Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Beskattade förmåner vid sjukdom och arbets löshet m.m.

Betänkande avgivet av sjukpenningutredningen Stockholm 1972

Statens offentliga utredningar 1972:60 Socialdepartementet

Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m.m.

Betänkande avgivet av sjukpenningutredningen Stockholm 1972

ISBN 91-38-01334-7

Göteborgs Offsettryckeri A B . Sthlm 72.2 0 2 9 S -

Till Statsrådet och chefen för socialdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 tillkallade chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, den 16 juni 1970 undertecknad, numera överdirektören i riksförsäkringsverket Hans Järnbrink, som sakkunnig med uppdrag att utreda de tekniska förutsättningarna för att inordna sjukpenningen i beskattningssystemet. Utredningen skulle även omfatta förmåner som utgår vid arbetslöshet. Genom beslut den 28 januari 1972 har Kungl. Majrt uppdragit åt utredningen - som antagit namnet sjukpenningutredningen - att jämväl överväga frågan om beskattning av det utbildningsbidrag som utgår enligt arbetsmarknadskungörelsen. Departementschefen har såsom experter åt utredningsmannen tillkallat, den 16 juni 1970 numera kanslirådet Gunnar Björne, finansdepartementet, utredningssekreteraren Yngve Hjalmarsson, Tjänstemännens centralorganisation, numera kommunalrådet Gustav Persson, Landsorganisationen, numera departementsrådet Björn Sjöberg, socialdepartementet, och direktörsassistenten Inge Svensson, Svenska arbetsgivareföreningen, den 30 juni 1970 numera kammarrättsrådet Sten Bergh, finansdepartementet, numera avdelningsdirektören Tore Lundin, riksskatteverket, och byråchefen Göran Ossung, riksförsäkringsverket, den 1 juli 1970 sekreteraren Lars-Olof Lundberg, Landsorganisationen, i stället för Persson som begärt entledigande, och den 7 september 1971 utredSOU 1972:60

ningssekreteraren Bo Johansson, Tjänstemännens centralorganisation, i stället för Hjalmarsson som begärt entledigande, samt den 30 september 1971 rådmannen Ingemar Cosmo, inrikesdepartementet, och den 27 januari 1972 byrådirektören Olof Cohn, arbetsmarknadsstyrelsen. Såsom sekreterare åt utredningsmannen har tjänstgjort Bergh t. o. m. den 31 januari 1972 och fr. o. m. den 30 september 1971 avdelningsdirektören Einar Edvardsson, riksförsäkringsverket. Utredningen har samrått med familjepolitiska kommittén, skadeståndskommittén, KSA-utredningen, utredningen om företagens uppgiftsplikt och den av statskontoret och riksförsäkringsverket gemensamt bedrivna RAFA-utredningen. Remissyttranden har avgivits över dels betänkandet Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet (SOU 1971:42-44), dels betänkandet Översyn av bidragsbestämmelser m. m. inom arbetsmarknadsutbildningen (Stencil Ds In 1971:13), dels ock framställning till finansdepartementet den 7 oktober 1971 från Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige om viss ändring i kommunalskattelagen m. m. i den del framställningen angick gruppsjukförsäkring (AGS). Utredningens arbete har bedrivits så, att experterna deltagit i alla förekommande frågor. Med föreliggande betänkande har utred3

ningen slutfört sitt arbete. Till betänkandet har fogats särskilda yttranden av experterna Bo Johansson och Lars-Olof Lundberg i fråga om obligatorisk sjuklön, av experten Bo Johansson i fråga om kompensationsnivån och sammanträffande av förmåner vid sjukdom samt av experten Inge Svensson i fråga om obligatorisk sjuklön och arbetslöshetsförsäkringens administration. Stockholm den 7 september 1972. Hans

Järnbrink /Einar Edvardsson

SOU 1972:60

Innehåll

I

Utredningsuppdraget

11 II

Nuvarande ordning

15 Kapitel 1 Sjukpenning och allmän pension m.m 1.1 Sjukpenning inom sjukförsäkringen 1.1.1 Obligatorisk sjukpenning 1.1.2 Frivillig sjukpenning 1.1.3 Moderskapsförmåner . . 1.1.4 Smittbärarersättning . . 1.1.5 Sjukpenningens konstruktion 1.2 Sjukpenning inom yrkesskadeförsäkringen 1.2.1 Obligatorisk yrkesskadeförsäkring 1.2.2 Frivillig yrkesskadeförsäkring 1.2.3 Yrkesskadeförsäkringen närstående ersättningssystem 1.2.4 Sjukpenningens konstruktion 1.3 Den allmänna pensioneringen . 1.3.1 Folkpensioneringen . . . 1.3.2 Tilläggspensioneringen . Allmänt Pensionsgrundande inkomst Beräkningen av tilläggspension SOU 1972:60

15 15 15 17 18 18

19 19 19 20 1.6 20 21 21 21 22 22 22 22

Finansiering av förmåner enligt AFL och YFL 1.4.1 Sjukförsäkringen Den försäkrades avgift . Arbetsgivaravgift Statsbidrag 1.4.2 Yrkesskadeförsäkringen 1.4.3 Den allmänna pensioneringen Administrationen enligt AFL och YFL 1.5.1 Riksförsäkringsverket . . Tillsyn Besvär Utbetalning av allmän pension m. m Arbetsgivaravgifter . . . Yrkesskadeförsäkring . . 1.5.2 De allmänna försäkringskassorna 1.5.3 De lokala skattemyndigheterna Sjuklöneförmåner för vissa grupper av anställda 1.6.1 Statsanställda Sjuklön och arbetsgivarinträde Sjukanmälan och sjukkontroll Myndighets anmälan till försäkringskassa m. m. . Lön vid olycksfall och yrkessjukdom Lön vid barnsbörd . . . .

24 24 24 25 25 25 25 25 25 25 26 26 26 27 27 27 28 28 28 29 30 30 30 5

1.6.2 De allmänna försäkringskassornas anställda . . . 1.6.3 Kommunal- och landstingsanställda 1.6.4 Ombordanställda sjömän 1.6.5 Tjänstemän i enskild tjänst Gemensamma bestämmelser Industrin Handeln Bankväsendet Försäkringsbranschen . . 1.6.6 Arbetare i enskild tjänst AGS Trygghetsförsäkring . . . Kapitel 2 Kontant stöd vid arbetslöshet 2.1 Arbetslöshetsförsäkringen . . . 2.1.1 Ersättningen 2.1.2 Finansiering 2.1.3 Administration 2.2 Kommunalt kontantunderstöd 2.2.1 Ersättningen 2.2.2 Administration och statsbidrag 2.3 Statligt omställningsbidrag . . . 2.4 KSA-utredningens förslag (SOU 1971:42) 2.4.1 Försäkring och annat kontantstöd vid arbetslöshet 2.4.2 Allmänna förutsättningar för ersättningsrätt . . . . 2.4.3 Förslag till ändringar i arbetslöshetsförsäkringen 2.4.4 Förslag till kontant arbetsmarknadsstöd . . . . 2.4.5 Förslag till finansiering av försäkringen Kapitel 3 Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning 3.1 Allmänt 3.2 Gällande bestämmelser om utbildningsbidrag m. m 3.2.1 Inledning 6

3.2.2 3.2.3 3.2.4 3.2.5 3.2.6 3.2.7

31 31 33

33 33 34 34 35 35 36 36 38

39 39 39 42 42 43 43 44 44 45

45 47 47 49 50

51 51 52 52

3.3 Grundbidrag Hyresbidrag Traktamente Barntillägg Särskilt bidrag Reducering av utbildningsbidrag på grund av inkomst som annan familjemedlem än barn har m.m 3.2.8 Utbildningsbidrag vid ledighet 3.2.9 Förskott och lån 3.2.10 Utbildningsbidrag - ersättning från arbetslöshetskassa 3.2.11 Utbildningsbidrag studiemedel 3.2.12 Studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet . . . . 3.2.13 Utbildningsbidrag sjukpenning m. m 3.2.14 Utbildningsbidrag vid företag Handläggning av ärenden gällande utbildningsbidrag 3.3.1 Ansökan och beslutsfattandet 3.3.2 Beräkning av utbildningsbidragets storlek 3.3.3 Registrering och utbetalning av utbildningsbidrag

Kapitel 4 Beskattningssystemet . . . . 4.1 Allmän kommunalskatt och statlig inkomstskatt 4.1.1 Allmänt 4.1.2 Allmän kommunalskatt 4.1.3 Statlig inkomstskatt . . . 4.1.4 Närmare bestämmelser om skatteplikt och skattefrihet för socialförsäkringsförmåner m. m. 4.2 Taxering 4.2.1 Allmänt 4.2.2 Uppgiftsskyldigheten . . 4.2.3 Kontrollverksamheten . 4.2.4 Taxering i första instans 4.3 Debitering och uppbörd

53 54 54 54 54

55 55 56

56 56 56 56 56 57 57 57 58 59 59 59 59 61

62 64 64 64 65 65 66

SOU 1972:60

4.4 4.5 III

4.3.1 Preliminär A-skatt . . . . 4.3.2 Preliminär B-skatt . . . . 4.3.3 Slutlig skatt 4.3.4 Tillkommande skatt . . . 4.3.5 Skattereduktion 4.3.6 Skatteavdrag 4.3.7 Uppbörd av skatt . . . . 4.3.8 Arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt . 4.3.9 Användning av ADBteknik inom skatteuppbörden Folkpensionsavgiften Sjömansskatt Utländska bestämmelser

....

Kapitel 5 Sjukpenning m. m 5.1 Danmark 5.1.1 Nuvarande ordning . . . Dagpenning till löntagare Frivillig försäkring . . . . Dagpenning vid havandeskap och barnsbörd . . . Yrkesskadeförsäkring . . Beskattning av dagpenning 5.1.2 Den nya "dagpengeloven" Dagpenning under arbetsgivarperioden . . . . Dagpenning i övrigt . . . Finansiering Beskattning av dagpenning 5.2 Finland 5.2.1 Dagpenning och moderskapspenning inom sjukförsäkringen Dagpenning Moderskapspenning . . . Utbetalning av dag- och moderskapspenning till arbetsgivare Besvär Finansiering Beskattning av dag- och moderskapspenning . . . 5.2.2 Dagpenning inom yrkesSOU 1972:60

66 66 66 67 67 67 68

68 69 69 71 71 71 71 71 71 71 72 72 72 72 73 74 74 74

75 75 76

76 76 76 76

skadeförsäkringen . . . . Norge Sjukpenning vid sjukdom och yrkesskada Sjukpenning vid havandeskap och barnsbörd Utbetalning av sjukpenning till arbetsgivare Besvär Finansiering Tilläggsförsäkring för vissa arbetstagare - sjuklöneordningen Beskattning av sjukpenning . .

76 77 77 78 78 79 79 79 79

Kapitel 6 Dagpenning m.m 6.1 Danmark 6.2 Finland 6.3 Norge

80 80 81 82

Kapitel 7 Utbildningsbidrag m.m. . . . 7.1 Danmark 7.1.1 Allmänt 7.1.2 Bidrag under kurstiden . 7.2 Finland 7.2.1 Allmänt 7.2.2 Bidrag under kurstiden . 7.3 Norge 7.3.1 Allmänt 7.3.2 Bidrag under kurstiden .

84 84 84 84 85 85 85 85 85 86

IV

Utredningens överväganden och förslag

Kapitel 8 Skattefrågomas tidigare behandling 8.1 Sjukpenning enligt AFL och YFL 8.2 Arbetslöshetsersättning m. m. . Kapitel 9 Skattefrihetens effekter m.m 9.1 Inledning 9.2 Analys av skatteeffekten inom sjukpenningförsäkringen . . . . 9.2.1 Förutsättningar 9.2.2 Preliminär och slutlig skatt 9.2.3 Beräkningar Beräkning med hänsyn

87 87 88

93 93 93 93 94 95

till lönekuverteffekten . Beräkning med hänsyn till slutskatteeffekten . . Några kompletterande uppgifter beträffande arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag . . . Några ytterligare synpunkter

95 96

97 98

Kapitel 10 Beskattad sjukpenning m. m 100 10.1 Administrationen av beskattad sjukpenning 100 Beskattad sjukpenning i ADBsystem 101 Provisoriskt system för beskattad sjukpenning 102 Sammanfattning 104 10.2 Frågan om sjuklön 105 10.2.1 Sjuklön med arbetsgivarinträde 105 10.2.2 Obligatorisk sjuklön utan arbetsgivarinträde . . . . 107 10.3 Skattepliktens omfattning . . . 109 10.4 Sjukpenningens utformning . . 110 10.4.1 Synpunkter på det nuvarande klassplaceringssystemet 111 10.4.2 Andra sätt att beräkna sjukpenning 113 10.4.3 Förslag i fråga om sjukpenninggrundande inkomst 115 Fastställande av sjukpenninggrundande inkomst 115 Inkomstgränser 116 Vissa övergångsanordningar 118 10.4.4 Sjukpenningens kompensationsnivå m. m 118 10.5 Sammanträffande av förmåner vid sjukdom m. m 119

Kapitel 11 Beskattad ersättning vid arbetslöshet 124 11.1 Kontant arbetsmarknadsstöd mjn 124 11.2 Arbetslöshetsförsäkring 126 8

Kapitel 12 Beskattat utbildningsbidrag 131 12.1 Utbildningsbidragets beståndsdelar 131 12.2 Omräkning till skattepliktigt belopp 131 12.3 Administration 134 Kapitel 13 Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension Kapitel 14 Kostnader och finansiering 14.1 Sjukpenning och föräldrapenning Kostnader Administration Finansiering av sjukpenningkostnaderna Uträkning och debitering av sjukförsäkringsavgifter Finansiering av kostnaderna för föräldrapenningen Finansiering av kostnader för sjukpenning enligt YFL och närstående ersättningssystem . . . 14.2 Arbetslöshetsersättning Kostnader Finansiering 14.3 Utbildningsbidrag 14.4 Skattefrågor m. m 14.5 Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension

149 V

Författningsförslag

151 VI

Specialmotivering

210 VII

Sammanfattning

220 Särskilda yttranden

138 138 138 139 140 141 142

143 143 143 144 145 147

229 Bilagor 1. Tabeller och diagram utvisande vissa kompensationsnivåer inom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen 2. Undersökning avseende klassplacering i vissa yrkesskadefall 3. Undersökning avseende klassplacering och sammanträffande av förmåner m. m. i vissa sjukfall 4. Kostnadsberäkningar m.m. avseende sjukpenning och föräldrapenning

231 241

243 246

SOU 1972:60

A n vända förkortn ingår: ADB

= Automatisk databehandling AFL = Lagen om allmän försäkring AGS = Avtalsgruppsjukförsäkring enligt 1971 års avtalsuppgörelse mellan LO och SAF AST = Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän AST-R = Avlöningsavtal för statliga tjänstemän med R-tjänster CF = Sveriges Civilingenjörsförbund KL = Kommunalskattelagen KSA = Kontant stöd vid arbetslöshet LO = Landsorganisationen i Sverige RA = Ramavtal angående allmänna bestämmelser för arbetstagare, som icke är tjänstemän SAF = Svenska arbetsgivareföreningen SALF = Sveriges arbetsledareförbund SI = Förordningen om statlig inkomstskatt SIF = Svenska industritjänstemannaförbundet TCO = Tjänstemännens centralorganisation TF = Taxeringsförordningen YFL = Lagen om yrkesskadeförsäkring

SOU 1972:60

Utredningsuppdraget

verkningarna av sjukpenningreformen skulle följas och att, om erfarenheterna gav anledning därtill, den översyn av reglerna som visade sig påkallad skulle verkställas. Efter samråd med chefen för finansdepartementet finner jag att en utredning rörande de tekniska förutsättningarna för att inordna sjukpenningen i beskattningssystemet nu bör Enligt gällande bestämmelser är sjuk- komma till stånd. En särskild utredningsman penning som på grund av sjukförsäkring bör tillkallas för ändamålet. Görs sjukpenningen skattepliktig, vilket enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller försäkring enligt lagen (1954:243) självfallet förutsätter att de nuvarande sjukom yrkesskadeförsäkring tillfallit den för- penningbeloppen samtidigt höjs, kan sjuksäkrade befriad från inkomstskatt. Vidare penningen bli mera jämförbar med sjuklön. föreligger skattefrihet för motsvarande er- Den kan då också på ett enkelt sätt göras pensionsgrundande för ATP. Därigenom kan sättning enligt annan författning som utgått ges möjlighet att skapa ökad jämlikhet till någon vid sjukdom eller olycksfall i mellan grupper som enbart har socialförsäkarbete eller under militärtjänstgöring. Inte ringen att lita till och andra grupper heller s. k. dagpenning, som vid arbetslöshet utgått på grund av försäkring, räknas som främst tjänstemän - som uppbär ersättning från arbetsgivaren vid sjukdom och olycksskattepliktig inkomst. De nu nämnda ersättningarna har i tidiga- fall. Utredningen bör omfatta också motre sammanhang bedömts som i princip svarande förmåner från yrkesskadeförsäkmilitärersättningsförskattepliktig inkomst, eftersom de i regel ringen och enligt ordningen (1950:261). Detsamma gäller förträder i stället för en arbetsinkomst som skulle ha beskattats. Emellertid har man måner som utgår vid arbetslöshet. Däremot avstått från beskattning med hänsyn till bör moderskapspenningen lämnas utanför. Sjukpenningförsäkringen är uppbyggd bl. a. de administrativa svårigheter som förelegat i fråga om källskatteavdrag och taxe- efter inkomstbortfallsprincipen som innebär ringskontroll. Det har dock därvid förutsatts att sjukpenningen skall till viss kompensaatt frågan om beskattning senare skulle tas tionsgrad ersätta den inkomst av förvärvsarbete, som den försäkrade går miste om vid upp till ytterligare övervägande. I prop. 1966:113 diskuterades frågan om arbetsoförmåga på grund av sjukdom. Undantag härifrån är den s. k. hemmamakebeskattning av sjukpenning i samband med den utökning av antalet sjukpenningklasser försäkringen enligt vilken icke förvärvsoch den höjning av sjukpenningens kompen- arbetande make i princip är tillförsäkrad sationsgrad som då genomfördes. Det ut- grundsjukpenning på 6 kronor om dagen. talades att frågan om en beskattning av Därutöver kan hemmamake frivilligt försäkra sjukpenningen borde tas upp till prövning sig för sjukpenningtillägg på högst 9 kronor senare. Andra lagutskottet (2LU 1966:47) om dagen. Vidare kan studerande frivilligt försäkra sig för sjukpenning eller tillägg till förordade vid propositionens behandling att Direktiven för sjukpenningutredningens arbete har angivits av chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, i ett anförande till statsrådsprotokollet över socialärenden den 27 maj 1970. Anförandet har följande lydelse.

SOU 1972:60

obligatorisk sjukpenning i den omfattningen sannolikt något år från år. Om försäkringsatt totala ersättningen vid sjukdom utgör kassorna skall pröva och i förekommande maximalt 15 kronor om dagen. Inte heller i fall göra preliminärskatteavdrag berör detta sistnämnda fall täcker den frivilliga försäk- således minst 2,2 milj. försäkrade. ringen bortfall av inkomst av förvärvsarbete. För försäkringskassornas del torde det Om sjukpenningförmånerna blir skatte- vara uteslutet att i ett manuellt system klara pliktig inkomst innebär detta att också sådan de med preliminärskatteavdrag sammanersättning som inte baserar sig på arbetsin- hängande uppgifterna. Bl. a. den årliga utkomst blir skattepliktig inkomst, såvida inte skriften av ca 2 milj. kontrolluppgifter, som vissa förmånsformer undantas från skatte- skall ske under januari månad, är en arbetsplikt. Utredningsmannen bör överväga den uppgift, som även i en stor ADB-anläggning lämpliga lösningen med utgångspunkt i ett så kan bli betungande. långt möjligt konsekvent genomförande av En väg att begränsa det manuella förfaranprincipen om skatteplikt för sjukpenningför- det är att övergå till ett ADB-system för månerna. Vid en beskattning av sjukpenning- utbetalningarna, helt eller delvis. Samtidigt förmånerna måste de räknas upp till en med utbetalningstransaktionen via ett ADBsådan nivå att de efter skatt ger minst samma system kan systemet automatiskt ackukompensationsgrad som f. n. Utrednings- mulera utbetalt belopp på rätt försäkrad. mannen bör överväga hur en sjukpenning- Om systemet därutöver fortlöpande förses skala som tar hänsyn till att sjukpenningen med uppgifter om de kontantutbetalningar är skattepliktig skall utformas. som kan komma i fråga, kommer det vid Risk för överkompensation kan upp- årets utgång att innehålla de beloppsuppkomma genom att den försäkrade under gifter, som krävs för bl. a. kontrolluppgiften. sjukdom uppbär sjuklön från arbetsgivare Riksförsäkringsverket och statskontoret har i och försäkringsförmåner från annat håll eller uppdrag att utreda möjligheterna att genom genom att den försäkrade samtidigt uppbär användning av ADB-teknik och på annat sätt förmåner från olika försäkringar. Utrednings- rationalisera administrationen inom den allmannen bör ägna särskild uppmärksamhet männa försäkringen. Utredningsarbetet utåt frågan om sammanträffande av olika förs inom den s. k. RAFA-utredningen. I förmåner vid sjukdom och överväga behovet samråd med denna utredning bör klarläggas av lagstiftning som syftar till att begränsa hur databehandlingsfrågorna kan lösas vid möjligheterna till överkompensation vid övergång till beskattning av sjukpenningförsjukdom. I detta sammanhang bör också månerna och hur en integrering med dataövervägas spörsmålet om lämpligheten av en systemet för uppbörds- och folkbokföringsviss från samhällsekonomiska synpunkter väsendet kan ske. Samråd i hithörande frågor motiverad självrisk vid sjukdomsfall. Under bör vidare äga rum med utredningen angåenarbetet med hithörande frågor bör utred- de företagens uppgifts- och uppbördsskyldigningsmannen samråda med 1966 års skade- het, m. m. ståndskommitté som bl. a. överväger frågor Det blir också en viktig uppgift för utredrörande överkompensation i skadeståndsfall. ningen att åstadkomma regler som så långt En uppräkning av sjukpenningförmånerna möjligt förenklar administrationen i försäktill följd av beskattningen medför ökade ringskassorna då det gäller skatteavdragen. utgifter för försäkringen. Samtidigt ökar Bl. a. bör undersökas om schablonregler kan skatteinkomsterna för stat och kommun. tillämpas vid skatteavdrag på sjukpenning. Olika vägar för att lösa finansieringsfrågan är En lösning som avsevärt skulle begränsa de tänkbara. Utredningsmannen bör i detta administrativa svårigheterna inom försäkavseende kunna lägga fram alternativa för- ringskassorna för den större delen av de slag. försäkrade, nämligen de anställda, kan vara En betydande del av utredningsarbetet att arbetsgivarna betalar sjuklön och i stället kommer att avse organisatoriska problem i uppbär ersättningen från försäkringskassa. anslutning till att sjukpenningen beskattas. Sådant arbetsgivarinträde tillämpas i dag för Utredningsmannen bör undersöka vad en bl. a. statsanställda. En sådan ordning skulle sådan reform skulle betyda ur administra- också kunna medföra en effektivare kontionskostnadssynpunkt. troll. Under år 1967 utbetalades av försäkringsÄven om sjukpenningen för det stora kassorna sjukpenning och moderskapsför- flertalet anställda skulle kunna utbetalas i måner till ca 2,2 milj. försäkrade för ca 4,3 form av sjuklön från arbetsgivare återstår ett milj. fall i ca 8 milj. poster. Siffrorna ökar stort antal försäkrade som inte kan omfattas 12

SOU 1972:60

av ett sådant system. Dit hör de som har inkomst enbart av annat förvärvsarbete än anställning. Särskilda problem kan uppstå också beträffande dem som har blandad inkomst av anställning och annat förvärvsarbete. Utredningsmannen bör ägna uppmärksamhet åt frågan att för sådana fall åstadkomma ett förfarande som ur administrativ synpunkt blir så enkelt och rationellt som möjligt. Om sjukpenningförmånerna blir skattepliktig inkomst, öppnas såsom nämnts också möjlighet att på ett enkelt sätt hänföra dem till pensionsgrundande inkomst. Utredningsmannen bör lägga fram förslag om de lagändringar som behövs för ändamålet. Utgångspunkten bör därvid vara att sjukpenning skall vara pensionsgrundande i den mån den ersätter arbetsinkomst. De frågor som gäller ATP-avgift för ifrågavarande inkomster bör också prövas i detta sammanhang. Sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och enligt militärersättningsförordningen ansluter nära till sjukpenningen från den allmänna försäkringen. Utredningsmannen bör undersöka vilka särskilda problem som här kan uppkomma vid en övergång till skattepliktiga förmåner och beakta de överväganden som sker rörande den framtida administrationen av förmånerna. I fråga om arbetslöshetsförsäkringen motsvaras sjukpenningen inom den allmänna försäkringen av dagpenningen, som — även den skattefri — ersätter inkomstbortfall vid arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringens administration är fördelad på de erkända arbetslöshetskassorna med arbetsmarknadsstyrelsen som tillsynsmyndighet. Även vid sidan av arbetslöshetsförsäkringen kan utgå kontant stöd från samhällets sida vid arbetslöshet. Äldrestödet i form av omställningsbidrag är skattepliktigt men i övrigt föreligger skattefrihet för sådana bidrag. Utredningsmannen bör pröva förutsättningarna för att beskatta även sådana ersättningar och redovisa förslag rörande den lämpliga administrationen därvidlag. Frågorna om kontant stöd vid arbetslöshet utreds f. n. av den s. k. KSA-utredningen. Utredningsmannen bör samråda med KSA-utredningen och beakta resultatet av dess arbete. Utredningen har därefter erhållit tilläggsdirektiv vilkas lydelse framgår av följande anförande av statsrådet Aspling till statsrådsprotokollet över -socialärenden den 28 januari 1972.

SOU 1972:60

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 tillkallade jag en sakkunnig (sjukpenningutredningen, S 1970:39) för att utreda de tekniska förutsättningarna för att inordna sjukpenningen i beskattningssystemet. Uppdraget omfattade även de förmåner som utgår vid arbetslöshet. Enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368, omtryckt 1968:246, ändrad senast 1971:448) utges under vissa förutsättningar utbildningsbidrag till den som undergår arbetsmarknadsutbildning. Bidraget utgår i form av grundbidrag, hyresbidrag, familjetillägg och särskilt bidrag. Utbildningsbidraget är i sin helhet skattefritt. Efter samråd med cheferna för inrikesoch finansdepartementen finner jag att även förutsättningarna för en beskattning av utbildningsbidraget bör utredas i detta sammanhang. Härutöver har till utredningen överlämnats den 18 juni 1971 statens järnvägars skrivelse till Statsrådet och Chefen för civildepartementet av den 28 juni 1966 med förslag till åtgärder för kontroll av placering i sjukpenningklass, den 13 september 1971 Handelsanställdas förbunds skrivelse till Statsrådet och Chefen för socialdepartementet av den 25 augusti 1971 med förslag till ändring i sjukförsäkringslagen, den 30 december 1971 Sveriges förenade studentkårers skrivelse till Konungen av den 26 maj 1970 angående placering i sjukpenningklass av studerande under praktiktid, den 14 januari 1972 försäkringsinspektionens skrivelse till Konungen av den 21 december 1971 angående en ny form av ansvarighetsförsäkring, kallad trygghetsförsäkring, den 24 mars 1972 Curt-Steffan Giseckes skrivelse till Statsrådet och Chefen för finansdepartementet av den 15 oktober 1970 angående vissa synpunkter rörande kompensationsgrader vid sjukdom m. m. samt den 19 maj 1972 riksförsäkringsverkets skrivelse till Konungen av den 11 april 1972 med utredning och förslag rörande frågan om tidpunkt för placering i sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring. 13

II

Nuvarande ordning Sjukpenning och allmän pension m. m.

1.1 Sjukpenning inom sjukförsäkringen De grundläggande bestämmelserna om sjukförsäkringen finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Sjukförsäkringen avser dels sjukvårdsersättning, dels sjukpenning och kontanta förmåner vid moderskap. I den följande redogörelsen bortses från sjukvårdsersättning. Bestämmelserna om sjukpenning och moderskapsförmåner finns i huvudsak i lagens 3 kap. Till den allmänna försäkringen är ansluten en frivillig sjukpenningförsäkring. 1.1.1 Obligatorisk sjukpenning Sjukpenningförsäkringen omfattar försäkrade som är inskrivna i försäkringskassa. Försäkrade är enligt huvudregeln svenska medborgare och i Sverige bosatta utlänningar (1 kap. 3 §). Den som är försäkrad skall, om han är bosatt i riket, vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr. o. m. den månad då han fyller 16 år (1 kap. 4 §). Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han är placerad i sjukpenningklass. Varje försäkrad, som har en inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat förvärvsarbete) på minst 1 800 kr. om året, skall vara placerad i sjukpenningklass (2 § första stycket). Under vissa förutsättningar är dock försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa, placerad i sjukpenningklass fastän han inte har en årsinkomst av förvärvsarbete som SOU 1972:60

uppgår till 1 800 kr. Undantaget utgörs av den s. k. hemmamakeförsäkringen. Förutsättningarna för sådan försäkring är att vederbörande är gift och stadigvarande sammanbor med maken eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under 16 år - egna eller makes barn eller fosterbarn - eller stadigvarande sammanbor med någon, som han tidigare varit gift med, eller har eller har haft barn med (2 § sista stycket). Hemmamakeförsäkringen upphör senast med utgången av den månad då den försäkrade fyller 67 år (3 §). För ålderspensionär är sjukpenningförsäkringen begränsad till 180 dagar sammantaget efter pensioneringen. Förtidspensionär med hel pension kan inte vara sjukpenningförsäkrad (4 kap. 3 § och 3 kap. 3 §). Sjukpenningklasserna är 21 till antalet. Den som omfattas av hemmamakeförsäkringen är placerad i sjukpenningklass nr 1, där hel sjukpenning utgör 6 kr. för dag. Inplaceringen i de övriga klasserna sker med hänsyn till storleken av inkomsten av förvärvsarbete. Storleken av hel sjukpenning i de sistnämnda klasserna framgår av följande tabell. Av sjukpenningbeloppet i varje klass utgör 6 kr. grundsjukpenning och återstoden tilläggssjukpenning. Sjukpenningen i klasserna nr 1 och 2 är alltså enbart grundsjukpenning. Sjukpenningklassplaceringen beslutas vid inskrivningen i försäkringskassa. Placeringen 15

Sjukpenningklass nr

Inkomsten av förvärvsårbete uppgår för år — till men ej till kr. kr.

Sjukpenning kr.

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

1 800 2 600 3 400 4 200 5 000 5 800 6 800 8 400 10 200 12 000 14 000 16 000 18 000 21 000 24 000 27 000 30 000 33 000 36 000 39 000

6 7 8 9 10 12 14 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52

2 600 3 400 4 200 5 000 5 800 6 800 8 400 10 200 12 000 14 000 16 000 18 000 21 000 24 000 27 000 30 000 33 000 36 000 39 000

-

i sjukpenningklass skall omprövas, när försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades förhållanden undergått ändring av betydelse (5 §). Försäkrad är skyldig att snarast och senast inom två veckor anmäla stadigvarande inkomständring av betydelse för placeringen i sjukpenningklass (6 §). Det är den försäkrades årsinkomst av förvärvsarbete som skall ligga till grund för klassplaceringen. Med årsinkomst av förvärvsarbete avses den inkomst av anställning resp. av annat förvärvsarbete än anställning i pengar eller naturaförmåner (kost eller bostad) som den försäkrade kan antas komma att få för den närmaste framtiden (ett å två år framåt). Inkomsten skall beräknas som en genomsnittsinkomst och tillfälliga förändringar uppåt eller nedåt skall alltså inte tillmätas betydelse. I praktiken tillämpas en sexmånadersregel, innebärande att man vid inkomstbedömningen bortser från förändringar som varar upp till ett halvt år. För att den som går ut i förvärvsarbete skall få bli placerad i sjukpenningklass fordras således att förvärvsarbetet har minst ett halvt års varaktighet. Kortare perioder av förvärvsarbete än nu nämnts medför inte placering i sjukpenningklass såvida inte förvärvsarbetet 16

är säsongarbete som återkommer regelbundet, vilket kan gälla t. ex. studerande som arbetar varje sommarlov. Inkomsten av förvärvsarbete under säsongen betraktas då som årsinkomst och medför sjukpenningklassplacering. Den försäkrade kvarstår i denna sjukpenningklass även under tid då han inte förvärvsarbetar. Vid inplacering i sjukpenningklass på grund av inkomst som härrör av annat förvärvsarbete än anställning gäller, att inkomsten inte får beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Har emellertid en egen företagare under en följd av år deklarerat för lägre inkomst än den som i orten brukar åtnjutas av en anställd person i motsvarande ställning, uppskattas vid inkomstbedömningen enligt praxis hans inkomst i regel ej till högre belopp än det, för vilket han sålunda årligen deklarerat. Driver makar förvärvsverksamhet gemensamt eller driver den ena maken sådan verksamhet med biträde av den andra, fördelas inkomsten från verksamheten på makarna i förhållande till värdet av vardera makens arbetsinsats i verksamheten. Sjukpenning utgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Är arbetsförmågan helt förlorad utgår hel sjukpenning, eljest halv sjukpenning (7 §). Om den försäkrade åtnjuter sjukhusvård minskas sjukpenningen med 5 kr., dock med högst hälften av sjukpenningens belopp. Minskningen skall intill ett belopp av 3 kr. anses belöpa på grundsjukpenningen. Sammanbor en försäkrad stadigvarande med barn under tio år till honom eller hans make eller till någon, med vilken han stadigvarande sammanbor och med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, åtnjuter han dock även vid sjukhusvård alltid sjukpenning med lägst 6 kr. (4 §). Till sjukpenning utges barntillägg för den försäkrades eller hans makes barn under 16 år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor. Barntillägg kan också under vissa förutsättningar utgå för barn som den försäkrade är underhållsskyldig för men inte SOU 1972:60

stadigvarande sammanbor med. Barntillägg till hel sjukpenning utgör 1 kr. för ett eller två barn, 2 kr. för tre eller fyra barn samt 3 kr. för fem eller flera barn. En försäkrad som stadigvarande sammanbor med barn under tio år får dock alltid lägst 2 kr. i barntillägg till hel sjukpenning. Till halv sjukpenning utgår barntillägg med hälften av nu angivna belopp. Vid tillämpning av bestämmelserna om barntillägg jämställs med make annan som den försäkrade stadigvarande sammanbor med under förutsättning att de tidigare varit gifta eller har eller har haft barn tillsammans (9 §). Sjukpenning utgår enligt huvudregeln fr. o. m. dagen efter insjuknandedagen. Förlorar den försäkrade dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa på grund av sjukdomen eller är det fråga om sjukperiod som börjar inom 20 dagar från föregående sjukperiods slut ersätts även insjuknandedagen. För sjukperioder som inte varar mer än sex dagar utöver insjuknandedagen gäller en s. k. fridagsregel, som innebär att sjukpenning utgår endast för dag då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning. Under en sjukperiod borträknas dock högst två fridagar enligt regeln. Fridagsregeln gäller inte hemmamakeförsäkrade och inte heller sådana förvärvsarbetande som är sjukpenningklassplacerade för enbart grundsjukpenning och som skulle ha varit hemmamakeförsäkrade om deras årsinkomst av förvärvsarbete understigit 1 800 kr. (10 §). Den gäller inte heller försäkrad som vid sjukperiodens början har rätt till dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och tillämpas vidare inte på semesterdagar. Vad gäller tilläggssjukpenning som grundas på annat förvärvsarbete än anställning kan en karenstid på 3, 33 eller 93 dagar bringas i tillämpning på begäran av den försäkrade (11 §). Kungl. Maj:t kan föreskriva undantag från bestämmelserna om sjukpenningklassplacering för arbetstagare, som enligt statliga föreskrifter eller på grund av kommunala bestämmelser är berättigade till lön vid sjukdom eller barnsbörd. Om sådant undanSOU 1972:60 2

tag inte föreskrivits kan s. k. arbetsgivarinträde ske för de nämnda gruppernas del. Detta innebär att arbetsgivaren i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer har rätt att erhålla sjukpenning och barntillägg som tillkommer arbetstagaren i den mån nämnda förmåner inte överstiger den utbetalda lönen. Arbetsgivarinträde kan också komma till stånd genom kollektivavtal, som på arbetstagarsidan slutits av huvudorganisation (16 §). 1.1.2 Frivillig sjukpenning De grundläggande bestämmelserna om den frivilliga sjukpenningförsäkringen finns i 21 kap. AFL. Den frivilliga försäkringen hos allmän försäkringskassa står i princip öppen för två kategorier försäkrade, nämligen dels hemmamakeförsäkrade och sådana som skulle ha omfattats av hemmamakeförsäkringen om de inte haft förvärvsinkomst, dels vissa studerande. Såsom villkor för att försäkrade tillhörande den förra kategorien skall få tillhöra den frivilliga försäkringen gäller att de inte åtnjuter förtidspension. Den frivilliga försäkringens förmåner utgår som komplement till den obligatoriska försäkringen i form av sjukpenningtillägg. Studerandeförsäkringen står öppen för försäkrade, som till följd av studier eller annan utbildning som beräknas pågå minst ett halvt år inte eller endast i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvsarbete. Försäkringen gäller sjukpenning jämte barntillägg eller, i fråga om den som är sjukpenningklassplacerad, sjukpenningtillägg till den obligatoriska sjukpenningen. Närmare bestämmelser finns i kungörelsen (1962:402) om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa (ändr. 1966: 352, 1970:145 och 1971:946). Enligt denna skall försäkring för sjukpenningtillägg gälla helt krontal mellan 1 och 9 kr. för dag. Tillägget och sjukpenningen enligt den obligatoriska försäkringen får dock inte sammanlagt uppgå till mer än 15 kr. för dag. Försäkring för sjukpenning skall gälla helt krontal mellan 6 och 15 kr. för dag. I fråga om den frivilliga försäkringen för hemma17

makar m. fl. skall efter den försäkrades val gälla en karenstid av 3, 18, 33 eller 93 dagar. Försäkrad som är placerad i sjukpenningklass nr 1 eller 2 kan välja även försäkring utan karenstid. För studerandeförsäkringen gäller alltid en karenstid av 18 dagar. Sjukpenning eller sjukpenningtillägg enligt studerandeförsäkringen utgår endast vid sjukdom som medför förlust av hela arbetsförmågan. Frivillig sjukpenningförsäkring får i allmänhet meddelas endast den som inte fyllt 55 år och som har god hälsa. Viss möjlighet finns till kollektiv anslutning av medlemmar i en sammanslutning eller elever vid en undervisningsanstalt.

förhindrad att ha barnet hos sig. Barntillägg utgår ej till tilläggssjukpenning på grund av barnsbörd (13 §). Den som har rätt till moderskapspenning får inte åtnjuta grundsjukpenning eller barntillägg för tiden fr. o. m. förlossningsdagen t. o. m. den tjugonionde dagen därefter (14§). 1.1.4 Smittbärarersättning

Enligt lag (1956:293) om ersättning åt smittbärare utges ersättning av statsmedel till smittbärare som på grund av myndighets ingripande, företaget med stöd av smittskyddslagen, livsmedelslagen eller mejeristadgan, underkastas observation eller isole1.1.3 Moderskapsförmåner ring eller eljest inskränkning i arbetet till Bestämmelser om moderskapsförmåner finns förekommande av smittspridning. Med smitti 3 kap. 12-14 §§ AFL. bärare avses i lagen den som utan att det lett Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos till förlust av arbetsförmågan lider av smittallmän försäkringskassa eller skulle ha varit sam sjukdom eller eljest är smittförande och inskriven om hon fyllt 16 år, har rätt till likaledes den som misstänks föra smitta. Den moderskapspenning vid barnsbörd. Denna som inte är föremål för ingripande längre tid uppgår till 1 080 kr. (vilket motsvarar 180 än 90 dagar i följd benämns tillfällig smittdagars grundsjukpenning). Vid flerbörd till- bärare. Består ingripandet längre benämns kommer 540 kr. för varje barn utöver det han efter utgången av denna tid kronisk första (12 §). smittbärare (1 §). En kvinna som under minst 270 dagar i Ersättning till tillfällig smittbärare utgår följd omedelbart före nedkomsten, eller den dels för inkomstbortfall, dels för resor (2 §). beräknade tiden för denna, har varit placerad Till den som omfattas av den allmänna i sjukpenningklass som ger rätt till tilläggs- sjukförsäkringen utgår ersättningen för insjukpenning är berättigad till tilläggssjuk- komstbortfall under tiden för ingripandet penning med anledning av barnsbörden. Mot- med det högsta belopp som han är berättigad svarande gäller kvinna som inte fyllt 16 år till i sjukpenning, barntillägg och sjukoch till följd därav inte varit placerad i penningtillägg på grund av AFL eller med sjukpenningklass men vars inkomstför- stöd av AFL meddelade bestämmelser. Erhållanden eljest skulle ha uppfyllt kvalifika- sättning åt den som har annan inkomst av tionskraven. Sjukpenningen utgår tidigast förvärvsarbete än inkomst av anställning fr. o. m. sextionde dagen före den beräknade skall dock alltid utgå med det belopp som tidpunkten för nedkomsten och senast skulle ha utgått om inkomsten härrört från fr. o. m. förlossningsdagen. Den utgår i högst anställning. Den som vid sjukdom inte är 180 dagar. Rätten till fortsatt sjukpenning berättigad till sjukpenning har rätt till ersättupphör om kvinnan utför förvärvsarbete mer ning som om han varit placerad i sjukän trettio dagar under denna tid. Dagar då penningklass enligt 3 kap. AFL. Den som barnet åtnjuter sjukhusvård medräknas inte inte fyllt 16 år måste dock för rätt till därvid. Fr. o. m. trettionde dagen efter för- ersättning visa att han genom ingripandet går lossningen utgår sjukpenning endast om miste om arbetsinkomst (3 §). kvinnan har eller på grund av sjukdom är Från ersättning görs avdrag vid sjukhus18

SOU 1972:60

vård enligt samma normer som för sjukpenning enligt 3 kap. 4 § AFL (4 §) och avräknas sjukpenningförmåner enligt andra författningar liksom livränta som någon åtnjuter på grund av att han är smittbärare, till den del förmånerna belöper på samma tid som ingripandet (5 §). Den som under tiden för ingripandet är tillförsäkrad lön av allmänna medel har rätt till ersättning för inkomstbortfall endast i den mån lönen understiger förmånerna enligt smittbärarlagen (6 §). På ersättning åt tillfällig smittbärare skall bestämmelser i AFL äga motsvarande tillämpning i åtskilliga avseenden, bl. a. i vad avser verkan av arbetsgivarinträde (9 §). Kronisk smittbärare som till följd av ingripandet tillfogats inkomstbortfall eller annan förlust kan erhålla ersättning med belopp som prövas skäligt med hänsyn till ersättningsbehovet, förlustens storlek och övriga omständigheter i det särskilda fallet (10 §). Ersättningsfrågor prövas av länsstyrelse (11 §).

1.2 Sjukpenning inom yrkesskadeförsäkringen Bestämmelserna om yrkesskadeförsäkring finns huvudsakligen i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL). Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen omfattar i stort sett alla arbetstagare i allmän eller enskild tjänst med vissa undantag för anställda som är anförvanter till arbetsgivaren. I den mån Kungl. Maj.t så förordnar gäller den obligatoriska försäkringen även för elever i yrkesutbildning m. m. (3-5 §§). Till ersättningsberättigande yrkesskador hänförs skador till följd av olycksfall i arbetet, sjukdomar till följd av kemiska inverkningar i arbetet och vissa andra hälsorubbningar av andra orsaker än olycksfall. Till olycksfall i arbetet räknas även olycksfall vid färd till eller från arbetet, om färden föranleds av och står i nära samband med arbetet(6 §).

1.2.1 Obligatorisk yrkesskadeförsäkring 1.1.5 Sjukpenningens konstruktion

Vid yrkesskada ersätts kostnader för sjukSom torde ha framgått av redogörelsen för vård (lakar- och tandläkarvård, sjukhusvård, reglerna inom sjukförsäkringen och de regler resor m. m.). Nedsättning av arbetsförmågan som gäller för smittbärare, är sjukpenningen berättigar vid sjukdomstillstånd till sjuki allmänhet konstruerad så att den skall penning och vid invaliditet till livränta. Om täcka ett inkomstbortfall. Bedömningen an- yrkesskadan medfört döden utgår, förutom knyts därvid till vederbörandes normala in- begravningshjälp, livräntor till efterlevande. I fråga om bl. a. sjukpenningförmåner är komst av förvärvsarbete. Inom ett och samma inkomstskikt varierar sjukpenning- yrkesskadeförsäkringen under viss tid samförmånernas sammanlagda belopp i viss mån ordnad med den allmänna sjukförsäkringen. med hänsyn till familjesituationen. Barnan- En yrkesskadad som är omfattad av sjukförtalet beaktas nämligen. En särskild regel säkringen äger för tid t. o. m. nittionde föreskriver nedsättning av sjukpenningen vid dagen efter den då yrkesskadan inträffade, sjukhusvistelse. Undantag från sjuk- dock längst till den dag skadan medfört rätt penningens anknytning till ett inkomstbort- till livränta eller t. o. m. den dag rätten till fall föreligger när det gäller hemmamakeför- sjukpenning upphör enligt 4 kap. 3 § AFL, säkringen och den frivilliga sjukpenningför- rätt att från allmän försäkringskassa få sjuksäkringen. Sådan anknytning föreligger inte penning enligt samma grunder som vid annan sjukdom. Om han inte har rätt till sjukheller i fråga om moderskapspenningen. Med det undantag i fråga om korta sjuk- penning från sjukförsäkringen, får han i regel domsfall som föranleds av fridagsregeln utgår ändå ersättning under samordningstiden. sjukpenning för alla sjukdagar oavsett om Sjukpenningen bestäms då till det belopp som skulle ha gällt om han hade varit dagen skulle ha varit arbetsdag om arbetsomfattad av sjukförsäkringen, men utgår hindret inte förelegat. SOU 1972:60

från riksförsäkringsverket (11 §). Efter samordningstidens utgång regleras yrkesskadeersättningen helt av riksförsäkringsverket. Därvid bestäms sjukpenningen av den sjukpenningklass enligt 3 kap. 4 § AFL, som motsvarar den försäkrades årliga arbetsförtjänst (se nedan). Sjukpenning får dock inte utgå med lägre belopp än som skulle ha utgått från försäkringskassa om skadan inte utgjort yrkesskada. Detta är av betydelse främst när en försäkrad, som på grund av inkomstökning efter skadan har placerats i högre sjukpenningklass, sjukskrivs emedan skadan har recidiverat. Vid recidiv efter det att invaliditetslivränta har blivit bestämd får sjukpenningen inte understiga livräntans dagsbelopp. Hel sjukpenning utgår om arbetsförmågan är helt förlorad. Är arbetsförmågan nedsatt med minst hälften men ej helt borta utgår halv sjukpenning (13 §). Den skadades årliga arbetsförtjänst beräknas till det belopp, vartill hans inkomst av förvärvsarbete uppgår vid tiden för skadan, frånsett övergående sjukdom, tillfälligt övertidsarbete eller andra särskilda omständigheter. När arbetsförtjänsten är högre än 5 gånger basbeloppet enligt AFL vid skadeårets början, tas det överskjutande beloppet inte i beräkning. För ungdomar, personer i yrkesutbildning, deltidsarbetande hustrur m. fl. gäller särskilda regler om arbetsförtjänstens beräkning. Till sjukpenning enligt YFL utgår barntillägg och avdrag görs på sjukpenningen vid sjukhusvistelse enligt samma regler som i AFL (14 och 15 §§). Sjukpenningen kan förhöjas med ett vårdbidrag av högst 5 kr. per dag om den skadade under längre tid är ur stånd att reda sig själv (17 §). 1.2.2 Frivillig yrkesskadeförsäkring Vid sidan av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen finns frivilliga yrkesskadeförsäkringar, som kan meddelas enskilt åt varje svensk medborgare som är bosatt i Sverige liksom åt här bosatt och mantalsskriven utlänning. Frivillig försäkring kan också med20

delas åt arbetsgivare för arbetstagare hos honom, åt utbildningsanstalt för eleverna där och åt yrkes- eller fackorganisation till förmån för dess medlemmar (45 §). För de obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade blir frivillig försäkring enligt YFL gällande för skador utom arbetet, under det att frivilliga försäkringar för andra kategorier - t.ex. egna företagare eller husmödrar - avser skador både i och utom arbete. Förmånerna på grund av denna försäkring är i princip desamma som i den obligatoriska försäkringen men försäkringen kan begränsas i försäkringsavtalet. Från ersättning under sjukdomstid dras av vad som utgår i sjukhjälp från allmän försäkringskassa för motsvarande ändamål. 1.2.3 Yrkesskadeförsäkringen närstående ersättningssystem Kring YFL grupperar sig ett flertal författningar, enligt vilka ersättningar utges efter principer som i stort sett överensstämmer med de i YFL fastslagna. Beträffande skador under militärtjänst finns bestämmelser i militärersättningsförordningen (1950:261). Denna förordning äger tillämpning på värnpliktiga, vissa med dem likställda, personal i hemvärnet och åtskilliga andra frivilliga försvarsorganisationer m. fl. Ersättning utgår för skada på grund av olycksfall eller sjukdom som ådras under militärtjänstgöringen. I fråga om förmånerna ansluter sig militärersättningsförordningen i allt väsentligt till YFL. Vissa särbestämmelser förekommer dock. Sålunda skall sjukpenning och livränta i regel inte utgå så länge anställningen eller tjänstgöringen varar. Vidare gäller det att den årliga arbetsförtjänsten för värnpliktiga m. fl. inte får beräknas till lägre belopp än två och en halv gånger det basbelopp som gällde vid skadeårets ingång. För värnpliktiga som är till minst hälften arbetsoförmögna på grund av sjukdom när tjänstgöringen upphör eller insjuknar under utryckningsmånaden eller månaden näst efter denna utan att sjukdomen har orsakssamband med tjänst» SOU 1972:60

göringen finns en rätt till särskild sjukpenning. Denna innebär rätt till sjukpenning, baserad på den nyssnämnda minimiinkomsten, i de fall den värnpliktige inte är placerad i högre sjukpenningklass på grund av bestämmelserna i AFL. Ersättning enligt i stort sett samma regler som i YFL utgår vidare enligt förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, kungörelsen (1962:607) om ersättning på grund av verksamhet för brandsläckning m. m. och kungörelsen (1961:457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar m. m., förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m och lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. 1.2.4 Sjukpenningens konstruktion Sjukpenningen är som framgått av den föregående redogörelsen konstruerad på liknande sätt inom yrkesskadeförsäkringens område som inom den allmänna försäkringens. Några renodlade undantag från principen om inkomstbortfall som grundval för sjukpenning kan inte påvisas här. Även här förekommer barn tillägg liksom sjukpenningavdrag vid sjukhusvistelse. Den årliga arbetsinkomst som skall läggas till grund för bestämning av sjukpenningens storlek beräknas i vissa avseenden på ett annat sätt än enligt AFL. Till skillnad mot den framtida beräknade årsinkomsten enligt AFL fastställs årsinkomsten enligt YFL i regel med hänsyn till inkomsten vid skadetillfället. Har den skadade en fast anställning då skadan inträffar, kan vanligen hans inkomst vid denna tidpunkt utan vidare utredning läggas till grund för beräkning av årsinkomsten. För den som har tillfällig anställning grundas beräkningarna vanligen på sysselsättningen och arbetsinkomsten under de sista tolv månaderna före skadetillfället. Om lönenivån har stigit, så att den faktiska arbetsförtjänsten under senaste året SOU 1972:60

inte motsvarar situationen vid skadans inträffande, får en uppräkning göras. Uppgifter om vad den skadade hade ämnat syssla med i fortsättningen kan också påverka beräkningarna. 1.3 Den allmänna pensioneringen Den allmänna pensioneringen utgörs av folkpensionering och tilläggspensionering. Inom vart och ett av systemen finns ålders-, förtids- och familjepensionering. Inom folkpensioneringen finns därutöver vissa tilläggsförmåner. Grundläggande bestämmelser finns i AFL. 1.3.1 Folkpensioneringen Rätt till folkpension tillkommer varje svensk medborgare som är bosatt i Sverige eller som varit mantalsskriven här för det år då han fyllde 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan (5 kap. 1 §). Utlänning kan ha rätt till ålderspension på grund av konvention som Sverige tillträtt. Ålderspension utgår i regel från 67 års ålder men kan tas ut redan från 63 års ålder. Dess årsbelopp utgör 90 % av basbeloppet för ogift och i regel 70 % av basbeloppet för gift pensionsberättigad. Årsbeloppet minskas vid förtida uttag och ökas vid uppskjutet uttag (6 kap. 1-2 §§). Förtidspension utgår till den vars arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är varaktigt nedsatt med minst hälften. I vissa fall kan förtidspension enligt regler som trätt i kraft den 1 juli 1972 utgå vid varaktig arbetslöshet utan särskild medicinsk prövning. Kan nedsättning av arbetsförmågan inte anses varaktig, utgår tidsbegränsad förtidspension i form av sjukbidrag (7 kap. 1 §). Är arbetsförmågan nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del återstår, utgår hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv pension (7 kap. 2 §). Be21

träffande beräkningen av pensionsbeloppett gäller i övrigt samma regler som för ålders-pension (7 kap. 4 §). Under vissa förutsättningar utgår invaliditetsersättning (9 kap.. 3§). Änkepension utgår enligt närmare be-. stämmelser i 8 kap. 1-4 §§ AFL till änkaL som har vårdnaden om och stadigvarande. sammanbor med barn under sexton år eller som vid makens död fyllt 36 år och varit gift med honom minst fem år. Med änka jämställs under vissa förutsättningar kvinna somi utan äktenskap stadigvarande sammanbott med man som sedan avlidit. Änkepensionens; årsbelopp utgår normalt med 90 % av basbeloppet. Barnpension tillkommer barn, vars fader eller moder avlidit och som ej fyllt 16 år. Pensionens årsbelopp uppgår till 25 % eller, om bägge föräldrarna avlidit, 35 % av basbeloppet (8 kap. 5-6 §§). Tilläggsförmåner till folkpension är barntillägg, invaliditetstillägg, pensionstillskott,, hustru tillägg och kommunalt bostadstillägg; (9 kap. 1,2,4,5 §§).

1.3.2 Tilläggspensioneringen Allmänt Inom tilläggspensioneringen finns i fråga om ålder, nedsättning av arbetsförmåga etc. som förutsättning för olika pensionsförmåner liknande regler som inom folkpensioneringen (12-14 kap.). Medan pensionerna inom folkpensioneringen utges med enhetsbelopp oberoende av tidigare inkomster eller avgiftsbetalning, byggs pensionsrätten inom tillläggspensioneringen upp genom förvärvsarbete individuellt för varje försäkrad. I gengäld är rätten till tilläggspensionen ej knuten till medborgarskapsvillkor eller villkor om fortsatt bosättning i Sverige. Pensionsgrundande inkomst Pensionsrätt inom tilläggspensioneringen byggs sålunda upp kalenderårsvis av svenska medborgare och här bosatta utlänningar 22

genom att inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas dem som pensionsgrundande inkomst. Beräkning av pensionsgrundande inkomst görs dock inte för år före 16 års ålder eller efter 65 års ålder och inte heller för år då ålderspension eller förtidspension enligt AFL (1 kap. 3 §, 11 kap. 1 §) utgått. Anställning Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänförs dock ej från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under året inte uppgått till 300 kr. Med inkomst av anställning kan, om parterna är ense, likställas ersättning för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att anställning förelegat. Hänsyn tas som regel inte till ersättning från utomlands bosatt arbetsgivare, utländsk juridisk person eller främmande makts beskickning eller konsulat (Hkap.2§). Annat förvärvsarbete Med inkomst av annat förvärvsarbete avses dels inkomst av rörelse som bedrivs i Sverige, dels inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade, dels — i den mån inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning — ersättning i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans räkning. Inkomst som inte uppgått till 500 kr. för år tas ej i beräkning (11 kap. 3 §). Beräkningen av tilläggspension Den pensionsgrundande inkomsten för ett år utgörs av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete, varvid man bortser från inkomstdelar som understiger det vid årets ingång gällande basbeloppet (sådana inkomstdelar täcks av folkpensioneringen) eller överstiger 7,5 gånger SOU 1972:60

detta basbelopp (11 kap. 5 §). För varje år antalet är lägst (13 kap. 2 §). Den beräkningsmetod som nu beskrivits då pensionsgrundande inkomst fastställts för försäkrad tillgodoräknas han pensionspoäng, för förtidspension får ej användas i vissa fall som motsvarar den pensionsgrundande in- då undantagande från tilläggspensioneringen komsten dividerad med det vid årets ingång gällt och inte heller då den försäkrade vid 67 års ålder inte kan komma i åtnjutande av gällande basbeloppet (11 kap. 6 §). Inom ålderspensioneringen utgör pensio- ålderspension inom tilläggspensioneringen. I nen 60 % av produkten av basbeloppet för dessa fall liksom övriga fall då den förut den månad som pensionen avser och medel- beskrivna beräkningsmetoden inte är tillämptalet av de pensionspoäng som tillgodoräk- lig gäller att förtidspension utgår med belopp nats den försäkrade. Har pensionspoäng till- motsvarande vad den försäkrade skulle ha godoräknats för mer än 15 år, görs medel- varit berättigad till i ålderspension därest han talsberäkningen enbart på de 15 högsta uppnått 67 års ålder det år då pensionsfallet poängtalen. Har pensionspoäng tillgodo- inträffat. räknats den försäkrade mindre än 30 år, sker Beträffande familjepensionerna som utgår en proportionell reduktion av pensionen. till efterlevande gäller att beräkningen av Specialregler finns för fall då undantagande pensionsbeloppet anknyter till det belopp från tilläggspensioneringen gällt under något som utgått eller skulle ha utgått till den år. Likaledes finns regler om minskning av avlidne som egenpension inom förtids- eller pensionens årsbelopp vid uttag från tidigare ålderspensioneringen enligt förut redovisade pensionsålder än 67 år (12 kap. 2 §). beräkningsmetoder. Om den avlidne vid Inom förtidspensioneringen förekommer dödsfallet var ålders- eller förtidspensionär, två olika metoder vid pensionsberäkningen. avgörs således storleken av den efterlevandes Den ena används då den försäkrade vid pension i princip av storleken av den uttidpunkten för pensionsfallet antingen är gående egenpensionen. I annat fall är utplacerad i lägst den sjukpenningklass, som gångspunkten den förtidspension som skulle svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete ha utgått om rätt till sådan pension inträtt uppgående till det vid årets ingång gällande vid tidpunkten för dödsfallet. Änkepensiobasbeloppet, eller har tillgodoräknats pen- nens årsbelopp utgör 40 % av den nämnda sionspoäng för minst tre av de fyra åren egenpensionens årsbelopp eller 35 % om närmast före pensionsfallet. Samma beräk- efter den försäkrade också finns pensionsbeningssätt gäller där den försäkrade inte är rättigat barn. Barnpension för ett barn utgår, placerad i sjukpenningklass som nyss angivits om någon samtidigt är berättigad till änkemen skulle ha varit placerad i sådan klass om pension, med 15 % av egenpensionens årsbeförsäkringskassan känt till alla relevanta om- lopp och eljest med 40 % av detta belopp. Är barnen flera ökas barnpensionsbeloppet med ständigheter. 10% för varje barn och det sammanlagda I nu nämnda fall skall hel förtidspension beloppet fördelas lika mellan barnen motsvara den ålderspension som skulle till(14 kap. 3 och 5 §§). komma den försäkrade från 67 års ålder. Vid Den allmänna tilläggspensioneringen inberäkningen antas att den försäkrade för fördes år 1960 och pensionsgrundande intiden till dess han uppnår 65 års ålder komst tillgodoräknas först fr. o. m. sagda år. tillgodoräknas pensionspoäng som motsvarar Vissa övergångsbestämmelser har införts i 15 ett medeltal av de poäng som han tidigare kap. AFL till förmån för personer som med tillgodoräknats, antingen under de fyra åren hänsyn till sin ålder inte med tillämpning av närmast före pensionsfallet eller under samtliga år från fyllda 16 år till pensionsfallet. de allmänna reglerna skulle ha möjlighet att När medeltalet beräknas bortses från år, tjäna in pensionspoäng för 30 år före pensiointill ett antal av hälften, för vilka pensions- neringen. Övergångsreglerna innebär att ålderspoäng ej tillgodoräknats eller för vilka poängSOU 1972:60

pension till den som är född senast 1914 av vilken försäkringskassa den försäkrade är beräknas med utgångspunkt från att 20 inskriven i, uttas i samband med uppbörd av pensionsgrundande år krävs för full pension. direkt skatt och uträknas av försäkringsFör den som är född något av åren kassan efter den klass den försäkrade tillhör. 1915-1923 ökas det nyssnämnda talet 20 Avgiften avser kassans utgifter för sjukvårdsmed ett för varje år som han är född senare ersättning, grundsjukpenning och tilläggsän 1914(1 §). sjukpenning (2 §). Sjukförsäkringsavgiften Vidare gäller vissa undantagsregler till fastställs av riksförsäkringsverket efter förförmån för alla som är födda senast 1927 säkringskassans hörande (6 §). och som drabbas av längre perioder av Avgift för sjukvårdsersättning, beräknad sjukdom eller arbetslöshet. Har en sådan för helt år, skall erläggas av inskriven förförsäkrad ett visst år uppburit sjukpenning säkrad, för vilken beräknats till statlig inunder mer än 90 dagar enligt AFL eller YFL komstskatt beskattningsbar inkomst vid eller motsvarande ersättning enligt lagen om taxeringen året efter det år avgiften avser. ersättning åt smittbärare, och har han därvid Avgiften skall dock inte erläggas om den varit placerad lägst i den sjukpenningklass försäkrade vid utgången av det år avgiften som han skulle ha tillhört om hans inkomst avser upphört att vara inskriven i kassan eller uppgått till det vid årets ingång gällande fyllt 67 år eller om denne för december basbeloppet, skall vid beräkning av medeltal månad samma år åtnjutit ålderspension eller pensionspoäng för ålderspension bortses från förtidspension (sjukbidrag) enligt AFL. nämnda år om medeltalet därigenom höjs Avgift för grundsjukpenning, beräknad och i övrigt vid tillämpning av 12 kap. anses månadsvis, skall erläggas under förutsättning som om pensionspoäng tillgodoräknats för dels att den försäkrade under det år avgiften året. Dessa bestämmelser skall äga mot- avser varit placerad i sjukpenningklass, dels svarande tillämpning för fall, då den för- att det för honom beräknats till statlig säkrade visst år under mer än 60 dagar inkomstskatt beskattningsbar inkomst för uppburit dagpenning från erkänd arbetslös- det år avgiften avser. hetskassa eller då han för jämförlig tid Avgifterna för Sjukvårdsersättning och uppburit utbildningsbidrag - därest han var grundsjukpenning får tillsammans inte överberättigad till dagpenning när bidraget börja- stiga en tiondel av den försäkrades till statlig de utgå - eller omställningsbidrag. Nu åter- inkomstskatt beskattningsbara inkomst. givna bestämmelser tillämpas ej på år då den Avgift för tilläggssjukpenning skall erförsäkrade åtnjutit ålders- eller förtids- läggas av den som under det år avgiften avser pension och får ej tillämpas med avseende på varit tillförsäkrad tilläggssjukpenning och bemer än tre år (2 §). räknas för varje månad under vilken den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre. 1 -4 Finansiering av förmåner enligt Den som fullgör värnpliktstjänstgöring AFL och YFL eller vapenfri tjänst befrias från avgift för grundsjukpenning och tilläggssjukpenning 1.4.1 Sjukförsäkringen för varje hel månad av tjänstgöringsiiden. Sjukförsäkringen finansieras genom avgifter För sjömän gäller särskilda regler. från de försäkrade, arbetsgivaravgifter och F.n. varierar storleken av sjukförsäkringsstatsbidrag (19 kap. AFL). avgiften mellan försäkringskassorna beroende främst på regionala variationer i utgifterna för försäkringen men också på Den försäkrades avgift varierande förvaltningskostnader. Den försäkrades avgift (sjukförsäkringsavgiften), som till storleken bl. a. är beroende 24

SOU 1972:60

A r betsgivaravgift Arbetsgivaravgiften utgår på summan av utbetalda löner med bortseende från den del av varje arbetstagares lön som för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn tas ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit 300 kr. Avgiften utgår med 3,1%. Därav går 10/31 till täckande av försäkringskassornas utgifter för sjukvårdsersättning inklusive läkemedel. Återstoden används till bestridande av utgifter för tilläggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning (1 och 4 §§). Statsbidrag Statsbidrag utgår med 55 % av kostnaderna för sjukvårdsersättning, grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning. Till de kostnader för sjukvårdsersättning som avser sjukhusvård i Sverige utgår dock inte statsbidrag (7 §). 1.4.2 Yrkesskadeförsäkringen Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen finansieras helt genom arbetsgivaravgifter och den frivilliga på motsvarande sätt genom avgifter av dem som tecknat försäkringen. Underlaget för arbetsgivaravgiften är detsamma som gäller för avgiften till sjukförsäkringen.

bestämmandet av avgiftsunderlaget avräknas emellertid ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året (19 kap. 1 § AFL). Av försäkrad som haft pensionsgrundande inkomst på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, än anställning uttas egenavgift - tilläggspensionsavgift - svarande mot denna inkomst (19 kap. 3 § AFL). 1.5 Administrationen enligt AFL och YFL Den allmänna försäkringen och yrkesskadeförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna och de lokala skattemyndigheterna. När det gäller besvärsärenden tillkommer dessutom försäkringsrådet och försäkringsdomstolen. 1.5.1 Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket är central förvaltningsmyndighet för ärenden om den allmänna försäkringen och har därvid bl. a. att utöva tillsyn över de allmänna försäkringskassorna, att vara besvärsmyndighet för frågor rörande förmåner inom denna försäkring, att betala ut allmän pension, att debitera och uppbära arbetsgivaravgifter, att bedriva försäkringsverksamhet enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och militärersättningsförordningen m. fl. författningar, att förvalta vissa fonder, och att bedriva verksamhet till förebyggande och hävande av invaliditet.

1.4.3 Den allmänna pensioneringen Kostnaden för folkpensioneringen täcks till en del genom en egenavgift, folkpensionsavgiften. I övrigt bestrids kostnaderna av statsmedel utom kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen som bestrids av kommunerna (lag 1962:398 om finansiering av folkpensioneringen). Den allmänna tilläggspensioneringen finansieras i vad gäller inkomst av anställning genom avgifter från arbetsgivarna. Avgiftsunderlaget är i stort sett detsamma som för arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen. Vid SOU 1972:60

Tillsyn Tillsynsverksamheten över lokalorganisationen, i första hand de allmänna försäkringskassorna men även i viss utsträckning de lokala skattemyndigheterna, handhas av riksförsäkringsverkets tillsynsbyrå. Vad beträffar de lokala skattemyndigheterna avser tillsynsverksamheten arbetet med beräkning av pensionsgrundande inkomst. Byrån utarbetar anvisningar för lokalorganisationen och lämnar direktiv och råd i övrigt rörande 25

verksamhetens bedrivande. Uppföljning av verksamheten vid lokalorganen sker dels genom inspektioner, dels genom granskning av infordrat material. En sektion inom tillsynsbyrån svarar för den centrala planeringen samt för uppläggning och uppföljning av utbildningen av verkets och lokalorganens personal. En annan sektion handhar ekonomiska frågor och bokföringsfrågor rörande försäkringskassorna m.m. Besvär I besvärsärenden rörande den allmänna försäkringen är riksförsäkringsverket första besvärsinstans. Inom verket finns för denna arbetsuppgift en besvärsavdelning omfattande fyra besvärsbyråer med ett antal besvärsgrupper. Utbetalning av allmän pension m.m.

Avdrag för preliminär och kvarstående skatt görs i enlighet med kungörelsen (1968: 97) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m. samt enligt föreskrifter som särskilt meddelats av riksskatteverket. Förutsättningen för skatteavdrag är, förutom att skatten skall uppbäras i form av A-skatt och att pensionen är den största inkomsten, att ATP utgår med minst 125 kr. per månad. Skatteavdraget görs enligt ett särskilt dataprogram så att det så nära som möjligt motsvarar den slutliga skatten. Hänsyn tas bl. a. i programmet till att den som har ålderspension eller förtidspension (sjukbidrag) är befriad från folkpensionsavgift och i regel också från sjukförsäkringsavgift. Vidare tas i förekommande fall hänsyn till det extra avdrag som folkpensionärer utan större sidoinkomster tillerkänns vid taxeringen. Datasystemet för utbetalning av yrkesskadelivräntor är i huvudsak uppbyggt på samma sätt som pensionssystemet. Utbetalning görs dock ej med pensionsanvisning utan med postgiroutbetalningskort.

Utbetalningen av allmän pension omhänderhas av riksförsäkringsverkets tekniska byrå. Genom byråns dataanläggning ombesörjs också utbetalning av yrkesskadelivräntor, och anläggningen utnyttjas även för debite- A rbetsgivaravgifter ring och uppbörd av arbetsgivaravgifter. Riksförsäkringsverkets arbete med att debiFör närvarande erhåller över 1,4 milj. tera och uppbära arbetsgivaravgifter till den pensionstagare allmän pension. Pensions- allmänna försäkringen och yrkesskadeförsäktagare, som har personalpension på grund av ringen (liksom byggnadsforskningsavgift, allstatlig eller kommunal anställning, erhåller män arbetsgivaravgift, lönegarantiavgift, arbåde den allmänna pensionen och personal- betarskyddsavgift och redareavgift för sjöpensionen från statens personalpensionsverk folks pensionering) utförs av verkets avgiftsrespektive kommunernas pensionsanstalt. byrå. Dessa institutioner utbetalar allmän pension Underlaget för avgiftsdebiteringen utgörs för över 180 000 pensionstagare. Alla övriga främst av s. k. arbetsgivaruppgifter på blanerhåller de löpande pensionerna från riksför- kett som verket sänder ut till arbetsgivarna säkringsverket. Försäkringskassorna svarar vid varje årsskifte. Här redovisar arbetsför vissa förstagångsutbetalningar och retro- givarna bl. a. kontant utgiven lön och värdet aktivutbetalningar. av fri kost och bostad för anlitad arbetskraft. För att försäkringskassorna kontinuerligt Arbetsgivaruppgifterna avlämnas senast den skall ha uppgift om de pensionstagare som 31 januari till lokala skyttemyndigheten, registrerats i verkets dataanläggning, över- som utför viss granskning av dem innan de sänder verket månatligen datamaskinfram- sänds in till verket. ställda s. k. huvudkort på de nytillkomna Om den uträknade arbetsgivaravgiften och ändrade pensionsfallen. Dessutom ut- uppgår till högst 1 000 kr. påförs den som sänds speciella kort för de pensionstagare regel arbetsgivarens debetsedel för slutlig som avförs ur registret. skatt. Avgifterna redovisas i dessa fall till 26

SOU 1972:60

länsstyrelsernas datakontor medelst magnetband. Arbetsgivaravgift på högre belopp än 1 000 kr. debiteras arbetsgivaren direkt på särskild räkning. Inbetalning av dessa s. k. direktdebiterade avgifter sker under sex uppbördsterminer. Yrkesskadeförsäkring Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen och närstående ersättningssystem administreras av riksförsäkringsverket. De s.k. socialförsäkringsbolagen kan dock till och med år 1973 fortsättningsvis sköta regleringen av skadefall som inträffat före år 1969. Till följd av bestämmelserna om samordning mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen i fråga om utbetalning av ersättning för yrkesskadefall under de 90 första dagarna efter skadedagen (samordningstiden), regleras mer än 90 % av alla yrkesskadefall helt av försäkringskassorna enligt AFL:s bestämmelser. Oavsett om yrkesskadefallet slutreglerats under samordningstiden eller ej, sänds anmälan om yrkesskada in till riksförsäkringsverket. Regleringen av yrkesskadefall som pågår efter samordningstidens utgång sköts av riksförsäkringsverket. 1.5.2 De allmänna försäkringskassorna För varje landstingskommun liksom för varje kommun som ej tillhör landstingskommun skall finnas en allmän försäkringskassa. Då särskilda förhållanden föranleder därtill kan dock en försäkringskassas verksamhetsområde omfatta två landstingskommuner eller en landstingskommun och landstingsfri kommun. Antalet försäkringskassor är f. n. 26. Ledningen av verksamheten inom kassaområdet utövas från kassans centralkontor, som i allmänhet ligger i länets residensstad, när det gäller en länskassa. För att betjäna allmänheten finns förutom centralkontoret även lokalkontor. Antalet lokalkontor inom ett försäkringskasseområde varierar bl. a. beroende på områdets folkmängd. Flera komSOU 1972:60

muner kan betjänas av samma lokalkontor. För sjukförsäkringen är försäkringskassorna försäkringsgivare och kassorna har ett självständigt ekonomiskt ansvar för denna verksamhet. De mera kvalificerade sjukförsäkringsärendena handläggs av centralkontoren medan lokalkontoren handhar de löpande ärendena, huvudsakligen utbetalning av sjukpenning och ersättning för sjukvårdskostnader samt med dessa uppgifter sammanhängande utrednings-, kontroll- och redovisningsfunktioner. Vidare ankommer på lokalkontoren att föra erforderliga register, ombesörja placering av de försäkrade i sjukpenningklass och medverka vid debiteringen av sjukförsäkringsavgifterna. Inom pensioneringen är försäkringskassorna enbart förvaltningsorgan. Kassorna har sålunda inte ekonomiskt ansvar för pensioneringen. Försäkringskassorna medverkar i administrationen av yrkesskadeförsäkringen med mottagande, granskning och vidaresändning av skadeanmälningar samt med utbetalning av sjukpenning under samordningstiden. Efter samordningstidens utgång har kassan i vissa fall att förskottera utbetalning av ersättning enligt sjukförsäkringens regler till dess riksförsäkringsverket avgjort om ersättning skall utgå enligt yrkesskadeförsäkringslagen. 1.5.3 De lokala skattemyndigheterna De lokala skattemyndigheterna beräknar varje år den pensionsgrundande inkomst, som ligger till grund för rätten till tilläggspension. Beräkningen sker med ledning av samma uppgiftsmaterial som används vid taxeringen, dvs. självdeklarationer, kontrolluppgifter m. m. Den pensionsgrundande inkomsten rapporteras till länsdatakontoret varefter uträkning sker av pensionspoäng. Länsdatakontoren framställer och tillställer årligen vederbörande försäkringskassa pensionspoängregister omfattande alla försäkrade och deras registrerade poäng för samtliga tidigare år. 27

De lokala skattemyndigheterna medverkar också med granskning av de arbetsgivaruppgifter som läggs till grund för arbetsgivarnas avgifter till bl. a. tilläggspensioneringen, sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. 1.6 Sjuklön eförmån er för vissa grupper av anställda

AST-R-tjänstemän) och tjänstemän med avlöning enligt ramavtal (i det följande kallade RA-tjänstemän) samt arvodesanställda tjänstemän. Därtill kommer några andra grupper såsom städpersonal och fastighetsskötare. Totala antalet statsanställda uppgår till ca 450 000. Sjuklön och arb et sgiv ar inträde

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för sjuklöneförmånerna för statsanställda (inklusive icke-statliga tjänstemän med statligt reglerade löner), de allmänna försäkringskassornas anställda, kommunaloch landstingsanställda samt för tjänstemän och arbetare i enskild tjänst.

För huvuddelen av de statsanställda gäller ett s. k. arbetsgivarinträde, vilket innebär att arbetsgivaren betalar ut sjuklön till den anställde och i gengäld enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § AFL erhåller den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren. Arbetsgivarinträdet omfattar även den tilläggssjukpenning som utgår vid barnsbörd men däremot inte moderskapspenningen. 1.6.1 Statsanställda Arbetsgivarinträdet gäller för AST-tjänsteBestämmelserna om sjuklöneförmåner för män och AST-R-tjänstemän, för extra statsanställda finns intagna i allmänt av- tjänstemän dock endast om de tillhör s. k. löningsavtal för statliga och vissa andra förmånsgrupp A, dvs. om de har rätt till tjänstemän (AST), i avlöningsavtal för stat- sjuklön. Till förmånsgrupp A hänförs extra liga tjänstemän med R-tjänster (AST-R) samt tjänstemän som under sammanlagt sex hela i ramavtal (RA) angående allmänna be- kalendermånader av den senaste treårsstämmelser för arbetstagare, som icke är perioden innehaft statligt reglerad eller komtjänstemän. Genom kungörelse 1971:940 har munal anställning avsedd för minst halvtidsKungl. Maj:t förordnat, att arbetstagare hos tjänstgöring eller som samtidigt innehar lägre staten skall anställas som tjänsteman ordinarie eller extra ordinarie tjänst. Arbetsfr. o.m. den 1 januari 1972. Genom kollek- givarinträdet gäller (efter viss tids anställtivavtal för vissa kategorier arvodesanställda ning) även för RA-tjänstemän samt i vissa tjänstemän har bestämmelserna i AST gjorts fall även arvodesanställda tjänstemän. tillämpliga även på dessa. Vissa komTill tjänsteman som inte har rätt till pletterande bestämmelser, främst av adminisjuklön utgår sjukpenning från försäkringsstrativ natur, har intagits i kungörelse kassan enligt AFL. (1963:362) om sjukkontroll m. m. förvissa Undantag från arbetsgivarinträde gäller för statsanställda m. fl. (sjukkontrollkungöreltjänsteman som anmäler till arbetsgivaren att sen), cirkulär (1966:736) med anvisningar han själv önskar uppbära honom tillom regleringen av sjuklöner och sjukvårdskommande sjukpenning. Anmälan om unförmåner m. m. som utgår till statstjänstedantagande respektive anmälan om att såmän m. fl., kungörelse (1968:595) angående dant skall upphöra skall göras skriftligen till anmälan om olycksfall samt vissa andra arbetsgivaren och gäller i princip fr. o. m. kungörelser och cirkulär. nästföljande kalenderårsskifte. För den som I fråga om löneförmåner kan de statsan- begärt undantag från arbetsgivarinträde utgår ställda fr. o.m. den 1 juli 1972 i huvudsak sjuklön enligt AST respektive AST-R endast hänföras till löneplansanställda tjänstemän (i under sådan insjuknandedag då sjukpenning det följande kallade AST-tjänstemän), tjänste- inte utgår. Övriga dagar utgår endast förmåmän med R-tjänster (i det följande kallade ner enligt AFL. Liknande bestämmelser gäller 28

SOU 1972:60

även för RA-tjänsteman. Undantag från arbetsgivarinträde gäller vidare i princip för AST- och AST-R-tjänsteman sedan han under mer än 90 dagar i följd åtnjutit tjänstledighet med helt löneavdrag, s. k. C-avdrag, av annan anledning än offentligt uppdrag ävensom när sådan tjänsteman vidkänns C-avdrag av annan anledning än tjänstledighet. För RA-tjänsteman gäller undantag från arbetsgivarinträde i alla de fall då tjänstledighet med helt löneavdrag åtnjutits mer än 90 dagar i följd. Till tjänsteman som omfattas av arbetsgivarinträde utgår enligt vad förut sagts sjuklön. Sjuklönenivån är densamma under hela sjukdomstiden. Sjuklönen regleras genom avdrag på lönen. För AST- och AST-R-tjänsteman är avdraget (A-avdrag) fastställt i respektive avtal till visst belopp för dag och motsvarar i princip följande procenttal av daglönen i 30-dagarsmånad.

m. fl.) är i princip sjuklönegrundande på så sätt, att de vid sjukdom ersätts av ett s. k. tjänstledighetstillägg som utgår med ett på särskilt sätt beräknat belopp för tjänstledighetsdag under året efter det varunder förmånen intjänats. Sjukanmälan och

sjukkontroll

Sjukanmälan görs till myndigheten per telefon, skriftligen eller på annat sätt som myndigheten föreskriver. Rätten till tjänstledighet med sjuklön förutsätter att tjänstemannen styrker behovet av ledigheten samt vidare underkastar sig de åtgärder som myndigheten med stöd av sjukkontrollkungörelsen finner lämpliga för sjukkontroll. Definitivt beslut om sjukledighet fattar myndigheten därför först sedan vissa föreskrivna villkor för tjänstledigheten är uppfyllda. Ett av villkoren för tjänstledigheten är att tjänstemannen omedelbart efter sjukledighetens slut avger en försäkran på heder och För AST-tjänsteman För AST-R-tjänsteman samvete att han på grund av sjukdom varit avdragsprocent i oförmögen att tjänstgöra under ledighetsi löneklass avdragsa\\a lönelägen tiden. Myndigheten har rätt att avkräva procent tjänstemannen sådan försäkran även under A 112 „ Q pågående sjukledighet. 8 9 U 1-4 Omfattar sjukperioden högst sju dagar A 13-23 Q skall behovet av sjukledighet i allmänhet U 5-15 anses tillfredsställande styrkt genom nämnda A 24-33 försäkran. Varar däremot sjukperioden längB 1-7 10 U 16-26 re skall arbetsoförmågan styrkas med läkarintyg. Därutöver kan myndigheten, om det föreligger särskild anledning, avkräva tjänstemannen läkarintyg utfärdat av anvisningsFör RA-tjänsteman utgör sjuklönen 90 % läkare, tjänsteläkare eller annan särskilt anav den s. k. medeltimförtjänsten. given läkare. Sådan särskild anledning kan Förekommande lönetillägg för AST- och vara att. fall av onormal sjukledighetsfrekvens AST-R-tjänsteman utgår vid sjukdom efter förekommit eller att det på andra grunder ettdera av följande två system. kan misstänkas att rätten till sjuklön missStadigvarande lönetillägg (tillsynstillägg, brukas. Personalledningen har också rätt att i avlöningsförstärkning, uppdragstillägg, arvo- kontrollsyfte göra hembesök hos den sjuke. de för tilläggstimmar etc.) utgår med 90 % Sjukkontrollen sker i samråd med vedervid lön med A-avdrag. börande försäkringskassa. Sporadiska tillägg (vikariatstillägg, obeMyndighet kan vägra ledighet med sjuklön kvämtidstillägg, jour- och beredskapstillägg, eller ompröva preliminärt beviljad sådan sjötillägg, palruiieringstillägg, flygrisktillägg ledighet. Anledning till sådan vägran eller SOU 1972:60

omprövning kan föreligga exempelvis om tjänsteman inte avger föreskriven försäkran, vägrar låta undersöka sig av anvisad läkare, nekar ta emot hembesök, utför förvärvsarbete under sjukdomstiden eller underlåter meddela ändringar angående vistelseorten. Efter avslutad tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd är tjänsteman, för vilken arbetsgivarinträde tillämpas, även skyldig att avge försäkran. Myndighets anmälan till försäkringskassa m, m. Tjänsteman med rätt till sjuklön skall inte anmäla inträffat sjukdomsfall till försäkringskassan. I stället gör myndigheten sådan anmälan på ett s. k. sjukkort A beträffande tjänsteman för vilken arbetsgivarinträde gäller och på sjukkort B beträffande tjänsteman som anmält att han önskar vara undantagen från arbetsgivarinträde. Myndighet kan också föreskriva att tjänsteman som inte har rätt till sjuklön skall göra sjukanmälan till myndigheten, som i sådant fall vidarebefordrar anmälan till försäkringskassan på sjukkort B. Det åligger myndigheten att snarast möjligt till försäkringskassan översända den skriftliga försäkran som tjänsteman avgivit efter avslutad sjukledighet. Försäkran från tjänsteman som är undantagen från arbetsgivarinträde behålls av myndigheten. Tjänstemannen anmäler i sistnämnda fall själv till kassan från och med vilken dag han åter är arbetsför. Detta sker i den ordning som tillämpas inom den allmänna försäkringen. Sjukkort A behålls av försäkringskassan till dess sista dagen för rätt till sjukpenning blivit bestämd. Försäkringskassan återsänder sedan kortet till myndigheten med uppgift om de dagar för vilka rätt till sjukpenning föreligger. Vid yrkesskada återsänds kortet till myndigheten när sjukpenningen upphört att utgå från försäkringskassan efter samordningstidens slut. Sjukkort B återsänds till myndigheten så snart det kunnat fastställas om fridagsregeln i 3 kap. 10 § andra stycket AFL blivit tillämplig. Har sjukpenning utgivits för in30

sjuknandedagen anges detta på kortet. Sjukkort används även för anmälan till försäkringskassa av tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd, som beviljats ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman eller sådan extra tjänsteman som vid tjänstledighetens början tillhör förmånsgrupp A. Lön vid olycksfall och yrkessjukdom Olycksfall i tjänsten och yrkessjukdom jämställs i allmänhet under sjukperiodens första 90 dagar med sjukdom. De ovan redovisade reglerna skall alltså tillämpas. Om tjänstledighet på grund av olycksfall i tjänsten eller yrkessjukdom överstiger 90 dagar, prövas fallet av riksförsäkringsverket. Befinns därvid att orsaken till ledigheten varit yrkesskada, utbetalas ett belopp motsvarande de sjukavdrag (A-avdrag/motsvarande) som gjorts under de första 90 dagarna. I princip gäller -nämligen för sjuklöneberättigad att full lön skall utgå vid yrkesskada. Om kroppsskada åsamkats i tjänsten och arbetsgivaren bedömer skadan vara förorsakad av uppenbart olycksfall utgår full lön även under den första tiden. För att ett olycksfall skall vara uppenbart skall det enligt utfärdade anvisningar finnas ett klart olycksfallsmoment. Någon medicinsk utredning om orsakssammanhanget behövs inte. Olycksfallet måste ha inträffat under själva arbetet, således inte exempelvis på väg till eller från arbetet. När tjänsteman har rätt till sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring på grund av yrkesskada i statligt reglerad anställning är en del av lönen (fiktiv sjukpenning) skattefri. För att beakta skattefriheten görs ett s. k. yrkesskadeavdrag enligt nedanstående tabell. Lön vid barnsbörd Under tjänstledighet för barnsbörd utgår avlöningsförmåner efter samma regler sam vid sjukdom. Lön vid barnsbörd kan erhållas under högst 180 dagar. Den utgår tidigast fr. o. m. 60:e dagen före den beräknade SOU 1972:60

Yrkesskadeavdrag Månadsinkomsten uppgår • men ej till kr. till kr.

150 217 283 350 417 483 567 700 850 1 000 1 167 1 333 1 500 1 750 2 000 2 250 2 500 2 750 3 000 3 250 3 500 4 000 5 000 6 000

217 283 350 417 483 567 700 850 1000 1 167 1 333 1 500 1 750 2 000 2 250 2 500 2 750 3 000 3 250 3 500 4 000 5 000 6 000

-

Yrkesskadeavdrag för dag kr.

_ 1 2 4 7 9 12 15 16 18 21 25 29 34 42 51 59 64 71 73 82

nedkomsten och längst t. o. m. 180:e dagen efter nedkomsten. Förutsättning för lön i samband med havandeskap och barnsbörd är i fråga om AST- och AST-R-tjänsteman att tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörden utgår under någon del av den tid tjänstemannen avhåller sig från förvärvsarbete och i fråga om RA-tjänsteman i princip att tjänstemannen vid tidpunkten för nedkomsten varit anställd sedan tio månader. Moderskapspenning från försäkringskassan berörs som förut nämnts inte av arbetsgivarinträde utan betalas ut av kassan direkt till tjänstemannen. 1.6.2 De allmänna försäkringskassornas anställda Bestämmelserna om sjuklöneförmåner för anställda hos de allmänna försäkringskassorna finns intagna i allmänt avlöningsavtal för vissa tjänstemän hos allmänna försäkringskassor (AFT), vilket är tillämpligt SOU 1972:60

på sådana anställda hos kassorna vilkas avlöningsvillkor fastställs under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Dessa tillhör löneplan A fr. o. m. lönegrad 26 samt löneplan B och C. För löneplansanställda under lönegrad 26 finns bestämmelser om sjuklöneförmåner i avlöningsavtal för tjänstemän vid allmänna försäkringskassor. Antalet löneplansanställda som omfattas av de båda avtalen, uppgår till ca 10 000. Därutöver finns drygt 1000 anställda som ej är löneplansanställda. För löneplansanställda hos försäkringskassorna gäller i fråga om sjuklön, lön vid olycksfall och yrkessjukdom samt lön vid barnsbörd samma bestämmelser som för motsvarande grupp av statsanställda. Till övriga anställda utgår vid sjukdom sjukpenning enligt AFL. 1.6.3 Kommunal- och landstingsanställda Bestämmelserna om sjuklöneförmåner för kommunal- och landstingsanställda finns intagna i kollektivavtal om Allmänna bestämmelser för tjänstemän, resp. arbetstagare, ABT 70, LABT 70, resp. ABK 70 och LABK 70, med bilagor. Kommunal- och landstingsanställda uppbär enligt dessa avtal - utöver sjukpenning från försäkringskassan enligt AFL - kompletterande ersättning från arbetsgivaren. Den -anställde garanteras en viss bestämd total kompensation för inkomstbortfall under tjänstledighet för sjukdom eller havandeskap. Vad gäller de i avtalen garanterade sjuklöneförmånerna indelas de anställda i två grupper. Till grupp 1 hänförs dels anställd med fortlöpande regelbunden heltidstjänstgöring, dels anställd med fortlöpande regelbunden deltidstjänstgöring omfattande minst hälften av den för motsvarande heltidsanställd gällande arbetstiden. Anställda tillhörande denna grupp garanteras sjuklön med ett belopp motsvarande 90 % av lönen oberoende av sjuktidens längd. För att vara berättigad till sjuklön krävs dessutom att den anställde avlämnat ett tjänstbarhetsintyg ut31

färdat av läkare. Anställda i grupp 2 - i regel mer tillfälligt anställd personal - saknar rätt till sjuklön vid sjukdom och havandeskap. Förorsakas frånvaron av olycksfall, misshandel eller insjuknande i smittosam sjukdom i samband med tjänsten utgår ersättning motsvarande full lön. Denna kompensation för inkomstbortfallet erhålls under högst 365 kalenderdagar för varje sjukdomsfall. För tid därutöver utgör sjuklönen 90% av lönen för anställd med pensionsrätt. Sjuklön med 90 % av lönen utgår också vid annan i tjänsten ådragen yrkesskada än som ovan nämnts under den s. k. samordningstiden på 90 dagar. Varar ledigheten längre utgår i stället full kompensation från första dagen. För kommunala arbetstagare, anställda efter ABK 70 (Kommunalarbetareförbundet), utgörs underlaget för sjuklön av s. k. frånvarolön. Frånvarolön utgör för tim-

avlönad arbetstagare ett belopp motsvarande seme st er timlönen. För annan arbetstagare motsvarar frånvarolönen ett belopp motsvarande tidlönen jämte kallortstillägg. Semestertimlönen utgör arbetstagarens verkliga arbetsförtjänst under kvalifikationsåret minskad med övertidstillägg, dividerat med totala antalet arbetstimmar. Sjuklön utgår inte för tid då den anställde undantas från sjukpenningförmåner enligt 3 kap. 15 § AFL och inte heller för tid då den anställde undantas från förmån enligt 27 § YFL. Under tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd är den garanterade kompensationsnivån 80% av lönen. Havandeskapslönen utgår därvid under högst 180 dagar, då tilläggssjukpenning utgår från försäkringskassan. En sammanhängande anställning hos arbetsgivaren på minst 300 kalenderdagar

Sjukpenningavdrag - Yrkesskadeavdrag och havandeskapsavdrag Sjukpenningklass

Månadsinkomsten uppgår till kr.

