Familjestöd

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Statens offentliga utredningar

1972:34

Familjestöd

Socialdepartementet

Betänkande avgivet av familjepolitiska kommittén Stockholm 1972

Statens offentliga utredningar 1972

Kronologisk förteckning

1 . Ämbetsansvaret II. J u . 2. Svensk möbelindustri. I. 3. Personal för t y g - och intendenturförvaltning. Fö. 4 . Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö. 5. CKR. (Centrala körkortsregistret) K. 6. Reklam I. Beskattning av reklamen. U. 7. Reklam II. Beskrivning och analys. U. 8. Reklam III. Ställningstaganden och förslag. U. 9. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. U. 10. Godsbefordran till sjöss. J u . 1 1 . Förenklad löntagarbeskattning. Fi. 12. Skadestånd IV. J u . 13. Kommersiell service i glesbygder. In. 14. Revision av vattenlagen. Del 2. J u . 15. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. J u . 16. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. (Följdförfattningar) J u . 17. Nomineringsförfarande vid riksdagsval. • Riksdagen i pressen. J u . 18. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. J u . 1 9 . Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. 20. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. U. 2 1 . Svävarfartslag. K. 22. Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. J u . 23. Högre utbildning — regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. U. 24. Vägfraktavtalet II. J u . 25. Naturgas i Sverige. I. 26. Förskolan 1. S. 27. Förskolan 2. S. 28. Konsumentköplag. J u . 29. Konsumentupplysning om försäkringar. H. 30. Bostadsanpassningsbidrag. In. 3 1 . Lag om hälso- och miljöfarliga varor. J o . 32. Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? C. 33. Förhandlingsrätt för pensionärer. In. 34. Familjestöd. S.

Statens offentliga utredningar 1972:34 Socialdepartementet

Familjestöd

Betänkande avgivet av Familjepolitiska kommittén Stockholm 1972

ISBN 91-38-00026-6

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 72.586 S

Till statsrådet Camilla Odhnoff

Familjepolitiska kommittén, som tillkallades av dåvarande statsrådet Ulla Lindström efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1965 för att utreda frågan om samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna, får härmed avlämna ett betänkande kallat Familjestöd. Under arbetet med betänkandet har kommittén haft följande sammansättning: generaldirektören Lars-Åke Åström, ordförande, riksdagsledamoten Nils Carlshamre, rättschefen Ingrid Hilding samt riksdagsledamöterna Gördis Hörnlund, Einar Larsson, Lars Larsson och Ingemar Mundebo. Sedan Lars Larsson avlidit tillkallades riksdagsledamoten Grethe Lundblad fr. o. m. den 27 maj 1971 som ledamot i kommittén. Som experter har medverkat departementsrådet Gustav Jönsson, socialdepartementet, kammarrättsrådet Gunnar Björne och kanslirådet Bertil Edlund, finansdepartementet , departementsrådet Ulf Larsson, utbildningsdepartementet och försäkringsdomaren Carl Björhammar, försäkringsdomstolen. Sekreterare har varit departementssekreteraren Ingemar Lindberg, hovrättsassessorn Lars Grönwall, aktuarien Lena Jonsson, sekreteraren Sören Kindlund och byrådirektören Monika Wikman-Lindqvist. Kommittén har under utredningsarbetets gång hållit fortlöpande kontakt med bl. a. barnstugeutredningen och sjukpenningutredSOU 1972:34

ningen. Kontakerna har underlättats av att experterna i kommittén Jönsson och Björne också har uppdrag såsom experter i vardera av nämnda utredningar. Vid prövningen av möjligheterna att utvidga bostadstilläggssystemet till att även omfatta låginkomstgrupper utan barn har kommittén biträtts av en arbetsgrupp där förutom Edlund och Jönsson även departementssekreterarna Hans Almgren och Ingrid Dalen, inrikesdepartementet samt avdelningsdirektören Ralph Johansson, bostadsstyrelsen medverkat. Kommitténs kontakter med boendeutredningen i denna fråga har underlättats av att Dalen och Johansson är sekreterare resp. expert åt boendeutredningen. För de samhällsekonomiska beräkningarna i kap. 7 har kommittén anlitat departementssekreteraren Rein Hinno, finansdepartementet. Vidare har docent Erland Hofsten anlitats som expert rörande bl. a. befolkningsutvecklingen och vissa beräkningar av barnkostnader. Kommittén har tidigare bl. a. avlämnat betänkandet Barnbidrag och familje tillägg (SOU 1967:52) samt promemoriorna Avbrott i ledighet vid havandeskap m. m. och Jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen (Stenciler, socialdepartementet 1968:2 resp. 1969:7). Med föreliggande betänkande har kommittén slutfört sitt arbete. 3

Till betänkandet har fogats reservationer av ledamoten Carlshamre och ledamöterna Larsson och Mundebo samt särskilt yttrande av ledamoten Carlshamre. Stockholm i maj 1972 L.-Å. Åström Nils Carlshamre Gördis Hörnlund Grethe Lundblad

Lars Grönwall Sören Kindlund

4 Ingrid Hilding Einar Larsson Ingemar Mundebo /Ingemar Lindberg Lena Jonsson Monika Wikman-Lindqvist

SOU 1972:34

Innehåll

Lag om familjestöd, m. m Förslag till lag om familjestöd Förslag till kungörelse om statskommunala bostadstillägg till barnfamiljer. Förslag till kungörelse om inkomstprövning i fråga om barntillägg enligt lagen (1973:00) om familjestöd, m. m. Förslag till lag om ändring i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring . . . Förslag till lag om ändring i förordningen (1956:629) om erkända arbetslöshetskassor Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

17 17 25

28 30

42 43

Sammanfattning

45 Kapitel 1 Utredningsuppdraget

49 Kapitel 2 Samhällets stöd till barnfamiljer Kontantstödets nuvarande utformning Allmänna barnbidrag Bostadstillägg Studiestöd Vissa förmåner inom den allmänna försäkringen Bidragsförskott Bosättningslån SOU 1972:34

52 52 52 53 56 57 59 60

Inkomstbeskattningen Beräkningen av beskattningsbar inkomst Skatteberäkningen Folkpensionsavgiften Sjukförsäkringsavgiften . . . . Inkomstbeskattningens verkningar Service till barnfamiljer Barnstugor och familjedaghem Social hemhjälp Annan service Viss skyddslagstiftning Barnavårdsman Kapitel 3 Befolkningsstatistik Barnfamiljer Enförälderfamiljer Befolkningsutbytet mellan Sverige och andra länder Fruktsamhetsutvecklingen . . Reproduktionsförhållanden . . Den aktuella fruktsamhetsutvecklingen Fruktsamhetsskillnader mellan olika befolkningsgrupper . . . Prognoser Kapitel 4 Undersökningar och annan statistik Barnfamiljernas inkomster Inkomstfördelningen 1972 . . Uppdelning på en och två inkomsttagare

60 61 63 65 65 67 69 69 71 71 72 72 74 74 76 79 79 85 85 86 88

89 89 90 91 5

Utvecklingstendenser Förekomsten av en resp. två inkomsttagare i olika inkomstklasser efter barnantal Arbetsmarknadsstatistik Förvärvsintensitet för män och kvinnor Ökande kvinnlig förvärvsverksamhet Förvärvsarbete och barn . . . . Småbarnsmödrars förvärvsarbete efter moderns ålder Förvärvsintensitet och utbildningsnivå Prognoser Familjeundersökningen Familjepolitiska kommitténs barntillsynsundersökning Undersökningens uppläggning och utförande Antal i undersökningen ingående barn Föräldrarnas inkomster . . . . Yrkesförhållanden Intagning Platser, inskrivna barn och överinskrivningsprocent . . . . Barnens ålder Frånvaro Jämförelse med familjeberedningens undersökning från år 1966 Hushållsbudgetundersökningen . . . Bakgrund och syfte Urval och genomförande . . . . Tolkning Konsumtionens storlek och fördelning på hushåll med och utan barn Ettbarnsfamiljernas konsumtion efter barnets ålder Konsumtionen efter barnantal Låginkomstgrupper Socialhjälpsstatistik Barnfamiljer bland socialhjälpstagarna Enförälderfamiljer Antal barn och barnens ålder . Bostadsförhållanden 6

96 97 97 97 98 100 100 100 102 103 103 104 104 106 107 108 108 108

109 109 110 110 110

111 114 117 120 121 122 123 125 126

Låginkomstutredningen Inkomstförhållanden m. m. . . Riksförsäkringsverkets föräldraundersökning Inledning Sjukpenningklassplacering . . . Förändring av sjukpenningklassplaceringen för modern under tiden omkring födelsen . Åldersfördelning Förekomst av tidigare barn . . Civilstånd Förtida uttag av tilläggssjukpenning Sjukpenningklassplacering för alla under 1970 nyblivna mödrar Vissa ytterligare uppgifter som belyser kostnader för barn Vissa bedömningar av barnkostnader Fosterlön Socialhjälpen i Stockholms kommun m. m Existensminimum

127 127 129 129 129

131 132 132 134 135

135 135 135 140 140 140

Kapitel 5 Barnfamiljernas sociala och ekonomiska situation 142 Barnfamiljer — icke-barnfamiljer 142 En- och tvåförälderfamiljer . . 144 Barnens ålder 148 Familjer med olika barnantal . 150 Bostadsförhållanden 155 Familjernas sociala och ekonomiska förhållanden under tiden för barnens födelse 158 Disponibel inkomst 160 Familjestödets verkningar för olika grupper av barnfamiljer . 164 Kapitel 6 Reformer och reformförslag under senare tid 168 Familjepolitiska kommitténs betänkande Barnbidrag och familjetillägg 168 Remissyttranden 169 Införande av bostadstillägg till barnfamiljer 171 SOU 1972:34

Familjepolitiska kommitténs promemoria om bostadstillägg . Höjda bostadstillägg för barnfamiljer Pensionsförsäkringskommittén. Politiska partier och arbetsmarknadsorganisationer . . . . Kapitel 7 Samhällsekonomiska konsekvenser Inledning Totalresursernas tillväxt . . . . Utrymmet för den privata konsumtionens ökning Konsumtionsfördelningen 1969 och 1970 Konsumtionsfördelningen 1970-1980 Familjestödets effekter Samhällsekonomiska effekter av ökat daghemsbyggande . . . Sammanfattning av kalkylresultat Kapitel 8 Allmänna överväganden . . . Bakgrund Samhällsutveckling och familjemönster Reformer och debatt under senare år Kommitténs första betänkande och dess vidare behandling 1970 års skattereform . . . . 1971 års beslut om reformerade bostadstillägg Familjestödets utveckling . . Några inslag i den familjepolitiska debatten Barnkostnadernas fördelning . . . Försörjningsstöd när en av föräldrarna måste vara hemma . . Barnets födelse Ersättningsnivån Ersättningstidens längd . . . Faderns rätt till ersättning . . Föräldraförsäkring Vård av sjukt barn Vård av svårt handikappat SOU 1972:34

172 173 174 175

182 182 183 187 189 190 193

barn Allmänt stöd under barnens uppväxttid Kostnaderna för tillsyn . . . Förvärvsavdraget Avgiftssättningen inom samhällets barntillsyn Konsumtionskostnaderna . Stödbehov efter inkomst och barnantal Barnens konsumtion i olika åldrar Stödbehov efter barnens ålder Särskilt samhällsstöd till enförälderfamiljer Frågan om värdesäkring av familjestödet Sammanfattning av kommitténs allmänna överväganden . .

225 225 225 227 229 231 232 235 236 238 242 245

194 Kapitel 9 Föräldraförsäkring Föräldrapenning Inledning 198 Ersättningstid och ersättnings198 nivå Inkomstprövning, beskattning . Föräldrarnas inbördes rätt till 200 föräldrapenning Föräldrarnas förvärvsarbete 203 och anställningsskydd Bosättningskrav Villkor för föräldrapenning 203 över garantinivån 206 Frågan om engångsbidrag vid barns födelse 209 Foster- och adoptivföräldrar . 210 Kostnader Sjukpenning vid vård av sjukt 214 barn 216 Inledning Kommitténs överväganden och 219 förslag 220 Kostnader 221 Vårdbidrag för svårt handikappat 222 barn 224 Sammanfattning av bestämmel224 ser och motiv 224 Anvisningar och praxis 196

248 248 248 249 250 250 251 254 254 255 256 258 259 259 260 262 262 262 263 7

Hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag 264 Kommitténs överväganden och förslag 265 Kostnader 267 Kapitel 10 Barnstöd Inledning Frågan om beskattade barnbidrag Inkomstprövningen av bostadstilläggen Bostadstilläggens nivå Kostnader och antal bidragstagare Utbetalning av bostadstillägg . Avgifter för barntillsyn Barnpensionernas nivå och konstruktion

268 268 269 275 289 291 293 300 307

Kapitel 11 Åldersgränser 310 Allmän översikt 310 Kommitténs överväganden och förslag 312 Kapitel 12 Särskilda frågor Bidragsförskott Inledning Medverkan till faderskaps fastställande mm Möjlighet att erhålla bidragsförskott när underhållsbidrag utgått som engångsbelopp . . . Anstånd och eftergift vid återbetalning av utgivna bidragsförskott Finansieringen av bidragsförskott Fördelningen av belopp som influtit genom införsel Kostnader Bosättningslån Kommitténs uppdrag Nuvarande regler Riksbankens undersökning av ansökningar om bosättningslån Kommitténs överväganden . . Kostnader 8

317 317 317 318

320 321 322 325 325 325 325 326 328 333

Invandrarbarnens rätt till vissa förmåner 333 Kommitténs uppdrag 333 Gällande bestämmelser för vissa familjepolitiska förmåner . . 334 Medborgarskapsrättsliga bestämmelser 335 Kommitténs överväganden och förslag 335 Kostnader 337 Kontantstödet när barn vårdas på institution 338 Gällande bestämmelser 338 Kommitténs överväganden och förslag 338 Kostnader 339 Några sjukförsäkringsfrågor . . . 339 Undantag från fridagsregeln i vissa fall 339 Frivillig försäkring för vissa kategorier 340 Kapitel 13 Utbyggnadsprogram: Kostnader och finansiering 344 Kostnader 344 Finansiering 346 Kapitel 14 Samordning och administration Nuvarande författningsreglering och administration . . . . Administrationen enligt kommitténs tidigare betänkande RAFA-utredningen Kommitténs överväganden och förslag Kapitel 15 Kommentar till författningsförslagen Inledning Förslaget till lag om familjestöd Kungörelse förslagen Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring . . Förordningen om ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor

348 348 349 350 353

356 356 357 377 379

381 SOU 1972:34

Kapitel 16 Bostadsstöd till låginkomstgrupper utan barn m.m 383 Kommitténs uppdrag 383 Sammanfattning av arbetsgruppens rapport 383 Kommitte'ns överväganden . . 387 Reservationer 390 av hr Carlshamre 390 av herrar Larsson och Mundebo 392 Särskilt yttrande av hr Carlshamre

396 396

Bilaga 1 Familjeundersökningen . . . . Bilaga 2 Disponibel inkomst och marginaleffekter Bilaga 3 Inkomsttagare år 1972 och år 1974 Bilaga 4 Sammanställning av vissa familjepolitiska och andra åldersgränser Bilaga 5 Fruktsamhetsutvecklingen i Sverige Bilaga 6 Bostadsstöd till låginkomstgrupper utan barn m. m. . . . Förmånskatalog

397 SOU 1972:34

563 578

589 595 613 652

Tabellförteckning

Tabell 1 Barnbidrag, penningvärdeförändring och standardutveckling . . Tabell 2 Storstockholms kommunala bostadstillägg Tabell 3 Skatten för olika kategorier inkomsttagare Tabell 4 Skatteeffekten vid giftermålets ingående Tabell 5 Skatteeffekter då det första barnet föds Tabell 6 Skatteeffekten då hemmavarande make tar förvärvsarbete . . . . Tabell 7 Antal platser i daghem, fritidshem, familjedaghem och lekskolor 1960-1972 Tabell 8 Statens kostnader under de senaste budgetåren samt de beräknade kostnaderna för innevarande och nästa budgetår Tabell 9 Levande födda barn i Sverige 1921-1971 Tabell 10 Barnfamiljernas sammansättning. Folk- och bostadsräkningarna 1960 och 1965 (barn i åldrarna 0-15 år) Tabell 11 Antal barn i olika familjetyper. Folk- och bostadsräkningarna 1960 och 1965 (barn i åldrarna 0-15 år) Tabell 12 Barnfamiljernas sammansättning den 31 december 1971 (barn i åldrarna 0-17 år) Tabell 13 Antal barn i olika familjetyper den 31 december 1971 (barn i åldrarna 0-17 år) 10

52 56 64 66 67 68

71 74

76 Tabell 14 Samlevnadsförhållanden för ensamstående föräldrar år 1969. Familjeundersökningen Tabell 15 Ensamstående föräldrar fördelade efter barnantal. Familjeundersökningen Tabell 16 Ensamstående föräldrar fördelade efter yngsta barnets ålder. Familjeundersökningen Tabell 17 Antalet barn födda i resp. utom äktenskap Tabell 18 Medelbarnantal 1960 samt antal barn av angivet ordningsnummer per 1 000 äktenskap av 10— 14 års varaktighet, fördelade efter mannens relativa inkomst år 1960 . . . Tabell 19 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Antal. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats Tabell 20 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Procent. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats Tabell 21 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Antal. Ensamstående över 66 år utan barn har inte medräknats Tabell 22 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Procent. Ensamstående över 66 år utan barn har inte medräknats . . . Tabell 23 Makar med en eller ingen

78 78

92 SOU 1972:34

inkomsttagare 1972. Antal. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är 92 över 66 år har inte medräknats Tabell 24 Makar med en eller ingen inkomsttagare 1972. Procent. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är 92 över 66 år har inte medräknats Tabell 25 Makar, två inkomsttagare 1972. Antal. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har 93 inte medräknats Tabell 26 Makar, två inkomsttagare 1972. Procent. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har 93 inte medräknats Tabell 27 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Antal. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte med94 räknats Tabell 28 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Procent. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte med94 räknats Tabell 29 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Antal. Ensamstående över 66 år 95 utan barn har inte medräknats Tabell 30 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Procent. Ensamstående över 66 år utan barn har inte medräknats . . . 95 Tabell 31 Andelen familjer med två inkomsttagare 1972. Procent. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är 96 över 66 år har inte medräknats Tabell 32 Förvärvsintensitet (relativt arbetskraftstal) efter kön, civilstånd och ålder. Arbetskraftsundersök97 ningarna 4:e kvartalet 1971 Tabell 33 Antal och andel förvärvsarbetande kvinnor i åldern 15—64 år 1930-1965 efter civilstånd enligt folk97 och bostadsräkningarna Tabell 34 Gifta kvinnor med barn under 17 år och i arbete fördelade efter yngsta barnets ålder och antal hemmavarande barn under 17 år. FörändSOU 1972:34

ring av de relativa arbetskraftstalen i procentenheter enligt arbetskraftsundersökningarna hösten 1968 och 4:e kvartalet 1971 98 Tabell 35 Kvinnor, med barn under 17 år, i arbete fördelade efter civilstånd, yngsta barnets ålder, antalet hemmavarande barn under 17 år och arbetstid m. m. Arbetskraftsundersökningarna 4 :e kvartalet 1971 99 Tabell 36 Förvärvsintensitet och utbildningsnivå för gifta kvinnor och kvinnor med barn under 7 år. Procent . 101 Tabell 37 Barn under 7 år till förvärvsarbetande mödrar 1970-1980 enligt SCB:s prognos 102 Tabell 38 Förvärvsarbetande föräldrar efter inkomst. Procent 105 Tabell 39 Hushåll med två förvärvsarbetande föräldrar (gifta eller samboende) efter sammanlagd inkomst. Procent 106 Tabell 40 Yrkesfördelning för ensamstående vårdnadshavare. Procent . 106 Tabell 41 Yrkesfördelning för gifta eller samboende kvinnor. Procent . . . 107 Tabell 42 Yrkesfördelning för gifta eller samboende män. Procent 107 Tabell 43 Konsumtionen fördelad efter hushållstyper och uppdelad på varuområden 112 Tabell 44 Konsumtion av varugruppen mat och dryck bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Kr./mån 114 Tabell 45 Konsumtion av varugruppen mat och dryck bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Procent av totala konsumtionen 114 Tabell 46 Konsumtion av varugruppen kläder och skor bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Kr./mån H5 Tabell 47 Konsumtion av varugruppen kläder och skor bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen H5 11

Tabell 48 Konsumtion av kläder delade efter yngsta barnets ålder. och skor per förälder och per barn i Procent 121 ettbarnsfamiljer fördelade efter inTabell 62 Socialhjälpsfall och perkomst och barnens ålder 116 söner med socialhjälp åren 1967Tabell 49 Konsumtion av bostäder 1970. SOS socialhjälp 122 bland ettbarnsfamiljer efter disponibel Tabell 63 Socialhjälpens storlek efinkomst och barnets ålder. Procent av ter familjetyp (SU 1968) 122 den totala konsumtionen 116 Tabell 64 Fördelningen av socialTabell 50 Konsumtion av barntillhjälpsfallens disponibla inkomst på olisyn bland ettbarnsfamiljer efter dispoka typer av inkomster (SU 1968). Pronibel inkomst och barnets ålder. Procent 123 cent av den totala konsumtionen . . . 117 Tabell 65 Barnfamiljer med socialTabell 51 Konsumtion av hushållshjälp och alla barnfamiljer efter familtjänster bland ettbarnsfamiljer efter jetyp 123 disponibel inkomst och barnets ålder. Tabell 66 Barnfamiljer med socialProcent av den totala konsumtionen . 117 hjälp och alla barnfamiljer efter barnTabell 52 Genomsnittlig konsumantal 125 tion av mat och dryck i olika familjeTabell 67 Barn bland socialhjälpstyper efter disponibel inkomst och fallen efter familjetyp och familjens barnantal. Kr./mån 118 barnantal. Procent 125 Tabell 53 Genomsnittlig konsumTabell 68 Andel trångbodda familtion av mat och dryck i olika familjejer med egen bostad enligt SU 1959 typer efter disponibel inkomst och och SU 1968 (högst två boende per barnantal. Procent av den totala konrum, köket oräknat). Procent 126 sumtionen 118 Tabell 69 Socialhjälpsutgifter, tkr . 127 Tabell 54 Genomsnittlig konsumTabell 70 Moderns sjukpenning 270 tion av kläder och skor per förälder dagar före nedkomsten och faderns resp. per barn i hushåll fördelade efter sjukpenning vid tidpunkten för neddisponibel inkomst och barnantal . . . 119 komsten. Gifta (inkl. samboende förTabell 55 Barnens genomsnittliga äldrar). Antal 130 konsumtion av kläder och skor fördeTabell 71 Moderns sjukpenning 270 lad efter barnens ålder och förekomst dagar före nedkomsten och faderns av syskon. Kr./mån. och barn 119 sjukpenning vid nedkomsten. Gifta Tabell 56 Andelen barnfamiljer un(inkl. samboende föräldrar). Procent . 130 der miniminivån efter barnantal . . . . 120 Tabell 72 Moderns sjukpenning två Tabell 57 Barnfamiljer under minimånader efter fallets avslutning och faminivån och samtliga barnfamiljer förderns sjukpenning vid nedkomsten. delade efter barnantal. Procent 120 Gifta (inkl. samboende föräldrar). AnTabell 58 Familjer som låg under tal 130 miniminivån fördelade efter antal inTabell 73 Faderns sjukpenning vid komsttagare i familjen. Procent . . . . 120 nedkomsten och moderns sjukpenning Tabell 59 Familjer under miniminitvå månader efter fallets avslutning. vån fördelade efter sysselsättningskateProcent 131 gori. Procent 121 Tabell 74 Moderns sjukpenning 270 Tabell 60 Barnfamiljer under minidagar före nedkomsten, vid fallets avminivån efter yngsta barnets ålder. slutning samt två månader efter fallets Procent 121 avslutning. Procent 131 Tabell 61 Barnfamiljer under miniTabell 75 Moderns och faderns ålminivån och samtliga barnfamiljer förder den 1 januari 1971. Antal och pro12

SOU 1972:34

cent. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Tabell 76 Ogifta icke-samboende mödrars ålder den 1 januari 1971 . . . Tabell 77 Moderns ålder och sjukpenning 270 dagar före nedkomsten fördelade efter sjukpenningens storlek. Procent Tabell 78 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter förekomst av tilläggssjukpenning vid fallets avslutning. Andelar med barn under 3 år Tabell 79 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter antal barn under 3 år. Andel med resp. utan tilläggssjukpenning vid fallets avslutning Tabell 80 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter förekomst av tilläggssjukpenning vid fallets avslutning. Andelar med barn under 7 år Tabell 81 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter antal barn under 7 år. Andel med resp. utan tilläggssjukpenning vid fallets avslutning Tabell 82 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter förekomst av tilläggssjukpenning vid fallets avslutning. Andelar med barn under 16 år Tabell 83 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter antal barn under 16 år. Andel med resp. utan tilläggssjukpenning vid fallets avslutning Tabell 84 Moderns civilstånd vid nedkomsten och sjukpenning vid fallets avslutning Tabell 85 Faderns civilstånd och sjukpenning vid barnets födelse . . . . Tabell 86 Moderskapsfallen fördelade efter antalet dagar före nedkomsten då tilläggssjukpenning har utbetalats och moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning. Procent . . . . Tabell 87 Mödrar som fött barn under år 1970 fördelade eftre sjukpenSOU 1972:34

132 132

134 134

ning kr./dag. Antal och procent Tabell 88 Beräknad kostnad för ett barns konsumtion enligt förhållandena i ettbarnsfamiljer 1969 efter disponibel inkomst. Kr./mån Tabell 89 Beräknad kostnad för ett barns konsumtion enligt förhållandena i tvåbarnsfamiljer 1969 efter disponibel inkomst. Kr./mån Tabell 90 Konsumtionskostnader för barn i olika åldrar fördelade på vissa konsumtionsgrupper. Kr./mån. . . . Tabell 91 Konsumtionskostnader för barn i olika åldrar fördelade på olika konsumtionsgrupper. Kr./mån. . . . Tabell 92 Konsumtionskostnader för ett barn under det första levnadsåret. Kr./mån Tabell 93 De uppfattade kostnaderna för ett barn med fördelning på olika utgiftsposter samt efter barnets ålder. Kr./mån Tabell 94 Kostnader för barn i vissa åldrar enligt olika källor. Bostadskostnader, ferieutgifter och tillsynskostnader ej inkluderade. Kr./mån Tabell 95 Gifta män under 65 år med och utan barn fördelade efter ålder enligt familjeundersökningen . . . Tabell 96 Ensamstående (män och kvinnor) med och utan barn fördelade efter ålder enligt familjeundersökningen Tabell 97 Tillgång till telefon, TV, bil och sommarstuga för olika familjetyper 1970 enligt familjeundersökningen Tabell 98 Barnfamiljer fördelade efter yngsta barnets ålder Tabell 99 Återstående konsumtionsutrymme i genomsnitt efter avräkning av "miniminivå" efter antal barn samt för makar och ensamstående med uppdelning dels efter civilstånd, dels efter faktiskt samboende Tabell 100 Andel med återstående konsumtionsutrymme mindre än eller lika med 0 efter avräkning av den ovan beskrivna miniminivån efter antal barn

147 148

samt för makar och ensamstående med uppdelning dels efter civilstånd, dels efter faktiskt samboende. 1969 . . . . 153 Tabell 101 Genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme per barn efter avräkning av den ovan beskrivna miniminivån och andel med konsumtionsnivå mindre än eller lika med 0 för olika familjetyper indelade efter förvärvsintensitet. Familjerna indelade efter faktiskt samboende. 1969. 153 Tabell 102 Genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme per familj efter avräkning av den ovan beskrivna miniminivån och andel med konsumtionsnivå mindre än eller lika med 0 för olika familjetyper indelade efter förvärvsintensitet. Familjerna är indelade efter faktiskt samboende. 1969 . . . 154 Tabell 103 Tvåförälderfamiljer (efter faktiskt samboende) under den beskrivna miniminivån indelade efter förvärvsintensitet 155 Tabell 104 Enförälderfamiljer (efter faktiskt samboende) under den beskrivna miniminivån indelade efter förvärvsintensitet 155 Tabell 105 Andel lägenheter som uppfyller vissa utrustningskrav (vatten och avlopp, dusch- eller badrum) eller utrymmeskrav (norm 1 = högst två boende per rum köket oräknat) efter familjetyp enligt bostads- och hyresundersökningen 1969 156 Tabell 106 Andel familjer med olika typer av bostadstillägg i maj 1969 och i december 1970 enligt bostadsstyrelsens undersökningar 156 Tabell 107 Antal ensamstående resp. samboende med bostadstillägg i maj 1969 enligt bostadsstyrelsens undersökning 156 Tabell 108 Familjer med bostadstillägg efter familjetyp och barnantal i maj 1969 enligt bostadsstyrelsens undersökning 156 Tabell 109 Familjer med statligt bostadstillägg fördelade efter familjetyp och det statliga bostadstilläggets 14

belopp i maj 1969 enligt bostadsstyrelsens undersökning Tabell 110 Andel hushåll med bostadstillägg år 1969 Tabell 111 Gifta (inkl. samboende) föräldrar efter sjukpenningklassplacering 1970. Procent Tabell 112 Kvinnor fördelade efter sysselsättning under större delen av graviditeten och civilstånd enligt familjeundersökningen. Procent Tabell 113 Andel i arbetskraften resp. faktiskt förvärvsarbetande bland kvinnor med barn i åldern 6-12 månader. Arbetskraftsundersökningen i april 1971 Tabell 114 Kontantstöd, kr./mån. . Tabell 115 Disponibel inkomst per familj, kr./mån Tabell 116 Disponibel inkomst per familjemedlem kr./mån Tabell 117 Disponibel inkomst per familj kr./mån. efter kommunalt bostadstillägg och med avdrag för hyra . Tabell 118 Disponibel inkomst per familjemedlem kr./mån. efter kommunalt bostadstillägg och med avdrag för hyra Tabell 119 Inkomster, skatt och bidrag för olika grupper av barnfamiljer år 1972 Tabell 120 Det statliga bostadstilläggets uppbyggnad enligt 1968 års riksdagsbeslut, kr. /år Tabell 121 Antalet personer i arbetskraften enligt långtidsutredningens kalkyler Tabell 122 Arbetskrafts- och produktivitetsförändringar beräknade av 1970 års långtidsutredning. Procent per år Tabell 123 Resursfördelning och tillväxt 1970-1980 enligt långtidsutredningen m. m Tabell 124 Fördelning av konsumtionsutrymmet mellan pensionärer och övrig befolkning. Procent per år . . . . Tabell 125 Konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer resp. icke-barnfa-

157 158

160 161 162 162

191 SOU 1972:34

192 miljer. Procent per år Tabell 126 Konsumtionsfördelningen för barnfamiljer resp. icke-barnfa193 miljer. Procent per år Tabell 127 Förändring av konsumtionsutrymmet till följd av en inkomstöverföring till barnfamiljerna på 100 milj. kr. finansierad genom indirekt be193 skattning Tabell 128 Konsumtionsfördelning för barnfamiljer resp. icke-barnfamil194 jer. Procent per år Tabell 129 Konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer resp. icke-barnfa196 miljer. Procent per år Tabell 130 Antagen konsumtionsutveckling för befolkningen under 67 år samt utvecklingen dels efter en inkomstöverföring till barnfamiljerna med 500 milj. kr. per 5-årsperiod, dels efter en ökad satsning på daghemmen för 500 milj kr. per 5-årsperiod . . . . 196 Tabell 131 Effekterna av dels en inkomstöverföring till barnfamiljerna på 500 milj. kr. per 5-årsperiod, dels en ökad satsning på daghemmen för 500 milj. kr. per 5-årsperiod. Förändringar i förhållande till antagen konsumtions197 utveckling Tabell 132 Skatteinkomsternas fördelning på olika inkomsttagarkategorier år 1973 samt skattebördans omfördelning genom 1970 års skattere208 form Tabell 133 Inkomster, skatt och bidrag för olika grupper av familjer med 213 barn under 16 år år 1972 Tabell 134 Avgifter för barntillsyn enligt kommunförbundets rekommendation i de inkomstlägen som var vanli226 ga år 1970 Tabell 135 Disponibel inkomst för familjerna A-C med en och två förvärvsarbetande samt utan barn och 230 med två barn Tabell 136 Inverkan av förvärvsavdrag, familjestöd och daghemsavgifter för familjerna A--C med två barn . . . 230 Tabell 137 Disponibel inkomst, SOU 1972:34

folkpensionsnivå för de vuxna och återstående "barnstandard" i genomsnittliga inkomstlägen år 1971 för olika familjetyper med ett barn 240 Tabell 138 De sammanlagda marginaleffekterna av ökad skatt och minskat bostadstillägg för gifta med en inkomsttagare 270 Tabell 139 De sammanlagda marginaleffekterna av ökad skatt, minskat bostadstillägg och ökade tillsynsavgifter för makar med lika inkomster, ett barn och barnet på daghem och med en hyra som ligger vid eller över den övre gränsen för hyresanknutet bostadstillägg 271 Tabell 140 De sammanlagda marginaleffekterna av ökad skatt, minskat bostadstillägg och ökade tillsynsavgifter för makar med lika inkomster, med två barn, bägge barnen på daghem och med en hyra som ligger vid eller över den övre gränsen för hyresanknutet bostadstillägg 271 Tabell 141 A De individuella effekterna av beskattade barnbidrag på 3 000 kr./år och barn i jämförelse med nuvarande barnbidrag och statliga bostadstillägg för makar vid olika barnantal och inkomster. Med nuvarande regler avses de som enligt förslag skall tillämpas för år 1973 272 Tabell 141 B De individuella effekterna av beskattade barnbidrag på 3 000 kr./år och barn i jämförelse med nuvarande barnbidrag och statliga bostadstillägg för ensamstående vid olika barnantal och inkomster. Med nuvarande regler avses de som enligt förslag skall tillämpas för år 1973 272 Tabell 142 De olika typer av inkomst och avdrag som används inom beskattningen 280 Tabell 143 Fördelningen av avdraget för underskott i förvärvskälla. Uppskattade uppgifter för inkomståret 1971 vid den statliga taxeringen . . . . 280 Tabell 144 Fördelningen av andra allmänna avdrag än underskottsavdrag. 15

Uppskattade uppgifter för inkomståret grupper av familjer med barn på dag1971 vid den statliga taxeringen . . . . 281 hem 304 Tabell 145 Kostnadsjämförelse melTabell 154 Procentuell fördelning lan identiska radhus disponerade med av de lånesökande efter antal barn (inkl. äganderätt, bostadsrätt resp. hyresrätt, väntade; men exkl. barn som ej vårkr./år 282 das av sök.) och efter avslagsskäl resp. Tabell 146 Bidragsreduktionens bifall 327 storlek i olika inkomstlägen dels enligt Tabell 155 Uppburen socialhjälp efde i prop. 1972:34 föreslagna avdragster hjälpbelopp och tid som förflutit faktorerna, dels enligt alt. I—III . . . . 287 sedan socialhjälpen utgick. Procent . . 328 Tabell 147 Högsta årsinkomst vid Tabell 156 Procentuell fördelning vilken bostadstillägg kan utgå vid olika av de lånesökande efter slag av skulder avdragsfaktorer. Gift med hemmamaoch deras storlek 329 ke 287 Tabell 157 Sammanfattning av Tabell 148 Totala marginaleffekter kostnaderna för de i betänkandet anav ökad skatt och minskat bostadsgivna förbättringarna av familjestödet . 345 tillägg för gift med hemmamake vid Tabell 158 Finansieringen av de i olika alternativa utformningar av avbetänkandet angivna förbättringarna dragsfaktorerna vid inkomstprövexkl. förändringar av administrationen ningen av bostadstillägg 288 nen 347 Tabell 149 Sammanlagt statligt och Tabell 159 Årliga driftkostnader i kommunalt bostadstillägg efter antal milj. kr 352 barn, inkomst och hyra sedan det statliga bostadstillägget höjts till 100 kr./ mån. och barn 291 Tabell 150 Svenska kommunförbundets rekommendation rörande avgiftstaxa inom barntillsynsverksamheten (daghem, familjedaghem och tillsyn av sjukt barn) 301 Tabell 151 De totala marginaleffekterna av ökad skatt, minskat bostadstillägg och ökade tillsynsavgifter för en familj med ett barn, barnet på daghem och med en hyra som ligger vid eller över den övre gränsen för hyresanknutet bostadstillägg. Makar med lika inkomster 302 Tabell 152 De totala marginaleffekterna av ökad skatt, minskat bostadstillägg och ökade tillsynsavgifter för en familj med två barn, bägge barnen på daghem och med en hyra som ligger vid eller över den övre gränsen för hyresanknutet bostadstillägg. Makar med lika inkomster 302 Tabell 153 Tillsynsavgifter enligt kommunförbundets rekommendation vid genomsnittliga inkomster för olika 16

SOU 1972:34

Lag om familjestöd,m. m.

Förslag till Lag om familjestöd Härigenom förordnas som följer. 1 kap. Inledande bestämmelser 1 § Familjestöd enligt denna lag består av allmänt barnbidrag, inkomstprövat barntillägg, bidragsförskott, föräldrapenning, vårdbidrag för svårt handikappat barn och sjukpenning vid vård av sjukt barn. 2 § Familjestödet handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. 3 § Familjestöd utgår för barn som är bosatt här i riket. 4 § Berättigad till familjestöd är, om annat ej sägs i denna lag, förälder som är inskriven hos försäkringskassa. Villkor i denna lag om inskrivning hos försäkringskassa eller om placering i viss sjukpenningklass anses uppfyllt om det berott på ålderskravet i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring att villkoret ej kunnat uppfyllas. 2 kap. Allmänt barnbidrag 1 § Allmänt barnbidrag utgår med 1 200 kronor om året för varje barn som bidrag till täckande av barnkostnaderna. 2 § Barnbidrag utgår från och med månaden efter den då barnet fötts eller rätt till bidrag eljest uppkommit till och med den månad då barnet fyller 16 år eller rätten till bidrag eljest upphör. 3 § Står barn ej under föräldrarnas gemensamma vårdnad, utgår barnbidrag till den förälder eller den särskilt förordnade förmyndare som har vårdnaden om barnet. 4 § Barnbidrag utbetalas till modern, om inte föräldrarna anmäler att bidraget skall utbetalas till fadern. I fall som sägs i 3 § utbetalas bidraget till den som är berättigad till det. Barnbidrag utbetalas månadsvis i efterskott. SOU 1972:34 2

3 kap. Inkomstprövat barntillägg1 1 § Inkomstprövat barntillägg utgår med 1 200 kronor om året för varje barn som bidrag till täckande av barnkostnaderna. Barntillägg är beroende av inkomstprövning enligt bestämmelser som meddelas av Konungen. 2 § Barntillägg utgår från och med månaden efter den då rätt till tillägg uppkommit till och med den månad då barnet fyller 18 år eller rätten till tillägg eljest upphör. 3 § Står barn ej under föräldrarnas gemensamma vårdnad, utgår barntillägg till den förälder eller den särskilt förordnade förmyndare som har vårdnaden om barnet. 4 § Barntillägg utbetalas till den förälder eller den särskilt förordnade förmyndare som mottager barnbidrag. Mottages i fall som sägs i 8 kap. 9 § barnbidrag av båda föräldrarna, utbetalas barntillägg till den av föräldrarna som anges av dem. Konungen meddelar ytterligare bestämmelser om utbetalningen av barntillägg. 4 kap. Bidragsförskott 1 § Om en av föräldrarna ensam har vårdnaden om barn eller om vårdnaden är anförtrodd särskilt förordnad förmyndare, utgår bidragsförskott som garantistöd för den underhållsskyldighet som åvilar förälder som ej har vårdnaden om barnet. Förälder som ej har vårdnaden om barnet benämnes i detta kapitel underhållsskyldig. 2 § Bidragsförskott utgår om den underhållsskyldige ej regelbundet på förfallodagen betalar underhållsbidrag med belopp som avses i 4 § första eller andra stycket. 3 § Bidragsförskott utgår ej om barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige. Bidragsförskott utgår ej heller om den underhållsskyldige på annat sätt än genom att utge periodiskt utgående underhållsbidrag sörjt eller sörjer för att barnet erhåller ett motsvarande underhåll. 4 § Bidragsförskott utgår för år räknat med 40 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Skall bidragsförskott utgå på grund av båda föräldrarnas underhållsskyldighet, utgår dock bidragsförskott med 30 procent av basbeloppet i förhållande till varje underhållsskyldig. Är barnet berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, utgår bidragsförskott med 30 procent av basbeloppet. Betalar den underhållsskyldige regelbundet på förfallodagen ett fastställt underhållsbidrag som understiger förskottsbelopp enligt första eller andra stycket, utgår bidragsförskott med skillnaden mellan detta belopp och underhållsbidragets belopp. 5 § Bidragsförskott utgår från och med den månad då rätt till förskott uppkommit till och med den månad då barnet fyller 18 år eller rätten till förskott eljest upphör. 6 § Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren. Bidragsförskott utbetalas månadsvis i förskott. 1

18 Motsvarar nuvarande statligt bostadstillägg. SOU 1972:34

Vid beräkning av bidragsförskottets storlek per månad avrundas månadsbelopp som slutar på öretal till närmast högre hela krontal. Förskott som understiger 10 kronor i månaden bortfaller. 7 § Har bidragsförskott utgått, inträder försäkringskassan i barnets rätt till fastställt underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige till så stor del som svarar mot utgivet bidragsförskott. 8 § Den underhållsskyldige skall så länge bidragsförskott utgår erlägga fastställt underhållsbidrag till försäkringskassan. Gentemot kassan får ej åberopas betalning av underhållsbidrag på annat sätt än till kassan. 9 § Fullgör den underhållsskyldige ej efter förmåga sin betalningsskyldighet mot försäkringskassan, skall kassan vidtaga lämpliga åtgärder för fordringens indrivande. I samband med att bidragsförskott återkräves bör den som äger föra talan för barnet beredas tillfälle att utkräva den del av oguldna underhållsbidrag som kan överstiga förskottet. 10 § Försäkringskassan får besluta att dess återkrav gentemot den underhållsskyldige skall efterges, om underhållsskyldigheten blivit eftersatt på grund av att den underhållsskyldige varit sjuk eller omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda eller om eftergift av annan anledning är skälig. 11 § Är barn som är bosatt här i riket icke berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring på den grund att barnet ej är svensk medborgare, utgår i stället bidragsförskott med samma belopp som barnpensionen, om kraven för rätt till sådan pension i övrigt är uppfyllda. 12 § Ansökan om bidragsförskott göres av vårdnadshavaren, särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman för barnet. De uppgifter som lämnas i ansökan skall avges på heder och samvete.

5 kap. Föräldrapenning 1 § Föräldrapenning utgår med anledning av barns födelse med 20 kronor om dagen (garantinivå) eller med det högre belopp vartill förälders sjukpenning uppgår enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 2 § Till moder utgår föräldrapenning tidigast från och med den sextionde dagen före den då barnets födelse beräknas ske. Från och med den trettionde dagen efter den då barnet fötts utgår föräldrapenning endast om modern har barnet i sin vård. 3 § Till fader utgår föräldrapenning under högst 10 dagar i anslutning till barnets födelse, om modern samtycker därtill. Därefter utgår föräldrapenning till fader som har barnet i sin vård. 4 § Föräldrapenning utgår under högst 240 dagar sammanlagt för fader och moder. Den får dock ej utgå för längre tid än till den tvåhundrafyrtionde dagen efter den då barnet fötts. SOU 1972:34

5 § Till foster- och adoptivföräldrar utgår föräldrapenning från och med dagen för barnets ankomst till familjen till den tvåhundrafyrtionde dagen efter den då barnet fötts. Föräldrapenning utgår till den av foster- eller adoptivföräldrarna som har barnet i sin vård. I anslutning till barnets ankomst till familjen utgår dock föräldrapenning även till den andre föräldern under högst 10 dagar. Föräldrapenning enligt denna paragraf utgår under sammanlagt högst 240 dagar. 6 § Föräldrapenning utgår, om annat ej följer av vad som sägs i 8 § andra stycket, även till förälder som på grund av egen sjukdom eller sjukdom hos barnet är förhindrad att ha barnet i sin vård. 7 § För adoptivbarn som är äldre än 240 dagar men som ej fyllt 10 år utgår föräldrapenning till vardera adoptivföräldern under högst 10 dagar i anslutning till barnets ankomst till familjen. Med adoptivbarn enligt denna paragraf jämställes fosterbarn som fosterföräldrarna tagit emot i avsikt att adoptera. 8 § Hel föräldrapenning utgår för dag då förälder ej förvärvsarbetar. För dag då förälder förvärvsarbetar högst 4 timmar utgår halv föräldrapenning, om förälderns arbetsinkomst uppgår till högst hälften av hans normala. Föräldrapenning får ej utgå till båda föräldrarna samtidigt utom i de fall då föräldrapenning utgår under högst 10 dagar i anslutning till barnets födelse eller ankomst till familjen. 9 § Om ersättningsperiod varar högst 7 dagar, utgår föräldrapenning för annars arbetsfri dag endast i den mån antalet sådana dagar överstiger 2. Med arbetsfri dag avses ej semesterdag och dag då förälder uppbär dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa. 10 § Föräldrapenning utgår endast om någon av föräldrarna varit inskriven hos försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för denna. 11 § Föräldrapenning som överstiger garantinivån utgår endast till förälder som under minst 180 dagar i följd närmast före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för denna varit placerad i lägst sjukpenningklass nr 11. 12 § Föräldrapenning som överstiger garantinivån utgår under förutsättning att jämväl den andre föräldern är placerad i lägst sjukpenningklass nr 11. Vad som sagts i första stycket gäller ej, om föräldrarna ej sammanlever eller om den andre föräldern åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, bedriver studier för vilka statligt studiestöd kan utgå, uppbär dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, utbildningsbidrag, statligt omställningsbidrag eller kommunalt kontantstöd eller om föräldern på grund av sjukdom eller av annan anledning är oförmögen att vårda barnet. Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej föräldrapenning som utgår till moder till och med den tjugonionde dagen efter den då barnet fötts eller som utgår under högst 10 dagar i anslutning till barnets födelse eller ankomst till familjen. 13 § Föräldrapenning utgår ej för dag då förälder åtnjuter sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. 20

SOU 1972:34

Vad som sägs i 4 kap. 5 § tredje stycket lagen om allmän försäkring i fråga om ersättning enligt 2 och 3 kap. nämnda lag äger motsvarande tillämpning i fråga om föräldrapenning. 14 § Bestämmelserna i 3 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring äger motsvarande tillämpning i fråga om föräldrapenning. 15 § Om arbetsgivarinträde m. m. ges bestämmelser i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. 6 kap. Vårdbidrag för svårt handikappat barn 1 § Vårdbidrag utgår för barn som på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller annat handikapp för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. 2 § Vårdbidrag utgår till den av föräldrarna som saknar arbetsinkomst. Har båda föräldrarna arbetsinkomst, utgår bidraget till den av föräldrarna som har den lägsta arbetsinkomsten. Saknar båda föräldrarna arbetsinkomst, utgår bidraget till den av föräldrarna som anges av dem. Med arbetsinkomst avses i denna paragraf A-inkomst enligt 9 § 3 mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 3 § Vårdbidrag utgår för år räknat med 120 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. 4 § Vårdbidrag utgår från och med den månad då rätt till bidrag uppkommit till och med månaden före den då barnet fyller 16 år eller till och med den månad då rätten till bidrag eljest upphör. 5 § Vårdbidrag beviljas tills vidare. Behovet av bidrag skall dock omprövas en gång om året. Bedöms vårdbehovet vara mera varaktigt, får omprövningen ske med längre mellanrum, dock ej längre än tre år. 6 § Står barn ej under föräldrarnas gemensamma vårdnad, utgår vårdbidrag till den förälder eller den särskilt förordnade förmyndare som har vårdnaden om barnet. 7 § Vårdbidrag utbetalas till den av föräldrarna som avses i 2 §. I fall som sägs i 6 § utbetalas bidraget till den som är berättigad till det. 8 § Vårdbidrag utbetalas månadsvis i efterskott. Vid beräkning av vårdbidragets storlek per månad avrundas månadsbelopp som slutar på öretal till närmast högre hela krontal. 9 § Bestämmelserna i 16 kap. 1 § femte stycket, 2 § och 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring äger motsvarande tillämpning i fråga om vårdbidrag.

SOU 1972:34

7 kap. Sjukpenning vid vård av sjukt barn 1 § Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår för vård av sjukt barn eller fosterbarn som ej fyllt 10 år, om det är nödvändigt att föräldern avhåller sig från förvärvsarbete för att vårda barnet. 2 § Sjukpenning utgår för varje familj under sammanlagt högst tio dagar om året. Sjukpenning utgår från och med den dag då sjukdomsfallet inträffade. 3 § I övrigt äger bestämmelserna för sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring motsvarande tillämpning i fråga om sjukpenning vid vård av sjukt barn. 8 kap. Allmänna bestämmelser 1 § I denna lag avses med år kalenderår och med månad kalendermånad, om annat ej framgår. 2 § Familjestöd får ej utgå för längre tid tillbaka än ett år före den månad då ansökan om familjestöd gjordes eller familjestöd utan föregående ansökan utbetalades första gången. Har familjestöd icke lyfts före utgången av året efter det då beloppet förfallit till betalning, har rätten till stödet gått förlorad. 3 § Den som uppbär familjestöd är skyldig att i den utsträckning riksförsäkringsverket föreskriver upplysa försäkringskassan när det inträffat omständighet som har betydelse för rätten till stöd. 4 § Har någon uppburit familjestöd obehörigen eller med för högt belopp och har han insett eller bort inse detta, skall han återbetala vad han erhållit för mycket. Är någon återbetalningsskyldig, får vid senare utbetalning av familjestöd skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som utgått för mycket. Försäkringskassan får helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet, om det föreligger särskilda skäl. 5 § Fordran på familjestöd får ej överlåtas eller utmätas. 6 § Försäkringskassan får på framställning av barnavårdsnämnden bestämma att familjestöd skall utgå till fosterföräldrar eller annan som eljest fostrar barnet. I fråga om bidragsförskott för barn som är omhändertaget för samhällsvård gäller dock att förskottet skall utgå till den kommun som bekostar vården i stället för till fosterföräldrarna. 7 § Försäkringskassan får, om synnerliga skäl föreligger, på framställning av socialnämnd, barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd besluta att familjestöd i stället för att utbetalas till den som har rätt till stödet skall utbetalas till annan person eller till kommunal myndighet att användas till familjens eller barnets nytta. 8 § Konungen får förordna i vilken utsträckning familjestöd skall utgå för barn som stadigvarande vårdas på institution som tillhör staten eller kommun eller landstingskommun eller på enskild institution till vars drift statsbidrag utgår eller genom institutionens försorg utom denna. 22

SOU 1972:34

9 § I fråga om barntillägg, vårdbidrag och sjukpenning vid vård av sjukt barn jämställes med förälder den som är gift med någon som tidigare har barn. Vad som nu sagts gäller också den som utan att vara gift lever tillsammans med någon som tidigare har barn under förutsättning att de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn. 10 § Har socialhjälp lämnats i avvaktan på beslut om bidragsförskott eller vårdbidrag, får socialnämnden uppbära så mycket av det belopp som först förfaller till betalning som svarar mot utgiven socialhjälp, om barnet under den tid på vilken förskottet eller bidraget belöper i väsentlig mån erhållit sin försörjning genom socialhjälpen. 9 kap. Familjestödets finansiering 1 § Kostnaderna för barnbidrag, barntillägg och vårdbidrag bestrides av statsmedel. 2 § Kostnaderna för bidragsförskott bestrides av statsmedel, i den mån ersättning ej uttages av underhållsskyldig. 3 § Kostnaderna för föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn bestrides på samma sätt som kostnaderna för sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den del av föräldrapenningen som ej svarar mot tilläggssjukpenning anses därvid som grundsjukpenning. 10 kap. Administration m. m. 1 § Ärende enligt denna lag prövas av den försäkringskassa hos vilken den familjestödsberättigade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret för inskrivning. 2 § I försäkringskassan prövas frågor om vårdbidrag av pensionsdelegation. 3 § Talan mot beslut av försäkringskassa i ärende enligt denna lag föres genom besvär hos riksförsäkringsverket. Beslut som fattats i pensionsdelegation skall alltid prövas av riksförsäkringsverket, om delegationens ordförande eller föredraganden anmält mening som avvikit från beslutet. Riksförsäkringsverket har även eljest rätt att taga upp ärende enligt första stycket till prövning utan att talan föres mot beslutet. 4 § Uppstår tvist mellan försäkringskassor om tolkning eller tillämpning av denna lag, skall tvisten avgöras av riksförsäkringsverket, om någon av kassorna begär det. 5 § Mot riksförsäkringsverkets beslut i ärende enligt denna lag föres talan genom besvär hos försäkringsdomstolen. Beslut som sägs i första stycket får av riksförsäkringsverket underställas försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller eljest särskilda skäl föreligger till sådan prövning. 6 § Besvärshandling tillställes den myndighet som meddelat beslutet. Har besvärshandlingen före besvärstidens utgång kommit in till den myndighet som har att pröva besvären, skall besvären ändå upptagas till prövning. SOU 1972:34

Försäkringskassas och riksförsäkringsverkets beslut länder omedelbart till efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes av myndighet som har att pröva beslutet. 7 § Riksförsäkringsverket har tillsyn över försäkringskassornas verksamhet enligt denna lag. Kassorna skall följa de anvisningar verket meddelar. 8 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

24 SOU 1972:34

Förslag till Kungörelse om statskommunala bostadstillägg till barnfamiljer Härigenom förordnas som följer. 1 § Kommun erhåller statsbidrag för sina kostnader för bostadstillägg till barnfamiljer, om bostadstilläggen utgår enligt 2 - 4 §§ denna kungörelse. 2 § Bostadstillägg skall utgå för barnfamilj som har egen bostad och vars bostadskostnad uppgår till minst 425 kronor i månaden. Bostadstillägg skall vara beroende av inkomstprövning enligt bestämmelser som meddelas av Konungen. 3 § För bostadstillägg skall bestämmelserna i 1 kap. 2 - 4 §§, 3 kap. 2-4 §§, 8 kap. 1-9 §§ samt 10 kap. 1 §, 3 § första och tredje styckena samt 4 - 7 §§ lagen (1973:00) om familjestöd äga motsvarande tillämpning. Bostadstillägg skall dock, utan hinder av åldersregeln i 3 kap. 2 § nämnda lag, utgå med hänsyn till barn som fyllt 18 år, om barnet uppbär förlängt barnbidrag enligt förordningen (1964:400) om förlängt barnbidrag eller studiebidrag enligt studiehjälpsreglementet (1964:402) och bostadstillägg utgick när barnet fyllde 18 år. 4 § Är bostadskostnad oskäligt hög med hänsyn till familjens behov och bostadskostnadsläget på orten, skall hänsyn härtill tagas vid beräkning av den bostadskostnad som skall läggas till grund för bestämmande av bostadstillägg. Vid beräkning av bostadskostnaden skall hänsyn också tagas till om bostaden disponeras av annan än föräldrarna och barn för vilket bostadstillägg kan utgå. Försäkringskassan skall låta besiktiga bostaden, om det är nödvändigt. 5 § Statsbidrag utgår med 60 procent av kostnaderna för bostadstillägg. Statsbidraget utgår dock högst med ett belopp som motsvarar 12 kronor i månaden för varje helt 25-tal kronor varmed familjens bostadskostnad överstiger 400 kronor i månaden. Vid beräkningen av statsbidraget beaktas icke sådan del av bostadskostnad som överstiger, i fråga om familj med ett eller två barn 650 kronor i månaden, i fråga om familj med tre eller fyra barn 800 kronor i månaden och i fråga om familj med fem eller flera barn 925 kronor i månaden. Statsbidrag och förskott på statsbidrag utbetalas enligt föreskrifter som meddelas av Konungen. 6 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna kungörelse meddelas av riksförsäkringsverket. SOU 1972:34

Förslag till Kungörelse om inkomstprövning i fråga om barntillägg enligt lagen (1973:00) om familjestöd, m. m. Härigenom förordnas som följer. 1 § Barntillägg enligt lagen (1973:00) om familjestöd och bostadstillägg enligt kungörelsen (1973:00) om statskommunala bostadstillägg till barnfamiljer är beroende av inkomst och förmögenhet enligt bestämmelserna nedan i 2-13 §§. Barntillägget och bostadstillägget lägges vid prövningen samman och barntillägget reduceras i första hand. 2 § Vid prövningen tages hänsyn till föräldrarnas sammanlagda inkomst, om de ej lever åtskilda. 3 § Barntillägg och bostadstillägg reduceras med 15 procent av den inkomst som överstiger 25 000 kronor. 4 § Till grund för inkomstberäkningen lägges det sammanlagda beloppet av föräldrarnas sammanräknade inkomst vid taxering till statlig inkomstskatt enligt allmän självdeklaration som avges det år barntillägg och bostadstillägg sökes. Som inkomst enligt första stycket anses också inkomst för vilken skattskyldighet här i riket icke föreligger, under förutsättning att inkomsten överstiger 1 000 kronor. 5 § Har båda föräldrarna haft arbetsinkomst, minskas vid sammanläggning enligt 4 § den lägsta arbetsinkomsten med 2 000 kronor. Samma avdrag göres för förälder som lever åtskild från den andre föräldern. Med arbetsinkomst avses i denna paragraf A-inkomst enligt 9 § 3 mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 6 § Har föräldrar och barn för vilket barntillägg och bostadstillägg kan utgå skattepliktig förmögenhet enligt förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt som sammanlagt överstiger 50 000 kronor, lägges 20 procent av det överskjutande beloppet till den sammanlagda inkomsten enligt 4 §. 7 § Avviker förälders sammanräknade inkomst enligt taxeringen med mer än 1 000 kronor från den inkomst som angetts i självdeklaration, bestämmes barntillägg och bostadstillägg med hänsyn till inkomsten enligt taxeringen. Avviker den skattepliktiga förmögenheten enligt taxeringen från den förmögenhet som 26

SOU 1972:34

angetts i självdeklaration med mer än 5 000 kronor för föräldrar och barn sammanlagt, bestämmes barntillägg och bostadstillägg med hänsyn till förmögenheten enligt taxeringen. Har tillägg bestämts enligt första eller andra stycket, ökas eller minskas tillägg som därefter utgår med vad som tidigare utgått för litet eller för mycket. 8 § Är det sannolikt att förälders inkomst under bidragsåret kommer att väsentligt avvika från inkomst som angetts i självdeklaration eller fastställts vid taxering, bestämmes barntillägg och bostadstillägg med hänsyn till den beräknade sammanräknade inkomsten under bidragsåret. 9 § Är förälders betalningsförmåga väsentligt nedsatt under bidragsåret på grund av omständighet som sägs i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), minskas vid bestämmande av barntillägg och bostadstillägg den sammanlagda inkomsten med ett belopp som avpassas efter omständigheterna. 10 § Barntillägg och bostadstillägg för tid före ansökan bestämmes med hänsyn till föräldrarnas inkomst under året före det bidragsår tillägget gäller. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ tillämpas för det bidragsår tillägget gäller. 11 § Barntillägg och bostadstillägg beviljas för högst ett år i sänder och varje gång längst till och med påföljande 31 mars. 12 § Ökar eller minskar antalet barn i familjen för vilka barntillägg och bostadstillägg kan utgå eller flyttar familjen till en annan bostad, skall tillägg utgå med det nya beloppet eller upphöra att utgå från och med månaden efter den då förändringen skedde. Flyttar familjen till en annan bostad den första dagen i en månad och uppkommer först därigenom rätt till bostadstillägg eller skall bostadstillägget av den anledningen utgå med ändrat belopp, skall bostadstillägget dock börja att utgå eller utgå med nytt belopp från och med den månaden. 13 § Till ledning för prövningen av rätten till barntillägg och bostadstillägg skall föräldrarna i samband med ansökan om tillägg lämna uppgifter ur sina självdeklarationer och ange om en väsentlig ändring av inkomstförhållandena väntas under det år ansökan gäller. Uppgifterna skall avges på heder och samvete. 14 § Barntillägg och bostadstillägg utbetalas månadsvis i efterskott. Vid beräkning av de sammanlagda tilläggens storlek per månad avrundas månadsbelopp som slutar på öretal till närmast högre hela krontal. Tillägg som understiger 10 kronor i månaden bortfaller. Dröjer hyresgäst med betalning av hyra på sätt som sägs i 12 kap. 42 § 1. jordabalken vid två efter varandra följande förfallodagar, skall försäkringskassan under 12 månader framåt utbetala bostadstillägget till hyresvärden, om denne begär det och särskilda skäl icke är däremot. 15 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna kungörelse meddelas av riksförsäkringsverket.

SOU 1972:34

Förslag till Lag om ändring i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 2§

Kvinnlig arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos arbetsgivaren, må icke skiljas från anställningen på den grund att hon blivit havande eller fött barn. Ej heller må arbetsgivaren, där han har vetskap om havandeskapet eller barnsbörden, skilja arbetstagaren från anställningen på den grund att hon i samband med havandeskapet eller barnsbörden avhåller sig från arbetet under skälig tid, högst sex månader. Vad sålunda stadgas skall dock ej gälla, därest arbetstagaren underlåter att, på förfrågan av arbetsgivaren, utan dröjsmål underrätta denne om att hon önskar återinträda i arbetet efter bortovaron. Arbetsgivaren är ej pliktig att låta återinträdet ske tidigare än tre veckor från det han mottagit meddelande om den dag, då återinträdet kan äga rum, eller från det arbetstagaren utan föregående meddelande inställt sig hos honom.

28 Ej heller må arbetsgivaren, där han har vetskap om havandeskapet eller barnsbörden, skilja arbetstagaren från anställningen på den grund att hon i samband med havandeskapet eller barnsbörden avhåller sig från arbetet under skälig tid, högst åtta månader. Vad sålunda stadgas skall dock ej gälla, därest arbetstagaren underlåter att, på förfrågan av arbetsgivaren, utan dröjsmål underrätta denne om att hon önskar återinträda i arbetet efter bortovaron. Arbetsgivaren är ej pliktig att låta återinträdet ske tidigare än tre veckor eller den kortare tid ledigheten omfattar från det han mottagit meddelande om den dag, då återinträdet kan äga rum, eller från det arbetstagaren utan föregående meddelande inställt sig hos honom. Förbudet mot avskedande gäller ej, därest arbetstagaren avhåller sig från arbetet i mer än två perioder. Vad som sägs i andra stycket skall i tillämpliga delar gälla även manlig arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos arbetsgivaren. Avhåller sig arbetstagare från arbetet i samband med att han mottager barn såsom SOU 1972:34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse fosterbarn eller adoptivbarn, skola bestämmelserna i andra och tredje styckena äga motsvarande tillämpning, dock längst till den tvåhundrafyrtionde dagen efter barnets födelse.

Överlåtelse av företag eller fartyg må icke inverka på den rätt som enligt denna paragraf tillkommer arbetstagare. 3§

Arbetstagare, som ej må skiljas från sin anställning av anledning varom i denna lag förmäles, är ej heller pliktig att av sådan anledning vidkännas minskning i de med anställningen förenade förmånerna i vidare mån än som följer av sådan bortovaro från arbetet varom förmäles i 2 § andra stycket.

SOU 1972:34

Arbetstagare, som ej må skiljas från sin anställning av anledning varom i denna lag förmäles, är ej heller pliktig att av sådan anledning vidkännas minskning i de med anställningen förenade förmånerna i vidare mån än som följer av sådan bortovaro från arbetet varom förmäles i 2 § andra-fjärde styckena.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring dels att 3 kap. 12-14 §§ skall upphöra att gälla, dels att 3 kap. 1, 2, 16 och 18 §§, 8 kap. 5 och 6 §§,9 kap. 3 §, 11 kap. 3 §, 15 kap. 2 §, 18 kap. 5 §, 19 kap. 1, 2 , 4 , 6 och 7 §§, 21 kap. 1 § och rubriken till 3 kap. skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3 kap.

Om sjukpenning och moderskapspenning

Om sjukpenning 1§

Försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning på grundval av placering i sjukpenningklass. Om rätt till föräldrapenning samt om rätt till sjukpenning vid värd av sjukt barn stadgas i lagen (1973:00) om familjestöd. 2§ Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vars inkomst av förvärvsarbete för år räknat uppgår till minst ettusenåttahundra kronor, skall med hänsyn till sagda inkomst vara placerad i sjukpenningklass. Har den försäkrade inkomst såväl av anställning som av annat förvärvsarbete, skall placeringen anses grundad på inkomsten av anställning såvitt avser den sjukpenningklass, i vilken den försäkrade skulle hava placerats med hänsyn enbart till sagda inkomst, samt i övrigt på inkomsten av annat förvärvsarbete. För tid då undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § äger giltighet för den försäkrade skall för placering i högre sjukpenningklass enligt 4 § än klassen nr 2 hänsyn icke tagas till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Med inkomst av förvärvsarbete avses den inkomst i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst ( i n k o m s t av a n s t ä l l n i n g ) eller ock eljest ( i n k o m s t av a n n a t f ö r v ä r v s a r b e t e ) . Ersättning i penningar eller naturaförmåner som nyss sagts för arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen äro ense därom samt överenskommelse tillika träffas enligt 30

SOU 1972:34

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

11 kap. 2 § andra stycket; och skall i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare. Beräkning av inkomst av förvärvsarbete skall, där förhållandena ej eljest äro kända for försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som må kunna framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres inkomst helt eller delvis av naturaförmåner, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt. Försäkrad, som är inskriven hos allmän Försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa men vars inkomst av för- försäkringskassa men vars inkomst av förvärvsarbete icke uppgår till ettusenåttahund- värvsarbete icke uppgår till ettusenåttahundra kronor för år, skall likväl vara placerad i ra kronor för år, skall likväl vara placerad i sjukpenningklass, såframt han är gift och sjukpenningklass, såframt han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make el- stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor ler, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under sexton år till honom eller med barn under aderton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn. varit gift eller har eller har haft barn.

16 § Beträffande arbetstagare, som enligt statliga föreskrifter eller på grund av bestämmelse, som beslutats av kommun eller landstingskommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd, äger Konungen föreskriva undantag helt eller delvis från vad som är stadgat om placering i sjukpenningklass. Har undantag som i första stycket sägs icke föreskrivits eller gäller det endast delvis, äger arbetsgivaren i den ordning Konungen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpenning jämte barntillägg, i den mån nämnda förmåner icke överstiga den utbetalda lönen.

Överenskommelse att arbetsgivare, som vid arbetstagares sjukdom eller barnsbörd utgivit lön till arbetstagaren, skall hos allmän försäkringskassa äga uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning jämte barntillägg är bindande för kassan, endast såframt överSOU 1972:34

Beträffande arbetstagare, som enligt statliga föreskrifter eller på grund av bestämmelse, som beslutats av kommun eller landstingskommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom eller vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse, äger Konungen föreskriva undantag helt eller delvis från vad som är stadgat om placering i sjukpenningklass. Har undantag som i första stycket sägs icke föreskrivits eller gäller det endast delvis, äger arbetsgivaren i den ordning Konungen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpenning jämte barntillägg eller föräldrapenning enligt lagen (1973:00) om familjestöd, i den mån nämnda förmåner icke överstiga den utbetalda lönen. Överenskommelse att arbetsgivare, som vid arbetstagares sjukdom eller vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse utgivit lön till arbetstagaren, skall hos allmän försäkringskassa äga uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning jämte barntillägg 31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

enskommelsen har form av kollektivavtal och å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation, som enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation. Föreligger dylikt kollektivavtal, må det av arbetsgivare, som är bunden av avtalet, efter överenskommelse åberopas jämväl beträffande arbetstagare, vilken icke omfattas av avtalet men sysselsattes i sådant arbete för vilket avtalet gäller.

eller föräldrapenning är bindande för kassan, endast såframt överenskommelsen har form av kollektivavtal och å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation, som enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation. Föreligger dylikt kollektivavtal må det av arbetsgivare, som är bunden av avtalet, efter överenskommelse åberopas jämväl beträffande arbetstagare, vilken icke omfattas av avtalet men sysselsattes i sådant arbete för vilket avtalet gäller.

Har försäkrad, som drabbats av sjukdom utom riket, därvid erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg, äger förvaltningen i den ordning Konungen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla den försäkrade tillkommande sjukpenning jämte barntillägg, i den mån nämnda förmåner icke överstiga utgivet underhåll.

II På framställning av nykterhetsnämnd äger allmän försäkringskassa besluta, att sjukpenning jämte barntillägg samt moderskapspenning tillkommande försäkrad, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller den försäkrades make eller annan person att användas till den försäkrades samt, vad angår sjukpenning jämte barntillägg, hans familjs och, i fråga om moderskapspenning, barnets nytta. Beträffande moderskapspenning, som tillkommer kvinna vilken ej uppnått tjugu års ålder, må försäkringskassan på framställning av barnavårdsnämnd besluta om utbetalning till annan enligt vad i första stycket sägs. Är kvinna vid tiden för nedkomsten intagen i barnhem, ungdomsvårdsskola, fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, må försäkringskassan på framställning av föreståndare för inrättningen besluta, att moderskapspenningen skall utbetalas till honom att användas till kvinnans och barnets nytta. 32

På framställning av nykterhetsnämnd äger allmän försäkringskassa besluta, att sjukpenning jämte barntillägg tillkommande försäkrad, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller den försäkrades make eller annan person att användas till den försäkrades och hans familjs nytta.

SOU 1972:34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 8 kap. 5§

Rätt till folkpension i form av b a r n p e n s i o n tillkommer barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit och som icke fyllt sexton år. Rätt till barnpension föreligger ej för barn utom äktenskap, därest den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Rätt till folkpension i form av b a r n p e n s i o n tillkommer barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit och som icke fyllt aderton år. Har avliden enligt avtal, som är bindande för barn utom äktenskap, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, föreligger rätt till barnpension endast i den mån en efter underhållsskyldigheten lämpad livränta, vilken inköpes åt barnet för erlagt engångsbelopp, skulle understiga pensionen.

6§ Barnpension utgör för år räknat tjugufem Barnpension utgör för år räknat tjugufem procent av basbeloppet. För barn, vars båda procent av basbeloppet. föräldrar avlidit, utgör dock barnpensionen trettiofem procent av basbeloppet. Pensionen skall dock alltid utgöra 1. trettio procent av basbeloppet iförhållande till envar av föräldrarna om båda avlidit, i den mån pensionen icke uppgår till denna nivå tillsammans med tilläggspension i form av barnpension, 2. trettio procent av basbeloppet om bidragsförskott utgår för barnet, i den mån pensionen icke uppgår till denna nivå tillsammans med tilläggspension i form av barnpension, 3. fyrtio procent av basbeloppet om pensionen eljest utgår efter endast en av föräldrarna, i den mån pensionen icke uppgår till denna nivå tillsammans med tilläggspension i form av barnpension samt folkpension och tilläggspension i form av änkepension. Vid tillämpning av andra stycket 3 skall folkpension och tilläggspension i form av änkepension fördelas mellan pensionsberättigade barn efter huvudtalet. Då undantagande enligt 11 kap. 7 § gällt, skall hänsyn tagas till tilläggspension i form av änkepension, som skulle ha utgått om undantagandet ej ägt rum. Motsvarande skall gälla, då pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § första stycket pä SOU 1972:34 3

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

grund av underlåten avgiftsbetalning icke tillgodoräknats försäkrad. 9 kap. 3§ Försäkrad äger för tid före den månad då han fyller sexton år rätt till vårdbidrag i form av invaliditetsersättning, därest han på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Åtnjuter försäkrad som avses i 2 § första Åtnjuter försäkrad som avses i 2 § första stycket andra punkten eller andra stycket stycket andra punkten eller andra stycket icke pension enligt denna lag, äger han, icke pension enligt denna lag, äger han, invalidärest han fyllt sexton år, rätt till invalidi- därest han fyllt sexton år, rätt till för tid före den tetsersättning för tid före den månad då han ditetsersättning månad då han fyller sextiosju år. fyller sextiosju år. Invaliditetsersättning må vara begränsad till viss tid. Vad i 2 § tredje stycket stadgas skall äga Vad i 2 § tredje stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande invali- motsvarande tillämpning beträffande invaliditetsersättning. Konungen må dock förord- ditetsersättning. na att sådan ersättning skall utgivas för tid då den försäkrade vistas utom anstalten utan att vårdas genom dess försorg. Invaliditetsersättning till försäkrad, som Invaliditetsersättning enligt första stycket och sådan ersättning enligt andra stycket till avses i 2 § första stycket andra punkten, försäkrad, som avses i 2 § första stycket utgör för år räknat sextio procent av basbeandra punkten, utgör för år räknat sextio loppet. Invaliditetsersättning i annat fall utprocent av basbeloppet. Invaliditetsersätt- gör, allt efter hjälpbehovets omfattning eller ning i annat fall utgör, allt efter hjälpbeho- merutgifternas storlek, för år räknat sextio vets omfattning eller merutgifternas storlek, eller trettio procent av basbeloppet. för år räknat sextio eller trettio procent av basbeloppet. Om vårdbidrag för svårt handikappat bam stadgas i lagen (1973:00) om familjestöd. 11 kap. 3§ Med i n k o m s t av a n n a t f ö r v ä r v s a r b e t e avses a) inkomst av här i riket bedriven rörelse; b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade; samt c) ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans räkning; allt i den mån inkomsten icke enligt 2 § är att hänföra till inkomst av anställning. 34

SOU 1972:34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse Med inkomst av annat förvärvsarbete likställes vid beräkning av pensionsgrundande inkomst vårdbidrag för svårt handikappat barn enligt lagen (1973:00) om familjestöd. Har inkomst som avses i första stycket a), b) eller c) eller i andra stycket icke uppgått till femhundra kronor, tages den ej i beräkning.

Har inkomst som avses i första stycket a), b) eller c) icke uppgått till femhundra kronor för år, tages den ej i beräkning.

15 kap. 2§ Har försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare, visst år under mer än nittio dagar uppburit sjukpenning enligt denna lag eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt lagen om ersättning åt smittbärare och har han därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass, vilken han skulle hava tillhört om hans årsinkomst av förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet, skall vid beräkning av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av pensionspoäng bortses från nämnda år, därest medeltalet därigenom höjes, samt vid tillämpningen i övrigt av 12 kap. anses som om pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för det året. Vad nu sagts skall icke avse år, då den försäkrade åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag eller då undantagande enligt 11 kap. 7 § varit gällande för honom, och må ej tillämpas med avseende å mer än tre år. Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning, då försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare, visst år under mer än sextio dagar uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller då han för jämförlig tid uppburit utbildningsbidrag, därest han var berättigad till dagpenning när bidraget började utgå, eller omställningsbidrag. Utbildningsbidrag eller omställningsbidrag för hel månad motsvarar härvid dagpenning under tjugutvå dagar. Bidrag för del av månad motsvarar dagpenning under det antal dagar som erhålles, om det tal, som angiver förhållandet mellan det uppburna beloppet och beloppet för hel månad multipliceras med tjugutvå. Brutet dagantal avrundas till närmast högre tal. Vad i första stycket stadgas skall jämväl äga motsvarande tillämpning, då försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare, visst år under mer än nittio dagar uppburit vårdbidrag för svårt handikappat barn enligt lagen (1973:00) om familjestöd. 18 kap. 5§ Allmän försäkringskassa må ej bedriva annan verksamhet än som angives i denna lag eller i bestämmelser, som utfärdats med stöd av densamma.

SOU 1972:34

Allmän försäkringskassa må ej bedriva annan verksamhet än som angives i denna lag, lagen (1973:00) om familjestöd, kungörelsen (1973:00) om statskommunala bostadstillägg till barnfamiljer eller i bestämmelser, som utfärdats med stöd av nämnda författningar. 35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I den mån Konungen så förordnar, är allmän försäkringskassa pliktig att biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkrings- eller understödsverksamhet ävensom att tillställa social register behövliga uppgifter. Allmän försäkringskassa skall tillhandagå statlig eller kommunal myndighet, försäkringsinrättning samt arbetsgivare med yttranden och upplysningar, i den mån hinder enligt lag eller författning ej möter samt mera betydande olägenhet ej därigenom uppkommer för kassan. Myndighet, som handhar arbetslöshetsförsäkring, eller lokalt organ som i 1 kap. 2 § sägs må ej av allmän försäkringskassa förvägras begärt biträde. 19 kap. 1§

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga avgift dels till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension, dels ock till föräldrapenningen enligt lagen (1973:00) om familjestöd. Avgift till sjukförsäkringen och föräldraAvgift till sjukförsäkringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till penningen utgår å summan av vad arbetsgivaarbetstagare hos honom i penningar eller ren under året till arbetstagare hos honom i naturaförmåner i form av kost eller bostad penningar eller naturaförmåner i form av utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där kap. 2 § andra stycket sista punkten är för fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för handen, annan ersättning för utfört arbete. utfört arbete. Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under hela året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat. Vid beräkning av avgift enligt denna paraVid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, graf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till trehundra vars lön under året ej uppgått till trehundra kronor, och ej heller till arbetstagares lön kronor, och ej heller för arbetstagare lön eller ersättning i vad den för år räknat eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vad gäller sjuk- ingång gällande basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som försäkringen och föräldrapenningen skall viavses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten dare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra är för handen, vid beräkning av avgift bortses stycket sista punkten är för handen, vid från arbetstagare, som icke är obligatoriskt beräkning av avgift bortses från arbetstagare, Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga avgift dels till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension.

36 SOU 1972:34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäk- som icke är obligatoriskt försäkrad enligt ring. Såvitt angår försäkringen för tilläggs- lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår pension skall bortses från arbetstagare, som försäkringen för tilläggspension skall bortses vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, från arbetstagare, som vid årets ingång uppså ock från arbetstagare i fall då lön eller nått sextiofem års ålder, så ock från arbetstaannan ersättning till honom antingen enligt gare i fall då lön eller annan ersättning till 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje räknas såsom inkomst av anställning eller, eller fjärde stycket icke räknas såsom inom arbetstagaren icke är svensk medborgare komst av anställning eller, om arbetstagaren och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete icke är svensk medborgare och ej heller är utom riket. bosatt härstädes, avser arbete utom riket. Om redares avgift för lön till vissa sjömän stadgas särskilt.

2§

Försäkrad, som visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa, skall för nämnda år till kassan erlägga sj u k f ö r s ä k r i n g s a v g i f t , som enligt vad nedan sägs avser kassans utgifter för sjukvårdsersättning, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning.

Försäkrad, som visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa, skall för nämnda år till kassan erlägga s j u k f ö r s ä k r i n g s av g i f t , som enligt vad nedan sägs avser kassans utgifter för sjukvårdsersättning, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning samt föräldrapenning enligt lagen (1973:00) om familjestöd. Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning, vari inbegripas de utgifter för läkemedel som åvila de allmänna försäkringskassorna, skall erläggas under förutsättning att vid taxering året närmast efter det år avgiften avser till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för den försäkrade. Sådan avgift skall dock icke erläggas, om den försäkrade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskriven hos allmän försäkringskassa eller fyllt sextiosju år eller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag. Avgift avseende utgifter för grundsjukpenAvgift avseende utgifter för grundsjukning, vari inbegripas utgifterna för barntill- penning, vari inbegripas utgifterna för barnlägg och moderskapspenning, skall erläggas tillägg, och för sådan del av föräldrapenunder förutsättning dels att den försäkrade ning som ef motsvarar tilläggssjukpenning, under det år avgiften avser varit placerad i skall erläggas under förutsättning dels att sjukpenningklass, dels att vid taxering året den försäkrade under det år avgiften avser närmast efter det år avgiften avser till statlig varit placerad i sjukpenningklass, dels att vid inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräk- taxering året närmast efter det år avgiften nats för den försäkrade. avser till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för den försäkrade. Avgift avseende utgifter för tilläggssjukAvgift avseende utgifter för tilläggssjukpenning skall erläggas under förutsättning att penning och för sådan del av föräldrapenning den försäkrade under det år avgiften avser som motsvarar tilläggssjukpenning skall ervarit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller läggas under förutsättning att den försäkrade under det år avgiften avser varit placerad i högre sjukpenningklass. sjukpenningklass nr 3 eller högre sjukpenningklass. SOU 1972:34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 4§

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre och en tiondels procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. Av avgiften skola tio trettioendelar användas till bestridande av de allmänna försäkringskassornas utgifter för sjukvårdsersättning och återstoden till bestridande av kassornas utgifter för tilläggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning. Medlen fördelas mellan kassorna i förhållande till deras utgifter för vartdera ändamålet under året; och skola därvid de utgifter för läkemedel, som åvila kassorna, anses ingå i utgifterna för sjukvårdsersättning. Konungen äger med riksdagen förordna, att viss del av de medel, som enligt vad nu sagts skola tillgodoföras de allmänna försäkringskassorna, i stället skall ingå till en fond, benämnd a l l m ä n n a s j u k f ö r s ä k r i n g s f o n d e n , vilken förvaltas enligt grunder som fastställas i enahanda ordning.

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med av det belopp, vara avgiften skall beräknas.1 Av avgiften skola användas till bestridande av de allmänna försäkringskassornas utgifter för sjukvårdsersättning och återstoden till bestridande av kassornas utgifter för tilläggssjukpenning och för sådan del av föräldrapenning som motsvarar tilläggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning.1 Medlen fördelas mellan kassorna i förhållande till deras utgifter för vartdera ändamålet under året; och skola därvid de utgifter för läkemedel, som åvila kassorna, anses ingå i utgifterna för sjukvårdsersättning. Konungen äger med riksdagen förordna, att viss del av de medel, som enligt vad nu sagts skola tillgodoföras de allmänna försäkringskassorna, i stället skall ingå till en fond, benämnd a l l m ä n n a s j u k f ö r s ä k r i n g s f o n d e n , vilken förvaltas enligt grunder som fastställas i enahanda ordning.

6§ Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift utgår för varje avgiftspliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller. Avgift avseende utgifter för sjukvårdserAvgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning beräknas för hela året, avgift avseen- sättning beräknas för hela året, avgift avseende utgifter för grundsjukpenning för varje de utgifter för grundsjukpenning och sådan månad under vilken den försäkrade varit del av föräldrapenning som ej motsvarar placerad i sjukpenningklass och avgift av- tilläggssjukpenning för varje månad under seende utgifter för tilläggssjukpenning för vilken den försäkrade varit placerad i sjukvarje månad under vilken den försäkrade penningklass samt avgift avseende utgifter varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller för tilläggssjukpenning och sådan del av förhögre sjukpenningklass. äldrapenning som motsvarar tilläggssjukpen1 Kommitténs förslag beräknas medföra en höjning av arbetsgivarnas avgifter till sjukförsäkringen med 135 milj. kr. (se kap 13 i betänkandet), vilket motsvarar en höjning av avgiftsprocenten med 0,135 procentenheter. Eftersom avgiftsprocenten bör anges i tiondels procent och då även andra förslag kan komma att inverka på storleken av avgifterna från arbetsgivarna, har kommittén avstått från att i lagförslaget ange procenttal och fördelningsregel beträffande avgifter från arbetsgivare.

38 SOU 1972:34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ning för varje månad under vilken den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre sjukpenningklass. Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsAvgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning, grundsjukpenning och tilläggs- ersättning, grundsjukpenning, tilläggssjuksjukpenning skola var för sig vara avvägda så, penning och föräldrapenning skola var för sig att de i förening med andra medel som äro vara avvägda så, att de i förening med andra tillgängliga för motsvarande del av försäk- medel som äro tillgängliga för motsvarande ringen förslå till bestridande av den allmän- del av försäkringen förslå till bestridande av na försäkringskassans utgifter för den delen den allmänna försäkringskassans utgifter för samt till förvaltningskostnader och erforder- den delen samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering. lig fondering. Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsAvgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning och grundsjukpenning skola var ersättning, grundsjukpenning och sådan del för sig vara lika stora för samtliga avgiftsplik- av föräldrapenning som ej motsvarar tilläggstiga försäkrade i den allmänna försäkrings- sjukpenning skola var för sig vara lika stora kassan. Försäkrads avgifter för dessa ända- för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i den mål må för år räknat tillsammans icke över- allmänna försäkringskassan. Försäkrads avstiga ett belopp motsvarande en tiondel av gifter för dessa ändamål må för år räknat hans till statlig inkomstskatt beskattningsba- tillsammans icke överstiga ett belopp motra inkomst vid taxering året närmast efter svarande en tiondel av hans till statlig indet år sjukförsäkringsavgiften avser. I första komstskatt beskattningsbara inkomst vid hand nedsättes avgiften avseende utgifter för taxering året närmast efter det år sjukförsäkringsavgiften avser. I första hand nedsättes sjukvårdsersättning. avgiften avseende utgifter för sjukvårdsersättning. Avgifterna avseende utgifter för tilläggsAvgifterna avseende utgifter för tilläggssjukpenning skola, till den del sådan sjukpen- sjukpenning och sådan del av föräldrapenning svarar mot inkomst av anställning, vara ning som motsvarar tilläggssjukpenning skolika stora för alla försäkrade i den allmänna la, till den del sådan sjukpenning och föräldförsäkringskassan, som med avseende på så- rapenning svarar mot inkomst av anställning, dan inkomst tillhöra samma sjukpenning- vara lika stora för alla försäkrade i den klass. Till den del tilläggssjukpenning svarar allmänna försäkringskassan, som med avseenmot inkomst av annat förvärvsarbete skola de på sådan inkomst tillhöra samma sjukpenavgifterna vara lika stora för samtliga försäk- ningklass. Till den del tilläggssjukpenning rade i kassan, för vilka den nämnda delen av och sådan del av föräldrapenning som motsjukpenningen är lika stor och för vilka svarar tilläggssjukpenning svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete skola avgifterförsäkringen är lika i fråga om karenstid. na vara lika stora för samtliga försäkrade i kassan, för vilka den nämnda delen av sjukpenningen och föräldrapenningen är lika stor och för vilka försäkringen är lika i fråga om karenstid. Är försäkrad på grund av vad i 4 kap. 3 § Är försäkrad på grund av vad i 4 kap. 3 § stadgas vid ingången av månad, för vilken stadgas vid ingången av månad, för vilken avgift avseende utgifter för grundsjukpen- avgift avseende utgifter för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning skall utgå, icke ning, tilläggssjukpenning eller föräldrapenSOU 1972:34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

berättigad till sjukpenning för minst nittio ning skall utgå, icke berättigad till sjukpendagar, nedsättes avgiften till hälften av det ning för minst nittio dagar, nedsättes avgifbelopp, vartill den eljest skolat uppgå. Har ten till hälften av det belopp, vartill den försäkrad under visst år uppburit lön eller eljest skolat uppgå. Har försäkrad under visst annan gottgörelse som utgör beskattningsbar år uppburit lön eller annan gottgörelse som inkomst enligt förordningen (1958:295) om utgör beskattningsbar inkomst enligt förordsjömansskatt, skall sådan avgift avseende ut- ningen (1958:295) om sjömansskatt, skall sågifter för grundsjukpenning eller tilläggssjuk- dan avgift avseende utgifter för grundsjukpenning, som hänför sig till samma år, ned- penning, tilläggssjukpenning eller föräldrasättas med en tolftedel för varje period om penning som hänför sig till samma år, nedtrettio dagar, för vilken sådan lön eller gott- sättas med en tolftedel för varje period om görelse uppburits. Avgift avseende utgifter trettio dagar, för vilken sådan lön eller gottför tilläggssjukpenning skall icke erläggas av görelse uppburits. Avgift avseende utgifter den som uppburit sådan lön eller gottgörelse för tilläggssjukpenning skall icke erläggas av om vid taxering året närmast efter det år av- den som uppburit sådan lön eller gottgörelse giften avser icke för honom beräknats till om vid taxering året närmast efter det år avstatlig inkomstskatt beskattningsbar in- giften avser icke för honom beräknats till komst. statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst. Den som fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst är befriad från avgift avseende utgifter för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning för varje hel månad av tjänstgöringstiden. 7§

Till allmän försäkringskassa utgår för varje år s t a t s b i d r a g med femtiofem procent av kassans utgifter för a) sjukvårdsersättning, dock ej ersättning för sjukhusvård i riket; b) grundsjukpenning; c) barntillägg; d) moderskapspenning.

Till allmän försäkringskassa utgår för varje år s t a t s b i d r a g med femtiofem procent av kassans utgifter för a) sjukvårdsersättning, dock ej ersättning för sjukhusvård i riket; b) grundsjukpenning; c) barntillägg; d) sådan del av föräldrapenning som ej motsvarar tilläggssjukpenning.

21 kap. 1§ Försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass och som ej åtnjuter förtidspension enligt denna lag, skall, såframt han är gift och stadigbarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, genom frivilliga avgifter kunna hos den allmänna 40

Försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass och som ej åtnjuter förtidspension enligt denna lag, skall, såframt han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under aderton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, genom frivilliga avgifter kunna hos den allmänna SOU 1972:34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

försäkringskassa, hos vilken han är inskriven, försäkringskassa, hos vilken han är inskriven, försäkra sig för erhållande av visst sjukpen- försäkra sig för erhållande av visst sjukpenningtillägg, ningtillägg. Genom frivilliga avgifter skall ock hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vilken till följd av studier eller annan utbildning, som beräknas pågå minst ett halvt år, icke eller endast i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvsarbete, kunna hos kassan försäkra sig för erhållande av viss sjukpenning jämte barntillägg eller av visst tillägg till den sjukpenning, vartill han är berättigad enligt 3 kap. Sjukpenning som avses i denna paragraf må ej uppgå till högre belopp än femton kronor för dag. Ej heller må sjukpenningtillägg uppgå till högre belopp än som motsvarar skillnaden mellan femton kronor och den sjukpenning, vartill den försäkrade är berättigad enligt 3 kap. Vid tillämpning av 16 kap. 1 § andra stycket och 17 kap. 1 § skall med sjukpenning som där sägs likställas sjukpenning och sjukpenningtillägg på grund av försäkring som avses i denna paragraf.

SOU 1972:34

Förslag till Lag om ändring i förordningen (1956:629) om erkända arbetslöshetskassor Härigenom förordnas, att 32 § förordningen (1956:629) om erkända arbetslöshetskassor skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 32 §

Dagpenning må icke utgå för flera dagar under en kalendervecka än att ersättningsdagarnas antal, ökat med summan av antalet under veckan infallande arbetsdagar samt i karenstid ingående dagar, uppgår till högst fem. Med arbetsdag förstås härvid dag, då medlem utfört arbete i sådan utsträckning att dagpenning ej kunnat utgå för den dagen. Dagpenning må icke utgivas för Dagpenning må icke utgivas för 1) söndag, 1) söndag, 2) annan helgdag samt påskafton, pingst2) annan helgdag samt påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårs- afton, midsommarafton, julafton och nyårsafton, såvida icke tillsynsmyndigheten med- afton, såvida icke tillsynsmyndigheten medgivit, att dagpenning må utgå för dylik dag, givit, att dagpenning må utgå för dylik dag, 3) dag, då medlemmen äger rätt till till3) dag, då medlemmen äger rätt till/örläggssjukpenning enligt 3 kap. 13 § lagen om äldrapenning enligt lagen (1973:00) om faallmän försäkring, och miljestöd, och 4) dag, för vilken medlemmen sökt arbete 4) dag, för vilken medlemmen sökt arbete för kortare tid än fyra timmar. för kortare tid än fyra timmar. Om särskilda skäl föranleda därtill, äger kassa föreskriva att medlem, som under en kalendervecka i fyra dagar utfört arbete i sådan utsträckning, att hel dagpenning ej kunnat utgå för någon av dagarna, ej heller skall ha rätt till dagpenning för den femte dagen, samt att dagpenning ej må utgivas för dag för vilken medlem kan anses gottgjord genom semesterersättning. Tillsynsmyndigheten äger, om särskilda skäl föreligga, meddela enahanda föreskrifter beträffande kassas medlemmar eller viss grupp av dem.

42 SOU 1972:34

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom förordnas, att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 19 §

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas i c k e : vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.; vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; ersättning, som på grund av sjukförsäkring jämlikt lagen om allmän försäkring eller försäkring jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller annan livränta, så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur; föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn enligt lagen (1973:00) om familjestöd; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring; ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor; vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterSOU 1972:34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

betalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat; ersättning jämlikt lagen om ersättning åt smittbärare; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför givaren jämlikt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till avdrag; bidragsförskott enligt lagen (1973:00) om familjestöd; stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning; allmänt barnbidrag; lön eller annan gottgörelse, som enligt förordningen om sjömansskatt utgör inkomst ombord; kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel; invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande; kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension; kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadstillägg som avses i kungörelserna inkomstprövat barntillägg enligt lagen den 28 maj 1968 (nr 425) om statliga bo- (1973:00) om familjestöd och statskomstadstillägg till barnfamiljer och (nr 426) om munalt bostadstillägg enligt kungörelsen statsbidrag till kommunala bostadstillägg till (1973:00) om statskommunala bostadstillägg barnfamiljer; till barnfamiljer; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

44 SOU 1972:34

Sammanfattning av kommitténs förslag

Kommitténs allmänna överväganden om familjestödets inriktning redovisas i kap. 8. De allmänna motiven för de förslag som presenteras finns sammanfattade på s. 245. Kommitténs direkta förslag har formen av ett treårsprogram för utbyggnad av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna avsett att genomföras under perioden 1974-1976. Minst lika angeläget som att bygga ut kontantstödet till barnfamiljer är enligt kommitténs åsikt att genom en utbyggnad av samhällets barntillsyn göra det möjligt för föräldrarna att ha förvärvsarbete. Främst i tre situationer måste dock ena föräldern vara hemma. För dessa fall — i samband med barnets födelse, vid barns sjukdom och då svårt handikappat barn vårdas i hemmet — bör ett försörjningsstöd ges åt den hemmavarande föräldern. Kommittén föreslår att moderskapsförsäkringen såvitt avser kontantförmånerna görs om till en föräldraförsäkring. Föräldrarna får själva bestämma vem av dem som skall stanna hemma och sköta barnet. Föräldrapenning — som ersätter nuvarande moderskap spenning och tilläggssjukpenning vid barnsbörd - skall alltid utgå med minst 20 kr./dag till den av föräldrarna som stannar hemma. Denna garantinivå är tänkt att ge ett grundläggande bidrag till försörjningen åt en förälder under ersättningstiden. Om den förälder som stannar hemma för att ta vård om barnet har rätt till högre sjukpenning än 20 kr./dag utgår föräldrapenning med sjukpenSOU 1972:34

ningens belopp. Ersättningstiden förlängs från 180 till 240 dagar, dvs. från sex till åtta månader. Fadern får dessutom möjlighet att vara hemma högst tio dagar i samband med barnets födelse. Under dessa tio dagar kan alltså föräldrapenning utgå till båda föräldrarna samtidigt. I så fall avräknas dock två ersättningsdagar per dag från de 240 dagarna. Det lagstadgade anställningsskyddet föreslås ändrat så, att det utsträcks till att omfatta även fadern och gäller i åtta månader. Foster- och adoptivföräldrar likställs med biologiska föräldrar om barnet är under åtta månader. Om barnet är äldre när det adopteras eller kommer till fosterföräldrar för adoption, föreslås föräldrapenning utgå i tio dagar för vardera föräldern. Regler om anställningsskydd för foster- och adoptivföräldrar med barn under åtta månader föreslås. Kommittén föreslår vidare att föräldrar ges rätt att i viss utsträckning uppbära sjukpenning såsom vid egen sjukdom om någon av dem behöver stanna hemma från sitt arbete för att ta vård om sjukt barn under tio års ålder. Rätten till sjukpenning vid vård av sjukt barn skall gälla makar som båda förvärvsarbetar och ensamstående föräldrar som förvärvsarbetar. Makar bör själva få bestämma vem av dem som skall stanna hemma och vårda barnet. Ersättningsrätten skall i vart fall i ett första skede begränsas till tio dagar per familj och år. Vårdbidrag till svårt handikappat barn bör enligt kommittén i första hand betraktas 45

som ett försörjningsstöd avsett att göra det möjligt för en förälder att vårda ett handikappat barn i hemmet. Vårdbidraget bör höjas från 60 till 120% av basbeloppet och beskattas. Månadsbeloppet skulle bli 710 kr. Det bör tillkomma den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet och beskattas hos denne, i princip oberoende av andre makens inkomst. Vårdbidraget bör också grunda rätt till ATP. Frågan om en uppräkning och beskattning av föräldrapenningen och sjukpenningen vid vård av sjukt barn har direkt samband med sjukpenningutredningens arbete. Om dessa förmåner kommer att beskattas torde de också medverka till att upprätthålla ATPskyddet för den förälder som vårdar barnet. Kommittén föreslår vidare en övergång till enhetliga avgifter för barntillsyn (daghem och kommunala familjedaghem), oberoende av föräldrarnas inkomst. Avgifter för heldagstillsyn bör utgöra 14 kr./dag för makar och 7 kr./dag för ensamstående med ett barn på daghem. För familjer med mer än ett barn på daghem eller i familjedaghem bör avgiften för det andra och de därpå följande barnen sättas till 7 kr./dag för makar och 4 kr./dag för ensamstående. Vid halvdagstillsyn bör halv avgift erläggas. Kommunerna bör ha frihet att sätta en lägre taxa än den angivna. Möjligheten till avgiftsbefrielse bör användas i de fall då övergången till den enhetliga taxan skulle medföra ekonomiska svårigheter för föräldrarna. Kommittén föreslår en omläggning av inkomstprövningsreglerna för bostadstilläggen. Rätten till bostadstillägg bör bedömas efter inkomstuppgifterna i självdeklarationen. Ansökan bör göras i samband med deklarationstillfället i februari och bidragsåret börja löpa den 1 april (övergångsvis den 1 juli). Härigenom nedbringas den nuvarande tvååriga eftersläpningen i inkomstprövningen med inemot hälften. Den nuvarande möjligheten att ompröva bidraget om inkomsten senare minskat väsentligt bör få motsvarande tillämpning när inkomsten ökat väsentligt. Om inkomstbedömningen vid taxeringen avviker från självdeklarationen med mer än 46

1 000 kr. bör bidragsrätten likaså omprövas. Till grund för inkomstprövningen föreslås ligga den s. k. sammanräknade inkomsten. Det betyder att allmänna avdrag vid taxeringen — bl. a. ränteavdrag för villafastigheter - inte längre skall påverka den bidragsgrundande inkomsten. Genom att generellt lyfta inkomstgränsen med 1 000 kr. får man ett hänsynstagande till de allmänna avdragen på ett sätt som enligt kommitténs mening skapar större rättvisa mellan olika boendeformer. Förvärvsavdraget för löntagare kompenseras genom ett fribelopp på 2 000 kr. En enhetlig reduktionsfaktor på 15 % föreslås. Om de nya inkomstprövningsreglerna — som kommittén finner önskvärt — genomförs fr. o. m. den 1 juli 1973, bör inkomstgränsen för oreducerat bidrag höjas till 25 000 kr. i sammanräknad inkomst. Genom övergång till en enhetlig reduktionsfaktor på 15 % för bostadstilläggen och genom omläggning till enhetliga avgifter för barntillsyn minskas de s. k. marginaleffekterna.1 Det innebär att nettobehållningen av en inkomstökning - sedan ökad skatt, minskat bostadstillägg och ev. ökad daghemsavgift räknats bort — blir större än vad som nu är fallet. Även i övrigt torde omläggningen av inkomstprövningssystemet minska de olägenheter som alltid i viss utsträckning är förknippade med ett inkomstprövat stödsystem. Genom dessa förändringar skapas enligt kommitténs mening bättre förutsättningar för en fortsatt förstärkning av bostadstilläggen. Kommittén föreslår att det statliga bostadstillägget höjs från 75 till i första hand 100 kr. per barn och månad. Härigenom kommer det inkomstprövade stödet att läggas på samma nivå som nu gäller för det allmänna barnbidraget. Förslaget innebär ett ökat stöd med 25 kr./mån. eller 300 kr./år och barn för alla de barnfamiljer som redan före reformen uppbär bostadstillägg. Efter1 I beräkningarna i betänkandet har hänsyn inte tagits till de förslag till ändrade skatteregler m. m. som lagts fram i prop. 1972:95. Dessa förslag innebär en sänkning av marginalskatten med ca 3 % vid inkomster upp till ca 35 000 kr./år.

SOU 1972:34

som mångbarnsfamiljer i större utsträckning än familjer med få barn uppbär bostadstillägg, kommer höjningen i särskilt stor utsträckning mångbarnsfamiljer till del. F. n. beräknas ca 530 000 barnfamiljer uppbära bostadstillägg. Ytterligare ca 70 000 familjer kommer till följd av höjningen att bli berättigade till bostadstillägg med reducerade belopp. Kommittén föreslår att åldersgränsen för barn som ger rätt till bostadstillägg höjs från 17 till 18 år. Kommittén föreslår vidare att barnpensionen höjs till en garantinivå motsvarande 40 % av basbeloppet, dvs. samma nivå som för bidragsförskotten, i de fall då inte änkepension från folkpensioneringen eller barnpension från ATP utgår. Vid nuvarande basbelopp (april 1972) innebär detta 236 kr. i månaden. Vidare förordas en höjning av åldersgränsen för barnpension från folkpensioneringen från 16 till 18 år. I kap. 12 Särskilda frågor behandlas frågor rörande bidragsförskott och bosättningslån liksom invandrarbarnens rätt till vissa förmåner, kontantstöd för barn som vårdas på kommunal institution samt vissa sjukförsäkringsförmåner. Bl. a. föreslås att bidragsförskotten skall finansieras av staten. Vidare föreslås ett upphävande av reglerna att bidragsförskott inte utgår om modern ej medverkat till fastställande av faderskap eller underhållsbidrag (liksom regeln att bidragsförskott inte utgår om underhållsskyldigheten fullgjorts genom engångsbelopp). Utvidgade möjligheter till eftergift av återkrav mot den underhållsskyldige för utgivna bidragsförskott föreslås också. I fråga om bosättningslånen förordar kommittén bl. a. att sociala skäl beaktas vid långivningen i större utsträckning än vad som f. n. sker, att regler om omprövning av lånebeslut tas in i författningen och att den lokala administrationen av låneansökningar läggs över från de s. k. ortsombuden till ett kommunalt organ. Beträffande invandrarbarnens rättigheter föreslås att kravet på sex månaders vistelse i SOU 1972:34

landet för utländska barns rätt till barnbidrag tas bort samt att medborgarskapsvillkoren slopas i fråga om bidragsförskott och vårdbidrag till svårt handikappat barn. Vidare föreslås att bidragsförskott skall kunna utgå till utländskt barn som på grund av gällande medborgarskapsvillkor inte kan få barnpension från folkpensioneringen. Slutligen föreslås bl. a. att hemmamakeförsäkringen och rätten att teckna frivillig sjukförsäkring skall utsträckas i fråga om ensamstående föräldrar så att dessa rättigheter även tillkommer ensamstående föräldrar med barn som fyllt 16 men ej 18 år. De sammanlagda kostnaderna för de här nämnda förslagen beräknas till ca 935 milj. kr., varav ca 320 milj. kr. hänför sig till föräldrapenningen och ca 410 milj. kr. till utbyggnad av bostadstilläggen till barnfamiljerna. Av dessa 935 milj. kr. beräknas ca 705 milj. kr. falla på staten. Kommittén erinrar om att bostadstilläggen fr. o. m. den 1 april 1972 förstärkts för en kostnad av ca 330 milj. kr., vilket till större delen kan ses som ett tidigareläggande av en utbyggnad som eljest skulle ha föreslagits från kommitténs sida. Kommittén bedömer det inte som realistiskt att på en gång genomföra en ytterligare förstärkning av familjestödet av storleksordningen drygt 900 milj. kr. Förslagen bör därför ses som ett program för en utbyggnad vilken enligt kommittén bör kunna inledas den 1 januari 1974 och vara fullt genomförd under år 1976. Förslagen innebär — om man räknar in årets förbättringar av bostadstilläggen — en ökning med en tredjedel av det sammanlagda kontantstöd som utgick till landets barnfamiljer i fjol. Kommittén anser att försäkringskassorna — som redan administrerar bl. a. moderskapsförsäkringen, barnpensionerna och vårdbidragen till svårt handikappade barn bör ta över administrationen och utbetalningen av barnbidrag, bostadstillägg och bidragsförskott så snart de administrativa förutsättningarna härför finns. Barnbidragen bör betalas ut månadsvis. Samordnad utbetalning förordas. 47

Reglerna om olika former av kontantstöd till barnfamiljer har av kommittén arbetats samman till ett enhetligt lagverk, en lag om familjestöd. I lagen har kommittén valt att kalla de nuvarande statliga bostadstilläggen för inkomstprövade barntillägg. De nuvarande kommunala bostadstilläggen - till vilka betydande statsbidrag utgår - föreslås benämnda statskommunala bostadstillägg. Kommittén har också haft att pröva möjligheterna att utvidga bostadstilläggssystemet till att även omfatta låginkomstgrupper utan barn. I kap. 16 redovisas hur detta kan ske. För att underlätta jämförelser med kommittéförslagen finns sist i betänkandet en förmånskatalog som upptar gällande bidragsbelopp.

48 SOU 1972:34

1 Utredningsuppdraget

Familjepolitiska kommittén har fått i uppdrag att utreda frågan om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Direktiven för utredningsarbetet angavs av dåvarande statsrådet Lindström i ett anförande till statsrådsprotokollet den 26 februari 1965. Statsrådet lämnade först en översikt över utvecklingen på det familjepolitiska området under senare år och sammanfattade därefter resonemangen i familjeberedningens promemoria Ökat stöd till barnfamiljerna (SOU 1964:36). I denna promemoria berördes bl. a. frågan om familjetillägg till familjer med flera barn och frågan om vårdbidrag till familjer med små barn. Statsrådet anförde slutligen. Familjeberedningens promemoria har hösten 1964 varit föremål för en omfattande remissbehandling och därvid i allmänhet fått ett klart positivt gensvar. Väsentliga synpunkter har framkommit på bl. a. differentieringsspörsmålet och effekten på mödrarnas förvärvsarbete av det tänkta nya vårdbidraget. En så gott som enhällig remissopinion synes utgå ifrån att samhällets åtgärder till förmån för barnen är de mest produktiva bland investeringar. Jag delar denna uppfattning och anser tiden nu mogen för en närmare utredning av samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Servicefrågorna bör dock lämnas utanför, då de prövas i annan ordning. För att verkställa utredningen om det ekonomiska familjestödet bör särskilda sakkunniga tillkallas. För fullgörande av sitt omfattande uppdrag bör de sakkunniga skaffa sig en god överblick över förefintliga stödformer och deras effekt, studera den inbördes awägningSOU 1972:34 4

en och pröva behovet av ändring eller utbyggnad av dem. Ett samlat mått på samhällets nuvarande stödåtgärder för barnfamiljerna är svårt att ge, eftersom det gäller så inkommensurabla ting som exempelvis bostadsstandard, studiemöjligheter och trygghet vid familjeförsörjarens frånfälle. Vid en prövning av vad som kan betraktas som en rimlig uppoffring från föräldrarnas sida och en "tillräcklig" samhällsinsats för barnen måste hänsyn tagas till den olika bärkraften hos olika familjetyper. Familjepolitiken bör differentieras så att stödet sätter in när och där behovet är störst. Riktmärket blir då att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan barn utan även mellan barnfamiljer inbördes som har barn i olika antal och åldrar. Det betyder också, att en inkomsttransferering bör eftersträvas, som utjämnar familjernas livsinkomst mellan perioder med vårdnads- och försörjningsplikter mot barn och perioder utan sådana plikter. De stora transfereringsposterna på statsbudgeten avser barn, ungdomar som fortsätter sin utbildning efter grundskolan samt pensionärer. Dessa grupper inom befolkningen kommer av allt att döma att växa starkt. Under de närmaste tio åren beräknas vår befolkning öka med ca 600 000 personer. Av ökningen kommer ca 200 000 på barn under 16 år och ca 250 000 på ålderspensionärer. Mellangruppen av personer mellan 16 och 66 år, som väsentligen har att svara för försörjningen av barnen och åldringarna, beräknas öka med ca 150 000. Men samtidigt räknar man med att ytterligare ca 150 000 personer i åldern 16—24 år kommer att ägna sig åt fortsatt utbildning. Hela befolkningsökningen fram till 1975 kan därmed sägas falla på 49

de tre nämnda transfereringsgrupperna. Denna utveckling medför redan vid oförändrade bidragsregler automatiskt en ökning av inkomstöverföringarna från den förvärvsarbetande befolkningen till barn, ungdomar i utbildning och pensionärer. Den ställer också ökade krav på investeringar i barnstugor, skolor, pensionärshem, sjukhem osv. liksom på arbetskraft för lärar- och vårduppgifter. — Under perioden skall vidare en allmän arbetstidsförkortning ha genomförts. Vi räknar med att en sådan produktionsökning kan uppnås, att det skall bli möjligt att inte blott fullgöra dessa och en rad andra uppgifter för ökad kapitaltillgång och samhälleliga tjänsteprestationer utan också samtidigt ytterligare höja den totala privata konsumtionen. Det är av denna konsumtionsökning som barnfamiljerna bör kunna tillföras en växande andel. Samtidigt måste en sådan avvägning ske, att även andra befolkningsgrupper blir delaktiga av en allmän standardförbättring, däribland folkpensionärerna. Det nu tecknade perspektivet, som anger begränsningen i det totala utrymmet för framtida förbättringar av transfereringsförmånerna, får inte förloras vid bedömningen av familjestödet. Allmänna barnbidrag bör även i fortsättningen bilda stommen i konsumtionsstödet åt barnfamiljerna. Barnbidragen bör liksom hittills kompletteras med särskilda stödformer. De nuvarande familjebostadsbidragen bör därvid omprövas förutsättningslöst. Det är önskvärt att en såvitt möjligt enhetlig syn anlägges på det konsumtionsstöd, som bör utgå under barnens uppväxttid fram till dess att de inte längre bör anses tillhöra familjeekonomin. Vidare bör frågan om införandet av ett vårdbidrag prövas bl. a. mot bakgrunden av att de arbetsföra åldersgruppernas andel av totalbefolkningen minskar. De sakkunniga bör vara oförhindrade att även undersöka och lägga fram förslag om andra nya inslag i familjestödet. Under utredningen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt olika kategorier ensamma barnförsörjare. Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avvägning inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna. De familjepolitiska åtgärder som nu är inriktade på att direkt stödja barnfamiljernas ekonomi — barnbidragen, familjebostadsbidragen, moderskapsförsäkringen och bidragsförskotten — kan under nästa budgetår beräknas kosta drygt 2 miljarder kr. Genom att variera stödformernas sam50

mansättning och nivå bör ett antal utbyggnadsalternativ utarbetas. De sakkunniga bör utforma sina förslag utifrån en realistisk bedömning av nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt. Verkningarna av en förskjutning till barnfamiljernas favör bör således redovisas till sina konsekvenser för övriga medborgargrupper inom ramen för det totala utrymmet. I sitt arbete har de sakkunniga att beakta det direkta samband, som råder mellan stödet till barnfamiljerna och skattesystemets utformning. I enlighet härmed bör de sakkunniga vid sitt arbete samråda med familjeskatteberedningen. Slutligen bör uppmärksammas att de nuvarande familjepolitiska stödformerna behandlas i ett stort antal författningar. De sakkunniga bör sträva efter större överskådlighet i författningsregleringen på området och söka sammanföra bestämmelserna efter deras inbördes samhörighet. Genom beslut den 27 maj 1970 har Kungl. Maj:t gett familjepolitiska kommittén följande tilläggsdirektiv. I skrivelse den 15 april 1970, nr 5, har riksdagen — med överlämnande av bl. a. statsutskottets utlåtande nr 5 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1970/71 inom socialdepartementets verksamhetsområde jämte motioner — anmält att riksdagen såvitt nu är i fråga beslutat i enlighet med nämnda utlåtande. Genom skrivelsen har riksdagen bl. a. som sin mening givit till känna vad utskottet anfört om översyn av bestämmelserna för bostadstillägg och reglerna för bosättningslån. I utlåtandet har utskottet hemställt om en översyn av bestämmelserna om bostadstillägg för barnfamiljer innefattande en prövning av möjligheterna att utvidga bidragssystemet till låginkomstgrupper utan barn under 16 år. Därvid måste enligt utskottet även aktualiseras frågor om bidragets effekter i olika familjekombinationer, vid olika civilstånd och vid olika hyreskostnader. Utskottet har vidare anfört att en förutsättningslös översyn av reglerna för statliga bosättningslån bör göras i syfte att åstadkomma en mindre restriktiv prövning vid långivningen. Denna översyn bör även innefatta en genomgång av vilka typer av bostäder som skall betraktas som genomgångsbostäder vid prövning av tiden för den gemensamma bosättningen. SOU 1972:34

Kungl. Maj:t finner gott att med överlämnande av riksdagsskrivelsen och utskottsutlåtandet uppdraga åt familjepolitiska kommittén att verkställa den översyn av bestämmelserna för bostadstillägg och reglerna för bosättningslån varom utskottet hemställt, varvid erforderliga undersökningar rörande frågan om bostadssocialt stöd till låginkomstgrupper utan barn bör göras genom en särskild expertgrupp.

sjukpenningförsäkring i vad propositionen hänvisats till lagutskott jämte i ämnet väckta motioner. Även motionerna har överlämnats till kommittén. Riksdagsskrivelse 1968:109 med överlämnande av motioner, vilka behandlas i andra lagutskottets utlåtande 1968:11, och vilka avser frågan om vårdbidrag till fosterföräldrar. Riksdagsskrivelse 1968:330 med överlämFamiljepolitiska kommittén avlämnade 1967 betänkandet Barnbidrag och familje- nande av andra lagutskottets utlåtande tillägg (SOU 1967:52). Vidare har kommit- 1968:49 angående vidgad möjlighet att tecktén avlämnat promemorian Avbrott i ledig- na frivillig försäkring. het vid havandeskap m. m. (Stencil 1968:2, Riksdagsskrivelse 1968:395 med överlämsocialdepartementet) och promemorian Jäm- nande av första lagutskottets utlåtande ställdhet mellan män och kvinnor inom sjuk- 1968:54 angående sociala förmåner (barnförsäkringen (stencil 1969:7 socialdeparte- pension och bidragsförskott) åt i Sverige mentet). bosatta utländska barn. Riksdagsskrivelse 1969:99 med överlämVidare har familjepolitiska kommittén lämnat remissvar bl. a. över familjeskattebe- nande av andra lagutskottets utlåtande redningens beränkande individuell beskatt- 1969:13 i anledning av motioner om ekononing (stencil 1969:4 och 5, finansdeparte- miskt stöd i samband med adoption m. m. Riksdagsskrivelse 1970:287 med överlämmentet) och över pensionsförsäkringskommitténs betänkande Familjepensionsfrågor nande av andra lagutskottets utlåtande 1970:53 i anledning av motion om översyn m.m. (SOU 1971:19). Kungl. Maj:t har överlämnat vissa riksdags- av fördelningsreglerna i införsellagen och lamotioner, utskottsutlåtanden m. m. till kom- gen om bidragsförskott. Riksdagsskrivelse 1971:327 med överlämmittén. Av dessa kvarstår efter kommitténs nande av motioner om utbetalningen av botidigare betänkanden följande. stadstillägg. Riksdagsskrivelse 1964:236 med överlämDärjämte har socialdepartementet den 29 nande av allmänna beredningsutskottets utlåoktober 1971 till familjepolitiska kommittén tande 1964:18 i anledning av dels väckta motioner angående familjepolitiken och dels överlämnat bostadsstyrelsens anslagsframdelar av motioner om bättre förhållanden för ställning för budgetåret 1972/73 i vad avser kvinnlig arbetskraft m. m. Även motionerna vissa bestämmelser om bostadstillägg till har överlämnats till kommittén. barnfamiljer, nämligen retroaktivitetsreglerRiksdagsskrivelse 1964:326 med överläm- na, kontrollen av förmögenhet och utbetalnande av andra lagutskottets utlåtande ningen av tilläggen. 1964:57 i anledning av motioner om bl. a. de Därutöver har i utskottsutlåtanden, prohemarbetande kvinnornas ställning i social- positioner m. m. uttalanden gjorts vilka beförsäkringssystemet. rört kommitténs arbete. Vidare har familjeRiksdagsskrivelse 1966:168 med överläm- politiska kommittén erhållit och tagit del av nande av andra lagutskottets utlåtande ett flertal skrivelser från organisationer och 1966:43 angående vårdbidrag till handikap- enskilda. pade barn. Riksdagsskrivelse 1966:270 med överlämnande av andra lagutskottets utlåtande 1966:47 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1966:113 med förslagom förbättrad SOU 1972:34

2 Samhällets stöd till barnfamiljer

I Kontantstödets nuvarande utformning Samhällets stöd till familjerna ges dels som kontant stöd och dels i form av vård och service. Inom beskattningen finns moment som har familjepolitisk karaktär. Vissa skyddsföreskrifter har ett nära samband med familjepolitiken, t. ex. förbudet att avskeda kvinnliga arbetstagare på grund av havandeskap. Service- och skyddsfrågorna liksom familjebeskattningen kommer att behandlas senare i detta kapitel. Detta avsnitt kommer att ägnas åt en kortfattad redogörelse för de olika kontanta stödformerna. För en utförligare redovisning hänvisas till kommitténs betänkande Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967:52). Efter detta betänkande har bostadstilläggssystemet kommit till, vilket ger anledning till en mer utförlig redogörelse för denna stödform.

till 290 kr. per barn och år. Barnbidragen har därefter höjts vid ett flertal tillfällen. De utgör sedan den 1 januari 1971 1 200 kr. per barn och år och är skattefria. I tab. 1 redovisas barnbidragens storlek under perioden 1948-1971 i förhållande till penningvärdeförändringen och standardutvecklingen. Tabellen visar vad 260 kr./år från 1947 och 30 kr./år från 1950 tillsammans motsvarar omräknat dels efter det vanliga konsumentprisindex - penningvärdeutvecklingen — dels i förhållande till den privata konsumtionen per individ i löpande priser, vilket här använts som ett mått på den allmänna standardutvecklingen. Tabell 1 Barnbidrag, penningvärdeförändring och standardutveckling År

Barnbidrag per år och barn under 16 år, kr.

Allmänna barnbidrag De allmänna barnbidragen infördes genom beslut vid 1947 års riksdag. Bidragen ersatte de barnavdrag som tidigare fanns i beskattningen. Barnbidragets storlek sattes ursprungligen till 260 kr. per barn och år. Tills vidare bibehölls emellertid skattedifferentieringen genom barnavdrag i den kommunala beskattningen vid sidan av barnbidragen. År 1952 avskaffades även dessa avdrag samtidigt som barnbidragen höjdes från 260 52

1948 260 1950 260 1952 290 1958 400 1960 450 1962 550 1964 700 1965 900 1970 900 1971 1 200

260 kr./år från 1947 30 kr./år från 1950 efter konsumentprisindex

270 278 379 466 486 521 553 582 734 815

260 kr./år från 1947 30 kr./år från 1950 uppräknat efter utvecklingen av den privata konsumtionen per capita

281 299 404 554 606 701 826 901 1 267 1406 SOU 1972:34

Konsumentprisindex återspeglar förutom den egentliga penningvärdeutvecklingen också de förändringar som gjorts beträffande den indirekta beskattningen. Bl. a. har under perioden omsättningsskatt införts, vilken senare förändrats till mervärdeskatt. Som framgår av tabellen har dessa skattehöjningar liksom den egentliga penningvärdeförsämringen väl kompenserats. Barnbidragets köpkraft är betydligt större i dag än 1948. Barnbidragen kan dock inte ses isolerade. Under mellantiden har andra familjepolitiska förmåner kommit till eller förbättrats. Framför allt gäller det de nya bostadstilläggen för barnfamiljer och den snabba utvecklingen av samhällets barntillsyn. Hela det familjepolitiska stödsystemet måste alltså beaktas när man bedömer utvecklingen. Vidare har förändringar i skatteuttaget för olika grupper betydelse för utvecklingen av barnfamiljernas konsumtionsutrymme och för avvägningen av barnbidragens nivå. Barnbidragen betalas ut kvartalsvis omkring den 21 i kvartalets första månad. Barnbidragsregister förs av barnavårdsnämnden i varje kommun, medan utbetalningen handhas av postverket. Vare sig barnet är svensk medborgare eller inte gäller som förutsättning för rätten till bidrag att barnet är bosatt i Sverige. För barn som inte är svensk medborgare fordras dessutom antingen att barnets fostrare är bosatt och mantalsskriven i Sverige eller att barnet eller någon av dess föräldrar vistas här sedan minst sex månader. Bostadstillägg De gällande reglerna om statliga bostadstillägg till barnfamiljer finns i kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer. Författningen har ändrats senast (1971:1257). Kommun, som med stöd av lag (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande utger kommunala bostadstillägg till barnfamiljer, erhåller under vissa förutsättningar statsbidrag till kostnaderna härför enligt kungörelsen (1968:426) SOU 1972:34

om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer. Författningen har ändrats senast (1972:47). Bostadsstyrelsen meddelar tillämpningsföreskrifter och anvisningar till kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och till kungörelsen om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer. Beträffande de statliga bostadstilläggen till barnfamiljer gäller följande. Bidragsverksamheten handhas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och kommunerna. Organ för kommunens befattning med bostadstilläggen (förmedlingsorgan) är kommunens styrelse om ej kommunen beslutar att verksamheten skall handhas av annat kommunalt organ. Bostadstillägg utgår till familj med barn under 17 år som helt eller delvis försörjs inom familjen. Fosterbarn som sedan minst sex månader vistas i familjen anses som försörjt inom familjen. Med barn avses även adoptivbarn och barn, som vårdas hos särskilt förordnad förmyndare. Med familj avses makar med barn eller ensamstående med barn. Föräldralösa syskon jämställs med familj. Med makar jämställs man och kvinna som utan att vara gifta lever tillsammans om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn. Som förutsättning för rätt till bostadstillägg gäller att familjen är bosatt i landet. Utländska medborgare och statslösa äger samma rätt till bostadstillägg som svenska medborgare. Det statliga bostadstillägget utgår med 75 kr./mån. för varje barn i familjen. Några krav på bostadens storlek och utrustning ställs ej för rätt till statligt bostadstillägg. Inkomstprövningen för bostadstillägg sker enligt de regler som gäller för bidragsåret 1972 på grundval av familjeförsörjarens beskattningsbara inkomst till statlig inkomstskatt enligt den taxering varom uppgift är tillgänglig vid beslutstillfället. I fråga om makar läggs deras sammanlagda beskattningsbara inkomst (till statlig inkomstskatt) till grund för beräkningen av bostadstilläggets storlek, om de ej lever åtskilda. 53

För att oreducerat bostadstillägg skall utgå får familjeförsörjarens beskattningsbara inkomst ej överstiga 10 000 kr./år. Om inkomsten överstiger detta belopp reduceras bostadstillägget med 12 % av den beskattningsbara inkomsten mellan 10 000 kr. och 16 000 kr., med 18 % av inkomsten mellan 16 000 kr. och 20 000 kr., med 24 % av inkomsten mellan 20 000 kr. och 24 000 kr. och med 30 % av inkomsten över 24 000 kr. Vid reduceringen avrundas den beskattningsbara inkomsten till närmast högre hela 200tal kr. På grund av avdragen vid beskattningen ligger i regel den faktiska årsinkomsten ca 10 000-13 000 kr. högre än motsvarande beskattningsbara inkomst. För en gift man vars hustru saknar inkomst kan således den faktiska årsinkomsten uppgå till ca 20 000 kr. innan reduceringen sätter in. För makar som båda förvärvsarbetar blir skillnaden mellan faktisk årsinkomst och beskattningsbar inkomst större än 10 000 kr. Detta gäller enligt de skatteregler som var i kraft t. o. m. inkomståret 1970. På grund av eftersläpningen vid inkomstprövningen av bostadstilläggen får de nya skattereglerna som gäller fr. o. m. den 1 januari 1971 betydelse för bostadstilläggen först år 1973. Vid inkomstprövningen tas även hänsyn till ev. förmögenhet (skillnaden mellan tillgångar och skulder). Om makar eller ensamstående familjeförsörjare samt barn under 17 år, som helt eller delvis försörjs inom familjen, har en sammanlagd förmögenhet som överstiger 50 000 kr., läggs en femtedel av det överskjutande beloppet, avrundat till närmast lägre 200-tal kr., till den beskattningsbara inkomsten. För bidragsåret 1973 kommer bidragsrätten att vara beroende av 1971 årsinkomster som taxeras enligt de nya skatteregler som trädde i kraft den 1 januari 1971. I prop. 1972:34 har Kungl. Maj:t förelagt riksdagen förslag om de ändringar i inkomstprövningsreglerna som föranleds härav. Enligt förslaget kommer den taxerade inkomsten i stället för den beskattningsbara att ligga till grund för inkomstprövningen av bostadstillägg för ti54

den från den 1 januari 1973. Följande regler föreslås i övrigt gälla. Då den statligt taxerade inkomsten enligt 1972 års taxering (1971 års inkomster) inte överstiger 21 000 kr./år (för makar deras sammanlagda taxerade inkomst) sker ingen reducering av bostadstilläggen. Vid högre taxerad inkomst reduceras bostadstilläggen med 12 % av den taxerade inkomsten mellan 21 000 och 26 000 kr., med 18 % av den taxerade inkomsten mellan 26 000 och 36 000 kr. samt med 24 % av den taxerade inkomsten som överstiger 36 000 kr. Angående utgivandet av bostadstillägg gäller följande. Bostadstillägg beviljas för högst ett kalenderår i sänder och utgår fr. o. m. kvartalet närmast efter det kvartal då rätt till sådant tillägg uppkommit. Bostadstillägg får dock aldrig utgå för längre tid tillbaka än ett år före det kvartal då ansökan om sådant tillägg gjordes. Om antalet barn under 17 år i familjen ökar eller minskar skall bostadstillägg utgå med det nya beloppet eller upphöra att utgå fr. o. m. kvartalet närmast efter det då förändringen skedde. Den som uppbär bostadstillägg har upplysningsplikt angående inträffad omständighet som har betydelse för rätt till bostadstillägg. Ansökan om bostadstillägg görs hos förmedlingsorganet enligt av bostadsstyrelsen fastställt formulär. Ansökningshandlingar skickas ut av förmedlingsorganet till familjer som enligt förmedlingsorganet kan tänkas komma i fråga för bostadstillägg. Information om bostadstilläggen skickas därjämte ut till övriga barnfamiljer. Utbetalning av bostadstillägget sker månadsvis i efterskott av förmedlingsorganet. Rätt att uppbära bostadstillägg tillkommer familjeförsörjaren, men om det är fråga om makar tillkommer rätten makarna gemensamt. Utbetalningen av bostadstillägget sker till den som sålunda har rätt att uppbära bostadstillägget, dock att beträffande makar utbetalning sker till den av makarna som anges av dem. Om båda makarna så önskar utbetalas tillägget till hyresvärden eller i fråga om egnahem till SOU 1972:34

Gränserna för de kommunala bostadskreditgivaren under förutsättning att hyrestillägg som ger rätt till bidrag med 60 % av värden och kreditgivaren samtycker till detkommunens kostnad framgår av följande ta. Om det föreligger särskilda skäl kan tablå. länsbostadsnämnden eller, efter nämndens bemyndigande, förmedlingsorganet besluta att bostadstillägget i stället skall utbetalas till Antal barn under Bostadskost- Kommunalt tillnad kr./mån. lägg kr./mån. barnavårdsman eller annan lämplig person 17 år att användas till familjens bästa. För bostads1 400-650 20-200 tillägg som förmedlingsorganet betalar ut 2 400-650 20-200 400-800 20-320 erhåller kommunen ersättning av statsmedel. 3 400-800 20-320 Beträffande statsbidrag till kommunala 4 5 eller flera 400-925 20-420 bostadstillägg till barnfamiljer gäller följande. Statsbidrag utgår till kommun som utger Beträffande inkomstprövningen gäller kompletterande bostadstillägg till barnfamiljer med höga bostadskostnader. För att stats- samma regler som för de statliga bostadsbidrag skall utgå gäller vidare - i likhet med tilläggen. Vid reducering av bostadstilläggen reglerna för det statliga bostadstillägget — att med hänsyn till inkomstens storlek skall de bostadstillägg utgår till familj med barn un- statliga och kommunala bostadstilläggen der 17 år som helt eller delvis försörjs inom sammanläggas och det statliga bostadstillägfamiljen. Därutöver gäller emellertid även att get reduceras i första hand. hänsyn skall tas till barn över 17 år, som Vid beräkningen av bostadskostnadens åtnjuter förlängt barnbidrag enligt KF storlek skall kommunen följa de anvisningar (1964:400) om förlängt barnbidrag eller stu- som bostadsstyrelsen meddelar. diebidrag enligt studiehjälpsreglementet Beträffande bl. a. förmedlingsorgan, be(1964:402) under förutsättning att familjen räkning av bostadstilläggets storlek, rätt att uppbar kommunalt bostadstillägg då barnet uppbära bostadstillägg, begynnelsetid för utfyllde 17 år. Statsbidrag kan utgå t. o. m. det givande av bostadstillägg, giltighetstid för kalenderår under vilket barnet fyller 19 år, beviljandet av bostadstillägg, inträffad omoavsett om tillfälligt uppehåll skett i studier- ständighet som föranleder ändring av bina. dragsbeloppets storlek, ansökningsförfaranSom förutsättning för att statsbidrag skall de, ärendets prövning, utbetalning av boutgå gäller att familjen har egen bostad stadstillägg och betalningsmottagare gäller (hyrd, ägd eller med bostadsrätt). samma regler som i kungörelsen om statliga Statsbidrag utgår för kommunala bostads- bostadstillägg. tillägg avseende barnfamiljs bostadskostnad, Statsbidrag för kommunala bostadstillägg som med minst 25 kr. överstiger 400 kr. i utgår för kalenderår i efterskott och betalas månaden. Vid beräkning av statsbidrag ut av bostadsstyrelsen. beaktas inte sådan del av bostadskostnaden Före den 1 april 1972 hade samtliga komsom överstiger 650 kr. i månaden i fråga om muner infört kommunalt bostadstillägg som familj med ett eller två barn, 800 kr. i minst uppgick till de statsbidragsnormer som månaden i fråga om familj med tre eller fyra då gällde. Ett mindre antal kommuner utgav barn och 925 kr. i månaden i fråga om familj dessutom tillägg som gick utöver normerna. med fem eller flera barn. Den andel som De statsbidragsnormer för kommunala berättigar till statsbidrag utgör 80 % av hy- bostadstillägg som angetts ovan gäller från ran som ligger inom dessa intervall eller den 1 april 1972. Bostadsstyrelsen har påavrundat 20 kr. i månaden för varje 25-tal börjat en undersökning för att belysa i vilken kr. av hyresbelopp mellan dessa gränser. utsträckning kommunerna beslutat utge Statsbidrag utgår med 60 % av kostnaderna kommunala bostadstillägg med utnyttjande för bostadstillägg. av de vidgade statsbidragsramarna. Av tillSOU 1972:34

gängliga uppgifter att döma kommer ett icke obetydligt antal kommuner att åtminstone tills vidare inte följa de nya statsbidragsnormerna fullt ut. Det finns också vissa kommuner som helt kommer att fortsätta att tillämpa de regler som gällde före den 1 april 1972. Kommunalt bostadstillägg som går utöver statsbidragsnormerna kommer fortsättningsvis att finnas i vart fall i Storstockholm och Göteborg. Nedan redovisas dessa regler i huvuddrag. Storstockholm har ett system som innefattar tre delar. En del (a) ansluter till statsbidragsbestämmelserna. En del (b) utgör ett låginkomsttillägg som utgår vid lägre hyresnivåer och med andra procentsatser än enligt statsbidragsbestämmelserna. Som en tredje del (c) utgår ett stöd till ettbarnsfamiljer. Sistnämnda stöd utgår med 60 kr. i månaden oavsett bostadskostnad och anpassas så att det totala bostadstillägget inte överstiger den verkliga bostadskostnaden. I tabell 2 visas uppbyggnaden av Storstockholms system. De övre hyresgränserna för låginkomsttillägget är inte direkt angivna i systemet men tilläggets storlek är maximerat så att det till ettbarnsfamiljer utgår med högst 100 kr. i månaden och till flerbarnsfamiljer med högst 125 kr. i månaden, vilket i praktiken innebär att de övre hyresgränserna blir 650

resp. 717 kr. i månaden. Reduceringsreglerna för de olika delarna är utformade så att den del som ansluter till statsbidragsbestämmelserna (a) reduceras enligt statsbidragsbestämmelserna medan låginkomsttillägget reduceras med 12 % av hela den statligt beskattningsbara inkomsten. Det börjar alltså reduceras så snart någon beskattningsbar inkomst finns. Det särskilda stödet till ettbarnsfamiljerna reduceras sist och enligt statsbidragsbestämmelserna. Göteborg utger kommunala bostadstillägg enligt statsbidragsbestämmelserna samt utger utöver detta bostadstillägg med 80 % av bruttohyran över 300 kr. i månaden dock högst 80 kr./mån. Studiestöd För ungdomar över 16 år som går kvar i grundskolan utgår förlängt barnbidrag. För studerande i gymnasieskolan (dvs. den skolform som den 1 juli 1971 ersatt kommunala och landstingskommunala gymnasier, fackskolor, yrkesskolor och vissa andra läroanstalter, utgår studiehjälp enligt bestämmelserna i studiehjälpsreglementet. Sådan studiehjälp utgår för läsår eller kurstid i princip fr. o. m. kvartalet efter det kvartal då den studerande fyllt 16 år. Grundstommen i denna studiehjälp utgörs av ett studiebidrag som utgår utan inkomstprövning och utan

Tabell 2 Storstockholms kommunala bostadstillägg. (De inom parentes angivna siffrorna visar hur systemet avviker från statsbidragsbestämmelserna) Nedre hyresgräns

Övre hyresgräns

Antal barn

Hyresgräns, kr./mån.

Antal barn

Hyresgräns, kr./mån.

a. Tilläggsdel som ansluter till statsbidragsbestämmelserna

1-5 eller flera

400 (±0)

1 2 3 4 5 eller flera

650 725 800 800 925

b. Låginkomsttillägg

1 2 eller flera

250 300

1 2 eller flera

650 717

c. Ettbarnsstöd - utgår med 60 kr. i månaden

56 Procentsats-

(+75)

80 80 80 80 80 25 30

SOU 1972:34

ansökan. Studiebidrag och förlängt barnbidrag utgår med 100 kr./mån. under högst nio månader per år, dvs. med 900 kr./år. Härutöver kan inkomstprövat tillägg utgå med 25, 50 eller 75 kr./mån. Till grund för inkomstprövningen ligger den studerandes och hans föräldrars sammanlagda beskattningsbara inkomst vid senaste taxering till statlig inkomstskatt. Med beskattningsbar inkomst jämställs en femtedel av behållen förmögenhet över 50 000 kr. Är den studerande gift, skall makens inkomst och förmögenhet beaktas i stället för föräldrarnas. Det inkomstprövade tilläggets storlek vid olika beskattningsbar inkomst framgår av följande tablå. Beskattningsbar inkomst kr./år

Tillägg kr./mån.

- 8 000 8 100-12 000 12 100-20 000

75 50 25

kalenderår då läsåret eller kursen börjar. Till äldre studerande utgår förhöjt studiebidrag - utan några tillägg - med 175 kr./mån. Studielån kan efter behovsprövning utgå med högst 6 500 kr. för ett läsår. För den som har försörjningsplikt mot barn kan högre studielån utgå. Kungl. Maj:t har i prop. 1972:27 lagt fram förslag om ändrade regler i fråga om studiesocialt stöd. Studerande vid eftergymnasiala läroanstalter kan erhålla studiemedel enligt bestämmelserna i studiemedelsförordningen. Studiemedel består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel. Studiemedlen är indexreglerade och utgår per år med 140 % av basbeloppet inom den allmänna försäkringen (basbeloppet utgjorde 7 100 kr. i jan. 1972). Om den studerande har vårdnaden om barn kan dessutom utgå barntillägg med 12,5 % av basbeloppet för varje barn under 16 år. Extra studiemedel kan vidare utgå om synnerliga skäl föreligger. Av studiemedlen utgör 1 750 kr. ett studiebidrag, medan återstoden i princip skall betalas tillbaka under normalt 20-25 år. Studiemedel utgår med hänsyn till den studerandes studiemeriter samt de ekonomiska resurser över vilka den studerande förfogar. Under de två första terminerna erhålls dock studiemedel utan prövning av studiemeriterna.

För studerande som har hemmavarande syskon under 16 år och som är berättigade till inkomstprövat tillägg utgår dessutom 25 kr./mån. Om den studerande är berättigad till inkomstprövat tillägg med högsta belopp och om synnerligen stort behov av ytterligare studiehjälp föreligger, kan behovsprövat tillägg utgå med högst 75 kr./mån. Vid denna behovsprövning - som görs av centrala Vissa förmåner inom den allmänna försäkstudiehjälpsnämnden — utgår man från årsinringen komsten vid ansökningstillfället (räknat före skatt och innefattande även icke skatteplik- Den allmänna försäkringen har många familtiga inkomster såsom sjukpenning, bostads- jepolitiska inslag. I första hand gäller det tillägg, arbetslöshetsstöd etc). Hänsyn tas moderskapsförsäkringen. Varje barnafötill antalet syskon. Bidragsformen riktar sig derska, som omfattas av den allmänna försäkringen, har rätt till en moderskapspenning främst till ensamstående vårdnadshavare. Bor den studerande utanför hemmet un- på 1 080 kr., vilket motsvarar grundsjukpender studietiden utgår inackorderingstillägg ning i 180 dagar (6 x 180 = 1 080). Vid flermed 125 kr./mån. Annars kan resetillägg barnsfödsel utgår ytterligare 540 kr. för varje utgå med 60, 80, 100 eller 120 kr./mån. för barn utöver det första. Av moderskapspenningen kan 300 kr. utdagliga resor mellan hem och studieort bebetalas förskottsvis, dock tidigast 120 dagar roende på resans längd. före den dag då nedkomsten beräknas ske. Här beskrivna förmåner utgår till den som Kvinnor, som på grund av barnsbörd avfyller högst 19 år (yngre elev) under det SOU 1972:34

bryter sitt förvärvsarbete, har rätt till tilläggssjukpenning i högst 180 dagar. Detta gäller dock endast kvinnor som minst nio månader före födseln varit placerade i en sjukpenningklass i vilken sjukpenningen överstiger grundsjukpenningen. Tilläggssjukpenning utgår tidigast från den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen. Sjukpenningen utgår endast för dag då kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete och längst till etthundraåttionde dagen efter förlossningsdagen eller efter den tidigare dag då sjukpenningen började utgå. Rätten till fortsatt sjukpenning upphör om kvinnan under denna tid utför förvärvsarbete mer än trettio dagar. Fr. o. m. den trettionde dagen efter förlossningsdagen utgår tilläggssjukpenning endast om kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad att ha barnet i sin vård. Inom den allmänna försäkringens ram finns även ett vårdbidrag i form av invaliditetsersättning, som utgår till svårt handikappade barn under 16 år. Bidraget utgör 60% av basbeloppet (som i januari 1972 var 7 100 kr.). Bidraget utgår i princip endast om barnet vårdas hemma. Medan barnet vårdas vid statlig, kommunal eller statsunderstödd institution utgår inget bidrag. Änkor, som har vårdnaden om barn under 16 år, erhåller från folkpensioneringen hel änkepension, som är lika stor som ålderspensionen till en ensam pensionär, dvs. 90 % av basbeloppet jämte ev. pensionstillskott. Från folkpensioneringen utgår vidare barnpension till varje barn under 16 år som förlorat sin fader eller moder. Barnpensionen till barn, som mist endera av föräldrarna, utgår per år med 25 % av basbeloppet. Föräldralösa barn får i barnpension 35 % av basbeloppet. Änkepension och barnpension från folkpensioneringen kompletteras ofta med tilläggspension (ATP). Dessa pensioner, som står i relation till den avlidnes tidigare inkomster, baseras pä dennes beräknade eller faktiskt uppburna egenpension från tilläggspensioneringen. Till ålderspension eller förtidspension ut58

går barntillägg för varje barn under 16 år till försäkrad eller försäkrads hustru, om den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet. Barntillägget utges dock inte till i förtid uttagen ålderspension eller till pension, som tillkommer gift kvinna. Barntillägg till ålderspension eller hel förtidspension utgör för år räknat 25 % eller, om barnet är berättigat till barnpension, 10 % av basbeloppet. Utgår två tredjedelar eller en tredjedel av hel förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av barntillägg till hel förtidspension. Åtnjuter den försäkrade tilläggspension minskas honom tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet. Författningsbestämmelserna om moderskapsförsäkringen, folkpensioneringen inkl. vårdbidrag och barntillägg och försäkringen för tilläggspension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lagen reglerar också den allmänna sjukförsäkringen. Den s. k. hemmamakeförsäkringen inom sjukförsäkringen har en viss familjepolitisk anknytning. Den innebär att försäkrad som är 16—66 år och har en inkomst av förvärvsarbete som understiger 1 800 kr. om året är försäkrad (avgiftsfritt) för grundsjukpenning (6 kr./dag) under vissa förutsättningar. Förutsättningarna är bl. a. att den försäkrade är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under 16 år till honom eller hans maka eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn. Tidigare gällde dessa regler endast för kvinnlig försäkrad. Med anledning av kommitténs förslag i promemorian Jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen (stencil 1969:7, socialdepartementet) har emellertid en lagändring genomförts som innebär att hemmavarande män fr. o. m. den 1 januari 1971 har samma rätt till grundsjukpenning som hemmavarande kvinnor. Motsvarande gäller rätten att mot avgift teckna frivillig sjukpenningförsäkring. SOU 1972:34

Ti'1 sjukpenning utges barntillägg för den försäkrades eller hans makas barn under 16 år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor. Med anledning av kommitténs förslag i nämnda promemoria utgår barntillägg numera efter samma regler oavsett om det är modern eller fadern som är sjuk. Bestämmelserna innebär att barntillägg utgår med en krona för ett eller två barn, två kronor för tre eller fyra barn samt tre kronor för fem eller flera barn, allt per dag räknat. Till försäkrad med barn under tio år utgår dock barntillägg alltid med minst två kronor pei dag. Till sist bör det erinras om att sjukvårdsförsäkringen innebär betydande förmåner för barnfamiljer. Inte bara barntillägg till sjukpenning utan även ersättning för läkarvård, sjukhusvård, resor m. m. samt kostnadsfria och rabatterade läkemedel lämnas för barnen utan att föräldrarna behöver betala någon särskild avgift härför. Värdet av dessa förmåner för barnfamiljer kan uppskattas till drygt 200 milj.kr. Bidragsförskott Bidragsförskott utgår enligt lagen (1964: 143) om bidragsförskott. Författningen har ändrats senast (1971:902). Närmare föreskrifter finns i en tillämpningskungörelse (1964:144). Lever ett barns föräldrar åtskilda betalar vanligen den av föräldrarna, som inte har vårdnaden om barnet, underhållsbidrag för detta. För att hindra att barnet blir lidande till följd av den underhållsskyldige förälderns eventuella försumlighet eller oförmåga att betala har bidragsförskotten införts. Bidragsförskott kan sålunda utgå om vårdnaden om ett barn endast tillkommer en av föräldrarna eller om barnet inte står under någon av föräldrarnas vårdnad. Bidragsförskott utgår dock inte om barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige. Inte heller utgår bidragsförskott om det finns grundad anledning att anta att den underhållsskyldige betalar fastställt underhållsbidrag som inte understiger vad som skulle utgå i bidragsförSOU 1972:34

skott eller om det är uppenbart att den underhållsskyldige på annat sätt sörjt eller sörjer för att barnet får motsvarande underhåll. Vidare kan bidragsförskott inte utgå om den underhållsskyldige gentemot barn utom äktenskap enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att bidra till dess underhåll genom ett engångsbelopp. Ej heller utgår bidragsförskott om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt. Den som önskar få bidragsförskott skall göra ansökan därom. Bidragsförskott utgår från den 1 januari 1972 normalt med 40 % av basbeloppet (f. n. 7 100 kr.). Om det finns grundad anledning att anta att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan vad som kan utgå som bidragsförskott och underhållsbidragets belopp. Om bidragsförskott skall utgå i förhållande till båda föräldrarna utgör det 25 % av basbeloppet i förhållande till var och en av föräldrarna. Om barnet är berättigat till barnpension från folkpensioneringen utgör bidragsförskottet 10 % av basbeloppet. Bidragsförskott utgår fr. o. m. den månad varunder rätt därtill inträtt, men inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Förskott utgår t. o. m. den månad, varunder barnet fyllt 18 år eller rätt till förskott eljest upphört. Bidragsförskottet utbetalas förskottsvis för månad. Barnavårdsnämnderna prövar frågor rörande bidragsförskott och betalar ut förskotten till den berättigade, vanligtvis vårdnadshavaren. Den underhållsskyldige skall, så länge bidragsförskott utgår, till den barnavårdsnämnd som utger förskottet erlägga fastställt underhållsbidrag, som belöper på förskottet, allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning. Om den underhållsskyldige inte efter förmåga fullgör sin betalningsskyldighet, skall barnavårdsnämnden utan dröjsmål vidta erforderliga åtgärder för att driva in fordringen. Statsverket betalar tre fjärde59

delar och kommunerna en fjärdedel av de utgifter för bidragsförskott för vilka ersättning inte kunnat tas ut av den underhållsskyldige. Mot barnavårdsnämnds beslut i bidragsförskottsärenden kan talan föras hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos kammarrätten. Regeringsrätten är högsta instans. Vissa regler om bl. a. medborgarskapskrav för rätt till bidragsförskott behandlas i kap. 12. Bosättningslån Bosättningslån kan erhållas av trolovade eller äkta makar eller av man och kvinna vilka stadigvarande bor tillsammans under äktenskapsliknande former (KK 1946:570). Lån kan också beviljas ensamstående vårdnadshavare med barn. När det gäller två personer som bor tillsammans skall lånet sökas gemensamt. Vissa undantag från den regeln finns bl. a. om en av de två är under 18 år. Lån kan beviljas svenska medborgare men också andra under vissa förutsättningar. Som villkor gäller generellt att bosättningen skall ske i Sverige. Såsom ytterligare villkor för att få lån gäller enligt 5 § i bosättningslånekungörelsen "a) att de lånesökande äro i behov av medel för anskaffandet av de bosättningsföremål eller verktyg m. m., för vilka lånet är avsett, b) att lånets upptagande är tillrådligt med hänsyn till de lånesökandes egna villkor och intressen, samt c) att de lånesökande gjort sig kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet ävensom, i den mån betingelser härför förelegat, ådagalagt sparvilja". Ytterligare en begränsning utgör det förhållandet att lån skall vara sökt inom sex månader från den gemensamma bosättningen. När det föreligger särskilda skäl kan detta krav frångås. I kungörelsen är ingenting sagt om de sökandes inkomster, men i tillämpningen har 60

lån begränsats till sökande vilkas gemensamma inkomst understiger 35 000 kr./år. Om särskilda skäl föreligger — exempelvis förekomsten av barn — kan denna gräns höjas något. Bosättningslånets högsta belopp är 6 000 kr. Lån utges av riksbanken ur statens bosättningslånefond. Information till allmänheten ges av de s. k. ortsombuden — kommunalt rekryterade förtroendemän — som också tar emot och kontrollerar ansökningar samt avger yttrande över dessa. De skall bl. a. inhämta uppgifter från socialregistret om lånesökande och avge ett omdöme om vederbörandes skötsamhet och lämplighet att erhålla bosättningslån. Bosättningslånen är borgensfria och räntan följer statens normallåneränta, f. n. 6 3/4 %. II Inkomstbeskattningen Den skattereform som trädde i kraft 1 januari 1971 innebar en övergång till en i huvudsak individuell beskattning av arbetsinkomst och en omfördelning av skatteuttaget till förmån för de lägre inkomsttagarna. Vid övergången till individuell beskattning av makar infördes en och samma skatteskala, lika för alla oberoende av kön och civilstånd. Förekomsten av barn och försörjningsplikten mot make påverkar skatten främst i följande fall. Familjer med barn under 16 år har i vissa fall rätt till förvärvsavdrag. Det gäller dels makar som båda haft förvärvsinkomst under året, där förvärvsavdraget åtnjuts av den av makarna som har den lägsta förvärvsinkomsten, dels ogifta inkomsttagare som under året haft förvärvsinkomst. Förvärvsavdrag medges också vid s. k. faktisk sambeskattning. I de fall endast den ena maken haft förvärvsarbete får den maken, oavsett om det finns barn eller inte i familjen, ett avdrag på den uträknade skatten med högst 1 800 kr. Denna skattereduktion erhålls också av ensamstående person som har hemmavarande barn under 18 år. Gift person vars make har en statligt taxerad inkomst som understiger SOU 1972:34

4 500 kr. erhåller skattereduktion med 20 % till skatteberäkningen. av skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxe- föras till något av de nämnda inkomstslagen rade inkomsten. är skattefri. Inkomstberäkningen görs för varje förvärvskälla för sig. Därvid gäller att man från Beräkningen av beskattningsbar inkomst bruttoinkomsterna i förvärvskällan får göra Skatt på inkomst betalas till kommunen och avdrag för alla omkostnader under beskattstaten. Den allmänna kommunalskatten är ningsåret som erfordras för att förvärva och en repartitionsskatt som tas ut för att täcka behålla intäkterna. Vidare får avdrag också kommunernas utgifter. Den är i princip göras för belopp motsvarande garantibelopproportionell och betalas i förhållande till pet vid inkomst av jordbruksfastighet, annan det antal skattekronor och skatteören som fastighet och rörelse i den mån inkomsten påförs varje skattskyldig (en skattekrona = förslår. I fråga om dessa inkomstslag används 100 kr. beskattningsbar inkomst). Den stat- termen nettointäkt för att beteckna vad som liga inkomstskatten är progressiv för fysiska återstår sedan intäkterna minskats med ompersoner, oskiftade dödsbon och familjestif- kostnader men innan avdrag skett för belopp telser samt proportionell för övriga skatt- motsvarande garantibeloppet. Sedan nettointäkten minskats med belopp motsvarande skyldiga. Skatten påförs på grundval av ett beskatt- garantibeloppet återstår inkomst av förvärvsningsunderlag som fastställs för varje skatt- källan i fråga. Summan av inkomsterna utgör skyldig, s. k. beskattningsbar inkomst. Be- den skattskyldiges sammanräknade inkomst. skattningsunderlaget bestäms genom ett årligt Från detta belopp får sedan göras s. k. alltaxeringsförfarande och fastställs för kom- männa avdrag dvs. avdrag som inte har direkt munalskatten och den statliga inkomstskat- samband med någon förvärvskälla. I vissa fall ten var för sig. Bestämmelserna för beräk- får också avdrag göras för förlust som hänför ning av beskattningsbar inkomst finns främst sig till tidigare beskattningsår. i kommunalskattelagen (1928:370), KL och förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SI. SI hänvisar i väsentliga delar till KL, som således innehåller huvudreglerna för inkomstberäkningen. Taxeringsförfarandet regleras i taxeringsförordningen (1956:623). Vissa allmänna förfarandebestämmelser finns också i förvaltningslagen (1971:290) och förvaltningsprocesslagen (1971:291). Redogörelsen avser då annat inte sägs beskattningen av fysiska personer. Allmän kommunalskatt påförs för varje skattskyldig på grundval av inkomst och av garantibelopp för fastighet. Skatteplikt föreligger för inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. Varje inkomstslag, med undantag av tjänst, kan omfatta flera förvärvskällor. Om sålunda en inkomsttagare driver två självständiga rörelser, föreligger två särskilda förvärvskällor. Garantibeloppet är oberoende av den skattskyldiges verkliga inkomst och utgör 2 % av fastighets SOU 1972:34

Det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från de olika förvärvskällorna minskat med nyssnämnda avdrag men med tillägg för garantibelopp — utgör taxerad inkomst. Vid kommunaltaxeringen beräknas taxerad inkomst för varje kommun inom vilken uppkommit skattepliktig inkomst. Beloppet avrundas nedåt till helt tiotal kronor. Från den taxerade inkomsten medges grundavdrag och extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Återstoden avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör beskattningsbar inkomst. Den beskattningsbara inkomsten ligger till grund för skatteberäkningen. Statlig inkomstskatt påförs enbart på grundval av den skattskyldiges inkomst. I övrigt hänvisar bestämmelserna om statlig inkomstskatt, såvitt är av intresse i detta sammanhang, i huvudsak till motsvarande regler i KL. Skillnaden mellan den statliga och den kommunala beskattningen hänför sig främst 61

taxeringsvärde. Inkomst som inte kan hänI fråga om inkomstberäkningen är följande särskilda regler av intresse från kommitténs synpunkt. Skatteplikt föreligger för inkomst av de sex inkomstslagen som tidigare nämnts. Beträffande inkomst av annan fastighet gäller att man i vissa fall inte räknar med en faktisk inkomst utan med en som bestäms schablonmässigt. Det gäller inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter där intäkten beräknas till en procentandel av fastighetens taxeringsvärde. Inkomsten utgör 2 % av taxeringsvärdet upp till 150 000 kr., 4 % på den del av taxeringsvärdet som ligger mellan 150 000 kr. och 225 000 kr., och 8 % på överskjutande belopp. Avdrag medges från dessa inkomster med enbart ränteutgifter och liknande för fastigheten och dessutom med ett belopp av 500 kr. i de fall ägaren är mantalsskriven på fastigheten. Till intäkt av tjänst hänförs pension, livränta som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring, ersättning som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst. Folkpension är alltså skattepliktig liksom hustrutillägg. Även periodiskt understöd, för vilket givaren är berättigad till avdrag, är skattepliktigt. Utanför skatteplikten faller flertalet kontanta bidrag inom det socialpolitiska området. Sålunda räknas inte till skattepliktig inkomst, socialhjälp, allmänt barnbidrag, invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning enligt 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, bostadstillägg till barnfamiljer och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Skatteplikt föreligger inte heller för ersättning som på grund av sjukförsäkring jämlikt lagen om allmän försäkring eller försäkring jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade eller för dagersättning från arbetslöshetskassa. Underhållsbidrag till barn under 18 år är inte heller skattepliktigt oaktat den underhållsskyldige har viss avdragsrätt. Detsamma gäller bidragsförskott. I fråga om avdragsrätten gäller enligt 62

huvudregeln att avdrag medges för alla omkostnader i förvärvskällan. Avdrag får dock inte ske för värdet av arbete som i den skattskyldiges verksamhet lagts ned av den skattskyldiges make eller hemmavarande barn under 16 år. Å andra sidan beskattas inte gift person för lön från maken i dessa fall. Förhållandet ger upphov till s. k. faktisk sambeskattning. Avdrag medges inte heller för periodiskt understöd till personer i givarens hushåll eller för understöd som utgår till annans undervisning eller uppfostran. Belopp som inte kan hänföras till någon viss förvärvskälla får i vissa fall dras av som allmänt avdrag. Sålunda får underskott som uppkommit i förvärvskälla i regel dras av, vid den kommunala taxeringen dock endast från inkomst som beskattas i samma kommun. Avdrag får vidare göras för sådan obligatorisk sjukförsäkringsavgift som påförts under året före taxeringsåret samt för avgifter som betalas för bl. a. kapital- och arbetslöshetsförsäkringar som ägs av honom själv, hans make eller omyndiga barn. I sistnämnda hänseende är avdragsrätten begränsad till 250 kr. för ensamstående inkomsttagare och 500 kr. för gifta sammanlagt och för ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. Avdrag får också göras för underhållsbidrag åt den skattskyldiges barn under 18 år, som inte är hemmavarande, med högst 1 500 kr. per barn. Som allmänt avdrag räknas också förvärvsavdraget. Rätt till förvärvsavdrag föreligger i följande fall. Har makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft arbetsinkomst, s. k. A-inkomst, får den make som haft den lägsta A-inkomsten åtnjuta förvärvsavdrag. Innebörden av begreppet A-inkomst berörs närmare i det följande. Har båda makarna lika stora inkomster åtnjuts avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga om inkomst av rörelse 25 % av nettointäkten av rörelsen och i fråga om inkomst av tjänst 25 % av inkomsten, i båda fallen dock högst 2 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kr. Förvärvsavdrag medges vidare gift skattSOU 1972:34

skyldig med hemmavarande barn under 16 år om han haft A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och maken utfört arbete i förvärvskällan. Avdraget uppgår till värdet av makens arbetsinsats, dock högst 1 000 kr. Förvärvsavdrag får också göras av inkomsttagare med hemmavarande barn under 16 år, som under beskattningsåret antingen varit gift men inte levt tillsammans med sin make eller också varit ogift (varmed jämställs änka, änkling eller frånskild), under förutsättning att inkomsttagaren haft A-inkomst. Avdraget är i fråga om jordbruksfastighet och rörelse 25 % av nettointäkten av förvärvskällan och i fråga om inkomst av tjänst 25 % av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kr. Grundavdraget är 4 500 kr. om den statligt taxerade inkomsten inte överstiger 30 000 kr. Avdragsbeloppet är i princip detsamma vid den kommunala och den statliga taxeringen. Är inkomsten högre reduceras avdraget med 20 % av överskjutande belopp. Vid statligt taxerad inkomst på 52 500 kr. eller mera föreligger alltså inte längre rätt till grundavdrag. Förutsättningen för rätten till grundavdrag enligt vad nu sagts är att inkomsttagaren varit bosatt i Sverige under större delen av beskattningsåret. Har inkomsttagaren varit bosatt här under högst hälften av beskattningsåret medges grundavdrag med lägre belopp. Detsamma gäller om han varit skattskyldig till sjömansskatt. Utöver grundavdrag medges i vissa fall s. k. extra avdrag om inkomsttagarens skatteförmåga varit nedsatt. Avdraget är högst 6 000 kr. Samma högsta belopp gäller för ensamstående och för makar gemensamt. Om inkomsten, efter avdrag för skatt, understiger existensminimum får avdraget ökas med högst 1 500 kr. för varje barn som inkomsttagaren försörjer. Vid beskattning av makar gäller i flera hänseenden särskilda bestämmelser. Makar som levt tillsammans under beskattningsåret taxeras var och en för sin inkomst. Därvid har vardera maken rätt att tillgodogöra sig allmänna avdrag och förlustavdrag som andra maken inte kunnat utnyttja på grund av att SOU 1972:34

inkomsten varit för låg. Grundavdraget beräknas dock individuellt och någon rätt att utnyttja andra makens grundavdrag föreligger inte. Fråga huruvida inkomsttagaren haft barn eller inte liksom barnets ålder skall bedömas efter förhållandena den 1 november året före taxeringsåret. Med barn avses förutom eget barn även adoptivbarn, styvbarn och fosterbarn. För inkomsttagare som gift sig under beskattningsåret skall de bestämmelser som gäller för makar i regel tillämpas först vid taxering för det därpå följande beskattningsåret. De särskilda bestämmelser som gäller för makar tillämpas också för dem som lever tillsammans utan att vara gifta om de tidigare varit gifta med varandra eller om de gemensamt har eller har haft barn. Skatteberäkningen Skatteberäkningen sker på olika sätt vid kommunal- och statsbeskattningen. Den kommunala inkomstskatten är i princip proportionell och tas ut med en i viss ordning bestämd andel av den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen är f. n. ca 24 kr. per 100 kr. beskattningsbar inkomst, dvs. en skattesats på 24%. Den statliga inkomstskatten tas ut med ett visst grundbelopp av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Grundbeloppet beräknas med ledning av en skatteskala som gäller för alla inkomsttagare. Skalan har följande utseende. Beskattningsbar inkomst, kr./år

Skattesats inom skiktet i %

- 15 000 15 0 0 0 - 20 000 20 0 0 0 - 30 000 30 0 0 0 - 52 500 52 5 0 0 - 70 000 70 0 0 0 - 1 0 0 000 100 0 0 0 - 1 5 0 000 150 0 0 0 -

10 16 22 28 38 44 49 54

För varje år bestäms i särskild ordning med vilken procent av grundbeloppet skatten skall utgå. Under senare år har regelmässigt tagits ut 100 % av grundbeloppet. Vid beräkningen av statlig inkomstskatt för makar gäller särskilda regler. Vardera maken beskattas individuellt för inkomst av arbete, s. k. A-inkomst. För annan inkomst, s. k. B-inkomst, tillämpas en form av sambeskattning av innebörd att makarnas sammanlagda B-inkomst beskattas "på toppen" av den största A-inkomsten. Förfarandet är i korthet följande. A-inkomst är inkomst av tjänst med undantag av periodiskt understöd och liknande periodiska intäkter samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse där inkomsttagaren varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. B-inkomst är övrig inkomst, dvs. inkomst av tjänst i form av periodiskt understöd och liknande samt inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. B-inkomst som för makarna sammanlagt uppgår till högst 2 000

kr. behandlas vid skatteberäkningen som Ainkomst. Beskattningsbar A-inkomst är summan av vardera makens A-inkomster minskad med allmänna avdrag, förlustavdrag, grundavdrag och extra avdrag. Beskattningsbar B-inkomst är skillnaden mellan beskattningsbar inkomst, beräknad på vanligt sätt, och beskattningsbar A-inkomst. En uppdelning av inkomsten i A-inkomst och B-inkomst behöver göras bara i vissa fall. Har bara ena maken statlig beskattningsbar inkomst beräknas skatten på vanligt sätt utan uppdelning i A- och B-inkomst. Har båda makarna beskattningsbar inkomst beräknas skatten på beskattningsbar A-inkomst individuellt, alltså för vardera maken för sig. Har makarna enbart beskattningsbar B-inkomst beräknas skatten på summan av de beskattningsbara B-inkomsterna och fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan dessa inkomster. I andra fall läggs B-inkomst hos make som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten samman med andra makens

Tabell 3 Skatten för olika kategorier inkomsttagare kr. Årsinkomst Ensam(för makar stående deras sam- utan manlagda in -barn komst), kr.

Gift person vars make saknar inkomst

_ -

Makar som båda har Makar som båda har inkomster; den lägre inkomst; inkomsterna inkomsten = 4 000 kr. lika stora utan barn

med barn

utan barn

med barn

Ensamstående med barn under 16 år

_ -

_ -

_ -

Ensamstående med barn 16-18 år

4 000 6 000 8 000 10 000 12 000

14 621 1 497 2 288 3 090

488 1 290

387 1 263

340 1 242

488 1 290

16 000 20 000 25 000 30 000 40 000

4 676 6 249 8518 11 082 17 225

2 876 4 449 6 718 9 282 15 425

2 856 4 442 6 472 8 786 14 484

2 468 4 054 6 084 8 398 14 096

2 994 4 576 6 570 8 546 12 498

2 137 3 796 5 790 7 766 11 718

2 096 3 669 5 818 8 262 14 177

2 876 4 449 6718 9 282 15 425

50 000 60 000 80 000 100 000 200 000

23 465 29 673 42 628 56 228 131 654

21 665 27 873 40 828 54 428 129 854

20 735 26 959 39 674 53 274 128 300

20 347 26 571 39 286 52 886 127 912

17 036 22 164 34 450 46 930 112456

16 136 21 144 33 202 45 682 111 096

20417 26 633 39 468 53 068 128 294

21 665 27 873 40 828 54 428 129 854

-

-

-

Anm. Beräkningarna har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1972 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgift. Föl makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara A-inkomst. Kommunal utdebitering 24 kr. per skattekrona. 64

SOU 1972:34

sammanlagda beskattningsbara inkomst. Summan skattläggs sedan som om den utgjorde denne makes beskattningsbara inkomst. Det skattebelopp, som då erhålls minskas med skatten på hans beskattningsbara A-inkomst. Skillnaden utgör makarnas sammanlagda skatt på B-inkomst. Denna skatt fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster. Den statliga inkomstskatt som i sistnämnda fall påförs vardera maken är alltså det sammanlagda beloppet av skatten på A-inkomst och B-inkomst. Vid skatteberäkningen medges i vissa fall ett avdrag från den uträknade skatten, s. k. skattereduktion, med högst 1 800 kr. Maximibeloppet medges gift person vars make saknar till statlig inkomstskatt taxerad inkomst och ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. Gift person vars make har en statligt taxerad inkomst understigande 4 500 kr. erhåller skattereduktion med 20 % av skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Skattereduktionen avräknas mot flertalet skatter och avgifter. Folkpensionsa vgiften Skyldigheten att betala folkpensionsavgift regleras i lagen (1962:398) om finansiering av folkpensioneringen. Svensk medborgare skall erlägga folkpensionsavgift för varje år, dä för honom beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst, under förutsättning att han vid utgången av detta år fyllt minst 18 och högst 66 år samt att han varit mantalsskriven i riket för året näst före taxeringsåret. Befrielse från avgift medges emellertid för den som för december månad året näst före taxeringsåret åtnjutit folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, liksom för den som avlidit före ingången av året näst före taxeringsåret. Folkpensionsavgiften är 5 % av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten, dock högst 1 500 kr. För gifta personer beräknas avgiften individuellt, dvs. vardera maken påförs avgift med hänsyn till sin inkomst. Det innebär att två maximiavSOU 1972:34

gifter kan påföras i familjer där båda makarna har inkomst. Folkpensionsavgiften uppbärs tillsammans med de allmänna inkomstskatterna. Sju k fö rsäkringsa vgiften Skyldigheten att betala sjukförsäkringsavgift regleras i 19 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgiftsskyldighet föreligger för försäkrad som visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa. Sjukförsäkringsavgiften innefattar avgift för sjukvårds- och läkemedelsförmåner, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning. Avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmåner samt grundsjukpenningen är i viss mån beroende av den beskattningsbara inkomsten. Förstnämnda avgift skall betalas av inskrivna i allmän försäkringskassa, för vilka beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften avser. Avgift skall dock inte betalas om den försäkrade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskriven hos allmän försäkringskassa eller fyllt 67 år eller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring. Avgiften för grundsjukpenning skall erläggas av försäkrade, som varit placerade i sjukpenningklass och för vilka vid taxering året efter det år avgiften avser beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst. För att begränsa avgiften för mindre inkomsttagare finns en upptrappningsregel, som reducerar avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmåner samt grundsjukpenning i de lägre inkomstlägena. Dessa avgifter får inte överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av den försäkrades till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst. Avgiften för tilläggssjukpenning skall betalas av dem, som är tillförsäkrade sådan sjukhjälp. Avgiftens storlek beror av flera faktorer, bl. a. den sjukpenningklass den försäkrade tillhör. Sjukförsäkringsavgifterna fastställs av riksförsäkringsverket. De varierar i viss mån mel65

Tabell 4 Skatteeffekten vid giftermålets ingående. Make 1, årsinkomst, kr.

Make 2, årsinkomst, kr.

Makarnas sammanlagdai skatt, i kr., enligt nuvarande regler före giftermålet

efter giftermålet

skillnad 1 800 l 800 1 800 1 800 l 800 1 800 L 800

12 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000

3 090 4 676 6 249 11 082 17 225 29 673 56 228

1 290 2 876 4 449 9 282 15 425 27 873 54 428

12 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000

4 000

3 104 4 690 6 263 11 096 17 239 29 687 56 242

2 856 4 442 6 015 10 848 16 991 29 439 55 994

-

12 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000

8 000

4 587 6 173 7 746 12 579 18 722 31 170 57 725

4 587 6 173 7 746 12 579 18 722 31 170 57 725

±

12 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000

12 000

6 180 7 766 9 339 14 172 20 315 32 763 59 318

6 180 7 766 9 339 14 172 20 315 32 763 59 318

12 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000

20 000

9 339 10 925 12 498 17 331 23 474 35 922 62 477

9 339 10 925 12 498 17 331 23 474 35 922 62 477

12 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000

30 000

14 172 15 758 17 331 22 164 28 307 40 755 67 310

14 172 15 758 17 331 22 164 28 307 40 755 67 310

± ± ±

± ± ± ±

± ±

± ± ± ± ± ± ± ± ± ±

± ± ±

±

± ± ± ±

248 248 248 248 248 248 248 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Anm. Beräkningar har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1972 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgift. För makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara A-inkomst. Kommunal utdebitering 24 kr. per skattekrona.

66 SOU 1972:34

lan olika försäkringskassor. De obligatoriska sjukförsäkringsavgifterna upptas på debetsedel på slutlig skatt såsom ett enda belopp. För gifta personer beräknas avgiften individuellt. För make som saknar inkomst beräknas alltså inte någon avgift enligt den tidigare angivna upptrappningsregeln.

Om andra maken har inkomst utnyttjar denne sitt eget grundavdrag på högst 4 500 kr. och inkomsten beskattas för sig under förutsättning att den härrör från arbete (A-inkomst). Familjen kan här tillgodogöra sig två grundavdrag men går samtidigt miste om skattereduktionen på upp till 1 800 kr. Någon sammanläggning av inkomsterna och därav följande högre progression är inte Inkomstbeskattningens verkningar aktuell. Om andra makens inkomst härrör En ensamstående inkomsttagare utan barn från annat än arbete (B-inkomst) läggs inmedges grundavdrag med upp till 4 500 kr. komsterna dock samman vid beräkningen av beroende på storleken av hans inkomst. Den statlig inkomstskatt och förhöjt skatteuttag statliga inkomstskatten beräknas med led- kan uppkomma som en följd av äktenskapet. ning av den skatteskala som gäller för alla. Skärpningen inträder då den arbetsinkomst Då han gifter sig sker ingen förändring i fråga som läggs "i botten" vid skatteberäkningen om grundavdrag och skatteskala. Om andra överstiger ca 20 000 kr. maken saknar inkomst får han däremot rätt Har familjen hemmavarande barn under till skattereduktion med 1 800 kr. Hans 16 år medges viss skattelättnad genom förskatt minskar således med 1 800 kr. på värvsavdraget om båda makarna har arbetsingrund av äktenskapet. Skattelättnaden är komst. Avdraget är högst 2 000 kr. och tilllika stor oavsett hans inkomstläge. Före- godoförs den make som har den lägsta arkomsten av hemmavarande barn påverkar betsinkomsten. Avdragsbeloppet är detsaminte familjens skatt i detta fall. ma, oavsett antalet barn. Syftet med avdraTabell 5 Skatteeffekter då det första barnet föds. Ensamstående och gift person vars make saknar inkomst samt makar som båda har inkomst Årsinkomst 1

Minskning av iien totala skatten, i kr., då det första barnet föds för ensamstående

4 000 6 000 8 000 10 000 12 000

14 621 1 497 2 288 2 580

16 000 20 000 25 000 30 000 40 000

2 580 2 580 2 700 2 820 3 048

50 000 60 000 80 000 100 000 200 000

3 048 3 040 3 160 3 160 3 360

makar; den lägre gift person vars mak e saknar inkomst inkomsten = 4 000 kr.

-

-

makar med lika stora inkomster

— —

387 388

340 627

388 388 388 388 388

857 780 780 780 780

388 388 388 388 388

900 1 020 1 248 1 248 1 360

1 1 or de två sista kolumnerna avses makarnas sammanlagda årsinkomst. Anm. Beräkningarna har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1972 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions-och sjukförsäkringsavgift. Kör makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara A-inkomst. Kommunal utdebitering 24 kr. per skattekrona.

SOU 1972:34

get är att kompensera de särskilda barntillsynskostnader som uppkommer då båda föräldrarna har förvärvsarbete. Förändringarna i skatten då en inkomsttagare gifter sig belyses i tabell 4. Skatteeffekten då hemmamake övergår till förvärvsarbete är i det nya system som tilllämpas från och med 1971 års inkomster be-

tydligt gynnsammare än i det äldre systemet. Den make som tar förvärvsarbete tillgodoförs ett nytt grundavdrag och inkomsten beskattas för sig på det sätt som gäller för ensamstående. En viss skattehöjning uppkommer dock för andra maken beroende på att hans skattereduktion minskar. Minskningen är 40 % av den nytillkommande inkomsten,

Tabell 6 Skatteeffekten då hemmavarande make tar förvärvsarbete. Make som redan har förvärvsarbete, årsininkomst, kr.

Den tillkommande Ökning av makarnas sammanlagda skatt då en inkomst tillkommer årsinkomsten, kr. med barn under 16 år (Skatten därå för utan barn under 16 år en ensamstående kr. i % av den kr. i % av den vuxen) tillkommande tillkommande inkomsten inkomsten

12 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000

4 000 (14)

1 566 1 566 1 566 1 566 1 566 1 566 1 566

39,15 39,15 39,15 39,15 39,15 39,15 39,15

1 178 1 178 1 178 1 178 1 178 1 178 1 178

29,45 29,45 29,45 29,45 29,45 29,45 29,45

12 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000

8 000 (1 497)

3 297 3 297 3 297 3 297 3 297 3 297 3 297

41,21 41,21 41,21 41,21 41,21 41,21 41,21

2 440 2 440 2 440 2 440 2 440 2 440 2 440

30,50 30,50 30,50 30,50 30,50 30,50 30,50

12 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000

12 000 (3 090)

4 890 4 890 4 890 4 890 4 890 4 890 4 890

40,75 40,75 40,75 40,75 40,75 40,75 40,75

4 110 4 110 4 110 4 110 4 110 4 110 4 110

34,25 34,25 34,25 34,25 34,25 34,25 34,25

12 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000

20 000 (6 249)

8 049 8 049 8 049 8 049 8 049 8 049 8 049

40,24 40,24 40,24 40,24 40,24 40,24 40,24

7 269 7 269 7 269 7 269 7 269 7 269 7 269

36,34 36,34 36,34 36,34 36,34 36,34 36,34

12 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000

30 000 (11 082)

12 882 12 882 12 882 12 882 12 882 12 882 12 882

42,94 42,94 42,94 42,94 42,94 42,94 42,94

12 102 12 102 12 102 11 862 11 862 11 862 11 862

40,34 40,34 40,34 39,54 39,54 39,54 39,54

Anm. Beräkningarna har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1972 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgift. För makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara A-inkomst. Kommunal utdebitering 24 kr. per skattekrona. 68

SOU 1972:34

dock högst lika med reduktionens maximibelopp 1 800 kr. Öm rätt till förvärvsavdrag föreligger blir minskningen ca 30 % av den nytillkommande inkomsten. Familjen får alltså i realiteten en tröskeleffekt i form av en 30— 40 %-ig skatt på den första delen av den nya inkomsten. I det äldre systemet blev denna skattebelastning ofta betydligt högre. Skatten på överskjutande del av inkomsten blir lägre än tidigare beroende på att den inte läggs "på toppen" av makens inkomst. Den nu berörda effekten belyses i tabell 6. En ensamstående försörjare får till skillnad mot tvåförsörjarfamiljer en skattelättnad som direkt hänför sig till förekomsten av barn. Så länge barnet är under 18 år erhåller han nämligen skattereduktion med 1 800 kr. Beloppet är detsamma oavsett inkomstläget. Härtill kommer förvärvsavdrag med högst 2 000 kr., så länge barnet är under 16 år och förälderns inkomst härrör från arbete. För ensamstående med barn uppkommer en tröskeleffekt då yngsta barnet passerar de åldersgränser som gäller de särskilda förmånerna, 16 år för förvärvsavdrag och 18 år för skattereduktionen. Tröskelverkningar kan också uppkomma när ensamstående försörjare gifter sig eller av annan orsak övergår till att i skattehänseende betraktas som gifta. Om två ensamstående, som vardera har egna barn, bor tillsammans får de var för sig de skatteförmåner som tillkommer denna grupps inkomsttagare. Om de gifter sig eller får ett gemensamt barn går de miste om två skattereduktioner på tillsammans upp till 3 600 kr. och dessutom ett förvärvsavdrag på upp till 2 000 kr. III Service till barnfamiljer Vård och service till barnfamiljer utgör en viktig del av familjepolitiken. Det ingår inte i familjepolitiska kommitténs uppdrag att lämna förslag angående utbyggnaden eller den närmare utformningen av denna värd och service. De avgifter familjerna får betala för bl. a. barntillsyn har emellertid direkt betydelse för familjernas ekonomi. De frågor om det ekonomiska familjestödet som kommittén har att pröva har även i övrigt SOU 1972:34

samband med olika former av vård och service. Därför lämnas i det följande en översikt över viktigare serviceåtgärder från samhällets sida som har betydelse för barnfamiljerna, nämligen barnstuge- och familjedaghemsverksamheten, den sociala hemhjälpen, den förebyggande mödra- och barnavården, skolhälsovården, skolmåltiderna, ferieverksamheten för barn och husmödrar och familjerådgivningen. Det finns därutöver många andra former av samhällelig service som har betydelse för familjer med barn även om den inte enbart avser dessa. Dessa förmåner berörs inte närmare här. Barnstugor och familjedaghem Daghem tar i regel emot barn i åldrarna från sex månader t. o. m. sju år under den tid föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar utanför hemmet. Lekskolor tar emot sexåringar, i vissa kommuner dock även yngre barn, för tre timmars gruppverksamhet dagligen mändag-fredag. Lekskolan är öppen den tid av året som motsvarar skolans terminer. Gemensam barnstugeavdelning är en kombination av lekskole- och daghemsverksamhet. Den innebär att man i samma grupp har lekskolebarn (tre timmar per dag) och barn som tas om hand minst fem timmar per dag. Den gemensamma barnstugeavdelningen utformas som ett daghem. Fritidshem för i första hand lägstadiebarn tar emot barn till förvärvsarbetande föräldrar under den skolfria delen av dagen samt under lovdagar och ferier. Kommunala familjedaghem tar emot barn i åldern sex månader-tolv år till förvärvsarbetande föräldrar. Daghem, fritidshem och lekskolor har byggts ut i mycket olika takt sedan 1940talet. Antalet lekskoleplatser har hela tiden ökat regelbundet, medan antalet daghemsplatser under 1950-talet legat på samma nivå. Först därefter började takten i daghemsbyggandet öka. Ökad efterfrågan pä arbetskraft och alltmer utbredd opinion för jämställdhet mellan män och kvinnor drev 69

fram starka krav pä en utbyggnad av daghemmen. Under senare är har också barnstugeverksamhetens pedagogiska och sociala betydelse betonats. Samtidigt har familjedaghemsplatserna ökat kraftigt. Successivt ökade statsbidrag till barntillsynsverksamheten har medverkat till att antalet platser i barnstugor och familjedaghem för tillsyn av barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar ökat frän ca 23 000 år 1965 till över 100 000 år 1972. I tabell 7 redovisas utvecklingen under perioden 1960-1972. Enligt en av socialstyrelsen gjord sammanställning av kommunernas nuvarande daghemsplatser och utbyggnadsplaner kommer det att finnas ca 85 000 platser i daghem år 1975. En genomgripande översyn av barnstugeverksamheten pågår inom 1968 års barnstugeutredning. Utredningen behandlar bl. a. målsättningen för den verksamhet som bedrivs i daghem och lekskolor samt frågan om utformningen av en förskoleverksamhet som på sikt kan omfatta alla barn under en tid närmast före inträdet i grundskolan. Utredningen behandlar även de frågor som gäller fritidsverksamheten för skolbarn. Kostnaderna för barntillsyn Driftkostnaderna för daghem uppgick år 1971 till ca 470 milj. kr., för familjedaghem till ca 170 milj. kr., för lekskolor till ca 150

milj. kr. och för fritidshem till ca 45 milj. kr., tillsammans ca 835 milj. kr. Driftkostnaderna per plats i daghem beräknas år 1971 uppgå till ca 11.500 kr./år. Investeringskostnaderna skiftar efter byggnadssätt. De beräknas uppgå till drygt 12 000 kr. per plats vid byggande av standardmodell för daghem med prefabricerade element, medan kostnaderna för specialritade daghem beräknas uppgå till ca 15 000 kr. per plats. Familjedaghemmens driftkostnader år 1971 kan beräknas till 9.600 kr. per plats. Huvudmannaskap Kommunerna har det direkta huvudansvaret för den samhälleliga barntillsynen. Flertalet barntillsynsinstitutioner har kommuner som huvudmän. Andra huvudmän förekommer dock, framför allt landstingsdrivna barnstugor vid sjukhus och andra vårdinrättningar. Statlig tillsynsmyndighet för barntillsynsverksamheten är socialstyrelsen. Statsbidragsbestämmelser För att anordna daghem och fritidshem lämnar staten investeringsbidrag till kommunerna med högst 5 000 kr. per plats. Till detta kommer ett lånestöd med 4 000 kr. per plats. Till driften lämnar staten bidrag med (fr. o. m. 1972) 4 000 kr./år och plats

Tabell 7 Antal platser i daghem, fritidshem, familjedaghem och lekskolor 1960-1972 År

Daghem

Fritidshem

Familjedaghem

Sammanlagt antal platser i dagoch fritidshem och familjedaghem

Antal barn i lekskolor

1960 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1

10 300 11 900 12 800 15 600 20 200 26 900 33 000 41 000 52 000

2 400 3 000 3 900 4 100 5 000 5 200 6 500 8 000 10 000

4 000 8 000 8 800 17 300 19 100 25 600 32 000 42 000 45 000

16 700 22 900 25 500 37 000 44 300 57 700 71500 91 000 107 000

38 400 52 100 56 400 60 000 71 200 75 500 86 000 95 000 105 000

70 Beräknat SOU 1972:34

vid daghem och 2 000 kr./år och plats vid fritidshem. För kommunal familjedaghemsverksamhet lämnar staten driftbidrag med 35 % av kommunernas kostnader för lön och sociala förmåner efter avdrag för influtna föräldraavgifter. Bestämmelserna finns i kungörelsen (1966:173) om statsbidrag och lån till barnstugor (ändrad senast 1971:1256) samt kungörelsen (1968:236) om statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet. Det totala statliga stödet till barnstugor och familjedaghem kan för budgetåret 1971/72 beräknas till ca 255 milj. kr. Statens kostnader under de senaste budgetåren samt de beräknade kostnaderna för innevarande och nästa budgetår framgår av tabell 8. Föräldraavgifter I tabell 150 s. 301 redovisas den av Svenska kommunförbundet i oktober 1970 rekommenderade avgiftstaxan för barntillsynsverksamheten. Flertalet av landets kommuner har en differentierad taxa av detta slag. Vissa kommuner har dock enhetstaxa. Social hemhjälp Social hemhjälp för barnfamiljer lämnas av kommunalt anställda hemvårdare. Denna

verksamhet är främst avsedd för sådana situationer då en hemarbetande förälder till följd av sjukdom, barnsbörd e. d. för någon kortare tid inte förmår sköta hemmet. Under de senaste åren har allt flera kommuner också börjat lämna hemhjälp genom särskilt utbildade barnvårdare för tillsyn av sjuka barn med förvärvsarbetande föräldrar. Till den sociala hemhjälpen utgår statsbidrag med 35 % av kommunens kostnader för verksamheten efter avdrag för föräldraavgifterna. Bestämmelserna om statsbidrag finns i kungörelsen (1964:427) om statsbidrag till social hemhjälp.

