som bl. a. skall innehålla uppgift om antalet vårdplatser, det beräknade antalet kostdagar u n d e r året och antalet anställda, med angivande av dessas lön och den tid för vilken bidrag sökes. Vid ansökningen skall även fogas plan för verksamheten, angivande antalet barn i olika åldersgrupper, all anställd personal samt avgifter, ävensom inkomst- och utgiftsstat m. m. De inkomna ansökningarna granskas av en amanuens, som med ledning av registerkorten kontrollerar de lämnade uppgifterna och undersöker om uppgiv41

na antalet beräknade kostdagar förefaller rimligt. Han tillser vidare att antalet befattningshavare icke överstiger vad som kan anses behövligt. Alla poster i inkomst- och utgiftsstaten granskas. Ärendet föredrages för byråchef och sedermera inför styrelsen in pleno. Beslut antecknas på registerkort och tillställes vederbörande huvudman. År 1950 inkommo ansökningar avseende 548 institutioner. Amanuensen beräknar en tidsåtgång av omkring två m å n a d e r för granskningsarbelet. Rekvisition skall ske halvårsvis. Socialstyrelsen sänder ut stencileradc rekvisitionsformulär till samtliga institutioner. På blanketten skall angivas det verkliga antalet kostdagar, anställd personal, utbetald grundlön och ålderstilllägg samt statsbidragets storlek. De inkomna rekvisitionerna överlämnas till socialstyrelsens konsulent, som granskar desamma med ledning av iakttagelser, vilka gjorts vid inspektioner o. dyl. Härjämte granskas handlingarna av en amanuens. Därvid godtages lämnad uppgift om det verkliga antalet kostdagar, såvida den förefaller rimlig. Vidare undersökes om befattningshavarna inneha föreskriven kompetens. (Avgångsbetyg från läroanstalt skall bifogas första gången befattningshavaren anställes. Alla avgångsbetyg skickas dessutom av seminarierna in till socialstyrelsen, där de förvaras i en pärm efter bokstavsordning). Lämnad uppgift om befattningshavares tjänstgöringstid på vederbörande institution godtages om den förefaller sannolik. Lönebidragets storlek uträknas sedan ortsgruppen kontrollerats. Rekvisitionerna uppföras på listor med angivande av kostbidragets resp. lönebidragets storlek. Därest det vid summering av beloppen skulle befinnas att anslaget

icke räcker till, blir det nödvändigt att utmönstra vissa rekvisitioner, vilket sker efter skälighetsbedömning. Ärendet föredrages för byråchefen, varefter föredragning äger rum in pleno. Fattade beslut antecknas å registerkorten. Amanuensen beräknar att rekvisitionsgranskningen tager omkring tre månader i anspråk två gånger om året. För expediering av protokollsuldrag m. m. åtgår ytterligare en vecka. Rekvisitionshandlingarna överlämnas slutligen till kamreraren för utanordning och utbetalning. 11. Arbetslöshetshjälp. Bidrag utgår i form av dels arbetsbidrag till statskommunalt beredskapsarbete och dels årskostnadsbidrag, vilket utgår i förhållande till årliga av arbetsmarknadsstyrelsen godkända kostnader för beredskapsarbeten, arkivarbeten, musikerhjälp, kontantunderstöd, dagavgifter samt visst reseunderstöd m. m. Storleken av bidraget bestämmes av arbetsmarknadsstyrelsen, varvid skall iakttagas, att kommunerna i bidragshänseende hänföras till grupper efter normalbidragsprocent och kommunens egna arbetslöshetskostnader. Kommunerna skola ock vidkännas högst en viss årskostnad per skattekrona inom olika grupper. Framställning om utbekommande av bidrag ingives i regel varje månad till arbetsmarknadsstyrelsen på fastställd blankett, en för varje slag av hjälpåtgärder. Å blanketten skola lämnas erforderliga uppgifter för styrkande av behovet av statsbidrag såsom rörande antalet understödda av olika kategorier, dagunderstödets storlek, antal understödsdagar, dagen för arbetsmarknadsstyrelsens beslut rörande medgivande för kommunen att anordna hjälpverksamhet av olika slag, m. m. Å varje blan-

kett skola vidare en av länsstyrelsen utsedd revisor och de kommunala revisorerna ifylla en revisionsberättelse, utvisande att dessa genomgått och granskat kvittenslistor, att föreskrivna villkor äro uppfyllda, m. m. I arbetsmarknadsstyrelsen granskas handlingarna i första h a n d av en kontorist, som verkställer sifferkontroll och framför allt tillser, att bidrag icke sökes för flera understödstagare än som av styrelsen medgivits. (Dylikt medgivande lämnas varje månad.) Härefter underkastar en sekreterare handlingarna viss granskning av stickprovsnatur. Ärendena föredragas för vederbörande byråchef, varefter handlingarna överlämnas till kameralbyrån för utanordning av beviljat bidrag. Bidrag beviljas härvid med 20 procent av kostnaderna, eller det minimibelopp, som kan utgå. Kommunernas kostnader och storleken av varje gång utbetalade belopp införas i en liggare med lösbladssystem. Efter årets utgång skola kommunerna till arbetsmarknadsstyrelsen insända ansökan om årskostnadsbidrag för det gångna året. Härvid användes en blankett för samtliga ändamål, på vilken angives understödens art, datum för arbetsmarknadsstyrelsens medgivande, kostnaderna samt antalet skattekronor m. m. Även nu granskas handlingarna först av en kontorist, som verkställer sifferkontroll och jämför de lämnade uppgifterna med dem, vilka återfinnas i ovannämnda liggare. Vidare sker visst samråd med tekniska byrån bl. a. för kontroll av uppgiven storlek av de dagavgifter, som kommun inbetalat till styrelsen vid statliga arbeten och till vilka bidrag kan utgå i form av årskostnadsbidrag, samt av att räntor och amorteringar å lån, som av kommun upptagits för täckande av kommunens andel i

kostnaderna för statliga eller stadsundcrstödda beredskapsarbeten, äro skäliga. Antalet skattekronor kontrolleras mot uppgifter i Årsbok för Sveriges kommuner, varjämte upplysningar inhämtas hos statistiska centralbyrån rörande storleken av kommunen beviljat skatlelindringsbidrag. Handlingarna granskas även stickprovsvis av en sekreterare. I samråd med kamerala byrån uträknas statsbidragets storlek, vilket skulle vara tämligen invecklat, om icke särskilda tabeller voro iordningställda. Ärendet föredrages härefter för överdirektören i närvaro av cheferna för sociala och kamerala byråerna. Genom sistnämnda byrås försorg utanordnas och utbetalas kommunerna tillerkända belopp. 12. Folkskoleväsendet. De olika slagen av ärenden rörande statsbidrag till folkskoleväsendet granskas såväl av vederbörande folkskolinspektör som av länsstyrelsen. Här torde först i ett sammanhang få lämnas en redogörelse för folkskolinspektörens befattning med vissa sådana statsbidragsärenden. Redogörelsen avser folkskolinspektören i det inspektionsområde, inom vilket Järfälla kommun är belägen. Folkskolinspektörens

granskning

a. Avlönande av folk- och småskollärare. De från skoldistrikten inkomna rekvisitionerna jämte bilagor bli föremål för en noggrann granskning av folkskolinspektören, delvis utan att skyldighet härtill föreligger för denne. För varje i rekvisitionen upptagen befattning tillses, att vederbörligt tillstånd lämnats till inrättande av densamma. Beträffande extra-ordinarie tjänster jämföres rekvisitionen med den förteckning över sådana tjänster, som årligen

fastställes av folkskolinspektören. Dessutom kontrolleras de lämnade uppgifterna mot den statistik, som tidigare lämnats av skoldistriktet. Uppgifter om anställningstid för vikarier jämföras med de avskrifter av distriktets förordnanden, som insänts under det gångna läsåret. Vidare tillses, att överensstämmelse råder mellan ordinarie befattningshavare beviljade ledigheter och vikariernas tjänstgöringstider. Av distriktet meddelade beslut rörande lärares löneklassplacering ha tidigare underställts inspektören för yttrande, varför i rekvisitionen angiven placering kan kontrolleras. Den årliga lästiden och dag för terminens början och slut finnes i regel föreskriven i reglemente och tillsyn av efterlevnaden härav sker vid inspektioner o. dyl. Härigenom kunna i rekvisitionen lämnade uppgifter i detta hänseende kontrolleras. Vidare tillser inspektören, att lämnad uppgift om lärares undervisningstid överensstämmer med gällande författningar och eljest att vederbörligt tillstånd lämnats till nedsättning av densamma. Beträffande uppgift om timlärares tjänstgöring undersökes om sammanlagda timantalet överensstämmer med skolöverstyrelsens beslut rörande nedsättning av undervisningsskyldighcten för distriktsövcrläraren. Folkskolinspektören ser vidare till, att vederbörligt medgivande lämnats till de olika slag av ledigheter, som beviljats lärare, samt att sjukdom styrkts med läkarintyg. Beträffande samtliga uppgifter om avlöning, avdrag etc. kontrolleras, att beloppen äro rätt uträknade samt att eventuellt barntillägg utgått författningsenligt. Vidare kontrolleras att till distriktsöverläraren utgående arvode uppgår minst till det i författningen angivna beloppet. Inspektören kontrollerar

även, att verkställt avdrag å statsbidrag för varje ordinarie befattning är författningsenligt samt att avdrag verkställts för samtliga tjänster. Antalet dylika tjänster återfinnes i statistiken. Slutligen skall inspektören yttra sig om huruvida vikarie innehaft tillräcklig kompetens samt huruvida verksamheten överhuvud bedrivits i föreskriven ordning och omfattning. Kännedom härom har inspektören erhållit genom sin inspekterande verksamhet. b. Slöjd och hushållsgöromål. Folkskolinspektören undersöker med ledning av lämnade uppgifter om förutsättningar föreligga för statsbidrag. Särskilt tillses, att till lärare utgående arvode minst uppgått till i författningen angivet belopp. Beträffande slöjd kontrolleras vidare, att statsbidrag icke sökts för fler undervisningstimmar än 128 för varje avdelning och icke heller för flera avdelningar än som överensstämmed med författningen. Vidare kontrolleras att lärares arvode samt statsbidragets storlek äro rätt uträknade. Inspektören skall även vitsorda att undervisningen är anordnad i överensstämmelse med undervisningsplanen och att lokaler m. m. äro i godtagbart skick. Kontrollen häröver sker genom inspektioner. Någon ingående detaljkontroll över att undervisning pågått de angivna timmarna kan givetvis icke erhållas. c. Skolskjutsar. Framställning om bidrag till självskjutsar insändes till inspektören, som själv äger besluta i ärendet. De i ansökningen lämnade uppgifterna om väglängd för varje barn m. m. kunna icke i detalj kontrolleras. Då emellertid inspektören med sin kännedom om de olika skoldistrikten vet var skolorna äro belägna och någorlunda känner till de olika platser där eleverna ha sina hem, kan en viss kontroll er-

nås. Inspektören tillser, att bidrag endast begäres för barn i de klasser, som kunna komma i fråga, och bedömer, huruvida besparingar i det allmännas utgifter för skolväsendet ernås genom den ifrågasatta anordningen eller om vägarnas beskaffenhet motiverar denna. Samma bedömande ankommer på folkskolinspektören n ä r det gäller ansökan om bidrag till anordnande av egentliga skolskjutsar, vilka ärenden jämväl avgöras av inspektören. Något särskilt omfattande arbete brukar icke föranledas av dylika ansökningar, enär inspektören själv medverkat till lösningen av frågan om lämpligaste färdvägar och även deltagit i underhandlingar rörande överenskommelser med entreprenörer o. dyl. Inspektören anser att detta förberedande arbete är del mest besvärliga och omfattande. När ansökningarna komma in från distrikten undersöker inspektören om de lämnade uppgifterna överensstämma med vad som tidigare diskuterats. Då rekvisitionerna årligen inkomma till inspektören för granskning, kontrolleras att lämnade uppgifter stämma överens med inspektörens beslut över ansökningarna. Han ser jämväl till att angivna kostnader för egentliga skolskjutsar äro vederbörligen bestyrkta genom kvitton e. dyl. samt att kostnaderna förefalla skäliga. Överhuvudtaget granskas rekvisitionerna mycket noggrant. d. Skolmåltider. Inspektören framhåller att någon ingående detaljkontroll över antalet måltider icke kan verkställas. En viss kontroll kan dock ernås genom att uppgifterna om barn från egen och från annan kommun jämföras med statistiken. Genom inspektioner sker viss tillsyn över matstandard och lokalernas beskaffenhet. Uppgifter om

antal skattekronor och invånare kontrolleras icke. e. Hälsovård. Då statsbidrag till arvode åt skolläkare och skolsköterska är beroende av barnantalet, kontrolleras arvodets storlek mot statistiken. Inspektören tillser givetvis att lämnad uppgift om arvode överensstämmer med författningen, samt att — beträffande skolsköterska — förutsättningar föreligga för det högsta statsbidraget, vilket alltid varit fallet inom inspektionsområdet. Viss tillsyn över att verksamheten bedrivits i stadgad o r d n i n g kan erhållas genom studium av den berättelse, som skolläkaren skall avgiva och vilken passerar inspektören. f. Fria läroböcker. Den kontroll, som utövas av inspektören, gäller att endast tillåtna läroböcker komma till användning samt att samtliga klasser erhålla fria läroböcker. Kontrollen sker genom inspektioner. Lämnad uppgift om barnantal jämföres med statistiken. g. Undervisningsmateriel. Skoldistrikten tillställas förteckningar över den materiel som bör anskaffas. Kontroll över att materiel skaffats i tillräcklig omfattning och av godtagbar beskaffenhet sker vid inspektioner. I rekvisitionen lämnad uppgift om antalet läraravdelningar kan utan vidare kontrolleras, då inspektören själv beslutar i detta hänseende. h. Fortsätlningsskolväsendet. Varje år infordrar inspektören från samtliga skoldistrikt uppgift om antalet skolpliktiga barn i de olika distrikten samt om dessas möjligheter att skaffa personal och lokaler för fortsättningsskolor. Med ledning av uppgifterna undersöker inspektören var skolorna böra placeras ur lämplighetssynpunkt och med hänsyn till kostnaderna. I samband h ä r m e d ger inspektören anvisningar på h u r 45

skolskjutsar böra anordnas till de olika skolorna. Mot bakgrunden härav föranleda själva ansökningarna om statsbidrag till centralisering inga egentliga svårigheter.

gå till sammanlagt c:a 700 om året. Granskningsarbetet kräver en hel tjänst. Anmärkas bör att inspektören anställt en pensionerad överlärare som arbetsbiträde.

Beträffande statsbidrag till avlönande av fortsättningsskollärare tillses, att uppgifter om arvode överensstämma med författningens föreskrifter samt att uppgifter om barnantal överensstämma med av distrikten tidigare insända meddelanden. Antalet undervisningstimmar äro i regel föreskrivna i reglemente, varför viss kontroll kan erhållas. Inspektören ser vidare till att statsbidragets belopp är rätt uträknat.

Länsstyrelsens granskning I länsstyrelsen granskas samtliga ansökningar om statsbidrag till folkskoleväsendet av en för ändamålet särskilt anställd, timavlönad revisor. Revisorn beräknar alt hans granskningsarbete pågår omkring fem månader om året med tre timmars daglig tjänstgöring. Härtill kommer visst räknearbete, som utföres av kontorsbiträden. I länet finnas omkring 120 skoldistrikt. Årligen förekomma närmare 1 700 statsbidragsärenden, häri inräknat ansökningar om förskott. Den granskning, som utföres av revisorn, är ungefär av samma art som folkskolinspektörens, ehuru kontrollen icke kan göras så ingående. Sålunda kontrolleras att den till lärarna utgående avlöningen överensstämmer med författningens föreskrifter, att alla belopp äro riktigt uträknade samt att handlingarna äro fullständiga. Revisorn framhåller att någon egentlig kontroll över att de lämnade uppgifterna äro riktiga mycket sällan kan verkställas, utan att han i stor utsträckning får lita på folkskolinspektörens granskning. Han tillser givetvis att inspektörens yttrande återfinnes på samtliga handlingar. Revisorn får i vissa fall bedöma huruvida uppgivna kostnader kunna anses skäliga och tillse att kostnaderna äro vederbörligen bestyrkta, exempelvis beträffande skolskjutsar. I de fall medgivande att statsbidrag må utgå lämnats av folkskolinspektören kontrolleras att rekvisitionen står i överensstämmelse med av inspektören fattat

Sammanfattningsvis kan sägas, att inspektören i största möjliga utsträckning ser till att föreskrivna villkor för statsbidrags erhållande äro uppfyllda. Han kontrollerar jämväl att förekommande avlöningar äro rätt uträknade och överensstämma med givna föreskrifter samt verkställer i övrigt sifferkontroll. Genom sin inspektionsverksamhet erhåller inspektören en god grundval för bedömandet av ansökningar och rekvisitioner. Han framhåller dock, att i många fall detaljkontroll icke kan verkställas utan att han i viss utsträckning måste lita på de lämnade uppgifterna. Genom sin ständiga kontakt med skoldistrikten äger han god person- och lokalkännedom. Inspektören framhåller att »otroligt mycken tid» går åt för granskningsarbetet men även att han härigenom erhåller god överblick över hur verksamheten skötes i de olika distrikten. Inspektionsområdet omfattar Stockholms stad och ungefär halva länet. Kontrollen över stadens ansökningar och rekvisitioner måste helt naturligt bli mindre detaljerad än för länet. Antalet statsbidragsärenden beräknas upp-

beslut, vilket i avskrift förvaras hos länsstyrelsen. Sedan revisorn på ansökningarna tecknat tillstyrkande av statsbidrag överlämnas handlingarna till kassaavdelningen, som ombesörjer utanordning och därmed sammanhängande åtgärder. Anordningen kontrasigneras, sedan den kollationerats av revisorn och undertecknas av landskamreraren, varefter beloppet utbetalas genom kassaavdelningens försorg. 13. Kommunala gymnasier. Understöd kan utgå till kommunalt gymnasium, som är förenat med statlig realskola eller statligt gymnasium. Några föreskrifter rörande grunderna för bidragets beräknande finnas icke i författningen. I denna föreskrives endast, att ansökning skall ställas till Konungen och ingivas till skolöverstyrelsen under hösten före 1/10 det läsår, för vilket bidrag sökes, samt att i ansökan skola lämnas upplysningar rörande antal ringar, parallellavdelningar, lärjungeantal i de olika klasserna, arbetsordning, lokalers storlek, lärares kompetens, tjänstgöring och löneförmåner, lärjungeavgifter samt utgiftsstat för två år. Enligt nu tillämpad ordning skola ansökningar om statsbidrag ingivas redan på våren året före det läsår för vilket bidrag sökes. De inkomna ansökningarna granskas på skolöverstyrelsen av en förste byråsekreterare. Första gången ansökning göres bedömes härvid, huruvida med hänsyn till lärjungeantal m. m. behov föreligger av ett gymnasium på den ort varom är fråga. Skolöverstyrelsen brukar icke tillstyrka bidrag förrän en årskull avlagt studentexamen och skolan i samband härmed inspekterats och studieresultatet befunnits gott. I samband med granskningen

av ansökningarna tages u n d e r bedömande en av det inspekterande undervisningsrådet lämnad redogörelse över studieresultaten. Enligt hittills tilllämpad praxis tillstyrker skolöverstyrelsen statsbidrag med, första året 15 000 kronor, andra året 30 000 kronor och Iredje året 45 000 kronor. De inkomna handlingarna ligga till grund för skolöverstyrelsens anslagsframställning under hösten, vilken behandlas i sedvanlig ordning. Arbetet med granskningen av handlingarna på skolöverstyrelsen tager tämligen kort tid i anspråk. Det sista året ha sex nya gymnasier blivit statsbidragsberättigade, totalt uppgå desamma till 18. Nästföljande höst inkomma de i författningen angivna kompletterande handlingarna till skolöverstyrelsen för granskning. Vid granskningen tillses, att — i normala fall — lärarna inneha tillräcklig kompetens samt att undervisningen är anordnad i enlighet med i särskild ordning utfärdade föreskrifter (vilka i huvudsak överensstämma med dem som gälla för statliga gymnasier). Vidare tillses att kommun — enligt särskild föreskrift —• erlägger visst bidrag till lektors avlönande, samt att lärjungeavgifterna icke äro för höga. Efter särskild framställning fastställer skolöverstyrelsen antalet lärare. Detta granskningsarbete tager ganska lång tid i anspråk. Skolöverstyrelsen avgiver sedan förslag till fördelning mellan de olika skolorna av tillgängligt anslag. Ansökningarna insändas därpå till Kungl. Maj:t, där desamma formellt granskas. Beslutet delgives bl. a. vederbörande länsstyrelse, som har att verkställa utbetalning av bidraget direkt med stöd av kungl. brevet. 14. Folkbiblioteksväsendet. Här skall endast behandlas bidrag till kommunala

folkbibliotek och till skolbibliotek. Bidrag till kommunala folkbibliotek utgår i form av grundunderstöd (som står i visst förhållande till det s. k. ortsbidraget), tilläggsunderstöd I (högst 1/2 av det belopp, varmed ortsbidraget överstiger grundunderstödet) samt tilläggsunderstöd II (högst 1/2 av det belopp, varmed ortsbidraget överstiger grundunderstödet och högst 1/3 av den till den egentliga bibliotekspersonalen utgående ersättningen). Tilläggsunderstöden kunna utgå vart för sig eller båda tillsammans. För bidrag gäller bl. a. att, såsom ovan nämnts, tillskott skall lämnas från annat håll, samt att vissa andra villkor äro uppfyllda, såsom beträffande lokaler, öppethållande, avgifter, bokbeståndets beskaffenhet m. m. För tilläggsunderstöd I och II föreskrives dessutom att vissa villkor rörande handbokssamling, befattningshavares kompetens och dessas avlöning äro uppfyllda. Till folkbibliotek, som av Kungl. Maj:t godkännes som centralbibliotek, utgår under vissa vilkor särskilt bidrag, högst 25 000 kronor. Bidrag till skolbibliotek utgår med visst belopp inom angivna gränser, varierande för olika slag av skolor. Bidrag till skoldistrikt utgår i form av grundunderstöd samt tilläggsunderstöd I och II. För övriga skolor utgår bidraget med högst samma belopp som ortsbidraget. För bidragets åtnjutande gälla i huvudsak samma villkor som angivits för bidrag till kommunala folkbibliotek. Ansökan om något av n ä m n d a bidrag skall ingivas årligen till skolöverstyrelsen på fastställd gemensam blankett av enkel beskaffenhet. Vid ansökningen skall fogas redogörelse för verksamheten under sistförflutet år, likaledes på

fastställd blankelt. Redogörelsen skall innehålla dels vissa allmänna uppgifter (år för bibliotekets tillkomst och antagande av stadgar, ort för huvudoch underavdelningar, öppethållande, brandförsäkringsvärde och bibliotekariens namn, m. m.), dels statistiska uppgifter rörande bokbestånd, antal hemlån och låntagare m. m., dels ock redogörelse för inkomster och utgifter. Vidare skola medsändas intyg att kommunen anslagit medel för ändamålet och att biblioteksstyrelsen beviljats ansvarsfrihet, förslag till inkomst- och ulgiftsstat samt förteckning över genom köp resp. gåva införlivade böcker. Vid ansökan om tilläggsanslag I skola beträffande folkbibliotek lämnas uppgifter om handbokssamling och läsrum (i vad slags kommun biblioteket är beläget, läsrummets a n o r d n a n d e med angivande av sittplatser och yta, öppethållande, antal band i samlingen m. m.) samt förteckning över i samlingen ingående arbeten. Beträffande skolbibliotek skola liknande uppgifter lämnas i fråga om handbokssamling. För ändamålet finnes fastställd gemensam blankett. Slutligen tillkommer, då tilläggsunderstöd II sökes, uppgifter rörande bibliotekspersonal (tjänsteställning, tjänstgöring, namn, födelseår, examina, biblioteksutbildning m. m . ) . För ändamålet användes en gemensam blankett. De inkomna ansökningarna granskas av biträdespersonal (kontors- och kanslibiträden), som kontrollera att samtliga villkor äro uppfyllda. I statistiskt och granskningssyfte upprättas härvid ett sammandrag. I detta upptagas för varje sökande bokbestånd, utlåning och antal låntagare ävensom beloppet av i tidigare ansökan utfäst bidrag från annat håll och nu uppgivet verkligt till-

skott. Sifferkontroll verkställes också, varpå statsbidraget uträknas. Härefter skickas samtliga handlingar på remiss till centralbibliotekarierna. Sedan handlingarna återkommit till överstyrelsen granskas de av en bibliotekskonsulent och av förste bibliotekskonsulenten. Den senare föredrager ärendet för generaldirektören, varefter cirkulärskrivelser upprättas med angivande av skolöverstyrelsens beslut över de olika ansökningarna. Enligt uppgift sysselsättas två biträden med ansökningsgranskning m. m. under i huvudsak hela året. För folkoch skolbibliotekens del (omkring 3 600 ansökningar årligen) åtgår omkring fyra månader för dessa två biträden. Bibliotekskonsulenten ägnar vidare större delen av året åt granskning av ansökningshandlingarna m. m., samt förste bibliotekskonsulenten omkring en vecka. Statskontoret har att utbetala beviljade bidragsbelopp, vilket sker direkt på grundval av cirkulärskrivelsen. 15. Kommunala anstalter för yrkesundervisning (705/1921). Staten bidrager dels till avlönande av rektor och övriga lärare med 2/3 av avlöningen, som må utgå med vissa angivna högstbelopp för undervisningstimme, dels till ersättning åt föreläsare med vissa angivna högstbelopp, och dels till undervisningsmateriel med viss del av kostnaderna. Som villkor gälla bl. a. vissa bestämmelser om undervisningens anordnande, lärares kompetens, avgifter och lokalernas beskaffenhet. För statsbidrag erfordras dels ansökan och dels rekvisition. Ansökan sker årligen på fastställd blankett och ingives till överstyrelsen för yrkesutbildning. På densamma skall varje avdelning (kurs) upptagas med

angivande av arten av densamma, årsklass, arbetsårets längd, antal undervisningstimmar under läsåret samt beräknat understöd per undervisningstimme och totalt. Vid ansökningen skola fogas protokoll rörande kommunens åtagande av erforderliga kostnader, beskrivning över lokaler och undervisningsmateriel samt förslag till reglemente och undervisningsplan (första gången), ävensom statförslag och förteckning över stadigvarande undervisningsmateriel, för vars anskaffande understöd sökes. För sistnämnda ändamål finnes en särskild blankett fastställd. I denna skall materielen specificeras särskilt för varje yrkesavdelning ( k u r s ) . I förteckningen skall dessutom angivas den materiel, som är avsedd att centralt upphandlas av överstyrelsen. I överstyrelsen granskas de inkomna ansökningarna av en byråsekreterare. Jämförelse sker härvid med överstyrelsens beslut föregående år, vilka förvaras i en liggare, samt med av överstyrelsen fastställda undervisningsplaner. Vidare kontrolleras, att sökt bidrag till rektors och lärares avlönande överensstämmer med vad som författningsenligt må utgå, samt att den undervisningsmateriel, för vilken bidrag sökes, är godkänd av överstyrelsen. (Förteckning över sådan materiel översändes successivt till skolorna.) Även priserna kontrolleras. Bifogat statförslag granskas särskilt i vad avser avlöningar åt rektor och lärare. Sifferkontroll äger också rum. Ärendena föredragas för vederbörande byråchef, som går igenom handlingarna, varvid särskild uppmärksamhet ägnas materielförteckningen. Ärendena föredragas formellt inför styrelsen in pleno, varefter beslut utskrives på tryckt blankett. I beslutet angivas de högsta belopp, varmed bi49

drag må utgå till avlöningar och materiel. Genomslag av besluten tillställas riksräkenskapsverket, länsstyrelserna och statskontoret. Särskilt utskrivet beslut tillställes jämväl varje skola, i samb a n d varmed även i skrivelse angivas eventuella avvikelser från ansökningen. Årligen inkomma omkring 380 ansökningar med avsevärt varierande antal kurser. Gransknings- och expeditionsarbetet beräknas sysselsätta byråsekreteraren ungefär ett halvt år om man m e d r ä k n a r ansökningar om jämkningar i statsbidrag. Härtill kommer visst arbete som utföres av ett skrivbiträde. Rekvisition av beviljat understöd sker kvartalsvis på fastställd blankett och ingives till skolans inspektor. I rekvisitionen skola beträffande avlöning åt lärare angivas dagen för överstyrelsens beslut, de olika kursernas benämning med angivande av årsklass, antal parallellavdelningar, antal undervisnlngstimmar, understödets storlek per timme och totalt m. m. samt i fråga om undervisningsmateriel understödets belopp. Inspektor skall å blanketten vitsorda att föreskrivna villkor för bidragets åtnjutande äro uppfyllda. Härefter översändes rekvisitionen till vederbörande länsstyrelse. I länsstyrelsen granskas rekvisitionerna av en länsbokhållare. Granskningsarbetet är föga betungande och består i huvudsak i att kontrollera, att det sökta bidragets belopp överensstämmer med författningens föreskrifter och att detsamma rymmes inom det av överstyrelsen beviljade högstbeloppet. Några verifikationer krävas icke. F. n. inkomma ungefär 18 rekvisitioner varje kvartal till länsstyrelsen i Stockholms län. 16. Centrala verkstadsskolor. Bidrag utgår dels till vissa engångskostnader

för undervisningen (anskaffande av lokaler och inventarier, första uppsättningen stadigvarande undervisningsmaterial m. m.), dels till årliga kostnader (avlöning åt rektor och lärare med belopp motsvarande hela avlöningskostnaden, dock högst efter en i författningen beräknad lönekostnad, differentierad efter ortsgrupp och — i fråga om rektor — avlöningsgrupp; lokalhyra, som bestämmes av Kungl. Maj:t; nyanskaffning av viss materiel och vissa reparationer med 9/10 av kostnaderna; underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel med 70 kronor för elev och år, dock högst med den verkliga kostnaden; kostnad för sjukvård åt elever med 10 kronor för elev och å r jämte obligatoriska olycksfallsförsäkringsavgifter med hela kostnaden; administrationskostnader med 100 kronor för elev och år, dock högst med den verkliga kostnaden), dels ock till kostn a d e r för elevinternat och elevstipendier. För statsbidrag gälla vissa villkor bl. a. rörande undervisning, lärares kompetens och avlöning samt materiels och lokalers beskaffenhet. En förutsättning är också att skolan i särskild ordning av Kungl. Maj:t godkänts som central verkstadsskola. Ansökan, avseende årliga kostnader med undantag av lokalhyra, ingives på fastställd blankett årligen till överstyrelsen för yrkesutbildning. Vid ansökningen skola fogas bl. a. uppgift om de yrkesavdelningar, årsklasser och parallellavdelningar, som beräknas förekomma, om bidrag från annat håll, om antalet elever i de olika klasserna samt beräkning av lärarnas tjänstgöringstid, kostnaderna för avlöningar, erforderlig nyanskaffning och reparationer, underhåll av materiel, sjukvård, avgifter och övriga administrationskostnader.

I överstyrelsen granskas de inkomna ansökningarna av en amanuens. Denna kontroll överensstämmer i huvudsak med den som företages beträffande yrkesundervisningen. Förteckningen över undervisningsmateriel granskas dock av en byråingenjör. I regel brukar från skolorna inhämtas upplysningar om det verkliga antalet elever vid höstterminens början. över de gjorda ansökningarna upprättar amanuensen en tablå, utvisande av varje skola sökt och av amanuensen tillstyrkt belopp för de olika ändamålen. Härefter genomgås handlingarna av vederbörande byråchef, som föredrager ärendet vid överdirektörssammanträde. För varje skola utskrives beslut, vilket översändes till riksräkenskapsverket, länsstyrelserna, verkstadsskolinspektören samt skolan och dess inspektor. I beslutet angivas de högsta belopp, varmed bidrag må utgå till de olika ändamålen. Årligen inkomma omkring 18 ansökningar. Amanuensens granskningsarbete beräknas taga omkring tre veckor, vartill kommer det arbete, som föranledes av under året inkomna ansökningar om jämkningar i bidraget. Rekvisition av verkstadsskola tillkommande bidrag sker på fastställd blankett. Å blanketten skola angivas de verkliga kostnaderna och rekvirerat bidrag för de olika ändamålen samt lämnas specifikation å rekvirerat bidrag per yrkesavdelning för avlöning åt lärare. Vidare skall å blanketten vid sista rekvisitionen angivas h u r många elever som i medeltal bevistat undervisningen. Rekvisitionen ingives till skolans inspektor, som har. att vitsorda att undervisningen anordnats och bedrivits i föreskriven ordning, att lärare innehaft

föreskriven kompetens m. m., varefter den överlämnas till länsstyrelsen. I länsstyrelsen granskas de inkomna rekvisitionerna av en länsbokhållare. Denne tillser, att handlingarna äro fullständiga, verkställer siffergranskning och kontrollerar att det sökta bidraget överensstämmer med gällande författning. Granskningsarbetet är föga betungande. Därefter utbetalas beloppet i sedvanlig ordning.

C. Riksräkenskapsverkets granskning Författningsenligt skola statliga myndigheter till riksräkenskapsverket insända avskrift av utgifts- och inkomstjournaler (böcker) jämte verifikationer. För vissa myndigheter, bland dem länsstyrelserna, skall detta ske kvartalsvis och för övriga budgetårsvis. Vidare skola huvudböcker insändas. Detta material ligger till grund för den räkenskapsgranskning verket skall företaga. För statsbidragens vidkommande brukar granskningsarbetet tillgå så, att de olika statsbidragsområdena genomgås efter en turordning, som bestämmes av vederbörande byråchef. Denna granskning omfattar tre års räkenskaper. Enligt uppgift medhinnas samtliga områden. Granskningsarbetet är uppdelat mellan revisorer och kontorsbiträden. De senare verkställa sifferkontroll och med ledning av upprättad promemoria även vissa a n d r a förberedande arbeten åt revisorerna. Granskningsarbetet omfattar — förutom siffergranskning — kontroll över att bidrag utbetalats med rätt belopp på grundval av de å blanketterna lämnade uppgifterna och i enlighet med gällande författning. Därest en uppgift förefaller osannolik eller anledning eljest förefinnes till antagande att fel 51

har blivit begånget, infordras kompletterande uppgifter från vederbörande. För granskning av statsbidragsutbetalningar sysselsättas effektivt 7 ä 8 re-

visorer samt 10 biträden. Under budgetåret 1949/50 till återbetalning anmärkta bidragsbelopp uppgingo till omkring 370 000 kronor.

FJÄRDE KAPITLET

DE STATLIGA DRIFTBIDRAGENS BETYDELSE FÖR KOMMUNERNAS EKONOMI

Del ä r icke möjligt att generellt angiva statsbidragsgivningens kommunalekonomiska verkningar, utan dessa måste bedömas särskilt för varje kommun. För att emellertid ge en bild av de speciella driftbidragens kommunalekononomiska betydelse såväl totalt för olika slag av kommuner som för de skilda statsunderstödda kommunala verksamhetsgrenarna, har utredningen genom förmedling av svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund införskaffat vissa uppgifter i dessa avseenden från ett begränsat antal kommuner. Kommunerna utvaldes av förbunden så, att uppgifterna skulle avse kommuner med olika struktur, bärkraft, invånarantal och belägenhet. De inkomna svaren ha bearbetats av förbunden så att uppgifterna blivit jämförbara. Uppgifterna från 11 städer och 24 landskommuner ha sammanställts i en vid detta betänkande fogad tabell (Tabell I). Bland de redovisade städerna ingår även Stockholm. På grund av de speciella förhållandena i denna stad har utredningen emellertid icke ansett lämpligt att medtaga dess uppgifter i de beräkningar som gjorts av summor och medeltal utan ha de redovisats för sig. Då i det följande talas om summor och medeltal för de i undersökningen ingående kommunerna avses sålunda icke Stockholm om ej detta särskilt angives.

De i tabellen intagna uppgifterna avse dels vissa allmänna förhållanden och dels förhållanden beträffande förekommande slag av speciella driftbidrag. De allmänna uppgifterna gälla antalet invånare den 1 januari 1949 (kol. 2 ) , antalet skattekronor i kommunerna enligt 1948 års taxering, såväl totalt (kol. 3) som per invånare (kol. 4 ) , utdebiteringen per skattekrona enligt kommunernas beslut hösten 1948 (kol. 5) samt summan av de speciella driftbidrag kommunerna uppburit under år 1949, såväl totalt (kol. 7) som beräknat per invånare (kol. 8) och per skattekrona (kol. 9). Till belysning av statsbidragens relativa storlek har angivits den ungefärliga storleken av kommunernas driftutgifter under år 1949. På grund av svårigheterna att finna enhetliga bestämningsgrunder för dessa utgifter har förutsatts, att dessa i huvudsak motsvara summan av de belopp kommunerna under år 1949 mottagit från staten såsom förskott eller avräkning å kommunalskatten och fastighetsskatten samt såsom statsbidrag till driftutgifter (kol. 6). Storleken av de speciella driftbidragen h a r även uträknats i procent av de sålunda beräknade kommunala driftutgifterna (kol. 10). För olika kommunala verksamhetsgrenar h a r angivits det belopp varje kommun uppburit i speciella driftbidrag under år 1949, dels totalt (kol. 11, 53

14, 17 o. s. v.) och dels per skattekrona (kol. 12, 15, 18 o. s. v.), samt bidragsbeloppet i procent av kostnaderna för den statsunderstödda verksamhetsgrenen (kol. 13, 16, 19 o. s. v.). Det må framhållas, att de i tabellen angivna uppgifterna icke äro exakta utan att flera felkällor förefinnas. Sålunda kan summan av influten kommunalskatt ha beräknats på något olika sätt i de skilda kommunerna. Även statsbidragsbeloppen kunna vara uträknade på olika sätt, beroende bl. a. p å att de kunna ha influtit vid skilda tidpunkter och därför redovisats under olika år. Vidare bör beaktas, att i sammanställningen städerna blivit relativt sett överrepresenterade då i denna ingå, bortsett från Stockholm som redovisats särskilt, 10 städer med en sammanlagd folkmängd av drygt 200.000 invånare men endast 24 landskommuner med tillhopa icke fullt 140.000 invånare. De tillfrågade kommunerna kunna icke heller anses representativa för genomsnittet i landet, utan ha utvalts för att giva en så allsidig bild som möjligt av förekommande förhållanden. Även om de redovisade uppgifterna därför och på grund av det ringa antalet tillfrågade kommuner icke kunna läggas till grund för några säkra generella slutsatser, anser utredningen dock att uppgifterna giva en föreställning om förhållandena, som kan vara vägledande vid en allmän bedömning av den kommunalekonomiska betydelsen av nu utgående speciella driftbidrag till kommunerna. Här torde få lämnas en sammanfattande redogörelse för vissa förhållanden, vilka kunna utläsas ur den upprättade tabellen. Det sammanlagda belopp som under år 1949 utbetalades i speciella driftbidrag till de i undersökningen ingående

34 kommunerna var omkring 18,6 miljoner kronor, vilket i genomsnitt motsvarar 2 kronor 31 öre per skattekrona. Utdebiteringen per skattekrona var samma år i dessa kommuner i genomsnitt 7 kronor 40 öre. Detta innebär, att av den utdebitering som i genomsnitt 1 skulle erfordrats om de speciella driftbidragen icke utgått, 9 kronor 71 öre per skattekrona, 23,7 % täcktes av de speciella driftbidragen. Statsbidragsbeloppet i kronor per skattekrona var emellertid mycket olika i de skilda kommunerna och varierade mellan 17 kronor 42 öre och 1 krona 14 öre. F ö r omkring en tredjedel av kommunerna var beloppet över 4 kronor per skattekrona. Jämföres storleken av statsbidragen i kronor per skattekrona med antalet skattekronor per invånare, visar sig att, även om variationerna i storleken av statsbidragen räknade i kronor per invånare äro mycket stora även för i skatteunderlagsavseende jämförliga kommuner, en klar tendens kan sägas föreligga för fallande statsbidragsbelopp vid stigande skatteunderlag. Förhållandet åskådliggöres i nedanstående diagram 1. Såsom framgår av nedan intagna diagram 2 är däremot sambandet mellan statsbidragen i kronor per skattekrona och den i kommunerna beslutade utdebiteringen icke lika tydligt som beträffande skatteunderlaget. En svag tendens till stigande statsbidrag vid stigande utdebitering kan dock utläsas ur diagrammet, men även i detta fall utvisar diagrammet stora variationer för närliggande kommuner, d. v. s. kommul Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen har härvid uträknats så, att för varje kommun antalet skattekronor multiplicerats med den för år 1949 beslutade utdebiteringen. Summan av dessa produkter har därefter dividerats med det sammanlagda antalet skattekronor i de 34 kommunerna.

la.C!

utvisande

17.00 16.0.)

Diagram 1 sambandet mellan statsbidragen i kronor per krona och skatteunderlaget per invånare.

skatte-

15.» 14.00 13.00 12.00 11.00 10.CO 9.00 1.00 7.00 4.00 5.X I.CO 3.o: 2.00 1.0"

i i i i i i s . s g s . s . g s s s s

i

i

i

i

i

i

i

i

i P 8 8 8

i ..i

i i i i i pi 8 8 8 8 . 8 8 8 |

Skattekronor per invånare

Diagram 1100 17.00 16 00 ts.co

utvisande sambandet mellan statsbidragen i kronor per skattekronor och utdebiteringen per skattekrona.

I4J00 13.0.1

i2.ro 11.00 10.00 ».00 8.00 7.00 6.00 S.OO 4.00 3.IXJ 2.00 1.00

i s s

i i i s 8 $

i i i i i i i i i i i i i s s 8 S S j K 8 ; q s . , ! ; 8 S 8 . : c 8 a s s 8 a a

i

Utdebitering par .kanekrona

ner med ungefär samma utdebitering per skattekrona. Uträknas summan statliga speciella driftbidrag till de undersökta kommunerna i förhållande till antalet invånare,

visar sig att statsbidragen i genomsnitt utgingo med 53 kronor 85 öre per invånare. Även här föreligga emellertid stora variationer. Statsbidragen per invånare i de skilda kommunerna varierade sålunda mellan 34 kronor 50 öre 55

och 133 kronor 40 öre. I 22 av de 34 kommunerna var beloppet mellan 35 och 60 kronor per invånare. Slutligen har i tabellen uträknats h u r stor procentuell andel av kommunernas lotala driftutgifter som täcktes av de speciella driftbidragen. I genomsnitt var detia procenttal 18,6 för alla kommunerna. För de särskilda kommunerna varierade procenttalet mellan 11,6 och 57,2. Av diagram 3 framgår, att procenttalet för de skilda kommunerna, trots stora variationer för i skatteunderlagsavseende jämförliga kommuner, visar en stigande tendens vid fallande skatteunderlag.

• sig, h a r i tabellen totalsumman för de speciella driftbidragen uppdelats i sexton grupper, avseende ett eller flera bidrag till likartade verksamhetsgrenar. För varje sådan grupp har angivits statsbidragsbeloppet totalt och per skattekrona samt i procent av kostnaderna för den eller de statsunderstödda verksamhetsgrenarna. I dessa avseenden kan ur tabellen utläsas bl. a, följande. Det sammanlagda statsbidraget till polisväsendet år 1949 i de undersökta 34 kommunerna uppgick till närmare 300 000 kronor. Därvid är emellertid att märka alt ifrågavarande ar endast 6 av städerna och 20 av landskommunerna Diagram

utvisande

För att även giva en bild av den kommunalekonomiska betydelsen av de olika speciella driftbidragen vart för

sambandet mellan statsbidragen i procent av utgifterna och skatteunderlaget per invånare.

drift-

uppburo statsbidrag för detta ändamål. Per skattekrona räknat varierade statsbidragets storlek mellan 22 och 0,8 öre.

I genomsnitt 1 utgick det med 4,6 öre per skattekrona. Genom statsbidraget täcktes i genomsnitt 9,8 % av kostnaderna för polisväsendet. Detta procenttal var i allmänhet väsentligt högre för landskommunerna än för städerna, eller i genomsnitt 33,1 % för landskomm u n e r n a och 5,1 % för städerna. Statsbidraget till kommunernas kostnader för familjebidrag uppgick sammanlagt till omkring 560 000 kronor, motsvarande i genomsnitt 6,9 öre per skattekrona. Genom statsbidragen täcktes i genomsnitt omkring 79 % av kommunernas kostnader för verksamheten. Statsbidrag till civilförsvar utgick till 9 av städerna och 16 av landskommunerna med tillhopa omkring 60 000 kronor. Detta statsbidrag motsvarade för dessa 25 kommuner i genomsnitt 0,8 öre per skattekrona och 37,6 % av kommunernas civilförsvarskostnader. Till galuförvaltning utgick statsbidrag endast till städerna. Det sammanlagda bidragsbeloppet uppgick till omkring 1,6 milj. kronor, motsvarande 28,5 öre per skattekrona och 34,3 % av städernas kostnader för ändamålet. I Stockholm uppgick detta statsbidrag år 1949 till omkring 2,7 milj. kronor eller 9 öre per skattekrona. Här täckte statsbidraget endast 7,8 % av de totala kostnaderna. Statsbidragen till folkskoleväsendet (med undantag för de högre folkskolorna, vilka redovisas särskilt) är för såväl städer som landskommuner det dominerande statsbidraget. Till de 34 i undersökningen ingående kommunerna 1 Med genomsnitt avses icke det aritmetiska medeltalet av siffrorna för de olika kommunerna, utan såväl här som i det följande avses med genomsnittet det tal, som erhålles om de kommuner, vilka redovisat statsbidrag eller egna kostnader för verksamheten, betraktas som om de utgjorde en enda kommun.

utgingo dessa statsbidrag med tillhopa omkring 14 milj. kronor, motsvarande i genomsnitt 1 krona 74 öre per skattekrona. För de skilda kommunerna varierade statsbidragens storlek i kronor per skattekrona mellan 16 kronor 11 öre och 95 öre. Statsbidragen i procent av kostnaderna för folkskoleväsendet voro i genomsnitt 58,5 med en variation för de särskilda kommunerna mellan 74,5 och 44,7. Stockholms stad uppbar statsbidrag till folkskoleväsendet med omkring 16,1 milj. kronor, motsvarande 54,4 öre per skattekrona och 35,8 % av kostnaderna. För högre folkskolor utgick statsbidrag endast till 3 städer och 7 landskommuner med tillhopa omkring 840 000 kronor. Dessa bidrag motsvarade i genomsnitt 25,5 öre per skattekrona och 54 % av dessa kommuners kostnader för verksamheten. Endast 1 stad uppbar statsbidrag till kostnaderna för kommunalt gymnasium. Bidraget utgick med 60 000 kronor, vilket motsvarade 8,1 öre per skattekrona och 44,2 % av stadens kostnader. Till yrkesundervisning utgick statsbidrag till 9 städer och 7 landskommuner med tillhopa omkring 320 000 kronor eller med i genomsnitt 4,6 öre per skattekrona. Genom bidragen täcktes i genomsnitt 24,4 % av kostnaderna. Statsbidrag till biblioteksväsen uppburo 9 städer och 17 landskommuner. Det sammanlagda statsbidragsbeloppet var omkring 140 000 kronor eller i genomsnitt 2,4 öre per skattekrona. Statsbidragets procentuella andel av kostnaderna för verksamheten var i genomsnitt 30,2. Till kommunernas kostnader för fattigvård utgick statsbidrag med tillhopa omkring 237 000 kronor. Per skattekrona räknat utgick statsbidraget i genom57

snitt med 2,9 öre per skattekrona, varigenom täcktes 4,6 % av fattigvårdskostnaderna. Statsbidragen till barnavård hade ungefär samma storlek som fattigvårdsbidraget, men av kommunernas sammanlagda kostnader täcktes i detta fall omkring 13 % av statsbidragen. Endast 3 städer och 1 landskommun uppburo statsbidrag till arbetslöshetshjälp. Bidraget uppgick för dessa kommuner sammanlagt till omkring 11 000 kronor, motsvarande 0,3 öre per skattekrona och 4,9 % av samtliga i de 34 kommunerna redovisade kostnader. Även till Stockholms stad utgick statsbidrag till arbetslöshetshjälp. Bidraget uppgick ifrågavarande år (1949) till 614 882 kronor eller 2,1 öre per skattekrona, motsvarande 20,6 % av stadens kostnader för sådan hjälpverksamhet. Till nykterhetsvård utgick statsbidrag till alla de i undersökningen ingående kommunerna men med sammanlagt endast omkring 20 000 kronor, vilket i genomsnitt motsvarar 0,2 öre per skattekrona och 13,3 % av kommunernas

kostnader för verksamheten. Den andel av kommunernas kostnader som i varje särskilt fall täcktes av statsbidraget varierade emellertid kraftigt, eller mellan 83 och 4,8 %. Statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet utgick till 31 av kommunerna med tillhopa omkring 120 000 kronor eller med i genomsnitt 1,5 öre per skattekrona. Bidragets procentuella andel av kostnaderna var relativt lika i kommunerna och i genomsnitt 26,4. De statsbidrag till de i undersökningen ingående kommunerna, som icke kunnat hänföras till någon av de förut angivna huvudgrupperna, ha sammanförts under rubriken »övriga statsbidrag». Endast 1 stad och 16 landskommuner uppburo sådana bidrag. Totalbeloppet var omkring 100 000 kronor eller 3,7 öre per skattekrona. Stockholms stad uppbar flera olika statsbidrag, vilka icke kunnat hänföras till någon av de förut angivna grupperna. Sammanlagda beloppet av dessa olika speciella driftbidrag var över 9 milj. kronor eller omkring 30,6 öre per skattekrona.

FEMTE K A P I T L E T

ALLMÄNNA SYNPUNKTER PÅ STATSBIDRAGSGIVNING TILL KOMMUNER

Av den förut lämnade redogörelsen för gällande statsbidragsbestämmelser och den praktiska innebörden av systemet med speciella driftbidrag till komm u n e r n a framgår att detta system är mycket komplicerat. Antalet sådana speciella statsbidrag är betydande och varje bidrag är oftast reglerat för sig i en särskild författning. De ändamål, för vilka statsbidrag utgå, kunna vara mycket begränsade. Som exempel kan nämnas, att till kommunernas kostnader för folkskoleväsendet kunna utgå mer än 20 olika speciella driftbidrag. Skilda statsbidrag utgå sålunda, förutom till avlönande av lärarpersonal av olika kategorier, bl. a. till anordnande av skolmåltider, skolskjutsar och inackordering av skolbarn samt för tillhandahållande av läroböcker och av annan undervisningsmateriel. Vissa statsbidrag utgå med avsevärda belopp. I andra fall är statsbidragens storlek så obetydlig i förhållande till kommunernas utgifter i allmänhet, att statsbidragen i realiteten h a föga betydelse för kommunernas ekonomi. Statsbidraget till nykterhetsvård utgick t. ex. för verksamhetsåret 1949 till de 34 kommuner, för vilkas statsbidragsförhållanden utredningen i det föregående har redogjort, med sammanlagt endast omkring 20 000 kronor. Detta belopp motsvarade i genomsnitt endast omkring 0,2 öre per skattekrona. Avräknas från statsbidragsbeloppet kommunernas

kostnader för det administrativa och kamerala arbete, som föranledes av statsbidragsärendena, är uppenbart, att de belopp, som reellt kommo kommunerna till godo genom detta statsbidrag, praktiskt taget voro betydelselösa för flertalet kommuner. De regler, som gälla för de skilda statsbidragen, ha bestämts med utgångspunkt från de föreliggande förhållandena i varje särskilt fall. Detta har medfört, att de skilda bidragsgrunderna blivit oenhetliga och statsbidragssystemet såsom nyss nämnts komplicerat. Bidragsprövningen handhaves av ett stort antal statliga myndigheter, vilket försvårar en enhetlig tillämpning av statsbidragsförfattningarna. Önskemålet att erhålla garantier för att statsmedlen komma till användning på ett ur statens synpunkt önskvärt sätt h a r föranlett ofta detaljerade föreskrifter rörande kontroll över den statsunderstödda kommunala verksamheten samt en omfattande uppgifts- och anmälningsskyldighet för de kommunala organen. Denna statliga kontroll över kommunernas utförande av de uppgifter, som sammanhänga med de statsunderstödda verksamhetsgrenarna, inneb ä r i många fall en avsevärd begränsning av den kommunala bestämmanderätten. Därtill kommer att understöd av vissa speciella kommunala verksamhetsgrenar i praktiken kan medföra, att sådana grenar av kommunalförvaltningen 59

givas oberättigat företräde framför andra i den särskilda kommunen kanske lika trängande arbetsuppgifter. Härigenom kan sägas ske en påverkan på kommunernas bedömande av hur den kommunala verksamheten bör utvecklas med hänsyn till de speciella förhållandena i varje särskild kommun. Gällande statsbidragssystem medför såsom förut utvecklats en avsevärd belastning av den kommunala förvaltningsapparaten. Även om det av varje särskild statsbidragsförfattning direkt föranledda administrativa och kamerala arbetet för kommunerna kan te sig relativt enkelt och mindre betungande, torde icke kunna bestridas, att den samlade arbetsbördan för de kommunala organen till följd av statsbidragssystemets utformning som en mängd speciella bidrag är betydande. Särskilt påtagligt är detta orn man även beaktar det fortlöpande bokförings- och redovisningsarbete, som måste bedrivas av kommunerna såsom underlag iför kommande statsbidragsansökningar eller rekvisitioner av statsbidrag. Den olika utformningen av de skilda statsbidragsbeslämmelserna är härvid ett förhållande som försvårar kommunernas arbete. Även för de statliga myndigheterna medför statsbidragsärendena omfattande arbetsuppgifter. Visserligen kan sägas, att de statliga myndigheterna oberoende av statsbidragsgivningen ha intresse av att följa den kommunala verksamheten på olika områden och att de uppgifter, som erhållas i statsbidragsärendena, åtminstone till viss del ändock skulle vara erforderliga för statsverksamhetens utövande och för de statliga myndigheternas arbete i allmänhet. Men det torde dock förhålla sig så, att en väsentlig del av arbetet med statsbidragsärendena hänför sig till de-

talj- och sifferkontroll, som helt är påkallad av statsbidragsgivningen såsom sådan. Härtill kommer arbetet att årligen beräkna mcdelsbehovet för de olika statsbidragen och att reglera de skilda medelsanvisningarna. Enligt utredningens mening medför gällande statsbidragssystem betungande och kostnadskrävande arbete för många statliga myndigheter och organ. Statsbidragsutredningen har sålunda funnit den kritik av gällande statsbidragssystem, som framfördes av decentraliseringsutredningen i dess inledningsvis berörda promemoria, vara befogad. Behovet av en reformering av statsbidragssystemet gör sig enligt statsbidragsutredningens mening starkt gällande, särskilt som med täta mellanrum alltjämt framkomma nya förslag, vilkas genomförande skulle innebära ökning av antalet statsbidragsformer och en allt större specialisering av de skilda bidragen. En reform i detta avseende synes utredningen vara ett viktigt led i den verksamhet för förenkling och rationalisering, som de senaste åren bedrivits inom olika grenar av samhällsverksamheten. En reformering av gällande statsbidragssystem kan givetvis åstadkommas på olika sätt. Närmast till hands ligger måhända att söka finna en grund för en enhetlig och enkel reglering av de skilda statsbidragen. Men även om i samband därmed vissa relativt betydelselösa statsbidrag skulle kunna slopas, kvarstode dock ansöknings- och prövningsförfarandet samt anslagsberäkningen för en rad speciella driftbidrag som en betydande arbetsbelastning för såväl de statliga myndigheterna som de kommunala organen. Utredningen har därför ansett sig böra gå ett steg längre och först undersöka huruvida det är

nödvändigt att det statliga stödet till kommunerna ges den till synes föga rationella formen av bidrag till en mångfald speciella ändamål eller om icke större ändamålsenlighet skulle kunna vinnas genom sammanförande av olika bidrag. Frågan om möjligheterna att sammanföra nuvarande speciella driftbidrag till kommunerna beror ytterst på syftet med statsbidragsgivningen. Det allmänna syftet med statsbidragsgivningen kan vara vanskligt att angiva. I regel beröres nämligen frågan härom endast i största korthet vid tillkomsten av nya statsbidrag. Någon allmän motivering för statsbidragsgivningen till kommunerna h a r icke heller, såvitt utredningen kunnat finna, angivits av statsmakterna. Frågan behandlades emellertid ingående av kommunalskattebercdningen i dess betänkande med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen, del III, Den kommunala skatteutjämningen (Statens offentl. utredn. 1943: 43). Beredningen angav därvid först sin syn på frågan om samhällsuppgifternas natur och anförde härom bl. a. följande. De arbetsuppgifter, som ombesörjas genom samhällets verksamhet, kunna antingen vara av betydelse för landet i dess helhet eller av intresse för landets olika mindre delar var för sig. Beträffande vissa samhällsuppgifter är samverkan mellan invånarna i alla delar av landet naturlig och ändamålsenlig. Ett enhetligt fullföljande av sådana samhällsuppgifter är ett för hela landet samfällt intresse. Dessa uppgifter, vilka huvudsakligen avse individernas elementära livsbetingelser, hava betecknats såsom nationella eller statliga. Beträffande andra samhällsuppgifter åter sträcker sig intressegemenskapen endast till en mindre, lokalt begränsad krets samhällsmedlemmar. Dylika lokala angelägenheter, som framför allt röra den materiella men även den kulturella utvecklingen inom varje

särskild bygd eller ort, utgöra de egentliga kommunala uppgifterna. Gränsen mellan de statliga och kommunala uppgifterna är givetvis icke skarp. Det allmänna föreställningssättet beträffande gränsdragningen i detta avseende växlar från tid till annan liksom uppfattningen om vilka uppgifter som överhuvud taget skola bliva föremål för samhällets verksamhet eller ombesörjas på privat väg. Det är ingalunda ovanligt, att en av kommunerna omhänderhavd verksamhetsgren inrymmer både statliga och kommunala uppgifter. En i och för sig statlig uppgift kan av en kommun utbyggas på ett sätt, som endast har betydelse för den kommunala gemenskapen, och uppgiften därigenom bliva delvis kommunal. Beträffande samhällsuppgifternas fördelning mellan stat och kommuner anförde kommunalskatteberedningen vidare bl. a. följande. Den fördelning av samhällsuppgifterna, som principiellt sett synes böra eftersträvas, är att staten omhänderhar och bekostar de uppgifter av allmän beskaffenhet, vilka ovan betecknats såsom statliga, och att kommunerna allenast åläggas att sörja för de rent lokala angelägenheterna. Detta skulle emellertid kräva en betydande utökning av den statliga administrationen samt även kunna leda till att kostnaderna för vissa uppgifters fullgörande bleve större än nödvändigt. På grund av sådana farhågor hava kommunerna ålagts att med bidrag från staten handhava en stor del av de statliga uppgifterna. Samhällsverksamheten har även ordnats på sådant sätt att stat och kommun samverkat till fullgörande av vissa uppgifter. I sådana fall hava vanligen kommunerna fått ombesörja själva verksamheten, medan staten lämnat dem bidrag därtill. Fördelningen av den gemensamma bördan bestämmes på många områden genom dylika speciella statliga förvaltningsbidrag' till kommunerna. Regleringen av dessa bidrag utgör ett betydelsefullt led i samhällsuppgifternas fördelning mellan staten och kommunerna. På grundval av denna karakterisering av samhällsverksamheten såsom antingen statlig eller kommunal angav kommunalskatteberedningen syftet med de

speciella statsbidragen till kommunerna på följande sätt. De speciella statsbidragen hava beträffande kommunernas statliga uppgifter till ändamål att bära statens andel i den gemensamma bördan och därmed åstadkomma en allmän lättnad för kommunerna. Oaktat staten principiellt sett helt borde bestrida kostnaderna för nämnda uppgifter, kvarlämnas som regel å kommunerna en så stor andel som anses erforderlig för att avhålla dessa från att vidtaga kostsammare anstalter än som är behövligt för uppnående av ett ur statens synpunkt tillfredsställande resultat av den kommunala verksamheten. De speciella statsbidragen hava dessutom till syfte att över huvud taget trygga en önskvärd omfattning och effektivitet hos den kommunala förvaltningen, varom villkor ställes för statsbidragens bekommande. I detta syfte utgå statsbidrag till såväl rent statliga uppgifter som verksamhetsgrenar, vilka äro av både allmän betydelse och lokalt intresse. Kommunerna kunna på detta sätt stimuleras att vidtaga anordningar, som icke ovillkorligen åligga dem. Statsbidragen till dylika anordningar äro i allmänhet icke större än som erfordras för att förmå kommunerna att frivilligt vidtaga önskvärda åtgärder. Slutligen framhöll kommunalskatteberedningen de speciella statsbidragens betydelse ur skatteutjämningssynpunkt. Då det icke läte sig göra att genom allmänna skatteutjämningsbidrag på ett lämpligt och samtidigt tillräckligt effektivt sätt upphäva verkningarna av de faktorer, som utan kommunernas eget förvållande åstadkomma en för hög skattebelastning, vore det angeläget för att icke säga nödvändigt att utnyttja de speciella statsbidragen för en reglering av kommunernas skattetryck. Enligt kommunalskatteberedningens nu återgivna uttalanden skulle sålunda en väsentlig grund iför statsbidragsgivningen till kommunerna vara, att staten därigenom bestrede sin andel av kostnaderna för av kommunerna bedriven verksamhet, som helt eller delvis vore

