Rätten till abort

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

III! ^^»^SäSäS-iy fc&&

§&s *3fS

•>:<::c-v.:»<.;

i m

Statens offentliga utredningar 1971:58 Justitiedepartementet

Rätten till abort

1965 års abortkommitté Stockholm 1971

Göteborgs Offsettryckeri A B , Sthlm 70.8 S

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 5 mars 1965 bemyndiga- 1966. af Geijerstam entledigades från sitt de Kungl. Maj:t dåvarande chefen för justi- expertuppdrag den 17 april 1970. De saktiedepartementet statsrådet Herman Kling kunniga har biträtts av kanslirådet jur.dr. att tillkalla åtta sakkunniga för utredning om Gerhard Simson med vissa undersökningar abortlagens tillämpning och därmed sam- rörande utländsk rätt. Till sekreterare åt de sakkunniga förordmanhängande spörsmål samt allmän översyn av abortlagstiftningen. Genom beslut den 17 nades den 29 mars 1965 kanslirådet Gunvor april 1970 bemyndigade Kungl. Maj:t depar- Bergström och byrådirektören Sven Rengby. Sedan de sakkunniga, som har antagit tementschefen att tillkalla ytterligare en saknamnet 1965 års abortkommitté, nu har kunnig. Med stöd av bemyndigandena tillkallades slutfört sitt arbete får de härmed överlämna den 5 mars 1965 såsom sakkunniga ordfö- sitt betänkande "Rätten till abort". Betänranden i arbetsdomstolen f. d. justitierådet kandet innehåller förslag om att nuvarande Bengt Hult, ordförande, förste byråsekrete- förbudslagstiftning i fråga om abort upphävs raren Görel Alm, dåvarande ledamoten av och ersätts av lag om rätt till abortoperation. riksdagens första kammare redaktören Ruth I bilagor till betänkandet redovisas i samHamrin-Thorell, riksdagsledamöterna barna- manställd form bl. a. resultaten av undersökvårdsmannen Mary Holmqvist, förbunds- ningar som de sakkunniga har fått i uppdrag direktören Astrid Kristensson och fru Elvy att utföra. Till betänkandet har fogats reservationer Olsson, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare generaldirektören Bo Mar- av ledamöterna Alm och Kristensson och tinsson samt f. d. överläkaren Verner West- särskilt yttrande av experten Sjövall. berg. Den 17 april 1970 tillkallades biträdanStockholm den 1 augusti 1971. de överläkaren Gunnar af Geijerstam såsom sakkunnig. Bengt Hult Att såsom experter biträda de sakkunniga Görel A Im Gunnar af Geijerstam förordnades den 12 maj 1965 af Geijerstam, den 26 oktober 1965 överläkaren Torsten Ruth Hamrin-Thorell Hegnelius, kuratorn Margit Jonsson, kuraA strid Kristensson torn Gudrun Odqvist och med.lic. Elisabet Mary Holmqvist Sjövall, den 13 februari 1967 byrådirektören Bo Martinsson Dag Swenson samt den 30 juni 1967 docenElvy Olsson Verner Westberg ten Sven Englund och med.lic. Kjell Öhrberg. Hegnelius avled den 31 december /Gunvor Bergström SOU 1971:58

Innehåll

För fattningsförslag Förslag till lag om ändring i brottsbalken Förslag till lag om rätt till abortoperation Förslag till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen om rätt till abortoperation Förslag till instruktion för nämnderna inom den gynekologiska sj ukvården

16 Sammanfattning

17 Kapitel 1 Inledning 1.1 Direktiven 1.2 Utredningsarbetet 1.2.1 Undersökningsverksamheten 1.2.2 Nordiskt samarbete m. m. Initiativ från Nordiska rådet Samarbetet med kommittéerna i Danmark och Finland Reformer i Danmark och Finland m. m 1.2.3 Utredningsarbetet i övrigt

23 23 25

Kapitel 2 Födelsekontroll 2.1 Inledning 2.1.1 Den accelererade befolkningstillväxten 2.1.2 Etiska värderingar m. m. 2.1.3 Graviditet; biologiska förSOU 1971:58

9 9 11

28 28 30 32 32 32 33

utsättningar och förlopp 2.1.4 Födelsekontroll i Sverige 2.2 Metoder för födelsekontroll . . 2.2.1 Preventivmetoder . . . 2.2.2 Abortmetoder Abortoperation . . . . Osakkunniga metoder . 2.2.3 Sammanfattning av metoderna 2.3 Pågående forskning m. m. . . . Kapitel 3 Födelsekontroll genom abortoperation 3.1 Inledning 3.2 Metoder för tidig abortoperation 3.3 Metoder för sen abortoperation 3.3.1 Tvåstegsmetoder . . . . 3.3.2 Ettstegsmetoder . . . . 3.4 Omedelbara och tidiga följder av abortoperation 3.4.1 Följder av metoder för smärtlindring 3.4.2 Blödning 3.4.3 Inflammation 3.4.4 Dödsfall 3.5 Sena följder av abortoperation . 3.5.1 Nedsatt fruktsamhet . . 3.5.2 Komplikationer vid följande graviditet och förlossning 3.5.3 Rh-immunisering genom abortoperation 3.6 Psykiatriska följdtillstånd . . . 3.6.1 Allmänna synpunkter .

34 34 36 37 39 39 41 41 42

43 43 44 45 46 47 48 48 48 49 49 50 50

51 52 52 52 5

Följdtillstånd när operation ej sker 3.6.3 Följdtillstånd efter abortoperation Kapitel 4 Födelsekontroll; information och rådgivning 4.1 Inledning 4.1.1 Nuläget 4.1.2 Behovet av ökade insatser från samhällets sida 4.2 Pågående reformarbete .... 4.3 De nuvarande formerna för individuell rådgivning 4.4 Kommittén

3.6.2 Kapitel 5 Samhällsstödet vid graviditet och föräldraskap 5.1 Familjestödets framväxt 5.1.1 Den ideologiska bakgrunden 5.2 Kontantstöd 5.2.1 Allmänna barnbidrag 5.2.2 Förlängt barnbidrag och studiehjälp 5.2.3 Bidragsförskott .... 5.2.4 Bostadstillägg 5.2.5 Allmän försäkring . . . Barnsbörd Barntillägg vid sjukdom Pension 5.2.6 Arbetsmarknadsutbildning 5.2.7 Bosättningslån 5.3 Vård och service 5.3.1 Mödra- och barnhälsovård 5.3.2 Försöksvis anordnad familjerådgivning; abortrådgivning 5.3.3 Psykisk barn- och ungdomsvård 5.3.4 Barntillsyn 5.3.5 Social hemhjälp .... 5.3.6 Ferieverksamhet för barn 5.3.7 Skolmåltider, skolhälsovård, tandvård m. m. . . 5.3.8 Bostadssociala åtgärder — mödrahem, kategorihus m. m 5.4 Skyddslagstiftning m. m . . . 6

54 56 5.5 60 60 61

62 63 64 65

68 68 68 69 69 69 70 70 71 71 71 71 72 72 72 72

73 74 74 75 75

5.7 5.8

Rätt till ledighet och anställningsskydd .... 5.4.2 Barnavårdsman .... 5.4.3 Underhållsbidrag . . . . Studiesocialt stöd, studerande barnfamiljer m. m Den familjepolitiska verksamheten i primärkommunerna för bistånd i anledning av föräldraskap m. m 5.6.1 Ensamstående kvinnors möjlighet till socialhjälp för vård av egna barn . 5.6.2 Åtgärder för att lösa ensamstående föräldrars bostadsproblem . . . . 5.6.3 Sanering av familjens ekonomi 5.6.4 Samarbete mellan abortkurator och kommunens sociala organ 5.6.5 Kommunernas information till allmänheten om sociala förmåner . . . . 5.6.6 Kommunförbundets rekommendationer vid interkommunal ersättning Barnfamiljerna inom socialhjälpen Kommitténs överväganden och förslag 5.8.1 Allmänna synpunkter . 5.8.2 Anställningstryggheten 5.8.3 Existensmöjligheterna . 5.8.4 Bostaden 5.8.5 Information och rådgivning 5.8.5.1 Allmän information . . 5.8.5.2 Individuell rådgivning .

Kapitel 6 Förbudet mot abort . . . 6.1 Gällande bestämmelser om fosterfördrivning 75 6.2 Anledningen till förbudet . . . 6.3 Förbud eller ej - tidigare diskussioner 76 6.4 Praxis i fråga om åtal mot kvin76 norna

76 77 77 77

79 80

80 80 81 81 83 84 86 88 88 88

94 94 95 96 98

SOU 1971:58

6.5 6.6

Övriga nordiska länder m. m. . Kommittén 6.6.1 De traditionella värderingarna 6.6.2 Allmänna synpunkter . 6.6.3 Verkan av förbud . . . 6.6.4 Sammanfattning och förslag

99 100 100 100 105 106

Kapitel 7 Behövs lagstiftning om abort? 108 7.1 Abortmetoder 108 7.2 Behöver kvinnan opereras på sjukhus? 109 7.3 Behöver abortoperation regleras i lag? 111 7.3.1 Allmänna rättsregler för operation 111 7.3.2 Operationer som rör fortplantningen . . . . 112 7.3.3 Bör operationer tillåtas som en ny metod för födelsekontroll? 113 7.3.4 Samhällets förpliktelser vid oplanerad graviditet 114 Kapitel 8 Grunder för rätt till abortoperation 116 8.1 Inledning 116 8.2 Den gällande lagens abortindikationer m. m 117 8.2.1 Medicinsk och socialmedicinsk abortindikation (1 § 1. och 2. abortlagen) 117 8.2.2 Humanitär abortindikation (1 § 3. abortlagen) 119 8.2.3 Eugenisk abortindikation (1 § 4. abortlagen) . . . 120 Det s. k. steriliseringsvillkoret 120 8.2.4 Fosterskadeindikationen (1 § 5. abortlagen) . . . 121 8.3 Erfarenheter av den gällande lagen m. m 121 8.4 Omständigheter som grundar rätt till abortoperation 124 8.4.1 Hälsorisker 124 SOU 1971:58

8.5 Risk för skador under fosterutvecklingen m. m. Abortoperation och sterilisering 8.4.3 Övriga omständigheter . Kvinnan har flera barn . Kvinnan närmar sig klimakteriet Kvinnan är i en allvarlig konfliktsituation . . . . Tonåringarna och de unga kvinnorna . . . . Kvinnan saknar erforderliga resurser för föräldraskap Kvinnan har speciella eller personliga skäl att inte föda Sammanfattning . . . . Skäl mot operation

Kapitel 9 Tidpunkten för operation 9.1 Gällande rätt m. m 9.2 De nuvarande bestämmelserna i sin tillämpning 9.3 Behövs bestämmelser i fråga om tidpunkten för operation? . . .

128 130 131 131 133 134 135

137 139 139

142 142 143 144

Kapitel 10 Nämnderna och deras verksamhet 10.1 Inledning 10.2 Organisationen, sammansättning, arbetsformer m. m 10.3 Övriga frågor

151 159

Kapitel 11 Specialmotivering

...

148 148

Summary in English

165 Reservationer

171 Särskilt yttrande

Bilaga 1 Socialstatistiska data m. m. rörande kvinnor, som ansökt om legal abort hos medicinalstyrelsen eller genomgått legal abort efter tvåläkarintyg Bilaga 2 Statsunderstödd abortförebyggande verksamhet i Sverige 1963-1969 Bilaga 3 Undersökning av abortärenden under oktober-november 1967 Bilaga 4 Stickprovsundersökning av tidiga somatiska komplikationer m. m. vid abortoperationer (1964) Bilaga 5 Kvinnors upplevelser i samband med abortoperation Bilaga 6 Handläggningen av abortärenden på det lokala planet Bilaga 7 Undersökning av vissa ärenden från åren 1963-1965 där abortoperation inte utfördes trots att kvinnan fått bifall från dåvarande medicinalstyrelsen till ansökan om legalt avbrytande Bilaga 8 Penningbidrag till stöd åt kvinnor i abortsituation Bilaga 9 Undersökning av familjepolitisk verksamhet i primärkommunerna Bilaga 10 Om abortproblemet i utomnordiska länder Bilaga 11 Rapport från studiebesök i Polen och Tjeckoslovakien Bilaga 12 Verkningar av det i abortlagen uppställda steriliseringsvillkoret

8 SOU 1971:58

Förslag till Lag om ändring i brottsbalken Härigenom förordnas, att i brottsbalken dels 3 kap. 4 § skall upphöra att gälla, dels 3 kap. 10 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse. (Föreslagen lydelse)

(Nuvarande lydelse) 3 Kap. 4§ Den som med hjälp av invärtes eller utvärtes medel olovligen fördriver eller eljest dödar foster, dömes för fosterfördrivning till fängelse i högst tvä år. Har sådan gärning förövats av kvinnan själv, må påföljden för henne eftergivas, såframt omständigheterna äro mildrande. Är fosterfördrivning, som förövas av annan än kvinnan själv, att anse som grov, dömes till fängelse, lägst ett och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull eller ock inneburit särskild fara för kvinnans liv eller hälsa. 10 § För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som ej är ringa eller försök till foster fördrivning så ock för stämpling till mord, dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som ej är ringa och för stämpling till mord, dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

11 § För fosterfördrivning eller försök därtill må kvinnan själv ej åtalas av åklagare, med SOU 1971:58

(Föreslagen lydelse)

(Nuvarande lydelse) mindre åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Misshandel, som allmän synpunkt. Vållande till allmän synpunkt. Denna lag träder i kraft den

.

SOU 1971:58

Förslag till Lag om rätt till abortoperation 18 Med abortoperation förstås i denna lag operativt ingrepp, som kvinna underkastar sig för att slippa föda och som läkare utför i syfte att hindra att hennes havandeskap fortsätter. 2§ Kvinna som är berättigad till vård enligt sjukvårdslagen (1962:242) har rätt till abortoperation 1. när det kan antas att hennes hälsa skulle råka i fara eller hennes krafter allvarligt nedsättas om havandeskap fortsätter; 2. när det kan antas att det barn, som hon sannolikt skulle föda om hennes havandeskap fortsätter, kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte; 3. när det av annan anledning är oskäligt betungande för henne att hennes havandeskap fortsätter.

3§ Kvinnan opereras så tidigt som möjligt och alltid med för henne skonsammast möjliga metod. 4§ Kvinnan opereras på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning, som socialstyrelsen godkänner. 5§ Rätten för kvinnan att undergå operation fastställs av nämnd inom den gynekologiska sjukvården. Nämnd finns vid sjukhus, där läkare med specialistkompetens i kvinnosjukdomar och förlossningar ansvarar för sådan vård och vid annat sjukhus som socialstyrelsen bestämmer. 6§ Nämnd består av ordförande, som är läkare vid sjukhuset och har specialistkompetens i gynekologi och obstetrik, en läkare som är särskilt kunnig i psykiatri och en person med erfarenhet i allmänna värv. Finns vid sjukhuset ej läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik, är SOU 1971:58

1 1

läkare med motsvarande kompetens i allmän kirurgi ordförande i nämnden. För ledamot av nämnden finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare. Ersättare för ordföranden tjänstgör vid förfall för honom som ordförande. 7§ Ledamöterna i nämnden utses av sjukvårdsstyrelsen i den landstingskommun eller primärkommun som driver sjukhuset. De utses för högst tre år i sänder. Avgår ledamot före tidens utgång, utses ny ledamot för återstående tid.

8§ I nämnds beslut deltar samtliga ledamöter. Som nämndens beslut gäller den mening som omfattas av flertalet. Nämnd får uppdra åt ordföranden och ersättare för honom att fastställa rätt för kvinnan att undergå operation i brådskande fall samt i fall då det är uppenbart, att sådan rätt föreligger enligt någon av de i 2 § 1 och 3 angivna grunderna och kvinnan inte har varit havande längre tid än omkring tre månader. Efter socialstyrelsens hörande får nämnd lämna sådant uppdrag som sägs i andra stycket till annan läkare än ordföranden och ersättare för honom.

9§ Finner nämnd att det är erforderligt, inhämtar den yttrande från socialstyrelsen, innan kvinnans rätt att undergå operation på den i 2 § 2 angivna grunden fastställs.

10 § Beslut av nämnd att kvinnan ej har rätt att undergå operation underställs omedelbart socialstyrelsens prövning. Mot socialstyrelsens beslut får talan ej föras.

11 § Har för kvinnan fastställts rätt att undergå operation, ombesörjer sjukvårdsstyrelsen att hon blir opererad. 12 § Läkare som bryter mot vad som sägs i 4 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Den som utan att vara läkare utför ingrepp på kvinna i syfte att hindra att hennes havandeskap fortsätter döms till böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull eller inneburit särskild fara för liv eller hälsa. För försök till gärning som sägs i andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 12

SOU 1971:58

13 § Ledamot av nämnd och ersättare för denne får ej obehörigen yppa vad han erfarit om enskilds personliga förhållanden. 14 § Vad som sägs i denna lag om sjukvårdsstyrelse gäller i fråga om statligt sjukhus dess direktion. 15 § Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen. Denna lag träder i kraft den upphör att gälla.

SOU 1971:58

, då lagen (1938:318) om avbrytande av havandeskap

Förslag till Kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen om rätt till abortoperation. 1§ Beslut angående rätt för kvinnan att undergå operation antecknas i journalhandlingarna. 2§ Meddelas beslutet av nämnd inom den gynekologiska sjukvården och förekommer inom nämnden skiljaktig mening, antecknas den i handlingarna. 3§ Beslut enligt uppdrag av nämnd anmäls vid nästa sammanträde, varvid journalhandlingarna finns tillgängliga. Meddelas beslut som sägs i första stycket av annan läkare än nämndens ordförande och ersättare för honom, sänds handlingarna eller avskrift av dessa till nämnden.

4§ Skall beslut av nämnd underställas socialstyrelsens prövning, sänder nämnden omedelbart journalhandlingarna eller avskrift av dem till styrelsen. Om socialstyrelsen begär det, lämnar nämndens ordförande eller ersättare för honom de närmare upplysningar som kan behövas. 5§ Nämnd underrättas om socialstyrelsens beslut genom telegram eller på annat lika skyndsamt sätt. Ordföranden i nämnden eller ersättare för honom meddelar kvinnan styrelsens beslut.

6§ Har för kvinnan fastställts rätt att undergå operation, anmäler nämndens ordförande eller ersättare för honom detta till sjukvårdsstyrelsen, om det behövs för fullgörande av sjukvårdsstyrelsens åliggande enligt 11 § lagen om rätt till abortoperation. 7§ Socialstyrelsen har tillsyn över nämnds verksamhet. 14

SOU 1971:58

Denna kungörelse träder i kraft den , då kungörelsen (1938:571) med tillämpningsföreskrifter till lagen den 1 7 juni 1938 om avbrytande av havandeskap upphör att gälla.

SOU 1971:58

Förslag till Instruktion för nämnderna inom den gynekologiska sjukvården. 1§ Nämnd sammanträder på det sjukhus där den är inrättad. 2§ Nämnd sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta omständigheterna föranleder det eller när någon av nämndens övriga ledamöter begär det. 3§ I sin verksamhet samarbetar nämnd med kurator inom mödra- och barnhälsovården. 4§ Ordföranden övervakar att nämndens arbete bedrivs i föreskriven ordning och med största möjliga skyndsamhet. 5§ Nämnd avger varje år före den 1 mars berättelse till socialstyrelsen om sin verksamhet under det senaste kalenderåret. Denna instruktion träder i kraft den

.

SOU 1971:58

Sammanfattning

Kommittén lägger i sitt betänkande fram förslag till lag om rätt till abortoperation och till de bestämmelser som kan behövas för tillämpningen av lagen. Denna avses skola träda i stället för den gällande lagstiftningen i fråga om abort, dvs. bestämmelserna i 3 kap. brottsbalken om straff för fosterfördrivning och 1938 års lag om avbrytande av havandeskap med tillhörande författning. I ett flertal närmare angivna hänseenden rekommenderar kommittén, att socialstyrelsen i sin egenskap av tillsynsmyndighet för hälsooch sjukvården i landet ger råd och anvisningar för omhändertagandet och vården av kvinnan när hon finner att hon bör underkasta sig operation hellre än att ta ansvaret att föda. Efter en inledning som anger ramen för kommitténs arbete, det samarbete som har ägt rum med motsvarande kommittéer i Danmark och Finland m. m. belyser kommittén det centrala problem i vilket frågan om abort ingår, dvs. frågan om födelsekontrollen. Sålunda behandlas till en början behovet av sådan kontroll, de biologiska förutsättningarna för fortplantning och de andra metoder som finns att bestämma över denna än att avhälla sig från samlag. En beräkning av födelsekontrollens omfattning i Sverige avseende förhållandena år 1969 ger vid handen att förutan sådan kontroll mellan 400 000 och 500 000 barn skulle ha fötts medan det i realiteten föddes ca 108 000. Beräkningen SOU 1971:58 2

grundar sig på det faktum att det fanns ca 1 miljon gifta kvinnor i de fruktsamma åldrarna och ytterligare ett antal kvinnor i sådan ålder, vilka utan att vara gifta hade samlag så regelbundet att de kunde bli gravida. De olika kontrollmetoderna redovisas närmare beträffande verkningssätt, skyddseffekt och kända biverkningar. Pågående forskning för att nå nya kontrollmetoder redovisas också. Frågan om födelsekontroll genom operation av kvinnan sedan hon har blivit gravid behandlas i ett särskilt kapitel. Redogörelse lämnas för olika operationsmetoder och de komplikationer som kan vara förbundna med dem. Även andra följder av abortoperation, vilka kan inträffa oberoende av vilken operationsmetod som används, anges och diskuteras. Beträffande födelsekontrollen i vårt land har kommittén funnit att den enskildes vilja och förmåga att planera föräldraskap står på en hög nivå och att det bl. a. är den medvetna satsningen från samhällets sida på upplysning i stället för mörkläggning av sexuallivet och på stöd för användningen av skyddsmedel som har lett till att kontrollen nästan helt nås genom ofarliga metoder. Förhållandevis få kvinnor behöver underkasta sig abortoperation; antalet kvinnor, som ser sig hänvisade till att anlita osakkunniga medhjälpare för att hindra fortsatt graviditet, är okänt men tillgängliga uppgifter tyder på att detta antal numera är lågt. Av uppgifter om 17

förhållandena i andra länder framgår att den möjligt för båda könen att förena vården om svenska kvinnan intar en jämförelsevis gyn- barnen med sina åtaganden inom yrkes- och nad ställning när det gäller födelsekontrol- förvärvslivet. I den rätt till stöd från samhällen. I det förhållandet ätt ca 16 000 kvinnor lets sida, som tillkommer kvinnan i anledår 1970 underkastade sig operation på våra ning av att hon är gravid, att hon föder och sjukhus för att undgå följderna av samlag att hon vill vårda sitt barn, är hon inte finner kommittén ett exempel på att bördan betjänt med att få bostad, hjälp till nödvänav födelsekontroll är ojämnt fördelad mellan diga utgifter, daghemsplats, utbildning, hjälp könen. Kommittén föreslår att samhället för i hemmet osv. först om hennes graviditet är att skydda kvinnan på ett mera effektivt sätt ovälkommen. Kommittén fäster uppmärkän hittills tillgodoser behovet av upplysning samheten på några av bristerna i det stöd på det sexuella området, inte minst behovet som samhället hittills har ansett sig böra ge av en saklig upplysning om abortoperation, kvinnan om hon vill föda. Kommittén har samt underlättar födelsekontrollen genom därvid tagit upp endast det väsentligaste skydd mot graviditet. Det reformarbete som nämligen anställningstrygghet, existensmöjpågår bör påskyndas och samhället bör öka ligheter och bostad. När det gäller anställningstryggheten anser sina insatser, så att utbudet av läkarhjälp i kommittén, att den sex månaders tjänstledigbättre mån än hittills motsvarar den enskilhet för att föda och få ha hand om barnet, des efterfrågan - detta gäller såväl man som som kvinnan har rätt till enligt lag, är snävt kvinna - på ofarliga metoder att planera föräldraskap. Kommittén rekommenderar tilltagen och föreslår, att rätten utvidgas till att sjukvårdshuvudmännen för att förbättra förslagsvis ett år. Gifta eller sammanlevande servicen på området avdelar ett tillräckligt kan själva avgöra, vem av dem som bör ta antal läkartimmar för preventivrådgivning. tjänstledigt för att få vårda barnet, och All rådgivning som lämnas i samhällets regi anställningstrygghet bör beredas även manbör tillhandahållas utan kostnad för den nen i den mån det är han som tar ledigt från enskilde och frågan om samhällets möjlig- arbetet för detta ändamål. Vad beträffar heter att lämna ekonomiskt stöd för använd- existensmöjligheterna, föreslås att kvinnan ges ett sådant ekonomiskt stöd från samningen av skyddsmedel bör utredas. För att fullgöra uppdraget att föreslå hällets sida att hon kan utnyttja rätten att lämpliga åtgärder från samhällets sida i vara ledig från arbete eller utbildning om abortförebyggande syfte har kommittén gått hon vill föda; stödet bör ges generellt utan igenom det stöd som kvinnan kan räkna med kategoriindelningar och bör ges även åt manfrån samhällets sida f. n, om hon vill föda nen, när det är han som är ledig för att vårda och även vårda barnet. Sådant stöd utgår i barnet. Möjligheten till deltidsledighet för form av allmänna barnbidrag, förlängt barn- endera av eller båda föräldrarna med motsvabidrag och studiehjälp, bidragsförskott, bo- rande reduktion av det ekonomiska stödet stadstillägg, moderskapspenning, tilläggssjuk- bör också kunna övervägas. Vad beträffar penning, hjälp med barntillsyn, social hem- bostaden konstaterar kommittén, att mödrahjälp m. m. Kommittén har också låtit un- hemmens roll är utspelad i sin traditionella dersöka den familjepolitiska verksamheten i form, medan erfarenheterna däremot är posiprimärkommunerna och det bistånd, som tiva av de serviceinriktade boendeformer kvinnan kan räkna med från kommunens som har prövats i begränsad omfattning på sida, om hon vill föda. Efter en analys av den senare år. I fråga om det familjepolitiska stödet ideologiska bakgrunden • till familj est ödets framhåller kommittén vidare, att det är väframväxt finner kommittén att samhället bör sentligt att socialvården samt hälso- och sjuköka sina insatser för att genom generella vården finner närmare anknytning till varstödåtgärder ge kvinnan en grundläggande andra. Familjeeller familjevårdsprincipen social och ekonomisk trygghet och göra det 18

SOU 1971:58

bör vara vägledande för rådgivning och andra insatser från samhällets sida för att ge individuellt stöd och råd i anledning av graviditet och föräldraskap. Sedan ett 30-tal år sker omvårdnaden om kvinnan, när hon är gravid och vill föda, inom organisationen för mödra- och barnhälsovården. Resurserna är begränsade och medger omsorg huvudsakligen om hennes kroppsliga tillstånd och hälsa. Social och psykologisk sakkunskap är sällan representerade och för att få råd och praktisk hjälp när det gäller t. ex. barntillsyn, hemhjälp, ev. samlevnadsproblem osv. hänvisas familjen oftast till andra hjälporgan. För omhändertagandet av kvinnan, när hon blivit gravid trots att hon inte vill föda, har inrättats särskilda rådgivningsbyråer. Också vid dessa är resurserna begränsade att på längre sikt bistå henne eller familjen. Kommittén anser, att kvinnan bör kunna lita till mödrahälsovården vid oplanerad likaväl som vid planerad graviditet och att hon bör få tillgång till kuratorshjälp antingen hon vill föda eller är beredd att bli opererad för att slippa göra det. Genom en bättre disposition av tillgängliga resurser bör samhället kunna få mödra- och barnhälsovården att fungera som ett vård- och serviceorgan, när det gäller preventivteknik, graviditetsrådgivning och råd åt blivande eller nyblivna föräldrar. I sammanhanget understryker kommittén, att även mannens anspråk bör beaktas på att få råd och vägledning hur han på bästa sätt kan stödja kvinnan och vad han kan göra för att minska påfrestningarna på henne när hon är gravid och i samband med att hon föder. Han bör ha möjlighet att då biträda henne och även få del av undervisningen om hur deras barn bör skötas och vårdas. Samhället bör också öka sina insatser för att lindra smärtan för kvinnan, då hon föder, genom att prioritera behovet av narkosläkare åt henne. Vid sin översyn av den nuvarande abortlagstiftningen har kommittén funnit, att samhället på senare år har avstått från att kräva ut det straff som det f. n. hotar kvinnorna med om de inte finner sig i att ställa sig i fortplantningens tjänst sedan de har SOU 1971:58

blivit befruktade. Efter en analys av de traditionella värderingarna kring fortplantningen har kommittén funnit, att omvälvningarna i samhället efter industrialismens genombrott har medfört ändrade värderingar härvidlag och att i vårt land gentemot uppfattningen om skyldighet för kvinnorna att föda ställs uppfattningen att de bör bestämma över fortplantningen och bära största bördan av födelsekontrollen. Strömningarna i den allmänna debatten penetreras. Som ett faktum konstateras, att bägge könen i dagens samhälle har åtagit sig andra uppgifter än som av tradition anses tillkomma dem - för mannen försörjningen och för kvinnan att föda och vårda barnet - och att den yngre generationen söker efter nya former för delat ansvar. Den ökande sexualkunskapen och de radikalt ändrade villkoren för födelsekontroll (p-piller och spiral), som har gett kvinnan egna möjligheter att bestämma om och när hon vill föda, har medfört, att sexuell avhållsamhet inte längre anses eftersträvansvärd i och för sig och att även ett flertal synpunkter som har anlagts på abortfrågan, som t. ex. den befolkningspolitiska, ter sig föråldrade numera. I stället har ett förtroende vunnit insteg för kvinnan och hennes ansvarskänsla. Insikten harblivit alltmera allmän om att hon liksom mannen längtar efter barn och att hon gärna föder, då hon är säker på att hon kan ge barnet den omvårdnad det behöver och en tryggad uppväxt. Straffhotet mot henne har inte samma resonans som förut och hennes förmåga erkänns att själv bedöma vilka hennes och mannens möjligheter är att ta ansvaret för ett barn. Kommittén föreslår därför också, att samhället avstår från straffhotet mot kvinnan — dvs. slopar förbudet mot abort och inte längre genom förbudspolitik drar sig undan sitt ansvar gentemot henne. I stället bör samhället inse, att hon behöver samhällets stöd såväl när det gäller födelsekontrollen som för att kunna föda. Över en miljon kvinnor har samlag så regelbundet, att de är utsatta för risk att bli gravida. Ingen av dem vill "få" abort utan alla vill slippa undergå abortoperation. 19

Med utgångspunkt i förslaget att samhället avstår från straffhotet mot kvinnan granskar kommittén, om det behövs någon lagstiftning om abort. Vid genomgäng av de metoder, som finns f. n. att hejda det naturliga förloppet för fortplantning sedan kvinnan har blivit befruktad, finner kommittén att några särskilda bestämmelser från statsmakternas sida inte behövs i fråga om de metoder vilka är i bruk som skyddsmedel, dvs. p-piller med viss sammansättning och spiral. 1 sammanhanget framhåller kommittén att dagens abortdebatter mycket snart kan komma att framstå som föråldrade med hänsyn till den forskning som pågår för att få fram nya metoder för födelsekontroll och som kan innebära, att skydd mot fortsatt graviditet för en kvinna som inte vill föda kan komma att huvudsakligen gälla att använda ett farmaceutiskt preparat. Utöver de abortmetoder, som används numera som skyddsmedel, står f. n. inte några andra metoder för abort till buds än ingrepp på kvinnan, vilka i och för sig är straffbelagda som misshandel av henne enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och som är förenade med risker för hennes hälsa även när de utförs tidigt och av sakkunnig läkare. Kommittén tar avstånd från att dylika ingrepp på kvinnan legaliseras som en ny metod för födelsekontroll - dvs. godkänns som ett nytt "preventivmedel". Med hänsyn till riskerna för kvinnans hälsa och påfrestningarna för henne av att opereras bör män och kvinnor inte lita till abortoperation annat än som en nödfallsutväg. Kommittén tar därför också avstånd frän att operation av kvinnan regleras som en "beställningsoperation", dvs. att kvinnan opereras enbart på begäran och utan hänsyn till de i det enskilda fallet förbundna riskerna med operationen. Vid sin granskning av behovet av lagstiftning har kommittén funnit, att samhället har anledning att skydda kvinnan mot att osakkunniga personer åtar sig att göra ingrepp på henne. Samhället har också anledning att tillförsäkra kvinnan vård utan särskilda kostnader för henne på sjukhus eller på annan likvärdig sjukvårdsinrättning. Mot 20

bakgrunden av de allmänna rättsregler som gäller för operation har samhället även i övrigt anledning att ge vissa bestämmelser om abortoperation. För den kvinna, som är gravid men inte vill ta ansvaret att föda, innebär hennes graviditet sådana påfrestningar, att hon lämpligen bör vara tillförsäkrad en i lag inskriven rätt att bli opererad. Även den läkare, som skall ta på sitt ansvar att operera henne, har anspråk pä att fa regler till ledning för sitt handlande. Kommittén föreslår, att i lag tas upp bestämmelser angående omständigheter som grundar rätt för kvinnan att bli opererad och att hon och läkaren även ges rättssäkerhetsgarantier för att denna hennes rätt blir allsidigt bedömd. För det ändamålet föresläs, att särskilda nämnder med lekmannainslag inrättas vid sjukhusen i omedelbar anslutning till det medicinska verksamhetsområde som kvinnans efterfrågan gäller, dvs. gynekologi och obstetrik. När det gäller omständigheter, som grundar rätt för kvinnan att bli opererad, framhåller kommittén, att frågan om operation av henne bör bedömas med utgångspunkt i att hon inte är skyldig att finna sig i att hennes graviditet fortsätter. Finner hon, att hon bör underkasta sig operation hellre än att ta ansvaret att föda, gäller därför som princip att hon opereras. Ett annat bedömande kommer ifråga när de risker av fysisk och psykisk natur som är förenade med operation av henne i det enskilda fallet hindrar att hon opereras. På grundval av uppgifter, som kommittén har samlat in via kuratorerna om de skäl som kvinnor anger när de är beredda att bli opererade hellre än att ta ansvaret att föda, och de erfarenheter, som har samlats av biverkningar för kvinnan av att opereras, påpekar kommittén, att det inte är möjligt att i lagtext i detalj reglera de omständigheter som bör grunda rätt för henne att bli opererad. De regler som tas upp i lagförslaget är utformade så att de i största möjliga utsträckning täcker omständigheterna i de enskilda fallen och att de lämnar utrymme för att en avvägning sker mellan kvinnans skäl att bli opererad och skäl mot SOU J 971:58

att hon utsätts för operation. upp en tidsfrist skyddar kvinnan genom att i I den allmänna debatten har beretts stort lag tillerkänna henne rätten att bli opererad utrymme ät tanken att samhället för att så tidigt som möjligt och alltid med för bespara kvinnorna påfrestningarna av att bli henne skonsammast möjliga metod. opererade sent bör ställa upp en tidsfrist på De nämnder inom den gynekologiska sjuk12 veckor för operation av dem; genomsnitt- vården, som fastställer rätten att bli opereligt sett kan de för kvinnan mera skonsamma rad, skall enligt kommitténs förslag finnas operationsmetoderna, s. k. skrapning samt vid sjukhus, där kvinnan kan räkna med att vakuumexaeres, inte användas längre än ca 3 få specialistvård. Med hänsyn till svårighemånader räknat från kvinnans senaste menst- terna att tillgodose efterfrågan på specialister ruation. Kommittén har granskat om en på alla vårdområden är möjligheten inte utesådan frist utgör ett lämpligt medel för sluten att sjukvårdshuvudmännen får inrätta samhället att bespara kvinnan påfrestningar- nämnd också vid sjukhus, där den gynekolona av sen operation, och har även prövat giska vården ombesörjs av läkare utan speciabehovet av fastställda tidsfrister. Oavsett de listkompetens i kvinnosjukdomar och förgällande tidsfristerna av 20 eller under vissa lossning men med sådan kompetens i allmän förutsättningar 24 veckor för abortopera- kirurgi. Nämnd består av tre personer, en tion har den tid under vilken en kvinna kan läkare — gynekolog eller kirurg - som enligt få gå gravid, trots att hon inte vill föda, sjukvårdslagen är ansvarig för gynekologisk avkortats under senare år. De kvinnor, som i vård vid sjukhuset, en läkare med särskild oktober och november 1967 anmälde sig för erfarenhet i psykiatri och en lekman. Vederatt bli opererade, inställde sig för rådgivning börande gynekolog eller kirurg är ordförande i nära anslutning till att deras menstruation och för samrådet i nämnden — som nämnuteblev för andra gången. Kommittén påpe- dens beslut gäller den mening som omfattas kar olägenheterna med en 12-veckorsfrist, av flertalet — föreslås en så smidig anpassbl. a. svårigheten att inrätta sig efter en ning till det övriga arbetet vid kliniken som tidsfrist om man inte vet från vilken dag den möjligt. Varje ledamot har en eller flera skall börja räknas, det vilseledande i en dylik ersättare och till ersättare för ordföranden frist för vissa kvinnor — företrädesvis unga utses den eller de övriga läkare vid sjukhuset flickor, som inte har fött barn och som ofta som svarar för gynekologisk vård där. Nämnnog inte kan bli opererade med skrapning den är det ansvariga sjukvårdsorganet, när eller vakuumexaeres så länge som fristen det gäller omhändertagandet och vården av antyder - och att kvinnan skulle kunna anse den kvinna som är beredd att hellre bli sig tvungen att underkasta sig operation opererad än att föda. Den föreslås arbeta inom den fastställda fristen av rädsla för att med möjligheten att i relativt vid omfattning annars inte bli opererad. När det gäller att uppdra åt ansvarig gynekolog eller kirurg vid bespara kvinnan påfrestningarna av sen ope- sjukhuset eller sådan läkare vid annat sjukration, kan samhället utgå från att hon inte hus eller likvärdig sjukvårdsinrättning att bebehöver pressas att söka vård tidigt. En sluta på nämndens vägnar. Möjligheten för saklig upplysning om abortoperation, om nämnd att lämna sådant uppdrag avser enhur mycket mera påfrestande det är att bli bart beslut om rätt för kvinnan att bli opererad sent än tidigt, om möjligheterna att opererad. Beslut av motsatt innehåll, dvs. att fä tidig graviditetsdiagnos kostnadsfritt inom rätt ej föreligger att bli opererad, kan ej mödrahälsovården och om att det även är delegeras. För att bereda kvinnan ytterligare möjligt att få hjälp av kurator där erbjuder rättssäkerhetsgarantier föreslås, att ett sådant en effektivare metod att bespara kvinnan beslut av nämnden vid sjukhuset omedelbart upplevelserna av sen operation än den om- underställs socialstyrelsen och att den socialdiskuterade 12-veckorsfristen. Kommittén psykiatriska nämnden i styrelsen prövar beföreslår, att samhället i stället för att ställa slutet. Har rätt att bli opererad fastställts av SOU 1971:58

nämnd inom den gynekologiska sjukvården eller av socialpsykiatriska nämnden, ombesörjer sjukvårdshuvudmannen att kvinnan blir opererad. Med utgångspunkt i förslaget att abort avkriminaliseras behövs enligt kommitténs mening inte några andra bestämmelser än som har angetts för att i lag trygga kvinnans rätt att bli opererad för abort utan särskilda kostnader för henne och av sakkunnig läkare. Någon motsvarighet till nuvarande prövnings- eller tillståndsförfarande tas inte upp i förslaget; det är inte ett prövningsförfarande som kvinnan är hjälpt med när hon är beredd att underkasta sig operation för att slippa föda utan personligt stöd och bistånd att analysera sin situation och sina möjligheter att ta ansvar för ett barns vård och fostran. De uppgifter om sin situation som kvinnan är beredd att lämna läkaren eller kuratorn, om hon vill rådgöra med henne, utgör en tillfredsställande utredning av situationen. Några intyg eller annan skriftlig dokumentation utöver den inom mödrahälsovården och sjukvården vanliga journalföringen behövs inte, lika litet som några speciella föreskrifter i övrigt rörande omhändertagandet och vården av den enskilda kvinnan. Söker kvinnan vård för abortoperation, har hon givetvis rätt till samma diskretion och hänsyn som när hon annars omhändertas inom sjukvården eller mödrahälsovården.

22 SOU 1971:58

1.1 Inledning

Direktiven

Direktiven för kommitténs utredningsuppdrag finns i yttrande till statsrådsprotokollet den 5 mars 1965 av dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling. Han började med att redogöra för gällande bestämmelser om legal abort: Förutsättningarna för legal abort anges i 1 § första stycket lagen den 17 juni 1938, nr 318, om avbrytande av havandeskap (abortlagen). Lagen upptar i sin nu gällande lydelse fem abortindikationer. Havandeskap får sålunda enligt punkt 1) avbrytas, när på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa (medicinsk indikation). Enligt punkt 2) tillåts abort, när det med hänsyn till kvinnans levnadsförhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas, att hennes kroppsliga eller själsliga krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets tillkomst och vården om barnet (socialmedicinsk indikation). Vidare upptas som giltiga grunder för abortingrepp i punkt 3) att kvinnan har hävdats genom våldtäkt eller blivit havande till följd av vissa andra brottsliga gärningar (humanitär indikation) och i punkt 4) att det med skäl kan antas att kvinnan eller det väntade barnets fader genom arvsanlag kommer att på avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller också svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag (eugenisk indikation). Slutligen får havandeskap enligt punkt 5) avbrytas, när det med skäl kan antas att det väntade barnet på grund av skada under fosterstadiet kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte. Enligt 1 § andra stycket får avbrytande av havandeskap på annan grund än sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan inte företas efter havandeskapets tjugonde vecka. Om synnerliga skäl föreligger, kan dock medicinalstyrlesen medge att ingreppet får ske intill utgången av tjugofjärde veckan. SOU 1971:58

Enligt 4 § får havandeskap inte avbrytas utan att två läkare, av vilka den ene skall vara den som utför ingreppet, i skriftligt utlåtande har förklarat förutsättningarna för åtgärden vara för handen eller också medicinalstyrelsen lämnat tillstånd därtill. När fråga är om tillämpning av de under punkterna 4) och 5) upptagna indikationerna skall prövningen alltid göras av medicinalstyrelsen. Detsamma gäller när kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden. Indikationen under punkt 2) infördes genom en år 1946 vidtagen lagändring (SFS nr 210) och den under punkt 5) angivna indikationen genom lagändring år 1963 (SFS nr 213). Övriga indikationer förefanns enligt lagens ursprungliga lydelse. För anordnande och upprätthållande av verksamhet för stöd och rådgivning åt havande kvinnor i abortförebyggande syfte utgår enligt kungörelse den 21 december 1945 statsbidrag till landsting och städer, som ej deltar i landsting. Rådgivning åt abortsökande kvinnor lämnas också inom ramen för den försöksvis anordnade familjerådgivningen. Även till denna verksamhet utgår statsbidrag.

Departementschefen erinrade därefter om att sakkunniga hade tillkallats 1950 för att samla material för bedömningen av hur den abortförebyggande verksamheten borde ordnas och för att göra en översyn av de abortprofylaktiska åtgärderna. De sakkunniga — 1950 års abortutredning — avgav 1953 betänkande i abortfrågan (SOU 1953:29). Utredningen hade då gjort en på socialstatistiskt material grundad analys av abortklientelet och abortfrekvensen. I betänkandet diskuterade utredningen sociala och ekonomiska hjälpåtgärder åt klientelet, abortärendenas handläggning samt sexualupplysning och födelsekontroll. Utredningen hade också 23

försökt att uppskatta frekvensen av illegala tidsåtgången för ansökningarnas behandling samt aborter och beräkna hur en stigande frekvens försök göras att ange orsakerna till inträffade förändringar. av legala aborter inverkar på frekvensen av Bilden av abortlagens tillämpning bör kompletteras med undersökningar på ett par särskilda illegala. Departementschefen framhöll vidare att områden. Sålunda bör försök göras att analysera de skilda motiv som kan ligga bakom önskan om abortfrågan och spörsmål som samman- abort och att klarlägga den betydelse som i detta hänger med denna föranleder en livlig debatt sammanhang kan tillmätas skilda sociala faktorer i vårt land, samt att det under senare tid har som ekonomi, familje- och bostadsförhållanden samt utbildningssituation. Även psykologiska samförts fram åtskilliga förslag till ändring av manhang bör belysas. Av särskilt intresse är i vad abortlagstiftningen i den ena eller andra mån det förekommer typiska variationer i kvinnans inställning till aborten under olika skeden av riktningen. Lämpligheten av förslagen kunde graviditeten. Vidare bör frågan om somatiska och emellertid inte rätt bedömas utan att huvud- psykiska komplikationer vid legala och illegala dragen av det aktuella sakläget och iakttag- abortingrepp upptas till undersökning. Ingreppens beskaffenhet vid olika graviditetsstadier bör redobara utvecklingstendenser fixerades så klart visas och såvitt möjligt bör klarläggas i vad mån som möjligt. Det hade förflutit avsevärd tid risken för komplikationer varierar med tiden för sedan 1950 års abortutredning hade avslutat ingreppet. Ett särskilt förhållande som i detta sammanhang bör undersökas är i vilken utsträcksin verksamhet och de resultat som utred- ning det har förekommit att lasarettsläkarc vägrat ningen hade redovisat kunde inte längre att utföra operationen sedan abort beviljats och anses vara aktuella. En förnyad utredning vilka konsekvenser sådan vägran har haft för de abortsökande kvinnorna. Det bör även undersökas borde därför äga rum. om det har förekommit andra hinder mot att få en I fortsättningen av sitt anförande preci- beviljad abort utförd. serade departementschefen i huvudsak tre Utredningen bör vidare söka få fram en så uppgifter för utredningen — att undersöka tillförlitlig beräkning som möjligt av antalet illegala aborter per år under den tid undersökningen avser. abortlagens tillämpning och vissa andra fakUtvecklingen i fråga om antikonceptionella åtgärtiska förhållanden, att ta upp frågan om den der har också stort intresse, när det gäller att framtida inriktningen av lagstiftningen och bedöma de allmänna förhållanden under vilka abortlagens regler fungerar. Denna utveckling bör göra en allmän översyn av denna, samt att därför belysas samt formerna för preventivmedelsutreda frågan om samhällets åtgärder i rådgivningen och omfattningen därav beröras. Medicinalstyrelsen har nyligen fått i uppdrag att abortförebyggande syfte och överväga hur verksamheten bäst kan utbyggas och effek- sammanställa och analysera vunna erfarenheter dels av den hittills på försök anordnade familjerådgivtiviseras. ningen och dels av den organiserade abortföreVad beträffar uppgiften att undersöka byggande rådgivningsverksamhet som bedrivs i form än i samband med familjerådgivning abortlagens tillämpning m.m. yttrade depar- annan samt att till Kungl. Maj:t inkomma med redogöreltementschefen: se härför. Detta material bör utredningen använda i Som jag hade anledning framhålla i samband med att förslag framlades till 1963 års ändringar i abortlagen (prop. 1963:100 s. 14) bör den nuvarande tillämpningen av lagen undersökas. Utredningen bör innefatta en statistisk bearbetning av föreligande material rörande ansökningar om avbrytande av havandeskap, behandlingen av sådana ansökningar samt utförda legala aborter. Materialet bör bl.a. redovisas fördelat på de olika abortindikationerna och uppdelat för olika delar av landet. Det synes lämpligt att särskild uppmärksamhet ägnas åt att klarlägga vissa tidpunkter av betydelse för bedömningen av hur förfarandet fungerar, nämligen tidpunkterna, när graviditeten först konstaterats eller kunnat konstateras, när ansökan avgetts, när beslut förelegat och när ingreppet ägt rum. I anslutning till den statistiska bearbetningen bör undersökas bl.a. i vad mån förändringar har inträffat i klientelets sammansättning, antalet ansökningar, bifallsprocenten och

sitt arbete.

I fråga om uppgiften att göra en allmän översyn av abortlagstiftningen anförde departementschefen, att översynen borde företas mot bakgrunden av den undersökning av praxis och de andra faktiska förhållanden som han hade angett och sedan en ingående kartläggning i de hänseendena hade skett. Han angav därjämte vissa riktlinjer för utredningsarbetet i denna del: Som jag redan har anfört är abortfrågan ett samhällsproblem av starkt kontroversiell karaktär och man kan säga att abortlagen innefattar en kompromiss mellan de skilda uppfattningarna i frågan. En ingående analys av de etiska värderingar SOU 1971:58

som ligger till grund för de olika uppfattningarna är givetvis värdefull. De utvidgningar av möjligheten till abort som har gjorts under lagens giltighetstid torde emellertid vara att se som uttryck för förskjutningar i det allmänna betraktelsesättet i riktning mot en friare abortlagstiftning. Enligt min mening är tiden nu inne att överväga om en ytterligare liberalisering bör ske. Jag syftar då på en reform i den riktningen att kvinnans egen inställning i abortsituationen skall tillmätas ökad betydelse. Härvid är det tänkbart att gå fram på olika vägar. Det bör sålunda övervägas om abortlagstiftningen fortsättningsvis bör vara konstruerad på motsvarande sätt som den nuvarande eller om andra lösningar kan tänkas. Det förhåller sig otvivelaktigt så, att skälen mot abort tilltar i styrka ju längre havandeskapet har fortskridit. Detta förhållande har i abortlagen beaktats såtillvida att abort inte kan beviljas efter det att havandeskapet har fortskridit ett visst antal veckor. Under den återstående delen av graviditeten får ingreppet företas bara om det föreligger en sådan nödsituation som enligt allmänna grundsatser anses upphäva gärningens karaktär av brott. Man kan emellertid tänka sig en ytterligare differentiering. Många skäl talar för att kvinnan under ett mycket tidigt graviditetsstadium i princip får rätt att själv bestämma, om hon vill föda det väntade barnet. Även med denna principiella utgångspunkt kan dock särskilda villkor för abort behöva uppställas, bl.a. i syfte att skapa bästa möjliga garantier för att en abortansökan verkligen uttrycker kvinnans egen inställning. Hon måste såvitt möjligt skyddas mot otillbörliga påtryckningar från andra personers sida. Under en därefter följande period av havandeskapet skulle abort få ske enligt i stort sett det regelsystem som nu gäller och under den sista delen av graviditetstiden skulle abort liksom nu begränsas till nödsituationer. Utredningen bör emellertid vara oförhindrad att pröva även andra lösningar. Vilken lösning som än väljes bör utredningen överväga vilka bestämmelser som bör reglera förfarandet i abortärenden. Att de nuvarande icke är ändamålsenliga i alla avseenden har allmänt omvittnats. Bl.a. är angeläget att möjligheter skapas att påskynda förfarandet så att beslut kan erhållas på ett betydligt tidigare stadium av graviditeten än hittills. Av vikt är vidare att en kvinna som har beviljats abort har möjlighet att få ingreppet utfört snarast och till låg kostnad. De reformförslag som utredningen finner påkallade i dessa hänseenden bör den framlägga successivt. I s a m m a n h a n g e t tog d e p a r t e m e n t s c h e f e n också u p p frågan o m den nuvarande kriminaliseringen av a b o r t och y t t r a d e : I utredningsuppdraget bör också ingå att behandla vissa straffrättsliga frågor rörande abort. Enligt stadgandet i brottsbalken om fosterfördrivning anses inte bara abortören utan också kvinnan själv som gärningsman. På grund av en bestämmelse om särskild åtalsprövning åtalas kvinnan endast i undantagsfall. Vid tillkomsten av brottsbalken SOU 1971:58

övervägdes att slopa kriminaliseringen beträffande kvinnan. Så skedde inte men det förutsattes att frågan i fortsättningen skulle följas med uppmärksamhet. Utredningen bör enligt min mening överväga om icke straffhotet mot kvinnan helt kan avvaras. I detta sammanhang bör utredningen vidare gå in på frågan om den straffrättsliga behandlingen av abortingrepp som företas utom riket på kvinnor som är svenska medborgare eller har hemvist här i riket. Flertalet länder torde ha en mera restriktiv abortlagstiftning än den svenska men det finns också länder där man har friare tillgång till legal abort. Med vår tids intensiva samfärdsel över gränserna skapar detta förhållande problem som bör utredas.

Vad beträffar samhällets åtgärder i abortförebyggande syfte underströk departementschefen frågans betydelse och anförde: Det gäller här både den rådgivningsverksamhet, som bedrivs av olika samhällsorgan i skilda former, och sociala och ekonomiska åtgärder till stöd åt kvinnor i abortsituation. Mot bakgrund av det material rörande rådgivningsverksamheten som medicinalstyrelsen har att inkomma med och de undersökningar som utredningen själv har att företa rörande de motiv som ligger bakom önskan om abort och om betydelsen i detta sammanhang av skilda sociala faktorer såsom ekonomi och bostadsförhållanden bör utredningen överväga hur samhällets verksamhet på detta område på bästa sätt kan utbyggas och effektiviseras. Det gäller härvid bl.a. hur rådgivningsverksamheten lämpligen bör vara organiserad. Vidare bör eftersträvas en effektivisering av vad som kan göras från samhällets sida för att ge upplysning om graviditetsförebyggande åtgärder.

1.2 Utredningsarbetet

1.2.1 Undersökningsverksamheten För att fullgöra uppdraget att utreda hur den nuvarande abortlagen tillämpas har kommittén enligt anvisningarna i direktiven låtit undersöka och statistiskt bearbeta det aktmaterial i socialstyrelsen som utgörs av handlingarna rörande kvinnor som hos styrelsen har ansökt om tillstånd att få undergå abortoperation och rörande kvinnor som har opererats efter beslut av två läkare. De rapporter som läkare avger till styrelsen om utförda abortoperationer har också utnyttjats. Det material som kommittén har använt hänför sig till åren 1964-1966. Undersökningen (bil. 1) utgör delvis en direkt uppföljning av den undersökning som 1950 års 25

abortutredning gjorde av abortklientelet. för sin begäran att undergå abortoperation, Undersökningen har letts av en särskild samt uppgifter i de övriga hänseenden som arbetsgrupp inom kommittén bestående av undersökningen har avsett. Även denna Alm, Hamrin-Thorell, Swenson, Westberg undersökning (bil. 3) har letts av den samt Öhrberg och har verkställts av Renebv. särskilda arbetsgruppen inom kommittén Det uppdrag som gavs åt dåvarande och har verkställts av Rengby. För att försöka klarlägga om det finns medicinalstyrelsen att sammanställa och ananågra påtagliga skillnader i fråga om risk för lysera erfarenheterna av bl.a. verksamheten komplikationer och i fråga om vårdtid vid de statsunderstödda abortrådgivningsmellan abortoperation som utförs när kvinbyråerna har socialstyrelsen redovisat i skrinan befinner sig i tidigt, respektive sent velse den 14 mars 1968 till Kungl. Maj:t. graviditetsstadium och om skillnader föreRedogörelsen från styrelsen avser erfarenheterna från åren 1963-1966 och återger ligger i de hänseendena beroende på operaresultatet av en sammanställning av de tionsmetoden har kommittén låtit göra en årsberättelser som byråerna avger till styrel- stickprovsundersökning på grundval av joursen. Sammanställningen lämnar uppgifter nalerna från tio olika sjukhus rörande kvinsom är av betydelse när det gäller att nor som under 1964 har opererats på klarlägga hur den nuvarande abortlagen ifrågavarande sjukhus. Undersökningen (bil. tillämpas — uppgifter om praxis också på det 4) har planlagts och letts av en arbetsgrupp lokala planet — och ger sålunda data även bestående av Englund, af Geijerstam, Rengbeträffande den del av byråernas klientel by, Swenson och Westberg. Undersökningssom sedermera inte återfinns i socialstyrelsens resultatet har analyserats och sammanställts aktmaterial. För fullgörande av sitt uppdrag av med.lic. Agneta Kinman och Staffan anlitade styrelsen af Geijerstam och för Kinman, Stockholm. Kvinnors psykiska upplevelser i samband kommitténs räkning har han följt upp undersökningen för åren 1967-1969 (bil. med abortoperation och frågan i vad mån som deras inställning till att undergå opera2). För att lösa uppgiften att analysera de tion varierar under olika graviditetsstadier skilda motiv som kan ligga bakom kvinnors har belysts genom efterundersökningar som begäran att få undergå abortoperation och kommittén har medverkat till beträffande klarlägga vilken betydelse som sociala fakto- kvinnor som har blivit opererade i tidiga, rer av olika slag kan ha i sammanhanget, har respektive sena stadier. Undersökningarna kommittén låtit göra en stickprovsundersök- har företagits genom intervjuer med kvinnorning avseende samtliga kvinnor som under en na - och har genomförts under frivillig tid av två månader (oktober och november medverkan från deras sida - av psykologerna 1967) har tagit kontakt med kurator med fil.kand. Sylven Schmidt, Stockholm, och förfrågan om möjligheterna att få undergå en fil.kand. Tord Berntsson, Örebro. För komsådan operation. Undersökningsmetoden har mitténs räkning har undersökningarna letts använts för att skaffa upplysningar även av Öhrberg. Kommittén har de båda underbeträffande kvinnornas bruk av preventiv- sökningarna tillgängliga i sitt aktmaterial. De medel eller andra metoder för födelsekon- viktigaste undersökningsfynden redovisas i troll, och för att samla tidsmässiga data i sammandrag i bil. 5. Vad beträffar den abortförebyggande rådfråga om själva utredningen och handlägggivningsverksamheten fann kommittén redan ningen av deras ärende. Undersökningen har i början av planläggningen av sitt utredningskunnat genomföras tack vare medverkan arbete, att material som belyser hur abortfrån de kuratorer som sysslar med abortrådlagen tillämpas inom sjukvårdsområden där givning. På av kommittén utskickade formurådgivningsbyråer med statsunderstöd inte lär har kurator för varje enskild kvinna antecknat vilka skäl som denna har uppgivit har inrättats måste samlas genom fältunder26

SOU 1971:58

sökningar (byråorganiserad rådgivning sakna- om läget beträffande barntillsyn, bostäder des inom 11 sjukvårdsområden när kommit- för ensamstående föräldrar, lånemöjligheter, tén började sitt arbete). Det stod också klart tillämpningen av lagen om socialhjälp i vissa för kommittén att utredningsuppdraget i ett delar m.m. Undersökningen (bil 9) liksom flertal andra hänseenden fordrade att erfa- kartläggningen av det sociala och ekonorenheter samlades ute på fältet, bl.a. för miska stödet vid graviditet och föräldraskap bedömningen av hur rådgivningsverksamhe- (kap. 5) har verkställts av Jonsson och ten lämpligen bör vara organiserad och av Odqvist. Vid den skriftliga avfattningen har frågor rörande preventivrådgivning och andra de biträtts av amanuensen Christer Sahlin, åtgärder från samhällets sida i abortförebyg- Stockholm. gande syfte. Under tiden december 1965 För undersökningen av främmande rätt juli 1966 har kommittén inom landets olika (bil. 10) har Simson fått bistånd från sjukvårdsområden (utom Gotland) hållit s.k. utrikesdepartementet och svenska beskickhearings med kuratorer och läkare inom ningar i utlandet. abortrådgivningsverksamheten och med sjukvårdshuvudmännen. Dessa "hearings" har hållits med utgångspunkt i tidigare utsän- 1.2.2 Nordiskt samarbete m.m. da frågeformulär och har protokollförts. En sammanställning av protokollen i vissa delar Initiativ från Nordiska rådet redovisas i bil 6. Det kan nämnas i Inom Nordiska rådet väckte den 16 mars sammanhanget att kommittén i augusti 1966 1966 Nina Andersen och Lis Groes, Danhar avlagt studiebesök vid modrahjälpen i mark, Ingrid Gärde Widemar, Sverige, Grethe Köpenhamn och i Holbaek för att fä Haekkerup, Danmark, och Judit Nedermotsvarande frågeställningar belysta utifrån ström-Lundén, Finland, medlemsförslag om danska erfarenheter. enhetlig nordisk abortlagstiftning. Förslaget Särskild granskning och uppföljning har var närmast föranlett av de reformsträvanden företagits i ett begränsat antal enskilda som har kommit till uttryck i direktiven för ärenden från åren 1963—1965, nämligen kommitténs utredningsarbete. Förslagsärenden i vilka kvinnor efter tillstånd av ställarna framhöll, att vår tids intensiva dåvarande medicinalstyrelsen att undergå samfärdsel över gränserna skapar förutsättabortoperation inte opererades eller blev ningar för en kvinna att utan större svårigopererade på annat sjukhus än hemortens. heter få abortoperation utförd t.ex. i ett Undersökningen (bil 7) har verkställts av land som Polen, där kvinnorna har friare Jonsson med biträde av styrelsens statistiska tillgång till abort än i de nordiska länderna. avdelning. Skulle de svenska bestämmelserna om möjHur det statliga anslaget för hjälp att klara ligheterna att få undergå abortoperation överhängande ekonomiska bekymmer har reformeras i den riktning som hade angetts i använts under budgetåren 1962—1965 och i direktiven för kommittén, skulle bestämvad mån som kuratorer under de åren har melserna komma att skilja sig avsevärt från haft till förfogande och för samma ändamål övriga nordiska länders regler på området. betalat ut även andra penningmedel än Ett sådant förhållande skulle skapa betydanstatliga, framgår av bil 8. de praktiska olägenheter och för att förebygSamhällsstödet i anledning av graviditet ga att sådana uppkom var det enligt förslagsoch vid föräldraskap har kartlagts och ställarna angeläget, att man strävade efter att kommittén har även låtit undersöka den få till stånd en så långt möjligt enhetlig familjepolitiska verksamheten i primärkom- abortlagstiftning i Norden. De hemställde munerna. Genom frågeformulär som har därför, att Nordiska rådet ville rekommenställts till socialnämnden i samtliga primär- dera regeringarna att undersöka förutsättkommuner i landet har uppgifter hämtats ningarna för att lagstiftningen på området SOU 1971:58

gjordes enhetlig. Medlemsförslaget remitterades till ett antal myndigheter och organisationer i de fyra nordiska länderna. De flesta remissorganen — bl.a. kommittén — ställde sig i princip positiva till förslaget. Från norsk sida uttalades dock viss tveksamhet om det fanns tillräcklig anledning att inleda en debatt i abortfrågan i Norge så snart efter det att man där hade fått en ny abortlagstiftning; abortlagen hade trätt i kraft den 1 februari 1964. Den fråga som hade väckts genom medlemsförslaget behandlades sedan ytterligare inom Nordiska rådets organ. När rådets juridiska utskott sammanträdde i oktober 1966 var justitieministrarna i de fyra länderna ense om att inbjudan borde utgå från svensk sida till samarbete i det hänseende som avsågs i medlemsförslaget. Sverige inbjöd i december samma år Danmark, Finland och Norge till sådant samarbete. I februari och april 1967 tillsattes i Danmark och Finland kommittéer med uppdrag att överväga frågan om de gällande bestämmelserna om abort borde ändras. Den norska regeringen beslöt att följa kommittéarbetet i de övriga länderna genom en observatör. Den finska kommittén har avgett betänkande i december 1968 och den danska kommittén i januari 1969. Nya abortlagar har trätt i kraft i Danmark den 1 april och i Finland den 1 juni 1970. Sedan Nordiska rådets juridiska utskott hade konstaterat, att den undersökning av förutsättningarna för rättslikhet i fråga om abort som efterlyses i medlemsförslaget hade kommit till stånd men att tidtabellerna för reformarbetet i de olika länderna inte var koordinerade, beslöt Nordiska rådet i februari 1970 (18:e sessionen) att inte företa något ytterligare i anledning av medlemsförslaget. Samarbetet med kommittéerna i Danmark och Finland Fränsett kontakterna på sekreterarplanet har kommittén i februari och september 1968 haft gemensamma överläggningar med det 28

danska svangerskabsudvalget och medlemmar av den finska abortlagskommittén. Överläggningarna har följts av den norske observatören. I början av september 1967 företog ledamöter av kommittén med den ena av sekreterarna studieresor till Polen och Tjeckoslovakien. I resorna deltog en medlem av det danska svangerskabsudvalget. På motsvarande sätt deltog en av kommitténs ledamöter i de studieresor som medlemmar av det danska udvalget jämte sekreterare företog till Jugoslavien och Rumänien i slutet av september och början av oktober det året. Rapport från studiebesöken i Polen och Tjeckoslovakien återfinns i bil. 11. Motsvarande rapport från det danska udvalget om besöken i Jugoslavien och Rumänien finns i bil. 7 till udvalgets Betaenkning om adgang till svangerskabsafbrydelse (1969 nr 522). Reformer i Danmark och Finland m m. De nya abortlagar som har trätt i kraft i Danmark och Finland är båda daterade den 24 mars 1970. De överensstämmer i allt väsentligt med kommittéernas förslag till ny lagstiftning på området och innebär en liberalisering av de tidigare bestämmelserna om abort. Den danska loven om svangerskabsafbrydelse m.m. innebär i sina huvuddrag att kvinnorna inte längre riskerar straff om de utsätter sig för abortingrepp i en annan ordning än lagen medger. Kvinnornas möjligheter att få undergå abortoperation har också ökats. En nyhet är att de i vissa fall kan få bli opererade utan särskilt tillstånd. Kvinnor som har fyllt eller kommer att fylla 38 år innan de har varit gravida mer än 12 veckor behöver inte sådant tillstånd. Detsamma gäller kvinnor som har fött minst fyra barn om dessa bor hemma och är under 18 år (2§). När operationen av läkarvetenskapliga skäl är nödvändig för att avvärja fara för kvinnans liv eller fara för att hennes fysiska eller psykiska hälsa blir allvarligt nedsatt, behöver inte heller tillstånd inhämSOU 1971:58

tas(l§). I övrigt gäller att kvinnor kan få undergå abortoperation om de har fått särskilt tillstånd till det (3§). Tillstånd kan ges i följande fall (4§).