6 7 8 9 10 12 14 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 52 52 52 52 32

150217283350-

men ej till kr.

Sjukpennin gavdrag - Yrkesskadeavdrag, kr. Avdragsdag under pågående kalenderår l:a-45:e Vid sjuklönenivå 90-100%

46:e-183:e Vid sjuk-

Havandeskapsavdrag per kalenderdag, kr.

184:eVid sjuklönenivå

lUllCIIIVtt

90-100%

90%

100%

217 283 350 417

6 7 8 9

6 7 8 9

6 7 8 9

6 7 8 9

0 1 2 3

4 1 7 - 483 4 8 3 - 567 5 6 7 - 700 7 0 0 - 850 8 5 0 - 1 000

12 16 20 25 30

10 12 15 20 26

10 11 13 15 18

10 12 14 16 20

4 6 8 13 18

1 0 0 0 - 1 167 1 1 6 7 - 1 333 1 3 3 3 - 1 500 1 5 0 0 - 1 750 1 7 5 0 - 2 000

35 40 44 49 55

33 40 44 49 54

22 26 31 37 43

24 29 35 41 48

24 30 36 42 48

2 0 0 0 - 2 250 2 2 5 0 - 2 500 2 5 0 0 - 2 750 2 7 5 0 - 3 000 3 0 0 0 - 3 250

64 73 83 98 115

59 64 70 77 85

50 56 61 66 70

55 61 67 73 78

53 59 65 73 81

3 2 5 0 - 3 500 3 5 0 0 - 4 000 4 0 0 0 - 5 000 5 0 0 0 - 6 000 6 000-

126 126 126 126 143

95 105 120 124 124

74 78 82 98 115

82 84 89 110 124

89 98 109 120 121

SOU 1972:60

För tid då sjuklön utgår har redaren före tidpunkten för beräknad eller inträffad nedkomst utgör ett villkor för erhållande av jämlikt 3 kap. 16 § AFL rätt att uppbära -den anställde tillkommande sjukpenning havandeskapslön. För de sjukdagar, då sjukpenning enligt -(arbetsgivarin trade). AFL inte utgår, svarar arbetsgivaren för den garanterade sjuklönen. För övriga sjukdagar 1.6.5 Tjänstemän i enskild tjänst inom sjuklönetiden sker en samordning av den sjukpenning från försäkringskassan och Bestämmelserna om sjuklön är likartade för de sjuklöneförmåner från arbetsgivaren, som de TCO-anslutna förbunden. Framställden anställde erhåller. Från dagslönen görs ningen begränsas därför till vad som i detta av arbetsgivaren ett s.k, sjukpenningavdrag. hänseende gäller för tjänstemän inom inSjukpenningavdraget, som görs enligt sär- dustrin, handeln, bankväsendet och förskild tabell, är beroende av marginalskattens säkringsbranschen. Bestämmelserna om sjukstorlek i det aktuella inkomstintervallet och lön finns i kollektivavtalen om allmänna sjukpenningens storlek. Det blir därför i anställningsvillkor. flertalet inkomstlägen större än sjukpenningen, eftersom denna är skattefri. Av- Gemensamma bestämmelser dragen varierar med sjukdomstidens längd beroende på att avdragsperiodernas längd För dag, då sjukpenning från försäkringspåverkar den slutliga skatten. För att åstad- kassan enligt AFL inte utges, utgår full lön. komma en mer rättvis samordning för lång- För övriga sjukdagar inom sjuklönetidssjuka, har en indelning i tre grupper berättigad tid görs av arbetsgivaren sjukavgjorts, där avdragen i princip avtar med drag från dagslönen enligt nedanstående tabell. Eftersom sjukavdraget är beroende av sjuktidens längd. Behov av tjänstledighet på grund av sjukdom utöver sju dagar skall styrkas med läkarintyg. Arbetsgivaren har dock rätt att Sjukavdrag i kr./dag Månadslön i kr. fordra intyg även vid kortare frånvaro. I för övriga för tjänstemen ej speciella fall kan arbetsgivaren också efterge uppgår till till män m ed prel. tjänstemän fordran på läkarintyg. Arbetsgivaren kan A-skatt enl. föreskriva, att läkarintyget skall vara utkol. 1 i skattetabellen färdat av anvisad läkare. 1.6.4 Ombordanställda sjömän Enligt sjömanslagen har ombordanställda sjömän vid sjukdom rätt till full lön t. o. m. avmönstringsdagen. Därefter har den som går i utrikes fart rätt till full lön i ytterligare två månader och den som går i inrikes fart en månad. Genom kollektivavtal har tiden för sjuklöneförmånerna utökats så att sjuklön för allt befäl utgår under två månader oavsett fart. Härutöver utgår sjuklön under högst tre månader till befäl och rederianställt manskap med en anställningstid av tolv månader i följd och under högst fem månader vid en anställningstid av minst fem år. SOU 1972:60 3

150 217 283 350 417 483 567 700 850 1 000 1 167 1 333 1 500 1 750 2 000 2 250 2 500 2 750 3 000 3 250 3 500

217 283 350 417 483 567 700 850 1000 1 167 1 333 1 500 1 750 2 000 2 250 2 500 2 750 3 000 3 250 3 500

-

dagslö nen „

,, „

,, „

,, „

„ „ ,, ,, ,, ,, ,, „

, , ,

4 7 8 9 12 15 18 21 27 32 37 43 48 56 64 70 79 87 96 104 111

marginalskattens storlek i det aktuella inkomstintervallet, blir det i regel större än sjukpenningen som är skattefri. Avdragstabellen är lika för industrin, handeln och bankerna. För försäkringsbranschen gäller vissa avvikelser från ovanstående tabell. Återstoden av dagslönen, sedan sjukavdraget gjorts, utgör sjuklön. Sjuklönen kompletterar alltså sjukpenningen. Tillsammans ger förmånerna från försäkringskassa och arbetsgivare i princip full kompensation för inkomstbortfallet under sjukdom. Industrin' Det nuvarande sjuklönesystemet avser att ge full kompensation för inkomstbortfallet efter slutlig skatt. Sjuklönesystemet gäller emellertid inte en del deltidsanställda, korttidsanställda, praktikanter, provanställda och vikarier. Undantag från rätt till sjuklön kan bl. a. göras, då anställd förtigit sjukdom vid anställningsavtalets ingående eller inte kunnat uppvisa begärt friskintyg för viss sjukdom. De sjuklöneberättigade är indelade i två grupper. För grupp I utgår sjuklön under tre kalendermånader utöver insjuknandemånaden. Till denna grupp räknas de som har en anställningstid av minst ett år i följd i företaget samt en ålder av lägst 21 år. För grupp II (övriga) utgår sjuklön under en månad utöver insjuknandemånaden. Vid upprepade fall av arbetsoförmåga begränsas rätten till sjuklön under tolv på varandra följande månader till 105 dagar för grupp I och 45 dagar för grupp II. Sjuklönerätten upphör för anställd som är försäkrad för invalidpension vid den tidigare tidpunkt än ovan sagts, då sjuk- och invalidpension börjar utgå. Blir någon till följd av sjukdom, olycksfall eller yrkesskada förhindrad upprätthålla sin tjänst, åligger det honom att så skyndsamt som möjligt underrätta arbetsgivaren eller sin närmaste överordnade därom liksom att, så snart kan ske, lämna meddelande om tidpunkten för beräknad återgång i tjänst34

göring. Om arbetsgivare så begär, skall sjukdom styrkas med intyg, utfärdat av läkare, som arbetsgivaren anvisat. Anställd har därjämte att göra sjukanmälan till försäkringskassan. Detta gäller dock ej i de fall, då arbetsgivaren åtagit sig att svara för sådan anmälan. Vid tjänstledighet i samband med havandeskap eller barnsbörd2 erhåller anställd med minst ett helt anställningsår hos företaget havandeskapslön under en månad. Uppgår anställningstiden till två år eller mera hos företaget utgår havandeskapslön under två månader. Sådan lön utgår dock ej för längre tid än tjänstledigheten omfattar. För dag då tilläggssjukpenning utgår görs i regel sjukavdrag på lönen enligt särskilda regler. Havandeskapslön utgår endast under förutsättning att anställningen fortsätter under minst tre månader efter tjänstledigheten, och hälften av ersättningen betalas ut först efter tremånaderstjänstgöringens slut. Havandeskapslön utgår inte i de fall då den försäkrade är undantagen från moderskapsförmåner enligt A FL. Utgår nedsatta förmåner enligt lagen, nedsätts havandeskapslönen i motsvarande grad. Handeln För handelns tjänstemän gäller i fråga om löneförmåner i samband med sjukdom och havandeskap i stort sett samma eller likalydande bestämmelser som för industrins tjänstemän.

Ur avtalen om allmänna anställningsvillkor mellan S1F/SALF/CF och SAF:s branschförbund. 2 För Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivarerorinina, Järnbruksförbundet, Mellansvenska gruvförbundet, Sveriges pappersindustriförbund och Sågverksförbundet gäller delvis andra regler. För Livsmedelsbranschens arbetsgivareförbund gäller att de företag, som tidigare utgett havandeskapslön under tre månader, skall bibehålla denna bestämmelse. SOU 1972:60

Bankväsendet Sjuklön från arbetsgivaren utgår till ordinarie tjänsteman under insjuknandemånaden samt ytterligare under högst tre månader. Vid upprepade fall av arbetsoförmåga är tjänsteman inte berättigad att under tolv på varandra följande månader erhålla sjuklön under sammanlagt mer än 120 dagar. Övriga tjänstemän än ordinarie erhåller sjuklön under sammanlagt högst 30 dagar under tolv på varandra följande månader. Sjuklön från arbetsgivare och sjukpenning enligt AFL syftar till att ge full kompensation för inkomstbortfallet under' sjukdom. Sjukanmälan till försäkringskassa skall göras redan första sjukdagen. Till arbetsgivaren skall göras anmälan om insjuknandedag med uppgift om från vilken dag sjukpenning börjar utgå. Vid ledighet för havandeskap och barnsbörd utgår till ordinarie tjänsteman och aspirant med minst ett års sammanhängande anställning s. k. moderskapsbidrag från banken med belopp motsvarande 15 % av lönen. Ersättningen utgår under högst sex månader. Arbetsgivaren äger fordra att befattningshavare för att erhålla moderskapsbidrag förbinder sig att återinträda i tjänst efter nämnda ledighet. För säkrings bran sch en Sjuklön utgår till ordinarie tjänsteman samt till extra tjänsteman som fyllt 16 år och varit anställd minst ett år i följd. Ersättningen utgår för insjuknandemånaden och därpå följande tre månader med ett belopp motsvarande full lön. För dag då sjukpenning enligt AFL utgår, görs sjukavdrag från lönen enligt nedanstående tabell. Sjukavdraget enligt angiven tabell reduceras med 10% fr. o. m. den 31:a sjukdagen vid sjukfrånvaro längre än 30 dagar i följd. Till extra tjänsteman som inte fyllt 16 år eller inte varit anställd ett år i följd utgår sjuklön under högst tre sjukdagar för vilka sjukpenning inte utgår från försäkringskassan. I sistnämnda fall motsvarar ersättSOU 1972:60

Tjänstemannens månadslön i kr. (inkl. lunchavgift)

Motsvarande sjukpenning i kr.

Sjukavdrag i kr./dag för tjänstemän med prel. A-skatt enl. kol. 1 i skattetabellen

för övriga tjänstemän

12 14 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 52

dagslö nen

15 18 22 27 31 35 40 46 54 63 72 77 86 96 104 111

uppgår men ej till till 4 8 3 - 567 5 6 7 - 700 7 0 0 - 850 8 5 0 - 1 000 1 0 0 0 - 1 167 1 167-1333 1 333-1500 1 500-1750 1 7 5 0 - 2 000 2 0 0 0 - 2 250 2 2 5 0 - 2 500 2 5 0 0 - 2 750 2 7 5 0 - 3 000 3 0 0 0 - 3 250 3 2 5 0 - 3 500 3 500-

» » „

M

» H

» » >, ,, „ „ „ 111

,,

ningen från arbetsgivaren halva dagslönen. Vid upprepade sjukdomsfall är den anställde inte berättigad att under tolv på varandra följande kalendermånader åtnjuta ersättning för sammanlagt längre tid än sex månader. Det åligger den anställde att snarast möjligt anmäla inträffat sjukdomsfall till vederbörande försäkringskassa samt att till försäkringsinrättningen lämna uppgift om de sjukdagar, för vilka sjukpenning utgått. Försummar han att i behörig tid göra anmälan om sjukdomsfallet, görs avdrag enligt den angivna tabellen fr. o. m. den dag då sjukpenning eljest skulle ha utgått. Ledighet i samband med barnsbörd beviljas för sex månader. Till ordinarie tjänsteman samt extra tjänsteman, som varit anställd minst ett år i följd, utgår under sådan ledighet från och med den fjärde till och med den sjätte månaden s. k. moderskapsbidrag. Bidraget utgör 50 % av månadslönen och utbetalas månadsvis. Bidraget kan också fördelas med 25 % under var och en av de sex månaderna. För att erhålla bidraget krävs inte att den anställde skall återgå till arbetet efter ledigheten. 35

1.6.6 Arbetare i enskild tjänst Med några undantag har de privatanställda inom LO-kollektivet tidigare inte erhållit några sjuklöneförmåner utöver sjukpenning enligt AFL. Till undantagen har hört handeln samt vissa andra områden, där sjuklön av varierande konstruktion förekommit. I 1971 års avtalsuppgörelse mellan LO och SAF ingick en överenskommelse om en avtalsgruppsjukförsäkring (AGS). Denna trädde i kraft den 1 september 1972 och kan beräknas komma att omfatta ca 1,2 milj. anställda. AGS AGS är en s. k. lång sjukförsäkring, som utfaller efter en karenstid av 30 dagar. LO och SAF har bildat ett särskilt bolag, Arbetsmarknadsförsäkringar sjukförsäkringsaktiebolag (AMF-sjukförsäkring), som handhar administrationen. Försäkringen kan gälla tidigast fr. o. m. det kålen der k var tal, under vilket den anställde fyller 18 år och längst t. o. m. kalendermånaden före den, då den anställde fyller 67 år. Ett villkor är att den anställde är placerad i sjukpenningklass enligt AFL. För att kunna omfattas av försäkringen fordras att den anställde fullgjort en viss kvalifikationstid hos en arbetsgivare. Den anställde skall under ett kalenderkvartal ha arbetat minst 208 timmar för att försäkringsskyddet skall kunna gälla fr. o. m. ingången av närmast följande kvartal. Under kvartalet infallande helgdagar, som inträffar måndag-lördag, får på visst sätt inräknas i arbetstiden. Vid starten den 1 september 1972 gällde speciella övergångsbestämmelser för att göra det lättare att komma in i försäkringsskyddet. När försäkringen trädde i kraft måste den anställde sedan minst en vecka ha varit arbetsför till minst 50 %. I annat fall gäller försäkringen först sedan den anställde arbetat minst en vecka under för vederbörande normal arbetstid. Sedan kvalifikationstid fullgjorts gäller försäkringen för den anställde, så länge 36

vederbörande arbetar minst 208 timmar varje kalenderkvartal. Tiden efter kvalifikationstiden kallas försäkringsgrundande anställningstid. Till skillnad från kvalifikationstiden får i den försäkringsgrundande tiden inräknas även anställningstid, då arbete »nte utförts, t. ex. semester, sjukdom, militär repetitionsutbildning, havandeskap och barnsbörd samt permittering. Enligt huvudregeln skall såväl kvalifikationstid som försäkringsgrundande anställningstid ha fullgjorts hos en och samma arbetsgivare. I vissa branscher är dock anställningsförhållandena sådana, att man normalt byter arbetsgivare relativt ofta i samband med att ett visst projekt är färdigt. För ett antal branscher räcker det att de 208 timmarna under ett kvartal fullgjorts inom branschen, dvs. man kan ha arbetat hos flera arbetsgivare under kvartalet och får då lägga samman arbetstimmarna hos de olika arbetsgivarna, förutsatt att resp. arbetsgivare anslutit sig till AGS. Den s. k. branschregeln gäller bl. a. för byggnads- och anläggningsverksamhet liksom för t. ex. skogsbruket. Försäkringen gäller med ett efterskydd under två kalenderkvartal under förutsättning, att den anställde fullgjort kvalifikationstid eller försäkringsgrundande anställningstid. En ytterligare förutsättning är att den anställde slutat sin anställning med iakttagande av avtalsenlig uppsägningstid. Detta efterskydd gäller såväl vid arbetslöshet som när den anställde går över till annan anställning där någon försäkring ej gäller. Om den anställde fullgjort försäkringsgrundande anställningstid under två på varandra följande kalenderkvartal och därefter blir arbetslös, kan efterskyddet förlängas ytterligare. Om den försäkrade under de två första efterskyddskvartalen varit arbetslös minst sju veckor i kvartalet, förlängs efterskyddet ett kvartal. Har den försäkrade även under detta kvartal varit arbetslös minst sju veckor, förlängs efterskyddet ytterligare ett kvartal. Efterskyddet kan sålunda gälla fyra kvartal. I vissa fall, då sjukdom inträffat under efterskyddstid, kan den totala skyddstiden utsträckas längre än ett år, eftersom SOU 1972:60

sjukdomstid som ersätts från AGS jämställs med arbetad tid enligt en schablonregel och följaktligen räknas som kvalifikationstid resp. försäkringsgrundande anställningstid. Om den försäkrade genom annan anställning erhåller sjuklön eller ersättning från annan avtalsenlig sjukförmån, nedsätts dagsrespektive månadsersättningen från AGS med värdet av de övriga ersättningarna efter avdrag för eventuell skatt. Försäkringen har, som nämnts, en karenstid av 30 dagar. Vid upprepade sjukdomsfall under en tolvmånadersperiod får sjukperioder på mer än sju dagar läggas samman så att ersättning kan utgå tidigare än efter 30 dagar, dock aldrig förrän fr. o. m. åttonde .sjukdagen. Denna sammanläggningsregel gällde sålunda vid försäkringens start den 1 sep.tember 1972 för sjukdomsfall som till någon del inträffat under tiden 1 september 1971-31 augusti 1972. Då hel sjukpenning utges från försäkringskassan, lämnas hel dagsersättning från AGS. Vid halv sjukpenning lämnas halv dagsersättning. Vid förtidspension (sjukbidrag) gäller motsvarande bestämmelse. För att ersättningsnivån skall bli i stort sett densamma under hela sjukdomstiden höjs ersättningsbeloppet under förtidspensionstid eftersom förtidspensionen (sjuk-

bidraget) ger en något lägre kompensationsnivå än sjukpenningen. Ersättningen från AGS under förtidspensionstid ligger 1 å 2 kr. högre per dag än under sjukpenningtid. Ersättningen från AGS är skattefri. Vid längre sjukdomsperioder (över 24 månader) träder en regel om värdesäkring i funktion. Om prisnivån stigit utges höjd ersättning med högst 4 % per år, räknat från ersättningsperiodens början. Försäkringen innehåller den garantiregeln att om en arbetsgivare, som enligt kollektivavtal skall teckna försäkring och betala premier, underlåter detta, de anställda ändå är skyddade. Denna garantiregel gäller ej för anställda hos arbetsgivare, som inte omfattas av något kollektivavtal, innehållande skyldighet för honom att teckna AGS. Överenskommelsen om AGS gäller mellan SAF och LO tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid av sex månader. Den kan dock ej uppsägas att upphöra före den 1 januari 1980. Mellan förbunden på ömse sidor har träffats kollektivavtal om AGS. I förhandlingsprotokollet mellan SAF och LO angående AGS anges bl. a. följande (§ 11): Om förutsättningarna för avtalet eller för denna överenskommelse skulle undergå mer väsentliga förändringar, skall avtalet kunna upphöra eller ändras på grund härav utan

Ersättning från AMF -

Sjukpenningklass, inkomst och sji kpe nning enligt AFL Sjukpenningklass

2-10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

SOU 1972:60

Inkomsten av förvärvsarbete uppgår för ar till kr.

men ej till kr.

1 800 12 000 14 000 16 000 18 000 21 000 24 000 27 000 30 000 33 000 36 000 39 000

12 000 14 000 16 000 18 000 21 000 24 000 27 000 30 000 33 000 36 000 39 000

-

•S| ukpen-

sjUK.iorsuK.rmg

ning kr.

Per dag under sjukpenningtid kr.

Per månad under förtidspensionstid kr.

6 -19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52

2 3 4 4 5 5 6 7 7 8 9 10

120 120 150 180 180 210 240 270 300 330 360 390 37

iakttagande av regeln om giltighetstid. Exempel på sådana väsentliga förändringar utgör ändringar av den allmänna försäkringen, annan sociallagstiftning eller skattelagstiftningen •- såsom införande av skatteplikt för sjukpenningen jämlikt AFL. Trygghetsförsäkring Sedan den 1 januari 1972 finns en trygghetsförsäkring för anställda inom bleck- och plåtslageri- samt stuveribranscherna. Enligt denna har arbetstagare som skadas genom olycksfall i arbetet bl. a. rätt till ersättning motsvarande inkomstbortfallet. För tid upp t. o. m. 30 dagar beräknas inkomstbortfallet på grundval av den sjukpenningklass som den skadade tillhör (se nedanstående tabell). För tid därefter ger försäkringen ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler; dock ersätts endast nettoförlusten, vilket innebär att exempelvis ersättning enligt AFL och YFL samt AGS avräknas.

Ersättningar för förlorad arbetsinkomst vid olycksfall i arbete under de första 30 dagarna Inkomst av förvärvsarbete kr./år

12 000 12 000-14 000 14 000-16 000 16 000-18 000 18 000-21 000 21 000-24 000 24 000-27 000 27 000-30 000 30 000-33 000 33 000-36 000 36 000-39 000 39 000-

38 Sjukpenningklass

Sjukpenning kr.

2-10

6-19

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52

Belopp per kalenderdag från trygghetsförs. under sjuktidens första 30 dagar, olycksfallsdagen inräknad, kr. Preliminärskattekolumn 1 och 3

2 och 4

2 3 4 4 5 5 6 7 7 8 9 10

4 5 6 6 7 7 8 9 9 10 11 12

SOU 1972:60

2 Kontant stöd vid arbetslöshet

2.1 A rbetslöshetsförsäkringen 2.1.1 Ersättningen Den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen handhas av arbetslöshetskassor, organiserade av de försäkrade själva och erkända av en statlig tillsynsmyndighet. Kassorna är i föreningsrättsligt hänseende organiserade som understödsföreningar och lyder som sådana under lagen (1938:96) om understödsföreningar (UFL). Enligt 1 § kungörelsen (1912:304) angående tillsyn å understödsföreningar i dess lydelse jämlikt kungörelsen (1957:224) är arbetsmarknadsstyrelsen tillsynsmyndighet för kassorna. Gällande föreskrifter om arbetslöshetsförsäkringen finns i övrigt i förordningen (1956:629) om erkända arbetslöshetskassor (arbetslöshetskasseförordningen; omtryckt 1964:495, ändrad senast 1971:140), förordningen (1956:630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor (statsbidragsförordningen; omtryckt 1968:141, ändrad senast 1971:141), kungörelsen (1957:481) med tillämpningsföreskrifter till arbetslöshetskasseförordningen (ändrad senast 1968:142) och kungörelsen (1957:482) angående handläggningen av frågor om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Som allmänt villkor för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen gäller att ersättning endast får utgå till arbetslös medlem över 16 år, som är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete (20 §). FörSOU 1972:60

säkrad som önskar ersättning skall person- ligen söka arbete hos offentlig arbetsförmedling (22 §). Möjlighet finns dock att i särskilda fall efterge denna skyldighet. Den försäkrade skall dessutom vara beredd att ta erbjudet lämpligt arbete. Medlem skall för en tid av 28, i vissa fall 14 kalenderdagar, avstängas från rätt till ersättning, om han frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller om han avskedats på grund av otillbörligt uppförande. Samma påföljd inträder, om medlemmen avvisat lämpligt arbete eller utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete likväl genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat, att anställning inte kommit till stånd (36 § första stycket). I vissa fall kan kassa besluta att ersättning inte skall utges förrän medlem har förvärvsarbetat 20 dagar (36 § tredje stycket) Arbete som erbjuds arbetslös skall anses lämpligt, om det motsvarar medlemmens krafter och färdigheter, om det är förenat med avlöning som prövas vara skälig i förhållande till lön som utgår för sådant arbete enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, i förhållande till i arbetsorten förekommande avlöning för samma arbete, om det inte hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder, om förhållandena på arbetsplatsen väsentligen motsvarar vad som i lag finns föreskrivet om åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall och om det inte heller i övrigt föreligger särskilda 39

omständigheter med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur (36 § fjärde stycket). Rätten till ersättning är vidare beroende av att medlem fullgjort viss avgiftsbetalning till kassan. I 23 och 24 §§ kassaförordningen har bl. a. uppställts ett 12-månadersvillkor som förutsättning för rätt till ersättning. 12-månadersvillkoret är avsett att bl. a. trygga medlemskapets kontinuitet. Det innebär att medlem - för att kunna få ersättning - måste antingen ha arbetat och erlagt avgifter för minst tolv månader eller först ha arbetat och erlagt avgifter för minst tre månader samt därefter ha 1. genomgått av tillsynsmyndigheten godkänd yrkesutbildning eller 2. fullgjort värnplikt eller 3. åtnjutit tilläggssjukpenning på grund av havandeskap samt på grund härav varit befriad från avgiftsskyldighet så länge att den sammanlagda tiden uppgår till minst tolv månader. Utöver 12-månadersvillkoret uppställs i 23 och 24 §§ kassaförordningen ett 5-månadersvillkor som förutsättning för rätt till ersättning. 5-månadersvillkoret innebär att medlem - för att kunna få ersättning - under de 12 månaderna närmast före arbetslöshetens inträdande måste sammanlagt minst 5 månader ha 1. arbetat och erlagt avgift eller 2. varit befriad från avgiftsplikt på grund av yrkesutbildning (godkänd av tillsynsmyndigheten) eller värnplikt eller 3. åtnjutit tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörd. I den nämnda 12-månadersperioden inräknas inte tid, då medlem har avgiftsbefriats på grund av styrkt sjukdom (överhoppningsbar tid). 5-månadersvillkoret skall uppfyllas innan medlemmen första gången erhåller ersättning under försäkringsåret ( 1 . 9 - 3 1 . 8 ) . Tillsynsmyndigheten får i vissa fall medge att 5-månadersperioden ersätts med en 4-månadersperiod. Vid prövningen av 5-månadersvillkoret får endast sådana avgifter tillgodoräknas som erlagts för tid, då medlem antingen utfört avlönat arbete för annans räkning utanför 40

sitt hem i minst den omfattning som anges i kassans stadgar (10-15 dagar per månad) eller med bibehållen lön åtnjutit ledighet av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring och barnsbörd (t. ex. semester). I vissa fall får avgifter tillgodoräknas även för tid då medlem arbetat som företagare eller som hemarbetare. En del kassor har infört bestämmelsen att medlem skall erlägga avgift för varje månad, oavsett om han utfört avlönat arbete eller ej (kontinuerlig avgift). Detta innebär i princip ingen ändring i fråga om kravet att medlem skall ha utfört avlönat arbete för rätt att tillgodoräkna erlagd avgift. Med stöd av en överenskommelse mellan samtliga arbetslöshetskassor får medlem, som övergår från en kassa till en annan, i den senare kassan tillgodoräkna avgifter som erlagts i den förra. I nuvarande bestämmelser förutsätts att avgift erläggs antingen per vecka eller månad. Under senare år har kassorna alltmer övergått till månadsavgifter. För närvarande tillämpas ej veckoavgifter i någon erkänd arbetslöshetskassa. Troligen kommer inte heller i framtiden veckoavgifter att uttas i någon arbetslöshetskassa. Enligt 28 § kassaförordningen får ersättning inte utges till medlem förrän han varit arbetslös fem dagar (karenstid). Dessa dagar behöver inte ligga i följd utan kan vara utspridda över en sammanhängande tid av högst fem kalenderveckor. Om karenstid har fullgjorts en gång under försäkringsåret gäller den för återstoden av detta år (28 § 3 mom. första stycket). För att få räkna viss dag som karensdag måste medlem den dagen vara arbetslös, vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och även i övrigt uppfylla villkoren för ersättningsrätt. Arbetslös dag före första besöket på förmedlingen får således ej räknas som karensdag. Dag för vilken permitteringslön utgår får räknas som karensdag. Enligt 31 § 1 mom. kassaförordningen får medlem inte uppbära dagpenning för mer än 150 dagar (30 veckor) under varje försäkSOU 1972:60

ringsår. Tillsynsmyndigheten kan dock för viss kassa eller viss klass medge att dagpenning får utgå för högst 200 dagar (40 veckor) under varje försäkringsår. Sådant medgivande har lämnats till kassor med sammanlagt ca 600 000 medlemmar. Dessa kassor är verksamma inom tjänstemannaområdet och har i allmänhet få men relativt långvariga ersättningsfall. Försäkrad som fyller minst 60 år det försäkringsår då nämnda ersättning enligt 31 § l mom. har börjat utgå kan erhålla extra ersättning i högst 300 dagar utöver angivna ersättningstid (31 § 2 mom. första stycket). Arbetsmarknadsstyrelsen kan medge sådan förlängning av ersättningstiden även för försäkrad som fyllt minst 55 år, om han har blivit arbetslös på grund av företagsnedläggning eller bestående driftsinskränkning eller, om han är företagare, måst nedlägga rörelsen på grund av omfattande eller genomgripande förändring i ortens näringsliv eller inom ifrågavarande näringsgren (31 § 2 mom. tredje stycket). Extra ersättning får utgå längst till och med månaden före den då medlemmen fyller 67 år eller till dess ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag börjar utgå till honom enligt AFL. Medlem som fyllt 67 år får i de kassor där ersättning utgår efter 67 års ålder ersättning för högst 75 dagar per försäkringsår. Arbetslöshetsförsäkringen är så konstruerad, att utgående förmåner skall kompensera inkomstbortfall för högst fem dagar per kalendervecka (32 §). Ersättningsformerna är dagpenning enligt fjorton klasser, den högsta 60 kr., och barntillägg. Tillägget utgör 2 kr. om dagen för varje barn under 16 år. Hel dagpenning får utges även för dag, då den som i övrigt är arbetslös utför avlönat arbete i högst två timmar. Utför han avlönat arbete under längre tid, dock högst fyra timmar, äger kassa med tillsynsmyndighetens medgivande utge dagpenning och barntillägg med hälften av vad eljest skulle ha utgått (29 § 2 mom.). I 30 § kassaförordningen behandlas de s. k. överförsäkringsbestämmelserna. De inSOU 1972:60

nebär att ersättning inte får utges med högre belopp i förhållande till medlemmens dagsförtjänst än som framgår av en av Kungl. Maj:t fastställd överförsäkringstabell. Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om medlem med månadslön, en tjugotvåondel av den månadsinkomst som medlemmen före arbetslöshetens inträdande vanligen erhöll under arbetstid som var normal för honom. I särskilda fall kan tillsynsmyndigheten medge att större andel skall anses utgöra dagsförtjänsten. Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten skall som sådan räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen. I allmänhet erhålls erforderliga uppgifter för tillämpning av överförsäkringsbestämmelserna i det arbetsgivarintyg som medlemmen skall lämna till arbetslöshetskassan vid arbetslöshetens början. Överförsäkringsbestämmelserna skall enligt 30 § 2 mom. tillämpas även i de fall då medlem på grund av arbetslöshet fortlöpande erhåller understöd från arbetsgivaren eller från annan sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp än erkänd arbetslöshetskassa. Ersättning från arbetslöshetskassan får utges med högst det belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå enligt överförsäkringstabellen och understödet. Enligt gällande tillämpningsföreskrifter skall i den inkomst som läggs till grund för prövningen av överförsäkringen inräknas normalt förekommande ersättningar för obekväm arbetstid, skifttillägg, regelbundet utgående drickspengar, naturaförmåner (exempelvis beklädnadsersättning) och ersättning för mera regelbundet förekommande övertidsarbete. Ersättning för tillfälligt övertidsarbete, gratifikationer eller andra inte regelmässigt utgående ersättningar skall däremot inte inräknas i inkomsten. Den nuvarande överförsäkringstabellen har varit gällande fr. o. m. den l september 1968. Den är beräknad efter en kommunal utdebitering - den vanligast förekommande 41

år 1967 - av 19 kr. per skattekrona och med avdrag från inkomsten efter skatt med 8,3 %. Föreskrifter om pensionsavdrag behandlas i 30 § 3 mom. kassaförordningen. Bestämmelserna innebär att medlem som får ålderspension skall inplaceras i avdragsklass enligt en av Kungl. Maj.t fastställd avdragstabell. Dagpenning och barntillägg skall nedsättas med det för avdragsklassen angivna avdragsbeloppet. Ersättning understigande fem kr. för dag utbetalas inte. Gällande bestämmelser innebär att dagersättningen i arbetslöshetskassa minskas med 1/350 av årspensionens belopp. Endast medlemmens egen ålderspension läggs till grund för avdraget från kassaersättningen. Däremot inverkar inte familjepension eller makes ålderspension på avdraget. Pensionsavdraget beräknas av praktiska skäl på bruttopensionen, dvs. pensionen före avdrag av skatt, eftersom vid debiteringen av skatt även andra inkomster ofta påverkar debiteringens storlek. Inplacering i avdragsklass sker i samband med ansökan om ersättning första gången under ett försäkringsår. I allmänhet görs under en ettårsperiod endast smärre mera indexbetonade justeringar av pensionsbeloppen. Skulle mera väsentliga ändringar ske, tar kassan dock hänsyn härtill.

hållande. Medlemsavgifterna fastställs av arbetsmarknadsstyrelsen. De varierar starkt mellan såväl kassor som klasser beroende på arbetslöshetsrisken och försäkringsersättningens storlek. Någon utjämning kassorna emellan beträffande avgifterna förekommer inte. Däremot är statsbidraget konstruerat så att en avgiftsutjämnande effekt uppnås. Statsbidraget till dagpenningersättningen i arbetslöshetsförsäkringen omfattar en proportionell del, grundstatsbidraget, och en till antalet ersättningsdagar per årsmedlem knuten progressiv del, dagpenningbidraget. Statsbidraget till kassorna utbetalas årsvis i efterskott. När särskilda skäl föreligger, kan dock under verksamhetsåret förskott på statsbidraget utbetalas. I kassaförordningen (41 §) finns bestämmelser om fondbildning. Avgifterna i kassan skall vara så avvägda att de tillsammans med övriga inkomster uppfyller kravet på föreskriven fondbildning. Med hänsyn till riskutjämningen är fondkravet större i en arbetslöshetskassa med litet medlemsantal än i kassa med högre medlemsantal. Fondens storlek bestäms dessutom av förvaltningskostnader, genomsnittligt ersättningsbelopp per ersättningsdag och medlem senaste året samt genomsnittligt antal ersättningsdagar per medlem under de senaste tio åren.

2.1.2 Finansiering Arbetslöshetskassornas utgifter omfattar 2.1.3 Administration kostnaderna för försäkringsersättning (dag- De nuvarande arbetslöshetskassorna är i allpenning jämte barntillägg), fondering och mänhet bildade av de fackliga organisaförvaltning. tionerna på olika yrkesområden men är Förvaltningskostnaderna varierar starkt juridiskt sett fristående i förhållande till mellan kassorna beroende bl. a. på medlems- dessa. Även inte fackligt organiserade arbetsantal och verksamhetens omfattning. I tagare inom en kassas verksamhetsområde många kassor har kostnaderna kunnat ned- har rätt till medlemskap i kassan. bringas genom gemensam administration För att en understödsförening skall kunna med vederbörande fackliga organisation, antas till erkänd arbetslöshetskassa fordras t. ex. gemensam personal, lokaler o. dyl. bl. a. att föreningens stadgar står i överensArbetslöshetskassornas inkomster utgörs stämmelse med förordningen om erkända av medlemsavgifter, statsbidrag och räntor arbetslöshetskassor. Denna förordning är utpå fonderade medel. Medlemmarna i kassa är formad sä att den anger vad som skall intas i i regel indelade i klasser, beroende på med- stadgarna. De skall sålunda innehålla förelemmarnas arbetslöshetsrisk och inkomstför- skrifter om medlemskap, avgifter, villkor för 42

SOU 1972:60

rätt till arbetslöshetsersättning, ersättningens former och storlek, ersättningstidens längd och kassans fondbildning. Erkänd arbetslöshetskassa är öppen för alla löntagare inom kassans verksamhetsområde. Samtliga kassor är organiserade som rikskassor och är i allmänhet avsedda för anställda inom vissa avgränsade yrkesområden. Undantagsvis kan även företagare tillhöra arbetslöshetsförsäkringen. För arbetslöshetskassans administration svarar en av medlemmarna på föreningsmöte utsedd styrelse, i vilken även ingår en av tillsynsmyndigheten utsedd ledamot. Den centrala handläggningen av kassaärenden handhas av ett huvudkontor, vilket leds av en kassaföreståndare. Det lokala arbetet som innefattar bl. a. avgiftsuppbörd och utbetalning av kassaersättning sköts i regel av lokala redogörare, vilka vanligen samtidigt är fackföreningskassörer. Några kassor har central utbetalning av ersättning. Arbetslöshetskassornas lokala administration centraliseras allteftersom storavdelningar bildas inom förbunden. Arbetslöshetskassornas samorganisation är en frivillig sammanslutning av samtliga arbetslöshetskassor med uppgift att företräda dessa i fall då kassorna har anledning att uppträda gemensamt. Tillsynsmyndighet för arbetslöshetsförsäkringen är arbetsmarknadsstyrelsen. Beslutanderätten inom arbetsmarknadsstyrelsen i viktigare frågor, som sammanhänger med styrelsens uppgift att vara tillsynsmyndighet för kassorna utövas av arbetslöshetsförsäkringsdelegationen. Denna utgörs av styrelsens generaldirektör och överdirektör samt tre av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation föreslagna av Kungl. Maj:t utsedda representanter för kassorna. Försäkringsärendenas löpande administration handhas av arbetsmarknadsstyrelsens försäkringsbyrå. Arbetsmarknadsstyrelsen är inte bara tillsynsmyndighet utan även besvärsmyndighet. Besvärsordningen innebär att beslut av arbetslöshetskassa kan överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen och beslut av arbetsmarkSOU 1972:60

nadsstyrelsen i ärenden om försäkring hos försäkringsdomstolen och i andra ärenden hos regeringsrätten.

2.2 Kommunalt kontantunderstöd 2.2.1 Ersättningen Arbetslöshetshjälp genom kommunala kontantunderstöd med statsbidrag har i olika former förekommit sedan år 1914. Nu gällande bestämmelser är införda i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368; omtryckt 1972:300). Kommunalt kontantunderstöd är en av de i denna kungörelse angivna formerna för arbetslöshetshjälp tillsammans med beredskapsarbete, arkivarbete, musikerhjälp och statligt omställningsbidrag (71 §). Som allmänna förutsättningar för kommunalt kontantunderstöd gäller att det får lämnas arbetslös som a. är svensk medborgare eller tillhör stat med vilken överenskommelse träffats om ömsesidighet beträffande hjälpåtgärder vid arbetslöshet, b: fyllt 16 men ej 67 år, c. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för annans räkning, d. söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen, e. inte kan anvisas lämpligt arbete på den öppna marknaden och inte lämpligen kan hjälpas med annan åtgärd för att underlätta placering i lämpligt arbete samt f. behöver sådan hjälp på grund av arbetslöshet som varat minst fem dagar efter det ansökan om arbetslöshetshjälp har gjorts (72 §). Den som uppbär kontantstöd är skyldig att anmäla sig hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver (94 §). I fråga om bedömningen av lämpligt arbete gäller bestämmelser motsvarande arbetslöshetsförsäkringens (75 §). Arbetslös som önskar komma i fråga för kontantunderstöd skall göra ansökan därom i den kommun där han uppehåller sig. Utbetalning sker även i den kommunen 43

(92 §). Till ansökan fogas uppgift om senaste socialhjälp (87 §). anställning och inkomst styrkt genom s. k. Dagunderstöd får ej utges för tid då arbetsgivarintyg eller på annat sätt. arbetslös uppbär dagpenning från erkänd Kontantunderstöd utgörs av dagunderstöd arbetslöshetskassa eller statligt omstställoch barntillägg. Kommunen bestämmer un- ningsbidrag. Undantag kan dock i ömmande derstödsbeloppen. Dessa får dock inte över- fall och under vissa villkor medges för stiga, dagunderstöd till ensamstående 24 kr. dagunderstöd till bostadskostnad (91 §). om dagen, dagunderstöd till makar 28 kr. om dagen och barntillägg två kr. om dagen för varje barn under 16 år. Understödet 2.2.2 Administration och statsbidrag utgår för högst fem arbetsdagar under en Kontantunderstödsverksamheten leds cenkalendervecka (88 och 89 §§). tralt av arbetsmarknadsstyrelsen och regioEnligt anvisningar från arbetsmarknads- nalt av länsarbetsnämnderna. Lokalt handhas styrelsen får kommunen intill angivna maxi- verksamheten inom kommunerna av särskilt migränser för understödsbelopp själv besluta inrättade arbetslöshetsnämnder eller - där om understödets storlek såväl individuellt sådan ej har tillsatts - av drätselnämnd eller som generellt. Det ankommer på kommunen annan kommunens nämnd. Om kommuns att fastställa erforderliga regler för behovs- handläggning av frågor om arbetslöshetshjälp prövning. enligt arbetsmarknadskungörelsen gäller laDen som före arbetslösheten eller som gen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd och därunder begränsar sitt arbetsutbud till halv- kungörelsen (1966:369) med närmare föredagsarbete kan enligt anvisningarna endast skrifter om arbetslöshetsnämnd och dess erhålla halvt kontantunderstöd. verksamhet. Halvt kontantunderstöd kan dessutom utLänsarbetsnämnd skall fortlöpande hålla gå då den arbetslöse arbetar mer än två och kommunerna i länet underrättade om behögst fyra timmar per dag men i övrigt är hovet av kontantunderstöd åt arbetslösa arbetslös eller då den arbetslöse uppbär halv (86•§) Kommun som vill utbetala kontantsjukpenning enligt AFL eller YFL. understöd med statsbidrag skall innan verkSom allmän regel gäller att dagunderstöd samheten påbörjas ansöka om tillstånd hos inte får överstiga gängse lön i orten för icke arbetsmarknadsstyrelsen. Har tillstånd givits kvalificerad arbetskraft. Det får ej heller bestämmer styrelsen det största antal arbetsöverstiga vad den arbetslöse med hänsyn till lösa inom kommunen till vilket understöd sin tidigare inkomst skulle ha kunnat få på med statsbidrag får utgå vid varje tidpunkt. grund av arbetslöshetsförsäkring (90 §). Sedan tillstånd givits får kontanta underDen som frivilligt utan giltig anledning stöd som kommunen utgett till arbetslösa lämnat sitt arbete, skilts från arbetet på inte i något fall anses som socialhjälp (97 §). grund av otillbörligt uppförande, avvisar Statsbidrag till kommunal kontantundererbjudet lämpligt arbete eller på annat sätt stödsverksamhet utgår med 20 % av de kostuppenbarligen vållat att anställning inte nader för verksamheten^ som arbetsmarkkommit till stånd, äger inte erhålla kontant- nadsstyrelsen godkänner. Kostnad för konunderstöd under 28 dagar, eller om arbetet tantunderstöd åt utlänningar bestrids helt av avsågs vara högst två dagar, under 14 dagar statsmedel (98 §). närmast efter det något av nämnda förhållanden inträffat (74 §). Kontantunderstöd får inte utges till ar- 2.3 Statligt omställningsbidrag betslös som i anledning av arbetslösheten Arbetslöshetshjälp i form av statligt omställuppbär socialhjälp för sig eller sin familj. ningsbidrag infördes år 1968. De nya beUndantag får dock göras för den som i stämmelserna infördes i arbetsmarknadskunsynnerligen trängande fall tillfälligt erhåller görelsen. 44

SOU 1972:60

Ärenden rörande statligt omställningsbidrag skall prövas av arbetsmarknadsstyrelsen som dock äger uppdra prövningen åt länsarbetsnämnd. Det sistnämnda gäller dock inte ärende om bidragsrätt för sökande i ålder under 60 år (11 §). Stödformen är avsedd för äldre arbetslösa. Omställningsbidrag utgår till medlem i erkänd arbetslöshetskassa som under försäkringsåret fyller minst 60 år (eller i vissa fall fyllt 55 år) och erhållit dagpenning under längsta för sådan medlem föreskriven förlängd ersättningstid (101 §). Annan arbetslös som fyller minst 60 år (i vissa fall fyllt 55 år) under kalenderåret kan även få omställningsbidrag (102 §). Villkor härför är att han i minst 24 månader under de senaste tre åren närmast före arbetslöshetsanmälan har haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning eller genom sedermera avvecklad verksamhet som självständig företagare. Samma regler som för annan arbetslöshetshjälp och för arbetslöshetsförsäkring gäller i fråga om avstängning från ersättningsrätt vid frivillig och självförvållad arbetslöshet samt för bedömning av erbjudet arbetes lämplighet ( 7 4 - 7 5 §§). Den som uppbär omställningsbidrag är skyldig att anmäla sig hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver (H0§). För omställningsbidrag gäller även i övrigt i huvudsak samma allmänna förutsättningar som för andra former av arbetslöshetshjälp ( 7 1 - 7 5 §§). Omställningsbidrag enligt 102 § till den som ej är arbetslöshetsförsäkrad börjar dock utgå först när arbetslösheten varat två månader räknat från och med den dag då anmälan gjorts om arbetslöshetens inträde (103 §). Bidragsbeloppet är högst 800 kr. i månaden (106 §). I vissa fall utgår halvt bidrag (107 och 109 §§). Bidragsbeloppet får inte överstiga elva tolftedelar av tidigare normal månadsinkomst. Denna bestämmelse får dock inte föranleda att helt omställningsbidrag sätts lägre än 400 kr. eller halvt bidrag lägre än 200 kr. i månaden (108 §). Bidraget SOU 1972:60

skall reduceras även på grund av sökandens förmögenhet samt med hänsyn till viss pension och livränta (108 §). I motsats till ersättning från arbetslöshetsförsäkring och kommunalt kontantunderstöd utgör omställningsbidrag skattepliktig inkomst (anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen).

2.4 KSA -u tredningens förslag (SOV 1971:42) 2.4A Försäkring och annat kontantstöd vid arbetslöshet Skyddet mot inkomstbortfall vid arbetslöshet som har förorsakats av bristande tillgång på arbetstillfällen skall enligt utredningens förslag främst vara arbetslöshetsförsäkring. Möjlighet att vara arbetslöshetsförsäkrad bör finnas för alla förvärvsarbetande, företagare likaväl som arbetstagare. Samhällets stöd åt arbetslöshetsförsäkringen är ett led i arbetsmarknadspolitiken. Det finns ett naturligt samband mellan arbetslöshetsförsäkringen och samhällets arbetsmarknadsåtgärder i övrigt. Till arbetsförmedlingen måste den försäkrade vända sig för att anmäla sig som arbetssökande. Han måste både i initialskedet av arbetslösheten och därefter fortlöpande ha nära kontakt med arbetsmarknadsorganen. Utredningens majoritet anser att helt övervägande skäl talar för att arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen skall utvecklas på samma frivilliga väg som hittills. De erkända arbetslöshetskassornas verksamhet har utvecklats under samverkan med staten och den fackliga rörelsen, framhåller utredningen. Statens medverkan har skapat organisatoriska och ekonomiska förutsättningar för en mycket betydande utveckling av arbetslöshetskassornas verksamhet. Denna kan numera beräknas omfatta i det närmaste alla fackligt organiserade arbetstagare. Medlemmarna i de flesta arbetslöshetskassorna har under lång tid anpassat sig till dessa förhållanden. Det fordras enligt utredningen starka skäl för att upplösa detta system och 45

ersätta det med en helt ny försäkringsform. Utredningen har undersökt i vilken utsträckning samordning av arbetslöshetsförsäkringens administration med den allmänna försäkringen skulle innebära fördelar. Vissa besparingar skulle, enligt utredningens majoritet, möjligen kunna vinnas bl. a. i fråga om registrering av försäkrade. En sådan minskning av de administrativa kostnaderna skulle enligt utredningen emellertid värdemässigt bli obetydlig i jämförelse med de begränsningar av försäkringsutgifterna och den medverkan till effektivare sysselsättning av arbetskraften, som kan åstadkommas genom arbetslöshetskassornas uppföljnings- och kontrollverksamhet samt arbetsmarknadsmässiga uppgifter i övrigt. Därtill kommer att de allmänna försäkringskassorna ansågs stå inför nya och utökade uppgifter inom sitt nuvarande verksamhetsområde. Övertagande av arbetslöshetsförsäkringens administration skulle, särskilt vid mindre och medelstora enheter, förorsaka avsevärda personal- och utbildningsproblem. Majoriteten har därför funnit att grundförutsättningarna inte föreligger för överförande av arbetslöshetsförsäkringens administration till de allmänna försäkringskassorna.

de huvudsakligen är beroende av egen förvärvsinkomst. För dessa olika grupper nya arbetssökande är förmedling av arbete, yrkesvägledning, arbetsvärd, arbetsmarknadsutbildning och andra samhällsåtgärder för att underlätta arbetsplacering enligt utredningen det primärt betydelsefulla. Först sedan sådana åtgärder har prövats en tid och arbetsmarknadsorganen därvid fått en uppfattning om sökandens faktiska arbetsutbud bör hjälp genom kontant stöd komma i fråga. Utredningen har funnit att en komplettering av arbetslöshetsförsäkringen med en särskild stödform är den naturliga vägen att skydda olika kategorier nytillträdande på arbetsmarknaden. Denna komplettering erfordras vare sig försäkringen görs frivillig eller obligatorisk. Stödformen skall i det av utredningen föreslagna systemet omfatta även den som har en fastare anknytning till arbetsmarknaden men ej är ersättningsberättigad i arbetslöshetsförsäkringen eller inte tillhör erkänd arbetslöshetskassa. Utredningen föreslår att stödformen utformas som ett kontant arbetsmarknadsstöd, helt finansierat av staten genom skattemedel och administrerat av arbetsmarknadsverket. De En försäkringsmässig reglering av skyddet år 1968 införda temporära stödformerna för vid arbetslöshet kan emellertid enligt utred- äldre arbetslösa, förlängd (extra) ersättning ningen inte täcka alla uppkommande situa- till försäkrade och statligt omställningsbitioner. De senaste årens sysselsättningsför- drag, bör integreras med arbetslöshetsförsäkhållanden på arbetsmarknaden visar att nya ringens reguljära förmåner och det kontanta arbetssökande, t. ex. ungdomar och andra arbetsmarknadsstödet. I fråga om det statliga som övergår från utbildning till förvärvs- omställningsbidraget innebär utredningens arbete, löper betydande arbetslöshetsrisker. förslag till övergångsbestämmelser att det Speciella problem möter vidare dem som i kan utgå endast till den som före det nya olika åldrar söker sig ut i arbetslivet efter att stödsystemets ikraftträdande har beviljats längre tid huvudsakligen ha ägnat sig åt att sådant bidrag samt därjämte till den som vårda och hjälpa åldring eller handikappad. inom ett år därefter ansökt om bidraget. Det Detta gäller även den som har blivit ensam- kommer därmed att successivt avvecklas. stående och söker förvärvsarbete efter att Efter genomförande av utredningens förtidigare ha haft sin sysselsättning i gemen- slag finns det ej skäl att bibehålla arbetslössamt hushåll med make eller annan person. hetshjälp i form av kommunalt kontantFör ensamstående kan behovet av förvärvs- understöd. Den stödformen bör därför inkomst vara oundgängligt och en arbetslös- kunna avvecklas omedelbart. hetssituation svårlöst även i andra fall. Ett I fråga om beskattning av utgående förmåexempel härpå är ensamstående kvinnor som ner vid arbetslöshet konstaterar utredningen har barn att försörja under förhållanden då att sjukpenningutredningen prövar förutsätt46

SOU 1972:60

ningarna för att beskatta arbetslöshetsförsäkringens dagpenning samt vid sidan därav utgående kontant stöd från samhällets sida. I avvaktan på resultaten av den utredningen föreslår KSA-utredningen att dagpenningen och det kontanta arbetsmarknadsstödet tills vidare skall vara icke skattepliktiga samt att omställningsbidraget alltjämt skall vara skattepliktigt. 2.4.2 Allmänna förutsättningar för ersättningsrätt Grundläggande för det kontanta arbetslöshetsskyddets allmänna omfattning och begränsning är att den arbetslöse står till arbetsmarknadens förfogande, dvs. kan och vill förvärvsarbeta samt i övrigt är oförhindrad att åtaga sig sådant arbete. Från denna utgångspunkt får kravet på att arbetslöshet skall föreligga huvudsakligen den innebörden att ersättningssökande har förlorat ett förvärvsarbete eller i varje fall inte har någon inkomst av förvärvsarbete. Företagare skall enligt utredningens förslag anses arbetslös när hans arbete och övriga personliga verksamhet i rörelsen har upphört, ej endast tillfälligt, såvida inte arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver annat. Även kravet på arbetsförhet ansluter sig till grundförutsättningen att ersättningssökande skall stå till arbetsmarknadens förfogande. Lägsta ålder för rätt att bygga upp ersättningsrätt är enligt utredningens förslag 15 år. Ersättningsrätten vid arbetslöshet upphör i princip vid 67 års ålder. I arbetslöshetsförsäkringen bör det dock enligt utredningens majoritet finnas möjlighet för arbetslöshetskassa att medge ersättning sammanlagt under 150 dagar för arbetslös medlem i åldern 67-70 år. Liksom enligt gällande bestämmelser fordras alt ersättningssökande skall vara anmäld som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. Som allmänt villkor för ersättningsrätt anges i utredningens förslag att sökanden SOU 1972:60

inte kan erhålla lämpligt arbete. Som första förutsättning för att erbjudet arbete skall vara lämpligt anger utredningen att - inom ramen för tillgången på arbetstillfällen — skälig hänsyn tagits såväl till sökandens yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet som till hans önskemål i fråga om arbetsval och andra personliga förhållanden. Nya regler föreslås i fråga om förmånerna i •erbjuden anställning. De skall vara skäliga i förhållande till den försäkringsersättning resp. det kontanta arbetsmarknadsstöd som sökanden är berättigad till. Vidare skall de vara förenliga med kollektivavtal, om sådant finns, och ej oskäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer. Påföljden av att sökande avvisat erbjudet lämpligt arbete eller i övrigt, enligt särskilda regler därom, själv vållat sin arbetslöshet är enligt utredningens förslag avstängning från rätt till ersättning viss tid, högst 28 dagar. Är det uppenbart att sökanden ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då han upprepade gånger har avvisat sådant arbete, kan han avstängas från ersättningsrätt till dess han har förvärvsarbetat under 20 dagar. I fall då avvisat arbete sannolikt skulle ha pågått högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar föreslås att avstängningstiden blir 7 resp. 14 dagar. 2.4.3 Förslag till ändringar i arbetslöshetsförsäkringen Det nuvarande 12-månadersvillkoret föreslås utgå. Det har bl .a. varit avsett att trygga kontinuiteten av medlemskap i arbetslöshetskassorna och innebär i stort sett att medlem för att kunna få ersättning måste ha arbetat och erlagt avgifter för minst tolv månader. Arbetsvillkoret enligt utredningens förslag innebär att rätt till ersättning föreligger, när den försäkrade utfört förvärvsarbete i fem månader efter senaste inträde i arbetslöshetskassan inom en ramtid av högst tolv månader omedelbart före arbetslöshetens början. Arbetsmarknadsstyrelsen skall dock kunna 47

medge att beräkning av tiden i förvärvsarbete inträdet av den arbetslöshet då den försäkragörs i annan tidsenhet än månad. Med tid i de senast uppfyllde arbetsvillkoret. förvärvsarbete jämställs tid då den förUtredningen föreslår att barntillägg och säkrade har genomgått arbetsmarknadsut- hjälp till rese- och flyttningskostnader slopas bildning, fullgjort värnplikt, åtnjutit tilläggs- som ersättningsform i arbetslöshetsförsäksjukpenning vid havandeskap och barnsbörd ringen. Den enda ersättningsformen blir dag- i samtliga dessa fall dock högst två penning, som även i fortsättningen skall utgå månader - samt liksom enligt gällande regler för högst fem dagar i veckan. Arbetslöshetstid då sökanden har haft semester eller eljest kassan beslutar om medlemmarnas placering med helt eller delvis bibehållen lön varit i dagpenningklasser. Dessa betecknas med ledig av annan anledning än sjukdom, värn- följande krontal som anger beloppet av pliktstjänstgöring eller barnsbörd. medlemmarnas tillförsäkrade dagpenning: Vid bestämmande av arbetsvillkorets ram- 30, 35, 40, 45, 50, 55, 60, 65, 70, 75. tid inräknas inte tid då försäkrad varit Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att förhindrad att förvärvsarbeta på grund av lägsta gällande dagpenningklass inte längre sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenut- skall tillämpas. Med arbetsmarknadsbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihets- styrelsens godkännande får arbetslöshetsberövande på kriminalvårdens område eller kassa höja den högsta dagpenningen enligt vårdande av barn som inte fyllt tre år. Detta den angivna skalan med icke statsbidragsgäller i den mån nämnda tider inte enligt grundande dagpenningbelopp. förslaget skall jämställas med tid i förvärvsarErsättningsbeloppet bör bestämmas - förbete. De s. k. överhoppningsbara tiderna vid utom av tillförsäkrad dagpenning - av särramtidsberäkningen kommer således enligt skilda regler om överförsäkringsavdrag och utredningens förslag att omfatta nya och pensionsavdrag. De tabeller som nu gäller för avsevärt utvidgade områden i förhållande till sådana avdrag har utredningen omarbetat. I nu gällande regler. fråga om övcrförsäkringsavdrag bygger majoKarensvillkoret har helt slopats i utred- ritetens tabellförslag på att det s. k. marginingens förslag. Ersättning kan därmed utgå nalavdraget sänks från 8,3 till 5 %. Detta från första arbetslösa dagen, dock tidigast innebär att ersättning till den, för vilken fr. o. m. den dag föreskriven anmälan om överförsäkringsregeln blir tillämplig, kan utarbetslöshet har gjorts till arbetsförmed- gå med högst 95 % i stället för 91,7 % av den lingen. Utredningens förslag skall ses mot försäkrades inkomst efter skatt. Förslaget till bakgrunden av en preliminär överens- tabell för pensionsavdrag bygger på en kommelse som har träffats mellan SAF och kronas i stället för tre kronors intervaller. LO om vederlag vid avsked och permittering. Ersättningen i de olika avdragsklasserna reUtredningen föreslår att ersättning skall duceras med belopp som motsvarar omkring utgå längst under 300 dagar från arbetslös- 1/300 av den årliga ålderspensionen. hetens början. Har den försäkrade uppnått Utredningen anser att ersättningsrätten 55 års ålder innan denna ersättningsperiod för den som före arbetslösheten har haft gått till ända är perioden i stället 450 dagar. eller därunder får deltidsarbete bör bli så Om arbetslösheten upphör innan ersättnings- fullständigt reglerad som möjligt. En allmän perioden upphör har den försäkrade vid ny förutsättning för ersättningsrätt i dessa fall arbetslöshet rätt till ersättning under åter- är att arbetsutbudet omfattar i genomsnitt stående antal dagar av perioden även om han minst 17 timmar i veckan och minst tre då inte uppfyller arbetsvillkoret. Har ersätt- timmar per arbetsdag. Utredningens huvudningsperioden gått till ända men har den förslag bygger på ett schematiskt veckoförsäkrade dessförinnan ånyo uppfyllt ar- beräkningssystem, dvs. omräkning enligt betsvillkoret, utgår ersättning under ytter- tabell till antal hela och halva dagpenningbeligare en hel period. Denna räknas från lopp per vecka. Utredningen föreslår att 48

SOU 1972:60

beräkningsmetoden anges i lagen om arbetslöshetsförsäkring men att Kungl. Maj:t bemyndigas att fastställa tabellutformningen. Utredningens förslag till ifrågavarande omräkningstabell avser i första hand arbetslösa som före arbetslösheten har haft deltidsarbete och fortfarande önskar sådant arbete. Tabellen kan även tillämpas på den som före arbetslösheten har haft heltidsarbete och fortfarande önskar sådant arbete men under ifrågavarande vecka utför arbete någon begränsad tid. Den är även tillämplig på den som önskar deltidsarbete och under veckan utför arbete kortare tid än arbetsutbudet avser. Vidare kan föreslagen omräkningstabell tillämpas då någon under veckan har varit helt eller delvis arbetsoförmögen på grund av sjukdom. Även vid arbetshinder av annat slag skulle tabellen kunna tillämpas. 2.4.4 Förslag till kontant arbetsmarknadsstöd För reglering av ersättningsrätten anges liksom i arbetslöshetsförsäkringen ett arbetsvillkor. Bestämmelserna därom är desamma som i försäkringen men därutöver gäller att som tid i förvärvsarbete skall räknas även tid under de tolv månaderna närmast före anmälan till arbetsförmedlingen, då sökande i enskilt hem har vårdat eller hjälpt åldring eller handikappad i sådan utsträckning att sökanden har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande. Ytterligare möjligheter till ersättningsrätt öppnas för dem som i anslutning till att utbildning avslutats nyinträder eller återinträder på arbetsmarknaden. De kan bli ersättningsberättigade sedan de under tre månader efter avslutad utbildning har stått till arbetsmarknadens förfogande antingen i förvärvsarbete eller som arbetssökande vid arbetsförmedlingen och därefter är eller blir arbetslösa. Denna särskilda kvalifikationsmöjlighet för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd avser arbetssökande som övergår till förvärvsarbete från ungdomsutbildning eller från därmed i fråga om studiesocialt stöd likställd vuxenutbildning. Enligt majoriSOU 1972:60 4

tetens förslag bör möjligheten även omfatta sökande som slutfört arbetsmarknadsutbildning, vilken har bedrivits enligt arbetsmarknadsverkets beslut och med klar målsättning att sökanden efter utbildningen skall kunna få varaktigt förvärvsarbete. Uppfyllande av dessa särskilda kvalifikationsvillkor för nytillträdande medför ersättningsrätt endast under en ersättningsperiod, såvida inte särskilda skäl kan påvisas för att medge en upprepad kvalifikationsperiod. För växelarbetande jordbrukare skall ersättningsrätt föreligga trots att han inte har lämnat jordbruket. Vissa begränsande förutsättningar anges dock. Jordbrukaren skall vara född år 1920 eller tidigare, och jordbruket skall ha varit hans huvudsakliga sysselsättning de senaste fem åren. Jordbrukaren skall lämna en förhandsdeklaration av den tid arbetsutbudet avser. Under varje beräkningsår (1.10-30.9) skall alltid finnas en kvalifikationstid av två månader. Den är att betrakta som jordbrukarens självrisk och kan infalla när som helst under den förhandsdeklarerade perioden. Ersättningsrätt för den som har uppfyllt arbetsvillkoret inträder efter en karenstid, fem dagar anmälningsdagen inräknad, sedan den arbetslöse har anmält sig som arbetssökande till arbetsförmedlingen. Dessa dagar behöver inte ligga i en följd utan kan vara utspridda över en ramtid av högst fem kalenderveckor. För den som kvalificerat sig för ersättning utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret föreskrivs inte någon karenstid. Den allmänna regeln för ersättningstidens längd är att kontant arbetsmarknadsstöd skall kunna utgå i 150 dagar - dock 300 dagar till arbetslös som har fyllt 55 år innan ersättningsperioden gått till ända. Ersättningsperioden räknas från den dag då den försäkrade första gången blir arbetslös och uppfyller arbetsvillkoret eller föreskrivet särskilt kvalifikationsvillkor. Därefter kan nyprövning av arbetsvillkor utlösa en ny ersättningsperiod enligt regler motsvarande dem som föreslagits för arbetslöshetsförsäkringen. För den som under kalenderåret fyller 60 år gäller inte någon annan begränsning av tiden 49

för ersättning än att den utgår längst till och med månaden före den då den arbetslöse fyller 67 år eller när han dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt AFL. Dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknadsstöd skall ej kunna utgå samtidigt. Stödbeloppet kan vara helt eller halvt. Det beräknas per dag och fem dagars arbetsvecka. Helt stöd skall motsvara basbeloppet enligt AFL. Det fastställs för ett år i sänder på så sätt att det för maj månad gällande basbeloppet avgör stödbeloppets storlek nästkommande år. Med utgångspunkt i ett basbelopp av 6 400 kr. har stödbeloppet, utjämnat till närmast högre hela antal kronor, beräknats till 25 kr. per dag. Halvt stödbelopp skulle enligt motsvarande beräkning bli 13 kr. per dag. Med hänsyn till stödbeloppens nivå och stödformens syfte att vara ett grundskydd för arbetssökandens försörjning under arbetslösheten föreslår utredningen att bestämmelserna ej skall tyngas av regler om överkompensationsavdrag eller reduktioner på grund av sökandens allmänna inkomstoch förmögenhetsförhållanden i övrigt. Däremot föreslår utredningen att pensionsavdrag på samma sätt som beträffande statligt omställningsbidrag skall göras med det på ersättningstiden belöpande beloppet - dock efter skatteavdrag - av annan ålderspension än enligt AFL samt av partiell förtidspension, partiellt sjukbidrag och livränta på grund av yrkesskada eller olycksfall. Vidare skall avdrag på samma sätt göras för pension som sökande uppbär efter avliden make, om pensionen grundas på allmän försäkring eller i övrigt på den avlidnes tjänsteförhållanden. Utredningen har inte funnit skäl att i denna stödform göra annan differentiering av stödbeloppet än att det kan utgå med antingen helt eller halvt belopp per dag. Helt belopp skall utgå till den som före arbetslösheten har haft heltidsarbete och söker heltidsarbete samt vidare till den som söker heltidsarbete och är berättigad till stöd utan att ha utfört förvärvsarbete. Halvt belopp ut50

går till den som söker deltidsarbete som omfattar minst 17 timmar i veckan och till den som närmast före arbetslösheten har haft sådant deltidsarbete. För dag då sökandens arbetsutbud inte uppgår till minst tre timmar utgår ej stöd. Utredningen förordar att arbetsutbud, som omfattar 36 arbetstimmar eller mer per vecka, skall medföra rätt till helt stödbelopp. 2.4.5 Förslag till finansiering av försäkringen Utredningens majoritet föreslår att en särskild arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen skall utgå och temporärt - i avvaktan på resultatet av pågående utredning om företagsbeskattning - beräknas på underlaget för arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen enligt AFL. Något preciserat förslag om avgiftens storlek avges ej. Som riktpunkt för beräkningen av avgiften - i förväg bestämd för en femårsperiod i sänder - anges dock en andel av arbetslöshetsförsäkringens inkomster som i hela tiondels procent av avgiftsunderlaget kan beräknas komma att motsvara de försäkrades avgifter jämte avkastningen från arbetslöshetskassornas fonder under perioden. Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen koncentreras i utredningens förslag till tre bidragsformer, nämligen grundbidrag, progressivt bidrag och förvaltningsbidrag. Grundbidraget ligger genom sin konstruktion på betydligt högre nivå än nuvarande grundstatsbidrag. Det progressiva bidraget är så utformat att det bl. a. möjliggör större avgiftsutjämning mellan de olika arbetslöshetskassorna än nuvarande statsbidragssystem. Även förslaget till förvaltningsbidrag bygger på att. bidraget skall stegras under år då antalet ersättningsdagar i kassan ökar.

SOU 1972:60

3 Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning

3.1 Allmänt Med arbetsmarknadsutbildning avses utbildning som beviljas på sysselsättningspolitiska grunder. Syftet med utbildningen är att underlätta för arbetslösa och personer, som riskerar att bli arbetslösa vid omställningar i näringslivet, att gå över till nya uppgifter. Syftet är också att bereda handikappade och andra som har svårigheter att erhålla stadigvarande arbete sådan utbildning att deras sysselsättningsproblem kan lösas. Ytterligare ett syfte är att tillgodose näringslivets efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft. Under 1940-talet omfattade utbildningen huvudsakligen arbetslösa med handikapp samt ensamställda mödrar. I början av 1950-talet utvidgades den till att avse också arbetslösa utan handikapp. Sedan mitten av 1960-talet kan även den som löper risk att bli arbetslös erbjudas arbetsmarknadsutbildning. Inom arbetsmarknadsutbildningens ram bedrivs sedan budgetåret 1966/67 en försöksverksamhet med s. k. bristyrkesutbildning. Denna utbildning syftar till att öka tillgången på yrkeskunnig personal inom betydelsefulla yrkesområden med brist på arbetskraft. Krav på arbetslöshet eller risk för arbetslöshet gäller inte för denna utbildning. Den som kommer i fråga för arbetsmarknadsutbildning kan få utbildningsbidrag. Utbildningsbidrag kan enligt arbetsmarknadskungörelsen utgå till den som är SOU 1972:60

eller löper risk att bli arbetslös eller som är svårplacerad på arbetsmarknaden, under förutsättning dels att han fyllt 20 år och söker arbete genom arbetsförmedlingen, dels att utbildningen kan antas medföra stadigvarande arbete som inte kan komma till stånd utan utbildningen. Handikappade, ensamstående mödrar, flyktingar och elever vid riksyrkesskolor kan få utbildningsbidrag även före fyllda 20 år. Den som fyllt 18 men inte 20 år kan få bidrag om han har försörjningsbörda, tidigare haft stadigvarande försörjning genom förvärvsarbete, inte kan beredas utbildning inom det ordinarie utbildningsväsendet och inte kan beredas omskolning på hemorten. Den som önskar genomgå arbetsmarknadsutbildning och få utbildningsbidrag skall ansöka därom hos arbetsförmedlingen innan utbildningen påbörjas. Utbildningen skall prövas och planeras av arbetsförmedlingen i samråd med sökanden. Utbildningstidens längd varierar. Riktpunkten för utbildningen är att hjälpa vederbörande över den tröskel som bristande yrkeskunskaper kan utgöra, så att han kan få ett stadigvarande lämpligt arbete. Den genomsnittliga utbildningstiden är f. n. ca sex månader, men den kan i vissa fall omfatta flera år. Arbetsmarknadsutbildningen sker företrädesvis vid av skolöverstyrelsen för ändamålet särskilt anordnade kurser (omskolnings-, fortbildnings- och nybörjarkurser). 51

Många får dock utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet (folkhögskolor, gymnasieskolor e t c ) , i företag (främst s. k. lokaliseringsutbildning) eller vid kurser anordnade av andra statliga myndigheter och av utbildningsorganisationer. Arbetsmarknadsutbildningens fördelning på skilda utbildningsanordnare budgetåren 1968/69, 1969/70 och 1970/71 framgår av följande sammanställning 1968/69 1969/70 1970/71 % % % Skolöverstyrelsens kurser Reguljära utbildningsväsendet Företagsutbildning (inkl. lokaliseringsutbildning) Övriga kurser

13 16

14 18

14 15

Summa 100

100 Planeringen av kurser anordnade av skolöverstyrelsen, andra statliga myndigheter och utbildningsorganisationer ombesörjs av arbetsmarknadsstyrelsen i samarbete med skolöverstyrelsen och arbetsmarknadens parter. Verksamhetens volym och inriktning bestäms genom en för varje budgetår fastställd ramplan som justeras allt efter behovet under budgetåret. Sitt egentliga genombrott fick arbetsmarknadsutbildningen i samband med konjunkturdämpningen 1957 - 1958. Antalet personer som deltagit i arbetsmarknadsutbildningen (inkl. lokaliseringsutbildning) har därefter ökat år från år. Budgetåret 1959/60 deltog 14 200 personer, varav 1 5 % kvinnor, 1964/65 39 600 personer - 4 0 % kvinnor - och 1970/71 deltog över 114 000 personer, varav 49 % var kvinnor. Från mitten av 1960-talet har antalet deltagare sålunda tredubblats. Den 15 mars 1972 deltog ca 55 000 personer i arbetsmarknadsutbildning. Antalet kvinnor i arbetsmarknadsutbildning har sedan budgetåret 1959/60 ökat från 2 100 till nära 57 000 budgetåret 1970/71. Ca en tredjedel 52

av de kvinnor som deltog i utbildning sistnämnda budgetår var att hänföra till gruppen hemarbetande. För de närmaste åren beräknar arbetsmarknadsstyrelsen att antalet personer i annan arbetsmarknadsutbildning än lokaliseringsutbildning kommer att öka med 5 000 per budgetår. Styrelsen beräknar att 140 000 personer kommer att beröras budgetåret 1976/77. Kostnaderna för arbetsmarknadsutbildningen som bestrids helt av statsmedel var budgetåret 1970/71 562 milj. kr., varav arbetsmarknadsstyrelsens andel (utbildningsbidrag) utgjorde ca 345 milj. kr. och skolöverstyrelsens ca 217 milj. kr. för drift av kurserna. När det gäller effekten av utbildningen visar gjorda undersökningar att omkring 80 % av de elever som står till arbetsmarknadens förfogande får anställning inom tre månader efter utbildningens slutförande. 3.2 Gällande bestämmelser om utbildningsbidrag m. m. 3.2.1 Inledning Bestämmelserna om utbildningsbidrag återfinns dels i arbetsmarknadskungörelsen, dels i flera kung], brev, dels också i av arbetsmarknadsstyrelsen utfärdade cirkulär och cirkulärmeddelanden. Årets riksdag har med giltighet fr. o. m. den 1 juli 1972 fattat beslut om dels höjningar av vissa bidragsbelopp dels en del förändringar av bidragssystemets konstruktion. Bidragsbestämmelserna m. m. inom arbetsmarknadsutbildningen har nyligen varit föremål för en översyn. Betänkandet (Ds In 1971:13) överlämnades den 6 september 1971 till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet. Det bidragssystem som f. n. tillämpas inom arbetsmarknadsutbildningen, säger ovannämnda utredning, har i sina huvuddrag varit oförändrat under de senaste 15 åren och fortsätter: I korthet kännetecknas det av att bidraget avpassas efter behovet i det enskilda fallet med hänsyn till å ena sidan den bidragsSOU 1972:60

berättigades civilstånd, bostadskostnader, barnantal, resekostnader m. m. och å andra sidan vissa inkomster. Detta system innebär en fördel såtillvida att kursdeltagaren får ett bidrag som är så avvägt att det i de allra flesta fall blir ekonomiskt möjligt för honom att genomföra utbildningen. Genom att kursdeltagaren i stort sett heller inte får mer i bidrag än vad som motsvarar bidragsbehovet begränsas samtidigt anspråken på statsverket. Men ett system med i detalj och efter delvis mycket komplicerade regler avpassade bidrag är med dagens omfattning av arbetsmarknadsutbildningen också förenat med olägenheter. Uträkningen av bidragen ställer bl. a. stora krav på personal. Olägenheterna med nuvarande bidragssystem kommer att accentueras allt efter som arbetsmarknadsutbildningen ökar i omfattning. Enligt utredningens mening motiverar redan dagens omfattning av arbetsmarknadsutbildningen en radikal omläggning av bidragssystemet i syfte att förenkla fastställandet av bidragen i de enskilda fallen. Ett sätt att åstadkomma en sådan förenkling vore att efter mönster från t. ex. sjukförsäkringen göra bidragens storlek beroende av de bidragsberättigades inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete före utbildningens påbörjande och att med utgångspunkt härifrån hänföra dem till bidragsklasser i huvudsak motsvarande de nuvarande sjukpenningklasserna. Med hänsyn till bl. a. vikten av att kunna intressera personer, som helt saknat inkomst eller haft obetydlig inkomst på grund av att de under längre tid varit borta från förvärvsarbete, att genomgå utbildning och därefter träda ut på arbetsmarknaden borde dock utbildningsbidraget i de lägsta klasserna sättas högre än sjukpenningen i samma klasser. Också i övrigt fick man förmodligen tänka sig att i stimulanssyfte lägga utbildningsbidraget på en högre nivå än sjukpenningen. Naturligtvis borde utöver det sjukpenningen motsvarande utbildningsbidraget ersättning utgå för kostnader, direkt föranledda av utbildningen, såsom kostnader för dagliga resor och undervisningsmateriel, merkostnader på grund av hushåll på två orter osv. Därutöver borde i förekommande fall ersättning utgå för kostnader för barns omhändertagande i daghem, eftermiddagshem eller familjedaghem. Att med ett bidragssystem som det ovan antydda fastställa utbildningsbidraget i det enskilda fallet skulle - om här bortses från den del av bidraget som direkt föranleds av kostnader förenade med utbildningen, såsom SOU 1972:60

kostnader för dagliga resor m. m. - kräva obetydlig arbetsinsats i jämförelse med den insats som i dag erfordras för att räkna ut ett utbildningsbidrag på grund av t. ex. ändrat civilstånd eller ändrade bostadskostnader som i dag är i hög grad arbetsbetungande för länsarbetsnämnderna . Eftersom bidraget skulle avpassas efter bidragstagarens tidigare inkomst borde reduktion av bidraget till följd av exempelvis makes inkomst heller inte komma i fråga. Betydande lättnader i arbetet skulle härigenom uppkomma. Vidare skulle beslutsfattningen rörande bidragens storlek kunna delegeras till arbetsförmedlingarna. Ett bidragssystem med sjukpenningsystemet som förebild skulle slutligen, om statsmakterna längre fram beslutar att sjukpenning och liknande ersättningar skall beskattas och beloppen i stället höjas, underlätta en motsvarande ändring av utbildningsbidraget. Utredningen har inte undersökt vad en omläggning av bidragssystemet i enlighet med vad som här skisserats skulle komma att medföra i ökade kostnader för arbetsmarknadsutbildningen. Det är dock helt klart att en sådan omläggning i ett stort antal fall skulle medföra höjningar av nu utgående bidrag och därmed påtagligt ökade kostnader för arbetsmarknadsutbildningen. Med hänsyn härtill har utredningen inte ansett sig kunna lägga fram ett formligt förslag om ersättande av det nuvarande bidragssystemet med ett nytt av den konstruktion som här antytts. Utredningen nödgas i stället med hänsyn till sina direktiv inskränka sig till att föreslå förenklingar inom ramen för det nu gällande bidragssystemet. Utbildningsbidrag utgörs av grundbidrag, hyresbidrag, traktamente, barntillägg och särskilt bidrag. Fr. o. m. den 1 juli 1972 gäller följande. 3.2.2 Grundbidrag utgår som bidrag till kostnaderna för uppehället. För den som är gift eller fullgör underhållsskyldighet mot tidigare make utgår bidraget med högst 625 kr. i månaden. Samma bidragsbelopp tillämpas för den som har någon som förestår hans hushåll och varaktigt har gemensam bostad med honom, dock endast om förutsättningar för familjetillägg för barn eller särskilda skäl föreligger. Som särskilt skäl räknas t. ex. att bidrags53

tagaren under längre tid och i väsentlig mån bidragit till andra partens försörjning. I andra fall utgår bidraget med högst 575 kr. i månaden. Enligt bestämmelser som utfärdats av arbetsmarknadsstyrelsen skall de här nämnda bidragsbeloppen reduceras med 50 kr./månad för elev som utbildas vid skola som tillhandahåller fri lunch. För elev som inte fyllt 18 år reduceras grundbidraget med ytterligare 50 kr. i månaden. 3.2.3 Hyresbidrag

för barntillägg eller särskilda skäl föreligger. Till annan som utbildas utom hemorten utgår traktamente med 200 kr. i månaden. 3.2.5 Barntillägg utgår för eget eller makes barn under 16 år som stadigvarande bor samman med bidragstagaren. Tillägget är 120 kr. i månaden för varje barn. Är det fråga om ensamstående förälder kan tillägget utgå med 150 kr. i månaden för varje barn. Även i andra fall kan förhöjt barntillägg komma i fråga, t. ex. när utgifterna för barntillsynen ökar på grund av makes sjukdom eller på grund av att båda makarna är under utbildning. Förhöjt barntillägg kan utgå även om bidragstagaren inte sammanbor med barnet men har underhållsskyldighet mot det. Barn tillägg kan utgå till barn under 16 år som inte stadigvarande sammanbor med bidragstagaren, om han fullgör underhållsskyldighet mot dem. Summan av tilläggen får emellertid inte överstiga underhållsbidraget. När två makar eller tidigare makar samtidigt utbildas och uppbär utbildningsbidrag utgår barntillägg endast till en av makarna.

utgår antingen som ersättning för bidragstagarens faktiska bostadskostnad eller som normalersättning. Normalersättningen utgår med högst 200 kr. i månaden. I vissa fall kan utbildningsbidrag utgå både i form av ersättning för faktisk bostadskostnad och i form av normalersättning. Till den som utbildas i hemorten utgår ersättning för faktisk bostadskostnad om han har fast bostad och normalersättning i annat fall. Till den som är gift (motsvarande) och utbildas utom hemorten utgår ersättning för faktisk bostadskostnad i hemorten om han har fast bostad där. Till den som inte är gift kommer ersättning för faktisk bostadskostnad i fråga vid utbildning utanför hemorten endast om särskilda skäl föreligger. Som sådant särskilt 3.2.6 Särskilt bidrag skäl anses t. ex. att utbildningen avses pågå omfattar bl. a. ersättning för resekostnader endast kortare tid. och traktamente vid resor mellan hemorten Med faktisk bostadskostnad förstås hyra och utbildningsorten, bidrag till dagliga resor inklusive värmetillägg. Bidrag till driftkost- i utbildningsorten mellan bostaden och utnader för egen fastighet utgår med ett schab- bildningsplatsen samt bidrag till kursavgifter lonbelopp av 125 kr. i månaden. Härutöver och undervisningsmateriel. ersätts räntekostnader för lån. Bidrag till Resekostnadsersättning utgår till annan än amorteringar utgår inte. Kommunala bo- familjeförsörjare vid utbildningens början stadstillägg verkar reducerande på hyres- och slut, då" utbildningen avbryts, vid sombidraget. maruppehåll, vid vissa helger m. m. och i övrigt när särskilda skäl föreligger. Till familjeförsörjare utgår resekostnadser3.2.4 Traktamente sättning vid utbildningens början och slut utgår vid utbildning utom hemorten med eller då utbildningen avbryts. Dessutom uthögst 350 kr. i månaden till den som är gift, går ersättning för en tur- och returresa i fullgör underhållsskyldighet mot tidigare månaden mellan utbildningsorten och hemmake eller har någon som förestår hans orten. hushåll - dock endast om förutsättningarna Traktamente vid resa i anslutning till 54

SOU 1972:60

utbildning utgår vid utbildningens början och slut samt - vid flerårig utbildning - vid läsårets början och slut. Till den som har kostnader för dagliga resor mellan hemmet och utbildningsplatsen utgår bidrag härtill med 60 kr. i månaden. Kan det styrkas att resekostnaden är högre utgår bidraget med den faktiska kostnaden. Bidraget till kursavgifter och undervisningsmateriel utgår med belopp som motsvarar de faktiska kostnaderna. För undervisningsmateriel kan utgå ett av länsarbetsnämnd för olika utbildningar fastställt schablonbelopp som får överskridas när den faktiska kostnaden är högre. 3.2.7 Reducering av utbildningsbidrag på grund av inkomst som annan familjemedlem än barn har m. m. Vid fastställande av utbildningsbidraget till familjeförsörjare1 skall hänsyn tas till makes inkomst under utbildningstiden. Makes inkomst eller underhållsbidrag från make eller tidigare make får dock inte reducera grundbidraget till mindre än hälften av det grundbidrag som annars skulle utgått. Som makes inkomst räknas även lön under havandeskap och sjuklön samt sjukpenning från försäkringskassa. Av makes beräknade nettoinkomst utgör enligt av arbetsmarknadsstyrelsen meddelade anvisningar 600 kr. i månaden icke reducerande belopp. Hälften av det överskjutande beloppet reducerar utbildningsbidraget. Lägsta barntillägget reduceras aldrig. För den som inte stadigvarande bor samman med sin familj får sammanlagda beloppet för månad av ersättning för faktisk bostadskostnad och barntillägg inte överstiga vad han under tiden närmast före utbildningens påbörjande betalade till familjens underhäll eller skulle ha betalat om han haft inkomst av förvärvsarbete. Utbildningsbidraget (grundbidrag, hyresbidrag pä hemorten och barntillägg) får inte överstiga 1 700 kr. i månaden. Pension, livränta, sjukpenning eller jämförlig ersättning som bidragstagaren uppbär SOU 1972:60

under utbildningstiden minskar utbildningsbidraget med motsvarande belopp. Reducering skall dock inte ske av ersättning för merkostnader till följd av vistelse utom hemorten. Grundbidraget reduceras aldrig till lägre belopp än vad som motsvarar halvt grundbidrag. Vidare utgår alltid lägsta barntillägget för varje barn. Invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning reducerar inte utbildningsbidraget. Inte heller tas hänsyn till stipendier som har karaktär av gåva och lämnas av enskilda eller av organisationer. Däremot inverkar statliga och kommunala stipendier reducerande på bidraget. Inkomst (lön, flitpengar etc.) som är förenad med utbildning minskar utbildningsbidraget med det nettobelopp som överstiger 100 kr. i månaden. Egen inkomst av tjänst, kapital och rörelse reducerar utbildningsbidraget på samma sätt som reduktion med hänsyn till makes inkomst. När utbildning pågår under kortare tid än sex timmar per dag reduceras bidraget i proportion härtill. För den som beviljats utbildning och av läkare bedömts inte kunna delta i undervisning sex timmar per dag görs dock ingen reduktion av bidraget. Vid kortare utbildning där det är kameralt och administrativt lämpligt att anknyta utbildningsbidraget till närvarotimmar erhåller kursdeltagare utan behovsprövning 3 kr. per närvarotimme förutom erforderliga särskilda bidrag. De sistnämnda värderas ofta till 1 kr./tim., varför det sammanlagda bidraget blir 4 kr./tim. 3.2.8 Utbildningsbidrag vid ledighet Vid ledighet på grund av sjukdom utgår utbildningsbidraget under högst 25 dagar per år. Om särskilda skäl föreligger kan det utgå under ytterligare tio dagar per år. Vid sjukledighet minskas bidraget med den er1 Med familjeförsörjare menas enligt arbetsmarknadskungörelsen den som bor samman med make, eget eller makes barn under 16 år eller annan till vars försörjning han under längre tid och i väsentlig mån bidragit och fortfarande bidrar.

sättning som bidragstagaren ägt erhålla från försäkringskassa, dock högst med en trettiondedel av utbildningsbidraget per dag, vilket kan medföra att den som har relativt hög sjukpenning kan få högre ersättning vid sjukledighet. Person som av arbetsmarknadsverket hänvisas till arbetsmarknadsutbildning bibehåller sin sjukpenningklass under utbildningstiden. Ledighet för rekreation eller för enskild angelägenhet kan medges med högst 24 arbetsdagar för helt år. När undervisningen inställs under någon tid i samband med helger utgår bidraget oavkortat. Däremot utgår ej bidrag i samband med sommarferier. 3.2.9 Förskott och lån Förskott på utbildningsbidrag får utges för högst en månad åt gången och maximalt med det för månaden beviljade bidraget. Förskottet skall normalt vara reglerat vid utbildningens slut. Lån kan beviljas vid tillträdande av anställning efter utbildningen. Lånet får uppgå till högst det belopp som motsvarar utbildningsbidrag under en månad. Lånet skall som regel återbetalas senast inom ett år. 3.2.10 Utbildningsbidrag - ersättning från arbetslöshetskassa Medlem i arbetslöshetskassa kan välja att i stället för utbildningsbidrag uppbära kassaersättning under utbildning. Kassaersättning som beslutas av vederbörande arbetslöshetskassa - utgår som regel inte vid utbildning av längre varaktighet än sex månader. 3.2.11 Utbildningsbidrag - studiemedel Normalt utgår inte utbildningsbidrag för studier som kan finansieras med studiemedel. Utbildningsbidrag kan dock beviljas handikappad studerande som på grund av otillräckliga studieresultat erhållit avslag på ansökan om studiemedel och studerande som av åldersskäl inte erhåller studiemedel. Vidare kan handikappad studerande, jäm56

sides med studiemedel, erhålla ersättning för förhöjda kostnader som beror på handikappet. Ensamställd studerande med minderårigt barn kan få utbildningsbidrag i form av hyresbidrag för den del av hyreskostnaden som överstiger 200 kr. i månaden. 3.2.12 Studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet i form av bidrag och lån kan ej utgå jämsides med utbildningsbidrag. 3.2.13 Utbildningsbidrag - sjukpenning m.m. Enligt AFL åligger det allmän försäkringskassa att så snart sjukpenning eller ersättning för sjukvård utgivits för 90 dagar i följd undersöka om skäl föreligger att vidta åtgärd som är ägnad att förkorta sjukdomstiden. Leder detta till utbildning kan den försäkrade, efter beslut av försäkringskassan, få ersättning från kassan under utbildningstiden. Under utbildningen kompletteras sjukpenningen med utbildningsbidrag. De reduceringsregler som härvid gäller har redovisats tidigare i detta kapitel. När utbildningen påbörjas resp. avslutas/avbryts skall länsarbetsnämnden i utbildningslänet lämna försäkringskassan meddelande härom. Rapport om frånvaro som inte föranletts av sjukdom och som medför avdrag på utbildningsbidrag lämnas till försäkringskassan utan tidsutdräkt. Frågan om sjukpenning vid arbetsvärd m. m. har utretts av en av chefen för socialdepartementet tillkallad sakkunnig som den 15 december 1971 överlämnat betänkandet Sjukpenning vid arbetsvärd m. m. (StencilS 1971:6). 3.2.14 Utbildningsbidrag vid företag När utbildning sker vid företag uppbär den som utbildas i regel avtalsenlig lön från företaget, och detta får i sin tur utbildningsstöd från arbetsmarknadsverket med visst belopp per utbildningstimme. Utbildningsbidrag direkt till eleven i samband med utbildning vid företag kan utgå vid SOU 1972:60

s. k. provanställning av äldre arbetskraft. Utbildningsbidrag kan vidare utgå vid utbildning av handikappade vid företag och vid viss lärlingsutbildning.