Annan service Skolmåltider, skolhälsovård, tandvård m. m. Förutom fria läroböcker och fri skolmateriel för elever i grundskolan och vissa högre skolor har de flesta elever tillgång till fria skolmåltider. Vidare ordnar kommunerna i regel skolskjutsar för dem som har lång eller besvärlig resväg. För elever vid grundskolan och i de flesta andra skolformer finns också kostnadsfri förebyggande skolhälsovård. En annan från ekonomisk synpunkt viktig förmån är den fria tandvården som de flesta skolbarn under 17 år får inom ramen för folktandvården. På vissa orter ordnas fri

Tabell 8 Statens kostnader under de senaste budgetåren samt de beräknade kostnaderna för innevarande och nästa budgetår (milj. kr.) Budgetår

1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 1 1972/73 1 1

Dag- och fritidshem Driftbidrag

Anordningsbidrag

7,0 17,7 19,3 24,1 27,8 35,9 45,8 77,0 130,0 216,0

0,1 3,2 4,1 27,4 34,9 38,1 45,9 44,4 65,0 70,0

Familjedaghem

Summa

-

7,1 20,9 23,4 52,2 69,8 88,7 121,9 168,4 255,0 344,0

Lånestöd

6,7 23,0 25,0 38,0

Beräknat

SOU 1972:34

tandvård även före skolåldern. Under år 1967 behandlades ca 76 % av samtliga barn i åldern 7-15 är. 1967 års folktandvårdsutredning har 1970 lagt fram ett betänkande där man bl. a. föreslår att den regelbundna organiserade tandvården byggs ut och att den efter hand bör omfatta alla i åldern 0 19 år. Statsbidrag utgår till folktandvård inom landstingskommun med 16 kr./år för varje barn som får s. k. systematisk behandling och med åtta kr. till kommun utanför landsting. Vidare utgår bidrag till landstingskommun för utrustning av distriktstandpoliklinik. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen (1961:278) om statsbidrag till folktandvård (ändrad senast 1968:463).

Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen (1960:710) om statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning. Landsting och städer utanför dessa far statsbidrag för psykisk barna- och ungdomsvård som bedrivs i anslutning till barn- och ungdomspsykiatrisk lasarettsklinik eller som fristående centraler. Här finns specialutbildad personal som undersöker och behandlar beteenderubbningar hos barn och ungdom. De är också rådgivare i uppfostringsfrågor för både föräldrar, skolor och barnavårdsnämnder. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen (1960:619) om statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård. IV Viss skyddslagstiftning

Ferieverksamhet för barn och husmödrar m. fl. Samhället har sedan länge engagerat sig i en bidragsverksamhet som avser att underlätta ferievistelse för barn och husmödrar m. fl. Statsbidrag utgår dels till kommuner för barns ferievistelse på barnkoloni eller feriehem och dels för driften av semesterhem för husmödrar och andra som med hänsyn till sina sociala och ekonomiska förhållanden behöver hjälp till vila och rekreation och för resor till semesterhem m. m. Statsbidragsbestämmelserna finns i kungörelsen (1967:470) om statsbidrag till ferievistelse för barn samt i kungörelsen (1967: 472) om statsbidrag till driften av semesterhem m. m. Familjerådgivning Många landsting och kommunerna utanför dessa driver på försök sedan 1960 med statliga bidrag familjerådgivning vid särskilda byråer. Dessa är i huvudsak av två slag. Dels byråer med både familjerådgivning och abortrådgivning som är förlagda till sjukhus och dels fristående byråer med enbart familjerådgivning. Rådgivningen är kostnadsfri. Statsbidrag utgår f. n. för 23 familjerådgivningsbyråer. 72

En förvärvsarbetande kvinna som väntar barn, har rätt att vara ledig från arbetet sex veckor före den väntade nedkomsten och får inte återgå till vissa arbeten under de sex första veckorna efter barnsbörden om hon inte med läkarintyg styrker att hon kan göra det utan men för sig eller barnet. Hon får inte heller vägras ledighet för att hon ammar sitt barn. Ingen får avskedas från sin anställning för att hon eller han förlovat sig eller gift sig. Vidare får en kvinna som varit anställd hos en arbetsgivare minst ett år inte avskedas för att hon väntar eller föder barn. Hon har också rätt att vara ledig från arbetet under högst sex månader i samband med havandeskap och barnsbörd. Bestämmelserna finns i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m.m. samt i arbetarskyddslagen (1949:1). Barnavårdsman Barnavårdsnämnden skall för varje utomäktenskapligt barn utse en barnavårdsman. För barn i äktenskap utses också barnavårdsman om föräldrarna inte lever tillsammans och en av dem begär det eller barnavårdsnämnden finner särskilda skäl därtill. SOU 1972:34

Barnavårdsmannen skall se till att barnets rätt tas till vara i bl. a. ekonomiska frågor, ge biträde inför domstol och hjälpa föräldrarna med råd och anvisningar. Bestämmelserna om barnavårdsman finns i 8 kap. föräldrabalken och i kungörelsen (1950:146) om barnavårdsmans verksamhet. Frågan om barnavårdsmannainstitutionen utreds f. n. av särskild sakkunnig efter hemställan från riksdagen (statsrådsprotokoll den 5 februari 1971).

SOU 1972:34

3 Befolkningsstatistik

Sverige hade vid ingången av år 1972 8 115 000 invånare. Av dessa var 1 795 000 eller 22 % barn under 16 år och 4 % var i åldern 16—18 år. Under år 1971 föddes 114 500 barn vilket motsvarar ett allmänt födelsetal av 14,1 (= levande födda barn på 1 000 av medelfolkmängden). Antalet födda barn och det allmänna födelsetalet för tiden 1921-1971 framgår av tabell 9.

Tabell 9 Levande 1921-1971.

födda

barn

År

Antal levande födda barn per år

1921/25 1926/30 1931/35 1936/40 1941/45 1946/50 1951/55 1956/60

114 690 96 990 87 374 93 283 121 889 124 949 108 581 105 518

1960 1961 1962 1963 1964

102 200 104 500 107 300 112 900 122 700

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

122 800 123 400 121 360 113 193 107 314 110 000 114500

Barnfamiljer

I tabellerna 10 och 11 ges en redovisning för barnfamiljernas sammansättning vid folk- och bostadsräkningarna 1960 och 1965. Tabellerna visar att omkring hälften av alla barnfamiljer endast hade ett barn, men dessa barn utgjorde mindre än 30 % av totala antalet barn. Detta förhållande gällde vid båda folkräkningarna. Närmare en tredjedel (31,5 %) av alla barn fanns i familjer med tre eller flera barn, men familjerna med tre eller flera barn utgjorde endast 16 % av alla barni Sverige familjer. Som framgår av tabellerna har förskjutningarna mellan 1960 och 1965 varit relativt Födelsesmå. En viss förskjutning mot två- och tretal barnsfamiljer kan dock konstateras bland de 19,1 gifta föräldrarna medan ettbarnsfamiljerna 15,9 liksom de med fyra eller flera barn minskar. 14,1 14,8 Bland de ensamstående föräldrarna före18,8 faller det finnas en allmän tendens till ett 18,2 mindre barnantal per familj. 15,2 14,3 Det är viktigt att hålla i minnet att de 13,7 angivna uppgifterna avser antalet barn under 13,9 16 år i familjer vid ett visst undersöknings14,2 tillfälle. Uppgifterna kan ge den felaktiga 14,9 16,0 uppfattningen att hälften av alla barnfamiljer är ettbarnsfamiljer i den meningen att de 15,9 15,8 hela livet endast har ett barn. Många av dem 15.4 som vid ett visst undersökningstillfälle har 14,3 13,5 ett barn under 16 år har emellertid tidigare 13,7 haft flera barn, vilka dock hunnit passera 1614,1 årsgränsen. Andra ettbarnsfamiljer kommer SOU 1972:34

Tabell 10 Barnfamiljernas sammansättning. Folk-och bostadsräkningarna 1960 och 19651 Antal barn

1960 Antal

%

Antal

%

Samtliga barnfamiljer med 1 barn 2 barn 3 barn 4 eller flera barn Samtliga Antal barn Genomsnittligt an tal barn

520 400 339 900 116 800 50 300 1 027 400 1 772 100 1,73

50,6 33,1 11,4 4,9 100,0

498 700 340 900 115 600 44 000 999 200 1 720 700 1,72

49,9 34,1 11,6 4,4 100,0

Därav gifta makar med 1 barn 2 barn 3 barn 4 eller flera barn Samtliga Antal barn Genomsnittligt ar tal barn

447 100 319 300 110 100 48 100 924 600 1 627 700 1,76

48,4 34,5 11,9 5,2 100,0

419 700 318 800 109 100 41 600 889 200 1 567 600 1,76

47,2 35,9 12,3 4,7 100,0

Därav ensamstående 2 med 1 barn 2 barn 3 barn 4 eller flera barn Samtliga Antal barn Genomsnittligt ar ital barn

73 300 20 500 6 700 2 300 102 800 144 400 1,40

71,3 19,9 6,6 2,2 100,0

79 000 22 100 6 500 2 400 110 000 153 100 1,39

71,8 20,1 5,9 2,2 100,0

1 2

Med barn avses här familjemedlemmar under 16 år. Med ensamstående avses här ogifta, änkor, frånskilda eller gifta ej samboende.

Tabell 11 Antal barn i olika familjetyper. Folk-och bostadsräkningarna 1960 och 1965 (barni åldrarna 0-15 år). Antal barn

1960 Antal

%

Antal

%

Samtliga barn 1 2 3 4 eller flera Samtliga

520 400 679 700 350 400 221 600 1 772 100

29,3 38,3 19,8 12,6 100,0

498 700 681 800 346 700 193 500 1 720 700

29,0 39,6 20,1 11,3 100,0

Därav barn till gifta makar 1 2 3 4 eller flera Samtliga

447 100 638 700 330 200 211700 1 627 700

27,5 39,2 20,3 13,0 100,0

419 700 637 600 327 300 183 000 1 567 600

26,8 40,6 20,9 11,7 100,0

Därav barn till ensamstående 1 2 3 4 eller flera Samtliga

73 300 41 100 20 200 9 800 144 400

50,8 28,5 14,0 6,7 100,0

79 000 44 200 19 400 10 500 153 100

51,6 28,9 12,6 6,9 100,0

SOU 1972:34

Tabell 12 Barnfamiljernas sammansättning den 31 december 1971 (barn i åldrarna 0—17 ar). Antal barn

Barnfamiljer Antal

1 2 3 4 eller flera Samtliga

Därav gifta samboende

Därav ensamstående

%

Antal

%

Antal

521 181 422 553 141 866 46 744

46,0 37,3 12,5 4,2

393 454 379 091 130 004 42 464

41,6 40,1 13,8 4,5

127 727 43 462 11 862 4 280

68,2 23,2 6,3 2,3

1 132 344

100,0

945 013

100,0

187 331

100,0

att senare få fler barn. Det framgår av tabell 18 att av de äktenskap som ingicks 1945— 1949 var 7 % barnlösa år 1960 medan 23 % hade ett barn, 41 % två barn och 29% tre eller flera barn. Det vanligaste är alltså att gifta makar har två barn och det är t. o. m. vanligare att de har tre eller flera barn än att de bara har ett barn. För att få aktuella siffror skall vi också återge några uppgifter om barnfamiljerna ur den löpande befolkningsstatistiken för den 31 december 1971. Uppgifterna i tabellerna 12 och 13 är inte helt jämförbara med tidigare uppgifter. Som barn räknas i befolkningsstatistiken hemmavarande familjemedlemmar under 18 år. Även med hänsynstagande härtill är ökningen av antalet enförälderfamiljer påfallande stor. Enförälderfam il jer Enligt befolkningsstatistiken uppgick antalet enförälderfamiljer till ca 157 000 år 1969. Med enförälderfamiljer avses i befolkningsstatistiken personer över 18 år som är ogifta, änkor, änklingar, frånskilda eller gifta

%

ej samboende och som har barn. Enligt familjeundersökningen (bilaga 1) uppgick det totala antalet enförälderfamiljer till ca 144 000 samma år vilket framgår av följande tablå. Differensen mellan antalet enförälderfamiljer i befolkningsstatistiken och i familjeundersökningen förklaras bl. a. av att befolkningen i befolkningsstatistiken klassificeras efter mantalsskrivningen medan klassificeringen i familjeundersökningen skedde efter den familjetyp urvalspersonerna uppgav sig tillhöra i intervjuundersökningen. Som framgår av följande tablå utgjorde de ogifta mödrarna (drygt 45 %) och de frånskilda kvinnorna (ca 30 %) tillsammans ungefär tre fjärdedelar av alla enförälderfamiljer. Av tablån framgår också att åldersfördelningen var väsentligt olika mellan de olika grupperna. Änklingar och änkor hade en medianålder på 52 är resp. 48 år, medan medianåldern för ogifta mödrar låg så lågt som 24 år. I tabell 14 redovisas samlevnadsförhällandena under större delen av 1969 för de ensamstående föräldrarna. Föräldrarna har i tabellen klassificerats efter den familjetyp de

Tabell 13 Antal barn i olika familjetyper den 31 december 1971 (barn i åldrarna 0-17 är). Antal barn

Samtliga barn Antal

1 2 3 4 eller flera Samtliga 76

521 181 845 106 425 598 203 444 1 995 329

Därav barn till gifta makar

% 26,1 42,4 21,3 10,2 100,0

Antal 393 454 758 182 390 012 184 896 1 726 544

Därav barn till ensamstål :nde föräldrar

%

Antal

22,8 43,9 22,6 10,7 100,0

127 727 86 924 35 586 18 548 268 785

% 47,5 32,3 13,2 6,9 100,0

SOL! 1972:34

Familjetyp

Antal

%

Medianålder

Frånskilda män Änklingar Ogifta kvinnor Frånskilda kvinnor Änkor Gifta ej samboende kvinnor

5 200 4 900 66 000

3,6 3,4 45,4

42 52 24

44 400 17 800

30,9 12,4

37 48

5 400

3,8

144 000

100,0

33 Samtliga

tillhörde vid undersökningstillfället år 1970. Till de personer i urvalet som ej var gifta under större delen av 1969 ställdes följande frågor: "Sammanlevde Ni under större delen av 1969 med någon som Ni har eller har haft barn med?" "Sammanlevde Ni med någon annan person under äktenskapsliknande former under större delen av 1969?" Av tabellen framgår att i gruppen ogifta

kvinnor sammanlevde ca 38 % med fadern till gemensamt barn. Sammanlevande med annan person under äktenskapsliknande former var däremot inte någon vanlig företeelse. Vanligast var det bland de frånskilda kvinnorna, där 8 % sammanlevde med en ny man. Bland de ogifta kvinnorna var det ca 7 %, bland de frånskilda männen ca 6 % och bland änklingarna, änkorna och de gifta ej samboende kvinnorna var det vardera ca 2 % som sammanlevde med en annan person under äktenskapsliknande former. Av tabell 15 framgår att ettbarnsfamiljer var vanligast i alla grupper. Störst andel ettbarnsfamiljer fanns bland de ogifta kvinnorna med barn där ca 88 % hade ett barn. Lägst var andelen ettbarnsfamiljer bland de gifta ej samboende (vanligen hemskilda) kvinnorna med barn där den uppgick till ca 47 %. Tre eller flera barn förekom nästan inte alls

Tabell 14 Samlevnadsförhållanden för ensamstående föräldrar år 1969. Familjeundersökningen. Familjetyp

Frånskilda män Änklingar Ogifta kvinnor Frånskilda kvinnor Änkor Gifta men ej samboende kvinnor

Sammanlevde med maka/make

Samlevnadsförhållanden 1969. Procent Sammanlevde med förälder till gemensamt barn

Sammanlevde med annan person under äktenskapsliknande förhållanden

Sammanlevde

Samtliga

9,0 8,3 0,0 1,0 4,2

2,5 0,5 37,7 5,8 1,3

5,6 2,4 6,7 8,1 2,2

82,9 88,9 55,6 85,2 92,3

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

18,0

1,4

2,1

78,4

100,0

ej

Tabell 15 Ensamstående föräldrar fördelade efter barnantal. Procent. Familjeundersökningen. Familjetyp

Frånskilda män Änklingar Ogifta kvinnor Frånskilda kvinnor Änkor Gifta ej samboende kvinnor

SOU 1972:34

Antal barn 1

3 eller flera

Samtliga

71,9 64,9 87,7 50,2 62,1 46,9

16,3 25,9 10,3 34,4 24,0 40,1

11,8 9,2 2,0 15,4 13,9 13,0

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Tabell 16 Ensamstående föräldrar fördelade efter yngsta barnets ålder. Procent. Familjeundersökningen. Familjetyp

Yngsta barnets ålder, år

Frånskilda män Änklingar Ogifta kvinnor Frånskilda kvinnor Änkor Gifta ej samboende kvinnor

--2 år

3 - 6 år

7 - 1 0 år

11-15 år

16-19 år

Samtliga

1,2 0,0 43,2

15,9 7,8 40,2

24,8 15,8 8,2

38,5 50,6 4,0

19,6 25,9 4,4

100,0 100,0 100,0

5,5 1,0

24,4 14,1

22,1 13,8

38,9 49,8

9,0 21,4

100,0 100,0

3,5

36,7

17,3

35,8

6,6

100,0

bland de ogifta kvinnorna, medan siffrorna pen upplöses genom skilsmässa. Följande tabför de andra grupperna varierade mellan 9 lå visar antalet skilsmässor per 1000 inoch 15 %. gångna äktenskap efter äktenskapets varakYngsta barnets ålder för de olika grupper- tighet. Uppgifterna hämtade ur SOS Befolkningsförändringar. na enförälderfamiljer framgår av tabell 16. De ogifta mödrarna hade i mycket stor Äktenskapets varaktighet omfattning, drygt 80 %, barn under skolål- Vigselar dern. I de andra grupperna var förskolebarn 0-4 0-9 0-14 0-19 0-25 däremot inte så ofta förekommande. Drygt 25 134 66 95 117 40 % av de gifta ej samboende kvinnorna 1941 27 73 103 124 hade förskolebarn medan närmare 30 % av 1945 108 1950 29 77 de frånskilda kvinnorna och ca 15 % av 1955 30 77 änkorna hade förskolebarn. 1960 33 39 På grund av den minskade dödligheten är 1963 risken för att ett äktenskap skall upplösas genom att endera av makarna dör, innan barTabell 17 visar antalet barn födda i resp. nen blivit vuxna, mycket mindre nu än för utom äktenskap. några årtionden sedan. Bakom den växande Andelen utomäktenskapliga barn har, som andelen enförälderfamiljer ligger i stället dels framgår av tabellen, ökat. Som tidigare påpeatt en större andel barn föds utom äkten- kats utgör dock enföräldersituationen ofta skap, dels att en stigande andel av äktenska- en kort period.

Tabell 17 Antal barn födda i resp. utom äktenskap. År

Totala antalet levande födda

Antal barn födda i äktenskap

Antal barn födda utom äktenskap

Andelen utom äktenskap födda barn, %

1950 1955 1960 1965 1966 1967 1968 1969 1970

115 400 107 300 102 200 122 800 123 400 121 360 113 193 107 314 110 150

104 141 96 626 90 665 105 850 105 438 103 037 95 302 89 797 89 895

11 259 10 674 11 535 16 950 17 962 18 323 17 891 17517 20 255

9,7 9,9 11,3 13,8 14,5 15,1 15,8 16,3 18,4

78 SOU 1972:34

Befolkningsutbytet mellan Sverige och andra länder Under senare delen av 1800-talet och fram till första världskrigets utbrott var Sverige ett emigrationsland. Nettoutvandringen under de femtio år som den stora emigrationsperioden varade utgjorde drygt en miljon människor eller omkring en femtedel av den tidens svenska befolkning. Utslaget per år uppgick antalet emigranter till drygt 20 000. Sedan 1930-talet har dock invandringen överstigit utvandringen och under tiden efter andra världskriget har, som följande tablå visar, många år uppvisat ett stort invandringsöverskott. Är

Invandrinj

1945 1950 1955 1960 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

12 865 15 080 17 394 11 005 33 609 27 249 10 004 12 816 44 143 48 710 3 055

Under åren 1946-1970 uppgick det sammanlagda invandringsöverskottet till 442 000. En invandring av den storlek som Sverige hade 1969 och 1970 med ett netto inte långt från 50 000 personer får stora verkningar på befolkningens sammansättning. Om antalet årligen födda inte uppgår till mer än 100 000 så skulle följden av en invandring av denna storlek efter en generation bli att omkring en tredjedel av alla unga människor var invandrare eller barn till invandrare. Under 1971 sjönk invandringsöverskottet kraftigt och uppgick endast till 3 055 personer för hela året. Det låga invandringsöverskottet berodde inte främst på att antalet invandrare var lågt utan på en kraftig utvandring, främst av utländska medborgare. Antalet utländska medborgare den 31 december 1971, fördelade efter civilstånd och kön framgår av följande tablå. SOU 1972:34

Familjetyp

Män

Kvinnor

Samtliga

ogifta gifta änkor/ änklingar skilda samtliga

126 752 87 375

99 311 85 208

226 063 172 583

1 052 6 556 221 735

4 238 6 075 194 832

5 290 12631 416 567

Männen utgjorde 1970 ca 54 % av samtliga utländska medborgare. Av följande tablå framgår åldersfördelningen för de utländska medborgarna och för totalbefolkningen år 1971. Ålder

Utländska medborgare

Totalbefolkningen

Antal

%

Antal

- 6 7-17 18-24 25-44 45-66 67-

71 886 68 458 65 905 164 629 40 816 4 873

17,2 16,4 15,8 39,6 9,8 1,2

813 329 1 196 343 857 043 2 079 102 2 200 664 968 945

Samtliga

416 567 100,0

% 10,0 14,7 10,6 25,6 27,1 12,0

8 115 426 100,0

Av tablån framgår att drygt 140 000 barn under 18 år i Sverige är utländska medborgare. Ca 33 % av de utländska medborgarna vari slutet av 1971 under 18 år. Motsvarande uppgift för hela befolkningen var 25 %. Ca 55 % av de utländska medborgarna var i åldrarna 18-44 år, vilket motsvaras av 36 % för hela befolkningen. Följande tablå visar andelen utländska medborgare av totalbefolkningen för olika åldersgrupper. Ålder

-6

7-17

8,8 5,7

18-24 2 5 - 4 4 4 5 - 6 6

67-

7,7

0,5

7,9

1,8

Fruktsamhetsutvecklingen Som utförligare anges i docent Erland Hofstens redogörelse för fruktsamhetsutvecklingen i Sverige (bilaga 5) kan man i utvecklingen av antalet levande födda barn under 1900-talet urskilja dels en långsiktig utveckling mot allt mindre årskullar, dels en vågrörelse med omväxlande perioder med flera 79

och med färre barn. De kortsiktiga svängningarna i det årliga antalet födda barn har försvårat förståelsen av den långsiktiga befolkningsutvecklingen. Med utgångspunkt från kalkyler som avsett enstaka år har man tyckt sig finna att det vissa år har fötts fler barn än som på lång sikt krävs för befolkningens reproduktion, medan under andra år antalet födda barn har varit väsentligt lägre än som krävs för att på lång sikt bibehålla en oförändrad befolkning. I själva verket förhåller det sig så, att ingen årgång kvinnor födda efter omkring 1890 har fött tillräckligt många barn för att motsvara full reproduktion (vid konstant dödlighetstal). Likväl uppvisar Sverige alltjämt ett överskott av födda över döda. Varken det absoluta antalet födda eller födelsetalet - antalet födda per 1 000 invånare - är något tillfredsställande mått på fruktsamhetsförhållandena i en befolkning. Resonemang om fruktsamhetsutvecklingen bör i stället knytas till den kvinnliga befolkningen. Antalet årligen födda barn beror på två

faktorer, dels antalet kvinnor i de fruktsamma åldrarna och dels fruktsamheten i varje åldersgrupp av kvinnor. Genom att sätta antalet av kvinnor i olika åldersgrupper födda barn i relation till antalet kvinnor i dessa åldrar eliminerar man inflytandet av att antalet kvinnor i de fruktsamma åldrarna varierar. Därigenom erhålls de s. k. åldersspecifika fruktsamhetstalen. (Se diagram 1.) Av diagram 1 framgåratt de åldersspecifika fruktsamhetstalen för alla åldersgrupper utom gruppen 15™19 år minskade kraftigt framtill mitten av 1930-talet. Under 1940-talet steg de emellertid i alla åldersgrupper. I den yngsta åldersgruppen har denna uppgång sedan fortsatt ända till mitten av 1960-talet. Även i åldrarna mellan 20 och 29 år fortsatte uppgången i stort sett fram till 1960-talet. I åldrarna över 30 år var däremot uppgången under 1940talet av kort varaktighet. Från mitten av 1940-talet har man i dessa åldrar haft en nedgång, och fruktsamheten ligger nu lägre än den gjorde i mitten på 1930-talet. För att få ett sammanfattande uttryck för fruktsamheten kan man addera fruktsam-

100 T901/05

1921/25

1941/45

1961/65

1901/05

1921/25

1941/45

1961/65 SOU 1972:34

150-

-150-

2 5 - 2 9 år, 30 - 34 år

-100-

•50-

0J

i i i I i ii

1901/05

1921/25

1941/45

J

i J L_ O J i i i l i 1961/65 1901/05 1921/25

1921/25

1941/45

1961/65

i

i I i 1941/45

i i 1961/65

1941/45

1961/65

1901/05

1901/05

1921/25

Diagram 1 De åldersspecifika fruktsamhetstalens utveckling 1901-1970. Antalet levande födda barn på 1 000 kvinnor i motsvarande ålder. SOU 1972:34 6

— '':."•.•''

födelskohorter

<

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

'

i

'

i

i

i

i

'

1889/90

1899/00

1909/10

1919/20

I 1920

I 1930

I 1940

I 1950

'

'

'

i

'

i

'

i

i—i

i

i

i

i

i

i

i

1929/30 1939/40 födelskohort I I 1960 perioder 1970

Diagram 2 Summerade fruktsamhetstal för perioder (1920-1969) och för födelsekohorter (1889/901938/39).'

hetstalen i olika åldrar. De summerade fruktsamhetstal som därigenom erhålls utvisar hur många barn som skulle födas per kvinna som passerar igenom de fruktsamma åldrarna och därvid uppvisar den fruktsamhet i de olika åldrarna som ingår i summeringen. Utvecklingen av de summerade fruktsamhetstalen åskådliggörs av den heldragna kurvan i diagram 2. Både de åldersspecifika fruktsamhetstalen och de summerade fruktsamhetstalen uppvisar kraftiga växlingar under 1900-talet. Det går dock inte att begränsa studiet av fruktsam82

heten till något eller några enstaka år. Förskjutningar i barnafödandet mellan olika perioder av kvinnans fruktsamma ålder kan få ett stort inflytande på det antal barn som föds ett visst år. Vid studiet av fruktsamhetsutvecklingen måste man därför inrikta sig på fruktsamhetsförhållandena för enskilda födelsekohorter (årskullar) av kvinnor. Den långsiktiga utvecklingen beskrivs bäst med hjälp av det totala antalet barn som fötts per kvinna inom skilda födelsekohorter. I stället för att summera antalet barn som fötts ett visst år, av kvinnor i olika åldSOU 1972:34

fruktsamhet

ålder

1902/03 — 1912/13 ----1922/23 1932/33 1942/43

Diagram 3 Åldersspecifika fruktsamhetstal för fem utvalda födelsekohorter.

rar, summerar man det totala antal barn som fötts av en födelsekohort (årskull) av kvinnor under hela årskullens fruktsamma tid. De summerade fruktsamhetstalen för födelsekohorter framgår av den streckade linjen i diagram 2. För kvinnor födda 1889/90 uppgick den summerade fruktsamheten till drygt 2 500. Denna sjönk sedan snabbt och uppgick för kvinnor födda 1900-1909 inte till mer än drygt 1 800. En viss höjning har sedan skett och för de yngsta kohorterna som kan följas till slutet av den fruktsamma perioden — kvinnor födda under senare delen av 1920talet - uppgick talet till omkring 2 100. De senare kohorterna har ännu inte avslutat sin fruktsamma period. Extrapoleringen av dessa kohorter har skett enligt två alternativ. Enligt den övre kurvan kommer fruktsamheten i de högre åldrarna att förbli lika stor som år 1969, SOU 1972:34

enligt den nedre kurvan kommer den att sjunka i samma takt som under senare år. Båda kurvorna ger en total fruktsamhet som för kvinnor födda 1938/39 kommer att uppgå till i runt tal 2 100. De kraftiga växlingar i fruktsamheten, som kommer fram när man summerar fruktsamheten för skilda år, (den heldragna linjen i digram 2) försvinner helt när man i stället studerar den summerade fruktsamheten för kohorter av födda (den streckade linjen). Hur många barn som kvinnor av en viss kohort föder under ett år beror — förutom av kohortens storlek — av två faktorer, nämligen dels det slutliga antalet barn per kvinna, dels den takt varmed kohorten föder dessa barn. Om det antal barn som en kohort föder till följd av barnbegränsning hålls nere långt under det maximalt möjliga så är det av väsentlig betydelse om barnen företrädesvis 83

föds i början eller slutet av den fruktsamma perioden. Man brukar tala om "familjeplanering", men i detta begrepp ingår ju inte bara att begränsa antalet barn utan också att planera dessa barn så att de kommer på lämplig tidpunkt. På grund av förändringar i denna tidsplanering kan det uppkomma variationer i det antal barn som föds ett visst år även om det slutliga antalet barn per kvinna är konstant. Diagram 3 visar de åldersspecifika fruktsamhetstalen för fem födelsekohorter. Takten i barnafödandet för enskilda födelsekohorter kan som synes vara mycket olika. Huvudintrycket är att barnafödandet har förskjutits mot yngre åldrar. Man kan också konstatera att medan de flesta kohorter uppvisat sin högsta fruktsamhet vid omkring 25 års ålder så uppvisade 1912/13 års kohort sin maximala fruktsamhet först vid 32 å 33 års ålder.

Tio år tidigare dvs. under förra delen av 1930-talet uppvisade samma kohort en anmärkningsvärt låg fruktsamhet. För de yngre kohorterna innebar däremot utvecklingen på 1940-talet att de inledde sitt barnafödande tidigare än vad de äldre kohorterna hade gjort. Den kraftiga toppen i antalet födelser under 1940-talet berodde med andra ord dels på att barn till något äldre kvinnor, som normalt skulle ha fötts under 1930-talet kom till världen tio år för sent, dels på att 1940talets unga kvinnor satte i gång med sitt barnafödande vid en yngre ålder än som dittills hade varit brukligt. Därtill kom också en höjd äktenskapsfrekvens. Någon mera väsentlig ökning av det slutliga antalet barn per kvinna kan man dock inte säga karakteriserade 1940-talet. Följande tablå visar median- och kvartilåld-

k

\ \„

\ \ \

3000 v^

\

\ S, N.

\

\

för reproduktion erforderlig fruktsamhet

\ \

\

\

\

\

\

\

\s

2000 Tn^^r:

s

\

\

observerad fru k tsamhet s

+- •m^Sy-.y'

\

<

1879/80

1 889/90

1899/00

1909/10

1919/20

1929/30

1939/40

Diagram 4 Summerad fruktsamhet för födelsekohorter 1879/80-1938/39; dels faktisk observerad fruktsamhet, dels fruktsamhet som skulle ha erfordrats för full reproduktion.

84 SOU 1972:34

rårna vid första barnets födelse för födelsekohorter. Födelsekohort kvinnor

25 %

50% (median)

75 %

Andel kvarvarande barnlösa

1920 1925 1930 1935 1940

22,5 21,8 21,2 20,8 21,0

25,1 24,4 24,2 23,7 23,8

28,5 28,0 27,6 26,9

17,2 16,0 13,0 12,5 12,5

Medianåldern vid första barnets födelse har sjunkit sedan 1920 års födelsekohort, men det förefaller som om en viss stabilisering nu inträtt för de yngre kohorterna. Reproduktionsförhållanden Reproduktionsförhållandena åskådliggörs i diagram 4, där den summerade fruktsamheten för födelsekohorterna 1879/80-1938/39 visas. Den undre kurvan utvisar den summerade fruktsamheten kohortvis. Den övre kurvan åskådliggör den totala fruktsamhet som under de för kohorten rådande dödlighetsförhållandena skulle krävts för att uppnå full reproduktion. Vid en jämförelse av de båda kurvorna finner man att ingen födelsekohort av kvinnor födda 1885 eller senare har uppnått full reproduktion. 1 Sverige har vi dock alltjämt ett inte helt obetydligt födelseöverskott. Detta har framför allt tre orsaker. För det första dröjer det alltid mycket länge innan förändringar i reproduktionsförhållandena ger fullt utslag. För det andra har vi under efterkrigstiden haft en betydande immigration. För det tredje slutligen har den sjunkande dödligheten bidragit till att upprätthålla ett födelseöverskott. Även dödlighetsutvecklingen i högre åldrar - efter avslutad fruktsamhet - medverkar härtill. Den aktuella fruktsamhetsutvecklingen Som tidigare nämnts steg antalet födda under 1960-talet från 102 000 år 1960 till 123 000 under åren 1964-1966, varefter en nedgång till omkring 110 000 åren 1969 och SOU 1972:34

1970 har ägt rum. Följande tablå redovisar de ålderspecifika fruktsamhetsvalen för ett antal år. Tablån visar att nedgången i antalet födda frän 1966 till 1969 är markant i alla åldersklasser av kvinnor. Kvinnans ålder

15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44

Antal levande födda barn på 1 000 kvinnor 1956/60

36,7 132,5 136,9 85,5 42,3 12,9

50,2 139,1 149,9 86,6 37,8 9,1

35,0 117,2 129,2 71,7 28,2 6,9

33,9 120,3 129,4 70,1 27,4 6,1

De åldersspecifika fruktsamhetstalen ligger lägre, inte bara i förhållande till toppen i mitten på 1960-talet, utan också i förhållande till de värden, som gällde under senare delen av 1950-talet. Den totala fruktsamheten för de äldre kohorterna kommer att bli lägre än den skulle blivit utan de senaste årens fallande fruktsamhet i dessa åldrar. Fruktsamheten i åldrarna över 30 år spelar dock numera en ringa roll. Det är betydligt väsentligare för den aktuella fruktsamhetsutvecklingen om de nu unga kohorternas totala Kohort

1930/31 1931/32 1932/33 1933/34 1934/35 1935/36 1936/37 1937/38 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50

Total fruktsamhet, 0/00 upp till en ålder av 20 år

25 år

30 år

292 295 297 301 308 306 302 305 300 297 287 299 296 317 329 339 347 331 314 287

982 993 998 1 013 1 033 1 015 1 017 1 032 1 036 1 058 1 026 1 063 1021 1 031

1 629 1 642 1 644 1 687 1 724 1 712 1 711 1 718 1 694 1 709

-

— _ — _ _ — — 85

fruktsamhet kommer att bli högre eller lägre än för de kohorter som nyss har avslutats. Föregående tablå utvisar den totala fruktsamheten upp till en ålder av 20, 25 och 30 år för ett antal kohorter som följts fram t. o.m. år 1969. Som framgår av tablån har någon nedgång i fruktsamheten för de yngsta kohorterna inte skett. Den plötsliga uppgången under några år på 1960-talet har inte avsatt några mer märkbara spår i dessa tal. Uppgången i mitten på 1960-talet orsakades av ett tidigareläggande av födelserna vilket gav ett kraftigt utslag i antalet födda barn och i fruktsamhetstalen. Fruktsamhetsskillnader mellan olika befo Ikn ingsg)-upper Skillnader i fruktsamhet mellan olika befolkningsgrupper redovisas i en nyligen publicerad undersökning "Trends and Variations in Swedish Fertility" utförd av Eva Bernhardt. De data ur undersökningen som presenteras här, bygger på registret över femtondefödda (RFF). Detta register omfattar alla i Sverige bosatta personer födda den femtonde i någon månad, dvs. det utgör ett 3,3 procentigt urval av hela den svenska befolkningen. Det har uppdaterats t.o.m. den 31 december 1967. Materialet sorterades på s.k. äktenskapskohorter. En äktenskapskohort består av de äktenskap som ingås under ett givet kalenderår eller en given kalenderårsperiod. Dessa äktenskap kan antas ha uppnått slutet av sin fruktsamma period efter ca 20 års äktenskap. I själva verket är emellertid barnafödandet numera koncentrerat till de första 5-10 åren. Nästan 65 % av de barn som kvinnorna i en given äktenskapskohort kommer att få, föds inom de första fem årens äktenskap och i det närmaste 9/10 inom de första tio åren. Således kan man få en god bild av äktenskapskohorternas slutliga medelbarnantal genom att titta på antalet födda barn i äktenskap som varat 10—14 år. I undersökningen redovisas bl. a. sambandet mellan inkomst och antal barn. Som inkomst räknades den årliga genomsnittsin86

komsten under treårsperioden 1964-1966. Av följande tablå framgår sambandet mellan medelbarnantal och familjeinkomst i äktenskap som var i genomsnitt 11,5 år gamla år 1967.

Familjeinkomst, kr./år

MedelbarnantaJ

- 1 0 000 10 000-15 000 15 0 0 0 - 2 0 000 20 0 0 0 - 4 0 000 40 0 0 0 -

2.67 2.60 2.31 2.01 2.28

Det lägsta medelbarnantalet — endast 2,01 barn per äktenskap — återfanns bland de familjer som hade en årsinkomst pä 20 00040 000 kr. I drygt hälften av familjerna i denna grupp förvärvsarbetade båda makarna medan detta gällde knappt 10 % av familjerna i den lägsta inkomstklassen. Även när man studerade antalet barn för familjer fördelade efter mannens inkomst (samtliga äktenskap oavsett kvinnans förvärvsarbete), fann man ett U-format samband, vilket framgår av nedanstående tablå.

Mannens inkomst, kr./år

Medelbarnantal

- 1 0 000 10 0 0 0 - 1 5 000 15 0 0 0 - 2 0 000 20 0 0 0 - 4 0 000 40 0 0 0 -

2.51 2.29 2.16 2.16 2.48

När mannens inkomst understeg 10 000 kr./år var medelbarnantalet ungefär lika högt som då mannen tjänade över 40 000 kr./år. Det lägsta medelbarnantalet återfanns i inkomstklasserna 15 000-20 000 kr./år och 20 000-40 000 kr./år. När man jämförde äktenskap där kvinnan hade förvärvsarbete, och där hon inte hade det, fann man att medelbarnantalet i alla inkomstklasser var lägre i familjer där kvinnan förvärvsarbetade än i familjer där hon inte gjorde det vilket framgår av följande tablå. SOU 1972:34

Mannens inkomst, kr./år

Medelbarnantal Kvinnan ej förvärvsarbetande

Kvinnan förvärvsarbetande

- 1 0 000 10 0 0 0 - 1 5 000 15 0 0 0 - 2 0 000 20 0 0 0 - 4 0 000 40 0 0 0 -

2.68 2.61 2.38 2.26 2.50

2.19 1.75 1.76 1.87 2.44

Detta var speciellt markant om mannen tjänade 10 000-20 000 kr./år då medelbarnantalet i de familjer där kvinnan förvärvsarbetade endast var 2/3 av det man fann i familjer där kvinnan ej förvärvsarbetade. Det var endast om mannen hade en inkomst överstigande 40 000 kr./år som kvinnans förvärvsarbete inte hade någon påvisbar effekt på medelbarnantalet. Familjer där båda makarna förvärvsarbetade utmärktes framför allt av en mycket låg andel familjer med tre eller flera barn. Av undersökningen kan man också utläsa att det fanns ett positivt samband mellan sannolikheten för att en gift kvinna med ett barn skulle få ett andra barn och mellan mannens inkomst (utom i den allra lägsta inkomstklassen). Om mannens inkomst var 10 000-15 000 kr./år, födde endast ca 80 % av ettbarnsmödrarna ett andra barn medan motsvarande andel steg till 95 % om mannens årsinkomst översteg 40 000 kr. Benägenheten för en tvåbarnsmamma att föda ett tredje barn föreföll däremot ha ett negativt samband med mannens inkomst utom i den allra högsta inkomstklassen. Där steg andelen som födde ett tredje barn från 38 till 54 %. För att testa hypotesen att fruktsamhetsbeteendet utgör en avvägning mellan familjens preferenser angående barnantal, levnadsnivå etc, och dess tillgängliga resurser, beräknades mannens "relativa" inkomstnivå år 1960. Mannens faktiska inkomst sattes i relation till den inkomstfördelning som män av motsvarande ålder, yrke och utbildning utvisade, och kunde därigenom klassificeras som "mycket låg" om den föll inom den näst lägsta femtedelen, etc. SOU 1972:34

Tabell 18 Medelbarnantal 1960 samt antal barn av angivet ordningsnummer per 1 000 äktenskap av 10-14 års varaktighet, fördelade efter mannens relativa inkomst år 1960. Mannens relativa inkomst

Barnets ordningsnummer 1

4 MedelBarnantal

mycket låg låg genomsnittlig hög mycket hög samtliga

898 910 921 941 959 930

668 690 663 693 751 698

291 314 247 275 324 292

148 171 89 106 133 127

2.00 2.08 1.92 2.02 2.17 2.05

I tabell 18 redovisas medelbarnantalet för äktenskap, fördelade efter mannens relativa inkomstnivå. Det framgår att om mannens inkomst var över genomsnittet rådde det ett positivt samband mellan relativ inkomst och barnantal. Det högsta medelbarnantalet återfanns bland familjer där mannens inkomst låg långt över genomsnittet (inom den översta femtedelen av inkomstfördelningen). Däremot hade familjer där mannens inkomst var lägre än genomsnittet inte färre barn; där bröts det positiva sambandet mellan relativ inkomst och barnafödande. Låg relativ inkomst var associerad med högre barnantal. Det lägsta medelbarnantalet återfanns bland de familjer där mannens inkomst låg inom den mittersta femtedelen av inkomstfördelningen. Ur undersökningen kan också utläsas att barnlösheten hade ett negativt samband med den relativa inkomstnivån; bland familjer med mycket hög relativ inkomst var endast 4 % av äktenskapen barnlösa, medan motsvarande siffra för familjer med mycket låg relativ inkomst var ca 10%. Man fann också att det mycket låga medelbarnantalet bland familjer där mannens inkomst låg på genomsnittsnivå, sammanhängde med en mycket låg andel familjer med tre eller flera barn. Familjer med mycket hög relativ inkomst hade den största andelen familjer med tre eller flera barn. Däremot hade familjer där mannens inkomst låg under genomsnittet det största antalet barn av fjärde och högre ordningsnummer per 1 000 äktenskap. 87

Prognoser Statistiska centralbyrån presenterade under år 1971 en projektion för befolkningens utveckling fram till år 2 000, med fördelning av befolkningen efter ålder och kön. Framräkningen har gjorts med två olika antaganden om invandringens storlek, vilka ger olika resultat för befolkningsutvecklingen. I det ena fallet antas nettoimmigrationen vara 0, i det andra antas den bli 20 000 per år under tidsperioden. Följande tablå visar antalet levande födda barn enligt projektionen. Utan invandring förutses en stagnation, som senare övergår till nedgång. Vid en nettoinvandring på 20 000 per år förutses en långsam ökning av antalet födda. År

Nettoimmigration =0

Nettoimmigration = 20 000

1971 1975 1980 1985 1990 1995 2000

115 811 115 963 110 909 109 145 109 815 110 344 109 549

116 075 118 939 117 604 118 669 121455 124 154 126 042

Förändringarna i åldersgruppen under 19 år är relativt små över perioden med en långsamt, jämnt nedåtgående tendens. Största variationerna finns i gruppen över 65 år där det fram till år 1990 väntas bli en ganska markant ökning. Efter 1990 kommer enligt prognosen en relativt kraftig nedgång av andelen åldringar. Det beror på att 1930-talets små födelsekullar då når upp i åldersgrupperna över 65 år. Åldersgruppen 20-64 år, där majoriteten av de förvärvsarbetande människorna i landet återfinns, väntas bli relativt sett mindre under 1970-talet (liksom under 1960-talet) för att sedan vara ganska konstant under 1980-talet och åter öka relativt sett under 1990-talet.

De siffror som redovisas här får självfallet ses i ett långsiktigt perspektiv. Fruktsamheten är antagen konstant, medan den i verkligheten alltid uppvisat variationer. Som synes har en mycket låg fruktsamhet antagits. Av följande tablå framgår vilken ungefärlig procent av totalbefolkningen olika åldersgrupper väntas utgöra år 1975 och vart femte år framt till år 2000 (nettoimmigration 20 000 per år). Är

Totalbefolkning, antal

020- 6519 år 64 år år

Sammanlagt

1975 1980 1985 1990 1995 2000

8 334 598 8 560 170 8 758 217 8 948 724 9 141672 9 340 724

27,5 27,6 27,3 26,9 26,7 26,5

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

57,6 56,8 56,7 56,9 57,7 58,7

14,9 15,6 16,0 16,2 15,6 14,8

SOU 1972:34

4 Undersökningar och annan statistik

I Barnfamiljemas inkomster I detta avsnitt ges en redogörelse för barnfamiljernas inkomstförhållanden som de framgår ur den officiella inkomststatistiken. För att materialet skall kunna utgöra underlag för en diskussion om aktuella utbyggnadsmöjligheter beträffande stödet till barnfamiljerna har uppgifterna framräknats till att avse åren 1972 och 1974. Detta har skett på följande sätt. Utgångspunkten har varit inkomststatistikens uppgifter om inkomstsummans fördelning på olika förvärvskällor år 1969 (1970 års taxering). Olika antaganden om inkomstutvecklingen för de olika förvärvskällorna har sedan uppställts. Totalsumman sammanräknad nettoinkomst har på detta sätt beräknats öka med 10,5 % från 1969 till 1970. För de efterföljande åren har en något långsammare ökning antagits. Slutligen har inkomstsumman korrigerats något uppåt så att den innefattar även de skattskyldiga som har så låga inkomster att de ej längdförts och därför ej ingår i inkomststatistiken. Inkomstsumman som enligt inkomststatistiken uppgick till 93,4 miljarder kr. år 1969 har sålunda (inkl. ej längdförda) beräknats till 122,4 miljarder kr. år 1972 och 138,2 miljarder kr. år 1974. Antalet skattskyldiga med fördelning på ensamstående med och utan barn, makar varav ingen eller endast en har inkomst samt makar som båda har inkomst har därefter beräknats för åren 1972 och 1974. Detta har skett genom en jämförelse mellan inkomststatistikens och befolkningsstatistikens uppgifter för ett antal år fram t. o. m. år 1969 SOU 1972:34

samt på grundval av befolkningsprognoser. Även skattskyldiga utan inkomst har medtagits i den mån de är över 16 år. Som inkomsttagare ingår i tabellerna sålunda alla personer över 16 år. För att utröna om förändringarna i inkomstfördelningen kan hänföras till lika stora procentuella inkomstökningar för alla inkomsttagare har en jämförelse av inkomstfördelningen för åren 1967 och 1969 utförts. Uppgifterna har härvid hämtats från den årliga inkomststatistiken. För olika civilståndsgrupper har inkomstens decilvärden uträknats. Den procentuella ökningen av decilvärdena från 1967 till 1969 är väsentligt högre för gifta kvinnor än för gifta män medan ensamstående intar en mellanställning. De lägre decilvärdena ökar också genomgående något mer, relativt sett, än de högre dvs. en viss inkomstutjämning har skett. Särskilt markant är denna utveckling för gifta kvinnor. Detta torde i stor utsträckning bero på att antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor med relativt goda inkomster har ökat väsentligt. För makar, av vilka endast den ene har inkomst, har dock de högre decilvärdena — procentuellt sett — ökat något mera än de lägre. De tidigare angivna inkomstsummorna för åren 1972 och 1974 har fördelats på olika inkomsttagarkategorier (ensamstående, ogifta med barn osv.) med hänsyn till förändringen av antalet skattskyldiga och med sådana genomsnittliga ökningar av inkomsterna för de olika kategorierna att dessa ökningar står i direkt proportion till förändringarna beträffande inkomstfördelningen under åren 1967 — 1969. Inkomstfördelningen förde olika kategorierna har sedan erhållits med ut89

gångspunkt från inkomstfördelningen för år 1969 enligt den årliga inkomststatistiken med korrigering för icke längdförda inkomsttagare. Förändringen av antalet skattskyldiga har beaktats och inkomstfördelningen har justerats i proportion till de konstaterade förändringarna i inkomstfördelningen bland olika typer av inkomsttagare. Inkomstfördelningen 1972 Med hjälp av prognosen har för år 1972 framtagits dels en tabell över de gifta inkomsttagarna fördelade efter inkomstklasser och barnantal dels en tabell över ensamstående efter inkomstklasser och barnantal. Som gifta har i detta sammanhang också räknats de som sammanbor och som tidigare varit gifta med varandra, eller har eller har haft barn tillsammans. Som barn räknas barn

under 16 år inkl. adoptiv- och fosterbarn. Det inkomstbegrepp som används är sammanräknad nettoinkomst, dvs. bruttoinkomsten minus avdragen för intäkternas förvärvande och underskott i förvärvskälla. I tabellerna 19 och 20 visas inkomstfördelningen år 1972 för makar resp. ensamstående i familjer där hushållsföreståndaren är under 67 år. Möjligheterna att göra jämförelser mellan barnlösa och barnfamiljer begränsas av det faktum att grupperna inte är åldersmässigt helt jämförbara trots att pensionärerna borttagits. De som är mycket unga och de som ligger strax under pensionsåldern är förhållandevis fler i gruppen barnlösa än bland barnfamiljerna. Bland framför allt de ensamstående barnlösa återfinns många unga studerande.

Tabell 19 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Antal. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats. Inkoms tklass, kr./år

Antal barn 0

5 Samtliga gifta med barn

-20 000 20 000--30 000 30 000--40 000 40 000--50 000 50 000 -60 000 60 000--80 000 80 000-

108 602 107 293 145 288 136 677 103451 92 834 54 830

36 193 55 493 97 193 95 449 68 624 58 252 32 696

21 811 43 533 81 101 71 011 46 786 39 870 25 588

9 097 16 267 26 265 21 066 13 344 12 050 9 711

3 966 5 573 7 368 4 742 2 802 2 494 2 155

1654 2 224 2 773 1 700 978 869 802

72 721 123 090 214 700 193 968 132 534 113 535 70 952

Samtliga

748 975

443 900

329 700

107 800

29 100

11 000

921 500

Median

41 000

43 500

42 600

41 100

36 800

35 800

42 600

Tabell 20 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Procent. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats. Inkomstklass, kr./år

Antal barn 0

5 Samtliga gifta med barn

14,5 14,3 19,4 18,3 13,8 12,4 7,3

8,1 12,5 21,9 21,5 15,5 13,1 7,4

6,6 13,2 24,6 21,5 14,2 12,1 7,8

8,4 15,1 24,4 19,5 12,4 11,2 9,0

13,6 19,2 25,3 16,3 9,6 8,6 7,4

15,0 20,2 25,2 15,5 8,9 7,9 7,3

7,9 13,4 23,3 21,0 14,4 12,3 7,7

Samtliga

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Antal

748 975

443 900

329 700

107 800

29 100

11 000

921 500

- 2 0 000 20 0 0 0 - 3 0 000 30 0 0 0 - 4 0 000 40 0 0 0 - 5 0 000 50 0 0 0 - 6 0 000 60 0 0 0 - 8 0 000 80 0 0 0 -

90 SOU 1972:34

med tre och färre barn och familjer med fyra och flera barn. Som framgår av tabellerna 21 och 22 är de ensamstående föräldrarnas inkomster mycket låga. Medianinkomsten för hela gruppen ligger för år 1972 på ca 17 700 kr ./år. Motsvarande siffra för makar med barn är ca 42 600 kr./år, dvs. betydligt mer än dubbelt så mycket som för de ensamstående föräldrarna. Mer än 40% av samtliga i gruppen har inkomster under 15 000 kr./år. Knappt 6% har inkomster överstigande 40 000 kr./år. Även i jämförelse med de tvåförälderfamiljer där bara en av makarna arbetar (se nedan) ligger de ensamståendes inkomster mycket lågt. Medianinkomsten för tvåförälderfamiljer med en inkomsttagare ligger 1972 pä ca 34 600 kr./år. Tendensen att inkomsten sjunker med barnantalet, som kunde konstateras när det gäller makar med barn, gäller i än högre grad ensamstående med barn. För enförälderfamiljer med ett barn ligger medianinkomsten på 18 200 kr./år, medan den för familjer med fem eller flera barn har sjunkit till 10 700 kr./år.

Medianinkomsten för familjer med olika antal barn sjunker med stigande barnantal enligt följande. Antal barn

Medianinkomst kr./är 1972

0 1 2 3 4 5 eller flera

41 000 43 500 42 600 41 100 36 800 35 800 Samtliga 42 600

Som synes är skillnaden mest markerad mellan tre- och fyrabarnsfamiljer. Det finns stora inkomstskillnader inom gruppen makar med barn. En fjärdedel av dem har inkomster understigande 31 600 kr./år, medan den fjärdedel som har de högsta inkomsterna har inkomster överstigande 56 500 kr./år. Gränsen för den fjärdedel som hade de högsta inkomsterna (övre kvartilen) överstiger gränsen för den fjärdedel som hade de högsta inkomsterna (övre kvartilen) med 79 %. För den första gruppen är medianinkomsten 23 450 kr./år och för den senare 72 200 kr./år. Den fjärdedel som har de högsta inkomsterna har alltså ungefär tre gånger så höga inkomster som den fjärdedel som har de lägsta inkomsterna. Andelen barnfamiljer med inkomster under 20 000 kr./år stiger med stigande barnantal. Dock är andelen något större för ettbarnsfamiljer än för tvåbarnsfamiljer. En markant gräns går även här mellan familjer

Uppdelning på en och två inkomsttagare I tabellerna 23-26 har gruppen makar delats upp på familjer med en eller två inkomsttagare. Till den första gruppen har även hänförts familjer där båda makarna saknar inkomst.

Tabell 21 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Antal. Ensamstående över 66 år utan barn har inte medräknats.

- 1 5 000 15 0 0 0 - 2 0 000 20 0 0 0 - 2 5 000 25 0 0 0 - 3 0 000 30 0 0 0 - 4 0 000 40 0 0 0 - 6 0 000 60 0 0 0 Samtliga Median

samstående med barn

967 371 195 820 197 932 182 366 210418 86 928 20 115

37 195 12314 13 848 11 102 10 426 4 074 1 066

11 563 3518 3 833 3 079 3 000 1 325 407

3 953 1030 1 019 759 687 303 124

1 133 268 258 190 171 76 29

447 85 78 56 51 22 11

1 860 950

90 025

26 725

7 875

2 125

54 291 17 215 19 036 15 186 14 335 5 800 1 637 127 500

13 600

10 700

17 700

0 SOU 1972:34

Samtliga en-

Antal barn

Inkomstklass, kr./år

14 000

18 200

17 600

14 900

Tabell 22 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Procent. En samstående över 66 år utan barn har inte medräknats. Inkomstklass, k r -/ a r

Antal barn 3

5 Samtliga ensamstående med barn

50,2 13,1 12,9 9,6 8,7 3,9 1,6

53,3 12,6 12,1 8,9 8,1 3,6 1,4

59,6 11,3 10,4 7,5 6,8 2,9 1,5

42,6 13,5 14,9 11,9 11,2 4,6 1,3

"" 0

- 1 5 000 15 0 0 0 - 2 0 000 20 0 0 0 - 2 5 000 25 0 0 0 - 3 0 000 30 000 40 000 40 0 0 0 - 6 0 000 60 0 0 0 Sam tliga

52,0 10,5 10,6 9,8 11,3 4,7 1,1 100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Antal

1 860 950

90 025

26 725

7 875

2 125

127 500

41,3 13,7 15,4 12,3 11,6 4,5 1,2

43,3 13,2 14,3 11,5 11,2 5,0 1,5

Tabell 23 Makar med en eller ingen inkomsttagare 1972. Antal. Barnlösa makar där hushällsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats. Inkoms tklass, kr./är

Antal barn 0

5 Samtliga makar med barn

46 688 51 199 52 578 26 391 12 706 11 645 11 468

23 157 29 896 35 648 18 717 8 962 7 730 6 590

14 533 25 087 36 788 21033 10 282 8 819 6 608

6 096 9 946 12 848 7 095 3 632 3 365 2 968

2 771 3 626 3 549 1 544 744 694 722

1 160 1482 1 413 590 270 247 288

47 717 70 037 90 246 48 979 23 890 20 855 17 176

Samtliga

130 700

123 150

45 950

13 650

5 450

318 900

Median

31 600

33 400

36 000

35 400

31 200

30 600

34 600

-20 000 20 000- 30 000 30 000--40 000 40 000 50 000 50 000- 60 000 60 000--80 000 80 000-

Tabell 24 Makar med en eller ingen inkomsttagare 1972. Procent. Barnlösa makar där hushällsföreståndaren är över 66 är har inte medräknats. Inkomstklass, -/år

Antal barn

kr

~~

- 2 0 000 20 0 0 0 - 3 0 000 30 0 0 0 - 4 0 000 40 0 0 0 - 5 0 000 50 0 0 0 - 6 0 000 60 0 0 0 - 8 0 000 80 0 0 0 Sam tliga