Också i den centrala nämnden fordras att ledamöterna är ense för att tillstånd skall kunna meddelas. Den finska reformen innebär i stort sett, att den tidigare lagstiftningen består oförändrad i sina grundprinciper. Enligt straffla- Graviditeten, förlossningen eller vården om gens bestämmelser om fosterfördrivning är barnet innebär fara för att kvinnans hälsa blir nedsatt. Hänsyn tas inte bara till fysisk eller abort förbjuden, dvs. kvinnorna är under psykisk sjukdom utan också till svaghetstillstånd straffhot skyldiga att finna sig i att graviditet och till kvinnans levnadsförhållanden. fortsätter. De slipper göra det och kan få lov - Kvinnan har blivit gravid under omständigheter att undergå abortoperation under de förutsom anges i vissa lagrum i den danska strafflagen. sättningar som anges i lagen om avbrytande - Det är risk för att barnet på grund av arvsanlag av havandeskap. Får de abort till stånd utan eller skada i fosterstadiet kommer att drabbas av allvarligt fysiskt eller psykiskt lidande. att de villkor är uppfyllda som anges i den - Kvinnan är på grund av fysiskt eller psykiskt lagen, riskerar de straff. lidande eller bristande begåvning ur stånd att ge Genom den nya lagen om avbrytande av barnet tillfredsställande vård. havandeskap har kvinnorna beretts ökade - Kvinnan kan på grund av sin ungdom eller bristande mognad inte ge barnet tillfredsställande möjligheter att få undergå abortoperation. värd. På motsvarande sätt som enligt den danska - Graviditeten, förlossningen eller vården om abortlagen kan vissa kvinnor få bli opererade barnet kan antas komma att medföra så allvarliga påfrestningar för kvinnan att det får anses påkallat redan på grund av sin ålder eller sedan de har att graviditeten avbryts. Hänsyn tas inte bara till fött ett visst antal barn. Nyheten gäller i den kvinnan själv, hennes ålder, arbetsbörda och andra finska abortlagen flickor som inte har fyllt personliga förhållanden, utan även till familjen i övrigt, dess hälsotillstånd, bostadsförhållanden och 17 och kvinnor som har fyllt 40 år vid den ekonomiska villkor. tidpunkt då de har gjorts havande samt kvinnor som redan har fött 4 barn (1 § 4). På Tidsfristen för abortoperation är i den nya finsk sida fordras inte att barnen bor hemma lagen nedkortad från de 16 veckor som och är under 18 år. Beslut om att kvinnor i gällde enligt den tidigare lagen till 12 veckor. de nu angivna kategorierna får opereras kan Bortsett från de fall då operation måste fattas av sjukhusläkaren ensam (6§ 2). Övföretas av läkarvetenskapliga skäl, fordras riga kvinnor kan få undergå abortoperation i särskilt tillstånd för att fä bli opererad efter följande fall(l § 3, 5 och 6). 12:e veckans utgång (6§). I de fall dä kvinnorna inte behöver ha - När havandeskapets fortskridande eller förlossningen pä grund av sjukdom, kroppslyte eller särskilt tillstånd, kan läkare vid sjukhuset svaghet hos kvinnan skulle medföra fara för hennes besluta om operationen. Tillständsgivningen liv eller hälsa. handhas av modrehjaelpens samråd. Samrå- - När förlossningen och skötseln av barnet med beaktande av kvinnans och hennes familjs levnadsden är en redan före den nya lagen etablerad förhållanden samt övriga omständigheter skulle organisation. Varje samråd består av tre vara avsevärt betungande för henne. personer, föreståndaren för mödrahjälpskon- - När kvinnan gjorts havande under förhållanden som anges i strafflagen. toret vilken är socialrådgivare, dvs. kurator, - När det finns skäl att förmoda, att barnet skulle och tvä läkare. Av läkarna är den ene komma att vara psykiskt efterblivet eller behäftat speciellt utbildad i psykiatri och den andre i med eller senare komma att bchäftas med svår gynekologi. För tillstånd fordras enhälligt sjukdom eller svårt kroppslyte. - När hos barnets föräldrar eller någondera av dem beslut av samrådet. En nyhet är att samrå- sjukdom, rubbad själsvcrksamhet eller annan därdens avslagsbeslut kan överklagas till en med jämförbar orsak allvarligt begränsar deras central tillsynsnämnd. Denna är beslutför förmåga att sköta barnet. med tre personer, en jurist som tillika är Bortsett frän de fall dä abortoperation ordförande, en gynekolog och en psykiater. företas av läkarvetenskapliga skäl och någon SOU 1971:58

tidsfrist inte gäller, består möjligheten för kvinnorna att få bli opererade fram till dess att de har varit gravida i 16 veckor. Medicinalstyrelsen kan dock medge att flickor som har gjorts havande innan de har fyllt 17 år och även andra kvinnor i speciella fall kan få undergå operation t.o.m. 20:e veckan. En nyhet är att lagen uttryckligen föreskriver att operation skall ske i ett så tidigt graviditetsstadium som möjligt (5§). Frånsett de fall då sjukhusläkare ensam beslutar om operation, fordras för att få bli opererad tillståndsbeslut av två läkare eller alternativt medicinalstyrelsen. I vissa fall måste tillstånd inhämtas av styrelsen. Det kan nämnas i sammanhanget, att den norska abortlagstiftningen i sina grunddrag överensstämmer med den nuvarande svenska och den finska lagstiftningen på området. Sålunda är abort förbjuden i strafflagen. I lagen den 11 november 1960 om svangerskapsavbrot i visse hove (ändrad den 15 februari och den 21 juni 1963) regleras under vilka förutsättningar som kvinnorna kan få lov att undergå abortoperation; utför de själva abortingrepp eller låter de sådant utföras i en annan ordning än lagen medger, hotas de av straff. Kvinnorna kan få lov att undergå abortoperation i följande fall (§1). - När det är nödvändigt för att avvärja en allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa. Vid värderingen av faran tas hänsyn till om kvinnan är särskilt disponerad för organisk eller psykisk sjukdom och likaledes till levnadsvillkor och andra omständigheter, som kan göra henne sjuk eller medföra att hon kan fä en fysisk eller psykisk "helseknekk". - När det är allvarlig fara att a. arvsanlag hos någon av föräldrarna, eller b. sjukdom hos kvinnan medan hon går med barnet, eller c. skada på fostret i moderlivet kan medföra att barnet kan komma att lida av allvarlig sjukdom eller svårt kroppsligt eller själsligt lyte. - När det finns anledning att antaga att kvinnan har blivit gravid till följd av en grov kränkning under omständigheter som anges i vissa lagrum i den norska strafflagen samt när kvinnan är sinnessjuk eller har särskilt ringa själsförmögenheter.

Abortoperation får inte utföras efter tredje graviditetsmånadens utgång såframt inte särskilda skäl föreligger (§ 2). För att få bli opererad fordras i princip tillstånd av tvä 30

läkare (§ 6). I vissa fall fordras dessutom tillstånd av fylkesläkaren (§ 9). Den 5 januari 1968 tillsattes i Norge en utredning med uppdrag att komma med förslag om hjälpåtgärder som alternativ till abort. Betänkande har avgetts den 12 november 1969 och innehåller förslag bl.a. att frågan om sexualupplysning och preventivrådgivning utreds snarast från medicinsk, mentalhygienisk, pedagogisk och etisk synpunkt. Vidare föreslås att familjevärnsinstitutionen och familjerådgivningskontoren byggs ut så att kuratorsrådgivning skall kunna bli i princip obligatorisk samt att en försöksverksamhet startas bestående i att familjevärns- och rådgivningskontoren får förfoga över anslag för att avhjälpa överhängande ekonomiska bekymmer hos abortsökande. Utredningen föreslår också att det ekonomiska stödet åt ogifta kvinnor med barn som utgår inom den allmänna försäkringen skall förbättras och att även gifta kvinnor med ekonomiska svårigheter skall kunna beredas en behovsprövad ekonomisk hjälp i anledning av att de är gravida. Kurator i samarbete med läkare skall hos socialnämnden i kommunen kunna utverka hjälp åt sådana kvinnor med 40 % av basbeloppet inom den allmänna försäkringen - för 1970 motsvarande 226 kronor per månad - under 6 månader innan de föder. Ytterligare föreslås att staten skall bidra till inrättande av mödrahem, att möjligheterna att få barntillsyn ordnas snarast genom bl.a. ökat daghemsbyggande, att bostadsfrågan bör lösas och att lägenheter bör ställas till förfogande — i första hand som genomgängsbostad - för särskilt illa ställda familjer där frågan om abort är aktuell på grund av dåliga bostadsförhållanden. 1.2.3 Uredningsarbetet i övrigt Förutom det nyss berörda utlåtandet till Nordiska rådets presidium i anledning av medlemsförslaget om enhetlig nordisk abortlagstiftning har kommittén efter remiss avgett följande utlåtanden till Kungl. Maj:t: Den 27 maj 1966 över tillkallade sakkunSOU 1971:58

nigas betänkande Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården (SOU 1966:6), den 7 november 1966 över förslag från dåvarande medicinalstyrelsen om tillägg till lagen om avbrytande av havandeskap för att möjliggöra klinisk prövning av vissa läkemedel, samt den 17 juni 1968 över förmyndarskapsutredningens PM med förslag till författningsändringar vid en sänkning av myndighetsåldern till 20 år (Stencil Ju 1968:9). Under arbetets gång har kommittén samrått med utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet, USSU, och i ett begränsat avsnitt också medverkat vid planläggningen av den undersökning som USSU har redovisat i betänkandet Om sexuallivet i Sverige (SOU 1969:2). Ett relativt omfattande utredningsmaterial har samlats genom överläggningar med andra utredningar, myndigheter och enskilda. Informationer om den pågående vetenskapliga forskningen i frågor med direkt anknytning till utredningsarbetet har lämnats av ett flertal enskilda forskare. Kommittén har anledning att tacka dem för deras värdefulla medverkan. Under den tid som kommittén har varit verksam har den mottagit ett flertal framställningar från politiska och religiösa sammanslutningar och organisationer och även från enskilda personer. Vissa av de synpunkter och önskemål som uttrycks i framställningarna återkommer under 6. Kommittén har även tagit del av ett antal brev frän allmänheten till Sveriges Radio med anledning av ett program i TV om abortfrågan.

SOU 1971:58

2 Födelsekontroll

2.1 Inledning Önskan hos människan att själv bestämma över sin fortplantning är lika gammal som människan själv. Under tidigare utvecklingsskeden, da hon saknade eller hade endast bristfällig kännedom om de anatomiska och fysiologiska förhållandena, hade hon få medel att reglera sin fruktsamhet. Sexuella tabun, dvs. att belägga könsakten med förbud, och att överge eller döda barnet, utgjorde verkningsfulla medel att begränsa barnantalet i familjen eller gruppen. Under sin utveckling till kulturvarelse fann människan dock relativt tidigt även mindre primitiva metoder att bestämma över fortplantningen. Både att förhindra befruktning, antikonception, och att hindra att det naturliga förloppet fortsätter efter befruktning, abort, är metoder för födelsekontroll som är kända sedan äldsta tider. Önskan att begränsa antalet födelser har varit betingad av de sociala och ekonomiska förhållandena i det samhälle som människan har levt i. Förändringar i de förhållandena har medfört ändrade attityder till födelsekontroll. De sociala förhållandena i västvärlden har under mänga århundraden varit sädana att ett stort antal födelser inom familjen var inte bara önskvärt utan också nödvändigt för dess fortbestånd och för de äldres vård och försörjning. Få av barnen nådde vuxen ålder, och behovet av arbetskraft var stort i bondehushället. Att kvinnorna födde var m.a.o. ett livsvillkor. Med industrialiseringen och den tekniska utvecklingen följde bl.a. att människan allt32

mer bosatte sig i städer och att naturahushållet övergavs. Familjefadern blev löntagare. Behovet av en talrik avkomma försvann. Antalet söner blev inte längre avgörande för familjens sociala status. Andra värderingar trädde in. Under 1800-talet började också en minskad dödlighet att göra sig gällande och allt flera barn överlevde spädbarnsåldern. Läkarvetenskapen gjorde snabba framsteg och genom förebyggande och behandlande åtgärder kunde bl.a. infektionssjukdomarna i allt större utsträckning fäs under kontroll. Också en allmän höjning av levnadsstandarden och en förbättrad omgivningshygien ledde till att dödligheten minskade. Samtidigt fick allt fler människor möjlighet att bilda familj. Mot den bakgrunden började allt fler få klart för sig betydelsen av födelsekontroll och metoderna för kontrollen blev mera allmänt spridda. Under 1800talets senare årtionden började den långsamma sänkning av fruktsamheten i Västeuropa som har fortsatt under innevarande århundrade med korta avbrott i anslutning till de båda världskrigen. 2.1.1 Den accelererade befolkningstillväxten När dödskurvan för en befolkning börjar sjunka utan att det sker någon sänkning av födelsekurvan, betyder detta ett ökat födelseöverskott och en accelererad befolkningstillväxt. En alltför snabb folkökning kan leda till kristillständ i ett samhälle. Vid 1800-talets slut var det många länder i VästSOU 1971:58

europa, däribland Sverige, som hotades av är en brännande angelägenhet står också ett alltför stort födelseöverskott. Att situa- numera klart på ett annat sätt än det gjorde tionen inte blev katastrofal berodde dels på för bara några årtionden sedan. Kring målatt dödligheten minskade endast långsamt, sättningen, familjeplanering, är uppslutdels på att folktätheten i allmänhet inte var ningen allmän. När det gäller frågan med särskilt stor när utvecklingen började, dels på vilka medel målet bör nås, råder däremot att det fanns en säkerhetsventil i form av starka åsiktsmotsättningar. De religiösa tradiemigration, framför allt till Nordamerika. tioner och etiska värderingar, som är förSänkta dödstal vid oförändrat höga födelse- bundna med olika trosåskådningar, gör att tal ligger bakom den folkökning som för när- strävandena mot det målet såväl nationellt varande äger rum i utvecklingsländerna. Men som på det internationella planet bygger på den nuvarande situationen i dessa länder är skilda metoder. Metoderna för födelsekonlångt allvarligare än situationen var i Väst- troll dikteras m.a.o. i stor utsträckning av europa på 1800-talet. den moralbildning kring fortplantningen som De medicinska landvinningarna har av tradition råder i olika länder och kultur- / besegrat många av de tidigare massdödarna, kretsar. t.ex. malaria, och dödligheten har kunnat sänkas påtagligt i utvecklingsländerna. I många av dem har utgångsläget varit ogynn- 2.1.2 Etiska värderingar m.m. samt genom att stor folktäthet rådde redan Enligt kristna moralbildningar strider andå dödligheten började minska. Dessutom vändande av preventivmedel mot den har sociala och ekonomiska förändringar romersk-katolska sedeläran. Enligt denna ännu inte gjort sig gällande på samma sätt föreligger en form av mänskligt liv redan i som när de i Västeuropa blev grundförutsätt- sädescellen och den obefruktade äggcellen. ningen för en motivation hos människorna Från den utgångspunkten är varje avatt begränsa sitt barnantal. brytande eller ingrepp i fortplantningens Medan den årliga befolkningstillväxten i naturliga förlopp förbjudet. Att avbryta samde västeuropeiska länderna under deras över- laget — s.k. coitus interruptus — eller att gångsperiod från bondesamhällen till med andra medel hindra att befruktning industrisamhällen utgjorde omkring 1 %, är sker, är förkastligt och att hindra förloppet motsvarande siffra för utvecklingsländer nu efter det att befruktning har skett är ett minst 2 %, i enstaka fall så hög som brott. Den enskilde — man såväl som kvinna 3 1/2-4%. 1 % årlig befolkningsökning be- - är skyldig att underordna sig fortplanttyder en fördubbling av folkmängden på 70 ningen. Någon annan metod för födelseår, medan med 2 1/2 % ökning sker fördubb- kontroll kan inte tillhandahållas människan lingen på mindre än 30 år. Det är ganska än att hon får utnyttja naturen och föruppenbart att få länder skulle orka med lägga samlag till den tid i kvinnans menstruabelastningen av en så häftig befolkningsex- tionscykel då kvinnan kan antas vara ej pansion, även om den tekniska och ekono- befruktningsbar, den s.k. rytmmetoden. miska utvecklingshjälpen från de rika län- Inom den internationella biståndsverksamderna gavs mera generöst och effektivt än heten drivs omfattande familjeplaneringsvad som nu är fallet. Att öka det ekono- projekt på grundval av rytmmetoden och miska framåtskridandet i de fattiga länderna på att sprida upplysning om denna. Vetenmed stor befolkningstillväxt måste bli en skaplig forskning för att finna tillförlitliga mänsklighetens huvuduppgift för oöverskåd- och bättre metoder för födelsekontroll, lig tid framåt. Skall strävandena mot socialt, bör enligt romersk-katolsk uppfattning kulturellt och ekonomiskt framåtskridande bygga på upptäckten att de fysiologiska förbära frukt, måste något så när jämvikt råda utsättningarna för att kvinnan skall bli mellan födelse och död. Att födelsekontroll befruktad föreligger endast några dygn i SOU 1971:58 3

menstruationscykeln. Någon annan inriktning än att nå ökade kunskaper om den enskilda kvinnans möjligheter att bli befruktad - och därigenom förbättra rytmmetoden — får forskningen inte ta. Inom andra kristna trossamfund har moralbildningen blivit mera differentierad genom att uppkomsten av mänskligt liv har förlagts till äggcellens befruktning (jfr. 6.2). Att hindra befruktning är inte förkastligt. Med den värderingen befrias mannen från skyldighet att underordna sig fortplantningen. I länder, där den religiösa traditionen vilar på en sekulariserad kristen trosåskådning, går de etiska värderingarna av fortplantningen ut på att det enbart är sedan kvinnan har blivit befruktad, som det är moraliskt förkastligt att hindra det naturliga förloppet. Med den värderingen är kvinnan skyldig att underordna sig fortplantningen. Mot den nu antydda bakgrunden har strävandena i många länder kunnat inriktas på att nå så tillförlitliga och rationella metoder för antikonception som möjligt. Med massproduktionens hjälp har människan fått tillgång till preventivmedel som är enklare att hantera och framför allt tillförlitligare än rytmmetoden. Målsättningen för familjeplaneringspolitiken i de sekulariserat kristna länderna är att få fram effektivaste möjliga medel för födelsekontroll. En intensiv vetenskaplig forskning pågår för att få fram bättre skyddsmedel och man har därvid framför allt inriktat sig på medel som kvinnorna kan använda.

När i menstruationscykeln ägglossningen inträffar går inte att avgöra på förhand, eftersom detta varierar från kvinna till kvinna och kan variera också för den enskilda kvinnan från cykel till cykel. För de flesta kvinnor sker ägglossningen i regel någon gång mellan 10:e - 18:e dagen efter blödningens första dag. Även beträffande sädescellernas livslängd saknas exakta kunskaper, men deras förmåga till fortplantning antas bestå upp till 4 dygn efter samlaget. 8-10 dagar efter det att befruktningsprocessen är fullbordad fäster ett befruktat ägg i livmoderslemhinnan (nidation, implantation). Bortfallsprocenten, dvs. andelen befruktade ägg som inte fäster i livmodern anses dock vara hög. Har ett ägg fäst i livmodern, uteblir menstruationen i allmänhet. Med gängse metoder kan graviditet fastställas 10:e dagen efter det att menstruationen skulle ha börjat. Eftersom det inte går att slå fast när befruktning eller nidation avslutades, räknas graviditet från den senaste menstruationens första dag, dvs. med utgångspunkt från en tidigare dag än då befruktning skedde, respektive graviditet började. Graviditet pågår genomsnittligt 280 dagar. Efter omkring 200 dagar, dvs. i slutet av 28 :e graviditetsveckan räknar man med att utvecklingen har nått ett stadium som kan medge självständigt liv utanför moderorganismen. 2.1.4 Födelsekontroll i Sverige

Det finns flera belägg för att människorna i 2.1.3 Graviditet; biologiska förutsättningar vårt samhälle är i hög grad inställda på familoch förlopp jeplanering och på att den enskilde inte vill I kvinnans menstruationscykel inträffar nor- sätta andra barn till världen än han eller hon malt en ägglossning. Under den tid som för- själv kan ta hand om och ge en tryggad upplöper från den första dagen för en menstrua- växt. Redan det låga antalet födelser under tion till nästa blödnings första dag avsöndrar en lång följd av år tyder på att människor kvinnans äggstockar m.a.o. i allmänhet allmänt använder sig av de metoder som endast ett ägg. Exakt hur länge det obefruk- finns att skydda sig mot graviditet. 1968 fanns i Sverige över 1,5 miljoner tade ägget lever - dvs. den biologiska grundförutsättningen föreligger för kvinnan att bli kvinnor i fruktsamma åldrar. Hur många gravid - vet man inte, men vetenskapen räk- av dem som blev gravida går inte att faststälnar med en tid på ca 1 eller högst 2 dygn. la, antalet graviditeter per år kan man dock 34

SOU 1971:58

bilda sig en ungefärlig uppfattning om. 1968 föddes ca 114 000 barn. I ca 11 000 fall hindrades graviditet från att fortsätta i enlighet med abortlagen. Ett okänt antal kvinnor förhindrade fortsatt graviditet på annat sätt; att det är få bland de kvinnorna som behövde sjukhusvård av den anledningen, är den enda omständighet som man säkert vet beträffande dem. I senast gjorda vetenskapliga undersökning1 uppskattas antalet fall, då graviditet hindras att fortsätta utan att det sker i den ordning som abortlagen medger, till troligen 3 000-4 000 och högst 6 000 per år. Enligt läkarvetenskapen har man att vid graviditet hos kvinna räkna även med en bortfallsprocent på 10-12 % i form av missfall. Också med en avrundning uppåt av de osäkra talen kan man således för 1968 inte räkna med graviditet i mer än 114 000 + 11000+6 000+16 000, dvs. ca 150 000 fall. Det kan nämnas i sammanhanget att 1968 såldes här i landet från grossister till apoteken s.k. p-piller till ett antal som motsvarade årsförbrukningen för omkring 270 000 kvinnor. Det såldes 217 526 gross (drygt 31,3 miljoner) kondomer, 23 860 pessarer, 214 471 förpackningar kemiska medel för befruktningskontroll och 12 935 s.k. spiraler. P-pillerförsäljningen till apoteken ökade 1969 till att motsvara årsförbrukningen för drygt 400 000 kvinnor. Ökade gjorde även försäljningen av kemiska medel till drygt 260 000 förpackningar och försäljningen av spiraler till något över 31 000, medan försäljningen av kondom och pessar minskade något. Försäljningssiffrorna har lämnats av Apotekens Centrallaboratorium och AB Läkemedelsstatistik. Även den undersökning som USSU har låtit göra för att få grepp om människors värderingar och beteenden på det sexuella området (SOU 1969:2) pekar i riktningen att planeringsstandarden är hög. Undersökningen har gjorts av SIFO genom gallup, dvs. på grundval av intervjuer. Från intervjuerna har SIFO räknat ut att ungefär 9,7 miljoner samlag ägde rum under en månad — undersökningen gällde en månad på förvintern 1967. Felkällorna kan diskuteSOU 1971:58

ras, men också om felmarginalen är avsevärd, ger undersökningsresultatet vid handen att de tal som man har att räkna med från familjeplaneringssynpunkt är gynnsamma och tyder på en hög standard ifråga om förmågan att skydda sig mot graviditet. Att få ett närmare begrepp om födelsekontrollens omfattning stöter på svårigheter. Vetenskapen på området är relativt ny och är hänvisad till att i stor utsträckning röra sig med antaganden och osäkra tal. Hur många barn som skulle födas per år i vårt land om inte människorna tillämpade födelsekontroll, är en fråga som naturligtvis inte kan besvaras annat än på ett ungefär och uppskattningsvis. Kommittén har begärt yttrande från en arbetsgrupp inom statistiska centralbyrån (Erland Hofsten, Anders Ahlbom och Britta Holmbeck) om möjligheterna att göra en beräkning överslagsvis för år 1969. I PM om antalet genom födelsekontroll förhindrade födelser framhåller arbetsgruppen att svårigheterna att göra kalkyler hänför sig bl.a. till (a) att man inte vet så mycket om hur många kvinnor i de fruktsamma åldrarna som har samlag regelbundet, dvs. är något så när regelbundet utsatta för risk att bli gravida, och (b) att man inte heller vet med bestämdhet, hur stort barnantal en kvinna föder, när hon regelbundet är utsatt för den risken. Beträffande frågan under a) anförs att det i Sverige 1969 fanns i runt tal 936 000 gifta kvinnor i åldern upp till 45 år. Man vet att fruktbarheten avtar snabbt för kvinnor i åldersgruppen över 45 år. Inte så få kvinnor mellan 45 och 49 år födde dock förr barn. Antalet gifta kvinnor i denna åldersgrupp utgjorde 224 000. Det kan därför vara försvarligt att räkna med jämnt 1 000 000 gifta kvinnor i de fruktsamma åldrarna. De får förutsättas ha ett regelbundet sexuellt samliv. Vad därefter gäller ej gifta, fanns det 1969 475 000 ej gifta kvinnor i åldrarna 18-44 år. Enligt SIFO-undersökningen hade 17 % av de ej gifta i åldern 18-44 år aldrig i F. Petterson, Epidemiology of Early Pregnancy Wastage, Gävle (1968). 35

haft något samlag. Av de återstående ej gifta som får antas stå främmande för födelsekvinnorna hade 54 % haft något samlag un- kontroll på grund av sina religiösa föreställder månaden före undersökningstidpunkten. ningar om en plikt att föda högsta möjliga 1 Hälften av dessa hade haft 5 eller flera sam- antal barn. Med utgångspunkt i det talet j lag under denna månad. En grov skattning skulle födslarna 1969 ha uppgått till skulle ge vid handen att 100 000 å 200 000 432 000. Promemorian utmynnar i slutsatsen att ej gifta kvinnor i åldern 18-44 år lever i ett antalet födelser 1969 skulle ha varit mellan sexuellt samliv, som utan preventivåtgärder 400 000 och 500 000 om inga metoder för i skulle regelbundet utsätta dem för risk att födelsekontroll hade använts. | bli gravida. Därtill kommer ytterligare ett anI realiteten föddes 1969 i runt tal 108 000 tal ej gifta kvinnor i åldern 15 — 17 år samt i barn, 1970 var motsvarande siffra 110 000. , åldern 45—49 år. Det kan därför vara försvarligt att räkna med att 200 000 ej gifta Angående födelsekontrollen se också 4.1.1. kvinnor i de fruktsamma åldrarna har regelbundet sexuellt samliv. Vid en uppskattning överslagsvis skulle 2.2 Metoder för födelsekontroll man under a) kunna utgå från 1 200 000 Samtliga metoder för födelsekontroll har båkvinnor. När det gäller frågan under b) diskuteras i de fördelar och nackdelar och är mer eller promemorian en i familjeplaneringssamman- mindre tillförlitliga. De är också verksamma hang använd metod för beräkningen, nämli- på olika sätt. Hur pass lämplig den ena eller gen att ofruktsamhet hos kvinnan i anled- andra metoden är, kan värderas med olika ning av att hon föder består under 15 måna- mått och från skilda utgångspunkter. Den der. Detta betyder att man kan räkna med enskilda människan — man som kvinna — högst 0,8 födslar per kvinna och år. Med torde fästa avseende främst vid att metoden tillämpning av den beräkningsgrunden och är oskadlig, dvs. utan allvarligare biverkningar med beaktande av att man också måste räk- såväl för henne själv som för sexualpartnern, na med att 10 % av kvinnorna (eller deras och tillförlitlig. Även andra synpunkter spepartner) är varaktigt sterila, skulle antalet fö- lar in som t.ex. att metoden är något så när delser i Sverige 1969 ha varit 1 200 000 x lätthanterlig och att den inte heller ter sig \ 0,8 x 0,9 = 864 000. Av flera skäl syns dock motbjudande estetiskt eller känslomässigt. den siffran vara för hög. För det första är Också kostnadsfrågan har betydelse. Metoder för födelsekontroll kan indeden fysiologiska fruktsamheten i de lägsta las i preventivmetoder eller antikonceptiooch de högsta åldrarna nedsatt. För det andnella metoder och abortmetoder, beroende ra fordras det genomsnittligt rätt många sampå om metoden verkar före eller efter det att lag för att en fruktbar kvinna skall bli gravid. kvinnan blivit befruktad. I Sverige är i prinUtgår man i det hänseendet från 10 mencip de preventiva metoderna tillåtna och mestruationscyklar (Colin Clark, Population toderna att hindra förloppet efter befruktGrowth and Land Use, St. Martin's Press, ning förbjudna. De metoder för födelseNew York 1967), ökar avståndet för gravidikontroll som är i allmänt bruk i vårt land är tet två på varandra följande gånger från 15 nästan alla uteslutande antikonceptionella. till 25 månader och medelantalet födslar per kvinna och år reduceras från 0,8 till 0,48. Övergången från antikonception till abort är Med den beräkningsmetoden skulle — utan emellertid diffus och beträffande de intrafödelsekontroll - antalet födslar ha varit uterina medlen, populärt kallade "spiral", 520 000 under 1969. Till grund för upp- är det troligt att de verkar huvudsakligen skattningen under b) kan också läggas talet abortivt genom att det redan befruktade äg0,4 — dvs. den fruktsamhet som har observeDen religiösa sekten hutteriter i Kanada. rats inom en nu levande befolkningsgrupp 36

SOU 1971:58

get efter passagen genom äggledaren hindras att fästa i livmoderslemhinnan eller mycket snart förlorar sitt fäste i denna. Också en del av p-pillernas verkan torde på motsvarande vis sätta in även sedan kvinnan har blivit befruktad.

Metoder för kvinnan a. rytmmetoden ("säkra perioder") b. pessar c. kemiska medel d. preventivtabletter (p-piller) e. intrauterina medel (spiral)

2.2.1 Preventivmetoder

P-piller ger ett fysiologiskt sett nära nog 100 %-igt skydd och även spiralen är ett efEn preventivmetod är inte godkänd för allfektivt skyddsmedel. Att dessa båda medel mänt bruk, nämligen metoden att bli steriliär mycket effektiva som skydd sammanserad. Sterilisering sker genom operation. hänger även med att de till skillnad mot andOperationen regleras i lagen (1941:282) om ra preventivmetoder inte behöver inverka i sterilisering. Steriliseringsoperation får inte störande på den sexuella samvaron; med det komma ifråga som alternativ till andra varaktiga skydd som medlen ger kvinnan bepreventivmetoder utan bara som en nödfrias man och kvinna från att i det sammanlösning. Detta sammanhänger med att det hanget vidta särskilda åtgärder för födelseenligt brottsbalkens bestämmelser om misshandel är förbjudet att tillfoga människor kontroll. Samtliga industriellt framställda kroppsskada eller smärta. Operationer görs medel anses också ge ett säkrare skydd genedärför inte annat än i nödfall, när starka rellt sett än både rytmmetoden och metoden motstående intressen väger upp de värden att avbryta samlaget. Hur pass effektivt som skyddas genom misshandelsbestämmel- skydd den ena eller andra preventivmetoden serna. Enligt 1 § tredje stycket steriliserings- kan ge den enskilde är emellertid i hög grad lagen får kvinna undergå steriliseringsopera- individuellt och beror på en rad olika faktotion om det på grund av sjukdom, kroppsfel rer — den sociala och kulturella bakgrunden, eller svaghet hos henne är påkallat att hon anatomi, fysiologi, sexualvanor, den aktuella steriliseras för att förebygga havandeskap samlevnadssituationen osv. Tillförlitlighesom skulle medföra allvarlig fara för hennes ten av en preventivmetod är m.a.o. beroende först och främst av hur pass väl metoden liv och hälsa. Det skydd som en korrekt utförd sterilise- accepteras av och är lämpad för individen. Så ringsoperation erbjuder är 100 %-igt och per- t.ex. är det möjligt för åtskilliga kvinnor, manent. I motsats till andra preventivmeto- som inte kan använda spiral eller p-piller, att der innebären steriliseringsoperation, åtmins- skydda sig genom att använda pessar. Kontone för en kvinnas del, ett nära nog defini- dom kan i det ena förhållandet vara ett högtivt val. Det är ovisst om möjligheten att få effektivt skydd men i ett annat vara otillförbarn över huvud taget kan återställas för hen- litlig som preventivmetod. I en del fall kan ne. Andra "biverkningar" av steriliserings- även de otillförlitliga kostnadsfria metooperation utgörs för henne av de risker för derna — alltså rytmmetoden och avbrutet liv och hälsa som är förbundna med en buk- samlag - med fördel användas för födelsekontroll, men större säkerhet nås om parteroperation. De andra preventivmetoder som finns ger na kan kombinera två metoder och därigeett mer eller mindre säkert skydd mot gravi- nom uppnå ett fullgott skydd. Vad beträffar verkningssättet åstadkomditet. I huvudsak är det följande metoder mer kondom, pessar och spiral födelsesom används f.n. kontroll på mekanisk väg. De kemiska medel som används är verksamma genom att de förMetoder för mannen ändrar den naturliga miljön i slidan, så att säa. avbrutet samlag descellerna dödas eller hindras att tränga in i b. kondom livmodern. P-piller verkar på hormonell väg. SOU 1971:58

Flertalet preventivtabletter som används torDe vanligaste biverkningarna av p-piller de också sätta fortplantningsmekanismen ur består av illamående, småblödningar, viktspel på ett tidigare stadium än de andra med- ökning, huvudvärk, bröstömhet och psykolen genom sin huvudeffekt att blockera re- sexuella störningar. Oftast avtar biverkdan ägglossningen hos kvinnan. I fråga om ningarna för varje tablettomgång som kvinlätthanterlighet är det en avsevärd skillnad nan tar, och är i allmänhet borta efter två mellan de metoder som står till mannens för- omgångar. Ibland kvarstår de emellertid och fogande och dem som kvinnan kan använda. kan för den enskilda kvinnan medföra såFlertalet metoder för kvinnan — det gäller dana besvär att p-piller är en olämplig preinte bara p-piller, spiral och pessar utan ock- ventivmetod för henne. Toleransen mot meså rytmmetoden - fordrar medicinsk service toden varierar inom olika grupper av kvinför högsta möjliga effektivitet och riskfrihet nor, men antas i allmänhet ligga på vid användningen. 70-90 %. Frågan om biverkningar, dvs. frågan om Frågan om andra biverkningar av p-piller preventivmetoderna är oskadliga för hälsan, än de nu angivna är föremål för livliga disär inte längre aktuell när det gäller de båda kussioner. Forskningen på området är inte metoderna för mannen. Tidigare föreställ- avslutad. Riskerna för ytterligare bieffekter ningar att avbrutna samlag skulle medföra har tilldragit sig allmänt intresse sedan preallvarliga hälsorisker för honom saknar ve- ventivmetoden kom till, dvs. sedan hormontenskapligt underlag. När det gäller metoder- preparaten frigavs för användning i födelsena för kvinnan är det enbart spiral och p-pil- kontrollerande syfte. I Sverige skedde det ler som ger några bieffekter av betydelse. De 1964. Preparaten hade då prövats som läkeövriga metoderna för kvinnan är lika harmlö- medel och hade utomlands använts av ett sa för hennes hälsa, som metoderna för man- mycket stort antal kvinnor utan andra binen är för hans. verkningar än de nyss angivna fysiska och Ungefär en fjärdedel av de kvinnor som psykiska besvären, och med resultat att risfår en spiral insatt av den typ som f.n. gäller ken för andra skador kunde bedömas som så som den bästa, upphör med användningen ringa att preparaten kunde anses oskadliga under det första året, de flesta därför att spi- som medel för födelsekontroll. Tidigare farralen stöts ut spontant och övriga därför att hågor att preparaten kunde vara otillförlitandra biverkningar av spiralen inträffar som liga som preventivmetod och att de i början gör att den måste avlägsnas. En nästan lika av graviditet kunde skada äggets vidare utstor del av kvinnorna upphör med använd- veckling, har visat sig vara ogrundade. De ningen under andra året, men därefter är den ytterligare biverkningar som därefter har ofrivilliga avgången ganska liten. De vanli- kommit i förgrunden gäller bl.a. om preparagaste biverkningarna är småblödningar under ten kan tänkas påverka blodets koaguleringsde första månaderna efter insättningen, mekanism och medföra ökad risk för blodibland också rikligare och långvarigare men- propp. Ett sådant samband anses numera struationer, sällan menstruationssmärtor. fastslaget, men risken uppfattas som ringa. För ungefär 2 % av kvinnorna utgörs biverk- I undantagsfall kan en särskild benägenhet ningarna av inflammationer i bäckenorganen hos en kvinna för blodproppsbildning medsom kan leda till framtida ofruktsamhet. I föra att hon får blodpropp när hon börjar hälften av dessa fall är det en tidigare sjuk- ta p-piller. Tidigare sådan sjukdom och dom som åter blir akut. För de kvinnor som allvarliga cirkulationsrubbningar räknas därär toleranta mot metoden och inte drabbas för från läkarvetenskaplig synpunkt som av de nu angivna bieffekterna, torde spiralen kontraindikationer mot p-piller. Vidare har vara oskadlig. Någon cancerframkallande hos en del kvinnor, som använder preveneffekt av spiralen har inte påvisats och anses tivtabletter, prover på leverns funktion visat inte heller vara sannolik. vissa avvikelser från det normala; även 38

SOU 1971:58

gulsot har kunnat fastställas. Symtomen har försvunnit efter det att kvinnorna har upphört att ta tabletterna. Några varaktiga förändringar eller allvarliga leverskador har inte inregistrerats. Tidigare leverrubbningar anses dock utgöra kontraindikation mot preventivmetoden. Menstruationsbortfall efter avslutad p-pilleranvändning har observerats företrädesvis hos kvinnor som har haft sådana rubbningar tidigare. I sådana fall och då det gäller flickor, vilkas menstruationer ännu inte har blivit regelbundna och normala, har återhållsamhet med p-piller tillråtts. 2.2.2 Abortmetoder Som nämndes förut är abortmetoder inte tillåtna i vårt land. Att hindra fortplantningens naturliga förlopp, sedan kvinnan har blivit befruktad, är förbjudet i princip enligt bestämmelserna i 3 kap. 4 § brottsbalken om straff för fosterfördrivning, jfr 6.1. Straffbestämmelserna är inte tillämpliga när förloppet hindras genom spiral eller vid användning av sådana p-piller som är verksamma även sedan kvinnan har blivit befruktad. De övriga metoder, som f.n. finns att hindra att graviditet fortsätter, är i och för sig straffbelagda som misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och är även de förenade med biverkningar för kvinnan. Under vissa förutsättningar som anges i lagen (1938:318) om avbrytande av havandeskap, den s.k. abortlagen, är det emellertid straffritt, dvs. tillåtet, för kvinnor att undergå abortoperation eller att på annat sätt hindra att graviditet fortsätter. 1938 års abortlag ger något större möjligheter till abortoperation än 1941 års steriliseringslag ger möjlighet åt kvinnorna att få gå igenom en steriliseringsoperation, men i likhet med steriliseringslagen öppnar den inte möjlighet till operation annat än som en nödlösning. Abortoperation Senare, i kap. 3, lämnas en närmare redogörelse för födelsekontroll genom abortoperaSOU 1971:58

tion, för de olika operationsmetoderna och de komplikationer, tidiga eller sena, som kan vara förbundna med dem. I detta sammanhang är det skäl att i korthet framhålla följande. Hur länge kvinnan har varit gravid har betydelse för vilken operationsteknik som läkaren använder. Som påpekades nyss (2.1.3) räknas hennes graviditet från den senaste menstruationens första dag. Den operationsteknik som används under de tre första månaderna är mindre komplicerad och även mindre riskfylld än de operationsmetoder som kommer i fråga senare. Operation under de tre första månaderna utförs i allmänhet genom s.k. primärexaeres. Eftersom ingreppet vållar smärta, brukar patienten få totalbedövning med narkos e.d. Ända till för något eller några år sedan gjordes primärexaeres som en "skrapning". Operationen innebär att läkaren vidgar livmoderhalsen samt tömmer livmodern på innehållet och skrapar rent i livmoderhålan med speciella instrument. En ny metod för primärexaeres, s.k. vakuumaspiration ("sugmetoden") har i allt större utsträckning kommit att ersätta "skrapning". Vakuumaspiration innebär att läkaren använder ett metallrör i förbindelse med en sugpump i stället för de sedvanliga instrumenten. Livmoderhalsen behöver då inte heller utvidgas lika mycket och i de tidigaste stadierna kan utrymning ske utan någon särskild åverkan på denna. Frånsett vad det innebär av personligt obehag att undergå operation under narkos och vara oförmögen till arbete under den tid som kan behövas för att återhämta krafterna, består de vanligaste biverkningarna av abortoperation som utförs genom "skrapning" eller vakuumaspiration av blodförlust, feber och infektioner av olika slag. Forskningen är inte avslutad och kunskaperna när det gäller bieffekterna är relativt begränsade. På läkarvetenskapligt språk kallas biverkningarna komplikationer; tillstöter de vid eller i nära anslutning till operationen går de under beteckningen tidiga komplikationer och inträffar de sedan pa39

tienten har återhämtat sig efter denna brukar de kallas följdverkningar eller senkomplikationer. Undersökningar som har gjorts av hur ofta komplikationer inträffar belyser vilka biverkningarna är och riskerna för att de inträffar. Väsentliga skillnader föreligger mellan resultaten av de olika undersökningarna på området beroende bl.a. på att det inte finns någon enhetlig definition av vad som skall anses utgöra komplikation men framför allt på olika sammansättning av undersökningsmaterialet. När det gäller svenska undersökningar av komplikationer i samband med abortoperation måste man ha klart för sig att erfarenheterna i vårt land av tidiga abortoperationer hittills har varit begränsade och att undersökningsresultaten inte heller är jämförbara med resultaten av motsvarande undersökningar i andra länder. Frånsett att abortoperation hos oss inte får komma i fråga annat än som en nödlösning, är tidsfristen för operation längre i Sverige än i andra länder; undersökningsmaterialet i de flesta svenska undersökningarna på området utgörs också till större delen av operationer som har utförts efter 12:e graviditetsveckan. I Danmark är erfarenheterna av tidiga abortoperationer något större; operation är liksom här reserverad som en nödlösning, men tidsfristen är kortare. En dansk undersökning (se bil. 4 s.4 9) som baserar sig på 21 730 operationsrapporter från olika sjukhus till Sundhetsstyrelsen under 1961-1965 omfattar sålunda till ca 85% operationer som har utförts före 12:e veckans utgång. De ojämförligt flesta erfarenheterna av tidiga abortoperationer har dock samlats i t.ex. Japan, Polen, Ungern och andra länder där metoden att kvinnorna undergår abortoperation före 12:e veckan används för födelsekontroll. Som sena komplikationer betecknas bl.a. hinder för eller nedsättning av den framtida fruktsamheten samt biverkningar av psykisk art i form av t.ex. ångerreaktioner och försämrade relationer till omgivningen. För en närmare redogörelse hänvisas till kap. 3, där frågan om biverkningar behandlas mera ingående. För abortoperation i senare graviditetssta40

dier används oftast någon av de s.k. intraeller extraamniala injektionsmetoderna. Dessa innebär, att läkaren försöker att åstadkomma missfall genom att spruta in en vätska i livmodern på patienten; livmoderhalsen vidgas genom det värkarbete som sätter in och livmoderinnehållet töms genom slidan. För insprutningen, som i regel sker genom bukväggen eller livmoderhalsen och under lokalbedövning, används oftast 20 %-ig koksaltlösning. Inom något eller några dygn brukar patienten få missfall. Sedan detta har inträffat, undergår hon i allmänhet en avslutande "skrapning" under narkos. Metoderna går därför ibland också under benämningen "tvåseans"- eller "tvåstegsmetoder". En operation enligt någon av injektionsmetoderna är påfrestande för patienten. Bl.a. är den tid, som hon får vänta på att insprutningen skall göra verkan, psykiskt särskilt krävande och smärtförnimmelserna i samband med missfallet att jämföra med födslovärkar. Det händer att en insprutning inte har avsedd verkan och att missfall inträffar först efter upprepade insprutningar, och det förekommer också att insprutningar är utan verkan så att en annan operationsmetod måste användas för att operationen skall kunna genomföras. Som alternativ till injektionsmetoderna och om dessa är verkningslösa används oftast s.k. vaginal eller abdominell hysterotomi. Läkaren öppnar därvid livmodern och tömmer den. När operationen sker underifrån genom slidan kallas ingreppet vaginalt och när bukväggen öppnas kallas operationsmetoden abdominell. Metoderna har fördelen att operationen kan genomföras som en engångsprocedur och utan de speciella påfrestningar som injektionsmetoderna innebär för patienten. Å andra sidan utsätts hon i dessa fall för riskerna av en betydligt större operation, som kan jämställas med ett operativt ingrepp i bukhålan. Läkare räknar i sådana fall med att de komplikationer som kan tillstöta inte så sällan är av allvarlig natur och i regel allvarligare än då livmodern töms den naturliga vägen. Också nackdelarna av ett synligt ärr beaktas vid ett abdominellt ingrepp. Till det SOU 1971:58

vaginala snittets nackdelar hör risken för vissa organiska följdskador, se kap. 3. Osakkunniga metoder Vissa giftiga ämnen, som t.ex. kinin och fosfor, hindrar att graviditet fortsätter under förutsättning att de intas i livsfarliga mängder. Även i vårt land dog för några decennier sedan en och annan kvinna i förgiftning av sådana ämnen. Att döma av erfarenheterna vid sjukhusen förekommer det inte numera att kvinnor tar gift för att hindra att graviditet fortsätter Ett förhållande som kan vara värt att nämnas i sammanhanget är att det däremot alltjämt torde förekomma att kvinnor använder olika medicinska preparat i gängse doser när menstruationen dröjer över tiden och de är rädda för att vara gravida. Huruvida efterfrågan på dessa preparat har kunnat minskas genom de förbättrade möjligheterna till tidig graviditetsdiagnos är ovisst. Preparaten är I | verkningslösa mot graviditet om de inte tas i I doser som innebär risk för kvinnans liv. Flertalet av dessa preparat är receptbelagda.

sällan tillfogats allvarliga skador. Ännu för ett par decennier sedan kunde de kvinnor som vårdades på sjukhus i anledning av sådana skador räknas i 100-tal per år. Under 1960-talet har sjukhusvård av den anledningen varit aktuell i ett mycket begränsat antal fall.

2.2.3 Sammanfattning av metoderna

Det är tydligt att spiralen och p-pillren har inneburit radikala förändringar av villkoren för födelsekontroll. Som nämndes förut är de båda medlen generellt sett tillförlitligare än andra skyddsmedel, bl.a. genom att kontrolleffekten nås utan åtgärder i samband med sexualakten. Skyddet mot graviditet är varaktigt men kan i regel lätt hävas. Medlen befriar sålunda män och kvinnor från att i anslutning till samlagen vara verksamma för att inte få barn och åtgärder kan i stället vidtas när de vill få barn genom att kvinnan då låter avlägsna spiralen eller slutar att ta pillren. Egenskapen att åstadkomma födelsekonFör abort, sedan menstruationen har uteblivit, är lekmannen — likaväl som läkaren troll utan anknytning till den sexuella sam- tvungen att göra ingrepp på kvinnan med varon har f.n. — förutom spiralen och p-pillett eller annat instrument. En komplett ut- ren - endast steriliseringsoperation och abortrymning av livmodern genom "skrapning" operation. Steriliseringsoperation har också kan utföras endast av den som har medicinsk den ytterligare egenskapen att ge ett varakutbildning och erfarenhet. Lekmannameto- tigt skydd mot graviditet. Till skillnad mot | derna går också enbart ut på att få in något spiralen och p-pillren ger den när det gäller | främmande föremål genom livmoderhalsen; ; operation av kvinnan inga valmöjligheter; när i avstannar fosterutvecklingen, töms livmodern hennes förmåga att få barn avskärs, är utsikterna ringa att den skall kunna återställas. ' på "naturlig" väg. Metoden att spruta in en främmande Operationen är enklare och mindre ingripanvätska i livmoderhålan är också en av lek- de för mannen, men torde på läkarvetenskamän, kvacksalvare, anlitad metod. Tillräck- \ pens nuvarande ståndpunkt medföra nästan ligt långa och vassa metallföremål, katetrar \ samma inskränkning av hans valmöjligheter och sönder torde ha varit de oftast använda som motsvarande operation medför för kvininstrumenten. Enligt förordning (1938:569) nan. Abortoperation ger icke något varakmed vissa bestämmelser angående fosterför- tigt skydd, och den är för kvinnan förbundrivande medel är det förbjudet att impor- den med risk att hennes valmöjligheter intera, tillverka eller sälja medel som med skäl skränks genom hinder för eller nedsättning kan antas komma till användning för att hej- av den framtida fruktsamheten. da det naturliga förloppet. Ser man till andra biverkningar än de Kvinnor som har anlitat lekmän för att som har att göra med själva fortplantningshindra att graviditet fortsätter, har inte så förmågan, är både spiral och p-piller förSOU 1971:58

bundna med risk för fysiska - och för p-pillrens vidkommande även psykiska - obehag och besvär. Om besvären är större eller mindre än de besvär som individen åsamkas genom operation kan vara föremål för delade meningar. Det bör dock observeras att besvär inträffar endast för en minoritet av de kvinnor som använder spiral eller p-piller och besvären är i regel lindriga, övergående och föranleder inte sjukskrivning. Dessutom kan vid uttalade besvär användningen av metoden alltid avbrytas. Medan det i fråga om spiralen och p-pillren ytterst sällan är klart i vad mån som det råder ett samband till medlen, när kvinnor som använder dem har drabbas av allvarliga skador, råder det vad operationerna beträffar oftast ett klart sådant samband och själva operationen innebär ju att kvinnan tillfogas skada. 2.3 Pågående forskning m. m. De fördelar från kontrollsynpunkt som spiralen och p-pillren erbjuder framför övriga preventivmedel och framför sterilisering- respektive abortoperation bygger den vetenskapliga forskningen vidare på. Strävandena att förbättra människans — inte minst mannens — möjligheter att bestämma över fortplantningen är framför allt inriktade på att med andra och ofarligare metoder än operativa ingrepp åstadkomma ett varaktigt graviditetsskydd och ett skydd som samtidigt är lätt att häva. Också de ytterligare möjligheterna att med ofarligare metoder än operation hindra att graviditet fortsätter utforskas f.n. på skilda håll i världen. Försöken att på biokemisk och fysiologisk väg åstadkomma ett varaktigt skydd befinner sig ännu på det djurexperimentella stadiet. Inom immunologin ägnar forskare sig åt uppgiften att genom aktiv immunisering av mannen åstadkomma en temporär hämning av testiklarnas produktion av sperma. Man försöker också att åstadkomma temporär ofruktsamhet hos kvinna genom att aktivera den immunologiska försvarsmekanismen hos henne mot t.ex. vissa ämnen i sperma. Försöken ser ut att kunna 42

ge upphov till nya antikonceptionella medel. Inom hormonforskningen och inom biokemin har vissa substanser kunnat isoleras, som hindrar graviditet att försätta, och forskningen har nått så långt att dessa substanser har kunnat börja prövas på människa. Genom lagen (1967:185) om klinisk prövning av vissa medel för födelsekontroll (jfr 6.1) har även svenska forskare fått möjlighet att pröva nya sådana metoder. Som särskilt lovande bedöms f.ö. de svenska försöken med vissa kroppsegna fettsyror, s.k. prostaglandiner, som förkommer i sperma och kan framställas på syntetisk väg. Somliga prostaglandiner har egenskapen att framkalla kraftiga livmodersammandragningar och i de fall, då de har prövats på kvinnor i ett tidigt graviditetsstadium, har det naturliga förloppet hejdats utan att några allvarliga biverkningar har kunnat iakttas. Något praktiskt alternativ för födelsekontroll kommer emellertid sådana metoder sannolikt inte att erbjuda under lång tid. Dessförinnan återstår ett mycket kostsamt och tidsödande forsknings- och utvecklingsarbete.

SOU 1971:58

3 Födelsekontroll genom abortoperation

som kvinnan har varit gravid oavsett vilken operationsmetod som används. Vidare föreSannolikt är abortingrepp den metod för ligger ganska avsevärda skillnader mellan födelsekontroll som används mest i världen operationsmetoder som kommer till användjust nu, mer än någon av de metoder som ning huvudsakligen under de tre första graviförebygger att kvinnan blir gravid. Eftersom ditetsmånaderna (tidig abortoperation) och ingreppen på kvinnan mera sällan sker under operationsmetoder som lämpar sig för att former som är betryggande från hälsosyn- därefter hindra fortsatt graviditet (sen abortpunkt, har de kommit att utgöra ett av värl- operation). Detta gäller såväl i fråga om indens stora folkhälsoproblem. Internationellt greppets omfattning, den operationstekniska sett är det förhållandevis få länder som offi- svårighetsgraden som typen av komplikaciellt erkänner problemet och som låter kvin- tioner som läkaren måste vara beredd att norna få anlita läkare för ingreppet. Så är möta. dock fallet i t.ex. Japan, Sovjetunionen och Somliga omedelbara komplikationer och flertalet av de socialistiska länderna i Öst- sena följdtillstånd är karakteristiska för en europa - länder som till skillnad mot de nor- viss metod av abortoperation. I det följande diska länderna saknar antikonceptionella tra- redovisas de i samband med redogörelsen för ditioner och där abortoperation är accepte- själva metoden. Men det finns också följder av rad som metod för födelsekontroll. Därifrån, abortoperation som kan inträffa oberoende av och från de nordiska länderna, föreligger den vilken metod som har kommit till användning största redovisade erfarenheten av den medi- och vilka därför kräver en allmän diskussion. cinska metodiken vid abortoperation. Hit hör t.ex. blödning och infektion som Även om risken vid abortoperation är omedelbar eller tidig komplikation samt, vida mindre än då graviditet hindras fortsätta som sena följder, nedsatt eller upphörd med andra, osakkunnigt använda metoder, fruktsamhet och komplikationer vid senare har det visat sig att direkta komplikationer graviditet och förlossning. Till sena följdtilloch sena följdtillstånd inte går att helt und- stånd kan även hänföras de psykiska reakvika, trots att nya operationsmetoder har ut- tioner och sjukdomstillstånd som bedöms stå vecklats och de gamla förbättrats. Av hän- i samband med att kvinnans graviditet har syn till de komplikationer, som man har att hindrats fortsätta. De kan antingen vara en räkna med, utförs i vårt land varje abortope- följd av de påfrestande upplevelserna i samration av läkare som har omedelbar tillgång band med den utredning som sker och av till sådana medicinska resurser som i stort själva abortoperationen eller en följd av sett står till förfogande endast på sjukhusen. dessa händelsers emotionella innebörd, t.ex. Risken vid abortoperation ökar med den tid ångerreaktioner. 3.1 Inledning

SOU 1971:58

att huvuddelen av livmoderhålans innehåll togs ut med aborttång och återstoden genom Under de tre första graviditetsmånaderna "skrapning" av väggarna. För denna används kan ett fortsatt förlopp hindras genom en ett i toppen ögleformat instrument (kyrett) jämförelsevis enkel operation genom slidan. eller ett slevformat instrument. Gränsen brukar sättas ungefär vid utgången 1958 publicerades i kinesisk fackpress av 12:e graviditetsveckan, men kan i individen första redogörelsen för en ny metod duella fall utsträckas 2-3 veckor när det för tidig abortoperation, i Sverige kallad gäller kvinnor som förut har fött, liksom den vakuumaspiration eller vakuumexaeres, i den ibland måste inskränkas för kvinnor utan internationella litteraturen oftast uterusaspiföregående barnsbörd. ration. I stället för att ta ut livmoderhålans Operationen utförs antingen i narkos, var- innehåll med tång och kyrett suger operavid läkaren i allmänhet använder snabbver- tören ut det med ett rör som står i förbinkande sömnmedel som sprutas in i en blod- delse med en sugpump. Vakuumexaeres böråder (intravenös narkos), eller i lokalbedöv- jade tidigt användas i Sovjetunionen och ning. I det senare fallet görs ofta injektionen redogörelser för metodens användning i av lokalbedövningsvätska omkring nerverna större skala publicerades också snart från på bägge sidor av livmoderhalsen (paracervi- Östeuropa, framför allt från Tjeckoslovakal blockad). Lokalbedövningen kan kom- kien. I Sverige kom de första meddelandena pletteras med någon form av ytlig narkos, om tillämpning av metoden 1966-1967, och t.ex. med lustgas. sedan dess har metoden alltmer kommit att Smärtlindring vid ingreppet fordras hu- dominera vid tidig abortoperation. vudsakligen för den vidgning av livmoderRöret som förs in i livmodern är vanligtvis halsen (cervixdilatation) som är nödvändig av metall, men plast eller glas föredras ibland för att operatören skall kunna få plats att på grund av materialets genomskinlighet. föra in de instrument som han behöver för Öppningen i röret är ofta placerad helt nära att tömma livmoderhålans innehåll och för dess trubbiga ände, som brukar vara rak eller att han skall kunna få ut fosterdelar, moderlätt böjd. Öppningen bör ha trubbiga kanter kaksvävnad och hinnor. Cervixdilationen utför att inte skada livmoderväggen. förs i allmänhet med metallstavar som förs in Jämförelser med den instrumentella uti livmoderhalsen. Stavarna byts allteftersom rymningen har från så gott som alla synut mot stavar av större diameter, till dess punkter utfallit till vakuumexaeresens förman har nått den dilatation som behövs för del. Att operationsinstrumentet tränger igeingreppet. Hur stor dilatation som behövs benom livmoderväggen, perforation, är synnerror på graviditetslängden och ökar med ligen sällsynt. Vid universitetssjukhuset i denna. Operatörens bedömning av den störsLjubljana i Jugoslavien hade tidigare företa cervixdilatationen som kan genomföras är kommit 1 perforation av livmoderväggen på i det enskilda fallet avgörande för hur långt 500 abortoperationer med tång och kyrett. fram i graviditet som denna operationsmetod Med vakuumexaeres hade denna allvarliga kan användas. För cervixdilatationen använkomplikation sänkts till 1 på ungefär 12 000 des förut ibland sterila stavar, tillverkade av operationer.1 torkade och sammanpressade havsalger Den tid operationen tar och hur mycket (laminariastift). Läggs de in i livmoderhalsen, blod patienten förlorar beror på graviditetssväller de sakta genom att ta upp vatten. Den längden och ökar successivt med denna, men slutliga operationen kunde utföras följande i båda hänseendena visar vakuumexaeres fördag. På grund av den större infektionsrisken delar framför instrumenten utrymning. Behar laminariastift numera nästan helt kommit ur bruk. Efter dilatation fullföljdes l Novak, F. i "Abortion in a Changing World" abortoperation också tidigare alltid genom Col. Univ. Press, New York (1970), s. 78. 3.2 Metoder för tidig abortoperation

44 SOU 1971:58

hovet av cervixdilatation är förhållandevis lägre vid vakuumexaeres och i en del fall, fram till utgången av 2:a månaden, kan exaeresen utföras utan dilatation. Ofullständig tömning av livmoderinnehållet med behov av förnyad "skrapning" förekommer ungefär lika ofta vid båda metoderna, men när det gäller vakuumexaeres förefaller det som om den komplikationen skulle kunna bli mera sällsynt, ju större erfarenheten är av metoden. Att bedöma och jämföra olika statistiska redovisningar i fråga om inflammatoriska följdtillstånd efter tidig abortoperation är svårt, eftersom det inte finns några enhetliga definitioner av basfakta, men också i detta avseende tycks resultaten vara bättre vid vakuumexaeres än vid instrumenten utrymning. Enligt undersökningar som har redovisats frän bl.a. Ungern och Tjeckslovakien är risken låg för sådana biverkningar av abortoperation med "skrapning" som t.ex. blodförlust, infektioner och livmoderperforation. 1964 redovisades från Ungern 0,62% blödningar, 0,37 % infektioner och 0,3 % perforationer. En kvinna på 100 behövde bli återintagen på sjukhuset inom fyra veckor efter operationen på grund av blödningar. 1969 redovisades i Tjeckoslovakien 0,2 % blödningar, 0,6 % infektioner och 0,1 % perforationer. Samtliga nu nämnda siffror gäller abortoperation med skrapning. Medlemmar av kommittén inhämtade vid den gynekologiska kliniken vid Kung Karls universitet i Prag resultatet av en då ännu inte publicerad undersökning avseende 2 500 patienter som hade opererats före 12:e veckan. De flesta hade opererats enligt sugmetoden. Ingen av patienterna hade åsamkats perforation av livmodern. Andra komplikationer hade inträffat för 10-12 % av patienterna. Till 2,5 % utgjordes bieffekten av feber. Vid forskningsinstitutet för moder och barn i Prag fick kommittén del av undersökningar som hade gjorts 1958—1963 på inalles 20 000 patienter för att klargöra hur ofta biverkningar i form av bl.a. infektioner inträffade i samband med operationen. Som tidiga rubricerades infektioner som konstaSOU 1971:58

terades inom 3 dagar från denna och som sena de infektioner som kunde konstateras vid undersökning av patienten 3 veckor efter operationen. 1958 konstaterades tidiga infektioner hos 5,2 % av patienterna och sena hos 12,5 %; återintagning på sjukhus skedde i 4 % av operationsfallen. 1963 hade talen sjunkit till 2 % respektive 4,9 % och 2,4 %. Förklaringen till den gynnsamma utvecklingen ansåg forskarna vid institutet ligga i att operationstekniken hade förbättrats genom att allt flera läkare hade blivit förtrogna med vakuumaspiration. Erfarenheterna från de östeuropeiska länderna talar för att det är sannolikt att vakuumaspiration är förbunden med lägre risk för omedelbara komplikationer än skrapning. Också en dansk undersökning, (Ugeskrift for Laeger 1967 s. 1356 ff) avseende de 100 första operationer som utfördes med vakuumaspiration på Frederiksbergs sjukhus, tyder på en avsevärt ringare blodförlust för patienten och en minskad risk för organiska skador. Att vakuumexaeres ter sig mera skonsam torde bero på att operatören med denna metod mera sällan förorsakar djupa skador på livmoderväggen. Medan trådar från muskellagret nästan alltid återfinns vid mikroskopisk undersökning efter användning av kyrett, förekommer detta efter vakuumexaeres endast i 0—20 % av fallen. "Skrapning" kan leda till sammanväxningar i livmoderhålan - i synnerhet om en infektion redan är pä gång - , till menstruationsstörningar, ofruktsamhet och komplikationer i följande graviditet. Risken för sådana komplikationer anses vara mycket ringa, särskilt om operationen utförs med vakuumexaeres.