3.3 Handläggning av ärenden rörande utbildningsbidrag

ta ställning till men som han inte anser sig kunna bifalla skall vidarebefordras till länsarbetsnämnden för beslut. Beslutsfattandet vid länsarbetsnämnderna i ärenden som gäller arbetsmarknadsutbildning kan ske på olika nivåer. I allmänhet fattas besluten av utbildningsinspektören.

3.3.1 Ansökan och beslutsfattandet

3.3.2 Beräkning av utbildningsbidragets storlek

Ansökan om utbildningsbidrag ges som regel in till arbetsförmedlingen i den sökandes hemort. Före den 1 juli 1971 hade arbetsförmedlingen i de allra flesta fall att med eget yttrande vidarebefordra ansökningen till länsarbetsnämnden för beslut. Undantag gällde för sju större kontor som bemyndigats att själva besluta angående utbildningsbidrag. Sedan ny kontorsorganisation för arbetsförmedlingen fastställts fr. o. m. den 1 juli 1971 har beslutanderätten i viss utsträckning delegerats till de 69 distriktskontor, som jämte ett antal lokalkontor ersatt de tidigare förmedlingskontoren. Chef för distriktskontor får sålunda numera bevilja utbildningsbidrag i samband med följande slag av kurser inom det egna länet: a) av skolöverstyrelsen anordnad omskolningskurs med kontinuerlig intagning, b) av skolöverstyrelsen anordnad fortbildningskurs, c) kurs inom kommunal hemservice (hemsamariter, barndagvårdare, barnavårdare), d)provanställning för äldre arbetstagare som utbildas för nya arbetsuppgifter. Beslut av chef för distriktskontor i ärende rörande utbildningsbidrag avser ej bidragets storlek. Bidragets storlek fastställs alltjämt av länsarbetsnämnden. Beslut rörande utbildningsbidrag i ärenden som gäller kurser av följande slag fattas alltjämt av länsarbetsnämnden: a) kurs utanför det egna länet, b) annan kurs än under a) med gemensam intagning (SÖ-kurs), c) kurs inom det reguljära utbildningsväsendet med undantag av kurs inom kommunal hemservice. Ansökan som chef för distriktskontor äger

Som framgår av avsnitt 3.2 krävs tillgång till en rad detaljuppgifter om den bidragssökande för att ställning skall kunna tas till med vilket belopp utbildningsbidraget skall utgå. Uppgifter behövs sålunda om civilstånd, antal barn under 16 år, eventuell underhållsskyldighet mot tidigare make, bostadsförhållande, bostadskostnader, resekostnader, egen inkomst, makes inkomst etc. Uppgifterna härom lämnas av den bidragssökande på särskild blankett. Bidragets storlek räknas ut av länsarbetsnämnden. Uträkningen går till så, att på ansökningsblanketten noteras sökandens bidragsbehov med ledning av de uppgifter som han lämnat i ansökningen. Sålunda anges grundbidraget med sitt maximibelopp. Hyresbidraget noteras på samma sätt med beaktande av att eventuellt kommunalt bostadstillägg skall verka reducerande. För varje barn under 16 år uppförs 120 kr. eller i förekommande fall 150 kr. varefter de olika delposterna summeras. Summan utvisar sökandens bidragsbehov. Därefter noteras eventuella inkomster (efter skatteavdrag) av den art att de skall inverka reducerande på bidragsbehovet. För reduceringsreglerna har redogjorts under 3.2.7. Skillnaden mellan bidragsbehovet och reducerande inkomster utgör det utbildningsbidrag som kan beviljas sökanden, varvid dock skall beaktas att bidragsbeloppet (= grundbidraget, hyresbidraget på hemorten och barntillägget) inte får överstiga 1 700 kr. per månad. Härvid bortses från bidrag som har samband med att utbildningen sker utom hemorten. Utöver de angivna bidragen beviljas sökan-

SOU 1972:60

den bidrag till dagliga resor och undervisningsmateriel och, i förekommande fall, till s. k. månadsresa samt ev. traktamente. 3.3.3 Registrering och utbetalning av utbildningsbidrag När bidragsuträkningen skett överförs personuppgifter och uppgift om bidragsbelopp m. rn. på en registerblankett som därefter stansas. Stansmaterialet sänds in till arbetsmarknadsstyrelsen, som ombesörjer utbetalning av bidraget via ADB. Utbetalning som äger rum en gång i månaden sker först sedan s. k. närvarouppgift inkommit. Sådan uppgift skall lämnas månatligen av bidragstagaren till utbildningslänets länsarbetsnämnd. Vid skolöverstyrelsens kurser ombesörjs närvarorapporteringen till länsarbetsnämnden av kursledningen. Uppgifterna överförs i båda fallen på underlag för optisk läsning som därefter sänds in till arbetsmarknadsstyrelsen.

58 SOU 1972:60

4 Beskattningssystemet

4.1 Allmän kommunalskatt och statlig inkomstskatt 4.1.1 Allmänt Skatt på inkomst betalas till kommunen och till staten. Den allmänna kommunalskatten är en repartitionsskatt som tas ut för att täcka kommunernas utgifter. Den är i princip proportionell och betalas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som påförs varje skattskyldig (en skattekrona = 100 kr. beskattningsbar inkomst). Den statliga inkomstskatten är progressiv för fysiska personer, oskiftade dödsbon och familjestiftelser samt proportionell för övriga inkomsttagare. Som underlag för beskattningen bestäms en beskattningsbar inkomst. Denna inkomst fastställs för kommunalbeskattningen och statsbeskattningen var för sig genom ett årligt taxeringsförfarande. De huvudsakliga bestämmelserna finns i fråga om kommunalbeskattningen i kommunalskattelagen (1928:370, KL) och beträffande statsbeskattningen i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SI. Förordningen om statlig inkomstskatt hänvisar emellertid i väsentliga hänseenden till kommunalskattelagen. 4.1.2 Allmän kommunalskatt Allmän kommunalskatt beräknas för varje skattskyldig på grundval av inkomst och av SOU 1972:60

garantibelopp för fastighet (2 § KL). Garantibeloppet beräknas till 2 % av fastighetens taxeringsvärde (47 §). Skatteplikt föreligger för inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. För vart och ett av dessa inkomstslag skall inkomsten av varje särskild förvärvskälla uppskattas för sig (17 §). Särskild förvärvskälla utgör exempelvis, i fråga om rörelse, varje förvärvsverksamhet som är att anse som självständig rörelse och, i fråga om tjänst, all till tjänst hänförlig förvärvsverksamhet, som skattskyldig utövat ävensom alla honom tillkommande, till tjänst hänförliga inkomstgivande rättigheter (18 §). Intäkt, som inte kan hänföras till någon av de i KL angivna förvärvskällorna, är skattefri. Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla får den skattskyldige från de skattepliktiga intäkterna räkna av alla omkostnader som är nödvändiga för intäkternas förvärvande och bibehållande (20 §). I lagen redovisas en utförlig exemplifiering för varje inkomstslag av kostnader som är avdragsgilla i förvärvskällan. Från de sammanräknade inkomstbeloppen för olika förvärvskällor får avdrag ske för vissa allmänna avdrag. Till dessa räknas underskott i förvärvskälla, periodiskt understöd, olika pensions- och försäkringsavgifter samt förvärvsavdrag. För en del av de allmänna avdragen gäller viss maximering (46 §). 59

Förhållandena under beskattningsåret bil- bosatt i Sverige endast en del av beskattdar regelmässigt grundval för beräkningen av ningsåret reduceras grundavdraget. Fysiska beskattningsunderlaget. Möjlighet finns dock skattskyldiga kan efter framställning erhålla att enligt särskilda bestämmelser reducera ett extra avdrag på grund av nedsatt skatteförårs inkomster med förlust som är att hänföra måga med i regel högst 6 000 kr. Förutsätttill tidigare beskattningsår. ning härför är bl. a. långvarig sjukdom eller Beskattningsåret skall för huvuddelen av att inkomsten understiger existensminimum. de skattskyldiga utgöra kalenderåret. Vissa Vad som återstår sedan grundavdrag och skattskyldiga har emellertid rätt att använda avdrag för nedsatt skatteförmåga frånräknäts räkenskapsår, som inte sammanfaller med utgör beskattningsbar inkomst. Inkomstbekalenderår (s. k. brutet räkenskapsår), som loppet avrundas nedåt till helt hundratal beskattningsår. Rätt att använda brutet rä- kronor (50 §). Den beskattningsbara inkenskapsår som beskattningsår har bl. a. komsten ligger till grund för skatteberäkrörelseidkare, som är bokföringsskyldiga en- ningen. ligt bokföringslagen (1929:117), och jordSkattskyldigheten för fysiska personer är brukare som redovisar sin inkomst efter anknuten till personens vistelse här i riket. bokföringsmässiga grunder. En fysisk person är med vissa undantag Vid beräkningen av inkomsten för de skattskyldig för all inkomst förvärvad här olika förvärvskällorna gäller såsom huvud- eller på utländsk ort under tid han varit att regel den s. k. kontantprincipen. Denna inne- anse som bosatt här. För övriga fysiska bär att en inkomst skall beskattas det be- personer - sådana som inte är här bosatta skattningsår, under vilket den blivit för den är skattskyldigheten begränsad och omfattar skattskyldige "tillgänglig för lyftning", dvs. inkomst som har direkt anknytning till då den från den skattskyldiges synpunkt är Sverige (53 §). att anse såsom verkligen förvärvad och till I fråga om skattskyldighetens fördelning sitt belopp känd. En omkostnad anses enligt mellan olika kommuner gäller som huvudprincipen belöpa på det beskattningsår den regel att inkomst av tjänst och kapital skall betalats, även om den hänför sig till inkomst beskattas i hemortskommunen, dvs. den som tidigare förvärvats eller först senare kommun där den skattskyldige skall vara beräknas inflyta. För bl. a. jordbrukare med mantalsskriven för året före taxeringsåret. bokföringsmässig redovisning och rörelse- Detsamma gäller om inkomst av tillfällig idkare sker såsom tidigare berörts inkomst- förvärvsverksamhet. Inkomst av realisationsberäkningen enligt bokföringsmässiga grun- vinst vid försäljning av fastighet beskattas der (41 §). dock i den kommun där fastigheten är De sammanlagda inkomsterna från de belägen, liksom inkomst av jordbruksfastigolika förvärvskällorna inom en viss kommun het och annan fastighet. Inkomst av rörelse minskat med allmänna avdrag och förlustav- beskattas i den kommun där rörelsen utövas drag samt med tillägg för eventuellt garanti- från fast driftställe (56 och 57 §§). belopp utgör taxerad inkomst inom komDen genomsnittliga kommunala utdebitemunen (47 a §). För fysiska personer medges ringen är för år 1972 ca 24 kr. per 100 kr. i hemortskommunen under vissa förutsätt- beskattningsbar inkomst, dvs. en skattesats ningar avdrag från den taxerade inkomsten på 24 %. med grundavdrag (48 §). Grundavdraget är För skattskyldiga makar gäller i viss ut4 500 kr. för skattskyldig vars statligt taxe- sträckning särskilda bestämmelser. Makar rade inkomst inte överstiger 30 000 kr. Vid som levt tillsammans under beskattningsåret högre inkomst minskas grundavdraget med taxeras var och en för sin inkomst. Därvid 20 % av överskjutande belopp. Vid statligt har vardera maken rätt att tillgodogöra sig taxerad inkomst på 52 500 kr. och högre allmänna avdrag och förlustavdrag som andra medges inte grundavdrag. Om en person varit maken inte kunnat utnyttja på grund av att 60

SOU 1972:60

inkomsten varit för låg. Grundavdraget beräknas dock individuellt och någon rätt att utnyttja andra makens grundavdrag föreligger inte (52 §). För inkomsttagare som gift sig under beskattningsåret skall de bestämmelser som gäller för makar i regel tillämpas först vid taxering för det därpå följande beskattningsåret (65 §). De särskilda bestämmelser som gäller för makar tillämpas också för dem som lever tillsammans utan att vara gifta, om de tidigare varit gifta med varandra eller om de gemensamt har eller haft barn (65 §). Fråga huruvida inkomsttagare haft barn eller inte liksom barnets ålder skall bedömas efter förhållandena den 1 november året före taxeringsåret. Med barn avses förutom eget barn även styvbarn och fosterbarn (65 §). 4.1.3 Statlig inkomstskatt Förordningen om statlig inkomstskatt hänvisar som nämnts till KL i väsentliga hänseenden. De gemensamma bestämmelserna avser främst frågan om vad som är skattepliktig inkomst och hur inkomsten för olika förvärvskällor skall beräknas. Bl. a. garantibelopp beräknas dock inte vid statsbeskattningen. Skillnaderna hänför sig huvudsakligen till själva skatteberäkningen. Vid beräkningen av statlig inkomstskatt gäller följande. Skatten tas ut med ett visst grundbelopp av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Grundbeloppet beräknas med ledning av en skatteskala som gäller för alla fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser ( 1 0 § ) . I tablån härinvid visas de skattesatser som gäller f. n. och de som enligt beslut av 1972 års vårriksdag (prop. 1972:95, SkU 32, rskr 238) skall gälla fr. o . m . 1973 års inkomst. För varje år bestäms i särskild ordning med vilken procent av grundbeloppet skatten skall utgå. Under senare år har regelmässigt tagits ut 100 % av grundbeloppet. De särskilda bestämmelserna för makar är SOU 1972:60

Beskattningsbar inkomst kr./år

Skattesats inom skiktet i% 1972 års inkomst

15 000 15 000- 20 000 20 000- 30 000 30 000- 52 500 52 500- 70 000 70 000- 100 000 100 000- 150 000 150 000-

1973 års inkomst

10 16 22 28 38 44 49 54

mera omfattande vid statsbeskattningen än vid kommunalbeskattningen. Den statliga inkomstskatten för makar beräknas individuellt i fråga om arbetsinkomst, s. k. A-inkomst. Beträffande annan inkomst, s. k. B-inkomst, sker en form av sambeskattning som innebär att makarnas sammanlagda B-inkomst beskattas "på toppen" av den största A-inkomsten (9 § 3 mom.). Förfarandet är följande. Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst med några få undantag samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan "i ej blott ringa omfattning". Med B-inkomst förstås övriga inkomster. Beskattningsbar A-inkomst utgörs av de sammanlagda A-inkomsterna minskade med allmänna avdrag, förlustavdrag, grundavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga. Beskattningsbar B-inkomst utgörs av skillnaden mellan den på sätt tidigare nämnts beräknade beskattningsbara inkomsten och den beskattningsbara A-inkomsten (9 §). Beskattning av B-inkomster hos makar sker i huvudsak på följande sätt. Den taxerade inkomsten, som måste bestämmas för alla skattskyldiga med hänsyn till särskilda regler för avtrappning av grundavdraget, framräknas utan uppdelning på A- resp. B-inkomst. Sedan beräknas först beskattningsbar inkomst på vanligt sätt genom att grundavdraget och eventuellt avdrag för nedsatt skatteförmåga görs från den taxerade inkomsten. Den beskattningsbara inkomsten avrundas nedåt till helt hundratal kronor. 61

Härefter bestäms beskattningsbar A-inkomst 4.1.4 Närmare bestämmelser om skatteplikt genom att den sammanlagda A-inkomsten och skattefrihet för socialförsäkringsminskas med allmänna avdrag, förlustavdrag, förmåner m. m. grundavdrag och extra avdrag. Summan avrundas nedåt till helt hundratal kronor, och Skattefrihet föreligger enligt 19 § KL och utgör efter avrundningen således beskatt- 2 § SI för vissa utfallande försäkringsbelopp. ningsbar A-inkomst. Blir denna summa ett Det gäller ersättning, som tillfallit försäkrad negativt tal eller efter avrundningen lika med på grund av sjukförsäkring enligt A FL eller noll är den beskattningsbara B-inkomsten försäkring enligt YFL, vidare inbetalad erlika med den beskattningsbara inkomsten. 1 sättning enligt annan lag eller särskild förannat fall framkommer den beskattningsbara fattning som utgått annorledes än på grund B-inkomsten som skillnaden mellan den be- av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon skattningsbara inkomsten och den beskatt- vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring. Till skattepliktig ningsbara A-inkomsten. inkomst räknas inte heller ersättning, som En uppdelning av inkomsten i A-inkomst tillfallit någon vid sjukdom, olycksfall eller och B-inkomst behöver göras bara i vissa fall. arbetslöshet på grund av annan försäkring, Har endast den ena maken beskattningsbar som inte tagits i samband med tjänst. Räckinkomst beräknas skatten på hans beskattvidden av nu nämnda bestämmelser begränningsbara inkomst utan uppdelning i beskattsas dock därav att till skattepliktig inkomst ningsbar A- resp. B-inkomst. Har båda maräknas ersättning, som utgått i form av karna beskattningsbar inkomst beräknas pension eller annan livränta. Samma gäller skatten på beskattningsbar A-inkomst indiviersättning som utgått på grund av trafikförduellt, alltså för vardera maken för sig. Har säkring eller annan ansvarighetsförsäkring makarna enbart beskattningsbar B-inkomst och avsett förlorad inkomst av skattepliktig beräknas skatten på det sammanlagda belopnatur. pet av B-inkomsterna och fördelas för maSkattefrihet gäller vidare för bl. a. vinstkarna efter förhållandet mellan de beskattandel, återbäring eller premieåterbetalning, ningsbara inkomsterna. 1 andra fall läggs som utgått på grund av annan personförsäkB-inkomst hos make som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten samman med ring än pensionsförsäkring eller sådan sjukden andra makens totala beskattningsbara eller olycksfallsförsäkring som tagits i saminkomst. Summan skattläggs sedan såsom band med tjänst och för ersättning som om den utgjort denna makes beskattnings- utgått enligt lagen om ersättning åt smittbäbara inkomst. Det skattebelopp som därvid rare. erhålls minskas med skatten på hans beskattSom skattepliktig inkomst räknas inte ningsbara A-inkomst. Skillnaden utgör ma- heller allmänna barnbidrag, kontantunderkarnas sammanlagda skatt på B-inkomst. Den- stöd som utges av arbetslöshetsnämnd med na skatt fördelas sedan mellan makarna efter bidrag av statsmedel, invaliditetstillägg eller förhållandet mellan deras beskattningsbara invaliditetsersättning enligt 9 kap. AFL, B-inkomster och avrundas enligt gällande hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommuregler. Härvid iakttas att B-inkomster till ett nala eller landstingskommunala medel till belopp som sammanlagt för makarna inte vårdbehövande, kommunalt bostadstillägg överstiger 2 000 kr. i nu förevarande hän- enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och seende behandlas som A-inkomst (11 §). kommunalt bostadstillägg till folkpension, statliga bostadstillägg till barnfamiljer enligt kungörelse (1968:425) samt kommunala bostadstillägg till barnfamiljer enligt kungörelse (1968:426). Enligt anvisningarna till 19 § KL gäller 62

SOU 1972:60

därutöver bl. a. att socialhjälp och underhåll, som lämnas fånge eller patient på hospital m. m. dyl., inte är skattepliktig inkomst. Engångsbelopp vid utbyte av livränta eller del därav, som enligt vad nedan nämns utgör skattepliktig intäkt av tjänst, likställs i beskattningshänseende med livräntan. Engångsbelopp vid byte av annan livränta utgör däremot inte skattepliktig intäkt. Den tidigare nämnda skattefriheten för ersättning som på grund av sjukförsäkring enligt AFL tillfallit försäkrad avser inte lön som utgår från arbetsgivare i det fall arbetsgivaren på grund av 3 kap. 16 § andra och tredje styckena AFL äger uppbära arbetstagarnas ersättning från allmän försäkringskassa. I de fall arbetsgivarinträde tillämpas utgör uppburen sjukpenning skattepliktig inkomst för arbetsgivaren. Undantag gäller dock om den till den anställde utbetalade lönen inte utgör för arbetsgivaren avdragsgill utgift i förvärvskälla. Yrkesskadeersättning som utbetalas av arbetsgivare i annan form än pension eller annan livränta, då arbetsgivaren enligt YFL står s. k. självrisk, räknas inte till skattepliktig inkomst i vidare mån än ersättningen överstiger vad som skulle ha utgått vid försäkring enligt nämnda lag. Statligt eller kommunalt bidrag, som utgår enligt av Kungl. Maj:t eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser i samband med utbildning eller omskolning till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, är undantagna från skatteplikt. Inte heller bidrag som utgår enligt förordningen (1960:603) om bidrag till vanföra ägare av motorfordon utgör skattepliktig intäkt. Näringshjälp och bidrag enligt 57, 58 eller 62 § arbetsmarknadskungörelsen är inte skattepliktig intäkt i den mån hjälpen eller bidraget lämnats till bestridande av kostnader, för vilka avdragsrätt inte föreligger vare sig som omkostnad eller i form av värdeminskningsavdrag. Omställningsbidrag enligt nämnda kungörelse är däremot skattepliktigt. Vid beräkning av inkomst av jordbruksSOU 1972:60

fastighet, annan fastighet och rörelse medges i princip avdrag för avlöning, pensionering och försäkring av arbetspersonal (22, 25 och 29 §§ KL). Skattepliktig intäkt av tjänst är enligt 32 § KL bl. a. avlöning, arvode och annan förmån i penningar eller natura, som utgått för tjänsten. Till skattepliktig intäkt hänförs också pension och med visst undantag livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring. Även ersättning, som i annan form än livränta utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, med undantag för ersättning för sjukvårds- eller läkarkostnader, är skattepliktig. Detsamma gäller exempelvis belopp uppburet vid återköp av försäkring, om beloppet utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tas i samband med tjänst (32 § 1 mom.). I fråga om livränta som utgått vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkring, som inte tagits i samband med tjänst och ej heller utgör trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller obligatorisk försäkring enligt YFL, skall såsom skattepliktig intäkt räknas viss procent av livräntans belopp. Procentsatsen varierar från 80 % ned till 10% beroende på livräntetagarens ålder (32 § 2 mom.). Från skatteplikt undantas förmån av fri sjukvård eller fri tandvård och av fri grupplivförsäkring. Skattefriheten gäller oavsett förmåner åtnjutits på grund av statlig, kommunal eller enskild tjänst. Beträffande enskild tjänst föreskrivs dock den begränsningen att om förmånen åtnjutits efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för befattningshavare i statens tjänst förmånen skall upptas som intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller för den ståtlige befattningshavaren. Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptas under vissa förutsättningar ej som intäkt (32 § 3 mom.). 63

Vid beräkning av inkomst av tjänst medges avdrag för bl. a. avgifter som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst (33 § KL). Som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet räknas restituerad, avkortad eller avskriven folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller allmän arbetsgivaravgift, i den mån beloppet påverkat storleken av avdrag enligt 46 § 2 mom. (allmänna avdrag) som åtnjutits vid tidigare års taxering (35 § KL). Allmänt avdrag medges för sådan tilläggspensionsavgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår det är fråga om. Vidare får avdrag ske för avgift till annan pensionsförsäkring än som tagits i samband med tjänst, under förutsättning att avgiften erlagts under beskattningsåret och gäller försäkring som ägs av den skattskyldige själv eller i förekommande fall hans make eller hans omyndiga barn (46 § 2 mom. KL). Allmänt avdrag medges också för sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § AFL, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår som det är fråga om. Dessutom medges avdrag för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägs av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som inte är tagen i samband med tjänst och som inte utgör sjukförsäkring enligt 2-4 kap. AFL (46 § 2 mom. KL). Avdraget för kapitalförsäkringspremier m. m. får åtnjutas med högst 250 kr., eller, för gifta som levt tillsammans under beskattningsåret, med högst 500 kr. Det högre avdraget högst 500 kr. åtnjuts även av ogift skattskyldig (varmed jämställs änka, änkling eller frånskild) om han haft hemmavarande barn under 18 år.

4.2 Taxering 4.2.1 Allmänt Förfarandet vid fastställandet av beskattningsunderlaget för den statliga och kommunala inkomstskatten regleras i huvudsak i taxeringsförordningen (1956:623), TF. Denna innehåller bestämmelser om bl. a. uppgiftsskyldighet, kontroll och det processuella förfarandet. Allmänna förfarandebestämmelser finns också i förvaltningslagen (1971:290) och förvaltningsprocesslagen (1971:291). 4.2.2 Uppgiftsskyldigheten Den grundläggande principen i TF såvitt avser uppgiftsskyldigheten är att den skattskyldiges egna uppgifter om inkomstförhållanden i första hand skall läggas till grund för taxeringen. Den skattskyldige skall därför avlämna självdeklaration. Skyldighet att avlämna självdeklaration åligger bl. a. fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till minst 4 500 kr. Om den skattskyldige inte varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret inträder deklarationsplikt då bruttointäkterna uppgått till minst 100 kr. För makar föreligger deklarationsskyldighet så snart de gemensamma bruttointäkterna uppgått till de belopp som ovan nämnts (22 § 1 mom.). Självdeklaration lämnas i princip utan anmaning och avges på heder och samvete. I hemortskommun, dvs. den kommun där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för inkomståret, skall allmän självdeklaration avlämnas till ledning för taxering till statlig inkomstskatt och till kommunal inkomstskatt i samma kommun. Om skattskyldighet till kommunal inkomstskatt föreligger i annan kommun än hemortskommunen, skall särskild självdeklaration avlämnas till ledning vid taxering till sådan skatt (24 § 3 mom.). Självdeklaration avlämnas i flertalet fall senast den 15 februari under taxeringsåret. Under särskilt angivna förutsättningar kan på ansökan av deklarationsskyldig utsättas anSOU 1972:60

nan tid för avlämnande av självdeklaration. Ansökan görs hos skattechefen i det län där hemortskommunen är belägen (34 § 1 och 2 mom.). 4.2.3 Kontrollverksamheten Ett väsentligt led i taxeringen utgör kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga. Kontrollen sker bl. a. genom en taxeringsorganisation. I varje län finns dels lokala, dels särskilda taxeringsdistrikt. För varje lokalt distrikt finns en lokal taxeringsnämnd som normalt verkställer alla taxeringar inom distriktet. Med hänsyn bl. a. till effektiviteten i kontrollen har dock föreskrivits att vissa deklarationer skall handläggas av särskilda nämnder (4 §). Även den lokala skattemyndigheten har betydande arbetsuppgifter beträffande taxeringsarbetet i första instans. Allt arbete med taxering i första instans skall vara avslutat före den 1 juli under taxeringsåret (71 §)•

Enligt TF gäller utförliga föreskrifter om skyldighet såväl för den skattskyldige själv som för annan att lämna uppgifter - efter anmaning eller utan att sådan erhållits - för kontroll av avgivna självdeklarationer. Kontrolluppgift skall i princip lämnas av arbetsgivare utvisande lön m. m. till arbetstagare. Försäkringsanstalt skall också lämna uppgift om utgiven försäkringsersättning, för vilken skatteplikt föreligger (37 §). Skyldighet föreligger för deklarations- och uppgiftsskyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. Underlaget skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser (20 §). Omfattningen och beskaffenheten av det underlag som i varje särskilt fall skall anses tillfredsställande får bedömas med hänsyn till hur komplicerade inkomstförhållandena är. Taxeringsrevision får företas för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten SOU 1972:60 5

fullgjorts riktigt och fullständigt, men även för att bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering (56 - 58 §§). I anmaning att fullgöra deklarationsskyldighet eller att lämna uppgifter kan i de flesta fall vite föreläggas. Vite skall bestämmas till lägst 100 kr. och högst 5 000 kr. (53 §). 4.2.4 Taxering i första instans Taxering i första instans verkställs av taxeringsnämnd. Nämnden beslutar varje år för envar skattskyldig om och till vilket belopp taxering till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt skall åsättas honom (66 §). Taxeringsnämndens beslut införs i taxeringslängd bestående av inkomstlängd och förmögenhetslängd (68 §). Om självdeklaration inte blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Den skattskyldige skall underrättas om i vilka hänseenden deklarationen frångåtts samt om skälen härför (69 § 1 mom.). Talan mot taxeringsnämnds beslut förs genom besvär hos länsskatterätten. Om skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda län, skall besvären dock prövas av mellankommunal skatterätten (73 §). Talerätt tillkommer skattskyldig i sak som rör honom. Kommun får också anföra besvär i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt. Taxeringsintendent äger genom besvär hos länsskatterätten framställa yrkande rörande taxeringsåtgärd, som av taxeringsnämnd vidtagits eller bort vidtagas. Han kan yrka ändring i taxeringsnämnds beslut även till den skattskyldiges förmån (74 §). Besvär av skattskyldig skall ha inkommit senast den 15 augusti under taxeringsåret. Kommuns besvärstid utgår med utgången av september månad under taxeringsåret. Taxeringsintendent äger anföra besvär till utgången av april månad året efter taxerings65

året (76 §). Utöver dessa bestämmelser om besvärstid finns bestämmelser om s. k. extraordinär besvärsrätt (99 och 100 §§). Mot skatterätts beslut förs talan hos kammarrätt (33 § förvaltningsprocesslagen). Besvär över kammarrätts beslut i fråga som fullföljts till eller underställts kammarrätten prövas av regeringsrätten endast om regeringsrätten meddelat prövningstillstånd. Om prövningstillstånd inte meddelas, står kammarrättens beslut fast (35 § förvaltningsprocesslagen). 4.3 Debitering och uppbörd Förfarandet vid uppbörd av skatt regleras i huvudsak i uppbördsförordningen (1953: 272). Ett system med källskatt tillämpas. Systemet innebär att preliminär skatt erläggs i anslutning till eller - om så ej kan ske - i så nära anslutning till intäkternas förvärvande som möjligt. Den preliminära skatten betalas i avräkning på slutlig skatt. Preliminär skatt utgår som preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt. Preliminär skatt skall utgå med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten. 4.3.1 Preliminär A-skatt Preliminär A-skatt erläggs av skattskyldig som uppbär inkomst av tjänst om inkomsten helt eller delvis utgår i pengar. Vidare krävs att inkomsten skall hänföras till den skattskyldiges huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgöra hans huvudsakliga inkomst av tjänst. Om arbetstagare jämte sin huvudsyssla har en eller flera bisysslor skall skatteavdrag göras av den arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning. Skatteavdrag skall i princip göras oavsett anställningens längd. Vid anställning hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka (s. k. korttidsanställning), skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av arbetsgivaren bedriven rörelse. 66

Preliminär A-skatt skall normalt beräknas med ledning av skattetabell som fastställs av riksskatteverket för varje inkomstår och för olika kommunala utdebiteringar. Kungl. Maj:t kan dock föreskriva särskild beräkningsgrund. För enskilda fall kan lokala skattemyndigheten föreskriva särskild beräkningsgrund. Skatten kan i så fall beräknas bl. a. på viss del av inkomsten, på inkomsten minskad med visst belopp eller med särskilt angiven procent av inkomsten (3 § 2 mom. 1). Vid utbetalning av s. k. engångsbelopp beräknas preliminär A-skatt efter 30 % av inkomsten. Om engångsbeloppet uppbärs vid sidan av regelbunden inkomst (månadslön, veckolön el. dyl.) beräknas preliminär A-skatt enligt grunder som fastställts av riksskatteverket (7 §). 4.3.2 Preliminär B-skatt Preliminär B-skatt erläggs i hemortskommunen av skattskyldig, som inte har att erlägga preliminär A-skatt. Preliminär B-skatt utgår enligt särskild debitering (3 § 2 mom. 2). B-skatt debiteras i princip med samma belopp som senast i kommunen påförd slutlig skatt. Som undantag från denna regel gäller att B-skatt debiteras med ledning av preliminär taxering. Sådan debitering sker om den skattskyldige inte påförts slutlig skatt i kommunen och det kan antas att han kommer att taxeras i kommunen året näst efter inkomståret. B-skatt debiteras vidare med ledning av preliminär taxering vid inkomstökning eller inkomstminskning av viss storlek (13 §). 4.3.3 Slutligskatt Med slutlig skatt förstås skatt som påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering (2 § 2 mom.). Debitering sker i debiteringslängd, som SOU 1972:60

underskrivs av lokal skattemyndighet senast 4.3.5 Skattereduktion den 5 december taxeringsåret. Sedan debi- Vid debitering av slutlig skatt, tillkommande teringslängden upprättats sänder länsstyrel- skatt och preliminär B-skatt samt vid fastsen debetsedel på slutlig skatt till den skatt- ställande av preliminär A-skatt åtnjuts skyldige senast den 15 december taxerings- skattereduktion under vissa förutsättningar. året (35 §). Skattereduktionen är 1 800 kr. för ogift Vid debitering av slutlig skatt avräknas skattskyldig, som har hemmavarande barn dels debiterad preliminär skatt och dels under 18 år, och för gift skattskyldig, vars annan skatt, som av den skattskyldige erlagts make saknar taxerad inkomst enligt SI. För (27 § 2 mom.). gift skattskyldig, vars make har taxerad Skatt som återstår att erlägga, sedan pre- inkomst enligt SI understigande 4 500 kr. är liminär skatt avräknats från slutlig skatt, ut- skattereduktionen 40 % av skillnaden mellan tas som kvarstående skatt. Om den kvar- 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. stående skatten är av viss storlek skall den För att skattereduktion skall få åtnjutas skattskyldige erlägga ränta (2 § 2 mom., krävs att den skattskyldige varit bosatt i 27 § 3 mom.). riket någon del av beskattningsåret. För gift Kvarstående skatt (i förekommande fall skattskyldig krävs även att maken är bosatt jämte ränta) förfaller till betalning i regel här i riket under någon del av beskattningsmed lika belopp under vardera av uppbörds- året. Har maken varit bosatt här under terminerna i mars och maj månader året mindre än hälften av beskattningsåret föreefter taxeringsåret (28 §). Kvarstående skatt ligger rätt till halv skattereduktion. under tio kr. uttas inte. Vid beräkning av skattereduktion jämOm erlagd preliminär skatt överstiger ställs beskattningsbar inkomst enligt sjömotsvarande slutliga skatt återbetalas det mansskatteförordningen med taxerad inöverskjutande beloppet till den skattskyl- komst. För den som erlagt sjömansskatt dige. Om beloppet uppgår till minst 1 100 minskas skattereduktionen med en tolftedel kr. tillkommer ränta (69 § 1 mom.). Återbe- för varje period om 30 dagar, för vilken den talning sker vanligen med ett vid den slutliga skattskyldige uppburit beskattningsbar indebetsedeln fogat återbetalningskort, som komst enligt sjömansskatteförordningen (2 § kan inlösas på postanstalt inom riket senast 4 mom.). den 31 januari året efter taxeringsåret (79 § uppbördskungörelsen, 1967:626). 4.3.6 Skatteavdrag 4.3.4 Tillkommande skatt Med tillkommande skatt förstås skatt som skall erläggas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats (2 § 2 mom.). Debitering av skatteposter i samband med uträknande av tillkommande skatt sker i princip efter samma grunder, som gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt. Tillkommande skatt förfaller till betalning under uppbördstermin eller uppbördsterminer, som lokal skattemyndighet bestämmer, dock högst under sex på varandra följande uppbördsterminer, men bör fördelas på samma antal uppbördsterminer och efter samma grunder som kvarstående skatt (31 §). SOU 1972:60

Arbetsgivare är skyldig att göra skatteavdrag vid utbetalning av lön till arbetstagare. Med lön menas härvid inkomst av tjänst enligt KL med undantag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning. Avdragsskyldigheten gäller både preliminär A-skatt och kvarstående skatt. Avdragsskyldigheten för kvarstående skatt gäller endast för arbetstagare som har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt. Kvarstående skatt skall dock ej avdras vid s. k. korttidsanställning. Kvarstående skatt som förfaller till betalning under viss uppbördstermin avdras vid de utbetalningstillfällen som infaller under de två månader, som 67

närmast föregått uppbördsterminen (39 § 1 mom.). Arbetstagare som skall vidkännas avdrag för preliminär A-skatt skall överlämna debetsedel på sådan skatt till arbetsgivaren omedelbart efter det han mottagit den (40 § 1 mom.). Omedelbart efter det han mottagit debetsedel på slutlig skatt skall han lämna arbetsgivaren uppgift angående kvarstående skatt (40 § 2 mom.). Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten äger på begäran av arbetsgivare lämna besked beträffande arbetstagares skatteavdrag. Sådant besked lämnas normalt med magnetband till sådana arbetsgivare, som erhållit tillstånd att vid särskilt på magnetband lagrat register (centrala skatteförfrågningsregistret) erhålla erforderliga uppgifter om arbetstagares skatteförhållanden för verkställande av skatteavdrag. Om så skett behöver arbetstagarna inte lämna uppgift beträffande vare sig preliminär eller kvarstående skatt (40 § 3 mom.). Om arbetstagaren underlåter att överlämna debetsedel på preliminär A-skatt till arbetsgivaren eller visa att han inte har att erlägga sådan skatt, skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt särskilda bestämmelser (40 § 1 mom.). Om arbetstagaren underlåter att lämna uppgift beträffande kvarstående skatt skall arbetsgivaren under tiden januari - april göra skatteavdrag för kvarstående skatt med lika stort belopp som skall avdras för preliminär A-skatt (40 § 2 mom.). 4.3.7 Uppbörd av skatt Arbetsgivare med en arbetstagare skall inbetala skatt för arbetstagaren senast under den uppbördstermin, då skatten förfaller till betalning. Inbetalning sker på post eller bank. Vid inbetalningen överlämnas skatteanvisning, av vilken framgår debetsedelsnummer m. m. Arbetsgivare med minst två arbetstagare skall inbetala det belopp som innehållits på arbetstagares lön till länsstyrelsen i länet. Inbetalning skall ske senast den 18 i upp68

bördsmånaden. Redovisningshandlingar skall samtidigt insändas till länsstyrelsen. Handlingarna kan bestå av skatteanvisningar. Arbetsgivare kan dock i stället för skatteanvisningar sända förteckningar om debetsedelsnumren anges på förteckningarna med datamaskin, hålkortsmaskin, adresseringsmaskin eller på annat jämförligt sätt. Efter tillstånd av riksskatteverket får redovisning av skatt ske med magnetband. Skatteredovisningen kan förenklas genom användning av s. k. summarisk redovisning. Sådan redovisning får användas av bl. a. statlig och kommunal myndighet. Annan arbetsgivare, som har minst 50 arbetstagare, får efter tillstånd av länsstyrelsen tillämpa sådan redovisning (55 §). 4.3.8 Arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt Arbetsgivare, som utan skälig anledning underlåter att göra skatteavdrag, är jämte arbetstagaren ansvarig för den skatt han skolat avdraga. Arbetsgivarens ansvarighet fastställs av den lokala skattemyndighet som utfärdat arbetstagarens debetsedel. Sedan arbetsgivarens ansvarighet beslutats kan såväl arbetsgivaren som arbetstagaren krävas på skattebeloppet. Arbetstagaren skall krävas i första hand. Betalar arbetstagaren inte, kan beloppet indrivas hos arbetsgivaren (75 §). Arbetsgivare, som efter beslut av lokal skattemyndighet erlagt arbetstagares skatt, har regressrätt mot arbetstagaren (76 §). Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag men underlåtit att inbetala det innehållna beloppet i vederbörlig tid och ordning, kan beloppet indrivas hos arbetsgivaren i samma ordning som gäller för restförd skatt. Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp (77 §). 4.3.9 Användning av ADB-teknik inom skatteuppbörden ADB-teknik med dator används vid debitering och uppbörd av skatt. Även arbetsSOU 1972:60

givare kan använda dator i källskattearbetet. Arbetsgivarnas användning av dator gäller huvudsakligen förfrågan hos det centrala skatteförfrågningsregistret rörande arbetstagares skatte förhållande, uträkning av preliminär och kvarstående skatt vid avlöningstillfällena och redovisning av skatt med magnetband. Myndigheterna använder ett regionalt system. Datorer finns således vid 14 länsstyrelser. Varje sådan länsstyrelse betjänar det egna länet och i regel även annat län. Länsstyrelserna använder dator vid debitering och uppbörd av skatt huvudsakligen vid utfärdande av debetsedel på preliminär och slutlig skatt, debitering av slutlig skatt i debiteringslängd, kreditering av preliminär och kvarstående skatt. Dessutom används datorn vid arbetsgivarkontrollen. 4.4. Folkpensionsavgiften Skyldighet att betala folkpensionsavgift regleras i lagen (1962:398) om finansiering av folkpensioneringen. Svensk medborgare skall erlägga folkpensionsavgift för varje år, då för honom beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst, under förutsättning att han vid utgången av året fyllt minst 18 och högst 66 år samt varit mantalsskriven i riket för året näst före taxeringsåret. Folkpensionsavgift erläggs även av utlänning som enligt konvention tillförsäkrats folkpensionsförmånen. Avgift påförs emellertid inte den som för december månad året näst före taxeringsåret åtnjutit folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, liksom för den som avlidit före ingången av året näst före taxeringsåret. Folkpensionsavgiften är 5 % av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten, dock högst 1 500 kr. För gifta personer beräknas avgiften individuellt, dvs. vardera maken påförs avgift med hänsyn till sin inkomst. Det innebär att tvä maximiavgifter kan påföras i familjer där båda makarna har inkomst. Folkpensionsavgiften uppbärs tillsammans med de allmänna inkomstskatterna. SOU 1972:60

4.5 Sjömansskatt Sjömansskatt är en skatt som uttas på vissa sjömäns lön enligt bestämmelserna i förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Skatten träder i stället för statlig och kommunal inkomstskatt, folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift. Sjömansskatten är en definitiv källskatt. Envar som är anställd i redares tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton erlägger sjömansskatt om fartyget huvudsakligen används i närfart eller fjärrfart. Förordningen är dock i regel inte tillämplig pä fartyg i inre fart. Sjömansskatt utgår för inkomst ombord på fartyg (1 §). Med inkomst förstås lön och annan ersättning såsom naturaförmåner vilka enligt KL hänförs till tjänst. Den beskattningsbara inkomsten utgörs av inkomsten ombord minskad med eventuella avgifter som sjömannen på grund av tjänsten ombord har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering samt med vissa särskilt angivna avdragsbelopp (2§). Skatteavdraget verkställs av redaren med ledning av bl. a. särskilda sjömansskattetabeller (7-9 §§). Det åligger redaren att för varje redovisningsperiod omfattande två månader inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt (14 § 1 mom.). Ärenden angående sjömansskatt handläggs av riksskatteverket (sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret). Har skatt inte erlagts i rätt tid framställer riksskatteverket s. k. revisionskrav mot redaren (17 § 2 mom.). Om redaren visar att underlåtenheten berott på oriktig uppgift från sjömannen riktas revisionskravet mot denne (17 § 3 mom.). Åtgärder för uttagande av sjömansskatt får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det år, under vilket skatteavdrag verkställts eller skulle ha verkställts (20 §). Besvär över riksskatteverkets beslut kan anföras hos kammarrätten och prövas i sista hand av regeringsrätten (31, 32 §§).

III

Utländska bestämmelser

5 Sjukpenning m. m.

5.1 Danmark Den nuvarande sjuk- och moderskapsförsäkringen i Danmark administreras av statligt erkända sjukkassor, vilkas funktioner är reglerade i lagstiftning. Genom en förra året antagen "lov om offentlig sygesikring", som träder i kraft den 1 april 1973, skall dock administrationen av sjukförsäkringen övertas av kommunerna. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för de nuvarande bestämmelserna om dagpenning (sjukpenning) vid sjukdom, moderskap och yrkesskada. Dessa bestämmelser kommer att ändras väsentligt genom en nyligen antagen "dagpengelov", som träder i kraft den 1 april 1973. Därför redovisas också huvudinnehållet i den nya lagen.

förorsakats av sjukdom samt vid moderskap. Den utbetalas för sex dagar per vecka och fastställs till visst belopp med hänsyn till försörjningsplikt och ålder samt i förhållande till arbetsinkomst. För de första sex dagarna av varje sjukperiod utgår inte dagpenning (karenstid). Är emellertid sjukperioden längre än tre veckor utges dagpenning även för karenstiden. Dagpenningbeloppet utgör fr. o. m. den 1 april 1972 högst 106 Dkr. per dag för familjeförsörjare och högst 86 Dkr. för annan person över 18 år. Det får dock ej överstiga 90 % av den försäkrades arbetsinkomst och utgår för sammanlagt 312 dagar under en 24-månadersperiod.

Frivillig försäkring 5.1.1 Nuvarande ordning F. n. utgår dagpenningen enligt två skilda system, dagpenning till löntagare och dagpenning från den frivilliga försäkringen. Dagpenning till löntagare Personer, som utfört avlönat arbete för andra i minst 40 timmar under de senaste fyra veckorna, är i princip garanterade dagpenning. Flera stora grupper av löntagare, som enligt särskild lagstiftning har rätt till sjuklön, är emellertid undantagna, t. ex. tjänstemän och sjömän. Dagpenning utgår vid arbetsoförmåga som SOU 1972:60

Självständiga företagare och husmödrar har möjlighet att frivilligt försäkra sig för dagpenning, som för företagarnas del kan uppgå till högst samma belopp som för arbetstagare. Husmödrar kan teckna försäkring för högst 40 Dkr. för dag. Dagpenning vid havandeskap och barnsbörd Vid havandeskap och barnsbörd utbetalas dagpenning till anställd i 14 veckor. Dagpenningen är lika stor som till familjeförsörjare vid sjukdom. Husmödrar, som har frivillig försäkring, får dagpenning i fyra veckor. 71

Dagpenning varom här är fråga administreras av kommunerna, som dock kan överlåta utbetalningen till sjukkassan. Yrkesskadeförsäkring Yrkesskadeförsäkringen, som omfattar olycksfall i arbete och yrkessjukdomar, är obligatorisk för arbetstagare och självständiga fiskare. Försäkringen handhas av privata försäkringsbolag. Dagpenningen utgår fr. o. m. fjärde dagen efter skadedagen, dock fr. o. m. första dagen om sjukdomen varat minst tio dagar. I sådant fall betalas dagpenning för karensdagarna, i likhet med vad som gäller för sjukförsäkringen, i efterskott ("efterbetalning").

inte omfattas av den obligatoriska försäkringen. En "sikringsstyrelse" (en central försäkringsmyndighet) upprättas som skall bistå kommunerna vid administrationen av lagen. "Sikringsstyrelsen" skall överta de arbetsuppgifter som nu åvilar "direktoratet for sygekassevaesenet" och "direktoratet for ulykkesforsikringen". Dagpenning under arbetsgivarperioden

Arbetstagare, som vid sjukdomens inträffande har haft sysselsättning hos arbetsgivaren minst 40 timmar under de senaste fyra veckorna och som inte enligt annan lagstiftning har rätt till full lön vid sjukdom, får vid varje sjukperiod rätt till dagpenning från arbetsgivaren i fem veckor fr. o. m. den Beskattning av dagpenning första hela frånvarodagen, dock tidigast från Dagpenningen vid sjukdom, barnsbörd och den dag då sjukanmälan gjorts hos arbetsgivayrkesskada - både obligatorisk och frivillig ren, såvida hinder för anmälan ej förelegat. - är skattepliktig inkomst. Sjukkassorna Rätten till dagpenning kvarstår även om innehåller källskatt för utbetald dagpenning anställningen upphör under de fem veckortill arbetstagare. Källskatten dras efter en na. Arbetsgivaren har rätt att kräva att schablonmässig skala, som är fastställd av sjukdomen styrks med läkarintyg, som befinansministeriet. kostas av den anställde. Varar sjukdomen mer än två veckor kan arbetsgivaren påfordra att den anställde från läkare som den an5.1.2 Den nya "dagpengeloven" ställde själv väljer skaffar fram upplysningar I regeringens i mars 1972 framlagda, av om sjukdomens varaktighet. Sådant intyg folketinget numera antagna förslag har be- betalas av arbetsgivaren. stämmelserna om dagpenning vid sjukdom, Dagpenning som arbetsgivaren svarar för olycksfall och barnsbörd samlats i en lag. skall beräknas på arbetstagarens genomsnittDagpenningförsäkringen blir obligatorisk liga arbetsinkomst hos arbetsgivaren under både för anställda och egna företagare. Rät- de senaste fyra veckorna före sjukfallets ten till dagpenning är beroende av att den inträffande eller, om arbetstagaren varit sysförvärvsinkomst som dagpenningen ersätter selsatt kortare tid än fyra veckor, på denna beskattas i Danmark. Dagpenning till an- tid. Dagpenningen skall utgöra 90 % av den ställd vid sjukdom och olycksfall skall utges på nyss angivet sätt beräknade arbetsinkomsav arbetsgivaren för de första fem veckorna ten och beräknas för en vecka åt gången. (arbetsgivarperioden), därefter av kommu- Ett generellt maximibelopp för dagpenning nens sociala nämnd. I övriga fall skall dagpen- per vecka fastställs dock med verkan för ett år ning utges av den sociala nämnden. För egna från den 1 april varje år. Detta maximum företagare gäller försäkringen med fem vec- motsvarar 90 % av den genomsnittliga veckokors karenstid. En frivillig försäkring anordnas förtjänsten för samtliga arbetare i industri för dessa under den nu nämnda karenstiden och hantverk för andra kvartalet närmast samt för personer med husligt arbete föregående år. Med nuvarande inkomstläge (hemmamakar), vilka senare överhuvudtaget utgör detta maximum 636 Dkr. per vecka. 72

SOU 1972:60

Ingen lägsta gräns finns för dagpenning under arbetsgivarperioden. Dagpenning under arbetsgivarperioden utges vid fullständig arbetsoförmåga. Vid partiell arbetsförmåga kan reducerad dagpenning utges efter regler som fastställs av chefen för "sikringsstyrelsen". I "dagpengeloven" ges möjlighet för arbetsgivare att, enligt de närmare bestämmelser härom som fastställs av socialministern, frigöra sig från att utbetala dagpenning till samtliga sina anställda genom att erlägga en avgift till en dagpenningfond. Arbetsgivarens skyldighet att utge dagpenning övertas då av sociala nämnden i kommunen. Denna undantagsbestämmelse är närmast avsedd för mindre arbetsgivare och för arbetsgivare med speciella risker samt för arbetsgivare som har behov av att bli befriade från de administrativa problem som dagpenningutbetalningen kan komma att förorsaka. För att inte, på grund av lagens regler om arbetsgivarperiod, försvåra för bl. a. handikappade att erhålla och behålla anställning finns en bestämmelse om att arbetsgivaren och arbetstagaren kan avtala om att göra undantag från arbetsgivarens skyldighet att utge dagpenning. Bestämmelserna härom fastställs också av socialministern. Chefen för "sikringsstyrelsen" kan fastställa regler om att arbetsgivare inte skall vara skyldig att utbetala dagpenning till arbetstagare med kortvariga eller tillfälliga anställningar och om betalning av ett särskilt bidrag till dagpenningfonden från arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare under sådana förhållanden. Uppstår tvist om rätten till dagpenning från arbetsgivare, kan besvär anföras hos ett av socialministern tillsatt dagpenningutskott. Utskottet består av tre medlemmar, av vilka arbetsgivareföreningen och landsorganisationen vardera får föreslå en ledamot. Utskottets avgörande kan överklagas hos "den sociale ankestyrelse", som är högsta besvärsinstans.

SOU 1972:60

Dagpenning i övrigt Kommunens sociala nämnd skall svara för dagpenningutbetalningen till arbetstagare efter arbetsgivarperiodens utgång, till arbetstagare som inte har rätt till dagpenning från arbetsgivaren, till egna företagare samt till andra som har rätt till dagpenning (t. ex. dagpenning till arbetslös som blir sjuk). Dagpenning enligt den obligatoriska försäkringen till arbetstagare som har rätt till dagpenning från arbetsgivaren samt till egen företagare, skall utges sedan sjukdomen varat fem veckor. Till arbetstagare, som inte har rätt till dagpenning från arbetsgivaren skall dagpenning utges fr. o. m. första frånvarodagen. En förutsättning för att dagpenning skall kunna utges till arbetstagare fr. o. m. arbetsgivarperiodens utgång är att anmälan inges till sociala nämnden inom en vecka efter periodens utgång. För egna företagare och hemmamakar skall anmälan inges den första frånvarodag som medför rätt till dagpenning. Om anmälan inges senare än här nämnts, utges dagpenning först fr. o. m. anmälningsdagen. Chefen för "sikringsstyrelsen" skall dock kunna fastställa regler om dispens för fall då anmälan kommit in för sent. Dagpenning som utges av sociala nämnden skall beräknas på den försäkrades årsinkomst. I de fall arbetsgivaren frigjort sig från att utbetala dagpenning under arbetsgivarperioden skall dock sociala nämnden beräkna dagpenningen för ifrågavarande anställda på den genomsnittliga arbetsinkomsten under de senaste fyra veckorna. Den dagpenninggrundande årsinkomsten som avser föregående år och varom uppgift erhålls från skattemyndigheterna omkring den 1 april, registreras för varje försäkrad i dagpenningförsäkringens ADB-system. Den höjs i förhållande till den generella inkomstutvecklingen dels i samband med registreringen den 1 april och dels den 1 oktober. Skulle för en försäkrad det aktuella inkomstläget avvika väsentligt, uppåt eller nedåt, från den registrerade inkomsten, kan den aktuella arbetsinkomsten fastställas som in73

komstunderlag. sjukperiod. Sådan dagpenning kan utgå från Dagpenning från sociala nämnden skall första sjukdagen. utgöra högst 90 % av den på angivet sätt Den som utför husligt arbete i eget hem beräknade årsinkomsten och beräknas för en för minst en person (hemmamake) får också vecka åt gången. Den får dock inte uppgå till rätt att teckna frivillig försäkring till högst högre belopp än 90 % av den genomsnittliga hälften av maximibeloppet för obligatorisk veckoförtjänsten för danska arbetare enligt dagpenning. Sådan dagpenning kan utgå vad förut sagts för dagpenning under arbets- tidigast efter en veckas sjukdom. givarperioden. Beloppet avrundas till närI samband med havandeskap och barnsmaste hela krontal. Som förut nämnts utgör börd kan under vissa förutsättningar dagpendetta maximum vid nuvarande inkomstläge ning utges till kvinna i fjorton veckor. 636 Dkr. I motsats till vad som gäller för Beslut av sociala nämnden i frågor om dagpenning under arbetsgivarperioden finns dagpenning kan överklagas hos "sikringshär en lägsta gräns för dagpenning. Om styrelsen". Styrelsens beslut kan överklagas årsinkomsten nämligen skulle ge en dagpen- hos "den sociale ankestyrelse". ning, som är mindre än 10 % av nyssnämnda maximibelopp, utgår inte dagpenning. Detta motiveras med att man, bl. a. av administra- Finansiering tiva skäl, har ansett sig från rätt till dagpen- Utgifterna för dagpenningen i arbetsgivarning böra utesluta personer med så låga perioden skall arbetsgivaren svara för. De årsinkomster, därför att de inte kan anses ha arbetsgivare, som frigör sig från sina förpliken reell anknytning till arbetsmarknaden. telser att utge dagpenning under arbetsgivarOm dagpenningen tillsammans med annan perioden, skall erlägga så stor avgift att den dagsersättning vid sjukdom, bortsett från täcker sociala nämndens utgifter i dessa fall. offentlig hjälp, skulle överstiga den dagpenFör dagpenningen i övrigt skall den förninggrundande inkomsten, nedsätts dagpen- säkrade erlägga en egenavgift av en procent ningen med det överskjutande beloppet. av det belopp varpå statlig inkomstskatt Dagpenningen skall i princip utgå under beräknas. Utgifterna för den frivilliga försäkobegränsad tid. Den sociala nämnden skall ringen skall till tre fjärdedelar täckas av dock ha skyldighet att pröva om den sjuke egenavgifter. De övriga utgifterna för dagkan rehabiliteras. Nämnden kan också för- penningen skall täckas genom anslag från anstalta om pension åt den som uppbär den kommun där den försäkrade är bosatt dagpenning utan att den försäkrade själv samt av statsbidrag. ansökt härom. För personer, som har pension, skall dagpenningtiden vara begränsad till tretton Beskattning av dagpenning veckor. Detsamma gäller den som inte har Dagpenningen skall vara skattepliktig inpension, men på grund av sviktande hälsa komst och arbetsgivaren och den sociala hade kunnat få pension om inte allmänna nämnden skall innehålla källskatt på dagpenförutsättningar för pension såsom medbor- ningen efter arbetstagarens skattekort, dvs. garskap och bosättning lagt hinder i vägen på samma sätt som sker för anställda vid eller som fyllt 67 år. löneutbetalning. Arbetsgivare som utger lön under sjukdom får rätt till den försäkrades dagpenning, dock 5.2 Finland högst med belopp motsvarande 90 % av Den finska sjukförsäkringen är obligatorisk. utbetald lön. Försäkrade är alla i Finland bosatta persoEgna företagare ges rätt att teckna frivillig ner. Såsom i Finland bosatta anses även försäkring upp till 90% av förvärvsinkoms- personer som tjänstgör ombord på finskt ten för de fem första veckorna av varje fartyg och finska medborgare som tjänstgör i 74

SOU 1972:60

annan lag, dagpenning utgår endast med det belopp varmed dagpenningen eventuellt överstiger ersättning enligt den andra lagen. Dagpenning utgår först efter en karenstid, som omfattar in sjuk nan de dagen och de sju därpå följande vardagarna. För den som regelbundet arbetar även söndagar, räknas till karenstiden även arbetsskift, som infaller på söndag. Om samma sjukdom ger upphov till förnyad arbetsoförmåga inom 30 dagar från det dagpenning utgick eller sjukhusvård avslutades, utgår dagpenning fr. o. m. den första vardagen efter insjuknandedagen. Dag5.2.1 Dagpenning och moderskapspenning penning utgår endast för vardagar. inom sjukförsäkringen Dagpenningen beräknas på den arbetsinSjukförsäkringen administreras centralt av komst, som fastställts vid beskattningen för Folkpensionsanstalten. För den lokala admi- året före arbetsoförmågans inträde. Var innistrationen är landet indelat i 5 sjukförsäk- komsten strax före insjuknandet väsentligt ringskretsar och 204 sjukförsäkringsdistrikt. större, kan efter ansökan dagpenningen beräknas på den inkomst, som uppbars under Dessutom finns 123 arbetsplatskassor. de sex månader som närmast föregick arbetsoförmågan. Är denna inkomst, multiplicerad Dagpenning med två, 20 % större än den vid beskattningRätten till dagpenning inträder när försäkrad en konstaterade arbetsinkomsten, tas den fyller 16 år och upphör med utgången av den förra som underlag för dagpenningen. Den som till följd av arbetslöshet, värnmånad varunder han fyller 65 år. Dagpenning utbetalas vid arbetsoförmåga, som för- plikt, sjukdom eller annan liknande omstänorsakats av sjukdom. Arbetsoförmögen anses dighet varit frånvarande från arbetet under den som på grund av sjukdom är oförmögen de senaste sex månaderna har rätt att såsom att utföra sitt sedvanliga eller därmed nära arbetsinkomst, på vilken dagpenning skall jämförligt arbete. För att ha rätt till dagpen- uträknas, uppge arbetsinkomsten för en sexning måste dock den försäkrade ha utfört månadersperiod närmast före arbetsoförarbete för egen eller annans räkning under de mågans inträde, under vilken arbete utförts tre månader, som närmast föregick arbets- minst fyra månader. Såsom underlag för oförmågan. För den som utan egen förskyl- dagpenning får dock inte räknas arbetsinlan varit arbetslös under dessa tre månader komst för längre tid tillbaka än det kalendergår dagpenningrätten likväl inte förlorad. år som närmast föregick arbetsoförmågan. Dagpenningen utgår per vardag med Såsom till dagpenning berättigande eget arbete anses arbete i egen eller familjemed- 1,5°/o o av årsarbetsinkomsten. Minimidaglems förvärvsverksamhet, som arbetstagare i penningen är dock f. n. 10 Fmk och utgår länt-, skogs-, hem- eller annan hushållning, till den som helt saknar arbetsinkomst eller självständigt vetenskapligt arbete samt stu- vars arbetsinkomst understiger 6 700 Fmk dier vid läroanstalt eller på yrkeskurser med per år. För arbetsinkomst överstigande karaktär av huvudsyssla. Rätt till dagpenning 25 500 Fmk utgår ingen dagpenning. Den har alltså bl.a. folkskoleelever, läroverks- högsta dagpenningen är sålunda 38,25 Fmk. elever och personer som sköter eget hushåll. Utöver dagpenningen utgår försörjartillägg I fråga om dagpenning är sjukförsäkrings- med 15 % av dagpenningen för make och lagen subsidiär. Detta innebär att, om försäk- med 10% för varje barn under 16 år. rad har rätt till motsvarande ersättning enligt Sammanlagt kan försörjartillägget utgöra

Finlands utrikesrepresentation eller har anställning hos FN. Vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom utbetalas dagpenning och vid havandeskap och barnsbörd moderskapspenning. Den finska yrkesskadeförsäkringen, som omfattar olycksfall i arbete och yrkessjukdomar, är också obligatorisk. Försäkrade är som regel alla arbetstagare, oavsett medborgarskap. Vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom utgår dagpenning.

SOU 1972:60

högst 50 % av dagpenningbeloppet. För en och samma sjukdom utgår dagpenning längst till utgången av kalendermånaden före den då antalet dagar, för vilka dagpenning utbetalas, kommer att uppgå till 300. Om arbetsoförmågan härefter fortgår, har den försäkrade i allmänhet rätt till invalidpension enligt folkpensionslagen. Har dagpenning utgått för en sjukdom under den maximala tiden, kan för denna sjukdom dagpenning ånyo utgå först när den försäkrade i två år utan hinder av sjukdomen varit i stånd att utföra arbete.

eller moderskapspenningansökan, vilken antingen arbetsgivaren eller arbetstagaren undertecknar. Besvär Beslut i frågor om dag- och moderskapspenning kan överklagas hos vederbörande sjukförsäkringsnämnd; det finns en sådan i varje sjukförsäkringskrets. Sjukförsäkringsnämndens beslut kan överklagas hos prövningsnämnden. Finansiering

Moderskapspenning Varje barnaföderska har rätt till moderskapspenning från sjukförsäkringen för 72 dagar. Moderskapspenningen beräknas på arbetsinkomsten på samma sätt som dagpenningen. Lägsta moderskapspenning är sålunda 720 Fmk. Är modern familjeförsörjare, har hon rätt till försörjartillägg för såväl make som varje barn under 16 år utöver den nyfödde. Utbetalning av dag- och moderskapspenning till arbetsgivare

\ sjukförsäkringens finansiering deltar de försäkrade, arbetsgivarna och staten. Försäkrads avgift motsvarar 1,25 % av den inkomst som är underkastad kommunal beskattning. Arbetsgivares avgift utgår med 1,5 % av lönesumman. Resten av kostnaderna svarar staten för. Beskattning av dag- och moderskapspenning Enligt gällande skattelagar är dag- och moderskapspenning som utgivits till försäkrad eller dennes rättsinnehavare skattefri inkomst. Skattskyldig som uppburit lön under sjuk- eller barnsbördsledighet har rätt att från löneinkomsterna dra av det belopp som betalats ut till arbetsgivaren.

Dag- och moderskapspenning kan utbetalas till arbetsgivare, om denne betalar arbetstagaren lön eller motsvarande ersättning under sjuk- eller barnsbördsledighet. Om försäkrad har enligt lag grundad rätt till lön för den tid sjukledighet varar, utgår i dag- eller moderskapspenning endast det 5.2.2 Dagpenning inom yrkesskadebelopp, varmed förmånen kan överstiga den försäkringen försäkrades lön under sjukledigheten. Yrkesskadeförsäkringen handhas av försäkUtgår eljest lön under sjukledighet efter ringsbolag som erhållit koncession för bedrikarenstidens slut eller under barnsbördsledig- vande av försäkringen. het, betalas dagpenningen till den försäkVid arbetsoförmåga på grund av yrkesrade. Arbetsgivare och arbetstagare eller skada utgår dagpenning till försäkrad som organisationer företrädande dessa kan emel- inte har anhöriga med 1/600 av årsinkomslertid då sluta avtal om att dag- eller moder- ten. Till försäkrad som har anhöriga utgår skapspenningen utbetalas till arbetsgivaren. dagpenningen med 1/450 av årsinkomsten. Bestämmelse härom kan även ingå i tjänsteDagpenningen utgår fr. o. m. dagen efter stadga. För att erhålla dag- eller moderskaps- insjuknandet och utbetalas i längst tolv penning måste arbetsgivaren tillställa sjukför- månader. säkringsbyrån för den försäkrades hemort Försäkringsbolags beslut i yrkesskadeeller vederbörande arbetsplatskassa en dag- ärende kan överklagas hos försäkringsdom76

SOU 1972:60

stolen. Över försäkringsdomstolens beslut kan, såvitt fråga är om skadestånd för olycksfall, besvär anföras hos högsta domstolen. För finansiering av yrkesskadeförsäkringen svarar arbetsgivarna med riskgraderade avgifter. Staten subventionerar vissa arbetsgivaravgifter. Dagpenning inom yrkesskadeförsäkringen är, i likhet med sjukförsäkringens dagpenning, skattefri inkomst. 5.3 Norge I Norge ingår sjuk- och moderskapsförsäkringen samt yrkesskadeförsäkringen i "folketrygden", som är en obligatorisk försäkring. Försäkrade enligt folketrygden är (med få undantag) alla som är bosatta i Norge, oavsett medborgarskap. Dessutom är vissa personer som inte är bosatta i Norge försäkrade. Som exempel kan nämnas person som, utan att vara bosatt, utför avlönat arbete i Norge eller som är norsk medborgare och antingen anställd på norskt fartyg eller anställd hos staten men bosatt utomlands. Folketrygden administreras centralt av Rikstrygdeverket och lokalt av trygdekontoren. Sjukpenning vid sjukdom och yrkesskada Som yrkesskada räknas i huvudsak skada eller sjukdom, förorsakad av olycksfall i arbete, samt yrkessjukdomar. Olycksfall, som inträffar på väg till eller från arbetet, räknas normalt inte som yrkesskada. Sjukpenning utgår vid sjukdom och yrkesskada, som medför arbetsoförmåga. Vid fullständig arbetsoförmåga utgår hel sjukpenning och vid nedsatt arbetsförmåga kan det utges partiell sjukpenning. Vid sjukskrivning skall den försäkrade först besöka läkare. Arbetsoförmågan anses vanligen ha inträtt tidigast den dag läkaren sökts. Denne sänder sjukanmälan till trygdekontoret, varpå kontoret beträffande arbetstagare infordrar uppgift om inkomstförhållandena m. m. från arbetsgivaren. SjukSOU 1972:60

penning utgår i regel inte för de tre första dagarna, insjuknandedagen inräknad. I övrigt utgår sjukpenning för alla dagar utom söndagar. Rätt till sjukpenning har försäkrad som har lön eller annan ersättning för arbete i allmän eller enskild tjänst. Detsamma gäller för försäkrad som, utan att vara anställd, uppbär ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbete, som utförs för annans räkning, eller som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Försäkrad som är arbetslös har också rätt till sjukpenning om han blir arbetsoförmögen under tid då han uppbär dagpenning för arbetslösheten. En förutsättning för rätt till sjukpenning är att den årliga arbetsinkomsten uppgår till 4 000 Nkr. För anställda fastställs arbetsinkomsten på grundval av den anställdes inkomst omedelbart före arbetsoförmågans inträffande. Uppgift om inkomsten infordras, som förut nämnts, från arbetsgivaren av trygdekontoret. Det är den anställdes bruttolön per timme, dag, vecka eller månad vid den tidpunkt, då arbetsoförmågan inträdde, som skall uppges av arbetsgivaren. Tillfälliga avvikelser uppåt eller nedåt skall inte beaktas. Däremot skall inkomst från vanligen förekommande övertid tas med. Den av arbetsgivaren på nyss nämnt sätt uppgivna lönen räknas om till årslön. För egna företagare fastställs årsinkomsten i regel enligt det för den försäkrade förmånligaste av följande två sätt, nämligen 1. folketrygdens grundbelopp (basbelopp, fr. o.m. januari 1972 = 7 900 Nkr.) + grundbeloppet gånger senast tillgängliga pensionspoäng eller 2. grundbeloppet + grundbeloppet gånger medeltalet av pensionspoängen för de tre senaste åren. För vissa grupper fastställs av socialdepartementet en normalårsinkomst, som skall läggas till grund vid beräkning av sjukpenningens storlek. Så har exempelvis skett för sjömän på norska fartyg i utrikes fart. 77

För den som har inkomst av både an- ning eller förtidspension. För den som ställning och annat förvärvsarbete beräknas uppbär ålderspension är sjukhjälpstiden besjukpenningen på den sammanlagda årsin- gränsad till 90 dagar. Har den försäkrade komsten. varit arbetsför i minst ett år sedan han Sjukpenning utgår inte vid arbetsoförmåga uppbar sjukpenning eller åtnjöt sjukhusvård, på grund av sjukdom, som inträffat innan kan han få sjukpenning i ytterligare 312 anställningen eller förvärvsverksamheten dagar för samma sjukdom. varat i minst 14 dagar. Detta gäller dock inte den som haft rätt till sjukpenning i minst 14 Sjukpenning vid havandeskap dagar före arbetsoförmågan eller som blir och barnsbörd arbetsoförmögen på grund av yrkesskada eller olycksfall. Kvinnlig försäkrad kan få sjukpenning i Sjukpenningens storlek per dag utgör 4 samband med havandeskap och barnsbörd. Nkr. + 1 ° / 0 0 av årsinkomsten, avrundad till En förutsättning härför är att kvinnan har närmaste tusental Nkr. Inkomst under 9 000 varit sjukpenningförsäkrad, dvs. utfört förNkr. avrundas dock alltid uppåt. För den del värvsarbete, under de tio månaderna närmast av årsinkomsten som överstiger 12 gånger före barnsbörden. Under dessa tio månader grundbeloppet (f. n. 7 900x12 = 94 800 får dock avbrott upp till åtta veckor i Nkr.) beräknas ingen sjukpenning och årsin- förvärvsarbetet ske, om hon under de två komst mellan 8 och 12 gånger grundbelop- första månaderna har förvärvsarbetat oavpet medräknas bara med 1/3. Den lägsta brutet. Slutar kvinnan förvärvsarbetet senare sjukpenningen blir således 8 Nkr. och den än fyra månader före nedkomsten, har hon högsta 78 Nkr. med nuvarande grundbelopp. likväl rätt till sjukpenning om hon utfört Försäkrad över 18 år, som blir arbetsoför- förvärvsarbete under de två första månadermögen på grund av yrkesskada, skall oavsett na av tiomånadersperioden. årsinkomsten ha rätt till en sjukpenning av Sjukpenning som här avses är lika stor minst 7 Nkr. per dag. som sjukpenning vid sjukdom och beräknas För den som försörjer maka och barn på motsvarande sätt. Försörjartillägg utgår under 18 år, som är försäkrade, ökas sjuk- också på motsvarande villkor. Sjukpenningen penningen med ett försörjartillägg av 4 Nkr. utgår i sammanlagt 72 dagar (vardagar) varav per dag för varje sådan person. Ensamstå- minst 36 dagar räknas fr. o. m. nedkomsten. ende som bor samman med barn får också Kvinna, som inte uppfyller villkoren för rätt detta tillägg. till sjukpenning vid barnsbörd, erhåller ett Sjukpenning med tillägg får inte uppgå till engångsbelopp, som utgör 6 % av grundbemer än 90 % av den nettoarbetsinkomst som loppet (dvs. f. n. 474 Nkr.). den försäkrade hade när arbetsoförmågan inträffade. Med nettoarbetsinkomst avses Utbetalning av sjukpenning till arbetsinkomsten minskad med skatt och arbetsgivare avgift till folketrygden. Vid sjukhusvård utgår sjukpenningen utan De offentligt anställda har som regel rätt till minskning. För den som inte har rätt till full lön vid sjukdom och barnsbörd. För försörjartillägg minskas dock sjukpenningen dessa utbetalas sjukpenningen till arbetsmed hälften fr. o. m. fjärde kalendermåna- givaren. den efter den dä han blev intagen på Vissa andra grupper av anställda kan också sjukhuset. ha full lön vid sjukdom och barnsbörd. För Sjukpenning utgår i 312 dagar för samma dessa tillämpas följande ordning. På sjukdom. Om arbetsoförmågan kvarstår vid trygdekontorets förfrågan till arbetsgivaren utgången av denna tid, har den försäkrade i om storleken av den anställdes lön vid regel rätt till antingen rehabiliteringsersätt- sjukfalls inträffande uppger arbetsgivaren om 78

SOU 1972:60

bestämmelser. Vid sjukhusvård utgår sjukpenningen fr. o. m. intagningsdagen. Sjukpenning enligt tilläggsförsäkringen utgår i 312 dagar för samma sjukdom. Sjukpenningens storlek är avhängig arbetsinkomsten, men med begränsning för inkomster över 40 000 Nkr. Sjukpenningen skall vara lika med skillnaden mellan 90 % av arbetstagarens nettoarbetsinkomst (dvs. bruttoarbetsinkomsten minus skatter och avgift till Besvär folketrygden) och den sjukpenning som utTrygdekontors beslut kan överklagas hos går enligt folketrygden. Försörjartillägg utgår Trygderetten. Beslutet blir i samband där- inte. Tilläggsförsäkringen finansieras genom avmed prövat av Rikstrygdeverket. gifter från arbetsgivare och arbetstagare. Totalkostnaden utgör 2,5 % av den utbetalda Finansiering bruttolönen, bortsett från lönedelar som Sjukpenningutgifterna finansieras genom överstiger 40 000 Nkr. Arbetstagarens avgift arbetsgivarbidrag, som utgör ca 2 % av utbe- varierar mellan 0:50 och 1:60 Nkr. per tald lön. Egna företagare betalar en avgift, vecka, beroende på arbetsinkomsten. Återsom motsvarar 1,1 % av pensionsgrundande stoden svarar arbetsgivaren för. inkomst.

han utbetalar full lön till den anställde och om han önskar erhålla sjukpenningen eller om han inte vill ha sjukpenningen. Arbetsgivaren kan nämligen välja mellan att betala ut full lön och ta emot sjukpenningen eller att göra avdrag på lönen motsvarande sjukpenningen. 1 sistnämnda fall betalar trygdekontoret ut sjukpenningen till den anställde.

Beskattning av sjukpenning Tilläggsförsäkring för vissa arbetstagare - sjuklöneordningen Mellan landsorganisationen och arbetsgivarföreningen i Norge finns ett avtal om tilläggsförsäkring för sjukpenning till arbetstagare. Avtalet omfattar ca 350 000 personer. Administrationen av denna försäkring handhas av Rikstrygdeverket och trygdekontoren. Enligt avtalet har en arbetsgivare på vissa villkor rätt att hos trygdekontoret i kommunen teckna tilläggsförsäkring för sjukpenning för grupper av arbetstagare (med undantag av lärlingar på kontrakt). Tilläggsförsäkringen täcker den övervägande delen av de arbetstagare som enligt avtalet skall ha ökad sjukpenning. Vid några företag är det dock egna sjukkassor som omhänderhar administrationen. För att få rätt till sjukpenning enligt tilläggsförsäkringen skall arbetstagaren ha varit försäkrad i minst 14 dagar, såvida det inte är fråga om olycksfall i arbetet eller yrkesskada. Karenstiden, som tidigare varit sex dagar, är numera (sedan den 1 juli 1972) tre dagar i likhet med sjukförsäkringens SOU 1972:60

Om den försäkrade under sjukdom uppbär lön från arbetsgivaren och sjukpenningen jämte denna lön inte överstiger 90 % av nettoarbetsinkomsten (dvs. bruttoarbetsinkomsten minus skatter och avgift till folketrygden), är såväl sjuklönen som sjukpenningen skattefria. I motsatt fall åligger det arbetsgivaren att innehålla skatt även för sjukpenningen. Något skatteavdrag sker inte hos trygdekontoren.

6 Dagpenning m. m.

6.1 Danmark Arbetslöshetsförsäkringen i Danmark är en frivillig statsunderstödd försäkring, som administreras i anknytning till de fackliga organisationerna. Kassorna är i princip självstyrande. De har upprättats av de fackliga organisationerna men är i ekonomiskt avseende skilda från förbunden. Kassorna står under tillsyn av Arbejdsdirektoratet, vilket sorterar under Arbejdsministeriet. Försäkringsersättning utges i form av dagpenning. Det absoluta maximum är fastslaget till 90 % av den genomsnittliga förtjänsten för alla arbetstagare inom hantverk och industri i landet. Dagpenningen utgör skattepliktig inkomst. Den 1 april 1972 utgjorde högsta dagpenningbeloppet 106 Dkr. Varje kassa bestämmer själv inom tidigare nämnda maximumbelopp den eller de dagpenningar som kassan skall tillämpa för sina medlemmar. Om endast en dagpenning skall tillämpas utgår kassan vid beräkningen av denna dagpenning i regel från kassamedlemmarnas medelinkomst och fastställer dagpenningen till 80% av denna inkomst. Skall kassan tillämpa två eller flera dagpenningar delas medlemmarnas inkomst upp i klasser och görs därefter motsvarande beräkning. Dagpenning utges för sex dagar i veckan. Dagpenningens storlek är i princip lika för alla medlemmar i kassan eller, om kassan omfattar flera yrkesgrupper, lika för varje yrkesgrupps medlemmar, dock att dagpenningar till varje enskild medlem kan utbe80

talas med högst 90 % av medlemmens tidigare arbetsförtjänst per dag. Tidigare system med utbetalning av ersättning för hel dag har avlösts av ett system, där ersättning per vecka beräknas efter förlorad arbetstid med halvtimmesintervaller. Den tidigare begränsningen av antalet ersättningsdagar per försäkringsår till 270 är borttagen. Numera hänger begränsningen av antalet ersättningsdagar samman endast med arbetsvillkoret. Detta innebär i princip, att ersättningsrätten upphör efter två och ett halvt år. Av det totala antalet anställda (ca 1,6 milj.) är drygt 50 % arbetslöshetsförsäkrade (ca 810 000). Endast arbetstagare (lonearbejdere), som har sin huvudsakliga inkomst av avlönat arbete, kan upptas som medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa. Självständiga näringsidkare kan således inte upptas i försäkringen. Arbetslöshetskontrollen sker genom att de medlemmar som är arbetslösa och söker ersättning genast vid arbetslöshetens början personligen skall anmäla sig på arbetsförmedlingen för att söka arbete. Kontrollen bygger i övrigt i stor utsträckning på stickprovsundersökningar av de uppgifter medlemmen lämnat kassan. Försäkringen finansieras genom medlemsavgifter, statsbidrag och arbetsgivaravgifter. Ändringar i arbetslöshetslagen 1967 innebar en radikal ändring av principerna för kassornas finansiering. Ditintills hade det varit en SOU 1972:60

lagen angående riksomfattande arbetslöshetskassor, vilket innebar att också arbetsgivarna skulle erlägga avgifter till arbetslöshetskassorna. Varje arbetsgivare som enligt lagen om olycksfallsförsäkring är skyldig att försäkra sina arbetstagare är också förpliktad att erlägga en särskild arbetslöshetsförsäkringspremie, som bestäms för ett år i sänder. Ersättning från försäkringen kan enligt lagen utges i form av dagunderstöd, hyresunderstöd, beklädnadsunderstöd, reseunderstöd och specialdagunderstöd. Arbetslöshetskassorna utbetalar dock i enlighet med sina stadgar endast dag- och reseunderstöd. Största delen av kassorna utbetalar endast dagunderstöd. Dagunderstödet utgår med högst 2/3 av den i vederbörande medlems yrke gängse dagslönen på orten, dock högst med 19 Fmk för den som har en eller flera anhöriga, och 15 Fmk för annan medlem. Understödet är inte skattepliktigt. Dagunderstöd utges för maximalt 150 dagar under ett kalenderår. Det s. k. specialdagunderstödet kan utgå under högst 210 dagar. Förutsättningen är dock att den arbetslöse fyllt 50 år och att han varit anställd hos samma arbetsgivare under minst tre år innan företaget hade upphört eller inskränkt sin verksamhet. Ca 46 % (dvs. ca 730 000 år 1970) av de 6.2 Finland förvärvsarbetande i Finland tillhör någon Arbetslöshetsskyddet i Finland består av en arbetslöshetskassa och är således arbetslösfrivillig statsunderstödd försäkring, komplet- hetsförsäkrade. terad med arbetslöshetsunderstöd. Liksom i För kontrollens skull skall den arbetslöse Sverige administreras kassorna i anknytning besöka arbetsförmedlingen vanligen en gång till de fackliga organisationerna. Kassornas varannan vecka. Det ankommer i första hand verksamhet övervakas av Social- och hälso- på de enskilda arbetslöshetskassorna att se till att medlemmarna uppfyller villkoren för vårdsministeriet. Eftersom arbetslösheten i Finland under rätt till ersättning. Till de utbetalade understöden erhåller de senaste åren antagit betydande proportioner, har frågan om införandet av obliga- kassorna 50 % av staten och 43 % av en av torisk arbetslöshetsförsäkring varit föremål arbetsgivarna bildad centralkassa för arbetsför överväganden. Redan år 1959 avläts en löshetskassorna. Återstoden 7% finansieras proposition härom till riksdagen, men den genom medlemsavgifter. För bestridande av förvaltningskostlämnades dock vilande över nyval. Därefter avläts i början av år 1960 en ny proposition, naderna erhåller kassorna ett statsbidrag av vilken förkastades av riksdagen. Däremot 50 penni per medlem och år. Dessutom godkände riksdagen ett förslag om ändring i erhåller kassorna i statsbidrag till förvalt-

betydande skillnad på storleken av de avgifter, som den enskilda kassan krävde av sina medlemmar, genom att avgiften bl. a. var beroende av arbetslösheten inom kassans verksamhetsområde - vilket ofta innebar att medlemmar med förhållandevis låg lön var tvungna att betala en förhållandevis hög avgift. För att motverka detta fastslogs det nu i den nya lagen att medlemsavgiften endast skulle vara beroende av vilken dagpenningsats kassan önskar tillförsäkra sina medlemmar under arbetslöshet. Kassorna kan ta ut en särskild medlemsavgift för att täcka administrationskostnaderna. Om en kassa har andra inkomster än medlemsavgifter eller om den har kapitalbehållning, är den berättigad att använda dessa inkomster samt upp till 10 % årligen av kapitalbehållningen. Staten ersätter varje kassa de utgifter för ersättning som kassan har haft under det föregående räkenskapsåret och som ej täcks av influtna avgifter. Överskott på avgifterna inlevereras till statskassan. För att nedbringa statens utgifter uttas en avgift av alla arbetsgivare, som är försäkringspliktiga enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Arbetsgivaravgiften utgör normalt 45 Dkr. per år och försäkrad helårsarbetare.

SOU 1972:60 6

ningskostnaderna 0,5 % av det av kassan under det senaste kalenderåret utbetalade arbetslöshetsunderstödet. Centralkassan för arbetslöshetskassorna erlägger till kassorna i s. k. stödavgift samma belopp i mark som staten. Statsbidraget och centralkassans stödavgift får dock inte sammanlagt utgöra mera än 4/5 av de av kassan erlagda skäliga förvaltningskostnaderna. 6.3 Norge Sedan år 1939 har man i Norge haft en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Detta gör att försäkringen i dag är fullständigt förenad med den offentliga arbetsmarknadsadministrationen. Således handhas arbetslöshetsförsäkringen både centralt och lokalt av samma myndigheter som sköter arbetsförmedlingen. Försäkringen ingår numera i folketrygden. Försäkringen administreras centralt av Arbeidsdirektoratet, vilket lyder under Kommunal- og arbeidsdepartementet. I fylkena handhas försäkringen av fylkets "arbeids- og tiltaksnemnd". I arbetsförmedlingsdistriktet har distriktets arbeids- og tiltaksnemnd samma funktion. Denna nämnd förvaltar de lokala arbetslöshetsfonderna i distriktet och avgör de flesta frågor om ersättning. Utbetalning av ersättning sker via trygdekontoren, vilka också kräver in avgifter och kommunbidrag. Ersättning utges i form av 1) dagpenger, 2) res- och flyttningsbidrag, 3) starthjälp,4) familjebidrag, 5) utbildningsbidrag och 6) omskolningsbidrag. Dagpenger utges endast till den som har tillhört arbetslöshetsförsäkringen. För att få de övriga ovan nämnda bidragen är det inte nödvändigt att ha tillhört försäkringen. Ersättningens storlek varierar i enlighet med den inkomst vederbörande hade före arbetslösheten. Ersättningen (grunddel och tillägg) får dock inte utgöra mer än 90 % av den arbetslöses tidigare inkomst sedan skatt, försäkringspremier o. d. dragits av. Ersättningen uppgår till 4 Nkr. ökat med en promille av den försäkrades årsinkomst. Till 82

den som försörjer äkta make och barn under 18 år betalas dessutom ett s. k. försörjningstillägg på 4 Nkr. per dag och person. Ersättningen är inte skattepliktig. Under ett försäkringsår (1.10-30.9) utges ersättning för så lång tid som svarar mot 1/3 av den försäkrades avgiftsveckor under de tre senaste försäkringsåren. Ersättning får dock inte utbetalas under längre tid än 21 veckor och inte kortare tid än 13 veckor. En arbetslös person som har fyllt 50 år men inte 70 kan dock få ersättning under längre tid. Är vederbörande mellan 50 och 65 år kan ersättning utges under upp till 30 veckor. Är personen i fråga mellan 65 och 70 år kan han få ersättning så länge han är arbetslös och uppfyller de vanliga villkoren för rätt till ersättning. Som allmän regel gäller att alla löntagare under 70 år som har en arbetsinkomst på minst 2 000 Nkr. per år omfattas av försäkringen. Detta gäller även norska medborgare eller personer med fast bostad i Norge, som har anställning på norskt fartyg som huvudsakligen går i utrikes fart. Beträffande dem gäller dock vissa särbestämmelser. För att vara berättigad till dagpenger måste den arbetslöse bl. a. ha haft arbete, som medfört skyldighet att tillhöra försäkringen, minst 30 veckor under det senaste försäkringsåret (1.10-30.9), eller 45 veckor under de tre senaste försäkringsåren. Normalt måste den försäkrade kunna antaga arbete med full arbetstid. Bara i speciella fall kan reducerad arbetstid (halvt arbetsutbud) godtas. Den arbetslöse skall anmäla sig vid arbetsförmedlingen i den kommun där han vistas och ansöka om ersättning. Arbetsförmedlingen sänder ansökan till trygdekontoret i vistelsekommunen, vilken -ifall vistelsekommunen inte är den försäkrades hemkommun - i sin tur sänder ansökan till det behöriga kontoret. Arbetsförmedlingen och kontoret skall ge de upplysningar som är nödvändiga för att bedöma rätten till ersättning. Trygdekontoret sänder sedan ansökan till vederbörande "arbeids- og tiltaksnemnda", som avgör rätten till ersättning. SOU 1972:60

När arbetsförmedlingen har mottagit kravet underrättas den arbetslöses senaste arbetsgivare härom. Gör denne inga erinringar inom fem dagar, utgår nämnden ifrån att han icke har något emot att ersättning utges. Därefter krävs att den arbetslöse skall besöka arbetsförmedlingen, vanligen en gång i veckan, och att han är villig att anta lämpligt arbete. I vissa fall kan anmälan ske skriftligen eller per telefon. Arbetstagare som är arbetslöshetsförsäkrade kan bilda en s. k. hjelpekasse, som utger tilläggsersättning, sedan den arbetslöse utförsäkrats från vanlig ersättning. Arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom en gemensam avgift för samtliga försäkringar vilken uträknas och krävs in av skattemyndigheterna.

SOU 1972:60

7 Utbildningsbidrag m. m.

I detta kapitel lämnas en kort beskrivning av de närmaste motsvarigheterna till den svenska arbetsmarknadsutbildningen i Danmark, Finland och Norge. Verksamhetens omfattning är betydligt större i Sverige än i Finland och Norge. När det gäller Danmark är det svårt att göra några jämförelser eftersom aktuell utbildning inte enbart avser personer som är arbetslösa.

7.1 Danmark 7.1.1 Allmänt I april 1971 infördes i Danmark en lag om utbildning av specialarbetare m.fl. Lagen avser utbildning för specialarbetare, yrkesutbildade, arbetsledare och i vissa fall också egna företagare samt reglerar även omskolning. Utbildningen står öppen såväl för arbetslösa som för personer som har anställning. 7.1.2 Bidrag under kurstiden Den ersättning som utgår vid aktuell vuxenutbildning bygger på bestämmelserna om arbetslöshetsförsäkring och avser att täcka förlorad arbetsinkomst under utbildningstiden. Dagersättningen svarar mot dagpenningsatsen i den erkända arbetslöshetskassa av vilken deltagaren är eller skulle kunna vara medlem. Även den som inte haft arbetsin84

komst eller haft endast ringa inkomst är alltså berättigad till ersättning som motsvarar kassans dagpenning. För personer under 18 år gäller dock att ersättningen inte får överstiga tidigare inkomst. Förhöjd ersättning kan utgå till den som under de senaste fyra veckorna före anmälan till kursen haft högre genomsnittlig inkomst per dag än dagpenningsatsen. Ersättningen är begränsad till högst 125 % av kassans dagpenning. Dagpenningersättningen är skattepliktig inkomst. Det finns en särskild källskatteskala för omskolning och viss annan utbildning. Ersättning per dag, Dkr.

Skatt, Dkr.

0404245485053565962-

39 41 44 47 49 52 55 58 61 64

0 6 7 8 9 10 11 12 13 14

188-189

77 Vid dagersättning från 190 Dkr. beräknas skatten till 77 Dkr. på 190 Dkr. och 60 % på resten. Om kompletterande ersättning utges från fackförening eller annan organisation beräknas skatt på det sammanlagda beloppet. SOU 1972:60

Ersättning utbetalas normalt av vederbörande arbetslöshetskassas lokalavdelning och för icke försäkrad av arbetsförmedlingen. 85 % av kursanordnarens utgifter för utbildningen täcks av statsmedel.