21,9 24,1 24,7 12,4 6,0 5,5 5,4

17,7 22,9 27,3 14,3 6,9 5,9 5,0

~~~ 5

11,8 20,4 29,9 17,1 8,3 7,1 5,4

13,3 21,6 28,0 15,4 7,9 7,3 6,5

20,3 26,6 26,0 11,3 5,4 5,1 5,3

21,3 27,2 25,9 10,8 5,0 4,5 5,3

2 Samtli»a makar med barn 15,0 22,0 28,3 15,3 7,5 6,5 5,4

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Antal 212675

130 700

123 150

45 950

13 650

5 450

318 900

SOU 1972:34

Tabell 25 Makar, två inkomsttagare 1972. Antal. Barnlösa makar där hushällsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats. Antal barn 0

5 Samtliga makar med barn

61 914 56 094 92 710 110 286 90 745 81 189 43 362

13 036 25 597 61 545 76 732 59 662 50 522 26 106

7 278 18 446 44 313 49 978 36 504 31 051 18 980

3 001 6 321 13417 13 971 9 712 8 685 6 743

1 195 1947 3 819 3 198 2 058 1 800 1433

494 742 1 360 1 110 708 622 514

25 004 53 053 124 454 144 989 108 644 92 680 53 776

Samtliga 536 300

313 200

206 550

61 850

15 450

5 550

602 600

Median

47 400

46 700

45 900

42 400

41 600

46 800

Inkomstklass, kr./år

- 2 0 000 20 0 0 0 - 3 0 000 30 0 0 0 - 4 0 000 40 0 0 0 - 5 0 000 50 0 0 0 - 6 0 000 60 0 0 0 - 8 0 000 80 0 0 0 -

45 200

Tabell 26 Makar, två inkomsttagare 1972. Procent. Barnlösa makar där hushällsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats. Antal barn

Inkomstklass, kr./år - 2 0 000 20 0 0 0 - 3 0 000 30 0 0 0 - 4 0 000 40 0 0 0 - 5 0 000 50 0 0 0 - 6 0 000 60 0 0 0 - 8 0 000 80 0 0 0 Saml liga

11,5 10,5 17,3 20,6 16,9 15,1 8,1

4,2 8,2 19,7 24,5 19,0 16,1 8,3

3,5 8,9 21,5 24,2 17,7 15,0 9,2

4,9 10,2 21,7 22,6 15,7 14,0 10,9

7,7 12,6 24,7 20,7 13,3 11,7 9,3

8,9 13,4 24,5 20,0 12,7 11,2 9,3

4,1 8,8 20,7 24,1 18,0 15,4 8,9

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

A ntal 536 300

313 200

206 550

61 850

15 450

5 550

602 600

Av tabellerna framgår att skillnaderna i inkomster mellan familjer med en resp. två inkomsttagare är betydande. Följande sammanställning visar medianinkomsterna för familjer med olika barnantal. Antal barn

Medianinkomst, kr./år Skillnad två — inkomsttaF.n Två gare - en ininkomst- inkomstkomsttagare tagare tagare

0 1 2 3 4 5 eller flera

31 600 33 400 36 000 35 400 31 200 30 600

45 200 47 400 46 700 45 900 42 400 41 600

+ 13 600 + 14 000 + 10 700 + 10 500 +11 200 +11 000

Samtliga barnfamiljer

34 600

46 800

+12 200

SOU 1972:34

Samtliga makar med barn

Skillnaderna är ungefär lika stora oavsett antal barn med det undantaget att ettbarnsfamiljerna har en större skillnad än övriga grupper. Om man jämför medianinkomstens utveckling för familjer med en resp. två inkomsttagare finner man en olikhet som förklarar avvikelsen för ettbarnsfamiljerna ovan. Den förut konstaterade tendensen att inkomsterna genomsnittligt är lägre ju fler barn familjen har gäller inte för familjer med en inkomsttagare, dar medianinkomsten är lägre för ettbarnsfamiljerna än för tvä- och trebarnsfamiljerna. Ett skäl härtill torde vara att dessa ettbarnsfamiljer ofta är unga och att andelen studerande är hög. För det talar att en ovanligt stor procent av dessa familjer har inkomster under 20 000 kr./år. 93

I övrigt gäller detta mönster — att inkomsten ar lägre ju fler barn familjen har — oavsett om familjen har en eller två inkomsttagare. För båda grupperna finns en markerad skillnad mellan tre- och fyrabarnsfamiljer. I tabellerna 27-30 redovisas den framräknade inkomstfördelningen för år 1974 enligt de antaganden som ovan redovisats.

verksamhetens utveckling som också omnämns där. Tabellerna är alltså en framräkning av 1972 års siffror och bygger på dessa. Huvuddelen av de förändringar som redovisas beror pä förändringar i den kvinnliga förvärvsverksamheten. Tidigare redovisades värdena för övre och nedre kvartilen för tvåförälderfamiljernas inkomster 1972. Därvid framkom att skillnaden uppmätt i procent av den nedre kvartilen utgör 79 % år 1972. Den undre kvartilen Utvecklingstendenser kommer enligt beräkningarna att 1974 ligga Som ovan nämnts har också inkomstfördel- på 36 000 kr./är medan den övre kommer ningen för år 1974 framräknats. Siffrorna — att finnas vid 63 200 kr./år. Skillnaden blir som redovisas i tabellerna 27-30 - bygger 27 200 kr./år eller 76 %. Uppgifterna tyder på de antaganden som redovisas i inled- på att det möjligen sker en viss inkomstutningen på avsnittet och på de prognoser för jämning inom gruppen barnfamiljer. Detta befolkningens och den kvinnliga förvärvs- sammanhänger med att den för senare år

Tabell 27 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Antal. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

5 Samtliga makar med barn

82 380 76431 126 646 135 907 123 023 131 588 76 350

27 865 32 523 79 501 96 011 84 964 83 806 46 030

16421 23 891 66 977 74 877 59 246 55 768 35 320

6 587 9 377 22 845 22 570 16 950 16 010 12 861

2914 3 451 7 052 5 378 3 636 3 290 2 779

1 186 1 380 2 679 1 924 1 288 1 133 1 010

54 973 70 622 179 054 200 760 166 084 160 007 98 000

Samtliga

752 325

450 700

332 500

107 200

28 500

10 600

929 500

Median

46 700

48 900

47 900

46 600

41 500

40 300

48 000

Inkomstklass, kr./ar

Antal barn

-20 000 20 000--30 000 30 000--40 000 40 000--50 000 50 000--60 000 60 000--80 000 80 000-

Tabell 28 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Procent. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats. Inkomstklass, kr./år

Antal barn 0

5 Samtliga makar med barn

- 2 0 000 20 0 0 0 - 3 0 000 30 0 0 0 - 4 0 000 40 0 0 0 - 5 0 000 50 0 0 0 - 6 0 000 60 0 0 0 - 8 0 000 80 0 0 0 -

10,9 10,2 16,8 18,1 16,4 17,5 10,1

6,2 7,2 17,6 21,3 18,9 18,6 10,2

4,9 7,2 20,2 22,5 17,8 16,8 10,6

6,1 8,8 21,3 21,1 15,8 14,9 12,0

10,2 12,1 24,7 18,9 12,8 11,5 9,8

11,2 13,0 25,3 18,1 12,2 10,7 9,5

5,9 7,6 19,3 21,6 17,9 17,2 10,5

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Antal 752 325

450 700

332 500

107 200

28 500

10 600

292 500

Samt liga

94 SOU 1972:34

Tabell 29 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Antal. Ensamstående över 66 år utan barn har inte medräknats.

5 Samtliga ensamstående med barn

891 585 170 618 178 498 179 232 278 884 130 352 28 481

34 555 10 382 12952 12 966 14 846 6 162 1 512

10 923 3 042 3 675 3 597 4 224 1937 577

3 773 918 1 031 915 987 433 168

1 073 236 258 224 239 104 41

Samtliga

1 857 650

93 375

27 975

8 225

2 175

419 75 78 66 69 32 11 750

50 743 14 653 17 994 17 768 20 365 8 668 2 309 132 500

Median

16 100

20 700

20 000

16 800

15 300

11 900

20 200

Antal barn

Inkomsl :klass, kr./år

0 15 000 15 000--20 000 20 000--25 000 25 000- 30 000 30 000--40 000 40 000--60 000 60 000-

Tabell 30 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Procent. Ensamstående över 66 är utan barn har inte medräknats. Antal barn

Inkomstklass, kr./år

37,0 11,1 13,9 13,9 15,9 6,6 1,6

39,0 10,9 13,1 12,9 15,1 6,9 2,1

45,9 11,2 12,5 11,1 12,0 5,3 2,0

49,3 10,8 11,9 10,3 11,0 4,8 1,9

55,8 10,0 10,4 8,8 9,2 4,3 1,5

Samtliga ensamstående med barn

Samtliga

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

38,3 11,1 13,6 13,4 15,4 6,5 1,7 100,0

Antal

1 857 650

93 375

27 975

8 225

2 175

132 500

48,0 9,2 9,6 9,7 15,0 7,0 1,5

- 1 5 000 15 0 0 0 - 2 0 000 20 0 0 0 - 2 5 000 25 0 0 0 - 3 0 000 30 0 0 0 - 4 0 000 40 0 0 0 - 6 0 000 60 0 0 0 -

observerade inkomstutjämningen lagts till grund för prognosen av inkomstfördelningen åren 1972 och 1974. Följande två tablåer visar den beräknade medianinkomsten 1972 och 1974 för gifta och ensamstående efter barnantal. Antal barn

Ai i tal barn

Gifta Medianinkomst, kr./år

0 1 2 3 4 5 eller flera Samtliga barnfamiljer SOU 1972:34

Av tablåerna framgår att de inkomstskillnader till mångbarnsfamiljernas nackdel som redan nu finns kommer att förstärkas i absoluta tal om den förutsedda utvecklingen kommer att visa sig riktig. Detta beror på att utgångsläget för dem är

Medianinkomst, kr./år

Skillnad 1974- 1972

kr./år

%

41 000 43 500 42 600 41 100 36 800 35 800

46 700 48 900 47 900 46 600 41 500 40 300

5 700 5 400 5 300 5 500 4 700 4 500

13,9 12,4 12,4 13,4 12,8 12,6

42 600

48 000

5 400

12,7

Ensamstående

0 1 2 3 4 5 eller flera Samtliga barnfamiljer

Skillnad 1974-1972

kr./år

%

14 000 18 200 17 600 14 900 13 600 10 700

16 100 20 700 20 000 16 800 15 300 11 900

2 100 2 500 2 400 1900 1 700 1200

15,0 13,7 13,6 12,8 12,5 11,2

17 700

20 200

2 500

14,1 95

sämre. Om man tittar pä den relativa utveck- Förekomsten av en resp. två inkomstlingen är skillnaderna små och någon tendens tagare i olika inkomstklasser efter till mängbarnsfamiljernas nackdel kan ej barnantal utläsas vad beträffar makar med barn. För ensamstående däremot synes utvecklingen Tabell 31 visar andelen familjer med tvä vara ogynnsam även relativt sett. inkomsttagare i procent av samtliga gifta i En motsvarande jämförelse har också olika inkomstlägen och med olika antal barn gjorts på material om den faktiskt inträffade år 1972. Tabellen ger inte ett direkt mått på utvecklingen mellan 1967 och 1969. Siffror- kvinnornas förvärvsverksamhet då dels även na återges i nedanstående sammanställning. mycket små inkomster medräknats, dels Här har endast medräknats sådana inkomst- även annat än inkomst av förvärvsarbete tagare som taxerats och därvid registrerats ingår i inkomstbegreppet. Det torde därvid med inkomst, medan övriga uppgifter i detta huvudsakligen vara inkomst av kapital som förekommer vilket gör att särskilt procentavsnitt avser samtliga skattskyldiga. talen vid högre familjeinkomster ligger högre än vad som motsvarar förvärvsfrekvensen. Familjetyp Medianinkomst, Skillnad Antal barn kr./år 1969-1967 Av tabellen framgår att andelen familjer med två inkomsttagare sjunker med stigande 1967 1969 kr./år % barnantal. Andelen är ca 71 % i ettbarnsMakar med familjer, drygt 60 % i tvåbarnsfamiljer, ca 0 26 400 29 100 +2 700 +10,2 1 29 900 34 300 +4 400 +14,7 57 % i trebarnsfamiljer, ca 53 % i fyrabarns2 29 600 33 500 +3 900 +13,2 familjer och ca 50 % i fembarnsfamiljer. 3 28 600 32 100 +3 500 +12,2 Andelen familjer med tvä inkomsttagare 26 000 28 200 4 eller flera +2 200 + 8,5 stiger från de lägsta inkomstklasserna vid Ensamstående med stigande inkomst för att sedan för de högsta 1 16 300 17 300 + 1 000 + 6,1 inkomstklasserna återigen sjunka. Högst är 2 16 300 17 100 + 800 + 4,9 3 eller flera 15 000 15 800 + 800 + 5,3 andelen - för alla familjestorlekar - i familjer med en årsinkomst pä mellan Sammanställningen pekar på samma ten- 50 000 och 60 000 kr. Där uppgår andelen dens som ovan redovisats, nämligen att det till ca 87 % för ettbarnsfamiljerna. Lägst är faktiska avståndet mellan familjer med få andelen för familjer med årsinkomst under och med många barn ökar i kronor mätt. 20 000 kr., där den för ettbarnsfamiljer Även relativt sett synes mängbarnsfamiljer- uppgår till ca 36 %, för tvä- och trebarnsnas ställning i viss mån ha försämrats under familjer till ca 33 % och för fyra- och perioden 1967-1969. fembarnsfamiljer till ca 30 %.

Tabell 31 Andelen familjer med två inkomsttagare 1972. Procent. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats. Makarnas sammanlagda inKomsi, Kr./ar

- 2 0 000 20 0 0 0 - 3 0 000 30 0 0 0 - 4 0 000 40 0 0 0 - 5 0 000 50 0 0 0 - 6 0 000 60 0 0 0 - 8 0 000 80 0 0 0 -

57,0 52,3 63,8 80,7 87,7 87,5 79,1

36,0 46,1 63,3 80,4 86,9 86,7 79,8

33,4 42,4 54,6 70,4 78,0 77,9 74,2

33,0 38,9 51,1 66,3 72,8 72,1 69,4

30,1 34,9 51,8 67,4 73,4 72,2 66,5

29,9 33,4 49,0 65,3 72,4 71,6 64,1

71,6

70,6

62,6

57,4

53,1

50,5

Samtliga

96 Antal barn

i

SOU 1972:34

Tabell 32 Förvärvsintensitet (relativt arbetskraftstal) efter kön, civilstånd och ålder. Arbetskraftsundersökningarna 4 :e kvartalet 1971 Familjetyp

Gifta män Ej gifta män Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor

Ålder, år 16-19

20-24

25-34

35-44

45-54

55-64

65-74

Samtliga

54,6 52,8 43,3 51,3

90,2 70,6 59,4 68,9

97,1 87,7 58,4 80,3

98,0 84,5 68,5 82,9

97,6 85,3 66,5 79,7

88,3 71,6 42,0 53,1

27,6 23,2 6,7 9,2

86,3 69,2 54,1 55,2

II Arbetsmarknadsstatistik

Ökande kvinnlig förvärvsverksamhet

Förvärvsintensitet för män och kvinnor 1

Tabell 32 visar förvärvsintensiteten för män och kvinnor efter civilstånd och ålder. Bland de gifta männen förvärvsarbetade betydligt fler än i övriga kategorier, bland de gifta kvinnorna betydligt färre i alla åldersklasser. Ca 97 % av de gifta männen tillhörde arbetskraften från 25- till 55-årsåldern mot ca 85 % i samma åldersgrupp av de icke-gifta männen och ca 80 % av de icke-gifta kvinnorna.

Under åren efter det andra världskriget har förvärvsverksamheten bland de gifta kvinnorna ökat starkt. Denna utveckling belyses av tabell 33 som visar den kvinnliga förvärvsverksamhetens förändringar 1930-1965 enligt folk- och bostadsräkningarna. Som förvärvsarbetande anses de som arbetar minst 1 Förvärvsintensiteten mätt som relativt arbetskraftstal. Det relativa arbetskraftstalet anger andelen sysselsatta (minst en timme), arbetslösa och tillfälligt frånvarande i procent av samtliga i samma befolkningskategori.

labell Jj Antal och andel förvärvsarbetande kvinnor i åldeirn 15-64 år 1930--1965 efter civilstånd enligt folk- och bostadsräkningarna Ogifta

Gifta

Tidigare gifta

1930 Antal förvärvsarbetande Förvärvsintensitet %

558 658 59,1

89 908 9,0

54 854 47,4

703 420 34,1

1940 Antal förvärvsarbetande F"örvärvsintensitet %

542 566 61,0

123 543 10,1

59 362 43,6

725 471 32,3

1945 Antal förvärvsarbetande Förvärvsintensitet %

495 957 63,9

149 857 10,9

66 341 46,6

712 155 31,0

1950 Antal förvärvsarbetande Förvärvsintensitet %

473 176 68,1

233 090 15,6

81 194 52,3

787 460 33,6

1960 Antal förvärvsarbetande Förvärvsintensitet %

418 906 61,3

422 556 26,3

100 740 57,4

942 202 38,2

1965 Antal förvärvsarbetande Förvärvsintensitet %

408 431 58,6

611 325 36,7

111 623 59,3

1 131 379 44,3

SOU 1972:34 7

Samtliga

halv normal arbetstid. Förvärvsintensiteten för de gifta kvinnorna steg således från 26,3 % 1960 till 36,7 % 1965. I periodens början var antalet faktiskt förvärvsarbetande kvinnor troligen fler än vad som framgår av statistiken då kvinnor som arbetade tillsammans med maken i jordbruks- eller hantverksrörelse ej medtagits. År 1960 fanns det enligt folk- och bostadsräkningen ca 104 000 förvärvsarbetande (minst halv normal arbetstid) kvinnor med yngsta barn under 7 år. År 1965 var motsvarande antal ca 147 000. Deras barn under 7 år utgjorde 1960 17 % av totalantalet barn under 7 år. År 1965 hade den siffran stigit till 23 %. Hösten 1966 gjorde familjedaghemsutredningen (SOU 1967:39) en undersökning, som visade att det då fanns 153 000 förskolebarn med förvärvsarbetande mödrar. Som förvärvsarbetande räknades de som hade minst 15 timmars veckoarbetstid. Av dessa barn hade 9 % plats på daghem. Vanligast var tillsyn i hemmet och privata familjedaghem, vilket gällde för 52 resp. 31 % av barnen. Undersökningen visade också att drygt 200 000 mödrar med barn under 10 år önskade ta förvärvsarbete om tillfredsställande barntillsyn och arbetsmöjligheter fanns att tillgå. Arbetskraftsundersökningarna, som numera görs varje månad och som bl. a. redovisar förvärvsintensiteten efter kön, civilstånd och antal barn i olika åldrar, visar för åren efter 1965 en markant ökad förvärvsintensitet bland kvinnor med barn i förskoleåldern. Arbetskraftsundersökningarna för 4:e kvartalet 197*1 visade att det då fanns ca 320 000 förvärvsarbetande (minst 1 timme per vecka) mödrar med barn under 7 år, medan motsvarande uppgift för februari 1966 var 210 000. Utvecklingen under de senaste åren kan också illustreras genom en jämförelse mellan de relativa arbetskraftstalen hösten 1968 och 4:e kvartalet 1971 för gifta kvinnor med barn i olika åldrar. En sådan jämförelse redovisas i tabell 34. 98

Tabell 34 Gifta kvinnor med barn under 17 år och i arbete fördelade efter yngsta barnets ålder och antal hemmavarande barn under 17 år. Förändring av de relativa arbetskraftstalen i procentenheter enligt arbetskraftsundersökningarna hösten 1968 och 4 :e kvartalet 1971. Yngsta barnets ålder, år

0 - 2 år 3 - 6 år 7 - 16 år

Antal hemmavarande barn under 17 år 1

3 eller flera

+ 13,7 + 15,4 + 7,9

+ 11,3 + 11,3 + 9,1

+ 3,3 + 8,2 + 13,6

För gifta kvinnor har, som framgår av tabellen, en kraftig ökning av de relativa arbetskraftstalen skett på de tre åren. Ökningen är särskilt kraftig för de mödrar som har ett barn och med det yngsta i förskoleåldern och för mödrar med tre eller flera barn vars yngsta barn är 7-16 år. Även för tvåbarnsmödrar med yngsta barnet i förskoleåldern har en kraftig ökning skett. Även om definitionen på förvärvsarbete varierar mellan olika undersökningar är trenden entydig. Förvärvsintensiteten bland gifta kvinnor ökar och ökningen är särskilt markant bland småbarnsmödrarna. Förvärvsarbete och barn Av tabell 35 från arbetskraftsundersökningarna 4:e kvartalet 1971 framgår att andelen kvinnor som förvärvsarbetar ökar ju äldre barnen är. Således förvärvsarbetar exempelvis ca 45 % av de gifta kvinnorna vars yngsta barn är under tre år, medan ca 70 % av dem vars yngsta barn är 11-16 år har förvärvsarbete. Tabellen visar också att de kvinnor som har fler barn i allmänhet förvärvsarbetar mindre ofta än de som har färre. Förvärvsintensiteten minskar markant för gifta tvåbarnsmödrar vars yngsta barn är under 7 år i förhållande till mödrar med ett barn under 7 år. Skillnaden mellan tvåbarnsmödrar och mödrar med tre eller fler barn är däremot SOU 1972:34

Tabell 35 Kvinnor, med barn undei• 17 år, i arbete fördelade efter civilstånd, yngsta barnets ålder, antalet hemmavarande barn under 17 år och arbetstid m.m. Arbetskraftsundersökningarn a 4:e kvartalet 1971 Civilstånd Yngsta barnets ålder Antal hemmavarande barn under 17 år

Medel- Relativt arbets- arbetstid, kraftstal timmar (%)

A. Gifta kvinnor med barn under 17 år Yngsta barnet under 3 år 1 2 3 eller flera Samtliga

Civilstånd Yngsta barnets ålder Antal hemmavarande barn under 17 år

Medel- Relativt arbets- arbetstid, kraftstal timmar (%)

Yngsta barnet 11-16 år 1 36,8 2 40,5 3 eller flera 29,8 Samtliga 37,1 Samtliga icke-gifta kvinnor med barn under 17 år 1 2 3 eller flera

35,9 34,3 28,7 35,2

75,9 67,4 53,9 72,4

28,3 27,2 23,8 27,1

57,1 41,3 32,0 45,3

Yngsta barnet 3-6 år 1 30,3 26,5 2 3 eller flera 25,0 Samtliga 27,4

68,2 52,1 51,4 56,2

Yngsta barnet 7-10 år 1 2 3 eller flera Samtliga

Yngsta barnet under 3 år 1 2 3 eller flera Samtliga

29,5 27,5 23,8 28,0

57,7 42,4 32,9 47,2

28,7 27,2 29,1 28,0

66,6 67,3 68,9 67,4

Yngsta barnet 11-16 år 1 2 3 eller flera Samtliga

Yngsta barnet 3-6 år 1 31,8 2 27,1 3 eller flera 25,2 Samtliga 28,5

71,6 53,2 51,3 58,5

29,3 29,7 28,3 29,4

72,2 73,2 76,7 72,5

Samtliga gifta kvinnor med barn under 17 år 1 2 3 eller flera Samtliga

Yngsta barnet 7-10 år 1 31,2 2 27,9 3 eller flera 29,2 Samtliga 29,2

70,4 67,8 68,0 68,7

29,3 27,5 26,1 28,1

67,0 55,6 49,2 59,3

Yngsta barnet 11-16 år 1 2 3 eller flera Samtliga

30,6 30,7 28,6 30,6

74,5 74,1 75,9 74,5

Samtliga kvinnor med barn under 17 år 1 2 3 eller flera Samtliga

30,7 28,1 26,3 29,2

68,8 56,6 49,5 61,1

B. Icke-gifta kvinnor med barn under 17 år Yngsta barnet under 3 år 32,9 1 30,0 2 3 eller flera 24,9 Samtliga 31,8 Yngsta barnet 3- 6 år 1 2 3 eller flera Samtliga Yngsta barnet 7-10 år 1 2 3 eller flera

SOU 1972:34

59,1 53,7 49,9 57,4

35,4 33,8 28,6 34,6

81,2 69,0 50,1 74,8

38,7 33,8 31,3

84,7 72,7 56,6

Samtliga 36,5

77,6

Samtliga

88,9 83,9 71,7 87,7

C. Samtliga kvinnor med barn under 17 år

obetydlig när yngsta barnet är över 3 år. Av de gifta kvinnorna vars yngsta barn är under tre år förvärvsarbetar ca 55 % av dem som bara har ett barn mot ca 40 % för tvåbarnsmödrar och ca 30 % för mödrar som har tre eller fler barn. Det framgår vidare att de kvinnor som inte är gifta förvärvsarbetar :i större utsträckning än gifta. Ca 60 % av samtliga gifta 99

kvinnor med barn under 17 år förvärvsarbetar medan ca 70 % av de icke-gifta kvinnorna gör det. Av gifta kvinnor som bara har ett barn som är 3—16 år förvärvsarbetar mellan 60 och 70 %. Av icke-gifta kvinnor med ett barn som är 3—16 år förvärvsarbetar däremot mellan 80 och 90 %. Uppgifterna om medelarbetstid visar att gifta kvinnor med barn under 17 år har en kortare medelarbetstid än icke-gifta kvinnor. I stort sett gäller att ettbarnsmödrar har längre medelarbetstid än mödrar med två eller flera barn. Någon nämnvärd skillnad i medelarbetstid för mödrar med barn i olika åldrar framkommer inte. Arbetskraftsundersökningarna 4:e kvartalet 1971 visar också att 27 % av de förvärvsarbetande mödrarna med förskolebarn och 21 % av de förvärvsarbetande mödrarna med barn i åldern 7—16 år förvärvsarbetar mindre än 20 timmar per vecka. På uppdrag av familjepolitiska kommittén har statistiska centralbyrån genom en tillläggsfråga till den reguljära arbetskraftsundersökningen i april 1971 undersökt förvärvsintensiteten för kvinnor med barn i åldern 6—12 månader. Resultatet redovisas i följande tablå. Barnets ålder

6 - 9 månader därav förstföderskor 10 - 12 månader därav förstföderskor

I Ej i Samtarbets- arbets- liga kraf- kraften ten

%

%

%

46 44 45 62

54 56 55 38

100 100 100 100

Det föreligger, enligt tablån, ingen nämnvärd skillnad i förvärvsintensitet mellan mödrar med barn i åldern 6-9 månader och mödrar med barn i åldern 10-12 månader. I båda grupperna förvärvsarbetar ca 45 %. Om en uppdelning görs efter om modern tidigare fött barn eller ej föreligger dock en tydlig skillnad i förvärvsintensiteten; 44 %av först föderskorna med barn i åldern 6—9 månader förvärvsarbetar medan drygt 60 % av först 100

föderskorna med barn i åldern 10-12 månader förvärvsarbetar. Småbarnsmödrars förvärvsarbete efter moderns ålder Andelen förvärvsarbetande gifta kvinnor med barn under 7 år har stigit kraftigt i alla åldersgrupper över 19 år mellan åren 1966 och 1971 vilket framgår av följande tablå. Den kraftigaste ökningen har skett i åldersgrupperna 25-34 år och 45-54 år. Ålder, år

AKU febr. 1966

AKU 4:e kvartalet 1971

16 - 19 20 - 24 25-34 35-44 45 - 54 55-64 65-74

17,4 32,6 34,1 36,8 36,1

15,9 48,3 51,4 51,3 53,6

34,2

50,8

Samtliga

Förvärvsintensitet och utbildningsnivå För kvinnor råder ett mycket klart samband mellan utbildningsnivå och förvärvsintensitet. Man kan konstatera, att ju längre utbildning de har desto större är deras benägenhet att gå ut på arbetsmarknaden. Det positiva sambandet mellan utbildningsnivå och förvärvsintensitet är särskilt påtagligt för gifta kvinnor, vilket tabell 36 belyser. Detsamma gäller gruppen mödrar med barn under 7 år.

Prognoser I 1970 års långtidsutredning (SOU 1971:8) anges att de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet ökat något svagare under perioden 1965-1970 än under perioden 1960-1965. Ökningen för de yngre gifta kvinnorna företedde dock motsatt utvecklingsriktning. Ökningen 1960—1965 var svag medan den under den senare perioden var betydande. Utvecklingen visas i diagram 5. Kvinnor SOU 1972:34

Tabell 36 Förvärvsintensitet och utbildningsnivå för gifta kvinnor och kvinnor med barn under 7 år. Procent AMS. Meddelande från utredningsbyrån 1971:12 Utbildn. nivå

Kön, ålder

Gifta kvinnor Kvinnor med barri 0 - 6 år

Förgymn utbildn kortare än 9 år (1)

Förgymn utbildn 9(10) år (motsv) (2)

Gymn utbildn högst 2-årig (3)

Gymn utbildn längre än 2 år (4)

Eftergymn utbildn högst 2-årig (5)

Eftergymn utbildn längre än 2 år (6+7)

Uppgift saknas

Samtliga

46,1

53,2

55,9

60,0

63,2

79,0

36,0

50,6

42,9

44,0

52,2

43,9

61,4

79,8

19,0

47,6

med barn under 7 år utgjorde mer än hälften — ca 100 000 personer - av den i arbetskraftsundersökningarna för perioden 1966— 1969 uppmätta ökningen av gifta kvinnor i arbetskraften. Antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor ökade med ca 50 000 under 1970. Nära hälften av dessa hade barn i förskoleåldern. Långtidsutredningen har gjort beräkningar %

av den framtida utvecklingen av den kvinnliga förvärvsverksamheten. För hela gruppen gifta kvinnor under 35 år beräknas andelen i arbetskraften stiga från ca 55 % år 1970 till ca 65 % år 1980. Av kvinnorna i åldern 3 5 54 år var år 1970 genomsnittligt ca 60 % i arbetskraften och denna andel beräknas stiga till ca 70 % 1980. En kalkyl har också gjorts för småbarnsmödrarnas del. Av de gifta

ji

70 1980 1975 1970 50 1965

*****

• ^m « i

•

**V^

1965 1960 30

——

. ^

/

—— -

^ ^ «,

s

X

\

\ > > S

andel för värvsarb*;tande relativa / VK-tal

10 N

20-24

25-29

30-34

35-39

40-44

45-49

50-54

55-59

60-64

*

65-69

Diagram 5. Andel (%) förvärvsarbetande gifta kvinnor i olika åldersklasser enligt folkräkningarna 1960 och 1965 samt relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i olika åldersklasser 1965-1980. SOU 1972:34

Tabell 37 Barn under 7 år till förvärvsarbetande mödrar 1970-1980 enligt SCB:s prognos 1970

1980 Barn till heltidsarbetande mödrar

122 700

130 000

145 000

Barn till deltidsarbetande mödrar 20 - 34 timmar 1 - 1 9 timmar

92 500 90 900

98 000 96 000

110 000 108 000

mödrarna med barn under 7 år befann sig år 1970 ca 45 % i arbetskraften. År 1980 antas denna andel ha stigit till ca 55 % - under förutsättning att barntillsynsmöjligheterna kan ordnas på ett tillfredsställande sätt. Tabell 37 visar den beräknade ökningen av antalet barn under 7 år med förvärvsarbetande mödrar mellan 1970 och 1980 enligt den av SCB gjorda prognos som legat till grund för långtidsutredningens bedömningar. III Familjeundersökningen Familjepolitiska kommittén beslutade under hösten 1969 att genom Statistiska centralbyråns försorg genomföra en undersökning om ekonomiska och sociala förhållanden hos olika familjetyper. Syftet var främst att få mer information om de ensamstående föräldrarnas situation, som kommittén enligt sina direktiv skall ägna speciell uppmärksamhet åt. Bl. a. för att möjliggöra jämförelser mellan olika familjetyper utvidgades undersökningen till att omfatta även gifta/samboende barnfamiljer samt gifta/samboende barnlösa och ensamstående barnlösa. Undersökningen belyser också särskilt situationen för de underhållspliktiga icke-vårdnadshavande föräldrarna. Familjeundersökningen har delvis samma inriktning som låginkomstutredningen. Låginkomstutredningens material har emellertid endast i obetydlig utsträckning varit direkt inriktad på barnfamiljer. De ensamstående föräldrarna har exempelvis varit så få i låginkomstutredningens material att några uppgifter om dem inte kunnat hämtas därifrån. För att kunna belysa de ensamstående föräldrarnas situation måste de i undersökningsurvalet överrepresenteras på sätt 102

som skett i familjeundersökningen. Huvudsyftet med undersökningen var att belysa olika familjetypers ekonomiska situation. Vidare omfattar undersökningen avsnitt som handlar om bostäder, utbildning, arbetsmarknad och barntillsyn. Undersökningen utfördes som en enkätundersökning under september månad 1970. Materialet har indelats i 14 olika urvalsgrupper. Det första urvalet omfattade ca 12 000 personer medan i själva undersökningen sedan ingick ca 5 000 personer. Svarsfrekvensen motsvarade efter bortfallsuppföljning ca 88 %. Enkätuppgifterna har i viss utsträckning kompletterats med registeruppgifter. Uppgifterna har bearbetats enligt en av familjepolitiska kommittén godkänd tabellplan. Inkomstuppgifterna i familjeundersökningen avser år 1969. Detta material kan därför inte utan vidare läggas till grund för bedömningen av barnfamiljernas försörjningssituation i dag. Inkomst- och prisutvecklingen måste beaktas. Vidare har viktigare reformer genomförts som påverkar barnfamiljernas ekonomiska situation, bl. a. skattereformen den 1 januari 1971 och förstärkningen av bostadstilläggen från den 1 april 1972. Genom de nya skattereglerna kommer skatten för en viss inkomst i många fall att bli en annan än som anges i tabellerna. Även den disponibla inkomsten blir följaktligen en annan. Verkningarna av det nya systemet varierar med hänsyn till familjesituationen och inkomstförhållandena. För att ge en fullständig bild av verkningarna krävs att tabellerna räknas om helt. Detta har emellertid inte varit tekniskt möjligt. I stället anges här exempel på det nya systemets effekter i oliSOU 1972:34

ka situationer. Med ledning av dessa exempel komstlägen, främst för mångbarnsfamiljer kan man vid läsning av tabellerna avgöra i och för familjer med höga hyror. Familjer vilken mån de verkliga beloppen av skatt och med fyra eller flera barn fick förstärkningar disponibel inkomst avviker från beloppen i med 55-60 kr./mån. Familjer som inte upptabellerna. Exemplen avser endast föränd- fyllde de bostadsvillkor som tidigare gällde ringar i fråga om den direkta statliga in- för statligt bostadstillägg fick större höjkomstskatten. Sänkningar av statsskatten har ningar. I fråga om familjer med hyror på 700 i många fall motvägts av kommunalskatte- kr./mån. eller mera innebar reformen bidragshöjningar med 150-300 kr./mån. höjningar. Undersökningsmaterialet redovisas i sin Ensamstående utan barn får i det nya systemet genomgående skattelättnader. Lättna- helhet i bilaga 1. Delar av undersökningsrederna är ca 500 kr. vid inkomster upp till sultaten redovisas i kap. 5. Därutöver åter12 000 kr. och stiger sedan till 1 300-1 800 finns uppgifter från familjeundersökningen i kr. vid inkomster mellan 20 000 och 80 000 anslutning till olika av kommittén behandlade frågor. kr./år. Familjer med en inkomsttagare får lägre direkt skatt upp till en inkomst på ca 43 000 kr. Skattelättnaden är ca 1 000 kr. i in- IV Familjepolitiska kommitténs barnkomstlägena upp till 30 000 kr. för att sedan tillsynsundersökning successivt minska. Vid inkomster på 50 00060 000 kr./år uppkommer skattehöjningar i Under mars och april 1970 gjorde familjepostorleksordningen 200-400 kr. I detta fall är litiska kommittén tillsammans med barnstuskattens storlek oberoende av barnförekomst. geutredningen en undersökning rörande inkomst- och yrkesförhållanden m. m. hos förFör familjer med två inkomsttagare överäldrar med barn på daghem och i kommunaensstämmer reformens verkningar i stort sett la familjedaghem. med de nyss nämnda i de fall ena makens inkomst är låg (4 000-10 000 kr./år) ehuru skattelättnaderna sträcker sig något högre Undersökningens uppläggning och utförande upp i inkomstskikten. Härtill kommer en viss skillnad beroende på om barn finns eller Det främsta syftet med undersökningen var inte. Saknas barn blir lättnaderna i regel att få ett begrepp om vilka inkomstgrupper 100-300 kr. större än om barn finns i famil- som kommer i åtnjutande av samhällets barntillsynsservice. Dessutom ansåg komjen. Är inkomsterna mera jämnt fördelade mittén det intressant att samla in uppgifter mellan makarna blir reformens verkningar om föräldrarnas yrke bl.a. för att få en uppgynnsammare. Har båda minst 20 000 kr./år fattning om i vilken utsträckning vissa yrkesi inkomst minskar skatten med ca 2 000 kr. grupper prioriteras när en bristsituation råHögsta skattelättnaden, 3 000 kr., nås då der. Kommittén ville vidare få belyst frågan båda makarna har inkomster i storleksordom hur ofta barn är sjuka och hur tillsynen ningen 30 000 kr./år. Ensamstående försörjare med barn under av dem då ordnas. Åldern på de barn som är 16 år får skattelättnad på 500-700 kr. vid på daghem och i familjedaghem har också inkomster upp till 30 000 kr. Vid högre in- betydelse i olika sammanhang. Ytterligare komst blir resultatet skatteskärpningar som frågor som närmast intresserade barnstugeutuppgår till ca 300 kr. vid 40 000 kr./år i års- redningen medtogs. Svaren på dessa redoviinkomst och 800 kr. vid 50 000 kr./år i in- sas inte i detta betänkande. Förutom daghem och kommunala familjekomst. daghem sökte kommittén även låta underReformen av bostadstilläggen innebar försökningen omfatta lekskolor. Svarsfrekvenstärkningar för alla barnfamiljer i lägre inSOU 1972:34

sen blev emellertid låg och endast ett fåtal lekskolor kunde ange föräldrarnas inkomster. Lekskolorna har därför inte kunnat tas med i redovisningen av undersökningsresultaten. I fråga om daghemmen utvaldes 50 daghem genom ett systematiskt urval med ledning av socialstyrelsens tillståndsregister. Frågorna ställdes direkt till daghemmen. I fråga om familjedaghemmen ställdes frågorna till kommunens barnavårdsnämnd. Därvid utvaldes först 39 kommuner nämligen dels Stockholm, Göteborg och Malmö, dels var fjärde kommun med mer än 10 000 invånare. Från detta kommunurval gjordes sedan ett andra urval så att i Stockholm, Göteborg och Malmö barn födda den första i varje månad togs med, och i de andra kommunerna barn födda någon av de fyra första dagarna i månaden. Svarsfrekvensen har för daghemmens del varit hög - 47 av 50 har svarat - och för kommunerna med familjedaghem tillfredsställande - 32 av 39 kommuner har svarat. Antal i undersökningen ingående barn

Föräldrarnas inkomster Föräldrarna delades upp i kategorierna ensamstående vårdnadshavare och gifta eller samboende. För de senare angavs mannens och kvinnans inkomster var för sig samt sammanräknat för hushållet. De inkomster som uppgetts är av olika slag. I materialet ingår huvudsakligen bruttoförvärvsinkomster, men för en betydande del av föräldrarna är icke-skattepliktiga inkomster eller lån den huvudsakliga inkomstkällan. Detta gäller bl. a. de som studerade vid universitet eller liknande, de som genomgick arbetsmarknadsutbildning, de som uppbar sjukpenning för längre period samt de som uppbar arbetslöshetsunderstöd. Dessutom uppgav ett mindre antal föräldrar inte någon inkomst. En allmän reservation får vidare göras för att de uppgivna inkomsterna i viss utsträckning kan vara inaktuella eller eljest felaktiga. På de undersökta daghemmen fanns 708 barn med ensamstående förälder för vilka inkomstuppgifter lämnats. Av dessa föräldrar hade 619 huvudsakligen förvärvsinkomst medan 75 studerade och 14 saknade förvärvsarbete av annan anledning (sjukdom, arbetslöshet, militärtjänstgöring eller ej uppgift). Medelinkomsten för de 619 förvärvsarbetande var 1 744 kr./mån. Bland annat på grund av svårigheterna att jämföra skattepliktiga och icke-skattepliktiga inkomster har vid inkomstjämförelserna här och i det följande endast medtagits föräldrar med huvudsakligen förvärvsinkomster. Följande tablå visar den genomsnittliga inkomsten i olika regioner för ensamstående föräldrar med barn på daghem.

I undersökningen ingår, vad avser daghem, 1 008 barn till föräldrar vilka är gifta eller samboende (enligt egen uppgift) och 728 barn till ensamstående föräldrar. För samtliga föräldrar efterfrågades inkomstförhållandena. För 46 av barnen till gifta och för 19 av barnen till ensamstående erhölls dock inga uppgifter om föräldrarnas inkomster. Bl. a. fanns det på några daghem utvecklingsstörda barn för vilka föräldrauppgifter delvis saknades. I undersökningen ingår också 277 barn i familjedaghem med gifta eller samboende föräldrar och 342 barn till ensamstående vårdnadshavare. De ensamstående föräldrarnas barn utgjorde ca 42 % av barnen på daghem och ca 55 % Stockholmsområdet i familjedaghem. Göteborgs- och Vid undersökningstillfället fanns det ca Malmöområdena 37 500 barn på daghem och ca 30 000 barn i Övriga landet Hela landet kommunala familjedaghem i Sverige.

Antal barn

Medelinkomst per förälder, kr./mån.

1 843

82 282

1 740 1 656 1 744

619 I de familjedaghem som ingick i undersökningen fanns 342 barn till ensamstående 104

SOU 1972:34

vårdnadshavare. Av dessa förvärvsarbetade 305 medan 34 studerade och tre tillhörde kategorin övriga. De 305 förvärvsarbetande hade en genomsnittsinkomst på 1 649 kr./mån. Den genomsnittliga inkomsten i olika regioner framgår av följande tablå.

Stockholmsområdet Göteborgs- och Malmöområdena Övriga landet Hela landet

mån. — och genomsnittlig inkomst för fadern — 2 493 kr./mån. Den genomsnittliga hushållsinkomsten för gifta eller samboende föräldrar med barn på daghem i olika regioner framgår av följande tablå.

Antal barn

Medelinkomst per förälder, kr./mån.

1 861

39 205

1659 1586

Stockholmsområdet Göteborgs- och Malmöområdena Övriga landet

1649 Hela landet

I undersökningens daghemsdel ingick 962 barn med gifta eller samboende föräldrar för vilka inkomstuppgifter lämnats. I 783 fall förvärvsarbetade båda föräldrarna. I 70 fall förvärvsarbetade endast fadern och i 61 fall endast modern. Vid inkomstjämförelser mellan familjer har endast de 783 hushåll där båda makarna förvärvsarbetade tagits med. Vid jämförelser mellan föräldrars individuella inkomster har även förvärvsarbetande föräldrar vilkas make inte förvärvsarbetar räknats in. Den genomsnittliga hushållsinkomsten för de 783 hushållen där båda föräldrarna förvärvsarbetade uppgick till 4 198 kr./mån. Hushållsinkomsten kan uppdelas i genomsnittlig inkomst för modern — 1 705 kr./

Antal barn

Medelinkomst per hushåll, kr./mån.

4 676

81 393 783

4 002 3 862 4 198

I familjedaghemmen var den genomsnittliga hushållsinkomsten för gifta eller samboende föräldrar i olika regioner fördelad på ett sätt som framgår av följande tablå.

Stockholmsom rådet Göteborgs- och Malmöområdena Övriga landet Hela landet

Antal barn

Medelinkomst per hushåll, kr./mån.

4 143

16 101 196

3 506 3411 3713

Tabellerna 38 och 39 visar inkomstfördelningen för föräldrar med barn på daghem och familjedaghem. Endast föräldrar med

Tabell 38 Förvärvsarbetande föräldrar efter inkomst. Procent. Månadslön, kr.

1 - 999 1 0 0 0 - 1 499 1 5 0 0 - 1 999 2 0 0 0 - 2 499 2 5 0 0 - 2 999 3 0 0 0 - 3 999 4 000Summa Antal

SOU 1972:34

Daghem

Familjedaghem

Ensamstående Gifta eller samboende vårdnadshavare kvinnor män

Ensamstående Gifta eller samboende män vårdnadshavare kvinnor 20,2 35,0 28,2 12,1 3,6 0,9

4,0 27,3 43,3 17,3 6,0 1,5 0,6

15,8 25,0 31,3 15,6 6,0 4,7 1,6

0,4 5,3 21,9 30,1 19,5 15,9 6,9

9,5 32,5 35,1 17,7 4,9 0,3

-

-

0,9 6,6 29,5 31,5 15,1 15,1 1,3

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Tabell 39 Hushåll med två förvärvsarbetande föräldrar (gifta eller samboende) efter sammanlagd inkomst. Procent. Månadslön, kr.

Daghem

1 - 999 1 0 0 0 - 1 999 2 0 0 0 - 2 499 2 5 0 0 - 2 999 3 0 0 0 - 3 499 3 5 0 0 - 3 999 4 0 0 0 - 4 499 4 5 0 0 - 4 999 5 000Summa Antal

0,1 0,4 3,5 10,3 20,0 19,7 14,4 9,8 21,8 100,0 783

Famit

_ 3,1 7,2 17,3 16,8 15,8 20,4 8,2 11,2 100,0 196

av dessa hushåll med barn på daghem hade en sammanlagd hushållsinkomst på mindre än 3 000 kr./mån. Motsvarande siffra för familjedaghem var ca 25 %. Mer än 20 % av hushållen med två inkomsttagare och med barnen på daghem hade en inkomst på över 5 000 kr./mån. Motsvarande siffra för familjedaghem var drygt 10 %. Yrkesförhållanden En undersökning av denna typ rymmer många felkällor när man undersöker yrkesförhållanden. Frågan får främst ses som en komplettering till inkomstredovisningen. Dessutom har kommittén velat belysa i vilken utsträckning vissa - lättidentifierade grupper — prioriteras vid tilldelningen av barntillsynsplatser; exempelvis sjukvårdspersonal och lärare. I tabellerna 40, 41 och 42 anges yrkesfördelningen för kategorierna ensamstående vårdnadshavare, gifta eller samboende kvinnor och gifta eller samboende män. Som närmare redovisas nedan tillhör sjukvårdspersonal och lärare de grupper som prioriteras vid intagning på daghem. Det förhållandet återspeglas när det gäller yrkesfördelningen för gifta eller samboende kvinnor med barn på daghem. Bland kvinnorna utgjorde de kontorsanställda en starkt dominerande

huvudsakligen förvärvsinkomst har tagits med. I tabell 38 redovisas varje förälder för sig och i tabell 39 redovisas inkomstfördelningen efter sammanlagd hushållsinkomst för tvåförälderfamiljer där båda föräldrarna huvudsakligen har förvärvsinkomster. Som framgår av tabellerna hade föräldrarna med barn på daghem högre inkomster än de föräldrar vars barn var i familjedaghem. Detta gällde även för ensamstående vårdnadshavare. Bland ensamstående vårdnadshavare, liksom bland gifta kvinnor, återfanns majoriteten av inkomsttagarna i inkomstläget 1 000-2 000 kr./mån. Det är att märka att en betydande del av de gifta eller samboende kvinnorna hade inkomster under 1 000 kr./mån., medan detta är mer ovanligt Tabell 40 Yrkesfördelning för ensamstående bland ensamstående vårdnadshavare. Gifta vårdnadshavare. Procent. eller samboende kvinnor förekom också oftare i de allra högsta inkomstgrupperna. Yrkesgrupp Daghem Familjedaghem Något mindre än en tredjedel av de gifta 16,7 männen med barn på daghem hade en Sjuk- och barnavård 15,1 Lärare 0,3 1,9 inkomst under 2 000 kr./mån. Av männen Arbetare 8,1 17,3 med barn i familjedaghem hade något mer än Tjänsteman 9,1 9,1 2,0 1,8 en tredjedel en inkomst under 2 000 Akademiker o. d. Kontorsanställd 35,9 23,6 kr./mån. Inkomster över 4 000 kr./mån. Handel o. service 13,2 18,2 3,7 3,0 förekom betydligt oftare bland männen med Hushållsarbete 11,0 10,0 barn på daghem än bland männen med barn i Studerande Hemmafru familjedaghem. Summa 100,0 100,0 Tabell 39 — som avser tvåförälderfamiljer Antal 728 342 där båda föräldrarna huvudsakligen har Uppgift saknas 34 12 förvärvsinkomster — visar att ungefär 15 % 106

SOU 1972:34

Tabell 41 Yrkesfördelning för gifta eller samboende kvinnor. Procent. Yrkesgrupp

Daghem

Familjedaghem

Sjuk- o. barnavård Lärare Arbetare Tjänsteman Akademiker o. d. Kontorsanställd Handel o. service Hushållsarbete Studerande Hemmafru Summa

26,9 6,0 4,3 7,5 4,1 31,2 7,9 2,8 9,1 0,2 100,0

17,3 1,9 6,2 5,4 1,2 35,7 11,9 4,2 16,2

Antal Uppgift saknas

100,0

1 008

17 Tabell 42 Yrkesfördelning för gifta eller samboende män. Procent. Yrkesgrupp

Daghem

Familjedaghem

Sjuk- o. barnavård Lärare Arbetare Tjänsteman Akademiker o. d. Kontorsanställd Handel o. service Lantbrukare Studerande Summa

3,0 4,5 28,9 31,1 12,6 1,6 8,3 0,6 9,4 100,0

1,2 1,7 34,4 27,8 8,3 2,5 10,4

Antal Uppgift saknas

-

13,7 100,0

1 008

grupp, till vilken mer än var tredje kvinna hörde. Därnäst kom de sjuk- och barnavårdsanställda och de affärs- och serviceanställda. Bland männen förekom arbetare i större omfattning än bland kvinnorna. Tjänstemännen och akademikerna tillsammans var emellertid betydligt fler än arbetarna. Både bland kvinnor och män var andelen studerande relativt stor, genomsnittligt över 10 %. Intagning Till 27 daghem skedde intagningen centralt i kommunen. Vid 18 skedde den lokalt vid SOU 1972:34

daghemmet och vid två daghem hade man en del av kommunen som intagningsområde. Vid två sjukhusdaghem skedde intagningen i samråd mellan daghemmet och sjukhusets personalavdelning. Av de 47 daghemmen har 13 inte svarat på frågan om intagningsprinciper. Detta gäller främst sådana där intagningen skedde centralt. Bland de svarande nämnde endast 19 uttryckligt köordningen, men man torde ändå kunna utgå från att köordningsprincipen ligger till grund för intagningen i de allra flesta fall. Ytterligare tre daghem konstaterade att platsbrist inte förekom och att alla barn var välkomna. Två daghem var arbetsgivardaghem (sjukhus) och platserna var förbehållna personalen där. Av prioriteringsskälen var det faktum att föräldern var ensamstående vårdnadshavare det absolut vanligaste. 30 daghem angav det skälet, vilket också återspeglades i antalet ensamstående som verkligen hade plats på daghem. 19 daghem nämnde sociala skäl under den samlingsrubriken ingår nervösa besvär hos föräldrarna, alkoholism, trångboddhet etc. Endast ett daghem angav medicinska skäl hos barnet som prioriteringsgrund. Låg inkomst gav företräde på sju daghem, medan fem angav att de prioriterade vissa yrkesgrupper (fem sjukvårdspersonal och tre lärare) och fyra att studerande hade företräde. Slutligen nämnde ett daghem att barn som flyttats över från annat daghem fick gå före i kön. Av 32 svarande kommuner med familjedaghem har åtta inte besvarat frågan om intagningsprinciperna. I fem av de fallen fanns ingen kö vilket sannolikt medfört att det inte behövde göras någon prioritering. Detta förhållande angavs uttryckligen av elva kommuner, medan två nämnde köordningen som intagningsprincip. Av andra prioriteringsgrunder nämndes det förhållandet att föräldern var ensamstående vårdnadshavare tolv gånger, sociala skäl i tre fall och medicinska i ett fall. Låg inkomst var prioriteringsfaktor i fyra kommuner. En kommun angav förtur för sjukvårdspersonal och en annan förtur för studerande. 107

Platser, inskrivna barn och överinskrivnings- •år. På 24 av de 47 daghemmen saknades procent avdelning för de minsta barnen och då var den undre åldersgränsen i regel 2 år. Vid de 44 daghem som svarat och som inte Av följande tablå framgår barnens fördelvar sjukhusdaghem finns 1 479 platser och ning på daghem och i familjedaghem efter 1 603 barn, vilket betyder en genomsnittlig födelseår. De minsta barnen förekom i överinskrivningsprocent på ca 8. Av de 44 betydligt större omfattning i familjedaghem daghemmen hade tre en högre överinskrivän på daghem, vilket bl. a. får ses mot ning än 20 %, två precis 20 %, tolv 10-20 % bakgrunden av att - som ovan nämnts och sexton 0,1-10%. Sju daghem hade lika spädbarnsavdelningar saknades på ungefär många barn som platser och fyra hade färre hälften av daghemmen. Även barn som barn än platser. uppnått skolåldern tas emot i familjedagDet genomsnittliga antalet barn på de 44 hem, medan dessa vad institutionstillsyn daghemmen var 36,4 medan det genomsnittbeträffar finns på fritidshem, vilka ligger liga platsantalet var 33,6. utanför denna undersökning. I undersökningen frågades också efter hur stor kön var till daghemmet. Ett daghem angav att det inte fanns någon kö alls. 16 har Födelseår Motsvarande Daghem Familjeinte svarat på frågan. Fördelningen av de ålder ca daghem övriga 30 daghemmen efter antalet barn som 1969 under 15 mån. 9,2 3,7 stod i kö återfinns i följande tablå.

Antal barn i kö

Antal daghem

0 - 19 1 0 - 49 5 0 - 99 100-199 200-299 300-499 500-

4 11 9 3 2

1968 1 1/4-2 1/4 år 1967 2 1/4-3 1/4" 1966 3 1/4-4 1/4" 1965 4 1/4-5 1/4" 1964 5 1/4-6 1/4" 1963 6 1/4-7 1/4" 1962-1957 över 7 1/4

7,6 16,2 18,0 19,2 20,1 14,9 0,3

15,1 14,0 12,9 11,4 12,1 7,7 17,6

100,0

100,0

Tablån anger den procentuella fördelningen efter födelseår för resp. tillsynsform. Summa 30 Eftersom antalet platser på daghem och kommunala familjedaghem vid undersökningsAv flera skäl bör uppgifterna tolkas med tillfället var ungefär lika stort kan tabellen försiktighet. En stor del av intagningen även läsas "horisontellt". Den ger då en skedde centralt. Ett barn kan stå i kö till grovtecknad bild av hur de barn i en viss flera daghem. I många fall kan föräldrarna ha åldersgrupp som fick del av samhällets barnavstått från att anmäla sina barn i vetskap tillsyn fördelade sig på daghem resp. faom att de ändå inte har någon möjlighet att miljedaghem. få in barnet på daghem. 1

Frånvaro Barnens ålder Det normala var att det fanns en "småbarnsavdelning", en för "mellanbarn" och en för barn som närmar sig skolåldern. Åldersgränserna för de olika avdelningarna växlade från daghem till daghem. Den undre gränsen när det gäller spädbarnsavdelningar angavs varierande vara sex månader och ett 108

I fråga om barn på daghem ställdes även en fråga om barnens frånvaro. För att inte tillfälliga högre sjukdomsfrekvenser över hela landet skulle förrycka resultatet fick daghemmen ange frånvarofrekvens under en vecka i september 1969 (22-26 september) och en vecka i mars 1970 (9-13 mars). Då vissa daghem inte var i bruk i september SOU 1972:34

1969 men i mars 1970 blir urvalet något olika vid de två tidpunkterna men knappast så att det kan ha någon inverkan på resultaten. Tre möjliga svarsalternativ till frånvaron angavs i frågeformuläret, nämligen barnets sjukdom, förälders sjukdom och annan orsak. Beträffande den sista hade som exempel på orsaker till frånvaro nämnts växling i föräldrars skiftarbete och semester. Resultatet framgår av följande tablå.

I familjeberedningens undersökning har inte de föräldrar skilts ut vilka huvudsakligen har inkomster av icke-skattepliktigt slag. Som nämnts har däremot i familjepolitiska kommitténs undersökning inkomstjämförelserna begränsats till förvärvsarbetande. För att möjliggöra en jämförelse med 1966 års undersökning har 1970 års siffror omräknats så att de blir jämförbara med den tidigare undersökningen. Det är dessa omräknade siffror som används i detta avsnitt. I 1966 års material utgjorde de Frånvarofrekven s i % ensamstående föräldrarnas barn ca 49 % av Orsak till frånvaro september 1969 mars 1970 samtliga jämfört med ca 42 % i familjepolitiska kommitténs daghemsmaterial. Andelen 12,1 Barnets sjukdom 12,5 Förälders sjukdom 2,3 3,7 ensamstående har således minskat något Annan orsak 12,8 12,6 mellan 1966 och 1970. 28,4 Total frånvaroprocent 27,6 År 1966 var genomsnittsinkomsten för ensamstående 1 267 kr./mån. medan den För marsperioden ombads daghemmen 1970 hade stigit till 1 689 kr./mån. även ange hur de barn som var frånvarande Ökningen uppgår till ca 33 %. För gifta på grund av egen sjukdom togs om hand. De samboende var den genomsnittliga samman300 barn - i stort sett alla de sjuka barnen — lagda hushållsinkomsten 2 737 kr./mån. år för vilka man angav hur de togs om hand 1966 och 3 951 kr./mån. år 1970. Det innefördelade sig enligt följande. bär en ökning med ca 44 %. Den genomsnittliga ökningen av hushållsinkomsterna för barnfamiljer där båda makarna förvärvsarbeAntal Tillsynsform % tar uppgick under samma period till 27 å 77 25,7 Kommunal hem vårdarinna 28%. Vårdats av förälder i hemmet 111 37,0 Antalet platser på daghem ökade med Vårdats av annan person i drygt 20 000 under perioden mellan de båda hemmet 73 24,3 Varit på sjukhus 6 2,0 undersökningarna. Resultaten tyder på att Omhändertagits på annat sätt 33 11,0 de nytillkomna platserna i mindre utsträck300 100,0 ning än tidigare gått till ensamstående föräldrar och att de tvåförälderfamiljer som fått del av de nya platserna genomsnittligt har Jämförelse med familjeberedningens högre inkomster än de tvåförälderfamiljer undersökning från år 1966 som tidigare hade barn på daghem. Familjeberedningen gjorde i juni 1966 en undersökning om inkomster hos föräldrar V Hushållsbudgetundersökningen med barn på daghem. Den undersökningen torde i allt väsentligt kunna jämföras med I detta avsnitt belyses barnfamiljernas ekoden del av kommitténs undersökning som nomiska situation med hjälp av data från avser barn på daghem även om antalet i 1969 års hushållsbudgetundersökning (SM P undersökningarna är något olika. Familjebe- 1971:9 jämte visst opublicerat material). redningens undersökning är redovisad i be- Familjepolitiska kommittén har dels utnyttredningens betänkande Barnstugor, barna- jat undersökningens allmänna del, dels av vårdsmannaskap, barnolycksfall (SOU 1967: statistiska centralbyrån beställt speciella bearbetningar av datamaterialet för att kunna 8). SOU 1972:34

belysa olika frågeställningar. Här ges ett referat av undersökningens resultat i vad avser barnfamiljer. En beräkning av barnkostnader byggd på 1969 års hushållsbudgetundersökning redovisas på s. 135.

Tolkning

Familjepolitiska kommittén har sökt använda resultaten av hushållsbudgetundersökningen för att jämföra konsumtionsstandarden för barnfamiljer med konsumtionsstandarden för familjer och ensamstående Bakgrund och syfte utan barn. Kommittén har också sökt göra Hushållsbudgetundersökningen 1969 har ut- jämförelser i fråga om konsumtionens storförts av utredningsinstitutet inom statistiska lek och sammansättning mellan olika grupcentralbyrån. per av barnfamiljer inbördes, varvid framför Undersökningens syfte var främst att ge allt skillnader i fråga om inkomst och antal information om fördelningen av hushållens barn varit av intresse. Ett av syftena med konsumtion på olika varor och tjänster samt dessa jämförelser har varit att söka finna om olikheterna i detta hänseende mellan vissa hållpunkter för en uppskattning av olika grupper av hushåll. Undersökningen barnkostnadernas storlek. Därvid har kombelyser förhållandena kalenderåret 1969. En mittén bl. a. intresserat sig för konsumtionen liknande undersökning genomfördes senast för familjer med barn i olika åldrar för att år 1958. söka belysa eventuella skillnader i fråga om barnkostnader för äldre och yngre barn. Urval och genomförande En mer direkt beräkning av konsumtionsutgifterna för barnen har inte gått att göra Populationen består av rikets privathushåll. Hushållet definierades som den grupp perso- på grund av att flertalet utgiftsposter ej kunner som har gemensam bostad och äter minst nat fördelas på hushållsmedlemmarna. Enett huvudmål per dag tillsammans - kosthus- dast kläder och skor samt barntillsyn har hållet. Personer tillhörande kollektivhushåll kunnat särredovisas för barnen. Överhuvudsåsom ålderdomshem, fångvårdsanstalter etc. taget stöter man på stora svårigheter när man samt värnpliktiga som fullgör första tjänst- söker uppskatta barnkostnaderna. Efter hand som barn tillkommer i en familj förgöring ingår ej i undersökningen. De i undersökningen ingående hushållen ändras till följd därav familjens ekonomiska har erhållits genom urval av personer. Per- ställning. Förändringen märks först och sonurvalet drogs slumpvis från registret över främst på utgiftssidan, åtskilliga utgifter tilltotalbefolkningen (RTB). Bruttourvalet om- kommer som en direkt följd av barnet. Även fattade 4 343 personer. Av bruttourvalets utgifter som inte direkt hänger samman med personer kunde 257 ej hänföras till något barnet kan förändras; de kan bli både större privathushåll. Dessa hade emigrerat, avlidit eller mindre än förut. Även familjens inkomst påverkas av ett eller dylikt. Nettourvalet kom således att omfatta 4 086 personer tillhörande privat- stigande barnantal. Barnbidrag och evenhushåll. Ett hushåll ingick i undersökningen tuellt andra liknande bidrag, såsom bostadsnär någon av dess medlemmar valts. För tillägg, tillkommer sålunda. Vidare märks att närmare uppgifter om metodiken och om familjens inkomst till följd av ändringar av felkällorna i undersökningen hänvisas till förvärvsarbetet kan bli större eller mindre. nämnda publikation SM P 1971:9 samt till Den ena maken - hittills i praktiken nästan redogörelsen för motsvarande undersökning alltid modern - kan till följd av ett stigande 1958 (Hushållens konsumtion år 1958, Sve- barnantal tvingas upphöra med eller reducera riges Officiella Statistik, Stockholm 1961). sitt förvärvsarbete. Också motsatsen kan inträffa; den förvärvsarbetande i familjen kan kanske vara tvungen att öka sin inkomst till följd av ett ökat barnantal i familjen (extra110

SOU 1972:34

arbeten etc.). Även skatten påverkas när första barnet kommer under förutsättning att båda förvärvsarbetar. Det bör uppmärksammas att parallellt med det ökade barnantalet också andra förändringar sker i familjerna. Med föräldrarnas stigande ålder följer regelmässigt ett annorlunda inkomst- och konsumtionsmönster, även om barnantalet inte stiger. När man jämför familjer med olika barnantal, så innebär det med andra ord att man inte gör en jämförelse "under i övrigt lika omständigheter". De ovan i korthet antydda svårigheterna medför att det inte är möjligt att genom att jämföra familjer med olika barnantal kunna nå en god uppfattning om "barnkostnaderna". En viss idé om hur utgiftsfördelningen i en familj påverkas av ett stigande barnantal får man genom att jämföra utgiftsfördelningen för familjer med olika sammansättning. Vissa av frågeställningarna har krävt relativt långtgående uppdelningar av materialet som totalt endast omfattar knappt 1 700 barnfamiljer. Även mot den bakgrunden är det naturligt att vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser ut materialet. Det är också förklaringen till att redovisningen i huvudsak begränsats till varuområden eller stora varugrupper. Slutligen har det också lett till att vissa av kommittén planerade analyser fått lämnas utanför redovisningen eftersom materialet inte givit underlag för slutsatser. Konsumtionens storlek och fördelning på hushåll med och utan barn I hushållsbudgetundersökningen har hushållens konsumtion av ca 550 olika varor registrerats. Dessa har förts samman till varugrupper, som sedan i sin tur summerats till varuområden. I detta avsnitt ges en redovisning för konsumtionens fördelning på dessa varuområden för olika typer av familjer, fördelade efter barnantal och inkomst. Två inkomstbegrepp används, dels det i skattesammanhang använda "sammanräknad SOU 1972:34

nettoinkomst", dels ett på särskilt sätt definierat "disponibel inkomst". I tabell 43 redovisas först den totala kosumtionen uppdelad på varuområden för olika hushållstyper utan någon fördelning på inkomstgrupper. Tabell 43 ger möjlighet till vissa jämförelser mellan barnfamiljer och barnlösa samt mellan å ena sidan gifta och samboende (inkl. ogifta par) med barn och å andra sidan faktiskt ensamstående med barn (endast en vuxen i hushållet). När det gäller den totala konsumtionens storlek visar tabellen att gifta och samboende med åtminstone ett barn under skolåldern konsumerade för ca 4 000 kr. mer per år än gifta och samboende (under 67 års ålder) utan barn. För gifta och samboende med enbart barn i skolåldern var motsvarande uppgift ca 6 500 kr./år. Antalet hushållsmedlemmar var i genomsnitt ca 1,6 personer högre i barnfamiljerna än i de barnlösa hushållen med gifta och samboende hushållsföreståndare. Utslaget på dessa 1,6 tillkommande hushållsmedlemmar (i regel lika med barnen) var den överskjutande konsumtionen per tillkommande person ca 2 500 kr./år eller ca 200 kr./mån. för familjer med yngre barn och ca 4 000 kr./år eller ca 330 kr./mån. för familjer med äldre barn. Om barnens konsumtion begränsas till denna relativt låga nivå kan alltså de vuxna personerna i barnhushållen hålla en lika hög konsumtionsstandard (i pengar mätt) som barnlösa vuxna par. I verkligheten får säkert flertalet föräldrar pruta på sin egen standard för att skapa utrymme för de direkta och indirekta kostnader som barnen medför. Om man slår ut den totala konsumtionen lika på samtliga hushållsmedlemmar, uppgick konsumtionen per person bland barnhushållen (gifta och samboende) till ca 690 kr./ mån. mot ca 960 kr./mån. för gifta och samboende utan barn och ca 1 190 kr./mån. för ensamstående utan barn. Barnfamiljerna hade alltså i regel en betydligt lägre konsumtionsnivå per hushållsmedlem räknat än de barnlösa. Av tabellen framgår att matkostnaderna 111

E £>

w £

c cC3 3 vo C 1—i IH o

<N O

O

PH

Ooouo(Nr--ooooc--'<*ior~<N(Nioro f O l O - H " — I M l O H r - i r o O O --< c-~ oo O

ro O

—< rN

r - o o v £ i r o i o r - a \ o o ^ ( N t ^ r o o ^ o o s r-CTsfOio<Noor~io<Nvooo—IMSTJ-CO i o i o r o T j - o \ i i O T } - o o T f o s i o t - - « N r o o Ti" 0 0 - I M Tj(Nio ro <N ro

QQ •a

—..a Eo

CO T D

•E E •t

-H O

(N

r - o o r - r o o o O N ^ T } - i o \ O C N i T f t - ^ T j - r ^ O N T f c ~ - O r - - v O T j - v o r - ~ C » i o r ^ O C - ~ r o f J \ f N f N ) T j - r O r l - ' - H V £ > r ~ r o v J D v O ' — ( {N i o

OBO-

O °Cd

•o »i

Tt; O

O

T}-

O) ©

©

CN

O O a N W l O ^ O O r t O O O M N i n M r t O O O r O N V l r f O O C l T f M O O « H M H O s r o r N T f f N r o o o v O ' — i r o r j - i O T j - r o v o

-H O

O

-H

O r - ' t o o r ^ O N ' t O ' - i i o r- rs C\ o \ o i ^ r - - o o v o O O O v c i r o . - H r t < N r ^ r o < ? \ T ^ « 1 - f N r N f - r N O < — i r o ^ O r N r o - H

.5 c 5 o O

K 3

> r-

^ O ^ M ' l H M r - H i f i N v i H V O O •"•I

CT\

•<*• < N

SS

•* ö

H

i O i-1>—I ( N C \ T f r-< ( N ^

-H

CN)

{N

•—I f N

P-(

PH

2 ert .C

2 c

60 3 3 |

E 5 -

« o, SP E ca t*

3 C

^ .b °c3

•O °B!

— •;

lO

M | E E :ä I - :0 Ä g o EQ

& >g « >

5 E

:0 C

C

.2

Ä

o M M 8

.c -E >-

>> a J2

C3

O

O

ät

_

T3

s rr t;

:oJ u

E ta i <u rt 2 "3 °E? C >

T3 -S; * J : "" C

S °i 5

O. c S3 o

> T 3 BS O r a eo jo '

O

SOU 1972

A *

g

£> d •a c OJ •-u

b

3 C

VD *-<

CS Q}

CQ -a

T f O O N m N I ^ M ^ N O m

a

-a

•S

E

E

o

O) l o

Tt cd

W0O5\(NNO\

p

X

3 N r H - H O \

a

H

C!!

i I

II H ^ " .« -o M

|>I

cu

e -a o ,5 k<8. SOU

1972:34

o

.-

5?

a> nj o ;ä •g ät ö o, c £ *i C

T> C 5 « :2, «3 > O -— 5 .SP .SP

o 113

var en tung post för alla slag av hushåll. Relativt sett lade barnfamiljerna med barn över 7 år och familjerna med en ensam förälder ned mest pengar på mat. Detsamma gällde varuområdena drycker, kläder och skor. Beträffande bostadsposten kan observeras att makar utan barn och barnfamiljer utan småbarn hade relativt sett lägre bostadskostnader än övriga hushållstyper. Detta torde sammanhänga med skillnaderna i hyresnivån mellan äldre och yngre bostäder, som gynnar äldre etablerade hushåll. Det är överhuvudtaget viktigt att hålla i minnet att skillnaderna i ålder för de olika hushållstyperna kan förklara vissa skillnader i konsumtionsstruktur dem emellan. Ettbarnsfamiljernas konsumtion efter barnets ålder Tabellerna 44-47 är avsedda att belysa i vilken mån konsumtionen varierar med barnets ålder. Därför redovisas endast de grupper av

varor och tjänster där en uppdelning efter barnets ålder ger ett relativt tydligt utslag, nämligen mat och dryck, kläder och skor, bostäder och barntillsyn. Av hänsyn till urvalets storlek har uppdelning efter barnets ålder endast kunnat göras beträffande ettbarnsfamiljer utom beträffande kläder och skor där utgifterna för barnen kunnat särskiljas och där därför redovisningen omfattar alla barn i undersökningen. I tabell 44 och 45 visas konsumtionen av varugruppen mat och dryck. Av tabell 45 framgår klart att konsumtionsandelen av mat och dryck steg när barnen blev äldre och att den sjönk med stigande inkomst. Matkostnaderna spelade som synes en stor roll i hushållens konsumtion. Det är av naturliga skäl inte möjligt att direkt isolera barnets andel av kostnaderna för mat och dryck. Följande enkla kalkyl är mycket schematisk men kan kanske ändå ge någon vägledning vid läsningen av tabellerna. Om man utgår från att en ettbarnsfamilj

Tabell 44 Konsumtion av varugruppen mat och dryck bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Kr ./mån. Disponibel inkomst, kr./år

Barnets ålder - 2 år

3 - 6 år

7 - 1 5 år

16-20 år

- 19 000 20 000 - 29 000 30 000 - 39 000 40 000 -

460 470 510 510

460 500 610 560

500 590 660 670

540 610 660 820

Samtliga 480

650 Tabell 45 Konsumtion av varugruppen mat och dryck bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen. Disponibel inkomst, kr./år

Barnets ålder - 2 år

3 - 6 år

7 - 1 5 år

1 6 - 2 0 år

- 19 000 20 000 - 29 000 30 000 - 39 000 40 000 -

22,7 20,3 16,7 15,3

26,7 22,1 22,2 12,7

27,7 25,0 23,5 17,7

24,9 22,9 22,5 22,4

19,5

20,6

24,3

22,8

Samtliga

114 SOU 1972:34

normalt består av två vuxna och ett barn och antar att barnets kostnader för mat och dryck är lika stora som en vuxens kostnader när barnet är i åldern 7-15 år, kan den genomsnittliga konsumtionsutgiften för familjer med barn i åldern 7-15 år, 590 kr./mån., fördelas med 197 kr. på barnet och 393 kr. på föräldrarna. Om man vidare antar att föräldrarnas utgifter för egen konsumtion av mat och dryck kostar lika mycket när barnet är i förskoleåldern som när det kommit upp i skolåldern, kan genomsnittsutgiften för familjer med barn i förskoleåldern, 480 resp. 530 kr./mån. beroende på om barnet är under eller över 3 års ålder, fördelas med 393 kr. på föräldrarna och 87 resp. 137 kr. på barnet. Med dessa antaganden når man alltså resultatet att mat- och dryckkostnaderna var mer än dubbelt så stora för barn i skolåldern som för barn under 3 år. Skillnaden mellan de yngsta och de äldre barnen skulle sannolikt bli ännu större om man behandlade de äldre skolbarnen (exempelvis 1 2 - 1 5 år)

som en särskild grupp. Antagandena är som redan framhållits — schematiska, vilket gör att resultatet kan slå fel åt båda hållen. Å ena sidan kan antagandet att barn i skolåldern drar lika stora mat- och dryckkostnader som de vuxna innebära en underskattning av de vuxnas konsumtion, bl. a. med tanke på de fria skolmåltiderna, vilket i så fall betyder att skillnaderna mellan yngre och äldre barn är större än vad kalkylen visar. Å andra sidan kan det av flera skäl, bl. a. de unga familjernas högre bostadskostnader, finnas skäl att anta att även föräldrarnas egna mat- och dryckkostnader är något högre när barnen blir äldre. Det förhållandet att tabellen endast avser ettbarnsfamiljer bör också hållas i minnet vid tolkningen. Med alla reservationer för osäkerheten i tolkningen ger ändå tabellen - läst på detta sätt - ett intryck av att de genomsnittliga utgifterna för mat och dryck för ett barn rörde sig omkring — mycket ungefärligt 100 kr./mån. för förskolebarn och uppemot 200 kr./mån. för barn i skolåldern, med

Tabell 46 Konsumtion av varugruppen kläder och skor bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Kr./mån. Disponibel inkomst, kr./år

Barnets ålder

- 19 000 20 000 - 29 000 30 000 - 39 000 40 000 Summa

- 2 år

3 - 6 år

7-15 år

16-20 år

200 230 230 230

170 150 230 280

190 210 270 440

220 280 290 280

280 Tabell 47 Konsumtion av varugruppen kläder och skor bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen. Disponibel inkomst, kr./år

Barnets ålder

- 19 000 20 000 - 29 000 30 000 - 39 000 40 000 Summa

SOU 1972:34

—2 år

3 - 6 år

7 - 1 5 år

1 6 - 2 0 år

9,7 10,0 7,6 7,0

9,7 6,8 8,3 6,4

10,3 8,9 9,5 11,7

10,4 10,6 10,0 7,8

9,1

7,3

9,7

9,8

Tabell 48 Konsumtion av kläder och skor per förälder och per barn i ettbarnsfamiljer fördelade efter inkomst och barnens ålder. Barnens ålder, år

-

2 år

3-

6 år

7 - 15 år 16 - 20 år

Disponibel inkomst, kr./år

Genomsnittlig konsumtion per förälder kr./mån. och hushåll

Genomsnittlig konsumtion per barn kr./mån och hushåll

- 29 000 30 000 - 29 000 30 000 - 29 000 30 000 - 29 000 30 000 -

160 165 100 160 110 200 120 160

40 35 35 70 65 75 85 100

sannolikhet en relativt kontinuerlig stegring allteftersom barnen blir äldre. Det bör påpekas att alla uppgifter avser år 1969. Livsmedelspriserna, exempelvis har stigit med ca 25 % från 1969 (årsgenomsnitt) till januari 1972. I tabellerna 46 och 47 visas konsumtionen av kläder och skor efter inkomst och barnets ålder. Även om sambanden här var betydligt svagare synes det finnas en tendens att även konsumtionen av kläder och skor steg med barnens ålder. I allmänhet gjordes inte någon skillnad mellan vem i hushållet som konsumerade de inköpta varorna. När det gäller varuområdet kläder och skor har emellertid kommittén låtit framställa tabeller där en uppdelning på barn och vuxna gjorts. I tabell 48 redovisas således den genomsnittliga konsumtionen av kläder och skor för barn och för vuxna efter inkomst och barnens ålder. Av tabellen framgår klart att barnens

konsumtion av kläder och skor steg med barnens ålder. Utgifterna för barnens kläder och skor tycks ha legat på grovt sett 50 kr./mån. för förskolebarn och uppemot 100 kr./mån. för ungdomar i de äldre tonåren, genomsnittligt sett. Tabellen visar också att de vuxnas konsumtion steg med inkomsten, medan barnens ålder inte hade någon utslagsgivande effekt på de vuxnas konsumtion. Även barnens konsumtion steg med hushållets inkomst men i mindre omfattning än för föräldrarna. I tabell 49 visas konsumtionen av bostäder efter barnens ålder. 1 motsats till mat och dryck och kläder och skor sjönk konsumtionen av bostäder med barnens ålder. Detta kan som nämnts förklaras av den existerande hyresskillnaden mellan yngre och äldre bostäder. Familjer med äldre barn torde i högre grad bo i äldre bostäder med lägre boendekostnader. I tabellerna 50 och 51 visas konsumtionen av barntillsyn och hushållstjänster i form av i

Tabell 49 Konsumtion av bostäder bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen. Disponibel inkomst, kr./år

Barnets ålder

- 19 000 20 000 - 29 000 30 000 - 39 000 40 000 Summa

- 2 år

3 - 6 år

7 - 1 5 år

1 6 - 2 0 år

14,0 13,4 13,9 14,6

17,8 17,0 14,1 20,5

12,3 12,1 12,7 11,0

20,9 10,3 13,0 8,2

13,8

17,0

12,2

11,8

SOU 1972:34

Tabell 50 Konsumtion av barntillsyn bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen. Disponibel inkomst, kr./år

Barnets ålder - 2 år

3 - 6 år

7-15 år

16-20 år

0,3 0,7 0,9 1,3

0,7 1,0 3,5 4,0

0,3 0,0 0,6

-

Summa 0,7

2,2

0,3

-

- 19 000 20 000 - 29 000 30 000 - 39 000 40 000 -

hushållet anställd personal. Av tabellerna framgår att konsumtionen av barntillsyn och sådana hushållstjänster som har barntillsynskaraktär av naturliga skäl var mycket liten för familjer med barn över 7 år och för familjer med inkomst under 30 000 kr./år, eftersom familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetar i betydande utsträckning regelmässigt har högre inkomster än så. För familjer med inkomster över 40 000 kr./år med förskolebarn och för familjer i inkomstlägen 30 000 - 39 000 kr ./år och med barn i åldern 3 - 6 år låg barntillsynskostnaden (summa av barntillsyn och hushållstjänster) i storleksordningen 3,5 — 4,0 % av den totala konsumtionen, vilket motsvarar ca 100 — 150 kr./mån. Det bör observeras att detta är genomsnittssiffror för en grupp barnfamiljer vari även ingår familjer, som helt saknar utgifter för barntillsyn. Genomsnittsutgiften för de familjer som verkligen har barntillsynsutgifter torde därför ligga högre än vad dessa siffror anger. Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte går att belysa konsumtionsförändringarna över barnens ålder i detalj, men att

några huvuddrag synes vara klara. Hushållens kostnader för varugrupperna mat och dryck och kläder och skor steg med barnens ålder. Bostadskostnaderna var däremot större för familjer med yngre barn, vilket torde hänga samman med skillnaderna i bostadskostnader mellan yngre och äldre bostäder. Vilka inskränkningar i konsumtionen som måste göras när barnen blir äldre och deras konsumtion blir dyrare är inte möjligt att utläsa ur materialet. De direkt mätbara tillsynskostnaderna för förskolebarn i de inkomstlagen där familjer med två förvärvsarbetande föräldrar normalt återfinns låg i storleksordningen 3,5 — 4 % av totalkonsumtionen, vilket grovt sett ungefärligen tycks motsvara de lägre genomsnittliga kostnaderna för mat och dryck för förskolebarn jämfört med barn i skolåldern. Konsumtionen efter barnantal På likartat sätt som efter barnens ålder har också konsumtionen framräknats efter familjens barnantal. Tabellerna 52 och 53 visar konsumtionen

Tabell 51 Konsumtion av hushållstjänster bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen. Disponibel inkomst, kr./år

Barnets ålder

- 19 000 20 000 - 29 000 30 000 - 39 000 40 000 Summa

SOU 1972:34

- 2 år

3 - 6 år

7-15 år

16-20 år

0,0 0,3 0,6 2,5

0,0 0,1 0,0

0,1 0,1 0,4 0,3

0,1 0,0 0,3

0,6

0,0

0,2

0,1

Tabell 52 Genomsnittlig konsumtion av mat och dryck i olika familjetyper efter disponibel inkomst och barnantal. Kr./mån. Disponibel inkomst, kr. /år

Makar med

Ensamstående utan barn

med barn

- 19 000 20 000 - 29 000 30 000 - 39 000 40 000 Sa mtliga 240

av mat och dryck efter inkomst och barnantal i olika familjetyper. Tabellerna visar — som väntat — att utgifterna för mat och dryck var högre ju fler barn familjen hade. I kronor per månad räknat tycks familjens matkonto ha ökat med ca 100 kr. för varje barn — något mer i högre inkomstlägen och något mindre i lägre inkomstlägen. Sannolikt var den genomsnittliga kostnaden för ett barns mat och dryck högre än så, då man kan anta att föräldrarna ofta minskade sina matutgifter en del för att klara kostnaderna för barnen. Även räknat i procent av den totala konsumtionen ökade mat- och dryckposten ju fler barn familjen hade. Det kan tolkas så att kostnaderna för barnens mat och dryck — utöver de nedskärningar som föräldrarna fick göra i sitt eget matkonto — även medförde inskränkningar på andra poster i hushållsbudgeten. Att sambandet inte fanns beträffande den lägsta inkomstgruppen beror på att den totala konsumtionen här starkt

0 barn

1 barn

2 barn

3 + barn

430 460 510 520

490 540 610 630

600 630 700 740

730 750 830 940

ökade med barnantalet. Någon skillnad mellan makar utan barn och ettbarnsfamiljer fanns inte. Att märka är att ensamstående med barn hade en konsumtionsandel för mat och dryck som endast överträffades av makar med tre eller flera barn. Som redan framgått av redovisningen av ettbarnsfamiljerna efter barnets ålder sjönk mat konsumtionens andel otvetydigt med stigande inkomst. Detta bekräftas i tabell 54. Av tabellen framgår att de vuxnas konsumtion av kläder och skor steg med inkomsten, men att inga nämnvärda skillnader kan utläsas för dem med avseende på barnantal. Hushållens konsumtion av kläder och skor för barnens räkning varierade också med inkomsten på samma sätt som de vuxnas konsumtion, men i mindre omfattning. Konsumtionen per hushåll steg med antalet barn. Konsumtionen utslagen per barn tenderade att sjunka med stigande barnantal utom i den lägsta inkomstgruppen. Som en komplettering till uppdelningen

Tabell 53 Genomsnittlig konsumtion av mat och dryck i olika familjetyper efter disponibel inkomst och barnantal. Procent av den totala konsumtionen. Disponibel inkomst, kr ./år

Ensamstående utan barn

Hushållstyp Makar med med barn

- 19 000 20 000 - 29 000 30 000 - 39 000 40 000 Summa

20,0

25,5

0 barn

1 barn

2 barn

3 + barn

30,3 21,6 20,1 16,6

26,3 23,0 21,7 16,1

28,5 26,7 23,0 20,1

38,0 29,6 26,0 21,4

22,7

22,2

24,9

26,9

SOU 1972:34

Tabell 54 Genomsnittlig konsumtion av kläder och skor per förälder resp. per barn i hushåll fördelade efter disponibel inkomst och barnantal. Antal barn

Genom:snittlig konsum tion per förälder kr./mån.

Genomsnittlig konsumtion per barn kr./mån.

19 000 29 000 39 000

110 180 150 210

_ -

19 000 29 000 39 000

110 130 165 200

50 50 65 90

19 000 29 000 39 000

105 110 170 225

35 40 55 50

-19 000 29 000 39 000

95 95 155 215

50 35 45 65

disponibel inkomst, kr./år

20 000 30 000 40 000 20 000 30 000 40 000 20 000 30 000 40 000 20 000 30 000 40 000

efter barnens ålder har också uppgifter tagits fram om hur förekomsten av syskon påverkar barnens konsumtion av kläder och skor i olika åldrar. Uppgifterna redovisas i tabell 55. Av tabellen framgår att konsumtionen av kläder och skor var lägre för barn med syskon än för barn utan syskon när det gällde barn under 7 år, medan någon skillnad inte fanns för de äldre barnen. Det förefaller alltså som om de besparingar som kan göras genom att barn "ärver" kläder och skor av äldre syskon är relativt små. Livsmedelsutgifternas andel av konsumtionen används ibland som mätare på hushållens ekonomiska situation. En metod att söka bedöma barnkostnaderna kan vara att konstanthålla livsmedelsprocenten och studera den totala konsumtionsnivån vid olika barnantal. För familjerna utan barn uppgick livsmedelsprocenten till ca 22 vid en totalkonsumtion uppgående till 25 856 kr. år 1969. Ungefär samma livsmedelsprocent uppnådde ettbarnsfamiljerna vid en totalkonsumtion av 33 850 kr. och familjerna med tre och flera barn vid en totalkonsumtion av 52 219 kr. För tvåbarnsfamiljerna finner man genom SOU 1972:34

interpolation, att motsvarande totalkonsumtion kommer att ligga vid i runt tal 41 000 kr. Om man antar att samma livsmedelsprocent betyder likvärdig standard skulle alltså "kostnaden" för det första barnet bli 8 000 kr., för det andra 7 000 kr. och för det tredje 11 000 kr. Genom att driva analysen längre och utnyttja alla data som ingår i materialet för en utjämningsberäkning skulle man förmodligen kunna komma längre och nå fram till en kalkyl, som på ett någorlunda peciserat sätt redovisar vilken barnkostnad, som svarar mot principen konstant livsmedelsprocent. Den sistnämnda reservationen är emellertid betydelsefull. Kalkylen står och faller med

Tabell 55 Barnens genomsnittliga konsumtion av kläder och skor fördelad efter barnens ålder och förekomst av syskon. Kr./ mån. och barn. Barnens ålder

2 år 6 år 15 år

Barn utan syskon

Barn med syskon

35 40 55

25 30 55

Tabell 56 Andelen barnfamiljer under miniminivån efter barnantal. Under nivån

1 barn

2 barn

3 eller flera barn

Samtliga barnfamiljer

0 barn

Antal Procent

24 204 9

21 940 11

13 757 16

59 901 11

31 780 9

det kriterium, som den bygger på, nämligen att livsmedelsprocenten kan begagnas som en mätare på levnadsnivån. Lågin komstgrupper Kommittén har också försökt att med hjälp av hushållsbudgetundersökningens material belysa vilka familjer som har särskilt låg ekonomisk standard i förhållande till försörjningsbörda. Kommittén har därvid utgått från en "låginkomstnivå" och undersökt vilka grupper som faller under denna. De som medtagits i dessa bearbetningar är tvåförälderhushåll (gifta och/eller samboende) där hushållsföreståndaren är under 67 år. Eftersom hushållsbudgetundersökningens uppgifter om bostadskostnaden är osäkra för familjer som bor i egnahem har endast hushåll i flerfamiljshus tagits med. "Låginkomstnivån" — som är densamma som garantibidraget inom Stockholms kommuns socialhjälp - är beräknad på den disponibla inkomsten. Hyran är borträknad.

Nivån har beräknats till följande belopp avseende år 1969: Föräldrarna 775 kr./mån. .Barn under 9 år 155 kr./mån. Barn 10-15 år 235 kr./mån. Barn 1 6 - 1 9 år 285 kr./mån. Extra för förvärvsarbetande förälder 100 kr./mån. Tabell 56 visar andelen familjer under den ovan beskrivna nivån uppdelat efter barnantal. Tabell 57 visar hur barnfamiljerna under nivån fördelade sig efter barnantal i jämförelse med samtliga barnfamiljer. Tabell 58 redovisar andelen hushåll i varje redovisningsgrupp som låg under den uppställda nivån fördelade efter antalet inkomsttagare bland de vuxna i familjen. Tabellen visar att andelen hushåll under miniminivån naturligt nog sjönk med stigande förvärvsfrekvens. Vidare redovisas i tabell 59 familjerna fördelade efter de sysselsättningsgrupper som används inom hushållsbudgetundersökningen.

Tabell 57 Barnfamiljer under miniminivån och samtliga barnfamiljer fördelade efter barnantal. Procent. Fördelning i % av

1 barn

2 barn

3 eller flera barn

Summa

Barnfamiljer under nivån Samtliga barnfamiljer

40 46

37 39

23 15

100 100

Tabell 58 Familjer som låg under miniminivån fördelade efter antal inkomsttagare i familjen. Procent. Under nivån

Familjer utan inkomsttagare

Familjer med inkomsttagare en inkomsttvå inkomsttagare tagare

Samtliga familjer

Antal Procent

25 684 54

49 899 12

91 681 10

16 098 4

SOU 1972:34

Tabell 59 Familjer under miniminivån fördelade efter sysselsättningskategori. Procent. Under nivån

JordEgna föbrukare retagare

Arbetare

Tjänstemän

Pensionärer

Övriga ej förv. arb.

Samtliga

Antal Procent

605 8

20 697 38

29 641 6

12 800 4

5 629 47

22 309 51

91681 10

Fördelning i % av Familjer under nivån Samtliga familjer

1 1

33 51

14 36

6 1

24 5

100 100

6 Tabell 60 Barnfamiljer under miniminivån efter yngsta barnets ålder. Procent. Andel under nivån

Procent

Yngsta barnets ålder - 3 år

3 - 6 år

7-15 år

Samtliga barnfamiljer

11 Tabell 61 Barnfamiljer under miniminivån och samtliga barnfamiljer fördelade efter yngsta barnets ålder. Procent. Fördelning i % av

Barnfamiljer under nivån Samtliga barnfamiljer

Yngsta barnets ålder - 3 år

3 - 6 år

7 - 1 5 år

Samtliga barnfamiljer

36 37

27 30

37 33

100 100

Av tabell 59 framgår att grupperna egna företagare och övriga ej förvärvsarbetande utgjorde vardera ca en fjärdedel av de familjer som låg under nivån medan de av samtliga familjer endast utgjorde ca 5 %. Även grupperna jordbrukare och pensionärer hade en överrepresentation av familjer under den uppställda nivån. Arbetare och tjänstemän var i stället de grupper som hade lägre andelar bland familjerna under nivån än bland samtliga familjer. Tabellen visar klart att flerbarnsfamiljerna låg under den uppställda "låginkomstnivån" i större utsträckning än barnfamiljer med ett eller två barn och barnlösa makar. Tabell 60 anger andelen familjer under nivån fördelade efter yngsta barnets ålder. Tabell 61 visar hur barnfamiljer under nivån fördelade sig efter yngsta barnets ålder i jämförelse med samtliga barnfamiljer. SOU 1972:34

Tabellerna 60 och 61 visar att variationerna mellan barnfamiljer fördelade efter yngsta barnets ålder var förhållandevis små. Barnfamiljerna under nivån var i stort sett lika stor som gruppens andel bland samtliga barnfamiljer. VI Socialhjälpsstatistik År 1968 utfördes inom socialdepartementet en undersökning rörande personer med socialhjälp (SU 1968). Undersökningen baserade sig på ett slumpmässigt urval av familjer och ensamstående personer — hjälpfall — som erhöll socialhjälp i maj månad 1968. Urvalet, som omfattade 4 722 hjälpfall, utgjorde ca en tiondel av samtliga hjälpfall i maj 1968. En liknande undersökning gjordes 1959. Följande uppgifter om barnfamiljernas 121

Tabell 62 Socialhjälpsfall och personer med socialhjälp åren 1967-1970. SOS Socialhjälp År

1967 1968 1969 1970 (prel)

Antal socialhjälpsfall

Antal personer som erhöll hjälp

Samtliga

Barnfamiljer

Andel barnfamiljer, procent

Samtliga

Barn under 16 år

Andel barn, procent

163 946 182 510 195 815 222 000

51 363 57 779 63 932 75 000

31 32 33 34

322 033 358 321 388 101 445 000

108 403 121499 130 552 152 000

34 34 34 34

socialhjälpsförhållanden har hämtats dels ur 1968 års socialhjälpsundersökning (SU 1968), dels ur den årliga socialhjälpsstatistiken (Socialvården, SOS). Med barn avses i detta kapitelavsnitt hemmavarande barn under 16 år om inte annat anges.

svarar drygt 8 % av samtliga barn under 16 år i landet. Av hela befolkningen erhöll drygt 5 % socialhjälp år 1970. Andelen socialhjälpstagare var alltså större bland barnen än genomsnittligt för hela befolkningen. Andelen socialhjälpsfall bland barnfamiljer och barnlösa efter civilstånd år 1970 framgår av följande tablå.

Barnfamiljer bland socialhjälps tagarna Enligt den årliga socialhjälpsstatistiken har andelen socialhjälpsfall bland barnfamiljerna varit tämligen oförändrad under den senaste tioårsperioden, vilket visas i följande tablå. Familjetyp

1970 Gifta med barn Ensamstående med barn

3 18

3 17

5 18

Under de senaste åren har emellertid fler barnfamiljer än tidigare uppburit socialhjälp vilket framgår av tabell 62. Under 1970 utgavs således enligt preliminära uppgifter för den årliga socialhjälpsstatistiken socialhjälp i ca 222 000 fall. I drygt 75 000 fall - drygt en tredjedel av alla fall var det barnfamiljer som mottog hjälp. Bland de totalt ca 445 000 personer som erhöll hjälp ingick ca 152 000 barn. Detta mot-

Familjetyp

Med barn

Utan barn

Ensamstående Gifta

18% 5%

5% 3%

Barnfamiljer uppbar således i större omfattning än barnlösa familjer socialhjälp. Särskilt stor var skillnaden mellan ensamstående med och utan barn. Av tabell 63 från 1968 års socialhjälpsundersökning framgår att barnfamiljer bland socialhjälpstagarna i genomsnitt fick 4 5 0 500 kr. i socialhjälp under undersökningsmånaden. Familjer med barn fick genomsnittligt betydligt högre socialhjälp än familjer utan barn. Gifta eller samboende med barn fick mer än dubbelt så hög socialhjälp som gifta utan barn. Tabell 64 visar i vilken utsträckning socialhjälpsfallens disponibla inkomst utgörs av

Tabell 63 Socialhjälpens storlek efter familjetyp (SU 1968) Ensamstående man

Medelbelopp per hjälp fall under maj, kr.

284 Ensamstående kvinna

Gifta eller samboende Samtliga

Utan barn

Med barn

Utan barn

Med barn

350 SOU 1972:34

Tabell 64 Fördelningen av socialhjälpsfallens disponibla inkomst på olika typer av inkomster (SU 1968). Procent. Inkomstslag

Ensamstående kvinna Utan barn

Med barn

Utan barn

Med barn

44,0 40,3 15,7

37,6 51,3 11,1

22,7 62,4 14,9

38,7 40,4 20,9 100

30,7 40,4 28,9 100

Socialhjälp Andra sociala förmåner Övriga inkomster 1 Totalt

Gifta e ller samboende

Ensamstående man

100 Samtliga

35,4 44,4 20,2 100

1 Dvs. arbetsinkomst, pension från tidigare arbetsgivare, av naturaförmåner och övrigt.

socialhjälp, andra sociala förmåner och övriga inkomster, främst arbetsinkomster. Av tabellen framgår att barnfamiljer i betydligt större omfattning än barnlösa i resp. kategori hade andra inkomster vid sidan av socialhjälp och ev. andra sociala förmåner. Det går inte att särskilt för barnfamiljerna ange hur dessa övriga inkomster fördelade sig på arbetsinkomster och annat, såsom underhållsbidrag och tjänstepensionsförmåner. För samtliga socialhjälpsfall gällde dock att arbetsinkomster ingick som den största posten bland övriga inkomster. Socialförvaltningen i Malmö utförde 1967 en undersökning som bl. a. belyser andelen förvärvsarbetande bland de barnfamiljer i Malmö som uppbar socialhjälp i maj 1967. Av undersökningen framgår att endast drygt hälften av de gifta eller samboende männen hade förvärvsarbete. Kvinnornas förvärvsintensitet var ännu lägre — 80 % hade ej förvärvsarbete. Av de kvinnor som hade förvärvsarbete hade huvudparten deltidsarbe-

te. En jämförelse med folk- och bostadsräkningen 1965 visar att förvärvsintensiteten för de här undersökta barnfamiljerna var betydligt lägre än för totalbefolkningen. Ca 80 % av de gifta kvinnorna som ej förvärvsarbetade uppgav hushållsarbete och barnpassning som orsak till att de inte förvärvsarbetade. Det framgår också att för ca 20 % av de förvärvsarbetande kvinnorna i undersökningen var behovet av barntillsyn ej tillfredsställt.

Enfö raiderfam iljer Ca 29 000 ensamstående med barn uppbar socialhjälp under 1970, vilket motsvarar närmare 40 % av barnfamiljerna med socialhjälp det året. Tablån på s. 122 ovan visar att mer än var sjätte enförälderfamilj (18%) uppbar socialhjälp någon gång under 1970. Av tabell 63 ovan framgår att ensamstående kvinnor med barn bland socialhjälpstagarna under maj 1968 uppbar i medeltal ca 450 kr.

Tabell 65 Barnfamiljer med socialhjälp och alla barnfamiljer efter familjetyp Socialhjälpsfall med barn (SU 1968)

Familjetyp

%

Antal

20 843 912

1,1 47,5 51,4

8 900 101 100 889 200

1 775

999 200

Antal i urvalet Ensamstående man med barn kvinna med barn Gifta eller samboende med barn Samtliga

SOU 1972:34

Allabarnfam iljer (Fob 1965)

% 0,9 10,1 89,0 100

i socialhjälp eller nästan lika mycket som Familjetyp Procent gifta socialhjälpstagare med barn trots att de Ogifta kvinnor 6,8 senare är två vuxna och dessutom - som Frånskilda kvinnor 21,9 visas i det följande - genomsnittligt har flera Frånskilda män 9,3 barn. Änkor 5,5 I tabell 65 visas barnfamiljerna med Änklingar 5,2 socialhjälp fördelade efter familjetyp. Som jämförelse visas samtliga barnfamiljer fördeFrånskilda föräldrar - framför allt frånlade på samma sätt. skilda kvinnor - redovisade en påfallande stor Av tabellen framgår att ensamstående andel socialhjälpstagare. Ovan angivna siffror kvinnor med barn, enligt SU 1968 som avser kan inte direkt jämföras med uppgifter ur socialhjälpen under maj månad 1968, utgjor- den officiella socialhjälpsstatistiken. Det de närmare 50 % av alla socialhjälpsfall med finns emellertid anledning att anta att de barn, medan denna grupp endast utgjorde snarast utgör en underskattning av social10 % av samtliga barnfamiljer. Ensamstående hjälpsfrekvensen bland olika kategorier av män med barn utgjorde däremot inte någon enförälderfamiljer. påfallande stor andel av socialhjälpstagarna. Andelen socialhjälpsfall bland tvåförälderAndelen socialhjälpstagare bland de en- familjer med enbart egna barn var nämligen, samstående mödrarna har i stort sett varit enligt familjeundersökningen, endast 2 %. konstant under den senaste 20-årsperioden. För makar utan barn låg andelen socialÅr 1950 fick ca 17 % socialhjälp mot 20 % hjälpsfall under 1 %. Dessa uppgifter kan år 1960 och ca 19 % år 1970. Förklaringen jämföras med ovan redovisade uppgifter ur till detta torde vara att det bland de ensam- den officiella socialhjälpsstatistiken som vistående mödrarna finns olika grupper med sar en socialhjälpsfrekvens på 5 % för gifta olika risk för socialhjälpsberoende och att med barn och 3 % för gifta utan barn. Även dessa gruppers relativa storlek har ändrats om den officiella statistiken kan innebära under den här tidsperioden. Som nämnts i vissa överskattningar är det sannolikt att kap. 3 har sannolikheten för att ett äkten- familjeundersökningen å andra sidan innebär skap skall upplösas genom att endera av underskattningar som kan vara relativt stora makarna dör, innan barnen blivit vuxna, (se vidare bilaga 1 s. 464). minskat betydligt på grund av den minskade Andelen socialhjälpsfall bland ensamståendödligheten. Andelen änkor bland de ensam- de kvinnor med barn är betydligt större i stående mödrarna (med barn under 16 år) storstäderna än i övriga landet. Det framgår har således minskat från ca 50 % år 1945 till av följande tablå som visar andelen barnfaca 15 % 1965. Samtidigt ökade andelen från- miljer med socialhjälp år 1970 i procent av skilda, hemskilda och ej samboende gifta alla barnfamiljer i resp. grupp dels för kvinnor bland de ensamstående mödrarna Stockholm, Göteborg och Malmö, dels för från en tredjedel 1945 till närmare hälften övriga landet (Socialvården, SOS). 1965. I den officiella socialhjälpsstatistiken görs inte någon uppdelning av de ensam- Familjetyp Stockholm, Övriga stående mödrarna på olika kategorier. Av Göteborg landet och Malmö kommitténs familjeundersökning (s. 469) framgår dock i vilken utsträckning olika kaEnsamstående kvinna tegorier av enförälderfamiljer uppbar social- med barn 25 % 19 % 6% 5% hjälp under 1969. Resultatet framgår av föl- Gifta med barn jande tablå, som visar andelen socialhjälpstagare i procent av samtliga med barn i resp. I storstäderna uppbar alltså ungefär var kategori. Med barn avses här barn under 18 fjärde ensamstående kvinna med barn socialår. hjälp. 124

SOU 1972:34

Tabell 66 Barnfamiljer med socialhjälp och alla barnfamiljer efter barnantal Antal barn

Alla barnfamiljer

Antal

%

Antal

%

%

35,9 30,5 18,6 15,0 100

498 700 340 900 115 600 44 000

49,9 34,1 11,6 4,4

0,7 0,9 1,6 3,4

999 200

100 Familjer med 1 2 3 4 eller flera

637 542 330 266 Samtliga 1 775

(Fob 1965)

Antal barn och barnens ålder Andelen socialhjälpstagare (i förhållande till alla barnfamiljer) är betydligt högre för familjer med många barn än för familjer med få barn. Det framgår av följande tablå som visar andelen socialhjälpsfall år 1969 i procent av alla barnfamiljer i resp. grupp för dels familjer med ett eller två barn, dels familjer med tre eller flera barn. Antal barn 1-2 Ensamstående Gifta

Relationstal för andelen barnfamiljer med socialhjälp iförhållande till andelen samtliga barnfamiljer med resp. antal barn (kol. 2 i förhållande till kol. 4)

Barnfamiljer med socialhjälp (SU 1968) Urval

3 eller flera 34 % 7%

15% 3%

Andelen socialhjälpstagare var alltså tvåtre gånger större bland mångbarnsfamiljerna än bland familjer med ett eller två barn. Tabell 66 visar en fördelning av barnfamiljerna med socialhjälp efter antal barn

enligt 1968 års socialhjälpsundersökning. Som jämförelse visas motsvarande fördelning för alla barnfamiljer enligt 1965 års folk- och bostadsräkning. Av tabellen kan utläsas att 15 % av barnfamiljerna med socialhjälp under maj 1968 hade fyra eller flera barn. Av alla barnfamiljer utgjorde familjer med fyra eller flera barn endast drygt 4 %. Familjer med fyra eller flera barn var alltså kraftigt överrepresenterade bland socialhjälpstagarna i den meningen att de — som framgår av den sista kolumnen - var 3,4 gånger så ofta förekommande bland barnfamiljer med socialhjälp som bland samtliga barnfamiljer. I tabell 67 redovisas motsvarande uppgifter efter antal barn i stället för antal familjer. Tabellen visar att barnen i gruppen ensamstående mångbarnsfamiljer (tre eller flera barn) utgjorde närmare 50 % av samtliga

Tabell 67 Barn bland socialhjälpsfallen efter familjetyp och familjens barnantal. Procent. Antal barn

Familjer med 1 2 3 4 eller flera Samtliga

SOU 1972:34

Barn i al la barnfamiljer (Fob 1965)

Barn bland socialhjälpsfallen (SU 1968) Ensam- Gifta stående

Samtliga

Ensam- Gifta stående

25,4 31,4 25,1 18,1

9,7 24,4 24,8 41,1

16,0 27,2 24,9 31,9

51,6 28,9 12,7 6,9 100

Relationstal för andelen socialhjälpsfall i förhållande till andelen samtliga barnfamiljer i resp. kategori Samtliga

26,8 29,0 40,7 39,6 20,9 20,2 11,7 11,3 100 100

Ensamstående (kol. 1 i förhållande till kol. 4)

Gifta (kol. 2 i förhållande till kol. 5)

0,5 1,1 2,0 2,6

0,4 0,6 1,2 3,5

barn till ensamstående personer med socialhjälp, medan deras andel av alla ensamstående barnfamiljer var ca 20 %. Barnen i gruppen gifta mångbarnsfamiljer utgjorde ca 70 % av samtliga barn till gifta med socialhjälp, medan deras andel av barnen i alla barnfamiljer med gifta föräldrar var drygt 30 %. Ca 43 % av alla barn till gifta med socialhjälp tillhörde familjer med fyra eller flera barn, medan motsvarande siffra för samtliga barnfamiljer endast var ca 12 %. Av 1968 års socialhjälpsundersökning framgår också att hjälpbeloppen genomsnittligt är större ju flera barn familjen har, vilket visas i följande tablå. Antal barn

5 eller flera

Medelbelopp per hjälpfall under maj 1968 Kr. 398 482 537 539 643

Barnens ålder tycks inte spela någon större roll för behovet av socialhjälp att döma av följande tablå som visar den procentuella fördelningen av barnen på olika åldersgrupper dels för barn i familjer med socialhjälp, dels för alla barn. Ålder, år

0- 3 4- 6 6-10 11-15 Samtliga

Barn i familjer med socialhjälp

Alla barn

25,8 21,4 24,4 29,2

27,5 18,4 23,7 30,4

100 Tablån visar hemmavarande barns fördelning efter ålder för socialhjälpsfamiljer resp. hela befolkningen. För alla åldersgrup-

per rådde en god överensstämmelse mellan totalbefolkningen och socialhjälpstagarna. Bostadsförhållanden Trångboddheten har minskat kraftigt under senare år såväl bland barnfamiljer med socialhjälp som bland övriga barnfamiljer. I tabell 68 redovisas en jämförelse mellan 1959 och 1968 i fråga om familjer med socialhjälp. Enligt norm 1 (högst två boende per rum, köket oräknat) var alltså knappt 10 % av samtliga hjälpfall med egen bostad trångbodda 1968 mot 20% 1959. År 1959 var trångboddheten särskilt vanlig bland makar med barn (nära 50 %). Andelen trångbodda i denna kategori har sjunkit till ca en fjärdedel 1968. Även trångboddheten för de ensamstående kvinnorna med barn har minskat kraftigt, från närmare en tredjedel till ungefär en tiondel. Även om trångboddheten har minskat mellan 1959 och 1968 för familjer med socialhjälp, är dessa familjer ändå betydligt mer trångbodda än befolkningen i övrigt, vilket framgår av följande tablå som redovisar en jämförelse med 1965 års folk- och bostadsräkning. Andel trångbodda enligt norm 1 i procent av resp. g^PP Samtliga hushåll 1965 4,6 Samtliga hushåll i SU 1968 9,0 Hushåll med barn ( 0 - 1 5 år)1965 10,5 Gifta eller samboende med barn i SU 1968 26,1 Ensamstående kvinna med barn i SU 1968 10,1

Tabell 68 Andel trångbodda familjer med egen bostad enligt SU 1959 och SU 1968 (högst två boende per rum, köket oräknat). Procent. Ensamstående man Ensamstående kvinna

SU 1959 SU 1968

2,9 0,7

Gifta eller samboende

Utan barn

Med barn

Utan barn

Med barn

2,1 0,6

31,7 10,1

6,6 2,2

47,7 26,1

Samtliga

20,4 9,0

SOU 1972:34

Tabell 69 Socialhjälpsutgifter, tkr. År

1967 1968 1969 1970 1971

Kungälv (enbart barnfam.) tkr.

169 185 172 t.o.m. aug.

Helsingborg

Uppsala

Västerås

Örebro

tkr.

tkr.

tkr.

tkr.

862 960 647 t.o.m. juni

280 941 1 349 1644 1 780 t.o.m .juli

842 1242 1712 1 722 t.o.m. sep.

670 799 1088 1641 1 315 t.o.m.juni

Kommittén har hos ett antal kommuner inhämtat uppgifter om kommunernas utgifter för den del av socialhjälpen som är avsedd att användas till bostadskostnaden. Som framgår av tabell 69 har denna utgift stigit kraftigt under de senaste åren. För Kungälv, som är den enda av dessa kommuner som haft möjlighet att ange barnfamiljernas del av utgifterna, låg utgiften för barnfamiljerna år 1969 på 169 000 kr., 1971 hade den stigit till 185 000 kr. och t. o. m. augusti 1971 var den uppe i 172 000 kr. Uppgifterna för de andra kommunerna visar också på betydande ökningar för socialhjälp till bostaden. Uppgifterna bör emellertid tolkas med försiktighet. Det kan ofta vara en tillfällighet om socialhjälp begärs för bostadskostnader eller för andra poster i hushållsbudgeten.

VII Låginkomstutredningen Inkomst förhållanden m. m. I betänkandet Svenska folkets inkomster (SOU 1970:34) redovisar låginkomstutredningen främst vissa bearbetningar av en urvalsundersökning, som gjordes i anslutning till statistiska centralbyråns reguljära arbetskraftsundersökning i februari 1967. För ett representativt urval om ca 12 000 personer i åldern 14—74 år insamlades uppgifter om sysselsättnings-, utbildnings-, hushålls- och inkomstförhållanden avseende kalenderåret 1966. Materialet bearbetades för att belysa sambandet mellan personernas inkomst och deras sysselsättning, sjuklighet, socialhjälp SOU 1972:34

och förmögenhet. De inkomstbegrepp som låginkomstutredningen använde är knutna till de definitioner som används i taxeringssammanhang. I motsats till den officiella inkomststatistiken använde utredningen emellertid endast undantagsvis sammanräknad nettoinkomst dvs. skattepliktiga inkomster med avdrag för kostnaderna för intäkternas förvärvande och avdrag för underskott i förvärvskälla — som mått på inkomsterna. Utredningen visade att betydande inkomster inte är skattepliktiga och att avdragen delvis sammanhänger med inkomstanvändningen samt att det finns ett samband mellan inkomst och skatteavdrag på det sättet att ju högre inkomsten är desto högre är skatteavdragen. Klyftan mellan brutto- och nettoinkomster ökar således ju större inkomsten är. Utredningen använde i stället sådana inkomstbegrepp som mäter inkomsten "brutto", dvs. som inte innehåller avdrag för underskott i förvärvskälla eller andra allmänna avdrag. En annan skillnad gentemot den officiella inkomststatistiken är att i låginkomstutredningens undersökning även ingick inkomsttagare som helt eller delvis saknar inkomst. Låginkomstutredningen beräknade på grundval av det insamlade materialet hur befolkningen fördelade sig efter antalet faktiskt utförda arbetstimmar under kalenderåret 1966. Utredningen konstaterade bl. a. att av de gifta kvinnorna med minderåriga barn (under 16 år) var det 43 % som inte hade något förvärvsarbete, medan 36 % av kvinnorna utan minderåriga barn saknade förvärvsarbete. Endast 14 % av de icke-gifta 127

kvinnorna med barn saknade helt förvärvsarbete. Av de gifta kvinnorna (ej pensionerade eller studerande) med minderåriga barn (under 16 år) arbetade 17 % lägst 1 500 timmar per år, medan motsvarande andel bland de gifta kvinnorna utan barn var 30 %. Av de icke-gifta kvinnorna med minderåriga barn var det så många som 56 % som arbetade i denna omfattning. Partiellt förvärvsarbete med 500—1 499 timmar per år var däremot ungefär lika vanligt bland de tre grupperna. Sambandet mellan å ena sidan de gifta kvinnornas (med och utan barn) förvärvsarbetsgrad och å andra sidan deras mäns inkomstnivå belystes också av utredningen. De gifta kvinnorna med minderåriga barn hade den högsta yrkesverksamhetsgraden när mannens inkomst var 15 000-20 000 kr./år och den lägsta när mannens inkomst översteg 40 000 kr./år. De gifta kvinnorna utan minderåriga barn hade den högsta yrkesverksamhetsgraden när mannens inkomst var 20 000-30 000 kr./år. Även för dem var yrkesverksamhetsgraden lägst när mannens inkomst var över 40 000 kr./år. För att belysa försörjningsbördan i barnhushåll redovisade låginkomstutredningen vidare att ca 36 000 barn bodde i hushåll utan förvärvsarbetande person och ca 40 000 barn i hushåll med en partiellt förvärvsarbetande. Ca 960 000 barn bodde i hushåll med en fullt förvärvsarbetande person och ca 1 000 000 barn bodde i hushåll med 1 1/2, 2 eller flera förvärvsarbetande. Låginkomstutredningen undersökte även hushållsinkomsternas fördelning. I det bruttoinkomstbegrepp som användes vid dessa beräkningar ingick samtliga hushållsmedlemmars såväl skattepliktiga inkomster (lön, kapitalinkomst, företagarinkomst, pension o. d.) som icke skattepliktiga inkomster (barnbidrag, sjukpenning m. m.). Avdrag för skatt gjordes inte. Till samma hushåll räknades alla hushållsmedlemmar som bott i samma bostadslägenhet under 1966, tillfälligt frånvarande familjemedlemmar såsom värnpliktiga och sjuka, studerande familjemedlemmar mantalsskrivna på hushållets ad128

ress samt inneboende mantalsskrivna på hushållets adress. Den hushållstyp, där låga bruttoinkomster var vanligast 1966, var de 690 000 hushållen med en vuxen person och utan barn. Det var således 43 % av dessa enpersonshushåll som hade lägre bruttoinkomst än 10 000 kr./år och 59 % som hade lägre bruttoinkomst än 15 000 kr./år. Undantas personerna över 66 års ålder i denna hushållstyp sjönk, enligt utredningen, nämnda andelar till ca 30 % resp. 52 %, vilket samtidigt innebar att hushållstypen med de största andelarna låga inkomster övergick till att bli de ca 55 000 hushållen med en vuxen jämte minderåriga barn - 33 % och 56 % hade där lägre bruttoinkomst än 10 000 resp. 15 000 kr. under år 1966. I de ca 2 miljoner hushållen med två eller flera vuxna personer var andelen med låga inkomster väsentligt lägre. Av de drygt 1 miljon hushållen med två eller flera vuxna utan barn — där många pensionärer ingår hade 23 % lägre bruttoinkomst än 15 000 kr. år 1966 medan för de knappt 1 miljon hushållen med barn motsvarande andel var 8%. Låginkomstutredningen ansåg sig kunna konstatera att hushåll med större antal hushållsmedlemmar normalt var förenat med högre hushållsinkomst så länge man betraktar hushåll utan barn samt hushåll med två eller flera vuxna jämte ett-två barn. För hushåll med två eller flera vuxna och tre eller flera barn var andelen med låga hushållsinkomster märkbart större och medianbeloppet för hushållsinkomster märkbart lägre än i motsvarande hushåll med ett—två barn. Hushållen med enbart en vuxen person jämte barn hade enligt utredningen den i särklass ogynnsammaste ekonomiska situationen av samtliga hushållstyper med barn. Av de omkring 1 miljon hushållen med minderåriga barn låg enligt utredningen 20 % av hushållen under ett inkomstbelopp av ca 20 000 kr./år och 20 % över ett inkomstbelopp av ca 40 000 kr./år - av totalantalet minderåriga barn fanns 21 % i den förstnämnda hushållsgruppen och 19% i den SOU 1972:34

sistnämnda (ca 356 000 resp. 326 000 barn). de gifta manliga hjälptagarna med barn hade Låginkomstutredningen konstaterade sålunda inte mindre än omkring en fjärdedel vidare beträffande hushällens samman- varit arbetslösa minst tre veckor. sättning att det år 1966 fanns ca 55 000 hushåll med en vuxen person och med minderåriga barn och drygt 70 000 hushåll som VIII Riksförsäkringsverkets föräldrabestod av s. k. ensamstående föräldrar, som undersökning sammanbor med annan person med ställning Inledning av bostadsföreståndare - t. ex. mor- eller farföräldrar, syskon, fästman, fästmö eller Riksförsäkringsverket har, i samarbete med annan vuxen. Mer än hälften av de som i familjepolitiska kommitténs sekretariat, uninkomststatistiken redovisades som ensam- der tiden den 11-29 januari 1971 genomstående föräldrar bodde således i hushåll där fört en undersökning av avslutade moderantalet vuxna personer var lägst två. skapsfall i vad avser föräldrarnas sjukpenLåginkomstutredningen insamlade även ningklassplacering, ålder, civilstånd, samuppgifter från kommunernas socialnämnder boendeförhållanden, antal tidigare barn angående de personer i urvalet som hade m. m. Undersökningen omfattar 4 985 fall. erhållit socialhjälp under år 1966. Man har Materialet har insamlats av försäkringskassorkunnat jämföra socialhjälpstagarna i en rad na. Kontakt har inte tagits med de personer, avseenden med dem som inte erhöll sådan som ingår i undersökningen. Vid behov har uppgifter inhämtats från socialbyråer, pashjälp under undersökningsåret. Beträffande socialhjälpstagarna och deras torsexpeditioner, barnavårdsmän och i vissa förhållanden konstaterade utredningen bl. a. fall folkbokföringsregister. följande. Bland såväl gifta som icke-gifta var De i undersökningen ingående personerna antalet hjälptagare förhållandevis fler bland har delats in i två grupper. Den ena gruppen barnfamiljer än bland familjer utan barn. De omfattar barnaföderskor, som är gifta eller icke-gifta med barn skilde sig markant från är samboende med barnets fader, medan den övriga grupper. Således uppbar 16 % av icke- andra gruppen omfattar barnaföderskor, som gifta med barn socialhjälp mot 1,6-2,6% är ogifta och ej samboende med barnets inom de andra kategorierna. Hjälptagare utan fader. Den förra gruppen omfattar 4 628 fall barn fick långvarig hjälp oftare än barnfamil- (93 %), den andra gruppen 357 fall (7 %). Av jerna. Detta gällde såväl gifta som icke-gifta. den förra gruppen var 4 027 par gifta (81 % De gifta männen och männen med barn bland av samtliga fall) och 601 ogifta och samsocialhjälpstagarna var i större utsträckning boende (12% av samtliga fall). Uppgifterna förvärvsarbetande och hade i större utsträck- om samboende har insamlats från pastorsning helårsarbete än icke-gifta män och män expeditioner, barnavårdsnämnder och likutan minderåriga barn. De icke-gifta mödrar- nande. Även försäkringskorten har använts na hade den högsta andelen förvärvsarbetan- för att konstatera om samboendeförhållande de och den högsta andelen helårssysselsatta förekom. Uppgifterna torde få bedömas som av de kvinnliga hjälptagarna. Inom denna tillförlitliga. grupp avvek hjälptagarna endast måttligt En komplettering av undersökningen med från icke-gifta mödrar utan hjälp i fråga om moderns klassplacering efter moderskapsfalsysselsättningsgrad. lets avslutning har gjorts under första veckan Arbetslöshet var avsevärt vanligare bland i april 1971. socialhjälpstagarna än bland personer utan socialhjälp. Av de hjälptagare som hade förSju kpenningklassplacering värvsarbete (minst en vecka) uppgav män med minderåriga barn betydligt oftare att de varit I undersökningen har ingått frågor om båda arbetslösa än vad män utan barn gjorde. Av föräldrarnas sjukpenning vid nedkomsten, SOU 1972:34 9

Tabell 70 Moderns sjukpenning 270 dagar före nedkomsten och faderns sjukpenning vid tidpunkten för nedkomsten. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Antal. Faderns sjukpenning, kr./dag

Moderns sjukpenning, kr./dag

0 6H 06-19 22-34 37-52 Samtliga

6H

06-19

22-34

37-52

Samtliga

2 6 15 41 59

10 13 59 302 1 198

10 5 19 177 495

7 10 37 379 1 337

2 6 17 40 382

31 40 147 939 3 471

1 582

1 770

4 628

vilket motsvarar en månadsinkomst mellan 150 och 1 000 kr., försäkrade med en sjukpenning mellan 22 och 34 kr. vilket motsvarar en inkomst på 1 000—2 000 kr./mån. och slutligen försäkrade med en sjukpenning på 37 kr. eller högre, dvs. en inkomst på mer än 2 000 kr./mån. Det förefaller vara vanligare att nyblivna mödrar är hemmamakar ju högre inkomst mannen har. En av förklaringarna till detta kan vara att männens inkomster ofta stiger med åldern och att män i familjer som redan

samt moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning. I tabellerna 70-73 redovisas sjukpenningklassplaceringarna för modern dels 270 dagar före nedkomsten dels två månader efter fallets avslutning i förhållande till faderns sjukpenningklassplacering vid nedkomsten. Tabellerna omfattar gifta (inkl. samboende) föräldrar. Föräldrarna har indelats i olika grupper, 0-klassade som saknar sjukpenning, 6 H som är hemmamake försäkrade, försäkrade med en sjukpenning mellan 6—19 kr.,

Tabell 71 Moderns sjukpenning 270 dagar före nedkomsten och faderns sjukpenning vid nedkomsten. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Procent. Faderns sjukpenning, kr./dag

Moderns sjukpenning, kr./dag 0

6H

06-19

22-34

37-52

Samtliga

0 6H 06-19 22-34 37-52

0,0 0,1 0,3 0,9 1,3

0,2 0,3 1.3 6,5 25,9

0,2 0,1 0,4 3,8 10,7

0,2 0,3 0,8 8,2 28,8

0,0 0,1 0,4 0,9 8,3

0,6 0,9 3,2 20,3 75,0

Samtliga

2,6

34,2

15,2

38,3

9,7

100,0

Tabell 72 Moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning och faderns sjukpenning vid nedkomsten. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Antal. Faderns sjukpenning, kr./dag 0 6H 06-19 22-34 37-52 Samtliga

130 Moderns sjukpenning, kr./dag 0

6H

06-19

22-34

37-52

Samtliga

2 1 3 2

17 20 92 515 2 037

2 3 15 133 422

5 8 18 231 672

5 9 21 57 338

31 40 147 939 3 471

2 681

4 628

-

SOU 1972:34

Tabell 73 Faderns sjukpenning vid nedkomsten och moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Procent. Faderns sjukpenning, kr./dag

Moderns sjukpenning, kr./dag 0

6H

06-19

22-34

34-52

Samtliga

0 6H 06-19 22-34 34-52

0,0 0,0 0,0 0,1 0,1

0,4 0,4 2,0 11,1 44,0

0,0 0,1 0,3 2,9 9,1

0,1 0,2 0,4 5,0 14,5

0,1 0,2 0,5 1,2 7,3

0,6 0,9 3,2 20,3 75,0

Samtliga

0,2

57,9

12,4

20,2

9,3

100,0

har barn — där det är vanligare att hustrun saknar förvärvsarbete — därför har något högre inkomster än män i familjer som inte tidigare hade barn. En annan förklaring kan vara att det ekonomiska trycket på modern att förvärvsarbeta är mindre ju högre mannens inkomst är. De ca 7 % icke-gifta ej samboende mödrarna hade 270 dagar före nedkomsten följande sjukpenning. Moderns sjukpenning kr.

Andel mödrar %

0 6H 06-19 22-34 37-52

21,8 7,6 20,7 43,4 6,5

Samtliga

100,0

Som framgår av tablån hade ca 29 % av de icke-gifta ej samboende mödrarna inkomster under 1 800 kr./år. Förändring av sjukpenningklassplaceringen för modern under tiden omkring födelsen Tabell 74 visar mödrarnas sjukpenning vid tre olika tillfällen, nämligen 270 dagar före nedkomsten, vid ersättningstidens utgång, samt två månader efter denna tid. Moderskapsersättningen i form av tilläggssjukpenning upphör fyra—sex månader efter barnets födelse beroende på när modern började ta ut tilläggssjukpenning. Av tabellen framgår att andelen mödrar utan tilläggssjukpenning i stort sett inte förSOU 1972:34

ändras mellan tidpunkten 270 dagar före nedkomsten och tidpunkten för fallets avslutning. Bland mödrar med tilläggssjukpenning förändras däremot bilden. Andelen kvinnor med en sjukpenning på mellan 37 och 52 kr./dag ökar från knappt 10 till drygt 15 %. Andelen kvinnor med lägre sjukpenning minskar i motsvarande omfattning. Under själva havandeskapsledigheten kan några förändringar av sjukpenningklassplaceringen i princip inte ske varför man får anta att mödrarna under graviditetstiden ökat sina inkomster så att sjukpenningen kommit att öka. Efter ersättningstidens utgång har andelen hemmamakeförsäkrade stigit avsevärt från ca 35 % till drygt 55 % av samtliga mödrar. Andelen försäkrade för tilläggssjukpenning har minskat i motsvarande mån. Nedgången har varit minst bland mödrar med låg tilläggssjukpenning - 6-19 kr./dag.

Tabell 74 Moderns sjukpenning 270 dagar före nedkomsten, vid fallets avslutning samt två månader efter fallets avslutning. Procent. Sjukpenning, Tidpunkt kr./dag

270 dagar Vid fallets Två månader före ned- avslutning efter fallets komsten avslutning

0 6H 06- -19 22- -34 37- -52

3,9 32,3 15,7 38,7 9,4

1,8 34,6 13,5 34,8 15,3

0,4 56,3 12,8 21,2 9,3

Sanitliga

100,0

100,0

100,0

Tabell 75 Moderns och faderns ålder den 1 januari 1971. Antal och procent. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Faderns ålder, år

Moderns ålder, år yngre än 20

20-24

25-29

30-34

35 o. äldre

Samtliga

Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent

_

_ -

yngre än 20 43 20-24 174 25-29 29 30-34 8 35 o. äldre 2

0,9 3,8 0,6 0,2 0,1

15 684 775 98 31

0,3 14,8 16,7 2,1 0,7

2 90 914 547 168

0,1 1,9 19,8 11,8 3,6

2 98 334 297

0,1 2,1 7,2 6,4

13 38 266

0,3 0,8 5,7

60 950 1 829 1 025 764

Samtliga

5,6

34,6

1 721

37,2

15,8

6,8

4 628 100,0

256 Tabell 76 Ogifta icke-samboende mödrars ålder den 1 januari 1971. Åldersgrupp

Antal

Procent

Yngre än 20 20-24 25-29 30-34 35-

127 123 59 30 18

35,6 34,5 16,5 8,4 5,0

Samtliga

100,0

Åldersfördelning Av tabell 75 framgår att en ringa andel av de gifta eller samboende föräldrarna är under 20 år — 5,6% bland kvinnorna och 1,3% bland männen. Medianåldern bland kvinnorna är 26,3 år och bland männen 28,6 år. Bland de ogifta och icke-samboende 357 mödrarna är dock fördelningen annorlunda, vilket framgår av tabell 76. Mer än en tredjedel av dessa mödrar är under 20 år, en tredjedel är mellan 20-25 år

1,3 20,6 39,5 22,1 16,5

och knappt en tredjedel är över 25 år. Medianåldern är ca 22 år. Tabell 77 visar mödrarnas sjukpenningklassplacering i olika åldersgrupper. Tabellen visar att andelen 0-klassade är obetydlig i alla grupper utom bland mödrarna under 20 år där mer än en fjärdedel inte har någon sjukpenning alls. Andelen hemmamakar ökar med åldern. Av samtliga är ungefär en tredjedel hemmamakar. Bland mödrarna under 20 år är ca 10% hemmamakar medan siffran stiger till ca hälften för gruppen 35—39 år. Andelen mödrar med låg tilläggssjukpenning, 6-19 kr./dag (150-1 000 kr./mån. i inkomst), är förhållandevis hög bland de yngsta mödrarna — 35,8 % — och bland de äldsta mödrarna - 19,7 %. Förekomst av tidigare barn I tabellerna 78-83 redovisas förekomsten av tidigare barn för mödrar som har resp. inte

Tabell 77 Moderns ålder och sjukpenning 270 dagar före nedkomsten. Procent. Sjukpenning, kr./dag

Ålder -19

20-24

25-29

30-34

35-39

40-

Samtliga

0 6H 06-19 22-34 37-52

27,9 10,5 35,8 25,5 0,3

3,7 26,3 15,1 51,7 3,2

0,6 34,8 11,4 38,4 14,8

1,3 44,0 15,4 24,3 15,0

1,5 50,2 19,7 19,3 9,3

43,4 19,7 21,1 15,8

3,9 32,4 15,7 38,6 9,4

Samtliga

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Antal

1 780

4 985

132 SOU 1972:34

Tabell 78 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter förekomst av tilläggssjukpenning vid fallets avslutning. Andel med barn under 3 år.

Tabell 81 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter antal barn under 7 år. Andel med resp. utan tilläggssjukpenning vid fallets avslutning.

Antal barn före nedkomsten

Ej tilläggssjukpenning

Tilläggssjukpenning

Samtliga

Antal barn före nedkomsten

Ej tilläggssjukpenning

Tilläggssjukpenning

Samtliga

0 1 2 3 4 eller flera

77,1 22,4 0,5

98,3 10,7

-

-

82,2 17,5 0,3

0 1 2 3 4 eller flera

47,0 69,2 79,4 84,8 88,9

53,0 30,8 20,6 15,2 11,1

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Samtliga

100,0

100,0

Samtliga

58,1

41,9

100,0

100,0

Tabell 79 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter antal barn under 3 år. Andel med resp. utan tilläggssjukpenning vid fallets avslutning.

Tabell 82 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter förekomst av tilläggssjukpenning vid fallets avslutning. Andel med barn under 16 år.

Antal barn före nedkomsten

Ej tilläggssjukpenning

Tilläggssjukpenning

Samtliga

Antal barn före nedkomsten

Ej tilläggssjukpenning

Tilläggssjukpenning

Samtliga

0 1 2 3 4 eller flera

54,4 74,4 100,0

45,6 25,6

-

-

100,0 100,0 100,0

0 1 2 3 4 eller flera

37,6 40,3 16,0 4,3 1,8

63,2 26,3 7,4 2,4 0,7

48,3 34,5 12,4 3,5 1,3

Samtliga

58,1

41,9

Samtliga

100,0

100,0

100,0

100,0

Tabell 80 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter förekomst av tilläggssjukpenning vid fallets avslutning. Andel med barn under 7 år.

Tabell 83 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter antal barn under 16 år. Andel med resp. utan tilläggssjukpenning vid fallets avslutning.

Antal barn före nedkomsten

Ej tilläggssjukpenning

Tilläggssjukpenning

Samtliga

Antal barn före nedkomsten

Ej tilläggssjukpenning

Tilläggssjukpenning

Samtliga

0 1 2 3 4 eller flera

43,9 44,7 10,1 1,0 0,3

68,6 27,5 3,7 0,2

-

54,2 37,5 7,4 0,7 0,2

0 1 2 3 4 eller flera

45,1 68,0 75,0 71,3 77,9

54,9 32,0 25,0 28,7 22,1

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Samtliga

100,0

100,0

100,0

Samtliga

58,1

41,9

100,0

SOU 1972:34

Tabell 84 Moderns civilstånd vid nedkomsten och sjukpenning vid fallets avslutning. SjukGifta penning, kr./dag Antal 0 6H 06-19 22-34 37-52

%

2 2 417 484 732 392

Icke-]?ifta/ samboende

Icke-gifta/ej samboende

Antal l

%

Antal

%

1,0 43,9 15,1 33,6 6,3

12 123 63 125 34

3,4 34,4 17,6 35,0 9,5

100,0 357

100,0

0,1 6 60,0 264 12,0 91 18,2 202 9,7 38

Samtliga 4 027 100,0 601

har tilläggssjukpenning vid fallets avslutning. Av tabellerna framgår att av dem som inte har tilläggssjukpenning - huvudsakligen hemmamakeförsäkrade - har ca 23 % tidigare barn under 3 år, ca 56 % barn under 7 år och 62% barn under 16 år. Motsvarande siffror för dem som har tilläggssjukpenning är: ca 11 % har tidigare barn under 3 år, 31 % har tidigare barn under 7 år och 37 % har tidigare barn under 16 år. Av samtliga barnaföderskor har ca 58 % inte tilläggssjukpenning vid fallets avslutning medan 42 % har det. Bland mödrarna utan tidigare barn under 7 år är det bara ca 47 % som inte har tilläggssjukpenning medan ca 53 % har det. Observeras bör dock att ca 38 % av de mödrar som inte har någon tilläggssjukpenning inte har några tidigare barn under 16 år. Civilstånd Tabell 84 visar moderns civilstånd vid nedkomsten och sjukpenning vid fallets avslutning.

Tabell 85 Faderns civilstånd och sjukpenning vid barnets födelse. Sjukpenning, kr./dag

Gifta

Icke-gifta/ samboende

Antal

%

Antal

%

0 6H 06-19 22-34 37-52

17 38 125 751 3 096

0,4 0,9 3,1 18,6 76,9

14 2 22 188 375

2,3 0,3 3,8 31,3 62,2

Samtliga

4 027

100,0

100,0

Av tabellen framgår att andelen hemmamakeförsäkrade är stor i alla grupperna. I gruppen gifta är den 60 %, i gruppen ogifta och samboende 44 % och i gruppen ogifta och icke-samboende drygt 34 %. Andelen O-klassade är obetydlig i alla grupperna. Andelen med sjukpenning mellan 22-34 kr./ dag (motsvarar en inkomst på 1 000-2 000 kr./mån.) är större för de båda icke-gifta grupperna. Tabell 85 visar faderns civilstånd och sjukpenning vid barnets födelse. Av tabellen framgår att skillnaderna i sjukpenning är relativt små i de två olika civilståndsgrupperna när det gäller fäder. Det kan således konstateras att andelen 0-klassade är obetydlig i båda grupperna även om de är fler i gruppen icke-gifta men samboende. Gruppen med medelhöga inkomster - sjukpenning 22—34 kr./dag motsvarande en inkomst på 1 000-2 000 kr./mån. - är större bland de ogifta än bland de gifta. I motsvarande mån är inkomsterna över 2 000 kr. (37-52 kr./dag i sjukpenning) mindre bland de icke-gifta än bland de gifta.

Tabell 86 Moderskapsfallen fördelade efter antalet dagar före nedkomsten då tilläggssjukpenning har utbetalats och moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning. Procent. Moderns sjukpenning, kr./dag

Antal dagar 0

1-14

15-29

30-44

45-60

Samtliga

06-19 22-34 37-52

45,5 25,1 32,5

5,0 12,1 17,4

6,7 15,1 17,6

7,7 15,3 12,5

35,1 32,4 20,0

100,0 100,0 100,0

Samtliga

31,2

11,9

13,9

13,0

30,0

100,0

134 SOU 1972:34

Tabell 87 Mödrar som fött barn under år 1970 fördelade efter sjukpenning, kr./dag. Antal och procent. Sjukpenning kr./dag

Antal

%

0, 6H och 06 07 08 09 10 12 14 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52

47 700 524 716 616 782 1 110 1791 2 821 2 815 4 393 5 785 6 524 11 712 8 154 5 649 3 269 2 029 1 093 665 1 247

Samtliga

109 395

43,6 0,5 0,7 0,6 0,7 1,0 1,6 2,6 2,6 4,0 5,3 6,0 10,7 7,4 5,1 3,0 1,9 1,0 0,6 1,1 100,0

00, 6H och 06 07-19 22-34 37-52

47 700 11 175 36 568 13 952

43,6 10,2 33,5 12,7

Samtliga

109 395

100,0

Förtida uttag av tilläggssjukpenning Tabell 86 visar i vilken mån modern utnyttjat sin möjlighet att ta ut delar av tilläggssjukpenningen före nedkomsten, fördelat efter sjukpenningklasser vid fallets avslutning. Tabellen visar att det är förhållandevis vanligt att använda sig av möjligheten att ta ut delar av tilläggssjukpenningen före nedkomsten. Ca 70 % av de mödrar som har rätt till tilläggssjukpenning tar ut ledighet åtminstone någon tid före nedkomsten. Andelen är minst i den grupp som har en sjukpenning på högst 19 kr. (motsvarande en månadsinkomst under 850 kr./mån.) där den uppgår till ca 55 %. Störst är andelen i gruppen med en sjukpenning mellan 22 och 34 kr., där ca 75 % tar ut tilläggssjukpenning före nedkomsten. För gruppen med en sjukpenning av 37 kr. eller högre är motsvarande siffra ca 68%. SOU 1972:34

Beträffande tidsperiodens längd finner man att den grupp som har lägst sjukpenning - 6-19 kr. - inte bara har största andelen som inte alls utnyttjar möjligheten att ta ut tilläggssjukpenning i förtid utan också störst andel som utnyttjar möjligheten att ta ut hela tiden eller nästan hela tiden av två månader. Kvinnor i lägre inkomstlägen väljer alltså i större utsträckning än andra att påbörja ledigheten minst 45 dagar före den beräknade nedkomsten. Sjukpenningklassplacering för alla under 1970 nyblivna mödrar Tabell 87 visar de under år 1970 nyblivna mödrarnas sjukpenningklassplacering enligt den reguljära försäkringsstatistiken.

IX Vissa ytterligare uppgifter som belyser kostnader för barn Vissa bedömningar av barnkostnader Frågan om vad ett barn kostar sammanhänger dels med vilka kostnader som anses belöpa på barnen, dels med hur mycket föräldrarna kan och vill kosta på barnen. Variationerna mellan de olika kostnadsbedömningar som här redovisas är förhållandevis stora. Detta tyder på svårigheterna att ange kostnaderna för barn. Docent Erland Hofsten, Statistiska centralbyrån, och socionom Mine Hofsten har biträtt kommittén med kalkyler som syftar till att ge information om vad ett barn kostar. Kalkylerna bygger främst på 1969 års hushållsbudgetundersökning. Makarna Hofsten har definierat barnkostnaderna som värdet av den del av hushållens konsumtion av varor och tjänster som barnen svarar för. Inte endast den del av konsumtionen som kan betecknas som individuell, t. ex. konsumtion av kläder och leksaker, bör enligt makarna Hofsten hänföras till barnkostnader utan även barnens del i den gemensamma konsumtionen — bostad, inventarier, bil, TV osv. - bör räknas hit. Makarna Hofsten har med utgångspunkt i 135

hushållsbudgetundersökningen 1969 gjort beräkningar om barnens andel av den totala konsumtionen för ett- och tvåbarnsfamiljer. Konsumtionen för familjerna har därvid delats upp i nio grupper och för var och en av dessa har antaganden gjorts om barnens andel av konsumtionen. Antagandena grundar sig på rimlighetsbedömningar om fördelningen av de skilda utgifterna på vuxna och barn. Nedan visas de gjorda beräkningarna. Kolumnen längst till höger i tablån anger huruvida konsumtionen ansetts vara individuell (I) eller gemensam (G). Beteckningen I/G utvisar att konsumtionen till hälften räknats till den ena och till hälften till den andra kategorin. Varor och tjänster

Procentandel av konsumtionsbeloppet, som faller på ett barn i en fam ilj med två vuxna och 1 barn

Mat och dryck Spritdrycker och tobak Kläder och skor Bostad, fritidshus, bränsle och lyse Inventarier och husgeråd Transport, kommunikationer, resor Personlig hygien och hälsovård Utbildning och nöjen Övriga varor och tjänster

Individuell (I) eller gemensam (G) konsumtion

Familjetyp

Kostnad kr./mån.

Ettbamsfamilj Tvåbarnsf am ilj

622 551

Med uppräkning till kostnadsläget i januari 1972 blir kostnade ma följande.

2 barn

20 I

-

-

_

23 I

25 G

25 G

9 I/G

20 I

23 I/G

9 I/G

Genom att anbringa procenttalen i tablån på de totala konsumtionsbeloppen för familjerna enligt hushållsbudgetundersökningen har makarna Hofsten fått fram barnens andel av konsumtionskostnaderna i ett- och tvåbarnsfamiljer såsom framgår av tabellerna 88 och 89. 136

Barnkostnaderna stiger enligt dessa beräkningar rätt kraftigt med stigande inkomst. Man finner också att barnkostnaderna är betydligt lägre i tvåbarnsfamiljer än i ettbarnsfamiljer. Förklaringen till detta är enligt makarna Hofsten inte att det andra barnet i och för sig skulle vara så mycket billigare än det första utan det är en följd av den ökade sparsamhet som är nödvändig för att en inkomst skall räcka till fyra personer i stället för till tre. Den genomsnittliga sammanlagda konsumtionskostnaden för ett barn i resp. familjetyp år 1969 framgår av följande tablå.

Familjetyp

Kostnad kr./mån.

Ettbarnsfamilj Tvåbarnsf am ilj

742 658

Man kan enligt makarna Hofsten räkna med att drygt hälften av dessa belopp hänför sig till individuell konsumtion och resten till andelar i för hela hushållet gemensam konsumtion. Till barnkostnaderna bör enligt makarna Hofsten även hänföras värdet av den konsumtion i form av inom hushållet producerade tjänster som barnen svarar för. I fråga om kostnaderna för barns tillsyn kan ur 1969 års hushållsbudgetundersökning endast de direkta utgifterna avläsas (se s. 117). Utöver bearbetningen av hushållsbudgetundersökningen har emellertid makarna Hofsten även gjort vissa bedömningar av den tid som de anser kan beräknas åtgå till föräldrarnas arbete för barn som inte vistas på daghem. De har därvid kommit fram till att tiden för fysisk vård, materiell omsorg och aktiv samvaro i ettbarnsfamiljer kan beräknas till ca SOU 1972:34

Tabell 88 Beräknad kostnad för ett barns konsumtion enligt förhållandena i ettbarnsfamiljer 1969 efter disponibel inkomst. Kr./mån. Disponibel inkomst

Varor och tjänster

Mat och dryck Kläder och skor Bostad, fritidshus, bränsle och lyse Inventarier och husgeråd Transport, kommunikationer och resor Personlig hygien och hälsovård Utbildning och nöjen Övriga varor och tjänster

- 1 9 999

20 00029 999

30 00039 999

40 000-

119 56 107 43

132 61 135 68

150 75 160 73

155 101 224 115

55 18 48 17

71 25 76 20 587

91 29 98 28

110 41 128 95

Summa 463

969 Därav individuell konsumtion

464 Andel i gemensam konsumtion

65 tim./vecka för småbarn (0-3 år), ca 40 tim./vecka för förskolebarn (4-6 år), ca 25 tim ./vecka för lågstadiebarn (7-9 år) och ca 15 tim./vecka för mellan- och högstadiebarn (10-17 år), vartill kommer tid för sådan passiv tillsyn som kan kombineras med andra sysslor. Budgetkonsulenten Anna-Lisa Hellsten har i sin bok "Ekonomi till vardags" redovisat uppgifter om konsumtionskostnader för barn i olika åldrar. Uppgifterna redovisas i tabell 90. Kostnaderna har angetts vara minimikostnader vid en viss grundstandard som

är beräknad med utgångspunkt i den allmänna levnadsstandarden i landet. Enligt dessa beräkningar ökar totalkostnaderna i huvudsak med stigande ålder. De sammanlagda kostnaderna för barn i förskoleåldern ligger mellan i huvudsak 300400 kr./mån. I tonåren är motsvarande kostnader mellan 500-600 kr./mån. De största posterna är mat och kläder och det är här variationerna med åldern är av större betydelse. Matkostnaderna varierar mellan ca 50 och 300 kr./mån. medan klädkostnaderna varierar mellan ca 40 och 200 kr./mån.

Tabell 89 Beräknad kostnad för ett barns konsumtion enligt förhållandena i tvåbarnsfamiljer 1969 efter disponibel inkomst. Kr./mån. Varor och tjänster

Disponibel inkomst - 1 9 999

20 0 0 0 29 999

30 0 0 0 39 999

40 0 0 0 -

Mat och dryck 115 Kläder och skor 44 Bostad, fritidshus, bränsle och lyse 90 Inventarier och husgeråd 40 Transport, kommunikationer och resor 50 Personlig hygien och hälsovård 18 Utbildning och nöjen 70 Övriga varor och tjänster 19 Summa 444

121 48 107 44

134 70 133 63

144 80 156 76

68 20 68 19 497

87 23 116 28 653

99 26 118 83 782

Därav individuell konsumtion

400 Andel i gemensam konsumtion

382 SOU 1972:34

Tabell 90 Konsumtionskostnader för barn i olika åldrar fördelade på vissa konsumtionsgrupper. Kr./mån. (Uppräkning har gjorts efter konsumentprisindex till kostnadsläget i januari 1972. Avrundade belopp.) Ålder

0-1 1-2 2-3 3-4 4-5 5-6 6-7 7-8 8-9 9-10 10-11 11-12 12-13 13-14 14-15 15-16 16-17 17-18 18-19

Konsumtionsgrupp Mat

Kläder

Hygien, hälsov.

55 85 85 85 115 140 180 180 200 230 255 255 Fl. Po. 255 280 255 280 255 335 255 335 255 335 255 335 255 335

40 140 140 140 140 140 140 165 165 165 165 165

40 30 15 15 15 15 15 15 15 15 15 15 Fl. Po. 20 15 20 15 20 15 20 15 40 35 40 35 40 35

165 195 195 195 195 195 195

Nöjen, hobbies

Sport, leksaker

Skolavg., skolmtrl.

-

10 10 20 20 20 20 20

5 50 50 50 50 50 30 30 30 55 55

_ -1

20 30 30 30 35 35 35

55 55 55 55 20 20 20

Summa

135 260 290 290 320 415 455 410 430 460 510 510 Fl. Po. 515 535 555 575 555 630 555 630 565 640 565 640 565 640

60 601

— — — -

20 20 20

Medelbelopp

Pojkar kostar mer än flickor efter 12 års ålder — skillnaden uppgår maximalt till ca 75 kr./mån. Man kan lägga märke till att barnet innan det uppnått 1 års ålder medför konsumtionskostnader som är ganska mycket lägre än i 1—2 årsåldern. Budgetkonsulenten Gunnel Petre har i skriften "Vad kostar barnen" redovisat beräknade konsumtionskostnader för barn i vissa åldrar. Kostnaderna har angetts vara normala för barn i familjer med lägre inkomster. Uppgifterna redovisas i tabell 91. Matkostnaderna varierar här mellan ca 150 kr./mån. för en 3-åring till ca 300 kr./ mån. för en 17-åring. Den sammanlagda konsumtionskostnaden mer än fördubblas under åren från 3 år till 17 år från ca 230 till ca 500 kr./mån. Konsumentinstitutet anordnade våren 1970 i samråd med barnavårdscentralerna i Stockholm en utställning som gick under beteckningen "Första barnet - obetalbart, dyrbart?". Bl. a. redovisades konsumtions138

kostnaderna för exempelbarnet Magnus under hans första levnadsår. Kostnadsuppgifterna som redovisas i tabell 92 grundade sig på de anteckningar som Magnus' föräldrar gjort om sina faktiska utlägg under det första året.

Tabell 91 Konsumtionskostnader för barn i olika åldrar fördelade på vissa konsumtionsgrupper. Kr./mån. (Uppräkning har gjorts efter konsumentprisindex till kostnadsläget i januari 1972. Avrundade belopp.) Konsumtionsgrupp

Ålder, år 3

17 Mat 150 190 290 Kläder 50 80 110 Hygien, hälsovård 15 15 15 Studier, hobbies — 60 20 Sportutrustning, leksaker 15 15 20 Fickpengar, nöjen, kamratliv - 15 40 Summa 230 375 495

SOU 1972:34

Tabell 92 Konsumtionskostnader för ett barn under det första levnadsåret. Kr./mån. (Uppräkning har gjorts efter konsumentprisindex till kostnadsläget i januari 1972. Avrundade belopp.) Konsumtionsgrupp

Kr./mån.

Mat Kläder Blöjor och snibbar Säng och sängutrustning Liggvagn (begagnad) Sittvagn med åkpåse Diverse utrustning för skötning m. m. Säkerhetsanordningar m. m. Leksaker Läkarvård och medicin

65 55 25 30 10 20

Summa

35 5 5 10 260

Enligt detta exempel skulle konsumtionskostnaden för ett barn under det första året vara ca 250 kr./mån. Att märka är att det i detta exempel, liksom i de exempel som budgetkonsulenterna redovisat, är fråga om bruttokostnader, dvs. betydelsen av ändrade skatteförhållanden, barnbidrag m. m. har inte redovisats. Familjeberedningen lät 1963 utföra en intervjuundersökning bland ett statistiskt representativt urval gifta kvinnor (870 st.) i

åldrarna upp till 45 år för att bl. a. få en uppfattning om till vilka belopp barnfamiljerna uppfattar sina kostnader för barnens räkning. Resultatet av undersökningen finns i betänkandet Ökat stöd till barnfamiljerna (SOU 1964:36). I tabell 93 redovisas vissa av dessa uppgifter. Variationerna med åldern när det gäller matkostnaderna är här inte så stora - från ca 135 kr./mån. i åldern 0-2 år till ca 200 kr./mån. i 17-årsåldern. Klädkostnaderna varierar mellan 30 och 75 kr./mån. De sammanlagda kostnaderna för barn i förskoleåldern varierar från ca 225 till ca 300 kr./mån. (inkl. bostad och tillsyn). I tonåren är motsvarande kostnader omkring 400 kr./mån. Här redovisas alltså också föräldrarnas uppfattning om tillsynskostnaderna för barnen. Det är dock endast fråga om direkta utgifter för barntillsyn, t. ex. daghemsavgifter. De redovisade tillsynskostnaderna är mycket låga. Orsaken till detta torde vara att det är fråga om genomsnittsbelopp och att det år 1963 var mindre vanligt att barnen t. ex. var på daghem än det är i dag. Familjeberedningen redovisar även de uppfattade kostnaderna för ett barn med fördelning efter antal barn i hushållet. Det kan vara av intresse att jämföra hur de sammanlagda kostnaderna per barn varierar

Tabell 93 De uppfattade kostnaderna för ett barn med fördelning på olika utgiftsposter samt efter barnets ålder. Kr./mån. (Uppräkning har gjorts efter konsumentprisindex till kostnadsläget i januari 1972. Avrundade belopp.) Konsumtionsgru] PP

Ålder, år 0-2

3-6

7-12

13-16

17-

0-16

Samtliga

35 Bostad 135 Mat 30 Kläder Fickpengar Leksaker, hobby, sport 5 Semester (inkl. resor) Övriga resekostnader 5 Hälsovård 5 Tillsyn Skolutgifter Övrigt 10 Summa 225 Antal barn 183

45 165 40 10 5

55 175 50 10 20 15

50 170 45 10 15 10

-

55 200 35 20 10 20 10 10

50 165 50 10 15 10

-

70 195 75 25 25 20 10 10

-

-

-

-

5 10 445 182

15 5 380 99

SOU 1972:34

-

5 30

5 10

-

-

5 305 320

5 345 373

5 15

5 15

-

-

5 325 1 058

5 325 1 157

Tabell 94 Kostnader för barn i vissa åldrar enligt olika källor. Bostadskostnader, ferieutgifter och tillsynskostnader ej inkluderade. Kr./mån. (Uppräkningar efter konsumentprisindex har gjorts till kostnadsläget i januari 1972. Avrundade belopp). Ålder, ar

Hellsten Pet re

_

0- 1 135 3- 4 290 6- 7 415 10-11 510 14-15 5 5 5 - 6 3 0 17-18 5 6 5 - 6 4 0

-

-

495 Familjeberedningen

Konsumentinstitutet

185 235 235 495 345 295

-

Socialhjälpen i Stockholms kommun m. m.

med familjens storlek. Uppräkning efter konsumentprisindex har gjorts till kostnadsläget i januari 1972. Antal barn i familjen 1

Kostnad per barn, kr./mån.

4 eller Samtliga flera

390 350 325 230

335 Kostnaderna per barn sjunker genomgående när barnantalet ökar i familjen. Detta beror sannolikt främst på att familjen kan kosta på varje barn mindre ju fler barn de har. I tabell 94 visas en sammanställning av budgetkonsulenternas, konsumentinstitutets samt familjeberedningens bedömningar om vad ett barn kan kosta. I beloppen har inte medtagits bostadskostnader, ferieutgifter och tillsynskostnader. Fosterlön Svenska kommunförbundet rekommenderar barnavårdsnämnderna att fr. o. m. 1971 som lägsta ersättning för vård i enskilt hem av barn som omhändertagits jämlikt barnavårdslagen utge belopp som motsvarar 90 % av det vid ingången av kalenderåret gällande basbeloppet. Ersättningen utgör vid ett basbelopp på 7 100 kr. ca 530 kr./mån. eller 6 390 140

kr./år. När det gäller ersättning för särskilda kostnader rekommenderar kommunförbundet att kommunerna ersätter fosterföräldrarna för läkarvårdskostnader, läkemedel och tandvårdskostnader till den del dessa inte ersätts genom sjukförsäkring. Kommunen bör dessutom ersätta fosterföräldrarna för skäliga fickpengar till fosterbarnet samt för kostnader för särskilt kostnadskrävande utrustning.

I Stockholm utgår socialhjälp med normalbelopp som är avsedda att garantera viss ekonomisk standard för de hjälpsökande. Socialhjälpen skall ge reella möjligheter för bidragstagarna att själva sköta sin ekonomi och garantera dem en rimlig levnadsstandard. Levnadsstandarden är inte avsedd att vara högre än den på vilken fullt självförsörjande medborgare i små ekonomiska omständigheter lever. Normalbeloppen består av grundbelopp och tilläggsbelopp. Grundbeloppen innefattar - bostadskostnaden undantagen — samtliga löpande utgifter i hushållet. Beloppen är differentierade med hänsyn till hushållstyp, barnantal och barnens ålder. Ensamstående erhåller således per månad 90 % av gällande basbelopp, medan makar och samboende erhåller 150 % av basbeloppet. För barn 0-9 år utgår därutöver 30 % av basbeloppet, för barn 10-15 år 45 % av basbeloppet samt för barn 16-19 år 55 % av basbeloppet. Månadsbeloppen för de tre barngrupperna utgör f. n. (april 1972) 175,260 resp. 320 kr. Tilläggsbeloppen utgår för att täcka vissa bestämda omkostnader, som inte täcks av grundbeloppen, bl. a. hyreskostnaden. För barn kan tilläggsbelopp utgå med 45 kr. för kosttillägg som barnet enligt läkarintyg behöver. Ex is tensm in im um Följande tablå visar normalbeloppen per månad för bestämmande av existensminimum för år 1972. SOU 1972:34

Löneortsgrupp

5 Belopp kr./mån. Ensamstående utan barn Ensamstående med 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn

700 800 900 1 000

730 835 940 1 045

Makar och likställda makar med 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn

933 1 033 1 133 1 233

988 1 093 1 198 1 303

SOU 1972:34

5 Barnfamiljernas sociala och ekonomiska situation

I detta kapitel ges vissa sammanfattande redovisningar av det statistiska material och av de undersökningar som redovisats i kap. 3 och 4. Här redovisas även vissa resultat från familjeundersökningen (se bilaga 1) och familjestödets effekter på disponibel inkomst (se bilaga 2). Syftet med kapitlet är att belysa barnfamiljernas situation och familjestödets effekter genom jämförelse bl. a. mellan barnfamiljer och familjer utan barn, enförälder- och tvåförälderfamiljer, familjer med olika antal barn och familjer med barn i olika åldrar. Dessutom redovisas visst material om familjernas bostadsförhållanden och om situationen i samband med barnens födelse. Kapitlet innehåller också ett avsnitt där familjestödets effekter belyses för ett antal exempelfamiljer. Där framgår hur stort kontantstöd de olika familjerna erhåller och hur stor deras disponibla inkomst per månad är sedan skatten dragits ifrån och bidragen lagts till. Slutligen ges en redogörelse för familjestödets verkningar för olika grupper av barn-

familjer. Av beräkningarna kan man bl. a. utläsa hur stor inkomstomfördelning skatter och bidrag medför för olika grupper av barnfamiljer och för familjer i olika inkomstlägen.

Barnfamiljer - icke-barnfamiljer Som redan i tidigare kapitel påpekats möter det avsevärda svårigheter att jämföra uppgifterna om barnfamiljer och familjer utan barn i den löpande statistiken eller i undersökningar, framför allt med hänsyn till skillnaderna i ålderssammansättning. Stor försiktighet bör således iakttas när slutsatser dras från olika material. Följande tablå visar antalet familjer med och utan barn. Den avser förhållandena den 31 december 1971. Uppgifterna är hämtade ur befolkningsstatistiken. I gruppen hushåll utan barn har endast sådana medtagits där hushållsföreståndaren är under 67 år. Med barn avses barn under 18 år.

Tabell 95 Gifta män (inkl. samboende) under 65 år med och utan barn fördelade efter ålder enligt familjeundersökningen. Tabellen avser år 1970. Procent. Procentuell fördelning efter mannens ålder Familjetyp

-25

26-35

36-45

46-55

56-65

Samtliga

Gifta med barn under 18 år Gifta utan barn under 18 år

5,6

27,4

35,5

23,7

7,8

100,0

6,9

9,8

5,3

28,2

49,8

100,0

142 SOU 1972:34

Familjetyp

Gifta Ensamstående 1

Antal familjer med barn

utan barn

945 000 187 000

920 000 2 202 000

•Med ensamstående avses här ogifta, änkor, änklingar, frånskilda eller gifta ej samboende.

Skillnaden mellan makar med resp. utan barn är som synes relativt liten. Differensen mellan ensamstående med barn och ensamstående utan barn är större, men bland de ensamstående utan barn ingår många unga med mycket små inkomster. Följande uppgifter om förvärvsfrekvens är hämtade ur familjeundersökningen och avser de som uppgav att de förvärvsarbetade vid undersökningstillfället 1970. I undersökningen är inte de som är äldre än 65 år medtagna. Med barn avses barn under 18 år.

Tabell 95 visar åldersfördelningen för gifta män under 65 år med resp. utan barn, som den framkommer ur familjeundersökningen. De stora skillnaderna i åldersfördelning framgår klart av tabellen. De gifta männen med barn finns företrädesvis i åldrarna 26— Andel förviirvsarbetande, % 45 år medan de gifta männen utan barn un- Familjetyp der 18 år framför allt finns i åldrarna 46—65 Utan barn Med barn år. (Barnlösa hushåll där hushållsförestånda79,7 män 92,8 ren - för makar i regel mannen - är över 66 Gifta Gifta kvinnor 51,0 58,7 år är inte medtagna i undersökningen.) Ensamstående 62,2 68,0 Tabell 96 som är framräknad ur familjeunDe gifta männen med barn arbetar i bedersökningen visar åldersfördelningen för entydligt högre grad än de utan barn, vilket samstående (män och kvinnor) under 65 år 2 sannolikt till största delen hänger samman och utan barn som är egna huvudmän. med att de gifta männen utan barn genomAv tabellen framgår att ensamstående snittligt är äldre. Gifta kvinnor med barn har "egna huvudmän" utan barn till ca 40 % trots olikheterna i åldersfördelningen en lägåterfinns i åldersgruppen under 25 år. Även re förvärvsfrekvens än gifta kvinnor utan de ensamstående med barn är genomsnittligt barn, vilket främst torde bero på att en del betydligt yngre än de gifta. Mer än hälften är av dem avstår från förvärvsarbete för att ta under 35 år. hand om barnen. På grundval av den fortlöpande inkomstEnsamstående med barn - av vilka de flesstatistiken har följande medianinkomster i ta är kvinnor — har högre förvärvsfrekvens kr./år framräknats för år 1972. Som barn än gifta kvinnor med och utan barn, men räknas barn under 16 år. Uppgifterna avser skattepliktiga inkomster (sammanräknad något lägre än ensamstående utan barn. Av socialhjälpsstatistiken för år 1970 framnettoinkomst enligt taxeringen). går att ca 75 000 barnfamiljer fick socialMedianinkomst kr./år Familjetyp hjälp, vilket motsvarar ca 34 % av socialMakar Ensamstående

Med barn

Utan barn Skillnad

42 600 17 700

41 000 14 000

1600 3 700

2 Den person som familjen är registrerad på i statistiska centralbyråns register över totalbefolkningen (RTB).

Tabell 96 Ensamstående (män och kvinnor) med och utan barn fördelade efter ålder enligt familjeundersökningen. Tabellen avser år 1970. Procent. Procentuell fördelning efter den ensan iståendes ålder Familjetyp Ensamstående med barn under 18 år Ensamstående utan barn under 18 år

SOU 1972:34

-25

26-35

36-45

46-55

56-65

Samtliga

26,4

27,2

24,5

18,1

3,8

100,0

39,9

16,0

14,9

15,3

13,9

100,0

hjälpsfallen det året. Antalet barn under 16 år som fick socialhjälp uppgick till ca 152 000, vilket motsvarar 8 % av alla barn under 16 år. Förekomsten av socialhjälp bland barnfamiljer och barnlösa efter civilstånd år 1970 framgår av följande tablå. Familjetyp

Med barn

Utan barn

antal andel social- socialhjälps- hjälpsfall fall av samtliga

antal socialhjälpsfall

% Ensamstående 28 956 18 Gifta 46 171 5

andel socialhjälpsfall av samtliga

% 121 992 5 24 898 3

Barnfamiljer uppbar således i relativt större omfattning än barnlösa familjer socialhjälp. Särskilt stor var skillnaden mellan ensamstående med och utan barn. Ur familjepolitiska kommitténs undersökning av låginkomstgrupper i hushållsbudgetundersökningens material (se ovan s. 120) framgår att ca 9 % av makar utan barn låg under låginkomstnivån (den garanterade socialhjälpsstandarden inom Stockholms kommun) jämfört med 11 % för makar med barn. En- och tvåförälder familjer Antalet barnfamiljer (med barn under 18 år) var enligt befolkningsstatistiken år 1971 ca 1 132 000 varav ca 945 000 var makar med barn och ca 187 000 var ensamstående1 med barn. I dessa barnfamiljer fanns ca 1 995 000 barn av vilka 1 726 000 var barn till makar och 269 000 barn till ensamstående. Detta innebär att medelantalet barn till makar var betydligt större - 1,9 — än för ensamstående — 1,4. Av de ensamstående vårdnadshavarna var enligt folkräkningen 1965 ca 12 000 män, vilket motsvarar ca 8 % av de ensamstående vårdnadshavarna. Enligt familjeundersökningen fanns det 1970 ca 1 096 000 barnfamiljer.2 Som barnfamiljer räknades familjer som i februari 1970 hade barn födda 1952 eller senare, vil144

ket betyder att åldersgränsen kom att ligga vid ungefär 18 år. Av dessa familjer var ca 952 000 makar med barn medan ca 143 000 var ensamstående med barn. De senares fördelning på olika kategorier visas av följande tablå. Familjetyp

Antal

Procent

Frånskilda män Änklingar Ogifta kvinnor Frånskilda kvinnor Änkor Gifta ej samboende kvinnor Samtliga

5 200 4 900 65 000 44 400 17 800

3,6 3,4 45,9 30,9 12,4

5 400 142 700

100,0

3,8

Här redovisade siffror utgår från den vanliga civilståndsindelningen. Följande tablå visar i vilken utsträckning dessa ensamstående föräldrar enligt egna uppgifter vid undersökningstillfället (året före undersökningstillfället) sammanlevde under äktenskapsliknande former. Familjetyp

Procent samboende

Frånskilda män Änklingar Ogifta kvinnor Frånskilda kvinnor Änkor Gifta ej samboende kvinnor

7,6 2,4 46,4 12,2 3,2 4,9

Räknar man bort dem som enligt dessa uppgifter sammanbodde under äktenskapsliknande former sjunker antalet enförälderfamiljer från ca 144 000 till ca 90 000. De redovisade uppgifterna är relativt osäkra. Klart är emellertid att den största delgruppen ensamstående föräldrar — ogifta kvinnor - i betydande utsträckning sammanbor under äktenskapsliknande former. I skatte- och bidragssammanhang räknas som gifta även de som sammanbor och som tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft barn tillsammans. !Med ensamstående avses här ogifta, änkor, änklingar, frånskilda eller gifta ej samboende. 2 Uppgifterna ur familjeundersökningen är uppräknade tal och bygger på enkätsvar i stället för registerdata. SOU 1972:34

Av kap. 4 avsnittet Barnfamiljernas inkomster framgår inkomstförhållandena för olika typer av barnfamiljer. De ensamstående föräldrarna ligger i regel på en lägre inkomstnivå än tvåförälderfamiljerna. Medianinkomsten beräknad på sammanräknad nettoinkomst beräknas som tidigare nämnts år 1972 vara ca 17 700 kr./år för ensamstående med barn och ca 42 600 kr./år för makar med barn (enligt den angivna skattedefinitionen). Därvid bör observeras att ensamstående vårdnadshavare oftast har inkomst i form av underhållsbidrag, bidragsförskott eller barnpension vilka inte ingår i inkomststatistiken. Vidare finner man som framgår av följande tablå att 56 % av alla ensamstående (enligt denna definition) med barn beräknas ha en inkomst som understiger 20 000 kr./år medan endast 8 % av de gifta makarna med barn beräknas ha så låga inkomster. För makar avses deras sammanlagda inkomst. Årsinkomst 1972, kr.

lägre än 20 000 högre än 40 000

Makar med barn

Ensamstående med barn

antal

% av samtliga

antal

72 700

510 900

7 500

% av samtliga

I absoluta tal finns det emellertid ungefär lika många makar med barn som ensamstående med barn i inkomstläget under 20 000 kr./år. Bland barnfamiljerna har makar med en inkomsttagare i större utsträckning än makar med två inkomsttagare årsinkomster som understiger 20 000 kr. Av dem med två inkomsttagare är det vidare en betydligt större andel som har inkomster som överstiger 40 000 kr. om året än motsvarande andel av dem med en inkomsttagare. I familjeundersökningen har en faktisk disponibel inkomst per familj beräknats för olika familjekategorier. I den disponibla inkomsten ingick bl. a. sammanräknad nettoinkomst, utbetald sjukpenning, socialhjälp och en lång rad andra samhälleliga bidrag. Inkomsterna minskades sedan med inbetald SOU 1972:34 10

Årsinkomst 1972, kr.

lägre än 20 000 högre än 40 000

Makar med barn, Makar med barn, en inkomsttagare två inkomsttagare antal

% av samtliga

antal

% av samtliga

47 700

25 000

110 900

400 000

preliminärskatt. På s. 472 i bilaga 1 redovisas i detalj hur denna disponibla inkomst är uppbyggd. Följande tablå visar medelvärden i kr./år för år 1969. Familjetyp

Medelvärden för disponibel inkomst per familj, kr./år

Makar med barn Ensamstående med barn Därav Frånskilda män med barn Änklingar med barn Ogifta kvinnor med barn Frånskilda kvinnor med barn Änkor med barn Gifta ej samboende kvinnor med barn Makar utan barn

26 300 17 500 21 000 23 500 15 700 16 600 19 300 12 500 24 700

Tablån visar att de ensamstående föräldrarna, även när man räknar efter disponibel inkomst, hade lägre inkomster än makar med barn, men skillnaden mellan de båda grupperna var betydligt mindre. Ensamstående män med barn hade avsevärt högre inkomster än ensamstående kvinnor. De ensamstående männens inkomster låg inte så mycket under tvåförälderfamiljernas. Bland de ensamstående mödrarna hade änkorna de högsta inkomsterna och de gifta ej samboende de lägsta. Att ensamstående med barn ofta har en besvärlig ekonomisk situation framgår även av den officiella socialhjälpsstatistiken vilken som nämnts visar att ca 18 % av de ensamstående med barn hade socialhjälp 1970 medan motsvarande siffra för makar var ca 5 %. I familjeundersökningen redovisas också uppgifter om socialhjälp. Dessa har insamlats från socialregister och bygger alltså inte på de tillfrågades egna uppgifter. Uppgifterna 145

avser år 1969. I följande tablå redovisas förekomsten av socialhjälp bland olika familjekategorier år 1969 enligt familjeundersökningen.

Ur familjeundersökningen framgår vidare att åldersfördelningen för de olika grupperna ensamstående föräldrar var mycket olika vilket visas av följande tablå.

Familjetyp

Familjetyp

Medianålder, år

Frånskilda män Änklingar Ogifta kvinnor Frånskilda kvinnor Änkor Samtliga ensamstående med barn

42 52 24 37 48

Makar med barn Ensamstående med barn Därav Frånskilda män med barn Änklingar med barn Ogifta kvinnor med barn Frånskilda kvinnor med barn Änkor med barn Gifta ej samboende kvinnor med barn Makar utan barn

Procent som uppburit socialhjälp under år 1969 2,3 12,1 9,3 5,2 6,8 21,9 5,5 17,8 0,8

Tablån visar att skilda och gifta ej samboende kvinnor hade de största andelarna som uppbar socialhjälp. Av de senare torde flertalet vara hemskilda. Ca en femtedel av dessa grupper uppbar socialhjälp under år 1969. Bland männen låg de skilda männen högst. Bland de ogifta kvinnorna var andelen socialhjälpstagare påfallande liten. Bland de icke-gifta icke-vårdnadshavande föräldrarna hade enligt familjeundersökningen drygt 2 % av de ogifta männen uppburit socialhjälp. Motsvarande siffror för frånskilda män var ca 22 % och för icke-vårdnadshavande (i huvudsak frånskilda) kvinnor knappt 6 %. Av de ovan redovisade siffrorna framgår att det finns stora differenser mellan den officiella socialhjälpsstatistiken och de resultat som framkommit i familjeundersökningen. Sannolikt finns det i den officiella statistiken en viss överskattning av antalet socialhjälpstagare. Detta beror bl. a. på att socialhjälpstagare som fått hjälp från mer än en kommun räknas en gång för varje kommun. Å andra sidan underskattar troligen familjeundersökningen antalet socialhjälpstagare. Relationerna mellan olika familjetyper är emellertid lika i de båda materialen och inget tyder på att jämförelser mellan olika grupper inom resp. undersökning skulle ge missvisande resultat. 146

34 Skillnaderna i ålder påverkar sedan andra förhållanden. Familjeundersökningen visar bl. a. att de ogifta kvinnorna med barn hade en förhållandevis god utbildning, vilket säkert sammanhänger med att den snabba utbyggnaden av skolväsendet nått denna grupp bättre än de andra grupperna ensamstående föräldrar där genomsnittsåldern är högre. De uppgifter som redovisas i kapitel 4 avsnittet Arbetsmarknadsstatistik (s. 97) visar att kvinnor som inte är gifta förvärvsarbetar i större utsträckning än gifta kvinnor. Ca 60 % av samtliga gifta kvinnor med barn under 17 år förvärvsarbetar mellan ca 70 % av de ickegifta kvinnorna gör det enligt arbetskraftsundersökningarna fjärde kvartalet 1971 (s. k. relativt arbetskraftstal, se s. 97). Avgifta kvinnor som bara har ett barn i åldern 3—16 år förvärvsarbetar mellan 65 och 70 %. Av ickegifta kvinnor med ett barn i samma ålder förvärvsarbetar mellan 80 och 90 %. Familjetyp

Procent förvärvsarbetande

Gift man med barn Gift kvinna med barn Ensamstående med barn Därav Frånskild man med barn Änkling med barn Ogift kvinna med barn Frånskild kvinna med barn Änka med barn Gift ej samboende kvinna med barn Gift man utan barn (under 65 år) Gift kvinna utan barn (mannen under 65 år)

93,2 51,1 64,1 89,0 87,0 47,2 80,1 56,0 69,4 79,7 58,5

SOU 1972:34

Tabell 97. Tillgång till telefon, TV, bil och sommarstuga för olika familjetyper 1970 enligt familjeundersökningen. Familjetyp

Andel som i s har tillgång ti

bostad

Andel som har tillgång till egen eller annans

Telefon

TV

Bil

Sommarstuga

Makar med barn Makar utan barn Ensamstående med barn Ensamstående utan barn

95,9 95,8 86,4 84,1

98,1 97.6 91.1 74.2

87,2 78,1 49,2 52,9

29,5 31,1 15,2 23,0

Ensamstående män med barn Ensamstående kvinnor med barn

91,4 86,0

95.3 90.7

75,1 46,9

18,1 15,0

Uppgifterna på föregående sida om förvärvsfrekvens är hämtade ur familjeundersökningen och avser dem som uppgav att de förvärvsarbetade vid undersökningstillfället 1970. Med barn avses barn under 18 år. Skillnaderna i förvärvsfrekvens mellan de olika grupperna av ensamstående föräldrar var som synes betydande. Den låga siffran för ogifta kvinnor med barn förklaras bl. a. av att dessa kvinnor genomsnittligt är unga och att därför många fortfarande studerar (ca 16 %). Vidare har många av dem mycket små barn. Den höga förvärvsfrekvensen för skilda kvinnor med barn avspeglar sannolikt att denna grupp ofta har en pressad ekonomisk situation exempelvis jämfört med änkorna. Tabell 97 som hämtats ur familjeundersökningen visar att makar i betydligt högre grad än ensamstående hade telefon och TV i den egna bostaden. Tillgång till bil och sommarstuga var också vanligare bland makar än bland ensamstående. När det gäller bil och sommarstuga hade i motsats till vad som gällde för telefon och TV ensamstående utan barn en något bättre situation än ensamstående med barn, vilket sannolikt beror på att de oftare har tillgång till föräldrarnas bil eller sommarstuga. Enligt hushållsbudgetundersökningens uppgifter från år 1969 uppgick den genomsnittliga konsumtionen för makar med barn till ca 33 100 kr./år medan motsvarande siffra för ensamstående med barn var ca 22 200 kr./år. Siffrorna låg ca 6 800 kr./år resp. 4 700 kr./år över den disponibla inkomsten för dessa grupper som den ovan redovisats från familjeundersökningen. Uppgifterna avSOU 1972:34

ser i båda fallen år 1969. Motsvarande skillnad synes föreligga mellan konsumtionen och den disponibla inkomst som framkommit i hushållsbudgetundersökningen. I fråga om konsumtionens sammansättning visar hushållsbudgetundersökningen att enförälderfamiljer använder en större del av sitt konsumtionsutrymme till konsumtion av mat och dryck än vad tvåförälderfamiljerna gör. Traditionellt anses detta tyda på en sämre ekonomisk situation. Även varuområdena kläder och skor och bostad tar upp en större andel av konsumtionsutrymmet för ensamstående med barn än för makar med barn. Däremot är transportposten (i vilken ingår motorfordon) lägre för ensamstående med barn. I familjeundersökningen har kommittén också prövat att belysa de sämst ställda familjernas situation genom att sätta familjernas disponibla inkomst i relation till en viss miniminivå. Miniminivån har för vuxna satts till den pensionsstandard som gällde för år 1969. Därtill har den faktiska bostadskostnaden dragits av. För barnen har sedan antagits tre olika konsumtionsnivåer; ingen barnkostnad, 200 kr. per barn och månad och 300 kr. per barn och månad. Följande tablå visar medelvärdet av återstående konsumtionsutrymme och andelen i varje familjetyp där inget konsumtionsutrymme återstår när barnkostnaden beräknats till 200 kr. per barn och månad.

Familjetyp

Makar med barn Makar utan barn Ensamstående med barn Ensamstående utan barn Ensamstående kvinnor med barn Ensamstående män med barn

Återstående konsumtionsutrymme, medelvärde, kr.

Andel med mindre konsumtionsutrymme än den angivna miniminivån

664 1 035

14,7 8,0

32,5

34,1

34,3

13,9

Av tablån framgår att makar utan barn hade en bättre ekonomisk situation som grupp än makar med barn. Mer än en sjundedel av makarna med barn nådde inte ens denna lågt satta miniminivå som utgörs av folkpensionsstandard och ett mycket begränsat konsumtionsutrymme för barnen. Ensamstående med barn hade i sin tur enligt tablån ett betydligt mindre återstående konsumtionsutrymme än makar med barn. Många av dem låg under miniminivån. När det gäller ensamstående utan barn bör siffrorna tolkas med försiktighet eftersom sannolikt många mycket unga finns med i materialet. Deras ekonomiska situation påverkas ofta av bidrag från föräldrar eller andra närstående, som inte kommit med i det mått på disponibel inkomst som använts i undersökningen. De ensamstående männen med barn hade ett betydligt större konsumtionsutrymme än de ensamstående kvinnorna med barn. Följande tablå visar konsumtionsutrymmet se-

dan den angivna minimistandarden avräknats för olika kategorier av ensamstående kvinnor med barn. Familjetyp

Andel med mindre konsumtionsutrymme än den angivna miniminivån

Återstående konsumtionsutrymme, medelvärde, kr.

Ogifta kvinnor med barn 225 Skilda kvinnor med barn 146 Änkor med barn 432 Gifta icke-samboende kvinnor med barn -238

33,3 35,8 24,2 60,9

Av tablån framgår att de frånskilda och de gifta icke-samboende kvinnorna med barn, hade det minsta återstående konsumtionsutrymmet i genomsnitt, liksom också de största andelarna som över huvud taget inte hade något återstående konsumtionsutrymme över minimistandarden. Barnens ålder År 1971 fanns det enligt statistiska centralbyråns befolkningsstatistik ca 2 milj. barn under 18 år i Sverige. Följande tablå visar barnen fördelade på åldersklasser. Ålder, år

Antal

Procent

- 2 3- 6 7-10 11-15 16-17 Samtliga barn

329 629 483 700 451 136 530 759 214 448 2 009 672 1

16,3 23,9 22,3 26,7 10,8 100,0

J Häri ingår ca 14 300 barn som klassificerats som barn ej ingående i familj.

Tabell 98 Barnfamiljer fördelade efter yngsta barnets ålder. Åder, år

- 1 2- 6 7-10 11-16 17-18 Samtliga

148 Makar

Ensamstående

Samtliga

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

143 900 303 900 183 600 237 300 83 700 952 400

15 32 19 25 9 100

31400 43 100 20 700 35 200 13 300 143 700

22 30 14 25 9 100

175 300 347 000 204 300 272 400 97 000 1 096 000

16 32 18 25 9 100

SOU 1972:34

Tabell 98 från familjeundersökningen visar barnfamiljerna fördelade efter yngsta barnets ålder. Av tabell 98 framgår att nästan hälften av barnfamiljerna hade barn i förskoleåldern. De ensamstående föräldrarna hade en större andel förskolebarn än de gifta makarna. Följande tablå visar den faktiska disponibla inkomsten år 1969 som den framkommit ur familjeundersökningen, för familjer fördelade efter yngsta barnets ålder.

Disponibel inkomst, kr./år

Yngsta barnets ålder, år

Makar

Ensamstående

- 6 7-10 11-16 Samtliga

25 800 26 900 27 500 26 900

16 300 17 600 19 500 17 500

Av tablån framgår att familjernas disponibla inkomst är högre ju äldre det yngsta barnet är. Skillnaderna är relativt små för makar och något större för ensamstående föräldrar. Sannolikt förklaras en stor del av skillnaden ovan av att föräldrarna genomsnittligt har något högre inkomst vid högre ålder. Följande tablå visar hemmavarande barns fördelning efter ålder för socialhjälpstagare resp. hela befolkningen enligt 1968 års socialhjälpsundersökning. För alla åldersgrupper rådde en god överensstämmelse mellan totalbefolkningen och socialhjälpstagama.

Ålder, år

Barn i familjer med socialhjälp

Alla barn

0- 3 4- 6 6-10 11-15 Samtliga

25,0 21,4 24,4 29,2 100,0

27,5 18,4 23,7 30,4 100,0

Följande tablå från arbetskraftsundersökningarna fjärde kvartalet 1971 visar förvärvsfrekvens för gifta kvinnor med barn i olika åldrar. SOU 1972:34

Antal barn

Relativt arbetskraftstal för gifta kvinnor med barn under 17 år med barn enbart i åldern 7 - 1 6 år

1 70,8 2 69,5 3 eller flera 70,1 Samtliga 70,3

med yngsta barn under 7 år 61,8 47,2 42,4 50,8

Tablån visar en lägre förvärvsfrekvens för kvinnor vars yngsta barn är under 7 år. För kvinnor med barn i åldern 7—16 år är det praktiskt taget ingen skillnad i förvärvsfrekvens beroende på antalet barn. För kvinnor vars yngsta barn är under 7 år är det däremot en betydande skillnad mellan att ha ett barn och att ha två eller flera barn. Skillnaden mellan två barn och tre eller flera barn är relativt liten. Följande tablå är hämtad ur 1969 årshushållsbudgetundersökning och visar konsumtionsandelen för varugruppen mat och dryck bland ettbarnsfamiljer. Barnens ålder, år

Konsumtionsandel, procent

- 2 3- 6 7-15 16-20 Samtliga

19,5 20,6 24,3 22,8 22,2

Av tablån framgår att varugruppen mat och dryck tar en stigande andel av familjens konsumtion när barnen blir äldre. Varugruppen kläder och skor visar en motsvarande stegring. Varugruppen bostäder visar däremot en minskande konsumtionsandel med barnens stigande ålder, vilket sannolikt till stor del beror på skillnaden i hyror mellan nybyggda och äldre bostäder. Följande tablå visar andelen familjer med barn i olika åldersgrupper som ligger under den i hushållsbudgetundersökningen inlagda låginkomstnivån (garantibidraget inom Stockholms kommuns socialhjälp). Beräkningarna avser endast tvåförälderfamiljer som bor i flerfamiljshus. 149

Barnens ålder ar

Andel familjer under låginkomstnivån, procent

- 2 3- 6 7-15 Samtliga

11 11 13 11

Skillnade rna är som synes små. Familjer med barn i skolåldern har en något högre andel under låginkomstnivån. Familjer med olika barnantal Följande tablå visar antalet barnfamiljer efter barnantal och antalet barn i de familjerna. Uppgifterna avser den 31 december 1971 och gäller familjer med barn under 18 år.

Antal barn

Barnfamiljer antal

1 2 3 4 eller flera

521 181 422 553 141 866

46,0 37,3 12,5

521 181 845 106 425 598

26,1 42,4 21,3

46 744

4,2

203 444

10,2

Samtliga

1 132 344

100,0

1 995 329

100,0

Barn antal

%

%

Följande tablå med medianinkomster för familjer med olika barnantal visar att inkomsten sjunker med barnantalet. Uppgifterna är hämtade ur inkomststatistiken och framräknade till år 1972.

Antal barn

Medianinkomst kr./år

1 2 3 4 5 eller flera

43 500 42 600 41 100 36 800 35 800

Samtliga barnfamiljer

42 600

Mest markerad är skillnaden i medianinkomst mellan familjer med tre och fyra barn. Denna tendens gäller oavsett om endast den ena eller båda makarna har inkomst, vilket framgår av följande tablå. 150

Antal barn

Medianinkomst kr./år Två inEn inkomstkomsttagare tagare

Skillnad

0 1 2 3 4 5 eller flera

44 500 47 400 46 700 45 900 42 400 41600

31600 33 400 36 000 35 400 31 200 30 600

+ 13 600 + 14 000 + 10 700 + 10 500 + 11 200 + 11 000

Samtliga barnfamiljer

46 800

34 600

+ 12 200

Att familjen har två inkomsttagare innebär dock inte alltid att båda makarna förvärvsarbetar då dels även mycket små inkomster medräknats, dels även annat än inkomst av förvärvsarbete ingår i inkomstbegreppet, t. ex. inkomst av kapital. I gruppen makar med en inkomsttagare ingår 318 900 makar med barn (ensamstående med barn är inte medtagna i denna jämförelse) med en eller ingen inkomst och i gruppen makar med två inkomsttagare utgör 602 600 makar med barn. Som framgår av tablån ligger medianinkomsten för makar där båda har inkomst mellan ca 10 500 kr. och ca 14 100 kr. högre än för familjer där endast ena maken har inkomst. Den största skillnaden redovisas för familjer med ett barn. Detta torde bero på att det finns många studerandefamiljer bland ettbarnsfamiljerna med en inkomsttagare. I gruppen makar med en inkomsttagare inräknas också de familjer som inte har någon inkomst alls. Uppdelningen på familjer med en eller två inkomsttagare visar också att familjer med två inkomsttagare genomgående har en högre medianinkomst än familjer med en inkomsttagare. Detta gäller således även för familjer med många barn. Antal barn

Medianinkomst kr./år för ensamstående

1 2 3 4 5 eller flera

18 200 17 600 14 900 13 600 10 700

Samtliga ensam stående med barn

17 700

SOU 1972:34

För de ensamstående föräldrarna är tendensen till sjunkande inkomst med ökat barnantal ännu tydligare, vilket framgår av föregående tablå. Den faktiska disponibla inkomsten enligt familjeundersökningen för familjer med olika antal barn redovisas i följande tablå. Uppgifterna avser år 1969.

och å andra sidan kvinnans förvärvsintensitet. Följande tablå ur arbetskraftsundersökningarna fjärde kvartalet 1971 visar förvärvsfrekvens och genomsnittlig arbetstid för gifta resp. icke-gifta kvinnor med barn under 17 år. Civilstånd, antal barn under 17 år

Medelarbetstid, timmar

Relativt arbetskraftstal, procent

Gifta kvinnor med 1 2 3 eller flera barn

29,3 27,5 26,1

67,0 55,6 49,2

Samtliga

28,1

59,3

Icke-gifta kvinnor med 1 2 3 eller flera barn

35,9 34,3 28,7

75,9 67,4 53,9

Samtliga

35,2

72,4

Disponibel inkomst, kr./år

Antal barn

1 2 3 eller flera Samtliga

Makar

Ensamstående

24 800 27 100 26 700

16 500 19 800 19 100

26 200

17 500

Tablån visar att den disponibla inkomsten var lägst för ettbarnsfamiljer både för makar och ensamstående. Tvåbarnsfamiljerna hade något större disponibel inkomst än familjerna med tre eller flera barn, men skillnaden var förhållandevis liten. Räknat per familjemedlem blir den genomsnittliga disponibla inkomsten genomgående lägre ju fler barn familjen har. Socialhjälpsstatistiken visar att socialhjälpsbehovet i hög grad är beroende av familjens barnantal. Antal barn

Socialhjälpsfall med barn, procent

Alla barnfamiljer, procent

Relationstal för andelen barnfamiljer med socialhjälp i förhållande till andelen samtliga barnfamiljer med resp. antal barn

1 2 3 4 eller flera Samtliga

35,9 30,5 18,6 15,0 100,0

49,9 34,1 11,6 4,4 100,0

0,7 0,9 1,6 3,4

Uppgifterna, som är tagna ur 1968 års socialhjälpsundersökning, visar en betydande överrepresentation av mångbarnsfamiljerna bland socialhjälpsfallen. Arbetsmarknadsstatistiken visar som tidigare nämnts att det finns ett klart samband mellan å ena sidan barnens antal och ålder SOU 1972:34

Siffrorna visar som väntat att både förvärvsfrekvens och medelarbetstid sjunker vid ökat barnantal för båda grupperna kvinnor. För gifta kvinnor är minskningen större mellan ett- och tvåbarnsmödrar än mellan dem som har två resp. tre eller flera barn. För icke-gifta kvinnor är det däremot en markerad minskning för de kvinnor som har tre eller flera barn. Som tidigare påpekats har de icke-gifta kvinnorna en generellt högre förvärvsfrekvens än de gifta. Ur hushållsbudgetundersökningen finner man att familjernas barnantal i hög grad påverkar konsumtionens sammansättning. Följande tablå visar den relativa konsumtionsandelen mat och dryck för familjer med olika barnantal. Antal barn

Andel mat och dryck av konsumtionen, procent

1 2 3 eller flera

22,2 24,9 26,9

Samma mönster finns för konsumtionen av kläder och skor. Konsumtionsandelen för bostäder ökar däremot bara obetydligt med barnantalet. I hushållsbudgetundersökningen har en 151

varugrupp, kläder och skor, uppdelats efter vilka medlemmar som konsumerar den inköpta varan. Den uppdelningen visar att föräldrarnas konsumtion av kläder och skor inte i någon nämnvärd omfattning påverkades av antalet barn. Inte heller konsumtionen per barn påverkades nämnvärt av barnantalet. Dock var konsumtionen per barn något större i ettbarnsfamiljerna. Det betyder att den totala konsumtionen av kläder och skor för barnen steg kraftigt med barnantalet. Med hjälp av materialet i hushållsbudgetundersökningen har som tidigare nämnts gjorts en undersökning av vilka grupper som ligger under en konstruerad låginkomstnivå (motsvarande garantibidraget inom Stockholms kommuns socialhjälp). Beräkningen avser endast tvåförälderhushåll boende i flerfamiljshus. Följande tablå visar antalet samt den andel inom olika familjetyper som låg under nivån. Antal barn

Antal familjer

%

0 1 2 3 eller flera

31 800 24 200 21 900 13 800

9 9 11 16

Samtliga barnfamiljer

59 900

11 Av tablån framgår ett klart samband mellan barnantal och andelen av resp. grupper under nivån. Andelarna som ligger under nivån är naturligtvis beroende av hur nivån konstrueras. Som tidigare nämnts har ur familjeundersökningen framtagits material för att belysa familjernas återstående konsumtionsutrymme sedan en viss minimistandard motsvaranÅterstående konsumtionsutrymme i genomsnitt Antal barn

Makar

Ensamstående

1 2 3 eller flera

790 646 377

266 298 - 51

Samtliga

de pensionsstandard för föräldrarna och 200 kr./mån. och barn frånräknats. Beräkningarna avser år 1969. Föregående tablå visar familjernas återstående konsumtionsutrymme i genomsnitt. I den följande tablån visas andelen familjer utan återstående konsumtionsutrymme för makar och ensamstående med barn fördelade efter barnantal. Andelen utan återstående konsum tionsutrymme Antal barn

Makar

Ensamstående

1 2 3 eller flera

9,0 14,7 30,0

29,5 31,4 56,7

Samtliga

14,8

32,5

Som väntat minskade det återstående genomsnittliga konsumtionsutrymmet med stigande barnantal, medan andelen som inte hade något konsumtionsöverskott ökade. Skillnaden mellan ett och två barn var liten medan avståndet till flerbarnsfamiljerna var stort både för makar och ensamstående. Av makarna med tre eller flera barn levde 30 % på eller under miniminivån. För ensamstående med tre eller flera barn fattades det genomsnittligt ca 50 kr./mån. för att uppnå miniminivån. Över 55 % av dessa enförälderfamiljer levde på eller under nivån. Vid framställningen av miniminivåtabellerna gjordes också i vissa tabeller en omgruppering av redovisningsgrupperna så att kriteriet för grupptillhörighet ändrades från civilstånd till faktiskt samboende. Tabellerna 99 och 100 visar genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme och andel under miniminivån för makar och ensamstående fördelade efter barnantal när de uppdelats dels efter civilstånd, dels efter faktiskt samboende. Av tabellerna 99 och 100 framgår att det återstående genomsnittliga konsumtionsutrymmet för makar minskar något när de samboende icke-gifta föräldrarna förs över till gruppen makar. Det återstående genomsnittliga konsumtionsutrymmet minskar också för de ensamstående när det bara blir de SOU 1972:34

Tabell 99 Återstående konsumtionsutrymme i genomsnitt efter avräkning av "miniminivå" efter antal barn samt för makar och ensamstående med uppdelning dels efter civilstånd, dels efter faktiskt samboende. Miniminivå = folkpension för föräldrarna, 200 kr./mån. och barn samt hela bostadskostnaden. Antal barn

Ensamstående

Makar Faktiskt samboende

Civilstånd

Skillnad

Faktiskt samboende

Civilstånd

Skillnad

1 2 3 eller flera

762 648 368

790 646 377

-28 + 2 - 9

250 136 - 35

266 298 - 51

- 16 - 162 + 16

Samtliga

-11

-

48 Tabell 100 Andel med återstående konsumtionsutrymme mindre än eller lika med 0 efter avräkning av den ovan beskrivna miniminivån efter antal barn samt för makar och ensamstående med uppdelning dels efter civilstånd, dels efter faktiskt samboende. 1969. Antal barn

Ensamstående

Makar Faktiskt samboende

Civilstånd

Skillnad

Faktiskt samboende

Civilstånd

Skillnad

1 2 3 eller flera

10,5 14,8 30,6

9,0 14,7 30,0

+ 1,5 + 0,1 + 0,6

27,3 35,8 55,9

29,5 31,4 56,7

Samtliga

15,5

14,8

+ 0,7

32,0

32,5

- 2,2 + 4,4 -0,8 -0,5

Tabell 101 Genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme per barn efter avräkning av den ovan beskrivna miniminivån och andel med konsumtionsnivå mindre än eller lika med 0 för olika familjetyper indelade efter förvärvsintensitet. Familjerna är indelade efter faktiskt samboende 1969. Till miniminivån har lagts en förvärvskostnad på 100 kr./mån. för heltidsarbetande förälder och 50 kr./mån. för förälder som arbetar mindre än heltid. Familjetyp

Antal Förvärvsarbete i familjer Ena Andra maken maken

Makar

0 <1 1 <1 1 1

0 0 0 <1 <1 1

Samtliga makar med barn Ensamstående

0 <1 1

Samtliga ensamstående med barn

Genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme kr./mån. och barn

Andel som inte når upp till minimistandarden. Procent

-302 223 209 - 113 470 820

64,3 50,4 27,7 67,4 11,8 4,5

918 307

14 467 27 023 48 855

- 138 - 58 309

20,6 60,1 56,6 15,8

90 345

35,3

12 767 33 673 358 110 13 583 341 763 158 405

1 0 = förvärvsarbetar ej <Cl = förvärvsarbetar mindre än heltid 1 = förvärvsarbetar heltid

SOU 1972:34

faktiskt ensamstående kvar i gruppen. De samboende icke-gifta föräldrarnas ekonomiska situation förefaller således genomsnittligt vara sämre än för makar men bättre än för faktiskt ensamstående. Skillnaderna var förhållandevis små och ändrar inte på de mönster som tidigare framkommit. Av jämförelsen framgår ändå att de siffror som visar de ensamståendes situation byggda på civilståndsbegreppet, inte är rättvisande för de faktiskt ensamstående. Deras situation var sämre än vad genomsnittssiffrorna för hela civilståndsgruppen angav. De ovan angivna uppgifterna är inte enhetliga för alla grupperna av barnfamiljer. Underskottet i genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme blir mindre för de ensamstående med tre eller flera barn när de faktiskt samboende tas bort ur gruppen. Några säkra slutsatser av detta förhållande kan dock inte dras då det statistiska underlaget vid en sådan uppdelning blir förhållandevis svagt. Tabell 101 visar förvärvsintensitetens effekter på konsumtionsutrymmet per barn.

Vid indelningarna efter faktiskt samboende har frånräknats en förvärvskostnad på 100 kr./mån.förheltidsarbetande förälder och 50 kr ./mån. för förälder som arbetar mindre än heltid. Av tabell 101 framgår att konsumtionsutrymmet stiger markant med ökande förvärvsintensitet. Det genomsnittliga återstående konsumtionsutrymmet per barn steg enligt undersökningen från 209 kr./mån. för familjer där en make heltidsarbetade och den andra inte förvärvsarbetade till 820 kr. för familjer där båda makarna förvärvsarbetade heltid. Andelen utan något ytterligare konsumtionsutrymme utöver miniminivån sjönk från 27,7 % för familj med hemmamake till 4,5 % i familjer där båda makarna förvärvsarbetade heltid. Tabell 102 visar på motsvarande sätt förvärvsintensitetens effekter på konsumtionsutrymmet per familj. Tabell 103 visar att familjerna under miniminivån till 55 % utgjordes av familjer där en make heltidsarbetade och den andra inte förvärvsarbetade. Drygt 22 % var familjer där en

Tabell 102 Genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme per familj efter avräkning av den ovan beskrivna miniminivån och andel med konsumtionsnivå mindre än eller lika med 0 för olika familjetyper indelade efter förvärvsintensitet. Familjerna är indelade efter faktiskt samboende. 1969. Familjetyp

Antal Förvärvsarbete 1 familjer Ena Andra maken maken

Genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme kr./mån. oc:h familj

Makar

0 <1 1 <1 1 1

Samtliga makar med barn Ensamstående

Andel som inte når upp till minimistandarden

0 0 0 <1 <1 1

12 767 33 673 358 110 13 583 341 763 158 405

-318 280 290 -343 676 1 008

64,3 50,4 27,7 67,4 11,8 4,5

0 <1 1

918 307 14 467 27 023 48 855

526 - 169 - 99 349

20,6 60,1 56,6 15,8

90 345

35,3

Samtliga ensamstående med barn 1 0 = förvärvsarbetar ej <1 = förvärvsarbetar mindre än heltid 1 = förvärvsarbetar heltid

154 SOU 1972:34

Tabell /öiTvåförälderfamiljer (efter faktiskt samboende) under den beskrivna miniminivån indelade efter förvärvsintensitet. Förvärvsarbete 1

Antal familjer under mvan

Procent

Totalantalet familjer i gruppen

0 <1 1 <1 1 1

8 209 16 971 99 196 9 155 40 328 7 128

4,4 9,4 55,0 5,0 22,3 3,9

12 767 33 673 358 110 13 583 341 763 158 405

Samtliga makar med barn 180 987

100,0

0 0 0 <1 <1 1

0 = förvärvsarbetar ej <1 = förvärvsarbetar mindre än heltid 1 = förvärvsarbetar heltid

förälder heltidsarbetade och den andre deltidsarbetade. Endast ca 4 % var familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetade heltid. Tabell 104 visar samma fördelning för enförälderfamiljer. Hälften av de ensamstående föräldrarna som ligger under nivån förvärvsarbetade som synes deltid. Mindre än en fjärdedel förvärvsarbetade heltid. Bostadsförhållanden

familjetyp som har lägenheter vilka uppfyller vissa utrustnings- och utrymmeskrav. Undersökningen omfattar endast flerfamiljshus. Utrustningskraven avser vatten och avlopp, samt eget dusch- eller badrum. Utrymmeskraven är räknade efter norm 1, dvs. att inte antalet boende överstiger två per rum, köket oräknat. Tabell 105 visar att andelen barnfamiljer som inte uppfyllde utrustningskraven var låg. Andelen familjer som inte uppfyllde kraven minskade med stigande barnantal. När det gäller trångboddhet fanns naturligt nog den största andelen trångbodda barnfamiljer bland familjer med tre eller flera barn, där ca 24 % var trångbodda. I nedanstående tablå visas trångboddhetsutvecklingen enligt norm 1 (högst två boende per rum, köket oräknat) under åren 1945, 1960 och 1965. Materialet är hämtat ur folkoch bostadsräkningarna för resp. år. Antal barn

1 2 3 4 5 eller flera

Trångboddhet i % 1945

35 35 56 62 82

15 13 34 36 62

9 7 21 22 49

Ur bostads- och hyresundersökningen år 1969 är uppgifterna i tabell 105 hämtade. Tabellen visar andelen barnfamiljer efter

Tablån visar att trångboddheten minskat markant för samtliga familjetyper samt att familjer med ett och två barn i relativt liten utsträckning var trångbodda 1965. Familjer Tabell 104 Enförälderfamiljer (efter faktiskt med fler än två barn var trångbodda i högre samboende) under den beskrivna minimini- utsträckning och särskilt då familjer med fem eller flera barn där nästan 50 % var vån indelade efter förvärvsintensitet. trångbodda. FörvärvsAntal Procent Totalantalet Enligt folk- och bostadsräkningen 1965 arbete 1 familjer familjer i under gruppen var ca 14 % av samtliga barnfamiljer i flermvan familjshus trångbodda enligt norm 1. Enligt bostads- och hyresundersökningen 1969 var 0 8 695 27,4 14 467 <1 15 295 48,2 27 023 ca 7 % av samtliga barnfamiljer som bodde i 1 7 719 24,4 48 855 flerfamiljshus färdigställda t. o. m. 1968 Samtliga entrångbodda enligt norm 1. samstående Bostadsstyrelsen genomförde 1969 en unmed barn 31 709 100,0 90 345 dersökning rörande barnfamiljer som uppbar 1 0 = förvärvsarbetar ej statligt och/eller kommunalt bostadstillägg. <1 = förvärvsarbetar mindre än heltid l = förvärvsarbetar heltid Undersökningen avser familjer som uppbar SOU 1972:34

Tabell 105 Andel lägenheter som uppfyller vissa utrustningskrav (vatten och avlopp, duscheller badrum) eller utrymmeskrav (norm 1 = högst två boende per rum köket oräknat) efter familjetyp enligt bostads- och hyresundersökningen 1969. Familjetyp

Andel lägenheter som uppfyller utrustningskraven Procent

Andel lägenheter som uppfyller utrymmeskraven Procent

Ensamstående med barn Makar med ett barn Makar med två barn Makar med tre eller flera barn Övriga hushåll med barn 1 Ensamstående utan barn Makar utan barn Övriga hushåll utan barn

87,8 92,3 95,5 94,7 90,6 68,2 88,8 83,7

96,7 94,3 97,1 76,1 83,8

3,4 1,3

I dessa hushåll ingår minst två vuxna som inte är makar.

Tabell 106 Antal familjer med olika typer av bostadstillägg i maj 1969 och i december 1970 enligt bostadsstyrelsens undersökningar. Maj 1969

December 1970

Familjer med endast statligt tillägg statligt och kommunalt tillägg endast kommunalt tillägg

270 100 97 200 12 100

253 400 174 300 24 000

Samtliga

379 400

451 700

Tabell 107 Antalet ensamstående resp. samboende med bostadstillägg i maj 1969 enligt bostadsstyrelsens undersökning. Ensamstående

Samboende

Samtliga

Familjer med endast statligt tillägg statligt och kommunalt tillägg endast kommunalt tillägg

51 000 16 500 1 000

219 100 80 700 11 100

270 100 97 200 12 100

Samtliga

68 500

310 900

379 400

Tabell 108 Familjer med bostadstillägg efter familjetyp och barnantal i maj 1969 enligt bostadsstyrelsens undersökning. Antal barn

Ensamstående

Samboende

Samtliga

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

1 2 3 4 5 eller flera

43 800 17 300 5 100 1 700 600

63,9 25,3 7,4 2,5 0,9

65 700 148 000 69 800 20 000 7 400

21,1 47,6 22,5 6,4 2,4

109 500 165 300 74 900 21 700 8 000

28,9 43,6 19,7 5,7 2,1

Samtliga

68 500

100,0

310 900

100,0

379 400

100,0

156 SOU 1972:34

Tabell 109 Familjer med statligt bostadstillägg fördelade efter familjetyp och det statliga bostadstilläggets belopp i maj 1969 enligt bostadsstyrelsens undersökning. Bostadstilläggsbelopp max. belopp minst 3/4 dock ej max. belopp 1/2-3/4 av max. belopp 1/4-1/2 av max. belopp mindre än 1/4 av max. belopp

80 9 6 4 1

24 17 26 22 11

Samtliga

67 500

299 800

Antal familjer med statligt bostadstillägg

bostadstillägg för maj 1969. Denna följdes sedan upp med en mindre, kompletterande undersökning i december 1970. Antalet familjer med bostadstillägg vid de båda undersökningstillfällena framgår av tabell 106. En undersökning avseende december 1971 pågår och beräknas bli färdigställd under sommaren 1972. I tabell 107 redovisas familjer med bostadstillägg i maj 1969 fördelade på samboende och ensamstående. Icke-gifta som sammanbor med någon som de varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med redovisas i denna undersökning som samboende. Fördelningen av familjer med bostadstilllägg i maj 1969 efter barnantal framgår av tabell 108. Nära 30 % av samtliga familjer hade endast ett barn under 16 år. Familjer med tre eller flera barn utgjorde 27,5 % av samtliga familjer med bostadstillägg medan de är ca 12 % av samtliga barnfamiljer vilket belyser att flerbarnsfamiljerna i större utsträckning än familjer med få barn får del av det stöd som bostadstilläggen innebär. Effekten av reduceringen med stigande inkomst av det statliga bostadstillägget framgår av tabell 109. Uppgifterna i tabellen visar i vilken relativ utsträckning familjerna hade maximibeloppet av resp. bidragstyp eller olika stor andel av detta belopp. För ca 50 % av bidragstagarna uppgick det statliga bostadstillägget till tre fjärdedelar eller mer av maximibeloppet. Ca en tredjedel hade helt oreducerat tillägg, men skillnaden var, som framgår av tabellen, stor mellan enSOU 1972:34

Samtliga

Samboende

Ensamstående

34 15 22 19 10 100 367 300

samstående, av vilka 80 % hade maximibeloppet, och samboende, av vilka endast en fjärdedel erhöll detta belopp. I bostads- och hyresundersökningen från 1969 redovisas det relativa antalet familjer med bostadstillägg i olika hushållstyper och inkomstklasser. Undersökningen omfattar enbart flerfamiljshus. Den disponibla inkomst som används i undersökningen består av sammanräknad nettoinkomst med avdrag för inbetald preliminärskatt och med tillägg av barnbidrag och bostadstillägg. Uppgifterna redovisas i tabell 110. Enligt folk- och bostadsräkningarna 1960 och 1965 var fördelningen av lägenhetsbeståndet på småhus resp. flerfamiljshus i hela riket följande under resp. år (%). År

Småhus Flerfamiljshus

Icke-bostadshus

1960 1965

47,1 45,0

2,8 2,1

50,1 52,9

Tablån visar en viss ökning från 1960— 1965 av andelen flerfamiljshus (ca 2 %) och ungefär motsvarande minskning beträffande småhus. Folk- och bostadsräkningens material från 1970 är ännu inte tillgängligt men utvecklingen under åren 1965-1970 torde ha varit likartad den mellan 1960—1965. Andelen flerfamiljshus kan således beräknas ha ökat med några procentenheter medan andelen småhus minskat i motsvarande mån.

Tabell 110 Andel hushåll med bostadstillägg år 1969. Övriga

Disponibel inkomst, kr./år

Makar med 1 barn

2 barn

3 eller flera barn

- 1 4 999 15 0 0 0 - 1 9 999 20 0 0 0 - 2 4 999 25 0 0 0 - 2 9 999 30 0 0 0 - 3 9 999 40 0 0 0 -

40 34 18 7 3 0

77 79 68 38 16 4

69 95 86 76 45 2

76 80 62 21

Samtliga

hushåll med barn

-

Familjernas sociala och ekonomiska förhållanden under tiden för barnens födelse

270 dagar före nedkomsten och för fadern tidpunkten för nedkomsten. Drygt en tredjedel av samtliga kvinnor var Av riksförsäkringsverkets föräldraundersökhemmamake försäkrade. Relativt få hade en ning (s. 129) framgår att av samtliga föräldrar sjukpenning mellan 6 och 19 kr./dag; ca 3 % som fått barn våren 1970 var ca 81 % gifta av männen och ca 15 % av kvinnorna. och samboende, ca 12 % icke-gifta men samDe ca 7 % icke-gifta ej samboende mödrarboende med barnets fader och ca 7 % ickena hade 270 dagar före nedkomsten följande gifta och inte samboende. Närmare två tredsjukpenning. jedelar av de mödrar som födde barn utom äktenskap sammanbodde således med barSjukpenningklass Procent nets far. Tabell 111 ur riksförsäkringsverkets un0 21,8 dersökning visar gifta (eller samboende för- 6H 7,6 äldrar fördelade efter sjukpenningens stor- 6 - 1 9 20,7 43,4 lek. Tidpunkten som avses är för modem 2 2 - 3 4 37-52 Samtliga

Tabell 111 Gifta (inkl. samboende) föräldrar efter sjukpenningklassplacering1 1970. Procent. Moclerns sjukpenning kr. /dag

Faderns sjukpenning kr./ dag

0 6H 6-19 22-34 37-52

_ 0,2 0,2 0,1 0,3 0,1 0,3 1,3 0,4 0,9 6,5 3,8 1,3 25,9 10,7

0,2 0,3 0,8 8,2 28,8

0,1 0,4 0,9 8,3

0,6 0,9 3,2 20,3 75,0

Samtliga

2,6 34,2 15,2

38,3

9,7

100,0

6H

6 - 1 9 2 2 - 3 4 3 7 - 5 2 Samtliga

_

0 = inkomst under 1 800 kr./år 6H = inkomst under 1 800 kr./år och hemmamakeförsäkrad 06 = inkomst 1 8 0 0 - 2 600 kr./år 19 = inkomst 10 200-12 000 kr./år 34 = inkomst 21 0 0 0 - 2 4 000 kr./år 52 = inkomst över 39 000 kr./år

6,5 100,0

Som framgår av tablån hade ca 29 % av de icke-gifta ej samboende mödrarna inkomster under 1 800 kr./år. Moderns sjukpenning två månader efter det tilläggssjukpenning upphört att utgå undersöktes också. Det visar sig att relativt många förändringar skett under tiden från graviditetens början till dess tilläggssjukpenning upphört att utgå. För de gifta och samboende kvinnorna gäller att andelen hemmamakeförsäkrade kvinnor har ökat från ca 32 % till ca 56 %. Andelen som hade en sjukpenning över 37 kr./dag var i stort sett oförändrad. Gruppen med sjukpenning mellan 22 och 34 kr./dag hade däremot minskat ganska starkt, från ca 38% till ca 21 %. Gruppen med låg sjukpenning - 6-19 kr./dag - hade minskat något - från ca 15 % till ca 12 %. SOU 1972:34

Mödrarnas ålder framgår av följande tablå.

ekonomiska situationen som besvärlig. Det var bland de senare också fler som angivit att Ålder, år Ogifta ej samboende Gifta (inkl. perioden var "mycket besvärlig". samboende) Tabell 112 som också är tagen ur familje-20 5,5 35,6 undersökningen, redovisar moderns syssel20-24 34,5 34,6 sättning under större delen av graviditeten. 25-29 16,5 37,3 Ogifta kvinnor — som i regel var relativt 30-34 8,4 15,8 355,0 6,8 unga och i flertalet fall inte hade barn tidigare Samtliga 100,0 100,0 — förvärvsarbetade och studerade under graviditeten i större utsträckning än gifta och Som synes är de ogifta ej samboende möd- tidigare gifta kvinnor. rarna genomsnittligt yngre än de samboende På kommitténs begäran ställdes vid arbetsgifta och ogifta mödrarna. Över 35 % av de kraftsundersökningen i april 1971 en tilläggsicke-samboende är under 20 år mot ca 5 % fråga till undersökningen för att belysa förvärvsintensiteten för mödrar med barn melav de samboende. I familjeundersökningen tillfrågades för- lan sex och tolv månaders ålder. Tabell 113 visar andelen mödrar som tilläldrarna hur de själva upplevt tiden omkring födelsen. Följande tablå visar hur stora pro- hörde arbetskraften och andelen som fakcentandelar i de olika grupperna som upplevt tiskt förvärvsarbetade mätveckan. Av tabellen framgår att närmare hälften den ekonomiska situationen som "ganska beav mödrarna med barn mellan sex och tolv svärlig" resp. "mycket besvärlig". månaders ålder tillhörde arbetskraften, och att en tredje del verkligen förvärvsarbetade. Familjetyp Andel som upplevt situaSkillnaderna mellan mödrar med barn i åltionen som dern 6—9 månader och 9-12 månader var "inte be"ganska "mycket obetydliga, liksom mellan mödrar som hade svärlig" besvärbesvärresp. inte hade barn tidigare. lig" Hg" Ungefär en tredjedel av dem som räknades Makar 4 80 16 vara i arbetskraften förvärvsarbetade inte. Ogifta kvinnor 53 37 10 Orsakerna till att de inte förvärvsarbetade Övriga icke-gifta kan vara arbetslöshet, sjukdom eller dylikt. kvinnor 52 28 20 Den enda orsak som mäts i arbetskraftsunSamtliga 77 5 18 dersökningarna är arbetslöshet. Av tilläggsSom framgår av tablån upplevde många frågan framgår att gruppen mödrar med barn föräldrar den ekonomiska situationen om- mellan sex och tolv månaders ålder inte hade kring födelsen som besvärlig. Ungefär en fem- någon ovanligt hög andel arbetslösa. Den trotedel av makarna uppfattade situationen så. liga förklaringen till den stora skillnaden är Bland de ensamstående kvinnorna med barn istället sannolikt att relativt många mödrar har nära hälften angett att de upplevt den var hemma under denna tidsperiod med möjTabell 112 Kvinnor fördelade efter sysselsättning under större delen av graviditeten och civilstånd enligt familjeundersökningen. Procent. Sysselsättning Familjetyp

Hemmamake

Förvärvsarbetande

Studerande

Samtliga

Makar Ogifta kvinnor Övriga icke-gifta kvinnor

47,8 27,2 51,8

50,3 65,3 46,1

100,0 100,0 100,0

Samtliga

46,8

51,4

1,9 7,5 2,1 1,8

SOU 1972:34

100,0

Tabell 113 Andel i arbetskraften resp. faktiskt förvärvsarbetande bland kvinnor med barn i åldern 6-12 månader. Arbetskraftsundersökningen i april 1971. Barnens ålder

I arbetskraften 1

Förvärvsarbetade

6 - 9 månader därav med äldre syskon 9 - 1 2 månader därav med äldre syskon

45,9 47,2 45,2 36,5

27,0 30,8 37,8 31,0

Totalt 6 - 1 2 månader därav med äldre syskon

45,6 42,0

31,9 30,9

1 Faktiskt förvärvsarbetande, arbetslösa eller tillfälligt frånvarande under mätveckan.

lighet att återuppta förvärvsarbete, och att de då i arbetskraftsundersökningen betraktats som tillfälligt frånvarande; men räknats med i den grupp som tillhör arbetskraften. Abortkommittén har i sitt betänkande Rätten till abort (SOU 1971:58) bl. a. redovisat en undersökning av något mindre än 22 000 abortansökningar som inkommit till Socialstyrelsen under åren 1964—1966. Följande tablå visar de abortsökandes civilstånd i procent. Familjetyp