3.3 Metoder för sen abortoperation Från 13:e graviditetsveckan — gränsen är flexibel med en eller ett par veckor åt vartdera hållet beroende på om kvinnan har fött förut — måste mera komplicerade metoder 45

lugnande och avspännande medel före. Insprutning av koksaltlösning görs genom en kateter som förts in i livmodern via slidan och som sedan åter tas ut. Därefter får kvinnan komma tillbaka till vårdavdelningen i avvaktan på att missfallsvärkarna skall börja. Enligt svenska erfarenheter1 är det genomsnittliga intervallet mellan injektion och missfall 2 1/2 dygn. I drygt 10% av fallen resulterar inte den första injektionen i missfall utan måste upprepas eller ersättas med annan metod för abortoperation. Till ungefär 85 % måste missfall avslutas med en instrumenten utrymning, som på senare tid i 3.3.1 Tvåstegsmetoder stor utsträckning ersätts med vakuumexaeMetoden att föra in en sond, kateter e.d. res. genom slidan och livmoderhalsen in i livVäntetiden före missfall utgör en psykisk moderhålan, eller att samma väg spruta in belastning för kvinnan, och smärtorna vid något flytande eller halvfast medel i denna detta upplevs ofta som alldeles särskilt svåra har ofta använts både av läkare och av osak- och låter sig inte alltid effektivt påverkas av kunniga för att framkalla missfall. Flertalet smärtlindrande medel. Den genomsnittliga sådana metoder har övergivits för medicinskt vårdtiden på sjukhus är ungefär 6 dygn. bruk på grund av att risken för allvarliga Efter 16:e graviditetsveckan anses i allkomplikationer, framförallt livmoderinflam- mänhet insprutning av koksaltlösningen i mation och allmän blodförgiftning, är stor. fostervattnet vara att föredra (intra-amnial Förmodligen är det en uppåtstigande infek- koksaltinjektion). Detta kan ske genom slition som i många sådana fall förorsakar de dan eller vanligare genom bukväggen. Ingreplivmodersammandragningar som leder till pet sker vanligen i lokalbedövning, även här missfall. I Danmark och Storbritannien an- är det olämpligt med narkos för att de farliga vänds fortfarande i ganska stor utsträckning konsekvenserna av att en större mängd kokinjektion av steril såpkräm genom livmoder- saltlösning kommer in i blodet skall undhalsen mellan livmoderväggen och foster- vikas. Tekniken vid intra-amnial injektion hinnorna, men denna metod har aldrig an- anses vara något svårare än vid den extrasetts tillräckligt säker av svenska läkare. I amniala metoden: vanligen använder man stället har man här på många håll använt sig först en nål för punktionen men sedan för av metoden att spruta in steril 20 % koksalt- man en fin plastkateter in genom nålen för lösning på motsvarande sätt {extra-amnial att undvika skador på ömtåliga vävnader. koksaltinjektion). Metoden anses vara sär- Genom katetern sugs därefter ut så mycket skilt lämplig fram till 16:e—17:e graviditets- vatten som möjligt och sedan sprutas i mycket långsam takt in en motsvarande veckan. Insprutningen är inte smärtsam och nar- mängd koksaltlösning. Väntetiden innan kos är olämplig, därför att kvinnan bör vara missfall inträffar är ungefär lika lång som i stånd att tala om ifall hon får besvär, som efter en extra-amnial insprutning; missfall skulle kunna tyda på att koksaltlösningen förlöper på ett likartat sätt och innebär samkommit in i blodbanorna. Detta kan leda till ma påfrestningar för kvinnan. Enligt de nyss allvarliga komplikationer om injektionen i Bengtsson, L.P.: Läkartidningen 64 (1967), s. inte avbryts. Eftersom kvinnan i de flesta fall 5037. upplever ingreppet som mycket spännings- Bengtsson, L.P. & Ryde, E.: Läkartidningen 64 fyllt och oroande, får hon som regel ett (1967), s. 5046.

användas för abortoperation. De medför större risker för kvinnan än de operationsmetoder som används vid tidig graviditet. Metoderna för sen abortoperation kan indelas i tvåstegsmetoder, respektive ettstegsmetoder. Tvåstegsmetoder utgörs av ett inledande ingrepp för att få igång missfall och, sedan missfall inträffat, de ytterligare åtgärder som eventuellt måste vidtas i anslutning därtill. Till ettstegsmetoder förs sådana metoder vid vilka abortoperation genomförs som en engångsprocedur.

46 SOU 1971:58

angivna undersökningarna behövdes mer än en injektion eller måste annan metod användas i ungefär 5 % av fallen. Försök att använda metoden misslyckades dock till ganska stor del (23 %) särskilt när injektionsförsöken gjordes före 16:e veckan. Exaeres vid missfall behövdes i 72 % av fallen. Med en omsorgsfullt tillämpad teknik kan man numera så gott som fullständigt undvika de betydande risker som det skulle medföra att en större mängd koksaltlösning passerar ut i blodbanorna på kvinnan. Av hänsyn till risken för en sådan komplikation föredrar man dock på sina håll att använda 50 % druvsockerlösning i stället för koksaltlösning. Den större infektionsrisken med sockerlösningen anser man sig ha kunnat undvika genom en tillsats av antibiotika. Teknik och förlopp är för övrigt ungefär desamma som vid koksaltmetoden. På några få ställen i Sverige används också 40 % lösning av formalin. Väntetiden mellan insprutning och missfall tycks då vara i genomsnitt längre än då salt- respektive sockerlösning används, men i övrigt är förloppet likartat. 3.3.2 Ettstegsmetoder På grund av nackdelarna med tvåstegsmetoderna, framför allt väntetiden mellan insprutning och missfall, eller då de av annan särskild anledning bör undvikas, kan läkaren i stället utföra ett ingrepp som genast medför abort. Därvid har han att välja mellan att öppna livmodern från slidan (vaginal hysterotomi) eller genom ett buksnitt (abdominell hysterotomi). Den senare metoden är som regel nödvändig då abortoperation skall kombineras med sterilisering. Metoden föredras också efter 16:e—17:e graviditetsveckan. På det stadiet börjar nämligen operationer genom slidan bli svåra att genomföra; operatören har otillräcklig överblick och minskade möjligheter att klara av hastigt uppkomna kritiska situationer på bästa möjliga sätt. Bägge operationerna företas i allmänhet med kvinnan sövd. Full smärtlindring kan också erhållas med lokalbedövning i form av paracervikal blockad (vid vaginal hysterotomi) eller SOU 1971:58

någon form av ryggbedövning, men även då en sådan smärtlindringsmetod används får kvinnan som regel en ytlig narkos för att hon skall slippa ifrån den psykiska påfrestningen under ingreppet. Vid vaginal hysterotomi görs ett insnitt genom främre väggen av livmoderhalsen ända upp mot dess övergång i livmoderkroppen sedan den täckande delen av slidslemhinnan och urinblåsan skjutits upp. Genom insnittet tas sedan livmoderinnehållet ut, huvudsakligen med aborttång, och genom "skrapning" med kyrett eller slev. Abdominell hysterotomi utförs som en bukoperation med ett snitt genom bukväggen antingen på längden nedom naveln eller på tvären strax ovan blygdbensfogen. Ett "litet kejsarsnitt" görs i livmoderväggen och genom detta tas sedan livmoderinnehållet ut. Tidigare användes vaginal hysterotomi mer än någon annan metod för sen abortoperation, men bruket minskade kraftigt, sedan man i slutet av 1950-talet hade kunnat visa att operationen inte sällan kunde ge upphov till en speciell följdåkomma, som någon gång kunde ge svåra besvär. Åkomman (endometrios) uppkommer genom att småfragment av livmoderslemhinnan fastnar i såret under operationen. Dessa fragment börjar senare blöda vid kvinnans menstruationer och förorsakar växande cystbildningar som trycker på omgivande vävnader och organ. I en svensk undersökning1 kunde endometrios påvisas hos 20 % av något mer än 800 kvinnor, vilka tidigare hade undergått abortoperation enligt den ifrågavarande metoden. När en särskilt noggrann operationsteknik hade använts hade frekvensen av endometrios nedbringats betydligt. Med en tilltagande motvilja mot tvåstegsmetoderna bör man kunna emotse att vaginal hysterotomi kommer att börja användas vid sen abortoperation i större utsträckning än f.n. Abdominell hysterotomi för med sig samma risker som en större bukoperation och fordrar därför de personella och materiella i Lindahl, J.: Somatic Complications Following Legal Abortion. Heinemann, London (1959).

resurserna hos en välutrustad operationsavdelning, längre vårdtid på sjukhuset efter operationen och längre konvalescens efter utskrivningen. Nackdelen med ett synligt ärr bör också uppmärksammas i en del fall.

rationsmetod och graviditetslängd, även om den genomsnittliga blodförlusten förefaller öka med graviditetslängden och den tid som operationen tar. Blödningsrisken är en av de viktigaste anledningarna till att även mycket tidiga abortoperationer äger rum på sjukhus. Kvinnan blodgrupperas alltid före operationen och blod hålls i beredskap för snabb 3.4 Omedelbara och tidiga följder av aborttransfusion vid behov. operation I Ungern, där nästan enbart tidig opera3.4.1 Följder av metoder för smärtlindring tion förekommer, rapporteras denna vara förenad med ökad blödning i 1 - 2 % av falEndast i undantagsfall kan abortoperation len. Enligt undersökningen i bil. 4 förekom utföras utan någon form av smärtlindring blodförlust med minst 2 flaskor blod givna eller endast med förmedicinering som verkar vid 58 av 1 427 operationer (5 %). I en tidilugnande och nedsättande på smärtkänslig- gare citerad svensk undersökning från början heten. Eftersom alla smärtlindringsmetoder i av 1950-talet1 var motsvarande proportion sig själva är förenade med vissa faromoment 32 av 1 188 (3 %). De operationer som ingår och följder, innebär bedövning en ökad risk i dessa båda undersökningar utfördes emelvid abortoperation. Specialutbildad personal, lertid i endast 10%, respektive 5%, före helst särskild narkosläkare, erfordras i prin- 12:e veckans utgång. Det är sannolikt att cip, och operationen bör därför utföras vid sådana större blödningar numera inte inträfoperationsavdelning på sjukhus. Operationer far lika ofta som undersökningsresultaten som fordrar fullständig muskelslapphet, t.ex. anger, främst därför att operation nu sker i abdominell hysterotomi, kräver djupare nar- förhållandevis tidigare graviditetsstadium. kos och medför därför ökade risker. Någon Medelvärdet för graviditetslängden vid beslusärskild undersökning av följder av bedöv- tet om operation har sjunkit från 14,8 veckor ning vid abortoperation har inte gjorts, men (1964) till 13,4 veckor (1966). Även förbättgenerellt kan sägas att lokalbedövning med- ringar i operationsmetodiken har medfört för mindre risk än nedsövning. Å andra sidan minskad risk för sådan blödning. Enligt en upplever kvinnan operationen som mer på- nyligen publicerad undersökning från Uppfrestande om hon är vaken. Enligt undersök- sala2 hade abortoperationa till 40 % utförts ningen i bil. 5 uppgav 21 av 34 kvinnor som med exaeres — tidigare hade metoden anhade fått lokalbedövning att de skulle ha vänts till endast 3 %. Under 1965 förekom föredragit narkos, medan endast 2 av 39 vid primärexaeres med instrument större skulle ha velat byta ut narkos mot lokalbe- blödning i 11 fall av 29. 1966-1967, då pridövning. Det föreföll också som om bedöv- märexaeres utfördes i 244 fall och en livningsmetoden haft betydelse för kvinnans modersammandragande hormonlösning (oxyupplevelse av sitt fysiska tillstånd omedel- tocin) tillfördes som bloddropp under bart efter operationen: de som fått lokalbe- operationen, åtföljdes primärexaeres i endast dövning hade känt smärtor strax efteråt i 5 fall av större blodförlust. 1967 utfördes vastörre utsträckning än de som fått narkos. kuumexaeres i 133 fall utan någon enda större blödning. I en svensk sammanställning3 av erfarenheterna av omkring 6 000 abortopera3.4.2 Blödning tioner med antingen extraamnial eller intraPå grund av den rikliga blodförsörjningen av i Lindahl, J„ se not s. 47. livmoder och moderkaka under graviditet är 2 Johansson, E.D.B.: Acta obst. gynec. Scand. blödning alltid en riskfaktor att räkna med 49 (1970), s. 129. 3 vid abortoperation. Detta gäller oavsett opeBengtsson, L.P., se not s. 46. 48

SOU 1971:58

amnial koksaltinjektion förekom större blödning i 5 % när den förra, och i 8 % när den senare metoden användes. 3.4.3 Inflammation

der till abortoperation förekommer, men är mera sällsynta. Blodpropp i benen är en komplikation, för vilken risken ökar vid ingrepp som måste följas av sängläge, t.ex. abdominell hysterotomi.

Frekvensen av inflammatoriska komplikationer vid abortoperation varierar i de under- 3.4.4 Dödsfall sökningar som har gjorts på området. Den Den enda komplikation till abortoperation huvudsakliga anledningen till skillnaderna i som redovisas årligen i Sveriges officiella staundersökningsresultaten torde vara att en- tistik är dödsfall. hetliga definitioner saknas. Också i sådana Under 5-årsperioden 1959 1963 inträffade förhållanden som operationsmetodik, före- 9 dödsfall på 15 505 abortoperationer och byggande medikamentös behandling, kvin- under den följande 5-årsperioden 1964nornas ålder, graviditetstid vid operation 1968 7 dödsfall på 38 777 abortoperatiom.m. utgår undersökningarna från skilda för- ner. Dödligheten hade sålunda sjunkit från utsättningar. Att jämföra de olika undersök58,0 till 18,1 per 100 000 abortoperationingsresultaten är därför vanskligt. ner. I jämförelse med de siffror som redoEnligt undersökningen i bil. 4 (se visas från länder, där tidig abortoperation är tabell 11, s. 4:27 samt s. 4:11) förekom en accepterad metod för födelsekontroll, är inflammatoriska komplikationer till ett antal de svenska siffrorna höga. I Ungern rapporteav 187 (13%), därav 157 lindriga (11%) och rades 1964-1967 9 dödsfall på 739 000 30 medelsvåra eller svåra (2%). Risken för abortoperationer och i Tjeckoslovakien inflammation har visat sig vara större om 1963-1967 10 dödsfall på 406 000 abortoperationen åtföljs av ökad blödning. I unoperationer, en dödlighet på 1,2 respektive dersökningen från Uppsala redovisas 11 fall 2,5 per 100 000. Statistiken i Japan av äggledarinflammation och 3 av feber i an1959-1963 visar 210 dödsfall på 5 138 000 slutning till 29 primärexaereser 1965; motabortoperationer eller 4,1 per 100 000. I svarande siffror var endast 8, respektive 12, Danmark låg dödligheten 1961-1965 på för de 244 primärexaereser som utfördes samma nivå som i Sverige med 9 dödsfall på 1966—1967 och som inte komplicerades av 21 807 abortoperationer eller 41,3 per blödning i samma utsträckning som skedde 100 000. Anledningen till den lägre dödligtidigare. heten i Östeuropa och Japan, samt de sänkta Vid tvåstegsoperationer är det särskilt talen för dödlighet hos oss under senare år, svårt att fastställa om inflammatorisk kom- ligger sannolikt dels i en genomsnittligt korplikation är för handen, eftersom missfall i och för sig inte sällan åtföljs av en temperaAntal abortturstegring och ömhet över bäckenorganen. Är operationer Enligt den tidigare nämnda sammanställ- 1950 5 889 ningen av svenska erfarenheter av abortope- 1955 4 562 3 071 ration med extra-amnial och intra-amnial 1959 1960 2 792 1 koksaltinjektion , förekom inflammation i 1961 2 909 3 205 bäckenorganen efter den förra metoden i 1962 1963 3 528 2,3 % av fallen och efter den senare i 1,6 %. 1964 4 671 6 209 Lindahl2 fann att av 983 kvinnor som un- 1965 1966 7 254 dergick vaginal hysterotomi, fick 9 inflam- 1967 9 703 10 940 mation i livmodern eller äggstockarna i nära 1968 anslutning till operationen. Bengtsson, L.P., se not s. 46. Även andra inflammatoriska direkta följ- 2 Se not s. 47. SOU 1971:58 4

tare graviditetstid vid abortoperation, dels i nan inte blir gravid när hon vid ett senare en lägre andel operationer på grund av allvar- tillfälle vill ha barn. En sådan ofrivillig sterililiga kroppsliga sjukdomar, vilka i sig själva tet kan förorsakas av äggledarinflammation medför hög operationsrisk — men en risk som förändrar äggledarnas rörlighet och försom bedöms som lägre än risken vid fortsatt svårar eller omöjliggör passagen genom dem. graviditet och förlossning. Sterilitet kan också härledas från operations1 skador eller inflammatoriska förändringar i Lindahls undersökning samt undersökningarna i bil. 2 och bil. 4 redovisar var och en livmoderslemhinnan som ger sammanväx1 dödsfall i anslutning till abortoperation. ningar och åstadkommer att slemhinnan inte Samtliga inträffade vid sen abortoperation längre kan reagera riktigt på hormonstimulapå grund av svår kroppslig sjukdom. I ett av tion: menstruationen uteblir eller blir oregelde tre dödsfallen efter koksaltinjektion som bunden. En normal nidation av ett befruktat Bengtsson redogör för2 tillskrevs den olyck- ägg kan därigenom försvåras eller förhindras. liga utgången till största delen ett medfött Eftersom behandlingsresultaten av sådana hjärtfel, men i de båda andra fallen måste sterilitetsorsaker inte är gynnsamma, är det själva operationsmetoden fattas som huvud- angeläget, dels att undvika en operationstekorsaken. nik som kan leda till följdtillstånd av detta I en undersökning av 5 567 abortopera- slag, dels att ha sådana följder i speciell åtantioner vid universitetssjukhuset i Helsingfors ke när det gäller abortoperation på kvinnor 1956—19653 redovisas 4 dödsfall. 2 av dessa som kan tänkas önska sig graviditet längre följde efter intra-amnial koksaltinjektion, vil- fram. ken åtminstone i det ena fallet gjordes på ett Efterundersökningar som tillåter en siffersätt som avviker från vad som är vedertaget mässig värdering av risken för ofrivillig sterinu. 1 av dödsfallen inträffade till följd av litet efter abortoperation saknas ännu. Kuntarmvred efter abdominell hysterotomi, och skaperna är otillräckliga särskilt när det gäl1 var helt förorsakat av den grundsjukdom ler sådana metoder som har börjat användas i för vilken abortoperationen företogs, i detta större utsträckning först under de senaste fall hjärntumör. åren, t.ex. vakuumexaeres. Iakttagelsen att Bland 21 730 abortoperationer som an- 95 % av kvinnorna snart återfår normala mäldes till danska sundhetsstyrelsen menstruationer efter operation enligt den 1961-1965 4 förekom 2 dödsfall, som inget- metoden tyder dock på att nedsatt fruktsamdera helt kunde tillskrivas operationen. het måste vara ovanlig, åtminstone på grund Frekvensen av allvarliga tidiga följder av av störningar som ger menstruationsrubbabortoperation har visat sig i stort sett pro- ningar som yttre symtom. Lindahls tidigare portionell till frekvensen av dödsfall. Trots nämnda efterundersökning är än så länge att dödsfall är mycket sällsynta, måste dock den noggrannaste som har gjorts. 989 av den omständigheten att de inträffar ses som de 1 188 abortoperationerna utfördes med ett uttryck för att farorna med sådan opera- vaginal hysterotomi. Fastän 16 kvinnor tion enligt den operationsmetodik som är visade tecken till äggledarinflammation, känd hittills inte är eliminerade. En fortsatt 13 livmoderinflammation och 78 livmonoggrann medicinsk kontroll när det gäller derhalskatarr 3 veckor efter operation, uppdessa operationer är därför nödvändig. gav endast 5 av 881 kvinnor att de var ofrivilligt sterila vid undersökning upp till 5 år 3.5 Sena följder av abortoperation 1

3.5.1 Nedsatt fruktsamhet Ett särskilt uppmärksammat och fruktat följdtillstånd till abortoperation är att kvin50

Se nots. 47. Se not s. 46. 3 Nieminen, V.: Duodecim 83 (1967) s. 1112. 4 Oisen, C.E., Borch Nielsen, H. & Ostergaard, E.: Ugeskr. Laeg. 129 (1967) s. 1341. 2

SOU 1971:58

senare. Endast i 1 av dessa fall kunde man lighet än normalviktiga barn och utsikten att finna en med abortoperationen samman- de skall överleva blir mindre ju tidigare de hängande orsak till steriliteten. föds och ju mindre de väger. De flesta dödsAv hittills framlagda undersökningsresul- fall under första levnadsveckan har samband tat framgår att risken för ofrivillig sterilitet med ofullgångenhet. Att förebygga för tidig efter abortoperation är högst 4 - 5 % och födelse utgör därför en hälsovårdsuppgift av med största sannolikhet lägre. största betydelse. Antalet ofullgånga barn per 100 levande födda (prematuritetstalet) hade i Ungern 3.5.2 Komplikationer vid följande gravidi- oavbrutet stigit från 6,0 1950 och 9,2 1960 till 10,8 1967. Motsvarande tal i Sverige har tet och förlossning så gott som oförändrat hållit sig omkring 4,5 Farhågor att tidigare genomgången abortope- och även i andra östeuropeiska länder än ration skulle inverka ofördelaktigt vid gravi- Ungern är prematuritetstalet lägre och ej ditet och barnsbörd har ofta uttalats, men heller lika stigande. Ungerska och tjeckoslodet har visat sig vara svårt att få säkert belägg vakiska undersökningar visar att prematuriför att de är välgrundade, respektive ogrun- tetstalet stiger med antalet abortoperationer dade. Svenska försök att pröva frågan veten- som kvinnan har undergått. Så t.ex. fann skapligt har givit motstridiga resultat. Lin- man 1964 vid ett sjukhus i Budapest ett predahl fann vid sin efterundersökning att 259 maturitetstal på 9,6 för kvinnor som inte förlossningar efter föregående vaginal hyste- hade genomgått abortoperation; talet ökade rotomi inte nämnvärt avvek från det vanliga till 13,7 efter 1, 15,2 efter 2 och 20,1 efter 3 ifråga om komplikationer. Andra svenska eller flera genomgångna operationer.2 Nogundersökare har funnit en ökad komplika- granna analyser3 talar för att det höga pretionsfrekvens. Enligt en undersökning utförd maturitetstalet i Ungern främst förorsakas av av japanska familjeplaneringsförbundet1 fö- att betydande olikheter i användning av förekom missfall och benägenhet för uppre- delsekontroll gör att de lägsta socialgrupperpade missfall ("habituell abort") påtagligt na svarar för en jämförelsevis stor del av oftare efter abortoperation än efter förloss- födslarna. Eftersom dåliga sociala och ekoning. Statistiska uppgifter från Ungern visar nomiska förhållanden ökar tendensen till att frekvensen av vissa obstetriska komplika- förtidsbörd och lägre födelsevikt hos barnet, tioner, bl.a. onormalt läge och för tidig av- leder detta till en ökning av prematuritetstalossning av moderkakan, har ökat jämsides let för befolkningen i sin helhet. Att abortmed den kraftiga ökningen av antalet abort- operation är den mest använda metoden för operationer. Också från Tjeckoslovakien har födelsekontroll anses ytterligare öka risken liknande rapporter publicerats. Den tillgäng- för förtidsbörd: omkring 12% av de ofullliga statistiken klarlägger emellertid inte gångna födslarna i Budapest och 4 % i hela något generellt orsakssamband, och man har Ungern anses kunna härledas till tidigare 4 också uttryckt tvivel på att något sådant genomgången abortoperation. Huruvida risverkligen skulle föreligga. Detta hindrar ken för förtidsbörd har minskat genom ingivetvis inte att förlossningskomplikationer förandet av vakuumexaeres som normalmeav detta slag i enstaka fall direkt kan härle- tod för abortoperation har ännu inte klardas från tidigare abortoperation. Av större betydelse är sambandet mellan i Family Planning Federation of Japan: Effects abortoperation och förtidsbörd. Barn som of Induced Abortion. Tokyo (1966). 2 Hirschler, 1.: W.H.O. doc. nr HR/SG/AB/69.5 kvinnan föder före den beräknade tiden för (1969). sin nedkomst betecknas som ofullgångna eller 3 Czeizel, A., Bognär, Z., Tusnädy, G. & Rdvéprematura, om de har en födelsevikt av sesz, P.: Brit.J.Prev.soc. Med. 24 (1970) s. 146. 4 2 500 g. eller därunder. De har en högre dödK. Miltényi: Demogräfia 7 (1964) s. 419. SOU 1971:58

lagts, men eftersom vidgningen av livmoderhalsen kan begränsas vid denna metod, bör man också kunna reducera de skadeverkningar som senare kan leda till förtidsbörd.

3.5.3 Rh-immunisering genom abortoperation Ungefär 15 % av Sveriges befolkning är Rhnegativ, dvs. saknar den särskilda Rh-blodgruppen. En Rh-negativ kvinna kan få barn som är Rh-positivt om mannens blod har Rh-egenskapen. Särskilt vid förlossning passerar blodkroppar från barnet in i kvinnans blod och kan framkalla överkänslighet hos henne mot Rh-egenskapen, hon blir Rhimmuniserad. Hon själv får inga besvär av detta, men vid följande graviditet kan hennes överkänslighet överföras till fostret som reagerar mot sina egna blodkroppar, vilket kan resultera i missfall eller dödföddhet och även i mer eller mindre svår sjukdom hos det nyfödda barnet. Genom att i riskfallen tillföra ett blodäggviteämne med särskilda egenskaper (gammaglobulin anti-D) omedelbart efter förlossning, kan man numera ofta förhindra Rh-immunisering av kvinnan och på så sätt förebygga skadeverkningar vid senare graviditet. Även vid abortoperation övergår mindre mängder fosterblod i kvinnans cirkulation och kan i enstaka fall framkalla Rh-immunisering. Forskningen har hittills inte givit entydiga svar på viktiga frågor såsom: När under graviditet inträder risk för dylik Rhimmunisering genom abortoperation, är risken större vid sen än vid tidig abortoperation och varierar den med olika operationsmetoder? Socialstyrelsen har rekommenderat förebyggande behandling med gammaglobulin anti-D vid abortoperation efter 12:e graviditetsveckan när det gäller Rh-negativ kvinna som inte är immuniserad. Anledningen till att rekommendationerna tar sikte enbart på operation efter 12:e veckan är dels att ris52

ken för immunisering troligen är lägre vid tidig abortoperation och vid användning av vakuumexaeres, dels att tillgången till och kostnaderna för gammaglobulin anti-D gör det angeläget att läkemedlet i första hand reserveras för kvinnor som är i säkert behov därav. Risken för Rh-immunisering bör alltid uppmärksammas när det gäller abortoperation för Rh-negativ kvinna som inte har fött barn eller inte har varit gravid förut.

3.6 Psykiatriska följdtillstånd 3.6.1 Allmänna synpunkter I facklitteraturen jämförs ofta fynden av olika undersökningar rörande psykiska följdtillstånd efter genomgången abortoperation utan att tillräcklig hänsyn tas till förhållandena i det samhälle, den kultur etc. som kvinnan lever i. Resultaten av t.ex. skandinaviska undersökningar är inte utan vidare giltiga för länder med en annan abortlagstiftning. En restriktiv lagstiftning som förbjuder abort med blott några få drastiska undantag är inte enbart ett uttryck för en sträng normbildning när det gäller kvinnornas skyldighet att finna sig i att graviditet fortsätter och att föda, utan ger också en antydan om normtrycket på de kvinnor som underkastar sig abortoperation trots detta tryck. En restriktiv lagstiftning ger också en selektion såtillvida att inom det psykiatriska indikationsområdet endast de från psykiatrisk synpunkt mest sårbara eller ömtåliga kvinnorna tillåts undergå operation. Resultaten av undersökningar från länder med restriktiv lagstiftning och praxis kan ej heller betraktas som relevanta inom länder med mindre restriktiv lagstiftning och praxis.1 Om det är svårt att jämföra undersökningar från olika länder blir svårigheterna än större när man försöker jämföra den emotionella eller psykiatriska effekten av att föda barn respektive undergå abortoperation. 1

Walter, G.S.: Obstet, G nec. 36 (1970), s. 482. SOU 1971:58

Upplevelsen av att föda ett barn, som båda föräldrarna önskar sig, kan inte jämföras med upplevelsen av att undergå abortoperation, och inte heller är det utan vidare möjligt att jämföra upplevelsen av abortoperation med upplevelsen att behöva acceptera oplanerad graviditet och föda efter avslag på abortansökan. Allmänt anses att man kan räkna med starkare psykisk reaktion efter abortoperation hos de psykiskt mer ömtåliga kvinnorna;1 det blir alltså ett urval av typen att om operation jämförs med förlossning efter avslag, kan man förvänta att de kvinnor som undergått operation skulle reagera mer negativt även under förutsättning att de båda utvägarna skulle vara lika belastade. Reaktionerna på operation respektive förlossning efter avslag kan ej heller jämföras annat än i fråga om utpräglade reaktioner av typen psykisk sjukdom.2 Reaktionen "ångra sig" har ett ojämförligt annorlunda innehåll för den kvinna som ångrar sig sedan hon har fött och har ett barn att ta vård om, än reaktionen har för den kvinna som har undergått abortoperation. En annan svårighet när det gäller att jämföra olika undersökningar är att kvinnorna har opererats under olika förhållanden. Några författare3 hävdar att kvinnan uppnår ett objektförhållande till den individ hon skulle kunna föda och att abortoperation måste följas av en eller annan typ av "sorgarbete" eller ersättningsreaktion för detta. Från den utgångspunkten borde reaktionen efter en operation bli starkare ju längre detta objektförhållande har bestått. Missfall i 2—3:e månaden utlöser också vanligen mindre reaktion än missfall i 7:e månaden. I det senare fallet upplever kvinnan (och mannen) en förlust av något som man redan har hunnit knyta känslor av förväntan till medan tidiga missfall upplevs känslomässigt mindre dramatiskt. I den totala bilden av de belastande faktorerna vid abortoperation ingår inte bara i tidsfaktorn, dvs. hur länge kvinnan hade varit gravid när hon opererades, utan också frågan hur undersökningarna före operationen genomfördes, hur lång utredningstiden var, om anhöriga kopplades in SOU 1971:58

under utredningen osv. Det är sällan möjligt att ur redogörelser för psykiatriska komplikationer efter abortoperation få en klar bild av alla dessa omständigheter. De vid efterundersökningar konstaterade psykiska effekterna av abortoperation för kvinnan kan mätas på olika sätt, t.ex. genom personliga intervjuer eller genom frågeformulär som kvinnan besvarar utan undersökarens medverkan; intervjuerna kan företas olika lång tid efter operationen osv. Undersökarnas egna värderingar och motiv färgar ibland undersökningsresultaten. Belysande för förhållandena är de ryska publikationerna efter 1920 års liberala abortlagstiftning, då entusiastiskt positiva resultat publicerades fram till år 1934, varefter artikel på artikel började publiceras om de fruktansvärda följdtillstånden efter abortoperation; 1935 vidtogs en lagändring i restriktiv riktning av de befolkningspolitiska skäl som då ansågs vara aktuella inför det hotande andra världskriget.4 Det förekommer inte heller så sällan att undersökningsresultat tolkas på olika sätt. Så t.ex. har Ekblad redovisat att i hans undersökning 10% av kvinnorna inte hade några självförebråelser, men tyckte att själva operationen var obehaglig. 14% hade känt självförebråelser av övergående och mild natur, 11 % hade självförebråelser av allvarligare art eller ångrade sig, medan 65 % var helt nöjda även om operationen var ett obehagligt minne. I artiklar med abortkritisk linje refereras dock dessa undersökningsresultat så att 35 % av kvinnorna hade haft ogynnsamma psykiska reaktioner efter abortopera> Walter, G.S.: Obstet. Gynec. 36 (1970), s. 482. Ekblad, M.: Induced Abortion on Psychiatric Grounds. A Follow-up Study of 479 Women. Acta Psychiat. Neurol. Scand. Suppl. 99 (1955). Jfr. Callahan, D.: Abortion: Law, Choice and Morality. London (1970). 2 Jansson, B.: Acta Psychiat. Scand. 41 (1965), s. 87. 3 Deutsch, H.: The Psychology of Women. Volume II; Motherhood. New York (1945). Carpelan, H.: Föredrag Helsingfors 1970, inlämnat för publ. Nord. Psykiat. Tidskrift. 4 Guttmacher, A.F.: J. Mt Sinai Hosp. 21 (1954-55), s. 111. 53

tion.1 På liknande sätt finner man att referat av tidigare undersökningar varierar med referenterna. 3.6.2 Följdtillstånd när operation ej sker

upplevelser beaktas inte heller i författarnas argumentering för en mer restriktiv abortlagstiftning. Hoffmeyer3 fäster uppmärksamheten på att undersökningar beträffande kvinnor, som får tillstånd men inte undergår operation, inte är relevanta i fråga om kvinnor som undergår operation. Höök4 har granskat efterförloppet för 249 kvinnor som 1948 inte fick tillstånd att bli opererade. För 484 kvinnor (11%) avslog dåvarande medicinalstyrelsen detta år ansökan om tillstånd att undergå abortoperation. Av dessa var 303 bosatta inom Stockholm, Stockholms län och Uppsala län; endast 260 av dem kunde av olika skäl komma i fråga för efterundersökningen, men 11 av dem vägrade att delta i undersökningen. Av de 249 kvinnorna hade 213 (86%) fött barn (medan 8 hade fått missfall och 28 hade anlitat andra medhjälpare för att slippa fortsatt graviditet). Vid efterundersökningen (i medeltal 9,2 år efter avslaget) hade 81 % av de kvinnor, som hade fött, själva vården om barnet medan 14 % hade lämnat över det för vård hos andra. 69 % av kvinnorna kunde betecknas som väl anpassade till sin situation och nöjda medan 31 % var missnöjda, även om de i yttre mening hade anpassat sig till situationen. Dålig anpassning noterades oftare bland kvinnor med avvikande personlighet (sjukdom etc.) än bland de friskare (42% resp. 12%). Av samtliga 249 kvinnor hade 73 % anpassat sig till sin situation medan 23 % skulle ha föredragit att de hade blivit opererade.

Frågan om följderna från psykiatrisk synpunkt av att en kvinna som är beredd att undergå abortoperation inriktar sig på eller tvingas finna sig i att graviditet fortsätter har behandlats från olika utgångspunkter av olika författare. Undersökningar i de hänseendena har gjorts både beträffande kvinnor som har fått tillstånd att bli opererade men som inte har undergått operation, och beträffande kvinnor som har nekats tillstånd att bli opererade. Undersökningar har också gjorts beträffande de barn som kvinnor har fött efter det att de nekats tillstånd att bli opererade. Reaktionerna hos kvinnor som har fått tillstånd till men som inte har undergått abortoperation har undersökts bl.a. av Aren och Åmark.2 Undersökningen, som daterar sig från 1950-1952 avser 195 kvinnor. 33 av dem (17 %) fick missfall eller utsatte sig för behandling av osakkunniga (ca 9%), 162 födde. 12 av de kvinnor som födde (7%) adopterade bort barnet eller lämnade det i fosterhem för varaktig vård. 7 barn (5 %) dog när de föddes eller strax därefter. Av de 195 kvinnorna var det 142 som födde och behöll sina barn. 21 % av kvinnorna hade försämrats till sin psykiska hälsa jämfört med när de utverkade tillstånd att bli opererade, 42% var oförändrade och 37% var förbättrade. För de 21 % som hade Till resultatet av undersökningen bör anförsämrats kunde försämringen för ca hälf- märkas att undersökningen avser endast ten av kvinnorna tillskrivas att de hade fött. 1 Författarna har tolkat sina undersökningsSe t.ex. debatten i Brit.Med. J. 1966-67. Brit. resultat så att det i 89 % var berättigat att Med. J. (1966), s. 1342. Kay, D.W.K. & Shapira. kvinnorna inte undergick operation, och för- K.: Brit. Med. J. (1967), s. 299. Enoch, D.M.: Brit. Med. J. (1967), s. 563. Sim, M.: Brit. Med. J. fattarna har också argumenterat för en mer (1967), s. 563. 2 restriktiv abortlagstiftning. I värderingen att Aren, P. & Åmark, C : Läkartidningen, 54 s. 3709. det i endast 11 % skulle ha varit berättigat att (1957), 3 Hoffmeyer, H.: i Smith, D. (ed.) Abortion and kvinnorna hade undergått operation ingår ej the Law. Cleveland (1967), s. 201. 4 en värdering av upplevelserna för de kvinnor Höök, K.: Refused Abortion, a Follow-up Study of 249 Women whose Applications were Resom adopterade bort sitt barn eller lät sig fused by the National Board of Health in Sweden. behandlas av osakkunniga; de kvinnornas Acta Psychiat. Scand. Suppl. 168, 39 (1963). 54

SOU 1971:58

kvinnor som kom så långt som till att inge om tillstånd gjordes våren 1939-1942. ansökan hos medicinalstyrelsen; kvinnor som Undersökningen lades upp med utgångshar varit inne på tanken att undergå opera- punkt från 199 "avslagsärenden" men måste tion men med mindre vilja, mindre möjlig- av olika skäl begränsas till 196 sådana heter eller mindre tålamod att gå igenom ärenden. 68 av de 196 kvinnorna (34,7 %) utredningsförfarandet och som har funnit sig fick missfall eller utsatte sig för behandling i ett fortsatt förlopp finns sålunda inte av osakkunniga. De återstående 128 kvinnorrepresenterade (av de 1 586 kvinnor som na födde och 21 år senare levde 120 av 1948 vände sig till rådgivningsbyrån i Stock- barnen, bland dem 4 tvillingpar. Dessa ungholm fick ca 10% avslag men drygt 1/3 av domar jämfördes med en serie andra ungdodet totala antalet avstod från att inge ansö- mar i samma ålder, utvalda slumpmässigt så kan till styrelsen och opererades ej heller på att det barn av samma kön som fick nästa tvåläkarintyg). Skillnaden mellan Hööks journalnummer vid den förlossningsavdelmaterial av kvinnor som nekats tillstånd till ning där de undersökta barnen föddes, regioperation och Ekblads undersökningsmate- strerades och fick utgöra kontrollmaterial. rial av kvinnor som undergått operation är ej En jämförelse visade att ungdomarna i påfallande stor vad gäller tidigare psykiska undersökningsgruppen i nästan alla avseenstörningar. Av kvinnorna i Hööks undersök- den avvek negativt från ungdomarna i konning hade ca 40 % psykiska störningar redan trollgruppen. Bland de förra iakttogs en före tiden för ansökan medan resten beteck- statistiskt säkerställd större frekvens psykisnas som normala personligheter. För kvin- ka störningar, kriminalitet och asocialt benorna i Ekblads undersökning var förhållan- teende. Det finns anledning att påpeka att dena närmast motsatta, 58 % hade tidigare två faktorer kan ha spelat in i den sämre psykiska störningar och resten betecknades utvecklingen för ungdomarna inom undersökningsgruppen, dels kvinnans (och familsom friska. Den utländska litteraturen när det gäller jens) sämre psykiska tillstånd och sociala undersökningar beträffande kvinnor som förhållanden, dels rester av en känslomässig inte fått tillstånd till abortoperation är spar- störning i relationen kvinna - barn. Höök har följt upp och utvidgat sin sam och även svår att bedöma men hänsyn till olikheterna i rättssystemen och om- tidigare undersökning till att avse även barhändertagandet av de kvinnor som har blivit nen. Hon har försökt att finna en mera gravida utan att vilja föda. De danska under- jämförbar kontrollgrupp än den som Forsssökningar som Hoffmeyer refererar till ger man — Thuwe har använt sig av, nämligen en ungefär samma resultat som Hööks. Från kontrollgrupp snarast av typen social tvilling. England finns en undersökning1 som enligt Det preliminära resultatet tycks visa att det författarna visar att abortoperation förorsa- inte föreligger någon större skillnad vad kade små störningar förutsatt att kvinnan beträffar studieprestationer, social skötsamverkligen ville slippa föda^ medan avslag när het, neurotiseringsgrad etc. mellan ungdokvinnan var beredd att underkasta sig opera- marna i undersökningsgruppen och ungdotion ibland ledde till allvarliga psykiska marna i kontrollgruppen.3 Resultaten av de båda undersökningarna, svårigheter. 1/3 av de kvinnor som födde och behöll barnet hade emotionella svårigheter i Forssmans och Thuwes samt Hööks är inte kontakten med detta. De flesta ogifta kvin- jämförbara, bl.a. därför att Forssmans och nor som fick avslag anlitade andra medhjäl- Thuwes undersökning utgår från "avslagspare eller förhindrade på annat sätt att 1 Pare, CM. and Raven, H.: Lancet (1970), s. graviditet fortsatte. 635. 2 2 Forssman och Thuwe har undersökt 120 Forssman, H. and Thuwe, I.: Acta Psychiat. barn som kvinnor har fött efter det att de Scand. 42 (1966), s. 71. 3 Höök, K.: personligt meddelande. nekats tillstånd att bli opererade. Ansökan SOU 1971:58

ärenden" 1939-1942 och Hööks från sådana ärenden 1948. Man bör räkna med att 1946 års ändringar i abortlagen medförde en ändrad bedömning och beakta att kvinnorna i Forssmans och Thuwes undersökning troligen har haft en tyngre psykisk och social belastning än kvinnorna i Hööks undersökning; efter 1946 torde de sämst ställda inte ha fått avslag i samma utsträckning som tidigare utan blivit opererade. I olika svenska undersökningar belyses även frågan i vilken omfattning som kvinnor efter avslag på ansökan om tillstånd att undergå abortoperation låter sig behandlas av osakkunniga eller själva hindrar att graviditet fortsätter. Undersökningsresultaten varierar. Ottosson och Hultin1 anger frekvensen s.k. illegal abort efter avslag i ett klinikobservationsmaterial och en matchande kontrollgrupp till 20-25 %. Undersökningen avser en grupp kvinnor från samma delar av landet som kvinnorna i Hööks undersökning men avser åren 1954-1956. Höök fann en dylik frekvens på ca 11 %, Lindberg2 fann från 1940-talet en frekvens på ca 10% och Hultgren3 från 1950-talet ungefär samma siffra. Liknande resultat finner man hos Ardn—Åmark. 3.6.3 Följdtillstånd efter abortoperation De psykiatriska följdtillstånden efter abortoperation har studerats och undersökningsresultaten används flitigt i offentliga debatter. I de skandinaviska och anglosaxiska länderna utgör de kvinnor som undergår abortoperation en mer eller mindre skev urvalsgrupp, och av undersökningar från dessa länder är det svårt att dra några slutsatser om hur abortoperation inverkar på kvinnan när hon (och mannen) använder tidig operation som metod för födelsekontroll. Urvalet i de angivna länderna sker bl.a. genom att kvinnor i vissa situationer har svårare att acceptera oplanerad graviditet än de har när de lever under andra förhållanden. Den speciella situationen under vilken kvinnan har blivit gravid kan inverka på hennes reaktion sedan hon har blivit opererad. 56

Oplanerad graviditet kan sätta en ännu icke fast etablerad relation inför ett prov, och att kvinnan underkastar sig operation kan vara resultatet av en besvikelse, som är mer upprörande eller psykiskt belastande än operation i sig själv. Den oftast citerade och utförligaste undersökningen har gjorts av Ekblad. Undersökningen avser 479 kvinnor som opererades på psykiatriska och blandade psykiatriska och sociala indikationer i Stockholm under åren 1949 och 1950. Intervjuerna med kvinnorna ägde rum dels några dagar efter operationen, dels i form av en efterundersökning tidigast 22, senast 54 månader efter operationen. Efterundersökningen utfördes dels som en fri intervju, dels med intelligenstest. Författaren anger olika bakgrundsdata och av intresse är även hans indelning av kvinnorna i friska personer och i personer med olika avvikande personlighetsdrag. Samtliga hade fått tillstånd att bli opererade på indikationer med krav på någon form av psykisk avvikelse eller slitenhet men sedan de hade blivt opererade betecknades 42 % av dem som normala personligheter. De övriga diagnostiska grupperna domineras av de psykastheniska med 19 % och ångestneuroser + tvångsneuroser med 17 %. I sin värdering av kvinnornas reaktioner sådana de tedde sig vid efterundersökningen poängterar författaren att hans egen attityd till abortproblemet kan färga hans bedömning i enlighet med hans förhandsinställning, men att vissa data inte kan misstolkas. Han framhåller också att gränslinjerna mellan olika reaktionsgrupper är oklar. Samtliga kvinnor i undersökningen mindes operationen som något obehagligt, men de flesta var endast nöjda och tacksamma över att de hade sluppit ansvaret att föda; kvinnorna i denna grupp hade inte några psykiska följdtillstånd efter operationen. Författaren in1 Ottosson, J.O. och Hultin, M.: Läkartidningen 59 (1962), s. 1365. 2 Lindberg, B.: Läkartidningen 45 (1948), s. 1381. 3 Hultgren, G.: Nordisk Medicin 62 (1959), s. 1182.

SOU 1971:58

delar kvinnorna i 4 grupper alltefter deras reaktioner

tion kan det vara av intresse att jämföra Ekblads resultat med resultaten av den undersökning som Schmidt har gjort avseende 1. de som var enbart nöjda och hade varit 92 kvinnor vilka samtliga undergått tidig så hela tiden, 65 % operation (bil. 5). Jämförelsen bör givetvis göras med största försiktighet, eftersom 2. de som var nöjda men tyckte att Ekblads undersökning skiljer sig från operationen hade varit obehaglig, 10% Schmidts inte bara ifråga om undersöknings3. de som medgav att de vid vissa tillfällen metod utan framför allt också vad beträffar hade känt självförebråelser, vilka kunde undersökningsmaterialet. Så t.ex. opererades bedömas vara av endast mild eller av de kvinnor som omfattas av Ekblads undersökning på den tid (1949-1950) då bifallsövergående natur, 14 % procenten vid rådgivningsbyrån i Stockholm 4. de som ångrade sig eller hade känt var 40 %; för kvinnorna i Schmidts underallvarliga självförebråelser, 11 % sökning (1966-1967) var siffran 93,2%. Frånsett skillnaderna i urval har den metodik De psykiska följdtillstånd som kunde regi- som Schmidt har använt inte gett besked om streras i form av depressioner eller andra depression e.d. i efterförloppet eller medpsykiska insufficiensreaktioner var alltid gett någon analys av i vad mån som avvikankombinerade med självförebråelser. Depres- de personlighetsdrag kan ha inverkat på sionerna betecknas som milda från psykia- efterreaktionen, osv.; vad som fångas upp trisk synpunkt. 5 kvinnor led av en mera genom de frågeformulär som Schmidt har varaktig och allvarlig nedsättning av arbets- använt är svar på frågan om kvinnan har förmågan, men för 4 av dem berodde arbets- ångrat att hon underkastade sig abortoperaoförmågan troligen mer på de faktorer som tion. hade föranlett dem att underkasta sig operaAv de 9 kvinnor i Schmidts undersökning tion än på operationen. Vidare var i gruppen (ca 10 %) som ombads medverka i undersöknormala personligheter 74 % helt nöjda ningen men som sedan inte gjorde det, kan medan gruppen ångestneuroser och tvångs- några (2-3 %) tänkas ha vägrat sin medverneuroser uppvisade blott 54 % nöjda. Allvar- kan på grund av sina negativa upplevelser i liga självförebråelser var minst representera- samband med eller efter operationen. Bland de i gruppen normala personligheter (6 %) dem som lät sig intervjuas hade 2 kvinnor (ca och högst i gruppen ångestneuroser och 2 %) ångrat sig ofta, 5 hade ångrat sig ibland tvångsneuroser (22 %). Sammanfattningsvis och 5 kvinnor uppgav att de inte hade ångrat konstaterade Ekblad att ju tyngre den psyki- sig men med tillägget "knappast". Det föreatriska indikationen är för abortoperation, faller troligt att de 2 kvinnor, som ångrade desto större risk finns det för negativa sig ofta, har reagerat på ungefär samma sätt följdtillstånd. Ekblad visar också att risken som de kvinnor i Ekblads undersökning för allvarliga självförebråelser är större om (11%) som ångrade sig eller hade känt kvinnan har påverkats av andra (partner eller allvarliga självförebråelser. Om man antar att föräldrar) att avstå från sina möjligheter att de kvinnor i Schmidts undersökning, som föda. inte medverkade i denna på grund av negatiDe kvinnor som omfattas av Ekblads va upplevelser, skulle ha svarat att de ångraundersökning opererades med ettstegsmetod de sig ofta, motsvaras gruppen på 11 % i och flertalet i sena eller mycket sena Ekblads undersökning av en grupp på högst 20:e-24:e veckan) graviditetsstadier och ef- 5 % i Schmidts undersökning. Ekblad finner ter långvarig utredning. För frågan om den i sin undersökning att 65 % av kvinnorna var tid, som kvinnan har varit gravid när hon helt nöjda. Av kvinnorna i Schmidts underopereras, har betydelse för hennes efterreak- sökning anges 85 % ha varit helt nöjda. SOU 1971:58

Ekblads iakttagelse att de kvinnor som hade påverkats av andra att underkasta sig operation ångrade sig i större utsträckning än andra, bestyrks av Schmidts undersökningsresultat. Av 80 kvinnor i undersökningen uppgav 22 att partnerns inställning hade medverkat till att de hade bestämt sig för att hellre undergå operation än föda; 8 bland dem ångrade sig mer eller mindre och 2 kvinnor, som ansåg att maken hade varit initiativtagaren, hade båda ångrat sig, den ena ofta och den andra ibland. De kvinnor som omfattas av Berndtssons undersökning (bil. 5) hade till 77 % gått igenom sen operation med tvåstegsmetod. Undersökningsresultaten är svårtolkade framförallt på grund av att bortfallsprocenten är så hög som 46 % och att 32 % av olika skäl intervjuades per telefon och inte vid personligt sammanträffande. Av de 57 kvinnor som intervjuades personligen var 67 % helt nöjda med att de hade underkastat sig operation. Trots osäkerheten i jämförelser mellan Ekblads, Schmidts och Berndtssons undersökningar förefaller det som om kvinnorna i Berndtssons undersökning ångrade sig i större utsträckning än kvinnorna i Schmidts samt att kvinnorna i Schmidts undersökning hade lättare reaktioner i efterförloppet än kvinnorna i Ekblads undersökning. I utländsk litteratur och i översiktsartiklar finner man siffror på måttliga till svåra skuldkänslor efter genomgången abortoperation i tal som varierar mellan 0-60 %} Niswander och Patterson2 har undersökt reaktionen hos kvinnor som har undergått operation av olika terapeutiska skäl (risk för skada under fosterutvecklingen, medicinska och psykiatriska indikationer). Resultatet blev att 95 % eller, om bortfallsgruppen räknas som negativ reaktion, 90 % av kvinnorna var helt nöjda med sitt val. Anmärkningsvärt är att efterreaktionen hos hälften av de kvinnor som hade underkastat sig operation på grund av risk för skador under fosterutvecklingen (röda hund) betecknas som osäker eller negativ. Gruppen är dock alltför liten (17 kvinnor) för att man skall 58

kunna dra säkra slutsatser av detta förhållande. I övrigt kommer författarna till samma resultat som Ekblad, dvs. att de kvinnor som hade de allvarligaste psykiatriska indikationerna hade de svåraste efterreaktionerna. Pare och Raven3 kommer till liknande resultat. Bland 128 kvinnor i deras undersökning ångrade sig 2, av vilka den ena var allvarligt psykiskt sjuk och den andra undergick operation av hänsyn till psykisk sjukdom hos mannen. I en annan undersökningsserie hos samma författare hade kvinnorna opererats på indikationer av mer somatisk typ. Av 22 efterundersökta kvinnor i denna serie hade 9 depressiva ångerreaktioner. Simon, Senturia och Rothman4 har undersökt 65 kvinnor som hade opererats av olika psykiatriska eller medicinsk-somatiska skäl eller på grund av risk för skador under fosterutvecklingen. Av dem som opererades av psykiatriska skäl anger författarna att 67 % var lättade eller helt nöjda. Motsvarande siffra var bland dem som opererades av medicinsk-somatiska skäl 50 % och bland dem som opererades på grund av risk för fosterskada 38 %. De allvarligaste följdsymptomen förekom dock hos dem som hade undergått operation av medicinsk-somatiska skäl. Underlaget är osäkert för bedömningen av efterreaktionen hos kvinnor som opererats av hänsyn till risk för fosterskada, eftersom de undersökningar som har gjorts avser så få kvinnor, men det förefaller som om denna grupp utgör ett observandum från följdtillståndssynpunkt. Att kvinnan i dessa fall tycks löpa ökad risk för psykiska följdtillstånd kan möjligen bero på att hon påverkas av expertråd till att undergå abortoperation och detta skulle kunna ha samma inverkan som när hon har påverkats därtill av partner eller föräldrar. 1

Simon, N.M. &Scnturia, A.G.: Arch. Gen. Psychiat. 15 (1966), s. 378. Callahan, D.: Se not s. 53. 2 Niswander, K.R. & Patterson, R.J.: Obstet. Gynec. 29 (1967), s. 702. 3 P a r e , C . M . & R a v e n , H . : S e n o t s. 55. 4 Simon, M., Senturia, G. & Rothman, D.: Am. J. Psychiat. 124 (1967), s. 59. SOU 1971:58

Jansson1 har i sin undersökning av psykiatriska följdtillstånd efter abortoperation undersökt ett antal kvinnor som fick så allvarliga följdtillstånd att de måste söka psykiatrisk vård, och jämför denna grupp med ett antal kvinnor som måst söka sådan vård efter missfall eller efter ett osakkunnigt utfört ingrepp samt med frekvensen av psykiska insufficienstillstånd hos kvinnor som har fött. Bland de 34 kvinnor som hade sökt psykiatrisk vård sedan de hade blivit opererade finner han en tidigare vårdfrekvens på 50 % (mot 4 % i Ekblads undersökning). Den psykiatriska komplikationsrisken efter abortoperation för kvinnor som erhållit psykiatrisk vård tidigare befanns ligga på 25 % mot 1 % hos kvinnor som ej erhållit sådan vård tidigare. Sammanfattningsvis kan sägas att de undersökningar, som har gjorts beträffande följdtillstånden, visar att de psykiatriskt sämst ställda är utsatta för en större risk för psykiatriska följdtillstånd efter abortoperation samt att de även uppvisar en sämre anpassning om de inte undergår operation. Psykiatriskt väl ställda kvinnor, som självständigt fattat sitt beslut, syns löpa en liten risk för att få några allvarligare följdtillstånd efter abortoperation. De kvinnor som underkastar sig operation på grund av risk för skador under fosterutvecklingen utgör en observansgrupp; hittills gjorda undersökningar omfattar endast få kvinnor, men det är möjligt att risken för följdtillstånd, om ock av relativt mild natur, här är större.

1 Jansson, B.: Se not s. 53.

SOU 1971:58

4 Födelsekontroll; information och rådgivning

4.1 Inledning För födelsekontrollen har vårt samhälle länge litat till den kristna sedelärans tabubeläggning av sexuallivet för annat än barnalstring. Under generation efter generation har den kyrkliga uppfattningen om tukt och sedlighet upprätthållits. Förbuden på det sexuella området har varit talrika och uppfattningen att människorna skall klara födelsekontrollen genom att avhålla sig från samlag har varit utbredd ända in i modern tid. En omsvängning skedde på 1930-talet. Vid 1929 års riksdag väcktes likalydande motioner av Kerstin Hesselgren (1:102), Olivia Nordgren och Agda Östlund (11:202) om att riksdagen skulle begära hos Kungl. Maj:t att åtgärder vidtogs för att människorna skulle fä undervisning och upplysning i sexuella frågor. I motiveringen för sin hemställan var motionärerna inne på abortfrågan och i särskilda motioner (1:103 och 11:203) ville de fä en utredning till stånd om inte strafflagen behövde ändras i de delar som den dels förbjöd försäljning av och upplysning om preventivmedel till allmänheten (18 — kap. 13 §), dels förbjöd abort (14 kap. 26 och 27 §§). Motionerna föranledde inte några åtgärder från riksdagen. Betydelsen av sexualupplysning och preventivinformation för en födelsekontroll utan att kvinnan skulle behöva riskera sin hälsa genom att utsätta sig för abortingrepp underströks av

I

befolkningskommissionen. I sitt betänkande i sexualfrågan (SOU 1936:59) lade kommissionen fram detaljerade förslag till en allmän sexualupplysning för barn, ungdom och vuxna, till preventivinformation även för ungdom och till individuell rådgivning för vuxna i fråga om preventivteknik. Förbudet mot att sälja och upplysa om preventivmedel upphävdes 1938; bruket av kondom torde då ha varit ganska allmänt spritt, i synnerhet inom de socialt och ekonomiskt bättre ställda grupperna i samhället. Sedan preventivmedel släpptes fria har den traditionella förbudspolitiken kommit alltmer i bakgrunden. För födelsekontrollen har samhället i stället understött i första hand sexualupplysning och preventivrådgivning. 1942 infördes sexualundervisning i skolorna. Undervisningen blev obligatorisk 1956. Sexualupplysning för vuxna har understötts inom folkbildningsarbetets ram. Sedan 1940-talet har preventivrådgivning ägt rum inom mödravården. 1956 upptogs uttrycklig föreskrift om att sådan rådgivning skulle ingå bland mödravårdens uppgifter. För närmare upplysningar om utvecklingen under 1940- och 50-talen hänvisas till betänkandena av 1941 års befolkningsutredning (SOU 1944:51) och 1950 års abortutredning (SOU 1953:29).

SOU 1971:58

4.1.1 Nuläget Av vad som anfördes tidigare (2.1.4) är det tydligt att människorna i vårt land uppnår födelsekontroll utan att avstå från samlag. Det är också tydligt att kontrollen nås nästan helt och hållet med hjälp av förebyggande metoder (inklusive p-piller och spiral). Bland de uppskattningsvis 300 0 0 0 - 4 0 0 000 födelser som förhindrades 1969 var det högst 20 000 och troligen färre som undveks genom abortingrepp; ca 14 000 kvinnor opererades med stöd av abortlagen och ett okänt antal kvinnor — troligen högst ca 6 000 och sannolikt betydligt färre - hindrade på annat sätt sin graviditet från att fortsätta. Dessa ca 20 000 förhindrade födelser ryms m. a. o. inom en felmarginal i planeringen på omkring 5 %. I det hänseendet befinner sig Sverige i en gynnsam situation i förhållande till andra länder.

Situationen framgår av följande tabeller. I tab. 1 bygger siffrorna beträffande det totala antalet graviditeter, som hindrades att fortsätta med och utan stöd av lagen i respektive länder, på uppskattningar som i sin tur baserats på mer eller mindre tillförlitliga sociologiska, demografiska och sjukvårdsstatistiska data. Fastän man givetvis inte får tillmäta de enskilda sifferuppgifterna någon avgörande betydelse, kan dock en del tendenser av vikt utläsas vid jämförelse mellan de olika länderna i tabellen. En rätt tydlig skillnad i frekvens framkommer mellan å ena sidan länder där den romersk-katolska sedeläran är normerande och, å andra sidan, länder som de skandinaviska och anglosaxiska, där sedeläran inte förbjuder antikonceptionella åtgärder för födelsekontroll (jfr. 2.1.2). Också bland länderna med antikonceptionella traditioner har Sverige en av de allra lägsta siffrorna. I tab. 2 tyder

Tabell l Land

Argentina Australien Belgien Chile Colombia Danmark Finland Frankrike Italien Norge Storbrittannien Uruguay USA Västtyskland Östtyskland Österrike Sverige

Invånarantal 3 (milj.)

Födelsetal 3 lev. födda 1 000-tal

3 Avbrutna graviditeter per 1 000 inv.

Uippsitauai an VU) tusental

per 1 000 inv.