av statlig natur. Denna beredningens uppfattning har senare gått igen i olika sammanhang. Som exempel kan nämnas, att socialvårdskommittén i sitt betänkande XVII: Utredning och förslag angående lag om socialhjälp m. m. (Statens offentl. utredn. 1950: 11, sid. 300) uttalade, att kommittén visserligen ansåge, att en hjälpform av socialhjälpens natur principiellt utan tvivel vore en statsuppgift, men att kommittén med hänsyn till faran för en alltför bunden administration, riskerna för missbruk m. m. icke kunde förorda att staten övertoge socialhjälpen. I stället förordades att kommunerna skulle bli huvudmän men erhålla betydande statsbidrag. Detta förslag hade sålunda, enligt kommittén, icke föranletts av att kommittén betraktade socialhjälpen såsom en i och för sig kommunal uppgift utan enbart av praktiska skäl, och vid övervägande av statsbidragets storlek vore det endast dessa praktiska skäl som borde tillmätas betydelse. När frågan om statsbidrag till fattigvården och barnavården tidigare diskuterats, hade utgångspunkten närmast varit den motsatta. Man hade, framhöll kommittén, betraktat dessa verksamhetsgrenar som kommunala och motiverat statsbidraget med behovet av kostnadsutjämning. Socialvårdskommittén utgick för sin del från att kostnaderna för socialhjälpen borde bestridas av statsmedel men att av praktiska skäl omhänderhavandet av verksamheten och en viss del av kostnaderna likväl måste vila på kommunerna. Uppfattningen att ett väsentligt skäl för staten att lämna kommunerna bidrag föreligger om kommunerna utföra helt eller delvis statliga uppgifter torde vara en av förklaringarna till det nuvarande statsbidragssystemets konstruk-

tion med en rad speciella statsbidrag. Givet är nämligen, att bland de skiftande uppgifter, som för närvarande fullgöras av kommunerna, finnas många, som kunna sägas vara av »statlig natur», och antalet sådana av kommunerna handhavda »statliga uppgifter» ökar med utvecklingen av samhällsverksamheten. Då därtill kommer att statsbidragens storlek med detta betraktelsesätt bör anpassas efter graden av statens ansvar för uppgifterna i de särskilda fallen, kan svårligen undvikas att beräkningsgrunderna för statsbidragen bli komplicerade. Det blir med denna utgångspunkt icke möjligt att finna en tillfredsställande lösning av frågan om en genomgripande förenkling av statsbidragssystemet. Utredningen har emellertid ställt sig den frågan om det verkligen är motiverat eller ens möjligt att uppdraga en gränslinje mellan principiellt statliga och kommunala arbetsuppgifter. Därvid har utredningen kommit till den uppfattningen, att en sådan gränsdragning i realiteten icke är hållbar. Såväl staten som kommunerna äro organ för samhällsverksamhet och det är ett intresse för såväl staten som vederbörande kommun att den samhälleliga verksamhet, som har anknytning till kommunen, bedrives på ett ändamålsenligt och i allo tillfredsställande sätt. Att vissa samhällsuppgifter av praktiskt-administrativa skäl ansetts böra utföras av statliga och andra av kommunala organ kan härvid icke ha någon betydelse. Enligt utredningens mening är den faktiska arbetsfördelningen, sådan den angivits av statsmakterna, den enda gräns som i praktiken kan upprätthållas mellan statliga och kommunala uppgifter. Alla de arbetsuppgifter, som anförtrotts de kommunala organen, måste anses vara

kommunala uppgifter, oberoende av det större eller m i n d r e intresse staten kan ha av att de kommunala organen fullgöra sina uppgifter på ett u r statens synpunkt tillfredsställande sätt. Denna utredningens uppfattning bekräftas av de modifikationer, som att döma av kommunalskatteberedningens och socialvårdskommitténs uttalanden måst införas i sammanhanget för att teori och verklighet skola stämma överens. Det må för övrigt påpekas, att sådana specialreglerade verksamhetsuppgifter som fattigvård och barnavård i samband med ändringar år 1948 i kommunallagarna fastslagits vara kommunala angelägenheter. Av statsbidragsutredningens uppfattning att någon hållbar gräns icke kan uppdragas för sådana av kommunerna omhänderhavda uppgifter, som helt eller delvis skulle vara av statlig natur, utan att alla de uppgifter, vilka faktiskt anförtrotts kommunerna, äro kommunala angelägenheter följer, att enligt utredningens mening staten icke heller h a r någon skyldighet att lämna kommunerna statsbidrag till kostnaderna för vissa speciella på kommunerna ankommande verksamhetsgrenar. Detta h i n d r a r icke att starka skäl kunna tala för att staten ändock bör lämna kommunerna bidrag. I vad mån detta är fallet beror på grunden till och syftet med statsbidragsgivningen. Detta syfte är även avgörande för statsbidragssystemets utformning. För utredningen har det därför varit en naturlig uppgift att söka klarlägga, vad som kan vara syftet med statsbidragsgivningen, d. v. s. vilka skäl som i allmänhet eller under särskilda förhållanden äro en grund för staten att lämna kommunerna statsbidrag. Utredningen har härvid kommit till

den uppfattningen, att för statsbidragsgivningen till kommunerna finnas tre olika huvudmotiv. I det följande betecknas dessa grunder för statsbidragsgivningen som den skattetekniska grunden, skatteutjämningsgrunden och stimulansgrunden. Anmärkas må, att grunden till ett visst statsbidrag sällan direkt framgår av staisbidragsförfaitningen eller förarbetena till denna. Av bestämmelserna kan emellertid utläsas, vilken verkan statsbidraget får ur olika synpunkter, vare sig sådan verkan varit ett huvudsyfte med statsbidragsgivningen eller icke. I många fall fylla statsbidragen samtidigt flera ändamål och gränserna mellan de angivna tre huvudgrunderna äro icke alltid klara. För överskådlighetcns skull torde dock vara lämpligt att behandla dessa grunder var för sig. Beträffande den skattetekniska grunden för statsbidragsgivningen till kommunerna må först erinras om att den kommunala beskattningsrätten regleras av statsmakterna. Teoretiskt är denna beskattningsrätt synnerligen vidsträckt. I vilken omfattning den kommunala beskattningsrätten behöver utnyttjas beror icke endast på kommunernas fria bedömande, utan statsmakternas beslut ha i allt större omfattning blivit normerande för de kommunala utgifterna genom att statsmakterna ålagt kommunerna olika uppgifter. Det har då ansetts naturligt att statsmakterna, genom att med statsmedel bestrida en del av de kommunala utgifterna, tillse, att kommunalskatten i allmänhet icke överstiger en som rimlig ansedd utdebiteringsgräns. Detta h a r ansetts så mycket mer påkallat, som kommunalskatten enligt gällande regler är proportionell under det att statsskatten är starkt progressiv. Skulle t. ex. kommunernas kost-

nåder för lärarlönerna inom folkskoleväsendet, vilka utgöra en väsentlig del av deras utgifter, helt få täckas genom kommunal utdebitering, skulle de mindre inkomsttagarna i landet få vidkännas en avsevärd höjning av sin kommunalskatt utan tillnärmelsevis motsvarande lättnad i statsskatten. Allmänt sett skulle en sådan utveckling innebära en omfördelning av den samlade skattebördan till stat och kommun frän högre till lägre inkomsttagare. Sambandet mellan skattesystemens utformning och statsbidragsgivningen kan därför även uttryckas på det sättet, att ett skäl för staten att lämna bidrag till kommunerna är att minska de icke önskvärda verkningar beträffande skattekraftens utnyttjande och den samlade skattebördans fördelning, som eljest skulle uppkomma till följd av kommunalskattcreglernas nuvarande utformning. Genom statsbidragsgivningen införes indirekt statsbeskattningeiis progressiva skala vid fördelningen mellan skattebetalarna av kostnader, som eljest skulle delats proportionellt. I vilken omfattning detta bör ske är givetvis en avvägningsfråga. Man torde dock som riktlinje kunna ange, att kommunerna genom statsbidrag böra tillföras medel i sådan omfattning att de för kommunerna ofrånkomliga utgifter, som skola täckas med kommunalskatt, i allmänhet icke nödvändiggöra överskridandet av en som maximal ansedd utdebiteringsgräns. Den andra huvudgrunden för staten att lämna kommunerna statsbidrag, skatteutjämningsgrunden, hänför sig till skillnaderna i det kommunala skattetrycket. Kostnaderna för den kommunala verksamheten kunna nämligen drabba kommunernas skattebetalare m e r eller mindre hårt. Detta kan bero

icke blott på den kommunala verksamhetens omfattning och standard, utan även på att kostnaderna för verksamheten i vissa kommuner bli relativt sett högre än i andra på grund av ogynnsamma lokala förhållanden. Men det kan även bero på att kostnaderna i olika grad påverka skattetrycket. I en kommun med dåligt skatteunderlag kan även en relativt ringa kommunal utgiftssumma medföra ett avsevärt skattetryck, under det att en bärkraftigare kommun kan påtaga sig väsentligt högre utgifter med samma eller kanske lägre skattetryck. Det torde vara uppenbart att det är ett statligt intresse att genom statsbidragsgivning verka för skatteutjämning mellan kommunerna. När staten eftersträvat att genom lagstiftning av olika slag tillförsäkra medborgarna någorlunda likvärdiga förmåner oberoende av kommuntillhörigheten, h a r härav följt att det blivit ett statligt intresse att verka för en skälig utjämning av skattetrycket olika kommuner emellan. Man kan i detta sammanhang även hänvisa till de olägliga följdverkningar med hänsyn till näringslivets lokalisering, avfolkningstendenser m. m., som kunna uppkomma av alltför stora skattetrycksdifferenser i skilda deler av landet. Därtill kommer den förut beträffande den skattetekniska grunden för statsbidragsgivningen framförda synpunkten att, då staten reglerar den kommunala beskattningsrätten och samtidigt pålägger kommunerna kostnadskrävande uppgifter, det kan vara rimligt att staten genom statsbidragsgivning tillser, att skattebördorna icke bli alltför olika i skilda delar av landet. Då det gäller skatteutjämningsgrundens närmare innebörd bör skillnad

göras mellan olika slag av kommunal verksamhet, nämligen å ena sidan sådan verksamhet, som kommunerna äro ålagda att utföra (obligatoriska uppgifter) eller som eljest allmänt betraktas som normala kommunala uppgifter (formellt frivilliga uppgifter) samt å andra sidan sådana för kommunerna helt frivilliga uppgifter, vilka endast utföras i vissa kommuner. Beträffande de obligatoriska och endast formellt frivilliga uppgifterna h a r statsbidragsgivningen direkt skatteutjämnande verkan, vare sig detta är huvudsyftet med statsbidragsgivningen eller ej. Erhölle kommunerna ej statsbidrag till kostnaderna för sädana uppgifter, skulle kostnaderna helt få bäras av kommunernas skattebetalare och kunna föranleda mycket olika skattetryck. Genom statsbidragsgivningen blir den på kommunerna stannande delen av kostnaderna mindre. Skattetrycket i kommunerna blir över lag lägre och därigenom minskas även skillnaderna mellan de högsta och lägsta kommunala skattetrycken. Vid statsbidragsgivning till de för kommunerna helt frivilliga uppgifterna måste åter beaktas, att statsbidraget kan vara en förutsättning för att en kommun skall bedriva den ifrågavarande verksamheten. Den andel av kostnaderna för verksamheten, som skall bäras av kommunen, medför då en utgiftsökning och därmed skattetrycksökning i förhållande till vad som skulle varit fallet om kommunen icke bedrivit den ifrågavarande verksamheten. I sådana fall har statsbidragsgivningen sålunda icke direkt skatteutjämnande verkan utan skatteutjämningsgrunden får innebörden att minska de skattetrycksökningar som uppkomma till följd av att kommunerna påtaga sig vissa helt frivilliga uppgifter. 65

Ett annat förhållande som bör beaktas i detta sammanhang är att skattetryckets höjd som nämnts kan bero på olika omständigheter. En sådan omständighet kan vara, att kommunen har svagt skatteunderlag och att skattetrycket därför starkt påverkas av varje ny utgift. Kommunernas svårigheter att påtaga sig nya eller utökade kostnadskrävande samhällsuppgifter kunna emellertid även ha sin grund i utgiftsstegrande speciella lokala förhållanden, över vilka kommunerna icke kunna råda. Det kan sålunda antagas, att de klimatiska förhållandena i de nordliga kommunerna kunna medföra utgiftsbehov, vilka icke ha sin motsvarighet i kommunerna i landets södra delar. Även bebyggelsetätheten torde inverka på storleken av de kommunala utgifterna. Gles bebyggelse och därmed sammanhängande kommunikationsförhållanden kunna således i allmänhet hänföras till sådana kostnadsförhöjande faktorer, över vilka kommunerna icke kunna råda, men vilka medföra ökade kommunala utgifter. Å andra sidan äro inom en tätort i regel kostnadskrävande anordningar för hygien, kommunikationer, ordning och säkerhet m. m. ofrånkomliga på ett helt annat sätt än i glesbebyggelseområdena. Dessa med tätortsförhållandena sammanhängande kostnader kunna i sin tur variera allt efter tätortens storlek och struktur (jfr å ena sidan ett vatten- och avloppsföretag i ett mindre, sammanträngt stationssamhälle, ofta utförbart för lägre kostnader än motsvarande anordning på ren landsbygd, samt å andra sidan t. ex. tunnelbanebygget i Stockholm). Men skattetrycket i kommunerna påverkas vidare av förhållanden över vilka kommunerna kunna råda. En kommun kan sålunda ha funnit lämpligt att hålla en högre

standard än flertalet andra kommuner i fråga om den kommunala verksamhetens omfattning eller kvalitet. Skattetrycket kan givetvis även påverkas av den omsikt och den noggrannhet, som kommunerna iakttaga i fråga om sina ekonomiska åtaganden eller i sin affärsmässiga verksamhet. Dålig ekonomisk hushållning eller bristande ekonomisk förtänksamhet medför naturligt ett högre skattetryck. Ur statens synpunkt finnes i och för sig knappast anledning att söka utjämna skattetrycket i de skilda kommunerna i den män variationerna bero på sådana förhållanden över vilka kommunerna kunna råda. Har en kommun frivilligt påtagit sig så stora utgifter, att skattetrycket i kommunen överstiger det normala kommunala skattetrycket, kan detta anses vara kommunens ensak och bör icke föranleda ökade statsbidrag i skatteutjämmingssyfte. Skatteutjämningsgrunden för statsbidragsgivningen kan endast hänföras till sådana förhållanden, vilka påverka det kommunala skattetrycket och över vilka kommunerna icke kunna råda. Vad slutligen angår den tredje huvudgrunden för statsbidragsgivning i allmänhet, har denna av utredningen betecknats som stimulansgrunden. Av denna beteckning framgår, att utredningen därmed avser statens intresse att uppmuntra, stimulera kommunerna att bedriva viss verksamhet, som de kanske eljest i allmänhet icke skulle påtaga sig. Härav följer, att stimulansgrunden för statsbidragsgivningen icke har betydelse beträffande sådana verksamhetsgrenar, som ålagts kommunerna som en skyldighet eller som kommunerna ändock skulle utföra därför att de allmänt betraktas som normala kommunala uppgifter. För de rent frivilliga

verksamhetsgrenarna ha däremot stimulansbidragen stor betydelse. Då det givetvis bör vara i kommunernas intresse att giva sina medlemmar en så god omvårdnad som möjligt inom ramen för de ekonomiska resurserna, är det uppenbart att rikligt tilltagna stimulansbidrag kunna ha väsentlig betydelse för att förmå kommuner även med relativt svag ekonomisk ställning att bedriva de statsunderstödda frivilliga verksamhetsgrenarna. Psykologiska skäl kunna emellertid leda till att även relativt obetydliga statsbidrag ha en stark stimulanseffekt. Genom stimulansbidrag kunna statsmakterna därför utan lagstiftningsåtgärder leda den kommunala verksamheten in på sådana områden, som anses särskilt betydelsefulla ur statlig synpunkt. Därvid kan staten genom en mer eller mindre detaljerad villkorsbestämning inverka även på formerna för den ifrågavarande kommunala verksamheten. De nu behandlade allmänna grunderna för statsbidragsgivning till kommunerna äro icke en uttömmande beskrivning av alla de skäl, som kunna föranleda statsmakterna att lämna kommunerna statsbidrag, och ha endast angivits som huvudmotiven. Det är givet att i en så mångskiftande flora som de nuvarande statsbidragen till kommunerna finnas särskilda bidrag, som icke helt kunna hänföras till någon av de tre huvudgrupperna utan lämnas av speciella skäl. Sålunda förekommer t. ex. att viss verksamhet i landskommunerna handbaves och bekostas av staten, under det att städerna handhava verksamheten själva. Det har då ansetts skäligt att staten skall avlasta städerna en del av kostnaderna för verksamheten genom att lämna statsbidrag. En annan speciell grund för statsbidragsgivning kan

föreligga om en av en kommun bedriven verksamhet spänner så långt över kommunens gränser, att verksamheten kan betecknas som mer eller mindre allmän. Det förekommer även att kostnaderna för viss verksamhet, som ålagts kommunerna, tillfälligt kan överstiga kommunernas resurser och att staten därför måste träda hjälpande emellan. Sådana speciella grunder för statsbidragsgivningen äro emellertid undantag och utredningen har ansett sig kunna bortse från dem vid ett allmänt bedömande av frågan om möjligheterna för och lämpligheten av att förenkla gällande statsbidragssystem genom begränsning av antalet statsbidragsformer. Då utredningen nu övergår till denna fråga, torde vara lämpligt att bedöma den särskilt med hänsyn till var och en av de angivna huvudgrunderna för statsbidragsgivningen i allmänhet. Med hänsyn till den skattetekniska grunden för statsbidragsgivningen torde det vara likgiltigt om statsbidragen anknytas till den ena eller andra arbetsuppgiften för kommunerna. Det väsentliga är endast, att kommunerna genom statsbidrag tillföras medel i sådan omfattning, att det kommunala skattetrycket i allmänhet icke stiger över en viss som maximal ansedd utdebiteringsgräns. Enklast skulle detta resultat kunna vinnas genom ett enda statsbidrag till kommunerna, vars storlek avpassades efter det kommunala skattetrycket. Vore den skattetekniska grunden ensam avgörande, funnes icke något skäl att bibehålla gällande system med en rad speciella driftbidrag till kommunerna. Icke heller ur skatleutjämningssynpunkt vinnas fördelar med att statsbidragen bindas till vissa speciella kommunala verksamhetsgrenar. Tvärtom in-

nebär sådan specialisering en begränsning av den totala skatteutjämningseffekten. Skattetrycket utjämnas endast i den mån det föranledes av utgifter för de statsunderstödda verksamhetsgrenarna, den statsunderstödda sektorn av den kommunala verksamheten. Kostnaderna för den icke statsunderstödda verksamheten måste åter helt bäras av kommunerna och kunna föranleda mycket olika skattetryck. Ett system med statsbidrag endast till vissa grenar av den kommunala verksamheten kan därför endast ha begränsad effekt ur skatteutjämningssynpunkt. De nuvarande driftbidragens betydelse för kommunernas ekonomi är också mycket varierande. Vare sig statsbidragsbeloppen uträknas i k r o n o r per skattekrona, i kronor per invånare eller i procent av kommunernas totala driftutgifter, visar sig att betydande skillnader förekomma kommunerna emellan. Detta gäller ej blott verkningarna av de olika statsbidragen tagna som en enhet, utan även varje särskilt slag av statsbidrag h a r verkningar å de olika kommunernas ekonomi, som utvisa större eller mindre variationer. I vissa fall utjämnas olikheterna mellan de skilda statsbidragsformerna så att en kommun, som får en ringa andel av ett statsbidrag, kompenseras genom större andel av ett annat bidrag, men fall förekomma även då olikheterna samverka. I detta avseende kunna vissa slutsatser dragas av utredningens undersökning av förhållandena i 34 kommuner. Denna utvisade, att de olika speciella driftbidragen tillhopa per skattekrona räknat i genomsnitt uppgingo till 2 kronor 31 öre. För de särskilda kommunerna varierade bidragsbeloppen enligt samma beräkningsgrund mellan 17 kronor 42 öre och 1 krona 14 öre. Dessa stora variationer

äro icke resultat av en avvägning av kommunernas behov av statsbidrag för ett jämnt skattetryck, utan endast den faktiska följden av ett system med en rad på olika sätt utformade speciella statsbidrag. Såsom utredningen förut påvisat, föreligger visserligen en tendens för stigande statsbidragssumma i kronor per skattekrona vid fallande skatteunderlag. Även statsbidragens procentuella andel av kommunernas driftutgifter visar en stigande tendens vid fallande skatteunderlag. Dessa tendenser torde emellertid endast i ringa mån bero på grunderna för de skilda statsbidragens beräknande utan väsentligen därpå, att storleken av den sektor av den kommunala verksamheten, som icke berättigar till statsbidrag, genomgående stiger med stigande skatteunderlag. I de m i n d r e bärkraftiga kommunerna nödvändiggör den bristande tillgången på kommunala skattemedel, att utgifterna i mesta möjliga mån begränsas till den statsunderstödda sektorn. Följden härav blir, att statsbidragens procentuella andel av de totala kommunala utgifterna blir störst i de minst bärkraftiga kommunerna. Detta starkare statsbidragsstöd till de mindre bärkraftiga kommunerna bygger emellertid icke på en rättvisande vägning av kommunernas behov av statsbidrag, utan är endast en följd av att hänsyn icke tages till omfattningen och behovet av kommunal verksamhet utanför den statsunderstödda sektorn. Jämföras endast de statsunderstödda sektorerna av den kommunala verksamheten, leder statsbidragsgivningen enligt gällande system givetvis till en utjämning av det skattetryck, som föranledes av kostnaderna för sådana verksamhetsgrenar, vilka falla inom sektorn. Genom ett speciellt statsbidrag till

viss kommunal verksamhet nedbringas den andel av kostnaderna för verksamheten, som skall stanna på kommunerna och slutligen täckas genom kommunal utdebitering. Ju större statsbidraget är, dess m i n d r e blir kommunandelen av kostnaderna för verksamheten och dess mindre blir det skattetryck som föranledes av verksamheten. Statsbidragsgivningen motverkar därigenom alltför stora absoluta skattetrycksdifferenser till följd av den statsunderstödda verksamheten. Om t. ex. de totala kostnaderna för viss kommunal verksamhet utan statsbidrag skulle föranleda ett skattetryck för denna verksamhet i en kommun av 4 och i en annan kommun av 2 kronor per skattekrona, så skulle, om statsbidrag utglnge med hälften av kostnaderna för verksamheten, skattetrycken till följd av verksamheten i de båda kommunerna bliva 2 resp. 1 krona per skattekrona. Den absoluta skattedifferensen skulle sålunda sjunka från 2 till 1 krona per skattekrona. Däremot skulle den relativa skattetrycksdifferensen oförändrat vara 2 : 1 . De relativa skillnaderna mellan skattetrycken till följd av viss kommunal verksamhet kunna utjämnas endast genom differentiering vid statsbidragsgivningen. Under senare år har detta blivit allt vanligare, särskilt beträffande anläggningsbidragen, vilket tyder på att skatteutjämningsgrunden för statsbidragsgivningen tillmätts ökad betydelse. Genom differentiering av statsbidragen har man sökt uppnå den effekten, att den på kommunerna stannande delen av kostnaderna för den statsunderstödda verksamheten skall drabba kommunerna relativt sett lika. Storleken av statsbidraget och därmed av kommunandelen har anpassats efter antalet skat-

tekronor per invånare, den kommunala utdebiteringen per skattekrona, m. m. Genom differentiering av de speciella driftbidragen erhålles ökad skatteutjämningseffekt, men även denna skatteutjämning begränsas med nuvarande statsbidragssystem till det skattetryck, som föranledes av den speciella statsunderstödda verksamheten. Även om alla de nuvarande speciella statsbidragen differentierades, skulle man sålunda icke u p p n å full skatteutjämning, utan endast i den mån skattetrycket förorsakats av kostnader för de statsunderstödda verksamhetsgrenarna. De grenar av den kommunala verksamheten, som falla utanför statsbidragssektorn, skulle alltjämt kunna föranleda starkt varierande skattetryck i kommunerna. F ö r att skattetrycket i kommunerna helt skall kunna utjämnas måste statsbidragssektorn utvidgas till att omfatta alla de kommunala verksamhetsgrenarna. En sådan utvidgning torde emellertid av praktiska skäl icke kunna genomföras med tillämpning av gällande statsbidragssystem. Enligt utredningens mening kan sålunda skatteutjämningssyftet vid statsbidragsgivningen icke tillräckligt tillgodoses med ett system med en rad speciella statsbidrag. Ur skatteutjämningssynpunkt skulle därför större fördelar vinnas med ett allmänt skatteutjämnande bidrag till kommunerna, vilket grundas å de totala kommunala utgifterna. Beträffande slimulansgrunden till statsbidragsgivningen äro förhållandena helt annorlunda. I sakens natur ligger, att om staten önskar genom statsbidrag stimulera kommunerna att bedriva viss kommunal verksamhet, statsbidraget måste knytas till den ifrågavarande verksamheten. I den mån stimulansgrunden är avgörande för statsbidrags69

givningen måste nuvarande system med skilda statsbidrag till olika ändamål bibehållas. Utredningen har företagit en genomgång av de nu vanligast förekommande speciella driftbidragen till kommunerna för att bilda sig en uppfattning om huruvida och i vad mån dessa bidrag ha betydelse ur stimulanssynpunkt. Därvid har visat sig att, även om en avsevärd del av de nu utgående bidragen obestridligen haft sådan betydelse, stimulanssynpunkten dock numera icke alltid kan anses motivera statsbidragets bibehållande. Man torde sålunda kunna anse, att utrymme icke förefinnes för stimulanssynpunkter beträffande statsbidrag till verksamhetsgrenar, vilka äro obligatoriska eller endast formellt frivilliga för kommunerna. Endast beträffande de för kommunerna helt frivilliga uppgifterna har stimulanssynpunkten avgörande betydelse. Gränsen mellan endast formellt och helt frivilliga uppgifter kan emellertid vara svår att draga. Det kan t. ex. väl tänkas, att en från början för kommunerna helt frivillig verksamhet på grund av statsunderstöd eller eljest så småningom blir så allmänt vedertagen, att det knappast behöver befaras att de kommuner, som startat verksamheten, skulle upphöra därmed om det speciella statsbidraget bortfölle. För de kommuner, som ännu icke påbörjat verksamheten, torde allmänhetens krav på jämställdhet med andra kommuner vara ett tillräckligt starkt incitament att igångsätta sådan verksamhet så snart de lokala förhållandena göra detta möjligt. Verksamheten övergår därmed från helt frivillig till en endast formellt frivillig verksamhet för kommunerna och statsbidraget förlorar successivt sin betydelse ur stimulanssynpunkt. Som sti-

mulansbidrag i egentlig mening har utredningen därför funnit sig endast böra beteckna statsbidrag till sådana kommunala verksamhetsgrenar, vilkas bedrivande kan tänkas komma att upphöra eller minska om det speciella statsunderstödet bortfölle eller begränsades. I ett följande avsnitt av detta betänkande återkommer utredningen till denna fråga, och angiver därvid i vilken omfattning de nuvarande speciella driftbidragen till kommunerna enligt utredningens mening icke eller icke längre böra betecknas som stimulansbidrag i den begränsade bemärkelse utredningen använt detta begrepp. Utredningen har sålunda kommit till den uppfattningen, att det allmänna syftet med statsbidragsgivningen till kommunerna, bortsett från vissa speciella driftbidrag vilka böra betecknas som stimulansbidrag i egentlig mening, skulle kunna tillgodoses lika väl eller till och med bättre genom att bidragsgivningen icke bundes till särskilda av kommunerna bedrivna verksamhetsgrenar utan utvidgades till att omfatta hela den kommunala verksamheten, ett allmänt statsbidrag. Genom att bidraget differentierades efter kommunernas behov av statsbidrag ur skatteteknisk synpunkt och ur skatteutjämningssynpunkt, skulle bidraget få karaktären av ett allmänt skatteutjämningsbidrag. Detta allmänna bidrag till kommunerna skulle avlösa och ersätta alla de nuvarande driftbidrag till kommunerna, vilka icke hade väsentlig betydelse ur stimulanssynpunkt. Ett utbyte av en rad speciella driftbidrag till kommunerna mot ett enda allmänt statsbidrag skulle innebära en genomgripande ändring av systemet för statsbidragsgivningen. I stället för ett särskilt bidrag till varje statsunder-

stödd verksamhetsgren skulle kommunerna erhålla ett enda bidrag, avsett som understöd av den kommunala verksamheten i dess helhet. Då storleken av detta bidrag till varje särskild kommun skulle bestämmas med hänsyn till kommunernas behov av statsbidrag ur skatteteknisk synpunkt och önskemålet om en utjämning av det kommunala skattetrycket, skulle det vara oberoende av kostnadsfördelningen inom kommunerna mellan de skilda verksamhetsgrenarna. Bidraget skulle inflyta direkt till kommunernas kassa och disponeras på samma sätt som utdebiterad kommunalskatt. Kommunerna skulle sålunda vid statbehandlingen icke behöva fördela statsbidraget på olika budgettitlar utan kunna bokföra detsamma som en allmän inkomst. Kostnaderna för de skilda verksamhetsgrenarna skulle å andra sidan direkt upptagas på utgiftssidan. En sådan enhetlig behandling av inkomster och utgifter var för sig torde väl överensstämma med moderna betraktelsesätt inom den kommunala förvaltningen. Det må t. ex. framhållas, att Svenska landskommunernas förbund i remissyttrande över socialvårdskommitténs betänkande XVII med förslag till lag om socialhjälp anförde bl. a. följande. Den successiva utbyggnaden av statsbidragssystemet har icke tagit hänsyn till kommunalförvaltningens ändrade ekonomiska organisation. Under ett tidigare skede med föga differentierad förvaltning var det naturligt att betrakta varje förvaltningsgren som en avskild enhet. Då fastställde man också särskild utdebitering för de olika förvaltningsändamålen. Under de senaste årtiondena har det framstått som allt mera nödvändigt att betrakta hela kommunalförvaltningen som en ekonomisk enhet. I praktiken innebär detta bl. a. att statsbidrag till olika specialändamål vid statbehandlingen och eljest icke intaga någon särställning gentemot den allmänna

kommunalskatten och de övriga inkomster, som stå till buds för finansiering av kommunernas utgifter. Man är icke längre intresserad av att se vad fattigvården, barnavården etc. kostar i utdebitering per skattekrona. Ett statsbidrag till socialvården inom viss kommun leder då ingalunda säkert till en standardhöjning inom just socialvården. Det kan i stället befinnas nödvändigt att med detta statsbidrag möjliggöra en standardhöjning inom någon annan förvaltningsgren eller också en skattesänkning. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla, att om ett allmänt statsbidrag till kommunerna införes till understödjande av den kommunala verksamheten som helhet, en följd därav blir att understöd även lämnas till sådana kommunala utgifter, som kunna betecknas som kommunernas andelar av kostnaderna för statsunderstödda anläggningsarbeten. Härigenom kan en kollision inträda med grunderna för anläggningsbidrag till kommuner. Om t. ex. en kommun uppför ett pensionärshem, kan kommunen med nuvarande grunder erhålla statsbidrag till kostnaderna härför med upp till 80 %, beroende på skattetrycket i kommunen. Den återstående andelen av kostnaderna, som skall stanna å kommunen, påverkar storleken av kommunens totala årliga utgifter även om beloppet såsom kapitalutgift fördelas på flera år i form av amorterings- och ränteutgifter för lån. I och med att det allmänna statsbidraget får karaktären av ett allmänt bidrag till de årliga kommunala utgifterna, blir följden att statsbidraget i viss mån kan sägas bli ett bidrag även till den efter vissa grunder bestämda andel av kostnaderna för ett anläggningsarbete, som skall stanna å kommunen. Utredningen är medveten om att nu antydda förhållande formellt kan betraktas som en tvåfaldig bidragstilldelning till anläggningsarbe71

ten. Emellertid bör enligt utredningens mening de angivna konsekvenserna av ett allmänt statsbidrag icke överdrivas. Det allmänna statsbidraget bör icke ses så som om det utginge med viss procent av varje särskild kommunal utgiftspost, utan som ett enhetligt tillskott till kommunerna, till storleken avpassat efter kommunernas behov av statsbidrag ur skatteteknisk synpunkt och skatteutjämningssynpunkt. Medför kommunandelen av kostnaderna för en kapitalutgift att en kommun får ökat behov av allmänt statsbidrag, bör någon begränsning av denna statsbidragsgivning icke ske av den grunden, att kommunen redan erhållit visst efter särskilda grunder differentierat bidrag. Förhållandet kräver emellertid beaktande vid en översyn av anläggningsbidragen. Även denna fråga faller under utredningens uppdrag, och utredningen har för avsikt att upptaga den i ett senare sammanhang. Den ifrågasatta omläggningen av statsbidragssystemet genom sammanförande av ett antal speciella driftbidrag till kommunerna till ett allmänt statsbidrag skulle uppenbarligen medföra en förenkling av det administrativa och kamerala arbetet. Kommunerna skulle befrias från det åtminstone sammanlagt betydande arbetet att ansöka om och rekvirera ett antal speciella bidrag samt att sammanställa och utarbeta administrativa och kamerala redogörelser av skilda slag för den statsunderstödda verksamhetens bedrivande eller planeringen av densamma. Också den kommunala redovisningen skulle kunna förenklas. Även för de statliga myndigheterna skulle omläggningen av statsbidragssystemet medföra förenklingar,"vilka torde kunna taga sig uttryck i kostnadsbe-

sparingar. Till en början skulle anslagsberäkningarna för bidragsgivningen koncentreras till bestämmande av storleken av ett enda bidrag. Det skulle icke längre föreligga behov av att insamla och sammanställa uppgifter och göra beräkningar rörande anslagsbehovet för statsbidrag till de skilda kommunala verksamhetsgrenarna, utan storleken av det nya allmänna statsbidraget skulle kunna beräknas och bestämmas efter enhetliga grunder, som endast avsåge de faktorer vilka skulle påverka storleken av det allmänna bidraget. Bortfallet av ett mycket stort antal individuella statsbidragsansökningar från kommunerna beträffande skilda statsunderstödda verksamhetsgrenar skulle givetvis även minska arbetsbördan för de statliga myndigheter, som enligt gällande bestämmelser ha att granska och pröva sådana ansökningar, främst de fackliga ämbetsverken, länsstyrelserna och revisionsmyndigheterna. Antalet sådana ansökningar och rekvisitioner har visserligen nedgått redan genom begränsningen av antalet kommuner vid kommunindelningsreformens genomförande, men utredningen anser sig dock kunna uppskatta det antal sådana framställningar, som därutöver skulle bortfalla efter en omläggning av statsbidragssystemet enligt de skisserade linjerna, till ungefär 30.000 per år. Det må framhållas att många av dessa ansökningar och rekvisitioner omfatta flera poster och att de i regel skola åtföljas av verifikationer och annat material som ibland kan vara mycket omfattande. Genom sammanslagning av en rad speciella statsbidrag till ett enda allmänt bidrag skulle vidare möjligheterna öka att överblicka statsbidragsgivningens betydelse ur skatteteknisk syn-

punkt och kommunernas totala behov av statsbidrag. Den lämpliga kostnadsfördelningen mellan stat och kommuner för samhällsverksamheten, d. v. s. vilken andel av dessa kostnader, som skall uttagas enligt kommunalskattelagens proportionella skala, skulle kunna regleras genom höjning eller sänkning av ett enda bidrag och sålunda icke behöva prövas särskilt för var och en av ett flertal bidragsformer. Statsbidragens reella storlek skulle även lättare kunna anpassas efter penningvärdet. Det ifrågasatta allmänna statsbidraget till kommunerna skulle kunna fördelas på sådant sätt, att större skatteutjämningseffekt uppnås än vad som är möjligt då endast vissa speciella bidrag differentieras efter kommunernas ekonomiska bärkraft. Såsom i det följande kommer att visas, möta emellertid svårigheter då det gäller att utforma beräkningsgrunder för det allmänna statsbidraget med hänsyn till önskemålet om en rättvisande skatteutjämningseffekt. En förutsättning för systemomläggningen är att dessa frågor kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. Utredningen kommer i ett följande avsnitt av detta betänkande att redogöra för de speciella problem, som uppkomma vid gradering och differentiering av ett allmänt statsbidrag, och att uppdraga huvudlinjer för sådan differentiering. Bedan i detta sammanhang vill utredningen emellertid uttala att, även om en fullt rättvisande differentiering av ett allmänt statsbidrag med hänsyn till kommunernas behov därav ur skatteutjämningssynpunkt svårligen kan erhål-

las och i varje fall icke utan avsevärda praktiska olägenheter, det dock enligt utredningens mening synes möjligt att med användande av generaliserande) hjälpregler nå ett resultat, som är tillfredsställande ur allmän skatteutjämningssynpunkt och leder till avsevärt bättre resultat u r denna synpunkt än vad som är möjligt med nuvarande statsbidragssystem. Avlösning av en rad speciella statsbidrag till kommunerna med ett allmänt statsbidrag skulle medföra, att även många villkorsbestämningar i de speciella statsbidragsförfattningarna skulle bortfalla. Sådana villkorsbestämningar, varigenom den kommunala verksamheten regleras mer eller mindre detaljerat, förekomma nämligen ej blott i fråga om de egentliga stimulansbidragen, vilka skulle bibehållas som speciella driftbidrag, utan beträffande praktiskt taget alla speciella statsbidrag till kommunerna. Utredningen är medveten om att slopandet av sådana villkorsbestämningar kan möta betänkligheter ur olika synpunkter. Innan ställning tages till frågan om en omläggning av gällande statsbidragssystem genom avlösning av en rad speciella driftbidrag till kommunerna med ett allmänt statsbidrag bör därför prövas i vad mån staten fortfarande kan behöva dirigerande inverka på kommunal verksamhet av nu ifrågavarande slag och h u r detta i så fall praktiskt skall ordnas utan att villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna bibehållas. Dessa frågor behandlas i det följande i ett särskilt avsnitt.

SJÄTTE K A P I T L E T

OMFATTNINGEN AV ETT NYTT ALLMÄNT STATSBIDRAG TILL KOMMUNERNA

Det nya allmänna statsbidrag, som utredningen ur förenklingssynpunkt ifrågasatt, skulle, såsom av det u n d e r föregående avsnitt förda resonemanget framgår, även ha till syfte dels att minska de olägenheter beträffande skattekraftens utnyttjande, som uppkomma till följd av kommunalskattereglernas nuvarande utformning, och dels att begränsa skattetrycksdifferenserna mellan de skilda kommunerna. Med denna målsättning blir frågan om storleken av det nya bidraget till kommunerna beroende av i vilken grad statsmakterna anse sig böra tillgodose de sist angivna båda syftena. Statsbidragsutredningen h a r icke ansett sig böra ingå på denna fråga, vilken faller utanför ramen för en reformering av statsbidragssystemet såsom sådant. Vid sina beräkningar rörande det nya bidragets verkningar i skilda avseenden har utredningen utgått från nuvarande ekonomiska relationer mellan staten och kommunerna. Det nya bidraget, som skulle avlösa vissa nu utgående speciella driftbidrag till kommunerna, har sålunda förutsatts skola ungefärligen motsvara summan av de avlösta bidragen. Den ifrågasatta omläggningen av statsbidragssystemet berör följaktligen närmast fördelningsgrunderna beträffande vissa till kommunerna nu utgående statsbidrag. Enkelt uttryckt kan förhållandet beskrivas så, att vissa till kommunerna nu utgående speciella

driftbidrag skulle indragas och att de därigenom inbesparade statsmedlen skulle sammanföras och fördelas mellan kommunerna efter grunderna för det nya allmänna statsbidraget. Utredningens undersökning av möjligheterna att avlösa vissa till kommunerna nu utgående speciella driftbidrag avser som nämnts väsentligen systemet för statsbidragsgivningen och syftar till ett principbeslut av statsmakterna om övergång till ett system med ett allmänt statsbidrag som grund. Med ett sådant principbeslut behöver icke — och bör måhända ej heller — sammankopplas ställningstagandet till frågan, vilka av de nuvarande driftbidragen som skulle avlösas med det nya allmänna statsbidraget och vilka som även framdeles borde bibehållas som speciella driftbidrag. Med utgångspunkt härifrån skulle det ej behöva tillkomma utredningen, i varje fall icke i detta sammanhang, att avgiva något förslag härutinnan. För en sådan metodik talar även, att bedömningen av dessa detaljfrågor ofta förutsätter ingående kännedom om de speciella förhållandena på de skilda statsunderstödda områdena av den kommunala verksamheten. Det är å andra sidan vanskligt såväl för remissmyndigheterna såvitt avser de områden, som var och en av dem närmast h a r erfarenhet av, som för de beslutande statsmakterna, att taga ställning till principfrågan utan att alls veta

vad det nya systemet kan tänkas omspänna. För utredningens egen del h a r en sådan vetskap synts erforderlig. Utredningen h a r därför ansett sig böra gå igenom de till primärkommunerna nu utgående driftbidragen samt för vart och ett av dem söka bedöma huruvida bidraget även efter tillkomsten av det nya allmänna statsbidraget bör kvarstå eller ej. Frågeställningen har härvid i första h a n d varit, vilka av de nuvar a n d e bidragen, som kunna anses ha sådan betydelse ur stimulanssynpunkt, att det kan befaras att bidragets bortfallande skulle i fråga om den statsunderstödda verksamheten medföra en kvantitativ eller standardmässig sänkning, som i icke tolerabel grad skulle strida mot de riktlinjer, efter vilka statsmakterna önska se denna verksamhet bedriven ute i kommunerna. Utredningen har ansett sig böra bortse från den i och för sig tänkbara möjligheten att stimulanseffekten väl icke kan undvaras, men att för dess uppnående är tillfyllest med en mera begränsad statsbidragsgivning än den nu författningsmässigt medgivna och att sålunda en del av statsbidraget skulle kunna överföras till den ifrågasatta allmänna statsbidragsgivningen. Ett sådant tillvägagångssätt innebär nämligen ingen egentlig administrativ förenkling, vartill kommer att bedömandet av stimulansbehovet är alltför osäkert för att tillåta några finare graderingar. Med hänsyn till mångfalden av bidrag och till de delvis subjektiva synpunkter, som måste läggas på bedömningen, är det icke möjligt att för vart och ett av bidragen angiva de skäl, som kunna tala för att de skola avlösas med det allmänna statsbidraget eller kvarstå som speciella statsbidrag. Endast

några allmänna framföras.

synpunkter

skola

I den mån de kommunala verksamhetsgrenar, som understödjas genom statsbidrag, äro obligatoriska för kommunerna och formerna för verksamhetens bedrivande regleras genom normerande författningar torde statsbidragen ha föga betydelse ur stimulanssynpunkt. Den skattetekniska synpunkten och skatteutjämningssynpunkten dominera i dessa fall. Dessa grunder för statsbidragsgivningen skulle enligt utredningens mening i än högre grad tillgodoses genom det föreslagna nya allm ä n n a statsbidraget. Dylika speciella driftbidrag torde därför utan olägenhet kunna indragas vid införande av ett allmänt bidrag till kommunerna. Bland de statsunderstödda kommunala verksamhetsgrenar, som icke lagfästs såsom obligatoriska, förekommer en grupp, där verksamheten till följd både av statliga rekommendationer och av en därtill sig anslutande opinionsbildning fått sådan utbredning och blivit så rotfäst inom kommunerna, att verksamhetens bedrivande allmänt betraktas som en given kommunal uppgift. Den betydelse, stimulanssynpunkten må ha haft då verksamheten först omhändertogs kommunalt, minskas allteftersom utvecklingen medför att det icke längre hör till praktisk politik att ifrågasätta annat, än att verksamheten skall fortfarande bedrivas av kommunen. Verksamhetens uppehållande blir då ej längre betingad av att kommunernas kostnader för densamma reduceras med det belopp som utgår i statsbidrag. Kan läget bedömas på nu nämnda sätt äro enligt utredningens mening komm u n e r n a mest betjänta av att det för uppgiften i fråga utgående speciella 75

driftbidraget statsbidraget.

tillägges

det

allmänna

Det är givetvis vanskligt att avgöra, vilka speciella bidrag som behöva kvarstå för att kommunerna skola vara villiga omhänderha den med bidraget avsedda verksamheten. Ju mindre grupp kommunmedlemmar, som har intresse av verksamheten, dess större risk kan föreligga att kommunens beslutande organ hellre än att påtaga sig den genom statsbidragets bortfallande ökade kostnaden upphör med eller nedskär verksamheten. Det finns dock anledning göra det antagandet, att tillskapandet genom kommunindelningsreformen av större kommuner kommer att befrämja den kommunala villigheten att göra insatser på det frivilliga planet. Med dessa utgångspunkter h a r utredningen gått igenom de vanligast förekommande speciella driftbidragen till kommunerna och i en förteckning (Bilaga A) angivit vilka av dessa bidrag som enligt utredningens mening böra kunna avlösas med det nya allmänna statsbidraget samt, som en jämförelse, vilka bidrag som efter en reform av statsbidragssystemet tills vidare böra bibehållas som speciella statsbidrag. Utredningen vill emellertid framhålla, att den icke funnit påkallat att vid denna genomgång företaga djupgående och detaljerade undersökningar rörande de skilda bidragens karaktär och betydelse ur stimulanssynpunkt. Dess ställningstaganden kan därför beträffande särskilda bidragsformer vara i behov av korrigering. Till stöd för eventuella yrkanden om att ett speciellt driftbidrag skall förbli orubbat bör dock fordras, att bärande skäl kunna åberopas av annat än allmängiltig art och att yrkandena sålunda ej innebära endast ett

negerande av utredningens slag.

reformför-

Beträffande ett av de till avlösning ifrågasatta speciella driftbidragen till kommunerna har inom utredningen framförts viss tvekan om lämpligheten ur en annan synpunkt av att bidraget ersattes med ett allmänt statsbidrag. Det gäller statsbidraget till avlönande av folk- och småskollärare. Detta bidrag är så konstruerat, att statsbidrag utgår till skoldistrikten med belopp motsvarande hela avlöningskostnaden för dessa lärare. Från statsbidraget skall dock för varje inom skoldistrikt under redovisningsåret uppehållen lärartjänst avdragas ett belopp mellan 700 och 2 200 kronor, beroende på tjänstens art och stationeringsortens hyresgrupp. Bortses från dessa avdrag utgår statsbidraget sålunda med 100 % av kommunernas verkliga kostnader för lärarnas avlönande. För innevarande budgetår är anslaget till bidrag till lärarlöner å riksstaten upptaget med 346 miljoner kronor, varav huvuddelen är avsedd för bidrag till avlönande av folk- och småskollärare. Som en jämförelse kan nämnas, att anslaget var uppfört för budgetåret 1951/52 med 257, för 1950/51 med 234, för 1949/50 med 216,6, för 1948/49 med 225,6, för 1947/48 med 138,6 och för 1946/47 med 136 miljoner kronor. Bidraget är dominerande bland de speciella driftbidragen till kommunerna och av avsevärd ekonomisk betydelse för dem. Det har uppenbarligen varit en stor fördel för kommunerna, att den väsentliga ökning av lärarlönekostnaderna, som inträtt u n d e r senare år, automatiskt medfört motsvarande höjning av statsbidragets storlek och icke på grund av eftersläpning vid bidragsregleringen eller eljest i nämn-

värd mån belastat de kommunala utgiftsstaterna. Ehuru förmånen av en automatisk »indexreglering» av ett ekonomiskt så betydande statsbidrag som det nu ifrågavarande icke kan anses vara kommunerna garanterad, ligger det i sakens natur, att det skulle vara otillfredsställande om bidraget av praktiska skäl avlöstes med ett nytt allmänt statsbidrag, i fråga om vilket kommunerna icke kunde känna säkerhet för att anslagstilldelningen komme att följa en ökning av lärarlönekostnaderna. Å andra sidan utgör lärarlönebidraget en så avsevärd del av den totala driftbidragsgivningen till kommunerna, att återstående sådana driftbidrag, vilka skulle avlösas med det ifrågasatta nya allmänna statsbidraget, knappast skulle vara tillräckliga för en tillfredsställande bidragsfördelning ur skatteteknisk synpunkt eller skatteutjämningssynpunkt. Utredningen har därför funnit sig böra förorda, att även lärarlönebidraget avlöses med det nya allmänna statsbidraget, men samtidigt uppställa som en förutsättning härför, att beredningsförfarandet vid prövningen av medelsbehovet för den allmänna statsbidragsgivningen årligen och utan väsentlig eftersläpning kan regleras efter kommunernas behov av statsbidrag ur skatteteknisk synpunkt och skatteutjämningssynpunkt. Antalet av utredningen till avlösning ifrågasatta speciella driftbidrag är 32. Denna siffra ger dock en missvisande bild av vad som genom förslaget skulle vinnas i fråga om administrativ förenkling, enär de statsbidrag, som skulle avlösas, utgå till alla eller i vart fall till flertalet kommuner, medan de kvarstående bidragen som regel avse verksam-

hetsgrenar, vilka bedrivas av endast ett fåtal kommuner. För de av utredningen till avlösning ifrågasatta bidragen ha å riksstaten för innevarande budgetår anvisats sammanlagt omkring 459 miljoner kronor och för budgetåret 1951/52 346 miljoner kronor. De till ifrågavarande 32 verksamhetsgrenar utbetalade sammanlagda statsbidragsbeloppen kan med ledning av budgetredovisningarna beräknas ha uppgått till för budgetåret 1950/51 314, för budgetåret 1949/50 318, för budgetåret 1948/49 330, för budgetåret 1947/ 48 242 och för budgetåret 1946/47 191 miljoner kronor. Ekonomiskt utgöra dessa bidrag tillhopa den dominerande delen av den totala summan för driftbidrag till kommunerna. På grundval av en i det följande angiven undersökning rörande storleken av driftbidragen till 489 av landets kommuner h a r utredningen ansett sig kunna approximativt beräkna, att de till avlösning ifrågasatta 32 bidragen representera drygt 80 % av de belopp, som totalt utgå till kommunerna såsom speciella driftbidrag. I enlighet med angivna beräkningsgrunder har utredningen förutsatt, att det nya allmänna statsbidraget skall utgå med ett belopp, som motsvarar de avlösta speciella bidragen, eller med omkring 80 % av totalbeloppet för de nuvarande speciella driftbidragen till kommunerna. För de år, vara utredningen grundat sina beräkningar — genomsnittet för åren 1947—1949, då de speciella driftbidragen till kommunerna kan beräknas totalt ha uppgått till omkring 297 miljoner kronor per år — har det ifrågasatta nya allmänna statsbidragets totalbelopp sålunda uppskattats till omkring 238 miljoner kronor per år.

SJUNDE KAPITLET

VILLKORSBESTÄMNINGARNA I STATSBIDRAGSFÖRFATTNINGARNA

I flertalet av de författningar, genom vilka regleras grunderna för de speciella driftbidrag till kommunerna, som skulle bortfalla vid övergång till ett statsbidragssystem med ett allmänt statsbidrag som grund, uppställas mer eller mindre detaljerade villkor för erhållande av statsbidrag. Syftet med dessa villkor torde i första h a n d vara att skapa garantier för att statsmedlen komma till användning på avsett och ur statens synpunkt lämpligt sätt. I praktiken ha dock villkorsbestämningarna ofta större verkan och medföra — oberoende av den statliga insatsens storlek — en reglering i detalj av hela verksamheten. Det är visserligen icke uteslutet att kommunerna kunna bedriva verksamheten på annat sätt, men förutsättning härför är att de avstå från statsbidraget och själva helt bestrida kostnaderna, vilket endast torde förekomma i undantagsfall. Bedriver en kommun en verksamhet, till vilken statsbidrag kan erhållas, ansöker kommunen i regel om statsbidrag och påtager sig därmed den statliga regleringen av verksamheten. Villkorsbestämninga r n a i statsbidragsförfattningarna få därför i realiteten samma effekt som föreskrifter, vilka äro ovillkorligt förbindande för kommunerna. Det ifrågasatta nya statsbidraget till kommunerna skulle utgöra ett allmänt tillskott, vars storlek skulle bero på kommunernas behov av statsbidrag ur 78

skatteteknisk synpunkt och ur skatteutjämningssynpunkt. Bidraget skulle sålunda icke vara bundet till vissa speciella verksamhetsgrenar, utan det skulle ankomma på kommunerna att avgöra huru statsbidraget skulle disponeras. Statsbidraget skulle stå till kommunernas förfogande på samma sätt som de medel, vilka inflyta genom den allmänna kommunalskatten. Beträffande de kommunala verksamhetsgrenar, till vilka utgå speciella statsbidrag som skulle avlösas med det allmäna statsbidraget, skulle staten icke längre kunna öva inflytande genom villkorsbestämningar i anslutning till statsbidragsförfattningar. Det bör därför undersökas huruvida en ersättning härför är behövlig och i så fall hur denna bör vara beskaffad. Såsom nyss nämndes ha villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna ofta en verkan utöver den att skapa garantier för statsmedlens användning. Denna ytterligare verkan torde i ej så få fall vara direkt åsyftad eller med andra ord vara ett uttryck för en kompetensfördelning mellan stat och kommun. Förhållandet får sin förklaring om man ser på de omständigheter, som kunna ha förelegat vid uppbyggandet av en statsunderstödd kommunal verksamhet. Därvid är att märka, att initiativet till upptagande mera allmänt av en ny verksamhetsgren pä kommunernas program regelmässigt torde ha utgått från statsmakterna, även om en-

skilda kommuner dessförinnan påbörjat sådan verksamhet. En statlig utredning har klarlagt behovet, och det centrala ämbetsverk, som h a n d h a r förvaltningsuppgifter av liknande slag, h a r fått den högsta tillsynen av verksamheten ute i kommunerna sig anförtrodd. För enhetlighetens skull och med hänsyn till den erfarenhet, som kan finnas inom den centrala förvaltningen, torde det — åtminstone bland många av dem som samverkat vid tillkomsten av en reform — ha, oberoende av det ekonomiska engagemang staten iklätt sig i sammanhanget, ansetts ändamålsenligast att icke lämna kommunerna fria händer vid reformens praktiska förverkligande utan att i stället skapa en kompetensfördelning mellan staten och kommunerna. F r å n dessa utgångspunkter kan icke bortses från att betänkligheter kunna resas mot att slopa villkorsbestämningarna. Synpunkterna på denna fråga förete besläktade drag med de allmänna synpunkter, som anläggas vid diskussion om centraliserad och decentraliserad förvaltning. En villkorsbestämning som binder även i fråga om en verksamhets detaljer — att detta i mycket stor utsträckning är fallet i fråga om statsbidragsvillkoren torde icke kunna bestridas — leder till stelhet i systemet och alltför litet hänsynstagande till lokala förhållanden. Ytterst torde emellertid det avgörande för frågan, i vad mån centralistiska drag böra prägla en förvaltning, vara en avvägning av å ena sidan den lokala förvaltningens kapacitet och den fördel den äger genom sin närhet till arbetsfältet och å andra sidan de statliga organens större överblick och tillgång till expertis. Det är förklarligt om svaret på den nu ställda frågan blir i viss grad färgat

av om den, till vilken frågan ställes, har sin verksamhet förlagd till eller eljest står nära den centrala eller den kommunala förvaltningen. Det gäller ju i själva verket en fråga om inflytande och bestämmanderätt. Att här söka ge något svar på frågan, som innefattar ett vägande av kvalifikationerna hos vår centrala och vår kommunala förvaltning kan icke komma i fråga redan av den anledningen, att bedömningen icke torde böra göras enhetlig för alla de skilda verksamhetsgrenarna. Utredningen begränsar sig därför till några reflexioner av mera allmän innebörd. Då, såsom i allmänhet varit fallet, villkorsbestämningar tillkommit för verksamhetsgrenar, som ännu icke nått någon utbredning ute i kommunerna, skulle det onekligen ofta ha varit vanskligt att låta varje kommun efter eget skön bestämma verksamhetens uppläggning. Målsättningen för statsmakterna vid genomförandet av en reform kan endast glimtvis utläsas av författningen på området. Kommittébetänkanden, departementschefsuttalanden och annat dylikt material, som ge närmare inblick i saken, kunna aldrig påräknas komma att studeras annat än av en trängre krets. I allmänhet torde även expertisen vara samlad inom statsförvaltningen. Det ter sig därför naturligt att garantier för att från början få verksamheten rätt inriktad sökts i en begränsad handlingsfrihet för kommunerna. Det sålunda skisserade läget förblir dock icke oförändrat åren igenom. Den erfarenhet, som samlas bland dem som själva administrera en verksamhet ute i kommunerna, kan visserligen fortfarande behöva stöd i form av rådgivning av tjänstemän med större överblick. Men för den lokala praktiska ut79

formningen av viss verksamhet kunna erfarenheterna från den egna kommunen vara minst lika värdefulla, som de uppfattningar med ej sällan mera teoretiskt inslag, vilka hävdas av innehavare av för den ifrågavarande verksamheten hos en statlig myndighet inrangerade befattningar. Därtill kommer, att om en sådan centralt eller regionalt placerad tjänsteman ställer för höga krav — sedda ur allmän synpunkt och med beaktande av att begränsningen i de samhälleliga resurserna alltid nödvändiggör en avvägning med hänsyn till konkurrerande anspråk från andra intressen —• verkningarna härav kunna bli större än om felgrepp göres av en bestämmande kommunal instans. Denna synpunkt förlorar enligt utredningens mening icke sitt berättigande, även om mot densamma kan göras den invändningen att när det gäller de större linjerna tjänstemannen måste förutsättas ha underställt sina handlingsnormer det verk han tillhör. Av det sagda vill utredningen draga den slutsatsen, att när en kommunalt administrerad verksamhet vunnit en viss hävd, det är ej bara möjligt utan även önskvärt att låta kommunerna få ökad handlingsfrihet. I vad mån de statliga organen fortfarande böra förbehålla sig inflytande genom normgivning kan icke anges generellt utan måste bedömas från fall till fall. Ju större rörelsefrihet kommunerna ges, dess mer förverkligas i handling den i ord ofta prisade kommunala självstyrelsen. Även en annan faktor än den nu berörda är ägnad att underlätta slopandet av preciserade villkorsbestämningar. Huvudparten av driftbidragen till primärkommunerna gå till ändamål, som ha med socialpolitik eller undervis80

ningsväsen att göra. Samhällets förpliktelse härutinnan erkännas nu mera allmänt än tidigare och några principiellt grundade åsiktsdifferenser av betydelse för utvecklingen torde knappast kunna noteras. Det kan icke uteslutas att ett mer eller mindre medvetet motiv från statsmakternas sida för de detaljerade villkorsbestämningarna varit farhågor för att inom många kommuner politiska bedömningar skulle föranleda till att verksamheten vid uppläggningen icke skulle givas önskvärd bredd eller att den eljest icke skulle givas den positiva inriktning som syntes erforderlig. Dessa farhågor måste av anförda skäl anses äga mindre underlag nu än tidigare. En faktor, som emellertid mer än de nu berörda torde vara ägnad att revidera uppfattningen om villkorsbestämningarnas behövlighet, är den nya kommunindelningen. De små och svaga kommunernas bristande resurser att fullgöra sina uppgifter ha gjort sig särskilt märkbara när det gällt nya förvaltningsuppgifter eller höjning av den kommunala verksamhetens allmänna standard inom en viss förvaltningsgren. De mindre kommunerna ha i stor utsträckning saknat förmåga att prestera erforderlig egen insats. Såsom mål för kommunindelningen angavs vid dess tillkomst att ge den kommunala förvaltningsapparaten en sådan kapacitet, att den kunde fullgöra väsentliga uppgifter i det allmännas tjänst och att detta kunde ske under betingelser som säkerställde den lokala beslutanderätten. Det vore en oberättigad misstro mot kommunalmännen att ifrågasätta annat än att detta mål också kommer att nås genom kommunindelningen. Men den omtanke om den kommunala självstyrelsen, som utgör det bakomliggande motivet till kommunindelnings-

reformen, skulle icke komma till praktiskt uttryck om anvisningarna och kontrollen från de statliga organens sida förbleve lika detaljerade efter som före kommunindelningen. Omläggning av statsbidragssystemet genom att en rad speciella driftbidrag till kommunerna avlösas med ett allmänt statsbidrag skulle, såsom nämnts, medföra slopande av de preciserade villkorsbestämningarna i de speciella statsbidragsförfattningarna. Därav följer dock icke att möjligheterna att genomföra det nya statsbidragssystemet skulle vara beroende av lämpligheten att helt slopa villkorsbestämningarna. Dessa kunna bibehållas om än i en annan form. Då det gäller kommunal verksamhet, till vars bedrivande statsbidrag icke utgår, ha de bestämmelser statsmakterna funnit erforderligt att meddela, utfärdats i allmänna direkt normerande författningar. Det synes utredningen icke föreligga något hinder att liknande direkt normerande bestämmelser, i mån av behov och där så icke redan skett, meddelas även beträffande de kommunala verksamhetsområden, som hittills reglerats genom villkorsbestämningar i statsbidragsförfattningar. Är verksamhetsgrenen obligatorisk för kommunerna torde detta vara uppenbart. Men även beträffande för k o m m u n e r n a frivilliga uppgifter torde statsmakterna äga föreskriva, att verksamhet av visst slag skall bedrivas i vissa former i den mån verksamheten över huvud bedrives av kommunerna. Följden av en sådan omreglering av villkorsbestämningarna skulle visserligen bli, att den effektiva påtryckning på kommunerna att ställa sig till efterrättelse de av statsmakterna angivna normerna, som följer av möjligheten att

vägra statsbidrag, icke längre skulle kunna utövas. Utredningen är emellertid av den uppfattningen, att denna form av tryck på kommunerna att följa de statliga riktlinjerna för den kommunala verksamheten icke är nödvändig. I stort sett torde samma resultat kunna uppnås genom råd och anvisningar. Därtill kommer möjligheten att genom vitesföreläggande tvinga en tredskande kommun att följa i laga ordning meddelade föreskrifter. överflyttande av villkorsbestämningarna i vissa statsbidragsförfattningar till direkt normerande författningar torde i många fall skapa ökad klarhet och enkelhet. Beträffande flera av de nu statsunderstödda verksamhetsgrenarna förekommer nämligen en dubbel reglering, dels genom direkt normerande författningar och dels genom villkorsbestämningar i statsbidragsförfattningarna. Men även beträffande sådan kommunal verksamhet, som regleras uteslutande genom villkorsbestämningar för erhållande av statsbidrag, torde omläggningen kunna medföra förenklingar. Utredningen förutsätter nämligen av förut angivna skäl att vid utbyte av villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna mot direkt normerande föreskrifter en omprövning samtidigt skulle företagas av bestämmelsernas sakliga innehåll, som skulle leda till ökad kommunal bestämmanderätt och begränsning av de statliga myndigheternas inflytande å den kommunala verksamheten till sådana allm ä n n a förhållanden, som ha väsentlig betydelse ur statlig synpunkt. Den decentralisering av beslutanderätt till kommunala organ, som enligt utredningens mening lämpligen bör genomföras i samband med en omläggning av statsbidragssystemet — ehuru 81

den icke är någon förutsättning för en sådan omläggning — skulle även komma att påverka formen för den statliga tillsynsverksamheten. Denna tillsynsverksamhet skulle icke, såsom för närvarande i stor utsträckning ä r fallet, behöva inriktas på detaljerna i den kommunala verksamheten, utan statsmakterna skulle kunna begränsa sig till att utöva en allmän tillsyn över att den kommunala verksamheten icke bedrives på sådant sätt, att syftet med densamma förfelas. En sådan omläggning av den statliga tillsynsverksamheten torde möjliggöra rationalisering av densamma, varigenom kostnadsbesparingar för förvaltningen ligga inom räckhåll. Av det sagda framgår, att enhetliga regler icke kunna uppställas för överflyttande av villkorsbestämningarna i de speciella statsbidragsförfattningarna till normerande författningar. Frågan om formen härför blir beroende av den sakliga prövningen av behovet av reglerande föreskrifter beträffande de skilda kommunala verksamhetsgrenarna. Härvid kunna tillämpas följande fyra huvudalternativ. Som starkaste form för en reglering kan man tänka sig att det befinnes lämpligt att förvandla en tidigare för kommunerna formellt frivillig men genom statsbidragsvillkor reglerad verksamhetsgren till en för kommunerna obligatorisk uppgift. Detta innebär, att villkorsbestämningarna direkt överflyttas till en författning, vari kommunerna åläggas att bedriva verksamheten i enlighet med i författningen angivna normer. Ett direkt överförande av villkorsbestämningarna i en statsbidragsförfattning till en normerande författning kan även göras med den verkan, att de normerande bestämmelserna bli tillämp82

liga endast i den mån kommunerna bedriva verksamheten i fråga. Verksamheten skulle därigenom alltjämt vara en för kommunerna frivillig uppgift. Det tredje åsyftade huvudalternativet är, att i samband med en omreglering av villkorsbestämningarna de i en upphävd statsbidragsförfattning tidigare meddelade detaljbestämmelserna i större eller mindre omfattning slopas och den statliga regleringen av verksamheten i huvudsak begränsas till allmänna riktlinjer i förening med statlig tillsyn till förhindrande av misskötsel av verksamheten. Slutligen bör icke bortses från möjligheten av att i vissa fall villkorsbestämningarna i en upphävd statsbidragsförfattning icke behöva ersättas med nya föreskrifter. Detta kan vara motiverat, om det befinnes, att verksamheten redan förut är i erforderlig mån reglerad genom andra normerande föreskrifter, eller ock att någon statlig reglering av verksamheten över huvud icke är erforderlig. Villkorsbestämningarna i de nuvarande statsbidragsförfattningarna ha den innebörden, att statsbidrag kan förvägras en kommun, som bedriver den ifrågavarande verksamheten utan att iakttaga uppställda villkor. Även om sådan statsbidragsvägran sällan torde ha förekommit, kan icke bestridas, att möjligheten därtill inneburit ett verksamt tvångsmedel mot kommunerna att noga följa de fastställda föreskrifterna rörande verksamheten. Vid överflyttande av villkorsbestämningarna helt eller delvis till för kommunerna normerande författningar skulle detta tvångsmedel bortfalla. Som ersättning torde böra införas möjlighet till vitesföreläggande för kommun, som icke ställer sig föreskrifterna till efterrättelse. Därvid torde

i allmänhet vara lämpligt att låta befogenheten att förelägga viten endast tillkomma länsstyrelserna, att av dem upptagas på anmälan av vederbörande statliga tillsynsmyndighet. Som avgörande skäl för en sådan anordning kan anföras — förutom att länsstyrelserna inom förvaltningen intaga en dominerande ställning som vitesföreläggande myndighet —• att kommunerna härigenom erhålla större garanti för att fråga om tillgripande av detta tvångsmedel bedömes ur mera allmänna synpunkter och icke uteslutande med hänsyn till fackintressen. För att ge en bild av h u r omläggningen av statsbidragssystemet skulle inverka på den författningsmässiga regleringen av sådana kommunala verksamhetsgrenar, till vilka utgå speciella driftbidrag, som skulle avlösas med det allmänna statsbidraget och beträffande vilka den speciella villkorsbestämningen i dess nuvarande form sålunda skulle bortfalla, har utredningen närmare undersökt förhållandena på två speciella områden. Utredningen har därvid som exempel valt den kommunala nykterhetsvården samt skolmåltidsverksamheten. Enligt kungörelsen den 27 maj 1932 (nr 216) om understöd av statsmedel till nykterhetsnämndernas verksamhet må sådant understöd tilldelas kommun med särskild nykterhetsnämnd såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för fullgörande av de uppgifter, vilka åligga nämnden enligt gällande författningar. Understöd för sådant ändamål må ock kunna utgå till kommun, där nykterhetsnämnden utgöres av fattigvårdsstyrelsen, såvida kommunen visat nit och intresse för nämndens verksamhet. Som villkor för statsunderstöd gäller enligt nämnda kungörelse, att nykter-

hetsnämnden kvartalsvis till länsnykterhetsnämnden avgiver redogörelser för sina åtgärder gentemot personer, som blivit sakfällda för fylleri eller på annat sätt ådagalagt alkoholmissbruk. Vidare stadgas, att ansökan om statsbidrag skall innehålla redogörelse för nämndens organisation samt den hos nämnden anställda personalen och dennas arbetsuppgifter; nämndens verksamhet u n d e r det år, för vilket understödet sökes, med särskilt angivande av de omständigheter, som må hava förorsakat ökade utgifter u n d e r året; storleken och användningen av samtliga de bidrag av statliga, kommunala eller andra medel, som u n d e r de två senast förflutna åren utgått till nämndens verksamhet, med angivande av utgifternas fördelning under förekommande utgiflsrubriker; den plan för verksamheten jämte det förslag till inkomst- och utgiftsstat, som uppgjorts för året efter det, för vilket understödet sökes; samt därest särskild nykterhetsnämnd blivit tillsatt inom kommunen, tidpunkten, från vilken sådan nämnd utövat sin verksamhet. Statsbidragsansökningarna skola prövas av socialstyrelsen efter hörande av vederbörande länsnykterhetsnämnder och efter samråd med kontrollstyrelsen. Härvid skall hänsyn tagas såväl till det inom vederbörande kommun förefintliga behovet av statsunderstöd för främjande av nykterhetsnämndens verksamhet som ock till ändamålsenligheten av de i sådant syfte vidtagna anordningarna. Vid beviljandet av understöd må socialstyrelsen uppställa de ytterligare villkor, som styrelsen finner påkallade till främjande av det med understödet avsedda syftet.