Procent

Gifta Ogifta Frånskilda Änkor Hemskilda Samtliga

48,4 38,8 8,1 1,1 3,6 100,0

Disponibel inkomst

De gifta utgjorde alltså mindre än hälften av de abortsökande. Närmare 40 % var ogifta. Ålderssammansättningen skiljer sig avsevärt mellan de olika grupperna. Nästan hälften av de ogifta abortsökande var under 20 år. Över 80 % var under 25 år. Av de gifta var mer än 60 % över 30 år. Följande tablå visar hur många äldre hemmavarande barn de abortsökande hade. Antal äldre hemmavarande barn

Procent

0-1 2 3 eller flera Samtliga

49,7 19,9 30,4 100,0

160 Ca hälften av de abortsökande hade således inget eller bara ett barn. Knappt en tredjedel av gruppen hade tre eller flera barn. Abortutredningen har också bearbetat drygt 2 000 ansökningar om abort för tiden oktober—november 1967 bl. a. i avseende på de sökandes motiv för att vilja ha abort. Varje sökande kunde i enkäten ange flera olika motiv för ansökan. Det vanligast förekommande motivet bland de 46 angivna var "Sociala skäl: ekonomi (för låg inkomst, arbetslöshet)". Ca 36 % av mödrarna hade angivit detta som enda eller ett bland flera skäl. Ca 23 % hade nämnt "Sociala skäl: bostad" som orsak till abortansökan.

I bilaga 2 redovisas utförligt olika familjetypers disponibla inkomster vid olika barnantal och inkomster. 1 detta kapitel, liksom också något i kap. 8, kommer exempel ur det tabellmaterialet att redovisas. Följande exempelfamiljer kommer att användas: Familjen A: Makar, ene makens årsinkomst 20 000 kr., andre makens årsinkomst 0 kr., 10 000 kr. eller 20 000 kr. Familjen B: Makar, ene makens årsinkomst 40 000 kr., andre makens årsinkomst 0 kr., 20 000 kr., eller 40 000 kr. Familjen C: Makar, ene makens årsinkomst 60 000 kr., andre makens årsinkomst 0 kr., 30 000 kr. eller 60 000 kr. SOU 1972:34

Tabell 114 Kontantstöd, kr./mån. Antal barn

Familj, årsinkomst, tkr.

Barnbidrag, kr./mån.

Statligt bostadstillägg, kr./mån.

1 A 20+0 = 20 B 40+0 = 40 C 60+0 - 60 D 20 =20 E 40 =40 F 60 =60

100 100 100 100 100 100

75 A 20+0 = 20 B 40+0 = 40 C 60+0 = 60 D 20 =20 E 40 =40 F 60 =60

200 200 200 200 200 200

150 A 20+0 = 20 B 40+0 = 40 C 60+0 = 60 D 20 =20 E 40 =40 F 60 =60

400 400 400 400 400 400

4 Familjen D: Ensamstående ogift, som erhåller bidragsförskott, årsinkomst 20 000 kr. Familjen E: Ensamstående ogift, som erhåller bidragsförskott, årsinkomst 40 000 kr. Familjen F: Ensamstående ogift, som erhåller bidragsförskott, årsinkomst 60 000 kr. Familjerna antas i olika situationer ha ett, två eller fyra barn. Beräkningarna av disponibel inkomst, som avser år 1972, bygger på följande förutsättningar: 1. Vid beräkningen av disponibel inkomst har 1972 års inkomstskatteregler tillämpats. Den kommunala utdebiteringen har satts till 24 kr. per skattekrona. 2. Barnbidrag utgår med 1 200 kr./år och barn. 3. Bidragsförskott utgår med 40 % av basbeloppet, vilket är 7 100 kr. (april 1972). 4. Statligt och kommunalt bostadstillägg utgår enligt reglerna som gäller från den 1 april 1972. 5. Beräkningarna av daghemsavgiften grundar sig på antagandet att barnet vistas 200 dagar per år på daghem. Avgiften har SOU 1972:34 11

-

-

150 75

-

300 225 25

Bidragsförskott kr./mån.

Sammanlagt, kr./mån.

_ -

175 100 100 411 336 336

-

350 200 200 822 747 672

-

700 400 400 1644 1569 1369

236 236 236

472 472 472

944 944 944

beräknats efter den avgiftsskala som rekommenderats av Svenska kommunförbundet. Samhällets stöd till barnfamiljerna ges dels som kontantstöd och dels i form av vård och service. I tabell 114 belyses exempelfamiljernas kontantstöd, varvid för familjerna A-C tabellen avser situationen då en av makarna saknar inkomst. Det kontantstöd som utgår vid dessa och andra inkomstlägen framgår också av Förmånskatalogen (i slutet av betänkandet). Som framgår av tabellen erhåller enförälderfamiljerna D, E och F ett betydligt högre sammanlagt "kontantstöd" än tvåförälderfamiljerna A, B och C. Detta beror på att enförälderfamiljerna förutsätts uppbära bidragsförskott med 236 kr./mån. och barn. Det bör observeras att bidragsförskottet har en annan karaktär än övriga bidrag eftersom det ersätter den andra förälderns försörjningsinsats för barnet och endast utgår i den mån den andra föräldern inte fullgör sin underhållsskyldighet. En barnfamiljs disponibla inkomst beror på bruttoinkomst, skatter och det kontantstöd som familjen erhåller. I tabell 115 belyses den sammanlagda effekten av inkomst, skatter och samhällets familjepolitiska stöd161

Tabell 115 Disponibel inkomst per familj, kr./mån. Familj, årsinKomsi, tier.

Antal barn

41 A 20+0 = 20 20+10 = 30 20+20 = 40

1 471 1 878 2 223

1646 2 042 2 290

1996 2 392 2 550

B 40+0 = 40 40+20 = 60 40+40 = 80

2 148 3 050 3 583

2 248 3 125 3 600

2 448 3 325 3 800

C 60+0 = 60 60+30 = 90 60+60 = 120

2 777 4 055 4 691

2 877 4 122 4 724

3 077 4 322 4 824

D20 E40 F60

1656 2 238 2 784

2 051 2 525 3 054

2 841 3 225 3 660

i För familjer med fyra barn antas att två är på daghem (om föräldrarna båda har inkomst och för enförälderfamiljer) och två i skola.

åtgärder sett ut de enskilda familjernas synpunkt. I tabellen visas för familjerna A—C den disponibla inkomsten i tre olika situationer, nämligen när den andre maken saknar inkomst, när den andre maken har ett deltidsarbete och får en inkomst som uppgår till hälften av makens inkomst och när båda makarna har lika stora inkomster. För familjer där båda makarna förvärvsarbetar och för ensamstående är även daghemsavgiften fråndragen. Vid deltidsarbete (halv inkomst) har halv daghemsavgift räknats från. Tabell 116 Disponibel inkomst per familjemedlem kr./mån. Familj, årsinkomst, tkr.

Antal barn

4 A 20+0 = 20 20+10 = 30 20+20 = 40

490 626 741

411 510 572

333 398 425

B 40+0 = 40 40+20 = 60 40+40 = 80

716 1 017 1 194

562 781 900

408 554 633

C 60+0 = 60 60+30 = 90 60+60 = 120

926 1 352 1 564

719 1031 1 181

513 720 804

D20 E40 F60

828 1 119 1 392

684 842 1018

568 645 732

När endast en av makarna i familjen A förvärvsarbetar (årsinkomst 20 000 kr.) är deras disponibla inkomst per månad, oberoende av antalet barn, lägre än familjen D:s (årsinkomst 20 000 kr.). Detta beror främst på att familjen D erhåller bidragsförskott. Om båda makarna i familjen A förvärvsarbetar, den ene på heltid, den andre på halvtid (årsinkomst 20 000 + 10 000 = 30 000 kr.) får de oberoende av antalet barn en inkomstökning på ca 400 kr./mån. jämfört med när endast en av makarna förvärvsarbetar. Om den halvtidsarbetande maken i familjen A börjar förvärvsarbeta på heltid (årsinkomst 20 000 + 20 000 = 40 000 kr.) stiger deras disponibla inkomst per månad ytterligare. När familjen har ett barn stiger den med ca 350 kr./mån., med ca 250 kr./mån. om familjen har två barn och med ca 150 kr./mån. om familjen har fyra barn. Att ökningen i den disponibla inkomsten är minst när familjen har fyra barn beror främst på att bostadstillägget minskar kraftigt när inkomsten ökar för familjen med fyra barn. Oavsett barnantal har också familjen A i denna situation en något högre disponibel inkomst per månad än vad familjen B har när bara den ene maken förvärvsarbetar och har lika stor familjeinkomst. Att den totala familjeinkomsten beskattas lägre när den intjänas av två inkomsttagare, har således i detta inkomstläge något större betydelse än att familjen A får betala avgift för barntillsyn. För att beräkna konsumtionsutrymmet per familjemedlem får man göra vissa antaganden om storleken av barnens konsumtion. Man kan exempelvis anta att varje barns konsumtion kostar lika mycket som en vuxens eller att varje barns konsumtion kostar hälften så mycket som en vuxens. Båda antagandena har belysts i bilaga 2.1 tabell 116 har antagits att ett barns konsumtion kostar lika mycket som en vuxens. När bara en av makarna A förvärvsarbetar (årsinkomst 20 000 kr.) har de en sammanlagd disponibel inkomst på 1 471 kr./mån., utslaget lika på tre familjemedlemmar blir det 490 kr./mån. för var och en. Om familSOU 1972:34

Tabell 117 Disponibel inkomst per familj kr./mån. efter kommunalt bostadstillägg och med avdrag för hyra Familj, årsinkomst, tkr.

1 278 1423

1246 1 642 1 890

1 206 1602 1725

1046 1442 1565

1596 1992 2 150

1556 1952 2 110

1516 1912 2 070

1548 2 450 2 983

1 348 2 250 2 783

1848 2 725 3 200

1648 2 525 3 000

1448 2 325 2 800

2 048 2 925 3 400

1958 2 725 3 200

1918 2 525 3 000

2 377 3 655 4 291

2 177 3 455 4 091

1977 3 255 3 891

2 477 3 722 4 324

2 277 3 522 4 124

2 077 3 322 3 924

2 677 3 922 4 424

2 477 3 722 4 224

2 277 3 522 4 024

1 256 1 838 2 384

1216 1638 2 184

1056 1438 1 984

1651 2 125 2 654

1611 1960 2 454

1451 1 800 2 254

2 441 2 825 3 260

2 401 2 875 3 060

2 361 2 745 2 860

800 A 20+0 = 20 20+10 • 30 20+20 = 40

1071 1478 1 823

1 031 1438 1623

B 40+0 = 40 40+20 = 60 40+40 • 80

1 748 2 650 3 183

C 60+0 = 60 60+30 = 90 60+60 = 120

D20 E40 F 60

4 barn hyra kr./mån.

2 barn hyra kr./man.

1 barn hyra kr./mån.

jen har fyra barn har de på motsvarande sätt 1 996 kr./mån. i sammanlagd disponibel inkomst. Utslaget lika på sex personer får de 333 kr./mån. var. För att bilden av familjens disponibla inkomst per månad skall bli fullständigare har även det statsbidragsberättigande kommunala bostadstillägget medtagits i tabell 117. Där har även hyran dragits av från inkomsten. I tabellen har tre olika hyreslägen för familjerna antagits. Vid hyran 400 kr./mån. utgår inget kommunalt bostadstillägg. Av tabellen framgår att hyreskostnader

över 400 kr./mån. har en ganska obetydlig inverkan på den disponibla inkomsten för familjer som är berättigade till kommunalt bostadstillägg (se Förmånskatalogen i slutet av betänkandet). Av tabell 118 framgår på motsvarande sätt hur stor den disponibla inkomsten är per familjemedlem och månad. Tabellen visar att när endast en av makarna A förvärvsarbetar (årsinkomst 20 000 kr.), när familjen har ett barn och när de har en hyra på 400 kr./mån. är den disponibla inkomsten per familjemedlem och månad

Tabell 118 Disponibel inkomst per familjemedlem kr./mån. efter kommunalt bostadstillägg och med avdrag för hyra Familj, årsinkomst, tkr.

1 barn hyra kr./mån. 400

600 B 40+0 = 40 40+20 = 60 40+40 = 80

1 061

C 60+0 • 60 60+30 = 90 60+60 = 120

344 479 541 516 817 994 726

1 218 1430

1 151 1 364

1 085 1 297

1 081

628 919

608 819

1 192

1 092

528 719 992

550 708 885

537 653 818

A 20+0 = 20 20+10 = 30 20+20 = 40

D20 E40 F60

SOU 1972:34

357 493 608 583 883

4 barn hyra kr./mån.

2 barn hyra kr./mån.

290 426 474 449 750 928 659

311 410 472 462 681 800 619 930

301 400 431 412 631 750 569 880

261 360 391 362 581 700 519 830 981 484 600 751

266 332 358 341 487 567 446 654 737 488 565 652

259 325 351 326 454 533 413 620 704 480 575 612

253 319 345 320 421 500 379 587 671 472 549 572

357 kr. Om familjen flyttar till en större lägenhet med en hyra på 600 kr./mån. sjunker den disponibla inkomsten per familjemedlem och månad till 344 kr. Att den disponibla inkomsten per familjemedlem endast minskar med 13 kr. trots att hyran stiger från 400 kr./mån. till 600 kr./mån. beror på att kommunalt bostadstillägg utgår med 160 kr. vid den högre hyran. När endast en av makarna A förvärvsarbetar, när familjen har ett barn och när de bor i en lägenhet med 600 kr./mån. i hyra är den disponibla inkomsten per familjemedlem och månad som nämnts 344 kr. När även den andre maken börjar förvärvsarbeta och har en årsinkomst på 10 000 kr. stiger den disponibla inkomsten per familjemedlem och månad till 479 kr., en ökning med ca 140 kr. Om båda makarna tjänar 20 000 kr./år blir den disponibla inkomsten per familjemedlem och månad 541 kr., en ökning med ca 200 kr. jämfört med när endast en av makarna förvärvsarbetade. Trots den inkomstutjämning som bostadstilläggen och skatten medför är standardskillnaderna stora mellan familjer i olika inkomstlägen. Medan familjen A med en förvärvsarbetande (årsinkomst 20 000 kr.) och en hyra på 600 kr./mån. således har en disponibel inkomst på 344 kr./mån. och familjemedlem, har familjen B i motsvarande situation (årsinkomst 40 000 kr.) 516 kr./ mån. i disponibel inkomst per familjemedlem. För familjen C (årsinkomst 60 000 kr.) är den disponibla inkomsten per familjemedlem 726 kr./mån. Familjen C har alltså mer än dubbelt så stor disponibel inkomst per familjemedlem som familjen A under lika villkor i övrigt. Av föregående tabeller har vi sett hur stor disponibel inkomst per månad olika familjer har. Vi har också sett hur mycket varje familjemedlem får i disponibel inkomst när man delar familjens disponibla inkomst lika mellan familjemedlemmarna. I stället för att dela familjens disponibla inkomst lika mellan familjemedlemmarna kan man utgå från att föräldrarna håller sina utgifter på en viss nivå, exempelvis en nivå 164

som motsvarar folkpensionens storlek (ca 930 kr./mån. för ett gift par). Det som därefter återstår av den disponibla inkomsten är vad barnens konsumtionsutgifter enligt dessa förutsättningar får kosta. När familjen A har en inkomsttagare (årsinkomst 20 000 kr.) och två barn är deras disponibla inkomst efter hyra (600 kr./mån.) och inkl. kommunalt bostadstillägg 1 206 kr./mån. När föräldrarnas utgifter är fråndragna (930 kr./mån.) återstår 276 kr. till de båda barnen, dvs. ca 140 kr./mån. och barn. Om båda makarna A förvärvsarbetar (sammanlagd årsinkomst 40 000 kr.) har familjen under motsvarande förhållanden sedan daghemsavgiften frånräknats en disponibel inkomst på 1 725 kr./mån. När beloppet för föräldrarnas konsumtionsutgifter är fråndraget återstår ca 400 kr./mån. till vardera barnet. Familjestödets verkningar för olika grupper av barnfamiljer Tabell 119 anger verkningarna av familjestöd och skatt för olika grupper av barnfamiljer. Den bygger på beräknade uppgifter för år 1972. Beräkningarna av skatteintäkterna grundar sig på en kommunal utdebitering på 24,00 kr. per skattekrona. I den statliga direkta skatten har inräknats statlig inkomstskatt, folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift. I inkomstsummorna ingår endast skattepliktiga inkomster och momsen avser endast den moms som utgår på den konsumtion som skattepliktiga inkomster eller bidrag ger möjlighet till. Av tabellen, kol. 3, framgår att drygt 10 % av alla barnfamiljer består av ensamstående med barn, ca 30 % utgörs av makar med bara en inkomsttagare och ca 60 % utgörs av makar med två inkomsttagare. Tabellen visar också att ca 14 % av de drygt 1 milj. barnfamiljerna har inkomster på 20 000 kr. eller mindre per år. Ca 37 % av barnfamiljerna har 20 000-40 000 kr. i årsinkomst, ca 30 % har 40 000-60 000 kr. i årsinkomst och ca 20 % har 60 000 kr. eller mer i årsinkomst. SOU 1972:34

Medan bara 4 % av barnfamiljerna där bå- ledes en mindre del till familjer i inkomstläda makarna är inkomsttagare och 15% av get över 40 000 kr./år. Huvuddelen av bifamiljerna där en av makarna är inkomsttaga- dragsförskotten går till ensamstående. Av tabellerna framgår att även barnpensiore har årsinkomster på 20 000 kr. eller mindre gäller detta för ca 55 % av de ensamståen- ner liksom bidragsförskott och bostadstillägg har en stark styrning till låginkomsttagare. de med barn. När man lägger samman effekterna av När man ser på skatte- och bidragseffekterna var för sig framgår det av tabell 119, skatt och bidrag får de barnfamiljer som har kol. 9, att barnfamiljer som tjänar 20 000 kr. 20 000 kr. eller mindre i årsinkomst enligt eller mindre per år betalar 27 % av sin in- tabell 119 ett tillskott på ca 30 % av sin totala komstsumma i skatt. I skattesumman har då inkomstsumma (kol. 19). För barnfamiljer momsen men inga andra indirekta skatter in- med årsinkomster på 20 000-40 000 kr. blir räknats. Barnfamiljer i inkomstläget nettoeffekten att den totala inkomstsumman 20 000-40 000 kr. betalar 38 %, barnfamil- minskar med ca 25 %. På motsvarande sätt jer i inkomstläget 40 000-60 000 kr. 43 % minskar inkomstsumman för barnfamiljer och de barnfamiljer som tjänar 60 000 kr. med årsinkomster på 40 000-60 000 kr. eller mer per år 50 % av sin inkomstsumma i med ca 40 % och för barnfamiljer med skatt. Makar med en inkomsttagare betalar 60 000 kr. eller mer med ca 50 %. Ensamstående med barn och med 20 000 jämfört med makar med två inkomsttagare i kr. eller mindre i årsinkomst, får ett nettoalla inkomstlägen en något större andel av tillskott med ca 45 % av sin totala inkomstsin inkomstsumma i skatt. summa. För övriga inkomstlägen är variatioAv kol. 17 i tabellen framgår det sammannerna relativt små mellan de olika familjetylagda bidragsbeloppets andel av inkomstsumman. Av familjer med 20 000 kr. eller mind- perna. re i årsinkomst får ensamstående det största bidragstillskottet räknat som procent av inkomstsumman. Dessa familjer får således ett bidragstillskott på ca 70 % av sin inkomstsumma, medan bidragstillskottet i samma inkomstläge för makar med en inkomsttagare utgör 37 % av inkomstsumman och för makar med två inkomsttagare 53 % av inkomstsumman. Enligt kol. 11 i tabellen beräknas ca 43 % av bostadstilläggen gå till barnfamiljer med årsinkomst på 20 000 kr. eller mindre. Ca 53 % beräknas gå till barnfamiljer i inkomstläget 20 000-40 000 kr./år. När man ser på olika familjetyper finner man att för ensamstående ca 90% av bostadstilläggsbeloppet beräknas gå till familjer med 20 000 kr. eller mindre i årsinkomst. För gifta med en eller två inkomsttagare beräknas ca 30 % av bostadstilläggsbeloppet gå till familjer med årsinkomster på 20 000 kr. eller mindre. Av bidragsförskotten beräknas ca 60 % gå till familjer med årsinkomst på 20 000 kr. eller mindre, ca 30 % beräknas gå till familjer i inkomstläget 20 000-40 000 kr./år, och såSOU 1972:34

Tabell 119 Inkomster, skatt och bidrag för olika grupper av barnfamiljer år 1972 Skatteintäkter vid 24,00 kronors utdebitering Inkomsttagare Kategori

Inkomster 1972 1 000 kr.

Antal barnfamiljer

Inkomstsumma mkr.

Kommunerna mkr.

Statlig direkt skatt

Moms mkr.

Summa (5-7)

Skatten i pro- Barncent av inbidrag komstsumman mkr. (kol. 8 i % av kol. 4)

9 Ensamstående med barn

-20 20-40 40-60 60-

71500 48 500 5 800 1 700

588 1 320 272 139

69 241 57 31

-7 111 47 36

98 113 18 8

160 465 122 75

27 35 45 54

124 79 10 3

Summa

127 500

2 319

216 Gifta med barn (en inkomsttagare)

-20 20-40 40-60 60-

47 700 160 300 72 900 38 000

542 4 925 3 476 3 502

76 986 780 786

2 573 646 974

67 395 224 183

145 1954 1650 1 943

27 40 47 55

105 363 164 87

Summa

318 900

12 445

2 628

2 195

5 692

719 Gifta med barn (två inkomsttagare)

-20 20-40 40-60 60-

25 000 177 600 253 600 146 400

368 5 782 12 428 12 301

36 945 2 323 2 555

8 686 1996 2 679

52 488 885 743

96 2 119 5 204 5 977

26 37 42 49

53 368 493 290

Summa

602 600

30 879

5 859

5 369

2 168

13 396

1 204

-20 20-40 40-60 60-

144 200 386 400 332 300 186 100

1498 12 027 16 176 15 942

181 2 172 3 160 3 372

3 1 370 2 689 3 689

217 996 1 127 934

401 4538 6 976 7 995

27 38 43 50

282 810 667 380

Summa

1 049 000

45 643

8 885

7 751

3 274

19 910

2 139

Samtliga barnfamiljer

10 SOU 1972:34

Tilläggspenning mkr.

Summa (10-15)

Bidragen i procent av inkomstsumman (kol. 16 i % av kol. 4)

Disponibel inkomst för barnfamiljerna (kol. 4 - 8 + 16)

Disponibel inkomst i procent av inkomstsumman (kol. 18 i % av kol. 4)

423 154 13 3 593

71 11 4 2 25

851 1 009 163 67 2 090

144 76 59 48 90

7 31 5 3 46

_ -

204 581 190 90 1 065

37 11 5 3 8

601 3 552 2 016 1649 7 818

110 72 57 47 62

2 22 39 12 75

3 56 173 62 294

197 725 736 364 2 022

53 12 5 3 6

469 4 388 7 960 6 688 19 505

127 75 64 54 63

-

17 54 44 15

13 64 174 62

824 1460 939 457

3 680

55 12 5 2 8

1 921 8 949 10 139 8 404 29 413

128 74 62 52 64

Bostadstillägg mkr.

Bidragsförskott mkr.

Barnpen- Modersion mkr. skap spenning mkr.

151 21

96 33 1

34 12 1

86 174 15

5 10 5

1 3 1

129 261 23

8 15 7

2 3 1

-

-

366 456 38

109 58 13

37 18 3

_

-

SOU 1972:34

14 8 1

_ -

10 8 1

-

6 Reformer och reformförslag under senare tid

Detta kapitel utgör en kortfattad sammanställning av innehållet i kommitte'ns tidigare betänkande jämte remissyttranden över detta. Dessutom ges en redogörelse för beslutet om höjda bostadstillägg hösten 1971. Vidare refereras familjepolitiska kommitte'ns remisssvar på pensionsförsäkringskommittens betänkande Familjepensionsfrågor m. m. (SOU 1971:19) samt några program utgivna av politiska partier och arbetsmarknadsorganisationer. De frågor som är av särskilt intresse för kommitte'n och som därför behandlas i denna redovisning är prioritering mellan generella och selektiva åtgärder, barnbidrag, bostadstillägg, vårdbidrag och stöd till ungdomar över 16 år. Familjepolitiska kommitténs betänkande Barnbidrag och familjetillägg Familjepolitiska kommitte'n avlämnade i oktober 1967 ett betänkande kallat Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967:52). I betänkandet lades fram förslag till ökat ekonomiskt stöd till barnfamiljerna. Prioritering mellan generella och selektiva åtgärder Kommitte'n ansåg att konsumtionsstödet till barnfamiljerna dels borde ökas och dels borde innefatta hänsynstagande till inkomster och barnantal så att familjer med lägre in168

komster och flera barn får ett kraftigare stöd än familjer med högre inkomster och färre barn. Kommitte'n framhöll att familjer med flera barn bland låginkomsttagarna liksom det stora flertalet ensamstående barnförsörjare utan tvivel kämpar med de allra största ekonomiska svårigheterna för barnens försörjning. Barnbidrag Mot bakgrund av kommitte'ns önskemål att i första hand tillgodose de grupper som har störst behov av stöd avvisade kommitte'n tanken att enbart höja beloppen för det allmänna barnbidraget. Beträffande en beskattning av barnbidragen konstaterade kommittén att den från principiell utgångspunkt inte kunde finna det oriktigt, att en varaktig inkomstutfyllnad av den typ barnbidragen utgör behandlas på samma sätt som själva inkomsten och således beskattas. Kommitte'n fann emellertid att en beskattning av barnbidragen skulle medföra betydande problem av praktisk och teknisk natur. Beskattningen av barnbidragen hängde också samman med den större frågan om beskattning av sociala förmåner överhuvudtaget. Med tanke på det menade man att frågan borde prövas i ett större sammanhang. Det förslag kommitte'n stannade för innebar en inkomstgradering av konsumtionsstödet till barnfamiljerna med ledning av den SOU 1972:34

progressiva skala som tillämpas vid den statliga inkomstbeskattningen. Kommittén föreslog att de allmänna barnbidragens grundbelopp skulle höjas från 900 till 1320 kr./år (från 75 till 110 kr./mån.) och inkomstgraderas. Allmänna familjetillägg skulle införas till alla familjer med två eller flera barn under 16 år. Tilläggen skulle öka med barnantalet och inkomstgraderas efter samma regler som barnbidragen. För alla ensamstående med barn under 16 år föreslogs härutöver ett familjetillägg, vars grundbelopp tills vidare borde utgöra 30 kr. i månaden. Bidragsbeloppen skulle inkomstgraderas vid utbetalningen efter föräldrarnas sjukpenningklassplacering. I de lägsta sjukpenningklasserna skulle nyss angivna belopp utgå oreducerade. I övriga sjukpenningklasser skulle utbetalningsbeloppen avvägas med utgångspunkt i den procentsats, som enligt den statliga skatteskalan gäller för inkomsterna inom varje sjukpenningklass. Bidragsbeloppen skulle slutjusteras i samband med taxeringen året efter bidragsåret. Barnbidragets och familjetilläggets grundbelopp för bidragsåret skulle därvid läggas till makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst och behandlas som om det vore en vanlig inkomst. Den statsskatt som skulle ha utgått på denna inkomstdel blir det belopp med vilket man i varje särskilt fall slutgiltigt skulle minska grundbeloppet för barnbidrag och familjetillägg. Bostadstillägg Familjepolitiska kommitte'n föreslog i betänkandet att de dåvarande familjebostadsbidragen skulle avskaffas. Som skäl för detta anförde man främst att anknytningen av stödet till innehavet av en bostad av viss kvalitet uteslöt stora grupper av barnfamiljer från ett stöd som de med hänsyn till inkomst och barnantal skulle behöva. Vidare ansåg kommitte'n att den bostadspolitiska stimulans familjebostadsbidragen hade var relativt begränsad. Familjebostadsbidragen hade också, framhöll man betydande SOU 1972:34

tröskeleffekter och andra olägenheter. Kommitte'n ansåg att den allmänna förstärkning av konsumtionsstödet med tyngdpunkt på flerbarnsfamiljerna som kommitte'n föreslog, skulle bidra till minskad trångboddhet bland barnfamiljerna. Vårdbidrag Kommittén tog i betänkandet Barnbidrag och familjetillägg inte ställning till frågan om införandet av ett särskilt vårdbidrag. Prövningen av denna fråga skulle, angavs det, redovisas i kommitténs slutbetänkande.

Remissyttranden Prioritering mellan generella och selektiva åtgärder I ett stort antal remissyttranden konstaterades att familjepolitiska kommittén på ett övertygande sätt hade visat vilka betydande ekonomiska bekymmer för barnens försörjning många av flerbarnsfamiljerna har. Det ansågs därför från rättvisesynpunkt vara motiverat att inrikta stödet på dessa. Det framhölls också i många remissvar att det förhållandet att en familj har många barn ofta uppträder i kombination med låga inkomster. Det konstaterades att i betänkandet redovisade undersökningar visat att många barn växer upp under klart otillfredsställande ekonomiska förhållanden. Mot bakgrund av detta underströks det att det ekonomiska familjestödet bör ta hänsyn till familjernas inkomst. Barnbidrag Kommitténs förslag om inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg tillstyrktes endast av ett fåtal remissinstanser. Några remissinstanser fann i sina principiella omdömen förslaget vara förtjänstfullt. LO framhöll att familjepolitiska kommitténs förslag var ett allvarligt försök att konstruera ett differentierat bidragssystem med inkomstutjämnande syfte. Liknande synpunk169

ter anfördes av Svenska stadsförbundet och inkomstprövning med ledning av den beSvenska kommunförbundet. Arbetsmark- skattningsbara inkomsten. Försäkringskassenadsstyrelsen framhöll att kommittén hade förbundet ansåg att utbetalningsbeloppen i uppmärksammat de marginaleffekter som allmänhet borde kunna fastställas med stöd uppstår i varje system där bidragsbeloppen av aktuella sjukpenningklassplaceringar men sätts i relation till inkomsten och att kom- att kompletterande utredningar kunde behömitte'n hade lyckats utforma ett bidrags- vas i vissa fall. Statskontoret samt länsstyrelsystem med relativt små marginaleffekter. serna i Södermanlands och Hallands län ifråMajoriteten av remissinstanserna förorda- gasatte om sjukpenningklassplaceringen är en de emellertid, att de allmänna barnbidragen tillräckligt noggrann mätare för att bestämskulle behållas oförändrade till sin konstruk- ma bidragens storlek. tion. De främsta motiven för oförändrade Även den beskattningsbara inkomsten barnbidrag var att det nuvarande barnbi- ifrågasattes av några remissinstanser som en dragssystemet är inarbetat, att det anses godtagbar grundval för en inkomstgradering. uttrycka en bärande socialpolitisk princip Kammarrätten, länsstyrelsen i Kristianstads och att det är enkelt att administrera. Det län, TCO, SACO och Högerpartiets kvinnoanfördes också att en inkomstgradering leder förbund påpekade bl. a. att den beskatttill marginaleffekter som bl. a. kan minska ningsbara inkomsten inte alltid ger ett utgifta kvinnors benägenhet att ta förvärvs- tryck för en familjs ekonomiska läge. arbete. I fråga om marginaleffekterna påpeVissa av de remissinstanser som ansåg att kade dock flera remissorgan, att sådana barnbidragen fortfarande bör vara lika för effekter är ofrånkomliga i varje system där alla barn förordade en höjning av de nuvastödet styrs till familjer i lägre inkomstlägen rande barnbidragen. Förslag om en sådan och att kommittén hade sökt utforma ett barnbidragshöjning fördes fram av överståtbidragssystem som ger relativt små marginal- hållarämbetet, vissa länsstyrelser, TCO, effekter. SACO, drätselkamrarna i Borlänge och Kommitte'ns förslag att inkomstgrade- Luleå, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets ringen av familjestödet skulle avvägas med kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförledning av den statliga skatteskalan togs upp bund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsi några remissyttranden. Centerns ungdoms- förbund och Göteborgs kommunistiska arbeförbund ansåg att systemet med reduktion tarkommun. I remissyttrandet från LO framav grundbeloppen enligt den progressiva hölls att en höjning av barnbidragen visserskatteskalan var lämpligt och att det gav de ligen var angelägen men att huvuddelen av önskvärda effekterna för utjämning mellan tillgängliga resurser borde läggas på en boolika inkomstgrupper. Svårigheterna att fin- stadsinriktad stödform. I några remissyttranna en godtagbar grund för en inkomstgrade- den togs också upp frågan om någon form av ring av familjestödet betonades i åtskilliga värdebeständighet för barnbidragen. remissyttranden i anslutning till kommitte'ns förslag om att knyta utbetalningsbeloppen Bostadstillägg till sjukpenningklassplaceringen och att på grundval av taxeringen slutjustera bidragsbe- Flertalet remissinstanser ansåg att ett särskilt loppen vid debiteringen av slutlig skatt. stöd till barnfamiljernas bostadskonsumtion Kammarrätten, länsstyrelserna i Gotlands borde finnas kvar. och Skaraborgs län, drätselkamrarna i Sand- Det framhölls att barnfamiljernas boendeviken och Borlänge, Högerns ungdomsför- förhållanden fortfarande var otillfredsställanbund och Centerns ungdomsförbund fram- de och att detta i hög grad gällde familjer höll - i likhet med kommitte'n — att man med många barn och låga inkomster. Mot genom ett sådant system undgår den efter- den bakgrunden menade man att ett bostadssläpning som uppkommer vid en traditionell inriktat stöd är ett mera verksamt medel för 170

SOU 1972:34

att avhjälpa trångboddheten än ett allmänt höja bostadsstandarden för barnfamiljer med konsumtionsstöd. Flera remissinstanser pe- låga inkomster. Den statliga delen skulle kade också på den höga hyresnivån i nypro- bestå dels av ett grundbelopp som utgick ducerade lägenheter. Bostadsstyrelsen fram- oberoende av bostadsvillkor dels av bostadshöll att det i bostadspolitiken alltjämt borde anknutna tilläggsbelopp. Grundbeloppet ingå ekonomiska åtgärder som tar sikte på skulle utgå med 60 kr. i månaden för familspeciella hushållskategoriers behov. jer med ett barn. Beloppet skulle öka med Åtskilliga av de remissinstanser som ut- 20 kr. i månaden för varje tillkommande talade sig för att det borde finnas ett bo- barn. Familjer med ett barn skulle endast erstadsinriktat familjestöd förordade att bidra- hålla grundbeloppet. Beroende på bostadens gets storlek vid sidan av inkomst och barnan- storlek och utrustning kunde ytterligare stöd tal skulle göras beroende av familjens bo- utgå till familjer med två eller flera barn. stadskostnad. Den trångboddhetsnorm som tillämpades för I remissyttrandet från bostadsstyrelsen att högsta belopp skulle utgå innebar att boframhölls att ett system med bidragen an- staden skulle vara minst så stor att antalet knutna till den faktiska bostadskostnaden boende per rum, köket oräknat, var högst otvivelaktigt har vissa fördelar och att det två personer. Större bostad än fyra rum och enligt styrelsens mening borde ytterligare kök skulle dock inte krävas. Utgångspunkten undersökas. Styrelsen framhöll att ett sådant för uppbyggnaden av de statliga bostadssystem torde ge en bättre anpassning till tilläggen var att beloppet ökades med 60 kr. stödbehovet men att det innebär betydande i månaden för varje rum utöver det första administrativa komplikationer framförallt som följde av trångboddhetsnormen. En sammanfattning av det statliga bovad gäller bidragsberäkningen för egnahemsstadstillägget enligt 1968 års riksdagsbeslut ägare och motsvarande kategorier. Även de remissinstanser som uttalade sig visas i tabell 120. för att en del av familjestödet borde vara Inkomstprövningen för bostadstillägg bostadsinriktat var i flertalet fall ense med skulle ske på grundval av familjeförsörjarens kommittén om att familjebostadsbidragen beskattningsbara inkomst till statlig inkomstvar förenade med betydande olägenheter och skatt enligt den taxering som fanns tillgängatt de därför inte borde behållas i sin nuva- lig vid beslutstillfället. rande utformning. Det förordades därför, att Beträffande statsbidrag till kommunala en genomgripande översyn av de gällande bostadstillägg till barnfamiljer gällde följanbidragsreglerna skulle göras. de. Statsbidrag skulle utgå till kommun som utgav bostadstillägg till barnfamiljer med höga bostadskostnader. Statsbidrag lämnades Införande av bostadstillägg till barnfamiljer - i likhet med reglerna för det statliga I propositionen med anledning av kommit- bostadstillägget — för bostadstillägg som utte'ns betänkande valde regeringen att föreslå gick till familjer med barn under 16 år. att barnbidragen kompletteras med ett in- Därutöver gällde emellertid att hänsyn skulle komstprövat stöd, delvis med bostadsan- tas även till barn över 16 år, som åtnjöt knytning. förlängt barnbidrag enligt förordningen Efter beslut av 1968 års riksdag (prop. (1964:400) om förlängt barnbidrag eller stu1968:42, SU 101, rskr 253) infördes således diebidrag enligt studiehjälpsreglementet den 1 januari 1969 bostadstillägg till familjer (1964:402), under förutsättning att familjen med barn under 16 år. Syftet med den uppbar kommunalt bostadstillägg då barnet statliga delen av bostadstillägget angavs i fyllde 16 år. propositionen vara dels att bereda barnfamilSamma standardkrav som gällde för högjer med låga inkomster ett ekonomiskt stöd sta statliga tillägg uppställdes även som förutan bostadsvillkor, dels att medverka till att utsättning för statsbidragsberättigande komSOU 1972:34

Tabell 120. Det statliga bostadstilläggets uppbyggnad enligt 1968 års riksdagsbeslut, kr./år. Antal boende och antal rum (köket oräknat)

Antal barn under 16 år 1

a)

5 Antal boende per rum är högst två personer eller familjen disponerar minst fyra rum

720 720 720

960 960 960

1 200 1 920 1 920

1 440 2 160 2 160

1 680 2 400 3 120

1 680

2 640

2 880

3 840

munalt tillägg. Statsbidrag skulle utgå för kommunala bostadstillägg avseende barnfamiljs bostadskostnad, som med minst 25 kr. översteg 400 kr. i månaden. Vid beräkningen av statsbidraget beaktades inte sådan del av bostadskostnaden som översteg vissa hyresgränser, för ett- och tvåbarnsfamiljer 525 kr. i månaden, för tre- och fyrabarnsfamiljer 625 kr. i månaden och för familjer med fem eller flera barn 725 kr. i månaden. Den andel som berättigade till statsbidrag utgjorde 40 % av hyran som låg inom dessa intervall. Statsbidraget utgjorde hälften av kostnaderna för bostadstillägget. Beträffande inkomstprövningen gällde samma regler som för de statliga bostadstillläggen. Vid reduceringen av bostadstilläggen med hänsyn till inkomsten skulle de statliga och kommunala bostadstilläggen läggas samman och det statliga bostadstillägget reduceras i första hand. Familjepolitiska kommitténs promemoria om bostadstillägg För att snabbt kunna lägga fram förslag till riksdagen om ett förstärkt kontantstöd till barnfamiljer i låga inkomstlägen, särskilt familjer med höga hyror, anmodade Kungl. Maj:t den 15 oktober 1971 kommitte'n att omgående redovisa sina dittillsvarande över172

3 Antal boende per rum är mer än två personer och familjen disponerar ett rum två rum tre rum

b)

väganden rörande utformningen av bostadstilläggen till barnfamiljer. Kommitte'n överlämnade med anledning härav en arbetspromemoria jämte visst bakgrundsmaterial. I missivskrivelsen framhöll kommittén att promemorian var avsedd att ligga till grund för ett av avsnitten i ett kapitel i kommitte'ns slutbetänkande. Beträffande de statliga bostadstilläggen underströks i promemorian att grundbeloppet i bostadstilläggssystemet medförde att alla barnfamiljer med låga inkomster fick bidrag. Systemet var också utformat så att stödet ökade när ett barn tillkom även om familjen då blev trångbodd. Skillnaden i erhållet belopp mellan familjer som uppfyllde resp. inte uppfyllde bostadskraven kunde emellertid vara stor. Denna skillnad i stöd var oberoende av hyran och av familjens ekonomiska situation i övrigt. Det konstaterades i promemorian att andelen bidragstagare som inte uppfyllde villkoren för högsta tillägget endast var ca 10 %. Av ettbarnsfamiljerna, som i statligt bostadstillägg endast kunde erhålla grundbelopp, hade ca 75 % en bostadsstandard som uppfyllde villkoren för kommunalt bostadstillägg. Att det inte återstod särskilt mycket för att uppnå det bostadspolitiska mål som ställts upp för det statliga bostadstillägget illustrerades också med en kostnadskalkyl. SOU 1972:34

Det statliga tillägget beräknades totalt kosta stadstilläggen låg väsentligen i den kommuöver 450 milj. kr. De tillkommande kostna- nala hyresanknutna delen, som fått allt störderna för att ge alla familjer statligt bostads- re betydelse både i vad gällde kostnader och tillägg som om de uppfyllde kraven för antalet bidragstagare. Mot bakgrund av redovisade uppgifter om högsta tillägg skulle inskränka sig till ca 25 hyreskostnadsutvecklingen och med hänsyn milj. kr. I arbetspromemorian påpekades också att de som inte uppfyllde bostadsvill- till bostadskostnadens betydelse för familkoren hade lägre inkomster än de som upp- jens möjligheter att i övrigt upprätthålla en rimlig konsumtionsnivå var det motiverat att fyllde kraven. De grupper som skulle nås med ökat stöd, det hyresanknutna stödet ökades. De förändringar av det kommunala boom man gav bostadstillägg till alla oberoende av bostadsvillkoren, skulle således vara famil- stadstillägget som borde göras var en höjning jer med flera barn och låga inkomster, dvs. av procentsatsen efter vilket stödet utgår i de grupper som det enligt kommitte'ns all- det bidragsberättigande intervallet, förslagsmänna bedömningar är mest angeläget att ge vis från 40 till 60 %, och en höjning av de ökat stöd. Det framhölls i promemorian att övre hyresgränserna enligt följande: det mot den bakgrunden inte längre var från 525 till 625 kr. per månad för ettmotiverat att upprätthålla kraven på bostaoch tvåbarnsfamiljer, dens utrustning och utrymme som villkor för från 625 till 725 kr. per månad för treatt delar av stödet skulle utgå. och fyrabarnsfamiljer, I kommitte'ns arbetspromemoria pekades från 725 till 925 kr. per månad för familockså på nackdelen att bostadstilläggssystejer med fem eller flera barn. met gav varierande belopp för det första och de följande barnen i familjen. Detta var en följd av att grundbeloppet endast ökade med Höjda bostadstillägg för barnfamiljer 20 kr. per barn och månad och att det stöd, som mångbarnsfamiljerna var i behov av med Efter beslut av 1971 års riksdag infördes den hänsyn till sin allmänt låga ekonomiska stan- 1 april 1972 höjda bostadstillägg för barndard var knutet till vissa bostadsvillkor. Med familjer med barn under 17 år. Beslutet hänsyn till familjernas behov borde tillägget innebar dels en förenkling och ökning av det åtminstone utgå med lika belopp per barn statliga bostadstillägget, dels en kraftig förstärkning av de statsbidragsberättigande räknat. I promemorian förordades därför att det kommunala bostadstilläggen. Kraven på bostatliga bostadstillägget skulle ändras till ett stadens utrustning och utrymme som villkor inkomstprövat tillägg med lika belopp per för delar av det statliga bostadstillägget slobarn utan bostadsanknytning. Tillägget kun- pades. Det statliga bostadstillägget utgår som ett enhetligt stöd med 75 kr. per månad för de lämpligen kallas barntillägg. När det gällde tilläggets nivå ansågs 75 kr. varje barn. Tyngdpunkten i förstärkningen av boper barn och månad vara ett minimum. stadstillägget lades på den del av bostadstillGenom ett bidrag på denna nivå skulle samtläggen vilken inom vissa gränser är direkt liga familjer få förbättringar men framför allt fick åtskilliga flerbarnsfamiljer betydligt höj- anknuten till familjens faktiska bostadskostnad. Den procentandel av hyran över 400 kr. da belopp. Beträffande de kommunala bostadstilläg- i månaden som stödet utgår med höjdes från gen redovisades i kommitte'ns arbetsprome- 40 % till 80 %. Det betydde en fördubbling av det kommunala bostadstilläggets belopp moria bl. a. följande. Bostadskostnaden kan vara en utomor- för alla de familjer som tidigare hade sådant dentligt tung post i en familjs budget. Den tillägg enligt statsbidragsnormerna. De övre bostadspolitiska stimulanseffekten med bo- hyresgränserna höjdes väsentligt för att i SOU 1972:34

högre grad ta hänsyn till inflyttningshyrorna i nyproducerade lägenheter i storstäderna. Således är de övre hyresgränserna för familjer med ett eller två barn nu 650 kr. i månaden, för familjer med tre eller fyra barn 800 kr. i månaden och för familjer med fem eller flera barn 925 kr. i månaden. För en närmare redogörelse av de nuvarande reglerna för bostadstillägg hänvisas till kap. 2.

kommitten delas lika mellan barnen. I de allra flesta fall leder detta till att tillägget utgår till den avlidnes familj och fyller samma funktion som änkepensionen i de fall det finns barn. Barnpensionstillägget är utformat så att för varje berättigad avliden utgår ett tillägg med 40 % av basbeloppet vilket sedan fördelas på de utgående barnpensionerna. Det torde främst vara änklingar som skulle komma att få del av detta tillägg. Dessutom skulle det utgå till frånskild eller ogift förPension sförsäkringskommittén älder om den andre föräldern dör och den Pensionsförsäkringskommittén tog i sitt be- efterlevande inte är berättigad till änkepentänkande Familjepensionsfrågor m. m. sion. (SOU 1971:19) upp frågan om vilka grupper I sitt remissvar på pensionsförsäkringssom är i behov av skydd i efterlevandesitua- kommitténs betänkande framhöll familjetioner. Pensionsförsäkringskommitten fann politiska kommitte'n att arbetsmarknads- och att det gäller tre olika grupper av efterlevan- utbildningspolitiken, särbeskattningen och de — barn, försörjare av barn och vissa äldre expansionen av den samhälleliga barntillpersoner. Pensionsförsäkringskommitten ut- synen otvivelaktigt kommer att medföra att gick från att barnpension även i framtiden tvåförsörjarfamiljen blir allt vanligare. För kommer att utgå till varje efterlämnat barn. framtiden bör man kunna betrakta det som Beträffande skyddet för efterlevande för- det vanliga levnadsmönstret i barnfamiljer sörjare med barn redogjorde pensionsförsäk- att båda föräldrarna har förvärvsarbete och ringskommittén för två sätt att ordna deras att de delar uppgiften att genom ekonomiska pensionsskydd. Ett av dessa var att ersätta insatser svara för barnens vård och försörjden nuvarande änkepensionen med en för- ning. Om den ena förälderns försörjningssörjarpension, som utgår oberoende om den insats för barnen faller bort bör särskilt stöd efterlevande är man eller kvinna under förut- utgå oberoende av orsaken. Men det är detta sättning att vederbörande har barn under en bortfall som bör kompenseras och inte ett viss ålder. Ett annat sätt var att kraftigt öka eventuellt bortfall av den kvarvarande förbarnpensionen — eventuellt så att första älderns ekonomiska insats på grund av att barnet ges en högre barnpension — vilket kan denne lämnar eller minskar sitt förvärvsge likartade effekter som änkepension. arbete. Pensionsförsäkringskommitten stannade i Kommitte'n framhöll också att det är detsina principresonemang för den förra linjen. ta synsätt som präglar bidragsförskotten till Syftet med en försörjarpension skulle enligt barn till ogift och frånskild förälder. Änkepensionsförsäkringskommitten vara att "ge pensionen avviker däremot från mönstret. den efterlevande möjlighet att ägna tillräck- Det gör också den av pensionsförsäkringslig tid åt barnens vård och uppfostran". Hur kommittén tänkta försörjarpensionen likaväl länge försörjarpensionen skulle utgå angavs som det föreslagna barnpensionstillägget, vilinte. ket i realiteten främst skulle få karaktären av För mer omedelbart genomförande före- änklingspension. slog pensionsförsäkringskommitten ett särFamiljepolitiska kommittén accepterade skilt barnpensionstillägg att utgå till barn- pensionsförsäkringskommitténs bedömning pension i samtliga fall då änkepension ej att änkepensioneringen fortfarande fyller ett utgår efter den avlidne. Tillägget, som före- socialt behov. Samhällsutvecklingen och de slogs utgå med samma belopp oavsett barn- ändrade familjemönstren leder emellertid till antalet, borde enligt pensionsförsäkrings- att skälen för att bibehålla änkepensionen 174

SOU 1972:34

blir allt svagare i framtiden. Familjepolitiska kommitte'n ansåg sig inte beredd att förorda att man ytterligare bygger ut efterlevandeskyddet genom att införa en försörjar- eller änklingspension. Kommittén ansåg i stället att handlingslinjen för framtiden borde vara att gradvis reducera efterlevandeskyddets omfattning när det gäller efterlevande vuxna. Det påpekades i remissvaret att en allmän utgångspunkt för familjepolitiska kommitte'n har varit att stödet till olika grupper ensamstående föräldrar i princip bör vara lika stort oberoende av kön och oberoende av orsaken till att de är ensamstående. Stödets storlek till olika grupper ensamstående skulle om pensionsförsäkringskommitte'ns förslag genomfördes bli mycket olika. Det av pensionsförsäkringskommitte'n föreslagna barnpensionstillägget skulle även fä sin tyngdpunkt i fåbarnsfamiljer. Familjepolitiska kommitte'n framhöll att mångbarnsfamiljer, och speciellt enförälderfamiljer bland dessa, har lägre inkomster än familjer med få barn.

Politiska partier och arbetsmarknadsorganisationer Moderata samlingspartiet Moderata samlingspartiets program antaget på partistämma och partiråd 1969.

Barnbidrag och bostadstillägg Dessa stödformer berörs inte i programmet. Vårdbidrag För att förvärvsarbetande föräldrar skall få möjlighet att välja den för barnen bästa vårdformen krävs rätt till avdrag vid beskattningen för nödvändiga och styrkta barntillsynskostnader, maximerat till vad motsvarande vård skulle kosta i samhällets regi. I rapporten nämns också möjligheten att ge låginkomstfamiljer direkt ekonomiskt stöd i stället för motsvarande stöd i form av daghemssubventioner. Föräldrar som vårdar barn under 12 år i hemmet bör enligt partiet få tillgodoräkna sig ATP för den tid vården omfattar. Familjepolitiken för barn i 16-19-årsåldern Hithörande problem berörs inte i programmet.

Folkpartiet Folkpartiets program innehåller ändringar gjorda till och med 1969 års landsmöte. Ett nytt partiprogram är under utarbetande och utkommer under 1972. Allmänt

Allmänt I programmet betonas vikten av valfrihet för familjen. Föräldrarna skall bära huvudansvaret för barnens uppfostran. Samhället skall underlätta för familjerna att fullgöra sina funktioner.

Prioritering mellan generella och selektiva stödåtgärder I programmet sägs: "Höjningar av det kontanta familjestödet bör främst koncentreras till familjer med små inkomster eller många barn." SOU 1972:34

De allmänna utgångspunkterna i programmet är att familjepolitiken skall bidra till gynnsamma ekonomiska förutsättningar för hemlivet. Samhället skall medverka till att barnen växer upp i god miljö. Daghem, förskolor och fritidshem bör byggas ut så att alla barn, vilkas föräldrar så önskar, kan beredas plats. Prioritering mellan generella och selektiva åtgärder 1 centerpartiets och folkpartiets gemensamma partimotion till 1972 års riksdag (1972:467) framhölls att den utbyggnad av 175

bostadstilläggen som beslöts vid 1971 års riksdag stod i god överensstämmelse med partiernas jämlikhetsmålsättning.

tik. Vissa gemensamma meningsyttringar från mittenpartierna har redovisats ovan under folkpartiet.

Vårdnadsbidrag

Allmänt

I centerpartiets och folkpartiets gemensamma partimotion till 1972 års riksdag framhölls att samhället bör medverka till att ekonomiska förutsättningar skapas för föräldrar att välja mellan hemarbete och förvärvsarbete utanför hemmet. Samhället bör ta särskild hänsyn till kostnaderna för vård av barn i de åldrar där regelbunden tillsyn är nödvändig. Partierna anser att ett vårdnadsbidrag i vart fall under ett inledningsskede bör utgå till barn under tre år. Samma belopp bör utgå till varje barn under denna ålder. Föräldrarna skall själva få avgöra om bidraget skall användas som ersättning till den av föräldrarna som i hemmet svarar för vård och tillsyn av barnen eller för att betala avgift för barntillsyn ordnad på annat sätt.

I programmet framhålls att föräldrarnas möjlighet att välja mellan arbete i och utanför hemmet skall främjas genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utvecklingsarbete på hemarbetets område och obligatorisk undervisning i hemtekniska ämnen i skolan. En välplanerad bostadsmiljö med tillgång till boendeservice, gemensamhetsanläggningar, utrymme för rekreation, lek och fritidssysselsättning är angelägen ur trivselsynpunkt och bidrar till ökade valmöjligheter för föräldrarna. Jämlikheten mellan män och kvinnor betonas i programmet. Det sägs bl. a. att män och kvinnor skall ha lika möjligheter på arbetsmarknaden och att könsrollsuppdelning i arbetslivet skall motverkas. För ökade valmöjligheter på arbetsmarknaden krävs inte endast vidareutbildning och omskolning, utan också tillgång till deltidsarbete för både kvinnor och män, daghemsplatser och annan service. I programmet sägs vidare att grunden i samhällets utbildningssystem skall utgöras av obligatorisk förskola, som aktivt stimulerar barnen i deras utveckling. Behovet av barntillsyn skall tillgodoses genom en utbyggd barnstuge- och familjedaghemsverksamhet. Statsbidrag bör ges i en sådan utsträckning att en kvalitativt högvärdig verksamhet garanteras.

Barnbidrag I den ovan nämnda gemensamma partimotionen menar centerpartiet och folkpartiet att barnbidragen skall utgöra ett centralt inslag för att utjämna standarden mellan den som har barn och den som inte har barn. En höjning av barnbidragen bör ske. Man menar också att värdebeständigheten för bidragen skall tryggas genom någon form av indexreglering. Bostadstillägg I den gemensamma partimotionen framhåller folkpartiet och centerpartiet att det är angeläget att de tröskeleffekter som uppstått på grund av bostadstilläggens utformning blir föremål för en snar utredning samt att stödet till dessa grupper efter hand görs mer konsumtionsneutralt. Centerpartiet Centerpartiet har i partiprogrammet från 1970 redovisat sina åsikter om familjepoli176

Prioritering mellan generella och selektiva åtgärder I centerpartiets program berörs frågan om samhällets styrning av familjestödet till vissa grupper inte direkt, men under det bostadspolitiska avsnittet konstateras att vissa grupper — däribland barnfamiljer — på sociala och jämlikhetspolitiska skäl skall ges möjligheter att bo i goda bostäder. Det framhålls också att det samhälleliga grundskyddet skall vara sådant att alla behandlas lika. SOU 1972:34

Barnbidrag och bostadstillägg Barnbidrag och bostadstillägg nämns inte direkt i programmet. Vårdbidrag I programmet sägs att vårdnadsbidrag bör utgå till familjer med barn i de lägre åldrarna. övrigt I programmet betonas i övrigt bl. a. att samhället måste verksamt bidra till att ensamföräldrar och deras barn ges en med andra familjer likvärdig ekonomisk och social ställning. Vidare framhålls det att försäkringssystemet skall vara så utformat att det tryggar även den som arbetar i hemmet. Vänsterpartiet kommunisterna Barnbidrag Vänsterpartiet kommunisterna har vid ett flertal tillfällen motionerat om en höjning av de allmänna barnbidragens belopp. Senast i en motion till 1972 års riksdag framhölls att de allmänna barnbidragen bör göras värdebeständiga genom någon form av indexreglering. LO-S AP :s jämlikhetsprogram Till den socialdemokratiska partikongressen 1969 lade en arbetsgrupp med representanter från LO och det socialdemokratiska partiet fram en rapport med titeln "Jämlikhet" i vilken bl. a. ett familjepolitiskt avsnitt ingick. Allmänt I rapporten nämns tre områden inom familjepolitiken där jämlikhetsaspekten enligt gruppen är viktig. Detta gäller reell likställighet mellan män och kvinnor, jämställdhet mellan olika samlevnadsformer och utjämSOU 1972:34 12

nande levnadsvillkor mellan familjer med olika barnantal. Man betonar att familjen också måste anpassas efter de samhällsförändringar som sker. Medlen för en utjämning på de ovan nämnda punkterna får sökas på olika områden bl. a. inom utbildningen, arbetsmarknaden, boendeområdet, familjelagstiftning och socialförsäkring. När det gäller den principiella inriktningen av politiken säger gruppen att "starka skäl finns för att göra tvåförsörjarfamiljen normgivande vid planeringen av långsiktiga förändringar inom socialförsäkringarna". Försäkringsskyddet bör grundas på den egna inkomsten. Prioritering mellan generella och selektiva stödåtgärder Något allmänt uttalande om valet mellan generella och selektiva åtgärder görs inte i rapporten. Gruppen konstaterar emellertid att det på kort sikt är angeläget att stärka bostadstillägget och det studiesociala stödet. I övrigt betonas i rapporten nödvändigheten av olika former av samhällsservice till barnfamiljerna, främst i fråga om barntillsyn.

Barnbidrag Gruppen anser att barnbidragen liksom sjukpenningen bör betraktas som en inkomstutfyllnad. Vid en framtida reformering bör man överväga att behandla barnbidragen och sjukpenningen på samma sätt som själva inkomsten och alltså låta dem bli föremål för beskattning.

Bostadstillägg I rapporten behandlas bostadstilläggen i huvudsak som en bostadssocial fråga. Det konstateras att det nya systemet har medfört avsevärda förbättringar för familjer med låga inkomster och flera barn. Man finner det angeläget att bidragsbeloppen och inkomstgränserna höjs för att bättre nå barnfamiljerna inom låglönegrupperna. 177

Vårdbidrag

heterna att koncentrera alla förmåner till Vårdbidrag diskuteras inte i rapporten. Där- barnen. Avslutningsvis pekar gruppen på önskvärdemot pekar gruppen på det barnstöd som heten av att utan individuell behovsprövning finns vid beskattningen och understryker att tillgodose kraven på rimlig minimistandard i detta stöd — framför allt de dyra förvärvsavförsta hand för barnen. dragen - har omvänd effekt från inkomstfördelningssynpunkt: stödet blir större ju större inkomsten är. Gruppen anser att dessa LO regler bör ses över och hela barnförsörjningsLO:s råd för familjefrågor överlämnade 1969 problemet tas upp i ett sammanhang. en rapport till landssekretariatet "Fackföreningsrörelsen och familjepolitiken" som sedan behandlades av landssekretariatet under Familjepolitiken för barn i 16-19-årsåldern hösten 1969. Gruppen anser att bestämmelserna om åldersgränser bör rationaliseras. En åldersgräns för vad man kallar grundstödet bör Allmänt sättas vid den obligatoriska skolans slut, en Den allmänna utgångspunkten i rapporten är annan åldersgräns bör dras vid slutet av jämlikhetssträvandena, och då i lika hög grad gymnasieskoltiden. mellan klasser som mellan kön; "jämlikhet är Gruppen ser det som en angelägenhet en överideologi som självklart måste ligga redan på kort sikt att det studiesociala syste- bakom åtgärder på alla nivåer i samhällsmet förbättras. livet". Vidare betonas i rapporten den snabba föränderlighet som kännetecknar vårt samhälle, en föränderlighet som också starkt Övrigt påverkar familjens situation. Beträffande de I fråga om sexmånadersledigheten vid barna- olika rollerna i samhället anser rådet att det födande framhåller gruppen att inte enbart måste finnas två roller, en yrkesroll och en modern utan även fadern behöver ha kon- familjeroll, men att dessa båda roller skall i takt med barnet. Eftersom det blir allt van- lika mån fyllas av kvinnor och män. Den ligare att föräldrar delar på tillsynen och naturliga konsekvensen av det blir att man fostran av barnen, blir det så småningom ser det som nödvändigt att åtgärder genomnaturligt, att rätten till ledighet i och med förs för att öka kvinnans möjligheter till en ett barns födelse delas upp mellan föräld- yrkesroll. Man anser också att det skall rarna. finnas andra alternativ att fylla familjerollen En samordning mellan barnpension och än i den traditionella kärnfamiljen. Man konbidragsförskott bör enligt gruppen göras. staterar att samhällets ansvar först och Man bör eftersträva mer generella lösningar främst gäller barnen, de är utsatta för stora så att föräldrar som av olika skäl är ensam- otrygghetsrisker och kan heller inte hävda sin stående får lika bidrag för sina barn. Det bör rätt. även gälla kortvarigt ensamstående, t. ex. när I rapporten betonas mycket kraftigt ökad en av makarna omhändertagits för samhälls- samhällelig barntillsyn. Man anger siffran vård eller nykterhetsvård. 120 000 platser (nu 37 000) som minimum i Gruppen pekar också på förekomsten av daghem år 1975. På sikt anser man också att barntillägg till olika förmåner (sjukpenning, en allmän förskola bör införas. Fritidshemutbildningsbidrag, studiemedel, etc.) och men bör byggas ut proportionsvis i samma framhåller att dessa olika bidragsformer för takt som daghemmen. barnens behov skulle behöva analyseras i fråga om storlek, enhetlighet och möjlig178

SOU 1972:34

Prioritering mellan generella och selektiva stödåtgärder I rapporten heter det att: "Målet för den framtida familjepolitiken måste enligt vår mening alltjämt vara att utjämna standardskillnader mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer. Med nuvarande stora skillnader även mellan barnfamiljer måste dock selektiva åtgärder prioriteras för att en utjämningseffekt snabbare skall kunna uppnås." Man anför även resursskälen för en satsning på selektiva åtgärder. Man betonar nödvändigheten av att åtgärder vidtas för att nå alla berättigade. Barnbidrag I rapporten påpekas att barnbidraget har nära samband med familjebeskattningen. Som ovan nämnts prioriterar rådet det selektiva familjestödet. I det sammanhanget diskuteras möjligheterna att inkomstgradera barnbidraget eller att beskatta det. I rapporten diskuteras inga nivåer vare sig för barnbidraget i dess nuvarande utformning eller såsom ett inkomstgraderat eller beskattat bidrag. Bostadstillägg

denna skall användas alternativt av hustrun eller mannen. Likaså bör mannen kunna använda de sista tre månaderna av de nuvarande sex månaderna och därvid också ha rätt till sjukpenning. Vid själva barnsbörden bör mannen ha rätt till 14 dagars ledighet. Övrigt Bland övriga reformåtgärder som har anknytning till familjepolitik och som nämns i rapporten kan nämnas att man kräver rätt till sjukpenning för vård av sjuka barn och en kraftig utbyggnad av samhällets vårdresurser på detta område. Man anser att förmånerna vid barnsbörd också bör gälla vid adoption. Man diskuterar också de underhållsskyldiga ensamståendes situation och betonar att samhället inte får medverka till att förvärra de sociala risker den medför. Ett minimikrav är att det av uppbördsmyndigheterna tillämpade existensminimum inte understiger socialhjälpsnormen. TCO En utredningsgrupp inom TCO:s kansli har utarbetat en familjepolitisk rapport kallad "Familj och samhälle". Efter remissbehandling i förbunden samt behandling i TCO-styrelsen har rapporten antagits av TCO:s kongress i juni 1970 som allmänna riktlinjer för TCO:s fortsatta arbete i dessa frågor.

I rapporten ges bostadstilläggen hög prioritet. Man ser sambandet med inkomst, barnantal och bostadsstorlek som ett verksamt instrument för att nå en utjämningseffekt. Man konstaterar dock att de nu inte är tillräckliga för att nå de bostadssociala mål- Allmänt sättningarna. Barnets situation i familjen och i skolan med särskild tonvikt vid den sociala miljöns betydelse för barnets utveckling är huvudtemat i Vårdbidrag rapportens första del. En obligatorisk förskoVårdbidrag nämns inte i rapporten. Däremot la för 5- och 6-åringar, en allmän sådan för diskuteras moderskapsförsäkringen. När ar- 4-åringar föreslås för att alla barn skall få betets art gör det omöjligt för en kvinna att social träning, stimulans i sin utveckling samt fortsätta att arbeta under havandeskaps- möjligheter till en mer lika skolstart. Det perioden bör hon få sjukpenning för denna betonas att ökade socialpolitiska insatser tid (tre månader) utan att det inkräktar på de fordras för att utbildningspolitikens mål skall 180 dagarna efter nedkomsten. Rätt till sex kunna förverkligas. månaders ytterligare ledighet bör införas och I rapportens senare del föreslås förändSOU 1972:34

ringar inom olika samhällsfält för att skapa en bättre anpassning mellan familj, arbetsliv och samhälle. Att båda makarna har möjlighet till en kontinuerlig anknytning till arbetsmarknaden ses som en grundförutsättning för familjens valfrihet och trygghet. I sitt yttrande över rapporten till kongressen betonar TCO-styrelsen vikten av att samhällets totala politik anpassas härefter. Styrelsen betonar dock att då det gäller lagstiftningen vissa övergångsregler kan bli nödvändiga.

under det första halvåret anknyter till den nuvarande moderskapsförsäkringen, men med den förändringen att båda föräldrarna skall ha rätt att uppbära tilläggssjukpenningen och härigenom också kunna byta av varandra. För dem som ej är sjukpenningklassplacerade föreslås en utvidgad hemmamakeförsäkring komma att gälla med förslagsvis ett dagsbelopp motsvarande det nu gällande inom den frivilliga hemmamakeförsäkringen, dvs. 15 kr./dag eller 450 kr./mån. Om tilläggssjukpenningen ligger under denna nivå skall också 15 kr./dag utgå. För de senare 180 dagarna bör vårdstödet Prioritering mellan generella och selektiva ej knytas till inkomstbortfallet utan utgå stödåtgärder oberoende av om föräldrarna vårdar barnet Arbetsgruppen nämner att det de senaste själva eller ej. För att stödet skall fylla åren skett en förskjutning mot socialpoli- funktionen att ge en av föräldrarna möjlighet tiska skäl i stället för rättviseskäl som moti- att vara hemma, är dock en lägre nivå än vering för stöd till barnfamiljerna. Familje- hemmamakebidraget ej tänkbar, dvs. 450 kr. politiska kommitte'n gick — enligt arbetsFör de ensamstående föräldrarna förordar gruppen — på den socialpolitiska linjen i sitt arbetsgruppen att under det första året särbetänkande Barnbidrag och familje till ägg skilda åtgärder vidtas utöver de föreslagna från 1967. TCO anförde i sitt remissvar till bidragen. Det ekonomiska stödet bör för betänkandet att organisationen för sin del denna grupp ej begränsas till första barnet. inte fann skäl att lämna rättviselinjen, men Arbetsgruppen påpekar att vid ett ev. att det ändå fanns skäl för ett speciellt låg- införande av beskattning av sjukpenningen inkomsttagarstöd. Detta borde knytas till bör detta gälla även vårdbidraget som då bostaden. Arbetsgruppen har följt denna förutsätts bli föremål för en liknande upplinje. räkning som sjukpenningen. Vårdbidrag

Barnbidrag

Mot bakgrund av att man antar att de flesta familjer önskar att någon av föräldrarna kan vara hemma åtminstone under det första året och att det är svårt att för närvarande prioritera barntillsynsutbyggnaden för de yngsta föreslår TCO ett särskilt ekonomiskt stöd under ett år i samband med det första barnets födelse. Begränsningen till det första barnet motiveras främst av resursskäl. Det första barnets födelse innebär i allmänhet den mest påtagliga standardsänkningen i familjens ekonomi. Det synes därför viktigare med ett kraftigt stöd till första barnet än att motsvarande resurser fördelas till alla under en viss ålder. Tekniskt vill man lösa det så att man

Arbetsgruppen anser att barnbidraget bör återställas till det reella värde det hade 1965, dvs. 1 040 kr. per den 1 januari 1969. Dessutom bör barnbidragen indexregleras.

180 Bostadstillägg En översyn bör enligt arbetsgruppen göras över hur det nya bostadstilläggssystemet utfallit. Bl. a. påpekas de höga hyreskostnaderna i nyproduktionen i storstäderna som bl. a. drabbar de unga familjerna starkt. Gruppen anser att det därför finns skäl att särskilt undersöka ettbarnsfamiljernas bostadsekonomiska situation. Enförälderfamiljernas bostadssituation bör också ägnas speciell uppSOU 1972:34

märksamhet. Gruppen ser bostadsstödet som en viktig faktor i kampen mot bostadssegregationen. Familjepolitiken för barn i 16-19-årsåldern Arbetsgruppen har uppmärksammat de problem som uppstår när barn når 16-årsåldern och då huvuddelen av samhällets barnstöd upphör - speciellt pekar man på enförälderfamiljernas situation vid denna tidpunkt. I rapporten redovisas den snedrekrytering till gymnasiestudier som fortfarande är mycket framträdande och där ett samband med ekonomiska faktorer sannolikt förekommer. Att studiehjälpens realvärde har urholkats och att en stark ökning av skuldsättningen på det gymnasiala stadiet har skett under senare år,' anser arbetsgruppen vara mycket allvarligt. Det föreslås därför som första åtgärd att studiestödet återställs till 1964 års värde, för att sedan ytterligare förstärkas. Arbetsgruppen skriver härom bl. a. följande. För de inkomstgrupper som blir föremåll för särskilda familjepolitiska stödinsatserr skall 16-årsgränsen innebära en avsevärt förstärkt stödnivå, när barnen väljer fortsatt utbildning i gymnasieskolan eller motsvarande skolformer. Stödet skall utformas så att det heltt täcker studiekostnaden för barnen i familjerr med låga familjeinkomster. Ingen skall behöva skuldsätta sig för stu-dier på gymnasial nivå. I de fall en anknytning till föräldraekonomin är omöjlig, måstej särskilda stödinsatser tillskapas. Arbetsgruppen anser att studiehjälpen börr ses som ett familjepolitiskt stöd.

SACO Inom Sveriges akademikers centralorganisation har en arbetsgrupp för familjefrågor år 1967 utarbetat en promemoria angående "SACO och familjefrågorna". Allmänt I promemorian framhålls att båda parterna i ett äktenskap måste ha möjlighet att ägna sig åt förvärvsarbete. Att genomföra en sådan ordning innebär fördelar för såväl individ som samhälle. En ökad förvärvsfrekvens bland gifta kvinnor leder också till en ökad produktion och därmed till ett ökat välstånd i samhället. I promemorian konstateras bl. a. vidare att de kvinnliga akademikerna har en betydligt högre förvärvsfrekvens än övriga kvinnor. SACO menar att det är angeläget att ytterligare öka de kvinnliga akademikernas förvärvsfrekvens, eftersom en procentuell höjning av deras förvärvsfrekvens har ett större samhällsekonomiskt värde än en lika stor höjning för motsvarande antal kvinnor med mindre utbildning. I promemorian trycks också hårt på nödvändigheten av en utbyggnad av samhällets barntillsynsresurser. Barnbidrag, bostadstillägg, vårdbidrag etc. Promemorian går inte in på den närmare utformningen av olika familjepolitiska stödformer. Övrigt

övrigt Arbetsgruppen anser det väsentligt att bidragsförskotten höjs. Vid barns sjukdom börr enligt gruppen sjukpenning utgå för vård av barnet. Arbetsgruppen anser dock att antalet dagar per förälder för sådan vård bör sättas mycket lågt, i princip bara tills en barnvårdarinna träder i funktion. Det skulle bl. a. innebära att fäderna kom att utnyttja en sådan förmån. SOU 1972:34

I promemorian betonas nödvändigheten av att problemet med omhändertagandet av sjuka och handikappade barn uppmärksammas. Kommunala barnvårdarinnor anges som en möjlighet att lösa problemet.

7 Samhällsekonomiska konsekvenser

Inledning Enligt direktiven för familjepolitiska kommittén bör de sakkunniga utforma sina förslag "utifrån en realistisk bedömning av nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt. Verkningarna av en förskjutning till barnfamiljernas favör bör således redovisas till sina konsekvenser för övriga medborgargrupper inom ramen för det totala utrymmet". Kommittén har som underlag för sina bedömningar av den framtida ekonomiska utvecklingen tagit del av 1970 års långtidsutrednings huvudrapport Svensk ekonomi 1971-1975 med utblick mot 1990 (SOU 1970:71). Remissinstansernas och regeringens syn på de långsiktiga tillväxt- och avvägningsproblemen har redovisats i kompletteringspropositionen våren 1971 (prop. 1971:115, FiU 1971:30). Detta bakgrundsmaterial sammanfattas i korthet på s. 183— 189. Kommittén har inte ansett sig böra gå in på de bedömningar av olika slag som ligger bakom dessa kalkyler. Vissa kompletterande beräkningar har dock utförts. Det ekonomiska familjestödet har till syfte att åstadkomma större jämlikhet i materiella förhållanden mellan barnfamiljer och övriga befolkningsgrupper samt mellan barnfamiljer inbördes med barn i olika antal och åldrar. Som mått på den materiella standarden används här de olika befolkningsgruppernas privata konsumtion. Kommittén är medveten om att man på detta sätt endast 182

ofullständigt kan återspegla människornas levnadsvillkor. Med i beräkningen borde också tagits de olika former av offentlig konsumtion som samhället tillhandahåller medborgarna i form av utbildning, sjukvård, socialvård osv. Någon undersökning över de offentliga konsumtionstjänsternas fördelning på olika befolkningsgrupper föreligger dock inte. Det bör också påpekas att i begreppet privat konsumtion registreras endast värdet av de varor och tjänster som köps och säljs på olika marknader. Däremot ingår inte konsumtion av sådan produktiv verksamhet som utförs utanför marknadshushållningen, t. ex. olika sysselsättningar i hemmen såsom matlagning, städning och barnpassning. I de fall en hemarbetande kvinnas övergång till förvärvslivet medför att en del av hennes hemarbete ersätts med utifrån köpta tjänster resulterar detta i en motsvarande ökning av den i nationalräkenskaperna registrerade privata konsumtionen. Denna statistiskt redovisade ökning är givetvis skenbar men vållar knappast några större olägenheter för den ekonomiska analysen så länge fördelningen av den tid som ägnas förvärvsarbete resp. arbete i hemmet totalt sett är oförändrad från år till år. Om däremot det ökade förvärvsarbetet bland gifta kvinnor åtföljs av mindre insatser i hemmet, vilka i stället ersätts med att man köper färdiglagad mat, anlitar tvättinrättningar, lämnar barnen till daghem osv. uppstår en effekt som kan ge en skev bild av konsumtionsstandardens förändringar. SOU 1972:34

För att söka bedöma vilka förändringar i barnfamiljernas konsumtionsförmåga som kan förutses inträffa under 70-talet jämfört med andra befolkningsgrupper har särskilda beräkningar utförts inom kommittén. Beräkningarna utgår från den kartläggning av hushållens konsumtion av olika varor och tjänster samt om olikheterna i detta hänseende mellan olika grupper av hushåll som utförts inom statistiska centralbyrån (Hushållsbudgetundersökningen 1969, SCB:s statistiska meddelande P 1971:9). Genom hushållsbudgetundersökningen har detaljerad information erhållits om bl. a. barnfamiljernas levnadsnivå. Detta material har presenterats i kap. 4. I föreliggande kapitel, s. 189, lämnas vissa uppgifter om den totala privata konsumtionen för befolkningsgrupperna ålderspensionärer samt övrig befolkning uppdelad på barnfamiljer och icke-barnfamiljer. Denna konsumtionsfördelning skrivs sedan fram till 1980. Avsnittet Konsumtionsfördelningen 1970-1980 avser härvid att belysa utvecklingsdragen vid oförändrad politik, dvs. den konsumtionsfördelning som följer av befolkningens strukturförändringar och av de inkomstförändringar som kan förutses utan några nya åtgärder från statsmakternas sida. I avsnittet Familjestödets effekter beräknas effekterna på konsumtionsfördelningen av ett utökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljerna och i ett annat avsnitt de samhällsekonomiska effekter av ökat daghemsbyggande. Kalkylresultaten sammanfattas på s. 196.

Totalresursernas tillväxt Arbetskraft Av grundläggande betydelse för tillväxten av produktionskapaciteten är tillgången på arbetskraft. Beräkningarna om arbetskraftens förutsedda utveckling måste emellertid baseras på en rad antaganden, vilka i många fall har stora osäkerhetsmarginaler. Till grund för långtidsutredningens arbetskraftskalkyl har legat en befolkningsframskrivning som gjorts inom statistiska centralSOU 1972:34

byrån (statistiska meddelanden Be 1970:2). I denna projektion har fruktsamheten inom varje åldersklass förutsatts vara konstant under de kommande årtiondena och ligga på en lägre nivå än den som iakttogs under perioden 1961-1965. Man har vidare räknat med en successivt fallande dödlighet för män under 40 år och för kvinnor under 90 år. För personer i åldrar över de nämnda har däremot dödligheten antagits ligga kvar på nuvarande nivå. Vidare har i befolkningsprojektionen kalkylerats med ett årligt invandringsöverskott om 20 000 personer. Med de förutsättningar som här angetts kommer Sveriges totala folkmängd att öka med ca 250 000 personer (0,6 % per år) 1970-1975 och med 220 000 personer (0,5 % per år) 1975-1980. Samtidigt kommer betydande omstruktureringar i befolkningen att successivt äga rum. Mest utmärkande blir därvid att de äldre åldersgrupperna ökar i snabb takt medan antalet personer i arbetsför ålder tillväxer endast mycket svagt. Hur antalet personer i arbetskraften förändras bestäms förutom av demografiska förändringar av utvecklingen av de relativa arbetskraftstalen (den andel av det totala antalet personer i en viss befolkningsgrupp som befinner sig i arbetskraften). I långtidsutredningens kalkyl har arbetskraftstalen genomgående antagits förändras i en långsammare takt under prognosperioden än under den närmast föregående 5-årsperioden. Andelen studerande antas fortsätta att öka, om än i avsaktande takt, och i motsvarande grad minskar inte ungdomarnas relativa arbetskraftstal lika snabbt som tidigare. För männens del har man speciellt under senare år kunnat observera en tämligen kraftig minskning av de relativa arbetskraftstalen för dem som är över 50 år. Minskningen har nu antagits bli något svagare. För de ej gifta kvinnorna bestäms antalet personer i arbetskraften i huvudsak av befolkningsutvecklingen, då förändringarna av de relativa arbetskraftstalen förutsatts bli måttliga. Då enligt långtidsutredningen praktiskt taget hela arbetskraftstillskottet fram till 1980 beräknas bestå av gifta kvinnor, blir utveck183

lingen för dem av speciellt intresse. Också för familjepolitiken är förändringarna i de gifta kvinnornas sysselsättningsstatus av mycket stor betydelse. Av arbetskraftsundersökningarna framgår att de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet har fortsatt att öka under den senare delen av 60-talet. Ökningstakten i antal procentenheter har bedömts vara av ungefär samma storleksordning som under den första delen av 60-talet. Däremot har den effekt som denna ökning inneburit i relation till totalantalet gifta kvinnor i arbetskraften blivit något svagare. Även om det är svårt att göra exakta jämförelser har det dock med relativt stor säkerhet kunnat fastslås att utvecklingen 1960-1965 skiljt sig från utvecklingen 1965-1970 på en väsentlig punkt. Under den förra perioden ökade förvärvsverksamheten för de yngre gifta kvinnorna mycket svagt, medan ökningen under den senare perioden var betydande. Tendensen återfinns klarast för gifta kvinnor med barn i åldern 0-6 år. Det är således småbarnsmammorna som i snabbt ökande utsträckning sökt sig ut på arbetsmarknaden. Enligt arbetskraftsundersökningarna hösten 1966 och 1969 utgjorde dessa kvinnor drygt hälften av den totala ökningen - ca 100 000 personer - av antalet gifta kvinnor i arbetskraften. De antaganden som i långtidsutredningen gjorts för den framtida utvecklingen innebär för hela gruppen gifta kvinnor under 35 år att andelen som är i arbetskraften stiger från f. n. ca 55 % till 65 % 1980. Av kvinnorna i åldern 35-54 år var 1970 genomsnittligt ca 60 % i arbetskraften och denna andel har

antagits stiga till ca 70 % år 1980. En kalkyl har också gjorts för småbarnsmödrarnas del. Av de gifta mödrarna med barn i åldern 0—6 år befann sig 1970 ca 45 % i arbetskraften. Förutsatt att barntillsynsmöjligheterna kan ordnas på tillfredsställande sätt har denna andel antagits stiga till 55 % 1980. Om barntillsynsbehovet för de mödrar som arbetar minst halvtid, dvs. 20 timmar och mer per vecka, till 50 % skall täckas genom daghem, innebär denna kalkyl att det erfordras 115 000 daghemsplatser 1975 och 130 000 år 1980. Den beräknade utvecklingen av antalet gifta kvinnor i arbetskraften innebär att de ökar med nästan 130 000 personer 19701975. Då samtidigt antalet män i arbetskraften förutsatts minska svagt och antalet ej gifta kvinnor kraftigt, skulle den totala ökningen av arbetskraften begränsas till ca 90 000 personer. En lika stor ökning har förutsatts för 1975-1980, varvid en svagare uppgång för gifta kvinnor kompenseras av viss ökning av antalet män i arbetskraften och en svagare minskning av antalet ej gifta kvinnor. Långtidsutredningens kalkyl för antalet personer i arbetskraften sammanfattas i tabell 121. Det är inte realistiskt att räkna med att hela arbetskraften kan vara sysselsatt. Även i mycket goda konjunkturlägen måste man räkna med en viss arbetslöshet av bl. a. omställningskaraktär. I långtidsutredningens beräkningar har kalkylmässigt införts den genomsnittliga arbetslöshetsnivå som enligt arbetskraftsundersökningarna rådde 19641969. Detta ger arbetslöshetstal på 1,6 % för

Tabell 121 Antalet personer i arbetskraften enligt långtidsutredningens kalkyler. Förändring i antal

Män Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor

184 Förändring i % per år

1965-1970

1970-1975

1975-1980

- 1 0 900 150 300 - 1 3 300

- 4 200 128 300 - 3 3 900

-0,1 3,5 -0,5

0,0 2,6 -1,2

0,1 1,7 -0,6

126 000

90 300

11 200 94 700 - 1 5 500 90 400

0,7

0,5

0,5

SOU 1972:34

männen, 1,7% för de gifta kvinnorna och 2,5 % för de ej gifta kvinnorna. Då arbetslösheten inte förutsatts förändras ökar antalet sysselsatta i samma takt som hela arbetskraften. Totalantalet sysselsatta skulle därmed öka från 3,8 miljoner 1970 till 3,9 miljoner 1975 och 4,0 miljoner 1980. Vid beräkningen av arbetsvolymen måste avdrag också göras för frånvaron från arbetet. De relativa frånvarotalen har ökat för alla de tre befolkningsgrupperna. Trendmässigt har männens och de ej gifta kvinnornas frånvaro ökat med ca 1,1 procentenheter och de gifta kvinnornas med drygt 2 procentenheter, beräknat per en femårsperiod. I långtidsutredningens prognos har dock kalkylerats med en långsammare ökningstakt, 0,7 för män och ej gifta kvinnor samt 1 procentenhet för gifta kvinnor. När det gäller utvecklingen av antalet arbetstimmar spelar självfallet den lagstadgade arbetstiden en central roll. Eftersom det föreligger ett beslut om sänkning av denna från 42,5 timmar per vecka till 40 timmar innan utgången av 1973 kan medelarbetstiden förutses sjunka kraftigt under de närmaste åren. Det kan nämnas att medelarbetstiden 1969 var i genomsnitt 43,5 timmar per vecka för män, 30,1 timmar för gifta kvinnor och 37,1 timmar för ej gifta kvinnor. Den andel av männen som registreras som deltidsarbetande har under senare år ökat märkbart. Trots detta ligger männens medelarbetstid högt, vilket bl. a. beror på övertidsarbete och på företagarnas högre medelarbetstid. Även bland ej gifta kvinnor har deltidsarbetet ökat relativt kraftigt. För gifta kvinnor däremot tycks en viss stabilisering ha inträffat. Vid beräkningen av den framtida medelarbetstiden har förutsatts att andelen deltidsarbetande män och ej gifta kvinnor fortsätter att öka, medan förändringen för gifta kvinnor blir mycket liten. Slutresultatet för utvecklingen av arbetskraftstillgången blir att arbetsvolymen mätt i timmar beräknats minska mellan 1970 och 1975 i ungefär samma takt som mellan 1965 och 1970, eller med 0,8 % per år. För tiden efter 1975 antas i långtidsutredningen att SOU 1972:34

arbetstidsförkortningen fortsätter i någon form. I beräkningarna har kalkylmässigt antagits att denna förkortning till sin storlek motsvarar införandet av en extra semestervecka. Naturligtvis kan en fortsatt arbetstidsförkortning lika väl ske genom att veckoarbetstiden sänks. Minskningen i arbetsvolymen i timmar skulle då bli 0,4 % per år, dvs. en mindre nedgång än den som beräknats för 70-talets första hälft. I sina yttranden har en del remissinstanser tagit upp frågan om de outnyttjade arbetskraftsreserverna och möjligheterna att tillvarata dessa. Därvid har ifrågasatts om det inte med hjälp av vidgade samhällsinsatser är möjligt att reducera den dolda arbetslösheten snabbare än som förutsatts i långtidsutredningens kalkyl. Vikten av sådana åtgärder har betonats med hänsyn både till den snabbare tillväxt som därigenom skulle uppnås och till att förvärvsarbete har ett självständigt värde som den viktigaste vägen för den enskildes självförverkligande. Det kan nämnas att antalet personer i yrkesverksam ålder som inte ingår i arbetskraften enligt arbetskraftsundersökningarnas definition 1970 uppgick till något mer än 1 miljon om de studerande frånräknas. Av dessa utgjorde de gifta kvinnorna drygt 700 000. Det är också till de gifta kvinnorna som diskussionen om en dold arbetslöshet främst har koncentrerats. I långtidsutredningens prognos har räknats med att ytterligare 130 000 gifta kvinnor utanför arbetskraften kommer ut på arbetsmarknaden fram till 1975 och ytterligare närmare 100 000 mellan 1975 och 1980. Den förutsatta ökade förvärvsverksamheten bland de gifta kvinnorna kräver enligt långtidsutredningens bedömning kraftigt ökade samhällsinsatser. I den reviderade finansplanen för 1971 betonas också vikten av att sådana samhällsinsatser kommer till stånd. Det påpekas vidare att osäkerheten kring beräkningen av arbetskraftstillgången är stor och att det är möjligt att antalet gifta kvinnor på arbetsmarknaden kan öka snabbare än vad som angetts i långtidsutredningens prognos. Föredragande statsrådet finner 185

det dock vara tveksamt att tillskottet fram till 1975 kan bli väsentligt större med tanke på de hinder som föreligger. De största problemen i detta hänseende torde hänga samman med den regionala obalansen i fråga om arbetstillfällen och arbetskraftsutbud. Produktivitet och produktionskapacitet Som framgått förutses arbetskraftsresurserna minska under 70-talet. En central fråga för bedömningen av den kommande utvecklingen blir i vilken utsträckning denna minskning på arbetskraftssidan kan vägas upp av att produktiviteten växer snabbare. Produktiviteten har under 60-talet inom flertalet sektorer uppvisat starka stegringar. Sålunda steg produktionsvolymen per arbetad timme inom industrin och skogsbruket med genomsnittligt 7 å 8 % per år och inom jordbruket med 6 å 7 % per år. Produktivitetsutvecklingen har också varit stabil och relativt oberoende av konjunktur- och arbetsmarknadsförhållanden. Den fortsatta utvecklingen har i långtidsutredningen bedömts med hjälp av planmaterial och särskilda beräkningar. Frågan har främst varit om den snabba stegringstakten under 60-talet kan väntas bestå även under det framförliggande decenniet. Överväganden och expertbedömningar har gett till resultat att produktivitetsutvecklingen i flertalet sektorer bedömts ligga på samma höga nivå som under 60-talet. Utredningen betonar dock att för detta krävs att en rad bakomliggande förutsättningar realiseras. Sålunda krävs en fortsatt snabb kapitalbildning som successivt ökar mängden kapital per arbetstimme. En väsentlig betingelse för den snabba produkti-

vitetsstegringen under speciellt den senare hälften av 60-talet anser utredningen vidare har varit den ökade takten i det svenska näringslivets strukturomvandling. Företag har lagts ned i ökad omfattning och fusioner har lett till omfattande omorganisationer av produktionen. Utredningens kalkyl förutsätter en fortsatt snabb strukturomvandling och ställer starka krav på en fortsatt utbyggnad av samhällsinsatserna på närings-, arbetsmarknads- och utbildningspolitikens områden. Även om produktiviteten inom de olika sektorerna bedömts ligga helt eller mycket nära den trendmässiga utvecklingen under 60-talet, motverkas produktivitetsutvecklingen för hela ekonomin av en successivt ändrad näringsgrenssammansättning med ökat inslag av privat och offentlig tjänsteproduktion. Detta medför att tillväxten i den totala produktiviteten skulle bli ca en halv procentenhet lägre under den framförliggande perioden än under 60-talet. I den reviderade finansplanen för 1971 bedöms det vara gynnsamt om den trendmässiga ökning av produktiviteten som långtidsutredningen kalkylerat med kan förverkligas. Prognosen anses dock kunna tjäna som en rimlig utgångspunkt för den långsiktiga ekonomisk-politiska planeringen. De av långtidsutredningen beräknade arbetskrafts- och produktivitetsförändringarna har gett som resultat att bruttonationalprodukten skulle stiga med genomsnittligt 3,8 % per år 1970-1975, dvs. i stort sett lika snabbt som under sista hälften av 60-talet. För senare hälften av 70-talet tyder kalkylerna på en snabbare produktionsökning, 4,3 % per år. Detta sammanhänger med att arbets-

Tabell 122 Arbetskrafts- och produktivitetsförändringar beräknade av 1970 års långtidsutredning. Procent per år.

Arbetskraft i timmar BNP per arbetstimme BNP från produktionssidan BNP från användningssidan

1965-1970

1970-1975

1975-1980

-0,9 5,2 4,3 3,9

0,8 4,9 4,1 3,8

-0,4 5,0 4,6 4,3

SOU 1972:34

kraftsutvecklingen då bedömts bli något gynnsammare. Utredningens produktionskalkyl sammanfattas i tabell 122 (förändringar i procent per år). Det bör påpekas att beräkningarna av bruttonationalproduktens tillväxt har gjorts från produktionssidan, dvs. genom att summera tillväxten i de olika produktionssektorerna. Den följande diskussionen om avvägningsfrågor utgår emellertid från uppskattningar av bruttonationalprodukten mätt från användningssidan. Denna sista metod ger en något lägre produktionsökning. Som framgått vilar långtidsutredningens kalkyl avseende den framtida resurstillväxten på en rad antaganden vilkas realism är svår att bedöma. Det faller också utanför kommitténs kompetens att på denna punkt ta upp en utförligare diskussion. Kommittén har därför i enlighet med uttalanden i den reviderade finansplanen för 1971 utgått från ovan refererade kalkyl. Från kommitténs synpunkt är förändringarna i de gifta kvinnornas sysselsättningsstatus av stor betydelse. Att döma av flertalet remissyttranden är också osäkerheten stor rörande utvecklingen av antalet gifta kvinnor i arbetskraften. Kommittén vill här starkt understryka vikten av att betingelser skapas för att underlätta de gifta kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Denna fråga har många andra aspekter vid sidan av samhällsekonomin. Beträffande den ekonomiska kalkylen torde det räcka med påpekandet att ifall de drygt 100 000 gifta kvinnor som enligt långtidsutredningen förutsatts inträda i förvärvslivet 1970-1975 i stället avstod från förvärvsarbete så skulle den totala produktionsökningen under samma period bli uppskattningsvis ca 2 procentenheter lägre. En sådan utveckling synes emellertid i dagens läge sakna aktualitet. Tillströmningen av kvinnor till arbetsmarknaden har under 1971 varit större än vad långtidsutredningen räknat med. Antalet gifta kvinnor i arbetskraften ökade från tredje kvartalet 1970 till tredje kvartalet 1971 med ca 30 000. Också för ej gifta kvinnor - för vilka i kalkylen hade förutsatts en minskning — noterades SOU 1972:34

under samma tid en ökning med 10 000. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser huruvida denna utveckling kan väntas fortsätta eller om den får tolkas som ett engångslyft bl. a. som följd av skattereformen. Skulle emellertid tendensen bestå även under de kommande åren bör arbetskraftskalkylen revideras upp. Om det årliga tillskottet av gifta kvinnor på arbetsmarknaden blir 30 000 i stället för 20 000 enligt utredningen, bör den totala produktionens ökning vid i övrigt oförändrade antaganden bli ca 1 procentenhet större 1970-1975 än enligt utredningens kalkyl. Den genomsnittliga årliga produktionsstegringen skulle då bli 4,0 % i stället för 3,8%. Utrymmet för den privata konsumtionens ökning Långtidsutredningen diskuterar också utförligt hur den växande produktionen kan komma att fördelas på olika användningsområden. Det konstateras att resurserna alltid framstår som knappa i förhållande till de anspråk för konsumtion och investering som ställs från stat, kommun, företag och enskilda personer. Fördelningen av resurserna måste bestämmas av den ekonomiska politiken i enlighet med dess mål. Kommittén har i sina kalkyler utgått från den resursfördelning som angetts i långtidsutredningens beräkningar. Enligt dessa beräkningar skulle den privata konsumtionen kunna öka med genomsnittligt 3,3 % per år 1970—1975. Det bör härvid noteras att enligt nu föreliggande beräkningar minskade den privata konsumtionen 1970—1971 med 0,2 % i volym medan man för 1972 förutser en ökning på ca 4%. För åren 1970-1972 erhålls således en genomsnittlig årlig ökning om 1,8 % per år, vilken vid första påseende klart synes understiga den ökningstakt som kalkylerats med i långtidsutredningen. Denna kalkyl avsåg emellertid den genomsnittliga utvecklingstakten för hela perioden 1970—1975 med starka variationer i tillväxtbetingelserna de olika åren till följd av förkortningen av arbetstiden. I preliminär natio187

nalbudget för 1972 har långtidsutredningens kalkyl för åren 1970-1972 rekonstruerats med beaktande av att arbetstidsförkortningen, som nu sker, koncentreras till åren 1970—1972. Rekonstruktionen visar att den privata konsumtionens ökningstakt 1970— 1972 skulle behövt uppgå till i genomsnitt 1,5 % per år för att helt överensstämma med långtidsutredningens beräkningar. En jämförelse mellan den rekonstruerade prognosen och de föreliggande beräkningarna visar således relativt stor överensstämmelse. Samma gäller flera andra efterfrågekomponenter. Bruttonationalproduktens tillväxt samt offentlig konsumtion och investeringar beräknas visserligen ha utvecklats långsammare än vad som antagits i långtidsutredningen. Det är emellertid ännu för tidigt att med säkerhet fastslå huruvida dessa avvikelser beror helt på konjunkturutvecklingen eller om nya moment i tillväxtbetingelserna gjort sig gällande. Också för perioden 1975-1980 utgår kommittén från långtidsutredningens beräkningar, vilka för denna period är mycket summariska. Det får först erinras om att totalproduktionen under denna period bedömts växa med 4,3 % per år, dvs. något snabbare än 1970-1975. Förutsatt att balans i de utrikes betalningarna uppnåtts före 1975 skulle exporten under sista hälften av 70-talet kunna tillväxa i en något lugnare

takt. Samtidigt förutses investeringarna 1975-1980 öka i en ej obetydligt högre takt än 1970-1975, delvis som en följd av att bostadsinvesteringarna bedömts åter öka. Den offentliga konsumtionsökningen har i denna kalkyl relativt godtyckligt anslagits till 4,5 % per år, vilket leder till att den privata konsumtionen beräknats kunna tillväxa något snabbare än under 1970-1975, eller med genomsnittligt 4,1 %per år. Långtidsutredningens kalkyler för resursfördelning och tillväxt 1970-1980 sammanfattas i tabell 123 i vilken också den beräknade utvecklingen 1970—1972 och en rekonstruktion av långtidsutredningens kalkyl för dessa år medtagits. Skulle emellertid produktionsutvecklingen avvika från den kalkylerade måste också produktionens användningssida revideras. I avsnittet Totalresursernas tillväxt diskuterades effekten av att antalet gifta kvinnor på arbetsmarknaden ökar snabbare (30 000 per år) än vad som förutsatts i långtidsutredningen (20 000 per år). Hur det därav följande produktionstillskottet kan tänkas bli fördelat på olika användningsområden är dock svårare att ange. Som ett extremt exempel kan nämnas det fallet att det ytterligare produktionstillskottet helt skulle disponeras för privat konsumtion. Denna skulle i så fall öka med 3,7 % per år 1970-1975. En sådan resursfördelning är dock inte realistisk. Bl. a.

Tabell 123 Resursfördelning och tillväxt 1970-1980 enligt långtidsutredningen m. m. Milj.kr. 1970

Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvestering Import Export

168 900 91500 36 300 37 200 36 250 35 150

Volymförändring, % per år 19701975

3,8 3,3 4,5 3,5 6,2 7,3

1970-1972 Enligt rekonstruktionen av långtidsutredningens kalkyler

Enligt nu föreliggande beräkningar

2,3 1,5 5,1 4,2 4,0 5,5

2,0 1,8 3,6 2,3 1,3 5,0

4,3 4,1 4,5 5,4 6,7 6,5

SOU 1972:34

ställer den ökade arbetsstyrkan krav på en utbyggnad av produktionskapitalet. Ett rimligare antagande synes därför vara att utgå från samma relation mellan produktionens och den privata konsumtionens ökning som i långtidsutredningens kalkyl. Den privata konsumtionens ökningstakt skulle då höjas till 3,5% per år 1970-1975. Konsumtionsfördelningen 1969 och 1970 De beräkningar som inom kommittén utförts beträffande den privata konsumtionens fördelning 1970-1980 avser de tre befolkningskategorierna ålderspensionärer samt övrig befolkning uppdelad på barnfamiljer och ickebarnfamiljer. Som utgångspunkt för analysen av vilka förändringar i dessa gruppers konsumtion som kan förutses under 70-talet måste först konsumtionsfördelningen i utgångsläget kartläggas. Detta har blivit möjligt genom att resultatet av statistiska centralbyråns hushållsbudgetundersökning för 1969 nu föreligger. I denna undersökning lämnas bl. a. information om fördelningen av den privata konsumtionen på olika typer av hushåll. Enligt hushållsbudgetundersökningen uppgick den totala privata konsumtionen 1969 till 73 169 milj.kr. I nationalräkenskaperna anges motsvarande tal till 84 850 milj. kr. Avvikelsen (13,8 %) måste ses mot bakgrund av de fel som alltid är häftade vid en urvalsundersökning av denna typ. Det har också på några punkter kunnat konstateras betydande avvikelser gentemot beräkningar från annat håll. Detta gäller t. ex. konsumtionen av alkohol och tobaksvaror, där hushållens bokföring gett avsevärt lägre siffror än enligt på andra sätt gjorda uppskattningar. Så länge felaktigheterna i konsumtionens nivåskattningar inte är lokaliserade till vissa speciella hushållstyper kan denna avvikelse betraktas vara av mindre betydelse för de fortsatta beräkningarna. Någon information om systematiska fel i skattningar av de olika hush alls ty pern as konsumtion föreligger inte. Hushållsbudgetundersökningens redovisning avser olika hushållstyper som definieSOU 1972:34

rats som den grupp personer som har gemensam bostad och äter minst ett huvudmål per dag tillsammans. De åldersmässiga uppdelningarna har gjorts efter hushållsföreståndarens ålder. I nedanstående tablå anges konsumtionsfördelningen 1969 för de redovisade huvudgrupperna (konsumtion i milj.kr.). Ensamstående utan barn därav: under 67 år över 67 år Ensamstående med barn Gifta och samboende utan barn därav: hushållsföreståndare under 67 år 67 år och över Gifta och samboende med barn Övriga hushåll

11167 8 654 2 513 1 348 27 140 22 693 4 447 29 836 3 678 Totalt 73 169

Enligt denna redovisning skulle den sammanlagda privata konsumtionen i hushåll med barn ha uppgått till mellan 31 och 35 miljarder kr. ("övriga hushåll" är här ej uppdelade efter förekomsten av barn). Någon möjlighet att bestämma ålderspensionärernas konsumtion ger inte denna sammanställning eftersom pensionärer kan ingå i alla typer av hushåll utom de ensamstående utan barn där de särredovisats. Den uppdelning på ålderspensionärer, barnfamiljer och icke-barnfamiljer som görs i fortsättningen bygger på en rad approximationer. Beräkningarna har gått ut på att först bestämma konsumtionen 1969 för hushåll med resp. utan barn och sedan föra över andra hushållsmedlemmar som är 67 år och äldre och inte är hushållsföreståndare eller maka/ make i barnfamilj till en särskild pensionärs grupp. Då syftet med den följande analysen i första hand är att söka belysa barnfamiljernas situation gentemot andra grupper har det ansetts som rimligt att till barnfamiljer alltid räkna hushållsföreståndaren och dess maka/make oavsett deras ålder. Beräkningarna har utförts genom att kombinera den ovan angivna konsumtionsfördelningen med uppgifter i hushållsbudgetundersökningen avseende hushåll där hushållsföreståndaren är under 66 år och där barnfamiljer med två vuxna särredovisas. Också de uppskattningar av ålderspensionärernas kon189

sumtion som lämnas i det nästföljande avsnittet Konsumtionsfördelningen 19701980 har utnyttjats. Den procentuella konsumtionsfördelning som på det viset erhållits för 1969 har sedan antagits gälla även 1970 års privata konsumtion enligt nationalräkenskaperna. Den sålunda beräknade konsumtionsfördelningen för 1970 framgår av följande tablå.

Ålderspensionärer Barnfamiljer Icke-barnfamiljer

Milj.kr.

Andel i %

9 200 43 350 38 950

10,1 47,4 42,5

Totalt 9 1 5 0 0

100,0

Konsum tionsfördelningen 1970-1980 Såsom tidigare nämnts angavs i långtidsutredningens grundkalkyl den privata konsumtionens genomsnittliga ökningstakt 19701975 till 3,3 % per år. För senare hälften av 70-talet räknade utredningen med att ett något större utrymme skulle föreligga för den privata konsumtionen. I utredningens summariska kalkyl för 1975-1980 antogs den årliga ökningstakten för privat konsumtion bli 4,1 %. Den följande kalkylen över konsumtionsfördelningen utgår från ovannämnda ökningstal. Osäkerheten kring långtidsutredningens kalkyler är givetvis betydande. Syftet med föreliggande avsnitt är dock inte att mäta konsumtionens absoluta nivå för olika befolkningskategorier utan att försöka belysa vilka förändringar i konsumtionsfördelningen som kan förutses under olika antaganden. I en sådan undersökning koncentreras huvudintresset mera kring skillnaderna i utvecklingstakten för de olika befolkningskategorierna. Med denna intresseinriktning ter sig följaktligen osäkerheten beträffande den totala privata konsumtionens framtida ökningstakt som mindre besvärande. Om den privata konsumtionen växer på det sätt som indikerats i långtidsutredningens kalkyler, är därmed inte givet att alla delar av befolkningskollektivet kan bli delaktiga i konsumtionsökningen i lika stor 190

utsträckning. Långtidsutredningens tal är genomsnittsmått för alla grupper i samhället. I verkligheten fördelar sig konsumtionsökningarna efter en lång skala från minskningar till väsentligt större ökningar än genomsnittet, allt efter gruppernas inkomstförändringar och konsumtionsbenägenhet. Ändras inkomstfördelningen så att någon grupp kan öka sin standard i en snabbare takt, så inskränks samtidigt de övriga gruppernas utrymme. I vilken utsträckning en befolkningsgrupp kan få del i de ökande konsumtionsmöjligheterna beror huvudsakligen på dess inkomster från olika förvärvskällor och på flödet av transfereringar via den offentliga sektorn. Omfattningen och utvecklingen av dessa transfereringar är av avgörande betydelse för de individer som av åldersskäl eller hälsoskäl utträtt från arbetsmarknaden. Men också för barnfamiljernas disponibla inkomster och därmed deras konsumtionsmöjligheter spelar transfereringarna en betydande roll. Ålderspensionärer Pensionärernas totala inkomster består till ungefär 80 % av olika pensioner såsom folkpension, kommunalt bostadstillägg, tilläggspension, statliga och kommunala tjänstepensioner samt olika andra pensioner. Om det beaktas att skattebelastningen på folkpensionen - vilken för många ålderspensionärer är den dominerande inkomsten — är mycket låg, kommer pensionen att utgöra betydligt mycket mer än 80 % av den disponibla inkomsten. Det kan nämnas att för 4/5 av pensionärerna utgör enbart folkpensionsförmånerna 85 % av deras totala inkomster. Utvecklingen av folkpensioner har antagits följa den tillväxttakt som anges i utredningen Pensionstillskott m. m. (SOU 1968:21). Detta innebär att i folkpensionen ingår successivt ökande pensionstillskott till grupper utan eller med låg tilläggspension. Prognosen här skiljer sig från pensionsförsäkringskommitténs däri att korrigering skett för ändringar i antalet pensionärer. Vidare har hänsyn tagits till att förtida uttag av pension ingår i SOU 1972:34

utredningens siffror. Den genomsnittliga reala tillväxten av folkpensionsförmånerna har beräknats till 4,0 % per år för perioden 1970-1975 och till 2,7% per år 19751980. Kommunala bostadstillägg har antagits uppvisa samma reala tillväxttakt som under perioden 1955—1968. Under dessa år var det endast små fluktuationer i den årliga procentuella ökningen per capita. Den genomsnittliga årliga reala tillväxten har antagits bli 6,3 % 1970-1975 och 6,1 % 1975-1980. Beräkningen av ATP-utbetalningarna följer prognosen i pensionsförsäkringskommitténs ovan nämnda utredning, vilket innebär årliga reala ökningar på omkring 23 % 1970-1975 och ca 15 % 1975-1980. Utvecklingen av andra pensioner har uppskattats med ledning av olika undersökningar och tidigare trender. Sammantaget har dessa pensioner under hela 70-talet antagits tillväxa med 4,9 % per år. Även för pensionärernas andra inkomster har beräkningarna fått byggas på schablonmässiga antaganden. Det kan nämnas att beträffande pensionärernas inkomst av anställning antagits en fortsatt nedgång i ålderspensionärernas förvärvs intensitet som dock motvägs av tillväxten av denna befolkningskategori. Inkomsten från anställning har därför förutsatts öka i ungefär samma takt som en antagen reallöneutveckling om 3 % per år. Kapitalinkomsternas reala ökning har antagits bli 4 % per år. Sammantaget skulle ålderspensionärernas totala inkomster enligt gjorda kalkyler öka

med genomsnittligt 5,6 % per år 1970-1975 och med 5,0% per år 1975-1980. Ålderspensionärernas totala skatt har beräknats öka med 5,7 % resp 5,2 % per år. För disponibla inkomster har erhållits en årlig ökningstakt om genomsnittligt 5,5 % resp. 5,0 % under de bägge hälfterna av 70-talet. Då nettosparandet antagits vara noll, dvs. ny sparande och förbrukning av tidigare uppbyggda finansiella resurser förutsätts ta ut varandra, representerar ovan givna tal också ökningen av ålderspensionärernas privata konsumtion. I den mån sparande förekommer inom kollektivet, ger detta i första hand upphov till en skillnad mellan disponibel inkomst och konsumtion. Men om pensionärernas sparkvot är oförändrad över tiden påverkas inte den relativa utvecklingen av pensionärernas reala konsumtion. Nya beräkningar rörande pensionerna pågår inom riksförsäkringsverket men är ännu inte avslutade. Fördelning av konsumtionsutrymmet mellan pensionärer och övrig befolkning Förutsatt att den totala privata konsumtionen kan växa med 3,3 % per år 1970-1975 och med 4,1 % per år 1975-1980 samt att ålderspensionärerna under samma tid kommer att öka sin konsumtion med 5,5 resp. 5,0 % per år har det utrymme beräknats som återstår för övriga gruppers konsumtionsökning. Beräkningen framgår av tabell 124. Beräkningarna har alltså gjorts med

Tabell 124 Fördelning av konsumtionsutrymmet mellan pensionärer och övrig befolkning. Procent per år. Milj .kr.

Total privat konsumtion minus pensionärernas konsumtion återstår för övriga grupper

SOU 1972:34

Förändring i % per år

107 650

3,3

4,1

9 200

12 000

15 300

5,5

5,0

82 300

95 650

116 350

3,1

4,0

Förutsätter man att de sammanräknade nettoinkomsterna och transfereringarna utvecklas så att standardökningen blir enhetlig för alla personer under 67 år, såväl vuxna som barn, skulle givetvis inga förskjutningar i per capita konsumtion inträffa mellan medlemmar i barnfamiljer och icke-barnfamiljer. De båda gruppernas totala konsumtion skulle i så fall enbart bestämmas av de befolkningsmässiga förändringarna. Enligt en inom statistiska centralbyrån utförd beräkning av familjestrukturen 1970, 1975 och 1980 förutses antalet personer tillhörande barnfamilj1970-1975 1975-1980 er under 70-talet växa med 0,8 å 0,9 % per Pensionärer 3,0 3,3 år. Antalet personer tillhörande icke-barn3,7 Övrig befolkning 2,7 familjer skulle däremot minska med 0,2 å 0,3 % per år. Konsumtionsutvecklingen för Som framgått förutses befolkningen under de båda grupperna framgår av tabell 125 (för67 år kunna öka sin konsumtionsstandard ändringar i procent per år). per invånare avsevärt snabbare 1975—1980 än 1970—1975. Den årliga ökningstakten En i stort sett liknande konsumtionsut1975—1980 blir också större än vad som veckling erhålls om man i stället antar att beräknats för pensionärerna medan det mot- familjeinkomsten ökar i samma takt i såväl satta förhållandet förutses gälla under 70- barnfamiljer som icke-barnfamiljer. Detta beror på att för de båda familjetyperna har talets första hälft. antalet familjer och antalet familjemedlemmar beräknats förändras ungefär parallellt. Konsumtionsfördelning mellan barnfamiljer Exemplet ovan förutsätter en likformig och icke-barnfamiljer utveckling av den sammanlagda nettoinkomÅlderspensionärernas konsumtion har beräk- sten i de bägge grupperna. Vid en likformig nats utifrån en framskrivning av deras in- inkomstutveckling i övrigt inom barnfamiljer komster. En liknande framskrivning för övrig och icke-barnfamiljer bör således också de befolkning med uppdelning på barnfamiljer familjepolitiska transfereringarna följa den och icke-barnfamiljer har inte kunnat göras. allmänna standardutvecklingen. Blir inte detDen ansats som här valts för att belysa ta fallet försämras barnfamiljernas situation i konsumtionsutvecklingen för dessa grupper förhållande till icke-barnfamiljer. Enligt den förutsätter endast att den totala inkomst- konstruktion som här använts utgår man bildningen blir sådan att den möjliggör en från en given real konsumtionsökning och konsumtionsutveckling för befolkningen un- förutsätter att inkomstbildningen anpassas der 67 år i enlighet med tidigare redovisade till det reala utrymmet. Om nu stödet till barnfamiljerna skulle öka långsammare komkalkyl.

hänsynstagande till redan beslutade förstärkningar av pensionerna, som sträcker sig till den 1 juli 1978.1 kommitténs uppdrag ingår inte att ta ställning till behovet av framtida standardförbättringar för pensionärerna. Eftersom antalet ålderspensionärer beräknats öka 2,2 resp. 2,0 % per år medan övrig befolkning tillväxer med endast 0,4 resp. 0,3 % per år skulle konsumtionen per capita utvecklas enligt följande (förändringar i procent per år).

Tabell 125 Konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer. Procent per är. Totalt

Barnfamiljer Icke-barnfamiljer

192 Per capita

1970-1975

1975-1980

1970-1975

1975-1980

3,6 2,4

4,5 3,5

2,7 2,7

3,7 3,7

SOU 1972:34

Tabell 126 Konsumtionsfördelningen för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer. Procent per år. Totalt

Barnfamiljer Icke-barnfamiljer

Per capita

1970-1975

1975-1980

1970-1975

1975-1980

3,6 2,4

4,4 3,6

2,7 2,7

3,6 3,8

mer enligt förutsättningen de andra inkomsterna att kunna öka i snabbare takt vilket gynnar icke-barnfamiljer. I följande räkneexempel förutsätts att de familjepolitiska transfereringarna i form av allmänna barnbidrag, bostadstillägg och bidragsförskott m. m. (sammanlagt ca 3,6 miljarder kr.) utvecklas endast i takt med antalet barn (ingen standardförbättring äger rum). I övrigt förutsätts en likformad inkomstbildning per capita i de båda familjetyperna. Vidare har hänsyn tagits till att ett allt större antal mödrar förutses ta förvärvsarbete. Oförändrad standard på transfereringarna skulle, som framgått, leda till en relativ eftersläpning i barnfamiljernas ekonomi i förhållande till icke-barnfamiljemas. En sådan utveckling motvägs dock genom att av tillskottet gifta kvinnor på arbetsmarknaden 75 % antagits tillhöra barnfamiljer. Familjeinkomstens ökning blir därmed större i barnfamiljer än i icke-barnfamiljer. Denna kon-

sumtionsfördelning kan sägas utgöra en prognos för utvecklingen vid oförändrad politik och används i de följande avsnitten under benämningen antagen utveckling som utgångspunkt för kalkylen om familjestödets effekter. Konsumtionsfördelningen framgår av tabell 126 (förändringar i procent per år). Familjestödets effekter Antag att man med en familjepolitisk stödåtgärd vill förbättra barnfamiljernas materiella standard. Då den totala privata konsumtionen inte antas få öka snabbare än vad som förutsatts i långtidsutredningen och pensionärernas konsumtion förutsätts vara given, måste icke-bamfamiljernas konsumtion reduceras med samma belopp som man önskar öka barnfamiljernas. Såvida inte hushållens sparande förändras kraftigt måste denna reduktion åstadkommas genom en indragning av köpkraft, dvs. genom en höjning av

Tabell 127 Förändring av konsumtionsutrymmet (milj. kr.) till följd även inkomstöverföring till barnfamiljerna på 100 milj. kr. finansierad genom indirekt beskattning. Barnfamiljer

Transfereringsökning till barnfamiljerna Skattehöjning för att finansiera transfereringar Kompensation till pensionärerna Ytterligare skattehöjning för att kompensera pensionärerna Ändring av konsumtionsutrymmet

SOU 1972:34 13

Icke-barnfamiljer

Ålderspensionärer

+ 100 -

47 Totalt

+ 100 -42

- 11

- 100

+ 11

+

-

-

-

+

-47

de direkta eller indirekta skatterna. uppgå till 550 milj. kr. per 5-årsperiod. KonOm man väljer att dra in köpkraft genom sumtionsfördelningen framgår av tabell 128. Beräkningen visar att konsumtionsutrymen höjning av den indirekta beskattningen, met påverkas endast i ringa grad eftersom kommer den av skattehöjningen följande prisstegringen att drabba alla grupper. Efter- den genomsnittliga årliga konsumtionsöksom folkpensionärerna i princip automatiskt ning som möjliggörs av inkomstöverföringen kompenseras för prishöjningar måste i så fall utgör endast ca 1/8 % av barnfamiljernas höjningen av skatten vara så stor, att reduce- totala konsumtion. ringen av icke-barnfamiljers konsumtion motsvarar summan av den konsumtionsförändring Samhällsekonomiska effekter av ökat som följer av kompensationen till folkpensiodaghemsbyggande närerna och förstärkningen av familjestödet. I tabell 127 anges först effekterna på I det följande undersöks effekterna av att konsumtionsutrymmet av en med indirekt det familjepolitiska stödet sätts in i form av beskattning finansierad inkomstöverföring ökat daghemsbyggande. Bristen på daghemstill barnfamiljerna på 100 milj.kr. (föränd- platser utgör ett avgörande hinder för ringar i milj.kr.). Schematiskt beaktas här en- många småbarnsmödrar att ta förvärvsarbete. Större tillgång på daghemsplatser skulle då dast ålderspensionärernas folkpensioner. Av tabellen framgår att för att finansiera en leda till att allt fler barnfamiljer kan inkomstöverföring till barnfamiljerna på förbättra sin ekonomiska situation genom 100 milj. kr. erfordras en indirekt skattehöj- att båda föräldrarna förvärvsarbetar. Den ning på totalt 111 milj. kr. På grund av att följande genomgången tar endast upp de skattehöjningen drabbar också barnfamiljerna ekonomiska aspekterna av ett ökat daghemsåterstår av inkomstöverföringen på byggande. 100 milj. kr. till ökat konsumtionsutrymme Vi antar att den ökade satsningen på ca 47 milj. kr. Icke-barnfamiljernas konsum- daghemmen uppgår till en årskostnad på 500 tionsutrymme sänks med samma belopp. milj. kr. vid utgången av en 5-årsperiod. För att illustrera effekterna på konsum- Driftkostnaden för en daghemsplats har antionsfördelningen av en sådan inkomstöver- tagits uppgå till ca 11 000 kr ./år (inkl. avföring har ett exempel konstruerats utifrån skrivning av investeringen). För 500 milj. kr. den i föregående avsnitt antagna konsum- skulle man således erhålla 45 000 dagtionsutvecklingen. Härmed tas dock inte hemsplatser. De mödrar som kommer att ta de ställning till realismen i denna utveckling nya tillsynsplatserna i anspråk beräknas ha i utan syftet är enbart att studera hur en genimsnitt 1,2 barn i förskoleåldern. Om vi familjepolitisk stödåtgärd kan väntas påverka räknar med 20 % överinskrivning på daghemkonsumtionsutvecklingen för barnfamiljer met innebär detta att varje daghemsplats skulresp. icke-barnfamiljer. Förutsättningen är att le ge möjlighet för en kvinna att förvärvsarstödet till barnfamiljerna höjs med (brutto) beta. Det är emellertid inte realistiskt att räk500 milj. kr. per 5-årsperiod. Den erforderli- na med att alla de 45 000 kvinnor som får sin ga höjningen av de indirekta skatterna skulle barntillsyn ordnad på daghemmen utgör ett

Tabell 128 Konsumtionsfördelning för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer. Procent per år. Totalt

Barnfamiljer Icke-barnfamiljer

194 Per capita

1970-1975

1975-1980

1970-1975

1975-1980

3,7 2,3

4,5 3,5

2,8 2,6

3,7 3,7

SOU 1972:34

nytillskott på arbetsmarknaden. En del måste antas redan nu förvärvsarbeta med barntillsynen ordnad på ett annat sätt. Någon säker bedömning av hur stor denna andel kommer att vara kan inte göras. Kalkylmässigt antas i det följande att 45 000 nya platser möjliggör för 35 000 hemmavarande kvinnor att söka förvärvsarbete. Vidare antas att huvudparten av dessa kvinnor kommer att förvärvsarbeta på heltid. Utgående från långtidsutredningens kalkyler om arbetskraftsvolymens och produktivitetens förändringar beräknas detta tillskott till arbetsstyrkan leda till en total produktionsökning med 0,8 procentenheter motsvarande ca 1 400 milj. kr. De på arbetsmarknaden inträdande kvinnorna har härvid getts samma produktivitet som i genomsnitt gäller för hela arbetsstyrkan. Produktionstillskottet per nytillkommen kvinna uppgår enligt denna kalkyl till ca 40 000 kr. Dessa 1 400 milj. kr. avser produktionsvärdet till marknadspris. Produktionsresultatet kan i princip återföras på insatser av produktionsfaktorerna arbetskraft och realkapital. Våra kunskaper om sambanden mellan olika produktionsfaktorer och totalresultatet är emellertid relativt bristfälliga. Därför är det också svårt att uppskatta vilka investeringar i form av maskiner och byggnader som erfordras i samband med att 35 000 kvinnor inträder på arbetsmarknaden. Utgående från långtidsutredningens kalkyler antas här att ca 300 milj. kr. utgör ersättningen till kapitalinsats och driftöverskott. Ytterligare ca 250 milj. kr. utgår till olika indirekta arbetskraftskostnader (arbetsgivaravgifter för framtida pensionsändamål etc). Då återstående 850 milj. kr. utgör bruttolönen för arbetskraften (i genomsnitt närmare 24 300 kr. per kvinna). Årskostnaden för 45 000 daghemsplatser antogs uppgå till 500 milj. kr. I nationalräkenskaperna registreras detta belopp som ökad offentlig konsumtion medan resterande 350 milj. kr. skulle kunna användas för privata konsumtionsändamål. Detta belopp svarar mot närmare 0,4 % av den totala privata konsumtionen. Effekten på konsumtionsfördelningen SOU 1972:34

mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer blir avhängig av hur daghemskostnaderna finansieras. Teoretiskt kan man här tänka sig en mångfald alternativ. Det följande räkneexemplet utgår från nu gällande förhållanden. Vi utgår från att ca 30 % (150 milj.kr.) av daghemskostnaderna finansieras med avgifter. Andelen är f. n. ca 25 % och den antagna ökningen har föranletts av förutsedda inkomststegringar och redan beslutade avgiftshöjningar. Resterande 70 % (350 milj. kr.) skulle då finansieras med skattemedel. Statens och kommunernas inkomster beräknas öka med ca 300 milj.kr. genom direkt inkomstskatt på hushållens ökade förvärvsinkomster. Vidare beräknas ca 70 milj. kr. inflyta genom indirekt skatt på den höjda konsumtionsvolymen. Slutligen torde en del utgifter för olika socialpolitiska bidrag bortfalla till följd av att 35 000 barnfamiljer nu får ökade förvärvsinkomster. Denna utgiftsminskning har här uppskattats till ca 30 milj.kr. Sammanlagt skulle statens och kommunernas inkomster enligt ovanstående öka med 520 milj.kr. (150 + 300+70), vartill kommer en utgiftsminskning på 30 milj.kr. Den ökade satsningen på daghem beräknades medföra offentliga kostnader på 500 milj.kr. Denna satsning skulle således kunna finansieras utan att skatte- eller avgiftshöjningar måste tillgripas. För barnfamiljerna blir resultatet att av en inkomstökning på 850 milj.kr. avgår 150 milj. kr. via daghemsavgifter, 300 milj. kr. via direkt inkomstskatt och 70 milj. kr. via indirekt skatt på höjd konsumtion. Dessutom har bidrag på 30 milj. kr. antagits bortfalla. Nettoeffekten blir en inkomstökning på 300milj. kr. (850-150-300-70-30), vilken kan användas för privata konsumtionsändamål. Konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer och icke-barnfamiljer enligt detta räkneexempel framgår av tabell 129 (procentuella förändringar per år). Här har ökningen av barnfamiljernas konsumtionsutrymme till följd av ökat daghemsbyggande fördelats lika på alla barnfamiljer. 195

Tabell 129 Konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer. Procent per år. Totalt

Barnfamiljer Icke-barnfamiljer

Per capita

1970-1975

1975-1980

1970-1975

1975-1980

3,7 2,4

4,5 3,6

2,8 2,7

3,7 3,8

För de familjer som får del av de nytillkommande daghemsplatserna blir konsumtionsökningen betydligt större än den angivna genomsnittsökningen . Det kan förtjäna beaktas att den här beräknade inkomstökningen inom barnfamiljerna till viss mån torde rymma poster som skulle kunna betecknas som "kostnader för intäkternas förvärvande". Bakgrunden är att den ökning av nationalprodukten som kan hänföras till att flera gifta kvinnor än förr deltar i förvärvslivet inte helt och hållet utgör något nettotillskott. Dessa kvinnor har i hemmen utfört sysselsättningar som i egentlig mening varit inkomstskapande även

om de formellt inte räknats in i nationalprodukten. Sammanfattning av kalkylresultat För att belysa effekterna av en familjepolitisk stödåtgärd har först konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer undersökts under förutsättning av en oförändrad politik. Uppgifterna under rubriken "antagen utveckling" anger således den beräknade konsumtionsutvecklingen då inga nya stödåtgärder vidtas. Därefter har ett räkneexempel konstruerats som visar den beräknade konsumtions-

Tabell 130 Antagen konsumtionsutveckling för befolkningen under 67 år samt utvecklingen dels efter en inkomstöverföring till barnfamiljerna med 500 milj.kr. per 5-årsperiod, dels efter en ökad satsning på daghemmen för 500 milj.kr. per 5-årsperiod Konsumtion, milj.kr. 1970

1975 Procentuell förändring 1980

Totalt för perioden Per år 19701975

19,3 12,8 16,2

23,8 19,1 21,6

3,6 2,4 3,1

4,4 3,6 4,0

24,3 18,6 21,6

3,7 2,3 3,1

4.5 3,5 4,0

Antagen utveckling utan reform Barnfamiljer Icke-barnfamiljer

43 350 38 950

51700 43 950

64 000 52 350

Totalt

82 300

95 650

116 350

43 350 38 950

51950 43 700

64 500 51850

82 300

95 650

116 350

19,8 12,2 16,2

43 350 38 950

52 000 43 950

64 600 52 350

20,0 12,8

24,3 19,1

3,7 2,4

4,5 3,6

82 300

95 950

116 950

16,6

21,9

3,1

4,0

Alt. 1 Utveckling efter inkomstöverföring Barnfamiljer Icke-barnfamiljer Totalt Alt. 2 Utveckling efter ökat daghemsbyggande Barnfamiljer Icke-barnfamiljer Totalt

196 SOU 1972:34

utvecklingen efter en inkomstöverföring till stiken. Detta förhållande medför bl. a. att barnfamiljerna på 500 milj.kr. per 5-års- om barnpassningen flyttas över från det egna period. Detta stöd antas bli finansierat med hemmet till daghemmen så registreras detta höjd indirekt beskattning. Slutligen har ett som en produktionsökning (av de 35 000 annat exempel konstruerats för att belysa kvinnor som i exemplet förutsatts kunna konsumtionsutvecklingen vid ökad tillgång träda in på arbetsmarknaden torde uppskattpå daghemsplatser. Kostnadsökningen för ningsvis 1 000 sysselsättas på daghemmen). denna satsning har också satts till 500 milj. En del av den registrerade produktionsökkr. per 5-årsperiod. I detta fall har det ningen går till offentlig konsumtion (500 familjepolitiska stödet formen av en ökning milj.kr. i exemplet); en ökning som för sig av barnfamiljernas förvärvsinkomster. Den själv inte helt kan tas som uttryck för en beräknade konsumtionsutvecklingen enligt verklig standardförbättring. Trots påtagliga dessa alternativa kalkyler anges i tabell 130. brister torde de presenterade exemplen dock I tabell 131 jämförs effekterna av nämnda belysa storleksordningen av konsumtionsförstödåtgärder. Siffrorna i denna tabell anger delningens förändringar till följd av familjeskillnaden i de båda familjetypernas beräkna- politiska stödåtgärder. de konsumtion i förhållande till antagen utveckling vid oförändrad politik. Det framgår att en inkomstöverföring till barnfamilj- Tabell 131 Effekterna av dels en inkomsterna på 500 milj.kr. per 5-årsperiod höjer överföring till barnfamiljerna på 500 milj.kr. deras konsumtionsmöjligheter med ca 250 per 5-årsperiod, dels en ökad satsning på milj. kr. medan icke-barnfamiljer får se sin daghemmen för 500 milj.kr. per 5-årsperiod. konsumtionsstandard sänkt med samma be- Förändringar i förhållande till antagen konlopp. Utslaget på alla familjemedlemmar sumtionsutveckling skulle konsumtionen per individ bli endast 1980 1975 75 kr. större 1975 och 150 kr. större 1980 än utan denna inkomstöverföring. För ickeTotal privat konsumtion, barnfamiljer skulle konsumtionen per individ milj.kr. minska med ungefär samma belopp. Effekten av inkomstExemplet med ökat daghemsbyggande överföring + 500 + 250 Barnfamiljer skiljer sig från ovanstående främst därigenom -500 -250 Icke-barnfamiljer • att utrymmet för den totala konsumtionen 0 0 Totalt blir större tack vare ökad sysselsättning och Effekten av ökat dagproduktion. Detta tillskott kan - vid de hemsbyggande antaganden som gjorts i exemplet — använ- Barnfamiljer + 600 + 300 0 0 Icke-barnfamiljer das helt för att höja barnfamiljernas konsum+ 300 + 600 Totalt tionsivå. Icke-barnfamiljernas konsumtionsutveckling påverkas inte i detta fall. Barn- Konsumtion per familjefamiljernas konsumtionsförmåga har beräk- medlem, kr. Effekten av inkomstövernats öka obetydligt snabbare än när stödet föring gavs formen av en direkt inkomstöverföring. + 150 + 75 Barnfamiljer - 150 - 75 Icke-barnfamiljer Det bör slutligen understrykas att kalkyl0 0 Totalt er av detta slag med nödvändighet måste bygga på en rad summariska antaganden vars Effekten av ökat daghemsrealism inte här kunnat diskuteras. Speciellt byggande + 150 + 100 Barnfamiljer gäller detta exemplet om ökat daghemsbygg0 0 Icke-barnfamiljer ande. I det fallet tillkommer också kompli+ 150 + 100 Totalt kationen att kvinnornas arbete i det egna hemmet inte registreras i produktionsstatiSOU 1972:34

8 Allmänna överväganden

I. Bakgrund Familjepolitiska kommittén har i uppdrag att pröva den inbördes avvägningen av olika familjepolitiska åtgärder med hänsyn bl. a. till den olika bärkraften hos olika familjetyper. Uppdraget avser kontantstödet till barnfamiljerna medan servicefrågorna lämnats utanför. I direktiven anges att familjepolitiken bör differentieras så att stödet sätter in när och där behovet är störst. Som riktmärke anges att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan barn utan även mellan barnfamiljer inbördes som har barn i olika antal och åldrar. Frågan om införande av ett vårdbidrag - avseende kostnader för barntillsyn — skall prövas. År 1967 lade kommittén fram ett betänkande rörande konsumtionsstödet till barnfamiljerna. Därefter har kommittén bl. a. utarbetat förslag om jämställdhet mellan män och kvinnor i sjukförsäkringen. I det betänkande som nu läggs fram avser kommittén att slutredovisa sitt utredningsuppdrag. Kommitténs första betänkande (SOU 1967:52, s. 100 ff.) innehåller en återblick på familjepolitikens utveckling sedan 30-talet och en genomgång av de olika motivkretsar som präglat det familjepolitiska reformarbetet. Kommittén konstaterar där att de befolkningspolitiska synpunkterna, som tidigare spelat stor roll, numera trätt tillbaka för rättvise- och valfrihetsmotiv. Familjepolitiken ses som ett led i en allmän socialpolitisk strävan att minska skillnaderna i levnadsstan198

dard mellan olika skeden i en människas liv. Familjepolitikens roll blir därvid att minska den standardnedpressning som förekomsten av barn oftast medför — en nedpressning av levnadsstandarden som blir särskilt kännbar för familjer i lägre inkomstlägen och för familjer med många barn. Familjepolitiken ses också ur aspekten att den bör medföra en rättvisare fördelning av barnkostnaderna i den meningen att hela den nu aktiva generationen - även de barnlösa - deltar i försörjningen av den unga generationen som senare i sin tur får försörja dem som nu är aktiva, när dessa lämnat förvärvslivet. Det vidsträckta uppdrag som lämnats kommittén innebär en mängd avvägningar och prioriteringar. Kommittén skall bedöma och jämföra behovet av ekonomiskt stöd i olika familjesituationer och för olika familjetyper. "Om barnkostnadernas fördelning" hette huvudbetänkandet från 1941 års befolkningsutredning, det betänkande som ledde fram till 1947 års beslut att införa allmänna barnbidrag. I huvudsak är det samma frågor som återigen står under debatt. Hur stora är barnkostnaderna i olika situationer, i vilken utsträckning kan och bör olika grupper av barnfamiljer själva bära dessa kostnader och i vilken omfattning är det rimligt att omfördela dessa kostnader på andra befolkningsgrupper? Kommitténs allmänna utgångspunkt är att samhällets stöd bör medverka till en utjämning genom att stödet i första hand förstärks för grupper av barnfamiljer som har det största behovet av ökat stöd eller i situationer där stödbehovet är särskilt framträdande. SOU 1972:34

Från denna utgångspunkt skall vi i det bidrag till de grupper som har det sämst följande diskutera situationen för olika grup- ställt. Det ekonomiska stödet till barnfamilper av barnfamiljer - eller olika skeden jerna kan inte bedömas isolerat från samhälunder en barnfamiljs livscykel - för att lets utseende och utveckling i övrigt. Samhällets utveckling medför att familjerpröva om och i så fall i vilken utsträckning na ställer nya krav på det ekonomiska stöbarnstödet bör differentieras efter familjernas inkomst, antalet barn, föräldrarnas civil- dets utformning. Utvecklingen mot ökad stånd eller samboendeförhållanden, barnets jämställdhet mellan män och kvinnor i samålder eller annat. Ett ökat stöd till de famil- hället och familjelivet, som bl. a. gör att det jer som har svårast att själva klara barnkost- blir allt mindre motiverat att i den sociala naderna är motiverat både för föräldrarnas lagstiftningen utgå från en "huvudförsörjaoch för barnets del. Barnens uppväxtmiljö är re" i familjen, är väl det mest slående exempi hög grad beroende av föräldrarnas ekono- let på sådana förändringar som påverkar förutsättningarna för familjestödet. Inom miska resurser. I diskussionen har man ibland velat skilja t. ex. sjukförsäkringen har konsekvenserna mellan å ena sidan "rättvisemotiv" som an- av denna förändring dragits efter förslag från setts motivera en utjämning mellan barn- familjepolitiska kommittén. Valet mellan olika alternativ för ett ökat familjer och barnlösa, och å andra sidan "socialpolitiska motiv" som ansetts tala för ekonomiskt stöd till barnfamiljerna har seett stöd till låginkomstgrupper. Som ett sär- dan i sin tur följdverkningar för familjernas skilt "rättvisemotiv" anförs att samhället bör levnadsförhållanden och därigenom för den medverka till en utjämning mellan barnfamil- framtida samhällsutvecklingen. Vissa åtgärjer och icke-barnfamiljer i samma inkomst- der kan exempelvis stimulera utvecklingen läge oavsett hur högt det är. Detta betraktel- mot ökad förvärvsverksamhet bland de gifta sesätt bottnar i föreställningen att det bör kvinnorna medan andra åtgärder tvärtom ske en horisontell transferering mellan in- kan ha en bromsande effekt på denna utkomsttagare utan resp. med barn även exem- veckling. Vissa åtgärder kan bidra till en viss pelvis i 100 000-kronorsklassen. Andra me- inkomstutjämning i samhället - vilket i sin nar att en vertikal transferering bör ske — tur får en mängd återverkningar på olika även inom gruppen barnfamiljer — så att samhällsområden - medan andra alternativ sådana familjer med lägre inkomster priorite- kan vara neutrala från inkomstfördelningsras framför barnfamiljer i högre inkomstlä- synpunkt eller t. o. m. vara av större värde gen. Att påstå att det ena betraktelsesättet är för familjer i högre inkomstlägen. Vissa åtgärder kan bidra till en mindre könsbunden mer "rättvist" än det andra är omöjligt. Kommitténs bedömning att stödet i första fördelning av roller och arbetsuppgifter inom hand bör ökas för de familjer som har det familjen medan andra tvärtom kan befästa största behovet av ökat stöd är självfallet en det traditionella familjemönstret. Därför måste en diskussion om det ekonopolitisk värdering. Sådana värderingar kommiska stödet till barnfamiljerna föras mot mer också in vid bedömningen av vilka grupbakgrund av den pågående samhällsutveckper det är som i dag har det största behovet lingen och under hänsynstagande till det av ökat stöd. Om sedan dessa bedömningar ständiga växelspelet mellan familjepolitiken, skall anses vara grundade på "rättvisemotiv" familjernas levnadsmönster och samhällets eller "socialpolitiska motiv" är en etiketteutveckling. ringsfråga av mindre intresse. Det finns ingen Först skall emellertid några basuppgifter objektiv "rättvisa" i avvägningar av detta om barnfamiljerna lämnas. slag. Enligt den officiella befolkningsstatistiken Det sagda innebär inte att man kan stanna vid att ta ett ögonblicksfoto av barnfamiljer- fanns det vid 1971 års utgång ca 1 132 000 nas situation i dag, varpå man föreslår ökade familjer med barn under 18 år. Följande SOU 1972:34

uppställning visar fördelningen på en- och tvåförälderfamiljer. Ensamstående med barn Makar med barn Samtliga barnfamiljer

187 000 945 000 1132 000

Uppgiften om antalet ensamstående med barn innefattar alla icke-gifta samt gifta ej samboende. Familjeundersökningen (se bilaga 1) visar att drygt en tredjedel av de i denna mening ensamstående med barn sammanbor med någon under äktenskapsliknande former.l Det fanns vid samma tid i dessa familjer ca 2 miljoner barn under 18 år med följande fördelning efter ålder. - 3 år 4-6 år 7-17 år Samtliga barn

441 000 368 000 1 186 000 1 995 000

Följande tablå visar barnfamiljerna fördelade efter barnantal. Antal barn

Antal barn familjer

1 2 3 4 eller flera Samtliga

521 000 422 000 142 000 47 000 1 132 000

Följande tablå visar i vilken utsträcknin Tvåförälderfamiljer Ingen förälder förvärvsarbetade En förälder förvärvsarbetade mindre än heltid, den andre inte En förälder förvärvsarbetade heltid, den andre inte Bägge föräldrarna förvärvsarbetade mindre än heltid En förälder förvärvsarbetade heltid, den andre mindre än heltid Bägge föräldrarna förvärvsarbetade heltid

Procent 2 4 39 1 37 17 100

Enförälderfam iljer Föräldern förvärvsarbetade inte Föräldern förvärvsarbetade mindre än heltid Föräldern förvärvsarbetade heltid

Procent 16 30 54 100

föräldrarna förvärvsarbetade enligt familjeundersökningen. Till tvåförälderfamiljer har hänförts alla reellt samboende. Samhällsutveckling och familjemönster De förändringar som ägt rum i samhället under de senaste årtiondena har på många sätt återverkat på familjens ställning. Det finns inte plats för någon grundlig analys av samhällsförändringarna i detta sammanhang. Några större utvecklingslinjer i fråga om familjernas levnadsförhållanden har emellertid särskild betydelse som bakgrund för en diskussion om samhällets familjestöd. Under tiden efter det andra världskriget då efterfrågan på arbetskraft i regel har varit stor - har förvärvsverksamheten bland de gifta kvinnorna ökat starkt, vilket framgår av det material som redovisats i kap. 4. (se s. 97). Under senare år har ökningen av förvärvsfrekvensen varit särskilt markant i fråga om de yngre gifta mödrarna, till stor del kvinnor med barn i förskoleåldern. Enligt arbetskraftsundersökningarna, fjärde kvartalet 1971, förvärvsarbetade ca 47 % av mödrarna med yngsta barnet under 3 år, 59 % av mödrarna med yngsta barnet 3-6 år, 69 % av mödrarna med yngsta barnet 7-10 år och 75 % av mödrarna med yngsta barnet 11-16 år. (Som förvärvsarbetande redovisas de som utfört åtminstone något förvärvsarbete i undersökningsveckan eller varit tillfälligt frånvarande eller arbetslösa.) Dessa uppgifter visar att det vanligaste familjemönstret numera inte är en gift man med hemmafru utan en familj där båda makarna normalt är förvärvsarbetande och där modern gör ett eller flera kortare eller längre avbrott i sin förvärvsverksamhet när barnen kommer. Denna förändring innebär visserligen inte alls att någon fullständig jämställdhet uppnåtts mellan fadern och modern 1 Befolkningsstatistiken och familjeundersökningen hänför sig i viss mån till olika tidpunkter. Familjeundersökningen är dessutom en urvalsundersökning. Antalsuppgifter från dessa båda källor är därför inte helt jämförbara.

SOU 1972:34

i fråga om förvärvsverksamhet och hemarbete. Avbrotten i förvärvsverksamheten när barnen kommer avser fortfarande i det stora flertalet fall endast modern. Närmare 55 % av de förvärvsarbetande gifta kvinnorna med barn under 17 år arbetar enligt arbetskraftsundersökningen vanligen deltid. Även vid heltidsarbete har kvinnorna genomsnittligt lägre lön än männen. Familjeundersökningen tyder på att mannen genomsnittligt har nästan dubbelt så stor inkomst som hustrun i barnfamiljer där båda föräldrarna arbetar heltid och helår. Fortfarande torde i regel också merparten av arbetet med barnens vård och tillsyn och skötseln av hushållet falla på kvinnan. Men det är i vart fall tydligt att förvärvsverksamheten bland gifta kvinnor ökar och det är sannolikt att den utvecklingen gradvis medverkar till en jämnare fördelning även av arbetsuppgifterna i hemmet och överhuvudtaget till en ändrad syn på mäns och kvinnors "roller". Den snabbt ökande förvärvsverksamheten bland småbarnsmödrarna under senare år innebär att avbrotten i kvinnans förvärvsverksamhet när barnen kommer blir kortare. En särskild fråga vid arbetskraftsundersökningen i april 1971 samt riksförsäkringsverkets s. k. föräldraundersökning (se kap. 4) visar att 30-40 % av alla nyblivna mödrar hade återupptagit eller påbörjat förvärvsarbete redan när barnet var åtta—nio månader gammalt. En annan viktig förändring är att barnen i regel får en längre utbildning nu än vad flertalet barn fick tidigare. Det frivilliga skolsystemet har byggts ut så att ca 70 % av ungdomarna går vidare efter grundskolan, de flesta i två- eller treårig utbildning. Flertalet ungdomar är alltså i dag åtminstone 18-19 år innan de avslutat sin utbildning. De som går ut i arbetslivet direkt från grundskolan börjar ofta som praktikanter eller lärlingar eller eljest i anställningar med låga begynnelselöner. Ungdomar i 15-17årsåldern bidrar alltså inte som förr till familjens ekonomi. Även om de ungdomar som förvärvsarbetar i viss utsträckning kan bidra till att täcka familjens utgifter och samhälSOU 1972:34

lets stöd till de studerande ungdomarna förstärkts kraftigt får ändå dessa ungdomar i de övre tonåren ofta i betydande utsträckning försörjas inom familjen. Samtidigt blir ungdomarna i många avseenden mogna och självständiga vid en yngre ålder än tidigare. De har också rätt att redan vid 18 års ålder utan föräldrarnas samtycke ta arbete, råda över sin arbetsförtjänst, ta upp studielån och skaffa sig bostad. Artonåringarna bestämmer alltså i princip själva om de skall arbeta eller studera och var de skall bosätta sig. De kan i huvudsak använda sina inkomster som de själva finner bäst, med vissa begränsningar främst beträffande skuldsättning. Det har från många håll hävdats att myndighetsåldern bör sänkas till 18 år. I 1971 års centrala avtalsuppgörelse mellan SAF och LO har vidare intagits en rekommendation att man skall ta bort de särskilda avtalsbestämmelserna för ungdomar över 18 år, något som sedan följts upp vid förbundsförhandlingarna. Ungdomar över 18 år tenderar alltså alltmera att bli självständiga i ekonomiskt och annat avseende och behandlas alltmer som vuxna människor. Dessa utvecklingstendenser har betydelse vid bedömningen av barnkostnaderna och särskilt vid överväganden rörande åldersgränserna för det ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Utbildningspolitiken leder i sin tur till att flickor numera i lika stor utsträckning som pojkar skaffar sig en yrkesutbildning även om fortfarande stora skillnader kvarstår i fråga om valet av utbildningslinjer. Förutsättningarna för kvinnornas deltagande i arbetslivet har därmed på relativt kort tid blivit radikalt förändrade. Den unga generationen är alltså, oavsett kön, inriktad på att delta i arbetslivet. Detta är en väsentlig faktor som familjepolitiken måste ta hänsyn till. Eftersom kvinnorna genomsnittligt är i 24-årsåldern när de får sitt första barn - en fjärdedel är 21 år eller yngre - får detta ett snabbt genomslag på det familjepolitiska området. Den förut redovisade utvecklingen mot ökad förvärvsverksamhet bland de gifta kvin201

norna kommer alltså av allt att döma att fortsätta. Efter långvariga diskussioner har skattesystemet ändrats till en i princip individuell beskattning. Det betyder att man förutsätter att varje vuxen människa, oavsett kön, försörjer sig själv, medan det förutvarande skattesystemet hade som en av sina utgångspunkter att en gift man försörjer sin hustru. Till skattesystemet återkommer vi i det följande. Det är svårt att bedöma om sådana faktorer som utvecklingen mot tvåförsörjarfamiljen som det dominerande familjemönstret och den längre utbildningstiden också medverkat till en mer långsiktig tendens till sjunkande födelsetal. Kommitténs studier av fruktsamhetsutvecklingen visar att ingen generation kvinnor i Sverige sedan den generation som föddes på 1880-talet har fött tillräckligt många barn för att folkmängden skall vara oförändrad om dödligheten är konstant. De höga födelsetalen i mitten av 1960talet då mer än 120 000 barn föddes varje år, den relativt snabba nedgången till ca 107 000 barn år 1969 och uppgången till ca 114 000 år 1971 avspeglar i huvudsak kortsiktiga förskjutningar i fråga om när barnen kommer men säger ingenting om hur mänga barn dagens unga familjer kommer att skaffa sig. Inte heller vet man något bestämt om inverkan av t. ex. en liberalare inställning till abort. Av det material som kommittén redovisar i kap. 3 framgår att fruktsamheten i själva verket tycks ligga på en mycket jämn nivå för varje årskull kvinnor som fötts under 1920- och 1930-talen. De aktuella födelsetalen kan inte läggas till grund för antaganden om den framtida befolkningsutvecklingen. Någon långsiktig tendens till sjunkande fruktsamhet under senare år kan inte avläsas. Andelen barn födda utom äktenskap har fortsatt att öka under hela 1960-talet. Detta kan i förstone förefalla förvånande, eftersom preventivteknikens utveckling under 1960talet bör ha medfört att antalet icke-önskade födslar minskat. Det finns emellertid skäl att anta att det ökade antalet barn födda utom 202

äktenskap beror på att alltfler unga människor väljer att skaffa sig barn utan att dessförinnan gifta sig. Detta antagande bestyrks av resultaten av riksförsäkringsverkets föräldraundersökning (se s. 129). Den visade nämligen att närmare två tredjedelar av alla ogifta nyblivna mödrar levde tillsammans med fadern till barnet. Det tycks alltså finnas en tendens till ökat samboende och barnafödande utan formellt äktenskap. Att folkmängden i Sverige ökat trots att fruktsamheten legat under den nivå som fordras för full reproduktion beror dels på sjunkande dödlighetstal, dels på att Sverige har blivit ett invandrarland. Det sammanlagda invandringsöverskottet under åren 1946-1971 uppgick till närmare 450 000. Det finns i dag i Sverige ca 120 000 barn och ungdomar under 18 år som är utländska medborgare. Mellan 8 och 9 % av alla förskolebarn i Sverige är utländska medborgare. Invandrarbarnen är med andra ord en grupp som i storleksordning närmar sig gruppen barn i enförälderfamiljer. Det är viktigt både för familjerna själva och för hela samhället att dessa familjer får likvärdiga möjligheter att ge barnen en god uppväxtmiljö och att de inte isoleras i vissa boendeområden. Deras särskilda behov kanske främst gäller utbildning och annan samhällsservice i vidsträckt mening, men det är självfallet också viktigt att de snabbt och utan diskriminering får del av samma ekonomiska stöd som svenska familjer får i motsvarande situation. Denna korta genomgång har markerat några av de drag i samhällsutvecklingen som har betydelse för diskussionen om samhällets stöd till barnfamiljerna. Många andra utvecklingslinjer kunde också varit värda att belysas såsom urbaniseringen med åtföljande storstads- och glesbygdsproblem, vilka möjligheter barnfamiljer har att klara de relativt höga hyrorna i nyproducerade bostäder, tendenserna till social skiktning i vissa bostadsområden samt de stora förändringarna på utbildningssidan, inte bara beträffande utbildningstidens längd utan också i fråga om SOU 1972:34

utbildningsmetoderna och utbildningens in- av stor betydelse. De har dessutom samma nehåll, med bl. a. stora skillnader mellan behov av samhällets service som familjer med generationerna som följd. två förvärvsarbetande makar har och de är i Den viktigaste förändringen ur familjepoli- ännu högre grad än dessa känsliga för intisk synvinkel är emellertid sannolikt den att komstbortfall på grund av barns sjukdom tvåförsörjarfamiljen blir ett allt vanligare o. d. Familjer där en av föräldrarna har familjemönster bland barnfamiljerna till underhållsskyldighet mot barn som inte bor i följd av den ökande förvärvsverksamheten familjen är en annan familjetyp där såväl bland de gifta kvinnorna. Denna utveckling arbetsbördan som ekonomin i regel medför medför en förbättring av dessa familjers eko- större problem än för den "vanliga" tvåförnomi och samtidigt ökade krav på att sam- älderfamiljen. hället ger en service som bidrar till att Det förhållandet att det blivit vanligare att tillgodose funktioner (exempelvis barntill- båda föräldrarna förvärvsarbetar har också syn) som tidigare i större omfattning sköttes gett ökad tyngd åt frågan i vilken utsträckhelt inom familjen. ning man kan gå vidare för att skapa likstälDet är kring dessa förstärkta krav på lighet mellan föräldrarna i fråga om det samhällsservice som en stor del av den famil- ekonomiska stödet och därigenom möjlighet jepolitiska diskussionen kretsar i dag. Det är till likställighet även när det gäller barns vård också mot denna bakgrund prioriteringar i och tillsyn. fråga om det familjepolitiska stödet bör diskuteras. Det gäller bl. a. avvägningen mellan kontantstöd och service och — inom Reformer och debatt under senare år ramen för ett ökat kontantstöd — avvägKommitténs första betänkande och dess ningen mellan ett fortlöpande stöd (generellt vidare behandling eller med inriktning på låginkomstfamiljer) och ett stöd som tar sikte på de särskilda Kommitténs första betänkande Barnbidrag situationer då en förälder normalt måste och familjetillägg (SOU 1967:52) innebar avstå från förvärvsinkomster för barnens ett klart ställningstagande för att familjer skull, såsom vid barnafödelse eller när bar- med lägre inkomster och flera barn borde få ett kraftigare ekonomiskt stöd än familjer nen blir sjuka. Den ökade förvärvsfrekvensen bland möd- med högre inkomster och färre barn. Kommittén föreslog en förstärkning av rarna har gett serviceverksamheten och kondet ekonomiska stödet till barnfamiljerna av tantstödet när en förälder är tvingad att storleksordningen 300 milj. kr. per år. Denna avstå från förvärvsinkomster för att ta hand om barnen större betydelse. En utbyggnad förstärkning borde enligt kommitténs meav samhällets barntillsyn är också av stor vikt ning främst tillfalla familjer i lägre inkomstför familjer som i dag på grund av bristande lägen, däribland ensamstående föräldrar, och barntillsynsmöjligheter är hänvisade till att förstärkningen borde bli större — per barn leva på en inkomst. Att en av föräldrarna räknat - ju fler barn familjen hade. I Sverige kom det aldrig i gång någon stannar hemma kan emellertid också bero huvudsakligen på andra omständigheter, egentlig motsvarighet till den omfattande exempelvis att familjen har många barn eller debatt om stöd genom generella eller riktade att det saknas arbetstillfällen på orten. I (selektiva) metoder som under senare delen dessa fall blir kontantstödet av särskilt stor av 1960-talet fördes i bl. a. Storbritannien och USA. När familjeberedningen 1964 förbetydelse, om familjeinkomsten är låg. Även för de ensamstående vårdnadshavar- ordade familjetillägg och vårdbidrag utan na — som i regel är hänvisade till att leva på särskild inriktning på familjer i lägre inen inkomst och dessutom i genomsnitt har komstlägen godtog det stora flertalet remissmycket låga inkomster — är kontantstödet organ detta. När familjepolitiska kommitténs SOU 1972:34

förslag gick ut på remiss hösten 1967 godtog inriktning således i huvudsak godtogs av flertalet remissorgan kommitténs synpunkter remissorganen och av statsmakterna så kan att stödet borde inriktas på barnfamiljer i detsamma inte sägas om den metod som lägre inkomstlägen. kommittén förordade. Majoriteten av remissDenna riktning av stödet till barnfamiljer i organen ansåg att barnbidragen borde behållåginkomstgrupperna återspeglas i den pro- las oförändrade till sin konstruktion. De position om nya bostadstillägg till barnfamil- vanligaste motiven för detta ställningstaganjer (prop. 1968:42) som regeringen lade fram de var att det lika barnbidraget är inarbetat efter kommitténs förslag. Vid riksdagsbe- och allmänt accepterat, att det ger uttryck handlingen av propositionen rådde också för en socialpolitisk princip om ett grundenighet om denna inriktning av det ökade stöd lika för alla och att det är enkelt att stödet. Detta innebar ett viktigt principiellt administrera. Det anfördes också att barnställningstagande för ett stöd som inriktas på bidragen var uttryck för en s. k. rättviseprinde grupper av barnfamiljer som har det cip som gavs den innebörden att barnbidrastörsta behovet av ökat stöd. Det innebar gen borde ge en "horisontell" rättvisa mellan emellertid inte att man för framtiden stäng- barnfamiljer och barnlösa i samma inkomstde möjligheterna att göra generella förbätt- läge. ringar för alla barnfamiljer. De allmänna En viss roll spelade det också att kommitbarnbidragen har senare (fr. o. m. år 1971) téns förslag skulle medföra vissa försämhöjts med 300 kr. per barn och år — men ringar av stödet i högre inkomstlägen, främst detta skedde som ett led i en skattereform för familjer med få barn. Förslaget skulle vilken totalt innebar en omfördelning av således inte bara ge ett tillskott till barnskatteuttaget till förmån för lägre inkomstta- familjerna som grupp utan också en viss gare. tämligen begränsad - omfördelning inom I princip ansåg kommittén att barnbidra- gruppen barnfamiljer. I propositionen anslöt gen borde beskattas men förutsättningar här- sig regeringen till bedömningen att barnbiför ansågs inte föreligga. Den metod kom- dragen tills vidare borde behållas oförändramittén föreslog att man skulle använda för de till sin konstruktion. att ge det ökade stödet den inriktning man Ställningstagandena till det system komönskade var skattegraderade allmänna barn- mittén föreslog hade också samband med bidrag och familjetillägg - bidragen "inkomst- frågan om ett särskilt bostadsstöd borde prövades" med utgångspunkt i själva skalan finnas kvar eller ej. Kommittén riktade kritik för uttag av statlig inkomstskatt. Denna me- mot de dåvarande familjebostadsbidragen av tod utgjorde ett mellanting mellan en gene- flera skäl. Kommitténs undersökningar hade rell och en selektiv stödform. Det var ett gett vid handen att endast ungefär hälften av generellt stöd i den meningen att barnbidrag de barnfamiljer som hade inkomster under fortfarande skulle utgå till alla barnfamiljer, de inkomststreck som gällde för familjeboäven till de familjer som hade de högsta stadsbidrag verkligen fick bidrag. Det berodinkomsterna. Kommittén såg det som en de dels på att många bidragsberättigade fafördel att slippa skilja ut en grupp barnfamil- miljer inte sökte bidrag, dels på att familjer jer med lägre inkomster och hänvisa dem till helt saknade rätt till bidrag om de inte en särskild inkomstprövad stödform med ett uppfyllde vissa krav i fråga om bostadens särskilt ansökningsförfarande och en särskild storlek och utrustning. Familjer i de lägsta administrativ apparat. Däremot skulle de inkomstskikten och däribland ensamstående skattegraderade bidragen varit en selektiv föräldrar missgynnades särskilt av detta systödform i den meningen att det ökade stem. Regeln att bidraget utbetalades till stödet främst skulle gå till barnfamiljer i hyresvärden medverkade enligt kommitténs lägre inkomstlägen och med flera barn. bedömning till att många familjer inte kände Om kommitténs synpunkter på stödets till familjebostadsbidragens existens. 204

SOU 1972:34

Att bidragsrätten var beroende av inkoms- bostadsstimulans skulle finnas kvar. I propoten två år före bidragsåret och att det upp- sitionen föreslogs ett system med statliga stod besvärande marginaleffekter genom av- och kommunala bostadstillägg. De statliga bostadstilläggen utformades så trappningen av bidraget vid stigande inkomst att de dels genom grundbeloppen gav ett var andra nackdelar av mer bidragsteknisk grundläggande stöd oberoende av bostadsvillart som emellertid var svåra att undanröja kor, dels genom tilläggsbeloppen gav en bovid en inkomstprövning av traditionellt slag. stadsstimulans för familjer med två eller flera Kommitténs slutsats i fråga om familjebobarn. I propositionen och i författningen stadsbidragen blev att de var förenade med angavs direkt att de statliga bostadstilläggen så stora olägenheter att bidragssystemet borhade ett dubbelt syfte, nämligen både att ge de omarbetas väsentligt om det skulle beett allmänt konsumtionsstöd till alla barnhållas. I fråga om behovet av att överhuvudtaget familjer med lägre inkomster och att bidra ha kvar ett bostadsinriktat stöd till barnfa- till en förbättring av barnfamiljernas bostadsmiljerna ansåg kommittén det riktigt att ha förhållanden. Genom de kommunala bosom allmän utgångspunkt att det stora fler- stadstilläggen slutligen, som till hälften fitalet föräldrar säkert känner tillräckligt an- nansierades genom statsbidrag, syftade man svar för sina egna och sina barns bostadsför- till ett högkostnadsskydd åt familjer med höga bostadskostnader. hållanden. Av ställningstagandet att bevara de allTrångboddheten var emellertid fortfarande påtaglig bland familjer med många barn. männa barnbidragen oförändrade följde att Kommittén resonerade därför om möjlighe- regeringen inte kunde begagna sig av den ten att i ett allmänt - dvs. konsumtionsneu- inkomstprövningsmetod som kommittén tralt - stöd till barnfamiljerna lägga in en föreslagit. Att skattegradera enbart de nya stimulans av bostadskonsumtionen i form av bostadstilläggen efter skalan för statlig inen bidragsförhöjning för mångbarnsfamiljer komstskatt skulle inte ha räckt till för att som bor i tillräckligt rymliga lägenheter. åstadkomma den inriktning av stödet som Kommittén stannade emellertid för att i åsyftades. I stället var man hänvisad till en stället föreslå särskilt kraftiga förstärkningar inkomstprövning av det mera traditionella för mångbarnsfamiljerna i fråga om det all- slag som kommittén resonerat om i bemänna konsumtionsstödet för att därigenom tänkandet men avvisat bl. a. på grund av de även ge dem bättre ekonomiska möjligheter kraftigare marginaleffekterna vid stigande inatt skaffa sig tillräckligt rymliga bostäder. komster och det två år gamla underlaget för Kommittén föreslog således ett helt konsum- inkomstprövningen. I kommitténs förslag löstes problemet med den tvååriga eftersläptionsneutralt stödsystem. Remissorganen instämde överlag i kom- ningen genom anknytningen till skattesystemitténs kritik av familjebostadsbidragen. met på så sätt att en preliminär inkomstgraFlertalet remissorgan ansåg emellertid att ett dering av bidragen efter sjukpenningklass särskilt stöd till barnfamiljernas bostadskon- skulle ske vid utbetalningen (motsvarande sumtion borde finnas kvar. Åtskilliga av preliminärskatteavdrag) och en slutjustering dessa remissorgan förordade att stödets stor- av bidraget skulle göras i samband med lek skulle göras beroende av familjens taxeringen av den faktiska inkomsten under bidragsåret. bostadskostnad. Kommittén ansåg inte att sjukpenningI 1968 års proposition valde regeringen en klassen för det angivna ändamålet var en så lösning som tillgodosåg såväl kommitténs tillförlitlig mätare på familjens ekonomiska önskan att alla barnfamiljer med låga insituation att den kunde läggas till grund för komster oberoende av bostadsstandard en definitiv bestämning av bidragets storlek. skulle få del av ett förstärkt ekonomiskt stöd Statsmakterna gjorde samma bedömning i som flertalet remissinstansers krav att en viss SOU 1972:34

fråga om de nya bostadstilläggen och valde att i stället - liksom tidigare beträffande familjebostadsbidragen - låta inkomstprövningen ske på grundval av den beskattningsbara inkomsten, dvs. inkomsten tvä är töre bidragsåret. Nackdelarna med de högre marginaleffekterna och den tvååriga eftersläpningen i inkomstprövningen av de nya bostadstilläggen redovisades i propositionen. Regering och riksdag ansåg ändå att fördelarna med en inkomstprövning av detta slag övervägde nackdelarna. I huvudsak innebar således statsmakternas beslut år 1968 om de nya bostadstilläggen att ett förstärkt ekonomiskt stöd av den omfattning kommittén föreslagit tillfördes de barnfamiljer som kommittén funnit vara i störst behov av ökat stöd men att det skedde i andra former än dem kommittén förordat. 1970 års skattereform När kommittén avlämnade sitt första betänkande arbetade ännu familjeskatteberedningen med att utforma tekniska förslag för en övergång till individuell beskattning. Det samråd kommittén hade haft med familjeskatteberedningen redovisades i betänkandet. Därvid framhöll kommittén att det även sedan en eventuell särbeskattningsreform genomförts skulle komma att behövas ett bidragssystem för barnfamiljerna som tar hänsyn till familjernas inkomst och antalet barn i familjen. Eftersom vissa grupper av barnfamiljer enligt kommitténs mening borde få del av kraftiga ekonomiska förbättringar utan dröjsmål, ansåg sig kommittén böra redovisa sina överväganden angående konsumtionsstödet åt barnfamiljerna utan att avvakta resultatet av familjeskatteberedningens arbete. Kommittén påpekade också att det vid en särbeskattning kunde bli aktuellt att avskaffa eller förändra de nuvarande speciella skatteförmånerna för vissa barnfamiljer, främst förvärvsavdraget för gift kvinna med barn och för ensamstående vårdnadshavare. Eventuella ändringar i dessa regler kunde ha betydelse för kommitténs överväganden rö206

rande frågan om ett vårdbidrag, varför kommittén anmälde att den i vårdbidragsfrågan avsåg att avvakta familjeskatteberedningens förslag. I det sammanhanget betonade kommittén att barnens vård och tillsyn inte enbart är en fråga om kontantersättning utan kanske i högre grad en fråga om samhällsservice. I sitt remissyttrande över familjeskatteberedningens år 1969 avgivna betänkande med tekniska lösningar av en individuell beskattning fann kommittén det i princip riktigt att man tar bort de särskilda förmåner som tillkom gifta inkomsttagare vars make eller maka saknar inkomst. Kommittén underströk att en övergång till individuell beskattning måste kompletteras med åtgärder som underlättar för hemmafruar att ta förvärvsarbete, bl. a. en utbyggnad av barnstugeverksamheten. Kommittén konstaterade också i sitt remissyttrande att de olika tekniska lösningarna visade att utrymmet för förbättringar för barnfamiljerna enbart genom en omfördelning av det totala skatteuttaget var relativt begränsat. Den skattereform som beslöts år 1970 och trädde i kraft den 1 januari 1971 är i flera avseenden av betydelse för de frågor kommittén har att bedöma i detta betänkande. Reformen innebar en övergång till en i princip individuell beskattning. Utgångspunkten för familjebeskattningen är alltså numera att makarna betraktas som självständiga individer och beskattas var för sig, en förändring som för övrigt kommittén i sitt remissyttrande över familjeskatteberedningens betänkande klart ställt sig bakom. Reformen innebar vidare för barnfamiljer liksom för barnlösa att skatteuttaget minskade i lägre inkomstlägen medan det ökade i högre inkomstlägen, vilket stämmer väl med den förändring av familjestödets inriktning som kommittén förespråkade i sitt första betänkande. För barnfamiljernas del tillkom utöver förändringarna på skattesidan att barnbidragen höjdes från 900 kr. till 1 200 kr. per barn och år. Denna åtgärd får bl. a. ses mot bakgrunden av att mervärdeskatten i samband med inkomstskattereformen höjdes SOU 1972:34

från 11,11 till 17,65 % på pris före skatt. Omfördelningen av skatteuttaget till förmån för de lägre inkomsttagarna innebar att marginalskatten ökade för de flesta inkomsttagare. Denna förändring bör beaktas bl. a. vid diskussionen om inkomstprövningsreglerna för bostadstilläggen som förs längre fram i detta betänkande. Reformen medförde också allmänt sett en minskning av skatteuttaget för makar som båda har inkomst jämfört med familjer där endast en av makarna har inkomst. Härigenom uppnåddes för flertalet fall en minskning av marginalskatten när en make som saknat inkomst tar förvärvsarbete. På det sättet underlättar reformen en ökad förvärvsverksamhet bland gifta kvinnor. Även på den punkten ställde sig kommittén positiv i sitt remissyttrande under framhållande att den nya familjebeskattningen bör kombineras med en kraftig utbyggnad av samhällets barntillsynsverksamhet. Allmänt sett kan huvudlinjerna i skattereformen sägas vara dels att åstadkomma en omfördelning till förmån för låginkomsttagarna, dels att skapa ett system som är avpassat för familjer med två inkomsttagare men som innefattar särregler till förmån för familjer med en inkomsttagare för att inte övergången till det nya systemet skall bli för kännbar. Inom kommitténs kansli har vissa beräkningar gjorts av hur skattereformen påverkar skatteuttaget för olika kategorier av skattskyldiga. Beräkningarna avser år 1973 och utgör en jämförelse mellan de effekter som det nya skattesystemet kan beräknas få det året och de effekter som det gamla skattesystemet skulle ha fått samma år om inga förändringar hade gjorts. Höjningen av mervärdeskatten på fysiska personers konsumtion har beaktats. Däremot har ej beaktats momshöjning på investeringar eller på statens och kommunernas konsumtion. I fråga om det nya skattesystemet har hänsyn tagits till höjningen av de allmänna barnbidragen, vilken alltså avräknats som en skattelättnad. Höjningen av de förlängda barnbidragen, studiebidragen och bidragsförskotten har ej beaktats och ej heller den till följd av momsSOU 1972:34

höjningen automatiska ökningen av folkpensionerna och studiemedlen. Slutligen har hänsyn ej heller tagits till omläggningen av arvs- och förmögenhetsskatten. Utfallet av jämförelsen - med nyssnämnda begränsningar — framgår av tabell 132. Det visar sig där att det nya skattesystemet år 1973 ger stat och kommun något mindre skatteintäkter än det gamla systemet skulle ha gjort. Skattelättnaderna avser framför allt ensamstående utan barn. Även ensamstående med barn och två förvärvsarbetande makar med barn tycks som grupp ha fått vissa skattelättnader, medan familjer där endast en av makarna förvärvsarbetar fått skatteskärpningar. Räknar man samman alla barnfamiljer finner man ett i stort sett oförändrat skatteuttag. För barnfamiljer liksom för andra har reformen medfört en omfördelning till förmån för lägre inkomsttagare. Barnfamiljer med inkomster under 30 000 kr./år har enligt kommitténs beräkningar fått sin skatt sänkt med ca 170 milj. kr., vilket motsvarar en genomsnittlig skattesänkning med ca 16 %. Utslaget per familj betyder det en skattelindring med ca 650 kr./år jämfört med om de gamla reglerna hade behållits oförändrade. Skattereformen innefattade vissa andra förändringar som speciellt berör barnfamiljer. Förvärvsavdraget för ensamstående vårdnadshavare och makar som båda förvärvsarbetar och - i båda fallen - med hemmavarande barn under 16 år behölls tillsvidare men maximibeloppet sänktes från 3 000 kr. till 2 000 kr. Maximibeloppet för avdrag för underhåll till icke hemmavarande barn höjdes från 1 000 kr. till 1 500 kr. Vidare höjdes åldersgränsen i detta fall från 16 till 18 år. Fosterbarn jämställdes med egna barn i skattehänseende. I konsekvens med höjningen av barnbidragen höjdes även de förlängda barnbidragen och studiebidragen. Vidare höjdes bidragsförskotten från 30 % till 40 % av basbeloppet samtidigt som åldersgränsen för bidragsförskott höjdes från 16 till 18 år. Barnpensionsnivån och åldersgränsen för rätt till 207

Tabell 132 Skatteinkomsternas fördelning på olika inkomsttagarekategorier år 1973 samt skattebördans omfördelning genom 1970 års skattereform Som skatteinkomst har räknats statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensionsoch sjukförsäkringsavgift. Skattereduktionen har frånräknäts liksom de allmänna barnbidragen som alltså har betraktats som negativ skatt. Vidare har mervärdeskatt (tidigare oms) inräknats i skatteinkomsterna. Kommunalskatten har uträknats efter en utdebitering av 24:00 kr. per skattekrona vid tillämpning av de nuvarande reglerna och 23:60 kr. per skattekrona vid tillämpning av de förutvarande reglerna. Inkomsttagarkategori

Ensamstående utan barn Ensamstående med barn Gifta utan barn, en inkomsttagare Gifta med barn, en inkomsttagare Gifta utan barn, två inkomsttagare Gifta med barn, två inkomsttagare Samtliga inkomsttagare Samtliga barnfamiljer

Antal inkomsttagare

Inkomstsumma mkr.

Skatteintäkter totalt enl. nuvarande regler mkr.

Skatteintäkter totalt enl. förutvarande regler, mkr.

mkr.

%

-691

-4,2

-

-2,6

Differens (minus betyder minskade skatteinkomster för stat och kommun)

2 405 000

38 990

15 754

16 445

130 000

266 200

9 078

3 943

3 771

+ 172

+ 4,6

303 800

12 565

5 140

4 968

+ 172

+ 3,5

758 300

33 624

14 226

14 214

+ 12

+ 0,1

621 700

33 536

13 429

13 579

- 150

- 1,1

4 485 000

130 303

53 139

53 641

-502

-0,9

1 055 500

19 216

19 211

+

+ 0,0

barnpension från folkpensioneringen ändra- och skatteskalor liknande dem som före des däremot inte. Pensionsförsäkringskom- reformen gällde för ensamstående utan barn mittén hade då inte avslutat sitt utrednings- skulle visserligen skatteintäkterna ha ökat arbete beträffande efterlevandeförmånerna. med grovt sett två—tre miljarder kr. Det I den allmänna debatten som föranleddes hade gett utrymme för ett kraftigt ökat av kommitténs första betänkande gjordes barnstöd. Det skulle emellertid också ha gällande att en övergång till individuell be- medfört utomordentligt kraftiga skattehöjskattning skulle frigöra betydande resurser ningar för gifta makar med en inkomsttagaför förbättringar för barnfamiljerna, even- re. Få remissorgan förordade en sådan löstuellt i form av ett vårdbidrag. Man tänkte ning. sig i första hand en överföring av medel från Statsmakterna valde i stället att lägga den gruppen makar utan barn med en inkomst- enhetliga skatteskalan i ett läge mellan den tagare. Det visar sig att reformen har med- skala som förut gällde för ensamstående och fört en omfördelning av skatteuttaget inom den skala som gällde för gifta samt att i fråga gruppen barnfamiljer till förmån för makar om grundavdragen i stor omfattning anknyta som båda förvärvsarbetar och till förmån för till reglerna för gifta inkomsttagare. Reforbarnfamiljer i lägre inkomstlägen, men knap- men kom härigenom, som framgår av tabell past någon förbättring för barnfamiljerna 132, att ge betydande förbättringar för ensom helhet. samstående utan barn och för makar med Om man hade genomfört en renodlad barn där båda föräldrarna hade inkomst som individuell beskattning med avdragsregler grupper betraktade. För makar med en in208

SOU 1972:34

komsttagare blev det, trots det särskilda 1 800-kronorsavdraget från den uträknade skatten, försämringar över ett visst "neutralläge". Genom barnbidragshöjningen blev "neutralläget" högre för eninkomsttagarfamiljer med barn än för de barnlösa. De resurser som man på vissa håll hade antagit skulle frigöras för ökat barnstöd har i huvudsak använts för rena kompensationsåtgärder för de skatteskärpningar som eljest skulle uppkomma för många familjer - med eller utan barn - med en inkomsttagare.

ansågs 75 kr. per barn och månad vara ett minimum. Vidare redovisades i arbetspromemorian olika möjligheter att bygga ut det kommunala bostadstillägget. I promemorian förordades en höjning av den andel av hyror över 400 kr./mån. som kompenseras genom tilläggen och en höjning av de övre hyresgränserna. För kostnadsökningen borde kommunerna kompenseras av staten på lämpligt sätt. De bostadsvillkor som i övrigt gällde för rätt till kommunalt bostadstillägg borde slopas. I proposition (nr 156) till riksdagen hösten 1971 föreslogs en förstärkning av bo1971 års beslut om reformerade stadstilläggen med sammanlagt ca 300 milj. bostadstillägg kr. för helt år räknat, fr. o. m. den 1 april I oktober 1971 aviserade regeringen förslag 1972. I fråga om de statliga bostadstilläggen om en förstärkning av bostadstilläggen till följde regeringen i huvudsak de bedömningar barnfamiljerna. För att i detta sammanhang som gjorts i kommitténs arbetspromemoria kunna tillgodogöra sig familjepolitiska kom- såväl beträffande stödets utformning som mitténs bedömningar anmodade Kungl. beträffande dess nivå. De dittillsvarande Maj:t den 15 oktober 1971 kommittén att grundbeloppen och bostadsanknutna tilläggsomgående redovisa sina dittillsvarande över- beloppen föreslogs således ersatta av ett enväganden rörande utformningen av bostads- hetligt stöd med 75 kr. per barn och månad, oberoende av bostadsvillkor. tilläggen till barnfamiljerna. Även i fråga om de kommunala bostadsMed anledning härav överlämnade kommittén en arbetspromemoria jämte visst bak- tilläggen innebar regeringens förslag att förgrundsmaterial. I missivskrivelsen framhöll stärkningarna gjordes i den form som angetts kommittén att promemorian avsetts att ligga i kommitténs arbetspromemoria, nämligen till grund för ett av avsnitten i ett kapitel i genom en höjning av den procentsats av kommitténs kommande slutbetänkande. hyran varmed stödet utgår och en höjning av Vissa andra frågor rörande bostadstilläggen, de övre hyresgränserna. Regeringens förslag däribland inkomstprövningssystemet, var innebar emellertid att stödet här lades på en föremål för undersökningar i kommittén. betydligt högre nivå än vad som skisserats i Vidare påpekade kommittén att dess diskus- arbetspromemorian. Kommunerna föreslogs sioner om utbyggnadsmöjligheter för olika få kompensation för kostnadsökningar till familjepolitiska stödformer — vilka inte följd av förstärkningen av de kommunala minst berör bostadstilläggen — ännu inte var tilläggen genom att statsbidragen till de kommunala bostadstilläggen höjdes från 50 % till avslutade. Grundbeloppet i det statliga bostadstilläg- 60 % och att statsbidragen till daghem och get var före 1971 års reform större för det fritidshem höjdes till 4 000 kr. resp. 2 800 första än för de följande barnen, vilket delvis kr. per plats och år. Bostadsstyrelsen har påbörjat en underuppvägdes av bostadsanknutna tilläggsbelopp till familjer med två eller flera barn. I kom- sökning för att belysa i vilken utsträckning mitténs arbetspromemoria förordades att i kommunerna beslutat utge kommunala bostället ett inkomstprövat tillägg skulle utgå stadstillägg med utnyttjande av de vidgade med i vart fall lika belopp per barn och utan statsbidragsramar som reformen innebär. I fråga om reglerna om inkomstprövning bostadsanknytning. I fråga om tilläggets nivå SOU 1972:34 14

och utbetalning av bostadstilläggen framhölls i propositionen vikten av att rätten till bostadstillägg bedöms efter en så aktuell inkomst som möjligt och att det inkomstbegrepp som används vid bidragsprövningen ger ett så långt möjligt rättvisande uttryck för familjens behov av stöd. Föredragande statsrådet påpekade att den nuvarande eftersläpningen i inkomstprövningen i vissa fall ger otillfredsställande resultat men att det också är nödvändigt att se till att systemet inte blir alltför invecklat och tungrott. Föredraganden fann det också angeläget att familjepolitiska kommittén i samband med sin översyn av bestämmelserna om bostadstilläggen ägnar uppmärksamhet åt hela frågan om systemet för utbetalning av bostadstilläggen. När kommittén redovisat sitt uppdrag beträffande utbetalningsfrågan i dess helhet avsåg föredraganden att efter remissbehandling återkomma härtill och samtidigt till den nyss berörda frågan om inkomstprövningsreglerna. Socialutskottet följde i sitt betänkande (1971:45) i huvudsak förslagen i propositionen. Utskottet tillstyrkte emellertid ett motionsvägen framlagt förslag om en höjning från 16 år till 17 år av åldersgränsen för barn som berättigar till bostadstillägg. Väckta motioner om utbetalningen av bostadstillägg borde enligt utskottets uppfattning överlämnas till familjepolitiska kommittén. Utskottsbetänkandet godkändes av riksdagen. Familjestödets utveckling Den kraftiga ökningen av de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet under 1960-talet har haft stor betydelse för att förbättra många barnfamiljers ekonomi. Till detta har bidragit kraftiga satsningar från samhällets sida inte bara i fråga om barntillsyn utan också inom bl. a. arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Barnfamiljernas realinkomster (utan skatt och bidrag) har under 1960-talet ökat med i genomsnitt ca 4,3 % per familj och år, vilket totalt under tioårsperioden 1960-1970 gör en realinkomstökning på ca 52 % per barn210

familj ("med ränta på ränta"). Den allmänna reala inkomstökningen har under samma tid uppgått till i genomsnitt ca 3,7 % per inkomsttagare och år eller sammanlagt ca 44 % per inkomsttagare under denna tioårsperiod. Beräkningarna har gjorts inom finansdepartementet på grundval av inkomststatistiken. Beräkningarna i det följande avser löpande priser när uppgifter anges i kronor och fasta priser när procent anges. Till förbättringen av barnfamiljernas ekonomi har vidare bidragit förstärkningar av samhällets familjestöd i olika avseenden. Till familjestöd hänförs i följande kalkyl endast allmänna barnbidrag, bostadstillägg (tidigare familjebostadsbidrag), bidragsförskott, moderskapsförsäkring, barnpensioner, barntilllägg till sjukpenning och folkpension och vårdbidrag till svårt handikappade barn samt — efter avdrag för influtna avgifter — barnstugeverksamhet och social hemhjälp till barnfamiljer. År 1960 uppgick utgifterna för detta familjestöd (statligt och kommunalt) till barnfamiljerna till ca 1 100 milj. kr. År 1970 hade motsvarande utgifter ökat till ca 3 400 milj. kr., vilket omräknat i fast penningvärde betyder en ökning på genomsnittligt ca 8 % per år eller sammanlagt ca 100 % under tioårsperioden. Under perioden har dessutom en viss minskning av antalet barnfamiljer inträffat. Om det sammanlagda stödet slås ut lika på alla barnfamiljer blir stödets storlek ca 1 060 kr. per familj år 1960 och ca 3 400 kr. per familj år 1970, vilket omräknat i fast penningvärde betyder en ökning med ca 8,2 % per år och familj eller sammanlagt under tioårsperioden ca 110% per familj. Genom en jämförelse mellan 1958 och 1969 års hushållsbudgetundersökning kan man belysa hur inkomstutvecklingen och det förstärkta familjestödet ökat barnfamiljernas konsumtion. En sådan jämförelse visar att konsumtionen, mätt i fast penningvärde, under de elva åren mellan de båda undersökningarna ökat med 64 % för gifta med barn och med 51 % för ensamstående med barn. Motsvarande ökning av konsumtionen för gifta och ensamstående utan barn var 62 % SOU 1972:34

resp. 33 %. Under första delen av 1960-talet låg utgiftsökningen för familjepolitiken främst på kontantstödet, i synnerhet på barnbidragen som stegvis höjdes från 450 kr. år 1960 till 900 kr. år 1965. Studiestöd och skolmåltider har inte inräknats i det ekonomiska stödet. Det nya studiehjälpssystem som infördes 1964 har också haft stor betydelse för barnfamiljernas ekonomi som motvikt mot de kostnader den förlängda utbildningstiden medfört för många familjer. Som andra naturaprestationer är skolmåltiderna i princip värdefasta. Under senare delen av 1960-talet har den relativt sett snabbaste utgiftsökningen skett på servicesidan. Statens och kommunernas sammanlagda utgifter för barnstugeverksamheten har ökat från ca 75 milj. kr. 1965 till ca 550 milj. kr. 1970. Under denna femårsperiod har antalet platser i det närmaste tredubblats och statsbidragen höjts i flera omgångar. Under samma period har den kommunala familjedaghemsverksamheten — från 1969 med stimulansbidrag från staten — ökat från ca 8 000 till ca 32 000 platser. År 1971 ökade utgifterna för samhällets direkta stöd (statligt och kommunalt) till barnfamiljerna med ca 780 milj. kr. jämfört med 1970, vilket i fast penningvärde betyder en ökning med ca 7 %. I denna utgiftsökning ingår den tidigare nämnda höjningen av barnbidragen till 1 200 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1971 i samband med skattereformen. Under 1972 kan utgifterna beräknas öka med ytterligare ca 400 milj. kr., vilket räknat i fast penningvärde betyder en ökning med ca 5 %. Däri ingår bl. a. kostnaden för höjningen av bostadstilläggen från den 1 april 1972 samt en fortsatt utbyggnad av barnstugeverksamheten med höjda statsbidrag. Ser man till summan av dessa former av stöd till barnfamiljerna så har detta alltså även under de senaste åren ökat snabbare än realinkomsterna. Det är vidare av intresse att studera förskjutningar mellan olika stödformer inbördes under de senaste åren. Härvid bör man också SOU 1972:34

ta hänsyn till skattesidan även om frågan om ändringar i skattesystemet ligger utanför kommitténs uppdrag. På skattesidan finns en särskild form av indirekt kontantstöd till barnfamiljer, nämligen förvärvsavdraget. Värdet av denna skatteförmån kan beräknas till ca 440 milj. kr. för år 1971. Följande tablå visar värdet av förvärvsavdraget och utgifterna för kontantstödet till barnfamiljerna åren 1969 och 1971. Förmåner som utgår endast till barnfamiljer

a.

Kontantstöd 1. Barnbidrag 2. Bostadstillägg 3. Bidragsförskott 4. Barnpension (folkpensioneringen) 5. Barnpension (ATP) 6. Barntillägg till pension 7. Barntillägg till sjukpenning 8. Vårdbidrag till handikappade barn 9. Moderskapspenning 10. Tilläggssjukpenning vid barnsbörd Summa

1971 1

1 594 524 113

2 152 620 226

50 42 13

56 58 15

24 117

34 125

212 2 724

295 3 629

b. Skatteförmåner (utanför kommitténs uppdrag) 11. Förvärvsavdrag 580 440 1

Uppgifterna för 1971 beräknade.

Medan således kontantstödet ökat kraftigt har förvärvsavdragets värde minskat genom den förut nämnda sänkningen av maximibeloppet från 3 000 kr. till 2 000 kr. Det finns vidare på skattesidan och i den allmänna försäkringen vissa förmåner som är knutna till civilstånd, dvs. de utgår till gifta personer helt eller delvis oberoende av om de har barn eller ej. På skattesidan gäller detta f. n. främst 1 800-kronorsavdraget från den uträknade skatten för gift person vars maka saknar inkomst. Samma förmån tillkommer ensamstående med barn. Före 1970 års skattereform tillämpades för gifta särskilda skatteregler i många avseenden, varvid resultatet för det stora flertalet gifta blev en lindrigare beskattning än för ensamstående. Inom den allmänna försäkringen är de civil211

ståndsanknutna förmånerna främst änkepensionen och hemmamakeförsäkringen. I fråga om änkepension från folkpensioneringen har dock förekomsten av barn betydelse genom att oreducerad änkepension alltid utgår till änkor med barn, medan änkor utan barn får oreducerad änkepension endast om de uppnått 50 års ålder vid makens död. Många av de gifta som får del av dessa förmåner har givetvis barn. Av ca 570 000 gifta makar med en inkomsttagare som får del av 1 800-kronorsavdraget har således ca 300 000 barn under 16 år. Principiellt är det emellertid en väsentlig skillnad mellan dessa förmåner, som i första hand utgår efter civilstånd, och de former av direkt och indirekt barnstöd som redovisats i den tidigare tablån. Det kan å andra sidan påpekas att det såväl på skattesidan som i den allmänna försäkringen finns vissa regler som tvärtom relativt sett är förmånligare för ensamstående än för gifta t. ex. i fråga om beskattningen av förmögenhet och kapitalinkomster och beräkningen av förtids- och ålderspensionens storlek. För en bedömning av hur familjestödet har förändrats kan det vara av intresse att redovisa storleken av de väsentligaste av de förmåner som i första hand är knutna till civilstånd och alltså utgår till gifta, helt eller delvis oberoende av barnförekomst. Kostnaden för dessa förmåner visas i följande tablå. Förmåner som utgår i första hand efter civilstånd, helt eller delvis oberoende av barnförekomst (utanför kommitténs uppdrag) a.

b.

Kontantstöd 12. Änkepension (folkpensioneringen) 13. Änkepension (ATP) 14. Grundsjukpenning till hemmamakar Skatteförmåner 15. 1 800-kronorsavdraget 2

460 140

561 226

75 675

77 864

2 475

1500 Beräknat. 2 För 1969 anges en ungefärlig beräkning av

värdet av den förmånligare behandling av flertalet gifta - med eller utan barn - och av ensamstående med barn som sambeskattningen innebar främst genom lindrigare skatteskala, dubbelt ortsavdrag och dubbelt kommunalskatteavdrag samt förvärvsavdrag på 300 kr. Av angivna 2 475 milj. kr. hänför sig ca 175 milj. kr. till ensamstående med barn och ca 1 250 milj. kr. till gifta med barn. Även för 1971 anges avdrag oberoende av barnförekomst. Av angivna 1 500 milj. kr. hänför sig ca 160 milj. kr. till ensamstående med barn och ca 720 milj. kr. till gifta med barn.

Ett återkommande önskemål i den familjepolitiska diskussionen har varit att skatteoch bidragslagstiftningen skall vara neutral till olika samlevnadsformer. Stödet bör enligt denna uppfattning knytas till barnen och inte till äktenskapet som sådant. Följande tablå - som utgör en sammanställning av de båda tidigare - visar en betydande förskjutning i denna riktning under de senaste åren. I denna och nästföljande tablå har sifferuppgifterna avrundats till närmaste 50-tal milj. kr.

1969 mkr. ca Förmåner efter barnförekomst (p. 1-11) 3 300 Förmåner i första hand efter civilstånd (p. 12-15) 3 150

1971 %

mkr. ca

%

4 050

2 350

37 År 1971 var således närmare tvåtredjedelar av de bidrag och skattelättnader som medtagits i tablåerna av den karaktär att de endast utgick till barnfamiljer medan drygt en tredjedel i första hand utgick efter civilstånd, dvs. till gifta, helt eller delvis oberoende av barnförekomst. År 1969 däremot utgick ungefär hälften av det totala stödet i första hand efter civilstånd. Av följande tablå framgår att ca 70 % av det totala ekonomiska stödet utgick som kontantstöd år 1971 mot ca 53 % år 1969. SOU 1972:34

mkr. ca

mkr.

Kontantstöd (p. 1-10 och 12-14) Skattelättnader (p. 11 och 15)

3 400

4 450

3 050

av inkomst. Förmånerna 5, 10, 11 och 13 (barnpension och änkepension från tilläggspensioneringen, tilläggssjukpenning vid barnsbörd och förvärvsavdrag) är beroende av inkomst på så sätt att högre inkomst kan göra förmånen — eller, i fråga om förvärvsavdraget, dess reella värde — större. Å andra sidan avser posten 2 (bostadstilläggen) endast familjer i lägre inkomstlägen. Posten 15 (1 800-kronorsavdraget) slutligen kan numera hänföras till den första gruppen av förmåner som har samma värde i olika inkomstlägen medan de skatteförmåner som på denna punkt tagits med för år 1969 i huvudsak hade större värde vid högre inkomst. En summering av posterna efter denna gruppering ger följande resultat.

Även i detta avseende innebar alltså skattereformen en förskjutning som kan ses som en fortsättning på den linje att föra över familjestödet från skattesidan till bidragssidan som påbörjades med 1947 års beslut att byta ut barnavdragen vid beskattningen mot allmänna barnbidrag. Ett av motiven för sistnämnda handlingslinje har varit att förhindra att stödet eller dess värde ökar i högre inkomstlägen. Om man schematiskt analyserar de olika posterna i sammanställningen ur inkomstfördelningssynpunkt finner man att posterna 1,3, 4, 6-9, 12 och 14 (barnbidrag, bidragsförskott, barnpension från folkpensioneringen, barntillägg till pension och sjukpenning, vårdbidrag till svårt handikappade barn, moderskapspenning, änkepension från folkpensioneringen och grundsjukpenning till hemmamakar) utgår med samma belopp oberoende

% av värdet

Högre förmån vid högre inkomst Lika förmån oberoende av inkomst Högre förmån vid lägre inkomst

53 39 8

16 74 10 100

100 Förändringarna i det ekonomiska familjestödet mellan 1969 och 1971, främst skattereformen, har alltså medfört en kraftig re-

Tabell 133 Inkomster, skatt och bidrag för olika grupper av familjer med barn under 16 år, år 1972 Inkomst efter skatt i %av bruttoinkomst

Bidrag i % av bruttoinkomsten

Disponibel inkomst (efter skatt och bidrag) i % av bruttoinkomst

71 500 48 500 5 800 1 700 127 500

73 65 55 46 65

71 11 4 2 25

144 76 59 48 90

-20 20-40 40-60 60Summa

72 700 337 900 326 500 184 400 921 500

74 62 57 50 56

44 12 6 3 7

118 74 63 53 63

-20 20-40 40-60 60Summa

144 200 386 400 332 300 186 100 1 049 000

73 62 57 50 56

55 12 5 2 8

128 74 62 52 64

Inkomsttagarkategori

Inkomster 1972, 1 000 kr.

Antal barnfamiljer

Ensamstående med barn

-20 20-40 40-60 60Summa

Gifta med barn

Samtliga barnfamiljer

SOU 1972:34

ducering av sådant stöd som blir större i värde i högre inkomstlägen. De förmåner som fortfarande har denna effekt är förvärvsavdrag, änke- och barnpensioner från ATP samt tilläggssjukpenning vid barnsbörd. Till förvärvsavdragen och förmånerna vid barnsbörd återkommer kommittén i det följande. För att undvika missförstånd bör dock redan nu understrykas att de nämnda försäkringsförmånerna i viss mening medför en social utjämning genom att de ger stora löntagargrupper del av ett skydd mot inkomstbortfall som bättre ställda grupper redan tidigare hade skaffat sig avtalsvägen. Beskattningens och kontantstödets inkomstutjämnande verkningar belyses vidare i tabell 133 som utgör en sammanfattning av Den tabell som finns i kap. 5, s. 166. Det är möjligt att en sådan beräkning övervärderar skatte- och bidragssystemens inkomstutjämnande verkningar. Inkomstbegreppet bygger på taxeringen. Om man hade kunnat lägga in även icke beskattade inkomster och förmåner hade kanske den kvarstående skillnaden i disponibel inkomst mellan högre och lägre inkomstskikt varit större än vad som framgår av tablån. Även med den reservationen är det tydligt att skatte- och bidragssystemen medför en betydande utjämning mellan barnfamiljer i olika inkomstlägen. Familjer med inkomster under 20 000 kr./år får således genom familjestödet en ökning av sin inkomst med ca en tredjedel sedan skatten dragits ifrån. För dem kan alltså redan i dag ett system med s. k. negativ skatt sägas fungera. För de ensamstående föräldrarna i denna inkomstgrupp är ökningen ca 50 %. Barnfamiljer med inkomster över 60 000 kr./år får å andra sidan en nettominskning av inkomsten med närmare hälften efter skatt och bidrag. De ursprungliga inkomstskillnaderna mellan familjer med inkomster under 20 000 kr./år och över 60 000 kr./år minskar från 1:8 till 1:3 när skatten dragits från och bidragen lagts till. Jämförelser av detta slag kan göras på många olika sätt och man kan alltid diskutera vilka stödformer som bör tas med, vilka 214

indelningar som bör göras etc. Studiehjälpen — som inte finns med i sammanställningen — ger liksom bostadstilläggen större förmån i lägre inkomstlägen genom de inkomst- och behovsprövade tilläggen. Vidare kan t. ex. läkemedel, läkarvård och andra sjukvårdsförsäkringsförmåner till barnen ses som en ekonomisk förmån för barnfamiljerna inom sjukförsäkringen (värd uppskattningsvis ca 180 milj. kr.), eftersom försäkrade med barn inte betalar högre sjukförsäkringsavgift än andra. Samhällets kostnader för barntillsyn — ca 730 milj. kr. för daghem, familjedaghem och fritidshem år 1971 - har inte tagits med i sammanställningen. Mödra- och barnavårdscentralerna, skolhälsovården och skolbarnstandvården samt de fria skolmåltiderna är andra förmåner som inte räknats in ovan. Några inslag i den familjepolitiska debatten Den familjepolitiska debatten under senare år har kännetecknats av en stark medvetenhet om sambanden mellan familjernas levnadsförhållanden och samhällsutvecklingen i stort. Man har diskuterat hur uppväxtmiljön påverkar barnens personlighetsutveckling, utbildningsval och framtida yrkes- och levnadsförhållanden samt hur familjens levnadsmiljö även påverkar de vuxnas möjligheter att forma sitt liv efter sina önskningar och förutsättningar. Målsättningen att skapa jämlikhet i levnadsvillkor har för den i vidsträckt mening familjepolitiska diskussionen inneburit ökad uppmärksamhet på åtgärder för utjämning mellan barnfamiljer med olika inkomst och antal barn, för likställdhet mellan män och kvinnor och för jämställdhet mellan olika samlevnadsformer. Familjepolitiken har således alltmer kommit att ses som ett led i ansträngningarna att förbättra de lågavlönade barnfamiljernas levnadsförhållanden och att medverka till en arbets- och rollfördelning i familjen och i samhället som ger män och kvinnor ökade möjligheter att utveckla sina personliga förutsättningar. Mödrarnas ökande förvärvsverksamhet och den ökade medvetenheten SOU 1972:34

om barnstugeverksamhetens positiva värden för barnens utveckling har medfört ett starkt intresse för utbyggnaden av samhällets barntillsyn och även för andra former av service till barnfamiljer där båda makarna förvärvsarbetar c h till enförälderfamiljer. I kap. 6 redovisas en sammanställning av några program utgivna under de senaste åren av politiska partier och arbetsmarknadsorganisationer i vad avser det ekonomiska stödet till barnfamiljerna. 1 riksdagsmotioner har också redovisats förslag och synpunkter i fråga om den fortsatta utbyggnaden av familjestödet. Programmen och motionerna avspeglar på många punkter målsättningen att främja jämlikhet i levnadsvillkor inte bara mellan barnfamiljer och barnlösa utan också mellan olika grupper av barnfamiljer inbördes. LO och socialdemokratiska partiet förordar liksom moderata samlingspartiet klart i programuttalanden från åren 1969—1970 att förbättringar i kontantstödet inriktas på barnfamiljer med låga inkomster. I centerpartiets och folkpartiets gemensamma partimotion om familjepolitiken till 1972 års riksdag (1972:467) framhålls att den utbyggnad av bostadstilläggen som beslöts vid 1971 års höstriksdag stod i god överensstämmelse med dessa partiers jämlikhetsmålsättning. Barnbidragen har ofta berörts mera i förbigående i programmen. Centerpartiet och folkpartiet har dock i olika sammanhang, senast i sin gemensamma partimotion till 1972 års riksdag, betonat att barnbidragen bör utgöra ett centralt inslag i stödet till barnfamiljerna och att en höjning av barnbidragen bör ingå i ett framtida utbyggnadsprogram för det familjepolitiska stödet. Dessa partier har också liksom vänsterpartiet kommunisterna vid upprepade tillfällen förordat en indexreglering av barnbidragen. I LO:s och SAP:s gemensamma rapport Jämlikhet begärs en prövning av frågan om beskattning av barnbidragen. Bostadstilläggen har som nämnts byggts ut och förändrats genom statsmakternas beslut hösten 1971. Det statliga tillägget har i sin helhet gjorts konsumtionsneutralt genom att SOU 1972:34

de tidigare uppställda bostadsvillkoren avskaffats, samtidigt som det kommunala hyresanknutna tillägget har förstärkts kraftigt. I centerpartiets och folkpartiets gemensamma motion till 1972 års riksdag förordas att stödet efterhand görs mer konsumtionsneutralt. I övrigt har motionsvägen och i den allmänna debatten särskilt uppmärksammats frågan om det inkomstbegrepp som läggs till grund för prövningen av rätt till bostadstillägg, den tidsmässiga eftersläpningen vid inkomstprövningen, de marginaleffekter vid inkomstökningar som bostadstilläggen (tillsammans med skatt, daghemsavgifter m. m.) leder till samt frågan om utbetalning av bostadstillägg till annan än familjen. I diskussionen om bostadstilläggen har också boendekostnadernas utveckling och det ökade socialhjälpsbehovet bland barnfamiljer särskilt i vissa nybyggda bostadsområden uppmärksammats. Frågan om ett vårdbidrag till föräldrar med små barn (avseende kostnader för barntillsyn, ibland kallat vårdnadsbidrag) berörs i några av programuttalandena. Centerpartiet och folkpartiet redovisar i den gemensamma partimotionen år 1972 att partierna finner det angeläget att ett vårdnadsbidrag införs för barn upp till en viss ålder. Bidraget avses i vart fall under ett inledningsskede böra utgå till barn under tre år. Samma belopp bör utgå för varje barn under den åldern, oberoende av föräldrarnas förvärvsarbete. TCO förordar i sitt program ett vårdbidrag som utgår till första barnet i varje familj under dess första år. Stödet föreslås samordnat med moderskapsförsäkringen så att det även innebär en garantinivå under de första sex ersättningsmånaderna. I moderata samlingspartiets program krävs rätt till avdrag vid beskattningen för nödvändiga och styrkta barntillsynskostnader, maximerat till vad motsvarande vård skulle kosta i samhällets regi. Den allmänna debatten i dessa frågor har också bl. a. berört möjligheterna att lagstiftningsvägen och genom familjepolitiska bidrag främja deltidsarbete bland småbarnsföräldrar. I TCO:s och LO:s program liksom i LO:s 215