23,3 11,8 9,6 9,1 19,2 4,8 4,7 50,0 52,4 3,8 55,1 2,8 199,1 57,7 16,0 7,3

518 229 146 283 670 81 77 841 940 67 962 61 3 521 944 237 127

22,3 19,4 15,3 30,9 34,9 16,8 16,6 17,0 18,1 17,6 17,5 21,7 17,8 17,2 14,8 17,4

22 500b 3-7 40-80b 35-200c 4-21 1 0 0 - 2 0 0 b 11-22 b 150 8 13-22d 3-5 23 e 5 3 0 0 - 1 200 c 6-24 c 3-17 150-900 Siffror ej tillgängliga 90-250c 2-5 150 b 54 b 300-2 000 2-10 1 000° 17 100-150b 6-9 100-300c 14-41

7,9

15,4

per 100 födda 96 17-35 24-137 35-70 22 16-27 30 36-143 16-95 9-26 248 9-57 106 42-63 78-235 16

Anm. Siffrorna i tabellen avser 1967. 3 United Nations Demographic Yearbook 1969, New York (1970). b Klinger, A., "Demographic Aspects of Abortion" i Proceedings of the London Conference of the International Union for the Scientific Study of Population 1969, vol. 2 (1971). c Hubinont, P.O. i Abortion in a Changing World, vol. 1, Col. Univ. Press, New York (1970), s. 325 ff. d Betäckning om adgang till svangersskapsafbrydelse, Köpenhamn (1969). e Lahti, R., stencil med beräkning av kriminella aborter i Finland (1966). SOU 1971:58

siffrorna på antalet registrerade abortoperationer i länder med en mer liberal abortlagstiftning på att de skandinaviska länderna har hållit sin frekvens relativt låg även under de senaste årens stegring. Att det är så förhållandevis få kvinnor i Sverige som underkastar sig abortoperation och åtskilligt färre som anlitar osakkunniga medhjälpare för att hindra att graviditet fortsätter, sammanhänger med att den angivna omsvängningen i den officiella politiken när det gäller födelsekontrollen hos oss skedde så pass tidigt som redan på 1930talet. Utan den medvetna satsningen från samhällets sida under åtskilliga år på upplysning i stället för mörkläggning av sexuallivet och på stöd för användningen av skyddsmedel samt, inte minst, en ekonomisk standard som har tillåtit import och förbrukning av sådana medel, är det inte heller troligt, att den svenska kvinnan skulle ha varit så skonad som hon i dagens läge är i jämförelse med kvinnorna i andra länder. 4.1.2 Behovet av ökade insatser frän samhällets sida Att abortfrågan hos oss, tack vare upplysningen och tillgången till skyddsmedel, inte längre är ett folkhälsoproblem och är reduce-

rad till en marginalfråga från födelsekontrollsynpunkt, förtar inte abortfrågan dess allvarliga karaktär. Den enskildes behov av sexuell samvaro erkänns numera som självklart av de flesta människor. Att han eller hon inte skulle ha rätt att tillfredsställa det behovet, är en tanke som flertalet ställer sig främmande inför. Att sexuell avhållsamhet skulle ha ett egenvärde är en uppfattning, som av SIFO:s undersökningsresultat att döma omfattas av en minoritet inom befolkningen. Under de förhållandena är födelsekontroll en så viktig angelägenhet, att samhället ansvarar för att den enskilde får tillgång till andra metoder att bestämma över fortplantningen än att avstå från samlag. Samhället ansvarar också för att metoderna är ofarliga för honom. Det ansvaret har samhället rimligtvis gentemot bägge könen. I lika hög grad som männen har kvinnorna ett berättigat anspråk på att bestämma över fortplantningen med metoder som är ofarliga för dem. Lika litet som steriliseringsoperation är abortoperation en ofarlig metod för födelsekontroll, utan innebär tvärtom påfrestningar som fordrar sjukhusvård och leder till sjukskrivning. Att, som skedde under 1970, ca 16 000 kvinnor underkastade sig abortoperation för att undgå följderna av samlag, är ett exempel

Tabell 2 Land

Invånarantal (milj.)

Födelsetal

Avbrutna graviditeter (antal rapporterade abortoperationer)

v- födda 1 000-tal

~~ per 1 000 inv.

tusental

per 1 000 inv.

per 100 födda

lc

Bulgarien Danmark Finland Japan Jugoslavien Norge Polen Storbrittannien a Tjeckoslovakien Ungern

8,3 4,8 4,7 99,9 19,9 3,8 31,9 48,4 14,3 10,2

125 81 77 1936 390 67 520 819 216 149

15,0 17,2 16,6 19,4 19,5 17,6 16,3 17,5 15,1 15,6

98,2 6,3 5,6 748,4 210,9 5,1 146,1 37,7 96,4 187,5

12 1 1 7 11 1 5 1 7 18

79 8 7 39 54 7 28 5 45 126

Sverige Sverige (1969)

7,9 8,0

121 108

15,4 13,5

9,7 14,0

1 2

8 13

Anm. Siffrorna i tabellen avser 1967, då ej annat a a April 1968-april 1969. 62

SOU 1971:58

på att bördan av födelsekontrollen är ojämnt fördelad mellan könen (undersökningar angående användningen av preventivmedel redovisas i bil. 3 under 4). Människornas behov av en saklig upplysning på sexuallivets område och om kontrollmetoderna är inte tillräckligt tillgodosett. Den enskilda människan måste ha både rätt till sexuell intimitet utan rädsla för barnalstring och möjlighet att planera föräldraskap utan att behöva riskera sin hälsa. För att detta skall kunna ske måste samhället på ett mera effektivt sätt än hittills tillgodose behovet av upplysning och underlätta födelsekontroll genom skydd mot oplanerad graviditet. 4.2 Pågående reformarbete Att samhället bör öka sina insatser för att förmedla upplysning och kunskaper om sexuallivet samt ge en saklig preventivinformation, och att samhället bör ställa större resurser till förfogande för att den enskildes behov av individuell preventivrådgivning skall kunna tillgodoses, har framhållits från flera håll under senare år. Sedan riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, i maj 1966 hos Kungl. Maj:t begärde utredning om en utbyggnad av preventivrådgivningen inom mödravårdens ram, har socialstyrelsen i skrivelse den 17 januari 1968 till Kungl. Maj:t lagt fram ett omfattande program för åtgärder i fråga om informationsverksamheten och den individuella rådgivningen. När det gäller informationsverksamheten framhåller styrelsen, att sexualundervisningen i skolan bör utökas så att tonårsungdomen får en bättre vägledning i preventivteknik än den får med nuvarande undervisning; föräldrarna bör på de sedvanliga informationskanalerna - föräldramöten, upplysningsskrifter från skolöverstyrelsen och skolstyrelserna m. fl. - hållas underrättade om vad den utökade undervisningen innebär. Frågor som gäller sexualundervisningen i skolan och samhällsinformationen inom upplysningsarbetet för ungdomen utreds av USSU. Utredningen har låtit kartlägga kunskapsnivån i sexuella frågor hos elever i SOU 1971:58

grundskola och i gymnasium (Sexualkunskapen på grundskolans högstadium I, SOU 1969:8 och II, SOU 1969:44, Sexualkunskapen på grundskolans låg- och mellanstadier, SOU 1970:39 samt Sexualkunskapen i gymnasiet, SOU 1969:28) och har lagt fram ett preliminärt förslag till del av ny lärarhandledning för sexualundervisningen.1 När det gäller informationsverksamheten utanför det allmänna skolväsendet framhåller socialstyrelsen i nyssnämnda skrivelse, att en saklig och ingående sexual- och preventivupplysning bör lämnas till allmänheten i större omfattning än som har skett, varvid bl. a. massmedia bör användas. För att få en uppfattning om riktlinjerna för en upplysningsverksamhet i större skala och kännedom om hur preventivinformation lämpligen bör kunna meddelas även inom hälso- och sjukvårdsorganisationernas ram, föreslår styrelsen att försöksverksamhet anordnas inom de större sjukhusen med modern informationsteknisk utrustning, såsom intern television och film. Program för televisionsavsnitt, antingen som spelfilm eller tecknad film, bör utarbetas om olika skyddsmedel, hur de används, deras fördelar respektive nackdelar, tillförlitlighet m. m. Programmen kan lämpligen inledas genom personlig introduktion av läkare och bör visas inom den gynekologiska vårdenheten för såväl patienterna som deras män. Styrelsen pekar också på att lämpligt upplysningsmaterial för allmänheten bör utarbetas. Detta bör kunna göras av en arbetsgrupp inom styrelsen, samt dess hälsovårdsupplysningsdelegation (HVUD) i samarbete med RFSU. Det kan nämnas att en försöksverksamhet som den av styrelsen skisserade är i gång vid regionsjukhuset i Linköping. Vad beträffar den individuella rådgivningen understryker socialstyrelsen behovet av personalförstärkning inom i första hand mödrahälsovården. För att öka tillgången på sakkunnig personal bör utbildningen av sådan personal intensifieras och kurser i 1 Sexualitet och samlevnad, fakta och synpunkter för sexualundervisningen (1971)

ämnet preventivrådgivning anordnas i större utsträckning än hittills. Kurserna bör ordnas vid kvinnoklinikerna på centrallasaretten där gynekologisk expertis finns. Läkare inom mödrahälsovården som anser att han saknar tillräcklig utbildning på preventivteknikens område bör genom sjukvårdshuvudmannens försorg fä tillfälle till vidareutbildning genom sådana kurser. Kurserna bör stå öppna också för läkare inom den privata sektorn; industriläkare och privatpraktiserande läkare bör med tillräcklig utbildning pä området kunna utöva rådgivningsverksamhet. Även barnmorskor och vissa sjuksköterskor i öppen vård bör få kompletterande undervisning, framhåller styrelsen. En särskild arbetsgrupp inom socialstyrelsen har tillsatts för att utreda hur preventivrådgivningen lämpligen bör inordnas under hälso- och sjukvården i administrativt hänseende och vilka åtgärder som bör företas för en bättre service på området. Arbetsgruppen beräknas komma med förslag i dessa frågor inom kort. Även kostnadsfrågan när det gäller födelsekontrollen - för den enskilde såväl som för samhället - är under utredning i vissa delar. I maj 1966 anhöll RFSU i skrivelse till den då arbetande sjukförsäkringsutredningen att frågan skulle prövas, om inte kostnader för preventivmedelsrädgivning borde kunna ersättas enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Ärendet överlämnades till socialstyrelsen för vidare handläggning. I brev 29.5.1969 har Kungl. Maj:t gett styrelsen i uppdrag att utreda utvecklingen i första hand av hälsoundersökningar, men också av annan förebyggande hälsovård, och att i samråd med riksförsäkringsverket överväga avgränsningen av de sjukvärdsåtgärder som ersätts från den allmänna försäkringen. Sä sent som vid årets riksdag har i motion (1971:349) väckts frågan om ersättning från den allmänna försäkringen för anskaffande av p-piller m. m. 4.3 De nuvarande formerna för individuell rådgivning Det är i huvudsak inom två vårdgrenar, som statsmakterna genom bidrag till sjukvårds64

huvudmännen har försökt att få människors behov av individuell vägledning och rådgivning i fråga om förebyggande födelsekontroll tillgodosett - inom mödrahälsovården (se 5.3.1) och den försöksvis anordnade familjerådgivningen (5.3.2). Enligt normalreglementet för mödra- och barnhälsovården omfattar mödrahälsovården inte bara förvård och eftervård utan också preventivrådgivning (7 §) och sådan rådgivning bör även lämnas vid särskilda för ändamålet anordnade mottagningar där så är lämpligt (11 §). Rådgivningen meddelas kostnadsfritt. I de bestämmelser som gäller görs inte skillnad mellan könen, men i praktiken är rådgivningsverksamheten riktad uteslutande till kvinnor. Mödrahälsovården är väl utbyggd över landet, men när det gäller att tillgodose allmänhetens behov av individuell vägledning i preventivteknik, har socialstyrelsen i den skrivelse till Kungl. Maj:t som nämndes förut framhållit, att de flesta mödravårdscentraler i sin nuvarande utformning inte har möjlighet att ta hand om sådan verksamhet i större skala. Det största hindret utgörs av bristen på resurser, särskilt på personalsidan. Att det finns möjlighet att få preventivrådgivning kostnadsfritt på mödravårdscentralen har knappast heller trängt in i det allmänna medvetandet. Den rådgivning som förekommer meddelas i huvudsak till kvinnor som kommer på återbesök sedan de nyss har fött barn. Den försöksvis anordnade familjerådgivningen fungerar primärt som en social verksamhet med inriktning på att behandla relationsproblem av olika slag och den preventivrädgivning som meddelas inom denna vårdform är av relativt begränsad omfattning. Den nuvarande aborträdgivningen fungerar inte heller som förmedlingsorgan åt allmänheten av vägledning i fråga om förebyggande födelsekontroll. 1 någon omfattning meddelas preventivrädgivning även vid kvinnoklinikerna. De kvinnor som har vårdats på kliniken i anledning av att de har fött barn får sällan den servicen, men kan i gengäld anlita mödrahälsovården. De kvinnor som har gått igenom abortoperation brukar få tid för SOU 1971:58

återbesök på kliniken och får då anlita den för att få råd om preventivmedel. I övrigt torde rådgivningsverksamheten vid kvinnoklinikerna numera vara av tämligen blygsam omfattning. Preventivrädgivning förekommer också vid två kliniker som drivs av RFSU, en i Stockholm och en i Göteborg. Överhuvudtaget gäller, att den enskildes möjligheter att utan större omgång få råd och anvisningar om lämpliga metoder för födelsekontroll är mycket olika i olika delar av landet, och att människorna i de större städerna har något bättre möjligheter därtill än de som bor i landets övriga delar. 1 sammanhanget kan nämnas, att Malmöhus läns landsting vid lasarettet i Lund driver en byrå för sexualrådgivning där kostnadsfri preventivrådgivning meddelas. De privatpraktiserande läkare som tillhandagår med rådgivning är i huvudsak bosatta i de större eller medelstora städerna. 4.4 Kommittén I fråga om viljan och målsättningen från samhällets sida att underlätta för individen att bestämma över fortplantningen och planera föräldraskap, torde det inte råda någon tvekan. Med den utveckling som har skett på preventivteknikens område under de senaste åren, har efterfrågan allt mer kommit att koncentreras kring de högeffektiva metoder för födelsekontroll som kvinnan använder, dvs. i första hand p-piller och även spiral. Härigenom ställs avsevärt större krav pä preventivrädgivning än tidigare. Till skillnad mot kondom och i viss mån pessar ställer användningen av dessa skyddsmedel anspråk på fortlöpande och högt kvalificerad medicinsk service. Enligt de råd och anvisningar som socialstyrelsen1 har meddelat bör receptförskrivning av p-piller föregås av gynekologundersökning och kvinnor som använder metoden bör stå under fortlöpande gynekologisk kontroll. För att få spiral inlagd måste kvinnan på motsvarande sätt ha tillgäng till läkare. Som nämndes tidigare (2.1.4) använde sig SOU 1971:58 5

ca 400 000 kvinnor i vårt land av p-piller under 1969. Med den utveckling som har skett befinner sig samhället i en situation, där de resurser som är avdelade för att tillgodose behovet av skyddsmedel har visat sig inte räcka till. Kvinnor som har skrivits ut från sjukhus efter att ha fött barn eller att ha blivit opererade för abort har, när det utskrivna receptet på p-piller löpt ut, svårigheter att få detta förnyat. Kvinnor vänder sig till närmaste kvinnoklinik, ibland på flera mils avstånd, och får besked om att väntetiden är en, två eller tre månader. Även för den mest företagsamma kan det vara svårt att få tillgång till privatpraktiserande gynekolog. Därtill kommer att de flesta tvekar inför de kostnader som är förenade med besök hos privatpraktiserande läkare. Många kvinnor känner oro inför val av preventivmetod. Särskilt information i massmedia om biverkningar, som i undantagsfall kan vara förenade med p-piller, har haft betydelse härvidlag. Andra kvinnor är allmänt desorienterade och har svårt att realisera sina eventuella planer på att skaffa skyddsmedel av något slag, samtidigt som de lever i ständig oro för att bli gravida osv. I realiteten har kvinnan sålunda snarare hinder att övervinna för att få skyddsmedel än hon erbjuds hjälp att skydda sig mot graviditet; att behovet av individuell vägledning i fråga om preventivteknik inte är tillräckligt tillgodosett kan avläsas ur statistiken över antalet kvinnor som underkastar sig abortoperation. Genom de radikalt ändrade villkoren för födelsekontroll under senare år har också bristen på en organiserad preventivrådgivning för män blivit märkbar; mannen från den yngre generationen efterlyser säkrare preventivmetoder även för egen del. Bland de ökade insatser från samhällets sida som behövs för att trygga individens rätt till sexuell samvaro utan rädsla för barnalstring spelar den allmänna informationen en betydelsefull roll. De åtgärder som socialstyrelsen har föreslagit i den tidigare 1

Meddelanden från socialstyrelsen nr 1 (1968): Råd och anvisningar angående oral antikonception. 65

nämnda skrivelsen till Kungl. Maj:t (se 4.2) der för rådgivning i den omfattning som de bör också vidtas snarast. Det är väsentligt att ombesörjer för närvarande. Genom gränsupplysningsverksamheten drivs fortgående dragningen har samhällets insatser för att och uppmuntrar användningen av förebyg- underlätta den förebyggande födelsekongande metoder, så att ännu fler människor trollen kommit att släpa efter på ett sätt som utnyttjar den kunskap de redan har på kan ställa kvinnan i en brydsam situation, området. Lika väsentligt är att den upplys- särskilt om hennes ekonomiska resurser är ning som meddelas är så ingående och saklig begränsade, och som illa rimmar med hennes som möjligt, så att den klargör de olika egen ansvarskänsla och hennes insikt om metodernas fördelar och nackdelar, att olika vikten av att hon planerar sitt födande (jfr. metoder ofta med fördel kan användas i 2.1.4). På grund av samma gränsdragning är olika samlevnadssituationer eller i skilda kvinnan inte heller berättigad till återbäring åldrar och att metoderna ger individen större från försäkringskassan, såframt hon inte kan rubriceras som sjuk. Det råder emellertid trygghet ju mera konsekvent de används. När det gäller att tillgodose behovet av knappast någon tvekan om att gränsdragindividuell vägledning i preventivteknik och ningen har kommit att te sig ohållbar när det kvinnans efterfrågan på medicinsk service för gäller preventivrådgivning; för de flesta mänfödelsekontroll står samhället i dagens läge niskor är familjeplaneringen så viktig, att med otillräckliga resurser, och de begränsade medicinsk service för ändamålet uppfattas resurser som finns tillgängliga är dessutom som en rättighet. Samhället bör därför öka inte särskilt väl samordnade. Organiserade sina insatser så att utbudet av läkarhjälp i mottagningar i samhällets regi, som genom bättre mån än hittills motsvarar den enskilannonsering och uppgifter i telefonkatalog des efterfrågan på ofarliga metoder för m.m. utåt uppträder så att var och en som födelsekontroll. Vad som är mest väsentligt för att vill ha råd om preventivmedel vet var och när han eller hon kan få sådan rådgivning, är det förbättra servicen på området är att sjuksålunda ont om. Att människorna ännu i så vårdshuvudmännen avdelar ett tillräckligt pass stor omfattning är hänvisade att söka antal läkartimmar för preventivrådgivning råd och hjälp inom den privata sektorn när och att allmänheten underrättas om att den det gäller förebyggande födelsekontroll sam- har rätt att ta dessa i anspråk. Den tidigare manhänger bl. a. med den gräns som av nämnda arbetsgruppen inom socialstyrelsen tradition dras mellan sjukvård, å ena, och kommer att lägga fram förslag om i vilka administrativa former som rådgivningen förebyggande hälsovård, å andra sidan. Gränsdragningen, som ursprungligen har lämpligen bör tillhandahållas. Mest praktiskt föranletts av strävanden att inte binda är det enligt kommitténs mening om sjuksamhället till övermäktiga kostnader, upp- vårdshuvudmännen i det hänseendet bygger rätthålls i sjukvårdslagen, i lagen om allmän på den redan etablerade organisation som försäkring, i läkarvårdstaxor osv. Sålunda är mödra- och barnhälsovården utgör (jfr. unsjukvårdens huvudmän — landstingskommun der 5.8.5.2) och att de särskilda mottagoch i vissa fall primärkommun - inte ningar som omtalas i normalreglementet skyldiga att svara för vad som är att anse kommer i gång. Oavsett den organisatoriska som enbart förebyggande eller hälsovårdande uppbyggnaden, är det önskvärt att mottagåtgärder och eftersom preventivrådgivning ningarna i varje fall lokalmässigt inte är räknas höra till den förebyggande vården, sjukhusbundna; särskilt för yngre människor ingår det inte bland deras skyldigheter att ter det sig egendomligt att behöva gå på sörja för sådan rådgivning. De bidrag som sjukhus för att skaffa preventivmedel. Motstatsmakterna lämnar huvudmännen för att tagningarna bör stå öppna för både män och stödja och underlätta användningen av pre- kvinnor och det är önskvärt att de även står ventivmedel täcker inte heller deras kostna- till tjänst med kvällsmottagning någon gång i 66

SOU 1971:58

veckan. Ökade insatser för att preventivrådgivning skall bli mera lättillgänglig än den är för närvarande bör göras inte bara inom den öppna vårdsektorn; de kvinnor som vårdas på kvinnoklinik i anledning av att de har fött barn bör ha möjlighet att få rådgivning redan på kliniken, om de vill det, lika väl som de kvinnor som har blivit opererade för abort bör kunna lita till kliniken för att få vägledning i preventivteknik. Att samhällets åtaganden beträffande omsorgen om människors hälsa har begränsats till sjukvård i traditionell mening, har när det gäller födelsekontrollen lett till en - för samhället och i synnerhet för kvinnan egendomlig prioritering kostnadsmässigt sett. Kvinnan opereras för abort utan kostnader för henne, men får betala om hon vill skaffa skyddsmedel. All preventivrådgivning som lämnas i samhällets regi bör i stället tillhandahållas utan kostnad för den enskilde, oavsett om den lämnas inom mödra- och barnhälsovården, inom familjerådgivningen, på kvinnoklinik, på tjänsteläkarmottagning, vid vårdcentral e. d. De kostnader som sjukvårdshuvudmännen åsamkas genom att tillhandahålla fri rådgivning bör staten bidra till genom ökat anslag för bidrag till viss hälso- och sjukvård. Det är också rimligt att samhället prövar sina möjligheter att ställa ytterligare resurser till förfogande för att stödja kvinnan och bidra till att bördan av födelsekontrollen blir mera jämnt fördelad mellan könen. Sålunda bör de ekonomiska konsekvenserna utredas snarast av att utgifter för besök hos privatläkare för preventivrådgivning berättigar till återbäring frän försäkringskassan. Den nuvarande situationen är inte tillfredsställande när det för den enskilda läkaren måste bli en samvetsfråga vid t.ex. utskrivning av sjukdom (och medger läkemedelsrabatt) eller gäller skyddsmedel (ej läkemedelsrabatt). De kostnader som den enskilde, man som kvinna, bär för födelsekontrollen är icke obetydliga och utgifterna är kännbarare ju lägre inkomsten är. Frågan om samhällets möjligheter att här lämna ekonomiskt stöd bör enligt kommitténs mening utredas. SOU 1971:58

5 Samhällsstödet vid graviditet och föräldraskap

5.1 Familjestödets framväxt 5.1.1 Den ideologiska bakgrunden En medveten familjepolitik började bedrivas i vårt land först under senare delen av 1930talet. Utgångspunkten för den familjepolitiska aktiviteten var de låga födelsetalen vid mitten av 1930-talet och syftet var framför allt att öka nativiteten. Efter förslag främst av 1935 års befolkningskommission genomfördes en rad åtgärder för att underlätta familjebildningen och förbättra barnfamiljernas levnadsvillkor. Redan innan dessa reformer hunnit omsättas i praktiken hade födelsetalen visat en viss uppgång. Med krigsutbrottet sjönk födelsetalen åter och 1941 års befolkningsutredning tillsattes för att fullfölja reformarbetet. Motiven för utvidgat barnstöd kunde enligt befolkningsutredningen delas upp på tre huvudgrupper: befolkningspolitiska skäl som borde syfta till att motverka folkminskning rättviseskäl som innebar att man strävade efter att ge barnlösa och barnrika samma standard socialpolitiska skäl som innebar att man skulle garantera alla medborgare en minimistandard. Barnen skulle alltså garanteras en standard som var nödvändig för att uppväxtförhållandena skulle vara tillfredsställande. Utredningen ansåg att det gällde att 68

"eftersträva att undanröja de hinder av materiell natur, som för närvarande avhälla alltför många familjer att skaffa sig önskvärt antal barn". Genom denna valfrihetsmotivering hade utredningen i viss mån avlägsnat sig från 1930-talets resonemang om behovet av folkökning, även om uttalandet innehåller glidningar mellan vad som är önskvärt antal barn ur den enskilda familjens synpunkt och vad som är det ur samhällets synpunkt. Utvecklingen till ett svagare intresse för de rent befolkningspolitiska motiven är märkbar även i propositionen om allmänna barnbidrag till 1947 års riksdag. Familjestödets betydelse ur abortförebyggande synpunkt betonades starkt av 1950 års abortutredning. De befolkningspolitiska frågorna kom tillbaka i diskussionen vid 1950-talets mitt. 1954 års familjeutredning ansåg att en intensifierad familjepolitik var påkallad från befolkningspolitiska synpunkter i lika hög grad som under 30-talet. Utredningen betonade emellertid främst penningvärdeförsämringen och de betydande skillnaderna i konsumtionsnivå och arbetsbelastning mellan hushall med barn och hushåll utan barn. Under de senare årens diskussioner har rättvise- och valfrihetsargumenten varit de dominerande. 1962 års familjeberedning har betraktat stödet till barnfamiljerna främst som en fråga om jämlikhet mellan såväl SOU 1971:58

barnlösa och barnfamiljer, som mellan barnfamiljerna inbördes. Vid sidan härav pekade familjeberedningen också på valfrihetssynpunkterna. "Att göra valfriheten fullständig innebär att ge familjerna ekonomisk trygghet för det barnantal de väljer, även om det blir större än normalfamiljens. Likaså att låta kvinnan slippa välja mellan barn och yrke, utan göra det möjligt för henne ett både/och som kan tillfredsställa henne både som kvinna och individ." Familjepolitiska kommittén (direktiv se Riksdagsberättelsen 1965:536) ansluter sig också till rättvise- och valfrihetsmotiv för samhällets stöd till barnfamiljerna. De befolkningspolitiska synpunkterna tillmäter kommittén mindre betydelse. Under senare år har könsrollsdebatten i Sverige intensifierats och kommit att få ett delvis nytt innehåll. Från att tidigare ha präglats huvudsakligen av synpunkten att kvinnan skall ha valfrihet att välja mellan hem och yrke, har även uppfattningen, att en förutsättning för jämställdhet mellan könen är att kvinnan blir ekonomiskt självständig, kommit att dominera debatten. Krav har rests på att äktenskapet som "försörjningsinrättning" skall försvinna och att kvinnan skall få samma möjligheter till utbildning och yrkesverksamhet som mannen. Kraven innebär att mannens roll förändras, eftersom kvinnans åtagande utanför hemmet gör att han får ökat ansvar för barnens vård och fostran samt för hemarbetet. Detta menar man är positivt inte minst för barnen som ges möjlighet till ökade och icke-traditionella kontakter med fadern. De dubbla rollerna för både man och kvinna är emellertid ännu långtifrån accepterade. Att kvinnan skall kunna välja mellan hem och yrke, åtminstone när det finns småbarn i familjen, finns fortfarande kvar som huvudsaklig målsättning. Från den utgångspunkten har man sett det som en jämlikhetsåtgärd att jämställa hemmarollen och yrkesrollen i första hand för hennes del.

SOU 1971:58

5.2 Kontantstöd 5.2.1 Allmänna barnbidrag Det centrala i samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna är de allmänna barnbidragen som infördes 1948. Bidragen ersatte då de tidigare barnavdragen vid beskattning. Barnbidragen utgår för alla barn under 16 år och betalas ut till den som har vårdnaden om barnet. Om barnet vårdas gemensamt av föräldrarna, utgår i regel bidraget till modern. Bidragets storlek är 1 200 kr per barn och år. Någon inkomstprövning förekommer inte och bidragen är skattefria. Bidragsbestämmelserna återfinns i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag (ändrad senast 1970:146). Familjepolitiska kommittén utreder frågan om ett vårdnadsbidrag för familjer med små barn. Utredningsarbetet beräknas fortgå under hela år 1971. 5.2.2 Förlängt barnbidrag och studiehjälp Det allmänna barnbidraget upphör när barnet fyller 16 år. Många ungdomar fortsätter emellertid sin skolgång och för dem finns ett statligt studiestöd. Det förlängda barnbidraget utgår till ungdomar över 16 år som går i grundskola eller motsvarande. Bidraget är inte inkomstprövat och utgår med 100 kr i månaden dock inte under ferierna (3mån). För ungdomar mellan 16 och 20 år som studerar vid bl. a. gymnasier, yrkesskolor, fackskolor och folkhögskolor utgår studiestödet i form av studiehjälp. Grundstommen utgörs av ett studiebidrag på 100 kr i månaden. De som inte kan gå i skola på hemorten kan få antingen inackorderingstillägg eller resetillägg. Dessa bidrag är inte inkomstprövade. Om den studerandes och hans föräldrars sammanlagda beskattningsbara inkomst inte överstiger 20 000 kr per år utgår ett inkomstprövat tillägg till studiebidraget. Dessutom kan studerande som är i behov 69

av studiekredit enligt vissa regler få borgensfria studielån som löper med ränta. Studiestödet för elever över 20 år samt för elever vid universitet och högskolor redovisas under 5.5. Bestämmelserna återfinns i förordningen (1964:400) om förlängt barnbidrag (ändrad 1970:270), i studiehjälpsreglementet (1964: 402, ändrat 1970:267) samt i studiehjälpskungörelsen (1964:502, ändrad 1970:268).

Bostads-

Antal barn under 16 år

Ej särskilda villkor

2 r.o.k. 3r.o.k. 4 r.o.k. och större

720 1 680 1 920 2 160 2 400 720 1680 2 640 2 880 3 120 720 1 680 2 640 2 880 3 840

960 1 200 1 440 1 680

och avlopp. För att få de högsta beloppen fordras att det till bostaden finns tillgång även till badrum eller duschrum och att antalet boende inte är fler än två per rum. 5.2.3 Bidragsförskott Bostadstilläggets maximibelopp per år framgår av följande tabell. Bidragsförskott kan utgå till barn som endast Helt bostadstillägg utgår upp till en en av föräldrarna har vårdnaden om eller beskattningsbar årsinkomst av 8 000 kr. som inte står under föräldrarnas vårdnad. Detta motsvarar i årsinkomst ca 18 000. Dessa barn är tillförsäkrade underhåll oberoBostadstillägget reduceras sedan stegvis för ende av om en dom eller ett avtal på undervarje ökning av den beskattningsbara inkomshållsskyldighet föreligger. Denna bestämmelse ger bl. a. ensamstående kvinna rätt att ten. I 1971 års statsverksproposition föresöka och erhålla bidragsförskott i direkt slås att inkomstgränsen för oreducerat anslutning till att hon har fött barn. Bidraget bostadstillägg fr. o. m. 1 januari 1972 skall höjas från 8 000 kr till 10 000 kr, vilket utgår längst till dess barnet fyller 18 år. Bidragsförskottet utgör f. n. 40 % av bas- motsvarar en årsinkomst av ca 20 000 kr. För att stimulera kommunerna att ge ett beloppet enligt lagen om allmän försäkring.1 Bidragsförskott beräknades under 1970 kompletterande bostadstillägg till barnutgå till ca 115 000 barn, vilket motsvarar ca familjer med höga bostadskostnader utgår 6,5 % av totala antalet barn under 16 år. De statsbidrag till kommunerna. Bidraget är underhållsskyldiga beräknas betala tillbaka 50 % av kommunens kostnader för det kommunala bostadstillägget. Under år 1970 ca 36 % av de utbetalda beloppen. Bidragsbestämmelserna återfinns i lagen utgick kommunala bostadstillägg i samtliga (1964:143) om bidragsförskott (ändrad kommuner utom tre. Inkomstprövningen är densamma som för 1970:147). det statliga bostadstillägget men för det kommunala bostadstillägget fordras alltid 5.2.4 Bostadstillägg den standard som gäller för rätt till högsta statliga bostadstillägg. Vid en reduktion Barnfamiljer med lägre inkomster och familminskas i första hand det statliga bidraget. jer med flera barn får statligt bostadstillägg. Bostadsstyrelsen har gjort en undersökStödet är utformat så att det medverkar till ning om barnfamiljer som fick bostadstillägg att höja familjernas bostadsstandard. i maj 1969. Den visar bl. a. att ca 35 % av Dessa barnfamiljer får ett visst grundlandets barnfamiljer fick sådant tillägg. Ca belopp utan särskilda villkor. Grundbeloppet 45 % av samtliga tvåbarnsfamiljer och ca ökar med antalet barn i familjen. Detta är 60 % av samtliga familjer med 3 eller flera 720 kr per år för familjer med ett barn under barn fick ekonomiskt stöd. Av de sambo16 år. Beloppet ökar med 240 kr per år för ende familjeförsörjare som fick statligt varje ytterligare barn under 16 år. Bidrag utöver grundbeloppet kan utgå och då gäller att bostaden måste ha vatten 'Ang. basbeloppet se under 5.2.5 70

SOU 1971:58

bostadstillägg hade 24 % inkomst som understeg gränsen för oreducerat tillägg. Motsvarande andel bland de ensamstående var 80 %. Bidragsbestämmelserna finns i kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer (ändrad senast 1970:177) samt kungörelsen (1968:583) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer (ändrad 1969:583). Tillsynsmyndighet är bostadsstyrelsen som även utfärdar tillämpningsbestämmelser. 5.2.5 Allmän försäkring Inom den allmänna försäkringen spelar begreppet basbelopp en framträdande roll. Även andra förmåner bygger på basbeloppet som t. ex. bidragsförskott (5.2.3) och studiemedel (5.5). Basbeloppet är indexreglerat och är f.n. (juni 1971) 6 900 kr. Genom att basbeloppet följer den allmänna prisutvecklingen behåller de förmåner som är knutna till detta belopp sitt värde. Det fastställs av Kungl. Maj:t för en månad i taget.

förvärvsarbeta under högst 30 dagar utan att rätten till fortsatt tilläggssjukpenning förloras. Under det att kvinnan är gravid och 270 dagar efter det att hon har fött ersätts hennes tandvårdskostnader med i princip 3/4 enligt fastställd taxa för folktandvården. Barn tillägg vid sjukdom Kvinna eller man som är sjukskriven får som tillägg till sjukpenningen barntillägg för barn under 16 år som bor hemma med 1 kr per dag för ett eller två barn, 2 kr för tre eller fyra barn och 3 kr för fem eller flera barn. Barntillägget är dock minst 2 kr per dag för barn under 10 år. Pension

Beträffande änkor som har vårdnaden om barn under 16 år gäller att de får änkepension från folkpensioneringen med 90 % av basbeloppet dvs. f.n. 6 210 kr per år. För den som blivit änka före 1.7 1960 är änkepensionen inkomstprövad. Till änkepensionen kan utgå dels pensionstillskott och Barnsbörd dels kommunalt bostadstillägg. PensionstillAll förlossningsvård inom hemlandstinget är skottet utgår om pension från ATP (se nedan) saknas eller är låg. Tillskottet är 6 % kostnadsfri. Kvinna är berättigad till moderskaps- av basbeloppet per år och kommer att öka penning på 1 080 kr om hon föder barn. med 3 procentenheter per år tills det uppgår Föder hon flera än ett barn samtidigt ökar till 30 %. Storleken av bostadstillägget variebeloppet med 540 för varje barn utöver det rar från kommun till kommun. Det är inkomstprövat. första. Från folkpensioneringen utgår barnpenEn kvinna som har över 2 600 kr i insion till varje barn under 16 år som mist sin komst per år av förvärvsarbete får tilläggsfar eller mor. Pensionen för barn som mist sjukpenning, dvs. den del av sjukpenningen en av föräldrarna är 25 % av basbeloppet. som överstiger 6 kr, om hon avbryter sitt Föräldralösa barn får 35 % av basbeloppet. förvärvsarbete på grund av barnsbörd. Detta Inom den allmänna försäkringen finns är hon berättigad att göra två månader före den beräknade nedkomsten. Det fordras att också ett vårdbidrag i form av invaliditetshon har förvärvsarbetat minst 270 dagar före ersättning som utgår till svårt handikappade denna; den som har blivit gravid före 16 år barn under 16 år. Bidraget utgör 60% av behöver dock ej ha arbetat så länge. Belop- basbeloppet och ges i princip endast om pet varierar med inkomsten och ligger mellan barnet vårdas hemma. 1 kr och 46 kr per dag. Tilläggssjukpenning Änkepension och barnpension från folkbetalas för den tid kvinnan inte förvärvs- pensioneringen kan kompletteras med arbetar, dock högst under 180 dagar. Hon får tilläggspension (ATP). Denna står i relation SOU 1971:58

till inkomster som den avlidne har haft. För änka med barn under 19 år är änkepensionen 35 % av mannens pension. Barnpensionen enligt ATP är 15% av faderns pension om modern samtidigt får änkepension. Om ingen änkepension utgår är barnpensionen 40 % av förälders pension. Barnpensionen utgår till barn under 19 år. Rätt till barnpension föreligger efter såväl far som mor. Har båda föräldrarna avlidit betalas dock endast den barnpension som är störst. Änklingspension saknas både inom folkpensioneringen och ATP. Bestämmelserna om moderskapsförsäkring, vårdbidrag, folkpensionering och tilläggspension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring (ändrad 1970:186). Pensionsförsäkringskommittén (direktiv: Se Riksdagsberättelse 1964:S 38, 1966:S 24 och 1968:S 16) behandlar bl. a. frågan om likställighet mellan män och kvinnor inom pensioneringen. Utredningsarbetet beräknas kunna avslutas under 1971.

der 100 kr per barn. Utbildningsbidrag ges inte vid utbildning där det utgår studiemedel (jfr 5.5). Ensamstående förälder kan dock få hyresbidrag. Bestämmelserna om arbetsmarknadsutbildning finns i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368, senast ändrad 1970:182). 5.2.7 Bosättningslån Förlovade, makar och personer som sammanlever under äktenskapsliknande former kan få bosättningslån på högst 6 000 kr för att underlätta inköp av möbler m. m. vid bosättning i gemensam bostad. Samma rätt har ogift förälder som bildar eget hem. Lånen lämnas utan säkerhet och löper med fast ränta som fastställs av Kungl. Maj:t. Lånen skall i allmänhet återbetalas på fem är men lånetiden kan förlängas till högst åtta år. F. n. beviljas ca 10 000 lån årligen. Lånebestämmelserna återfinns i kungörelsen (1946:570) om statliga bosättningslån (ändrad 1969:267).

5.2.6 Arbetsmarknadsutbildning Inom arbetsmarknadspolitiken och då särskilt arbetsmarknadsutbildningen har ökade insatser gjorts för att bl. a. underlätta kvinnans återinträde på arbetsmarknaden. Hemmavarande kvinnor som under längre tid varit borta från arbetsmarknaden p. g. a. t. ex. vård av eget barn kan genom arbetsmarknadsutbildningen få en kvalificerad yrkesutbildning. Arbetsmarknadsutbildning kan också beviljas bl. a. ensamstående föräldrar som har sådan arbetstid att barntillsynen försvåras. Förutom fri undervisning, undervisningsmaterial och fria resor får eleverna grundbidrag som är högst 575 kr per månad för gift eller ensamstående med barn, hyresbidrag för den faktiska bostadskostnaden och barntillägg med högst 150 kr per barn. Bidragen är skattefria. De reduceras med hänsyn till bl. a. makes inkomst eller underhållsbidrag. Grundbidraget får dock inte minskas under hälften och barntillägget inte till un72

5.3 Vård och service 5.3.1 Mödra- och barnhälsovård Till mödravårdscentraler får gravida kvinnor och nyblivna mödrar vända sig för undersökning och råd. De får bl. a. mödraundervisning, fria läkemedel och preventivrädgivning. Också graviditetsdiagnoser utförs. Servicen är kostnadsfri. Angående särskilda mottagningar för preventivrådgivning åt allmänheten, jfr. 4.3. Även vid barnavårdscentralerna är servicen kostnadsfri. Centralerna tar emot barn upp till skolåldern. De får där hälsokontroll, vissa vaccinationer och skyddsläkemedel. Social och psykologisk sakkunskap är sällan representerad inom mödra- och barnhälsovården. Ca 90 % av de kvinnor som är gravida besöker mödravårdscentralerna och anslutningen till barnavårdscentralerna är i det närmaste total för spädbarnen. Även för ettåringarna är den hög men avtar sedan SOU 1971:58

fram till skolåldern. Barnhälsovården är inom vissa landstingsområden väl utbyggd, inom andra har svårigheterna varit av sådan art att verksamheten på vissa orter inte är utbyggd över 2-årsåldern. Detta gäller särskilt landsbygden. Socialstyrelsen har bl. a. mot bakgrund av detta lagt fram förslag till anvisningar för en allmän frivillig hälsokontroll av 4-åringar som skall ingå som en integrerad del i barnhälsovården. En del sjukvårdshuvudmän inledde denna verksamhet under 1969/70. Verksamheten inom mödra- och barnhälsovården står under huvudmannaskap av landstingen. Normalreglemente för denna värdgren har fastställts av socialstyrelsen 1969 (nr 39).

dominerade i allmänhet abortrådgivningen, och familjerådgivningen blev vid dessa byråer eftersatt. Flera landsting har beslutat utreda om en övergång till fristående familje rådgivningsbyråer. I fråga om lämpligheten att ha familjerådgivning knuten till sjukhus, framhålls frän flera håll att det är fråga om en i första hand social verksamhet avsedd för friska personer och att denna bör förläggas i fristående lokaler utanför sjukhus. Väntetiderna vid familjerådgivningsbyråerna är ofta flera veckor och flera huvudmän planerar en utvidgning med filialmottagning och undersökningar av det latenta behovet av familjerådgivning. Sammanfattningsvis har socialstyrelsen framhållit, att starka skäl talar för att familjerådgivningen hälls skild från aborträdgivningen, och att det är önskvärt att statsbidragsbeloppen räknas upp till nuvarande löneläge för personalen. 5.3.2 Försöksvis anordnad familjerådgivning; Vid ingången av budgetåret 1970/1971 abortrådgivning utgick statsbidrag för 23 familjerådgivningsMänga landsting och städerna utanför dessa byråer. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungödriver på försök sedan 1960 med statliga bidrag familjerådgivning vid särskilda byråer. relsen (1960:710) om statsbidrag till försöksDessa är i huvudsak av två slag. Dels byråer vis anordnad familjerådgivning. Den år 1967 med både familjerådgivning och abortrådgiv- tillkallade socialutredningen (direktiven se ning som är förlagda till sjukhus och står Riksdagsberättelse 1969 :S 29) har att utreda under ledning av läkare, dels fristående även vissa frågor angående familjerådgivning. byråer med enbart familjerådgivning under Utredningsarbetet beräknas pågå hela 1971. ledning av en kurator. Rådgivningen är kostMånga sjukvårdshuvudmän driver abortnadsfri. rådgivning med bidrag av statsmedel enligt Det uppdrag som lämnades åt dåvarande kungörelsen (1945:863) angående statsmedicinalstyrelsen att analysera erfaren- bidrag till viss verksamhet för stöd och rådheterna av familjerådgivningen har styrelsen givning åt havande kvinnor i abortföreredovisat i skrivelse till Kungl. Maj:t 18.6 byggande syfte (ändrad senast 1955:456). 1965. Genom beslut 25.10 1968 uppdrog Som nämndes är rådgivningen på vissa håll Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att verkställa hopkopplad med familjerådgivningen, men en förnyad sammanställning och analys av pä andra ställen har inrättats särskilda rådgivfamiljerädgivningsverksamheten. Styrelsen ningsbyråer för de kvinnor som umgås med har i anledning därav i skrivelse 2.4 1969 till tanken att få abortoperation utförd. NormalKungl. Maj:t anfört bl. a. följande. instruktion för verksamheten har fastställts Vid slutet av år 1968 fanns det 22 byråer av dåvarande medicinalstyrelsen 1967 (nr som beviljats statsbidrag. 12 av dessa var 21). Enligt instruktionen skall verksamfristående familjerådgivningsbyråer - de 10 heten regelmässigt ledas av läkare med övriga byråerna var förlagda till sjukhus och biträde av kvinnlig kurator. Verksamheten kombinerade familje- och aborträdgivning. skall underlätta för kvinnan att lösa hennes Några av byråerna hade även filial mot- svårigheter och det bör ske genom förmedtagningar. Vid de kombinerade byråerna ling av hjälp, i förekommande fall genom SOU 1971:58

andra samhällsorgan. Om indikation för abortoperation kan anses föreligga och kvinnan slutligt önskar undergå operation, skall hon få hjälp med ansökan om operation. Rådgivningen och de intyg som kan behöva utfärdas är avgiftsfria. Kurator förfogar också över särskilda medel som är avsedda till hjälp åt kvinnorna att klara överhängande ekonomiska bekymmer; om indikation för abortoperation anses föreligga, får dock sådan hjälp inte utgå av statliga medel. Vid ingången av budgetåret 1970/1971 utgick statsbidrag till 25 rådgivningsbyråer och en fil i al mött agn ing (inom 14 landstingsområden och tre städer). Dessutom bedrivs på fyra orter i landet abortrådgivning inom familjerådgivningen. 5.3.3 Psykisk barn- och ungdomsvård Sjukvårdshuvudmännen får statsbidrag till psykisk barn- och ungdomsvård som bedrivs i anslutning till barn- och ungdomspsykiatrisk lasarettsklinik eller som fristående centraler. Här finns specialutbildad personal, kuratorer, läkare och psykologer, som vid problem hos barn och ungdom diagnosticerar och behandlar störningar i familjen. De står i samarbete med och utövar konsultverksamhet i skolor och barnavårdsnämnder. De fristående centralerna är särskilt väl utbyggda i storstäderna. I övrigt är anslutning till lasarettskliniker mest vanlig. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen (1960:619) om statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård. Socialutredningen (jfr 5.3.2) prövar vissa frågor med anknytning till även denna vårdform. 5.3.4 Barntillsyn Den av samhället organiserade barntillsynen förekommer i olika former, nämligen daghem för tillsyn och omvårdnad av barn från spädbarnsåren till skolpliktig ålder (6 mån.— 7 år) under den tid föräldrarna är borta från hemmet på grund av förvärvsarbete, studier etc, fritidshem för tillsyn av barn i den lägre skolåldern under den skolfria delen av dagen 74

och under lovdagar samt lekskolor för förskolebarn i åldern 3-6 år under i regel 3 timmar per dag. Den gemensamma benämningen för denna verksamhet är barnstugor. Deras pedagogiska betydelse som förberedelse till inträde i skolan, social träning m. m. har alltmer uppmärksammats och är föremål för forskning och utredningar. Som komplement till barnstugeverksamheten har många kommuner organiserat kommunala familjedaghem. Det är av barnavårdsnämnden godkända privata hem, som mot ersättning svarar för tillsynen av barn till förvärvsarbetande föräldrar. Föräldrarnas avgifter för barntillsyn är beroende bl. a. på familjeinkomsten och antal barn. Kommunförbundet har utfärdat rekommendationer beträffande avgifterna senast 2.10 1970. Antalet platser på daghem, fritidshem och lekskolor har ökat under senare år. Utvecklingen 1966-1970 framgår av följande tabell: Är

1966 1967 1968 1969 1970 1

Antal barn

Antal platsei daghem

fritidshem

lekskolor

13 402 16 500 20717 26 862 33 000

3 256 3 850 4 500 5 219 6 500

56 362 60 000 64 586 71 384 81 000

Antalet barn i familjedaghem kunde 1970 uppskattas till ca 30 000. Antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor har ökat kraftigt. Mest anmärkningsvärd är ökningen av antalet kvinnor med barn under 7 år som mellan 1966-1969 ökat med i genomsnitt 17 000 per år. Mot detta skall ställas ökningen av daghemsplatser som varit ca 4 500 per år. Den barntillsyn som samhället f. n. erbjuder tillgodoser - trots utbyggnaden under senare år - behovet för endast ett mindre antal av de förvärvsarbetande föräldrarna. Hur barntillsynen ordnas i övriga familjer där kvinnan förvärvsarbetar finns inga aktuella uppgifter om. Slutsatsen från 1

Beräknat antal SOU 1971:58

1966 års familjedaghemsutredning bör fortfarande gälla, dvs. att åtskilliga föräldrar överhuvudtaget inte lyckats ordna någon tillsyn av barnen under sin arbetstid eller tvingats till nödlösningar. Svårigheten att trygga tillsynen av barnen upplevs av många kvinnor som ett av de främsta hindren för att förvärvsarbeta. Bestämmelserna finns i kungörelsen (1966:173) om statsbidrag och lån till barnstugor (ändrad senast 1970:136) samt kungörelsen (1968:236) om statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet. 1968 års barnstugeutredning (direktiv: Se Riksdagsberättelse 1969 :S 31 och 1970:S26) är ålagd att ompröva bl. a. barnstugeverksamheten för barn i förskoleåldern och i de lägre skolåldrarna. Utredningsarbetet beräknas kunna slutföras under 1971.

statsverksproposition (bil. 7.D.1) beräknas 90 000 barnfamiljer ha fått hjälp under 1970. Barnvårdarverksamhet fanns under 1968 organiserad i endast 70 kommuner och antalet hjälpta barnfamiljer var 16 214. Ställer man denna siffra mot att det samtidigt fanns ungefär 180 000 förvärvsarbetande kvinnor med barn under 7 år är bristen på barnvårdare uppenbar. Den sociala hemhjälpen är emellertid under utbyggnad i många kommuner. Staten lämnar bidrag till kommunernas nettokostnad dvs. efter avdrag för influtna avgifter för den hjälp som lämnas i hemmen med 35 %. Bestämmelserna finns i kungörelsen (1964:427) om statsbidrag till social hemhjälp och i Kungl. brev 6.5 1970.

5.3.5 Social hemhjälp

5.3.6 Den sociala hemhjälpen för barnfamiljer lämnas av kommunalt anställda hemvårdare och barnvårdare (barnsamariter). Hemvårdarna är främst avsedda för korttidshjälp till barnfamiljer, där den som vårdar barnen man eller kvinna - p. g. a. sjukdom och liknande ej kan sköta hemmet. Barnvårdarna är anställda för tillsyn av barn som i vanliga fall vistas på daghem eller i familjedaghem, men som måste vara hemma på grund av sjukdom. Avgifterna för den sociala hemhjälpen beror av inkomsten. Kommunförbundet har utfärdat rekommendationer senast 2.10 1970. Antalet barnfamiljer som haft hemvårdare var år 1965 ca 64 000 och hade 1968 sjunkit till ca 58 000. I övervägande antalet' fall lämnades hjälpen p. g. a. husmors sjukdom. I endast 10% av fallen fick familjen hjälp på grund av sociala indikationer. Enligt tidigare gjorda undersökningar fick 20 % av de anmälda hjälpbehövande barnfamiljerna inte någon hemvårdare alls och hos ungefär 4 % av de hjälpta familjerna avbröts hjälpen i förtid. Det är f. n. också svårt att fä långtidshjälp - dvs. mer än 14 dagar - i den utsträckning det skulle behövas. I 1971 års

Flera kommuner ordnar särskild verksamhet under sommaren genom barnkolonier, enskilda feriehem för barn eller genom badresor och liknande. Resor och vistelse ordnas gratis eller till låg kostnad. För att stimulera olika åtgärder för barnens ferievistelse utgår statsbidrag. Under 1969 omfattade den statsbidragsberättigade ferieverksamheten drygt 37 000 barn varav ca 20 000 vistades på barnkoloni. Utvecklingen sedan 1964 visar en kraftig minskning av koloniverksamheten medan antalet barn i feriehem ökat något. Erfarenheten visar, att de barn som får vistas på koloni, i ökad utsträckning har instabila hemförhållanden. Bidragsbestämmelser finns i kungörelsen (1967:473) om statsbidrag till ferievistelse för barn.

SOU 1971:58

Ferieverksamhet för barn

5.3.7 Skolmåltider, skolhälsovård, tandvård m. m. Av betydelse för alla familjer med skolbarn är de avgiftsfria skolmåltiderna, som barnen får i grundskolan och vissa högre skolor, liksom fria skolböcker och fri hälsovård genom skolläkare och skolsköterskor. Vidare 75

studentbostäder till andra än studerande. Förslaget syftar bl. a. till att undvika en kategoriindelning i boendet och frångå en allsidig hushållssammansättning i bostadsområdena. I Stockholm finns ca 400 lägenheter i s. k. kategori- och fondhus för ensamstående kvinnor med barn. De har billig hyra, tillgäng till daghemsplats och på sina häll till kurator. Lägenheterna består av 1 rum och kokvrå eller 1-3 rum och kök. De större lägenheterna är få. Standarden är mycket varie5.3.8 Bostadssociala åtgärder — mödrahem, rande. Eget wc och varmvatten saknas i de kategorihus m. m. flesta lägenheterna i de äldre fondhusen. Mödrahemmen tar emot kvinnor med späd- Lägenheterna är avsedda att vara genombarn när de har bostadsproblem och måste gångsbostäder. Omsättningen var tidigare ha någonstans att bo till dess att deras mycket låg, men har under senare är ökat. personliga förhållanden och planer för framKategorihus förekommer förutom i tiden hunnit utformas. Vistelsetiden är i Stockholm endast i Norrköping, där det allmänhet begränsad till 1 år. finns ett hus av den typen. Antalet mödrahem - som i de flesta fall En annan boendeform som endast finns drivs av landstingen - har minskat kraftigt på ett fåtal platser är de s. k. kollektiv- eller under 1960-talet och de platser som finns servicehusen. I dessa finns tillgång till gemenutnyttjas inte heller helt. samma lokaler och service som t. ex. barntillArbetsmarknadsverket driver sedan hösten syn, mathållning och städhjälp. Trots att 1965 försöksverksamhet i Örebro med lägen- kollektivhusidén är gammal, har de försök heter och barntillsyn för kvinnor som är som gjorts att förverkliga den varit få. Under ensamförsörjare och som genomgår arbets- de senaste åren har uppmärksamheten fästs marknadsutbildning. Verksamheten sker i på frågan om boendemiljö med service och samarbete med lokala myndigheter. Lägen- intresset för servicehus/serviceområden har heterna finns insprängda i den övriga bebyg- ökat. gelsen och staden ställer platser till förfoDen s. k. servicekommittén (direktiven: Se gande för barnen pä daghem eller i familje- Riksdagsberättelse 1968:In 16), utreder frådaghem. gan om bättre boendeservice. Kommittén Vad beträffar studentbostäder har stu- har avgett betänkande "Boendeservice 2" dentbostadskommittén gjort en enkät hos (SOU 1970:68) och i övrigt beräknas utredsamtliga studentkårer. Man har från alla häll ningsarbetet pågå under hela år 197 1. intygat att bostadsfrågan bland de studerande numera inte är något problem. Studentföräldrar kan erhålla familjebostad. Rätten till studentbostad har också vidgats 5.4 Skyddslagstiftning m.m. till att omfatta samtliga studerande med 5.4.1 Rätt till ledighet och anställningsskydd undantag för sjuksköterskeelever och korttidsstuderande. Det kan nämnas i samman- En kvinna har rätt att vara ledig sex veckor hanget att 1971 års statsverksproposition före väntad nedkomst och får inte återgå till upptar förslag om att de särskilda villkoren vissa arbeten under de sex första veckorna för lån till studentbostäder skall upphöra efter det att hon har fött barn, om hon inte efter en övergångstid så att lånevillkoren inte med läkarintyg styrker att hon orkar med det. längre skall utgöra hinder för uthyrning av Hon får inte heller vägras ledighet för att ordnar i regel kommunerna skolskjutsar för elever, som har lång eller besvärlig resväg. En annan från ekonomisk synpunkt viktig förmån är den fria tandvården som de flesta skolbarn under 17 år får inom ramen för folktandvården. Under 1967 behandlades ca 76% av samtliga barn i åldern 7—15 år. Antalet behandlade barn varierade dock i olika delar av landet och låg mellan 50 och 90%.

76 SOU 1971:58

amma sitt barn. Ingen far heller avskedas från sin anställning för att hon/han förlovat sig eller gift sig. Vidare får en kvinna som varit anställd hos en arbetsgivare minst ett år inte avskedas för att hon väntar eller föder barn. Hon har också rätt att vara ledig frän arbetet under högst sex månader i samband med havandeskap och barnsbörd. Bestämmelserna återfinns i lagen (1945: 844) om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. samt i arbetarskyddslagen (1949:1) kap. 5. 5.4.2 Barnavärdsman Barnavårdsnämnden utser för varje utomäktenskapligt barn en barnavårdsman. För barn i äktenskap utses också barnavårdsman när föräldrarna inte lever tillsammans och såvida en av dem begär det eller om barnavårdsnämnden finner särskilda skäl. Barnavardsmannen skall för barn fött utom äktenskap medverka till att faderskap och underhållsbidrag fastställs samt även i övrigt se till att barnets rätt tas tillvara i bl. a. ekonomiska frågor, biträda inför domstol och stödja föräldrar vid behov. Bestämmelserna om barnavårdsman finns i föräldrabalkens 8:e kapitel och i kungörelsen (1950:146) om barnavärdsmans verksamhet. Barnavärdsmannainstitutionen har varit föremal för kritik under senare är. Främst är det bestämmelsen om att barnavärdsman är obligatorisk för utomäktenskapliga barn. Man har också tagit upp frågan om det kurat iva stödet som barnavardsmannen kan ge. Denne har ofta alltför mänga uppdrag detta gäller särskilt i storstäderna - och har därför små möjligheter att ägna tillräcklig tid för personligt stöd. Riksdagen har i skrivelse (1970:399) anhållit att Kungl. Maj:t - efter erforderlig översyn av de regler på vilka den nuvarande barnavärdsmannainstitutionen vilar - snarast framlägger förslag till reformerad lagstiftning. Kungl. Maj:t har den 5 februari 1971 tillkallat en sakkunnig med uppdrag att verkSOU 1971:58

ställa utredning angående barnavärdsmannainstitutionen. Utredningen bedrivs i samråd med socialutredningen och med familjelagssakkunniga (direktiven se riksdagsberättelse 1970: Ju 52) som arbetar med en allmän översyn av den familjerättsliga lagstiftningen. 5.4.3 Underhällsbidrag Fr. o. m. 1 juli 1967 anpassas utgående familjerättsliga underhållsbidrag till förändringar i penningvärdet. Detta sker genom att de är knutna till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Bestämmelserna gäller enbart underhällsskyldighet som fastställts enligt svensk rätt och som avser regelbundet bidrag i svenskt mynt. Bestämmelserna finns i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhällsbidrag. 5.5 Studiesocialt stöd, studerande barnfamiljer ni. ni. Studerande har möjlighet att finansiera sina studier genom statlig studiehjälp och genom studiemedel Studiehjälp avser studier vid grundskola, gymnasium, yrkesskola etc. Studiemedel avser universitetsstudier eller motsvarande. (Jfr. även arbetsmarknadsutbildning 2.6.) Studiehjälp utgär med 100 kronor i månaden till elever som ej fyllt 20 år (jfr. 5.2.2). Till äldre elever utgär 175 kr i månaden i studiehjälp. Dessutom kan studielån beviljas med högst 6 500 kr om studietiden uppgår till minst 10 månader och med 6 000 kr per läsär om den är 9 månader. Den som har försörjningsplikt mot barn under 16 ar kan få studielän med upp till 1 800 kr per barn och läsår. Nägon prövning av elevens studielämplighet förekommer inte. För att få studielän med högsta belopp gäller för äldre elever att den egna inkomsten inte får överstiga 5 000 kr per år och ev. makes 17 600 kr. Studielänet betalas ut en gäng per termin och studiebidraget månadsvis. Avbryts studierna återkrävs i regel hjälpen (i förhällande till kvarstående studietid). Dä det gäller frågan om återbetalning görs en 77

prövning från fall till fall. Elev som vid sjukdom eller graviditet kan följa undervisningen i hemmet får studiehjälp. Studiemedlen som består av en bidragsdel och en lånedel utgår med högst 70 % av basbeloppet. Studerande som har vårdnaden om eller fullgör underhållsplikt mot barn under 16 år kan få barntillägg för varje barn med 12,5 % av basbeloppet per termin. Om båda makarna är studiemedelsberättigade utgår barntillägg för ett och samma barn endast till en av makarna. Bestämmelserna medför att vid s. k. sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden kan dubbelt barntillägg utgå. Dessutom kan extra studiemedel utgå efter särskilda regler. Studiemedlen minskar med hänsyn till egen och makes ekonomi, inkomst och förmögenhet. Studerande som är berättigad till högsta studiemedelsbeloppet uppbär 875 kr per termin i studiebidrag och resten som lån. Återbetalningsskyldigheten börjar tredje året efter det studiemedel senast betalades ut. Nyinskrivna studerande som tidigare inte har studerat vid annan läroanstalt där studiemedel utgår, får studiemedel utan särskild prövning av studielämpligheten. Övriga studerande får studiemedel först efter bedömning av tidigare studieresultat varvid bl. a. tages hänsyn till personliga förhållanden, som kan ha påverkat studieresultatet exempelvis graviditet. Bestämmelserna om studiestödet finns i studiehjälpsreglementet (1964:402, ändrat 1970:267) i studiehjälpskungörelsen (1964: 502, ändrad 1970:268) samt i studiemedelsförordningen (1964:401, ändrad 1970:266) och i studiemedelskungörelsen (1964:592, ändrad 1969:182). 1968 års studiemedelsutredning skall pröva angelägenheten av reformer som tar sikte på vissa grupper av studiemedelstagare t. ex. studerande barnfamiljer, (direktiv: Se Riksdagsberätteise 1969:U 48). Utredningsarbetet beräknas pågå under hela 1971. Vidare prövar kommittén för studiestöd åt vuxna olika former av studiefinansieringen inom vuxenutbildningen, (direktiv: Se Riksdagsberättelse 1969 :U 51.) Utredningsarbe78

tet beräknas pågå under hela 1971. Under de år kommittén har arbetat har studerande barnfamiljer varit föremål för diskussion och konkreta problem har belysts när det gäller socialförsäkring, bostäder och barntillsyn. Det kan därför — mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen - vara skäl att närmare granska de studerandes situation i dessa avseenden. Angående studentbostäder för studerande föräldrar se 3.8. Det kan nämnas att studerande med barn beviljas bostadstillägg på samma villkor som andra barnfamiljer då varken studiehjälp eller studiemedel räknas som inkomst. Även för studerande gäller försäkringsskyddet enligt lagen om allmän försäkring. Alla gifta och alla med barn under 16 år är obligatoriskt försäkrade för grundsjukpenning även om de inte har inkomst av förvärvsarbete (hemmamakeförsäkring). Detta gäller alltså även vid studier. Övriga studerande är däremot inte obligatoriskt försäkrade för sådan grundsjukpenning. Moderskapspenning utgår oberoende av inkomst. Förvärvsarbetande som har tilläggssjukpenning mister i regel denna vid studier eller utbildning som varar minst ett halvt år. Däremot kan studerande som under några år tar sommararbete efter anmälan placeras i sjukpenningklass på grundval av den förväntade årsinkomsten. Överstiger den 2 600 kr utgår tilläggssjukpenning. Studerande kan också frivilligt försäkra sig för sjukpenning, högst 15 kr per dag, vilken dock ej utgår till kvinna som föder barn. Folkpensionsförmånerna omfattar även studerande medan däremot tilläggspension endast gör det om årsinkomsten är 100 kr utöver basbeloppet. Kungl. Maj:t har uppdragit åt riksrevisionsverket att i samråd med centrala studiehjälpsnämnden, riksförsäkringsverket och socialstyrelsen utreda frågan om obligatorisk sjukpenningförsäkring för studerande. Utredningsuppdraget kommer att redovisas inom kort. Frågan om utvidgat försäkringsskydd för studerande i anledning av graviditet och barnsbörd berörs ej av de SOU 1971:58

framlagda förslagen. Studiemedelsnämnderna tillämpar som praxis för kvinnlig studerande att hon i samband med att hon föder barn får studiemedel under sex månader på grundval av tidigare studiemeriter. Efter denna tid måste normala studieresultat presteras för att studiemedel skall beviljas i fortsättningen. Som framgått tidigare i detta avsnitt är studiemedlen i huvudsak lån. De som får studiehjälp har emellertid inte denna möjlighet. Barntillsyn för studerande familjer har till viss del behandlats i en promemoria avgiven av en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet (utbildn.dep. 1968:1). Man tar i denna upp barntillsynen för studerande vid universitet och högskolor. Det framgår att på orter där antalet studerande är störst, dvs. i universitetsstäderna, är behovet av barntillsynsplatser inte tillgodosett för barn till studerande föräldrar. På några orter driver studenterna barntillsynsverksamhet i egen regi, men i de flesta fall är de helt beroende av den kommunala barntillsynsverksamheten eller av privata familjedaghem. Särskild barntillsynsverksamhet för icke högskolestuderande tycks förekomma endast i undantagsfall. Förutom arbetsmarknadsverkets försöksverksamhet i Örebro (jfr 5.3.8) finns som försöksverksamhet ett omskolningscenter i Stockholm med ca 25 barntillsynsplatser. Några folkhögskolor kan också ta emot föräldrar med barn och ordnar då barntillsynen. Hur majoriteten av de studerande ordnar barntillsynsfrägan finns det inga uppgifter om. Att många tvingas till nödlösningar torde dock vara säkert. Avslutningsvis kan man alltså konstatera att uppgifter om de studerande barnfamiljerna - och särskilt då icke-högskolestuderande - o c h deras sociala och ekonomiska situation är knapphändiga.