Nykterhetsnämndernas nu angivna redogörelser bilda underlag för socialstyrelsen vid fördelningen mellan komm u n e r n a av tillgängliga medel för statsunderstöd. Hade redogörelserna icke betydelse i andra avseenden, skulle de givetvis kunna slopas i samband med att det ifrågavarande statsbidraget avlöstes med det nya allmänna statsbidraget. Emellertid torde den bild socialstyrelsen av redogörelserna erhåller av nykterhetsnämndernas organisation och arbete vara av betydelse för styrelsen helt allmänt i dess egenskap av det centrala nykterhetsvårdsorganet och tillsynsmyndighet på nykterhetsvårdens område. Skulle det nu ifrågavarande speciella statsbidraget indragas i enlighet med utredningens förslag och skyldigheten för kommunerna att lämna de angivna redogörelserna därmed bortfalla, måste därför tillses, att socialstyrelsen annorledes erhåller det material den behöver för sin allmänna verksamhet inom nykterhetsvården. Då det gäller att överväga på vad sätt en sålunda begränsad redogörelseplikt för kommunerna skall regleras, bör först undersökas i vad mån sådan skyldighet redan föreskrivits för kommunerna. Därvid bör beaktas, att det enligt alkoholistlagen den 12 juni 1931 åligger länsnykterhetsnämnd bl. a. att hälla sig noggrant underrättad om de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet, att öva tillsyn över att dessa fullgöra dem tillkommande uppgifter samt att lämna dem vägledning och bistånd. Nykterhetsnämnd h a r enligt samma lag att ställa sig till efterrättelse de räd och anvisningar angående verksamheten, som socialstyrelsen meddelar. Kommunal nykterhetsnämnd h a r därjämte att följa dylika råd och anvisningar, som meddelas av länsnykter84

hetsnämnden. Vidare stadgas i alkoholistlagen, att årlig berättelse över nykterhetstillståndet inom nykterhetsnämndens område samt angående nämndens verksamhet skall avgivas bl. a. av kommunal nykterhetsnämnd till länsnykterhetsnämnden och av länsnykterhetsnämnd till länsstyrelsen och socialstyrelsen. De i alkoholistlagen meddelade norm e r a n d e föreskrifterna rörande de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet äro sålunda tämligen utförliga. Utredningen vill för sin del ifrågasätta om icke alkoholistlagens föreskrifter redan i sin gällande lydelse äro tillräckliga för att tillsynsmyndigheterna på nykterhetsvårdens område skola erhålla eller kunna förskaffa sig den överblick över det kommunala nykterhetsarbetet, som må vara erforderlig för att de skola kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. De redogörelser av de kommunala nykterhetsnämnderna, som föreskrivits som villkor för statsunderstöd, synas i mycket vara antingen en dubblering av vad eljest skall fullgöras av nykterhetsnämnderna eller avse sådana speciella förhållanden, som ha betydelse för en rättvis fördelning av tillgängliga statsbidragsmedel. Slopande av det speciella statsbidraget till kommunerna för nykterhetsnämndernas verksamhet skulle i så fall icke behöva föranleda någon utvidgning av alkoholistlagens föreskrifter. Den särskilda statsbidragsförfattningen skulle direkt kunna upphävas. Att detta skulle medföra lättnad i administrativt avseende för såväl de kommunala som de statliga myndigheterna synes uppenbart. Vad härefter angår statsbidrag till anordnande av skolmåltider gäller enligt kungörelsen den 28 juni 1946 (nr 553),

att skoldistrikt och p r i m ä r k o m m u n e r äga erhålla statsbidrag till kostnaderna dels för skolmåltiderna och dels för anskaffande av inventarier för skolmåltidsverksamheten, skoldistrikt för anordnande av skolmåltider vid folk- och fortsättningsskola samt kommun för anordnande därav vid vissa i 1 § 2) särskilt angivna skolor eller efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Såsom villkor för statsbidrag gälla: 1) att skolmåltiden består av smörgås och mjölk samt en lagad rätt i huvudsaklig överensstämmelse med av skolöverstyrelsen utfärdade typmatsedlar; 2) att måltiden står öppen för alla lärjungar, som önska deltaga däri, dock att skolmåltid, vilken anordnas vid sådan läroanstalt som avses i 1 § u n d e r 2), må, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, kunna begränsas till vissa lärjungar, nämligen lärjungar med lång skolväg, klena eller sjuka lärjungar, lärjungar från hem med svag ekonomisk ställning samt lärjungar, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt fullgod måltid i sina hem; 3) att skolmåltiden tillhandahålles de deltagande lärjungarna kostnadsfritt; 4) att de lokaler, i vilka tillagning och bespisning äga rum, äro lämpade härför; samt 5) att nyanställd personal vid anställningstillfället företer intyg av läkare om frihet från sjukdom, lyte eller svaghet, som innebär hälsofara för lärjungarna eller hinder för tjänstens behöriga skötande, och att personalen varje läsår, om möjligt i början därav, låter undersöka sig av skolläkaren. Skolmåltidsverksamhet h a r icke ålagts kommunerna som en skyldighet och bestämmelserna om verksamhetens be-

drivande ha meddelats endast genom bidragsförfattningen eller med stöd av densamma. Skulle det särskilda statsbidraget till skolmåltidsverksamhet bortfalla för att uppgå i ett allmänt statsbidrag till kommunerna, uppkommer frågan vad som kan behöva sättas i bidragsvillkorens ställe. Därvid torde, åtminstone teoretiskt, alla de förut angivna fyra alternativen kunna komma i fråga. Vilket av dem, som bör väljas, torde svårligen kunna avgöras utan tillgång till utredningsmaterial rörande skolmåltidsverksamheten, om vars införskaffande det icke synts tillkomma utredningen att draga försorg. Utredningen h a r sålunda ansett sig icke kunna eller böra taga ställning till frågan om de grunder, enligt vilka en omreglering av statsbidragsvillkoren beträffande skolmåltidsverksamheten lämpligen bör ske. För att visa huru erforderliga regleringsbestämmelser skulle kunna utformas med bibehållande i sak av nu gällande föreskrifter, h a r utredningen utarbetat följande utkast till förordning om vad vid anordnandet av skolmåltider är att iakttaga. I utkastet ha icke medtagits de övergångsstadganden, som finnas i nuvarande statsbidragsförfattning; skulle de fortfarande äga aktualitet, kunna de lätt överflyttas dit. Utkast till förordning om vad vid anordnandet av skolmåltider är att iakttaga. 1 §• Skoldistrikt eller primärkommun, som anordnar skolmåltider, skall i avseende härå iakttaga vad i denna förordning stadgas. 2 §.

Skolmåltid skall bestå av smörgås och mjölk samt en lagad rätt i huvudsaklig överensstämmelse med av skolöverstyrelsen utfärdade typmatsedlar. 85

3 §. Skolmåltid skall tillhandahållas kostnadsfritt och stå öppen för alla lärjungar, som önska deltaga däri.

på anmälan av tillsynsmyndigheten medelst föreläggande av viten tillhålla distriktet eller kommunen att fullgöra sin skyldighet.

4 §.

Sammanfattningsvis kan sägas, att utredningens granskning av ett allmänt statsbidrags effekt på villkorsbestämningarna lett utredningen till den uppfattningen, att ett sådant system visserligen nödvändiggör en omprövning på område efter område av statens och kommunernas inbördes befogenheter. Men ehuru utredningen icke ansett det ligga inom ramen för ett principbetänkande att avgiva några förslag om hur befogenheterna böra fördelas, har utredningen dock av vidtagna undersökningar bibragts den övertygelsen, att några praktiska hinder icke föreligga att ifråga om de verksamhetsområden. där några speciella driftbidrag ej längre skulle utgå, utan sammankoppling med statsbidrag reglera relationerna i fråga om befogenheter mellan stat och kommuner.

De lokaler, i vilka tillagning och bespisning äga rum, skola vara härför lämpade. 5 §. Nyanställd personal skall vid anställningstillfället förete intyg av läkare om frihet från sjukdom, lyte eller svaghet, som innebär hälsofara för lärjungarna eller hinder för tjänstens behöriga skötande. Personalen skall varje läsår, om möjligt i början därav, låta undersöka sig av skolläkaren. 6 §. Skolmåltidsverksamhet skall stå under tillsyn av skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning, som äga meddela råd och anvisningar i fråga om verksamhetens bedrivande. 7 §.

Underlåter skoldistrikt eller kommun att ställa sig till efterrättelse vad distriktet eller kommunen har att iakttaga enligt denna förordning, och föreligger fara att underlåtenheten medför märkligt men för de deltagande lärjungarna, äger länsstyrelsen

ÅTTONDE

KAPITLET

GRUNDER FÖR GRADERING AV ETT ALLMÄNT STATSBIDRAG TILL KOMMUNERNA

Hur fördelningen av det ifrågasatta nya allmänna statsbidraget till kommunerna bör ske, beror givetvis på syftet med denna statsbidragsgivning. Detta syfte har förut sammanfattningsvis angivits vara dels att kommunerna genom statsbidrag böra tillföras medel i sådan omfattning att de för kommunerna ofrånkomliga utgifter, som skola täckas med kommunalskatt, i allmänhet icke föranleda utdebitering av dylik skatt över en som maximal ansedd utdebiteringsgräns (den skattetekniska grunden), dels ock att statsbidraget skall leda till en utjämning av skattetrycket i de skilda kommunerna i den mån variationerna i detta bero på förhållanden, över vilka kommunerna icke kunna råda (skatteutjämningsgrunden). Ur båda de angivna synpunkterna påkallas sålunda en fördelning av statsbidraget med hänsyn ytterst till skattetrycket. Det kan vid sådant förhållande synas ligga närmast till hands att tänka sig en gradering av bidraget direkt i förhållande till skattetrycket. Häremot h a r emellertid —• enligt utredningens mening med rätta — gjorts den invändningen i många andra statsbidragssammanhang, att skattetrycket, den av varje kommun själv bestämda utdebiteringen p e r skattekrona, icke utgör någon objektiv grund för en dylik gradering. I den mån man låter bidragsfördelningen bli direkt beroende av det lokala

bedömandet av utdebiteringsbehovet, lämnar man utrymme åt de särskilda kommunerna att mer eller m i n d r e lita till statsbidragsmedel även för kostnader, över vilkas storlek de själva kunna råda. Då frågor om graderingsnormer för statsbidrag ur skatteutjämningssynpunkt på senare tid varit under behandling, har man i stället tagit fasta på det förhållandet, att man bland de faktorer, som tillsammans påverka skattetrycket, kan särskilja en som torde få anses ligga utom räckhåll för kommunal påverkan, nämligen skatteunderlagets genom vederbörlig taxering fastställda storlek. Hänsyn har härvid tagits till kommunernas olika storlek genom att varje kommuns skatteunderlag ställts i relation till dess folkmängd, varigenom antalet skattekronor p e r i n v å n a r e i de skilda kommunerna föreslagits såsom graderingsnorm. Så skedde vid den ingående behandling, som kommunalskatteberedningen ägnade hithörande spörsmål i sitt förut nämnda betänkande år 1943 om den kommunala skatteutjämningen. För uttalandena i detta betänkande och för remissyttrandena däröver har senare kommunala skattelindringsutredningen i ett den 5 april 1950 avgivet betänkande med förslag till nya grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner lämnat en redogörelse och själv föreslagit en differentiering av skattelin dringsbi-

draget i förhållande till skatteunderlaget per invånare. För egen del uppställde härvid skattelindringsutredningen som krav p å ett system för ordinarie skattelindringsbidrag bl. a., att skattelindringen borde utgå efter sådana grunder, att bidragen för kommunerna själva vid inbördes jämförelser framstode såsom rättvisa samt att skattelindringen borde utgå efter möjligast objektivt fastställbara faktorer, på vilka kommunerna icke eller endast i ringa grad kunde inverka i syfte att erhålla ökade bidrag. Utredningen anförde härefter bl. a. följande. Efter ingående överväganden rörande olika möjliga mått för bidragsbehovet stannade kommunalskatteberedningen, som förut nämnts vid att förorda skatteunderlaget (antalet skattekronor per invånare) såsom den lämpligaste utgångspunkten och den främsta normen för bidragets bestämmande. Valet av skatteunderlaget eller rättare sagt bristen på skatteunderlag såsom grundläggande norm för skattelindringsbidragets storlek synes i hög grad tillgodose det — — — — uppställda rättvisekravet. Om man får utgå från att taxeringen numera är relativt jämn över hela riket eller åtminstono relativt jämn, såvitt angår kommuner inom de av skattelindringen främst berörda landsbygdsområdena, torde siffrorna på antalet skattekronor per invånare få anses ge ett förhållandevis gott uttryck för kommunernas växlande ekonomiska bärkraft. Ur interkommunal rättvisesynpunkt ha utredningsmännen icke funnit några vägande principiella invändningar mot att godtaga en sådan måttstock. I den praktiska verkligheten möter det förvisso icke några svårigheter att påvisa ojämnheter i taxeringen, vilka kunna förklara den tveksamhet om skatteunderlagets lämplighet för ändamålet, som kommit till uttryck i vissa remissutlåtanden över kommunalskatteberedningens förslag. Någon säkrare och mera rättvis, praktiskt användbar måttstock för det kommunala behovet av skattelindring än bristen på skatteunderlag ha utredningsmännen för sin del icke kunnat finna. Antalet skattekronor per invånare har ju också under senare år

allt mer godtagits såsom en betydelsefull faktor i liknande sammanhang, även om dess teoretiska innehåll icke är alldeles enlydigt. Det är ju icke endast så, att antalet skattekronor per invånare är en exponent för den allmänna inkomstnivån inom en kommun, utan siffran ger också utslag i »rätt» riktning för vissa ur kommunal utgiftssynpunkt viktiga faktorer, särskilt kostnader för vård och uppfostran av barn och för understöd åt åldringar m. fl. Om antalet barn inom en kommun är stort — vilket ju gemenligen är fallet inom Norrbotten, vårt viktigaste skattelindringsområde — medför det ju en lägre siffra för det antal skattekronor som faller på varje invånare. Detsamma gäller givetvis även vid förhållandevis stort antal åldringar, arbetslösa, partiellt arbetsföra och andra personer med otillräckliga inkomster. Skatteunderlaget som utgångspunkt för bidragens bestämmande torde även i hög grad tillgodose det förut angivna kravet på objektivt fastställbara grunder, som icke i högre grad kunna påverkas av kommunerna själva i syfte att erhålla högre bidrag. Med nuvarande taxeringsorganisation får skatteunderlagets bestämmande anses vara en väsentligen statlig funktion, som endast i ringa grad påverkas av kommunernas åtgöranden. Med hänsyn till nu angivna förhållanden, vilka närmare belysas i det följande, ha utredningsmännen kommit till den uppfattningen, att skattelindringens tyngdpunkt bör ligga på skatteunderlagets område, vilket även var kommunalskatteberedningens grundtanke, och att bidragen främst bör sikta till att för kommuner med dåligt skatteunderlag motväga verkningarna av bristen på skatteunderlag. Kommunalskatteberedningens och kommunala skattelindringsutredningens förslag om skatteunderlaget som huvudsaklig grund för fördelning av skattelindringsbidraget har godtagits av statsmakterna. I propositionen nr 44 till 1951 års riksdag angående grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner m. m. föreslogs sålunda, att grunderna skulle utformas så att bidragen för de skattetyngda komm u n e r n a motvägde verkningarna av

bristen på skatteunderlag. Antalet skattekronor per invånare i en kommun skulle vara avgörande både för kommunens rätt till ordinarie skattelindring och för den procentsats, varmed bidrag skulle utgå till kommunen. Ordinarie bidrag skulle emellertid utgå endast till sådana kommuner, vilkas beräknade skattetryck överstege 11 kronor per skattekrona och vilkas skatteunderlag per invånare understege en viss för varje år fastställd siffra, gränsunderlaget. Detta gränsunderlag skulle fastställas efter medelskatteunderlaget per invånare för rikets landskommuner vid föregående års taxering. Beträffande skatteunderlaget som grund för differentieringen anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, bl. a. följande. Bemissmyndigheterna ha ju numera i allmänhet godtagit tanken på skatteunderlaget per invånare som grundpelaren i systemet. Vid remissen av kommunalskatteberedningcns förslag voro meningarna som framgår av föregående avsnitt avsevärt mera delade. I några fall har emellertid även en viss principiell tvekan kommit till uttryck, dock utan att systemet avstyrkts. Riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i Blekinge och Västerbottens län ha sålunda antytt, att kostnadssynpunkten måhända borde i högre grad ha beaktats. Riksräkenskapsverket ifrågasätter rättvisan i att två kommuner med samma höga utdebitering skulle få olika stora bidrag, beroende på om huvudorsaken till skattetungan vore övernormala kostnader eller undernormalt skatteunderlag. Länsstyrelsen i Västerbottens län gör för sin del en jämförelse mellan två kommuner med lika skattekrontal per invånare, av vilka den ena har ett relativt litet antal skattebetalare och ett relativt större antal barn och åldringar än den andra kommunen, och finner självklart att den förra kommunens ekonomiska bärkraft måste vara mindre än den andras med hänsyn till olikheterna i skyldigheter. För egen del har jag icke blivit övertygad om det bärande i denna kritik av förslaget. Väl är det riktigt att skattekron-

talet per invånare icke kan vara någon absolut tillförlitlig mätare på behovet av skattelindring — någon sådan finnes icke — men det torde vara den mest objektiva och användbara måttstock som står till buds i detta sammanhang. I utlåtande, nr 37, över propositionen uttalade statsutskottet bl. a., att mot förslagets huvudprincip, att understöden (skattelindringsbidragen) skulle för de skattetyngda kommunerna motväga verkningarna av bristen på skatteunderlag och att alltså antalet skattekronor per invånare i en kommun bleve bestämmande såväl för om kommunen skulle vara berättigad till ordinarie skattelindring som för den procentsats, varmed bidrag utginge till kommunen, enligt utskottets mening inga vägande erinringar kunde göras, särskilt som möjlighet skulle föreligga för Kungl. Maj: t att i speciella fall bevilja extra bidrag. Utskottets hemställan att riksdagen måtte godkänna de av departementschefen angivna grunderna för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner bifölls av riksdagen (B. skr. n r 49). Med utgångspunkt från vad kommunalskatteberedningen anfört har gradering i förhållande till skatteunderlaget per invånare genomförts också beträffande flera speciella statsbidrag. Om den närmare innebörden av denna gradering, som i detaljer utformats på olika sätt för de skilda bidragen, må följande antecknas. Ett av de speciella statsbidrag, för vilka dylik gradering kommit till användning är bidraget till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet. För detta anläggningsbidrag skall följande tabell tillämpas. Antal skattekronor Statsbidrag i % av per invånare bidragsunderlaget högst 5 80—70 över 5 » 7 75—65

Antal skattekronor per invånare över 7 högst 9 » 9 »11 »11 »13 » 13 » 15 »15 »17 » 17

Statsbidrag i % av bidragsunderlaget 70—60 65—55 60—50 55—45 50—40 45—35

Beträffande skatteunderlagets bestämmande gäller i detta fall, att antalet skattekronor per invånare enligt tabellen skall utgöras av »medeltalet av fem av de sju senast förflutna kalenderårens skatteunderlag per invånare i skoldistriktet, skolande vid uträkningen härav bortses från de två år, som utvisa det högsta och det lägsta skatteunderlaget per invånare.» Med bidragsunderlaget avses de beräknade kostnaderna för de lokaler m. m., till vilka statsbidrag av skolöverstyrelsen prövas böra utgå. Detta statsbidrag är alltså så konstruerat, att bidragsprocenten står i omvänd proportion till medelskatteunderlaget p e r invånare under en femårsperiod. En höjning av detta medelskatteunderlag m e d 2 skattekronor per invånare medför —• bortsett ifrån bidragslatituderna — sänkning av bidragsprocenten med 5 enheter, oberoende av om skatteunderlaget per invånare är högt eller lågt. Samma system för differentiering tilllämpas även beträffande statsbidraget till vissa plankostnader (planering enligt byggnadslagen). Beträffande detta bidrag h a r dock icke ansetts erforderligt med en medeltalsberäkning av skatteunderlaget och bidragsprocenten innefattar icke, såsom beträffande skolbyggnadsbidraget, några latituder för n ä r m a r e prövning av bidragsbehovet. Även statsbidraget till skolmåltider, vilket tjänat som förebild för flera un-

der senare år framlagda förslag till nya statsbidrag, är skatteunderlagsgraderat. Graderingen är i detta fall uppbyggd på skatteunderlagsbristen i förhållande till ett bestämt tal, 50 skattekonor per invånare. För bidragets beräknande gäller, att det skall utgå med två tiondels procent av bidragsunderlaget för varje fullt tiotal skatteören, varmed skoldistriktets eller kommunens skatteunderlag för redovisningsåret understiger 50 skattekronor per invånare. Statsbidraget är sålunda omvänt proportionellt till skatteunderlaget per invånare i kommunerna. Bidragsunderlaget är i allmänhet bestämt till 60 öre för varje under redovisningsåret utspisad måltid. Skatteunderlagsgradering tillämpas även enligt en utanför statsbidragsområdet liggande författning, nämligen beträffande fördelningen mellan stat och kommuner av vissa kostnader för folkpensioneringen. Därvid är ordnat så, att staten förskjuter kostnaderna men envar kommun skall till staten för varje kalenderår inbetala dels viss andel, motsvarande tre tjugondels procent för varje fullt tiotal skatteören p e r invånare i kommunen, av kostnaderna för tillläggspensioner, änkepensioner och bostadstillägg, som under året utbetalats till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, dock högst hälften av nämnda kostnader, dels ock hela kostnaden för särskilda bostadstillägg, som under året utgått i enlighet med av kommunen fastställda grunder. 1 Den graderade delen av kommunernas bidrag är sålunda i detta fall ställd i direkt relation till skatteunderlaget per invånare. Ju högre skatteunderlaget är, ju högre blir kommunernas bidragspro1 Bedogörelsen avser nu gällande reglering, vilken enligt beslut av statsmakterna skall från och med den 1 januari 1953 ersättas med delvis ändrade bestämmelser.

cent. Förhållandet är omvänt mot vad som gäller beträffande statsbidraget till folkskolebyggnader, beroende p å att det i förevarande fall är fråga om kommunernas och icke statens andel i kostnaderna för verksamheten. Beträffande de nu nämnda statsbidragsformerna — statens andel i kostnaderna för folkpensioneringen betraktas härvid något oegentligt som ett statsbidrag till kommunerna — gäller sålunda, att storleken av statsbidraget till varje kommun är beroende av kommunens relativa skatteunderlag. Detta relativa skatteunderlag uttryckes antingen direkt i skattekronor per invånare eller som skillnaden mellan ett på visst sätt bestämt värde och det faktiska antalet skattekronor per invånare i kommunen. Statsbidragets storlek, uttryckt i procent av kostnaderna för den statsunderstödda verksamheten, bidragsunderlaget, är omvänt proportionell mot skatteunderlaget per invånare eller direkt proportionell mot skatteunderlagsskillnaden. För fullständighetens skull bör emellertid också antecknas, att från tiden före kommunalskatteberedningens ovannämnda betänkande kvarstår i ett fall en gradering direkt efter det faktiska skattetrycket i kommunerna och att i ytterligare ett fall förekommer en kombinerad gradering efter dels skatteunderlaget per invånare och dels det faktiska skattetrycket. Det förra gäller statsbidraget till pensionärshem. Detta bidrag, som är ett anläggningsbidrag, är så konstruerat, att det utgår med viss procent av kostnaderna för anordnande av sådant hem. Bidragsprocenten är emellertid icke fast utan skall bestämmas med hänsyn till den, för de vid tidpunkten för statsbidragsbeslutets meddelande senast förflutna fem kalender-

åren, genomsnittliga uttaxeringen per inkomstskattekrona i den kommun, för vilken hemmet avses, av kommunal-, landstings- och vägskatt med avdrag i förekommande fall för understöd av skatteutjämningsmedel. Därvid skall i allmänhet följande i förhållande till skattetrycket progressiva skala lända till efterrättelse. Uttaxering kronor Statsbidrag % 25 under 10 27 10—10.99 30 11—11.99 34 12—12.99 40 13—13.99 14—14.99 48 57 15—15.99 16—16.99 68 80 17 och däröver Den kombinerade graderingen åter efter dels skatteunderlaget och dels skattetrycket avser arbetsbidrag till statskommunalt beredskapsarbete. Om för sådant arbete statsbidrag må beviljas enligt särskild författning, utgår statsbidraget enligt särskilda där angivna grunder. Eljest utgår arbetsbidraget efter en normalbidragsprocent, vars storlek arbetsmarknadsstyrelsen årligen fastställer på grundval av antalet skattekronor per invånare och den totala skattebelastningen inom kommunerna och i övrigt enligt de grunder som äro eller varda särskilt bestämda. Härvid förfar arbetsmarknadsstyrelsen i allmänhet på följande sätt. Normalbidragsprocenten fastställes för varje kommun genom en beräkning i två etapper. Först uträknas produkten mellan antalet skattekronor p e r invånare och den förefintliga marginalen för skattetryckets ytterligare stegring. Som översta gräns för skattetrycket räknas härvid 23 kronor per skattekrona, eller den faktiska fördelningens över91

sta gräns enligt 1940 års uttaxeringar. Beräkningen kan angivas genom formellt x(23—y), där x betecknar antalet skattekronor per invånare och y den faktiska utdebiteringen, d. v. s. det lotala kommunala utdebiteringsbehovet per skattekrona, i förekommande fall minskat med utgående statsbidrag till skattelindring. Med ledning av den produkt, som på angivet sätt erhålles, fastställes därefter bidragsprocenten med tillämpning av följande tabell. x (23

5.77 9.74 14.68 20.71 27.78 35.77 44.90 55.07 66.11 78.33 91.59 106.10 121.01

„\

högst 5.76 till 9.73 » 14.67 » 20.70 » 27.77 » 35.76 » 44.89 » 55.06 » 66.10 » 78.32 » 91.58 » 106.09 » 121.00 » 136.89 mer än 136.89

Normalbidragsprocent 90 85 80 75 70 65 60 55 50 45 40 35 30 25 20

Enligt allmänna statsbidragsutredningens mening kan icke någon av de nu angivna lösningarna av graderingsfrågan omodifierad tagas som mönster för graderingsgrunder för det ifrågasatta allmänna statsbidraget. Att för detta bidrag återgå till den för bidraget till pensionärshem bibehållna graderingen utan vidare efter det faktiska skattetrycket synes av redan angivna skäl uteslutet. Invändningen mot denna norms bristande objektivitet måste också tillmätas större betydelse i fråga om ett allmänt bidrag, som skall beräknas på den särskilda kommunens totala ut92

gifter, än på ett speciellt bidrag avseende endast den vida mera begränsade och lättare bedömliga kostnaden för en särskild anläggningsuppgift. Men även mot en gradering enbart i förhållande till skatteunderlaget per invånare synas berättigade erinringar kunna framställas, både av mera allmängiltig innebörd och beträffande denna graderings utformning för de olika speciella bidragen. Vad först angår de svagheter, som kunna sägas föreligga beträffande utformningen av skatteunderlagsgraderingen enligt de skilda nu tillämpade systemen, hänföra sig dessa främst till det förhållandet, att alla bidragsgrunderna äro konstruerade med begränsningar, vilka på olika sätt minska den med graderingen i princip avsedda effekten. Sammanfattningsvis kan man särskilja två huvudformer för sådan begränsning. Den ena formen av begränsning av den skatteunderlagsgraderade statsbidragsgivningen sker genom att bidragsunderlaget icke omfattar hela kostnaderna för den statsunderstödda verksamheten. Detta är fallet beträffande skolmåltidsbidraget, där statsbidrag utgår endast till kommunernas kostnader för skolmåltidsverksamhet upp till ett bestämt värde, i allmänhet 60 öre per utspisad måltid. De överskjutande kostnaderna för skolmåltidsverksamheten få kommunerna bära utan statsbidrag. Verkningarna av denna begränsning av bidragsunderlaget kan belysas med följande exempel. Antag att skatteunderlaget i en kommun är 10 skattekronor per invånare och i en annan kommun 40. Vore kostnaderna per skolmåltid i båda kommunerna 60 öre, skulle den förra kommunen erhålla statsbidrag med 80 % av sina kostnader, d. v. s.

den skulle själv få b ä r a en kostnad av 12 öre per måltid. I den bärkraftigare kommunen skulle statsbidragsprocenten av kostnaderna vara 20 och kommunen skulle själv få bära en kostnad av 48 öre per måltid. Om antalet utspisade måltider vore lika i de båda kommunerna i förhållande till antalet invånare i kommunerna, skulle kostnaderna drabba kommunerna lika i skattetrycksavseende och något oegentligt kunna sägas motsvara ett utdebiteringsbehov i kommunerna av 1.2 öre p e r skattekrona och invånare. Skulle kostnaderna för skolmåltiderna i de båda kommunerna stiga till 1 krona 20 öre per utspisad måltid, finge den m i n d r e bärkraftiga kommunen själv b ä r a en kostnad av 1 2 + 6 0 = 7 2 öre och den bärkraftigare kommunen en kostnad av 48+60 = 108 öre p e r utspisad måltid. Per skattekrona och invånare räknat skulle kostnadsstegringen för skolmåltiderna medföra ett utdebiteringsbehov för kommunandelen av kostnaderna, som kan sägas motsvara 7,2 öre per skattekrona och invånare i den mindre bärkraftiga kommunen mot endast 2,7 öre i den bärkraftigare kommunen. Kostnadsstegringen skulle drabba den m i n d r e bärkraftiga kommunen hårdast. Den med graderingen av statsbidraget efter antalet skattekronor per invånare åsyftade differentieringen skulle icke längre upprätthållas helt. Ju mera de verkliga kostnaderna överstiga det fastställda bidragsunderlaget, desto m i n d r e blir statsbidragets skatteutjämnande verkan. En begränsning av bidragsunderlaget för en skatteunderlagsgraderad statsbidragsgivning medför sålunda en begränsning även av skatteunderlagsgraderingen såsom sådan. Då det ifrågasatta nya allmänna statsbidraget i princip

skulle syfta till en utjämning av hela det kommunala skattetrycket, d. v. s. av skattetrycket i kommunerna till följd av kommunandelen av d e totala kommunala utgifterna, anser sig utredningen icke kunna förorda att den ifrågasatta bidragsgivningen begränsas på sådant sätt som fallet är med skolmåltidsbidraget. Den andra formen av begränsning av skatteunderlagsgraderad bidragsgivning till kommunerna tillämpas beträffande alla de förut angivna bidragsformerna och tar sig uttryck i att graderingen icke sker helt i förhållande till kommunernas skatteunderlag per invånare. Beträffande skolmåltidsbidraget är detta uttryckligen angivet genom att bidragsgraderingen anknutits till skillnaden mellan ett bestämt tal, 50 skattekronor per invånare, och det faktiska skatteunderlaget per invånare i de skilda kommunerna. En liknande bestämning följer emellertid av utformningen av bidragsgrunderna även för de övriga skatteunderlagsgraderade statsbidragen. Av tabellen för skolbyggnadsbidraget framgår sålunda, att bidragsprocenten, bortsett från de speciella latituderna, är enhetlig för alla kommuner med högre skatteunderlag än 17 skattekronor per invånare. Graderingen av bidragsprocenten efter skatteunderlaget per invånare gäller sålunda endast för kommuner med lägre skatteunderlag. För folkpensioneringen gäller i fråga om grunderna för kostnadsfördelningen mellan stat och kommuner, att kommunernas andel icke skall överstiga 50 procent. Med de angivna beräkningsgrunderna uppnås denna maximigräns för en kommuns andel då skatteunderlaget är 33 1/3 skattekrona per invånare. Alla kommuner med högre skatteunderlag få bi93

draga med 50 procent av kostnaderna, oberoende av skatteunderlagets storlek i övrigt, vilket är detsamma som att graderingen av kommunernas kostnadsandelar efter skatteunderlaget per invånare h a r tillämpning endast å kommuner med lägre skatteunderlag än 33 1/3 skattekrona per invånare. Det förhållandet, att skatteunderlagsgraderingen av ett statsbidrag är på ett eller annat sätt maximerad till ett bestämt skatteunderlagsvärde innebär i första hand, att alla kommuner med högre skatteunderlag per invånare undantagas från skatteunderlagsgraderingen. Skatteunderlagsgränsen har emellertid betydelse även för den styrka, varmed skatteunderlagsgraderingen verkar för de mindre bärkraftiga kommunerna. Graderingen av statsbidraget efter skatteunderlaget i kommunerna i förhållande till ett visst skatteunderlagsvärde syftar ju till att statsbidraget till de m i n d r e bärkraftiga kommunerna skall bestämmas så, att den på en kommun stannande delen av kostnaderna för den statsunderstödda verksamheten skall medföra samma skattetryck i alla kommuner med lägre skatteunderlag än det bestämda gränsvärdet. Det är därför förmånligare för kommunerna med skatteunderlag under gränsvärdet, ju högre detta är. Därtill kommer att graderingens verkningar och betydelse för k o m m u n e r n a på något längre sikt blir beroende p å utvecklingen av de kommunala skatteunderlagen i allmänhet och i det särskilda fallet. Skulle dessa genomgående stiga, såsom fallet i hög grad varit under senare år, bli allt flera kommuner undantagna från graderingen och graderingen blir samtidigt mindre starkt verkande för de mindre bär94

kraftiga kommunerna. Förhållandet kan belysas med följande exempel. Antag att 40 kommuner ha olika skatteunderlag per invånare mellan 10 och 50 skattekronor och att differensen mellan två närliggande kommuner alltid är en skattekrona per invånare. Skulle dessa 40 kommuner få ett skatteunderlagsgraderat speciellt statsbidrag, för vilket 30 skattekronor per invånare bestämts som gräns för graderingen, bleve följden att endast de 20 minst bärkraftiga kommunerna finge åtnjuta skatteunderlagsgraderingen. F ö r dessa 20 kommuner bleve kommunandelen av kostnaderna för den statsunderstödda verksamheten skattetrycksmässigt lika betungande. Om nu skatteunderlagen i de 40 kommunerna genomgående skulle stiga med 10 skattekronor per invånare men gränsen för skatteunderlagsgraderingen icke höjdes, skulle endast 10 kommuner få ett i förhållande till sin skatteunderlagsbrist förhöjt statsbidrag. För dessa 10 kommuner skulle kommunandelen av kostnaderna visserligen inbördes bli lika betungande, men denna kommunandel skulle icke längre vara densamma som för de i skatteunderlagsskalan följande 10 kommunerna, vilka förut varit jämförliga. Belativt sett skulle sålunda kommunandelen öka för de kommuner, som hade lägre skatteunderlag än det bestämda jämförelsevärdet. Av det anförda framgår, att ett system för skatteunderlagsgraderad statsbidragsgivning med i förväg fixerade gränsvärden för skatteunderlagsgraderingen medför att graderingens verkningar automatiskt ändras om skatteunderlagen i kommunerna förändras, såväl i fråga om antalet av graderingen berörda kommuner som beträffande graderingens relativa styrka.

Anledningen till att sådana gränsvärden dock införts har uppenbarligen varit en önskan att maximera statens andel i utgifterna för den statsunderstödda verksamheten. Detta syfte torde emellertid lika väl och på ett betydligt enklare sätt kunna vinnas genom begränsning av det för statsbidragsgivningen anvisade totalbeloppet. Fixeras detta totalbelopp, kan det utan särskilda begränsningar fördelas mellan kommunerna efter storleken av de faktorer, vilka anses böra vara avgörande för en rättvis gradering ur skatteutjämningssynpunkt. Förhållandet kan uttryckas så, att man i stället för att på olika sätt begränsa statsbidraget till varje särskild kommun, fördelar ett i förväg bestämt totalbelopp så att differentieringsfaktorerna helt bli avgörande för storleken av den andel varje kommun skall erhålla av det totala för statsbidragsgivningen anvisade beloppet. Vad härefter angår den mera allmänna kritik, som kan riktas mot principen att differentiera statsbidragen till kommunerna enbart med hänsyn till skatteunderlagsvariationerna, må erinras om att av förut angivna skäl en gradering av statsbidragen till kommunerna kan vara motiverad med hänsyn till önskemålet att motverka alltför stora skattetrycksvariationer. Såsom utredningen sökt klarlägga redan i kapitlet med allmänna synpunkter på statsbidragsgivningen till kommuner (kap. V), är det ingalunda enbart kommunernas olikställighet i fråga om tillgång på skatteunderlag, som vållar olikställighet beträffande skattetrycket. Där h a r erinrats, att olikheter kommunerna emellan i fråga om de klimatiska förhållandena samt bebyggelsetätheten och förekommande tätorters storlek och struktur påverka kommunernas kostnader så, att

den erforderliga utdebiteringen till deras täckande icke blir densamma i den ena kommunen som i den andra, även om de ha praktiskt taget lika stort skatteunderlag per invånare. Ej minst bör i detta sammanhang beaktas olikheterna i befolkningens sammansättning, dess fördelning på vad som brukat kallas »närande och tärande». Inom en kommun kan t. ex. finnas ett proportionsvis stort antal åldringar, barn och andra, vilka å ena sidan endast i ringa mån tillföra kommunerna inkomster men å andra sidan kunna förorsaka avsevärda kostnader för kommunen. Som kommunala skattelindringsutredningen framhållit, inverka visserligen ogynnsamma sådana förhållanden på kommunens skatteunderlag och kommunen skulle därför vid skatteunderlagsgradering av ett allmänt statsbidrag till kommunerna få viss kompensation härför genom förhöjt statsbidrag. Denna kompensation torde dock icke motsvara det ökade statsbidragsbehovet. Skatteunderlagsgraderingen skulle nämligen endast så att säga utjämna bristerna å inkomstsidan för de i skattcunderlagsavseende sämst ställda kommunerna men icke reglera skillnaderna å den kommunala utgiftssidan. Detta torde framgå av följande exempel. Antag att av två kommuner med samma antal invånare den ena h a r ett skatteunderlag av 15 och den andra av 10 skattekronor per invånare samt att inkomstnivån i den förra kommunen är relativt jämn u n d e r det att i den andra kommunen skattekronorna i stor utsträckning äro koncentrerade till ett fåtal av befolkningen eller till juridiska personer u n d e r det att befolkningen i övrigt innefattar ett stort antal personer, som icke blott sakna inkomst utan även förorsaka kommunen stora utgifter. Det lägre skatteunderla95

get i den senare kommunen medför att denna får mindre inkomster än den förstnämnda kommunen vid samma utdebitering per skattekrona. Denna inkomstskillnad kan helt eller delvis utjämnas genom ett skatteunderlagsgraderat allmänt statsbidrag. Men även om skatteunderlagsgraderingen av ett sådant allmänt statsbidrag dreves så långt, att verkningarna å kommunalskatteintäkterna av skatteunderlagsskillnaden helt uppvägdes, skulle kommunerna ändock icke vara likställda i ekonomiskt avseende. Den i inkomstavseende jämnare kommunen skulle i princip fritt kunna begagna den inflytande kommunalskatten för de skilda behov som ansågos böra tillfredsställas. Kommunen med den ojämnare inkomstfördelningen måste däremot alltid räkna med en större utgift för sociala ändamål, undervisning m. m. och kunde därför endast disponera en del av sina inkomster för andra kommunala ändamål. Härav följer, att den mindre bärkraftiga kommunen, även om den genom ett skatteunderlagsgraderat allmänt statsbidrag finge full kompensation för sitt lägre skatteunderlag, ändock skulle vara nödsakad att fastställa en högre utdebitering än den bärkraftigare kommunen för att kunna hålla samma allmänna kommunala standard. Motsvarande gäller också beträffande andra i det föregående antydda utgiftsförhöjande förhållanden, t. ex. i klimatiskt eller strukturellt avseende, över vilka kommunerna icke kunna råda. Sakligt sett måste det'anses lika befogat att vid fördelningen av ett allmänt statsbidrag hänsyn tages härtill som till olikställigheten i fråga om skatteunderlaget. Med utgångspunkt från det anförda har utredningen sålunda kommit till den uppfattningen, att grunderna för 96

det ifrågavarande nya allmänna statsbidraget till kommunerna böra utformas så, att ett till beloppet bestämt totalbidrag fördelas mellan kommunerna efter storleken av dels en skatteunderlagsfaktor och dels en utgiftsfaktor. En sådan dubbel differentiering av statsbidraget till varje särskild kommun kan genomföras på olika sätt. Därvid kan man skilja mellan två huvudprinciper. Den ena innebär, att man så att säga låter verkningarna av variationerna i faktorerna slå fullt ut vid bestämmandet av statsbidraget till varje särskild kommun. Närmare bestämt kan denna princip uttryckas så, att som mål för differentieringen uppställes, att det differentierade statsbidraget skall helt upphäva verkningarna å det kommunala skattetrycket av en var av faktorerna. Genom statsbidragsgivningen skulle skattetrycket i kommunerna helt utjämnas i den mån det beror på differentieringsfaktorerna. Emellertid kan med denna princip en begränsning av det totala statsbidraget till kommunerna medföra, att medlen icke räcka till för en total utjämning av det av differentieringsfaktorerna föranledda skattetrycket i kommunerna. Man skulle då få nöja sig med att sänka de högsta skattetrycken till en så låg nivå som möjligt. Följden härav bleve, att de kommuner, för vilka de båda differentieringsfaktorerna medförde lägre skattetryck än det med statsbidragsgivningen u p p n å d d a resultatet för de sämre ställda kommunerna, icke skulle erhålla någon del av statsbidraget. För alt samtliga kommuner skulle erhålla åtminstone någon del av statsbidraget måste dettas totalbelopp bestämmas så, att det av differentieringsfaktorerna föranledda skattetrycket i samtliga kommuner kunde sänkas till lägre nivå än den, som

utan statsbidrag skulle föreligga för de bäst ställda kommunerna. Den andra huvudprincipen för en differentiering av ett allmänt statsbidrag till kommunerna efter de båda på skattetrycket inverkande faktorerna innebär åter, att dessa faktorer endast givas relativ betydelse för storleken av statsbidraget till varje särskild kommun. Tanken kan uttryckas så, att högt skatteunderlag per invånare eller låg utgiftsfaktor, vilket medför lågt skattetryck, b ö r medföra m i n d r e statsbidrag än det omvända förhållandet beträffande båda eller endera av faktorerna. En sådan differentiering kan givas större eller mindre verkan, så att en relativt ringa differens får stor betydelse för statsbidragets storlek eller även en stor differens relativt ringa betydelse därför. Härvid kan skillnad göras mellan de båda differentieringsfaktorerna, så att variationerna beträffande den ena faktorn tillmätas större betydelse vid statsbidragsfördelningen än den andra. Vid valet mellan dessa båda huvudprinciper för differentiering av det ifrågasatta nya allmänna statsbidraget till kommunerna efter en skatteunderlags- och en utgiftsfaktor b ö r beaktas, att ett av syftena med denna statsbidragsgivning skulle vara att verka för en skattetrycksutjämning mellan kommunerna. Då den förra huvudprincipen i detta avseende h a r den starkaste effekten, synes den u r denna synpunkt vara att föredraga. Emellertid måste även beaktas, att vid en till full utjämning av variationerna beträffande de båda differentieringsfaktorerna syftande statsbidragsgivning resultatet blir beroende av det sätt, p å vilket de båda faktorerna bestämmas. Kunna faktorerna objektivt bestämmas så, att de giva en fullt rättvisande bild av variationerna

i kommunernas ekonomiska bärkraft, torde någon berättigad invändning icke kunna göras mot att bidraget utformas så, att det syftar till att helt upphäva skattetrycksverkningarna av dessa variationer. Men om å andra sidan så ej är fallet, skulle den fullständiga utjämningen av varitionerna för de båda faktorerna leda till en felaktighet vid avvägningen av statsbidraget till varje kommun, som står i proportion till felmöjligheterna beträffande en var av faktorerna. Man bör med andra ord icke bygga upp ett finare system än vad grundfaktorerna tåla. Vad härefter angår frågan om den närmare utformningen av de båda differentieringsfaktorerna torde, med hänvisning till den förut lämnade redogörelsen för resonemangen om skatteunderlaget per invånare som grund för differentiering av statsbidrag till kommunerna, kunna sägas, att nämnda faktor bör anses godtagbart bestämd på ett objektivt och rättvisande sätt. Den torde därför kunna läggas till grund för en differentiering av det ifrågasatta nya allmänna statsbidraget till kommunerna även enligt den först angivna huvudprincipen. Bestämmande av utgiftsfaktorn medför väsentligt större svårigheter. Uppenbart är till en början, att de faktiska nettoutgifterna per invånare i kommunerna icke direkt kunna läggas till grund för en differentierad statsbidragsgivning, som syftar till att helt upphäva skattetrycksverkningarna av variationerna kommunerna emellan beträffande en sådan faktor. Det skulle ju innebära, att skattetrycket i kommunerna bleve helt oberoende av storleken av de av kommunerna beslutade utgifterna och att kommunerna sålunda i mån av tillgång på statsbidragsmedel skulle 97

få full kompensation för beslutade ökade utgifter, vare sig dessa kunde anses påkallade eller icke. Skall den huvudprincip för differentiering av det ifrågasatta nya allmänna statsbidraget tillämpas, som syftar till helt upphävande av skattetrycksverkningarna av utgiftsfaktorns variationer, bör denna faktor bestämmas så, att den åtminstone i ej oväsentlig grad blir oberoende av kommunernas åtgärder. Faktorn synes böra avse, icke de faktiska nettoutgifterna per invånare i kommunerna, utan ett utgiftsbehov för en var kommun, som efter en objektiv bedömningsgrund kan anses motsvara kommunens normala utgiftsbehov. Med normalt utgiftsbehov avser utredningen härvid det utgiftsbehov, som skulle föreligga i en kommun om den kommunala verksamheten bedreves efter en för jämförliga kommuner normal standard. Utgifter för höjning av standarden i kommunen utöver detta normalläge skulle då icke påverka utgiftsfaktorn och följaktligen icke heller storleken av det allmänna statsbidraget till kommunen utan medföra höjning av den kommunala utdebiteringen. På samma sätt skulle standardmässig återhållsamhet vid den kommunala verksamhetens bedrivande medföra skattesänkning i kommunen. Utredningen kommer i det följande att närmare angiva hur de för varje kommun normala utgifterna p e r invånare skulle kunna bestämmas efter objektiva grunder. Bedan här må emellertid framhållas, att en sådan bestämning, vilken av praktiska skäl måste bygga på tämligen grova generaliseringar, aldrig kan göras med sådan exakthet att en på detta sätt angiven utgiftsfaktor helt rättvisande återger de skilda kommunernas av en rad olika förhållanden beroende, varierande utgifts98

behov för kommunal verksamhet av normal omfattning och standard. Den precisering av utgiftsfaktorn, som kan ske genom att de för varje kommun efter en generaliserande beräkning bestämda normala utgifterna per invånare tagas som grund, synes dock utredningen leda till ett godtagbart resultat. Skulle åter för differentieringen av det allmänna statsbidraget tillämpas den förut angivna andra huvudprincipen, nämligen att giva utgiftsfaktorn endast begränsad betydelse vid statsbidragets fördelning mellan kommunerna, kan icke med samma styrka som nyss riktas invändningar mot att direkt taga de faktiska nettoutgifterna per invånare som utgiftsfaktor. Av utgiftsfaktorns begränsade betydelse vid differentieringen av statsbidraget skulle nämligen följa, att den även till en del skulle återverka på det efter statsbidragsgivningen kvarstående utdebiteringsbehovet. Ökning av utgifterna per invånare i en kommun skulle då visserligen medföra ökat statsbidrag, men samtidigt även ökat kommunalt skattetryck. Om utgiftsfaktorns betydelse vid statsbidragsdifferentieringen avväges lämpligt, skulle det kommunala sparsamhetsintresset bestå och kunna godtagas som en garanti mot opåkallade utgiftsökningar i syfte att erhålla ökat statsbidrag. Utredningen har sålunda kommit till den uppfattningen, att två skilda principer kunna tillämpas för en skattetrycksdifferentiering av det ifrågasatta nya allmänna statsbidraget till kommunerna. Av dessa båda metoder synes den, som syftar till full utjämning av variationerna av en skatteunderlagsoch en utgiftsfaktor, vara att föredraga ur skatteutjämningssynpunkt. Å andra sidan kan icke förnekas, att den med

en sådan differentieringsmetod nödvändiga bestämningen av de för varje kommun normala utgifterna per invånare icke kan givas en så exakt utformning, att hänsyn kan tagas till alla föreliggande variationer i de allmänna betingelserna för den kommunala verksamhetens bedrivande i de skilda kommunerna. Gives åter enligt det andra alternativet utgiftsfaktorn endast begränsad betydelse för differentieringen av det allmänna statsbidraget, torde de faktiska nettoutgifterna per invånare direkt kunna tagas som utgiftsfaktor, varigenom de nyss angivna svårigheterna undvikas. För egen del har utredningen icke ansett sig böra förorda det ena alternativet framför det andra, utan kommer i det följande att närmare utveckla båda metoderna. Utredningen h a r även gjort ingående beräkningar rörande verkningarna av en allmän statsbidragsgivning enligt båda metoderna å det kommunala skattetrycket m. m. Det förra av de båda alternativen betecknas i det följande som alternativ A och det senare som alternativ B. Såsom nyss angivits är en förutsättning för alternativ A, att de för varje kommun normala utgifterna bestämmas så noga som möjligt. Emellertid torde någon objektiv grund icke kunna uppställas för en direkt bestämning av dessa utgifter. Att centralt pröva omfattningen av detta utgiftsbehov särskilt för varje kommun med ledning av kommunens utgiftsstat eller räkenskaper torde icke heller kunna komma ifråga redan av praktiskt-administrativa skäl. Det gäller därför att söka finna någon godtagbar generaliserande hjälpregel för beräknande av storleken av de för varje kommun normala utgifterna. Härvid torde närmast komma i fråga någon form av

medeltalsberäkning för flera kommuner, varigenom kan erhållas resultat, som blir i den meningen objektivt fastställt, att en enskild kommun icke kan i väsentlig män påverka detsamma genom standardökning eller eljest genom åtgärder varöver kommunen kan råda. Bland annat för att erhålla hållpunkter för en bedömning av möjligheterna att bestämma de för kommunerna normala utgifterna genom en generaliserande medeltalsberäkning inhämtade utredningen år 1951 uppgifter rörande vissa ekonomiska förhållande åren 1947 —1949 från alla kommuner med ett invånarantal över 2.000, d. v. s. det minimiantal som angivits som allmän norm för kommunindelningen. Av de inkomna svaren ha uppgifterna bearbetats för 489 kommuner, däribland städer och landskommuner i samma proportion efter det sammanlagda invånarantalet som i landet i dess helhet. Av denna undersökning, vars resultat n ä r m a r e angives i en bilaga (Tabell H), framgår, att om man dividerar de av de skilda kommunerna uppgivna faktiska nettoutgifterna med antalet invånare i vederbörande kommun, talen per invånare (kol. 4) variera starkt. Emellertid föreligger en klar tendens till högre utgifter per invånare vid stigande skatteunderlag i de fall skatteunderlaget ligger över medelvärdet för de undersökta kommunerna. Detta kan givetvis bero på att de mindre bärkraftiga kommunerna nödgats att på grund av det låga skatteunderlaget, för vilket de endast i ringa mån fått kompensation med nuvarande statsbidragssystem, hålla en lägre standard och även i övrigt pressa sina utgifter väsentligt hårdare än de mera bärkraftiga kommunerna för att icke skattetrycket skulle bli orimligt högt. Detta torde emellertid

icke vara den enda förklaringen, vilket bekräftas av att skattetrycket i vissa fall är högre i de bärkraftigaste kommunerna än i flertalet kommuner med lägre skatteunderlag. Då man icke torde kunna förutsätta, att kommunerna i de högre skatteunderlagslägena genom opåkallade standardhöjningar genomgående frivilligt påtagit sig ett avsevärt skattetryck, måste det höga utdebiteringsbehovet i dessa kommuner ha samband med närings- och bebyggelsestrukturen. Vårt lands näringsgeografiska struktur är sådan, att rent allmänt sett de högre skatteunderlagen blivit lokaliserade till tätorterna. Att en mer eller mindre utpräglad tätbebyggelse ofta nödvändiggör en mera omfattande och kostnadskrävande kommunal verksamhet än i kommuner med glesare bebyggelse har tidigare påvisats. Med en låt vara något grov generalisering kan därför hävdas, att det förefinnes ett direkt samband mellan utdebiteringsbehov och skatteunderlag. Med hänsyn till nu angivna förhållande har utredningen funnit den lämpligaste metoden för en generaliserande beräkning av de för varje kommun normala utgifterna vara att utgå från medelvärdet för de faktiska nettoutgifterna per invånare i de skilda kommunerna. Men då nettoutgiftsbeloppen per invånare i kommunerna som nämnts variera med skatteunderlagen, kan man icke direkt jämföra det faktiska utgiftsbeloppet i en kommun med medelutgifterna i samtliga övriga kommuner, utan jämförelsen bör begränsas till medelutgifterna per invånare i kommuner med i huvudsak samma skatteunderlag p e r invånare. Kommunerna böra därför indelas i grupper, så att till varje grupp hänföras kommuner med ungefär samma skatteunderlag per invånare. För 100

varje sådan grupp uträknas medelutgifterna per invånare. Dessa medelutgifter torde kunna anses giva ett uttryck för storleken av de normala utgifterna i genomsnitt för gruppens kommuner. F ö r att undvika tröskelproblem beträffande kommuner, vilkas skatteunderlag ligga obetydligt över eller under gränsen mellan två skatteunderlagsgrupper, böra de framräknade medelutgifterna för varje skatteunderlagsgrupp, på sätt närmare angives i ett följande avsnitt, genom s. k. interpolation omräknas till särskilda värden för varje kommun, vilka värden bilda en jämnlöpande kurva med samma stigning som de direkt uträknade medelvärdena för de skilda skatteunderlagsgrupperna. Emellertid kunna, såsom förut angivits, de yttre betingelserna för den kommunala verksamheten variera och detta givetvis även för kommuner med i huvudsak samma skatteunderlag per invånare. Medelutgifterna i en skatteunderlagsgrupp kunna därför icke direkt godtagas som ett mått å storleken av de normala utgifterna för varje särskild kommun i gruppen. Det skulle därför vara önskvärt om gruppindelningen för medeltalsberäkningen kunde ytterligare specificeras, så att kommuner med lika struktur eller geografiska förhållanden sammanfördes med varandra före medeltalsberäkningen. En sådan detaljerad gruppindelning av landets kommuner skulle emellertid bli svår att genomföra och medföra sådan komplikation av systemet att dess tilllämpning skulle bli avsevärt försvårad. Utredningen har därför ansett sig böra stanna vid en gruppindelning av kommunerna efter skatteunderlaget per invånare och vid den generaliserande beräkningen av de för varje kommun normala utgifterna utgå från medelutgifter-

na i den skatteunderlagsgrupp, till vilken kommunen hör, men justera värdet för medelutgifterna med hänsyn till storleken av de faktiska nettoutgifterna per invånare i kommunen. Det har synts utredningen rimligt att antaga, att om de faktiska nettoutgifterna i en kommun äro avsevärt högre än medelutgifterna i kommunens skatteunderlagsgrupp, detta icke enbart beror på kommunens frivilliga åtagande av en högre standard än vad som kan anses normalt eller p å andra omständigheter, över vilka kommunen kan råda, utan att de höga faktiska nettoutgifterna även till en del föranletts av förhållanden, över vilka kommunen icke kan råda. Omvänt torde kunna antagas, att om de faktiska nettoutgifterna i en kommun äro avsevärt lägre än medelutgifterna i kommunens skatteunderlagsgrupp, detta beror dels på att kommunen bedriver sin verksamhet efter en lägre standard än som kan anses normalt, men dels också på att förutsättningarna för den kommunala verksamheten äro gynnsamma på grund av omständigheter som tillkommit utan kommunens förtjänst. Den andel av skillnaden mellan de faktiska nettoutgifterna per invånare i en kommun och medelutgifterna i kommunens skatteunderlagsgrupp, som bör antagas vara föranledd av förhållanden, över vilka kommunen icke kan råda, varierar givetvis i de skilda kommunerna. Det är emellertid nödvändigt att vid en generaliserande beräkning bestämma denna andel lika för alla kommuner. Hur stor andelen bör vara, kan icke objektivt bestämmas. Utredningen har för sin del funnit att den lämpligen bör uppskattas till en tredjedel. De för en viss kommun med hänsyn till skatteunderlag, yttre betingelser för den kom-

munala verksamhetens bedrivande m. m. erforderliga utgifterna per invånare i kommunen för en verksamhet av normal omfattning och normal standard, d. v. s. de för kommunen normala utgifterna per invånare, skulle sålunda enligt denna metod kunna uppskattas till ett tal, motsvarande det interpolerade värdet för medelutgifterna per invånare i kommunens skatteunderlagsgrupp ökat respektive minskat med en tredjedel av skillnaden mellan de faktiska nettoutgifterna per invånare i kommunen och medelutgifterna i skatteunderlagsgruppen. Betecknas de faktiska nettoutgifterna per invånare i en kommun som Fu och medelutgifterna per invånare i kommunens skatteunderlagsgrupp som Mu kan sålunda storleken av de för en kommun normala utgifterna per invånare, om Fu är större än Mu, uträknas enligt formeln M u + 1/3 (Fu-Mu) eller, om Mu är större än Fu, enligt formeln Mu—1/3 (Mu-Fu). Dessa båda formler kunna sammanföras till den gemensamma formeln

u +

u

,

vilken formel alltså anger storleken av de för en kommun beräknade normala utgifterna per invånare. Uttryckt med siffror kan metoden belysas med följande exempel. Antag att medelutgifterna i en skatteunderlagsgrupp är 168 kronor per invånare samt att det för en viss till gruppen hörande kommun genom interpolation omräknade värdet av dessa medelutgifter är 170 kronor per invånare. Skulle de faktiska nettoutgifterna i kommunen vara 200 kronor per invånare, bleve de för kommunen normala utgifterna [170 + 1/3 (200— 170) = ] 180 kronor per invånare. Vore åter de faktiska nettoutgifterna i kommunen endast 140 kronor per invånare, skulle de för kommunen normala utgif101

terna beräknas till [170—1/3 (170— 1 4 0 ) = ] 160 kronor per invånare. 1 Utredningen är, som förut nämnts, medveten om att den nu angivna metoden för beräknande av de för varje kommun normala utgifterna ingalunda ä r exakt och sålunda icke kan anses giva ett fullt rättvisande resultat för varje särskild kommun. Av generaliseringen följer att hänsyn icke kunnat tagas till speciella lokala förhållanden i de skilda kommunerna, även om sådana förhållanden kunna avsevärt påverka storleken av kommunernas faktiska utgifter. Sådant hänsynstagande torde emellertid icke vara möjligt i någon större utsträckning vid någon form av generaliserande beräkning. Såsom förut angivits skulle syftet med den såsom alternativ A betecknade formen för differentiering av det ifrågasatta nya allmänna statsbidraget vara att i möjligaste mån upphäva verkningarna å det kommunala skattetrycket av variationerna i de normala utgifterna, allt räknat per invånare. En gradering av statsbidraget efter storleken per invånare av de för varje kommun beräknade normala utgifterna skulle därvid innebära, att de för statsbidragsgivningen till samtliga kommuner disponibla medlen borde fördelas så, att de kommuner, som ha de högsta normala utgifterna, även erhålla störst andel av statsbidraget, räknat i kronor per invånare. Ur skatteutjämningssynpunkt synes naturligt att med hänsyn till denna differentieringsgrund fördela statsl Företagas uträkningarna med användande av den gemensamma formeln bli uppställningarna dessa: 2X170 + 200 _ 5 4 0 _ 1 o . — loU