7.2 Finland 7.2.1 Allmänt För att främja sysselsättningen anordnar arbets- och yrkesutbildningsmyndigheterna i samråd yrkesutbildande grund-, kompletterings- och omskolningskurser som bekostas av staten. Arbetsförmedlingen anvisar elever till kurserna. Kurserna är avgiftsfria och mat och logi tillhandahålls gratis. Eleverna uppbär vidare vissa bidrag. Kurstiden är mellan 2 och 12 månader. Kurserna står öppna för personer som fyllt 17 år - som är arbetslösa eller under den närmaste tiden väntas bli arbetslösa och vilkas placering i varaktigt arbete kan främjas genom yrkesutbildning - som i sitt arbete inte har tillräcklig eller fortgående utkomstmöjlighet - för vilka kompletterande utbildning i yrket är nödvändig för att trygga utkomsten. Den 17 mars 1972 deltog 8 200 personer i denna utbildning. Under kalenderåret 1971 deltog 12 000 personer. Närmare 72% av dessa gick i kurser som klassificerats som tillverkningsarbete, maskinskötsel m. m. 7.2.2 Bidrag under kurstiden Dagpenning utgår med 10 Fmk till familjeförsörjare och envar som fyllt 20 år samt med 5 Fmk till övriga. Om familjens utkomst försämras på grund av att familjeförsörjare deltar i kurs kan arbetsförmedlingen betala viss hyreskostnad och särskilt familjeunderstöd. Till kursdeltagarens familj kan familjeunderstöd med 150 Fmk per månad utgå för en försörjningstagare och med 50 Fmk per månad till varje ytterligare försörjningstagare. Familjeförsörjare kan vidare få ersättning för hyreskostnad som motsvarar en bostadsyta av högst 50 m2 om en försörjSOU 1972:60

ningstagare bor i bostaden. Därutöver kan utgå ersättning som motsvarar kostnaden för 7 m2 för varje ytterligare försörjningstagare. Annan än familjeförsörjare som har kostnad för bostad på hemorten kan om särskilda skäl föreligger få ersättning för faktisk hyra intill ett belopp som motsvarar en bostadsyta av högst 35 m 2 . För egen fastighet kan ersättning med upp till 100 Fmk per månad utgå för såväl familjeförsörjare som andra. Arbetskraftsministeriet kan i särskilda fall besluta om högre hyresersättning. Eleverna får fria resor från hemorten till kursplatsen och efter avslutad kurs åter hem. Fria resor beviljas också i samband med ledighet och sjukdomsfall. Elev som är bosatt i närheten av kursorten får, om han intar måltid i eget hem, 1,50 Fmk per måltid, dock högst 4,15 Fmk per dag. Bidraget är skattefritt. 7.3 Norge 7.3.1 Allmänt Yrkesutbildning för vuxna (över 20 år) finansieras med anslag över statsbudgeten och genom arbetslöshetsförsäkringen. Kursverksamheten tar sikte på arbetslösa, undersysselsatta och personer som har små möjligheter till rationell och stadigvarande sysselsättning i sitt yrke. Verksamheten startade 1958. Läsåret 1970-71 genomfördes 690 kurser med 8 541 deltagare, varav 2 345 var kvinnor. 68 kurstyper var representerade med tyngdpunkten på kurser inom järn- och metallområdet, byggnads- och anläggningsarbete, sjöfart samt handel och kontor. Kurstiden, som varierar mellan 3 veckor och 10 månader, var i allmänhet 3 å 5 månader. Till yrkesutbildning för vuxna utnyttjades under läsåret 1970-71 27,2 milj. Nkr. av medel som anslagits i statsbudgeten. Merparten av detta belopp avsåg driftkostnader. Vidare användes 28,2 milj. Nkr. av arbetslöshetsförsäkringens medel till kursstöd till eleverna. 85

För läsåret 1971-72 beräknas deltagarantalet överstiga 10 000 personer. 7.3.2 Bidrag under kurstiden Grundbidrag utgår med 34 Nkr. per kursdag till kursdeltagare, som under de senaste 12 månaderna före kursen haft inkomst av arbete på minst 4 000 Nkr. och till den som under kurstiden inte kan bo hemma. Övriga kursdeltagare får 16 Nkr. per kursdag. Det högre beloppet utgår dock alltid till änkor/ änklingar, hemskilda och frånskilda. Försörjningstillägg utgår med 4 Nkr. per kursdag för make och barn under 18 år om de inte har egen inkomst som uppgår till 4 000 Nkr. eller mer per år. Extra försörjningstillägg med 19 Nkr. per kursdag utbetalas till kursdeltagare som inte kan bo hemma under kurstiden och som tidigare bidragit med minst en tredjedel av familjens samlade kontantinkomst. Barnpassningstillägg, som utgår för styrkta nödvändiga utgifter för tillsyn av barn under 10 år, kan täckas med högst 15 Nkr. per kursdag för första barnet och högst 10 Nkr. per kursdag för vart och ett av övriga barn. Sammanlagt utgår dock högst 35 Nkr. per kursdag för barntillsynskostnader. Logitillägg med 6 Nkr. per kursdag utgår till kursdeltagare som inte kan bo i hemmet under kurstiden och som själv måste skaffa sig inkvartering på kursorten. Hyrestillskott utbetalas efter särskilda regler till kursdeltagare som kan styrka att de har högre hyra på hemorten än 200 Nkr. per månad. Bidrag utgår till kostnader för resa till och från kursorten samt för besök hos make och/eller barn om kurstiden är minst 6 månader. Grundbidrag och försörjningstillägg reduceras för den som har lön under kurstiden. Kursstödet är skattefritt.

IV

Utredningens överväganden och förslag

8 Skattefrågornas tidigare behandling

8.1 Sjukpenning enligt AFL och YFL Obligatorisk sjukförsäkring genomfördes år 1955. I samband därmed togs i prop. 1954:64 upp frågan om den skattemässiga behandlingen av sjukpenning från sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Beträffande sjukförsäkringen framhöll departementschefen i propositionen (s. 21) att de olägenheter som i vissa fall kunde uppkomma genom skattefrihet för ersättningsbeloppen i varje fall i då rådande läge var mindre tungt vägande än de olägenheter som skulle bli följden om ersättningarna gjordes skattepliktiga. I fråga om yrkesskadeförsäkringen uttalade departementschefen (s. 45 f) att det måhända skulle vara riktigast att beskatta utfallande belopp. Emellertid skulle, framhöll departementschefen, en beskattad sjukpenning vid yrkesskada bli av lägre värde än den obeskattade sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen. Med hänsyn till samordningen mellan de nämnda ersättningsformerna ansåg sig departementschefen kunna föreslå att inte heller sjukpenning inom yrkesskadeförsäkringen skulle beskattas hos mottagaren. Propositionen bifölls av riksdagen. Frågan om skatteplikten för angivna förmåner har under tiden efter 1955 tagits upp i olika sammanhang. År 1959 yrkades i motioner att riksdagen skulle begära utredning av frågan om de sociala förmånernas beskattning i hela dess vidd. Bevillningsutskottet (BeU 1959:57) SOU 1972:60

ville inte bestrida att en samlad översyn av gällande beskattningsregler på detta område ur vissa synpunkter kunde vara motiverad. Emellertid utgick utskottet från att Kungl. Maj:t hade uppmärksamheten riktad på frågan och att åtgärder för att åstadkomma största möjliga likformighet i fråga om de sociala understödens och bidragens beskattning efter hand skulle bli vidtagna. Utskottet ansåg därför anledning inte föreligga att begära särskild utredning. I sitt betänkande Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. (SOU 1961:29) föreslog 1958 års socialförsäkringskommitté att skattefrihet för sjukpenning skulle behållas. Kommittén framhöll att, om skatteplikt infördes, frågan uppkom huruvida skattskyldighet borde föreligga för samtliga utbetalade sjukpenningbelopp oavsett deras storlek eller huruvida förmåner understigande visst belopp per år eller belöpande på viss kortare tid borde undantas från beskattning. En begränsning på ena eller andra sättet skulle enligt kommittén säkerligen bli nödvändig. Skulle sjukpenningen bli skattepliktig, måste sjukkassorna bli skyldiga att åtminstone i viss omfattning göra avdrag för källskatt och att lämna taxeringsmyndigheterna uppgift om utgivna belopp. Sådan skyldighet skulle medföra avsevärt merarbete för sjukkassorna. Praktiska skäl talade således enligt kommittén mot beskattning. Vidare skulle det bli erforderligt att väsentligt höja beloppen i sjukpenningskalan. En sådan 87

höjning skulle såväl öka de försäkrades avgif- väsentliga fördelar att vinna genom en beter till försäkringen som kräva en höjning av skattning. Därtill kom att det förelåg adminiarbetsgivarnas bidrag till denna, framhöll strativa skäl som talade mot en så väsentlig kommittén. omläggning av systemet. Det sagda hindrade Betänkandet låg till grund för prop. dock inte att det kunde finnas anledning att, 1962:90 med förslag till lag om allmän när de administrativa förutsättningarna beförsäkring, m. m. I propositionen (s. 275) dömdes föreligga, frågan upptogs till prövanförde departementschefen att, vilken upp- ning. Utskottet konstaterade att Kungl. fattning i saken som än kunde vara den Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på principiellt riktiga eller den mest konsekven- frågan. Något riksdagens initiativ i anledning ta, han ansåg att det av uppbördstekniska av motionen ansåg utskottet inte erforderoch andra praktiska skäl inte då var möjligt ligt. att göra sjukpenningen skattepliktig. Vidare har socialförsäkringsersättningarVid 1966 års riksdag diskuterades ånyo nas beskattning diskuterats vid 1969 års frågan om beskattning av sjukpenning i riksdag. Liksom vid föregående riksdag hade samband med förslag om utökning av antalet i en motion (11:872) yrkats, att dagpenning sjukpenningklasser och höjning av sjuk- från arbetslöshetsförsäkringen samt sjukpenningens kompensationsgrad. Dessa åtgär- penning från den allmänna sjukförsäkringen der skedde under förutsättningen att sjuk- och från yrkesskadeförsäkringen skulle höjas penningen liksom dittills skulle vara skatte- och göras skattepliktig. Andra lagutskottet fri. Detta medförde att kompensationsgra- (2LU 1969:76) inhämtade att en utredning den kunde variera beroende på bl. a. in- skulle tillsättas om inordnande av sjukkomstläge och beskattningsförhållanden, penningen i skattesystemet. Det kunde enligt t. ex. om sambeskattning tillämpades eller utskottet förutsättas att även andra skatteinte. Chefen för socialdepartementet fram- fria socialförsäkringsförmåner, såsom ersätthöll (prop. 1966:113 s. 31) att en annan ning från arbetslöshetsförsäkringen, aktualiordning torde förutsätta beskattad sjuk- serades under utredningsarbetet. Motionen penning, varigenom sjukpenningen skulle bli skulle härigenom komma att bli tillgodomer jämförbar med sjuklön i fråga om sedd. Någon åtgärd från riksdagens sida anpassning till individuella förhållanden. De- ansåg utskottet därför inte erforderlig. partementschefen uttalade avslutningsvis att han hade för avsikt att pröva hithörande frågor i ett annat sammanhang. Andra lagut- 8.2 Arbetslöshetsersättningm. m. skottet (2LU 1966:47 s. 42) förordade att Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen är i verkningarna av reformen skulle följas och likhet med vad gäller sjuk- och olycksfallsatt, om erfarenheterna gav anledning därtill, försäkring skattefri. 1944 års allmänna den översyn av reglerna som visade sig skattekommitté föreslog emellertid i sitt påkallad skulle verkställas. Utskottet anslöt betänkande med förslag till ändrade bestämsig alltså till propositionen i denna del. melser angående beskattning av livförsäkFrågan om beskattning av samtliga social- ringsanstalter och livförsäkringstagare m. m. försäkringar har diskuterats även vid 1968 (SOU 1948:22), att avdragsrätten för premier års riksdag. I en motion (1:682) hade yrkats skulle utvidgas att gälla hela beloppet av att riksdagen måtte anhålla om prövning och erlagda premier utan någon begränsning. I förslag rörande höjning av dagpenning från anslutning härtill föreslog kommittén att arbetslöshetsförsäkringen och sjukpenning ersättning på grund av arbetslöshetsförsäksamt införande av beskattning av dessa i ring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring syfte att göra dem ATP-grundande. Andra skulle utgöra skattepliktig intäkt, dock inte i lagutskottet (2LU 1968:65) ansåg att det den mån ersättningen vid sjuk- och olycksför flertalet försäkrade inte skulle vara några fallsförsäkring avsåg sjukvårds- eller läkar88

SOU 1972:60

kostnad. Som skäl för skatteplikt åberopade kommittén att dessa försäkringsformer stod pensionsförsäkringen synnerligen nära och att sjuklön var skattepliktig. Vidare föreslog kommittén att den som betalt ut ersättning skulle bli uppgiftsskyldig för belopp som sammanlagt uppgick till 300 kr. per år. Ledamoten av kommittén Axel Strand hade avvikande mening och förordade att den dittillsvarande begränsade rätten till avdrag för premier skulle bibehållas och att som följd härav utfallande ersättning inte skulle beskattas. Till stöd härför åberopade Strand bl. a. praktiska synpunkter. Han framhöll därvid följande: Varje deklaration kommer att innehålla yrkande om avdrag för premier av något slag. Detta förekommer emellertid redan nu, varför utvidgningen icke blir så betungande i detta avseende. Däremot måste skatteplikten för understöd förmodligen föranleda uppgiftsskyldighet från försäkringsorganet beträffande utanordnat understöd. Då det rör sig om hundratusentals understödsfall per år med för de flesta obetydliga understödsbelopp, erfordras en stor apparat för att få till stånd en tillfredsställande kontroll. Denna fråga kompliceras ytterligare genom källskatten. Enligt kommittéförslaget skall nämligen försäkringsorganet icke verkställa källskatteavdrag under de tre första månaderna försäkrad åtnjuter understöd. Härav följer att det övervägande antalet av dem, som uppburit understöd får, i den mån skatteplikt inträder, betala skatten i efterskott. Vid remissbehandlingen blev kommittéförslaget avstyrkt eller starkt kritiserat i ett stort antal yttranden. Därvid framhölls i regel att förslaget visserligen innebar en i princip riktig lösning men att en anordning med avdrag för erlagda premier och beskattning av utfallande belopp av sociala skäl var otillfredsställande och skulle minska de utgående förmånerna. Vidare ansågs förslaget medföra ett betungande merarbete för försäkringsanstalterna och taxeringsmyndigheterna. Pensionsstyrelsen framhöll att, eftersom flertalet av försäkringstagarna inte skulle kunna utnyttja avdraget för försäkringspremier, dessa skulle i beskattningshänseende få en sämre ställning än tidigare. Arbetsmarknadsstyrelsen uttalade att, om det ändå skulle anses lämpligt att införa beskattning SOU 1972:60

av ersättningarna, detta under inga omständigheter kunde ske förrän ingående utredningar verkställts beträffande den inverkan beskattningen skulle få på arbetslöshetsförsäkringen. Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalade att beskattning av ersättningen inte syntes böra komma i fråga, om inte avdrag för fackföreningsavgifter medgavs. I den proposition (1950:93) som lades fram på grundval av skattekommitténs betänkande konstaterade chefen för finansdepartementet att kommittéförslaget om skatteplikt visserligen skulle medföra vissa fördelar. Enhetliga beskattningsregler skulle nämligen komma att gälla beträffande ersättning vid sjukdom, olycksfall och arbetslöshet vare sig ersättningen utgick direkt från arbetsgivare eller på grund av försäkring i samband med tjänst eller annan försäkring. Emellertid skulle ett genomförande av kommittéförslaget enligt departementschefens mening föranleda betydande olägenheter. Om de utfallande beloppen skulle beskattas, kom de då utgående förmånerna att minskas, vilket givetvis var otillfredsställande. Härav torde följa att i varje fall vissa av ersättningsbeloppen måste omräknas till högre belopp. För försäkringsanstalter och beskattningsmyndigheter skulle uppstå ett betungande merarbete. Med hänsyn till dessa olägenheter var departementschefen inte beredd att förorda ett genomförande av kommittéförslaget. Frågan om beskattning av alla de ifrågavarande försäkringarna ansåg departementschefen emellertid böra i annat sammanhang tas upp till ytterligare överväganden. I stället föreslog departementschefen en utvidgning av skattefriheten att gälla även vissa tidigare beskattade olycksfallsersättningar. Bevillningsutskottet (BeU 1950:49) tillstyrkte i huvudsak propositionen och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag. Svenska industritjänstemannaförbundet berörde skattefrågan i skrivelse år 1968 till riksskattenämnden. Förbundet hemställde om uttalande angående beskattningen av extra bidrag under arbetslöshet till vissa medlemmar. Förbundet framhöll därvid 89

bl. a. följande. Ersättning enligt de två lägsta klasserna, 25 resp. 40 kr., kunde höjas inom ramen för gällande förordning. Däremot kunde en dagpenning om 50 kr. inte höjas trots att den gav en dålig kompensation. Förbundet avsåg därför att till medlemmar med lön överstigande 2 500 kr. utbetala 10 kr. extra utöver dagpenningen på 50 kr. Finansieringen av denna extra ersättning skulle ske genom medlemsavgifterna och ett visst belopp skulle avsättas härför i årsbudgeten. Utbetalningen skulle följa samma bestämmelser som för dagpenning. Riksskattenämnden anförde i yttrande över framställningen att medlemsavgifterna inte är avdragsgilla vid taxeringen och att skatteplikt därför inte bör föreligga, när medlemsavgifterna återbetalas till vissa medlemmar i förbundet i form av extra bidrag vid arbetslöshet. Socialhjälp kan utgå till arbetslösa om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för erhållande av sådan hjälp. Enligt särskilt stadgande i anvisningarna till 19 § KL är socialhjälp helt undantagen från skatteplikt. Såsom motivering för skattefriheten har, förutom sociala skäl, anförts att viss återbetalningsskyldighet föreligger för erhållen socialhjälp. Kontantunderstöd som utges av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel är sedan år 1959 (prop. 1959:153) undantaget från skatteplikt. Dessförinnan saknades uttryckligt stadgande om skattefrihet och i praxis ansågs dessa understöd hänförliga till skattepliktig inkomst. Eftersom preliminär skatt inte togs ut blev beskattningen av understöden aktuell först vid taxeringen. Konfliktunderstöd till arbetstagare är skattefritt medan motsvarande ersättning till arbetsgivare är skattepliktig. Skälet beträffande arbetstagare är att understödet utgått av förut erlagda avgifter till organisationer, för vilka avdrag inte medgetts vid inkomstberäkningen. Utbildnings- och omskolningsbidrag är skattefria sedan år 1959. Sålunda stadgas i anvisningarna till 19 § KL att skatteplikt inte föreligger för bidrag från stat eller 90

kommun, vilka utgår enligt av Kungl. Maj:t eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda. 1959 års lagstiftning tillkom på grund av olika tolkning av den sedan KL:s antagande år 1928 gällande bestämmelsen om skattefrihet för stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller som eljest var avsedda för mottagarens utbildning. Som skäl för skattefrihet för omskolningsbidragen anfördes (prop. 1959:153) att vissa däri ingående förmåner — främst hyresbidrag, resekostnadsersättning och traktamente — hade till syfte att täcka sådana utgifter som direkt sammanhängde med utbildningen och således hade sådan karaktär att de var att anse som skattefritt stipendium. Beträffande övriga förmåner - dvs. de som utgör bidrag främst till familjens försörjning under utbildningstiden — anfördes en rent social motivering, nämligen att dessa förmåner behövdes för att undvika att familjen måste anlita socialhjälp under utbildningstiden. Därvid erinrades om de väsentliga undantag från skatteplikt som genom särskild lagstiftning redan då förelåg i fråga om bidrag av social natur. Vidare framhölls att bidragsmottagaren ofta har en arbetslöshetsperiod bakom sig, när han undergår utbildningen, och på grund därav saknar skatteförmåga. Slutligen anfördes som skäl för skattefrihet för familjetilläggen, att dessa i åtskilliga hänseenden kan jämföras med socialhjälp och därför i beskattningshänseende bör vara likställda med sådan hjälp. Näringshjälp samt bidrag enligt 57, 58 och 62 §§ arbetsmarknadskungörelsen är enligt anvisningarna till 19 § KL inte att hänföra till skattepliktig inkomst, i den mån näringshjälpen eller bidraget lämnats till bestridande av kostnader, för vilka rätt till avdrag inte föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. När skattefriheten för näringshjälp infördes år 1963 på förslag av bevillningsutskottet (BeU 1963:43), framhölls att denna hjälp utgjorde en del av arbetsmarknadsstyrelsens SOU 1972:60

sysselsättningspolitiska åtgärder och att be- räknas enligt 32 § 1 mom. KL endast delvis skattningen försvårade rehabiliteringen av de som intäkt av tjänst. Som intäkt av tjänst handikappade. Eftersom näringshjälpen är räknas sålunda enligt punkt 11 av anvisningaratt betrakta som ett av sociala skäl lämnat na till 32 § KL i första hand ersättningens bidrag till försörjningen av mindre bemed- A-belopp, som bestäms med hänsyn endast lade personer ansåg utskottet att hjälpen till den försäkrades levnadsålder och anställborde vara skattefri i den utsträckning som ningstid. I fråga om B-beloppet, som bestäms med hänsyn även till övriga omständigheter i nyss angivits. Genom 1966 års arbetsmarknadskungörel- det enskilda fallet, skall såsom skattepliktig se erhöll begreppet näringshjälp en mer inkomst räknas den del av B-beloppet som begränsad innebörd än tidigare. Eftersom överstiger ett belopp motsvarande två gånger någon motsvarande begränsning av skattefri- det basbelopp som fastställts för januari heten för den gamla näringshjälpen inte månad under taxeringsåret med stöd av avsågs, infördes år 1967 (prop. 130, BeU 53) 1 kap. 6 § AFL. Hittills utgående B-belopp uttryckligt stadgande om skattefrihet även har fyllt förutsättningarna för skattefrihet. Som skäl för att avgångsbidrag i princip för vissa bidrag som då inte längre betecknades som näringshjälp, nämligen sådana som skulle beskattas anfördes (prop. 1967:39 avses i 57, 58 och 62 §§ arbetsmarknads- s. 17) att, eftersom arbetsgivaren betalar premien till förmån för arbetstagaren, avkungörelsen. Omställningsbidrag enligt arbetsmarknads- gångsbidragsförsäkringen enligt KL:s bestämkungörelsen är alltsedan bidragets införande melser måste hänföras till sådan försäkring år 1968 skattepliktig intäkt enligt uttrycklig som är tagen i samband med tjänst. Ersättningen utgör då skattepliktig inkomst för bestämmelse i anvisningarna till 19 § KL. Som skäl för att göra omställningsbidraget mottagaren. Detta gäller även i fråga om skattepliktigt anfördes följande (prop. ersättning på grund av arbetslöshetsförsäk1968:29 och 81). En förutsättning för bidrag ring i den mån sådan tecknas och vidmaktär att bidragstagaren haft förvärvsarbete före hålls av arbetsgivare till förmån för arbetsarbetslöshetens början och att han skall kun- tagare. I praktiken är arbetslöshetsförsäkring na ställas om till nytt arbete som bereder ho- emellertid, påpekades det vidare, regelnom inkomst. Departementschefen räknade mässigt tecknad och vidmakthållen av arbetsdärför med att åtskilliga av dem som fick tagaren själv och på grund härav i regel omställningsbidrag skulle ha inkomstskatt skattefri. Bidrag från de stora fonderna för att betala för samma år som det då bidrag avgångsbidrag ansågs självfallet inte utgöra utgick. Detta ansågs utgöra skäl för att bidra- ersättning på grund av försäkring, men efterget skulle bli skattepliktigt, eftersom orätt- som arbetsgivarna tillskjutit fondkapitalet visor mellan olika grupper därigenom kunde ansågs det råda sådant samband mellan biminskas avsevärt. Det erinrades också om att draget och den avskedades tidigare anställfolkpension och tilläggspension enligt AFL ning hos företaget att bidraget borde utgöra är skattepliktiga. Eftersom det var troligt att skattepliktig inkomst av tjänst. När det gällde B-beloppet ansåg departeomställningsbidrag för en del äldre följs mentschefen dock ömmande omständigheter direkt av pension, ansågs skatteplikten för föreligga som motiverade en skattelättnad, pensionen vara ytterligare ett skäl att göra eftersom B-beloppet utgår endast till arbetsockså omställningsbidraget skattepliktigt. tagare med lång tjänst och som på grund av Avgångsbidrag (AGB), dvs. ersättning på ålder o. dyl. kan förutsättas ha särskilt små grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring möjligheter att få nytt arbete. Enligt bevillsom tecknats av arbetsgivare till förmån för ningsutskottets mening (BeU 1967:28) hade arbetstagare, enligt central avtalsuppgörelse det varit förenat med vissa fördelar om år 1964 mellan Svenska arbetsgivareförB-beloppet hade kunnat göras helt skatteeningen och Landsorganisationen i Sverige, SOU 1972:60

fritt. Utskottet konstaterade att utgående B-belopp genom förslaget blev obeskattat, eftersom skattefriheten maximerades till ett belopp som då blev 11 000 kr. Med hänsyn till att B-beloppet i framtiden kunde komma att väsentligt höjas, ville utskottet emellertid inte motsätta sig den föreslagna begränsningen av skattefriheten för B-beloppet. Vid 1970 års riksdag (prop. 1970:111, BeU 38) beslöts att vissa ytterligare avgångsbidrag till friställda skulle vara delvis skattefria, nämligen sådana som utbetalas av staten efter liknande grunder som bidrag enligt AGB-försäkring. Skattefriheten gäller fr. o. m. 1970 års taxering och har givits retroaktiv tillämpning även i fråga om 1967-1969 års taxeringar. Avgångsersättning (AGE) är ersättning till tjänstemän och arbetsledare, som har uppnått 40 års ålder samt uppsagts och lämnat företag på grund av personalinskränkningar och inte av orsak som hänför sig till deras person. Sådan ersättning utgår enligt avtal som med verkan från den 1 april 1970 träffats mellan Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska industritjänstemannaförbundet, Sveriges arbetsledareförbund och Sveriges civilingenjörsförbund. Ersättningen betalas helt av arbetsgivaren. Enligt överenskommelse mellan parterna sker avsättning till en AGE-fond fr. o. m. oktober 1969. Ersättningsbeloppen bestäms på grundval av en värdering av olika faktorer med hänsyn till deras relativa inverkan på arbetslöshetssituationen och i förhållande till den anställdes aktuella månadsinkomst. Det synes ha förutsatts att ersättningsbeloppen i sin helhet skall utgöra skattepliktig inkomst av tjänst för mottagaren. En motsvarande överenskommelse med verkan från den 1 januari 1971 har träffats på handelstjänstemannaområdet. Avtalsparter är Svenska arbetsgivareföreningen samt för arbetstagarna Handelstjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledare förbund.

92 SOU 1972:60

9 Skattefrihetens effekter m. m.

9.1 Inledning Sjukpenningutredningens uppgift är enligt dess direktiv att utreda de tekniska förutsättningarna för att inordna sjukpenning vid sjukdom och yrkesskada, kontant stöd vid arbetslöshet och utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning i beskattningssystemet. Särskild uppmärksamhet bör enligt direktiven ägnas åt frågor om sammanträffande av olika förmåner och överkompensation. För uppdragets fullgörande krävs en analys av vad den nuvarande skattefriheten för berörda förmåner innebär. Förmånerna syftar till att ekonomiskt stödja den som är sjuk, skadad eller arbetslös eller genomgår arbetsmarknadsutbildning. De är avsedda att lösa tillfälliga ekonomiska problem för den som eljest har sin utkomst genom förvärvsarbete. Det är kombinationen av beskattad arbetsinkomst och skattefri ersättning vid bortfall av denna inkomst som vållar ett av de centrala problemen i detta sammanhang. En bärande tanke vid utformningen av här avsedda förmåner har varit att på något sätt anknyta förmånens storlek till det beräknade individuella inkomstbortfallet. Den som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet har utgifter, som regelmässigt är anpassade efter arbetsinkomstens storlek. En hastig och drastisk omläggning av ekonomin genom nedskärning av utgifterna exempelvis i samband med en sjukdomsperiod är i flertalet fall knappast möjlig. Inkomstbortfallsprincipen har i olika hög SOU 1972:60

grad dominerat vid förmånernas utformning. Vid utformningen av sjukpenningförsäkringen har den intagit en central plats på så sätt att ersättningen inom klassplaceringssystemets ram individuellt anpassats till beräknat inkomstbortfall. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen har den haft en mindre framträdande roll. Ersättningen från försäkringen har nämligen bestämts med hänsyn till olika yrkesgruppers särskilda inkomstförhållanden. Vad angår övriga ersättningar vid arbetslöshet kan dessa ses som schablonmässigt anpassade till en viss inkomstnivå med möjlighet till individuell variation. Detsamma gäller utbildningsbidraget. Med hänsyn till att sjukpenningen beloppsmässigt direkt anknutits till ett beräknat inkomstbortfall har det befunnits lämpligt att för en belysning av de effekter som skattefriheten har i första hand inrikta analysen på denna förmån. Resultaten av analysen har emellertid en direkt betydelse för förståelsen av skattefrihetens innebörd oavsett vilken förmån det är fråga om. Analysen har av praktiska skäl skett med utgångspunkt i beräkningar av vad dagens skattefria sjukpenning skulle motsvara vid en omräkning till skattepliktiga belopp. 9.2 Analys av skatteeffekten inom sju kpenningförsäkringen 9.2.1 Förutsättningar I direktiven sägs att vid en beskattning av sjukpenningen de nuvarande beloppen måste 93

räknas upp till en sådan nivå att de efter skatt ger minst samma kompensationsgrad som f. n. Den tekniska lösning av utredningsuppdraget, som i och för sig kunde tyckas ligga närmast till hands, vore att höja nuvarande sjukpenning med ett belopp, som skulle täcka skatten. Problemet skulle då gälla att beräkna hur stor en skattepliktig sjukpenning måste vara för att efter skatt ge den försäkrade ett behållet belopp som motsvarar minst nuvarande sjukpenning. Med hänsyn till inkomstbeskattningens utformning kan inledningsvis konstateras att en generell uppräkning, som i varje enskilt fall skulle ge en sjukpenning efter skatt motsvarande den nuvarande, inte är möjlig. Här skall endast erinras om några faktorer, som har betydelse i det enskilda fallet, nämligen rätten i vissa fall till förvärvsavdrag och till avdrag för underhållsbidrag, avdragsrätten för individuella kostnader för intäkternas förvärvande samt reglerna om sär- och sambeskattning av olika förvärvsinkomster. Mot bakgrunden av det anförda har det varit nödvändigt att utgå från vissa grundläggande förutsättningar angående inkomstens art och avdragens storlek samt skattens beräkning. Analysen avser en skattskyldig med enbart inkomst av anställning (A-inkomst) med schablonavdrag (100 kr.) i förvärvskällan tjänst, med sjukförsäkringsavdrag men utan förvärvsavdrag och andra allmänna avdrag samt utan skattereduktion. Till grund för analysen har dessutom legat en kommunal utdebitering motsvarande medelutdebiteringen i rikets kommuner. Förutsättningarna har valts så för att få en inkomstsituation som skattemässigt så nära som möjligt ansluter sig till de grunder som torde ha tillämpats vid bestämmandet av den nuvarande sjukpenningen enligt 1966 års reform. Reglerna i 1970 års skattesystem och de kommunala utdebiteringarna för 1972 års taxering har dock använts. Till grund för analysen har legat nuvarande klassplaceringssystem. Analysmetoden kan i korthet beskrivas så att — med tillämpning av gällande regler för beräkning av skatt — det bruttobelopp framräknats som skatt94

skyldig med årsinkomst i klassmitten måste ha för att efter skatt få kvar ett belopp motsvarande den för klassen nu gällande sjukpenningen. Analysen har verkställts för sjukperioder av olika längd, nämligen för 6, 10, 20, 30 och 90 dagar. Den försäkrades inkomst för återstående del av beskattningsåret har antagits utgöra inkomsten i klassmitten minskad med inkomstbortfallet för sjukperioden. Några av de beräkningar som utredningen gjort som grund för analysen redovisas i bilaga 1.

9.2.2 Preliminär och slutlig skatt Som framgår av kap. 4 är skatteuppbörden så ordnad att den skattskyldige med jämna mellanrum under den tid han förvärvar skattepliktig inkomst har att erlägga preliminär skatt. Summan av preliminärskattebeloppen avräknas mot den skatt som slutligen debiteras efter det taxering skett. Är summan högre än den slutliga skatten återbetalas skillnaden i form av överskjutande preliminär skatt. I motsatt fall skall den skattskyldige inbetala resterande belopp i form av kvarstående skatt. Preliminär A-skatt beräknas med ledning av centralt utfärdade tabeller. Dessa tabeller är utformade med den målsättningen, att den preliminära skatten skall motsvara den slutliga. Målsättningen uppfylls i det enskilda fallet då inkomsten är jämnt fördelad under året. Genom speciella regler, bl. a. om jämkning av preliminär skatt, har skapats vissa författningsenliga möjligheter att med frångående av tabellerna anpassa den preliminära skatten i de fall där större avvikelser från den slutliga skatten kan förutses. Variationer i inkomsterna under ett beskattningsår medför som regel avvikelse mellan preliminär och slutlig skatt. Denna skillnad är bl. a. en följd av att den statliga inkomstskatten är progressiv. Progressiviteten gör att det vid en månadsinkomst som är högre än medelinkomsten under året uttas en preliminär skatt som är för hög i förSOU 1972:60

hållande till den slutliga skatten. Understiger grund av sjukdomen förlorar, sett från preinkomsten en månad avsevärt den genom- liminärskattesynpunkt, 1 400 kr./månad snittliga inkomsten övriga månader av året, (= 2 000-600) eller ca 46 kr./dag (lönekan den preliminärskatt som inbetalts dessa kuverteffekten). Uppbär han under sjuktiden övriga månader på motsvarande sätt bli för en skattefri sjukpenning enligt sjukpenninghög och leda till skatteåterbäring. Att märka klass nr 16 med 37 kr./dag blir resultatet att är här att en skattefri förmån överhuvud- han under sjuktiden genom sjukpenningen taget inte kommer i betraktande som in- erhåller en kompensation för inkomstbortkomst i skattehänseende. Ersätts den skatte- fallet, som uppgår till ca 80 %. Dessutom får pliktiga arbetsinkomsten under en del av året han som förut angivits - i samband med den med en skattefri förmån, exempelvis sjuk- slutliga skatteregleringen - ett ytterligare penning, blir således följden att preliminär- belopp i form av skatteåterbäring. Vad han skatten som betalats in under arbetsperioden på detta sätt sammanlagt får blir över 100 %, blir för hög i förhållande till den slutliga således en överkompensation. skatten. I värdet av att en förmån är skattefri ligger därigenom också att den förmånsbe9.2.3 Beräkningar rättigade får en återbäring som han eljest inte skulle ha fått på den preliminärskatt han Exemplet ovan antyder att en uppräkning av sjukpenningen skulle ge olika resultat bebetalt in på sin skattepliktiga inkomst. För att ytterligare åskådliggöra den ovan roende på om den sker med hänsyn till nämnda skatteeffekten då skattefri förmån lönekuverteffekten eller slutskatteeffekten. ersätter skattepliktig inkomst under en del av beskattningsåret lämnas här ett schematiskt exempel. Det antas för enkelhetens skull att Beräkning med hänsyn till vid en årsinkomst av 24 000 kr. (2 000 lön ekuverteffek ten kr./månad) den slutliga skatten uppgår till 30%, alltså 7 200 (600x12) kr. och att Som i annat sammanhang nämnts var målskatten vid en årsinkomst av 20 000 kr. sättningen vid sjukpenningreformen år 1966 (1 666 kr./månad) utgör 27 % av inkomsten att omkring 80 % av den förlorade ineller 5 400 (450 x 12) kr. Den preliminära komsten efter avdrag för preliminär skatt skatten vid den högre årsinkomsten är 600 skulle kompenseras genom sjukpenningen. kr./månad och vid den lägre 450 kr./månad. Liksom tidigare utgick man således från Om en skattskyldig, som vid arbete hela året lönekuverteffekten. Till grund för beräkhar en årsinkomst på 24 000 kr., på grund av ningarna låg vidare då gällande progressionssjukdom förlorar sin arbetsinkomst under skala och en kommunal medelutdebitering två månader, blir hans skattesituation i av 17 kr. En omräkning med hänsyn till nuvarande exemplet följande. Den preliminära skatt som inbetalas för en var av de tio månaderna skattebestämmelser och de förutsättningar han arbetar uppgår till (10 x 600) 6 000 kr. som analysen bygger på visar att kompensaPå grund av inkomstbortfallet under två tionsgraden i procent av inkomstbortfallet månader blir hans skattepliktiga årsinkomst för flertalet försäkrade med förvärvsarbete (24 000 - 2 000 - 2 000) 20 000 kr. och f. n. ligger vid drygt 80 %. Emellertid förelighans slutliga skatt 5 400 kr. Resultatet blir en ger i flertalet klasser en viss spridning i överskjutande preliminär skatt på 600 kr. kompensationsnivå mellan inkomsttagare i Den sjukpenning som uppburits under sjuk- klassbotten (lägsta inkomst som berättigar tiden påverkar inte beräkningen eftersom till sjukpenning enligt klassen) och inkomsttagare i klasstoppen (högsta inkomst som sjukpenningen är skattefri. berättigar till sjukpenning enligt klassen). I Exemplet visar att den skattskyldige av varje klass är kompensationsnivån högst i sin arbetsinkomst netto efter skatt på SOU 1972:60

klassbotten och lägst i klasstoppen. En uppräkning av de gällande sjukpenningbeloppen i de olika sjukpenningklasserna i samband med beskattning, så att de efter preliminärskatteavdrag ger försäkrade med kommunal medelutdebitering i stort samma ersättning som i dag, visar att sjukpenningen i de olika klasserna skulle behöva höjas till följande belopp. (Preliminärskattetabell 24 kr., som ligger närmast gällande medelutdebitering, har tillämpats).

1 Sjukpenningklass, nr.

2 Nuvarande skattefria sjukpenning Belopp, Kompensakr./dag tionsnivå i klassmitten, %

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 x

6 7 8 9 10 12 14 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52

100 85 77 74 75 82 85 82 86 88 88 88 87 85 83 83 85 84 87 86x

3 Uppräknad skattepliktig sjukpenning, \^x /<ja.,

6 7 8 9 10 12 16 20 25 30 35 40 45 50 55 61 66 72 78 86

Som klassmitten har här räknats med 40 500

kr.

En uppräkning ger i stort samma resultat oberoende av vilken sjuktid man väljer. En försäkrad, som är bosatt på en ort där skattetabell med lägre utdebitering än 24 kr. tillämpas, får netto efter skatt i princip kvar ett högre belopp än ovan anges i tabellens kolumn 2. För den som är bosatt på en ort med högre utdebitering blir resultatet det 96

motsatta. Som exempel på skillnaderna i nettobelopp/dag kan nämnas, att den beräknade sjukpenningen i klass nr 21, alltså 86 kr., som efter preliminärskatteavdrag ger ett behållet belopp av 52 kr. vid utdebitering enligt skattetabell 24, ger netto ca 56 kr. enligt tabell 19 (lägsta tabellen) och ca 48 kr. enligt tabell 30 (högsta tabellen). Beräkning med hänsyn till slutskatteeffekten Som komplettering till beräkningarna i föregående avsnitt har beräkningar gjorts även från slutskattesynpunkt. De i första hand redovisade beräkningarna har grundats på en sjukperiod av 30 dagar och den kommunala medelutdebiteringen 1972 (23:79 kr.). Resultatet av beräkningarna kan sammanfattas enligt följande. Den nuvarande skattefria sjukpenningens kompensationsgrad är sedd från slutskattesynpunkt genomgående högre än den som framkommer vid en beräkning från preliminärskattesynpunkt. Från sjukpenningklass nr 10 upp till klass nr 17 ligger nivån i klassbotten något över 100% och i klasstoppen något under 100%. Från klass nr 18 (motsvarande inkomster mellan 30 000 och 33 000 kr.) upp till inkomster något under 50 000 kr. i klass nr 21 ligger kompensationsgraden genomgående över 100 %. I vissa inkomstlägen - 33 000, 36 000 och 39 000 kr. - stiger kompensationsnivån upp mot 130 % (se bilaga 1, diagram 2). Kompensationsgraden varierar avsevärt såväl inom varje klass som mellan de olika klasserna. Spridningen i kompensationsgrad mellan klassbotten och klasstoppen är något större än som gäller för lönekuverteffekten och utgör omkring 15 % i flertalet klasser. Språnget i kompensationsgrad vid övergång från en klass till en annan uppgår i några fall till över 20%, från klass 18 till klass 19 inemot 30 %. Beräkningarna ger vidare vid handen att, för att ge samma kompensation från slutskattesynpunkt som f. n., nuvarande sjukpenningbelopp vid en sjukperiod av 30 dagar skulle behöva höjas till följande belopp. SOU 1972:60

1 Sjukpenningklass, nr.

2 Nuvarande skattefria sjukpenning

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

6 7 8 9 10 12 14 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52

x

Belopp, Kompcnsakr. /dag tionsnivå i klassmitten, % 100 85 77 71 132 136 130 103 102 101 99 98 95 100 98 104 109 125 126 124 x

3 Uppräknad skattepliktig sjukpenning, kr./dag

6 7 8 9 20 23 26 26 31 36 41 46 51 62 68 81 95 119 129 137

Som klassmitten har här räknats med 40 500

kr.

En uppräkning ger inte väsentligt ändrat resultat om den avser 6, 10 eller 20 dagars sjuktid. Först vid längre sjukperioder börjar beloppen i kolumn 3 från klass nr 6 och uppåt att långsamt bli lägre. Som exempel kan nämnas att beloppet 137 kr./dag i klass nr 21 vid en beräkning avseende en sjukperiod av 90 dagar skulle bli 135 kr. per dag. Beloppen sjunker sedan allteftersom sjukperioden blir längre. Vid sjukperiod som sträcker sig över ett helt beskattningsår kommer beloppen i princip att överensstämma med de som redovisats för lönekuverteffekten . I likhet med vad i föregående avsnitt sagts visar beräkningarna att beloppen i kolumn 2 varierar med hänsyn till storleken av den kommunala utdebiteringen. Variationerna här är något större än den som där angivits. Som exempel på skillnaderna i nettobeSOU 1972:60 7

lopp/dag kan nämnas att den beräknade sjukpenningen i klass nr 21, alltså 137 kr., som från slutskattesynpunkt ger ett behållet belopp av 52 kr./dag vid den genomsnittliga kommunala utdebiteringen 23:79 kr., vid den lägsta utdebiteringen (19:31 kr.) ger ca 59 kr./dag och vid den högsta (29:90 kr.) ca 42 kr./dag.

9.3 Några kompletterande uppgifter beträffande arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag Den tidigare redovisade analysen i fråga om sjukpenningen gäller i princip varje form av skattefri ersättning. Den kan, som inledningsvis nämnts, användas för att i stort belysa skattefrihetens effekter beträffande arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag. Härvid bör dock i fråga om arbetslöshetsförsäkringen erinras om att vissa skillnader uppstår genom att spännvidden mellan klassbotten och klasstoppen är större än beträffande sjukförsäkringen samt att överförsäkringsavdrag görs inom arbetslöshetsförsäkringen. Dessutom kan anmärkas att arbetslöshetsförsäkringen har fem karensdagar. Effekten av nämnda skillnader framgår närmare av de beräkningar som redovisas i bilaga 1 tabellerna 3-10. En analys av skattefrihetens effekter liknande den som ovan redovisats beträffande sjukpenningen och dagpenningen är inte möjlig såvitt avser utbildningsbidraget. Detta bidrag har inte någon direkt anknytning till mottagarens tidigare inkomstsituation. Beräkningen av skattefrihetens värde är därför alltid betingad av den enskildes förhållanden i det individuella fallet. Utöver dessa anmärkningar i fråga om arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag lämnar utredningen här några exempel som visar skillnaden mellan preliminär- och slutskatteeffekter i vissa typsituationer. Som framgår av redogörelsen under avsnitt 9.2.2 leder skattefriheten genomgående till återbäring av erlagd preliminärskatt. 97

1 Ogift person utan barn Inkomster under år 1972 a 1.1 -31.7 1.8 -31.8

1.9 -30.11 1.12-31.12

Anställning Lön 2 700 kr./mån.

1.4-30.6

Utbildningsbidrag 1 453 kr./mån.

4 359 kr.

1.7-31.8

Dagpenning och barntillägg från arbetslöshetskassa 59 kr./ dag (44 dagar)

2 596 kr.

1.9-31.12

Anställning Lön 3 500 kr./mån.

14 000 kr.

18 900 kr.

Dagpenning från arbetslöshetskassa 50 kr. x 22 dagar

1 100 kr.

Utbildningsbidrag 807 kr./mån.

2 421 kr.

Anställning Lön 3 000 kr./mån.

3 000 kr.

S:a 24 849 kr.

Preliminärskatt beräknas endast för löneinkomsten 14 000 kr. Enligt tabell 24 S:a 25 421kr. kolumn 2 blir det månatliga skatteavdraget 1 428 kr. Detta belopp dras under fyra Preliminärskatt beräknas endast för an- månader och den totala preliminära skatten ställningsinkomsten 21 900 kr. Enligt tabell blir således 5 712 kr. Endast anställningsin24 kolumn 1 blir det månatliga skatteav- komsten är skattepliktig inkomst. Den slutdraget 1 071 kr. under tiden 1.1.-31.7. och liga skatten beräknas till 2 298 kr., dvs. en 1 264 kr. för december. Den totala prelimi- återbäring av 3 414 kr. nära skatten blir således 8 761 kr. Endast anställningsinkomsten är skattepliktig inkomst. Den slutliga skatten beräknas till 3 Gift man, tre barn under 16 år, makes årsinkomst 15 544 kr. 7 386 kr., dvs. en återbäring av 1 375 kr. Inkomster under år 1972 b 1.1-30.4 1.5-31.5

1.6-31.12

Anställning Lön 3 300 kr./mån. Dagpenning från arbetslöshetskassa 55 kr. x 22 dagar

13 200 kr.

1.1-29.2

Anställning Lön 4 000 kr./mån.

8 000 kr.

1.3-31.3

Socialhjälp 1 000 kr./mån.

1 000 kr.

\ 4_3fj 6

Utbildningsbidrag 1 500 kr./mån.

4 500 kr.

\ 7 _ 3 i 12

Anställning Lön 3 600 kr./mån.

21 600 kr.

1 210 kr.

Utbildningsbidrag 1175 kr./mån.

8 225 kr. S:a 22 635 kr.

S:a 35 100 kr.

Preliminärskatt beräknas endast för anställningsinkomsten. Enligt tabell 24 kolumn 1 blir det månatliga skatteavdraget 1 452 kr. under tiden 1.1.-30.4. Den totala preliminära skatten blir således 5 808 kr. Endast anställningsinkomsten är skattepliktig inkomst. Den slutliga skatten beräknas till 3 765 kr., dvs. en återbäring av 2 043 kr.

Preliminärskatt beräknas endast för anställningsinkomsten 29 600 kr. Enligt tabell 24 kolumn 1 blir det månatliga skatteavdraget 1 890 kr. under tiden 1.1.-29.2 och 1639 kr. under tiden 1.7.-31.12. Den totala preliminära skatten blir således 13 614 kr. Endast anställningsinkomsten är skattepliktig inkomst. Den slutliga skatten beräknas till 11 199 kr., dvs. en återbäring av 2 415 kr.

2 Gift man med hemmafru och två barn under 16 år. Inkomster under år 1972 1.1—31.3

98 Dagpenning och barntillägg från arbetslöshetskassa 59 kr./ dag (66 dagar)

3 894 kr.

9.4 Några ytterligare synpunkter Vad som redovisats i föregående avsnitt beträffande sjukpenningen visar bl. a., att det till följd av skattesystemets konstruktion SOU 1972:60

f. n. föreligger ett betydande överkompensationsproblem. Överkompensation förekommer genomgående för alla sjukpenningklasser såvitt gäller försäkrade med årsinkomster som ligger i nedre delen av klassen. I klasserna nr 18-20 (30 000-39 000 kr.) överkompenseras samtliga försäkrade och i klass nr 21 försäkrade med inkomster upp till något under 50 000 kr. Utredningen vill framhålla att den överkompensation som här beskrivits i huvudsak kommer de korttidssjuka till del. För de som är sjuka under längre tid uppkommer inte någon överkompensation av betydelse på grund av skattereglerna. 1 fråga om arbetslöshetsförsäkringen skall här endast nämnas att dess utformning genom överförsäkringstabellen medför, att någon betydande överkompensation liknande den som f. n. föreligger i vissa sjukpenningklasser knappast förekommer. Kompensationsgraden i procent av normal inkomst är i stället ofta låg i de högre inkomstlägena. Utöver vad nu sagts bör nämnas effekten av skattefriheten för här avsedda förmåner när det gäller rätt till andra sociala förmåner som är inkomstprövade. Utbetalda förmåner i form av sjukpenning, dagpenning och utbildningsbidrag representerar en inte oväsentlig ersättning för bortfallen inkomst vid sjukdom, arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning. Genom att förmånerna inte är skattepliktiga kommer emellertid inte de genom beskattningen redovisade inkomsterna att utvisa de verkliga inkomsterna för den som råkat ut för sjukdom eller arbetslöshet eller för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning. Detta leder bl. a. till att, i de fall rätten till annan social förmån är knuten till exempelvis storleken av den beskattningsbara inkomsten, den som uppburit sjukpenning, dagpenning eller utbildningsbidrag kan erhålla sådan förmån även om hans faktiska inkomstnivå egentligen inte skulle motivera det. Ett nära till hands liggande exempel är bostadstillägget till barnfamiljer, vilket reduceras med hänsyn till storleken av den beskattningsbara inkomsten. Vid en beskattning av förmånerna kan en mera rättvis jämSOU 1972:60

förelse mellan olika personers inkomstförhållanden härvidlag åstadkommas. Genom att förmånerna är skattefria beaktas vidare dessa inte f. n. vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen. Den negativa effekten härav mildras dock av de s. k. 15- och 30-årsreglerna samt, för äldre försäkrade, de särskilda reglerna i 15 kap. 2 § AFL. Resonemanget som förts om preliminärcontra slutskatteeffekt visar också att man med skattefria förmåner inte utan ett särskilt förfarande för jämkning av preliminärskatteuttaget kan undvika att en avsevärd del av den totala kompensationen kommer den som uppbär förmånen till godo först efter den slutliga skatteavräkningen. Denna del av kompensationen kan man - med hänsyn till att förmånen skall ge stöd under den tid då inkomstbortfallet föreligger - inte räkna med när man fastställer regler om förmåner vid olika former av inkomstbortfall. Följden blir, som analysen beträffande sjukpenningen och exemplen avseende dagpenning och utbildningsbidrag visar, antingen överkompensationseffekter eller en låg förmånsnivå under stödtiden. Vare sig följden blir den ena eller andra finns fog för omdömet att de insatser som görs för att trygga försörjningen under tid då den ordinarie inkomsten bortfallit inte kommer till optimal nytta.

10 Beskattad sjukpenning m. m.

Som framgår av ett tidigare kapitel har beskattning av sjukpenning diskuterats i olika sammanhang. Med hänsyn till bl. a. administrativa svårigheter, framför allt i fråga om källskatteavdrag och taxeringskontroll, har man hittills avstått från att göra sjukpenningen skattepliktig. I föregående kapitel har beskrivits de effekter skattefriheten för sjukpenningen medför. I ett inledande avsnitt av detta kapitel skisseras en teknisk lösning av de frågor som är förknippade med sjukpenningens beskattning och framläggs förslag om hur administrationen kan ordnas för en skattepliktig sjukpenning. I detta sammanhang tar utredningen upp frågorna om obligatorisk sjuklön under en första sjukvecka och om arbetsgivarinträde - åtgärder som avsevärt skulle underlätta administrationen vid beskattad sjukpenning. Förslag redovisas till ett sjukpenningsystem med beskattad sjukpenning inom AFL, YFL och närstående ersättningsformer ävensom" förslag om kompensationsnivå för sjukpenningen. Dessutom behandlas frågan om sammanträffande av olika förmåner vid sjukdom. De förslag som framförs har, beträffande den tekniska utformningen, utarbetats i samråd med RAFA-utredningen. 100

10.1 Administrationen av beskattad sjukpenning För att visa omfattningen av de nya arbetsuppgifter som skulle kunna komma att åvila försäkringskassorna vid utbetalning av beskattad sjukpenning med tillämpning av reglerna för huvudarbetsgivare kan nämnas, att under år 1970 sjukpenning utbetalades till 2,5 milj. försäkrade för ca 5,3 milj. sjukfall i ca 9 milj. poster. Kravet på att kontrolluppgifter avseende utbetald sjukpenning måste tillställas skattemyndigheterna och de försäkrade under januari månad för föregående kalenderår medför att kassorna måste registrera de utbetalda sjukpenningsbeloppen för varje försäkrad och ackumulera uppgifterna så att totalsumman blir tillgänglig omedelbart efter årsskiftet. Med den omfattning sjukpenningutbetalningarna har, torde det få anses alltför betungande att i ett manuellt system klara denna arbetsuppgift. Inom RAFA-utredningen, med vilken sjukpenningutredningen som förut nämnts samrått, utarbetas f. n. systemförslag som inom ett år torde komma att medföra att avancerad ADB-teknik tas i anspråk i stor omfattning för bl. a. pensioneringen inom den allmänna försäkringen. Sålunda kommer SOU 1972:60

en ADB-anläggning för administrationen av den allmänna försäkringen att stationeras i Sundsvall i slutet av år 1972. Det pågår vidare inom RAFA-utredningen försöksverksamhet inom sjukförsäkringen för att automatisera en betydande del av nuvarande manuellt förda register, bl. a. försäkringsregistret. Även aviseringsförfarandena mellan den allmänna försäkringens register och i första hand folkbokföringens och uppbördsväsendets register avses bli automatiserade. Både central- och lokalkontor avses bli utrustade med bildskärmsterminaler, i regel med därtill kopplade skrivare. ADBanläggningen förutsätts då vara försedd med s. k. direktåtkomstminne. Ett genomförande av automatiserade register inom sjukförsäkringen kräver emellertid Kungl. Maj:ts beslut. Enligt en preliminär tidsplan beräknas genomförandet kunna ske något av åren 1976-1977. Beskattad sjukpenning i ADB-system I ett färdigutvecklat ADB-system för sjukförsäkringen bör flertalet av försäkringskassornas arbetsuppgifter med skatteavdrag kunna utföras utan att den manuella hanteringen av skatteavdragen i kassorna behöver bli så omfattande. Följande arbetsordning bör kunna tillämpas. I ADB-anläggningen förutsätts sjukförsäkringens försäkringsregister lagrat för hela landet. Terminaler anslutna till datorn skall finnas vid varje central- och lokalkontor. Uppgifter om de försäkrades preliminärskatteförhållanden (tabell och kolumn) överförs vid varje årsskifte datatekniskt från skattemyndigheterna till datorn. Förändringar i dessa förhållanden registreras veckovis i ADB-systemet. Har beslut om jämkning eller existensminimum fattats gäller dock - precis som vid ett vanligt arbetsgivarförhållande att den försäkrade måste meddela detta till försäkringskassan, varefter kassan via terminal överför dessa uppgifter till datorn. När sjukanmälan för sjukpenningförsäkrad inkommer till lokalkontor, utskrivs enligt nuvarande ordning blankett för Försäkran SOU 1972:60

för sjukpenning S 1, i regel manuellt, och tillställs den försäkrade. Före utbetalning av sjukpenning skall försäkran vederbörligen ifylld inlämnas till lokalkontoret. I det automatiserade systemet kommer sjukanmälningar att via terminalen matas in i datorn som skriver ut blankett för försäkran S 1. Blanketten tillställs därefter den försäkrade direkt från dataanläggningen. Före utsändandet anger datorn på blanketten med ledning av registrerade uppgifter dels den sjukpenning som skall utges, dels det preliminära A-skatteavdrag som skall göras, båda beloppen angivna per dag. Innan preliminärskatteavdraget anges, har av datorn beaktats tilllämplig skattetabell och -kolumn samt eventuellt jämkningsbeslut och beslut om existensminimum. Efter en veckas sjukskrivning eller vid friskanmälan dessförinnan skall den försäkrade lämna in försäkran S 1 ifylld till lokalkontoret. När sjukpenning utbetalas, innehålls A-skatt med det belopp per dag som angivits på denna försäkran. Försäkringskassan kommer sålunda att kunna göra avdrag för preliminär A-skatt på samma sätt som en arbetsgivare men utan att den försäkrade behöver visa upp debetsedel på preliminär A-skatt för kassan. Genom att tillämplig sjukpenning och tillämpligt skatteavdrag anges på den utsända blanketten erhåller den försäkrade full inblick i förfarandet och får tillfälle att anmäla eventuella felaktigheter i de registrerade uppgifterna.. Efter varje utbetalning av sjukpenning inrapporteras utbetalt bruttobelopp och innehållen A-skatt via terminal till datorn, där beloppen ackumuleras för varje försäkrad. I det slutgiltiga ADB-systemet kan utskrift av utbetalningshandling ske automatiskt så snart erforderliga uppgifter rapporterats in. Skatteredovisning sker därefter under resp. uppbördsmånader genom s. k. summarisk redovisning. Detta innebär, att under de fem första uppbördsterminerna innehållen preliminär A-skatt, som dragits under närmast föregående tvåmånadersperiod, inbetalas i klumpsumma. Vid den sjätte uppbördsterminen inbetalas de belopp som avdragits under 101

november-december och samtidigt lämnas redovisning utvisande den A-skatt som under uppbördsåret dragits för varje försäkrad som erhållit sjukpenning. För försäkrad med B-skatt sker utbetalning utan skatteavdrag. Det utbetalda sjukpenningbeloppet registreras dock även i detta fall i datorn för att beaktas vid framställning av kontrolluppgift. Datorn framställer vid årets utgång kontrolluppgifter, som utsänds till de försäkrade. Kontrolluppgift till skattemyndigheterna blir överflödig genom att uppgift om utbetald bruttosjukpenning och innehållen Askatt datatekniskt överförs till taxeringsavin. I fråga om kvarstående skatt uppkommer särskilda problem. Det övervägande antalet sjukpenningfall är av kort varaktighet. Ca 65 % av samtliga sjukfall varar högst sju dagar. I dessa fall torde det inte finnas någon anledning att göra avdrag för kvarstående skatt. Om man i de återstående, mera långvariga fallen skall göra sådant avdrag uppkommer svårbemästrade kommunikationsproblem. Innan sådant avdrag kunde verkställas torde kassan ofta behöva inhämta uppgifter från den försäkrades arbetsgivare om vilket avdrag för kvarstående skatt denne gjort. Omvänt måste arbetsgivaren underrättas om vilket avdrag kassan verkställt. Detta skulle föra med sig att hjälpregister över de försäkrades arbetsgivare behövde upprättas. Den försäkrade kan vidare själv ha betalt in kvarstående skatt, ett förhållande som kassorna kommer att sakna kännedom om. De problem som skulle uppkomma för försäkringskassorna i samband med uppbörd av kvarstående skatt torde bli så svårbemästrade att kassorna, för att undvika en allt för betungande administration, bör befrias från att obligatoriskt innehålla sådan skatt även med ett fullt utbyggt ADB-system. Man bör i detta sammanhang också hålla i minnet att det är sjukskrivna personer det är fråga om, alltså sådana som kan få anstånd med inbetalning av kvarstående skatt. Detta behöver inte hindra att försäkringskassorna i särskilda fall, t. ex. vid lång sjukfrånvaro, kan göra avdrag för kvarstående skatt efter särskild 102

anmodan av den försäkrade eller lokal skattemyndighet. Provisoriskt system för beskattad sjukpenning Det system för skatteavdrag på sjukpenning som i det föregående beskrivits avser ett fullt utbyggt ADB-system för sjukförsäkringen, som visserligen är planerat att vara i funktion år 1976 eller 1977 men varom slutgiltigt beslut ännu inte har fattats. Utredningen har inhämtat att det skulle vara möjligt att påskynda denna utbyggnad så att systemet skulle kunna vara i funktion den 1 januari 1975. En förutsättning är att beslut om utbyggnaden fattas innevarande år. Den fråga man i sammanhanget måste ställa sig är, om försäkringskassorna kan verkställa skatteavdrag på sjukpenning innan ett fullt utbyggt ADB-system har kommit till stånd och i så fall från vilken tidpunkt. De arbetsuppgifter som i samband med skatteavdrag på sjukpenning oundgängligen kräver medverkan av ett ADB-system avser registrering av utbetald sjukpenning och innehållen skatt, skatteredovisning och framställning av kontrolluppgifter. För att kunna lösa dessa och de ändrade arbetsuppgifter inom sjukpenningsystemet i övrigt, som utredningen i avsnitt 10.4 föreslår som en förutsättning för att kunna göra sjukpenningen skattepliktig, krävs att sjukförsäkringens försäkringsregister förs in i ADB-systemet. Fördenskull behöver, utöver tidigare beslutade och beställda terminaler för pensioneringen, ytterligare ca 50 terminaler installeras på centralkontoren. Övriga arbetsmoment bör övergångsvis kunna utföras manuellt. Det nyss sagda innebär, att automatiseringen av sjukförsäkringen delvis skulle behöva tidigareläggas. Men vid ett införande av beskattad sjukpenning torde också den fullständiga utbyggnaden av ADB-systemet för sjukförsäkringen behöva påskyndas. Detta torde bli nödvändigt eftersom man som framgår av det följande, trots de åtgärder som föreslås bli genomförda i en första etapp, ändock i viss utsträckning måste tillSOU 1972:60

gripa provisoriska lösningar av skattefrågorna innan ADB-systemet är fullt utbyggt. De anordningar, som enligt vad nyss sagts skulle behöva åstadkommas för att provisoriskt lösa problemen vid ett införande av beskattad sjukpenning, torde tidigast kunna genomföras under andra halvåret 1973. En förutsättning är att beslut härom fattas under år 1972. Därigenom skulle tekniska förutsättningar föreligga att kunna inordna sjukpenningen i beskattningssystemet redan fr. o. m. år 1974. Utredningen vill emellertid framhålla att ett provisoriskt genomförande av beskattad sjukpenning som ovan sagts från ingången av år 1974 kommer att kräva tillfälliga personalförstärkningar vid försäkringskassornas lokalkontor på grund av att dessa inte hinner utrustas med terminaler. Även om, som ovan förutsatts, försäkringsregistret förs in i ADB-systemet och terminaler för sjukförsäkringens behov installeras vid centralkontoren, kan vid sjukanmälan utskrift av blankett för försäkran S 1 ej ske genom datasystemets försorg, eftersom terminaler för inmatning av sjukanmälan ej finns vid varje kontor. Denna utskrift måste liksom f. n. ombesörjas av lokalkontoren. En konsekvens av detta är att kontoren ej kan automatiskt genom notering på blankett för försäkran S 1 få uppgift om vilket skatteavdrag som skall tillämpas. Detta avdrag kan dock för provisorietiden anordnas enligt ettdera av följande två alternativ. Det ena alternativet förutsätter att A-skatt dras i enlighet med den skattetabell och -kolumn som gäller för varje enskild försäkrad. För detta ändamål skulle krävas, att skattemyndigheternas uppgifter om preliminärskattetabell och -kolumn överfördes till sjukförsäkringens ADB-system. Från ADBsystemet kunde därefter dessa uppgifter överföras till kassorna på något sätt, t. ex. på listor, kort eller liknande. Överföringen till ADB-systemet förutsätts då ske så snart uppgifterna om skattetabell och -kolumn fastställts av skattemyndigheterna. Av praktiska skäl torde man behöva inskränka sig till en överföring per år. Detta i sin tur skulle medföra att, i de fall jämkning av preliminärSOU 1972:60

skatt eller byte av kolumn beslöts under året, den försäkrade själv måste lämna meddelande härom till kassan för att det skulle kunna beaktas. Ur nyssnämnda listor eller kort kunde vid utskrift av blankett för försäkran S 1 vid varje sjukfall hämtas uppgift om skatteavdragets storlek. Det andra alternativet innebär, att skatteavdrag under övergångstiden fram till dess ADB-systemet är fullt utbyggt görs efter en schablontabell. Tabellen skulle uppta en enda avdragskolumn, upprättad som ett genomsnitt av preliminärskattetabellerna för hela landet. Ett motsvarande förfarande föreslås i kap. 11 gälla för skatteavdrag på dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen. Schabloniseringen medför givetvis en särskild risk för kvarstående eller överskjutande skatt. Denna nackdel bör dock inte överdrivas. Det kan återigen erinras om att ca 65 % av alla sjukfall varar högst sju dagar. I fråga om det stora flertalet sjukfall kan således antas att skatteavdrag enligt schablontabell inte vållar några större problem. Intet hindrar att man i mera långvariga sjukfall baserar avdraget på den i det särskilda fallet tillämpliga skattetabellen. Enligt sjukpenningutredningen bör alternativet med skatteavdrag enligt schablon, vilket synes smidigare att tillämpa, kunna komma till användning till dess ADB-systemet är fullt utbyggt. I fråga om sjukpenning enligt YFL och närstående ersättningssystem, som betalas ut av riksförsäkringsverket, bör skatteavdrag regelmässigt ske enligt tillämplig skattetabell och -kolumn. För försäkrad som har B-skatt skall skatteavdrag ej verkställas hos försäkringskassan. För att kassan skall få kännedom om vilka som har sådan preliminär skatt bör den försäkrade ange detta på försäkran S 1. Kassan bör, när skäl föreligger, kontrollera uppgiften. Den som erhållit beslut om jämkning eller existensminimum får själv förete beslutet för kassan för att det skall kunna beaktas. När en utbetalning verkställts eller ett sjukpenningfall avslutats måste uppgift om 103

utbetalt sjukpenningbelopp och innehållen skatt rapporteras till ADB-systemet för att redovisning av innehållen preliminär A-skatt skall kunna ske. Även utbetald sjukpenning för den som har B-skatt måste inrapporteras, eftersom utskrift av kontrolluppgifter skall göras vid årets slut för samtliga som erhållit skattepliktig sjukpenning under året. Detta förutsätter att uppgifter för samtliga avslutade sjukfall som alltså finns på ett antal lokalkontor inom varje försäkringskasseområde, manuellt insamlas till centralkontoret för att därifrån rapporteras in till ADBsystemet. Sjukpenning enligt AFL kan enligt nu gällande regler grundas antingen på inkomst av anställning eller på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Fall kan också förekomma då försäkrad har inkomster av bägge dessa slag, blandad inkomst. I fall av sistnämnda art utgår en sjukpenning som till en del täcker inkomstförlusten i anställning och till återstående del täcker annat bortfall av förvärvsinkomst. I och med att sjukpenningen görs skattepliktig bör den i taxeringshänseende hänföras till den förvärvskälla, vari det inkomstbortfall sjukpenningen skall kompensera har inträffat. För den som har sjukpenning grundad på blandad inkomst bör sjukpenningen schablonmässigt uppdelas på de olika förvärvskällorna i enlighet med de inkomstuppgifter som ligger till grund för sjukpenningen, varvid anställningsinkomsten läggs i botten. I de kontrolluppgifter försäkringskassorna utfärdar måste anges till vilket slag av inkomst sjukpenningen hänför sig. I fall av blandad inkomst får utbetald sjukpenning i kontrolluppgiften uppdelas i enlighet med den förut antydda schablonen. Detta berör ca 60 000 försäkrade. Obligatorisk sjukpenning enligt YFL bör i taxeringshänseende hänföras till förvärvskällan tjänst medan sjukpenning från den frivilliga försäkringen avses hänföras till vederbörlig förvärvskälla.

104 Sammanfattning Sammanfattningsvis vill sjukpenningutredningen framhålla, att de tekniska förutsättningarna torde föreligga att införa skatteplikt för sjukpenning fr.o.m. år 1974. För den skull föreslär utredningen att det planerade ADB-systemet för sjukförsäkringen tidigareläggs enligt vad ovan sagts och att det uppdras åt RAFA-utredningen att utarbeta de närmare detaljerna för de tekniska lösningarna i samband med beskattningen. Innan ett fullt utbyggt ADB-system föreligger, bör skatteavdrag på sjukpenningen i normalfallen göras enligt schablontabell, utarbetad av riksskatteverket. Därefter bör skatteavdrag kunna ske enligt för varje försäkrad gällande skattetabell och -kolumn. Förslaget förutsätter att s. k. summarisk skatteredovisning sker samt att avdrag för kvarstående skatt normalt inte verkställs av kassorna. Det system för skattepliktig sjukpenning som här skisserats är som angivits med ADBmetod fullt möjligt att tekniskt genomföra. Otvivelaktigt kommer dock systemet att medföra att administrationen blir vidlyftigare än nu. För kassorna tillkommer enligt vad förut sagts att registrera de försäkrades skatteförhållanden, vid sjukfall räkna ut och verkställa skatteavdrag, redovisa och inbetala innehållen skatt och årligen sända ut kontrolluppgifter, förutom att besvara förfrågningar från försäkrade och andra, som har avseende på skattefrågorna. För skattemyndigheterna och de försäkrade tillkommer ytterligare inkomstposter, som skall tas upp i deklarationerna. I sammanhanget bör erinras om att försäkringskassorna, såvitt man kan bedöma, under de närmaste åren även i övrigt kommer att åläggas omfattande arbetsuppgifter, bl. a. om familjepolitiska kommitténs förslag i betänkandet Familjestöd (SOU 1972:34) genomförs. I utredningens direktiv framhålls som en viktig uppgift för utredningen att åstadkomma regler som så långt möjligt förenklar administrationen i kassorna då det gäller skatteavdragen. Med bl. a. det syftet tas i följande avsnitt (10.2) upp frågorna om sjukSOU 1972:60

lön och arbetsgivarinträde i försäkringsersättningen. 10.2 Frågan om sjuklön I föregående avsnitt har bl. a. angivits vilka olika anordningar som bör tillskapas för att försäkringskassorna skall kunna betala ut skattepliktig sjukpenning. Även om ett utbyggt ADB-system gör det möjligt att bemästra de administrativa problemen kommer försäkringskassorna att få omfattande arbetsuppgifter. Det behöver bara erinras om att samtliga sjukpenningutbetalningar i kassorna måste ackumuleras under året för att erforderliga kontrolluppgifter skall kunna framställas vid årets slut. Antalsmässigt kommer kontrolluppgifterna årligen att uppgå till två å tre milj. Samtidigt är det att märka att inemot hälften av de försäkrade som varit sjuka under året drabbats av endast ett sjukfall och att omkring 65 % av de under året inträffade sjukfallen varat högst en vecka. De registrerade ersättningarna har således i de flesta fallen varit av begränsad ekonomisk betydelse för de ersättningsberättigade. Det föreligger sålunda behov att så långt möjligt begränsa de administrativa bestyren med den beskattade sjukpenningen inom försäkringskassorna. En lösning härvidlag kan, som också framhålls i direktiven, vara att ersättningen vid sjukdom i fråga om anställda betalas ut av arbetsgivaren. Härvid är flera former tänkbara. En form är att man, som skett i 3 kap. 16 § AFL, anknyter till avtal om sjuklön och ersätter arbetsgivaren med den sjukpenning som eljest skulle ha tillkommit den anställde. Man kan också tänka sig att arbetsgivaren i lag åläggs skyldighet att obligatoriskt utge sjuklön med rätt att uppbära den anställdes sjukpenning. En tredje form är att arbetsgivaren under viss tid utger sjuklön utan att sjukförsäkringen lämnar honom någon direkt gottgörelse. Sistnämnda lösning har valts i Västtyskland och skall tillämpas också i Danmark. I föreliggande avsnitt tar utredningen upp dessa frågor.

SOU 1972:60

10.2.1 Sjuklön med arbetsgivarinträde I nu gällande lagstiftning finns i 3 kap. 16 § AFL bestämmelser om arbetsgivarinträde, vilka innebär att arbetsgivare, som vid arbetstagares sjukdom eller barnsbörd utger sjuklön till denne, inträder i arbetstagarens rätt till sjukpenning. Detta betyder inte att den av arbetsgivaren utgivna sjuklönen måste stå i en viss relation till den sjukpenning som kassan tillhandahåller arbetsgivaren. Sjuklönens storlek är sålunda i princip oberoende av sjukpenningens storlek. Andra stycket i 16 § avser fall då arbetstagare enligt statliga föreskrifter eller på grund av bestämmelse, som beslutats av kommun eller landstingskommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd. Sedan statstjänstemännens sjuklöneförmåner numera, efter införandet av förhandlingsrätt, blivit baserade på kollektivavtal, omfattar andra styckets bestämmelser endast särskilda grupper arbetstagare, främst sjömän som enligt sjömanslagens bestämmelser är tillförsäkrade sjuklön under viss tid. Tredje stycket i 16 § avser andra fall, då arbetstagare på grund av avtal är berättigad att vid sjukdom eller barnsbörd uppbära lön. För arbetsgivarinträde i sådant fall krävs att överenskommelse har träffats i form av kollektivavtal och på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation som enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation. De ovan nämnda bestämmelserna om arbetsgivarinträde avser numera i huvudsak frivilligt sådant, grundat på avtal om sjuklön. Som nämnts omfattar det de statsanställda. Även anställda hos försäkringskassorna har arbetsgivarinträde. Att arbetsgivarinträde inte fått någon anslutning i övrigt torde hänga samman med att arbetsgivarens kompensation för utgiven sjuklön blir låg, beroende på att sjukpenningens storlek är bestämd med hänsyn till skattefriheten. I samband med att sjukpenningen görs skattepliktig och beloppen därmed höjs ändras detta förhållande radikalt. Därigenom skapas förutsättningar för en utvidgad användning av institutet ar105

betsgivarinträde. Det statliga arbetsgivarinträdet har i betydande grad underlättat försäkringskassornas hantering av sjukfallen för statsanställda. Antalet utbetalningar från kassorna till respektive myndigheter har kunnat minskas betydligt genom att beloppen slagits samman till kvartalsutbetalningar. Detta faktum har haft inte oväsentlig betydelse för arbetssituationen hos kassorna. Eftersom handläggningen av ärendena ej varit kundstyrd, har arbetet kunnat förläggas till veckodagar och tider under dagen då den kundstyrda delen av arbetet varit liten. Härigenom har administrationskostnaderna kunnat begränsas. Systemet har dock även medfört vissa problem. Sålunda har arbetsgivaren i viss utsträckning vållats förluster genom att den anställde underlåtit att anmäla ändrad arbetsinkomst för ändring av klassplaceringen. På grund av rätten till sjuklön saknar nämligen den anställde eget ekonomiskt intresse av klassplaceringen. I vissa fall kan förklaringen vara att den försäkrade haft intresse av att stå i låg sjukpenningklass för att därigenom få lägre sjukförsäkringsavgift. Därutöver har det i vissa fall uppstått svårigheter för kassan att förebygga missbruk av försäkringen. Oklarhet har vidare ibland uppkommit om vem som borde ta initiativet att beivra fall av misstänkt bedrägligt förfarande m. m. Dessa erfarenheter kan tjäna till ledning när man har att bedöma arbetsgivarnas förutsättningar att medverka i en vidgad användning av institutet arbetsgivarinträde. Eftersom det är ofrånkomligt att arbetsgivaren i flera avseenden måste iaktta försäkringens intresse vid kontakten med den försäkrade, är kännedom om sjukförsäkringsbestämmelserna en förutsättning för att ett system med arbetsgivarinträde skall kunna fungera. Hos arbetsgivare med ett fåtal anställda har den som driver företaget oftast att själv ta hand om frågor rörande skatteavdrag, redovisning o. dyl. Man kan rimligen inte i sådana fall begära att han vid ett obligatoriskt arbetsgivarinträde dessutom skall kunna sätta sig in i sjukförsäkringsbestämmelserna på det sätt 106

som det faktiskt krävs för att handlägga dessa frågor. Förhållandena blir annorlunda i företag med ett större antal anställda. Där finns i regel särskilt avdelad personal, som kan ges tillfälle att sätta sig in i bestämmelserna. Erfarenheterna från bl. a. redovisningen av preliminärskatt och arbetsgivaravgifter synes styrka denna bedömning. Det är tydligt att arbetsgivarinträde under vissa förutsättningar kan underlätta försäkringskassornas arbetsuppgifter i avsevärd omfattning. Vid en skattepliktig sjukpenning ökar fördelarna med arbetsgivarinträde. Självfallet innebär arbetsgivarens åtagande en viss överflyttning av arbetsuppgifter från försäkringskassan till arbetsgivaren. Eftersom arbetsgivaren redan har underlag för beräkning av skatteavdrag på utbetalda ersättningar begränsas det administrativa merarbetet för arbetsgivaren. Försäkringskassan skulle slippa att vid sjukdom för samma personer också vidta skatteavdrag som enbart avser sjukersättningen. För den försäkrade skulle det kunna innebära en lättnad att vid sjukdomsfall behöva göra anmälan endast hos arbetsgivaren, inte dessutom till försäkringskassan. Glömska i sistnämnda avseende har ej sällan vållat rättsförlust. Ett generellt arbetsgivarinträde knutet till en lagbestämmelse att obligatoriskt utge ersättning vid anställds sjukdom, vilket alltså skulle omfatta även de mindre arbetsgivarna, är emellertid utredningen mot bakgrunden av ovan åberopade erfarenheter inte beredd att föreslå. Arbetsgivarinträdet bör därför liksom hittills vara beroende av att kollektivavtalad sjuklön föreligger. Genom arbetsmarknadsparternas medverkan skapas en viss garanti för att denna form av sjuklön förbehålls fall där en godtagbar tillämpning kan påräknas. För att underlätta ett sådant arbetsgivarinträde torde det vara nödvändigt att försäkringskassorna medger arbetsgivare å kontoutbetalning på sjukpenning i erforderlig omfattning. Som förut sagts torde genom införande av skattepliktig sjukpenning förutsättningar ha skapats för en vidgad användning av kollekfivavtalad sjuklön innefattande arbetsgivarinSOU 1972:60

trade. Härvidlag måste emellertid beaktas den utformning av sjukförmåner som AGS utgör. I förhandlingsprotokollet mellan SAF och LO rörande AGS har dock antecknats att avtalet kan bringas till upphörande eller ändras före avtalstidens utgång till följd av förändringar i sociallagstiftningen, såsom exempelvis införande av skatteplikt för sjukpenning enligt AFL. 10.2.2 Obligatorisk sjuklön utan arbetsgivarinträde I närmast föregående avsnitt har utredningen förklarat sig inte vara beredd att föreslå en obligatorisk sjuklön med arbetsgivarinträde. Utredningen har dock mot bakgrunden av direktivens önskemål att så långt möjligt förenkla administrationen övervägt frågan om inte arbetsgivaren skulle kunna svara för utbetalning av sjuklön vid varje sjukfall under en kortare tid om försäkringskassan inte behövde registrera sjukfallet och ej heller betala ut sjukpenning till arbetsgivaren. Det sagda innebär att arbetsgivare skulle åläggas att obligatoriskt och utan återkravsrätt mot sjukförsäkringen utge sjuklön under begränsad tid när en anställd blir sjuk. Förslaget om obligatorisk sjuklön har inte utformats i alla detaljer men framförs som ett alternativ för ytterligare bearbetning. Som framgår av tillgängliga statistiska uppgifter är ca 65 % av alla sjukfall för försäkrade med anställningsinkomst avvecklade efter sju dagar. Av de f. n. drygt 4,8 milj. försäkrade, som är sjukpenningklassplacerade, är ca 3,6 milj. försäkrade med enbart anställningsinkomst. Om en obligatorisk sjuklöneperiod vid sjukdom sattes till sju dagar, skulle det innebära att mer än hälften av samtliga sjukfall reglerades utan att sjukförsäkringen behövde träda in. Med en skattepliktig sjukpenning skulle det, totalt sett, innebära betydande förenklingar. Arbetsgivaren har ju anordningar för att innehålla preliminär A-skatt och kassorna slapp hanteringen. Dubbelarbetet i skattehänseende kunde därmed avsevärt nedbringas. I sammanhanget bör erinras om att kostSOU 1972:60

naderna för korttidsfrånvaron genom arbetsgivarnas skyldighet att svara för ersättningen vid sjukdom utan rätt till återbäring från sjukförsäkringen kommer att i särskilt hög grad drabba arbetsgivare med hög sjukfrånvaro bland de anställda. Härigenom bör sjuklöneförpliktelsen leda till att arbetsgivaren i större utsträckning beaktar arbetsmiljöns problem, där sådana kan ha medverkat till sjukdomsfallet och frånvaron från arbetet. Mot förslaget om en obligatorisk sjuklönevecka skulle kunna resas den invändningen att det skulle åsamka personer med olika slags handikapp svårigheter att få anställning. Det är givetvis angeläget att man inte försvårar för arbetsmarknadsmyndigheterna att bereda dessa grupper anställning i den öppna marknaden. Utredningen anser sig emellertid kunna förutsätta att arbetsgivarnas ansvar för dessa grupper inte minskar om det införs en förpliktelse att utge obligatorisk sjuklön vid korttidsfrånvaro. Det kan anmärkas att arbetsmarknadsmyndigheterna f. n. har vissa möjligheter att stimulera arbetsgivare att anställa handikappade. Till arbetsgivare som har handikappad anställd kan således utges bidrag till lönen med upp till 40 %. Sjuklönen från arbetsgivaren skulle i princip utgöra ersättning för det inkomstbortfall, som genom sjukdomen drabbat arbetstagaren. I sjukpenningförsäkringen finns schablonregler, som inte kan undvaras i en allmän försäkring, men som i det särskilda fallet kan få mindre lämpliga konsekvenser. En sådan schablonregel är fridagsregeln. Enligt vad sjukpenningutredningen erfarit förekommer på vissa håll vid skiftarbete att försäkrad arbetar längre skift under en kortare tid och därefter är ledig flera dagar i följd. Det förekommer också att arbetet utförs oavbrutet i skift under en eller två veckor och att därefter ledighet tar vid under motsvarande tid. Den kompensation som erhålls genom sjukförsäkringen kan då inte alltid bli rättvisande. Liknande problem kan vållas av den schablonisering som följer av att sjukpenningen betalas ut enbart som hel eller halv och av att en nedsättning av arbetsförmågan understigande 50 % ej berättigar till 107

sjukpenning. Med en obligatorisk sjuklön Sjuklöneunderlaget kan bestämmas på olika skulle ersättningen av arbetsgivaren kunna sätt. Det är därvidlag angeläget att det för anpassas till inkomstbortfallet på ett mera arbetsgivaren fastställs en beräkningsmetod individuellt sätt. som är enkel att tillämpa. Liksom i fråga om Självfallet måste en bestämmelse för ar- arbetstagarbegreppets innebörd synes man betsgivare att vid arbetstagares sjukdom utge här kunna knyta an till semesterlagens besjuklön vara villkorad av att anställningen stämmelser. Har arbetstagaren inte varit anvarat viss tidrymd. I Danmark gäller ett ställd så lång tid att det är möjligt att villkor om sysselsättning hos arbetsgivaren beräkna sjuklöneunderlaget på sätt nu anminst 40 timmar under de senaste fyra vec- tytts, kunde man med ledning av inkomstkorna. En annan utgångspunkt kunde vara läget för andra jämförliga arbetstagare på arden tid som KSA-utredningen föreslog för betsplatsen göra en beräkning av vad vederatt en månad skulle vara tillgodoräkningsbar börande skulle ha tjänat om han hade haft inom arbetslöshetsförsäkringen, nämligen 70 sin anställning under hela kvalifikationsåret. timmars arbetad tid under månaden. UtredBeräkningen för semesterlön är såväl arningen har inte ansett det möjligt att på betsgivare som arbetstagare väl förtrogna detta stadium närmare precisera tidskravet. med. En anknytning till denna beräkningsMed arbetstagare åsyftas här det civilrätts- metod bör därför underlätta tillämpningen liga arbetstagarbegreppet med den innebörd av sjuklönebestämmelserna och motverka det har i semesterlagen. Den som inte upp- uppkomsten av tolkningstvister. Om parterfyller detta krav eller är arbetslös avses na finner annan beräkningsgrund lämpligare, vid sjukdom få sjukpenning från försäkrings- bör det finnas möjlighet att i kollektivavtal kassan enligt vanliga regler. föreskriva sådan annan grund. För arbetstagare som avlönas uteslutande Den obligatoriska sjuklönen är tänkt att i genom andel i vinst eller omfattas av sjö- princip ersätta den inkomstförlust som gemanslagen bör bestämmelserna om sjuklön ej nom sjukdomen drabbat arbetstagaren. Detgälla. Den som avlönas genom andel i vinst ta innebär att arbetstagaren erhåller sjuklön torde få anses stå i ett sådant förhållande till under hela frånvaron, således även under arbetsgivaren att sjuklön ej bör föreskrivas i insjuknandedagen. Med denna princip besådant fall. I sjömanslagen finns bestämmel- hövs ingen särskild regel för det fall att ser om sjuklön som gör det överflödigt att ta arbetstagaren enbart är delvis arbetsoförmömed den som omfattas av nämnda lag. gen på grund av sjukdomen utan sjuklön Sjuklönen skall enligt vad utredningen utgår även i detta fall i förhållande till det tänkt sig utgå under de sju första dagarna av faktiska inkomstbortfallet. Om arbetsgivaren varje sjukperiod. En förutsättning för att finner skäl därtill, bör han kunna påfordra arbetstagaren skall erhålla sjuklön bör givet- att arbetstagaren styrker arbetsoförmågan vis vara att han anmält sjukfallet till arbets- med läkarintyg. Denna möjlighet bör dock givaren. Före anmälan torde arbetsgivare inte tillämpas med viss restriktivitet. Enligt utredböra åläggas skyldighet att utge sjuklön, ningens mening skulle det vara värdefullt om såvida inte arbetstagaren påvisar att han på arbetsmarknadens parter kunde enas om grund av sjukdomen eller av annan godtagbar riktlinjer härvidlag. orsak varit förhindrad att omedelbart anmäla Om arbetstagare som har mer än en ansjukfallet. Rätten till sjuklön bör gälla även ställning inte uppfyller villkoren för sjuklön om anställningen upphör före utgången av de från sina arbetsgivare bör han, om han är sju dagarna. tillförsäkrad en sjukpenning som är högre än Sjuklönen bör utgå i relation till inkomst- den sjuklön han kan få, erhålla mellanskillnabortfallet i det särskilda fallet. Kompensa- den från försäkringskassan. Detsamma bör tionsnivån bör lämpligen vara densamma gälla när någon eljest är sjukpenningförsäksom i det följande föreslås för sjukpenning. rad för högre inkomst än som svarar mot 108

SOU 1972:60

inkomsten i den aktuella anställningen. Med den metod för sjuklöneberäkningen som här angivits bör den ersättning som arbetsgivaren har att betala ut överensstämma med vad sjukförsäkringen skulle ge i de fall det rör sig om arbetstagare med inte allt för oregelbundna arbetsförhållanden. Vid arbetskonflikt torde arbetsgivaren inte böra anses skyldig att utge sjuklön. Även i sådant fall skulle alltså den försäkrade vid sjukdom få vända sig till försäkringskassan. Uppkommer tvist om tillämpningen av bestämmelser om obligatorisk sjuklön, bör en sådan tvist kunna prövas av arbetsdomstolen eller allmän domstol. Om så i kollektivavtal föreskrivs, bör dock tvisten i stället kunna hänskjutas till avgörande av skiljemän. Underlåter arbetsgivare att efter ett för arbetstagaren positivt avgörande betala ut sjuklön, bör efter hänvändelse till försäkringskassan sjukpenning betalas ut av kassan som därigenom inträder som fordringsägare i förhållande till arbetsgivaren. De kostnader som arbetsgivarna skulle åläggas genom en förpliktelse ätt utge sjuklön och konsekvenserna för sjukförsäkringens vidkommande återkommer utredningen till i kap. 14. 10.3 Skattepliktens

omfattning

Sjukpenningförsäkringen för förvärvsarbetande är uppbyggd på inkomstbortfallsprincipen. Denna princip ligger däremot inte till grund för hemmamakeförsäkringen och den frivilliga försäkringen för hemmamakar och studerande. Hemmamakeförsäkringen har motiverats främst med de ökade kostnader, som i regel uppkommer för familjen när hemmavarande make blir sjuk. I direktiven för sjukpenningutredningen sägs bl. a. följande i fråga om skattepliktens omfattning. Om sjukpenningförmånerna blir skattepliktig inkomst, innebär detta att också sådan ersättning, som inte baserar sig på arbetsinkomst blir skattepliktig inkomst, såvida inte vissa förmånsformer undantas från skatteplikt. Utredningsmannen bör överväSOU 1972:60

ga den lämpliga lösningen med utgångspunkt i ett så långt möjligt konsekvent genomförande av principen om skatteplikt för sjukpenningförmånerna. Den nuvarande lägsta inkomstgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen för förvärvsarbetande är 1 800 kr. Deklarationsplikt inträder efter 1970 års skattereform som regel vid en årsinkomst av 4 500 kr. Gränsdragningen anknyter till grundavdraget vid taxeringen, vilket medför att det inte blir någon skatt för inkomster som inte överstiger 4 500 kr. Även om sjukpenning som grundas på lägre inkomst skulle göras skattepliktig borde utbetalning av sådan förmån inte medföra något skatteavdrag, då den ju inte heller föranleder någon slutlig beskattning, om inte den försäkrade har andra skattepliktiga inkomster. Försäkringskassorna skulle ändock få ackumulera under året utbetald sjukpenning och framställa kontrolluppgifter för sådana försäkrade. Det sagda leder till ståndpunkten att endast sjukpenning som grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kr. per år bör bli skattepliktig. 1 enlighet med vad nyss sagts torde sjukpenning inom hemmamakeförsäkringen och den frivilliga sjukpenningförsäkringen också böra undantas från beskattning. Även för dessa förmånsformer gäller, att det vid beskattning inte skulle bli något skatteavdrag, om inte beloppen höjdes avsevärt. En sådan förändring av dessa försäkringsformer ingår inte i utredningens uppdrag. När det gäller hemmamakeförsäkringen bör det i sammanhanget erinras om att dess inordnande i skattesystemet skulle leda till det resultatet att den förvärvsarbetande makens skattereduktion minskade med 40 % av hemmamakesjukpenningens belopp. Ett införande av beskattad hemmamakesjukpenning medför alltså att sjukpenning till hemmavarande make i många fall ökar skattebelastningen för andra maken. En reell förbättring ur familjesynpunkt av denna sjukpenningförsäkring ernåddes därför först vid en ganska väsentlig höjning. Å andra sidan kommer den rätt till schablonavdrag från intäkt av tjänst och till förvärvsavdrag som kan tillkomma 109

den hemmavarande maken till följd av att sjukpenning har uppburits att minska skatteeffekten för den förvärvsarbetande maken. En beskattning av hemmamakesjukpenningen skulle således leda till resultat som varierar betydligt i de enskilda fallen. Med hänsyn till att utredningen i det följande föreslår att barntillägget avskaffas, uppkommer emellertid i detta sammanhang behov av en uppräkning av sjukpenningen till hemmamake. Barntillägg utgår f. n. i drygt hälften av sjukfallen i hemmamakeförsäkringen. På grund av garantireglerna uppgår barntillägget vanligen till 2 kr. Med bortseende från att inte alla hemmamakar f. n. är berättigade till barntillägg finner utredningen det av administrativa skäl mest lämpligt att generellt räkna upp hemmamakesjukpenningen till 8 kr., skattefritt. En annan fråga är att hemmamakens sjukpenning gällt oförändrad sedan år 1967, och att det därför med hänsyn till penningvärdets förändring och den allmänna kostnadsutvecklingen kan vara aktuellt att pröva frågan om uppräkning av en icke skattepliktig sjukpenning för hemmamakar. Som framgår av specialmotiveringen föreslår utredningen en höjning av det belopp för vilket frivilligt sjukpenningtillägg skall kunna tecknas så att de totala sjukpenningförmånerna kan uppgå till högst 20 kr. Enligt utredningens direktiv skall moderskapspenningen, som vid barnsbörd utgår med ett engångsbelopp av 1 080 kr. vid enkelbörd, lämnas utanför beskattning. Ändrade förutsättningar torde dock uppkomma vid ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag om föräldrapenning i kommitte'ns förut nämnda betänkande Familjestöd (SOU 1972:34). Enligt förslaget skall moderskapspenningen och den tilläggssjukpenning vid havandeskap och barnsbörd som utgår till förvärvsarbetande ersättas med en föräldrapenning. Föräldrapenningen skall, oavsett förvärvsinkomst, utgå med lägst 20 kr. per dag i längst 240 dagar. För den som enligt nuvarande bestämmelser har en högre sjukpenning än 20 kr. per dag skall föräldrapenningen vara lika stor som sjukpenningen. 110

Familjepolitiska kommittén har överlåtit till sjukpenningutredningen att överväga frågan om uppräkning och beskattning av föräldrapenningen. Enligt sjukpenningutredningens mening bör, vid ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag, även föräldrapenningen, som med tillämpning av nuvarande sjukpenningtabeller skulle motsvara en förvärvsinkomst av ca 12 000 kr. per år, göras skattepliktig. Familjepolitiska kommittén har utöver vad nu sagts föreslagit införande av rätt till sjukpenning vid vård av sjukt barn. Om en sådan förmån införs bör den beskattas i likhet med vad ovan föreslagits i fråga om sjukpenning vid försäkrads egen sjukdom. Sjukpenningutredningen föreslår sammanfattningsvis att, om sjukpenningen skall beskattas, sådan sjukpenning enligt AFL, YFL och närstående ersättningssystem (se kap. 1, avsnitten 1.1.4 och 1.2.3), som grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kr. för år görs skattepliktig. Om föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn införs i enlighet med familjepolitiska kommitténs förslag bör också dessa förmåner beskattas. Övrig sjukpenning - alltså hemmamakesjukpenning, sjukpenning från frivillig försäkring enligt AFL samt (övergångsvis) sjukpenning från obligatorisk försäkring enligt AFL som grundas på förvärvsinkomst understigande 4 500 kr., om året - bör liksom f. n. vara skattefri. 10.4 Sjukpenningens utformning Om sjukpenningen görs skattepliktig och i samband därmed beloppen höjs, kan sjukpenningen bli mera jämförbar med sjuklön. I ett sådant system är det riktigast, att sjukpenningen kompenserar bortfall av förvärvsinkomst med en för samtliga sjukpenningberättigade lika stor andel av den bortfallna inkomsten. Detta innebär att den nuvarande metoden att bestämma den försäkrades ersättning vid sjukdomsfall på grundval av en inplacering i viss sjukpenningklass sätts i fråga. I förevarande avsnitt behandlas detta spörsmål. Utredningen börjar därvid med SOU 1972:60

synpunkter på det nuvarande klassplaceringssystemet inom sjukpenningförsäkringen och redovisar vidare andra sätt att beräkna sjukpenning. Därefter går utredningen in på förslag om sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenningens kompensationsnivå och de övriga frågor som har samband med sjukpenningens utformning. 10.4.1 Synpunkter på det nuvarande klassplaceringssystemet En fördel med klassplaceringssystemet är, att den försäkrade i förväg vet vilken sjukpenning han kan påräkna vid sjukdom. Genom att den försäkrade på förhand erhåller underrättelse om sin klassplacering, kan vidare sjukpenningen som regel utbetalas vid inträffat sjukdomsfall utan föregående utredning om den försäkrades ekonomiska förhållanden. Härmed undviks dröjsmål vid utbetalningen och man undgår att tvist uppstår mellan den försäkrade och kassan om beräkningen av inkomstunderlaget för sjukpenningen i ett läge då den försäkrade har akut behov av att få sjukpenningen utbetald. En annan fördel med klassplaceringssystemet är att - som en följd av att den inkomst som ligger till grund för klassplaceringen är en framtida beräknad årsinkomst - sjukpenningens storlek inte påverkas av perioder av sjukdom, arbetslöshet eller kortvarigt inkomstbortfall av annan anledning. Den utformning som klassplaceringssystemet har med ett begränsat antal klasser och därmed stora intervaller mellan klassbotten och klasstoppen medför att inte varje inkomständring behöver föranleda beslut om ändrad klassplacering. Denna administrativa fördel var en bidragande orsak till införandet av

klassplaceringssystemet år 1955. De stora intervallen mellan klassbotten och klasstoppen framstår emellertid numera som en påtaglig nackdel. Genom att försäkrade med upp till 3 000 kronors skillnad i årsinkomst sammanförs till en och samma sjukpenningklass, är i systemet inbyggt ett moment som motverkar en från kompensationssynpunkt likformig sjukersättning. Som framgår av föregående kapitel kan skillnaderna i kompensationsgrad bli betydande. Klassplaceringssystemet kräver vidare att den försäkrade är aktiv för att han skall komma i åtnjutande av rätt sjukpenning. Denne måste underrätta försäkringskassan om inkomständringar för eventuell klassändring. Försummas detta, riskerar han att vid sjukdom få en sjukpenning som inte svarar mot den aktuella inkomstsituationen. Klassändring får nämligen som regel inte ske under pågående sjukperiod. Den ekonomiska följden av felaktig klassplacering slår i dessa fall ofta hårt, särskilt vid långvarig sjukdom. Genom att de försäkrades avgifter till sjukförsäkringen debiteras på grundval av klassplaceringen, har det ansetts nödvändigt att upprätthålla kravet på att klassändring inte får ske under sjukdom. I annat fall skulle det ges möjlighet till spekulation. Om ändring av sjukpenningklass finge ske vid insjuknandet, skulle det nämligen kunna bli en strävan att anmäla en låg inkomst och därmed bli placerad i en låg sjukpenningklass i syfte att hålla egenavgiften nere. Skulle man bli sjuk kunde man i samband därmed anmäla ökad inkomst och få den högre sjukpenningen. För att ge en allmän uppfattning om den av klassplaceringssystemet föranledda administrationens omfattning lämnas i det följan-

Enbart sjukvårdsförsäkrade Sjukpenningförsäkrade Därav enbart grundsjukpenningförsäkrade med förvärvsinkomst med enbart anställningsinkomst över 2 600 kr. för år med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning över 2 600 kr. för år med blandad inkomst över 2 600 kr. för år hemmamakeförsäkrade SOU 1972:60

1 460 000 4 840 000 1 30 000 3 600 000 260 000 60 000 790 000

som RAFA-utredningen avser att föreslå, de några data härom. Vid 1972 års början hade försäkringskas- torde kostnaderna komma att uppgå till ca sorna sammanlagt ca 6,3 milj. inskrivna för- 16 milj. kr. i 1972 års löneläge. I syfte att utröna om sjukpenningklassplasäkrade, vilka fördelade sig enligt sammanceringen vid sjukdom ger den försäkrade den ställning på föregående sida. Klassplaceringssystemets funktion bygger, kompensation för inkomstbortfall som avsåsom förut nämnts, främst på de försäkra- setts i lagstiftningen - dvs. om klassplacedes skyldighet att till försäkringskassan an- ringarna är riktiga - har sjukpenningutredmäla sådana ändringar i inkomstförhållande- ningen låtit utföra två undersökningar, som na som påverkar placeringen i sjukpenning- redovisas i bilagorna 2 och 3. Av bilaga 2 som avser en undersökning av klass. Kassorna har emellertid också skyldighet att utöva kontroll över de försäkrades den faktiska klassplaceringen i inträffade yrklassplacering. Klassplaceringskontroll full- kesskadefall framgår att, av uttagna 386 görs genom att de försäkrade tillställs för- försäkrade, 37,6 % var rätt klassplacerade, frågningar beträffande inkomstförhållandena 18,9% för högt placerade och 43,5% för fortlöpande, månatligen och årligen så snart lågt placerade. I den andra undersökningen, anledning förekommer. Följande av kassorna som bl. a. avsåg klassplaceringen för sjukpenutifrån erhållna uppgifter jämte interna med- ningförsäkrade som efter sjukfall friskanmält delanden utgör exempel på impulser, som sig under tiden 19-25 november 1971 och kan utlösa förfrågan till den försäkrade, som redovisas i bilaga 3, framkom att av nämligen anställningskort om anställning el- 5 586 försäkrade (i detta sammanhang bortler anställnings upphörande, personavi om ses från 29 försäkrade som var arbetslösa) ingånget äktenskap, äktenskapsskillnad eller 46,3 % var rätt placerade, 10,5 % för högt makes frånfälle, personavi om flyttning, och 43,2 % för lågt placerade. meddelande om beviljad eller upphörd förDen relativa andelen försäkrade i de båda tidspension (sjukbidrag), meddelande om undersökningarna med för låg klassplacering förtida eller uppskjutet uttag av ålderspen- (ca 43 %) överensstämmer väl. Undersöksion, meddelande om undantagande från ningarna ger otvivelaktigt vid handen att de tilläggspensioneringen eller om återkallelse försäkrades klassplaceringar i stor utsträckav sådan anmälan, meddelande om utskriv- ning inte svarar mot de verkliga inkomstförning eller försökspermittering från allmän hållandena. Anledningen härtill torde vara, vårdanstalt för alkoholmissbrukare, kom- att klassplaceringssystemet för sin funktion i pletteringsuppgift vid yrkesskada, avisering så hög grad är beroende av inkomstanmälan om upphörd arbetsvärd samt uppgift om att från den enskilde. enbart sjukvårdsförsäkrad kvinna fött barn. En annan nackdel med klassplaceringsUtöver nyss nämnda åtgärder genomförs i systemet är, som förut sagts, den varierande regel en årlig klassplaceringskontroll. Vid kompensationsgraden inom ett och samma denna kontroll jämförs datamässigt registre- inkomstintervall i sjukpenningskalan och en rade uppgifter om pensionsgrundande in- språngvis förändring av kompensationsgrakomst och tilläggssjukpenningavgift. I fall av den vid intervallgränserna. Dessa effekter var påtagligt bristande överensstämmelse mellan efter införandet av den allmänna sjukförsäkdessa data - motsvarande två sjukpenning- ringen till en början av underordnad betydelklasser eller mera - utreds anledningen härtill. se. De reformer av socialförsäkringen, som De totala kostnaderna för klassplaceringsgenomförts sedan klassplaceringssystemet inarbetet och näraliggande arbetsuppgifter befördes, bl. a. den successiva utbyggnaden av räknades av RAFA-utredningen för år 1968 sjukpenningskalan med allt större sjukpentill 23,4 milj. kr. I 1972 års lönenivå torde detta motsvara ca 30 milj. kr. Även vid ett ningbelopp och högre kompensationsnivå, genomförande av de rationaliseringsåtgärder har förändrat de ursprungliga förutsätt112

SOU 1972:60

ningarna för systemet. En inte oväsentlig faktor, som i detta sammanhang måste beaktas mot bakgrunden av att sjukpenningen är skattefri, är att skattens andel av förvärvsinkomsten blivit större, som en följd av inkomstutvecklingen och i fråga om kommunalskatten på grund av inträffade höjningar av de kommunala utdebiteringarna. Dessa höjningar och den statliga inkomstskattens progressivitet har kommit att accentuera svagheterna i klassplaceringssystemet. Den ojämnhet i kompensationsgraden mellan olika inkomster i samma sjukpenningklass och närliggande inkomster i olika klasser, som är en del av konstruktionen i det schabloniserade klassplaceringssystemet, har sålunda skärpts särskilt i de högre sjukpenningklasserna.