5.6 Den familjepolitiska verksamheten i primärkommunerna för bistånd i anledning av föräldraskap m, m Som nämndes förut (1.2.1) har kommittén låtit undersöka den familjepolitiska verksamheten i primärkommunerna genom direkta frågor till socialnämnderna om praxis i fråga om stöd åt företrädesvis ensamstående kvinnor med anledning av att de föder barn (bil. 9). 5.6.1 Ensamstående kvinnors möjlighet till socialhjälp för vård av egna barn De flesta kommuner uppger att kvinnan kan få ekonomisk hjälp av kommunen för att själv vårda sitt eller sina barn. Detta gäller särskilt i större kommuner. I nio av tio kommuner med över 10 000 invånare finns denna möjlighet för kvinnan under barnets första levnadsår och i åtta av tio även under barnets andra levnadsår. Några generella riktlinjer för ekonomiskt bistånd förekommer vanligtvis inte i de mindre kommunerna, utan prövningen sker från fall till fall. Brist på arbete och möjligheter till barntillsyn spelar emellertid en viktig roll. Många av de mindre kommunerna uppger också, att frågan om socialhjälp i åsyftade fall inte är eller har varit aktuell på länge. I de större kommunerna sker handläggningen i stor utsträckning på tjänstemannaplanet och med fasta riktlinjer. Den tidsperiod under vilken man är villig att ge socialhjälp varierar i hög grad mellan de olika kommunerna. Många anser att gränsen bör ligga vid sex månader, andra föreslår 1-2 år. De viktigaste faktorerna då man bestämmer tidsgränsen är tillgången till barntillsyn och kvinnans möjligheter på arbetsmarknaden. Det är ytterst sällan man anför psykologiska skäl till att modern själv bör eller skall få ta hand om sitt spädbarn. 5.6.2 Åtgärder för att lösa ensamstående föräldrars bostadsproblem 8 kommuner - samtliga med fler än 50 000 invånare — har undersökt ensamstående

SOU 1971:58

föräldrars bostadsproblem. Bostadsbristen är ofta koncentrerad till de större tätorterna. Det är också här särskilda åtgärder oftast sätts in för att lösa bostadsproblemen. De ensamstående är helt naturligt inte den enda grupp som kan få särskild hjälp, utan de får konkurrera med t. ex. åldringar och handikappade och det avgörande blir individens eller familjens totala situation. Åtgärder förbereds t. ex. genom samarbete mellan kommun och bostadsföretag. I vissa fall lämnas förtur i bostadskön eller reserveras lägenheter i kommunens fastigheter osv. 5.6.3 Sanering av familjens ekonomi Kommittén har genom sina "hearings" med kuratorer och läkare inom abortrådgivningsverksamheten inhämtat, att statsanslaget för överhängande hjälpbehov och övriga anslag som vissa sjukvårdshuvudmän ställer till förfogande är klart otillräckliga. De bidrag som kvinnorna kan fä utgör inte något långsiktigt ekonomiskt stöd. Det kan t. ex. gälla kvinnor i en familj som är skuldsatt och vars ekonomi är baserad på att båda makarna förvärvsarbetar. Ibland kan ett sådant och likartade problem lösas genom att s. k. förebyggande hjälp beviljas av socialnämnden. Detta förekommer relativt sällan. 5.6.4 Samarbete mellan abortkurator och kommunens sociala organ Samarbetet är enligt undersökningen i bil. 9 föga utvecklat. 48 kommuner uppger att kontakt ofta förekommer med kuratorerna. Nägra kommuner menar, att orsaken till att samarbete sä sällan förekommer, är att kuratorerna av diskretionsskäl inte vill kontakta sociala myndigheter vid handläggningen av abortärenden. 5.6.5 Kommunernas information till allmänheten om sociala förmåner Den information som de mindre kommunerna lämnar till allmänheten är i regel 80

osystematisk, och flera kommuner litar på massmedia eller på att folk själva skaffar sig upplysningar. Ju större kommunerna är, desto vanligare är det att information sprids regelbundet och att annonsering eller användning av trycksaker förekommer. Två försäkringsbolag som ger ut skrifter om sociala förmåner erbjuder de olika kommunerna specialutgåvor av dessa skrifter med uppgift om förhållandena i vederbörande kommun. Ibland har det framhållits att information varit påtänkt men hindrats av ekonomiska skäl. Förestående kommunsammanslagning åberopas pä flera håll som skäl för avvaktande av ev. beslut i frågan. 5.6.6 Kommunförbundets rekommendationer vid interkommunal ersättning De flesta kommuner följer kommunförbundets rekommendationer vid interkommunal ersättning. Även om det finns både generösa och restriktiva kommuner i fråga om normer för obligatorisk socialhjälp, torde rekommendationerna ha stor betydelse som utjämnande effekt. Rekommendationer har senast utfärdats 2.3 1971. 5.7 Barnfamiljerna inom socialhjälpen En undersökning av socialhjälpsförhållandena under 1967 har gjorts inom socialdepartementet och har redovisats i "Socialhjälpen i län och kommuner 1967" (Soc. dep. 1969:9). Undersökningen som omfattar personer eller familjer utan annan känd inkomst än de belopp som de har uppburit som socialhjälp, belyser återverkan av generella trygghetsanordningar pä socialhjälpsberoendet. Ett av undersökningsresultaten är att trygghetssystemets utbyggnad har verkat kraftigt återhållande på behoven av socialhjälp, och att socialhjälpsberoendet under lång tid har kunnat hällas pä en relativt konstant nivå också om det inte har kunnat elimineras. I fråga om barnfamiljer - familjer med barn under 16 år — konstateras i undersökSOU 1971:58

ningen (13.8. s. 203) att de har större hjälpbehov än andra:

5.8 Kommitténs

överväganden och förslag

5.8.1 Allmänna synpunkter Av landets totala socialhjälpskostnader 1967 avsåg ca 45 procent barnfamiljer. Av samtliga familjetyper fick ensamma mödrar med minderåriga barn högsta medelbeloppet i landet år 1967 - 2 039 kr. Det var genomgående så att en viss familjetyp (ensam man, ensam kvinna, makar) med minderåriga barn hade högre medelbelopp än motsvarande familjetyp utan minderåriga barn. Beloppsskillnaderna beror inte på att barnfamiljerna skulle ha längre hjälptider under året. De högre beloppen för barnfamiljerna orsakas av den större försörjningsbördan. Men det tillkommer kanske särskilt för de ensamma mödrarna ett slags "indirekta barnkostnader". De binds till vården av barnen, vilket i förening med brister i kommunernas barntillsynsverksamhet och med arbetsmarknadsförhållandena samt traditionella inställningar försvårar mödrarnas möjligheter till förvärvsarbete och självförsörjning och ger dem därmed också sämre socialförsäkringsförmåner vid sjukdom och arbetsoförmåga. Drygt 6 procent av alla minderåriga i Sverige fick socialhjälp 1967. I norrlandslänen hade landsbygden högre siffror än städerna. Av länssiffrorna var Södermanlands den högsta (8,3 %), Kristianstads och Hallands de lägsta (4,0 %). I kommunerna varierade procentandelen från knappt 2 procent till 18 procent. Högsta procentandelen hade vissa norrlandskommuner. Ungefär var tredje hjälptagare i landet var minderårig. Socialhjälpsberoendet ökade med barnantalet. Familjer med två barn är inte vanligare bland socialhjälpsklientelet än de är inom hela befolkningen. Men fr. o. m. tre barn blir den relativa förekomsten väsentligt större bland hjälptagarna. Jämförelsen inkluderar både ensamma föräldrar och makar med barn. Tidigare statistiska undersökningar med civilståndsgruppering (Stockholm) visar höga socialhjälpsfrekvenser för ensamma föräldrar redan vid ett barn. Socialutredningen, (jfr. 3.2) som har i uppdrag att pröva socialvårdens målsättning och organisation,utreder socialhjälpens funktion och innehåll samt dess ställning i trygghetssystemet.

SOU 1971:58 6

Alltsedan den nuvarande abortlagens tillkomst i slutet av 1930-talet, är det i huvudsak två tankegångar som har präglat tidigare utredningars förslag om lämpliga åtgärder från samhällets sida i abortförebyggande syfte. Den ena berörde kommittén förut (4.1) - tanken om en skyldighet för samhället att verka för upplysning beträffande sexuallivet, och att underlätta för människor att planera sitt föräldraskap. Den andra tankegången innebär i korthet att antalet aborter bör kunna nedbringas genom stödåtgärder från samhällets sida av ekonomisk-social natur, som gör det lättare för kvinnorna att acceptera ovälkommen graviditet. Den abortförebyggande effekten åberopades sålunda på 1930-talet bland argumenten för den då aktuella välfärdspolitiken. Uppfattningen att social och ekonomisk trygghet är av väsentlig betydelse från abortförebyggande synpunkt låg också till grund för de förslag och önskemål om ett ökat familjepolitiskt stöd som framfördes av 1941 års befolkningsutredning och 1950 års abortutredning. Förslagen speglar de förhållanden som rådde i samhället när de fördes fram, den tidens uppfattning om hur hjälpbehövande människor kunde tas om hand och den tidens uppfattning om kvinnornas roll i familj och samhälle. Kvinnornas behov av skydd och stöd ansågs vara omfattande och värnades på olika sätt i lagstiftningen. De sociala förmåner som kom i fråga var till stor del beroende av individuell behovsprövning. Med utgångspunkt i de traditionella värderingarna kring fortplantningen (jfr. 2.1.2) utgjorde ensamstående kvinnor en särskild grupp hjälpbehövande när de blev gravida; speciella hjälpåtgärder behövdes för t. ex. ogifta mödrar. En annan sådan kategori utgjordes av abortsökande kvinnor. I den mån som skälen till att de var beredda att underkasta sig abortoperation var "rent sociala", ansågs det böra åligga samhället att ge 81

dem ett sådant ekonomiskt och socialt stöd att de kunde föda. Ett tillspetsat uttryck fann denna tankegång under 1950-talets abortdebatter, då det talades om den "inkompetensförklaring" åt samhället som godtagandet av en "rent social" abortindikation skulle utgöra, och om den fara som en dylik abortindikation utgjorde för att sociala reformer kunde fördröjas eller utebli. Den nuvarande organisationen med rådgivningsbyråer för abortförebyggande verksamhet kom också till mot bakgrunden av tänkesätt som de nu angivna. De förslag som fördes fram av tidigare abortutredningar om åtgärder i syfte att skapa social och ekonomisk trygghet vid havandeskap och barnsbörd har i stort sett genomförts och familjestödet i dagens samhälle är utbyggt även därutöver. Värdet av samhällets stöd i anledning av graviditet och föräldraskap råder det knappast delade meningar om och ansträngningarna är inriktade på en fortsatt utbyggnad. Arbetet på att ge ökad ekonomisk och praktisk hjälp åt t. ex. ensamstående föräldrar och åt flerbarnsfamiljer pågår, inte på grund av, utan oberoende av den abortförebyggande verkan som en effektiv familjepolitik kan ha. Att i dagens läge utgå från att sociala reformer eller hjälpåtgärder skall inriktas på att underlätta för kvinnorna att acceptera ovälkommen graviditet och därmed förutsätta att de skulle vara "abortförebyggande" ter sig främmande av flera skäl. Ett sådant skäl är den utveckling som har skett från individuellt behovsprövade sociala hjälpformer till generella, ej behovsprövade eller enbart inkomstprövade, trygghetsanordningar. Familjepolitikens och den övriga socialpolitikens inriktning på generella stödformer har bidragit till att stärka den personliga integriteten och att öka valfriheten för den enskilde, man som kvinna. En ytterligare faktor att räkna med, och otvivelaktigt den främsta, är de nya metoderna för födelsekontroll som ger kvinnan möjlighet att själv planera när hon vill ha barn och hur många barn hon vill ha. De förändringar som har ägt rum framgår av en jämförelse mellan resultaten av den 82

motivundersökning sörrf 1941 års befolkningsutredning gjorde (se SOU 1944:5 s. 229 ff) och den som kommittén har låtit göra (bil. 3). Jämförelsen visar en tydlig förskjutning från övervägande praktisk-ekonomiska skäl mot mer nyanserade personligt-emotionella och planeringsmässiga skäl. Förändringarna återspeglas också i den pågående könsrollsdebatten (jfr. 5.1.1) och i de omvärderingar som håller på att ske i fråga om inte bara kvinnornas, utan även männens roll när det gäller vården om barnen och hemmet, och när det gäller möjligheterna till utbildning och till yrkes- och förvärvsliv (jfr. även 6.6.2). Stödet från samhällets sida i anledning av graviditet och föräldraskap spelar otvivelaktigt en viss roll vid själva familjeplaneringen, dvs. man som kvinna räknar med vad barnbidrag, bostadstillägg, egna studiemedel etc. kommer att betyda för familjens ekonomi, med vilka möjligheter som finns att få hjälp med barntillsyn, osv. Även den kvinna som är beredd att underkasta sig abortoperation räknar med stödåtgärderna som självklara rättigheter. Både dessa och ett individuellt stöd - t. ex. via socialhjälpen eller privata fonder för understöd - spelar emellertid oftast en underordnad roll vid hennes bedömning av sin situation, och fungerar sällan som någon väsentlig stimulans för henne att vilja ta ansvaret att föda. Det finns därför anledning att ta avstånd från tanken att ökad social och ekonomisk trygghet eller en utbyggnad av det familjepolitiska stödet skulle ha någon större "abortförebyggande" effekt. Det skulle tvärtom kunna ifrågasättas, om inte förhållandet är det motsatta, nämligen att det föreligger en allt mindre benägenhet hos kvinnan att acceptera ovälkommen graviditet, ju större social trygghet och ekonomiskt oberoende som hon åtnjuter. Ju större insatser som samhället gör på det familjepolitiska området för att öka stödet i anledning av graviditet och föräldraskap och ju större självständighet som kvinnan vinner, desto mer kan samhället lita till att hon genom en förebyggande födelsekontroll inte föder andra barn än dem som hon och mannen har planerat att få och SOU 1971:58

har möjlighet att ta hand om. Mot bakgrunden av vad som har anförts är det enligt kommitténs mening angeläget att samhället ökar sina insatser för att genom generella familjepolitiska stödåtgärder ge kvinnan och familjen grundläggande social och ekonomisk trygghet, och att genom en väl utbyggd service göra det möjligt för båda könen att förena vården om barnen med sina åtaganden inom yrkes- och förvärvslivet. Ökade insatser från samhällets sida i de hänseendena behövs alltså inte enbart för större jämlikhet och rättvisa och för att trygga kvinnornas valfrihet när det gäller barn och yrke, utan också för att mannen skall kunna få sin naturliga längtan efter barn uppfylld. Samhället bör avstå från tidigare kategoritänkande i fråga om kvinnorna, som kön, som "ogifta mödrar" eller som "abortsökande". Den kvinna som är beredd att underkasta sig abortoperation intar inte någon särställning. Att bli gravid utan att kunna ta hand om barnet ställer en kvinna i en så svår situation, att hon skall ha stöd och hjälp från samhällets sida. Men bortsett från påfrestningarna av oplanerad graviditet skiljer sig hennes behov av stöd i princip inte från andra gruppers. I den rätt till stöd från samhällets sida som tillkommer kvinnan i anledning av att hon är gravid, att hon föder och att hon vårdar barn, är hon inte betjänt med att få bostad, daghemsplats, hjälp i hemmet, möjlighet till omskolning osv. först om hennes graviditet är ovälkommen. Ett flertal frågor som gäller den fortsatta utbyggnaden av det familjepolitiska stödet utreds f. n. av andra kommittéer och sakkunniga, frågor om t. ex. boendemiljö och service, om barntillsynen, det ekonomiska stödet till barnfamiljerna, om större likställdhet mellan man och kvinna inom pensioneringen osv. Reformer förbereds även på det familjerättsliga området. Kommittén har inte heller sett som sin uppgift att ingripa i det pågående reformarbetet genom konkreta förslag i dessa eller i liknande frågor av motsvarande räckvidd, utan har endast funnit anledning att fästa uppmärksamheten på några av brisSOU 1971:58

terna i det stöd som samhället hittills har ansett sig böra bereda kvinnan i anledning av att hon föder. Den fortsatta utbyggnaden av det familjepolitiska stödet bör ske med beaktande av de ändrade villkoren för födelsekontroll. Reformarbetet bör m.a.o. bedrivas med insikt om att kvinnan bestämmer över fortplantningen och att hon inte vill föda utan att ha säkra garantier för att hon har möjlighet att ta hand om och vårda barnet.

5.8.2 Anställningstryggheten Enligt 1945 års lag om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. har en yrkesarbetande kvinna rätt att vara ledig från sitt arbete under högst sex månader i samband med att hon är gravid och föder. Därefter måste hon återgå till arbetet, om hon inte vill riskera att förlora sin anställning. Som nämndes förut (5.3.4) är samhällets barntillsyn ännu inte utbyggd så att alla kvinnor som har fött barn kan yrkesarbeta om kvinnan så önskar och få någon annan att ta hand om barnet. Den kvinna som vill föda barn måste därför ännu i många fall räkna med att hon får ge upp sitt yrkesarbete om hon föder. Det är skäl att observera vilka faktiska möjligheter som hon då har att finna sin försörjning, om hon saknar egna medel och inte kan eller vill leva av mannens inkomster; hon kan lita till bidrag frän föräldrar eller andra anhöriga eller hon kan få socialhjälp om hon uppfyller förutsättningarna härför. Risken att hon kan förlora sin anställning om hon föder barn och inte kan ordna barntillsynen på de sex månader som lagen ger henne rätt att vara ledig, utgör för många yrkesarbetande kvinnor en väsentlig faktor när de bedömer sina möjligheter att föda. Kvinnor som arbetar inom den allmänna sektorn, dvs. har stat eller kommun som arbetsgivare, är något bättre ställda såtillvida att de brukar ges en längre respit, oftast upp till ett år och ibland även något längre. De sex månaders tjänstledighet som 1945 83

års lag medger kvinnan för att föda och få socialhjälpsnivån kan kvinnan efter prövning ha hand om barnet är snävt tilltagen. Staten i det enskilda fallet beviljas socialhjälp för sig brukar som arbetsgivare i regel medge kvin- och barnet. Det är tydligt att åtskilliga norna ett års tjänstledighet för det ända- ensamstående kvinnor som har barn - trots målet. För att stödja kvinnan är det inte inkomstförstärkningarna i form av barnbitillräckligt att samhället som arbetsgivare drag, bostadstillägg, bidragsförskott osv. -har utgör föredöme, utan föredömet bör fullföljas förutsättningar att kunna få socialhjälp. Av den undersökning som har gjorts inom genom lagstiftning. Kommittén föreslår att rätten till tjänst- socialdepartementet beträffande socialhjälpsledighet utvidgas till förslagsvis ett år. Gifta behovet liksom av undersökningen i bil. 9, eller sammanlevande bör själva kunna avgöra framgår att de utnyttjar denna möjlighet i vem av dem som bör ta tjänstledigt för att få förhållandevis ringa utsträckning. vårda barnet under den första tiden, dvs. Det mått av ekonomisk trygghet som tillanställningstrygghet bör beredas även man- läggssjukpenningen ger en kvinna som vill nen för det fall att de finner det mest föda barn, åtnjuter de kvinnor som förvärvslämpligt att han utnyttjar en del av tjänst- arbetar. De som studerar har en viss trygghet ledigheten. i det att de får en respit på 6 månader när det gäller bedömningen av om studieresultaten berättigar till studiemedel även i fortsätt5.8.3 Existensmöjligheterna ningen. När det gäller återbetalningsskyldigSom nämndes förut (5.2.5) tryggas existens- heten sätter de sig i skuld för motsvarande möjligheterna för en yrkesarbetande kvinna, tid, om de föder. Det ekonomiska stöd som som föder barn, genom att hon har rätt att de kan räkna med från samhällets sida i uppbära tilläggssjukpenning under 180 anledning av att de föder ett barn utgår i dagar, dvs. under samma tid som hon har form av moderskapspenningen på 1 080 rätt att vara ledig från arbetet. Under den kronor. Denna utgör samhällets stöd även åt tiden får hon förvärvsarbeta 30 dagar utan alla andra kvinnor som inte förvärvsarbetar och åt dem som driver förvärvsverksamhet att gå miste om fortsatt sjukpenning. Enligt låginkomstutredningen (SOU 1970: gemensamt med sin make. Dessa kvinnor har 34 s. 212 ff och 308 f) har enförälderhushåll inte heller möjlighet att skaffa sig större — vanligen ensamstående kvinnor med barn ekonomisk trygghet genom att teckna frivil— den i särklass ogynnsammaste ekonomiska lig sjukpenningförsäkring, eftersom den frisituationen av samtliga hushållstyper med villiga försäkringen inte gäller vid havandebarn. Av hushållstypen en vuxen med barn skap och förlossning. Genom att stödet åt kvinnan är ringa, om hade 1966 56% en hushållsinkomst under 15 000 kronor och 74% en sådan inkomst hon inte själv har relativt höga inkomster av under 20 000 kronor. Utredningen konsta- förvärvsarbete, är hon vid sin bedömning av terar att ökad hushållsstorlek i regel är före- sina möjligheter att föda antingen hänvisad nad med ökad hushållsinkomst, men att att lita till det ekonomiska stöd som hon kan motsatsen kan iakttas för barnhushåll med räkna med att få av mannen, eller är hon antingen en ensam vuxen eller tre och fler hänvisad till att anlita socialhjälp för att barn. De sistnämnda hushållen omfattar trygga sin och barnets existens. I många fall endast ca 8 % av samtliga hushåll i landet, kan hon under sådana förhållanden lätt känmen i dem finns drygt 1/3 av samtliga na sin valfrihet inskränkt på så sätt att hon minderåriga barn. Även om man räknar med är tvingad att avstå från att föda. inkomststrukturens förändring 1966— 1970 Enligt undersökningen av det bistånd, som torde någon större förändring i de inkomst- en ensamstående kvinna med barn kan räkna skillnader som har angetts inte ha inträffat. I med från kommunens sida om hon uppbär de fall då tilläggssjukpenningen ligger under tilläggssjukpenning under socialhjälpsnivån, 84

SOU 1971:58

eller om hon inte är berättigad till sådan som ett allmänt vårdbidrag utöver modersjukpenning, tillämpas olika praxis i olika skapspenningen, genom en utbyggnad av kommuner. På många håll - företrädesvis sjukpenningförsäkringen eller i andra former i större kommuner där det finns efterfrågan — hör till de frågor som utreds av familjepå kvinnlig arbetskraft och möjligheter att få politiska kommittén. Väsentligt är att stödet barntillsynen ordnad - räknar man f. n. med ges generellt och utan kategoriindelningar att bistå henne under de 6 månader som och att även mannen uppbär stöd om det är gäller för tilläggssjukpenningen och att hon han som är ledig från sitt arbete för att vårda därefter börjar förvärvsarbete, påbörjar en barnet. Möjligheten till deltidsledighet för utbildning eller en omskolning. Inom andra endera eller båda föräldrarna med motsvakommuner - främst de mindre med sviktan- rande reduktion av det ekonomiska stödet de befolkningsunderlag och få industrier och bör övervägas. där inte större efterfrågan råder på den En fråga som i hög grad angår existenskvinnliga arbetskraften - är man från kom- möjligheterna och som är av avgörande betymunens sida inställd på att låta henne få ta delse för att trygga kvinnans valfrihet, är hand om barnet under en längre tid. Enligt frågan om samhällets barntillsyn. Det urundersökningen ställer sig kommunerna i sprungliga syftet med denna kvarstår i prinstort sett positiva till tanken att bidra till cip oförändrat; fram till 1960-talets början hennes uppehälle under barnets första lev- ansågs det visserligen vara mest angeläget att nadsår, samtidigt som det poängteras att det tillgodose behovet av tillsyn för barn till i är väsentligt att barntillsyn och arbete ord- första hand ensamstående eller mindre benas för henne. medlade föräldrar. Men i och med att en Som kommittén föreslog nyss, bör kvin- omvärdering har börjat ske i fråga om rollnan tillförsäkras rätt att vara ledig från arbe- fördelningen i familjen, har kraven på den av tet under förslagsvis ett år, om hon vill föda. samhället organiserade barntillsynen vidgats. Kvinnan måste ha ett sådant ekonomiskt På grund av bl. a. de ändrade villkoren för stöd från samhällets sida att hon kan utnytt- födelsekontroll är det realistiskt att planera ja rätten att vara ledig ett år från arbete eller den fortsatta utbyggnaden med utgångsutbildning när hon vill föda barn. Den punkt i att föräldrar från den yngre genemoderskapsförsäkring inom den allmänna rationen i allt större utsträckning komsjukförsäkringens ram som samhället f. n. mer att ta för självklart att de båda skall ha bistår henne med ger henne inte egna eko- samma möjligheter till yrkesarbete, studier nomiska möjligheter till det. 1 det betän- eller annan utbildning, även om de har småbarn. Detta kommer att öka kraven på den kande om stöd åt barnaföderskor (SOU 1961:38), som har legat till grund för nuva- av samhället organiserade barntillsynen, som rande moderskapspenning och tilläggssjuk- trots den väsentliga utbyggnaden under sepenning, framhölls att det borde ställas nare år inte motsvarar efterfrågan. En fortandra och större krav än förut på moder- löpande målmedveten satsning från samhälskapsförsäkringen. Enligt departements- lets sida på en utbyggnad av barnstugeverkchefens uttalande i propositionen med för- samheten är av väsentlig betydelse bl. a. för slag till den sjukpenningförsäkring och att trygga kvinnans rätt till likvärdig utbildmoderskapshjälp som finns nu (se prop. ning och till verksamhet inom yrkeslivet; att 1962:90 s. 278) borde moderska psförsäk- den rätten tryggas är en grundförutsättning ringen göras lika effektiv som annan social- för att den kvinnliga arbetskraftens värde på försäkring, så att behovsprövad hjälp endast arbetsmarknaden skall kunna höjas. undantagsvis behöver ifrågakomma. Kvinnan I nära samband med barnstugeverksamheväntar på en sådan försäkring för att se sina ten står den barnvårdarverksamhet som sammöjligheter att föda tryggade. Hur det eko- hället anordnar inom ramen för hemhjälpsornomiska stödet åt henne bör utformas - ganisationen med uppgift att se till barn som SOU 1971:58

har blivit sjuka eller som av annan anledning inte kan tas om hand på daghemmet eller i den ordning som de annars brukar bli tillsedda. Barnvårdarverksamheten är inte samordnad med barnstugeverksamheten och saknas i många kommuner. Det är också väl känt att förvärvsarbetande föräldrar försätts i en brydsam situation om barnet insjuknar, och att kvinnan då kan se sig tvungen att uppge egen sjukdom som orsak till att hon inte kan gå till arbetet. Arbetar hon inom den offentliga sektorn ger anställningsavtalen henne möjlighet att få vara hemma ett visst antal dagar per år med endast smärre löneavdrag i anledning av att barnet har blivit sjukt; på den privata sektorn accepteras inte alltid detta som giltig anledning till frånvaro från arbetet. Vid längre tids sjukdom hos barnet kan det ekonomiska bortfallet bli så kännbart att kvinnan blir hänvisad att söka socialhjälp. Många av de svårigheter som förvärvsarbetande föräldrar ställs inför när barnet blir sjukt, skulle kunna minskas genom att en samordning sker mellan barnstugeverksamheten och barnvårdarverksamheten och att den senare byggs ut i direkt anslutning till den barntillsyn som finns för friska barn. Frågor av det här slaget utreds f. n. av 1968 års barnstugeutredning. Möjligheten att vara hemma från arbetet för att vårda barnet, när det som mest behöver omvårdnad, är en så angelägen fråga för föräldrarna, att de har ett berättigat anspråk på stöd från samhällets sida för att få sina möjligheter att vara lediga i anledning av barnets sjukdom tryggade och få kompensation för lönebortfallet. Denna fråga bör enligt kommitténs mening lösas lagstiftningsvägen.

5.8.4 Bostaden Bostadsfrågan har alltsedan slutet av 1930-talet haft sin givna plats i diskussionerna om lämpliga åtgärder från samhällets sida i abortförebyggande syfte. På 1940-talet drevs också kravet på t. ex. flerbarnsfamiljers och ensamstående mödrars rätt till bättre bostäder mot överkomliga hyror. På 86

1950-talet stod bristen på bostäder i förgrunden, medan dagens debatt går därutöver och gäller inte enbart bostadsbrist och höga hyror utan också boendemiljön, t. ex. frågan om tillgång till service av olika slag samt frågan om den kategoriindelning i boendet som tycks drabba bl. a. pensionärer och unga storstadsfamiljer med småbarn. Bostadsfrågan, dvs. tillgången till en egen fast bostad, är också av lika vital betydelse som existensmöjligheterna är för den enskilda människan - man som kvinna - när hon bedömer sina möjligheter att sätta barn till världen. Bostadsbristen är ett problem som framträder i storstäderna och i kommuner med tätortsbebyggelse. Förtursrätten till bostad är en kommunalpolitisk fråga där kommunens organ beslutar om vilka eller vem som bör beredas förtur. Av undersökningen i bil. 9 framgår att såväl flerbarnsfamiljer som ensamstående föräldrar ges företräde i så stor utsträckning som möjligt. Men många unga föräldrar i storstäderna är trots detta hänvisade att bo under provisoriska förhållanden i väntan på permanent bostad. Ett annat problem, som inte är koncentrerat uteslutande till storstadsregionerna, är de höga hyrorna i nyproducerade hus. Hyreskostnaderna utgör en väsentlig faktor vid familjebildning och bosättning; den enskilde kan behöva anlita socialhjälp för att inte tvingas avstå från att hyra den anvisade bostaden. Genom bostadstilläggen strävar samhället efter att tillförsäkra barnfamiljerna en rimlig bostadsstandard. Kommunernas kontroll över bostadstillgången och medverkan vid fördelning av bostäder sker i allmänhet, särskilt i de större kommunerna, i samarbete med kommunens organ för socialvård och social service, så att hjälpbehovet för de familjer eller ensamstående som behöver särskilt stöd från samhällets sida skall om möjligt kunna tillgodoses även i fråga om bostadsförhållandena. Vad beträffar förtursregler varierar praxis i olika kommuner, men det är tydligt att ensamstående kvinnor med barn inte är den enda grupp som bereds förtur utan konkurSOU 1971:58

rerar med andra grupper som t. ex. pensionärer, flerbarnsfamiljer, handikappade eller sjuka. I stort sett torde sociala, medicinska och arbetsmarknadspolitiska faktorer tillmätas betydelse, men individens eller familjens totala situation är avgörande vid bedömningen av prioriteringsbehovet. Kuratorer och läkare inom olika vårdsektorer arbetar på en del håll också efter principen att skriva "katastrofintyg" till bostadsförmedlingen i särskilt ömmande fall. Även inom den nuvarande rådgivningsverksamheten i abortförebyggande syfte skrivs sådana intyg, när det avgörande skälet till att en kvinna är beredd att undergå abortoperation utgörs av att hon saknar egen bostad, men är beredd att föda under förutsättning att hon får ordnade bostadsförhållanden. Enligt motivundersökningen (bil. 3) åberopade 460 av 1 987 kvinnor, dvs. 23,2 %, bostadsproblem bland skälen till att de föredrog att bli opererade framför att föda. För 10 av kvinnorna har kurator angett bostadsproblemen som det enda skälet, för 33 av dem har ytterligare ett skäl antecknats, för 88 ytterligare två skäl, för 124 ytterligare tre, för 71 ytterligare fyra skäl osv. För 4 av kvinnorna har kurator antecknat 11 andra skäl till att kvinnan ville slippa föda (bil. 3 tabell 24). Av de skäl som kvinnorna åberopade var kombinationen "för ung, bostadsproblem och dålig ekonomi" mycket vanlig. Andra motiv förutom dessa, som anfördes relativt ofta, var bl. a. motivet att kvinnan inte var färdig med sin utbildning, att hon hade blivit gravid med en man som var okänd för henne eller som hade övergett henne, att hennes förhållande till mannen var dåligt, att hon inte kunde räkna med något stöd från honom, att förhållandet till eller stödet från föräldrarna var dåligt samt att dessa var psykiskt eller socialt missanpassade. Bostadsfrågan och frågan om förtur där det råder brist på bostäder är ett samhällsekonomiskt problem av stor räckvidd. Av det program för bostadsbyggandet om 1 milj. lägenheter under perioden 1965-1974 som statsmakterna har uttalat sig för, har något mer än 600 000 lägenheter färdigställts under periodens första sex år. Enligt 1971 års SOU 1971:58

statsverksproposition innebär bostadsbyggnadsplanen för de närmaste åren ett fullföljande av tioårsprogrammet. På orter där brist på bostäder ännu råder, måste det också uppenbarligen ankomma på de kommunala beslutsorganen att bereda förtur alltefter angelägenhetsgraden i det individuella fallet inte efter en schablonmässig kategoriindelning i bostadslösa, abortsökande, ensamstående föräldrar, barnrikefamiljer, pensionärer e. d. Strävandena bör också vara inriktade på att i största möjliga utsträckning undvika nödbostäder eller övergångsboende i olika former. Boendeförhållandena för ensamstående med barn bör fortlöpande uppmärksammas av hänsyn till den ofta svåra och ömtåliga sociala situation som en ensam förälder lever i och som kan förorsaka isolering. En tillfällig boendeform som samhället har ombesörjt för ensamstående kvinnor med barn, de s. k. mödrahemmen, är numera på avskrivning. Hemmen har aldrig varit attraktiva som boendeform. Skälen därtill är flera, bl. a. att hemmen ofta ligger långt från hemorten, att kvinnorna både i fråga om ålder och bakgrund utgör en heterogen grupp och ofta har svårt att finna sig i det påtvingade kollektivet. Därtill kommer att åtskilliga är i dålig psykisk balans, då de lever i ovisshet om hur deras bostadsproblem och övriga förhållanden skall lösas för framtiden. Numera är många av kvinnorna på mödrahemmen invandrare som befinner sig i en särskilt svår situation. Efterfrågan på platser har minskat under hela 1960-talet och mödrahemmen har börjat nedläggas successivt. Detsamma gäller spädbarnshemmen. F. n. återstår 12 mödrahem med sammanlagt ca 170 platser; 100 mödrahemsplatser finns i Stor-Stockholmsregionen och 16 i Göteborg. Medan mödrahemmens roll är utspelad i sin traditionella form, är erfarenheterna däremot positiva av den serviceinriktade boendeform, som arbetsmarknadsverket i samarbete med de lokala myndigheterna tillhandahåller i Örebro åt kvinnor som är ensamförsörjare och som genomgår arbetsmarknadsutbildning. Lägenheterna finns insprängda i den övriga 87

bebyggelsen och barntillsynen är ordnad. En annan boendeform för ensamstående kvinnor med barn är de för Stockholm speciella s. k. kategorihusen. Dessa ter sig föga lockande för många kvinnor, trots att de erbjuder förmåner som låg hyra, ordnad barntillsyn, centralt läge etc. Också om den institutionella prägeln saknas, utgör husen en form av övergångsboende, som begränsar möjligheterna till normala sociala kontakter. Enligt kommitténs mening bör motsvarande förmåner erbjudas i annan boendeform, i någon typ av servicehus e. d. Det stöd från samhällets sida som kvinnan är berättigad till, om hon vill föda, är bristfälligt så länge som hon finner sig och barnet hänvisade till olika slags övergångsbostäder.

5.8.5 Information och rådgivning 5.8.5.1 Allmän information Av den tidigare lämnade redogörelsen för det familjepolitiska stödet framgår att det för den enskilda människan kan vara svårt att leta sig fram till de olika stödformerna och att få en uppfattning om sina rättigheter. De selektiva åtgärderna i form av bidrag efter inkomstprövning eller bidrag, som utgår under vissa förutsättningar till vissa grupper, är förbundna med en rik flora av bestämmelser som de flesta inte överblickar. På det statliga planet är också uppmärksamheten riktad på att det behövs en fortlöpande information till allmänheten för att inte den enskilde skall gå miste om bidrag som han är berättigad till, och för att han skall kunna veta vart han kan vända sig för hjälp och stöd i svåra situationer. Som ett exempel har socialdepartementet för det ändamålet distribuerat den s.k. socialkatalogen till samtliga hushåll. Vissa statliga verk och myndigheter informerar också om sin verksamhet genom olika trycksaker. När det gäller informationen på det kommunala planet är det tydligt (bil. 9 under 6.2), att en genomtänkt och organiserad upplysningsverksamhet till allmänheten an88

gående praktisk eller ekonomisk hjälp i anledning av graviditet och föräldraskap och angående den sociala omvårdnaden över huvud taget, bedrivs främst i de större kommunerna. Resurserna för en planmässig information och praxis när det gäller denna varierar mellan olika kommuner. I många mindre kommuner litar man till den egna personkännedomen eller till att människor som behöver hjälp själva skaffar sig upplysningar. Den kommunala socialvården arbetar numera med en förebyggande målsättning och planerar sina insatser på grundval även av en uppsökande verksamhet. Socialvårdens uppgifter går med andra ord utöver socialhjälpen (att bistå dem som ansöker om pengar för livsuppehället), och innefattar skyldighet att så tidigt som möjligt tillgodose individens eller familjens behov av socialt stöd och omvårdnad genom praktiska eller ekonomiska åtgärder samt personlig rådgivning. En fortlöpande information till allmänheten om vilka hjälpmöjligheter som finns är av primär betydelse när det gäller att nå de människor som behöver hjälp. På det familjepolitiska området har en sådan information en väsentlig uppgift att fylla för att tillgodose även de behov av samhällsstöd som inte täcks genom socialförsäkring eller andra generella stödåtgärder. De nuvarande bristerna i upplysningsverksamheten bör också avhjälpas snarast. Det bör lämpligen ske genom att Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet ger kommunerna anvisningar om hur informationen bör bedrivas för att bli så allsidig och nå så många som möjligt. 5.8.5.2 Individuell rådgivning Ett utmärkande drag för nutida socialvård är att den s.k. funktions- eller specialiseringsprincipen — baserad i huvudsak på de tre vårdlagarna om socialhjälp, barnavård och nykterhetsvård - i allt större utsträckning har börjat ersättas av den s.k. familjevårdseller familjeprincipen. Denna innebär en i viss mån ändrad människosyn och som arbetsmetod innebär den att olika slags ärenden rörande en och samma person eller SOU 1971:58

familj handläggs av en och samma socialarbetare eller grupp av socialarbetare, oberoende av om hjälpbehovet spänner över flera vårdområden. I arbetsmetoden ligger en strävan efter en helhetssyn på individen och på dennes och familjens behov av stöd och hjälp. Metoden medför ökade anspråk på en samordning av de kommunala insatserna, bl.a. för bistånd åt särskilt utsatta grupper, inom vilka behovet av hjälpåtgärder ofta sträcker sig över mer än ett vårdområde. Ett annat utmärkande drag är strävandena mot en bättre samordning mellan socialvård, förebyggande hälsovård och sjukvård. Som exempel kan nämnas att socialstyrelsen i sitt principprogram för den öppna sjukvården har dragit upp riktlinjer för inrättande av vårdcentraler med en integrerad sjuk- och socialvård. Ett annat exempel är förslaget i 1971 års statsverksproposition (prop. 1971:1 bil. 7 s. 84) om försöksverksamhet med socialcentraler i anslutning till dylika vårdcentraler. Samordningen inom den kommunala socialvården samt mellan denna och den öppna hälso- och sjukvården berörs av flera utredningar. Bl.a. har socialutredningen i uppdrag att undersöka förutsättningarna att i lämplig form skapa socialcentra i kommunerna, dit allmänheten kan vända sig för vård, hjälp, service, råd och upplysning, samt att beakta möjligheterna till samordning med den öppna sjukvårdens organ; utredningen skall ägna uppmärksamhet ät bl.a. familjerådgivningen. När det gäller det familjepolitiska stödet är det enligt kommitténs mening väsentligt att socialvården samt hälso- och sjukvården finner en närmare anknytning till varandra. Skall samhället kunna medverka till att lösa individuella svårigheter och problem - i sexuella frågor, i fråga om födelsekontrollen och i fråga om möjligheterna att bilda familj och få barn — måste en helhetssyn anläggas på den enskildes personliga och sociala förhållanden. Familje- eller familjevårdsprincipen bör med andra ord vara vägledande inte bara när det gäller rådgivning och andra insatser från samhällets sida för att underlätta den förebyggande födelsekontrollen (angående SOU 1971:58

vägledning och undervisning i preventivteknik för män och kvinnor, se 4.4.) utan också när det gäller råd och stöd i anledning av graviditet och föräldraskap. Omvårdnaden om kvinnan när hon är gravid och vill föda sker sedan ett 30-tal år tillbaka inom organisationen för mödra- och barnhälsovården och som nämndes förut (5.3.1) besöker ca 90 % av alla gravida kvinnor mödravårdscentralerna. Resurserna inom mödrahälsovården medger omsorg huvudsakligen om kvinnans kroppsliga tillstånd och hälsa. Social och psykologisk sakkunskap är sällan representerad, och möjligheterna att bistå med råd och praktisk hjälp är begränsade i frågor som för individen eller familjen är väsentliga - eventuella bostadsproblem, samlevnadsproblem, möjligheterna att få hjälp i hemmet, barntillsynsfrågan o.s.v. Vid uppenbara hjälpbehov hänvisas familjen till andra hjälporgan; på åtskilliga håll förekommer dock ett nära samarbete med de socialvårdande organen. Omhändertagandet av kvinnan när hon har blivit gravid, men helst inte vill föda, sker på många håll i landet vid särskilt inrättade rådgivningsbyråer (5.3.2). De flesta byråerna är knutna till sjukhus och har ibland direkt anknytning till kvinnokliniken eller till psykiatriska kliniken; på några håll bedrivs rådgivningen tillsammans med familjerådgivning. I Stockholm och Göteborg, där byråerna är fristående, fungerar de i nära kontakt med sjukhusens läkare och kuratorer (jfr. bil. 2 under 3.1). Inom sjukvårdsområden där rådgivningsbyråer saknas, drivs en i stort sett likvärdig rådgivningsverksamhet vid sjukhus, där kvinnoklinik finns inrättad, av kuratorer på sjukhuset. Med den nu gällande abortlagstiftningen fyller byråerna och rådgivningsverksamheten i övrigt funktionen av samhällsorgan för utredning, prövning och beslut i frågan, huruvida kvinnorna kan ges tillstånd att undergå abortoperation. Vid sidan härav fyller rådgivningsverksamheten uppgiften att bistå kvinnan med social information, personlig rådgivning och psykologiskt stöd i den svåra situation som uppkommer för varje par som 89

saknar erforderliga resurser för att kunna unna sig barn och som inte har skyddat sig tillräckligt. Som antyddes förut (5.8.4) visar motivundersökningen i bil. 3 att den kvinna, som ser sig tvungen att bli opererad för att uppnå födelsekontroll, oftast befinner sig i en komplicerad konfliktsituation psykiskt och socialt; det är sällan en, utan en mångfald olika omständigheter, som hindrar henne från att vilja föda och ta ansvaret för ett barn (jfr. även i det följande under 8.3). Så t.ex. är de fem vanligaste motiven i undersökningen i nu nämnd ordning följande: dålig ekonomi (låg inkomst, arbetslöshet) för trött, för sliten, orkar inte - bostadsproblem - planeringsrubbning (studier, yrkesliv) - psykiskt sjuk eller svag redan innan hon blev gravid (bil. 3 under 6.5). Genom att få upplysning om vilken hjälp som står till buds från samhället och genom att få stöd i den akuta situationen eller på längre sikt, har dock åtskilliga kvinnor, som varit beredda att underkasta sig operation, funnit tillräckliga resurser för att kunna föda och ta hand om barnet, även om de sociala och ekonomiska resurserna har varit ringa och ibland också utan något stöd från mannens sida vare sig personligt eller materiellt. Möjligheterna för kuratorerna inom rådgivningsverksamheten att stödja kvinnan eller familjen på längre sikt är begränsade, och praxis när det gäller att tillgodose förekommande fortsatta vårdbehov varierar mellan olika byråer och sjukhus. På många håll anslår kuratorerna åtskillig tid för förebyggande och eftervårdande insatser. Kvinnan erbjuds fortsatt kontakt och kan, oavsett om hon är inriktad på att föda eller bli opererad, genom kurator få råd och hjälp i frågor av praktiskt social natur, få tid för preventivrådgivning när det blir aktuellt o.s.v. På andra håll har kurator till huvudsaklig uppgift att utreda och medverka vid beslut i frågan om kvinnan kan få lov att bli opererad och är därför hänvisad till att remittera henne till andra vårdorgan för de råd och det bistånd familjen behöver sedan frågan har avgjorts (se bil. 2 under 5.2). Vid tiden för 90

kommitténs undersökning av rådgivningsverksamheten beklagade också flera kuratorer bristen på resurser just för eftervården och för att kunna bistå även på längre sikt (jfr. bil. 6 under 4.2). Trots knappheten på resurser och trots att rådgivningsverksamheten i hög grad präglas av specialiseringsprincipen, har den haft en väsentlig funktion att fylla för att stödja kvinnan vid oplanerad graviditet. Verksamheten tyngs f.n. av det skriftliga förfarande som praktiseras för att fylla vissa formella bestämmelser i den gällande abortlagen; omvårdnaden om kvinnan och det personliga omhändertagandet får sålunda inte så sällan stå tillbaka för en omfattande intygsskrivning till socialstyrelsen. Och psykiaktrisk expertis anlitas inte vid behov, utan rutinmässigt o.s.v. Kommittéen vill redan här förutskicka, att den kommer att föreslå, att prövningsförfarandet i dess nuvarande form avskaffas och att det skall ankomma på lokala nämnder att i samarbete med rådgivningsverksamheten svara för stödet åt kvinnan (se i det följande under 10). Rådgivningen med anledning av oplanerad graviditet, bör enligt kommitténs mening i fortsättningen organiseras så att den bättre än hittills medger omsorger enligt familjevårdsprincipen och kan fungera som ett organ dit kvinnan och mannen kan vända sig för att få social information, hjälp att analysera sin situation, råd i eventuella samlevnadsproblem och stöd även pä längre sikt. Psykiatrisk expertis, som kommer att vara representerad inom nämnderna (se 10.2), bör stå till förfogande när sådan expertis behöver anlitas. Kuratorerna inom rådgivningsverksamheten bör vara socionomer och fylla kompetenskrav i fråga om psykologisk och mentalhygienisk utbildning. I avvaktan på att de lämpliga formerna tillskapas för en ökad integrering mellan den förebyggande hälsovården och socialvården, bör de även vara väl insatta i de olika kommunernas hjälpmöjligheter och bör kunna förmedla hjälp genom nära samarbete med vårdorganen i vederbörande hemkommun. Rådgivningen bör vara mera lättåtkomlig än den är SOU 1971:58

f.n. Kvinnan skall inte behöva hänvisas till e.d. - lika litet som det går att göra några olika kliniker, fristående byråer, öppna psy- säkra kalkyler i de hänseendena för framkiska vården e.d. utan kunna anlita mödra- tiden. En viss ledning för sådana beräkningar vården vid oplanerad, likaväl som vid plane- torde dock kunna hämtas i kuratorernas rad graviditet. Om kuratorerna får arbeta genomsnittliga arbetsprestationer. För kurainom ramen för den nuvarande organisatio- torerna vid ett par av landets största byråer nen för mödra- och barnhälsovård kan de (mentalvårdsbyrån i Stockholm och mentaläven beredas bättre möjligheter till fortsatt vårdscentralen vid Danderyds sjukhus) innekontakt och förebyggande och eftervårdande bär rådgivningen f.n. att de vid heltidstjänstinsatser. Rådgivningsverksamheten bör där- göring kan räkna med att per månad kunna för samordnas med mödrahälsovården och bistå 18 kvinnor under förutsättning att de bör lämpligen knytas till de mödravårds- har sekreterarhjälp och annars 16. Patienttillcentraler som enligt normalreglementet strömningen har ökat kraftigt under senare för mödra- och barnhälsovården betecknas år. Så t.ex. har från 1965 till 1969 antalet som typ I. Enligt reglementet (6 § a) skall kvinnor, som har sett sig tvungna att bli central av detta slag vara knuten till kvinno- opererade för att slippa föda, ökat från ca klinik vid sjukhus och förestås av överläkare 6 000 till ca 14 000. Det är omöjligt att hysa eller biträdande överläkare vid kvinnokli- någon bestämd uppfattning om huruvida niken eller också av annan läkare med spe- efterfrågan på att bli opererad kommer att cialistkompetens i kvinnosjukdomar och fortsätta att öka. Familjeplaneringsstandarförlossningar; i det senare fallet förutsätts den i vårt land står som framhölls förut en mera indirekt anknytning mellan cen- (4.1.1) på en hög nivå och f.n. klarar mäntralen och kvinnokliniken. F.n. finns 95 niskorna födelsekontrollen till ca 95 % med mödravårdscentraler av typ I i landet. Det ofarliga metoder. Om felmarginalen i planekan vara lämpligt att rådgivningen meddelas ringen skall kunna nedbringas och patienttillvid särskilda mottagningar och på tider då strömningen minska, beror i hög grad på samhällets insatser för ökad upplysning i även gynekologen har sina mottagningar. Antalet kuratorer som f.n. arbetar inom frågor som gäller sexuallivet och fortplantrådgivningsverksamheten och deras anställ- ningen samt för att ge man och kvinna en ningsförhållanden varierar inom olika sjuk- individuell och efter samlevnadssituationen vårdsområden, i första hand efter verksam- anpassad vägledning och undervisning i prehetens omfattning, men också beroende på ventivteknik (jfr. 4.4). Vid ökade insatser i huvudmannens möjligheter att med nuvaran- det hänseendet - och inte minst en saklig de knappa tillgång på kuratorer täcka beho- information om vilka abortmetoder som vet av kuratorshjälp på de många områden finns och deras biverkningar - torde någon där sådan hjälp behövs. En del kuratorer mera markant ökning av tillströmningen ägnar sig åt rådgivningen på heltid medan knappast behöva befaras. I dagens läge går så många tjänstgör på halvtid och i övrigt an- pass mycket av en kurators arbetstid åt för litas för andra arbetsuppgifter; personal- att skriva intyg, att hon på samma tid, men rekryteringen underlättas just genom möjlig- utan det nuvarande skriftliga prövningsförheten till deltidstjänst och att kombinera farandet och i direkt samarbete med nämnrådgivningen med annan verksamhet. Det är derna, uppskattningsvis borde kunna ansvara vanligt att extra personal anlitas, särskilt vid för omhändertagandet och de socialmeditider av stor patienttillströmning. Anställ- cinska insatserna för i det närmaste dubbla ningsförhållandena för denna personal varie- antalet kvinnor; och någon ökad tillströmrar. Den nuvarande rådgivningsverksam- ning av tillnärmelsevis denna omfattning torhetens kapacitet och omfattning kan därför de inte behöva befaras. Genom att rådgivinte heller återges i sådana faktorer som ningen i anledning av oplanerad graviditet antalet kuratorstjänster, årliga lönekostnader knyts till mödrahälsovården, bör sålunda en SOU 1971:58

viss upprustning kunna komma till stånd av de nuvarande resurserna inom denna, så att samhället får möjlighet att ställa kuratorshjälp till förfogande även när kvinnan vill föda och ta ansvar för ett barns vård och fostran. Mödrahälsovården bör därigenom bättre än hittills kunna fungera som ett vårdoch serviceorgan för blivande och nyblivna föräldrar. Det är väsentligt att också beakta mannens anspråk på att få råd och vägledning, hur han på bästa sätt kan stödja kvinnan och vad han kan göra för att minska de fysiska och psykiska påfrestningarna på henne under det att hon är gravid och i samband med att hon föder. Även hans anspråk på att få tillgång till undervisning om hur deras nyfödda barn bör skötas och vårdas bör bli tillgodosedda. I sammanhanget kan det vara skäl att understryka att strävandena bör vara inriktade på att i största möjliga utsträckning minska påfrestningarna på kvinnan, så att även hennes fysiska och psykiska upplevelser i samband med att hon föder blir positiva. Möjlighet bör finnas för mannen eller annan anhörig att då biträda henne, och samhället bör också öka sina insatser för att lindra smärtan för henne då hon föder. Tillgången till särskilda narkosläkare vid kvinnoklinikernas förlossningsavdelningar är ett behov som bör prioriteras. Det är betydelsefullt att verksamheten inom mödra- och barnhälsovården — efter utvidgningen förslagsvis kallad familjehälsovård - i administrativt hänseende står under samma ledning såväl vad beträffar rådgivningen i preventivteknik, graviditetsrådgivningen som servicen åt blivande eller nyblivna föräldrar. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att komplettera nuvarande normalreglemente för mödra- och barnhälsovården med de råd och anvisningar som behövs för den utvidgade verksamheten. Kommittén förutsätter att verksamheten kommer att överföras till vårdcentraler i den takt som principprogrammet för den öppna sjukvården realiseras. Statsmedel utgår till sjukvårdshuvudmännen från ett årligt reservationsanslag för bi92

drag till viss hälso- och sjukvård. Detta innefattar bidrag bl.a. till deras kostnader för avlöningar m.m. inom mödra- och barnhälsovården. De statsmedel som utgår enligt kungörelsen (1945:863) om statsbidrag till viss verksamhet för stöd och rådgivning åt havande kvinnor i abortförebyggande syfte avser bidrag till avlöning av läkare och kurator, till vissa resor, till kostnader för utförande av graviditetsreaktioner samt för tillgodoseende av överhängande hjälpbehov hos kvinnor som besöker kurator. För budgetåret 1970/71 har anslagits 800 000 kr, varav 435 000 kr till rådgivningsverksamheten, 45 000 kr till kostnader för graviditetsreaktioner och 320 000 kr för tillgodoseende av de överhängande hjälpbehoven. Som en stimulerande faktor för huvudmännen att driva rådgivningsverksamheten i byräorganiserad form har statsbidraget kommit att förlora i betydelse. När rådgivningen knyts till mödrahälsovården bör också bidragsgivningen samordnas. Det syns lämpligt att detta sker genom att de nuvarande bidragen till kostnader för avlöningar, resor och för utförande av graviditetsreaktioner får utgå från det årliga reservationsanslaget för bidrag till viss hälso- och sjukvård och med den fördelning mellan sjukvårdshuvudmännen som gäller för detta. Frågor härom torde på sedvanligt sätt få lösas genom förhandlingar mellan vederbörande statsdepartement och huvudmannaorganisationerna. Vad beträffar bidraget för tillgodoseende av överhängande hjälpbehov - beräkningsgrunden är 30 kr per nyinskriven kvinna — är det vanligt att kurator förfogar inte enbart över statsmedlen, utan även över motsvarande belopp som sjukvårdshuvudmannen har tillskjutit (angående användningen av statsmedlen under budgetåren 1962-1965 se bil. 8). Inom sjukvårdsområden, där rådgivningen drivs utan statsunderstöd, arbetar kuratorerna med i stort sett motsvarande tillgångar i medel som huvudmannen har anslagit; de sjukvårdshuvudmän som låter kuratorerna arbeta uteslutande med bidrag ur privata fonder eller med möjligheten att utverka hjälp från den kommuSOU 1971:58

nala socialvården är få. Också om anslagen är ringa, har de varit till god hjälp både för kvinnorna och kuratorerna genom att pengarna kan betalas ut utan större omgång. Statsmedlen får användas för hjälp endast åt kvinnor som inriktar sig på att föda. För att förmå kvinnan att föda, när hon saknar resurser att dra försorg om och vårda barnet, har anslagen ringa verkan. De har däremot stor betydelse från synpunkten att de erbjuder omedelbar hjälp i en akut svår situation. För att tillgodose de överhängande hjälpbehoven hos kvinnor som hellre underkastar sig operation än tar ansvaret att föda brukar kuratorerna använda medel som sjukvårdshuvudmannen har tillskjutit. Som stödform är statsbidraget otidsenligt genom att utgående belopp drar oproportionerligt höga administrationskostnader; om bidraget räknas upp med hänsyn till penningvärdesförändringen sedan det fastställdes, skulle administrationen ändå te sig onödigt dyr. 1 avvaktan på de lämpliga formerna för en bättre samordning mellan socialvården och den förebyggande hälsovården, bör kuratorerna dock fortfarande ha möjligheten att kunna lämna kvinnan omedelbar hjälp till nödvändiga utgifter, och denna möjlighet bör inte begränsas till kvinnor som inriktar sig på att föda. Kommittén förutsätter att sjukvårdshuvudmännen övertar kostnaderna härför. Under denna förutsättning kan statsbidraget upphöra. Kommittén vill framhålla att den delar socialstyrelsens uppfattning (se under 5.3.2) angående den försöksvis anordnade familjerådgivningsverksamheten, dess organisation och arbetsuppgifter. Familjerådgivningen behöver inte förläggas till sjukhus och bör hållas skild från graviditetsrådgivning för att kunna tas i anspråk när samlevnadssvårigheter eller andra problem fordrar en mera långvarig rådgivande och stödjande hjälp. Hur familjerådgivningen bör bedrivas och organiseras är en fråga som ligger utanför kommitténs utredningsuppdrag; frågan om inte rådgivningens karaktär av försöksverksamhet borde upphöra bör dock enligt kommitténs mening kunna prövas ganska omgående. 93 SOU 1971:58

6 Förbudet mot abort

6.1 Gällande bestämmelser om fosterfördriv- abortoperation inte får utföras sedan gravidining tet har nått ett visst stadium (1 § andra stycket) och om att kvinnorna i regel inte I 3 kap. 4 § brottsbalken stadgas straff för heller får opereras utan att de begär det den som med hjälp av invärtes eller utvärtes (3 §).'Öm någon av dessa föreskrifter har medel olovligen fördriver eller eljest dödar åsidosatts, är det straffbart, illegalt, att foster. Kvinnan kan undgå påföljd, såframt hindra att graviditet fortsätter. omständigheterna är mildrande. Enligt 3 kap. Den i 3 kap. 4 § brottsbalken genomförda II § brottsbalken får hon åtalas endast kriminaliseringen avser åtgärder som företas om åtal av särskilda skäl är påkallat ur allför att fördriva eller på annat sätt döda män synpunkt. foster. Någon allmänt vedertagen enhetlig Straffet för fosterfördrivning är fängelse i innebörd av begreppet foster torde knappast högst två är. För andra än kvinnan gäller en finnas. Enligt medicinsk terminologi talar strängare straffskala, som omfattar fängelse man om en befruktad äggcell, om embryo från och med ett till och med sex år och som och om foster. Det torde dock bero på tillämpas om brottet är grovt. För att avgöra subjektiva värderingar, om man därmed avser om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om endast en benämning av olika stadier i det gärningen har skett vanemässigt eller för biologiska förloppet eller en begränsning av vinnings skull eller om den har inneburit begreppet foster till att avse uteslutande de särskild fara för kvinnans liv eller hälsa. senare stadierna av detta. I fråga om den Bestämmelser om att fosterfördrivning är straffrättsliga innebörden av fosterbegreppet, straffbar även på försöksstadiet finns i kan ur lagmotiv och rättspraxis utläsas att 3 kap. 10 § brottsbalken. begreppet är avsett att täcka det naturliga Genom ordet olovligen undantas från det förloppet från befruktningsprocessen till i straffbara området fall, då kvinnan underkasdess att kvinnan börjar föda. Att hindra tar sig abortoperation i överensstämmelse förloppet är i princip straffbart som fostermed abortlagen. Abortlagen gör fosterförfördrivning, oavsett på vilket stadium åtgärdrivning tilläten under vissa förutsättningar den vidtas och även om den företas så tidigt, och det är också i denna lag som gränsen att graviditet ännu inte har kunnat konstatemellan straffbar och tillåten fosterfördrivras.1 ning — s.k. illegal och legal abort - närmare ^ h o r n s t e d t , Hans, The Beginning and the End preciseras (10 §). Avgörande för gränsdragof Life from the Perspective of Swedish Criminal ningen är föreskrifterna om ett visst pröv- Law. Scandinavian Studies in Law, s. 227. Stockningsförfarande (4, 6 och 7 §§), om att holm 1970. 94