och SAP:s Jämlikhetsrapport förordas att fadern skall kunna avlösa modern under ledigheten i samband med och närmast efter barnsbörd och därvid uppbära egen tilläggssjukpenning. En möjlighet för fadern till kort ledighet i samband med förlossningen förordas även. I TCO:s och LO:s program förordas vidare att föräldrarna ges rätt till sjukpenning under begränsad tid vid frånvaro från arbete på grund av barns sjukdom. Denna sammanfattning belyser i all korthet diskussionen om några huvudfrågor i det utredningsuppdrag som kommittén i detta betänkande avser att slutredovisa. Ändå har där endast medtagits de frågor som har större allmänt intresse. Till dessa kommer ett stort antal frågor som kan ha mindre allmänt intresse men ändå är betydelsefulla för barnfamiljer i särskilda situationer.

barn familjen får och barnkostnaderna blir ännu tyngre att bära särskilt för familjer i lägre inkomstlägen. Om båda föräldrarna förvärvsarbetar blir - bortsett från den allra första tiden, som i princip täcks av moderskapsförsäkringen - tillsynskostnaderna högre och möjligheten att ordna barntillsynen ofta mindre. Om däremot ena föräldern är hemma medför ytterligare barns vård och tillsyn inga större omedelbara merkostnader men kanske en förlängning av den tid då familjen får leva på en inkomst. I princip kan situationen för en tvåförälderfamilj beskrivas på följande sätt med bortseende från familjestödet. Barnet har ett konsumtionsbehov som växer med åldern och ett tillsynsbehov som är stort i början och avtar så småningom. Om en av föräldrarna är hemma tillgodoses tillsynsbehovet av denne men på bekostnad av den arbetsinkomst som han eller hon annars skulle ha kunnat förvärva. Vidare får den II. Barnkostnadernas fördelning andra föräldern också svara för den hemmaFörekomsten av barn i familjen medför fort- varandes försörjning. Om båda föräldrarna farande oftast att familjen har en lägre mate- förvärvsarbetar måste barnets tillsynsbehov riell levnadsstandard än den skulle ha haft tillgodoses på annat sätt. Detta medför då om den varit barnlös. Det är i regel första särskilda utgifter, men å andra sidan har barnets ankomst som innebär den mest ge- föräldrarna var sin arbetsinkomst. Barnets nomgripande förändringen i familjens liv. konsumtionsbehov tillgodoses i första fallet För familjens ekonomi består omställningen med hjälp av en arbetsinkomst — jämte den — förutom i kostnaderna för barnets kon- ena förälderns hela insats i hemmet — och i sumtion och eventuellt för ny bostad - däri andra fallet med hjälp av två arbetsinkomsatt en av föräldrarna stannar hemma för att ter. vårda barnet åtminstone under det första De kostnader ett barn medför är alltså halvåret och av detta skäl saknar arbetsin- schematiskt sett av tre slag: inkomstbortfall, komst. Vidare blir - om sedan båda föräld- tillsynskostnader och konsumtionskostnararna förvärvsarbetar — utgifterna för bar- der. Inkomstbortfallet inträder vanligen i nets vård och tillsyn ofta en stor del av och med att modern i samband med eller viss familjeutgifterna. För den ensamstående för- tid före förlossningen avbryter sitt förvärvsäldern blir omställningen i regel ännu mer arbete. Är modern studerande får hon i genomgripande. stället avbryta studierna, vilket kan ses som Ytterligare barns ankomst medför i all- ett bortfall (uppskjutande) av framtida inmänhet inte en lika påtaglig omställning för komster. Detta inkomstbortfall - som familjen. Familjen kan emellertid behöva en tilläggssjukpenningen vid barnsbörd är avstörre bostad och kostnaderna för barnens sedd att ge viss kompensation för - fortsätmat, kläder, utrustning m. m. tillkommer. ter så länge någon av föräldrarna avstår från Möjligheterna att skapa utrymme för dessa förvärvsarbete (eller studier) för att sköta kostnader genom att föräldrarna prutar en barnets vård och tillsyn. Tillsynskostnader del på sin egen standard blir mindre ju fler uppkommer om och när den hemmavarande 216

SOU 1972:34

föräldern sedan återupptar förvärvsarbetet för att underlätta den arbetsbörda som tvåeller studierna. Om en av makarna tar del- försörjarfamiljen - och i ännu högre grad tidsarbete kan man tala om en kombination den ensamstående föräldern - har. I kommitténs direktiv anges att servicefråav reducerat inkomstbortfall och reducerade tillsynskostnader. Konsumtionskostnader gorna ligger utanför kommitténs uppdrag. uppkommer redan i samband med barnets Kommittén kan alltså inte exempelvis lägga födelse. De är i regel begränsade när barnet fram förslag om en viss utbyggnadstakt i är litet för att öka efter hand. fråga om barntillsynsverksamheten. Men De angivna behoven och kostnaderna kommittén kan inte bortse från den ekonomöts till en del genom olika stödåtgärder miska betydelse barntillsynen har för barnfrån samhällets sida. familjerna. Att kommittén här i huvudsak Barnens tillsynsbehov tillgodoses i växan- inriktar sin diskussion om barntillsynsverkde omfattning av samhället genom barnstu- samheten på de ekonomiska verkningarna, geverksamheten och genom kommunala fa- innebär inte att kommittén bortser från den miljedaghem. Tillsynskostnader uppkommer stora betydelse barnstugeverksamheten har här genom avgifter som vanligen ökar med för barnets personliga utveckling utan är en stigande inkomst. Till dessa och andra till- naturlig följd av det uppdrag kommittén fått synskostnader tar man i inkomstbeskatt- att pröva kontantstödet till barnfamiljerna. ningen en viss hänsyn genom förvärvsavdra- Frågor om barnstugeverksamhetens innehåll och organisation prövas av barnstugeutredget. Inkomstbortfall kompenseras under ledig- ningen. Den ekonomiska betydelsen för familjerna het i samband med barnafödande för sådana mödrar som varit i förvärvsarbete vid havan- av om båda föräldrarna har förvärvsarbete deskapets början. I övrigt utgår inom folk- belyses enklast genom några exempel. I kap. pensioneringen ett vårdbidrag till svårt han- 5 (se s. 160) har kommittén presenterat några dikappade barn vilket delvis motiverats med "exempelfamiljer" som också här kan tjäna det inkomstbortfall som uppstår för vårda- till att belysa kommitténs resonemang. Uppgifter om de bidrag som utgår i olika situaren. Till övriga barnkostnader utgår i första tioner återfinns också i Förmånskatalogen hand allmänna barnbidrag och statliga bo- (sista sidorna). I familjen A har ena maken en årsinkomst stadstillägg, vilka numera i huvudsak är inkomstprövade tillägg till barnbidragen. Som på 20 000 kr. Vi antar att de har två barn skydd mot höga bostadskostnader finns in- och att andra maken är hemma. Familjens komstprövade kommunala bostadstillägg. disponibla inkomst (se kap. 5) uppgår till ca Ensamstående vårdnadshavare får genom un- 1 650 kr./mån. Om man räknar bort en hyra på 400 derhållsbidrag från den andre föräldern, bidragsförskott eller barnpension ersättning kr./mån. har familjen därefter 1 250 kr./ för den försörjningsinsats som samboende mån. att leva på. Räknar man schematiskt med att föräldrarna håller sina utgifter på en föräldrar fullgör inom familjen. En viktig utgångspunkt för kommitténs nivå som motsvarar folkpensionens storlek bedömningar är att tvåförsörjarfamiljen har (ca 930 kr./mån. för ett gift par) återstår blivit det vanliga familjemönstret i dagens 320 kr./mån. till konsumtionsutgifterna för Sverige, särskilt bland de unga familjerna. barnen, dvs. 160 kr. per barn och månad. Det har bl. a. medfört att diskussionen om Det starkaste "ekonomiska stöd" en fafamiljepolitiken i mycket högre grad än tidi- milj i denna besvärliga situation kan få är gare kommit att inriktas på den service i knappast ett kontantbidrag. Det är i stället fråga om barntillsyn och annat som behövs att andra maken ges möjlighet att bidra till för att föräldrarna skall kunna fortsätta sitt familjens ekonomi genom förvärvsarbete, vilförvärvsarbete under barnens uppväxttid och ket förutsätter att arbetstillfällen och barnSOU 1972:34

tillsynsservice finns att tillgå. Om makarna får lika stora inkomster och alltså vardera tjänar 20 000 kr./år, ökar familjens disponibla inkomst med 645 kr./mån. sedan skatt och daghemsavgifter räknats av och hänsyn tagits till att bostadstillägget minskar. Även om det förhållandet att båda makarna förvärvsarbetar medför vissa kostnadsökningar i övrigt, utöver daghemsavgiften, är det tydligt att övergången till att ha två inkomster att leva på innebär ett betydligt större ekonomiskt tillskott än vad som rimligen kan åstadkommas genom förstärkningar av bidragen till barnfamiljerna under överskådlig framtid. Det kan illustreras med ett räkneexempel. För att familjen A skulle få en ökning av sin disponibla inkomst av den nämnda storleksordningen genom en barnbidragshöjning skulle barnbidragen behöva ökas för en kostnad av ca 7 miljarder kr./år. Det skulle betyda nästan en tredubbling av de nuvarande kostnaderna för hela kontantstödet till barnfamiljerna. Exempelfamiljerna A, B och C är tvåförälderfamiljer i olika inkomstlägen. När endast ena föräldern förvärvsarbetar förutsätts bruttoinkomsten av förvärvsarbete (före skatt och bidrag) uppgå till 20 000 kr./år för familjen A, 40 000 kr./år för familjen B och 60 000 kr./år för familjen C. Vi antar att dessa familjer har två barn, båda i förskoleåldern. När andra maken tar ett halvtidsarbete förutsätts familjens bruttoinkomst öka med 50 %. Vid beräkningen av familjens disponibla inkomst avräknas halvdagsavgift för daghem eller familjedaghem enligt den taxa som kommunförbundet rekommende-

Årsinkomst kr. ena maken familjen A 20 000 20 000

andra maken

Disponibel inkomst kr./mån.

Nettotillskott kr./mån.

0 1 645 10 000 2 040

familjen B 40 000 0 2 250 40 000 20 000 3 125

familjen C 60 000 0 2 875 60 000 30 000 4 120

1 245

1 Beloppen avrundade till närmaste 5-tal kr.

rat. De närmare förutsättningarna för beräkningen redovisas i kap. 5. När den ena av makarna övergår från att vara hemma till att ta ett deltidsarbete som ger hälften av andra makens inkomst, medför detta här angivna nettotillskott för familjerna.1 Har familjerna endast ett barn blir nettotillskottet ca 100 kr. större. Tillskottet till familjeekonomin blir givetvis väsentligt större om även andra maken tar heltidsarbete. Detta framgår av följande tablå som också avser familjerna A, B och C med två barn på daghem eller familjedaghem. Här har avgift för heldagstillsyn frånräknats när båda föräldrarna förvärvsarbetar. Årsinkomst kr. ena maken

andra maken

Disponibel inkomst kr./mån.

Nettotillskott kr./mån.

familjen A 20 000 0 1 645 20 000 20 000 2 290

familjen B 40 000 0 2 250 40 000 40 000 3 600

1 350

familjen C 60 000 0 2 875 60 000 60 000 4 725

1 850

Betydelsen av föräldrarnas förvärvsarbete för familjeekonomin framgår också tydligt av den familjeundersökning som statistiska centralbyrån utfört för kommitténs räkning. Undersökningen belyser bl. a. det utrymme som återstår för barnens konsumtion när från familjens disponibla inkomst räknats den faktiska bostadskostnaden, ett belopp motsvarande folkpensionen avsett som ett minimibelopp för de vuxnas konsumtion samt en förvärvsarbetskostnad (för resor, fördyrade levnadskostnader) på 100 kr./ mån. per heltidsarbetande och 50 kr./mån. per deltidsarbetande förälder. I kap. 5 (tab. 101, s. 153) redovisas med uppdelning efter föräldrarnas förvärvsfrekvens andelen familjer som kan låta barnen kosta 200 kr./mån. sedan den ovan angivna "minimistandarden" för föräldrarna frånräknats. Där anges också det genomsnittliga återstående konsumtionsutrymmet per barn sedan de vuxnas "minimistandard" räknats SOU 1972:34

bort. Resultaten i denna del kan sammanfattas på följande sätt. Bland tvåförälderfamiljer där ingen av föräldrarna arbetade heltid och helår saknade mer än hälften möjlighet att nå upp till den angivna minimistandarden. Bland familjer där en förälder arbetade heltid och helår medan den andre föräldern saknade förvärvsarbete hade drygt en fjärdedel (28 %) en disponibel inkomst som understeg den angivna standarden. När den andre maken arbetade deltid eller mindre än helt år sjönk andelen under minimistandarden till ca 10 % och när båda föräldrarna arbetade heltid och helår hade andelen under minimistandarden sjunkit till mindre än 5 % av familjerna. Närmare tre fjärdedelar (73 %) av familjerna med två helårs- och heltidsarbetande föräldrar kunde låta barnen kosta mer än 600 kr. i månaden när man på angivet sätt räknar bort 100 kr./mån. för vardera föräldern i förvärvsarbetskostnader och utgår från att föräldrarna skulle leva på folkpensionsstandard. Dessa exempel visar att barntillsynens utbyggnad i hög grad är en fråga som rör barnfamiljernas ekonomi. Om inte tillsyn går att ordna för barnen, betyder det att någon av föräldrarna ofta får avstå från förvärvsinkomster för att ta hand om barnen. Att samhället annat än i speciella situationer skulle ge stöd av sådan storlek att det kan sägas kompensera ett bortfall av den ena förälderns arbetsförtjänst skulle innebära en alltför stark prioritering av barnfamiljerna på andra gruppers bekostnad. Tidigare i detta kapitel har vi i korthet markerat de förändringar som ägt rum under senare tid i fråga om bl. a. den ökade utbildningsfrekvensen och övergången till en i princip individuell beskattning. Att flertalet ungdomar av båda könen nu vidareutbildar sig efter grundskolan är en av de faktorer som ändrat förutsättningarna för kvinnornas deltagande i arbetslivet. Arbetsmarknadspolitikens mål är att skapa produktiv sysselsättning för alla. Arbetsmarknads-, utbildningsoch skattepolitiken samverkar för att ge alla vuxna människor möjlighet att försörja sig själva. SOU 1972:34

Utbyggnaden av barntillsynen är ett nödvändigt led i arbetet på att skapa jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet. Vi vet att många kvinnor med barn i dag skulle vilja ta förvärvsarbete om arbete och barntillsyn fanns att tillgå. Det kan nämnas att det i familjeundersökningen (hösten 1970) redovisas ca 64 000 barn i kö till barnstuga eller familjedaghem, även om köuppgifter givetvis inte ger något direkt mått på behovet av barntillsyn. I undersökningen anges att siffran sannolikt är en kraftig underskattning av det verkliga behovet. Kommittén vill alltså starkt understryka vikten av en fortsatt snabb utbyggnad av samhällets barntillsyn. Enligt kommitténs bedömning har åtgärder på detta område minst samma angelägenhetsgrad som en utbyggnad av kontantstödet till barnfamiljerna. Försörjningsstöd när en av föräldrarna måste vara hemma Kommittén utgår således från att båda föräldrarna genom åtgärder på utbildnings- och arbetsmarknadsområdet samt genom en fortsatt snabb utbyggnad av samhällets barntillsyn skall beredas möjlighet till arbetsinkomster, eftersom det bästa sättet att förbättra den ekonomiska standarden för både föräldrar och barn är att det finns två förvärvsinkomster. Det ekonomiska stödet inom familjepolitikens ram bör i huvudsak ta sikte på barnens försörjning och inte på försörjningen av en hemmavarande förälder. Det särskilda stödet till enförälderfamiljerna bör ta sikte på att ersätta eller komplettera den andre förälderns försörjningsinsats för barnet. Det finns emellertid vissa situationer då det - även efter en väsentlig utbyggnad av samhällsservicen - i regel är ofrånkomligt att en av föräldrarna stannar hemma för att ta hand om barnen. Det gäller framför allt i samband med ett barns födelse och under den närmaste tiden därefter. När ett barn blir sjukt kan det vidare ofta vara nödvändigt att en förälder stannar hemma från arbetet för att se till barnet. Svårt handikappade 219

barn kräver också regelmässigt vård och tillsyn i sådan omfattning att det är ogörligt att båda föräldrarna förvärvsarbetar. För familjer i dessa situationer är det då inte tillräckligt att få ett bidrag till barnkostnaderna utan det behövs ett särskilt stöd på en sådan nivå att det i realiteten ger dem en viss kompensation för bortfallet av den ena förälderns arbetsinkomst.

försäkrade för tilläggssjukpenning nio månader före nedkomsten. Trots det stöd samhället i dag lämnar torde tiden i samband med barnsbörd och under barnets (barnens) spädbarnstid i många fall innebära ganska betydande påfrestningar för familjen. Självfallet varierar situationen i många avseenden från familj till familj. För en familj där modern är ute på arbetsmarknaden nio månader före nedkomsten, Barnets födelse har ett relativt välavlönat arbete och fortsätUnder den tid då det ansågs självklart att ter att arbeta till några dagar före nedkomsmannen var huvudförsörjaren och det var ten och kan återuppta förvärvsarbetet sex relativt ovanligt att gifta kvinnor hade för- månader senare torde tilläggssjukpenningen värvsarbete sågs naturligt nog frågan om ett ge ett relativt tillfredsställande skydd mot inkomstbortfall i samband med barnsbörd inkomstbortfall även om den inte som vid som ett mera marginellt problem. Det var sjukdom är förenad med en löpande grundsnarare giftermålet än barnsbörden som gjor- sjukpenning. Många andra drabbas av ett de att kvinnan avbröt sitt förvärvsarbete. I inkomstbortfall som moderskapsförsäkdet moderskapsstöd som infördes 1937 och ringen i dag inte ersätter. Det gäller bl. a. gällde till 1955 fanns det praktiskt taget kvinnor som nio månader före nedkomsten ingen ersättning för inkomstbortfall och de inte hade hunnit ut i förvärvslivet på allvar. begränsade ersättningsmöjligheter som fanns Det gäller också kvinnor som måste avbryta dessförinnan hade snarast karaktären av sitt förvärvsarbete en eller flera månader före komplement till arbetarskyddsreglerna för nedkomsten och alltså bara har fyra-fem industriarbete rskor. månaders ledighet kvar efter barnets födelse, I dag däremot torde flertalet familjer, likaså andra familjer som har svårt att ordna särskilt i yngre åldrar, betrakta det som barnens tillsyn på ett tillfredsställande sätt normalt att även kvinnan bidrar till familjens omedelbart när ersättningstiden tar slut. försörjning genom förvärvsarbete med ett Ytterligare en väsentlig svaghet i det nuvaeller flera uppehåll i samband med barnsbörd rande moderskapsstödet är att man som och när barnen är små. Den stigande för- förvärvsarbetande endast räknar mödrar som värvsintensiteten just bland småbarnsmödrar var i förvärvslivet tiden närmast före nedvisar att dessa uppehåll i förvärvsverksam- komsten. Den kvinna som t. ex. är hemma heten tenderar att förkortas. Utvecklingen under tiden mellan första och andra barnets mot mindre skillnader mellan mäns och kvin- födelse och sedan går ut i förvärvslivet bör nors löner gör att bortfallet av den ena med samma rätt betraktas som förvärvsarbeförälderns inkomst får större betydelse. In- tande men hon är med nuvarande bestämkomstbortfallet koncentreras alltså till en melser inte berättigad till tilläggssjukpenning mer begränsad period samtidigt som det får i samband med andra barnets födelse. Då det alltmer markerad betydelse. inte är möjligt att utforma det nuvarande Vid sidan av förmåner som kostnadsfri stödet med sådana hänsynstaganden och förlossning samt mödra- och barnavårdscen- eftersom det stora flertalet kvinnor är - och tralernas service och moderskapsförsäk- ännu fler kommer att bli — förvärvsarbetanringens ersättning för tandvårdsutgifter ges de i denna mening, bör ett generellt försörjsamhällets stöd under denna tid främst i ningsstöd ges åt alla i samband med barnaform av moderskapspenning till alla mödrar födande. och tilläggssjukpenning till mödrar som var Den nuvarande moderskapsförsäkringen, 220

SOU 1972:34

hade rätt till en tilläggssjukpenning på högst 13 kr./dag (inkomst under 12 000 kr./år). Man kan ställa frågan om dessa fall huvudsakligen återfinns i familjer där modern är hemmafru mer permanent och där mannens inkomst gott och väl räcker för familjens försörjning. Undersökningen visar emellertid att endast en sjättedel (17 %) av de gifta eller samboende mödrarna som saknade rätt till tilläggssjukpenning hade en make som var placerad i sjukpenningklass nr 21 (inkomst över 39 000 kr./år). Av dem som saknade rätt till tilläggssjukpenning hade 81 % redan ett eller flera barn. Förvärvsstatistiken visar som nämnts att mödrarna i ökad utsträckning återgår till förvärvslivet efter något eller några års bortovaro. Även om modern i dessa familjer är borta från förvärvslivet i en sammanhängande följd tills det andra och ev. följande barn föds och därför inte har rätt till tilläggssjukpenning, är det i regel fråga om en relativt begränsad tid då familjen får leva på en inkomst. Denna tid innebär betydande ekonomiska påfrestningar för flertalet familjer. Ersättningsnivån Bland de mödrar som saknar tilläggssjukpenning eller har en låg sådan finns också ett Tilläggssjukpenningen får som nämnts anses antal unga mödrar som ännu inte hunnit ut i ge en relativt tillfredsställande ersättning för förvärvslivet. De utgör visserligen en relativt inkomstbortfallet åt de mödrar som var yrliten grupp. Av samtliga mödrar som saknar kesverksamma vid havandeskapets början rätt till tilläggssjukpenning är ca 6 % under och hade ett någorlunda välavlönat arbete. 20 år och av dem som har låg sjukpenning De mödrar som på grund av studier eller av (högst 19 kr./dag, årsinkomsten under annat skäl inte nio månader före nedkoms12 000 kr.) är ca 24 % under 20 år. Majoriteten var placerade i sjukpenningklass som berättigar till tilläggssjukpenning får däremot ten är som nämnts mödrar som är hemma endast moderskapspenningen på 1 080 kr. därför att de tidigare fått barn. Men av De som har mycket låg tilläggssjukpenning är samtliga mödrar under 20 år är mer än var också i den situationen att de inte genom fjärde utan rätt till en sjukpenning på minst moderskapsförsäkringen får ens en nödtorf- 19 kr./dag. Familjeundersökningen (se kap. tig försörjning under den sexmånadersledig- 5 s. 159 och bilaga 1) visar att det särskilt het de formellt har rätt till. Skillnaderna i bland de ensamstående föräldrarna finns det stöd moderskapsförsäkringen ger olika många som upplevt den ekonomiska situatiogrupper av mödrar är alltså mycket stora. nen i samband med barnets födelse som besvärlig. Närmare hälften (47 %) av de enDet kan röra sig om mer än 8 000 kr. Riksförsäkringsverkets föräldraundersök- samstående mödrarna har vid en attitydfråga ning avseende de moderskapsfall som avslu- i undersökningen angett att den ekonomiska tades i januari 1971 (se s. 130) visar att 37 % situationen var besvärlig, medan motsvaranav mödrarna helt saknade rätt till tilläggs- de siffra för gifta/samboende kvinnor var sjukpenning, och att ytterligare 15 % endast 20 %. Att ekonomiska svårigheter ibland i

som är samhällets enda föräldrastöd vid barnafödande, uppvisar i fråga om stödnivån väldiga spännvidder, vilka ibland kan bero på tillfälligheter. Även ur denna synpunkt är förändringar av den nuvarande stödformen påkallade. Skydd mot inkomstbortfall inträder alltså för närvarande bara när vissa, ganska snävt angivna förutsättningar är uppfyllda. Enligt kommitténs mening är det i dagens läge riktigare att utgå från att perioden i samband med och närmast efter barnets födelse praktiskt taget alltid måste innebära att en av föräldrarna genom att stanna hemma går miste om en arbetsförtjänst. Vidare bör man inte utgå från att det alltid skall vara modern som tar vård om barnet. Mot den bakgrunden finns det enligt kommitténs mening skäl att ompröva den nuvarande moderskapsförsäkringen i fråga om främst ersättningsnivån, ersättningstidens längd och möjligheten till ledighet för båda föräldrarna.

SOU 1972:34

sådana fall kan bidra till att modern finner det nödvändigt att lämna bort barnet för en kortare eller längre tid eller för gott framgår också av familjeundersökningen. Av 1965 års abortkommittés material (SOU 1971:58) framgår också att ekonomiska problem i ett relativt stort antal fall synes vara en bidragande orsak till att havande kvinnor söker abort. Kommittén finner det angeläget att förstärka det ekonomiska stödet vid barnsbörd för de familjer där modern saknar eller har låg tilläggssjukpenning. Det bör skapas en garantinivå i form av en dagersättning som i denna situation utgår till alla oberoende av inkomst och tidigare förvärvsarbete. Detta stöd bör utgöra ett väsentligt bidrag till den hemmavarande förälderns försörjning. Ersättningstidens längd Många kvinnor måste avbryta sitt förvärvsarbete en eller flera månader före nedkomsten, utan att därför vara berättigade till vanlig sjukpenning. Riksförsäkringsverkets föräldraundersökning visar att mer än 40 % av alla mödrar med rätt till tilläggssjukpenning påbörjar ledigheten minst en månad före nedkomsten. Vid undersökningstillfället hade drygt 8 0 % av dessa inkomster under 24 000 kr./år. Det är alltså till stor del lågavlönade kvinnor som får lov att avbryta sitt förvärvsarbete relativt lång tid före nedkomsten. För dem som utnyttjar möjligheten att börja lyfta tilläggssjukpenning två månader före den beräknade tidpunkten för nedkomsten blir det ett "glapprum" genom att å ena sidan ersättningen för inkomstbortfall upphör redan när barnet är fyra månader — rentav ännu yngre om barnet kommer senare än beräknat - medan å andra sidan spädbarn normalt inte tas emot på daghem förrän tidigast då de uppnått sex månaders ålder. 1 viss mån fylls detta glapprum genom att familjedaghem kan ta emot barn u'nder sex månaders ålder. Kommittén har bett socialstyrelsen att delge kommittén de erfarenheter och syn222

punkter som styrelsen har rörande sexmånadersgränsens lämplighet för barns introducerande på daghem. Socialstyrelsen har med anledning härav anfört följande (sept. 1971). Vid intagningen på daghem tillämpas i dag en generell lägsta åldersgräns av sex månader. Intagning vid tre månaders ålder förekommer även vid ett mindre antal daghem. Det föreligger för närvarande ingen vetenskaplig forskning eller annan utredning som direkt belyser erfarenheterna av sexmånadersgränsens lämplighet. Ur utvecklingspsykologisk synpunkt befinner sig de flesta barn under det andra levnadshalvåret i en social och känslomässig period som karaktäriseras av en ökad förmåga att skilja mellan kända och okända personer och miljöer. De blir därför vanligen ängsliga — psykiskt stressade - av att konfronteras med personer och miljöer de ej känner till. Barnets begynnande begreppsbildning sker genom att det gradvis orienterar sig med alla sinnen i omvärlden med utgångspunkt från och i ständig kontakt med - de kända hållpunkter barnet har. Barnets trygghet och begreppsbildning är således beroende på möjligheten att skapa och vidmakthålla trygga hållpunkter. Vanligen utgöres dessa av det egna hemmet och föräldrar samt syskon. Emellertid kan det med fog hävdas att många familjer i dag liksom även tidigare inte har möjligheter eller förmåga att tillgodose det lilla barnets behov av trygghet och adekvat omvårdnad. Dessa familjer behöver samhällets stöd i någon form där daghemsplacering kan vara en av flera möjliga stödåtgärder. Barnets behov av att utveckla närkontakt med endast ett fåtal för ändamålet lämpliga personer bör vara utgångspunkten för sådana åtgärder. Allmänt kan den regeln anses gälla, att ju yngre ett barn är desto större krav måste ställas på barnets omgivning för att inte riskera dess hälsa. Efter 2 1/2 - 3 1/2 års ålder föreligger i allmänhet behov av kontinuerlig gruppsamvaro inom hemmets ram eller i institution, och riskerna för infektioner eller andra störningar av barnets hälsa vid institutionsvistelse är då avsevärt mindre. I avsaknad av övertygande och systematiska vetenskapliga undersökningar är det emellertid svårt att förändra eller avskaffa nuvarande generella rekommendation om introduktionsålder i daghem. Denna torde redan nu i vissa fall behöva frångås om en individuell prövning ger vid handen att fördelarna med en daghemsplacering överväger nackdelarna SOU 1972:34

för såväl barn som föräldrar. En av de väsentligaste förutsättningarna för att introduktionen skall vara skonsam för barnet, oavsett vid vilken ålder barnet introduceras, men i högre grad för yngre barn är på vilket sätt introduktionen går till. En av föräldrarna bör få reella ekonomiska möjligheter att under minst en tvåveckorsperiod kunna vistas tillsammans med barnet på daghemmet för att i slutet av denna period successivt överlåta barnets skötsel till personalen. 1965 års abortkommitté har föreslagit att rätten till tjänstledighet utvidgas för föräldrar till nyfödda barn. Ett förstärkt ekonomiskt stöd är säkerligen av betydelse för ett stort antal familjers möjligheter att skapa adekvata förhållanden för sina spädbarn men är troligen inte tillräckligt för alla familjer. Samhällets stöd bör även omfatta andra åtgärder, t. ex. personell assistans i hemmet, föräldraskolning, familjedaghem och daghemsvistelse. Innan socialstyrelsen kan utfärda allmänna anvisningar beträffande introduktion i daghem måste ytterligare underlag för bedömningen föreligga. Frågan kommer därför att ingående utredas mot bakgrund av nu aktuella sociala, psykologiska och medicinska rön. Av socialstyrelsens yttrande framgår alltså att det för närvarande inte hos styrelsen föreligger några planer på att mer generellt ändra sexmånadersgränsen för barns introducerande på daghem. Härtill kommer att antalet spädbarnsplatser på daghem nu är långtifrån tillräckligt även med nuvarande nedre åldersgräns. En mer omfattande fråga är om samhällets skyldighet att ge ett försörjarskydd - genom tilläggssjukpenning i direkt relation till inkomstbortfallet och genom en garantinivå för dem som saknar eller har låg tilläggssjukpenning - skall anses upphöra när barnet uppnår sex månaders ålder eller om detta stöd skall förlängas därutöver. Den frågan har många aspekter. Självfallet är det önskvärt om föräldrar som önskar komma tillbaka till arbetslivet redan vid denna tidpunkt ges möjligheter härtill. Det är därför angeläget dels att — som kommittén tidigare starkt understrukit - barntillsyn finns att tillgå, dels att det ekonomiska SOU 1972:34

stödet (och skattesystemet) inte motverkar föräldrarnas intressen härvidlag. Men i många fall önskar föräldrarna att någon av dem kan vara hemma eller i vart fall inskränka sitt förvärvsarbete under åtminstone det första året av barnets liv. Det är väsentligt även för barnen att föräldrarna kan nå fram till och tillämpa en sådan fördelning av såväl förvärvsarbete som arbete i hemmet som de trivs med och finner lämplig bl. a. ur ekonomisk synpunkt. Vissa mer praktiskt-administrativa skäl kan anföras för en förlängning av ersättningstiden. Spädbarnsavdelningar saknas på många daghem. Kostnaderna per plats är också något högre på dessa avdelningar. Det är svårt att generellt uttala sig om vad som med hänsyn till barnets utveckling och behov är den lämpligaste åldern för ett barns övergång från vård i hemmet till vård på daghem. Å ena sidan står behovet av kontakt och kontinuitet som talar för en senareläggning av övergången, å andra sidan anses omställningen ofta bli lättare ju mindre barnet är. Spädbarnens höga infektionskänslighet får också vägas in i bedömningen. Uppfattningarna skiftar, men de flesta torde vara överens om att det är av vikt att övergången till vård utanför hemmet görs så mild som möjligt genom en tillvänjningsperiod. Ersättningstidens längd har emellertid också betydelse för kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Även om man öppnar möjligheter för fadern att utnyttja en "föräldraskapsledighet", är det ändå sannolikt att det i vart fall under lång tid framåt blir modern som stannar hemma under hela eller största delen av ledigheten. Redan nu torde moderskapsledigheten vara en i viss mån hämmande faktor när det gäller kvinnans möjligheter att nå en starkare ställning på arbetsmarknaden. Åtminstone vid en mera betydande förlängning av ersättningstiden kan man riskera att denna negativa effekt förstärks. Dessa synpunkter bör beaktas vid ersättningstidens bestämmande.

Faderns rätt till ersättning

som är sämst ställda i fråga om stöd under Under tiden före och närmast efter förloss- tiden i samband med barnets födelse, nämliningen är det naturligen i första hand mo- gen de som av olika skäl inte är placerade i dern som bör beredas möjlighet att avbryta sjukpenningklass som berättigar till tilläggssitt förvärvsarbete. Denna bedömning ligger sjukpenning. Stödets nivå bör avvägas så att bakom regeln att tilläggssjukpenning utgår det ger ett väsentligt bidrag till den hemmaunder den första månaden efter förloss- varande förälderns försörjning. För de mödrar som är sjukpenningklassningen även till en moder som inte har placerade för en sjukpenning som överstiger barnet i sin vård. Även under månaderna garantinivån bör föräldrapenning utgå med därefter kan det i många fall ligga närmast det högre beloppet enligt regler liknande till hands att modern snarare än fadern dem som i dag gäller för tilläggssjukpenning stannar hemma hos barnet. I andra fall kan vid barnsbörd. emellertid förhållandet vara det motsatta. Fadern bör ges möjlighet att vara hemma Lagstiftningen bör inte förhindra en lösning under den tid föräldraförsäkringen omfattar som innebär att fadern i stället är hemma och då uppbära egen föräldrapenning. Han hos barnet. Ur flera synpunkter är det tvärtbör således få rätt att vara hemma under en om positivt om det blir vanligare att föräldrarna delar upp ansvaret för barnets vård kortare tid i samband med själva nedkomsmellan sig redan under de första sex måna- ten. Vidare bör fadern få möjlighet att vara derna. Barnet skulle härigenom få större hemma i stället för modern under den följanmöjligheter att redan från början få nära de tiden om hon tar eller går tillbaka till kontakt med båda föräldrarna. Fadern skulle förvärvsarbete, återupptar studier e. d. Förtidigt lära sig att vänja sig vid vårdarbetet, äldrarna bör således gemensamt ha ett antal vilket säkerligen skulle göra det lättare att dagar då de har rätt att uppbära föräldrapentillämpa en mer balanserad arbetsfördelning ning. Bortsett från dagarna i samband med mellan föräldrarna även i fortsättningen un- förlossningen bör de dock inte få ersättning båda två om de tar ut ledighet samtidigt. der barnets uppväxttid. De regler som nu finns om mödrars rätt Det kan också finnas ett praktiskt behov till anställningstrygghet vid barnsbörd bör av att fadern kan ta ledigt en kort tid i samband med ett barns födelse för att ta utvidgas till att gälla båda föräldrarna. hand om ev. äldre barn, för att kunna vara med vid förlossningen och för att kunna ta Vård av sjukt barn hand om familjen den allra första tiden Det finns som nämnts också andra situatiodärefter. ner då en av föräldrarna kan vara tvungen att avstå från förvärvsarbete för barnens skull. Det gäller framför allt när barnen blir sjuka Föräldraförsäkring och därför inte kan tas om hand i den Kommittén anser att moderskapsförsäk- tillsynsform som normalt anlitas. Stats- och ringen bör förvandlas till en föräldraförsäk- kommunalanställda får i viss utsträckning ring. Föräldraförsäkringen bör innefatta en ersättning vid frånvaro för att ta vård om ekonomisk ersättning med en garantinivå för sjukt barn. alla föräldrar. Härigenom får alla föräldrar Befolkningsomflyttningen har gjort att faoberoende av inkomst och tidigare sysselsätt- miljerna inte har samma möjligheter som ning ett grundläggande skydd under den förr att få hjälp av anhöriga när barnen blir period i samband med och under tiden när- sjuka. Den kommunala barnvårdarverksammast efter barnets födelse då familjen är heten är under utbyggnad men kan i flertalet hänvisad att leva på en inkomst. Garantini- kommuner inte täcka behoven, särskilt inte vån får betydelse framför allt för de grupper vid infektionstoppar och i vart fall inte så 224

SOU 1972:34

snabbt att hjälp kan komma redan första sjukdagen. Det finns också situationer dä det på grund av sjukdomens karaktär eller annat är lämpligast att just en av föräldrarna tar hand om barnet, åtminstone temporärt. Kommittén anser därför att föräldraförsäkringen bör innefatta regler om rätt för förvärvsarbetande makar och ensamstående förälder att uppbära sjukpenning vid frånvaro från arbetet för vård av sjukt barn. Antalet ersättningsdagar per år bör till att börja med sättas relativt lågt. Vård av svårt handikappat barn Svåra handikapp hos barn medför stora påfrestningar och uppoffringar från föräldrarnas sida. Det är ofta önskvärt att barnen kan vårdas i sitt hem. Vårdarens insats blir då av stor betydelse för barnets utveckling. För närvarande utgår från folkpensioneringen ett särskilt vårdbidrag till svårt handikappade barn. I regel torde dessa barn vara så svårt handikappade att det är nödvändigt att en av föräldrarna stannar hemma hos barnet. Även detta stöd kan alltså främst ses som kompensation för det inkomstbortfall som barnets omvårdnad medför. Vårdbidrag för svårt handikappat barn utgår f. n. med 60 % av basbeloppet. Kommittén anser att detta stöd bör höjas väsentligt med hänsyn till syftet att också ge ett visst försörjningsstöd åt en förälder. Kommitténs förslag till en föräldraförsäkring som även innefattar ersättning vid vård av sjuka och handikappade barn redovisas närmare i kap. 9. Allmänt stöd under barnens uppväxttid Vi har tidigare i detta kapitel konstaterat att de kostnader barn medför schematiskt kan delas upp i inkomstbortfall, tillsynskostnader och konsumtionskostnader. I föregående avsnitt har vi tagit upp det inkomstbortfall som ofrånkomligen uppkommer en kortare tid i samband med barnets födelse och i vissa fall vid vård av sjuka och handikappade barn. SOU 1972:34 15

Givetvis kan även senare under barnets uppväxttid barnkostnaderna delvis bestå i ett bortfall av inkomster som familjen eljest kunde skaffat sig. Denna fråga, som delvis berörts tidigare, återkommer vi till efter en genomgång av tillsyns- och konsumtionskostnader och familjestödet för dessa ändamål. Först behandlas tillsynskostnaderna som förvärvsarbetande föräldrar har. Kostnaderna för tillsyn Tillsynskostnaderna gäller främst barn i förskoleåldern och den lägre skolåldern. För familjer med barn i förskoleåldern som anlitar samhällets barntillsynsverksamhet består tillsynskostnaderna i regel i en direkt avgift för barnets tillsyn på daghem eller i familjedaghem. Avgiften är lika oberoende av barnets ålder. Den taxa som rekommenderats av kommunförbundet finns återgiven på s. 301. Flertalet kommuner tillämpar en taxa som på detta sätt varierar med familjeinkomsten. Några kommuner tillämpar dock enhetliga avgifter, oberoende av inkomst. Avgiftstaxorna innefattar också i regel ett hänsynstagande till antalet barn i familjen. För barn i skolåldern som vistas på fritidshem är avgifterna i regel relativt låga. De avgifter som tas ut enligt kommunförbundets taxa i några normalinkomstlägen framgår av tabell 134. De inkomstlägen som valts är de genomsnittliga faktiska inkomsterna för familjer med barn på daghem resp. familjedaghem enligt kommitténs barntillsynsundersökning (se s. 103). Uppgifterna insamlades under mars-april 1970. De genomsnittliga avgifterna kan beräknas stiga med 1—2 kr./dag och år till följd av den stigande allmänna lönenivån. Dessa uppgifter ger en bild av de normala tillsynskostnaderna vid 1970 års lönenivå för familjer som anlitar samhällets barntillsynsverksamhet. För ensamstående föräldrar kan man räkna med en utgift på 3—10 kr./dag eller ca 50—200 kr./mån. och för två förvärvsarbetande makar tycks en normal tillsynskostnad ligga på 8-20 kr./dag eller ungefär 150-400 kr./mån. och barn beroen225

Tabell 134 Avgifter för barntillsyn enligt kommunförbundets rekommendation i de inkomstlägen som var vanliga år 1970 Familjetyp

Två förvärvsarbetande makar med barn på daghem Två förvärvsarbetande makar med barn i familjedaghem Ensamstående förvärvsarbetande med barn på daghem Ensamstående förvärvsarbetande med barn i familjedaghem

Genomsnitts- Avgift för familj med inkomst 2 barn kr./mån. 1 barn varav ett på daghem kr./ dag

kr./ mån.

kr./ dag

kr./ mån.

kr./ dag

kr./ mån.

4 200

3 700

1 850

1 700

de på inkomst och antal barn. "Syskon-rabatten" enligt kommunförbundets taxa är som synes mycket kraftig. Medan makar med ett barn och genomsnittlig daghemsavgift betalar 17 kr./dag, betalar tvåbarnsfamiljen sammanlagt 20 kr./dag. Merkostnaden för det andra barnet är alltså endast 3 kr./ dag eller ca 60 kr./mån. I lägre inkomstlägen är merkostnaden endast 1 kr./dag eller ca 20 kr./mån. För de familjer som har barn på daghem eller i familjedaghem i kommuner där en taxa av detta slag tillämpas är alltså tillsynskostnaderna starkt differentierade efter inkomst, medan familjens avgifter för barnets eller barnens tillsyn i ganska liten omfattning beror på om man har ett eller flera barn. En vanlig siffra tycks vara att två förvärvsarbetande makar betalar 300-400 kr./mån. för tillsyn av ett eller flera barn i förskoleåldern. Utgiften för ensamstående förälder tycks i regel ligga på 100-200 kr./mån. Den högsta avgiften enligt taxan är numera så pass hög som 34 kr./dag men den utgår först vid en inkomst på mer än 9 000 kr./mån. Även i detta inkomstläge är merkostnaden för det andra barnet så låg som 4 kr./dag. Många föräldrar har emellertid inte möjlig226

2 barn på daghem

het att anlita samhällets barntillsynsverksamhet. Det finns ca 130 000 barn under 7 år vars mödrar förvärvsarbetar på heltid och ytterligare drygt 100 000 barn vars mödrar arbetar 20-34 timmar per vecka, medan det finns ca 80 000 platser för barn under 7 år i daghem och kommunala familjedaghem. Enligt familjeundersökningen (hösten 1970) hade ca 58 000 familjer med barn under 10 år barnen i barnstuga och ca 24 000 familjer hade barn i kommunalt familjedaghem medan ca 46 000 familjer hade barn i privat familjedaghem och ca 64 000 familjer angav att barnen fick tillsyn i hemmet av annan än föräldrarna. Ca 6 000 familjer med barn under 10 år angav att barnen var utan tillsyn. Hushållsbudgetundersökningens uppgifter (år 1969) omfattar även de familjer som inte kan eller vill anlita samhällets barntillsyn. Där framgår att familjer med ett barn i förskoleåldern i inkomstlägen över 30 00040 000 kr./år - alltså i de inkomstlägen där familjer med två fullt förvärvsarbetande föräldrar normalt befann sig - genomsnittligt hade en utgift för barntillsyn och hushållstjänster i storleksordningen 3,5—4,0% av familjens totala konsumtion, vilket motsvarar ca 100-150 kr./mån. För familjer med SOU 1972:34

barn som fyllt tre år avsåg utgiften praktiskt taget helt barntillsyn utanför hemmet medan familjerna med barn under tre år genomsnittligt hade en något större utgift för hushållstjänster (praktikant, hemhjälp eller liknande) än för barntillsyn utanför hemmet. Frekvensen av olika tillsynsformer framgår inte av undersökningen. Det bör observeras att alla dessa uppgifter är genomsnittssiffror för en grupp barnfamiljer där det även ingår familjer som helt saknar direkta utgifter för barntillsyn. Genomsnittsutgiften för de familjer som verkligen har barntillsynsutgifter ligger alltså högre än vad siffrorna 100-150 kr./ mån. anger. När barnen börjat skolan sjunker tillsynsutgifterna markant. Avgifterna på fritidshem är som nämnts i regel låga. 1 hushållsbudgetundersökningen redovisas en genomsnittsutgift avseende barntillsyn och hushållstjänster för familjer med inkomster över 40 000 kr./ år och med ett barn i skolåldern på 0,9 % av konsumtionen vilket motsvarar ca 30 kr./ mån. Det är svårt att uttala sig generellt om kostnaderna för barns vård och tillsyn. Även om förvärvsfrekvensen stiger snabbt för mödrar med förskolebarn är det ändå i dag många familjer som måste eller vill ordna de små barnens tillsyn genom att en av föräldrarna avstår från förvärvsinkomster. Inkomstbortfallet kan då åtminstone delvis ses som en betydande indirekt tillsynskostnad. Många mödrar arbetar deltid, vilket kan betraktas som ett partiellt inkomstbortfall, men det gäller inte bara mödrar med yngre barn utan i nästan lika stor omfattning mödrar med barn i tonåren. För förskolebarn som vistas på daghem eller i familjedaghem kan en ungefärlig normalkostnad för närvarande anges till 100200 kr./mån. för ensamstående föräldrar och 300—400 kr./mån. för två förvärvsarbetande makar, oberoende av antalet barn i familjen. En viss del av denna utgift kan egentligen betraktas som en konsumtionskostnad eftersom familjen avlastas vissa utgifter för mat, lekmaterial och slitage i hemmet. De direkta tillsynsutgifterna för dessa barn sjunker marSOU 1972:34

kant när barnen börjar skolan för att i stort sett försvinna efter några år. Kostnadsuppgifterna är emellertid schematiska och det finns ett stort antal- individuella variationer i mönstret. Spännvidden mellan de högsta och de lägsta kostnaderna är betydligt större i fråga om tillsynskostnaderna än i fråga om konsumtionskostnaderna.

Förvärvsavdraget Syftet med förvärvsavdraget anges i propositionen om 1970 års skattereform (prop. 1970:70) vara att skapa rättvisa mellan familjer med en och två förvärvsarbetande genom ett hänsynstagande till den merkostnad för tvåförsörjarfamiljen som uppkommer till följd av att barntillsyn måste ordnas då båda föräldrarna är borta från hemmet. Har makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft arbetsinkomst får den make som haft den lägsta inkomsten åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget uppgår i fråga om inkomst av rörelse till 25 % av nettointäkten och i fråga om tjänst till 25 % av inkomsten, i båda fallen dock högst till 2 000 kr., dvs. en minskning av det tidigare gällande maximibeloppet med 1 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kr. Även ensamstående med barn under 16 år har rätt till förvärvsavdrag. I propositionen framhåller departementschefen bl. a. följande (s. 84). Förvärvsavdragen har, utom i fall av ensamstående med hemmavarande barn under 16 år, anknutits till sammanlevnad mellan makar eller därmed likställda skatteskyldiga och kan inte som jag tidigare understrukit sägas höra hemma i ett system med renodlat individuell beskattning. Ett slopande av avdragen är värdefullt också från förenklingssynpunkt, som framhållits vid remissbehandlingen. Att helt avskaffa förvärvsavdragen i och med genomförandet av den här föreslagna skattereformen skulle emellertid innebära betydande skatteskärpningar absolut sett och i fråga om marginalskatt. Jag är därför inte beredd att f. n. helt slopa förvärvsavdragen men reglerna bör omarbetas och förenklas. 227

Avdragsrätten förutsätter sålunda i fråga om gifta att båda makarna har inkomst av arbete medan det f. n. är tillräckligt om hustrun har sådan inkomst. Vidare krävs att familjen har hemmavarande barn under 16 år. En ändring av denna innebörd ligger i linje med förvärvsavdragets syfte att skapa rättvisa mellan familjer med en och två förvärvsarbetande. I fall där båda makarna har förvärvsarbete och familjen har minderåriga barn uppkommer regelmässigt en merkostnad jämfört med familjer där bara ena maken förvärvsarbetar. Merkostnaden hänför sig till den barntillsyn som måste ordnas då båda föräldrarna är borta från hemmet. I avvaktan på en ytterligare utbyggnad av samhällets barnstöd på bidrags- och serviceområdet bör denna merkostnad liksom hittills beaktas vid beskattningen i viss utsträckning. Denna hänvisning till en ytterligare utbyggnad av samhällets barnstöd på bidragsoch serviceområdet ger anledning att ta upp frågan om det är möjligt att nu helt avskaffa förvärvsavdraget och i stället ge ett motsvarande — eller bättre - stöd genom bidrag och service. Förvärvsavdrag tillkommer i första hand ensamstående föräldrar och tvåförälderfamiljer där båda makarna förvärvsarbetar. Till följd av att det har formen av ett avdrag vid beräkningen av inkomsten, inte ett avdrag från den uträknade skatten, har det större värde ju högre inkomst föräldrarna har. Det är alltså en av de fä familjepolitiska stödformer som finns kvar som har sådana effekter. Att avdraget anges som en viss andel av inkomsten är inte i och för sig stötande eftersom en mycket låg inkomst i regel beror på att förvärvsarbetet har ringa omfattning. Vad kommittén finner olämpligt är att avdragets värde fortsätter att stiga även sedan avdragsbeloppet nått sitt maximum. I inkomstläget 8 000-20 000 kr./år är förvärvsavdragets värde ca 780 kr. och i inkomstläget 35 000-70 000 kr./år är det ca 1 250 kr. Förvärvsavdrag medges också vid s. k. faktisk sambeskattning, dvs. då gift person driver jordbruk eller rörelse med biträde av maken. I detta fall torde avdraget i viss utsträckning få ses som en kompensation för att makarna - på grund av förbudet mot 228

avdrag för makelön - inte kan få den gemensamma inkomsten fördelad efter arbetsinsatsernas omfattning och beskattad individuellt. Förvärvsavdraget beräknas under år 1971 medföra minskade skatteintäkter om ca 440 milj. kr. för stat och kommun, vilket t. ex. motsvarar kostnaden för en höjning av de statliga bostadstilläggen med ca 375 kr./år eller av de allmänna barnbidragen med ca 245 kr./år och barn. I princip anser kommittén det tilltalande att fortsätta linjen att flytta över familjestödet från skattesidan till bidrag och service. Ett stöd som har större värde i högre inkomstlägen har inte den inriktning som kommittén anser att familjestödet bör ha. Förvärvsavdragen tar dessutom inte hänsyn till antalet barn i familjen. Att helt avskaffa förvärvsavdragen skulle emellertid medföra betydande skattehöjningar även i låga och medelhöga inkomstlägen för de familjer som nu åtnjuter dessa avdrag. Om man skulle kompensera dessa skattehöjningar bidragsvägen - exempelvis genom barnbidragen eller bostadstilläggen i sådan omfattning att även ettbarnsfamiljer i normala inkomstlägen fick full kompensation, skulle omläggningen medföra förstärkningar av stödet för ettbarnsfamiljer i lägre inkomstlägen och framför allt för familjer med flera barn. Dessa effekter kan i och för sig anses önskvärda men omläggningen skulle då kräva mycket betydande anslagshöjningar utöver de summor som skulle frigöras genom att förvärvsavdragen togs bort. Härtill kommer de problem som är förknippade med förvärvsavdragets funktion vid den faktiska sambeskattningen. En intressantare möjlighet förefaller vara att göra en viss reduktion av förvärvsavdragen, lämpligen i samband med att man stimulerar till en snabbare utbyggnad av samhällets barntillsynsverksamhet och sänker föräldraavgifterna för denna barntillsyn. Åldersgränsen för barn som berättigar till förvärvsavdrag är som nämnts 16 år. Några mer betydande kostnader för familjen för tillsyn av tonåringar eller ens för barn över 10-årsåldern torde inte förekomma. En sänkSOU 1972:34

ning av åldersgränsen från 16 år till 10 år skulle ge ca 135 milj. kr. i ökade skatteintäkter för stat och kommun. Om man skulle överväga en minskning av den skattelättnad som förvärvsavdraget ger familjer där båda makarna förvärvsarbetar, skulle det också finnas skäl att ompröva den förmån som 1 800-kronorsavdraget innebär för familjer där endast en av makarna har inkomst. Detta 1 800-kronorsavdrag är ett avdrag på den slutliga skatten. Det ger därför inte — som förvärvsavdraget och andra avdrag på inkomsten — större skattelindring i högre inkomstlägen. Det är emellertid en förmån som i första hand utgår efter civilstånd och inte efter barnförekomst (jfr ovan s. 212). Andra sådana förmåner är hemmamakeförsäkringen inom sjukförsäkringen och - delvis — änkepensionerna. Förändringar av dessa båda avdrag skulle emellertid gripa in i hela skattesystemet och kräver överväganden som går utanför kommitténs uppdrag. Kommittén lägger därför inte fram förslag i dessa hänseenden. Avgiftssättningen inom samhällets barntillsyn De avgifter som tas ut för samhällets barntillsyn utgör ofta en väsentlig del av barnkostnaderna och påverkar alltså familjens ekonomiska situation. Den höjning av föräldraavgifterna som Svenska kommunförbundet rekommenderade i oktober 1970 innebär för åtskilliga barnfamiljer utgiftshöjningar som betydligt överstiger hela det ekonomiska stöd i form av barnbidrag som samhället ger dessa familjer. Avgifternas storlek har också samband med frågan om det ekonomiska stödet bör differentieras efter barnens ålder. Upptrappningen av avgiften vid stigande inkomst är vidare en av de faktorer som, vid sidan av skatten och inkomstprövningsreglerna för bostadstilläggen, bestämmer de s. k. samlade marginaleffekterna. Dessa avgör i vilken utsträckning en ökning av familjens bruttoinkomst verkligen leder till en ökning av familjens disponibla inkomst. Avgifternas SOU 1972:34

nivå har också betydelse för de s. k. tröskeleffekterna när en förälder återupptar sitt förvärvsarbete. Tabell 135 visar en jämförelse mellan den disponibla inkomsten efter skatt och bidrag för exempelfamiljerna A, B och C (jfr. s. 218) dels när de är utan barn och dels när de har två barn i förskoleåldern. När båda föräldrarna har inkomst har daghemsavgift räknats av (halv avgift vid halv inkomst). När endast den ena maken förvärvsarbetar är alltså den disponibla inkomsten större för makar med två barn än för barnlösa makar i samma inkomstläge. När båda makarna har lika stora inkomster är däremot den disponibla inkomsten lägre för barnfamiljer än för de barnlösa makarna, i vart fall i högre inkomstlägen. Skillnaderna i disponibel inkomst är resultat av förvärvsavdrag, barnbidrag, bostadstillägg och daghemsavgift. Tabell 136 visar betydelsen av dessa faktorer var för sig. För familjen A när båda makarna har lika stora inkomster har alltså daghemsavgiften lika stor betydelse som barnbidraget och förvärvsavdraget tillsammantagna. I tabellerna har hänsyn inte tagits till de kommunala bostadstilläggen. Differentierade avgifter kan motiveras som en åtgärd som möjliggör att barntillsynsverksamheten avgiftsfinansieras i relativt stor omfattning utan att avgiften blir alltför betungande för familjer med låga inkomster. Att barntillsynsavgifterna i flertalet kommuner differentieras efter föräldrarnas inkomst innebär också en viss inkomstutjämning mellan bättre och sämre ställda familjer. Kommittén finner det i och för sig angeläget att familjestödet innefattar ett hänsynstagande till att familjer i lägre inkomstskikt har svårare att bereda utrymme för de utgifter barnen medför. Att daghemsavgiften ökar vid stigande inkomst är emellertid en av de faktorer som gör att en ökning av familjens bruttoinkomst i vissa fall kan ge en relativt liten ökning av familjens disponibla inkomst. Det är viktigt att inkomstutjämnande åtgärder utformas på ett sådant sätt att den effekt som eftersträ229

Tabell 135 Disponibel inkomst för familjerna A—C med en och två förvärvsarbetande samt utan barn och med två barn Årsinkomst kr.

Disponibel inkomst kr./mån.

Skillnad

Ena maken

Andra maken

Makar utan barn

Makar med två barn

Familjen A

20 000 20 000 20 000

0 10 000 20 000

1296 1 788 2 292

1646 2 042 2 290

+ 350 + 254 2

Familjen B

40 000 40 000 40 000

0 20 000 40 000

2 048 3 043 3 796

2 248 3 125 3 600

+ 200 + 82 - 196

Familjen C

60 000 60 000 60 000

0 30 000 60 000

2 677 4 104 5 054

2 877 4 122 4 724

+ 200 + 18 - 330

Tabell 136 Inverkan av förvärvsavdrag, familjestöd och daghemsavgifter för familjerna A—C med två barn

Familjen A

Familjen B

Familjen C

Årsinkon ist kr.

Inverkan på den dispon ibla inkomsten kr./mån.

Ena maken

Andra maken

Förvärvsavdragets värde

20 000 20 000 20 000

0 10 000 20 000

40 000 40 000 40 000

0 20 000 40 000

65 104

60 000 60 000 60 000

0 30 000 60 000

85 103

_ 65 65

_ —

vas kan nås utan alltför kraftiga marginaleffekter vid stigande inkomst. Av detta skäl bör man så långt möjligt undvika att ha inkomstprövade förmåner eller inkomstrelaterade avgifter löpande parallellt, utöver den progressiva beskattningen. En inkomstutjämning genom differentierade barntillsynsavgifter ger relativt liten effekt eftersom den bara når de familjer som har barn i samhällets barntillsyn. Den progressiva beskattningen och det särskilda stödet till barnfamiljer i lägre inkomstlägen genom bostadstilläggen har betydligt större räckvidd som medel för en inkomstutjämning. Om marginaleffekterna vid en inkomstökning genom ökad skatt, minskat bostads230

Barnbidrag

Bostadstillägg

200 200 200

150 72

200 200 200 200 200 200

_ _ _ -

Daghemsavgift

Nettoeffekt

83 267

+ 350 + 254 2

_ 183 500

_ 267 633

+ 200 + 82 -196 + 200 + 18 -330

tillägg och ökad daghemsavgift tillsammans blir så stora att det inte framstår som lönsamt att få en ökning av inkomsten kan detta misskreditera bidragssystemet och försvåra en fortsatt förstärkning av kontantstödet till barnfamiljer i lägre inkomstlägen. Genom att minska spännvidden mellan de nuvarande högsta och lägsta avgifterna kan man dämpa marginaleffekterna vid stigande inkomst. Den nuvarande spännvidden är enligt kommitténs mening inte motiverad. Vid avvägningen av den högsta avgiften bör hänsyn bl. a. tas till statsbidragen och kostnader och avgifter för en lekskoleplats. I de lägsta inkomstlägena tar man nu inte hänsyn till de minskade konsumtionskostnader som familSOU 1972:34

jer får när barnet är på daghem. Det borde serna för 1969 års hushållsbudgetundersökåtminstone finnas en minsta avgift som ning (se s. 109) diskuterades möjligheterna att täcker minskade kostnader för mat och slita- begära att familjerna i sin bokföring skulle ge m. m. för familjen. Vidare har familjer hänföra olika utgifter för varor och tjänster med barn på daghem i regel förvärvsavdrag, till olika hushållsmedlemmar. Man kom fram som är avsett för tillsynskostnader. Det finns till att detta endast var möjligt i fråga om skäl att också i viss mån beakta värdet av varugruppen kläder och skor som alltså finns särredovisad för varje hushållsmedlem. Ett detta vid fastställande av minimiavgiften. Enligt kommitténs mening finns det par andra utgiftsposter i undersökningen — emellertid skäl som talar för att man inte barnmat och barntillsyn - är direkta följder nöjer sig med att minska spännvidden mellan av att det finns barn i hushållet. Ett fåtal högsta och lägsta avgift i den taxa kommun- andra poster kan kanske i huvudsak hänföras förbundet rekommenderat utan går vidare till de vuxna medlemmarna i hushållet och prövar ett system med enhetliga avgifter alkohol och tobak, utlandsresor, böcker och tidningar - men redan där är man på osäker oberoende av inkomst. En påtaglig fördel med enhetliga avgifter mark och de beräkningar rörande vuxenvaror för barntillsyn oberoende av inkomst är att av detta slag som kommittén låtit utföra har ett sådant system inte bidrar till att skapa inte visat sig användbara. I stort sett tvingas höga marginaleffekter vid inkomstökningar. man konstatera att utgifterna för barnen Vidare vet föräldrarna från början vad bar- smälter in i familjens ekonomi på ett sätt nens tillsyn kommer att kosta och behöver som gör direkta beräkningar av faktiska inte räkna med avgiftsförändringar alltefter- barnkostnader ogenomförbara. Vi är då hänvisade till att söka oss fram som inkomsten ändras. Ett system med enhetliga avgifter är betydligt enklare att admi- till en ungefärlig bedömning på grundval av nistrera. Det reducerar dessutom risken för erfarenhetsresonemang och jämförelser av att en social skiktning vid valet av barntill- olika slag. I första hand är syftet att söka synsform uppkommer genom att barnfamil- beskriva hur barnkostnaderna faktiskt ter sig jer i högre inkomstlägen söker hjälp med i dag men det är ofrånkomligt att man på tillsynen i andra former. En enhetsavgift - vissa punkter också får inslag av normativa eller eventuellt ett avgiftsfritt system — är bedömningar, dvs. inte konstateranden av också principiellt tilltalande som ett uttryck vilken standard barnen faktiskt har utan för att barntillsynsverksamheten bör ses som bedömningar av vilken standard barnen bör en samhällsservice för alla. Denna fråga kan tillförsäkras. En beräkning av kostnaderna för barns bli mer aktuell vid ett införande av en allmän konsumtion, utförd av docent Erland Hofförskola. sten och socionom Mirre Hofsten på grundAv dessa skäl anser kommittén att enhetlival av 1969 års hushållsbudgetundersökning, ga barntillsynsavgifter, oberoende av inkomst, är att föredra framför den differen- redovisas i kap. 4 s. 135. Beräkningen bygger tierade taxa som nu tillämpas i de flesta på antaganden om hur stor andel av familjens konsumtion av olika slags varor och kommuner. Kommitténs förslag rörande avgiftssätt- tjänster som bör hänföras till barnen. För år 1969 beräknar makarna Hofsten de genomningen vid barntillsyn redovisas i kap. 10. snittliga kostnaderna för barns individuella konsumtion till ca 250-300 kr./mån. för Konsumtionskostnaderna familjer med en disponibel inkomst som Olika försök har gjorts att beräkna barnens understiger 30 000 kr./år och till ca konsumtionskostnader. Att direkt ur någon 350-450 kr./mån. för familjer med en disundersökning läsa ut vad barnen faktiskt ponibel inkomst som överstiger den nivån. kostar är tyvärr inte möjligt. Vid förberedel- Vid en omräkning till prisnivån i januari SOU 1972:34

1972 bör de ingivna månadskostnaderna enligt makarna Hofstens beräkningar höjas med 19 %, vilket betyder en ökning av de angivna beloppen med ca 50-90 kr./mån. Om man också till barnkostnaderna hänför en andel av familjens gemensamma konsumtion - bostad, inventarier, bil, TV, osv. - kommer man enligt beräkningarna upp i sammanlagda barnkostnader som blir i det närmaste dubbelt så stora som de angivna beloppen. I kap. 4 redovisas även vissa andra uppgifter som bygger på 1969 års hushållsbudgetundersökning. Vidare återges ett antal "bedömningar" av barnkostnadernas storlek av några budgetkonsulenter, av familjerna själva (i en intervjuundersökning 1963) och i samband med bestämningen av storleken av samhällets barnstöd i några olika sammanhang. För närmare detaljer hänvisas till detta kapitel. 1 det följande skall endast några sammanfattande synpunkter anläggas. Av intresse för den allmänna inriktningen av ett förstärkt barnstöd är främst hur konsumtionskostnaderna för barnen varierar med familjens inkomst, antalet barn i familjen och barnens ålder. Stödbehov efter inkomst och barnantal Att de faktiska barnkostnaderna varierar med familjernas inkomst är i och för sig lika självklart som att de varierar med antalet barn. Det är främst dessa båda faktorer som avgör hur mycket man har råd att kosta på barnen. Hushållsbudgetundersökningen (år 1969) visar exempelvis att det sammanlagda matkontot för barnfamiljer med inkomster över 40 000 kr./år genomsnittligt ligger 100-150 kr. högre per månad än matkontot för barnfamiljer med samma barnantal och inkomster under 20 000 kr./år. De flesta andra poster varierar kraftigare med inkomsten. Enligt makarna Hofstens nämnda beräkningar varierar kostnaden för barnets individuella konsumtion år 1969 i ettbarnsfamiljer från ca 250 kr./mån. för familjer med disponibel inkomst under 20 000 kr ./år till ca 460 kr./mån. för familjer med disponibel inkomst över 40 000 kr./mån. Här avspeglas 232

väsentliga standardskillnader som belyser behovet av att förstärkningar av det ekonomiska stödet främst kommer familjer i lägre inkomstlägen till del. Arbetsinkomsten ökar i regel inte när familjen får ett barn till, tvärtom ligger medianinkomsten lägre för mångbarnsfamiljerna. Samhällets ekonomiska stöd ökar visserligen, men så länge det inte täcker hela "barnkostnaden" måste resultatet normalt bli att såväl föräldrarna som barnen får leva inom snävare ekonomiska ramar ju fler barn det finns i familjen. En annan fråga är i vilken utsträckning det andra och de följande barnen faktiskt kan leva på samma standard som det första barnet för en lägre kostnad. Även här är man i hög grad hänvisad till erfarenhetsbedömningar, som kan vara nog så vanskliga att göra. Vad man erfarenhetsmässigt kan konstatera är att en del saker i någon utsträckning "ärvs" av yngre syskon. Det gäller kanske främst småbarnssaker; barnsäng, barnvagn, leksaker, småbarnskläder. Variationerna är sannolikt ganska stora från familj till familj, bl. a. beroende på familjens ekonomi och barnens kön. Det förefaller troligt att familjerna nuförtiden i större utsträckning än förr köper nytt till de yngre syskonen. Faktauppgifter som kan belysa frågan finns bara i fråga om kläder och skor där hushållsbudgetundersökningen visar att utgifterna för kläder och skor till barn under 7 år genomsnittligt är något lägre om barnet har syskon. För barn över 7 är kan ingen sådan skillnad utläsas. Bedömningen av bostadskostnaden för de yngre syskonen är ett särskilt problem. De flesta flerbarnsfamiljer har inte möjlighet att ge barnen var sitt rum. Behovet av rum hänger också samman med barnens ålder. Mindre barn kan lättare dela rum medan föräldrar med tonåringar sannolikt gärna vill kunna ge barnen egna rum, i vart fall om barnen är av olika kön, även om långtifrån alla har möjlighet till det. Vi vet också att mångbarnsfamiljerna oftare än fåbarnsfamiljerna är trångbodda. Deras genomsnittliga bostadskostnad ligger därför inte så avsevärt SOU 1972:34

över fåbarnsfamiljernas. Hur utvecklingen blir efter den 1 april i år, då kraftiga ökningar av det bostadsanknutna stödet trätt i kraft för barnfamiljer med en bostadskostnad över 400 kr. i månaden, är det ännu för tidigt att yttra sig om. Exempelfamiljen A (som består av ett gift par där endast en av makarna har förvärvsarbete och med en inkomst på 20 000 kr./år) har när skatten är dragen ca 1 300 kr./mån. att leva på när makarna inte har några barn. På den inkomsten kan de - om deras hyra är högst 400 kr./mån. - leva på ungefär samma standard som ett gift pensionärspar med enbart folkpensionsförmåner. Vi förutsätter då att pensionärsparet får ett kommunalt bostadstillägg som motsvarar den faktiska bostadskostnaden. Om familjen A med en inkomst på 20 000 kr./ år har ett barn och en hyra på 400 kr./ mån. och de vuxna lever på folkpensionsstandard, blir det ca 175 kr./mån. över till kostnaderna för barnet. Det är summan av det barnbidrag och det bostadstillägg de får därför att de har ett barn. Om de vill kunna kosta på barnet mer än vad de får i barnbidrag och bostadstillägg och om inte hustrun kan få arbete på orten, har de i stort sett att välja mellan att sänka sin egen standard under den standard som folkpensionärerna tillförsäkras eller att försöka få en billigare bostad. Om paret i stället har fyra barn, får de ca 2 000 kr./mån. att leva på när skatten är betald och bidragen räknats in. Om man räknar med en hyra på 400 kr./mån. och fortfarande utgår frän att föräldrarna lever på folkpensionsstandard blir det ca 700 kr./ mån. över för de fyra barnens mat, kläder, hälsovård, leksaker, sportutrustning, fickpengar osv. Det är det belopp familjen får i barnbidrag och bostadstillägg (175 kr./mån. och barn). I låga inkomstlägen är föräldrarnas möjligheter att bereda utrymme för barnkostnaderna genom att skära ner sina egna utgifter mycket begränsade. Barnens standard blir i hög grad beroende av det stöd samhället ger. Ju fler barn familjen får desto mindre är SOU 1972:34

möjligheterna att bereda utrymme för barnkostnaderna genom ytterligare nedskärningar i de vuxnas standard och desto mer bestäms barnens standard av samhällets ekonomiska stöd. Det stöd som nu ges genom barnbidrag och bostadstillägg kan knappast anses täcka ens en snävt beräknad barnkostnad utan föräldrarna måste själva skapa utrymme för en del av utgifterna för barnen. De flesta föräldrar finner det naturligt att pruta av på sin standard till förmån för barnen. Men dessa nedprutningar blir svårare att klara när familjen har låga inkomster och flera barn. De ekonomiska åtaganden som samhället kan vänta sig att föräldrarna skall göra för barnen får inte vara alltför stora — av hänsyn till barnen likaväl som av hänsyn till föräldrarna själva. Ju högre disponibel inkomst familjen har, desto mer umbärlig konsumtion för föräldrarna går barnkostnaderna ut över. Familjeundersökningen belyser som tidigare nämnts bl. a. i vilken utsträckning föräldrar har möjlighet att — när hyran är betald - själva leva på en inkomst som motsvarar folkpensionsstandard och därutöver kosta på barnen 200 kr. i månaden. Inkomstuppgifterna avser år 1969. Vid tolkningen bör beaktas att en viss underskattning av inkomsterna tycks föreligga i undersökningen. För en närmare redovisning av undersökningen och beräkningarna hänvisas till bilaga 1. Undersökningen visar att ca 180 000 barnfamiljer inte hade en disponibel inkomst som tillät dem en sådan minimistandard. I vissa bearbetningar av detta material har också en förvärvsarbetskostnad (för resor, fördyrade levnadskostnader) på 100 kr./mån. per heltidsarbetande och 50 kr./mån. per deltidsarbetande förälder inräknats i föräldrarnas minimistandard utöver belopp motsvarande folkpensionen. Detta medför givetvis att de belopp som återstår av den disponibla inkomsten för barnens del blir mindre. Med denna beräkning stiger antalet familjer som inte uppnådde minimistandarden till ca 210 000, fördelade på ca 180 000 tvåföräl233

derfamiljer och ca 30 000 enförälderfamiljer (här uppdelade efter faktiska samboendeförhållanden och inte efter civilstånd). Av dessa uppgifter att döma hade alltså år 1969 ungefär en femtedel av alla tvåförälderfamiljer och närmare en tredjedel av alla enförälderfamiljer så pass låga disponibla inkomster att de kunde låta barnen kosta högst 200 kr./mån. om de själva levde på den standard som folkpensionen ger. Undersökningen visar att andelen familjer som ligger under en sådan "miniminivå" ökar markant ju fler barn det finns i familjen. Eftersom inkomstuppgifterna i familjeundersökningen avser år 1969 kan detta material inte utan vidare läggas till grund för bedömningen av barnfamiljernas försörjningssituation i dag. Inkomst- och prisutvecklingen måste beaktas. Skattereformen den 1 januari 1971 har medfört minskat uttag av statlig inkomstskatt i lägre inkomstlägen. För exempelvis gift med hemmamake medförde reformen en minskning av statsskatten med ca 1 000 kr./år i inkomstlägen upp till 30 000 kr./år vilket i många fall motvägts av kommunalskattehöjningar. Förstärkningen av bostadstilläggen från den 1 april 1972 har medfört förbättringar främst för mångbarnsfamiljer och familjer med höga hyror. Familjer i inkomstlägen under 30 000-40 000 kr./år med hyror på 700 kr./ mån. eller mera har genom reformen fått 150-300 kr./mån. i ökat stöd. Att mångbarnsfamiljerna och de ensamstående föräldrarna är i en särskilt utsatt situation framgår också av socialhjälpsstatistiken. År 1970 ingick ca 150 000 barn under 16 år bland de personer som uppbar socialhjälp. Av dessa var det drygt 120 000 som antingen var barn till ensamstående föräldrar eller ingick i familjer med tre eller flera barn. Detta motsvarar 14 % av hela antalet barn i dessa båda kategorier. De båda grupperna är mycket starkt överrepresenterade bland socialhjälpstagarna. Bostadstilläggen har medfört betydande förbättringar av det ekonomiska stödet för barnfamiljer i låglönegrupperna och medverkar härigenom till en önskvärd utjämning 234

mellan bättre och sämre ställda grupper i samhället. De har allmänt godtagits som ett väsentligt inslag i vår socialpolitik. Bostadstilläggen har förstärkts och förändrats genom statsmakternas beslut hösten 1971. Genom omvandlingen av det statliga bostadstillägget till ett enhetligt stöd som utgår med 75 kr. per barn och månad och genom den kraftiga förstärkningen av de kommunala hyresanknutna tilläggen har barnfamiljer med många barn och familjer med höga hyror tillförts ca 330 milj. kr. i ökat ekonomiskt stöd. Syftet med bostadstilläggen angavs i 1968 års proposition vara dels att ge ett allmänt konsumtionsstöd till barnfamiljer i lägre inkomstlägen, dels att medverka till en förbättring av dessa familjers bostadsstandard. Denna dubbla målsättning angavs också i författningen. Genom besluten hösten 1971 har bostadstilläggens uppbyggnad förenklats väsentligt. Genom att det statliga bostadstillägget nu i sin helhet utgår oberoende av bostadsvillkor, tillgodoses önskemålet att alla barnfamiljer, oavsett bostadsförhållanden, skall på lika villkor få del av stödet. Bostadstilläggen kommer genom sin konstruktion i särskilt hög grad mångbarnsfamiljerna till del, i synnerhet efter denna omläggning. Det material kommittén redovisar om barnfamiljernas situation understryker starkt behovet av ökat stöd till mångbarnsfamiljerna. Denna reform kan — även om den inte på alla punkter överensstämmer med de preliminära bedömningar som hade gjorts inom kommittén när reformen beslöts — i huvudsak ses som ett tidigareläggande av en utbyggnad som eljest skulle ha föreslagits från familjepolitiska kommitténs sida i detta betänkande. Fortfarande är emellertid det samlade stödet genom barnbidrag och statligt bostadstillägg inte så pass stort att det ger barnfamiljer med lägre inkomster möjlighet att åtminstone låta barnen kosta 200 kr./mån. Kommittén anser att det löpande ekonomiska stödet bör förstärkas ytterligare, i första hand för barnfamiljer i lägre inkomstSOU 1972:34

lägen och med särskild tyngdpunkt på mångbarnsfamiljer.

mera jämnt över husets livslängd. Normativt, dvs. med tanke på den standard barnen bör tillförsäkras, finns det också snarare anledning att räkna med stigande bostadskostnaBarnens konsumtion i olika åldrar der när barnen blir äldre, om man nämligen En väsentlig fråga är i vilken utsträckning utgår från att det är förenat med större konsumtionsutgifterna för barnen varierar problem för tonåringar att dela rum än för med barnens ålder. I fråga om utgifterna för yngre barn. mat och dryck ger uppgifterna från hushållsDet är svårt att direkt i siffror ange de budgetundersökningen stöd för uppfatt- sammanlagda konsumtionskostnaderna för ningen att dessa utgifter — som tar i anspråk barn i olika åldrar. Det finns stora variatio20-25 % av en barnfamiljs budget - stiger ner mellan olika familjers behov och levnadsrelativt kraftigt med barnens ålder. Det ma- mönster. Det enda som med säkerhet kan terial som redovisas i avsnittet om 1969 års sägas är — som kommittén kunde konstatera hushållsbudgetundersökning rörande barn i redan i sitt första betänkande — att barnettbarnsfamiljer ger intryck av att genom- kostnaderna är vad föräldrarna kan och vill snittsutgifterna för dessa barns mat och kosta på barnen. För att konkret belysa dryck då låg på (mycket ungefärligt) 100 kr. frågan om barnkostnadernas fördelning kan i månaden för barn i förskoleåldern och det ändå finnas skäl att söka ange en ungeuppemot 200 kr. för barn i skolåldern med färlig kostnadsram för förskolebarn och för sannolikt en relativt kontinuerlig stegring barn i skolåldern. allteftersom barnet blir äldre. Dessa uppgifDet torde vara svårt att hålla kostnaderna ter stämmer väl med de olika bedömningar för ett förskolebarn under 200 kr. i månaden av barnkostnader som redovisas i kap. 4. även om vi vet att en del familjer är Det bör beaktas att livsmedelspriserna stigit tvungna till det. Vanligen torde emellertid med ca 25 % från 1969 (årsgenomsnitt) till kostnaderna för ett barn i förskoleåldern — januari 1972. bostaden oräknad — ligga på ungefär 200— Utgifterna för barnens kläder och skor 300 kr. i månaden, uppdelat på grovt taget steg också enligt undersökningen markant ca 100 kr. på mat, 50-100 kr. på kläder med barnens ålder - från genomsnittligt o. d. samt 50-100 kr. på hygien, hälsovård, 35—40 kr./mån. upp till ett genomsnitt på leksaker och diverse. Det är en uppskattning 100 kr./mån. för ungdomar i åldern 16—20 som stämmer ganska väl med de bedömår när föräldrarna tjänar minst 30 000 kr./år. ningar som redovisas i kap. 4. Matutgiften Erfarenhetsmässigt kan man också konsta- är möjligen något högt räknad för barn som tera att utgifterna för lek- och sportartiklar, vistas på daghem eller i familjedaghem. För fickpengar, nöjen, hobbies och resor visar en dessa barn ingår egentligen en andel konsumganska kraftig ökning när barnen blir äldre. tionsutgifter i daghemsavgiften. Lägger man Däremot tyder hushållsbudgetundersök- till ca 50 kr. i månaden som en schablonningen på att familjer med barn i skolåldern kostnad för del i bostaden (hälften av kost2 hade lägre bostadskostnader än familjer med naden för ett rum på 15 m till en kostnad 2 små barn. Detta torde förklaras av att famil- av 80 kr./m ) blir resultatet en konsumtionsjerna med äldre barn bor i något äldre och kostnad på grovt sett 250—350 kr. i månadärigenom billigare bostäder. De enskilda den för ett barn i förskoleåldern. För barn i skolåldern är säkert variationsfamiljerna upplever alltså regelmässigt inte några sjunkande bostadskostnader. Det sy- bredden ännu större, särskilt när det gäller stem med s. k. paritetslån som infördes 1968 tonåringar. En tonårings kostnader för mat, är avsett att bidra till en utjämning av hyror- kläder, nöjen, hobbies, sport, hygien, resor, na mellan äldre hus och hus i nyproduktio- fickpengar m. m. torde i flertalet fall gå upp nen genom att kapitalkostnaderna fördelas till åtminstone 300 kr. i månaden och det är SOU 1972:34

säkert inte ovanligt att kostnaderna stiger till uppemot 500 kr. i månaden om föräldrarnas ekonomi tillåter det. Följande grova uppdelning kan kanske göras: mat 100—200 kr., kläder o. d. 50-150 kr., nöjen, hobbies, sport, hygien, resor, fickpengar m. m. 100200 kr. Lägger man härtill en bostadskostnad på 50 kr. i månaden för ett delat rum eller 100 kr. i månaden för ett eget rum kommer man fram till en kostnad för en tonåring på ungefärligen 350—600 kr. i månaden. Även denna uppskattning stämmer ganska väl med de olika bedömningar som redovisas i kap. 4. Det torde vara svårt att gå längre än så i en precisering av konsumtionskostnadernas storlek. Redan dessa siffror bör användas med största försiktighet och läsas mot bakgrunden av de reservationer som gjorts inledningsvis för svårigheterna att särskilja barnens och de vuxnas konsumtion. Prisutvecklingen sedan 1969 bör också beaktas. Det kan vidare nämnas att många kommuner har större normalbelopp för socialhjälp för äldre än för yngre barn, bl. a. i Stockholmsområdet där normalbeloppen varierar från f. n. ca 175 kr./mån. för barn under 10 år till ca 320 kr./mån. för barn i åldern 16— 19 år. Till dessa belopp skall läggas allmänt barnbidrag med 100 kr./mån. Huvudintrycket av de undersökningar och bedömningar som här redovisats är att konsumtionsutgifterna stiger markant med barnets ålder. Det förefaller rimligt att räkna med att kostnaderna för en tonåring ligger 100-250 kr. högre per månad än kostnaderna för ett barn i förskoleåldern. Varje precisering av kostnader i kronor får dock förses med den reservationen att de faktiska utgifterna som nämnts blir vad föräldrarna kan och vill kosta på barnen. Klart är emellertid att skillnaden i konsumtionskostnader mellan yngre och äldre barn är så pass markant att den bör tas med i diskussionen om inriktningen av ett ökad stöd till barnfamiljerna.

236 Stödbehov efter barnens ålder Vi har i det föregående konstaterat att kostnaderna för barnens konsumtion stiger när barnen blir äldre. Slutsatsen härav är att ett stöd som enbart avser barnens konsumtion bör differentieras så att stödet för barn i tonåren ökas med hälften eller kanske t. o. m. fördubblas i förhållande till stödet för barn i förskoleåldrarna. Mot detta måste man emellertid väga direkta och indirekta kostnader för barnens vård och tillsyn i de lägre åldrarna. Den bild vi har fått av konsumtionsutgifterna gör att man kanske grovt kan beskriva dem i form av en stigande kurva även om de fria skolmåltiderna innebär en viss besparing för familjen när barnen börjar skolan. Tillsynskostnaderna — i form av antingen inkomstbortfall eller utgifter för tillsyn — förändras däremot mera tvärt vid vissa tidpunkter när tillsynsformen ändras. Mest påtagliga blir ändringarna när familjen återgår till att leva på två inkomster eller den ensamstående föräldern återupptar sitt förvärvsarbete. Dessa tvära förändringar inträffar vid olika tidpunkt för olika familjer. Det enda man med säkerhet kan utgå från är att ett inkomstbortfall i stort sett är ofrånkomligt under den första tiden i samband med och efter ett barns födelse, när förvärvsarbetande föräldrars barn blir sjuka och när en förälder måste vara hemma för att ta hand om ett handikappat barn. Att ett särskilt försörjningsstöd som avser att ge viss kompensation för den bortfallna inkomsten bör utgå i dessa situationer har kommittén framhållit tidigare i detta kapitel. I övrigt kan erinras om att andelen gifta kvinnor som tillhör i arbetskraften statistiskt sett stiger successivt från ca 47 % när yngsta barnet är under 3 år till ca 75 % när barnen är 11 — 16 år, men den enskilda familjen upplever inte en successivt stigande inkomst utan en markant förändring just vid den tidpunkt då man äter har två inkomster att leva på. En något fastare hållpunkt för bedömningen av tillsynskostnaderna erbjuder de SOU 1972:34

direkta utgifterna för barntillsyn i familjer där båda makarna förvärvsarbetar. Vi har även här konstaterat stora variationer. En relativt normal barntillsynsutgift för familjer som anlitar samhällets barntillsynsverksamhet förefaller vara 100-200 kr./mån. för ensamstående förälder och 300-400 kr./ mån. för makar som båda förvärvsarbetar. Dessa kostnader kan påverkas via avgiftssättningen, men även vid en enhetlig avgift av det slag kommittén tidigare uttalat sig om torde man få räkna med avgifter av denna storleksordning. Dessa siffror avser utgifter för familjer och alltså inte per barn. "Syskonrabatten" är i många fall så pass kraftig att utgiften inte stiger väsentligt om familjen har flera barn på daghem eller i familjedaghem. Denna utgift för barntillsyn sjunker markant när yngsta barnet börjar skolan eftersom avgifterna vid fritidshemmen i regel är betydligt lägre än daghemsavgifterna. Efter tioårsåldern är direkta tillsynskostnader mindre vanliga. Det är svårt att påstå att i varje enskilt fall en sammanvägning av tillsyns- och konsumtionskostnaderna för barnen visar att de med åldern sjunkande tillsynskostnaderna och de med åldern stigande konsumtionsutgifterna jämnar ut varandra och att resultatet blir en jämn linje. En fem- eller sexåring på daghem kostar lika mycket som en ettåring, men han drar betydligt högre konsumtionskostnader än ettäringen. En väsentlig fråga för kommitténs bedömningar är emellertid om det finns så klara generella skillnader i barnkostnader mellan barn i olika åldrar att det finns skäl för en differentiering av barnstödet efter barnens ålder. Vid en sammanvägning av konsumtions- och tillsynskostnaderna anser sig kommittén inte ha funnit belägg för att så är fallet. I kommitténs uppdrag ingår att pröva frågan om ett vårdbidrag avseende kostnaderna för barnens vård och tillsyn. Den slutsats som nyss dragits är av väsentlig betydelse vid denna prövning. Om det löpande stödet i form av allmänt barnbidrag och statligt bostadstillägg enbart skulle avse konsumtionskostnader, borde det SOU 1972:34

som förut framhållits stiga med barnets ålder. Då kommittén finner att en sådan differentiering av stödet inte bör ske ligger däri ett hänsynstagande till att barnet också medför tillsynskostnader. I praktiken fungerar vidare det in kom stp rövade stödet i form av bostadstillägg på så sätt att detta normalt är större — i många fall avsevärt större — när endast ena föräldern förvärvsarbetar än när båda gör det. En familj där en förälder stannar hemma hos barnen medan de är små får alltså av denna orsak ett större stöd (förutsatt givetvis att familjens inkomst inte ändå är så hög att den utesluter från bostadstillägg). Denna effekt förstärks om, som kommittén uttalat sig för, det inkomstprövade stödet ökas ytterligare. Att vid sidan av ett av barnens ålder oberoende stöd i form av barnbidrag och bostadstillägg också ha ett tillsynsstöd som upphör t. ex. när barnen är tre, sju eller tio år skulle sannolikt av barnfamiljerna upplevas som egendomligt, om man inte samtidigt lät konsumtionsstödet öka med barnens ålder med hänsyn till att konsumtionsutgifterna för barn i tonåren är betydligt högre än för yngre barn. Att ett särskilt tillsynsstöd upphör vid en viss ålder skulle dessutom kunna uppfattas som ett ställningstagande från samhällets sida att det är lämpligast att en av föräldrarna är hemma så länge barnen är under den åldern och att det sedan är lämpligast att den hemmavarande föräldern har förvärvsarbete. Kommittén har inte kunnat finna att det finns någon säker grund för påståenden att det i en viss ålder generellt är bäst för barnen att föräldrarna är hemma resp. att föräldrarna förvärvsarbetar. Ett tillsynsstöd som upphör vid en viss ålder skulle kunna medföra risker för en långsammare utbyggnadstakt i fråga om samhällets barntillsyn. 1 remissvaren på familjeberedningens betänkande Ökat stöd till barnfamiljer (SOU 1964:36) — som redovisats i kommitténs första betänkande — var uppfattningarna om ett vårdbidrags effekter delade. Bland dem som förordade ett sådant bidrag ansåg vissa att modern borde stanna hemma och vårda 237

barnet och tänkte sig att ett vårdbidrag familjeinkomsten är. Härigenom kan stödet skulle möjliggöra det. Andra ville stimulera förbehållas för de barnfamiljer som har ett ökad kvinnlig förvärvsverksamhet och ansåg mera framträdande behov därav, även där att ett vårdbidrag kunde användas i detta orsaken är att ena föräldern avstår från en syfte genom att man som villkor för bidrag förvärvsinkomst för att ta hand om småbarn. kunde kräva att båda föräldrarna skulle för- På denna väg kan också familjer med barn i värvsarbeta. Även riskerna för kvinnans ställ- tonåren få ett behövligt tillskott till familjening på arbetsmarknaden och för produk- inkomsten. Att förändringar av det löpande tionsbortfall inverkade på denna uppfatt- kontantstödet inriktas på barnfamiljer med ning. lägre inkomster ansluter sig väl till vad komI direktiven för kommitténs arbete anges mittén framhöll redan i sitt första betänkanatt frågan om införande av ett vårdbidrag de och till tankegångarna bakom såväl 1968 bör prövas bl. a. mot bakgrunden av att de års som 1971 års reformbeslut rörande boarbetsföra åldersgruppernas andel av totalbe- stadstilläggen. Förslag rörande detta stöd folkningen minskar. Ett hänsynstagande till läggs fram i kap. 10. detta förhållande skulle snarast innebära att Till andra frågor rörande åldersgränserna även - eller enbart - familjer med två för det familjepolitiska stödet återkommer förvärvsarbetande föräldrar skulle få del av kommittén i kap. 11. ett eventuellt vårdbidrag. Det finns emellertid redan ett hänsynstagande på skattesidan Särskilt samhällsstöd till en förälder familjer till dessa familjers tillsynskostnader genom förvärvsavdraget. Så länge detta finns kvar I direktiven för familjepolitiska kommittén skulle ett särskilt bidrag för samma ändamål anges att särskild uppmärksamhet bör ägnas framstå som en dubblering. åt olika kategorier av ensamstående barnförFörstärkningar av familjestödet bör enligt sörjare. kommitténs mening i första hand komma Ensamstående vårdnadshavare får i regel familjer i lägre inkomstlägen till del. Det är utöver barnbidrag och bostadstillägg - erdessa familjer som har det största behovet av sättning för den andra förälderns försörjett ekonomiskt tillskott medan familjer i ningsinsats för barnen antingen genom unhögre inkomstlägen har lättare att själva derhållsbidrag eller genom bidragsförskott bereda utrymme för de kostnader barnen eller barnpension. medför. För en sådan inriktning av ett förAtt rätten till bidragsförskott i ett fåtal stärkt familjestöd talar också det förhållan- fall kan falla bort om engångsbelopp erlagts det att barnfamiljerna själva — även familjer eller om modern vägrar att medverka till med låga inkomster — deltar i finansieringen fastställande av faderskapet är frågor som tas av det ökade stödet. Att införa ett helt nytt upp i kap. 12. Där föreslås också en utvidginkomstprövat stöd till familjer med barn i ning av möjligheterna att bevilja den ickelägre åldrar anser kommittén å andra vårdnadshavande föräldern eftergift i fråga sidan inte möjligt med hänsyn till de margi- om återkrav för utgivna bidragsförskott. naleffekter vid en inkomstökning som redan Bidragsförskott utgår med 40 % av basbenu uppkommer genom att skatten ökar och loppet, f. n. 236 kr. i månaden, om inte bostadstillägget minskar. underhållsbidrag utgår. Om underhållsbidraMed hänsyn härtill och då kommittén som get från den andra föräldern är lägre än tidigare nämnts inte funnit skäl att differen- bidragsförskottsnivån, fylls mellanskillnaden tiera stödet under barnens uppväxttid efter ut genom bidragsförskott. Genom bidragsbarnets ålder anser kommittén att något sär- förskott är vårdnadshavaren tillförsäkrad skilt vårdbidrag inte bör införas. stöd till dess barnet fyllt 18 år. UnderhållsbiI stället bör, som förut framhållits, det drag kan i vissa fall utgå även för äldre barn. stöd förstärkas som är större ju mindre Barnpension utgår dels inom folkpensio238

SOU 1972:34

neringen med normalt 25 % av basbeloppet, f. n. ca 145 kr./mån., dels från tilläggspensioneringen med viss andel av den avlidna förälderns (beräknade) egenpension. Om föräldrarna var gifta eller sammanbodde stadigvarande och om det är mannen som har avlidit uppbär änkan dessutom i regel änkepension. Till frågan om barnpension återkommer vi i det följande. Ensamstående föräldrar som uppbär bidragsförskott är alltså tillförsäkrade ett ekonomiskt stöd på ca 340 kr./mån., inräknat barnbidraget. Enförälderfamiljer med låga inkomster är dessutom (liksom tvåförälderfamiljer) berättigade till ett statligt bostadstillägg på 75 kr./mån. och barn. Eftersom flertalet ensamstående föräldrar har låga inkomster är de således i regel tillförsäkrade ett barnstöd på drygt 400 kr./mån. De kan dessutom få dels det 1 800-kronorsavdrag från den uträknade skatten som tillkommer tvåförälderfamiljer där endast en av makarna förvärvsarbetar, dels det förvärvsavdrag som tillkommer tvåförälderfamiljer där båda makarna förvärvsarbetar. En ensamstående utan barn och med en årsinkomst på 20 000 kr. har i dag en disponibel inkomst efter skatt på ca 1 145 kr./mån. Om han eller hon har vårdnaden om ett barn blir den disponibla inkomsten ca 1 770 kr./mån. (jfr bilaga 2 tab. 4A). Det "barnstöd" som denna ensamstående förälder får genom minskad skatt, barnbidrag, bostadstillägg och bidragsförskott uppgår alltså totalt till drygt 600 kr./mån. Det kan emellertid vara missvisande att jämställa bidragsförskott med sådant barnstöd som barnbidrag och bostadstillägg. Bidragsförskotten ersätter ju andra förälderns underhåll till barnet, medan denna underhållsskyldighet — som i princip åvilar alla föräldrar - i tvåförälderfamiljen fullgörs inom det egna hushållet och inte registreras som "barnstöd". En tvåförälderfamilj med ett barn och endast en förvärvsarbetande make har i samma inkomstläge en disponibel inkomst på ca 1 470 kr./mån. Enförälderfamiljen har alltså 300 kr. mer i månaden, beroende pä bidragsförskottet och förvärvsavdraget. EnförälderSOU 1972:34

familjen kan emellertid också ha barn tillsynskostnader som i detta inkomstläge ligger på 100-150 kr./mån. Till det kan komma en del kostnadsfördyringar för mat, kläder m. m. jämfört med en familj där en av makarna är hemarbetande på heltid. Ä andra sidan är det ju en mun mindre att mätta i enförälderfamiljen. Att den ensamstående föräldern skall ha förvärvsavdrag får — så länge denna avdragsform finns — betraktas som en självklar följd av att denne måste ha barntillsyn för att kunna skaffa sig inkomster. Dessutom får emellertid den ensamstående föräldern 1 800-kronorsavdråget. Motivet för införandet av detta avdrag var svårigheter för en av makarna att ta förvärvsarbete på grund av brist på arbetstillfällen, vårdnadsuppgifter e. d. 1 fråga om ensamstående föräldrar torde detta avdrag snarare få ses som ett allmänt försörjningsstöd och en kompensation för de förmåner som tidigare tillkom ensamstående förälder vid beskattningen. Barnbidrag och bostadstillägg utgår enligt samma regler som för gifta, medan bidragsförskottet (eller i andra fall barnpensionen) främst gäller ensamstående föräldrar. Bidragsförskottets syfte är som nämnts att ersätta bortfallet av den ena makens försörjningsinsats. I själva verket har de flesta ensamstående vårdnadshavare så pass låga inkomster att de har svårt att i betydande omfattning själva bidra till kostnaderna för barnen. Det relativt kraftiga stödet till enförälderfamiljerna får ses mot bakgrunden av deras faktiska situation. Genomsnittsinkomsten för ensamstående vårdnadshavare uppgick år 1971 till ca 16 700 kr./år mot ca 32 900 kr./år och 44 250 kr./år för makar med barn med en resp. två förvärvsarbetande. När man - som gjorts ovan — jämför en- och tvåförälderfamiljer i inkomstläget 20 000 kr./år bör man hålla i minnet att 60 % av enförälderfamiljerna har inkomster under denna nivå mot endast 9 % av tvåförälderfamiljerna. Om vi i stället jämför familjer med de genomsnittsinkomster som angetts i före239

gående stycke och med ett barn och om vi - kvenser beroende på när under barnfamiljens som i tidigare exempel — räknar med en hyra livscykel den inträffar. på 400 kr./mån. och en levnadsnivå för de För de ogifta mödrarna tycks enföräldervuxna motsvarande folkpensionens storlek situationen oftast endast gälla en relativt får vi det resultat som framgår av tabell 137. kort period efter barnets födelse. I flertalet Dessa schematiska beräkningar ger vid fall gifter sig modern inom några år efter handen att samhällets stöd till de ensamstå- barnets födelse. I många fall rör det sig aldrig ende föräldrarna, och generellt till lågin- om reellt ensamstående mödrar. Det tycks komsttagarna, samt skattesystemet tillsam- bli vanligare att unga människor bor tillsammantagna har en betydande utjämnings- mans och skaffar sig barn tillsammans utan effekt mellan den lågavlönade genomsnittliga att först gifta sig. Familjeundersökningen enförälderfamiljen och en genomsnittlig två- visar att drygt 45 % av alla ogifta mödrar förälderfamilj. Skillnaden i ekonomiska re- lever tillsammans under äktenskapsliknande surser är dock fortfarande markant mellan förhållanden, i regel med fadern till barnet. makar som båda förvärvsarbetar och en en- Dessa familjer befinner sig i en situation samstående förälder. Vid jämförelsen med likartad gifta småbarnsföräldrars. De behandtvåförälderfamiljen med en inkomsttagare las också i regel som dessa i skatte- och bör man hålla i minnet att den hemarbetan- bidragshänseende. de maken ofta kan göra vissa inbesparingar Bland de ogifta mödrar som inte sammanför familjens räkning. Vissa kostnader är lika bor med fadern finns säkert relativt många stora för en- som för tvåförälderfamiljer, som har problem av ekonomisk eller annan t. ex. för radio, TV, tidningar, andra behöver art. De är i regel relativt unga. En tredjedel inte skilja sig mera avsevärt (t. ex. för el, av de icke-gifta, ej samboende mödrarna är telefon, bil där sådan finns). Trots det stöd under 20 år när de får barnet. Likaså ungefär som utgår torde enförälderfamiljer som en tredjedel har ingen eller obetydlig rätt till grupp fortfarande vara den ekonomiskt tilläggssjukpenning under havandeskapsledigsämst ställda av de tre grupper som här heten. För unga kvinnor i denna situation — jämförts. som antagligen blir vanligare allteftersom Det är emellertid missvisande att resonera utbildningstiden förlängs — kan alltså komom enförälderfamiljer som en enhetlig och mitténs förslag om en garantinivå i föräldavskild grupp av barnfamiljer. Riktigare är raförsäkringen få stor betydelse i framtiden. För andra familjer inträffar enförälderatt se detta som en situation som inträffar under en viss period i åtskilliga barnfamiljers situationen längre fram i tiden, till följd av liv. Situationen får väsentligt olika konse- skilsmässa eller att en av makarna avlider. Tabell 137 Disponibel inkomst, folkpensionsnivå för de vuxna och återstående "barnstandard" i genomsnittliga inkomstlägen år 1971 för olika familjetyper med ett barn Familjetyp

Genomsnittlig enförälderfam ilj Genomsnittlig tvåförälderfamilj med en förvärvsarbetande Genomsnittlig tvåförälderfamilj med två förvärvsarbetande

Bruttoinkomst kr./mån. ca

Disponibel inkomst, kr./ man. ca

2 750

1 900

1 330

3 700

2 250

1 330

920 Vuxenkostnad och hyra kr./ man.

Barnstandard kr./ man.

1 Med avdrag för skatt och - utom för tvåförälderfamiljen med en förvärvsarbetande - daghemsavgift, samt bidragen tillagda.

240 SOU 1972:34

För dessa familjer finns det betydande skillnader mellan å ena sidan änkor och änklingar och å andra sidan frånskilda och gifta ej samboende (främst hemskilda) kvinnor. Änkor och änklingar har en genomsnittlig disponibel inkomst som ligger klart över genomsnittet för ensamstående föräldrar. Vid den tidigare nämnda miniminivå-undersökningen i familjeundersökningen redovisades ett betydligt större genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme (sedan från den disponibla kostnaden dragits hyra, folkpensionsstandard för modern och 200 kr. per barn) för änkor än för andra ensamstående kvinnor med barn. Andelen socialhjälpstagare är enligt familjeundersökningen relativt låg för änkor och änklingar med barn. De frånskilda och de gifta ej samboende mödrarna redovisar däremot en genomsnittlig disponibel inkomst som ligger under genomsnittet för ensamstående med barn, trots att de förvärvsarbetar i större utsträckning än änkorna. En betydande andel av dem (ca 35 % för de skilda kvinnorna) har en disponibel inkomst som inte når upp till den tidigare angivna miniminivån enligt beräkningarna i familjeundersökningen. Andelen socialhjälpstagare bland de frånskilda och de gifta ej samboende kvinnorna ligger så högt som ca 20 %. De frånskilda männen med vårdnad om barn förefaller vara bättre ställda än de frånskilda kvinnorna, men i jämförelse med änklingarna har de lägre disponibel inkomst och större andel socialhjälpstagare. Kommitténs principiella uppfattning är att stödet i olika enföräldersituationer bör vara lika stort oberoende av om vårdnadshavaren är fadern eller modern och oberoende av orsaken till att vårdnadshavaren är ensamstående. Om den andra föräldern betalar ett tillräckligt högt underhållsbidrag till barnet är behovet av särskilt stöd till en ensamstående vårdnadshavare inte så påtagligt. Gemensamt för de övriga faktiska enföräldersituationerna är dock att den ena förälderns försörjningsinsats för barnen är för låg eller helt försvinner. Det särskilda ekonomiska stödet i enföräldersituationerna bör i första hand ta SOU 1972:34 16

sikte på detta förhållande. De särskilda problem i övrigt som uppkommer i dessa situationer är mer en fråga om service i vidsträckt mening än en fråga om ekonomiskt stöd. När ena förälderns försörjningsinsats saknas utgår samhällets stöd antingen genom barnpension — om en förälder avlidit — eller bidragsförskott om föräldrarna lever skilda och den som inte har vårdnaden om barnet ej betalar underhållsbidrag. För närvarande skiljer sig nivån för dessa båda stödformer. Bidragsförskott utgår med 40 % av basbeloppet medan barnpensionen från folkpensioneringen utgör 25 % av basbeloppet. Även åldersgränsen är olika - 16 år för barnpension från folkpensioneringen och 18 år för bidragsförskott. Pensionsförsäkringskommittén har i sitt slutbetänkande Familjepensionsfrågor m. m. (SOU 1971:19) föreslagit att ett särskilt barnpensionstillägg införs att utgå till barnpension i samtliga fall då änkepension inte utgår efter den avlidne, dvs. främst till änklingar och till ogifta och frånskilda vårdnadshavare. Barnpensionstillägget föreslås utgå med totalt 40 % av basbeloppet, oavsett antalet barn. Denna konstruktion får ses mot bakgrunden av att pensionsförsäkringskommittén i ett mer långsiktigt resonemang förordar en försörjarpension till alla efterlevande föräldrar i syfte att ge den efterlevande möjlighet att ägna tillräcklig tid åt barnens vård och uppfostran. 1 betänkandet föreslås också bl. a. att åldersgränsen för barnpension från folkpensioneringen höjs från 16 till 18 år. Vid remissbehandlingen av pensionsförsäkringskommitténs betänkande har dessa förslag i huvudsak fått ett positivt mottagande. Förslaget om barnpensionstillägg avvisas dock av bl. a. riksförsäkringsverket och familjepolitiska kommittén, vilka även - liksom familjelagssakkunniga - avstyrker det mer långsiktiga förslaget om införande av en försörjarpension. I fråga om åldersgränsen för barnpension från folkpensioneringen förordar flertalet remissinstanser en höjning till 19 år. Familjepolitiska kommittén har i sitt re241

missyttrande tillstyrkt den föreslagna höjningen av åldersgränsen men alltså ställt sig avvisande till ett barnpensionstillägg av den konstruktion som föreslås i betänkandet. I stället har kommittén pekat på olika möjligheter att föra upp barnpensionsnivån till samma nivå som nu gäller för bidragsförskott, dvs. 40 % av basbeloppet. Kommittén anser att alla ensamstående vårdnadshavare bör tillförsäkras ett stöd motsvarande bidragsförskottets nivå. I de fall då änkepension utgår är stödet redan i dag normalt avsevärt större än bidragsförskottsnivån. Mot bakgrund av redovisade uppgifter om änkornas ekonomiska förhållanden finner kommittén inte skäl att förorda någon höjning av barnpensionsnivån i dessa fall. När barnpension från tilläggspensioneringen utgår i sådan omfattning att den sammanlagda barnpensionen motsvarar bidragsförskottsnivån torde inte heller någon höjning av barnpensionerna från folkpensioneringen vara motiverad. I övriga fall bör enligt kommitténs mening barnpension utgå med samma belopp som bidragsförskott. Till den frågan återkommer kommittén i kap. 10. Åldersgränsen för barnpension behandlas i kap. 11. I sitt remissyttrande ställer sig kommittén som nämnts också avvisande till pensionsförsäkringskommitténs resonemang om en försörjarpension för ensamstående föräldrar. Kommittén accepterar visserligen bedömningen att änkepensioneringen fortfarande fyller ett socialt behov men är inte beredd att förorda att man ytterligare bygger ut detta efterlevandeskydd genom att införa en försörjar- eller änklingspension. Kommittén anser i stället att handlingslinjen för framtiden bör vara att gradvis reducera efterlevandeskyddets omfattning när det gäller efterlevande vuxna. Samhällsutvecklingen och de ändrade familjemönstren leder till att skälen för att bibehålla änkepensionen blir allt svagare i framtiden. De sociala skäl som nu finns för en änkepension finns i regel inte för en änklingspension. Änklingarna som grupp har den bästa ekonomiska situationen av de olika grupperna ensamstå242

ende föräldrar. De har den högsta medianinkomsten - 24 800 kr. år 1969 enligt familjeundersökningen jämfört med 13 400 kr. för frånskilda kvinnor och 10 600 kr. för ogifta kvinnor. De uppvisar också den lägsta andelen socialhjälpstagare bland här berörda grupper — 5 % jämfört med 7 % för ogifta kvinnor och 22 % för frånskilda kvinnor med barn. Som kommittén tidigare framhållit bör ett familjestöd som tar sikte på försörjningen av en förälder endast ges i vissa situationer, såsom vid barnens födelse och när barnen är sjuka. Stödet till enförälderfamiljerna bör avse att ersätta bortfallet av den ena förälderns försörjningsinsats för barnet, inte att "pensionera" barnets vårdnadshavare under hela barnets uppväxttid. Slutligen vill kommittén här nämna att frågan om en förstärkning av det kommunala bostadstillägget för ensamstående med barn behandlas i kap. 16. Frågan om värdesäkring av familjestödet I kommitténs direktiv anges att barnfamiljerna bör kunna tillförsäkras en växande andel av ökningen av den totala privata konsumtionen. Kommittén har i sitt första betänkande angett att kommittén skall ta upp frågan om indexreglering eller annan form för successiv anpassning av bidragsbeloppen i konsumtionsstödet till pris- eller inkomstutvecklingen. Riksdagen har också förutsatt att kommittén prövar hithörande frågor. Vi har tidigare i detta kapitel (s. 210) visat att barnfamiljerna under 1960-talet haft en något snabbare inkomstutveckling än barnlösa inkomsttagare. Stödet till barnfamiljerna har i sin tur ökat snabbare, i fast penningvärde räknat, än barnfamiljernas realinkomster. Betydelsefulla förskjutningar har ägt rum i fråga om inriktningen av samhällets totala familjestöd, nämligen främst en minskning av sådant stöd som utgår efter civilstånd (dvs. till alla gifta) oberoende av barnförekomst, en ny förskjutning från skattelättnader till kontantstöd och i samband därmed en kraftig reducering av sådant SOU 1972:34

stöd som har större värde vid högre inkomst, inkomstutvecklingen i övrigt är likformig för en kraftig prioritering av den service tvåför- barnfamiljer och barnlösa och att kontantsörjar- och enförälderfamiljerna behöver stödet endast förändras i takt med penningsamt — framför allt genom de nya bostads- värdesutvecklingen och förändringen i antatilläggen - en styrning av det förstärkta let barn, leder tillskottet av gifta kvinnor på kon tantstödet till familjer i lägre inkomst- arbetsmarknaden till att barnfamiljernas lägen. Dessa förskjutningar avspeglar föränd- konsumtionsökning per person under ringar i synen på familjestödets roll genom 1970-1975 ändå kan beräknas bli lika snabb att föräldrarna betraktas som självständiga som de barnlösas. Till följd av den ökade och jämställda individer, att familjestödet kvinnliga förvärvsverksamheten kan alltså inriktas på barnen och att stödets inkomstut- barnfamiljerna beräknas öka sin konsumtion per person i samma takt som de barnlösa jämnande verkningar förstärks. Det framgår tydligt av de lämnade uppgif- även om kontantstödet inte ökar i takt med terna att utvecklingen under 1960-talet väl standardutvecklingen. har motsvarat den ambitionsnivå som anges i Därefter har två räkneexempel konstruedirektiven för kommitténs arbete, nämligen rats som visar den beräknade konsumtionsutatt barnfamiljerna skall tillförsäkras en vecklingen efter dels en inkomstöverföring växande andel av utrymmet för privat kon- till barnfamiljerna på 500 milj. kr. per femsumtion. Den utvecklingen har möjliggjorts årsperiod, dels en ökad satsning på barndels genom att mödrarna i ökad omfattning stugeverksamheten av samma storleksordtagit förvärvsarbete, vilket bl. a. underlättats ning. Om kontantstödet höjs med 500 milj. kr. genom en utvidgning av samhällets barn tillsynsverksamhet, dels genom ett ökat kon- per femårsperiod, utöver vad som erfordras för att stödet skall följa prisutvecklingen, tantstöd till barnfamiljerna. För att belysa verkningarna av ett ökat kommer barnfamiljernas konsumtion per familjepolitiskt stöd på barnfamiljernas — person att öka 0,1 % snabbare per år än om och övriga befolkningsgruppers — konsum- denna inkomstöverföring inte hade genomtionsutrymme har kommittén låtit utföra de förts. Ungefär hälften av det ökade stödet beräkningar som redovisas i kap. 7. I korthet får barnfamiljerna betala själva (finansiering kan dessa beräkningar sammanfattas på föl- genom ökat uttag av mervärdeskatt har antagits). Ökningen av barnfamiljernas konsumjande sätt. Om realinkomstema ökar lika mycket för tionsutrymme beräknas således till 250 milj. barnlösa som för barnfamiljer och om kon- kr. per femårsperiod. Utslaget på alla familjetantstödet till barnfamiljerna endast ökas i medlemmar skulle konsumtionen per individ takt med penningvärdesutvecklingen och an- och år bli 75 kr. större 1975 och 150 kr. talet barn, kommer konsumtionsökningen större 1980 än utan denna inkomstöverper person att bli snabbare för barnlösa än föring. För icke barnfamiljer skulle konsumför barnfamiljer. Vid en likformig inkomst- tionen minska med ungefär samma belopp. Om barnstugeverksamheten byggs ut till utveckling för barnlösa och barnfamiljer måste kontantstödet till barnfamiljerna öka i en kostnad av 500 milj. kr. per femårsperiod takt med standardutvecklingen för att kon- får det familjepolitiska stödet formen av en sumtionsökningen per person skall bli lika ökning av barnfamiljernas förvärvsinkomster. I detta exempel kan barnfamiljernas konhög för barnfamiljer som för barnlösa. Den förväntade ökningen av förvärvsverk- sumtionsförmåga beräknas öka obetydligt samheten bland gifta kvinnor påverkar emel- snabbare än när stödet gavs formen av en lertid också inkomstutvecklingen. I beräk- direkt inkomstöverföring. Satsningen på utningarna har antagits att tillskottet av gifta byggd barnstugeverksamhet kan enligt beräkkvinnor på arbetsmarknaden till 75 % består ningarna finansieras genom inflytande avgifav kvinnor med barn. Om man antar att ter, ökade direkta och indirekta bruttointäkSOU 1972:34

ter samt viss utgiftsminskning för sociala bidrag. Skatte- eller avgiftshöjningar skulle alltså inte behöva tillgripas. Icke-barnfamiljernas konsumtionsutrymme skulle inte minska i detta fall. Kalkyler av detta slag måste med nödvändighet bygga på en rad summariska antaganden som alltid kan diskuteras. Vidare har förändringarna i konsumtionsutrymme fördelats lika på alla barnfamiljer. Effekterna av ett förstärkt stöd som riktas till vissa grupper av barnfamiljer — genom barnstugeutbyggnad, bostadstillägg, barnpensioner e. d. — blir väsentligt större för de enskilda familjer som får del av stödet än de genomsnittsuppgifter som här angetts, medan andra inte får någon förbättring. Det bör också observeras att produktion och konsumtion används i den betydelse dessa begrepp har i nationalräkenskaperna vilket bl. a. innebär att arbete i det egna hemmet inte registreras. Trots bristerna torde dock dessa exempel belysa storleksordningen av konsumtionsfördelningens förändringar till följd av familjepolitiska stödåtgärder. Användningen av ytterligare 500 milj. kr. per femårsperiod till ökat kontantstöd eller fler barnstugeplatser bör självfallet inte ses som två alternativ som utesluter varandra. Det behövs enligt kommitténs mening såväl ett ökat kontantstöd som fler barnstugeplatser. Det är emellertid angeläget att klargöra att en ökad satsning på barnstugeverksamheten är en åtgärd som — vid sidan av effekter på barnens uppväxtmiljö m. m. bidrar till en ökning av barnfamiljernas konsumtionsutrymme i minst lika stor utsträckning som en motsvarande satsning på ökat kontantstöd. En förbättring av barnfamiljernas konsumtionsstandard genom barntillsyn som möjliggör förvärvsarbete inkräktar inte heller på andra gruppers konsumtionsutrymme. En värdesäkring av familjestödet har diskuterats i betydelsen av en anknytning antingen till prisutvecklingen eller till den allmänna standardutvecklingen. Som vi sett (s. 210) har kontantstödet till barnfamiljerna under 1960-talet ökat snabbare än såväl pris244

som standardutvecklingen. Kommittén finner det angeläget att barnfamiljerna även fortsättningsvis tillförsäkras en växande andel av det totala utrymmet för privat konsumtion. Men det är inte bara kontantstödets utveckling som avgör barnfamiljernas konsumtionsutveckling. Utbyggnaden av samhällets barntillsynsverksamhet har bidragit till att barnfamiljernas realinkomster ökat snabbare än de barnlösas. Dessutom har naturligtvis förändringar i skatteuttaget för olika grupper betydelse för utvecklingen av barnfamiljernas konsumtionsutrymme. Åtminstone så länge familjestödet är under utbyggnad bör statsmakterna även fortsättningsvis vara oförhindrade att göra de förskjutningar i stödets inriktning som kan befinnas lämpliga. Om de familjepolitiska förmånerna indexreglerades i förhållande till pris- eller standardutvecklingen skulle utrymmet för sådana förskjutningar minskas. Om exempelvis barnbidragen vore indexreglerade, skulle en prishöjning med 10 % medföra att kostnaderna för allmänna barnbidrag skulle öka med drygt 200 milj. kr. Det bör stå statsmakterna fritt att i ett sådant läge använda detta belopp (liksom ev. tillgängliga resurser i övrigt för ökat familjestöd) på det sätt man finner lämpligast utan en automatisk låsning till just barnbidragen. Härvid bör inte enbart kontantstödet utan även behovet av en snabb utbyggnad av samhällets barntillsyn kunna beaktas. Att jämföra nivån för enskilda stödformer med pris- eller standardutvecklingen framstår som missvisande mot bakgrund av den totalbild som här skisserats. Höjningen av barnbidragen från 900 kr. till 1 200 kr. per barn och år från den 1 januari 1971 kan exempelvis inte ses isolerad från den skattereform som samtidigt genomfördes. Frågan om värdesäkring av familjepolitiskt kontantstöd har därigenom också samband med frågan om en indexreglering av delar av skattesystemet. Eftersom bostadstilläggen är inkomstprövade påverkas deras storlek och värde av såväl pris- som inkomstutvecklingen. De kommunala bostadstilläggen, som inkomstprövas tillsammans med de statliga tilläggen, SOU 1972:34

är också beroende av familjens bostadskost- dexreglerade i förhållande till prisutvecknad. En indexreglering i någon form av såväl lingen genom en anknytning till basbeloppet belopp som inkomstgränser i bostadstilläggs- inom den allmänna försäkringen. Det gäller systemet skulle bli mycket komplicerad.Om främst försäkringsförmåner som har karaktär man vill undvika överkompensation i högre av ett mera långsiktigt försörjningsstöd och inkomstlägen skulle även automatisk skärp- är avsedda att i vissa situationer täcka en ning av reduktionsfaktorn - och därmed av betydande del av familjeekonomin, medan marginaleffekterna - få införas. Hittills har inkomsttillskott av typ barnbidrag och bostatsmakterna varje år räknat upp inkomst- stadstillägg är bestämda i kronor. Kommitgränsen för reducering av bostadstillägg. tén har inte funnit anledning att föreslå Dessutom har beloppen redan höjts en gång någon ändring härvidlag. (april 1972) i samband med en justering av bidragssystemets uppbyggnad. Kommittén Sammanfattning av kommitténs allmänna föreslår i detta betänkande en ny höjning av överväganden bostadstilläggen. Kommittén förutsätter att statsmakterna även i fortsättningen justerar Utbildningsexpansionen och samhällsförändbidragsreglerna så att bostadstilläggen inte ringarna i övrigt har gjort att ungdom oavsett urholkas på grund av pris- och inkomstut- kön numera i regel skaffar sig en ordentlig yrkesutbildning för att delta i arbetslivet. De vecklingen. En huvudlinje i detta betänkande — lik- gifta kvinnornas förvärvsverksamhet har ökat som i kommitténs första betänkande — är att snabbt och särskilt de unga familjerna findet ekonomiska stödet bör förstärkas främst ner det i dag naturligt att båda föräldrarna för barnfamiljer i lägre inkomstlägen. Om förvärvsarbetar. Avbrotten i förvärvsverkman indexreglerade barnbidragen men inte samheten när barnen är små tenderar att bostadstilläggen skulle barnstödet värdesäk- förkortas. Fortfarande finns det emellertid stora ras för familjer i högre inkomstlägen medan familjer i lägre inkomstlägen endast skulle få skillnader mellan mäns och kvinnors villkor i en del — i många fall den mindre delen - av arbetslivet och samhället - skillnader som sitt stöd skyddat mot prisutvecklingen på delvis går tillbaka på skillnader i fördeldetta sätt. Det skulle innebära en prioritering ningen av arbetsuppgifterna i hemmet. Att av barnbidragen som automatiskt skulle stimulera en utveckling mot ökad jämställdminska utrymmet för förskjutningar av stö- het mellan män och kvinnor är en allmänt det t. ex. till förmån för barnfamiljer med accepterad målsättning vilken också omfattas av kommittén. lägre inkomster. Arbetsmarknadspolitikens mål är att ge Kommittén kan av dessa skäl inte förorda varje vuxen människa möjlighet till en proen indexreglering av de allmänna barnbidraduktiv sysselsättning. Utbildningsexpansiogen och bostadstilläggen, ännu mindre en nen har framför allt gett kvinnorna en ny sådan reglering separat för barnbidragens del. Kommittén vill särskilt beträffande de all- grundval för deltagande i arbetslivet. Skattemänna barnbidragen tillfoga att det anförda systemet har ändrats så att utgångspunkten gäller barnbidragen i nuvarande form. Som numera i princip är den att varje vuxen — närmare framgår av kap. 10 anser kommittén man eller kvinna, gift eller ogift - skall i princip att barnbidragen bör beskattas. Om försörja sig själv. Åtgärder på olika områden en sådan beskattning kunde genomföras — samverkar alltså till att i största möjliga och i synnerhet om också bostadstilläggen utsträckning ge alla vuxna människor möjligkunde gå upp i beskattade barnbidrag — het att skaffa sig egna inkomster. Grundvalen i barnfamiljernas ekonomi är skulle det sist anförda skälet mot indexregleföräldrarnas arbetsinkomster. Det bästa ekorade barnbidrag falla bort. Vissa familjepolitiska bidrag är i dag in- nomiska stödet till en barnfamilj är att båda SOU 1972:34

föräldrarna får möjlighet att förvärvsarbeta. Kontantstödet kan inte annat än i särskilda situationer läggas på sådan nivå att det kommer i närheten av värdet av en förälders arbetsförtjänst. För att föräldrar med barn i förskoleåldern eller den lägre skolåldern skall kunna förvärvsarbeta är det emellertid ofrånkomligt att barnens tillsyn kan ordnas på ett tillfredsställande sätt. Barntillsynsverksamheten är också av väsentlig betydelse för barnens utveckling och för att skapa förutsättningar för jämställdhet mellan män och kvinnor i familjen, arbetslivet och samhället i övrigt. En snabb utbyggnad av samhällets barntillsyn är därför minst lika viktig som en förstärkning av kontantstödet till barnfamiljerna. Det finns dock vissa situationer då det i regel är ofrånkomligt att en av föräldrarna stannar hemma för att ta hand om barnen. Det gäller främst vid barnets födelse och under den första tiden därefter. Under den tiden bör alla familjer få en föräldrapenning som ger ett väsentligt bidrag till den hemmavarande makens försörjning. Föräldrapenningen bör utgå oberoende av om det är fadern eller modern som stannar hemma hos barnet. Ersättningstidens längd bör avvägas bl. a. med hänsyn till att den inte får inverka negativt på kvinnornas ställning på arbetsmarknaden, åtminstone så länge man får anta att det i regel är modern som stannar hemma. När _ ett barn är sjukt får likaså någon av föräldrarna ofta avstå från arbetsförtjänst för att ta hand om barnet. Svårt handikappade barn kräver i regel så omfattande vård att en av föräldrarna får lov att stanna hemma. Även i dessa fall bör ett stöd utgå som i väsentlig mån tar sikte på bortfallet av ena förälderns arbetsförtjänst. I vissa fall lever familjen på en inkomst även när barnen är över den ålder då föräldrapenningen upphör att utgå. Om skälet är brist på barntillsynsmöjligheter är botemedlet en utbyggnad av barntillsynsverksamheten och inte ett ekonomiskt stöd som kan befaras motverka en sådan utbyggnad. Om andra hinder för förvärvsarbete föreligger för en av föräldrarna bör detta i första hand 246

lösas genom arbetsmarknadspolitiska och andra åtgärder utanför den egentliga familjepolitikens område. Däremot bör man inte — annat än för de situationer som nämnts ovan — inrätta ett särskilt familjestöd från samhällets sida för att bidra till den hemmavarande förälderns försörjning. Hur det inkomstprövade stöd som redan finns fungerar i sådana situationer berörs i det följande. Om föräldrarna förvärvsarbetar uppkommer tillsynskostnader så länge barnen är i den åldern att de behöver särskild tillsyn. Å andra sidan ökar konsumtionsutgifterna för barnen påtagligt allteftersom barnen blir äldre. Om man skulle ha särskilda former av kontantstöd dels för tillsynskostnader och dels för konsumtionskostnader, skulle man å ena sidan få ett tillsynsbidrag som t. ex. minskas kraftigt vid sju år och som helt upphör när barnet är tio eller tolv år och å andra sidan ha ett konsumtionsstöd som ökar med barnets ålder. Väger man samman tillsyns- och konsumtionsutgifterna finns det inte tillräckligt skäl att differentiera kontantstödet efter barnets ålder. Ett stöd som utgår med lika belopp oberoende av barnets ålder kan ses så, att det för små barn har tyngdpunkten på tillsynssidan och för äldre barn på konsumtionssidan. Så länge man genom förvärvsavdragen vid beskattningen tar hänsyn till tillsynskostnaderna när föräldrarna förvärvsarbetar, skulle det f. ö. bli en dubblering att dessutom ge dem ett särskilt bidrag som tar sikte på samma kostnader. Förändringar av det löpande kontantstödet till barnfamiljer bör inriktas på familjer med lägre inkomster. Det är dessa familjer som har det största behovet av ett ekonomiskt tillskott. Ett förstärkt familjestöd bör ges en sådan inriktning också av det skälet att barnfamiljerna själva — även familjer med låga inkomster - deltar i finansieringen av det ökade stödet. Kommittén har på dessa grunder inte funnit skäl att förorda ett särskilt vårdbidrag. Familjestödet bör i stället förstärkas för alla familjer i lägre inkomstlägen. Ett stöd som tar sikte på barnen i familjer SOU 1972:34

i lägre inkomstlägen finns redan genom bo- överensstämma med bidragsförskott. Frågan om en förstärkning av det hyresanstadstilläggen. Inkomstprövningen medför knutna bostadstillägget för enförälderfamilatt detta stöd inriktas på de familjer som har jer behandlas i samband med frågan om särskilt framträdande stödbehov, även där bostadstillägg till icke-bamfamiljer. orsaken är att ena föräldern avstår från en En värdesäkring av familjestödet har disförvärvsinkomst för att ta hand om småbarn. kuterats i betydelsen av en anknytning anBeskattningen och familjestödet medför i tingen till prisutvecklingen eller till den alldag en avsevärd utjämning mellan barnfamiljer i högre och lägre inkomstlägen. En nack- männa standardutvecklingen. Utan någon sådel med inkomstprövningen av bostadstilläg- dan anknytning av de mest kostnadskrävangen är emellertid att nettotillskottet för fa- de delarna av kontantstödet till barnfamiljermiljen av en inkomstökning i vissa fall kan na har det kontanta familjestödet sedan bli litet till följd av att skatten ökar och 1960-talets början ökat t. o. m. snabbare än bostadstillägget minskar. I det följande för- pris- och standardutvecklingen. Kommittén finner det rimligt att barnfaordas därför en viss mildring av avtrappmiljerna även fortsättningsvis tillförsäkras en ningsreglerna för bostadstilläggen. Avgifterna inom samhällets barntillsyn sti- växande andel av det totala utrymmet för ger i regel med familjeinkomsten. Avgifts- privat konsumtion. Men det är inte bara sättningen har ofta stor betydelse för ekono- kontantstödets utveckling som avgör barnmin i familjer med två förvärvsarbetande familjernas konsumtionsutveckling. Utbyggmakar och i enförälderfamiljer. Kommittén naden av samhällets barntillsynsverksamhet anser att enhetliga barntillsynsavgifter — har bidragit till att barnfamiljernas realinoberoende av inkomst — är att föredra fram- komster ökat snabbare än de barnlösas. för den differentierade taxa som nu tilläm- Vidare har förändringar i skatteuttaget för olika grupper betydelse för utvecklingen av pas i de flesta kommuner. barnfamiljernas konsumtionsutrymme. ÅtBostadstilläggen har förstärkts genom beminstone så länge familjepolitiken är under slut under hösten 1971, vilket i huvudsak utbyggnad bör statsmakterna även fortsättkan ses som ett tidigareläggande av en reningsvis vara oförhindrade att göra de förform som skulle ha föreslagits av kommittén. skjutningar i familjestödets inriktning som Genom en mildring av avtrappningsreglerna kan befinnas lämpliga. för bostadstilläggen och en övergång till enKommittén kan alltså inte förorda en hetliga barntillsynsavgifter ökas möjligheterna att göra ytterligare förstärkningar av bo- indexreglering av exempelvis de allmänna stadstilläggen utan alltför besvärande sido- barnbidragen och bostadstilläggen, ännu effekter. Förslag om utbyggnad av bostads- mindre en sådan reglering separat för barnbidragens del bl. a. på grund av att en prioritilläggen läggs fram i det följande. Kommittén behandlar vidare frågan om tering av detta slag automatiskt skulle minssärskilt samhällsstöd till enförälderfamiljer. ka utrymmet för förskjutningar av stödet Sådant stöd bör syfta till att ersätta den t. ex. till förmån för barnfamiljer med lägre andre förälderns försörjningsinsats för bar- inkomster. nen och alltså inte inriktas på den vårdnadshavandes egen försörjning. Stödet bör i olika enföräldersituationer i princip vara lika stort oberoende av om vårdnadshavaren är fadern eller modern och oberoende av orsaken till att vårdnadshavaren är ensamstående. Kommittén anser att barnpension från folkpensioneringen i fråga om åldersgräns och i princip i fråga om stödnivå bör SOU 1972:34

9 Föräldraförsäkring

I kap. 8 har kommittén behandlat frågan om försörjningsstöd i vissa situationer när en förälder måste vara hemma, i första hand under en tid i samband med barnets födelse men även för vård av sjuka eller - mera långvarigt - svårt handikappade barn. Kommittén har framhållit att kontantstödet i moderskapsförsäkringen bör ändras och byggas in i en föräldraförsäkring som dessutom ger stöd i övriga här nämnda situationer. I detta kapitel behandlas utformningen av föräldraförsäkringens förmåner. I. Föräldrapenning Inledning Kontantstödet vid barnsbörd består nu av moderskapspenning och tilläggssjukpenning. Moderskapspenningen, som består av ett engångsbelopp på 1 080 kr. vid enkelbörd, har betraktats både som ett bidrag till en del nödvändiga anskaffningar vid nedkomsten (barnvagn, säng etc.) och som en viss ersättning för den minskade arbetsförmågan under tiden närmast före och efter förlossningen. Det angivna beloppet motsvarar grundsjukpenning för sex månader (6 x 180 = 1 080). Tilläggssjukpenning vid barnsbörd utgår under högst sex månader som ersättning för inkomstbortfall till kvinnor som på grund av barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete. Det är ett löpande bidrag som motsvarar sjukpenningen vid sjukdom med avdrag för grundsjukpenningen. 248

En redogörelse för den nuvarande moderskapsförsäkringen lämnas i kap. 2. I kap. 8 har kommittén redovisat sina allmänna synpunkter på reformbehovet i fråga om kontantstödet vid barns födelse och under tiden närmast därefter. I fråga om ersättningsnivån konstaterar kommittén att skillnaderna i det utgående stödet mellan olika grupper av mödrar är mycket stort beroende på om mödrarna varit yrkesverksamma eller inte just vid tiden för graviditetens inträde och om de har ett välavlönat arbete eller inte. Många får inte ens en nödtorftig försörjning genom moderskapsförsäkringen. Följande tablå, som bygger på riksförsäkringsverkets föräldraundersökning (se kap. 4, s. 129), visar gifta eller samboende mödrars sjukpenning 270 dagar före nedkomsten. Moderns sjukpenning 1cr.

Inkomst kr. /år

Andel mödrar %

0 6H 06-19 22-34 37-52 Samtliga

under 1 800 hemmamakeförsäkrad 1 800-11999 12 0 0 0 - 2 3 999 24 000 eller mera

2,6 34,2 15,2 38,3 9,7 100,0

Endast ca hälften hade en årsinkomst på 12 000 kr. eller mer. Av de hemmamakeförsäkrade var sex av tio omföderskor, dvs. de hade barn förut. De ca 7 % icke-gifta ej samboende mödrar SOU 1972:34

na hade 270 dagar före nedkomsten följande sjukpenning. Moderns sjukpenning kr.

Andel mödrar %

0 6H 06-19 22-34 37-52 Samtliga

21,8 7,6 20,7 43,4 6,5 100,0

Kommittén anser att en förstärkning av stödet är angelägen i de familjer där modern på grund av försäkringens utformning saknar eller har låg tilläggssjukpenning. Kommittén anser vidare att det är ett önskemål att föräldrarna får möjlighet att dela upp ansvaret för barnets vård från födseln genom att även fadern ges ersättning för ledighet i samband med barnets födelse och under tiden efter denna. Kommittén föreslår att moderskapsförsäkringen såvitt angår kontantförmånerna omvandlas till en föräldraförsäkring. Det huvudsakliga stödet - föräldrapenningen - är tänkt att ge ett grundläggande försörjningsstöd åt alla som väntar eller nyligen fått barn, oberoende av deras tidigare yrkesverksamhet. Utöver en garantinivå skall föräldrapenning vidare kunna utgå med sikte på att ersätta det inkomstbortfall som följer med ett barns födelse och som garantinivån inte täcker. Slutligen föreslår kommittén att föräldrapenning i viss utsträckning skall kunna utgå även till foster- och adoptivföräldrar. Ersättningstid och ersättningsnivå I fråga om ersättningstiden anser kommittén att föräldrapenningen i likhet med tilläggssjukpenningen vid barnsbörd bör kunna utgå med början ett par månader före nedkomsten och under en del av barnets första levnadsår. Tilläggssjukpenningen kan nu utgå under en sammanlagd tid av sex månader. En sådan längd på ersättningstiden får också anses vara ett minimum för föräldrapenningen, om den skall innebära en reell möjSOU 1972:34

lighet till försörjning åt en av föräldrarna under den tid behovet av att stanna hemma är som störst. Om en kvinna utnyttjar sin rätt till tilläggssjukpenning redan två månader före nedkomsten, kanske beroende på att arbetet då blivit för ansträngande för henne, står hon utan sjukpenning när barnet bara hunnit bli fyra månader gammalt. Särskilt med tanke på att spädbarn normalt inte tas emot på daghem före sex månaders ålder är det angeläget att utsträcka tiden. Det glapprum som kan uppstå mellan ersättningstidens slut och barnets sexmånadersålder bör fyllas ut. Självfallet bör barnens rätt till en så god omvårdnad som möjligt under de första levnadsåren väga tungt vid en bedömning av ersättningstidens längd. Det saknas entydiga forskningsresultat och erfarenheter som visar att tillsyn i daghem eller familjedaghem är olämpligt för barn under exempelvis nio månader, ett år eller ett och ett halvt år. Här skiljer sig uppfattningarna bland forskare liksom bland förskollärare, psykologer, läkare och annan personal som yrkesmässigt har kontakt med förskolebarn. Socialstyrelsen har i sitt i kap. 8 återgivna yttrande rörande denna fråga framhållit att det för närvarande inte föreligger någon vetenskaplig forskning eller annan utredning som direkt belyser erfarenheterna av sexm anade rsgränsens lämplighet när det gäller barns introducerande på daghem. Styrelsen framhåller också att frågan nu kommer att ingående utredas mot bakgrund av aktuella sociala, psykologiska och medicinska rön. Kommittén anser sig därför inte ha funnit belägg för att en ytterligare förlängning av ersättningstiden, utöver vad som fordras för att överbrygga det s. k. glapprummet, skulle behövas för att tillgodose barnens behov av bästa möjliga omvårdnad. Det bör i det sammanhanget beaktas att en förlängning av ersättningstiden i föräldraförsäkringen lätt kan leda till att utbyggnaden av spädbarnsavdelningar på daghemmen fördröjs och att tillsynsmöjligheterna därigenom försämras för de barn vilkas båda föräldrar förvärvsarbetar. 249

Mot en alltför kraftig förlängning av tiden talar hänsyn till kvinnans ställning på arbetsmarknaden. Erfarenheterna får visa om fäderna i stor utsträckning kommer att utnyttja sin rätt att avlösa modern under havandeskapsledigheten. Får detta stor omfattning behöver en förlängning av ersättningstiden inte ge anledning till så allvarliga farhågor. Tills vidare torde det dock vara realistiskt att utgå från att en förlängning av ersättningstiden i praktiken medför längre avbrott än för närvarande i förvärvsverksamheten för många kvinnor och därmed risk för större tveksamhet från arbetsgivarnas sida när det gäller anställning och befordran av kvinnor. Vid en sammanvägning av dessa olika synpunkter har kommittén stannat för att föreslå att föräldrapenning skall utgå i 240 dagar, dvs. åtta månader. Härigenom överbryggar man i princip det glapprum som kan uppkomma fram till barnets sexmånadersålder genom att modern stannar hemma en tid före nedkomsten. Kommittén har också beaktat det förhållandet att fadern skall kunna vara hemma högst tio dagar i samband med förlossningen. För att det grundläggande stödet skall skapa ett tillfredsställande skydd åt familjens ekonomi mot de inkomstminskningar som uppkommer i samband med ett barns födelse bör garantinivån vara tillräckligt hög för att ge åtminstone ett väsentligt bidrag till försörjningen åt en av föräldrarna. Kommittén föreslår att föräldrapenningen skall utgå i form av en dagersättning. Efter övervägande av olika omständigheter, däribland kostnadsfrågan, har kommittén kommit fram till att 20 kr. är minimum för garantinivån. Om föräldern har högre sjukpenning bör föräldrapenningen utgå med detta högre belopp. Inkomstprövning, beskattning Kommittén föreslog i sitt första betänkande (SOU 1967:52) att konsumtionsstödet till barnfamiljerna skulle differentieras genom ett system av generella men efter den statliga skatteskalan inkomstgraderade 250

bidrag. Det kan övervägas om inte ett kontantstöd vid barnsbörd på den nivå kommittén nu föreslår borde underkastas någon form av inkomstprövning. Sjukpenningutredningen har i uppdrag att undersöka de tekniska förutsättningarna för att inordna bl. a. sjukpenningen i beskattningssystemet. Utredningens blivande ställningstaganden kommer att få betydelse även för utformningen av kontantstödet vid barnsbörd. Blir beskattning aktuell får naturligtvis föräldrapenningens nivå räknas upp. Det blir då samtidigt lättare att göra föräldrapenningen pensionsgrundande för ATP. Kommittén har ansett det lämpligast att knyta föräldrapenningen till den nuvarande sjukförsäkringen och låta en diskussion om uppräkning och beskattning av föräldrastödet anstå i avvaktan på sjukpenningutredningens överväganden. Föräldrarnas inbördes rätt till föräldrapenning Föräldrapenningen är till skillnad från kontantstödet inom moderskapsförsäkringen i princip avsedd att tillkomma båda föräldrarna. Den skall utgå till den av föräldrarna som sköter den huvudsakliga delen av vården och tillsynen av barnet och då inte förvärvsarbetar. När det gäller föräldrar där bara den ene har den rättsliga vårdnaden om barnet gäller rätten till föräldrapenning honom. I överensstämmelse med tilläggssjukpenningen vid barnsbörd bör föräldrapenningen kunna utgå till modern före nedkomsten, dock tidigast från och med den sextionde dagen före nedkomsten. Föräldrarna bör sedan i största möjliga mån själva få avgöra vem av dem som skall stanna hemma för att vårda barnet. Både för moderns, faderns och barnets skull är det dessutom önskvärt att fadern ges möjlighet att vara hemma någon tid redan i samband med barnets födelse. Också fadern får därigenom större möjligheter att tidigt vara tillsammans med sitt barn och vänja sig vid att sköta det; finns det äldre barn kan han ta hand om dessa under moderns BB-vistelse. KomSOU 1972:34

mitten föreslår därför att fadern skall få vara hemma från arbetet med föräldrapenning i högst tio dagar i anslutning till nedkomsten. När föräldrapenning utgår till båda föräldrarna samtidigt bör två ersättningsdagar per dag avräknas från den sammanlagda ersättningstiden på 240 dagar. Moderns samtycke bör krävas i syfte att förebygga att förmånen missbrukas t. ex. av fader som ej sammanbor med sin familj. Utöver dessa tio dagar bör fadern kunna få föräldrapenning om han stannar hemma och sköter barnet medan modern återgår i förvärvsarbete. Föräldrapenning bör således, bortsett från de nämnda tio dagarna, inte kunna utgå till båda föräldrarna samtidigt, eftersom det bör vara tillräckligt att endera föräldern tar vård om barnet. Enligt kommitténs förslag skall föräldrapenningen kunna utgå i 240 dagar sammanlagt. Med hänsyn till föräldrarnas möjligheter att välja tiden och sättet för förmånens utnyttjande bör det fastställas en tidpunkt efter vilken föräldrapenning inte längre skall kunna utgå, oavsett hur många dagar som tagits i anspråk. Denna tidpunkt bör enligt kommitténs mening naturligen fastställas till tvåhundrafyrtionde dagen efter förlossningsdagen. Skulle barnet tas om hand för samhällsvärd eller utan sådant beslut vistas på barnhem, skall föräldrapenning inte utgå till föräldrarna. Modern bör dock få föräldrapenning under en månad efter nedkomsten oberoende av om hon har vården om barnet eller inte. Detta gäller f.n. vid tilläggssjukpenning vid barnsbörd. Härigenom ges hon ekonomiska möjligheter att återhämta sig efter förlossningen. Är barnet däremot på sjukhus, bör föräldrapenning även efter den första månaden kunna utgå enligt huvudregeln. Föräldrarnas förvärvsarbete och an s tälln ingsskydd Den nuvarande tilläggssjukpenningen vid barnsbörd utgår bara när modern inte förvärvsarbetar. Kommittén har övervägt möjSOU 1972:34

ligheten att låta föräldrapenning utgå upp till garantinivån utan krav på att någon av föräldrarna skall vara hemma från förvärvsarbete. Syftet med föräldrapenningen är emellertid att ge en viss kompensation för att familjen under denna tid normalt måste leva på endast en arbetsinkomst. Om inget villkor uppställdes om bortovaro från förvärvsarbete, skulle en föräldrapenning med 20 kr. per dag utgå också när båda föräldrarna kan och vill arbeta under en del av ersättningstiden och när familjen alltså faktiskt har två förvärvsinkomster. I många fall skulle detta gälla familjer där föräldrarna har arbeten som är mindre fysiskt ansträngande och ofta samtidigt väl betalda. En föräldrapenning som var fri från villkor om bortovaro från förvärvsarbete för delen upp till garantinivån - men som i övrigt hade sådant villkor - skulle dessutom kunna medföra, att olika delar av föräldrapenningen kom att utgå på olika tider. Föräldrarna skulle nämligen då exempelvis kunna ta ut garantinivåstödet två månader före nedkomsten trots att modern fortsätter att förvärvsarbeta ända fram till förlossningen. I stället skulle då rätten till den del av föräldrapenningen som utgörs av garantinivån upphöra två månader före rätten till den del av föräldrapenningen som överstiger garantinivån. Motsvarande situation skulle uppkomma om båda föräldrarna förvärvsarbetade samtidigt under någon tid efter barnets födelse. Den resterande rätten till föräldrapenning (över garantinivån) skulle bara gälla några kronor om dagen om förälderns sjukpenning endast obetydligt översteg 20 kr. Ett sådant system skulle få svårförklarliga verkningar och bli komplicerat att administrera. Kommittén har därför stannat för att föräldrapenning endast skall utgå när någon av föräldrarna inte förvärvsarbetar. Som nämnts anser kommittén att föräldrarna i största möjliga utsträckning själva bör få avgöra vem av dem som skall stanna hemma för att vårda barnet. När föräldrarna utnyttjar den möjlighet som nu skapas för dem att turas om att förvärvsarbeta under 251

den tid då föräldrapenning kan utgå, kommer det sannolikt i flertalet fall endast att röra sig om en eller ett par perioder av bortovaro från arbete för vardera föräldern. Det kan emellertid också finnas fall då föräldrarna finner det möjligt och lämpligt att byta av varandra oftare, exempelvis så att var och en arbetar vissa veckodagar. Frågan uppkommer då om det av administrativa eller andra skäl fordras någon begränsning av föräldrarnas möjligheter att under ersättningstiden växla mellan förvärvsarbete och bortovaro från arbete. Frågan har betydelse dels för föräldrarnas anställningsskydd, dels för deras rätt till föräldrapenning. Enligt lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. är modern efter ett års stadigvarande anställning skyddad mot avskedande på grund av att hon i samband med havandeskapet eller barnsbörden avhåller sig från arbetet under skälig tid, högst sex månader. Med hänsyn till de förändringar kommittén föreslår i fråga om det ekonomiska stödet bör detta anställningsskydd utsträckas till att omfatta även fadern och gälla i åtta månader. Upprepade ledigheter under den aktuella åttamånadersperioden kan vålla arbetsgivaren olägenheter. Detta kan i sin tur tänkas få negativa återverkningar i andra avseenden på småbarnsföräldrars och blivande föräldrars ställning på arbetsmarknaden. Anställningsskyddet bör utformas med beaktande av detta. I avvaktan på ytterligare erfarenheter bör fadern utöver högst tio dagar i samband med nedkomsten få möjlighet att avlösa modern under en period. Hennes anställningsskydd bör vara likartat. Följaktligen bör rätten att stanna hemma med bibehållet skydd i anställningen gälla högst två sammanhängande perioder för vardera föräldern. Ofta kan det å andra sidan vara lätt för en förälder att komma överens med arbetsgivaren om att föräldern återgår till arbetet under ett flertal kortare perioder, exempelvis vissa veckodagar varje vecka. Det kan också vara fråga om exempelvis statliga eller kom252

munala förtroendeuppdrag som fullgörs vissa dagar med kortare eller längre mellanrum. För närvarande gäller att rätten till tillläggssjukpenning vid barnsbörd upphör, om kvinnan under ersättningstiden utför förvärvsarbete under mer än trettio dagar. Regeln tillkom på kommitténs förslag genom en lagändring år 1969. Tidigare gällde att havandeskapsledigheten skulle vara sammanhängande. Minsta avbrott i ledigheten medförde alltså då att rätten till fortsatt tilläggssjukpenning förverkades. Om man i fråga om rätten till föräldrapenning skulle ha en regel om högst två ledighetsperioder för vardera föräldern, motsvarande den som föreslås i fråga om anställningsskyddet, skulle redan två perioder av förvärvsarbete på kanske bara någon eller några dagar medföra att förälderns rätt till föräldrapenning bortfaller för hela återstoden av ersättningstiden. En regel som begränsade rätten till föräldrapenning till högst två ledighetsperioder för vardera föräldern skulle alltså kunna innebära en skärpning i förhållande till den trettiodagarsregel som nu gäller. Kommittén kan inte finna skäl för en sådan skärpning. Att ha kvar den nuvarande trettiodagarsregeln för modern skulle å andra sidan innebära ett avsteg från den likabehandling av föräldrarna som präglar den nya föräldraförsäkringen. Behovet att av arbetarskyddshänsyn behålla en begränsningsregel kan numera inte anses lika framträdande som förr. Kommittén har inte heller funnit skäl till någon annan begränsning av föräldrarnas möjlighet att med bibehållen rätt till föräldrapenning under bortovaro från arbetet avlösa varandra i fråga om förvärvsarbete och barntillsyn. Några avgörande administrativa skäl för en begränsning i detta avseende synes inte föreligga. Kommittén anser således att föräldrapenningen bör utgå utan någon begränsning i fråga om antalet ledighetsperioder. Av detta följer att den nämnda trettiodagarsregeln bör utgå. Kommitténs förslag öppnar som nämnts möjlighet för föräldrarna att byta av varandra t. ex. så att var och en förvärvsarbetar SOU 1972:34

vissa veckodagar medan den andre är hemma andra föräldern skall arbeta högst halvtid hos barnet och uppbär föräldrapenning. Det kan te sig orättvist i vissa situationer. En kan också finnas fall då föräldrarna kan och familj där båda makarna arbetar fyra timvill dela på förvärvsarbetet och barntillsynen mar per dag vardera skulle få två halva på det sättet att de båda arbetar dagligen föräldrapenningar medan en familj där exemmen på halvtid. Om de arbetar olika delar av pelvis den ena föräldern arbetar sex timmar dagen tillgodoses ändå syftet att en av för- och den andra två timmar per dag inte skulle äldrarna skall ha möjlighet att vara hemma få någon föräldrapenning alls. Arrangemang av detta slag får sannolikt hos barnet. Det kan erinras om att man inom den allmänna försäkringen utger sjukpenning ingen större utbredning. Det är emellertid vid sjukdom som förorsakar nedsättning av angeläget att reglerna om föräldrapenning arbetsförmågan med minst hälften. Är ned- utformas flexibelt med bevarande av princisättningen fullständig utgår hel sjukpenning, pen att föräldrapenning endast utgår för tid då en förälder är hemma hos barnet. Att i annat fall halv sjukpenning. Om båda föräldrarna förvärvsarbetar på även om den andre föräldern arbetar heltid halvtid blir inkomstbortfallet i princip det- utge halv föräldrapenning till förälder som samma som om en förälder arbetar heltid arbetar högst halvtid innebär inget avsteg och den andra helt avstår från förvärvs- från den principen, eftersom den halva förarbete. Det är önskvärt att denna lös- äldrapenningen avser den tid (minst halv ning inte ställer sig mindre förmånlig i arbetsdag) då föräldern avstår från förvärvsbidragshänseende än om föräldrarna exem- arbete för att ta vård om barnet. Att den ene pelvis arbetar vissa veckodagar vardera. Kom- föräldern förvärvsarbetar heltid och den andmittén anser därför att halv föräldrapenning re halvtid kan bl. a. vara en lämplig lösning bör kunna utgå i de fall då föräldrarna under en period i slutet av ersättningstiden då barnet vänjer sig vid att vistas på daghem arbetar högst halv arbetstid. Frågan uppkommer då om förälders rätt eller i familjedaghem. Kommittén har av dessa skäl funnit att till halv föräldrapenning skall begränsas till de fall då även den andra föräldern arbetar rätten till halv föräldrapenning bör stå öppen högst halvtid. Om inget sådant krav ställs i alla de situationer då en förälder arbetar kommer halv föräldrapenning att kunna utgå högst halvtid. Det bör emellertid understryäven om ena föräldern arbetar heltid och den kas att rätten till ersättning endast skall andra halvtid och således båda föräldrarna är föreligga för sådan tid då föräldern är hemma hos sitt barn. För varje dag då en av förhemifrån samtidigt under halva dagen. Om ett villkor för rätt till halv föräldra- äldrarna uppbär hel föräldrapenning eller penning skulle vara att även den andra för- någon eller båda av föräldrarna uppbär halv äldern arbetar högst halvtid skulle de ensam- föräldrapenning avräknas en dag från ersättstående föräldrarna — som ofta har en be- ningstiden. Kommittén har i fråga om kriterierna på svärlig ekonomisk situation och som inte kan dela barnets vård med den andra föräldern - halv arbetstid övervägt att låta den bestämutestängas från möjligheten att få halv för- mas av vad som är normalt förekommande äldrapenning. En ensamstående som vill ar- på arbetsmarknaden i stort eller inom den beta halvtid (eller mindre än halvtid) skulle bransch där föräldern är sysselsatt. I flertalet hänvisas till lösningen att arbeta heltid utan fall torde den normala arbetstiden uppgå till någon föräldrapenning vissa veckodagar och ca åtta timmar per dag. Större eller mindre vara hemma med hel föräldrapenning andra variationer kan emellertid förekomma meldagar. Att skapa särregler för ensamstående lan olika yrken och sysselsättningar. I arbetsföräldrar i fråga om rätten till halv föräldra- löshetsförsäkringen räknas även den som arpenning är å andra sidan mindre tilltalande. betslös som söker heldagsarbete men som Härtill kommer att ett krav på att även inte kan beredas arbete mer än fyra timmar SOU 1972:34

om dagen. En sådan arbetslös kan få ersättEmellertid har Sverige genom konventioning från arbetslöshetskassan med hälften av ner förbundit sig att behandla medborgare i vad som skulle ha utgått vid fullständig andra europeiska länder lika med svenska arbetslöshet. medborgare i sådan utsträckning att en regel Av praktiska skäl är det önskvärt att finna för enbart utländska medborgare skulle få en enkel och enhetlig bestämning av halv begränsad betydelse i praktiken. Kommittén arbetstid. Kommittén föreslår att villkor för föreslår därför att det införs en regel om viss halv föräldrapenning skall vara att föräldern tids bosättning i riket för såväl medborgare i förvärvsarbetar högst fyra timmar om dagen. Sverige som medborgare i andra länder. Det Hel föräldrapenning skall enligt kommit- kan dock inte anses nödvändigt att alla inténs förslag utgå med 20 kr. om dagen eller vandrare och utlandssvenskar som redan före med det högre belopp vartill förälderns sjuk- ankomsten hit väntar barn skall vara utepenning uppgår. Sjukpenningens storlek är stängda från rätten till föräldrapenning. beräknad i förhållande till den försäkrades Kommittén anser det vara tillräckligt om de inkomst av förvärvsarbete. Halv föräldrapen- varit bosatta i landet sex månader före nedning bör inte utgå om föräldern har kvar mer komsten. Av praktiska skäl bör villkoret få än hälften av sin tidigare inkomst. Därför den utformningen att någon av föräldrarna bör det för rätten till halv föräldrapenning skall ha varit inskriven hos försäkringskassa föreskrivas att förälderns inkomst av för- under 180 dagar i följd före nedkomsten. värvsarbete högst får uppgå till hälften av den inkomst han har normalt, i regel motsvarande hälften av den inkomst som ligger till Villkor för föräldrapenning över garan tinivån grund för sjukpenningklassplaceringen. För- När det gäller föräldrapenning som överstiger älder som har en föräldrapenning som inte garantinivån torde man, liksom för tilläggsöverstiger garantinivån bör få uppbära halv sjukpenningen inom den nuvarande moderföräldrapenning med 10 kr. skapsförsäkringen, få kräva att föräldern under viss tid före nedkomsten varit placerad i viss lägsta sjukpenningklass. Bosättningskrav Den nuvarande regeln att kvinnan skall ha Kommittén föreslår att föräldrapenningen varit placerad i lägst sjukpenningklass 3 unskall ingå i en samlad lag om familjestöd. der minst 270 dagar har naturligtvis valts För att vara berättigad till bidrag enligt med tanke på den normala havandeskapstidenna lag skall fordras inskrivning hos för- den. Med de möjligheter till familjeplanering säkringskassa. Däremot skall det inte gälla som i dag står till buds förefaller det onödigt något krav på svenskt medborgarskap. För- att sätta gränsen just här. Regeln har också äldrapenningen innebär en kraftig utbyggnad nackdelar. Bland annat medför den att kvinav det ekonomiska stödet vid barnsbörd i nor som faktiskt förvärvsarbetat i 270 dagar förhållande till gällande kontantstöd inom men som av skilda anledningar inte varit plamoderskapsförsäkringen. Det kan därför be- cerade i en kvalificerande sjukpenningklass faras att frestelserna att utnyttja förmånerna tillräckligt länge blir uteslutna från rätten till genom tillfällig bosättning i landet kommer tilläggssjukpenning. Sådana situationer kan att öka. Kommittén har övervägt att införa uppstå vid oavlönad praktiktjänstgöring, vid en särregel för utländska medborgare om viss försummelse att anmäla inkomstförändring tids vistelse i riket för rätt till föräldrapen- eller till följd av regeln att en inkomstförändning. Svenska medborgare som efter någon ring medför ändrad klassplacering först vid tids bosättning utomlands återvänder till nästföljande månadsskifte. Sverige och föder barn här skulle i sådant fall I Danmark har man som villkor att kvininte bli undantagna från rätten till föräldra- nan under den senaste tolvmånadersperioden penning. före havandeskapsledigheten skall ha för254

SOU 1972:34

värvsarbetat i sammanlagt sex månader, varav minst fyra veckor omedelbart före ledigheten. Arbetet skall ha bedrivits under minst tio timmar per vecka. Kommittén har övervägt att införa en regel av detta slag i fråga om rätt till föräldrapenning som överstiger garantinivån. Det har dock visat sig svårt att finna en konstruktion som inte är behäftad med betydande administrativa nackdelar, särskilt när det gäller möjligheterna till kontroll. Kommittén vill i stället förorda att den nuvarande kvalifikationstiden i fråga om placering i viss sjukpenningklass sänks till 180 dagar. En sådan gräns sammanfaller emellertid med den tid under vilken kvinnan i praxis tillåtits behålla sin sjukpenningklass när hon slutat förvärvsarbeta med anledning av en graviditet. En mycket kort tids arbete, endast några veckor, skulle med en sänkt kvalifikationstid och vid oförändrad praxis kunna ge rätt till en föräldrapenning som översteg garantinivån med i ytterlighetsfall 32 kr. per dag under åtta månader. En sådan konsekvens förefaller omöjlig att acceptera. Kommittén förutsätter därför att den nya kvalifikationstiden leder till en ändrad praxis. En försäkrad bör ej tillåtas behålla sin sjukpenningklass i sex månader vid ledighet enbart för graviditet, om hon inte dessförinnan förvärvsarbetat en längre tid, enligt kommitténs uppfattning i minst ett år. Med hänsyn till att garantinivån på 20 kr. motsvarar en sjukpenningklass mellan de nuvarande klasserna nr 10 och 11, bör för en föräldrapenning som överstiger garantinivån fordras placering i lägst klass 11 och att denna placering varat i minst 180 dagar. Vissa grupper som nyligen trätt ut i förvärvslivet, t.ex. från att ha varit studerande, kommer även med den nya regeln att kunna hamna utanför kretsen av dem som är berättigade till en föräldrapenning över garantinivån. Å andra sidan får dessa grupper del av den kraftiga förstärkning av grundskyddet som föräldrapenningens garantinivå medför. Att föräldrarna i stort sett likställs i fråga om rätt till förmåner i samband med och efter barnsbörd medför vissa problem när det gäller SOU 1972:34

att skapa regler som kan uppfattas som rättvisa i de enskilda fallen. Syftet med det ekonomiska skydd som en föräldrapenning ovanför garantinivån skall ge är att bibehålla en tidigare uppnådd, relativt etablerad standard. Det är mot den bakgrunden tveksamt om föräldrapenningen över denna nivå skall kunna användas till att skaffa familjen dubbla inkomster genom att en annars inte förvärvsarbetande moder tar ett tillfälligt arbete medan fadern uppbär föräldrapenning. Stödbehovet är i denna situation mindre framträdande. Det kan vidare ifrågasättas om det är rimligt att exempelvis fadern stannar hemma och uppbär föräldrapenning över garantinivån fastän modern, som även tidigare varit "hemmafru", också är hemma och i realiteten är den som vårdar barnet. I sådana fall uppnås inte syftet att fadern skall avlösa modern. Det kan knappast vara rimligt att samhället ger ett stöd som medverkar till att båda föräldrarna blir hemma under hela den tid föräldrapenningen täcker. Kommittén anser därför att ena förälderns rätt till föräldrapenning över garantinivån bör vara beroende av att den andra föräldern är placerad i sjukpenningklass som gäller för förvärvsarbetande. Undantag från den föreslagna regeln bör dock göras för förtidspensionärer som inte kan uppnå en kvalificerande sjukpenningklassplacering och för studerande, däribland personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning, om de har studierna som huvudsyssla. Även i övrigt bör undantag kunna göras när man inte rimligen kan begära att den andra föräldern skall vårda barnet. Frågan om engängsbidrag vid barns födelse Som tidigare nämnts utgår moderskapspenningen för närvarande med 1 080 kr. vid enkelbörd och 540 kr. för varje ytterligare barn vid flerbörd. Moderskapspenningen i dess nuvarande form infördes genom 1954 års lag om moderskapshjälp. Enligt denna lag utgick den kontanta moderskapshjalpen i form av grundpenning (motsvarande nuva255

rande moderskapspenning) samt barntillägg och tilläggspenning. Grundpenningen var vid enkelbörd 270 kr., och den försäkrade kunde lyfta 135 kr. före nedkomsten, dock tidigast på den nittionde dagen före den beräknade tidpunkten därför. Grundpenningens belopp motsvarade dåvarande grundsjukpenning på 3 kr. för 90 dagar. Tilläggspenningen utgick i högst 90 dagar till den som avhöll sig från förvärvsarbete. Socialförsäkringsutredningen, på vars förslag lagen om moderskapshjälp tillkom, ansåg att grundpenningen, som i motsats till grundsjukpenningen utgick oberoende av om vederbörande avstod från att utföra förvärvsarbete eller ej, delvis borde avse anskaffningar och andra merutgifter med anledning av barnsbörden och delvis borde utgöra ersättning för minskad arbetsförmåga under tiden närmast före och efter nedkomsten. Schematiskt borde man kunna anse att hälften (135 kr.) av grundpenningen hänförde sig till vartdera ändamålet. En ersättning på 135 kr. för minskad arbetsförmåga motsvade den dåtida grundsjukpenningen för 45 dagar. I konsekvens härmed föreskrevs också beträffande sjukdom efter förlossningen att den som ägde rätt till grundpenning enligt lagen om moderskapshjälp inte fick uppbära grundsjukpenning för tiden fr. o. m. förlossningsdagen t. o. m. den fyrtiofjärde dagen därefter. Socialpolitiska kommittén föreslog i ett betänkande Stöd åt barnaföderskor (SOU 1961:38) att grundpenningen inom moderskap sförsäkringen skulle motsvara en föreslagen grundsjukpenning om fyra kr. under 180 dagar. Det barntillägg som fanns borde tas bort och det borde kompenseras med att moderskapspenningen höjdes med 60 kr. Den sålunda framräknade grundpenningen uppgick till 780 kr. och borde avrundas till 800 kr. Vid flerbörd borde 400 kr. utgå för varje ytterligare barn. Vid tillkomsten av lagen om allmän försäkring fastställdes grundsjukpenningen till fem kr. och i konsekvens härmed bestämdes moderskapspenningens grundpenning till (5 x 180 =) 900 kr. Det nuvarande beloppet har kommit till 256

på så sätt att moderskapspenningen räknades upp till 1 080 kr. som en följd av att grundsjukpenningen höjdes till sex kr. Moderskapspenningen har alltså från början varit tänkt att till ungefär halva sitt belopp avse anskaffningar och andra merutgifter med anledning av barnsbörden. Till beloppet har emellertid moderskapspenningen helt följt grundsjukpenningen. Den nuvarande moderskapspenningen kostar 130 milj. kr. per år. Skulle man lägga ett belopp vid sidan av föräldrapenningen som bidrag till utrustning vid barns födelse kostar redan ett bidrag på 500 kr. ca 60 milj. kr. Vid en prioritering mellan olika angelägna ändamål anser kommittén att ett sådant utrustningsbidrag bör få stå tillbaka för andra reformer som ter sig viktigare. Kommitténs förslag om en föräldrapenning under åtta månader med minst 20 kr. per dag innebär en ersättning vid barnsbörd som för stora grupper vida överstiger den nuvarande moderskapsförsäkringens kontantförmåner. Kommittén har övervägt att öppna särskilda möjligheter till förskottsuttag av föräldrapenning. Ett förskott med t. ex. 480 kr. i samband med förlossningen skulle reducera antingen den löpande dagsersättningen från 20 till 18 kr. eller ersättningstiden med 24 dagar. Olägenheterna därmed anser kommittén vara större än fördelen med ett engångsbelopp. I detta sammanhang vill kommittén förutskicka, att kommittén kommer att föreslå att barnbidrag - på samma sätt som nu gäller för bostadstilläggen — skall betalas ut månadsvis, första gången månaden efter barnets födelse. Foster- och adoptivföräldrar Frågan om ersättning för förlorad arbetsinkomst i samband med adoption togs upp i motioner till 1968 års riksdag. Motionärerna ansåg att någon form av ersättning borde utgå till den som tar tjänstledigt från sitt arbete för att, ofta med sikte på adoption ta emot ett spädbarn som fosterbarn. I sitt utlåtande (1968:11) förklarade sig andra lagutskottet inte berett att ta ställning i sak till SOU 1972:34

motionärernas förslag utan hemställde att motionerna skulle överlämnas till familjepolitiska kommittén. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Ytterligare en riksdagsskrivelse (1969:99) jämte andra lagutskottets utlåtande (1969: 13) över ett antal motioner har överlämnats till kommittén. Utskottet framhöll att man inom familjerättslig liksom inom annan lagstiftning allmänt har godtagit principen att adoptivbarn skall jämställas med egna barn. Från denna utgångspunkt föreföll det naturligt att familjer som mottar barn i späd ålder för adoption får ekonomiskt stöd av ungefär samma storleksordning som det som utgår vid barnsbörd inom den allmänna försäkringen. Frågan om anställningsskydd för dem som önskar ta tjänstledigt från sitt arbete vid inledningen av ett adoptivförhållande förtjänade enligt utskottets mening att undersökas. Vid adoption uppstår ett familjerättsligt förhållande som är detsamma som mellan biologiska föräldrar och deras barn. Man kan skilja mellan olika typer av adoption: egentlig adoption som leder till att ett helt nytt föräldra-barnförhållande uppstår, styvbarnsadoption då någon adopterar andra makens barn utom äktenskap eller barn i äktenskap som upplösts genom äktenskapsskillnad eller dödsfall samt adoption av vuxna (över 20 år), vilket är relativt sällsynt. En adoption kommer till stånd genom beslut av domstol efter ansökan. Domstolen grundar sitt beslut på en lämplighetsprövning. De formella villkoren är att den som vill adoptera (adoptanten) skall ha fyllt 25 år. Undantagsvis, bl. a. om det gäller andre makens barn, får den som fyllt 20 år anta adoptivbarn. Är den som skall adopteras under 20 år måste hans föräldrar ge sitt tillstånd till adoptionen. Den som fyllt 12 år får inte adopteras utan eget samtycke. Vanligen inleds ett adoptionsförfarande med att sökanden har barnet hos sig som fosterbarn en tid. En utredning av barnavårdsnämnden föregår denna placering. Under 1970 adopterades totalt ca 1 700 barn i Sverige. Av de ca 1 100 bland dessa SOU 1972:34 17

som inte fyllt 12 år var ca 16% utländska barn. Enligt en bedömning från socialstyrelsen uppgår de egentliga adoptionerna (då ett helt nytt föräldra-barnförhållande uppstår), oavsett adoptivbarnets ålder, till högst 1 000 per år. En undersökning som statistiska centralbyrån företagit på familjepolitiska kommitténs uppdrag visar att antalet foster- och adoptivbarn i späd ålder är lågt. Den 31 december 1970 fanns det således endast 63 fosterbarn och 1 adoptivbarn som var sex månader eller yngre, 110 fosterbarn och 6 adoptivbarn som var åtta månader eller yngre samt 329 fosterbarn och 24 adoptivbarn som var ett år eller yngre. Bland fosterbarnen fanns både sådana som var omhändertagna för samhällsvård och sådana som inte var det. Totala antalet fosterbarn i barnavårdslagens mening var 1970 ca 16 000. Av dessa var ca 75 % omhändertagna för samhällsvård. Det finns inga föreskrifter om ersättning för fosterbarnsvård. I de fall fosterbarnet är omhändertaget för samhällsvård får fosterföräldrarna i regel ersättning av allmänna medel. Kommunförbundet rekommenderar för 1972 att ett belopp motsvarande 90 % av basbeloppet utbetalas som lägsta ersättning för vård i enskilt hem av fosterbarn, dvs. f.n. 530 kr./mån. Fosterföräldrar har i regel rätt att uppbära allmänt barnbidrag och bostadstillägg. I familjerättsligt hänseende blev adoptivbarnen helt likställda med andra barn genom ändringar i adoptionslagstiftningen den 1 januari och den 1 juli 1971. Sedan den 1 januari 1972 gäller en allmän regel om adoptions rättsverkningar. Enligt denna skall adoptivbarn anses som adoptantens barn i äktenskap och inte som barn till sina biologiska föräldrar vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som tillägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse. Regeln skall dock inte gälla om annat är föreskrivet eller följer av rättsförhållandets natur. Inom familjestödet har adoptivbarnen och i stor utsträckning också fosterbarnen 257

jämställts med egna barn när det gäller såda- ningen omfattar dock inte barn som är äldre. na förmåner som barnbidrag, bostadstillägg, Otvivelaktigt finns det emellertid även när bidragsförskott och barnpension. I fråga om äldre barn tas emot som adoptivbarn eller moderskapsförsäkringen ger dock samhället som fosterbarn i avvaktan på adoption ett ett stöd som är starkt knutet till moderns visst behov av att föräldrarna är borta från havandeskap och till barnsbörden. Någon arbetet en kortare tid. Kommittén föreslår motsvarande rätt till ekonomiskt stöd finns att vid adoption av barn, som är äldre än åtta inte för foster- eller adoptivföräldrar. månader, föräldrapenning skall utgå till varFöräldrapenningen knyter också an till dera adoptivföräldern under tio dagar i anhavandeskapet och barnsbörden i många av- slutning till barnets ankomst till den nya seenden. Motivet för att föräldrapenning familjen. Eftersom en adoption i regel föreskall utgå som försörjningsstöd till föräldrar gås av en fosterbarnsperiod, bör samma gälla med barn upp till sex-åtta månaders ålder är fosterhemsplaceringar som sker i adoptionsatt det ofta under en så lång tid uppstår ett syfte. I regel sker dessa fosterhemsplaceinkomstbortfall genom att en av föräldrarna ringar med barnavårdsnämndens medverkan. I måste ta vård om det späda barnet. En dessa fall utgår i regel inte fosterlega. Som väsentlig orsak härtill är att samhället - även övre gräns för föräldrapenning i dessa fall efter en fortsatt kraftig utbyggnad av barn- föreslår kommittén 10 år. Denna ålder har, tillsynsservicen - i mycket liten utsträckning som framgår längre fram i detta kapitel, valts kan erbjuda barntillsyn för barn under sex som gräns också för den sjukpenning vid månaders ålder. Samma förhållande gäller vård av sjuka barn som kommittén föreslår. naturligtvis även för föräldrar till foster- och Enligt direktiven (av den 5 december adoptivbarn i motsvarande ålder. Det är där- 1969) för utredningen rörande ökad anställför rimligt att även foster- och adoptivföräld- ningstrygghet m.m. bör denna utredning rar med så små barn får rätt till föräldrapen- bl. a. mot bakgrund av att principen om ning. Denna bör utgå från och med den dag adoptivbarns jämställdhet med egna barn föräldrarna får barnet i sin vård och till den godtagits i lagstiftningen göra en undersöktvåhundrafyrtionde dagen efter barnets fö- ning av frågan om anställningstrygghet för delse. Det kan för övrigt erinras om att de den som önskar ta ledigt från sitt arbete vid biologiska föräldrarna går miste om föräldra- inledningen av ett adoptionsförhållande. Fapenningen fr. o. m. den trettionde dagen ef- miljepolitiska kommittén finner det naturligt ter nedkomsten om de då inte längre har bar- att foster- och adoptivföräldrar får rätt till net i sin vård. anställningstrygghet i samma mån som dessa I högst tio dagar i anslutning till barnets likställs med biologiska föräldrar i fråga om ankomst bör båda foster- eller adoptivföräld- rätt till föräldrapenning. Kommittén föreslår rarna kunna uppbära föräldrapenning sam- således att lagen (1945:844) om förbud mot tidigt om de båda är hemma från arbetet, en- arbetstagares avskedande i anledning av äkligt regler motsvarande dem som föreslås gäl- tenskap eller havandeskap m. m. ändras i la vid barnsbörd för biologiska föräldrar. enlighet härmed i avvaktan på förslaget från Med fosterbarn bör endast förstås fosterbarn nyssnämnda utredning. i den mening som avses i barnavårdslagen. En annan fråga är om någon form av Kostnader föräldrastöd bör utgå vid adoption eller fosterbarnsplacering av barn som är äldre än Föräldrapenningen kan beräknas kosta 320 åtta månader. Flertalet adoptioner sker först milj. kr./år. Härav belöper 140 milj. kr. på efter det att barnet passerat åttamånaders- införandet av garantinivån och 40 milj. kr. gränsen. Med ett stöd till barn under åtta på att fadern kommer med i systemet. månader når man endast en liten del av Vidare kostar det 140 milj. kr. att utsträcka foster- och adoptivbarnen. Föräldrapen- föräldrapenningen från sex till åtta månader. 258

SOU 1972:34

Likartade bestämmelser finns i de kommunalanställdas allmänna avtal (ABT 70). En anställd må om synnerliga skäl föreligger, under tjänstledighet för enskilda angelägenheter behålla lönen under sammanlagt högst sex arbetsdagar per kalenderår (175 mom 3). Såsom synnerliga skäl skall anses nära anhörigs svårare sjukdom eller bortgång samt eget minderårigt barns sjukdom i det fall, då vård av barnet inte kan beredas på annat sätt. I kommentaren till ABT 70 nämns liksom i II. Sjukpenning vid vård av sjukt barn AST möjligheten att anlita den kommunala servicen för vård av sjukt barn. Någon närInledning mare avgränsning av minderårigt barn görs I proposition 1970:60 angående jämställdhet inte, dock sägs att behovet av tillsyn bör mellan män och kvinnor inom sjukförsäk- styrkas med läkarintyg vid äldre barns sjukringen anförde departementschefen att "frå- dom. gan om sjukpenning till den som tvingats ta Samhällets sociala hemhjälp, som från ledigt från sitt arbete för att vårda sjuka barn början tog sikte på barnfamiljernas behov, i hemmet tillhör de frågor som famil- utvecklades på 1940-talet. Bl. a. har förvärvsjepolitiska kommittén får anledning att arbetande föräldrar sedan dess i viss utsträckpröva när den i sitt fortsatta arbete skall ning kunnat få hjälp med tillsynen av tillfälöverväga frågan om ett eventuellt vård- ligt sjukt barn. I allmänhet har hemvårdare i bidrag". Till detta uttalande hänvisade andra mån av tid skött barntillsynen. lagutskottet i sitt utlåtande 1970:27 över en För att utjämna skillnaderna mellan kommotion om rätt till sjukpenning vid vård av munerna och underlätta utbyggnaden av den sjukt barn. sociala hemhjälpsverksamheten till att bättre Den allmänna försäkringen innehåller inte motsvara det verkliga behovet infördes 1965 några bestämmelser om sjukpenning vid vård ett enhetligt statsbidrag för all kommunal av sjukt barn. Däremot finns möjligheter för hemhjälpsverksamhet. Genom att utforma statsanställda att vid tillsyn av barn under bidraget till hemhjälpen så att det omfattar vissa omständigheter erhålla tjänstledighet såväl hemvårdare- som hemsamaritverksammed en del av lönen i behåll. Således kan heten ville man bl. a. undvika konkurrens vårdnadshavare få tjänstledighet med B-av- mellan dessa verksamhetsgrenar som delvis drag från lönen (ca 25-30%) under 15 da- handhas av gemensam personal. Samma gar av ett och samma kalenderår bl. a. för statsbidragsregler har sedan tillämpats på tillsyn av minderårigt barn i hemmet när an- verksamhet med barnvårdare. nan person inte kan anlitas för tillsyn av barSedan mitten av 50-talet har framför allt net och behovet av tjänstledighet är hastigt en del större kommuner inrättat barnvårdarpåkommet. (19 § 6 e/i AST — Allmänt avlö- verksamhet för tillsyn av sjuka barn till ningsavtal för statliga och vissa andra tjänste- föräldrar som förvärvsarbetar. Den sociala män.) I tillämpningsanvisningarna anges att hemhjälpen har ökat kraftigt under det semed minderårigt barn avses barn som inte naste decenniet. Ökningen hänför sig emelförmår reda sig utan hjälp av vuxen, dvs. i re- lertid helt till hemsamaritverksamheten för gel barn som inte är över den lägre skolål- åldringar, som nära nog femdubblats, vilket dern (grundskolans lågstadium). Möjligheter- dock inte innebär att detta hjälpbehov tillna att få barntillsyn efter hänvändelse till fredsställts. Inte heller kan, enligt socialstyrelkommunal myndighet skall enligt anvis- sen, hemvårdarhjälp till barnfamiljer lämnas i ningarna beaktas. önskvärd utsträckning. Kostnadsberäkningen utgår från en årskull på 120 000 barn och bygger dessutom på antagandet att fäderna i genomsnitt kommer att uppbära föräldrapenning under en månad. Det nya stödet till foster- och adoptivföräldrar kan beräknas nå ca 1 000 barn. De årliga kostnaderna kan uppskattas till högst 1 milj. kr.

SOU 1972:34

Socialstyrelsen, som är central tillsynsmyndighet, försöker för närvarande få kommunerna att prioritera en utbyggnad av barnvårdarverksamheten. Antalet hjälpta barnfamiljer inom den sociala hemhjälpen har ökat från 69 800 år 1965 till ca 90 000 år 1971.

begränsad utsträckning ledigt med bibehållande av en del av lönen. Det torde också förekomma att privatanställda kan ta ledigt enstaka dagar eller delar av dagar utan att det påverkar lönen. Detta är emellertid helt beroende på arbetsgivaren. I vilken omfattning det härutöver kan förekomma att förälder stannar hemma för att vårda ett sjukt barn förebärande egen sjukdom är inte möjKommitténs överväganden och förslag ligt att ange. När ett barn blir sjukt är det ofta besvärligt De ansträngningar som för närvarande för förvärvsarbetande makar och ensam- görs för att öka antalet barnvårdare är stående vårdnadshavare att ordna med bar- mycket angelägna framför allt med tanke på nets tillsyn. Enligt uppgifter från bl. a. famil- kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. jepolitiska kommitténs daghemsundersök- Det faktum att det oftast är modern som ning är problemet relativt vanligt. Mellan 12 stannar hemma för att ta hand om barnen och 13 % av barnen på daghem var sjuka vid när de blivit sjuka kan bidra till att skapa vardera av två skilda undersökningstillfällen. svårigheter för kvinnorna när det gäller anVid daghemmen har man tämligen strikta ställning och befordran. regler när det gäller att ta emot sjuka barn Även ur allmän samhällsekonomisk synmed hänsyn till smittorisker. Även enkla för- vinkel är det önskvärt att utöka möjligheterkylningssjukdomar utgör i regel hinder för na för föräldrar att utnyttja samhällets barnbarnens vistelse på daghemmet. För barn i tillsynsservice när barnen blir sjuka. Kostnafamiljedaghem är problemet i allmänhet derna för de störningar i produktionen som något mindre. För förvärvsarbetande föräld- uppstår när personal utan varsel måste lämna rar till barn som inte heller eljest har någon sin produktionsplats för att ta hand om ett ordnad tillsyn — företrädesvis barn i den sjukt barn är svåra att beräkna men torde lägre skolåldern - blir svårigheterna ofta lika kunna vara avsevärda. stora som för dem som måste finna ersättI dagens läge kan emellertid barnvårdarning för daghemstillsynen. verksamheten i flertalet kommuner långt Det torde vara vanligt att en förälder ifrån täcka de behov som finns av tillsyn av tvingas stanna hemma i vart fall när ett litet sjuka barn. Denna situation kommer sannobarn blir sjukt. Enligt daghemsundersök- likt att kvarstå under relativt lång tid framningen hade 37 % av de barn som där angetts över. Även efter en mycket kraftig utbyggsom sjuka vårdats av förälder i hemmet. Om nad av samhällets tillsynsservice för sjuka samtliga barn under tio år till förvärvsarbe- barn kommer det ändå att finnas situationer tande föräldrar skulle ha samma sjukfrekvens då den inte räcker till, eftersom det skulle bli som konstaterades i undersökningen skulle orimligt dyrt att hålla en beredskap av barndet årliga antalet sjukdagar för ifrågavarande vårdare för att täcka infektionstopparna. Det barn uppgå till ca 8 miljoner. Nu är det kommer också alltid att finnas situationer då möjligt att barn på daghem kan vara mer det på grund av sjukdomens karaktär eller sjuka än andra barn och att dessutom be- andra omständigheter är angeläget att just en dömningen av sjukdom där är mer vid- av föräldrarna tar hand om barnet åtminstosträckt. Det måste ändock konstateras att ne temporärt. samhällets vård- och tillsynsmöjligheter när Kommittén anser därför att ett skydd mot det gäller sjuka barn är starkt begränsade i inkomstbortfall vid barns sjukdom bör inföförhållande till behovet. ras. Som nyss påpekats får stats- och komOm detta skydd i stort sett skall kunna munalanställda vid barns sjukdom i viss omfatta alla som berörs av sådant inkomst260

SOU 1972:34

bortfall, är det enligt kommitténs mening inte tillräckligt att överlåta åt arbetsmarknadens parter att lösa frågan avtalsvägen. Så har t. ex. LO förordat en lösning lagstiftningsvägen. Inte heller skulle en frivillig försäkring ge skyddet den allmänna omfattning som kommittén finner önskvärd. Mot en frivillig försäkring talar också att avgifterna skulle bli relativt höga och kostnadsutjämningen förhållandevis liten. Först genom en obligatorisk försäkring når man avsedd omfattning och en tillfredsställande omfördelningseffekt till förmån för barnfamiljer. Kommittén föreslår därför att föräldrar ges rätt att i viss utsträckning uppbära sjukpenning från den allmänna sjukförsäkringen som vid egen sjukdom om de behöver stanna hemma från sitt arbete för att ta vård om sjukt barn. Stödet bör utformas så att sjukpenning bara utgår när en förälder verkligen behöver stanna hemma och alltså vårdbehovet inte kan tillgodoses på annat lämpligt sätt. När en av föräldrarna saknar förvärvsarbete finns inte detta behov. Stödet bör alltså endast avse tvåförälderfamiljer där båda makarna förvärvsarbetar och ensamstående förälder som förvärvsarbetar. Makar bör själva få bestämma vilkendera som skall stanna hemma och vårda barnet. Förslaget innebär att man inför en ny stödform i anslutning till den allmänna försäkringen. Den är en principiell nyhet därigenom att sjukpenning skall kunna utgå när det inte är den försäkrade själv som drabbats av sjukdomen. Det finns anledning att gå fram försiktigt åtminstone innan praktiska erfarenheter av den nya stödformen vunnits. Inte minst kostnadsskäl talar för restriktivitet. I själva verket kan även en snävt avgränsad reform beräknas bli ganska kostnadskrävande. De begränsningar som i första hand kan diskuteras gäller barnets ålder och ersättningstidens längd. Bestämmelserna för statsanställda torde i stort sett tolkas så, att rätten till ledighet med viss lön vid barns sjukdom upphör när barnet är i tioårsåldern. För kommunalanställda gäller att behovet av tillSOU 1972:34

syn skall styrkas med läkarintyg vid vård av äldre barn. Behovet av vård varierar givetvis från fall till fall beroende bl. a. på sjukdomens karaktär. Vanligen torde emellertid tillsynsbehovet vara mindre när barnet kommit upp över tioårsåldern än dessförinnan. En tioårsgräns finns f. ö. redan i sjukförsäkringen när det gäller barntillägg. Kommittén förordar att den nya stödformen skall gälla hemmavarande barn till dess barnet uppnått tio års ålder. Uppgifterna om antalet sjuka barn i daghemsundersökningen tyder på att barn på daghem genomsnittligt är sjuka under 27 av föräldrarnas arbetsdagar varje år. I familjeundersökningen (bil. 1 s. 508) har familjerna uppgett att mindre än 20 % av barnen var sjuka mer än två veckor under närmast föregående år. Det statliga systemet begränsar ledigheten till 15 dagar per kalenderår och förälder, medan de kommunalanställdas ledighet är 6 dagar per kalenderår och förälder för enskild angelägenhet som bl. a. innefattar vård av sjuka barn. Varken för statseller kommunalanställda är antalet ledighetsdagar beroende av antalet barn i familjen. Kommittén har stannat för att föreslå att ersättningstiden i vart fall i ett första skede fastställs till högst tio dagar per familj och kalenderår. Kommittén har övervägt möjligheten att föreskriva att sjukpenning endast skall utgå om barnets sjukdom anmälts till den kommunala nämnd som handhar hemhjälpsverksamheten och nämnden funnit att barnets tillsyn inte lämpligen kan ordnas genom dess försorg. Det skulle emellertid vara olämpligt att föreskriva att föräldrarna alltid skall anlita hemhjälp när sådan står att få. Är barnet mycket litet eller svårt sjukt, är det i allmänhet bättre att tillsynen ombesörjs av någon av föräldrarna. Det skulle också stöta på praktiska svårigheter t. ex. när ett barn insjuknar på natten och föräldrarnas arbete börjar tidigt på morgonen. Kommittén har därför stannat för att inte uppställa något sådant villkor för rätten till sjukpenning. Föräldrarna bör dock till försäkringskassan uppge om de anmält barnets sjukdomsfall 261

för den kommunala nämnd som har hand om den sociala hemhjälpen. Försäkringskassan får på det sättet en extra möjlighet till kontroll av barnens sjukdomsfall. Kommittén förutsätter att sjukpenning vid vård av sjukt barn inte skall få någon negativ inverkan på kommunernas ansträngningar att bygga ut den del av den sociala hemhjälpsverksamheten som avser barnfamiljerna. Av tidigare angivna skäl är det tvärtom angeläget att en utbyggnad av samhällets resurser för tillsyn av sjuka barn kommer till stånd. Stödet bör som förut angetts inordnas i den allmänna sjukförsäkringen så att vederbörande förälder får sjukpenning efter den vanliga sjukpenningklassplaceringen och med iakttagande av fridagsregeln. Anmälan till försäkringskassan bör ske i samma ordning som vid egen sjukdom och i princip vara förutsättning för ersättningsrätt. Även beträffande läkarintyg bör vanliga regler gälla, vilket innebär att intyg inte krävs vid kortare sjukdomsfall annat än då särskilda omständigheter påkallar det.

Kostnader Sjukpenning vid vård av sjukt barn enligt kommitténs förslag beräknas komma att kosta ca 60 milj. kr./år. III. Vårdbidrag för svårt handikappat barn I kap. 8 har kommittén lämnat en allmän motivering för en väsentlig höjning av det vårdbidrag som redan utgår för barn som trots svårt handikapp vårdas i hemmet. Kommittén betraktar detta bidrag i första hand som en familjepolitisk stödform.

Sammanfattning av bestämmelser och motiv Barn under 16 år har rätt till vårdbidrag i form av invaliditetsersättning om barnet på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av sär262

skild tillsyn och vård. Vårdbidraget utgår med 60 % av basbeloppet per år och utgör f. n. (vid basbeloppet 7 100 kr.) 4 260 kr./år eller 355 kr./mån. Bestämmelserna om vårdbidrag finns i 9 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Vårdbidraget infördes den 1 juli 1964 efter förslag av socialpolitiska kommittén (stencil S 1963:3). Medan det till vuxna handikappade kunde utgå förtidspension, invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning var handikappade barn och ungdomar under 16 år tidigare inte berättigade till någon särskild förmån från folkpensioneringen. I förarbetena till lagstiftningen anförde departementschefen (prop. 1964:94) bl. a. följande. Invaliditet hos barn innebär stora påfrestningar för barnets föräldrar och fostrare. Vid sidan om oro och ängslan för barnet får de underkasta sig avsevärda uppoffringar, om barnet skall få så god utveckling som dess förutsättningar medger. I de fall då barnet med fördel kan vistas i sitt hem blir den personliga insatsen från vårdarens sida av utomordentligt stor betydelse för denna utveckling. I vilken utsträckning en sådan insats kan göras är dock till stor del en kostnadsfråga. Det är inte bara så att vårdaren på grund av den tid som måste ägnas åt barnet i motsvarande mån får avstå från arbetsinkomst, som eljest skulle stått att få. Vården kräver ofta också särskilda kostnader i flera hänseenden, inte minst för resor i olika sammanhang. Många gånger kan de krav som ställs på föräldrarna bli så stora, att de måste överlämna barnet för vård på en institution trots att vården hellre borde ha beretts i hemmet. Departementschefen anförde vidare att det var angeläget att det från statsmakternas sida vidtogs åtgärder för att bereda lättnader och stöd för vård av handikappade barn i hemmen. En väg var härvidlag att tillhandahålla service och hjälpmedel av olika slag, men vid sidan härav borde övervägas att införa kontantstöd i mera generella former. När det gällde de nya bestämmelsernas utformning framhöll departementschefen att det torde vara ogörligt att i lagtext med exakthet fastslå i vilka fall vårdbidrag skall SOU 1972:34

komma i fråga. Någon avgränsning av personkretsen med hänvisning till särskilda slag av handikapp borde inte komma i fråga. Bidragsrätten borde för alla kategorier av handikappade bedömas efter enhetliga grunder. Vårdbidragstagarna måste komma att representera en mycket heterogen grupp inrymmande både kroppsliga och psykiska handikapp, medfödda såväl som senare förvärvade. Här måste nödvändigtvis ett visst utrymme ges åt tillämpningen. Vidare anförde departementschefen. De behov av tillsyn och vård som skall beaktas är sådana som går utöver dem som föreligger hos ett normalt utvecklat barn. Behovet av särskild tillsyn och vård skall föreligga i avsevärd omfattning. Bedömningen får ske med ledning av den särskilda arbetsinsats som vårdaren får göra och de särskilda kostnader som barnets handikapp föranleder. Vårdbidrag bör vidare utgå om vårdbehovet sannolikt är bestående avsevärd tid framåt eller minst ett år. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. I betänkandet Vissa pensionsfrågor (SOU 1965:62) fann pensionsförsäkringskommittén det vara befogat med en höjning av invaliditetsersättningen till 60 % av basbeloppet. Samtidigt föreslogs också en lägre nivå på 30 % av basbeloppet för denna stödform. Starka skäl talade enligt kommittén för att vårdbidraget till sin storlek fortfarande skulle vara knutet till invaliditetsersättningen. Kommittén behandlade också frågan om halva vårdbidrag och anförde därvid bl. a. att önskemålet om halva vårdbidrag motiverades med att den gällande avgränsningen av den krets som kunde komma i åtnjutande av bidrag utestängde fall där vårdbehovet var mindre än som förutsattes för rätt till helt bidrag men dock så stort att det vore berättigat med halvt bidrag. Eftersom reglerna om vårdbidrag nyligen antagits och någon mera betydande erfarenhet av reglernas verkningar därför ännu inte vunnits, var det enligt pensionsförsäkringskommittén inte möjligt att få någon helt klar bild av hur avgränsningen av den bidragsberättigade kretsen kunde komma att slutgilSOU 1972:34

tigt ske i praxis. Det måste vidare bli svårt att på förevarande område tillskapa fasta hållpunkter för en gradering. Kommittén fann det därför inte lämpligt att då införa graderade vårdbidrag. I motioner till 1968 års riksdag hemställdes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla om en utredning av förutsättningarna för rätt till vårdbidrag med sikte på att bidraget skulle kunna tillgodoföras vissa barngrupper som i allmänhet ej erhåller bidraget. Vidare hemställdes om en utredning av graderade vårdbidrag till handikappade barn under 16 år. Andra lagutskottet, som behandlade motionen i utlåtande nr 8, förordade att Kungl. Maj:t i lämpligt sammanhang lät undersöka vilka grupper handikappade barn som enligt gällande praxis inte fick bidrag och om det kunde vara ändamålsenligt att införa graderade bidrag för att tillgodose dessa fall. Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag (rskr 107). Kungl. Maj:t har den 29 februari 1969 uppdragit åt riksförsäkringsverket att undersöka tillämpningen av gällande regler om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning. Beträffande vårdbidrag skall verket undersöka om avgränsningen av den bidragsberättigade kretsen är den riktiga och om det ej kan vara befogat att införa en lägre grad av ersättning för fall som nu är uteslutna från bidrag. Riksförsäkringsverket har i slutet av år 1971 redovisat en första etapp av sitt utredningsarbete (Rfv 11:100) och därvid anmält sin avsikt att i samråd med statens handikappråd pröva möjligheterna att företa ytterligare undersökningar innan verket lägger fram förslag i ämnet. Anvisningar och praxis I riksförsäkringsverkets tillämpningsanvisningar för vårdbidraget understryks att grunden för det särskilda behovet av tillsyn och vård skall vara medicinsk. Något uttömmande sätt att ange vilka olika slag av handikapp som kan föranleda bidragsrätt finns - som framhållits i förarbetena till lagstiftningen 263