10.4.2 Andra sätt att beräkna sjukpenning Den arbetsinkomst, som bör ligga till grund för sjukpenningens storlek, kan i huvudsak beräknas enligt något av följande alternativ, nämligen på grundval av 1) förvärvsinkomsten under ett föregående kalenderår - dvs. i regel den inkomst som framkommer vid taxeringen - , 2) förvärvsinkomsten vid tiden för sjukfallets inträffande eller 3), såsom i det nuvarande klassplaceringssystemet, den förvärvsinkomst som den försäkrade kan antas komma att tills vidare åtnjuta. Som framgår av kap. 5 tillämpas i Finland alternativ 1, vilket innebär att sjukpenningen grundas på den förvärvsinkomst som tas fram vid taxeringen och som avser föregående kalenderår. Det är ganska enkelt att härigenom fä fram ett underlag för sjukpenningen. Beroende på att det genom taxeringsarbetet hinner förflyta en viss tid innan inkomstuppgifterna blir tillgängliga för försäkringsadministrationen kan underlaget för sjukpenningen emellertid lätt bli inaktuellt. Därigenom kommer sjukpenningen i många fall inte att ge åsyftad kompensation för inkomstbortfallet när ett sjukfall inträffar. I vårt land skulle det enligt vad utredningen inhämtat inte vara tekniskt möjligt att få fram inkomstuppgifterna från skattemyndigSOU 1972:60 8

heterna för ett inkomstår förrän tidigast i september månad påföljande år. I Finland har man försökt komma tillrätta med detta problem genom att skapa regler som under vissa förutsättningar gör det möjligt att beräkna sjukpenningen på en i förhållande till sjukdomsfallet mera näraliggande inkomst (jfr. kap. 5). Måste man göra omprövningar av inkomstunderlaget när sjukfall inträffar, går å andra sidan den administrativa förenkling för sjukförsäkringen, som det innebär att erhålla sjukpenningunderlaget från skattemyndigheterna, förlorad. Enligt den i Danmark nyligen antagna "dagpengeloven" (se kap. 5) skall där användas en beräkningsgrund för dagpenning under den s. k. arbetsgivarperioden motsvarande alternativ 2. För tiden efter utgången av arbetsgivarperioden, när sociala nämnden i kommunen skall svara för dagpenningutbetalningen, skall dagpenningen beräknas med ledning av uppgifter från skattemyndigheterna, dvs. i huvudsak enligt alternativ 1. Men även i Danmark har man måst skapa bestämmelser om undantag, så att inkomstunderlaget för sjukpenningen kan bli mera aktuellt. Att beräkna sjukpenningens storlek enbart på uppgifterna från taxeringen kan sålunda ge en sjukpenning som mången gång inte ger en riktig kompensation vid sjukfall. För att rätta till dessa förhållanden måste sjukförsäkringsorganen ges möjligheter att göra avsteg från den taxerade inkomsten. Detta kan med nuvarande löneutveckling beräknas medföra ett betydande merarbete om man skall kunna tillgodose den försäkrades intresse att få sjukpenningen beräknad efter den verkliga arbetsinkomsten vid sjukfallet. Det andra alternativet att beräkna sjukpenningens storlek innebär, som förut nämnts, att låta förvärvsinkomsten vid tiden för sjukfallets inträffande vara sjukpenninggrundande. I praktiken torde detta alternativ kunna tillämpas i stort sett endast för arbetstagare. För egna företagare måste i regel annan beräkningsgrund användas. För tillämpningen krävs att i samband med sjukfallets inträffande uppgifter kan inhämtas 113

från arbetsgivaren om arbetsinkomstens storlek. Den tid som krävs för att i samband med inträffat sjukfall fastställa den årsinkomst som skall ligga till grund för sjukpenningens storlek gör att utbetalningen kan försenas avsevärt. Inom yrkesskadeförsäkringen används en sådan beräkningsgrund för sjukpenningen efter samordningstidens utgång och för förmånerna från denna försäkring i övrigt. Under samordningstiden (de 90 första dagarna) utgår däremot sjukpenning enligt sjukförsäkringens regler. Sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagens regler behöver således inte utbetalas omedelbart efter skadefallets inträffande. Inom den norska socialförsäkringen beräknar man sjukpenningens storlek på arbetsinkomsten vid tiden omedelbart före insjuknandet såvitt avser arbetstagare, medan man för egna företagare som huvudregel går ut från registrerad pensionspoäng för ATP (jfr. kap. 5). Vid besök i Norge har utredningen tagit del av erfarenheterna av detta system. För tillämpningen krävs att försäkringsadministrationen från arbetsgivaren kan inhämta uppgifter om den aktuella arbetsinkomsten. Först när dessa uppgifter erhållits, kan sjukpenningen bestämmas och betalas ut. Tillvägagångssättet i Norge förutsätter läkarbesök eller annan kontakt med läkare före sjukanmälan. Läkaren sänder därefter sjukanmälan till trygdekontoret med uppgift om sjukdomens art och den försäkrades arbetsgivare. På begäran av trygdekontoret lämnar arbetsgivaren sedan uppgift om arbetsinkomstens storlek. Om sådan uppgift inte inkommer eller om lämnade uppgifter är ofullständiga eller uppenbart oriktiga, kan trygdekontoret fastställa arbetsinkomsten skönsmässigt och därvid bygga på bl. a. tidigare årsinkomst eller eventuellt på upplysning om pensionspoäng. Utredningen, som vid sitt besök i Norge sammanträffat med företrädare för rikstrygdeverket, trygdekontor, arbetsgivare och läkare, har kunnat konstatera, att erforderliga uppgifter i stort sett kommer trygdekontö114

ren tillhanda utan längre dröjsmål. Däremot saknas det väl inte exempel på att det vid utfärdandet av intyget om arbetsinkomstens storlek kan uppkomma en situation som leder till press på arbetsgivaren från den försäkrades sida att få arbetsinkomsten beräknad så fördelaktigt som möjligt, eftersom det är denna som skall utgöra grunden för sjukpenningen. Detta kan också understundom föranleda att förhandlingsliknande diskussioner förs mellan arbetsgivare och arbetstagare om vilken inkomst som skall tas med och hur långt tillbaka i tiden arbetsgivaren skall gå i fråga om arbetsinkomsten, när trygdekontorets förfrågan om arbetsinkomstens storlek besvaras. Utredningen är inte beredd att föreslå införandet av en sådan ordning som huvudregel i den svenska sjukförsäkringen, ehuru det norska förfarandet syftar till att fastställa ett så rättvisande aktuellt inkomstunderlag som möjligt. Måhända kan det bli lättare att genomföra ett sådant system om fastare löneformer, t. ex. månadslön, kommer till större användning. I sammanhanget bör erinras om att rikstrygdeverket tillsatt en arbetsgrupp, bestående av företrädare för trygdekontoren, med uppgift att bl. a. se över gällande bestämmelser för beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten. Denna arbetsgrupp har, efter att ha framfört kritiska synpunkter mot de nuvarande reglerna, också avlämnat förslag till ändringar genom vilket med frångående av det nuvarande systemet den registrerade pensionsgrundande inkomsten för tidigare år skall utgöra underlaget för sjukpenningberäkningen även för anställda. Förslaget har ännu inte föranlett någon åtgärd från rikstrygdeverket. Mot bakgrunden av det anförda kan således, enligt sjukpenningutredningens uppfattning, resas invändningar mot att beräkna sjukpenninggrundande inkomst enligt något av de nämnda alternativen 1 och 2, och en övergång till något av dessa beräkningssätt synes därför inte motiverad i samband med att skatteplikt för sjukpenning införs. I vårt land har, alltsedan den allmänna sjukförsäkringen trädde i kraft år 1955, den SOU 1972:60

årsinkomst som den försäkrade kan antas komma att tills vidare åtnjuta, alltså en beräknad framtida inkomst, varit sjukpenninggrundande. Beräkningen som sådan torde ge ett godtagbart underlag för sjukpenningen och det torde inte i förevarande sammanhang finnas anledning att överge denna metod. I det nuvarande klassplaceringssystemet, med vilket denna beräkningsprincip kombinerats, har man emellertid låtit inkomsterna inom vissa intervaller motsvaras av en för hela intervallet gällande sjukpenning, vilket har medverkat till att vissa ogynnsamma effekter uppkommit. Frågan är då närmast vilka förändringar som i samband med beskattning av sjukpenningen är påkallade för att undanröja dessa ogynnsamma effekter. 10.4.3 Förslag i fråga om sjukpenninggrundande inkomst Av vad förut sagts torde framgå att för beräkning av den arbetsinkomst, som skall ligga till grund för sjukpenningens storlek, alternativ 1 och 2 inte bör komma i fråga i detta sammanhang, när sjukpenningen förs in i beskattningssystemet. Alternativ 3, enligt vilket till grund för sjukpenningens storlek skall läggas den förvärvsinkomst som den försäkrade kan antas komma att tills vidare åtnjuta, bör därför liksom f. n. också användas när sjukpenningen görs skattepliktig. De nu tillämpade principerna för att beräkna förvärvsinkomsten bör sålunda enligt utredningens mening vara oförändrade. Däremot synes det vara möjligt att utforma bestämmelserna i övrigt så att klassplaceringssystemets nyss påtalade nackdelar väsentligt mildras. I föreliggande avsnitt tar utredningen upp förslag i fråga om sjukpenninggrundande inkomst, inkomstgränser och vissa övergångsanordningar, som kan bli påkallade i samband med att sjukpenningen beskattas.

SOU 1972:60

Fastställande av sjukpenninggnmdande inkomst I avsikt att komma till rätta med de förut påtalade felaktiga, oftast för låga klassplaceringarna föreslår utredningen en ny ordning att tillämpas vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomst. Förslagen bygger på att sjukförsäkringens försäkringsregister är infört i ADB-systemet enligt vad sagts i avsnitt 10.1 och att ändringar av sjukpenninggrundande inkomst registreras i detta system. Utredningens förslag innebär att den sjukpenning som skall utgå direkt anknyts till den hos försäkringskassan registrerade årsinkomsten utan tillämpning av några sjukpenningklasser. Sjukpenningen skall utgå som en viss bestämd procentuell andel av den för dag bortfallna inkomsten. Härigenom undviks nuvarande varierande kompensationsgrader. För att den registrerade inkomst varpå sjukpenningen skall grundas skall bli så rättvisande som möjligt föreslås att försäkringskassan självmant i den utsträckning som skäligen påkallas genom förfrågningar hos de försäkrade och på annat lämpligt sätt införskaffar uppgifter om ändringar i inkomstförhållanden och andra omständigheter som har betydelse för sjukpenningförsäkringen. Tanken är att de försäkrade årligen efter förfrågan från försäkringskassan skall få tillfälle att lämna aktuella inkomstuppgifter. Det förutsätts att tillsynsmyndigheten lämnar närmare anvisningar om tillvägagångssättet och omfattningen av kontrollen. Utöver detta har den försäkrade, liksom hittills, rätt och skyldighet att till försäkringskassan löpande anmäla inkomständringar av betydelse i detta sammanhang. Enligt nuvarande ordning bestämmer de lokala skattemyndigheterna pensionsgrundande inkomst för tilläggspension. Därvid beaktas inkomst av förvärvsarbete ned till ett belopp motsvarande det vid inkomstårets ingång gällande basbeloppet. Här föreslås att skattemyndigheterna i fortsättningen även tar med inkomst av förvärvsarbete ned till deklarationspliktsgränsen 4 500 kr., vilket i 115

princip endast innebär att den nedre inkomstgränsen flyttas vid beräkningen. Den av skattemyndigheterna sålunda bestämda årsinkomsten av anställning och av annat förvärvsarbete förs över till den allmänna försäkringens ADB-system. Vid beräkning av pensionspoäng lämnas inkomst under ett basbelopp åsido. Förutom att utnyttjas för den i det följande föreslagna kontrollen av försäkringsskyddet avses denna av skattemyndigheterna för den allmänna försäkringens behov bestämda årsinkomst av förvärvsarbete också komma till användning vid avgiftsdebiteringen, vilket utredningen återkommer till. För varje inskriven försäkrad med förvärvsinkomst som berättigar till anslutning till sjukpenningförsäkringen skall försäkringskassan fastställa årsinkomsten, avrundad till närmaste hundratal kronor. Denna inkomst utgör den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Därvid skall man, liksom f. n., skilja på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Fastställandet av den sjukpenninggrundande inkomsten bör tillgå så att, med ledning av skattemyndigheternas uppgifter och försäkringskassans ADB-registrerade uppgifter om sjukpenninggrundande inkomst, en förfrågan om framtida beräknad årsinkomst, försedd med vissa förtryckta uppgifter, datamässigt tas fram och tillställs den försäkrade. Förfrågningsblanketten bör sålunda innehålla uppgift om 1) den av skattemyndigheterna bestämda årsinkomsten av förvärvsarbete för föregående år, 2) den försäkrades senaste av kassan fastställda sjukpenninggrundande inkomst samt 3) uppmaning till den försäkrade att uppge den framtida beräknade inkomsten av förvärvsarbete. Man skulle i och för sig kunna tänka sig att göra en årlig förfrågan till de försäkrade utan att lämna uppgift om föregående års arbetsinkomst. Men att genomföra en årlig kontroll av den sjukpenninggrundande inkomsten, som utgör underlaget för sjukpenningen, utan att samtidigt tillhandahålla den av skattemyndigheterna för föregående år bestämda årsinkomsten av förvärvsarbete ger 116

enligt utredningens uppfattning inte samma resultat. Mänga försäkrade, i synnerhet de som har ackordslön eller annan form av prestationslön, har nämligen svårt att utan tillgång till jämförelseunderlag göra en tillförlitlig bedömning av sina framtida inkomstförhållanden. Genom att de tillhandahålls uppgift om föregående års inkomst torde uppskattningen av den framtida årsinkomsten i betydande grad underlättas, varigenom också utsikterna att få in uppgifterna från de försäkrade torde förbättras. Svaret bör av den försäkrade få sändas in i portofritt svarskuvert, liksom f. n. sker. I de fall svar ej inkommer från de försäkrade, bör den sjukpenninggrundande inkomsten kunna fastställas på grundval av för kassan kända förhållanden, om så erfordras efter särskild utredning av kassan. Med här föreslagna anordningar torde man tillgodose rimliga krav på att den försäkrades sjukpenning grundas på en så aktuell årsinkomst som möjligt. När försäkrad från försäkringskassan därefter genom översändande av försäkringsbesked underrättas om fastställd sjukpenninggrundande inkomst och om sjukpenningens storlek, bör också anges att, om den beräknade framtida årsinkomsten ändras uppåt eller nedåt, skyldighet föreligger att anmäla den nya årsinkomsten till försäkringskassan för att förändringen skall kunna beaktas. Till ledning för dessa löpande anmälningar, som med hänsyn till den nyssnämnda årliga genomgången torde bli av mindre omfattning, bör i försäkringsbeskedet datamässigt anges vilken förändring som i det särskilda fallet föranleder att sjukpenningen för den försäkrade skall ändras — ökas eller minskas — med minst en krona. Inkomstgränser I ett system, där både den allmänna pensionen och sjukpenningen är skattepliktig inkomst och där sjukpenningen, enligt vad i kap. 13 föreslås, avses bli pensionsgrundande för tilläggspension, synes det vara naturligt att i vart fall den högsta årsinkomst, som SOU 1972:60

skall grunda rätt till sjukpenning, sätts vid samma nivå som motsvarande inkomst för tilläggspension. Eftersom sistnämnda inkomst är begränsad till 7 1/2 gånger basbeloppet per år, föreslår sjukpenningutredningen att den högsta årsinkomst av förvärvsarbete, som skall grunda rätt till sjukpenning, också skall vara högst 7 1/2 gånger basbeloppet. Det kan i detta sammanhang erinras om att nuvarande högsta inkomstgräns för sjukpenning, vilken fastställdes år 1966, bestämdes i anslutning till då gällande ATP-tak. Riktgivande för beräkningen av den övre inkomstgränsen bör vara det basbelopp som gäller vid ingången av året. På grundval av 1972 års förhållanden skulle högsta sjukpenninggrundande inkomst därigenom bli 53 200 kr. 7 1/2 gånger basbeloppet 7 100 kr. blir 53 250 kr. Avrundat till närmaste hundratal kronor skulle detta bli 53 300 kr. men eftersom den högsta årsinkomst som skall grunda rätt till sjukpenning inte får överstiga 7 1/2 gånger basbeloppet blir den högsta sjukpenninggrundande inkomsten vid nämnda basbelopp 53 200 kr. Den nedre inkomstgränsen för skattepliktig sjukpenning bör, som framgår av avsnitt 10.3, ej vara lägre än inkomstgränsen för deklarationsplikt, vilken f. n. i regel är 4 500 kr. Fråga uppkommer emellertid då om tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen för den som har lägre förvärvsinkomst än 4 500 kr. Den nedre inkomstgränsen för tillhöngnet till sjukpenningförsäkringen har genom åren tämligen nära följt deklarationspliktsgränsen. Den nuvarande gränsen 1 800 kr. bestämdes vid AFL:s tillkomst år 1962. Inkomstgränserna för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen kan helt naturligt också ses i direkt anknytning till utvecklingen av de försäkrades förvärvsinkomster. Ser man på denna utveckling - oavsett om den är uttryckt i förändringar av medelpensionspoängen för tilläggspension eller i ett löneindex — torde den fr. o. m. år 1974 väl motivera en ökning av 1 800-kronorsgränsen till mer än det dubbla. I sammanhanget bör också framhållas att SOU 1972:60

KSA-utredningen i betänkandet Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet (SOU 1971:42) bl. a. understrukit att den som skall erhålla ersättning från arbetslöshetsförsäkringen bör ha viss anknytning till arbetsmarknaden. Ett förvärvsarbete av 70 timmars omfattning per månad under fem månader ansågs i detta sammanhang normgivande. Om man överförde detta krav på förvärvsarbete till sjukförsäkringens område skulle, med tillämpning av sjukförsäkringens regler om årsinkomst och en timförtjänst av 10 kr., den lägsta inkomstgränsen för sjukpenning komma att bli betydligt högre än 4 500 kr. Det kan också ifrågasättas om försäkrad med årsinkomst under 4 500 kr. kan anses ha en sådan varaktig inkomst av förvärvsarbete och därmed anknytning till förvärvslivet, som en obligatorisk sjukpenningförsäkring egentligen är avsedd för. Enligt utredningens mening bör försäkrad med årsinkomst under nämnda belopp inte på grund av förvärvsinkomsten omfattas av sjukpenningförsäkringen. Dock bör försäkrade, som vid tiden för lagändringens ikraftträdande tillhör sjukpenningförsäkringen, men vilkas inkomster ligger under den nya inkomstgränsen, övergångsvis få behälla sin sjukpenningförsäkring enligt nuvarande bestämmelser, så länge de har förvärvsinkomst uppgående till 1 800 kr. men ej 4 500 kr. per år. Eftersom sjukpenningen i dessa inkomstlägen inte föranleder skatt för den försäkrade finns ej grund för uppräkning av sjukpenningen för dem. Antalet försäkrade som berörs av den ifrågasatta övergångsbestämmelsen har sjunkit kraftigt under senare år och uppgår f. n. till drygt 200 000. Med hänsyn till det påvisade stora antalet för lågt klassplacerade torde det vara realistiskt att räkna med att vid den första föreslagna årliga inkomstkontrollen, vilken som nedan beskrivs avses komma till stånd före omläggningen, en betydande del av de försäkrade som nu är placerade i här avsedda sjukpenningklasser kommer att noteras för högre årsinkomst än 4 500 kr.

Vissa övergångsanordningar Om skatteplikt införs för sjukpenning fr. o. m. år 1974, bör den förut nämnda årliga kontrollen och fastställelsen av sjukpenninggrundande inkomst ske första gången under hösten 1973. Lokal skattemyndighet bör därför beräkna förut angiven årsinkomst första gången i samband med 1973 års taxering. Det bör dock erinras om att i denna inkomst något belopp svarande mot vad den försäkrade uppburit från sjukpenning- och arbetslöshetsförsäkringarna inte ingår under detta första år. Sådana belopp kan av skattemyndigheterna beaktas först vid 1975 års taxering. Sjukpenning från hemmamake försäkringen, sjukpenning på grund av förvärvsinkomst mellan 1 800 och 4 500 kr. för år samt sjukpenning från den frivilliga försäkringen inom AFL blir enligt förslaget inte skattepliktiga förmåner. Däremot bör sättet för fastställande av sjukpenninggrundande inkomst och de i det följande föreslagna reglerna om tidpunkt för ändring av sådan inkomst gälla också här nämnda förmåner.

10.4.4 Sjukpenningens kompensationsnivå m. m. I förarbetena till den lagstiftning genom vilken lagen om allmän sjukförsäkring inför ikraftträdandet fick sin definitiva utformning, anfördes i fråga om kompensationsnivån bl. a. att en ersättning motsvarande omkring två tredjedelar av inkomstbortfallet efter källskatteavdrag var lämplig i sjukpenningskalans högre inkomstlägen. Det fastslogs dock att det inte var möjligt att konstruera en skala, som gav just denna kompensationsgrad i varje särskilt fall. Beskattningens variation med hänsyn till civilstånd och kommunal utdebitering utgjorde ett hinder därför. Karenstiden inverkade också på kompensationsgraden vid de vanliga, mera kortvariga sjukdomsfallen. I fråga om de lägsta och mellersta inkomstlägena ansågs skäl föreligga för en något högre kompensation än för de högre. För tiden efter ut118

gången av samordningstiden med yrkesskadeförsäkringen ansågs en betydande begränsning i fråga om sjukpenningens storlek inom sjukförsäkringen vara motiverad. Tilläggssjukpenningen föreslogs därför vara lägre i de högsta sjukpenningklasserna efter den nittionde sjukhjälpsdagen. När karenstiden inom sjukpenningförsäkringen togs bort och sjukpenningskalan byggdes ut fr. o. m. år 1967 höjdes också sjukpenningen överlag. Därvid fastslogs att sjukpenningen för dag räknat skulle ersätta i genomsnitt ungefär 80 % av den förlorade nettoinkomsten för dem som låg i klassmitten och med skattefrihetens värde beräknat med utgångspunkt i preliminärskatteavdraget, dvs. den s. k. lönekuverteffekten. Man räknade därvid med dåvarande skatteskalor och med en kommunal utdebitering av 17 kr. per skattekrona. Det framhölls att förstärkningen av sjukpenningen i viss mån borde få sin tyngdpunkt i de lägre sjukpenningklasserna. Frågor som är förknippade med kompensationsnivån är sammanträffande av olika förmåner vid sjukdom och risken för överkompensation i samband därmed. Enligt direktiven skall i anslutning därtill övervägas spörsmålet om lämpligheten av en viss från samhällsekonomiska synpunkter motiverad självrisk vid sjukdomsfall. Dessa frågor avser utredningen återkomma till i avsnitt 10.5. Vid bedömningen av kompensationsnivån för en beskattad sjukpenning bör rimligtvis sjuklönenivån för de offentligt anställda vara till viss ledning. Vid avvägningen av den kompensationsgrad som förekommer för de i offentlig tjänst anställda, torde samhällsekonomiska synpunkter ha påverkat ställningstagandet. För statligt anställda varierar sjuklönenivån mellan 89 och 92 % av bruttolönen, medan den för kommunalanställda är 90%. Enligt den nyligen antagna danska "dagpengeloven" får dagpenningen, som är beskattad, utgöra högst 90 % av bruttoinkomsten. I Norge är sjukpenningen jämte tillägg maximerad till 90 % av nettoinkomsten efter skatt. Sjukpenningen är där skattefri. SOU 1972:60

Utredningen vill erinra om svårigheterna att vid en skattefri sjukpenning erhålla en lika kompensation t. o. m. för försäkrade med lika stora arbetsinkomster. Man behöver bara peka på försäkrade som är bosatta i kommuner med skilda kommunala utdebiteringar. För försäkrad som är bosatt i kommun med hög kommunalskatt innebär givetvis den skattefria sjukpenningen en högre kompensation för inkomstbortfallet än för den som bor i en kommun med låg skatt. Med en beskattad sjukpenning som utgår med en viss procentuell andel av årsinkomsten blir kompensationsnivån före skatt lika för alla. Sjukpenningen är det grundläggande ekonomiska skyddet vid sjukdom. Som riktpunkt för denna gäller f. n. att den skall ge omkring 80 % kompensation för inkomstbortfallet under sjuktiden. Genom skattesystemets konstruktion medför den nuvarande skattefriheten, som förut utvecklats, att den sjuke dessutom får en ytterligare kompensation i form av skatteåterbäring vid den slutliga skatteavräkningen. Vid ett införande av beskattad sjukpenning öppnas möjligheter att göra den totala kompensationen tillgänglig redan under sjuktiden. Med hänsyn härtill finner utredningen en förstärkning av kompensationsnivån inom sjukförsäkringen vara befogad. Utredningen har kommit fram till att en kompensationsnivå genom den allmänna sjukförsäkringen av 90 % av inkomstbortfallet torde vara försvarbar från samhällsekonomisk synpunkt. Genom att låta sjukpenningen utgå med 90 % av varje försäkrads beräknade framtida årsinkomst har man undanröjt den påtalade nackdelen med varierande kompensationsgrader inom det nuvarande klassplaceringssystemet. Om kompensationsnivån inom sjukförsäkringen fastställs till 90 %, bör sjukpenningen per dag utgöra 1/365 av 90% av den enligt vad förut sagts fastställda sjukpenninggrundande inkomsten. Sjukpenningbeloppet avrundas alltid till helt krontal (50 öre och högre uppåt, 49 öre och lägre nedåt). Då sjukpenningen utgår med 1/365 av SOU 1972:60

90 % av årsinkomsten, föreligger inte något behov av uppdelning av sjukpenningen i grundsjukpenning och tilläggssjukpenning. Bestämmelsen härom kan därför utgå. Nämnda uppdelning är visserligen f. n. på visst sätt knuten till finansieringsreglerna men i kap. 14 föreslår utredningen härvidlag ändring, varför detta inte behöver utgöra hinder för att avskaffa uppdelningen. Karenstidsreglerna vid inkomst av annat förvärvsarbete än anställning bör liksom reglerna om verkan av undantagande från tilläggspensioneringen i fortsättningen avse hela sjukpenningen (3 kap. 2 § första stycket och 11 § AFL). I det föregående har föreslagits att föräldrapenningen vid ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag skall göras skattepliktig. Den föreslagna garantinivån på 20 kr. motsvarar enligt nuvarande sjukpenningskala en årsinkomst av ungefär 12 000 kr. Uttryckt som 90 % av denna årsinkomst blir föräldrapenningen beskattad genomsnittligen ca 30 kr. för dag. Härigenom blir föräldrapenningens nettobehållning efter skatt regelmässigt minst 20 kr. Utredningen föreslår en garantinivå av 30 kr. för dag för en skattepliktig föräldrapenning. Vid framräknandet av sjukpenningens belopp skall försäkringskassan bestämma om sjukpenningen är grundad på anställningsinkomst eller på inkomst av annat förvärvsarbete. Vid s. k. blandad inkomst har kassan att med ledning av tillgängliga uppgifter fördela sjukpenningen på de båda inkomstslagen. Nämnda åtgärder erfordras för att kassan skall kunna lämna kontrolluppgift på sätt som angetts i avsnitt 10.1. Utgiven föräldrapenning till försäkrad som saknar förvärvsinkomst eller som har sådan inkomst understigande 4 500 kr. för år bör därvid hänföras till förvärvskällan tjänst.

10.5 Sammanträffande av förmåner vid sjukdom m. m. Vad beträffar sammanträffande av förmåner vid sjukdom sägs i direktiven följande. 119

Risk för överkompensation kan uppkomma genom att den försäkrade under sjukdom uppbär sjuklön från arbetsgivare och försäkringsförmåner från annat håll eller genom att den försäkrade samtidigt uppbär förmåner från olika försäkringar. Utredningsmannen bör ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om sammanträffande av olika förmåner vid sjukdom och överväga behovet av lagstiftning som syftar till att begränsa möjligheterna till överkompensation vid sjukdom. I detta sammanhang bör också övervägas spörsmålet om lämpligheten av en viss från samhällsekonomiska synpunkter motiverad självrisk vid sjukdomsfall. Under arbetet med hithörande frågor bör utredningsmannen samråda med 1966 års skadeståndskommitté som bl. a. överväger frågor rörande överkompensation i skadeståndsfall. I syfte att få en uppfattning om i vilken utsträckning sjuklön från arbetsgivare eller försäkringsförmåner från annat håll utgår samtidigt med sjukpenning, har utredningen inhämtat uppgifter om dessa förhållanden i den förut åberopade undersökningen vars resultat redovisas i bilaga 3. Även om undersökningen, enligt vad som framgår av bilagan, endast kan sägas representera populationen förvärvsarbetande med sjukpenningförsäkring, som varit sjukskrivna och som under år 1971 lämnat in friskanmälan, torde den ändock kunna ge en bild av omfattningen av ifrågavarande förmåner. Av tabell 2 i bilaga 3 framgår att av 5 615 försäkrade endast drygt 6 % utöver sjukpenningen hade försäkringsförmån från annat håll. Ersättningens storlek varierade avsevärt. I det övervägande antalet fall var karenstiden kort och höll sig inom sju dagar (tabell 3). Av tabell 4 i bilagan framgår att ca 7 % av de försäkrade förutom sjukpenning även hade kompletterande sjuklön från arbetsgivaren. Ungefär samma andel hade enbart sjuklön. Av de som råkat ut för sjukdom under undersökningsperioden har sålunda en relativt begränsad andel antingen kompletterande sjuklön utöver sjukpenningen eller enbart sjuklön. De sistnämnda är huvudsakligen statsanställda, för vilka gäller s. k. arbetsgivarinträde i försäkringsersättningen. För 120

dem varierar sjuklönen mellan 89 och 92 % av den ordinarie lönen och är beskattad. I dessa fall kan det sålunda inte bli fråga om någon överkompensation. Försäkrade, som utöver sjukpenningen har kompletterande sjuklön, är enligt undersökningen inte antalsmässigt större än de med enbart sjuklön. Avtalen med bestämmelser om sjuklön rör totalt ca 1,2 milj. anställda, varav ca 400 000 statsanställda. För en del av de anställda med sjuklön är emellertid, som framgår av redogörelsen i kap. 1, sjuklöneförmånerna begränsade. När sjuklön utgår som komplement till sjukpenningen kan naturligtvis överkompensation uppkomma. Såsom förut i olika sammanhang uttalats bör den allmänna försäkringen vara grunden för skyddet under sjukdom. Kompletterande hjälpformer, oavsett om det rör sig om sjuklöneförmåner eller ersättningar från privata försäkringar, bör anpassas efter denna försäkring. Med en skattefri sjukpenning kan det vara svårt att sätta den kompletterande förmånen så att det i det särskilda fallet totalt sett inte blir överkompensation. Som framgår av kap. 9 är nämligen sjukpenningens kompensationsgrad i det särskilda fallet svår att beräkna med hänsyn särskilt till att värdet av sjukpenningens skattefrihet växlar med de för den enskilde gällande skatteskalorna, tillämplig kommunal utdebitering etc. Vid en skattepliktig sjukpenning blir det väsentligt lättare att vid förhandlingar om kompletterande ersättningar under sjukdom bedöma den sammanlagda kompensationen och att lämpa kompletteringarna efter sjukpenningen. Enligt den förut nämnda undersökningen uppgick de försäkrade som hade försäkringsförmåner utöver sjukpenningen till 6 % av de tillfrågade. Huvuddelen av de försäkringar som är aktuella torde vara sådana enskilda sjuk- och olycksfallsförsäkringar, som hänförs till kapitalförsäkringar, och vilkas utfallande förmåner sålunda inte är skattepliktiga. Procenttalet torde komma att stiga väsentligt genom tillkomsten av den s. k. AGSförsäkringen, som också tillhör sistnämnda grupp av försäkringar. SOU 1972:60

Genom kompletteringsförsäkringar av här nämnt slag kan givetvis risk för överkompensation uppkomma, i synnerhet om försäkringsförmånerna är skattefria. I den mån försäkringen tagits i samband med tjänst och anmälan härom gjorts till försäkringsanstalten, blir dock utgående ersättning skattepliktig. När frågan om överkompensation och spörsmålet om lämpligheten av en från samhällsekonomiska synpunkter motiverad generell självrisk vid sjukdomsfall övervägs, kan det vara lämpligt med en kortfattad tillbakablick över behandlingen av dessa frågor i enskild sjuk- och olycksfallsförsäkring. I förarbetena till lagen om allmän sjukförsäkring behandlades även frågan om överförsäkring. I prop 1953:178 anslöt sig departementschefen till principen att den försäkrade ej genom sjukpenningen får försättas i bättre ekonomiskt läge än då han är frisk. Han sade sig också kunna instämma i socialförsäkringsutredningens uttalande, att den obligatoriska sjukpenningförsäkringen bör vara den grund för medborgarnas skydd under sjukdom, efter vilken kompletterande hjälpformer bör avpassas. Inom de enskilda försäkringsbolagen vidtogs olika åtgärder för att anpassa det på privat väg åstadkomna sjukförsäkringsskyddet till den nya obligatoriska sjukförsäkringens förmåner. En av dessa var att i sjukförsäkringsbolagens instruktioner till fältmännen ge uppgift om högsta tillåtna försäkringsbelopp i olika inkomstlägen vid försäljning av sjukförsäkringar. Under år 1955 kom efter samråd med socialdepartementet en överenskommelse i denna fråga till stånd inom försäkringsbranschen. Denna överenskommelse, som registrerades i försäkringsinspektionen, innebar att kompletteringsförsäkringar i enskild regi skulle så begränsas, att den totala kompensationen med hänsyn tagen till skatt uppgick till högst 80 å 90%. Sedan betydande utvidgningar av den allmänna försäkringen genomförts och kollektivavtalade tilläggsförmåner för anställda vid sjukdom vunnit ökad utbredning och omSOU 1972:60

fattning, utfärdade försäkringsinspektionen år 1963 en rekommendation, som avlöste den tidigare ordningen och som accepterades av försäkringsbolagen. Rekommendationen innebar att förmånerna från frivillig sjukoch olycksfallsförsäkring skulle så begränsas att de tillsammans med förmånerna från den allmänna försäkringen och eventuella kollektivavtalade eller andra tjänsteförmåner kompenserar högst 93 % av den försäkrades förlorade inkomst efter skatt. Den rekommendationen gäller i princip fortfarande. Vid olycksfall kan utöver sjukpenningen tillkomma skadestånd för inkomstförlust. En huvudregel inom skadeståndsrätten är att den som uppsätligen eller av vårdslöshet vållar annan person skada är skyldig att ersätta skadan (culparegeln). Med utgångspunkt i denna regel har utbildats ett system av skadeståndsrättsliga bestämmelser. I huvudsak innebär dessa att den skadelidande skall ha full ersättning för den förlust han har lidit. Det sagda innebär bl. a. att skadeståndet i princip skall täcka inkomstbortfallet helt och hållet. Vid beräkningen av skadeståndsbeloppet tar man dock hänsyn till bl. a. förmåner från den allmänna försäkringen (jfr. 20 kap. 7 § första stycket AFL). I prop. 1972:5 med förslag till skadeståndslag, vilken nu godkänts av riksdagen, antydde departementschefen bl. a. att det kan vara en väg att lösa specifika ersättningsfrågor på olika samhällsområden genom försäkringsanordningar i stället för genom utbyggnad av skadeständslagstiftningen. Planer på olika anordningar av detta slag börjar nu också ta form hos försäkringsbolagen. I viss omfattning är de redan i praktisk funktion. De två viktigaste exemplen torde vara följande. 1) En form av trygghetsförsäkring är redan i funktion. Försäkringen ansluter till ett mellan Sveriges stuvareförbund och Svenska transportarbetareförbundet träffat avtal om ett utvidgat skadeståndsansvar för arbetsgivarna i samband med olycksfall i arbete och ger kompletterande ersättning utöver socialförsäkringen. Ett motsvarande avtal har träffats mellan Plåtslageriernas riksförbund 121

och Svenska bleck- och plåtslagareförbundet. Ersättningen, som utgår oavsett vållande, bestäms i princip enligt skadeståndsreglerna. 2) En försäkring mot skador som uppkommit i samband med medicinsk behandling är på planeringsstadiet. Den skall omfatta skador som åsamkas patienter inom sjukvården och skall alltså tecknas i första hand av sjukvårdshuvudmännen. Även privatpraktiserande läkare och tandläkare berörs emellertid. Ersättningen avses utgå oavsett vållande. Även här är det tänkt att skadeståndsreglerna skall ligga till grund för bedömningen av ersättningens storlek. Anknytningen till skadeståndsreglerna i de nu angivna försäkringsformerna innebär bl. a. att i princip full ersättning för den lidna skadan skall utgå. Enligt skadeståndsrättslig praxis beaktas emellertid inte vid prövning av ersättningsanspråk effekten av att ett ersättningsbelopp som utbetalats till den skadelidande från annat håll är skattefritt (NJA 1961 s. 215). Eftersom sjukpenningen f. n. är skattefri, har därför i försäkringsbestämmelserna sådana inskränkningar i hänvisningen till de allmänna skadeståndsreglerna gjorts, att man inte av denna anledning får in överkompensationseffekter i försäkringsanordningarna. När det gäller trygghetsförsäkringen, som vilar på kollektivavtal, har frågan lösts så att de som skyddas av försäkringen (dvs. de anställda) i avtalet har avstått från sin rätt att föra talan om ersättning utöver vad som följer av avtalet. Sjukpenningutredningen har haft samråd med skadeståndskommittén (Ju 1967:68), som f. n. utreder nya regler om skadestånd vid personskada. Därvid har bl. a. berörts frågan om den överkompensation som kan uppkomma därför att man vid bestämmande av skadestånd inte tar hänsyn till sjukpenningens skattefrihet, liksom frågan om behovet av självrisk i skadeståndsfallen. Skattefriheten för sjukpenning torde vara en av de vanligaste orsakerna till överkompensation i skadeståndsfallen. Om sjukpenningen skattebeläggs kan man utgå från att det blir betydligt enklare att ge full täckning 122

för inkomstförlust utan risk för överkompensation. Skadestånd för inkomstförlust är nämligen, oavsett om det utgår i form av försäkringsersättning eller på annat sätt, skattepliktigt och därmed direkt jämförbart med sjukpenningen och med den inkomst som bortfallit och skall ersättas. Från skadeståndskommitténs sida har framhållits att de nuvarande problemen med överkompensation får en lämplig lösning genom skatteplikt för sjukpenningen. Enligt sjukpenningutredningens mening kan det givetvis inte bli fråga om att göra gällande någon princip om självrisk när ersättning bestäms enligt skadeståndsreglerna. Detta gäller oavsett om frågan om ersättning har reglerats via en särskild försäkringsanordning av trygghetsförsäkringens typ eller skall bedömas direkt enligt skadeståndsreglerna. I de nu avsedda situationerna står ju skadefallets inträffande helt utanför den skadelidandes kontroll. I viss omfattning måste man t. o. m. kunna acceptera viss kompensation över 100-procentsnivån, nämligen när den skadelidande skyddas av egen sjuk- eller olycksfallsförsäkring och försäkringsersättningen håller sig inom måttliga gränser. Det bör anmärkas att försäkringsersättning av detta slag f. n. har s. k. summakaraktär, vilket medför att den över huvud taget inte beaktas när skadestånd bestäms. Inom skadeståndskommittén övervägs nya regler som skulle innebära en ändring i dessa principer men som ändock även i fortsättningen skulle medföra att den skadelidande utan avräkning på skadeståndet får tillgodoräkna sig mera måttliga sjuk- och olycksfallsförsäkringsbelopp. De övriga fall där utöver sjukpenningen annan ersättning kan ifrågakomma är dels när arbetsgivaren utger kompletterande sjuklön, dels när enskild sjuk- eller olycksfallsförsäkring har tecknats. Det är en självklarhet att sjukfrånvaron totalt sett påverkar samhällsekonomin i väsentlig omfattning. Man behöver bara erinra om att sjukfrånvaron som regel medför produktionsbortfall, att den med nuvarande obeskattade sjukpenning betyder minskade SOU 1972:60

skatteintäkter för stat och kommun och att den innebär kostnader för sjukförsäkringen. Mot den bakgrunden är det enligt utredningens uppfattning motiverat att upprätthålla principen om en viss självrisk. I ett system med beskattad sjukpenning torde det heller inte medföra några svårigheter att tillämpa en sådan princip om självrisk, i vart fall inte när det gäller sjuklöneförmåner från arbetsgivare och ersättning från försäkring som tagits i samband med tjänst, vilka förmåner ju också är skattepliktiga. I båda dessa fall bör enligt utredningens mening självriskmomentet kunna av arbetsmarknadens parter anordnas antingen i form av en karenstid, varigenom man undviker att de kompletterande förmånerna utgår vid korttidsfrånvaro, eller, om förmånen utgår utan karenstid, genom att ersättningen tillsammans med sjukpenningen ej ger täckning för hela inkomstbortfallet. Har sjukperioden pågått så lång tid som en månad torde inte några vägande skäl kunna framföras mot att den försäkrade genom försäkringsanordningar eller på annat sätt erhåller full kompensation för det fortsatta inkomstbortfallet. Om karenstiden sålunda fastställts till 30 dagar, synes därefter pågående sjukdom kunna kompenseras med full täckning för inkomstbortfallet. För sjukfall av kortare varaktighet bör försiktighet iakttas. Att i sådana fall ge högre sammanlagd kompensation än vad KSA-utredningen angav som överförsäkringsgräns (95 %) anser sjukpenningutredningen inte vara väl förenligt med samhällsekonomiska hänsyn.

emellertid i fortsättningen inte kunna undantas från skatteplikt. 32 § KL bör därför enligt utredningens mening ändras i detta hänseende. Övriga enskilda sjuk- och olycksfallsförsäkringar betraktas i skattehänseende regelmässigt som kapitalförsäkringar. Detta innebär att utgående ersättningar blir skattefria. Att skattebelägga sådana förmåner torde vara en alltför vidlyftig åtgärd med hänsyn till den begränsade omfattning de har. Med den förstärkning av den allmänna försäkringens skydd vid sjukdom som utredningen förordat i det föregående lär omfattningen av sådana kompletterande försäkringar komma att ytterligare minska. I de fall kompletterande försäkring tecknas kan motivet för övrigt tänkas vara att täcka in en risk för förlust på grund av sjukdom som inte är av typen bortfall av inkomst. På grund av skattefriheten kan emellertid risk för överkompensation uppkomma, om kompletteringsförsäkring tillåts utan inskränkningar. Enligt utredningen bör det ankomma på försäkringsinspektionen att i samband med sjukpenningens skattebeläggning och under hänsynstagande till vad här anförts utfärda sådana rekommendationer till försäkringsbolagen att en på det ena eller andra sättet utformad begränsning iakttas vid meddelande av kompletteringsförsäkringar. Man torde kunna utgå från att försäkringsinrättningarna i eget intresse tillser att en viss självrisk kommer att gälla.

Som förut i olika sammanhang antytts har man skäl anta att den problematik som sammanhänger med bestämmandet av kompensationsnivån vid sjukdom blir väsentligt förenklad vid en omläggning till skattepliktig sjukpenning. I avbidan på att erfarenheter vinns av hur ett system med beskattad sjukpenning faller ut i tillämpningen, föreligger enligt utredningens mening inte anledning att på det här berörda området gå in med lagstiftningsåtgärder. Utgående förmåner från försäkringar av typen AGS, som kommit till stånd genom avtalsförhandlingar, bör SOU 1972:60

11 Beskattad ersättning vid arbetslöshet

11.1 Kontant arbetsmarknadsstöd m. m. F. rt. finns vid sidan om arbetslöshetsförsäkringen två former av kontant stöd vid arbetslöshet. Den ena är kommunalt kontantunderstöd och den andra är statligt omställningsbidrag. Den kommunala kontantunderstödsverksamheten har haft en begränsad omfattning. Understödet, som är skattefritt, består av dagunderstöd och barntillägg. Dagunderstödet får inte överstiga 24 kr. om dagen till ensamstående och 28 kr. om dagen till makar. Barntillägget får inte överstiga 2 kr. om dagen för varje barn under 16 år. Understödet utgår för högst fem arbetsdagar under en kalendervecka. Statsbidrag utgår till kommunal kontantunderstödsverksamhet med 20 % av de kostnader som arbetsmarknadsstyrelsen godkänner. Statligt omställningsbidrag är en stödform som infördes år 1968 för äldre arbetslösa. Bidraget utgår i princip till arbetslösa som är 60 år, i vissa fall 55 år gamla. Bidragsbeloppet är högst 800 kr. i månaden och får inte överstiga elva tolftedelar av tidigare normal månadsinkomst. I vissa fall utgår halvt bidrag. Omställningsbidraget utgör skattepliktig inkomst. Sjukpenningutredningen har enligt sina direktiv att beakta resultatet av KSA-utredningens arbete. Denna utredning som under fjolåret lade fram sitt betänkande har funnit att försäkringen liksom hittills måste kompletteras med annan kontantunderstödsverk124

samhet. En särskild stödform är enligt utredningen den naturliga vägen att skydda olika kategorier nytillträdande på arbetsmarknaden. Stödformen bör emellertid stå öppen även för den som har en fastare anknytning till arbetsmarknaden men inte är ersättningsberättigad i arbetslöshetsförsäkringen eller inte tillhör denna försäkring. KSA-utredningen föreslår att stödet utformas som ett kontant arbetsmarknadsstöd helt finansierat av staten genom skattemedel och administrerat av arbetsmarknadsverket. Enligt förslaget skall stödet i avvaktan på resultatet av sjukpenningutredningens betänkande utgå med ett årligt skattefritt belopp motsvarande basbeloppet för maj månad föregående år. Med hänsyn till bl. a. beloppsnivån anser KSAutredningen att regler om överkompensationsavdrag inte är erforderliga. KSA-utredningen anser vidare att den år 1968 införda temporära stödformen för äldre arbetslösa, statligt omställningsbidrag, successivt bör avvecklas. Bidraget bör under en övergångstid utgå endast till den som före det nya stödsystemets ikraftträdande har beviljats sådant bidrag samt till den som inom ett år därefter har ansökt om bidraget. Efter genomförande av förslaget finns det enligt KSA-utredningen inte skäl att bibehålla arbetslöshetshjälp i form av kommunalt kontantunderstöd. Denna stödform bör därför avvecklas. Eftersom det kommunala kontantunderstödet enligt förslaget skall avvecklas, lägger SOU 1972:60

sjukpenningutredningen inte fram något förslag om hur en beskattning av denna ersättning skulle se ut. Det statliga omställningsbidraget är f. n. skattepliktig inkomst. När storleken av det skattepliktiga beloppet räknades fram (prop. 1968:29 s. 67), beräknades skatten på en kommunal utdebitering av 19 kr. Den statliga inkomstskatten var vid detta tillfälle konstruerad på ett annat sätt än den är i dag. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om inte bidraget borde räknas om till belopp som närmare anknyter till nu gällande skatter. Eftersom KSA-utredningen föreslår att bidraget endast skall gälla under en övergångstid, anser sjukpenningutredningen att bidraget under denna tid bör utgå med oförändrat belopp. KSA-utredningen har som tidigare anförts föreslagit att det kontanta arbetsmarknadsstödet skall utgå med ett skattefritt belopp som för år motsvarar basbeloppet enligt AFL. Om det kontanta arbetsmarknadsstödet skall göras skattepliktigt måste stödets belopp räknas upp. Vid denna uppräkning synes det nödvändigt att använda sig av vissa schabloner. Det är nämligen så olika personer som kan komma i fråga för kontant arbetsmarknadsstöd. Det är personer som kommer från ungdomsutbildning, som genomgått arbetsmarknadsutbildning eller som haft förvärvsarbete före arbetslöshetens början. Sjukpenningutredningen, som vid sina beräkningar utgått från ett basbelopp av 7 100 kr., ställer därför upp som förutsättning att den som får ersättning under helt år i princip skall ha kvar detta belopp sedan skatten är dragen. Utredningen utgår därvid från de belopp på preliminär skatt som är intagna i skattetabellens kolumn 1. Skatten beräknas på en kommunal utdebitering av 24 kr. (riksgenomsnittet) och på ett riksgenomsnitt för sjukförsäkringsavgift. Mot denna bakgrund motsvarar enligt utredningens beräkningar det av KSA-utredningen föreslagna kontanta arbetsmarknadsstödet ett årligt skattepliktigt belopp av 9 000 kr. Detta belopp bör för att få den anknytning till förändringar i det allmänna prisläget som SOU 1972:60

KSA-utredningen har föreslagit räknas om till procent av basbeloppet. Beloppet blir 127% av basbeloppet. Vid sjukpenningutredningens beräkningar har avrundning skett till 130%. Sjukpenningutredningen som vid utformningen av sina förslag i övrigt har försökt att få så aktuell anknytning som möjligt på ersättningsbeloppen vill framhålla att det torde vara lämpligt att bestämma en aktuellare anknytning till prisnivån än basbeloppet för maj föregående år, förslagsvis november månad. Vid beräkning av det dagbelopp som skall utgå kan antalet ersättningsdagar per år med utgångspunkt i att ersättning skall utgå fem dagar i veckan förutsättas vara 264. Dagbeloppet blir då 9230_eller 34:90 kr. Utjämnat rK J 264 till närmast högre kronbelopp i enlighet med KSA-utredningens förslag blir beloppet 35 kr. per ersättningsdag. Vid det fr. o. m. juli månad 1972 gällande basbeloppet, 7 300 kr., blir beloppet 36 kr. per ersättningsdag. Enligt sjukpenningutredningen bör utbetalningen av det kontanta arbetsmarknadsstödet kunna verkställas på samma sätt och vid samma tidpunkt som f. n. sker i fråga om omställningsbidraget. Länsarbetsnämnden bör alltså kunna betala ut stödet den 15 i månaden efter den bidraget avser. För den som har att erlägga A-skatt bör länsarbetsnämnden i samband med utbetalningen av det kontanta stödet verkställa avdrag för preliminär skatt enligt för stödtagaren gällande skattetabell och fastställd kolumn. Erforderliga uppgifter bör kunna erhällas genom att stödtagaren företer sin debetsedel. Om stödtagaren även har påförts kvarstående skatt enligt av honom för länsarbetsnämnden uppvisad slutlig skattsedel gällande föregående års taxering, bör nämnden liksom i fråga om omställningsbidraget vara skyldig att även innehålla medel för reglering av denna skatteskuld. Till länsstyrelsens skattepostgiro har länsarbetsnämnden att senast den 18:e i månaderna mars, maj, juli, september, november och januari betala in den innehållna skatten. Länsarbetsnämnden bör dessutom senast den 31 januari varje år efter inkomståret avge kontrolluppgift till 125

stödtagaren och den lokala skattemyndigheten. Kontrolluppgiften kommer liksom i fråga om omställningsbidraget att omfatta bidragen för månaderna december—november, eftersom bidraget för december månad inte betalas ut förrän omkring den 15 januari. I likhet med vad som gäller för omställningsbidraget bör det kontanta arbetsmarknadsstödet i taxeringshänseende hänföras till förvärvskällan tjänst. 11.2 Arbetslöshetsförsäkring Arbetslöshetsförsäkringen handhas av arbetslöshetskassor, vilka är understödsföreningar som har antagits till erkända arbetslöshetskassor av arbetsmarknadsstyrelsen. En förutsättning för att kassorna skall erkännas av styrelsen och som en följd härav få statsbidrag till sin verksamhet är, att de tillämpar de bestämmelser om försäkringen som finns intagna i arbetslöshetskasseförordningen. I förordningen finns bl. a. föreskrifter om ersättningsbelopp, överförsäkringsavdrag och pensionsavdrag. Enligt den nu gällande förordningen är ersättningsformerna dagpenning enligt fjorton klasser, den lägsta 18 kr. och den högsta 60 kr. samt barntillägg. Tillägget utgör 2 kr. om dagen för varje barn under 16 år. Det ankommer på kassorna att själva bestämma vilka klasser de skall tillämpa för sina medlemmar. Trots att det finns fjorton klasser att välja mellan använder flertalet arbetslöshetskassor endast en eller två av dessa klasser, och ingen kassa använder mer än fyra klasser. Det kan vidare anmärkas att tendensen när nya kassor bildas är att ha endast en eller högst två klasser. Detta system innebär att medlemmarna i en kassa ofta får samma ersättningsbelopp vid arbetslöshet. Eftersom medlemmarnas inkomster kan variera högst betydligt medför det nuvarande systemet att medlemmarna i en kassa har varierande kompensation för inkomstbortfall. De enda direkta bestämmelser om kompensationsnivå som finns inom arbetslöshetsförsäkringen är överförsäkringsregler, som i princip innebär att ingen är berättigad till högre ersättning vid arbetslös126

het än 91,7% av lönen efter skatt. För pensionärer finns föreskrifter om avdrag av viss del av ålderspensionen från kassaersättningen. Dessa bestämmelser skall hindra alltför höga ersättningar vid arbetslöshet. Även i fråga om arbetslöshetsförsäkringen har sjukpenningutredningens förslag om beskattning av dagpenningen byggts på KSAutredningens förslag angående den framtida utformningen av försäkringen. KSA-utredningen har också i fråga om arbetslöshetsförsäkringen föreslagit omfattande förändringar. Principen att kassorna själva skall bestämma vilka ersättningsbelopp som skall gälla för medlemmarna i kassan har emellertid lämnats oförändrad. Bestämmelserna om ersättningsbeloppen har ändrats så till vida, att lägsta ersättningsklassen har föreslagits till 30 kr. och att högsta statsbidragsgrundande ersättningsklassen har föreslagits till 75 kr. Mellan dessa belopp skall enligt KSA-utredningens förslag finnas klasser med 5 kr. intervall. Vidare skall det vara möjligt för arbetslöshetskassa att med arbetsmarknadsstyrelsens godkännande höja den högsta dagpenningen med inte statsbidragsgrundande dagpenningbelopp. KSA-utredningen har dessutom ansett att barntillägget bör slopas. I fråga om överförsäkringsbestämmelserna har utredningen föreslagit sådan ändring att det blir möjligt att få ersättning som motsvarar högst 95 % av lönen efter skatt. Vissa ändringar har föreslagits i fråga om pensionsavdragen. Som nyss nämnts har KSA-utredningen ansett att den lägsta dagpenningklassen bör bestämmas till 30 kr. Detta förslag hänger delvis samman med att det kontanta arbetsmarknadsstödets dagersättning med det basbelopp som utredningen hade som utgångspunkt för sina beräkningar framräknades till 25 kr. Den lägsta klassen inom försäkringen borde enligt utredningen vara högre än detta belopp. Dessutom borde enligt KSA-utredningen basdelen i statsbidraget till försäkringen motsvara det kontanta arbetsmarknadsstödet. Arbetslöshetskassorna skulle härigenom få statsbidrag med 100 % för den del av utbetalda ersättningar som motsvarade SOU 1972:60

det kontanta arbetsmarknadsstödet. Sjukpenningutredningen har i det föregående förslagit att det kontanta arbetsmarknadsstödet, om det blir skattepliktigt, skall utgå med 36 kr. per dag vid ett basbelopp av 7 300 kr. Mot denna bakgrund synes den lägsta dagpenningklassen inom arbetslöshetsförsäkringen böra bestämmas till 40 kr. om dagpenningen skall utgöra skattepliktig inkomst. Det högsta statsbidragsgrundande dagpenningbeloppet har av KSA-utredningen föreslagits till 75 kr. per dag. Med hänsyn till bl. a. de varierande inkomstbortfall som med nuvarande system för fastställande av dagpenningklasser kommer att täckas av detta belopp, anser sjukpenningutredningen det nödvändigt att använda vissa schabloner vid bestämmande av det skattepliktiga belopp som skall motsvara det av KSA-utredningen föreslagna skattefria beloppet på 75 kr. per dag. Sålunda bör preliminärskattetabellerna kunna användas. I många fall kommer under året fasta inkomster att under en period de arbetslösa är i genomsnitt arbetslösa ca 50 dagar per år - ersättas med en inkomst från arbetslöshetsförsäkringen som utgör ca 90 % av normal inkomst. Den preliminära skatten avviker i dessa situationer inte mer från den slutliga skatten än att den uppräkning det här är fråga om bör kunna göras med preliminärskattetabellen som grund. Därvid bör kolumn 1 i skattetabellerna användas. Detta innebär att beräkningen i princip görs med den förutsättningen att alla som är försäkrade i 75-kronorsklassen skall få ut 75 kr. per dag efter skatt. Sjukpenningutredningen anser även att den kommunala medelutdebiteringen i landet bör ligga till grund för beräkning av den preliminära skatteeffekten varför tabell 24 bör användas. Med dessa förutsättningar kommer den högsta statsbidragsgrundande dagpenningklassen på 75 kr. att vid skattepliktig dagpenning motsvaras av en klass på 130 kr. Med hänsyn till att kassorna själva bestämmer vilken eller vilka klasser deras medlemmar skall tillhöra, finns det enligt sjukpenningutredningens mening ingen anledning att SOU 1972:60

göra några särskilda beräkningar för de klasser som skall ligga mellan lägsta och högsta klassen. Dessa klasser bör kunna bestämmas så att intervallen mellan dem är 10 kr. KSA-utredningens klasser på 30, 35, 40, 45, 50, 55, 60, 65, 70 och 75 kr. bör alltså, om dagpenningen skall vara skattepliktig inkomst, motsvaras av klasser på 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120 och 130 kr. I fråga om kompensationsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen har, som tidigare nämnts, KSA-utredningen föreslagit att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen skall kunna utgå med högst 95 % av inkomsten efter skatt. För sjukförsäkringen har i det föregående föreslagits en 90-procentig kompensationsnivå för i princip alla försäkrade. I fråga om arbetslöshetsförsäkringen bör emellertid framhållas att det endast är ett fåtal försäkrade som kommer upp till högsta kompensationsnivån. Detta beror på att kassorna bestämmer sina dagpenningklasser så att överförsäkringsavdrag i regel inte blir erforderligt. Det är således endast de medlemmar som har den lägsta lönen i klassen som kommer upp till den högsta kompensationsnivån. För att belysa detta framhöll KSA-utredningen att överförsäkringsavdraget under försäkringsåret 1967/68 endast utgjorde 0,5 % av bruttoersättningarna. Med hänsyn till de skillnader som föreligger mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen har sjukpenningutredningen från sina utgångspunkter ingen erinran mot KSA-utredningens förslag i denna del. För att bestämma vilken ersättning som högst skall kunna utgå vid viss inkomst använder kassorna den s. k. överförsäkringstabellen. Vid framräknandet av den tabell som KSA-utredningen föreslog gjordes ett generellt avdrag från dagsinkomsten motsvarande en preliminärskatt som täcker statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift enligt skattetabell 22/1971. Detta avdrag måste göras, eftersom försäkringsersättningen föreslogs vara skattefri. På den sålunda erhållna nettoinkomsten beräknade KSA-utredningen den 95-procentiga kompensationsnivån. Ef127

tersom överförsäkringstabellen föreslogs gälla generellt, kunde emellertid kompensationsgraden komma att variera från fall till fall beroende på de skiftande förhållanden som förelåg i det enskilda fallet. Om försäkringsersättningen blir skattepliktig inkomst, är det möjligt att fastställa en överförsäkringstabell som innebär betydligt mindre variationer i kompensationsnivån i de enskilda fallen. Eftersom två skattepliktiga belopp skall jämföras kan som högsta ersättningsbelopp upptas 95 % av dagsinkomsten. En sådan tabell skulle kunna se ut på vidstående sätt. Tabellen bör givetvis krona för krona ange vilken ersättning som högst kan utgå vid viss dagsinkomst. Sjukpenningutredningen har emellertid förkortat tabellen något. Belopp på 50 öre och däröver har i tabellförslaget avrundats uppåt och belopp under 50 öre avrundats nedåt. Kassaersättning till den som uppbär ålderspension nedsätts f. n. i viss relation till pensionens storlek. Dagersättningen minskas enligt avdragstabell som är konstruerad så att ersättningen minskas med 1/350 av årspensionen. Pensionsavdraget beräknas av praktiska skäl på bruttopensionen, dvs. pensionen före avdrag av skatt, eftersom vid debitering av skatt även andra inkomster ofta påverkar debiteringens storlek. Arbetslöshetsersättningen är beräknad efter ca 260 arbetsdagar per år, men när avdragstabellen fastställdes togs bl. a. hänsyn till att pensionen i motsats till kassaersättningen är skattepliktig inkomst. Enligt KSA-utredningen har den under år 1970 beslutade skattereformen med lättnader i den direkta beskattningen på de inkomstnivåer, där ålderspensionärerna vanligen befinner sig, medfört att skattemotiveringen för att hålla pensionsavdragen på så låg nivå som 1/350 bortfaller. KSA-utredningens förslag till pensionsavdragstabell bygger på att ersättningen i de olika avdragsklasserna reduceras med belopp som motsvarar omkring 1/300 av årspensionen. Om pensionen understiger 1 050 kr. skall avdrag inte göras. Lägsta avdrag blir härigenom 4 kr. per dag. 128

Förslag till överförsäkringstabell Inkomst, kr. per dag

vecka

månad

16 17 20 21 25 26 29 30 31 32 35 36 40 42 45 46 50 51 52 53 55 60 63 65 66 71 74 79 84 85 90 91 92 95 96 104 105 107 111 116 118 122 126 127 130 131 135 136 137 145 147 150 151 158

80 85 100 105 125 130 145 150 155 160 175 180 200 210 225 230 250 255 260 265 275 300 315 325 330 355 370 395 420 425 450 455 460 475 480 520 525 535 555 580 590 610 630 635 650 655 675 680 685 725 735 750 755 790

352 374 440 462 550 572 638 660 682 704 770 792 880 924 990 1 012 1 100 1 122 1 144 1 166 1 210 1 320 1 386 1 430 1 452 1 562 1 628 1 738 1 848 1 870 1 980 2 002 2 024 2 090 2 112 2 288 2 310 2 354 2 442 2 552 2 596 2 684 2 772 2 794 2 860 2 882 2 970 2 992 3 014 3 190 3 224 3 300 3 322 3 476

Högsta ersättningsbelopp per dag, kr.

15 16 19 20 24 25 28 29 29 30 33 34 38 40 43 44 48 48 49 50 53 57 60 62 63 67 70 75 80 81 86 86 87 90 91 99 100 102 105 110 112 116 120 121 124 124 128 129 130 138 140 143 143 150

SOU 1972:60

Kassaersättningens belopp bygger på inkomstbortfall under fem dagar per vecka, Pensionsbeloppet bör bygga på samma förutsättningar. Mot denna bakgrund bör avdragstabellen konstrueras så att ersättningen reduceras med belopp som motsvarar ca 1/260 av årspensionen. För att lägsta avdrag i enlighet med KSAutredningens förslag skall bli 4 kr. per dag bör om pensionen understiger 910 kr. per år avdrag inte göras. Under dessa förutsättningar bör pensionsavdragstabellen se ut på följande sätt. Tabellen bör krona för krona ange avdraget. Här har emellertid tabellen förkortats.

Förslag till pensionsavdragstabell ~ ; Pension för år kr.

; Avdrag k,.

för månad kr. 910

9 1 1 - 1 170 1 171- 1 430

75 7 6 - 97 9 8 - 118

o 4 5

handling, och utvecklingen går mot allt större användning av sådan teknik. Innan denna utveckling har medfört att den huvudsakliga delen av utbetalningarna av kassaersättning sker på nämnda sätt, anser sjukpenningutredningen att ett administrativt hanterligt systern förutsätter att vissa schabloner används vid fastställande av de preliminärskatteavdrag som skall göras av kassorna. Med hänsyn till att man i många kassor har att göra skatteavdrag för medlemmar i hela landet föreligger svårighet att göra avdrag med ledning av tillämplig skattetabell och -kolumn för envar av medlemmarna. I stället bör avdraget kunna schabloniseras. Enligt sjukpenningutredningens mening synes det inte nödvändigt att här ta hänsyn till olikheter i den kommunala utdebiteringen. Skillnaden mellan preliminär och slutlig , , , , , , , skatt blir vid arbetslöshet - som är att anse s o m normal - inte särskilt stor om medelutdebiteringen för landet används som schablon. Dessutom bör i detta sammanhang kunna bortses från de försäkrades individuel-

1 6 9 1 - 1 950 141- 162 7 1 9 5 1 - 2 210 163- 183 8 2 2 1 1 - 2 470 184- 205 9 2471 2 30 2 6 27 _ T_ !. _ ° ~_ I . _ i°_ 5 0 7 1 - 5 330 423- 443 20 - - - - - - - - - - - - - - - - - 6 9 _ 7 ^ 71 _~ _ 7 ! 3 ° _ i ~ _ 6 6 ° _ _ _ 3 _°_ 10 271-10 530 855- 877 40 - - - - - - - - - - - - - - - - - 12 871-13 130 _ 1073-1 09 3_ 50^

^a förhållanden, för samtliga försäkrade bör utan alltför stora olägenheter kolumn 1 i skattetabellerna kunna användas. Utredningen anser att riksskatteverket lämpligen me d dessa förutsättningar bör konstruera en tabell som visar det preliminära skatteavdrag som kassorna skall verkställa. En tabell uträknad efter en kommunal utdebitering av 24 kr. och kolumn 1 kunde se ut sålunda (se

15 471-15 730 1 289-1 310 60 - - - - - - - - - - - - - - - - - 18 071-18 330 1506-1527 70

fråga om kvarstående skatt bör samma bestämmelser gälla som föreslagits beträffand e sjukförsäkringen, dvs. avdrag för sådan skatt skall normalt inte behöva verkställas. Dagpenningen bör i taxeringshänseende hänföras till förvärvskällan tjänst, Inbetalningen av den skatt som arbetslöshetskassorna drar av på dagpenningen bör i enlighet med gällande bestämmelser av kassoma göras varannan månad. Därvid förutsätts s. k. summarisk redovisning kunna tillämpas. Detta innebär att vid de inbetalningar som verkställs i mars, maj, juli, september och november dessa görs utan särskild redovisning om vilka personer inbetal-

Om försäkringsersättningen blir skattepliktig inkomst måste preliminärt skatteavdrag verkställas av arbetslöshetskassorna för dem som har att erlägga A-skatt. Detta kommer givetvis att medföra ett inte obetydligt merarbete för kassorna, eftersom utbetalningarna i regel sker manuellt. I vissa kassor, t. ex. industritjänstemännens och byggnadsarbetarnas, görs utbetalningarna eller planeras de ske med hjälp av automatisk databeSOU 1972:60 9

nästa sida) J

Tabell för beräkning av skatteavdrag för preliminär skatt på dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen Dagpenning, kr.

Skatteavdrag, kr.

Dagpenning, kr.

Skatteavdrag, kr.

18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73

0 1 1 2 3 3 3 4 4 5 5 6 6 6 7 7 8 8 9 9 9 10 10 11 11 11 12 12 13 13 13 14 14 15 15 15 16 16 17 17 17 18 18 19 19 19 20 20 21 21 21 22 22 23 23 23

74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130

24 24 25 25 25 26 27 27 27 28 28 29 29 30 30 31 31 32 32 33 33 33 34 35 35 36 36 36 37 38 38 39 39 40 40 41 41 42 42 43 43 44 45 45 46 47 47 48 48 49 49 50 51 51 52 53 53

ningen avser. Vid inbetalningen i januari skall specifikation lämnas över samtliga personer för vilka preliminär A-skatt dragits under året. För försäkrad med B-skatt görs inget skatteavdrag. Kravet på att kassorna skall lämna kontrolluppgift till skattemyndigheterna och den försäkrade under januari månad året efter inkomståret beträffande under föregående kalenderår utbetald dagpenning torde vara svårt att uppfylla för de flesta kassorna utan stora administrativa kostnader. Det är nämligen fråga om 150 000-200 000 uppgifter som skall lämnas vid den tid på året då kassorna har som mest att göra med att betala ut ersättningar. För att sprida ut arbetet över en något längre tid bör kassorna, i den mån ADB-teknik inte används, ha möjlighet att skicka ut kontrolluppgifter redan under december månad för de arbetstagare som fått ersättning under tiden 1 januari—30 november och som inte är arbetslösa vid sistnämnda tidpunkt. Under januari månad kan kassorna skicka ut kontrolluppgifter för dem som var arbetslösa den 30 november och för dem som i övrigt har fått ersättning under december månad. 1 några fall kommer både skattemyndigheten och den försäkrade att med detta system kunna få två kontrolluppgifter. Risk föreligger givetvis för att den försäkrade i sådant fall kan missuppfatta innehållet i uppgifterna och endast tar med i sin deklaration den inkomst som anges i det ena beskedet. Det är emellertid fråga om få fall, och riskerna för misstag bör kunna undanröjas genom tydliga uppgifter från kassorna i det besked som skickas ut i januari. Sammanfattningsvis vill sjukpenningutredningen framhålla, att tekniska förutsättningar föreligger att införa skatteplikt för dagpenning och kontant arbetsmarknadsstöd. Eftersom en övergång till skatteplikt bör genomföras vid kalenderårsskifte, är en sådan reform möjlig tidigast fr. o. m. år 1974.

SOU 1972:60

12 Beskattat utbildningsbidrag

12.1 Utbildningsbidragets beståndsdelar Som framgår av kap. 3 (avsnitt 3.2) består utbildningsbidrag av grundbidrag, hyresbidrag, traktamente vid utbildning utom hemorten, barntillägg och särskilt bidrag, vari bl. a. ingår traktamente vid resor till och från kursorten. Bidragen är beräknade på sådant sätt att de med hänsyn tagen till bidragstagarens egna och makes inkomster skall täcka nödvändiga levnadskostnader under utbildningstiden. Om man inför beskattning av utbildningsbidraget bör målsättningen vara att bidraget räknas upp så mycket att det behållna beloppet efter skatteavdrag motsvarar det belopp som utgår f. n. Utbildningsbidragets särskilda bidrag avser huvudsakligen att täcka kostnader som är direkt föranledda av utbildningen, t. ex. traktamenten och kostnader för resor till och från utbildningsorten, dagliga resor på utbildningsorten mellan bostaden och utbildningsplatsen samt kursavgifter och undervisningsmateriel. Även traktamente vid utbildning utom hemorten utgår för att täcka merkostnader som föranleds av utbildningen. För den som har familj och utbildas på annan ort än där familjen bor avser traktamentet sålunda att täcka en del av merkostnader för hushåll på två orter och extra hyreskostnad. Traktamentet till den som inte har familj och utbildas på annan ort än hemorten utgör närmast gottgörelse förhyra av rum på kursorten. De bidrag som här nämnts avser således att täcka kostnader som bidragstagaren åsamkas på grund av utbildSOU 1972:60

ningen. Enligt utredningens uppfattning är det inte befogat att beskatta dessa förmåner. Att undanta dessa delar av utbildningsbidraget från beskattning kan också sägas vara i överensstämmelse med de normer som gäller i övrigt, t. ex. för statstjänstemännens traktamente. Då det från beskattningssynpunkt gäller att bedöma grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg, finns det däremot skäl som talar för en jämförelse med arbetsinkomst. Vid en eventuell beskattning av utbildningsbidrag bör enligt utredningens uppfattning dessa delar av bidraget därför betraktas som skattepliktig inkomst. Nu nämnda poster utgör tillsammans den ojämförligt största delen av utbildningsbidraget. Utbildningsbidraget skulle enligt förslaget komma att bestå av en skattepliktig del och en skattefri del. Den skattepliktiga delen skulle utgöra summan av de med hänsyn till skatten uppräknade beloppen som för närvarande utgår som grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg. Den skattefria delen av utbildningsbidraget skulle komma att omfatta vad som enligt ovan hänförts till traktamente vid utbildning utom hemorten samt särskilt bidrag, såsom reseersättning, kursavgifter och undervisningsmateriel. 12.2 Omräkning till skattepliktigt belopp Med hänsyn till att skatten på en viss inkomst kan variera betydligt beroende på 131

förhållandena i det enskilda fallet är det knappast en framkomlig väg att fastställa nya skattepliktiga belopp för grundbidrag och barntillägg som gäller för alla, om man samtidigt vill tillgodose att bidraget i enlighet med hittills tillämpade principer skall täcka behovet i det individuella fallet. Det sagda framträder än tydligare i fråga om hyresbidraget. För att överföra hyresförmånen till skattepliktigt belopp skulle det bli nödvändigt att räkna upp hyreskostnaden så att hyresbidraget efter skatt motsvarar den faktiska hyreskostnaden. Om utbildningsbidrag skall beskattas måste det anses önskvärt att detta medför minstamöjliga intrång i de nu gällande materiella reglerna för utbildningsbidrag. Utredningen förordar en lösning som innebär att man vid bestämmandet av utbildningsbidraget i det enskilda fallet utgår från nu gällande belopp och med hjälp av en för ändamålet konstruerad tabell räknar upp summan av grundbidraget, hyresbidraget och barntillägget till ett bruttobelopp som bestäms med hänsyn till preliminärskatten enligt vederbörandes skattekolumn. En tabell för omräkning av utbildningsbidragets nettobelopp avseende grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg till skattepliktiga belopp bör baseras på en skattetabell för preliminär A-skatt. Skatt beräknas enligt 12 olika tabeller (tabell 19-30) med vardera fyra kolumner. Att beakta samtliga dessa varianter vid fastställande av utbildningsbidrag torde emellertid inte vara praktiskt genomförbart. Medelutdebiteringen i riket svarar f. n. ungefärligen mot tabell 24. Det stora flertalet skattebetalare betalar skatt enligt någon av tabellerna 23, 24 och 25. Förhållandevis få personer skattar enligt de allra högsta och allra lägsta tabellerna. Det förefaller därför rimligt att omräkningstabellen grundar sig på tabell 24. Utredningen förutsätter att ny omräkningstabell utfärdas när förhållandena så påkallar. Det bidragsbehov som föreligger täcks av summan av grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg minskat med bl. a. den del av bidragstagarens eller dennes ma132

kes inkomst som skall reducera utbildningsbidraget. Bidraget får uppgå till högst 1 700 kr. per månad. Preliminärskattetabellerna omfattar inte månadsbelopp under 400 kr. Anledningen härtill är att månadsinkomst under 400 kr. under ett helt år normalt inte medför skatt. Härav följer att de belopp som skall uppräknas kommer att ligga mellan 400 och 1 700 kr./månad. Tabellen nedan är ett exempel på hur omräkningstabellen kan konstrueras. Obeskattat belopp upptas i exemplet med 50kronorsintervaller. För att undvika tröskeleffekter kan den omvandlingstabell som fastställs vid ett eventuellt införande av beskattning av utbildningsbidrag ta upp varje belopp för obeskattat utbildningsbidrag krona för krona mellan 400 och 1 700 kr.

Tabell för omräkning av utbildningsbidragets grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg till skattepliktiga belopp (kr. per månad) Obeskattat 400 450 500 550 600 650 700 750 800 850 900 950 1000 1050 1 100 1 150 1 200 1 250 1 300 1 350 1400 1450 1500 1 550 1 600 1 650 1 700

Beskattat Kol 1

Kol 2

Kol 3

Kol 4

431 529 628 711 794 875 957

400 450 500 550 600 650 711 793 875 956

403 455 508 589 670 761 853 935

400 450 500 550 600 650 700 750 800 853 932

1 042 1 127 1 210 1 294 1 375 1 457 1 542 1 628 1 722 1 816 1 908 2 000 2 102 2 204 2 302 2 400 2 535 2 671 2 784 2 897

1 038 1 124 1 211 1 292 1 375 1 456 1 538 1 630 1 723 1 815 1 907 2 001 2 095 2 209 2 324 2 443 2 562

1 017 1 103 1 190 1 271 1 353 1 435 1 517 1 598 1 679 1 767 1 856 1 946 2 036 2 127 2 219 2 329 2 440 2 554 2 669

1 015 1 099 1 184 1 269 1 355 1 442 1 524 1 606 1 688 1 769 1 858 1 947 2 039 2 131 2 235 2 339

SOU 1972:60

Kolumn i skattetabell

Skatteavdrag enligt tabell 24

Bidrag 1 000 kr. 1 2 3 4 Bidrag 1 500 kr. 1 2 3 4

Tabell 19

Tabell 30

457 211 353 99

-

+ + + +

900 595 719 447

- 102 - 86 - 83 - 70

I ovanstående tabell visas de skillnader som råder vid skatteavdrag enligt tabellerna 19 och 30 jämfört med tabell 24 (= omräkningstabellen) vid bidrag med 1 000 kr. resp. 1 500 kr./månad. Som framgår av vad som sägs under avsnitt 12.3 nedan skall vid utbetalning av utbildningsbidraget skatteavdrag göras enligt den skattetabell och kolumn som gäller för den enskilde bidragstagaren. Vid bidragsberäkning uppstår enligt utredningens förslag till följd härav för bidragstagaren en "vinst" på omkring 100 kr. per månad om bidragsbehovet uppgår till 1 500 kr. och han skattar enligt tabell 19 kolumn 1. Motsvarande "förlust" för den som betalar skatt enligt tabell 30 uppgår till omkring 120 kr. eller 65 kr. vid den mer frekventa bidragsnivån 1 000 kr. Dessa skillnader gäller emellertid även vid skatteuttag för andra inkomster.

Exempel på omräkning till skattepliktigt 22 och 26 jämfört med tabell 24 Bidrag

Kolumn i skatte tabell

Skillnad i skatteavdrag jämfört med tabell 24

54 42 40 28

65 51 49 34

+ 121 + 103 + 101 + 85

Spännvidden i skatteuttag mellan kolumnerna 1 och 4 är dock avsevärt större än skillnaden mellan de olika skattetabellerna. Vid ett bidrag av 1 000 kr. är skillnaden i skatteavdrag 358 kr. enligt tabell 24 mellan kolumn 1 och 4 och vid ett bidrag av 1 500 kr. uppgår den till 453 kr. Dessa skillnader är uppenbarligen så stora att man vid omräkning av utbildningsbidraget måste ta hänsyn till dem. Det bör observeras att de skillnader som redovisas beträffande skattetabellerna är extrema och att flertalet bidragstagare torde betala skatt enligt tabell 24 eller näraliggande tabeller (se exempel nedan). I kap. 10 har utredningen föreslagit att avdrag för kvarstående skatt inte skall göras vid utbetalning av sjukpenning. Motsvarande bör gälla för utbildningsbidrag. Enligt utredningens uppfattning torde beskattning av utbildningsbidraget ej medföra kvarstående

utbildningsbidrag och beskattning enligt tabellerna

Bruttobelopp enligt omräkningstabell (tabell 24)

Skillnad i skatteavd rag jämfört med tabell 24 Tabell 22

Tabell 26

1 000 1 000 1000 1 000

1 2 3 4

1457 1 211 1 353 1 099

-

21 16 16 11

+ 22 + 17 + 17 + 11

1500 1500 1 500 1 500

1 2 3 4

2 400 2 095 2 219 1 947

-41 - 35 - 33 - 28

+ 40 + 34 + 34 + 28

SOU 1972:60

skatt i större utsträckning än som normalt gäller för löntagare under förutsättning att avdrag för preliminär skatt görs enligt tilllämplig tabell och kolumn. Utbildningsbidrag bör hänföras till förvärvskällan tjänst. 12.3 Administration Efter ett införande av beskattat utbildningsbidrag avses den administrativa rutinen bli ungefärligen följande. Länsarbetsnämnden beräknar det obeskattade utbildningsbidraget som skall beviljas per månad genom att först summera grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg. Från summan drar man bl. a. den del av b id rags t agarens egen eller makes inkomst som skall reducera utbildningsbidraget. Om kvarstående belopp överstiger 1 700 kr./månad medräknas ej den överskjutande delen. I omräkningstabellen kan det skattepliktiga bruttobelopp som svarar mot det obeskattade bidraget avläsas. Därvid skall som ovan anförts beaktas bidragstagarens kolumn enligt debetsedeln för preliminär skatt. För bidragstagare som har preliminär B-skatt kan man inte av debetsedeln utläsa skattekolumn. Uppgift bör kunna inhämtas från lokala skattemyndigheten om i vilken kolumn han skulle varit placerad därest han haft A-skatt. Utbildningsbidraget uppräknas därefter enligt omräkningstabellen. Övriga delar av utbildningsbidraget som vederbörande är berättigad till, och som enligt utredningens förslag inte skall beskattas, räknas härefter fram. Bidragstagaren tillställs meddelande om beviljat skattepliktigt belopp och övriga bidragsposter. För att göra avdrag för preliminär skatt måste länsarbetsnämnden ha kännedom om vilken skattetabell och kolumn som skall tillämpas. För ändamålet måste bidragstagarnas debetsedlar för preliminär skatt infordras. I en framtid kan detta förfarande komma att underlättas genom att möjlighet öppnas att göra förfrågningar på dataterminal till ett personregister. För den som har B-skatt görs inte skatteavdrag. Uppgifter om utbetal134

da skattepliktiga bidrag och gjorda skatteavdrag lagras i arbetsmarknadsverkets datasystem och kan utnyttjas vid utskrift av kontrolluppgift. Det bör framhållas att beräkning och utbetalning av utbildningsbidrag redan i dag är mycket arbetskrävande och att bidragssystemet för den enskilde är svåröverskådligt. Arbetsmarknadsverkets tjänstemän kan ibland ha svårt att lämna en blivande kursdeltagare förhandsbesked om det bidrag som skall utgå under utbildningstiden. De problem som finns nu i dessa avseenden kommer att förstärkas om utbildningsbidraget beskattas. Sammanfattningsvis vill sjukpenningutredningen framhålla att tekniska förutsättningar föreligger att införa skatteplikt för utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen. Som ovan framhållits bör skatteplikten avse grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barn tillägg. Eftersom en övergång till skatteplikt bör genomföras vid kalenderårsskifte, torde en sådan reform vara möjlig tidigast fr. o. m. år 1974.