" • •• —

3 2x170 + 140

3 480

_„_ — loU-

=

bidraget mellan kommunerna så, att det tal per invånare, som för varje kommun motsvarar skillnaden mellan de normala utgifterna och statsbidraget, d. v. s. den p å kommunen stannande delen av de normala utgifterna, såvitt möjligt blir lika i alla kommuner. Graderingen av statsbidraget ur skatteutjämningssynpunkt efter kommunernas skatteunderlag per invånare bör åter syfta till att upphäva eller i vart fall motväga verkningarna å det kommunala skattetrycket av de varierande skatteunderlagen. De kommuner, som ha de lägsta skatteunderlagen per invånare, böra alltså med hänsyn till denna differentieringsgrund erhålla det starkaste statsbidragsstödet. Sammanställas dessa båda graderingsgrunder, kommer man till det resultatet, att målsättningen u r skatteutjämningssynpunkt för fördelningen av statsbidraget enligt nu förevarande alternativ bör vara, att det skattetryck, som för varje kommun med hänsyn till kommunens skatteunderlag skulle föranledas av de för kommunen beräknade normala utgifterna, bör utjämnas så, att det såvitt möjligt blir lika i alla kommuner. Detta innebär icke att det faktiska skattetrycket skulle bli lika i alla kommuner. Kvar stode, att den andel av de kommunala nettoutgifterna, som med den ifrågasatta beräkningsgrunden skulle hänföras till förhållanden över vilka kommunerna kunna råda, alltjämt skulle kunna variera avsevärt och påverka det faktiska skattetrycket i kommunerna. En fullständig utjämning av den del av skattetrycket i kommunerna, som med hänsyn till skatteunderlaget i varje kommun föranledes av de för kommunerna normala utgifterna, skulle innebära, att statsbidrag skulle få beviljas

kommunerna i sådan omfattning, att detta skattetryck icke i någon kommun bleve högre än det lägsta motsvarande skattetryck, som kunde framräknas för någon kommun. Det torde emellertid icke vara ur skatteutjämningssynpunkt nödvändigt att helt utjämna det skattetryck, som föranledes av de för varje kommun beräknade normala utgifterna, utan det väsentliga är att de högsta skattetryckstopparna beskäras och att alltså de högsta skattetrycken genom statsbidragsgivningen nedpressas till en något högre nivå än de lägsta förekommande skattetrycken. En sådan begränsad utjämning av det skattetryck, som föranledes av de för kommunerna normala utgifterna, skulle bl. a. medföra att de kommuner, i vilka dessa utgifter även utan statsbidrag föranleda ett lågt skattetryck, icke skulle erhålla någon del av det nya statsbidraget. Frågan till vilken nivå det skattetryck bör utjämnas, som föranledes av de för varje kommun normala utgifterna, sammanhänger med den skattetekniska grunden till statsbidragsgivningen. Denna grund h a r förut angivits vara, att kommunerna böra genom statsbidrag tillföras statsmedel i sådan omfattning, att de för kommunerna ofrånkomliga utgifter, som skola täckas med allmän kommunalskatt, i allmänhet icke föranleda utdebitering av dylik skatt över en som maximal ansedd utdebiteringsgräns. Var d e n n a maximala utdebiteringsgräns bör anses ligga, beror på en bedömning av den lämpliga fördelningen mellan stat och kommuner av kostnaderna för den kommunala verksamheten, vilket ytterst är detsamma som en bedömning av h u r stor del av samhällsutgifterna som bör täckas med proportionell kommunalskatt. En sådan bedömning faller icke inom

statsbidragsutredningens uppdrag. Utredningen har därför vid sina beräkningar och överväganden r ö r a n d e systemet för fördelningen av det ifrågasatta nya allmänna statsbidraget mellan kommunerna utgått från den förutsättningen, att det för den nya statsbidragsgivningen disponibla totalbeloppet skulle i huvudsak motsvara summan av de speciella driftbidrag till kommunerna, som skulle avlösas med det allmänna bidraget. Med denna utgångspunkt h a r utredningen undersökt, till vilken nivå skattetrycket i kommunerna till följd av de för varje kommun normala utgifterna skulle kunna sänkas genom fördelning av de disponibla medlen enligt de grunder som angivits i det föregående. Denna utdebiteringsnivå för de för kommunerna beräknade normala utgifterna, vilken i det följande kallas medelskattetrycket, kan uträknas på följande sätt. Först uträknas summan av de för alla kommuner i landet totala normala utgifterna. Från denna summa dragés därefter det för statsbidragsgivningen disponibla beloppet. Besten motsvarar den andel av de sammanlagda normala utgifterna, som skall bäras av kommunerna själva och täckas med kommunal utdebitering. Medelskattetrycket blir därför denna totala kommunandel av de normala utgifterna dividerad med det totala antalet skattekronor i kommunerna. Sedan medelskattetrycket uträknats kan med tillämpning av förut angivna principer och beräkningsgrunder normen för beräknande av statsbidraget till varje särskild kommun angivas så, att varje kommun bör erhålla statsbidrag i sådan omfattning, att skillnaden mellan de för kommunen normala utgifterna och statsbidraget till kommunen, fördelad å antalet skattekronor i 103

kommunen, icke skall bli högre än medelskattetrycket. Användes beteckningen Nu för de på förut angivet sätt för varje kommun beräknade normala utgifterna per invånare, samt betecknas antalet skattekronor per invånare i kommunen med S, medelskattetrycket med M och statsbidraget till kommunen i kronor per invånare med X, kan följande ekvation uppställas: Nu •— X = M . S eller X = Nu — M . S. Statsbidraget i kronor per invånare blir sålunda lika med skillnaden mellan de för en kommun normala utgifterna per invånare och produkten av medelskattetrycket och antalet skattekronor per invånare. Skulle komponenten M . S vara större än komponenten Nu, erhålles ett negativt värde å X. Detta innebär att det skattetryck, som med hänsyn till kommunens skatteunderlag skulle föranledas av de för kommunen normala utgifterna, skulle vara lägre än medelskattetrycket. Enligt regeln att statsbidraget till varje kommun bör bestämmas så, att det skattetryck som föranledes av de för en kommun normala utgifterna icke överstiger medelskattetrycket, skulle kommunen anses icke ha behov av statsbidrag ur skatteteknisk synpunkt eller skattetutjämningssynpunkt. X bör sålunda i detta fall sättas till 0. Även utan statsbidrag skulle nämligen det av de beräknade normala utgifterna föranledda skattetrycket ligga under medelskattetrycket. Vad härefter angår den såsom alternativ B betecknade metoden för en differentiering av det ifrågasatta nya allmänna statsbidraget till kommunerna, har utgångspunkten vid utredningens överväganden varit den, att det är svårt att på ett samtidigt praktiskt tillämpbart 104

och helt rättvisande sätt objektivt fastställa hur stor del av en kommuns utgifter, som kan anses hänförlig till förhållanden över vilka kommunen kan råda och sålunda icke bör utgöra grund för statsbidragsgivningen. Utredningen har därför enligt detta alternativ avstått från möjligheten att genom en generaliserande beräkningsmetod söka fastställa de för en var kommun normala utgifterna. Å andra sidan är utredningen av den uppfattningen, att en ensidig skatteunderlagsgradering av statsbidraget icke skulle vara tillfredsställande, utan att en utgiftsfaktor i någon form måste införas i formeln för statsbidragets beräknande, för att differentieringen av statsbidraget skall leda till rättvist resultat. Det har då icke funnits annan utväg än att taga de faktiska nettoutgifterna i kommunerna som underlag för utgiftsdifferentieringen men att å andra sidan — med hänsyn till att dessa utgifter i viss mån bero av förhållanden över vilka kommunerna kunna r å d a — tillmäta denna faktor mindre betydelse för statsbidragets storlek än vad fallet skulle vara vid en ren skattetrycksdifferenliering. Hänsyn måste givetvis även tagas till kommunernas varierande storlek genom att storleken av det nya statsbidraget beräknas efter antalet invånare i de skilda kommunerna. Enligt det nu sagda kommer differentieringen av det nya allmänna statsbidraget enligt förevarande alternativ att hänföra sig direkt såväl till kommunernas invånarantal som till deras faktiska nettoutgifter per invånare och deras skatteunderlag per invånare. Men mellan de båda sistnämnda faktorerna bör en avvägning ske beträffande deras verkan vid differentieringen. För att klarlägga denna avvägningsfråga bort-

ses tills vidare från differentieringen efter kommunernas invånarantal. Givetvis bör beträffande de faktiska nettoutgifterna per invånare i princip gälla, att till kommuner där dessa äro högre skall utgå större bidrag per invånare än till kommuner där de äro lägre, men i fråga om skatteunderlaget bör motsatsen gälla. Detta kan också uttryckas så, att bidraget skall utgå i visst direkt förhållande till nettoutgifterna men i visst omvänt förhållande till skatteunderlaget. Med användning av samma beteckningar för nettoutgifter och skatteunderlag som ovan beträffande alternativ A bör alltså i en formel för differentieringen nu ingå dels en faktor Fu och dels en f a k t o r i S Avvägningen i fråga om dessa faktorers verkan har då synts kunna ske genom att endera av faktorerna eller båda upphöjas till annan dignitet än 1. Av vad förut sagts om att utgiftsfaktorn bör tillmätas mindre betydelse än om full hänsyn toges till storleken av de faktiska nettoutgifterna följer att härvid för denna faktor endast kan ifrågakomma en mindre exponent än 1. Vad åter gäller exponenten för skatteunderlaget bör denna, med hänsyn till att vid differentieringen av statsbidraget skatteunderlaget bör tillmätas större betydelse än nettoutgifterna, sättas till högre värde än exponenten för dessa. Efter olika överväganden och provräkningar med användande av det ovan omförmälda utgiftsmaterialet för 489 kommuner åren 1947—1949 h a r utredningen kommit till den slutsatsen, att en lämplig avvägning synes kunna åstadkommas genom att åsätta utgiftsfaktorn exponenten 0,8 och skatteunderlagsfaktorn exponenten 1,2. Detta innebär att de bägge faktorerna skulle sam-

manförda ingå med uttrycket

- i

formeln för differentieringen av det ifrågasatta nya allmänna statsbidraget. 1 Om härefter värdet av

u

' för varje

kommun multipliceras med dess invånarantal, erhålles ett relationstal, som slutligt skulle bestämma huru stort bidragsbelopp resp. kommun skulle erhålla i jämförelse med de övriga. Den tillgängliga totala bidragssumman skulle, med andra ord, fördelas mellan kommunerna direkt proportionellt mot deras sålunda bestämda relationstal. För att fullständiga formeln för det till varje kommun utgående statsbidraget (X) bör sålunda däri ytterligare införas invånarantalet (I) samt en av det sammanlagda bidragsbeloppets storlek beroende konstant ( k ) , lika för alla kommuner, varvid formeln erhåller följan_ Fu °.8 de utseende X — k . I . SL2 Utredningen är medveten om att valet av exponenterna för nettoutgifterna och skatteunderlaget per invånare kan betecknas som godtyckligt. Bestämmandet förutsätter nämligen en skälighetsbedömning, för vilken annan vägledning icke torde kunna erhållas utöver det ovan anförda än det slutliga resultatet. Trots att de verkställda provberäkningarna, såsom kommer att visas i 3 Betydelsen av denna exponentbestämning kan belysas med följande tabeller. FuO.s S Fu SM

70 100 130 160 190 220 250 280 310 340 370 400

29,93 39,8 1 49,io 57,99 66,53 74,80 82,85 90,74 98,42 106,0 113,4 120,7

5,o 8,o 11,0 14,0 17,o 20,o 25,o 30,0 35,0 40,o 50,o 60,o

6,90 12,12 17,77 23,73 29,96 36,41 47,59 59,22 71,27 83,1! ii 109,4 136,1

det följande, lett till i stort sett samma resultat som vid tillämpning av beräkningsmetoden enligt alternativ A, bet r a k t a r utredningen därför icke de angivna exponentvärdena såsom de enda tänkbara. Det bör enligt utredningens mening ankomma på de organ, som skola handhava bidragsverksamheten, att noga följa utvecklingen och att om anledning därtill skulle uppkomma, upptaga frågan om ändrade värden för de båda exponenterna. Alternativ B för en differentiering av det allmänna statsbidraget till kommunerna skiljer sig från den såsom alternativ A betecknade formeln bland annat därigenom, att kommunerna icke skulle erhålla en kompensation för skillnaderna i utgiftsbehov och skatteunderlag, som helt motsvarar de föreliggande variationerna och därav föranlett olika behov av statsbidragsstöd. Genom att stats-

bidragets storlek satts i relation till båda dessa faktorer vinner man endast, att kommuner med höga utgiftsbehov erhålla större statsbidrag per invånare än kommuner med lägre utgifter liksom att kommuner med låga skatteunderlag per invånare erhålla relativt sett större andel av det allmänna statsbidraget än de bärkraftigare kommunerna. Genom lämplig bestämning av exponenterna för de faktiska nettoutgifterna och för skatteunderlaget i formeln för statsbidragets beräknande kan man emellertid erhålla ett godtagbart resultat. Såsom kommer att visas i det följande kommer exponenterna 0,8 för de faktiska nettoutgifterna och 1,2 för skatteunderlaget att för de av utredningen undersökta 489 kommunerna medföra ungefär samma statsbidrag som en fördelning av det totala bidraget enligt utredningens alternativ A.

NIONDE KAPITLET

ANSLAGSBERÄKNING OCH UTBETALNINGSFÖRFARANDE

Omfattningen av de medel, som erfordras för den ifrågasatta nya allmänna statsbidragsgivningen till kommunerna, kan icke bestämmas en gång för alla utan måste för varje år avvägas med hänsyn tagen till kommunernas behov av statsbidrag ur skatteteknisk och skatteutjämningssynpunkt. Vad särskilt gäller den skattetekniska synpunkten är det av vikt, att den allmänna statsbidragsgivningen icke betraktas som en statlig utgift, vars storlek ensidigt göres beroende av det statsfinamsiella läget, utan som en form för reglering av fördelningen mellan stat och kommuner av kostnaderna för samhällsuppgifter, som åvila kommunerna. Det bör härvid jämväl beaktas, att en begränsning av statsbidragsgivningen till kommunerna ur samhällelig synpunkt i och för sig icke innebär någon verklig besparing utan endast ett övervältrande av vissa kostnader pä kommunerna och därmed en överflyttning av skatteuttagningen från den progressiva statsbeskattningen till den proportionella kommunalbeskattningen. Med hänsyn till nu angivna förhållanden är det av vikt, att frågan om det allmänna statsbidragets storlek årligen prövas med beaktande av alla de omständigheter, vilka kunna ha betydelse för bedömningen. Även om denna prövning ytterst måste ankomma på Kungl. Maj:t och riksdagen, synes det utredningen lämpligt, att det förbere-

dande arbetet och de preliminära beräkningarna av anslagsbehovet anförtros ett centralt statligt organ. Uppgiften för det centrala organet skulle då vara att årligen utarbeta förslag till anslagsäskande för den allmänna statsbidragsgivningen. Utgångspunkten vid bedömningen av anslagsbehovet bör därvid rimligen vara motsvarande anslag för det löpande året. I ett läge med någorlunda stabilt penningvärde och med ungefär oförändrad kommunal verksamhet samt med i huvudsak oförändrade regler för kommunalbeskattningen, ligger det närmast till h a n d s , att anslagsbeloppet bibehålies oförändrat år från år. Skulle däremot väsentliga förändringar ha inträtt eller väntas före tidpunkten för statsbidragets utbetalande komma att inträffa beträffande ett eller flera av de angivna förhållandena, föreligger ett starkt motiv för en omprövning av det totala anslagsbehovet. En allmän norm iför en sådan prövning kan därvid vara, att den samlade kommunalskattebördan för landets invånare reellt sett b ö r bibehållas någorlunda oförändrad. Utvecklingen av det förut berörda medelskattetrycket i kommunerna torde därvid giva ett underlag för en bedömning av kommunernas relativa belastning med utgifter för samhällsuppgifter. För en beräkning åter av i vad mån väsentliga ändringar inträtt eller kunna amtagas komma att i n t r ä d a beträffande omfattningen av de kom107

munala uppgifterna i allmänhet, torde erfordras överblick över beslutade och planerade reformer inom samhällslivet och de ekonomiska verkningarna för kommunerna av sådana reformer. Emellertid torde knappast något av de nuvarande centrala statliga organen ensamt ha så fullständig överblick över hela det kommunala verksamhetsfältet, som erfordras för en fullt rättvisande bedömning av anslagsbehovet. Med hänsyn till sin omfattande remissverksamhet beträffande frågor om statliga utgifter och då särskilt för bidrag till skilda kommunala verksamhetsgrenar synes statskontoret enligt utredningens mening närmast komma ifråga för de angivna uppgifterna. Andra centrala organ ha emellertid, vart och ett inom sitt ämbetsområde, sådan kännedom om nyssnämnda förhållanden, att de kunna lämna erforderliga kompletterande uppgifter. Det bör därför åligga statskontoret att samråda med representanter för de centrala ämbetsverk, som ha att utöva tillsynsverksamhet över mera omfattande verksamhetsområden. Det synes utredningen vidare lämpligt, att även kommunerna genom sina förbund beredas tillfälle att taga del i det förberedande arbetet för anslagsberäkningen och att därvid framföra sina synpunkter rörande statsbidragsbehovet för kommunerna ur skatteteknisk synpunkt och skatteutjämningssynpunkt. Beträffande formerna för samverkan mellan statskontoret och representanterna för ämbetsverk och kommunförbund vill utredningen förorda, att för ifrågavarande ändamål tillskapas ett särskilt råd vid statskontorets sida. Kungl. Maj:t skulle därvid angiva vilka ämbetsverk och förbund som borde vara representerade i rådet. Däremot 108

skulle ämbetsverken och kommunförbunden själva få utse var och en sin representant. Statskontoret skulle åligga att samråda med rådet innan framställning med förslag till anslagsäskande avgåves samt alt därvid förelägga rådet allt det insamlade materialet. Ledamöterna av rådet borde medverka med materialinsamling, var och en inom sin huvudmans område, samt äga rätt att till statskontorets protokoll anteckna avvikande mening mot statskontorets förslag. I samband med beräkningen av anslagsbehovet för påföljande budgetår för den allmänna statsbidragsgivningen till kommunerna bör statskontoret och det ifrågasatta rådet även följa systemets verkningar i skilda avseenden och pröva huruvida ändring kan anses påkallad av fördelningsgrunderna för det nya bidraget. Fördelningen av de för ett budgetår beviljade medlen för den allmänna statsbidragsgivningen mellan de olika kommunerna förutsätter detaljerade beräkningar varje år. Detta fördelningsarbete synes lämpligen böra ankomma på statskontoret. F ö r dessa beräkningar skulle statskontoret behöva tillgång till uppgifter om invånarantal, skatteunderlag och faktiska nettoutgifter i varje kommun. De båda förra slagen av uppgifter torde kunna erhållas ur den officiella statistiken, respektive av taxeringsmyndigheterna. Beträffande d e faktiska nettoutgifterna synes åter lämpligt, att komm u n e r n a åläggas att efter den årliga statbehandlingen tillställa statskontoret uppgift om de av kommunerna på sätt i det följande närmare angives framräknade faktiska nettoutgifterna för påföljande kalenderår. Det är givetvis ett väsentligt intresse

för kommunerna, att beräkningen av det nya statsbidragets totalbelopp och av statsbidraget till varje särskild kommun sker på grundval av ett så aktuellt material som möjligt. Å andra sidan torde det av flera skäl även vara angeläget för kommunerna, att de vid statbehandlingen för ett kommande kalend e r å r ha uppgift om storleken av det allmänna statsbidrag en var kommun kan påräkna för detta kalenderår. Detta förutsätter emellertid att beräkningen av storleken av statsbidraget till varje kommun för ett visst kalenderår företages före den kommande statbehandlingen och p å grundval av det material som då kan vara tillgängligt. Utredningen har med beaktande av dessa kommunala intressen ansett sig kunna förorda, att beräkningen av det totala medelsbehovet för den allmänna statsbidragsgivningen till kommunerna och fördelningen av de anvisade medlen mellan de skilda kommunerna verkställes i följande tidsordning. För överskådlighetens skull väljes härvid statsbidragsgivningen för ett bestämt kalenderår, år 1956. Det förutsattes, att kommunerna i november 1954 direkt till statskontoret lämna uppgift om totalbeloppet av de för varje kommun vid statbehandlingen för år 1955 beräknade nettoutgifterna. På grundval av dessa uppgifter från kommunerna, uppgifter från statistiska centralbyrån om det kommunala skatteunderlaget enligt 1954 års taxering samt prognoser rörande utvecklingen till och med år 1956 av kommunernas uppgifter i allmänhet utarbetar statskontoret och rådet före den 15 februari 1955 petita med förslag r ö r a n d e det totala anslagsbehovet för den allmänna statsbidragsgivningen till kommunerna u n d e r år 1956.

Efter beredning i finansdepartementet förelägges statskontorets framställning 1955 års riksdag. Då någon remissbehandling av förslaget icke torde erfordras därför att berörda instanser medverkat vid förslagets uppgörande, torde propositionsarbetet medhinnas före den 20 mars 1955. Sedan riksdagen behandlat propositionen och anvisat medel å riksstaten för budgetåret 1955/56 för den allmänna statsbidragsgivningen till kommunerna för kalenderåret 1956, ställas medlen till statskontorets disposition genom regleringsbrev, vilket expedieras före den 1 juli 1955. Under juli 1955 lämnar statistiska centralbyrån till statskontoret särskilt för varje kommun uppgift om skatteunderlaget enligt 1955 års taxering. (Eventuellt lämna länsstyrelserna direkt till statskontoret kopia av de för statistiska centralbyrån sammanställda uppgifterna). På grundval av dessa uppgifter, totalbeloppet för statsbidragsgivningen, kommunernas i november 1954 lämnade uppgifter om de för år 1955 beräknade nettoutgifterna samt invånarantalet i kommunerna den 1 januari 1955 uträknar statskontoret härefter storleken av det statsbidrag en var kommun har att u p p b ä r a som b i d r a g till täckande av 1956 års utgifter. Uppgift om storleken av dessa belopp lämnas kommunerna före den 1 september 1955. Beloppen uppföras av kommunerna i 1956 års stater och utbetalas direkt av statskontoret till kommunerna i början av år 1956. Med denna ordning för beräkningen av det allmänna statsbidraget till varje kommun skulle det för ett visst år beräknade bidraget baseras på såväl skatteunderlag som nettoutgifter för ett tidigare år. Vid fluktuationer i penning109

värdet och den kommunala utgiftsvolymen skulle därför uppstå en eftersläpning av samma slag, som efter uppbördsreformens genomförande förefinnes i fråga om kommunalskatteintäkterna. Ur kommunala synpunkter är det i och för sig en olägenhet att denna eftersläpning förstoras. Denna olägenhet synes dock uppvägas av fördelen för kommunerna att vid statbehandlingen för visst år äga kännedom om storleken av det allmänna statsbidrag de skilda komm u n e r n a komma att uppbära u n d e r detta år. Därtill kommer, att redan u p p bördssystemets verkningar torde komma att framtvinga en ändrad kommunal budgetteknik, därest önskemålet om en år från år någorlunda jämn utdebite-

ring skall kunna tillgodoses. Ett steg i denna riktning har tagits genom det av 1952 års riksdag fattade beslutet om ändringar i fondbildningslagens bestämmelser om skatteregleringsfond. Även om den kommunala budgeten i fortsättningen icke heller på driftsidan skulle bli den ettårsplan, som ursprungligen varit avsett, torde dock skatteregleringsfonderna icke behöva ökas i någon större omfattning för att möta den ytterligare eftersläpning i fråga om intäkter, som skulle uppstå med utredningens förslag beträffande tidsordningen vid beräkningen av storleken av det allmänna statsbidraget till varje särskild kommun.

TIONDE KAPITLET

RESULTAT AV UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN

Utredningen har i det föregående, kap. III, påvisat det betydande administrativa och kamerala arbete, som för såväl statliga myndigheter som kommunala organ följer med gällande statsbidragssystem, samt, i kap. V, framhållit, att någon mera genomgripande förenkling i dessa avseenden knappast kan vinnas utan att åtminstone en del av de nuvarande speciella driftbidragen till kommunerna sammanföras till ett enda allmänt bidrag. I samband därmed har utredningen även berört de väsentliga skälen till att staten lämnar och bör lämna kommunerna bidrag till bestridande av viss del av dessas utgifter ävensom angivit att utredningen kommit till den uppfattningen, att det allmänna syftet med statsbidragsgivningen, bortsett från vissa stimulansbidrag i egentlig mening, skulle bättre kunna tillgodoses med ett allmänt statsbidrag än med nuvarande statsbidrag till speciella ändamål. Utredningen har sålunda funnit starka skäl tala för att en del av de nuvarande driftbidragen till kommunerna avlösas med ett nytt allmänt bidrag. Förutsättning för en sådan reform vore emellertid dels att frågan om ersättande av viillkorsbestämningarna i de speciella statsbidragsförfattningarna med annan tillfredsställande reglering kunde lösas på ett godtagbart sätt och dels att bidraget kunde differentieras efter grunder, enligt vilka den skatte-

tekniska synpunkten och skatteutjämningssynpunkten finge komma till sin rätt i högre grad än vad för närvarande vore fallet. Därtill kommer den u n d e r kap. VI anförda synpunkten, att beredningsförfarandet Vid prövningen av medölsbehovet för den allmänna statsbidragsgivningen bör utformas så, att anslagstilldelningen alltid kommer att motsvara kommunernas behov av statsbidrag ur skatteteknisk synpunkt och skatteutjämningssynpunkt. Beträffande villkorsbestämningarna i de speciella statsbidragsförfattningar, som skulle bortfalla vid övergång till ett allmänt statsbidrag, har utredningen funnit, kap. VII, att utvecklingen av den kommunala förvaltningen, inbegripet verkninganna av kommunindelningsformen, ökar möjligheterna att låta kommunerna bära ansvaret för dem anförtrodda uppgifter utan sådan bundenhet som följer av de i statsbidragsvillkoren infogade föreskrifterna. Bn sådan decentralisering av beslutanderätt till kommunala organ är emellertid icke någon iförutsättning för omläggning av statsbidragssystemet, utan villkorsbestämningarna i de speciella statsbidragsförfattningarna kunna bibehållas även vid en övergång till ett allmänt statsbidrag, dock i annan form eller såsom direkt normerande föreskrifter. En övergång till ett nytt system för statsbidrag till kommunerna med ett allmänt statsbidrag som grund kan sålunda ske 111

oberoende av frågan om en omreglering av villkorsbestämningarna. Såsom förut angivits uttalade kommunalskatteberedningen i sitt betänkande med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen, att det icke läte sig göra att genom allmänna skatteutjämningsbidrag på ett lämpligt och samtidigt tillräckligt effektivt sätt upphäva verkningarna av de faktorer, som utan kommunernas eget förvållande åstadkomma en för hög skattebelastning. På grundval av de undersökningar och överväganden, för vilka redogjorts i kap. VIII, har utredningen för sin del funnit sig kunna instämma i kommunalskatteberedningens uttalande så tillvida, att det icke är möjligt att utforma sådana grunder för ett allmänt skatteutjämnande statsbidrag till kommunerna, att fullständig rättvisa uppnås. Härav följer emellertid icke att det nuvarande statsbidragssystemet med en rad specialla statsbidrag bör ges företräde framför ett system, grundat på ett ur skatteteknisk synpunkt och skatteutjämningssynpunkt graderat allmänt statsbidrag. En sådan målsättning för statsbidragsgivningen till kommunerna, som nyss angivits, torde nämligen icke behöva uppställas som en förutsättning för ett allmänt statsbidrag. Det väsentliga synes utredningen vara, huruvida det ena eller andra systemet leder till bättre resultat ur angivna synpunkter. I detta avseende h a r utredningen ifunnit, att det nuvarande systemet for statsbidragsgivning till kommuner är behäftat med väsentliga brister, vilka utesluta möjligheten av en tillfredsställande gradering av bidragsgivningen. Med ett allmänt statsbidrag, utformat i huvudsak enligt något av de båda av utredningen framlagda alternativen, kan däremot 112

uppnås en gradering som, även om den icke leder till absolut rättvisa, dock bygger på principer, vilka enligt utredningens mening leda till en godtagbar skatteutjämning och i varje fall till bättre resultat ur denna synpunkt än vad som är möjligt inom ramen för det nu tillämpade systemet. Det må för övrigt framhållas, att det knappast är verklighetsbetonat att uppställa krav på ett absolut rättvisande statsbidragssystem då man icke torde kunna angiva normer för en sådan bedömning. Vad slutligen angår önskemålet att storleken av det nya allmänna statsbidraget successivt anpassas efter kommunernas behov av statsbidrag ur skatteteknisk synpunkt och skatteutjämningssynpunkt torde det vara uteslutet att helt tillfredsställa detta. Avutredningens uppfattning om grunden till och det allmänna syftet med statsbidragsgivningen till kommunerna följer nämligen, såsom förut framhållits, att statsmakterna enligt utredningens mening icke ha någon skyldighet att lämna kommunerna sådana bidrag, utan att statsbidragsgivningen väsentligen grundar sig på en skälighetsavvägning ur skatteteknisk synpunkt och på andra skäl, isom kunna medföra att statsmakterna finna lämpligt att övertaga en del av kostnaderna för den kommunala verksamheten. Tryggheten för kommunerna för en fortsatt statsbidragsgivning av reellt oförändrad omfattning måste därför ligga i att de omständigheter, vilka ha betydelse för en avvägning av kommunernas behov av statsbidrag, bli beaktade vid den årliga prövningen av anslagsbehovet för den allmänna statsbidragsgivningen. Enligt utredningens mening torde intresset härav böra anses i tillfredsställande grad beaktat genom tillskapande vid

sidan av statskontoret såsom centralt beredningsorgan av det u n d e r kap. IX föreslagna rådet med representanter för såväl de närmast berörda ämbetsverken som för kommunerna genom deras förbund. Utredningen har sålunda funnit, att det ifrågasatta nya allmänna statsbidraget till kommunerna möjliggör en objektivt sett mera tillfredsställande gradering efter kommunernas skilda behov än vad som är möjligt enligt det nu tillämpade systemet. Även övriga av utredningen uppställda förutsättningar för övergång till ett nytt statsbidragssystem med ett allmänt statsbidrag som grund synas utredningen kunna uppfyllas. Starka skäl tala sålunda enligt utredningens mening för en avlösning av ett antal speciella driftbidrag till kommunerna, vilka icke ha egentlig betydelse ur stimulanssynpunkt, med ett allmänt statsbidrag. En sådan omläggning av det nuvarande systemet för statsbidragsgivning till kommunerna, vilken utredningen sålunda vill förorda, förutsätter en omfattande överarbetning av gällande statsbidragsbestämmelser samt medför att ett stort antal anslagstitlar å riksstaten måste helt eller delvis ersättas med en ny anslagstitel för det allmänna statsbidraget till kommunerna. Detta detaljarbete faller enligt direktiven för utredningen icke inom dess uppdrag. Frågan om en omläggning av statsbidragssystemet har för övrigt så stor räckvidd, att en detaljerad överarbetning av alla berörda bestämmelser lämpligen icke bör företagas förrän statsmakterna tagit ställning till principfrågan och uppdragit riktlinjerna för en systemomläggning. Utredningen har därför begränsat sig till ett principför-

slag om omläggning av systemet för statsbidragsgivning till kommunerna. Den närmare utformningen av grunderna för fördelning mellan kommunerna av ett allmänt statsbidrag kan ske på olika sätt. Hur den slutligen bör genomföras beror i viss mån på de aktuella ekonomiska förhållandena i kommunerna. Utredningen kommer i det följande att, på grundval av en undersökning beträffande de ekonomiska förhållandena i ett antal kommuner under åren 1947—1949, redogöra för h u r en omläggning av statsbidragssystemet enligt de båda av utredningen framlagda alternativen skulle ha verkat om systemen tillämpats redan dessa år. Sedan dess ha emellertid förhållandena förändrats bl. a. till följd av ortsavdragsreformen och den nya kommunindelningen samt penningvärdets förändring. De avvägningar utredningen kommer att företaga i skilda avseenden äga därför icke i allo giltighet i nuvarande läge, utan vissa justeringar kunna visa sig erforderliga för att differentieringen av det allmänna statsbidraget skall leda till största möjliga rättvisa kommunerna emellan. Utredningen kommer icke i detta sammanhang att behandla frågan om en enhetlig reglering av de stimulansbidrag i egentlig mening, som även efter den föreslagna omläggningen av statsbidragssystemet skulle bibehållas som speciella driftbidrag till kommunerna. Däremot kommer under särskilda avsnitt av detta betänkande att beröras frågan om sambandet mellan det föreslagna nya allmänna statsbidraget och de provisoriska skatteersättningarna och skattelindringsbidragen till synnerligt skattetyngda kommuner.

113 8

ELFTE

KAPITLET

DEN NÄRMARE UTFORMNINGEN AV ETT ALLMÄNT STATSBIDRAG TILL KOMMUNERNA ENLIGT UTREDNINGENS PRINCIPFÖRSLAG

Alternativ A Bestämmande av skatteunderlagsgrupper. Som grundläggande regel vid graderingen av det föreslagna nya allmänna statsbidraget enligt alternativ A skulle gälla den generaliseringen, att det för en Viss kommun normala utgiftsbehovet skall bestämmas med utgångspunkt från medelvärdet för utgifterna i kommuner med ungefär samma skatteunderlag, allt räknat per invånare. Med dessa utgångspunkter bör till varje skatteunderlagsgrupp hänföras ett så stort antal kommuner, att medeltalsberäkningen av nettoutgifterna per invånare i de skilda kommunerna icke slumpartat i större grad påverkas av speciella förhållanden i vissa kommuner. Å andra sidan böra kommunerna indelas i ett så stort antal grupper, att medelvärdet för utgifterna i varje grupp ger uttryck för skillnaderna i det »normala» utgiftsbehovet i skilda skatteunderlagslägen. Hur många kommuner varje grupp bör omfatta beror bland annat på det faktiska skatteunderlaget per invånare i kommunerna. Är skillnaden ringa mellan de högsta och de lägsta förekommande skatteunderlagen, blir Skatteunderlagen i varje grupp relativt lika även med ett litet antal grupper med många kommuner i varje grupp. Men äro kommunerna spridda över en större skala, 114

kan vara nödvändigt att indela dem i ett relativt stort antal grupper för att på så sätt alla kommuner i varje grupp skola kunna anses jämförliga i skatteunderlagsavseende. Med utgångspunkt från angivna förhållanden har utredningen övervägt att uppställa som norm för en skatteunderlagsgruppering av alla landets kommuner, att skatteunderlagsintervallen i varje grupp skulle vara t. ex. två skattekronor per invånare. Det har emellertid visat sig att en sådan norm icke skulle vara lämplig därför att antalet kommuner i de grupper som ligga i mitten av skatteunderlagsskalan för rikets kommuner skuJle bli alltför stort, u n d e r det att av kommunerna i ytterkanterna av skalan endast ett ringa antal eller kanske rentav endast en enstaka kommun skulle ingå i varje skatteunderlagsgrupp. Utredningen har efter olika överväganden kommit till den uppfattningen, att den lämpligaste metoden för en skatteunderlagsgruppering av alla landets kommuner för nu ifrågavarande ändamål är att först bestämma antalet grupper och därefter fördela kommunerna å dessa grupper så att antalet kommuner blir lika i alla grupper. Detta skulle visserligen medföra, att skatteunderlagsdifferenserna skulle kunna bli relativt stora i grupperna i ytter-

kanterna av skalan, d. v. s. de som omfatta kommunerna med de högsta respektive de lägsta skatteunderlagen, men man torde ändock enligt utredningens mening kunna hävda att varje grupp skulle omfatta kommuner med jämförliga skatteunderlag. Antalet grupper vari kommunerna böra indelas synes lämpligen kunna bestämmas till tio. Var och en av dessa tio grupper skulle då omfatta drygt ett hundratal kommuner, vilket skulle vara ett fullt tillräckligt antal för en statistiskt godtagbar medelutgiftsberäkning. Den av utredningen verkställda undersökningen beträffande vissa ekonomiska förhållanden i ett antal kommuner åren 1947—1949 av betydelse vid en differentierad statsbidragsgivning omfattar såsom förut angivits endast 489 kommuner eller något mindre än hälften av det totala antalet kommuner i landet efter kommunindelningsreformens genomförande den 1 januari 1952. För att giva en så god bild som möjligt av den närmare innebörden av det av utredningen föreslagna nya allmänna statsbidraget till kommunerna och dettas kommunalekonomiska verkningar, ha även dessa 489 kommuner vid skatteunderlagsgrupperingen indelats i 10 grupper, av vilka de 9 första omfatta vardera 49 kommuner och gruppen med kommunerna med d e högsta skatteunderlagen per invånare 48 kommuner. I detta sammanhang torde få lämnas en redogörelse för materialinsamlingen vid denna undersökning. På uppdrag av utredningen sammanställde statistiska centralbyrån är 1951 vissa uppgifter ur den kommunala finansstatistiken för åren 1947, 1948 och 1949, d. v. s. för de tre senaste år för vilka det finansstatistiska materialet vid denna tid var bearbetat av centralbyrån. Uppgifterna

berörde alla landets städer samt av övriga kommuner de, som något av åren hade över 2.000 invånare, d. v. s. det minimiantal som angivits som allmän norm för kommunindelningen. Sakligt omfattade uppgifterna för vart och ett av de tre åren antalet invånare vid kalenderårets början, antalet skattekronor enligt föregående års taxering, utdebiteringen per skattekrona enligt beslut föregående år, summan under året uppburen kommunalskatt samt summan under året u p p b u r n a statsbidrag, dels totalt och dels särskilt till folkskoleväsendet. Uppgifterna ur den kommunala finansstatistiken överfördes för de särskilda kommunerna å blanketter, vilka översändes till kommunerna dels för kontroll och eventuell korrigering och dels för komplettering med uppgifter, likaledes för vart och ett av de tre åren, om den andel av de angivna statsbidragen, som belöpte på byggnader och anläggningar. Vid granskning av de från kommunerna inkomna svaren befanns att vissa uppgifter av olika anledningar icke kunde godtagas. Vidare utgallrades uppgifterna från ett antal städer av olika storlek för att det samlade materialet skulle representera städer och landskommuner i ungefär samma proportion efter folkmängden som i landet i dess helhet. Uppgifterna från återstående 489 kommuner ha sammanställts i en såsom bilaga till detta betänkande fogad tabell (Tabell II). I denna angives i kolumn 1 namn och län för de 489 kommunerna, i kolumn 2 det för de tre åren genomsnittliga antalet invånare och i kolumn 3 antalet skattekronor p e r invånare. Beträffande uppgifterna i tabellens övriga kolumner återkommer utredningen i det följande. Kommunerna 115

äro i tabellen ordnade efter stigande skatteunderlag per invånare. Beräkning nettoutgifter

av medelutgifter

och

Med medelutgifterna i en skatteunderlagsgrupp avser utredningen medelvärdet för kommunernas nettoutgifler. Det gäller därför vid en närmare bestämning av begreppet att först angiva vad som bör förstås med d e kommunala nettoutgifterna. Allmänt sett synas nettoutgifterna i kommunerna böra anses motsvara den andel av de totala kommunala utgifterna, som icke täckes av speciella kommunala inkomster. Innebörden av begreppet nettoutgifter skulle då vara beroende av vad som bör hänföras till speciella kommunala inkomster. Utredningen h a r emellertid funnit mera ändamålsenligt att bestämma nettoutgifterna efter en omvänd metod och beräkna dessa efter storleken av de kommunala inkomster som erfordras för täckande av nettoutgifterna. Till sädana inkomster hänför utredningen kommunernas intäkter dels av allmän komnmnalskatt, dels ock av allmänna statsbidrag, vilka i förevarande avseende torde k u n n a betraktas som komplement till kommunalskatteintäkterna. Med nettoutgifterna i en kommun avser utredningen sålunda den andel av de av kommunen för ett visst år beslutade utgifterna, som avsetts att täckas med intäkter av allmän kommunalskatt och av allmänt statsbidrag. Då det gäller att bestämma storleken av de kommunala skatteintäkterna i en kommun under ett visst år bör beaktas, att detta bestämmande i förevarande sammanhang endast är en genväg att beräkna storleken av de kommunala nettoutgifterna. Inkomster och utgifter balanseras i kommunernas budget. Man 116

kan därför utgå från att det belopp, vartill kommunailskatteintäkterna beräknats i en kommuns budget, motsvarar storleken av det belopp, vartill kommunen beräknat den andel av d e kommunala utgifterna, som avsetts skola täckas med kommunalskatteintäkter. Med hänsyn härtill torde man i förevarande avseende kunna utan prövning godtaga kommunens beräkning av storleken av kommunalskatteintäkterna u n d e r följande år. Vad härefter angår beräkningen av storleken av de allmänna bidrag till kommunerna, som i förevarande avseende böra betecknas som komplement till kommunalskatteintäkterna, avses därmed närmast det föreslagna nya allmänna statsbidraget. Under vissa förhållanden utgå emellertid såsom ovan antytts även enligt gällande regler allmänna statsbidrag till kommunerna, såsom tolagsersättningar och ersättningar för indragna brännvinsförsäljningsmedel. Dessa allmänna bidrag äro emellertid, bortsett från skattelindringsbidragen och de provisoriska skatteersättningarna, av så ringa storlek, att utredningen funnit sig kunna i förevarande sammanhang bortse från dem. Vad åter angår skattelindringsbidragen, såväl de ordinarie som de extra, är syftet med dem i likhet med det nu föreslagna allmänna statsbidraget att minska kommunernas behov av kommunalskatteintäkter och de kunna därför betecknas som komplement till dessa intäkter. Vid beräkningen av storleken av de kommunala inkomster, som skola täcka de kommunala nettoutgifterna, böra därför skattelindringsbidragen medräknas. Beträffande slutligen de provisoriska skatteersättningarna kunna även de betecknas som komplement till kommunalskatteintäkterna. Av skäl som angivas i

det följande (kap. XII) kommer utredningen emellertid att föreslå, att de provisoriska skatteersättningarna skola avlösas med det föreslagna nya allmänna statsbidraget. Genomföres utredningens förslag i denna del, skulle vid nettoutgiftsbcräkningen icke behöva tagas hänsyn till de provisoriska skatteersättningarna.

lösta driftbidrag ha av förut angivna skäl uppskattats till 80 % av de speciella driftbidrag en kommun i genomsnitt för de tre åren faktiskt uppburit. De sålunda för varje kommun beräknade genomsnittliga faktiska nettoutgifterna ha, efter division med antalet invånare i kommunen, angivits i Tabell II kolumn b.

Nettoutgifterna i en kommun böra således sammanfattningsvis anses motsvara summan av de belopp, vartill kommunen beräknat intäkterna av allmän kommunalskatt, skattelindringsbidrag och det nya allmänna statsbidraget.

I detta sammanhang torde böra u p p tagas ett par speciella frågor, som i vissa fall kunna uppkomma vid beräkning av en kommuns nettoutgifter. De speciella statsbidrag, som skulle avlösas med det nya allmänna statsbidraget, har i det föregående allmänt angivits avse bidrag till kommunerna. Med kommunerna har därvid avsetts de borgerliga primärkommunerna. Bidragsgivningen till andra mottagare beröres ej av utredningens förevarande förslag. I den mån de till avlösning föreslagna driftbidragen utgå även till andra bidragstagare än borgerliga primärkommuner har förutsatts, att bidragsgivningen tills vidare skall fortsättas enligt hittills gällande grunder. Emellertid förekommer vissa kombinationer av kommunformer, vilka komplicera nettoutgiftsberäkningen.

Vid de av utredningen gjorda beräkningarna rörande storleken av det nya allmänna statsbidraget till skilda kommuner, vilka beräkningar som förut nämnts avse 489 kommuner och grundats på genomsnittet för åren 1947— 1949, har utredningen nödgats i vissa avseenden tillämpa speciella förfaranden vid bestämmandet av nettoutgifterna i de skilda kommunerna. Vad först angår kommunalskattedelen av de inkomster, som erfordrades för att täcka nettoutgifterna, har utredningen i avsaknad av uppgifter om storleken av de belopp, vartill kommunerna beräknat dessa intäkter, utgått från de erhållna uppgifterna om de belopp, varje kommun faktiskt uppburit i förskott eller avräkning å sådan skatt under vart och ett av de tre åren. Dessa belopp ha ökats med de belopp kommunerna i genomsnitt för de tre åren faktiskt uppburit i skatteutjämningsbidrag. Storleken av det nya allmänna statsbidraget till varje kommun h a r slutligen förutsatts motsvara summan av de speciella driftbidrag till kommunerna, som skulle bortfallit om det nya statsbidragssystemet tillämpats redan dessa år. Dessa av-

Det b ö r då först beaktas, att vissa städer, som äro borgerliga primärkommuner, icke ingå i landsting. Utgifterna i dessa städer avse såväl primärkommunal verksamhet som landstingsuppgifter, och kommunalskatteintäkterna skola täcka båda slagen av utgifter. Skulle för dessa städer nettoutgifterna bestämmas på förut angivet sätt, skulle de bli relativt sett högre än i de kommuner, som ingå i landsting. Det är därför nödvändigt att vid nettoutgiftsberäkningen för icke-landstingsstäderna utskilja kostnaderna för den sekundärkommunala verksamheten. För att 117

erhålla en närmare inblick i d e problem, som k u n n a uppkomma vid en sådan uppdelning har utredningen uppdragit åt borgarrådssekreteraren S. Badhe att företaga en speciell undersökning av frågan. Besultatet av denna undersökning redovisas såsom bilaga B till detta betänkande. Av undersökningen framgår, att det icke är möjligt att med ledning endast av utgiftsstaterna för de olika städerna utanför landsting göra en klar uppdelning av de budgetposter, som avse primärkommunal respektive sekundärkommunal verksamhet. I undersökningspromemorian föreslås därför, att kostnadsfördelningen skall ske på det sättet, att med ledning av redovisningar för inkomster och utgifter för de sex städerna kostnaderna för varje stad uppdelas i en primär- och en sekundärkommunal sektor i första h a n d genom att till respektive sektor hänföras sådana poster, som direkt befinnas avse verksamhet av det ena eller andra slaget. Övriga poster i redovisningarna skulle åter fördelas mellan de båda sektorerna efter förhållandet mellan summorna för de direkt till sektorerna hänförda posterna. Särskilt för var och en av städerna skulle därefter förhållandet mellan sektorerna omräknas till en procentsats för de primärkommunala utgifterna i förhållande till de totala nettoutgifterna. Dessa procentsatser skulle under en följd av år direkt tillämpas på utgiftsstaterna, men omprövas t. ex. vart femte år. Vid övervägande av den angivna frågan har utredningen funnit, att den i undersökningspromemorian anvisade metoden för bestämmande av de primärkommmunala nettoutgifterna i de sex icke-landstingsstäderna visserligen skulle vara möjlig att tillämpa, men att 118

metoden skulle medföra ett svårt och omfattande fördelningsarbete även beträffande många poster av relativt ringa storlek och därmed av föga betydelse för slutresultatet. Utredningen h a r därför funnit sig även böra undersöka, huruvida icke ett godtagbart resultat skulle kunna vinnas med en grövre generalisering. En möjlighet syntes d ä r v i d vara, att först räkna ut de genomsnittliga nettoutgifterna per invånare i landstingen och därefter draga motsvarande belopp från de faktiska nettoutgifterna per invånare i icke-landstingsstäderna. Återstoden skulle då anses motsvara storleken per invånare i en var av dessa städer av kostnaderna för den primärkommunala verksamheten. Såsom antydes i undersökningspromemorian skulle emellertid en sådan metod icke leda till godtagbart resultat, bland annat beroende på att omfattningen av och kostnaderna för sekundärkommunal verksamhet varierar starkt såväl mellan landstingen och icke-landstingsstäderna som inom vardera av dessa grupper. Utredningen har då i stället tagit fasta på den i undersökningspromemorian lämnade uppgiften, att av de skilda landstingens utgifter år 1952 i genomsnitt 90,9 % kan hänföras till utgifter på hälso- och sjukvårdens område. Även om denna allmänna kostnadsfördelning endast avser landstingen, torde kunna antagas, att den återspeglar förhållandena beträffande den sekundärkommunala verksamheten i icke-landstingsstäderna. Vid sådant förhållande har utredningen funnit det av praktiska skäl motiverat, att göra u p p delningen mellan icke-landstingsstädernas utgifter för primär- och sekundärkommunal verksamhet på det sättet, att endast kostnaderna i dessa städer för

hälso- och sjukvård uppdelas på sätt som föreslagits i den förut nämnda undersökningspromemorian. De härvid för de skilda städerna framräknade utgifterna för sekundärkommunal hälsooch sjukvård skulle antagas motsvara omkring 91 % av de totala sekundärkommunala utgifterna. F ö r att erhålla ett ungefärligt men godtagbart värde å dessa senare utgifter, skulle de för varje stad framräknade kostnaderna för den sekundärkommunala hälso- och sjukvården uppräknas med 10 %. Den på detta sätt för en var av de sex städerna på grundval av redovisningarna framräknade totalsumman för de sekundärkommunala utgifterna skulle även enligt detta alternativ läggas till grund för bestämmande av det procenttal de primärkommunala utgifterna i varje stad skulle anses utgöra av de totala nettoutgifterna för staden. Procenttalen skulle direkt tillämpas å de enligt utgiftsstaterna beslutade totala nettoutgifterna, men skulle omprövas vart femte eller tionde år. Uppgiften att med tillämpning av denna metod fördela de sex icke-landstingsstädernas totala nettoutgifter på utgifter för primär- och sekundärkommunal verksamhet torde i första h a n d böra ankomma pä dessa städer själva. Emellertid skulle uppdelningen vara av betydelse för storleken av det allmänna statsbidrag, en var av dessa städer skulle äga uppbära som bidrag till den primärkommunala verksamheten. Det är därför nödvändigt, att uträkningarna granskas av en statlig myndighet, då närmast statskontoret i samarbete med det föreslagna rådet. En annan form av kommunbildning, som nödvändiggör speciell beräkning av de kommunala utgifterna, utgöres av municipalsamhälle. Betraktas moder-

kommunen och municipalsamhället som skilda kommuner vid beräkningen av det allmänna statsbidraget, skulle de var för sig komma i ett försämrat läge jämförda med en kommun inom vilken icke bildats municipalsamhälle. Nettoutgifterna per invånare skulle i såväl moderkommunen som municipalsamhället var för sig bli lägre än om kommunen varit odelad. Detta lägre värde för nettoutgifterna medför en sänkning av medelutgiftsvärdet för hela skatteunderlagsgruppen och därmed en reducering av statsbidraget till alla gruppens kommuner. För att vinna likställighet vid nettoutgiftsberäkningen mellan kommuner, inom vilka bildats och icke bildats municipalsamhällen, synes därför nödvändigt att moderkommunen och municipalsamhället i förevarande avseende betraktas som en enhet. Å andra sidan bör då av statsbidraget till moderkommunen en viss andel överföras å municipalsamhället. En möjlig norm för en sådan fördelning av det allmänna statsbidraget till moderkommunen synes vara storleken av nettoutgifterna i moderkommunen och municipalsamhället, beräknade per invånare i moderkommunen. Skulle municipalsamhällets utgifter helt bestridas av moderkommunen, vilket lär förekomma i något fall, böra dessa utgifter givetvis inräknas i moderkommunens nettoutgifter och det allmänna statsbidraget helt tillfalla moderkommunen. Slutligen må nämnas, att speciella svårigheter vid beräkningen av nettoutgifterna i en kommun kunna uppkomma även i det fall att skolväsendet i en kommun är en kyrklig angelägenhet. Efter kommunindelningsreformens genomförande torde detta dock endast vara fallet i ett tjugutal kommuner. Då det emellertid även i and119

ra avseenden torde medföra olägenheter av skilda slag att folk- och fortsättningsskolväsendet i vissa fall icke ankommer p å borgerlig kommun, förordar utredningen att frågan om en avveckling av undantagsfallen snarast upptages, och förutsätter, att alla sådana indelningsfall komma att avvecklas innan det av utredningen föreslagna statsbidragssystemet skulle träda i tilllämpning. Skulle emellertid något eller några fall av nämnda art bestå vid införande av det föreslagna statsbidragssystemet, torde Kungl. Maj:t få meddela speciella föreskrifter om nettoutgifternas beräknande i de berörda borgerliga primärkommunerna. Vad härefter angår beräkningen av medelvärdet för nettoutgifterna i de olika skatteunderlagsgrupperna har utredningen ansett sig böra bortse från kommunernas varierande storlek och betrakta de skilda kommunerna som likvärdiga enheter. Värdena för nettoutgifterna per invånare för de i en skatteunderlagsgrupp ingående kommunerna ha sålunda adderats, varefter den erhållna summan dividerats med antalet kommuner i gruppen. Följden av denna metod för medelvärdesberäkningen är, att höga respektive låga nettoutgifter per invånare i en kommun påverkar gruppens medelutgiftsvärde i samma mån, oberoende av kommunens storlek. Hade hänsyn även tagits till kommunernas storlek t. ex så, att medelvärdet uträknats för de totala nettoutgifterna i de i en skatteunderlagsgrupp ingående kommunerna, dividerade med det totala invånarantalet i gruppens kommuner, skulle följden blivit att förhållandena i de största kommunerna fått ett avgörande inflytande å medelvärdena. Om t. ex. i en skatteunderlagsgrupp ingått Stockholms stad men i övrigt endast mindre 120

städer och landskommuner, kan antagas att alla de övriga kommunerna i gruppen tillhopa icke skulle haft m e r än kanske hälften så stort invånarantal som Stockholm. Detta skulle medfört att även om nettoutgifterna per invånare i Stockholm skulle kraftigt avvikit från motsvarande värden för övriga kommuner, medelvärdet för skatteunderlagsgruppen skulle nära anslutit sig till nettoutgifterna per invånare i Stockholm. Det hade då icke varit möjligt att upprätthålla generaliseringen att dessa medelutgifter giva ett uttryck för det normala utgiftsbehovet i skatteunderlagsgruppen. Genom att kommunerna betraktas som enheter vid medeltalsberäkningen vinner man åter, att en var kommun ställes i relation till alla övriga kommuner med ungefär samma skatteunderlag och att nettoutgifterna per invånare i varje kommun jämföras med ett statistiskt godtagbart medelvärde för skatteunderlagsgruppen. I enlighet med nu angivna princip för medelutgiftsberäkning har utredningen uträknat medelutgifterna för de tio skatteunderlagsgrupper vari de 489 kommuner indelats, vilka omfattats av utredningens undersökning. Besultatet av denna uträkning framgår av följande tabell. Skatteunder- Antal skatteMedellagsgrupper kronor per utgifter pe invånare invånare I 5.38—10.04 140.00 II 10.05—11.43 133.20 III 11,44—12.48 133.91 IV 12.49—13.51 141.33 13.52—14.68 139.24 v VI 14.69—16.08 139.33 VII 16.09—18.29 168.28 VIII 18.30—20.45 181.30 IX 20.46—23.17 196.60 X 23.18—48.03 231.22

Av denna tabell framgår, att de framräknade medelutgifterna per invånare i skatteunderlagsgrupperna visa en stigande tendens vid stigande skatteunderlag. Stegringen är emellertid icke jämn, utan flera avvikelser finnas. Medelutgifterna äro sålunda relativt lika i de sex lägsta skatteunderlagsgrupperna men visa åter en klart stigande tendens för de fyra högsta grupperna. Det bör i detta sammanhang framhållas, att nettoutgifterna i de särskilda kommunerna, såsom framgår av tabell II kolumn 4, variera starkt mellan kommuner i samma skatteunderlagsgrupp. Det är d å klart att dessa variationer även kunna inverka på medelvärdena för grupperna, trots att dessa bestå av minst 48 kommuner. Man kan därför icke draga några slutsatser beträffande storleken av de normala utgifterna, d. v. s. de utgifter över vilka kommunerna i allmänhet icke kunna råda, för kommuner i de olika skatteunderlagsgrupperna på grund av en variation av rnedelutgiftsvärdena av endast en eller annan krona. Däremot synas siffrorna giva vid handen att de normala utgifterna genomgående äro högst i de kommuner, som tillhöra de högsta skatteunderlagsgrupperna, och i dessa stiga med stigande skatteunderlag. Med hänsyn till nu angivna förhållanden h a r utredningen vid sina i det följande angivna beräkningar funnit sig icke böra göra någon skillnad mellan grupperna I—VI utan h a r slagit samman dem till en grupp, för vilken uträknats ett gemensamt medelutgiftsvärde. Samtidigt ha rnedelutgiftsvärdena för de övriga fyra grupperna avrundats till jämna krontal. Därigenom h a r utredningen kommit fram till följande tabell för skatteunderlagsgrupper och medelutgiftsvärden.