SOU 1971:58

Som nämndes förut (2.2.2) är straffbestämmelserna inte tillämpliga, när fortplantning hindras genom spiral eller genom de hormon som ingår i vissa p-piller. Enligt lagen (1967:187) om klinisk prövning av vissa medel för födelsekontroll får även andra medel att hindra förloppet prövas försöksvis. Det undantag som 1967 års lag medger från straffbestämmelserna om fosterfördrivning är snävt begränsat. Försöksverksamhetens syfte anges i lagen — att få fram lämpligt medel för födelsekontroll - och verksamheten får bedrivas endast efter särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t. Försöken står under tillsyn av socialstyrelsen.

bars upp av huvudsakligen etiska och humanitära skäl. I sin strävan att upprätthålla en ovillkorlig respekt för livets helgd förbjuder samhället under straffhot dödande av människa. Som ett led i denna strävan gäller av analoga skäl förbud mot åtgärder, som hindrar foster från att utvecklas till människa. Den humanitära grunden för förbudet befanns ligga i det förhållandet att inte bara de osakkunniga metoderna utan också abortoperation är förenad med risker för kvinnans hälsa. 1934 års kommitté underkände däremot de befolkningspolitiska skäl - samhällets intresse av att ett tillräckligt antal barn föds — som tidigare ibland hade åberopats som skäl för att samhället borde ålägga kvinnorna skyldighet under straffansvar att finna sig i 6.2 Anledningen till förbudet . att graviditet fortsätter. Kommittén anförde i Nuvarande bestämmelser om straff för fos- I att samhället inte rimligen kan tvinga någon terfördrivning har gällt sedan den 1 januari genom straffansvar att sätta barn till världen, 1965, då brottsbalken trädde i kraft. Motsva- i och att ett konsekvent befolkningspolitiskt : rande kriminalisering gällde även tidigare resonemang skulle leda till en ytterligare enligt 14 kap. 26-28 §§ strafflagen. Skyldig- orimlighet, nämligen förbud mot preventivj heten för kvinnan att underordna sig fort- medel. Ä andra sidan tog kommittén avstånd j plantningen sedan mannen har befruktat också från de argument som hade anförts till henne, har f.ö. sedan länge upprätthållits stöd för kraven på fri abort, t.ex. argumentet med strafflagstiftningens hjälp. Samhället att även kvinna bör ha rätt att själv har hotat såväl henne som envar medhjälpare bestämma över fortplantningen, och argumed stränga straff, om det naturliga förlop- mentet att kvinnorna inte skulle använda sig pet hindras att fortsätta. För en närmare av osakkunniga metoder om det vore tillåtet redogörelse för äldre svensk rätt hänvisas till att hindra graviditet från att fortsätta. EnligJ_ 1941 års befolkningsutrednings betänkande i 1934 års kommitté måste abort motarbetas, oavsett vilka metoder eller vilka medhjälpare abortfrågan (SOU 1944:51 s. 13 ff). Den skyldighet att finna sig i att graviditet kvinnorna anlitade, och en avkriminalisering fortsätter som samhället ålägger kvinnan skulle komma att påverka den allmänna under straffhot har på 1900-talet föranlett rättsuppfattningen om åtgärdens moraliska livliga debatter. Gång efter annan har ifråga- värde och därmed leda till en ökad abortsatts, om inte samhället borde avstå från frekvens. Av allmänpreventiva skäl borde förbudet mot abort och kriminalisera enbart därför förbudet mot abort bibehållas i de osakkunniga metoderna att hindra fort- pnncip. satt graviditet och då av hänsyn till den fara Abortlagstiftningen utformades i enlighet som de innebär för kvinnans liv och hälsa. med förslaget och har alltsedan 1938 bestått Under förarbetena till abortlagen skedde oförändrad i sin principiella uppläggning. en inventering av skälen för och emot att I Straffbestämmelserna om fosterfördrivning slopa förbudet eller m.a.o. skälen för och ; innebär att kvinnorna måste underordna sig emot fri abort. I det betänkande av 1934 års ; fortplantningen, efter det att de har blivit abortkommitté som låg till grund för lagen | befruktade. Abortlagen är den undantagslag \ (SOU 1935:15) konstaterades, att förbudet som anger i vilka fall det från samhällets sida !

i

SOU 1971:58

har ansetts försvarligt att de slipper finna sig eller utverkat abortoperation, utan att aborti att graviditet fortsätter, och i vilka fall lagen medgav det, kunde åberopa enbart I läkare har lov att utföra abortoperation. likgiltighet i omgivningen eller frånvaron av positivt stöd. Första lagutskottet (1946:39) och riksda6.3 Förbud eller ej - tidigare diskussioner. gen tog avstånd från en obligatorisk regel om Vid två tillfällen efter abortlagens tillkomst straffrihet i de åsyftade fallen och förordade har statsmakterna haft anledning att ta sin en motsvarande regel i fakultativ form. förbudspolitik när det gäller abort under Statsmakterna beslöt sig för den senare omprövning, nämligen i samband med änd- lösningen. Bestämmelserna om fosterfördrivj ringar som gjordes i abortlagen och straffla- ning mjukades upp med en regel om möjligI gen 1946, och i samband med att brottsbal- het att befria kvinnorna från straff, när omständigheterna var synnerligen förmild• ken antogs 1962. ' Till grund för 1946 års lagändringar låg rande. Tillämpningen av straffbestämmelser/ 1941 års befolkningsutrednings betänkande i na begränsades också genom föreskrifter om abortfrågan. Utredningen förordade en fort- särskild åtalsprövning. satt förbudspolitik av principiella skäl. I Vid den förnyade prövning som skedde av yttranden över betänkandet yrkade man på förbudspolitiken under förarbetet till brottssina håll, att samhället skulle avstå från balken fann straffrättskommitteYi (SOU straffhot mot kvinnorna om de hindrade 1953:14) att samhället av i första hand graviditet från att fortsätta. När departe- allmänpreventiva skäl inte kunde undvara \ mentschefen i propositionen med förslag till straffhotet mot kvinnorna. Om det var 1946 års lagstiftning (prop. 1946:156) avslog straffritt, dvs. tillåtet, för dem att hindra dessa yrkanden, skedde det under uttalande graviditet från att fortsätta, kunde man av en viss tvekan. Han menade att det var också - enligt kommittén - befara att möjligt att förbudet var mer till skada än kvacksalvare och andra osakkunniga mednytta. Man borde emellertid inte bortse från hjälpare för att undgå ansvar skulle överlåta de allvarliga betänkligheter, som på många ät kvinnorna att själva utföra ingreppen. Det häll restes mot en mera vidsträckt legalise- straff som samhället därför måste föreskriva ring av abort. Dessutom skulle kanske för kvinnorna i händelse de hindrade fortsatt reaktionen mot obefogad abort komma att graviditet, borde de enligt straffrättskommitbli starkare i samma mån som ökade tén kunna undgå när omständigheterna var hjälpåtgärder ställdes till förfogande. Också mildrande. Eftersom straffriheten skulle om förbudet borde bibehållas, borde emel- komma att bero, inte pä gärningens objektilertid straffansvaret kunna mjukas upp ge- va beskaffenhet, utan av mera svårbestämbanom en regel om straffrihet vid synnerligen ra subjektiva förhållanden, avböjde kommitförmildrande omständigheter. tén dock en obligatorisk regel om straffrihet Som exempel på fall då den föreslagna i sädana fall, och förordade att regeln regeln om straffrihet skulle tillämpas, anför- alltjämt gjordes fakultativ. I propositionen med förslag till brottsbalk de departementschefen fallet att kvinnan enligt abortlagen inte behövde finna sig i (prop. 1962:10 s. B 81), anslöt sig departefortsatt graviditet, men inte hade känt till att mentschefen till straffrättskommitténs förhon hade kunnat fä abortoperation utförd slag. I motion (11:654) vid 1962 års riksdag eller hade trott att det skulle vara omöjligt, ifrågasattes riktigheten av antagandet att samt fall då kvinnan hade utsatts för kvacksalvarna skulle komma att överlåta åt påtryckningar av mannen eller anhöriga. kvinnorna att själva vidta de nödvändiga Utanför bestämmelsens räckvidd borde däre- åtgärderna. Det åsyftade förhållandet var i mot ligga fall då kvinnorna som motiv för varje fall inte relevant för lösningen av själva att de hade använt osakkunniga metoder förbudsfrägan, och enligt motionärens me96

SOU 1971:58

ning borde samhället avstå från straffhotet mot kvinnorna. När statsmakterna vid brottsbalkens införande ställde den frågan på framtiden, skedde det under hänvisning till att man borde avvakta ytterligare erfarenheter av det genom möjligheten att efterge påföljd och särskilda åtalsregler väsentligt uppmjukade straffansvaret för kvinnorna. I den offentliga debatt som har föregått ställningstaganden från statsmakternas sida, är det i stort sett samma synpunkter och argument som har återkommit när man har opponerat mot förbudspolitiken och yrkat på straffrihet för kvinnan. De flesta argument har en gemensam nämnare, nämligen den s.k. illegala abortfrekvensen, dvs. den utsträckning i vilken kvinnorna anlitar osakkunniga medhjälpare för att hindra graviditet från att fortsätta. Det livligaste meningsutbytet har skett kring frågan, huruvida samhällets möjligheter att ingripa mot kvacksalvarna påverkas av att det är förbjudet för kvinnorna att hindra fortsatt graviditet. Å ena sidan har man gjort gällande att förbudet inte bara avhåller kvinnorna från att söka sjukhusvård för skador efter ingreppet, utan också gör dem obenägna att ange kvacksalvarna. Förbudet har därigenom en direkt skadlig verkan, såväl för kvinnans hälsa som för samhället. Vid en kriminalisering, som endast drabbade annan medverkande till fosterfördrivning än kvinnan, skulle möjligheterna att avslöja kvacksalvarna öka och dessutom skulle dessa hindras i sin hantering redan därav, att de inte längre kunde lita på kvinnornas tystnad. Häremot har invänts att det inte kan vara förbudet, dvs. straffhotet, som avhåller kvinnorna från att vilja uppge osakkunniga medhjälpare. Det förekommer ju i realiteten så ytterst sällan att en kvinna åtalas, och i de fall då så sker, innebär den ådömda påföljden så gott som aldrig ett frihetsberövande. Vad som avskräcker kvinnan från att uppge medhjälparen torde snarare vara obehaget att behöva höras under polisutredning och i rättegång. Avkriminalisering för kvinnans del skulle inte förbättra hennes situation i detta hänseende, eftersom hon ändå måste höras SOU 1971:58 7

under utredningen rörande kvacksalvarens verksamhet, och eventuellt också som vittne i målet mot denne. Som ytterligare argument för straffrihet för kvinnan har anförts, att förbudet och den illegala hanteringen gör att abortfrågan hålls utanför samhällets insyn och kontroll. Samhället skulle ha väsentligt större möjligheter att komma i kontakt med de kvinnor som inte vill finna sig i att graviditet fortsätter, om dessa inte hotades med straff. Vid oplanerad graviditet skulle kvinnorna vända sig till läkare och övriga hjälporgan, i stället för att hindra det naturliga förloppet med osakkunniga metoder. Eftersom en hel del kvinnor i sådant fall skulle kunna förmås att avstå från abortoperation, kunde man räkna med minskad abortfrekvens. Gentemot detta resonemang har anförts, att samhället även utan att avstå från straffhotet skulle kunna uppnå att kvinnorna i första hand vände sig till läkare, samt att straffrihet med all sannolikhet skulle komma att leda till att kvinnorna i ökad omfattning hindrade graviditet från att fortsätta. Antaganden om den s.k. illegala abortfrekvensen har också legat till grund för den kritik som har riktats mot uppfattningen, att förbudet bör upprätthållas av allmänpreventiva skäl. Sålunda har man anfört, att straffbestämmelserna inte har någon eller i varje fall en mycket ringa avskräckande effekt, och att de, när de tillämpas, drabbar synnerligen ojämnt, med hänsyn till att det stora flertalet kvinnor som bryter mot förbudet, undgår upptäckt och lagföring. Vidare har anförts att den allmänpreventiva effekten av straffbestämmelserna måste vara mycket liten, eftersom samhället ju tillåter abort i vissa fall, samt att straffbestämmelserna bör slopas även av det skälet, att de tillämpas så ytterst sällan. En livlig debatt kring samhällets förbudspolitik när det gäller abort bröt ut kort efter det att brottsbalken hade trätt i kraft. Debatten intensifierades i anslutning till de s.k. abortresorna till Polen. Sedan förundersökning hade inletts med anledning av misstanke att svenska kvinnor hade genom97

gått abortoperation i Polen och att personer här i landet hade gjort sig skyldiga till straffbar medverkan genom att förmedla kontakt med polska läkare, meddelade Kungl. Maj:t den 26 februari 1965 beslut om abolition. Beslutet innebar, att både kvinnorna och de som hade förmedlat kontakten med läkare utomlands skulle vara fria från åtal. De inledda förundersökningarna lades ned. Konstitutionsutskottet granskade abolitionsbeslutet vid sitt dechargearbete (KU:s memorial 1965 nr 27) och utskottets ledamöter stannade i skilda meningar, bl.a. beträffande lämpligheten av att Kungl. Maj:ts beslut omfattade även sådana former av medverkan som att i brev utbjuda abortresor med löfte om ersättning till den som anvisade deltagare i resorna. Utskottet beslöt tillkännagivande till riksdagen att denna omfattning av abolitionsbeslutet framstod som stötande för rättsmedvetandet. Reservanter inom utskottet fann inte skäl till någon anmärkning, och framhöll särskilt att kvinnorna hade varit i god tro och att beslutet hade tillkommit för att hindra att de utsattes för lidande. Riksdagen anslöt sig till vad reservanterna hade anfört. Under riksdagsdebatten förekom inte några egentliga meningsmotsättningar beträffande de kvinnor som hade underkastat sig abortoperation i Polen, utan man ansåg allmänt att det var riktigt att de undgick åtal. I en del inlägg gavs uttryck åt uppfattningen, att kvinnor inte borde straffas om de hindrade fortsatt graviditet även i andra fall än abortlagen medger. Polenresorna och den offentliga debatten i anledning av dessa resor ägnades stor uppmärksamhet i press, radio och TV. I den allmänna diskussionen har framförts krav på vad som utan närmare precisering brukar kallas fri abort. I argumentationen härför har huvudvikten lagts vid tanken, att kvinnan bör ha rätt att själv bestämma över fortplantningen. Det har framhållits, att lagstiftningen i vissa andra länder inte ålägger henne skyldighet att underordna sig denna. En uppfattning som ofta har framförts är, att bestämmanderätten dock bör begränsas be98

roende på vilket graviditetsstadium som kvinnorna befinner sig i, och gälla endast i tidiga stadier. 6.4 Praxis i fråga om åtal mot kvinnorna Som nämndes förut (6.1) är förbudet mot abort uppmjukat genom en bestämmelse av innehåll, att kvinnor som hindrar graviditet att fortsätta utan att abortlagen medger det, inte får åtalas annat än om åtal av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt. Före brottsbalken gällde en motsvarande bestämmelse i strafflagen om att åklagare, som fann skäl till åtal, var skyldig att hänskjuta åtalsfrågan till riksåklagarens prövning. Under förarbetena till brottsbalken redovisade straffrättskommittén antalet fall under 1948-1952, då frågan hade varit aktuell om kvinna borde åtalas. Riksåklagaren hade under den femårsperioden prövat sammanlagt 69 fall och beslutat om åtal i 43 fall. Även följande år fram till brottsbalkens ikraftträdande var fallen få. Femårsperioden 1953-1957 prövade riksåklagaren 40 fall och beslutade åtal i 36 fall, 1958-1962 prövades 12 och väcktes åtal i 11 fall. 1963 prövades 2 och 1964 9 fall, varvid beslut om åtal fattades i samtliga fall. Fram till 1954 fördes summariska anteckningar beträffande de omständigheter som låg till grund för riksåklagarens beslut i åtalsfrågan. Trots sin summariska form, ger anteckningarna en viss uppfattning om vilka förhållanden som då tillmättes betydelse för beslut om åtal. Anteckningarna i de fall åtal väcktes, upptar ett eller flera av följande skäl: kvinnan hade tidigare lagförts för att hon hade brutit mot förbudet, hon hade inte bara själv använt sig av osakkunniga metoder utan också medverkat till att annan kvinna hindrade fortsatt graviditet med sådana metoder, mannen hade avrått henne från abort eller hade velat stödja henne om hon fann sig i fortsatt graviditet, hon hade haft ekonomiska resurser att klara ett barn, hon hade hindrat fortsatt graviditet trots avslag på ansökan att få undergå abortoperation, hon hade befunnit sig i ett framskridet SOU 1971:58

graviditetsstadium. Tidigare lagföring och samtidig delaktighet i att annan kvinna hindrade graviditet från att fortsätta, utan att ha tillstånd till det enligt abortlagen, utgjorde de oftast anförda skälen till åtal. Efter brottsbalkens ikraftträdande har åtal mot kvinna blivit ändå mera sällsynta. Enligt den allmänna rättsstatistiken förekom under 1965 vid underrätterna sammanlagt 9 mål om fosterfördrivning, varvid 13 män och 7 kvinnor stod åtalade. En genomgång av handlingarna i dessa mål visar, att de mot kvinnorna väckta åtalen i endast 2 fall avsåg egen graviditet. I det ena fallet frikändes kvinnan från ansvar, och i det andra eftergavs påföljd med hänsyn till att omständigheterna ansågs vara förmildrande. Av uppgifter, som genom riksåklagarens försorg har skaffats från åklagarna i riket, framgår att under 1966 förundersökning inleddes i anledning av misstanke om otillåten fosterfördrivning i 23 fall. I endast ett fall ledde undersökningen till att åtal väcktes mot kvinnan. Åtalet avsåg dessutom medverkan till att fyra andra kvinnor hindrade oplanerad graviditet från att fortsätta, utan att ha lov till det, och innefattade även yrkande om ansvar för medhjälp till vane- och yrkesmässig fosterfördrivning. Enligt uppgifterna för åren 1967-1970 inleddes under denna tid förundersökning i 37 fall. Kvinnorna ställdes inte under åtal i något av fallen.

6.5 Övriga nordiska länder m.m. I Finland, Island och Norge råder samma förbud mot abort som i Sverige, dvs. kvinnorna är under straffansvar i princip skyldiga att finna sig i att graviditet fortsätter. I Danmark däremot slopades bestämmelserna om straff för fosterdråp 1956. I stället infördes bestämmelser om straff för ingrepp i strid mot föreskrifterna i abortlagen. Enligt 1956 års abortlag gällde straff även för kvinnan. Som nämndes förut (1.2.2) riskerar hon, enligt den nya abortlag som trätt i kraft 1970, inte längre straff om hon hindrar fortsatt graviditet i en annan ordning än lagen medger. För annan än kvinnan gäller SOU 1971:58

olika straffskalor för läkare och för den som icke är läkare. I samtliga övriga västeuropeiska länder och i de flesta stater i USA råder förbud mot abort; kvinnorna brukar dock straffas lindrigare än de medhjälpare de anlitar. Ett amerikanskt förslag till strafflag, Model Penal Code, upptar förslag om straffrihet för kvinnorna till och med 26:e graviditetsveckan. I staten New York gäller fr.o.m. 1970 till 24:e graviditetsveckans utgång fri abort pä så sätt, att kvinnan och hennes läkare avgör, när det fortsatta förloppet skall hejdas, och att kvinnan inte heller bestraffas om hon inom den tiden anlitar annan medhjälpare än läkare för att hindra att graviditet fortsätter. Vad beträffar östeuropeiska länder är abort kriminaliserad både i Ungern och Rumänien. I Sovjetunionen, Polen, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Östtyskland råder däremot straffrihet för kvinnorna. När förbudspolitiken övergavs i Sovjetunionen 1954, skedde det under motiveringen att upplysningen hade ökat, och att kvinnornas kulturella nivå hade stigit i så hög grad, att de sociala hjälpåtgärder som stod till buds utgjorde ett tillräckligt skydd för kvinnan och barnet. I Polen anfördes att den ändrade politiken var nödvändig för att bekämpa kvacksalvarnas verksamhet. I stället för förbud mot abort gäller bestämmelser om straff för den som utför ingrepp på en kvinna i strid mot de gällande föreskrifterna om abort; kvacksalvaren bestraffas enligt dessa bestämmelser i regel avsevärt mycket strängare än den läkare som överträder föreskrifterna på området. I Rumänien gäller sedan 1966, att kvinnorna endast undantagsvis får underkasta sig abortoperation. I de flesta övriga östeuropeiska länder är bestämmelserna utformade så, att kvinnorna får undergå abortoperation för födelsekontroll medan de ännu befinner sig i tidiga graviditetsstadier. Angående utländsk rätt se även bil 10.

6.6 Kommittén När statsmakterna hittills har haft att ta ställning till abort, har en utgångspunkt varit given — att hindra graviditet från att fortsätta har ansetts vara något ej önskvärt, ett ont som samhället bör förbjuda med strafflagstiftningens hjälp. Det förhållandet att nästan alla metoder att hindra fortsatt graviditet innebär misshandel i straffrättslig mening av kvinnan, är inte anledningen till förbudet. Detta grundar sig huvudsakligen på etiska skäl, dvs. de etiska värderingar av fortplantningen som av kvinnorna fordrar att de underordnar sig denna när de har blivit befruktade.

6.6.2 Allmänna synpunkter Det har åtminstone tidigare varit en utbredd - om än omtvistad - uppfattning, att en människas liv uppkommer vid befruktning, och att kvinnorna därför av hänsyn till livets helgd är skyldiga att underordna sig fortplantningen sedan de har blivit befruktade.

Omvälvningarna i samhället efter industrialismens genombrott och kvinnans ändrade ställning i familj och samhälle har medfört ändrade värderingar rörande fortplantningen. I de flesta frågor som avgör individens livsvillkor - uppfostran och vård om barnen, hemvården, utbildning och möjligheter till arbete, lönen för arbetet osv. - debatteras mannens respektive kvinnans 6.6.1 De traditionella värderingarna rättigheter och skyldigheter. Vad som efterEn ny celldelning börjar hos ett ägg när strävas är jämställdhet mellan könen. I fråga befruktningsprocessen är avslutad, och redan om kvinnans skyldighet att finna sig i då föreligger de anlag som skulle prägla den fortsatt graviditet och föda barn har förts en nya individ som kvinnan föder, om celldel- särskilt intensiv debatt. Därvid har mot den ningen och en vidare utveckling fortsätter. traditionella uppfattningen om skyldighet Sedan gammalt har också - under påverkan att föda ställts kravet att bestämma över av kristet tänkande — celldelningen och den fortplantningen. Då man i den allmänna debatten vill vidare utvecklingen betecknats som "mänskligt" liv eller en "form" av mänskligt liv och bevara föregående generationers syn på kvindärmed har redan den delade cellen tillagts norna och deras roll i samhället eller vill driva samma — eller nästan samma — etiska värde igenom en ändrad syn, blir uttrycken ofta tillspetsade. Sålunda hävdar man å ena sidan som kvinnans eget liv. Som nämndes förut (2.1.2) ålägger den "det ofödda barnets rätt", och å andra sidan romersk-katolska sedeläran bägge könen förfäktar man "kvinnans rätt att själv beskyldighet att underordna sig fortplant- stämma om hon vill föda barnet eller inte". I ningen. För kvinnokönets del innebär detta det förra fallet blundar man för att uttrycket totalförbud mot abort. Kvinnorna är skyldiga "ofödd" föregriper ett händelseförlopp, om att utan undantag finna sig i det naturliga vilket man i realiteten inte vet något med förloppet och föda. Förloppet får inte säkerhet, och att begreppet "barn" används i fråga om något som inte är ett barn; ofta hindras fortsätta ens om deras liv är i fara. Inom andra kristna kyrkor har kvinnans använder man sig av ordet "liv" utan att eget liv tillagts ett större värde etiskt sett än redovisa, om man använder det i biologisk den "form av mänskligt" liv som fortplant- bemärkelse eller i den betydelse som det ningen representerar. I enlighet därmed har annars har. I det senare fallet ger man sken kvinnorna ansetts böra slippa fortsatt gravi- av att en gravid kvinna befinner sig i en ditet, om de skulle riskera livet. Ett ytter- situation, där hon har faktiska möjligheter ligare undantag från principen om skyl- att kunna välja mellan två alternativ. Att dighet för dem att ställa sig i fortplant- man fäster mindre avseende vid att det ena ningens tjänst sedan de har blivit befruktade alternativet - att föda ett barn - inte kan torde emellertid numera i allmänhet medges, vara föremål för en bestämmanderätt, om inte annat med hänsyn till risken för nämligen vid graviditet efter våldtäkt. 100

SOU 1971:58

missfall, är naturligt. Det är ju enbart en honom. Att en kvinna begär att få undergå rätt till det senare alternativet — att slippa operation sker inte så sällan av det skälet, att föda — som man vill kräva. Men man hon är medveten om att mannen inte vill att beaktar då inte alltid vilka praktiska möj- hon föder barnet, eller att hon känner sig ligheter som finns att utöva bestämman- sakna det stöd hos honom som hon anser sig derätt i det avseendet. Abortoperation är behöva för att föda och ta hand om ett barn. inte enbart kvinnans egen angelägenhet. Det är inte heller någon alldeles sällsynt föreMan får inte glömma bort i sammanhanget, teelse för läkare och kuratorer, att de i sin att abortoperation förutsätter medverkan av verksamhet möter en kvinna som är utsatt läkare och annan sjukvårdande personal. för påtryckningar från mannens sida att Beaktas bör den påfrestning för kvinnan som begära abort. När en kvinna underkastar sig födelsekontroll genom abortoperation är. abortoperation är det m.a.o. i realiteten sälMed utgångspunkt i den traditionella lan sin "rätt" till fortplantning, som mannen synen på kvinnornas skyldigheter när det gäl- gör gällande. Den större jämlikheten mellan ler fortplantningen, efterlyser man i diskussio- könen och den mera öppna synen på nerna kring abortfrågan också "mannens rätt sexuallivet torde dock i allt större omfatttill barnet". Frågeställningen griper direkt in ning få till följd, att den manliga ungdomen i ursprunget till de traditionella värderingar- är beredd till ett större ansvarstagande än na. I sin längtan efter att bilda familj och att som var vanligt förr. Man bör därför inte få barn skiljer sig könen inte från varandra. längre räkna med som allmängiltigt, att För mannen liksom för kvinnan represente- oplanerad graviditet är kvinnans ensak. När rar barnet ett av livets stora värden. hon är villig att undergå abortoperation, är Frågeställningen om en "rätt" för mannen hon inte längre alltid ensam om beslutet. Ett att bli förälder ter sig numera främmande för barns födelse anses numera i växande utmånga människor. Detta beror bl.a. på de sträckning för mannen innebära andra åtaändrade villkoren för födelsekontroll. De ganden i fråga om barnets vård och uppnya skyddsmedlen, som ger kvinnan egna fostran än dem som mannen inom äldre möjligheter att - med eller mot mannens generationer ansågs böra fullgöra. Rör det sig vilja och med eller utan hans vetskap - inte om vad som båda parter anser vara en skydda sig mot graviditet, har medfört en tillfällig könsförbindelse, börjar graviditet frigörelse för kvinnan som den yngre genera- uppfattas såsom bägges angelägenhet. Man tionen torde ta för självklar. Att kvinnorna i och kvinna börjar m.a.o. numera i betydligt det moderna samhället på ett helt annat sätt större utsträckning än förr dela ansvaret, inte än tidigare med männen delar uppgifterna bara när kvinnan föder barn, utan också när inom yrkes- och förvärvslivet torde också ha hon måste finna sig i att undergå abortverkat i samma riktning. Det finns därför operation. skäl att förmoda, att mannen från den yngre Bägge könen har i dagens samhälle åtagit generationen är inställd på att få sin "rätt" sig andra uppgifter än som av tradition anses till avkomma tillgodosedd på frivillighetens tillkomma dem — dvs. för mannen försörjväg, och att han räknar med att ett ningen och för kvinnan vården om barnen — föräldraskap för honom beror av hans och den yngre generationen söker efter nya beredvillighet att med kvinnan dela ansvaret former för delat ansvar. När det gäller abort för ett barn. förs dock diskussionerna huvudsakligen med När man frågar efter mannens "rätt" till utgångspunkt i den nedärvda synen på barnet i samband med abort, bör man ha kvinnorna och kretsar i stor utsträckning klart för sig, att den roll som mannen brukar kring frågan, i vilka fall och under vilka spela i de fall då en kvinna är beredd att förutsättningar samhället bör kunna tillåta underkasta sig abortoperation oftast är en abort. Ett flertal synpunkter och argument annan än den som frågeställaren tillägger har förts fram till stöd, än för att samhället SOU 1971:58

bör visa större liberalitet, än för att det bör iaktta större restriktivitet i det hänseendet än för närvarande. En av de synpunkter som anläggs på frågan är den befolkningspolitiska. Den underkändes av 1934 års abortkommitte' men har sedan skymtat fram gång efter annan och även på senare tid. Den mening som företräds innebär i korthet att samhället i sitt eget intresse - i tidigare debatter liktydigt med svenska folkets fortbestånd men numera oftast med inhemsk arbetskraft — bör föra en restriktiv politik, när det gäller att dispensera från skyldigheten att föda. Den tidigare kommittén påpekade att konsekvensen av ett befolkningspolitiskt resonemang skulle innebära förbud mot preventivmedel, vilka ju utgör det ojämförligt största hotet mot nativiteten. En ytterligare anledning, och dessutom den främsta, till att 1965 års kommitté' så bestämt vill ta avstånd från att befolkningspolitiska synpunkter anläggs på abortfrågan är, att sådana synpunkter även i den mån de inte vilar på närmast rasistiska tankegångar — strider mot respekten för den enskilde. De förbättrade preventivmetoderna, särskilt p-pillren och spiralen, har gett upphov till vissa delvis nya synpunkter och värderingar, när det gäller frågan i vilka fall samhället borde kunna tillåta abort. Sålunda har man ansett att de kvinnor, som inte vill ha barn, med de tillförlitliga medel som finns numera har skyldighet att förebygga att de blir gravida. Vill de inte ha barn, skulle de m.a.o. ha sig själva att skylla och borde inte medges abort i någon större utsträckning än f.n. Å andra sidan har även den meningen blivit företrädd, att det vore hårt att inte tillåta abort, om kvinnorna har gjort allt som rimligen kan begäras av dem i preventionshänseende. Graviditet har exempelvis inträtt trots att de har använt spiral. För sådana fall har man ifrågasatt, om kvinnorna inte borde vara mer eller mindre garanterade bistånd från samhällets sida för att hindra fortsatt graviditet, i varje fall medan de ännu befinner sig i tidiga graviditetsstadier. Företrädarna för de båda nu angivna SOU 1971:58

uppfattningarna lägger vikt vid om kvinnorna har "slarvat" eller inte, när det gäller preventivmedel. Medan man i det förra fallet presumerar sådant slarv hos kvinnan, utgår man i det senare från en situation, då hon bevisligen inte har slarvat. I bägge fallen är det i grund och botten ett moraliskt ansvarsresonemang som förs, dvs. vad man i första hand gör gällande är, att kvinnornas större eller mindre moraliska skuld till att de har blivit gravida har betydelse för om de bör få slippa föda. Vad sedan själva skuldfrågan beträffar, är det deras användande av tillförlitliga preventivmedel som tillmäts avgörande betydelse. Av ett moraliskt ansvarsresonemang är det nära nog en konsekvens att finna, att abort bör vara tillåten i de fall, då graviditet har inträtt s.a.s. utan kvinnans egen förskyllan. Att tanken på det egna ansvaret har påverkat utformningen av den gällande abortlagen, kommer till synes i den s.k. humanitära indikationen. Den måttstock som har anlagts på skuldfrågan är den, om kvinnan av egen fri vilja har inlåtit sig på samlag eller ej. De nyss återgivna preventivmoraliska synpunkterna innebär m.a.o. principiellt sett inte någon ny metod för att bedöma tillåtligheten av abort, utan endast att en annan måttstock används för att avgöra om kvinnan har moraliskt ansvar för att hon har blivit gravid. Kommittén påpekade förut (4.1.2), att den ökade sexualkunskapen och tillgången till preventivmedel har ändrat värderingarna på det sexuella området, och att sexuell avhållsamhet inte längre anses eftersträvansvärd i och för sig. De flesta människor anser tvärtom att samlag har ett positivt egenvärde helt vid sidan av fortplantningen. Det avseende i vilket värderingarna skiftar inom olika delar av befolkningen gäller de krav som bör ställas i fråga om mannens och kvinnans relation till varandra för att samlag skall vara tillåtet - äktenskap, förlovning, stadigvarande förbindelse, ett visst känsloengagemang, osv. I den mån de krav som man ställer i detta avseende är uppfyllda exempelvis att de båda är gifta med varandra - anser man att samlag är tillåtet moraliskt 102

sett även om avsikten inte är att alstra barn. detta sammanhang. Det beteende som man Härunder torde inbegripas att man, om anser vara önskvärt på det sexuella området, relationskraven är uppfyllda, inte heller antingen det nu kan gälla preventivmedelsanfordrar att kvinnan avhåller sig från samlag vändning, återhållsamhet e.d., är uppenbarlinär hon inte vill ha barn. Det kan alltså på gen i första hand en fråga om att sprida goda grunder ifrågasättas, om inte den synen information, dvs. om upplysning, undervisär allmänt övergiven, enligt vilken kvinnans ning och rådgivning. moraliska ansvar för graviditet knyts till Den offentliga debatten - som här endast själva det faktum att hon har inlåtit sig på har antytts i sina huvuddrag har naturligt samlag. Det är möjligt att den har ersatts av nog rört sig om kvinnor i abortsituation. uppfattningen, att den kvinna som inte vill Härigenom har intresset kommit att riktas ha barn är skyldig att med till buds stående mot kvinnor som inte vill finna sig i fortsatt medel förebygga att hon blir gravid. Hennes graviditet. Denna inriktning av debatten är moraliska ansvar för graviditet skulle därmed ägnad att undanskymma att kvinnan i kunna anses vara knutet till användandet av allmänhet - liksom mannen — längtar efter preventivmedel. Huruvida denna uppfattning barn, och att kvinnan gärna föder då hon är är allmänt omfattad, undandrar sig kommit- säker på att de kan ge barnet den omvårdténs bedömande och några säkra slutsatser i nad det behöver och en tryggad uppväxt. det hänseendet går inte heller att dra av Vissa inslag i de senaste årens abortdiskusSIFO:s undersökningsresultat (angående un- sioner tyder emellertid på att förtroendet för dersökningen se 1.2.3 och 2.1.4). kvinnans ansvar är ett annat i dagens samAv vad som har anförts nu framgår hur hälle än tidigare och att förbudet mot godtyckliga de värderingar är, som man abort inte längre har samma resonans i möter när man försöker följa de olika samhället som förut. Detta kom särskilt till tankegångarna att kvinnans egen skuld till uttryck i debatten med anledning av de s.k. att hon har blivit gravid är avgörande för Polenresorna. Den allmänna opinionen — under vilka förutsättningar som abort bör präglad av medlidande med kvinnorna tillåtas. De slutsatser, som man har velat dra krävde utan att efterfråga kvinnornas skäl från preventivmoraliska utgångspunkter, ger för abort att åtgärder inte skulle vidtas mot en god illustration av hur pass subjektiv dem. Som tidigare har omtalats, skedde bedömningen kan bli. Sålunda bör man detta inte heller. En tilltro till kvinnan och hennes längtan fråga sig, varför abort bör vara tillåten när kvinnan har blivit gravid efter att ha använt efter barn, till hennes förmåga till rationellt just spiral. Varför inte lika gärna när hon tänkande och planering och förmåga att och mannen har använt någon annan preven- själv bedöma, vilka hennes möjligheter är att tivmetod i tron att den skulle vara den mest ta hand om ett barn, kommer också till tillförlitliga? Eller när kvinnan inte har uttryck när man i den allmänna debatten gör använt något preventivmedel alls, om just gällande varje barns rätt att födas önskat. den kvinnan bevisligen saknat kännedom om Vad som man vill framhålla är, att den rätt sådana medel? I de båda sista fallen hade till trygghet och omvårdnad som tillkommer kvinnan kanske inte önskat hellre än att få varje barn, har bättre förutsättningar att bli tillgång till spiral, om hon bara hade känt till säkerställd när kvinnan vill ha barnet, än när att metoden fanns. Exemplifieringen kan hon vill slippa föda, eller m.a.o. att planerat fortsättas, men den torde vara tillräcklig för föräldraskap ligger i både den enskildes och att belysa hur omöjligt det är att anlägga samhällets intresse. Med utgångspunkt i den moraliska värderingar när det gäller frågan nedärvda kvinnosynen hänvisas från andra om abort, om man inte vill hamna i rent håll till möjligheten till bortadoption och godtyckliga lösningar. Exemplifieringen visar till att många barnlösa makar väntar på att också något annat av väsentlig betydelse i få adoptera. SOU 1971:58

Det faktiska underlaget är ringa när det gäller att bedöma om de barn som kvinnorna vill slippa föda, men av samhället åläggs att föda, får det sämre ställt än de barn som kvinnorna föder frivilligt. De undersökningar, som har slutförts hittills1 beträffande ett antal barn som har fötts efter oplanerad graviditet och efter avslag på ansökan om tillstånd till abort, visar att sociala anpassningssvårigheter har varit vanligare bland dem än hos barnen inom en slumpvis vald kontrollgrupp, vilkas mödrar inte hade begärt att få slippa föda. Huruvida det är just den omständigheten, att barnet har varit "oönskat", som har varit den huvudsakliga orsaken till de större anpassningssvårigheterna eller om dessa svårigheter bör tillskrivas andra omständigheter, exempelvis uppväxtmiljön för de barn som undersökningen har avsett, vet man inte någonting om med säkerhet. Vad som däremot finns att tillgå är de erfarenheter som har samlats av kuratorer och läkare inom abortrådgivningen. Vid tiden för kommitténs undersökning av rådgivningsverksamheten ville kuratorerna och läkarna på många håll markera sitt avståndstagande gentemot tanken, att bortadoption skulle vara ett godtagbart alternativ till abort. Några kuratorer hade erfarenhet av att kvinnor hade avstått från abort för att låta lämna bort sitt barn. I de flesta fallen ansågs abort ha varit den bättre lösningen. Andra kuratorer hade i sin verksamhet inte mött någon enda kvinna, som hade kunnat finna sig till rätta med tanken på fortsatt graviditet för att sedan lämna det barn, som hon sannolikt skulle föda, till andra. Inom rådgivningsverksamheten avstod man också ofta från att med kvinnan ens diskutera möjligheten av bortadoption. Problematiken i sin helhet är välkänd för psykiatrer. Ett oplanerat föräldraskap redan i tonåren t.ex. vållar inte sällan tragedier i enskilda människoöden. När ungdomarna inte själva är mogna att ta hand om ett barn, är det i regel flickans föräldrar som får ta på sig ansvaret eller också är det samhället som träder in. Det bör öppet erkännas, att barn 104

till unga mödrar på så sätt kan få starta under ogynnsamma förhållanden, som kan prägla dem för hela livet. De konflikter som kan uppstå mellan modern och hennes föräldrar eller andra fosterföräldrar till barnet, när modern några år senare är mogen för föräldraskap och vill ha tillbaka sitt barn, är uppslitande för alla berörda parter. För kommittén är det uppenbart, att varken bortadoption, placering kortare eller längre tid i fosterhem eller på barnhem, eller någon annan form för omhändertagande av barnet från samhällets sida, är lösningar som kvinnan skulle kunna godta när hon begär att få slippa föda. Tanken att det bör fordras av henne, att hon finner sig i fortsatt graviditet för att lämna sitt barn till andra, är inhuman. Det är emellertid inte bara i själva grundsynen på kvinnan som även andra värderingar än de traditionella har trätt in, när det gäller fortplantningen. Genom den moderna vetenskapliga forskningen är det numera på ett annat sätt än tidigare klarlagt, vad ett fortsatt förlopp innebär av ökade möjligheter till att kvinnan föder ett barn. Sannolikheten för att ett ägg efter befruktning kommer att utvecklas till en ny individ är relativt ringa. I det skedet är bortfallsprocenten hög. Att ett ägg fäster i livmoderslemhinnan (nidation) innebär en ökad sannolikhet, som stegras ytterligare allteftersom utvecklingen fortskrider (egen blodcirkulation, hormonförsörjning osv). Det är därför naturligt att människor i allmänhet står främmande för den rent biologiska synen på graviditet. I stället är det en dynamisk syn de anlägger. De flesta människor utgår m.a.o. från att graviditet utgör ett allt större känslomässigt värde för kvinnan, ju längre den framskrider — och successivt ökade påfrestningar för den kvinna som vill slippa föda.

1 Forsman, H. och Thuwe, Inga. En socialpsykiatrisk efterundersökning av 120 barn födda efter avslag på abortframställning. Nord. Psyk. Tidskr. BdXIV:265 (1960). SOU 1971:58

6.6.3 Verkan av förbud Som nämndes förut (6.2 och 6.3) har abortlagstiftningen bestått oförändrad i sin principiella uppläggning alltsedan 1938. Som grundprincip gäller förbud mot abort. Yrkanden om straffrihet för kvinnan har avslagits med motiveringen, att samhället måste av allmänpreventiva skäl i princip upprätthålla skyldigheten under straffansvar för kvinnorna att underordna sig fortplantningen sedan de har blivit befruktade. Straffhotet mot dem, om de hindrar graviditet från att fortsätta utan att abortlagen medger det, har mildrats genom särskilda åtalsföreskrifter och föreskrift om möjlighet att efterge påföljd. Som tidigare omtalats (6.3.) har stort utrymme i den offentliga debatten ägnats spörsmålet, huruvida samhällets möjligheter att komma till rätta med kvacksalvare påverkas av straffhotet mot kvinnorna eller inte. Att frågan har blivit föremål för motstridiga bedömningar är naturligt med hänsyn till att det är enbart antaganden som ställs mot varandra. Inte något av dessa antaganden kan vare sig bevisas eller vederläggas. Antagandet att straffhotet skulle avhålla kvinnorna från att söka läkare, när de har fått allvarliga skador av ingreppet, torde dock sakna grund. Kvinnor är så pass upplysta, att de söker läkarvård när de behöver sådan vård. Under sina överläggningar med läkare vid kvinnoklinikerna i landet inhämtade kommittén, att läkarna någon enstaka gång i sin verksamhet hade haft anledning att misstänka att patienten hade anlitat kvacksalvare. Intrycket var, att hon då inte så sällan hade fått uttryckliga instruktioner om att uppsöka sjukhus när missfall väl hade inträffat. Mot antagandet att kvacksalvaren gynnas i sin verksamhet av att han kan räkna på kvinnornas tystnad, borde också ställas antagandet att han gynnas av deras talförhet. Utgår man från att straffrihet för kvinnorna skulle göra dem mera benägna att röja kvacksalvaren, borde man nämligen räkna med deras talförhet inte bara i förhållande till de rättsvårdande SOU 1971:58

myndigheterna, utan också i förhållande till väninnor, arbetskamrater och andra i bekantskapskretsen. Kännedomen om abortörens verksamhet borde m.a.o. då spridas lättare och kundkretsen öka. Vissa erfarenheter, som kommittén inhämtade under sitt studiebesök i Tjeckoslovakien, kan nämnas i detta sammanhang. Från det tjeckiska hälsovårdsministeriet uppgavs, att när straffansvaret för kvinnorna avskaffades genom 1958 års lagstiftning, hade detta skett med den huvudsakliga motiveringen att man skulle få bättre möjligheter att ingripa mot kvacksalvarna. Förhoppningarna hade inte blivit infriade, utan svårigheterna att få kvinnorna att avslöja dessa kvarstod oförändrade. Som trolig anledning till kvinnornas förtegenhet uppgav man, att kvinnor ofta hyste en känsla av lojalitet gentemot den som hade bistått dem. Den främsta anledningen till förtegenheten ansåg man dock ligga i en önskan hos kvinnan att inte gå miste om möjligheten att anlita abortören på nytt. Det utrymme, som i den offentliga debatten har ägnats frågan om samhällets möjligheter att komma till rätta med kvacksalvare, ger dess bättre inte rättvisa åt dagens situation. Själva frågeställningen anknyter till det "kvacksalvarproblem", som var aktuellt framför allt under 1930- och 1940-talen och som då utgjorde ett folkhälsoproblem. Som nämndes förut (4.1.2) är abort inte längre ett sådant problem i vårt land. Att kvinnor behöver söka sjukhusvård i anledning av följderna av kvacksalvarabort förekommer i mycket ringa utsträckning. Säkra uppgifter om i vilken omfattning abortingrepp utförs utanför sjukhusen går inte att få, men allt tyder på att de tal som 1950 års abortutredning räknade med, ca 10 000 fall om året, har sjunkit väsentligt (jfr. 2.2.2 och 4.1.1). Man har spekulerat över anledningarna till den gynnsamma utvecklingen. Kvacksalvarna har blivit "skickligare" och den utbredda användningen av antibiotika gör att kvinnorna inte längre behöver sjukhusvård. Verksamheten upptäcks därför inte. De sociala förändringarna under senare tid har gjort det 105

lättare för kvinnorna att acceptera ovälkommen graviditet, osv. Närmast till hands ligger att räkna med dels den ökade sexualupplysningen och de effektiva metoder som kvinnan har fått under senare år att skydda sig mot graviditet, när hon inte vill ha barn, dels att hon vid oplanerad graviditet inte längre är hänvisad till kvacksalvare utan kan räkna med att få sjukhusvård och bistånd av läkare för abortoperation. Att förbud mot abort är ineffektivt som åtgärd från samhällets sida för att förhindra abortingrepp, kan avläsas av abortfrekvensen i länder där totalförbud råder (se 4.1.1 och bil. 10, kap. 6). 6.6.4 Sammanfattning och förslag Alltsedan abortlagens tillkomst har statsmakterna utgått från att de bör av allmänpreventiva skäl ställa upp förbud mot abort. Härigenom markeras att abort är förkastligt, och denna syn har färgat även de fall då samhället tillåter abort. Numera ter sig en sådan syn inhuman. De flesta människor nu för tiden stämplar inte varje abort som förkastlig. De hyser i stället medkänsla för de kvinnor som underkastar sig abortingrepp, antingen det sker i den ordning abortlagen föreskriver eller ej. Det straff som samhället hotar kvinnorna med, om de hindrar graviditet från att fortsätta utan att abortlagen medger det, utkrävs inte heller i praktiken. Av vad som har anförts är det tydligt, att förbudet mot abort på väsentliga punkter bygger på tänkesätt som numera är övergivna. Själva grundsynen på kvinnorna har ändrats och är i dagens samhälle inte densamma som lagstiftaren har gett uttryck åt med förbudet. De traditionella värderingarna av kvinnokönets roll för fortplantning har ersatts av en allt större tilltro till människornas - kvinnors såväl som mäns - egen längtan att få barn och att vårda barn, samt deras egen förmåga att bedöma sina möjligheter att ta ansvar för ett barn. Detta är ett långt bättre värn för kvinnans graviditet än samhällets förbuds106

politik. Ett så svagt skydd för "det ofödda barnet" som ett förbud mot abort bör samhället inte lita till. Att avstå från förbudet när kvinnan befinner sig i långt framskridna graviditetsstadier stöter på betänkligheter av principiell natur. Kommittén har därför övervägt möjligheten av en ordning liknande den som finns upptagen i den amerikanska Model Penal Code och som gäller i staten New York (jfr 6.5). Lagstiftaren skulle sålunda kunna ålägga kvinnorna skyldighet under straffansvar att finna sig i att det naturliga förloppet fortgår från och med den tidpunkt, då de bär en livsduglig varelse. Tidpunkten varierar från fall till fall och är även i det enskilda fallet svår att fastställa. Givetvis skulle man kunna schematisera och dra en gräns vid den graviditetsvecka, då det regelmässigt inte längre med säkerhet kan uteslutas att livsduglighet har inträtt. Man torde dock kunna förutse, att ett sålunda konstruerat straffansvar på grund av bevissvårigheterna knappast kommer att kunna utkrävas i praktiken. Vad som man emellertid också i detta sammanhang bör räkna med är kvinnans egen känsloinställning. Hon är i dessa framskridna graviditetsstadier inriktad på sitt barn och på att föda det. Enstaka avvikelser kan tänkas förekomma. En kvinna, som vidtar åtgärder för missfall på detta sena stadium, torde befinna sig i en sådan situation att straffpåföljder inte är adekvata behandlingsåtgärder. I den mån kvinnan skulle vara i behov av psykiatrisk vård, kan och bör sådan beredas henne. På grund av det anförda föreslår kommittefn, att samhället slår in på en ny och hittills oprövad väg i abortfrågan - att avstå från förbud mot abort. Samhället bör inte längre genom förbudspolitik dra sig undan sitt ansvar, när det gäller sexuallivet och fortplantningen utan inse, att kvinnan behöver samhällets stöd såväl för födelsekontroll som när hon vill föda. Stödet är ofullständigt, när ca 16 000 kvinnor under ett år underkastar sig abortoperation på våra sjukhus (4.1.2). Det är i SOU 1971:58

detta sammanhang även anledning att observera vad som gäller i fråga om sterilisering av kvinna respektive man (se 2.2.1). Att samhället brister i sina förpliktelser mot kvinnan när det inte tillgodoser människors efterfrågan på ofarliga metoder att skydds sig mot graviditet, har kommittén framhållit förut (4.4). Kommittén har därvid förordat att statsmakterna prövar sina möjligheter att bidra till den enskildes kostnader för preventivmedel. Frågan berör över en miljon kvinnor som har samlag så regelbundet, att de är utsatta för risk att bli gravida. Ingen av den vill "få" abort - de vill slippa undergå abortoperation. Det är genom aktiva insatser som samhället kan lösa abortfrågan: dels genom att underlätta för den enskilde - man som kvinna — att planera föräldraskap med ofarliga metoder för födelsekontroll och dels genom en målmedveten familjepolitik som ger föräldrar ett sådant stöd, socialt och ekonomiskt, att kvinnan frivilligt väljeratt föda. Den nuvarande förbudslagstiftningen - det gäller bestämmelserna i 3 kap. brottsbalken om straff för fosterfördrivning lika väl som 1938 års abortlag - har inte längre någon funktion att fylla utan bör upphävas. Därmed är inte sagt, att lagstiftning rörande abort kan undvaras. Till denna fråga återkommer kommittén i nästa kapitel. Kommitténs förslag, att abort avkriminaliseras innebär, att kommittén inte har anledning att gå närmare in på den i direktiven anvisade frågan om den straffrättsliga behandlingen av kvinnor som söker sig utomlands för att där undergå abortoperation.

SOU 1971:58

7 Behövs lagstiftning om abort?

Kommitténs förslag innebär att den nuvarande förbudslagstiftningen upphävs (6.6.4). Frågan är då, om samhället över huvud taget behöver inskrida med lagstiftning på området. För att kunna bedöma om det behövs några särskilda föreskrifter rörande abort från statsmakternas sida, bör man först och främst granska de abortmetoder som står till buds, dvs. vilka metoder som finns att hejda det naturliga förloppet efter befruktning. 7.1 Abortmetoder Förut (2.2.2) nämndes, att den s.k. spiralen och p-piller med viss sammansättning är verksamma på ett mycket tidigt stadium efter befruktning. Användningen av dessa medel är underkastad läkarkontroll, och socialstyrelsen har utfärdat anvisningar för att säkra största möjliga riskfrihet vid användningen av medlen. De ytterligare åtgärder som behövs från samhällets sida när det gäller dessa båda skyddsmedel, har kommittén pekat på förut - att samhället avdelar resurser som kan motsvara kvinnornas efterfrågan (4.4). På vetenskapens nuvarande ståndpunkt finns i övrigt inte några andra erkända metoder att hindra att graviditet fortsätter än ingrepp, vilka i princip omfattas av rekvisiten för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Som nämndes (2.3) har den 108

vetenskapliga forskning, som är inriktad på att finna nya och för moderorganismen ofarliga medel att hejda förloppet, gjort beaktansvärda framsteg under senare år, och man har kunnat börja pröva vissa nya medel kliniskt. Försöken görs med stöd av 1967 års lag om klinisk prövning av vissa medel för födelsekontroll (jfr. 6.1). Försöksverksamhet i detta hänseende bör också för framtiden ske med de begränsningar och på de villkor som 1967 års lag uppställer. Några ändrade föreskrifter, när det är fråga om att utsätta kvinnan för sådan behandling, bör inte ges i anledning av att samhället frångår förbudspolitiken i fråga om abort. Den försöksverksamhet som bedrivs förtjänar att uppmärksammas på grund av de resultat som har nåtts. Vissa försök tyder på att den tid kanske inte är alltför avlägsen, då man kommer att kunna hindra fortsatt graviditet på farmaceutisk väg. Når utvecklingen därhän, att vetenskapen kan ställa abortmedel till förfogande, t.ex. kemiska eller hormonella, som är oskadliga för kvinnan, och visar sig ett sådant preparat vara förenat med mindre olägenheter än t.ex. p-piller eller spiral, kommer de flesta män och kvinnor att föredra det preparatet. Vad som man också kan förutse är en allt bredare opinion för aktiva insatser från samhällets sida för att ge abortmedlen spridning. I det läget torde dagens debatt om skyldigheten för kvinnorna att föda, sedan de har blivit SOU 1971:58

befruktade, komma att snabbt framstå som föråldrad. Med den utveckling som kan skönjas bör man således ha klart för sig, att skydd mot fortsatt graviditet för den kvinna som inte vill ha barn kan komma att huvudsakligen gälla användandet av ett farmaceutiskt preparat. I dagens läge finns sådana abortmedel inte tillgängliga, men om och när de kommer, bör samhället fordra noggrann kontroll av att de är ofarliga för kvinnan och även från andra synpunkter, innan de tillhandahålls för födelsekontroll. Preparaten och deras användning bör således bedömas enligt de bestämmelser som gäller om läkemedel och medel för födelsekontroll enligt läkemedelsförordningen (1962:701) och torde inte behöva bli föremål för särskild lagstiftning. Vad beträffar övriga abortmetoder har man att utgå från förhållandet, att ingreppen på kvinnan är förbundna med risker för hennes hälsa, inte bara när de utförs av osakkunniga personer, utan också när frågan är om abortoperation som utförs av sakkunnig läkare. Nyss framhöll kommittén (6.6.3), att kvacksalveriet på området inte längre torde ha den omfattning eller utgöra ett fullt så allvarligt samhällsont, som man tidigare har föreställt sig. Osakkunnigt utförda abortingrepp innebär emellertid så allvarliga risker för kvinnors liv och hälsa, att samhället bör bibehålla sina nuvarande möjligheter att inskrida mot den som utför ett sådant ingrepp, även när han gör det med kvinnans samtycke. Angående det förbud, som således bör gälla för osakkunniga att företa abortingrepp, se i det följande under 11. Huruvida samhället har anledning att i fortsättningen ge särskilda föreskrifter för läkare när det gäller att inskrida med abortoperation, är en fråga som har flera aspekter. En första uppgift är att ta ställning till om samhället liksom f.n. bör upprätthålla ordningen att kvinnorna i princip opereras på sjukhus. Vidare bör man göra klart för sig, vilka bestämmelser och regler det är som gäller för läkares handlande, och granska i vilka hänseenden som de kan behöva frångås i anledning av abortoperation. SOU 1971:58

7.2 Behöver kvinnan opereras på sjukhus? Den nuvarande abortlagens bestämmelser (6 §) innebär, att abortoperation - frånsett s.k. nödfall - måste utföras på allmänt sjukhus av där anställd läkare. Socialstyrelsen kan emellertid i enskilda fall ge viss läkare dispens från bestämmelserna. För nödfallen, vilka utmärks av att en kvinnas liv eller hälsa är i överhängande fara om inte förloppet hejdas, erinrar lagen (7 §) om att envar legitimerad läkare får lov att operera, oavsett var det sker. I den allmänna debatten har de gällande bestämmelserna blivit ganska livligt kritiserade när det gäller tidig abortoperation. Polen har anförts som exempel, och frågan har väckts varför inte varje läkare som är kompetent att utföra abortoperation också skulle kunna få besluta att företa sådan och utföra den - antingen det sker på sjukhus eller på hans privata mottagning. En omständighet som bör uppmärksammas är, att den ifrågasatta ordningen kan medföra, att samhället går miste om insynen i abortverksamheten. I varje fall har man i både Polen och Japan gjort den erfarenheten, att ett betydande antal privat utförda abortoperationer förblir oredovisade (jfr. bil. 10, 3.9). Härigenom försvåras samhällets kontroll över att kvinnor, som undergår abortoperation, bereds tillfredsställande vård. Vad som man först och främst bör ta ställning till är, vilken medicinsk standard som kvinnan bör vara tillförsäkrad. Anser man att hon bör kunna fordra, att även tidig abortoperation sker under sådana förhållanden, att riskerna är de minsta möjliga och att operationen är så skonsam som möjligt, måste man ha klart för sig, att de fordringarna innebär att det är avsevärda resurser, som den opererande läkaren måste kunna förfoga över. De resurser som fordras för smärtlindringen (jfr. 3.4.1) och för att möta bl.a. blödningsrisken (jfr. 3.4.2) är det i stort sett bara våra sjukhus som kan ställa till förfogande. Anser man att fordringarna är för höga, bör man göra noggrant reda för sig, i 109

vilka hänseenden som de bör prutas ned. Att t.ex. kvinnorna bör få nöja sig med att få en s.k. skrapning utförd utan smärtlindring? Att perforationsrisken vid en skrapning (risken att operationsinstrumentet tränger igenom livmoderväggen) är så ringa, att det är en risk, som läkare bör ta - och utsätta patienten för - utan att vara garderad, för den händelse perforering sker? Sådana skador förekommer inte ofta, men när de inträffar, står samhället inte till svars med att erforderliga vårdresurser saknas. Kommittén utgår från att det är få av läkarkårens ansvarskännande medlemmar, som skulle vilja åta sig att utföra abortoperation utan att ha sådana resurser bakom sig. Emellertid är det inte bara en medicinsk standardfråga, som samhället ställs inför när det gäller att uppfylla sina förpliktelser mot de kvinnor som är beredda att underkasta sig abortoperation. Frågan gäller också vad samhället kan göra för att ge dem en chans att ta vara på möjligheten att få barn. Erfarenheterna av den verksamhet som bedrivs av kuratorerna vid abortrådgivningsbyråerna här i landet visar, att inte så få kvinnor som går igenom en abortutredning accepterar fortsatt graviditet. Enligt undersökningen i bil. 2 (se under 11 samt tab. 11 och tab. 12) utgjorde de av denna undersökning omfattade kvinnor, som ej undergick operation och inte heller ansökte om tillstånd hos socialstyrelsen, 12,6 % av byråernas klientel 1969. Under åren 1966-1969 uppgick deras antal till 1 1 0 0 - 1 300 per år. För landet i sin helhet bör man räkna med ett betydligt större antal. Enligt undersökningen i bil. 3 avstod 468 av de 2 112 kvinnor som avses i undersökningen, dvs. 22,2 %, av olika skäl från fortsatt utredning (se bil. 3 under 5 och tab. 20). Inom dessa tal ryms kvinnor, som när de väl fött sitt barn, gläder sig över att deras graviditet fick den utgången. För att inte svika kvinnan bör samhället därför tillförsäkra den som umgås med tanken på abortoperation hjälp av en kunnig och erfaren kurator att analysera situationen, och att undersöka vilka möjligheter hon har att föda och ta hand om ett barn. Garantier för att 110

kvinnan erhåller denna hjälp från samhällets sida går inte att åstadkomma utan att det är samhällets egna organ som svarar för omhändertagandet av de kvinnor som är beredda till abortoperation. På grund av vad som har anförts nu anser kommittén att samhället bör svara för vården av kvinnor i abortsituation och att operationerna även för framtiden i princip bör vara bundna till våra sjukhus. Ett detaljspörsmål som berör ett fåtal kvinnor är, om samhället bör utesluta möjligheten till privat sjukvård för abortoperation. Är garantierna, som angavs nyss, uppfyllda och är de förhållanden, som kvinnan opereras under, lika betryggande som på ett allmänt sjukhus, finns det inte någon anledning till att kvinnan inte skulle kunna få välja att underkasta sig operation på en privat sjukvårdsinrättning lika väl som på en allmän. Det bör ankomma på socialstyrelsen som tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården att avgöra, om enskild sjukvårdsinrättning fyller de medicinska standardkraven och kan godkännas för abortoperation. Med hänsyn till att det är så få privata sjukvårdsinrättningar, som är utrustade för operation, har frågan en begränsad räckvidd. Vad nu sagts bör även gälla allmän sjukvårdsinrättning, som inte är sjukhus (exempelvis vårdcentraler). Kommittén vill understryka, att samhället genom att avstå från förbudet mot abort inte befriar sig från sitt ansvar gentemot de kvinnor som är beredda att undergå abortoperation. De är berättigade till samma omsorger som samhället består de kvinnor som föder, till vård utan kostnad och till samma garantier för största möjliga skonsamhet och minsta möjliga risker. Sådana omsorger är kvinnan berättigad till också när hon ännu befinner sig i tidiga graviditetsstadier. För kvinnans egen skull bör därför bestämmelser ges, att hon opereras på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänner. Angående ansvar för den läkare som överträder bestämmelserna, se i det följande under 11. Vad som däremot kan undvaras för framSOU 1971:58

tiden, är en motsvarighet till den nuvarande lagens erinran om att legitimerad läkare utan hinder av de angivna bestämmelserna får lov att inskrida med operation i en nödsituation. Att varje läkare bör ha lov att ingripa och hejda ett fortsatt förlopp för att rädda en kvinnas liv och för att avvärja en allvarlig och överhängande fara för hennes hälsa, torde det numera inte råda någon tvekan om, utan detta uppfattas som en skyldighet för denne. Uttrycklig erinran om att det i nödfall inte föreligger något hinder för läkare att överträda en bestämmelse, som tillförsäkrar kvinnan vård på sjukhus eller på en annan likvärdig sjukvårdsinrättning, behövs inte heller av hänsyn till den i brottsbalken 24 kap. 4 § upptagna regeln om straffrihet för den som handlar i en nödsituation. 7.3 Behöver abortoperation regleras i lag? För att kunna bedöma om statsmakterna behöver ge särskilda bestämmelser i fråga om operativa ingrepp, bör man först veta vilka regler som gäller utan inskridande från lagstiftarens sida. Därnäst är det anledning att undersöka, vilka skäl som finns att göra avsteg från de reglerna, och granska i vilka hänseenden de kan behöva frångås. Allmänt sett gäller, att alla slags operationer av människor, även de mest ingripande, beslutas och utförs av läkare på eget ansvar. Det är enbart i fråga om operationer som rör könet och fortplantningen, som statsmakterna har inskridit med särskild lagstiftning.1 7.3.1 Allmänna rättsregler för operation Att samhället folier principen att inte binda läkarens handlande genom särskilda föreskrifter i lag, utan utgår från att denne själv får avgöra om operation skall utföras eller ej, sker mot bakgrunden av de bestämmelser i brottsbalken som gäller till skydd för människors liv och hälsa (jfr. 2.2.1). Enligt 3 kap. 5 § brottsbalken straffas för misshandel den som tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta, eller försätter honom i vanmakt eller annat sådant tillstånd. LagSOU 1971:58

rummet gäller också läkare som utför en operation. För att han skall undgå straffansvar fordras först och främst, att patienten samtycker till att utsättas för ingreppet. Om patientens liv står på spel eller om en allvarlig fara för hans hälsa föreligger som är så överhängande, att läkaren måste ingripa omedelbart, får denne operera även om patientens samtycke inte kan inhämtas. Att läkaren i sistnämnda fall går fri från ansvar följer av den nyss nämnda regeln i 24 kap. 4 § brottsbalken om straffrihet för den som handlar i en nödsituation. Att patienten samtycker till att bli opererad är emellertid inte alltid tillräckligt för att operation skall vara rättsenlig, dvs. tillåten. Inte heller en uttrycklig begäran från patienten att bli opererad har denna verkan. Ett ytterlighetsexempel härpå är barmhärtighetsdödande. En operation i syfte att avliva skulle inte frita läkaren från ansvar för dödande, även om den utfördes på patientens begäran och för att bespara denne lidande. Görs en operation t.ex. för att dölja ett brott, kan straffansvar inträda enligt 17 kap. 11 § brottsbalken. Syftet med operationen är också av avgörande betydelse för frågan om den är tillåten. Att bota, lindra eller förebygga en kroppslig eller själslig sjukdom hos patienten är ett syfte, som gör operation tillåten. En operativ åtgärd som sker med patientens samtycke, torde i övrigt anses rättsenlig, så länge som ändamålet med åtgärden är att bota eller att undanröja risker för patientens egen hälsa - på fackspråk kallas syftet terapeutiskt. För vilka andra ändamål än det terapeutiska som operation får utföras är oklart. Är en operation förenad med risk för patientens liv eller hälsa och skall den fylla ett annat ändamål än det terapeutiska, torde man kunna utgå från att den enskilde läkaren ställer anspråk på att statsmakterna genom särskild lagstiftning tar ansvaret för att ändamålet är legitimt. Det är inte enbart mot den straffrättsliga 1 Tillvaratagande av vävnader och annat biologiskt materia! från avliden person regleras i lag (1958:104).