SOU 1972:60

13 Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension

I direktiven anges bl. a. att, om sjukpenningförmånerna blir skattepliktig inkomst, möjlighet öppnas att på ett enkelt sätt göra dem pensionsgrundande för tilläggspension. Utgångspunkten därvidlag bör enligt direktiven vara att sjukpenning skall vara pensionsgrundande i den mån den ersätter arbetsinkomst. Även om det ej är utsagt i direktiven torde vad nu sagts om sjukpenning under samma förutsättningar få anses gälla även andra förmåner som utredningen har att behandla. I det föregående (kap. 10—12) har utredningen föreslagit att följande förmåner bör bli skattepliktiga, nämligen sådan sjukpenning enligt AFL, YFL och närstående ersättningssystem som grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kr. för år, kontant arbetsmarknadsstöd, dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen samt utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning i form av grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg. Om föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn införs enligt familjepolitiska kommitténs förslag bör även dessa förmåner göras skattepliktiga. Med i direktiven angivna förutsättningar bör i första hand sjukpenning och dagpenning kunna hänföras till pensionsgrundande inkomst för tilläggspension. Dessa förmåner utgör ju ersättning för arbetsinkomst som bortfallit på grund av sjukdom eller arbetslöshet. De delar av utbildningsbidraget som föreslagits bli skattepliktiga kan enligt utredningens uppfattning i detta hänseende SOU 1972:60

jämställas med arbetsinkomst och bör därför kunna anses som pensionsgrundande inkomst. Föräldrapenning som utgår till förvärvsarbetande bör självfallet betraktas som pensionsgrundande inkomst. Om föräldrapenning utgår till den som enbart är sjukvårdsförsäkrad eller till hemmamake skulle det kunna ifrågasättas om den inte borde betraktas på annat sätt av den anledningen att den inte skulle anses ersätta arbetsinkomst. Utredningen finner emellertid att föräldrapenningen även i detta fall i princip bör anses som pensionsgrundande inkomst. Det bör dock påpekas att den föreslagna garantinivån på 30 kr. på grund av basbeloppsavdraget inte föranleder pensionsgrundande inkomst för den som har enbart föräldrapenning av denna storlek. Föräldrapenningens garantinivå kan ge högst 7 200 kr., en nivå som basbeloppet nu passerat. Först när föräldrapenningen för år är större än basbeloppet kan pensionsgrundande inkomst uppkomma. Detta inträffar enbart för den som till följd av förvärvsinkomst har en föräldrapenning överstigande garantinivån. Av praktiska och administrativa skäl bör därför all föräldrapenning kunna hänföras till sådan inkomst som i princip grundar rätt till pensionsgrundande inkomst. KS A-utredningen har, som tidigare anförts, föreslagit att det statliga omställningsbidraget skall utgå övergångsvis och att ett kontant arbetsmarknadsstöd skall införas. 135

Dessa förmåner utgör regelmässigt kompensation för inkomstbortfall och bör också anses som pensionsgrundande inkomst för tilläggspension. På den kontrolluppgift som skall avlämnas bl. a. till den försäkrade bör, såsom angivits i kap. 10—12, utgiven skattepliktig förmån hänföras till anställningsinkomst resp. inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. När självdeklarationen upprättas bör den försäkrade ta upp förmånen i den förvärvskälla till vilken den vid taxeringen är att hänföra. Genom utredningens förslag ovan skulle förmånerna bli pensionsgrundande. Med hänsyn främst till att endast den del av den försäkrades årsinkomst som överstiger ett basbelopp grundar rätt till tilläggspension, kommer det sammanlagda beloppet av tillkommande pensionsgrundande inkomster i praktiken inte att överensstämma med totalbeloppet av utbetalda förmåner. Storleken av tillkommande pensionsgrundande inkomst synes kunna uppskattas enligt följande. I bilaga 4 har tillkommande pensionsgrundande inkomst, härrörande från sjukpenning, uppskattats till 3 987 milj. kr. om sjukpenning utgår från försäkringen enligt nuvarande regler om karenstid och fridagsregel m. m. (alternativ 1). Om obligatorisk sjuklön införs under de sju första dagarna av varje sjukperiod (alternativ 2), skulle visserligen den pensionsgrundande inkomst som härleddes från sjukpenning uppgå till ett lägre belopp eller ca 2 977 milj. kr. Men även sjuklönen skulle komma att ingå i den pensionsgrundande inkomsten, varför ökningen av de pensionsgrundande inkomsterna sammantaget i stort sett skulle bli densamma som i alternativ 1. Om sjukpenning vid vård av sjukt barn och föräldrapenning införs i enlighet med familjepolitiska kommitténs förslag och görs skattepliktiga skulle pensionsgrundande inkomster på ca 731 milj. kr. tillkomma. Vad beträffar ersättningen vid arbetslöshet beräknas enligt kap. 14 de totala utgifterna till nära 1 500 milj. kr., fördelade på 1 350 milj. kr. för dagpenning, 128 milj. kr. 136

för kontant arbetsmarknadsstöd samt 15 milj. kr. för kvarstående statligt omställningsbidrag. Det torde inte vara möjligt att mera exakt beräkna hur stor del av nämnda utgifter som kan komma att hänföras till pensionsgrundande inkomst. Med hänsyn till att många arbetslösa är över 65 år och till basbeloppsavdragets verkningar får man troligen vid beräkning av den pensionsgrundande inkomstens storlek för dagpenningens del kalkylera med att ca 150 milj. kr. bortfaller. Som pensionsgrundande inkomst skulle då kvarstå ca 1 200 milj. kr. För det kontanta arbetsmarknadsstödet och omställningsbidraget torde man få räkna med att vid beräkning av storleken av den tillkommande pensionsgrundande inkomsten minska utgiftsposten med ett belopp motsvarande ett basbeloppsavdrag per försäkrad. Då skulle återstå ca 30 % att hänföras till pensionsgrundande inkomst. Med denna uppskattning skulle av det kontanta arbetsmarknadsstödet och omställningsbidraget ca 33 milj. kr. komma att räknas till pensionsgrundande inkomst. Totalt skulle alltså pensionsgrundande inkomst som härrör från ersättning vid arbetslöshet kunna uppskattas till minst 1 233 milj. kr. Utgifterna för det beskattade utbildningsbidraget har i kap. 14 uppskattats till drygt 500 milj. kr. För detta är det ännu svårare att uppskatta hur stor del som i det enskilda fallet blir pensionsgrundande för tilläggspension. Även här kommer basbeloppsavdraget att inverka. Under alla omständigheter torde återstå ca 475 milj. kr. som skulle komma att hänföras till pensionsgrundande inkomst. Sammanlagt torde alltså ökningen av pensionsgrundande inkomst kunna beräknas uppgå till ca 6 400 milj. kr. De pensionsgrundande inkomster som tillkommer vid ett genomförande av utredningens förslag i det föregående kan med ledning härav uppskattas till drygt 8 % av de sammanlagda framtida pensionsgrundande inkomsterna. Det kan nämnas att riksförsäkringsverket beräknat summan av pensionsgrundande inkomster för åren 1972 och 1973 till 76 600 resp. 79 500 milj. kr. SOU 1972:60

I samband med att här avsedda ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet, inräknat utbildningsbidrag, görs pensionsgrundande för tilläggspension, kan som närmare utvecklas i specialmotiveringen de särskilda bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL om förmånligare pensionsberäkning vid sjukdom och arbetslöshet för vissa äldre försäkrade utgå. Sammanfattningsvis föreslår sålunda sjukpenningutredningen att skattepliktig sjukpenning enligt AFL, YFL och närstående ersättningssystem, kontant arbetsmarknadsstöd, statligt omställningsbidrag, dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen samt utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning i form av grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg hänförs till pensionsgrundande inkomst för tilläggspension och att de nuvarande bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL utgår. Om föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn införs enligt familjepolitiska kommitténs förslag och görs skattepliktiga, bör också dessa förmåner hänföras till pensionsgrundande inkomst.

SOU 1972:60

14 Kostnader och finansiering

I detta kapitel tar sjukpenningutredningen upp frågor om kostnader för och finansiering av beskattade förmåner vid sjukdom, arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning. Vidare görs en uppskattning av det skatteutfall som införandet av beskattade förmåner medför. Dessutom behandlas frågan om hur den ökning av de pensionsgrundande inkomster som uppkommer vid genomförande av utredningens förslag påverkar kostnaderna för tillläggspensioneringen. 14.1 Sjukpenning och föräldrapenning Kostnader I bilaga 4 redovisas kostnadsberäkningar för en beskattad sjukpenning. Beräkningarna grundar sig på ett genomsnitt av sjukligheten under åren 1969 och 1970 och redovisar kostnaderna såväl med som utan sjukpen> ningavdrag vid sjukhusvård. Här anges endast utgifter som uppkommer vid ett föreslaget avdrag på sjukpenning av 10 kr. under tid för sjukhusvård (se specialmotiveringen till 3 kap. 4 § AFL). Alternativ 1 avser försäkringens utgifter om sjukpenning utgår enligt nuvarande försäkringsregler. I alternativ 2 har beräknats sjukpenningutgifterna om utredningens förslag om obligatorisk sjuklön under de första sju dagarna av varje sjukperiod genomförs. Vid beräkningen har samtliga anställda tagits med. 138

Utgifter för sjukpenning i milj. kr.

Hemmamakeförsäkrade Försäkrade i sjukpenningklasserna 2, 3 och 4 Övriga försäkrade med anställningsinkomst Övriga försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning Summa

Alt. 1

Alt. 2

4 038

2 890

4 373

3 225

Tabellen visar att de nuvarande kostnaderna, ca 2 850 milj. kr., ökat till närmare 4 400 milj. kr. i alternativ 1 resp. 3 225 milj. kr. enligt alternativ 2. Det bör anmärkas att försäkringens utgifter för sjukpenning till anställda enligt alternativ 2 torde bli större än vad som framgår av tabellen på grund av kravet på viss arbetad tid som förutsättning för rätt till sjuklön. Vid mycket kortvarig anställningstid föreligger således inte rätt till sjuklön. Man torde därvidlag få räkna med en ytterligare kostnad av minst 150 milj. kr. Försäkringens utgifter skulle då komma att uppgå till närmare 3 400 milj. kr. I de nu angivna beloppen ingår kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av sjukpenningsförsäkringens kompensationsnivå och för utvidgningen av försäkringens omfång till att omfatta inkomster upp till 7,5 gånger basbeloppet. Till dessa belopp får läggas ca 90 milj. kr. SOU 1972:60

vid ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag om sjukpenning vid vård av sjukt barn. Om familjepolitiska kommitténs förslag om föräldrapenning i betänkandet Familjestöd (SOU 1972:34) genomförs och föräldrapenningen därvid görs skattepliktig enligt vad som anförts i kap. 10, blir försäkringens utgifter för föräldrapenning före preliminär skatt följande. Utgifter för föräldrapenning i milj. kr. Enbart sjukvårdsförsäkrade, hemmamakeförsäkrade och försäkrade i de nuvarande sjukpenningklasserna 2, 3 och 4 Övriga försäkrade med anställningsinkomst Övriga försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning Summa

368 658 7 1 033

Till ovanstående belopp torde få läggas minst 50 milj. kr. beroende på att fadern enligt familjepolitiska kommitténs förslag kommer att omfattas av föräldraförsäkringen. De nuvarande kostnaderna för motsvarande förmåner (moderskapspenning och tillläggssjukpenning vid havandeskap och barnsbörd) uppgick för år 1971 till 425 milj. kr. Familjepolitiska kommitténs förslag om föräldrapenning innebär enligt kommittén en kostnadsökning med ca 320 milj. kr. för en icke skattepliktig föräldrapenning. Sjukpenning enligt YFL och närstående ersättningssystem föreslås också bli skattepliktig. De nuvarande kostnaderna för sådan sjukpenning torde för år kunna uppskattas till närmare 40 milj. kr. fördelat på ca 36 milj. kr. avseende yrkesskadeförsäkringen och ca 2,5 milj. kr. för de övriga ersättningssystemen. Om denna sjukpenning görs skattepliktig, kan utgifterna beräknas stiga till drygt 60 milj. kr. för år. Administration

ringen är fullt utbyggt medför under övergångstiden i viss utsträckning en manuell hantering, som kommer att kräva en ökning av expeditionspersonalen på försäkringskassorna. Det ökade personalbehovet är svårt att beräkna. Enligt RAFA-utredningen har personalbehovet inklusive vad som torde föranledas av den föreslagna kontrollen av den sjukpenninggrundande inkomsten uppskattats motsvara ca 10% av den nuvarande expeditionspersonalen i kassorna eller ca 360 anställda. Eftersom de här avsedda arbetsuppgifterna vid ett fullt utbyggt ADB-system automatiseras i mycket stor utsträckning torde man kunna utgå ifrån att uppgifterna knappast föranleder något varaktigt ökat personalbehov i förhållande till nuläget. Det etappvisa överförande av nya arbetsuppgifter till försäkringskassorna, som avses ske under de närmaste åren, föranleder emellertid ytterligare personalbehov. Detta i förening med den naturliga personalavgången i kassorna medför att man under alla förhållanden inte torde ha anledning räkna med att friställning av den personal det här gäller blir aktuell oavsett den nedgång i personalbehovet avseende arbetsuppgifter i samband med skattefrågorna som kan förutses. Om obligatorisk sjuklön under de första sju dagarna av varje sjukperiod införs, skulle detta komma att innebära att över tre miljoner sjukfall undantogs från kassornas handläggning. Med ledning av tidsstudier rörande handläggning av sjukfall som verkställts av RAFA-utredningen torde det bortfall av arbetsuppgifter som skulle uppkomma kunna beräknas motsvara drygt 400 anställda. En vidgad användning av arbetsgivarinträde enligt 3 kap. 16 § AFL i samband med avtal om sjuklön för anställda i enlighet med vad utredningen förordat påverkar också kassornas administration. Enligt de beräkningar som gjorts av RAFA-utredningen skulle försäkringskassorna besparas arbetsuppgifter motsvarande en anställd per 10 000 arbetstagare med sjuklön som kombinerats med arbetsgivar inträde.

Ett införande av beskattad sjukpenning innan ADB-systemet för den allmänna försäkSOU 1972:60

Finansiering av sjukpenningkostnaderna Enligt nuvarande bestämmelser finansieras sjukpenningkostnaderna genom de försäkrades avgifter, arbetsgivaravgifter och statsbidrag. Principen för fördelningen av kostnaderna mellan dessa tre finansieringskällor är följande. Statsbidrag utgår med 55 % av utgifterna för grundsjukpenning (de första sex kronorna av sjukpenningen) samt barntillägg. Av utgifterna för tilläggssjukpenning (den del av sjukpenningen som överstiger sex kr.) bestrids ca 75 % med arbetsgivaravgifter såvitt gäller anställda. Resterande utgifter 45 % av grundsjukpenning och barntillägg, 25 % av tilläggssjukpenningen för anställda och hela tilläggssjukpenningen för försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete - svarar de försäkrade för genom egenavgifter (sjukförsäkringsavgifterna).

2 925 milj. kr., statsbidraget bli detsamma som det nuvarande eller 320 milj. kr. samt de försäkrades egenavgifter stiga till 1 155 milj. kr. Kostnadsökningen skulle medföra att uttagsprocenten för arbetsgivaravgiften till sjukpenningförsäkringen - inklusive arbetsgivaravgiften pä 225 milj. kr. till nuvarande tilläggssjukpenning vid havandeskap m. m. - behövde höjas från 2,1 % till ca 3,6 % av lönesumman, vartill skall läggas 1 % för sjukvårdsförsäkringen, dvs. en total arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen av 4,6 %. De egenavgifter de försäkrade i dag betalar för sin sjukpenningförsäkring skulle genomsnittligt behöva höjas med ca 23 %. Ett annat sätt att finansiera de beräknade kostnaderna är att det allmänna, som på grund av att sjukpenningen görs skattepliktig får ökade skatteintäkter, svarar för de ökade kostnaderna. Det synes naturligt att de i anledning av skattebeläggningen ökade skatteintäkterna i första hand används för att finansiera kostnadsökningen. De ökade skatteintäkterna kommer att tillfalla både staten och primär- och sekundärkommunerna m. fl. Att införa kommunala bidrag som en finansieringskälla för sjukförsäkringen synes inte påkallat. Som utredningen återkommer till i avsnitt 14.4 synes man i skatteutjämningssammanhang kunna åstadkomma en avräkning av de uppkommande skatteintäkterna mellan staten och kommunerna. Vid oförändrade avgifter från de försäkrade och arbetsgivarna skulle med denna finansieringsmetod statsbidraget behöva höjas med ca 1 540 milj. kr. till ca 1 860 milj. kr.

Av bilaga 4 framgår att utgifterna för sjukpenningförsäkringen för år 1971 uppgick till 2 861 milj. kr. Till finansieringen av dessa kostnader bidrog arbetsgivarna med 1 605 milj. kr., staten med 320 milj. kr. och de försäkrade med 936 milj. kr. Vid behandlingen av finansieringsfrågan i det följande utgår utredningen från det med sjukpenning enligt nuvarande regler närmast jämförliga alternativet, dvs. alternativ 1 i kostnadsredovisningen. Sjukpenningförsäkringens kostnader uppgår enligt detta alternativ till närmare 4 400 milj. kr. Därav belöper 233 milj. kr. på försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning och 102 milj. kr. på försäkrade med hemmamake försäkring och förvärvsinkomst under Vid införande av den av utredningen före4 500 kr. för år. I beloppen har inte inräkslagna obligatoriska sjuklönen (alternativ 2), nats kostnad för genomförande av familjeskulle sjukpenningförsäkringens kostnader politiska kommitténs förslag om sjukpenning komma att uppgå till närmare 3 400 milj. vid vård av sjukt barn. kr., alltså en minskning i förhållande till Om de beräknade kostnaderna för den alternativ 1 med ca 1 000 milj. kr. Denna skattepliktiga sjukpenningen skulle finansie- minskning hänger samman med att motsvaras på samma sätt som för närvarande och rande utgifter överförs på arbetsgivarna geom man vidare antar att de första sex kro- nom sjuklöneförpliktelsen. Utgår man från norna av den skattepliktiga sjukpenningen att arbetsgivarna ges kollektiv kompensation motsvarade den nuvarande grundsjukpen- för den ålagda sjuklöneförpliktelsen, skulle ningen, skulle arbetsgivaravgiften till sjuk- arbetsgivaravgiften till sjukpenningförsäkpenningförsäkringen komma att stiga till ringen behöva sänkas med 1 000 milj. kr. 140

SOU 1972:60

Med en finansieringsmetod motsvarande den nu gällande, skulle arbetsgivaravgifterna efter minskningen med 1 000 milj. kr. komma att uppgå till 1 925 milj. kr. Inräknat arbetsgivaravgiften till nuvarande tilläggssjukpenning vid havandeskap m. m. (225 milj. kr.) motsvarar detta 2,5 % på lönesumman, vartill skall läggas 1 % för sjukvårdsförsäkringen, dvs. en total arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen av 3,5 %. Liksom i alternativ 1 skulle statsbidraget uppgå till 320 milj. kr. och de försäkrades avgifter till 1 155 milj. kr. Med tillämpning på sjuklönealternativet av den förut angivna finansieringsmetoden som innebär att det allmänna svarar för kostnaderna för införande av skattepliktiga sjukförmåner skulle de försäkrades egenavgifter och statsbidraget liksom i alternativ 1 bli 936 resp. 1 859 milj. kr. medan arbetsgivaravgifterna skulle bli 605 milj. kr. Vid ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag om sjukpenning vid vård av sjukt barn ökar finansieringsbehovet i förhållande till förut angivna belopp med 90 milj. kr. Detta gäller oavsett vilket alternativ man väljer. Ledighet för vård av sjukt barn faller nämligen inte inom området för den föreslagna obligatoriska sjuklönen. Uträkning och debitering av sjukförsäkringsavgifter Sjukförsäkringsavgifterna uträknas f. n. av försäkringskassorna och debiteras av de lokala skattemyndigheterna. Enligt förslaget i kap. 10 kommer de lokala skattemyndigheterna att i samband med bestämmande av pensionsgrundande inkomst för tilläggspension beräkna årsinkomster ned till deklarationsplikt sgränsen 4 500 kr., främst för försäkringskassornas kontroll av sjukpenninggrundande inkomst och sjukpenning. De lokala skattemyndigheterna får med detta tillvägagångssätt även underlag för att kunna beräkna de försäkrades avgifter, förutsatt att man anser att avgifterna kan beräknas på den förvärvsinkomst som framkommer vid taxeringen med bortseende från den inkomst som legat till grund för försäkringsskyddet. SOU 1972:60

Med den i kap. 10 föreslagna regelbundna uppföljningen av registrerade sjukpenninggrundande inkomster och de i specialmotiveringen till 3 kap. 5 § AFL närmare beskrivna ändrade reglerna för tidpunkt för ändring av sjukpenninggrundande inkomst bör spekulation i försäkringsskyddet kunna undvikas. Enligt utredningens mening bör med hänsyn till vad ovan sagts lokal skattemyndighet kunna räkna ut sjukförsäkringsavgifterna för försäkrade med anställningsinkomst på grundval av nyss nämnda, av myndigheten bestämd årsinkomst. Avgiften kan lämpligen fastställas till en viss procent av den av lokala skattemyndigheten fastställda årsinkomsten av anställning. Det föreslagna förfarandet förutsätter att skattemyndigheten liksom f. n. från försäkringskassorna erhåller uppgift om vilka som skall påföras avgift. Den nyss beskrivna metoden att räkna ut sjukpenningavgiften ger för försäkrade i lägre inkomstlägen en lägre sammanlagd sjukförsäkringsavgift än den nuvarande metoden att beräkna, förutom avgift för sjukvårdsförmåner, särskilda avgiftsposter för grundsjukpenning och tilläggssjukpenning. Som utredningen återkommer till i specialmotiveringen till 19 kap. 6 § AFL föreslås dessutom att den nuvarande avtrappningsregeln som innebär att avgift för sjukvårdsförmåner och grundsjukpenning tillsammans inte får överstiga en tiondel av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten i fortsättningen skall tillämpas på hela sjukförsäkringsavgiften, vilket verkar i samma riktning. Försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning kan, på grund av utformningen av bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket AFL om beräkning av årsinkomst, bli tillförsäkrad en sjukpenning som i viss mån avviker från den sjukpenning som skulle ha föranletts av den sedermera taxerade inkomsten. Bestämmelserna ger nämligen möjlighet att beräkna den sjukpenninggrundande inkomsten med ledning av inkomstläget för anställd arbetskraft med motsvarande arbetsuppgifter även med avvikelse från den behållna inkomst den egne företagaren har. Av den anledningen bör för dessa försäkrade 141

betsgivaravgifter, vilka liksom för tilläggssjukpenning vid sjukdom uppgår till ca 75 % av kostnaderna. Återstoden av kostnaderna täcks genom de försäkrades egna avgifter. De egna företagarnas tilläggssjukpenning vid barnsbörd finansieras helt genom egenavgifter på samma sätt som tilläggssjukpenning vid sjukdom. Utgifterna för här avsedd tillläggssjukpenning för anställda uppgick under år 1971 till ca 300 milj. kr. varav arbetsgivaren alltså svarade för 225 milj. kr. och de försäkrade för 75 milj. kr. Tilläggssjukpenning vid barnsbörd till egna företagare uppgick för samma år till ca 3 milj. kr. Familjepolitiska kommittén föreslår i sitt betänkande att kostnadsökningen för den av kommittén föreslagna, icke skattepliktiga föräldrapenningen, vilken uppgår till 320 milj. kr., skall finansieras genom ökat statsbidrag med 100 milj. kr., ökade arbetsgivaravgifter med ca 100 milj. kr. och ökade egenavgifter med ca 120 milj. kr. Sjukpenningutredningens förslag om beskattning av föräldrapenningen ökar kostnaderna vid ett genomförande med ytterligare ca 335 milj. kr. Utgår man ifrån att de av beskattningen föranledda ökade kostnaderna för föräldrapenningen fördelas enligt den av familjepolitiska kommittén föreslagna finansieringsFinansiering av kostnaderna för principen, skulle den härav orsakade ökföräldrapenn ing ningen av statsbidraget och arbetsgivaravgifDen nuvarande moderskapshjälpen, som be- terna komma att uppgå till 105 milj. kr. för står av moderskapspenning och tilläggssjuk- vardera och ökningen av de försäkrades avpenning, föreslås av familjepolitiska kommit- gifter till ca 125 milj. kr. Den sammanlagda tén i det förut nämnda betänkandet Familje- arbetsgivaravgiften till föräldrapenningen stöd bli ersatt av en föräldrapenning. skulle då beräknas till 430 milj. kr., statsbiSom framgår av det föregående har kost- draget till 274 milj. kr. och de försäkrades naderna vid ett införande av beskattad för- avgifter till 376 milj. kr. äldrapenning, i övrigt baserad på familjepoliEtt annat sätt att finansiera de beräknade tiska kommitténs förslag, beräknats till nära ökade kostnaderna är att det allmänna, lik1 100 milj. kr. för år. som förut antytts beträffande den skatteModerskapspenningen som under år 1971 pliktiga sjukpenningen, svarar för dem. Det drog en kostnad av 125 milj. kr. finansieras som talar härför är att de ökade kostnaderna f. n. genom statsbidrag till 55 % (ca 69 milj. förorsakas av att föräldrapenningen blir skatkr. för år 1971) och till 45 % (ca 56 milj. kr. tepliktig. Med en sådan finansieringsmetod för år 1971) genom de försäkrades egna blir statsbidraget 504 milj. kr., arbetsgivaravavgifter. Tilläggssjukpenning vid barnsbörd giften 325 milj. kr. och de försäkrades avgiffinansieras i fråga om anställda genom ar- ter 251 milj. kr.

uträkningen av avgiften liksom f. n. ske hos försäkringskassan. Samma föreslås gälla för sjukpenningförsäkrad enligt övergångsreglerna med årsinkomst understigande 4 500 kr. Metoden att beräkna avgift för sjukpenningförsäkringen som en andel av förvärvsinkomsten är inte användbar såvitt gäller försäkrade tillhörande hemmamakeförsäkringen. För dessa försäkrade avses liksom hittills en enhetlig avgift tas ut. Till följd av avtrappningsregeln kommer i praktiken det övervägande antalet av de hemmamakeförsäkrade liksom f. n. inte att bli påförda avgift. Det nuvarande statsbidraget utgår med 55 % av försäkringskassornas kostnader för grundsjukpenning. Om utredningens i det föregående framförda förslag genomförs försvinner uppdelningen i grundsjukpenning och tilläggssjukpenning. Av den anledningen torde statsbidraget i fortsättningen böra beräknas med en procentuell andel av hela kostnaden för de delar av sjukförsäkringen vartill statsbidrag är avsett att utgå, nämligen sjukvårdsersättning - frånsett ersättning för sjukhusvård i riket - och sjukpenning inräknat kontantförmåner vid havandeskap och barnsbörd.

142 SOU 1972:60

Finansiering av kostnaderna för sjukpenning enligt YFL och närstående ersättningssystem I det föregående har angetts att kostnaderna för sjukpenning enligt YFL och närstående ersättningssystem vid beskattning kan beräknas stiga till drygt 60 milj. kr. för år. Med nuvarande finansieringsmetod skulle arbetsgivarna svara för de ökade kostnaderna inom yrkesskadeförsäkringen. De totala kostnaderna för sjukpenning från denna försäkring kan uppskattas till ca 55 milj. kr. Kostnaderna för sjukpenning från de övriga ersättningssystemen beräknas till ca 5 milj. kr. för vilka staten skulle svara. En annan lösning som det synes naturligt att välja är att det allmänna även beträffande YFL svarar för kostnadsökningen med hänsyn till att utgiftsökningen förorsakas av att sjukpenningen blir skattebelagd. De ökade kostnaderna för staten skulle då bli drygt 20 milj. kr.

14.2 Arbetslöshetsersättning Kostnader Utredningens kostnadsberäkningar i fråga om ersättningar vid arbetslöshet har skett med utgångspunkt i följande antaganden. KSA-utredningens förslag genomförs. Antalet arbetslöshetsförsäkrade kommer det närmaste året efter genomförande av utredningens förslag att uppgå till 2,4 milj. Det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per arbetslöshetsförsäkrad under året kommer att uppgå till 5,5. Vid sistnämnda antagande

har sjukpenningutredningen godtagit den av KSA-utredningen gjorda uppskattningen att de av KSA-utredningen föreslagna förbättringar som inte sammanhänger med den tillförsäkrade dagpenningens belopp medför en höjning av det genomsnittliga antalet ersättningsdagar med en dag. På grund av utvecklingen under senare år finner utredningen anledning utgå ifrån något högre genomsnittlig arbetslöshet än KSA-utredningen gjorde. Sjukpenningutredningen vill i detta sammanhang erinra om KSA-utredningens reservation att det belopp som framräknas med dessa antaganden kan bli lägre genom förändringar i efterfrågan på arbetskraft, effektivisering av arbetsmarknadsåtgärderna och förändringar av försäkringskollektivets sammansättning. Genomsnittligt ersättningsbelopp per dag kan det närmaste året efter genomförande av utredningens förslag beräknas uppgå till 100 kr. för arbetslöshetsförsäkringen och 32 kr. för kontant arbetsmarknadsstöd. Detta antagande bygger såvitt angår försäkringen på att 100-kronorsklassen ungefärligen kommer att motsvara nuvarande 60-kronorsklass. Härvid har hänsyn tagits till att kassorna erfarenhetsmässigt relativt snabbt anpassar sig till nya högre dagpenningklasser. I fråga om administrationskostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen vill sjukpenningutredningen understryka att dessa torde öka avsevärt om dagpenningen görs skattepliktig. Kostnadsökningarna kan uppskattas till 5 å 10 milj. kr. Sammanställningen nedan bygger emellertid enbart på de av KSA-utredningen

Milj. kr.

Härav prel. skatt

1 350

arbetsmarknadsstöd

30 Kvarstående statligt omställningsbidrag

15 Kostnader enligt sjukpenningutredningens förslag År 1974 A rbetslöshetsförsäkringen kostnadsberäknad med 2,4 milj. försäkrade och efter en arbetslöshet motsvarande genomsnittligt 5,5 ersättningsdagar per år och försäkrad samt en genomsnittlig dagpenning av 100 kr. jämte en av KSA-utredningen beräknad administrationskostnad av 30 milj. kr. Kontant

Summa milj. kr. ca 1 493

SOU 1972:60

Kostnader enligt gällande bestämmelser Är 1974 Arbetslöshetsförsäkringen Genomsnittligt antal ersättningsdagar per medlem under året 4,5

Milj. kr.

Antal försäkrade (tusen)

Genomsnittlig ersättning (utredningens beräkning) kr.

x 2 400

x 50 = 540

Tillkommer försäkringens administrationskostnad ca Summa för arbetslöshetsförsäkringen

25 565

Statligt omställningsbidrag beräknad årskostnad ca

27 Kommunalt kontantunderstöd beräknad årskostnad ca

5 Summa milj. kr. ca

beräknade administrationskostnaderna, 30 milj. kr.

perioden. Skatteplikt för dagpenningen ändrar enligt sjukpenningutredningens mening inte grunden för dessa uttalanden. Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkFinansiering ringen koncentreras i KSA-utredningens förFör det kontanta arbetsmarknadsunderstö- slag till tre bidragsformer, nämligen grundbidet anser KSA-utredningen inte att det finns drag, progressivt bidrag och förvaltningsbianledning att överväga annan finansierings- drag. Grundbidraget ligger genom sin konväg än den som nu gäller för statligt omställ- struktion på betydligt högre nivå än nuvaranningsbidrag. Stödet bör såJedes helt finansie- de grundstatsbidrag. Det progressiva bidraget ras med statliga skattemedel. Sjukpenningut- är så utformat att det bl. a. möjliggör större redningen har inte anledning att göra något avgiftsutjämning mellan de olika arbetslösannat övervägande på grund av att stödet hetskassorna än nuvarande statsbidragssystem. Även förslaget till förvaltningsbidrag görs skattepliktigt. bygger på att bidraget skall stegras under år KSA-utredningen föreslår att en särskild då antalet ersättningsdagar i kassan ökar. De arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkav KSA-utredningen föreslagna statsbidragen ringen skall utgå och temporärt - i avvaktan bör, om skatteplikt införs, för dagpenningen på resultatet av pågående utredning om föreberäknas på utbetalda ersättningsbelopp. Vid tagsbeskattning - beräknas på underlaget för bestämmande av förvaltningsbidraget bör enarbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen enligt sjukpenningutredningen hänsyn tas till ligt A FL. Något preciserat förslag om avgifde ökade administrationskostnader som blir tens storlek avges ej. Som riktpunkt för beräkningen av avgiften — i förväg bestämd en följd om skatteplikt införs för dagpenför en femårsperiod i sänder - anges dock en ningen. Här bör erinras om KSA-utredningens utandel av arbetslöshetsförsäkringens inkomstalande att de av sistnämnda utredning företer som i hela tiondels procent av avgiftsunderlaget kan beräknas komma att motsvara slagna förbättringarna av försäkringsförmåde försäkrades avgifter jämte avkastningen nerna bör kunna genomföras utan någon från arbetslöshetskassornas fonder under pe- höjning av medlemsavgifterna. De höjningar rioden. Med denna riktpunkt torde avgiften av försäkringens kostnader som kommer att bli 0,2 % av avgiftsunderlaget, dvs. ca 200 bli en följd av att dagpenningen beskattas milj. kr. per år, under den första femårs- bör enligt sjukpenningutredningens mening 144

SOU 1972:60

inte heller föranleda höjda medlemsavgifter. Ett särskilt statsbidrag som motsvarar de belopp som kassorna har betalt in i preliminär skatt bör därför införas. Med bortseende från skattedelen skulle de av KSA-utredningen föreslagna statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen utgöra omkring 80 % av försäkringens totala kostnader eller ca 690 milj. kr. I detta belopp ingår det av KSA-utredningen föreslagna arbetsgivarbidraget som enligt vad förut nämnts kan beräknas till ca 200 milj. kr. Resterande kostnader enligt KSA-utredningens förslag, ca 185 milj. kr., skulle täckas av de försäkrades avgifter och fondavkastning. Om dagpenningen görs skattepliktig tillkommer skattedelen som utgör ca 475 milj. kr. och som bör finansieras genom statsbidrag. Det kontanta arbetsmarknadsstödet och kvarstående statligt omställningsbidrag, tillsammans ca 143 milj. kr., bör som förut nämnts finansieras av statliga medel. Om skatteplikt införs för dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen, bör vissa ändringar övervägas i det system för utbetalning av statsbidrag som KSA-utredningen föreslagit. Enligt nuvarande bestämmelser betalas statsbidraget ut till arbetslöshetskassorna i efterskott för varje försäkringsår. Under försäkringsåret får, när skäl därtill föreligger, efter arbetsmarknadsstyrelsens prövning till kassa betalas ut statsbidrag. KSA-utredningen har föreslagit att statsbidraget liksom hittills betalas ut i efterskott per verksamhetsår. En fast ordning för a konto-utbetalning av statsbidraget bör dock införas. Sådan utbetalning bör kunna ske två gånger om året, dels den 31 december för tiden 1 september-31 december, dels den 30 april för tiden 1 januari-30 april. Per den 31 augusti skall det definitiva statsbidraget bestämmas. För att underlätta administrationen bör enligt KSA-utredningen vid avräkningen en förenklad metod för beräkning av statsbidraget tillämpas vid å konto-utbetalningar. 90 % av ett på förenklat sätt framräknat bidragsbelopp skall betalas ut till kassan å konto. Skulle någon kassa vara i behov av statsbiSOU 1972:60 10

drag vid annat tillfälle bör arbetsmarknadsstyrelsen kunna medge å konto-utbetalning vid annan tidpunkt. De förutsättningar som KSA-utredningens förslag i fråga om statsbidragets utbetalning bygger på kommer delvis att förändras om dagpenningen görs skattepliktig. För ersättningar som betalas ut i januari och februari skall kassan betala in preliminär skatt i mars månad. För att kassan skall ha möjlighet att verkställa denna inbetalning, som kommer att vara nästan lika stor som utbetalade ersättningsbelopp under de två föregående månaderna är det enligt sjukpenningutredningens mening nödvändigt att kassan får statsbidrag i förskott vid flera tillfällen än vad KSA-utredningen föreslagit. Inbetalningarna av preliminär skatt skall verkställas varannan månad. Sjukpenningutredningen anser det därför lämpligt att kassorna varannan månad får statsbidrag för föregående tvåmånadersperiod beräknat enligt den schablonmetod som KSA-utredningen har föreslagit. 14.3 Utbildningsbidrag Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning finansieras sedan 1962 helt med statsmedel. Förslagsanslaget Arbetsmarknadsutbildning m. m. uppgick för budgetåret 1971/72 till 600 milj. kr. Av anslaget, som disponeras av skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt, faller omkring 400 milj. kr. på arbetsmarknadsstyrelsens del av verksamheten. Ca 90 % av sistnämnda belopp avser utbildningsbidragets grundbidrag, hyresbidrag och barntillägg, dvs. de bidragsposter som i kap. 12 föreslås bli skattepliktiga vid ett eventuellt införande av beskattning av utbildningsbidrag. Före år 1959 utgjorde utbildningsbidragets grundbidrag, hyresbidrag och familjetillägg skattepliktig inkomst. De särskilda bidragen, dvs. bidragen till kostnader för resor, undervisningsmateriel, arbetskläder m. m., var däremot ej skattepliktig inkomst. T. o. m. den 30 juni 1962 svarade kommunerna för en del av kostnaderna för ut145

bildningsbidrag. Det ålåg då länsarbetsnämnden att innan utbildningsbidrag beviljades från vederbörande kommun införskaffa en skriftlig förbindelse på att kommunen skulle svara för 25 % av utbildningsbidragets grundbidrag, hyresbidrag och familjetillägg. Nedanstående tabell avser att visa hur mycket anslaget för arbetsmarknadsutbildning behöver räknas upp om utbildningsbidragen beskattas i enlighet med utredningens förslag i kap. 12. I tabellen redovisas antal personer som påbörjat utbildning under en tolvmånadersperiod (april 1971—mars 1972). Eftersom genomsnittlig utbildningstid är ca sex månader har utbildningsbidragens månadsbelopp multiplicerats med sex vid framräkningen av kostnaderna för det obeskattade utbildningsbidraget under ett år.

Uppgifterna beträffande det skattepliktiga utbildningsbidraget grundar sig på en beräkning enligt en genomsnittsskattekolumn. Beräkningarna visar att införande av beskattning vid oförändrad utbildningsvolym skulle medföra ett ökat medelsbehov för utbildningsbidrag av omkring 115 milj. kr. per år. Enligt det föreslagna systemet för införande av beskattning av utbildningsbidrag kommer de ökade kostnaderna för utbildningsbidrag att helt motsvaras av en ökning av preliminärskatteintäkterna. Vare sig infordrande av uppgift om skattetabell och kolumn sker manuellt eller över data medför det vissa merkostnader. Det blir nödvändigt att bygga ut dataregistret för utbildningsbidrag och införa nya program för att sammanställa kontrolluppgifter och

Kostnadsökning vid beskattning av utbildningsbidrag 5 Ökning på grund av skatt (4-3)

1 Bidragsnivå, kr. per månad

2 Antal elever 16.4.197115.4.1972

3 Ej skattepliktigt utbildningsbidrag, 6 mån.

4 Skattepliktigt utbildningsbidrag, 6 mån.

- 399 4 0 0 - 425 4 2 6 - 475 4 7 6 - 525 5 2 6 - 575 5 7 6 - 625 6 2 6 - 675 6 7 6 - 725 7 2 6 - 775 7 7 6 - 825 8 2 6 - 875 8 7 6 - 925 9 2 6 - 975 9 7 6 - 1 025 1 0 2 6 - 1 075 1 0 7 6 - 1 125 1 1 2 6 - 1 175 1 1 7 6 - 1 225 1 2 2 6 - 1 275 1 2 7 6 - 1 325 1 3 2 6 - 1 375 1 3 7 6 - 1 425 1 4 2 6 - 1 475 1 4 7 6 - 1 525 1 5 2 6 - 1 575 1 5 7 6 - 1 625 1 6 2 6 - 1 675 1 6 7 6 - 1 700 1 701-

11 883 747 2 601 1 519 6 980 1 934 4 501 8 172 5 534 4 803 4 647 3 436 3 186 2 992 2 776 2 755 2 602 2 243 2 065 1 913 1 641 1 203 909 657 460 344 249 73 434

14 331 930 1 792 800 7 022 700 4 557 000 23 034 000 6 962 400 17 553 900 34 322 400 24 903 000 23 054 400 23 699 700 18 544 400 18 160 200 17 952 000 17 488 000 18 183 000 17 953 800 16 149 600 15 487 500 14 921 400 13 291 890 10 105 200 7 908 300 5 913 000 4 278 000 3 302 400 2 465 100 744 600 4 426 800

14 331 930 1 860 030 7 678 152 5 158 524 26 091 240 8 227 236 21 118 692 41 824 296 30 580 884 28 846 818 28 802 106 24 038 256 23 875 884 23 947 968 23 601 552 24 811 530 24 807 468 22 569 066 21 917 910 21 360 558 19 278 468 14 832 990 11 731 544 8 857 674 6 546 720 5 153 808 3 903 822 1 195 302 7 106 316

67 230 655 452 601 524 3 057 240 1 264 836 3 564 792 7 501 896 5 677 884 5 792 418 5 102 480 5 483 856 5 715 684 5 995 968 6 112 752 6 628 530 6 853 668 6 419 466 6 430 410 6 439 158 5 986 578 4 727 790 3 823 254 2 944 674 2 268 720 1 851 408 1 438 722 405 702 2 679 516

Summa 83 259

388 520 220

504 056 754

115 536 534

_

SOU 1972:60

betala skattemedel m. m. Ökade driftskostnader uppstår varje månad på grund av större register och längre bearbetningstid och också genom ökat manuellt arbete med anledning av skatteavdrag, uppbörd, kontrolluppgifter m. m. En viss begränsad personalökning torde bli erforderlig på flertalet länsarbetsnämnder och möjligen också centralt. 14.4 Skattefrågor m. m. Av i bilaga 4 redovisade beräkningar framgår att preliminärskatteavdraget på skattepliktig sjukpenning beräknas uppgå till ca 1 440 milj. kr. eller, om obligatorisk sjuklön införs, till ca 976 milj. kr. för år. I praktiken är de bägge alternativen ur skattesynpunkt likvärdiga eftersom skillnaden mellan de angivna beloppen kommer att inflyta i form av skatt på utgiven sjuklön. Införs sjukpenning vid vård av sjukt barn och föräldrapenning enligt familjepolitiska kommitténs förslag, kan ytterligare ca 30 milj. kr. tillkomma i preliminärskatt avseende sjukpenningen och ca 216 milj. kr. i fråga om föräldrapenningen. I det föregående har angetts att preliminärskatteavdraget för ersättningen vid arbetslöshet beräknas uppgå till ca 505 milj. kr. för år. Motsvarande avdrag på utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning uppskattas till 115 milj. kr. för år. Den nuvarande skattefriheten för förmåner vid sjukdom, arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning leder, som visats i kap. 9, genom skattesystemets konstruktion till att en del av den preliminärskatt som betalts in för den försäkrades skattepliktiga inkomster under resten av året betalas tillbaka — en skatteåterbäring som skulle ha uteblivit om de nu nämnda förmånerna varit skattepliktiga. Om sjukpenning, dagpenning m. fl. förmåner görs skattepliktiga, kommer de att beaktas vid taxeringen på samma sätt som arbetsinkomster. Den på grund av de tidigare skattefria förmånerna uppkomna skatteåterbäringen kommer då i stort sett att försvinna. Det ställer sig svårt att beräkna storleken av det slutliga skatteutfallet, inklusive verkan av denna minskade skatteåterbäring. För att SOU 1972:60

få en uppfattning om skatteutfallet har utredningen räknat med marginalskatteuttaget på de arbetsinkomster som bortfallit på grund av sjukdom, arbetslöshet och andra här avsedda förhållanden. Därvid har utredningen utgått från de marginalskatteuttag som angetts i prop. 1972:95 med förslag till ändring i förordningen om statlig inkomstskatt vilken i förevarande avseende oförändrad godtagits av riksdagen. Dessa är följande. Årsinkomst, kr. 20 100 20 100- 25 100 25 100- 30 700 30 700- 34 400 34 400- 53 200 53 200- 70 700 70 700-100 700 100 700-150 700 150 700-

Total marginalskatt i % 36,0 42,0 48,0 57,6 62,4 62,0 71,0 73,0 78,0

Med utgångspunkt i inkomstfördelningen enligt klassplaceringen för de sjukpenningförsäkrade och den arbetsinkomst som enligt sjuktalet (= genomsnittliga antalet sjukdagar per år för försäkrade i sjukpenningklassen) bör ha bortfallit har marginalskatten på den till följd av sjukdom bortfallna inkomsten beräknats. Det genomsnittliga vägda procenttalet för marginalskatteuttaget blir ca 48 %. Ett på motsvarande sätt framräknat genomsnittligt vägt procenttal såvitt angår havandeskap och barnsbörd uppgår till 40 %. För inkomst som bortfallit av annan anledning än sjukdom, havandeskap och barnsbörd går det ej att göra en fristående beräkning av marginalskatteuttaget, eftersom någon fördelning på inkomstklasser motsvarande den inom sjukförsäkringen inte finns. Utredningen har därför fått utgå från de nyss nämnda genomsnittliga procenttalen för sjukdom, havandeskap och barnsbörd. För sjukdom som föranleder sjukpenning enligt YFL har samma procenttal som för sjukdom som täcks av AFL använts, nämligen 48 %. För arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning har lägre procenttal använts, nämligen 46 resp. 43 %. 147

Sjukpenning enligt AFL Föräldrapenning Sjukpenning enligt YFL Arbetslöshetsersättning Utbildningsbidrag

1 Beräknade utgifter

Ökad slutlig skatteintäkt

Därav ökad prel. skatt

4 373 1080 60 1493 504

2 108 432 29 687 217

1 520 1 216 20 505 115

588 216 9 182 102

7 510

3 473

2 376

1 097

Inklusive ett för egna företagare uppskattat B-skattebelopp på 80 milj. kr.

Med den beräkningsmetod som nyss angivits torde man kunna få en uppfattning om den ökning i total slutlig skatteintäkt som uppkommer i samband med att skatteplikt införs för här avsedda förmåner. Utgår man från att den preliminärskatt som dragits på förmånerna i stort sett motsvarar den slutliga skatten på dessa, bör skillnaden mellan preliminärskattebeloppet och beloppet för den beräknade totala ökade slutliga skatten till stat och kommun i huvudsak motsvara den skatteåterbäring som enligt vad förut sagts f. n. utgår till följd av systemet med skattefria förmåner. Ovan angivna belopp erhålls (i milj. kr.). 2 Det totala skatteutfallet av en beskattning av förmåner vid sjukdom, arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning enligt nu framlagda förslag kan således beräknas till ca 3 500 milj. kr. Dessa skatteintäkter torde uppskattningsvis komma att fördela sig med ca 1 700 milj. kr. på staten och ca 1 800 milj. kr. på primär- och sekundärkommuner m. fl. Införande av skatteplikt för förmåner vid sjukdom, arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning ökar således skatteintäkterna för såväl staten som kommunerna. Som utredningen anfört i avsnitt 14.1 synes det naturligt att de i anledning av skattebeläggningen ökade skatteintäkterna används för att finansiera ökningen av kostnaderna för förmånerna. Utredningen har inte ansett det påkallat att införa kommunala bidrag som en finansieringskälla utan förordat att man i skatteutjämningssammanhang skall kunna åstadkomma en avräkning mellan staten och kommunerna. Därigenom kan staten, som avses svara för finansieringen av kostnads148

Minskad skatteåterbäring

ökningen, tillgodoföras dessa skatteintäkter. I sammanhanget vill utredningen erinra om den kompensation som staten utger till kommuner m. fl. i anledning av 1970 års skattereform samt om de förslag till nya bestämmelser om skatteutjämning som nyligen lagts fram av skatteutjämningsrevisionen i betänkandet Reformerad skatteutjämning (SOU 1972:44). Avräkningen bör kunna ske inom denna ram. Utredningen har emellertid inte ansett sig böra gå in på den tekniska utformningen av avräkningssystemet utan förutsätter att denna fråga tas upp i annat sammanhang. En beskattning av dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen aktualiserar frågan om rätten till avdrag för avgift till denna försäkring. Avdragsrätt föreligger f. n. enligt 46 § 2 mom. KL inom ramen för det s. k. sociala försäkringsavdraget på högst 250 kr. för ensamstående resp. 500 kr. för makar. Uppgifter om utnyttjandet av avdragsrätten har lämnats av utredningen om definitiv källskatt i betänkandet Förenklad löntagarbeskattning (SOU 1972:11). Nämnda utredning anger att förevarande avdrag tillgodoförs ca 2,8 milj. inkomsttagare med en sammanlagd avdragssumma av 600 milj. kr. Härav torde ca 100 milj. kr. belöpa på avgift till arbetslöshetsförsäkringen. Antalet inkomsttagare med sådant avdrag torde vara omkring 2,2 milj. Det genomsnittliga avdragsbeloppet är alltså under 50 kr. I praktiken erhålls redan nu avdrag för utgiven avgift till försäkringen inom ramen 2 I uträkningen har inte tagits hänsyn till sjukpenning vid vård av sjukt barn.

SOU 1972:60

för gällande beloppsgräns. Sjukpenningutredningen har därför inte funnit anledning att föreslå ändrade regler i förevarande hänseende. Det kan emellertid i sammanhanget nämnas att avdrag för påförd avgift till den allmänna sjukförsäkringen sedan några år faller utanför det sociala försäkringsavdraget. 14.5 Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension I kap. 13 har utredningen föreslagit att, i samband med att skatteplikt införs för förmåner vid sjukdom, arbetslöshet m. m., förmånerna bör utgöra pensionsgrundande inkomst för tilläggspension. De pensionsgrundande inkomster som därigenom skulle tillkomma kan uppskattas till ca 8 % av de sammanlagda framtida pensionsgrundande inkomsterna för år eller vid alternativet med obligatorisk sjuklön ca 7 %'. Härvid uppkommer frågan hur denna ökning påverkar finansieringen av tilläggspensioneringen. En grundläggande princip inom alla försäkringar är att ett kollektiv av personer samverkar för att gemensamt betala de kostnader som uppstår när försäkringsfall inträffar. Försäkringspremierna eller avgifterna fastställs så att de med rimlig säkerhet täcker kostnaderna för försäkrings fallen. Inom försäkringen för tilläggspension skall de löpande utgifterna täckas av inflytande avgifter förutom av avkastning på allmänna pensionsfondens tillgångar. Avgifterna för löntagarnas pensionering betalas av arbetsgivarna och beräknas som viss procent av den del av utbetald lön som ligger mellan en och sju och en halv gånger basbeloppet. För egna företagare beräknas avgiften på motsvarande sätt på den taxerade förvärvsinkomsten. Vad först gäller anställningsinkomster har utredningen fört följande resonemang. Om hela det tillkommande beloppet av pensionsgrundande inkomster slog igenom på förmånssidan skulle det innebära att man fick göra ett schablonmässigt påslag på det verkliga avgiftsunderlaget med ca 8 % alternativt ca 7 % eftersom de tillkommande pensionsgrundande inkomster det här är fråga om SOU 1972:60

inte ingår i den lönesumma arbetsgivaravgiften beräknas på. Det bör anmärkas att skillnaden mellan de bägge alternativen, ca en procentenhet, svarar mot den föreslagna obligatoriska sjuklönen. Införs obligatorisk sjuklön blir uppburen sjuklön inräknad i den lönesumma för vilken arbetsgivaravgift uttas i likhet med vad som gäller för övriga löneförmåner. Det hittills sagda har emellertid enbart gällt storleken av de pensionsgrundande inkomsterna. Man torde kunna utgå från att ett genomslag på förmånssidan svarande mot hela ökningen i de pensionsgrundande inkomsterna inte kommer att inträffa. Femton- och trettioårsreglerna samt specialreglerna i 15 kap. 2 § AFL motverkar redan nu att de från den försäkrades synpunkt sämre åren drar ned pensionsförmånerna. Med hänsyn härtill finns anledning anta att ökningen av utgående förmåner kommer att bli mera begränsad än de i det föregående angivna procenttalen kunde synas ge vid handen. Enligt utredningens mening bör utgångspunkten för avgiftsuttaget till ATP även i fråga om den rätt till tilläggspension som blir följden av att sjukpenning m. fl. här avsedda förmåner görs pensionsgrundande vara den att det skall vara de aktiva som svarar för avgifterna. Arbetsgivaravgifterna liksom egenavgifterna till tilläggspensioneringen bör således avpassas så att de täcker även här avsedda pensionskostnader. På grund av att, som nyss anförts, ökningen av ATP-förpliktelserna torde bli begränsad, synes emellertid något särskilt beslut avseende avgifterna till ATP med anledning av utredningens förslag tills vidare inte vara påkallat. Avgifterna till ATP läggs enligt allmänna regler fast för en femårsperiod åt gången efter förslag av riksförsäkringsverket. Om utredningens förslag genomförs, kommer kostnadsutvecklingen i anledning därav att ingå bland de faktorer som riksförsäkringsverket har att beakta vid framläggande av förslag rörande arbetsgivaravgiftens storlek 1

Utöver den ökning i pensionsgrundande inkomst som blir en följd av sjuklöneförpliktelsen.

under en kommande femårsperiod. Först när de nya bestämmelserna tillämpats under några år kan man bedöma deras inverkan på kostnaderna för tilläggspensioneringen. Beträffande arbetsgivarinträde som grundar sig på avtal om sjuklön enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § AFL uppkommer särskilda problem i samband med att sjukpenningen görs pensionsgrundande. Om inga särskilda anordningar vidtas får arbetsgivaren erlägga avgift till ATP för hela sjuklönen, alltså även den del som motsvarar den sjukpenning försäkringskassan betalar till arbetsgivaren. För att inte arbetsgivare som träffat avtal om sjuklön med arbetsgivarinträde skall belastas med en arbetsgivaravgift till ATP även för denna del av sjuklönen, bör gälla att vid bestämningen av avgiftsunderlaget för ATP den från försäkringskassan till arbetsgivaren utbetalda sjukpenningen avräknas. Detta torde enklast kunna ske genom att arbetsgivaren i arbetsgivaruppgiften gör avdrag från lönesumman för sjukpenning som erhållits från försäkringskassan. Motsvarande bör gälla även beträffande avgiftsunderlagen för sjuk- och yrkesskadeförsäkringen, ävensom för allmän arbetsgivaravgift, lönegarantiavgift, arbetarskyddsavgift och byggnadsforskningsavgift samt för redareavgift för sjöfolks pensionering och redares avgifter i vissa fall enligt AFL. För den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, dvs. i stort sett egna företagare, skulle pensionsgrundande inkomst som grundas på sjukpenning enligt de principer som hittills tillämpats komma att föranleda egenavgift för den försäkrade på samma sätt som för övriga inkomster. Egenavgiften till tilläggspensioneringen som den kategori försäkrade det här är fråga om har att erlägga baseras nämligen på den pensionsgrundande inkomst som i samband med taxeringen beräknas för den försäkrade. Med hänsyn till att man vid bestämmandet av uttagsprocenten för ATP-avgifterna inte gör skillnad mellan arbetsgivaravgiften och egenavgiften och alltså kostnaderna för tilläggspensioneringen påverkar uttagsprocenten för egenavgiften på samma sätt som för arbets150

givaravgiften, skulle uttag av egenavgift för sjukpenningen i princip innebära att de egna företagarna får betala de ökade kostnaderna två gånger. För att undvika denna konsekvens bör — i likhet med vad nyss sagts om arbetsgivaravgiften vid arbetsgivarinträde egenavgift för tilläggspension m. m. ej debiteras för inkomst som grundas på sjukpenning härrörande från annat förvärvsarbete än anställning. Därigenom undviker man också att en försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete, som drabbas av inkomstbortfall på grund av sjukdom, personligen belastas med ATP-avgift för erhållna förmåner. Vad gäller övriga här avsedda förmåner uppkommer inte motsvarande problem. Som framgår av kap. 11 och 12 föreslås nämligen dessa förmåner alltid bli hänförliga till inkomst av anställning och föranleder inte egenavgift.

SOU 1972:60

v

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels att 3 kap. 9 och 15 §§ samt 15 kap. 2 § skall upphöra att gälla, dels att 3 kap. 1-7, 10, 11, 16-18 §§, 4 kap. 3 §, 11 kap. 2 och 3 §§, 13 kap. 2 §, 17 kap. 1 §, 19 kap. 1-3, 6 och 7 §§, 20 kap. 2 och 3 § samt 21 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

3 kap. Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse 1§ Försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning på grundval av placering i sjukpenningklass.

Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning, därest hans sjukpenninggrundande inkomst för år räknat uppgår till minst fyratusenfemhundra kronor. Försäkrad, som är inskriven i allmän försäkringskassa men vars sjukpenninggrundande inkomst för år räknat icke uppgår till fyratusenfemhundra kronor, skall likväl vara berättigad till sjukpenning enligt vad nedan sägs, såframt han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

2§

Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vars inkomst av SOU 1972:60

Sjukpenninggrundande inkomst är den inkomst i 151

152 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

förvärvsarbete för år räknat uppgår till minst ettusenåttahundra kronor, skall med hänsyn till sagda inkomst vara placerad i sjukpenningklass. Har den försäkrade inkomst såväl av anställning som av annat förvärvsarbete, skall placeringen anses grundad på inkomsten av anställning såvitt avser den sjukpenningklass, i vilken den försäkrade skulle hava placerats med hänsyn enbart till sagda inkomst, samt i övrigt på inkomsten av annat förvärvsarbete. För tid då undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § äger giltighet för den försäkrade skall för placering i högre sjukpenningklass enligt 4 § än klassen nr 2 hänsyn icke tagas till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Med inkomst av förvärvsarbete avses den inkomst i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller ock eljest (inkomst av annat förvärvsarbete). Ersättning i penningar eller naturaförmåner som nyss sagts för arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen äro ense därom samt överenskommelse tillika träffas enligt 11 kap. 2 § andra stycket; och skall i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare. Beräkning av inkomst av för-

penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller ock eljest (inkomst av annat förvärvsarbete). Sjukpenninggrundande inkomst fastställes av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skola därvid var för sig avrundas till närmaste hundratal kronor. För tid då undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § äger giltighet för den försäkrade må dock inkomst av annat förvärvsarbete icke tagas i beaktande. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete i vad summan därav överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp, från vilket sålunda skall bortses, avräknas i första hand å inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sagts för arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen äro ense därom samt överenskommelse tillika träffas enligt 11 kap. 2 § andra stycket; och skall i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare. Beräkning av sjukpenninggrunSOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

värvsarbete skall, där förhållandena ej eljest äro kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som må kunna framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres inkomst helt eller delvis av naturaförmåner, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt. Försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa men vars inkomst av förvärvsarbete icke uppgår till ettusenåttahundra kronor för år, skall likväl vara placerad i sjukpenningklass, såframt han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

dande inkomst skall, där förhållandena ej eljest äro kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som må kunna framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres inkomst helt eller delvis av naturaförmåner, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid beräkning av preliminär skatt.

§

Försäkrad, som åtnjuter hel förtidspension enligt denna lag eller under månaden närmast före den, varunder han uppnått sextiosju års ålder, åtnjutit sådan pension eller på grund av vad i 4 kap. 3 § stadgas icke vidare äger komma i åtnjutande av sjukpenning, må ej vara placerad i sjukpenningklass. Ej heller må försäkrad på grund av vad i 2 § sista stycket stadgas vara placerad i sjukpenningklass för tid efter SOU 1972:60

Försäkrad, som åtnjuter hel förtidspension enligt denna lag eller under månaden närmast före den, varunder han uppnått sextiosju års ålder, åtnjutit sådan pension, har ej rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextiosju år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, må sjukpenning utgå för högst etthundraåttio dagar. Ej må försäkrad på grund av

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

den månad, varunder han fyller sextiosju år.

vad i 1 § andra stycket stadgas uppbära sjukpenning för tid efter den månad, varunder han fyller sextiosju år.

4§

Försäkrad som avses i 2 § sista stycket skall tillhöra sjukpenningklass nr 1. Hel sjukpenning i denna klass utgör sex kronor för dag. Övriga sjukpenningklasser och beloppet av hel sjukpenning för dag i varje klass framgår av följande tabell: Sjukpenningklass nr

Inkomsten av förvärvs- Sjukarbete uppgår för år penning till kr. men ej kr. till kr.

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

1 800 2 600 3 400 4 200 5 000 5 800 6 800 8 400 10 200 12 000 14 000 16 000 18 000 21000 24 000 27 000 30 000 33 000 36 000 39 000

2 600 3 400 4 200 5 000 5 800 6 800 8 400 10 200 12 000 14 000 16 000 18 000 21 000 24 000 27 000 30 000 33 000 36 000 39 000

-

6 7 8 9 10 12 14 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52

Av sjukpenningbeloppet i varje klass utgöra sex kronor grundsjukpenning och återstoden tilläggssjukpenning. För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning minskas med fem kronor, dock med högst hälften av sjukpenningens belopp. Minskningen skall intill ett belopp av tre kronor 154

Hel sjukpenning utgör för dag nittio procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med trehundrasextiofem. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal. För försäkrad som avses i 1 § andra stycket utgör hel sjukpenning åtta kronor för dag.

För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning minskas med tio kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Utan hinder av vad nyss sagts utgör sjukpenSOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

anses belöpa på grundsjukpenning. I övrigt skall minskningen i första hand anses belöpa på sådan del av tilläggssjukpenning, som svarar mot inkomst av anställning. Utan hinder av vad i tredje stycket stadgas utgör sjukpenningen vid sjukhusvård lägst sex kronor för försäkrad som stadigvarande sammanbor med barn under tio år till honom eller hans make eller till någon, med vilken han stadigvarande sammanbor och med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

ningen vid sjukhusvård lägst åtta kronor för försäkrad som stadigvarande sammanbor med barn under tio år till honom eller hans make eller till någon, med vilken han stadigvarande sammanbor och med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

§

Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av försäkrad besluta angående den försäkrades placering i sjukpenningklass. Av beslutet skall framgå i vad mån placeringen grundas på inkomst av anställning eller på inkomst av annat förvärvsarbete. Den försäkrades placering i sjukpenningklass skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden undergått ändring av betydelse för placeringen i sjukpenningklass, b) när undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten blir giltigt eller upphör att äga giltighet, samt c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring av den försäkrades arbetsförmåga. SOU 1972:60

Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av försäkrad besluta angående den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen och därvid, i annat fall än som avses i 1 § andra stycket, fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomst är att hänföra till anställning och till annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall omprövas a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek, b) när undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten blir giltigt eller upphör att äga giltighet, samt c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete. Ändring må i fall som avses i första stycket a) ej ske förrän femton dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller, i fall då sjukpenningförsäkring enligt 1 § andra stycket skall upphöra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn avlider, när fyra månader förflutit efter dödsfallet.

Ändring av försäkrads placering i sjukpenningklass i fall som avses under a), b) och c) här ovan må ej ske förrän vid det månadsskifte som inträffar närmast efter det beslutet härom fattats. Ändring ÖV försäkrads placering i sjukpenningklass i annat fall skall ske vid månadsskiftet närmast efter det anledning till ändringen uppkommit eller, i fall då försäkrads placering i sjukpenningklass enligt 2 § sista stycket skall upphöra på grund av att hans make eller någon med vilken han varit gift eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet. Under tid då försäkrad lider av sjukdom som avses i 7 § må hans placering i sjukpenningklass icke ändras, med mindre sådant fall är för handen som avses under b) och c) här ovan eller rätt till sjukpenning upphör till följd av vad i 4 kap. 3 eller 5 § stadgas. Under tid då försäkrad efter Under tid då försäkrad efter förmedling av arbetsmarknadsförmedling av arbetsmarknadsmyndighet eller arbetsvårdsorgan myndighet eller arbetsvårdsorgan hos kommun eller landstingskomhos kommun eller landstingskommun undergår arbetsprövning, yrmun undergår arbetsprövning, yrkesutbildning eller arbetsträning kesutbildning eller arbetsträning må han ej placeras i lägre sjukpen- må fastställd sjukpenningklass än den han närmast ninggrundande inkomst ej sänkas, dessförinnan tillhörde, med mindmed mindre sådant fall är för re sådant fall är för handen som handen som avses i första stycket avses under b) och c) här ovan b) eller c) eller, vad angår arbetseller, vad angår arbetsträning, träning, denna pågått sex månadenna pågått sex månader. der. 6 Försäkrad är skyldig att så snart ske kan och senast inom två veckor till den allmänna försäk156

Försäkrad är skyldig att så snart ske kan och senast inom två veckor till den allmänna försäkSOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ringskassan anmäla sådan stadigvarande ändring i sina inkomstförhållanden, som är av betydelse för placeringen i sjukpenningklass.

ringskassan anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som är av beskaffenhet att påverka rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Allmän försäkringskassa skall självmant i den utsträckning det skäligen påkallas genom förfrågningar hos de försäkrade eller på annat lämpligt sätt införskaffa uppgifter om ändringar i inkomstförhållanden och andra omständigheter som ha betydelse för sjukpenningförsäkringen. 7§

S j u k p e n n i n g utgår vid sjukdom, som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften och därigenom ger upphov till bortfall av förvärvsinkomst eller, beträffande försäkrad som avses i 1 § andra stycket, avbräck i möjligheterna att sköta sysslorna i hemmet. Såsom sjukdom anses jämväl sådant tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som förorsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgivits och som alltjämt kvarstår efter sjukdomens upphörande.

S j u k p e n n i n g utgår vid sjukdom, som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Såsom sjukdom anses jämväl sådant tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som förorsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgivits och som alltjämt kvarstår efter sjukdomens upphörande.

Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utgives hel sjukpenning. I annat fall utgår halv sjukpenning. Allmän försäkringskassa må, när skäl äro därtill, påfordra att nedsättning av arbetsförmågan styrkes genom intyg av läkare. 9§ Till sjukpenning utgives barn t illa gg för den försäkrades eller hans makes barn under sexton år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor. Detsamma gäller där den försäkrade är underhållsskyldig beträffande barn under sexton år, med SOU 1972:60

Nuvarande lydelse vilket han icke stadigvarande sammanbor, såframt han på sätt riksförsäkringsverket föreskriver styrker att underhållsskyldigheten fullgöres. Barntillägg till hel sjukpenning utgör en krona för ett eller två barn, två kronor för tre eller fyra barn samt tre kronor för fem eller flera barn, allt för dag. Till sjukpenning, som tillkommer försäkrad vilken stadigvarande sammanbor med barn under tio år, utgör dock barntillägg lägst två kronor för dag. Barntillägg till halv sjukpenning utgör hälften av belopp som i föregående stycke sägs. Vid tillämpning av denna paragraf skall med make jämställas den, med vilken den försäkrade stadigvarande sammanbor och med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

Föreslagen lydelse

10 § För den dag då sjukdomsfallet inträffade utgår sjukpenning endast om den försäkrade på grund av sjukdomen gått miste om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller sjukperioden börjar inom tjugu dagar efter föregående sjukperiods slut. Varar sjukperioden högst sex dagar utöver den dag då sjukdomsfallet inträffade, utgår sjukpenning för dag, då den försäkrade icke skulle hava utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning, endast i den mån antalet sådana dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade oräknad, överstiger två. Utan hinder av andra stycket utgår a) sjukpenning för semesterdag; b) sjukpenning till försäkrad som vid sjukperiodens början äger uppbära dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa; c) sjukpenning till försäkrad som är placerad i sjukpenningklass nr 1 eller är placerad i sjukpenningklass nr 2 och skulle hava varit placerad i sjukpenningklass nr 1 om hans inkomst av förvärvsarbete icke uppgått till ettusen-

c) sjukpenning till försäkrad, som avses i 1 § andra stycket.

SOU 1972:60

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse åttahundra kronor för år.

Sjukpenning må ej utgivas för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos den allmänna försäkringskassan, där ej hinder mött för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl föranleda att sjukpenning bör utgå. Såsom sjukperiod anses tid, varunder försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 7 §. 11 § Därest försäkrad gör anmälan därom till den allmänna försäkringskassan, skall i fråga om sjukperiod, som börjar efter nästa månadsskifte, tilläggssjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete icke utgå för de första tre, trettiotre eller nittiotre dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (k a r e n s t i d). Därvid äga 10 § första-tredje styckena icke tillämpning i fråga om sådan sjukpenning. Vid beräkning av karenstid skola, därest sjukperiod börjar inom tjugu dagar efter föregående sjukperiods slut, de båda perioderna anses såsom en sjukperiod. Försäkrad, som gjort anmälan enligt första stycket, må övergå till försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid, om han ej fyllt femtiofem år samt har god hälsa. Sådan ändring skall gälla från och med månaden närmast efter den, då framställning härom gjordes hos kassan, men må ej äga tillämpning vid sjukdom, som inträffat innan ändringen blivit gällande. / fråga om försäkring med karenstid skall vid tillämpning av 5 § andra stycket första punkten den i sagda punkt angivna tiden femton dagar ökas med det antal dagar som svarar mot den valda karenstiden. Upphör undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten att äga giltighet, skall beträffande tilläggssjukpenning, som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete, gälla en karenstid av nittiotre dagar. Den försäkrade må dock under de förutsättningar som angivas i andra stycket välja försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid; och skall därvid jämväl i övrigt tillämpas vad i andra stycket är stadgat. Ej må i något fall sjukpenning som avses i denna paragraf utgivas vid sjukdom, som inträffat medan undantagande ägde giltighet. 15 § Sjukpenning utgår ej för tid då försäkrad a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst; SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

b) är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i ungdomsvårdsskola; c) är häktad eller intagen i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt; d) är intagen i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare; e) i annat fall än ovan sagts av annan orsak än sjukdom tagits i förvar på det allmännas bekostnad.

16 § Beträffande arbetstagare, som enligt statliga föreskrifter eller på grund av bestämmelse, som beslutats av kommun eller landstingskommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd, äger Konungen föreskriva undantag helt eller delvis från vad som är stadgat om placering i sju kp en n ingklass. Har undantag som i första stycket sägs icke föreskrivits eller gäller det endast delvis, äger arbetsgivaren i den ordning Konungen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpenning jämte barntillägg, i den mån nämnda förmåner icke överstiga den utbetalda lönen. Överenskommelse att arbetsgivare, som vid arbetstagares sjukdom eller barnsbörd utgivit lön till arbetstagaren, skall hos allmän försäkringskassa äga uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning jämte barntillägg är bindande för kassan, endast såframt överenskommelsen har form av kollektivavtal och å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation, som enligt lagen om

Beträffande arbetstagare, som enligt statliga föreskrifter eller på grund av bestämmelse, som beslutats av kommun eller landstingskommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd, äger Konungen föreskriva undantag helt eller delvis från vad som är stadgat om rätt till sjukpenning vid sjukdom. Har undantag som i första stycket sägs icke föreskrivits eller gäller det endast delvis, äger arbetsgivaren i den ordning Konungen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpenning, i den mån sjukpenningen icke överstiger den utbetalda lönen. Överenskommelse att arbetsgivare, som vid arbetstagares sjukdom eller barnsbörd utgivit lön till arbetstagaren, skall hos allmän försäkringskassa äga uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning är bindande för kassan, endast såframt överenskommelsen har form av kollektivavtal och å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation, som enligt lagen om förenings- och förhandSOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation. Föreligger dylikt kollektivavtal, må det av arbetsgivare, som är bunden av avtalet, efter överenskommelse åberopas jämväl beträffande arbetstagare, vilken icke omfattas av avtalet men sysselsattes i sådant arbete för vilket avtalet gäller. Har försäkrad, som drabbats av sjukdom utom riket, därvid erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg, äger förvaltningen i den ordning Konungen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla den försäkrade tillkommande sjukpenning jämte barntillägg, i den mån nämnda förmåner icke överstiga utgivet underhåll.

lingsrätt är att anse såsom huvudorganisation. Föreligger dylikt kollektivavtal, må det av arbetsgivare, som är bunden av avtalet, efter överenskommelse åberopas jämväl beträffande arbetstagare, vilken icke omfattas av avtalet men sysselsattes i sådant arbete för vilket avtalet gäller. Har försäkrad, som drabbats av sjukdom utom riket, därvid erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg, äger förvaltningen i den ordning Konungen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla den försäkrade tillkommande sjukpenning, i den mån sjukpenningen icke överstiger utgivet underhåll.

17 § Sjukpenning jämte barntillägg må indragas eller skäligen nedsättas, om försäkrad

Sjukpenning må indragas eller skäligen nedsättas, om försäkrad

a) vägrar att mottaga besök av person, som av den allmänna försäkringskassan erhållit uppdrag att verkställa sjukkontroll; b) under sjukdom ändrar vistelseort utan att underrätta den allmänna försäkringskassan därom eller avreser till utlandet, där ej kassan medgivit att sjukpenning må utgå under vistelse därstädes; c) utan giltigt skäl underlåter att på sätt stadgas i 6 § första stycket anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som är av betydelse för placeringen i sjukpenningklass.

c) utan giltigt skäl underlåter att på sätt stadgas i 6 § första stycket, anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som är av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

Angående nedsättning eller indragning av sjukpenning i andra fall stadgas i 20 kap. 3 §. 18 § På framställning av nykterhetsnämnd äger allmän försäkringskasSOU 1972:60 11

På framställning av nykterhetsnämnd äger allmän försäkringskas161

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

sa besluta, att sjukpenning jämte barntillägg samt moderskapspenning tillkommande försäkrad, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller den försäkrades make eller annan person att användas till den försäkrades samt, vad angår sjukpenning jämte barntillägg, hans familjs och, i fråga om moderskapspenning, barnets nytta.

sa besluta, att sjukpenning samt moderskapspenning tillkommande försäkrad, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller den försäkrades make eller annan person att användas till den försäkrades samt, vad angår sjukpenning, hans familjs och, i fråga om moderskapspenning, barnets nytta.

Beträffande moderskapspenning, som tillkommer kvinna vilken ej uppnått tjugu års ålder, må försäkringskassan på framställning av barnavårdsnämnd besluta om utbetalning till annan enligt vad i första stycket sägs. Är kvinna vid tiden för nedkomsten intagen i barnhem, ungdomsvårdsskola, fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, må försäkringskassan på framställning av föreståndare för inrättningen besluta, att moderskapspenningen skall utbetalas till honom att användas till kvinnans och barnets nytta. 4 kap. 3§ För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextiosju år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, må ersättning för sjukhusvård utgå för högst trehundrasextiofem dagar och sjukpenning för högst etthundraåttio dagar. För tid, varunder den försäkrade åtnjuter hel förtidspension, må ersättning för sjukhusvård utgå för högst trehundrasextiofem dagar; och skall med sådan tid jämställas efterföljande tid, därest förtidspensionen upphört att utgå med månaden näst före den, varunder den försäkrade fyller sextiosju år. 162

För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextiosju år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, må ersättning för sjukhusvård utgå för högst trehundrasextiofem dagar. För tid, varunder den försäkrade åtnjuter hel förtidspension, må ersättning för sjukhusvård utgå för högst trehundrasextiofem dagar; och skall med sådan tid jämställas efterföljande tid, därest förtidspensionen upphört att utgå med månaden näst före den, varunder den försäkrade fyller sextiosju år.

SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 11 kap. 2§

Med i n k o m s t av a n s t ä l l n i n g avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till trehundra kronor.

Med i n k o m s t av a n s t ä l l n i n g avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till trehundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även sjukpenning i den mån sjukpenningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, kontant stöd vid arbetslöshet samt utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368).

Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst trehundra kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen varit ense därom; och skall i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare. Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §. Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §. Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare. 3§ Med i n k o m s t av a n n a t f ö r v ä r v s a r b e t e avses a) inkomst av här i riket bedriven rörelse; b) inkomst av här belägen jordb) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den bruksfastighet, som brukas av den försäkrade; samt försäkrade; c) ersättning i penningar eller c) ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans eller bostad för arbete för annans räkning; räkning; samt d) sjukpenning vilken trätt i stället för inkomst som ovan nämnts allt i den mån inkomsten icke enligt 2 § är att hänföra till inkomst av anställning. Har inkomst som avses i första stycket a), b) eller c) icke uppgått till femhundra kronor för år, tages den ej i beräkning.

13 kap. 2§

Är den försäkrade vid tidpunkten för pensionsfallet placerad lägst i den sjukpenningklass, som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete uppgående till det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller har pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre av de fyra år, som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utgå med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla för det fall den försäkrade icke är placerad i sjukpenningklass som nu sagts men skulle hava varit placerad i sådan klass, därest den allmänna försäkringskassan haft kännedom om samtliga de förhållanden som skola ligga till grund för placeringen i sjukpenningklass. 164

Uppgår den sjukpenninggrundande inkomst, som fastställts för den försäkrade, vid tidpunkten för pensionsfallet lägst till ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller har pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre av de fyra år, som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utgå med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla då vid tidpunkten för pensionsfallet sjukpenninggrundande inkomst uppgående till belopp som nyss sagts icke fastställts för den försäkrade, men skulle ha fastställts, därest den allmänna försäkringskassan haft kännedom om samtliga på beslutet inverkande förhållanden. SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, som skulle tillkomma den försäkrade, därest sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han fyller sextiosju år. Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med det då han uppnår sextiofem års ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal, vilka tillgodoräknats honom under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han fyllt sexton år till och med det som närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst. Pension enligt denna paragraf må ej utgå, om undantagande enligt 11 kap. 7 § ägde giltighet för den försäkrade då pensionsfallet inträffade samt undantagandet tillika föranlett, att den försäkrade för något av de fyra närmast föregående åren gått förlustig mer än en pensionspoäng. Ej heller må pension som nu sagts utgå, om den försäkrade vid sextiosju års ålder icke kan komma i åtnjutande av ålderspension enligt 12 kap. 15 kap. 2§ Har försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare, visst år under mer än nittio dagar uppburit sjukpenning enligt denna lag eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt lagen om ersättning åt smittbärare och har han därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass, vilken han skulle hava tillhört om hans årsinkomst av förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet, skall vid beräkning av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av pensionspoäng bortses från nämnda år, därest medeltalet därigenom höjes, samt vid tillämpningen i övrigt av 12 kap. anses som om pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för det året. Vad nu sagts skall icke avse är, dä den försäkrade åtnjutit ålderspension eller förtidspension SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

enligt denna lag eller då undantagande enligt 11 kap. 7§ varit gällande för honom och må ej tillämpas med avseende å mer än tre år. Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning, då försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare, visst år under mer än sextio dagar uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller då han för jämförlig tid uppburit utbildningsbidrag, därest han var berättigad till dagpenning när bidraget började utgå, eller omställningsbidrag. Utbildningsbidrag eller omställningsbidrag för hel månad motsvarar härvid dagpenning under tjugu två dagar. Bidrag för del av månad motsvarar dagpenning under det antal dagar som erhålles, om det tal, som angiver förhållandet mellan det uppburna beloppet och beloppet för hel månad multipliceras med tjugutvå. Brutet dagantal avrundas till närmast högre tal. 17 kap. 1§ Det pensionsbelopp, som först förfaller till betalning efter beviljande av förtidspension, skall minskas med den försäkrade tillkommande sjukpenning jämte barntillägg enligt denna lag i den mån pension och sjukförsäkringsförmåner belöpa på samma månad. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall minskning dock göras endast å belopp, varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning av arbetsförmågan överstiger sjukbidraget. I första hand minskas folkpension.

Det pensionsbelopp, som först förfaller till betalning efter beviljande av förtidspension, skall minskas med den försäkrade tillkommande sjukpenning enligt denna lag i den mån pension och sjukpenning belöpa på samma månad. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall minskning dock göras endast å belopp, varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete överstiger sjukbidraget. I första hand SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har vid omprövning jämlikt 3 kap. 5 § första stycket c) den försäkrade placerats i sjukpenningklass för tid efter det pensionen beviljats, skall för dag, då hel sjukpenning utgivits, sjukförsäkringsförmånerna föranleda minskning av pensionen endast i den mån de överstiga vad som skulle hava utgått enligt den sjukpenningklass, i vilken den försäkrade är placerad efter det pensionen beviljats. Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande belopp, varmed förtidspension ökas i anledning av ytterligare nedsättning av arbetsförmågan.

minskas folkpension. Har vid omprövning jämlikt 3 kap. 5 § första stycket c) befunnits att den försäkrade även efter det pensionen beviljats är berättigad att vid sjukdom uppbära sjukpenning, skall för dag, då hel sjukpenning utgivits, sjukpenningen föranleda minskning av pensionen endast i den mån den överstiger vad som skulle hava utgått därest sjukdomsfallet inträffat efter det pensionen beviljats. Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande belopp, varmed förtidspension ökas i anledning av ytterligare nedsättning i den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete.

19 kap. 1§ Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga avgift dels till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension. Avgift till sjukförsäkringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete. Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat. Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till trehundra kronor, och ej heller till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket. Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 §. Om redares avgift för lön till vissa sjömän stadgas särskilt. 2§

Försäkrad, som visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa, skall för nämnda år till kassan erlägga s j u k f ö r s ä k r i n g s a v g i f t , som enligt vad nedan sägs avser kassans utgifter för sjukvårdsersättning, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning.

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning, vari inbegripas de utgifter för läkemedel som åvila de allmänna försäkringskassorna, skall erläggas under förutsättning att vid taxering året närmast efter det år avgiften avser till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för den försäkrade. Sådan avgift skall dock icke erläggas, om den försäk-

Försäkrad, som visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa, skall för nämnda år till kassan erlägga sjukförsäkr i n g s a v g i f t , som enligt vad nedan sägs avser kassans utgifter för sjukvårdsersättning och sjukpenning, under förutsättning att vid taxering året närmast efter det år avgiften avser till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för den försäkrade. Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning, vari inbegripas de utgifter för läkemedel som åvila de allmänna försäkringskassorna, erlägges av den som vid utgången av det år avgiften avser är inskriven hos allmän försäkringskassa, såvida han ej fyllt sextiosju år eller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

rade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskriven hos allmän försäkringskassa eller fyllt sextiosju år eller för december månad samma år åtnju tit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag. Avgift avseende utgifter för grundsjukpenning, vari inbegripas utgifterna för barntillägg och moderskapspenning, skall erläggas under förutsättning dels att den försäkrade under det år avgiften avser varit placerad i sjukpenningklass, dels att vid taxering året närmast efter det år avgiften avser till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för den försäkrade. Avgift avseende utgifter för tilläggssjukpenning skall erläggas under förutsättning att den försäkrade under det år avgiften avser varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre sjukpenningklass.

denna lag.

Avgift avseende utgifter för sjukpenning, vari inbegripas utgifterna för moderskapspenning, erlägges av den som det år avgiften avser varit berättigad att vid sjukdom uppbära sjukpenning.

3§

Försäkrad, för vilken för visst år fastställts pensionsgrundande inkomst på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, skall för nämnda år erlägga t i l l ä g g s p e n s i o n s a v g i f t å den pensionsgrundande inkomsten, i vad denna härrör från inkomst av annat förvärvsarbete. Avgift erlägges dock icke för sjukpenning, som avses i 11 kap. 3 § första stycket d). 6§ Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift utgår för varje avgiftspliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller. Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning beräknas för hela året, avgift avseende utgifter SOU 1972:60

Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift beräknas för helt år och utgår för varje avgiftspliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller.

Nuvarande lydelse för grundsjukpenning för varje månad under vilken den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass och avgift avseende utgifter för tilläggssjukpenning för varje månad under vilken den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre sjukpenningklass. Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning skola var för sig vara avvägda så, att de i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande del av försäkringen förslå till bestridande av den allmänna försäkringskassans utgifter för den delen samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering. Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning och grundsjukpenning skola var för sig vara lika stora för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i den allmänna försäkringskassan. Försäkrads avgifter för dessa ändamål må för år räknat tillsammans icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år sjukförsäkringsavgiften avser. I första hand nedsättes avgiften avseende utgifter för sjukvårdsersättning. Avgifterna avseende utgifter för tilläggssjukpenning skola, till den del sådan sjukpenning svarar mot inkomst av anställning, vara lika stora för alla försäkrade i den allmänna försäkringskassan, som med avseende på sådan inkomst tillhöra samma sjukpenningklass. Till den del tilläggssjukpenning svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete skola avgifterna va170

Föreslagen lydelse

Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning och sjukpenning skola var för sig vara avvägda så, att de i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande del av försäkringen förslå till bestridande av den allmänna försäkringskassans utgifter för den delen samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering. Avgiften avseende utgifter för sjukvårdsersättning skall vara lika stor för samtiiga avgiftspliktiga försäkrade i den allmänna försäkringskassan. Avgiften avseende utgifter för sjukpenning skall för försäkrad som avses i 3 kap. 1 § första stycket utgöra en andel av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete det år avgiften avser, fastställd med hänsyn till i vad mån inkomsten härrör från anställning och från annat förvärvsarbete samt, i sistnämnda fall, om karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen. I fråga om beräkning av inkomst som här avses skola bestämmelserna i 3 kap. 2 § i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning. Hänsyn tages ej till lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Såvitt gäller försäkrade som avses i 3 kap. 1 § andra stycket skall avgiften avseende utSOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ra lika stora för samtliga försäkrade i kassan, för vilka den nämnda delen av sjukpenningen är lika stor och för vilka försäkringen är lika i fråga om karenstid.

gifter för sjukpenning vara enhetlig för samtliga försäkrade i den allmänna försäkringskassan som tillhör denna grupp. Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser. I första hand nedsättes avgiften avseende utgifter för sjukvårdsersättning. Är försäkrad på grund av vad i 3 kap. 3 § första stycket andra punkten stadgas vid ingången av det år, för vilket avgift för sjukpenning skall utgå, icke berättigad till sjukpenning för minst nittio dagar, nedsättes avgiften till hälften av det belopp, vartill den eljest skolat uppgå. Har i sådant fall all rätt till sjukpenning upphört vid årets utgång, skall den försäkrade dock vara befriad från avgift.

Är försäkrad på grund av vad i 4 kap. 3 § stadgas vid ingången av månad, för vilken avgift avseende utgifter för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning skall utgå, icke berättigad till sjukpenning för minst nittio dagar, nedsättes avgiften till hälften av det belopp, vartill den eljest skolat uppgå. Har försäkrad under visst år uppburit lön eller annan go 11görelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958:295) om sjömansskatt, skall sådan avgift avseende utgifter för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning, som hänför sig till samma år, nedsättas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken sådan lön eller go 11gör else upp burits. Avgift avseende utgifter för tilläggssjukpenning skall icke erläggas av den som uppburit sådan lön eller gott görelse om vid taxering året närmast efter det år avgiften avser icke för honom beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst. Den som fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst är befriad från avgift avseende utgifter för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning för varje hel månad av tjänstgöringstiden. SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 7§

Till allmän försäkringskassa utgår för varje år s t a t s b i d r a g med femtiofem procent av kassans utgifter för

Till allmän försäkringskassa utgår för varje år s t a t s b i d r a g med 00 procent av kassans utgifter för

a) sjukvårdsersättning, dock ej ersättning för sjukhusvård i riket; b) grundsjukpenning; c) barntillägg; d) moderskapspenning.

b) sjukpenning; c ) moderskapspenning.

20 kap. 2§ Vid tillämpning av bestämmelse i 3 kap. 2, 4 och 9 §§ samt 21 kap. 1 § om försäkrad, som sammanbor med barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

Vid tillämpning av bestämmelse i 3 kap. 2 och 4 §§ samt 21 kap. 1 § om försäkrad, som sammanbor med barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

3§

Ersättning enligt denna lag må indragas eller skäligen nedsättas, om den som är berättigad till ersättningen a) uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat den utgift eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken ersättning begäres; b) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid förövandet av handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom; c) vägrar att underkasta sig undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt; d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning. Vägrar försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 4 kap. 2 §, må sjukpenning jämte barntillägg eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd. 172

Vägrar försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 4 kap. 2 §, må sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd. SOU 1972:60

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

21 kap. 1§ Försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass och som ej åtnjuter förtidspension enligt denna lag, skall, såframt han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, genom frivilliga avgifter kunna hos den allmänna försäkringskassa, hos vilken han är inskriven, försäkra sig för erhållande av visst sjukpenningtillägg.