Skatteunder- Antal skatteMedellagsgrupper kronor per utgifter per invånare invånare I—VI VII VIII IX X

5.38—16.08 16.09—18.29 18.30—20.45 20.46—23.17 23.18—48.03

138.00 168.00 181.00 197.00 231.00

De allmänna principer för statsbidragets beräknande, som utredningen förut (kap. VIII) angivit såsom alternativ A, innebära, att statsbidraget skulle graderas, förutom efter skatteunderlaget per invånare i kommunerna, jämväl efter storleken av den andel av de kommunala utgifterna, som med hänsyn till förhållandet mellan de faktiska nettoutgifterna i en kommun och medelutgifterna i kommunens skatteunderlagsgrupp, skulle anses motsvara kommunens normala utgiftsbehov. Såsom framgår av den nyss intagna tabellen visa medelutgifterna för de skilda skatteunderlagsgrupperna en stigande tendens i de högsta skatteunderlagsgrupperna. Kommuner i de högre skatteunderlagsgrupperna skulle därför till följd av utgiftsgraderingen erhålla en i förhållande till övriga kommuner förhöjd andel av det nya allmänna statsbidraget. En annan sak är, att denna de bärkraftigaste kommunernas bidragsandel skulle reduceras genom skatteunderlagsgraderingen. Bortses emellertid från skatteunderlagsgraderingen, skulle graderingen efter medelutgiifterna i de skilda skatteunderlagsgrupperna leda till att det andelstal av de kommunala utgifterna, efter vilka statsbidrag skulle utgå, bleve större ju högre skatteunderlaget vore. Denna stegring skulle dock icke bli jämn, utan ske språngvis vid övergången till en högre skatteunderlagsgrupp. Alla kommuner i en skatteunderlagsgrupp skulle till följd av me121

delutgiftsgraderingen erhålla lika stor del av sina utgifter täckta av statsbidrag, under det att kommuner med kanske obetydligt högre skatteunderlag skulle erhålla täckning med större andel. En differens i skatteunderlag mellan två kommuner av kanske ett p a r skattekronor skulle sålunda icke påverka statsbidragets storlek om kommunerna tillhörde samma skatteunderlagsgrupp, under det att endast några skatteörens skillnad skulle kunna medföra högre statsbidragsandel om den bärkraftigare kommunen på grund av det högre skatteunderlaget kommit att hänföras till en högre skatteunderlagsgrupp med högre medelutgifter. Dessa tröskelproblem, som uppkomma till följd av medeJutgiftsberäkningen för skatteunderlagsgrupperna, kunna undvikas genom att rnedelutgiftsvärdena för grupperna genom s. k. interpolation omräknas till särskilda värden för varje kommun, inlerpolerade rnedelutgiftsvärdena l Beräkningen av det för varje särskild kommun gällande interpolerade medelutgiftsvärdet kan tillgå på följande sätt. Först bestämmes mittpunkten i varje skatteunderlagsgrupp med hänsyn till antalet kommuner i gruppen. För den kommun, som antalsmässigt ligger mitt i en skatteunderlagsgrupp, mittkommunen (t. ex. den 50 :e kommunen i en skatteunderlagsgrupp med 99 kommuner), blir det för kommunen gällande medelutgiftsvärdet detsamma som det framräknade medelutgiftsvärdet för kommunens skatteunderlagsgrupp. Därefter uträknas skillnaden i öre respektive skatteöre mellan såväl medelutgiftsvärdet som skatteunderlaget per invånare för mittkommunerna i varandra intilliggande skatteunderlagsgrupper. Genom att värdena för dessa skillnader divideras, erhålles ett tal för ökningen av de för kommunerna gällande rnedelutgiftsvärdena i öre för varje ökning av skatteunderlaget per invånare med ett skatteöre i förhållande till medelutgiftsvärden och skatteunderlag per invånare i mittkommunerna i de skilda skatteunderlagsgrupperna. Beräkningsmetoden kan med utgångspunkt från

122 Med denna metod kan bestämmas de interpolerade rnedelutgiftsvärdena för alla kommuner, som i skatteunderlag ligga mellan mittkommunerna i den lägsta och den högsta skatteunderlagsgruppen. Däremot kan metoden icke direkt användas för att bestämma rnedelutgiftsvärdena för de kommuner, vilka ha lägre skatteunderlag än mittkommunen i den lägsta skatteunderlagsgruppen eller högre skatteunderlag än mittkommunen i den högsta skatteunderlagsgruppen. För dessa kommuner i ytterkanterna av skatteunderlagsskalan måste därför tillgripas en generaliserande beräkningsmetod. En möjlighet är härvid att låta kurvan för de interpolerade rnedelutgiftsvärdena beträffande de minst bärkraftiga kommunerna fortsätta nedåt med samma riktning som den h a r närmast över mittkommunen i den lägsta skatteunderlagsgruppen. I siffror uttryckt skulle detta innebära, att om medelutgifterna för mittkommunen i den lägsta skatteunderlagsgruppen ä r t. ex. 125 kronor och dessa utgiftsvärden därefter stiga med 5 öre den nyss angivna tabellen över skatteunderlagsgrupper och medelutgiftsvärden för de av utredningen undersökta 489 kommunerna belysas med följande exempel. Skatteunderlaget per invånare i mittkommunerna i skatteunderlagsgrupperna VIII och IX var 19,37 respektive 21,81 skattekronor. Medelutgifterna per invånare i dessa båda skatteunderlagsgrupper och därmed för mittkommunerna var 181,00 respektive 197,00 kronor. Skillnaden mellan skatteunderlagen per invånare i dessa båda mittkommuner var sålunda (21,81—19,37=) 244 skatteöre och mellan rnedelutgiftsvärdena (197,00—181,00 = ) 1600 öre. Varje skatteöres ökning utöver skatteunderlaget per invånare för mittkommunen i den lägre skatteunderlagsgruppen bör då medföra en ökning av medelutgiftsvärdet med (1600:244=) 6,56 öre. För en kommun med ett skatteunderlag av 20,37 skattekronor blir sålunda det interpolerade medelutgiftsvärdet [181,00+(2037—1937) . 6,56 = ] 187 kronor 56 öre.

för varje stegring av skatteunderlaget över skatteunderlaget för mittkommunen med ett skatteöre, rnedelutgiftsvärdena för kommuner med lägre skatteunderlag än skatteunderlaget för mittkommunen i den lägsta skatteunderlagsgruppen skulle sjunka frän 125 kronor med 5 öre för varje skatteöre varmed kommunens skatteunderlag understege skatteunderlaget för den nämnda mittkommunen. En annan möjlighet är, att låta kurvan för rnedelutgiftsvärdena övergå till vågräta linjer vid värdena för mittkommunerna i de lägsta och högsta skatteunderlagsgrupperna. Med siffror kan denna metod beskrivas så, att medelutgiftsvärdet för mittkommunen i den lägsta skatteunderlagsgruppen skulle gälla även för alla kommuner med lägre skatteunderlag, liksom medelutgiftsvärdet för mittkommunen i den högsta skatteunderlagsgruppen skulle gälla även för alla kommuner med högre skatteunderlag. Utredningen h a r efter ingående överväganden och skilda provberäkningar kommit till den uppfattningen, att den sist angivna metoden leder till det mest tillfredsställande resultatet och även i övrigt är att föredraga. Besultatet av en omräkning av medelutgifterna för de skilda skatteunderlagsgrupperna (Tabell II kol. 5) till särskilda för de skilda kommunerna för ifrågavarande år gällande medelutgiftsvärden anges i kolumn 6 i tabell II. Beräkning av medelskattetryck och av storleken av statsbidraget till varje kommun Med ledning av det för varje kommun gällande medelutgiftsvärdet (Mu) och kommunens faktiska nettoutgifter per invånare (Fu) kan enligt vad förut angivits (kap. VIII) kommunens normala

utgiftsbehov beräknas enligt formeln Fu + 2Mu utgiftsbehov DeUa normala 3 skall anses motsvara den del av en kommuns nettoutgifter, som i huvudsak hänför sig till förhållanden över vilka kommunen icke kan råda. Har kommunen i verkligheten större utgifter än de framräknade normerande beloppen, förutsattes detta bero på att kommunen håller en högre standard än vad som i allmänhet är fallet i kommuner med samma bärkraft eller på a n d r a förhållanden över vilka kommunen kan råda och som principiellt icke b ö r a utgöra grund för allmän statsbidragsgivning till kommunen. Huvudregeln för beräkning av storleken av det allmänna statsbidraget till varje kommun skulle vidare enligt förevarande alternativ vara, att de för varje kommun normerande utgifterna böra, oberoende av kommunens skatteunderlag, föranleda samma skattetryck i alla kommuner. Detta skattetryck, medelskattetrycket, kan beräknas på följande sätt. För en var kommun multipliceras det för kommunen normerande utgiftsvärdet med antalet invånare i kommunen. De på detta sätt framräknade totala n o r m e r a n d e utgiftsbeloppen för de skilda kommunerna adderas, varefter från summan dragés det belopp, som står till förfogande för statsbidragsgivningen till samtliga kommuner. Besten motsvarar den andel av de sammanlagda för kommunerna normerande utgifterna, som skall bäras av kommunerna själva och som skall föranleda samma skattetryck i alla kommuner. Medelskattetrycket blir sålunda skillnaden mellan summan av de för kommunerna normerande totala utgiftsbeloppen och det allmänna statsbidra123

get, fördelad på det sammanlagda antalet skattekronor i kommunerna. För de i utredningens undersökning ingående 489 kommunerna blir medelskattetrycket, beräknat på genomsnittsvärdena för åren 1947—1949, 7 kronor 60 öre per skattekrona. Med ledning av medelskattetrycket, skatteunderlaget per invånare och det normerande utgiftsbehovet per invånare kan statsbidraget till varje kommun härefter bestämmas så, att det skall motsvara skillnaden mellan det normerande utgiftsbehovet och den andel av detta som skall bäras av kommunen. Denna senare andel motsvarar produkten av medelskattetrycket och skatteunderlaget per invånare i kommunen. Då det normerande utgiftsbehovet i en kommun kan beräknas enligt formeln Fu + 2Mu . , , , . samt kommundelen av dessa 3 utgifter kan, om medelskattetrycket betecknas med M och skatteunderlaget per invånare med S, uttryckas som M . S, blir sålunda formeln för storleken av statsbidraget per invånare till varje 3 I de i tabell II angivna beräkningarna rörande storleken av det allmänna statsbidrag ett antal kommuner skulle ägt uppbära i genomsnitt för åren 1947 —1949 om det föreslagna statsbidragssystemet tillämpats under dessa år h a r det med ledning av 'den angivna formeln för varje kommun uträknade statsbidragsbeloppet per invånare multiplicerats med antalet invånare i kommunen, varigenom framräknats de totalbelopp varje kommun skulle erhållit i allmänt statsbidrag. Dessa belopp ha angivits i kolumn 7.

Alternativ B Under kap. VIII h a r förut angivits, att storleken av det föreslagna nya allmän124

na statsbidraget till varje särskild kommun skulle kunna beräknas enligt formeln k • I

P„0,8

__^— ,

i vilken formel I

si,i

betecknar antalet invånare, Fu de faktiska nettoutgifterna per invånare i kommunen, S antalet skattekronor och skatteören per invånare samt k är en koefficient, vars storlek bestämmes med hänsyn till det totala beloppet för den ifrågavarande allmänna statsbidragsgivningen. Vid tillämpning av denna formel kunna de faktiska nettoutgifterna bestämmas på sätt utredningen ovan angivit beträffande alternativ A. Vad angår koefficienten k kan denna vid den praktiska tillämpningen av formeln bestämmas på följande sätt. Först uträknas vilket statsbidragsbelopp varje särskild kommun skulle erhålla med tilllämpning av formeln om k vore lika med 1. Summan av dessa statsbidragsbelopp för alla landets kommuner adderas därefter, varefter det för den allmänna statsbidragsgivningen anvisade totalbeloppet divideras med den erhållna summan. Besidtatet av denna division blir värdet å k. Koefficienten kan sålunda sägas angiva det antal kronor och öre, varmed vid beräkningen av statsbidraget till de skilda kommunerna det för varje kommun framräknade tal skall multipliceras, som anger kommu/ p 0,8 \

nens relativa andel I — — av det för \ S1'2 / den allmänna statsbidragsgivningen disponibla totalbeloppet. I tabell II h a r utredningen i kolumn 9 angivit storleken av det statsbidragsbelopp en var av de undersökta 489 kommunerna i genomsnitt för åren 1947—1949 skulle ägt uppbära om det föreslagna nya statsbidraget utgått re-

dan då och beräknats enligt nu förevarande alternativ B.

Jämkning av statsbidraget i vissa fall Storleken av de driftbidrag kommunerna erhålla enligt det för närvarande tillämpade statsbidragssystemet beror på speciella förhållanden beträffande de skilda statsunderstödda verksamhetsgrenarna. Summan av dessa speciella driftbidrag står icke i något direkt förhållande till vare sig de faktiska nettoutgifterna i kommunerna eller till medelutgifterna för kommuner med i huvudsak samma skatteunderlag och de enskilda bidragen äro endast undantagsvis skatteunderlagsgraderade. Det är därför klart, att om det nya allmänna statsbidrag, som skulle avlösa en del av de tidigare speciella driftbidragen, differentieras efter dessa förhållanden, vissa kommuner komma att erhålla ökade och andra minskade statsbidrag, totalt sett. Ur principiell synpunkt kunna inga invändningar riktas häremot om principerna för beräkningen av det nya allmänna statsbidraget godtagas som mer rättvisande än de hittills tillämpade fördelningsgrunderna. Ur praktisk synpunkt skulle dock kunna uppkomma vissa svårigheter om omläggningen av statsbidragssystemet skulle medföra avsevärda förändringar i de totala statsbidragsbeloppen till enskilda kommuner. Skulle t. ex. en kommun, som förut har högt skattetryck, genom omläggningen av statsbidragssystemet få vidkännas en avsevärd minskning av sitt totala statsbidragsbelopp och skattetrycket därigenom öka, torde — trots den principiellt mera rättvisande differentieringen enligt det nya statsbidragssystemet — billighetsskäl kunna tala för att kommunen åtminstone under en över-

gångstid helt eller delvis kompenserades för inkomstbortfallet till följd av det minskade statsbidraget. Behov av extra statsunderstöd kan även tänkas föreligga i kommuner, som visserligen erhålla något ökat totalt statsbidragsbelopp, men där skattetrycket dock alltjämt skulle vara synnerligen tyngande. Enligt utredningens mening bör den ökade statsbidragsgivning, utöver vad som följer av en tillämpning av reglerna för det nya allmänna statsbidraget, som i vissa fall kan vara påkallad eller motiverad, icke tillgodoses genom särskilda beräkningsgrunder för det nya bidraget. Sådana särskilda beräkningsgrunder skulle komplicera uträkningen av statsbidragen och göra systemet svåröverskådligt. Den naturliga formen för sådan extra statsbidragsgivning synes utredningen i stället vara, att komm u n e r n a efter särskild prövning beviljas skattelindringsbidrag på grund av synnerligen tyngande skattetryck. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att kommunerna enligt gällande regler kunna utöver de speciella driftbidragen erhålla skattelindringsbidrag enligt särskilda regler. Storleken av de belopp de i undersökningen ingående kommunerna i genomsnitt för åren 1947—1949 uppburit i sådana bidrag anges i tabell III kol. 4. (Om denna tabell se 'Vidare kap. XIII.) Utredningens förslag till omläggning av systemet för statsbidragsgivningen till kommunerna tar i och för sig endast sikte på de speciella driftbidragen och således icke på skattelindringsbidragen. Differentieringen av det nya allmänna statsbidraget till kommunerna skulle visserligen leda till en viss skattetrycksutjämning, men det är ingalunda givet, att denna skattetrycksutjämning kan anses tillräcklig. Det beror bl. a. på omfntt-

ningen av den nya allmänna statsbidragsgivningen, d. v. s. på storleken av de medel, som ställas till förfogande för fördelning mellan kommunerna enligt de föreslagna grunderna. Behov kan sålunda alltjämt, om än i mindre omfattning än tidigare, föreligga av särskilda skattelindringsbidrag. Utredningen har icke ansett sig böra, ! vart fall icke i detta sammanhang, ingå på frågan om en nyreglering av skattelindringsbidragen, utan h a r endast velat fästa uppmärksamheten på att sådana bidrag alltjämt kunna vara erforderliga samt att frågan om regleringen av denna bidragsgivning i anslutning till det föreslagna nya allmänna statsbidraget bör utredas. En omläggning av statsbidragssystemet enligt ettdera av utredningens förslag kommer för ett betydande antal kommuner att medföra en ökning av de totala statsbidragsbeloppen. En sådan ökning av en kommuns totala statsbidragsbelopp sammanhänger med att kommunen befunnits på grund av skatteunderlagsbrist eller storleken av de faktiska nettoutgifterna ha behov av ökat statsbidrag. Det torde visserligen kunna antagas, att de kommuner, som genom omläggningen av statsbidragssystemet skulle erhålla ökade statsbidrag, ha ett utgiftsbehov, som icke kunnat tillgodoses, och att det ökade statsbidraget i första hand kommer att utnyttjas för att tillfredsställa dessa behov. Emellertid måste man även räkna med möjligheten av att en kommun, som skulle erhålla ökat totalt statsbidragsbelopp, kan komma att använda åtminstone en del av inkomsttillskottet till att sänka den kommunala utdebiteringen. Detta kan givetvis vara motiverat om skattetrycket förut varit särskilt betungande. Men skulle den ökade stats126

bidragsgivningen leda till att någon eller några kommuner sänkte sitt skattetryck till en avsevärt lägre nivå, än vad som är normalt i jämförliga kommuner, skulle skatteutjämningssyftet med den nya statsbidragsgivningen i dessa fall bli förfelat. Det synes därför lämpligt att komplettera de föreslagna reglerna för det nya allmänna statsbidraget med en spärregel, som f ö r h i n d r a r en dylik utveckling. En dylik spärregel kan konstrueras på olika sätt. Nära till hands kan t. ex. anses ligga, att som villkor för den nya statsbidragsgivningen föreskriva, att statsbidraget endast får utnyttjas till skattetryckssänkning ned till en viss nivå. En sådan regel måste emellertid anses olämplig ur olika synpunkter. Sålunda skulle innebörden av densamma bli att kommunerna, för att erhålla det nya statsbidraget, skulle vara tvingade att göra av med mer pengar för sin kommunala verksamhet än vad de själva funnit oundgängligen nödvändigt. Därtill kommer att en sådan regel skulle strida mot principen att det nya allmänna statsbidraget skulle utgöra ett komplement till kommunalskatteintäkterna och att det skulle bero på kommunernas eget bedömande h u r medlen skulle användas. Med hänsyn till nu angivna och andra synpunkter har utredningen för sin del funnit att den ifrågasatta spärregeln bör utformas som ett tillägg till huvudregeln för det nya statsbidragets fördelning och givas den innebörden, att statsbidrag aldrig skall utgå i större omfattning än som erfordras för att kommunen vid oförändrat utgiftsbehov skall kunna sänka silt skattetryck till en viss gräns. Denna skattetrycksgräns bör icke bestämmas en gång för alla, utan lämpligen göras beroende av skat-

tetrycket i allmänhet i kommunerna. Beträffande alternativ A för beräkning av det allmänna statsbidraget kan man därvid utgå från det på förut angivet sätt framräknade medelskattetrycket och bestämma den ifrågavarande skattetrycksgränsen t. ex. till två tredjedelar därav. Då medelskattetrycket enligt utredningens undersökningar för åren 1947—1949 framräknats till 7 kronor 60 öre per skattekrona, skulle skattetrycksgränsen sålunda för dessa år bli 5,07, eller avrundat 5,00 kronor per skattekrona. Vid tillämpning av den såsom alternativ B angivna metoden för bestämmande av det allmänna statsbidraget till varje kommun måste först en uträkning göras av det genomsnittliga skattetrycket i kommunerna. Därvid torde man lämpligen förfara så, att summan av de för alla kommuner faktiska nettoutgifterna minskas med det för den allmänna statsbidragsgivningen disponibla beloppet, varefter resten divideras med det totala antalet skattekronor i kommunerna. Skattetrycksgränsen för statsbidragsgivningen bestämmes slutligen till omkring två tredjedelar av det erhållna genomsnittsvärdet. Tillämpat på utredningens undersökningsmaterial erhålles värdet 5.40, vilket även enligt detta alternativ lämpligen kan avrundas till 5.00 kronor per skattekrona. Vid sina i tabell II redovisade beräkningar rörande storleken av det statsbidrag en var av de undersökta 489 kommunerna i genomsnitt för åren 1947—1949 skulle fått uppbära vid beräkning av det nya statsbidraget enligt utredningens båda alternativ har även, i kolumn 8 för alternativ A och i kolumn 10 för alternativ B, angivits storleken av de bidrag kommunerna

enligt dessa alternativ skulle ägt uppbära om spärregeln tillämpats med en skattetrycksgräns vid 5.00 kronor per skattekrona. Utredningen vill slutligen framhålla, att om i en kommun skatteunderlaget per invånare är mycket lågt men nettoutgifterna per invånare relativt höga, statsbidraget till kommunen enligt utredningens båda alternativ skulle bli avsevärt och täcka större delen av kommunens faktiska nettoutgifter. De av utredningen verkställda provberäkningarna giva vid handen (kol. 10 av tabellerna III och IV) att statsbidraget i ytterlighetsfallen skulle kommit att motsvara 70 % av de faktiska nettoutgifterna i kommunen. Åtminstone teoretiskt torde kunna inträffa att statsbidraget, beräknat enligt endera av de föreslagna metoderna, skulle komma att täcka än större andel av de kommunala nettoutgifterna. Även om detta skulle vara motiverat rent principiellt med hänsyn till den ytterst svaga ekonomiska bärkraft hos en kommun, som är förutsättning för en så hög bidragsprocent, synes det utredningen dock önskvärt att i sådana fall frågan om de kommunala utgifternas avvägning blir föremål för närmare prövning av statliga organ innan de läggas till grund för en så omfattande statsbidragsgivning. Med hänsyn till nu angivna förhållanden vill utredningen föreslå, att om en kommuns behov av statsbidrag skulle motsvara en procentuell andel över en viss gräns av kommunens nettoutgifter, statsbidraget över denna gräns icke skall lämnas automatiskt enligt någon av de av utredningen förordade generella beräkningsmetoderna för det nya allmänna statsbidraget utan som skattelindringsbidrag efter individuell prövning av bidragsbehovet. Detta in127

nebär med andra ord införande i systemet av ytterligare den spärregeln, att statsbidraget icke skall utgå med mer än högst viss procent av en kommuns faktiska nettoutgifter. Var denna maximigräns för statsbidragets procentuella

storlek bör sättas, synes vara en ren lämplighetsfråga och vill utredningen föreslå en maximigräns för det nya allmänna statsbidraget av 70 % av de faktiska nettoutgifterna i vederbörande kommun.

TOLFTE

KAPITLET

SAMBANDET MELLAN ETT ALLMÄNT STATSBIDRAG OCH DE PROVISORISKA SKATTEERSÄTTNINGARNA

Enligt beslut vid 1950 års riksdag (riksdagens skrivelser nr 196 och 324) ha de kommunala ortsavdragen höjts från och med den 1 januari 1952, dock att i fråga om 1952 års taxering äldre bestämmelser alltjämt skola gälla. För täckande delvis av kommunernas inkomstbortfall genom reformen utgår ett särskilt statsbidrag, som i princip skall motsvara den höjning utöver 1 krona per skattekrona av den totala kommunala utdebiteringen, som de nya ortsavdragen eljest skulle föranleda. Statsbidraget utgick första gången under år 1952 och är avsett att såsom ett provisorium utgå jämväl tills vidare med oförändrat belopp. Detta provisorium skall enligt vad i Kungl. Maj:ts proposition i ämnet (1950/241) anfördes, omprövas sedan tillräckliga erfarenheter vunnits angående ortsavdragsreformens verkningar och kommunernas fortsatta behov av statsbidrag. Statens kostnader för statsbidraget — vilket benämnts provisorisk skatteersättning — beräknades i nämnda proposition till omkring 120 milj. kronor, men visade sig senare för år 1952 kunna uppskattas till endast omkring 47 milj. kronor. Den provisoriska skatteersättningen skall sålunda utgöra ett allmänt tillskott till kommunerna av statsmedel, vilket tillskott skall utgå i förhållande till skatteunderlagsbortfallet till följd

av ortsavdragsreformen på sätt detta bortfall av skatteunderlag tar sig uttryck i skattetrycksökning. Grunden till den provisoriska skatteersättningen kan sägas vara det skattetekniska syftet att erhålla en garanti för att skattetrycket i kommunerna icke till följd av ortsavdragsreformen ökar med m e r än 1 krona per skattekrona. Syftet med den provisoriska skatteersättningen ligger sålunda på samma linje, som den skattetekniska målsättningen för det av utredningen föreslagna nya allmänna statsbidraget till kommunerna, nämligen att skattetrycket i kommunerna i allmänhet icke skall överstiga en viss som maximal ansedd utdebiteringsgräns. Det spelar därvid icke någon roll om detta maximala skattetryck föranledes av ortsavdragsreformen eller av andra förhållanden som påverka det kommunala skattetrycket. Gives det föreslagna nya allmänna statsbidraget sådan storlek, att den angivna skattetekniska målsättningen uppnås, tillgodoses samtidigt syftet med de provisoriska skatteersättningarna. Dessa behöva sålunda icke bestå vid sidan av ett allmänt statsbidrag med en sådan utformning som utredningen förut skisserat. Enligt utredningens mening bör därför den provisoriska skatteersättningen avlösas med det föreslagna nya allmänna statsbidraget. 129

•9

Utredningen har förut uttalat, att den anser det falla utanför dess u p p d r a g att avgiva något förslag, som i ena eller andra riktningen i n n e b ä r ändring av storleken av den totala statsbidragsgivningen till kommunerna. Det skulle bäst överensstämma med denna inställning att höja det förut angivna totalbeloppet för det allmänna statsbidraget med beloppet av den provisoriska skatteersättningen, antingen det beräknade

eller det under tiden före statsbidragets införande faktiskt utgående beloppet. Att utredningen det oaktat vid sina förut redovisade statistiska undersökningar icke tagit hänsyn till den provisoriska skatteersättningen beror på att utredningens undersökningar rörande verkningarna av ett allmänt statsbidrag grundats å förhållandena åren 1947— 1949, då den provisoriska skatteersättningen icke utgick.

TBETTONDE K A P I T L E T

VERKNINGARNA AV ETT ALLMÄNT STATSBIDRAG ENLIGT UTREDNINGENS FÖRSLAG

F ö r att giva en närmare bild av de kommunalekonomiska verkningarna av den föreslagna omläggningen av systemet för statsbidragsgivning till kommunerna har utredningen i två tabeller, Tabell III för statsbidraget beräknat enligt utredningens alternativ A och Tabell IV för alternativ B, sammanställt vissa uppgifter för de i tabell II angivna kommunerna. Dessa sammanställningar avse å ena sidan uppgifter om statsbidrag och utdebitering enligt gällande statsbidragssystem i genomsnitt för aren 1947—1949 samt å andra sidan det nya allmänna statsbidrag kommunerna under samma tid skulle uppburit om det nya systemet tillämpats redan då och den utdebitering som skulle varit erforderlig i kommunerna med denna ändrade statsbidragsgivning. De båda tabellerna äro enhetligt uppställda och ha sålunda samma kolumnrubriker. Beträffande dessa må följande nämnas. I kolumn 2 anges för varje kommun ett belopp motsvarande 80 % av de speciella driftbidrag kommunen i genomsnitt för de tre undersökningsåren faktiskt uppburit. Återstående 20 c/c av denna bidragssumma har antagits avse sådana speciella bidrag, som icke skulle avlösas med det nya allmänna statsbidraget utan även efter en systemomläggning bibehållas som fristående speciella driftbidrag och så-

lunda icke beröras av utredningens förslag. / kolumn 3 anges den av varje kommun i genomsnitt för de tre åren beslutade utdebiteringen per skattekrona för allmän kommunalskatt. Utredningen har i det föregående föreslagit, att de s. k. skattelindringsbidragen, vilka i princip motsvara de tidigare skatteutjämndngsbidragen till synnerligt skattetyngda kommuner, borde, ehuru i ändrad form, bibehållas även efter den föreslagna omläggningen av statsbidragssystemet och sålunda icke avlösas med det nya allmänna statsbidraget. Man borde därför i delta sammanhang kunna bortse från dem. Emellertid skulle, såsom nedan påvisas, det nya allmänna statsbidraget leda till en viss skattetrycksutjämning mellan kommunerna. Vissa kommuner, som förut haft högt skattetryck, skulle genom omläggningen av statsbidragssystemet få ökat statsbidragsstöd och därmed kunna sänka sitt skattetryck. En sådan skattetryckssänkning skulle givetvis påverka de särskilda kommunernas behov av skattelindringsbidrag. Med hänsyn härtill skulle det icke vara rimligt om utredningen vid jämförelsen helt bortsåge från systemomläggningens inverkan på skattelindringsbidragen. Utredningen h a r därför vid undersökningen rörande systemomläggningens skattetrycksutjämnande verkan ansett sig bö131

ra utgå icke från de av kommunerna faktiskt beslutade utdebiteringarna utan från de utdebiteringar, som skulle varit erforderliga om kommunerna icke uppburit skattelindringsbidrag, det verkliga utdebiteringsbehovet. Detta har uträknats så, att till talen i kolumn 3 för de av kommunerna beslutade utdebiteringar lagts ett tal motsvarande i kolumn i angivet genomsnittligt värde i 1000-tal kronor för de skattelindringsbidrag en kommun uppburit åren 1947 —1949, fördelat å antalet skattekronor i kommunen. Det på detta sätt beräknade utdebiteringsbehovet utan skatteutjämningsbidrag har angivits i kolumn 5. Härefter har i kolumn 6 angivits storleken i 1000-tal kronor av det nya allmänna statsbidrag envar av kommunerna enligt utredningens båda alternativ skulle ägt uppbära om det nya statsbidragssystemet tillämpats åren 1947—1949. Vidare har i kolumn 7 angivits skillnaden i 1000-tal kronor mellan summan av de avlösta speciella driftbidragen enligt kolumn 2 och det nya allmänna statsbidraget enligt kolumn 6. Denna skillnad har även i kolumn 8 uträknats i kronor per skattekrona i vederbörande kommun. Med ledning av de i kolumn 8 angivna talen kan bedömas vilken verkan den ändrade statsbidragsgivningen skulle få p å det verkliga utdebiteringsbehovet i kommunerna. Det förutsattes härvid, att en ökning av statsbidraget till viss kommun icke skulle påverka storleken av kommunens utgifter utan helt utnyttjas för skattetryckssänkning, liksom att en minskning av statsbidragsstödet skulle medföra motsvarande ökning av utdebiteringen. I kolumn 9 h a r angivits de utdebiteringsbehov per skattekrona, som skulle förelegat om kom132

munerna i stället för de avlösta driftbidragen uppburit allmänt statsbidrag enligt utredningens förslag men icke skatteutjämningsbidrag. De framräknade ändrade utdebiteringsbehoven böra sålunda jämföras med de utdebiteringsbehov, vilka angivits i kolumn 5. Slutligen har i kolumn 10 uträknats storleken av det nya statsbidraget till en var kommun i procent av kommunens faktiska nettoutgifter. Innan utredningen kommenterar de i tabellerna III och IV framkomna resultaten må framhållas att, ehuru beräkningarna grundats på ett treårsgenomsnitt, speciella förhållanden kunna ha förelegat dessa år, vilka för särskilda kommuner återverkat på resultatet av den totala statsbidragsgivningen såväl enligt det gällande som enligt de föreslagna alternativa systemen. En kommun kan sålunda dessa år ha erhållit osedvanligt stora eller osedvanligt små driftbidrag till en eller flera verksamhetsgrenar, vilket kan ha påverkat summan av de totala driftbidagen till kommunen under de tre ifrågavarande åren. Det kan även tänkas att nettoutgifterna i vissa kommuner av särskilda skäl varit osedvanligt höga eller låga, vilket påverkat storleken av det nya allmänna statsbidraget. Detsamma gäller det kommunala skatteunderlaget. Det bör även beaktas, att utredningen generellt beräknat, att av de speciella driftbidrag en kommun uppburit under de tre undersökningsåren 80 % skulle avlösas med det nya allmänna statsbidraget. Detta procenttal har framräknats genom en jämförelse mellan totalbeloppen för de tre åren för å ena sidan alla statliga driftbidrag till alla landets kommuner och å andra sidan de driftbidrag, som enligt utredningens förslag skulle indragas i sam-

h

asas C/2 3

1H

51 CM

OS

n

• *

T-l T—

C5 01

e Jto C. =

Bi

1!

TH

CO

o o

OJ

A 1o

^

O

CR

1-H

1-1

Trf

CM

TM

00 O

CO

»—1

rH

l©

*n O l 1-H

1o lO O

T H

'S

rrf

CM

CO

-rf - H o

l>

Trf

r H

CC CM

^4 O)

g

M CO

i U

O

i

• *

HH

M

1 o <e ° -

CO

C)

T—1

**

>-, r *

1 ut io

^ X

O CM

eo ,-.-. O l r H

CM

-H

l ~

CM

r H

Ol

T—1

1rH

t»

CO

«*

y~* r H

H T—

r H

r -

O

r H

CC US

i—

»I

er

O

1 O

a

<M

o C

O

M<u

ta -M

a

1 n

U

B

rH

r H

o o" O

en

"fl

l »

O

a.

w

T H

ci

o

CM

o

©

ec

S

§

T-H

©"

1 o io

« O

,rf

CO

^H

l£S

O

1-

rH

• *

^H

•rf • *

CO

CO

•>*

te

-H

r H

»o

•**

o" tu

tx

"4!

•3

t-

ca

o"

1 rt

«

T-l

o

i-4

Trf

1 rf

CO

o °

o

Ol

hH 1—1

bo

a a

•**

CO

o 5, o o

IA

§

CO

GO ©1

.—i

r

1 rf

o

1-1

r H

«»

oi

H

CO

Ol

CM

Ol

>

CM

Ol 1-H

OJ

1 rf o

1-1

rrf

CM

Trf

r H

© 1-H

cM

CO

I H o °. o co

O]

I-l

ce

CO

• *

o o r-<

• *

A 3

' ^ s-a 30 ' C

r

*

-*

BO

9a '

"T

rf orf rf o

rf O

—, O

rf O

rf O

^H

0)

co

t -

CD

ICO

rf-

CO

1 1

1 O

O CM 1

1 o CM

o

o

o o

o o

o o

O

cr.

co

t -

co

11 O

^^

01 T-l

cr rf rf rf O o

rH

o

o

CM

09 CO

O

c rf rf o rf rf o rf o o

rf o

co 1 1

<M"

c3 g

I

0 CD

I

I

1 I

o o

o o

o

o

o

C:

O

r: c

o

o

o

O

O

O

o

o o

o o

i o

• *

CO

CM

Trf

O

b»

CO

ICO

-* co" ?!

1 1

e

o V2

-

G « Ba

3 E O 3 C/3 rfC g

I

1 TH o i -n i

1 CO

TH

— ^*

•#

- *

H

CM

t-

lO

1-H

St

cc

• *

CM

A

rf °, >o CM

I

rH

CO

O!

CD

CO

rH rH

CM T * CM CM

c-

- *

cn

CM

H

^ r O

g,

I

£ cu

T-I

I rf

CM

TH

CM

(M

H

CO

rH

TH

CM

T

H r O

A -CP

^ O

—

c > •

O 03

-H

•

3 ÖD

."HP'S I T JJ

' C5

^

^ O cjf rH

I

^

^ O

.

H

r H T O O

O

CO" tr~" « " i—II—(I—I

-

10* rH

T O

H r H O O

TjT rH

cc" CM" i - f o" r-(I—(»—IT—I

r

O

l O

T O

cc"

t-^

H O

to"

T

H

r H . O O

O I Ä

TfT

H

Ö S

co"

of

£ —

I I l I i I I I I I i I i I I l l I i

O

O

O

O

o

o

o

o

O

O

o

O

o

O

o

O

o

O

o

O

o

O

o

O

o

T-T o" & cc t»" co i c TrjT co" o f T-T o 0 1 0 1 r H r H r H , - , r H r H r - i r H i - , r H

134 H O

fflf

O

O

O

O

O

o

o

o

o

o

a f oo" t-" o

O

o

^

j

"

o

m" •**" co" C/3

band med införande av det nya allmänna statsbidraget. Det är emellertid uppenbart, att de enligt gällande regler statsunderstödda kommunala verksamhetsgrenarna icke bedrivas inom alla kommuner och att därför de vid systemomläggningen avlösta speciella driftbidragen i de särskilda kommunerna kunna representera såväl större som mindre procentuell andel av de totala driftbidragen än 80 %. De uppgifter, som lämnats om ökning eller minskning av det totala statsbidaget till varje särskild kommun i jämförelse med bidragen enligt gällande regler, kunna därför vara i viss mån missvisande. Slutligen må påpekas att totalbeloppet av de medel, som enligt utredningens båda alternativ skulle ha fördelats mellan kommunerna såsom allmänt statsbidrag, icke helt motsvarar summan av de speciella driftbidrag, som samtidigt skulle indragas, utan enligt alternativ A överstiger nämnda belopp med 2,3 miljoner kronor och enligt alternativ B understiger detsamma med 1,1 miljoner kronor. Dessa differenser äro dock relativt obetydliga och bero dels på tilllämpningen av den föreslagna jämkningsregeln och dels på att utredningen vid sina beräkningar av praktiska skäl utgått från ett avrundat värde av medelskattetrycket. Utredningen har även vid andra räkneoperationer av praktiska skäl tillämpat något avrundade värden. Det må emellertid framhållas, att den nämnda differensen icke drabbar viss eller vissa speciella kommuner utan alla de i undersökningen ingående kommunerna lika i förhållande till deras skatteunderlag. Även om sålunda de i tabellerna III och IV redovisade resultaten icke kunna läggas till grund för detaljerade jämförelser beträffande omfattningen av

statsbidragsgivningen till varje särskild komimun, torde de dock giva en bild av verkningarna av den föreslagna systemomläggningen i stort sett och för kommuner av olika struktur och med varierande bärkraft och utgiftsbehov. Vad härefter angår de slutsatser, som med nyss angivna reservationer kunna dragas av de i tabellerna III och IV framräknade resultaten, kunna dessa närmare belysas med vidstående tablåer. De båda tablåerna, av vilka den förra avser utredningens alternativ A (tabell III) och den senare alternativ B (tabell IV) äro enhetligt uppställda som diagram, i vilka samtliga undersökta 489 kommuner inprickats. Tablåerna äro så utformade, att vågrätt kan avläsas kommunernas fördelning efter det verkliga utdebiteringsbehovet i genomsnitt för åren 1947—1949, d. v. s. efter det utdebiteringsbehov som skulle förelegat dessa år om skatteutjämningsbidrag icke utgått då. De lodräta kolumnerna åter angiva skillnaden mellan de driftbidrag kommunerna faktiskt uppburit och de bidrag de skulle uppburit om vissa speciella bidrag avlösts med ett allmänt statsbidrag, differentierat enligt utredningens alternativ A eller B, allt räknat i kronor per skattekrona. Då en ökning eller minskning av de sammanlagda driftbidragen till de skilda kommunerna, räknat i kronor per skattekrona, skulle — om utgiftsbehovet förutsattes vara oförändrat — medföra motsvarande minskning eller ökning av utdebiteringen per skattekrona, kan man av diagrammen erhålla en bild av den skatteutjämnande effekten av den ändrade formen för statsbidragsgivningen. Av tablåerna framgår till en början, att omläggningen av statsbidragssyste135

met skulle ha relativt ringa ekonomisk betydelse för en stor del av kommunerna. För 120 kommuner enligt alternativ A och för 187 enligt alternativ B skulle utdebiteringen behöva ändras med högst 25 öre pe>r skattekrona; för sammanlagt 217 (303 enligt alt. B) skulle förändringen bli högst 50 öre och för sammanlagt 381 (413 enligt alt. B) icke över 1 krona per skattekrona. Av de kommuner, för vilka omläggningen av statsbidragsberäkningen skulle medföra större ändring av utdebiteringen än 1 krona per skattekrona, skulle 54 kommuner enligt alternativ A och 53 enligt alternativ B nödgas höja sin utdebitering under det att 54 kommuner enligt alternativ A och 23 enligt alternativ B skulle kunna sänka densamma. Frågan om den skatteutjämnande verkan av den ändrade statsbidragsgivningen kan emellertid icke bedömas enbart med hänsyn till dess absoluta verkningar å utdebiteringen per skattekrona. Hänsyn måste även tagas till storleken av utdebiteringen per skattekrona i kommunerna före och efter omräkningen av statsbidragsbeloppen. För att även giva en bild av systemomläggningens verkningar i detta avseende ha de båda tablåerna indelats vardera i i fem fält. De skilda fälten kunna i grova drag sägas omfatta kommuner med I normal utdebitering, som skulle kunna bibehålla denna i huvudsak oförändrad, II hög utdebitering, som skulle få denna sänkt, III hög utdebitering, denna ökad,

som

skulle

få

IV låg utdebitering, som skulle få denna sänkt; samt 136

V låg utdebitering, som skulle få denna ökad. Gränserna mellan de olika fälten ha bestämts så, att till fältet med kommuner med normal utdebitering, som skulle kunna bibehålla denna i huvudsak oförändrad, hänförts kommuner, vilka förut hade en utdebitering per skattekrona mellan 7.01 och 9.00 eller omkring det på förut angivet sätt beräknade medelskattetrycket av 7,60 och vilka icke till följd av omläggningen skulle behöva ändra sin utdebitering med mer än 1 krona per skattekrona. Till detta fält ha även hänförts de av kommunerna i utdebiteringsgrupperna närmast över och under de sist angivna, d. v. s. 9. 01—10.00 och 6.01—7.00, vilka skulle behöva ändra utdebiteringen med högst 50 öre per skattekrona. De övriga fyra fälten avskiljas från varandra, förutom av fältet I, av en lodrät linje, som anger skillnaden mellan ökning och minskning av statsbidraget, och av en vågrät linje, angivande ett verkligt utdebiteringsbehov av 8.00 kronor per skattekrona eller det till närmaste hela krontal avrundade medelskattetrycket. Antalet kommuner i varje fält blir med denna uppdelning: Alternativ A Alternativ B I 192 194 II 53 44 III 6 9 IV 51 97 V 187 145 Summa

489 Sänkning av förut hög och höjning av förut låg utdebitering innebär skattetrycksutjämning. Omläggningen av statsbidragssystemet enligt utredningens förslag skulle sålunda för de undersökta 489 kommunerna ha för åren 1947—1949 verkat i direkt skatteutjäm-

nande riktning i 240 fall enligt alternativ A och i 189 fall enligt alternativ B. Medräknas även de av kommunerna, vilka förut hade en utdebitering omkring medelskattetrycket och för vilka statsbidragsomläggningen icke skulle medföra väsentligt ändrat utdebiteringsbehov, kan den ändrade statsbidragsgivningen sägas skattetrycksmässigt verka i rätt riktning i 432 av kommunerna enligt alternativ A och i 383 enligt alternativ B. Beträffande åter de 57 kommuner enligt alternativ A och 106 enligt alternativ B, för vilka omläggningen skulle verka i motsatt riktning mot en skattetrycksutjämning, må framhållas, att denna verkan för flertalet av dessa kommuner, eller för 51 enligt alternativ A och för 97 enligt alternativ B, skulle innebära sänkning av förut relativt låga utdebiteringar. Sänkningen av utdebiteringen skulle därvid i vissa fall bli relativt obetydlig, eller högst 25 öre per skattekrona för 13 av kommunerna enligt alternativ A och för 30 enligt alternativ B samt högst 1 krona för sammanlagt 33 av kommunerna enligt alternativ A och för 77

enligt alternativ B. Delvis beroende på tillämpningen av den föreslagna jämkningsregeln skulle sänkningen dock aldrig leda till lägre skattetryck än 5 kronor per skattekrona. Vad slutligen angår de 6 kommuner enligt alternativ A och 9 enligt alternativ B, som till följd av omläggningen skulle nödgas höja redan förut relativt höga utdebiteringar, skulle skattetrycket dock icke i något fall stiga över 13 kronor per skattekrona. Skulle detta skattetryck befinnas allt för tyngande finge — liksom för kommuner vilka trots ökat statsbidrag nödgas bibehålla lika höga skattetryck — prövas om behov föreligger av extra skattelindringsbidrag. , Det må i detta sammanhang understrykas, att målsättningen för den ändrade beräkningen av statsbidragen till varje kommun av förut angivna skäl icke är att helt utjämna skattetrycken, utan endast att utjämna dessa i den mån de icke bero av kommunernas helt frivilliga handlande. Osedvanligt hög eller osedvanligt låg kommunal standard bör sålunda alltjämt föranleda högt respektive lågt skattetryck.

över speciella

driftbidrag

Bilaga

A.

Förteckning till kommunerna vilka böra avlösas vid övergång ett nytt statsbidragssystem.

till

De i följande förteckning angivna speciella driftbidragen till p r i m ä r k o m m u n e r utgöra de bidrag som äro vanligast förekommande. I den högra kolumnen ha angivits de av bidragen, som enligt utredningens bedömande lämpligen skulle kunna avlösas med ett allmänt statsbidrag till kommunerna. I den vänstra kolumnen har åter som en jämförelse upptagits några speciella driftbidrag, vilka även vid en övergång till ett statsbidragssystem med ett allmänt statsbidrag som grund, lämpligen böra bibehållas som fristående speciella statsbidrag. Bidrag som böra bibehållas: Statsbidrag till driften av barnhem; vissa åtgärder vid arbetslöshet; väg- och gatuhållningen i städer och stadsliknande samhällen, som äro väghållare; kommunala gymnasier; handledning vid kombinerad korrespondens- och radioundervisning vid vissa folkskolor; handelsgymnasier; folkbiblioteksväsendet; familjebidragsverksamhet; försöksverksamhet inom vissa skoldistrikt.

138 Bidrag som böra avlösas: Statsbidrag till fattigvård och barnavård åt l a p p a r ; social hemhjälpsverksamhet; vissa kostnader enligt barnavårdslagen; förskottering av underhållsbidrag till barn; driften av institutioner inom den halvöppna b a r n a v å r d e n ; avlöning av lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor; hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor; skolhem för lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem; anordnande av skolmåltider; hjälpundervisning i folk- och småskolor; arvode åt distriktsöverlärare och skolsekreterare; avlönande av folk- och småskollärare m. ni.; ersättning åt ordinarie folk- och småskollärare m. fl. vid viss tjänstgöring å ferietid;

Bidrag som böra avlösas: hälsovården vid folk- och småskolor samt högre folkskolor; undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola; undervisning i hushållsgöromål vid folkskola eller särskild anstalt; befrämjande av folkundervisningen i rikets nordligaste gränsorter; inackordering av skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem; anordnande av skolskjutsar åt skolpliktiga b a r n ; tillhandahållande av fria läroböcker m. m. åt lärjungarna vid folk- och småskolor; viss undervisningsmateriel vid folkoch småskolor; avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan; avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål vid fortsättningsskolan; bestridande av kostnaderna för centralisering av fortsättningsskoleväsendet; kommunala anstalter för yrkesundervisning; utbildningskurser för sjömän (sjömansskolor) ; bestridande av arvoden åt stadsläkare, vilka tjänstgöra såsom sundhetsinspektörer; vissa reskostnader vid tvångsintagning av alkoholister; vissa kostnader för vård av alkoholister; nykterhetsnämndernas verksamhet; polisväsendet; hyresbidrag för undervisningslokaler.

Bilaga B.

P. M. angående beräkning av de sex icke-landstingsstädernas utgifter för den sekundärkommunala verksamheten

Allmänna

synpunkter

De sex städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle ombesörjer såväl sedvanliga primärkommunala uppgifter som sådan verksamhet, som för landet i övrigt handhaves av sekundärkommunala organ. Dessa städers kostnader är i den sedvanliga kommunala redovisningen ej uppdelade p å primär- och sekundärkommunal verksamhet utan posterna inflyter om v a r a n d r a i respektive städers utgifts- och inkomststater. Ju större avkall som göres på kravet p å exakthet desto enklare och mera schematisk kan beräkningsmetoden göras. Det är dock ej att rekommendera en så långt driven förenkling att man antoge att de sekundärkommunala utgifterna per invånare eller per skattekrona vore desamma överallt och att man således kunde utgå från landstingens siffror, som finns bokförda för sig, och tillämpa dem p å icke-landstingsstäderna. En specialundersökning har nämligen givit vid handen, att den sekundärkommunala verksamhetens omfattning, inriktning och kostnader varierar högst avsevärt de olika huvudmännen emellan. Man synes därför nödsakad att tillämpa en mera detaljerad beräkningsmetod. En uppdelning på primär- och sekundärkommunala utgifter är förenad med åtskilliga vanskligheter av såväl teoretisk som praktisk natur. Någon formellt klar skiljelinje finns knappast mellan de 140

båda typerna av utgifter. Den kommunala bokföringen är ej heller enhetlig utan de olika städerna redovisar sina kostnader efter delvis olika grunder. F ö r en uppdelning synes det vara lämpligt att definiera de sekundärkommunala uppgifterna som de, vilka plägar omhänderhavas av landsting. Enligt 1924 års lag om landsting äger dessa att rådslå och besluta om för landstingsområdet gemensamma angelägenheter, vilka avser allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars utveckling, anstalter för komunikationsväsendets befordrande, hälso- och sjukvård, undervisning, allmän ordning och säkerhet med mera dylikt, såvitt dessa angelägenheter icke enligt gällande författningar tillhör offentlig myndighets ämbetsåtgärd. Landsting skall även handhava de ärenden i övrigt, som enligt beslut av Konung och riksdag skall ankomma på landstinget. Avgränsningen är uppenbarligen ej strikt, varför det ej går att en gång för alla fastslå vad som är i p r i n c i p landstingsuppgifter. Dels lägger staten p å landstingen nya uppgifter — en överflyttning till andra organ är också tänkbar — dels går de individuella landstingen olika långt när det gäller frivilliga uppgifter och utgifter. Som ett exempel kan nämnas »anstalter för kommunikationsväsendets befordrande», en punkt där det finns stort utrymme för expansion men där landstingens verksamhet hittills varit mycket

begränsad. Många landsting är överhuvudtaget icke engagerade i kommunikationsväsendet. Även de primärkommunala uppgifterna är underkastade förändringar; icke minst genom 1948 års lagstiftning med ändrad kompetens för kommunerna att »vårda sina angelägenheter» har skapats formellt utrymme för en stor expansion. Proportionen mellan primär- och sekundärkommunala uppgifter kan därigenom komma att under årens lopp avsevärt förändras. Bedan av dessa skäl är det icke lämpligt att för de sex städerna söka göra en uppdelning »en gång för alla» av de kommunala uppgifterna p å olika typer och fastställa en allmängiltig procentsats, som skulle ange proportionen mellan dessa uppgifter i förhållande till hela den kommunala omslutningen. Lika litet går det att fastställa en »normal utdebiteringssats» för den sekundärkommunala verksamheten. Därtill bidrager även ovissheten om prisnivån och skatteunderlagets storlek. I stället bör en omprövning göras tid efter annan, förslagsvis vart femte eller tionde år. Förteckning Över nala uppgifter

sekundärkommu-

På grundval av nuvarande lagstiftning och kommunala praxis synes landstingsuppgifterna för närvarande vara följande — någon strikt skillnad har därvid ej gjorts mellan de fakultativa och de obligatoriska uppgifterna. A. Hälso- och sjukvård m. m. 1. Distriktsvård: statsbidragsreglerad för distriktssköterskor (bidrag utgår ej till städerna utanför landsting) och distriktsbarnmorskor — för dessa finns dessutom en särskild KF (bidrag utgår jämväl till städerna utanför landsting).

2. Dispensärverksamhet och skärmbildning: statsbidragsreglerad — bidrag utgår ej till städerna utanför landsting. 3. Ambulatorisk kvävgasbehandling: statsbidragsreglerad. 4. Förebyggande mödra- och vård: statsbidragsreglerad.

barna-

5. Abortförebyggande verksamhet delvis statsbidragsreglerad. 6. Folktandvård:

—

statsbidragsreglerad.

7. Lasarettsvård: sluten kroppssjukvård och kronisk sjukvård reglerad genom dels 1940 års sjukhuslagstiftning och dels statsbidragsförfattningar för vissa vårdgrenar, nämligen barnavdelningar vid lasarett, förlossningsanstalter, lungtuberkulosanstalter, anstalter för kirurgisk tuberkulos, hem för kroniskt sjuka, psykiatriska lasarettsavdelningar. 8. Epidemivård: reglerad genom dels 1919 års epidemilag och dels särskilda statsbidragsförfattningar. 9. Vård av lättskötta sinnessjuka: reglerad genom dels 4 kap. i 1929 års sinnessjukstadga, dels särskilda statsbidragsförfattningar. 10. Sinnesslövård: enligt 1944 års lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa är vården av bildbara sinneslöa en obligatorisk uppgift, tillika statsbidragsreglerad; den fakultativa uppgiften vård av obildbara sinnesslöa är statsbidragsreglerad. 11. Vård av fallandesjuka: reglerad.

statsbidrags-

12. Psykisk barna- och statsbidragsreglerad.

ungdomsvård:

13. Vård av psykopatiska och barn: statsbidragsreglerad.

nervösa

14. Alkoholislvård: anordnande av alkoholistanstalt är en fakultativ landstingsuppgift enligt 1931 års alkoholistlag.

7. Diverse uppgifter ej reglerade, t. ex. arbetsvärd åt partiellt arbetsföra, särskilda åtgärder för blinda och döva, nykterhetsfrämjande m. m.

15. Extra provinsialläkare: dragsreglerad.

C. Undervisningsväsen

statsbi-

16. Diverse uppgifter ej reglerade, t. ex. utbildning av sjukvårdspersonal och tillhandahållande av kuratorer, ambulansväsen, sjukkassor, tillhandahållande av läkemedel, vanförevård. B. Socialvård 1. Fattig- och barnavård: enligt 40—42 §§ 1918 års fattigvårdslag samt 63 och 65 §§ 1924 års barnavårdslag skall landsting lämna fattigvårdssamhälle gottgörelse för vård av vissa fattiga och sjuka. Motsvarande bidragsskyldighet har landsting enligt 1919 års lag beträffande mindre bemedlade sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka. 2. Arbetshem: reglerad genom dels 1918 års fattigvårdslag, dels särskilda statsbidragsförfattningar. 3. Barnhem: reglerad genom dels 1924 års barnavårdslag (1945 års författningsändringar), dels säskilda statsbidragsförfattningar. 4. Husmoderssemesterverksamhet: reglerad genom dels kungörelse om skyldighet att anordna dylik verksamhet, dels särskild statsbidragskungörelse. 5. Hemhjälpsverksamhet: reglerad genom särskild statsbidragskungörelse på så sätt, att landsting till vederbörande kommun, som är den omedelbara huvudmannen, skall lämna minst lika stort bidrag som halva statsbidraget. 6. Rättshjälp: 142

statsbidragsreglerad.