bakgrund som har angetts nu — att läkaren har personligt ansvar för att operation var nödvändig av hänsyn till patientens egen hälsa — som samhället följer principen, att läkaren själv avgör om operation skall utföras eller ej. Enligt allmän läkarinstruktion (1963:341) är varje läkare skyldig att i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ge patienten de råd och den behandling som dennes tillstånd fordrar (3 §). Åsidosätter läkare den skyldigheten, straffas han enligt 10 § instruktionen med böter eller fängelse i högst sex månader. Läkare i allmän tjänst, som handlar i strid mot vetenskap och beprövad erfarenhet är även underkastad ansvar för tjänstefel enligt bestämmelserna i 20 kap. 4 § brottsbalken. Enligt lagen (1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket kan socialstyrelsen återkalla läkares legitimation bl. a. om denne har dömts till fängelse för brott, som han har begått under utövningen av sitt yrke, och därigenom visat sig olämplig för yrket, eller om han i övrigt har visat sig vara uppenbart olämplig som läkare (3 och4 §§). Vad som utgör vetenskap och beprövad erfarenhet är inte ämne för lagstiftning, utan utformas ytterst av medicinalväsendets ansvarsnämnd. Socialstyrelsen meddelar också råd och anvisningar i frågor som kan behöva förtydligas. 7.3.2 Operationer som rör fortplantningen De avsteg som samhället har gjort från principen att inte binda läkarens handlande genom särskilda föreskrifter i lag, avser abort-, steriliserings- och kastreringsoperationer. De sistnämnda båda operationerna regleras i lagen (1941:282) om sterilisering och lagen (1944:133) om kastrering. Lagarna har i stort sett samma uppbyggnad. Förutsättningarna för operation (indikationer) anges och en särskild beslutsordning är inrättad för avgörande huruvida förutsättningar för operation föreligger. Det huvudsakliga skälet till att abortoperation har föranlett lagstiftning har redan angetts, nämligen att brottsbalken förbjuder abort. Skälen till att 112

steriliserings- och kastreringsoperationer har ansetts behöva regleras bör granskas närmare. Brottsbalken innehåller inte — såsom i fråga om abort - någon särskild kriminalisering av vare sig sterilisering eller kastrering. Det är inte heller behovet av en lag som ger läkaren lov att ingripa med operation när patientens hälsa är i fara, som har föranlett statsmakterna att ge särskilda föreskrifter beträffande dessa operationer. Av förarbetena till 1941 års lag om steristerilisering1 och 1944 års lag om kastrering2 framgår, att det är för att operationer av det slaget skall kunna utföras även utan samtycke från patientens sida och i annat syfte än det terapeutiska, som sterilisering och kastrering har blivit föremål för lagstiftning. Att sådana ändamål som att t.ex. hindra spridning av vissa arvbetingade sjukdomar, eller förhindra att personer som kan anses olämpliga att ha vård om barn, får barn, är så legitima syften att operation är tillåten, rådde det av förarbetena att döma inte någon tvekan om. Inte heller rådde det någon tvekan om att ett ingrepp var rättsenligt, om patienten samtyckte till att bli opererad för sådana ändamål. Människor som var så svårt psykiskt sjuka eller utvecklingsstörda, att de inte kunde lämna något giltigt samtycke, kunde inte bli opererade för de ifrågavarande ändamålen utan operation kunde ske bara om deras egen hälsa stod på spel. Lagstiftning var därför nödvändig. Det framhölls under förarbetena, att ingrepp av hänsyn till patientens egen hälsa i och för sig inte behövde regleras i lag. En lagstiftning på området som var ofullständig skulle emellertid kunna kringgås; fanns inte de terapeutiska skälen angivna, skulle operation kunna ske under åberopande av just sådana skäl. Också de terapeutiska skälen måste därför regleras. Beträffande kroppsliga sjukdomar och deras behandling var begreppen dock så pass otve!Prop. 1941:13 s. 22 ff. jfr prop. 1934:103 med förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinncsslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet. 2 Prop. 1944:14 s. 18 ff. SOU 1971:58

tydiga, att de inte kunde tänjas. Lagen om sterilisering är inte tillämplig i de fall, då patienten opereras på grund av sjukdom i könsorganen och lagen om kastrering är inte tillämplig när operation är påkallad av kroppslig sjukdom. Även den nuvarande abortlagen medger att kvinnor underkastas operation utan att det är nödvändigt för deras egen hälsas skull, och utan att de har begärt att bli opererade. Enligt gällande lag (1 § 4 p.) är abort sålunda tillåten för att hindra spridning av vissa arvbetingade sjukdomar. Utan att kvinnan har begärt att bli opererad får operation utföras, om hon "på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden" (3 §). Med nuvarande värderingar ter sig tanken att någon skulle behöva undergå operation för ett annat ändamål än omsorgen om den egna hälsan ganska främmande. Att en operation skulle avskära möjligheterna att få barn, torde de flesta människor numera finna vara ägnat att öka kravet på att operationen verkligen är nödvändig av hänsyn till hälsan, såframt det inte är patienten själv som begär att få operationen utförd. Att en kvinna skulle behöva gå igenom abortoperation utan att hon har begärt det och utan att hennes egen hälsa är i fara, är med nutida betraktelsesätt inte tilltalande. Den i 3 § abortlagen inskrivna möjligheten tillämpas inte heller. Över huvud taget har frågan om abortoperation på grund av risk för arvbetingad sjukdom, s.k. eugeniska skäl, i praktiken en relativt begränsad räckvidd. Av de abortoperationer som utfördes 1964 företogs 14 eller 0,3 % av hänsyn till sådana och liknande risker, 1965 inalles 6, dvs. 0,1 % och 1966 9, vilka även det året utgjorde 0,1 % av samtliga operationer (angående indikationsställandet se dock 8.4.2 och bil. 12). Problematiken kring steriliserings- och kastreringsoperationer ligger utanför kommitténs utredningsuppdrag och kommittén kan inte uttala sig angående behovet av en dylik särskild lagstiftning i fråga om dessa operationer. Riksdagen har under höstsesSOU 1971:58 8

sionen 1970 på förslag av första lagutskottet (1970:60) hemställt hos Kungl. Maj:t att steriliseringslagen blir föremål för översyn. När en översyn blir aktuell, torde den komma att klarlägga i vad mån och av vilka skäl som statsmakterna har anledning att ge särskilda förskrifter beträffande sådana operationer. 7.3.3 Bör operationer tillåtas som en ny metod för födelsekontroll? I den allmänna debatten och i framställningar till kommittén har tanken skymtat att operationer borde utföras enbart i syfte att hindra fortplantning, dvs. för födelsekontroll. Önskemål i den riktningen har förts fram, i första hand när det gäller abortoperation. Att kvinnorna begär att bli opererade har ansetts böra utgöra skäl nog för att operation skall utföras, så länge de ännu befinner sig i tidiga graviditetsstadier. Även i fråga om steriliseringsoperation har man varit inne på motsvarande tankegångar. När det gäller att ta ställning till om tidig abortoperation bör godtas som metod för födelsekontroll — dvs. godkännas som ett nytt "preventivmedel" — är de erfarenheter av intresse, som har samlats i länder, där man har tillgripit tidig abort operation som kontrollmetod. Under sina studiebesök i Polen och Tjeckoslovakien kunde kommittén konstatera, att situationen där inte berättigar till slutsatser om verkan i vårt land av att abortoperation friges för födelsekontroll. Därtill är de sociala, ekonomiska och religiösa förhållandena alltför olikartade. Den främsta anledningen till att förhållandena är ojämförbara är den höga antikonceptionella standarden i vårt land. Kommittén kunde konstatera, att strävandena i de båda länderna går i en och samma riktning — att ge människor andra metoder för födelsekontroll än tidig abortoperation. Att inte behöva utsätta kvinnorna för operation utgjorde i dessa länder målet för ansträngningarna från myndigheternas sida att sprida kännedom om preventivmedel och att underlätta an113

vändningen av sådana medel. De flesta preventivmedel som män och kvinnor i vårt land har tillgång till f.n., är oskadliga. De s.k. p-pillren fyller allmänt sett de fordringar som samhället ställer på läkemedel, nämligen att medlet inte får medföra skadeverkningar som står i missförhållande till den avsedda effekten. De fordringar som allmänheten har rätt att ställa på att ett medel för födelsekontroll skall vara oskadligt, för att det skall få användas, uppfyller inte tidig abortoperation. Det strider mot den politik som samhället för i fråga om läkemedel och födelsekontrollerande medel att tillhandahålla ett skadligt medel till allmänt bruk i förlitan på att det är tillräckligt med upplysning om att det inte bör användas. Frågan om operationer som alternativ till preventivmedel har också en sjukvårdsekonomisk sida. Vid fördelningen av resurserna för att tillgodose olika behov i samhället måste hänsyn tas till hur pass angeläget behovet är. Födelsekontroll kan nås med metoder som, frånsett att de är ofarliga, även är ojämförligt mycket enklare och billigare än sjukhusoperation. 1 och för sig är det m.a.o. inte något angeläget behov vare sig från allmän eller enskild synpunkt att operationer tillhandahålls för födelsekontroll. När människor inte kan botas från sjukdom på något annat sätt än genom en operation, är detta ett betydligt angelägnare behov att tillgodose. Samhället har avsevärda svårigheter att täcka ens detta behov. Människor, som är utsatta för svåra påfrestningar, får inte alltid sitt vårdbehov tillgodosett. Inte heller kan samhället bestå operationer i förebyggande syfte annat än i begränsad omfattning. Tanken att operationer borde kunna tillhandahållas på begäran som en alternativ metod för födelsekontroll röjer okunnighet om de villkor som sjukvården arbetar under. De sjukvårdens huvudmän som har svårt att skaffa personal och att få pengarna att räcka för att kunna motsvara efterfrågan på sjukvård från människor, vilka är hänvisade till operation som det enda medlet att bli botade, torde ha svårt att acceptera den 114

tanken. Att ingripa med en operation, som är förenad med risker för hälsan, för ett ändamål som kan nås med ofarliga medel, strider mot läkarvetenskapens grundprinciper. På grund av de skäl som har angetts nu tar kommittén avstånd från att tidig abortoperation skulle tillhandahållas som alternativ till preventivmedel. Med hänsyn till de risker som är förenade med operationen, bör man och kvinna inte lita till abortoperation annat än som en nödfallsutväg.

7.3.4 Samhällets förpliktelser vid oplanerad graviditet Av vad som har anförts hittills är det tydligt, att frågan huruvida bestämmelser behöver ges från statsmakternas sida beträffande abortoperation, befinner sig i ett annat läge nu, än 1938, då abortlagen kom till. I ett hänseende finns det anledning att bibehålla i stort sett den nuvarande ordningen, nämligen att tillförsäkra de kvinnor som är beredda att underkasta sig operation omhändertagande på sjukhus eller på annan likvärdig sjukvårdsinrättning. I övrigt är utgångspunkterna för bedömningen av behovet av särskilda bestämmelser inte desamma som förr. Lov att tillmötesgå kvinnans begäran om abortoperation behöver läkaren inte tillförsäkras, när förbudet mot abort slopas. Inte heller behövs, som nämndes nyss, bestämmelser som dispenserar från vad som annars gäller i fråga om samtycke från patientens sida. I det läget skulle samhället i och för sig kunna avstå från att ge andra föreskrifter beträffande abortoperation än en bestämmelse som tillförsäkrar kvinnorna vård på sjukhus. Någon ökning av operationsfrekvensen skulle inte behöva befaras. Det är nämligen uppenbart, att det inte är någon som har mera omedelbar anledning att avböja en operation än den läkare som avses skola utföra ett enligt hans uppfattning obefogat ingrepp. En ordning som den angivna skulle inneSOU 1971:58

bära, att samhällets ansvar gentemot kvinnan skulle vila på läkaren, och att han ensam skulle ha att svara för att samhället fyller sina förpliktelser, också gentemot de kvinnor som vill slippa föda. Emellertid har de kvinnor som är beredda att underkasta sig abortoperation hellre än att ta ansvaret att föda ett rimligt krav på att veta, vad som gäller om deras möjligheter att bli opererade. Om inte detta anges, skulle den enskilde läkarens bedömning av i vilka fall det är befogat att de slipper föda vara utslagsgivande. Det kan invändas, att detta inte är något skäl att gå ifrån vad som annars gäller i fråga om operativa ingrepp. För alla andra vårdsökande, även för den hårdast drabbade och svårast sjuke, är möjligheterna att bli opererad beroende just av läkarens subjektiva bedömning av vårdbehovet och dennes uppfattning, huruvida ett ingrepp står i överensstämmelse med läkarvetenskap och beprövad erfarenhet. Invändningen är inte hållbar. Abortoperation skiljer sig från andra operativa ingrepp genom att den ger anledning till skiftande moraliska och etiska värderingar. Hur godtyckliga lösningar som man hamnar i, när det är sådana värderingar som man lägger till grund för sin bedömning, berörde kommittén förut (6.6.2). Risken för subjektivitet i den enskilde sjukhusläkarens avgörande är m a o. så mycket större, när det är abortoperation som det är fråga om, än annars. Samhället bör därför inte låta frågan om operation vara en angelägenhet enbart mellan kvinnan och den ansvarige läkaren, utan bör ge föreskrifter om abortoperation. Vad beträffar frågan i vilken ordning sådana föreskrifter lämpligen bör ges, är det skäl att erinra om att samhällets skyldigheter på hälso- och sjukvårdens område regleras i sjukvårdslagen (1962:242, SjvL). Skyldighet att ombesörja vård gäller enligt 3 § SjvL för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd. Förpliktelser för samhället i anledning av graviditet är sålunda inskrivna i lagen endast för det fall att kvinnorna föder. I praktiken råder det dock inte någon tvekan om att värdskyldighet inträder också vid abortoperation. När det gäller att för framtiden ge SOU 1971:58

föreskrifter om abortoperation, erbjuder sig den möjligheten, att själva grundprincipen, dvs. skyldigheten att ombesörja vård, skrivs in i SjvL; lagen skulle kunna ändras så att vårdskyldighet knyts till graviditet i stället för som f.n. enbart till barnsbörd. De närmare föreskrifterna om själva operationen skulle kunna ges i administrativ ordning. Den främsta anledningen till att samhället bör gå fram på en annan linje än den angivna är hänsynen till kvinnan. Graviditet innebär för kvinnan, när hon anser sig inte kunna ta ansvaret för ett barn, sådana påfrestningar att hon bör vara tillförsäkrad en i lag inskriven rätt till operation. En sådan rätt för henne förutsätter, att statsmakterna anger fall då rätt till abortoperation föreligger. Att sådana fall anges är av väsentlig betydelse även för den enskilde sjukhusläkaren. Frågan om operation ställer honom inför ett ansvarskrävande avgörande. Till skillnad mot vad som gällde vid abortlagens tillkomst finns visserligen numera en betydande vetenskap och beprövad erfarenhet att falla tillbaka på. Det torde dock vara ofrånkomligt, att läkaren i sin verksamhet ställs inför fall som ter sig svårbedömda. För att inte vara lämnad att följa enbart egna värderingar, har även han ett rimligt krav på att samhället ger regler till ledning för hans bedömning. På grund av vad som har anförts nu anser kommittén, att samhället för framtiden bör i lag reglera kvinnans rätt till abortoperation. Förutom att omständigheter bör anges som grundar rätt till sådan operation, bör ges rättsäkerhetsgarantier för att frågan om rätt till operation blir allsidigt bedömd. För det ändamålet bör särskilda nämnder med lekmannainslag inrättas vid sjukhusen i omedelbar anslutning till det medicinska verksamhetsområde som efterfrågan gäller, dvs. gynekologi och obstetrik. Möjlighet till central överprövning bör finnas. Grunder för rätt till abortoperation, nämndorganisationen samt ytterligare frågor som behöver regleras behandlas i det följande.

8 Grunder för rätt till abortoperation

8.1 Inledning Att precisera vilka risker för hälsan som bör ger den gällande lagen emellertid på förbudet undanröjas genom operation är förenat med mot abort i brottsbalken, och i de s. k. vanskligheter, inte minst av språklig natur. indikationerna avgränsas fall då det från Redan grundläggande begrepp som "sjuk- statsmakternas sida har ansetts rimligt att dom" och "hälsa" har en oklar innebörd (jfr. kvinnorna befrias från skyldigheten att finna 8.3). Läkarvetenskapen står under en snabb sig i att graviditet fortsätter. Förslaget att utveckling. Nya begrepp tillkommer allt- abort avkriminaliseras innebär att det inte eftersom nya upptäckter görs, och innehållet finns utrymme för en motsvarande bedömning. Avkriminaliseras abort, bör också avi vedertagna begrepp ändras. Som kommittén nämnde tidigare (7.1) har görandet i det enskilda fallet ske från andra kvinnan numera tillgång till abort genom utgångspunkter än f. n. och med beaktande spiralen som anses så ofarlig för henne att den av att kvinnan inte är skyldig att föda. I är allmänt tillåten. Ytterligare abortmetoder princip bör därför gälla som presumtion att är att vänta. Också när det gäller att hejda abortoperation utförs när kvinnan — efter förloppet med abortoperation har förhållan- den belysning av hennes situation som dena ändrats efter den gällande lagens till- rådgivningen ger — står fast vid att hon komst. Genom de erfarenheter av sådana föredrar att underkasta sig operation framför operationer som har samlats under mer än 30 att ta ansvaret att föda. Som abortmetod är år i vårt land och genom det livliga interna- emellertid operation förenad med risker för tionella utbytet av olika undersökningsfynd kvinnans liv och hälsa, och när vägande skäl har operationsmetodiken kunnat förbättras talar mot att hon opereras, bör också ett och nya operationsmetoder tas i bruk. Möjlig- annat bedömande komma i fråga. Att i heterna till tidig diagnostik har också för- lagtext ange de skälen med tillräcklig utförbättrats, liksom möjligheterna till behandling. lighet är inte möjligt. Inte heller är det Nya medel har tillkommit att t. ex. förebygga möjligt att beakta alla förekommande indivieller bekämpa infektioner av olika slag, och de duella fall när det gäller att i lag ange påfrestningar för kvinnans hälsa som abort- omständigheter som grundar rätt till abortoperation innebär har kunnat nedbringas, operation. Endast mer eller mindre typiska särskilt om hon opereras i tidiga graviditets- eller uppenbara fall kan beaktas och allmänna riktlinjer anges för bedömningen av det stadier (jfr. 3.2). När det gäller att ange omständigheter enskilda fallet. Det bör understrykas att de som grundar rätt till abortoperation, är det individuella variationerna är stora. Bestämskäl att granska i vilka fall som den melser i fråga om rätt till abortoperation bör nuvarande lagen tillåter abortoperation och därför utformas på sådant sätt att de i att utnyttja erfarenheterna av hur lagen har största möjliga utsträckning täcker de omtillämpats. Som påpekades förut (6.2) byg- ständigheter som i det enskilda fallet grundar 116

SOU 1971:58

rätt till operation och de omständigheter som utgör vägande skäl mot att kvinnan utsätts för operation. Prövningen i båda dessa hänseenden bör ankomma på de lokala nämnderna (jfr. 7.3.4). Frågan om skäl mot operation liksom den härmed sammanhängande frågan om tidpunkten för operation behandlas senare (8.5 och 9).

8.2 Den gällande lagens abortindikationer m. m. De fall, då kvinnorna får befrias från skyldigheten att föda sedan de har blivit befruktade, tas upp under fem abortindikationer. Var och en av abortindikationerna har en gängse benämning - den medicinska indikationen, den socialmedicinska, den humanitära, den eugeniska samt den femte indikationen eller fosterskadeindikationen. Den medicinska, den humanitära och den eugeniska abortindikationen togs upp i abortlagen enligt dess ursprungliga lydelse 1938, medan den socialmedicinska infördes genom 1946 års lagändringar och fosterskadeindikationen 1963. 8.2.1 Medicinsk och socialmedicinsk abortindikation (1 § 1. och 2. abortlagen) Enligt 1 § 1. abortlagen är abort tillåten, när på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Giltiga skäl att hindra ett fortsatt förlopp föreligger enligt 1 § 2, när det med hänsyn till kvinnans levnadsförhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att hennes kroppsliga eller själsliga krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets tillkomst och vården om barnet. Det är enligt dessa två punkter i 1 § abortlagen och framför allt den första punkten som det övervägande antalet abortoperationer utförs. Övriga abortindikationer har i jämförelse med dem som upptas där en endast ringa betydelse, se bil. 1 s. 1:47 och bil. 2 under 9. Beskrivningen i 1 § 1. av fall, i vilka abort SOU 1971:58

är tillåten, har bestått oförändrad alltsedan abortlagen kom till. Beskrivningen anses återge såväl "rent medicinska" som blandat "medicinskt-sociala" skäl för abort. Med "rent medicinska" skäl åsyftas fall, då läkare finner att han i patientens tillstånd har täckning för de kliniska begreppen sjukdom eller kroppsfel. "Medicinskt-sociala" skäl sägs föreligga i fall, då det bedöms vara svaghet som kan orsaka allvarlig fara för patientens liv eller hälsa. Gränsen mellan de "rent medicinska" och de blandat "medicinskt-sociala" skälen anses vara flytande och det är just svårigheterna att göra en klar avgränsning mellan dem, som ytterst har varit anledningen till att "rent medicinska" skäl över huvud taget har tagits upp bland abortindikationerna. På grund av de allmänstraffrättsliga reglerna om s. k. nödfall har även före abortlagens tillkomst abort ansetts vara tillåten, om ett ingrepp var nödvändigt för att rädda livet på kvinnan eller för att undanröja en allvarlig fara för hennes hälsa. 1934 års abortkommitté menade därför att de medicinska fallen borde lämnas utanför en laglig reglering av abort. Enligt samma kommitté rådde det inte någon tvekan om att det var tillåtet att hejda det naturliga förloppet i sådana fall och, eftersom uppfattningen om vad som utgjorde medicinska skäl för abort måste växla alltefter den vetenskapliga utvecklingen, skulle det vara direkt olämpligt att hindra denna utveckling genom att binda den i snäva stadganden i lag. För abort på blandat "medicinskt-sociala" skäl (utsläpade mödrar och liknande fall) fordrades däremot stöd i lag och detta stöd skulle hämtas ur en av 1934 års kommitté föreslagen s. k. social abortindikation. Vid utformningen av lagen gick man i väsentliga delar ifrån kommitténs förslag. Förslaget om en social abortindikation avvisades. Abort på blandat "medicinskt-sociala" skäl ansågs böra tillåtas, och som nämndes nyss, var det den omständigheten att gränsen mellan dessa skäl och de "rent medicinska" var flytande, som i första hand åberopades till stöd för att även de "rent medicinska" skälen reglerades 117

i lagen. Därigenom blev de önskemål tillgodosedda som hade framförts från bl. a. läkarhåll om att frågan om abort på sådana skäl skulle underkastas samma betryggande prövning som gällde för övriga fall. Regleringen i lag av de "rent medicinska" fallen har inte avseende på de s. k. nödfallen, som utmärks av att faran för en kvinnas liv eller hälsa är överhängande. Bestämmelsen i 7 § abortlagen om att läkare i sådant fall får operera utan att följa det särskilda förfarande som föreskrivs i lagen (se 10.1) har tillkommit för att undanröja eventuell tveksamhet i frågan. I den socialmedicinska abortindikationen under 1 § 2. har enligt uttalanden i förarbetena de medicinska kraven något avtrubbats och det sociala momentet blivit starkare understruket än vid den blandat "medicinskt-sociala". Det krävs sålunda inte att svaghet kan konstateras föreligga hos en kvinna vid tiden för operationen och därmed inte heller att faran är akut. I stället används i lagen en bestämning som är avsedd att föra tanken på en mera långsam nedslitning i framtiden av en kvinnas krafter (s. k. förutsedd svaghet). Hänsyn skall tas inte bara till den kraftnedsättning som kan följa av fortsatt graviditet och förlossning utan också till de påfrestningar som kan uppkomma genom vården om ett barn. Detta utmärks särskilt i lagtexten, men eftersom uttrycket "barnets tillkomst" i och för sig täcker även den framtida omvårdnaden om barnet - och en sådan tolkning av uttrycket var avsedd enligt förarbetena - innebär den socialmedicinska abortindikationen i detta hänseende mera ett förtydligande än en utvidgning i förhållande till den "rent medicinska" och den "medicinskt-sociala". Den utvidgade möjligheten till abort som man ville uppnå med den socialmedicinska indikationen utmärks genom föreskriften, att vid bedömningen hänsyn skall tas till "kvinnans levnadsförhållanden och omständigheterna i övrigt". Tanken bakom föreskriften framgår av departementschefens uttalande i lagrådsremissen (Prop. 1946:156): "Vad .. . angår de sociala skäl som skola 118

motivera att avbrytande av havandeskapet må ske, trots att i och för sig tillräckliga medicinska skäl ej föreligga, har jag ansett dem böra utmärkas genom angivande att åtgärden skall framstå som motiverad när hänsyn tages jämväl till kvinnans levnadsomständigheter." I anslutning till detta uttalande fann departementschefen anledning att ta avstånd från vad som i diskussionerna kring abortindikationer brukar kallas "rent sociala" skäl. Sålunda framhöll departementschefen att det inte var lämpligt att överväga en "rent social" abortindikation, innan erfarenheter hade vunnits av de sociala och ekonomiska välfärdsåtgärder som hade vidtagits eller skulle komma att genomföras inom den närmaste tiden. Som ytterligare skäl för att avböja en "rent social" abortindikation framhöll han att det var förenat med särskilt stora svårigheter att finna någon avgränsning av de fall då abort skulle kunna anses motiverad av "rent sociala" skäl. Första lagutskottet (1946:30) var av samma mening, och poängterade att den socialmedicinska indikationen inte omfattade exempelvis det fallet att kvinnor ansåg sig bli utsatta för "social vanära" genom att föda barn, utan tog sikte på framför allt sådana fall då det var en nedslitning av deras krafter i framtiden, som kunde befaras. Riksdagen anslöt sig till denna mening. Den begränsning, som ligger i att kvinnorna slipper föda under de i 1 § 2. angivna förutsättningarna men däremot inte på grund av vad som kan anses vara "rent sociala" skäl, har blivit livligt omdiskuterad. Alltsedan den socialmedicinska abortindikationen togs upp i lagen, är det i stort sett kring just denna gränsdragning som meningsmotsättningarna har varit koncentrerade. Det som är avgörande för tillämpningen av 1 § 2. är, huruvida de fysiska och psykiska krafterna kan antas räcka till för att föda och ta hand om ett barn. Om läkare tror att en kvinna inte kommer att klara detta utan att hennes krafter blir allvarligt nedsatta, är förutsättningarna för abort uppfyllda. I den mån en sådan nedsättning av krafterna hos en kvinna inte kan förutses, är däremot SOU 1971:58

tära abortindikationen är det medkänsla med kvinnorna som har föranlett att abort har ansetts böra tillåtas, nämligen i de fall då samlag har inneburit en kränkning av deras integritet på det sexuella området eller ett grovt åsidosättande av deras handlingsfrihet på detta område. Den bakomliggande tanken är uppenbar; genom en kriminalisering försöker man att skydda kvinnorna från sådana 8.2.2 Humanitär abortindikation (1 § 3. kränkningar. Men om de trots detta har abortlagen) blivit kränkta, är det rimligt att de befrias Med denna abortindikation åsyftas fall då från de fysiska följderna. I andra fall som graviditet är resultat av straffbelagt köns- åsyftas med denna indikation är samlag umgänge. Fallen anges genom en direkt kriminaliserade även för kvinnans del, såsom hänvisning till vissa lagrum i brottsbalkens 6 vid otukt mellan syskon eller med manlig kap. om sedlighetsbrott, nämligen 6 kap. 1 § avkomling. Enligt förarbetena är det i dessa (våldtäkt och våldförande), 2 § (frihets- fall främst hänsynen till det barn, som hon kränkande otukt), 3 § (otukt med barn), 5 § sannolikt skulle föda, men också vissa (otukt med avkomling respektive syskon) arvsbiologiska synpunkter som ligger bakom och 4 § 1 st. (otukt med ungdom). Det bedömningen att kvinnorna bör slippa föda. sistnämnda lagrummet avser fall, då en I fråga om flickor, som var under 15 år kvinna är under 18 år och står i viss när de blev gravida, fordras enligt 2 § 2 st. beroendeställning till mannen. Eftersom den- abortlagen i princip att deras vårdnadshavare ne är straffbar för samlagen, även om han samtycker till att de undergår abortoperainte har gjort sig skyldig till något direkt tion. Föreligger särskilda omständigheter, får missbruk av sin auktoritetsställning, kräver dock operation företas på begäran av flickan abortlagen i detta fall uttryckligen att samlag ensam och alltså vare sig vårdnadshavaren skall ha inneburit ett grovt åsidosättande av samtycker eller ej. kvinnans handlingsfrihet. Den humanitära För flertalet övriga fall som avses med den abortindikationen har på det stora hela taget humanitära abortindikationen, gäller enligt 2 inte någon större praktisk betydelse annat än § 1 st. som förutsättning för abort att i fråga om flickor som blivit gravida före 15 brottet har åtalats eller angetts till åtal "där år, se bil. 1 s. 1 47 f. så kunnat ske". Föreskriften gäller inte i Som nämndes förut togs abortindikatio- fråga om svårt psykiskt sjuka eller psykiskt nen upp i lagen enligt dess ursprungliga utvecklingsstörda kvinnor. Inte heller avser lydelse. De ändringar som sedan har skett den de fall då graviditet har uppkommit till har vidtagits med anledning av att bestäm- följd av samlag mellan släktingar. Föreskrifmelserna om de brott, som abortlagen här ten har tillkommit för att hindra att aborthänvisar till, har ändrats och utan att indikationen missbrukas, dvs. att kvinnor abortindikationen som sådan har diskuterats. skulle utverka abort genom att — eventuellt i I samband med brottsbalkens genomförande, samförstånd med mannen - sanningslöst då våldtäktsbrottet vidgades till att avse även uppge att de varit utsatta för något av de fall då mannen och kvinnan är gifta med avsedda övergreppen. Bakom föreskriften varandra, kritiserades visserligen den mot- ligger tanken att vederbörande utredare inte svarande utvidgningen av indikationens till- bör vara hänvisad enbart till kvinnornas egna lämpningsområde, men detta skedde främst uppgifter. Även om utredaren naturligtvis är som ett led i kritiken mot vidgningen av i sin fulla rätt att vägra att sätta tilltro till brottsområdet för våldtäkt. dem, om kvinnan inte kan hänvisa till att I de flesta fall som täcks av den humani- åtal eller angivelse till åtal har skett, skulle abort inte tillåten enligt nuvarande lag, hur besvärlig kvinnors situation än må te sig eller hur små eller obefintliga de själva än bedömer sina möjligheter att ta hand om ett barn. Det är situationer av det sistnämnda slaget som åsyftas med beteckningen "rent sociala skäl".

SOU 1971:58

han kanske — har man menat - dra sig för lande hur den har accepterats som berättiatt ställa ett sådant krav, om han inte hade gad, även av dem som annars hävdar en mer uttryckligt stöd i lag för sin begäran. eller mindre absolut skyldighet för kvinnorna att föda sedan de har blivit befruktade. 8.2.3 Eugenisk abortindikation (1 § 4. abortlagen)

Det s. k. steriliseringsvillkoret

Enligt denna abortindikation får det natur- Enligt 2 § 3 st. abortlagen får abortoperation liga förloppet hejdas "när med skäl kan på grund av arvsanlag hos kvinnan i princip antagas att kvinnan eller det väntade barnets inte företas utan att hon också steriliseras. fader genom arvsanlag kommer att på av- Undantag gäller bara för det fall att sterilisekomlingar överföra sinnessjukdom eller sin- ring "av särskilda skäl finnes olämplig". nesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller 1950 års abortutredning fäste uppmärksvårt lyte av annat slag". Indikationen, som | samheten på nackdelarna av att sterilisering har bestått oförändrad alltsedan abortlagens ställdes som villkor för abort, och menade tillkomst, tillämpas som nämndes förut att steriliseringsfrågan borde frikopplas från (7.3.2) sällan numera. den eugeniska abortindikationen och bedöPå senare tid (se Prop. 1963:100 och 1LU mas från fall till fall. Till stöd för stånd1963:32) har man menat att abortlagen här punkten åberopade utredningen bl. a. följantar sikte främst på det barn en kvinna de. De kvinnor, som i valet att antingen få sannolikt skulle föda, och att det framför abort och samtidigt steriliseras eller att finna allt är av hänsyn till detta barn och dess sig i fortsatt graviditet, föredrog det senare utvecklingsmöjligheter, som lagen tillåter alternativet på grund av ovilja att låta abort. Jämsides härmed har abortindika- sterilisera sig var visserligen fåtaliga, men tionen ansetts vara färgad av tanken att vissa det gällde — menade utredningen — i dessa arvbetingade sjukdomar inom befolkningen fall ofta gravt hållningslösa eller efterblivna bör bekämpas och såvitt möjligt utrotas. kvinnor som från alla synpunkter var olämpRedan av ordalydelsen - lagen talar om liga att föda barn. Att en sådan kvinna på risken för att sjukdom överförs på avkom- grund av steriliseringsvillkoret avstod från lingar - torde framgå att det ursprungligen abort var beklagligt från samhällets synpunkt har varit enbart tanken på att utrota en del och villkoret var i sådant fall till uppenbar arvbetingade sjukdomar, som har legat till nackdel. Vidare fanns det i fråga om yngre grund för bedömningen att kvinnorna slipper kvinnor, som kunde förefalla efterblivna föda i de angivna fallen. Förarbetena till eller vilkas livsföring kunde tala om svår abortlagen ger också klart besked. Indika- psykisk abnormitet, ofta anledning att ta tionen sågs som ett direkt komplement till hänsyn till möjligheten av eftermognad och den då gällande steriliseringslagen och skulle en bättre anpassning. Att då ställa sterilisetillgodose något som man på den tiden ring som villkor för abort var olämpligt. Det kallade "samhällets eget intresse att före- förekom också att en kvinna i sådant fall bygga undermåliga individers tillkomst". beviljades abort på "medicinskt-social" eller Vad man åsyftade var att nedbringa frekven- socialmedicinsk indikation just för att villsen av vissa ärftligt betingade svåra psykiska koret skulle kunna undgås. Men eftersom och neurologiska sjukdomar samt vissa detta inte var regel kunde en annan kvinna i utvecklingsrubbningar men också sjukdomar en likartad situation mycket väl bli sterilisesom blödarsjuka, en del former av dövstum- rad i samband med abort. Inte heller då het, vissa ögonsjukdomar osv. kvinnorna själva önskade sterilisering hade Av samtliga nu gällande abortindikationer villkoret något berättigande, eftersom ingenjär den eugeniska den abortindikation som ting hindrade att de efter abort själva har föranlett minst diskussion. Det är påfal- ansökte om sterilisering. 120

SOU 1971:58

vara vidare än som hade varit avsett från början. Dessutom kunde det vara svårt att. ens med en vid tillämpning av lagen få den att täcka det fallet att en kvinna var i god fysisk och psykisk balans och den skada som befarades inte hade föranletts genom arvsanlag. Vad som man framför allt avsåg med att i lagen ta upp den femte indikationen, var att undanröja den tvekan som kunde råda om lagens inställning till abort i sådana fall. Trots att abortindikationen sålunda knappast har inneburit mera än att stöd har getts i lagen åt en redan rådande praxis, föregicks den av livliga diskussioner under vilka den utsattes för stark kritik. 1 anledning av propositionen med förslag till lagändringen (Prop. 1963:100) väcktes sex riksdagsmotioner, i vilka hemställdes att 8.2.4 Fosterskadeindikationen (1 § 5. abort- propositionen skulle avslås, och en majoritet lagen) inom första lagutskottet avstyrkte också Abortindikationen anses ta sikte på det barn bifall till densamma (1963:32). Kritiken gick som sannolikt skulle födas om inte förloppet ut bl. a. på att det rent principiellt kunde hejdas.'Abort är sålunda tillåten "när med ifrågasättas, om det verkligen var berättigat skäl kan antagas att det väntade barnet på att hejda det naturliga förloppet enbart av grund av skada under fosterstadiet kommer hänsyn till den nya individen och på grund att lida av svårartad sjukdom eller svårt av att dennes möjligheter att nå ett lyckligt lyte". Som förut nämndes infördes indika- eller drägligt liv kunde förmodas bli mindre tionen genom en lagändring 1963. Den har än normalt. På längre sikt kunde detta, inte tillämpats annat än i ett relativt begrän- menade man, påverka synen på dem som sat antal fall, se bil. 1 s. I:48,jfr.bil.2under9. föds handikappade och deras uppfattning av Den närmaste anledningen till att befarade sin situation. Även tillämpningen av indikaskador under fosterutvecklingen kom att tas tionen förutsågs bli ytterst vansklig, framför upp i lagen som ett giltigt skäl för abort var, allt på grund av svårigheterna att bedöma att ett läkemedel - det s. k. neurosedynet - risken för att skada inträffat under fosterhade visat sig kunna förorsaka allvarliga utvecklingen och att avgöra om risken var missbildningar hos barnet, om det användes sådan, att abort kunde anses indicerad. av gravida kvinnor. Problemet om abort på Riksdagen antog dock lagen. grund av fosterskada var emellertid då inte nytt. Även tidigare hade graviditet hindrats fortsätta i fall, då risk för sådana skador 8.3 Erfarenheter av den gällande lagen m.m. föreligger, exempelvis när kvinnan har haft Redan 1950 års abortutredning konstaterade röda hund (rubella) i ett tidigt graviditets- att gränserna mellan abortindikationerna var stadium eller när kvinnans och hennes flytande i den praktiska tillämpningen av fosters blodgruppskombination är ogynn- lagen. Undersökningen av praxis vid rådgivsam. I viss utsträckning hade abort i sådana ningsbyråerna 1963-1969 visar också avsefall beviljats genom en vid tillämpning av den värda skillnader mellan olika byråer i fråga medicinska eller den socialmedicinska abort- om indikationsställandet i de fall då skäl för indikationen. En sådan tillämpning antogs abortoperation har ansetts föreligga. Skillna-

I två motioner till 1960 års riksdag ; ställdes på nytt frågan, om inte sterilisering borde upphöra att gälla som förutsättning för abort på grund av arvsrisk hos kvinnan. Sedan motionerna hade behandlats av första lagutskottet (1960:25), anhöll riksdagen i enlighet med utskottets hemställan om undersökning av de ifrågavarande bestämmelsernas tillämpning och verkningar (riksdagens skrivelse 1960:173). Kungl. Maj:t lämnade dåvarande medicinalstyrelsen uppdrag att göra den begärda undersökningen och styrelsen uppdrog denna åt medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd docenten Torsten Romanus. Utredningen är slutförd och Kungl. Maj:t har i februari 1968 överlämnat den åt kommittén (bil. 12).

SOU 1971:58

derna är alltför stora för att de skulle kunna förklaras av att klientelet har varit olika sammansatt. När man under t. ex. år 1966 vid en byrå (Linköping) har utfört abortoperation på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan i något över 56 % av fallen och på grund av svaghet i omkring 15 % av dessa, men vid en annan byrå (Gävle) har ansett sjukdom eller kroppsfel föreligga i inte fullt 5 % och svaghet i över 70 % av fallen (bil. 2, tabell 7:1), kan skillnaderna knappast bero på något annat än att man i Linköping har laborerat med ett annat sjukdomsbegrepp och har gett en annan innebörd åt "svaghet" än vad man har gjort i Gävle. När sådana differenser kan registreras i fråga om uppfattningen av begreppen sjukdom och kroppsfel - de begrepp som av tradition anses vara de verkligt fasta och objektiva hållpunkterna för avgörandet av om skäl föreligger för abortoperation - är det inte heller förvånansvärt att under samma år kvinnor har blivit opererade enligt den s. k. socialmedicinska abortindikationen i inte fullt 3 % av fallen vid en byrå (Motala), medan man vid en annan byrå (Lund) har ansett att svaghet hos dem kan förutses i så gott som 50 % av de fall då operation har blivit utförd. När operation har utförts enligt den nuvarande lagen, har det skett av skäl som har rubricerats än som sjukdom eller kroppsfel, än som svaghet och än som förutsedd svaghet, beroende på den innebörd som vederbörande bedömare har gett åt vart och ett av dessa begrepp. Det är m. a. o. en i hög grad subjektiv bedömning som här sker över hela linjen. Sådana föreställningar som att t. ex. "sjukdom" skulle erbjuda en fastare eller mera objektiv hållpunkt för bedömningen än andra begrepp stämmer inte med verkligheten. Att de nuvarande abortindikationerna tilllämpas så olika i olika delar av landet är förklarligt. Varje lag är i sin tillämpning beroende av den som handhar lagen och av hans subjektiva uppfattning om vad som är lagens innehåll och om vad som ryms under lagen. Emellertid vilar bestämmelserna om 122

abortindikationer i den gällande lagen på ett begreppsmässigt betraktelsesätt, och de diskussioner som sedan har förts om vilka skäl som borde kunna godtas för abort, har till stor del förts med utgångspunkt i ett sådant betraktelsesätt och till synes i omedvetenhet om subjektiviteten i bedömningarna när det gäller abortoperation. Under förarbetena till den gällande lagen utgick man från en begreppsbildning, enligt vilken de olika faktorer som ansågs vara ägnade att inverka på frågan om abort kunde tillåtas, antogs vara objektivt sett artskilda. Somliga var medicinska till sin natur och andra av social beskaffenhet. Med utgångspunkt härifrån har "rent medicinska" skäl för abortoperation ansetts kunna föreligga nämligen i sådana fall, då det är enbart medicinska faktorer och inte någon enda av social beskaffenhet, som antas ligga till grund för bedömningen. I den mån faktorer av båda slagen har antagits ligga till grund för denna, har blandat "medicinskt-sociala" eller socialmedicinska skäl ansetts föreligga, beroende på vilket slags faktorer som antas ha haft avgörande betydelse. Med begreppsmässig konsekvens har man diskuterat - och avböjt — "rent sociala" skäl för abortoperation. När det har framhållits att gränsdragningarna är flytande, är det inte skillnaden mellan "medicinska" faktorer, å ena, och "sociala", å andra sidan, som har avsetts, utan enbart den omfattning i vilken faktorer av det ena eller andra slaget ingår i bedömningen. Gränserna har sålunda ansetts flytande mellan "rent medicinska", blandat "medicinskt-sociala" och socialmedicinska skäl för operation, men det har aldrig ifrågasatts annat än att avgränsningen är helt klar mellan dessa skäl å ena, och "rent sociala" skäl å andra sidan. Den konventionella indelningssystematik som på så vis har fått utslagsgivande betydelse i fråga om abortoperation torde numera vara föråldrad. På flertalet områden inom medicinsk och övrig vetenskap har den ersatts av ett mera nyanserat synsätt. För utövaren av praktisk läkarvetenskap SOU 1971:58

av i dag är det svårt att dra någon exakt gräns mellan "medicinskt" och "socialt". Den arbetsmetod som denne följer består i att han på grundval av undersökningsfynden beträffande patienten har att ställa en diagnos, dvs. rubricera fallet, för att med ledning därav bedöma vilka behandlingsutsikterna är och vilken behandling som bör komma i fråga. I arbetsmetoden kan ingå att vissa undersökningsfynd betecknas som "medicinska" och andra som "sociala" för att hanteringen av sakmaterialet skall underlättas, men vid bedömningen såväl av behandlingsutsikterna som av frågan om vilken behandling som bör sättas in, är det en totalvärdering av samtliga insamlade fakta som läkaren gör. Vid t. ex. hjärtsvaghet hos patienten är både prognosen och behandlingsåtgärderna beroende av att läkaren vet, under vilka omständigheter patienten lever och skall fungera - familjeförhållandena, arbetsbördan, ekonomin och bostaden, kommunikationerna till arbetsplatsen, möjligheterna att få hjälp i hemmet eller med tillsyn av barn m. m. Det är sålunda inte hjärtsvagheten i och för sig som är avgörande, utan det är sin helhetsbild av patienten som läkaren utgår från när han avgör vilken behandling som bör sättas in. Jämsides med den allt större specialisering som äger rum inom läkarvetenskapen, ökar insikterna om de sociala undersökningsfyndens betydelse för möjligheterna att bota människor och värda deras hälsa. Föreställningen om "rent medicinska" respektive "rent sociala" omständigheter framstår därför numera som en övervägande teoretisk konstruktion, och en boskillnad i det hänseendet ger inte rättvisa åt den moderna läkarvetenskapliga metodiken. Om den verklighet det gäller betecknas som medicinsk eller social, är ett terminologiskt spörsmål och som sådant av underordnat intresse, eftersom några slutsatser av praktisk betydelse inte kan dras av ett svar, vare sig i den ena eller andra riktningen. Inte heller kan den terminologiska etikett som eventuellt sätts pä verklighetsunderlaget tjäna till ledning för att ange i vilka situationer som kvinnor bör vara tillförsäkrade rätt till SOU 1971:58

abortoperation. Den bedömningen bör ske med verkligheten som direkt underlag och utan att den först klassificeras som "medicinsk" eller "social". Att nå verkligheten i de fall då kvinnor föredrar att undergå abortoperation framför att föda är förenat med svårigheter i mer än ett avseende. Genom den undersökning av den nuvarande lagens tillämpning som har gjorts på grundval av aktmaterialet i socialstyrelsen (bil. 1) har ett flertal data samlats i sådana ärenden. Man bör dock hålla i minnet att undersökningen till övervägande del återspeglar fall, då kvinnor har fått lov att undergå abortoperation. I vilka övriga fall som det har förekommit att kvinnor har varit beredda att underkasta sig operation för att slippa föda, har inte gått att klarlägga annat än i begränsad omfattning. Data har inte kunnat samlas in beträffande de sämst ställda, kvinnor som - förutom att ha blivit gravida när de inte vill ha barn - har funnit sig i att låta sig misshandlas av osakkunniga. Möjligheterna har visat sig vara begränsade att i efterhand registrera och få en bild av situationen också för de kvinnor som har sökt sig till samhällets sjukvårdsorgan och som själva har bedömt sin situation vara sådan att de inte borde ta ansvaret att föda, men som inte har blivit opererade därför att den gällande lagen har ansetts inte medge abort. Kvinnor har funnit sig i att föda efter utredning och beslut pä det lokala planet att abortindikation saknas (se bil. 6 under 3.3). Situationen för ett antal kvinnor, som har funnit sig i fortsatt graviditet efter sådant beslut men som har fått sin ansökan prövad och bifallen av socialpsykiatriska nämnden, redovisas i bil. 7. De ärenden, i vilka kvinnor har fått avslag på sin ansökan om tillstånd av socialpsykiatriska nämnden att få undergå operation, är inte representativa för hela den grupp kvinnor, som har velat slippa ansvaret att föda, men som av samhället har ålagts att finna sig i att göra det. Att en del kvinnor avstår från fortsatt utredning efter kontakt med rådgivningsverksamheten nämndes förut (7.2). Kommittén har samlat in uppgifterom de 123

skäl som kvinnor anger för att de är beredda uppfattats vara fakta. När det gäller att ange att underkasta sig abortoperation hellre än omständigheter som grundar rätt till abortatt föda (bil. 3); skälen har antecknats och operation, bör man sålunda ha klart för sig vidarebefordrats till kommittén av veder- att "fakta" sällan utgörs av exakta eller obbörande kurator. Vid de motivundersök- jektiva fakta utan i stor utsträckning av subningar som har gjorts tidigare och senast av jektiva iakttagelser, omdömen och slutsatser. Ett ytterligare förhållande som bör poäng1950 års abortutredning har framhållits bristfälligheterna i det material och osäker- teras och som kommittén berörde förut heten i de undersökningsfynd, som grundar (8.1) är, hur utomordentligt skiftande de sig på kvinnornas egna uppgifter (SOU faktiska förhållandena är i det enskilda 1953:29 s. 66 ff). Kvinnornas upplysningar fallet. Det är inte vanligt att det är bara en om sina subjektiva upplevelser av den egna omständighet som kvinnan anför som skäl situationen kan knappast, har man menat, till att hon hellre underkastar sig abortoperaförmedla en objektiv bild av den faktiska tion än tar ansvaret att föda. Enligt undersituationen och man har satt ett frågetecken sökningen i bil. 3 uppgav 15% av kvinför om kvinnornas uppgifter motsvaras av en norna endast ett skäl till att de var beredda att underkasta sig operation; antalet objektiv verklighet. Den problematik, som det här är fråga skäl som åberopas är enligt undersökningen i om, är välkänd inom rättstillämpningen, men medeltal 3,2 per kvinna. Skillnaderna i det har lätt förbisetts när det gäller tillämp- antal skäl som har rapporterats av kurator ningen av i lag reglerade indikationer för vid byråerna och sjukhusen är så pass stora, operation. Subjektiviteten i indikationsstäl- att de inte kan förklaras av att klientelet landet, dvs. i den rättsliga bedömningen av skulle ha varit olika sammansatt — bl. a. i de faktiska omständigheterna, påpekades fråga om förmågan att uttrycka sig - utan tidigare. Det är emellertid skäl att också måste avspegla olika utredningspraxis för observera svårigheten att registrera de faktis- vederbörande kurator (bil. 3 under 6.2 och ka omständigheterna; även härvidlag finns tabell 23). Den som utreder kvinnornas utrymme för subjektivitet. Vid rättstillämp- situation torde ofta konstatera att det är en ning är det annars vanligt att räkna just med rad olika omständigheter i skiftande samspel dessa svårigheter — dvs. svårigheterna att få med varandra som ligger bakom valet att fakta helt objektivt återgivna - och att ge hellre undergå operation än att föda. De särskild akt på det subjektiva momentet i faktiska förhållanden som bör grunda rätt återgivandet. Vid tillämpningen av de gällan- till abortoperation kan därför inte heller de abortindikationerna är det huvudsakligen annat än exemplifieras. subjektiviteten i kvinnornas eget återgivande som har observerats, trots att det är påfallande i vilken ringa utsträckning som det är 8.4 Omständigheter som grundar rätt till rent objektiva fakta som finns att tillgå. Till abortoperation stor del är de faktiska omständigheter, som har legat till grund för den rättsliga bedöm- 8.4.1 Hälsorisker ningen, mer eller mindre subjektivt färgade Enligt undersökningen i bil. 3 uppgav 252 av - dålig eller bristfällig bostad, ekonomiska 1 987 kvinnor, 12,7 %, bl. a. omständigheten svårigheter, bristande stöd från mannen, att de var kroppsligt sjuka eller klena redan påtryckningar från denne eller från föräldrar, innan de hade blivit gravida som skäl till att trött, sliten, orkar inte, för gammal, för ung, de ville slippa föda (se bil. 3 under 7.1 och ett sjukt eller besvärligt barn, mannen följande). Av dessa kvinnor var 24,6% ogifalkoholist, kriminell osv. Var och en — ta, 68,7 % var gifta och 6,7 % tidigare gifta. antingen det är kvinnan eller den som 56 % av dem var 30 år eller äldre, 64,3 % hade utreder hennes ärende — återger vad som har 1-3 barn och 18,3 % av dem hade 4 barn 124

SOU 1971:58

eller flera. 89 av de kvinnor som omfattas av undersökningen, dvs. 4,5 %, angav att de hade blivit kroppsligt sjuka eller klena i samband med att de hade blivit gravida (bil. 3 under 7.2). 61 % av dessa kvinnor var 30 år eller äldre. 41 kvinnor i undersökningen, dvs. 2.1 %, anförde att de i samband med att de hade varit gravida eller fött hade av läkare varnats för att bli gravida ännu en gång (bil. 3 under 7.3). 76 % av dem var 30 år eller äldre, och medelantalet barn som kvinnorna hade fött var 2,8. 83 kvinnor av 1 987, dvs. 4.2 %, angav svåra illamåenden och andra graviditetsbesvär bland skälen till att de var beredda att undergå abortoperation (bil. 3 under 7.4). För 30 % av dem var besvären förenade med uppfattningen att ha blivit kroppsligt sjuk eller klen på grund av eller i samband med att ha blivit gravid. För 1 av de 83 kvinnorna är graviditetsbesvären antecknade som enda skäl till att kvinnan hellre ville undergå operation än föda, för 11 av dem har kurator antecknat två skäl, för 13 tre skäl, för 17 av dem har kurator vidarebefordrat fyra skäl osv. För 1 av de 83 kvinnorna har kurator antecknat 10 skäl och för 1 av dem har 12 skäl antecknats (bil. 3 tab. 24). 313 kvinnor, dvs. 15,8%, och 207, dvs. 10,4 %, angav som sina motiv bl. a. att de var psykiskt sjuka eller svaga redan innan, respektive till följd av eller i samband med att de hade blivit gravida (bil. 3 under 7.5 och 7.6). 545 kvinnor, 27,4 %, åberopade att de var för trötta eller slitna eller att de inte orkade föda och ta hand om ett barn (bil. 3 under 7.8 och följande). Av dessa kvinnor var 13,8% ogifta, 76,0% gifta och 10,3% tidigare gifta. 26,8 % av dem hade yrkesarbete på heltid, 16,8 % arbetade mindre än heltid och 56,5 % hade ej yrkesarbete. 3,3 % av dem hade inte barn, 67,3 % hade 1-3 barn och 29,4 % hade 4 barn eller flera. För 22 av de 545 kvinnorna har de bristande krafterna antecknats som enda skäl, för 133 har ett ytterligare skäl angetts, för 147 två ytterligare skäl, för 100 tre ytterligare skäl osv. För 2 av kvinnorna har kurator antecknat ytterligare 11 anledningar till att de var beredda att SOU 1971:58

underkasta sig operation (bil. 3 tab. 24). 228 av de kvinnor som omfattas av undersökningen, 11,5 %, uppgav bland sina motiv omständigheten att de hade blivit gravida för tätt inpå sin senaste graviditet, 182 kvinnor, 9,2 %, att de hade för många barn. Angående undersökningsfynden beträffande dessa kvinnor, se bil. 3 under 7.9 och 7.11. Framstegen inom den moderna läkarvetenskapen har gjort att riskerna för en frisk kvinna när hon föder numera är små. De medicinska behandlingsmetoderna har förbättrats också i fråga om de svåra sjukdomarna. Inom mödrahälsovården har man möjlighet att i tid upptäcka och behandla brister i hälsotillståndet hos kvinnan när hon är gravid och att minska påfrestningarna för henne lika väl som riskerna för henne då hon föder. Till framstegen hör att man har andra möjligheter än tidigare att följa olika graviditetsstadier och att göra en noggrannare bedömning av riskerna för kvinnan av att hennes graviditet fortsätter och av att föda. Så t. ex. har läkaren ett ganska stabilt vetenskapligt underlag för att med ledning av sina undersökningsfynd bedöma vad en hjärt- eller lungsjukdom, skador i njurar eller andra vitala organ, sockersjuka etc. innebär av ökade risker för kvinnan om hon föder. Fall förekommer — exempelvis vid graviditetsförgiftning - då han har sådant underlag för bedömningen att kvinnans liv är i överhängande fara eller att hon vid fortsatt graviditet hotas av t. ex. havandeskapskramper (eklampsi). I sällsynta undantagsfall kan han så sent som när hon har börjat föda vara tvungen att ingripa med operation för att rädda henne ur en akut livsfara. Då läkaren ingriper med operation pä en kvinna som har varit gravid så länge att hon bär en livsduglig varelse, är det dock inte fråga om abortoperation; de åtgärder som han då kan se sig tvungen att vidta om vitala intressen står på spel, går ut på att framkalla för tidig födsel (partus arte prematurus). När en gravid kvinna är beredd att undergå abortoperation, är det inte bara kroppsliga sjukdomstillstånd, kroniska eller 125

akuta, som läkaren måste räkna med när han bedömer vilka risker hon utsätts för om hennes graviditet fortsätter. Bedömningen gäller inte heller enbart själva graviditetsförloppet och födandet. I den prognos, som han ställer, ingår också en bedömning av efterförloppet, dvs. ett ställningstagande till frågan hur kvinnans hälsotillstånd skulle påverkas av att ha ett barn att sörja för. Även när kvinnan inte företer kroppsliga sjukdomssymtom, kan hennes kroppskonstitution vara så bräcklig eller hennes fysiska kondition så nedsatt, att läkaren utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet måste säga sig, att kvinnan kanske klarar att föda, men att hennes kraftresurser sannolikt också blir uttömda eller i vart fall avsevärt nedsatta redan därigenom eller genom vården om ett barn. Från samma utgångspunkt är det som läkaren vid sin riskbedömning tar avgörande hänsyn även till kvinnans psykiska tillstånd. Sålunda vet man av erfarenhet1 att nervösa störningar ofta förvärras och att konflikter och problem, som annars hålls under kontroll, inte sällan tar en allvarlig vändning i samband med graviditet. Detta gäller särskilt om kvinnan anser sig inte kunna ta ansvaret att föda. Då konflikterna är mycket påtagliga, inställer sig en depression, som kan bli så djup och intensiv att självmordstankar ingår i sjukdomsbilden. Ibland är depressionen åtkomlig för behandling, eventuellt i samband med sjukhusvård, i form av t. ex. vila, medicinering, psykoterapi eller miljösanering. Ibland är det nödvändigt att ingripa med abortoperation för att förhindra att kvinnan sätter självmordsplanerna i verket, eller för att häva depressionen. Man vet också att de närmaste dagarna och veckorna efter det att kvinnan har fött normalt sett är mycket psykiskt påfrestande för henne. Det förekommer att psykoser, t. ex. schizofreni och manisk-depressiv sjukdom, men även svåra depressioner av annat slag kan bryta ut under den tiden. I andra fall kan psykiska förvirringstillstånd inträda, som oftast fordrar sjukhusvård, dä kvinnan är ur stånd att ta hand om sig själv eller barnet. Ännu 2-3 månader efter det att kvinnan har fött, 126

ibland även senare och i en del fall i anslutning till att hon slutar amma, kan svåra depressioner uppträda. Även då är de ibland förenade med risk för självmord. I och för sig är de här angivna allvarliga psykiska sjukdomstillstånden hos en kvinna i anslutning till att hon är gravid och föder ganska sällsynta och risken för att kvinnan skall drabbas av en sådan sjukdom är i vanliga fall ringa. Redan lindrigare psykastenisk eller depressiv insufficiens, uttröttningstillstånd eller allmän nerslitning har läkaren emellertid att räkna med när han skall bedöma, om fortsatt graviditet medför fara för kvinnans hälsa. Han är också skyldig att uppmärksamma den risk för hennes hälsa som föreligger, när hennes aktuella tillstånd är utan anmärkning, men allvarliga psykiska störningar har inträffat i samband med tidigare graviditet. Läkaren har att bedöma inte bara i vad män som kvinnans tillstand skulle försämras, om inte förloppet hejdas. Lika väsentlig är för honom frågan i vad mån som fortsatt graviditet kan antas hindra att hon blir bättre eller återställd till hälsa. När kvinnan t. ex. befinner sig i ett psykiskt sjukdomstillstånd, kan det ibland vara nödvändigt att tillgripa abortoperation för att förbättra hennes tillstånd eller för att kunna genomföra en psykiatrisk behandling eller också för att förebygga att hennes tillstånd försämras. På motsvarande sätt utgör graviditet en fara för kvinnans hälsa, inte bara i de fall då hon är fysiskt eller psykiskt nersliten och hennes graviditet skulle sätta ned hennes tillstånd ytterligare, utan också när hennes krafter inte kan återställas utan att hon opereras. Abortoperationen utgör i sådant fall ett led i den medicinska behandlingen av kvinnan i syfte att om möjligt återställa hennes hälsa. Målsättningen för den moderna läkarvetenskapen har vidgats i takt med de vunna framstegen och de nya vetenskapliga rönen. Lika självklar, som man tidigare har tagit uppgiften att bota, dvs. att återställa människors hälsa, lika självklar anses numera 1

Jfr. SOU 1964:40 s. 91 ff SOU 1971:58

uppgiften vara att bibehålla en god hälsa, dvs. att förebygga uppkomsten av sjukdomar eller andra brister i hälsotillståndet, fysiskt och psykiskt. Möjligheterna till tidig diagnos och behandling har som nämndes nyss förbättrats även inom psykiatrin. Frågan om behandling är sålunda aktuell, innan ett psykiskt insufficienstillstånd är ett faktum. Behandlingssituationen föreligger redan när risken är påtaglig för att det skall inträda. Det är också från den utgångspunkten, som riskerna för kvinnans hälsa bedöms när hon är beredd att undergå abortoperation. Det är sålunda inte bara när hennes krafter redan är allvarligt nedsatta och fortsatt graviditet skulle hindra att de återställs eller medföra att hennes svaghetstillstånd förvärras, som hennes hälsa är i fara läkarvetenskapligt sett. Detta gäller också när en påtaglig risk föreligger att en sådan allvarlig kraftnedsättning skall inträda. I bägge fallen är läkaren skyldig att behandla kvinnan efter vetenskap och beprövad erfarenhet, och kan faran inte undanröjas på annat sätt, kan han av behandlingsmässiga skäl se sig nödsakad att utföra abortoperation. Utförs operationen för att återställa patientens hälsa, torde 1 § 1. i den nuvarande lagen åberopas och utförs den i förebyggande syfte torde 1 § 2. anföras. Rätten till abortoperation under de angivna förhållandena bör för framtiden säkerställas genom bestämmelser som ger rättvisa åt den läkarvetenskapliga metodiken av i dag, och som motsvarar vad som numera utgör vetenskap och beprövad erfarenhet på området. När den gällande lagen anger i vilka fall som läkare får utföra abortoperation straffritt, fordrar den t. ex. att faran för hälsan skall kunna tillskrivas sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnorna; att hänsyn tas till deras levnadsförhållanden och övriga omständigheter föreskrivs bara när det gäller operation i förebyggande syfte. Som framhölls nyss, är det emellertid alltid på en totalvärdering av samtliga undersökningsfynd i det enskilda fallet - psykologiska, medicinska eller sociala - som läkare bygger sitt ställningstagande, både när det gäller SOU 1971:58

prognos och behandling. Syftet med behandlingen må vara att förebygga eller bota, likaväl som det må vara sjukdom eller andra brister i hälsotillståndet som det är fråga om. Det är inte heller sjukdom i och för sig, som tillmäts avgörande betydelse när abortoperation utförs, utan den avgörande frågan är om ett fortsatt förlopp medför fara för kvinnans hälsa. Att knyta an till sådana begrepp som sjukdom eller kroppsfel är därför inte rättvisande, och att ange att hänsyn tas till levnadsförhållandena — som t. ex. personliga eller ekonomiska omständigheter, familjens bostadssituation, arbetsbördan m. m. — är lika överflödigt som att ange att hänsyn tas till exempelvis kvinnans ålder och tidigare graviditeter. Inte heller behöver bestämmelser ges om vad som ligger i sakens natur, nämligen att bedömningen av riskerna vid ett fortsatt förlopp inte gäller enbart graviditetsförloppet, utan också födandet, amningen, omhändertagandet av ett barn och vården om detta. Att den gällande abortlagen tar upp bestämmelser i det hänseendet för läkarens bedömning beror på att den har till syfte att uttömmande ange vad som är straffritt och tillåtet, dvs. vilka risker som får beaktas. Om läkare numera vid bedömningen av vilka risker för hälsan, som är förbundna med fortsatt graviditet, skulle låta bli att ta hänsyn till exempelvis en uppenbar risk för amningspsykos eller risken att en rygginsufficiens förvärras genom vården om ett barn, handlar han i strid med beprövad erfarenhet. Bland förutsättningarna för att det naturliga förloppet skall få hejdas upptar den nuvarande lagen också bestämmelse om att faran för kvinnans hälsa skall vara allvarlig. Bestämmelsen leder närmast tanken till en överhängande fara och är missvisande för läkarvetenskaplig praxis. Det är inte enbart sannolikhetsgraden för att skada inträffar som är avgörande, utan avgörandet gäller i hög grad även skadans omfattning, t. ex. hur pass mycket försämrat en kvinnas tillstånd skulle bli, om hon inte opereras, respektive hur pass dålig hon är, när hennes graviditet riskerar att hindra en förbättring eller ett till 127

frisknande. Är det en svår sjukdom eller allvarliga fysiska eller psykiska skador, som det är fråga om, utgår läkaren från att kvinnans hälsa är i fara, även om den grad av sannolikhet som han har att räkna med är jämförelsevis ringa. I andra fall kan det vara just den höga graden av sannolikhet, som beaktas i samband med en nedsättning av kvinnans hälsotillstånd. För att uttrycka rådande praxis när det gäller den läkarvetenskapliga bedömningen av risker för hälsan, och för att säkra kvinnans rätt till abortoperation då ett fortsatt förlopp innebär sådana risker för henne, bör i lagstiftning ges bestämmelse om att kvinna har rätt till abortoperation, när det kan antas att hennes hälsa skulle råka i fara eller hennes krafter allvarligt nedsättas, om havandeskap fortsätter. En bestämmelse av sådant innehall tas upp i 2 § 1. i kommitténs förslag till lag om rätt till abortoperation. Att efter förebild av den gällande abortlagen ta upp en föreskrift om att kvinnan har rätt att bli opererad när hennes liv är i fara är överflödigt med nuvarande betraktelsesätt.