Genom frivilliga avgifter skall ock hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vilken till följd av studier eller annan utbildning, som beräknas pågå minst ett halvt år, icke eller endast i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvsarbete, kunna hos kassan försäkra sig för erhållande av viss sjukpenning jämte barntillägg eller av visst tillägg till den sjukpenning, vartill han är berättigad enligt 3 kap. Sjukpenning som avses i denna paragraf må ej uppgå till högre belopp än femton kronor för dag. Ej heller må sjukpenningtillägg uppgå till högre belopp än som motsvarar skillnaden mellan femton kronor och den sjukpenning, vartill den försäkrade är berättigad enligt 3 kap.

Försäkrad, som enligt bestämmelserna i 3 kap. är berättigad att vid sjukdom uppbära sjukpenning och som ej åtnjuter förtidspension enligt denna lag, skall, såframt han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, genom frivilliga avgifter kunna hos den allmänna försäkringskassa, hos vilken han är inskriven, försäkra sig för erhållande av visst sjukpenningtillägg. Genom frivilliga avgifter skall ock hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vilken till följd av studier eller annan utbildning, som beräknas pågå minst ett halvt år, icke eller endast i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvsarbete, kunna hos kassan försäkra sig för erhållande av viss sjukpenning eller av visst tillägg till den sjukpenning, vartill han är berättigad enligt 3 kap. Sjukpenning som avses i denna paragraf må ej uppgå till högre belopp än tjugu kronor för dag. Ej heller må sjukpenningtillägg uppgå till högre belopp än som motsvarar skillnaden mellan tjugu kronor och den sjukpenning, vartill den försäkrade är berättigad enligt 3 kap.

Vid tillämpning av 16 kap. 1 § andra stycket och 17 kap. 1 § skall med sjukpenning som där sägs likställas sjukpenning och sjukpenningtillägg på grund av försäkring som avses i denna paragraf.

SOU 1972:60

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift och statsbidrag för tid före ikraftträdandet. Den som är inskriven hos allmän försäkringskassa och vid utgången av år 1973 placerad i sjukpenningklass men som inte skulle bli sjukpenningförsäkrad enligt de nya bestämmelserna skall kvarstå i sjukpenningklass enligt nu gällande bestämmelser så länge hans inkomst av förvärvsarbete uppgår till ettusenåttahundra kronor men ej till fyratusenfemhundra kronor. För försäkrad som här avses skall äldre bestämmelser alltjämt gälla. I fråga om ändring av sjukpenningklass skall dock de nya bestämmelserna i 3 kap. 5 § äga motsvarande tillämpning. Avgift för sjukpenningförsäkringen beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 19 kap. 6 § rörande avgift för försäkrad som avses i 3 kap. 1 § första stycket. Bestämmelserna i 15 kap. 2 § skall fortfarande gälla såvitt avser tid före ikraftträdandet.

174 SOU 1972:60

Förslag till Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring Härigenom förordnas i fråga om lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, dels att 14 och 15 §§ skall upphöra att gälla, dels att 9, 11, 13, 28, 30, 37, 38 och 47 §§ skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 9§

Med å r l i g a r b e t s f ö r t j ä n s t avses, där ej annat följer av vad nedan sägs, det belopp, vartill försäkrads inkomst av förvärvsarbete, utan hänsyn till övergående sjukdom, tillfälligt övertidsarbete eller annan särskild omständighet, vid tid då skada inträffar kan antagas uppgå för år räknat. Har hushållsarbete i hemmet hindrat försäkrad att utföra förvärvsarbete i full utsträckning, skall efter vad som prövas skäligt hushållsarbetet likställas med förvärvsarbete. Värdet av hushållsarbete i hemmet ävensom inkomst av förvärvsarbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar i orten gängse avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres inkomst helt eller delvis av naturaförmåner, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt. För försäkrad, som vid tiden för skadans inträffande ej fyllt tjugufem år, skall den årliga arbetsförtjänsten vid bestämmande av ersättning för tid efter det han uppnår nämnda ålder eller av livränta till efterlevande beräknas till det belopp, vartill hans inkomst av förvärvsarbete skäligen kan, med hänsyn till arten av hans sysselsättning vid tiden för skadans inträffande, antagas hava kommit att uppgå vid denna ålder, därest skadan ej inträffat. Pä motsvarande sätt skall, om den försäkrade ej fyllt tjuguett år, hans sannolika inkomst vid tjuguett års ålder läggas till grund för bestämmande av ersättning till honom för tid mellan tjuguett och tjugufem års ålder och, om den försäkrade ej fyllt aderton år, hans sannolika inkomst vid aderton års ålder läggas till grund för bestämmande av ersättning till honom för tid mellan aderton och tjuguett års ålder. Undergår försäkrad vid tiden för skadans inträffande yrkesutbildning, må den årliga arbetsförtjänsten icke bestämmas till lägre belopp än det, vartill hans inkomst av förvärvsarbete skäligen kan antagas hava uppgått, om han, därest skadan ej inträffat, vid denna tidpunkt avbrutit yrkesutbildningen och i stället ägnat sig åt dylikt arbete. Vad nu sagts skall äga SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

motsvarande tillämpning därest den försäkrade vid den senare tidpunkt, som enligt tredje stycket skall vara avgörande för arbetsförtjänstens beräkning, skulle hava ägnat sig åt yrkesutbildning, om skadan ej inträffat. Åtnjöt försäkrad i anledning av tidigare skada pension, livränta eller annan ersättning, skall efter vad som finnes skäligt sådan ersättning anses såsom inkomst av förvärvsarbete vid bestämmande av livränta till efterlevande. Har försäkrad, som ådragit sig skada genom långvarig inverkan av sådan beskaffenhet som avses i 6 § första stycket b) eller c), först avsevärd tid efter skadans yppande varaktigt upphört att arbeta i verksamhet, i vilken fara föreligger för dylik skada, må den årliga arbetsförtjänsten vid bestämmande av ersättning för tid efter arbetsavbrottet icke beräknas till lägre belopp än som skolat fastställas, om skadan yppats vid tiden för arbetsavbrottet. Uppgår den årliga arbetsförtjänsten icke till ettusenåttahundra kronor, skall den beräknas till detta belopp. Överstiger den årliga arbetsförtjänsten ett belopp motsvarande fem gånger det basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring som gällde vid ingången av det år då skadan inträffade, tages överskjutande belopp icke i beräkning.

Uppgår den årliga arbetsförtjänsten icke till fyratusenfemhundra kronor, skall den beräknas till detta belopp. Överstiger den årliga arbetsförtjänsten ett belopp motsvarande fem gånger det basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring som gällde vid ingången av det år då skadan inträffade, tages överskjutande belopp icke i beräkning.

11 § Drabbas någon, som är omfattad av sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring, av yrkesskada, äger han för tid till och med nittionde dagen efter den då skadan inträffade, dock längst till den dag skadan medför rätt till livränta eller till och med den dag rätten till sjukpenning upphör enligt 4 kap. 3 § nämnda lag ( s a m o r d n i n g s t i d ) rätt att från allmän försäkringskassa erhålla ersättning enligt samma grunder som vid annan sjukdom.

Är skadad, som avses i första 176

Drabbas någon, som är omfattad av sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, av yrkesskada, äger han för tid till och med nittionde dagen efter den då skadan inträffade, dock längst till den dag skadan medför rätt till livränta eller till och med den dag rätten till sjukpenning upphör enligt 3 kap. 3 § första stycket andra punkten nämnda lag ( s a m o r d ni n g s t i d) rätt att från allmän försäkringskassa erhålla ersättning enligt samma grunder som vid annan sjukdom. Är skadad, som avses i första SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

stycket, under samordningstiden eller del därav ej berättigad till sjukpenning från allmän försäkringskassa, skall för sådan tid till honom utgivas sjukpenning enligt denna lag med belopp motsvarande vad han skulle hava ägt uppbära från försäkringskassan, därest han varit placerad i sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring. Vad nu sagts skall icke gälla försäkrad, som avses i 3 § andra stycket denna lag, och ej heller arbetstagare, som enligt 3 kap. 16 § första stycket lagen om allmän försäkring undantagits från placering i sjukpenningklass.

stycket, under samordningstiden eller del därav ej berättigad till sjukpenning från allmän försäkringskassa, skall för sådan tid till honom utgivas sjukpenning enligt denna lag med belopp motsvarande vad han skulle hava ägt uppbära från försäkringskassan, därest han varit sjukpenningförsäkrad jämlikt 3 kap. lagen om allmän försäkring. Vad nu sagts skall icke gälla försäkrad, som avses i 3 § andra stycket denna lag, och ej heller arbetstagare, som enligt 3 kap. 16 § första stycket lagen om allmän försäkring undantagits från rätt till sjukpenning vid sjukdom. Är den, som drabbas av yrkesskada, under samordningstiden eller del därav ej omfattad av sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring, skall för sådan tid till honom utgivas ersättning enligt denna lag med belopp, som han skulle hava ägt uppbära, därest 2 och 3 kap. lagen om allmän försäkring varit tillämpliga å honom. Medför yrkesskada under samordningstiden behov av sjukvård utom riket eller tandläkarvård eller sådana särskilda hjälpmedel, som avses i 12 §, skola erforderliga kostnader härför, utgifter för nödiga resor inräknade, ersättas enligt denna lag, i den mån ersättning icke utgår enligt lagen om allmän försäkring. Vad nu sagts skall ock gälla i fråga om kostnader för särskild vård, som på riksförsäkringsverkets begäran lämnas den skadade.

13 §

Förorsakar olycksfall eller inverkan, som avses i 6 §, efter samordningstidens utgång sjukdom, äger den skadade uppbära h e l s j u k p e n n i n g för varje dag, sjukdomen medför förlust av arbetsförmågan, och h a l v s j u k p e n n i n g för varje dag, arbetsförmågan till följd av sjukdomen är nedsatt med minst hälften. Sjukpenningens storlek bestämmes, där ej annat följer av vad i fjärde stycket sägs, av den sjukpenningklass, till vilken den skadade med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst är att hänföra. Sjukpenningklasserna och beloppet av hel sjukpenning inom SOU 1972:60 12

I fråga om sjukpenningens storlek och avdrag på sjukpenning för dag dä yrkesskada föranleder sjukhusvärd äga bestämmelserna i 3 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring motsvarande tillämpning. Med sjukpenninggrundande inkomst avses därvid 177

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

varje klass bestämmas med ledning av tabellen i 3 kap. 4 § lagen om allmän försäkring. Med inkomst av förvärvsarbete för år avses därvid den skadades årliga arbetsförtjänst beräknad enligt 9 §. Sjukpenning må ej i något fall utgå med lägre belopp än som skolat utgå i sjukpenning från allmän försäkringskassa, därest skadan ej utgjort yrkesskada. För tid, beträffande vilken livränta, som tillerkänts den skadade, enligt 16 § första stycket andra punkten icke må uppbäras, må hel sjukpenning jämte barntillägg, som avses i 14 §, icke utgå med lägre belopp än som motsvarar livräntan för dag räknad.

den skadades årliga arbetsförtjänst beräknad enligt 9 §. Med barn som angives i nämnda bestämmelser likställes fosterbarn.

Sjukpenning må ej i något fall utgå med lägre belopp än som skolat utgå i sjukpenning från allmän försäkringskassa, därest skadan ej utgjort yrkesskada. För tid, beträffande vilken livränta, som tillerkänts den skadade, enligt 16 § första stycket andra punkten icke må uppbäras, må hel sjukpenning icke utgå med lägre belopp än som motsvarar livräntan för dag räknad.

14 § Är skadad vid tillämpning av lagen om allmän försäkring eller med stöd av densamma meddelade bestämmelser berättigad till barntillägg till sjukpenning eller skulle han hava varit berättigad till sådant tillägg, därest han omfattats av sjukförsäkringen enligt nämnda lag, skall b a r n t i 11 ä g g utgå jämväl till sjukpenning enligt denna lag; och skola därvid bestämmelserna i 3 kap. 9 § och 20 kap. 2 § lagen om allmän försäkring äga motsvarande tillämpning. 15 § För tid, då yrkesskada föranleder sjukhusvård, skall sjukpenning minskas med fem kronor för dag, dock med högst hälften av sjukpenningens belopp. För skadad, som stadigvarande sammanbor med eget eller makes barn eller fosterbarn under tio år, 178

SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

utgör sjukpenningen vid sjukhusvård lägst sex kronor för dag. 28 § Sjukpenning och livränta, som Sjukpenning jämte barntillägg avses i 16 §, må skäligen nedsätsamt livränta, som avses i 16 §, må tas, såframt den försäkrade ådragit skäligen nedsättas, såframt den sig skadan vid förövande av försäkrade ådragit sig skadan vid handling, för vilken straff genom förövande av handling, för vilken lagakraftägande dom ådömts hostraff genom lagakraftägande dom nom, eller, sedan skadan inträffat, ådömts honom, eller, sedan skagör sig skyldig till grov ovarsamhet dan inträffat, gör sig skyldig till ur hälsosynpunkt eller medvetet grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt eller medvetet eller av grov vårdseller av grov vårdslöshet lämnar löshet lämnar oriktig eller vilseleoriktig eller vilseledande uppgift dande uppgift angående förhållanangående förhållande, som är av de, som är av betydelse för rätten betydelse för rätten till ersättning. till ersättning. Vägrar den skadade utan giltig anledning att rätta sig efter föreskrift, som i syfte att förkorta sjukdomstiden eller eljest lindra menliga följder av skadan givits av riksförsäkringsverket eller arbetsgivaren eller läkare, och har till följd härav skadan medfört väsentligt mera långvarig eller höggradig nedsättning av arbetsförmågan, må ock skälig nedsättning ske av ersättning som avses i första stycket. Livränta till efterlevande må skäligen nedsättas, såframt denne annorledes än i 27 § sägs vållat dödsfallet genom handling, för vilken straff genom lagakraftägande dom ådömts honom, eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till livräntan. 30 §

Är någon, som har rätt till sjukpenning, barntillägg eller livränta, icke svensk medborgare och är han ej bosatt i riket, äger riksförsäkringsverket att med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersättning till honom utgiva ett belopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens kapitalvärde. Har utbyte som nu nämnts ägt rum, föreligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan. SOU 1972:60

Är någon, som har rätt till sjukpenning eller livränta, icke svensk medborgare och är han ej bosatt i riket, äger riksförsäkringsverket att med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersättning till honom utgiva ett belopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens kapitalvärde. Har utbyte som nu nämnts ägt rum, föreligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan. 179

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 37 §

Riksförsäkringsverket äger att, om anledning föreligger härtill, i stället för sjukpenning eller livränta eller del därav bereda den, som är hemfallen åt dryckenskap eller allvarligt läkemedelsmissbruk, ersättning i naturaförmåner. På framställning av nykterhetsnämnd äger riksförsäkringsverket besluta, att sjukpenning jämte barntillägg tillkommande den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, skall utbetalas till kommunal myndighet eller den ersättningsberättigades make eller annan person att användas till den ersättningsberättigades eller hans familjs uppehälle.

Pä framställning av nykterhetsnämnd äger riksförsäkringsverket besluta, att sjukpenning tillkommande den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, skall utbetalas till kommunal myndighet eller den ersättningsberättigades make eller annan person att användas till den ersättningsberättigades eller hans familjs uppehälle.

38 § Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan sägs. Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vid beräkning av avgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. 47 §

I fråga om ersättning på grund av den frivilliga försäkringen skall gälla vad som stadgats beträffande 180

I fråga om ersättning på grund av den frivilliga försäkringen skall gälla vad som stadgats beträffande SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ersättning på grund av den obligatoriska försäkringen. Från ersättning, som avses i 12-15 §§ och som belöper på tid innan den skadade blivit berättigad till livränta, skall dock avdragas vad som för motsvarande ändamål utgår i sjukhjälp från allmän försäkringskassa.

ersättning på grund av den obligatoriska försäkringen. Från ersättning, som avses i 12 eller 13 § och som belöper på tid innan den skadade blivit berättigad till livränta, skall dock avdragas vad som för motsvarande ändamål utgår i sjukhjälp från allmän försäkringskassa.

I försäkringsavtalet må rätten till ersättning begränsas utöver vad som följer av första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. De nya bestämmelserna i 9 § sista stycket skall ej äga tillämpning i fall då yrkesskada inträffat före lagens ikraftträdande. Beträffande sjukpenning i sådant fall till den vars årliga arbetsförtjänst ej uppgår till fyratusenfemhundra kronor skall övergångsbestämmelserna till lagen (1973:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring äga motsvarande tillämpning. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

SOU 1972:60

Förslag till Lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261) Härigenom förordnas, att 6 § 2 mom., 12 § 2 mom., 21 § och 22 a § militärersättningsförordningen (1950:261) skall ha nedan angivna lydelse. Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse 6§

2 mom. Har olycksfallet medfört sjukdom, som varat mer än två dagar efter dagen för olycksfallet, utgives, där ej annat följer av 5 mom., från och med dagen efter sistnämnda dag sjukpenning så länge sjukdomen förorsakar förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av denna med minst hälften. Vid förlust av arbetsförmågan utgives för varje dag hel sjukpenning och vid nedsättning av arbetsförmågan halv sjukpenning. Sjukpenningens storlek bestämI fråga om sjukpenningens stormes, där ej annat följer av vad i lek och avdrag på sjukpenning för dag dä skada till följd av olycksfjärde stycket sägs, av den sjukfall som ovan avses föranleder penningklass, till vilken den skadade med hänsyn till sin årliga ar- sjukhusvård äga bestämmelserna i 3 kap. 4 § lagen (1962:381) om betsförtjänst är att hänföra. allmän försäkring motsvarande Sjukpenningklasserna och betillämpning. Med sjukpenningloppet av hel sjukpenning inom varje klass bestämmas med ledning grundande inkomst avses därvid den skadades årliga arbetsförtjänst av tabellen i 3 kap. 4 § lagen om allmän försäkring. Med inkomst av beräknad enligt 9 §. Med barn som angives i nämnda bestämmelförvärvsarbete för år avses därvid ser likställes fosterbarn. den skadades årliga arbetsförtjänst beräknad enligt 9 §. För tid beträffande vilken livFör tid beträffande vilken livränta, som tillerkänts den skadaränta, som tillerkänts den skadade, enligt 3 mom. första stycket de, enligt 3 mom. första stycket andra punkten icke må uppbäras, andra punkten icke må uppbäras, må hel sjukpenning icke utgå med må hel sjukpenning jämte barnlägre belopp än som motsvarar tillägg, som avses i nästa stycke, livräntan för dag räknad. icke utgå med lägre belopp än som motsvarar livräntan för dag räknad. I fråga om utgivande av barntillägg till sjukpenningen och om sjukpenning under tid för sjukhusvård skola bestämmelserna i 14 182

SOU 1972:60

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse och 15 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring äga motsvarande tillämpning.

12 § 2 mom. Sjukpenning och liv2 mom. Sjukpenning jämte ränta, som tillkommer den skadabarntillägg samt livränta, som tillde, må skäligen nedsättas, såframt kommer den skadade, må skäligen denne ådragit sig skadan vid förnedsättas, såframt denne ådragit övande av handling, för vilken sig skadan vid förövande av handstraff genom lagakraftägande dom ling, för vilken straff genom lagaådömts honom, eller, sedan skakraftägande dom ådömts honom, dan inträffat, gör sig skyldig till eller, sedan skadan inträffat, gör grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt sig skyldig till grov ovarsamhet ur eller medvetet eller av grov vårdshälsosynpunkt eller medvetet eller löshet lämnar oriktig eller vilseleav grov vårdslöshet lämnar oriktig dande uppgift angående förhållaneller vilseledande uppgift angående, som är av betydelse för rätten de förhållande, som är av betydeltill ersättning. se för rätten till ersättning. Vägrar den skadade utan giltig anledning att rätta sig efter föreskrift, som i syfte att förkorta sjukdomstiden eller eljest lindra menliga följder av skadan givits av militär myndighet, riksförsäkringsverket eller läkare, och har till följd härav skadan medfört väsentligt mera långvarig eller höggradig nedsättning av arbetsförmågan, må ock skälig nedsättning ske av ersättning som avses i första stycket. Livränta till efterlevande må skäligen nedsättas, såframt denne annorledes än i 1 mom. sägs vållat dödsfallet genom handling, för vilken straff genom lagakraftägande dom ådömts honom, eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till livräntan. 21 § Är någon, som har rätt till sjukpenning, barntillägg eller livränta enligt denna förordning, icke svensk medborgare, och är han ej i riket bosatt, äger riksförsäkringsverket att med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersättning till honom utgiva ett belopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens kapitalvärde. Har utbyte som nu nämnts ägt rum föreligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan. SOU 1972:60

Är någon, som har rätt till sjukpenning eller livränta enligt denna förordning, icke svensk medborgare, och är han ej i riket bosatt, äger riksförsäkringsverket att med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersättning till honom utgiva ett belopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens kapitalvärde. Har utbyte som nu nämnts ägt rum föreligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan. 183

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 22 a §

Har en värnpliktig under grundutbildning eller motsvarande utbildning enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen eller under repetitionsutbildning i direkt anslutning till grundutbildning ådragit sig sjukdom, som efter tjänstgöringens slut medför nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften men som ej berättigar till ersättning enligt denna förordning, har han rätt till särskild sjukpenning. Detsamma gäller om han efter tjänstgöringens slut ådragit sig sjukdomen under utryckningsmånaden eller månaden närmast efter denna. Den särskilda sjukpenningen utDen särskilda sjukpenningen utgår med det belopp som skulle ha går med det belopp som skulle ha utgått enligt lagen om allmän förutgått enligt lagen om allmän försäkring, om placering i sjukpensäkring vid en sjukpenninggrunningklass grundats på den i 9 § dande inkomst svarande mot den i denna förordning angivna lägsta 9 § denna förordning angivna årliga arbetsförtjänsten. I fråga om lägsta årliga arbetsförtjänsten. barn tillägg till sjukpenning äga be- Från den särskilda sjukpenningen stämmelserna i lagen om allmän skall avräknas sjukpenning som utförsäkring motsvarande tillämpgår enligt lagen om allmän försäkning. Från den särskilda sjukpenring eller lagen om yrkesskadeförningen skall avräknas sjukpenning säkring eller enligt grunderna för som utgår enligt lagen om allmän sistnämnda lag. försäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller enligt grunderna för sistnämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

184 SOU 1972:60

Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare Härigenom förordnas, att 3-5 och 9 §§ lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3§

Ersättningen för inkomstbortfall åt den som omfattas av sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring utgår för dag räknat med det högsta belopp som han vid sjukdom är berättigad att uppbära i sjukpenning, barntillägg och sjukpenningtillägg på grund av försäkring enligt nämnda lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser; dock att ersättning åt den som åtnjuter annan inkomst av förvärvsarbete än inkomst av anställning alltid skall bestämmas till det belopp för dag räknat som skulle hava utgått till honom, därest hela hans årsinkomst av förvärvsarbete utgjort inkomst av anställning. Ersättningen åt den som vid sjukdom icke är berättigad till sjukpenning på grund av försäkring som i första stycket sägs skall med tillämpning av de i nämnda stycke angivna grunderna utgå med det belopp för dag räknat som han skulle hava ägt uppbära från allmän försäkringskassa, därest han varit placerad i sjukpenningklass jämlikt 3 kap. lagen om allmän försäkring. SOU 1972:60

Ersättningen för inkomstbortfall åt den som omfattas av sjukförsäkringen enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring utgår för dag räknat med det högsta belopp som han vid sjukdom är berättigad att uppbära i sjukpenning och sjukpenningtillägg på grund av försäkring enligt nämnda lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser; dock att ersättning åt den som åtnjuter annan inkomst av förvärvsarbete än inkomst av anställning alltid skall bestämmas till det belopp för dag räknat som skulle hava utgått till honom, därest hela hans årsinkomst av förvärvsarbete utgjort inkomst av anställning. / annat fall än i första stycket avses skall ersättningen åt tillfällig smittbärare för inkomstbortfall med tillämpning av de i nämnda stycke angivna grunderna utgå med det belopp för dag räknat som han skulle hava ägt uppbära från allmän försäkringskassa, därest han varit sjukpenningförsäkrad jämlikt 3 kap. lagen om allmän försäkring.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som ej fyllt sexton år må ej åtnjuta ersättning med mindre han visar att han genom ingripandet går miste om arbetsinkomst. 4§

Är den till ersättning berättigade intagen å sjukhus som i lagen om allmän försäkring omförmäles, skall ersättningen för inkomstbortfall minskas med fem kronor för dag, dock med högst hälften av ersättningens belopp. Det lägsta ersättningsbeloppet till den, som stadigvarande sammanbor med eget eller makes barn eller fosterbarn under tio år, skall för tid då han är intagen å sjukhus utgöra åtta kronor för dag.

För dag då den till ersättning berättigade är intagen å sjukhus som i 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring omförmäles, skall ersättningen för inkomstbortfall minskas med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 4 § andra stycket nämnda lag. Med barn som där sägs likställs fosterbarn.

5§

Från ersättningen för inkomstbortfall skola avräknas sjukpenning, barntillägg och sjukpenningtillägg, vartill smittbäraren under tiden för ingripandet må vara berättigad på grund av försäkring enligt lagen om allmän försäkring eller med stöd därav meddelade bestämmelser, lagen med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa eller lagen om yrkesskadeförsäkring.

Från ersättningen för inkomstbortfall skola avräknas sjukpenning och sjukpenningtillägg, vartill smittbäraren under tiden för ingripandet må vara berättigad på grund av försäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller med stöd därav meddelade bestämmelser, lagen (1954:774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Från ersättningen skola jämväl avräknas sjukpenning som för tid för ingripandet utgår enligt annan lag eller enligt särskild författning eller enligt Konungens förordnande och som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket eller bolag som omförmäles i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring ävensom livränta, som någon åtnjuter på grund av att han är smittbärare, till den del den belöper å tid för ingripandet. Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning, därest smittbäraren äger uppbära ersättning enligt främmande makts lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

186 SOU 1972:60

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse 9§ Beträffande ersättning åt tillfällig smittbärare skola i övrigt bestämmelserna i 3 kap. 5 § tredje stycket, 15 §, 16 § andra stycket och 17 § samt 20 kap. 3 § första stycket och 4-13 §§ lagen om allmän försäkring äga motsvarande tillämpning.

Beträffande ersättning åt tillfällig smittbärare skola i övrigt bestämmelserna i 3 kap. 5 § tredje stycket, 16 § andra stycket och 17 § samt 20 kap. 3 § första stycket och 4-13 §§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring äga motsvarande tillämpning.

Utöver vad i 3 kap. 17 § och 20 kap. 3 § första stycket nämnda lag sägs må ersättning nedsättas eller indragas, om smittbärare underlåter att ställa sig till efterrättelse av myndighet meddelade föreskrifter angående vad han har att iakttaga under den tid ingripandet avser. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

SOU 1972:60

Förslag till Lag om ändring i förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§ förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3§

Avgiften till sjukförsäkringen utgår efter den för året gällande procentsatsen och beräknas för varje redare å summan av lön till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del av lön, som för år räknat överstigit sju och en halv gånger det i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring avsedda basbelopp som gäller vid årets ingång. Härvid skall bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.

4§ Avgiften till försäkringen för tilläggspension utgår efter den för året gällande procentsatsen och beräknas för varje redare å summan av lön till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan därifrån dragits dels ett belopp motsvarande det beräknade genomsnittliga antalet dylika arbetstagare hos honom under året multiplicerat med det i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring omförmälda basbelopp, som gäller vid årets ingång, dels ock för varje arbetstagare sådan del av lön, som för år räknat överstigit sju och en halv gånger nämnda basbelopp. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser alltjämt gälla.

SOU 1972:60

Förslag till Lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 2§

Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med fem tiondels procent av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken är att hänföra till näringsgrenen b y g g n a d s i n d u s t r i i näringsgrensindelningen för yrkesskadeförsäkringsstatistik. Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till trehundra kronor, och ej heller till arbetstagares lön i vad lönen för år räknat överstiger sju och en halv gånger det i 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring avsedda basbeloppet som gäller vid årets ingång. Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom är särskilt stadgat. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser alltjämt gälla.

190 SOU 1972:60

Förslag till Lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering. Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 2§

Redareavgift utgår för varje år å vad redaren sammanlagt under året utgivit i lön till sådana arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen den 16 maj 1968 (nr 295) om sjömansskatt. Avgiften beräknas för varje redare å lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad, sedan därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del av lön, som för år räknat överstiger sju och en halv gånger det i 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring avsedda basbelopp som gäller vid årets ingång. Vid beräkningen skall bortses från lön till arbetstagare som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring. Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Konungen fastställer procentsats för redareavgiften med hänsyn till det avgiftsbehov som föranledes av de enligt 1 § bestämda eller eljest gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tillämpas tidigast för året näst efter det år varunder den fastställts. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser alltjämt gälla.

SOU 1972:60

Förslag till Lag om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift Härigenom förordnas, att 2§ förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 2§

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande två procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Konungen fastställer med motsvarande tillämpning av 2 § andra stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, eller till fall, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. 4§ Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande två procent av sådan inkomst, i den mån arbetsgivare icke har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna förordning. Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra kronor för år tages den ej i beräkning. A vgift erlägges dock icke för sjukpenning, som avses i 11 kap. 3 § första stycket d) lagen om allmän försäkring. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser alltjämt gälla.

SOU 1972:60 13

Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1970:742) om lönegarantiavgift skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 2§

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete. Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring är för handen. Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser alltjämt gälla.

194 SOU 1972:60

Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3§

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser alltjämt gälla.

SOU 1972:60

Förslag till Lag om ändring i lag om arbetslöshetsförsäkring1

Sjukpenningutredningens förslag

KS A-utredningens förslag 16 § Dagpenning får utges i dagpenningklasser om 30, 35, 40, 45, 50, 55, 60, 65, 70 och 75 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar om försäkrads placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tillämpas.

Dagpenning får utges i dagpenningklasser om 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120 och 130 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar om försäkrads placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tillämpas.

Med arbetsmarknadsstyrelsens godkännande får kassa höja högsta dagpenning enligt första stycket med icke statsbidragsgrundande dagpenningbelopp. 19 § Dagpenning får ej utgå med högre belopp i förhållande till den försäkrades dagsförtjänst än som framgår av en av Konungen fastställd överförsäkringstabell. Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåondel av den månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för honom. Där särskilda omständigheter föreligger, får arbetsmarknadsstyrelsen medge att större andel av medlems inkomst än som sagts nu skall utgöra hans dagsförtjänst. Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall såsom medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen. Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än erkänd

x

196 Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än erkänd

Med lag om arbetslöshetsförsäkring avses KSA-utredningens lagförslag. SOU 1972:60

KS A-utredningens förslag

Sjukpenningutredningens förslag

arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå enligt första - tredje stycket och ersättningen, sedan denna minskats med preliminär skatt.

arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå enligt första — tredje stycket och ersättningen.

20 §

Sedan försäkrad erhållit ålderspension skall han, då ansökan om ersättning därefter första gången göres under verksamhetsåret, inplaceras i avdragsklass enligt en av Konungen fastställd pensionsavdragstabell. Dagpenning skall nedsättas med det mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet. Ersättning understigande fem kronor för dag utbetalas ej.

Sedan försäkrad erhållit ålderspension skall han, då ansökan om ersättning därefter första gången göres under verksamhetsåret, inplaceras i avdragsklass enligt en av Konungen fastställd pensionsavdragstabell. Dagpenning skall nedsättas med det mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet. Ersättning understigande fyra kronor för dag utbetalas ej.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

SOU 1972:60

Förslag till Lag om ändring i lag om kontant arbetsmarknadsstöd1

Sjukpenningu tredningens förslag

KSA-utredningens förslag 18 §

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår för dag med en tvåhundrasextiofjärdedel av etthundratrettio procent av det för november föregående år fastställda basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Brutet krontal utjämnas till närmast högre krontal.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår för dag med en tvåhundrasextiofjärdedel av det för maj föregående år fastställda basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Brutet krontal utjämnas till närmast högre krontal.

20 §

Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ålderspension än enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, nedsättes det kontanta arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet. Uppbär han mindre än hel förtidspension eller mindre än helt sjukbidrag enligt nämnda lag, får arbetsmarknadsstödet icke överstiga ett belopp som motsvarar helt sådant stöd minskat med ersättningsbeloppet efter avdrag för preliminär skatt.

Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ålderspension än enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, nedsättes det kontanta arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet. Uppbär han mindre än hel förtidspension eller mindre än helt sjukbidrag enligt nämnda lag, får arbetsmarknadsstödet icke överstiga ett belopp som motsvarar helt sådant stöd minskat med ersättningsbeloppet.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

*Med lag om kontant arbetsmarknadsstöd avses KSA-utredningens lagförslag.

198 SOU 1972:60

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) dels att 19 §, 32 §, 53 § 1 mom. och anvisningarna till 19 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att till anvisningarna till 21, 24, 28 och 32 §§ skall fogas nya punkter, benämnda respektive punkt 11, 9, 9 och 12, av nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 19 §

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 33 § 3 eller 4 mom.; vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; ersättning, som på grund av sjukförsäkring jämlikt lagen om allmän försäkring eller försäkring jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension SOU 1972:60

ersättning, som på grund av sjukförsäkring jämlikt lagen om allmän försäkring eller försäkring jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade om ersättningen icke grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring om ersättningen icke grundas pä förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning vilken vid 199

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

eller annan livränta, så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst i sin helhet räknas ersättning i form av pension eller annan livränta, så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring; ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarande sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor; vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilket rätt till avdrag för premie icke förelegat; ersättning jämligt lagen om erersättning jämlikt lagen om ersättning åt smittbärare; sättning åt smittbärare om ersättningen icke grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför givaren jämlikt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till avdrag; stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning; allmänt barnbidrag; lön eller annan gottgörelse, som enligt förordningen om sjömansskatt utgör inkomst ombord; kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel1; invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande; kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, kommunalt bostadstillägg till handikappade; 1 Vid ett genomförande av KSA-utredningens förslag (SOU 1971:42) upphör detta kontantunderstöd.

200 SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

bostadstillägg som avses i kungörelserna den 28 maj 1968 (nr 425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och (nr 426) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg. (Se vidare anvisningarna.) 32 §

3 mom. Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom: utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet; förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser; å stat uppförd häst- och båtlega; till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar; resekostnads- och traktamentsersättning; ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter. Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse. Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtill äro, förklara att vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras. Förmånen av fri sjukvård eller Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri grupplivfri tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring upptages icke såsom införsäkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutakt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på tits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligautgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gälla för befattre grunder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall ningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom indock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter takt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för förmånligare grunder än de för SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nämnda befattningshavare gällannämnda befattningshavare gällande. Förmån av fri gruppsjukförde. Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisatiobetsmarknadens huvudorganisationer upptages såsom intäkt. ner upptages ej såsom intäkt, dm den dagersättning som kan utgå till arbetstagare i högsta sjukpenningklassen enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, uppgår till högst 10 kronor per dag under tid då sjukpenning kan utgå enligt lagen och till högst 13 kronor per dag under tid då förtidspension kan utgå enligt samma lag. Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete. 53 § 1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs: a) fysisk person: för tid, under vilken han varit här i riket bosatt: för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats; samt för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun; för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket; för pension enligt lagen om allför pension och annan ersättmän försäkring eller på grund av ning enligt lagen om allmän föranställning eller uppdrag hos säkring eller pension på grund av svenska staten eller svensk komanställning eller uppdrag hos mun; svenska staten eller svensk kommun; för ersättning enligt lagarna om yrkesskadeförsäkring och om ersättning åt smittbärare samt enligt annan lag eller särskild författ202

SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring; för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst; för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt för belopp vilket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller allmän arbetsgivaravgift och med vilket avdrag enligt 46 § 2 mom. åtnjutits vid tidigare års taxeringar; b) staten: för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov; c) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer: för inkomst av fastighet och av rörelse; d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa, norrlandsfonden, malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet aktiebolag, allmänna pensionsfonden, allmänna sjukförsäkringsfonden, pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m., allmänna försäkringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning till friställd arbetstagare ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring: för inkomst av fastighet; e) kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva kyrklig verksamhet, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art: för inkomst av fastighet och av rörelse; f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, samtliga i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e): för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats; g) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse. Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras. Anvisningar till 19 § Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter. Utbytes sådan livränta eller del därav, som enligt bestämmelserna i 32 § i sin helhet skall räknas såsom skattepliktig intäkt, mot belopp för en gång, skall beträffande detta belopp i beskattningshänseende gälla vad om sådan livränta är stadgat. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nyss sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt. Bestämmelsen att till skatteLön, som utgår från arbetsSOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

pliktig inkomst icke räknas ersättning, som på grund av sjukförsäkring jämlikt lagen om allmän försäkring tillfallit den försäkrade, avser icke lön, som utgår från arbetsgivare i sådant fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket nämnda lag äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, räknas icke till skattepliktig inkomst i vidare mån än ersättningen överstiger vad som skulle hava utgått vid försäkring enligt sistnämnda lag. Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av Kungl. Maj:t eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag som utgår enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon. Näringshjälp eller bidrag enligt

givare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen om yrkesskadeförsäkring räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.

SOU 1972:60

Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av Kungl. Maj:t eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avse traktamente och särskilt bidrag. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag som utgår enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon. , 58 eller 62 § arbetsmarknadskun205

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

görelsen den 3 juni 1966 (nr 368) är icke att hänföra till skattepliktig inkomst, i den mån näringshjälpen eller bidraget lämnats till bestridande av kostnader, för vilka rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Omställningsbidrag enligt nämnda kungörelse utgör dock skattepliktig intäkt 1 . Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning. Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för bidrag till barns underhåll. Med hänsyn till begränsningarna i avdragsrätten är sådant bidrag det oaktat att likställa med periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför givaren jämlikt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till avdrag. I följd härav skall underhållsbidraget icke hänföras till skattepliktig intäkt av tjänst som avses i 31 och 32 §§. till 21 §

11. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring hänföres till skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet om sjukpenningen grundas på inkomst, som utgör intäkt av jordbruksfastighet och uppgår till 4 500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare.

till 24 §

9. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring hänföres till skattepliktig intäkt av annat fastighet om sjukpenningen grundas på inkomst som utgör intäkt av annan fastighet och uppgår till 4 500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av annan fastighet hän1 Vid ett genomförande av KSA-utredningens förslag (SOU skatteplikten omfatta även kontant arbetsmarknadsstöd.

1971:42) bör

SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse föres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare. till 28 § 9. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring hänföres till skattepliktig intäkt av rörelse om sjukpenningen grundas på inkomst, som utgör intäkt av rörelse och uppgår till 4 500 kronor eller högre för år. Till intäkt av rörelse hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare. till 32 § 12. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring hänföres till skattepliktig intäkt av tjänst om sjukpenningen grundas på inkomst som utgör intäkt av tjänst och uppgår till 4 500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare samt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring. Dagpenning vid arbetslöshet räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Detsamma gäller grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och

SOU 1972:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse barntillägg, vilka enligt av Kungl. Maj:t eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa eller partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om 1974 års taxering och eftertaxering för år 1974 och tidigare år. De äldre bestämmelserna gäller också i fråga om sådana ersättningar och förmåner som avser tiden före ikraftträdandet.

208 SOU 1972:60

Förslag till Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953:272) Härigenom förordnas, att 3 § 3 mom. och 39 § 3 mom. uppbördsförordningen (1953:272) skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3§

3 mom. Kungl. Maj:t må förordna, att preliminär A-skatt skall utgå för tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring samt för folkpension som utbetalas tillsammans med tilläggspension eller annan förmån. Om det är särskilt påkallat från uppbördssynpunkt, må Kungl. Maj:t förordna att preliminär A-skatt skall utgå även för annan inkomst än sådan som utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst eller likställes därmed enligt 2 mom. under 1 andra stycket. Har förordnande meddelats enligt detta moment, skall i fråga om inkomst som förordnandet avser gälla vad Kungl. Maj:t föreskriver om beräkning av preliminär skall, avdrag för preliminär och kvarstående skatt samt ansvarighet för sådan skatt, m. m. Även i andra fall äger Kungl. Maj:t, då så är särskilt påkallat, föreskriva om beräkning av preliminär skatt samt avdrag för preliminär och kvarstående skatt. (Se vidare anvisningarna.) 39 § 3 mom. Har Kungl. Maj:t meddelat föreskrift som i 3 § 2 mom. under 1 tredje stycket sägs, skall i fråga om skyldighet att verkställa skatteavdrag, m. m., gälla vad Kungl. Maj:t med anledning därav förordnar. Även i andra fall äger Kungl. Maj:t, då så är särskilt påkallat, föreskriva att skatteavdrag för kvarstående skatt inte skall göras. (Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

SOU 1972:60 14

Specialmotivering

Lagen (1962:381) om allmän försäkring 3 kap. 1 § Avskaffandet av systemet med placering av de försäkrade i sjukpenningklasser har föranlett betydande omredigeringar av de inledande bestämmelserna i kapitlet. De grundläggande förutsättningarna för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen har samlats i denna paragraf. Första stycket upptar huvudfallet, nämligen försäkringstillhörighet grundad på förvärvsarbete. I andra stycket ges bestämmelser för hemmamakeförsäkringen. 2 § I denna paragraf anges liksom hittills grunderna för beräkningen av den inkomst som ligger till grund för skyddet genom sjukförsäkringen. Som framgått av den allmänna motiveringen införs här ett system med beräkning av sjukpenninggrundande inkomst, som får en funktion motsvarande den nuvarande placeringen i sjukpenningklass. Första stycket innehåller en definition av termen sjukpenninggrundande inkomst som anknyter till nuvarande regler för bestämning av årsinkomst av förvärvsarbete för inplacering i sjukpenningklass. Undantagande från försäkringen för tilläggspension medför f. n. för sjukpenningförsäkringens del den konsekvensen att den försäkrade, såvitt gäller inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, är försäkrad enbart för grundsjukpenning. I och med att uppdelningen i 210

grundsjukpenning och tilläggssjukpenning försvinner har ansetts att undantagande bör få konsekvensen att sjukpenningförsäkringen helt träder ur funktion såvitt gäller annat än anställningsinkomst. En regel härom har tagits upp i sista punkten av första stycket. Andra stycket innehåller bestämmelser om fördelning av den sjukpenninggrundande inkomsten på anställningsinkomst och inkomst av annat förvärvsarbete när den sammanlagda inkomsten överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Regeln, vars förebild är motsvarande regel beträffande pensionsgrundande inkomst, innebär att anställningsinkomst alltid läggs i botten och får betydelse bl. a. för avgiftsdebiteringen. 1 tredje stycket som handlar om beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten har i fråga om uppskattningen av värdet av naturaförmåner anknytningen till reglerna om taxering till kommunal inkomstskatt ersatts med en hänvisning till de regler som gäller för beräkning av preliminär skatt. Syftet med ändringen är att få ett så aktuellt värde som möjligt på förmånerna. De värden som gäller återfinns i preliminärskattetabellen. 3 § Frånsett redaktionella ändringar har vidtagits den ändringen att regeln i 4 kap. 3 § som bestämmer omfattningen av sjukpenningförsäkringen för ålderspensionärer överförts till förevarande paragraf, vilket ansetts vara till fördel från systematisk synpunkt. SOU 1972:60

4 § Som framgår av den allmänna motive- att preliminärskatteavdraget på sjukpenringen avses sjukpenning utgå med en fast ningen enligt utredningens mening bör göras andel av den sjukpenninggrundande inkoms- före sjukhusavdraget. De ovan angivna kostten. Tabellen som f. n. finns intagen i första nadsposter som motiverat sjukhusavdraget är stycket i paragrafen har således kunnat und- nämligen närmast att hänföra till privata levvaras. I stället anges att hel sjukpenning för nadskostnader, som ju inte är avdragsgilla vid dag utgör 90 % av den fastställda sjukpen- beskattning. Hela det nominella sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365, ningbeloppet bör således bli skattepliktigt alltså utslagen på kalenderdag. Regeln att även i detta fall. sjukpenning utgår i hela kronor har avseende De föreslagna nya bestämmelserna har utockså på halv sjukpenning. Sjukpenningen formats med nyss nämnd utgångspunkt. Det för hemmamake har som utvecklats i den all- har i enlighet med förslaget i propositionen männa motiveringen räknats upp till åtta räknats med ett maximalt avdragsbelopp på kronor i samband med att barntillägget slo- 10 kr. Liksom f. n. bör avdragsmaximum i pats. det enskilda fallet också bli beroende av storAndra stycket i paragrafen upptar bestäm- leken av sjukpenningen (före skatt). På melser om sjukpenningavdrag vid sjukhus- grund av att avdrag också skall göras för vård. skatt har garantiregeln ansetts böra skärpas F. n. minskas sjukpenningen med 5 kr. för så att högst en tredjedel av sjukpenningen dag, dock högst med hälften av sjukpen- skall kunna tas i anspråk för avdrag vid sjukningen, för tid då försäkrad åtnjuter sjukhus- husvård. Maximalt sjukpenningavdrag skall vård. Ett generellt sjukpenningminimum på således göras först när sjukpenningen uppgår 6 kr. gäller dock för försäkrade med barn. till 30 kr. Som en konsekvens av förslaget Avdragsbestämmelsen motiverades vid till- om barntilläggets avskaffande har vidare det komsten med att försäkrad under tid för särskilda garantibeloppet för försäkrad med sjukhusvård i regel inte har några särskilda barn höjts till 8 kr. kostnader för mat, läkemedel m. m. Enligt 4 § innehåller f. n. också bestämmelser förslag i prop. 1972:104 skall avdraget - om fördelning av sjukpenningavdraget på med bibehållande av de särskilda begräns- grundsjukpenning, tilläggssjukpenning grunningsreglerna - höjas till 10 kr. per dag dad på anställningsinkomst och tilläggssjukfr. o. m. år 1973. penning grundad på inkomst av annat förÄven om minskningen av sjukpenningen värvsarbete. Dessa bestämmelser, som har beunder tid för sjukhusvård är relativt blygsam, tydelse i finansieringshänseende, förorsakar begagnas den i vårdpolitiken i syfte att neu- oproportionerligt administrativt arbete och tralisera effekten av den avgiftsfrihet som rå- har ansetts kunna utgå. De beräkningar som der för de försäkrade vid sluten vård jämfört erfordras i här angivet hänseende synes i stälmed den avgiftsbelagda öppna vården, och let kunna grundas på en schablonmässig uppsåledes för att i viss mån styra inriktningen delning av sjukpenningavdraget. av efterfrågan på sjukhusvård. Från administrativ synpunkt medför emellertid avdraget 5 § Första stycket har genomgått ändringar betydande komplikationer. Här kan hänvisas med anledning av att sjukpenningklassplacetill framställningen i detta avseende i sjukför- ringen ersätts av ett nytt förfarande för besäkringsutredningens betänkande Förmåner stämmande av tillhörighet till sjukpenningoch avgifter i sluten vård m. m. (SOU 1967: försäkringen. Grundas försäkringstillhörighe63). För den händelse avdraget på sjukpen- ten på förvärvsarbete skall i beslutet anges ning vid sjukhusvård bibehålls vill utred- den sjukpenninggrundande inkomstens storningen, för att lösa de administrativa pro- lek och art. För den som blir sjukpenningblem som avdraget vållar i samband med in- försäkrad som hemmamake skall detta anges. förande av skattepliktig sjukpenning, uttala Vad gäller de omständigheter som föranleSOU 1972:60

der omprövning av försäkringstillhörigheten har punkten c) som avser fall av förtidspension formulerats om med hänsyn till att förtidspension enligt fr. o. m. den 1 juli 1972 gällande regler kan beviljas på enbart arbetsmarknadsmässiga grunder. Andra stycket innehåller bestämmelser om tidpunkt för ändring av försäkrads placering i sjukpenningklass och tredje stycket ett principiellt förbud mot ändring under pågående sjukdom. I dessa bestämmelser föreslår utredningen i samband med avskaffandet av klassplaceringssystemet materiella ändringar. Bakgrunden till förslaget är följande. Enligt 6 § är försäkrad skyldig att så snart ske kan och senast inom två veckor till försäkringskassan anmäla sådan stadigvarande ändring i sina inkomstförhållanden som är av betydelse för placeringen i sjukpenningklass. Enligt 5 § andra stycket träder ändringen i kraft vid det månadsskifte som inträffar närmast efter det försäkringskassan fattat beslut härom, dvs. i regel vid månadsskiftet efter det anmälan kommit in till kassan. Om den försäkrade då är sjuk, uppskjuts ändringen till efter tillfrisknandet. Att det vid tillkomsten av den allmänna sjukförsäkringen fastställdes att klassplaceringsändringarna skulle ske vid månadsskiften, föranleddes av att sjukpenningavgiften skulle debiteras för månad. Detta förfarande tillämpas alltjämt. Med anledning av motioner till 1969 års riksdag uttalade andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 48 bl. a. att de nuvarande reglerna i AFL om tidpunkten för ändring av sjukpenningklass kan leda till otillfredsställande resultat för den enskilde vid långtidssjukdomar. Utskottet framhöll att detta inte minst gäller i fall då en person första gången går ut i förvärvslivet eller då han på grund av studier eller av annan anledning under en längre tid inte haft arbetsinkomst. Enligt utskottet borde därför AFL ändras i det aktuella avseendet. Det borde således göras möjligt för den, som iakttagit sin skyldighet att anmäla inkomständring, att bli inplacerad i högre sjukpenningklass även om han efter anmälningen drabbades av 212

sjukdom som varade vid det månadsskifte då ändringen skulle ske. I skrivelse till riksförsäkringsverket den 12 december 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt verket att verkställa utredning rörande den av andra lagutskottet i ovannämnda utlåtande behandlade frågan. Riksförsäkringsverket har i anledning härav den 11 april 1972 avlämnat förslag till ändringar i lagstiftningen. I anslutning till sitt utredningsuppdrag har verket tagit upp till behandling även en i motion till innevarande års riksdag berörd fråga om ändrad klassplacering vid inkomständring under pågående sjukdom. Förslaget har överlämnats till sjukpenningutredningen för att beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande. Den huvudsakliga innebörden i riksförsäkringsverkets förslag är att, när försäkrad anmält inkomstökning men därav föranledd placering i högre sjukpenningklass på grund av sjukdom inte träder i kraft vid påföljande månadsskifte, klassplaceringen skall träda i tillämpning dagen efter den då sjukpenning utgått under en väntetid av 30 dagar. Riksförsäkringsverket framhåller, att också ändring till lägre sjukpenningklass bör kunna ske vid sjukdom med tillämpning av den föreslagna väntetiden. Riksförsäkringsverkets förslag innebär i princip ingen ändring av reglerna om att klassplaceringsändring skall ske vid månadsskifte. Den som anmäler inkomständring till försäkringskassan under t. ex. juli månad skall - om han inte blir sjuk - få sjukpenningklassen ändrad fr. o. m. den 1 augusti. Har han anmält inkomständring den 2 juli och insjuknar han påföljande dag, uppskjuts däremot ändringen av klassplaceringen om han fortfarande är sjuk vid månadsskiftet juli-augusti. Utgår man från att han får sjukpenning fr. o. m. den 4 juli, kan klassplaceringsändringen enligt verkets förslag träda i kraft den 3 augusti. Då har han uppburit sjukpenning för tiden 4 juli—2 augusti, alltså i 30 dagar. Som utredningen närmare utvecklat i kap. 14 torde sjukförsäkringsavgiften för försäkrade med anställningsinkomst kunna debiteSOU 1972:60

ras av den lokala skattemyndigheten på grundval av den av myndigheten bestämda årsinkomsten av förvärvsarbete för föregående år. För försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning samt för försäkrade med sådan sjukpenning som grundas på förvärvsinkomst understigande 4 500 kr. bör kassorna liksom för närvarande räkna ut sjukförsäkringsavgiften. Med här avsett sätt för debitering av sjukförsäkringsavgiften bortfaller skälet för att bibehålla månadsskifte som tidpunkt för ändring av sjukpenninggrundande inkomst, i vart fall för försäkrade med anställningsinkomst. Den försäkrade får nämligen med detta förfarande erlägga en sjukförsäkringsavgift som grundas på hans verkliga inkomst av förvärvsarbete under året oberoende av det försäkringsskydd som gällt under året. Efter anmälan från den försäkrade om ändrad sjukpenninggrundande inkomst skulle därför i och för sig ändringen kunna tänkas ske omedelbart. Kravet på anmälan om inkomständring i anslutning till inträffad förändring bör enligt utredningens mening finnas kvar. Denna form av förhandsanmälan har flera fördelar. För försäkringskassan är det betydelsefullt att beslutet om ändring av sjukpenninggrundande inkomst blir fattat när den försäkrade är frisk, så att sjukpenningutbetalning kan ske utan föregående utredning vid sjukdom. Förfaringssättet är också ägnat att nedbringa risken för tvist mellan den försäkrade och kassan om beräkningen av inkomstunderlaget för sjukpenning. För den försäkrade innebär det att han vet vilken sjukpenning han kan få vid sjukdom. Om kravet på anmälan om inkomständring inom två veckor bibehålls, men ändring av sjukpenninggrundande inkomst får ske omedelbart efter det anmälan inkommit, torde man kunna utgå från att ett avsevärt antal anmälningar om ändrad inkomst kommer att lämnas in till kassorna först i samband med inträffat sjukfall. Den som tidigare glömt bort att anmäla ändrad inkomst upptäcker sin försummelse i samband med insjuknandet. En sådan ordning skulle kunna ge uppSOU 1972:60

hov till en mängd utredningar i samband med sjukfall och försena sjukpenningutbetalningen. Med hänsyn till vad nyss sagts är utredningen i princip ense med riksförsäkringsverket om att beslut om ändrad sjukpenninggrundande inkomst i samband med sjukdomsfall bör få träda i tillämpning först efter en viss väntetid. Om emellertid ändring av sjukpenninggrundande inkomst får ske först efter en väntetid för den som är faktiskt sjuk men omedelbart efter inkommen anmälan för den som är frisk, skulle den som är sjuk när han gör anmälan om ändrad inkomst genom att vänta med sjukanmälan kunna åstadkomma att han får sin sjukpenninggrundande inkomst höjd med omedelbar verkan. Skulle han däremot ha sjukanmält sig genast i samband med anmälan om ändrad arbetsinkomst måste han under väntetiden nöja sig med en lägre sjukpenning. I sistnämnda fall skulle nämligen väntetid för ändringen tillämpas. Detta leder fram till att man, för att förhindra sådan spekulation, bör bestämma en viss väntetid efter anmälan om inkomständring i samtliga fall innan ändringen tillåts träda i kraft. Frågan är då om, som riksförsäkringsverket föreslagit, 30 dagar är en lämplig tid. Med verkets förslag kan den som är frisk få ändring vid månadsskiftet t. o. m. om han anmält ändringen den sista dagen i månaden. Enligt utredningens förslag skall däremot väntetid alltid tillämpas och ändringsbeslutens anknytning till månadsskifte bryts. De förändringar i avgiftsreglerna som utredningen tänkt sig minskar också behovet av en längre väntetid. Efter övervägande av olika alternativa tider har utredningen funnit att 15 dagar skulle kunna vara en godtagbar väntetid för ikraftträdande av beslut om höjning eller sänkning av sjukpenninggrundande inkomst. Enligt utredningen saknas motiv att tillämpa särskilda regler för försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. För dessa försäkrade bör dock, för att syftet med väntetidsregeln inte skall förfelas, förekommande karenstid för sjukpenningen läggas till väntetiden. 213

När sjukpenninggrundande inkomst fastställs i samband med inskrivning i försäkringskassa bör på motsvarande sätt som nu inkomsten gälla fr. o. m. tidpunkten för inskrivningen. Det principförslag för vilket nu redogjorts har resulterat i att i andra stycket av 5 § givits en regel om femton dagars frist för beslut om ändring av sjukpenningförsäkring förorsakad av inkomständring. Beträffande ändring av annan anledning anges att ändringen skall ske så snart anledning till ändringen uppkommit. Den specialregel som givits för upphörande av hemmamakeförsäkring i samband med dödsfall har också jämkats med hänsyn till att ändring inte längre knyts till visst månadsskifte. Intet hindrar givetvis att riksförsäkringsverket, exempelvis för att tillgodose kravet på samordning mellan sjukpenningförsäkring och pensionering, utfärdar anvisningar om tidpunkt för ändring av sjukpenningförsäkring i därav berörda fall. Beträffande försäkrade som övergångsvis kvarstår i sjukpenningklass till följd av att de har en förvärvsinkomst av 1 800 men ej 4 500 kr. per år skall enligt vad utredningen förordat i kap. 10 de nuvarande reglerna för sjukpenningförsäkringen alltjämt gälla. I fråga om beslut om klassändring i dessa fall bör emellertid de föreslagna reglerna i 3 kap. 5 § äga motsvarande tillämpning. Tredje stycket av paragrafen, som innehåller förbud mot ändring av sjukpenningklass under sjukdom, har mot nyss angiven bakgrund fått utgå. Fjärde stycket har undergått formella ändringar. 6 § I första stycket fastslås, i likhet med vad nu gäller, den försäkrades skyldighet att anmäla ändringar i sina inkomstförhållanden som är av beskaffenhet att påverka rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Som en motsvarighet till den försäkrades nu angivna åliggande har i ett andra stycke i paragrafen tagits in bestämmelser om försäkringskassans skyldighet att självmant skaffa in uppgifter om ändringar i inkomstförhållanden och andra omständigheter som har 214

betydelse för sjukpenningförsäkringen. Beträffande bakgrunden till bestämmelsen hänvisas till den allmänna motiveringen i kap. 10.

7 § Genom en omformulering av paragrafens första stycke har understrukits att det i princip är en förutsättning för att sjukpenning skall utgå att det faktiskt förelegat ett av sjukdom förorsakat bortfall av förvärvsinkomst. I fråga om hemmamakeförsäkringen som inte anknyter till inkomstbortfall får för utbetalning av sjukpenning likaledes i princip krävas att sjukdomen nedsatt förmågan att utföra hushållssysslor med minst hälften och därigenom faktiskt vållat den försäkrade avbräck. Ändringarna har till syfte att möjliggöra ett slopande av bestämmelserna i 15 §, som givit upphov till missförstånd om sjukpenningförsäkringens innebörd i konventionssammanhang. Europarådets generalsekreterare har sålunda i skrivelse till svenska regeringen begärt klarläggande huruvida bestämmelserna i 3 kap. 15 § AFL är förenliga med Sveriges åtaganden enligt den sociala balk jämte tilläggsprotokoll som Europarådet antagit och Sverige anslutit sig till. Bestämmelserna i 15 § har behövts till stöd för att vägra utbetala sjukpenning i situationer då den försäkrade visserligen lidit av sjukdom som förorsakat nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften men något faktiskt inkomstbortfall som hänfört sig till sjukdomen inte uppkommit. De situationer som avsetts med bestämmelserna i 15 § är bl. a. då någon fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst, är intagen i häkte eller fångvårdsanstalt eller är intagen i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Dessa bestämmelser avses därför bli upphävda. Någon saklig ändring i vad hittills gällt åsyftas inte med vad nu föreslagits. Liksom hittills skall man således i andra fall än som avsetts i 15 § inte vara nödsakad att undersöka i vad mån sjukdomen i det särskilda fallet gett upphov till inkomstbortfall. SOU 1972:60

9 § Till den nuvarande sjukpenningen utges enligt bestämmelserna i 9 § barntillägg för barn under 16 år. Bestämmelser härom har gällt sedan den allmänna sjukförsäkringen infördes år 1955. Eftersom sjukpenningens kompensationsgrad då bedömdes uppgå till ca två tredjedelar av nettoinkomsten, kunde det vara naturligt att ge ett ytterligare ekonomiskt stöd till försäkrad med barn. Sedan dess har kompensationsgraden inom sjukförsäkringen höjts till ca 80 % och i det föregående har utredningen föreslagit en ytterligare förstärkning av sjukpenningskyddet. Utredningen har med hänsyn härtill ansett att det inte längre finns fog att arbeta med särskilda barntillägg till sjukpenning. Till följd härav har 9 § föreslagits upphävd. Det kan i detta sammanhang nämnas att det i familjepolitiska kommitténs förut angivna slutbetänkande förutsatts att barntillägget slopas. Sjukpenningbeloppet inom hemmamakeförsäkringen har, som redan angivits i motiveringen till 2 §, föreslagits höjt med 2 kr., vilket motsvarar det barntillägg som vanligtvis utgår i dag. Beträffande försäkrade som övergångsvis är sjukpenningförsäkrade till följd av att de har en förvärvsinkomst av 1 800 men ej 4 500 kr. per år avses barntillägg fortfarande utgå till sjukpenningen enligt nuvarande regler. Är försäkrad i den situationen att han uppfyller villkoren för hemmamakeförsäkring enligt de nya bestämmelserna och samtidigt har rätt att vara sjukpenningförsäkrad på grund av förvärvsinkomst enligt övergångsbestämmelserna, bör han enligt utredningens mening ha rätt att välja det för honom gynnsammaste alternativet. 10 § Denna paragraf innehåller den s. k. fridagsregeln. Enligt bestämmelse i tredje stycket c) tillämpas ej fridagsregeln i fråga om hemmamakeförsäkrade och inte heller i fråga om försäkrade som till följd av förvärvsinkomst placerats i sjukpenningklass nr 2 men eljest skulle ha uppfyllt villkoren för hemmamakeförsäkring. I och med att systemet med placering i SOU 1972:60

sjukpenningklass avskaffas anmäler sig frågan hur gränsen skall dras för tillämpningen av den nu nämnda undantagsregeln på andra än hemmamakeförsäkrade. Sjukpenningklass nr 2 omfattar försäkrade med förvärvsinkomst mellan 1 800 och 2 600 kr. Förvärvsinkomst av sådan storlek medför i det föreslagna nya systemet inte tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. Familjepolitiska kommittén har på särskilt uppdrag undersökt frågan om en utvidgning av undantagsregelns tillämplighet till ytterligare persongrupper än som nu omfattas av den. Kommittén har dock i sitt slutbetänkande inte funnit någon framkomlig väg att utvidga regelns tillämplighet utan samband med en radikal omformning av hemmamakeförsäkringen, vilken fråga inte föll inom kommitténs uppdrag. Sjukpenningutredningen, som för sin del instämmer i kommitténs bedömning, har stannat för att regeln i det läge som uppkommer när klassplaceringssystemet avskaffas bör avse enbart försäkrade som faktiskt omfattas av hemmamakeförsäkringen. Försäkrade i nuvarande sjukpenningklass 2 som omfattas av undantagsregeln kommer i fortsättningen att vara hemmamakeförsäkrade, varför någon ändring i praktiken inte inträder. 11 § Beträffande det nya tredje stycket i paragrafen, som avser väntetiden för ändring av sjukpenninggrundande inkomst, hänvisas till vad som sagts vid 5 §. 15 § Denna paragraf föreslås upphävd i enlighet med vad som anförts vid 7 §. 16—18 §§ Ändringarna i förevarande paragrafer betingas av avskaffandet av klassplaceringssystemet och barntilläggen. 4 kap. 3 § Regeln i denna paragraf om begränsning av sjukpenningtiden för ålderspensionärer och likställda har överförts till 3 kap. 3 §. 11 kap. 2 - 3 §§ Genom tillägg till bestämmelserna i dessa paragrafer klargörs hur sjukpenning, 215

kontant stöd vid arbetslöshet m. fl. här avsedda förmåner skall betraktas vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Härom hänvisas till framställningen i 13 kap. av betänkandet. Bestämmelsernas avfattning medför att de allmänna beloppsminima som i paragraferna uppställts för att en inkomst skall beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst - 300 kr. resp. 500 kr. inte blir tillämpliga på här avsedda intäktsposter. Med det system som i 10—12 kap. skisserats för redovisningen av uppburna förmåner har nämligen de praktiska skäl som motiverat införandet av dessa beloppsminima inte den bärkraft att de bör gälla i fråga om här avsedda förmåner. Införs föräldrapenning enligt familjepolitiska kommitténs förslag och görs sådan förmån skattepliktig bör den hänföras till pensionsgrundande inkomst av anställning enligt 11 kap.2§. 13 kap. 2 § Vissa omformuleringar har gjorts med hänsyn till att fastställande av sjukpenninggrundande inkomst träder i stället för placering i sjukpenningklass. 15 kap. 2 § Bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL innehåller två specialregler om förmånligare pensionsberäkning. Reglerna är tillämpliga på försäkrad som är född 1927 eller tidigare och som under visst år uppburit sjukpenning enligt AFL eller YFL eller motsvarande ersättning enligt smittbärarlagen i mer än 90 dagar och därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass han skulle ha tillhört om hans årsinkomst av förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet. Med angiven förutsättning om ålder tillämpas reglerna också på den som under visst år i mer än 60 dagar uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller utbildningsbidrag, om han var berättigad till dagpenning när bidraget började utgå, eller omställningsbidrag. 216

Reglerna är avsedda att tillgodose de åldersgrupper som går i pension under ATPsystemets uppbyggnadsskede. För en person i sådan ålder kan låg pensionspoäng, orsakad av inkomstbortfall i samband med t. ex. sjukdom eller arbetslöshet, ej - såsom för yngre försäkrade — neutraliseras genom den s. k. femtonårsregeln som allmänt gäller vid beräkning av medelpoängen. Likaledes kan bortfallet av pensionspoäng för något år ej kompenseras av den s. k. trettioårsregeln. Specialreglerna i 15 kap. 2 § AFL innebär att man vid bestämmande av det poängmedeltal, som skall ligga till grund för beräkningen av tilläggspension bortser från år varunder sjukpenning uppburits under mer än 90 dagar, om medelpoängen därigenom höjs. Vidare gäller att, när det skall bestämmas hur många poängår den försäkrade har, det alltid skall anses som om pensionspoäng tillgodoräknats honom för år varunder förutsättningarna enligt 15 kap. 2 § AFL - bl. a. det nyss angivna 90-dagarsvillkoret - föreligger. De båda specialreglerna kan tillämpas endast med avseende på sammanlagt tre kalenderår. I och med att sjukpenning, arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag blir pensionsgrundande inkomst framstår till en början specialregeln i 15 kap 2 § AFL om att pensionspoäng alltid skall tillgodoräknas för år för vilket sjukpenning resp. arbetslöshetsersättning utgått i mer än 90 resp. 60 dagar som överflödig. Den andra specialregeln i 15 kap. 2 § AFL ger möjlighet att bortse från år med låg pensionspoäng vid beräkningen av poängmedeltalet. I det övervägande antalet fall torde det vara sjukdom som medför tillämpning av regeln. Med en pensionsgrundande sjukpenning som kompenserar 90 % av arbetsinkomsten bortfaller motiven för specialregeln i fråga om sjukpenningtid. Motsvarande bedömning kan göras beträffande dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen. Inte heller förhållanden i samband med utbildningsbidrag och kontant arbetsmarknadsstöd utgör anledning att behålla regeln när uppburna förmåner i princip grundar rätt till tilläggspension. UtSOU 1972:60

redningen föreslår därför att specialreglerna i 15 kap. 2 § AFL inte skall tillämpas för tid efter det de förmåner som här avses har gjorts pensionsgrundande. För år dessförinnan måste givetvis reglerna fortfarande gälla. 17 kap. 1 § Paragrafen har formulerats om med hänsyn främst till att klassplaceringssystemet och barn tilläggen avskaffas. 19 kap. 1 § I ett nytt femte stycke har inskjutits bestämmelser som innebär att när arbetsgivarinträde skett enligt 3 kap. 16 § utgiven lön vid sjukdom eller barnsbörd inte skall tas i beaktande vid beräkningen av arbetsgivaravgift till den del lönen motsvarar sjukpenning. Angående skälen för bestämmelsen hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 14.5.) 2 § Paragrafen har omarbetats med hänsyn till att uppdelningen av avgiften för sjukpenningförsäkringen i en grundsjukpenning- och en tilläggssjukpenningdel avses upphöra. Se härom den allmänna motiveringen (14 kap.). För debitering av sjukförsäkringsavgift avses genomgående gälla att den försäkrade vid taxering året efter det som avgiften avser påförts till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst. Detta villkor gäller f. n. ej beträffande avgiften till försäkringen för tilläggssjukpenning. Bestämmelse i detta avseende har införts i första stycket. I andra och tredje styckena har upptagits övriga förutsättningar för debitering av sjukförsäkringsavgift utan att någon saklig förändring i förhållande till vad som nu gäller beträffande avgift för sjukvårdsförmåner resp. grundsjukpenning åsyftats. Fjärde stycket som avser avgift för tilläggssjukpenning har utgått. 3 § Angående skälen för ändringen i paragrafen hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 14.5.). SOU 1972:60

6 § Paragrafen anger normerna för fastställande av sjukförsäkringsavgiftens olika delposter. Bestämmelserna har omarbetats med hänsyn till att avgiften för sjukpenningförsäkringen, som angivits i den allmänna motiveringen, avses utgöra en årsavgift och, såvitt gäller förvärvsarbetande, skall beräknas som en procentuell andel av den försäkrades förvärvsinkomst. De nuvarande föreskrifterna om beräkning av månadsavgifter för tilläggssjukpenning i andra stycket har således inte fått motsvarighet i de nya bestämmelserna. Eftersom inträffande avbrott i förvärvsarbete under ett år påverkar årsinkomstens storlek kommer sådana avbrott emellertid normalt att liksom nu medföra minskning av sjukförsäkringsavgiften. I ett nytt fjärde stycke har intagits bestämmelser om beräkning av avgiften för sjukpenningförsäkringen. En konsekvens av bestämmelserna om att varje försäkringsgren skall täcka sina egna kostnader är att skilda procentsatser för avgiften skall fastställas för anställningsinkomst resp. inkomst av annat förvärvsarbete. Vad gäller inkomst av annat förvärvsarbete måste vidare skilda procentsatser bestämmas för försäkring utan karenstid och för försäkring med 3, 33 resp. 93 dagars karenstid. I fråga om beräkningen av den inkomst som skall utgöra underlag för avgift hänvisas i fjärde stycket till bestämmelserna i 3 kap. 2 §, som i tillämpliga delar skall äga motsvarande tillämpning. Detta innebär bl. a. att begränsningen till sju och en halv gånger basbeloppet skall gälla, likaså verkan av s. k. likställighetsavtal enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten. Utgångspunkten för beräkningen är däremot - om man bortser från inkomst av arbete för egen räkning i vissa fall - de uppgifter om den faktiska inkomsten som kommer fram vid taxeringen, inte en uppskattning av en framtida inkomst. Eftersom sjömansskatten innehåller en schablonmässigt beräknad sjukförsäkringsavgift har inkomst som föranleder sjömansskatt undantagits vid den inkomstberäkning som skall ligga till grund för sjukförsäkringsavgiften. 217

Som angivits i den allmänna motiveringen avses att de lokala skattemyndigheterna skall göra beräkningen såvitt gäller försäkrade med anställningsinkomst medan försäkringskassan skall göra beräkningen i fråga om inkomst av annat förvärvsarbete. Den nuvarande begränsningen att försäkrads avgift för sjukvårdsförmåner och grundsjukpenning inte får överstiga en tiondel av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten har som antytts i den allmänna motiveringen utsträckts att omfatta hela sjukförsäkringsavgiften. Bestämmelse härom återfinns i paragrafens femte stycke. I sjätte stycket finns f. n. i en första punkt ett stadgande som innebär att pensionär som till följd av bestämmelserna i 4 kap. 3 § (föreslagna 3 kap. 3 §) om begränsad sjukpenningtid har rätt till sjukpenning för mindre än 90 dagar vid ingången av den månad avgiften avser skall erlägga hälften av vanlig avgift. I och med övergången till årsavgifter har detta stadgande formulerats om så att nedsättning skall ske om mindre än 90 dagar av sjukpenningtiden återstod vid ingången av det år avgiften avser. Har all rätt till sjukpenning upphört vid årets utgång skall befrielse från avgift inträda. Detta avses gälla vare sig rätten till sjukpenning uttömts till följd av 180-dagarsregeln eller den försäkrade upphört att ha sjukpenninggrundande inkomst uppgående till sådant belopp att rätt till sjukpenning föreligger. Övriga reduktionsregler i sjätte stycket, vilka gäller avgifter till sjukpenningförsäkringen för sjömän i vissa fall, har kunnat utgå som överflödiga med hänsyn till övriga förändringar i avgiftssystemet. Avgift till sjukförsäkringen skall således som tidigare nämnts aldrig påföras någon som inte haft till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst och avgift för sjukpenningförsäkringen beräknas inte på inkomst som föranleder sjömansskatt. Inte heller bestämmelserna i nuvarande sjunde stycket om befrielse från avgift för grund- och tilläggssjukpenning under tid för värnpliktstjänstgöring har ansetts kräva motsvarighet. Anledningen härtill är att det av218

brott i förvärvsarbetet som värnpliktstjänstgöringen innebär i fortsättningen direkt påverkar storleken av avgiften till sjukpenningförsäkringen. 7 § I enlighet med förslaget om att den nuvarande uppdelningen i grund- och tilläggssjukpenning skall upphöra har punkten b) i paragrafen jämkats. Likaså har punkten c) fått utgå med hänsyn till att barn tilläggen till sjukpenning föreslås avskaffade. I förslaget till lagtext har däremot här som i övrigt inte beaktats det behov av ändringar som kan uppkomma vid ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag om en ombildning av moderskapsförsäkringen till en föräldraförsäkring. Avskaffandet av uppdelningen av sjukpenningen i grund- och tilläggssjukpenning kräver en omräkning av statsbidragsprocenten i 7 §. Utredningens överväganden i kap. 14 i frågan om finansieringen av de föreslagna ändringarna i lagstiftningen har icke utförts i förslag till författningsbestämmelser och följaktligen har bl. a. statsbidragsprocenten i förslaget till lydelse av 19 kap. 7 § lämnats öppen. 20 kap. 2 och 3 §§ Ändringarna betingas av att bestämmelserna om barntillägg i 3 kap. 9 § avses upphävda. 21 kap. 1 § Ändringen i första stycket är av formell natur. I samband med att barntilläggen avskaffas och sjukpenningen inom hemmamakeförsäkringen höjs till 8 kr. föreslås att den totalram för förmåner som gäller enligt bestämmelserna i paragrafens tredje stycke höjs till 20 kr. Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring 9 § I sista stycket finns en regel som innebär att i fall då yrkesskadad inte har en årlig arbetsförtjänst av 1 800 kr., inkomsten ändock SOU 1972:60

skall beräknas till detta belopp. I samband med att lägsta inkomstgränsen för sjukpenning enligt AFL har höjts till 4 500 kr. har på grund av samordningen med AFL och i överensstämmelse med tidigare praxis nyssnämnda inkomstminimum höjts till 4 500 kr. Det nya inkomstminimum skall enligt övergångsbestämmelserna inte tillämpas i fall då yrkesskada inträffat före den 1 januari 1974. Beträffande sjukpenning i sådant fall till den vars årliga arbetsförtjänst inte uppgår till 4 500 kr. skall övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om ändring i AFL äga motsvarande tillämpning. Detta innebär att den yrkesskadade i sådant fall skall ha skattefri sjukpenning enligt någon av nuvarande sjukpenningklasserna 2—5 allt efter förhållandena i det enskilda fallet. 11 § Ändringen i första stycket föranleds av att bestämmelserna om begränsad sjukpenningtid för ålderspensionärer i AFL överförts från 4 kap. 3 § till 3 kap. 3 §. I andra stycket företagna ändringar betingas av klassplaceringssystemets avskaffande. 13-15 §§ Hänvisningarna i andra-tredje styckena av 13 § till sjukpenningklasserna i AFL har ersatts med ett nytt andra stycke som hänvisar till de nya bestämmelserna i 3 kap. 4 § AFL. I samband härmed har hänvisningen utvidgats till att omfatta bestämmelserna i sagda paragraf om sjukpenningavdrag vid sjukhusvård, varigenom bestämmelserna i 15 § kan upphävas. Eftersom YFL saknar motsvarighet till bestämmelsen i 20 kap. 2 § AFL om att fosterbarn likställs med eget barn bl. a. vid tillämpning av bestämmelserna om sjukpenningavdrag vid sjukhusvård har särskild bestämmelse härom tagits in i förevarande stadgande. Avskaffandet av särskilda barntillägg till sjukpenning föranleder upphävande av 14 § och en jämkning i sista stycket av 13 §.

38 § Angående skälen för ändringen i paragrafen hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 14.5.). Lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare 3 § Ändringarna i denna paragraf föranleds av klassplaceringssystemets avskaffande och slopandet av barntillägg till sjukpenning. 4 § De tidigare, till reglerna i 3 kap. 4 § tredje-fjärde styckena AFL anslutande men formellt självständiga bestämmelserna i denna paragraf om sjukpenningavdrag vid sjukhusvård har i samband med barntilläggens slopande ersatts med en bestämmelse som i likhet med motsvarande bestämmelse i 13 § YFL enbart innehåller en hänvisning till 3 kap. 4 § AFL. 5 § Ändringen står i samband med barntillläggens slopande. 9 § Ändringen föranleds av att 3 kap. 15 § AFL avses upphävd. Någon saklig ändring är ej avsedd, då utgivande av smittbärare rsättning, som framgår av 2 §, förutsätter ett faktiskt inkomstbortfall hänförligt till myndighets ingripande till förekommande av smittspridning. Härom hänvisas närmare till vad som anförts i specialmotiveringen vid 3 kap. 7 § AFL.

28, 30, 37 och 47 §§ Ändringarna i dessa paragrafer föranleds av barntilläggens avskaffande samt upphävandet av 13—14 §§. SOU 1972:60

Sammanfattning

Sjukpenningutredningen har enligt direktiven haft att utreda de tekniska förutsättningarna för att inordna vissa förmåner nämligen sjukpenning vid sjukdom och yrkesskada, kontant stöd vid arbetslöshet och utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning — i beskattningssystemet. Bakgrunden till utredningsuppdraget är bl. a. att den nuvarande skattefriheten för nämnda förmåner försvårat en riktig anpassning av förmånen till det inkomstbortfall som skall ersättas. Vad gäller sjukpenningen medför en skatteplikt också att förmånen blir mera jämförbar med sjuklön. Vidare kan vid beskattning de berörda förmånerna på ett enkelt sätt göras pensionsgrundande för tilläggspension. Den nuvarande skattefriheten för här avsedda förmåner påverkar i hög grad beskattningen av förmånstagarens övriga inkomster. Anledningen härtill är följande. Variationer i inkomsterna under ett beskattningsår medför som regel avvikelse mellan preliminär och slutlig skatt. Avvikelsen beror på progressiviteten i beskattningen och på utformningen av källskattesystemet. Progressiviteten gör att det vid en månadsinkomst som är högre än medelinkomsten under året tas ut en preliminär skatt som är för hög i förhållande till den slutliga skatten. Understiger inkomsten någon eller några månader den genomsnittliga inkomsten övriga månader av året, kan den preliminärskatt som tas ut dessa övriga månader på motsvarande sätt bli 220

för hög och leda till skatteåterbäring. Härvid är att märka att en skattefri förmån över huvud taget inte kommer i betraktande som inkomst i skattehänseende. Ersätts den skattepliktiga arbetsinkomsten under en del av året med en skattefri förmån, exempelvis sjukpenning, blir följden att den preliminärskatt som betalats in under arbetsperioden blir för hög i förhållande till den slutliga skatten. Skattefriheten för förmånen medför alltså, till följd av skattesystemets konstruktion, att den förmånsberättigade i sinom tid får en återbäring som han eljest inte skulle ha fått på den preliminärskatt han betalt in på sin skattepliktiga inkomst. Det bör framhållas att denna ytterligare ersättning i form av skatteåterbäring i huvudsak tillkommer de korttidssjuka. För dem som är sjuka under längre tid uppkommer inte denna effekt. Genom att förmåner vid sjukdom, arbetslöshet eller arbetsmarknadsutbildning inte är skattepliktiga, kommer vidare den vid taxeringen fastställda inkomsten inte att utvisa det verkliga inkomstläget i dessa fall. Det leder bl. a. till att sociala förmåner som anknutits till den beskattningsbara inkomsten kan utgå i fall där den faktiska inkomsten inte skulle motivera det. Detta gäller framför allt bostadstilläggen till barnfamiljer. Vid en beskattning av förmånerna kan en mera rättvis jämförelse mellan olika personers inkomstförhållanden härvidlag åstadkommas. Sjukpenningutredningen har funnit att SOU 1972:60

tekniska förutsättningar finns att beskatta de förmåner som det här gäller. En övergång till skatteplikt bör genomföras vid kalenderårsskifte och kan ske tidigaste fr. o. m. år 1974. Enligt utredningens uppfattning bör — om en övergång till beskattade förmåner beslutas — skatteplikten omfatta sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring (AFL), lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL) och närstående ersättningssystem som grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kr. för år. Om föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn införs i enlighet med familjepolitiska kommitténs förslag i betänkandet Familjestöd (SOU 1972:34), bör också dessa förmåner beskattas. Vad beträffar ersättning vid arbetslöshet bör dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknadsstöd bli skattepliktiga. Det f. n. utgående omställningsbidraget, som avses bli bibehållet övergångsvis, är redan skattepliktigt. Om utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning skall föras in i skattesystemet, föreslår utredningen att beskattningen skall omfatta grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barn tillägg. Om sjukpenningen görs skattepliktig och i samband därmed beloppen höjs, blir sjukpenningen mer jämförbar med sjuklön. I ett sådant system bör sjukpenningen kompensera bortfall av förvärvsinkomst med en för samtliga sjukpenningberättigade lika stor andel av bortfallen inkomst. Klassplaceringssystemet har ett begränsat antal klasser med stora intervaller mellan klassbotten och klasstoppen. Försäkrade med upp till 3 000 kronors skillnad i årsinkomst sammanförs till en och samma sjukpenningklass. Härigenom är i systemet inbyggt ett moment som motverkar en från kompensationssynpunkt likformig sjukersättning. Skillnaderna i kompensationsgrad kan bli betydande. Vid beskattning av sjukpenningen och med de förhållandevis höga sjukpenningbelopp som i samband därmed blir aktuella accentueras nyss påtalade nackdelar. Med hänsyn härtill förordar utredningen att klassplaceringssystemet överges. SOU 1972:60

Utredningens förslag innebär att den sjukpenning som skall utgå anknyts direkt till den hos försäkringskassan registrerade årsinkomsten utan tillämpning av några sjukpenningklasser. Med årsinkomst avses liksom f. n. den framtida beräknade inkomsten av förvärvsarbete. Sjukpenningen bör utgå som en viss bestämd procentuell andel av den för dag räknat bortfallna inkomsten. Härigenom undviks de variationer i kompensationsgrad som följer av systemet med sjukpenningklasser. För att den registrerade inkomsten, varpå sjukpenningen grundas, skall bli så rättvisande som möjligt, föreslås att försäkringskassan självmant i den utsträckning som skäligen kan påkallas genom förfrågningar hos de försäkrade och på annat lämpligt sätt införskaffar uppgifter om ändringar i inkomstförhållandena och andra omständigheter som har betydelse för sjukpenningförsäkringen. Det är avsett att de försäkrade i princip årligen efter förfrågan från kassan skall få tillfälle att lämna aktuella inkomstuppgifter. Det förutsätts att riksförsäkringsverket lämnar närmare anvisningar om tillvägagångssättet och omfattningen av kontrollen. Utöver detta skall den försäkrade, liksom hittills, ha rätt och skyldighet att till kassan anmäla inkomständringar av betydelse i sammanhanget. Förslaget bygger på att sjukförsäkringens försäkringsregister införs i den allmänna försäkringens ADB-system och att ändringar av sjukpenninggrundande inkomst registreras i detta system. Enligt nuvarande ordning bestämmer de lokala skattemyndigheterna pensionsgrundande inkomst för tilläggspension. Därvid beaktas inkomst av förvärvsarbete ned till ett belopp motsvarande det vid inkomstårets ingång gällande basbeloppet. Utredningen föreslår att skattemyndigheterna i fortsättningen även tar med inkomst av förvärvsarbete ned till deklarationspliktsgränsen 4 500 kr. Den av skattemyndigheterna sålunda bestämda årsinkomsten av anställning och av annat förvärvsarbete förs över till ADBsystemet för att bl. a. tjäna till ledning vid den årliga uppföljningen av de försäkrades inkomstförhållanden. 221

För varje inskriven försäkrad med förvärvsinkomst som berättigar till anslutning till sjukpenningförsäkringen skall försäkringskassan fastställa en årsinkomst, avrundad till jämnt hundratal kronor. Denna inkomst utgör den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Därvid skall man, såsom f. n., skilja på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. I fråga om tidpunkt för försäkringskassans beslut om ändring av sjukpenninggrundande inkomst föreslår utredningen att en väntetid av 15 dagar alltid skall tillämpas från det anmälan om inkomständring kommit in. Detta innebär att det nuvarande förbudet mot ändring av sjukpenningens storlek under sjukdom upphävs. Sedan 15 dagar gått efter det anmälan om ändrad inkomst kommit in till försäkringskassan skall sjukpenningen alltid grundas på den nya inkomsten. När sjukpenninggrundande inkomst fastställs i samband med inskrivning i försäkringskassa bör dock, på motsvarande sätt som nu sker, inkomsten gälla fr. o. m. tidpunkten för inskrivningen. Sjukpenningutredningen föreslår att den nedre inkomstgränsen för skattepliktig sjukpenning bestäms till 4 500 kr., dvs. samma inkomstgräns som regelmässigt gäller för deklarationsplikten. Den övre gränsen för årsinkomst av förvärvsarbete som skall grunda rätt till sjukpenning bör liksom inom tilläggspensioneringen direkt anknytas till basbeloppet enligt AFL och vara 7 1/2 gånger det basbelopp som gäller vid ingången av året. På grundval av 1972 års förhållanden skulle högsta sjukpenninggrundande inkomst därigenom bli 53 200 kr. Sjukpenningen ger f. n. omkring 80 % kompensation för inkomstbortfallet under sjuktiden (lönekuverteffekt). Den nuvarande skattefriheten för sjukpenningen medför, såsom förut nämnts, att den sjuke förutom själva sjukpenningen får även en skatteåterbäring vid den slutliga skatteavräkningen. Vid ett införande av beskattad sjukpenning öppnas möjlighet att göra den totala kompensationen tillgänglig redan under sjuktiden. En förstärkning av kompensations222

nivån inom sjukförsäkringen är därför befogad. Utredningen anser att en kompensationsnivå inom den allmänna sjukförsäkringen uppgående till 90 % av inkomstbortfallet är försvarbar från samhällsekonomisk synpunkt. Om kompensationsnivån inom sjukförsäkringen fastställs till 90 %, bör sjukpenningen per dag utgöra 1/365 av 90% av den enligt vad förut sagts fastställda sjukpenninggrundande inkomsten. Sjukpenningbeloppet avrundas till helt krontal (50 öre och högre uppåt, 49 öre och lägre nedåt). Till den nuvarande sjukpenningen utges barntillägg för barn under 16 år. Gällande bestämmelser härom har funnits, sedan den allmänna sjukförsäkringen infördes år 1955. Eftersom sjukpenningens kompensationsgrad bedömdes uppgå till ca 66 % av nettoinkomsten upp till en viss inkomstnivå, kunde det vara naturligt att ge ett ytterligare ekonomiskt stöd till försäkrad med barn. Sedan dess har kompensationsgraden inom sjukförsäkringen höjts till ca 80 % och utredningen föreslår en ytterligare höjning till 90 %. Med hänsyn härtill finns det enligt utredningen inte längre fog för att utge barntillägg till sjukpenningen. Sjukpenning från hemmamakeförsäkringen och den frivilliga sjukpenningförsäkringen föreslås bli undantagen från beskattning. Med hänsyn till att utredningen föreslagit att barntillägget till sjukpenningen avskaffas, uppkommer behov av en uppräkning av sjukpenningen till hemmamake. Barntillägg utgår f. n. i drygt hälften av sjukfallen i hemmamakeförsäkringen. På grund av garantireglerna uppgår barntillägget vanligen till 2 kr. per dag. Med bortseende från att inte alla hemmamakar är berättigade till barntillägg finner utredningen det av administrativa skäl lämpligast att generellt räkna upp hemmamakesjukpenningen från 6 till 8 kr., skattefritt. Utredningen föreslår även en höjning för studerande och hemmamakar av det belopp för vilket frivillig sjukpenning resp. sjukpenningtillägg skall kunna tecknas, så att de totala sjukpenningförmånerna kan uppgå till högst 20 kr., skattefritt. SOU 1972:60

Den nedre inkomstgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen har genom åren tämligen nära följt deklarationspliktsgränsen. Nuvarande inkomstminimum, 1 800 kr., bestämdes vid AFL:s tillkomst år 1962. Med hänsyn till utvecklingen sedan dess anser utredningen det befogat att gränsen nu höjs på samma sätt som deklarationspliktsgränsen och att således nedre inkomstgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen sätts vid 4 500 kronors årlig förvärvsinkomst. Detta skulle emellertid innebära att försäkrade som f. n. har en årlig förvärvsinkomst mellan 1 800 och 4 500 kr. ställdes utanför sjukpenningförsäkringen, om ej övergångsbestämmelser tillskapades. Utredningen föreslår därför att försäkrade, som vid tiden för lagändringens ikraftträdande är sjukpenningförsäkrade men vilkas inkomster ligger under den nya inkomstgränsen, övergångsvis får behålla sin sjukpenningförsäkring enligt nuvarande bestämmelser så länge de har inkomst uppgående till nu gällande 1 800 kr. per år. Sådan sjukpenning skall vara skattefri även i fortsättningen. Om föräldrapenning införs enligt familjepolitiska kommitténs förslag och görs skattepliktig, bör den av kommittén föreslagna garantinivån på 20 kr., som motsvarar en årsinkomst av ungefär 12 000 kr. enligt nuvarande sjukpenningskala, uppräknas till 30 kr. per dag. Införs enligt kommitténs förslag sjukpenning vid vård av sjukt barn, bör den i här relevanta avseenden följa samma regler som den sjukpenning som den försäkrade har vid sjukdom. I fråga om sjukförsäkringsavgifterna, som f. n. uträknas av försäkringskassorna och debiteras av de lokala skattemyndigheterna, föreslår sjukpenningutredningen att skattemyndigheterna även räknar ut avgifterna för försäkrade med inkomst av anställning. Denna uträkning bör kunna ske med ledning av den av skattemyndigheterna bestämda årsinkomsten. Avgiften bör fastställas till viss procent av den sålunda bestämda årsinkomsten av anställning. Denna metod att räkna ut sjukpenningavgiften ger för försäkrade i lägre inkomstlägen en lägre sammanSOU 1972:60

lagd sjukförsäkringsavgift än nuvarande beräkningsregler. I samma riktning verkar utredningens förslag att nuvarande avtrappningsregel, vilken innebär att avgift för sjukvårdsförmåner och grundsjukpenning tillsammans inte får överstiga en tiondel av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten, i fortsättningen skall tillämpas på hela sjukförsäkringsavgiften. Det föreslagna förfarandet förutsätter att skattemyndigheten liksom f. n. från försäkringskassan erhåller uppgift om vilka som skall påföras avgift. Försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning kan bli tillförsäkrad en sjukpenning som i viss mån avviker från den sjukpenning som skulle ha föranletts av den sedermera taxerade inkomsten. Av den anledningen bör för dessa försäkrade uträkningen av avgiften liksom f. n. ske hos kassan. Samma föreslås gälla för sjukpenningförsäkrad med årsinkomst understigande 4 500 kr. enligt övergångsreglerna. Som förut nämnts har utredningen funnit att de tekniska förutsättningarna för att införa skatteplikt för sjukpenning finns fr. o. m. år 1974. Vid denna tidpunkt är dock inte ett ADB-system för sjukförsäkringen fullt utbyggt. Den lösning av administrationsproblemen i samband med beskattning av sjukpenningen, som utredningen i samråd med RAFA-utredningen utarbetat för ADB-mässig hantering, kan därför inte från början användas fullt ut. Intill dess systemet är utbyggt behövs provisoriska anordningar. Följande ordning bör därvid kunna tillämpas. Försäkringsregistret för sjukförsäkringen förutsätts vara infört i ADB-systemet, vars medverkan krävs beträffande registrering av utbetald sjukpenning och innehållen skatt samt i fråga om skatteredovisning och framställning av kontrolluppgifter. Avdrag för preliminär A-skatt görs däremot manuellt efter en schablontabell, upprättad som ett genomsnitt av preliminärskattetabellerna för hela landet. För försäkrad som har B-skatt görs ej skatteavdrag hos försäkringskassan. Regelmässigt sker ej heller avdrag för kvarstående skatt hos kassorna. 223