1. Folkhögskolor: statsbidragsreglerad. 2. Lantmanna- och lanthushållsskolor: statsbidragsreglerad. 3. Centrala verkstadsskolor: reglerad genom dels särskild stadga, dels statsbidragskungörelse. 4. Diverse uppgifter, ej reglerade, t. ex. annan yrkesutbildning, frivilligt folkbildningsarbete m. m. I). Jordbruk och andra näringar, ej reglerade De viktigaste lanstingsanslagen avser upplysningsverksamhet — för jordbruket i första hand hushållningssällskapen — samt för jakt och fiske. E. Kommunikationsväsen Frivilliga landstingsbidrag utgår för närings- och kommunikationsråd, sjötrafik vintertid, enskilda vägar, trafiksäkerhetens befrämjande. F. Allmän ordning och säkerhet Frivilliga bidrag utgår för brandskydd, luftvärn och hemvärn samt för skytteväsendet. G. Andel av brännvinsförsäljningsmedel — inkomstpost Enligt 1914 års förordning uppbär landsting en andel härav. Beloppet är dock obetydligt. I praktiken har landstingen koncentrerat sig på de hälso- och sjukvårdande uppgifterna, vilket torde belysas av följande tablå r ö r a n d e

fördelningen på olika ändamål av de beräknade nettoutgifterna för samtliga landsting år 1952 (enligt årsbok för Sveriges Landsting) : % A. Hälso- och sjukvård 90,9 B. Socialvård 5,0 C. Undervisning 3,8 D. J o r d b r u k och andra näringar 0,2 E. Kommunikationsväsen 0,1 F. Allmän ordning och säkerhet 0,0 Vissa specialproblem beträffande de hälso- och sjukvårdande uppgifterna Med utgångspunkt från ovannämnda katalog bör man för en var av de sex städerna utanför landsting kunna urskilja vad som är landstingsuppgifter, varvid förutsattes en individuell analys för varje särskild stad. Särskilt angeläget synes vara att få fram de hälso- och sjukvårdande uppgifterna. Dessa är emellertid icke helt klart avgränsade i praktiken. 1. Det bör sålunda uppmärksammas ifråga om sinnessjukvården, att landstingen ombesörjer blott vården av lättskötta sinnessjuka och psykiskt sjuka på lasarettsavdelningar, däremot ej övrig sinnessjukvård, vilken i p r i n c i p ankommer på statsverket. Därjämte finns på primärkommunala hem psykiskt sjuka patienter. Den praktiska skiljelinjen är oklar mellan de olika formerna av sinnessjukvård liksom avgränsningen till kroppssjukvården och det har därför understundom ifrågasatts att till en huvudmannatyp sammanföra all .sinnessjukvård. De tre största icke-landstingsstäderna h a r också genom särskilda avtal med staten i egen regi övertagit hela sin sin-

nessjukvård; de bedriva sålunda själva all sjukvård. De har därför ej varit lika angelägna som landstingen att skilja mellan vård av lättskötta och vård av övriga sinnessjuka. I dessa tre städer bör som sinnessjukvård av landstingstyp medtagas all sådan vård, som ej går in under det statliga avtalet. För de övriga tre städerna kan också diskuteras, huruvida av dem bedriven sinnessjukvård är av landstingsnatur eller ej. Blott i den mån statsbidrag utgår för lättskötta sinnessjuka och psykiatriska lasarettsfall, bör vården räknas vara av landstingsnatur. 2. Den kroniska sjukvården har landstingen numera blivit obligatoriska huvudmän för men övergångsvis torde det under många år komma att finnas primärkommunal kronikervård. Statsbidrag utgår numera i princip endast till kronikerhem, drivna av landsting eller siad utanför landsting, men kan dock »när särskilda skäl därtill äro» utgå för ny, större från ålderdomshem fristående anstalt, som tillhör primärkommun m. fl. En allmän förutsättning är, att anstalten ingår som ett led i en av medicinalstyrelsen fastställd vårdplan. Statsbidragsberättigade är vidare sådana äldre hem, som drivs av annan huvudman och till vilka statsbidrag utgick den 30 juni 1945. Slutligen äger stad, som ej deltager i landsting, rätt till statsbidrag för sådan vid fattigvårdsanstalt anordnad anstalt för kroniskt sjuka, till vilken bidrag utgick vid slutet av år 1951. Den begränsningen finns också för kronikervården, att bidrag utgår till ett högsta antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Denna s. k. kvotregel är dubbelt så snäv för de sex städerna som för landstingen —• f. n. 1 plats per 2.000 invånare resp. 1 per 1.000 invånare. 143

De sex icke-landstingsstäderna har i sin bokföring ej gjort någon uppdelning av kronikervården på primär- och sekundärkommunal typ. Städernas fattigvårdsförvaltningar hade ursprungligen ensamma haft om hand denna vård men så småningom h a r även de sjukvårdande organen engagerat sig härför och de planerade nya anstalterna torde komma att drivas i sjukvårdsregi. Som kronikervård av landstingsnatur bör räknas sådana anstalter (eller avtalsenliga bidrag till av andra drivna anstalter), som är av statsbidragsberättigad typ och som ej förvaltas av fattigvårdsförvaltning utan av något sjukvårdande organ. F r å n gällande kvotregler kan därvid bortses. Skulle därvid antalet vårdplatser överstiga den för respektive stad gällande kvotregeln, synes detta icke böra medföra någon begränsning, ty denna regel har i huvudsak tillkommit av statsfinansiella skäl utan egentligt sammanhang med frågan vad som är landstingsuppgifter. 3. När det gäller avräkningen enligt fattig- och barnavårdslagarna må framhållas att ett genomförande av förslaget om fri sjukhusvård kommer att i grund förändra förutsättningarna. Spörsmålet influeras också av h u r man löser frågan om anstaltsvårdades rätt till folkpension. De olika städernas förvaltningar tilllämpar f. n. skilda system. När det gäller i staden hemortsberättigade fattigvårdsfall på egna sjukhus har några städer avstått från att debitera fattigvårdsmyndigheten någon avgift alls och sålunda låtit fattigvårdsfallen helt belasta den sjukvårdande myndigheten. Här har sålunda det sekundärkommunala organet redan åtagit sig ersättningsskyldigheten enligt fattigvårdslagen. Emellertid bör den sekundärkom144

munala sektorn tillföras en post, motsvarande vad som fattigvårdssamhället haft i inkomst genom folkpension m.m. av den vårdade. I andra städer har för motsvarande fall sjukhuset debiterat fattigvårdsorganet sedvanlig avgift. Sekundärkommual utgift blir i dessa fall fattigvårdsorganets nettoutgifter efter avdrag för inflytande folkpensioner. För egna fattigvårdsfall å främmande anstalter, till vilka bör i de tre största städerna räknas även deras sinnessjukhus, bör den sekundärkommunala sektorn efter ovannämnda grunder debiteras en kostnad. E n a h a n d a grunder bör tillämpas även för barnhem och vård av sinnesslöa. 4. F ö r den förebyggande mödra- och barnavården uppstår komplikationer genom att denna vård organisatoriskt på en del håll ingår i den s. k. halvöppna barnavården, varigenom vissa kostnader blir gemensamma. Det låter sig dock lätt göra att ur de tillgängliga stathandlingarna få fram personalkostnaderna. För övriga poster torde en proportionering få göras. 5. Beträffande hemhjälpsverksamheten bör som landstingsutgift räknas ett belopp motsvarande det obligatoriska huvudmannabidraget från landstingen, d. v. s. hälften av statsbidraget. 6. Ifråga om undervisningsväsendet kan det vara besvärligt att i det konkreta fallet avgöra vad som är centrala verkstadsskolor, då dessa i regel ingår som del i vederbörande stads yrkesskoleverksamhet överhuvudtaget. Måh ä n d a kan man såsom för huvudstadens del antaga, att ingen av de sex städerna f. n. driver centrala verkstadsskolor av landstingstyp. 7. F ö r övriga mindre poster t. ex. beträffande jordbruksnäringen får man

med ledning av landstingens faktiska verksamhet söka från fall till fall fastslå om utgifterna är av landstingsnatur eller ej. En exakt gränsdragning är dock ej nödvändig, då det i regel ej är fråga om några större poster. Fördelning poster

av centralt

redovisade

Sedan landstingsuppgifterna p å detta sätt specificerats för varje stad tillstöter nya avgränsningsfrågor. Centralt i de olika städerna redovisas nämligen vissa utgifter, som måste fördelas mellan den primärkommunala och den sekundärkommunala sektorn. 1. Hit hör i första hand den centrala administrationen för stadsfullmäktige, drätselkammare, revision m. fl. Här får en proportionering göras förslagsvis efter resp. andelar i varje stads bruttoutgifter på skattestaten. I den mån u p p delningar måste göras inom de enskilda förvaltningarna, t. ex. beträffande sinnessjukvården i de tre största städerna, bör också fackmyndighetens centrala förvaltningskostnader proportioneras efter samma grunder. 2. De olika städerna redovisar det stora kontot pensioner på skilda sätt. I några fall upptages för varje förvaltning s. k. formella pensionsavgifter, motsvarande vad som för den aktiva personalen skulle ha inbetalats i avgifter till en självbärande pensionsfond. Dessa avgifter gottskrivcs ett centralt konto, under det att de faktiska pensionsutgifterna likaledes bestrides centralt. Då detta system tillämpas för vederbörande stads samtliga förvaltningar, kunde det möjligen accepteras för uppdelningen mellan dess primär- och sekundärkommunala organ. För en finräkning bör man dock från de totala kostnaderna avdraga dessa for-

mella pensionsavgifter och i stället fördela de faktiska pensionsutgifterna i proportion till de faktiska löneutgifterna. En riktig redovisning är så mycket mer angelägen, som det här är fråga om avsevärda belopp, motsvarande ungefär 15 % av lönekontot. Utan vidare kan däremot godtagas en avräkning i de fall, där pensionskostnaderna redovisas på de olika förvaltningarna icke såsom formella avgifter utan såsom faktiska kostnader för reella avgifter eller utgifter för personal som pensionerats vid vederbörande förvaltning. Däremot uppkommer komplikationer, då de faktiska pensionskostnaderna bokföres centralt för staden i dess helhet utan någon specifikation på vilken förvaltning som föranlett kostnaderna. Här torde en uppspaltning få göras, t. ex. efter en så schematisk metod som proportionen mellan de olika sektorernas lönekostnader. 3. Beträffande kapitalutgifterna, som bestrides av annat än skattemedel, må följande iakttagas. I Stockholm debiteras varje förvaltning för dels ränta, dels avskrivning på ett bokfört värde av tillgångarna, ofta liktydigt med de ursprungliga anskaffningskostnaderna. Dessa formella belopp gottskrives sedan den centrala finansförvaltningen, som får vidkännas utgifter för reella räntor och amorteringar på utestående lån. Nämndernas utgifter för kapitaltjänsten och stadens sammanfaller sålunda ej. Då det är de reella kostnaderna, som intresserar i förevarande sammanhang, bör man frånskilja nämndernas utgifter för räntor och avskrivningar givetvis med uppdelning på primär- och sekundärkommunala angelägenheter. På grundval av denna proportion bör så fram145

räknas resp. andel i stadens totala utgifter för räntor och amorteringar på den samlade låneskulden. I Göteborg liksom i Malmö, Hälsingborg och Gävle debiteras varje förvaltning ränta men ej amortering p å kapitaltillgångarnas bokförda värde och dessa poster gottskrivas liksom i Stockholm den centrala förvaltningen. Efter i princip samma system som i Stockholm bör sålunda den sekundärkommunala verksamhetens reella räntekostnad kunna framräknas. Annorlunda ställer det sig beträffande avskrivningarna som ej särskilt redovisas. Här torde man genom särskilda specialundersökningar, som delvis ändock torde göras i statsammanhangen, kunna fastställa andelen i resp. stads amorteringskostnader. För Norrköping debiteras ej de sociala inrättningarna någon kostnad för ränta och amortering. De faktiska kostnaderna härför lär utan större svårighet kunna framräknas. 4 . 1 det föregående har huvudsakligast talats om en uppdelning av utgifterna. Även de olika verksamhetstypernas inkomstposter bör fördelas efter enahanda grund, så att t. ex. inkomster av patientavgifter gottskrives sjukvårdsförvaltningen o. s. v. På detta sätt får man så fram nettouttaxeringsbehovet för de två sektorerna. Däremot kan utgifter som bestridas genom lånemedel lämnas därhän, ty så småningom kommer dessa poster till uttryck på skattestaten i form av räntor och amorteringar. 5. Kvar står emellertid ett antal poster, som ej kan specificeras — utgifter under rubriken oförutsedda h a r antagits i huvudsak kunna uppdelas på de båda sektorerna. 146

I första hand är här fråga om avsättningar till skatteregleringsfonder samt balanserade inkomster eller utgiftsöverskott från tidigare år. Därest man önskar göra en sammanställning för uttaxeringsbehovet i förhållande till skatteunderlaget, bleve det nödvändigt att proportionera ut dessa poster på de båda sektorerna primär- och sekundärkommunal verksamhet. Framräkning

av

normtal

Avsikten är ju att tid efter annan fastställa ett normtal att gälla för en längre period. En framräkning av »skattesatsen» för icke landstingstädernas landstingsuppgifter synes emellertid vara en mindre tilltalande lösning. Med det ovissa kostnadsläget och osäkerheten beträffande skatteunderlagets storlek — som ju även kan väsentligen förändras genom ändrade normer för ortsavdrag och beskattningsreglerna i allmänhet — skulle man med täta intervaller, kanske varje år, tvingas göra en ny detaljkalkyl för varje stad. Avgjort överlägsen ur administrativ synpunkt är ett system, varigenom proportionen mellan den sekundär- och den primärkommunala sektorn kunde fastslås. Prisförändringarna presumeras därvid vara parallella i de båda sektorena. Faktorn skatteunderlaget elimineras också. Man bör med andra ord fastställa ett procenttal •—• att gälla för t. ex. 5 år — för den sekundärkommunala verksamhetens andel i vederbörande stads totala uttaxeringsbehov. Självfallet är det önskvärt att ha så tillförlitliga och samtidigt så aktuella uppgifter som möjligt. Man kan då välja att använda sig av senast tillgängliga statförslag, senast tillgänglig fastställd

stat eller bokslutssiffror för senast avslutat räkenskapsår. Statförslagen är i regel tekniskt ohanterliga och svåröverskådliga. De avviker ofta högst avsevärt från den slutligen fastställda staten. De bör därför icke komma ifråga för framräkningen av normtalen. Mot att utnyttja den fastställda utgifts- och inkomststaten kan riktas den invändningen, att särskilt i några städer är anslaget för oförutsedda utgifter mycket betydande — det motsvarar ibland en uttaxering på två kronor per skattekrona. Även om någon specifikation under hand framlagts, lär det dock vara ogörligt att mera exakt på förhand fördela detta belopp. Den lösningen är därför att föredraga att man går på de olika städernas bokslutssiffror, vilka också publiceras. Här finns en fast grund att stå på.

Sedan för varje stad ett procenttal framräknats på detta material för senast tillgängliga bokslutssiffror, bör det användas som norm för andelen i uttaxeringsbehovet under t. ex. en 5-årsperiod. Varje stads uttaxeringsbehov bör sättas lika med vad som plägar upptagas under rubriken allmän kommunalskatt, alldeles oavsett om medlen inflyter såsom slutlig skatt, tillkommande skatt eller preliminär skatt. Normtalet synes lämpligen kunna tillämpas på den för varje år fastställda inkomstoch utgiftsstaten under en tid av fem år. Därefter bör nya normtal framräknas. Det bör slutligen tilläggas, att verkställda provundersökningar givit vid handen, att det förordade detaljerade beräkningssättet i praktiken ej behöver bli särskilt komplicerat eller arbetskrävande.

abell I TABELL I utvisande de speciella driftbidragens ekonomiska betydelse för vissa kommuner, m. m.

Kommun

1 A.

Invånare 1/1 1949

2 Skattekronor enl. 1948 års taxering

totalt

3 Utdebitering enligt beslut per inv. 1948 4

totalt

per inv.

per sk.kr.

% av driftutg.

s

2,62

1,86

16,2 12,7 13,3 13,4 14,9 16,1 15,5 17,4 17,7 14,6

1,40 377 252 43,7 1 910 546 221 679 34,5 1,14 1 907 881 1,88 2112 653 357 489 43,5 396 839 101 699 36,1 1,75 783 881 52,5 2,5 7 4 164 639 1,97 104 456 36,8 494 018 469 046 54,6 3,01 1 520 459 378 806 56,8 3,20 1 481 725 2,87 151 487 49ii 559 091 652 148 127,6 7,62 1 673 841 2,61 309 329 42,i 1 329 468 342 275 89,9 5,74 988 016 347 414 71,5 4,6 9 1 140 068 622 706 • 190 222 49,5 3,29 237 067 92,9 6,26 770 998 166 281 62,5 4,2 9 505 431 149 508 47,3 3,25 453 064 4171151 798 112 45,6 3,16 786 738 266 945 79,5 5,85 550 465 192 453 58,8 4,90 261 810 75,3 6,32 752 457 2 337 384 886 390 100,6 8,69 834 991 326 882 85 4 7,5 8 453 535 133,4 17,42 793 669

19,7 11,6 16,9 25,7 19,2 21,1 30,9 25,6 27,o 38,9 23,3 34,6 30,4 30,5 30,7 32,9 35,o 19,1 33,9 34,9 34,8 37,9 39,2 57,2

9,86

11 905 016 2 324 768 11311617 16 589 295 6 306 183 7 919 723 3 774 508 3 490 326 2 735196 1 849 368

Städer

2 Nynäshamn

6 Kristianstad 7 Köping 9 Hässleholm 10 Vetlanda B. Landskommuner 11 Hofors 12 Åtvidaberg 13 Älvkarleby14 B r u n n b y

17 Bättvik 18 Älvdalen 19 Bämen

24 Algutsboda 25 Fjällsjö 2G Fiirgelanda

739 358 40,22 18 385 212 948 28,20 7 552 973 633 27,46 35 466 55 828 1 506 475 26,98 541 942 26,25 20 645 615 851 25,90 23 779 313 668 24,42 12 847 352 624 23,25 15166 210 509 20,68 10 206 145 717 20,04 7 270 8 631 6 430 8 213 2 817 14 936 2 866 8 589 6 665 3 038 5125 7 351 3 806 4 854 3 838 2 553 2 662 3160 17 486 3 359 3 275 3 477 8 810 3 829 3 400

274 023 194 271 190 410 58156 305 566 53 125 155 792 118 540 52 838 85 645 118 700 59 648 74 135 57 738 37 872 38 815 46 034 252 292 45 616 39 258 41447 102 046 43121 26 038

7,68 7,87 7,35 7,90 8,80 7,85 6,80 8,05 8,2 5

5,68 31,75 30,21 5,50 7,23 23,18 4,30 20,65 7,6 8 20,4 6 5,80 18,54 5,8 0 18,14 17,7 9 6,00 7,70 17,89 16,71 8,4 0 16,15 6,30 15,67 7,45 15,27 7,19 15,04 5,6 0 14,83 11,10 14,5 8 6,15 14,5 7 5,65 14,48 6,05 13,58 7,88 11,99 6,60 11,92 9,25 11,58 10,6 8 11,26 8,5 5 7,6 6 10,50

28 Sollentuna 29 Lit 30 Östervåla Bl Misterhult 32 Båneå 33 Nysiitra 34 Karl Gustav .. S:a resp. medeltal 346 314 8 083 851 23,34 C. Stockholms 725 714 29 580 000 40,7 6

148 Statliga speciella driftbidrag Driftutgifter år 1949

1 933 522 105,2 295 751 39,2 1 502 238 42,4 2 225 258 39,8 940 357 45,6 1 278 259 53,8 584 979 45,5 605 811 39,9 485 154 47,5 270 582 37,2

1,39 1,54 1,48 1,74 2,08 1,87 1,72 2,31

7,40

100 464 297 18 648 077

53,8

2,31

18,6

8,00

324 896 436 39 336 537

54,2

1,32

12,i

Tabell Polisväsende totalt

Kommun

A.

totalt

per sk.kr.

% av utg.

per sk.kr.

totalt

% av driftutg. 19

17,8

30 826 0,042 13 301 0,062 56 643 0,068 146 249 0,0 97 30 204 0,0 5 6 36 243 0,0 5 9 20 971 0,0 6 7 16 722 0,0 47 22148 0,105 8137 0,056

89,8 82,5 58,7 91,1 50,8 92,0 85,4 95,1 91,7 88,9

2 500 0,008 0 0 3 419 0,004 13 204 0,0 0 9 11161 0,021 6 955 0,011 1844 0,006 2 431 0,007 3 585 0,017 1382 0,009

35,8 37,6 56,9 34,8 29,7 28,o 43,8 30,2

81,1 85,4 95,8 91,3 66,2 65,6 94,1 56,7 68,7 100,0 84,7 78,2 65,1 83,7 70,3 87,2 58,4 97,7 54,6 89.9 94,5

1674 0,006 951 0,005 2 315 0,012 410 0,007 2120 0,007 220 0,004 704 0,005 210 0,002 1157 0,022 2 086 0,024 373 0,003 91 0,0 0 2 0 0 145 0,003 60 0,002

54,i 58,2 94,7 15,2 28,6 29,6 39,1 100,0 60,1 48,1 58,4 38,9 0 36,4 6,8

o

10 781 0,106 31,8 3 847 0,089 41,6 5 817 0,223 33,9

19 312 8144 6 653 1600 18 915 3 276 6 820 4 744 3 058 9 468 10 815 3 975 2 742 2 569 1747 2 954 3 892 33 488 2 445 3 886 4 830 17 684 1292 3 093

91,3 41,8

568 0,006 55 O.ooi

20,4 5,1

293 327 0,0 46

558 84G

79,8

59 620 0,008

37,6

stad 2 539 595 0,086 11,3 1410 312

84,5 126 256 O.ooo

30,i

7 392 0,008 93 068 0,062 5 932 0,ou 6 528 0,on 6 528 0,021 6 528 0,019

1,8 9,6 3,5 1,5 3,4 4,2

o

Landskommuner

11 Hofors 12 Åtvidaberg 13 Älvkarleby 14 Brunnby 10 Själevad 16 Bankeryd 17 Bättvik 18 Älvdalen 19 Bämen 20 Arjeplog 21 Asarum 22 Bjuråker 23 Hammerdal 24 Algutsboda 25 Fjällsjö 26 Färgelanda 27 Amnehärad 28 Sollentuna 29 Lit 30 Östervåla 31 Misterhult 32 Råneå 33 Nysätra 34 Karl

% av per sk.kr. utg.

Städer

1 Kiruna 2 Nynäshamn 3 Solna 4 Västerås 5 Borlänge 6 Kristianstad 7 Köping 8 Nässjö 9 Hässleholm 10 Vetlanda B.

Civilförsvar

Familjebidrag

15 010 0,055 35,8 0 0 0 13 518 0,071 42,3 7 120 0,122 49,0 27 471 0,0 90 39,5 1 4 5 3 0,0 2 7 17,8 9 489 0,0 61 26,8 9 912 0,084 38,0 3 451 0,0 6 5 21,9 7 476 0,087 29,2 8 138 0,0 69 34,5 7 380 0,124 43,4 10 736 0,145 40,8 2 887 0,050 27,3 3 880 0,100 38,9 6 086 0,132 42,0 6 390 0,140 39,o 6 509 0,166 38,2

Gustav

S :a resp. medeltal C. Stockholms

9,8

042 035 028 062 062 044 040 057 111 091 067 087 044 046 076 085 133 054 099 117 173 030

33,6

abell I

Kommun

totalt

% av per driftsk.kr. utg.

totalt

per sk.kr.

22 A.

% av driftutg.

totalt

25 Städer

1 Kiruna 2 Nynäshamn 3 Solna 4 Västerås 5 Borlänge 6 Kristianstad 7 Köping 8 Nässjö 9 Hässleholm 10 Vetlanda B.

Högre folkskola

Folkskola

Gatuförvaltning

—

560 500 0,758 76,6 30 400 0,143 20,6 214 700 0,221 21,7 193 800 0,129 26,7 95 000 0,175 39,0 161 500 0,262 26,2 94 050 0,800 21,6 142 500 0,404 26,8 74100 0,35 2 40,3 34 200 0,235 59,8

1 084 941 225 602 992 304 1434 863 739 401 720 026 408 802 412 584 279 372 206 348

44,7 51,6 1,019 47,8 0,952 72,0 1,364 62,8 1,169 52,0 1,808 55,8 1,170 53,5 1,827 56,1 1,416 73,4 1,467 1,059

243 390 236 797

84 600

Landskommuner

11 Hofors 12 Åtvidaberg 13 Älvkarleby 14 Brunnby 15 Själevad 16 Bankeryd 17 Rättvik 18 Älvdalen 19 Ramen 20 Arjeplog 21 Asarum 22 Bjuråker 23 H a m m e r d a l 24 Algutsboda 25 Fjällsjö 26 Färgelanda 27 Amnehärad 28 Sollentuna 29 Lit 30 Östervåla 31 Misterhult 32 Råneå 33 Nysätra 34 Karl

Gustav

262 957 0,960 54,4 201 890 1,039 64,9 323 766 1,700 51,8 83 861 1,442 59,5 707 155 2,814 59,6 95144 1,791 52,9 409 945 2,681 57,9 349 789 2,951 60,6 137 781 2,608 45,0 580 347 6,7 7 6 65,6 279 853 2,858 66,7 321 790 5,895 70,5 321 821 4,841 55,o 179 374 3,107 67,7 205 419 5,424 54,s 118 988 3,066 62,7 135 371 2,941 69,4 655 774 2,599 52,9 254 070 5,670 61,6 178 741 4,553 66,0 254 946 6,151 72,8 739 815 7,250 59,3 316 486 7,339 74,6 419 464 16,110 63,8

50 743

16 598

25 860

22 652 36 255 53 921

67 818

S :a resp. medeltal 1 600 750 0,286 34, 14 038 790 1,737 58,5 838 634 C. Stockholms stad 2 664 750 0,090 7,i 16 104 935 0,644 35,8 ; 648 654

Tabell I

Gymnasium per sk.kr.

totalt

Kommun

% av driftutg.

per sk.kr.

% av driftutg.

98 652 10 351 36 419 44 052 23 203 42 977 6 815 0 3 933 4187

0,138

21,9 34,5 31,1 22,6 42,6 23,1 43,5 0 12,7 43,9

7 541 3 926

0,0 28

3 725 981 4 005

0,012

totalt

11 A.

totalt

% av per driftsk.kr. utg. 86

87 Städer

1 Kiruna 2 Nynäshamn 3 Solna 4 Västerås 5 Borlänge 6 Kristianstad 7 Köping 8 Nässjö 9 Hässleholm 10 Vetlanda B.

Bibliotek

Yrkesundervisning

60 000 0,081 44,2 0

0,049 0,087 0,029 0,048 0,07 0 0,022

0 0,019 0,029

9 315 0,018 9 943 0,0 4 7 9 948 0,010

19,9 41,9 13,7

10 271 0,019 33 636 0,0 5 6 9 964 0,0 3 2 8 600 0,024 9 945 0,047 3 650 0,026

35,0 32,8 26,4 90,5 33,4 72,0

Landskommuner

11 Hofors 12 Åtvidaberg 13 Älvkarleby 14 Brunnby 15 Själevad 16 Bankeryd 17 Rättvik 18 Älvdalen 19 Ramen 20 Arjeplog 21 Asarum 22 Bjuråker 23 Hammerdal 24 Algutsboda 25 Fjällsjö 26 Färgelanda 27 Amnehärad 28 Sollentuna 29 Lit 30 Östervåla 31 Misterhult 32 Båneå 33 Nysätra 34 Karl

0,020

0,018 0,026

24,2 56,6

41,1 15,1 36,1

9 954 0,064 40,7 2112 0,011 34,4 820 0,004 100,o 1195 0,0 21 33,5 640 0,012 1016 0,0 0 7

37,7 36,0

2 450 0,046 57,7 500 0,006 100,o

0,028

54,7

22 888

0,22 4

19,3

854 0,012

55,i

469 0,012 913 0,024 595 0,018 10 000 0,040 150 0,008 350 0,009

37,8 60,i 66,5 20,7 43,2 43,8

200 0,005 47,7 1050 0,040 51,2

Gustav

S :a resp. medeltal

60 000

0,085

10,0

320 791

0,046

24,4

C. Stockholms

71875 O.oo

37,9

850 619

0,029

15,4

stad

138 540 0,0 2 4 30,2 8 864 0,00

0,8

Tabell I

Fattigvård % av per driftsk.kr. utg.

Kommun

totalt

per sk.kr.

40 A.

49 950 0 49 776 0 6 308 4 369 21418 6 289 1682 8 406

0,068

3 083 0,004 0 0 3 881 0,004

4,3 1,6 8,1 3,8 0,018 0,00 l.o 0,0 58 13,3

90 0,000 0,1 91 0,001 0,2 1709 0,009 0,7 5 324 0,092 48,5 8 730 0,029 4,6 1206 0,028 5,o 14 323 0,092 18,7 2 580 0,022 5,4 0,3 334 0,006 15 602 0,182 10, s 5 503 0,046 5,3 1440 0,024 3,4 1,8 960 0,018 3,8 829 0,014 0 0 o 1747 0,0 4 £ 4,1 0 0 o 15190 0,060 7,1 0 0 0 300 0,008 1,2 749 0,018 2,0 964 0,009 0,5 0 0 0 10 819 0,416 11,1

4 359 2 565 3 697 677 6172 342 2 995 7110 1300 4 882 2 660 4 427 5 545 615 2 501 455 1375 16 081 2 045 947 1110 14 493 402 4 896

0,066 0,012 0,080 0,064 0,045 0,024 0,027 0,142 0,009 0,188

16,7 27,9 12,2 19,5 24,0 8,9 14,9 34,0 14,o 32,7 12,8 38,6 30,o 7,7 26,1 10,8 28,0 13,7 19,8 33,0 13,8 20,5 6,0 33,5

0,081

13,i

11 096 0,003

2,7 1 322 692 0,045

7,i

614 882 0,0 21

0,051

0 6,4 0

0,012

0,007 0,068

0,020

9,8 7,9 13,0 9,2 12,2 12,9 13,9 11,3 7,7 8,6

14 517 2 154 49 581 45 537 11041 19 934 10 222 2 682 2 541 1672

resp. medeltal 236 688 0,02 9 C. Stockholms stad 794 814 0,027

per sk.kr.

totalt

O.OIO 0,051 0,030 0,020 0,032 0,033 0,008 0,012 0,011

1 9 6 1 0,003 0

0 Landskommuner

11 Hofors 12 Åtvidaberg 13 Älvkarleby 14 Brunnby 15 Själevad 16 Bankeryd 17 Rättvik 18 Älvdalen 19 Ramen 20 Arjeplog 21 Asarum 22 Bjuråker 23 H a m m e r d a l 24 Algutsboda 25 Fjällsjö 26 Färgelanda 27 Amnehärad 28 Sollentuna 29 Lit 30 östervåla 31 Misterhult 32 Råneå 33 Nysätra 34 Karl Gustav S:a

% av driftutg.

Städer

1 Kiruna 2 Nynäshamn 3 Solna 4 Västerås 5 Borlänge 6 Kristianstad 7 Köping 8 Nässjö 9 Hässleholm 10 Vetlanda B.

Arbetslöshetshjälp

Barnavård

4,6

0,016 0,018 0,019 0,012 0,020 0,006 0,019 0,060 0,025 0,05 7 0,022 0,074 0,075 0,010

2 1 7 1 0,021

Tabell I Nykterhetsvård

totalt

Kommun

% av per driftsk.kr. utg.

totalt

per sk.kr.

49 A.

% av per driftsk.kr. utg.

totalt

1000 700 1233 1478 1000 1000 800 875 800 890

0,ooi

7,4 9,9 4,8 5,8 7,5 9,9 11,8 24,4 12,6 14,9

18 238 3 300 8 758 9 617 6 836 6 333 3 565 6 600 2 448 1710

30,5 64,9 0,008 39,7 0,00 3 26,4 0,003 32,2 0,001 15,7 0,003 40,6 0,00 7 25,7 0,004 43,2 0,0 0 7 25,1 0,004 64,8 0,002 18,4 0,005 52,4 0,005 52,9 0,011 50,4 0,004 23,2 0,0 0 8 43,0 0,003 28,9 0,011 66,8 0,008 39,4 0,004 47,4 0,00 7 34,8 0,002 46,7 0,028 83,0

0 0 4 233 1312 8 693 1119 2 478 3 661 1280 4 792 976 1266 1923 991 1475 914 2 064 5 822 1281 947 4 206 1448 2 475

S:a resp. medeltal 19 847 0,002 13,3

0,008 0,001 0,001 0,002 0,002 0,003 0,002 0,004 0,006

0,025 0,015 0,0 0 9 0,006 0,013 0,010 0,011 0,019 0,012 0,012

30,2 20,0 18,4 28,2 60,6 33,o 35,0 27,1 17,7 12,9

68184 0,070 64,6

Landskommuner

11 Hofors 12 Åtvidaberg 13 Älvkarleby 14 Brunnby 15 Själevad 16 Bankeryd 17 Rättvik 18 Älvdalen 19 Ramen 20 Arjeplog 21 Asarum 22 Bjuråker 23 Hammerdal 24 Algutsboda 25 Fjällsjö 26 Färgelanda 27 Amnehärad 28 Sollentuna 29 Lit 30 Östervåla 31 Misterhult 32 Råneå 33 Nysätra 34 Karl

% av driftutg.

Städer

1 Kiruna 2 Nynäshamn 3 Solna 4 Västerås 5 Borlänge 6 Kristianstad 7 Köping 8 Nässjö 9 Hässleholm 10 Vetlanda B.

övriga bidrag

Social hemhjälp

830 500 550 200 900 75 400 800 200 600 450 100 400 261 420 175 125 700 510 300 175 700 100 600

Gustav

C. Stockholms

stad

7 071

0,003 0,003

O.oo

1,3

0 0 0,022 0,023 0,028 0,021 0,016 0,0 81 0,024 0,056 0,0 0 8 0,0 21 0,026 0,017 0,0 8 9 0,024 0,045 0,023 0,028 0,024

0 0 38,8 43,6 28,0 32,6 37,1 25,5 20,2 50,1 12,4 44,1 27,1 16,7 36,2 32,5 41,6 27,8 44,8 35,9

4 782 0,017 11,0 1500 0,008 21,0 228 0,001 31,6

273 0,00 2 40,8 0 0 o 476 0,00 9 6,3 535 0,006 5,9 561 0,005 4,0 1806 0,080 27,8 2 433 0,038 24,9 2 551 0,044 38,2 2 324 0,061 33,7 0

54 0,001 473 0,012

76,5 12,6

0,095

22,1 21,4 29,8

4 302 0,042 29,7 3 052 0,071 45,2 0,204 52,1 5 321

120 761

0,015

26,4

98 855 0,087 32,8

111 380

0,00

13,9 9 059 838 0,306

0,041 0,034

11,7

TABELL I I utvisande storleken i 1 000-tal kronor av ett allmänt statsbidrag till vissa kommuner för åren 1947—1949 enligt utredningens alternativ A och B.

Nr, n a m n och län

Invånare

Skattekronor per invånare

Faktiska nettoutgifter per invånare

5,88 6,86 6,68 7,00 7,82 7,44 7,46 7,58 7,56 7,64 7,72 7,77 7,80 7,95 7,98 7,99 8,16 8,8 7 8,64 8,65 8,66 8,66 8,75 8,81 8,82 8,91 9,04 9,06 9,07

104,30 249,04 72,57 107,8 7 255,2 7 246,49 88,8 8 113,02 241,85 93,10 109 88 129,67 83,99 101,65 128,84 118,39 186,81 175,69 173,21 129,81 86,17 100,24 242,00 86,70 116,10 91,67 170,50 176,18 95,36

9,09 9,20 9,21 9,21 9,2 7 9,88 9,89 9,40 9,41 9,41 9,50 9,61 9,57 9,61 9,64 9,65 9,92

124,8 7 243,18 100,68 108,76 93,29 157,00 232,04 108,94 166,oo 152,78 89,19 172,98 140,01 168,78 128,68 158,81 134,00

Blek. 1 Torhamn 2 266 2 Karl Gustav Nb. 3 406 3 Värö Hall. 2 388 4 Jämjö Blek. 2 407 5 Pajala Nb. 6 953 6 överkalix Nb. 9 099 7 Frändefors Älvsb. 3 255 8 Kristianopel Blek. 2 442 9 övertorneå Nb. 7 046 10 Hållnäs Upps. 2 511 11 Hällaryd Blek. 2 299 12 Lövånger Vb. 5 742 13 Sätila Älvsb. 2 144 14 V:a Torsås Krön. 2 543 15 Ramdala Blek. 2 196 16 Fridlevstad Blek. 2 406 17 Vilhelmina, lk Vb. 9 467 18 Norrfjärden Nb. 4 724 19 Byske Vb. 9153 20 Lyse Göteb. 2 1 0 2 21 Våxtorp Hall. 2 517 22 Osby, lk Krist. 2 812 23 Tärendö Nb. 2 281 24 Naverstad Göteb. 2 084 25 Gnarp Gä vi. 3 317 26 Hjälmseryd Jönk. 2 116 27 Hortlax Nb. 4 672 28 Ljustorp Vrnl. 2122 29 Urshult Krön. 3 486 30 BräkneHoby Blek. 4 237 31 Nedertorneå Nb. 4 303 32 Börstil Sthlm 2 712 33 Virestad Krön. 3 121 34 Älmeboda Krön. 2 266 35 Oviken J ä m t l . 2 059 36 Råneå Nb. 8 854 37 Hälsingtuna Gävl. 2 301 38 Nederluleå Nb. 11151 39 Nysätra Vb. 3 870 40 Veinge Hall. 2 503 41 Björna Vrnl. 3 251 42 Berg J ä m t l . 3 209 43 Nora Vrnl. 2 993 44 Jämshög Blek. 3 593 45 Järvsö Gävl. 7151 46 Sävar Vb. 3 532

154 Medelutgifter per invånare för skatteunderlagsgrupperna 5

Grupp I N:ris 1-49 140,00

Statsbidrag i Statsbidrag i 1 00 0-tal kr 1 000-tal kr Interenligt alt. B enligt alt. A polerade meMed tillMed tilldelut- Direkt lämpn. Direkt lämpn. enl. enl. giftsav jämkav jämkforvärden forningsningsmeln regeln meln regeln 6

138,00 195 138,oo 431 138,oo 157 138,oo 180 138,oo 845 138,oo 1070 138,oo 211 138,oo 177 138,oo 810 138,oo 163 138,oo 160 138,oo 437 138,oo 130 l38,oo 166 138,oo 163 138,oo 170 138,oo 873 138,oo 411 138,oo 770 138,oo 146 138,oo 138 138,oo 168 138,oo 242 138,oo 112 138,oo 211 138,oo 116 138,oo 374 138,oo 174 138,oo 191 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo

273 444 151 182 119 151 868 131 845 276 124 252 212 225 221 512 216

166 431 81 160 845 1070 144 166 810 128 151 437 87 130 163 167 873 411 770 146 92 131 242 79 205 88 374 174 157

237 584 145 188 1027 1281 206 182 957 157 162 459 121 163 169 173 956 440 812 148 127 161 261 104 209 109 388 181 181

166 584 81 160 1027 1281 144 166 957 128 151 459 87 130 169 167 956 440 812 148 92 131 261 79 205 88 388 181 157

273 444 129 175 89 151 868 105 845 276 86 252 212 225 221 512 216

271 465 144 177 113 154 878 127 863 280 117 257 212 229 220 518 216

271 465 129 175 89 154 878 105 863 280 86 257 212 229 220 518 216

Tabell II 1

47 Morup 48 Alsen 49 Ryssby 50 Tuna 51 Torsås 52 Vännäs, lk 53 Mjällby 54 Orkened 55 Kristdala 56 Brastad 57 Kville 58 Väddö 59 Brunflo 60 Mörrum 61 Vena 62 Östervåla 63 T a n u m 64 Skee 65 Söderåkra 66 Sidensjö 67 Långaryd 68 Burträsk 69 Svarteborg 70 Tossene 71 Mala 72 Ljuder 73 Länna 74 Jörn 75 Tåsjö 76 Träslöv 77 Knäred 78 Norrala 79 Stöde 80 Misterhult 81 V:a Ed 82 Offerdal 83 Grava 84 Hjärsås 85 Alnö 86 Arnäs 87 Gunnarskog 88 Ramsele 89 Morlanda 90 Markaryd 91 B j u i h o l m 92 Ryssby 93 Fagcrhult 94 Ljusdal, lk 95 Glimåkra 96 Sillerud 97 Delsbo 98 Hässjö 99 Lövestad 100 Gärdhem 101 Häggenås 102 Helgum 103 Ås 104 Lit 105 Kola 106 Bjuråker

3 Hall. 2 385 9,97 J ä m t l . 2 326 9,9 8 Krön. 2 078 10,0 4 Kalm. 2 343 10,07 Kalm. 4 421 10,08 Vb. 5 215 10,0 9 Blek. 5 677 10,16 Krist. 4 019 10,18 Kalm. 2 878 10,18 Göteb. 2 941 10,2 0 Göteb. 4 079 10,21 Sthlm 3 063 10,2 8 J ä m t l . 3 080 10,80 Blek. 4 037 10,81 Kalm. 2 583 10,3 7 Västm, 3 307 10,3 9 Göteb. 4 354 10,89 Göteb. 4 1 2 9 10,40 Kalm. 3 884 10,41 Vrnl. 2 236 10,4 2 Jönk. 3 258 10,46 Vb. 10 062 10,46 Göteb. 2 550 10,48 Göteb. 4 311 10,5 2 Vb. 5 159 10,68 Krön. 2 087 10,6 8 Sthlm 2 060 10,70 Vb. 5 585 10,78 Vrnl. 4 392 10,8 7 Hall. 2 483 10,98 Hall. 2 417 10,95 Gävl. 2 782 10,96 Vrnl. 4 841 10,96 Kalm. 3 516 10,9 7 Kalm. 2 1 3 0 11,01 J ä m t l . 4 356 11,08 Värm], 2 730 11,04 Krist. 2 819 11,11 Vrnl. 5 310 11.11 Vrnl. 5 217 11,16 Värml. 3 758 11,18 Vrnl. 4 244 11,18 Göteb. 2 584 11,21 Krön. 3 024 11,26 Vb. 5 236 11,26 Kalm. 2 470 11,29 Kalm. 2 037 11,80 Gävl. 7 285 11,31 Krist. 3 149 11,34 Värml. 2 354 11,34 Gävl. 4 990 11,37 Vrnl. 3 751 11,48 Malm. 2 130 11,44 Älvsb. 2 008 11,45 J ä m t l . 2 326 11,53 Vrnl. 2 426 11,53 J ä m t l . 2 089 11,54 J ä m t l . 3 334 11,60 Värml 2 296 11,66 Gävl. 3 875 11,67

72,88 137,85 97,20 124,6 4 95,87 131,14 114,62 113,52 128,8 7 120,73 125,85 142,88 143,6 2 117,64 116,5 7 102,11 124,29 119,82 111,85 164,46 107,0 9 158,09 106,13 101,85 178,78 103,61 Grupp II 122,86 171,69 N : ris 50-98 213,48 133,20 76,08 109,92 132,7 7 187,82 166,29 130,84 146,73 135,05 117,07 193,4 7 162,88 133,41 205,68 103,29 69,2 6 174,25 105,7 2 128,62 157,80 110,24 131,84 130,13 158,15 102,2 7 90,65 156,26 173,54 124,79 176,83 122,15 164,21

138,00 97 138,00 144 138,0 0 100 138,00 134 138,00 209 138,00 308 138,00 301 138,00 211 138,00 165 138,00 161 138,oo 229 138,oo 190 138,oo 190 138,oo 213 138,oo 134 138,oo 156 138,oo 237 138,oo 218 138,oo 195 138,oo 151 138,oo 157 138,oo 656 138,oo 122 138,oo 198 138,oo 365 138,oo 95 138,oo 106 138,oo 378 138,oo 354 138,oo 85 138,oo 110 138,oo 147 138,oo 345 138,oo 225 138,oo 111 138,oo 249 138,oo 145 138,oo 131 138,oo 383 138,oo 320 138,oo 194 138,oo 321 138,oo 107 138,oo 89 138,oo 338 138,oo 102 138,oo 100 138,oo 427 138,00 134 138,oo 117 138,oo 244 138,oo 217 138,oo 83 71 138,oo 138,oo 131 138,00 151 138,oo 96 138,oo 209 138,00 101 138,oo 225

45 144 85 134 177 308 301 211 165 161 229 190 190 213 134 156 237 218 195 151 156 656 119 162 365 89 106 378 354 36 110 147 345 225 111 249 145 131 383 320 194 321 98 18 338 102 100 427 134 117 244 217 83 52 131 151 96 209 101 225

89 145 97 133 203 308 298 209 165 160 229 190 191 213 134 154 237 218 194 152 156 660 121 197 366 95 107 380 363 87 112 150 345 227 113 253 148 135 381 323 199 317 111 94 340 107 103 434 141 121 253 221 89 76 134 153 101 211 108 230

45 145 85 133 177 308 298 209 165 160 229 190 191 213 134 154 237 218 194 152 156 660 119 162 366 89 107 380 363 36 112 150 345 227 113 253 148 135 381 323 199 317 98 18 340 107 103 434 141 121 253 221 89 52 134 153 101 211 108 230

Tabell II

107 Rydaholm 108 Askum 109 Anundsjö 110 Edefors 111 Tvååker 112 Skärstad 113 Stensele 114 Mörlunda 115 R ä t a n 116 Österlövsta 117 Årsunda 118 V:a Karup 119 ö s t m a r k 120 Kvistbro 121 Bergsjö 122 Björkvik 123 Järnskog 124 Överluleå 125 Undenäs 126 FärilaKårböle 127 Dorotea 128 Snöstorp 129 Folkärna 130 ö:a Fågelvik 131 Dals-Ed 132 Skatelöv 133 Harplinge 134 Munktorp 135 Asker 136 Fjällsjö 137 Brunsliog 138 Döderhult 139 Glava 140 J u l i t a 141 Siljansnäs 142 Färgelanda 143 Berga 144 Arla 145 Hille 146 Hassela 147 Hedesunda 148 Madesjö 149 Möklinta 150 V:a Vram 151 Lösen 152 Hova 153 Hammerdal 154 Bureå 155 B j ä r t r å 156 Torup 157 Hallingeberg 158 Hede 159 Degerfors 160 N : a Mellby 161 Skedevi 162 Hanebo 163 Stora Tuna

10 Jönk. 3 314 Göteb. 2195 Vrnl. 8 224 Nb. 3 913 Hall. 2 309 Jönk. 2 056 Vb. 7 119 Kalm. 3 895 J ä m t l . 2 009 Upps. 2 767 Gävl. 2 041 Krist. 2 556 Värml 2 949 Ör. 3 400 Gävl. 3 873 Söd. 2 596 Värml 2 470 Nb. 10 412 Skar. 3 334

11,70 11,71 11,78 11,78 11,74 11,80 11,81 11,88 11,83 11,84 11,84 11,87 11,87 11,88 11,89 11,91 11,91 11,99 12,00

97,62 98,75 143,85 232,60 84,95 95,19 191,80 114,68 183,9 5 107,7 9 146,95 83,94 149,57 88,84 147,07 123,11 Grupp III 128,94 N: ris 99-147 184,02 133,91 103,4 7

138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo

118 79 416 315 72 70 470 157 127 105 104 76 152 106 196 110 110 648 118

107 72 416 315 47 61 470 157 127 105 104 52 152 80 196 110 110 648 118

129 86 435 305 80 78 470 170 128 115 109 87 159 121 206 119 118 654 132

107 72 435 305 47 61 470 170 128 115 109 52 159 80 206 119 118 654 132

Gävl. Vb. Hall. Kopp.

5 846 5 810 2 419 4 725

12,01 12,02 12,0 8 12,05

191,08 199,77 108,08 148,98

138,oo 376 138,oo 391 138,00 89 138,oo 237

376 391 89 237

378 389 99 249

378 389 92 249

Värml. Älvsb. Krön. Hall. Västm Ör. Vrnl. Värml Kalm. Värml Söd. Kopp. Älvsb. Krön. Söd. Gävl. Gävl. Gävl. Kalm. Västm. Krist. Blek. Skar. Jämtl. Vb. Vrnl. Hall.

2 293 12,06 107,90 2 602 12,08 104,82 2 051 12,15 103,86 2 525 12,16 118,12 2 133 12,17 129,56 3 432 12,18 104,40 2 550 12,28 209,84 3 034 12,24 107,49 5 302 '12,26 129,20 2 506 12,26 162,14 2 290 12,85 120,02 2107 12,37 114,36 2 655 12,37 136,20 2 777 12,40 101,76 2 098 12,43 117,13 3 302 12,48 143,61 2 089 12,45 154.0 6 3 627 12,48 132,62 4 518 12,49 111,85 2 215 12,50 155,4 6 2 901 12,52 94,98 2 722 12,52 141,52 3 215 12,53 95,78 4 846 12,54 166,59 5 539 12,55 195,05 4 392 12,5 7 222,8 7 2 360 12,5 9 118,99

138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,00 138,oo 138,oo 138,00 138,oo 138,oo 138,oo

83 91 70 98 91 117 176 106 222 132 87 76 115 88 77 150 102 150 155 108 83 120 92 253 341 311 85

83 91 70 98 91 117 176 106 222 132 87 76 115 88 77 150 102 150 155 108 82 120 82 253 341 311 85

93 103 80 110 100 135 174 121 245 139 99 87 126 103 88 163 109 167 182 116 102 132 114 267 345 304 99

87 103 75 110 100 130 174 108 245 139 99 87 126 94 88 163 109 167 182 116 82 132 82 267 345 304 99

Kalm. 3 444 12,59 139,82 J ä m t l . 2 006 12,60 190,44 Vb. 10118 12,61 160,65 Krist. 2 443 12,62 111,18 östg. 2 543 12,63 156,03 Gävl. 4 052 12,66 166,23 Kopp. 9 426 12,7 2 141,71

138,oo 138,oo 138,00 138,00 138,oo 138,00 |l38,ool

148 120 503 81 122 207 401

148 120 503 81 122 207 401

164 122 537 97 132 220 448

164 122 537 94 132 220 448

Tabell II 1

östg. 164 Ödeshög 3 218 12,7 9 104,7 7 165 österfärnebo Gävl. 2 656 12,80 115,15 166 St. Mellösa Ör. 2 531 12,81 96,82 167 Viby ör. 3 647 12,86 109,69 168 Nättraby Blek. 2 461 12,86 134,38 169 Gräsmark Värml. 2 699 12,92 151,87 170 Arvidsjaur Nb. 10 997 12,92 243,81 171 Ytterby Göteb. 2 069 12,95 130,70 Grupp IV 172 Almundsryd Krön. 3 487 12,9 7 111,88 N: ris 148-196 173 Almunge Sthlm 2 194 12,97 149,4 6 141,33 174 Eda Värml. 6 120 12,97 164,3 5 175 Malmbäck Jönk. 2 284 13,02 86,16 176 Vislanda Krön. 2 607 13,0 4 114,14 177 Sveg, lk J ä m t l . 2 093 13,05 164,69 178 Flöda Söd. 2 584 13,05 120,65 179 Nosaby Krist. 2 265 13,06 106,87 180 Föllinge J ä m t l . 2 464 13,10 165,30 181 Tierp, lk Upps. 4 679 13,16 126,08 182 Arjeplog Nb. 5 010 13,18 225,96 183 Fliseryd Kalm. 2 389 13,2 2 123,99 184 N:a Åkarp Krist. 3 193 13,26 117,80 185 Västland Upps. 2 549 13,30 132,78 186 Ekshärad Värml 6 016 13,36 163,56 187 Nora Västm. 3 106 13,39 144,2 8 188 Algutsboda Krön. 3 831 13,41 124,7 7 189 Nätra Vrnl. 5 972 13,41 175,75 190 Södra Vi Kalm. 3 239 13,45 118,18 191 Asarum Blek. 7 296 13,45 132,84 192 Bygdeå Vb. 6 731 13,46 176,68 193 Lerbäck Ör. 4 223 13,48 108,78 194 Nyed Värml. 4 291 13,51 160,12 195 Ingatorp Jönk. 2 354 13,51 131,91 196 Borrby Krist. 2 354 13,51 120,97 197 Ramsberg Ör. 2 967 13,56 146,92 198 Hjärtum Göteb. 2 281 13,58 110,89 199 Söderbärke Kopp. 3 520 13,63 138,51 200 Björketorp Älvsb. 2 144 13,64 102,68 201 Junsele Vrnl. 3 760 13,66 198,93 202 Ål em Kalm. 5 091 13,67 113,98 203 Arbrå Gävl. 5 228 13,68 163,9 7 204 Stora Kil Vä rml 4 002 13,69 167,73 205 Alftn Gävl. 6 514 13,69 157,2 3 206 Stenbrohult Krön. 2 812 13,70 109,2 5 207 Ytterhogdal J ä m t l . 1 8 3 5 13,70 171,06 208 Högsby Kalm. 5 379 13,74 144,35 209 Fryksände Värml 6 957 13,70 132,61 210 Habo Skar. 3 365 13,77 95,95 211 Ringa rum östg. 4 767 13,77 126,00 212 V i m m e r b y . l k Kalm. 2 081 13,77 126,41 213 Grylhyttan Ör. 2 886 13,79 147,77 214 N : a Solberga Jönk. 2 301 13,82 122,42 215 Målilla Kalm. 2 687 13,85 146,93 216 Forsa Gävl. 4 223 13,87 136,46 217 Vendel Upps. 2 412 13,89 111,30 218 Säby Jönk. 3 496 13,90 124,62 219 Åre J ä m t l . 3 118 13,96 165,76 220 Rimbo Sthlm 2 351 13,99 124,5 6

138,00

138,00 88 138,0 0 68 138,00 112 138,00 96 138,0 0 120 138,00 826 77 138,00

88 68 112 96 120 826 77

106 88 139 111 133 792 90

106 68 137 111 133 792 90

138,00 107 138,00 95 138,00 295 138,00 50 138,00 81 138,oo 100 138,00 85 138,oo 64 138,00 117 138,oo 159 138,oo 336 138,oo 79 138,oo 97 138,oo 90 138,oo 271 138,oo 119 138,oo 121 138,oo 291 138,oo 94 138,00 249 138,00 327 138,oo 109 138,oo 183 138,oo 78 138,oo 70 138,oo 112 138,oo 59 138,oo 122 138,oo 48 138,oo 205 138,oo 133 138,oo 223 138,oo 176 138,oo 263 138,oo 68 138,oo 82 138,oo 192 138,oo 220 138,oo 65 138,oo 140 138,oo 61 138,oo 105

107 95 295 31 81 100 85 64 117 159 336 79 97 90 271 119 121 291 94 249 327 109 183 78 70 112 59 122 48 205 133 223 176 263 68 82 192 220 65 140 61 105

134 106 320 71 101 109 105 83 128 199 331 97 125 109 302 141 154 316 125 308 356 151 352 98 92 134 83 151 72 215 186 256 199 308 99 93 237 285 106 187 82 129

130 106 320 31 101 109 105 83 128 199 331 97 125 109 302 141 154 316 125 308 356 146 351 98 92 134 81 151 54 215 186 256 199 308 93 93 237 285 67 187 82 129

138,oo 64 138,oo 96 138,oo 135 138,oo 57 138,oo 98 138,oo 128 138,00 64

64 96 135 57 98 128 64

88 119 176 85 135 150 90

88 119 176 85 135 150 90

Tabell II 2

1 221 Revsund 222 Villstad 223 Haverö 224 Stora Malm 225 Borgsjö 226 Linde 227 Bräcke 228 Reftele 229 St. Skedvi 230 Hällesjö 231 Foss 232 Lindome 233 Sandhult 234 Virserum 235 A m n e h ä r a d 236 F ä r n e b o 237 Ovanåker 238 TrosaVagnhärad 239 Gamleby 240 Åsele 241 Hovmantorp 242 S:a Åsum 243 Ö:a Broby 244 Hörnefors 245 F o r s e r u m 246 HusbyRekarne 247 Kisa 248 Vittinge 249 Väsby 250 Ekeby 251 Essunga 252 Töreboda 253 Leksand 254 Lenhovda 255 Gustafs 256 Gränna, st 257 Sköldinge 258 Sorunda 259 Tibro 260 Riseberga 261 R a m e n 262 Nottebäck m. Granhult 263 KullingsSkövde 264 Svedala, lk 265 Krokek 266 J ä r n a 267 By 268 Ädals-Liden 269 Hubbo 270 N o r r b ä r k e 271 J ä r b o 272 Ore 273 Valbo 274 Flöda 275 Svärdsjö

10 Jämtl. Jönk. Vrnl. Söd. Vrnl. ör. Jämtl. Jönk. Kopp. Jämtl. Göteb. Hall. Älvsb. Kalm. Skar. Värml, Gävl.

Grupp V 2 581 14,01 197,18 3 672 14,0 9 127,37 N:ris 197-245 2 7 1 5 14,12 209,90 139,2 4 2 1 3 8 14,18 123,03 4 603 14,14 180,6 5 8 264 14,18 125,7 9 2 390 14,22 186,84 2 047 14,26 112,84 3 290 14,27 141,12 2 280 14,28 153,65 4 1 1 4 14,32 140,98 2 835 14,34 100,4 8 4 035 14,36 98,60 3 956 14,86 120,22 3174 14,8 6 119,20 2 928 14,38 113,37 7 116 14,44 172,50

138,00 132 138,0 0 101 138,00 148 138,00 55 138,00 206 138,0 0 216 138,00 110 138,0 0 43 138,00 101 138,0 0 79 138,oo 124 138,oo 47 138,oo 63 138,oo 91 138,oo 72 138,oo 60 138,oo 283

132 101 148 55 206 216 110 43 101 79 124 40 63 91 72 60 283

142 142 156 80 234 313 124 71 136 101 169 89 124 142 114 100 340

142 142 156 80 234 313 124 66 136 101 169 40 72 142 114 100 340

Söd. Kalm. Vb.

2 092 14,48 119,86 3 015 14,48 149,42 6 073 14,54 193,98

138,oo 46 138,oo 96 138,oo 280

46 96 280

74 128 316

74 128 316

Krön. Malm. Krist. Vb. Jönk.

2 022 3 092 2 458 3 828 2 354

14,5 6 14,58 14,61 14,61 14,68

120,88 101,79 133,88 188,5 7 105,19

138,oo 44 138,oo 47 138,oo 63 138,oo 168 138,oo 36

44 47 63 168 36

72 96 95 194 74

72 70 95 194 52

Söd. Östg. Västm Malm. Malm. Skar. Skar. Kopp. Krön. Kopp. Jönk. Söd. Sthlm Skar. Krist. Värml

2 567 4 058 2 656 3114 3 320 2 599 3 676 9 282 2 408 2 254 1437 3 172 2 608 6 181 4 364 2 951

14,70 14,76 14,7 6 14,77 14,80 14,81 14,81 14,86 14,89 14,93 15,08 15,09 15,09 15,18 15,19 15,19

141,14 136,68 122,4 7 108,16 98,60 80,52 182,18 100,40 127,61 114,60 174,49 112,08 147,0 7 154,70 118,98 168,7 9

138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo

70 103 55 49 41 16 148 116 51 38 51 47 69 177 71 97

70 103 55 49 41 4 148 116 51 38 51 47 69 177 71 97

102 157 94 100 98 66 178 278 87 75 66 102 104 256 146 130

102 157 94 85 71 4 178 186 87 68 66 94 104 256 146 130

Krön.

2 660 15,24 107,9 7

138,oo

138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,oo 138,85 139,56 139,5 6 140,0 8 140,2 5

26 26 41 157 136 126 35 174 78 91 303 70 17

26 26 41 157 136 126 35 174 78 91 303 70 17

70 83 81 267 203 152 69 231 118 129 478 105 124

39 44 81 267 203 152 69 231 118 129 478 105 124

Älvsb. 2 342 15,27 Malm. 2 906 15,29 Östg. 2 360 15,29 Kopp. 7116 15,29 Kopp. 4 959 15,38 Vrnl. 3106 15,84 Västm 2 014 15,35 Kopp. 5 135 15,36 Gävl. 2 931 15,88 Kopp. 3 081 15,4 5 Gävl. 12 369 15,45 Kopp. 2 639 15,48 Kopp. 5 OSlI 15,49

104,8 7 99,03 124,71 138,8 6 155,57 195,12 Grupp VI 125,70 175,99 N: ris 246-294 153,78 139,38 161,93 146,54 151,84 82,8 71

Tabell II |

10 Krist. 4 169 15,60 114,46 Kopp. 5 649 15,52 144,89 Krön. 4 163 15,5 5 135,2 7 Östg. 4 210 15,5 5 126,6 3 Sthlm 2 178 15,56 170,5 8 Malm. 2 753 15,62 131,57 Jönk. 2 344 15,7 0 166,38 Kopp. 2 146 15,70 158,7 7 Älvsb. 2 778 15,76 81,72 Krist. 2 230 15,81 117,77 Jönk. 2 515 15,88 127,01 Östg. 4 609 15,91 135,05 Vrnl. 11738 15,92 215,25 Gävl. 8 513 15,95 136,11 Vrnl. 9 213 16,02 201,04

140,48 58 140,77 136 141,29 88 141,29 77 141,47 72 142,51 55 143,90 75 143,90 63 144,94 11 145,80 36 147,02 49 147,64 104 147,71 578 148,2 8 196 149,45 414

58 136 88 77 72 55 75 8 36 49 104 578 196 414

132 215 150 144 94 96 98 87 66 70 84 161 595 299 439

122 215 150 144 94 96 98 87 8 61 78 161 595 299 439

Värml 4 064 16,05 158,30 Nb. 10 056 16,06 279,83 Älvsb. 2 712 16,0 7 120,88 Malm. 2 049 16,08 93,02 Värml 3 256 16,10 182,0 0 Kopp. 8 530 16,12 136.49 Krist. 2 134 16,13 122,78 Söd. 2 648 16,13 161,73 Malm. 2 385 16,24 104,02 Kopp. 2 349 16.38 178,58 Jönk. 2 733 16,44 128,7 4 Krön. 2 003 16,44 181,41

149,97 125 150,14 717 150,81 50 150,49 19 150,88 127 151,18 203 151,35 41 151,85 85 153,2 6 32 155,69 91 156,7 3 61 156,73 80

125 717 50 17 127 203 41 85 32 91 61 80

160 623 86 52 142 296 68 105 66 99 88 85

160 623

Västm

3 668 16,47 159,8 4

157,25 120

140 Söd. 9 005 16,52 127,26 Kalm. 3 224 16,52 177,86 Vrnl. 4 220 16,58 203,5 9 Ör. 3 691 16,61 143,07 Västm 2 695 16,69 147,20 Göteb. 2 623 16,86 96,64 Vrnl. 11458 16,91 228,65 Älvsb. 2 667 16,91 178,27 Vrnl. 6 449 16,91 254,9 6 ör. 4 273 16,98 142,94 Älvsb. 6 912 17,08 118,78 Älvsb. 4 576 17,04 108,12 Krön. 2 425 • 17,05 118,98 Vrnl. 14 388 17,06 199,66

158,12 201 158,12 126 159,16 202 159,68 103 161,06 80 164,01 35 164,88 660 164,88 109 164,88 428 165,28 124 166,9 6 148 167,18 82 167,31 52 167,48 699

201 126 202 103 80 5 660 109 428 124 148 67 52 699

287 134 195 128 95 65 567 108 348 145 201 123 71 632

287 134 195 128 95 5 567 108 348 145 167 67 60 632

Kalm. Jönk. Kopp. Vb. Skar. Kopp. Värml Krön. Värm] Västm Värml Östg. Jämtl. Vrnl.

167,48 168,00 168,8 7 168,9 8 169,00 170,00 170,86 170,86 171,05 171,05 171,42 171,48 171,48 171,48

50 73 123 123 233 248 276 142 142 221 109 54 115 233

63 104 218 114 228 238 249 138 143 213 108 64 104 103

63 79 123 114 228 238 249 138 143 213 108

1 276 Finja 277 Hedemora, lk 278 Älghult 279 Boxholm 280 Vallentuna 281 S:a Vram 282 Bodafors 283 Nås 284 Rödene 285 Kvidinge 286 Hakarp 287 Kvillinge 288 Skön 289 Ovansjö 290 Torp 291 Nedre Ullerud 292 Jokkmokk 293 Fristad 294 St. Köpinge 295 Visnum 296 Rättvik 297 Knislinge 298 Åker 299 Allerum 300 Säfsnäs 301 Bankeryd 302 Åseda, köp. 303 Skinnskatteberg 304 V:a Vingåker 305 Hultsfred 306 Grundsunda 307 H a m m a r 308 Kolbäck 309 Säve 310 Njurunda 311 Skållerud 312 Ytterlännäs 313 Nora, lk 314 Örby 315 Toarp 316 Hälleberga 317 Själevad 318 Gladhammar 319 By arum 320 Orsa 321 Vännäs, köp. 322 Tidaholm 323 Husby 324 Munkfors 325 Älmhult 326 Nor 327 Norberg 328 Norra Ny 329 Kärna 330 Stugun 331 Långsele

2 077 3 802 8142 2 738 5 820 6 001 5 836 3 565 3 853 5 461 2 837 2 029 2 495 4 313

17,06 126,04 17,09 111,09 Grupp VII 17,15 108,45 N: ris 295-843 168,2 8 17,24 190,17 17,26 175,38 17,41 181,11 17,47 199,69 17,55 178,06 17,58 169,6 6 17,58 179,88 17,64 174,57 17,65 138,8 9 17,65 197,38 17,65 1 221,19

50 73 147 123 233 248 276 142 142 221 109 54 115 233

85 17 142 296 68 105 44 99 88 85

64 104 103

Tabell II

1 332 B o r g h o l m 333 Ål 334 H a p a r a n d a 335 H o l m s u n d 336 F r u s t u n a 337 M j ö l b y 338 H a r m å n g e r 339 J ä r f ä l l a 340 L o s 341 S k u l t u n a 342 L e s s e b o 343 M å n s a r p 344 A l v e s t a 345 V r e t a k l . 346 T r a n e m o 347 K u l l e r s t a d 348 F l e n 349 L i m a 350 F i l m 351 S t a r r k ä r r 352 P e r s t o r p 353 Ö s t e r å k e r 354 S k u r u p 355 E d 356 N i k o l a i 357 Ö s t e r haninge 358 F r i t s l a 359 M a l u n g 360 R ö d ö n 361 P i t e å , st. 362 S k a l l s j ö 363 H ä l l e f o r s 364 F o r s 365 B r u n n b y 366 V ä r n a m o 367 K u m l a , s t . 368 H a m r å n g e 369 Å m å l , s t . 370 H ö ö r , k ö p . 371 S m e d j e backen 372 O s b y , k ö p . 373 R a g u n d a 374 F i n s p å n g 375 S a l a , s t . 376 A r b o g a , st. 377 H ä v e r ö 378 H e r r l j u n g a 379 T i e r p , k ö p . 380 A n g e r e d 381 D e g e r f o r s 382 R a m n ä s 383 S k a r a 384 N y b r o 385 G u s t a v s b e r g 386 V ä s t e r v i k 387 M a r s t r a n d 388 E m m a b o d a 389 T o m e l i l l a

!)