inte. Som en exemplifiering anges i anvis- av handikappen. ningarna vissa grupper av sjukdomar, skador Under de båda åren 1968 och 1969 avoch defekttillstånd, såväl somatiska som psy- slogs sammanlagt 450 ansökningar om vårdkiska, där ett avsevärt behov av tillsyn och bidrag och 57 vårdbidrag blev under samma vård kan föreligga. Vid bedömningen av rätt tid indragna. Skälen för avslag var i det till bidrag blir ytterst förhållandena i det övervägande antalet fall (437) att medicinska enskilda fallet avgörande även om de i anvis- eller "funktionella" orsaker inte ansetts föreningarna angivna allmänna riktlinjerna tjänar ligga. Endast i ett fall var orsaken att behov som ledning för bedömningen i de flesta fall. av särskild vård och tillsyn inte ansågs föreDe behov av vård och tillsyn som skall ligga. I övrigt var skälen till avslag anstaltsvisbeaktas är sådana som går utöver dem som telse och att det inte förelåg svenskt medborföreligger hos ett normalt utvecklat barn i garskap. Även när det gäller skälen till inmotsvarande ålder. Behovet skall föreligga i dragning av vårdbidrag var det i huvuddelen avsevärd omfattning. Vid bedömningen av av fallen så, att de medicinska och "funkbehovet skall beaktas den faktiska arbets- tionella" orsakerna inte längre ansetts föreprestation vårdaren måste utföra i samband ligga (41 fall). I 15 fall var orsaken anstaltsmed skötseln av barnet. Inte endast vårdupp- vistelse och i ett fall att svenskt medborgargifternas art utan även deras frekvens samt skap inte förelåg. tillsynsbehovet och vårdarens bundenhet skall beaktas. Vidare skall de av barnets vård i hemmet förorsakade särskilda kostnaderna Hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag beaktas. Hänsyn bör tas inte endast till de Landstingen och de största primärkomdirekta kostnaderna utan även till nöjaktigt munerna lämnar hemsjukvårdsbidrag till sodokumenterade indirekta kostnader, t. ex. matiskt och psykiskt sjuka samt hemvårdsatt modern på grund av vården måste avstå bidrag till psykiskt utvecklingsstörda. Hos från förvärvsarbete som hon annars med flertalet landsting är bidragsreglerna numera sannolikhet skulle ha ägnat sig åt. desamma för somatiskt och psykiskt långVårdbidrag utgår inte om barnet stadig- tidssjuka. Den grundläggande förutsättvarande vistas på anstalt som tillhör staten, ningen för att bidrag skall utgå är att vederkommun eller landsting eller på annan an- börande är i behov av vård på inrättning men stalt som det utgår statsbidrag till. Vårdas att detta behov kan tillgodoses på ett tillbarnet utom anstalten men genom dennas fredsställande sätt i hemmet. Därest plats försorg utgår inte heller vårdbidrag. Enligt kan beredas på sjukhem och detta erbjudanden redovisning som riksförsäkringsverket de inte utnyttjas, skall bidraget i princip dras lämnat i samband med sitt utredningsupp- in. Nästan genomgående har uppställts krav drag framgår bl. a. följande om omfattningen på att den sjuke för att erhålla bidrag skall undergå kontinuerlig läkarkontroll och även av utgivna vårdbidrag och praxis m. m. medge kortare intagning på sjukhus för mera Totalt utgår ca 7 000 vårdbidrag. I januari grundliga undersökningar. 1970 fördelade sig vårdbidragen så att ca 5 % utgick för barn i åldern under 4 år, ca 37 % Anhörigbidragen varierar mellan 100 och för barn i åldern 5-9 år och ca 58 % för 900 kr./mån. För erhållande av de högsta barn i åldern 10-15 år. Av de olika handi- bidragen krävs i några fall ekonomisk bekappen var mentala sjukdomar resp. nerv- hovsprövning och/eller att vederbörande vårsystemets och sinnesorganens sjukdomar dare avstår från förvärvsarbete. Normalbevanligast - 39 resp. 36 % av fallen kunde loppen synes vara 350-400 kr./mån. Flera hänföras till dessa grupper. Av nervsystemets landsting har fasta bidragsgrupper (t. ex. och sinnesorganens sjukdomar var nästan 100, 200, 300 och 400 kr./mån.). hälften öronsjukdomar och dövstumhet. Hemsjukvårdsbidragen avser i regel vård av Medfödda missbildningar svarade för ca 10 % äldre personer. Hemvårdsbidragen till psy264

SOU 1972:34

jer och inte för pensionärer. Mot den angivna bakgrunden finner kommittén att vårdbidraget snarast bör ligga omkring basbeloppet. Även följande omständigheter bör emellertid beaktas vid fixeringen av bidragets belopp. Det nuvarande vårdbidraget tillkommer barnet och är — liksom invaliditetsersättKommitténs överväganden och förslag ningen men i motsats till andra folkpensionsI de fall då en förälder inte kan ha förvärvs- förmåner - skattefritt. Vårdbidraget kan ses arbete på grund av ett svårt handikappat delvis som en kostnadsersättning och delvis barns tillsynsbehov bör samhället enligt som en viss ersättning för inkomstbortfall. I kommitténs mening ersätta föräldern för fortsättningen bör huvudvikten läggas vid detta på sådant sätt att ersättningen i första den senare funktionen och det höjda vårdhand utgör ett väsentligt bidrag till försörj- bidraget bör tillkomma den förälder som ningen för denne. stannar hemma och vårdar barnet. Bidraget Sedan 1966 utgör vårdbidraget 60% av bör beskattas som annan förvärvsinkomst, basbeloppet och utgår f. n. med 4 260 kr./år oberoende av andra makens inkomst. Komeller 355 kr./mån. (basbelopp 7 100 kr.). mittén anser det vidare rimligt att vårdbidraÄven om man inte syftar till att lämna någon get under sådana förhållanden och med hänfull kompensation för den förvärvsinkomst syn till sitt syfte grundar rätt till ATP-poäng. som en förälder får avstå från när vård- och Ytterligare stöd för denna uppfattning ger tillsynsbehovet är av den arten att det kräver det förhållandet att vårdbidraget kan utehans eller hennes insats på heltid kan det sluta i vart fall från större delen av hemsjukstarkt ifrågasättas om detta belopp är till- vårds- eller hemvårdsbidrag, som är pensionsräckligt för att ge den åsyftade hjälpen till grundande inkomst när det utgår till vårdadessa familjer. Kommittén har därför funnit ren. Dessutom är att märka att vårdbidraget skäl för en höjning av vårdbidraget. mera långsiktigt är avsett att fylla samma Enligt kommitténs mening bör vårdbi- funktion som föräldrapenningen och vid en dragsbeloppet på lämpligt sätt avvägas med beskattning av denna bör inte vårdbidraget hänsyn till nivån för förtidspension (sjukbi- ställa sig sämre i ATP-hänseende. Kommittén drag) från folkpensioneringen. Denna för- utgår från att sjukpenningutredningen, som mån utgör för ensam pensionär 90 % eller prövar möjligheterna att inordna sjukpenför den som är gift med annan pensionär ningsystemet i beskattningen, kommer att 70% av basbeloppet. Därtill kommer pen- redovisa sina undersökningar ungefår samsionstillskottet för den som saknar eller har tidigt med familjepolitiska kommittén. När en låg ATP-pension. F. n. utgör pensionstill- det gäller beskattning av föräldrapenning och skottet 9 % av basbeloppet. Den 1 juli i år sjukpenning vid vård av sjukt barn föreligger höjs det till 12 % och ökar därefter med 3 % ett direkt samband med beskattningen av om året tills pensionstillskottet nått 30 % av sjukpenningen, vilket däremot inte är fallet basbeloppet den 1 juli 1978. Förtidspen- med vårdbidraget. sionen kan alltså variera mellan 70 % (för Med beaktande även av dessa omständiggift utan pensionstillskott) och f. n. 99 % heter föreslår kommittén att vårdbidraget (för ensam med fullt pensionstillskott), en bestäms till 120 % av basbeloppet. Vid ett andel som så småningom skall kunna öka till basbelopp på 7 100 kr. innebär detta 8 520 120 %. Härtill kan komma kommunalt bo- kr. om året eller 710 kr. i månaden som skall stadstillägg enligt pensionärsreglerna. vara skattepliktig inkomst. För vårdbidraget bör i enkelhetens intresVid taxeringen kommer vårdbidraget att se bestämmas ett enhetligt belopp. Bostads- utgöra intäkt av tjänst. Det kommer att räktillägg bör utgå enligt reglerna för barnfamil- nas som A-inkomst vilket innebär att det kiskt utvecklingsstörda reduceras i flera fall med hänsyn till utgående statliga vårdbidrag och till meddelade kollektiva omsorger utanför hemmet (särskoleundervisning, dagvård och sysselsättningsterapi).

SOU 1972:34

Frågan om graderade vårdbidrag på andra beskattas individuellt hos mottagaren. Det kommer vidare att medföra rätt till förvärvs- än medicinska grunder bör enligt kommitavdrag vilket kommittén anser vara motive- téns mening prövas av riksförsäkringsverket i rat så länge detta avdrag överhuvudtaget samband med dess prövning av möjligheten att på medicinska grunder vidga bidragskretfinns kvar. Har den hemmavarande föräldern ingen sen. I avvaktan på verkets förslag bör barn i annan inkomst vid sidan av ett vårdbidrag av externatskola som uppbär vårdbidrag bibedenna storlek — vilket kan förutsättas vara hålla sin nuvarande förmån. Det sammanlagda ekonomiska stödet till regeln — medför redan nuvarande grundavdrag att endast ca hälften av vårdbidraget familjer med ett svårt handikappat barn efter blir beskattat. Vid bedömningen av rätt en höjning av vårdbidragen till 120% enligt till särskilt avdrag för nedsatt skatteför- kommitténs förslag framgår av följande tablå måga bör kunna beaktas de speciella kost- (basbelopp 7 100 kr.). Det förutsätts att nader som kan uppkomma på grund av bar- familjerna uppbär statligt bostadstillägg utan nets handikapp om kostnaderna inte till- inkomstreducering. Hänsyn har inte tagits godoses genom bidrag från landsting och till de kommunala hyresanknutna bostadskommuner och om föräldrarna har låga in- tilläggen. komster. Är vederbörande gift och maken har förvärvsinkomst, bortfaller dock makens Familjetyp Kr/mån. 1 800-kronorsavdrag. I ATP-hänseende bör Tvåförälder fa milj vårdbidraget likställas med inkomst av annat Allmänt barnbidrag 100 förvärvsarbete än anställning och medför då Statligt bostadstillägg 75 710 en obetydlig tilläggspensionsavgift (ca 1 % av Vårdbidrag (skattepliktigt) 885 hela beloppet). När barnet blir 16 år och vårdbidraget Enförälderfamilj med bidragsförskott 100 ersätts av förtidspension (sjukbidrag) beskat- Allmänt barnbidrag Statligt bostadstillägg 75 tas utgående förmåner hos den handikappa- Bidragsförskott 236 710 de själv. Genom grundavdraget och det extra Vårdbidrag (skattepliktigt) 1 121 avdrag som pensionärer åtnjuter blir dock pensionen regelmässigt skattefri inkomst. Genom en sådan höjning går man ifrån Stödet för ett barn för vilket det varken den samstämmighet som hittills förelegat utgår bidragsförskott eller barnpension, dvs. mellan vårdbidrag och invaliditetsersättning i regel barn i tvåförälderfamiljer, skulle sålenär det gäller storleken av bidraget. Kommit- des uppgå till 885 kr./mån. under förutsätttén kan för sin del inte finna att en sådan ning att statligt bostadstillägg utgår. Efter sammankoppling är nödvändig eller ens na- skatt är värdet av vårdbidraget för familjen turlig. normalt ca 490 kr./mån. För dessa familjer Frågan om graderade vårdbidrag — vilken innebär således kommitténs förslag en bitidigare behandlats av pensionsförsäkrings- dragshöjning med ca 135 kr./mån. Om bikommittén - prövas f. n. av riksförsäkrings- dragsförskott därjämte utgår för barnet, som verket. Verkets uppdrag gäller samtidigt möj- då i regel lever i enförälderfamilj, skulle erligheterna att genom uppmjukade medicins- sättning sammanlagt utgå med 1 121 kr./ ka kriterier vidga bidragskretsen. Enligt fa- mån. Har den ensamstående barnförsörjaren miljepolitiska kommitténs mening bör man inga andra inkomster eller endast obetydliga kunna överväga graderade vårdbidrag även i sådana, torde ingen skatt utgå. I dessa fall de fall då tillsynsbehovet är reducerat inte innebär således kommitténs förslag en förenbart av medicinska utan även av andra dubbling av vårdbidraget. orsaker t. ex. genom vistelse i skola under Det är enligt kommitténs mening viktigt dagtid. att vårdbidraget inte får en konserverande 266

SOU 1972:34

inverkan på de handikappade barnens utveckling. Vårdbidrag bör inte utgå under längre tid än som är påkallat. De medicinska förutsättningarna kan relativt snabbt ändras hos de växande barnen. Vårdbehovet måste därför enligt kommitténs uppfattning fortlöpande kontrolleras. Lämpligen bör kontrollen äga rum en gång om året. För att inte onödigtvis betunga administrationen bör man emellertid i de fall, då vårdbehovet med stor sannolikhet kan bedömas vara mera varaktigt, låta prövningen ske med längre mellanrum, dock minst en gång vart tredje år. Som framgår ovan kan vårdbidrag till handikappat barn i första hand ses som en familjepolitisk stödform. Kommittén föreslår i detta betänkande att huvudparten av de familjepolitiska stödformerna samlas i en gemensam lag om familjestöd. Även vårdbidrag till svårt handikappat barn bör ingå i denna lag. Det finns även ett särskilt skäl för att flytta ut förmånen från den allmänna försäkringen. I kap. 12 kommer kommittén att behandla frågan om invandrarbarnens rättigheter och i samband därmed tas frågan om vårdbidrag till svårt handikappat utländskt barn upp. Dessa barn kan i dag inte få vårdbidrag eftersom medborgarskapsbestämmelserna i den allmänna försäkringen är utformade så att endast svenska barn får vårdbidrag. Enligt kommitténs bedömningar, som närmare redovisas i kapitlet, bör emellertid vårdbidrag utgå för invandrarbarn lika väl som för svenska barn. Om reglerna om vårdbidrag bryts ut ur den allmänna försäkringen kan medborgarskapskraven tas bort utan ingrepp i medborgarskapsbestämmelserna i lagen om allmän försäkring.

Kostnader Årskostnaden för vårdbidragen är enligt nuvarande regler om man räknar med 7 000 vårdbidrag ca 30 milj. kr. Om bidraget sätts till 120% blir bruttokostnaden ca 60 milj. kr. Nettoökningen av kostnaden kan med hänsyn till skatten på bidraget beräknas till ca 9 milj. kr. För staten blir det dock en nettokostnadsökning på ca 18 milj. kr. med hänsyn till att en del av skatten tillfaller kommunerna.

F. n. handläggs vårdbidragsärenderna av försäkringskassornas pensionsdelegationer. Någon ändring i detta avseende vill familjepolitiska kommittén inte föreslå. Försäkringskassorna bör således även i fortsättningen handlägga ärenden angående vårdbidrag till svårt handikappat barn.

SOU 1972:34

10 Inledning

Barnstöd

det kommunala hyresanknutna stödet har ersättningsprocenten i det bidragsberättigande intervallet höjts från 40 till 80 %. Även de övre hyresgränserna har höjts. Motsvarande gäller stödet som beror av bostadskostnaderna för bostadsrättsinnehavare och villaägare. Kostnaderna för förstärkningarna, som trädde i kraft den 1 april 1972, beräknas uppgå till ca 330 milj. kr./år. En närmare redogörelse för stödets utformning efter de genomförda förändringarna lämnas i kap. 2 s. 53. Genom beslutet har en del av kommitténs intentioner i fråga om bostadstillägg förverkligats. I kap. 8 konstateras emellertid också att fortfarande många barnfamiljer har svårt att bereda utrymme för de utgifter barnen medför. Kommittén förordar därför att det inkomstprövade stödet förstärks ytterligare.

Utgångspunkten för kommitténs bedömning är att familjestödet bör differentieras så att stödet sätter in när och där behovet är störst. I föregående kapitel har behandlats de situationer då en förälder i regel behöver vara hemma på heltid för att vårda barn. Kommittén har där presenterat förslag till kraftiga förbättringar av existerande stödformer och införandet av nya för att tillgodose familjernas stödbehov i sådana situationer. I fråga om det allmänna ekonomiska stödet under barnens uppväxttid leder enligt kommitténs mening det material och de bedömningar som redovisas i kap. 8 till slutsatsen att stödet bör differentieras efter inkomst, så att familjer i lägre inkomstlägen får ett kraftigare stöd än familjer i högre inkomstlägen. Kommittén finner det inte För att underlätta en utbyggnad av stödet motiverat att differentiera stödet efter bar- till barnfamiljer i lägre inkomstlägen är det nens ålder genom att — utöver föräldrapen- angeläget att se över stödets utformning i ningen under tiden i samband med och efter vissa avseenden. I kommitténs uppdrag ligger barnets födelse — införa en särskild förstärk- också att anvisa utbyggnadsalternativ för ning av det ekonomiska stödet till familjer familjepolitiken och att pröva effektiviteten med barn under en viss ålder. av olika former av familjepolitiskt stöd. DenNär det gäller stödets nivå konstateras i na diskussion om formerna för ett kontantkap. 8 att en förstärkning av bostadstilläggen stöd med den inriktning på låginkomstfamilredan genomförts genom statsmakternas jer som kommittén förordat kommer att beslut hösten 1971. Det statliga bostads- föras i detta kapitel. Därvid diskuteras fördetillägget har gjorts om till ett enhetligt be- lar och nackdelar med olika inkomstbegrepp lopp på 75 kr./mån. och barn utan anknyt- och inkomstprövningsmetoder bl. a. med ning till bostaden eller bostadskostnaden. I tanke på att inte "marginaleffekterna" i 268

SOU 1972:34

form av ökad skatt och minskat bidrag vid inkomstökningar skall bli alltför kraftiga. Avgifterna för samhällets barntillsyn i daghem och familjedaghem har direkt betydelse för familjernas disponibla inkomst och för marginaleffekterna vid inkomstökningar. Effekterna i dessa avseenden av en övergång till enhetliga avgifter för barntillsyn (jfr kap. 8) redovisas därför i detta sammanhang. I kap. 8 berörs också de speciella stödbehov som uppkommer när en förälders försörjningsinsats för barnen bortfaller. Kommittén skall enligt direktiven ägna särskild uppmärksamhet åt de ensamstående föräldrarnas situation. Det övervägande flertalet ensamstående föräldrar har i dag ett speciellt ekonomiskt stöd genom barnpension — och i vissa fall änkepension — eller genom underhållsbidrag och/eller bidragsförskott. Kommittén konstaterar i kap. 8 att en anpassning av barnpensionerna till bidragsförskottens nivå bör komma till stånd. Frågan kommer enligt statsverkspropositionen för år 1972 att tas upp till behandling i anslutning till familjepolitiska kommitténs slutbetänkande. I sitt remissyttrande över pensionsförsäkringskommitténs förslag i ämnet anvisade familjepolitiska kommittén några möjliga vägar för hur en sådan anpassning skulle kunna ske. Till dessa konstruktionsfrågor återkommer kommittén längre fram i detta kapitel. Frågan om beskattade barnbidrag I sitt första tryckta betänkande (SOU 1967: 52, se ovan kap 6 s. 168 och kap. 8 s. 203) diskuterade kommittén relativt utförligt olika vägar att differentiera familjestödet med hänsyn till bl. a. familjens inkomst. Kommittén prövade där tre olika vägar att ge ett kraftigare stöd till familjer i lägre inkomstlägen nämligen 1) genom att införa inkomstprövade tillägg till de allmänna barnbidragen (som då inte skulle förändras), 2) genom att höja barnbidragen, införa allmänna familjetillägg till familjer med två eller flera barn och beskatta förmånerna och 3) genom att höja barnbidragen, införa allSOU 1972:34

männa familjetillägg och inkomst- eller skattegradera förmånerna efter den progressiva statliga skatteskalan. Förslagen innebar att de dåvarande familjebostadsbidragen skulle inordnas i det allmänna familjestödet. I fråga om en beskattning av de allmänna barnbidragen framhöll kommittén bl. a. att en sådan skulle medföra en omfördelning till förmån för familjer i låga inkomstlägen samtidigt som man i väsentlig mån undgår de nackdelar som en "traditionell" inkomstprövning har i form av eftersläpning i inkomstprövningen och s. k. marginaleffekter till följd av att bidraget reduceras vid stigande inkomster. Ur principiell synpunkt fann kommittén det riktigt att en varaktig inkomstutfyllnad av den typ barnbidragen utgör behandlas på samma sätt som själva inkomsten och således beskattas. En beskattning av barnbidragen skulle emellertid leda till betydande problem med omfördelning av skattemedel från kommunerna till staten. En hel del problem av teknisk och administrativ natur skulle också uppkomma. Kommittén ansåg att frågan om beskattning av olika sociala förmåner borde prövas i ett större sammanhang. Av dessa skäl förordade kommittén inte en reguljär beskattning av barnbidrag och familjetillägg utan i stället det tredje alternativet som i princip skulle ge samma utjämningseffekt — inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg. Statsmakterna fann sedan skäl att bibehålla ett i huvudsak bostadsanknutet inkomstprövat stöd till barnfamiljerna, varför kommitténs förslag om beskattade barnbidrag inte kom att genomföras. I stället infördes det nuvarande bostadstillläggssystemet. I kap. 8 konstaterar kommittén att bostadstilläggen som funnits sedan ingången av 1969 väl fyllt sitt syfte att ge familjer med låga inkomster ett ökat ekonomiskt stöd. Bostadstilläggen kommer att få ännu större betydelse efter de från den 1 april 1972 genomförda höjningarna. Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits av bidragssystemet och inför de ytterligare förstärkningar som kommittén förordar finns det emellertid 269

anledning att se över formerna för bidragsgivningen. En sådan översyn ingår också bland de särskilda uppdrag kommitte'n har fått. I propositionen 1968:42, som låg till grund för införandet av de nya bostadstilläggen, redovisades att det inkomstprövningssystem som föreslogs medförde dels att bidragsberäkningen normalt kommer att ske på grundval av inkomstförhållanden två år före bidragsåret, dels att marginaleffekterna vid stigande inkomst blir större än om kommitténs förslag hade genomförts. Det betonades emellertid också att marginaleffekter — den sammanlagda effekten av skatteökning och bidragsminskning vid stigande inkomst - är ofrånkomliga i varje system där bidragsbeloppen sätts i relation till inkomsten på sådant sätt att högre bidrag utgår vid lägre inkomster. I proposition 1971:156 om höjda bostadstillägg för barnfamiljer m. m., framhöll föredraganden att det är angeläget att rätten till bostadstillägg bedöms efter en så aktuell inkomst som möjligt och att det inkomstbelopp som används vid bidragsprövningen ger ett så långt möjligt rättvisande uttryck för familjens behov av stöd. Det angavs att den nuvarande eftersläpningen i inkomstprövningen i vissa fall ger ett otillfredsställande resultat, men att det å andra sidan är nödvändigt att se till att systemet inte blir alltför invecklat och tungrott.

Med hänsyn främst till problemet med eftersläpningen i inkomstprövningen och marginaleffekterna vid stigande inkomst, men också mot bakgrund av kommitténs principiella inställning att det är rimligt att inkomstutfyllnader av detta slag beskattas, har kommittén ånyo prövat frågan om en beskattning av barnbidragen. Det bör observeras att förutsättningarna för en beskattning av de familjepolitiska kontantförmånerna förändrats sedan 1967 på ett par viktiga punkter. För att marginaleffekterna inte skall bli ännu större än i dag måste bostadstilläggen kunna inordnas i ett system med beskattade barnbidrag, så att de beskattade bidragen ersätter inte bara de nuvarande barnbidragen utan även bostadstilläggen. De nya bostadstilläggen utgår emellertid med väsentligt större belopp än de familjebostadsbidrag som då fanns. Vidare har skattesystemet ändrats i många avseenden bl. a. på så sätt att marginalskatten numera är densamma i ett brett skikt mellan inkomstlägena ca 30 000-ca 70 000 kr./år. Tabell 138 visar de samlade marginaleffekterna av bostadstillägg och skatt i procent av en inkomstökning för gifta med en inkomsttagare. Avdragsfaktorerna för bostadstilläggen är de som enligt prop. 1972:34 skall tillämpas för bidragsåret 1973 i avvaktan på familjepolitiska kommitténs förslag. Inkomstökningen slår på grund av eftersläpningen i inkomstprövningen inte igenom på

Tabell 138 De sammanlagda marginaleffekterna av ökad skatt och minskat bostadstillägg för gifta med en inkomsttagare. Inkomst, kr./år.

2 0 - 2 5 000 2 5 - 3 0 000 3 0 - 3 5 000 3 5 - 4 0 000 40 45 000 4 5 - 5 0 000 5 0 - 6 0 000

270 Marginaleffekt av en inkomstökning i procent av inkomstökningen Ökning av skatten

Minskning av bostadstilllägget

Sammanlagd marginaleffekt

45,4 51,3 60,2 62,6 62,4 62,4 62,1

8,6 15,6 18,0 22,1 24,0 24,0 24,0

54,0 66,9 78,2 84,7 86,4 86,4 86,1

Ungefärlig andel familjer berättigade till bostadstillägg i procent av samtliga barnfamiljer med en inkomsttagare i resp. inkomstskikt. Procent 100 95 80 65 40 20 10

SOU 1972:34

bostadstilläggen förrän efter två år. För att nedan angivna samlade marginaleffekter skall uppstå krävs att motsvarande inkomstökning också inträffat två år tidigare. Vid uträkningen av skatten har antagits en kommunal utdebitering på 24 kr./skattekrona. Det bör påpekas att de angivna marginaleffekterna i de högsta inkomstlägena endast berör ett relativt litet antal barnfamiljer eftersom det i dessa inkomstlägen endast är familjer med många barn och höga bostadskostnader som uppbär bostadstillägg. För att belysa detta redovisas i tabellen för varje inkomstskikt andelen familjer berättigade till bostadstillägg i procent av samtliga barnfamiljer i resp. inkomstskikt. Som framgår av tabellen är det summeringen av två marginaleffekter som gör att den totala marginaleffekten blir förhållandevis hög. Ett system där man kunde uppnå en styrning av barnstödet till familjer med lägre inkomster genom beskattade bidrag utan att det uppstod två fristående marginaleffekter skulle ur denna synpunkt vara att föredra. För familjer med tvä inkomsttagare, där

dessa har lika stora inkomster och ett barn, en hyra som ligger vid eller ovanför den övre gränsen för hyresanknutet stöd och barnet på daghem eller i kommunalt familjedaghem framgår de samlade marginaleffekterna av tabell 139. Beträffande tillsynsavgifterna förutsätts att den av kommunförbundet rekommenderade taxan följs. För ettbarnsfamiljer upphör bostadstilläggen senast vid en taxerad inkomst på 39 900 kr./år. Tabell 140 visar de sammanlagda marginaleffekterna för en familj med två barn och bägge barnen på daghem under samma förutsättningar som för tabell 139.1 För tvåbarnsfamiljer upphör bostadstillägget senast vid en taxerad inkomst på 43 700 kr./år, med de inkomstgränser och avdragsfaktorer som föreslås i prop. 1972:34. 1 I tabellerna 139 och 140 har det inte varit möjligt att ange andelen familjer i resp. inkomstskikt som är berättigade till bostadstillägg eftersom tabellerna är direkt tillämpliga endast på det fåtal familjer där makarna har precis lika stora inkomster.

Tabell 139 De sammanlagda marginaleffekterna av ökad skatt, minskat bostadstillägg och ökade tillsynsavgifter för makar med lika inkomster, ett barn och barnet på daghem och med en hyra som ligger vid eller över den övre gränsen för hyresanknutet bostadstillägg. Makarnas sammanlagda inkomster kr./år

Marginaleffekt av en inkomstökning ii procent av inkomstökningen Ökning av skatten

Minskning av bostadstillägget

Ökning av tillsynsavgifterna1

Sammanlagd marginaleffekt

3 0 - 4 0 000

39,5

18,6

8,0

66,1

1 Genomsnittlig marginaleffekt. Avgiften är grundad på inkomstintervall varför i det enskilda fallet marginaleffekten kan både överstiga och understiga den genomsnittliga.

Tabell 140 De sammanlagda marginaleffekterna av ökad skatt, minskat bostadstillägg och ökade tillsynsavgifter för makar med lika inkomster, med två barn, bägge barnen på daghem och med en hyra som ligger vid eller över den övre gränsen för hyresanknutet bostadstillägg. Makarnas sammaniagda inkomster kr./år.

Ökning av skatten

Minskning av bostadstillägget

Ökning av tillsynsavgifterna1

Sammanlagd marginaleffekt

30-40 000 40-45 000

39,5 42,9

18,6 24,0

12,0 8,0

70,1 74,9

1 Genomsnittlig marginaleffekt. Avgiften är grundad på inkomstintervall varför i det enskilda fallet marginaleffekten kan både överstiga och understiga den genomsnittliga.

SOU 1972:34

Tabell 141A De individuella effekterna av beskattade barnbidrag på 3 000 kr./år och barn i jämförelse med nuvarande barnbidrag och statliga bostadstillägg för makar vid olika barnantal och inkomster. Med nuvarande regler avses de som enligt förslag skall tillämpas för år 1973. Barnantal

Familjens inkomst 1973

Makar, en inkomsttagare

Makar, lika stora inkomster

Nuvarande regler

Beskattade barnbidrag

Skillnad

Nuvarande regler

Beskattade barnbidrag

Skillnad

0 20 000 30 000 40 000 60 000

2 100 2 100 1572 1 200 1 200

3 000 1 770 1588 1 504 1 510

+ + + +

900 330 16 304 310

2 100 2 100 1 860 1 200 1 200

3 000 1 830 1 830 1655 1 383

+ -

0 20 000 30 000 40 000 60 000

4 200 4 200 3 672 2 400 2 400

6 000 3 495 3 070 2 968 2 980

+ 1 800 705 602 + 568 + 580

4 200 4 200 3 960 2 628 2 400

6 000 3 660 3 603 3 251 2 650

+ 1 800 540 357 + 623 + 250

0 20 000 30 000 40 000 60 000

8 400 8 400 7 872 6 396 4 800

10 804 6 737 5 847 5 728 5 612

+ 2 404 - 1663 - 2 025 668 + 812

8 400 8 400 8 160 6 828 4 800

10 804 7 199 6 786 6 191 4 906

+ 2 404 - 1 201 - 1 374 637 + 106

+ +

900 270 30 455 183

Tabell 141B De individuella effekterna av beskattade barnbidrag på 3 000 kr./år och barn i jämförelse med nuvarande barnbidrag och statliga bostadstillägg för ensamstående vid olika barnantal och inkomster. Med nuvarande regler avses de som enligt förslag skall tillämpas för år 1973. Barnantal

272 Familjens inkomst 1973

Ensamstående med barn Nuvarande regler

Beskattade barnbidrag

Skillnad

0 20 000 30 000 40 000 60 000

2 100 2 100 1 812 1 200 1 200

3 000 1 775 1434 1 128 1 140

+ -

0 20 000 30 000 40 000 60 000

4 200 4 200 3 912 2 556 2 400

5 402 3 425 2 598 2 256 2 280

+ 1 202 775 - 1 314 300 120

0 20 000 30 000 40 000 60 000

8 400 8 400 8112 6 756 4 800

8 975 6 431 4 859 4512 4 560

+ 575 - 1 969 - 3 253 - 2 244 240

900 325 378 72 60

SOU 1972:34

Kommittén har räknat fram nivån på ett beskattat barnbidrag jämte individuella effekter i jämförelse med den totala stödnivå som barnbidrag och den statliga delen av bostadstilläggen ger i dag. Nettokostnaden för staten blir densamma som nuvarande kostnader för barnbidrag och statliga bostadstillägg, förutsatt att de ökade skatteintäkter som genom beskattningen av barnbidragen tillkommer kommunerna överförs till staten. Barnbidragen uppgår med dessa förutsättningar till 3 000 kr./år och barn före beskattningen. Tabell 141 A och B visar de individuella effekterna för ensamstående med barn, makar med en inkomsttagare samt makar med lika inkomster, vid några olika inkomster och barnantal. Beräkningen avser år 1973. Bostadstillläggen har beräknats enligt de inkomstprövningsregler som i prop. 1972:34 föreslagits gälla för år 1973 i avvaktan på familjepolitiska kommitténs förslag. Vid beräkningarna har förutsatts att vardera maken beskattas för hälften av barnbidragen. Bidragen har sedan behandlats som om de tagits upp som inkomst av tjänst och beskattats som B-inkomst. Den kommunala utdebiteringen har antagits vara 24 kr./skattekrona. Bostadstilläggen för år 1973 bygger på 1971 års inkomster (för inkomstutvecklingen har antagits att inkomsterna 1971 uppgår till 86 % av inkomsterna 1973).

sämringar för grupper med låga inkomster till vilka det nuvarande stödet styrs. Grupper som ligger över de inkomstskikt dit stödet i dag styrs skulle få ett avsevärt större stöd. Dessa effekter kan enligt familjepolitiska kommitténs bedömningar inte accepteras. Kommittén har också ställt sig frågan om man i ett framtidsperspektiv genom att öka stödet kan komma ifrån olägenheten att vissa grupper får försämringar. Kommittén har räknat fram de individuella effekterna med i övrigt samma förutsättningar som ovan om barnbidraget höjdes till 3 200 kr./år och barn före beskattning. Statens totalkostnader skulle då öka med 240 milj. kr./år. Följande tablå visar effekterna för en vanlig familjetyp. Makar med en inkomsttagare och två barn Inkomst kr./år

Bidrag enl. Beskattade nuvarande barnbidregler kr./år rag 1 kr./år

Skillnad kr./år

0 20 000 30 000 40 000 60 000

4 200 4 200 3 672 2 400 2 400

+ 2 200 475 - 405 + 764 + 776

6 400 3 725 3 267 3 164 3 176

Nettobelopp efter skatt.

De bidragsminskningar som drabbar familjer i vissa inkomstlägen reduceras som synes Av tabellerna framgår att familjer som inte något, men fortfarande uppträder betydande har några inkomster alls får ett kraftigt ökat försämringar i vanliga inkomstlägen. Om stöd. För familjer med inkomster som ligger man ville uppnå ett läge där några försämungefär där bostadstilläggen börjar reduceras ringar inte uppkom för tvåförälderfamiljer — omkring 20 000 kr./år — blir det däremot med upp till fyra barn skulle detta - vid lika ett avsevärt mindre stöd än för närvarande. stora barnbidrag oavsett barnets ordningsFör ensamstående med barn blir det sedan nummer — medföra kostnader på ca en försämringar i alla inkomstlägen däröver miljard kr. för staten. Om man ville uppnå medan det för makar blir förbättringar i ett att inga försämringar ej heller uppkom för skikt som ligger över 30 000-40 000 kr./år enförälderfamiljer med upp till fyra barn beroende på familjetyp och barnantal. För- skulle detta medföra kostnader på ca 2,5 bättringarna är större för familjer där makar- miljarder kr. Beskattade barnbidrag av denna na har lika stora inkomster. storlek skulle medföra mycket betydande Ett beskattat barnbidrag som ersätter de förbättringar i höga inkomstlägen samtidigt nuvarande barnbidragen och statliga bostads- som förbättringarna för familjer i mellanintilläggen skulle således medföra kraftiga för- komstlägen skulle bli små eller obefintliga. SOU 1972:34 18

En mängd andra frågor skulle givetvis få övervägas närmare om en övergång till beskattade barnbidrag skulle anses möjlig och lämplig. Det gäller bl. a. frågan vad som skulle göras med de hyresanknutna bostadstilläggen. Om man låter dessa finnas kvar i nuvarande former (med justering av inkomstgränserna) medan de statliga bostadstilläggen går upp i ett system med beskattade bidrag kommer ändå de nuvarande marginaleffekterna att finnas kvar för alla de drygt 200 000 familjer som har hyresanknutna bostadstillägg. Om man å andra sidan även arbetar in ett hyresanknutet stöd i systemet med beskattade bidrag skulle hyresstödet reduceras med marginalskatten i resp. inkomstlägen. Denna framgår av följande tablå. Vid skatteberäkningen har förutsatts en kommunal utdebitering på 24 kr./skattekrona. Familjer med en inkomsttagare. Inkomst skikt (tusen kr./år)

2 0 - 25 2 5 - 30 3 0 - 35 3 5 - 40 4 0 - 50 5 0 - 70 70-100 100-150 150-200

Marginalskatt

%

Nettobehållning efter skatt %

45,4 51,3 60,2 62,6 62,4 62,0 67,8 72,9 77,9

54,6 48,7 39,8 37,4 37,6 38,0 32,2 27,1 22,1

inte finner det möjligt att nu förorda en övergång till beskattade barnbidrag. För att motverka sådana försämringar skulle stödet behöva öka med belopp som i dagens läge ter sig orealistiska. Kommittén ser emellertid fortfarande beskattade barnbidrag som en principiellt riktig åtgärd. Det skulle innebära en samlad marginaleffekt av minskade bostadstillägg och ökad skatt och därmed större överblickbarhet över systemet och mindre slumpbetonade effekter. Detta förutsätter emellertid ingrepp i själva skattesystemet. Eventuella ändringar som vidtas däri bör enligt kommitténs mening såvitt möjligt utformas så att de inte motverkar en framtida övergång till ett system med beskattade barnbidrag. Kommittén har också övervägt om det finns anledning att ändra enbart de nuvarande barnbidragen till ett beskattat bidrag med bibehållande av det nuvarande systemet med inkomstprövade bostadstillägg. Det skulle innebära att styrningen av familjestödet till låginkomstfamiljer blir ännu mer markerad. Följande tablå visar de individuella effekterna av ett beskattat barnbidrag i jämförelse med det nuvarande barnbidraget. Samhällets totalkostnader är oförändrade och bidraget uppgår till 2 300 kr./år och barn före beskattningen. Vid beräkningen har förutsatts en kommunal utdebitering på 24 kr./ skattekrona.

Makar med en inkomsttagare och två barn Nuvaran-

Beskat-

Skill-

Även om hyresstödet höjdes från nuvaranbarnbidtade barnnad de 80 % till 100 % av hyran före beskattning rag 1 kr./år kr./år rag kr./år skulle alltså stödet netto efter skatt i exem2 400 4 600 + 2 200 pelvis 40 000-kronorsläget täcka mindre än 2 400 2 690 + 290 40 % av hyran. Samtidigt skulle omlägg2 400 21 2 379 2 400 - 114 2 286 ningen få till följd att ett visst hyresstöd 2 400 2 294 - 106 skulle utgå även i mycket höga inkomst1 lägen. Nettobelopp efter skatt. Redan de försämringar som även bortsett från det hyresanknutna stödet skulle uppkomma för de grupper som man hittills velat En sådan lösning skulle emellertid ha berikta stödet till gör emellertid att kommittén tydande nackdelar. Stödsystemet skulle bli

274 SOU 1972:34

mer komplicerat och svåröverblickbart. Ett betydande administrationsarbete skulle behöva sättas in för att nå en förhållandevis liten omfördelningseffekt. Den ovan redovisade målsättningen att uppnå en mildring av de sammantagna marginaleffekterna skulle inte uppnås. I vissa inkomstlägen skulle tvärtom en begränsad ökning av marginaleffekterna uppstå. För familjer med låga inkomster av heltids- och helårsarbete skulle förbättringarna bli små. De stora förbättringarna skulle komma de familjer till del som inte har några eller bara obetydliga beskattningsbara inkomster. 1 regel torde dessa familjer i stället ha obeskattade inkomster av typ studiemedel, utbildningsbidrag etc. De här angivna nackdelarna finner kommittén så stora i förhållande till den begränsade omfördelningseffekten att kommittén inte heller är beredd att föreslå en beskattning av barnbidragen med bibehållande av de inkomstprövade bostadstilläggen. Trots att kommittén ser avsevärda principiella fördelar i ett system med beskattade barnbidrag kan kommittén alltså inte förorda en övergång till beskattade barnbidrag. Inkomstprövningen av bostadstilläggen Då förutsättningar saknas för att införa ett system med beskattade bidrag, återstår att pröva frågan om man kan förändra systemet för inkomstprövning av de nuvarande bostadstilläggen så att det bättre tillgodoser önskemålen att stödet skall komma dem till del som har det största behovet av stöd och att marginaleffekterna inte skall bli alltför stora. I detta avsnitt lämnar kommittén ett förslag till ett förändrat inkomstprövningssystem. Kommittén föreslår också ändringar av de avdragsfaktorer som används vid inkomstprövningen. De minskade marginaleffekter som därvid uppstår kan ses som ett närmande av nuvarande stödsystem till ett framtida beskattat barnbidrag.

SOU 1972:34

Eftersläpningen Inkomstprövningen av bostadstilläggen har hittills skett med ledning av makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst enligt senaste taxering till statlig inkomstskatt. I princip sammanfaller bidragsåret med kalenderåret. Bidragsrätten för exempelvis 1973 är alltså normalt beroende av 1972 års taxering som avser 1971 års inkomster. Det blir därmed normalt en tvåårig eftersläpning innan en förändring av årsinkomsten slår igenom i bostadstilläggets belopp. (En närmare redogörelse för systemet finns i kap. 2 s. 53). I samband med den skattereform som trädde i kraft den 1 januari 1971 har begreppet beskattningsbar inkomst fått en annan innebörd än tidigare, bl. a. genom att avdraget i den statliga beskattningen för utgivna kommunalskatter (enligt schablon eller faktiskt utgiven skatt) slopades. Grundavdragen (tidigare ortsavdragen) ändrades också. Vissa tekniska förändringar av de nuvarande reglerna om inkomstprövning har därför föreslagits (prop. 1972:34). I propositionen förordas bl. a. att inkomstprövningen för år 1973 i avvaktan på familjepolitiska kommitténs förslag grundas på den taxerade i stället för den beskattningsbara inkomsten. Redan i den proposition (1968:42) som innehöll förslaget om de nya bostadstilläggen till barnfamiljer redovisades att den nyssnämnda eftersläpningen innebär en viss nackdel. Eftersläpningen gör att familjens ekonomiska situation kan ha förändrats påtagligt under tiden från det att den bidragsgrundande inkomsten intjänats till dess att bidraget utges. För att familjer som fått vidkännas kraftiga inkomstminskningar inte skall ställas utan stöd i en situation när de verkligen behöver det har emellertid en undantagsregel införts, som innebär att bidrag kan utgå efter prövning mot den aktuella inkomsten om en väsentlig minskning av inkomsten skett. Någon motsvarande möjlighet för den prövande myndigheten att minska eller dra in

bidrag när inkomsten har ökat kraftigt finns däremot inte. I regel torde inte heller prövningsmyndigheten ha kännedom om sådana förändringar. Till följd av den allmänna löneutvecklingen i samhället ökar inkomsterna också för större delen av de familjer, som har bostadstillägg. Inkomstgränserna är dock satta med hänsyn till denna normala inkomstutveckling. Vid en normal inkomstökning är därför eftersläpningen i inkomstprövningen inte något större problem. Den kritik som anförts på denna punkt är enligt kommitténs mening överdriven. Däremot är det inte lämpligt att bostadstillägg utgår efter en föråldrad inkomstuppgift när inkomstsituationen förändrats för en familj på ett sätt som väsentligt avviker - uppåt eller nedåt — från den normala inkomstutvecklingen. Ett exempel är att en eller två föräldrar övergår från studier till förvärvsarbete. Inkomsten kan då bli mycket större än den inkomst vid vilken bidragsrätten upphör, men bidragsrätten kan kvarstå ett eller ett par år efter inkomstökningen. I det nuvarande inkomstprövningssystemet fastställs den bidragsgrundande inkomsten genom att man i efterhand konstaterar hur stor inkomsten faktiskt blev. Man kan också tänka sig andra metoder i syfte att reducera eftersläpningseffekterna. Av dessa skall här diskuteras sjukpenningklassplaceringen, preliminärskatteuttaget och den deklarerade inkomsten. Kommittén föreslog som förut nämnts i sitt första betänkande ett inkomstgraderat barnbidrag. Enligt kommitténs förslag skulle bidragen preliminärt inkomstgraderas vid utbetalningen efter makarnas sjukpenningklass. Därefter skulle bidragen slutjusteras i samband med den slutliga skattedebiteringen. Systemet var uppbyggt i anslutning till den skatteskala för statlig skatt som då gällde. Att kombinera en preliminär utbetalning efter sjukpenningklass med en slutlig avräkning i samband med taxeringen på det sätt kommittén föreslog år 1967 ter sig mindre naturligt vid en fristående inkomstprövning

av det slag som gäller för bostadstilläggen än vid en skattegradering av barnbidragen efter den statliga inkomstskatteskalan som kommittén då föreslog. Ett avräkningsförfarande i efterhand ser också kommittén fortfarande som en nackdel i sig. I remissvaren på kommitténs förslag 1967 fanns många som var negativa till ett sådant förfarande speciellt om det skulle innebära att familjer var tvungna att återbetala utbekomna bidrag. Resonemanget i det följande gäller möjligheterna att åstadkomma en definitiv inkomstprövning, således utan efterföljande avräkning. Det är naturligt att vid en ny översyn av inkomstprövningsmetoderna ånyo överväga om man bör använda sig av sjukpenningklassplaceringen som mätare på den aktuella inkomsten. Den stora fördelen med sjukpenningklassen som mätare på inkomsten är att den i princip skall avspegla en aktuell inkomst. Inplaceringen i sjukpenningklass skall nämligen bygga på en bedömning av den försäkrades förväntade inkomster under de närmaste tolv månaderna. Häri ligger emellertid också att sjukpenningklassen inte kan utgöra en lika tillförlitlig mätare på en persons inkomst som den bedömning som görs i efterhand vid taxeringen av de inkomster en person uppburit under det gångna året. Visserligen finns det en viss "intressebalans" inom sjukförsäkringen på det sättet att en för låg inkomstuppgift å ena sidan ger en lägre sjukförsäkringsavgift men å andra sidan ger ett sämre skydd mot inkomstbortfall vid sjukdom. Det kan emellertid inte uteslutas att en prövning av bostadstilläggen mot makarnas sjukpenningklass kan leda till att den förväntade inkomsten under det kommande året underskattas i relativt många fall med för högt bostadstillägg och försämrat sjukpenningskydd som följd. Eftersom det rör sig om en uppskattning av förväntade inkomster torde en sådan underskattning vara svår att komma till rätta med. Man kan också riskera att det blir mindre vanligt att inkomstökningar anmäls till försäkringskassan.

SOU 1972:34

Härtill kommer vidare att sjukpenning- samma eftersläpning som den beskattningsklassplaceringen, som avser att kompensera bara inkomsten och har dessutom den svagbortfall av arbetsinkomst, inte tar hänsyn till heten att den inte avspeglar pensioner, kapivissa inkomster som har betydelse för en talinkomster etc. Att bygga upp en helt bedömning av en familjs behov av bostads- fristående inkomstprövning för bostadstillägtillägg, såsom pension, kapitalinkomst och gen kan knappast betraktas som realistiskt. Endast något inom skattesystemet använt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Dessutom är inkomsten för jordbrukare inkomstbegrepp återstår således. Inom och andra företagare inte helt likformig med skattesystemet är storleken på den prelimiden inkomst som ligger till grund för sjuk- närskatt de anställda betalar en omedelbar penningklassplaceringen för anställda. Bl. a. mätare på deras aktuella inkomst. För egna begränsas inkomsten för de förstnämnda företagare och självständiga yrkesutövare är kategorierna till högst den inkomst en an- sambandet mellan inkomst och preliminärställd med motsvarande arbetsuppgifter skul- skattebetalning dock betydligt svagare. Vidare redovisas inte tillfälliga inkomster i prelile haft. minärskattebetalningen. PreliminärskatteVissa tekniska skäl talar också mot en uttaget torde knappast ensamt kunna läggas användning av sjukpenningklassplaceringen till grund för en bidragsprövning mot aktuell som definitivt underlag för bidragsgivningen. inkomst. Klassintervallen är i de högre sjukpenningUppgifter om den taxerade inkomsten kan klasserna 3 000 kr./år, vilket är tillräckligt inte erhållas förrän ca tre kvarts år efter för att besvärande tröskeleffekter skall upputgången av det år då inkomsten intjänats. stå. Vidare är alla försäkrade med en inkomst av 39 000 kr. om året eller mer Bruttoinkomsten m. m. anges emellertid i samlade i den högsta sjukpenningklassen. den skattskyldiges deklaration som skall avMed de nya beslutade bostadstilläggen kan ges den 15 februari året efter inkomståret såemellertid bidrag gå upp i inkomstlägen vitt gäller det helt övervägande antalet inkomsttagare. Således går det att anknyta bibetydligt över 39 000 kr./år. Frågan om beskattning av sjukpenning draget till någon inkomst som anges i självutreds för närvarande av sjukpenningutred- deklarationen vilken lämnas den 15 februari. ningen. Det är inte uteslutet att en stor del Ansökningstillfället bör då förskjutas till detav systemet med sjukpenningklassplacering ta datum och bidragsåret i samband därmed avvecklas i samband med denna utrednings förskjutas till den tidigaste tidpunkt som är förslag utan att något för inkomstprövnings- lämplig av administrativa skäl. Vissa svårigändamål användbart underlag kommer i stäl- heter har uppstått för kommunerna att hinna behandla ansökningarna på den tid som let. Kommittén har noga övervägt möjlighe- för närvarande står till buds. För att uppnå terna att grunda inkomstprövningen av bo- största möjliga reduktion av eftersläpningen stadstilläggen på föräldrarnas sjukpenning- föreslår kommittén att bidragsåret ändras till klass. Kommitténs slutsats är emellertid att att löpa från den 1 april till den 31 mars. sjukpenningklassen, som ju fastställs för ett Eftersom den första utbetalningen under bidragsåret skulle komma att ske i slutet av särskilt ändamål, inte kan anses tillfredsstälapril, blir tiden för prövning av ansökningar lande som underlag för en bidragsgivning av ca två månader, vilket torde vara ett minihär diskuterat slag. mum. I en del fall, främst beträffande vissa Några andra redan existerande mätare på rörelseidkare, avges deklarationen senast den inkomsten utanför taxeringssystemet som sista mars året efter inkomståret. Undantagskan diskuteras som grund för inkomstprövvis lämnas deklarationen ännu senare. Efterningen av bostadstilläggen finns knappast. som ansökningstidpunkten inte är bindande Den pensionsgrundande inkomsten lider av

SOU 1972:34

möter det inga hinder att ansökan i dessa fall görs vid den senare tidpunkt då deklarationen avges. Prövning mot den deklarerade inkomsten innebär visserligen att något fullständigt samband mellan bidragsår och inkomstår inte uppnås. I stället kan inkomstmåttet göras mer tillförlitligt än vid prövning mot aktuell eller förväntad inkomst. Administrationen av inkomstprövningen skulle knappast bli svårare än vad som nu är fallet. En nackdel med ett system som bygger på den deklarerade inkomsten är att taxeringen kan komma att avvika från deklarationen. Detta kan fordra aviseringar från skattemyndigheten till bidragsmyndigheten när avvikelsen är så stor att den bör beaktas. Denna nackdel får dock enligt kommitténs bedömning accepteras, om man därigenom kan väsentligt begränsa eftersläpningen för det stora flertalet fall. Om taxeringen avviker i betydande mån från deklarationen måste rimligen rätten till bostadstillägg omprövas med hänsyn till avvikelsen. För att administrationen av dessa rättelser inte skall bli alltför betungande föreslår kommittén att ändringar vid taxeringen understigande 1 000 kr. inte beaktas. En viss eftersläpning kommer alltså fortfarande att finnas kvar. För närvarande gäller som tidigare nämnts en regel att bidrag kan ges eller ökas när familjeinkomsten minskat väsentligt. I praxis har krävts minskning med minst en tredjedel. Enligt kommitténs mening bör också en motsvarande ökning av inkomsten föranleda ändring av bidraget. Skälet till att så inte varit fallet hittills är att prövningsmyndigheterna inte har kännedom om inkomstökningar. Även om de kontrollmetoder som ovan diskuterats inte är tillräckliga för att kunna användas i ett bidragssystem där bidraget prövas mot aktuell inkomst torde de ändock vara tillräckliga för att kunna ge den prövande myndigheten möjlighet att i allmänhet konstatera när en kraftig inkomstökning inträffat. För närvarande finns en anmälningsplikt för den sökande när förutsättningarna för bidrag ändrats. Denna regel bör i fortsättningen 278

tillämpas också när inkomsten ökat väsentligt. Den nämnda regeln om inkomständringar skulle också ta bort den mest stötande effekten av starka inkomstvariationer för enskilda familjer. Enligt gällande regler kan bidragstagaren på ett års låga inkomst i realiteten få bostadstillägg två gånger, dels enligt dispensregeln det år då den låga inkomsten intjänats, dels två år senare enligt huvudregeln. Detta skulle inte längre bli möjligt. Man skulle även kunna överväga att försöka förhindra att tillfälliga inkomstminskningar av typ "sabbatsår" överhuvudtaget skulle ge möjligheter för vederbörande att få bostadstillägg. En möjlighet kunde vara att ta med inkomsterna för några år tillbaka i bedömningen. Om medelvärdet av dessa låg väsentligt över gällande inkomstgränser skulle detta möjligtvis kunna vara motiv för att inte ge bidrag. En tillfällig inkomstminskning kan dock ha orsaker som gör att ett reellt stödbehov uppkommit även om familjen tidigare år haft relativt höga inkomster, exempelvis om ena föräldern avbrutit ett förvärvsarbete för att vårda barn. Den skisserade anordningen skulle dessutom ge ett stort administrativt merarbete som inte står i rimligt förhällande till vad som står att vinna på en sådan regel. En annan möjlighet är att införa en generell regel som ger den prövande myndigheten möjlighet att vägra bostadstillägg när det är uppenbart att sökanden inte har behov av bostadstillägg. Om man väljer att ge bostadstilläggen efter en inkomstprövningsprincip, finner kommittén det dock mindre lämpligt att göra undantag efter en behovsprincip. Man lägger dessutom onödigt stor makt hos de tillämpande myndigheterna att handla efter fritt skön. Det kan nämnas att kommittén i det följande föreslår att olika allmänna avdrag vid taxeringen, bl. a. ränteavdrag för villafastigheter, inte längre skall påverka den bidragsgrundande inkomsten. Härigenom torde risken minska att bidrag utgår när behovet av stöd inte är framträdande. Det bör i detta sammanhang också påpekas att förmögenhetsregeln motverkar att SOU 1972:34

bidrag utgår till personer med starkt varierande inkomster exempelvis vid s. k. sabbatsår. Genom att förmögenhetsgränsen ligger vid 50 000 kr. bör bidraget i vissa av de fall som skulle kunna upplevas som stötande bli bortreducerat. En skärpning av förmögenhetsregeln skulle ytterligare motverka fall av denna typ. Med tanke på att förmögenhetsgränsen höjts ganska nyligen har kommittén inte funnit det möjligt att nu föreslå en sänkning. Bostadstillägg kan för närvarande utgå retroaktivt för ett år. Bostadsstyrelsen har i sina petita för budgetåret 1972/73 föreslagit att retroaktivtiden begränsas så att bostadstillägg kan utgå högst två kvartal tillbaka före det kvartal då ansökningen gjordes. Motiven för bostadsstyrelsens hemställan är dels den administrativa belastning de retroaktiva bostadstilläggen ger upphov till, dels att en sökande som fått avslag vid den ordinarie ansökningstidpunkten kan återkomma och på en senare taxering få retroaktivt tillägg trots det tidigare avslaget för samma tidsperiod. Bostadsstyrelsen finner denna möjlighet stötande särskilt när sökandens aktuella inkomst är hög. Bostadsstyrelsen påpekar dock även den fördel med den nuvarande längre retroaktivtiden som ligger i att familjer, vilka av någon anledning inte sökt bostadstillägg i tid, i stort sett undgår förlust. Styrelsen nämner särskilt invandrarna, vilka det av administrativa skäl är svårare att nå med information om bostadstilläggen än andra grupper. Den nuvarande retroaktivtiden bör enligt kommitténs mening om möjligt behållas. De sökande för vilka retroaktiva tillägg kan bli aktuella har sannolikt ofta ett stort stödbehov. Ju mer utbyggt systemet blir, desto färre fall torde för övrigt bli aktuella för retroaktivt stöd. De problem styrelsen tagit upp bör lösas på annat sätt. Kommittén föreslår att inkomstprövningen för det bidragsår som det retroaktiva bidraget omfattar görs mot det inkomstår som skulle ha använts om ansökan hade inkommit vid den ordinarie ansökningstidpunkten. Vid väsentligt ändrade inkomstSOU 1972:34

förhållanden under den retroaktiva bidragstiden bör tillägget prövas mot de då aktuella inkomsterna i överensstämmelse med reglerna för framtida tillägg. För att minska den administrativa belastningen föreslås vidare att prövningsorganets utredningsskyldighet skall begränsas så att den sökande själv får göra troligt att familjens förhållanden varit sådana att de berättigar till bostadstillägg för förfluten tid. Med de avsevärda förenklingar av reglerna för bostadstillägg som genomförts fr. o. m. den 1 april 1972 är det också betydligt färre uppgifter som behöver tas fram till bedömning. Inkomstbegreppet Den inkomst som läggs till grund för inkomstprövningen av bostadstillägg bör så nära som möjligt spegla familjens faktiska ekonomiska situation. Den hittills använda beskattningsbara (liksom den taxerade) inkomsten är avsedd att sedan grundavdraget frånräknats ge ett för beskattningsändamål lämpligt mått på inkomsttagarens ekonomi. I huvudsak bör denna inkomst kunna tjäna samma ändamål vid inkomstprövningen av bostadstillägg, även då inkomsterna för makar därvid läggs samman. En del av de regler som inom beskattningen tillgodoser särskilda syften avser emellertid förhållanden som kommittén anser inte böra påverka storleken av bostadstilläggen. Det gäller flertalet av de s. k. allmänna avdragen. Kommittén har därför undersökt möjligheterna att i större eller mindre grad eliminera verkningarna av dessa avdrag vid inkomstprövningen. Till belysning av sina bedömningar i detta hänseende redovisar kommittén i det följande hur olika inkomstbegrepp inom beskattningen är uppbyggda samt omfattningen och storleken av de allmänna avdragen. Hur de olika inkomstbeloppen beräknas framgår av tabell 142. Tabellerna 143 och 144 visar hur många inkomsttagare som utnyttjat de olika avdragen samt de sammanlagda och genomsnittliga avdragsbeloppen. Tabellerna är hämtade 279

Tabell 142

De olika t y p e r av i n k o m s t o c h avdrag som används inom beskattningen.

Inkomst av jordbruksfastighet annan fastighet rörelse tjänst tillfällig förvärvsverksamhet + kapital

sammanräknad

inkomst

- allmänt avdrag för underskott i förvärvskälla sammanräknad nettoinkomst Allmänt avdrag för tilläggspensionsavgift och avgift för frivillig pensionsförsäkring obligatorisk sjukförsäkringsavgift kapitalförsäkringspremier m. m. avgift för pensionsförsäkring periodiskt understöd o. liknande förvärvsavdrag (max. 2 000 kr.) förvärvsavdrag vid faktisk sambeskattning (1 000 kr.) makes allmänna avdrag som denne ej kunnat utnyttja

- övriga allmänna avdrag - förlustavdrag taxerad inkomst - grundavdrag beskattningsbar

inkomst

Tabell 143 Fördelningen av avdraget för underskott i förvärvskälla. Uppskattade uppgifter för inkomståret 1971 vid den statliga taxeringen. Förvärvskälla

Jordbruksfastighet Hyresfastighet Villafastighet i hemortskommunen 1 Villafastighet i annan kommun 2 Rörelse Delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi Tjänst Tillfällig förvärvsverksamhet Kapital 3 Summa underskottsavdrag

Antal inkomsttagare i 1 000-tal

Belopp i milj. kr.

Genomsnittligt belopp per inkomsttagare, kr.

50 25 700 180 15

125 125 1 350 275 200

2 500 5 000 1 900 1500 13 000

25 000

-

_ _

_ _

380 1 250

500 2 600

2 100

1 300

1 Antalet inkomsttagare med inkomst (överskott) uppgår till ca 200 000 med en sammanlagd inkomstsumma på ca 120 mkr. 2 Antalet inkomsttagare med inkomst (överskott) uppgår till ca 240 000. 3 Antalet inkomsttagare med inkomst (överskott) uppgår till ca 1 100 000 med en sammanlagd inkomstsumma på ca 2 500 mkr.

280 SOU 1972:34

Tabell 144 Fördelningen av andra allmänna avdrag än underskottsavdrag. Uppskattade uppgifter för inkomståret 1971 vid den statliga taxeringen. Avdragets art

Tilläggspensionsavgift och avgift för frivillig pensionsförsäkring Obligatorisk sjukförsäkringsavgift Kapitalförsäkringspremier m. m. Avgifter för pensionsförsäkring Periodiskt understöd o. d. Förvärvsavdrag (max. 2 000 kr.) Förvärvsavdrag (1 000 kr.) Makes allmänna avdrag, som denne ej kunnat utnyttja Summa avdrag

Antal inkomsttagare i. 1 000-tal

Belopp i milj. kr.

Genomsnittligt belopp Genon per inl

340 3 750 2 800 150 160 660 80

430 1550 600 770 350 970 80

1 300 410 210 5 100 2 200 1470 1000

50 4 000

1 000

4 800

ur utredningens om definitiv källskatt betänkande Förenklad löntagarbeskattning (SOU 1972:11). Vad först gäller underskotten i förvärvskälla är villaägarnas avdragsrätt för gäldränta av särskilt intresse i detta sammanhang. Kommittén vill därför närmare belysa avdragsrättens verkningar. Av kap. 2 framgår att den som äger eneller tvåfamiljsvilla skall ta upp som inkomst ett schablonmässigt beräknat belopp (2—4— 8 % av taxeringsvärdet). Avdrag medges för gäldränta och därutöver med 500 kr. om ägaren är mantalsskriven på fastigheten. I flertalet fall (ca 700 000 av totalt ca 900 000 villor för helårsboende) är avdragssumman större än schabloninkomsten. Det gäller särskilt nybyggda eller nyrenoverade fastigheter med hög belåning. Underskottet dras av mot fastighetsägarens övriga inkomster. Härigenom minskar den taxerade inkomsten och även skatten. Sänkningen av den taxerade inkomsten påverkar också rätten till bostadstillägg i de inkomstlägen detta är aktuellt vilket alltså kan ge underskottsavdraget dubbel effekt. Den dubbla effekten uppkommer i och för sig vid alla avdrag vare sig de avser omkostnader eller andra utgifter. Underskotten från villafastighet avser emellertid i sin helhet bostadskostnader och har därför särskilt intresse i detta sammanhang. I bostadsbeskattningsutredningens betänkande (Stencil 1971:14, finansdepartementet) lämnas vissa kostnadsexempel angående SOU 1972:34

effekterna av avdraget för gäldränta. Det bör anmärkas att exemplen inte avser att ge en bild av den totala kostnaden för boende i olika former utan enbart av skatteeffekterna. Förutsättningar: Tre identiska radhus Produktionskostnad per radhus kr. Taxeringsvärde kr. Lånat kapital kr. Årlig räntekostnad kr. Övriga kostnader kr./år Kommunalskatt på garantibelopp (utdeb. 22 kr./ skattekrona)

160 000 kr. 120 000 kr. 140 000 kr. 10 000 kr. 3 000 kr.

528 kr.

Kostnadsexemplen redovisas i tabell 145. Radhusen disponeras med resp. äganderätt, bostadsrätt och hyresrätt. I exemplen får villaägaren — till skillnad från bostadsrättsinnehavaren och hyresgästen — en skatteminskning med ca 4 500 kr. Skatteeffekten hänger samman med att gäldränteavdraget medför att villaägarens taxerade inkomst blir 8 100 kr. lägre än för de båda övriga. Om — såsom för närvarande — bostadstilläggen grundas på den beskattningsbara eller den taxerade inkomsten, får villaägaren härigenom större möjligheter att få bostadstillägg. Denna extra förmån kan i många fall motsvara hela det maximalt utgående bostadstillägget. 281

Tabell 145 Kostnadsjämförelse mellan identiska radhus disponerade med äganderätt, bostadsrätt resp. hyresrätt. Kr./år. Kostnadstablå:

Räntor Övriga kostnader Kommunalskatt

Äganderätt

Bostadsrätt

Hyresrätt

10 000 3 000 528

10 000 3 000 528 13 528

11400 1 3 000 475 2

13 528 Beräknad ränta på eget kapital (7 %) Skatteminskning "Boendekostnad"

14 875

1400 14 928 4 455 3

1400 14 928

14 875

10 473

14 928

14 875

1 Inkl. ränta på eget kapital. 90 % av fastighetsskatten (enligt Stockholms hyresnämnders normalberäkning för år 1968 för större bostadshus utan statliga lån). 3 Villaägarens deklaration: 2

Intäkt 2 % av 120 000 kr Räntor Extra avdrag

-

Summa

-

Beräknad marginalskatt 55 %

2 400 kr. 10 000 kr. 500 kr. 8 100 kr. 4 455 kr.

Enligt nuvarande regler för beräkning av kommunala bostadstillägg beräknas bostadskostnaden för egna hem (en- och tvåfamiljshus) med hänsyn till bl. a. räntekostnaden för upplånat och i fastigheten nedlagt kapital. Hänsyn tas emellertid också till den skatteminskning som fastighetsägaren får åtnjuta genom att vissa ränteutgifter är avdragsgilla vid taxeringen. Effekten av avdragsrätten skall beaktas genom ett avdrag från bostadskostnaden. I detta hänseende skapas alltså en viss balans mellan egnahemsägare och hyresgäster. Detta kan ha betydelse för det kommunala bostadstillägget som helt beror på hyran eller annan bostadskostnad. För det statliga bostadstillägget har det däremot ingen betydelse. Bostadskostnaden i form av ränteutgifter påverkar emellertid som nämnts också den beskattningsbara och den taxerade inkomsten för egnahemsägare vilket innebär ökade möjligheter att få statliga och kommunala bostadstillägg. Även underskott av kapital avser i vissa fall bostadskostnad, exempelvis då en person som bor i bostadsrättslägenhet tagit upp lån 282

till kontantinsatsen. Också i detta fall har alltså avdraget för underskott den dubbla effekt som tidigare berörts beträffande villaägarna. De allmänna avdrag som inte utgör underskott är av skiftande karaktär. Det kan här framhållas att avdrag för tilläggspensionsavgift huvudsakligen avser jordbrukares och rörelseidkares egenavgift till ATP. Å andra sidan förtjänar det att påpekas att ägare av egna fastigheter bland dessa yrkesutövare har möjligheter till avdrag, som i realiteten kan avse bostaden, redan inom förvärvskällorna inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av rörelse. Avdraget för obligatorisk sjukförsäkringsavgift förekommer hos praktiskt taget alla inkomsttagare. Det s. k. försäkringsavdraget, avdraget för kapitalförsäkringspremier m. m., är maximerat till 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för gifta tillsammans. Förvärvsavdraget på högst 2 000 kr. avser i huvudsak familjer där båda makarna har inkomst av tjänst. Avdraget på högst 1 000 kr. gäller i flertalet fall den s. k. faktiska sambeskattningen, dvs. de familjer där ena maken driver jordbruk eller rörelse SOU 1972:34

med biträde av andra maken. I sammanhanget vill kommittén erinra om att flertalet av de allmänna avdragen är under omprövning i det successiva reformarbete som pågår inom skattesystemet. Det sociala försäkringsavdraget föreslås slopat av utredningen om definitiv källskatt. Denna utredning framhåller också de administrativa fördelarna av att slopa avdraget för sjukförsäkringsavgift. Avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier ses över i begränsande syfte av en nyligen tillsatt utredning. Ifråga om de periodiska understöden väntas ett utredningsförslag senare detta år. Även här torde avsikten vara att inskränka avdragsrätten. Beträffande förvärvsavdragen uttalade departementschefen — som nämnts i kap. 8 - i samband med införande av det nya skattesystemet att det principiellt sett inte hör hemma i ett system med renodlat individuell beskattning men att han inte då var beredd att helt slopa avdragen i det nya systemet, bl. a. med hänsyn till de marginalskatteskärpningar som då uppkommer. Vid inkomst av tjänst och rörelse minskades emellertid avdraget från 3 000 till 2 000 kr. Kommittén övergår nu till att bedöma frågan i vilken mån de allmänna avdragen skall beaktas vid inkomstprövningen av bostadstillägg. Vad först gäller underskottsavdraget har kommittén redan konstaterat att villaägare genom detta avdrag får dels skattelättnad för en utgift som i själva verket är en bostadskostnad och dels en förmån vid inkomstprövningen. Samma resultat uppkommer i vissa fall genom avdragsrätten för underskott av kapital. Kommittén har inte anledning att gå in på frågan om skatte rättvisan när det gäller familjer med olika boendeformer. För att undvika en dubbeleffekt bör emellertid underskottsavdragen inte beaktas då man bestämmer bostadstilläggens storlek. Beträffande de allmänna avdragen som inte avser underskott visar tabell 144 att en del avdrag förekommer hos flertalet eller i vart fall ett mycket stort antal inkomsttagare men att det genomsnittliga beloppet är relativt lågt. Det gäller avdragen för sjukförsäkSOU 1972:34

ringsavgift och det sociala försäkringsavdraget. Det synes inte nödvändigt att låta dessa avdrag påverka inkomstprövningen av bostadstillägg i varje särskilt fall. Man kan enligt kommitténs uppfattning bortse från avdragen men i stället anpassa inkomstgränserna inom bostadstilläggen på lämpligt sätt. För löntagare torde i regel avdragen inte överstiga 1 000 kr./år. Genom att i stället generellt höja inkomstgränsen för reducering av bostadstilläggen får man ett schabloniserat hänsynstagande till de allmänna avdragen på ett sätt som enligt kommitténs mening skapar större rättvisa mellan olika boendeformer när det gäller rätten till bostadstillägg. I fråga om andra avdrag är antalet berörda inkomsttagare förhållandevis lågt men de genomsnittliga avdragsbeloppen stora. Det gäller särskilt avdragen för pensionsförsäkringspremier och periodiska understöd. I mycket stor utsträckning torde orsaken till dessa avdrag vara förhållanden som enligt kommitténs mening inte bör påverka inkomstprövningen. Avdraget som avser makens outnyttjade allmänna avdrag kan antas huvudsakligen gälla underskott. Vad kommittén anfört om underskottsavdrag är således tillämpligt även här. Att t. ex. en person väljer att disponera sin inkomst så att han — delvis av skatteskäl — köper en pensionsförsäkring bör inte rimligen öka möjligheterna att få ett inkomstprövat familjestöd. Förvärvsavdragen syftar som nämnts förut till att utjämna olikheter i kostnader för barntillsyn mellan familjer med en och två förvärvsarbetande föräldrar. Det kan diskuteras om detta också bör ge utslag vid inkomstprövningen. För att undvika att bidragsrätten systematiskt försämras för alla barnfamiljer med två förvärvsarbetande liksom för ensamstående barnförsörjare med förvärvsarbete, finner kommittén att så bör ske åtminstone övergångsvis. Detta syfte kan dock, som kommittén närmare berör i det följande, tillgodoses på annat sätt än genom att direkt beakta förvärvsavdraget. Sammanfattningsvis vill kommittén anföra att de allmänna avdragen till helt övervä283

gande del synes kunna lämnas utanför vid inkomstprövningen av bostadstillägg. Bara i ett mindre antal fall talar materiella skäl för att man beaktar avdrag för t. ex. en tilläggspensionsavgift eller ett utgivet underhållsbidrag. Det torde emellertid vara omöjligt att ha regler som innebär att man i det enskilda fallet avgör om de allmänna avdragen skall beaktas eller inte. Av praktiska hänsyn torde man ha att välja mellan att helt bortse från de allmänna avdragen eller att genomgående beakta dem. Den lösning som ger det rimligaste resultatet för olika grupper inkomsttagare är enligt kommitténs uppfattning att bortse från de allmänna avdragen och förlustavdragen vid inkomstprövningen. För denna ståndpunkt talar också de tidigare nämnda strävandena inom beskattningen att begränsa avdragens omfattning. En inkomstprövning oberoende av allmänna avdrag och förlustavdrag erhålls om man utgår från den sammanräknade inkomsten vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Denna inkomst anges särskilt i den allmänna självdeklarationen och avses också komma att antecknas i taxeringslängden. Kommittén föreslår således att inkomstprövningsreglerna ändras så att den sammanräknade inkomsten läggs till grund för rätten till bostadstillägg. Kommittén har övervägt huruvida den sammanräknade inkomsten bör justeras för att få bästa möjliga bild av inkomsttagarens ekonomiska situation. Vissa skäl kan anföras för att komplettera med uppburna inkomster som inte är skattepliktiga och som därför inte innefattas i den sammanräknade inkomsten, t. ex. sjukpenning, dagpenning från arbetslöshetskassa, bidragsförskott, barnpension, uppburet underhållsbidrag osv. Det kan också ifrågasättas om inte en inkomst hos det barn som ger rätt till bostadstillägg bör läggas till vid inkomstprövningen. På motsvarande sätt kan diskuteras om inte avdrag borde få göras för t. ex. utgivna underhållsbidrag till barn. I samband med 1971 års beslut om höjda bostadstillägg (prop. 1971:156) framhöll föredragande statsrådet nödvändigheten av att se till att systemet inte blir alltför inveck284

lat och tungrott. Enligt kommitténs uppfattning är de praktiska fördelarna med ett enhetligt inkomstbegrepp så betydande att någon justering av den sammanräknade inkomsten inte bör ske. Härtill kommer att förutsättningarna för beskattning f. n. utreds beträffande bl. a. sjukpenning och dagpenning från arbetslöshetskassa, vilka två inkomstslag är de som skulle motivera det helt övervägande antalet kompletteringar av den sammanräknade inkomsten. För att inte inkomstprövningen i enskilda fall då särskilda omständigheter föreligger — exempelvis stor underhållsbörda — skall omöjliggöra att ett befogat stödbehov tillgodoses föreslår kommittén att en regel införs så att om förälders betalningsförmåga är väsentligen nedsatt på grund av omständighet som sägs i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), skall vid inkomstprövningen ett speciellt avdrag kunna göras avpassat efter omständigheterna i fallet. I ansökan om bostadstillägg som normalt bör göras i samband med den allmänna självdeklarationen bör alltså sökandena uppge sin sammanräknade inkomst från föregående år. Dessutom bör anges om och i vilken omfattning väsentliga förändringar förutses för det innevarande året och i så fall orsaken härtill. Som tidigare sagts föreslår kommittén att inkomstprövningen av bostadstilläggen i fortsättningen grundas på inkomstuppgifter som uppges i självdeklarationen. Kommittén har härvid utgått från nu gällande förhållanden. I ett av utredningen om definitiv källskatt nyligen utgivet betänkande om förenklad löntagarbeskattning (SOU 1972:11) föreslås emellertid att deklarationsplikten skall upphöra för det stora flertalet skattskyldiga. I stället upprättas av skattemyndigheterna en preliminär slutavräkning som skall tillställas den skattskyldige för bekräftelse eller korrigering. Slutavräkningen skall i princip svara mot den nuvarande självdeklarationen och alltså innehålla detaljerade uppgifter om intäkter och avdrag. Härav följer att den är väl lämpad att ligga till grund för en inkomstSOU 1972:34

prövning av bostadstilläggen enligt den av kommitte'n föreslagna modellen. Utredningen om definitiv källskatt har vidare anfört: "De preliminära slutavräkningarna bör ha hunnit färdigställas av myndigheten i sådan tid att de kan tillställas de skattskyldiga vid mitten av mars månad året efter beskattningsåret. Det bör därför vara möjligt föreskriva att avräkningarna skall ha återställts till myndigheten senast 31 mars samma år". Om de av utredningen om definitiv källskatt framförda förslagen genomförs behöver ansökningstillfället för bostadstillägg ändras till den 31 mars i stället för den 15 februari som kommittén föreslagit och bidragsåret förskjutas i enlighet därmed till den 1 maj— den 30 april i stället för av kommittén förordade den 1 april-den 31 mars. F. n. reduceras bostadstillägg med hänsyn inte bara till inkomst utan också till förmögenhet. Man anknyter till den skattepliktiga förmögenheten enligt förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt. Denna förmögenhet utgörs av den skattskyldiges skattepliktiga tillgångar minskade med avdragsgilla skulder. 20 % av den förmögenhet som överstiger 50 000 kr. läggs till inkomsten. Den skattepliktiga förmögenheten skall alltid anges i självdeklarationen men föranleder taxering till förmögenhetsskatt bara om den överstiger 150 000 kr. I förmögenhetslängden antecknas enbart förmögenheter som taxerats. Det synes lämpligt att även uppgiften om förmögenhet förs över från deklarationen till ansökan om bostadstillägg. I linje med vad som ovan sagts bör sedan taxeringsmyndigheternas ändringar i deklarationen påverka bostadstilläggets storlek. Även i detta fall bör av administrativa skäl begränsningar göras. Förändringar vid taxeringen på mindre än 5 000 kr. bör inte beaktas. Bostadsstyrelsen har i sin petitaskrivelse för budgetåret 1972/73 tagit upp frågan om kontroll av förmögenheten och hemställt att prövningsmyndigheten utan hinder av gällande sekretessbestämmelser skall få möjligSOU 1972:34

het att ta del av de sökandes självdeklarationer. Styrelsens skrivelse har överlämnats till kommittén. Kungl. Maj:t har emellertid genom beslut den 3 december 1971 bifallit besvären från ett förmedlingsorgan över att länsstyrelsen avslagit förmedlingsorganets framställning om att i kontrollsyfte få ta del av vissa förmögenhetsuppgifter. Kungl. Maj:t anförde i beslutet att det var av betydelse för förmedlingsorganet att det i sin verksamhet fick tillgång till de uppgifter om förmögenhet som sökandena lämnat i sina självdeklarationer. Frågan om prövningsmyndigheternas rätt att få tillgång till sökandes allmänna självdeklaration torde i och med detta beslut vara löst. Avdragsfaktorer och inkomstgränser 1 prop. 1972:34 har följande inkomstprövningsregler för bostadstilläggen föreslagits gälla för år 1973 i avvaktan på familjepolitiska kommitténs förslag. Då den statligt taxerade inkomsten enligt 1972 års taxering (1971 års inkomster) inte överstiger 21 000 kr./år (för makar avses deras sammanlagda taxerade inkomst) sker ingen reducering av bostadstilläggen. Vid högre taxerad inkomst reduceras bostadstilläggen med 12% av den taxerade inkomsten mellan 21 000 och 26 000 kr./år, med 18% av den taxerade inkomsten mellan 26 000 och 36 000 kr./år, samt med 24 % av den taxerade inkomsten som överstiger 36 000 kr./år. Enligt kommitténs mening bör dessa inkomstprövningsregler endast tillämpas för bidragsgivningen under första halvåret 1973. Kommittén finner det önskvärt att den omläggning av inkomstprövningen som föreslås i detta kapitel får gälla fr. o. m. den 1 juli 1973, varvid ansökningar får göras i samband med deklarationen i februari 1973. Det innebär att bidragsgivningen för andra halvåret 1973 skall grundas på den sammanräknade inkomsten i stället för den taxerade 285

inkomsten och på 1972 års inkomster i stället för 1971 års inkomster. För att bidragsreduktionen och därmed de utgående bidragen under andra halvåret 1973 skall bli av samma totala omfattning som under det första halvåret 1973 krävs att inkomstgränserna höjs dels med det genomsnittliga belopp vartill summan av underskottsavdrag och övriga allmänna avdrag uppgår (dvs. skillnaden mellan sammanräknad inkomst och taxerad inkomst), dels med det genomsnittliga belopp varmed 1972 års inkomster överstiger 1971 års. Pä grund av att de nämnda avdragen och inkomstökningarna i kronor räknat genomsnittligt uppgår till högre belopp ju större inkomsten är fordras även att de procenttal varmed bostadstilläggen reduceras i olika inkomstskikt sätts ned. Såsom framgår av tabell 144 (s. 281) beräknas ett mycket stort antal inkomsttagare tillgodoräkna sig avdrag för obligatorisk sjukförsäkringsavgift och försäkringspremier. Många har även förvärvsavdrag eller avdrag för underskott i villafastighet. Övriga avdrag är det endast ett mindre antal inkomsttagare som kommer i åtnjutande av. En inkomstprövning grundad på den sammanräknade inkomsten tar inte hänsyn till bl. a. förvärvsavdraget. Om inte detta kompenseras på annat sätt innebär det att familjer med två inkomsttagare liksom ensamstående förvärvsarbetande med barn får ett bidragsbortfall på högst 300 kr./år i jämförelse med de regler som gäller första halvåret 1973. Kommittén föreslår att ett fribelopp på 2 000 kr./år (att för makar dras ifrån den lägre inkomsten) införs för dessa grupper för att övergångsvis kompensera bortfallet av förvärvsavdraget. Det kan diskuteras att också införa ett fribelopp för make som är medhjälpare i lantbruk eller annan egen rörelse eftersom de har ett förvärvsavdrag på 1 000 kr. (s. k. faktisk sambeskattning). Dessa familjer torde i vissa fall förlora på att avdrag för pensionsavgifter inte beaktas i den sammanräknade inkomsten. Å andra sidan har de som tidigare påpekats möjlighet att i viss mån hänföra bostadskostnad till den egna rörel286

sen. Kommittén finner inte skäl att föreslå något fribelopp för denna grupp. För det stora flertalet barnfamiljer med sä måttliga inkomster att de ligger vid gränsen för reducerat bidrag överstiger inte de allmänna avdragen - frånsett förvärvs avd rågen — 1 000 kr., och inkomstökningar från 1971 till 1972 överstiger endast mera sällan 3 000 kr. Om den nedre inkomstgränsen höjs från 21 000 kr./år i taxerad inkomst inkomståret 1971 till 25 000 kr./år i sammanräknad inkomst år 1972 torde antalet familjer utan reducering av bostadstilläggen komma att öka något. En nedre inkomstgräns på 25 000 kr./år ligger alltså något högre än vad som erfordras för att kompensera det ändrade inkomstbegreppet och det ändrade inkomståret för flertalet löntagarfamiljer utan villaavdrag e. d. i dessa inkomstlägen. Kommittén finner det rimligt att höjningen av den nedre inkomstgränsen tas till något i överkant för dessa familjer. Det kan ändå inte undvikas att familjer som fått särskilt stora inkomstökningar eller som har ett stort underskottsavdrag för villafastighet eller andra stora allmänna avdrag (t. ex. för underhållsbidrag till icke hemmavarande barn) kommer i ett relativt sett sämre läge än tidigare. Sådana familjer kan t. ex. få ett reducerat bidrag andra halvåret 1973 trots att bidraget det första halvåret 1973 utgått med oreducerat belopp. Kommittén anser således att oreducerade bostadstillägg bör utgå upp till 25 000 kr./år i sammanräknad inkomst om omläggningen som här förutsatts - genomförs under 1973. Vid avvägningen av reduktionsfaktorerna i inkomstlägena över 25 000 kr./år har kommittén i första hand undersökt ett alternativ med en genomgående avdragsfaktor på 15 % (alt. I). Med en enhetlig avdragsfaktor kan man dämpa den sammanlagda marginaleffekten av höjd skatt och minskat bidrag vid inkomstökningar och samtidigt förenkla systemet. En relativt låg avdragsfaktor är erforderlig om man vill undvika bidragsminskningar. Då alt. I medför att bidrag kommer att utgå relativt högt upp i inkomstlägena har SOU 1972:34

Tabell 146 Bidragsreduktionens storlek i olika inkomstlägen dels enligt de i prop. 1972:34 föreslagna avdragsfaktorerna, dels enligt alt. I—III. Taxerad inkomst 1 år 1971,kr.

Ungefärligen motsvarande sammanräknad inkomst 1 år 1972, kr.

Prop. 1972:34

21 000 23 000 25 000 27 000 30 000 33 000 36 000 40 000 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000

24 100 26 300 28 500 30 700 34 000 37 300 40 600 45 000 50 500 56 000 61 500 67 000 72 500

240 480 780 1 320 1 860 2 400 3 360 4 560 5 760 6 960 8 160 9 360

Bidragsreduktion (helårseffekt) i kr. enligt Alt. I

Alt. II

_

_

195 525 855 1 350 1 845 2 340 3 000 3 825 4 650 5 475 6 300 7 125

195 525 855 1 350 1 845 2 340 3 000 3 850 4 950 6 050 7 150 8 250

195 525 855 1 350 1 845 2 340 3 000 3 875 5 250 6 625 8 000 9 375

_

Alt. III

1 För familjer med två inkomsttagare makarnas sammanlagda inkomst. Härvid har beloppen i första kolumnen reducerats med fribelopp dvs. med 2 000 kr.

kommittén också undersökt verkningarna av att man tillämpar alt. I för inkomster under 60 000 kr./år och att inga bidrag alls utgår vid högre inkomst (alt. I A), att avdragsfaktorn sätts till 15 % för inkomster mellan 25 000 och 50 000 kr./år och till 20 % för högre inkomst (alt. II) samt att avdragsfaktorn sätts till 15 % för inkomster mellan 25 000 och 50 000 kr./år och till 25 % för högre inkomst (alt. III). I tabell 146 visas de föränderingar av bidragsreduktionen som alt. I—III medför. Härvid har räknats med att den sammanräknade inkomsten år 1972 uppgår till den taxerade inkomsten år 1971 förhöjd med 1000 kr. och 10%. I lägre inkomstskikt

torde denna förutsättning nära ansluta till den faktiska genomsnittliga utvecklingen men i högre inkomstlägen torde man med denna förutsättning något underskatta den genomsnittliga sammanräknade inkomsten år 1972. För flertalet löntagarfamiljer torde emellertid antagandet komma att nära ansluta till den faktiska utvecklingen. Av tabell 146 framgår att en inkomstgräns på 25 000 kr. i sammanräknad nettoinkomst år 1972 och en genomgående reduktionsfaktor på 15 % medför vissa bidragsminskningar (med högst ca 8 kr. i månaden) för familjer med en taxerad inkomst på 25 000-30 000 kr. år 1971 och med en normal inkomstutveckling 1971 — 1972. För

Tabell 147 Högsta årsinkomst vid vilken bostadstillägg kan utgå vid olika avdragsfaktorer. Gift med hemmamake. Antal barn

1 2 3 4 5

SOU 1972:34

Högsta tilllägg, kr./mån.

275 350 545 620 795

Högsta årsinkon ist kr./år vid vilken bidrag kan utgå för gift m ed hemmamake enligt Prop. 1972:34

Alt. I

Alt. II

Alt. III

39 900 43 700 53 300 57 100 65 900

46 300 52 300 67 900 73 900 87 900

46 300 51 700 63 300 67 900 78 200

46 300 51 300 60 700 64 300 72 600

att undgå denna effekt kan man bibehålla den nuvarande lägsta reduceringsfaktorn 12 % för inkomstskiktet 25 0 0 0 - 3 0 000 kr./ år i sammanräknad inkomst år 1972 och låta reduktionsfaktorn 15 % endast gälla för inkomster över 30 000 kr./år. Kommittén förordar emellertid i nästa avsnitt en höjning av nivån för de statliga bostadstilläggen. Om en sådan höjning genomförs samtidigt med omläggningen av inkomstprövningsreglerna, anser kommitte'n att man kan acceptera skärpningen av reduktionsfaktorn från 1 2 % till 15 % i inkomstskikten närmast ovanför reduceringsgränsen. Därigenom får även familjer i dessa inkomstlägen förbättringar. För familjer med taxerad inkomst på 21 0 0 0 - 2 4 000 kr./år och för familjer med taxerad inkomst överstigande 30 000 kr./år år 1971 medför de i tabellen förutsatta villkoren att bidragen blir större än enligt prop. 1972:34. I tabell 147 visas den högsta inkomst vid vilken bidrag - före den i nästa avsnitt föreslagna nivåhöjningen — kan utgå vid de olika alternativen i jämförelse med de i prop. 1972:34 föreslagna reduceringsreglerna. I bidragen är de kommunala tilläggen inkluderade med de belopp som utgår vid högsta bidragsberättigande hyra (bostadskostnad). I denna tabell har hänsyn inte tagits till att uppgifterna i viss utsträckning hänför sig till olika inkomstår och ej heller har räknats med genomsnittliga avdrag utan endast minimala avdrag vid beskattningen. (Således har endast räknats med 100 kr. i avdrag för intäkternas förvärvande i förvärvskällan tjänst och inte med några avdrag för underskott i förvärvskälla. Härigenom blir sammanräknad inkomst = årsinkomst - 100 kr. Av övriga allmänna avdrag har hänsyn endast tagits till avdrag för obligatorisk sjukförsäkringsavgift samt i förekommande fall förvärvsavdrag.) Bidragsgivningen vid alternativ 1 kan beräknas öka med ca 20 milj. kr./år. Om man valde de avdragsfaktorer som är angivna i alternativ I A skulle en mycket kraftig tröskeleffekt uppstå. När 60 000-kronorsgränsen passeras innebär det ett bidrags288

Tabell 148 Totala marginaleffekter av ökad skatt och minskat bostadstillägg för gift med hemmamake vid olika alternativa utformningar av avdragsfaktorerna vid inkomstprövningen av bostadstillägg. Inkomst, kr./år

20--25 000 25--30 000 30--35 000 35--40 000 40--45 000 45--50 000 50--60 000 60--70 000

Total marginaleffekt i % för gift med hemmamake enligt Prop. 1972:34

Alt. I

Alt. II

Alt. III

54,0 66,9 78,2 84,7 86,4 86,4 86,1 86,0

45,4 66,0 75,2 77,6 77,4 77,4 77,1 77,0

45,4 66,0 75,2 77,6 77,4 77,4 82,1 82,0

45,4 66,0 75,2 77,6 77,4 77,4 87,1 87,0

bortfall med 1 290 kr./år för en trebarnsfamilj om familjen är berättigad till högsta hyresanknutna bostadstillägg, med 2 190 kr./år för en fyrabarnsfamilj och med 4 290 kr./år för en fembarnsfamilj under samma förutsättningar. Totalt beräknas spärregeln beröra mindre än 2 000 familjer och medföra en minskning av den totala bidragsgivningen med ca 1,5 milj. kr./år. Bidragsgivningen enligt alternativ II beräknas minska kostnaden i jämförelse med alternativ I med ca 3 milj. kr./år. Alternativ III kostar ca 5 milj. kr./år mindre än alt. I. Tabell 148 visar de samlade marginaleffekterna av skatt och minskat bidrag vid de tre ovannämnda alternativen för gift med hemmamake. Det bör observeras att i tabellen förutsatts att familjen har så många barn och så hög hyra att bostadstilläggen inte är helt avtrappade vid inkomstskiktens övre gräns. Som synes medför alla tre alternativen — utom I A - att bidrag kommer att utgå relativt högt upp i inkomstlägena och att den sammanlagda marginaleffekten vid inkomstökningar fortfarande blir förhållandevis kraftig. Dessa båda faktorer hänger samman. Ju lägre reduktionsfaktor man väljer, desto högre upp i inkomstlägena kommer bidrag att SOU 1972:34

utgå. Ju hårdare man vill styra bidraget till familjer i lägre inkomstlägen, desto kraftigare blir marginaleffekterna vid inkomstökningar. Den enda möjligheten att samtidigt sänka marginaleffekterna och de inkomstlägen då bidrag upphör att utgå är att minska de bidrag som utgår till familjer i lägre inkomstlägen. Det är en lösning som kommittén självfallet anser utesluten. Huvudsyftet med kommitténs prövning av marginaleffekter m. m. är tvärtom att skapa möjligheter att även fortsättningsvis förstärka stödet i första hand för familjer i lägre inkomstlägen. Förslag härom läggs fram i det följande. Det bör observeras att stödet går upp till de angivna inkomstlägena endast i de fall då familjens bostadskostnad uppgår till eller överstiger de gällande övre hyresgränserna. För det stora flertalet familjetyper upphör bostadstillägget att utgå vid inkomster på ca 30 000-50 000 kr./år. Att familjer med fyra eller flera barn och mycket höga hyror erhåller - ett kraftigt reducerat - stöd ända upp i inkomstläget 50 000-70 000 kr./år finner kommittén i och för sig inte orimligt med tanke på den försörjningsbörda som många barn utgör. För att motverka alltför höga samlade marginaleffekter, vilka främst drabbar mångbarnsfamiljer, finner kommittén det lämpligt att avstå från de högsta avdragsfaktorerna. Också för att skapa ett så enkelt system som möjligt föreslår kommittén att en genomgående avdragsfaktor används. Denna bör sättas till 15 %, alltså enligt alt. 1. Som förut nämnts kan kostnaden för de föreslagna ändringarna av inkomstprövningsreglerna beräknas till ca 20 milj. kr./år. Följande tablå visar hur den samlade marInkomst kr./år

Total marginaleffekt en iligt reglerna i kommitténs prop. 1972:34 förslag

2 0 - 2 5 000 54,0 2 5 - 3 0 000 66,9 3 0 - 3 5 000 78,2 3 5 - 4 0 000 84,7 4 0 - 4 5 000 86,4 4 5 - 5 0 000 86,4 5 0 - 6 0 000 86,1 6 0 - 7 0 000 86,0 SOU 1972:34 19

45,4 66,0 75,2 77,6 77,4 77,4 77,1 77,0

skillnad -8,6 -0,9 -3,0 -7,1 -9,0 -9,0 -9,0 -9,0

ginaleffekten förändras genom familjepolitiska kommitténs förslag om en enhetlig avdragsfaktor på 15 % i bostadstilläggssystemet. Tablån avser gift person med hemmamake och ett bostadstillägg så stort att det inte är helt bortreducerat vid inkomstskiktets övre gräns.

Bostadstilläggens nivå De förändringar i inkomstprövningen av bostadstilläggen som föreslagits i föregående avsnitt kan sammanfattas på följande sätt. Den nuvarande tvååriga eftersläpningen vid inkomstprövningen reduceras med inemot hälften genom att man i princip utgår från den deklarerade i stället för den taxerade inkomsten. Bidraget skall kunna omprövas även när inkomsten senare ökat väsentligt. Till grund för inkomstprövningen skall läggas den sammanräknade inkomsten, vilket betyder att allmänna avdrag vid taxeringen — bl. a. ränteavdrag för villafastigheter — inte längre skall påverka den bidragsgrundande inkomsten. Genom att generellt lyfta inkomstgränsen med 1 000 kr. bör man för majoriteten löntagare som bor i hyreshus neutralisera verkan av övergången till sammanräknad inkomst vid bidragsgivningen. Förvärvsavdraget kompenseras i stället genom ett fribelopp på 2 000 kr för inkomst av tjänst. En enhetlig reduktionsfaktor på 15 % föreslås, vilket medför minskade marginaleffekter framför allt i inkomstlägen över 30 000 kr./år. Om de nya inkomstprövningsreglerna - som kommittén finner önskvärt — genomförs fr.o.m. den 1 juli 1973, bör inkomstgränsen för oreducerat bidrag därvid höjas till 25 000 kr./år. 1 ett följande avsnitt i detta kapitel föreslås ett system med enhetliga avgifter för barntillsyn, oberoende av föräldrarnas inkomst. Härigenom minskar också marginaleffekterna vid inkomstökningar. Genom dessa förändringar skapas enligt kommitténs mening bättre förutsättningar för en ytterligare förstärkning av bostadstilläggen. 289

Kommittén har i kap. 8 starkt understru- tillägg inte ett fullständigt bortfall av ena kit behovet av ett ökat stöd till barnfamiljer förälderns försörjningsinsats för barnet utan i lägre inkomstlägen. Vissa familjer får i dag det är ett komplement till ett grundläggande av samhället - på särskilda grunder - ett försörjningsstöd till en förälder, som av särstöd i storleksordningen 250-400 kr./mån. skilda skäl saknar eller har mycket låg inoch barn. Änkor med barn torde exempelvis komst. i regel utöver änkepensionen få ett barnstöd Ingenting tyder på att det barnstöd som på åtminstone ca 325 kr./mån. genom barn- utgår i dessa situationer skulle vara orimligt bidrag, statligt bostadstillägg och barnpen- högt i förhållande till vad barn får anses sion från folkpensioneringen. Änklingar har kosta. Det finns emellertid många familjer ett motsvarande barnstöd men inte pension som inte kan låta kostnaderna för barnen gå för egen del. Kommittén föreslår i detta upp till de belopp på 280-325 kr./mån. eller betänkande att barnpensionen skall höjas till mera som således utgår i sammanlagt barn40 % av basbeloppet när inte barnpension stöd till familjer i särskilda situationer. Fafrån tilläggspensioneringen eller änkepension miljeundersökningen, som belyser familjerutgår, varigenom det sammanlagda barnstö- nas ekonomiska situation under år 1969, ger det till änklingar skulle höjas till drygt 400 vid handen att ca 200 000 barnfamiljer eller kr./mån. Ogifta och frånskilda vårdnadshava- ungefär en femtedel av alla familjer med re är redan i dag tillförsäkrade ett stöd i den barn då inte ens hade tillräckligt mycket storleksordningen genom underhållsbidrag över i disponibel inkomst när skatt och hyra från den andra föräldern eller genom bidrags- var betalda för att kunna låta barnen kosta förskott. 200 kr./mån. och barn om man räknar med I dessa fall innefattar det som här kallats att de vuxnas kostnader låg på samma nivå barnstöd även underhållsbidrag från andra som folkpensionen möjliggör. föräldern eller ersättning för detta i form av Kommittén anser att det inkomstprövade barnpension eller bidragsförskott. "Barnstö- konsumtionsstödet till barnfamiljerna genom det" innefattar alltså — eller ersätter - den det statliga bostadstillägget bör räknas upp andra förälderns försörjningsinsats för bar- till i första hand samma nivå som nu gäller för net. det allmänna barnbidraget. De statliga tillÄven i andra fall utgår emellertid särskilda läggen bör således höjas från 75 till 100 kr./ former av barnstöd utöver barnbidrag och mån. och barn. Till barnfamiljer med låga instatligt bostadstillägg. Ålders- och förtids- komster kommer därigenom det allmänna pensionärer med barn uppbär barntillägg till konsumtionsstödet genom barnbidrag och pension och kan därigenom få ett barnstöd statligt bostadstillägg att utgå med sammanpå ca 325 kr./mån. om de även har statligt lagt 200 kr./mån. och barn. bostadstillägg. En förälder som genomgår Den föreslagna höjningen med 25 kr./ arbetsmarknadsutbildning har rätt till ett mån. och barn kommer att utgå till alla de barntillägg till utbildningsbidrag som familjer som är berättigade till bostadstillägg fr. o. m. den 1 juli 1972 skall utgå med 120 när höjningen genomförs, alltså även de fakr./mån. enligt förslag i 1972 års statsverks- miljer som bara har kommunalt bostadsproposition, vilket ger ett barnstöd på 295 tillägg. Per år räknat innebär detta en förkr./mån. och barn om familjen utöver barn- stärkning med 300 kr. för ettbarnsfamiljer, bidrag även har statligt bostadstillägg. Nor- 600 kr. för tvåbarnsfamiljer, 900 kr. för malbeloppen i Stockholms kommun för so- trebarnsfamiljer osv. Eftersom mångbarnscialhjälp till barn varierar från ca 175-320 familjer i större utsträckning än familjer med kr./mån. beroende på barnets ålder, vartill få barn uppbär bostadstillägg, kommer höjskall läggas barnbidrag med 100 kr./mån. ningen i särskilt stor utsträckning mångI dessa fall ersätter det särskilda barnstödet utöver barnbidrag och statligt bostads290

barnsfamiljerna till del. F. n. beräknas ca 530 000 familjer uppbära bostadstillägg. SOU 1972:34

Tabell 149 Sammanlagt statligt och kommunalt bostadstillägg efter antal barn, inkomst och hyra sedan det statliga bostadstillägget höjts till 100kr./mån. och barn. Hyra kr./mån.

Sammanräknad inkomst, kr. <400

600 260 135 10 (+50) 360 (+50) 235 - 110

25 000 35 000 45 000

(+25)

-

-

25 000 35 000 45 000 55 000

200 75

-

-

-

25 000 35 000 45 000 55 000 65 000

300 125 50

(+75) (+75) (+50)

-

-

460 375 210 85

(+75) (+75) (+75) (+75)

-

-

25 000 35 000 45 000 55 000 65 000 75 000

400 (+100) 275 (+100) 150 (+100) 25 (+25)

25 000 35 000 45 000 55 000 65 000 75 000 85 000 95 000

500 (+125) 375 (+125) 250 (+125) 125 (+125)

-

-

-

-

-

(+50) (+50) (+50)

560 (+100) 435 (+100) 310 (+100) 185 (+100) 60 (+60)

-

-

660 (+125) 535 (+125) 410 (+125) 285 (+125) 160 (+125) 35 (+35)

-

Ytterligare ca 70 000 familjer torde bli berättigade till reducerat bostadstillägg till följd av den föreslagna höjningen. I tabell 149 visas de individuella verkningarna av den föreslagna höjningen för familjer med olika antal barn i olika inkomstlägen dels för familjer som enbart har statligt bostadstillägg, dels för familjer i högre inkomstlägen som också har kommunala tillägg. Höjningen av bostadstilläggen medför att bidrag kommer att utgå i högre inkomstlägen än för närvarande. Följande tablå visar vid vilken högsta inkomst bidrag kan utgå när familjen har en hyra vid eller ovanför den gräns där hyresstödet upphör. Jämförelsen görs med nuvarande grundbelopp på 75 kr./ mån. och barn, i båda fallen enligt de inkomstprövningsregler som föreslås av kommittén. Tablån avser gift med hemmamake.

SOU 1972:34

(+25) (+25) (+10)

-

300 (+25) 175 (+25) 50 (+25) 400 (+50) 275 (+50) 150 (+50) 25 (+25) 540 (+75) 415 (+75) 290 (+75) 165 (+75) 40 (+40) 640 (+100) 515 (+100) 390 (+100) 265 (+100) 140 (+100) 15 (+15) 740 (+125) 615 (+125) 490 (+125) 365 (+125) 240 (+125) 115 (+115)

300 (+25) 175 (+25) 50 (+25) 400 (+50) 275 (+50) 150 (+50) 25 (+25) 620 (+75) 495 (+75) 370 (+75) 245 (+75) 120 (+75) 720 (+100) 595 (+100) 470 (+100) 345 (+100) 220 (+100) 95 (+95) 820 (+125) 695 (+125) 570 (+125) 445 (+125) 320 (+125) 195 (+125) 70 (+70)

300 (+25) 175 (+25) 50 (+25) 400 (+50) 275 (+50) 150 (+50) 25 (+25) 620 (+75) 495 (+75) 370 (+75) 245 (+75) 120 (+75) 720 (+100) 595 (+100) 470 (+100) 345 (+100) 220 (+100) 95 (+95) 900 (+125) 775 (+125) 650 (+125) 525 (+125) 400 (+125) 275 (+125) 150 (+125) 25 (+25)

-

-

-

-

Högsta inkomst vid vilken bidrag kan utgå. Antal barn

Statligt grundbeStatligt grundbelopp på 75 kr./mån. lopp på 100 kr./ och barn mån. och barn

1 2 3 4 5

46 300 52 300 67 900 73 900 87 900

48 300 56 300 73 900 81900 97 900

Kostnader och antal bidrags tagare Bostadsstyrelsens senaste undersökning av antalet familjer med bostadstillägg avser förhållandena i december 1970. Antalet bidragstagare vid den tidpunkten framgår av följande tablå. Antal familjer Därav med endast statligt tillägg statligt och kommunalt tillägg endast kommunalt tillägg

451700 253 400 174 300 24 000 291

Efter de förändringar som genomförts den Helårs1 april 1972 torde antalet familjer med effekt, bostadstillägg enligt kommitténs beräkningar mkr. ha ökat till ca 530 000. Dessa beräkningar bygger på antaganden rörande inkomst- och 1. Bidragsgivningen grundas på den sammanräknade inkomsten i stället för den hyresutvecklingen och är därför relativt taxerade inkomsten - 140 osäkra. (därav underskottsavdragen för villor - 20 ä 25 mkr.) Helårskostnaderna för bostadstilläggen be2. Bidragsgivningen grundas på 1972 års inräknades i prop. 1971:156 uppgå till ca 490 komster i stället för 1971 års - 150 milj. kr. för de statliga tilläggen och ca 165 3. Fribelopp på 2 000 kr. medges i stället för nuvarande förvärvsavdrag + 60 milj. kr. för de statsbidragsberättigande kom4. Inkomstgränser och avdragsfaktorer munala tilläggen för år 1972 med de regler ändras + 250 som gällde före den 1 april 1972. Förstärk(därav höjningen med 4 000 kr. av den nedre inkomstgränsen + 100 mkr.) ningen av bostadstilläggen (inkl. bruttobeloppet för höjningen av åldersgränsen) kan 5. Totaleffekt + 20 beräknas medföra en kostnadsökning på ca 145 milj. kr. för de statliga tilläggen och ca men på 125 milj. kr. om avdragsfaktorerna 195 milj. kr. för de kommunala tilläggen. ändras först och inkomstgränsen höjs sedan. Den sammanlagda helårskostnaden räknat på Till detta kommer att det inkomstår som de regler som gäller fr. o. m. den 1 april ligger till grund för inkomstprövningen änd1972, kan således beräknas till ca 635 milj. ras. Detta har i förslaget kompenserats gekr. för de statliga tilläggen och ca 360 milj. nom att den nedre inkomstgränsen där bikr. för de kommunala tilläggen eller totalt ca dragsreducering sätter in har höjts i motsva1 miljard kr. (995 milj. kr.). Även dessa upp- rande mån. gifter bygger på framräkningar och är därför Kommitténs förslag om höjning av det i viss mån osäkra. statliga bostadstillägget från 75 till 100 kr./ Kommittén föreslår i detta kapitel dels en mån. och barn kan beräknas kosta ca 350 omläggning av inkomstprövningssystemet för milj. kr./år. bostadstillägg till barnfamiljer, dels en höjHöjningen av åldersgränsen från 17 till 18 . ning av det statliga bostadstillägget till 100 år vilken redovisas i kap. 11 kan beräknas kr./mån. och barn. I kap. 11 föreslås en medföra ca 55 milj. kr. i ökade kostnader för höjning av åldersgränsen för bostadstillägg bostadstillägg. Inom studiehjälpssystemet till barnfamiljer från 17 till 18 år. kan höjningen av åldersgränsen beräknas De förslag kommittén lägger fram i detta medföra besparingar på ca 15 milj. kr. kapitel samt höjningen av åldersgränsen beÄven övriga delar av kommitténs förslag räknas öka antalet bidragstagare med ca rörande bostadstilläggen torde aktualisera 90 000 vid ett genomförande fr. o. m. den 1 ändringar inom studiehjälpen i fråga om juli 1973. förmånsnivå och inkomstprövningsregler. Förändringarna i inkomstprövningen ger Med hänsyn till att förslag om ändrade regler både kostnadshöjande och kostnadssänkande för vissa studiehjälpsförmåner nyligen föreeffekter. Nettoeffekten beräknas bli en kost- lagts riksdagen har kommittén inte gått in på nadsökning på ca 20 milj. kr., vilket framgår dessa frågor (jfr. s. 314). I propositionen av följande tablå. (prop. 1972:27) förordas bl. a. en närmare De angivna beloppen ändras något om samordning mellan det statliga bostadstillägåtgärderna enligt de olika punkterna tas i get och det inkomstprövade tillägget inom annan ordning än den ovan angivna. Sålunda studiehjälpen. medför höjningen av den nedre inkomstSammanlagt kan kommitténs förslag till gränsen en bidragsökning på 100 milj. kr. vid ändrade regler för bostadstillägg beräknas tillämpning av nuvarande avdragsfaktorer medföra en kostnadsökning för bostadstilläg292

SOU 1972:34

gen på ca 425 milj. kr. Efter avräkning för form och bidragsändamål om bostadstillägbesparingar på studiehjälpssidan kan reform- get betalas ut i sådan form att det direkt kostnaden beräknas till ca 410 milj. kr. för verkar sänkande på bostadskostnaden. Bostadstilläggets syfte att möjliggöra för lägre helår. Höjningen av nivån avser direkt endast det inkomsttagare att efterfråga och hyra en statliga bostadstillägget. Även den höjda fullgod bostad understryks i praktiken med åldersgränsen berör främst det statliga tilläg- ett utbetalningssätt knutet till bostaden. Moget. Eftersom de statliga och kommunala tionärerna framhåller också att det är naturbostadstilläggen inkomstprövas gemensamt ligt att kommunerna ges tillfälle att själva och reduktionen i första hand görs på det besluta om utbetalningsformen eftersom det statliga tillägget, kommer emellertid förbätt- åligger kommunerna att handlägga admiringar av det statliga tillägget även att med- nistrationen av bostadstilläggen. Slutligen anföra att familjer blir berättigade till kommu- ges att en utbetalning som sker på annat sätt nalt tillägg i ökad utsträckning. Av kostnads- än direkt till de bidragsberättigade, exempelökningen kommer därför en mindre del — vis till hyresvärden, också kan vara en admiuppskattningsvis ca 50 milj. kr. - att falla på nistrativt smidigare lösning. I motionen 1971:1561 yrkas att kommun de kommunala tilläggen. Därav faller enligt gällande statsbidragsregler ca 20 milj. kr. på efter bostadsstyrelsens medgivande skall kommunerna. Efter ett genomförande av kunna besluta om annan betalningsmottagakommitténs förslag i detta kapitel kan såle- re av bostadstillägg än familjen för samtliga des årskostnaden för bostadstilläggen beräk- utbetalningar av bostadstillägg inom kommunas till totalt ca 1 420 milj. kr., fördelat på nen. I motionen framhålls att det under ca 1 010 milj. kr. för de statliga tilläggen och senare tid i flera kommuner kunnat konstaca 410 milj. kr. för de statsbidragsberättigan- teras att en del av de stora kostnadsökningarna för kommunernas socialförvaltningar bede kommunala tilläggen. Kostnadsfördelningen mellan stat och står av hyresbidrag till hushåll som samtidigt kommun i fråga om de olika förslag som erhåller bostadstillägg. Motionärerna anför läggs fram i kap. 10 och 11 behandlas i kap. att det är uppenbart att bostadstillägget så som det f. n. utbetalas i inte ringa utsträck13. ning disponeras till annat än bostadskonsumtion. Socialutskottet anförde i sitt utlåtande Utbetalning av bostadstillägg (1971:45) bl. a. följande. Kommitténs uppdrag Då riksdagen år 1968 fattade beslut om I motionerna 1556 och 1561 till 1971 års det familjestöd, som bostadstillägget utgör, riksdag har yrkats att utbetalningsreglerna erinrade statsutskottet bl. a. om att tillägget för bostadstillägg ändras. alltid innehåller ett grundbelopp som är I motionen 1971:1556 yrkas att Kungl. oberoende av bostadsvillkor och i ett stort Maj:t ges fullmakt att efter särskild framställ- antal fall utgår utan någon bostadsanknytning medge kommun att tillämpa särskild ning. Utskottet pekade på att ett genomföform för utbetalning av bostadstillägg. I mo- rande av ett då väckt motionsförslag om att införa samma utbetalningsregler som för tionen framhålls att det i ett ökat antal fall familjebostadsbidraget - vilket i regel utbeförekommer att bostadstillägget disponeras talades till fastighetsägaren — skulle leda till för annat ändamål än bostadskonsumtion, en utbetalningsordning där flera olika utbevilket har till följd att ekonomiska förluster talningssystem skulle fungera vid sidan av uppstår för bostadsföretag och kommuner. varandra. Detta skulle komplicera administrationen. Utskottet biträdde förslaget i Risk föreligger även att hela bidragssystemet propositionen att utbetalningen skulle göras misskrediteras. Motionärerna anser också att direkt till familjen. Riksdagen biföll försladet blir ett klarare samband mellan bidrags- get. Socialutskottet har tidigare i år — i SOU 1972:34

samband med behandlingen av anslag under mottagare än familjen utses. Bostadsstyrelsocialhuvudtiteln — yttrat sig över ett mo- sens framställning har överlämnats till familtionsyrkande rörande utbetalningen av bo- jepolitiska kommittén. stadstillägg och har därvid uttalat att enligt I de ovan nämnda motionerna till 1971 utskottets mening de motiv som anfördes år års riksdag avvisas bostadsstyrelsens förslag 1968 för en utbetalning av bidragen direkt till familjen fortfarande är giltiga. Utskottet om ändring av utbetalningsformen för bo— som vill erinra om att bostadsanknyt- stadstillägg. Motionärerna framhåller att en ningen för det statliga bostadstillägget före- ändring av utbetalningsformen endast i fall slås bli helt borttaget — finner inte anledning att nu ompröva sitt tidigare ställningstagande av upprepad försummelse från den bidragsi frågan. Detta innebär att utskottet inte kan berättigades sida skulle kunna leda till socialt biträda förslagen om bemyndigande för inte önskvärda konsekvenser. Kungl. Maj:t eller bostadsstyrelsen beträffande sättet för utbetalningen av bostadstillägg. Enkät rörande utbetalning av Enligt utskottets mening var det motiverat bostadstillägg m. m. att de nämnda motionerna i hithörande delar överlämnades till familjepolitiska kommit- För att belysa frågan om utbetalning av te'n. Riksdagen biföll utskottsförslaget, och bostadstillägg sände familjepolitiska kommitriksdagens skrivelse (1971:327) har överläm- tén i januari 1972 en skrivelse till 30 bostadsföretag. I skrivelsen efterfrågades bl. a. nats till familjepolitiska kommittén. uppgifter om antalet familjer (uppdelade på Bostadsstyrelsen har i sin anslagsframställfamiljer med och utan barn) med hyresskulning för budgetåret 1972/73 föreslagit en der under 1971. ändring av utbetalningsformen under vissa Av de 30 bostadsföretag som tillfrågades omständigheter. inkom 21 med svar. Endast fem av företagen I anslagsframställningen framhåller bokunde dock göra en uppdelning på familjer stadsstyrelsen bl. a. följande. med och utan barn. Från ett flertal kommuner har framförts Enligt nuvarande regler utbetalas bostadsbekymmer över det ökade antal barnfamiljer tillägget i regel till familjen. Om bostadssom trots att de uppbär bostadstillägg inte betalar hyran. Detta har medfört ekonomis- tillägget i stället betalades direkt till hyreska förluster för kommunerna särskilt som de värden skulle dennes förlust i de fall, då kommunala bostadsföretagen bland sina hy- familjen inte betalar sin hyra, minskas med resgäster har en stor andel av barnfamiljerna. Antalet fall då man begagnat sig av möjlig- beloppet för familjens bostadstillägg. De heten att till länsbostadsnämnden inkomma uppgifter som kommittén inhämtat från bomed begäran om att annan betalningsmot- stadsföretagen torde — trots de angivna betagare skall utses är litet. Detta torde bero på gränsningarna - ge en viss möjlighet att att tillämpningsföreskrifterna har en sådan ungefärligt beräkna hur stor andel bostadsformulering att beslut att utse annan betalföretagets "uteblivna" bostadstillägg utgör ningsmottagare än familjen förutsätter att familjen missköter sin ekonomi. Det är emel- av bostadsföretagets totala hyresintäkt för lertid angeläget, i varje fall när det utgår ett år. Det bör påpekas dels att uppgifter om tillägg utöver grundbeloppet med direkt bo- hyresförluster inte belyser i vilken utsträckstadsanknytning och kommunalt bostadstillägg, att bostadstillägget verkligen används ning hyran betalts genom socialhjälp, dels att hyresförlusterna givetvis är en större andel av för det ändamål för vilket det är avsett. företagets direkt påverkbara kostnader än av Bostadsstyrelsen vill få möjlighet att ändra de totala hyresintäkterna. Hyresförlusterna i tillämpningsföreskrifterna så att utebliven relation till de totala hyresintäkterna belyser hyresbetalning under längre tid skulle kunna emellertid vilken inverkan minskade hyresutgöra tillräckligt skäl för länsbostadsnämn- förluster kan få på övriga hyresgästers hyra. den eller, efter dess bemyndigande, förmedVid beräkningarna har schematiskt antalingsorganet att besluta att annan betalnings- gits att samtliga barnfamiljer med hyresskul294

SOU 1972:34

der har bostadstillägg och att medelvärdet för utgivet bostadstillägg är 1 000 kr./år. De uppgifter som erhållits från bostadsföretagen visar att minskningen av bostadsföretagens hyresförluster om bostadstillägget betalas direkt till hyresvärden i samtliga fall understeg 0,5 % av bostadsföretagets totala hyresintäkter. Skrivelser utgick i detta sammanhang även till bostadsstyrelsen och Svenska kommunförbundet. Bostadsstyrelsen framhåller i sitt svar bl. a. följande. Det har inte varit möjligt att erhålla en tillförlitlig uppgift på antalet familjer som inte betalar sin hyra, främst av den anledningen att sekretessbestämmelserna inte medger att uppgift lämnas om vilka familjer som får sin hyra betald genom de sociala myndigheternas försorg. Kommunförbundet, där ärendet behandlats inom kommunförbundets kansli, framhåller i sitt svar bl. a. Inom många socialförvaltningar upplevs de nuvarande möjligheterna att utse annan betalningsmottagare än familjemedlem som ett otillräckligt medel för att kunna hjälpa vissa familjer med att planera ekonomin. Möjligheten att hos länsbostadsnämnden begära att en annan betalningsmottagare skall utses, utnyttjas sällan då ett sådant förfarande dels är administrativt betungande, dels kräver att familjen uppenbarligen missköter sin ekonomi. Ett vanligare förfaringssätt är att familjen får teckna en fullmakt som berättigar hyresvärd eller annan att uppbära tillägget. Familjen kan emellertid när som helst ta tillbaka denna fullmakt. Dessutom är fullmaktsförfarandet administrativt betungande både för socialförvaltningen och förmedlingsorganet.

Ett ändrat utbetalningssystem där bostadstillägget sänds direkt till hyresvärden skulle sålunda enligt kommunförbundets mening väsentligt förenkla socialförvaltningarnas handläggning av ärenden angående hyreshjälp. Även förmedlingsorganens arbete skulle förenklas. De ekonomiska förlusterna för bostadsföretagen skulle också kunna nedbringas. En familjs hyresskuld kan i dag uppgå till relativt stora belopp innan socialförvaltningen SOU 1972:34

ingriper. Detta gäller främst de allmännyttiga bostadsföretagen, då dessa i regel av sociala skäl avvaktar i det längsta med att tillgripa vräkningsf örf ärandet. Trots det statliga tilläggets karaktär av konsumtionsstöd finner kommunförbundet att övervägande skäl talar för en ändring av det nuvarande utbetalningssättet så att bostadstillägget — såväl den statliga som den kommunala delen — i fortsättningen utbetalas direkt till hyresvärden. Bostadsstyrelsens förslag att ge länsbostadsnämnderna eller efter deras bemyndigande förmedlingsorganen rätt att i de fall då hyresbetalning uteblivit under längre tid besluta om utbetalning till annan betalningsmottagare skulle vara olämpligt ur social synpunkt. Övervägande skäl talar således för att bostadstillägget för samtliga tilläggsberättigade utbetalas direkt till hyresvärden. Kommittén har också på begäran fått del av vissa uppgifter som Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO, insamlat genom en enkät till 17 SABO-företag. Företagen har utvalts med hänsyn till geografisk belägenhet och företagsstorlek. Samtliga företag har besvarat enkäten. Ett visst bortfall har dock förekommit beträffande enstaka frågor. Enkäten visar att hyresförlusternas andel av de totala hyresintäkterna ökat under perioden 1967-1971 med den största ökningen mellan åren 1968 (0,11 %) och 1969 (0,23 %). Enkäten visar också att hyresförlusterna - avseende samtliga hyresgäster, således även andra än barnfamiljer - under år 1971 för samtliga företag som lämnat uppgift härom understeg 0,5 % av företagets totala hyresintäkter. Ett ovägt medeltal för de företag som svarat var 0,25 %. Av enkäten framgår vidare att utsända påminnelser på grund av bristande betalning, uppsägningar och lagsökningar räknat per bostadslägenhet ökat under perioden 1967— 1971. I fråga om påminnelser och uppsägningar är den genomsnittliga ökningen störst mellanåren 1968 och 1969. Vid överlämnandet av resultaten av enkäten har från SABO:s sida framhållits att flera 295

företag under den aktuella perioden ändrat sina administrativa rutiner bl. a. i syfte att driva ned förlusterna. Enkäten belyser också i vilken utsträckning hyresgästerna utnyttjar möjligheten att lämna fullmakt för hyresvärden att uppbära familjens bostadstillägg. Här förekommer stora variationer mellan de olika företagen. Antalet fullmakter i procent av lägenhetsbeståndet varierade mellan 0,02 och ca 25. De företag som informerar om möjligheten att lämna fullmakt redovisar genomsnittligt större andel fullmakter än de företag som inte lämnar sådan information. I en promemoria som upprättats inom SABO och som överlämnats till kommittén i samband med enkäten framhålls bl. a. följande. Företagen har övervägande negativa erfarenheter av det utbetalningssätt som tillämpats sedan 1969. Sedan denna tid kan man notera ett ökande antal ej betalande hyresgäster. Förändringen kan givetvis inte helt hänföras till ändrad utbetalning av bostadstillägg, utan bidragande torde också vara konjunkturläget, arbetsmarknadsförhållanden och ökad rörlighet på bostadsmarknaden. Man anser sig dock kunna konstatera att utbetalningsformen i sig har medfört övervägande negativa effekter. Systemet med fullmakter eller med administrativa beslut om direkt utbetalning av bostadstilläggen till företagen upplevs icke av dessa vara någon särskilt framkomlig väg. Beslut om att hyresgäster, som missköter sina hyresbetalningar skall särbehandlas måste ovillkorligen uppfattas som en prickning med negativa aspekter för alla inblandade. Det är givet att det endast är en del hyresgäster som vållat problem — flertalet hyresgäster betalar hyran regelbundet. Vid en undersökning, som ett storstadsföretag genomfört över förhållandena för hyresgäster som inte skött sina hyresbetalningar, visar det sig att bland den grupp, där orsakerna inte kan hänföras till sjukdom, arbetslöshet eller motsvarande, har knappt hälften lyft bostadstillägg, vilka förbrukats till andra ändamål. I övriga fall är den vanligaste orsaken att hyresgästen ej klarat av att samtidigt sköta avbetalningsavtal och hyresbetalningar genom att inkomsten varit otillräcklig. Enligt företagens erfarenheter förefaller det vara så, att det är svårare för familjer att 296

betala en hög bruttohyra än en lägre hyra som blivit reducerad med bostadstillägg. Detta kan givetvis sammanhänga med löneutbetalningsformerna, då utbetalning i veckoeller fjortondagarsintervall ökar svårigheterna med stora månadsutbetalningar. Begränsade erfarenheter tyder också på att många, möjligen flertalet hyresgäster, uppfattar utbetalning till hyresvärden som en praktisk fördel. Hyresförlusternas storlek i förhållande till hyresintäkterna kan också belysas genom ett exempel hämtat från verksamhetsberättelsen för AB Bostäder i Borås år 1971. Företagets totala hyresintäkter uppgick till ca 15 685 000 kr. Hyresförlusterna uppgick sammanlagt till ca 208 000 kr. eller 1,1 % av hyresintäkterna. Större delen därav, eller ca 170 000 kr., avsåg outhyrda objekt. Hyresförlusterna på grund av bristande betalning sammanlagt för barnfamiljer och andra uppgick till ca 38 000 kr. vilket motsvarar ca 0,24 % av hyresintäkterna. Från barnbidragsgruppen inom den av riksförsäkringsverket och statskontoret bedrivna RAFA-utredningen har kommittén inhämtat i huvudsak följande rörande de administrativa verkningarna av en utbetalning av de kommunala bostadstilläggen till fastighetsägare. Önskemål har uttryckts om att effekterna av utbetalning till hyresvärd av kommunalt bostadstillägg till barnfamiljer skall renodlas och jämföras under de alternativa förutsättningarna att administrationen av barn- och bostadstillägg åvilar dels de kommunala förmedlingsorganen och dels försäkringskassorna. Förutsättningar för beräkning av vilka kostnader olika alternativ medför saknas i stor utsträckning, varför kostnaderna i flertalet fall endast kan uppskattas. I jämförelse mellan de båda alternativen, dvs. mellan utbetalning hos kommunerna alternativt försäkringskassorna, kan sägas att effekterna av utbetalning till hyresvärd blir i stort sett likartade. Oavsett alternativ innebär utbetalningen merkostnader i form av: a. Kostnader för extra ADB-rutiner för utbetalning och för registeruppdatering. b. Kostnader för extra manuella rutiner för registeruppdatering. SOU 1972:34

närvarande inte uppskattas med någon tillfredsställande säkerhet. Den flexibilitet som eftersträvas i barnbidragssystemet torde dock tillåta en utbyggnad med regelmässig hyresvärdsutbetalning utan att den totala ökningen av ADB-kostnaderna överstiger 0,5 milj. kr./år. Ett system med utbetalning till hyresvärd komplicerar otvivelaktigt den manuella hanteringen på lokal nivå och torde medföra en viss ökning av personalbehovet. Registeruppgifter rörande hyresvärdarna torde få inaviseras manuellt liksom ändringar i "fastighetsAntalet familjer som är bosatta i flerfamiljs- registret". Vidare torde större krav på upphus antas uppgå till ca 60 % av hela antalet lysningsverksamheten komma att ställas. familjer med bostadstillägg och antas för Bl. a. återkravsverksamheten torde också enkelhets skull fördela sig lika över de tre komma att försvåras. Den totala personalkategorierna i nedanstående tablå, som an- kostnadsökningen torde inte komma att ger det ungefärliga antalet barnfamiljer med överstiga 2 milj. kr./år. statligt och/eller kommunalt bostadstillägg. Antalet tillkommande utbetalningar till Uppskattningen grundar sig på de för år hyresvärdar skulle enligt ovannämnda förut1972 gällande reglerna och tar alltså inte sättningar uppgå till ca 165 000 per månad, hänsyn till eventuella ändringar i de inkomst- dvs. närmare 2 miljoner årligen. beräkningsgrunder som kan komma att bli Distributionskostnaderna blir i hög grad gällande vid en senare tidpunkt. beroende av hur utbetalningen praktiskt kan ordnas. Sker utbetalningen med en anvisning Totalantal Antal bosatta i för varje bidragsmottagare, skulle ökningen Bostadstillägg flerfamiljshus av den årliga distributionskostnaden uppgå till 3,15 milj. kr. (beräknat efter l:59/anvis165 000 275 000 Endast statligt ning enligt den särskilda ersättning som utgår Både statligt och till postverket för barnbidragsutbetalning; 135 000 kommunalt 225 000 med utgångspunkt från den nuvarande avgif30 000 Endast kommunalt 50 000 ten 34 öre/anvisningen som gäller för vanlig 330 000 550 000 Totalt antal familjer postgiroutbetalning blir kostnaden 0,8 milj. 1 I ca 165 000 fall, dvs. 30 % av det totala kr. Utbetalningen torde dock kunna ordnas antalet bostadstilläggsfall, skulle utbetalning på ett rationellare sätt genom att varje hyresvärd erhåller en postgiroutbetalning per måalltså ske till hyresvärd. De kategorier av barnfamiljer som där- nad och en därtill hörande beteckning över emot skulle få tillägget utbetalt direkt till sig aktuella bidragsmottagare, ordnad fastighetsskulle alltså vara dels de som endast uppbär vis. Under antagande att ca 90 % av betalstatligt tillägg och dels de som är bosatta i ningarna därigenom skulle bortfalla stannar egna hem. Samma sak gäller dem som bor i distributionskostnadsökningen vid ca 0,3 andrahandslägenheter samt inneboende. milj. kr. (80 000 kr. efter 40 öre/anvisning). Retroaktivbelopp torde inte heller böra ut- Under förutsättning att administrationen åvilar kommunerna avgår dessutom distribubetalas till hyresvärd. Slutligen förutsätts att redovisning till bi- tionskostnader motsvarande de 35 000 bidragsmottagaren av utbetalda bostadstillägg dragsmottagare som endast uppbär kommukan ske genom hyresvärdens försorg, t. ex. nalt bostadstillägg. Detta motsvarar ca 0,6 milj. kr. (144 000 kr. efter 40 öre/anvispå hyresspecifikation. Utbetalning till hyresvärd medför behov ning). av utökat registerutrymme för värdens namn 2. Utbetalning endast till större hyresvärdar och adress m. m. samt fastighetsbeteckning. Vissa nackdelar med hyresvärdsutbetalning Dessa registeruppgifter behöver också regelskulle kunna reduceras om en begränsning bundet aktualiseras. Utbetalningsrutinerna sker till endast större hyresvärdar, t. ex. kompliceras genom att separata bearbetkommunala bostadsstiftelser, allmännyttiga ningar erfordras för framställning av utbetalningshandlingar, förteckningar till berörda 1 (Jfr. kap. 14 s. 351). hyresvärdar etc. ADB-kostnaderna kan för

c. Ökade distributionskostnader. Emellertid påverkas merkostnadernas storlek av i vilken omfattning utbetalning till hyresvärd sker. Följande alternativ för utbetalning är tänkbara: 1. Utbetalning till samtliga hyresvärdar i flerfamiljshus. 2. Utbetalning till endast större hyresvärdar. 3. Undantagsrutin. 1. Utbetalning till samtliga hyresvärdar i flerfamiljshus

SOU 1972:34

bostadsföretag etc. Under antagande att utbetalning till hyresvärd kan ske rationellt bortfaller i stort sett distributionskostnadsökningen på grund av utbetalningshandlingar till hyresvärdar. Merkostnaderna för extra ADB-rutiner och extra manuella rutiner kvarstår dock till stor del. Viss svåröverskådlighet och vissa administrativa problem skulle också uppstå vid flyttningar mellan fastigheter där bidraget skall utbetalas till hyresvärd och sådana där den egentliga bidragsmottagaren skall tillställas bidraget. 3. Undantagsrutin Som alternativ till de ovannämnda mera generella utbetalningarna till hyresvärd kan tänkas en särskild undantagsrutin, enligt vilken utbetalning till hyresvärd av kommunalt bostadstillägg skulle ske endast under speciella omständigheter i enskilda fall. Exempel härpå skulle kunna vara att bidragsmottagaren vid upprepade tillfällen inte betalat hyran inom föreskriven tid och hyresvärden önskar mottaga bidraget för avräkning från hyran. Det enda alternativ för utbetalning till hyresvärd som torde medföra obetydliga administrativa problem och kostnader är en undantagsrutin enligt 3. Det bör dock återigen understrykas att de kostnader som redovisats i de olika alternativen endast är uppskattade. En undantagsrutin skulle emellertid kunna inordnas i ett system administrerat av kommunerna eller försäkringskassorna utan att nämnvärda merkostnader överhuvudtaget skulle uppstå. Skall utbetalning till hyresvärd således ifrågakomma förordar gruppen en undantagsrutin. Gruppen avstår från att gå in på en värdering av sakfrågorna liksom att utveckla synpunkter på frågor rörande t. ex. personlig integritet.

Kommitténs överväganden och förslag Familjebostadsbidragen, som fanns t. o. m. år 1968, utgick endast till de familjer som hade en bostad som uppfyllde vissa utrymmes- och utrustningskrav. I sitt första betänkande (SOU 1967:52) påpekade kommittén att detta innebar att ett stort antal barnfamiljer med låga inkomster, som inte kunnat skaffa sig en bostad av föreskriven standard, utestängdes trots ett påtagligt behov av ekonomiskt tillskott från det enda familjestöd 298

med inriktning på familjer i lägre inkomstlägen som då över huvud taget fanns. De nya bostadstilläggen, som infördes år 1969, skulle enligt propositionen och författningen fylla ett dubbelt syfte, nämligen dels att utgöra ett allmänt konsumtionsstöd till barnfamiljer med lägre inkomster, dels att medverka till en förbättring av barnfamiljernas bostadsstandard. Genom att det statliga bostadstillägget innefattade grundbelopp som utgick oberoende av bostadsvillkor blev alla barnfamiljer med låga inkomster berättigade till stödet Härigenom uppnåddes också att stödet alltid ökade när en familj fick ett barn till, medan de tidigare familjebostadsbidragen i sådana situationer kunde falla bort på grund av bostadsvillkoren. Statsbidragen till kommunala bostadstillägg för familjer med höga bostadskostnader motiverades bl. a. med hänvisning till de höga hyrorna för lägenheter i nyproducerade hus. I det sammanhanget erinrades i propositionen om de riktlinjer för bostadspolitiken som fastställdes vid 1967 års riksdag (prop. 1967:100) och som bl. a. innebar en avveckling av det generella bostadsstödet i förening med ökat stöd för de grupper av befolkningen som av ekonomiska skäl har särskilda svårigheter att skaffa sig en tillfredsställande bostad. Bostadstilläggen fick redan från början betydligt större omfattning än familjebostadsbidragen. Genom beslut av 1971 års riksdag har kraftiga förstärkningar gjorts fr. o. m. den 1 april 1972 framför allt i fråga om de hyresanknutna kommunala bostadstilläggen. Efter dessa förstärkningar kan årskostnaden för enbart de statsbidragsberättigande kommunala bostadstilläggen nu beräknas uppgå till ca 360 milj. kr. Om de förslag beträffande bostadstilläggen som kommittén lagt fram tidigare i detta kapitel genomförs, främst en höjning av nivån från 75 till 100 kr./mån. och barn, kan kostnaden för de kommunala bostadstilläggen beräknas öka till ca 410 milj. kr. Som jämförelse kan nämnas att utgifterna för familjebostadsbidragen under budgetåret 1967/68 uppgick SOU 1972:34

till 185 milj. kr. För det statliga bostadstillägget gäller fr. o. m. den 1 april 1972 inga som helst bostadsvillkor. Härigenom markeras ytterligare det förhållandet att detta stöd inte enbart avser bostadskonsumtionen utan har karaktär av allmänt konsumtionsstöd. Det förtjänar att påpekas att barnfamiljernas konsumtionskostnader enligt 1969 års hushållsbudgetundersökning till genomsnittligt mindre än 20 % avsåg bostad och till mer än 80 % avsåg mat, kläder och andra varor och tjänster. Familjer med höga bostadskostnader åtnjuter ett särskilt högkostnadsskydd genom kommunala bostadstillägg. Som allmänt konsumtionsstöd skiljer sig det statliga bostadstillägget numera inte från det allmänna barnbidraget, till vilket det i princip utgör en inkomstprövad komplettering. Diskussionen om utbetalning av bostadstillägg direkt till annan betalningsmottagare, t. ex. fastighetsägaren, för avräkning mot hyran måste därför enligt kommitténs mening begränsas till det kommunala bostadstillägget vilket är direkt beroende av och avsett till - familjens bostadskostnad. Det framhålls bl. a. i de ovan nämnda motionerna att ekonomiska förluster uppstår för bostadsföretag och kommuner vid uteblivna hyresinbetalningar. Av de båda enkäterna som redovisats ovan framgår emellertid att företagens ekonomiska förluster på grund av bristande hyresinbetalningar utgör en bråkdel av en procent av företagens totala hyresintäkter. Det är osäkert i vilken utsträckning en utbetalning av bostadstilläggen till hyresvärden skulle minska dessa hyresförluster, men även om man antar att så är fallet, skulle förändringen få en högst obetydlig effekt på andra hyresgästers hyra. Det har visat sig svårt att belysa vilken betydelse reglerna om utbetalning av bostadstilläggen kan ha för familjernas behov av socialhjälp. Det har inte kunnat på något sätt siffermässigt belysas att det finns grund för påståenden att det i stor omfattning skulle förekomma att socialhjälpen får träda in därför att familjer med bostadstillägg missköter sin ekonomi. Det bör också påSOU 1972:34

pekas att bostadstilläggen räknas in när familjens behov av socialhjälp bedöms. I regel torde man kunna utgå från att familjens behov av socialhjälp är detsamma oberoende av om bostadstillägget används till mat och socialhjälp ges till hyran eller om förhållandet är det omvända. I debatten om utbetalningsfrågan har vidare framhållits att det skulle vara svårare för familjen att betala en hög bruttohyra än en lägre hyra som blivit reducerad med bostadstillägg. Man påpekar också att nettohyran, efter bostadstillägg, är familjens reella hyra och att det därför är naturligt att bostadstillägget borde betalas direkt till hyresvärden. Samma resonemang kan föras i alla de fall där det kommunala bostadstillägget till folkpension avvägs efter bostadskostnaden, vilket blir allt vanligare. Inga yrkanden har emellertid framförts om att detta kommunala bostadstillägg skall betalas direkt till fastighetsägaren och att folkpensionärer skall betala nettohyra. I prop. 1968:42, som innehöll förslag om det nya bostadstillägget, framhölls för övrigt att detta borde betalas ut till familjen på samma sätt som bostadstillägg till folkpension betalas ut direkt till pensionären. Vidare har det påpekats att svårigheten med stora månadsutbetalningar är stor för många familjer och speciellt för de familjer som erhåller sin lön med vecko- eller fjortondagarsintervall. Som redovisats ovan utgör de uteblivna hyresinbetalningarna en obetydlig del av de totala hyresintäkterna. Det torde vara mindre vanligt att barnfamiljer inte sköter sina hyresinbetalningar. I detta sammanhang kan erinras om de garantibidrag inom socialhjälpen som införts i bl. a. Stockholms kommun. Garantibidraget utgår med visst månadsbelopp och med eget hushållningsansvar för mottagaren. Detta system tillämpas i Stockholm för ca 95 % av hjälpfallen. Endast för ca 6 % av dessa fick extra bidrag utöver normalbeloppen lämnas för löpande utgifter. Dessa uppgifter belyser att flertalet hushåll klarar en månadshushållning även om resurserna är knappa. 299

Det framhålls vidare att administrativa fördelar för bostadsföretagen uteblev när bostadstillägget började betalas ut till familjerna. Kommittén föreslår i kap. 14 att bostadstilläggen skall administreras av försäkringskassorna och betalas ut tillsammans med barnbidragen. Härigenom kan administrationen förenklas, förbättras och förbilligas. Även bortsett från de administrativa rationaliseringsvinster som kan uppnås vid en samordnad utbetalning finner kommittén det vara en tillgång att barnfamiljerna får en samlad bild av det kontanta familjestödets omfattning. Möjligen skulle man kunna se ett system med "nettohyra" som ett medel för bostadsförvaltare att förmå barnfamiljer att flytta till större, bättre och därmed ofta dyrare bostäder. För att få fram skillnaden mellan den verkliga hyran och det kommunala bostadstillägget måste man emellertid i varje enskilt fall ta reda på bostadstilläggets storlek och för den skull utreda familjens inkomstförhållanden m.m. Man torde heller inte kunna underlåta att på hyresavi e. d. redovisa även "bruttohyra" och bostadstilllägg. Kommittén vill för sin del ifrågasätta om själva metoden för utbetalning av bostadstillägg har någon nämnvärd betydelse som stimulans att förbättra bostadsstandarden. Oavsett om bostadstilläggen betalas ut till hyresvärden eller ej skall de ju komma barnfamiljerna — resp. folkpensionärerna - till godo. Om en familj står i en valsituation när det gäller att flytta till en dyrare bostad, torde familjen normalt få eller ta reda på såväl den faktiska hyran som storleken av det kommunala bostadstillägg som kan påräknas oberoende av hur detta sedan betalas ut. Mot utbetalning av kommunala bostadstillägg till fastighetsägaren kan anföras familjens krav på integritetsskydd. En utbetalning av bostadstillägget direkt till hyresvärden innebär att denne får fortlöpande inblick i hyresgästernas ekonomi och samboendeförhållanden. Många av barnfamiljerna som ordentligt sköter sina hyresbetalningar torde 300

känna olust inför detta. Fastighetsägaren är inte heller något offentligt organ med skyldighet att iaktta sekretess. I detta hänseende kan erinras om reaktionerna inför uppgiftslämnandet till 1970 års folk- och bostadsräkning. Mot denna bakgrund har kommittén inte funnit några bärande skäl för att som allmän regel betala bostadstillägg direkt till fastighetsägaren. Däremot kan det i vissa fall, när hyresbetalningarna uteblivit vid upprepade tillfällen, finnas anledning att betala ut tillägget till annan betalningsmottagare än familjen. Bostadsstyrelsen har som nämnts föreslagit att möjligheterna härtill vidgas. Det finns redan en möjlighet för länsbostadsnämnden eller, efter dess bemyndigande, förmedlingsorganet att om särskilda skäl föreligger besluta att annan betalningsmottagare än familjen skall utses. Som bostadsstyrelsen framhållit förutsätter sådant beslut att familjen missköter sin ekonomi. Kommittén föreslår att det kommunala bostadstillägget skall kunna betalas ut till hyresvärden i de fall familjens hyresbetalningar uteblivit två månader eller mer. Beslutet om ändrad utbetalning bör kunna fattas efter ansökan av hyresvärden och sedan familjen fått yttra sig däröver. Någon ytterligare utredning bör normalt inte krävas. Beslutet om utbetalning till hyresvärden bör gälla tolv månader framåt och bör även avse ev. retroaktiva utbetalningar av kommunalt bostadstillägg under denna tid. Härigenom torde de av bostadsstyrelsen framförda önskemålen tillgodoses. A vgifter för barn tillsyn Som framgår av kap. 8 påverkar avgiftssättningen inom samhällets barntillsynsverksamhet i hög grad den ekonomiska situationen för de barnfamiljer som anlitar den. Avgifternas ökning vid stigande inkomst är jämte den ökande skatten och det minskande bostadstillägget en faktor som påverkar de samlade marginaleffekterna. Dessa avgör i vilken utsträckning en ökning av familjens bruttoinkomst verkligen leder till en ökning av familSOU 1972:34

Tabell 150 Svenska kommunförbundets rekommendation rörande avgiftstaxa inom barntillsynsverksamheten, (daghem, familjedaghem och tillsyn av sjukt barn.) Bruttoinkomst kr. /mån.

- 1 150 1 151 1 300 1301-1500 1501-1700 1 7 0 1 - 1 900 1 9 0 1 - 2 100 2 1 0 1 - 2 300 2 3 0 1 - 2 500 2 5 0 1 - 2 700 2 7 0 1 - 2 900 2 9 0 1 - 3 200 3 2 0 1 - 3 500 3 5 0 1 - 3 800 3 8 0 1 - 4 100 4 1 0 1 - 4 400 4 4 0 1 - 4 700 4 7 0 1 - 5 000 5 0 0 1 - 5 300 5 3 0 1 - 5 600 5 6 0 1 - 5 900 5 9 0 1 - 6 200 6 2 0 1 - 6 500 6 5 0 1 - 6 800 6 8 0 1 - 7 100 7 101-7 400 7 4 0 1 - 7 700 7 7 0 1 - 8 000 8 0 0 1 - 8 300 8 3 0 1 - 8 600 8 6 0 1 - 8 900 8 9 0 1 - 9 200 9201-

Motsvarar en års-

Avgift för familjen i kr. per närvarodag om i familjen finns

lnKomst c rutto pa, ca kr.

1 barn

2 eller flera barn varav 1 på daghem/familjedaghem

2 barn på daghem/familjedaghem

3 barn på daghem/familjedaghem

13 800 13 8 0 0 - 15 600 15 6 0 0 - 18 000 18 0 0 0 - 20 400 20 4 0 0 - 22 800 22 8 0 0 - 25 200 25 2 0 0 - 27 600 27 6 0 0 - 30 000 30 0 0 0 - 32 400 32 4 0 0 - 34 800 34 8 0 0 - 38 400 38 400 42 000 42 0 0 0 - 45 600 45 6 0 0 - 49 200 49 2 0 0 - 52 800 52 8 0 0 - 56 400 56 4 0 0 - 60 000 60 000 63 000 63 6 0 0 - 67 200 67 2 0 0 - 70 800 70 8 0 0 - 74 400 74 4 0 0 - 78 000 78 0 0 0 - 81 600 81 6 0 0 - 85 200 85 2 0 0 - 88 800 88 8 0 0 - 92 400 92 4 0 0 - 96 000 96 000 99 600 99 6 0 0 - 103 200 103 2 0 0 - 106 800 106 8 0 0 - 110 400 110400-

1 2 4 5 6 7 8 9 10 11 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

1 2 3 3 4 5 6 7 8 9 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32

2 2 4 6 6 8 8 10 10 12 14 16 16 18 20 20 22 22 24 26 28 28 30 30 32 32 34 34 36 36 38 38

3 3 6 6 6 9 9 12 12 12 15 18 18 18 21 21 24 24 27 30 30 30 33 33 36 36 36 36 39 39 42 42

jens disponibla inkomst. Den avgiftstaxa som rekommenderats av Svenska kommunförbundet återges i tabell 150. Det är enligt kommitténs mening viktigt att inkomstutjämnande åtgärder utformas på ett sådant sätt att det resultat som eftersträvas kan nås utan alltför kraftiga marginaleffekter vid stigande inkomst. En av anledningarna till de höga marginaleffekterna i måttliga inkomstlägen är att flera marginaleffekter adderas till varandra. Av detta skäl bör man i möjlig mån undvika ytterligare marginaleffekter parallellt med den progressiva beskattningen. SOU 1972:34

En inkomstomfördelning genom differentierade barntillsynsavgifter ger en förhållandevis liten effekt eftersom den bara når de familjer som har barn i samhällets barntillsyn. Den progressiva beskattningen och det särskilda stödet till barnfamiljer i lägre inkomstlägen genom bostadstilläggen har betydligt större räckvidd som medel för en inkomstutjämning. Tabellerna 151 och 152 visar de sammanlagda marginaleffekterna för några olika familjetyper och inkomstlägen där det är möjligt att ha både tillsynskostnader och bostadstillägg (statligt och högsta kommunala tillägg enligt kommitténs förslag). Det är dock rela301

Tabell 151 De totala marginaleffekterna av ökad skatt, minskat bostadstillägg och ökade tillsynsavgifter för en familj med ett barn, barnet på daghem och med en hyra som ligger vid eller över den övre gränsen för hyresanknutet bostadstillägg. Makar med lika inkomster.

Makarnas sammanlagda inkomst, kr./år

Ökning av skatten

Marginaleffekt i % av inkomstökningen Minskning av boÖkning av tillstadstillägget (enligt synsavgifterna1 kommitténs förslag)

Sammanlagd marginaleffekt

3 0 - 4 0 000 4 0 - 4 5 000 4 5 - 5 0 000

39,5 42,9 45,5

15,0 15,0 15,0

62,5 64,6 67,2

8,0 6,7 6,7

Tabell 152 Det totala marginaleffekterna av ökad skatt, minskat bostadstillägg och ökade tillsynsavgifter för en familj med två barn, bägge barnen på daghem och med en hyra som ligger vid eller över den övre gränsen för hyresanknutet bostadstillägg. Makar med lika inkomster.

Makarnas sammanlagda inkomst, kr./år

Ökning av skatten

Marginaleffekt i % av inkomstökningen Minskning av boÖkning av tillstadstillägget (enligt synsavgifterna1 kommitténs förslag)

Sammanlagd marginaleffekt

30-40 000 40-50 000 50-60 000

39,5 44,2 50,1

15,0 15,0 15,0

66,5 67,2 73,1

12,0 8,0 8,0

1 Genomsnittlig marginaleffekt. Avgiften är grundad på inkomstintervall varför i det enskilda fallet marginaleffekten kan både överstiga och understiga den genomsnittliga.

tivt få familjer som är i den situationen att ningsregler kommittén föreslagit utgå för tre marginaleffekter uppstår samtidigt. inkomster upp till ca 55 000 kr./år i samTabell 151 avser familjer med ett barn och manräknad inkomst vid nuvarande bidragsbarnet på daghem. Bostadstillägg utgår upp nivå, och ca 59 000 kr./år om det statliga till sammanräknad inkomst på ca 49 000 grundtillägget höjs till 100 kr./mån. och kr./år vid nuvarande bidragsnivå och ca barn. En jämförelse med tabellen på s. 271 visar 51 000 kr./år om det statliga bostadstillägget att omläggningen till en enhetlig reduceringshöjs till 100 kr./mån. och barn. För bostadstilläggen används här den av- faktor på 15% medför en minskning av dragsfaktor som kommittén ovan föreslagit. marginaleffekten med 3 % i inkomstskiktet Barntillsynsavgifterna har beräknats enligt 30 000-40 000 kr. och med 9 % i inkomstkommunförbundets senaste rekommenda- lägena däröver. Följande tablå visar den beräknade intion. Tabell 152 visar de sammanlagda marginal- komstfördelningen för tvåinkomsttagarfamileffekterna för familjer med två barn då jer med barn som den framkommer i inbägge barnen är på daghem enligt samma komststatistiken. Fördelningen gäller år förutsättningar som ovan. För tvåbarnsfamil- 1972 och avser familjer oberoende av om de jer kan bostadstillägg enligt de inkomstpröv- har barn på daghem eller ej. 302

SOU 1972:34

konstrueras. Avståndet skulle där bli mindre än nu mellan den högsta och lägsta avgiften. Familjeinkomst, kr./år Antal Procent Marginaleffekterna skulle därmed bli mindre, men de försvinner inte och ur administrativ - 3 0 000 78 000 13 synpunkt kvarstår nackdelar med den nuva3 0 - 4 0 000 124 500 21 4 0 - 5 0 000 rande taxan. 145 000 24 5 0 - 6 0 000 108 600 18 I kap. 8 har kommittén anfört att det 6 0 - 8 0 000 92 700 15 finns skäl att gå ett steg längre och pröva ett 80 0 0 0 53 800 9 system med enhetliga avgifter oberoende av Samtliga 602 600 100 inkomst. Som skäl för att enhetliga avgifter är att föredra nämner kommittén där bl. a. — förutom att marginaleffekterna faller bort — De tidigare redovisade tabellerna visar att att administrationen förenklas och att sydet för vissa familjer uppstår förhållandevis stemet blir lätt att överblicka för familjerna. höga sammanlagda marginaleffekter redan Riskerna för en ensidig social rekrytering till vid måttliga inkomster. Sålunda har familjer daghemmen kommer också sannolikt att med barn på daghem och bostadstillägg med minska. en inkomst på 40 000-50 000 kr./år en Vissa problem uppstår vid övergång till sammanlagd marginaleffekt på drygt 65 %. en enhetstaxa. Enhetliga avgifter för samhälDet förtjänar att påpekas att samma margi- lets barntillsyn, oberoende av inkomst, skulnaleffekt för makar (med lika inkomster) le få läggas på en relativt hög nivå om utan barn nås först i inkomstlägen omkring kommunens samlade intäkter av barntillsyns140 000 kr./år. avgifter skall bibehållas oförändrade. Även Marginaleffekterna skulle minska något re- med en viss minskning av det totala avgiftsdan genom en taxa med mindre spännvidd uttaget uppkommer avgiftsökningar för vissa än den som rekommenderas av kommunför- familjer. En viktig förutsättning har för kombundet. Familjepolitiska kommittén har i mittén varit att heltidsarbetande föräldrar i tidigare sammanhang delat upp barnkostna- regel inte skall behöva vidkännas några avderna i en konsumtionsdel och en tillsynsdel. giftshöjningar vid övergång till enhetliga avMotsvarande uppdelning kan enligt kommit- gifter. téns mening göras beträffande de kostnader I kap. 8 s. 226 finns en tabell som visar de som uppstår för barn i daghem och på avgifter som tas ut enligt kommunförbunfamiljedaghem. I ersättningen till dagbarn- dets taxa i några normalinkomstlägen. De vårdare har redan en sådan uppdelning inkomstlägen som där valts är de genomsnittgjorts. Familjen slipper vissa direkta kostna- liga faktiska inkomsterna för familjer med der för barnet när det vistas på daghem. barn på daghem resp. familjedaghem enligt Framförallt blir matkonsumtionen en direkt kommitténs barntillsynsundersökning (se s. avlyftning från familjen. Denna konsum- 103). tionskostnad torde kunna beräknas till minst Dessa uppgifter insamlades under mars5 kr./dag. Det bör också påpekas att för- april 1970. Genomsnittsinkomsterna komvärvsavdraget vid beskattningen — som mer alltså att ligga väsentligt högre vid den främst motiverats med tillsynskostnaderna — tidpunkt då en enhetlig avgift skulle kunna ger makar som båda förvärvsarbetar och införas. Barntillsynsundersökningen visade ensamstående föräldrar en skattelindring på att den genomsnittliga inkomstökningen för normalt 60—100 kr./mån. föräldrar med barn på daghem under perioMed utgångspunkt i en fast konsumtions- den 1966-1970 uppgick till ca 44% för kostnad på en nivå i närheten av ovan disku- tvåförälderfamiljer och ca 33 % för enförälterade konsumtionskostnader skulle en derfamiljer. I tabell 153 har genomsnittsinmindre brant stigande daghemstaxa kunna komsterna räknats upp med schablonmässigt Makar med barn, två inkomsttagare

SOU 1972:34

Tabell 153 Tillsynsavgifter enligt kommunförbundets rekommendation vid genomsnittliga inkomster för olika grupper av familjer med barn pä daghem.

Två förvärvsarbetande makar med barn på daghem Tvä förvärvsarbetande makar med barn i familjedaghem En förvärvsarbetande ensamstående med barn på daghem En förvärvsarbetande ensamstående med barn i familjedaghem

Beräknad genomsnittsinkomstår 1974

Avgift för

Kr. /mån.

Kr./dag Kr./mån. ca Kr./dag Kr./mån. ca Kr./dag Kr./mån. ca

5 900

5 200

2 600

2 350

2 barn varav ett på daghem

1 barn

40 % för att ungefärligt motsvara inkomstnivån år 1974. Följande tablå visar minskningen av kommunernas avgiftsinkomster för år 1974 vid olika nivåer för en enhetlig taxa i jämförelse med inkomsterna om alla kommuner tillämpade den taxa kommunförbundet rekommenderat. Beräkningarna har gjorts för år 1974. Härvid har hänsyn tagits till normal inkomst- och penningvärdesutveckling på samma sätt som vid beräkningarna för tabell 153. Antalet platser har beräknats till 125 000 (daghem och familjedaghem) i enlighet med socialstyrelsens prognoser.

Avgift kr./di ig för ett barn i tillsyr i för

Makar

Ensamstående

17 16 14 12 12 12 10

8 8 7 8 7 6 5

Minskade avgiftsinkomster för kommunerna milj.kr./år ca

Ingen ändring 20 60 85 90 100 145

2 barn på daghem

Om man vill att kommunernas totala inkomster av föräldraavgifter skall vara oförändrade efter en övergång till enhetliga avgifter skulle således avgifterna få läggas på nivån 17 kr./dag för makar och 8 kr./dag för ensamstående vid ett genomförande år 1974. Jämfört med den av kommunförbundet rekommenderade taxan skulle enhetliga avgifter på denna nivå medföra avgiftshöjningar för makar med en familjeinkomst under 4 100 kr./mån. och för ensamstående med en inkomst under 2 300 kr./mån. om familjen har ett barn. För familjer med flera barn varav ett på daghem eller familjedaghem skulle avgiftshöjningar inträda vid inkomster under 4 700 kr./mån. för makar och 2 700 kr./mån. för ensamstående. För familjer med två eller flera barn på daghem eller familjedaghem skulle verkningarna bli beroende av i vilken utsträckning "syskon-rabatt" skulle ges vid ett system med enhetliga avgifter. Eftersom enhetliga avgifter på denna nivå beräknas ge oförändrade totala avgiftsinkomster, skulle övergången medföra avgiftshöjningar för närmare hälften av alla familjer med barn på daghem eller familjedaghem. Kommittén finner det rimligt med en viss sänkning av det totala avgiftsuttaget för att minska avgiftshöjningarnas omfattning. SOU 1972:34

Om man skulle lägga avgifterna på 14 kr. /dag för makar och 7 kr ./dag för ensamstående skulle gränsen för avgiftshöjningar förskjutas till 3 200 kr./mån. för makar och 1 900 kr./mån. för ensamstående om de har ett barn. För makar med flera barn, varav ett i samhällets barntillsyn, skulle gränsen bli 3 800 kr./mån. Ur barntillsynsundersökningen kan inte utläsas i vilken utsträckning familjer, som skulle få höjda avgifter vid en övergång till enhetliga avgifter på denna nivå, utgörs av heltidsarbetande löntagare. I materialet finns uppgifter om föräldrarnas yrke och inkomst men inte om deras arbetstid. I fråga om barn på daghem finns dock även uppgifter om barnets normala vistelsetid på daghemmet. En genomgång av dessa uppgifter visar i vart fall att flertalet av de tvåförälderfamiljer som får höjda avgifter inte är familjer där båda makarna är heltidsanställda. Ca 40—50 % av de tvåförälderfamiljer som skulle få avgiftshöjningar och ca 20 % av enförälderfamiljerna är studerandefamiljer. I övrigt finns bland de föräldrar som skulle få höjd avgift mindre grupper som av andra skäl såsom sjukdom, arbetslöshet eller militärtjänstgöring saknar inkomst eller har låga inkomster. Bland dem som redovisar låga inkomster finns också en grupp föräldrar som är självständiga yrkesutövare (konstnärer, egna företagare m. fl.). Enligt familjeundersökningen hade familjer med två heltidsarbetande makar år 1969 en genomsnittsinkomst på ca 3 900 kr./mån. Härav tjänade mannen i genomsnitt ca 2 500 kr./mån. och kvinnan i genomsnitt ca 1 400 kr./mån. För år 1974 kan genomsnittsinkomsten för barnfamiljer med två heltidsarbetande makar på grundval av denna uppgift beräknas till ca 5 500 kr./mån. I detta inkomstläge är avgiften för familjer med ett barn 21 kr ./dag enligt kommunförbundets rekommendation. Genomsnittsförtjänsten (inkl. ackords- och tidlön, semesterersättning m. m.) för arbetare inom textil- och konfektionsindustrin kan beräknas till ca 2 100 kr./mån. för år 1972 enligt gällande avtal. För två makar som var och en har denna SOU 1972:34 20

inkomst skulle avgiften redan år 1972 uppgå till 17 kr./dag. Inom metall- och verkstadsindustrin kan genomsnittsförtjänsten samma år beräknas till ca 2 600 kr./mån. Det anförda tyder på att det stora flertalet tvåförälderfamiljer där båda makarna arbetar heltid, även om de har låglöneyrken, skulle få betala en högre avgift år 1974 enligt kommunförbundets rekommendation än vid en enhetlig avgift på 14 kr./dag. I de fall höjningar kan tänkas inträffa för sådana familjer vid övergången till enhetliga avgifter torde dessa i regel bli av mindre omfattning. Föräldrar som är sysselsatta t. ex. i lågavlönade lärlings- eller praktikantarbeten kan dock i viss utsträckning få större avgiftshöjningar. De ensamstående föräldrarna har oftast relativt låga förvärvsinkomster. Genomgången av barntillsynsundersökningen visar att de ensamstående föräldrarna skulle få avgiftshöjningar i större utsträckning än makar vid en övergång till enhetliga avgifter på den här diskuterade nivån. Kommitténs undersökningar visar att de ensamstående föräldrarnas reella situation kan vara mycket varierande. I en hel del fall lever de otvivelaktigt under knappa ekonomiska villkor. Många av dem har emellertid till följd av skattelättnader, familjestöd, underhållsbidrag och andra privata transfereringar en betydligt högre disponibel inkomst än bruttoinkomsten av förvärvsarbete. En avgift på 7 kr./dag för ensamstående föräldrar torde i stort sett motsvara de minskade utgifter för mat m. m. som familjen får när barnet är på daghem samt värdet av förvärvsavdraget, som ju är avsett främst för barntillsynskostnader. Det kan också erinras om att kommitténs förslag om höjning av de statliga bostadstilläggen medför förbättringar för alla barnfamiljer i lägre inkomstlägen. Kommitténs förslag i ett senare avsnitt i detta kapitel om en höjning av barnpensionerna i vissa fall medför också betydande förbättringar för vissa mer utsatta grupper av ensamstående föräldrar. En omläggning till enhetliga avgifter bör inte medföra något inkomstbortfall för kom305

munerna som helhet. Om omläggningen medför minskade avgiftsinkomster får således mellanskillnaden enligt kommitténs mening täckas genom ökade statsbidrag. Med hänsyn till både önskvärdheten av en fortsatt snabb utbyggnad av barnstugeverksamheten och behovet att också finna utrymme för andra angelägna åtgärder till barnfamiljernas förmån bör enhetliga avgifter inte sättas så lågt att en stor del av det utrymme som kan finnas för familjepolitiska reformer tas i anspråk för kompensation till kommunerna förminskade avgiftsintäkter. Häremot står det förut nämnda kravet att enhetliga avgifter inte får medföra avgiftshöjning för heltidsarbetande föräldrar. Efter prövning av dels skälen för och emot olika former av avgiftssättning, dels möjligheten att tillgodose nyss angivna önskemål har kommitte'n stannat för att föreslå att enhetliga avgifter införs, oberoende av inkomst, enligt följande. Det förefaller uppenbart att familjer med två förvärvsarbetande makar normalt har möjlighet att betala en högre avgift för barntillsyn än enförälderfamiljer. I dagsläget betalar de ensamstående föräldrarna genomsnittligt en avgift som är mindre än hälften av den som makar med barn genomsnittligt betalar. Även i de fall då den ena eller båda föräldrarna studerar bör tvåförälderfamiljen kunna betala högre avgift än enförälderfamiljen. Det kan erinras om att studiemedelsutredningen (SOU 1971:87) nyligen föreslagit att barntillägg till studiemedel skall utgå till båda föräldrarna om båda studerar, ett förslag som kommittén i sitt remissyttrande tillstyrkt. Vid bedömningen av barntilläggets nivå räknade för övrigt studiemedelsutredningen med en genomsnittlig tillsynskostnad på 15 kr. per dag. Kommittén finner det rimligt att avgiften för ensamstående föräldrar bestäms till hälften av avgiften för två gifta (eller samboende) föräldrar. För att inte familjens sammanlagda utgifter för barntillsyn skall bli alltför höga finner kommittén det också rimligt att familjer med två eller flera barn på daghem eller familjedaghem får betala en lägre avgift 306

per barn än familjer som bara har ett barn på daghem eller i familjedaghem. Kommittén har stannat för att föreslå att en enhetlig avgift för heldagstillsyn fastställs till 14 kr./dag för makar och 7 kr./dag för ensamstående. För familjer med mer än ett barn på daghem bör avgiften för vart och ett av det andra och de därpå följande barnen sättas till 7 kr./dag för makar och 4 kr./dag för ensamstående. Vid ett genomförande den 1 januari 1974 skulle en avgift på denna nivå medföra att kommunerna fick tillföras ca 60 milj. kr ./år för att kompensera inkomstminskningen. Bestämmelsen om den enhetliga taxan bör fogas som villkor till statsbidragsbestämmelserna för barntillsynsverksamheten. Kommunerna bör dock ha frihet att sätta en lägre enhetstaxa än den angivna och att medge hel eller partiell avgiftsbefrielse i enskilda fall. För barn vars tillsyn omfattar halva dagen eller mindre bör halv avgift tillämpas. Det är angeläget att kommunerna bevakar att övergången till enhetliga avgifter inte leder till ekonomiska svårigheter för föräldrar som har barn på daghem eller i familjedaghem. Det är också viktigt att barnstugorna i ökad utsträckning kan ta emot barn med särskilda behov av förskoleverksamhet, såsom fysiskt, psykiskt eller socialt handikappade barn. Kommunerna bör därför särskilt i ett övergångsskede bevilja hel eller partiell avgiftsbefrielse när så erfordras för att tillgodose dessa syften. För att möjligheten att bevilja avgiftsbefrielse skall kunna användas i erforderlig utsträckning utan att kommunerna får någon ytterligare ekonomisk belastning förordar kommittén att ytterligare 10 milj. kr. överförs till kommunerna för detta ändamål genom höjda statsbidrag. Ett belopp av denna storlek, som schematiskt räknat skulle räcka till en genomsnittlig avgiftsnedsättning på 5 kr./dag för ca 10 000 familjer, torde väl tillgodose de behov av avgiftsbefrielse som kan finnas. De sammanlagda kostnaderna för staten skulle därmed uppgå till 70 milj. kr. Slutligen vill kommittén belysa de förändringar av marginaleffekterna som uppstår vid SOU 1972:34

ett genomförande av kommitténs förslag om både en enhetlig avgift för samhällets barntillsyn och en enhetlig avdragsfaktor vid inkomstprövningen av bostadstillägg. Följande tablå visar för makar med lika stora inkomster de samlade marginaleffekterna av skatt, föreslagna regler för bostadstillägg och enhetlig barntillsynsavgift i jämförelse med det nuvarande systemets faktiska samlade marginaleffekter (med bostadstilläggens avtrappning enligt prop. 1972:34). Familjen förutsätts ha ett barn och barnet på daghem. Inkomst, kr./år

Sammanlagd marginaleffekt i % enligt ) Nuvarande Kommitténs Skillnad regler förslag

3 0 - 4 0 000 4 0 - 5 0 000

66,1 74,9

54,5 59,2

-11,6 -15,7

Motsvarande tablå för familjer med två barn och bägge barnen på daghem visar följande effekter. Inkomst, kr./år

3 0 - 4 0 000 4 0 - 5 0 000 5 0 - 6 0 000

Sammanlagd marginaleffekt i % enligt Nuvarande regler

Kommitténs förslag

Skillnad

70,1 76,2 82,1

54,5 59,2 65,1

-15,6 -17,0 -17,0

Av tablåerna framgår att de sammanlagda marginaleffekterna nedbringas väsentligt genom de ändrade inkomstprövningsreglerna för bostadstilläggen och de enhetliga barntillsynsavgifterna. Härigenom skapas bättre förutsättningar för en fortsatt utbyggnad av kontantstödet till barnfamiljer i lägre inkomstlägen. Barnpensionernas nivå och konstruktion De förändringar av bostadstilläggen som träder i kraft den 1 april i år, liksom de förslag till förbättringar av stödet till barnfamiljerna som lämnas i detta betänkande, kommer i SOU 1972:34

hög grad de ensamstående föräldrarna tillgodo. Frågan om samhällets stöd till enförälderfamiljer behandlas i kap. 8 (s. 238-242). Där anges vissa utgångspunkter för kommitténs bedömningar av de ensamstående barnförsörjarnas situation. En utgångspunkt är att ensamstående föräldrar i största möjliga utsträckning bör behandlas lika oavsett orsaken till att de är ensamstående föräldrar. Vidare anser kommittén att det är bortfallet av den andre förälderns försörjningsinsats som skall kompenseras — syftet skall normalt inte vara att kompensera ett bortfall av den ensamstående förälderns egna förvärvsinkomster. I det tidigare nämnda remissvaret över pensionsförsäkringskommitténs betänkande har familjepolitiska kommittén utvecklat sin syn på ensamföräldrarnas situation och de konkreta slutsatser kommittén anser att man bör dra från denna i fråga om pensionsförmånerna. Som tidigare nämnts avvaktas familjepolitiska kommitténs betänkande innan förslag framläggs för riksdagen om den vidare utformningen av barnpensionerna. Enligt familjepolitiska kommitténs mening kommer otvivelaktigt arbetsmarknadsoch utbildningspolitiken, särbeskattningen och expansionen av den samhälleliga barntillsynen att medföra att tvåförsörjarfamiljen blir allt vanligare. Som kommittén framhållit i annat sammanhang bör man för framtiden betrakta det som det vanliga levnadsmönstret i barnfamiljerna att båda föräldrarna har förvärvsarbete och att de delar uppgiften att genom ekonomiska insatser svara för barnens vård och försörjning i den mån samhället inte lämnar stöd. Om den ena förälderns försörjningsinsats faller bort bör särskilt stöd utgå. Detta synsätt präglar bidragsförskotten till barn till ogift och frånskild förälder. Motiven för änkepension — även till barnlösa änkor - står att söka i de samhällsförhållanden som rådde då de första pensionssystemen för offentliga och privata tjänstemän skapades. Dessa familjepensionssystem byggdes under början av detta sekel upp med 307

utgångspunkt i den rollfördelningen att mannen förvärvsarbetade och kvinnan skötte hem och barn. Familjepolitiska kommitténs principiella uppfattning är att könsskillnaderna inom socialförsäkringssystemet bör försvinna. Denna principiella ståndpunkt har familjepolitiska kommittén för sin del tillämpat vid den föreslagna och numera genomförda revisionen av de skillnader som funnits mellan män och kvinnor i fråga om sjukförsäkringsförmåner. En tillämpning av samma principiella uppfattning på efterlevandepensioneringen skulle innebära antingen att änklingspensioner infördes eller att änkepensionerna avskaffades. De sociala skäl som kan anföras för att bibehålla änkepensionen i nuläget finns inte när det gäller att införa en änklingspension. Bl. a. med ledning av resultat från familjeundersökningen vet man att gruppen änklingar med barn har avsevärt högre inkomster än övriga grupper ensamföräldrar och att det inte finns något som tyder på att de skulle befinna sig i en särskilt besvärlig ekonomisk situation. Familjepolitiska kommittén accepterar pensionsförsäkringskommitténs be dömning att änkepensioneringen fortfarande fyller ett socialt behov. Kommittén är emellertid inte beredd att förorda att man ytterligare bygger ut detta efterlevandeskydd genom att införa en försörjar- eller änklingspension, vilket skulle vara att ta ett steg tillbaka i utvecklingen. Kommittén anser att handlingslinjen för framtiden bör vara att gradvis reducera efterlevandeskyddets omfattning när det gäller efterlevande vuxna. Stödet bör i stället knytas till barnen. Ett skäl till önskemålet att bidragsförskott och barnpension bör följas åt är att det förekommer att en förälder en tid kan vara delaktig av den ena stödformen för att sedan vid inträffat dödsfall få stöd från den andra. I regel förändras inte vederbörandes ekonomiska eller sociala situation nämnvärt. Därför finns inte heller skäl för ändringar i det stöd föräldern får från samhället. Pensionsförsäkringskommittén föreslår att 308

ett särskilt barnpensionstillägg införs att utgå till barnpension i samtliga fall då änkepension ej utgår efter den avlidne. Tillägget, som föreslås utgå med samma belopp oavsett barnantalet, bör enligt pensionsförsäkringskommittén delas lika mellan barnen. Barnpensionstillägget är utformat så att för varje berättigad avliden utgår ett tillägg med 40 % av basbeloppet vilket sedan fördelas på de utgående barnpensionerna. I följande tablå görs en jämförelse mellan nu utgående stöd till änkor resp. till ensamstående föräldrar med bidragsförskott och det barnpensionstillägg som pensionsförsäkringskommittén föreslår. ATP-pensionen är inte medräknad. Procent av basbeloppet. Familjetyp

Ensamstående med bidragsförskott Änkor Efterlevande utan änkepension med barnpensionstillägg enligt förslaget

Antal barn 1

40 115

80 140

120 165

115 Av tablån framgår att änkor har en avsevärt högre stödnivå än föräldrar med bidragsförskott. Det skulle också gälla i förhållande till det föreslagna barnpensionstillägget. Om man jämför barnpension och barnpensionstillägg med bidragsförskott, finner man att barnpension och barnpensionstillägg tillsammans ger ett betydligt större stöd i ettbarnsfamiljer och ett något större stöd i tvåbarnsfamiljer i förhållande till bidragsförskotten, medan för trebarnsfamiljer bidragsförskotten ger ett något bättre stöd (ATP-pension oräknad). Ju fler barn det finns i familjen över trebarnsnivån, desto större skillnad blir det sedan till bidragsförskottens fördel. Påpekas bör att denna jämförelse inte är fullständig eftersom ATP-pension ofta utgår till änkepension och barnpension. Ca 70% av barnpensionstagarna har i dag ATP-pension på i genomsnitt något mer än 20 % av basbeloppet. Det torde i flertalet fall gälla barn vars far avlidit. SOU 1972:34

Bidragsförskottet fungerar som en garantinivå. Alla barn till ogifta eller skilda föräldrar är tillförsäkrade ett belopp som motsvarar 40 % av basbeloppet per år. Den summan kan överskridas om den underhållsskyldige föräldern betalar underhåll. En motsvarande garantinivå för barnpension kan konstrueras så att barnen alltid är tillförsäkrade ett stöd på minst 40% av basbeloppet per år, ett stöd som i vissa lägen kan bli högre. Enligt familjepolitiska kommitténs mening bör en sådan garantinivå införas. Det bör ske genom att barnpension från folkpensioneringen utgår med 40 % av basbeloppet i de fall då inte änkepension (från folkpensioneringen eller ATP) eller barnpension från ATP utgår. I dessa senare fall bör barnpension utgå med 25 % av basbeloppet eller det högre belopp som erfordras för att det sammanlagda stödet skall uppgå till 40 % per barn. Den här föreslagna konstruktionen betyder, förutom likformighet med bidragsförskotten, att olikheterna i behandlingen av olika grupper efterlevande föräldrar minskar. Stödet till änkorna ligger kvar på oförändrad nivå, medan barnstödet ökar för änklingar liksom för frånskilda och ogifta efterlevande kvinnor. Vidare utgår stödet enligt garantinivån lika per barn, oberoende av antalet barn, vilket kommittén också ser som en fördel. Av kap. 5 framgår att mångbarnsfamiljerna - inte minst familjer med ensamstående förälder - ofta har det bekymmersamt ekonomiskt. Det gör det angeläget att knyta ett stöd till varje barn och inte till föräldern. För föräldralösa barn bör liksom hittills ersättningsnivån läggas högre än för övriga, eftersom det här gäller att ersätta bortfallet av båda föräldrarnas försörjningsinsats. För närvarande utgår barnpension till föräldralösa barn med 35% av basbeloppet mot 25 % i andra fall. Vid en höjning av den allmänna nivån till 40 % förefaller det rimligt att föreskriva att barnpensionen till föräldralösa utformas som en garantinivå på 60 %. Avräkning mot änkepension och ATPpension bör ske på samma sätt som för SOU 1972:34

fader- eller moderlösa barn. När såväl barnpension som bidragsförskott utgår bör också det sammanlagda stödet uppgå till 60 % av basbeloppet. I kap. 11 föreslår familjepolitiska kommittén att åldersgränsen för barnpension höjs till 18 år. Kostnaderna för kommitténs förslag om en garantinivå för barnpensionerna från folkpensioneringen på 40 % av basbeloppet med avräkning mot barnpension från ATP och änkepension kan beräknas till 11 milj. kr. Pensionsförsäkringskommitténs förslag om barnpensionstillägg har kostnadsberäknats till 23 milj. kr. Härvid har i ingetdera fallet kostnaderna för en höjd åldersgräns inräknats.

11 Åldersgränser

Allmän översikt Vid en diskussion om åldersgränserna för det ekonomiska stödet till barnfamiljerna är det enligt kommitténs mening av intresse att också något belysa vilken betydelse ett barns ålder har för barnets rättsliga ställning utanför det rent familjepolitiska området. Åldersgränser på andra områden kan nämligen hjälpa till att belysa statsmakternas bedömning av hur pass självständigt barn i olika åldrar kan och bör handla och hur pass beroende de är av föräldrarna i ekonomiska och andra frågor. För att inte tynga framställningen i detta kapitel har en särskild katalog över åldersgränser utarbetats som redovisas i bil. 4. Huvudregeln är att omyndiga barn, dvs. barn under 20 år, står under föräldrarnas vårdnad och saknar rätt att råda över sin egendom eller åta sig ekonomiska förbindelser. Från denna huvudregel finns emellertid vittgående undantag. Ur familjepolitisk synpunkt är undantagen som rör 16- och 18-åringar mest intressanta. Den som är under 16 år kan inte råda över någon egendom (bortsett från veckopengar o. d.). Eftersom skolplikten upphör först med utgången av vårterminen det år barnet fyller 16 år har barn under denna ålder inte heller så stora praktiska möjligheter att skaffa sig en egen ekonomi. Föräldrarna är ovillkorligen skyldiga att efter förmåga bekosta barnets uppehälle och utbildning. De ekono310

miska bidrag som samhället ger barnfamiljerna - i första hand allmänna barnbidrag och bostadstillägg - utgår till föräldrarna eller handhas i varje fall av dem. Att barnen anses höra till familjeekonomin framgår också av att samhället utger någon form av selektivt barnstöd i olika situationer då föräldrarna eller endera föräldern — är ur stånd att eller regelmässigt har svårt att fullgöra sin underhållsplikt (barnpension från folkpensioneringen eller t. ex. barn tillägg till sjukpenning, till utbildningsbidrag, till familjebidrag för värnpliktiga, till studiemedel). Kostnader för socialhjälp och samhällsvård för barn under 16 år kan återkrävas av föräldrarna. När ett barn blir 16 dr uppnår det en viss grad av självständighet i förhållande till föräldrarna. Skolplikten upphör det året även om allt fler 16-åringar fortsätter i frivillig utbildning. I valet mellan förvärvsarbete och fortsatta studier är visserligen föräldrarnas ord avgörande åtminstone såtillvida att 16-åringen måste ha föräldrarnas tillstånd att ta arbete. Men om han med vederbörligt samtycke tagit arbete får han själv råda över sin arbetsförtjänst och över sådant som han köpt för dessa pengar. Om han kan försörja sig på arbetsförtjänsten och om anställningen är stadigvarande, kan han sedan själv säga upp anställningen och sluta avtal om arbete av liknande slag. Om han med vederbörligt tillstånd driver rörelse får han ingå alla rättshandlingar som faller inom området för rörelsen, alltså även åta sig SOU 1972:34

förbindelser. I samband med 16-årsåldern upphör såväl förvärvsavdraget vid beskattningen som barnbidraget. För ungdomar som fortsätter sin utbildning avlöses dock barnbidraget av studiebidrag, vilket i regel utgår för nio månader per år. Den 16-åring som fortsätter att studera får rätt att råda över vad han kan tjäna ihop genom feriearbete o. d. Däremot kan han inte disponera över den studiehjälp som föräldrarna uppbär för hans räkning. I ekonomiskt avseende betraktas en 16åring som studerar som medlem av familjeekonomin också såtillvida, att hans rätt till studielån och till inkomst- och behovsprövat tillägg till studiebidraget bedöms med hänsyn till hans egna och hans föräldrars sammanlagda inkomst och förmögenhet. Föräldrarnas underhållsskyldighet kan upphöra när barnet fyller 16 år. I lagen anges emellertid att underhållsskyldigheten skall fortsätta till dess "barnet erhållit den utbildning som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig". I de flesta fall fortsätter underhållsskyldigheten åtminstone till dess barnet fyllt 18 år. Högsta domstolen har 1970 i ett rättsfall uttalat att underhåll till barn i regel inte bör bestämmas för kortare tid än till dess barnet fyllt 18 år. Som motivering anfördes att det helt övervägande antalet ungdomar numera fortsätter sin skolutbildning efter genomgången grundskola (NJA 1970 s. 498). Flertalet av de olika former av selektivt stöd som nämnts ovan (barnpensioner och barntillägg av olika slag) upphör emellertid när barnet fyllt 16 år. De viktigaste undantagen är bidragsförskotten som upphör när barnet uppnått 18 år och barnpensionen från tilläggspensioneringen som upphör först när barnet fyllt 19 år. Den förvärvsarbetande 16-åringen lösgör sig ekonomiskt från föräldrarna genom att han får egna inkomster som han råder över själv. Han blir placerad i sjukpenningklass, han kan ansluta sig till arbetslöshetskassan1 och får börja räkna ATP-poäng. Föräldrarnas ansvar för hans uppehälle upphör i praktiken SOU 1972:34

åtminstone till en del. De ungdomar som avslutar sina studier i och med att de går ut grundskolan erhåller i anställning inte sällan relativt låga begynnelselöner. Ofta arbetar de t. ex. som praktikanter och lärlingar under några år, vilket innebär att deras möjligheter att helt självständigt försörja sig är små. Familjeundersökningen (s. 503) visar att ungefär hälften av ungdomarna i åldern ca 16-18 år (tre årsklasser) år 1969 hade en bruttoinkomst under 1 000 kr./mån. För 17 % - sannolikt de yngre - låg bruttoinkomsten under 500 kr. i månaden. Det är vanligt att dessa förvärvsarbetande ungdomar i yngre åldrar bor kvar i hemmet och erhåller ekonomiskt stöd från sina föräldrar. Tidigare har inte någon familjepolitisk stödform anknutits till att barnet blir 17 är. Fr. o.m. den 1 april 1972 utgår emellertid statliga och kommunla bostadstillägg för familjer med barn under 17 år i stället för som tidigare under 16 år. Kommunalt tillägg kan utgå även för barn över 17 års ålder som erhåller förlängt barnbidrag eller studiehjälp. Ett väsentligt steg mot full självständighet tas när den underårige blir 18 år. Han kan då själv avgöra om han skall ägna sig åt studier eller förvärvsarbete. Han får nämligen själv sluta arbetsavtal (föräldrarnas behörighet i detta hänseende inskränker sig till en rätt att med domstols samtycke häva avtal som är till skada för 18-åringen). Han får också utan föräldrarnas samtycke ta upp studiemedel samt råda över dessa medel och över vad han köpt för dem på samma sätt som över arbetsförtjänst. Detta gäller alltså studiemedel för eftergymnasial utbildning. I fråga om studiehjälpsförmånerna (för gymnasieskolan) kvarstår däremot föräldrarnas befogenheter till dess den studerande blir myndig, dvs. fyller 20 år. Vid bedömningen av rätt till vissa studiehjälpsförmåner för studerande som inte fyllt 20 år tar man också hänsyn till 1 KSA-utredningen föreslår i sitt betänkande Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet (SOU 1971:42) att medlemskap i arbetslöshetskassa skall kunna erhållas fr. o. m. det man uppnår 15 års ålder.

föräldrarnas ekonomi, vilket inte är fallet beträffande studiemedel. Den som blir 18 år har vidare frihet att själv välja sin vistelseort och själv hyra bostad för eget bruk (men inte teckna bostadsrätt). Han kan alltså - oberoende av föräldrars åsikt - bryta sig ur hushållsgemenskapen med föräldrarna, bilda eget hushåll och i huvudsak skaffa sig en egen ekonomi. Han får också ta upp bosättningslån utan föräldrarnas tillstånd, men i övrigt står fortfarande kvar att 18-åringen inte med bindande verkan kan sätta sig i skuld eller på annat sätt åta sig personligt betalningsansvar. Situationen kan sammanfattas så att den som fyllt 18 år rättsligt sett i huvudsak har en självständig ställning i förhållande till föräldrarna, särskilt när han gått över från gymnasieskolan till eftergymnasial utbildning eller börjat förvärvsarbeta. De inskränkningar som gäller tar främst sikte på att skydda 18-åringen från skuldsättning. Dessutom har förmyndaren vissa möjligheter att ingripa om 18-åringen missbrukar sin handlingsfrihet. Även i andra avseenden tenderar 18-årsgränsen att bli en vuxengräns. Efter 1971 års centrala avtalsuppgörelse mellan LO och SAF behandlas ungdomar över 18 år som vuxna i lönehänseende inom allt fler avtalsområden. En annan utveckling som gjort att 18årsåldern snarare än 16-årsåldern kommit att innebära en vuxengräns är att det frivilliga skolsystemet har byggts ut så att huvudparten av ungdomarna som lämnar grundskolan skall kunna fortsätta sina studier. Det kan beräknas att ca 70% av 16-åringarna f. n. fortsätter i gymnasieskolan. Elevantalet i denna skolform beräknas år 1972 till 250 000. Flertalet ungdomar är i dag 18-19 år innan de avslutat sin utbildning. Under denna tid bor de ofta kvar i hemmet och försörjs inom familjen. Den studiehjälp som utgår prövas också, som nämnts, i vissa delar mot föräldrarnas ekonomi. Även beträffande de regler inom skattelagstiftningen som anknyter till barnförekomst har i vissa fall 18-årsåldern kommit att bli av 312

avgörande betydelse. Genom 1970 års skattereform får t. ex. numera föräldrar som betalar underhåll för icke-hemmavarande barn göra visst avdrag för detta t. o. m. det att barnet blivit 18 år. Tidigare var åldersgränsen 16 år. Det genom skattereformen införda 1 800-kronorsavdraget, vilket oavsett barnförekomst tillkommer gift vars make saknar inkomst, tillkommer också ensamstående med barn under 18 år. Grundlagberedningen har i sitt betänkande Ny regeringsform Ny riksdagsordning (SOU 1972:15) föreslagit att rösträttsåldern sänks till 18 år. Vid valet av denna åldersgräns har beredningen beaktat den betydelse som 18-årsgränsen i andra sammanhang har för inträdandet av medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Enligt beredningen är exempelvis den civilrättsliga handlingförmåga som numera är anknuten till 18-årsåldern så omfattande att det inte utan fog kan hävdas att myndighet väsentligen inträder redan vid denna ålder. Beredningen har inte avsett att med sitt förslag om sänkning av rösträttsåldern upphäva det traditionella sambandet mellan rösträttsålder och myndighetsålder utan har förutsatt att myndighetsåldern även i framtiden kommer att sammanfalla med rösträttsåldern. Något formligt förslag om sänkning av myndighetsåldern har beredningen inte ansett sig kunna lägga fram eftersom denna fråga inte omfattas av beredningens uppdrag. Två familjepolitiska stödformer anknyter till 19-årsåldern. När den underårige blir 19 år upphör dels barnpension från tilläggspensioneringen dels i regel barnlivränta på grund av yrkesskada och militärskada. Kommitténs överväganden och förslag Som visats upphör olika stödformer vid delvis olika åldrar. Av de mera omfattande stödformerna upphör t. ex. barnbidragen att utgå när den underårige blivit 16 år, medan bostadstilläggen fr. o. m. den 1 april 1972 i princip upphör när den underårige blivit 17 år. Bostadstilläggen kan dock — sedan de väl SOU 1972:34

börjat att utgå innan yngsta barnet fyllt 17 mittén har anfört synpunkter på åldersgränår — fortsätta för ungdomar som studerar till sen för förvärvsavdrag i kap. 8 men går i dess de uppnått 20-årsåldern. Bidragsför- övrigt inte in på åldersgränserna inom skatteskott upphör att utgå när barnet blivit 18 år, lagstiftningen. medan barnpension från folkpensioneringen i dag upphör vid 16 år. På skattesidan upp- Allmänna barnbidrag hör förvärvsavdraget att tillämpas när hemMot den förut angivna bakgrunden kan det mavarande barn blivit 16 år, medan för diskuteras att höja åldersgränsen för allmänensamstående det s. k. 1 800-kronorsavdrana barnbidrag till 18 år. Det bör dock get upphör när barnet blivit 18 år (gifta får beaktas att barnbidraget avlöses av studietillgodoräkna sig avdraget oavsett om de har bidrag för ungdomar som studerar. Dessa barn eller inte). utgör flertalet av 16- och 17-åringarna. En I vissa fall ersätts de bortfallna bidragen av höjning av barnbidragsgränsen till 18 år och andra stödformer. Till ungdomar som forten höjning till samma gräns av åldern från sätter att studera utgår studiehjälp i form av vilken rätt till studiebidrag inträder skulle studiebidrag samt bl. a. inkomst- och behovsinte i och för sig få någon större betydelse prövade tillägg. Dessa stödformer ersätter i beträffande dessa ungdomar, förutsatt att stor utsträckning - ibland mer än väl - borträtten till tilläggsförmåner inom studiehjälpsfallet av barnbidrag och statligt bostadssystemet inte berörs. tillägg. Det är alltså främst i de fall då ungdoFör familjeekonomin innebär den omstänmarna inte fortsätter att studera som en höjd digheten att stödformer upphör vid olika barnbidragsgräns skulle få betydelse. åldrar att tröskeleffekten blir fördelad Om föräldrarna har relativt goda inkomsöver flera år i stället för att som vid en helt ter torde det förhållandet att barn i 16—17enhetlig åldersgräns inträffa under ett och årsåldern ofta har låga begynnelselöner inte samma år. Om bortfallna stödformer ersätts medföra alltför besvärliga ekonomiska proav andra — eller av en förvärvsinkomst — blem för familjen. Eftersom stödformen inte förskjuts eller mildras dock tröskeleffekten. är inkomstprövad kommer stödet inte att En fördelning av tröskeleffekten över flera år riktas till familjer med lägre inkomster. Det kan kanske i vissa fall ses som en fördel. finns därför större skäl att överväga en Enligt kommitténs mening är emellertid inte höjning av åldersgränsen för de nuvarande detta av avgörande betydelse. I stället bör bostadstilläggen. Det kan nämnas att årskoståtminstone generellt sett det faktiska behonaden för en höjning av åldersgränsen från vet av ekonomiskt stöd för barnen vara 16 till 18 år för barnbidragen skulle bli ca bestämmande vid fastställande av åldersgrän290 milj. kr. Om man räknar av för bespaserna. När barnen eller de underåriga kan ringar på studiehjälpssidan skulle nettokostbetraktas som åtminstone i huvudsak ekononaden bli ca 170 milj. kr. miskt självständiga i förhållande till föräldrarna bör behov av särskilt ekonomiskt stöd Statliga och kommunala bostadstillägg inte längre anses föreligga. Kommittén behandlar i det följande ål- Frågan om åldersgränsen för bostadstillägdersgränserna för vissa av familjestödets kon- gen har redan aktualiserats genom riksdagens tantförmåner. Härutöver vill kommittén beslut att höja denna gräns för rätt till erinra om förslaget i kap. 9 att förvärvs- bostadstillägg från 16 till 17 år. Enligt arbetande förälder skall kunna få sjukpen- kommitténs mening är inte 17-årsåldern i ning vid ledighet för vård av sjukt barn detta hänseende av större betydelse för under tio år. En tioårsgräns föreslås också i familjen eller den unge själv. Snarare är det, samma kapitel beträffande viss rätt till som konstaterats i det föregående, 18föräldrapenning vid adoption av barn. Kom- årsåldern som innebär förändringar. VisserSOU 1972:34

ligen fortsätter flertalet ungdomar i 16-17årsåldern att studera och får därigenom del av olika former av studiehjälp. Det finns emellertid enligt kommitténs mening skäl att även låta familjer med ungdomar som går ut i förvärvslivet i den åldern få del av det familjepolitiska stödet om ungdomarna bor hemma och deras föräldrar har relativt låga inkomster. Genom att bostadstilläggen är inkomstprövade kommer stödet att få sin tyngdpunkt för låginkomsttagarna. I kap. 10 (s. 284) har kommittén behandlat frågan om ungdomarnas egna inkomster bör beaktas vid inkomstprövningen. En höjning av åldersgränsen för statligt och kommunalt bostadstillägg medför att reglerna för studiehjälpen delvis måste omarbetas för att åstadkomma en samordning mellan de båda systemen. I socialutskottets betänkande 1971:45, där bl. a. den höjda åldersgränsen för bostadstillägg behandlas, betonas att en höjning av åldersgränsen för bostadstillägg får ingripande verkningar för det studiesociala systemet. Utskottet anför vidare bl. a. följande. En proposition till vårriksdagen 1972 med vissa förslag rörande studiehjälpen som aktualiseras vid ett genomförande av Kungl. Maj:ts förslag i den nu aktuella propositionen har emellertid förutskickats. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att samtidigt föreslå de jämkningar i det studiesociala systemet som föranleds av höjningen av åldersgränsen. Vid överväganden som därvid blir aktuella måste hållas i minnet att syftet med höjningen av åldersgränsen för bostadstilläggen är intresset att hjälpa familjer med ungdomar som är arbetslösa eller som är ute i förvärvslivet men har låga inkomster. De förändringar som i enlighet med det anförda måste ske av det studiesociala systemet för att åstadkomma en samordning med bostadstilläggen bör kunna träda i kraft redan den 1 juli 1972. Kungl. Maj:t bör för tiden därefter, där så befinnes nödvändigt för vissa elevkategorier — i syfte att eleverna skall kunna erhålla förmåner motsvarande minst dem som nu utgår — förordna om behövliga undantag i reglerna för bostadstilläggen. En proposition (prop. 1972:27) har sedermera lagts fram om samordningen mellan studiestödet och bostadstilläggen med anled314

ning av höjningen av åldersgränsen för bostadstillägg från 16 till 17 år. Metoden för en sådan samordning kommer alltså att behandlas av riksdagen vid tiden för slutjusteringen av familjepolitiska kommitténs betänkande. Kommittén har därför inte ansett sig ha anledning att gå närmare in på hur denna samordning bör utformas. En höjning av åldersgränsen för bostadstillägg till 18 år torde inte medföra några annorlunda samordningsproblem än höjningen till 17 år. Kommittén föreslår alltså att bostadstillägg skall utgå för familjer med barn under 18 år. Årskostnaden för en sådan reform kan beräknas till ca 55 milj. kr. vid ett statligt bostadstillägg på 100 kr./mån. och barn. Efter avräkning för besparingar på studiehjälpssidan kan nettokostnaden beräknas till ca 40 milj. kr. De inkomst- och behovsprövade tilläggen inom studiehjälpssystemet utgår för närvarande till studerande som fyller högst 19 år under det kalenderår då läsåret eller kursen börjar. Upp till 20-årsåldern är alltså den studerandes rätt till studiehjälp delvis beroende av en prövning mot föräldrarnas inkomst. Samma åldersgräns gäller för rätt till rese- och inackorderingstillägg. Om man utgår från att 18-årsåldern alltmer kommit att innebära en "vuxengräns" i olika avseenden, kan det ifrågasättas om inte studiehjälp till studerande som fyllt 18 år borde utgå oberoende av föräldrarnas inkomst. En sådan omläggning skulle emellertid kräva överväganden rörande bl. a. nivån för olika förmåner inom studiehjälpssystemet. Kommittén har därför inte ansett sig böra ta ställning till denna åldersgräns inom studiehjälpssystemet. Barnpension m. m. Kommittén vill först erinra om att åldersgränsen för bidragsförskott har höjts. Sedan den 1 januari 1971 utgår bidragsförskott till dess barnet blir 18 år. Motiven för att höja åldersgränsen var just att flertalet ungdomar fortsätter sina studier och att det därigenom SOU 1972:34

kan uppstå ekonomiska svårigheter för den ensamstående barnförsörjaren (prop. 1970: 65). Åldersgränsen för barnpension från folkpensioneringen har av pensionsförsäkringskommittén (SOU 1971:19) föreslagits höjd till 18 år. Familjepolitiska kommittén har i sitt remissvar tillstyrkt detta förslag. Kommittén anförde därvid bl. a. följande. Påpekas bör att åldersgränsen för barnpension inom ATP-systemet — liksom för barnlivränta i yrkesskadeförsäkringen - är 19 år. Mot den bakgrunden kan ifrågasättas om inte också åldersgränsen inom folkpensioneringen bör sättas till 19 år. I så fall skulle även åldersgränsen för bidragsförskott behöva höjas till 19 år för att den önskvärda likformigheten mellan barnpension och bidragsförskott skall uppnås. Å andra sidan finns skäl som talar för en 18-årsgräns. En lång rad rättigheter och skyldigheter är knutna till denna ålder. Ett förslag om att myndighetsåldern skall sänkas till 18 år har också lagts fram. I årets centrala avtal mellan SAF och LO har för övrigt förutsatts att i de förbundsvisa avtalen skall intas en bestämmelse om att ungdomar från och med 18 års ålder skall räknas som vuxna i lönehänseende. Flertalet remissinstanser har förordat en höjning av åldersgränsen till 19 år. Familjepolitiska kommittén vidhåller emellertid sin uppfattning och förordar således på anförda skäl att åldersgränsen för barnpension från folkpensioneringen höjs till 18 år. Årskostnaden för denna förändring har av pensionsförsäkringskommittén beräknats till ca 23 milj. kr. Rätten till änkepension inom folkpensioneringen kan helt eller delvis vara beroende av om änkan har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år. Inom folkpensioneringen finns också en 16-årsgräns för barn tillägg till ålders- och förtidspension. Pensionsförsäkringskommittén har inte framlagt några förslag i dessa avseenden. Familjepolitiska kommittén anser för sin del att det snarare kan anföras skäl för att sänka än att höja åldersgränsen för rätt till änkepension på grund av barnförekomst, eftersom denna regel närmast torde SOU 1972:34

ta sikte på tillsynskostnaderna för barnet. Å andra sidan kan det finnas skäl för en höjning av åldersgränsen för barntillägg, eftersom dessa tillägg även eller främst tar sikte på konsumtionskostnaderna. Åldersgränsen inom änkepensioneringen har emellertid samband med utformningen av efterlevandepensionen i övrigt. En eventuell framtida reduktion av änkepensioneringens omfattning - som kommittén i kap. 8 uttalat sig för - bör i vart fall inte enbart avse de fall då änkepension utgår på grund av barnförekomst. Barntilläggen till ålders- och förtidspension får - liksom andra sådana barn tillägg - ses i samband med avvägningen av nivån för huvudförmånen, i detta fall pensionen. Kommittén framlägger därför inga förslag rörande dessa åldersgränser. Vårdbidrag för svårt handikappat barn Vårdbidrag till svårt handikappat barn upphör f. n. när barnet fyller 16 år. I de flesta fall utgår emellertid då i stället förtidspension eller sjukbidrag från folkpensioneringen. Till förtidspensionen kommer pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg (se kap. 9), eventuellt också invaliditetstillägg. I stället för förtidspension eller sjukbidrag kan under vissa villkor - invaliditetsersättning utgå. Även när det gäller vårdbidrag kan det enligt kommitténs mening anföras vissa skäl för att höja åldersgränsen från 16 till 18 år. Riksförsäkringsverket utreder nu bl. a. frågan om avgränsningen av den bidragsberättigade kretsen för denna förmån. En höjning av åldersgränsen för vårdbidrag bör enligt kommitténs mening kunna tas upp av riksförsäkringsverket i samband härmed. Därvid får beaktas att en höjning av denna åldersgräns skulle få betydelse även för förtidspensioneringen. Åldersgränser inom sjukpenningförsäkringen För att bli inskriven hos allmän försäkringskassa gäller en 16-årsgräns. Denna gräns som har betydelse bl. a. för den försäkrades egen 315

rätt till sjukpenning, har kommittén inte ansett sig ha anledning att ompröva. När det gäller 16-årsgränsen för vissa förmåner inom sjukpenningförsäkringen har kommittén fått i uppdrag att se över reglerna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen och därvid bl. a. pröva möjligheterna att utsträcka försäkringen till att även omfatta hemmafruar som tidigare inbegripits under hemmafruförsäkringen men som inte längre uppfyller villkoren på grund av att hemmavarande barn fyllt 16 år. Fr. o. m. den 1 januari 1971 omfattas både män och kvinnor av hemmamakeförsäkringen. Kommitténs överväganden om denna åldersgräns redovisas i kap. 12 (s. 341). Inom sjukpenningförsäkringen finns ytterligare en 16-årsgräns, nämligen beträffande barntillägg till sjukpenning. Barntillägg utges med 1-3 kr. om dagen för den försäkrades eller hans makes barn under 16 år. Till sjukpenning som tillkommer försäkrad som stadigvarande sammanbor med barn under 10 år utgör barn tillägget alltid lägst 2 kr. per dag. Det finns således också en 1 O-årsgräns inom sjukpenningförsäkringen. Huvudprincipen inom sjukförsäkringen är att sjukpenningen skall ge kompensation för inkomstbortfall. Barntilläggen till sjukpenning till andra än hemmamakeförsäkrade får ses som ett sätt att höja kompensationsgraden för försäkrade med barn. Ju mer kompensationsgraden genom sjukpenningen närmar sig 100%, desto mer försvagas detta skäl för barn tillägg till sjukpenning. Sjukpenningutredningen prövar f. n. möjligheterna att inordna sjukpenningsystemet i beskattningen. Sjukpenningutredningens förslag torde med hänsyn till de förändringar som det kan innebära beträffande sjukförsäkringens uppbyggnad och dess kompensationsgrad få stor betydelse för frågan om barntilläggen bör finnas kvar och i så fall i vilken utformning. Med hänsyn härtill har kommittén inte funnit anledning att ompröva åldersgränserna för barn tilläggen.

316 Åldersgränser på vissa andra områden På flera andra områden utgör 16-årsåldern en gräns för rätt till ekonomiskt stöd för barn. Så är t. ex. fallet beträffande familjebidrag för värnpliktiga, utbildnings- och flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen, barn tillägg enligt arbetslöshetsförsäkringen och barn tillägg enligt lagen om kommunalt kontantunderstöd. (KSA-utredningen har år 1971 avgivit ett förslag som innebär att de båda sistnämnda slagen av barn tillägg avvecklas.) I enlighet med kommitténs överväganden rörande 16-årsgränsens minskade betydelse torde även dessa åldersgränser lämpligen bli föremål för omprövning i den mån dessa barntillägg bibehålls. Kommittén har inte gått närmare in på dessa olika former av barntillägg eftersom de måste ses som beståndsdelar av det stöd som ges vid värnpliktstjänstgöring, arbetsmarknadsutbildning osv. Allmänt sett förefaller det emellertid kommittén rimligt att man har 10 år som gräns för förmåner som främst tar sikte på tillsynskostnader och 18 år för förmåner som i första hand avser konsumtionsutgifter.

SOU 1972:34

12 Särskilda frågor