Efter varje utbetalning rapporteras utbe- vid sjukdom sattes till sju dagar, skulle det talt belopp och innehållen skatt till ADB- innebära att mer än hälften av samtliga systemet via terminaler hos centralkontoren. sjukfall reglerades utan att sjukförsäkringen Skatteredovisning sker under resp. uppbörds- behövde träda in. Med en skattepliktig sjukmånader genom s. k. summarisk redovisning. penning skulle det, totalt sett, innebära betyVid årets slut framställs kontrolluppgifter dande förenklingar. Arbetsgivaren har anordgenom ADB-systemets försorg. ningar för att innehålla preliminär A-skatt På sjukpenning enligt YFL och närstående och kassorna skulle besparas motsvarande ersättningssystem, som betalas ut av riksför- arbete. Dubbelarbetet i skattehänseende säkringsverket, görs skatteavdrag som regel kunde därmed avsevärt nedbringas. enligt tillämplig skattetabell och kolumn. Mot den nyss angivna bakgrunden har I utredningens direktiv har framhållits utredningen som ett alternativ för vidare som en viktig uppgift att åstadkomma regler bearbetning framfört förslag att för arbetssom så långt möjligt förenklar administratio- givare föreskrivs skyldighet att under de sju nen i kassorna i fråga om skatteavdragen. första dagarna av varje sjukperiod, inkl. inMed hänsyn härtill har utredningen tagit sjuknandedagen, utgiva sjuklön vid sjukdom upp frågorna om sjuklön och om arbetsgivar- till arbetstagare, som utfört arbete i anställinträde beträffande arbetstagaren tillkom- ning hos arbetsgivaren av viss varaktighet. mande sjukpenning. Den som inte uppfyller kravet på anställning Vad gäller sjuklön med arbetsgivarinträde av viss varaktighet eller är arbetslös skulle ha har utredningen funnit att sådant arbets- rätt att vid sjukdom få sjukpenning från givarinträde liksom hittills bör vara beroende försäkringskassan enligt vanliga regler. av att kollektivavtalad sjuklön föreligger (friUtredningen har enligt direktiven ägnat villigt arbetsgivarinträde). Arbetsmarknads- uppmärksamhet åt frågan om sammanträfparternas medverkan ger en viss garanti för fande av olika förmåner vid sjukdom och om att denna form av sjuklön förbehålls fall där hur möjligheterna till överkompensation bör en godtagbar tillämpning kan påräknas. I begränsas i sådana fall. I samband därmed samband med att sjukpenningen görs skatte- har också övervägts spörsmålet om lämpligpliktig och sjukpenningbeloppen därmed heten av en viss från samhällsekonomiska höjs, skapas enligt utredningens mening för- synpunkter motiverad självrisk vid sjukdomsutsättningar för en utvidgad användning av fall. sjuklön med arbetsgivarinträde. Fall där utöver sjukpenning annan ersättUtredningen har även övervägt huruvida ning kan förekomma är dels när skadeståndsarbetsgivaren skulle kunna svara för utbetal- reglerna blir tillämpliga, dels när arbetsgivare ning av sjuklön vid varje sjukfall under en betalar kompletterande sjuklön och dels när kortare tid, om försäkringskassan inte behöv- enskild sjuk- eller olycksfallsförsäkring har de registrera sjukfallet och ej heller betala ut tecknats av den försäkrade. Utredningen, sjukpenning till arbetsgivaren. Det sagda som anser att en sammanlagd ersättning skulle innebära att arbetsgivare skulle åläggas överstigande det inträffade inkomstbortfallet att obligatoriskt och utan återkravsrätt mot i princip inte kan accepteras, finner att det sjukförsäkringen utge sjuklön under begrän- med en övergång till beskattade förmåner sad tid när en anställd blir sjuk. bör bli betydligt enklare än det hittills varit Av tillgängliga statistiska uppgifter fram- att avpassa kompletterande ersättningar så går att ca 65 % av alla sjukfall för försäkrade att överkompensation inte uppkommer. med anställningsinkomst är avvecklade efter Vad gäller skadeståndsfallen bör enligt utsju dagar. Drygt 4,8 milj. försäkrade är f. n. redningens mening full kompensation kunna sjukpenningklassplacerade, och av dem är ca utgå för inkomstförlusten. Skadefallets in3,6 milj. försäkrade med enbart anställnings- träffande står ju utanför den skadelidandes inkomst. Om en obligatorisk sjuklöneperiod kontroll. I de övriga fallen anser utredningen 224

SOU 1972:60

det från samhällsekonomiska synpunkter vara motiverat att tillämpa en viss självrisk. Denna självrisk kan ta sig uttryck i att en viss karenstid gäller för den kompletterande ersättningen så att sådan ersättning inte utgår vid korttidsfrånvaro. Väljs inte självrisk i form av karenstid anser utredningen att i vart fall en total kompensation överstigande 95 % av inkomstbortfallet inte är väl förenligt med samhällsekonomiska hänsyn. Särskilda lagstiftningsåtgärder på detta område har utredningen inte ansett påkallade f. n. Utredningen förutsätter att försäkringsinspektionen utfärdar sådana rekommendationer till försäkringsbolagen att en begränsning i angivna hänseende iakttas vid meddelande av kompletteringsförsäkringar. I fråga om ersättning vid arbetslöshet bygger sjukpenningutredningen sina överväganden i huvudsak på de förslag som KSA-utredningen lagt fram i betänkandet SOU 1971: 42. Eftersom det kommunala kontantunderstödet enligt detta betänkande skall avvecklas, lägger sjukpenningutredningen inte fram något förslag om beskattning av denna ersättning. De av KSA-utredningen föreslagna dagpenningklasserna inom arbetslöshetsförsäkringen har sjukpenningutredningen med användande av vissa schabloner räknat om till 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120 och 130 kr. Om försäkringsersättningen blir skattepliktig inkomst, kan denna ersättning sättas i direkt relation till den bortfallna arbetsinkomsten. Det blir då möjligt att fastställa en överförsäkringstabell som medför betydligt mindre variationer i kompensationsnivån i de enskilda fallen än den KSA-utredningen föreslog. I enlighet med KSA-utredningens förslag tar sjukpenningutredningen upp som högsta ersättningsbelopp 95 % av den arbetslöses tidigare dagsinkomst. Vid skatteplikt för försäkringsersättningen bör enligt sjukpenningutredningen även den av KSA-utredningen föreslagna pensionsavdragstabellen räknas om. Tabellen bör konstrueras så att dagpenningen reduceras med belopp som motsvarar ca 1/260 av årspensionen. Sjukpenningutredningen föreslår att arSOU 1972:60 15

betslöshetskassorna skall för arbetslösa kassamedlemmar verkställa avdrag för preliminär A-skatt. Ett administrativt hanterligt system förutsätter enligt utredningen att vissa schabloner används vid fastställande av preliminärskatteavdragen. Avdrag för kvarstående skatt bör i regel ej ske. Vid inbetalning av preliminärskatt förutsätts att arbetslöshetskassorna tillämpar s. k. summarisk redovisning. Även beträffande kassornas skyldigheter med avseende på kontrolluppgifter föreslår utredningen vissa förenklingar i förhållande till vad som eljest gäller. KSA-utredningen har föreslagit att ett kontant arbetsmarknadsstöd skall införas och utgå med ett årligt skattefritt belopp motsvarande basbeloppet enligt AFL. Sjukpenningutredningen, som vid sina beräkningar utgått från ett basbelopp av 7 100 kr., ställer upp som förutsättning för sina beräkningar att den som får ersättning helt år i princip skall ha kvar detta belopp sedan skatten är dragen. Med bl. a. denna förutsättning motsvarar det av KSA-utredningen föreslagna beloppet ett årligt skattepliktigt belopp av 9 000 kr. eller 127 % av basbeloppet. I sjukpenningutredningens beräkningar har detta belopp avrundats till 130% av basbeloppet, vilket motsvarar 35 kr. för dag. Vid det fr. o. m. juli månad 1972 gällande basbeloppet, 7 300 kr., blir beloppet per dag 36 kr. Beträffande det kontanta arbetsmarknadsstödet bör länsarbetsnämnden enligt sjukpenningutredningen verkställa avdrag för preliminär A-skatt enligt för stödtagaren gällande skattetabell och fastställd kolumn samt även göra avdrag för ev. kvarstående skatt. Länsarbetsnämnden bör dessutom senast den 31 januari varje år efter inkomståret avge kontrolluppgift till stödtagaren och den lokala skattemyndigheten. Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning bör enligt utredningens mening konstrueras på sådant sätt att det behållna beloppet efter skatteavdrag motsvarar det belopp som utgår för närvarande. Utbildningsbidragets särskilda bidrag och traktamente 225

vid utbildning utom hemorten föreslås bli undantagna från beskattning. De delar av utbildningsbidraget som föreslås bli beskattade, nämligen grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg, utgör tillsammans den ojämförligt största delen av bidraget. Det skattepliktiga utbildningsbidraget bör beräknas med hjälp av en omräkningstabell, i vilken man i det individuella fallet kan finna det skattepliktiga belopp som svarar mot summan av nuvarande belopp för grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg. Sådan tabell har utredningen utarbetat. I tabellen upptas var och en av de fyra kolumnerna enligt skattetabell 24 motsvarande medelutdebiteringen i riket. Bidragstagaren beskattas därefter enligt den skattetabell och kolumn som gäller för honom. Avdrag för kvarstående skatt bör normalt inte göras. Uppgifter om utbetalda skattepliktiga bidrag och gjorda skatteavdrag ackumuleras i arbetsmarknadsverkets datasystem, som därigenom kan utnyttjas för skatteredovisning och framställning av kontrolluppgifter. Om förmånerna vid sjukdom och arbetslöshet m. m. görs skattepliktiga, öppnas möjlighet att på ett enkelt sätt göra dem pensionsgrundande för tilläggspension. Utredningen föreslår att samtliga förmåner som avses bli skattepliktiga hänförs till pensionsgrundande inkomst för tilläggspension. En följd av de föreslagna reglerna är att de nuvarande bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL om förmånligare pensionsberäkning vid sjukdom och arbetslöshet för vissa äldre försäkrade kan utgå. De pensionsgrundande inkomster som enligt förslaget skulle tillkomma kan uppskattas komma att utgöra ca 8 % av de sammanlagda framtida pensionsgrundande inkomsterna för år. Om hela det tillkommande beloppet av pensionsgrundande inkomster skulle slå igenom på förmånssidan påverkades väsentligt finansieringen av tilläggspensioneringen. Femton- och trettioårsreglerna samt specialreglerna i 15 kap. 2 § AFL motverkar emellertid redan nu att de från den försäkrades synpunkt sämre åren drar ned 226

pensionsförmånerna. Med hänsyn härtill finns anledning anta att ökningen av utgående förmåner kommer att bli mera begränsad än det i det föregående angivna procenttalet kunde synas ge vid handen. Enligt utredningens mening bör de aktiva svara för avgifterna till ATP även i fråga om den rätt till tilläggspension som blir följden av att sjukpenning m. fl. här avsedda förmåner görs pensionsgrundande. Arbetsgivaravgifterna liksom egenavgifterna till tilläggspensioneringen bör således avpassas så att de täcker även här avsedda pensionskostnader. På grund av att, som nyss anförts, ökningen av ATP-förpliktelserna torde bli begränsad, synes emellertid något särskilt beslut avseende avgifterna till ATP med anledning av utredningens förslag tills vidare inte vara påkallat. Konsekvenserna i kostnadshänseende kan beaktas i samband med att ATPavgifterna fastställs för kommande femårsperioder. Först när de nya bestämmelserna tillämpats några år torde man kunna bedöma deras inverkan på kostnaderna för tilläggspensioneringen med någon säkerhet. Sjukpenningutredningen beräknar att de totala kostnaderna för sjukpenningförsäkringen, om skatteplikt införs, ökar från f. n. ca 2 850 milj. kr. till närmare 4 400 milj. kr. för år. Häri ingår kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av sjukpenningförsäkringens kompensationsnivå och för utvidgningen av försäkringens omfång till att omfatta inkomster upp till 7 1/2 gånger basbeloppet. Om familjepolitiska kommitténs förslag om sjukpenning vid vård av sjukt barn genomförs, uppskattas vid beskattade förmåner kostnaderna öka med ytterligare ca 90 milj. kr. Införs vidare föräldrapenning och görs denna skattepliktig, torde kostnaderna för föräldrapenningen komma att uppgå till ca 1 080 milj. kr. för år. De nuvarande kostnaderna för moderskapsförmånerna uppgår till ca 425 milj. kr. för år. Om sjukpenning enligt YFL och närstående ersättningssystem görs skattepliktig, kan utgifterna för sådan sjukpenning beräknas öka från nära 40 milj. kr. till drygt 60 milj. kr. för år. Kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen SOU 1972:60

beräknas, om skatteplikt införs, bli ca 1 350 anledda ökade kostnaderna. Med ett sådant milj. kr. för år. För det kontanta arbetsmark- finansieringssätt blir arbetsgivaravgiften 325 nadsstödet uppskattas kostnaderna vid en milj. kr., statsbidraget 504 milj. kr. och de beskattning till 128 milj. kr. Kostnaderna för försäkrades avgifter 251 milj. kr. för år. det kvarstående statliga omställningsbidraget Vad gäller sjukpenning enligt YFL och torde bli ca 15 milj. kr. för år. F. n. uppgår närstående ersättningssystem skulle arbetskostnaderna för arbetslöshetsersättningen till givarna med nuvarande finansieringsmetod ca 600 milj. kr. för år. I KSA-utredningens svara för kostnadsökningen inom yrkesskaförslag beräknades kostnaderna till 990 milj. deförsäkringen, medan staten skulle svara för kr. övriga kostnader. Med hänsyn till att utgiftsDe skattepliktiga delarna av utbildnings- ökningen förorsakas av att sjukpenningen bidraget beräknas medföra att de totala kost- blir skattebelagd, är det även här ett alternanaderna för utbildningsbidraget ökar från tiv att det allmänna svarar för hela kostnadsf. n. ca 389 milj. kr. till ca 504 milj. kr. för ökningen vilken kan uppskattas bli drygt 20 år. milj. kr. Vad beträffar finansieringen anför sjukFör dagpenningens del innebär uppräkpenningutredningen att, om de beräknade ningen av förmånerna i samband med infökostnaderna för sjukpenningförsäkringen rande av skattepliktig dagpenning en ökning skulle finansieras på samma sätt som f. n., av kostnaderna med ca 475 milj. kr. jämfört arbetsgivaravgiften skulle komma att stiga med KSA-utredningens förslag. Dessa ökade till 2 925 milj. kr., de försäkrades avgifter kostnader föreslås finansierade genom statsstiga till 1 155 milj. kr. och statsbidraget bli bidrag. oförändrat eller 320 milj. kr. Utredningen Kostnadsökningen för kontant arbetsanser dock att ett annat sätt att finansiera marknadsstöd och kvarstående statligt omkostnaderna är att det allmänna, som på ställningsbidrag, vilken sammanlagt beräknas grund av att sjukpenningen görs skattepliktig bli ca 143 milj. kr. för år, bör i likhet med får ökade skatteintäkter, svarar för de ökade övriga kostnader för dessa stödformer finankostnaderna. Enligt utredningen synes det sieras av statliga medd. Detsamma gäller naturligt att de i anledning av skattebelägg- också kostnadsökningen för utbildningsbiningen ökade skatteintäkterna i första hand drag, ca 115 milj. kr. för år. används för att finansiera kostnadsökningen. Om skatteplikt införs enligt sjukpenningDetta skulle innebära oförändrade avgifter utredningens förslag beräknas preliminärför de försäkrade och arbetsgivarna, medan skatten på förmånerna uppgå till, för sjukstatsbidraget skulle behöva höjas från 320 penning enligt AFL ca 1 520 milj. kr., för milj. kr. till ca 1 860 milj. kr. för år. Införs föräldrapenning ca 216 milj. kr., för sjukpenobligatorisk sjuklön skulle arbetsgivaravgif- ning enligt YFL m. m. ca 20 milj. kr., för terna som en kompensation kunna sänkas arbetslöshetsersättning ca 505 milj. kr. och med ca 1 000 milj. kr. för utbildningsbidrag ca 115 milj. kr. eller Om man i fråga om föräldrapenningen tillhopa närmare 2 400 milj. kr. Vid införanutgår från att de av beskattningen föranledda de av sjukpenning vid vård av sjukt barn kostnaderna skulle fördelas enligt den av tillkommer ca 30 milj. kr. i preliminärskatt. familjepolitiska kommittén föreslagna finanOm de i det föregående behandlade försieringsprincipen, skulle arbetsgivaravgiften månerna görs skattepliktiga, kommer de att för denna försäkring beräknas till totalt 430 beaktas vid taxeringen på samma sätt som milj. kr. för år, statsbidraget till 274 milj. kr. arbetsinkomster. Den på grund av nuvarande och de försäkrades avgifter till 376 milj. kr. skattefrihet uppkomna skatteåterbäringen Liksom beträffande den skattepliktiga sjuk- bör då i stort sett försvinna. Denna minskade penningen är en alternativ lösning att det återbäring påverkar skatteutfallet. Storleken allmänna svarar för de av beskattningen för- av detta är givetvis svårt att beräkna. För att SOU 1972:60

få en uppfattning därom har utredningen räknat med marginalskatteuttaget på arbetsinkomster som kan antas bortfalla på grund av sjukdom, arbetslöshet och andra här avsedda förhållanden. Med en sådan beräkningsmetod torde man kunna få en uppfattning om den ökning i total slutlig skatteintäkt som uppkommer i samband med att skatteplikt införs för här avsedda förmåner. Utgår man från att den preliminärskatt som dras på förmånerna i stort sett motsvarar den slutliga skatten på dessa, bör skillnaden mellan preliminärskattebeloppet och beloppet av den beräknade totala ökade slutliga skatten till stat och kommun i huvudsak motsvara den skatteåterbäring som enligt vad förut sagts f. n. utgår till följd av systemet med skattefria förmåner. Effekten av föreslagen skatteplikt för i betänkandet avhandlade förmåner kan summeras så, att de ökade skatteintäkterna uppskattningsvis kommer att utgöra ca 3 500 milj. kr. Preliminärskatten torde, som framgår av det föregående, bli ca 2 400 milj. kr. Den minskade skatteåterbäringen bör då kunna beräknas till ca 1 100 milj. kr. Införande av skatteplikt för förmåner vid sjukdom, arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning ökar skatteintäkterna för såväl staten som kommuner m. fl. Ökningen kan enligt sjukpenningutredningen antas komma att fördela sig med ca 1 700 milj. kr. på staten och ca 1 800 milj. kr. på kommuner m. fl. Som redan nämnts är det naturligt att de i anledning av skattebeläggningen ökade skatteintäkterna används för att finansiera ökningen av kostnaderna för förmånerna. Utredningen har inte ansett sig böra förorda direkta kommunala bidrag som finansieringskälla för förmånerna vid tillämpningen av en sådan finansieringsmetod utan föreslagit att staten tillgodoförs de ökade skatteintäkterna genom en avräkning i skatteutjämningssammanhang och i sin tur svarar för finansieringen av kostnadsökningen. Utredningen förutsätter att frågan om avräkningen mellan stat och kommun tas upp i samband med den omprövning av skatteutjämningssyste228

met som torde ske inom kort.

SOU 1972:60

Särskilda yttranden

1. Av experterna Bo Johansson och Lars-Olof L undberg Utredningsmannen förordar, såsom ett alternativ, införande av en obligatorisk sjuklönevecka utan återkravsrätt mot sjukförsäkringen. Administrativa vinster för den allmänna försäkringen anges som det främsta skälet för förslaget. Administrationen och kostnaderna för första sjukveckan skulle genom förslaget komma att överföras till arbetsgivarna eller eventuellt en privat återförsäkring. Förslaget innebär en omfördelning av ansvaret för inkomstskyddet vid sjukdom från det allmänna till arbetsgivarna, som enligt vår uppfattning innebär en nyorientering av principerna för den allmänna försäkringen. Huvudanledningen till att vi inte kan ställa oss bakom förslaget om obligatorisk sjuklön, är att det enligt vår mening kommer att innebära ett ökat beroende för de anställda i förhållande till arbetsgivaren. Denne får vid obligatorisk sjuklön ett direkt ekonomiskt intresse att förhindra den anställdes sjukfrånvaro, vilket bl. a. kan leda till en mer ingående kontroll av de anställda. Genom sjuklönens direkta kostnadsgenomslag kommer arbetsgivarna att få ett ökat intresse av att styra sin personalrekrytering på ett sådant sätt att sjukfrånvaron hålls nere. Det innebär att förslaget om en obligatorisk sjuklön står i direkt strid med de strävanden man har inom arbetsmarknadspolitiken att i stället förstärka arbetsgivarnas ansvar för de anställda och SOU 1972:60

därigenom motverka utslagningar från arbetsmarknaden. Det förfarande som utredningsmannen föreslår vid tvist om tillämpningen torde innebära att den anställde i sådant fall kan få vänta avsevärd tid på sin sjukersättning i de fall han tilldöms sådan. Tvister och andra negativa verkningar av en obligatorisk sjuklön kommer dessutom att kräva en förstärkning av den fackliga bevakningen. Det kan därför sägas att administrationen inte bara kommer att överföras på arbetsgivarna utan även på de anställdas organisationer. Genom att olika inkomst underlag används under sjuklöneveckan i förhållande till övrig sjukpenningtid kommer det att uppstå variationer i sjukersättningen dels för den försäkrade och dels mellan försäkrade med eller utan obligatorisk sjuklön. 2. Av experten Bo Johansson Utredningsmannen anser, att en sammanlagd kompensation överstigande 95 % av inkomstbortfallet vid sjukdom av i alla fall kortare varaktighet inte är väl förenlig med samhällsekonomiska hänsyn. Tjänstemän i enskild tjänst har tidigare och även för närvarande full kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom under viss tid genom sjukpenning från allmän försäkringskassa och kompletterande avtalsenlig sjuklön. Några samhällsekonomiska nackdelar av detta har inte kunnat konstateras. En övre gräns för kom229

pensationsnivån understigande 100% medför dessutom en viss begränsning i rätten att sluta avtal mellan arbetsmarknadens parter. På grund härav och då en begränsning av kompensationsgraden skulle leda till försämrade avtalsenliga sjukförmåner för ca 400 000 anställda kan jag inte ansluta mig till utredningsmannens uppfattning. 3. Av experten Inge Svensson Utredningsmannen har som ett alternativ för vidare bearbetning föreslagit obligatorisk sjuklön utan arbetsgivarinträde. Förslaget motiveras främst med behovet att avlasta försäkringskassorna en betydande del av det arbete som övergången till skatteplikt för sjukpenningen medför. Jag vill inte bestrida att tanken på en arbetsgivarbetald period innan sjukpenningförsäkringen träder in rymmer åtskilligt positivt, men en så viktig omläggning av sjukersättningssystemet kan inte bedömas enbart utifrån försäkringskasseadministrativa aspekter. Att ålägga alla arbetsgivare oavsett storlek och verksamhetens art skyldighet att utge sjuklön skulle enligt min mening leda till orimliga konsekvenser. Såväl omfattningen som utformningen av en arbetsgivarbetald period är frågor som det bör tillkomma arbetsmarknadsparterna att träffa avtal om. Med denna ståndpunkt i sakfrågan har jag inte ansett det erforderligt att ta ställning till några detaljer i förslaget om obligatorisk sjuklön. Sjukpenningutredningen skall enligt sina direktiv beakta resultatet av KSA-utredningens arbete. Jag har som ledamot av KSA-utredningen i en reservation bl. a. anfört vissa synpunkter på önskvärdheten av en allmän arbetslöshetsförsäkring. De problem som sjukpenningutredningen ställts inför i samband med övergång till skatteplikt i fråga om dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen ger enligt min mening ytterligare belägg för uppfattningen att arbetslöshetsförsäkringen bör vara allmän och administreras gemensamt med den allmänna försäkringen.

230 SOU 1972:60

Bilaga 1

SOU 1972:60

Tabeller och diagram utvisande vissa kompensationsnivåer inom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

O, ni 3

o..*

.

D

•Si

.5

CN

I C M M

W O ,-H

vo r— oo ON

CN VO O no O r H r t f S M n

no O »o O »O m r f <t v) i o

O

o

o o o o o oo ^ r f r~ o «—l <N CN < N co

f l ^

io *o

r-H V£> CO r~- Tf" ^ H ON r— no co r - t-- oo ON O

r- ^ ON t— r f CN O VO r f CO •—i CN CN co r f

O O O O O OO •—l r f r - O H ( N ( N ( N M

c o r f r f no VO

no r f c o CN •—i h O O W O H

r f r-~ r - VD oo --i ON r - VO VO CN fN CO r f no

t— r - r - no o oo r~ vo vo oo f N fO r f no VO

OJ CN O *

rf

SOTD

"ö> -S '> o- c ^ o

O,'

<«-<

r *

c O, 3

O) D *—'

•o so ti 3™ -o

S.,2

O O O O oo ^ r f r~

O o

O co r~ CN < N VD CO ON ON ON CO r f r f no VO

VD VD —H *H no oo oo oo oo r— r~ oo ON o —<

O O O O oo —< r f r~

O O

O O O O O iflOOO v i O r o r f vo r - ON

O O O O O no O no O no O CN c o no VD

r f ON lO lO r f

r f VO r-l CO 0 0

^ f rt o\ M n r f no no vo r»

ON VD r— 1/0 ON r f CO no r - r~ 00 ON O ^ H CN

VO VO ^H 00 no 00 CN CO VD f— CO rf no no VD

r- CN r-l no co rf VD ON rl ro ro ro

p» r-l VO ri oo no ro rf rf '/O vo p-

o

CN ro no VO ON O O fN CO CO rN

o

-O ro O N rf fN t— oo ^H CN ro ro rf no vo

CO rf O N no no rf p» rf 00 n rs ro ro

rf rf v o ro O N rO rf rf rf no no vo

00 O N VO no no rf ro no r~ r- CO O N O

ON VD VO ^H 00 00 r) co vo ri ro rf no no

rf ON nO 00 fN f- rf CO CN O) ro ro rf

VD no O vo no ro fN O rf no VD P» CO

vo rf O ro r-l ON O O rf ON O ri ro

rf no no CO rf r- ON no r~ no no VO r~ oo

P» O] rf O CO rf VD O fN ro ro rf

O no rf VD ro ON 00 vo no rf rf no VO t—

no VO no r~ rf no no r— ro 00 ON o r-l ro

fN 00 ON VO rf rf ro ON —1 rf no VO VO 00

CO rf ON no CO rf P- rf co rl fN ro ro

fN VD no no ro ri rf rf no vo r~

vo VO rf O ro O rf r~ ri 00 ON O

fN rf no no co ON O N no ro no no VO t-

rf ON O co t— rf ON ro ro rf fN

VD ri rf fN VD VD no rf rf rf rf no VO r~ CO

rf ON rf VD no VO no OO ri ro rf ON

o o o

r- O O ON fN ON ro O rf vO VO 00 ON O

r» r-l »O no 00 rf VD O fN ro ro rf

rf O O fN O rf ON O N rf no vo VO r-

ON ON

CO CO ri CN ro CO fN ri rf

rf no ON rf VO rf ro vo rf r~ no VO c- 00 ON

CO rf O N no O rf ON rf CN fN ro ro

CO VD fN rf rl vo no rf rf rf rf no VO r~

VD rf O ON rf in rf i/O vo 00 ON O ri ro

VO O ON OO ri ON co O rf VD VD 00 ON

rf ON r— P» rf CN fN ro rf rf

ON O CO VO 'O ON ro CO no I/O vo CO ON

I/O

ON VD ro ON ri r^ ro rf r~ ON fN r-l

VD CN ON no CN in O no VD ON <N rf r-l fN ri CO CO

r-l 00 rf co rf p- rf rl ro ro rf

oo no rf ri 00 VC VO VO no VD P- O N

ro ro ON vo ro O^ O rf ON ri ro vo CO O fN

CN ON VD CN ON rf CO ro 00 CN ro no CO O ro ri o ) ri CO CO

CO rf ON no rf rf O] fN ro rf

r~ ON O CO VO r~ no O N ro CO rf no VO 00 ON

no ON VD ro r-l ro rf ON

ON VD ON no no O VD r-i rf ON CN CN ri fN fN ro

J 2> ^ roo oo

o

c

rf

c

o

o

o o

o o o o o CO 00 VD r f 00 00 ON <—I CO I O CN CN f N

CN

cs

e c

£ o H

0 :ed

C g CJ

u

M .s

o

CO

o o

o

*-<

•

~

c

-ca no 511<ä ^> co "^ M

r

o

C

> aoco ••O U C

•a o" 49

•c

o a —1 co > 03

o O O O O O O o O O O o O o O O O o Oo OO OO o o o o o o O O O ro VD ON CN VO oo rf ro ro ro CO rf ri r-l fN ro O O O O O O o O O o O O O o O O O O O o O o o o o o O OO O o o O O O O CO CO rf ri o o o OO OO Oo OO OO CO VD rf ri o o o O ro VO ON ~ rs ro rf no no VD CO O fN rf VO oo ri rrf-l rrN ro ro CO CO o

*< X

no

O O O O O O O O O VD rf ts O CO fN ro rf no no

O O O O O O O O co rf ri O VD CO O fN rf

CNfOrfnOvO

O-OOONO

CN r o r f

no VD

SOU 1972:60

E o .

r 5800 5000 4200 3400 h 2600 1800

SOU 1972:60

Tabell 2 Uppräkning av nuvarande sjukpenning med hänsyn till slutskatteeffekten vid en sjukperiod av 30 dagar Sjukpenningklass, nr. 1

Årsinkomst, kr. Löneavdrag vi d 30 dagars frår ivaro, 30/365 av årslönen, kr. 2 3

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 21

1 800-- 2 600 2 600-- 3 400 3 400 - 4 200 4 200-- 5 000 5 000-- 5 800

148214279345411-

214 279 345 411 417

148 214 279 345 283

181 247 312 378 247

214 279 345 283 266

148 214 279 345 270

181 247 312 378 227

214 279 345 270 244

148 214 279 345 252

181 247 312 378 200

214 279 345 252 215

5 800-- 6 800 6 800-- 8 400 8 400 -10 200 10 200--12 000 12 000--14 000

4 7 7 - 518-- 559 5 5 9 - 625-- 690 6 9 0 - 764-- 838 8 3 8 - 912-- 986 9 8 6 - 1 068--1 151

266 311 453 550 648

288 351 502 599 702

311 453 550 648 756

244 286 422 513 604

265 323 463 558 654

286 422 513 604 705

215 252 380 462 543

234 285 421 503 588

252 380 462 543 634

634 679 725 770 815 883 898 908 969 1 007

725 815 898 969 979

181 247-312-378-444--

Slutlig nettolöneminskning vid 30 dagars frånvaro när utdebi teringen är, kr. 19,31

23,79

29,90

14 000--16 000 16 000--18 000 18 000--21 000 21 000--24 000 24 000--27 000

1 1 5 1 - 1 233--1 315 756 864 810 1 3 1 5 - 1 3 9 7 --1 479 864 918 972 1 4 7 9 - 1 6 0 3 - -1 726 972 1 053 1 080 1 7 2 6 - 1 849--1 973 1 080 1 104 1 178 1 9 7 3 - 2 096--2 219 1 178 1 229 1 214

705 755 806 806 855 905 905 981 1 003 1 003 1 021 1 089 1 089 1 135 1 114

27 000--30 000 30 000--33 000 33 000--36 000 36 000--39 000 39 000--42 000

2 2 1 9 - 2 342--2 466 2 4 6 6 - 2 589--2 712 2 7 1 2 - 2 836--2 959 2 9 5 9 - 3 082--3 205 3 2 0 5 - 3 329--3 452

1 257 1 324 1 309 1 238 1 259 1 296 1 333 1 386 1439 1 492

1 114 1 153 1 214 1 214 1 185 1 095 1 095 1 107 1 137 1 137 1 167 1 213 1 213 1 260 1 307

979 1 009 1 063 1 063 1 016 900 900 899 920 941 920 978 978 1 016 1 054

42 000--53 240 3 4 5 2 - 3 914--4 376 1492 1 692 1 892

1 307 1432 1 657

1 054 1 195 1 336

1 214 1 324 1 238 1 296 1 386

SOU 1972:60

Sjukpenning per dag, kr.

Sjukpenning före skatt kr

'

180 210 240 270 600 690 730 780 930 1 080 1 230 1 380 1 530 1 860 2 040 2 430 2 850 3 570 3 870

4 110 4 110

efter slutlig skatt när utdebiteringen är, kr. — 19,31 23,79 8 9

180 210 240 270 388 384 434 512 611 709 808 907

180 210 240 270 334 384 453 512 611 709 808 907

180 210 240 204 334 384 512 512 611 709 808 907 963

1 005 1 005 1 168 1 110 1 110 1 218 1 199 1 117 1 227 1 530 1 619 1 695 1 777

1 305 1425 1 577 1673 1 777

1 305 1 299 1 560 1673 1 777

1 777 1 777 1 777

SOU 1972:60

— 29,90 10

180 210 240 270 307 353 418 478 569 661 753 845 937

180 210 240 197 307 353 478 478 569 661 753 845 895

1 085 1027 1 126 1 108

1027 1026

1 196 1 287 1 385 1466 1 556

1 196 1 149 1 369 1465 1556

1 556 1 556 1 556

180 210 240 270 366 353 400 478 569 661 753 845 937

1 218 1 403 1430 1485 1 556

1 002

180 210 240 270 271 311 370 430 512 595 678 760 843 913 983

180 210 240 128 271 311 430 430 512 595 678 760 801 913 901

1 069 1 228 1 173 1 203 1 254

1 047 1 099 1 123 1 182 1 254

1 047

1 254

1 254

180 210 240 270 337 311 352 430 512 595 678 760 843 971

944 1 107 1 181 1 254

nuvarande sjukpenning 11

uppräknad sjukpenning 12

6 7 8 9 10 12 14 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 52

6 7 8 9 20 23 26 26 31 36 41 46 51 62 68 81 95 119 129 137 137

-

2600 1800

SOU 1972:60

Tabell 3 Kompensationsnivån vid arbetslöshet för medlem i Metallindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa med en årsinkomst av 20 000 kr. (Kassan har i princip endast en klass på 55 kr.) Antal dagar med arbetslöshetsersättning

Inkomst för helt år Löneborlfall vid arbetslöshet Årsinkomst Preliminär skatt (tabell 24 kol. 2) Slutlig skatt Nettolön efter preliminär skatt Nettolön efter slutlig skatt Nettolönebortfall, preliminärt Nettolönebortfall, slutligt Arbetslöshetsersättning Kompensation 3 i %, preliminär Kompensation 3 i %, slutlig 1 2 3

l1

20 000 0 20 000 5 096 4 281 14 904 15 719

20 000 77 19 923 5 063 4 243 14 860 15 680 44 39 532 120,45 135,90

20 000 1 540 18 460 4 704 3 684 13 756 14 776 1 148 943 1 060 92,33 112,41

20 000 3 850 16 150 4 116 2 788 12 034 13 362 2 870 2 357 2 650 92,33 112,43

20 000 7 700 12 300 3 136 1 295 9 164 11 005 5 740 4714 5 300 92,33 112,43

_ _ _ -

En dags arbetslöshet förekommer endast i undantagsfall. Överförsäkringsavdrag har nedsatt ersättningsbeloppet till 53 kr. Vid beräkning av kompensationsnivån har hänsyn inte tagits till karensdagarna.

Tabell 4 Kompensationsnivån vid arbetslöshet för medlem i Metallindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa med en årsinkomst av 30 000 kr. (Kassan har i princip endast en klass på 55 kr.) Antal dagar med arbetslöshetsersättning

Inkomst för helt år Lönebortfall vid arbetslöshet Årsinkomst Preliminär skatt (tabell 24 kol. 2) Slutlig skatt Nettolön efter preliminär skatt Nettolön efter slutlig skatt Nettolöncbortfall, preliminärt Nettolönebortfall, slutligt Arbetslöshetsersättning Kompensation 2 i %, preliminär Kompensation 2 i %, slutlig 1 2

0 Ii

30 000 0 30 000 9 724 9 050 20 276 20 950

30 000 115 29 885 9 672 8 999 20213 20 886 63 64 55 87,30 85,94

30 000 2 308 27 692 8 976 7 876 18716 19 816 1 560 1 134 1 100 70,51 97,00

30 000 5 770 24 230 7 854 6 197 16 376 18 033 3 900 2917 2 750 70,51 94,27

30 000 11 540 18 460 5 984 3 737 12 476 14 723 7 800 6 227 5 500 70,51 88,33

-

En dags arbetslöshet förekommer endast i undantagsfall. Vid beräkning av kompensationsnivån har hänsyn inte tagits till karensdagarna.

SOU 1972:60

TabellS Kompensationsnivån vid arbetslöshet för medlem i Metallindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa med en årsinkomst av 40 000 kr. (Kassan har i princip endast en klass på 55 kr.) Antal dagar med arbetslöshetsersättning

Inkomst för helt år Lönebortfall vid arbetslöshet Årsinkomst Preliminär skatt (tabell 24 kol. 2) Slutlig skatt Nettolön efter preliminär skatt Nettolön efter slutlig skatt Nettolönebortfall, preliminärt Nettolönebortfall, slutligt Arbetslöshetsersättning Kompensation 2 i %, preliminär Kompensation 2 i %, slutlig 1 2

0 I1

40 000 0 40 000 16 536 15 121 23 464 24 879

40 000 154 39 846 16 429 15 017 23 417 24 829 47 50 55 117,02 110,00

40 000 3 076 36 924 15 264 13 210 21660 23 714 1 804 1 165 1 100 60,98 94,42

40 000 7 690 32 310 13 356 10 372 18 954 21 938 4510 2 941 2 750 60,98 93,51

40 000 15 380 24 620 10 176 6 403 14 444 18 217 9 020 6 662 5 500 60,98 82,56

-

En dags arbetslöshet förekommer endast i undantagsfall. Vid beräkning av kompensationsnivån har hänsyn inte tagits till karensdagarna.

Tabell 6 Kompensationsnivån vid arbetslöshet för medlem i Industritjänstemännens erkända arbetslöshetskassa med en årsinkomst av 12 000 kr. [Kassan har i princip tre klasser: en för inkomsttagare med inkomst mellan 12 000-24 000 kr. (40 kr.), en för inkomsttagare med inkomst mellan 24 000-28 000 kr. (50 kr.), en för inkomsttagare med inkomst över 28 000 kr. (60 kr.)] Antal dagar med arbetslöshetsersättning

Inkomst för helt år Lönebortfall vid arbetslöshet Årsinkomst Preliminär skatt (tabell 24 kol. 2) Slutlig skatt Nettolön efter preliminär skatt Nettolön efter slutlig skatt Nettolönebortfall, preliminärt Nettolönebortfall, slutligt Arbetslöshetsersättning Kompensation 3 i %, preliminär Kompensation 3 i %, slutlig 1 2 3

0 Ii

12 000 0 12 000 1 664 1 139 10 336 10 861

12 000 46 11 954 1 644 1 139 10 310 10 815 26 46 33 2 126,92 71,74

12 000 924 11 076 1 536 782 9 540 10 294 796 567 660 82,91 116,40

12 000 2 310 9 690 1 344 243 8 346 9 447 1 990 1414 1 650 82,91 116,69

12 000 4 620 7 380 1 024 0 6 356 7 380 3 980 3 481 3 300 82,91 94,80

-

En dags arbetslöshet förekommer endast i undantagsfall. Överförsäkringsavdrag har nedsatt ersättningsbeloppet till 33 kr. Vid beräkning av kompensationsnivån har hänsyn inte tagits till karensdagarna.

238 SOU 1972:60

Tabell 7 Kompensationsnivån vid arbetslöshet för medlem i Industritjänstemännens erkända arbetslöshetskassa med en årsinkomst av 23 000 kr. [Kassan har i princip tre klasser: en för inkomsttagare med inkomst mellan 12 000-24 000 kr. (40 kr.), en för inkomsttagare med inkomst mellan 24 000-28 000 kr. (50 kr.), en för inkomsttagare med inkomst över 28 000 kr. (60 kr.)] Antal dagar med arbetslöshetsersättning

Inkomst för helt år Lönebortfall vid arbetslöshet Årsinkomst Preliminär skatt (tabell 24 kol. 2) Slutlig skatt Nettolön efter preliminär skatt Nettolön efter slutlig skatt Nettolönebortfall, preliminärt Nettolönebortfall, slutligt Arbetslöshetsersättning Kompensation 2 i %, preliminär Kompensation 2 i %, slutlig 1 2

l1

23 000 0 23 000 6 500 5 610 16 500 17 930

23 000 88 22 912 6 456 5 565 16 456 17 347 44 43 40 90,91 93,02

23 000 1 768 21 232 6 000 4 817 15 232 16415 1 268 975 800 63,09 82,05

23 000 4 420 18 580 5 250 3 744 13 330 14 836 3 170 2 554 2 000 63,09 78,31

23 000 8 840 14 160 4 000 2 030 10 160 12 130 6 340 5 260 4 000 63,09 76,05

-

En dags arbetslöshet förekommer endast i undantagsfall. Vid beräkning av kompensationsnivån har hänsyn inte tagits till karensdagarna.

Tabell 8 Kompensationsnivån vid arbetslöshet för medlem i Industritjänstemännens erkända arbetslöshetskassa med en årsinkomst av 26 000 kr. [Kassan har i princip tre klasser: en för inkomsttagare med inkomst mellan 12 000-24 000 kr. (40 kr.), en för inkomsttagare med inkomst mellan 24 000-28 000 kr. (50 kr.), en för inkomsttagare med inkomst över 28 000 kr. (60 kr.)] Antal dagar med arbetslöshetsersättning

Inkomst för helt år Lönebortfall vid arbetslöshet Årsinkomst Preliminär skatt (tabell 24 kol. 2) Slutlig skatt Nettolön efter preliminär skatt Nettolön efter slutlig skatt Nettolönebortfall, preliminärt Nettolönebortfall, slutligt Arbetslöshetsersättning Kompensation 2 i %, preliminär Kompensation 2 i %, slutlig 1 2

l1

26 000 0 26 000 7 592 6 997 18 408 19 003

26 000 100 25 900 7 544 6 946 18 356 18 954 52 49 50 96,15 102,04

26 000 2 000 24 000 7 008 6 070 16 992 17 930 1 416 1 073 1 000 70,62 93,20

26 000 5 000 21 000 6 132 4 727 14 868 16 273 3 540 2 730 2 500 70,62 91,58

26 000 10 000 16 000 4 672 2 757 11 328 13 243 7 080 5 760 5 000 70,62 86,81

-

En dags arbetslöshet förekommer endast i undantagsfall. Vid beräkning av kompensationsnivån har hänsyn inte tagits till karensdagarna.

SOU 1972:60

Tabell 9 Kompensationsnivån vid arbetslöshet för medlem i Industritjänstemännens erkända arbetslöshetskassa med en årsinkomst av 30 000 kr. [Kassan har i princip tre klasser: en för inkomsttagare med inkomst mellan 12 000-24 000 kr. (40 kr.), en för inkomsttagare med inkomst mellan 24 000—28 000 kr. (50 kr.), en för inkomsttagare med inkomst över 28 000 kr. (60 kr.)] Antal dagar med arbetslöshetsersättning

Inkomst för helt år Lönebortfall vid arbetslöshet Årsinkomst Preliminär skatt (tabell 24 kol. 2) Slutlig skatt Nettolön efter preliminär skatt Nettolön efter slutlig skatt Nettolönebortfall, preliminärt Nettolönebortfall, slutligt Arbetslöshetsersättning Kompensation 2 i %, preliminär Kompensation 2 i %, slutlig 1 2

1'

30 000 0 30 000 9 724 9 050 20 276 20 950

30 000 115 29 885 9 672 8 999 20 213 20 886 63 64 60 95,24 93,75

30 000 2 308 27 692 8 976 7 876 18716 19 816 1 560 1 134 1 200 76,92 105,82

30 000 5 770 24 230 7 854 6 197 16 376 18 033 3 900 2 917 3 000 76,92 102,25

30 000 11 540 18 460 5 984 3 737 12 476 14 723 7 800 6 227 6 000 76,92 96,35

-

En dags arbetslöshet förekommer endast i undantagsfall. Vid beräkning av kompensationsnivån har hänsyn inte tagits till karensdagarna.

Tabell 10 Kompensationsnivån vid arbetslöshet för medlem i Industritjänstemännens erkända arbetslöshetskassa med en årsinkomst av 45 000 kr. [Kassan har i princip tre klasser: en för inkomsttagare med inkomst mellan 12 000-24 000 kr. (40 kr.), en för inkomsttagare med inkomst mellan 24 000-28 000 kr. (50 kr.), en för inkomsttagare med inkomst över 28 000 kr. (60 kr.)] Antal dagar med arbetslöshetsersättning

Inkomst för helt år Lönebortfall vid arbetslöshet Årsinkomst Preliminär skatt (tabell 24 kol. 2) Slutlig skatt Nettolön efter preliminär skatt Nettolön efter slutlig skatt Nettolönebortfall, preliminärt Nettolönebortfall, slutligt Arbetslöshetsersättning Kompensation 2 i %, preliminär Kompensation 2 i %, slutlig 1

0 V

45 000 0 45 000 19 500 18 228 25 500 26 772

45 000 173 44 827 19 387 18 124 25 440 26 703 60 69 60 100,0 86,96

45 000 3 460 41 540 18 000 16 079 23 540 25 461 1 960 1 311 1 200 61,22 91,53

45 000 8 650 36 350 15 750 12 853 20 600 23 497 4 900 3 275 3 000 61,22 91,60

45 000 17 300 27 700 12 000 7 909 15 700 19 791 9 800 6 981 6 000 61,22 85,95

-

En dags arbetslöshet förekommer endast i undantagsfall. Vid beräkning av kompensationsnivån har hänsyn inte tagits till karensdagarna.

240 SOU 1972:60

Bilaga 2

Undersökning avseende klassplacering i vissa yrkesskadefall

I denna bilaga redovisas resultaten av en av sjukpenningutredningen utförd urvalsundersökning avseende klassplacering i vissa yrkesskadefall. Undersökningens syfte har varit att utröna i vad mån försäkrade, som råkat ut för yrkesskada, är placerade i rätt sjukpenningklass enligt AFL. Undersökningen har utförts bland riksförsäkringsverkets yrkesskadeakter för åren 1969-1971. I undersökningen har militärskadeakter och yrkesskadeakter avseende statsanställda ej ingått. Bland de övriga har var etthundrade akt utvalts och kontrollerats i fråga om aktuell arbetsinkomst för år och sjukpenningklass. Undersökningen avser 386 yrkesskadefall. Med aktuell arbetsinkomst för år avses i detta sammanhang den årsinkomst"' som framgår av den i yrkesskadeakten ingående kompletteringsuppgiften. Denna årsinkomst är lika med den årliga arbetsförtjänsten enligt 9 § YFL, dvs. årlig arbetsförtjänst med utgångspunkt i inkomstförhållandena vid tiden för skadefallets inträffande. Klassplaceringen inom sjukförsäkringen ger däremot uttryck för den beräknade framtida årsinkomsten. Med hänsyn till att årsinkomsten beräknas på ett sätt inom YFL och på ett något annorlunda sätt inom AFL kan naturligtvis avvikelser mellan inkomst och klassplacering vara befogade. Men i detta sammanhang bör man hålla i minnet, att som grund för framtida beräknad årsinkomst SOU 1972:60 16

inom sjukförsäkringen - i vart fall av dem som har ackordslön eller tidlön i kombination med ackordslön - oftast används inkomsten under den senaste årsperioden. För sådana försäkrade borde alltså klassplaceringen i stort sett överensstämma med årsinkomsten enligt kompletteringsuppgiften i yrkesskadeakten. Eftersom risken för yrkesskada är större för kroppsarbetare än för t. ex. kontors- och affärsanställda, kan man förmoda att förstnämnda kategori kan vara överrepresenterad i undersökningen. Med hänsyn till att den grupp, som kan antas vara överrepresenterad, i stor omfattning torde vara avlönad med tidlön och ackordslön eller enbart ackordslön, torde också deras inkomstanmälan för klassplaceringen vara grundad på inkomst under förfluten tid. Vid sådant förhållande borde klassplaceringen - om anmälningsskyldigheten från den försäkrades sida fullgjorts - i huvudsak överensstämma med årsinkomsten enligt kompletteringsuppgiften. Undersökningen visar att av uttagna 386 försäkrade 145 eller 37,6 % var rätt klassplacerade, 73 eller 18,9 % var för högt och 186 eller 43,5 % var för lågt klassplacerade. I övrigt hänvisas till följande tabell.

Sjukpenningklassplacering i vissa yrkesskadefall. Försäkrade fördelade efter i kompletteringsuppgiften uppgiven inkomst och efter sjukpenningklass. (0

E E 3 O)

-

CN

-

CN

CN

CO

CO

-

o

m

CO

in

o

CO CO

CN CO

CO CN

CO

O)

CM

CN

in

CN

CN

-

CN

t

<fr •*

CO

in

CO

CN in

-

'St (O

co

CN

CO

in

CD

O)

-

o

•sf

CO

CN

CO

«

-

CN

CO

«-

-

CO

CO

<* o

cö «-

-

in CN

-

CN CN

CN

in

cn

CN

CN

CO

CO

CO

CN

CN

t

CN

-

-

«-

CN

o

CN

-

-

(^ CO

CO

-

en

CO

-

<fr

«- «-

-

CM

t

<fr

^r -

in

CN

CN

CN

"-

CO

CN

CN

CN

-

-

o

«<-

CM CM

r»

CN

CO

<-

CO

-

o

-

in

CM

-

-

CN

-

-

CN

-

-

1 B

a 3

o

-

co

E o c <<

-

-

o O o o o ^t o CO

4->

M

<3CO

%

-

CN

in

00 CO

o

CO CO

CN

O)

dt

o

1^ CO

CN

en

CN

00 CN

c 'c c

CO

CO 00 CO

o o

CN

CO

CN

1 <fr1 00 o O o v o CD o 1 O

00 CN

CO

o o o in 1 o o CN

O O 00 in

o o

O O

CN

-

-

-

O O

O O

O

O

O o o o o O CD 00 CN 1 1 o1 O1 O1 1 O1 o o o o o o o o o o 00 o o o 00 in

00 CO

tn

^r CN

CD

00 CN O

CN

t

-

CM

o o o

O O O

00 CN

1 O1 o O o o O CO

CO

-

-

CO

o o o o o o o o o o o oo o o o o o r» o CO CD o *r CN CO CO CO CN 1 1 CO 1 o1 o1 o o 1 o o o o o o o o o o o o o o CN CN o CO CO CO CN CO

CO

1 o o o a> CO

(0

E E 3 CO

SOU 1972:60

Bilaga 3

Undersökning avseende klassplacering och sammanträffande av förmåner m. m. i vissa sjukfall

I denna bilaga redovisas resultaten av en av sjukpenningutredningen genomförd urvalsundersökning. Syftet med undersökningen har varit dels att undersöka i vad mån försäkrade, som insjuknat, är placerade i rätt sjukpenningklass enligt AFL, dels att få en uppfattning om i vilken utsträckning sjuklön från arbetsgivare eller försäkringsförmåner från annat håll utgår samtidigt med sjukpenning. Undersökningen har omfattat sjukskrivna försäkrade med obligatorisk sjukpenningförsäkring på grund av inkomst av förvärvsarbete, födda dagarna 10 och 20 i varje kalendermånad, som ingav friskanmälan till försäkringskassorna under tidsperioden 19-25 november 1971. Av ovan nämnda har samtliga försäkrade med en sjukpenning av 14 kr. eller mindre valts ut medan endast var tredje försäkrad med en sjukpenning av 16 kr. eller mer ingått i undersökningen. Härigenom omfattar undersökningen 2 097 personer. I tabellerna har emellertid antalsuppgifter avseende försäkrade med en sjukpenning av 16 kr. eller mer multiplicerats med tre för att kompensera urvalsfaktorn 1:3. Antalet försäkrade blir härigenom 5 615. Urvalet har gjorts i samband med noteringar av friskanmälan i sjukfallsregistret. Uppgifter om de i undersökningen ingående försäkrade har inhämtats från försäkringskassornas register och genom intervjuer med de försäkrade per telefon eller vid hembesök. Bortfallet bland de för intervjuer uttagna försäkrade var 104 (5 %). Av dessa var 44 SOU 1972:60

personer ej anträffbara, 19 personer vägrade att medverka, 41 personer hade ej någon åsikt eller kunde ej svara på vissa frågor. Urvalet till undersökningen speglar populationen försäkrade med obligatorisk sjukpenningförsäkring på grund av förvärvsarbete som varit sjukskrivna och som under år 1971 lämnat in friskanmälan till försäkringskassorna. Kontrollen av klassplaceringen har tillgått så att den försäkrade har fått uppge den inkomst han hade vid insjuknandet. Denna inkomst har därefter räknats upp till årsinkomst. Tillvägagångssättet kan i viss utsträckning sägas överensstämma med årsinkomstberäkningen inom YFL. Härvidlag kan en viss överensstämmelse antas föreligga mellan de båda undersökningarna. Eftersom det emellertid kan anses att lämnade uppgifter om inkomst vid insjuknandet endast torde vara ungefärliga bör en viss försiktighet läggas i tolkningen, varför tabell 1 kan sägas ge en approximativ bild av faktiska förhållanden. Undersökningen visar (tabell 1) att av 5 586 försäkrade 2 588 eller 46,3 % var rätt klassplacerade, 584 eller 10,5 % var för högt och 2 414 eller 43,2 % var för lågt klassplacerade. Tabell 2 utvisar att endast sex procent utöver sjukpenningen hade försäkringsförmån från annat håll. Försäkringsformen var för det övervägande flertalet kollektiv försäkring (tabell 3). Vad gäller olika former av ersättning vid sjukdom utvisar tabell 4 att drygt 85 % hade 243

enbart sjukpenning vid sjukdom, ca 7 % hade enbart sjuklön (arbetsgivarinträde) och ca

7 % sjuklön utöver sjukpenningen, I övrigt hänvisas till tabellerna.

Tabell 1 Sjukpenningklassplacering i vissa sjukfall. Försäkrade fördelade efter den vid insjuknandet uppgivna inkomsten och efter sjukpenningklass. ro CO rf CO rf CN in rf 00 in CO CO CO r^ rf CD CO CO CD rf CO fc CN CM r- CO CM CD rf o CN CO CD CO CO 00 E CN in in CO r* CO CO CO CO in T—

1—

in

a>

CO

CO

CM in

r-» 00

CD

CO

CN

•

CO CN

CN

in

r*

1^

r-» rf o

CN

in

rf

(^

rf CD in

CM CO o r* s 00 CO rf CD in CO

CN

CO

CO CO

CD rf

(O

CD CN

*~ CO

CO

rf CO

o

CO

CO

CM

CN CO

CD

CO

CO

CO

CO CO

in

CO

en rf CN

CO CO

CO CN

CO

CO

CO

CO

co

CN

CO

CO

CN

CO CO

^_ CO

CD

CD

in

CD CO

CN

CO CO

r» in

CO

in

in

CD

CD

CO CO

m

m

CO

rf

CM

m

m

in

CM

in CD

,-

CO

CD

co

CM

CM

rf

LO

in

in

rf CN

CM

CM

r»

CO

CN

CN

CO

«- CO

r.

,—

*~ ,_ CN

O

*" CD

T-

CO

CD

0)

r*-

CN

3 C/i

CO

LO

CN

o o o

CN

in rf

rf CM

CO

CD

CO

CO CO

CO 00

r>- CO

CO

CO fin

CD

rf 00 CD

CO

,_ CO CN

CN

CD

CO rf CN

CN

ro

CO

CO

CO

CO

CO

o

CO

CN

*" CD

CD

CD

in in in

CO CN

CO

,_ ,_ ,_

^ ,_

T-

,_

,_

CO

,_ CN

T_

CD CN

o CN LO

CM

_ o o O o CO o o 00

o o o o o o o CO o rf CM o

o

o

o 00

o 00 CO

rf in

in

8 CM

* o

CO

CO

^_ CO CN

"

*~

in in

CN

rf CN

r~

in rf

«-

,_

T—

CN f-

o

CD

o o O o o n CO rf CN CN co rf

T—

,_

f» CM

CN CO

o

CM

-

O CD

"

*~

co

CN

o CO

244 CO

CO CN

rf in

CO

*~

<

r^ CO

r^

CO 00

•"

CO CO

CN

CD

CN

o

CO

fin

CM

o

rf

<7>

rf

CM in CM

*" *"

* •

E

CN

00 CN

" "

in CN

en c c c

CO CO

CO in

CN CN

CN

(^

CO

•"

CO

rf

,_ ,_ *~ *~

CO

CO

O) rf

CO 00

CO rf

o o o

CM

o o o rf o CM CO o

,_ O O O rf O O O CN

o o o

CO

o o o

rf

O

o o

o o o

CO

in

o o o

8 o

CM

CN

CM

Q

o o o

o o o

O O O r-

O O 00

O

o

rf r»

o o CO

o o o rf r,— CM CN CN

O

o o

CO CO

o o o

CO CO

o o o

«-

CD CO

o o o o o o o o o o o o CO CO CD o CO CO CO CO

ro E

E D CO

SOU 1972:60

Tabell 2 Antal försäkrade med eller utan ersättning från annan försäkring fördelade efter ersättningens storlek per månad och efter sjukpenning Sjukpenningklass kr.

Ingen ersättning

6 7 8 9 10

17 10 16 20 30

12 14 16 19 22

31 55 168 105 255

25 28 31 34 37

237 231 651 540 732

6 6 3 12 27

6 3 6

15 15 15

3 3 3

40 43 46 49 52

690 546 282 219 441

3 6 9 3 9

9 6 3 3 6

18 27 12 6 9

6 9 6 6

Summa 5 276

0 l 2 3 4 5 6 7 8 9

3 3 3

3 3

243 237 684 576 783

3 3 3

723 597 318 237 483

5 615

Tabell 4 Försäkrade fördelade efter form av ersättning vid sjukdom och efter sjukpenning. Procentuell fördelning

Individuell

Kollektiv

6 6 6 29 6

34 15 6 75 12

6 7 8 9 10

0,30 0,18 0,28 0,36 0,53

3 12 72 15 3

12 14 16 19 22

0,55 1,00 2,94 1,92 4,43

0,11 0,16 0,11

0,05 0,11

0,55 1,02 3,05 2,13 4,65

6 6 3 3 3

25 28 31 34 37

3,69 3,74 10,95 8,82 11,54

0,27 0,21 0,37 0,85 1,07

0,37 0,27 0,85 0,59 1,34

4,33 4,22 12,17 10,26 13,95

40 43 46 49 52

10,85 9,03 4,43 3,37 6,52

1,02 0,59 0,37 0,48 1,44

1,02 1,02 0,85 0,37 0,64

12,89 10,64 5,65 4,22 8,60

85,43

7,05

7,52

100,00

3 Summa SOU 1972:60

31 57 171 120 261

Sjukpenningklass kr.

Enskild försäkring

3 Summa

Summa

18 10 16 20 30

3 6

10 14 30 33 90

400 o. däröver

1 Tabell 3 Antal försäkrade med enskild försäkring fördelade efter försäkringens art och karenstid Karenstid, dagar

300399 Enbart sjukpenning

Sjukpen- Enbart ning + sjuklön sjuklön 0,02

0,02

Summa

0,32 0,18 0,28 0,36 0,53

Bilaga 4

Kostnadsberäkningar m. m. avseende sjukpenning och föräldrapenning

I föreliggande bilaga har beräknats bl. a. den allmänna försäkringens kostnader för sjukpenning och föräldrapenning ävensom storleken av den pensionsgrundande inkomst för tilläggspension grundad på nämnda förmåner som tillkommer om utredningens förslag genomförs. Vidare har en ungefärlig beräkning gjorts av storleken av den preliminära skatt m.m. på sjukpenningen och föräldrapenningen som kan bli aktuell efter en reform. I tabellerna 1-3 lämnas underlag för beräkningarna i fråga för sådana försäkrade som har minst 4 500 kr. i årlig förvärvsinkomst. Motsvarande underlag för försäkrade med en årlig förvärvsinkomst under 4 500 kr. samt i fråga om föräldrapenningen även för enbart sjukvårdsförsäkrade lämnas i tabell 4. Försäkringsbeståndet i tabellerna hänför sig till årsskiftet 1971/1972. Av försäkrade med s. k. blandad inkomst har 3/4 av antalet tagits in i tabellen för anställda (tab. 1) och återstoden i tabellerna för egna företagare (tab. 2 a-d). Försäkrade i nuvarande sjukpenningklass nr 21 har schablonmässigt delats upp i fem klasser med inkomster upp till ATP-taket. Av tekniska skäl har i beräkningarna de försäkrade tänkts uppdelade i sjukpenningklasser även i ett system med beskattad sjukpenning. I fråga om sjuktal och sjukhusvårdstal har använts genomsnitten av dessa tal för åren 1969 och 1970. I tabell 1 kolumnerna 12 och 14 har redovisats sjuktal resp. sjukhusvårdstal som jämkats med hänsyn till en 246

uppskattad minskning av den allmänna försäkringens utgifter om obligatorisk sjuklön införs under de sju första dagarna av varje sjukperiod. I tabell 3 angivna moderskapstal (kol. 9 och 11) grundar sig på 1970 års genomsnittstal i varje sjukpenningklass för tilläggssjukpenning vid barnsbörd. Dessa genomsnittstal har förhöjts med hänsyn till den föreslagna förlängningen av förmånstiden för föräldrapenning. Preliminärskatteuttaget som anges i tabellerna har beräknats enligt schablontabell för preliminärskatteavdrag på sjukpenning grundad på tabell 24 (som ligger närmast medelutdebiteringen) och kolumn 1. Det förutsätts att en sådan schablontabell används för skatteavdrag på sjukpenningen intill dess det utbyggda ADB-systemet kan på blankett för försäkran S 1 ange preliminärskatteavdrag för resp. försäkrad. Med utgångspunkt i nyssnämnda tabeller har bl. a. följande beräkningar gjorts. Beloppen är att anse som ungefärliga. Utgifternas storlek har beräknats såväl före som efter sjukpenningavdrag vid sjukhusvård. Beräkningarna grundar sig på det föreslagna sjukpenningavdraget 10 kr. Som jämförelse har i sammanställningen ovan angivits försäkringens utgifter under år 1971. I alternativ 1 har beräknats försäkringens utgifter med nuvarande försäkringsregler. Under alternativ 2 har beräknats sjukpenningutgifterna om utredningens förslag om obligatorisk sjuklön under de första sju dagarna av varje sjukperiod genomförs. Vid SOU 1972:60

1. Utgifter för sjukpenning, i milj. kr. Utgifter år 1971

Hemmamakeförsäkrade Försäkrade i de nuvarande sjukpenningklasserna 2, 3 och 4 Försäkrade med anställningsinkomst Försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning Barn t il lägg Summa

Utgifter för beskattad sjukpenning

Före sjp avdr.

Efter sjpavdr.

Före sjpavdr.

Efter sjpavdr.

2 580

4 091

4 038

2 930

2 890

155 46

-

-

-

-

4 433

4 373

3 272

3 225

beräkningen har samtliga anställda tagits med. På grund av utredningens förslag om krav på viss arbetad tid för rätt till sjuklön torde dock försäkringens utgifter för sjukpenning för anställda bli större än vad som framgår av beräkningen. Om preliminärskatteavdraget enligt utredningens förslag görs på sjukpenningen före avdraget för sjukhusvård skulle den skattepliktiga sjukpenningen enligt alt. 1 uppgå till 4 327 milj. kr. och enligt alt. 2 till 3 166 milj. kr. Till dessa belopp får läggas ca 90 milj. kr. vid ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag om sjukpenning vid vård av sjukt barn. 2. Utgifter för föräldrapenning, i milj. kr. Utg. år 1971 Enbart sjukvårdsförsäkrade, hemmamakeförsäkrade och försäkrade i de nuvarande sjukpenningklasserna 2, 3 och 4 Försäkrade med anställningsinkomst Försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning Summa

omfattas av föräldraförsäkringen. 3. Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension, grundad på sjukpenning och föräldrapenning, i milj. kr. Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension Sjukpenning vid försäkrads egen sjukdom Sjukpenning vid vård av sjukt barn Föräldrapenning

Alt. 1 Alt. 2 (utan obl. (med obl. sjuklön) sjuklön)

3 987

2 977

90 641

90 641

Summa 4 7 1 8

3 708

Vid beräkningen har medräknats endast sjukpenning till försäkrade i klass 9 och högre (i åldern 16—65 år). Av sjukpenningutgifterna i klass 25 enligt den använda schablonen har emellertid, med hänsyn till ATPtaket, endast 50 milj. kr. medräknats. 4. Preliminärskatt på skattepliktig sjukpenning och föräldrapenning, i milj. kr.

368 ^> 425 658

<y 1 033

425 Till detta belopp torde få läggas minst 50 milj. kr. beroende på att även fadern i enlighet med avgivet förslag kommer att SOU 1972:60

Alt. 2

Alt. 1

Sjukpenning vid försäkrads egen sjukdom Sjukpenning vid vård av sjukt barn Föräldrapenning Summa

Alt. 1

Alt. 2

1 440

30 216

30 216

1 686

1 222

Härvid har bortsetts från egna företagare eftersom flertalet betalar B-skatt. 247

O S T3 ^

^Hr^,-H_<

rt

rt

(N (N -H

^

O O O O

O O O O O O

O rS fS CN <S rt —< i—i i—< rf 't « « « « vo *-i ^H f-i >-H Tf rr •* ** ** «H rN rN rN rN »H rN rs rN rN rN ri rN rN ts" CN" -H" PH .-T .-H

a9 C ÖDCN X) •o 1 o

•a '

IO O o O O >o LO O i O o SO Tf r^ in o r- O N r— r- as ro N O O O Os O fS H "™' ts CN ts ts

<* "^" ^~*

m

d

— i

<M

—<

IO O ^f I— I O o lO [» ON rS •H — i —< ts

'

OO SO O o m O o o O 1—1 f» O N r- r- r-~ t o ^o — i r O a\ m O 0 0 NO ro rN fN ro C O ts ts ts — 1 — 1 — I

^H

OO SO

*

*

—'

00 O O o O O O rN rN rN ts rN r^1- •*t ^r 1-

"*

O O O o o O CN <N rN rN rN ON O N ON O N O N

n

— i

NO oo ^ m o oo O r- -H co m ro r- t— TJ- ro O r f v O H H O 00 ON O • * m ON rN i/o in ro oo ro ^- Os ^t- t^ \o vo ^ 't •<*• CO m 00 Os o\ oo o\ c— os r~ os ts c— ts oo O rN rs rs ON H M O \ C - ( S -H rt -H r-H COro -i* co co ts

•3

is? Q

1/1 O

m o o IO r~ r~- •*t o NO in

O i o ro _ 0 0 -* rN "^1-1 1—1

O " CD O " 0~ O " O "

Tfr

co

003 ^H

i o m r - (N ^

O O r o r N O

ro ro oo TJ- O NO m r o 00 r o O n N h H iO VO r- O M » os >o r- oo rs Os —i -H ro ts r - l O C N O l O I O X ^O I f l i-H oo ^j- TJ- ro «-i ^ H c o o s t ~ - c o H

H

H

M

M l f r t n N

oo so O - H t s r - H O r o IO IO Os

in ^t

r^ r~ >o C N co o

rf

i t ^ f 0 0 ^ f N VO

i—i

H

IT)

r~or~^5ior~H

^H

io

< S

£1. „ o 3 C ti

i—i r o rj-

NO

•^- oo os rN i o oo

oo

1/1 IY0 lO S£) S£) s o

O O u - ) 0 0 t ~

13 3 2

Os i—c r~ Os r o

r~rOt"-rNO

roOOO

•O ^ —•

M

-H ro so Os ro r~- ts r~ rN oo rN co co rf -rt

ts o r~ io ts i—i os o O r-t ts ro

S ^

o M C

.5 g 43

o o o o o o o oo o IO IO IO IO IO rN <o 00 rs tN rN C O ro

O O O O O O O O O O O O

O O O O O O O O O so 0 0

O oO O O o oO O O o oO O O O CO so <S rs ro co co O oO O O o oO O O o oO O o O ro rN rN ts ro ro

O O O O O O O O O O O O O O O Os IO 0 0 ro IO

iosor~-ooOs

O -H ts ro Tf io tsrscNrNrsrs

^

Q.

o o o o o o o o o o O 0O M ^f (NI io >o so oo o

u, X 0H 3 « 'C?

•3

I If a. c 2 c—i

248 O o O O o o o o o o o o o o o o o o o o SO i* CO so CO ^H o o o io C O I O r- O N •i* io so r~ O N

O O O O O O (N

<r

O)

I I I I I o o o o o O O O O O o o o o o O O O O O rs O 00 00 Tf OJ O O o O Tj- »o >o >o 00 O CM rr so O O

i o so r— oo ON

O I—i rN ro rf

IO "O IO »O IO tN

ro

O co S O O N ro io

O O O o O O O O O O O O O O O O O O so Os rN IO 00 ro ro -3- Ti- IO

S I c/lio

I oo

SOU 1972:60

oo "* • * 3

,

*

VO CO CO CO, CO <N CN <N <^l CN1

:cd * 0

^

O V I K l O O CN ^i- ON c o ^ v o ON" 0 ~ c o c o H r t O N f S

i f l i O O O O i o c o i n O r ~ cN'cvfO'H"'-^ CO {N (N <N <N

O O O O O ON wo i/-^ ON ^ corfooooco <S •-< ^-4 <—< <N

O O O O O O coco^cococo^co oooooooooooo ,-H ^H ,-H .-H ^H .—I

^ < t ( N < N H "t <t 0 \ 0 « H fOfO ^OM

t - - ^ [ ^ m < t ON CN t-- Tj- • * M 0 0 O V O *

O ^ N - T I N O U\ V 1 0 0 V l < ^ M N ^ O O Ifl

r^ CN •>* <N *£> VO CO -H CO ON KO CN M M (N rH rt IO

<^ ^ ^ , NON ^H i ^ ( N ON « O h O ^ i s (NTj-i/->r-0

t t ONVO M O O v o ^ "-1 <N ON no <N r-~ ON •*}• ^ - ON ^ ^£> r-~

N OMO")H H * VI > o O \ - ^ - o o o o o o o c o r ~ 0 ^ o

O M O N ' - i VOM 0 0 ON *•£> CN rfr CO Tt<N^-ovc>in w m N n H io

c o v o ^ c o t ^ n c~rs M _< _ , —* CM ( N c o c o ' t f - T f

i n m o o o w i/o v£> r^ r-- oo

<N O r - i/o CN *-< W O O H N M

O O O O O O O O O O Ifl l / H f l IO IO N 1 0 0 0 H ^t CN CN CN CO CO

O O O O O O O O O O O O WO WO WO V) WO CN r-- o c o v£> ON c o COTf^-'d-^-WO

Q3 ^

3$

"35 v£>

ON O CN ^

ei2

1s =§1

ed £j t/j

u X3

o 3

C ^C :ed

g £ ^ £ J2

C es §

'23 C H SOU 1972:60

^O

O O O O O O O O O O V£> •*}• CO * 0 CO T * wo vo r - ON

O O O O O O O O O O O 00 0 0 <* CN W V)VOOO O ^H

O O O O O O O O O O <—< O O O WO —i c o i/o r - ON _H ,_< rt .-H rt

o o o oo o o o o oo o o oo oo o o o oo o o o o oo o o o o oo o o oo o o o oo o o CN Tj- *£) 0 0

— I .-H r-H I-H CN

OJ CN

ON CN KO 0 0 —I c o -*• t • * wo

I I I I I I I I I I oI oI oI oI oI oI oI oI oI oI oI o o oo o o o o o o o o ö o o o o o o oo o o o oo o o o o oo o o o CN O O o o O O O O O o o (NOOOOO* Tj- wo wo v£> 0 0

3 ~3

:c3 T 3 v£> Q o!3 - H

«2 £

^ U \ O i ( J l O \ <""-„ • " * ^ ^ Tt

,-H

, _ , , _ | ,_H , _ , , _ ,

,—I •—I ,—I _ I

Tt ro

—H t - Tt ro

O rt

(N -H

r00

«

VO \ O V C VO _<^ , - ^ , - H o

« ( N (N (N O 0 0 OO 0 0

,—I

<—I O

vo (N

O

(N OO

VO * C r H \ c < N CN OO O

M t N ( N (N OO OO 0 0 OO

(N 00

o " o " o o " o " 0

^ CTN

o o o o o o o o o o o o VO^OVOVD^OVO

CD *? en r o co" r~)r-H^Hr-H^H

»O O N " r - T < N TJ-"

1-4 P H t - f o )

< N a s t ^ r - - H

m

>o

i/1 U 1 5 \

O r-( r 00 V O N rtiflino\H

0 0 CO Os CO O T J vo t - o TJ- TJo i o ^o o vo r o i o

t^

m Tt v { r-H , - 1 ,-H

fS 00

O" O"

ON ( N

(N

< N < N CT\ ^O < N M O 0 ( N O \ O \ c r s r n i o o — i C N C N T J - V O

C7\ O

(N

Tl" V£>

m

(N

oi

m

o o \

v o •—I ro Tt

pH

r^"

» O O l O O O l O

(N

<N ( N

T-(

O O n n n O OOt^r—1^)00 oo r s i o ^ t t^

lO O

t^ Tj-

ON I O ,—| _ |

0> O rH (V) , _ | ^J-

CN

V£>

V£>

>0

CO

CTNfNlOCO—I

- * O

.-<

r f rco co

<N

O O

ON - H

l/->

CT\

lO

o ^

co

so

TJ- r j -

i-H T j -

^o oo

H

r-

•*

r-

CM

CN

. ^

- ^

Tj-

<N

g£ o ^

. g

O O O O O O O O O O VO -^- CO s o c o

O O O O O O O O O O < — i O O O " 0

rl-

^H

io

so r -

os

co

>o r -

o\

V)

O O

O O O O O O ifl / ) vi

O O O O O O O O O O O O 1/0 lO l/") >/0 <i") (N

(N

io

oo H

r^ o m * o o \ m

^

CM -^- SO 0 0 —i

I

I

I

I

I

I

O O O O O O O O O O ( N O M O O T f ' t

lO

V)

« o o

I

r-H —I

<N

I

I

I

Tt

• *

Tt

lO

o o oo o o oo o o o o oo o o oo o o o o oo o o oo o o

lOV) COO O

rt

O O O O O O O O O O (N O O O O O <N rl" SO 0 0

r f t— < N r-4

o co

Os ( N

I I I I o o oo o o o o oo o o o o oo o o

lO

00 H

I o I oI o o oo o o o oo o o o o

—

°- so • 8 ,/ c c •* 3 S J2 3 c/?'c 3 c 250

O O

O T *

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O M OO -t (N O O O O O

af

iO

<o so r-~ oo os

o

( N r o - t

I O vo

t^

00 Oi

O

fl I C/3 l O

I 00

SOU 1972:60

O O O O O O V£> NO N£> V£> v£>

•d Q

T3 ol3

vO N© v£> NO < N T } - •*!- T f T}- ^

o" o" o~ o" o" o~ o" o" o" o" O

O

O

O

^-

m

Tf

i j - 10

Ti-'^t-^-'^-'^j-Tf

^c i n

10 vo

oo i f l

in

vi

«

«

O

O

O

O

O

O

O

v i O i f l t~-0> l O H i j o o o o ( N •—i • * l O

•—i '-i •—i N O ' * • ro o r-- v o o ( N VO 0 0 ^ t m

(N O ^ IO ^ CN ON CN - H CM v i O N •**• o o > o

O f N ON r O V > C O C T t 0 « V 1 M m N n - - i >o

c— O o \ o o < t

v> v i NO r-

o s t-H r -

»o o \ O •*

\Q

- i

<N

ON

T-I

o

o

r - •—i t— TJ- o oo

o

r-

i n o ^ f o o

v>

(N • * vo ^

^f * c^oo

IS

s-

ro

NO

os

ro

r - < N C— < N 0 0 <N r o r o r j - TJ-

m O N ^ f v O

in io

r o O o o >/o v o r~- c— o o

<N ON

o o

r-o

i o ( N •—i >—i < N r o

>t r- O m ic

ON CN {N CN <N <N ^t lO "O Wl lO lO

O O O O O O O O O O

O O O O O O O O O O O O

Jh CTt

J > ni

5M

0 M c ca u u

O O O O O O O O O O NO •*!- r o N O r o

oS3

•*t v > N O c -

4E

0j

O O O

o

o

O O O O O O O O 0 0 0 0 T J - <N

V) V ) VJ W

-C

E

1 t

ON

I

I

I

I

C ^

SOU 1972:60

C

H

vi

r-

ON

u r n vi vi " i r- O r o NO ON r o •** T I - ^ t r f

o oO o oo o oo

o o o

o o o

o o o oo o o o oo o o o oo o o o oo o oo o o o oo o o

.—< r o

r- o t m o (N (N n n r o

ON ( N r o Tfr

vi r*

O •—i ( S m r f ( N ( N M (N M

(N ro v>

( N ' t NO OO •—I f-H . - I < N

o o o o o oI oI oI oI oI oI oI oI oI oI o o o o o oo o o o oo o o o oo o o o o CM O o o o o o o o o o o T t NO OO

l O N O r ^ o o o N M

T T O

I

•rf lO U") NO O0

•3 £ J2

V) 1

O

O O O O O O O O O O (N O 00 0 0 Tfr

c :cr! '7. Pi

O O O O O O O O O O . — ( O O O i O

O

•*

(N

O >—< ( N r o T J ^ , ^ H ^ r - H ^ H

*o r- M ^H T-4 -^

0\ r*

vi IN

r? I K/1 V )

o o o o o

r o r f r f r f vr>

vo T^- -^f r f r f

IO m m

^- ^-

m m n n c i n

•O O

U l * T f

O H C « N I-O S 0 0 (N ^ i o ^H (N r-l <N ^H

-H

0\

V£J

(N 00 O O M N O ON rO r f V£> (N (N rH O - I

—>

3 o ro

o rf Os

rf f- O ro \0 ro ro rf rf rf

C \ N (N (N M (N " t U1 i o i o V ) i o

^tff\

-H

't N N r t is :aj T3 v£>

»o i-» r» — r — r o" o~ o" o" o" O O O O O O rO ( S (N (N (N

o o o o o

H

H ( N m

v e t

rf r^ r- o \

o

—I ( N m rH 10

Q «3 -H

r f iO

^H

r f <N

r- o

t-» <—i v©

—i ^H CN r o

;° _ _j

50 W O l N T f

B 3

^

o M c

o o o o o o o o o o

<1

* io \o r ~ i ^

.S H

*© r f r o vo r o

O O O O O o o o o o

O 00 00 r f fN i/-> lO VO 0 0 O

I I I I ! o o o o o o o o o o

so £ c C rt § B 2 C -H

252 ON M iO O0 -1 H N N N m

o o o o o O O O O O o o o o o o o o o o

i—i O

o o o

O

o o o o o o o o o o

O

in

I/) V ) 1/1 IO V )

oo o oo o oo o

o o o

o o o

oo o oo o oo o

o o o o o o o o o

o o o

I I I oo o oo o oo o

I I I I o o o o oI oI o o o oo o o o o oo o

CN r f \o 00 ~-i r-t »-H <N

(N O 00 OO r f r f lO m v o o o

I I I I I o o o o o o o o o o rN o o o o O rN r f \£> 00

v) « r - o o f f \

o>—irsrorf

o o

• O "O >/"> lO >o <N r - o r o v o ON r o r o rf r f r f r f >0

oo oo oo

o o o

00 ^H

rf l o

I o o o

U I O O H IO

rf rf

lO^or^ooON

SOU 1972:60

i2i2 o rt c _ i •5 ^

?P C!)

?? «

O) ej)

os o

so \ o r-~

00 OO 00 O Os

a o T t

-- r - r - r~ r -

oo i o

O O OS O SO

o ' o ' o" —? O

o' o" o o" o" o' o" o" o" o" o" -H I-T O" —T o"

r-- i o ^

<t

oo so

r - H v o H

00 Os O SO O

SO r - rN in ON V O M M H O

•^- lO 0 \ O CN O

-H

t-- r o r o oo \ o

r o r - oo rN t~-

r^ so >—i r o r o CN ro

r o r o •"tf- T f iy>

r~ so C7\ —i 00

i/o rN •—i <—i O

O O O O O O

i/-> - H r— «o r » r o r o oo T T O

m so r- os oo a\ io t~- oo IN

i n r o r - rN TJso »n r o oo r o

O O r o rN O O H N t - H C \ -H --i m (N

oo so O —i <N r .—i O r o i n m Os r - r - m rN r o o

r o T}- i o oo O ,-H

M

U1 0 O » C Wl ^ H m o \ r - n m rf m f i n

" t r|- OO ^ <N iO r - O t— so >o r— rt -H <—i

M M

<N r o SO Os r o rN rN rN rN r o

t-~ rN m Os <—i ro TI- TI- ^ i o

^ t OO OS N l O OO V ) U1 W VO VO «

M ^ M S I O rN r o in r - O r o r o r o r o TJ-

r O O B H h . H

r>

a. ca

^C •o 0

TI M

:n

cd C éa

03 2

^ c £i U. a c

3 M M M (S ( S (N M M

r f • * ro - 1 r-i .—I H CO

r~ r - t-- r-» t--

2i&

" <N Ti" SO" SO" C» - t T t T I - T I - Tf T}-

Ä.SS

E >-c

5c ^ e

ooooo ooooo

o o o o o o o o o o OO OO OO OO OO OO o o o o o oi/-s oi o oi o o«ooi o i n V ) v i i f l u i ( N

so T|- r o so r o •glosor-os

~H O

O O ""> H n i o t ^ O N

o o o o o o o o o o

oo o o o oo o o o oo o o o oo o o o oo o o o oo o o o o oo o o o oo o o o oo o o

M •g .o

O 0OO0 \ t ( N m >n so oo o

6 ä o

I I I I I I I I I I I I I I I I oo o o o oo o o o o o o o o o oo o o o oo o o o oo o o o o oo o o o o o o o o rN O o o o o o o o o o o o o o o rN o oo oo T t

E

c :d Sq £

42 SOU 1972:60

rN T J

•rt <n in ^o oo

O rN

losor^ooos

O-HrNrOTf

rrN r s TI-

i/-> so r~- oo Os

=1 I I 75 us 00

Tabell 4 Underlag för beräkning av sjukpenning och föräldrapenning till försäkrade i de nuvarande sjukpenningklasserna nr 1, 2, 3 och 4 samt, i fråga om föräldrapenning, även enbart sjukvårdsförsäkrade Sjukpenningklass, nummer

Anställda

Odgr

a Antal försäkrade 1 2 3 4 Summa b Sjuktal 1 2 3 4 c Sjukhusvårdstal 1 2 3 4

Företagare med ned:instående karenstid 3dgr

33dgr

Summa

93dgr

791 044 130 563 41458 48 334

3 705 4011

1 430 1 755

142 209

88 110

791 044 130 563 46 823 54 419

1 011 399

7 716

3 185

1 022 849

14,0 12,3 11,80 11,85

22,40 22,0

14,30 14,04

5,72 5,62

4,77 4,68

1,93 2,03 1,60 1,60

2,68 2,68

1,71 1,71

0,68 0,68

0,57 0,57

Som underlag för beräkning av kostnaderna för föräldrapenning till enbart sjukvårdsförsäkrade och försäkrade i de nuvarande sjukpenningklasserna 1, 2, 3 och 4 har följande antagande gjorts Antal fall Enbart sjukvårdsförsäkrade samt försäkrade i sjukpenningklasserna 1 och 2 Sjukpenningklass 3 Sjukpenningklass 4

50 000 500 700

Statens offentliga utredningar 1972

Kronologisk förteckning

1. Ämbetsansvaret I I . Ju. 2. Svensk möbelindustri. I. 3. Personal för tyg- och intendenturförvaltningen. Fö. 4. Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö. 5. CKR.(Centrala körkortsregistret) K. 6. Reklam I. Beskattning av reklamen. U. 7. Reklam I I . Beskrivning och analys. U. 8. Reklam I I I . Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare.) 9. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. U. (Utkommer senare.) 10. Godsbefordran till sjöss. Ju. 1 1 . Förenklad löntagarbeskattning. Fi. 12. Skadestånd IV. Ju. 13. Kommersiell service i glesbygder. In. 14. Revision av vattenlagen. Del 2. Ju. 15. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. Ju. 16. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. (Följdförfattningar) Ju. 17. Nomineringsförfarande vid riksdagsval • Riksdagen i pressen. Ju. 18. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. Ju. 19. Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. 20. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. U. 2 1 . Svävarfartslag. K. 22. Domstolsväsendet I V. Skiljedomstol. Ju. 23. Högre utbildning — regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. U. 24. Vägfraktavtalet I I . Ju. 25. Naturgas i Sverige. I. 26. Förskolan 1. S. 27. Förskolan 2. S. 28. Konsumentköplag. Ju. 29. Konsumentupplysning om försäkringar. H. 30. Bostadsanpassningsbidrag. In. 3 1 . Lag om hälso- och miljöfarliga varor. Jo. 32. Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? C. 33. Förhandlingsrätt för pensionärer. In. 34. Familjestöd. S. 35. Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. Jo. 36. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. U. 37. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1 — 19. U. 38. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. U. 39. Abortfrågan. Remissyttranden. Ju. 40. Konkurrens i bostadsbyggandet. In. 4 1 . Familj och äktenskap I. Ju. 42. Vägtrafikbeskattningen. Fi. 43. Utnyttjande och skydd av havet. I. (Utkommer senare) 44. Reformerad skatteutjämning. Fi. 45. Kulturminnesvård. U. 46. Landskapsvård genom täktsamverkan. Ju. 47. Data och integritet. Ju. 48. Riksdagen och försvarsplaneringen. Fö. 49. Tryckfriheten och reklamen. Ju. 50. Skyddsrum. Fö. 5 1 . Sjölagens befraktningskapitel. Ju. 52. Rapport angående kommunal information m.m. C. 53. Handräckningstjänst i försvaret. Fö. 54. Skyddat arbete. In.

55. Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Del 2 slutrapport. Fi. Glesbygder och glesbygdspolitik. In. Ledningsrättslag. Ju. Koncession för pipelines. K. A t t välja framtid. Ju. Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m. S.

56. 57. 58. 59. 60.

Statens offentliga utredningar 1972

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Ämbetsansvaret I I . [1] Godsbefodran till sjöss. [10] Skadestånd IV. [12] Revision av vattenlagen. Del 2. [14] Grundlagberedningen. 1. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. [15] 2. Ny regeringsform • My riksdagsordning (Följdförfattningar) [16] 3. Nomineringsförfarande vid riksdagsval • Riksdagen i pressen. [17] 4. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. [18J Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. [22] Vägfraktavtalet I I . [24] Konsumentköplag. [28] Abortfrågan. Remissyttranden. [39] Familj och äktenskap I. [41 ] Landskapsvård genom täktsamverkan. [46] Data och integritet. [47] Tryckfriheten och reklamen. [ 4 9 | Sjölagens befraktningskapitel. [51 ] Ledningsrättslag. | 5 7 | A t t välja framtid. [59] Försvarsdepartementet Personal för tyg- och intendenturförvaltning. [3] 1970 års försvarsutredning. 1. Säkerhets- och försvarspolitiken. [4] 2. Riksdagen och försvarsplaneringen. [48] Skyddsrum. [50] Handräckningstjänst i försvaret. [53)

Jordbruksdepartementet Lag om hälso- och miljöfarliga varor. [31] Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. [35] Handelsdepartementet Konsumentupplysning om försäkringar. [ 2 9 | Inrikesdepartementet Kommersiell service i glesbygder. [13] Bostadsanpassningsbidrag. [30] Förhandlingsrätt för pensionärer. [33] Konkurrens i bostadsbyggandet. [40] Skyddat arbete. [ 5 4 | Glesbygder och glesbygdspolitik. [56] Civildepartementet Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? [32] Rapport angaende'kommunal informationm. m. [52] Industridepartementet Svensk möbelindustri. [2] Naturgas i Sverige. [25] Utnyttjande och skydd av havet. 1431 (Utkommer senare)

Socialdepartementet 1968 års barnstugeutredning. 1. Förskolan 1. [26] 2. Förskolan 2. [27] Familjestöd. [ 3 4 | Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m. [ 6 0 | Kommunikationsdepartementet CKR.(Centrala körkortsregistret) Svävarfartslag. [21] Koncession för pipelines. [ 58 |

|5]

Finansdepartementet Förenklad löntagarbeskattning. |11] Vägtrafikbeskattningen. |42[ Reformerad skatteutjämning. [44] Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Del 2 slutrapport. [55] Utbildningsdepartementet Reklamutredningen. 1. Reklam I. Beskattning av reklamen. [6] 2. Reklam I I . Beskrivning och analys. 7] 3. Reklam I I I . Ställningstaganden och förslag. 8] (Utkommer senare). 4. Reklam IV. Reklamens bestämmningsfaktorer. [9] (Utkommer senare.) Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [19] Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. [ 2 0 | Högre utbildning — regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. [23] 1968 års beredning om stat och kyrka. 1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. [36[ 2. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1—19. 1371 3. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. [38] Kulturminnesvård. [45]

I

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

§8 Allmänna Förlaget

Beckman Tryckerier AB 1972

ISBN 91 -38-01334-7