2 209 2 486 2 930 5 216 2 712 7 547 3 272 5 722 3 290 2 182 2 373 2 604 4 334 3 455 2 564 2 860 4 315 2 469 2 589 5 272 3 033 3 430 3 093 2 097 6 790

17,72 17,72 17,77 17,78 17,87 17,92 17,98 18,00 18,01 18,16 18,19 18,29 18,88 18,86 18,37 18,89 18,41 18,42 18,49 18,59 18,6 2 18,64 18,65 18,6 8 18,73

Sthlm 3 938 Älvsb. 2 966 Kopp. 8 423 J ä m t l . 3 065 Nb. 5 144 Älvsb. 2 986 Ör. 5 784 Jämtl. 3 391 Malin. 2 785 J ö n k . 10 796 Ör. 8 233 Gävl. 4 800 Älvsb. 7 710 Malm. 2 398

18,78 18,74 18,76 18,80 19,00 19,06 19,0 6 19,10 19,12 19,12 19,15 19,18 19,21 19,29

Kopp. 3108 Krist. 3 650 Jämtl. 5 164 östg. 12 246 Västm 8 941 Västm 8 456 Sthlm 4 902 Älvsb. 2 124 Upps. 1985 Älvsb. 1985 Ör. 7 667 Västm 2 754 Skar. 8 083 Kalm. 6 502 Sthlm 3 012 K a l m . 14 697 Göteb. 1261 Kalm. 2 035 Krist. 3 380

19,29 193,32 19,30 183,18 19,31 190,2 9 19,49 198,61 19,49 209,10 19,56 2 2 9 , i i 19,5 7 164,70 19,61 133,9 7 19,62 192,4 3 19,65 126,0 2 19,78 195,92 19,S3 154,40 19,85 232,91 19,89 211,88 19,94 166,70 19,9 5 207,62 20,14 253,7 4 20,23 190,5 8 20.24 | 159,6i

Kalm. Kopp. Nb. Vb. Söd. Östg. Gävl. Sthlm Gävl. Västm Krön. Jönk. Krön. östg. Älvsb. Östg. Söd. Kopp. Upps. Älvsb. Krist. Sthlm Malm. Vrnl. Söd.

219,10 106,65 299,85 274,28 145,27 213,28 163,62 176,69 230,81 164,12 151,54 148,82 176,30 141,61 125,2 6 165,83 173,33 117,09 141,88 138,5 6 182,6 4 151,86 139,65 191,00 171,27

171,92 171,92 172,28 172,29 172,85 173,16 173,54 173,66 173,7 2 174,66 174,84 175,46 175,71 175,90 175,96 176,09 176,21 176,27 176,71 177,38 177,52 177,64 177,70 177,89 178,20

117 39 234 371 76 380 110 217 183 72 68 72 159 86 50 94 152 41 64 122 114 93 72 84 228

117 29 234 371 76 380 110 217 183 72 68 72 159 86 50 94 152 41 64 122 114 93 72 84 228

100 63 170 281 87 330 115 214 152 76 77 83 158 106 71 99 154 65 79 160 112 109 •92 80 236

100 29 170 281 87 330 115 214 152 76 77 83 158 106 61 99 154 44 79 142 112 109 92 80 236

180,0 7 133,78 197,84 204,10 236,2 5 137,23 221,38 167,0 2 122,2 7 222.84 220,6 6 Grupp VIII 226,13 N : ris 344-392 213,79 181,30 164,75

178,20 178,26 178,89 178,64 179,88 180,25 180,25 180,50 180,68 180,63 180,81 181,00 181,22 181,81

144 62 356 136 279 63 284 105 44 533 400 241 355 71

144 62 356 136 279 63 284 105 44 533 400 241 355 71

142 85 328 122 227 85 242 113 72 452 341 203 310 78

142 85 328 122 227 85 242 113 53 452 341 203 310 78

181,81 181,88 .181,90 183,29 183,29 183,80 183,88 184,17 184,24 184,4 7 185,42 185,79 185,9 4 186,24 186,60 186,68 188,os 188,74 188,82|

121 130 196 493 391 425 141 39 75 31 296 68 410 284 86 618 72 72 85

121 130 196 493 391 425 141 39 75 31 296 68 410 284 86 618 72 72 85

115 129 188 457 347 352 157 57 72 51 278 82 335 249 95 552 55 70 101

115 129 188 457 347 352 157 57 72 31 278 82 335 249 95 552 55 70 101

Tabell Il\ 1

5 Malm. 2 738 20,28 192,46 390 Bjuv 391 Krylbo Kopp. 2 589 20,8 5 175,09 392 Strömstad Göteb. 3167 20,4 5 258,81 393 Åstorp Krist. 4 286 20,4 6 157,81 394 Kroppa Värml. 5 489 20,5 0 185,82 395 Säter, st. Kopp. 2 331 20,51 218,05 396 Uddevalla Göteb. 22 610 20,51 267,39 397 Turinge Sthlm 2 240 20,5 8 198,84 398 Nora, st. Ör. 3 3 1 1 20,5 3 208,9 7 399 Råda Göteb. 3 366 20,66 189,79 400 Steneby Älvsb. 3 871 20,78 184,17 401 Älvkarleby Upps. 8 1 3 3 20,78 198,16 402 Söderala Gävl. 12 489 20,81 158,64 403 Vara Skar. 2 558 20,8 2 157,20 404 Vänersborg Älvsb. 14 879 20,82 254,58 405 Gislaved Jönk. 4 006 20,84 171,48 406 Klippan Krist. 4 868 20,8 7 175,85 407 Oskarshamn Kalm. 10 248 20,8 7 250,6 3 408 Lindesberg 4 983 21,00 179,98 ör. 409 N : a Råda Värml 11267 21,06 178,63 410 Hörby, köp. Malm. 2 879 21,18 186,22 411 Sura Västm 5 499 21,10 204,61 412 Partilie Göteb. 11 004 21,19 160,00 413 Motala östg. 19 017 21,28 224,68 414 Båstad Krist. 2 292 21,25 166,17 415 Täby Sthlm 9117 21,26 166,48 416 Visby Gotl. 14 082 21,27 223,4 7 Grupp IX 417 Anderstorp Jönk. 3 865 2L85 121,61 N:ris 393-441 418 Kopparberg Ör. 2 082 21,40 214,66 196,6 0 419 Köping Västm 12 591 21,50 238,5 7 420 Kungshamn Göteb. 2 608 21,60 152,66 421 Salem Sthlm 2 305 21,66 165,20 422 Huddinge Sthlm 19 211 21,60 162,12 423 Karlskrona Blek. 30412 21,84 282,35 424 T r a n å s Jönk. 9 577 21,9 7 211,31 425 Mölndal Göteb. 19 345 22,0 8 269,62 426 Grums Värml. 4 433 22,10 215,62 427 Lerum Älvsb. 5 788 22,11 140,20 428 Fagersta Västm. 10 687 22,15 248,96 429 Värmdö Sthlm 2 504 22,1» 196,87 430 Kinnarumma Älvsb. 3 013 22,2 5 162,53 431 Mellösa Söd. 3 832 22,2 5 174,57 432 Tyresö Sthlm 2 835 22,29 188,66 433 Lönneberga Kalm. 2 031 22,43 180,4 6 434 Alingsås Älvsb. 11938 22,60 269,84 435 Styrsö Göteb. 2 717 22,63 92,48 436 Kungälv Göteb. 3 776 22,68 261,02 437 Karlsborg Skar. 3 570 22,80 165,89 438 Botkyrka Sthlm 6 584 22,83 189,47 439 Timrå Vrnl. 8 280 22,95 284,76 440 L o m m a Malm. 3 744 23,0 2 143,65 441 Hallstahammar Västm. 6 984 23,17 232,91 442 Färgeryd Jönk. 2 432 23,2 4 192,40 443 Burlöv Malm. 5 310 23,25 112,75 444 Luleå 'Nb. 18 573 23,26 310,49 445 Vaxholm Sthlm 3 035 23,2 9 225,27 446 Kristianstad Krist. 23 607 23,32 280,89

189,11 99 189,63 78 190,36 182 190,44 103 190,7 3 183 190,81 103 190,81 1367 190,95 84 190,95 136 191,84 115 192,80 124 192,80 298 193,02 292 193,09 59 193,09 823 193,24 111 193,46 141 193,46 552 194,42 150 194,86 331 195,38 91 195,60 208 195,82 253 196,12 842 196,26 57 196,3 4 226 196,41 617 197,00 37 197,49 84 198,46 610 199,44 51 200,02 55 200,02 437 201,7 7 1905 203,04 372 203,62 1126 204,31 178 204,40 87 204,79 547 205,18 85

99 78 182 103 183 103 1367 84 136 115 124 298 292 59 823 111 141 552 150 331 91 208 253 842 57 226 617 17 84 610 51 55 437 1905 372 1126 178 87 547 85

95 83 138 126 183 88 1006 79 121 113 126 280 360 73 625 127 152 415 157 352 93 190 314 707 67 266 520 87 74 483 70 65 537 1311 325 795 152 140 410 79

95 83 138 126 183 88 1006 79 121 113 126 280 360 73 625 127 152 415 157 352 93 190 314 707 67 266 520 17 74 483 70 65 537 1311 325 795 152 99 410 79

205,77 205,7 7 206,16 207,52 209,18 209,4 7 209,96 211,13 211,42 212,6 9 213,27

67 101 88 57 688 — 206 81 201 515 56

67 101 88 57 688 — 206 81 201 515 56

82 110 86 58 476 46 146 96 196 339 88

82 110 86 58 476 — 146 96 196 339 70

214,73 312 215,41 76 215,51 24 215,51 1309 215,90 128

312 76 — 1309 128

241 72 102 801 101

241 72 — 801 101

216,19 1429

161 ii

Tabell II i

447 Katrineholm 448 Näsby 449 Askim 450 Eslöv 451 Tysslinge 452 öckerö 453 Sollentuna 454 Boo 455 Nödinge 456 Svalöv 457 Valdemars-

Söd. Ör.

Göteb. Malm. Or.

Göteb. Sthlm Sthlm Älvsb. Malm.

vik Östg. 458 Solna Sthlm Vb. 459 Umeå 460 Slite Gotl. Or. 461 Karlskoga 462 Svedala, köp. Malm. Or. 463 Örebro 464 Södertälje Sthlm 465 Eskilstuna Söd. 466 Hainmarö Värml. 467 Höganäs Malm. 468 Danderyd Sthlm 469 Skellefteå, st. V b . 470 Nyköping Söd. 471 H a l m s t a d Hall. 472 H a m m a r b y Sthlm 473 Ängelholm Krist. 474 Bromölla Krist. 475 Kinna Älvsb. 476 Ed Värml. 477 Njutånger Gävl. 478 F u x e r n a Älvsb. 479 Trelleborg Malm. 480 Borås Älvsb. 481 Kävlinge Malm. 482 Lidingö Sthlm 483 Söderfors Upps. 484 Hofors Gävl. 485 Saltsjöbaden Sthlm 486 Kungsbacka Hall. 487 Grangärde Kopp. 488 Stocksund Sthlm 489 Djursholm Sthlm

S:a el. genomsnitt

Tabell III TABELL III utvisande inverkan på skattetrycket in. in. av ett allmänt statsbidrag enligi u t r e d n i n g e n s alternativ A i genomsnitt för åren 1947—1949.

Nr, n a m n och län

Utdebiökning teringsUpp- Utdebi(+) Det 80% av burna teringseller ökning behov nya biupp- Utdebi- skatte- behov _>Jytt all- minsk- eller med det draget mänt biminskburna tering utjämnya utan ning i % av per drag i ning i statsdriftbidrag skatte- nings- skatte- 1 000-tal (—) av kr. per bidra- faktiska statsbidrag utjämnettoi 1 000kr. kr. i 1 000- ningsbidrag skatte- get utan utgifskattetal kr. kr. tal kr. bidrag i 1 000ter utjämtal kr. ning

l

1 Torhamn Blek. 2 Karl Gustav Nb. 3 Värö Hall. 4 Jämjö Blek. 5 Pajala Nb. 6 Överkal i x Nb. Älvsb. 7 Frändefors 8 Kristianopel Blek. 9 Övertorneå Nb. 10 Hållnäs Upps. 11 Hällaryd Blek. 12 Lövånger Vb. Älvsb. 13 Sätila Krön. 14 V:a Torsås 15 R a m d a l a Blek. 16 Fridlevstad Blek. 17 Vilhelmina, lk Vb. 18 Norrfjärden Nb. 19 Byske Vb. 20 Lyse Göteb. 21 Våxtorp Hall. 22 Osby, lk Krist. 23 Tärendö Nb. 24 Naverstad Göteb. 25 Gnarp Gävl. 26 Hjälmscryd Jönk. 27 Hortlax Nb. 28 Ljustorp Vrnl. 29 Urshult Krön. 30 BiäkneHoby Blek. 31 Nedertorneå Nb. 32 Börstil Sthlm Krön. 33 Virestad Krön. 34 Älmeboda 35 Oviken Jämtl. 36 Råneå Nb. 37 Hälsingtuna Gävl. 38 Nederluleå Nb. 39 Nysätra Vb. 40 Veinge Hall. 41 Björna Vrnl.

105 383 69 91 837 905 113

8,7 7 10,26 5,73 8,81 11,50 10,84 6,28

15 218

10,01 20,30 5,78 9,04 15,65 17,00 6,28

166 431 81 160 845 1070 144

+ 61 + + 48 + + 12 + + 69 + + 8 + + 165 + + 31 +

109 771 97 95 295 74 110 105 103 738 325 654 108 84 105 172 90 130 87 314 119 122

8,05 10,42 6,61 7,60 8,18 5,78 5,99 8,98 8,01 10,6 6 9,63 10,46 7,46 5,40 6,08 10,64 4,41 7,5 6 5,08 8,91 11,66 6,11

8,11 15,80 6,61 8,18 9,02 5,7 8 5,99 9,14 8,86 11,58 11,54 10,7 7 7,86 5,40 6,08 15,81 4,41 7,5 6 5,08 10,4 5 12,21 6,11

174 380 111 149 84 114 791 76 724 229 95 263

8,26 10,40 5,75 5,90 5,21 8,84 10,85 6,33 9,02 7,68 4,5 9 8,06

8,26 16,18 5,75 5,90 5,21 9,14 13,57 6,38 9,55 7,68 4,5 9 8,06

—

12 211 417

— 136 287

—

9 40

— —

3 7 67 76 30 7

— —

— — — 65 11

— — 229

— — —

6 268

—

— — —

5,01 5,00 2,22 18,08 0,78 5,00 4,04 5,oo 0,16 15,49 2,44 14,56 1,28 5,oo

70,0 50,9 46,6 61,9 47,6 47,7 50,0

166 810 128 151 437 87 130 163 167 873 411 770 146 92 131 242 79 205 88 374 174 157

+ 57 + 3,11 5,00 + 39 + 0,74 15,06 + 31 + 1,61 5,oo + 56 + 3,18 5,oo + 142 + 3,19 5,88 + 13 + 0,78 5,00 + 20 + 0,99 5,oo + 58 + 3,27 5,87 + 64 + 3,86 5,oo + 135 + 1,76 9,77 + 86 + 2,16 9,38 + 116 + 1,46 9,31 + 38 + 2,12 5,74 + 8 + 0,40 5,00 + 26 + 1,08 5,00 + 70 + 3,61 12,80 — 11 — 0,59 5,00 + 75 + 2,56 5,00 + 1 + 0,03 5,oo + 00 + 1,44 9,oi + 55 + 2,84 9,37 + 35 + 1,11 5,0 0

60,i 35,7 54,6 60,1 58,7 48,1 50,5 57,8 58,6 49,4 49,5 48,6 53,6 42,6 46,5 43,9 43,6 53,2 41,8 47,0 46,5 47,8

273 414 129 175 89 151 868 105 845 276 86 252

+ + + +

51,8 42,4 47,4 51,5 42,0 46,8 42,2 41,9 45,7 46,7 38,4 44,7

99 + 64 + 18 + 26 +

2,6 5 5,71 1,60 14,58 0,76 5,00 0,90 5,00 + 5 + 0,21 5,00 + 37 + 1,96 7,19 + 77 + 0,92 12,65 + 29 + 1,33 5,00 + 121 + 1,15 8,40 + 47 + 1,29 6,39 — 9 — 0,41 5,00 — 11 — 0,87 8,48

Tabell III 1 42 B e r g 43 N o r a 44 J ä m s h ö g 45 J ä r v s ö 46 S ä v a r 47 M o r u p 48 Alsen 49 R y s s b y 50 T u n a 51 T o r s å s 52 V ä n n ä s , l k 53 M j ä l l b y 54 Ö r k e n e d 55 K r i s t d a l a 56 B r a s t a d 57 K v i l l e 58 V ä d d ö 59 B r u n f l o 60 M ö r r u m 61 V e n a 62 Ö s t e r v å l a 63 T a n u m 64 S k e e 65 S ö d e r å k r a 66 S i d e n s j ö 67 L å n g a r y d 68 B u r t r ä s k 69 S v a r t e b o r g 70 T o s s e n e 71 M a l a 72 L j u d e r 73 L ä n n a 74 J ö r n 75 T å s j ö 76 T r ä s l ö v 77 K n ä r e d 78 N o r r a l a 79 S t ö d e 80 M i s t e r h u l t 81 V : a E d 82 O f f e r d a l 83 G r a v a 84 H j ä r s å s 85 A i n o 86 A r n ä s 87 G u n n a r s k o g 88 R a m s e l e 89 M o r l a n d a 90 M a r k a r y d 91 B j u r h o l m 92 R y s s b y 93 F a g e r h u l t 94 L j u s d a l , l k 95 G l i m å k r a 96 S i l l e r u d 97 D e l s b o 98 H ä s s j ö 99 L ö v e s t a d 100 G ä r d h e m 101 H ä g g e n å s

| Jämtl. Vrnl. Blek. Gävl. Vb. Hall. Jämtl. Krön. Kalm. Kalm. Vb. Blek. Krist. Kalm. Göteb. Göteb. Sthlm Jämtl. Blek. Kalm. Västm Göteb. Göteb. Kalm. Vrnl. Jönk. Vb. Göteb. Göteb. Vb. Krön. Sthlm Vb. Vrnl. Hall. Hall. Gävl. Vrnl. Kalm. Kalm. Jämtl. Värml Krist. Vrnl. Vrnl. Värml. Vrnl. Göteb. Krön. Vb. Kalm. Kalm. Gävl. Krist. Värml Gävl. Vrnl. Malm. Älvsb. Jämtl.

o

159 160 142 425 204 65 105 82 111 177 246 224 149 136 129 177 131 152 134 107 150 201 181 157 114 137 620 97 158 354 61 96 356 362 72 96 118 322 200 87 220 98 106 219 242 199 279 97 8 323 98 87 371 123 107 197 204 79 63 136

8,16 10,88 8,2 3 8,4 0 6,78 4,15 8,08 5,18 7,24 5,00 7,86 6,65 6,66 7,20 6,53 7,21 8,66 8,02 7,38 6,65 7,56 6,75 6,85 6,02 9,88 5,56 8,10 5,84 5,10 8,81 6,2 6 6,53 8,63 10,88 3,68 6,00

7,oo 9,87 9,11 7,16 7,89 8,00 6,15 11,20 9,00 6,13 10,2 6 5,04 5,30 8,90 5,88 7,00 8,05 5,70 6,76 6,76 8,18 5,40 4,51 7,io

— 10

— — — — — — — — — — 1

— 8

— — — — — — — — — — — — 5

— —

18 20

— — — 22

— — — — —

— — 16

— — 1

— — 3

— — — — — — —

8,16 10,92 8,23 8,54 6,7 8 4,15 8,08 5,18 7,24 5,0 0 7,86 6,65 6,66 7,20 6,58 7,21 8,91 8,02 7,88 6,55 7,56 6,75 6,8 5 6,02 9,8 3 5,56 8,10 5,84 5,10 8,90 6,2 6 6,58 8,94 10,75 3,68 6,00 7,00 9,78 9,11 7,10 7,89 8,00 6,15 12,68 9,00 6,18 10,59 5,04 5,80 8,92 5,3 3 7,00 8,08 5,70 6,76 6,76 8,13 5,40 4,51 7,10

212 225 221 512 216 45 144 85 134 177 308 301 211 165 161 229 190 190 213 134 156 237 218 195 151 156 656 119 162 365 89 106 378 354 36 110 147 345 225 111 249 145 131 383 320 194 321 98 18 338 102 100 427 134 117 244 217 83 52 131

+ 53 + 1,70 + 65 + 2,25 + 79 + 2,28 + 87 + 1,26 + 12 + 0,8 7 — 20 — 0,8 5 + 39 + 1,69 + 3 + 0,13 + 23 + 0,94 ± 0 ± 0,00 + 62 + 1,18 + 77 + 1,34 + 62 + 1,52 + 29 + 1,01 + 32 + 1,07 + 52 + 1,26 + 59 + 1,87 + 38 + 1,18 + 79 + 1,91 + 27 + 1,03 + 6 + 0,16 + 36 + 0,81 + 37 + 0,88 + 38 + 0,9 8 + 37 + 1,61 + 19 + 0,6 6 + 36 + 0,85 + 22 + 0,84

6,46 8,67 5,96 7,28 6,41 5,00 6,39 5,00 6,30 5,0 0 6,18 5,31 5,14 6,19 5,51 5,95 7,04 6,84 5,42 5,52 7,40 5,94 5,4 7 5,0 9 7,72 5,00 7,75 5,00

4 + 0,10

5,oo

47,1 44,6 47,9 45,1 45,7 25,8 45,0 42,1 45,8 41,7 45,0 46,2 46,2 44,7 45,8 44,8 43,8 42,9 44,9 44,7 46,1 43,8 44,1 44,8 41,i 44,8 41,2 44,1 37,1 39,6 41,1 42,o 39,4 37,7 18,9 41,8 39,9 38,0 38,6 39,7 38,9 39,8 39,8 37,2 37,8 38,6 36,8 36,7 8,8 37,0 39,2 38,1 37,2 38,6 37,8 37,6 36,6 38,3 28,3 36,1

+ + + + +

11 + 0,21 28 + 1,20 10 + 0,45 22 + 0,3 7

—

8 -0,17

— 36 — 1,82 + 14 + 0,52 + 29 + 0,9 7 + 23 + 0,44 + 25 + 0,65 + 24 + 0,99 + 29 + 0,6 0 + 47 + 1,66 + 25 + 0,80 + 164 + 2,78 + 78 + 1,84 5 — 0,12 + 42 + 0,87 + 1 + 0,04 + 10 + 0,80 + 15 + 0,24 + 4 + 0,16 + 13 + 0,6 7 + 56 + 0,68 + 11 + 0,8 2 + 10 + 0,8 8 + 47 + 0,83 + 13 + 0,31 + 4 + 0,19 — 11 — 0,49 — 5 — 0,19

8,69 5,00 6,08 8,5 7 10,9 2 5,00 5,48 6,08 9,84 8,46 6,17 6,79 6,45 5,85 9,85 7,66 6,25 9,72 5,00 5,00 8,68 5,17 6,48 7,40 5,38 6,88 5,9 3 7,82 5,21 5,00 7,29

Tabell I

102 '103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126

Helgum Ås Lit Kola Bjuråker Rydaholm Askum Anundsjö Edefors Tvååker Skärstad Stensele Mörlunda Rätan Österlövsta Årsunda V:a Karup östmark Kvistbro Bergsjö Björkvik Järnskog Överluleå Undenäs FärilaKårböle 127 D o r o t e a 128 S n ö s t o r p 129 F o l k ä r n a 130 ö : a F å g e l vik 131 D a l s - E d 132 S k a t e l ö v 133 H a r p l i n g e 134 M u n k t o r p 135 A s k e r 136 F j ä l l s j ö 137 B r u n s k o g 138 D ö d e r h u l t 139 G l a v a 140 J u l i t a 141 S i l j a n s n ä s 142 F ä r g e l a n d a 143 B c r g a 144 A r l a 145 H i l l e 146 H a s s e l a 147 H e d e s u n d a 148 M a d e s j ö 149 M ö k l i n t a 150 V : a V r a m 151 L ö s e n 152 H o v a 153 H a m m e r d a l 154 B u r e å 155 B j ä r t r å 156 T o r u p 157 H a l l i n g e berg 158 H e d e

1 «

6 Värml Gävl. Jönk. Göteb. Vrnl. Nb. Hall. Jönk. Vb. Kalm. Jämtl. Upps. Gävl. Krist. Värml. Ör. Gävl. Söd. Värml Nb. Skar.

140 93 227 93 228 104 92 421 308 80 65 641 159 119 109 91 81 146 96 159 100 98 560 117

8,62 6,23 7,9 4 6,0 6 7,51 5,08 4,21 6,93 10,01 3,75 4,86 7,58 5,54 8,90 5,28 7,66 4,05 7,46 4,60 7,82 6,6 5 6,65 9,76 5,78

— — — — — — — 66 — — — — — — — — — — — — — 34 —

8,62 6,28 7,94 6,06 7,51 5,08 4,21 6,93 11,45 3,76 4,85 7,58 5,54 8,90 5,28 7,66 4,05 7,46 4,60 7,82 6,65 6,65 10,03 5,78

151 96 209 101 225 107 72 416 315 47 61 470 157 127 105 104 52 152 80 196 110

Gävl. Vb. Hall. Kopp.

369 450 91 237

8,65 8,81 5,03 7,16

— 23 — —

Värml. Älvsb. Krön. Hall. Västm. Vrnl. Värml Kalm. Värml. Söd. Kopp. Älvsb. Krön. Söd. Gävl. Gävl. Gävl. Kalm. Västm. Krist. Blek. Skar. Jämtl. Vb. Vrnl. Hall.

71 116 76 95 95 123 183 120 201 124 79 88 122 99 77 158 115 152 169 108 91 100 107 255 394 257 93

5,60 4,68 4,95 6,01 6,48 5,16 9,66 4,68 6,36 8,18 6,81 5,20 6,81 4,8 7 5,81 6,82 6,89 6,45 5,88 7,70 4,74 7,58 4,38 7,71 8,98 10,88 5,76

Kalm. Jämtl.

141 107

6,98 8,85

1 Vrnl. Jämtl.

Jämtl.

ör.

648 118

+ 11 + 0,41 8,21 + 3 + 0,12 6,11 — 18 — 0,45 8,89 + 8 + 0,32 5,74 — 3 — 0,06 7,5 7 + 3 + 0,08 5,00 - 20 — 0,79 5,00 — 5 — 0,05 6,98 + 7 + 0,15 11,80 — 33 - 1 , 2 5 5,00 4 — 0,15 5,0 0 —171 - 2,04 9,62 — 2 — 0,05 5,59 + 8 + 0,3 6 8,54 — 4 — 0,11 5,39 + 13 + 0,54 7,12 — 29 — 0,95 5,00 + 6 + 0,19 7,2 7 - 16 — 0,40 5,00 + 37 + 0,80 7,02 + 10 + 0,84 6,21 + 12 + 0,42 6,23 + 88 + 0,70 9,33 + 1 + 0,02 5,71

35,9 36,8 35,5 36,1 35,4 33,0 '33,i 35,3 34,6 23,8 31,3 34,5 35,2 34,5 35,2 34,7 24,2 34,6 26,4 34,4 34,5 34,5 33,8 34,1

8,65 8,64 5,03 7,16

376 391 89 237

+ 7 + 0,11 — 59 — 0,85 — 2 — 0,07 ± 0 — 0,oi

8,54 9,49 5,10 7,17

33,7 33,7 33,9 33,6

— — — — — — 6 — — 1 — — — — — — — — — — — — — — — 42 —

5,60 4,68 4,95 6,01 6,48 5,16 9,84 4,68 6,36 8,20 6,81 5,20 6,81 4,87 5,81 6,82 6,89 6,4 5 5,8 8 7,70 4,74 7,58 4,88 7,71 8,93 11,59 5,75

83 91 70 98 91 117 176 106 222 132 87 76 115 88 77 150 102 150 155 108 82 120 82 253 341 311 85

+ 12 + 0,46 5,14 - 25 — 0,78 5,46 — 6 — 0,21 5,16 + 3 + 0,11 5,90 — 4 — 0,15 6,5 8 — 6 — 0,14 5,30 — 7 — 0,22 10,0 6 — 14 — 0,40 5,08 + 21 + 0,38 6,08 + 8 + 0,27 7,9 8 + 8 + 0,28 6,0 3 - 12 — 0,47 5,67 — 7 — 0,21 6,52 — 11 — 0,31 5,18 ± 0 — 0,08 5,84 — 8 — 0,19 7,01 - 13 — 0,51 7,40 _ 2 — 0,05 6,50 - 14 — 0,24 5,62 ± 0 ±0 7,70 — 9 — 0,26 5,00 + 20 + 0,5 8 6,95 — 25 — 0,6 2 5,00 2 — 0,08 7,74 — 53 — 0,7 6 9,69 + 54 + 0,98 10,61 — 8 — 0,2 7 6,02

33,7 33,5 33,0 33,o 33,0 32,8 32,9 32,4 32,4 32,6 31,8 31,6 31,9 31,1 31,2 31,6 31,6 31,2 30,7 31,4 29,6 31,1 26,6 31,4 31,6 31,7 30,2

— —

6,98 8,85

148 120

+ 7 + 0,16 + 13 + 0,50

30,7 31,4

6,82 8,35

159 160 161 162 163 164 165 166 167 168 169 170 171 172

Degerfors N : a Mellby Skedevi Hanebo Stora Tuna Ödeshög Österfärnebo St. Mellösa Viby Nättraby Gräsmark Arvidsjaur Ylterby Almundsryd [73 A l m u n g e 174 E d a 175 M a l m b ä c k 176 V i s l a n d a 177 S v e g , l k 178 F l ö d a 179 N o s a b y 180 F ö l l i n g e 181 T i e r p , l k 182 A r j e p l o g 183 F l i s e r y d 184 N : a Å k a r p 185 V ä s t l a n d 186 E k s h ä r a d 187 N o r a 188 A l g u t s b o d a 189 N ä t r a 190 S ö d r a Vi 191 A s a r u m 192 B y g d e å 193 L e r b ä c k 194 N y e d 195 I n g a t o r p 196 B o r r b y 197 R a m s b e r g 198 H j ä r t u m 199 S ö d e r b ä r k e 200 B j ö r k e t o r p 201 J u n s e l e 202 Å l e m 203 A r b r å 204 S t o r a K i l 205 A l f t a 206 S t e n b r o h u l t 207 Y t t e r h o g d a l 208 H ö g s b y 209 F r y k s ä n d e 210 H a b o 211 R i n g a r u m 212 V i m m e r b y , 11 213 G r y t h y t t a n 214 N : a S o l berga 215 M å l i l l a 216 F o r s a

— 85 - 0 , 6 7 + 11 + 0,34 + 3 + 0,11 + 12 + 0,28 + 19 + 0,16 — 14 - 0 , 8 5 — 26 — 0,78 — 21 — 0,65 + 2 + 0,05 + 6 + 0,18 — 15 — 0,48 — 31 — 0,22 — 5 — 0,18

7,90 5,44 7,54 7,81 6,84 5,80 6,88 5,0 0 5,53 6,82 6,94 11,03 6,80

30,9 29,8 30,8 30,8 30,0 28,4 28,7 27,8 28,1 29,1 29,3 30,8 28,4

107 95 295 31 81 100 85 64 117 159 336 79 97 90 271 119 121 291 94 249 327 109 183 78 70 112 59 122 48 205 133 223 176 263 68 82 192 220 65 140 61 105

— 31 — 0,68 — 14 — 0,48 + 29 + 0,87 — 27 — 0,92 + 7 + 0,21 + 6 + 0,28 — 18 — 0,51 — 21 — 0,70 — 41 — 1,27 — 26 — 0,48 — 99 — 1,50 - 2 5 — 0,81 — 14 — 0,31 + 3 + 0,0 8 — 15 — 0,2 0 — 2 — 0,06 — 32 — 0,61 + 1 ±0,00 — 39 — 0,88 - 4 — 0,05 — 9 — 0,io — 34 — 0,60 + 9 + 0,16 — 10 — 0,30 - 6 — 0,19 — 10 — 0,2 8 — 25 — 0,81 — 47 — 0,99 — 32 — 1,07 — 45 — 0,88 — 28 — 0,40 — 50 — 0,70 — 19 — 0,85 — 62 — 0,69 — 19 — 0,48 — 12 — 0,47 — 45 — 0,61 - 9 4 — 0,98 - 3 2 — 0,69 — 44 — 0,67 — 25 — 0,86 — 22 — 0,55

5,51 7,66 8,08 5,00 5,70 6,71 6,0 7 5,70 7,58 6,38 10,52 6,48 6,00 6,52 7,76 7,15 6,26 8,30 6,18 6,41 7,78 5,65 7,89 6,46 6,2 3 7,48 5,71 6,95 5,18 9,48 5,98 7,84 8,40 7,74 5,63 7,74 7,18 6,53 5,04 6,58 6,44 7,62

27,6 28,9 29,3 15,8 27,1 29,0 27,4 26,5 28,8

64 96 135

— 9 -0,27 — 17 — 0,45 - 2 7 — 0,4 5

6,28 7,15 6,70

22,7 24,3 23,5

6 Ör. Blek. Värml. Nb. Göteb.

588 70 119 195 382 110 114 89 110 90 135 857 82

7,23 5,78 7,56 8,04 7,00 4,95 5,60 4,85 5,68 7,00 6,51 10,37 6,12

— — 3 — — — — — — — — 62 —

7,28 5,78 7,66 8,04 7,00 4,95 5,60 4,85 5,58 7,00 6,51 10,81 6,12

503 81 122 207 401 96 88 68 112 96 120 826 77

Krön. Sthlm Värml Jönk. Krön. Jämtl. Söd. Krist. Jämtl. Upps. Nb. Kalm. Krist. Upps. Värml Västm Krön. Vrnl. Kalm. Blek. Vb. Ör. Värml. Jönk. Krist. ör. Göteb. Kopp. Älvsb. Vrnl. Kalm. GävJ. Värml Gävl. Krön. Jämtl. Kalm. Värml Skar. Östg. Kalm. Ör.

138 109 266 58 74 94 103 85 158 185 435 104 111 87 286 121 153 290 133 253 336 143 174 88 76 122 84 169 80 250 161 273 195 325 87 94 237 314 97 184 86 127

4,88 7,18 8,48 4,08 5,91 6,94 5,56 5,00 6,31 5,90 8,5 7 5,6 7 5,69 6,60 7,56 7,10 5,66 8,80 5,30 6,3 6 7,68 5,05 8,05 6,16 6,04 7,20 4,90 5,96 4,11 8,46 5,58 7,14 8,05 7,05 5,15 7,27 6,57 5,55 4,35 5,86 5,58 7,07

— — 1 — — — — — — — 30 — — — — — — — — — — — — — — — — — — 7 — — — — — — — — — — — —

4,88 7,18 8,46 4,08 5,91 6,94 5,66 5,00 6,31 5,90 9,02 5,67 5,69 6,60 7,56 7,10 5,65 8,80 5,80 6,86 7,68 5,05 8,0 5 6,16 6,04 7,20 4,90 5,96 4,11 8,60 5,58 7,14 8,05 7,05 5,15 7,27 6,5 7 5,65 4,35 5,8 6 5,58 7,07

Jönk. Kalm. Gävl.

73 113 162

6,01 6,70 6,25

— — —

6,01 6,70 6,2 5

[ Vb. Krist. Östg. Gävl. Kopp. Östg. Gävl.

ör.

27,o 29,7 26,5 25,9 26,5 27,5 26,6 25,4 27,7 24,7 25,6 27,5 23,7 26,7 25,2 24,5 25,8 23,2 25,0 22,0 27,4 22,9 26,0 26,2 25,7 22,2 26,2 24,7 23,8 20,1 23,3 23,8 24,7

Tabell I 2

8 Skar. Värml. Gävl.

98 137 161 67 176 144 136 82 252 316 124 67 147 116 141 77 101 151 117 107 338

4,78 5,45 6,22 6,18 8,20 5,50 9,88 5,85 8,25 5,59 8,68 4,97 5,80 6,2 7 6,76 4,10 4,50 5,08 5,48 4,85 7,70

Söd. Kalm. Vb.

68 115 379

Krön. Malm. Krist. Vb. Jönk. Söd. Östg. Västm Malm. Malm. Skar. Skar. Kopp. Krön. Kopp. Jönk.

1 217 218 219 220 221 222 223 224 225 226 227 228 229 230 231 232 233 234 235 236 237 238

Vendel Säby Åre Rimbo Revsund Villstad Haverö Stora Malm Borgsjö Linde Bräcke Reftele St. Skedvi Hällsjö Foss Lindome Sandhult Virserum Amnehärad Färnebo Ovanåker TrosaVagnhärad 239 G a m l e b y 240 Å s e l e 241 H o v m a n torp 242 S : a Å s u m 243 Ö : a B r o b y 244 H ö r n e f o r s 245 F o r s e r u m 246 H u s b y Rekarne 247 K i s a 248 V i t t i n g e 249 V ä s b y 250 E k e b y 251 E s s u n g a 252 T ö r e b o d a 253 L e k s a n d 254 L e n h o v d a 255 G u s t a f s 256 G r ä n n a , s t 257 S k ö l d i n g e 258 S o r u n d a 259 T i b r o 260 R i s e b e r g a 261 R a m e n 262 N o t t e b ä c k m. Granhult 263 K u l l i n g s Skövde 264 S v e d a l a , l k 265 K r o k e k 266 J ä r n a 267 B y 268 Å d a l s - L i d e n 269 H u b b o 270 N o r r b ä r k e 271 J ä r b o

—. — — — — — — — — — — —

4,78 5,45 6,22 6,18 8,20 5,50 9,62 5,85 8,29 5,59 8,58 4,9 7 5,80 6,27 6,76 4,10 4,50 5,08 5,48 4,85 7,70

57 98 128 64 132 101 148 55 206 216 110 43 101 79 124 40 63 91 72 60 283

5,88 7,08 7,90

— — —

5,88 7,08 7,90

65 88 102 197 64

5,45 4,60 5,66 7,68 4,66

— — — — —

Sthlm Skar. Krist. Värml

84 187 99 88 99 80 154 301 84 86 76 100 91 190 147 93

6,48 5,58 5,80 4,98 4,48 3,01 8,82 4,16 5,66 4,46 7,48 4,88 6,60 7,41 5,00 7,76

Krön.

69 97 84 282 206 170 56 217 Gävl. I 123

Upps. Jönk. Jämtl. Sthlm Jämtl. Jönk. Vrnl. Söd. Vrnl.

ör. Jämtl. Jönk. Kopp. Jämtl. Göteb. Hall. Älvsb.

Kalm.

Söd.

Älvsb. Malm. Östg. Kopp. Kopp. Vrnl. Västm Kopp.

1 8

— 41 — 1,28 — 39 — 0,82 — 33 - 0 , 7 4 — 3 — 0,10 — 44 — 1,21 — 43 — 0,8 2 + 12 + 0,83 — 27 — 0,90 — 46 — 0,70 —100 — 0,85 — 14 — 0,41 — 24 — 0,81 — 46 — 0,99 — 37 — 1,14 — 17 — 0,28 — 37 — 0,90 — 38 — 0,64 — 60 — 1,05 — 45 — 1,00 — 47 — 1,18 — 55 — 0,5 4

5,96 6,27 6,96 6,28 9,41 6,35 9,29 6,25 8,99 6,44 8,94 5,7 8 6,79 7,41 7,0 4 5,00 5,14 6,18 6,48 5,98 8,24

21,2 22,4 24,8 21,8 26,0 21,5 26,0 20,8 24,8 20,8 24,7 18,8 21,7 22,6 21,4 14,0 16,0 19,1 19,0 18,i 23,0

46 96 280

- 22 — 0,7 8 — 19 — 0,44 — 99 - 1 , 1 2

6,0 6 7,47 9,02

18,8 21,8 23,8

5,45 4,60 5,66 7,68 4,6 6

44 47 63 168 36

— 21 — 0,71 — 41 — 0,92 — 39 — 1,08 — 29 — 0,53 — 28 — 0,80

6,16 5,52 6,74 8,16 5,46

17,9 14,9 19,1 23,2 14,7

— — — — — — — — — — — — — — — 13

6,48 5,58 5,80 4,98 4,48 3,01 8,32 4,16 5,66 4,46 7,48 4,88 6,60 7,41 5,00 8,04

70 103 55 49 41 4 148 116 51 38 51 47 69 177 71 97

— 14 — 0,3 5 — 84 — 1,41 — 44 — 1,12 — 39 — 0,84 — 58 — 1,18 — 76 — 1,99 — 6 — 0,12 — 185 — 1,34 — 33 — 0,90 — 48 — 1,43 — 25 — 1,16 — 53 — 1,12 — 22 — 0,5 7 — 13 — 0,14 — 76 — 1,16 + 4 + 0,08

6,78 6,94 6,42 5,7 7 5,61 5,00 8,44 5,50 6,5 6 5,89 8,59 6,00 7,17 7,56 6,16 7,96

19,4 18,6 16,9 14,6 12,6 1,9 22,0 12,5 16,8 14,6 20,4 13,1 17,9 18,5 13,6 19,4

4,4 5

—

4,45

— 52 — 1,27

5,72

11,8

4,16 3,80 5,88 5,88 6,6 3 8,05 5,70 7,69 6,50

— — — — — — — —

4,16 3,80 5,88 5,88 6,68 8,06 5,70 7,59 6,50

26 26 41 157 136 126 35 174 78

— 43 - 1 , 2 2 — 71 — 1,60 — 43 — 1,20 —125 — 1,14 — 70 — 0,92 — 44 — 0,98 — 21 — 0,69 — 43 — 0,54 — 45 — 1,00

5,8 8 5,40 6,58 7,02 7,5 5 8,9 8 6,39 8,18 7,50

10,4 8,9 13,9 15,9 17,6 20,7 13,7 19,3 17,3

— — — — — 9

— 2

abell III 1

fl 1

Kopp. Ore Valbo Gävl. Kopp. Flöda Kopp. Svärdsjö Krist. Finja H e d e m o r a , lk K o p p . Älghult Krön. Boxholm Östg. Sthlm Vallentuna Malm. S:a V r a m Bodafors Jönk. Kopp. Nås Älvsb. Rödene Krist. Kvidinge Hakarp Jönk. Kvillinge Östg. Vrnl. Skön Ovansjö Gävl. Torp Vrnl. Nedre UlleVärml; rud 292 J o k k m o k k Nb. Älvsb. 293 F r i s t a d Malm. 294 S t . K ö p i n g e Värml 295 V i s n u m Kopp. 296 R ä t t v i k Krist. 297 K n i s l i n g e Söd. 298 Å k e r Malm. 299 A l l e r u m Kopp. 300 S ä f s n ä s Jönk. 301 B a n k e r y d Krön. 302 Å s c d a , k ö p . 303 S k i n n s k a t Västm teberg 304 V : a Vingåker Söd. Kalm. 305 H u l t s f r e d 306 G r u n d s u n d a Vrnl. ör. 307 H a m m a r Västm 308 Kolbäck Göteb. 309 S ä v e Vrnl. 310 N j u r u n d a Älvsb. 311 S k å l l e r u d 312 Y t t e r l ä n n ä s Vrnl. 313 N o r a , l k ör. Älvsb. 314 Ö r b y Älvsb. 315 T o a r p Krön. 316 H ä l l e b e r g a Vrnl. 317 S j ä l e v a d 318 G l a d h a m Kalm. mar Jönk. 319 B y a r u m Kopp. 320 O r s a 321 V ä n n ä s , k ö p . V b . 322 T i d a h o l m Skar. 323 H u s b y Kopp. 324 M u n k f o r s Värml 325 Ä l m h u l t Krön. Värml 326 N o r 327 N o r b e r g Västm

127 465 100 187 129 267 133 115 88 75 79 99 55 73 68 160 442 344 530

7,04 6,8 8 6,24 5,4 8 4,90 5,4 6 5,91 5,85 7,61 5,98 7,60 6,31 3,9 8 4,66 5,26 5,58 9,8 8 5,2 8 8,16

— — — — — — — — — — — — — — — 35 — 5

7,04 6,88 6,24 5,48 4,90 5,46 5,91 5,85 7,61 5,98 7,60 6,31 3,98 4,66 5,26 5,68 9,57 5,28 8,19

91 303 70 17 58 136 88 77 72 55 75 63 8 36 49 104 578 196 414

— 36 — 0,75 —162 — 0,85 — 30 — 0,75 —170 — 2,16 — 71 — 1,10 —131 — 1,50 — 45 — 0,70 — 38 — 0,59 — 16 — 0,48 - 20 — 0,46 — 4 — 0,10 — 36 — 1,07 — 47 — 1,07 — 37 — 1,05 — 19 — 0,4 7 — 56 - 0 , 7 7 + 136 + 0,72 - 1 4 8 — 1,09 —116 — 0,79

190 883 96 66 115 367 73 113 85 106 79 86

6,20 9,92 4,75 3,51 7,94 5,23 5,00 6,61 3,94 7,80 5,26 7,88

— 28 — — — — — — — — — —

6,20 10,10 4,75 3,51 7,94 5,28 5,00 6,61 3,94 7,80 5,2 6 7,83

6,8 2

—

316 149 249 159 85 67 577 111 381 187 226 131 84 641

5,01 7,06 6,88 5,50 6,25 3,60 9,02 6,26 9,97 5,69 4,50 4,18 4,48 7,60

83 137 296 133 165 242 216 123 119 226

4,89 4,11 3,76 6,86 7,65 7,19 8,08 7,25 7,25 7,15

272 273 274 275 276 277 278 279 280 281 282 283 284 285 286 287 288 289 290 291

7,79 7,18 6,99 7,64 6,00 6,96 6,61 6,44 8,09 6,44 7,70 7,38 5,00 5,71 5,78 6,85 8,85 6,87 8,98

18,8 16,7 17,4 4,1 12,2 16,6 15,6 14,4 19,8 15,8 19,3 18,6 3,7 13,8 15,5 16,6 22,9 16,9 22,3

125 717 50 17 127 203 41 85 32 91 61 80

— 65 — 0,99 7,19 - 1 6 6 — 1,02 11,12 — 46 — 1,07 5,82 — 49 — 1,49 5,00 + 12 + 0,2 2 7,72 - 1 6 4 — 1,19 6,42 — 32 — 0,93 5,98 - 28 — 0,64 7,25 — 53 — 1,87 5,31 — 15 — 0,3 7 7,67 — 18 — 0,89 5,65 — 6 — 0,18 7,51

19,4 25,5 15,2 8,8 21,4 17,4 15,7 19,9 12,9 21,7 17,4 22,1

6,82

—

8 — 0,12

6,94

20,6

— — — — — — — — 10 — — — — —

5,01 7,06 6,88 5,50 6,25 3,60 9,02 6,2 5 10,06 5,5 9 4,5 0 4,18 4,48 7,60

201 126 202 103 80 5 660 109 428 124 148 67 52 699

—115 — 0,7 7 — 23 — 0,48 — 47 — 0,6 7 — 56 — 0,92 — 5 — 0,12 — 62 — 1,40 + 83 + 0,48 — 2 — 0,05 + 47 + 0,43 — 63 — 0,87 — 78 — 0,6 6 — 64 — 0,82 — 32 — 0,77 + 58 + 0,28

5,78 7,49 7,66 6,42 6,87 5,00 8,59 6,30 9,68 6,46 5,16 5,00 5,20 7,87

17,5 22,0 23,6 19,6 20,i 2,0 25,2 22,9 26,0 20,4 18,1 13,6 18,2 24,3

— — — — — — — — — —

4,89 4,11 3,76 6,86 7,65 7,19 8,08 7,26 7,25 7,16

50 73 123 123 233 248 276 142 142 221

— 33 — 0,9 3 — 64 — 0,99 —173 — 1,24 — 10 — 0,22 + 68 + 0,6 7 + 6 + 0,0 6 + 60 + 0,5 9 + 19 + 0,80 + 23 + 0,8 4 — 5 - 0,05

5,82 5,10 5,00 7,08 6,98 7,18 7,49 6,96 6,91 7,20

19,0 17,2 14,0 23,7 22,8 22,8 23,7 22,4 21,8 22,4

Tabell

1 328 N o r r a N y 329 K ä r n a 330 S t u g u n 331 L å n g s e l e 332 B o r g h o l m 333 Ål 334 H a p a r a n d a 335 H o l m s u n d 336 F r u s t u n a 337 M j ö l b y 338 H a r m å n g e r 339 J ä r f ä l l a 340 L o s 341 S k u l t u n a 342 L e s s e b o 343 M å n s a r p 344 A l v e s t a 345 V r e t a k l . 346 T r a n e m o 347 K u l l e r s t a d 348 F l e n 349 L i m a 350 F i l m 351 S t a r r k ä r r 352 P e r s t o r p 353 ö s t e r å k e r 354 S k u r u p 355 E d 356 N i k o l a i 357 Ö s t e r haninge 358 F r i t s l a 359 M a l u n g 360 R ö d ö n 361 P i t e å , s t . 362 S k a l l s j ö 363 H ä l l e f o r s 364 F o r s 365 B r u n n b y 366 V ä r n a m o 367 K u m l a , s t . 368 H a m r å n g e 369 Å m å l , s t . 370 H ö ö r , k ö p . 371 S m e d j e backen 372 O s b y , k ö p . 373 R a g u n d a 374 F i n s p å n g 375 S a l a , s t . 376 A r b o g a , s t . 377 H ä v e r ö 378 H e r r l j u n g a 379 T i e r p , k ö p . 380 A n g e r e d 381 D e g e r f o r s 382 R a m n ä s 383 S k a r a 384 N y b r o 385 G u s t a v s b e r g

— — — — — 65 — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

6,81 5,80 7,6 6 8,20 9,73 4,13 13,09 9,0 8 5,10 8,7 0 5,92 6,98 7,5 8 6,33 6,08 5,90 7,31 5,65 4,56 6,20 6,51 3,69 5,35 4,7 0 7,16 5,32 5,90 6,58 6,28

109 54 115 233 117 29 234 371 76 380 110 217 183 72 68 72 159 86 50 94 152 41 64 122 114 93 72 84 228

— 8 — 0,15 6,96 — 18 — 0,5 2 5,82 — 25 — 0,58 8,24 + 31 + 0,40 7,80 + 55 + 1,41 8,82 — 38 — 0,87 5,00 + 82 + 1,66 11,63 —126 — 1,86 10,4 4 — 51 — 1,06 6,16 + 94 + 0,70 8,00 — 27 — 0,46 6,8 8 + 29 + 0,28 6,6 5 — 23 — 0,38 7,91 — 10 — 0,24 6,57 — 4 — 0,09 6,12 + 1 + 0,01 5,89 + 37 + 0,46 6,85 — 19 — 0,80 5,95 — 32 — 0,68 5,24 + 3 + 0,07 6,18 + 2 + 0,04 6,4 7 — 62 — 1,87 5,0 6 — 23 — 0,49 5,8 4 — 50 — 0,51 5,21 + 11 + 0,19 6,9 7 - 58 — 0,90 6,22 + 13 + 0,28 5,6 7 — 4 — 0,10 6,6 8 — 5 — 0,04 6,27

22,0 19,1 23,3 24,4 24,2 10,9 26,6 25,9 19,2 23,6 20,5 21,4 24,2 20,2 19,0 18,5 20,8 17,6 15,5 19,8 20,4 14,1 17,3 16,7 20,7 18,o 16,7 21,1 19,6

6,68 5,18 7,40 6,61 9,58 4,80 8,86 5,88 4,26 8,55 9,18 7,21 8,55 6,17

144 62 356 136 279 63 284 105 44 533 400 241 355 71

- 14 — 0,20 — 25 — 0,44 + 11 + 0,0 7 - 23 — 0,41 + 63 + 0,65 — 38 — 0,6 7 + 14 + 0,12 — 42 — 0,65 — 48 — 0,90 + 97 + 0,47 + 136 + 0,86 + 26 + 0,28 + 108 + 0,78 — 15 — 0,84

6,8 8 5,62 7,88 7,02 8,98 5,4 7 8,24 6,48 5,16 8,08 8,27 6,98 7,82 6,51

20,8 15,7 21,4 21,7 23,0 15,3 22,2 18,5 13,0 22,2 22,0 22,2 21,6 17,9

7,98 6,9 8 6,22 7,66 7,90 9,18 5,81 3,88 7,40 4,25 7,26 5,50 9,20 8,00 6,08

121 130 196 493 391 425 141 39 75 31 296 68 410 284 86

+ 37 + 0,62 + 16 + 0,2 3 — 97 — 0,9 7 + 84 + 0,35 ' + 24 + 0,14 + 147 + 0,89 — 59 — 0,61 - 67 — 1,60 + 7 + 0,19 — 29 — 0,75 — 40 — 0,2 7 — 42 — 0,7 7 + 141 + 0,88 + 55 + 0,42 — 12 — 0,21

7,86 6,7 5 7,19 7,81 7,76 8,24 6,42 5,48 7,21 5,00 7,58 6,2 7 8,82 7,58 6,29

20,2 19,5 20,0 20,8 20,9 21,9 17,5 13,7 19,7 12,4 19,7 15,9 21,8 20,6 17,1

Värml. Östg. Jämtl. Vrnl. Kalm. Kopp. Nb. Vb. Söd. Östg. Gävl. Sthlm Gävl. Västm Krön. Jönk. Krön. Östg. Älvsb. Östg. Söd. Kopp. Upps. Älvsb. Krist. Sthlm Malm. Vrnl. Söd.

117 72 140 202 62 67 152 497 127 286 137 188 206 82 72 71 122 105 82 91 150 103 87 172 103 151 59 88 233

6,81 5,80 7,66 8,20 9,7 3 4,18 11,85 9,08 5,10 8,70 5,9 2 6,93 7,58 6,83 6,0 3 5,90 7,81 5,65 4,56 6,20 6,51 3,69 5,85 4,70 7,16 5,82 5,90 6,5 8 6,28

Sthlm Älvsb. Kopp. Jämtl. Nb. Älvsb. Ör. Jämtl. Malm. Jönk. Ör. Gävl. Älvsb. Malm.

158 87 345 159 216 101 270 147 92 436 264 215 247 86

6,68 5,18 7,40 6,61 9,58 4,80 8,86 5,8 8 4,26 8,5 5 9,18 7,21 8,55 6,17

Kopp. Krist. Jämtl. östg. Västm Västm Sthlm Älvsb. Upps. Älvsb. Ör. Västm Skar. Kalm. Sthlm

84 114 293 409 367 278 200 106 68 60 336 110 269 229 98

7,98 6,98 6,22 7,66 7,90 9,18 5,81 3,88 7,40 4,26 7,26 5,50 9,20 8,00 6,08

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

386 Västervik 387 Marstrand 388 E m m a b o d a 389 Tomelilla 390 Bjuv 391 Krylbo 392 Strömstad 393 Åstorp 394 Kroppa 395 Säter, st. 396 Uddevalla 397 Turinge 398 Nora, st. 399 Råda 400 Steneby 401 Älvkarleby 402 Söderala 403 Vara 404 Vänersborg 405 Gislaved 406 Klippan 407 Oskarshamn 408 Lindesberg 409 N : a Båda 410 Hörby, köp. 411 Sura 412 Partilie 413 Motala 414 Båstad 415 Täby 416 Visby 417 Anderstorp 418 Kopparberg 419 Köping 420 Kungshamn 421 Salem 422 Huddinge 423 Karlskrona 424 Tranås 425 Mölndal 426 Grums 427 Lerum 428 Fagersta 429 Värmdö 430 Kinnarumma 431 Mellösa 432 Tyresö 433 Lönneberga 434 Alingsås 435 Styrsö 436 Kungälv 437 Karlsborg 438 Botkyrka 439 T i m r å 440 L o m m a 441 Hallstahammar 442 Färgeryd

411 43 78 121 85 53 117 118 184 98 891 85 100 109 144 272 478 70 605 127 172

8,18 10,00 6,40 5,6 6 7,51 7,00 9,78 6,11 6,76 7,86 10,08 6,66 8,00 6,56 6,00

5,65 5,79 9,30 5,80 6,12

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

8,18 10,00 6,40 5,66 7,61 7,00 9,78 6,11 6,76 7,86 10,08 6,66 8,00 6,56 6,00 7,16 5,55 5,79 9,80 5,80 6,12

305 142 466 84 197 578 673 111 313 606 124 114 446 95 77 515 1747 294 698 204 167 446 127

9,86 6,50 5,66 6,9 0 7,40 4,51 8,00 5,11 5,58 7,86 3,70 6,4 7 8,50 5,16 5,46 5,66 9,77 7,85 9,88 6,51 4,4 7 8,4 2 6,17

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

Göteb. Göteb. Skar. Slhlm Vrnl. Malm.

80 153 101 81 389 93 151 103 194 444 108

5,88 5,61 6,16 5,26 9,50 2,50 8,95 5,55 6,18 8,8 6 4,5 6

Västm. Jönk.

211 91

7,9 7 5,51

Kalm. Göteb. Kalm. Krist. Malm. Kopp. Göteb. Krist. Värml Kopp. Göteb. Sthlm Ör.

Göteb. Älvsb. Upps. Gävl. Skar. Älvsb.

Jönk. Krist. Kalm. Ör.

Värml. Malm. Västm Göteb. Östg.

Krist. Sthlm Gotl. Jönk. Ör.

Västm. Göteb. Sthlm Sthlm Blek. Jönk. Göteb. Värml. Älvsb.

Västm. Sthlm Älvsb. Söd. Sthlm Kalm. Älvsb.

7,16

618 -t-207 + 0,71 72 + 29 + 1,15 72 6 — 0,15 85 — 36 — 0,51 99 + 14 + 0,25 78 + 25 + 0,47 182 + 65 + 1,02 103 — 15 — 0,17 183 — 1 — O.oi 103 + 5 + 0,09 1367 + 4 7 6 + 1,08 84 — 1 — 0,02 136 + 36 + 0,52 115 + 6 + 0,09 124 — 20 — 0,25 298 + 26 + 0,16 292 —186 — 0,71 59 — 11 — 0,21 823 + 218 + 0,71 111 — 16 — 0,20 141 — 31 — 0,81

7,47 8,85 6,55 6,17 7,26 6,63 8,71 6,28 6,77 7,77 9,00 6,68 7,48 6,47 6,25 7,00 6,26 6,00 8,6 9 6,00 6,48

20,2 22,4 18,7 15,8 18,8 17,2 22,8 15,2 17,9 20,2 22,6 18,9 19,6 18,0 17,4 18,5 14,8 14,6 21,7 16,1 16,6

9,86 6,50 5,66 6,90 7,40 4,61 8,00 5,11 5,58 7,86 3,70 6,4 7 8,50 5,16 5,45 5,6 6 9,77 7,35 9,88 6,61 4,47 8,42 6,17

552 + 247 + 1,16 150 + 8 + 0,0 7 331 - 1 3 5 - 0 , 5 7 91 + 7 + 0,12 208 + 11 + 0,09 253 —325 — 1,89 842 + 169 + 0,42 57 — 54 — 1,12 226 — 87 — 0,45 617 + 11 + 0,04 17 —107 — 1,80 84 — 30 — 0.65 610 + 164 + 0,60 51 — 44 - 0 , 7 7 55 - 22 — 0,45 437 — 78 — 0,19 1905 + 158 + 0,24 372 + 78 + 0,87 1 126 + 428 + 1,00 178 — 26 — 0,2 7 87 - 80 — 0,68 547 + 101 + 0,42 85 — 42 — 0,77

8,20 6,4 8 6,23 6,78 7,81 5,90 7,58 6,28 6,03 7,82 5,00 7,12 7,90 5,98 5,90 5,85 9,58 6,98 8,8 8 6,78 5,10

21,5 16,7 16,5 17,0 18,6 14,8 19,7 14,9 14,9 19,6 3,5 18,9 20,8 12,9 14,4 14,0 22,2 18,4 21,6 18,6 10,7 20,6 17,2

— — — — — — — — — — —

5,88 5,61 6,16 5,26 9,50 2,50 8,95 5,55 6,18 8,86 4,56

67 - 13 — 0,19 101 - 52 — 0,61 88 — 13 — 0,21 57 — 24 — 0,5 8 688 + 299 + 1,11 — — 93 — 1,51 206 + 55 + 0,65 81 - 22 — 0,2 6 201 + 7 + 0,05 515 + 71 + 0,38 56 — 52 — 0,60

5,6 2 6,2 2 6,87 5,79 8,8 9 4,01 8,80 5,81 6,18 7,98 5,16

— —

7,97 5,51

7,84 5,7 8

-t-101 + 0,68 15 — 0,27

76 1-

8,oo 6,94

13,7

15,o 16,4 15,5 21,4

— 20,9 13,7

16,i 21,9 10,5 19,2 16,2

1 443 444 445 446

Burlöv Luleå Vaxholm Kristianstad 447 K a t r i n e holm 448 N ä s b y 449 A s k i m 450 E s l ö v 451 T y s s l i n g e 452 ö c k e r ö 453 S o l l e n t u n a 454 B o o 455 N ö d i n g e 456 S v a l ö v 457 V a l d e m a r s vik 458 S o l n a 459 U m e å 460 S l i t e 461 K a r l s k o g a 462 S v e d a l a , k ö p . 463 Ö r e b r o 464 S ö d e r t ä l j e 465 E s k i l s t u n a 466 H a m m a r ö 467 H ö g a n ä s 468 D a n d e r y d 469 S k e l l e f t e å , s t . 470 N y k ö p i n g 471 H a l m s t a d 472 H a m m a r b y 473 Ä n g e l h o l m 474 B r o m ö l l a 475 K i n n a 476 E d 477 N j u t å n g e r 478 F u x e r n a 479 T r e l l e b o r g 480 B o r å s 481 K ä vi i n g e 482 L i d i n g ö 483 S ö d e r f o r s 484 H o f o r s 485 S a l t s j ö baden 486 K u n g s b a c k a 487 G r a n g ä r d e 488 S t o c k s u n d 489 D j u r s h o l m

172 — 1,40 86 + 0,20 20 + 0,28

4,51 9,85 7,42

22,7 18,7

380 + 0,6 9

8,64

21,5

821 + 37 + 0,12 48 — 14 — 0,2 4 48 — 55 — 0,78 307 + 95 + 0,58 45 — 26 — 0,52 107 — 147 — 0,89 530 — 111 — 0,2 7 122 — 38 — 0,84 110 — 47 — 0,44 56 — 14 — 0,2 6

8,50 5,2 5 5,14 7,52 5,22 5,59 6,33 5,84 5,54 5,61

21,5 12,8 10,9 18,9 13,0 10,4 16,1 14,7 14,1 14,1

117 + 25 + 0,82 6,66 1792 + 616 + 0,71 7,49 848 + 102 + 0,26 7,74 104 — 37 — 0,68 8,06 1663 + 616 + 0,84 8,04 48 — 22 — 0,89 5,56 3 603 + 1 267 + 0,81 7,99 1359 + 400 + 0,70 7,76 2 564 + 950 + 0,76 7,84 304 + 12 + 0,07 6,7 8 305 + 85 + 0,50 7,25 114 — 95 — 0,56 5,28 688 + 86 + 0,2 6 8,0 7 711 + 82 + 0,19 6,98 1880 + 712 + 0,85 7,98 98 + 3 + 0,04 6,5 2 189 — 24 — 0,18 6,37 109 — 4 — 0,05 7,36 136 ± 0 — 0,01 6,82 37 — 39 — 0,60 5,61 93 — 81 — 0,66 6,51 39 — 70 — 0,9 0 6,69 646 — 92 — 0,2 0 8,2 0 2 425 + 520 + 0,84 8,5 7 — — 80 — 0,89 5,88 367 — 313 — 0,5 7 8,17 — — 44 — 0,6 9 6,14 — — 294 — 1,04 6,87

17,8 19,8 20,2 19,2 20,6 13,i 20,7 21,0 19,8 18,2 18,5 10,6 19,6 17,5 19,9 15,9 12,8 14,0 12,5 7,5 9,2 6,6 13,4 14,2

6 Malm. Nb. Sthlm

172 1223 108

3,11 9,55 7,70

— —

3,11 9,65 7,70

1309 + 128 +

Krist.