I Bidragsförskott Inledning För barn till andra ensamstående barnförsörjare än änkor och änklingar - huvudsakligen frånskilda och ogifta kvinnors barn - kan bidragsförskott utgå. Om föräldrar till barn under 18 år lever åtskilda utgår således i regel bidragsförskott till den förälder som har vårdnaden om barnet när den andra föräldern inte betalar underhållsbidrag. I de fall underhållsbidraget är lägre än bidragsförskottsnivån utgår bidragsförskott med mellanskillnaden även om underhållsbidrag betalas. Bidragsförskott utgår med 40% av basbeloppet. En redogörelse för reglerna om bidragsförskott finns i kap. 2. Socialstyrelsen har beräknat antalet barn med bidragsförskott år 1971 till ca 130 000 vilket motsvarar ca 6,5 % av totala antalet barn under 18 år. Kommunernas nettokostnader för år 1971 beräknas till ca 225 milj. kr. av vilka staten betalar 75 % dvs. ca 170 milj. kr. De underhållsskyldiga beräknas betala tillbaka ca 30 % av summan av utgivna bidragsförskott. I familjeundersökningen ingick frågor om underhållsbidrag till barn resp. bidragsförskotts storlek. Det visade sig emellertid att de tillfrågade hade svårigheter att skilja mellan erhållna underhållsbidrag till barn och bidragsförskott, varför man i redovisningen varit tvungen att sammanföra resultaten av SOU 1972:34

dessa två frågor. Följande tablå visar den ungefärliga nivån för underhållsbidrag (eller bidragsförskott) enligt familjeundersökningen. Storleken av underhållsbidrag till barn, kr./mån. 1969

Procent

- 2 0 0 kr./mån. 2 0 1 - 3 0 0 kr./mån. 3 0 1 - kr./mån.

85 11 4 100

Bidragsförskotten uppgick under år 1969 till ca 150 kr./mån. Underhållsbidrag är i princip indexreglerade i förhållande till basbeloppet. De har under perioden april 1969-april 1972 höjts generellt med 19%. Bidragsförskottsnivån har sedan 1969 höjts från 30 till 40 % av basbeloppet. Vid ett basbelopp av 7 100 kr. är bidragsförskottet 236 kr./mån. Vad gäller nivån för bidragsförskotten finner kommittén denna väl avpassad. Förslag om en anpassning av barnpensionerna till bidragsförskotten lämnas i kap. 10 beträffande stödnivån och i kap. 11 beträffande åldersgränsen. Kommittén har i uppdrag att pröva möjligheterna att samordna bestämmelserna om införsel i införsellagen och lagen om bidragsförskott. Vissa förslag lämnas i denna fråga. Kommittén tar även upp andra ändringar i de nuvarande bestämmelserna om bidragsförskott. Det gäller bl. a. de krav som nu finns 317

på moderns medverkan för underhållsbidrags eller faderskaps fastställande som villkor för bidragsförskott, likaså kravet på medverkan till höjning av underhållsbidrag. Reglerna om återkrav för utgivna bidragsförskott behandlas längre fram i detta kapitel.

ofullständiga och svårkontrollerade uppgifter räcker för att denna medverkan skall godtas. Familjepolitiska kommittén har genom frågor till några kommuner försökt få tilllämpningen av 2 § e) belyst. Av enkäten framgår att bidragsförskott i regel utgår i avvaktan på att faderskapsfrågan skall prövas. För ca 10% av de utomäktenskapliga Medverkan till faderskaps fastställande m. m. barnen fastställs inte faderskapet. Andelen Bidragsförskott utgår enligt 2 § e) i lagen om beviljade bidragsförskott som med anledning bidragsförskott inte därest "vårdnadshavaren härav dras in med tillämpning av 2 § e) är utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller obetydlig. medverka till åtgärder för att få underhållsAntalet fall då nämnderna redan från börbidrag eller faderskap till barnet fastställt". I jan avslagit ansökningar om bidragsförskott 4 §, fjärde stycket stadgas i anslutning här- synes vara ringa. Anledningen till att så skett till följande. har varit att modem känt till men vägrat "Bidragsförskott utgår ej med högre be- avslöja faderns namn. lopp än underhållsbidraget, därest vårdnadsFör att belysa hithörande frågor vill komhavaren utan giltigt skäl underlåter att vid- mittén återge några rader ur en skrivelse som taga eller medverka till åtgärder för att få Örebro barnavårdsnämnd den 29 april 1968 underhållsbidraget höjt". tillställt socialdepartementet och som sedan Bestämmelserna i 2 § e) och 4 § fjärde överlämnats till familjepolitiska kommittén. stycket bidragsförskottslagen sammanhänger Barnavårdsnämnden anför beträffande de med att rätten till bidragsförskott enligt den sociala effekterna av stadgandet bl. a. fölreform, som genomfördes år 1964, inte läng- jande. re är avhängig av att dom eller avtal om Barnavårdsnämnden har vid flera tillfällen underhållsbidrag föreligger. Tidigare var det- på grund av gällande rättspraxis nödgats ta en förutsättning för att bidragsförskott avslå ansökningar om bidragsförskott eller skulle utgå. 1 fråga om barn, för vilka fader- indragna bidragsförskott, som utgått medan skapet inte kunnat fastställas, gällde dock faderskapet varit under utredning. I många den särbestämmelsen att bidragsförskott fick fall har indragningen drabbat förälder som i hög grad varit i behov av samhällets stöd. utgå oberoende härav, sedan barnet fyllt tre år. Om effekterna av en liberalisering av bidDe nuvarande reglerna innebär en kom- ragsförskottslagen i detta avseende anför promiss mellan å ena sidan samhällets ön- nämnden bl. a. följande. skan att tillgodose angelägna sociala behov För närvarande fastställes en överväldihos en mycket utsatt föräldragrupp och å gande stor del av faderskapen till barn utom andra sidan barnets och samhällets intresse äktenskap. Barnavårdsmännen lägger ner ett av att faderskap fastställs och att underhålls- energiskt och ansvarskännande arbete i detta avseende. Det är knappast troligt, att en bidrag utgår. mera generös tillämpning av bidragsförAv regeringsrättens praxis framgår att det skottslagen skulle medverka till ökning av anframför allt är i en typ av fall som bidrags- talet fall där faderskapet inte blir fastställt. förskott vägras modem, nämligen då hon som fader utpekat en man, vilken sedan frias Vidare menar barnavårdsnämnden i Örei en faderskapsrättegång, och hon ändå vid- bro att det psykiska trycket på kvinnan i håller att mannen ifråga är fadern. frågor om faderskapets fastställande ofta kan Av rättspraxis synes i övrigt framgå att det bli utomordentligt stort, och att detta också är tillräckligt att modern försöker medverka är skäl till att överväga en lagändring. till faderskapets fastställande. Även mycket I denna fråga står mot varandra olika krav 318

SOU 1972:34

och intressen. Å ena sidan är det ur sociala barnavårdsnämndens ansvar i dessa ärenden. synpunkter angeläget att ensamstående mödÄven beträffande barn i äktenskap kan rar och deras barn även i dessa situationer får barnavårdsman förordnas. Detta sker om del av det garantistöd som bidragsförskotten endast den ene av föräldrarna har vårdnaden utgör — kanske i synnerhet när det gäller om barnet och denne begär att barnavårdsbarnets första levnadsår. Den statistik som man skall förordnas eller om barnavårdsredovisas i kap. 5 visar att de ensamstående nämnden av särskild anledning finner det mödrarna fortfarande ofta har en besvärlig erforderligt (8 kap. 1 § föräldrabalken). En ekonomisk situation. tänkbar utväg att kunna ingripa om vårdMot detta står önskvärdheten att fader- nadshavaren utan giltigt skäl underlåter att skapet fastställs och att fäderna fullgör sin medverka till att underhållsbidrag fastställs försörjningsskyldighet mot barnen. Ur bar- torde vara att anse detta förhållande utgöra nets egna synpunkter är det angeläget att "särskild anledning". faderskapet fastställs, numera även med hänEnligt kommitténs bedömning torde ett syn till arvsrätten. Detta har också vid olika upphävande av 2 § e) inte komma att få tillfällen betonats av statsmakterna (se exem- menliga följder för fastställandet av faderpelvis prop. 1969:124 i vilken förslag lades skap eller underhållsbidrag. Hänsynen till fram till de nya regler för fastställande av barnets - och därmed också moderns — faderskap som gäller fr. o. m. 1970). Att försörjningssituation talar för ett slopande av fadern fullgör sin underhållsskyldighet är bestämmelsen. angeläget också för att samhället inte skall Kommittén föreslår därför att 2 § e) uppåsamkas onödiga kostnader. hävs. Som en konsekvens av att 2 § e) tas Kommittén anser att möjligheten att dra bort bör också 4 § fjärde stycket utgå. in bidragsförskott är ett olämpligt påtryckKommittén finner det angeläget att tillningsmedel för att uppnå att faderskap blir synsmyndigheten, socialstyrelsen, noggrant fastställt. Sanktionen är mycket hård — sum- följer utvecklingen i fråga om fastställande man av bidragsförskott i 18 års tid uppgår av faderskap och underhållsbidrag. vid nuvarande basbelopp till över 50 000 kr. — och den drabbar ytterst barnets försörjningssituation. Det är tveksamt om bestäm- Möjlighet att erhålla bidragsförskott när melsen har någon större effekt på mödrarnas underhållsbidrag utgått som engångsbelopp vilja att medverka till faderskapets faststäl- Enligt 2 § d) i bidragsförskottslagen kan i lande. Som ovan konstaterats torde barna- dag bidragsförskott inte utgå när underhållsvårdsnämnderna vara tvungna att godta även bidrag erlagts som engångsbelopp. De fall när mycket ofullständiga uppgifter som tillräck- underhållsskyldigheten verkställs i form av lig medverkan. engångsbelopp blir allt färre. Sannolikt finns I fråga om utomäktenskapliga barn skall det i dag inte mer än ett hundratal barn f. n. barnavårdsman alltid förordnas. Till under 18 år i landet som fått sådant engångsdennes främsta skyldigheter hör att se till att belopp. I förhållanden mellan svenska föräldfaderskap och underhållsbidrag fastställs (8 rar förekommer engångsbelopp inte numera. kap. 6 § föräldrabalken). Ingångna avtal om Däremot utnyttjas möjligheten ibland när underhållsbidrag för utomäktenskapliga barn det är fråga om utländska fäder. Det kan skall också godkännas. Barnavårdsmans verk- nämnas att just den omständigheten, att samhet står under tillsyn av den barnavårds- bidragsförskott inte kan utgå om underhållsnämnd som förordnat honom. Barnavårds- skyldigheten fullgörs en gång för alla, enligt männens ställning och arbetsuppgifter är vad kommittén erfarit har avhållit barnaf. n. föremål för utredning i särskild ordning. vårdsnämnder från att godkänna engångsÄven om reglerna om förordnande av barna- belopp som erbjudits av utländska fäder även vårdsman skulle ändras kvarstår emellertid när det stått klart att annan form av underSOU 1972:34

håll inte varit att påräkna. Mot bakgrund av det ringa antalet underhållsbidrag som här berörs och de stora konsekvenser som kan uppstå i det enskilda fallet bör bidragsförskott fortsättningsvis kunna utgå i dessa situationer, i den mån den månatliga summa som engångsbeloppet representerar (ofta i form av livränta hos riksförsäkringsverket) är lägre än bidragsförskottet. Familjepolitiska kommittén föreslår därför att stadgandet i 2 § d) tas bort. Det hinder mot rätt till barnpension som enligt lagen om allmän försäkring (8:5 andra stycket) föreligger vid engångsbelopp bör på motsvarande sätt ersättas med rätt till pension i den mån underhållet utslaget per månad understiger vad som utgår i pension. Familjepolitiska kommittén anser att engångsbelopp som underhållsbidrag är en föråldrad företeelse. Kommittén utgår från att bestämmelsen om engångsbelopp i föräldrabalken kommer upp till prövning i familjelagssakkunnigas fortsatta arbete.

När barnavårdsnämnden träder i stället för en underhållsskyldig och utger bidragsförskott uppstår en regressfordran för barnavårdsnämnden mot den underhållsskyldige. Denna fordran kan av samhället efterges under vissa omständigheter. Bestämmelserna härom återfinns i bidragsförskottslagens 18 § som lyder: "Länsstyrelsen äger på framställning av barnavårdsnämnden eller den underhållsskyldige, om särskilda skäl äro därtill, besluta att återkrav gentemot den underhållsskyldige för det allmännas räkning skall eftergivas." I propositionen 1964:70, som innehöll förslag till nuvarande lagstiftning, åberopades följande uttalande av socialpolitiska kommittén om 18 § bidragsförskottslagen.

tvångsmedel kan visa sig ur social synpunkt olyckligt eller ur mera personlig synpunkt uppenbart obilligt. Som exempel har nämnts sådana fall där fadern till ett utomäktenskapligt barn har en familj, vars sammanhållning uppenbarligen skulle äventyras om förskottet togs ut av honom. Enbart den omständigheten att den underhållsskyldige bildat egen familj, bör dock inte leda till eftergift. De särskilda skäl, som ursprungligen gällde, skulle vara av personlig och social natur, alltså ej av ekonomisk art. Det kan tilläggas, att ett av länsstyrelsen fattat beslut om eftergift innebär, att den underhållsskyldige blir för all framtid friad från återbetalningsskyldighet med avseende på det utgivna förskott som framställningen om eftergift avsett. Bedömningen av frågan om eftergift av samhällets återkravsanspråk innebär en avvägning mellan å ena sidan samhällets krav på ersättning av den underhållsskyldige för utgivna bidragsförskott och å andra sidan skäliga hänsyn till den underhållsskyldiges personliga och sociala förhållanden. Med lagstiftningens ursprungliga syfte och konstruktion var det naturligt att det allmännas rättsanspråk kom starkt i förgrunden. En liberalisering av lagrummet har som framgått av det föregående skett relativt nyligen. Verkningarna av lagändringen är dock begränsade till två grupper av ärenden. De möjligheter till eftergift som lagen med sin nuvarande utformning ger, bör enligt kommitténs mening komma till praktisk användning även i andra fall än de ovan berörda. En underhållsskyldig kan ha varit förhindrad att fullgöra sin skyldighet exempelvis på grund av långvarig sjukdom, vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare, fångvårdsanstalt eller liknande. Har i sådant fall bidragsförskott utgått, kan krav på betalning av förfallna bidrag uppkomma så snart han börjar erhålla förvärvsinkomst oavsett om han såsom ej sällan är fallet befinner sig i en rehabiliteringsperiod. Därigenom kan hans anpassning till förvärvslivet eller samhället försvåras eller förhindras. Kommittén vill därför i nu nämnda och likartade fall förorda en mindre restriktiv tillämpning av bestämmelsen. Vid behov torde eventuellt erforderliga föreskrifter i sådant syfte få intas i den tillämpningskungörelse, som Kungl. Maj:t torde komma att utfärda i anslutning till den nya lagstiftningen.

Enligt förarbetena till lagrummet i dess ursprungliga lydelse är en restriktiv tillämpning avsedd. Eftergift av återkravsrätten bör beviljas i sådana fall, där ett tillgripande av

I tillämpningskungörelsen till bidragsförskottslagen har inte tagits in några särskilda föreskrifter beträffande eftergift av återkrav.

Anstånd och eftergift vid återbetalning av utgivna bidragsförskott

320 SOU 1972:34

Socialstyrelsen hänvisar i sina Råd och anvisningar till socialpolitiska kommitténs uttalanden. Frågan om i vilken omfattning eftergift av återkravsrätten för utgivna bidragsförskott skall ges är en avvägning mellan kravet på att föräldrar i största möjliga utsträckning skall fullgöra sina lagliga underhållsskyldigheter gentemot sina barn och samhällets intresse av att människor inte utsätts för större ekonomiskt tryck än de orkar med. När den nya bidragsförskottslagen infördes 1964 ändrades lydelsen av den regel som anger under vilka omständigheter eftergift kan ges så att det i den nya lydelsen krävdes "särskilda skäl" jämfört med tidigare "synnerliga skäl". De faktiska konsekvenserna av denna uppmjukning synes framförallt ha varit att personer som varit förhindrade att fullgöra sin underhållsskyldighet på grund av vistelse på fångvårdsanstalt, vårdanstalt för alkoholmissbrukare, varit långvarigt sjuka etc. kunnat få eftergift för den tid då de inte kunnat fullgöra sin underhållsskyldighet. I övrigt synes regeln ha tolkats restriktivt även i fortsättningen. Av familjeundersökningen framgår att gruppen frånskilda underhållspliktiga män till mer än en femtedel haft socialhjälp under år 1969, vilket är långt över genomsnittet. Det är givetvis angeläget att föreskriven underhållsskyldighet fullgörs efter förmåga, men de krav samhället lägger på den enskilde får inte leda till att vederbörande försätts i en alltför svår social och ekonomisk situation. Särskilt viktigt är det att samhällets återkrav inte leder till social missanpassning eller kolliderar med det rehabiliteringsarbete som bedrivs av andra samhällsorgan. Detta blir desto viktigare om den underhållsskyldige bildat ny familj. Barnen i den första familjen är utöver barnbidrag och bostadstillägg genom bidragsförskott tillförsäkrade ett "barnstöd" i vidsträckt mening på drygt 400 kr./mån. medan barnen i den nya familjen ofta torde få leva på en betydligt lägre standard. Enligt familjepolitiska kommitténs mening bör därför eftergift kunna ges för perioSOU 1972:34 21

der då den underhållsskyldige inte haft möjlighet att fullgöra sin underhållsskyldighet på grund av exempelvis sjukdom, omhändertagande för vård, övrig stor försörjningsbörda eller när eftergift av annan orsak framstår som skälig. Med annan orsak avses bl. a. fall då det kan befaras att återkraven försvårar en rehabilitering efter sjukdom, anstaltsvistelse eller då det uppstår risker för social missanpassning eller splittring av familjen. Dessa regler bör komma till uttryck direkt i lagstiftningen. Förslag härom läggs fram i kap. 15. Om man på detta sätt inför en mer vidsträckt möjlighet till eftergift av återkrav av utgivna underhållsbidrag bl. a. i syfte att underlätta rehabilitering, är det angeläget att motsvarande åtgärder vidtas i fråga om existensminimum vid införsel och utmätning. Om inte så sker riskerar man att en mindre hård indrivning av underhållsbidrag förfelar sitt syfte. Riksdagen har nyligen (LU 1971:19, rskr 1971:262) anhållit om en översyn av bestämmelserna om existensminimum i uppbördsoch utsökningsförfattningarna i syfte bl. a. att större hänsyn än hittills skall tas till de sociala aspekterna vid fastställande av normalbeloppen för existensminimum. Kommittén finner det angeläget att en sådan översyn görs med sikte på att ändrade bestämmelser om existensminimum skall kunna träda i kraft senast då kommitténs förslag rörande eftergift av återkrav för utgivna bidragsförskott avses genomföras. Finansieringen av bidragsförskott För närvarande utgår i efterhand statsbidrag med 75 % av utgivna icke återbetalade bidragsförskott. Resterande 25 % står kommunerna för. Bl. a. när det gäller samordningen med införselbestämmelserna verkar den delade finansieringen i hög grad komplicerande på bidragsförskottens administration. Med tanke på att också administrationen enligt kommitténs förslag på sikt skall tas över av försäkringskassorna finner kommittén det 321

naturligt att staten står för hela kostnaden för bidragsförskotten. Reglerna för bidragsförskott bestäms i alla avseenden av statsmakterna, och kommunerna kan i princip inte påverka omfattningen av bidragsförskottsverksamheten. Detta gör det också naturligt att staten står för kostnaderna. Statsbidragen betalas årsvis i efterskott så att exempelvis statsbidraget för år 1971 utbetalas under budgetåret 1972/73. Vid en omläggning av finansieringen skulle detta i övergångsskedet innebära att kommunerna fick statsbidrag under ett år då de icke hade några kostnader för bidragsförskotten medan staten under samma tid fick dels betala det retroaktiva statsbidraget, dels hela kostnaden — inkl. vad som tidigare betalats av kommunerna - för det löpande bidraget. Kommittén finner att överföringen av dessa kostnader, som beräknas uppgå till ca 70 milj. kr./år, är en så stor fördel för kommunerna att någon dubbelbetalning i övergångsskedet inte bör ske. Kommittén föreslår sålunda att utbetalningen av statsbidrag upphör vid den tidpunkt då staten helt övertar kostnaderna för bidragsförskott.

Fördelningen av belopp som influtit genom införsel I motion nr 11:1202 till 1970 års riksdag framfördes kritik mot den bristande överensstämmelsen mellan fördelningsreglerna i lagen om bidragsförskott och lagen (1968: 631) om införsel. Andra lagutskottet anförde i anledning av motionen (2LU 1970:53) följande. Barnavårdsnämnd som utgivit bidragsförskott inträder på vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige. För uttagande av sin fordran kan barnavårdsnämnden använda införsel. Har flera barnavårdsnämnder utgivit bidragsförskott kan en konkurrenssituation uppstå om det genom införsel innehållna beloppet. Detta skall i första hand täcka löpande bidrag. Vid fördelning av överskjutande belopp skall enligt 15 § andra stycket införsellagen bidrag som stått ute 322

längre ha företräde. Den som har fordran på tidigare förfallna bidrag skall alltså få betalt framför den vars bidragsfordran är av senare datum. Även det underhållsberättigade barnet kan begära införsel för fordran på underhållsbidrag. Det kan vara fråga om underhållsbidrag som belöper på tid före beslut om bidragsförskott eller avser den del av underhållsbidraget som överstiger bidragsförskottet. I sådana fall gäller vid konkurrens med andra anspråk på innehållna medel samma bestämmelser i införsellagen om företräde för den äldsta fordringen. Utmätningsmannen har således att översända den del av det influtna införselbeloppet, som överstiger det löpande bidraget, till den av fordringsägarna som har den äldsta fordringen. Är denna en barnavårdsnämnd har nämnden att i sin tur beakta föreskriften i 16 § andra stycket lagen om bidragsförskott att det överskjutande beloppet skall fördelas så att barnets fordran för oguldna underhållsbidrag har företräde framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott. Även om barnets fordran är av yngre datum än barnavårdsnämndens skall alltså barnets rätt ha företräde. I motionen framförs önskemål om att utmätningsmannen — förutom fördelning av influtna medel mellan flera underhållsberättigade enligt 15 § andra stycket införsellagen — skall ombesörja fördelning enligt 16 § andra stycket lagen om bidragsförskott mellan barnavårdsnämnd och underhållsberättigat barn. En sådan ordning skulle enligt motionären kräva viss ändring av införsellagens fördelningsregler. Hon hemställer om översyn av frågan. Bakgrunden till motionsyrkandet är att den bristande överensstämmelsen mellan fördelningsreglerna i införsellagen och lagen om bidragsförskott enligt motionären kan medföra rättsförluster såväl för den underhållsberättigade som för stat och kommun. I motionen har som utskottet redovisat ovan detta påstående närmare utvecklats. 1 remissyttranden från socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet har bekräftats att nuvarande bestämmelser medför komplikationer på sätt motionären gör gällande. Det anförs i dessa yttranden att det inte är fråga om några enstaka fall utan ett förhållandevis stort och växande antal fall per år. Båda remissinstanserna anser att en lösning av nuvarande rättssäkerhets- och administrationsproblem bäst skulle kunna uppnås om utmätningsmannen ges möjlighet att ombesörja fördelning av genom införsel uttagna underhållsbidrag på de skilda intressenterna. SOU 1972:34

För att bibehålla det i lagen om bidragsförskott intagna stadgandet om företräde för barnets fordringar på underhållsbidrag framför samhällets fordringar för utgivna bidragsförskott krävs dock, att ett motsvarande stadgande tas in i införsellagen. Exekutionsväsendets organisationsnämnd har i sitt yttrande över motionen anfört att, om en ändring av nuvarande ordning bör komma till stånd, densamma bör ske så att endast en sökande finns i mål om införsel för uttagande av bidragsförskott. Därigenom skulle främjas att den barnavårdsnämnd, som vid införseltillfället betalar ut bidragsförskott och som bör ha lättare än de nämnder som tidigare betalat ut förskottet att hålla kontakt med barnet, alltid skulle vara företrädd i införselärendet. Utskottet finner i likhet med motionären att fördelningsreglerna i införsellagen och lagen om bidragsförskott, varigenom skilda fordringar prioriteras olika, medför komplikationer i första hand på det praktiska planet. De anvisningar som socialstyrelsen utfärdat till administrativ lösning av problemet och de överläggningar som berörda ansvariga myndigheter haft i frågan har inte gett nöjaktiga resultat. Som motionären med instämmande av socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet anfört kan nuvarande ordning leda till rättsförluster såväl för den enskilde som för stat och kommun. Utskottet vill med anledning härav instämma i motionärens krav på en översyn av gällande ordning. Det är inte möjligt för utskottet att på det material som står till förfogande anvisa hur lösningen på problemet lämpligast bör komma till stånd. Under remissbehandlingen har två utvägar anvisats. Enligt utskottets bedömande bör båda dessa liksom även andra tänkbara utvägar prövas och vägas mot varandra. Utskottets utlåtande godtogs av riksdagen (rskr 1970:287). Den av utskottet begärda översynen har av Kungl. Maj:t uppdragits åt familjepolitiska kommittén. Kommittén har vid överläggningar med socialstyrelsen, kommunförbundet och exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON) prövat flera alternativ till tekniska lösningar av de problem, som uppkommer på grund av olikheterna i fördelningsreglerna i lagen om bidragsförskott och lagen om införsel. Det har därvid visat sig att man möjligen kan uppnå vissa förenklingar i rutinerna men att SOU 1972:34

de grundläggande problemen inte härmed låter sig lösas. Som framgår av andra lagutskottets utlåtande — och som bekräftats vid de överläggningar som hållits - förorsakar den bristande överensstämmelsen mellan fördelningsreglerna i de två lagarna avsevärda administrativa problem för kronofogdemyndigheterna och framför allt för barnavårdsnämnderna. Kommittén föreslår som nämnts att staten i fortsättningen helt skall svara för de kostnader för utgivna bidragsförskott som inte kan återfås från den underhållsskyldige. Vid bifall härtill elimineras en betydande del av de svårigheter kommunerna haft när det gäller administrationen av bidragsförskotten. Någon redovisning kommunerna emellan av belopp som influtit genom införsel blir vid en sådan finansiering inte aktuell. Kvar står emellertid vissa svårigheter som föranleds av att det gäller olika fördelningsregler enligt införsellagen och lagen om bidragsförskott. Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade fördelas enligt införsellagen det belopp som influtit efter de löpande bidragens storlek. Överskjutande belopp går till den som har den äldsta fordran. Problemen uppstår bl. a. genom att begreppet sökande tolkas olika av olika kronofogdemyndigheter. Vissa betraktar de skilda barnavårdsnämnderna (resp. barnet i vad avser underhållsbidrag som är högre än bidragsförskottet) som skilda sökande. Andra kronofogdemyndigheter betraktar ansökningarna om införsel i dessa fall som ett enda ärende. Oavsett hur kronofogdemyndigheterna förfar härvidlag återstår för barnavårdsnämnden problem vid fördelningen av influtna medel. Enligt lagen om bidragsförskott skall barnets fordran — sedan fördelning skett för löpande månad — tillgodoses i första hand, dvs. även om denna fordran är yngre än barnavårdsnämndens fordran för utgivna bidragsförskott. Svårigheten med de skilda fördelningsreglerna kvarstår således även om staten övertar den del av kostnaderna som nu åvilar kommunerna. Kommittén har prövat möjligheten att 323

ändra fördelningsreglerna i införsellagen så, innan bidragsförskott börjat utgå, så komatt de i denna del kommer att överens- mer denna fordran - utöver vad som gäller stämma med reglerna i lagen om bidragsför- löpande bidrag - alltid att tillgodoses före skott. Fördelningsreglerna i införsellagen har det allmännas fordran därför att den ligger emellertid nyligen varit föremål för noggrant före i tiden. Har både barnet och det allövervägande av statsmaktema och de har — männa äldre fordringar som belöper på samsom framgår av propositionen (1968:130) — ma månad sker enligt praxis hos kronofogdefastställts i fullt medvetande om de svårig- myndigheterna en proportionell fördelning heter som kan komma att uppstå vid en efter vad barnet resp. det allmänna har att kollision med bestämmelserna i lagen om fordra för denna månad. bidragsförskott. Reglerna i införsellagen har Om kommitténs förslag genomförs komockså så betydande fördelar i stort - bl. a. mer de svårigheter, som redovisas i andra därför att man uppnår en löpande preskribe- lagutskottets utlåtande, i huvudsak att elimiring av äldre fordringar - att kommittén neras. Barnavårdsnämndernas uppgifter när stannat för att inte föreslå någon ändring i det gäller att handha administrationen i övdessa regler. rigt av bidragsförskotten kommer emellertid En ändring av bestämmelserna i bidrags- att kvarstå. Såsom framgått av vad kommitförskottslagen skulle å andra sidan innebära tén tidigare anfört är emellertid avsikten att att barnets företräde till belopp som över- på sikt helt befria barnavårdsnämnderna från stiger löpande bidrag upphävs. denna uppgift. Den s. k. RAFA-utredningen Den angivna företrädesrätten, som alltså har undersökt möjligheterna att överföra gäller underhållsbidrag vilka överstiger bi- administrationen av bidragsförskotten i dess dragsförskottsnivån, infördes år 1964. Sedan helhet på försäkringskassorna. Enligt vad dess har bidragsförskottet höjts till 40% av kommittén inhämtat kan ett sådant överbasbeloppet (f. n. 236 kr./mån.) och det förande av tekniska skäl komma till stånd utgör numera ett väsentligt ekonomiskt tidigast fr. o. m. ingången av år 1976. I kap. grundskydd för ensamstående med barn. De 14 föreslår kommittén att så sker. Intill dess överskjutande belopp som på grund av före- kommer således barnavårdsnämnderna att trädesrätten kommer barnet till godo ligger alltjämt handha administrationen, med de alltså relativt högt och innebär i huvudsak lättnader som följer av kommitténs i det ett skydd för barn, vilkas föräldrar har en föregående redovisade förslag. Kommittén levnadsstandard som ligger över genom- har inte funnit det påkallat att för den snittet. Sedan 1964 har förbättringar i barn- förhållandevis korta tid då nämnderna alltstödet vidtagits, som i hög grad kommer jämt skall sköta administrationen införa enförälderfamiljerna till godo, och ytterli- någon särskild kontroll av om nämnderna gare förbättringar föreslås. iakttagit vad som erfordras för att av staten Det kan mot bakgrund av vad nu sagts erhålla ersättning för vad de utgett i bidragsifrågasättas, om samhället i fortsättningen förskott. bör träda tillbaka för barnets fordran när det Den lagtext i fråga om bidragsförskott gäller belopp som överstiger löpande bidrags- som kommittén lägger fram i kap. 15 är förskott. Kommittén har efter noggrant utformad med hänsyn till de förhållanden övervägande kommit till den slutsatsen, att som enligt kommitténs förslag kommer att de särskilda fördelningsreglerna i lagen om råda efter försäkringskassomas övertagande bidragsförskott bör kunna upphävas. Där- av administrationen av bidragsförskotten. De med kommer införsellagens fördelningsregler regler som är nödvändiga med hänsyn till att att i sin helhet gälla även i fråga om bidrags- barnavårdsnämnderna under en övergångstid förskott. Det bör i detta sammanhang an- alltjämt kommer att handha administratiomärkas att i den mån barnet har fordran hos nen av bidragsförskotten bör lämpligen få sin den underhållsskyldige, som uppkom redan plats i de blivande övergångsbestämmelserna till den nya lagen. 324

SOU 1972:34

Kostnader I detta avsnitt har familjepolitiska kommittén bl. a. föreslagit att kravet på moderns medverkan till faderskaps fastställande eller underhållsbidrags fastställande eller höjande tas bort och att reglerna för beviljande av eftergift vid återbetalning av utgivna bidragsförskott görs mindre restriktiva. Kostnaderna för dessa åtgärder är mycket svårberäknade, men de torde inte komma att överskrida 10 milj. kr./år. Kommittén föreslår vidare att staten övertar hela kostnaden för utgivna icke återbetalade bidragsförskott. Detta medför en kostnadsökning för staten på ca 70 milj. kr./år och en motsvarande kostnadsminskning för kommunerna.

ningslånen kappade.

tillgängliga

för

socialt handi-

Enligt utskottets mening innebär den praktiska tillämpningen av lånereglerna att socialt handikappade kan bli uteslutna från möjligheten att erhålla bosättningslån. En förutsättningslös översyn av bosättningslånereglerna i syfte att åstadkomma en mindre restriktiv prövning vid långivningen bör därför enligt utskottets mening göras. Denna översyn bör även innefatta en genomgång av vilka typer av bostäder som skall betraktas som genomgångsbostäder vid prövning av tiden för den gemensamma bosättningen. Kungl. Maj:t har med anledning av riksdagens skrivelse (1970:5) uppdragit åt familjepolitiska kommittén att göra den av utskottet begärda översynen.

II Bosättningslån

Nuvarande regler

Kommitténs

Bosättningslån kan erhållas av trolovade eller äkta makar eller man och kvinna vilka stadigvarande sammanbor under äktenskapsliknande former. Lån kan också beviljas ensamstående vårdnadshavare med barn. När det gäller två personer som sammanbor skall lånet sökas gemensamt. Vissa undantag från den regeln finns, bl. a. om en av dem är under 18 år. Som medborgarskapskrav gäller att lån beviljas om en eller båda de sökande är svenska medborgare. Lån beviljas också om båda sökande vistats minst två år i Sverige. Det finns också möjlighet att få dispens om en av de sökande vistats i landet minst två år. Som villkor gäller generellt att bosättningen skall ske i Sverige. Såsom ytterligare villkor för lån gäller enligt 5 § bosättningslånekungörelsen (1946: 570 med ändringar) a) att de lånesökande äro i behov av medel för anskaffandet av de bosättningsföremål eller verktyg m. m., för vilka lånet är avsett, b) att lånets upptagande är tillrådligt med hänsyn till de lånesökandes egna villkor och intressen, samt c) att de lånesökande gjort sig kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet

uppdrag

Till grund för kommitténs uppdrag beträffande bosättningslån ligger tre motionspar till 1970 års riksdag. I motionerna krävs bl. a. att även ensamstående utan barn skall ges rätt till bosättningslån. De fysiskt och socialt handikappades behov av stöd betonas särskilt. I dessa motioner behandlas också frågan om vilka bostäder som skall räknas som genomgångsbostäder. Statsutskottet (SU 1970:5) anförde i anslutning till motionerna följande. Motioner om sådan ändring av bosättningslånereglerna att bosättningslån skall kunna utgå även till ensamstående har tidigare förelagts riksdagen. Bl. a. mot bakgrund av de familjepolitiska motiv som var vägledande vid inrättandet av statens bosättningslånefond har riksdagen avslagit motionerna. Utskottet har inte heller nu funnit skäl tala för ett frångående av det ursprungliga syftet med bosättningslånen. Utskottet avstyrkte därför motionsyrkandena att bosättningslån även skulle kunna utgå till ensamstående. Utskottet fortsatte beträffande motionsyrkanden om en översyn av bosättningslånereglerna för att bättre än nu göra bosättSOU 1972:34

socialt handikappade och hur praxis fungerar i detta avseende. De av riksbanken avslagna ansökningarna Lån skall sökas inom sex månader från om bosättningslån indelas av banken efter den gemensamma bosättningen. När det avslagsanledningar på följande sätt. Procentföreligger särskilda skäl kan man frångå detta siffrorna inom parentes anger hur stor andel krav. av samtliga avslagsbeslut under perioden 1 I kungörelsen finns inga regler om de juli 1969-1 maj 1970 som föll på resp. sökandes inkomster, men i tillämpningen har avslagsanledning. lån i regel endast beviljats om de sökandes 1. Vandelanmärkning. (3,9) gemensamma inkomst understigit 35 000 2. Bristande ekonomisk förtänksamhet, kr./år. Om särskilda skäl förelegat — t. ex. stora skulder, skuld för skatt eller bidragsförnär de sökande har haft barn — har denna skott. (7,2) gräns höjts något. 3. Ålder. (0,1) Bosättningslån utgår med högst 6 000 kr. 4. God ekonomi, höga inkomster. (51,6) De lämnas ur statens bosättningslånefond 5. Bosättning redan färdig. (13,1) genom riksbanken. Information till allmän6. Låga inkomster, bristande återbetalheten ges av de s. k. ortsombuden — kommuningsmöjligheter. (5,7) nalt rekryterade förtroendemän - som också 7. Stor underhållsskyldighet. (0,2) mottar ansökningar. I ortsombudens åliggan8. Andra orsaker (samboende sedan den ingår också bl. a. att inhämta uppgifter lång tid tillbaka, socialt understöd m. m.). från socialregistret om den sökande, samt att (18,2) avge ett omdöme om vederbörandes skötAvslagsskäl 3 och 7 tillämpas således i samhet och lämplighet att erhålla bosättringa utsträckning. Mot bakgrund av komningslån. mitténs uppdrag är det i övrigt främst avFör låntagarna väsentliga fördelar är dels slagsskälen 1, 2, 6 och 8 som är av intresse. borgensfriheten, dels den förhållandevis låga De ansökningar, som avslagits av dessa skäl, räntan (statens normallåneränta, f. n. har undersökts särskilt. 6 3/4 %). I grupp två ingår ett mindre antal personer Utelöpande lånesumma den 31 december som visar "bristande ekonomisk förtänksam1971 var ca 147 milj. kr. fördelade på ca het", men som inte har några skulder. Den 54 000 lån. Under år 1971 beviljades 9 568 bristande ekonomiska förtänksamheten kan nya lån, fördelade på 8 069 par och 1 499 bestå av inköp av dyra kapitalvaror som inte ensamstående föräldrar. De beviljade lånen bedöms som nödvändiga för den sökande. utgjorde ca 63 % av samtliga sökta lån. Från avslagsskäl 8 - "andra orsaker" Av principiella skäl har riksbanken vinnhar i undersökningen endast medtagits de lagt sig om att få till stånd en hög återbetalansökningar där skälet till avslaget har varit ningsprocent på bosättningslånen. Mellan en "socialt understöd". och två procent av lånen avskrivs. Som en jämförelsegrupp har ett antal bifallna ansökningar tagits ut. Undersökningen avser enbart ansökningar Riksbankens undersökning av ansökningar från gifta eller samboende par. För enom bosättningslån samstående föräldrar är avslagsprocenten Riksbanken har på begäran av familjepoli- liten. tiska kommittén och i samarbete med kommitténs sekretariat gjort en undersökning av Barnantal inkomna ansökningar om bosättningslån. Undersökningen gjordes främst för att belysa De sökandes fördelning efter antal barn i vilken omfattning bosättningslån ges till framgår av tabell 154. Även väntade barn har ävensom, i den mån betingelser härför förelegat, ådagalagt sparvilja.

326 SOU 1972:34

hjälpen har varit huvudskälet till avslaget. För kontrollgruppen kan konstateras att socialhjälp förekommer i betydligt mindre omfattning - mellan 10 och 15 % - än i de övriga grupperna.

inräknats när kvinnan var gravid vid ansökningstillfället. Av tabellen framgår tydligt att andelen familjer som redan har eller väntar barn är betydligt högre bland dem som fått sina ansökningar avslagna av här angivna anledningar än bland dem som fått bifall. När det gäller ettbarns familj er är andelen i stort sett lika stor bland de olika grupperna, men för flerbarnsfamiljer är skillnaderna markerade. Framförallt i grupperna "för låga inkomster" och "socialunderstöd" finns många flerbarnsfamiljer.

Skulder m. m. Tabell 156 visar hur stor andel av de sökande i de olika avslagsgrupperna som har skulder av olika slag. Skulder för bidragsförskott och skatter har särskilt intresse då de bedöms som graverande av riksbanken. De har därför särredovisats, liksom studieskulder. Olika slags skulder tycks ha olika inverkan på bedömningen av låneansökan. Skuld för bidragsförskott och i mindre mån också skatteskuld bedöms som allvarliga. Studieskulder synes överhuvudtaget inte ha någon inverkan.

Socialhjälp Tabell 155 redovisar i vilken omfattning de sökande hade uppburit socialhjälp. I fråga om storleken av den utgivna socialhjälpen är källmaterialet något osäkert då belopp inte alltid anges utan socialregistret ibland bara anger om hjälpen varit tillfällig eller löpt över en längre tid. Tillfällig hjälp har räknats in under "mindre än 500 kr." och mer stadigvarande hjälp under "mer än 500 kr.".

Vandelanmärkning För vissa avslagna ansökningar om bosättningslån anges "vandelanmärkning" vara huvudorsaken till avslaget. Vandelanmärkningar förekommer också beträffande sökande vars ansökningar avslås med andra orsaker som huvudskäl, liksom för ansökningar som bifalles. Bland dem som fått ansökningar avslagna på grund av vandelanmärkning finns ibland även andra skäl till avslag. I begreppet "vandelanmärkning" ligger huvudsakligen sådana förseelser som anteck-

Tabellen visar naturligt nog att grupp 8 "socialt understöd" - har haft socialhjälp relativt nära i tiden och i regel med belopp som överstiger 500 kr. Även vid andra avslagsskäl har socialhjälp förekommit i närmare hälften av fallen. Socialhjälpen har varit mindre och ligger längre tillbaka än för den grupp där social-

Tabell 154 Procentuell fördelning av de lånesökande efter antal barn (inkl. väntade men exkl. barn som ej vårdas av sök.) och med uppdelning efter avslagsskäl resp. bifall. Antal ansökningar

Antal barn 0

3 el. flera

Sammanlagt

A. Avslagna p. g. a. Vandelanmärkning Skulder m. m. Låga inkomster Socialt understöd

26,7 29,0 19,0 24,1

52,4 52,0 54,4 47,2

17,4 16,0 17,7 21,8

3,5 3,0 8,9 6,9

100,0 100,0 100,0 100,0

86 100 79 87

B. Bifallna

45,0

46,5

8,0

0,5

100,0

200 SOU 1972:34

Tabell 155 Uppburen socialhjälp efter hjälpbelopp och tid som förflutit sedan socialhjälpen utgick. Procent Ingen social hjälp % A. Avslagna p. g. a Vandelanmärkning 52,3 Skulder m. m. 58,0 Låga inkomster 48,1 Socialt understöd B. Bifallna

86,5

- 6 mån

6 mån - 1 år

2 år -

Under Över Under Över Under Över Under Över 500 kr . 500 kr. 500 kir. 500 kr. 500 k r. 500 kr. 500 ki .500 kr.

13,9 9,0

13,9 14,0

9,3 5,0

4,7 3,0

7,6

35,4

1,3

2,5

6,9

71,3

-

9,2

2,3

6,9

2,5

4,5

1,5

2,5

0,5

1,5

nas i socialregistret. Anteckning av "vandelanmärkning" i socialregistret sker emellertid inte automatiskt utan endast då särskilt skäl funnits därtill exempelvis att vederbörande samtidigt uppburit socialhjälp. Utdrag ur socialregistret insamlas obligatoriskt av ortsombuden. I socialregistret antecknas bl. a. kriminalitet och alkoholmissbruk. I vissa fall är både brottsrubricering och påföljd antecknade i registret, medan i andra fall endast endera av dessa uppgifter finns. I utdraget är oftast tidpunkten för brottet angiven. I en betydande mängd fall är emellertid inte denna antecknad. Det faktum att fullständig kännedom om brottets art och tidpunkten för detta långtifrån alltid är kända gör det svårt att systematisera materialet. Vid sidan av den särskilda avslagsgruppen 1 "vandelanmärkning" förekommer sådan anmärkning hos de här särskilt undersökta grupperna i följande omfattning.

Skulder Låga inkomster Socialt understöd Bifallna

1 - 2 år

25,0 24,1 29,9 9,0

1,2 4,0

Sammanlagt

1,2 3,0

2,3 3,0

1,2 1,0

100,0 100,0

1,3

1,3

2,5

100,0

2,3

1,1

100,0

0,5

-

100,0

Vid en närmare granskning av materialet finner man att det för gruppen 1 "vandelanmärkning" ofta finns mer än en typ av brott. Ofta rör det sig om komplicerade och omfattande brottsmönster. Alkohol- och narkotikaproblem synes vara vanliga. För de övriga som fått beteckningen vandelanmärkning men där avslag givits med någon annan angiven huvudorsak förefaller det genomgående vara så att kriminalitetens art är lindrigare och att den ligger längre tillbaka i tiden. Detta gäller också kontrollgruppen. Kommitténs överväganden Bosättningslån kan i dag utgå till samboende eller gifta med eller utan barn och till ensamstående med barn. I det utskottsutlåtande som ligger till grund för kommitténs uppdrag ställer sig utskottet avvisande till en utvidgning av bosättningslånen till ensamstående utan barn med hänvisning till de motiv som låg till grund för bosättningslånefondens inrättande. Riksdagen har alltså i princip velat förbehålla bosättningslånen för familjebildning. Ungdomsbostadsutredningen har i sitt betänkande "Ungdom-bostad" (SOU 1970:

SOU 1972:34

Tabell 156 Procentuell fördelning av de lånesökande efter slag av skulder och deras storlek. Skatteskuld Inga skulder

Bidragsförskottsskuld

under över under över 2 000 2 000 2 000 2 000 kr. kr. kr. kr. A. Avslagna p. g. a. Vandelsanmärkning Skulder m. m. Låga inkomster Socialt understöd

32,6 3,0 36,7 40,2

1,2 2,0

B. Bifallna

40,0

2,5

-

2,3

2,3 3,0 1,3

-

Övriga skulder(ne tto)

Summa

Antal

86 100 76 87 200

under över under över 10 000 10 000 10 000 10 000i kr. kr. kr. kr.

4,0 1,3 1,1

-

4,7 36,0 2,5 3,5

2,3 5,0 11,5 2,3

1,2 8,0 5,1

1,0

-

6,5

43) föreslagit att även ensamstående utan ningens uppfattning är lika stort för ensambarn skall få möjlighet att erhålla bosättningslån. Utredningens motiv för förslaget är att behovet av ekonomiskt stöd enligt utredstående som bildar eget hushåll som för de grupper som f. n. har rätt att erhålla bosättningslån. Några antals- eller kostnadsberäkningar redovisas inte. Remissinstanserna har i flertalet fall ställt sig positiva till förslaget. Utredningen och remissvaren har sedan av Kungl. Maj:t överlämnats till familjepolitiska kommittén i vad avser denna punkt. Personkretsen för bosättningslån har bestämts av familjepolitiska motiv. I de flesta äktenskap som ingås föds barn relativt kort tid efter giftermålet. De barnlösa äktenskapen är mindre än 10 % av samtliga. Även vid gemensam bosättning utan äktenskap är barnförekomst vanlig. De enda fall när ensamstående kan få bosättningslån är när vederbörande har eller väntar barn. Bosättningslånen har väsentligen setts som en stödform med tanke på barnen. Att vidga bosättningslånen till andra ensamstående finner kommitte'n från sina utgångspunkter inte f. n. påkallat.

SOU 1972:34

Studieskuld

-

54,5 36,0 38,0 47,1

1,2 3,0 3,8 3,5

100,0 100,0 100,0 100,0

15,0

33,5

1,5

100,0

Frågan om särskilt bosättningsstöd till fysiskt handikappade som tagits upp motionsvägen bör enligt kommitténs mening lösas genom stödet till handikappade. De fysiskt handikappade har ofta behov av kostnadskrävande utrustning. Näraliggande hjälpformer i dag är invalidbostadsbidrag och bidrag till tekniska hjälpmedel. Handikapputredningen har i det nyligen avgivna betänkandet Bostadsanpassningsbidrag (SOU 1972:30) tagit upp frågan om invalidbostadsbidraget och föreslagit en utvidgning av handikappades möjligheter att få sina bostäder anpassade med statligt stöd. I ett av motionsparen behandlas frågan om bosättningslån till socialt handikappade. Familjepolitiska kommittén har i anslutning härtill fått i uppdrag att göra en översyn av bosättningslånereglerna i syfte att åstadkomma en mindre restriktiv prövning vid lånegivningen. Det bör först påpekas att bosättningslånen är en social kreditform men inte en bidragsform. Långivningen handhas av ett kreditinstitut - riksbanken. En genomgripande förändring av bosättningslånesystemet i dessa avseenden skulle falla utanför kommit-

tens uppdrag. Frågan är sålunda om ett ökat socialt hänsynstagande kan ske inom det nuvarande systemets ram. För att få del av riksbankens syn på möjligheterna att mjuka upp tillämpningen av lånereglerna har kommittén i en skrivelse i september 1971 ställt vissa frågor till fullmäktige i riksbanken. På fråga om möjligheterna att inom det nuvarande systemets ram ta ökade sociala hänsyn anförde riksbanksfullmäktige i sitt svar på kommitte'ns skrivelse följande. Gränssättande för möjligheten att beakta sociala hänsyn vid kreditgivning är möjligheten till återbetalning. När förhållandet mellan inkomster och utgifter är sådant, att det är uteslutet att i lånesökandens budget inrymma amorteringar och räntor, bör man ej lämna ut medel, fingerande att dessa skall återbetalas. I bosättningslåneärenden torde i grova drag praxis kunna sägas vara, att när det gäller sociala skäl som kan bedömas som höggradigt angelägna (typfall ensamstående kvinna som önskar bereda ett hem åt sig och barn), lån lämnas i alla fall då det överhuvudtaget låter sig tänkas att sökanden kan ha en möjlighet att betala på lånet. Det finns alltså i dessa särskilt angelägna bosättningslånefall knappast utrymme för att gå längre för att tillmötesgå sociala skäl. När det däremot gäller ärenden, där de sociala skälen för bosättningslån ter sig något mindre angelägna (typfall: önskan att underlätta för två ungdomar att bosätta sig gemensamt) har däremot kraven ställts något högre i fråga om deras reella återbetalningsförmåga. Därtill brukar det kravet upprätthållas att ingenting får direkt motsäga ett antagande om allmän skötsamhet och förmåga att leva under ordnade ekonomiska förhållanden. I sådana fall finns alltså möjlighet att ge avkall från krav av sistnämnt slag för att ytterligare kunna beakta sociala skäl som må tala för att bosättning kommer till stånd. När det gäller möjligheterna att liberalisera reglerna för att slutgiltigt avskriva lån svarade fullmäktige följande. Vad gäller tanken att vidga möjligheterna att på grund av sociala skäl slutligt avskriva lån är fullmäktige för sin del tveksamma till lämpligheten av en sådan reform med hänsyn till det samband som måste råda mellan ärenden rörande beviljande av lån och avskrivningsärenden. Just om man av sociala 330

skäl vill kunna lämna ut lån också då återbetalningsmöjligheterna är mycket små, bör man vara försiktig med att vidga möjligheterna till befrielse från återbetalningsskyldighet i motsvarande fall. Ty om en i och för sig pressande social och ekonomisk situation anses berättiga till befrielse, blir det knappast längre möjligt att lämna ut lån till lånesökande som befinner sig i likartade situationer och väl behöver ett lån. En annan sak är att om en låntagare ej betalar och exekutionsmöjligheter - såsom i allmänhet blir förhållandet - ej står till buds, lånet efter upprepade misslyckade indrivningsförsök måste avskrivas. I dag tas alltså vissa sociala hänsyn vid långivningen, liksom vid prövning av eftergift eller anstånd med återbetalning av lån. Exempel på kategorier där särskilda hänsyn tas är ensamstående mödrar och fysiskt handikappade. Den ovan redovisade undersökningen av praxis visar att knappt 4 % av avslagsbesluten hänför sig till "vandelanmärkning", ca 7 % till "bristande ekonomisk förtänksamhet", knappt 6 % till "låga inkomster, bristande återbetalningsförmåga". Anledningen "stor underhållsskyldighet" förekommer i mycket liten omfattning. Anledningen "andra orsaker" - som angivits i ca 18% av fallen torde till huvuddelen bestå av familjer som uppburit socialt understöd. En undersökning av de fall då låneansökningar avslagits ger naturligtvis inte en fullständig bild av vad som skulle hända om man förändrade tillämpningen av bosättningslånereglerna, eftersom sannolikt en del nu inte söker lån därför att de inte anser sig ha möjligheter att få bifall. De motioner som legat till grund för utskottets utlåtande tar upp frågan om möjligheterna att använda bosättningslånen som ett led i rehabiliteringen av personer som exempelvis tidigare vårdats på kriminalvårdseller nykterhetsvårdsanstalter. Bankofullmäktige har redovisat följande syn på möjligheterna att använda bosättningslån i rehabiliteringssyfte. I och för sig är det givetvis möjligt att efter författningsändring använda bosättningslånen för social rehabiliteringshjälp. SOU 1972:34

Samtidigt blir det dock svårt att passa in en sådan låneform bland övriga bosättningslån. Ty även om sociala hänsyn kommit att beaktas alltmer vid prövningen av bosättningslåneärenden, förblir dock dessa ärenden en fråga om krediter. Det är därför, såsom ovan påpekats, oundgängligt att i vanliga bosättningslåneärenden föra in en bedömning av återbetalningsförmågan liksom av lånesökandens allmänna förmåga att klara upp sin situation och handla ekonomiskt. Om samhället vill lämna ekonomisk hjälp till rehabilitering av personer, som varit intagna på fångvårds- och nykterhetsvårdsanstalter, bör emellertid vara möjligt att i betydande utsträckning kunna bortse från hänsynstagande av sistnämnt slag, om rehabiliteringsstödet skall kunna ges i de fall det behövs. Man skulle alltså, om typen rehabiliteringslån infördes bland övriga bosättningslån, få en inbyggd motsättning mellan vanliga låneärenden, där vissa bankmässiga hänsyn dock tas, och bosättningslån för rehabilitering, där låntagarens behov av att kunna förfoga över kontanta medel skulle vara det enda rekvisitet för lån. Fullmäktige skulle därför vilja förorda att om rehabiliteringshjälp anses böra lämnas i form av krediter, en särskild kreditform härför skapas, som i så fall bör handläggas av berörda fackmyndigheter. Åtskilligt talar emellertid för att dylik hjälp lämnas såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet. Kostnaderna för att driva in lån från de personer varom här är fråga torde nämligen ej komma att stå i rimlig proportion till indrivningsresultatet. De i motionen uttryckta önskemålen finner kommittén angelägna. Kommittén delar emellertid bankofullmäktiges åsikt att bosättningslånen knappast kan vara ett lämpligt medel för att nå personer som behöver hjälp med bostad och bosättning i ett rehabiliteringsskede. Kreditformen bör inte komma till användning i ett läge då utsikterna till återbetalning ännu inte kan bedömas. Det finns i dag inom kriminalvården och inom den sociala sektorn vissa möjligheter att stödja människor i en rehabiliteringssituation bl. a. när det gäller bostad. I första hand bör dessa möjligheter vidgas. Sociala hänsyn i vissa andra avseenden bör emellertid kunna tas i högre grad än f. n. inom bosättningslåneverksamhetens ram. SOU 1972:34

Med tanke på det familjepolitiska syfte långivningen har är det angeläget att hänsyn till barnförekomst tas vid långivningen. Riksbanken har numera i anvisningar till sina distriktskontor meddelat att sådana hänsyn skall tas vid bedömningen av den högsta inkomstgräns vid vilken lån kan ges. Enligt kommitténs mening bör barnförekomst också beaktas vid bedömningen av låntagarens återbetalningsförmåga på så sätt att banken tar en något större kreditrisk då barn finns eller väntas. Även i övrigt anser kommittén att det finns utrymme för en viss liberalisering av praxis vid bedömningen av låneansökningarna. Kommittén är exempelvis tveksam till att erhållen socialhjälp verkar belastande i sådan omfattning som för närvarande tycks vara fallet. Enligt kungörelsen om statliga bosättningslån gäller att ansökan om lån skall inges inom sex månader från det den gemensamma bosättning som lånet avser skett. Om särskilda skäl föreligger kan även ansökan ingiven senare tas upp till prövning. I en av motionerna behandlas frågan om vilka bostäder som skall räknas som genomgångsbostäder. Önskemål framställs att bosättningslån skall kunna utgå när familjer flyttar från studentbostäder och liknande oavsett att den ursprungliga bosättningen i studentbostaden skett mer än de stipulerade sex månaderna före det ansökan inges. Denna fråga berörs också som nämnts i utskottets utlåtande. Vid tillämpningen av den nämnda bestämmelsen anses bosättning inte ha skett om de sökande före den tidpunkt då de flyttat till en mer permanent familjebostad bott i s. k. genomgångsbostad. Bosättningslån beviljas i sådana fall om ansökan ingetts inom sex månader efter bosättningen i den permanenta bostaden. Enligt vad kommittén inhämtat från riksbanken har en liberal praxis utbildats i fråga om vilka lägenheter som skall räknas till kategorien genomgångslägenheter. Bosättning anses exempelvis inte ha skett om de sökande bott i studentlägenhet eller med 331

s. k. rivningskontrakt. Möjlighet finns emel- föres till direktionens bedömande. Eftersom lertid också att få bosättningslån vid inflytt- grunden för sådan prövning möjligen kan ning i bostad av den sort som normalt anses tveksam, lämnas normalt ej besvärshänvisning. Lånesökande, som särskilt hör sig betraktas som genomgångsbostad. Det har för om rätt att besvära sig, underrättas emelförekommit att sökande, som redan fått ett lertid om möjligheten att vända sig till direkmindre lån vid inflyttning i en liten lägenhet, tionen. Enligt fullmäktiges mening fungerar har fått ett större lån — mot inlösen av det det tillämpade systemet, som utan att tillförsta - när sökanden relativt kort tid efter skapa en särskild förvaltningsprocess dock det första lånets beviljande erhållit en större ger en säkerhetsventil, i stort sett tillfredsställande. Mot detsamma skulle emellertid lägenhet. kunna invändas, att det ej garanterar att alla Kommitte'n anser det önskvärt att den som vill föra sin sak vidare verkligen får praxis som sålunda utbildat sig klargörs i kännedom om föreliggande möjlighet. Eftersom fråga ej är om egentliga besvär kommer riksbankens anvisningar för lånesökande. ej heller ikraftträdandet av 18 § förvaltningsEn liknande situation uppkommer vid in- lagen att medföra någon ändring härvidlag. flyttning i lägenhet på ett rum och kök eller Avsikten är emellertid att från och med mindre. Bosättningslån begränsas då i regel 1972 övergå till följande ordning. I det till högst 4 000 kr. mot högst 6 000 kr. i meddelande om att lån ej beviljats som vanliga fall. Även i sådana situationer bör utsändes till lånesökande kommer att intagas underrättelse om att sökande, som är misslånet kunna utökas vid flyttning till en större nöjd med beslutet och som anser att vissa permanent bostad. betydelsefulla omständigheter ej kommit Kungörelsen om statliga bosättningslån in- fram i låneärendet bör ta kontakt med riksnehåller inga regler om besvärsrätt. Någon banken. Vid sådana samtal får riksbankens sådan rätt synes heller inte ha varit förutsedd företrädare tillfälle att i många fall förklara att lån ej kunnat lämnas på grund av gällande vid lånets tillkomst. Man har tydligen utgått författning eller tillämpad inkomstgräns. I från de regler som banken har när det gäller andra fall kan nya upplysningar föranleda att andra slags lån och från att något särskilt låneärendet omprövas vid kontoret. För återbehov av överprövning inte skulle finnas. I stående fall skall emellertid kontoret ha att praxis har dock utbildat sig en möjlighet att hänvisa sökanden att vända sig till direktionen. Ett sådant system kommer att ge alla få avslagsbeslut omprövade genom klagan till lånesökande underrättelse om möjligheten riksbankens direktion i Stockholm. I låne- att fästa den centrala instansens uppmärkdistriktet för Stockholm görs emellertid samhet på hur ett låneärende handlagts. redan den första prövningen av ansökningar Samtidigt blir det för många sökande klarom bosättningslån av bankens direktion. I lagt att gällande författning eller i instruksådana låneärenden fyller direktionen den tion fastlagda riktlinjer klart hindrar att lån lämnas, något som är ägnat att förmå dem dubbla funktionen av första instans och att avstå från skäligen meningslösa försök att överprövningsinstans. föra sitt ärende vidare. Anledning att ge möjlighet att överklaga Bankofullmäktige har som svar på en fråga också direktionens beslut i bosättningslåneom överprövningsmöjlighet bör införas anärende synes ej föreligga. Ett ärende kan där fört följande. alltid bli omprövat och det finns, genom att tre fullmäktige med riksbankschefen som Såvitt kan utläsas av författningen om ordförande ingår i direktionen, alltid garanbosättningslån och tillgängliga förarbeten har tier för att det sociala intresset och riksbandet ej varit avsikten att ge möjlighet till en kens högsta ledning är representerade vid besvärsprövning i bosättningslåneärenden. prövningen av ansökningar om bosättningsDet torde ha ansetts tillkomma riksbankens lån. Det kan förutsättas att så också blir kontorsstyrelser att som enda instans pröva förhållandet om, såsom ibland övervägts, frågan om bosättningslån. Såsom torde vara dylika ärenden skulle från direktionen överbekant för kommitte'n har emellertid i praxis föras till en särskild lånedelegation. riksbankens direktion ansett sig ha möjlighet att såsom överordnad instans inom riksÄven om möjligheten att erhålla bosättbanken behandla ett låneärende som särskilt ningslån inte utgör en social rättighet i vanlig 332

SOU 1972:34

mening, anser kommittén att möjlighet till omprövning bör föreligga av beslut som innebär avslag helt eller delvis på låneansökan. En ordning som i åtskilliga fall innebär ett sådant förfarande har också redan utbildats. Regler om omprövning av lånebeslut bör tas in i författningen och klargöras i ansökningshandlingar och beslutsmeddelanden. Överprövningen bör verkställas av direktionen för riksbanken eller en särskild central lånedelegation inom banken. En ändrad ordning kan behöva införas för handläggningen i första instans av låneansökningarna från Stockholm sdistriktet. Det bör ankomma på riksbanken att utfärda bestämmelser rörande delegering av beslut om bosättningslån inom bankens stockholmsdistrikt. Den lokala förmedlingen av ansökningar om bosättningslån har sedan lånen infördes skett genom ortsombud. Dessa har också hjälpt riksbankens avdelningskontor med att samla in uppgifter om de sökande som skall ligga till grund för lånebeslut. I varje kommun skall finnas minst ett av kommunen valt ortsombud. Till ortsombud skall enligt kungörelsen utses person med erfarenhet av social verksamhet. Antalet ortsombud uppgår för närvarande till ca 700. Utvecklingen synes ha gått i den riktningen att till ortsombud mer och mer har utsetts tjänstemän inom kommunernas socialförvaltning eller liknande. Enligt uppgift från riksbanken har det förekommit svårigheter att rekrytera ortsombud på vissa håll. Det finns enligt kommitténs mening skäl att ompröva den lokala förmedlingen av ansökningar om bosättningslån. För de sökande torde det vara naturligast att även i fråga om bosättningslån vända sig till någon av de myndigheter som handhar andra sociala förmåner. Ur administrativ synpunkt torde det innebära en förenkling om ansökningarna förmedlas av en sådan myndighet. Kommittén finner det lämpligt att ortsombudens arbetsuppgifter överförs till något lämpligt organ som kommunfullmäktige beslutar. Ett övertagande av den lokala förmedlingen av ansökningar om bosättningslån SOU 1972:34

synes inte behöva medföra några betydande administrativa merkostnader för kommunerna. Ortsombuden uppbär för närvarande ersättning av statsmedel med tio kr. för fullständig ansökan och sex kr. för ansökan som även annat ortsombud yttrat sig över. I statsverkspropositionen för år 1972/73 är upptaget ett belopp på 210 000 kr. för ersättning till ortsombuden. Vid bifall till kommitténs förslag till omläggning utgår kommittén från att förmedling av ansökningar om bosättningslån kommer att ingå i arbetsuppgifterna för vederbörande socialtjänsteman. Någon ersättning till kommunen för detta ändamål bör inte utgå. Kostnader Kommittén har föreslagit att prövningen av ansökningar om bosättningslån i vissa fall blir mindre restriktiv så att ökade sociala hänsyn tas bl. a. vid barnförekomst. Detta kan på sikt komma att medföra behov av avkortning eller avskrivning av lån i något ökad omfattning. Kostnaderna härför är svåra att beräkna men torde sannolikt bli relativt begränsade. Det lokala arbetet med bosättningslånen föreslås överfört till det organ som kommunfullmäktige bestämmer. I det sammanhanget föreslås också att den ersättning som nu utgår till ortsombuden slopas, vilket medför en kostnadsminskning för staten med 0,2 milj. kr. Kostnadsökningen för kommunerna torde bli av ungefär samma storleksordning.

III Invandrarbarnens rätt till vissa förmåner Kommitténs uppdrag 1 motionerna 1:575 och 11:719 till 1966 års riksdag yrkades ändring av reglerna för vårdbidrag till svårt handikappade barn. Motionärerna ansåg att bidrag borde kunna utgå även till utländska barn som är mantalsskrivna i Sverige om barnets särskilda vårdbehov uppkommit vid födelsen här eller under barnets vistelse här i landet. Utskottet anförde i sitt utlåtande (L2U 1966:43) bl. a. följande. 333

Enligt utskottets mening talar beaktansvärda skäl för motionärernas önskemål om en uppmjukning i vissa fall av det absoluta kravet på svenskt medborgarskap som villkor för erhållande av vårdbidrag. Om svensk kvinna gifter sig med en man av annan nationalitet erhåller enligt gällande medborgarskapsregler makarnas barn ofta faderns medborgarskap. Frågan om möjligheterna att låta vårdbidrag utgå även i dylika fall, där någon av föräldrarna har stark anknytning till vårt land synes i lämpligt sammanhang böra bli föremål för närmare övervägande. Vad utskottet anfört torde böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Riksdagens skrivelse har överlämnats till familjepolitiska kommitte'n. Vid 1968 års riksdag behandlade första lagutskottet i sitt utlåtande (nr. 54) bl. a. de likalydande motionerna 1:16 och 11:65. I dessa motioner krävdes att möjligheter öppnas till dubbelt medborgarskap för utländska barn där den ena föräldern är svensk medborgare, bl. a. för att barnen skulle kunna få barnpension eller bidragsförskott. Utskottet avvisade i princip tanken på dubbelt medborgarskap för dessa fall och anförde fortsättningsvis bl. a. följande. Utskottet vill dock understryka att uppmärksamheten även i fortsättningen bör vara riktad på möjligheterna att — inom ramen för våra internationella förpliktelser — vid behov i det enskilda fallet bortse från främmande medborgarskap vid beviljande av naturalisation av barn. Det är uppenbart att de av lagstiftningen betingade olikheterna i socialt hänseende mellan svenska barn och här bosatta utländska barn i viss utsträckning har utjämnats genom internationella överenskommelser. Utskottet finner det angeläget att Sverige även i fortsättningen spelar en aktiv roll för att få till stånd internationella överenskommelser på det sociala området. I likhet med riksdagens ställningstagande år 1966 i fråga om vårdbidrag anser utskottet att det i lämpligt sammanhang även bör utredas om inte uppmjukning av medborgarskapskravet kan ske beträffande barnpension och bidragsförkott. Vad utskottet anfört i denna del torde böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom. Riksdagen beslöt att i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet anfört i 334

fråga om sociala förmåner åt i Sverige bosatta utländska barn. Även denna skrivelse (1968:395) har överlämnats till familjepolitiska kommittén. Gällande bestämmelser för vissa familjepolitiska förmåner Utländska barn i Sverige har i väsentliga delar samma sociala förmåner som svenska barn. Vissa skillnader förekommer dock. Barnbidrag utgår, enligt lagen om allmänna barnbidrag, för barn som är svensk medborgare och bosatt i riket. Barnbidrag utgår även för barn som är bosatt här, men som inte är svensk medborgare, under förutsättning antingen att barnets fostrare är bosatt och mantalsskriven i Sverige eller att barnet eller någon av dess föräldrar vistats i Sverige sedan minst sex månader. Bostadstillägg enligt kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer utgår till barnfamiljer som är bosatta här i riket. Något krav på svenskt medborgarskap har inte uppställts. För statsbidragsberättigande kommunala bostadstillägg gäller i detta avseende samma regler som för statliga tillägg. Enligt lagen om bidragsförskott utgår bidragsförskott till barn som är svensk medborgare och bosatt i riket. För barn som inte är svensk medborgare utgår bidragsförskott om vårdnadshavaren är svensk medborgare och bosatt i riket. För barn som är medborgare i annat nordiskt land gäller enligt den nordiska trygghetskonventionen samma regler som för svenskt barn. Bidragsförskott kan också utgå om barnet och dess vårdnadshavare är statslösa eller politiska flyktingar samt vårdnadshavaren sedan sex månader vistas i Sverige. För barnpension från folkpensioneringen och för vårdbidrag till svårt handikappat barn gäller de allmänna reglerna för folkpensionsförmåner. För rätt till svensk folkpensionsförmån krävs i princip svenskt medborgarskap och bosättning i riket. Eftergift från kravet på svenskt medborgarskap som förutsättning för rätt till folkpension kan endast ges konventionsvägen. SOU 1972:34

Statens invandrarverk kan efter ansökan naturalisera utlänning som fyllt 18 år, som sedan sju år har sin hemvist i riket, fört en hederlig vandel samt har möjlighet att försörja sig och sin familj. 1 vissa fall, bl. a. om sökanden är gift med svensk medborgare, gäller lindrigare villkor för naturalisation. Naturalisation kan också omfatta sökandens ogifta barn under 18 år. Det vanligaste är att barn blir svensk medborgare tillsammans med utländsk fader eller moder. Beträffande självständig naturalisation av barn gäller följande enligt invandrarverkets praxis. Naturalisationsansökningar för barn i bestående äktenskap med hemvist i Sverige bifalls om de lagliga vårdnadshavarna ansöker och modern är svensk medborgare. När faktisk separation skett mellan föräldrarna kan barn självständigt bli svensk medborgare om skäl härför föreligger. Även barn utom äktenskap, med svensk fader och utländsk moder, kan självständigt naturaliseras. Det bör i detta sammanhang nämnas att vårdbidraget till svårt handikappat barn upphör att utgå när barnet fyller 16 år. I stället kan den handikappade då vara berättigad till förtidspension. Denna rätt är dock i Medborgarskapsrättsliga bestämmelser princip förbehållen svensk medborgare. För Svenskt medborgarskap förvärvas vid födel- utländskt handikappat barn återstår då möjsen av dels barn i äktenskap, vars fader är ligheten att söka svenskt medborgarskap. svensk medborgare, dels här i riket fött barn i äktenskap, av vars föräldrar endast modern Kommitténs överväganden och förslag är svensk medborgare, under förutsättning att barnet inte förvärvar faderns medborgar- Under det sista årtiondet har Sverige fått skap vid födelsen. Barn utom äktenskap vars karaktären av invandrarland med ett kraftigt moder är svensk medborgare erhåller också invandringsöverskott. Antalet barn under 18 år i Sverige som är utländska medborgare svenskt medborgarskap vid födelsen. I vissa fall kan svenskt medborgarskap uppgår som förut nämnts till ca 120 000 år förvärvas genom anmälan till länsstyrelsen. 1970. År 1970 blev ca 5 300 utländska barn Således kan exempelvis en utlänning, som under 18 år svenska medborgare. Invandraroavbrutet haft sin hemvist här från det han familjerna möter naturligt nog ofta vissa fyllt 16 år och dessutom tidigare haft sin problem vid anpassningen till det svenska hemvist här under sammanlagt minst fem år, samhället. Dessa familjer bör stödjas på olika bli svensk medborgare genom anmälan till sätt och åtminstone inte missgynnas i förhållänsstyrelse efter fyllda 21 år men före 23 år. lande till svenska familjer. Det är kommitI medborgarskapslagen finns även regler téns mening att de skillnader i rätten till om naturalisation dvs. upptagande av ut- familjestöd som finns mellan svenska och ländsk medborgare till svensk medborgare. utländska barn bör tas bort i den mån inte

Konventioner har träffats med de övriga nordiska länderna 1955 (den nordiska trygghetskonventionen), med Schweiz 1954, med Storbritannien 1956, med Italien 1957 och med Jugoslavien 1968. Vidare har Sverige anslutit sig till en provisorisk europeisk överenskommelse 1953 med betydelse för, utöver redan nämnda länder, Irland, Nederländerna, Västtyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg och Grekland. Genom överenskommelserna avses att under vissa förutsättningar skapa likställighet mellan konventionslandets medborgare och svenska medborgare. Beträffande barnpensioner är oftast i konventionsfall barnets bosättningstid irrelevant då rätten i första hand avgörs av den avlidnes bosättningstid vid dödsfallet. Enligt den nordiska trygghetskonventionen gäller således att den avlidne skall ha vistats i Sverige tre år före dödsfallet och att barnet var bosatt i Sverige vid dödsfallet. Beträffande vårdbidrag till svårt handikappat barn gäller oftast i konventionsfall att barnet eller med detta sammanboende fader eller moder varit bosatt i Sverige viss tid före ansökan.

SOU 1972:34

särskilda skäl talar däremot. När det gäller utländska föräldrars och barns rätt till familjepolitiska förmåner finns det tre olika typer av regler som för närvarande tillämpas för åtminstone någon social förmån. Den första regeln är att utländska medborgare som är bosatta i landet helt jämställs med svenska. Denna regel om fullständig likabehandling är enligt kommitténs mening den mest tilltalande lösningen både av principiella och praktiska skäl. Den gäller i dag i fråga om statliga och kommunala bostadstillägg till barnfamiljer. Den andra regeln är att man tillämpar ett hårdare bosättningsvillkor för utländska medborgare. För närvarande gäller för rätt till allmänt barnbidrag för utländska barn ett särskilt krav på sex månaders vistelse i landet. Den frågan har berörts i Nordiska socialförsäkringsutskottets rapport i mars 1971 till Nordiska socialpolitiska kommittén angående en översyn av 1955 års nordiska trygghetskonvention. Utskottet förordade där att kravet på sex månaders vistelse i landet skulle slopas för barn som är medborgare i annat nordiskt land. I ett remissyttrande över rapporten den 10 juni 1971 har familjepolitiska kommittén i princip tillstyrkt att kravet på sex månaders vistelse för utländska barn helt skall tas bort. I yttrandet uttalade kommittén bl. a. att den fann det rimligt - inte minst med tanke på barnen - att alla såväl med nordiskt som med utomnordiskt medborgarskap som bosätter sig i landet skall ha samma rätt till barnbidrag för sina barn som svenska föräldrar. Kommittén pekade därvid på att invandrare som bosätter sig i Sverige har samma skyldighet att betala skatt som svenska medborgare. Slutlig ställning till rapporten och kommitténs yttrande har ännu inte tagits. Kommittén vidhåller sin uppfattning och föreslår således att det särskilda villkoret om sex månaders vistelse i landet för utländska medborgares rätt till allmänt barnbidrag slopas. Den närmare utformningen av bosättningsvillkoren för familjestöd behand336

las i kap. 15 (s. 359). Den tredje regeln är att förmånen i princip förbehålls svenska medborgare och att avsteg från denna princip endast görs genom konventioner med andra länder. Den lösningen gäller f. n. för samtliga folkpensionsförmåner, däribland barnpensionerna inom folkpensioneringen. Vårdbidrag till svårt handikappat barn ingår också f. n. - som en form av invaliditetsersättning - i folkpensioneringen. Även den förmånen tillkommer alltså utan stöd av konvention endast svenska barn. Bidragsförskotten har liknande regler om medborgarskap fastän knutet till vårdnadshavaren. Detta bl. a. med tanke på att den sociala situationen i huvudsak är densamma för dem som har bidragsförskott och dem som har barnpension och att det förekommer att den ena stödformen avlöser den andra i det enskilda fallet. Bidragsförskotten omfattas dock i motsats till pensionerna inte av någon konvention utom den nordiska trygghetskonventionen. Bakom regeln att folkpensionsförmånerna i princip förbehålls svenska medborgare ligger folkpensionens karaktär av en skattefinansierad social förmån, som utgår som en garanti för en viss minimistandard oberoende av om vederbörande betalat avgift eller skatter eller förvärvsarbetat i landet. Folkpensioneringen skiljer sig härigenom från de pensionssystem som tillämpas i flertalet andra länder. Eftersom förmånerna inte är beroende av avgiftsbetalning eller intjänandetid måste rätten till folkpensionsförmån avgränsas på annat sätt. Den nödvändiga avgränsningen av folkpensionssystemets räckvidd erhålls genom medborgarskaps- och bosättningsvillkor. Att inom hela folkpensioneringen genomföra lika regler för svenska och utländska medborgare skulie uppenbarligen kräva en djupgående omarbetning av hela systemet. Den frågan går givetvis långt utöver det uppdrag kommittén fått. Den mer begränsade fråga som kommittén har anledning att undersöka är om det är möjligt att inom ramen för nuvarande system åstadkomma en likabehandling av utländska barn som är SOU 1972:34

bosatta i Sverige i fråga om vårdbidrag, bidragsförskott och barnpension. Kommittén har i kap. 9 föreslagit att reglerna om vårdbidrag till svårt handikappat barn förs över från lagen om allmän försäkring till den nya lagen om familjestöd. En av fördelarna med denna förändring är att den ger möjlighet att lösgöra vårdbidragen från de medborgarskapsregler som gäller för folkpensionsförmåner. Bidragsförskotten behandlas redan nu i en särskild lagstiftning. Några påtagliga risker för missbruk vid ett slopande av medborgarskapsvillkoren för dessa förmåner synes inte föreligga. Kommittén föreslår därför att medborgarskapskraven slopas för rätt till bidragsförskott och vårdbidrag till svårt handikappat barn. I stället föreslås de allmänna reglerna i lagen om familjestöd gälla för dessa stödformer. Det innebär att bidragsförskott och vårdbidrag kommer att utgå i alla de fall då vårdnadshavaren och barnet är bosatta i Sverige, om villkoren i övrigt är uppfyllda. Däremot har kommittén inte funnit det möjligt att bryta ut barnpensionerna ur lagen om allmän försäkring eller att inom den lagen göra undantag från medborgarskapsreglerna i fråga om barnpension. Om medborgarskapskraven för en del av folkpensionsförmånerna efterges, kan det medföra krav på att även övriga folkpensionsförmåner skall utgå oberoende av den försäkrades nationalitet. Det är angeläget att Sverige aktivt verkar för internationella överenskommelser som i största möjliga omfattning ger utländska medborgare i Sverige rätt till svenska förmåner och ger svenska medborgare i andra länder rätt till motsvarande förmåner på lika villkor som landets egna medborgare. I avvaktan på att frågan kan lösas på ett mer permanent sätt bör emellertid ett stöd motsvarande barnpensionen tillförsäkras de utländska barn i Sverige som för närvarande på grund av medborgarskapsvillkoret går miste om barnpension. Kommittén föreslår därför att det till reglerna om bidragsförskott fogas en bestämmelse enligt vilken bidragsförskott skall utgå SOU 1972:34 22

till den som inte kan få barnpension därför att han inte har svenskt medborgarskap eller inte omfattas av konvention men som i övrigt uppfyller kraven för att få sådan pension. Bidragsförskott föreslås då utgå med samma belopp som barnpension från folkpensioneringen. Det kan påpekas att åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år, medan den för barnpension är 16 år. Även i de fall där medborgarskapskraven för barnpension ej uppfylls och därför bidragsförskott i enlighet med kommittéförslaget utgår med belopp motsvarande barnpension, bör åldersgränsen för barnpension gälla. Kommittén har dock i kap. 11 föreslagit - liksom tidigare pensionsförsäkringskommittén — att åldersgränsen för barnpension från folkpensioneringen höjs till 18 år. Kostnader Att ta bort medborgarskapskraven för rätt till bidragsförskott beräknas kosta ca 6,5 milj. kr. Kommitténs förslag att bidragsförskott, med belopp motsvarande barnpension, skall utgå till den som inte kan få barnpension därför att han ej har svenskt medborgarskap eller ej omfattas av konvention, men som i övrigt uppfyller kraven att få sådan pension beräknas kosta ca 1,4 milj. kr. Ett slopande av medborgarskapskraven för rätt till vårdbidrag för svårt handikappat barn beräknas kosta ca 1,1 milj. kr. Den totala kostnaden för slopande av dessa medborgarskapskrav, enligt kommitténs förslag, skulle således uppgå till ca 9 milj. kr. Att ta bort det särskilda kravet på sex månaders bosättning i Sverige för utländska barn i fråga om rätt till allmänt barnbidrag beräknas kosta ca 11 milj. kr. Kostnaderna har beräknats med utgångspunkt från förhållandena den 1 januari 1971. Förändringar i antalet invandrare kan naturligtvis komma att påverka de beräknade kostnaderna.

anstalten utan att vårdas genom dess försorg. (9 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.) Gällande bestämmelser I sammanhanget kan nämnas att enligt 10 Barnbidrag. Barnbidrag utgår inte för kvartal kap. 2 § lagen om allmän försäkring folkpenvid vars ingång kostnaderna för barns vård på sion i form av barnpension samt barntillägg anstalt eller för kost och bostad åt barnet till ålderspension och förtidspension ej utgår, helt bestrids av statsmedel. Inackordering vid om barn under hel månad på statens bekostnomadskola är undantagen. (6 § lagen nad åtnjuter vård på anstalt eller eljest kost (1947:529) om allmänna barnbidrag.) Barn- och logi. Vidare innehåller kungörelsen bidrag får uppbäras av kommunalt organ för (1962:393) om rätt i vissa fall för kommun kvartal vid vars ingång i annat fall barn eller annan att uppbära folkpension regler vårdas på anstalt på allmän bekostnad, i den som i fråga om barnpension och barntillägg i mån kostnaden får uttas av barnet eller stort motsvarar de som gäller för barnbidrag annan enskild person (7 § nämnda lag). Vad och bidragsförskott när barn vårdas på instisom sägs om kommunalt organ äger motsva- tution som ej bekostas av staten. rande tillämpning på landstingskommun och kommun som ej tillhör landstingskommun Kommitténs överväganden och förslag eller, efter Konungens bestämmande, annan huvudman i fråga om barnbidrag för barn RAFA-utredningen (se närmare kap. 14) har som bor i vissa hem som avses i lagen (1967: för kommittén aktualiserat frågan om det är 940) ang. omsorger om vissa psykiskt ut- rationellt att betalning av småbelopp sker löpande mellan olika skatte finansierade orvecklingsstörda (7 § nämnda lag), m. m. Bidragsförskott. Vårdas barn på anstalt gan i samhället såsom nu är fallet med under hel månad på statens bekostnad, utgår barnbidragen och bidragsförskotten. Statens bidrag till kommunerna för deras inte bidragsförskott för den månaden. Inackordering vid nomadskola är undantagen. (8 § kostnader för olika vårdformer bör enligt lagen 1964:143 om bidragsförskott.) Vårdas kommitténs mening lämnas i ett sammanbarn i annat fall under hel månad på anstalt hang och inte till en del genom att sociala eller vårdas barn eljest på allmän bekostnad, bidrag under vissa omständigheter överförs äger den som driver anstalten eller det kom- till kommunerna. I den mån av samhället munala organ som svarar för vårdkostnaden bekostad vård skall leda till att allmänna att, i den mån Konungen så förordnar, upp- barnbidrag till enskilda inte skall utgå, bör bära så stor del av bidragsförskottet som bidragen upphöra, oberoende av vilket samsvarar mot vårdkostnaden. (9 § sistnämnda hällsorgan som bekostar vården. När det lag.) I kungörelsen (1964:144) med vissa gäller vårdbidragen förekommer inte några bestämmelser ang. tillämpningen av lagen om transfereringar till kommunerna. Även bidragsförskott har regler givits som i stort önskemålet om så långt möjligt överensstämmotsvarar de som gäller för barnbidrag i mande regler för olika former av familjestöd talar därför för en ändring. fråga om andra än kommunala organ. Kommittén föreslår således att rätten för Vårdbidrag till svårt handikappat barn. Vårdbidrag utgår inte till barn som stadigva- kommun eller annan att uppbära barnbidrag rande vårdas på anstalt som tillhör staten, och bidragsförskott för barn som vårdas på kommun, landstingskommun eller på enskild institution skall upphöra. Liksom hittills bör anstalt till vars drift statsbidrag utgår. Inte dock bidragsförskott kunna utgå till komheller utgår vårdbidrag om barnet vårdas mun för barn som är omhändertaget för genom anstaltens försorg utom denna. Ko- samhällsvård och som vistas i fosterhem. nungen får dock förordna att vårdbidrag Motsvarande frågor beträffande vissa penskall utges för tid då barnet vistas utom sionsförmåner bör prövas i annat sammanhang. IV Kontantstödet när barn vårdas på institution

338 SOU 1972:34

Kommittén återkommer i kap. 15 till frågan i vilken utsträckning föräldrarna bör erhålla barnbidrag, bidragsförskott och vårdbidrag för barn som vårdas på institution. Kostnader Det finns inte någon statistik över hur många barnbidrag och bidragsförskott som går till kommunala eller enskilda organ i stället för till föräldrarna. Med utgångspunkt i tillgängligt material kan man emellertid uppskatta att barnbidrag för 15 000 barn och bidragsförskott till högt räknat 2 000 barn f. n. går till kommuner och landstingskommuner. Inkomstminskningen för kommunerna om dessa bidrag upphör kan uppskattas till ca (18 + 5=) 23 milj. kr. För staten uppkommer motsvarande kostnadsminskning. I kap. 13 ges en särskild redovisning av hur kommitténs olika förslag påverkar statens och kommunernas kostnader. V Några sjukförsäkringsfrågor Undantag från fridagsregeln i vissa fall Inledning Sjukpenning utgår normalt fr. o. m. dagen efter insjuknandedagen. Den s. k. fridagsregeln innebär emellertid att en person som normalt arbetar fem dagar i veckan och som är sjuk högst sex dagar utöver insjuknandedagen inte får ersättning för dagar som normalt är arbetsfria. Från denna fridagsregel undantas hemmamakeförsäkrade och försäkrade i sjukpenningklass 2 som skulle ha varit hemmamakeförsäkrade om de inte haft förvärvsarbete. Dessa hemmamakar och likställda får alltså sjukpenning för varje sjukdag efter insjuknandedagen även vid kortvarig sjukdom. Reglerna återfinns i 3 kap. 10 § lagen om allmän försäkring. Fridagsregeln tillkom i samband med att den tidigare gällande tre-dagars karenstiden inom sjukförsäkringen slopades genom lagändring år 1967 (SFS 1967:350). Motiven för införande av fridagsregeln var att under kortare sjukperioder förhindra överkompenSOU 1972:34

sation i den meningen att sjukpenning skulle komma att utgä även då inkomstbortfall inte förelåg. I förarbetena till lagstiftningen konstaterades att fridagsregeln inte utan vidare kunde överföras till de då s. k. hemmafruförsäkrade eftersom det i praktiken skulle innebära att de gamla karenstiderna skulle behållas för denna grupp. I propositionen 1966:113 föreslogs därför att fridagsregeln inte skulle gälla hemmafruförsäkrade kvinnor och kvinnor i sjukpenningklass nr 2 som skulle ha varit hemmafruar om de inte haft förvärvsarbete. Departementschefen påpekade också svårigheterna att finna någon helt invändningsfri lösning på problemet om undantag från fridagsregeln med hänsyn till att hemmafruförsäkringen inte tar sikte på att ersätta inkomstbortfall och fridagsregeln därför inte passar för de hemmafruförsäkrade. Departementschefen menade också att det kunde anföras skäl för att även andra kvinnor borde vara undantagna från fridagsregeln om de har barn i hemmet. Denna fråga fann han dock ha sådant samband med familjepolitiska kommitténs arbetsuppgifter att den borde prövas av denna kommitté. Fr. o. m. den 1 januari 1971 omfattas både män och kvinnor av hemmamakeförsäkringen. Familjepolitiska kommittén lade i sin promemoria Jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen (Stencil 1969:7, socialdepartementet) fram förslag härom. Även på andra områden inom sjukförsäkringen - bl. a. beträffande frivillig försäkring och barntillägg till sjukpenning föreslog kommittén i promemorian att då gällande särbestämmelser för kvinnor skulle ändras till att även omfatta män. Lagändringarna trädde i enlighet med kommitténs förslag i kraft den 1 januari 1971. Kommitténs överväganden Hemmamakeförsäkringen omfattar person som är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under 16 år till honom eller hans make eller med någon med 339

vilken han varit gift eller har haft barn. Försäkringen omfattar således även personer utan barn. Hemmamakeförsäkringen är ett avsteg från principen inom sjukförsäkringen i övrigt att sjukpenningen skall ge kompensation för inkomstbortfall. 1 stället kan sjukpenningen sägas utgöra viss kompensation för de merkostnader som uppstår vid hemmamakes sjukdom. Sjukpenningen till hemmamakeförsäkrade har även motiverats som viss ersättning för bortfallet av hemmamakes arbetsinsats i hemmet. Den omständigheten att sjukpenningen för hemmamakeförsäkrade resp. för andra försäkrade har olika syften kan sägas ha varit anledningen till den differentierade behandlingen av de båda grupperna när det gäller fridagsregeln. I praktiken medför särbehandlingen effekter som kan te sig diskutabla. Försäkrad med förvärvsinkomst som uppgår till 1 800 kr. eller mer per år får på grund av fridagsregeln inte någon ersättning för högst två dagar - i regel lördag och söndag - vid kortare sjukdom medan en hemmamakeförsäkrad får detta. Ändå torde förvärvsarbetande makar i högre grad än hemmamakar vara hänvisade till att sköta en stor del av hemarbetet just på de arbetsfria dagarna. Man kunde tänka sig att begränsa undantaget från fridagsregeln till att gälla föräldrar med barn under en viss ålder men i gengäld utsträcka undantagets tillämpning så att även förvärvsarbetande föräldrar med barn under denna ålder får grundsjukpenning under arbetsfria dagar. Principiellt är det mer tilltalande att knyta den förmån som undantaget från fridagsregeln är till förekomst av barn i stället för till civilstånd. Hela hemmamakeförsäkringen är emellertid en förmån som i huvudsak bygger på civilstånd, dvs. tillfaller gifta hemmamakar oberoende om de har minderåriga barn. Kommittén har i promemorian Jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen ifrågasatt uppbyggnaden av hemmamakeförsäkringen. Bl. a. framhölls att ett återkommande önskemål i den socialpolitiska debatten under senare år varit att 340

de socialpolitiska förmånerna skall knytas till förekomsten av barn i stället för till civilstånd. Kommittén påpekade att det onekligen främst är i familjer med barn som svårigheterna och utgifterna kan bli stora när en hemarbetande make blir sjuk, särskilt om barnen är små. En möjlighet att tillgodose dessa synpunkter vore, menade kommittén, att begränsa en hemmamakeförsäkring till att avse barnfamiljer och i stället höja ersättningsnivån för hemmamake med barn till en nivå som närmar sig en normal barntillsynskostnad. I det sammanhanget konstaterade emellertid kommittén att en reform av hemmamakeförsäkringen skulle kräva en grundläggande översyn av sjukförsäkringens uppbyggnad och utformning och därigenom gå långt utöver kommitténs uppdrag. Att nu i fråga om undantaget från fridagsregeln övergå till principen om stöd efter barnförekomst skulle medföra försämringar för hemmamakeförsäkrade utan barn och ändå ge en kostnadsökning på ca 1 milj. kr. genom att förmånen skulle utsträckas till förvärvsarbetande föräldrar. Det praktiska värdet av en sådan reform förefaller relativt obetydligt. Inte heller principiellt skulle en reform vara av större betydelse sä länge övriga förmåner som sammanhänger med hemmamakeförsäkringen fortsätter att i huvudsak utgå efter civilstånd. Kostnadsökningen måste också vägas mot andra möjligheter att förbättra familjestödet. Med hänsyn till det anförda har kommittén stannat vid att inte föreslå någon ändring av reglerna om undantag från fridagsregeln.

Frivillig försäkring för vissa kategorier Inledning I motioner till 1968 års riksdag hemställdes att den frivilliga sjukpenningförsäkringen skulle utsträckas till att omfatta vissa ytterligare grupper, nämligen dels kvinnor, som tidigare inbegripits under hemmafruförsäkringen men som inte längre uppfyller villkoren på grund av makens död eller på grund av att hemmavarande barn uppnått 16 års SOU 1972:34

ålder, dels hemmadöttrar eller andra, som vårdat anhöriga mot fritt vivre och därför varit obligatoriskt sjukpenningförsäkrade men som inte längre har någon förvärvsinkomst efter de anhörigas frånfälle, dels ock gifta män, som saknar inkomst av förvärvsarbete på grund av att de sköter hemmet. Enligt andra lagutskottets mening (2LU 1968:49) förelåg ett i gällande lagstiftning obeaktat behov av försäkringsskydd vid sjukdom för de av motionärerna åsyftade kategorierna. Möjligheter att utsträcka rätten att teckna frivillig sjukpenningförsäkring till dessa grupper borde därför enligt utskottet övervägas. Utskottet anförde vidare följande. Önskemålet om översyn av sjukpenningreglerna torde delvis bli tillgodosett genom det utredningsarbete som pågår inom familjepolitiska kommittén. Det finns anledning anta att kommitte'n, som enligt sina direktiv har att ägna särskild uppmärksamhet åt de ensamstående barnförsörjarna, kommer att pröva bl. a. sextonårsgränsens betydelse inom sjukpenningförsäkringen. Även för övriga i motionerna berörda grupper - kvinnor som ej längre uppfyller villkoren för hemmafruförsäkring på grund av makes död samt hemmadöttrar vars åldriga anhöriga avlidit - bör enligt utskottets mening möjligheten att teckna frivillig sjukpenningförsäkring bli föremål för utredning. Riksdagen beslöt på utskottets hemställan att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning av frågan om vidgad möjlighet att teckna frivillig försäkring. Riksdagens skrivelse (1968:330) jämte utskottsutlåtandet har sedan överlämnats till familjepolitiska kommittén. För att kunna omfattas av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen måste man vara antingen förvärvsarbetande eller tillhöra den grupp försäkrade som betecknas som hemmamakar. För att en försäkrads arbetsinkomst skall medföra rätt till sjukpenningförsäkring måste arbetsinkomsten uppgå till minst 1 800 kr. om året. Den som har sådan inkomst skall vara tillförsäkrad en grundsjukpenning på 6 kr. per dag. Försäkrad som har en arbetsinkomst på minst 2 600 kr. SOU 1972:34

skall dessutom vara tillförsäkrad en tilläggssjukpenning på minst 1 kr. och högst 46 kr. per dag beroende på årsinkomstens storlek. Såsom hemmamake räknas sådan försäkrad under 67 år, som inte har någon arbetsinkomst eller har så ringa arbetsinkomst att den inte uppgår till 1 800 kr./år och som är gift och stadigvarande sammanbor med maken eller i annat fall stadigvarande sammanbor med barn under 16 år till honom eller hans make eller stadigvarande sammanbor med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn. Till personer som tillhör hemmamakeförsäkringen utgår grundsjukpenning med 6 kr. per dag. Den som inte längre uppfyller villkoren för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen (och som inte heller har förvärvsinkomst om minst 1 800 kr./år) skall inte vidare omfattas av sjukpenningförsäkringen. Avförandet sker i sådana situationer vid månadsskiftet närmast efter det anledning till ändring uppkommit (hemmavarande barn fyller 16 år) eller, i fall vid makes död, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet. Före den 1 januari 1971 omfattade hemmamakeförsäkringen endast kvinnor och benämndes då hemmafruförsäkring. Vid sidan av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen finns en frivillig sjukpenningförsäkring för dem som tillhör hemmamakeförsäkringen — eller som skulle ha tillhört denna om deras inkomster inte utgjort hinder därför samt för vissa studerande. Beträffande personer tillhörande hemmamakeförsäkringen gäller i huvudsak följande. Försäkring kan ske för sjukpenningtillägg med lägst 1 och högst 9 kr. per dag. Den sammanlagda sjukpenningen på grund av den obligatoriska och den frivilliga försäkringen får dock inte överstiga 15 kr. om dagen. Frivillig försäkring för hemmamakar kan tecknas med 3, 18, 33 eller 93 dagars karenstid. Försäkrad som är placerad i sjukpenningklass nr 1 eller 2 äger välja även försäkring utan karenstid. Avgifterna för den frivilliga försäkringen erläggs direkt till vederbörande försäkringskassa. Till försäkringar utgår statsbidrag med 20 % av kassans utgifter för 341

sjukpenningtillägg (75 % för ev. barntillägg). Frivillig försäkring får endast meddelas den som ej fyllt 55 år och som har god hälsa. När en försäkrad inte längre omfattas av hemmamakeförsäkringen innebär detta sålunda också att möjligheten att vara försäkrad för frivillig sjukpenning upphör. En änka utan barn under 16 år upphör att vara frivilligt sjukpenningförsäkrad vid fjärde månadsskiftet efter mannens död och en ensamstående vårdnadshavare upphör att vara frivilligt sjukpenningförsäkrad fr. o. m. månadsskiftet efter det att (yngsta) barnet fyllt 16 år.

Kommitténs överväganden och förslag Kommitténs uppdrag har varit att pröva förutsättningarna för att ge vissa ytterligare grupper möjlighet att teckna frivillig sjukpenningförsäkring. En av de åsyftade kategorierna har varit gifta män som inte har någon inkomst på grund av att de sköter hemmet. Som förut nämnts har den s. k. hemmafruförsäkringen förvandlats till en hemmamakeförsäkring. Härigenom har hemmavarande män fått samma rätt som hemmavarande kvinnor att teckna frivillig försäkring. Ett av önskemålen bakom kommitténs uppdrag i denna del har alltså redan tillgodosetts. Den omständigheten att hemmafruförsäkringen ändrats till en hemmamakeförsäkring har dessutom gjort att kommittén ansett att dess prövning av förutsättningarna för en utvidgning av möjligheterna till frivillig försäkring inte endast bör avse de grupper av kvinnor som nämns i utskottets utlåtande utan även män i motsvarande situation. De övriga grupper som berörs i utskottets utlåtande är: 1. Ensamstående vårdnadshavare som tidigare omfattats av hemmamakeförsäkringen men som inte längre gör det på grund av att hemmavarande barn uppnått 16 års ålder. 2. Personer som tidigare omfattats av hemmamakeförsäkringen men som inte längre 342

gör det på grund av att maken avlidit. 3. Hemmadöttrar eller andra som vårdat åldriga anhöriga men som inte längre är obligatoriskt sjukpenningförsäkrade efter den anhöriges frånfälle. Beträffande grupp 1 vill kommittén erinra om vad som anförts i det föregående vid behandlingen av frågan om undantag från fridagsregeln. Det kan ifrågasättas att begränsa hemmamakeförsäkringen till barnfamiljer, i första hand familjer med mindre barn. Att nu sträcka ut försäkringen till änkor, frånskilda m. fl. med barn mellan 16 och 18 år kan enligt kommitténs mening uteslutande motiveras med att hemmamakeförsäkringen f. n. omfattar alla gifta hemmamakar oberoende av om de har barn. Vid denna jämförelse framstår den nämnda tidsförlängningen för ensamföräldrar som helt rimlig. Ingenting tyder på att en reform av hemmamakeförsäkringen är nära förestående. Med hänsyn härtill finner kommittén att åldersgränsen för ensamstående föräldrars rätt att tillhöra hemmamakeförsäkringen bör höjas så att försäkringen kommer att omfatta ensamstående med barn under 18 års ålder. Kommittén föreslår således att hemmamakeförsäkringen skall omfatta person som stadigvarande sammanbor med barn under 18 år till honom eller hans make. Detta innebär samtidigt en vidgad möjlighet att teckna frivillig försäkring för dem som är hemmamake försäkrade på grund av att de sammanbor med barn. Till dess barnet fyller 18 år kommer möjligheten att teckna frivillig försäkring att finnas kvar. Kostnaden för dessa förändringar kan beräknas till ca 1,3 milj. kr. varav ca 1 milj. kr. belöper på hemmamakeförsäkringen och resten på den frivilliga försäkringen. Prövningen för grupp 2 avser också den en utvidgning av hemmamakeförsäkringen. Så länge denna försäkring omfattar gifta som sammanbor med make har kommittén nyss funnit det vara rimligt att man därmed jämställer ensamförälder som bor tillsammans med barn t. o. m. upp till 18-årsåldern. DäreSOU 1972:34

mot finner kommittén det inte motiverat att sträcka ut sjukpenningskyddet - vare sig obligatoriskt eller frivilligt - uteslutande på grund av ett förutvarande civilstånd eller samboendeförhållande. När det gäller grupp 3 slutligen kan erinras om att socialpolitiska kommittén på sin tid gjorde ett försök att bedöma det totala antalet hemmadöttrar (Stencil S 1963:2, socialdepartementet) för att bl. a. få en uppfattning om arten och omfattningen av hemmadotterproblemet på längre sikt. Statistiska uppgifter om hemmadöttrarna redovisades för 769 kommuner (75 % av landets kommuner år 1962, Stockholms stad inte inräknad). Vid undersökningstillfället i april 1962 fanns 2 495 aktiva hemmadöttrar samt 1 581 ensamställda f. d. hemmadöttrar. Antalet hemmadöttrar torde ha decimerats ytterligare under de gångna åren. Huvudproblemet för f. d. hemmadöttrar och likställda - en något svårdefinierbar kategori - gäller enligt kommitténs mening inte ett ekonomiskt skydd vid sjukdom utan försörjningsmöjligheterna över huvud taget. De har också uppmärksammats av arbetsmarknadsmyndigheterna som genom omskolning, arbetsträning eller genom att ge möjlighet till någon form av skyddat eller halvskyddat arbete söker föra in dem på arbetsmarknaden. I regel torde förvärvsarbete vara den bästa lösningen både ur den enskildes och ur samhällets synpunkt. I dessa fall kommer också vederbörande att tillhöra den obligatoriska sjukförsäkringen. Om arbetsmarknadsmyndigheterna inte lyckas med försök till arbetsplacering, torde de vidgade möjligheterna till förtidspension erbjuda en lösning i vissa fall. Att skapa särskilda regler inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen med tanke på det fåtal fall då f. d. hemmadöttrar inte erhåller förvärvsarbete eller förtidspension finner kommittén inte påkallat.

SOU 1972:34

13 Utbyggnadsprogram: Kostnader och finansiering

Kostnader Genom förstärkningen av bostadstilläggen från den 1 april 1972 har barnfamiljer i lägre inkomstlägen, särskilt familjer med höga boendekostnader, tillförts ett ytterligare ekonomiskt stöd av storleksordningen 330 milj. kr. för helt år räknat. Denna reform kan till större delen ses som ett tidigareläggande av en utbyggnad som eljest skulle ha föreslagits från kommitténs sida. Lägger man samman kostnaderna för de olika förslag till utbyggnad av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna som kommittén för fram i detta betänkande, skulle familjestödet förstärkas med ytterligare ca 935 milj. kr. Inräknat kostnaden för de i år genomförda förbättringarna av bostadstilläggen ger det en sammanlagd förstärkning av barnstödet på ca 1 265 milj. kr. i ren reformkostnad. Det motsvarar en ökning med en tredjedel av det sammanlagda kontantstöd som utgick till barnfamiljerna år 1971. Kommittén har i det föregående starkt understrukit vikten av en fortsatt utbyggnad av samhällets barntillsyn. Det bästa ekonomiska stödet till en barnfamilj är att båda föräldrarna får möjlighet att förvärvsarbeta. Kontantstödet kan inte annat än i särskilda situationer läggas på en sådan nivå att det kommer i närheten av värdet av en förälders arbetsförtjänst. En ökad satsning på barntillsynsverksamheten inverkar inte heller på 344

andra befolkningsgruppers konsumtionsutrymme på det sätt som ett förstärkt kontantstöd måste göra. Det hänger samman med att fler barntillsynsplatser medför ökad produktion och ökade skatteinkomster för stat och kommun, därtill också i viss mån minskade utgifter för inkomstprövat stöd. Vid överväganden rörande olika familjepolitiska åtgärder vill kommittén därför först betona att en snabb utbyggnad av samhällets barntillsyn bör fortgå jämsides med en utbyggnad av kontantstödet. Kommittén bedömer det inte som realistiskt att på en gång genomföra en ytterligare förstärkning av kontantstödet till barnfamiljerna av storleksordningen drygt 900 milj. kr. Som jämförelse kan erinras om att de familjepolitiska reformer som beslutades åren 1968 och 1971 medförde en ökning av kontantstödet med drygt 300 milj. kr. vid vardera tillfället. Medel till de förstärkningar av familjestödet kommittén föreslår måste tas någonstans, oavsett om finansieringen sker genom skatt, arbetsgivaravgifter, de försäkrades egna avgifter till den allmänna försäkringen eller på annat sätt. Delvis får reformerna betalas av barnfamiljerna själva, delvis av de barnlösa, varvid dock pensionärerna normalt hålls utanför. En illustration av hur ett förstärkt barnstöd kan tänkas påverka situationen för olika befolkningsgrupper finns i kap. 7. En förstärkning av barnstödet med ca 900 SOU 1972:34

milj. kr. motsvarar en höjning av mervärdeskatten med närmare 1 %, vilket i sin tur t. ex. skulle medföra en utgiftsökning på ca 200 kr./år för två barnlösa makar med en inkomst på 40 000 kr./år. Förstärkningar av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna är endast en av de många kostnadskrävande reformer som f. n. förbereds i olika utredningar. Barntillsynsverksamhetens utbyggnad — vilken redan nämnts kommer upp i samband med barnstugeutredningens kommande betänkande. Bland andra utredningar vilkas förslag kan komma att vägas mot familjestödet vid bedömningen av det tillgängliga reformutrymmet kan bara från socialdepartementets verksamhetsområde nämnas utredningen om en tandvårdsförsäkring, pensionsålderskommittén och arbetsmiljöutredningen.

Kommittén anser emellertid att det finns så starka motiv för alla de förbättringar av kontantstödet för barnfamiljerna som här föreslagits att de bör ingå i ett utbyggnadsprogram för familjestödet som bör genomföras successivt under de närmaste åren. Programmet bör kunna börja genomföras den 1 januari 1974 och bör kunna vara fullt genomfört under år 1976. De förslag som läggs fram i detta betänkande kan alltså betraktas som ett treårsprogram för utbyggnad av kontantstödet till barnfamiljerna. Utbyggnader av kontantstödet till barnfamiljerna utöver detta treårsprogram bör, av tidigare redovisade skäl, främst gälla en höjning av garantinivån för den föreslagna föräldrapenningen och en fortsatt förbättring av det statliga bostadstillägget till barnfamiljer.

Tabell 157. Sammanfattning av kostnaderna för de i betänkandet angivna förbättringarna av familjestödet. Stödform

Årskostnad i milj. kr. Delpost

1. Föräldrapenning: a) Garantinivå 20 kr./dag i 6 mån. (nettokostnad) b) Tillägg av 7:e ersättningsmånad c) Tillägg av 8 :e ersättningsmånad d) Faderns ledighet (merkostnad för 1 mån. i genomsnitt)

90 95 95 40

2. Sjukpenning vid vård av sjukt barn (10 dagar per familj) 3. Vårdbidrag för svårt handikappat barn (nettokostnad) 4. Bostadstillägg till barnfamiljer 1 : a) Ändrad inkomstprövning b) Höjd åldersgräns (från 17 till 18 år, nettokostnad) c) Höjt belopp från 75 till 100 kr./mån. och barn 5. Barnpensioner: a) Höjd åldersgräns (från 16 till 18 år), avrundat b) Höjd nivå i vissa fall, avrundat 6. Likställighet för invandrarbarn: a) Barnbidrag (avkortad väntetid) b) Bidragsförskott c) Barnpension (i form av bidragsförskott) d) Vårdbidrag för svårt handikappat barn

25 10

11 7 1 1

8. Enhetliga daghems- och familjedaghemsavgifter (14 resp. 7 kr ./dag) Summa p. 1-8 Bostadsstöd till låginkomstgrupper utan barn m. m. (kap. 16) 2 1

320 60 10

20 40 350

7. Ändrade regler för bidragsförskott, utvidgning av ensamstående föräldrars rätt till hemmamakeförsäkring m. m.

2 Summa

10 70 935 95

Det statliga bostadstillägget bör framdeles kallas inkomstprövat barntillägg, se kap. 15. Inkl. sänkt hyresgräns för ensamstående med barn, kostnad ca 30 milj. kr.

SOU 1972:34

vilket innebär att 75 % eller ca 100 milj. kr. finansieras genom arbetsgivaravgifter till sjukförsäkringen medan 25% eller ca 35 milj. kr. får belasta samtliga försäkrades egna avgifter för tilläggssjukpenning. Finansiering Kostnaderna för rätten till sjukpenning Kostnadsökningen för den föräldrapenning vid vård av sjukt barn (p. 2) bör finansieras kommittén föreslår (p. 1) kan - som framgår som annan sjukpenning. Av de ca 60 milj. kr. av tabell 157 - fördelas på ca 90 milj. kr. för som reformen beräknas kosta torde således ca garantinivån vid oförändrad ersättningstid, 10 milj. kr. får finansieras genom ökade ca 190 milj. kr. pä förlängningen av ersätt- statsbidrag, ca 15 milj. kr. genom höjning av ningstiden från sex till åtta månader och ca de försäkrades egna avgifter och ca 35 milj. 40 milj. kr. på faderns rätt till ersättning kr. genom höjda arbetsgivaravgifter. (kostnaden uppkommer till följd av att fäBeträffande finansieringen av vårdbidraget derna genomsnittligt är i högre sjukpenning- för svårt handikappat barn (p. 3) hänvisas till klass än mödrarna). Av de 190 milj. kr. som kap. 9. Förstärkningen av bostadstilläggen den förlängda ersättningstiden beräknas kos- (p. 4) gäller direkt främst det helt statsfinanta avser ca 45 milj. kr. det grundbelopp på 6 sierade statliga bostadstillägget. Indirekt lekr./dag som f. n. betalas ut i form av moder- der emellertid ökningar av det statliga boskapspenning medan 50 milj. kr. avser kost- stadstillägget även till att kommunalt bonadsökningen för garantinivån. stadstillägg kommer att utgå i ökad utsträckFöräldrapenningen innebär en utbyggnad ning. Det är en följd av att de båda bidragen av den nuvarande moderskapsförsäkringen. vid inkomstprövningen läggs samman. Den F. n. finansieras moderskapspenningen — lik- sammanlagda kostnadsökningen (netto efter som grundsjukpenning — till 55 % genom statsbidrag) för kommunerna beräknas till ca statsbidrag och till 45 % genom de försäkra- 20 milj. kr. Resterande 390 milj. kr. faller sådes egna avgifter. Den nuvarande moder- ledes på staten. skapspenningen förutsätts gå in i garantiI övrigt förtjänar följande punkter särskilnivån som en del av dagbeloppet. Tilläggs- da kommentarer. sjukpenningen vid barnsbörd finansieras geDe enhetliga daghemsavgifterna (p. 8) nom arbetsgivaravgifter och de försäkrades medför minskade avgiftsintäkter för kommuegna avgifter. nerna. Kommittén har förutsatt att kommuStatsbidrag motsvarande 55 % av kostna- nerna kompenseras för detta inkomstbortfall den bör enligt kommitténs mening beräknas genom höjda statsbidrag till daghem och för de delar av kostnadsökningen som avser familjedaghem. Kostnadsökningen för enhet6 kr./dag för den förlängda ersättningstiden liga daghemsavgifter kommer därigenom att (45 milj. kr.) och merkostnader för garanti- helt falla på staten. nivån (90 + 50 milj. kr.), dvs. sammanlagt En utvidgning av de kommunala bostads185 milj. kr. Av kostnadsökningen för för- tilläggen till att även omfatta låginkomstäldrapenningen bör således 100 milj. kr. grupper utan barn m. m. behandlas i kap. 16. (55% av 185 milj. kr.) täckas genom stats- En sådan reform beräknas sammanlagt kosta bidrag. Resterande 85 milj. kr. avseende ca 95 milj. kr. Däri ingår kostnaden för sänkt dessa delar av föräldrapenningen får - på hyresgräns för ensamstående med barn (ca samma sätt som grundsjukpenning — finan- 30 milj. kr.). Av nämnda 95 milj. kr. faller, sieras genom samtliga försäkrades egna sjuk- med de finansieringsregler som nu gäller för försäkringsavgifter. kommunala bostadstillägg, 40 % eller ca 40 Övriga delar av kostnadsökningen för för- milj. kr. på kommunerna. äldrapenningen (135 milj. kr.) bör finansieI kap. 12 föreslås att bidragsförskotten ras på samma sätt som tilläggssjukpenning, helt skall finansieras av statsmedel. Detta Kostnaderna för de i betänkandet angivna förbättringarna framgår av kap. 9—12 och 16. En sammanfattning lämnas i tabell 157.

346 SOU 1972:34

genomförs blir det å andra sidan en kostnadsökning på ca 40 milj. kr. för kommunerna. Härtill kommer ett bortfall av kostnader för kommunerna på närmare 50 milj. kr. avseende administration av allmänna barnbidrag, bostadstillägg och bidragsförskott, vilka stödformer enligt kommitténs förslag i nästa kapitel skall föras över på de allmänna försäkringskassorna. För försäkringskassorna uppkommer därvid ökade administrationskostnader med närmare 35 milj. kr. Rationaliseringsvinsten vid omläggningen kan beräknas till inemot 15 milj. kr. En övergång till månadsutbetalning av barnbidragen beräknas öka kostnaderna med ca 10 milj. kr. Sammanlagt medför föräldrapenningen och sjukpenningen vid vård av sjukt barn att statsbidragen till sjukförsäkringen får höjas med ca 110 milj. kr. Ca 135 milj. kr. faller på de försäkrades egna avgifter - vilket kan beräknas medföra en genomsnittlig avgiftshöjning med ca 40 kr./år - och ca 135 milj. kr. belastar arbetsgivaravgifterna, vilket kan beräknas medföra att dessa avgifter behöver höjas med ca 0,15 procentenheter. Tabell 158. Finansieringen av de i betänkandet angivna förbättringarna exkl. förändringar av administrationen.

förslag kan beräknas avlasta kommunerna ca 70 milj. kr. i direkta utgifter. Vidare föreslås i kap. 12 att barnbidrag m.m. inte längre skall betalas till kommunen när barn vårdas kostnadsfritt på kommunal institution. Härigenom minskar kommunernas inkomster med ca 20 milj. kr. Tabell 158 visar hur de olika åtgärderna beräknas inverka på statens och kommunernas utgifter samt på de försäkrades och arbetsgivarnas avgifter till sjukförsäkringen. Den sammanlagda kostnadsökningen för staten uppgår således till ca 705 milj. kr. avseende stödet till barnfamiljerna. Om bostadsstöd till låginkomstgrupper utan barn m.m. enligt kap. 16 genomförs tillkommer för staten en kostnad på ca 55 milj. kr. Nettoeffekten av de förslag avseende stödet till barnfamiljerna som berör kostnadsfördelningen mellan stat och kommun blir en kostnadsminskning (beträffande vårdbidragen till svårt handikappade barn en inkomstökning) för kommunerna på sammanlagt 40 milj. kr. Om bostadsstöd till låginkomstgrupper utan barn enligt kap. 16

Arbetsgivaravgifter

60 Staten

1. Föräldrapenning 2, Sjukpenning vid vård av sjukt barn 3. Vårdbidrag för svårt handikappat barn 4. Bostadstillägg till barnfamiljer 5. Barnpensioner 6. Förmåner till invandrarbarn 7. Bidragsförskott m. m. 8. Fnhetliga barntillsynsavgifter Barn på institution

Bostadsstöd till låginkomstgrupper utan barn m. m. 2

Totalt

De försäkrades egna avgifter

Stödform

Kommunerna

-10»

390 35 20 80

20 -70

410 35 20 10

70 -20

-40

-

— 135

935 95

1 030

1 Ökade skatteintäkter för kommunerna till följd av att vårdbidragen beskattas. Inkl. sänkt hyresgräns för ensamstående med barn, kostnad ca 30 milj. kr. varav ca 20 på staten och ca 10 på kommunerna. 2

SOU 1972:34

14 Samordning och administration

De viktigaste formerna av kontant familje- av barnbidragen m. m. Härefter väntas stöd administreras nu på skilda sätt. De RAFA-utredningen fortsätta arbetet med att allmänna barnbidragen, de statliga och kom- utforma administrationen av familjestödet. munala bostadstilläggen till barnfamiljer och Kommittén har därför avstått från att för sin bidragsförskotten sköts i första instans av del gå in på en närmare prövning av det adolika kommunala organ, medan de allmänna ministrativa förfarandet. försäkringskassorna administrerar moderskapsförsäkringen som en del av sjukförsäkringen och vårdbidragen till svårt handikappade barn liksom barnpensionerna såsom Nuvarande författningsreglering och delar av den allmänna pensioneringen. Ett administration tekniskt utredningsarbete pågår i särskild Allmänna barnbidrag. Bestämmelser om allordning - genom den s. k. RAFA-utred- männa barnbidrag finns i lagen (1947:529) ningen - med sikte på att till försäkringskas- om allmänna barnbidrag. Bidragen adminisorna föra över i första hand de allmänna streras av barnavårdsnämnderna med socialbarnbidragen men även andra former av styrelsen som tillsynsmyndighet. Barnavårdsfamiljepolitiskt kontantstöd. nämndens beslut kan överklagas till länsstyI direktiven för familjepolitiska kommit- relsen och vidare till kammarrätten. Högsta tén framhålls att de nuvarande familjepoli- instans är regeringsrätten. tiska stödformerna behandlas i ett stort antal Bostadstillägg till barnfamiljer. Bostadstillförfattningar. De sakkunniga bör, heter det, läggen regleras i kungörelsen (1968:425) om sträva efter större överskådlighet i författ- statliga bostadstillägg till barnfamiljer och ningsregleringen på området och söka sam- kungörelsen (1968.426) om statsbidrag till manföra bestämmelserna efter deras inbör- kommunala bostadstillägg till barnfamiljer. I des samhörighet. fråga om båda slagen av bostadstillägg handhas Under arbetet med att föra samman olika bidragsverksamheten av kommunerna. Bomateriella regler om kontant familjestöd till stadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna är ett lagverk har kommittén - i kontakt med tillsynsmyndigheter. Hos kommunen prövas RAFA-utredningen - undersökt möjligheter- ärendena av ett förmedlingsorgan, vars beslut na till en enhetlig organisation och admini- kan överklagas till länsbostadsnämnden. Högstration av verksamheten. sta instans är bostadsstyrelsen. RAFA-utredningen kommer före sommaBidragsförskott. Bestämmelser om biren att i en rapport till Kungl. Maj:t lägga dragsförskott finns i lagen (1964:143) om fram förslag till rutiner för administrationen bidragsförskott. Ärendena prövas av barna348

SOU 1972:34

vårdsnämnderna, som också betalar ut bidragsförskotten. Länsstyrelserna och socialstyrelsen är tillsynsmyndigheter. Barnavårdsnämnds beslut kan överklagas hos länsstyrelsen och kammarrätten. Regeringsrätten är högsta instans. Moderskapsförsäkringen. Moderskapspenningen och tilläggssjukpenningen vid barnsbörd utgår enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den allmänna försäkringen handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Talan mot beslut av försäkringskassa förs hos riksförsäkringsverket. Försäkringsdomstolen är högsta instans. Vårdbidrag till svårt handikappat barn. Även vårdbidraget utgår enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ärenden om vårdbidrag avgörs i försäkringskassa av en pensionsdelegation. 1 övrigt gäller samma administrativa bestämmelser som för kontantstödet inom moderskapsförsäkringen. Andra familjepolitiska kontantstöd. Bland övriga kontanta stödformer med familjepolitiska inslag märks barnpensionerna inom den allmänna försäkringen. Vidare kan nämnas bosättningslånen som enligt kungörelsen (1946:570) om statliga bosättningslån beslutas av riksbanken samt studiestödet som enligt förordningen (1964:400) om förlängt barnbidrag och studiehjälpsreglementet (1964:402) bl. a. handhas av centrala studiehjälpsnämnden och skolstyrelserna. Adminstrationen enligt kommitténs tidigare betänkande I sitt första betänkande (SOU 1967:52) föreslog kommittén ett system av inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg samt ett slopande av de dåvarande familjebostadsbidragen (en närmare redogörelse lämnas i kap. 6). I fråga om administrationen anförde kommitte'n, att företrädare för kommunförbunden vid kontakter med kommittén fört fram önskemål om att flytta över handhavandet av barnbidragen från barnavårdsnämnderna till försäkringskassorna. Detsamma gällde administrationen av de nya SOI! 1972:34

bidrag kommittén föreslog. Kommittén förklarade sig i princip ha samma uppfattning som kommunförbunden. En överflyttning förutsatte dock att försäkringskassorna för sin verksamhet hade tillgång till dataanläggningar. Under våren 1967 hade på Kungl. Maj:ts uppdrag en utredning satts igång av statskontoret och riksförsäkringsverket om möjligheterna att genom användning av ADB-tekniken och på annat sätt rationalisera administrationen inom den allmänna försäkringen. Kommittén ansåg att utredningsarbetet också borde omfatta frågan om en överflyttning av den lokala administrationen av barnbidrag (och familjetillägg) till försäkringskassorna. Intill dess försäkringskassorna hade tillgång till dataanläggningar för sin verksamhet borde dock administrationen av barnbidragssystemet av praktiska skäl ligga kvar hos barnavårdsnämnderna. Kommitténs förslag att den lokala administrationen av familjestödet på sikt skulle föras över till försäkringskassorna togs genomgående emot positivt vid remissbehandlingen. Flera remissinstanser, däribland Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet, ansåg att administrationen av det föreslagna bidragssystemet redan från början borde föras över till försäkringskassorna. I den proposition (1968:42) om ökat ekonomiskt stöd ät barnfamiljer som avgavs med anledning av kommitténs första betänkande föreslogs bl. a. att statliga och kommunala bostadstillägg skulle införas i stället för dåvarande familjebostadsbidrag medan barnbidragssystemet skulle lämnas orubbat (se kap. 8). I fråga om administrationen uttalades att de allmänna barnbidragen borde betalas ut på samma sätt som tidigare, men föredragande statsrådet förklarade att avsikten var att närmare utreda de tekniska möjligheterna att vid en senare tidpunkt flytta över barnbidragsutbetalningarna från barnavårdsnämnderna till försäkringskassorna och att samordna utbetalningen av bostadstilläggen med barnbidragsutbetalningarna.

RA FA -u t redningen Uppdraget Kungl. Maj:t uppdrog den 28 juni 1968 åt statskontoret och riksförsäkringsverket att i anslutning till RAFA-utredningen (utredningen om rationalisering av den allmänna försäkringens administration) och i samråd med socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, postverket, Svenska kommunförbundet och Försäkringskasseförbundet utreda de tekniska möjligheterna att flytta över utbetalningen av allmänna barnbidrag från barnavårdsnämnderna till försäkringskassorna och att samordna utbetalningen av bostadstillägg till barnfamiljer med utbetalning av allmänna barnbidrag. Ämbetsverken redovisade den 20 oktober 1970 en förstudie angående utbetalning av allmänna barnbidrag m. m. I denna föreslogs att ansvaret för administrationen av de allmänna barnbidragen skulle flyttas från socialstyrelsen och barnavårdsnämnderna till riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Förslaget motiverades bl. a. av att barnbidraget är ett helstatligt bidrag och att administrationen framför allt enligt kommunförbundets åsikt inte är en primärkommunal uppgift. Kungl. Maj:t har den 2 april 1971 uppdragit åt statskontoret och riksförsäkringsverket att - fortfarande i anslutning till RAFAutredningen — fullfölja utredningsarbetet angående överföring av administrationen av allmänna barnbidrag till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket samt komma in med förslag till författningsbestämmelser m. m. Möjligheterna att vid en senare tidpunkt överföra administrationen av även andra bidragsformer för barnfamiljer till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket borde beaktas i utredningsarbetet. Utredningsarbetet fullföljs inom RAFAutredningen av en särskild arbetsgrupp, barnbidragsgruppen. Utredningen sker i samråd med socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet. Kompletterande direktiv för utredningen ges av RAFA-utredningens styrgrupp, som utgörs av verksledningarna i 350

statskontoret och riksförsäkringsverket. RAFA-utredningens barnbidragsprojekt har pågått sedan september 1971. Enligt föreliggande planer skall en huvudstudierapport redovisas till Kungl. Maj:t före sommaren. Barnbidragsgruppens arbete väntas härefter pågå fram till dess det nya barnbidragssystemet tas i bruk, vilket enligt planerna skall ske den 1 januari 1974 (varom mera nedan). Systemförslag Enligt uppgifter som kommitte'n erhållit under hand från RAFA-utredningens barnbidragsgrupp kommer förslagen till systemuppbyggnad i huvudstudierapporten angående utbetalning av allmänna barnbidrag m. m. att vara anpassade till de nya regler kommittén väntas föreslå i fråga om såväl barnbidragen som de övriga bidragsformer man bedömt borde administreras av försäkringskassorna inom ramen för barnbidragssystemet. Förslaget till nytt system för barnbidragsadministrationen väntas i stora drag innebära följande. Den registerinformation som behövs för barnbidragssystemet samlas i en central dataanläggning vilken i slutet av år 1973 skall användas för den allmänna pensioneringen. Registerinfonnationen organiseras på direktminne. Ett kortregister eller alternativt ett system med datalistor läggs upp hos försäkringskassornas lokalkontor i avvaktan på att ett terminalsystem för sjukförsäkringen inom den allmänna försäkringen blir utbyggt. Registerkorten erhåller all relevant registerinformation om barnbidragen och de bidragsformer som samordnas med dessa. Kortregistret tjänar som huvudsaklig informationskälla vid utredningsarbete, beslutsfattande och besvarande av frågor. Rutinerna anpassas i stor utsträckning till motsvarande rutiner för övriga system inom den allmänna försäkringen. När terminalsystemet för sjukförsäkringen är utbyggt hos försäkringskassorna ersätts kortregistret av terminaler. Integration kan då också ske med sjukförsäkringens F-register. De administrativa förändringarna medför enligt barnbidragsgruppen fördelar främst genom att ett rikssystem kommer till stånd, SOU 1972:34

att en förbättrad service åt allmänheten blir möjlig och att samordningsvinster uppstår. Vad beträffar fördelarna av ett rikssystem framhåller barnbidragsgruppen att endast ett ADB-system kommer att tas i anspråk för handläggning. Detta innebär minskade kostnader vid ingrepp och förändringar av materiella eller administrativa förutsättningar för bidragsformerna. Koncentrationen till ett ADB-system torde också ge ökad rättssäkerhet och bättre möjligheter till revision. Den förbättrade servicen åt allmänheten ligger bl. a. i att administrationen av de olika bidragen kan sammanföras till ett lokalorgan, försäkringskassan, vilket underlättar kontakterna för den enskilde. Systemet ger möjlighet till direktåtkomst till ADB-registret och till utnyttjande av bildskärmsterminaler. Barnbidragsgruppen framhåller vidare att kravet på anmälan för erhållande av barnbidrag bortfaller, att allmänhetens uppgiftsskyldighet minskas och att utbetalningsperiodiciteten i fråga om barnbidragen ändras från den nuvarande kvartalsutbetalningen till utbetalning månadsvis. Samordningsvinster uppstår genom att det integrerade barnbidragssystemet utformas så att samordningsmöjlighet mellan de aktuella bidragsformerna uppnås när det gäller utbetalningshandling, ADB-rutiner för utbetalning och registeruppdatering samt stora delar av de manuella rutinerna för registerhantering. 1 fråga om kostnadseffekterna framhåller barnbidragsgruppen att systemet för utbetalning av barnbidragen skapar ramar även för de övriga bidragsformerna. De särkostnader som tillkommer vid integration av bostadstillägg och bidragsförskott är i huvudsak kostnader för ansökningsförfarande, prövning, beslut och viss övrig manuell handläggning. Integration av den uppbörd av underhållsbidrag som sammanhänger med bidragsförskotten torde liksom för närvarande medföra en omfattande kravverksamhet och att en rutin för avstämning och fördelning mellan bidragsförskott och underhållsbidrag måste administreras. I tabell 159 redovisas de kostnadseffekSOU 1972:34

ter som enligt kalkyler inom barnbidragsgruppen uppstår vid överflyttning av barnbidrag, bostadstillägg samt bidragsförskott (och uppbörd av underhållsbidrag) till försäkringskassorna. Redovisningen har gjorts i fyra steg nämligen: 1) Överflyttning av barnbidragen till försäkringskassorna med bibehållen kvartalsutbetalning. 2) Övergång till månadsutbetalning av barnbidragen. 3) Integration av bostadstilläggen med barnbidragssystemet. 4) Integration av bidragsförskott (och uppbörd av underhållsbidrag) med barnbidragssystemet. Uppdelningen av distributionskostnaderna i debiterade och verkliga kostnader beror på de skilda grunder för ersättning till postverket som tillämpas i fråga om utbetalningen av de allmänna barnbidragen samt bostadstilläggen och bidragsförskotten. För närvarande erläggs 40 öre för varje utbetald anvisning av bostadstillägg och bidragsförskott men 1 kr. 59 öre för varje utbetald barnbidragsanvisning. Anledning till skillnaderna torde i huvudsak vara att barnbidragen på grund av sin stora kvantitet inte kunnat handläggas inom postgirorörelsen utan nödvändiggjort en egen behandlingsform med särskild utbetalningshandling. Ersättningen till postverket för utbetalning av barnbidragen grundar sig på de särkostnader utbetalningen av barnbidragen medför. Bostadstillläggen och bidragsförskotten utbetalas däremot över postgirot till gällande marknadspriser. Av tabellen framgår följande. Genom överflyttning av barnbidragen till försäkringskassorna görs vid bibehållen kvartalsutbetalning en rationaliseringsvinst motsvarande drygt 5 milj. kr. varav drygt 4 milj. kr. faller på manuell handläggning. Till följd av övergången till månadsutbetalning av barnbidragen ökar kostnaderna med ca 12,2 milj. kr. Denna kostnadsökning uppvägs mer än väl av att bostadstilläggen - som ju utbetalas månadsvis — integreras med barnbidragssystemet. Samordningsvinsten motsvarar ca 15 351

Tabell 159 Årliga driftkostnader i milj. kr. 1. Överflyttning av barnbidragen; bibehållen kvartalsutbetalning

Hos kommunerna Hos förs.kassorna Kostnadseffekter

Manuell hantering

ADB

Distributionskostnader Debiterade Verkliga

Summa

8,0

1,0

6,4

6,4

15,4

3,9

1,0

5,3

5,3

10,2

—4K1

-

-1,1

- U

-5,2

2. Övergång till månadsutbetalning för barnbidragen

Läge efter 1. Efter överg. Kostnadseffekter

Manuell hantering

ADB

Distributionskostnader Debiterade Verkliga

Summa

3,9 3,9

1,0 2,6

5,3 15,9

5,3 15,9

10,2 22,4

-

+1,6

+10,6

+10,6

+12,2

3. Integration av bostadstillägg med barnbidragssystemet

Hos kommunerna Särkostn. vidintegr. Kostnadseffekter

Manuell hantering

ADB

Distributionskostnader Debiterade Verkliga

Summa

16,0

2,5

2,6

10,5

29,0

12,8

1,0

0,3

0,3

14,1

-3,2

-1,5

-2,3

-10,2

-14,9

4. Integration av bidragsförskott (och uppbörd av underhållsbidrag)

Hos kommunerna Särkostn. vid integr. Kostnadseffekter 1

Manuell hantering

ADB

17,0

0,3

13,6 -3,4

-0,3

Distributionskostnader Debiterade Verkliga

Summa

0,5

1,9

19,2

0-1

0,1

13,7

-0,4

-1,8

-

5,5

I summakolumnerna är distributionskostnaderna upptagna till verklig kostnad, se texten.

milj. kr., varav ca 10,2 milj. är minskade distributionskostnader. Vid integration av bidragsförskott (och uppbörd av underhållsbidrag) uppstår ytterligare samordningsvinster motsvarande ca 5,5 milj. kr., varav ca 1,8 milj. är minskade distributionskostnader. Den totala effekten av de planerade åtgärderna blir - trots övergången till månadsutbetalning av barnbidragen - en kostnads352

minskning med ca 13,4 milj. kr. per år, varav ca 10,9 milj. kr. utgör minskade kostnader för manuell och maskinell hantering. I dessa beräkningar har distributionskostnaderna räknats efter en enhetlig avgift om 1 kr. 59 öre per utbetalning. Om man i stället räknar efter den debiterade ersättningen, dvs. 40 öre per utbetalning för bostadstillägg och bidragsförskott, blir samordningsvinsten SOU 1972:34

ca 7 milj. kr. för bostadstilläggen och ca 4 milj. kr. för bidragsförskotten. Den totala effekten av de planerade åtgärderna blir då att de löpande driftskostnaderna för manuell och maskinell hantering minskar med ca 11 milj. kr. medan distributionskostnaderna (efter övergång till månadsutbetalning av barnbidragen) ökar med knappt 7 milj. kr., tillsammans en kostnadsminskning med ca 4 milj. kr. Om man räknar med att utvecklingskostnaderna för omläggningen avskrivs över en femårsperiod (8 % kalkylränta) minskar rationeliseringsvinsten med ca 1 milj. kr. Överflyttningen till försäkringskassorna innebär samtidigt att man lyfter av ca 48 milj. kr. i faktiska administrationskostnader från kommunerna. RAFA-utredningens beräkningar är preliminära. I fråga om den manuella hanteringen hos kommunerna baserar sig kostnaderna på delresultat av enkäter som RAFA-utredningen gjort hos kommunerna. Antalet årsarbetskrafter har beräknats till ca 200 för barnbidragen, ca 400 för bostadstilläggen och ca 425 för bidragsförskotten. (Kostnaderna för manuell hantering har beräknats med utgångspunkt i 1972 års löneläge, löneklass 11, ortsgrupp 5. Lönekostnadspålägg m. m. har beräknats till 50 % av lönesumman.) Samordningsvinsterna vid integration har för manuell handläggning försiktigt uppskattats till 20 % för resp. bidragsform. Beräkningen av ADB-kostnaderna har för bostadstilläggen hämtats från RAFA:s förstudierapport. För bidragsförskotten baserar sig beräkningen av ADB-kostnaderna dels på en enkät till kommunerna dels på den prissättning som tillämpas av en av de större av de engagerade datacentralerna. Samordningsvinsterna vid integration bygger på uppskattning i fråga om ADB-delarna. Det kan till sist nämnas att de totala administrationskostnaderna för ett bostadstillägg till icke-barnfamiljer enligt kap. 16 har uppskattats till ca 4 milj. kr.

Kommitténs

överväganden och förslag

En gemensam lagstiftning och administration Det nuvarande familjepolitiska kontantstödet regleras i ett flertal olika författningar, SOU 1972:34 23

vilket gör området svåröverskådligt. Författningarna företer dessutom sinsemellan en rad skillnader i fråga om såväl huvuddragen av det administrativa förfarandet som detaljbetonade regler av materiell och formell art. Det måste vara ett starkt önskemål att regleringen så långt möjligt görs enhetlig. De förut berörda strävandena att flytta över utbetalningen av barnbidragen till försäkringskassorna och att skapa förutsättningar för motsvarande överflyttning av andra familjepolitiska kontantbidrag utgör ytterligare skäl att i en gemensam lagstiftning samordna både gällande bestämmelser och de nya bestämmelser som följer av kommitténs reformförslag. Kommittén har från de nämnda utgångspunkterna ansett det lämpligt att till en gemensam lag sammanföra både de nuvarande och de i detta betänkande föreslagna bestämmelserna om allmänt barnbidrag, statliga bostadstillägg, bidragsförskott, föräldrapenning, vårdbidrag för svårt handikappat barn och sjukpenning vid vård av sjukt barn. Kommittén har valt beteckningen "Lag om familjestöd" som namn på den nya lagen. De kommunala bostadstilläggen till barnfamiljer har lämnats utanför lagen på grund av sin särskilda natur. De kommunala bostadstilläggen föreslås reglerade i en författning som anger förutsättningarna för statsbidrag till kostnaderna för bostadstillägg som lämnas av kommunerna. För inkomstprövningen av såväl statliga som kommunala tillägg, föreslås en särskild författning. Vad gäller studiehjälpen har kommittén som nämnts i kap. 11 inte kunnat gå närmare in på samordningen mellan denna och det egentliga familjestödet. Kommittén finner det önskvärt att möjligheterna till en närmare samordning mellan studiehjälpen och de familjepolitiska bidragen bl. a. i fråga om administration och utbetalning prövas vid lämplig tidpunkt. Försäkringskassorna fullgör genom sina nuvarande uppgifter — administrationen av sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension - en verksamhet som är nära besläktad med det om353

rade inom socialpolitiken som består av kon- säkringskassorna får datasystem till sitt förtantstöd till barnfamiljerna. I själva verket fogande. administreras redan vissa förmåner med Kommittén räknar med att RAFA-utredfamiljepolitiska inslag av försäkringskassorna ningens arbete med barnbidragsadministraoch riksförsäkringsverket, nämligen moder- tionen fullföljs och att utredningen efter skapspenningen, tilläggssjukpenningen vid remissbehandling av kommitténs betänkande barnsbörd och vårdbidraget till svårt handi- får i uppdrag att i detalj utforma administrakappat barn. Genom sitt väl utbyggda kon- tionen av andra här angivna stödformer som torsnät har försäkringskassorna nära kontakt enligt förslaget till lag om familjestöd skall med människorna i alla delar av landet. All- föras över på försäkringskassorna. mänheten är också van att vända sig till försäkringskassan i frågor av personligt slag. I fråga om administrationen har kommittén Övergången till försäkringskassorna kommit till den uppfattningen att samtliga stödformer inom lagen om familjestöd bör Genomförandetiden för de administrativa administreras av försäkringskassorna. Även förändringar som kommittén föreslår är till de kommunala bostadstilläggen till barnfa- stor del beroende av försäkringskassornas miljer — vilka ju inkomstprövas tillsammans möjligheter att överta barnbidragen, bostadsmed de statliga tilläggen — bör administreras tilläggen och bidragsförskotten vid sidan om andra ändringar av kassornas arbetsuppgifter. av samma organ. Resultaten av RAFA-utredningens hittills- Från omkring årsskiftet 1973/74 och succesvarande arbete ger vid handen att kassorna sivt fram till 1977 berörs försäkringskassorkommer att kunna vara rustade för dessa nas verksamhet i övrigt av planerade rutinuppgifter efter uppbyggnad av ett datasy- ändringar av genomgripande slag, främst instem för barnbidragsadministrationen, i syn- förande eller omläggning av automatisk datanerhet sedan detta integrerats med de nya behandling inom sjukförsäkrings- och penregister- och utbetalningssystem för sjukför- sionssystemen. Andra, helt eller delvis nya säkring och pensionering som om några år uppgifter kan vidare komma till. Inom RAFA-utredningen bedrivs arbetet kommer att vara införda inom den allmänna försäkringen. Redan preliminära beräkningar med sikte på att föra över administrationen inom RAFA-utredningen pekar också på att av de allmänna barnbidragen från barnabetydande vinster kan göras i kostnadshän- vårdsnämnderna till de allmänna försäkringsseende om administrationen läggs över på kassorna den 1 januari 1974. Registeruppgifförsäkringskassorna. Bl. a. möjliggörs en terna för barnbidragen förutsätts därefter fullständig samordning av utbetalningarna komma att kunna utnyttjas bl. a. för en samordnad utbetalning av bostadstillägg till som också är till fördel för bidragstagarna. Kommittén har sedan hösten 1971 haft barnfamiljer. fortlöpande kontakter med RAFA-utredMed hänsyn till barnbidragens betydelse ningen i administrativa frågor. Under arbetet för familjeekonomin - särskilt då det finns med det lagförslag som nu framläggs i be- flera barn — anser kommittén att dessa bitänkandet har kommittén så långt möjligt drag bör betalas ut månadsvis. Så sker redan sökt tillgodose önskemål från RAFA-utred- med de statliga bostadstilläggen, som numera ningen om regler som står i samklang med kan ses som inkomstprövade komplement rutiner vilka är anpassade för system med till barnbidragen. automatisk databehandling. I fråga om förutInom kommitténs ram har en särskild sättningarna för ikraftträdandet av kommit- arbetsgrupp undersökt frågan om införande téns förslag har RAFA-utredningens bedöm- av bostadstillägg även till ensamstående och ningar helt naturligt fått avgörande betydelse makar som inte har barn (och som inte är i de delar som är direkt beroende av att för- pensionärer). Frågan har ansetts böra prövas 354

SOU 1972:34

av familjepolitiska kommittén med hänsyn till sambandet med bostadstilläggen för barnfamiljer i fråga om inkomstprövningsreglerna, övergångar i individuella fall mellan systemen m. m. Härom hänvisas till kap. 16. Vid ett ev. införande av bostadstillägg till icke-barnfamiljer redan nästa år (jfr. prop. 1971:156, s. 15) kan vissa skäl anföras för att denna verksamhet från början skall administreras av försäkringskassorna. Försäkringskassorna står emellertid som nämnts inför en omfattande omläggning av sina arbetsformer under de närmaste åren. Härtill kommer att den tid som återstår för att förbereda uppbyggnaden av en ny administration för utbetalning av bostadstillägg - till barnfamiljer och icke-barnfamiljer eller endera kategorin - nu är kort. Efter samråd under hand med RAFA-utredningen anser sig kommittén inte böra förorda att administrationen av bostadstillägg läggs på försäkringskassorna före ingången av är 1975. Intill dess bör arbetet med bostadstilläggen ligga kvar hos de kommunala förmedlingsorganen. Om bostadstilllägg införs för låginkomstgrupper utan barn, torde också dessa intill nämnda tidpunkt få skötas av samma kommunala organ. Om det skulle vara ett starkt önskemål att försäkringskassorna övertar verksamheten tidigare, är det dock tänkbart att kassorna skulle kunna klara administrationen av bostadstilläggen till icke-barnfamiljer fr. o. m. den 1 juli 1973 och av bostadstilläggen till barnfamiljerna fr. o. m. den 1 juli 1974. Detta förutsätter inte endast att RAFA-utredningen och försäkringskassorna får erforderliga resurser för att klara uppgifterna på den korta tid som står till buds utan också att man från statsmakternas sida är beredd att acceptera risken att det kan uppstå vissa problem med utbetalningarna under en övergängstid. Bidragsförskotten kräver enligt vad man framhållit från RAFA-utredningens sida tämligen omfattande förberedelser innan de kan läggas över på försäkringskassorna. Troligen kan kassorna överta administrationen från barnavårdsnämnderna tidigast den 1 januari 1976. SOU 1972:34

15 Kommentar till författningsförslagen

Inledning Som framgått av kap. 14 har kommittén ansett det lämpligt att till en "Lag om familjestöd" sammanföra bestämmelser om allmänt barnbidrag, statligt bostadstillägg, bidragsförskott, föräldrapenning, vårdbidrag för svårt handikappat barn och sjukpenning vid vård av sjukt barn. Det kommunala bostadstillägget, som regleras i en statsbidragsförfattning, har lämnats utanför den gemensamma lagen. I kap. 13 har kommittén angivit att de förbättringar av kontantstödet till barnfamiljer som kommittén föreslår bör ingå i ett utbyggnadsprogram för familjestödet som bör genomföras successivt under en treårsperiod med början 1.1.1974. Författningsförslagen har utformats på grundval av det slutliga genomförandet av de reformförslag som kommittén lägger fram. Det bör vara möjligt för statsmakterna att låta lagen om familjestöd och övriga författningsförslag träda i kraft successivt. Det är härvid tänkbart att något eller några av kapitlen i lagen kan träda i kraft redan 1.1.1974 och övriga delar av lagen vid senare tidpunkter under treårsperioden. En annan möjlighet är att lagen om familjestöd och övriga författningsförslag träder i kraft i sin helhet 1.1.1974, fastän vissa stödformer till en början får en lägre nivå än den som föresläs genomförd vid treårsperiodens utgång. En utbyggnad av familjestödet kan då ske genom successiva ändringar i lagen om familjestöd och övriga 356

författningar. Med hänsyn till att olika möjligheter står till buds har kommittén avstått från att lägga fram förslag till övergångsbestämmelser. Som påpekats i socialutskottets betänkande med anledning av propositionen om höjda bostadstillägg till barnfamiljer (SoU 1971: 45) innebär borttagandet av bostadsvillkoren för det statliga bostadstillägget att stödet får karaktär av ett allmänt konsumtionsstöd till barnfamiljerna. I utskottsutlåtandet anförs att denna omständighet aktualiserar frågan huruvida benämningen på bostadstilläggen skall bibehållas. Frågan borde dock enligt utskottets mening inte tas upp i det då aktuella sammanhanget. Benämningen av de statliga tilläggen bör enligt kommitténs mening främst bedömas utifrån vad som ter sig naturligt ur bidragsmottagarnas synpunkt. Redan när bostadstilläggen infördes ingick däri ett grundstöd utan bostadsanknytning. Av praktiska skäl och eftersom denna grunddel skulle administreras och betalas ut tillsammans med de bostadsanknutna delarna var det då rimligt att hela det nya stödet kallades bostadstillägg. Som närmare utvecklas i kap. 14 föreslår kommittén nu den förändringen att såväl barnbidragen som de nuvarande statliga och kommunala bostadstilläggen skall administreras av försäkringskassorna och betalas ut vid ett och samma tillfälle varje månad. Av dessa tre delar av konsumtionsstödet till barnfamiljerna har barnbidragen och de SOU 1972:34

statliga tilläggen karaktär av allmänt konsumtionsstöd — barnbidragen till alla barnfamiljer och de statliga tilläggen till barnfamiljer i lägre inkomstlägen. De hyresanknutna tilläggen är däremot direkt inriktade på bostadskostnaden. I fråga om de hyresanknutna tilläggen bör det också observeras att dessa — i motsats till de kommunala bostadstilläggen till pensionärerna - till 60 % betalas av statsmedel (inom angivna gränser). Mot bakgrund av vad som nu anförts har kommittén valt att i författningsförslagen kalla de tre delarna av konsumtionsstödet till barnfamiljerna för allmänt barnbidrag, inkomstprövat barntillägg (motsvarande det nuvarande statliga bostadstillägget) och statskommunalt bostadstillägg (motsvarande det nuvarande kommunala bostadstillägget). I dagligt tal förefaller det naturligt att kalla de tre delarna av konsumtionsstödet barnbidrag, barntillägg och bostadstillägg. Förslaget till lag om familjestöd Disposition I lagförslaget har varje stödform placerats i ett eget kapitel. Efter ett första kapitel med inledande bestämmelser följer sålunda i tur och ordning kapitel om allmänt barnbidrag, inkomstprövat barntillägg, bidragsförskott, föräldrapenning, vårdbidrag för svårt handikappat barn och sjukpenning vid vård av sjukt barn (2-7 kap.). Lagförslaget innehåller vidare allmänna bestämmelser (8 kap.), regler om familjestödets finansiering (9 kap.) och om administration m. m. (10 kap.). Subjekten för det familjepolitiska stödet En viktig fråga i den nya lagen har varit vem som skall vara mottagare av familjestödet. Denna fråga har fått olika lösningar när de stödformer som skall ingå i den gemensamma lagen ursprungligen kom till. När det gäller de allmänna barnbidragen säger de nuvarande bestämmelserna i första hand att rätten att uppbära bidrag tillkommer barnets moder. Bostadstilläggen utgår till familjen och rätten att uppbära dem tillkommer SOU 1972:34

familjeförsörjare. I fråga om makar tillkommer rätten dessa gemensamt. Bidragsförskottet tillkommer barnet och likaså vårdbidraget till svårt handikappade barn. Därutöver gäller skilda utbetalningsregler för de olika stödformerna. Den gemensamma nämnaren för de bidragsformer som skall ingå i lagen om familjestöd är att bidragen skall tillgodose barnfamiljerna. Som bidragssubjekt är det tänkbart att välja barnet, föräldrarna eller familjen. Barnet har som omyndigt starkt begränsade möjligheter att råda över ekonomiska ting. Barnet saknar i stort rättslig handlingsförmåga. Däremot har barnet rättskapacitet, det vill säga möjlighet att vara subjekt för rättigheter och skyldigheter. Föräldrarna är enligt föräldrabalken underhållsskyldiga för sitt barn, envar av dem efter sin förmåga. Den förälder som inte har vårdnaden om sitt barn skall betala underhållsbidrag. Utdömda underhållsbidrag tillkommer i princip barnet och alltså inte vårdnadshavaren. Även om de bidrag som utgår till barnfamiljer har förekomsten av barn som förutsättning, är det dock inte sagt att bidragen eller alla bidragen är avsedda direkt eller uteslutande för barnen. I gällande lag anges ändamålet med de allmänna barnbidragen vara bidrag till barnets uppehälle och uppfostran. Vid barnbidragens tillkomst anförde departementschefen att barnbidragen borde betraktas som ett tillskott till hela familjens hushållning, låt vara att syftet därmed i första hand var att möjliggöra en standardhöjning för barnens del. Bidragsförskott utgår när en förälder som inte har vårdnaden om ett barn brister i sin underhållsskyldighet. De nuvarande bostadstilläggen ger bidrag till täckande av barnkostnaderna och hyreskostnaderna. Värdbidraget skall ge ersättning för de extra kostnader som ett svårt handikappat barns behov av särskild tillsyn och vård medför. Den nuvarande moderskapspenningen avser att ge ersättning för anskaffningar och andra merutgifter vid barnsbörd och att ersätta minskad arbetsförmåga före och efter nedkomsten. Motiven 357

för dagens olika stödformer är således växlande och de ger i varje fall ingen entydig bild av att kontantstödet är avsett för enbart barnen. Det kan vidare hävdas att förmånerna skall ses som ett samhällets stöd åt föräldrarna att fullgöra den underhållsskyldighet som åligger dem enligt föräldrabalken. Vill man se bidragen som ett led i en inkomstomfördelning mellan olika samhällsgrupper vid sidan av bl. a. ett progressivt skattesystem, ter sig barnen mindre lämpliga som bidragssubjekt. Vad som nu sagts i fråga om barnens bristande rättsliga handlingsförmåga och om syftet med det familjepolitiska stödet leder till att barnen är mindre lämpliga som bidragssubjekt. Familjen kan som sådan endast användas som en beskrivning på bidragskretsen. Särskilda rättsverkningar får då knytas till exempelvis den i familjen som bidragen skall utbetalas till. Föräldrarna måste enligt sakens natur vara de bidragsberättigade i fråga om föräldrapenningen och sjukpenningen vid vård av sjuka barn. Önskemålet om enhetlighet i den gemensamma lagstiftningen talar för att föräldrarna om möjligt skall väljas till subjekt även vid andra stödformer. Föräldrarna har tillsammans ansvaret för barnens försörjning. Det kan därför vara naturligt att se dem som mottagare även av de övriga bidragen. I praktiken anses väl föräldrarna redan i dag i stor utsträckning som de bidragsberättigade, också när stödet är riktat direkt till barnen. Kommittén har således stannat för att föreslå att föräldrarna i princip skall stå som subjekt i lagen om familjestöd. I ett par fall får stödet generellt utgå till dem båda (barnbidrag, barntillägg). I andra till den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet (föräldrapenning, vårdbidrag för svårt handikappat barn och sjukpenning vid vård av sjukt barn). Särskilda regler får gälla bl. a. när endast den ene föräldern är vårdnadshavare för barnet. Om föräldrarna blir berättigade vid samtliga stödformer kommer bidragsförskotten, som således skall ersätta och fylla ut under358

hållsbidragen, att få ett annat bidragssubjekt än dessa. Några större olägenheter synes emellertid inte vara förenade härmed. Det kan för övrigt erinras om att den korrespondens som tidigare fanns mellan bidragsförskott och underhållsbidrag bröts vid tillkomsten av den nuvarande lagen 1964. Bidragsförskotten gjordes då oberoende såväl av att underhållsbidrag blivit fastställt genom avtal eller dom - som av underhållsbidragets storlek. Andra gemensamma lagfrågor De stödformer som enligt förslaget skall ingå i lagen om familjestöd skiljer sig i sin nuvarande utformning ganska starkt från varandra inte bara i fråga om stödets inriktning och övriga materiella innehåll utan även i frågor av mera detaljbetonat slag. Som exempel på sådana frågor kan nämnas de olika reglerna beträffande betalningsmottagare (vilket i viss utsträckning hänger samman med frågan om bidragssubjektet), utbetalningsterminer, retroaktivitet och utjämning av utbetalningsbelopp. Det är naturligtvis ett starkt önskemål att förmånerna i dessa och andra hänseenden får enhetliga regler i den gemensamma lagen om familjestöd. Lösningarna på de nämnda frågorna om gemensamma regler kommer att presenteras nedan vid behandlingen av bestämmelserna i fackkapitlen och kapitlet med allmänna bestämmelser.

1 kap. Inledande bestämmelser 1§ I denna paragraf anges de olika bidragsformer som ingår i lagen. Urvalsprincipen har något berörts i kap. 14 i betänkandet. De olika stödformerna har karaktär av rena bidrag (barnbidraget och barntillägget) eller främst av ersättningar för utebliven inkomst (föräldrapenningen, sjukpenningen vid vård av sjukt barn och vårdbidraget för svårt handikappat barn). Bidragsförskotten har liksom barnbidragen och barntilläggen karaktär av SOU 1972:34

bidrag till barnets försörjning men intar en särställning därigenom att de i princip ersätter eller kompletterar underhållsbidrag från den andra föräldern. Som en sammanfattande benämning på förmånerna i lagen har valts familjestöd.

2§

Familjestödet skall administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Närmare bestämmelser ges i 10 kap. Lagförslaget har i stor utsträckning hämtat sina bestämmelser eller förebilder från lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Detta gäller särskilt den allmänna förutsättningen i 4 § om inskrivning hos försäkringskassa för rätt till familjestöd men också till exempel flera av de allmänna bestämmelserna i 8 kap.

3§

Den gemensamma förutsättningen för de olika formerna av familjestöd är förekomsten av barn i familjen. Även den som uppfyller kravet i följande paragraf om inskrivning hos försäkringskassa kan emellertid ha barn som inte bor här i landet. Det finns i allmänhet inte anledning att låta familjestöd utgå också för sådana barn. Det har därför föreskrivits att familjestödet utgår för barn som är bosatt här i riket.

4§

För stödformer som ingår i den nya lagen gäller i dag varierande villkor i fråga om svenskt medborgarskap och bosättning i landet. En redogörelse härför har lämnats i kap. 12 i betänkandet i avsnittet "Invandrarbarnens rätt till vissa förmåner". Som framgår av det avsnittet föreslår kommitte'n att gällande medborgarskapskrav för rätt till bidragsförskott och för vårdbidrag för svårt handikappat barn skall slopas liksom gällande villkor om sex månaders vistelse i riket SOU 1972:34

för utländsk medborgare för rätt till barnbidrag. Svenska medborgare samt de som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket är försäkrade enligt AFL. Från och med den månad då försäkrad fyller 16 år skall han vara inskriven hos allmän försäkringskassa, om han är bosatt i riket. Inskrivning hos försäkringskassa är ett villkor för rätt till sjukpenningförmåner. I princip är således alla vuxna personer som bor i riket inskrivna hos försäkringskassa. Kommittén har funnit det lämpligt av praktiska skäl att utforma kravet på anknytning till landet på samma sätt som sker inom den allmänna försäkringen för rätten till sjukpenningförmåner. I förevarande paragraf har således angivits att förälder som är inskriven hos försäkringskassa är berättigad till familjestöd. Försäkringskassorna bedömer bosättningsbegreppet efter i princip samma grunder som inom folkbokföringen. Emellertid kan kassorna skriva in personer som inte hunnit bli kyrkobokförda och likaså avföra personer som fortfarande är kyrkobokförda i Sverige. Inom den allmänna försäkringen är det vidare fastlagd praxis att den som lämnar landet utan att tydligt ådagalägga avsikt att stadigvarande bosätta sig utomlands anses vara bosatt här i riket intill ett år efter avresan. Även de bosättningskrav som gäller för de allmänna barnbidragen och för bidragsförskotten anknyter i princip till kyrkobokföringen. Enligt socialstyrelsens Rad och anvisningar nr 202 kan dock barnbidrag utgå även vid längre utlandsvistelse än 12 månader under förutsättning att barnet alltjämt kan anses bosatt i landet. Denna vidgade rätt till barnbidrag tillkom år 1966 och därvid åberopades att bosättningsbegreppet så långt möjligt borde ha samma innehåll som i skattelagstiftningen. Beträffande bidragsförskotten gäller enligt 11 § andra stycket bidragsförskottslagen att om barnet upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket, kan barnavårdsnämnden besluta att barnet i fortsättningen skall 359

åtnjuta bidragsförskott, om det med hänsyn Kommittén har inte funnit skälen för en till omständigheterna skulle framstå som generösare tillämpning av bosättningsbeoskäligt att dra in bidragsförskottet. greppet i fråga om barnbidrag och bidragsSlutligen kan nämnas ännu en skillnad i förskott så starka att de motiverar undantag fråga om tolkningen av bosättningsbegreppet från de regler som gäller inom den allmänna mellan den allmänna försäkringen samt barn- försäkringen. I fråga om UD-tjänstemän och bidragen och bidragsförskotten. De som är andra statligt anställda torde hithörande anställda på utländsk ort i svenska statens frågor lämpligen få lösas avtalsvägen. tjänst är kyrkobokförda här i landet. Dessa Det kan anmärkas att ett strängare villkor tjänstemän — men inte de svenskar som t.ex. i form av krav på sex månaders inskrivning arbetar i FN-tjänst - har av tradition ansetts hos försäkringskassa gäller för rätt till förberättigade till barnbidrag och bidragsför- äldrapenning. Motiven härför har angetts i skott. Däremot är de inte undantagna från kap. 9 i betänkandet. Villkoret kommenteras vanliga regler inom den allmänna försäk- också nedan under 5 kap. 10 §. ringen och de skall därför då ett år gått inte Enligt AFL skall försäkrad vara inskriven längre vara inskrivna hos försäkringskassa. hos försäkringskassa fr. o. m. den månad då Diplomaterna och deras familjer avregistreras han uppnår 16 års ålder. Detta åldersvillkor för inskrivning kan leda till att förälder redan fr. o. m. dagen efter avresedagen. Sedan 1970 arbetar en utredning, hemvist- utestängs från rätten till familjestöd i de fall sakkunniga, på en översyn av bestämmelser- där han eller hon ej uppnått föreskriven na om folkbokföring m. m. Enligt direktiven ålder. I andra stycket av förevarande parabör översynen även omfatta en inventering graf har därför införts en regel om att villkor av möjligheterna att differentiera och för- i lagen om inskrivning eller om placering i bättra bedömningskriterierna så att folkbok- viss sjukpenningklass skall anses uppfyllt om föringsmyndigheternas avgöranden i bosätt- det berott på ålderskravet i 1 kap. 4 § AFL ningsfrågan kan få vidare användning än vad att villkoret ej kunnat uppfyllas. Regeln har nu är fallet. De olika typer av regler med — utöver den allmänna bestämmelsen om anknytning till skilda slag av bosättningsbe- rätt till familjestöd i första stycket - betygrepp som förekommer i gällande rätt bör delse för bestämmelserna i 5 kap. 10-12 §§. därför enligt direktiven genomgås. Som kommittén tidigare anfört bör i fråga om rätten till familjestöd anknytningen till landet bestämmas genom inskrivning hos 2 kap. Allmänt barnbidrag försäkringskassa. Det bör då inte gärna 1§ komma i fråga att för delar av familjestödet införa en annan tolkning av bosättningsbe- Innehållet överensstämmer i sak med gällangreppet än den som finns inom den allmänna de bestämmelser. försäkringen. Hemvistsakkunnigas arbete kan förmodas 2§ få betydelse även för tolkningen av bosättningsbegreppet inom sociallagstiftningen. I Barnbidrag utgår i dag från och med kvartalet avvaktan på resultatet av utredningen bör de efter det varunder barnet fötts eller rätt till av försäkringskassorna tillämpade tolknings- bidrag eljest uppkommit till och med det principerna få gälla som hittills och då även kvartal under vilket barnet fyller 16 år. för familjestödet. Det krav på bosättning I lagförslaget har månaden i stället för som föreslås gälla för barn enligt 3 § bör kvartalet valts som tidsbegrepp. Så har skett därmed tolkas på samma sätt som bosätt- genomgående i lagen och för alla formerna ningsvillkoret för inskrivning hos försäkrings- av familjestöd. Av övriga stödformer är det i kassa. dag bara bostadstilläggen som har kvartalet 360

SOU 1972:34

som tidsbegrepp i ett par avseenden. I kommitténs förra betänkande gjordes ingen ändring i fråga om kvartalsregeln i det förslag till lag om allmänna barnbidrag och familjetillägg som då lades fram, trots att bidragen enligt kommitténs förslag skulle betalas ut månadsvis i fortsättningen. Kommittén ansåg att det skulle underlätta administrativt för barnavårdsnämnderna om man behöll kvartalsregeln. I remissyttrande över betänkandet ställde sig dock socialstyrelsen tveksam till om kvartalsregeln borde bibehållas. När familjestödet nu samlas i en gemensam lag och under en enhetlig administration är det till fördel om man slipper olika tidsbegrepp för olika stödformer. Några nackdelar från administrativa synpunkter bör inte vara förenade med övergång till en månadsregel. I övrigt hänvisas till kap. 14.

3§ Barnbidraget tillkommer föräldrarna gemensamt. Är bara den ena föräldern rättslig vårdnadshavare skall dock barnbidraget utgå endast till honom. Den av föräldrarna som inte har vårdnaden om barnet är således utesluten från rätten till bidrag för barnet. Har särskild förmyndare förordnats för barnet tillkommer bidraget denne. En annan fråga är till vem bidraget skall betalas ut. Oftast sker utbetalningen till den som har juridisk rätt till bidraget, men det förekommer att bidraget kan betalas ut till annan person. Frågan om utbetalningen behandlas i nästa paragraf.

4§ Barnbidraget utbetalas för närvarande enligt huvudregeln till modern. Som framgått av kap. 14 i betänkandet kan betydande besparingar göras om utbetalningen av barnbidrag samordnas med utbetalning av andra former av familjestöd. En gemensam utbetalning av olika familjestöd gör givetvis frågan om betalningsmottagare viktigare än vad den är i SOU 1972:34

dag. För en tvåbarnsfamilj kan den sammanlagda bidragssumman av barnbidrag och barn- och bostadstillägg uppgå till omkring 700 kr. per månad. När barnbidragen tillkom anfördes bl. a. som skäl för att modern skulle tillerkännas rätt till bidraget, att man då med större säkerhet torde kunna räkna med att bidraget verkligen kom barnet till godo och fick den standardhöjande effekt som avsågs. Kommittén är av uppfattningen att det principiella företrädet för modern framför fadern till barnbidraget speglar en föråldrad syn på kvinnans och mannens roller i hem och yrkesliv. Den naturliga utgångspunkten för kommittén har varit att föräldrarna skall ha valfrihet när det gäller att bestämma till vem av dem som barnbidraget och det övriga familjestödet skall betalas ut. Från RAFA-utredningens sida har man framhållit att grundprincipen i ett föreslaget system med automatisk utbetalning av barnbidrag efter avisering från folkbokföringen skulle frångås, om ca 100 000 anmälningar i fråga om bidragsmottagare årligen skulle tas om hand av försäkringskassorna och föranleda manuell avisering till datasystemet. Rationaliseringsvinsten av överflyttningen av barnbidragsadministrationen till försäkringskassorna skulle därigenom bli mindre. De administrativa nackdelarna med en valfrihet skulle dock enligt RAFA-utredningen reduceras, om barnbidraget betalades ut till modern eller fadern enligt en huvudregel, men föräldrarna gavs möjlighet att anmäla att den andre föräldern i stället skulle vara bidragsmottagare. En sådan anmälan bör då få verkan för alla de samordnade bidragsformerna. Kommittén anser att de av RAFA-utredningen påvisade administrativa nackdelarna med en valfrihet kan minskas utan att nämnvärt avkall görs på huvudprincipen. Kommitténs förslag innebär att det första barnbidraget automatiskt utbetalas till modern. I samband härmed bör föräldrarna emellertid tillställas information om att de har rätt att själva välja betalningsmottagare jämte en anmälningsblankett för byte. I sam361

band med ansökan om barn- och bostadstillägg bör föräldrarna få ange till vem de vill att familjestödet skall betalas ut. Om föräldrarna väljer fadern i stället för modern, kommer i fortsättningen samtliga stöd att betalas ut till honom. Detta bör påpekas i informationen. I 4 § anges i enlighet med de ovan nämnda principerna att barnbidrag utbetalas till modern, om inte föräldrarna anmäler att bidraget skall utbetalas till fadern. Sådan anmälan skall kunna göras när som helst till försäkringskassan. Nuvarande barnbidragslag innehåller särskilda regler om utbetalning när den som skall uppbära bidraget inte finnes skickad att handha det. I 8 kap. 7 § lagen om familjestöd har för alla stödformer gemensamma bestämmelser upptagits vilka bl. a. avses ersätta de nämnda reglerna i barnbidragslagen.

3 kap. Inkomstprövat barntillägg

2§

Barntillägget föreslås, till skillnad från barnbidrag och vårdbidrag för svårt handikappat barn, utgå för barn upp till 18 år. Motiven för detta har angivits i kap. 11 i betänkandet. 3§

Denna paragraf är likalydande med bestämmelserna för barnbidrag i 2 kap. 3 §. 4§

I kommentaren till reglerna för barnbidrag har kommittén angett sina utgångspunkter när det gäller frågan om till vem av föräldrarna familjestödet skall utbetalas. Reglerna i förevarande paragraf är en konsekvens av principerna om föräldrarnas valfrihet och den samordnade utbetalningen. Övriga utbetalningsregler har placerats i kungörelsen om inkomstprövning i fråga om barntillägg enligt lagen om familjestöd, m.m.

1§ Det inkomstprövade barntillägget motsvarar det nuvarande statliga bostadstillägget. Detta utgår sedan 1.4.1972 med ett enhetligt belopp för varje barn och utan krav på viss bostadsstandard. I kap. 10 i betänkandet har kommittén redogjort närmare för ändringen av bostadstilläggen. Barntillägget tillkommer föräldrarna gemensamt, något som i princip är fallet även med nuvarande bostadstillägg. Barntillägget utgör liksom barnbidraget bidrag till täckande av barnkostnaderna. Barntillägget är dock beroende av inkomstprövning. Reglerna om inkomstprövning av de statliga och kommunala bostadstilläggen har i dag sin placering i kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer. Kommittén har tagit upp inkomstprövningsreglerna i ett förslag till kungörelse om inkomstprövning i fråga om barntillägg enligt lagen om familjestöd, m.m. Det bör påpekas att grunderna för inkomstprövningen skall fastställas av Konungen med riksdagen. 362

4 kap. Bidragsförskott 1§ Bestämmelserna i denna paragraf har sin motsvarighet i 1 § nuvarande bidragsförskottslag. Bidragsförskottets syfte har angetts vara att utgöra garantistöd för den underhållsskyldighet som åvilar förälder som ej har vårdnaden om barnet. Några skillnader i förhållande till de motiv som ligger bakom nu gällande lag har inte åsyftats. 2§

De allmänna förutsättningarna för bidragsförskott är indirekt angivna i 2 § gällande bidragsförskottslag. Där uppräknas de fall då bidragsförskott inte utgår. I förevarande paragraf i lagförslaget anges som förutsättning för bidragsförskott att den underhållsskyldige inte regelbundet på förfallodagen betalar underhållsbidrag med belopp som kan utgå i bidragsförskott enligt 4 § första SOU 1972:34

bestämmelsen i lagförslaget är inte sådan att den i sak förändrar innebörden. Det är således tydligt att, om försäkringskassan skulle finna det vara uppenbart att den underhållsskyldige sörjt för ett mot bidragsförskottet svarande underhåll, inte heller med regelns nya utformning förutsättningarna föreligger för bidragsförskott. Det finns emellertid skäl att understryka att anledningen till bestämmelsen är att man velat förhindra missbruk. Även om föräldrarna således fördelat vårdnad och underhåll sinsemellan, kan det otvivelaktigt många gånger 3§ finnas ett behov av underhåll för barnet som Första stycket överensstämmer med nuva- bör täckas med bidragsförskott. Av formuleringen periodiskt utgående rande 2 § a). Bestämmelsen i andra stycket överens- underhållsbidrag följer att om den understämmer i huvudsak med 2 § c) gällande lag. hållsskyldige sörjt för barnets underhåll Regeln har tillkommit för att förhindra miss- genom visst belopp en gång för alla, detta bruk av bidragsförskottsinstitutet. Exempel kan utgöra hinder för bidragsförskott. på fall då regeln kunde vara tillämplig gavs i Hindret är dock inte absolut som i 2 § d) propositionen (1964:20). Man förutsåg vid nuvarande bidragsförskottslag utan beroende tillkomsten att bestämmelsen kunde komma av engångsbeloppets storlek. Endast om en att vålla vissa svårigheter vid den praktiska för engångsbeloppet inköpt livränta som är lämpad efter underhållsskyldigheten skulle tillämpningen. I propositionen nämndes det fallet att uppgå eller ha uppgått till den summa som makar vid hem- eller äktenskapsskillnad kan utgå i bidragsförskott, torde man kunna fördelar vårdnad och underhållsbörda så att anse att barnet fått ett motsvarande undervardera får vårdnaden om ett eller flera barn håll. I annat fall bör bidragsförskott utgå och svarar för underhåll åt det eller de barn enligt grunderna för 4 § tredje stycket med som står under hans vårdnad utan bidrags- skillnaden mellan å ena sidan vad som kan skyldighet för den andre maken. Enligt vad utgå i bidragsförskott enligt 4 § första eller kommittén erfarit under hand från social- andra stycket och å andra sidan livräntestyrelsen har undantagsbestämmelsen vållat beloppet för månaden. svårigheter just i dessa fall. Innebörden av regeln har ofta tolkats så att hinder mot 4 § bidragsförskott skulle föreligga så snart ma- Paragrafen motsvarar 4 § bidragsförskottslakarna gjort en fördelning sinsemellan av gen. Kommittén föreslår att bidragsnivån vårdnad och underhåll. Detta har skett både skall höjas till 30% av basbeloppet när då makarna avtalat om att inget underhåll förskott utgår på grund av båda föräldrarnas skulle utgå för barnen och när de i avtalet underhållsskyldighet och när barnet är berätstipulerade underhållsbeloppen varit små. tigat till barnpension. I kap. 10 i betänkanÖverhuvudtaget anses bestämmelsen föran- det har kommittén redogjort närmare för leda ingående och ofta onödiga utredningar sina överväganden. Nuvarande fjärde stycket huruvida den underhållsskyldige kan anses i 4 § bidragsförskottslagen, om viss påföljd ha sörjt för att barnet erhåller ett underhåll när vårdnadshavaren underlåter att medverka motsvarande vad som kan utgå i bidragsför- till att utdömt underhållsbidrag höjs, föreslås skott. upphävd. Förslaget har behandlats i kap. 12 i Den omformulering som företagits av betänkandet.

eller andra stycket. Bestämmelserna har sin motsvarighet i nuvarande 2 § b). Någon saklig ändring är inte åsyftad. Av de övriga punkterna i nuvarande 2 § återfinns punkterna a) och c) i lagförslagets 3 §. Däremot har några bestämmelser inte upptagits som motsvarar punkterna 2 § d) och e). Skälen till att dessa villkor för bidragsförskott föreslås slopade har angivits i kap. 12 i betänkandet. I fråga om 2 § d) se vidare kommentaren till 3 §.

SOU 1972:34

5§ Bestämmelserna överensstämmer med motsvarande regler i 3 § bidragsförskottslagen. 6§ Som gemensam avrundningsregel för bidragsförskott, vårdbidrag samt barn- och bostadstillägg har valts den som nu gäller enligt 8 § kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer.

svarighet till bestämmelserna i 7 § om underrättelseskyldighet med anledning av ansökan om bidragsförskott har inte upptagits i den nya lagen, eftersom dessa regler numera torde följa av förvaltningslagen (1971:290). De mer detaljerade föreskrifterna om innehållet i ansökan etc. avses bli utfärdade i administrativ ordning.

5 kap. Föräldrapenning 1§

7-8 §§

Bestämmelserna motsvarar 15 § och 16 § första stycket bidragsförskottslagen. Kommittén har i kap. 12 i betänkandet föreslagit att de särskilda fördelningsreglerna i bidragsförskottslagen skall upphävas. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 16 § andra stycket gällande lag har således inte upptagits i lagförslaget. 9-10§§ Kommittén har i kap. 12 i betänkandet föreslagit en uppmjukad tillämpning av de nuvarande eftergiftsreglerna. 10 § som motsvarar 18 § bidragsförskottslagen har formulerats i detta syfte. Även indrivningsregeln har i förslagets 9 § fått en mjukare formulering än motsvarande 17 § i gällande lag.

Föräldrapenningen överensstämmer med den nuvarande tilläggssjukpenningen vid barnsbörd såtillvida att dagsbeloppet beräknas med hänsyn till förälderns sjukpenning. Emellertid får föräldrapenningen aldrig understiga 20 kr. Denna garantinivå motsvarar f. n. i stort sett sjukpenningklass nr 10 som ger 19 kr. i sjukpenning. I förhållande till de inkomster av förvärvsarbete som berättigar till sjukpenning motsvarar garantinivån en inkomst mellan 10 200 och 12 000 kr. per år. Föräldrapenningen är individuell vilket får till följd att dagsbeloppet för samma familj kan variera mellan 20 och upp till 52 kr. beroende på vem av föräldrarna som utnyttjar förmånen. 2 - 4 §§

Tiderna för faders och moders rätt till föräldrapenning framgår av dessa paragrafer. 11 § Föräldrapenningen får utgå under högst 240 Förslaget har behandlats närmare i kap. 12 i dagar sammanlagt för fader och moder (4 §). betänkandet. Bidragsförskott enligt denna Förmånen kan utgå tidigast fr. o. m. den paragraf kan bara utgå om samtliga förutsätt- sextionde dagen före den då barnets födelse ningar för barnpension är uppfyllda så när beräknas ske (2 § 1 st.) och fram till den som kravet på svenskt medborgarskap. tvåhundrafyrtionde dagen efter den då barDet kan erinras om att kommittén i kap. 11 i net fötts (4 §). Föräldrarna har med andra betänkandet förordar en höjning av ålders- ord möjlighet att utnyttja den åtta månader gränsen för barnpensionen till 18 år, således långa ersättningstiden under loppet av en tiosamma gräns som för bidragsförskotten. månadersperiod. De nuvarande reglerna för tilläggssjukpenningen vid barnsbörd att modern alltid 12 § har rätt till ersättning fr. o. m. den sextionde Bestämmelserna motsvarar i korthet innehål- dagen före den beräknade nedkomsten let i 6 § bidragsförskottslagen. Någon mot- t. o. m. den tjugonionde dagen efter förloss364

SOU 1972:34

ningsdagen skall enligt förslaget också gälla föräldrapenningen. Fr. o.m. den trettionde dagen efter den då barnet fötts utgår föräldrapenningen till modern under förutsättning att hon har barnet i sin vård (se vidare under 6§). Fadern har rätt till föräldrapenning dels i 10 dagar i anslutning till barnets födelse, dels under tid då han har barnet i sin vård. Av 8 § andra stycket framgår att föräldrapenning ej får utgå till båda föräldrarna samtidigt utom när det gäller faderns rätt till föräldrapenning i 10 dagar i anslutning till barnets födelse. Avsikten med föräldrapenning till fadern i anslutning till nedkomsten är att fadern skall kunna biträda modern när nedkomsten är omedelbart förestående, under själva förlossningen och de första dagarna efter hemkomsten från BB. Det innebär bl. a. att fadern har möjlighet att stanna hemma och sköta de äldre barn föräldrarna kan ha medan modern ligger på BB. Utnyttjar fadern sin rätt till föräldrapenning i anslutning till barnets födelse, avräknas de uttagna dagarna från den totala ersättningstiden 240 dagar. Något krav på att fadern i verkligheten skall ha biträtt modern eller skött eventuella äldre barn har inte kunnat uppställas. Det har ansetts lämpligt att i stället fordra samtycke av modern för att fadern skall få rätt till förmånen. Såsom anförts i den allmänna motiveringen i kap. 9 skulle i annat fall förmånen kunna missbrukas av fader som inte sammanbor med familjen. Föräldrarna kan i övrigt få välja vem av dem som skall stanna hemma med föräldrapenning. Det enda villkoret är att vederbörande förälder har barnet i sin vård. Som framgår av den allmänna motiveringen anser kommittén att det föreslagna anställningsskyddet om två perioder för vardera föräldern inte nödvändiggör någon motsvarande bestämmelse i fråga om rätten till föräldrapenning. Om arbetsförhållandena så medger skall alltså föräldrarna kunna byta av varandra i fråga om rätten till föräldrapenning när de så önskar. I samband med SOU 1972:34

utbetalningen av föräldrapenningen får föräldern uppge på heder och samvete vilka dagar han haft barnet i sin vård. Med denna konstruktion av rätten till föräldrapenning bortfaller frågan om avbrott i ledigheten som hinder för fortsatt föräldrapenning. 5 och 7 §§ De tidigare behandlade reglerna i 2-4 §§ gäller bara de biologiska föräldrarnas rätt till föräldrapenning. I förevarande lagrum tas rätten till föräldrapenning för foster- och adoptivföräldrar upp. 1 fråga om de allmänna motiven till det nya stödet hänvisas till kap. 9. Föräldrapenning utgår under de förutsättningar som anges i 5 och 7 §§. Övriga bestämmelser och närmare villkor för föräldrapenning gäller också för föräldrapenning till foster- och adoptivföräldrar. Föräldrapenning enligt 5 § motsvarar de biologiska föräldrarnas rätt till föräldrapenning. Den gäller spädbarn och utgår dels till den av foster- eller adoptivföräldrarna som har barnet i sin vård och dels även till den andre föräldern i högst 10 dagar i anslutning till barnets ankomst till den nya familjen. Liksom för de biologiska föräldrarna kan stödet utgå i sammanlagt högst 240 dagar och längst till den tvåhundrafyrtionde dagen efter den då barnet fötts. Enligt 7 § kan vid adoption av barn som är äldre än 240 dagar men som ej fyllt 10 år föräldrapenning utgå under högst 10 dagar för vardera föräldern i anslutning till barnets ankomst till familjen. Detsamma gäller barn som tas emot som fosterbarn med sikte på adoption. Det ligger i sakens natur att om ett barn skulle vara mellan 230 och 240 dagar gammalt när det anländer till sina nya föräldrar så skall både 5 och 7 §§ tillämpas så att föräldrarna blir berättigade till sammanlagt 20 dagars föräldrapenning. Med fosterbarn avses här, såväl som på andra ställen i lagen om familjestöd, bara fosterbarn i barnavårdslagens mening. Adoption kan ske av såväl eget som andre makens barn eller adoptivbarn. Syftet med 365

föräldrapenning även vid adoption är inte att lämna stöd i hithörande fall. Detta har ansetts framgå utan uttryckliga bestämmelser. 6§ Enligt gällande bestämmelser kan tilläggssjukpenning vid barnsbörd utgå även om modern av egen sjukdom skulle vara förhindrad att ha barnet i sin vård. Motsvarande bestämmelse har ansetts ha berättigande också i fråga om rätten till föräldrapenning. Som tidigare berörts får dock föräldrapenning inte utgå till båda föräldrarna samtidigt utom när det gäller de 10 dagarna i anslutning till barnets födelse eller ankomst till den nya familjen. I den allmänna motiveringen i kap. 9 har kommittén framhållit att föräldrapenning bör utgå även när föräldrarna är förhindrade att utöva den direkta vården därför att barnet är intaget på sjukhus. I förevarande paragraf anges därför också att föräldrapenningen även utgår till förälder som p. g. a. sjukdom hos barnet är förhindrad att ha det i sin vård. Någon motsvarande bestämmelse finns inte när det gäller tilläggssjukpenning vid barnsbörd. Kravet att modern skall ha barnet i sin vård har dock tillämpats mycket liberalt i fall då barnet vistats på sjukhus. 8§

Föräldrapenningen föreslås i likhet med sjukpenningen kunna utgå dels som hel föräldrapenning och dels som halv föräldrapenning. I båda fallen förutsätter rätten till ersättning att föräldern avstår från förvärvsarbete. Hel föräldrapenning skall utgå för dag då förälder helt avhåller sig från förvärvsarbete, halv föräldrapenning när förälder förvärvsarbetar högst fyra timmar. Detta timantal motsvarar i allmänhet hälften av full arbetstid. Reglerna innebär att rätt till föräldrapenning inte föreligger för dag då förälder arbetar mer än fyra timmar och att förälder som arbetar t. ex. en kvarts arbetsdag inte kan få mer än halv föräldrapenning. För att halv föräldra366

penning skall kunna utgå är det vidare ett krav att förälderns arbetsinkomst uppgår till högst hälften av den inkomst han har normalt. Denna inkomst har i regel legat till grund för förälderns placering i sjukpenningklass. För den som inte tidigare haft förvärvsarbete innebär reglerna att han inte har möjlighet att utnyttja rätten till halv föräldrapenning. Med halv föräldrapenning avses hälften av belopp som sägs i 1 §, således 10 kr. om dagen (halv garantinivå) eller hälften av förälderns sjukpenning. Motiven till bestämmelserna framgår av kap. 9 i betänkandet. Som nämnts tidigare får föräldrapenning i allmänhet inte utgå till båda föräldrarna samtidigt. Meningen med stödet är ju att bereda familjen ekonomisk möjlighet att låta den ena av föräldrarna stanna hemma hos det nyfödda barnet. En bestämmelse härom har upptagits i andra stycket. I fråga om de 10 dagar då fadern kan få föräldrapenning i anslutning till barnets födelse eller foster- eller adoptivföräldrar i anslutning till barnets ankomst till den familjen tillkommer dock andra syften med föräldrapenningen. I dessa fall får således föräldrapenning utgå till båda föräldrarna samtidigt. 9§ Enligt den s. k. fridagsregeln i 3 kap. 10 § AFL får den som normalt arbetar fem dagar i veckan och som är sjuk högst sex dagar utöver insjuknandedagen inte sjukpenning för dagar som normalt är arbetsfria i den mån dessa dagar inte överstiger två. Motivet till regeln är att förhindra överkompensation genom att sjukpenning annars skulle komma att utgå även när inkomstbortfall inte förelåg. Även beträffande föräldrapenningen finns det behov av en fridagsregel. Föräldrapenningen öppnar ju möjlighet för föräldrarna till täta växlingar mellan förvärvsarbete och barntillsyn, t. ex. så att föräldrarna förvärvsarbetar varannan dag och sköter barntillsynen varannan. I förevarande paragraf föreskrivs att om ersättningsperioden, dvs. SOU 1972:34

den följd av dagar då förälder stannar hemma från förvärvsarbete för att sköta barnet, varar högst sju dagar, föräldrapenning utgår för annars arbetsfri dag endast i den mån antalet sådana dagar överstiger två. Om föräldern exempelvis vanligen förvärvsarbetar måndag-fredag, utgår föräldrapenning för lördag och söndag bara under förutsättning att föräldern stannar hemma minst åtta dagar i följd. Annars skulle t. ex. en person med veckolön kunna öka sin vanliga inkomst med föräldrapenningen. Enligt andra stycket räknas semesterdag och dag då förälder uppbär ersättning från erkänd arbetslöshetskassa inte som arbetsfri dag. Det kan anmärkas att enligt kommitténs förslag till ändring i 32 § förordningen (1956:629) om erkända arbetslöshetskassor dagpenning inte får utges för dag då medlem äger rätt till föräldrapenning.

kvalificerande klassen bli nr 11 i stället för som nu nr 3. I övrigt skall regeln tolkas på samma sätt som den nuvarande. Den som inte uppfyller kvalifikationsvillkoret får dock enligt förslaget alltid garantinivån 20 kr. Villkoret gäller varje förälder individuellt. 12 §

11 §

Bestämmelsen saknar motsvarighet när det gäller de nuvarande moderskapsförmånerna. Enligt dessa är det ingenting som hindrar en moder att stanna hemma och vårda sitt nyfödda barn med tilläggssjukpenning fastän föräldrarna gjort den uppdelningen att fadern normalt är hemma och modern förvärvsarbetande. I första stycket av 12 § i förslaget stadgas nu att föräldrapenning över garantinivån bara utgår om också den andre föräldern är placerad i lägst sjukpenningklass nr 11, vilket innebär ett krav på att den andre föräldern skall vara förvärvsarbetande. Liksom i fråga om föreskriften i 8 § andra stycket att föräldrapenning ej får utgå till båda föräldrarna samtidigt gäller dock förevarande villkor inte moders rätt till föräldrapenning t. o. m. den tjugonionde dagen efter barnet födelse eller faders eller fosteroch adoptivföräldrars rätt till 10 dagars föräldrapenning i anslutning till födelsen eller barnets ankomst till den familjen. Detta framgår av tredje stycket. För övriga fall innebär regeln att båda föräldrarna måste vara placerade i lägst klass nr 11 för att föräldrapenning på mer än 20 kr. skall kunna utgå till någon av dem.

För rätt till tilläggssjukpenning vid barnsbörd gäller nu att modern skall ha varit placerad i lägst sjukpenningklass nr 3 under minst 270 dagar i följd omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten för denna. En motsvarande regel för föräldrapenning över garantinivån kan inte heller undvaras. Av skäl som framgått i kap. 9 har kommittén dock föreslagit en sänkning av antalet dagar till 180. Som en konsekvens av att garantinivån motsvarar en sjukpenningklass som är högre än nr 10, föreslås den

Som motiv till villkoret har i kap. 9 i betänkandet bl. a. angetts att en föräldrapenning över garantinivån i annat fall skulle kunna utnyttjas till att skaffa familjen dubbla inkomster genom att exempelvis en annars inte förvärvsarbetande moder tog ett tillfälligt arbete medan fadern uppbar föräldrapenning. Den skulle också kunna medverka till att en fader, som eljest förvärvsarbetade, stannade hemma med föräldrapenning, fastän modern inte var förvärvsarbetande och därför hade möjlighet att sköta

10 § I paragrafen uppställs ett krav på bosättning i landet i form av 180 dagars inskrivning hos försäkringskassa för att föräldrarna överhuvud skall ha rätt till föräldrapenning. Villkoret gäller både svenska och utländska medborgare. Det räcker dock att en av föräldrarna uppfyller kravet. Den som är för ung för att kunna uppfylla åldersvillkoret för inskrivning kan ändå få föräldrapenning enligt 1 kap. 4 § andra stycket. Motiven till stadgandet ges i kap. 9 i betänkandet.

SOU 1972:34

barnet. I andra stycket görs viktiga undantag från bestämmelsen. De avser att täcka de fall då den andre föräldern av annat skäl än förvärvsarbete kan vara förhindrad att omhänderha barnets vård. I fråga om förälder som åtnjuter ålderspension eller förtidspension är väl detta inte alltid fallet, men för att inte onödigtvis komplicera administrationen har de likställts med övriga uppräknade fall. Regeln gäller vidare bara fall där föräldrarna sammanlever. Som exempel på situationer då förälder av annan anledning kan vara oförmögen att vårda barnet kan nämnas att förälder fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller är intagen i fångvårdsanstalt eller eljest intagen på vårdanstalt. 13 §

regler som sjukförsäkringen i förhållande till militärersättningsförordningen (1950:261) och förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret m. fl. författningar. Samordningen innebär att föräldrapenning utgår endast i den mån föräldrapenningens belopp överstiger vad som utgår enligt den andra författningen. 14§ Sjukpenning utgår enligt 3 kap. 15 § AFL inte för tid då försäkrad fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst, är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i ungdomsvårdsskola, är häktad eller intagen i fångvårds- eller arbetsanstalt eller intagen i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller i övrigt av annan orsak än sjukdom tagits i förvar på det allmännas bekostnad. Kommittén har inte funnit anledning att föreslå någon avvikelse härvidlag när det gäller föräldrapenningen. Däremot har inte indragnings- och nedsättningsreglerna i 3 kap. 17 § och 20 kap. 3 § AFL gjorts tillämpliga på föräldrapenningen. 1 stället gäller för alla former av familjestöd enligt 8 kap. 4 § i lagförslaget att den som uppburit stöd obehörigen eller med för högt belopp kan bli skyldig att återbetala vad han erhållit för mycket.

Förälder som genom sjukpenning åtnjuter ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom eller yrkesskada bör inte samtidigt få ersättning för inkomstbortfall vid barnsbörd eller vård av nyfött barn. För den som har en sjukpenning som understiger föräldrapenningens garantinivå kan det ibland vara fördelaktigt att avstå från sjukpenning och i stället behålla föräldrapenningen också under sjukdom. Det har därför i lagförslaget inte föreskrivits någon skyldighet att upphöra med föräldrapenningen vid sjukdom. Tilläggssjukpenning vid barnsbörd utbetalas nu först sedan modern skrivit på en försäk15 § ran att hon avhållit sig från förvärvsarbete — till skillnad från vanlig sjukpenning som efter I 3 kap. 16 § AFL ges bestämmelser om den första utbetalningen kan utbetalas även arbetsgivarinträde m. m. som även gäller innan försäkran avgetts. Utbetalning av för- tilläggssjukpenning vid barnsbörd. Kommitäldrapenning torde också få förutsätta att tén föreslår - som framgår av kommentaren föräldern dessförinnan avgivit försäkran. Ris- till förslaget om ändring i AFL — att dessa ken för samtidig utbetalning av både sjuk- regler skall vara tillämpliga också på föräldrapenning och föräldrapenning bör därmed penning och sjukpenning vid vård av sjukt kunna elimineras. Bestämmelsen i första barn. En erinran om bestämmelserna ges i stycket av förevarande paragraf gäller även förevarande paragraf. sjukpenning som utgår vid vård av sjukt barn. Genom hänvisningen till stadgandet i 4 kap. 5 § tredje stycket AFL kommer föräldrapenningen att få samma samordnings368

SOU 1972:34

6 kap. Vårdbidrag för svårt handikappat barn 1§

De huvudsakliga bestämmelserna om vårdbidrag i form av invaliditetsersättning för svårt handikappat barn finns i 9 kap. 3 § AFL. När kommittén nu föreslår att vårdbidraget i stället skall få plats i lagen om familjestöd, är avsikten att lämna förutsättningarna för bidraget orubbade. De medicinska grunderna för behovet av särskild tillsyn och vård har således inte ändrats i lagförslaget. Det kan erinras om att en utredning inom riksförsäkringsverket f. n. gör en översyn av bidragskretsen. I redaktionellt avseende kan anmärkas att uttrycket psykisk efterblivenhet, som används i 9 kap. 3 § AFL, inte längre är brukligt. Uttrycket hämmad förståndsutveckling har hämtats från den lag (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda som efterträtt den tidigare lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Orden "annat handikapp" ersätter nuvarande "vanförhet eller annat lyte". 2§

Som framgår av kap. 9 i betänkandet föreslår kommittén att vårdbidraget skall beskattas i samband med en höjning av bidragsnivån. Värdbidraget föreslås samtidigt i ATP-hänseende bli likställt med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Vårdbidraget är tänkt att i fråga om beskattning och ATP-poäng räknas som inkomst hos den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet. Rätten till bidraget bör följaktligen också knytas till denne förälder. I 2 § har det angetts att vårdbidrag utgår till den av föräldrarna som saknar arbetsinkomst. Det är dock inget krav för rätten till bidrag att någon av föräldrarna avhåller sig från förvärvsarbete. Vårdbidraget får då i stället utgå till den som har den lägsta arbetsinkomsten. Föräldern har kanske ett deltidsarbete men bär ändå huvudansvaret för barnets vård. Föräldrarna SOU 1972:34 24

bör få ange till försäkringskassan vem av dem som bidraget skall tillkomma. Oberoende av denna anmälan bör dock vid den årliga taxeringen bidraget anses som en inkomst hos den förälder som i verkligheten — sannolikt på grund av vårdinsatsen — saknat eller haft lägst arbetsinkomst.

3§

Motiven till den föreslagna bidragsnivån framgår av kap. 9.

4§