9,88

—

9,88

1429 +

Söd. Göteb. Malm. Ör. Göteb. Sthlm Sthlm Älvsb. Malm.

784 62 103 212 71 254 641 160 157 70

8,62 5,01 4,86 8,10 4,70 4,70 6,06 5,60 5,10 5,85

— — — — — — — — —

8,62 5,01 4,86 8,10 4,70 4,70 6,06 5,50 5,10 5,85

Östg. Sthlm Vb. Gotl. Ör. Malm. Ör. Sthlm Söd. Värml. Malm. Sthlm Vb. Söd. Hall. Sthlm Krist. Krist. Älvsb. Värml. Gävl. Älvsb. Malm. Älvsb. Malm. Sthlm Upps. Gävl.

92 1176 746 141 1047 70 2 336 959 1614 292 220 209 602 629 1 168 95 213 113 136 76 174 109 738 1905 80 680 44 294

6,9 7 8,2 0 8,00 7,88 8,88 5,17 8,80 8,46 8,10 6,85 7,75 4,72 8,38 7,17 8,88 6,56 6,24 7,81 6,81 5,01 5,85 5,79 8,00 8,91 4,44 7,60 5,46 5,88

—. — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

6,97 8,20 8,00 7,38 8,88 5,17 8,80 8,46 8,10 6,85 7,75 4,72 8,88 7,17 8,88 6,56 6,24 7,81 6,81 5,01 5,85 5,79 8,00 8,91 4,44 7,60 5,45 5,38

Sthlm Hall. Kopp. Sthlm Sthlm

256 92 343 211 480 106 403

5,10 5,9 0 5,43 5,20 5,11

— — — — —

5,10 5,90 5,48 5,20 5,11

6,68

6,80

ör.

S:a el. g e n o m s n i t t

—

— — 256 — 1,78 — — 92 — 0,9 5 — — 343 — 0,91 — — 211 — 1,28 — — 480 — 1,38 108 710

— 6,9

— —

6,88 6,85 6,84 6,43 6,4 9

— — — — —

6,88

22,9

Tabell IV TABELL IV utvisande inverkan på skattetrycket m. ni. av ett allmänt statsbidrag enligt utredningens alternativ B i genomsnitt för åren 1947—1949. Utdebi-

Ökning

Nr, n a m n och län

Upp- Utdebi80% av burna teringsupp- Utdebi- skatte- behov Nytt allburna tering utjämutan mänt bidriftper nings- skatte- drag i bidrag skatte- bidrag utjäm- 1 000-tal i 1 000- kr. kr. i 1.000- ningstalkr. tal kr. bidrag

( + ) Ökning terings- Det behov nya bieller med det draget minsk- eller nya i % av ning minskstats- faktiska (—) av ning i kr. per bidranettostatsbidrag skatte- get utan utgifskatteter i 1 000- kr. utjämtalkr. ning 8

l

1 Torhamn Blek. 2 Karl Gustav Nb. 3 Värö Hall. 4 Jämjö Blek. 5 Pajala Nb. 6 Överkalix Nb. 7 Frändefors Älvsb. 8 Kristianopel Blek. 9 övertorneå Nb. 10 Hållnäs Upps. 11 Hällaryd Blek. 12 Lövånger Vb. 13 Sätila Älvsb. 14 V:a Torsås Krön. 15 R a m d a l a Blek. 16 Fridlevstad Blek. 17 Vilhelmina, lk Vb. 18 Norrfjärden Nb. 19 Byske Vb. 20 Lyse Göteb. 21 Våxtorp Hall. 22 Osby, lk Krist. 23 Tärendö Nb. 24 Naverstad Göteb. 25 Gnarp Gävl. 26 Hjälmseryd Jönk. 27 H o r t l a x Nb. 28 Ljustorp Vrnl. 29 U r s h u l t Krön. 30 BräkneHoby Blek. 31 Nedertorneå Nb. 32 Börstil Sthlm 33 Virestad Krön. 34 Älmeboda Krön. 35 Oviken Jämtl. 36 Råneå Nb. 37 Hälsingtuna Gävl. 38 Nederluleå Nb. 39 Nysätra Vb. 40 Veinge Hall. 41 Björna Vrnl.

105 383 69 91 837 905 113

8,7 7 10,26 5,73 8,81 11,50 10,84 6,28

15 218

10,01 20,30 5,78 9,0 4 15,65 17,00 6,2 8

166 584 81 160 1027 1281 144

+ 61 + 5,01 5,00 + 201 + 9,27 11,08 + 12 + 0,73 5,00 + 69 + 4,04 5,oo + 190 + 3,7 8 11,92 + 376 + 5,68 11,42 + 31 + 1,28 5,00

70,0 68,7 46,9 61,9 58,o 57,2 49,8

109 771 97 95 295 74 110 105 103 738 325 654 108 84 105 172 90 130 87 314 119 122

8,05 10,42 6,61 7,60 8,18 5,78 5,99 8,98 8,01 10,66 9,68 10,4 6 7,46 5,40 6,08 10,64 4,41 7,56 5,08 8,91 11,66 6,11

136 287

8,11 15,80 6,61 8,18 9,02 5,78 5,99 9,14 8,86 11,58 11,54 10,77 7,86 5,40 6,0 8 15,81 4,41 7,56 5,08 10,45 12,21 6,11

166 957 128 151 459 87 130 169 167 956 440 812 148 92 131 261 79 205 88 388 181 157

+ 57 + 3,11 5,oo + 186 + 3,49 12,81 + 31 + 1,61 5,oo + 56 + 3,18 5,oo + 164 + 3,68 5,34 + 13 + 0,78 5,oo + 20 + 0,99 5,oo + 64 + 3,65 5,49 + 64 + 3,3 6 5,oo + 218 + 2,82 8,71 + 115 + 2,91 8,68 + 158 + 2,00 8,7 7 + 40 + 2,20 5,66 + 8 + 0,40 5,00 + 26 + 1,08 5,00 + 89 + 4,46 11,85 — 11 — 0,5 9 5,00 + 75 + 2,5 6 5,0 0 + 1 + 0,03 5,00 + 74 + 1,75 8,70 + 62 + 3,2 3 8,9 8 + 35 + 1,11 5,00

60,2 56,8 54,8 60,4 61,7 48,8 50,2 60,0 58,6 54,1 52,9 51,4 53,9 42,6 46,9 47,1 43,8 53,4 45,8 48,7 48,8 47,2

174 380 111 149 84 114 791 76 724 229 95 263

8,26 10,40 5,76 5,90 5,21 8,84 10,85 6,83 9,02 7,68 4,59 8,06

8,26 16,18 5,75 5,90 5,21 9,14 13,57 6,33 9,55 7,68 4,59 8,06

271 465 129 175 89 154 878 105 863 280 86 257

+ + + +

51,6 44,4 47,4 51,5 42,0 47,8 42,7 42,2 46,4 47,1 38,4 45,7

—

12 211 417

—

— 9 40

— —

3 7 67 76 30 7

— —

— — — 65 11

— — 229

— — —

6 268

— 56

— — —

97 + 2,5 2 5,7 4 85 + 2,15 14,08 18 + 0,7 6 5,00 26 + 0,90 5,oo + 5 + 0,21 5,oo + 40 + 2,08 7,06 + 87 + 1,05 12,52 + 29 + 1,83 5,oo + 139 + 1,82 8,23 + 51 + 1,40 6,28 — 9 — 0,41 5,00 — 6 — 0,19 8,25

Tabell IV 1 42 Berg 43 Nora 44 Jämshög 45 Järvsö 46 Sävar 47 Morup 48 Alsen 49 Hyssby 50 Tuna 51 Torsås 52 Vännäs, lk 53 Mjällby 54 örkened 55 Kristdala 56 Brastad 57 Kville 58 Väddö 59 Brunflo 60 Mörrum 61 Vena 62 Öslervåla 63 Tanum 64 Skee 65 Söderåkra 66 Sidensjö 67 Långaryd 68 Burträsk 69 Svarteborg 70 Tossene 71 Mala 72 Ljuder 73 Länna 74 J ö r n 75 Tåsjö 76 Träslöv 77 Knäred 78 Norrala 79 Stödc 80 Misterhult 81 V:a Ed 82 Offerdal 83 Grava 84 Hjärsås 85 Alnö 86 Arnäs 87 Gunnarskog 88 Ramsele 89 Morlanda 90 Markaryd 91 Bjurholm 92 Ryssby 93 Fagerhult 94 Ljusdal, lk 95 Glimåkra 96 Sillerud 97 Delsbo 98 Hässjö 99 Lövestad 100 Gärdhem 101 Häggenås

1 Jämtl. Vrnl. Blek. Gävl. Vb. Hall. Jämtl. Krön. Kalm. Kalm. Vb. Blek. Krist. Kalm. Göteb. Göteb. Sthlm Jämtl. Blek. Kalm. Västm Göteb. Göteb. Kalm. Vrnl. Jönk. Vb. Göteb. Göteb. Vb. Krön. Sthlm Vb. Vrnl. Hall. Hall. Gävl. Vrnl. Kalm. Kalm. jämtl. Värml Krist. Vrnl. Vrnl. Värml. Vrnl. Göteb. Krön. Vb. Kalm. Kalm. Gävl. Krist. Värml Gävl. Vrnl. Malm. Älvsb. Jämtl.

159 160 142 425 204 65 105 82 111 177 246 224 149 136 129 177 131 152 134 107 150 201 181 157 114 137 620 97 158 354 61 96 356 362 72 96 118 322 200 87 220 98 106 219 242 199 279 97 8 323 98 87 371 123 107 197 204 79 63 136

8,16 10,38 8,23 8,40 6,78 4,15 8,08 5,18 7,24 5,00 7,86 6,65 6,66 7,20 6,58 7,21 8,66 8,02 7,88 6,55 7,56 6,75 6,35 6,02 9,38 5,56 8,10 5,84 5,10 8,81 6,2 6 6,58 8,68 10,83 3,68 6,00

—

8,16 10,9 2 8,23 8,54 6,78 4,15 8,08 5,13 7,24 5,00 7,36 6,65 6,66 7,20 6,58 7,21 8,91 8,02 7,33 6,55 7,56 6,75 6,8 5 6,02 9,3 3 5,5 6 8,10 5,84 5,10 8,90 6,26 6,53 8,94 10,75 3,68 6,00

7,oo 9,3 7 9,11 7,16 7,89 8,00 6,16 11,20 9,00 6,13 10,26 5,04 5,30 8,90 5,8 8 7,00 8,05 5,7 0 6,76 6,76 8,18 5,40 4,51 7,10

— 10

— — — — — — — — — — 1

— 8

— — — — — — — — — — — — 5

— — 18 20

— — — 22

— — — — — 84

— — 16

— — 1

— — 3

— — — — — — —

7,oo 9,78 9,11 7,16 7,89 8,00 6,15 12,68 9,00 6,13 10,59 5,04 5,30 8,92 5,83 7,00 8,08 5,70 6,76 6,76 8,18 5,40 4,51 7,10

212 229 220 518 216 45 145 85 133 177 308 298 209 165 160 229 190 191 213 134 154 237 218 194 152 156 660 119 162 366 89 107 380 363 36 112 150 345 227 113 253 148 135 381 323 199 317 98 18 340 107 103 434 141 121 253 221 89 52 134

1 B

+ 53 + 1,78 6,48 + 69 + 2,40 8,52 + 78 + 2,25 5,98 + 93 + 1,85 7,19 6,44 + 12 + 0,84 — 20 — 0,85 5,00 + 40 + 1,72 6,36 + 3 + 0,18 5,00 + 22 + 0,9 3 6,31 5,00 ± 0 ±0,00 + 62 + 1,18 6,18 + 74 + 1,28 5,8 7 + 60 + 1,47 5,19 + 29 + 0,99 6,21 + 31 + 1,08 5,55 + 52 + 1,25 5,9 6 + 59 + 1,88 7,08 + 39 + 1,28 6,79 + 79 + 1,90 5,43 + 27 + 1,01 5,54 + 4 + 0,12 7,44 + 36 + 0,80 5,95 + 37 + 0,86 5,49 + 37 + 0,91 5,11 + 38 + 1,68 7,70 + 19 + 0,66 5,00 + 40 + 0,38 7,72 + 22 + 0,84 5,00 + 4 + 0,10 5,00 + 12 + 0,22 8,68 + 28 + 1,26 5,00 + 11 + 0,60 6,08 + 24 + 0,4 0 8,64 + 1 + 0,02 10,73 — 36 — 1,82 5,00 + 16 + 0,60 5,40 + 32 + 1,05 5,95 + 23 + 0,4 8 9,3 5 + 27 + 0,70 8,41 + 26 + 1,11 6,05 + 33 + 0,69 6,70 + 50 + 1,66 6,84 + 29 + 0,9 8 5,2 2 + 162 + 2,75 9,88 + 81 + 1,8» 7,61 ± 0 ± 0,00 6,13 + 38 + 0,80 9,79

+

1 + 0,04

+

9 +

+ 10 + 0,30 + 17 + 0,29 0,32

+ 16 + 0,70 + 63 + 0,76 + 18 + 0,50 + 14 + 0,52 + 56 + 0,99 + 17 + 0,40 + 10 + 0,40 — 11 — 0,49 — 2 — 0,07

5,00 5,00 8,68 5,01 6,30 7,32 5,20 6,24 5,77 7,73 5,00 5,00 7,17

47,1 45,6 47,4 45,3 45,5 26,1 45,0 42,2 45,8 41,7 45,0 45,4 45,8 44,4 44,7 44,7 43,4 43,2 45,1 44,6 46,0 43.4 44,2 44,7 41,8 44,8 41,7 44,8

37,i 39,7 41,5 42,3 39,6 38,9 18,4 41,8 40,7 37,8 39,1 40,5 39,6

40,o 41,0 37,2 38,2 39,7 36,5 36,8 8,7 37,3 40,7 39,7 39,5 40,8 38,8 39,2 37,3

41,i 28,7 37,1

Tabell IV

1*

6 Gävl. Söd. Värmli Nb. Skar.

140 93 227 93 228 104 92 421 308 80 65 641 159 119 109 91 81 146 96 159 100 98 560 117

8,62 6,28 7,94 6,06 7,61 5,08 4,21 6,98 10,01 3,76 4,85 7,58 5,54 8,90 5,28 7,66 4,0 5 7,46 4,60 7,82 6,55 6,65 9,76 5,78

— — — — — — — 66 — — — — — .— — — — — — — — 34 —

8,62 6,28 7,94 6,06 7,51 5,08 4,21 6,98 11,45 3,75 4,85 7,58 5,54 8,90 5,28 7,66 4,05 7,46 4,60 7,82 6,55 6,65 10,0 8 5,78

153 101 211 108 230 107 72 435 305 47 61 470 170 128 115 109 52 159 80 206 119 118 654 132

+ 13 + 0,46 + 8 + 0,33 — 16 — 0,41 + 15 + 0,56 + 2 + 0,04 + 3 + 0,08 — 20 — 0,79 + 14 + 0,15 — 3 — 0,0 7 — 33 — 1,25 4 — 0,15 —171 — 2,08 + 11 + 0,24 + 9 + 0,88 + 6 + 0,18 + 18 + 0,74 - 29 — 0,95 + 13 + 0,8 7 — 16 — 0,40 + 47 + 1,02 + 19 + 0,61 + 20 + 0,68 + 94 + 0,75 + 15 + 0,37

Gävl. Vb. Hall. Kopp.

369 450 91 237

8,65 8,81 5,08 7,16

— 23 — —

8,65 8,64 5,08 7,16

378 389 92 249

Värml. Älvsb. Krön. Hall. Västm ör. Vrnl. Värml, Kalm. Värml, Söd. Kopp. Älvsb. Krön. Söd. Gävl. Gävl. Gävl. Kalm. Västm. Krist. Blek. Skar. Jämtl. Vb. Vrnl. Hall.

71 116 76 95 95 123 183 120 201 124 79 88 122 99 77 158 115 152 169 108 91 100 107 255 394 257 93

5,60 4,68 4,95 6,01 6,48 5,16 9,66 4,68 6,36 8,18 6,81 5,20 6,81 4,87 5,81 6,82 6,89 6,45 5,88 7,70 4,74 7,68 4,88 7,71 8,98 10,88 5,75

— — — — — — 6 — — 1 — — — — — — — — — — — — — — — 42 —

5,60 4,68 4,95 6,01 6,48 5,16 9,84 4,68 6,86 8,20 6,81 5,20 6,81 4,8 7 5,81 6,82 6,89 6,45 5,88 7,70 4,74 7,58 4,38 7,71 8,93 11,59 5,75

87 103 75 110 100 130 174 108 245 139 99 87 126 94 88 163 109 167 182 116 82 132 82 267 345 304 99

Kalm. Jämtl.

141 107 1

6,98 8,85

— —

6,98 8,85

164 122

1 102 H e l g u m 103 As 104 L i t 105 K o l a 106 B j u r å k e r 107 R y d a h o l m 108 A s k u m 109 A n u n d s j ö 110 E d e f o r s 111 T v å å k e r 112 S k ä r s t a d 113 S t e n s e l e 114 M ö r l u n d a 115 R ä t a n 116 ö s t e r l ö v s t a 117 Å r s u n d a 118 V : a K a r u p 119 ö s t m a r k 120 K v i s t b r o 121 B e r g s j ö 122 B j ö r k v i k 123 J ä r n s k o g 124 ö v e r l u l e å 125 U n d e n ä s 126 F ä r i l a Kårböle 127 D o r o t e a 128 S n ö s t o r p 129 F o l k ä r n a 130 Ö : a F å g e l vik 131 D a l s - E d 132 S k a t e l ö v 133 H a r p l i n g e 134 M u n k t o r p 135 A s k e r 136 F j ä l l s j ö 137 B r u n s k o g 138 D ö d e r h u l t 139 G l a v a 140 J u l i t a 141 S i l j a n s n ä s 142 F ä r g e l a n d a 143 B e r g a 144 A r l a 145 H i l l e 146 H a s s e l a 147 H e d e s u n d a 148 M a d e s j ö 149 M ö k l i n t a 150 V : a V r a m 151 L ö s e n 152 H o v a 153 H a m m e r d a l 154 B u r e å 155 B j ä r t r å 156 T o r u p 157 H a l l i n g e berg 158 H e d e

174 Vrnl. Jämtl. Jämtl. Värml Gävl. Jönk. Göteb. Vrnl. Nb. Hall. Jönk. Vb. Kalm. Jämtl. Upps. Gävl. Krist. Värmli

ör.

,0

8,16 5,90 8,8 6 5,50 7,47 5,00 6,78 11,62 5,00 5,00 9,61 5,80 8,52 5,10 6,92 5,00 7,09 5,00 6,80 5,94 5,97 9,28 5,36

36,8 38,6 35,6 38,5 35,9 32,8 33,4 37,0 33,6 23,8 31,5 34,5 38,4 34,8 39,0 36,i 23,8 36,1 27,0 36,o 37,4 37,2 34,2 38,7

+ 9 + 0,13 — 61 — 0,87 + 1 + 0,08 + 12 + 0,21

8,52 9,51 5,00 6,95

34,o 33,5 35,2 35,6

+ 16 + 0,60 — 13 — 0,41 — 1 — 0,05 + 15 + 0,49 + 7 + 0,16 — 9 — 0,29 — 12 — 0,82 + 44 + 0,68 + 15 + 0,49 + 20 + 0,71 — 1 — 0,04 + 4 + 0,12 — 5 -0,18 + 11 + 0,42 + 5 + 0,12 — 6 — 0,28 + 15 + 0,88 + 13 + 0,28 + 8 + 0,29 — 9 — 0,26 + 32 + 0,94 — 25 — 0,62 + 12 + 0,2 0 — 49 — 0,71 + 47 + 0,85 + 6 + 0,20

5,00 5,09 5,00 5,62 6,24 5,00 10,13 5,00 5,68 7,71 5,60 5,2 4 6,19 5,00 5,39 6,70 7,12 6,12 5,15 7,41 5,00 6,59 5,00 7,61 9,64 10,7 4 5,55

35,2 38,2 35,6 37,8 36,8 36,4 32,4 33,5 35,6 33,9 35,8 35,9 34,6 33,8 35,9 34,i 33,8 34,7 35,8 33,4 29,8 34,8 27,1 33,0 31,8 31,0 35,8

+ 23 + + 15 +

6,45 8,26

34,8 32,0

+ 5 + 0,19

0,58 0,59

5,oo

Tabell IV

|

Vb. Degerfors Krist. N : a Mellby Skcdevi östg. Gävl. Hanebo Kopp. Stora Tuna ödeshög Östg. ÖsterfärneGävl. bo 166 St. M e l l ö s a ör. Ör. 167 V i b y Blek. 168 N ä t t r a b y Värml. 169 G r ä s m a r k 170 A r v i d s j a u r Nb. Göteb. 171 Y t t e r b y 172 A l m u n d s Krön. ryd Sthlm 173 A l m u n g e Värml 174 E d a Jönk. 175 M a l m b ä c k Krön. 176 V i s l a n d a 177 S v e g , l k Jämtl. 178 F l ö d a Söd. 179 N o s a b y Krist. 180 F ö l l i n g e Jämtl. 181 T i e r p , lk Upps. 182 A r j e p l o g Nb. 183 F l i s e r y d Kalm. 184 N : a Å k a r p Krist. 185 V ä s t l a n d Upps. 186 E k s h ä r a d Värml 187 N o r a Västm, 188 A l g u t s b o d a Krön. 189 N ä t r a Vrnl. 190 S ö d r a Vi Kalm. 191 A s a r u m Blek. 192 B y g d e å Vb. 193 L e r b ä c k Ör. 194 N y e d Värml 195 I n g a t o r p Jönk. 196 B o r r b y Krist. 197 R a m s b e r g Ör. 198 H j ä r t u m Göteb. 199 S ö d e r b ä r k e Kopp. 200 B j ö r k e t o r p Älvsb. 201 J u n s c l e Vrnl. Kalm. 202 Å l e m 203 A r b r å Gävl. 204 S t o r a K i l Värml 205 A l f t a Gävl. 206 S t e n b r o h u l t Krön. 207 Y t t e r h o g d a l Jämtl. 208 H ö g s b y Kalm. 209 F r v k s ä n d e Värml 210 H a b o Skar. 211 B i n g a r u m Östg. 212 V i m m e r b y , l k K a l m . 213 G r y t h y t t a n Ör. 214 N : a S o l berga Jönk. 215 M å l i l l a Kalm.

159 160 161 162 163 164 165

588 70 119 195 382 110

7,28 5,7 8 7,5 6 8,04 7,00 4,95

114 89 110 90 135 857 82

5,60 4,85 5,58 7,00 6,51 10,87 6,12

— — — — —

138 109 266 58 74 94 103 85 158 185 435 104 111 87 286 121 153 290 133 253 336 143 174 88 76 122 84 169 80 250 161 273 195 325 87 94 237 314 97 184 86 127

4,8 8 7,18 8,4 3 4,08 5,91 6,94 5,5 6 5,00 6,31 5,90 8,67 5,67 5,69 6,60 7,56 7,10 5,65 8,80 5,80 6,86 7,68 5,05 8,05 6,16 6,04 7,20 4,90 5,96 4,11 8,46 5,58 7,14 8,05 7,05 5,15 7,27 6,57 5,55 4,85 5,8 6 5,58 7,07

— —

6,01 6.70

—

— 3

— — —

—

— — — — — — — 30

— — — — — — — — — — — — — — — — — — 7

— — — — — — — — — — — —

1-

, 51 — 0,40 + 24 + 0,7 8 + 13 + 0,4 0 + 25 + 0,49 + 66 + 0,65 — 2 — 0,05

7,68 5,00 7,26 7,55 6,45 5,00

33,0 34,2 33,8 32,5 33,9 32,5

106 68 137 111 133 792 90

— 8 — 0,2 4 — 21 — 0,6 5 + 27 + 0,58 + 21 + 0,66 — 2 — 0,06 — 65 — 0,4 6 + 8 + 0,80

5,84 5,00 5,00 6,84 6,5 7 11,27 5,82

34,7 27,9 34,6 33,5 32,8 29,5 32,9

4,88 7,18 8,45 4,08 5,91 6,94 5,56 5,00 6,31 5,90 9,02 5,67 5,69 6,60 7,56 7,10 5,65 8,30 5,80 6,36 7,68 5,05 8,05 6,16 6,04 7,20 4,90 5,96 4,11 8,60 5,58 7,14 8,0 5 7,05 5,15 7,27 6,5 7 5,56 4,3 5 5,86 5,58 7,07

130 106 320 31 101 109 105 83 128 199 331 97 125 109 302 141 154 316 125 308 356 146 351 98 92 134 81 151 54 215 186 256 199 308 93 93 237 285 67 187 82 129

— 8 — 0,17 — 3 — 0,11 + 54 + 0,81 — 27 — 0,92 + 27 + 0,79 + 15 + 0,55 + 2 + 0,06 — 2 — 0,0 7 — 30 — 0,98 + 14 + 0,22

—104 — 1,57 — 7 — 0,22 + 14 + 0,83 - i - 22 + 0,65 + 16 + 0,20 + 20 + 0,48 + 1 + 0,02 + 26 + 0,8 2 — 8 — 0,18 + 55 + 0,5 6 + 20 + 0,22 + 3 + 0,06 + 177 + 3,05 + 10 + 0,31 + 16 + 0,50 + 12 + 0,80 — 3 — 0,10 — 18 — 0,8 8 — 26 — 0,8 9 — 35 — 0,68 + 25 + 0,8 6 — 17 - 0 , 2 4 + 4 + 0,0 7 — 17 — 0,19 + 6 + 0,15 — 1 — 0,04 ± 0 ±0,00 — 29 — 0,80 — 30 — 0,65 + 3 + 0,05 — 4 — 0,14 + 2 + 0,05

5,00 7,29 7,64 5,00 5,12 6,89 5,60 5,07 7,24 5,68 10,59 5,89 5,36 5,95 7,36 6,6 2 5,68 7,98 5,48 5,80 7,46 5,00 5,00 5,85 5,54 6,90 5,0 0 6,84 5,00 9,28 5,17 7,88 7,98 7,24 5,00 7,81 6,5 7 5,85 5,00 5,81 5,72 7,02

33,1 32,1 31,8 16,2 34,2 31,6 34,0 34,6 31,5 34,1 29,2 33,1 33,1 32,4 30,6 31,2 32,1 30,2 33,0 31,6 30,0 32,2 51,2 31,8 32,2 30,6 31,6 31,0 24,4 28,7 32,5 29,9 29,8 29,9 30,2 29,8 30,5 31,0 20,8 31,0 30,9 30,5

6,01 6.70

88 119

+ 15 + 0,47 + 6 | + 0,1 e

5,54 6,54

31,0 30,0

7,28 5,78 7,65 8,04 7,00 4,95

537 94 132 220 448 108

5,60 4,35 5,58 7,00 6,51 10,81 6,12

1 8

216 217 218 219 220 221 222 223 224 225 226 227 228 229 230 231 232 233 234 235

Forsa Vendel Säby Åre Rimbo Revsund Villstad Haverö Stora Malm Borgsjö Linde Bräcke Reftele St. Skedvi Hällesjö Foss Lindome Sandhult Virserum Amnehärad

Upps. Jönk. Jämtl. Sthlm Jämtl. Jönk. Vrnl. Söd. Vrnl. Ör. Jämtl. Jönk. Kopp. Jämtl. Göteb. Hall. Älvsb. Kalm. Skar. Värml. Gävl.

162 98 137 161 67 176 144 136 82 252 316 124 67 147 116 141 77 101 151 117 107 338

6,25 4,78 5,4 5 6,22 6,18 8,20 5,50 9,38 5,85 8,25 5,59 8,68 4,9 7 5,8 0 6,27 6,7 6 4,10 4,50 5,0 8 5,48 4,8 5 7,70

236 Färnebo 237 O v a n å k e r 238 T r o s a Vagnhärad 239 G a m l e b y 240 Å s e l e 241 H o v m a n torp 242 S : a Å s u m 243 Ö : a B r o b y 244 H ö r n e f o r s 245 F o r s e r u m 246 H u s b y Rekarne 247 K i s a 248 V i t t i n g e 249 V ä s b y 250 E k e b y 251 E s s u n g a 252 T ö r e b o d a 253 L e k s a n d 254 L e n h o v d a 255 G u s t a f s 256 G r ä n n a , s t 257 S k ö l d i n g e 258 S o r u n d a 259 T i b r o 260 R i s e b e r g a 261 R a m e n 262 N o t t e b ä c k m. Granhult 263 K u l l i n g s Skövde 264 S v e d a l a , l k 265 K r o k e k 266 J ä r n a 267 B y 268 Å d a l s - L i d e n 269 H u b b o 270 N o r r b ä r k e

Söd. Kalm. Vb.

68 115 379

5,8 3 7,08 7,90

Krön. Malm. Krist. Vb. Jönk.

65 88 102 197 64

Söd. Östg. Västm Malm. Malm. Skar. Skar. Kopp. Krön. Kopp. Jönk. Söd. Sthlm Skar. Krist. Värml.

6,25 4,78 5,45 6,22 6,18 8,2 0 5,50 9,62 5,85 8,29 5,59 8,53 4,9 7 5,80 6,2 7 6,7 6 4,10 4,50 5,08 5,48 4,85 7,70

176 85 135 150 90 142 142 156 80 234 313 124 66 136 101 169 40 72 142 114 100 340

— — —

5,33 7,08 7,90

74 128 316

— 63 — 0,71

5,45 4,60 5,66 7,68 4,6 6

— — — — —

5,46 4,60 5,66 7,68 4,66

72 70 95 194 52

— 18 — 0,40 — 7 ~0,19 — 3 — 0,05 — 12 — 0,8 4

84 187 99 88 99 80 154 301 84 86 76 100 91 190 147 93

6,48 5,53 5,80 4,98 4,48 3,01 8,32 4,16 5,66 4,4 6 7,43 4,88 6,60 7,41 5,00 7,76

— — — — — — — — — — — — — — — 13

6,48 5,5 8 5,80 4,98 4,48 3,01 8,32 4,16 5,66 4,46 7,48 4,88 6,60 7,41 5,00 8,04

102 157 94 85 71 4 178 186 87 68 66 94 104 256 146 130

Krön.

4,45

—

4,45

Älvsb. Malm. Östg. Kopp. Kopp. Vrnl. Västm Kopp.

69 97 84 282 206 170 56 217

4,16 3,80 5,38 5,88 6,68 8,05 5,70 7,5 9

— — — — — — — —

4,16 3,80 5,88 5,88 6,63 8,06 5,70 7,59

1 Gävl.

— — — — — — 9

— 2

— — — — — — — — — — —

6,01 5,12 5,49 6,4 7 5,48 9,14 5,54 9,10 5,4 2 8,5 7 5,62 8,53 5,00 6,03 6,73 6,28 5,00 5,24 5,49 5,02 7,68

30,8 31,4 31,8 29,0 30,5 27,9 30,6 27,2 30,1 28,2 30,2 27,9 28,4 29,1 28,6 29,1 13,9 18,8 29,9 30,2 30,0 27,8

5,18 6,78 8,61

29,2 28,1 26,8

5,21 5,00 5,85 7,68 5,00

29,8 22,0 29,i 27,0 20,9 28,3 28,5 28,6

115 — 0,84 3 + 0,08 — 18 — 0,54 — 10 — 0,46 — 6 — 0,12 + 13 + 0,83 + 66 + 0,71 — 1 — 0,0 2 + 37 + 0,88

5,95 6,03 5,48 5,00 5,00 5,00 7,88 5,00 5,58 5,00 7,89 5,0 0 6,2 7 6,70 5,02 7,21

21,8 1,9 26,3 19,9 28,2 26,1 26,4 26,8 27,2 26,5 27,7 26,i

— 23 — 0,55

5,00

21,3

39 44 81 267 203 152 69 231

30 — 0,84

— 53 — 1,20 — 3 — 0,08 — 15 — 0,14 — 3 — 0,04 — 18 — 0,8 8

5,00 5,00 5,46 6,02 6,0 7 8,43 5,28 7,41

16,2 15,1 27,8 27,4 26,4 25,1 27,0 25,6

+ 14 + 0,24 — 13 — 0,8 9 — 2 — 0,04 — 11 — 0,25

+ 23 + 0,70

— 34 — 0,94 — 2 — 0,04

+ 20 + 0,52

— 2 — 0,0 7 — 18 — 0,28 — 3 — 0,08 rt

0 ±0,00

-— 1 — 0,08 — 11 — 0,28 — 15 — 0,4 6

+ 28 + 0,48

— 37 — 0,90 — 29 — 0,50 — 9 — 0,16 — 3 — 0,0 6 — 7 — 0,17

+ 2 + 0,02 + 6 + 0,20 + 13 + 0,80 +

7 + 0,24

+ 18 + 0,48 — 30 — 0,50 — 5 — 0,18 — 3 — 0,07 — 28 — 0,57 — 76 — 1,99

+ 24 + 0,44 +

+ 13 + 0,42 + 14 + 0,1 8

5,oo

25,o

Tabell IV

3 Gävl. Kopp. Gävl. Kopp. Kopp. Krist. Kopp. Krön. Östg. Sthlm Malm. Jönk. Kopp. Älvsb. Krist. Jönk. östg. Vrnl. Gävl. Vrnl.

123 127 465 100 187 129 267 133 115 88 75 79 99 55 73 68 160 442 344 530

6,50 7,04 6,38 6,24 5,48 4,90 5,46 5,91 5,85 7,61 5,98 7,60 6,81 3,93 4,66 5,26 5,58 9,38 5,28 8,16

Värml. Nb. Älvsb. Malm. Värml Kopp. Krist. Söd. Malm. Kopp. Jönk. Krön.

190 883 96 66 115 367 73 113 85 106 79 86

6,20 9,9 2 4,75 3,51 7,94 5,28 5,00 6,61 3,94 7,30 5,26 7,83

—

Västm

128 Söd. Kalm. Vrnl. Ör. Västm Göteb. Vrnl. Älvsb. Vrnl. Ör. Älvsb. Älvsb. Krön. Vrnl. Kalm. Jönk. Kopp. Vb. Skar. Kopp. Värml Krön. Värml

271 J ä r b o 272 O r e 273 V a l b o 274 F l ö d a 275 S v ä r d s j ö 276 F i n j a 277 H e d e m o r a , l k 278 Ä l g h u l t 279 B o x h o l m 280 V a l l e n t u n a 281 S : a V r a m 282 B o d a f o r s 283 N å s 284 R ö d e n e 285 K v i d i n g c 286 H a k a r p 287 K v i l l i n g e 288 S k ö n 289 O v a n s j ö 290 T o r p 291 N e d r e U l l e rud 292 J o k k m o k k 293 F r i s t a d 294 St. K ö p i n g e 295 V i s n u m 296 R ä t t v i k 297 K n i s l i n g e 298 Å k e r 299 A l l e r u m 300 S ä f s n ä s 301 B a n k e r y d 302 Å s e d a , k ö p . 303 S k i n n s k a t teberg 304 V : a V i n g åker 305 H u l t s f r e d 306 G r u n d s u n d a 307 H a m m a r 308 K o l b ä c k 309 S ä v e 310 N j u r u n d a 311 S k A l l e r u d 312 Y t t e r l ä n n ä s 313 N o r a , l k 314 ö r b y 315 T o a r p 316 H ä l l e b e r g a 317 S j ä l e v a d 318 G l a d h a m mar 319 B y a r u m 320 O r s a 321 V ä n n ä s , k ö p . 322 T i d a h o l m 323 H u s b y 324 M u n k f o r s 325 Ä l m h u l t 326 N o r

o 1

0 1

6,61 7,00 6,26 6,12 6,28 5,00 6,05 5,65 5,41 7,43 5,49 7,08 6,6 7 5,00 5,00 5,00 5,5 7 8,75 5,61 8,81

26,0 25,9 26,6 26,8 29,0 25,8 26,3 26,6 26,8 25,2 26,6 25,2 25,8 3,7 22,9 24,4 25,9 23,7 25,7 23,9

6,66 11,71 5,00 5,00 7,42 5,7 5 5,15 6,80 5,00 7,48 9 + 0,20 5,06 1 — 0,0 3 7,86

24,6 22,2 25,6 8,6 24,2 25,6 26,1 24,7 17,8 23,5 24,9 23,2

6,50 7,04 6,88 6,24 5,48 4,90 5,46 5,91 5,85 7,61 5,98 7,60 6,81 3,98 4,66 5,26 5,58 9,57 5,2 8 8,19

118 129 478 105 124 122 215 150 144 94 96 98 87 8 61 78 161 595 299 439

— 5 — 0,u

— — — — — — — — — —

6,20 10,10 4,75 3,51 7,94 5,28 5,00 6,61 3,94 7,80 5,26 7,88

160 623 85 17 142 296 68 105 44 99 88 85

— 30 — 0,46 —260 — 1,61 — 11 — 0,25 — 49 — 1,49 + 27 + 0,5 2 — 71 — 0,5 2 — 5 — 0,15 — 8 — 0,19 — 41 — 1,06 — 7 — 0,18

6,82

—

6,82

+ 12 +

0,20

6,62

23,8

316 149 249 159 85 67 577 111 381 187 226 131 84 641

5,01 7,06 6,88 5,50 6,25 3,60 9,02 6,26 9,97 5,59 4,50 4,18 4,48 7,60

— — — — — — — —

287 134 195 128 95 5 567 108 348 145 167 67 60 632

— 29 — 0,19 — 15 — 0,28 - 54 — 0,7 7 — 31 — 0,51 + 10 + 0,22 — 62 — 1,40 — 10 — 0,05 — 3 — 0,0 7 — 33 — 0,30 — 42 — 0,58 — 59 — 0,50 - 64 — 0,82 - 24 — 0,5 7 — 9 — 0,04

5,20 7,8 4 7,65 6,01 6,08

— — — — —

5,01 7,06 6,88 5,50 6,25 3,60 9,02 6,25 10,06 5,59 4,50 4,18 4,48 7,60

9,07 6,82 10,86 6,17 5,00 5,00 5,00 7,64

25,i 23,6 22,6 24,5 23,8 2,1 21,4 22,4 21,2 23,8 20,2 13,9 21,0 22,0

83 137 296 133 165 242 216 123 . 119

4,89 4,11 3,76 6,86 7,65 7,19 8,08 7,25 7,26

— — — — — — — — —

4,89 4,11 3,76 6,86 7,66 7,19 8,08 7,26 7,25

63 79 123 114 228 238 249 138 143

— 20 — 0,5 6 — 58 — 0,89 -173 - 1 , 2 4 — 19 — 0,40 + 63 + 0,63 — 4 — 0,04 + 33 + 0,82 + 15 + 0,24 + 24 + 0,3 5

5,45 5,0 0 5,00 7,26 7,02 7,28 7,76 7,01 6,90

23,8 18,9 13,8 26,8 22,2 22,1 21,5 21,9 21,8

— — — — — — — — — — — — — — — — 35

— 5

+ 2 + 0,04 + 13 + 0,07 + 5 + 0,12

— 63 — 0,80 — 7 — 0,io - 52 — 0,5 9 + 17 + 0,26 + 29 + 0,44

+ 6 + 0,18

+ 21 + 0,49 + 19 + 0,62 — 12 — 0,86 — 47 - 1 , 0 7 — 12 — 0,31 + 10 + 0,26

+

1 + 0,01

+ 153 + 0,82 — 45 — 0,33 — 91 — 0,62

+

—

ö.oo

1 327 N o r b e r g 328 N o r r a Ny 329 K ä r n a 330 S t u g u n 331 L å n g s e l e 332 B o r g h o l m 333 Al 334 H a p a r a n d a 335 H o l m s u n d 336 F r u s t u n a 337 M j ö l b y 338 H a r m å n g e r 339 J ä r f ä l l a 340 L o s 341 S k u l t u n a 342 L e s s e b o 343 M å n s a r p 344 A l v e s t a 345 V r e t a k l . 346 T r a n e m o 347 K u l l e r s t a d 348 F l e n 349 L i m a 350 F i l m 351 S t a r r k ä r r 352 P e r s t o r p 353 Ö s t e r å k e r 354 S k u r u p 355 E d 356 N i k o l a i 357 Ö s t e r haninge 358 F r i t s l a 359 M a l u n g 360 R ö d ö n 361 P i t e å , s t . 362 S k a l l s j ö 363 H ä l l e f o r s 364 F o r s 365 B r u n n b y 366 V ä r n a m o 367 K u m l a , s t . 368 H a m r å n g e 369 Å m å l , s t . .570 H ö ö r , k ö p . 371 S m e d j e backen J72 Osby, köp. 373 R a g u n d a 374 F i n s p å n g 375 Sala, st. 376 A r b o g a , s t . 377 H ä v e r ö 378 H e r r l j u n g a 379 T i e r p , k ö p . 380 A n g e r e d 381 D e g e r f o r s 382 R a m n ä s 383 S k a r a 384 N y b r o

178 I

226 117

— — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — —

7,15 6,81 5,30 7,66 8,20 9,78 4,18 13,09 9,08 5,10 8,70 5,92 6,98 7,58 6,88 6,03 5,90 7,81 5,65 4,66 6,20 6,51 3,69 5,85 4,70 7,16 5,82 5,90 6,68 6,28

213 108 64 104 103 100 29 170 281 87 330 115 214 152 76 77 83 158 106 61 99 154 44 79 142 112 109 92 80 236

Västm Värml Östg. Jämtl. Vrnl. Kalm. Kopp. Nb. Vb. Söd. Östg. Gävl. Sthlm Gävl. Västm. Krön. Jönk. Krön. Östg. Älvsb. östg. Söd. Kopp. Upps. Älvsb. Krist. Sthlm Malm. Vrnl. Söd.

72 140 202 62 67 152 497 127 286 137 188 206 82 72 71 122 105 82 91 150 103 87 172 103 151 59 88 233

7,15 6,81 5,80 7,66 8,20 9,78 4,18 11,85 9,08 5,10 8,70 5,92 6,98 7,58 6,38 6,08 5,90 7,81 5,65 4,56 6,20 6,51 3,69 5,35 4,70 7,16 5,32 5,90 6,58 6,28

Slhlm Älvsb. Kopp. Jämtl. Nb. Älvsb. Ör. Jämtl. Malm. Jönk. Ör. Gävl. Älvsb. Malm.

158 87 345 159 216 101 270 147 92 436 264 215 247 86

6,68 5,18 7,40 6,61 9,58 4,80 8,36 5,88 4,26 8,55 9,13 7,21 8,55 6,17

— — — — — — — — — — — — — —

6,68 5,18 7,40 6,61 9,58 4,80 8,8 6 5,88 4,26 8,55 9,13 7,21 8,55 6,17

142 85 328 122 227 85 242 113 53 452 341 203 310 78

Kopp. Krist. Jämtl. Ös Ig. Västm Västm Sthlm Älvsb. Upps. Älvsb. Ör.

84 114 293 409 367 278 200 106 68 60 336 110 269 229

7,98 6,98 6,22 7,66 7,90 9,18 5,81 3,88 7,40 4,25 7,26 5,50 9,20 8,00

— — — — — — — — — — — — — —

7,98 6,98 6,22 7,66 7,90 9,13 5,81 3,88 7,40 4,25 7,26 5,50 9,20 8,00

115 129 188 457 347 352 157 57 72 31 278 82 335 249

Västm Skar. Kalm.

— — — — — —

_ 13 — 0,14 7,29 — 9 — 0,18 6,99 — 8 — 0,22 5,52 — 36 — 0,82 8,48 — 99 — 1,30 9,50 + 38 + 0,97 8,76 — 38 — 0,8 7 5,00 + 18 + 0,85 12,74 5,98 8,87 6,29 6,68 8,44 6,48 5,91 5,65 6,86 5,63 5,00 6,05 6,46 5,00 5,52 5,00 7,00 5,98 5,88 6,78 6,21

21,7 21,7 23,0 21,8 10,9 20,5 11,8 19,3 19,7 22,0 20,6 21,4 20,9 20,0 21,8 21,1 21,5 20,4 21,9 19,2 21,1 20,8 15,4 21,8 19,5 20,3 21,1 21,5 19,9 20,4

6,90 5,22 7,61 7,25 9,4 7 5,08 8,61 6,85 5,00 8,47 8,64 7,84 8,12 6,84

20,0 21,7 19,7 19,6 18,6 20,4 19,0 19,8 15,5 18,8 18,6 18,6 18,7 20,0

7,46 6,77 7,27 7,46 8,01 8,68 6,26 5,06 7,80 5,00 7,64 6,01 8,79 7,85

19,1 19,1 18,9 18,6 18,7 18,8 19,4 20,2 18,7 12,7 18,4 19,4 17,6 17,9

216 — 2,88 11,41

— 40 — 0,88 + 44 + 0,88 — 22 - 0,87

+ 26 + 0,25

— 54 — 0,91 — 6 — 0,16

0,12 + 125 ++ 0,26 + 36 + 0,45 + 1 + 0,02 + — 21 — 0,44 0,15 + 48 ++ 0,06 + 59 — 1,81

— — 8 — 0,17 — 30 — 0,30 + 9 + 0,16 — 42 — 0,66

+ 33 + 0,57

— 8 — 0,20 + 3 + 0,02 16 — 0,22

— 2 — 0,04 — •

17 — 0,11

— 37 — 0,64 + 11 + 0,11 — 16 — 0,28 — 28 — 0,26 — 34 — 0,52 — 39 — 0,74 + 16 + 0,08 + 77 + 0,49 — 12 — 0,18

+ 63 + 0,48

— 8 — 0,17 + 31 + 0,52 + 15 + 0,21 105 — 1,05

+ 0,20 + 48 20 - 0 , 1 1

— + 74 + 0,45 — 43 — 0,45 — 49 — 1,18 + 4 + 0,10 — 29 — 0,75 — 58 — 0,38 — 28 — 0,61 + 66 + 0,41 + 20 + 0,15

Tabell

98 411 43 78 121 85 53 117 118 184 98 891 85 100 109 144 272 478 70 605 127 172

6,08 8,18 10,0 0 6,40 5,66 7,51 7,00 9,73 6,11 6,76 7,86 10,03 6,66 8,00 6,56 6,00 7,16 5,55 5,79 9,30 5,80 6,12

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

6,08 8,18 10,00 6,40 5,66 7,51 7,00 9,78 6,11 6,76 7,86 10,03 6,66 8,00 6,56 6,00 7,16 5,65 5,79 9,30 5,80 6,12

95 552 55 70 101 95 83 138 126 183 88 1006 79 121 113 126 280 360 73 625 127 152

— 3 — 0,0 5 + 141 + 0,48 + 12 + 0,47 — 8 — 0,19 — 20 — 0,29 + 10 + 0,18 + 30 + 0,5 7 + 21 + 0,82 + 8 + 0,09 — 1 -0,01 — 10 — 0,21 + 115 + 0,2 5 — 6 — 0,18 + 21 + 0,31 + 4 + 0,06 — 18 — 0,22 + 8 + 0,05 —118 — 0,45 + 3 + 0,06 + 20 + 0,06 ± 0 ±0,00 — 20 — 0,20

305 142 466 Malm. 84 Västm. 197 Göteb. 578 östg. 673 Krist. 111 Sthlm 313 Gotl. 606 Jönk. 124 ör. 114 Västm. 446 Göteb. 95 Sthlm 77 Sthlm 515 Blek. 1747 Jönk. 294 Göteb. 698 Värml. 204 Älvsb. 167 Västm. 446 Sthlm 127

9,86 6,50 5,66 6,90 7,40 4,51 8,00 5,11 5,58 7,86 3,70 6,47 8,5 0 5,16 5,45 5,66 9,7 7 7,35 9,3 8 6,51 4,47 8,42 6,17

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

9,86 6,50 5,0 6 6,90 7,40 4,51 8,00 5,11 5,58 7,86 3,70 6,47 8,50 5,16 5,45 5,66 9,77 7,35 9,88 6,51 4,47 8,42 6,17

415 157 352 93 190 314 707 67 266 520 17 74 483 70 65 537 1311 325 795 152 99 410 79

Älvsb. Söd. Sthlm Kalm. Älvsb. Göteb. Göteb. Skar. Sthlm Vrnl. Malm.

80 153 101 81 389 93 151 103 194 444 108

5,33 5,61 6,16 5,26 9,50 2,50 8,95 5,55 6,18 8,86 4,5 6

— — — — — — — — — — —

5,8 3 5,61 6,16 5,26 9,50 2,50 8,95 5,55 6,18 8,86 4,56

Västm.

7,97

—

7,97

1 385 G u s t a v s b e r g 386 V ä s t e r v i k 387 M a r s t r a n d 388 E m m a b o d a 389 T o m e l i l l a 390 B j u v 391 K r y l b o 392 S t r ö m s t a d 393 Å s t o r p 394 K r o p p a 395 S ä t e r , s t . 396 U d d e v a l l a 397 T u r i n g e 398 N o r a , s t . 399 R å d a 400 S t e n e b y 401 Ä l v k a r l e b y 402 S ö d e r a l a 403 V a r a 404 V ä n e r s b o r g 405 G i s l a v e d 406 K l i p p a n 407 O s k a r s hamn 408 L i n d e s b e r g 409 N : a R å d a 410 H ö r b y , k ö p . 411 S u r a 412 P a r t i l i e 413 M o t a l a 414 B å s t a d 415 T ä b y 416 V i s b y 417 A n d e r s t o r p 418 K o p p a r b e r g 419 K ö p i n g 420 K u n g s h a m n 421 S a l e m 422 H u d d i n g e 423 K a r l s k r o n a 424 T r a n å s 425 M ö l n d a l 426 G r u m s 427 L e r u m 428 F a g e r s t a 429 V ä r m d ö 430 K i n n a rumma 431 M e l l ö s a 432 T y r e s ö 433 L ö n n e b e r g a 434 A l i n g s å s 435 S t y r s ö 436 K u n g ä l v 437 K a r l s b o r g 438 B o t k y r k a 439 T i m r å 440 L o m m a 441 H a l l s t a hammar

Sthlm Kalm. Göteb. Kalm. Krist. Malm. Kopp. Göteb. Krist. Värml. Kopp. Göteb. Sthlm Ör. Göteb. Älvsb. Upps. Gävl. Skar. Älvsb. Jönk. Krist. Kalm. Ör. Värml.

6,18 7,70 9,58 6,59 5,95 7,88 6,48 9,41 6,0 2 6,77 8,0 7 9,78 6,7 9 7,69 6,50 6,22

5,78 9,24 5,80 6,82

19,2 18,3 17,8 17,8 18,8 18,2 18,3 17,0 18,4 17,8 17,4 16,5 17,6 17,7 17,9 17,9 17,2 18,3 18,4 16,5 18,7 17,6

+ 110 + 0,51 8,85 + 15 + 0,14 6,86 —114 — 0,4 8 6,14 + 9 + 0,15 6,75 — 7 — 0,0 6 7,46 —264 — 1,12 5,68 + 34 + 0,08 7,92 — 44 — 0,90 6,01 — 47 — 0,24 5,82 — 86 — 0,29 8,15 — 107 — 1,80 5,00 7,37 — 40 — 0,90 + 37 + 0,14 8,86 — 25 — 0,44 5,60 — 12 — 0,24 5,69 + 22 + 0,05 5,61 —436 — 0,6 6 10,43 + 31 + 0,15 7,20 + 97 + 0,28 9,15 — 52 - 0 , 5 8 7,04 — 68 — 0,58 5,00 — 36 — 0,15 8,57 — 48 — 0,86 7,08

16,0 17,8 17,4 17,2 17,1 17,5 16,5 17,5 17,4 16,6 3,6 16,8 15,9 17,7 16,9 17,3 15,2 16,1 15,2 15,8 12,2 15,8 16,8

82 110 86 58 476 — 146 96 196 339 70

+ 2 + 0,08 — 43 — 0,60 — 15 — 0,24 — 23 — 0,60 + 87 + 0,32 — .93 — 1,61 — 5 — 0,06 — 7 — 0,09 + 2 + 0,01 —105 — 0,55 — 38 — 0,44

5,30 6,11 6,40 5,76 9,18 4,01 9,oi 5,64 6,17 8,91 5,00

16,6 16,6 15,9 16,1 14,8 0,0 14,9 16,8 15,8 14,4 16,6

+ 30 + 0,19

7,78

15,0 1

7,n 6,oo

179 IV

Tabell IV

1 Jönk. Färgeryd Burlöv Malm. Luleå Nb. Vaxholm Sthlm Kristianstad Krist. 447 K a t r i n e holm Söd. 448 N ä s b y Ör. 449 A s k i m Göteb. 450 E s l ö v Malm. 451 T y s s l i n g e Ör. 452 ö c k e r ö Göteb. Sthlm 453 S o l l e n t u n a 454 B o o Sthlm 455 N ö d i n g e Älvsb. 456 S v a l ö v Malm. 457 V a l d e m a r s vik Östg. 458 S o l n a Sthlm 459 U m e å Vb. 460 S l i t e Gotl. Ör. 461 K a r l s k o g a 462 S v e d a l a , k ö p . M a l m . Ör. 463 Ö r e b r o 464 S ö d e r t ä l j e Sthlm Söd. 465 E s k i l s t u n a 466 H a m m a r ö Värml Malm. 467 H ö g a n ä s Sthlm 468 D a n d e r y d 469 S k e l l e f t e å , s t . V b . 470 N y k ö p i n g Söd. 471 H a l m s t a d Hall. Sthlm 472 H a m m a r b y 473 Ä n g e l h o l m Krist. 474 B r o m ö l l a Krist. Älvsb. 475 K i n n a 476 E d Värml. Gävl. 477 N j u t å n g e r Älvsb. 478 F u x e r n a 479 T r e l l e b o r g Malm. 480 B o r å s Älvsb. 481 K ä v l i n g e Malm. 482 L i d i n g ö Sthlm 483 S ö d e r f o r s Upps. Gävl. 484 H o f o r s 485 S a l t s j ö baden Sthlm Hall. 486 K u n g s b a c k a Kopp. 487 G r a n g ä r d e Sthlm 488 S t o c k s u n d Sthlm 489 D j u r s h o l m 442 443 444 445 446

S:a el. g e n o m s n i t t

91 172 1223 108

5,51 3,11 9,55 7,70

— — —

5,51 3,11 9,55 7,70

72 — 19 — 0,34 — —172 — 1,39 801 —422 — 0,98 101 — 7 — 0,10

9,88

—

9,83

784 62 103 212 71 254 641 160 157 70

8,62 5,01 4,36 8,10 4,70 4,70 6,06 5,50 5,10 5,35

— — — — — — — — — —

92 6,97 1176 8,20 746 8,00 141 7,88 1047 8,88 70 5,17 2 336 8,80 959 8,46 1614 8,10 292 6,85 220 7,75 209 4,72 602 8,33 629 7,17 1168 8,83 95 6,5 6 213 6,24 113 7,31 136 6,81 76 5,01 174 5,86 109 5,79 738 8,oe 1905 8,91 80 4,44 680 7,60 44 5,45 294 5,88

256 92 343 211 480 106 403

&,«« 4,50 10,58 7,80

15,6 0,0 13,8 14,6

937 —112 — 0,20

9,53

14,2

8,62 5,01 4,86 8,10 4,70 4,70 6,06 5,50 5,10 5,85

537 —247 — 0,78 61 — 1 — 0,02 58 — 45 — 0,64 235 + 23 + 0,14 53 — 18 — 0,86 161 - 93 — 0,5 6 488 —153 — 0,38 125 — 35 — 0,82 116 — 41 — 0,89 59 — 11 — 0,20

9,4 0 5,08 5,00 7,96 5,06 5,26 6,44 5,82 5,4 9 5,55

14,2 15,8 13,1 14,2 15,2 15,7 14,9 14,9 14,7 14,7

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

6,9 7 8,20 8,00 7,88 8,88 5,17 8,80 8,4 6 8,10 6,85 7,75 4,72 8,83 7,17 8,88 6,5 6 6,24 7,81 6,81 5,01 5,85 5,79 8,00 8,91 4,44 7,60 5,45 5,88

97 + 5 + 0,06 1250 + 74 + 0,09 576 —170 — 0,48 75 - 66 — 1,22 1088 + 41 + 0,06 54 — 16 — 0,30 2 294 — 42 — 0,03 851 —108 — 0,19 1732 + 118 + 0,09 226 — 66 — 0,87 222 + 2 + 0,01 157 — 52 — 0,81 459 - 1 4 3 — 0,4 8 543 — 86 — 0,2 0 1210 + 42 + 0,05 81 — 14 — 0,20 197 — 16 — 0,08 97 — 16 — 0,19 134 — 2 — 0,02 62 — 14 — 0,21 123 — 51 — 0,41 72 — 37 — 0,48 544 —194 — 0,42 1885 — 20 — 0 , o i 30 — 50 — 0,5 6 538 —142 — 0,2 6 45 + 1 + 0,02 169 —125 — 0,44

6,91 8,11 8,43 8,60 8,82 5,4 7 8,83 8,65 8,01 7,22 7,74 5,08 8,76 7,37 8,78 6,76 6,82 7,50 6,83 5,22 6,26 6,27 8,42 8,92 5,00 7,86 5,48 5,77

14,2 13,9 13,5 14,1 13,8 14,6 13,1 13,2 13,8 13,4 13,4 14,5 13,2 13,2 12,7 13,2 13,4 12,6 12,5 12,7 12,8 12,1 11,2 11,2 5,4 10,1 10,1 9,2

5,10 5,90 5,43 5,20 5,11

— — — — —

5,10 5,90 5,48 5,20 5,11

6,24 6,15 5,69 5,80 6,06

8,8 8,2 8,8 8,0 6,1

6,6 8

2 919

6,80

92 —164 - 1 , 1 4 68 — 24 — 0,25 245 — 98 — 0,26 94 —117 — 0,10 148 —332 — 0,95 105 348

6,62

22,2

Statens offentliga utredningar 1952 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Det yngsta fångvårdsklientelet. [5] Räjongplan för fångvården. [21] Betänkande med förslag till allmän förfogandelag och allmän ransoneringslag. [24] Zonexpropriationsutredningen. Betänkande med förslag till vissa ändringar i byggnadslagstiftningen. [25] Lagberedningens förslag till ny lagstiftning om tomträtt m. m. [28]

Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. [18] Den jordbruksekonomiska undersökningen. [41]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Löneplan eller kollektivavtal. [8] Betänkande med förslag till allmänt resereglemente m. m. [6] Allmän folkomröstning. 1960 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. [7] Bilaga 1. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. [8] Bilaga 2. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. [9] Bilaga 3. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. [18] Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och organisation. [35]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Barrskogstillgångarna sörjning. [15]

och

skogsindustriens

råvaruför-

Industri. Handel och sjöfart. Kommunikationsväsen.

Kommunalförvaltning. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 8. [14]

Statens och kommunernas finansväsen.

Busslinjeutredningen. 1. Betänkande med förslag till beräknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussföretag m. m. [20] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande vägföreningar m. m. [26] Betänkande med förslag till förbättrade kommunikationer i Härjedalen och nordvästra Hälsingland. [27]

1949 års uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. [1] Principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner. [44]

Bank-, kredit- och penningväsen.

Politi,

Förslag till lag om bankrörelse m. m. [2] Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. [82]

1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. [12]

Försäkringsväsen. Nationalekonomi och socialpolitik. Sjömännens sjukförsäkring. [10] Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1961—1956. [11] Semester åt husmödrar, lantbrukare m. fl. [19] Betänkande med förslag angående arbetsmarknadsstatistiken. [34] Stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor m. m. [36] Behovsprövning på bostadsmarknaden. Hyresregleringskommitténs betänkande. 1. [37] Hemhjälp. Bostadskollektiva kommitténs betänkande. 1. [38] Socialförsäkringsutredningen. Sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring. [39]

Hälso- och sjukvård.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Bokutredningen. [23] Vidgat tillträde till högre studier. [29] Rekrytering och utbildning av polispersonal. [80] Supplement n r 8 till Sveriges familjenamn 1920. 131] Den första lärarhögskolan. [88] Yrkesvägledningen och skolan. [42]

Försvarsväsen. Militärpsykologi och personaltjänst. Arbetsuppgifter och central organisation. [40]

Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden. [22]

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Allmänt näringsväsen, Nordiskt patentsamarbete. [48]

Nordisk passfrihet. Betänkande nr 1. [4] Tull- och valutalättnader i resandetrafiken mellan de nordiska länderna. Betänkanden n r 2 och 8. [16—17]

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952