Bestämmelserna överensstämmer med dem som nu gäller enligt 16 kap. 5 § andra stycket samt 9 kap. 3 § första stycket och 16 kap. 9 § AFL.

5§ Enligt gällande bestämmelser i AFL får vårdbidraget begränsas till viss tid. Riksförsäkringsverket framhåller i sina anvisningar rörande vårdbidrag att det bl. a. på grund av att vårdbehovet kan minska i frekvens eller intensitet är nödvändigt att de handikappade barnens förhållanden och förutsättningar för bidragsrätt blir föremål för fortlöpande kontroll. Detta bör enligt riksförsäkringsverket ske genom att vårdbidragen antingen begränsas till viss tid eller blir föremål för regelbundet återkommande efterkontroll. Tidsbegränsat vårdbidrag bör regelmässigt komma till användning, då förändring av vårdförhållandena eller vårdbehovet kan tänkas komma till stånd inom de närmaste åren. Kommittén föreslår att vårdbidraget i fortsättningen skall beviljas tills vidare men att vårdbehovet skall tas upp till omprövning av försäkringskassan en gång om året. I de fall då vårdbehovet bedöms vara mera varaktigt, får enligt andra stycket omprövningen ske med längre mellanrum, dock inte längre än tre år. Omprövningen är betingad av hänsyn till barnet. 369

6§ Bestämmelserna är likalydande med de för barnbidrag i 2 kap. 3 §. 7-8 §§ Valet av betalningsmottagare är en konsekvens av regeln i 2 §. I fråga om avrundningsregeln se vid 4 kap. 6 §. 9§ Av hänvisningen till ifrågavarande bestämmelser i 16 kap. 1-3 §§ AFL följer bl. a. att ersättning utgår enligt särskilda föreskrifter för kostnader för läkarundersökning vid ansökan om vårdbidrag, att det som villkor för rätt till vårdbidrag kan föreskrivas att barnet skall underkastas läkarundersökning och att vårdbidrag kan beviljas interimistiskt. 7 kap. Sjukpenning vid vård av sjukt barn 1§ Denna nya form av familjestöd innebär en utvidgning av möjligheterna till sjukpenning. Bortsett från vad som gäller i samband med barnsbörd kan i dag sjukpenning utgå bara på grund av sjukdom som förorsakat nedsättning av arbetsförmågan hos den försäkrade. Under de förutsättningar som anges i denna paragraf skall enligt förslaget sjukpenning kunna utgå även när försäkrads barn är sjukt. Den nya stödformen medför att sjukpenning skall kunna utgå antingen vid egen sjukdom eller vid vård av sjukt barn. Dubbel sjukpenning får naturligtvis inte utgå, om båda sjukskrivningsanledningarna skulle föreligga samtidigt. I enlighet med den generella bestämmelsen i 4 kap. 8 § föräldrabalken avses med barn också adoptivbarn. Kommitte'n föreslår att även fosterbarn skall vara jämställt med eget barn när det gäller sjukpenning vid vård av sjukt barn. Rätten till sjukpenning förutsätter att det varit "nödvändigt" att någon av föräldrarna stannat hemma för att ta hand om barnet. Detta kan vara fallet om barnet på grund av 370

sin sjukdom inte kan vistas på det daghem där det annars får tillsyn. Föräldern skall också ha stannat hemma under arbetstid. Om föräldern vårdar barnet utan att gå miste om någon inkomst, t. ex. därför att vårdbehovet uppstår under ledighet som föräldern har mellan två arbetsperioder, utgår däremot inte sjukpenning. Som framgår av den allmänna motiveringen i kap. 9 är det kommitténs mening, att föräldern i den skriftliga försäkran som han skall avge för att erhålla sjukpenning också bör uppge om barnets sjukdomsfall anmälts till den kommunala nämnd som har hand om den sociala hemhjälpen. Något krav på att föräldrarna skall anlita kommunal barnvårdare när detta är möjligt har kommittén dock inte funnit sig böra uppställa. Sjukpenning skall däremot inte kunna utgå till den ene av föräldrarna om den andre på grund av semester eller annan ledighet finns hemma och kan ge det sjuka barnet tillsyn. Föräldern bör därför i sin försäkran uppge hur frågan om tillsyn av barnet är löst i vanliga fall och om barnet kunnat värdas av den andre föräldern utan att denne förlorat arbetsinkomst. 2§ Rätten till sjukpenning omfattar 10 dagar per familj och år. Detta gäller oberoende av antalet barn i familjen. Enförälderfamiljen har rätt till sjukpenning i lika mänga dagar som tvåförälderfamiljen. Kommittén har inte velat föreslå att exempelvis antalet dagar skall fördelas mellan föräldrarna med fem dagar för dem var. Föräldrarna får en möjlighet att låta alla tio dagarna utnyttjas av bara en av dem om det skulle ställa sig svårt praktiskt för den andre att stanna hemma från arbetet. Av 8 kap. 1 § framgår att antalet dagar räknas per kalenderår. Enligt andra stycket kan sjukpenning vid vård av sjukt barn utgå redan från och med den dag då barnet blev sjukt. Detta till skillnad från den vanliga sjukpenningen som i allmänhet inte utgår förrän från och med dagen efter insjuknandedagen. Det har förutSOU 1972:34

satts att anmälan till försäkringskassan sker omgående (se under 3 §). 3§

De bestämmelser som gäller för sjukpenning enligt AFL gäller också för sjukpenning vid vård av sjukt barn, i den mån reglerna i lagen om familjestöd inte strider däremot. Följaktligen blir exempelvis den s. k. fridagsregeln i 3 kap. 10 § AFL tillämplig. Likaledes kommer bestämmelsen i samma paragraf att sjukpenning i allmänhet inte får utges för tid innan sjukdomsfallet anmälts hos försäkringskassan att gälla också vid vård av sjukt barn. Endast hel sjukpenning kan utgå vid vård av sjukt barn. Detta har ansetts framgå utan att det uttryckligen angetts i lagtexten. En följd av att lagförslaget inte ger möjlighet till halv sjukpenning är att sjukpenning överhuvudtaget inte kan utgå för dag då förälder inte fullständigt avhållit sig från förvärvsarbete. Således utgår ingen sjukpenning om föräldern t. ex. varit hemma från arbetet på förmiddagen men återgått i arbete på eftermiddagen då han lyckats få barntillsynen ordnad. En erinran om att sjukpenning också utgår vid vård av sjukt barn föreslås intagen i 3 kap. 1 § AFL. Vidare kan nämnas att kommittén föreslår sådana ändringar i 3 kap. 16 § AFL om s. k. arbetsgivarinträde m. m. att bestämmelserna härom även blir tillämpliga på sjukpenning vid vård av sjukt barn.

2§

Barnbidragen och bostadstilläggen har i dag en ettårig retroaktivtid. Bidragsförskott och vårdbidrag för svårt handikappat barn kan däremot inte utgå för längre tid tillbaka än tre månader. Den senare tidsgränsen gäller vid alla folkpensionsförmåner. Kommittén har ansett att en enhetlig retroaktivtid bör finnas för familjestödet. Bidragsförskotten synes ha fått sin retroaktivtid efter mönster av den som gäller inom pensioneringen. Särskilt med hänsyn till de höjningar bidragsförskotten undergår i förhållande till förändringarna av basbeloppet kan det finnas behov av att förlänga retroaktivtiden till ett år.

För vårdbidragens del är möjligheterna att utsträcka retroaktivtiden sämre, eftersom det kan vara svårt att utreda förutsättningarna för sådant bidrag så långt tillbaka som ett år. När kommittén likväl föreslår att samma tidsgräns skall gälla även för vårdbidraget, är det i medvetande om att den nuvarande retroaktivtiden på tre månader kan antas bli den normala även i fortsättningen. Endast när det är alldeles klart att förutsättningarna för värdbidraget förelegat tidigare, bör en längre retroaktivtid än tre månader komma i fråga. Det måste självfallet vara styrkt att behovet av särskild tillsyn och vård funnits så långt tillbaka som bidraget skall gälla retroaktivt. I fråga om barnbidraget innehåller lagförslaget till skillnad från nuvarande lag inga bestämmelser om anmälan för rätt till bidrag eller om beslut att barnbidrag skall utgå. Det är 8 kap. Allmänna bestämmelser i stället avsikten att barnbidraget skall utgå efter avisering av födda barn från folk1§ bokföringen till det barnbidragssysParagrafen har sin motsvarighet i 20 kap. 1 § tem som skall finnas hos försäkringskassorAFL. Barntillägget utgår, som framgår av na. Barnbidragssystemet skall även aviseras bestämmelserna i den föreslagna kungörelsen om t. ex. barn som flyttar in från utlandet. om inkomstprövning i fråga om barntillägg Preskriptionstiden för barnbidrag räknas i enligt lagen om familjestöd, m. m. under ett dag från det anmälan om bidrag gjordes eller bidragsår som sträcker sig 1 april—31 mars. beslut om utbetalning av bidrag ändå fattades. Enligt lagförslaget kommer tiden att räknas med utgångspunkt i när bidraget utan föregående ansökan utbetalades första SOU 1972:34

gången. Barnbidraget, bidragsförskottet och bostadstilläggen preskriberas enligt gällande regler om de ej lyfts före utgången av året efter det då de förfallit till betalning. Inom den allmänna försäkringen sker preskription vid utgången av andra året efter det ersättningen förfallit till betalning (20:5 AFL). Kommitte'n har ansett den kortare preskriptionstiden tillräcklig när det gäller familjestödet. 3§ Föreskrifter om skyldighet att lämna upplysningar finns i gällande författningar, bl. a. i bidragsförskottslagen (12 §) och kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer (21 §)• 4§ Bestämmelsen i första stycket har sin motsvarighet i samtliga de familjestödsförfattningar som skall ersättas av lagen om familjestöd. Även regler om avräkning finns för alla stödformerna redan i dag. Lagförslaget innebär emellertid en skärpning såtillvida att avräkning också får göras på vilket annat utgående familjestöd som helst. Har det utgått för mycket i barntillägg och bostadstillägg får avräkning således göras på t. ex. barnbidraget. Det skall emellertid erinras om att bestämmelserna bara gäller avsiktliga och vårdslösa förfaranden. Har det utgått för mycket i familjestöd utan att det kan sägas att den berättigade borde ha insett det, kommer återbetalning inte i fråga. Enligt tredje stycket får dessutom försäkringskassan efterge återbetalningsskyldighet, om det föreligger särskilda skäl. Detta kan vara fallet när lång tid förflutit sedan familjestödet uppbars. Det bör inte få förekomma att någon krävs på återbetalning om det kan befaras att familjen får svårigheter att klara sin existens. Det är inte meningen att innehållet familjestöd skall resultera i att familjen i stället måste anlita socialhjälp. Eftergift kan f. n., när det gäller barnbidrag, bidragsförskott och bostadstillägg, beviljas bara av hög372

re myndighet än barnavårdsnämnd och förmedlingsorgan. Liksom inom den allmänna försäkringen skall emellertid som nämnts enligt förslaget fråga om eftergift av familjestöd kunna prövas av försäkringskassa. 5§ Paragrafen har sin motsvarighet i gällande familjestödsförfattningar. 6§ I fråga om fosterbarn eller barn som eljest fostras i annat enskilt hem än hos den som har vårdnaden om barnet skall enligt gällande barnbidragslag rätten att uppbära allmänt barnbidrag i stället tillkomma barnafostraren, om inte barnavårdsnämnden förordnar annorlunda. Motsvarande bestämmelse finns för bidragsförskott. Beträffande de nuvarande statliga och kommunala bostadstilläggen gäller att fosterbarn som sedan minst sex månader vistas i familjen anses som försörjt inom familjen. Bostadstillägg utgår dä för barnet. Vårdbidraget för svårt handikappade barn har ingen bestämmelse i fråga om fosterbarn. Kommittén har ansett att gemensam bestämmelse bör införas för de olika formerna av familjestöd. Den blir tillämplig på barnbidrag, barntillägg (och med den sammankoppling som görs i kungörelsen om statskommunala bostadstillägg till barnfamiljer även på bostadstillägg), bidragsförskott och vårdbidrag för svårt handikappat barn. För föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn gäller särskilda bestämmelser såsom framgått tidigare vid behandlingen av dessa stödformer. När administrationen enligt förslaget läggs över på försäkringskassorna har det ansetts lämpligt att låta barnavårdsnämnden fä inflytande i sådana frågor som den om familjestödets överflyttande till fosterföräldrar. Kommittén föreslår således att beslut om att annan än föräldrarna skall ha rätt till bidraget skall förutsätta framställning av barnavårdsnämnden. I fråga om barntilläggen (och bostadsSOU 1972:34

tilläggen) är att märka att någon motsvarighet till den nuvarande kvalifikationstiden sex månader för fosterbarn inte har föreslagits i den nya lagen. Kommittén utgår emellertid ifrån att det inte skall komma i fråga att flytta över rätten till barntillägg vid helt kortvariga fosterbarnsplaceringar. Inkomstprövningen skall ske mot fosterföräldrarnas inkomster. Andra stycket innehåller en undantagsbestämmelse i fråga om bidragsförskott för barn som är omhändertagna för samhällsvård och som vistas i fosterhem. För dessa barn erlägger kommunerna fosterlön men uppbär i gengäld oftast utgående underhållsbidrag och bidragsförskott. Om bidragsförskotten skulle utgå till fosterföräldrarna i likhet med övriga former av familjestöd, skulle det kunna innebära att fosterlönen blev olika stor allteftersom underhållsbidrag eller bidragsförskott utgick för barnet. Detta kunde vålla svårigheter inte minst med tanke på att fosterlönen i princip utgör skattepliktig inkomst till skillnad från underhållsbidrag för barn och bidragsförskott. Undantagsbestämmelsen innebär att bidragsförskott för ifrågavarande barn skall utgå till den kommun som bekostar vården i stället för till fosterföräldrarna. Det har inte ansetts erforderligt att meddela särskilda regler om till vilkendera av fosterföräldrarna familjestödet skall utbetalas i de fall som avses i denna paragraf. Försäkringskassan torde få utbetala stödet efter de principer i övrigt som gäller för familjestödet. 7 §

Enligt 5 § gällande barnbidragslag kan barnavårdsnämnd förordna att barnbidraget skall betalas ut till annan än modern eller den som eljest skall uppbära bidraget, om vederbörande inte finnes skickad att handha detta. Bestämmelser med liknande innebörd finns i 9 § bidragsförskottslagen, 18 § kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och i 3 kap. 18 § AFL. Även för lagen om familjestöd har det SOU 1972:34

ansetts omöjligt att helt undvara en bestämmelse om utbetalning till annan än den som är berättigad till familjestödet. Så länge vårdnaden om barnet inte anförtros särskild förmyndare eller barnet vårdas hos fosterföräldrar, bör emellertid i princip också familjestödet utbetalas till föräldrarna. För att markera att bestämmelsen är avsedd att komma till användning endast i rena undantagsfall uppställs i lagtexten det starka kravet på synnerliga skäl. Försäkringskassan får inte heller besluta att den skall tillämpas utan framställning av social-, barnavårds- eller nykterhetsnämnd. Bidragsförskott bör kunna utbetalas till barnet med stöd av denna bestämmelse, om barnet före 18 års ålder lämnat föräldrahemmet och ev. bildat egen familj. 8§

I kap. 12 i betänkandet har lämnats en kortfattad redogörelse för gällande bestämmelser i fråga om rätten till barnbidrag, bidragsförskott och vårdbidrag för barn som vårdas på institution. De innebär att bl. a. kommun och landstingskommun som bekostar barnets vård får uppbära de barnbidrag och bidragsförskott som utgår för barnet. Som framgår av kap. 12 föreslår kommittén att denna rätt för kommuner m. fl. till bidrag för barn som vårdas på institution skall upphöra. I förevarande paragraf föreslår kommittén en bestämmelse som gäller hela familjestödet. Enligt denna överlämnas det till Konungen att förordna i vilken utsträckning familjestöd skall utgå för barn som stadigvarande vårdas på vissa slag av institutioner. Bestämmelsen är delvis utformad efter mönster av motsvarande stadgande i 9 kap. 2 § tredje stycket AFL som bl. a. gäller för vårdbidrag till svårt handikappat barn. I överensstämmelse med vad som gäller för olika bidrag i dag bör familjestöd inte upphöra att utgå till föräldrarna om den vård som barnet får inte är kostnadsfri för den enskilde. Om det tas upp avgift för vården, bör å andra sidan denna vara av reell 373

ekonomisk betydelse. Symboliska avgifter bör inte vara tillräckliga för att bibehålla föräldrarna vid rätten till familjestöd. Vården skall enligt förslaget vara stadigvarande. Härmed utesluts t. ex. tillfälliga sjukhusvistelser och kortvariga placeringar på barnhem. Enligt kommitténs mening bör värdperioder som understiger tre månader inte anses stadigvarande. Den föreslagna bestämmelsen får betydelse utom för barnbidrag, bidragsförskott och vårdbidrag också för barntillägg och bostadstillägg. Såväl de statliga som kommunala bostadstilläggen utgår i dag för barn som helt eller delvis försörjs inom familjen. Enligt bostadsstyrelsens anvisningar räknas barn som på grund av skolgång, sjukdom eller av annan orsak tidvis vistas utom hemmet till barn som delvis försörjs inom familjen, om barnet varje år vistas i hemmet minst så lång tid som motsvarar vanliga skolferier. Det är kommitténs uppfattning att de regler som enligt bostadsstyrelsens anvisningar gäller för de statliga och kommunala bostadstilläggen i fråga om barn på institution bör gälla även framdeles. Barn- och bostadstillägg bör således utgå året om för barn som åtminstone vistas i sina hem under skolferier och dylikt. I den föreslagna kungörelsen om statskommunala bostadstillägg hänvisas till förevarande paragraf i lagen om familjestöd. I en motion till 1959 års riksdag (11:22) angående barnbidrag för döva och blinda barn yrkades att barnbidrag skulle utgå till föräldrarna även för tid då barnet vistades på skola. Man åberopade bl. a. att föräldrarna till dessa barn hade dryga kostnader för resor och att klädbidraget var lågt. Motionen överlämnades till socialpolitiska kommittén och därefter vidare till familjepolitiska kommittén. Familjepolitiska kommittén behandlade motionen i sitt föregående betänkande (SOU 1967:52 s. 178-179). Kommittén stannade för att i princip bibehålla de nuvarande reglerna i frågan om rätten att uppbära barnbidrag. Kommittén hänvisade till att betydande förbättringar skett när det gällde 374

möjligheterna till fria resor både för föräldrarna och för barnen som fick undervisning i specialskolan för syn-, hörsel- och talskadade och till att förbättringar skett också i fråga om klädanslaget. Detsamma gällde för psykiskt utvecklingsstörda. Vidare hade vårdbidrag för svårt handikappat barn införts, och barnet hade rätt till bidraget vid minst två veckors vistelse i hemmet. Kommittén ansåg att de vägar som sålunda beträtts var de lämpligaste när det gällde att kompensera de merkostnader som föräldrarna till handikappade barn har. Under år 1971 och 1972 har Hörselfrämjandets Riksförbund och Riksförbundet Döva barns målsmän i skrivelser till kommittén föreslagit att reglerna för utbetalning av barnbidrag och vårdbidrag skall omprövas när det gäller vissa hörselskadade barn som vårdas på institution. Man har således bl. a. gjort gällande att barn som vistas på internat vid specialskolorna för döva besöker sina hem över veckosluten, på helger och övriga skolferier och att de i verkligheten tillbringar mer än halva året i sina hem. I skrivelserna har framförts önskemål om att reglerna ändras så att hela eller halva barnbidraget och halva vårdbidraget kan utgå till dessa barns föräldrar. Även Handikappförbundens Centralkommitté har i skrivelse till kommittén framfört liknande önskemål. Man vill således att barnbidraget för barn på specialskolor skall utgå ograverat till föräldrarna och att varje dygns vistelse i föräldrahemmet skall berättiga till vårdbidrag med 1/30. Enligt kungörelsen (1966:238) om invaliditetsersättning till barn som vistas utom anstalt äger barnet rätt till vårdbidrag för tid då barnet under minst två veckor i följd vistas utom anstalten utan att vårdas genom dess försorg. Vårdbidrag för del av kalendermånad utgår för varje dag med en trettiondedel av månadsbeloppet. För barn som erhåller skolundervisning utges dock bidrag med hela månadsbelopp för juni juli och augusti, om vistelsen utom anstalten börjar i juni och slutar i augusti. Vårdbidraget skall ersätta föräldern för de extra kostnader som den större vårdinsatsen SOU 1972:34

för med sig. Vid skollov som varar minst 14 dagar, dvs. jul- och sommarlov, utgår vårdbidrag. Kommittén vill inte förorda en omprövning av reglerna innan riksförsäkringsverket avslutat den utredning som för närvarande pågår om bl. a. kretsen av vårdbidragsberättigade och lämpligheten av ett graderat vårdbidrag. I fråga om barnbidragen har som nämnts kommittén i det första betänkandet gett uttryck för den principiella inställningen att de vägar som beträtts genom att resebidrag och klädanslag höjts och genom att ett vårdbidrag införts är de lämpligaste för att kompensera föräldrarna för deras merutgifter. Kommittén är inte heller nu beredd att tillstyrka en ändring av reglerna.

9§ Lagen om familjestöd innehåller inga bestämmelser om civilstånd. Rätten till stöd är som nämnts knutet till föräldraskapet. I fråga om barntillägget är det emellertid med hänsyn till inkomstprövningen nödvändigt att införa särskilda regler vid vissa samboendeförhållanden. Sådana finns för de nuvarande bostadstilläggen. Kommittén har vidare ansett det rimligt att göra dessa bestämmelser tillämpliga också vid vårdbidrag och sjukpenning vid vård av sjukt barn. I fråga om de angivna stödformerna jämställs därför enligt förevarande paragraf med förälder den som är gift med någon som tidigare har barn, dvs. styvförälder. Vidare jämställs med förälder även den som utan att vara gift lever tillsammans med någon som tidigare har barn. Såsom fallet är i annan lagstiftning är det dock bara vissa av dessa senare styvföräldrar som är jämställda med gifta i detta avseende, nämligen den som tidigare varit gift med den som har barnet eller gemensamt med denne har eller har haft barn. En förälder som sammanbor under omständigheter som sägs i 9 § räknas således inte som ensamstående när det är fråga om barntillägg, vårdbidrag och sjukpenning vid vård av sjukt barn. Båda blir berättigade till SOU 1972:34

stöd samtidigt som de underkastas gemensam inkomstprövning när det gäller barntillägg och bostadstillägg. I 3 kap. 4 § första stycket finns en särskild utbetalningsregel för hithörande fall. 10 § Bestämmelsen har sin motsvarighet i 9 § fjärde stycket bidragsförskottslagen och 17 kap. 4 § AFL. 9 kap. Familjestödets finansiering 1§ Barnbidragen, barntilläggen (= de nuvarande statliga bostadstilläggen) och vårdbidraget utgår redan i dag helt av statliga medel. Vårdbidraget finansieras därvid inom folkpensioneringen. Lagförslaget innebär att vårdbidraget i fortsättningen skall finansieras skilt från pensioneringen. 2§

Kommittén föreslår att staten skall ta på sig hela kostnaden för bidragsförskotten. Förslaget har presenterats i kap. 12 i betänkandet. 3§

I kap. 14 har kommittén redogjort för hur föräldrapenningen och sjukpenningen vid vård av sjukt barn skall finansieras. Fördelningen av kostnaderna mellan staten, arbetsgivarna och de försäkrade berörs i anslutning till kommitténs förslag till ändringar i 19 kap. AFL. 10 kap. Administration m. m. 1.8 Bestämmelsen är en naturlig följd av familjestödets anknytning till den allmänna försäkringen. Enligt huvudregeln i 1 kap. 4 § AFL skall försäkrad vara inskriven hos den kassa inom vars verksamhetsområde han är mantalsskriven. 375

2§

Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, däri inberäknat vårdbidrag till svårt handikappat barn, avgörs nu i försäkringskassan av en pensionsdelegation. Någon ändring i detta avseende skall inte ske när vårdbidraget i fortsättningen regleras i lagen om familjestöd. De regler som finns i AFL om pensionsdelegationens handläggning av ärendena m. m. skall som hittills gälla också vårdbidraget. Detta har ansetts framgå utan att det särskilt angetts. Ärenden angående förmån enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension prövas i försäkringskassan av en försäkringsnämnd. Denna består av fem-sju av kommunen utsedda ledamöter. Samtliga ärenden - för år 1972 beräknade till ca 700 000 i hela riket prövas av försäkringsnämnden. I praktiken koncentreras dock nämndernas egentliga prövning till ärenden av mer invecklad beskaffenhet. Enligt kommitténs förslag skall de statskommunala bostadstilläggen administreras av försäkringskassorna och handläggningen ske gemensamt med barntilläggen. Även bostadstilläggen till icke-barnfamiljer skall avgöras av försäkringskassorna. Kommittén har övervägt att föreslå att även prövningen av dessa ärenden skall göras av försäkringsnämnderna. Flertalet ärenden - de kan för barnfamiljernas del uppskattas till 550 000 för år 1974 kommer dock att vara av ren rutinkaraktär. Det kan däremot ifrågasättas om inte vissa mer kvalificerade ärenden bör kunna hänskjutas till avgörande av försäkringsnämnd. Som exempel på mer kvalificerade ärenden kan nämnas ärenden om fastställande av bostadskostnad enligt 4 § i den föreslagna kungörelsen om statskommunala bostadstillägg till barnfamiljer samt i den föreslagna kungörelsen om inkomstprövning i fråga om barntillägg, m. m. ärenden om väsentlig ändring av inkomst enligt 8 § tredje stycket, om bestämmande av tillägg vid nedsatt betalningsförmåga enligt 9 § och om betalning till 376

hyresvärd vid försummelse att betala hyra enligt 14 §. I samband med att närmare regler utarbetas för försäkringskassornas handläggning av barntillägg och bostadstillägg till barnfamiljer blir det naturligt att också se över försäkringsnämndernas nuvarande verksamhet i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Det bör därvid vara möjligt att få enhetliga eller likartade bestämmelser för de olika slag av ärenden som skall handläggas av försäkringsnämnderna. 3§

Gällande besvärsordning för olika slag av familjestöd har berörts i kap. 14. Alla beslut av försäkringskassa i ärende om familjestöd skall enligt förslaget kunna överklagas till riksförsäkringsverket genom besvär. Beslut som fattats i pensionsdelegation (vårdbidrag för svårt handikappat barn) skall liksom nu enligt regeln i 20 kap. 10 § andra stycket AFL prövas av riksförsäkringsverket oberoende av om klagan förts eller inte, så snart delegationens ordförande eller föredraganden haft en mening som avvikit från delegationens beslut. Kommittén föreslår vidare att den befogenhet riksförsäkringsverket har enligt samma lagrum att ta upp ett ärende ex officio skall gälla även familjestödet. 4§

Paragrafen har sin motsvarighet i 20 kap. 11 § AFL. 5§ Högsta instans i ärenden enligt lagen om familjestöd bör enligt kommitténs förslag vara försäkringsdomstolen. Enligt lagen (1961:262) om försäkringsdomstol upptar försäkringsdomstolen enligt vad därom är stadgat mål, vari besvär anförts över beslut av riksförsäkringsverket, försäkringsrådet eller tillsynsmyndigheten för erkända arbetslöshetskassor, ävensom mål, vilka av riksförSOU 1972:34

säkringsverket eller nämnda tillsynsmyndighet underställs domstolens prövning. Försäkringsdomstolen är således högsta instans i mål om sjukförsäkring, folkpension, tilläggspension, yrkesskadeförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. Familjestödet står dessa omraden av socialförsäkringen nära i många delar. Några stödformer (föräldrapenningen, sjukpenningen vid vård av sjukt barn och vårdbidraget för svårt handikappat barn) har i dag sin motsvarighet eller förebild inom den allmänna försäkringen. Lagen om familjestöd har också övertagit många regler från denna lag. Särskilt gäller detta naturligtvis inskrivningen hos försäkringskassa som allmän förutsättning för rätt till familjestöd samt bestämmelserna om det administrativa förfarandet. Enligt 20 kap. 12 § andra stycket AFL kan beslut av riksförsäkringsverket som har prejudicerande betydelse underställas försäkringsdomstolen prövning. Kommittén föreslår att samma möjlighet till underställning skall finnas för ärenden enligt lagen om familjestöd. 6§ Enligt 12 § förvaltningslagen (1971:290) anförs besvär över myndighets beslut i regel genom att besvärshandling tillställs den förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol som har att pröva besvären. AFL (20 kap. 13 §) föreskriver emellertid att besvärshandling skall tillställas den myndighet som meddelat beslutet. Den princip som gäller inom den allmänna försäkringen bör också gälla för familjestödet. Bestämmelserna i andra och tredje styckena av förevarande paragraf har motsvarigheter i 20 kap. 13 § andra och tredje styckena AFL. Bestämmelserna i förvaltningslagen om besvärstid och om delgivning m. m. blir tillämpliga på lagen om familjestöd.

SOU 1972:34

7§ Bestämmelsen har sin motsvarighet i 18 kap. 2 § AFL. 8§ Det torde bli nödvändigt att lämna närmare föreskrifter om tillämpningen av lagen om familjestöd i en särskild kungörelse. RAFAutredningen kommer inte att slutföra sitt arbete förrän kommittén avlämnat betänkandet. Det kan förutsättas att vissa delar av RAFA-utredningens resultat får direkt betydelse för utformningen av en del administrativa regler. Kommittén har bl. a. med hänsyn härtill funnit det lämpligt att avstå från att lämna förslag på de närmare föreskrifter som blir erforderliga. Kungörelseförslagen Bakgrunden till förslagen har lämnats i kap. 10. Bostadstillägget följer i allt väsentligt samma allmänna regler som barntillägget i lagen om familjestöd. Kommittén föreslår delvis helt nya regler för inkomstprövningen. I övrigt är normerna för statsbidrag oförändrade. Här skall endast några av bestämmelserna i kungörelsen om inkomstprövning kommenteras särskilt. Kungörelsen om inkomstprövning i fråga om barntillägg enligt lagen om familjestöd, m. m. 2 - 5 §§

I stället för den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten (fr. o. m. 1.1.1973 den taxerade) skall enligt förslaget den sammanräknade inkomsten utgöra grund för inkomstprövningen. Vidare skall prövningen ske på grundval av föräldrarnas egna uppgifter ur den allmänna självdeklaration som avges samma år som tillägg söks, dvs. på inkomster under föregående år. Bidragsåret skall vara 1.4 ansökningsåret 31.3 påföljande år. Den sammanräknade inkomsten, som framgår av deklarationsblanketten, består av inkomsten före allmänna avdrag och förlustavdrag. 377

Kommittén föreslår att även inkomst för vilken skattskyldighet inte föreligger här i riket skall anses som sammanräknad inkomst och läggas till grund för inkomstprövningen, om den överstiger 1 000 kr. Motsvarande gäller redan i dag enligt bostadsstyrelsens anvisningar som föreskriver att inkomst som icke är skattepliktig här skall beaktas vid beräkning av bostadstillägget. Föräldrarnas inkomster skall sammanläggas liksom nu, men från den lägsta arbetsinkomsten skall göras avdrag med 2 000 kr. Samma avdrag skall göras för den som lever åtskild från den andre föräldern. Om motiven för avdraget se kap. 10 i betänkandet. Med A-inkomst förstås enligt 9 § 3 mom. förordningen om statlig inkomstskatt inkomst av tjänst utom periodiskt understöd samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. 8§

Enligt 7 § i den nuvarande kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer får bostadstillägget bestämmas med hänsyn till en beräknad beskattningsbar inkomst för det kalenderår för vilket bostadstillägg skall utgå, om inkomsten minskat väsentligt i förhållande till vad som framgår av senast tillgängliga taxering. Av bostadsstyrelsens anvisningar framgår bl.a. att den faktiska inkomsten skall ha minskat med minst en tredjedel för att minskningen skall anses väsentlig, att hänsyn skall tas till kompensation som familjen erhåller i form av sjukpenning, studiebidrag, ersättning vid arbetslöshet etc. samt att inkomstminskningen skall bedömas som varaktig. Förevarande paragraf föreskriver att barntillägg och bostadstillägg skall bestämmas med hänsyn till beräknad sammanräknad inkomst, om det framstår som sannolikt att inkomsten kommer att av vika väsentligt från den deklarerade eller taxerade. Både ökningar och minskningar skall således påverka tilläggen. De anvisningar som finns i dag för väsentligt minskade inkomster torde få bli 378

vägledande även vid tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen. Kommittén erinrar om att enligt 8 kap. 3 § lagen om familjestöd den som uppbär familjestöd (och bostadstillägg) är skyldig att upplysa försäkringskassan när det inträffat omständighet som har betydelse för rätten till stöd i den utsträckning som riksförsäkringsverket föreskriver. Denna upplysningsskyldighet, som har sin motsvarighet i 21 § kungörelsen 1968:425, utgör, tillsammans med bestämmelsen om återbetalningsskyldighet av obehörigen uppburet stöd i 8 kap. 4 § nämnda lag, medel för att få ändrade inkomstförhållanden att påverka barn- och bostadstilläggen. 9§ Enligt författningsförslaget skall vid inkomstprövningen ingen hänsyn tas till sådana omständigheter som vid taxeringen berättigar till allmänna avdrag eller förlustavdrag. För att denna princip inte skall leda till orimliga resultat i enskilda fall har i förevarande paragraf bestämmelser givits om att avdrag får göras med ett efter omständigheterna avpassat belopp när förälders betalningsförmåga är väsentligt nedsatt under bidragsåret. I första hand har kommittén tänkt på att en så stor underhållsplikt kan åvila någon gentemot en tidigare familj att vederbörandes inkomster inte ger någon rättvis bild av den ekonomiska situationen. Det har ansetts lämpligt att knyta an till de omständigheter som anges i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen som orsak till avdrag för väsentligt nedsatt skatteförmåga. Där nämns bl. a. långvarig sjukdom, olyckshändelse, och viss underhållsskyldighet. 10 § Paragrafen behandlar inkomstprövningen av tillägg som utgår retroaktivt. Enligt 8 kap. 2 § lagen om familjestöd kan tillägg utgå för längst ett är tillbaka, ansökningsmånaden oräknad. Förevarande bestämmelser säger att prövningen skall ske mot de inkomster som SOU 1972:34

sökanden hade året före det som tillägget avser. Om någon söker bostadstillägg 15.2.1975 för tiden 1.4.1975-31.3.1976 skall tilläggen bestämmas med hänsyn till de inkomster sökanden enligt 1975 års deklaration hade under kalenderåret 1974. Vill sökanden även ha tillägg retroaktivt (för 1.4.1974-31.3.1975) skall tilläggen däremot bestämmas med hänsyn till hans inkomster under kalenderåret 1973 enligt 1974 års deklaration eller taxering. På samma sätt skall enligt andra punkten i förevarande paragraf bestämmelserna om väsentlig avvikelse från deklarerad eller taxerad inkomst och om väsentligt nedsatt betalningsförmåga gälla de förhållanden som rådde under det bidragsår som det retroaktiva tillägget gäller, dvs. 1.4.1974-31.3.1975. 14 § Regeln i 8 kap. 7 § lagen om familjestöd om utbetalning av familjestöd till annan än förälder vid synnerliga skäl och efter framställning av t.ex. socialnämnden är tillämplig också på bostadstillägg. Den har f.n. sin motsvarighet i 18 § kungörelsen 1968:425. Enligt bostadsstyrelsens anvisningar kan sistnämnda bestämmelse tillämpas om någon är allvarligt sjuk, vårdas på institution eller missköter sin ekonomi så att familjen blir lidande. Kommittén föreslår i tredje stycket av förevarande paragraf en särskild regel om utbetalning av bostadstillägg till hyresvärd när hyresgästen försummat att betala hyran. Regeln gäller bara bostadstillägg, inte barntillägg. Av hänvisningen till 12 kap. 42 § 1. jordabalken — som rör hyresrättens förverkande - framgår att hyresgästen i regel skall ha dröjt med betalning av hyra utöver två vardagar efter förfallodagen för att utbetalning till hyresvärden skall kunna beslutas. Vidare krävs att försummelse skett vid två efter varandra följande förfallodagar, t. ex. av två månadshyror å rad. Beslut meddelas på framställning av värden. Hyresgästen skall beredas tillfälle att yttra sig över framställningen. Detta torde utan uttrycklig bestämSOU 1972:34

melse följa av förvaltningslagens regler. Hyresvärden har ingen ovillkorlig rätt att få bostadstillägget utbetalt till sig. Finns det särskilda skäl, kan begäran avslås trots att hyresförsummelser skett. Beslut om utbetalning till hyresvärd gäller i 12 månader. Först om hyresgästen därefter på nytt försummat två hyresinbetalningar kan hyresvärden få bostadstillägget utbetalt till sig under ytterligare tolv månader. Bestämmelserna ger hyresvärd möjlighet till täckning av såväl äldre hyresfordringar som hyror som förfaller under utbetalningstiden. Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring 3 kap. Kontantstödet vid barnsbörd - moderskapspenning och tilläggssjukpenning - är f.n. i huvudsak reglerat i 12-14 §§. Dessa paragrafer föreslås upphävda som en följd av förslaget om föräldrapenning. Ändringarna av kapitelrubriken och 18 § är också betingade av detta förslag. 1 l § har tillagts ett andra stycke med hänvisning till bestämmelserna i lagen om familjestöd om föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn, eftersom dessa stödformer är knutna till placeringen i sjukpenningklass och regler som sammanhänger härmed. 2§

Kommittén har i kap. 12 i betänkandet föreslagit en höjning av åldersgränsen för barn som berättigar till hemmamakeförsäkring. Denna försäkring skall enligt den föreslagna ändringen av förevarande paragraf omfatta bl.a. försäkrad som stadigvarande sammanbor med barn under 18 år. Förslaget medför i motsvarande mån ökad möjlighet att teckna frivillig försäkring. 21 kap. 1 § har därför också ändrats. 16 § I paragrafen ges bestämmelser om undantag från placering i sjukpenningklass och om 379

arbetsgivarinträde för arbetstagare som äger uppbära lön från arbetsgivaren vid sjukdom och barnsbörd. Bestämmelserna föreslås utöver sjukpenning gälla föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn enligt lagen om familjestöd.

8 kap. 5§ Åldersgränsen för rätt till barnpension inom folkpensioneringen föreslås höjd från 16 till 18 år (se kap. 11 i betänkandet). Kommittén föreslår, som tidigare framgått, att det absoluta hinder för rätt till bidragsförskott som finns när underhållsskyldigheten gentemot barn utom äktenskap fullgjorts genom ett engångsbelopp skall försvinna. I anslutning härtill föreslås motsvarande hinder för rätt till barnpension borttaget. Enligt 7 kap. 7 § föräldrabalken skall barnavårdsnämnden inköpa en efter underhållsskyldigheten lämpad livränta åt barnet hos riksförsäkringsverket eller svenskt försäkringsbolag för engångsbelopp som inbetalats till nämnden, om ej enligt avtalet angående underhåll hinder möter eller nämnden finner att beloppet kan på annat lämpligt sätt användas för barnets underhåll. Andra stycket av förevarande paragraf föresläs nu ändrat så att barnpension skall kunna utgå i den mån en på detta sätt inköpt livränta skulle understiga vad som utgår i barnpension. Har ingen livränta inköpts för engångsbeloppet, får en uträkning av vilken livränta som kunnat inköpas visa om rätt till barnpension föreligger. 6§ I kap. 12 i betänkandet har kommittén föreslagit att en motsvarighet till bidragsförskottets funktion av garantinivå bör införas för barnpensionen. Garantinivån bör vara 40 eller 60 % av basbeloppet beroende på om det är bortfallet av den ena eller av båda föräldrarnas försörjningsinsats som skall ersättas. 380

Barnpension skall enligt förslaget alltid utgå med minst nuvarande belopp, dvs. 25 % av basbeloppet, när en av föräldrarna avlidit. Den nuvarande regeln att barnpensionen utgör 35 % av basbeloppet för barn vars båda föräldrar avlidit föreslås slopad. I fortsättningen skall pensionen således kunna utgå med 25 % i förhållande till envar av föräldrarna. Andra och tredje styckena innehåller de bestämmelser som reglerar den föreslagna garantinivån. Barnpensionen skall utgå med 30 % av basbeloppet i den mån pensionen enligt första stycket inte uppgår till denna nivå tillsammans med barnpension från ATP. Detta gäller dels enligt punkt 1. när båda föräldrarna avlidit, dels enligt punkt 2. i det fall bidragsförskott utgår för barnet. Eftersom barnpension skall beräknas i förhållande till envar av föräldrarna, blir den sammanlagda garantisumman när båda föräldrarna avlidit 60 % av basbeloppet. Bidragsförskott föreslås utgå med 30 % av basbeloppet när barnet samtidigt är berättigat till barnpension. Sammanlagda garantisumman blir således även här 60 % av basbeloppet. Enligt andra stycket punkt 3. skall barnpensionen utgöra 40 % av basbeloppet om pensionen eljest - utan att rätt till bidragsförskott föreligger för barnet - utgår efter endast en av föräldrarna och pensionen inte uppgår till denna nivå tillsammans med såväl barnpension från ATP som änkepension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen. I tredje stycket har meddelats kompletterande bestämmelser för beräkningen av änkepensionens inverkan. Sålunda skall vid beräkningen utgående änkepension slås ut lika på de barn som är berättigade till barnpension. Försäkrad kan enligt 11 kap. 7 § anmäla undantagande från försäkringen för tilläggspension när det gäller inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Har sådant undantagande gällt, skall vidare enligt tredje stycket hänsyn likväl tagas till tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande inte ägt rum. Detsamma skall gälla om penSOU 1972:34

sionspoäng enligt 11 kap. 6 § första stycket inte tillgodoräknats försäkrad som underlåtit att betala tilläggspensionsavgift som han själv haft att erlägga. Även i detta fall skall vid beräkningen av om barnpensionens garantinivå uppnåtts hänsyn tas till pension som hade utgått om den försäkrade inte gått miste om pensionspoäng. 9 kap.

het än som anges i AFL eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av denna lag. De föreslagna ändringarna av förevarande paragraf är betingade av kommitténs förslag att försäkringskassorna skall ta över administrationen av förmånerna i lagen om familjestöd och kungörelsen om statskommunala bostadstillägg till barnfamiljer. Det kan erinras om att huvudinnehållet i den nämnda kungörelsen skall fastställas av Konungen med riksdagen.

3§ Reglerna om vårdbidrag i form av invaliditetsersättning till svårt handikappat barn föreslås utbrutna ur AFL. Vårdbidraget skall enligt kommitténs förslag i stället ingå i lagen om familjestöd. Ändringarna i förevarande paragraf är betingade härav. 11 kap. 3§ Vårdbidraget föreslås bli ATP-grundande. Det skall därvid likställas med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Den som uppbär vårdbidrag får betala tilläggspensionsavgift enligt 19 kap. 3 § AFL. 15 kap. 2§ Paragrafen innehåller bestämmelser om hur pension skall beräknas för vissa försäkrade när de p.g.a. sjukdom eller arbetslöshet haft sämre möjligheter att förvärva pensionspoäng. Genom det föreslagna tredje stycket görs dessa bestämmelser också tillämpliga när försäkrad uppburit vårdbidrag för svårt handikappat barn och således vanligen inte kunnat förvärva pensionspoäng i normal utsträckning. 18 kap. 5 § Enligt gällande bestämmelser får allmän försäkringskassa inte bedriva annan verksamSOU 1972:34

19 kap. Kostnaderna för föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn skall enligt 9 kap. 3 § lagen om familjestöd bestridas på samma sätt som kostnaderna för sjukpenning enligt AFL. Detta har föranlett ändringar och tillägg bland den allmänna försäkringens bestämmelser om finansiering. Olika regler gäller för finansieringen av utgifterna för grundsjukpenning och tilläggssjukpenning. Grundsjukpenningen bekostas genom sjukförsäkringsavgifter från de försäkrade och statsbidrag, tilläggssjukpenningen genom avgifter från arbetsgivarna och sjukförsäkringsavgifter. För föräldrapenningen innebär bestämmelserna att grundsjukpenningens finansieringsregler skall gälla för den del av föräldrapenningen som inte svarar mot tillläggssjukpenningen, dvs. dels de 6 kr. som motsvarar grundsjukpenningen och dels den del av föräldrapenningen mellan 7 och 20 kr. som inte motsvarar tilläggssjukpenningen. I övrigt skall föräldrapenningen finansieras på samma sätt som tilläggssjukpenningen. Förslaget till lag om ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor Kommittén föreslår att 32 § förordningen (1956:629) om erkända arbetslöshetskassor skall ändras så att det gällande förbudet mot utgivande av dagpenning för dag då medlem äger rätt till tilläggssjukpenning vid barnsbörd i stället skall avse dag då medlem äger rätt till föräldrapenning. Enligt 24 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) skall utbildningsbidrag minskas 381

med bl.a. sjukpenning eller annan därmed jämförlig ersättning som utgår för samma tid. Utbildningsbidrag i form av grundbidrag utgår dock utan hinder härav med högst hälften av det maximibelopp som kan utgå. Av arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar framgår att med bestämmelsen avses även tilläggssjukpenning vid barnsbörd. Kommittén anser att samma regler bör gälla föräldrapenning som utgår samtidigt med utbildningsbidraget. Något tillägg till bestämmelsen synes inte erforderligt. Inte heller beträffande övriga kontantförmåner enligt arbetsmarknadskungörelsen föreslås författningsändring. Kommunalt kontantstöd bestäms enligt 88 § av kommunen, och det torde få ankomma på denna att fastställa de regler för samordning med föräldrapenningen som anses behövliga. Vad slutligen beträffar omställningsbidraget har arbetsmarknadsstyrelsen med stöd av 116 § arbetsmarknadskungörelsen meddelat föreskrifter enligt vilka bl. a. 32 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor äger motsvarande tillämpning i fråga om omställningsbidrag. Den föreslagna ändringen av detta lagrum får därmed betydelse även för omställningsbidraget.

382 SOU 1972:34

16 Bostadsstöd till låginkomstgrupper utan barn m. m.

Kommitténs uppdrag Kommitténs tilläggsdirektiv att företa en översyn av bestämmelserna om bostadstillägg till barnfamiljer innefattande en prövning av möjligheterna att utvidga bidragssystemet till låginkomstgrupper utan barn under 16 år går tillbaka på motioner till 1970 års riksdag. (Tilläggsdirektiven finns i sin helhet redovisade i kap. 1.) I motionerna 1:48 och 11:55 till 1970 års riksdag erinrades om att bostadstilläggen till barnfamiljer resp. till pensionärer innebär en omfördelning av samhällsresurserna till förmån för vissa mindre betalningsstarka grupper. Enligt motionärernas mening fanns det även anledning att pröva om inte andra grupper med svag betalningsförmåga borde komma i åtnjutande av ett bostadskonsumtionsstöd. I motionerna 1:653 och 11:770 ansågs det pä grundval av läginkomstutredningens material vara aktuellt att överväga ett hyresanknutet stöd även till barnlösa familjer. En sädan reform skulle möjliggöra att man även kunde avlasta barnlösa låginkomsttagare en väsentlig del av hyreskostnaderna. I motionerna 1:467 och 11:533 föreslogs att riksdagen skulle uttala att en utvidgning av de bostadssociala stödåtgärderna till att omfatta alla lägre inkomsttagare med höga bostadskostnader borde prövas. Vid riksdagsbehandlingen av motionerna förklarade statsutskottet (SU 1970:5) att utskottet delade meningen att det fanns anledning att pröva möjligheten att lämna SOU 1972:34

behovsprövade bidrag med bostadssocial inriktning till andra grupper med svag betalningsförmåga än barnfamiljer och pensionärer. Enligt utskottets mening borde riksdagen genom att ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört hemställa om en översyn av bestämmelserna om bostadstillägg innefattande en prövning av möjligheterna att utvidga bidragssystemet till låginkomstgrupper utan barn under 16 år. Riksdagen följde utskottet (rskr 1970:5). Genom beslut den 27 maj 1970 uppdrog Kungl. Maj:t åt familjepolitiska kommittén att verkställa den av riksdagen begärda översynen av bestämmelserna för bostadstillägg. De genom uppdraget aktualiserade undersökningarna har utförts av en för ändamålet inrättad arbetsgrupp inom kommittén. Arbetsgruppen redovisar i en rapport till kommittén sina överväganden om ett bostadsstöd till låginkomstgrupper utan barn m. m. (bilaga 6). Sammanfattning av arbetsgruppens rapport Arbetsgruppen framhåller att låginkomstproblemets omfattning för grupperna utan barn bör bedömas utifrån en helhetssyn varvid förutom förvärvsinkomsten sociala och privata transfereringar, åldersfördelningen inom gruppen m. m. bör tas med i bilden. Jämförelser med barnfamiljernas ekonomiska situation bör också göras. 383

Bland de barnlösa finns många ungdomar med låga årsinkomster. Anledningen till detta är att ungdomarna i många fall varvar utbildning och förvärvsarbete och arbetar endast under ferier. Inkomsterna av deras tillfälliga förvärvsarbete har då inte avgörande betydelse för deras totala ekonomiska situation. De kan även ha studiehjälp eller studiemedel samt försörjningsstöd från föräldrar. Bostadsförsörjningen är en viktig komponent i låginkomsttagarens sociala situation. Otillfredsställande bostadsförhållanden kan inverka på arbetsförmåga, psykiskt och fysiskt välbefinnande m. m. Bostadens betydelse som social trygghetsfaktor betonas bl. a. i direktiven för boendeutredningen som tillsattes under hösten 1970. När det gäller bostadsförhållandena för de barnlösa är det huvudsakligen beträffande bostädernas utrustning som brister finns. En förhållandevis stor del barnlösa, särskilt enpersonshushållen, saknar moderna lägenheter (lägenheter med bad- eller duschrum, wc och centralvärme). Arbetsgruppen konstaterar att ett generellt bostadsstöd skulle hjälpa ekonomiskt svaga grupper att betala hyran för en god bostad. Genom ett bostadsstöd till dessa grupper skulle man också förbättra förutsättningarna för att hushållsstrukturen i nybyggda bostadsområden blir mer allsidig. Ett generellt bostadsstöd skulle dock endast i begränsad utsträckning nå de sämst ställda grupperna som i många fall har sociala handikapp av skilda slag. Många har minskad förvärvsverksamhet på grund av arbetslöshet, sjukdom, fysiska och psykiska handikapp m. m. För dessa grupper är bostadsförsörjningen ofta inte det enda problemet utan en serie selektiva stödåtgärder som omskolning, kurativa insatser m. m. bör aktualiseras. Arbetsgruppen har funnit det angeläget att möjligheterna prövas att för socialt handikappade införa ett mera individualinriktat stödsystem som innefattar ett övergripande rehabiliteringsprogram. I detta skulle ett stöd till bostadsförsörjningen ingå som en del. En sådan prövning ligger dock 384

utanför kommitténs uppdrag och får därför göras i annat sammanhang. När det gäller en utvidgning av barnfamiljssystemet har arbetsgruppen stannat för att avgränsa prövningen till att avse en utvidgning av den hyresanknutna delen. Skälen för detta är dels att grundbeloppet i barnfamiljssystemet är avsett för barnens konsumtion, dels att det knappast kan vara motiverat att stödja låginkomsttagarna med ett allmänt konsumtionsstöd denna väg. Arbetsgruppen har funnit det vara svårt att utforma ett stödsystem för de barnlösa som når just dem som är i behov av stöd och som kan betecknas som rättvist för alla individer och grupper. Bostadsstödet till barnfamiljerna är ett hushållsstöd där man definitionsmässigt utgår från barnförekomsten. När det gäller de barnlösa måste man ha andra utgångspunkter för bestämmandet av bidragskretsen. Arbetsgruppen har därvid ansett att stödet sä långt möjligt bör vara neutralt till boendeform, dvs. såväl boende i egna lägenheter som personer som bor tillsammans med andra bör få bidrag på samma villkor. Stödsystemet kan utformas antingen som ett individstöd eller som ett stöd till hushåll. Den senare linjen innebär bl. a. gemensam inkomstprövning för de boende i hushållet. Man kan emellertid inte utgå frän att alla som bor tillsammans har gemensamt hushåll. Vid ett stöd till hushållsenheter måste därför en bedömning av omfattningen av ekonomisk gemenskap och privata transfereringar mellan de boende göras. Gränsdragningsproblemen mellan olika kategorier av boende blir därvid betydande. Arbetsgruppen har funnit att ett stödsystem som utformas som ett individstöd är att föredra. Med ett sådant system riskerar man visserligen att bidrag kan komma att utgå även till personer som inte är i särskilt behov av ekonomiskt stöd. En låginkomsttagare som t. ex. bor hos föräldrar med god ekonomi skulle kunna få bidrag. Om man å andra sidan anknyter bidraget till hushåll riskerar man att personer som är i behov av bidrag inte får det. En låginkomsttagare som t. ex. bor hos en SOU 1972:34

välbärgad släkting utan att de har gemensam ekonomi kan gå miste om bidrag. Sistnämnda effekt anser arbetsgruppen utgöra en betydande invändning mot att rikta bidraget till hushåll. Ett undantag från inriktningen på individen görs dock för gifta. För dessa bör bidraget utgå för makarna gemensamt efter gemensam inkomstprövning. Därigenom undviker man att "hemmamake" får eget bidrag om den andre maken har hög inkomst. Samboende under äktenskapsliknande former blir alltmer vanligt, företrädesvis bland ungdomar. Man kan hävda att gifta och andra samboende bör jämställas i bidragshänseende. Definitionssvårigheterna är här emellertid betydande och tanken på gemensamt bidrag i dessa fall avvisas därför. Åldersfördelningen gör dessutom att det sannolikt inte är så vanligt med "hemmamakar" i denna grupp. Att märka är att ingen av grupperna genomgående gynnas i bidragshänseende utan detta beror på inkomst- och hyresfördelningen. Liksom i fråga om barnfamiljer bör dock sådana samboende som tidigare varit gifta eller som har eller har haft barn tillsammans betraktas som gifta. Vid ett stödsystem som huvudsakligen utgår från individen måste man avgöra hur hyran skall fördelas på boende som delar lägenhet. Övervägande skäl talar för att man därvid i första hand bör utgå från de faktiska förhållandena och inte efter någon generell presumtion om viss fördelning. Ett sådant alternativ möjliggör likabehandling av dem som är reellt ensamboende och dem som bor tillsammans med andra, dvs. stödet blir neutralt till boendeform. Den bidragsprövande myndigheten förutsätts göra skälighetsprövningar i de enskilda fallen. Ungdomar, som är under 20 år och som inte berättigar till bostadstillägg enligt barnfamiljesystemet, intar enligt arbetsgruppen en särställning i bidragshänseende. Deras anknytning till arbetsmarknaden kan ofta vara ganska lös om de inte avslutat sin utbildning och kanske varvar utbildning och förvärvsarbete. De flesta bor i föräldrahemmet och erhåller sannolikt ofta ett visst SOU 1972:34 25

försörjningsstöd från föräldrarna. Arbetsgruppen har funnit skäl för att ungdomar under 20 år åtminstone tills vidare inte skall omfattas av ett stödsystem för grupperna utan barn. Ålders- och förtidspensionärer har redan ett bidrag till bostadsförsörjningen av samma permanenta karaktär som det här aktuella stödsystemet för grupperna utan barn. Pensionärerna bör därför inte heller ingå i detta system. Det finns även andra grupper som erhåller särskilt hyresbidrag, nämligen värnpliktiga och personer som erhåller utbildningsbidrag. Arbetsgruppen har ansett det lämpligast att bostadstillägg får utgå även till dessa grupper, dock med avräkning för detta vid fastställande av övrigt bidrag. Vid utformandet av ett stödsystem för barnlösa måste man överväga vilket hyresintervall samt vilken bidragsandel som skall gälla. Man måste också avgöra vid vilken inkomstgräns bidraget skall börja reduceras. Arbetsgruppen har när det gäller bidragsandel och hyresintervall presenterat två alternativ, som har olika utgångspunkter. En förutsättning för utformningen av de båda alternativen har varit att stödet skall öka när ett barn tillkommer. Gemensamt för båda alternativen är alltså att gifta (inkl. de som sammanbor och tidigare varit gifta eller som har eller har haft barn tillsammans) räknas samman i fråga om hyra och inkomst. För andra samboende prövas bidragsrätten individuellt, varvid hyran fördelas dem emellan. Alternativ 1 har som utgångspunkt det nuvarande systemet för barnfamiljerna. En direkt utvidgning av barnfamiljssystemet ger emellertid inte tillfredsställande resultat med hänsyn till att bidraget endast skulle komma att nå en liten grupp, som har förhållandevis goda inkomster och hög hyra — över 400 kr./mån. — i jämförelse med andra barnlösa. Bättre effekt nås om den nedre hyresgränsen sänks med 100 kr./mån. till 300 kr./mån. för en boende utan barn. Därvid kan även den övre hyresgränsen sänkas med 100 kr./mån., vilket kan försvaras med hänsyn till de fak385

tiska hyreskostnaderna för dessa personer. med hänsyn till att de boende då faktiskt Stödet skulle enligt detta alternativ utgå inte har en hyra som överstiger vad de skulle med 80% av hyran mellan 300-550 få svara för helt om var och en bodde i egen kr./mån. för en boende utan barn och mellan lägenhet, dvs. 325 kr./mån. Det sagda inne400—650 kr./mån. för två boende utan barn. bär också att risken blir liten för att bidrag En sänkning av nedre hyresgränsen för utgår till personer, som genom ekonomiska barnlösa hushåll med en boende aktualiserar transfereringar från samboende inte är i särfrågan om en sänkning också av den nedre skilt behov av samhällsstöd. hyresgränsen för enförälderfamiljer från Oreducerat bidrag kommer i huvudsak att nuvarande 400 till 300 kr./mån. Som utgå till personer som inte har fullt motiv för detta kan anföras att det i förvärvsarbete. I fråga om makar torde det enförälderfamiljerna endast är en person som huvudsakligen vara makar där endast en skall stå för hyran samtidigt som de har förvärvsarbetar som får oreducerat bidrag. kostnader för barntillsyn m. m. som inte Reducerat bidrag utgår till inkomster omnormalt förekommer för makar med endast kring 35 000 kr./år. Det innebär att förvärvsen inkomsttagare. Flertalet ensamstående arbetande på heltid kommer att kunna nås föräldrar (ca 80 % i maj 1969) har inkomster av reducerat bidrag. som berättigar till oreducerat bidrag. Det redovisade alternativet beräknas komArbetsgruppen konstaterar att personer ma att omfatta ca 70 000 bidragstagare. Av utan barn allmänt sett har lättare att vid en dessa kan ca 65 % beräknas få oreducerat given inkomst själva betala sin hyra än bidrag medan ca 35 % kan beräknas få personer med barn. Med hänsyn härtill bör reducerat bidrag med hänsyn till inkomsten. inkomstgränsen för reducering vara lägre för Kostnaden för alternativ 1 kan beräknas till de barnlösa än för barnfamiljerna. Arbets- ca 65 milj. kr. Härtill kommer kostnaden för gruppen för fram en reduceringsgräns på en sänkning av hyresgränsen för enförälder20 000 kr. i sammanräknad inkomst, dvs. familjer. Den kan beräknas till ca 30 milj. kr. 5 000 kr. lägre än den nedre gräns som Sänkningen av hyresgränsen beräknas beröra kommittén föreslår för barnfamiljerna. ca 45 000 enförälderfamiljer varav ca 5 000 Reduceringsfaktorn är 15 %, dvs. samma är nytillkommande bidragstagare medan ca som kommittén föreslår för barnfamiljerna. 40 000 redan har bostadstillägg men får höjt För ensamstående med barn förutsätts att belopp genom sänkningen av hyresgränsen. de inkomstprövningsregler för barnfamiljerAlternativ 2. Arbetsgruppen har också na som kommittén föreslår i kap. 10 skall redovisat utformningen av ett bidragssystem tillämpas. som tar sikte på att nå även låginkomsttagare Den angivna bidragskonstruktionen skulle med lägre bostadskostnader. Detta alternativ med hänsyn till valet av nedre hyresgränser utgår från de hyreslägen som f. n. är mest - 300 kr./mån. för en boende och 400 vanliga för de lägenhetsstorlekar som en och kr./mån. för två boende — nå barnlösa med två boende har eller kan anses efterfråga. Det relativt höga hyror. Om man vill att stödet innebär att den nedre hyresgränsen sänkts till barnlösa skall stimulera till efterfrågan av under 400 kr./mån. för både en och två goda bostäder finns det inte anledning att boende. Med hänsyn till att stödet bör öka sätta den nedre hyresgränsen för bidrag när ett barn tillkommer kan man emellertid alltför lågt. inte gå för långt ner i hyreslägena och inte De som sammanbor med andra kommer täcka för stor andel av hyran om man utgår mera sällan att få bidrag, åtminstone om de från nuvarande bostadstillägg till barnfamildelar hyran lika. Två boende måste i sådana jerna. I praktiken får bidraget inte vara högre fall ha en hyra som tillsammans är minst 650 än 75 kr./mån. vid hyran 400 kr./mån. Om kr./mån., tre boende en hyra som är minst bidraget är högre blir det en minskning om 975 kr./mån. osv. Denna effekt är motiverad familjen får barn eftersom enligt det 386

SOU 1972:34

nuvarande barnfamiljssystemet endast grundbeloppet på 75 kr./mån. utgår på denna hyresnivå. Arbetsgruppen har för detta alternativ räknat med att stödet skulle utgå med 40 % av hyran mellan 250 och 450 kr./mån. för en boende och mellan 350 och 550 kr./mån. för två boende. Liksom i alternativ 1 är inkomstgränsen för reducering en sammanräknad inkomst på 20 000 kr./år. Reduceringsfaktorn är 15%. Alternativ 2 riktar sig till en större bidragskrets än alternativ 1. Bidrag kommer i icke oväsentlig omfattning att utgå även för omoderna lägenheter. De utgående beloppen blir dock små — genomsnittsbeloppet blir ca 40 kr./mån. mot ca 80 kr./mån. enligt alternativ 1. Reducerat bidrag utgår till inkomster omkring 25 000 kr./år. Detta innebär att de som erhåller bidrag till stor del torde bli grupper som av olika anledningar har nedsatt förvärvsve rksamhe t. Kostnaden för alternativ 2 kan beräknas till ca 45 milj. kr. och omfattningen till ca 90 000 bidragstagare. Ca 85 % av bidragstagarna kan beräknas få oreducerat bidrag. Följande sammanställning visar skillnaderna mellan de båda alternativen i fråga om hyresintervall och bidragets andel av hyran. Alternativ 1 Bidrag utgår med 80 % i det bidragsberättigande hyresintervallet. När den sammanräknade inkomsten överstiger 20 000 kr./är. reduceras bidraget med 15 % av överskjutande inkomst. Antal boende

Bostadskostnad kr./mån.

Utgående bidrag kr./mån.

1 2

300-550 400-650

20-200 20-200

Konstruktionen vid en sänkning av nedre hyresgränsen till 300 kr./mån. för ensamstående med barn blir följande. Inkomstgränsen för reducering av bidraget är 25 000 kr./är. SOU 1972:34

Antal barn

Bostadskostnad kr./mån.

Utgående bidrag kr./mån.

1-2 3-4 5 eller

300-650 300-800 300-925

20-280 20-400 20-500

flera

Alternativ 2 Bidrag utgår med 40 % i det bidragsberättigande intervallet. Inkomstgräns och reduceringsprocent samma som alternativ 1. Antal boende

Bostadskostnad kr./mån.

Utgående bidrag kr./mån.

1 2

250-450 350-550

10-80 10-80

Enligt arbetsgruppens mening är alternativ 1 den lösning som bäst tillgodoser de krav som bör ställas på en utvidgning av bostadstilläggen till att även omfatta barnlösa låginkomsttagare. Kommitténs

överväganden

Huvuduppdraget för familjepolitiska kommittén gäller omfattningen och utformningen av samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna. I anslutning till det särskilda uppdrag som — efter riksdagens framställning i frågan - lämnats kommittén att verkställa en översyn av bestämmelserna om bostadstillägg till barnfamiljer, uppdrogs emellertid åt kommittén att också pröva möjligheterna att utvidga bidragssystemet till låginkomstgrupper utan barn under 16 år. Anledningen till att sistnämnda utredningsuppdrag lämnades till familjepolitiska kommittén torde vara det direkta samband med familjestödets utformning som förutsätts redan i det bakomliggande riksdagsbeslutet. Kommittén har mot denna bakgrund sett det som sin uppgift att med utgångspunkt i stödsystemmet för barnfamiljerna redovisa hur ett motsvarande inkomstprövat stöd till låginkomstgrupper utan barn kan utformas. Däremot har kommittén inte ansett sig ha anledning att ta ställning till om ifrågavaran387

de utvidgning av stödet till andra grupper än barnfamiljer bör genomföras eller inte. En viktig fråga för kommittén har varit jämförelsen i ekonomisk levnadsnivå mellan barnfamiljer och de icke-barnfamiljer som skulle omfattas av bidragssystemet. I kommitténs huvuddirektiv anges att familjepolitiken bör differentieras så att stödet sätter in när och där behovet är störst. Som riktmärke anges bl. a. att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor mellan barnfamiljer och familjer utan barn. Som framgått av redovisningen i tidigare kapitel medför förekomsten av barn i familjen fortfarande att familjen ofta har en lägre materiell standard än den skulle haft om den varit barnlös. Arbetsgruppen har haft som utgångspunkt för sitt arbete med utformningen av ett stödsystem för icke-barnfamiljer att det inkomstprövade stödet - utan hänsyn till om det är bostadsanknutet eller konsumtionsneutralt - alltid skall öka när ett barn tillkommer. Kommittén vill för sin del understryka vikten av att en anpassning till barnfamiljestödet upprätthålls. Det kan därvid diskuteras om man vid jämförelsen med barnfamiljestödet skall ta med både det statliga och det kommunala bostadstillägget eller om jämförelsen skall göras enbart mot det hyresanknutna kommunala tillägget. Eftersom de båda tilläggen utgör delar i ett gemensamt inkomstprövningssystem finner kommittén det inte vara orimligt att båda tas med vid denna jämförelse. Kommittén kan således ansluta sig till utgångspunkten för de jämförande exempel som arbetsgruppen redovisat i detta avseende. Kommittén vill dock påpeka att arbetsgruppen vid sina jämförelser har utgått från det nuvarande statliga tillägget - grundbeloppet - som är 75 kr./mån. för varje barn. Kommittén har i kap. 10 föreslagit en höjning avgrundbeloppet till 100 kr./mån. för varje barn. Av arbetsgruppens redovisning framgår hur ett bostadssocialt stöd till låginkomstgrupper utan barn kan utformas. Den konstruktion som arbetsgruppen kommit fram till innebär ett utsträckande till dessa 388

grupper av det hyresanknutna bostadstillägget för barnfamiljerna. Reglerna om bidragsberättigande hyresintervall, bidragsandel och inkomstprövning anknyter nära till vad som förutsätts gälla för barnfamiljerna. Liksom bostadstillägget till barnfamiljerna kommer därmed detta stöd att få karaktär av högkostnadsskydd, dvs. det skall göra det möjligt för låginkomsttagare att efterfråga moderna bostäder trots höga hyror. Genomförs ett utvidgat bidragssystem till barnlösa, finner kommittén det angeläget att detta så nära som möjligt ansluter sig till de regler som gäller för barnfamiljerna, så att övergångar mellan de två systemen kan ske smidigt. Kommittén kan i allt väsentligt ansluta sig till de avvägningar som lett fram till den som alternativ 1 redovisade bidragskonstruktionen. Denna bör således kunna läggas till grund för en bedömning av huruvida ett generellt bostadssocialt stöd till låginkomstgrupper utan barn skall införas. Kommittén kan biträda arbetsgruppens uppfattning att den nedre hyresgränsen för ensamstående med barn bör sänkas till 300 kr./mån. om den redovisade konstruktionen av stödet till barnlösa låginkomsttagare genomförs. Det kan i detta sammanhang påpekas att andelen bidragstagare som uppbar kommunalt bostadstillägg enligt bostadsstyrelsens undersökning i maj 1969 var lägre för ensamstående (25 %) än för gifta (30 %) och att familjeundersökningen visar att enförälderfamiljer i större omfattning än tvåförälderfamiljer bor i lägenheter som saknar modern utrustning. En sänkning av den nedre hyresgränsen för kommunalt bostadstillägg i fråga om ensamstående vårdnadshavare skulle sannolikt ge enförälderfamiljerna ökade möjligheter att skaffa sig moderna bostäder. Som framgår av arbetsgruppens rapport kommer ett bidragssystem för barnlösa att innebära vissa avgränsningssvårigheter och andra problem som inte är aktuella för barnfamiljerna. Olika samboendeförhållanden och den större rörligheten bland de barnlösa är exempel på faktorer som kommer till i regelsystemet och administraSOU 1972:34

tionen avseende ett stöd till barnlösa. Det är också dessa faktorer i förening med de effekter som inkomstprövningsreglerna medför som lett arbetsgruppen fram till en avgränsning av bidragskretsen till dem som fyllt 20 år. I kap. 11 förordar kommittén att åldersgränsen för barn som berättigar till bostadstillägg höjs från 17 till 18 år. Ett genomförande av arbetsgruppens konstruktion förutsätter att personer som fyllt 20 år kommer att betraktas som självständiga individer i bidragshänseende även om de är barn till bostadsföreståndaren. Ungdomar i åldern 17—20 år behandlas för närvarande i barnfamiljssystemet så, att de inte medför någon avräkning från familjens bidragsberättigande bostadskostnad och att deras eventuella inkomst inte heller medräknas vid inkomstprövningen av familjens bostadstillägg. Den av arbetsgruppen förordade lösningen i fråga om den nedre åldersgränsen är naturligtvis inte helt invändningsfri. Den synes dock vara den mest tillämpningsbara f. n. Frågan bör lämpligen omprövas sedan man fått erfarenhet av det nya systemet. Beträffande administrationen av ett bostadsstöd till icke-barnfamiljer hänvisas till kap. 14. Som arbetsgruppen har konstaterat kan man inte genom ett generellt bostadsstöd av nu aktualiserat slag nå alla bland de sämst ställda grupperna i samhället. För dessa grupper, där sociala handikapp av olika slag ofta förekommer, behöver de mer generellt utformade stödsystemen kompletteras med individualinriktat stöd. Ett sådant stöd bör ingå i ett rehabiliteringsprogram där hänsyn tas till individens hela sociala situation. Kommittén vill framhålla angelägenheten av att man i lämpligt sammanhang prövar möjligheterna att införa ett sådant stödsystem som innefattar ett övergripande rehabiliteringsprogram, där bostadsförsörjningen ingår som en del.

SOU 1972:34

Reservationer

av den föreslagna föräldraförsäkringen (och i samband därmed, för att inte spränga den Inom den ram som utredningsdirektiven ekonomiska ramen, storleken av det indrog upp för familjepolitiska kommitténs komstprövade barntillägget), vidare vilket inarbete framlägger kommittén ett, enligt min komstbegrepp som skall ligga till grund för mening, i huvudsak starkt motiverat och välinkomstprövningen av barntillägg och statsawägt förslag till utbyggnad av det ekonokommunalt bostadstillägg (nuvarande statligt miska stödet till barnfamiljer. Som framgår och kommunalt bostadstillägg) samt slutav ett av mig avgivet särskilt yttrande anser jag ligen ett förslag till ytterligare utbyggnad av att en helt rationell och rättvis familjepolitik det familjepolitiska stödet med ett vårdnadsendast kan utformas på grundval av ett skatbidrag till familjer med små barn som inte tesystem som tar hänsyn till den faktiska efterfrågar eller inte kan få plats på daghem ekonomiska bärkraften i meningen hur eller familjedaghem. många som skall leva på en familjeinkomst. Direktiven ålade visserligen kommittén att beakta det direkta samband som råder melFöräldraförsäkringen lan stödet till barnfamiljerna och skattesystemets utformning och att vid sitt arbete sam- Kommittén föreslår att föräldrapenning i råda med familjeskatte be redningen. Detta å- samband med barnsbörd skall utgå under läggande har inte ansetts befullmäktiga kom- åtta månader. Enligt min mening är det momittén att framlägga förslag till reformer i tiverat att utsträcka ersättningstiden såvitt skattesystemet utan endast att i möjlig mån gäller garantinivån 20 kr om dagen till tolv anpassa sina egna förslag till den aktuella månader. skattepolitiska verkligheten. Jag finner det Erfarenheten visar att många kvinnor, som inte rimligt att reservationsvis framföra för- nu är berättigade till sex månaders havandeslag på områden som kommitténs majoritet skapsledighet med ersättning från moderansett sig av utredningsdirektiven förhindra- skapsförsäkringen, utsträcker ledigheten till de att beträda. Jag nöjer mig därför med att i tolv månader, trots att de då helt går miste dessa stycken redovisa några synpunkter i ett om inkomst under senare hälften av ledigsärskilt yttrande. hetstiden. Detta tyder på att det finns ett Även beträffande kommitténs förslag så verkligt behov av sådan längre ledighet. Härlångt det nu kommit att sträcka sig har jag till kommer att de flesta familjer med spädemellertid att anföra avvikande mening i någ- barn inte under överskådlig tid kommer att ra punkter. Det gäller utsträckningen i tiden kunna få tillgång till daghemsplats, även om av Nils Carlshamre

390 SOU 1972:34

de så skulle önska. Begränsningen av ersättningen under de sista fyra månaderna till enbart garantinivån 20 kr om dagen motiveras av ekonomiska skäl och ger därtill en smidig övergång till det av mig nedan föreslagna vårdnadsbidraget till vissa småbarnsfamiljer. Utsträckningen av ersättningstiden inom föräldraförsäkringen kan, med begränsning till endast garantinivån, beräknas kosta 70 milj kr för varje månad varmed tiden förlänges. Sammanlagt skulle den av mig förordade förlängningen alltså kosta 280 milj kr. Då jag inte anser det realistiskt att räkna med en så stor utvidgning av den ekonomiska totalram kommittén räknat med föreslår jag att höjningen av de inkomstprövade barntilläggen från 75 till 100 kr per månad får anstå. Beloppet 75 kr i månaden har helt nyligen fastställts och innebär, i varje fall för många familjer med två eller flera barn, en avsevärd höjning jämfört med vad som gällde fram till 1 april 1972. Jag anser inte en ytterligare höjning ha så hög prioritet att den bör gå före en utsträckning av ersättningstiden inom föräldraförsäkringen. Höjningen av barntilläggen beräknas kosta 350 milj. kr. om året, varför den av mig föreslagna ersättningstiden i föräldraförsäkringen mer än väl ryms inom samma ekonomiska ram som majoritetsförslaget.

alla sina ofullkomligheter är dock den taxerade (eller den beskattningsbara) inkomsten sannolikt det bästa mått vi har på en inkomsttagares eller en familjs verkliga ekonomiska situation. Därför är den taxerade inkomsten (eller vid deklarationstillfället summan "att taxera till statlig inkomstskatt") det mest rättvisande mått vi kan finna att utgå från vid inkomstprövningen. Kommitténs påpekande att villaägaren tack vare ränteavdraget har lägre bostadskostnad än hyresgästen eller bostadsrättshavaren med en motsvarande bostad är formellt korrekt. Men vid bedömningen av den aktuella ekonomiska situationen kan man inte bortse från amorteringarna på bostadslånen. Dessa utgör visserligen inte en bostadskostnad i egentlig mening utan ett sparande, men pengarna måste dock tas ur familjeinkomsten och påverkar på samma sätt som en hyra familjens ekonomiska utrymme för annan konsumtion än bostad. Kommitténs klart uttalade avsikt har varit att tillförsäkra alla barn ett rimligt konsumtionsutrymme. Det kan då inte vara riktigt att minska eller helt dra bort en inkomstprövad förmån med hänsyn till tillgångar som vid det aktuella tillfället inte är tillgängliga för konsumtion utan först flera år senare framkommer som ett i villan nedlagt sparkapital. Av förmögenhet över 50 000 kr bör 10 procent läggas till inkomsten.

Inkomstbegreppet Kommittén föreslår att till grund för inkomstprövningen av barntillägg och statskommunala bostadstillägg skall läggas den s k sammanräknade inkomsten, detta för att inte villaägare skall favoriseras dubbelt genom att få bostadstillägg i relation till en inkomst som genom rätten till avdrag för skuldräntor vid taxeringen framkommer med väsentligt lägre belopp än den "verkliga" inkomsten. Jag kan inte dela kommitténs uppfattning på denna punkt. De avdrag som medges vid taxeringen är till för att så korrekt som möjligt få fram den faktiska ekonomiska bärkraften och därmed skatte förmågan. Med SOU 1972:34

Vårdnadsbidrag Kommittén har haft i uppgift att utforma utbyggnadsalternativ för det ekonomiska stödet till barnfamiljer. Enligt min mening är det motiverat att, utöver vad som nu framläggs som utformade förslag, peka på ytterligare angelägna behov som kan tillgodoses antingen, om resurserna så medger, delvis parallellt med att de av kommittén föreslagna reformerna genomföres eller som en fortsättning därefter av reformarbetet. Ett sådant angeläget behov med hög prioritet är ett vårdnadsbidrag till familjer som inte efterfrågar eller inte kan få plats på daghem eller familjedaghem. 391

Alla de bidrag till barnfamiljer som redan utgår eller som föreslås av kommittén är var för sig och även tillsammans små jämfört med den subvention som tillkommer alla som lyckas erhålla daghemsplats. Om man frånräknar den avgift föräldrarna själva betalar rör det sig ändå om ett direkt samhällsstöd som torde kunna uppskattas till mellan 7 000 och 15 000 kr. per barn och år. För att medge verklig valfrihet mellan förvärvsarbete och hemarbete liksom mellan olika former av barntillsyn för familjer där ingen av föräldrarna hemarbetar bör ett belopp motsvarande subventionen av en daghemsplats ställas till förfogande för dem som väljer att ordna barntillsyn utan att ta i anspråk plats på daghem. Ett belopp av 20 kr om dagen - lika med garantinivån i föräldraförsäkringen - eller 7 200 kr om året skulle tämligen väl motsvara den minsta summa varmed samhället i dag subventionerar varje daghemsplats. Det är svårt att exakt beräkna vad ett sådant vårdbidrag skulle kosta, eftersom vi inte kan veta hur många som kan och vill få daghemsplats och hur många som föredrar att ordna barntillsynen i andra former. Vid en tänkt fördelning med 50 procent av barnen i en årsklass på daghem och 50 procent vårdade i andra former och med ett vårdnadsbidrag av 7 200 kr om året till varje familj som har något barn under en viss ålder kan kostnaden uppskattas till ungefär 300 milj kr per år för varje årsklass barn som tas med i systemet. Om man i första hand räknar med att bygga ut systemet från den dag föräldrapenning slutar att utgå fram till barnets treårsålder kan alltså totalkostnaden uppskattas till ca 600 milj kr om året. Det bör observeras att detta ingalunda är en nettokostnad för samhället, eftersom efterfrågetrycket på de ännu mycket dyrare spädbarnsdaghemmen lättar i samma mån som vårdnadsbidraget utnyttjas. Vårdnadsbidraget kan med fördel göras till skattepliktig inkomst. I varje fall bör så ske om, sedan den pågående sjukpenningutredningen avslutats, andra förmåner från socialförsäkringar och inom familjestödet 392

omvandlas till skattepliktig inkomst. Bidraget bör då uppräknas till ett bruttobelopp som efter bortfall av det s. k. hemmafruavdraget i familjer där en förälder avstår från förvärvsarbete ger den avsedda nettobehållningen ca 20 kr. om dagen eller 7 200 kr. per år. Styrkta, faktiska kostnader för barntillsyn bör vara avdragsgilla upp till bidragets bruttobelopp. Vårdnadsbidraget utgår till och beskattas hos den make som har den lägsta förvärvsinkomsten. Vårdnadsbidraget bör även vara ATP-grundande. Helst bör — om den föreslagna föräldraförsäkringen träder i kraft 1974 - ett vårdnadsbidrag upp till tvåårsåldern införas 1975 för att utsträckas till treårsåldern ett år senare. Därmed skulle ett sammanhängande stödsystem upp till treårsåldern vara etablerat för alla barn som föds 1974 och senare. Men givetvis kan det bli nödvändigt att, i konkurrens med övriga föreslagna åtgärder och med tanke på de ekonomiska resurserna, något uppskjuta införandet av vårdnadsbidraget. Sammanfattningsvis anser jag att ersättningstiden inom föräldraförsäkringen vad gäller föräldrapenningens garantinivå bör utsträckas till tolv månader; att inkomstprövat barntillägg bör utgå med oförändrat 75 kr per barn och månad; att den taxerade inkomsten skall ligga till grund för inkomstberäkning och att 10 procent av förmögenhet överstigande 50 000 kr. skall läggas till inkomsten; att ett vårdnadsbidrag om 7 200 kr per år bör införas för alla familjer som har något barn under tre års ålder och som inte efterfrågar eller inte kan erhålla plats i daghem eller familjedaghem. av Einar Larsson och Ingemar Mundebo Familjens situation har under senare år förändrats avsevärt. Genom urbaniseringen och strukturomvandlingen har kontakterna mellan generationerna minskat. Tregenerationsfamiljen har blivit ovanlig. Avstånden mellan anhöriga har ökat. I denna situation är det SOU 1972:34

särskilt angeläget att ge familjen möjlighet bidragsformer. Tyvärr har det ännu inte varit att fungera som en trygghetsfaktor i männi- möjligt att få till stånd en mer generell skans tillvaro. grundtrygghet t. ex. genom att sammanföra Familjepolitikens mål skall vara att utjäm- flera av de nuvarande stödformerna till en na standardskillnader och skapa en god upp- allmän försäkring som skulle kunna ge alla växtmiljö. Stödet till barnfamiljerna skall va- sociala och ekonomisk trygghet. ra ett led i strävan mot större jämlikhet och Det är beklagligt att den förda bostadsposolidaritet olika grupper emellan. Åtgärderna litiken och samhällsplaneringens inriktning bör syfta till en ekonomisk standardutjäm- varit sådan att bostadskostnaderna skjutit i ning mellan dem som har barn och dem som höjden och bostadsmiljöerna utformats på inte har barn. ett ur barnfamiljernas synvinkel mycket Förväntningar om reformer inom familje- olyckligt sätt. Boendekostnaderna är på sina politiken under senare delen av 1960-talet håll sådana att även barnfamiljer med normahar inte infriats. 1 stället har små delreformer la inkomster inte klarar hyran utan särskilt vidtagits utan att någon samlad bedömning samhällsstöd eller en orimligt låg levnadsav erforderliga åtgärder har gjorts. Den otill- standard i övrigt. fredsställande samordningen mellan skatteEn stor del av stödet till låginkomstfamilpolitik och socialpolitik har bl. a. medfört jerna ges nu utan bostadsanknytning. Det att systemet f. n. inrymmer besvärande mar- skulle från principeli synpunkt vara att föreginaleffekter. Detta har lett till att en in- dra att stödet till låginkomstfamiljerna i sin komstökning i en familj, t. ex. då andra ma- helhet vore utan anknytning till bostaden. Vi ken går ut i förvärvsarbete, enbart medfört har emellertid nu accepterat det till hyrorna en synnerligen blygsam standardförbättring anknutna stödet på grund av de orimligt hö— skatter och avgifter har ökat och sociala ga boendekostnaderna. Det är tills vidare förmåner, såsom bostadstillägg, har minskat. nödvändigt att via familjepolitiken kompenFamiljepolitiska kommittén har haft vida sera den enskilde för samhällets misslyckade direktiv för sitt arbete och kommittén har bostadspolitik och samhällsplanering. Den största bristen i kommitténs betänklagt fram förslag till åtgärder över ett stort fält. Det föreligger inom kommittén enighet ande är enligt vår mening att det uppdrag om förslag till värdefulla förbättringar. Dock som ges i direktiven om prövning av frågan saknas i betänkandet förslag till åtgärder på om införande av någon form av stöd för vissa väsentliga områden. Vi anser att vårdinsatserna inte fullföljts genom förslag. kommitténs utbyggnadsprogram för familje- För närvarande utgår stöd till vårdnaden av stödet under de närmaste åren också bör de barn för vilka institutionell tillsyn utnyttomfatta en värdesäkring av de allmänna jas. Stödet utgår i form av statsbidrag till barnbidragen och ett vårdnadsbidrag för små daghem, fritidshem och familjedaghem och i barn. Dessutom har vi annan mening i fråga form av betydande kommunala kostnader för om inkomstprövningsreglerna för bostads- att ordna dessa tillsynsformer. En värtilläggen. Vi vill också understryka det nära defull utbyggnad av denna tillsyn har skett sambandet mellan skattepolitik och socialpo- under senare år. Som framgår av kommitténs undersöklitik, men har med hänsyn till kommitténs direktiv inte närmare gått in på frågor ningar är kostnaderna för vård och tillsyn av rörande familjebeskattningens utformning. Vi i synnerhet små barn betydande. Barnen beförutsätter emellertid att en skattereform höver då ständig tillsyn, antingen i hemmet genom någon av föräldrarna eller av någon genomförs så snart som möjligt. Efter ett genomförande av kommitténs annan vuxen eller på institution. Om någon förslag kommer det fortfarande att finnas en av föräldrarna är hemma blir familjeinkomsomfattande och för den enskilde svåröver- ten väsentligt lägre än om båda har förskådlig samling detaljbestämmelser om olika värvsarbete utanför hemmet. Om barnet får SOU 1972:34

vård och tillsyn i hemmet genom någon an- upp till tre års ålder kan beräknas till ca 670 ställd eller på institution uppkommer bety- milj. kronor. Vi anser att ett sådant dande kostnader för föräldrarna. vårdnadsbidrag bör ingå i det utbyggnadsproDet är motiverat att samhället bidrar till gram som bör vara genomfört 1976. kostnaderna för vård och tillsyn av små barn. Värdet av viktiga delar av det familjepoliVi anser att stödet bör vara så utformat att tiska stödet har under senare år urholkats gedet möjliggör valfrihet mellan yrkesarbete nom penningvärdeförsämringen. Vissa delar utanför hemmet och barnavårdande insatser av det familjepolitiska stödet har inslag av i hemmet. Vårdnadsbidraget bör sålunda värdesäkring, t. ex. de hyresanknutna bokunna utnyttjas som bidrag till avlöning av stadstilläggen samt de basbeloppsanknutna anställd barnavårdare i hemmet, som bidrag bidragsförskotten och vårdbidragen till hantill avgift för daghems- eller familjedaghems- dikappade barn. plats e. d. eller som ekonomisk ersättning till Den största delen av stödet till barnfamilden som själv gör en barnavårdande insats i jerna, de allmänna barnbidragen, är emellerhemmet. tid inte skyddad mot penningvärdeförsämDet är viktigt att det finns olika former av ring. Det har medfört att de allmänna barnbarntillsyn, såväl på institutioner som i hem- bidragens reella värde vid flera tidpunkter vämen. Ett vårdnadsbidrag kan vara en väsent- sentligt urholkats. Som exempel kan nämnas lig åtgärd för att öka valmöjligheterna mellan att de allmänna barnbidragen i januari 1971 olika tillsynsformer. uppgick till ca 17 procent av basbeloppet Vårdnadsbidraget bör utgå med samma och i januari 1972 till ca 17 procent. Om belopp för varje barn upp till en viss ålder. barnbidragen skulle ha behållit sin andel av Det bör börja utgå när den av kommittén basbeloppet borde de i januari 1972 ha varit föreslagna, under åtta månader utgående, er- ca 1 350 kronor. Kommittén borde enligt sättningen från föräldraförsäkringen upphör. vår mening ha lagt fram förslag om värdesäkHelst borde därefter vårdnadsbidraget utgå ring av de allmänna barnbidragen genom infram till den tidpunkt då den obligatoriska dexreglering. Det kan ske genom en anknytskolan börjar. Eftersom de statsfinansiella re- ning till basbeloppet, som ändras när priser surserna är begränsade bör den övre ålders- och kostnader ändras. Vi föreslår alltså att gränsen emellertid i vart fall tills vidare sättas de allmänna barnbidragen värdesäkras genom vid tre års ålder. För denna åldersgräns talar indexreglering. Genom sådan värdesäkring det faktum att vårdnadsbehovet otvivelaktigt kan barnbidragen behålla sin betydelse i är störst under de allra första åren i barnets förhållande till övriga ekonomiska stödforliv. Upp till tre års ålder är barnet i ett ut- mer. De bör även i framtiden höjas därutöver vecklingsstadium då det behöver en snävare för att ge barnfamiljerna del i standardhöjtrygghetssfär, vilken efter denna ålder med ningen. fördel kan vidgas. Kommittén föreslår att inkomstprövningGenom att en ytterligare utbyggnad av en av bostadstilläggen skall bygga på den familjestödet också göres i form av vårdnads- s. k. sammanräknade inkomsten, dvs. att bidrag undviker man att skärpa de redan be- allmänna avdrag vid taxeringen inte skall svärliga tröskeleffekterna inom bidragssyste- påverka den bidragsgrundande inkomsten. met. Bakgrunden är att det kan uppstå stötande Vårdnadsbidragets storlek måste avvägas skillnader till förmån för dem som har stora bl. a. med hänsyn till de statsfinansiella re- ränteutgifter och som har andra avdrag att surserna. För att fylla sin uppgift bör bidra- göra. För vår del accepterar vi inte get emellertid vara ganska stort. Vi anser att användningen av sammanräknad inkomst. ett belopp om 2 400 kronor per barn och år Den taxerade inkomsten är ett bättre skulle vara rimligt. Samhällskostnaderna för begrepp för familjens konsumtionsutrymme ett vårdnadsbidrag på denna nivå för barn än den sammanräknade inkomsten. Det är 394

SOU 1972:34

t. ex. angeläget att hänsyn tas till egenavgifter till allmänna försäkringen. Möjligheterna till gäldränteavdrag skall bestå i andra sammanhang. Om gäldränteavdraget i familjepolitiska sammanhang i ett fåtal fall skulle kunna uppfattas som stötande kan det rättas till genom att vid inkomstberäkningen för familjepolitiska förmåner ett tak sätts för gäldränteavdraget. Storleken kan t. ex. beräknas efter räntan på en familjefastighets taxeringsvärde plus egenavgifter till allmän försäkring. Med kommitténs förslag kommer gällande regler att bestå då det gäller att ta hänsyn till förmögenheten vid inkomstberäkningen. Att hänsyn till förmögenheten skall tas, vilket också sker vid inkomstprövningen för de kommunala bostadstilläggen till folkpensionärer osv., finner vi rimligt. Däremot blir följderna av att en så stor del som 20 procent av förmögenheter överstigande ett så relativt lågt belopp som 50 000 kronor skall läggas till inkomsten inte acceptabla. För två makar med låg inkomst och förmögenhet i form av rörelse verkar bestämmelserna synnerligen oförmånliga. Redan en mindre rörelse kräver tillgångar på inte obetydliga belopp, som utgör en behållen förmögenhet vid inkomstberäkningen, trots att familjens ekonomiska standard är låg. Vi finner det skäligt att den andel av den behållna förmögenheten överstigande 50 000 kr. som skall läggas till den fastställda inkomsten ändras till 10 procent. Denna procentsats överensstämmer med den som används bl. a. vid inkomstberäkningen inom folkpensioneringen vid bestämmande av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg.

inkomsten skall ligga till grund för inkomstberäkning och att förmånerna skall reduceras med hänsyn till förmögenhet, varvid 10 procent av förmögenhet över 50 000 kr. skall läggas till inkomsten.

Sammanfattningsvis anser vi sålunda att vårdnadsbidrag bör utgå för varje barn upp till en viss ålder, och vi föreslår att detta bidrag i vart fall i ett inledningsskede bör uppgå till 2 400 kr. per barn och år för barn upp till tre års ålder; att de allmänna barnbidragen bör värdesäkras genom indexreglering, samt att vid inkomstprövning den taxerade SOU 1972:34

Särskilt yttrande

av Nils Carlshamre Jag delar inte kommitténs principiella uppfattning (Kap. 8 s. 228) att det skulle vara "tilltalande att fortsätta linjen att flytta över familjestödet från skattesidan till bidrag och service". Tvärtom anser jag det omöjligt att utforma ett rationellt och rättvist system för ekonomiskt stöd till barnfamiljer utom på grundval av ett skattesystem som tar hänsyn till den faktiska ekonomiska bärkraften i meningen hur många som skall leva på en familjeinkomst. Kommittén har genomgående arbetat efter principen att familjestödet skall ha tyngdpunkten i de lägre inkomstklasserna. Vid avvägningen av bidragsnivåerna har man utgått från den disponibla inkomsten efter skatt och försökt bidragsvägen fylla ut inkomster som inte anses tillräckliga för att ge barnfamiljerna en acceptabel levnadsstandard. Av materialet framgår klart att det i många, kanske de flesta fall, inte är en i och för sig låg inkomst som skapar behovet av ett särskilt inkomstprövat stöd. Orsaken är i stället den höga skatten, som inte lämnar kvar ett tillräckligt konsumtionsutrymme för familjen. I vanliga inkomstlägen betalar familjerna betydligt större summor i skatt än de får i bidrag. Systemet kommer därför att upplevas som om familjestödet vore "ett statsbidrag till skatten". Ju hårdare skattetrycket blir desto större måste också bidragen göras. Men ju större till beloppet ett inkomstgraderat bidrag blir desto svårare blir det också att komma tillrätta med bl. a. de besvärande, i vissa fall direkt orimliga marginaleffekterna. Det måste därför vara mer rationellt att, så långt det är möjligt, låta familjestödet utgå i form av 396

skattelättnad och fylla i med bidrag, eventuellt utformade som en "negativ skatt", endast då inkomsten och därmed skatten inte räcker till för att ge ett stöd av avsedd storlek. Inte ens i ett starkt progressivt skattesystem behöver ett familjestöd i form av skattelättnad utformas så, att stödbeloppen växer med inkomsten. Jag ansluter mig helt till kommitténs huvudtanke att stödet bör vara kraftigast i lägre inkomstlägen och avtaga med stigande inkomst. Detta låter sig emellertid väl göras även inom ett system med skatteavdrag. Antingen kan medges ett visst avdrag per barn från den deklarerade inkomsten, varvid avdraget avtrappas i takt med att skattesatserna stiger med inkomsten, eller också kan stödet, liksom det nuvarande hemmafruavdraget, utgå i form av avdrag från den uträknade skatten, varvid även då beloppen avtrappas i högre inkomstlägen. Ett system för familjestöd, där skattelättnader utgör en väsentlig del av systemet, har både praktiska och psykologiska fördelar. Till de senare hör att de flesta familjer torde uppleva det som mer tillfredsställande att, så långt den egna inkomsten räcker, få hushålla med egna pengar och mindre med bidrag. Eftersom kommittén av sina direktiv — efter vilka även jag som ledamot av kommittén accepterat att arbeta — varit förhindrad att lägga frarn förslag på skatteområdet, avstår jag från att i reservation framföra förslag om ändrad familjebeskattning. Men jag har på detta sätt velat klargöra min uppfattning att en radikalt ändrad familjebeskattning är en förutsättning för en effektiv och rättvis familjepolitik och att en sådan ändring bör ha hög prioritet i arbetet på en reformering av skattesystemet över huvud taget. SOU 1972:34

Bilaga 1

Familjeundersökningen

Innehåll

Kapitel 1 Undersökningens syfte och uppläggning 1.1 Syftet 1.2 Mål- och undersökningspopulation 1.3 Redovisningsgrupper 1.4 Urvalet 1.4.1 Urvalsförfarande . . . . 1.4.2 Urvalsram och undersökningsstratum Kapitel 2 Undersökningens genomförande 2.1 Uppgiftsinsamlingen 2.1.1 Postenkäten 2.1.1.1 Val av mätmetod 2.1.2 Förberedelser 2.1.3 Fältarbetsperiod .... 2.1.4 Det utsända materialet . 2.1.5 Adresskomplettering . . 2.1.6 Bortfallsuppföljning . . 2.1.7 Redovisning av bortfallet 2.2 Insamling av registeruppgifter . 2.3 Bearbetning av insamlat material 2.3.1 Granskning och kodning . 2.3.2 Stansning 2.3.3 Logiska kontroller av hålkorten 2.3.4 Bildande av nya variabler 2.4 Estimation Kapitel 3 Undersökningsresultatens tillförlitlighet 3.1 Olika typer av fel SOU 1972:34

3.2 401 401 401 401 402 402 405

406 406 406 406 407 407 407 407 408 409 410 410 410 410 411 411

414 414

3.3 Metodik vid bedömning av det totala felets/felens storlek . . . 414 Bedömning av felens betydelse . 415

Kapitel 4 Familjernas sammansättning 417 4.1 Inledning 417 4.2 Olika familjetyper 417 4.3 Samboende i olika familjetyper . 418 4.4 Ålder 419 4.5 Antal barn och ungdomar . . . . 420 4.6 Barnens ålder 423 4.7 Barn som ej bor hos en av eller båda föräldrarna 426 Kapitel 5 Utbildning och sysselsättning 5.1 Inledning 5.2 Utbildning 5.3 Förvärvsarbete 5.4 Försök till byte av sysselsättning 5.5 De icke-förvärvsarbetande kvinnornas skäl att inte förvärvsarbeta

432 432 432 435 437

437 Kapitel 6 Bostadsförhållanden . . . . 442 6.1 Inledning 442 6.2 Bostadsortens tätortsgrad . . . . 442 6.3 Typ av bostad 442 6.4 Vem står för bostaden? 445 6.5 Antal personer i hushållen och antal inneboende 445 6.6 Trångboddhet 447 6.7 Bostadens modernitet 447 6.8 Utrymme och modernitet . . . . 447 399

6.9 Utrymme och modernitet i hyreslägenhet resp. villa/radhus . . 447 6.10 Bostadskostnader 453 Kapitel 7 Ekonomiska förhållanden . 7.1 Inledning 7.2 Inkomster och bidrag . . . . . . 7.2.1 Sammanräknad nettoinkomst 7.2.2 Den sammanräknade nettoinkomstens variationer mellan olika grupper av familjer 7.2.2.1 Sammanräknad nettoinkomst i familjer med en eller två vuxna . 7.2.2.2 Sammanräknad nettoinkomst uppdelad på typ av bostadsort . 7.2.2.3 Sammanräknad nettoinkomst uppdelad efter äldsta barnets ålder 7.2.2.4 Förvärvsarbetande makars inkomster i barnfamiljer av typ 1 och 2 7.2.3 Pension 7.2.4 Underhållsbidrag till vuxna 7.2.5 Studiestöd 7.2.6 Bostadstillägg till barnfamiljer 7.2.7 Socialhjälp 7.2.8 Sjukpenning 7.2.9 Vissa ytterligare bidragsformer till vuxna familjemedlemmar 7.2.10 Ekonomiskt stöd till barn 7.2.11 Exempel på ekonomisk trygghet 7.2.12 Tillgång till telefon, TV, bil och sommarstuga . . 7.3 Disponibel inkomst 400

458 458 458

458 7.5 458

462 462 462 464 464 464 466

471 471 471 472 472

Familjernas disponibla inkomst 7.3.2 Den disponibla inkomstens sammansättning . . Familjernas utrymme för konsumtion utöver en viss minimistandard 7.4.1 Inledning 7.4.2 Tabellframställningen . 7.4.3 Tolkning av tabellerna . Äldsta barnets inkomster . . . .

Kapitel 8 8.1 Barntillsyn 8.1.1 Inledning 8.1.2 Den dagliga barntillsynen 8.1.3 Efterfrågan på barnstugeoch familjedaghemsplatser 8.1.4 Kostnader för barntillsyn 8.1.5 Möjlighet att ordna barntillsyn under fritiden . . 8.1.6 Sjukdomsfrekvens hos barn under 10 år . . . . 8.1.7 Tillsyn av barn då barnet eller den ordinarie vårdaren insjuknar 8.2 Spädbarnsmoderns ekonomiska situation 8.2.1 Inledning 8.2.2 Bortlämnande av spädbarn 8.2.3 Mödrarnas ekonomi . . 8.2.4 Mödrarnas sysselsättning. 8.2.5 Tilläggssjukpenning . . . Appendix 1 Formulär och följebrev 2 Definitioner och ordlista 3 Variabelförteckning 4 Brev till socialnämnder och försäkringskassor 5 Registerdata om barn som är egna huvudmän 6 Om tillförlitligheten i skattningar av inkomster och vissa bidrag 7 En studie av bortfallet bland de indirekt valda

472 480

481 481 482 489 503 504 504 504 504

504 504 506 506

506 511 511 511 512 513 515 517 517 535 539 545 550 553 557

SOU 1972:34

1 Undersökningens syfte och uppläggning

1.1 Syftet Statistiska centralbyråns utredningsinstitut har på uppdrag av den inom socialdepartementet tillsatta Familjepolitiska kommittén genomfört en statistisk undersökning benämnd Familjeundersökningen. Undersökningens syfte är främst att ge information om vilka resurser som står olika typer av familjer till buds i fråga om ekonomi, bostad, utbildning och förvärvsarbete samt möjlighet att ordna barntillsyn. Speciellt avsåg undersökningen att kartlägga enförälderfamiljers villkor, men även tvåförälderfamiljer och familjer och ensamstående utan barn omfattas av undersökningen. 1.2 Mål- och undersökningspopulation Den innebörd som läggs i begreppet familj i undersökningen preciseras i bilaga 2b. Familjen är den elementära enheten1 i undersökningen. Målpopulationen1 utgörs av familjer som i framtiden kan bli föremål för åtgärder som följer av kommitténs förslag. Målpopulationen är inte avgränsad i tiden och innehåller både familjer som är med i undersökningen och som inte är med. Med undersökningspopulation avses den mängd elementära enheter man beslutar sig för att undersöka. Undersökningspopulationen består av familjer, som var varaktigt bosatta i riket under undersökningsperioden, SOU 1972:34 26

dock med vissa inskränkningar. Detta innebär främst att familjer med enbart fosterbarn och familjer utan barn födda 1952 eller senare (dvs. yngre än ca 18,5 år vid undersökningstillfället) där familjeföreståndaren var född 1904 eller tidigare, exkluderas, såvida icke någon medlem av hushållet född 1951 eller tidigare är ickevårdnadshavare.2 1.3 Redovisningsgrupper Med en redovisningsgrupp avses en delmängd av undersökningspopulationen som man önskar studera. Redovisning av det insamlade materialet har skett efter olika kategorier av familjer. Överordnade redovisningsgrupper är nedanstående. De förkortningar som av utrymmesskäl måste användas i tabellerna har angetts inom parentes. A Tvåförälder familjer 1 Gifta föräldrar med enbart egna barn inom äktenskapet. (MK + Bve) 2 Gifta vårdnadshavare,1 där åtminstone ett barn har en annan förälder än någon av makarna (icke-vårdnadshavare1) dvs. att någon av parterna har barn med 1 2

Se appendix 2a. Se appendix 2b. 401

annan än maken, vilket ej adopterats av maken. (MK + Bva).

lemmarna kan samtidigt vara ickevårdnadshavare till barn som icke ingår i hushållet. B Enförälderfamiljer: män A—E Ungdomar födda före 1952 kan förekomma i samtliga grupper. 3 Manliga vårdnadshavare, i de fall då A 2 Till denna grupp har även förts sådana modern lever, (frånskilda, gifta med familjer, som består av två samboenmaken ej samboende eller ogifta i de fall 2 de , ej med varandra gifta vårdnadsdå modern lever). (Mm + Bv) havare samt deras respektive barn. 4 Manliga vårdnadshavare som är änklingar B-C Barnfamiljer där endast ena parten är samt ogifta (om modern ej lever). (Miii + vårdnadshavare klassificeras efter denBv) na/denne. Den person vårdnadshavaren sammanbor med räknas till vårdC Enförälderfamiljer: kvinnor nadshavarens familj. 5 Ogifta, kvinnliga vårdnadshavare. (OgK + Jfr definition av vårdnadshavare i bilaBv) ga 2b. 6 Frånskilda, kvinnliga vårdnadshavare B-3 Här ingår hemskilda med hustrun ej (skK + Bv) samboende manliga vårdnadshavare 7 Änkor som är vårdnadshavare (äK + Bv) D - l 1 resp. icke-vårdnadshavare. 8 Gifta, med maken ej samboende kvinnor, C - 8 Här ingår hemskilda med maken ej som är vårdnadshavare (gK + Bv) samboende kvinnliga vårdnadshavare. E—13 Barn som även är huvudmän för annan D Familjer där ingendera av makarna är hänförs efter civilstånd etc. till övriga vårdnadshavare redovisningsgrupper. E—15 Här ingår även samboende, ej med 1 9 Gifta, icke-vårdnadshavare (minst en av varandra gifta, barnlösa, som ej är dem har barn som han/hon icke har hand icke-vårdnadshavare. om). (MK + Bv) I vissa fall har redovisningsgrupper slagits 10 Ogifta, manliga icke-vårdnadshavare samman till större grupper. I andra fall har (även änklingar). (og,äM + Bv) en ytterligare uppdelning skett av vissa grup11 Manliga icke-vårdnadshavare som är frånskilda (eller gifta men med makan ej per till exempel efter antal inkomsttagare per familj eller efter barnantal. samboende). (skM + Bv) 1 12 Ensamstående kvinnliga icke-vårdnadshavare. (K + Bv) 1.4 Urvalet 1.4.1 Urvalsförfarande E Övriga familjer 13 Barn som är egna huvudmän. 14 Ensamstående barnlösa.1 (M eller K) 15 Gifta och sammanboende barnlösa. (MK)

Kommentarer till redovisningsgrupper A-C Skillnad görs ej på adoptiv- och biologiska föräldrar. A—C Familjer som även har fosterbarn ingår. A—C En eller båda de vuxna familjemed402

Urvalet har planerats med målsättningen att vid skattningen av aktuella parametrar samma precision är önskvärd i redovisningsgrupperna 1-12 resp. 14, 15. Med hänsyn till kostnaderna beräknades att den genomsnittliga urvalsstorleken för dessa grupper maximalt fick uppgå till 450 personer. Någon urvalsram omfattande de elementära *Se appendix 2 b. Med sam boende avses här samboende enligt vederbörande enkätsvar oavsett om parterna är kyrkobokförda på samma adress eller ej. 2

SOU 1972:34

enheterna, familjerna, existerar ej. Urvalsenhet i undersökningen har i stället varit en enhet som kallas RTB-hushåll. Ett RTB-hushåll består av de personer som har samma huvudman i RTB (registret över totalbefolkningen). Huvudman är varje person över 18 år utom gift samboende kvinna samt vissa barn under 18 år vilka ej bor hos föräldrarna eller annan vuxen person som räknas som vårdnadshavare. Gift samboende1 kvinna har mannens samhörighetsbeteckning och hemmaboende barn har vårdnadshavarens. Med ett specialprogram drogs ett systematiskt urval av RTB-hushåll, från RTBS som var uppdaterat t. o. m. februari 1970. Enheterna i urvalsramen var uppdelade på 20 strata efter huvudmannens kön och civilstånd samt efter barnförekomst i RTB-hushållet. Stickprovets fördelning på strata framgår av andra och tredje kolumnen i tabellen nedan.

Uppdelningen av stratum 1 på la och Ib har skett efter urvalsdragningen. Stratumstorlekarna är skattade. Skillnaden i antal mellan netto- och bruttourvalen orsakas av familjer i vilka medlemmarna avlidit, emigrerat eller av annan anledning ej längre tillhör undersökningspopulationen och av barnfamiljer där alla barn visat sig vara fosterbarn. (Jfr 1.4.2) Eftersom urvalsenheten RTB-hushåll och elementära enheten familj ej är identiska är det uppenbart att man endast approximativt kunde åstadkomma den önskade fördelningen av elementära enheter på redovisningsgrupper m.m. genom allokeringen av urvalet på strata. Det förutsattes dock att direkt urval skulle ge ett acceptabelt antal elementära enheter i var och en av redovisningsgrupper1

Med samboende avses i detta fall att hustrun är registrerad i RTB på samma bostadsadress som maken och med hans samhörighetsbeteckning.

Tabell 1.1 Strata och stickprovsstorlekar Stratum nr

la Huvudmannen gift samboende man med barn Ib Huvudmanen gift samboende man med barn där något barn ej är makarnas gemensamma 2 Huvudmannen gift samboende man utan barn 3 Huvudmannen gift ej samboende man med barn 4 Huvudmannen gift ej samboende man utan barn 5 Huvudmannen gift ej samboende kvinna med barn 6 Huvudmannen gift ej samboende kvinna utan barn 7 Huvudmannen ogift man med barn 8 Huvudmannen fränskild man med barn 9 Huvudmannen änkling med barn 10 Huvudmannen ogift kvinna med barn 11 Huvudmannen frånskild kvinna med barn 12 Huvudmannen änka med barn 13 Huvudmannen ogift man utan barn 14 Huvudmannen frånskild man utan barn 15 Huvudmannen änkling utan barn 16 Huvudmannen ogift kvinna utan barn 17 Huvudmannen frånskild kvinna utan barn 18 Huvudmannen änka utan barn 19 Barnet självt huvudman 20 Barnet självt huvudman och huvudman för annan Summa x

Stratumstorlek Nh

SOU 1972:34

brutto "h

netto

920 368 x

x

217 451 180 20 500 20 50 270 450 450 400 450 234 24 7 142 19 27

217 449 178 17 495 18 44 265 434 442 393 426 233 24 7 141 19 27

41 660 606 263 3 932 42 628 19 133 24 420 968 4 926 5 575 58 801 42 598 19 133 768 090 78 356 22 306 463 951 62 244 87 041 X X

1 040 3 273 433

N j a och N^b är skattningar. N^ a + Nib är dock känd från RTBS. Stratum 19 ingår ej.

x x

Stickpro vsstorlek

X X

20 4 379

X X

19 4 285

Tabell 1.2 Urvalets fördelning på strata och redovisningsgrupper.1 Redovisningsgrupp

31 4

9 10+11 2

12 14 15 Sum- Bort- Summa= ma

la 364 10 0 0 0 0 0 0 1 It» 22 154 1 0 0 0 0 0 1 2 9 1 0 0 0 0 0 0 5 3 63 12 54 1 0 0 0 1 0 4 0 0 0 0 0 0 0 0 0 5 85 19 0 0 0 148 6 125 1 6 3 0 0 0 0 0 0 0 0 7 10 4 8 3 2 0 0 0 1 Stratum 8 3 17 150 2 1 1 0 0 1 9 0 17 1 337 0 0 0 0 13 10 15 7 0 0 337 0 1 0 0 11 2 3 0 0 4 301 2 2 0 12 1 1 0 0 0 0 362 0 0 13 1 0 0 0 5 1 0 0 2 14 0 0 0 0 3 0 0 0 0 15 0 0 0 0 0 0 0 0 0 16 1 0 0 0 5 0 0 0 1 17 0 0 0 0 0 0 0 0 0 18 0 0 0 0 0 0 0 0 0 20 2 0 0 0 15 0 0 0 0 Summa 581 245 214 343 372 451 371 128 26 Indirekt utvalda Summa

2 0 0 9 4 0 0 0 25 0 0 0 0 0 4 0 0 0 0 0 44

fall

nettourval

0 0 0 377 60 437 0 0 0 178 217 39 0 5 371 391 58 449 1 0 0 141 37 178 0 5 2 11 6 17 11 0 0 395 100 495 1 4 3 11 7 18 0 0 7 35 9 44 0 0 1 201 64 265 0 2 0 370 64 434 9 0 1 370 72 442 8 0 0 322 71 393 9 0 0 373 53 426 0 161 15 185 48 233 0 13 1 21 24 3 0 5 0 5 2 7 1 98 13 119 22 141 0 10 2 12 7 19 0 21 2 4 23 27 0 0 0 17 2 19 40 324 418 3 557 728 4 285

45 334 46 - - 425 581 245 214 343 372 451 371 128 71 93 285 86 324 418 3 982

1 Ur redovisningsgrupperna 3 och 7 fick vardera en familj utgå. De hade samplats i stratum 1 och den höga vikten för detta stratum skulle medfört att dessa familjers förhållanden helt dominerat resp. redovisningsgrupper. I redovisningsgrupp 3 ingår därför ej helt nyligen hemskilda manliga vårdnadshavare och i redovisningsgrupp 7 ingår ej helt nyblivna änkor med barn. 2 Vid framställningen av denna tabell kunde redovisningsgrupp 10 och 11 ej separeras varför de här redovisas sammanslagna utom beträffande totalantalet enheter. 3 Bortfallet i det indirekta urvalet kan ej klassificeras efter redovisningsgrupp eftersom denna klassificering bygger på uppgifter i de besvarade frågeformulären.

na 1,3-7 och 14-15. Antalet familjer går därför inte att förutsäga Beträffande redovisningsgrupperna 2 och för denna grupp. Dessutom kommer endast 8 gjordes vissa reservationer av följande skäl. de hemskilda, som varit det ett antal Grupp 2: Enligt de gissningar som kunde månader, att finnas med i gruppen. Nyligen göras utifrån tillgänglig statistik borde ca hemskilda finns inte med. Detta gäller 10 % av familjerna med två föräldrar tillhöra givetvis även t. ex. nyskilda och nyblivna denna grupp. Om barnen adopterats av sina änkor/änklingar, men då dessa civilstånd är nya föräldrar kom familjerna emellertid att mer varaktiga är denna snedvridning inte av räknas till grupp 1. Antalet individer i någon betydelse. gruppen var därför svårförutsägbart. Familjerna i redovisningsgrupperna 9-12 Grupp 8: Denna grupp innehåller till stor kunde icke direkt samplas i tillräckligt antal del hemskilda samt nygifta ännu ej sambo- eftersom de utgör en relativt liten redovisende eller möjligen felregistrerade kvinnor. ningsgrupp i populationen och ej kan skiljas Utflödet i sample t till andra kategorier ut i urvalsramen. För att öka antalet familjer mellan urvals- och undersökningstillfället av denna typ i urvalet infördes regeln att i de kan antas vara stort men inflödet ringa. fall när en vårdnadshavares familj ingick i 404

SOU 1972:34

urvalet och icke-vårdnadshavaren ej sammanbodde med vårdnadshavaren skulle även icke-vårdnadshavarens familj ingå i urvalet. Utöver de direkt valda enheter som redovisas uppdelade på redovisningsgrupper i tabell 1.1 erhölls i urvalet genom uppföljningen till icke-vårdnadshavare 1 033 familjer. Av dessa kunde vid tabellframställningen 425 föras till redovisningsgrupperna 9-12. För redovisningsgrupp 13, barn som är egna huvudmän, har endast registerdata insamlats. Urvalet i denna redovisningsgrupp kan endast komma från stratum 19. Detta stratum kan ej heller bidra till någon annan redovisningsgrupp. De data som insamlats för denna grupp presenteras i appendix 5. Urvalets fördelning på strata och redovisningsgrupper redovisas i tab. 1.2.

1.4.2 Urvalsram och undersökningsstratum Som urvalsram användes RTBS med aktualitet i februari 1970. Jfr avsnitt 1.4.1. Undersökningsstratum omfattar den mängd elementära enheter som kan erhållas från urvalsramen med det använda urvalsförfarandet, och som också ingår i undersöknings-

Undersökningspopulation

Undertäckning

SOU 1972:34

populationen. Förhållandet mellan begreppen undersökningspopulation, urvalsram och undersökningsstratum kan åskådliggöras med nedanstående figur. Den streckade ytan motsvarar undersökningsstratum. a) Med det urvalsförfarande som använts jfr 4.1 består undertäckningen enbart av familjer bosatta i riket och definitionsmässigt tillhörande undersökningspopulationen, där icke någon medlem född 1905—1951 finns i RTBS vid urvalstillfället. Om en person född 1952 eller senare stod som huvudman för annan person har dock vederbörande familj kunnat bli uttagen till undersökningen. b) Övertäckningen utgörs av familjer som ingår i urvalsramen men ej i undersökningspopulationen. Urvalsramen ger upphov till följande kategorier av övertäckning 1 Familjer med enbart fosterbarn 2 Familjer där samtliga vuxna medlemmar avlidit eller emigrerat 3 Familjer bestående av enbart två vuxna, ej med varandra gifta, där mannen är född 1904 eller tidigare men kvinnan född 1905 eller senare.

Urvalsram

2 Undersökningens genomförande

2.1 Uppgiftsinsam lingen De uppgifter som undersökningen omfattar har insamlats dels genom en postenkät, dels genom hänvändelse till försäkringskassor, socialregister, registret över totalbefolkningen m. m.

des en provundersökning, som gav tillfredsställande svarsfrekvens (se 2.1.2). Valet föll således på denna metod eftersom kostnadsskälen vägde tungt i denna undersökning, där antalet familjer måste vara stort för att precisionen i alla önskade redovisningsgrupper skulle bli tillfredsställande.

2.1.1 Postenkäten

2.1.2 Förberedelser

2.1.1.1 Val av mätmetod

I samråd med uppdragsgivaren fastställdes ett frågeformulär. Delvis tjänade därvid det formulär som använts vid en år 1955 företagen intervjuundersökning av ensamstående mödrars sociala och ekonomiska förhållanden som utgångspunkt. Som ett led i planeringsarbetet genomfördes under apriljuni 1970 en provundersökning med ca 200 familjer i Stockholm och stockholmstrakten. Målsättningen var att pröva mätinstrumentet, få en uppfattning om svarsfrekvensen och att undersöka möjligheterna att via vårdnadshavare erhålla namn och eventuell adress på icke vårdnadshavande föräldrar vilket var nödvändigt för att få tillfredsställande täckning av redovisningsgrupperna 9-12. Provundersökningen föranledde viss omredigering av frågeformuläret, justering av frågor som inte fungerat väl samt gav vid handen att de icke vårdnadshavande föräldrarna måste sökas på annat sätt än genom vårdnadshavaren. Provundersökningen har utförligt redovisats i en stencil från den 16.6.1970.

De mätmetoder som står till buds för denna typ av undersökning är postenkät och intervjumetoden. Fördelarna med att göra datainsamlingen med intervjuer är att individbortfallet kan bli procentuellt mindre, bortfallet på enskilda frågor mindre och de insamlade uppgifterna i vissa avseenden tillförlitligare eftersom intervjuaren har möjlighet att förvissa sig om att frågorna uppfattas rätt och att rätt person besvarar dem. Metoden innebär emellertid mycket höga kostnader speciellt när som i detta fall urvalet är riksomfattande och ej utförs inom SCB:s basurval, vilket medför långa restider för intervjuarna. Ett så omfattande frågeformulär som det är fråga om skulle också innebära att en kostsam specialutbildning av intervjuare hade måst göras. Postenkätmetoden befarades kunna medföra ett stort bortfall framför allt på grund av att formuläret var ovanligt långt och gjorde ett krångligt intryck. Emellertid gjor406

SOU 1972:34

Innan fältarbetet kunde börja skedde en komplettering av det ur RTBS dragna urvalet genom att urvalsblanketter med uppgifter om samtliga barnfamiljer under sommaren 1970 sändes till respektive pastorsämbeten med förfrågan, om vilka som var barnens biologiska- eller adoptivföräldrar. De uppgifter som härvid inhämtades används på följande tre sätt. 1 I stratum 1 medtogs alla familjer där något barn hade en annan förälder än makarna i undersökningen. Bland de återstående i detta stratum uttogs ett systematiskt, slumpmässigt urval om 448 (netto=437) familjer att delta. 2 Med hjälp av personnumren på icke vårdnadshavande föräldrar kunde dessas namn och adress i flertalet fall erhållas från RTB. De ingick sedan i fältarbetets andra fas. (Se avsnitt 2.1.3). 3 Från pastorsämbetena erhölls dessutom en rad upplysningar om familjernas sammansättning, civilståndsförändringar, nytillkomna barn, dödsfall, flyttningar, etc, som inte framgått av RTB och som var till nytta när frågeformulären sändes ut.

stod i samband med folk- och bostadsräkningen och där även Familjeundersökningen kritiserades i några tidningsartiklar sändes dessutom till dem som ingick i andra steget en särskilt utförlig beskrivning av hur urvalet gått till och vad uppgifterna skulle användas till (appendix 1 g). Utsändningen i andra steget uppsköts samtidigt ca två veckor för att inte svarsfrekvensen skulle påverkas alltför mycket av pressdebatten som fördes alldeles innan den tidpunkt då utsändningen hade planerats äga rum. 2.1.5 Adresskomplettering Efter varje utsändning returnerades ett antal försändelser på grund av att adressaten var okänd eller hade flyttat från den angivna adressen. I sådana fall söktes genast personens nya adress på i första hand länsstyrelse, pastorsexpedition eller försäkringskassa eller, i vissa fall, också på en lång rad andra vägar. Därefter utsändes försändelsen på nytt. Antalet returer var i steg 1 totalt 100 och i steg 2 94.

2.1.3 Fältarbetsperiod 2.1.6 Bortfallsuppföljning Datainsamlingen genomfördes vad enkäterna beträffar i två steg. Steg 1 omfattade de Bland de direkt valda familjerna i nettourvadirekt uttagna familjerna och steg 2 de let vilkas formulär ej inkommit till den familjer som uppspårats via pastorsämbete- 15.10.1970 gjordes ett systematiskt urval nas uppgifter om ej vårdnadshavande föräld- med urvalsfraktionen « 1/2. De familjer som rar. Olika moment i de båda stegen utfördes erhölls i detta suburval kontaktades per telefon av Utredningsinstitutets lokalombud och vid tidpunkter enligt nedanstående tablå. ombads fylla i formuläret eller föreslogs en intervju. De som saknade telefon besöktes av 2.1.4 Det utsända materialet ett lokalombud. I tab. 2.1 redovisas stratumVarje utsändning innehöll frågeformulär med vis antalet formulär som kommit in t. o. m. följebrev (appendix 1 a-O och svarskuvert. den 15.10 och det antal kontakter i suburMed anledning av den pressdebatt som upp- valet som ledde till att frågorna besvarades.

Första utsändning Påminnelse nr 1 Påminnelse nr 2 Påminnelse nr 3 Uppföljning

SOU 1972:34

Steg 1

Steg 2

10.9.1970 21.9.1970 28.9.1970 5.10.1970 15.10-2.1 .1970

29.10.1970 9.11.1970 16.11.1970 23.11.1970 30.11-11.12.1970

Tabell 2.1 Svarsfrekvens bland de direkt utvalda Stratum

Stickprovsstorlek netto

la Huvudmannen gift samboende man med barn 437 Ib Huvudmannen gift samboende man med barn där något barn ej är makarnas gemensamma 217 2 Huvudmannen gift samboende man utan barn 449 3 Huvudmannen gift ej samboende man med barn 178 4 Huvudmannen gift ej samboende man utan barn 17 5 Huvudmannen gift ej samboende kvinna med barn 495 6 Huvudmannen gift ej samboende kvinna utan barn 18 7 Huvudmannen ogift man med barn 44 8 Huvudmannen frånskild man med barn 265 9 Huvudmannen änkling med barn 434 10 Huvudmannen ogift kvinna med barn 442 11 Huvudmannen frånskild kvinna med barn 393 12 Huvudmannen änka med barn 426 13 Huvudmannen ogift man utan barn 233 14 Huvudmannen frånskild man utan barn 24 15 Huvudmannen änkling utan barn 7 16 Huvudmannen ogift kvinna utan barn 141 17 Huvudmannen frånskild kvinna utan barn 19 18 Huvudmannen änka utan barn 27 19 Barnet självt huvudman XX 20 Barnet självt huvudman och huvudman för annan 19 Summa 285

Av de indirekt valda insände 515 formulär före den 30.11 Samtliga återstående kontaktades eller söktes för telefonpåstötning eller intervju. Denna kontakt gav positivt resultat i 174 fall. När svar hade erhållits från en direkt vald familj kontaktades i förekommande fall även den indirekt valde icke-vårdnadshavaren. 2.1.7 Redovisning av bortfallet För varje undersökningsvariabel kan svarsbortfallet delas upp i individbortfall och partiellt bortfall. Individbortfallet består av familjer som inte besvarat någon fråga (t. ex. vägrare och ej anträffade). Med det partiella bortfallet för en undersökningsvariabel avses de som svarat på åtminstone någon fråga men för vilka mät408

Antal inkomna svar t. o. m. 15.10

Antal genomförda intervjuer/ enkäter i bortfallsstratum

171 380 130 11 367 10 34 184 348 346 298 351 178 17 5 116 12 20

7 11 11 0 28 1 1 17 22 24 24 22 7 4 0 3 0 3

XX

XX

0 204

3 347

värde saknas för undersökningsvariabeln i fråga. Av nettourvalets 4 285 direkt valda familjer svarade 3 347 under första delen av fältarbetet t. o. m. den 15.10 (svarsdatum). Bland dem som uttagits till uppföljning i bortfallsstratum (se 2.1.6) erhölls svar från 204 familjer. Svarsfrekvensen kan därmed anses motsvara en svarsfrekvens av 88 % vid 100 %-ig uppföljning i bortfallsstratum. Bland de 1 033 indirekt valda uppgick svarsfrekvensen till 67 %l. Individbortfallet bland de direkt respektive indirekt valda redovisas i tabell 2.2. De direkt valda har därvid uppdelats på stratum. Av tabellen framgår till vilka olika bortfallskategorier individbortfallet hör. Det stora bortfallet i denna grupp föranledde en särskild bortfallsstudie bland de indirekt valda. Resultatet av denna redovisas i bilaga 7. SOU 1972:34

Tabell 2.2 Bortfallet uppdelat på bortfallsorsaker. Stratum

Besvarat Vägrade formuläret

Ej anträffade

Utomlands Intag na på institution el annars svårt sjuka

Avlidna Språk- Summa Antal utsvårigtagna till heter bortfallsuppföljning

Direkt valda la Ib 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 20 Totalt Andel

2 3

-

-

-

-

-

-

216 40

59 11

43 8

15 3

5 1

-

-

-

214 41

105 20

14 3

11 2

-

-

-

-

19 7 11 11 0 28 1 1 17 22 24 24 22 7 4 0 3 0 3 0

21 17 24 10 2 21 2 2 19 23 23 18 19 5

-

204 37

-

5 3

2 2 2 2 2 10 1

1 2 2 12 2

-

-

7 2 7 7 2 8 1 1 2 1

-

2 2 1 3

-

2 1

-

-

-

1 1 1 2

-

2 1

-

2 1

-

-

-

-

47 26 40 27 6 73 6 5 47 50 57 52 45 32 4 1 14 4 5 2 548

Indirekt valda' Totalt Andel J

174 34

En utförligare presentation av bortfallet bland de indirekt valda ges i appendix 7.

2.2 Insamling av registeruppgifter Vissa uppgifter togs från befintliga register då såväl vår provundersökning som tidigare erfarenheter visat att det är svårt att få dessa uppgifter i enkätundersökningar. Det gällde inkomst, skatt, erhållen sjukpenning, dagersättning från arbetslöshetskassa och socialhjälp. Uppgifter om alla vuxna personers sammanräknade nettoinkomst och inbetalade preliminära skatt år 1969 togs med hjälp av personernas födelsenummer från RTBS så snart de registrerats där på hösten 1970. I början av 1971 utsändes till de kommuner där undersökningspersonerna var skrivna samt, för dem som ändrat mantalsadress under 1969, till den kommun där de tidigare varit skrivna, förfrågningar om personerna SOU 1972:34

mottagit socialhjälp eller ej under år 1969. Samtidigt kompletterades i en del fall uppgifter om huruvida underhållsbidrag till barn eller bidragsförskott utgått under 1969. Till försäkringskassorna utsändes samtidigt likaledes för samtliga undersökningspersoner förfrågningar om vilka belopp som utbetalats i sjukpenning under 1969 samt vilken sjukpenningklass personerna tillhört den 1 oktober 1970. I de fall då man på formulärets frågor 80 eller 96 (om man under 1969 fått dagersättning från erkänd arbetslöshetskassa under minst 10 dagar) svarat "ja" eller "minns inte säkert" kontaktades respektive arbetslöshetskassa och tillfrågades om beloppets storlek.

2.3 Bearbetning av insamlat material 2.3.1 Granskning och kodning

som familjen fått barnbidrag 1969, familjens tillhörighet till svars- eller bortfallsstratum, dess sannolikhet att bli uttagen vid urvalet samt nationalitet. Vidare infördes som ovan beskrivits koder för svarsbortfall på olika frågor. I ett senare skede utfördes granskning och kodning av registeruppgifter från RTBS, försäkringskassor, socialnämnder och arbetslöshetskassor. Dessa uppgifter kodades därvid in på särskilda listor som fick utgöra stansunderlag.

Allt eftersom formulären kom in granskades de vid statistiska centralbyråns manuella bearbetningscentral. Granskningen omfattade bland annat kontroll av att alla tillämpliga frågor besvarats, strykning av överflödiga svarsmarkeringar, eliminering av otillåtna dubbelmarkeringar och kontroll av att oklara eller orimliga uppgifter ej förekom. I de fall då svar saknades på enskilda frågor vidtogs någon av följande åtgärder. 1 I en rad fall då svar saknades på vissa 2.3.2 Stansning frågor återsändes formuläret för komplettering till den som besvarat det. Dessutom Uppgifterna i formulären och på ovan skedde i stor utsträckning komplettering och nämnda stansunderlag överfördes till ett kontroll av uppgifter genom telefonsamtal varierande antal hålkort per familj. För varje till antingen den som lämnat svaren eller familj framställdes minst 4 hålkort samt till andra instanser. Framförallt gällde detta dessutom ett kort för varje barn, fött 1952 samtliga uppgifter om olika former av bidrag eller senare, som ingick i hushållet. Hålkorpå sid. 9 och 10. Sålunda hade gransknings- tens disposition framgår i huvudsak av personalen kontakter med bland annat Riks- frågeformulärets marginaler. Allt material försäkringsverket, olika pensionskassor, sko- kontrollstansades. lor, länsstyrelser, familjebidragsnämnder, socialnämnder och arbetslöshetskassor. 2.3.3 Logiska kontroller av 2 Med ledning av de svar som givits i forhålkorten muläret i övrigt var det i andra fall möjligt att rekonstruera det utelämnade svaret. Med hjälp av utredningsinstitutets standardExempel: Fråga 5 (om hemmaboende ungdo- program för hålkortskontroll genomfördes mar) kodades nej om antalet personer i hus- en omfattande kontroll av hålkortsmassan hållet enligt fråga 4b var = adressaten + even- enligt en rad olika villkor. Främst innebar dessa tuell partner + barn enligt sid. 5 och 6 i formuläret. Om fråga 6 besvarats med ja för 1 att stans förekom i de kolumner som var aktuella för olika familjetyper vissa av alternativen men övriga alternativ lämnats obesvarade kodades nej för de obe- 2 att kolumner som inte var aktuella för vissa familjer var ostansade svarade alternativen. 3 Om det inte framgick vilket svar som 3 att endast tillåtna variabelvärden förekom i kolumnerna var riktigt och om frågan inte gällde inkomster eller uppgifter som var nödvändiga för 4 att, i den mån det var möjligt att testa rned hjälp av logiska villkor, orimliga eller klassificering i redovisningsgrupper (civilinkonsekventa värden inte förekom. Totalt stånd, förekomst av barn, samlevnadsförhåltestades materialet mot 55 mer eller mindlanden, kön) påfördes bortfallskod. re sammansatta kontrollvillkor. Kodningsarbetet omfattade kodning av bostadsortens tätortsgrad, samlevnadsförhål- 5 att antalet kort per familj var korrekt. landen 1969 och omkodning av vissa variab- Alla upptäckta felaktigheter korrigerades. ler till ny kodbeteckning. Vissa variabler tillfördes, såsom tilldelning till redovisningsgrupp, koder för barnens ålder, antal kvartal 410

SOU 1972:34

2.3.4 Bildande av nya variabler Ui:s standardprogram för framställning av korstabeller förutsätter samma antal hålkort för varje undersökningsenhet. Eftersom ett hålkort fanns för varje barn i en familj utarbetades ett specialprogram som sammanförde värdena på varje familjs barnkort till ett "barnrecord". Härvid bildades 136 nya variabler (var nr 148—283 i variabelförteckningen, appendix 3).

2.4 Estimation Totalen i en population bestående av N elementära enheter definieras som N X=2Xj (2.4.1) där Xj är variabelvärdet för i:te elementära enheten (familjen), i = 1, 2 , . . . N. Totalen i en redovisningsgrupp definieras analogt som N X' = 2 X'j (2.4.2) Xj om familjen tillhör redovisningsgruppen O annars Totalen kan vara en kvantitet, t. ex. summan av familjernas inkomster eller ett antal, t. ex. antalet familjer eller antalet familjer med en viss egenskap i populationen eller i en redovisningsgrupp. Medelvärdet i populationen (i en redovisningsgrupp) definieras som X = X/Y, (X' = X'/Y') (2.4.3) där Y (Y') definieras analogt med X (X') Ett procenttal i populationen (i en redovisningsgrupp) definieras som P = 100 X/Y (P' = 100 XVY') (2-4-4) Ovan (1.4.1-2) har beskrivits hur urvalet dragits. Med hänsyn till tillvägagångssättet kan relationen mellan population och urvalsram beskrivas på följande sätt. Vissa familjer är sammansatta av mer än ett RTB-hushåll och kan följaktligen väljas på mer än ett sätt. Vidare gäller att samtliga icke-vårdnadshavare skall ingå i urvalet då vårdnadshavaren samplats, dvs. generellt samplar man duster eller grupper av familjer.

(

SOU 1972:34

Ofta består dock clustret enbart av en familj. Icke-vårdnadshavare kan således samplas både direkt och indirekt och kan i allmänhet väljas på fler sätt än personer som är enbart vårdnadshavare eller som helt saknar relationer till barn. I urvalsramen indelas RTB-hushållen i ett antal strata. När samma familj kan väljas via olika urvalsenheter tillhör dessa vanligen ej samma stratum eftersom stratifieringsgrunderna är barnförekomst i RTB-hushållet eller ej och hushållsföreståndarens kön och civilstånd. Med hänsyn till innehållet i urvalsramen och stratifieringen kan totalerna (2.4.1 och 2.4.2) skrivas H Nh Chi X = H 2 Xhij/Phij (2.4.5) H Nh Chi X' = 2 2 2 X'hij/Phij (2.4.6) där X^j: är variabelvärdet för familjen som j:te enheten i i:te clustret i h:te stratum tillhör Xhij om enheten tillhör en angiven redovisningsgrupp O annars Phij antalet gånger familjen som enhet med index hij tillhör uppträder i urvalsramen enligt reglerna för inkludering av familjer i undersökningen H antal strata Nh antal duster i h:te stratum Chi antal enheter i i:te clustret i h:te stratum Totalen X (2.4.1) = (2.4.5) skattas med estimatorn

(

H Nhf nhi Chli xhjij *=2nh[2 2 Phlij + k,

h

"h2 Ch2i ^h2i[ ~]

2 Ph2ij J (2.4.7)

där nhär storleken på bruttourvalet från stratum h nhl antalet duster i urvalet från stratum h från vilka svar erhållits i enkäten nh2 är antalet duster i subsamplet från 411

bortfallsstratum från vilka svar erhål- indirekt. lits Direkt valda familjer tillhörande redovis1/kh är subsamplingfraktionen i bortfalls- ningsgrupperna 9—12 behandlas i övrigt stratum identiskt med familjer i övriga redovisningsx hlij resp. xj^ij är observerat värde för grupper. elementär enhet med angivet index i För indirekt valda familjer tillkommer urvalet ytterligare ett bortfallsled då den indirekt Index 1 resp. 2 anger att storheten hänför valde vårdnadshavaren ej deltagit i undersöksig till svars-resp. bortfallstratum. ningen men den direkt valde vårdnadshaTotalen X' (2.4.2) och (2.4.6) i en varen deltagit. Detta bortfall kompenseras redovisningsgrupp skattas analogt med genom vägning av observerade värden för de (2.4.7). medverkande indirekt valda familjerna. VikEn förteckning över stratumvikterna t^h terna bestäms stratumvis och inom dessa n återfinnes i tabell 2.3. separat för indirekt valda för vilka den direkt Med hänsyn till urvalsförfarande och valda vårdnadshavarens familj tillhör svarsregler för bortfallsuppföljning kan en modifi- stratum resp. bortfallsstratum. Vikterna beering av formeln ske i olika redovisningsgrup- stäms som kvoten mellan antalet indirekt per. valda och antalet sådana som faktiskt svarat i Till redovisningsgrupp 13 bidrar endast den aktuella gruppen. I den mån bortfall i elementära enheter som samplas från stra- detta led ej är jämförbart med ett obundet tum 19. I denna grupp förekommer inget slumpmässigt urval kan ett systematiskt fel bortfall. Pftjj kommer här alltid att vara 1. uppkomma. De senast nämnda vikterna är ej Vid skattning av totaler i redovisningsgrup- angivna i skattningsformlerna. perna 1-8 och 13-14 tas endast direkt Ett medelvärde X i populationen resp. X i valda familjer med i beräkningarna. Phij en redovisningsgrupp skattas enligt formeln kommer i detta fall endast att anta värdet 1 x = X/Y resp. x' = X'/Y' (2.4.8) eller 2. Värdet 1 antas när de vuxna i och procenttal p i populationen resp. p' i familjen är samboende gifta makar eller när en redovisningsgrupp enligt formeln endast en vuxen ingår i familjen. Värdet 2 p= 100 X/Y resp. p'= 100 X'/Y' (2.4.9) antas när i familjen ingår två vuxna samboendär totalskattningarna erhålls analogt med de, som ej är gifta med varandra. (2.4.7). I beräkningarna sätts kh till kvoten mellan antalet direkt valda familjer i bortfallsstratum och antalet direkt valda familjer i subsamplet från bortfallsstratum, vilka verkligen svarat. Estimatorn är väntevärdesriktig om bortfall ej uppträder i subsamplet eller om bortfallet är likvärdigt med ett osu från hela bortfallsstratum. I annat fall kan ett systematiskt fel uppträda. För partiellt bortfall vidtas ingen korrigering. Betydelsen av detta får bedömas variabel för variabel med ledning av innehållet i bortfallsrad och/eller i kolumn i resp. tabell. Vid skattning av totaler i redovisningsgrupperna 9-12 tas både direkt och indirekt valda familjer med i beräkningarna. Phij kan vara större än två beroende på hur många sätt familjerna kan väljas på, direkt och 412

SOU 1972:34

Tabell 2.3 Stratumvikter Stratum nr

la Ib 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

Stratumstorlek Nh

920 41 606 3 42 19 24

4 5 58 42 19 768 78 22 463 62 87

Stickprovsstorlek brutto nh

263 932 628 133 420 968 926 575 801 598 133 090 356 306 951 244 041

448 217 451 180 20 500 20 50 270 450 450 400 450 234 24 7 142 19 27

040 433

4 379

368* 660 x

Stratumvikt Nh / nj,

2 1 2 1

3 3 3 3 3 3

054,4 192,0 344,3 21,8 131,4 38,3 221,0 19,4 18,2 12,4 130,7 106,5 42,5 282,4 264,3 186,6 267,3 276,0 223,7

XX

3 273

52,0

x

N i a o c n N i b är skattningar. Nja+Njb är dock känd från RTBS. Vikterna för strata la och Ib skattas enligt följande. Storleken av de sammanslagna strata la + Ib var 962 000. Bruttourvalet bestod av 5 011 enheter varav 217 tillhörde stratum l b . Återstående 4 794 tillhörde stratum la. Ib består definitionsmässigt av RTB-hushåll i vilka åtminstone något barn har en förälder som ej ingår i hushållet. la består av övriga och inkluderar övertäckningen. Av de 4 794 i stratum la subsamplades 448, i stratum lb behölls hela urvalet n^ a En skattning av Nia är fila = 4 794 • 962 028 = 920 368 5 011 En skattning av ^\b är N l b = 217 962 026 = 4 1 6 6 0 5 011 xx

Stratum 19 ingår ej.

SOU 1972:34

3 Undersökningsresultatens tillförlitlighet

För att bedöma säkerheten i undersökningsresultaten måste man ta hänsyn till en rad faktorer som kan medföra fel i resultaten. Med fel menar vi här att skattningen av en parameters värde skiljer sig från dess sanna värde.

3.2 Metodik vid bedömning av det totala felets/felens storlek

Storleken av det totala felet i en skattning kan diskuteras med hjälp av en felmodell. Denna utformas med hänsyn till urvalsförfarande, skattningsformel och felkomponenter. För beräkning av det totala felet krävs 3.1 Olika typer av fel kunskaper om de olika felkomponenternas storlek. Den kunskap som finns är dock ofta Det totala felet som uppträder i skattningar vid undersökningar av denna typ kan efter ej kvantifierbar så att exakta beräkningar av orsak grovt indelas i följande felkomponen- felets storlek kan göras. Felmodellen kan utformas så att det ter: totala felet i en skattning kan delas upp i ett I övertäckningsfel, dvs. fel som beror på att systematiskt och ett icke-systematiskt (eller enheter som ej tillhör undersökningspo- slumpmässigt) fel. Samtliga nämnda felkompulationen kommer med vid resultatre- ponenter i det totala felet kan bidra till både dovisningen det systematiska felet och det icke-systemaII under täcknings fel, dvs. fel som beror på tiska felet. att vissa enheter i undersökningspopulaDet icke-systematiska felet är ett uttryck tionen inte ingår i urvalsramen för den slumpmässiga avvikelsen från skattIII bortfallsfel, dvs. fel som beror på att ningens förväntade värde. mätvärde för vissa enheter saknas på en Storleken på det icke-systematiska felet eller flera undersökningsvariabler kan uppskattas från undersökningsresultaIV mätfel, dvs. fel som t. ex. kan bero på att ten. Det anges ofta i form av skattningens ip missuppfattat frågor eller på att en standardavvikelse eller som en funktion av eller flera intervjuare feltolkat instruktio- denna, ett 95-procentigt konfidensintervall. nerna eller missuppfattat ip Konfidensgraden är ett mått på sannolikheV bearbetningsfel, dvs. fel som kan upp- ten att man vid den valda proceduren skall komma vid det manuella eller maskinella erhålla ett intervall som innehåller skatthandhavandet av det insamlade materialet ningens förväntade värde. VI stickprovsfel, dvs. fel i skattningen som Ett systematiskt fel föreligger då skattberor på att endast ett stickprov under- ningens förväntade värde skiljer sig från söks. parameterns sanna värde. Anledningen till 414

SOU 1972:34

förekomsten av systematiskt fel kan vara estimatorns matematiska egenskaper eller konsekvent felaktigt mätbeteende (om t. ex. samtliga intervjuade på en inkomstfråga anger för hög inkomst) m. m. Storleken av de systematiska felen kan ofta endast bli föremål för bedömning. Det bör dock observeras att samma felkomponent kan ha olika betydande inverkan på olika estimatorer. Ett bortfall, även av måttlig storlek medför automatisk underskattning av totaler om icke särskilda vägningsförfaranden tillgrips, men behöver icke medföra att ett systematiskt fel uppträder vid skattning av medelvärden. Vid förekomsten av systematiskt fel är sannolikheten att ett konfidensintervall innehåller det sanna parametervärdet, lägre än den angivna konfidensgraden. Så länge det systematiska felet är mindre än en femtedel av det icke-systematiska är betydelsen av detta dock försumbar. 3.3 Bedömning av felens betydelse I Familjer som visade sig tillhöra någon av de tre övertäckningskategorier som nämnts i 1.4.2 togs ut ur undersökningen antingen före fältarbetets början eller i några fall efter det att de insänt sina frågeformulär och det av dem framgick att de tillhörde en övertäckningskategori. Felet av typ I torde därför vara försumbart. II Fel av typ II förekommer där familjer som definitionsmässigt tillhörde undersökningspopulationen vid urvalstillfället inte hade någon person född 1905-51 i RTBS (jmf. 1.4.2). Huvudsakligen gäller detta immigranthushåll. III Omfattningen av individbortfallet i familjeundersökningen anges i 2.1.7. Det finns erfarenhetsmässigt anledning att anta att delar av bortfallet kan ha en snedvridande effekt på undersökningsresultaten. De åtgärder som vidtagits för att begränsa individbortfallet redovisades i avsnitt 2.1.6. Det partiella bortfallet bör studeras för varje undersökningsparameter. SOU 1972:34

IV Mätfel sägs förekomma om ett uppgivet mätvärde inte överensstämmer med enhetens "sanna" värde för den variabel man avser mäta. Mätfel kan bero på att: 1 någon annan än den som skall svara besvarar formuläret 2 en fråga missuppfattas och svaret avser något annat än det man avser mäta 3 den som besvarar frågorna inte kommer ihåg riktiga svaret utan gissar 4 den som besvarar frågorna medvetet förvränger svaret 5 (i en intervjusituation) intervjuaren har missuppfattat instruktioner eller missuppfattar intervjupersonens svar. Det är inte känt att formulär besvarats av "fel" person i något fall. I de fall missuppfattning har uppdagats vid granskningen har kompletteringar gjorts. I de fall gissningar kan ha förekommit finns mestadels ingen anledning att tro att dessa skulle innebära några systematiska fel. I vissa fall torde dock glömska ha medfört underskattningar av variabler. Det gäller t. ex. för en rad frågor om olika typer av inkomster under år 1969. Vissa av dessa underskattningar diskuteras i bilaga 6. Att några medvetna förvrängningar av svaren skulle ha förekommit förefaller osannolikt för de flesta av frågorna. Detta behöver i och för sig inte leda till några systematiska fel och om det förekommit i enstaka fall bedöms bidraget av eventuellt systematiskt fel vara negligerbart. Risken för systematiska fel på grund av missuppfattningar och felkodningar från lokalombuden torde även den vara av underordnad betydelse, särskilt med tanke på att intervjuer endast gjorts i ett mycket litet antal fall (se 2.1.6). V Bearbetnings fel kan inträffa om instruktionerna för granskning, kodning och stansning missuppfattats. Vid granskning och kodning har ett flertal stickprovskontroller utförts under arbetets gång. Det har därvid inte framkommit att instruktionerna missuppfattats. Med Ui:s stan415

dardprogram för logiska kontroller har också såväl granskning och kodning som stansning kontrollerats. Att systematiska fel av betydelse införts vid bearbetningen förefaller därför osannolikt. VlUrvalet är draget så att skattningar av totaler skall kunna erhållas väntevärdesriktigt och skattningar av medelvärde och procenttal som kvoter mellan väntevärdesriktiga skattningar av totaler. Skevheten i kvotskattningar brukar anses som försumbar då variationskoefficienten för nämnarvariabeln är mindre än 0,2. Av kostnadsskäl har icke standardavvikelser beräknats i denna undersökning, varför inte heller storleken av de icke-systematiska felen kan anges. I undersökningar av denna typ beräknas ofta variansen för procenttal som om urvalet vore ett obundet slumpmässigt urval. Eftersom redovisningsgrupper och strata ej sammanfaller och urvalsfraktionerna varierar kraftigt mellan strata måste det vara tveksamt att generellt använda en sådan approximation. Generellt är dock storleken av det icke-systematiska felet starkt beroende av stickprovsstorleken, så att precisionen tenderar att vara bättre för skattningar i redovisningsgrupper från vilka ett stort stickprov dragits. Sammanfattning Som framgår av avsnitt 3.1 är det inte möjligt att ge en sammanfattande kvalitetsdeklaration för hela materialet. Resultatens tillförlitlighet varierar mellan de olika frågorna beroende på att de är olika känsliga för vissa av de i avsnitt 3.1 nämnda felkällorna. Man måste således bedöma varje fråga för sig och med utgångspunkt från de uppräknade möjliga felkällorna. Särskild uppmärksamhet måste i detta sammanhang ägnas åt mätfel och bortfallsfel. I synnerhet dessa felkällor kan endast undantagsvis kontrolleras på ett objektivt sätt. När uppgifterna kontrolleras sker detta oftast i form av rimlighetsbedömningar som baseras på ett visst mått av godtycke. Detta generella problem möter man i de allra flesta undersökningar, så även i denna. 416

Undersökningsresultaten har kontrollerats och rimlighetsbedömts i den utsträckning som kostnadsramen tillåtit. I de fall denna genomgång har uppdagat brister i materialet har dessa kommenterats i texten eller materialet utgått ur redovisningen. Tillförlitligheten hos det redovisade materialet torde därför inte vara lägre än i andra enkätundersökningar som redovisats av utredningsinstitutet, men med följande reservationer: 1 Slumpfelens storlek är okänd eftersom institutet inte erhållit medel för variansberäkningar. En tämligen grov uppskattning kan dock erhållas via beräkningar av OSUvarianser. 2 Bortfallet är något högre än normalt bland de direkt valda familjerna, vilket dock var väntat med hänsyn till det omfattande formuläret. Ett något högre bortfall ansågs kunna accepteras eftersom den bättre metoden — besöksintervjuer — var helt otänkbar av kostnadsskäl. 3 Bortfallet bland de indirekt valda familjerna är avsevärt högre, vilket emellertid också var väntat och hade accepterats eftersom andra metoder inte var ekonomiskt möjliga att använda. De indirekt valda familjerna redovisas i rapporten i familjetyperna 9 — 12, varför särskilt stor försiktighet anbefalls vid användningen av resultaten i fråga om dessa grupper. Utredningsinstitutet förutsätter att i synnerhet de ovannämnda förhållandena beaktas vid utvärderingen av resultaten samt att även i övrigt en kvalitetsbedömning av de i avsnitt 3.1 nämnda felkällorna med ledning av institutets diskussion av dessa sker för varje delfråga för sig.

SOU 1972:34

4 Familjernas sammansättning

4.1 Inledning I detta kapitel ges en allmän beskrivning av undersökningspopulationen med hjälp av skattningar baserade på undersökningsmaterialet. Antalet familjer i riket med olika sammansättning och storlek vid undersökningstillfället redovisas. Syftet är att genom dessa mängduppgifter ge den nödvändiga bakgrunden till analysen av undersökningsvariablerna, dvs. familjernas situation vad gäller ekonomi, förvärvsarbete, bostadsförhållanden, barntillsyn m.m. Därigenom erhålls visst underlag för en bedömning av ev. socialpolitiska åtgärders praktiska och ekonomiska innebörd. Indelningsgrunden enligt avsnitt 1.3, nämligen de femton familjetyperna, liksom de egenskaper som tillsammans konstituerar dessa (kön, samboende, civilstånd, vårdnad resp. icke-vårdnad om barn) kan anses utgöra bakgrundsvariabler till undersökningsvariablerna. I detta kapitel presenteras således bakgrundsvariablerna närmare. Följande kapitel ägnas sedan åt undersökningsvariablerna. De tabeller som redovisas omfattar dels skattningar på riksnivå dels procenttal.

enbart egna barn) med ca 890 000 familjer, typ 14 (barnlösa ensamstående2) med ca 1,3 miljoner samt typ 15 (barnlösa par) med ca 630 000 familjer. De utgör tillsammans 91,3% av alla familjer. Enförälderfamiljerna är således en liten minoritet av samtliga familjer. Här måste emellertid hänvisas till de faktorer som legat till grund för indelningen i familjetyper. Familjetypsbegreppet baseras nämligen på formellt giftermål. Det medför att t. ex. ett ogift samboende par med egna barn klassificeras som typ 5 (ogift mor med barn). Barnfamiljer har nämligen, om föräldrarna ej är gifta, klassificerats efter vem som är vårdnadshavare, i detta fall modern. De ensamstående papporna (typ 3 + 4 ) utgör endast ca 10 000 personer medan de ensamstående mammorna utgör ca 133 000 personer, således förhållandet 1 till 13. Vi konstaterar också att endast hälften av de ensamstående papporna har vårdnaden av annat skäl än att modern avlidit (typ 3). Ca 47 000 ensamstående män (typ 10 och 11) är ickevårdnadshavare till barn utan att samtidigt ha vårdnad om egna barn medan endast ca 1

Definition i appendix 2 b. Ensamstående av olika kategorier har i denna rapport, som också framgår av appendix 2b, kallats "familj". På så sätt har en enhetlig benämnning av de undersökta enheterna erhållits. I många fall är dock de som enligt undersökningen betecknas som ensamstående medlemmar av t. ex. sina föräldrars familj. Personer födda före 1952 räknas ändå i denna undersökning som självständiga "familjer" ev. tillsammans med partner och barn. 2

4.2 Olika familjetyper I tabell 4.1 ges skattningar för antalet familjer1 av olika typer i riket (kol. 1). Som synes domineras bilden starkt av "normalbarnfamiljerna" nämligen typ 1 (mamma, pappa, SOU 1972:34 27

Tabell 4.1 Familjetyper. Absoluta och relativa tal. Familjetyp

Antal familjer i riket (1)

Procent (2)

Antal observationer (3)

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

893 609 58 684

28,8 1,9

581 245

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

5 213 4 939

0,2 0,2

214 343

Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

65 958 44 355 17 848 5 400

2,1 1,4 0,6 0,2

372 451 371 128

Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + Bv 12511 0,4 13 988 10 og, äM + Bv 0,5 11 skM + Bv 32 881 1,1 9 292 12K + B6 0,3 14 M eller K 1 314 263 42,3 15 MK 628 395 20,2 Totalt 3 107 336 100

71 93 285 86 324 418 3 982

9 000 kvinnor är i samma situation. Stickprovsstorleken för de olika redovisningsgrupperna anges endast i denna tabell, men utelämnas i fortsättningen. Beträffande sambandet mellan stickprovsstorleken och precisionen hänvisas till kap. 3. 4.3 Samboende i olika familjetyper Som framgår av avsnitt 1.3 baseras indelningen i de femton redovisningsgrupperna (familjetyperna) bl. a. på formellt giftermål. [Detta gäller dock inte för de barnlösa familjerna (typ 14 och 15)]. Numera är sammanlevnad under äktenskapsliknande former utan giftermål relativt vanlig i de ofullständiga familjerna. Detta framgår av tabell 4.2.1 där samboendet redovisas. Som synes varierar andelen som sammanbor i enförälderfamiljerna. Bland de ensamstående fäderna (typ 3 och 4) sammanbor endast 7,6 resp. 2,4%, samtliga under äktenskapsliknande former utan giftermål (eljest skulle de tillhö418

ra redovisningsgrupp 2). Av de ogifta mödrarna sammanbor däremot hela 46,4 % under äktenskapsliknande former och dessa är därför i vissa avseenden jämförbara med de fullständiga barnfamiljerna. Som vi skall se i nästa tabell rör det sig främst om yngre kvinnor. I övriga enförälderfamiljer bestående av mor och barn (typerna 6-8) ligger andelen som sammanbor avsevärt lägre: 12,2 % bland skilda mödrar, 3,2 % bland änkor och 4,9 % bland gifta mödrar som ej sammanbor med maken. Icke-vårdnadshavarna som inte är gifta och samboende (typerna 10-12) har också i mycket liten utsträckning en partner med vilken de sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden (resp. 15,9, 11,3 och 4,1 %). Att andelen samboende bland ensamstående utan barn (typ 14) är noll beror på att de samboende ogifta barnlösa förts till typ 15. En stor del av de uppgifter som behandlas i rapporten rör förhållandena år 1969. Tabell 4.2.1 visade i vilken utsträckning man i de olika familjetyperna sammanbodde under äktenskapsliknande former vid undersökningstillfället, alltså under år 1970. I tabell 4.2.2 redovisas motsvarande förhållanden för år 1969 (frågan avsåg om man sammanbott under större delen av 1969). Där framgår också om man sammanbodde som gift eller inte, med förälder till gemensamt barn eller med någon annan person. Den totala förändringen av antalet familjer där två vuxna sammanlever är liten, en tiondels procent mer av alla familjer sammanbodde 1969 än som var fallet vid undersökningstillfället. I några av familjetyperna har dock ganska stora ändringar skett. Speciellt bland de icke-vårdnadshavande föräldrarna (typ 9-12) är det stora skillnader, de ensamstående synes i stor utsträckning ha flyttat isär (i 19,8, 10,6 respektive 17,5 % av familjerna) och de gifta flyttat samman (i 12,9 %) under det senaste året. Familjetyp 8 som till stor del består av hemskilda mödrar visar som väntat stor förändring (16,6%). I övrigt är det endast bland ensamstående fäder som skillnaderna i andel samboende är någorlunda stora mellan år 1969 och 1970 SOU 1972:34

Tabell 4.2.1 Samboende i olika familjetyper vid undersökningstillfället. Absoluta och relativa tal. Procent av Antal familjer ii riket, där huvudpersonen sam- resp. redomanbodde med annan visningssom gift eller under äkten- grupp skapsliknande 1former

Familjetyp

Tvåförälder fa miljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

Antal vuxna i olika familjetyper

Procent

893 609 58 686

100,0 100,0

1 787 218 117 368

37,7 2,5

394 117

7,6 2,4

5 607 5 056

0,1 0,1

30 578 5 397 568 267

46,4 12,2 3,2 4,9

96 536 49 752 18416 5 667

2,0 1,0 0,4 0,1

Familjer utan vårdnad om barn 12510 9 MK + Bv 2 224 10 og, äM + Bv 3 725 11 skM + Bv 984 12K + Bv 0 14 M eller K 628 395 15 MK Totalt 1 633 566

100,0 15,9 11,3 4,1 0,0 100,0

25 022 16 212 36 606 9 676 1 314 263 1 256 790 4 744 189

0,5 0,3 0,8 0,2 27,7 26,5 100,0

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

kvinnor

(9,5 respektive 8,8 % färre samboende 1970 i familjetyp 3 och 4). Av de drygt 100 000 familjer där man under 1969 bodde tillsammans utan att parterna var gifta hade en tredjedel barn tillsammans. 37,7 procent av de ogifta mödrarna och 20,7 procent av de ogifta icke-vårdnadshavande fäderna sammanbodde med andra föräldern till gemensamma barn. 4.4 Ålder Huvudpersonens1 ålder förklarar på vilket stadium i familjecykeln familjen befinner sig. Förekomsten av yngre barn varierar med huvudpersonens ålder liksom barnantalet. Av tabell 4.3 framgår att avsevärda skillnader finns mellan olika familjetyper. De ogifta mödrarna (typ 5) återfinns markant oftare i yngre åldrar. Hela 61,2% av samtliga ogifta mödrar är 25 år eller yngre2. Endast 10,1 % är äldre än 35 år. Resultaten avseende ogifta mödrarnas ålder kommer naturligtvis att återspeglas i barnens ålder. Det finns ca SOU 1972:34

52,6

40 000 ogifta mödrar under 26 år. Vidare återfinner vi (som en parallell till de unga ogifta mödrarna) också de ogifta manliga icke-vårdnadshavarna (typ 10) i de allra yngsta åldrarna. Slutligen återfinns naturligtvis även de helt ensamstående utan barn (typ 14) i yngre åldrar. Dessa resultat återspeglar endast självklara tendenser i familjebildningen över tiden. Ensamstående (typ 14), liksom ogifta mödrar med barn och ogifta manliga icke-vårdnadshavare kommer i framtiden i betydande utsträckning att ingå i tvåförälderfamiljer. De tvåförälderfamiljer som inte har några barn, födda 1952 eller senare, vare sig sådana som bor kvar hemma eller andra (typ 15) har största andelen i de äldsta ålderskategorierna. Givetvis finner vi också bland änkor och 1 Huvudpersonen är mannen i familjer med två gifta och samboende (dvs. i familjer av typ 1, 2, 9 och 15) vuxna, man eller kvinna eljest enligt familjetypens benämning. 2 Åldern definieras här approximativt av födelseåret.

Tabell 4.2.2 Samboende under större delen av 1969 i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal. Familjetyp

Sammani. med make/maka

Sammani. med föräldr. till gemens. barn

Sammani. med annan person

Sammani. inte med någon

Totalt

Antal familjer i riket Två fö raider fa m iljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

885 182 56 362

2 597 825

0 389

5 830 1 108

893 609 58 684

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

471 408

128 24

294 117

4 320 4 389

5213 4 938

Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

0 428 745 974

24 874 2 564 234 77

4 442 3 584 398 115

36 642 37 779 16 470 4 234

65 958 44 355 17 847 5 400

10 603 49 4 339 1 540 9 640 560 839 1531580

0 2 889 240 0 0 1 344

300 2 036 2 631 467 13 082 41 918

1 608 9 014 25 672 7 285 1 291 541 24 294

35 796

69 773

1 470 186

12511 13 988 32 882 9 292 1 314 263 628 395 3 107 335

kvinnor

Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + Bv 10 og, äM + Bv 11 skM + Bv 12K + Bv 14 M eller K 15 MK Totalt

Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

99,1 96,0

0,3 1,4

0,0 0,7

0,7 1,9

100 100

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

9,0 8,3

2,5 0,5

5,6 2,4

82,9 88,9

100 100

0,0 1,0 4,2 18,0

37,7 5,8 1,3 1,4

6,7 8,1 2,2 2,1

55,6 85,2 92,3 78,4

100 100 100 100

84,7 0,4 13,2 16,6 0,7 89,2 49,3

0,0 20,7 0,7 0,0 0,0 0,2

2,4 14,6 8,0 5,0 1,0 6,7 2,2

12,9 64,4 78,1 78,4 98,3 3,9 47,3

100 100 100 100 100 100 100

Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + Bv 10og,äM + Bv 11 skM + Bv 12K+Bv 14 M eller K 15 MK Totalt

änklingar med barn flera äldre än bland övriga barnfamiljer. 4.5 Antal barn och ungdomar I tabell 4.4.1 redovisas antalet hemmaboende barn i olika typer av barnfamiljer. Barn 420

1,2

som man icke har vårdnaden om redovisas således icke i denna tabell, som därför endast omfattar familjer av typerna 1—8. I "normalbarnfamiljen" (typ 1, MK + Bve) där makarna är gifta och där samtliga barn är gemensamma (ev. genom adoption) har man ungefär lika ofta ett som två barn (41,1 resp. SOU 1972:34

Tabell 4.3 Huvudpersonens födelseår. Absoluta och relativa tal. Familjetyp

Totalt

Ålder -18 19521967

19-25 1945 1951

26-35 19351944

36-45 1925 1934

46-55 19151924

56-65 19051914

65-19041

Antal familjer i riket Tvåförälderfa miljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

26 0

50 829 2 887

243 380 17 544

316 709 21 657

209 889 15 606

66 602 991

6 174 0

893 609 58 685

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4Mm + Bv

0 0

22 0

1415 185

2 099 986

1 233 2211

426 1 333

18 223

5 213 4 938

Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

572 0 0 0

39 744 2 465 228 383

18 973 14 696 2 375 1771

5 624 17 622 4 580 1740

1045 8 895 8 534 1 391

0 677 2 130 115

0 0 0 0

65 958 44 355 17 847 5 400

Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + Bv 10og,äM + Bv 11 skM + Bv 12K + Bv 14 M eller K 15 MK Totalt

0 36 0 0 0 0 634

2 415 1 091 4 900 6 139 7 579 2 438 4 868 2 075 532 200 200 913 61736 43 115 686 616 582 750

3581 2 121 9 866 941 191 355 33 660 612 541

3 082 669 10 216 1064 198 937 177 094 639 866

2 264 110 2 644 344 187 846 311570 577 052

77 12 138 0 12 1 221 7 875

12510 13 987 32 881 9 292 1 314 263 628 396 3 107 334

Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

0,0 0,0

5,7 4,9

27,2 29,9

35,4 36,9

23,5 26,6

7,5 1,7

0,7 0,0

100 100

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

0,0 0,0

0,4 0,0

27,1 3,7

40,3 20,0

23,7 44,8

8,2 27,0

0,3 4,5

100 100

Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

0,9 0,0 0,0 0,0

60,3 5,6 1,3 7,1

28,8 33,1 13,3 32,8

8,5 39,7 25,7 32,2

1,6 20,1 47,8 25,8

0,0 1,5 11,9 2,1

0,0 0,0 0,0 0,0

100 100 100 100

Familjer utan vårdnad om barn 0,0 9 MK + Bv 0,3 10 og, äM + Bv 11 skM + Bv 0,0 12K + Bv 0,0 0,0 14 M eller K 0,0 15 MK Totalt 0,0

8,7 43,9 7,4 22,3 40,7 6,9 22,1

19,3 35,0 23,0 52,4 15,3 9,8 18,8

28,6 15,2 30,0 10,1 14,6 5,4 19,7

24,6 4,8 31,1 11,5 15,1 28,2 20,6

18,1 0,8 8,0 3,7 14,3 49,6 18,6

0,6 0,1 0,4 0,0 0,0 0,2 0,3

100 100 100 100 100 100 100

1 Familjer utan barn där ingen vuxen är född 1905 eller senare hade ingen urvalssannolikhet. I de fall då sådana familjer ingår i urvalet beror det på att deras förhållanden ändrats mellan urvals- och undersökningstillfällena.

SOU 1972:34

Tabell 4.4.1 Antal hemmaboende barn i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal. Familjetyp

Antal barn

Totalt 4 och flera

A ntal familjer i riket Tvåförälder familjer 1 MK + Bve 2 MK + Bva Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

367 279 13 684

391439 23 748

107 934 14 824

26 957 6 428

893 609 58 684

3 746 3 207

850 1 280

599 346

18 106

5 213 4 939

57 830 22 278 11 088 2531 481 643

6 823 15 274 4 284 2 165 445 863

779 5 315 1469 589 131855

526 1488 1 007 115 36 645

65 958 44 355 17 848 5 400 1 096 006

kvinnor

Totalt

Procenttal Tvåförälder familjer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

41,1 23,3

43,8 40,5

12,1 25,3

3,0 10,9

100 100

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

71,9 64,9

16,3 25,9

11,5 7,0

0,3 2,1

100 100

87,7 50,2 62,1 46,9 Totalt 43,9

10,3 34,4 24,0 40,1

1,2 12,0 8,2 10,9

0,8 3,4 5,6 2,1

100 100 100 100

40,7

12,0

3,3

100 Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

kvinnor

43.8 %). Övriga familjetyper avviker mer eller mindre från detta mönster. Flera barn förekommer oftare i familjer där minst ett av barnen har en annan förälder (som således är icke-vårdnadshavare och i regel underhållspliktig), dvs. typ 2 (MK + Bva). 36,2 % av dessa familjer har tre eller flera barn, och 10.9 % fyra barn eller däröver. Ensamstående föräldrar har sällan mera än ett barn (typ 3-8). 71,9% av familjerna bestående av ensamstående vårdnadshavande far där modern är i livet (typ 3) omfattar endast ett barn. Bland enförälderfamiljer där föräldern är kvinna (typ 5-8) förekommer endast ett barn oftast hos ogifta kvinnor (typ 5) - med 87,7 %, och minst ofta hos gifta (typ 8) med 46,9 %. Hos ingen av enförälderfamiljerna (typ 3-8) är dock flerbarnssituationen tillnärmelsevis så vanlig som i typ 2 där 422

således flera familjebildningar ofta varit aktuella och en av makarna fört med sig barn i äktenskapet eller eljest haft barn med annan än maken. Utöver de barn som redovisas i tabell 4.4.1 vilka alla är födda 1952 eller senare och vilka svarar mot den i undersökningen använda definitionen av barn förekommer också i en rad familjer hemmaboende ungdomar födda före 1952. Klassificeringen av familjerna i familjetyper har skett oberoende av dessa. Av tabell 4.4.2 framgår hur många ungdomar födda 1949-51 som ingår i de olika familjetyperna. Totalt ingår i de undersökta familjetyperna drygt 230 000 ca 19—21-åringar. 10,2 procent av barnfamiljerna har också en eller i en del fall flera ungdomar i dessa åldrar som bor hemma. Det kan också vara SOU 1972:34

Tabell 4.4.2 Antal hemmaboende ungdomar födda 1949-51 i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal. Totalt

Antal ungdomar

Familjetyp

3 och flera

0 Uppgift saknas

A ntal familjer i riket Tvåförälder familj er 1 MK + Bve 2 MK + Bva

795 157 54 228

91771 3 043

2 054 254

0 0

4 626 1 156

893 608 58 683

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

4 130 3 728

546 1025

212 74

0 0

325 112

5 213 4 939

Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

62 040 35 698 13 552 4 562

3 526 4512 2 947 570

0 232 568 0

0 0 43 0

392 3912 738 268

65 958 44 354 17 848 5 400

Familjer utan vårdnad om barn 11 605 9 MK + Bv 13 583 10 og, äM + Bv 31 344 11 skM + Bv 9 023 12 K + Bv 1 199 435 14 M eller K 525 865 15 MK Totalt 2 763 950

114 89 121 209 18 446 82 366 209 285

714 0 77 0 0 6 721 10 906

0 0 0 0 0 0 43

77 316 1 338 60 96 383 13 443 123 148

12510 13 988 32 880 9 292 1 314 264 628 395 3 107 332

kvinnor

Procenttal Två förälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

89,4 94,3

10,3 5,3

0,2 0,4

0,0 0,0

0,5 2,0

100,0 100,0

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

84,5 77,2

11,2 21,2

4,3 1,5

0,0 0,0

6,2 2,3

100,0 100,0

Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

94,6 88,3 79,2 88,9

5,4 11,2 17,2 11,1

0,0 0,6 3,3 0,0

0,0 0,0 0,3 0,0

0,6 8,8 4,1 5,0

100,0 100,0 100,0 100,0

93,3 99,3 99,4 97,7 98,5 85,5

0,9 0,7 0,4 2,3 1,5 13,4 7,0

5,7 0,0 0,2 0,0 0,0 1,1 0,4

0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0

0,6 2,3 4,1 0,6 7,3 2,1 4,0

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

kvinnor

Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + Bv 10 og, äM + Bv 11 skM +Bv 12K + Bv 14 M eller K 15 MK Totalt

92,6

värt att notera att även i de familjetyper som benämns "familjer utan vårdnad om barn" förekommer det hemmaboende ungdomar speciellt hos de gifta eller samboende "barnlösa" (typ 15). SOU 1972:34

4.6 Barnens ålder 1 tabell 4.5 redovisas barnfamiljernas antal barn i åldrarna 0—10 år. Som synes är det sällsynt att man i enförälderfamiljer där den 423

Tabell 4.5 Antal barn under 10 år i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal. Familjetyp

Antal barn under 10 år 0

1 Totalt 2

4 och flera

A ntal familjer i riket Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2MK + Bva Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

319 406 19 101

299 734 13 999

210 139 18 016

60 009 6 767

4 320 801

893 608 58 684

3 124 3 905

1652 848

278 118

159 55

0 12

5 213 4 938

5 659 23 090 13 101 2 331 389 717

54 401 14 263 2 854 1967 389 718

4 725 5 974 1 680 819 241 749

844 990 149 283 69 256

330 38 64 0 5 565

65 959 44 355 17 848 5 400 1 096 005

kvinnor

Totalt

Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

35,7 32,5

33,5 23,9

23,5 30,7

6,7 11,5

0,5 1,3

100 100

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

59,9 79,1

31,7 17,2

5,3 2,4

3,1 1,1

0,0 0,2

100 100

8,6 52,1 73,4 43,2 35,6

82,5 32,2 16,0 36,4

7,2 13,5 9,4 15,2 22,1

1,3 2,2 0,8 5,2 6,3

0,5 0,1 0,4 0,0 0,5

100 100 100 100 100

Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äk + Bv 8 gK + Bv

kvinnor

Totalt

35,6

andra föräldern har avlidit har barn under 10 år. Bland sådana manliga vårdnadshavare (typ 4) saknar 79,1 % barn under 10 år, medan det bland kvinnliga (typ 7) är 73,4%. Som en kontrast saknar endast 8,6% av de ogifta mödrarna (typ 5) barn under 10 år, vilket sammanhänger med skillnader mellan resp. föräldrar vad gäller åldersstrukturen. Övriga typer av enförälderfamiljer (typ 3, 6 och 8) intar en mellanställning, men har en högre andel familjer med barn under 10 år än tvåförälderfamiljerna. Samtidigt kan konstateras att antalet yngre barn i enförälderfamiljen är litet i förhållande till samtliga yngre barn, nämligen ca 110 000 av 1,1 miljoner i hela riket. I tabell 4.6 redovisas yngsta barnets ålder. Här upprepas tendensen i de tidigare tabellerna. Bland ogifta mammor (typ 5) finns en ovanligt stor andel med mindre barn. I 424

43,2 % av dessa familjer är yngsta barnet 0-1 år, och i 40,2 % 2—6 år. I ingen annan familjetyp föreligger tillnärmelsevis så höga tal. Jämför vi de ensamma papporna med de ensamma mammorna finner vi att papporna inte oväntat relativt sett mera sällan har vårdnad om mindre barn. Om vi bortser från de ogifta mammorna förekommer spädbarn (0—1 år) mindre ofta i samtliga enförälderfamiljer än i normalbarnfamiljen (typ 1). I tabell 4.7 har barnfamiljerna i stället redovisats efter äldsta barnets ålder. Även här framträder markanta skillnader. Äldre barn är sällsynta hos ogifta mammor (typ 5). Endast 13,1 % av dessa har barn som är 10 år och äldre, medan resp. 58,5 % och 71,9 % av tvåförälderfamiljerna har barn som är 10 år och äldre. Även frånskilda och änkor/änklingar har till övervägande delen barn som är 10 år eller mer. SOU 1972:34

Tabell 4.6 Yngsta barnets ålder i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal. Totalt

Yngsta barnets ålder o ch födelseår

Familjetyp

0-1 69-70

2-6 64 68

7-10 60-63

11-16 54-59

17-18 52-53

Antal fami Ijer i riket Två fö ra Ide rf a m il jer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

138 037 5 846

2111 Al 26 207

174 927 8 672

221 565 15 605

81 338 2 354

893 608 58 684

63 0

829 383

1 292 780

2 006 2 498

1024 1 278

5 214 4 939

28 487 2 455 170 191 175 249

26 518 10 833 2518 1 982 347 011

5 426 9 822 2 456 934 204 309

2 655 17 249 8 892 1 934 272 404

2 874 3 995 3 811 359 97 033

65 960 44 354 17 847 5 400 1096 006

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

kvinnor

Totalt

Procenttal Tvåförälder familj er 1 MK + Bve 2 MK + Bva

15,4 10,0

31,1 44,7

19,6 14,8

24,8 26,6

9,1 4,0

100 100

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

1,2 0,0

15,9 7,8

24,8 15,8

38,5 50,6

19,6 25,9

100 100

43,2 5,5 1,0 3,5 Totalt 16,0

40,2 24,4 14,1 36,7 31,7

8,2 22,1 13,8 17,3 18,6

4,0 38,9 49,8 35,8 24,9

4,4 9,0 21,4 6,6 8,9

100 100 100 100 100

Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

kvinnor

Tabell 4.8 återger antalet förskolebarn (0—6 år)1 i barnfamiljerna. Även i denna tabell återfinns det tidigare mönstret. Det finns som tidigare en markant hög andel förskolebarn i enförälderfamiljerna med ogift mor (typ 5). I 76,3 % av dessa finns ett förskolebarn, men endast i 7,0% flera förskolebarn. Här kan vidare konstateras att situationen att ha flera förskolebarn är klart vanligare i tvåförälderfamiljer (typ 1 och 2) än i samtliga enförälderfamiljer. Tabellen visar också att närmare 60 000 förskolebarn finns hos de ogifta mödrarna (typ 5). Endast ca 1 400 förskolebarn finns hos ensamma pappor medan ca 82 000 finns hos ensamma mammor (typerna 5-8). Hos tvåförälderfamiljerna återfinns naturligtvis den stora majoriteten, nämligen ca 650 000 förskolebarn. Antalet skolbarn (7)16 år)2 i de olika SOU 1972:34

familjetyperna framgår av tabell 4.9. Även här skiljer sig typ 5 (ogifta mödrar) avsevärt från övriga barnfamiljer. Som framgick av tidigare tabeller hade de ogifta mödrarna relativt sett oftare förskolebarn. De har som framgår av tabell 4.9 i gengäld mindre ofta skolbarn. Endast 18,8% har skolbarn, medan man i övriga barnfamiljer har skolbarn i mellan 65,8-86,4% av fallen. Av "normalbarnfamiljerna" (typ 1) har ca en tredjedel inget skolbarn, en tredjedel ett skolbarn och den sista tredjedelen flera skolbarn.

'Förskolebarn definieras av att föräldrarna svarat "Har ej börjat skolan" på formulärets fråga 35 (appendix la). 2 Gruppen definieras av att föräldrarna svarat "Går i skolan" på formulärets fråga 35 (appendix la). 425

Tabell 4.7 Äldsta barnets ålder i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal. Familjetyp

Äldsta barnets ålder och födelseår 0 -70

1-3 67-69

Totalt

4-6 64-66

7-9 61-63

10-12 58-60

13-15 55-57

16-18 52-54

Antal familjer i riket Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

23 760 0

105 297 559

138 202 3 744

103 801 12 247

157 705 11 299

161 465 12 416

203 379 18 419

893 609 58 684

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

0 0

220 12

311 81

1007 384

778 434

1034 1 396

1 862 2 632

5 212 4 939

16 351 0 0 0 40 111

24 797 1 068 143 364 132 460

10 279 4 464 775 972 158 828

5 929 7 080 1099 627 132174

3 838 6 215 2 860 723 183 852

1432 11 229 4 605 1 234 194811

3 331 14 299 8 366 1480 25 3 768

65 957 44 355 17 848 5 400 1 096 004

Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv Totalt

Procenttal Tvåförälderj

T/f t'yi ilioy UffllljCf

1 MK + Bve 2 MK + Bva

2,7 0,0

11,8 1,0

15,5 6,4

11,6 20,9

17,6 19,3

18,1 21,2

22,8 31,4

100 100

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

0,0 0,0

4,2 0,2

6,0 1,6

19,3 7,8

14,9 8,8

19,8 28,3

35,7 53,3

100 100

Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8gK + Bv Totalt

24,8 0,0 0,0 0,0 3,7

37,6 2,4 0,8 6,7 12,1

15,6 10,1 4,3 18,0 14,5

9,0 16,0 6,2 11,6 12,1

5,8 14,0 16,0 13,4 16,8

2,2 25,3 25,8 22,9 17,8

5,1 32,2 46,9 27,4 23,2

100 100 100 100 100

Tabell 4.10 och 4.11 visar de äldre barn som lämnat skolan. Som synes är sådana barn inte lika vanliga, det rör sig ju om 16—18-åringar som förvärvsarbetar resp. ej går i skolan men fortfarande bor hemma.1 Förvärvsarbete har som framgår av tabell 4.10 ca 70 000 ungdomar, vilket är 2,3 % av samtliga hemmavarande barn. De flesta finns naturligtvis i tvåförälderfamiljer (typ 1 och 2) med ca 56 000. Annan sysselsättning, vilket kan röra sig om arbetslöshet men också omfattar sådana som har oavlönad praktiktjänst eller på grund av sjukdom inte kan ta arbete framgår av tabell 4.11. Ca 16 000 ungdomar har 426

"annan sysselsättning", vilket dock endast utgör 0,5 % av samtliga barn. 4.7 Barn som ej bor hos en av eller båda föräldrarna Sammanlagt hade, som framgår av tabell 4.12, 3,7 procent av familjerna enligt egen uppgift ett eller flera barn som vid undersökningstillfället ej bodde hos familjen. Definitionsmässigt hade samtliga familjer av typ 1 Dessa grupper definieras av att föräldrarna svarat "förvärvsarbetar" respektive "annat" på formulärets fråga 35 (appendix 1 a).

SOU 1972:34

Tabell 4.8 Antal familjer med förskolebarn. Särredovisning efter familjetyper. Absoluta och relativa tal. Totalt

Antal förskolebarn

Familjetyp

4 och flera

Antal famii jer i riket Två fö raider fa m iljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

473 740 26 045

259 021 18 636

138 756 12 248

22 091 1 562

0 192

893 608 58 683

4 281 4 556

868 346

64 37

0 0

0 0

5 213 4 939

11 020 31 153 15 159 3 150 569 104

50318 11045 1788 1661 343 683

4 094 2 137 879 551 158 766

526 19 21 38 24 257

0 0 0 0 192

65 958 44 354 17 847 5 400 1 096 002

kvinnor

Totalt

Procenttal Tvåförälder familjer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

53,0 44,4

29,0 31,8

15,5 20,9

2,5 2,7

0,0 0,3

100 100

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

82,1 92,2

16,7 7,0

1,2 0,7

0,0 0,0

0,0 0,0

100 100

16,7 70,2 84,9 58,3 Totalt 51,9

76,3 24,9 10,0 30,8 31,4

6,2 4,8 4,9 10,2 14,5

0,8 0,0 0,1 0,7 2,2

0,0 0,0 0,0 0,0 0,0

100 100 100 100 100

Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

kvinnor

9—12 (familjer utan vårdnad om barn) sådana barn. En tredjedel av de frånskilda fäderna (typ 3) och en tiondedel av de frånskilda mödrarna (typ 6) hade tydligen delat på barnen vid skilsmässan. Mellan 3,2 och 9,4 procent av de övriga barnfamiljerna har också angett att det finns barn till den vuxna, eller i familjer med två vuxna en av eller båda de vuxna, vilka ej bor i familjen. SOU 1972:34

Tabell 4.9 Antal skolbarn i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal. Familjetyp

Antal skolbiarn 0

Totalt

4 och flera

Antal familjer i riket Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv Enföraider familj er kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv Totalt

294 271 7 995

331 374 33 316

222 661 13 763

32 958 2 623

12 345 988

893 609 58 685

1 350 1 113

2 817 2 583

853 1 002

193 161

0 81

5 213 4 940

53 583 8 742 2 842 1 842 371 738

11 392 23 562 10 218 2 097 417 359

466 9 770 3 579 1 193 25 3 287

517 1 459 810 191 38 912

0 822 399 77 14712

65 958 44 355 17 848 5 400 1 096 008

Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

32,9 13,6

37,1 56,8

24,9 23,5

3,7 4,5

1,4 1,7

100 100

Enförälderfamilj er män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

25,9 22,5

54,0 52,3

16,4 20,3

3,7 3,3

0,0 1,6

100 100

81,2 19,7 15,9 34,1 33,9

17,3 53,1 57,3 38,8 38,1

0,7 22,0 20,1 22,1 23,1

0,8 3,3 4,5 3,5 3,6

0,0 1,9 2,2 1,4 1,3

100 100 100 100 100

Enförälderfamilj er kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv Totalt

428 SOU 1972:34

Tabell 4.10 Antal förvärvsarbetande barn i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal. Antal förvärvsarbetande barn

Familjetyp

0 Totalt 2

Antal familjer i riket Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

847 778 48 684

45 830 10 000

0 0

893 608 58 684

4 316 3 832

879 1 020

18 86

5 213 4 938

63 608 37 244 15 549 4 797 1 025 808

2 351 7 110 2 298 603 70 091

0 0 0 0 104

65 959 44 354 17 847 5 400 1 096 003

Enförälder fa miljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv Enförälderfa miljer kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv Totalt

Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

94,9 83,0

5,1 17,0

0,0 0,0

100 100

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

82,8 77,6

16,9 20,7

0,3 1,7

100 100

96,4 84,0 87,1 88,8 93,6

3,6 16,0 12,9 11,2 6,4

0,0 0,0 0,0 0,0 0,0

100 100 100 100 100

Enförälderfamiljer 5ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

kvinnor

Totalt

SOU 1972:34

Tabell 4.11 Antal barn med "annan" sysselsättning i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal. Familjetyp

Antal barn med "annan" sysselsättning 0

Totalt

1 A ntal familjer i r riket Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

883 336 56 054

10 272 2 630

0 0

893 608 58 684

4 946 4 654

248 285

18 0

5 212 4 939

65 893 42 924 16 816 5 117 1 079 740

65 1 262 1032 283 16 077

0 168 0 0 186

65 958 44 354 17 848 5 400 1 096 003

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

kvinnor

Totalt

Procenttal Tvåförälderfa miljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

98,9 95,5

1,1 4,5

0,0 0,0

100 100

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

94,9 94,2

4,8 5,8

0,3 0,0

100 100

99,9 96,8 94,2 94,8 Totalt 98,5

0,1 2,8 5,8 5,2

0,0 0,4 0,0 0,0

1,5

0,0

100 100 100 100 100

Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

kvinnor

SOU 1972:34

Tabell 4.12 Barnfamiljer som har barn födda 1952 eller senare (ca 17 år och yngre) vilka ej bor i familjen. Absoluta och relativa tal. Antal familjer i riket

Antal familjer med barn som ej bor i familjen

Procent av resp. redovisningsgrupp

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

28 403 5 505

3,2 9,4

893 609 58 684

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 M m + Bv

1 949 290

37,4 5,9

5 213 4 939

Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv Totalt

4 982 4 486 897 421 46 933

7,6 10,1 5,0 7,8 4,3

65 958 44 355 17 848 5 400 1 096 006

Familjetyp

SOU 1972:34

5 Utbildning och sysselsättning

5.1 Inledning I detta kapitel återges uppgifter om utbildning, förvärvsintensitet och försök att byta sysselsättning. Uppgifterna avser både huvudpersonen och den ev. partnern. I det senare fallet medtas emellertid enbart familjetyper med tillräckligt stort antal observationer. Kapitlet avslutas med en redovisning av olika skäl att inte förvärvsarbeta.

5.2 Utbildning

8) relativt ofta sådan yrkesutbildning. Detsamma gäller även för de ogifta manliga icke-vårdnadshavarna vilket med hänvisning till låg ålder (se tabell 4.3) skulle kunna förklaras med pågående utbildning. Men de har å andra sidan genomgått yrkesskola i större utsträckning än flertalet grupper (se tabell 5.1). Tabell 5.3 visar flera mycket intressanta tendenser. Den anger nämligen hur vanliga de olika familjetyperna är inom olika yrkeskategorier eller samhällsklasser. Resultaten belyser dels i vilken utsträckning resp. familjetyper har bildats inom resp. yrkeskategori, dels i vilken utsträckning familjebildningen medför cirkulation mellan dem. Man kan naturligtvis inte särskilja dessa faktorer men tabellen ger upphov till intressanta spekulationer. Som synes är huvudpersonen i normalbarnfamiljen (typ 1 — endast gemensamma barn) något oftare tjänsteman och mera sällan arbetare jämfört med tvåförälderfamiljerna där minst ett barn har annan förälder. Det kan antingen bero på skillnader i skilsmässofrekvensen mellan arbetare och tjänstemän, eller benägenhet att adoptera partnerns barn (ev. kunskap om adoptionsinstitutet) eller på "cirkulationseffekter" (skilda kvinnor gifter relativt oftare om sig med arbetare). Vilken orsaken är kan ej utläsas av resultaten.

I detta avsnitt behandlas skolutbildning, förekomst av yrkesutbildning och "yrkeskategori". Tillsammans ger dessa egenskaper en uppfattning om de olika familjetypernas förankring i olika samhällsklasser. I tabell 5.1 visas först skolutbildningen för huvudpersonen i olika familjetyper. Fördelningen återspeglar i viss mån familjernas ålder eftersom folkskola förekommer som lägsta utbildning endast för äldre. Grundskola/realskola dominerar för de yngre upp till 30 år. De skillnader i utbildning som finns förklaras således till stor del av detta förhållande. Som framgick av tabell 4.3 var familjetyperna 5, 10, 12 och 14 kraftigt överrepresenterade i yngre åldrar. Andelen med enbart folkskola är som synes lägst i dessa familjetyper. I tabell 5.2 redovisas omfattningen av huvudpersonens yrkesutbildning utöver den Ett annat intressant resultat är att hela utbildning som redovisats i 5.1. Som synes 76,9 % av de ogifta icke-vårdnadshavande saknar ensamma mödrar (familjetyperna 5 — männen (typ 10) och 61,0% av de skilda 432

SOU 1972:34

Tabell 5.1 Huvudpersonernas skolutbildning. Särredovisning efter familjetyp. Procenttal. Familjetyp

Skolutbildning (hp)

Totalt

Antal familjer i riket

Folksk. (eller mindre)

Real sk. grundsk. (motsv.)

Yrkes- Gymn. skola eller facksk.

Univ. eller högskola

Skolutbildn. pågår

Uppg. saknas

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

62,0 64,4

7,3 11,5

12,4 10,2

9,7 7,9

6,7 4,5

1,9 1,4

0,0 1,7

100 100

893 609 58 684

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

62,6 74,3

8,7 7,3

11,2 8,2

8,7 7,4

6,2 2,8

2,6 0,0

0,4 0,5

100 100

5 213 4 939

Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

48,5 63,2 75,6 55,7

28,4 18,2 14,4 19,8

8,5 7,8 5,3 9,8

9,2 3,3 1,7 7,4

0,4 1,6 1,0 2,8

5,0 5,9 2,1 4,6

0,0 0,2 0,0 0,0

100 100 100 100

65 959 44 355 17 848 5 399

Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + Bv 10 og, äM + Bv 11 skM + Bv 12K + Bv 14 M eller K 15 MK Totalt

74,8 59,5 67,4 30,7 45,0 69,1 56,1

1,9 5,5 5,1 7,3 11,4 4,4 9,2

10,9 26,1 4,7 42,0 17,7 10,7 14,1

5,2 2,5 12,7 0,2 11,5 6,3 9,5

4,7 0,6 6,6 15,1 3,4 4,8 4,6

2,6 5,9 3,5 4,6 11,0 4,7 6,5

0,0 0,0 0,4 1,7 0,2 0,6 0,3

100 100 100 100 100 100 100

12511 13 988 32 881 9 292 1 314 263 628 396 3 107 337

Tabell 5.2 Huvudpersonernas yrkesutbildning. Särredovisning efter familjetyp. Procenttal. Familjetyp

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + Bv 10 og, äM + Bv 11 skM + Bv 12K + Bv 14 M eller K 15 MK Totalt

SOU 1972:34 28

Yrkesutbildning

Totalt

Antal familjer i riket

Ingen utöver skolan

Kortare än ett år

Minst ett år

Uppg. saknas

53,6 46,3

19,5 19,9

26,9 33,7

4,9 6,3

100 100

893 609 58 684

53,6 63,0

21,0 13,8

25,4 23,2

3,5 6,8

100 100

5 213 4 939

68,8 61,1 71,7 59,3

11,4 20,4 15,9 21,7

19,8 18,5 12,4 19,1

6,4 6,4 5,1 5,6

100 100 100 100

65 959 44 354 17 848 5 400

62,8 67,6 58,1 67,1 52,8 58,8 54,9

16,0 19,9 11,2 6,3 14,8 15,1 16,3

21,2 12,4 30,7 26,6 32,3 26,1 28,8

8,5 4,6 3,7 3,7 6,3 9,3 6,5

100 100 100 100 100 100 100

12511 13 988 32 881 9 292 1 314 263 628 396 3 107 337

Tabell5.3 Huvudpersonernas yrkeskategori. Särredovisning efter familjetyp. Procenttal. Familjetyp

Yrkeskategori

Totalt

Antal familjer i riket

Egen fö- Arbe- Tjäns- Hemma- PenStude- Annat retagare tare teman fru/man sionär rande

uppg-

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

13,8 12,6

47,3 52,8

35,8 25,7

0,0 0,0

1,6 4,3

1,0 4,0

0,4 0,5

0,0 3,3

100 100

893 608 58 683

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

12,4 17,6

50,2 49,7

31,3 23,7

0,0 0,5

4,3 7,3

1,1 0,2

0,6 1,0

1,6 0,2

100 100

5 213 4 938

Enföraider familjer kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

0,6 3,0 3,3 1,4

38,5 50,5 29,9 34,5

19,7 26,8 17,3 28,6

24,1 11,2 39,5 27,7

0,1 1,1 6,4 0,7

16,0 5,8 1,4 4,3

1,0 1,5 2,2 2,8

0,7 4,7 2,0 0,0

100 100 100 100

65 958 44 356 17 849 5 400

Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + Bv 10 og, äM + Bv 11 skM + Bv 12K + Bv 14 M eller K 15 MK Totalt

16,5 7,6 14,4 0,6 6,4 18,7 11,1

44,7 76,9 61,0 27,3 42,4 44,6 44,8

22,7 8,6 20,9 59,9 26,4 26,9 29,0

0,0 0,0 0,0 3,6 1,6 0,4

15,8 0,3 1,7 1,5 8,6 6,6 5,6

0,3 6,5 1,6 6,8 13,2 2,4 6,9

0,0 0,2 0,4 0,4 1,5 0,4 0,9

17,5 1,2 2,0 1,7 3,4 0,9

100 100 100 100 100 100 100

12510 13 988 32 880 9 292 1 314 262 628 396 3 107 333

1,7

saknas

1,9

Tabell 5.4 Partnerns yrkeskategori. Särredovisning efter familjetyp. Procenttal. Familjetyp

Yrkeskategori

To- Antal talt familjer Egen fö- Arbe- Tjäns- Hemma- Pen- Stude- Annat Uppg. i riket sakretagare tare teman fru/man sio- rande nas när

Antal observationer

Tvåförälder familjer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

5,9 9,1

24,6 21,6

20,6 14,8

47,3 51,7

0,0 0,3

0,5 0,5

1,2 2,0

0,3 5,1

100 100

893 609 58 685

581 245

Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK +Bv

9,3

71,8

16,5

0,0

0,0

1,3

1,1

0,2

30 579

192 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + Bv 4,7 15 MK 5,9 Totalt 6,0

31,6 33,1 28,8

29,9 19,8 20,2

30,4 35,6 41,7

0,0 2,7 1,0

1,4 2,2

2,1 0,7

0,0 3,9

1,1

1,0

1,9

100 12510 71 100 624 362 415 100 1 632 823 1 702

434 SOU 1972:34

icke-vårdnadshavande männen (typ 11) betecknar sig som arbetare och således är kraftigt överrepresenterade bland arbetarna. Detta kan bero på att manliga arbetare oftare hamnar i skilsmässa än tjänstemän, och/eller att manliga arbetare har svårare att hitta en ny partner på grund av den lägre lönen som ytterligare reduceras av eventuellt underhållsbidrag till barnen och kanske också till den tidigare hustrun. Vi kan tyvärr inte avgöra vilken faktor som varit mest verksam. I tabell 5.4 redovisas partnerns yrkeskategori i de familjer som i praktiken omfattar två vuxna. Endast fem familjetyper redovisas. En av dessa (5) är ogifta mödrar och avser den manliga partner modern sammanlever med (enligt tabell 4.2.1 46,4 % av samtliga fall). Som synes är huvudpersonens partner i tvåförälderfamiljerna (hustrun) i omkring hälften av fallen hemarbetände men även i tvåförälderfamiljer utan hemmavarande barn (typ 9 och 15) är en tredjedel av hustrurna hemarbetande. Observera vidare att hela 71,8 % av de ogifta mödrarnas partners är arbetare.

5.3 Förvärvsarbete I tabell 5.5 redovisas förekomst av förvärvsarbete hos huvudpersonerna. Huvudpersonen, som i tvåförälderfamiljer är mannen, förvärvsarbetar icke om vederbörande är pensionerad eller arbetslös, eller är sysselsatt i hemmet. Dessa förhållanden återspeglas i tabell 5.5. Som synes föreligger låg andel förvärvsarbetande bland ogifta mödrar (typ 5). Detta torde delvis bero på arbetslöshet och studier, men säkert i betydande utsträckning på hemarbete, eftersom sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållanden förekom i 46,4 % av fallen (enligt tabell 4.2.1). Denna tolkning stöds också av den höga andelen som hade barn i förskoleåldern (83,4 % enligt tabell 4.6). Det faktum att en fjärdedel av de ogifta mödrarna hade barn som var födda 1970 och alltså mestadels var yngre än 6 månader vid undersökningstillfället måste ha spelat en stor roll för deras möjlighet att förvärvsarbeta. Under 1969 hade också mer än 60 % av de ogifta mödrarna haft förvärvsarbete. Den relativt låga andelen

Tabell 5.5 Huvudpersonernas förvärvsarbete 970. Särredovisning efter familjetyp. Procenttal. Familjetyp

Förvärvsarbetar inte

Förvärvsarbetar

Uppgift saknas

Totalt

Tvåförälder fa miljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

6,8 12,9

93,2 87,1

0,3 1,6

100 100

893 608 58 684

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

11,0 13,0

89,0 87,0

0,0 1,3

100 100

5 213 4 939

Enförälderfamiljer 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

52,8 19,9 44,0 30,6

47,2 80,1 56,0 69,4

5,4 0,2 0,7 0,0

100 100 100 100

65 959 44 355 17 848 5 399

20,3 22,4 24,3 13,5 32,5 20,3 22,1

79,7 77,6 75,7 86,5 67,5 79,7 77,9

0,8 0,0 0,1 1,8 2,8 0,4 1,5

100 100 100 100 100 100 100

12511 13 988 32 881 9 292 1 314 263 628 395 3 107 335

kvinnor

Familjer utan vårdnad om barn 9MK + Bv 10 og, äM + Bv 11 skM + Bv 12K + Bv 14 M eller K 15 MK Totalt

SOU 1972:34

Antal familjer i riket

Tabell 5.6 Huvudpersonens förvärvsintensitet. Särredovisning efter familjetyp. Procent av antalet familjer där huvudpersonen förvärvsarbetade 1969. Familjetyp

Arbetstidens längd 2

Totalt 3

Antal familjer i riket

Antal observation er

Heltid 1

Halvtid

99,0 98,8

0,5 0,4

0,4 0,8

2,0 2,6

100 100

868 409 55 947

554 237

Deltid

Uppgift saknas

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva Enförälderfamiljer män 3 Mm +Bv 4 Mm + Bv Enförälderfa miljer kvinnor 5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

92,8 97,2

2,8 0,6

4,4 2,2

0,7 3,4

100 100

4 908 4 604

202 316

84,8 71,5 42,5 59,7

9,6 16,6 32,1 26,9

5,6 11,9 25,4 13,4

1,8 2,2 4,3 3,5

100 100 100 100

55 211 38 529 10 800 4 394

264 387 223 107

Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + Bv 10 og, äM + Bv 11 skM + Bv 12K + Bv 14 M eller K 15 MK Totalt

66,1 98,3 89,6 89,1 94,0 96,3 95,3

0,6 0,6 6,8 8,0 4,0 2,4 2,9

33,3 1,2 3,6 2,9 2,0 1,3 1,8

0,0 3,2 1,0 4,4 5,2 4,4

100 100 100 100 100 100 100

12 328 13 128 28 489 8 219 1 050 394 597 798 2 7 5 3 158

69 85 265 67 250 395 3 421

1 2 3

3,7

Minst 35 timmar i veckan. 2 0 - 3 4 timmar i veckan. Mindre än 20 timmar i veckan.

Tabell5.7 Förekomst av förvärvsarbete hos partnern 1970. Särredovisning efter familjetyp. Procent av familjer med två vuxna. Familjetyp

Förvärvsarbetar inte

Förvärvsarbetar

Uppgift saknas

Totalt

48,9 50,0

51,1 50,0

0,2 3,3

100 100

893 608 58 684

3,7

96,3

0,2

30 578

Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + Bv 32,9 15 MK 41,5 Totalt 44,8

67,1 58,5 55,2

0,0 2,2

100 100 100

12511 624 362 1 632 820

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva Enförälderfa miljer kvinnor 5 ogK + Bv

1,1

Antal familjer i riket

SOU 1972:34

förvärvsarbetande bland änkor med barn bör sammanhänga med förekomsten av änkepension. Beträffande ensamstående barnlösa (typ 14) torde den låga andelen förvärvsarbetande förklaras av att många unga studerar men också av att 8,6 % i denna familjetyp är pensionärer (se tabell 5.3). I tabell 5.6 redovisas de förvärvsarbetande huvudpersonernas förvärvsintensitet. Heltid dominerar, men bland ensamma mödrar (typ 5—8) finns en ovanligt hög andel halvtidsoch deltidsarbetande. Motsvarande två tabeller om partnerns förvärvsarbete visar markanta skillnader. I tabellerna 5.7 och 5.8 ingår bara familjer som omfattade två vuxna. Omkring hälften av hustrurna förvärvsarbetar i tvåförälderfamiljerna, och något flera (58,5 %) av de gifta barnlösa paren. Av de ogifta mödrarnas partner förvärvsarbetade 96,3 %. Som framgår av tabell 5.8 hade mindre än hälften av de förvärvsarbetande hustrurna i "normalbarnfamiljen" (typ 1) heltidsarbete, således mindre än en fjärdedel av samtliga hustrur. Tabellerna 5.9 och 5.10 belyser slutligen arbete utanför hemmet på kvällar eller helger. 5.4 Försök till byte av sysselsättning

andra parten i familjetyper med tillräckligt antal familjer med 2 vuxna försökte få omskolning eller utbildning. 5.5 De icke-förvärvsarbetande kvinnornas skäl att inte förvärvsarbeta I tabell 5.15 redovisas slutligen skälen för de icke-förvärvsarbetande kvinnorna att inte förvärvsarbeta. I enkätformuläret presenterades ett antal sådana tänkbara skäl till vilka uppgiftslämnarna hade att ta ställning. I tabellen anges procenten som ansett respektive skäl ha "stor betydelse". Medan endast 17,3 % av de icke-förvärvsarbetande mödrarna i normalbarnfamiljen (typ 1) anger att det "inte var ekonomiskt nödvändigt", anger 32,3 % av de ogifta mödrarna (typ 5) detta skäl. Medan endast 5,8 % av mödrarna i familjetyp 1 och 7,6 % av de ogifta mödrarna anger hälsoskäl, gör 64,6 % av frånskilda mödrar och 39,0 % av änkor med barn det (typ 6 och 7). Här finns således återigen en stor skillnad mellan ogifta mödrar och övriga ensamma mödrar. De ogifta mödrarna anger i stället oftare att de inte kunde få deltid (hela 40%). För de ogifta mödrarna spelar även barntillsynsproblemet en större roll än för normalbarnfamiljen. Som det oftast angivna skälet återkommer emellertid i alla familjetyper uppgifterna att man inte ville lämna barnen.

I tabellerna 5.11 och 5.12 redovisas de förvärvsarbetandes försök att byta förvärvsarbete. Omkring fem sjättedelar av de förvärvsarTabell 5.16 ger andelarna som försökte att betande huvudpersonerna (med smärre av- skaffa arbete under 1969. vikelser i några familjetyper) hade inte gjort några sådana försök, något fler bland respektive partners (som redan hade arbete). Siffrorna kan vara påverkade av den delvis höga andelen partiellt bortfall (frågan ej besvarad) och bör därför tolkas med försiktighet. Enligt tabell 5.13 hade ca 10 % av huvudpersonerna försökt få omskolning eller ytterligare utbildning. Bland ogifta mödrar (typ 5) och gifta ensamma mödrar (typ 8) var den andelen ungefär dubbelt så hög. Även vissa av dessa siffror måste emellertid tolkas med försiktighet på grund av det höga partiella bortfallet. Tabell 5.14 visar i vilken omfattning den SOU 1972:34

Tabell 5.8 Partnerns förvärvsintensitet. Särredovisning efter familjetyp. Procent av antalet familjer där partnern förvärvsarbetade 1969. Familjetyp

Arbetstidens längd Heltid

1 Halvtid

2 Totalt Deltid

3 Uppgift saknas

Antal familjer i riket

Antal observationer

Tvåförälder familjer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

45,0 33,7

25,3 32,4

29,7 33,9

4,1 4,9

100 100

534 516 32 111

348 137

Enförälderfamilj er kvinnor 5 ogK + Bv

98,3

1,4

0,2

0,6

26 905

93,7 56,9 Totalt 51,9

5,9 25,8 24,7

0,4 17,3 23,5

1,1 3,6 3,8

100 100 100

9 231 414 229 1 027 077