8.4.2 Risk för skador under fosterutvecklingen m. m. Ärftlighetsfaktorernas betydelse för uppkomsten av vissa sjukdomar och lyten har varit kända sedan länge. Under de senaste decennierna har forskningen på det genetiska området gett sädana resultat att det beträffande en del sjukdomar är känt hur de nedärvs. I fråga om sjukdomar och ärftligt betingade utvecklingsrubbningar, där arvsgången ännu är okänd eller osäker, finns goda möjligheter att med ledning av erfarenhetsmässigt framräknade värden bedöma risken för att de överförs direkt från föräldrar till barn. 1 Möjligheterna till tidig diagnostik och uppspärning av skadliga arvsanlag har förbättrats. Rådgivning i genetiska frågor har prövats endast i blygsam omfattning, men erfarenheterna av den rådgivning som har bedrivits är positiva. Inom den rådgivningsverksamhet som förekommer på något enstaka håll i anslutning till vården av utveck128

lingsstörda barn har det visat sig vara till hjälp och stöd för föräldrarna att få en sakkunnig bedömning och vägledning beträffande eventuella risker för nästa barn. På senare tid har man också fått klart för sig hur arvsanlag kan modifieras och hämmas, inte bara av övriga arvsanlag hos individen, utan även av den miljö som han lever i. Möjligheterna till behandling har förbättrats vid t. ex. svåra psykiska sjukdomar. Vården av psykiskt eller på annat sätt utvecklingsstörda har gett påtagliga resultat. Med insikten att andra faktorer än arvsanlag kan göra sig gällande har följt att ärftligt betingade sjukdomar och lyten inte längre intar en särställning. På samma sätt som när det gäller andra sjukdomar och lidanden hos människorna är samhällets strävanden inriktade på behandling av den sjuke eller utvecklingsstörde och på åtgärder för hans anpassning i samhället. Det är bl. a. mot denna bakgrund som den gällande abortlagen har kommit att tillämpas restriktivt när det gäller abortoperation på grund av arvsrisk. De tankegångar, som lagen vilar på, när den för att komplettera vad som gäller om sterilisering medger abort av hänsyn till risken att vissa sjukdomar sprids inom befolkningen, ter sig som nämndes tidigare (7.3.2) numera främmande. Man har också funnit att det saknas tillräckligt vetenskapligt underlag för tanken att abortoperation skulle vara ett medel att utrota vissa sjukdomar. Även när det gäller s. k. dominant ärftliga sjukdomar — svåra sådana sjukdomar är mycket sällsynta — är abortoperation ett ineffektivt medel för att hindra spridningen. Detta gäller än mera vid s. k. recessivt ärftliga sjukdomstillstånd. Psykiska utvecklingsstörningar är mera sällan ärftligt betingade. I den mån som de orsakas av skadliga arvsanlag, följer de i sin nedärvning inga enkla linjer utan antas vara betingade av komplicerade arvsförhållanden, s. k. polygena system. För vissa former av grava utvecklingsstörningar är det en recessiv arvsgång som har påvisats. 1

Ang. ärftligt betingade sjukdomar m. m. se SOU 1960:21 bil. III och SOU 1966:9 s. 38 f. SOU 1971:58

I den praktiska tillämpningen anses också väg" och att den bedömningen var mer den eugeniska abortindikationen ta sikte realistisk än den, som kom till uttryck i främst på risken för sjukdom eller lyte hos propositionen (motion 11:836 vid 1963 års just den individ, som kvinnan sannolikt riksdag). skulle föda om hennes graviditet fortsätter. I den undersökning som redovisas i bil. 3 Föreligger det inte någon sådan risk, utgör angav 67 kvinnor av 1 987, 3,4 %, rädsla för den omständigheten att denne skulle föra fosterskada bland skälen till att de var sjukdomsanlag vidare till följande genera- beredda att underkasta sig abortoperation. tioner endast undantagsvis skäl för abort- Bland de övriga skäl som dessa kvinnor operation. I praktiken har problemställ- uppgav förekom ofta omständigheten att ningen när det gäller att tillämpa den kvinnan hade fött ett sjukt, skadat eller eugeniska abortindikationen m. a. o. blivit i eljest besvärligt barn samt att hon ansåg sig stort sett densamma som när det gäller vara för gammal att få barn (bil. 3 under tillämpningen av den s. k. fosterskadeindika- 7.15). 33 kvinnor i undersökningen, 1,7%, tionen — fall dä risken för sjukdom eller lyte åberopade ärftlighet och även för dessa hos den nya individen har uppkommit under kvinnor var motivet ofta kombinerat med fosterutvecklingen av andra orsaker än arvs- omständigheten att kvinnan hade fött ett anlag. sjukt, skadat eller eljest besvärligt barn. Det är nyligen som statsmakterna hade Bland övriga motiv, som dessa kvinnor anledning att precisera sin ståndpunkt, när angav, förekom också ofta skälet att mannen det gäller abortoperation på grund av risk för var alkoholist, kriminell, psykiskt sjuk etc. sådana fosterskador. Det konstaterades då, (bil. 3 under 8.21). Som nämndes tidigare att kunskaperna ännu är otillräckliga om (7.3.2) har under 1960-talets senare år vilka faktorer det är utom arvsanlag som kan endast ett fåtal abortoperationer utförts orsaka skador under fosterutvecklingen. Att under åberopande av arvsrisk. Sedan fosteren kvinna har haft sjukdomen röda hund, att skadeindikationen infördes, är det inte fullt hon har utsatts för röntgenbestrålning eller 100-talet operationer per år som har utförts att hon har tagit in vissa läkemedel nämndes av hänsyn till risk för fosterskada av annan som exempel. Det var inte heller frågan om orsak än arvsanlag. 1964 förekom en omfatvarför eller i vilka fall skada uppstår, som var tande epidemi av röda hund och 116 kvinnor lagstiftarens ärende. Det var för de fall, då opererades enligt den ifrågavarande abortrisk föreligger att skada har inträffat, som indikationen. 1965 gällde det 57 kvinnor, han ville precisera sin ståndpunkt, nämligen 1966 59 och 1967 likaledes 59 samt 1968 att tillåta abort i sädana fall. Skälen för 76 kvinnor. Att de flesta barn föds friska och att det ståndpunkten var medmänskliga hänsyn. Den praktiska räckvidden av de spörsmål är i undantagsfall, som gravida kvinnor har som det här är fråga om är begränsad, att räkna med risken att arvsanlag eller ett förhållande som är värt att observera. När skador av andra orsaker under fosterutveckavslag yrkades på Kungl. Maj:ts proposition lingen ger upphov till svåra lidanden för det med förslag till den nuvarande fosterskade- barn som de sannolikt skulle föda, förringar indikationen, skedde det bl. a. med motive- inte tragedien i de fall då sådan risk ringen att en betydande risk skulle föreligga föreligger. Vid medvetandet om att avsevärd att "kvinnorna — med eller utan bakomlig- risk föreligger att barnet kan födas skadat gande påtryckning från männen — åberopar eller till svåra lidanden, torde de flesta tablettätande ". När det i kvinnor vilja avstå från att föda, även om propositionen påpekades att det var få fall deras graviditet var planerad och oavsett som avsågs, invändes att kritiska läkare vilken hjälp från samhällets sida som de kan menade att "vi här öppnar möjlighet för all räkna med att barnet får. kriminell abortering att nu utföras på laglig En kvinna, som befarar att hon kommer SOU 1971:58 9

att föda ett sjukt eller skadat barn, har rätt kan antagas att det barn, som hon sannolikt att få tillgång till vetenskaplig expertis för skulle föda om hennes graviditet fortsätter, bedömningen av riskerna i det hänseendet kommer att lida av svårartad sjukdom eller och stöd och råd från samhällets sida. svårt lyte (2 § 2. lagförslaget). Befinner hon sig i den situationen, att det enligt vetenskap och beprövad erfarenhet Abortoperation och sterilisering finns skäl att anta att hon kommer att föda sitt barn till svår sjukdom eller svårt lyte, bör I de fall då orsaken till att kvinnan riskerar hon vara tillförsäkrad rätt till abortopera- att föda sitt barn till svåra lidanden utgörs av tion. Frågan om operation torde för åtskil- skadliga arvsanlag hos henne, ställer den liga kvinnor i den situationen utgöra ett svårt nuvarande abortlagen sterilisering som villval och ofta torde situationen innebära kor för att hon skall få undergå abortoperasådana påfrestningar för kvinnan, att hon har tion (jfr. 8.2.3). Anledningen till att lagen rätt till abortoperation redan på grund av de ställer detta villkor berördes nyss; vid arvsrisker för hennes hälsa som påfrestningarna risk har abortoperation ansetts vara ett innebär. Är en kvinna i sin önskan att få naturligt komplement till sterilisering och barn villig att utstå fortsatt graviditet och att det är för att komplettera vad som gäller om föda trots riskerna för barnet, bör hon ha sterilisering som abortlagen medger abort. rätt till hjälp och stöd från samhällets sida. Genom att fordra att kvinnorna steriliseras i När det är risk för att skador under samband med abortoperation på grund av fosterutvecklingen kommer att ge upphov arvsrisk, har lagstiftaren velat hindra att till svåra kroppsliga eller själsliga lidanden kvinnor som bär skadliga arvsanlag återkomhos en ny mänsklig individ, bör samhället mer för abortoperation. Att de skulle göra dock av hänsyn såväl till denne som till det, har han ansett vara stötande (se SOU kvinnan och hennes familj bistå med rådet 1935:13, förslaget till lag om avbrytande av att kvinnan underkastar sig operation i de havandeskap 2 § s. 40). Från kravet på sterilisering medges undantag för de fall, då fall då hon själv är beredd till det. De upptäckter som har gjorts under det sterilisering befinns vara olämplig av särsenaste decenniet har gett ökad aktualitet åt skilda skäl. Enligt råd och anvisningar som frågan om fosterskador. Med hänsyn till den den dåvarande medicinalstyrelsen utfärdade omfattning, i vilken undersökningar bedrivs 1947 beträffande tillämpningen av abortlarörande inverkan av olika faktorer på foster- gen och steriliseringslagen avser undantaget utvecklingen - virus, strålning, gifter av dels sådana fall då kvinnors hälsotillstånd olika slag, läkemedel m. m. — och rörande talar mot att abortoperation utökas med sambandet mellan sjukdomar hos föräldrar sterilisering, dels sådana fall då sterilisering och deras barn, bör lagstiftaren inte stå är onödig, t. ex. därför att det är fråga om främmande för att nya orsakssammanhang kvinnor som snart är i klimakteriet eller som blir kända och att det vetenskapliga under- kommer att omhändertas varaktigt. Enligt utredningen av hur steriliseringslaget för bedömningen av faran för den nya individen kan ändras. När det gäller att i lag villkoret har tillämpats, ställdes under 10-årstillförsäkra kvinnan rätt till abortoperation i perioden 1956-1965 sterilisering som villde fall, då hon löper risk att föda sitt barn kor för sammanlagt 171 kvinnor i samband till svåra lidanden, bör rätten därför inte med att de fick tillstånd att undergå abortbindas vid orsaken till att sådan risk förelig- operation (se tabellen bil. 12). 13 av de ger utan knytas till det förhållandet att en kvinnorna avstod från att underkasta sig operation. 1960 ändrades tillämpningen marsådan risk är för handen. kant. Steriliseringsvillkor meddelades det Med hänsyn till vad som har anförts året för 7 kvinnor. Året dessförinnan var det föreslår kommittén att kvinna för framtiden mer än 4 gånger så många kvinnor som fick tillförsäkras rätt till abortoperation när det 130

SOU 1971:58

tillståndet till abort förbundet med ett lunda än vid lagens tillkomst. Enligt komsådant villkor. Efter 1964 - det rörde sig det mitténs mening kan man lämna därhän, året om 2 kvinnor och båda undergick abort- huruvida steriliseringsvillkoret i den nuvaoch steriliseringsoperationen - har sterilise- rande abortlagen har medfört några nackring inte stipulerats som villkor för abort- delar. Villkoret ställs inte längre. Att det inte operation. Det framgår av utredningen att bör få någon motsvarighet för framtiden, numera abortindikationen "förutsedd svag- anser kommittén vara klart. het" tillämpas i en del av de fall, där tidigare abortoperation brukade medges enligt den eugeniska abortindikationen med villkor att 8.4.3 Övriga omständigheter kvinnan steriliserades. I andra fall har man Det framhölls förut, att den verklighet är även utan en ändrad rubricering kunnat svårfångad som man bör söka efter för att undvika att ställa sterilisering som villkor för kunna ange fall, då kvinnor som inte vill ta abortoperation, därför att ansökan om att få ansvaret att föda bör vara tillförsäkrade rätt undergå abortoperation från kvinnor som till abortoperation. Situationen för de kvinlider av ärftligt betingade psykiska utveck- nor, som har sett sig hänvisade att anlita lingsstörningar i regel åtföljs av ansökan om osakkunniga medhjälpare för att hindra sterilisering. Utredningen utmynnar i att oplanerad graviditet att fortsätta, går övererfarenheten visar att abortärenden går att huvudtaget inte att klarlägga och ur handhandlägga utan att sterilisering behöver före- lingarna i socialstyrelsen går det att ta fram skrivas som villkor för abortoperation, och enbart vissa data beträffande kvinnor som utan att man därmed behöver eftersätta har opererats efter tillstånd av två läkare målet att försöka förhindra att människor eller som har begärt tillstånd av styrelsen att föds med arvbetingad sjukdom eller anomali. få undergå operation. Kvinnors egna uppNär abortlagen skrevs gällde lagen den 18 gifter om hur deras situation är beskaffad, då maj 1934 om sterilisering av vissa sinnes- de är beredda att undergå operation, torde sjuka, sinnesslöa eller andra som lida av ge den mest omedelbara beskrivningen av rubbad själsverksamhet. 1934 års sterilise- omständigheter som bör grunda rätt till ringslag, som hade till syfte att tillgodose abortoperation. Mot bakgrunden av de upp"samhällets intresse att förebygga undermå- gifter som kvinnor har lämnat via kurator liga individers tillkomst", har ersatts av den om anledningarna till att de hellre underkasnu gällande lagen (1941:282) om sterilise- tar sig operation än föder (bil. 3), framstår ring. Kommittén har förut fram- vissa situationer som mer eller mindre hållit att abortlagen har kommit att tillämpas typiska. De kan därigenom tjäna som exemrestriktivt i de delar som den är avsedd att pel på fall, då samhället för att fylla sina komplettera vad som gäller om sterilisering, förpliktelser gentemot kvinnan bör tillföratt möjligheten att utföra abortoperation för säkra henne rätt till abortoperation. Den att hindra spridningen av vissa ärftliga exemplifiering av sådana fall som lämnas i sjukdomar utan att kvinnan har begärt att bli det följande bygger i allt väsentligt på opererad inte utnyttjas, och att abortlagen i uppgifterna från kvinnorna själva. dessa hänseenden vilar på tankegångar som ter sig främmande numera. Vid sin hemställan att steriliseringslagen skall bli föremål för Kvinnan har flera barn översyn (jfr. 7.3.2) har första lagutskottet Som nämndes nyss uppgav 182 kvinnor av påpekat att den samhällsutveckling som har 1 987, dvs. 9,2 %, att de hade för många ägt rum under de snart 30 år som sterilise- barn som skäl till att de var beredda att unringslagen har gällt har medfört att vissa av dergå abortoperation (bil. 3 under 7.11). För de värderingar som ligger bakom lagens endast 7 av dem har detta skäl antecknats stadganden numera torde få bedömas annor- som enda motiv; för 28 av dem har ytterligaSOU 1971:58

När den gällande abortlagen har tillämpats re ett skäl antecknats, för 46 ytterligare två skäl, för 45 ytterligare tre, för 32 ytterligare så att kvinnan har fått lov att undergå fyra skäl osv. (bil. 3 tabell 24). De andra skäl operation, torde man ofta ha använt sig av som oftast angavs var att kvinnan upplevde abortindikationen svaghet under förutsättsig vara för trött och inte orka, att hon hade ning att hon redan har varit påtagligt varit gravid för många gånger och att hon var nersliten kroppsligt eller själsligt, och annars för gammal för att föda ännu ett barn. av möjligheten att förutse en allvarlig nedKvinnorna hade varit gravida i medeltal 4,4 sättning av hennes krafter. Att den arbetsbörda, som omsorgen om gånger och hade fött i medeltal 3,9 barn, varav 3,5 ännu fanns i hemmet. 58 % av kvinnorna och uppfostran av flera barn utgör, av den hade ej yrkesarbete och 65,9 % av dem var 30 ena kvinnan upplevs som en hård belastning, hindrar inte att den kan lämna en annan år eller äldre. Vid den undersökning som redovisas i bil. kvinna i det närmaste eller helt oberörd. Det 1 har framgått att kvinnor, som under 1964 är inte heller kvinnan i det senare fallet, som undergick abortoperation efter tillstånd av är beredd att undergå abortoperation. Vad två läkare eller som fick tillstånd av social- beträffar situationen för den flerbarnspsykiatriska nämnden att undergå operation, mamma som föredrar att underkasta sig till 39,7 % hade hade fött 3 barn eller flera, operation framför att ta ansvaret att föda, 1965 var det 36,0 % och 1966 33.8 % av torde en utomstående ha svårt att avfärda kvinnorna som redan hade redan hade fött hennes farhågor som obefogade, när hon motsvarande antal barn. Under samma år var oroar sig för att inte orka med den ökade det 22,2 % respektive 18,8 % och 16,7 % av arbetsbördan av ytterligare ett barn. Antalet kvinnorna som redan fött 4 barn eller flera. av de barn, som hon har fött, är inte 240 kvinnor, respektive 157 och 98 med 3 utslagsgivande. Även barnens ålder, utveckeller flera barn, fick under 1964-1966 av- lingsgrad och hälsotillstånd är väsentliga slag på sin ansökan hos nämnden att få faktorer för den arbetsmässiga belastningen. undergå abortoperation. Bland kvinnor med För att inte nämna något så väsentligt som i 4 barn eller flera fick 102 avslag under vad mån som kvinnan ensam sköter de barn, som hon har hos sig. Även barn som kvinnan 1964, 58 under 1965 och 35 under 1966. själv inte har fött men som hon har omsorg Den miljö, som kvinnorna lever i, har om - t. ex. barn till mannen i ett tidigare engagerat rätt många statliga utredningar. äktenskap - hör med i bilden. Redan ett par Samhället strävar efter att skapa social och barn i tät följd kan också många gånger vara ekonomisk trygghet åt flerbarnsfamiljerna. I både fysiskt och psykiskt mer krävande för regel har flerbarnsmamman, som är beredd föräldrarna än en åtskilligt större barnskara, att underkasta sig abortoperation därför att där åldersskillnaden mellan barnen är en hon anser sig inte orka med ytterligare ett barn, knappa eller i varje fall begränsade annan. I de flesta fall torde det av undersökningsresurser. De räcker till för livsuppehället, fynden vara påtagligt att kvinnans krafter men bostaden är ofta ett problem antingen blir så allvarligt nedsatta om hon inte det gäller bostadsstandarden eller hyreskostopereras, att rätt till abortoperation förelignaderna. Vad som kvinnan brukar sakna är ger på grund av de risker för hennes hälsa, hjälp i hemmet, hjälp med passning och som fortsatt graviditet medför. Även om tillsyn av barnen och möjlighet till vila och situationen inte är så klar, bör samhället utgå rekreation för egen del. När hon inte vill ta ansvar för ett barn till, leds kvinnan ofta mer från att, om en kvinna vill slippa föda därför eller mindre uttalat av ängslan och oro för de att hon finner bördan av att vårda och fostra barn som hon redan har och farhågor för att ytterligare barn för betungande, avsevärd de inte längre skall kunna få samma omvård- risk föreligger för att denna kvinna blir nad, som hon har gett dem hittills. nersliten, om inte hennes graviditet hindras 132

SOU 1971:58

att fortsätta. Hon bör därför vara tillförsäkrad rätt till abortoperation.

Deras relationer till sin man och övriga närstående, hem- och arbetsförhållandena, den sociala och ekonomiska bakgrunden liksom kvinnornas fysiska och psykiska Kvinnan närmar sig klimakteriet hälsotillstånd ter sig sällan anmärknings183 kvinnor av 1 987, dvs. 9,2 %, angav att värda. Typiskt sett är kvinnan i 40-årsåldern, de var för gamla för att föda som skäl till att gift och har barn, bland vilka det yngsta är i de var beredda att underkasta sig abortopera- skolåldern, ibland de övre tonåren, och det tion (bil. 3 under 7.17). Ingen av dem var äldsta vuxet. Inte så sällan har kvinnan redan under 30 år, 20 av dem var 45 år eller äldre barnbarn. Hon och hennes man har m. a. o. och medelåldern var 40,8 år. 1/3 av kvinnor- för länge sedan fått de barn, som de har velat na hade redan fött 4 barn eller flera och för få och deras liv är inrättat därefter. Kvinnan mer än 1/3 av dem var det 10 år eller mer kan ha trätt in i förvärvslivet igen eller tagit sedan de sist födde. Endast 4 av kvinnorna upp aktiviteter utanför hemmet, som hon (2,2 %) hade inte fött barn. Upplevelsen att under många år har hindrats från genom vara för gammal för att ta ansvaret att föda skötseln av det och barnen. Att hon har åberopades oftare av kvinnor från glesbygd blivit gravid, och tanken att hon skulle föda än av kvinnor från storstadsområde. För 6 av ett barn, ter sig ibland närmast chockerande kvinnorna är denna upplevelse antecknad för henne och kan också vara förbunden som enda skäl till begäran om operation, för med skamkänsla. När hon frånsäger sig 36 av dem har ytterligare ett skäl antecknats, ansvaret att föda, kan hon anföra skäl som för 51 ytterligare två skäl, för 35 ytterligare "vad skall barnen säga" eller "vi kan inte betre skäl, för 24 ytterligare fyra skäl osv. De rätta det för barnen" eller "vi är ju redan övriga skäl som kvinnorna oftast åberopade morföräldrar". Det torde dock vara mera var bl. a. att de hade varit sjuka eller klena sällan, som det är uppfattningen att det är redan innan de hade blivit gravida, att de opassande att bryta det konventionella genehade graviditetsbesvär, att de var för trötta rationsmönstret som dominerar. Vad som eller slitna, att de redan hade för många barn kvinnan oftast upplever som den största och att de var rädda att föda ett sjukt eller påfrestningen är insikten om att det fordras en total omställning av hennes och makens liv, skadat barn. Av de kvinnor som under åren 1964- om hon föder, en omställning som de anser sig 1966 fick tillstånd av socialpsykiatriska oförmögna till; barnets uppväxttid skulle nämnden att bli opererade var 25,8% resp. komma att sammanfalla med en övergångstid i 25,7 % och 24,0 % 35 år eller äldre. 10,4 %, föräldrarnas liv som kan innebära särskilda 9,9 % resp. 9,0 % av kvinnorna var 40 år eller påfrestningar för dem. Något annorlunda brukar situationen te äldre. Bland kvinnor som var 35 år eller äldre sig för den barnlösa ensamstående kvinnan. vid ansökan om tillstånd fick under de åren Hennes barnlöshet kan under tidigare år ha 12,1 % resp. 6,8 % och 4,6% avslag på sin varit ofrivillig, men hon har kommit att helt ansökan. Talen avser 153, 107 resp. 66 inrätta sig efter den. Ofta har hon yrkeskvinnor. 8,7% resp. 2,9% och 1,7% av eller förvärvsarbete sedan manga är kvinnor som var 40 år eller äldre fick avslag; och litar till de egna resurserna. Föredrar 1964 var dessa kvinnor 43 till antalet, 1965 hon att föda, innebär det för henne inte gällde det 17 kvinnor och 1966 9 kvinnor. sällan ett ensamt föräldraskap, även när Att ange något som är utmärkande för mannen inte är gift på annat håll. Är hon den miljö som kvinnorna lever i eller något som är speciellt karakteristiskt för deras beredd att underkasta sig abortoperation, är situation är knappast möjligt — utöver den det i regel också ett sådant föräldraskap, som omständigheten att de anser sig vara för hon anser att hon inte skulle klara. Det är gamla för att föda och ta ansvar för ett barn. ofta inte en fråga om rent materiella resurser SOU 1971:58

och inte heller så mycket en fråga om påfrestningarna i och för sig av att vara ensam förälder. Det som brukar dominera även för hennes del är just att hon inser, att hon måste ställa om hela sin tillvaro för att kunna ta ansvaret att inte bara föda utan också ge barnet den omvårdnad som det har rätt till och att hon har klart för sig, att hon inte går i land med den omställningen. Inom läkarvetenskapen räknar man med att de biologiska förutsättningarna för kvinnan att föda försämras något med stigande ålder och att även riskerna för barnet är något större, om hon föder vid relativt framskriden ålder. Enligt anvisningar från socialstyrelsen vårdar sig läkare också speciellt om de något äldre kvinnorna, när de föder; åtskilliga kvinnor accepterar mer än gärna de ökade riskerna för att få barn. De insatser som samhället gör för den kvinna som föder är det enligt kommitténs mening i lika hög grad skyldigt att göra för den kvinna som har blivit gravid trots att hon inte vill föda. Redan den omständigheten att kvinnan är i framskriden ålder hör därför till omständigheter som bör grunda rätt till abortoperation. Kvinnan är i en allvarlig konfliktsituation En del omständigheter, som kvinnor åberopar när de är beredda att underkasta sig operation, är av etisk natur. Kvinnans situation utmärks ibland av att hon ser sig brista i lojalitet mot de människor, som står henne närmast — man eller fästman, barn eller föräldrar — om hon föder. 74 kvinnor av 1 987, dvs. 3,7 %, uppgav att de hade varit otrogna som det huvudsakliga skälet till att de var beredda att undergå operation. 16 av dem var ogifta, 57 gifta och en förut gift (bil. 3 under 8.22). Kvinnan som har man och barn och som har blivit gravid efter otrohet i äktenskapet ser sig ofta inte någon annan möjlighet att rädda äktenskapet — eller skjuta upp en skilsmässa så länge som barnen ännu är små — än att undergå operation. Hennes make kan vara ovetande om otroheten. Det kan 134

också vara i samförstånd med honom som hon begär att bli opererad, därför att ingen av makarna anser sig kunna hålla samman äktenskapet, om hon föder. Vad som de inte står ut med kan lika gärna vara ovissheten, huruvida det är efter deras samlag eller efter hennes samlag med den andre som hon har blivit gravid, som medvetandet att hon har blivit gravid med denne. Det som kvinnan äventyrar om hon föder är värden, som för henne är väsentliga eller omistliga, bl. a. möjligheten att fortsätta äktenskapet om inte annat så för barnens skull. Det är emellertid inte bara kvinnans otrohet, som ger anledning till konfliktsituationer av det slag, som det här är fråga om. Anledningen står inte sällan att finna i svårigheter av ett eller annat slag i samlevnaden med mannen. De samlevnadsproblem, som man här skall räkna med, är de mest skiftande. Det kan gälla en handikappad eller invalidiserad make, eller att maken är alkoholsjuk, att han är fysiskt eller psykiskt sjuk, att han är otrogen, att han avvisar tanken på att makarna får barn eller ställer sig helt likgiltig därtill, att han är socialt missanpassad, undergår frihetsstraff m. m. Sålunda nämnde 303 kvinnor av 1 987, dvs. 15,2 %, ett allmänt dåligt förhållande till mannen bland skälen till att de föredrog att underkasta sig abortoperation. 132 kvinnor, dvs. 6,6 %, anförde omständigheten att han var alkoholsjuk, kriminell eller psykiskt sjuk, 184 kvinnor, 9,3 %, att de hade övergetts av honom och 187, 9,4%, att han inte stödde dem utan förhöll sig neutral och passiv (bil. 3 under 8.32, 34 och 35). De människor, som konflikten gäller, kan vara barnen — antingen kvinnan är beredd att för deras skull fortsätta samlevnaden med mannen eller hon står inför en nära skilsmässa, kan det vara sina möjligheter att klara dem, som hon ser hotade om hon föder. Den människa det gäller kan emellertid lika gärna vara mannen. Det kan vara av lojalitet mot honom och för att inte prisge deras fortsatta samlevnad, som kvinnan föredrar att underkasta sig operation. Konflikten kan vara aktuell också för den ogifta, t. ex. för kvinnan som har varit SOU 1971:58

otrogen i ett långvarigt och stabilt törnai- Det är inte bara i frågor som avser sexuallivet lande och som sviker mannen i deras och fortplantningen utan i flera andra gemensamma planer för framtiden om hon sammanhang som man har blivit medveten inte undergår operation. Exemplifieringen om hur snabbt ungdomens situation har skulle kunna fortsättas och avse mänskliga förändrats under senare år. Med utvecklingen relationer över huvud taget, som normalt har följt att ett stigande antal ungdomar blir förpliktar individen till särskild hänsyn och gravida medan de ännu saknar tillräcklig lojalitet mot en annan människa. Det torde mognad och materiella resurser för att kunna knappast vara nödvändigt att belysa dem ta hand om ett barn. med ytterligare exempel utom möjligen vad Det är ett flertal faktorer, som spelar in i beträffar relationen till föräldrar. Att oplane- sammanhanget. Förbättrade levnadsvillkor rad graviditet kan ge upphov till en konflikt, har medfört, att könsmognaden inträder som är olöslig för kvinnan just på grund av tidigare för både kvinna och man. Enligt lojaliteten mot dem, hör till det mera resultatet av den undersökning som USSU ovanliga. När det gäller unga flickor eller har låtit göra sker även den sexuella debuten kvinnor i yngre åldrar som har kvar kontak- något tidigare än som var vanligt förr (SOU ten med föräldrahemmet, kan en sådan 1969:2, 3.2). Att den sexuella samvaron konfliktsituation uppstå, t. ex. när flickan inleds före äktenskapet och att paret gifter har blivit gravid efter en tillfällig förbindelse sig när flickan blir gravid utgör det traditiomed en man från en främmande miljö. nella mönstret när det gäller familjebildNågot som utmärker de nu behandlade ningen inom majoriteten av befolkningen. omständigheterna är, att de i så ringa Mönstret är karakteristiskt inte bara i vårt utsträckning kan avhjälpas genom stödåtgär- land utan också i de övriga nordiska länderder från samhällets sida. Det är inte på det na. Samhällsutvecklingen under bara de familjepolitiska eller ekonomiska planet som senaste årtiondena har medfört svårigheter svårigheterna kan angripas. Otroheten är för ungdomen att upprätthålla detta mönsbegången, den sedan många år alkoholsjuke ter. Kraven på utbildning har ökat för båda botas inte på några månader och det vore könen och har i motsvarande mån skjutit hyckleri att förneka, att det finns miljöer där upp det ekonomiska oberoendet. Att gifta t. ex. en avvikande hudfärg inte accepteras sig utan bostad är svårt och att hitta en inom familjen. Det är uppenbart att konflik- bostad till ett överkomligt pris är för många ter av detta slag innebär sådana påfrest- storstadsungdomar ändå svårare. På det stora ningar, att en normalt utrustad individ hela taget tycks ungdomen ha följt mönstret riskerar att bli psykiskt nersliten på kortare intill mitten av 1960-talet. Att paret får barn eller längre tid och att samhället bör räkna leder numera inte lika ofta som förr till med att risken blir alltmer påtaglig, ju längre äktenskap; åtskilliga unga föräldrar lever påfrestningarna varar. För att fylla sina samman utan att gifta sig. förpliktelser gentemot kvinnan bör samhället 309 av de kvinnor som omfattas av därför tillförsäkra henne rätt till abortopera- motivundersökningen, dvs. 15,6 %, angav att tion vid nu angivna och liknande konflikter de var för unga för att föda bland skälen till för henne. att de var beredda att undergå operation. 2/3 av kvinnorna utgjordes av flickor i åldern 15—17 år. 38,2% hade yrkesarbete på Tonåringarna och de unga kvinnorna heltid, 2,4 % arbetade på deltid och 59,5 % De problem som samhället ställs inför, när hade ej yrkesarbete. 27 hade trots sin det gäller gravida barn och tonårsflickor som ungdom varit gravida tidigare. 4 hade varit inte vill föda, är i viss mån annorlunda gravida två gånger förut, 23 hade tidigare beskaffade än när det är vuxna kvinnor som fött, 3 hade redan fött 2 barn. Bland de är beredda att underkasta sig abortoperation. ytterligare skäl till att de inte ville föda som SOU 1971:58

kvinnorna anförde förekom ofta förhållandet att deras graviditet innebar en allvarlig planeringsrubbning och sådana omständigheter som bostadsproblem, dåligt förhållande till föräldrarna, bristande stöd från dessa och att föräldrarna var psykiskt eller socialt missanpassade. Det är uppenbart att tonåringen och den unga kvinnan i dagens läge har små möjligheter att ensam klara ett barn. Detta gäller inte bara skolflickan och den studerande ungdomen i övrigt utan också de unga flickor i förvärvsarbete som ännu inte har funnit sin framtida plats i yrkeslivet. Även om förhållandet till pojken eller den unge mannen är stabilt, befinner sig denne i regel i motsvarande situation, dvs. inte heller han är mogen för ett föräldraskap. Som kommittén påpekade förut (6.6.2) vållar ett oplanerat föräldraskap redan i tonåren inte sällan tragedier, när inte ungdomarna själva är mogna att ta hand om ett barn. Samhället har dåligt lyckats med sin uppgift att tillgodose behovet av sexualupplysning och ge individen möjlighet att planera föräldraskap med ofarliga metoder, när flickor och unga kvinnor blir gravida medan de ännu står under utveckling — med vad det innebär av fortsatt skolgång, studier eller annan utbildning och förberedelser för att i framtiden försörja sig och bilda familj. De psykiska och sociala resurser som fordras för att ta ansvar för ett barns vård och uppfostran är det få kvinnor som förfogar över i de åren. Samhällets ansvar gentemot flickan eller den unga kvinnan är desto större, som hon så ofta blir lidande antingen hon väljer att underkasta sig abortoperation eller att föda. Redan det förhållandet, att kvinnan ännu inte är mogen för föräldraskap hör därför till omständigheter som grundar rätt till abortoperation. Enligt de erfarenheter som har samlats av kuratorer och läkare inom rådgivningsverksamheten upplever de unga kvinnorna inte så sällan en press från omgivningen att undergå operation — från den unge man, för vilken de ekonomiska konsekvenserna skulle kunna bli kännbara om hon föder, men också från 136

föräldrarna, flickans och ibland även pojkens. Bland skälen för att de var beredda att bli opererade uppgav 79 av de 1 987 kvinnorna i motivundersökningen i bil. 3, dvs. 4,0 % av dem, att föräldrarna drev på dem att avstå från att föda (bil. 3 under 8.41). 58,2 % av kvinnorna var 17 år eller yngre. Denna inställning hos föräldrarna har antecknats som enda skäl för 11 kvinnor, för ytterligare 11 kvinnor har ännu ett skäl antecknats, för 16 ytterligare två skäl, för 15 ytterligare tre skäl osv. Att maken eller partnern drev på uppgavs av 43 kvinnor, dvs. av 2,2 % (bilagan under 8.33). 5 av dessa kvinnor nämnde detta som enda skäl, för 4 av kvinnorna har två skäl antecknats, för 8 kvinnor tre skäl, för ytterligare 8 fyra skäl osv. De 43 kvinnorna representerar dock kvinnor av alla åldrar. Vad beträffar ungdomar kan det förekomma, att flickan begär att få ett avslag att visa upp. I sådana fall kan det vara alldeles speciella problem, som kuratorer och läkare ställs inför. Ofta nog är det inte någon realistisk bedömning, som flickan gör av sina möjligheter när det gäller att åta sig omvårdnaden om ett barn och att svara för uppfostran. Att den eller de som skulle få ta det ansvaret, dvs. i regel föräldrarna till flickan, i den situationen kan verka pådrivande och vilja "pressa" dottern till att undergå operation, är i och för sig ganska förståeligt. I de nu ifrågavarande fallen har en socialpsykiatrisk rådgivning en väsentlig funktion att fylla (jfr. 8.5). Kvinnan saknar erforderliga resurser för föräldraskap Nyss behandlades de förhållanden som möter flickor och unga kvinnor när de blir gravida och bl. a. de små möjligheter, som de normalt har att klara ett barn. Mer eller mindre starka farhågor att inte kunna ta hand om barnet är nästan alltid det huvudsakliga skälet till att en kvinna är beredd att underkasta sig abortoperation. Anledningarna till att hon varken vill eller kan ta hand om barnet skiftar. Oftast är det flera olika omständigheter som bidrar till att hon inte SOU 1971:58

vill åta sig ansvaret att föda. Ibland är hennes bristande förutsättningar för föräldraskap mera framträdande. Som exempel kan nämnas vissa uppenbara sociala anpassningssvårigheter. Det kan röra sig om olika former av missanpassning upprepade lagöverträdelser, alkohol- eller narkotikamissbruk, arbetshämningar, prostitution m. m. Att kvinnan när hon är beredd att underkasta sig operation inte kan ta vård om och uppfostra ett barn, kan ibland framgå av det förhållandet att hon inte kan ta vård om sig själv utan är omhändertagen inom någon av samhällets olika vårdformer. Det är dock mera sällan, som kvinnans insikt om att hon inte klarar av ett föräldraskap, är så tydligt dokumenterad, som när hon själv är omhändertagen. De sociala anpassningssvårigheterna kan ha tagit sig mindre flagranta uttryck eller det kan röra sig om en missanpassning, som är allvarlig nog men som inte är av det slaget att den föranleder ett samhällsingripande. Liksom anledningarna växlar — konstitutionella egenskaper, omogenhet, miljöpåverkan från psykiskt eller socialt missanpassade föräldrar m. m. — är det de mest skiftande uttryck, som den bristande anpassningen kan ta sig och som samhället bör räkna med - från grava till mera lindriga störningar i kvinnans relationer till omvärlden. Även sexualpartnern kan ha motsvarande eller liknande anpassningssvårigheter eller också är det av någon annan anledning uteslutet för kvinnan att räkna med honom, när hon bedömer sina möjligheter att föda och ta hand om ett barn. Hon kan vara gravid efter en tillfällig förbindelse och kanske inte känner honom ens till namnet eller hon kan ha haft samlag med flera män och vet själv inte efter vilket samlag, som hon blev gravid. När det gäller bristande resurser för föräldraskap bör även andra psykiska och sociala anpassningssvårigheter än de hittills nämnda beaktas. Som exempel kan nämnas kvinnor, som här i landet lever i en för dem främmande miljö - kvinnan i immigranteller flyktingsituation. 47 av de kvinnor som omfattas av motivundersökningen, dvs. SOU 1971:58

2,4 %, angav detta förhållande som skäl till att de ville bli opererade (se bil. 3 under 8.27). De intar en särställning inte bara såtillvida, att de ofta inte behärskar språket och har en annan kulturell och religiös bakgrund, utan också på grund av den genomgripande omställning och anpassning, som fordras av dem. Svårigheter i det hänseendet gör, att kvinnan lever i osäkerhet beträffande den egna existensen. Därtill kommer oftast de ekonomiska bekymren och svårigheter med bostad. När hon anser att hon saknar de resurser, som fordras för att ta ansvar för ett barn och är beredd att undergå operation, kan det vara den svårighet, som ligger närmast som hon åberopar — där hon bor, kan hon inte ta hand om barnet och var någonstans hon skall kunna få en annan bostad, vet varken hon eller bostadsförmedlingen. I det hänseendet intar hon inte någon särställning. 460 av de kvinnor som omfattas av motivundersökningen, dvs. 23,2 %, angav bostadsproblem bland skälen till att de föredrog att undergå operation. För endast 10 av kvinnorna fann kurator anledning att anteckna bostadsproblemen som enda skäl till att kvinnan var beredd att undergå operation.1 Kvinnan i dagens samhälle bör ha rätt att själv ta hand om det barn som hon föder och ha det hos sig; som kommittén redan har framhållit (6.6.2) bör bortadoption inte betraktas som ett alternativ till abortoperation. Samhället bör tillförsäkra kvinnan rätt till abortoperation, när hon av någon anledning skulle sakna möjligheter att själv ta hand om barnet. Kvinnan har speciella eller personliga skäl att inte föda Bland de 1 987 kvinnorna i motivundersökningen i bil. 3 befann sig 4 ungdomar under 18 år, en kvinna i 20-årsåldern och en i 30-åldern. som anförde Angående bostadssituationen särskilt för kvinnor frän Göteborg, se Elisabet Sjövall. De abortsökande kvinnornas situation i samhället (1967) sid. 180 ff. 137

omständigheten att de hade blivit våldtagna och även hade gjort polisanmälan om förhållandet, bland skälen till att de hellre ville underkasta sig operation än föda (bil. 3 under 8.19). För en av dem har två ytterligare skäl antecknats, för en har tre och för en har fem ytterligare skäl antecknats. 29 kvinnor i undersökningen, 1,5 %, angav upplevelsen av våldtäkt bland skälen för att bli opererade (bil. 3, 8.20). För en av dem har denna upplevelse antecknats som enda skäl, för 6 kvinnor har ytterligare ett, för 7 ytterligare två och för 6 ytterligare tre skäl antecknats. För en av kvinnorna har tio andra skäl än våldtäktsupplevelsen antecknats som motiv för att hon inte ville föda. 421 kvinnor, 21,2%, uppgav att de var beredda att undergå operation av planeringsskäl (studier, yrkesliv). För 25 av dem har dessa skäl antecknats som enda anledning att inte föda, för 64 har ännu ett motiv antecknats, för 103 ytterligare två, för 86 ytterligare tre, för 48 ytterligare fyra motiv, osv. För 9 av dem har kurator vidarebefordrat ytterligare åtta skäl varför kvinnan föredrog att underkasta sig operation framför att föda. Bland de ytterligare anledningar som de 421 kvinnorna åberopade för att inte föda förekom oftast motiven för ung, bostadsproblem, bristande ekonomiska resurser, att sexualpartnern var utlänning, dåligt förhållande till föräldrarna eller bristande stöd från dem samt att föräldrarna var psykiskt eller socialt missanpassade (bil. 3 under 8.23). 69,4 % av kvinnorna var ogifta, 24,2 % gifta och 6,4 % förut gifta. Bland de ogifta hade över hälften ej yrkesarbete. 70 % av kvinnorna var under 25 år, medelåldern var 22,9 år. 76 av de 1 987 kvinnor som omfattas av undersökningen, dvs. 3,8 %, angav förhållandet "vill ej ha barn" som skäl för att undergå operation. För endast 6 av dem har förhällandet antecknats som enda skäl; för 16 av dem har ytterligare ett skäl antecknats, för 13 ytterligare två skäl, för 14 ytterligare tre skäl osv. För en av dem har kurator vidarebefordrat nio skäl, som kvinnan angav för att förklara varför hon ansåg sig inte böra 138

ta ansvaret att föda förutom det att hon inte ville ha barn. Bland de skäl som dessa 76 kvinnor åberopade förekom ofta omständigheten att förhållandet till mannen var dåligt. Kvinnorna hade jämförelsevis färre barn än övriga kvinnor i undersökningen och hade också använt preventivmedel i något större utsträckning än dessa - 40,5 % mot 33,3 % (bil. 3 under 8.28). Som nämndes förut (8.2.2) öppnar den gällande lagen genom den s. k. humanitära abortindikationen möjlighet för kvinnorna att få undergå abortoperation om de har blivit gravida till följd av våldtäkt. Enligt samma abortindikation har de också möjlighet att få bli opererade för att undgå följderna av samlag som är förbjudna enligt vissa andra bestämmelser i brottsbalken om sedlighetsbrott. När lagen kom till, åberopades bl. a. barmhärighetsskäl för att kvinnorna borde "få" abort om de hade blivit våldtagna. Som kommittén påpekade tidigare (6.6.2) har den ökade sexualkunskapen och de radikalt ändrade villkoren för födelsekontroll ändrat värderingarna på det sexuella området. Kvinnan har fått egna möjligheter att skydda sig mot följderna av samlag och själv planera, när hon vill ha barn. De flesta människors medkänsla är därför numera inte heller reserverad för kvinnor, som har blivit gravida trots att de inte av egen fri vilja har inlåtit sig på samlag, utan gäller den kvinna, som har blivit gravid trots att hon inte vill ha barn. Skall samhället fylla sina förpliktelser gentemot kvinnan i anledning av oplanerad graviditet bör hon tillförsäkras rätt till abortoperation när hon har så speciella och rent personliga skäl att inta föda som de nyss angivna; står hon i dessa fall fast vid att hon föredrar att bli opererad framför att föda, även efter klarläggandet av hennes situation och den rådgivning hon därvid erhållit, måste det nämligen antas vara så betungande för henne att hennes graviditet fortsätter, att hon bör vara tillförsäkrad rätt till abortoperation.

SOU 1971:58

Sammanfattning I det föregående har kommittén på grundval av uppgifter från kvinnorna själva angett exempel på omständigheter som bör grunda rätt till abortoperation. När det gäller att ta ställning till hur bestämmelser bör utformas lagtekniskt för att reglera samhällets förpliktelser gentemot kvinnan är det tydligt, att det är omöjligt att precisera de omständigheterna närmare. Inte heller är det lämpligt. Som framhölls förut (8.1) bör nämligen de föreskrifter som statsmakterna bör ge i fråga om kvinnas rätt till abortoperation utformas på sådant sätt, att de i största möjliga utsträckning täcker omständigheterna i det enskilda fallet. Kommittén har därför valt att ta fasta på det som utmärker kvinnans situation, när hon inte kan ta hand om ett barn men ändå har blivit gravid, nämligen de påfrestningar som hon är utsatt för genom att graviditet fortsätter. Enligt kommitténs mening bör räckvidden av samhällets förpliktelser mot henne lämpligen anges genom en allmän bestämmelse om att rätt till abortoperation föreligger, när det av hänsyn till de påfrestningarna är oskäligt betungande för kvinnan att hennes graviditet fortsätter (2 § 3. lagförslaget).

8.5 Skäl mot operation Kommittén har hittills angett exempel på fall, då samhället för att fylla sina förpliktelser mot de kvinnor som vill slippa föda, bör tillförsäkra dem rätt till abortoperation. Som nämndes inledningsvis är varje sådan operation förbunden med risker för kvinnans hälsa och rätten till abortoperation bör därför gälla endast i princip. Liksom i fråga om varje annan patient och i fråga om de kvinnor, som föder, är läkare i fråga om de kvinnor, som vill slippa föda, skyldig att följa yrkets normer, dvs. att följa vetenskap och beprövad erfarenhet vid sin bedömning av riskerna med abortoperation. Föreligger vägande skäl mot operation, måste kvinnan kunna förlita sig på att hon inte utsätts för denna. SOU 1971:58

Uppfattningarna om vilka omständigheter som utgör skäl mot abortoperation, och har sådan tyngd att de bör leda till bedömningen att hinder föreligger mot att kvinnan opereras, har förskjutits allteftersom erfarenheterna av abortoperationer har vidgats. Det vetenskapliga underlaget har breddats för bedömningen av riskerna för omedelbara komplikationer och sena följdtillstånd efter sådana operationer. Även om kunskaperna på området är ofullständiga, finns det en rad olika omständigheter som erfarenhetsmässigt är ägnade att öka riskerna påtagligt i det enskilda fallet och som kan utgöra hinder mot att kvinnan undergår operation. Att ange dessa omständigheter rent generellt är inte möjligt, eftersom de skiftar från kvinna till kvinna och till stor del beror såväl av hennes fysiska och psykiska tillstånd som av hur länge hon har varit gravid. Så t. ex. har erfarenheten visat att riskerna med abortoperation är större ju längre kvinnan har varit gravid (3.1) både vad beträffar sannolikheten för skadeverkningar och vad beträffar allvaret av den skada som kan åsamkas henne. Riskerna för att komplikationer inträffar vid eller till följd av operation måste i det enskilda fallet vägas mot de risker som är förenade med att operation ej sker, dvs. mot de risker som är förbundna med ett fortsatt förlopp. I de fall, då riskerna med operationen är påtagligt mycket större, bör givetvis kvinnan inte opereras. Allmänt sett har erfarenheten visat, att ju sämre kvinnans hälsotillstånd är, dvs. ju starkare de läkarvetenskapliga skälen är för abortoperation, desto större är riskerna för att komplikationer inträffar, dvs. skälen mot operation. Dylika skäl mot operation, antingen de gäller kroppsliga eller själsliga förhållanden, brukar i de allra flesta fall utgöra skäl även mot att kvinnans graviditet fortsätter och att hon föder. Erfarenheten bestyrker också det omvända förhållandet, att ju svagare läkarvetenskapliga skäl som föreligger för operation, desto mindre är riskerna för komplikationer, dvs. desto mera sällan finns det anledning att räkna med skäl mot operation. 139

Vissa skäl mot operation är av kroppslig skäl mot operation. natur. Förutom sådana sjukdomstillstånd Huruvida de nu angivna skälen mot och rubbningar i kroppsfunktionerna - operation har sådan tyngd, att de utgör t. ex. hjärtsvaghet, lungsjukdomar eller njur- hinder mot att kvinnan undergår operation, lidanden - som utgör skäl inte bara mot måste avgöras från fall till fall. Som allmän abortoperation utan också mot att förloppet regel torde gälla, att kvinnan får upplysning fortsätter, utgör även andra brister i hälso- om de risker som föreligger och möjlighet att tillståndet skäl mot operation av hänsyn till diskutera igenom problemen och att operade påtagligt ökade risker för skadeverkningar tion ej bör utföras, då hon själv inte är villig som de medför för kvinnan, om hon att ta några risker i fråga om sin förmåga att opereras. Hit hör pågående infektion, t. ex. föda barn senare eller inte vill riskera, att ett en akut inflammation i könsorganen. Ofta barn som hon eventuellt senare föder kan kan infektionen hävas, men så länge den komma att lida av sjukdom eller missbildpågår, utgör den ett så starkt skäl mot ning. operation, att hinder föreligger mot att Andra skäl mot operation är av psykisk kvinnan opereras, även om hon har varit natur. Efterundersökningar av det psykiska gravid endast kort tid och- oavsett opera- tillståndet hos kvinnor som har undergått tionsmetod. Vissa andra organiska sjukdoms- abortoperation (jfr 3.6) bestyrker det förtillstånd utgör skäl mot att en viss opera- hållande som angavs nyss, nämligen att tionsmetod används. Sjukdomar som medför riskerna för sjukdomstillstånd, insufficienser försämrad koksaltutsöndring kan t. ex. inne- och negativa reaktioner är större, ju sämre bära, att koksalt inte bör användas för kvinnans psykiska tillstånd är när hon injektion vid någon av tvåstegsmetoderna (jfr opereras. Erfarenheterna har också visat, att 3.3.1). risken för icke önskvärda efterreaktioner är Andra omständigheter som utgör skäl mot större, ju längre hon har varit gravid. Av de operation hänför sig till kvinnans förmåga undersökningar som refereras i bil. 5 framatt bli gravid och att föda vid ett senare går, att negativa reaktioner i form av t. ex. tillfälle. Som nämndes förut (se under 3.5.1) ånger hos kvinnor som har gått igenom utgör sålunda ofrivillig sterilitet ett särskilt abortoperation var vanligare bland dem som fruktat följdtillstånd till abortoperation. Ris- hade undergått sen operation än bland dem ken i det hänseendet går inte att värdera som hade undergått tidig operation (bil. 5 säkert i siffror, men enligt hittills framlagda under 6). Några av de faktorer som utlöser undersökningsresultat kan den skattas till de kraftigare efterreaktionerna vid sen aborthögst 4 - 5 % och med största sannolikhet operation är väl kända, bl. a. de större lägre. För kvinnnor som önskar sig barn läng- påfrestningarna på kvinnan av att uppleva sin re fram, bör även den i och för sig ringa graviditet under längre tid och av de operarisken för sterilitet beaktas som skäl mot tionsmetoder som används för att hejda operation, särskilt när det gäller unga flickor förloppet när hon har varit gravid ända och kvinnor som är gravida för första gängen bortåt 4 - 5 månader. eller som ännu inte har haft tillfälle att föda. På ett annat sätt än tidigare finns det För en kvinna som är Rh-negativ och inte också numera anledning att räkna med ett har fött eller inte har varit gravid förut bör samband mellan psykiska efterreaktioner på motsvarande sätt beaktas risken för att och bristande självständighet i beslutet att komplikationer tillstöter, när hon vid ett undergå abortoperation. Negativa reaktioner senare tillfälle vill bli gravid och föda (se efter sådan operation inträffar sålunda före3.5.3). Även andra omständigheter som är trädesvis för den kvinna som har utsatts för ägnade att minska möjligheterna för en kvin- påtryckningar från mannen eller andra i sin na som vill ha barn vid ett senare tillfälle - omgivning att underkasta sig operation, och t. ex. att hon lider av sockersjuka - utgör som upplever att hon inte frivilligt har 140

SOU 1971:58

avstått från att föda utan har pressats till det av andra. Att kvinnan hellre vill föda men är beredd att underkasta sig operation av hänsyn till påtryckningar från någon i hennes närmaste omgivning, utgör därför ett starkt skäl mot operation. För att säkerställa minsta möjliga risk för negativa efterreaktioner är det också väsentligt, att rådgivningen åt kvinnor som är beredda till abortoperation är inriktad just på att undersöka, att kvinnan inte har pressats till sitt beslut och att hon inte avstår från sina möjligheter att föda utan att själv vilja det. Det stöd som kvinnan behöver för att övervinna sina valsvårigheter varierar från kvinna till kvinna. Erfarenhetsmässigt är stödbehovet störst för ungdomar, men också mogna kvinnor kan i vissa situationer vara i behov av särskilt stöd. Ett sådant exempel är att kvinnan av sin omgivning har pressats att begära operation. Ett annat är att kvinnan gärna vill ha barn men är beredd att underkasta sig operation av hänsyn till risken för fosterskada. Som nämndes tidigare innebär frågan om skäl mot att kvinnan opereras sådana avvägningar i det individuella fallet att den lika litet som skälen för operation kan regleras i detalj. Att såväl kvinnans skäl för operation som skälen mot att hon utsätts för operation avvägs innan rätt till operation fastställs enligt lagförslagets 2 § 1 eller 3 framgår med erforderlig tydlighet av de där angivna grunderna. 1 sakens natur ligger att en liknande avvägning sker enligt 2 § 2, och en uttrycklig bestämmelse härom har därför inte ansetts erforderlig.

SOU 1971:58

9 Tidpunkten för operation

9.1 Gällande rätt m. m.

tänkas få lov att undergå abortoperation Med utgångspunkt från den traditionella sy- utan att det rörde sig om sjukdom eller nen på kvinnorna och deras roll för fort- kroppsfel hos dem. Diskussioner om vilken plantning, reglerar den nuvarande abortlagen frist som gav ett tillräckligt betryggande frågan, hur länge de kan få vara gravida för avstånd från den tidpunkt, då det naturliga att ännu kunna få lov att undergå abortope- förloppet har fortskridit så långt att det ration. Enligt bestämmelser i 1 § 2 st. abort- medger självständigt liv utanför moderorgalagen får de inte bli opererade om de har nismen, ledde till den 20-veckorsfrist som varit gravida i mer än 20 veckor, utom då de skrevs in i lagen. är sjuka eller har något kroppsfel. Som De synpunkter på en kort frist som anförnämndes förut (2.1.3) räknas tiden från den des under förarbetena till den gällande lagen sista menstruationens första dag. Om synner- (se SOU 1935:15 s. 116 f) var i huvudsak liga skäl föreligger, kan socialstyrelsen ge följande. Att kvinnorna själva kunde uppfattillstånd till att en kvinna blir opererad ta tidig abortoperation snarast som en åtgärd senare, men inte sedan 24 veckor har gått att få igång menstruationen, kunde i och för från den dagen. Enligt lagens ursprungliga sig inte godtas som skäl för att fristen gjorlydelse gällde 20 veckor som en absolut des kort. För lekmannen kunde tidig abortgräns och möjligheten för socialstyrelsen att operation framstå som en mindre åtgärd än medge dispens till och med 24 veckor inför- sen abortoperation. Biologiskt sett var en des genom 1946 års lagändringar. sådan uppfattning felaktig, eftersom varje Tidsfristen har ställts upp efter avväg- stadium i det naturliga förloppet var likvärningar av olika intressen. 1934 års abort- digt. Inte heller fanns det belägg för att kommitté övervägde att ställa upp en relativt tidiga abortoperationer skulle vara lättare att kort frist, dvs. att tillåta kvinnorna att bli utföra och mindre riskfyllda för kvinnorna, opererade endast så länge som de ännu befin- än sena operationer. En kort frist var därför ner sig i tidiga graviditetsstadier. Vad som varken biologiskt eller medicinskt motiverad. ifrågasattes var att efter mönster av utländsk Däremot var det önskvärt i och för sig att lagstiftning införa en tidsfrist för dem på 12 kvinnorna opererades så tidigt som möjligt, veckor från sista menstruationens första dag. av den anledningen att operationen blev Skälen mot en sådan kort frist ansågs dock mera stötande för känslan ju längre de hade vara sä starka, att 1934 års kommitté före- varit gravida. Flera skäl ansågs emellertid tala drog att koncentrera sig på frågan i hur pass emot att det önskemålet skulle tillgodoses sena graviditetsstadier kvinnorna ännu kunde genom en kort frist. Vad som främst talade 142

SOU 1971:58

emot en sådan frist var den s. k. fysiologiska depressionen hos kvinnorna — en psykisk omställning hos dem som pågick under några månader sedan de hade blivit gravida och som hade till följd att de såg på sin situation på ett mindre omdömesgillt sätt. Att genom en kort frist tvinga dem att begära att bli opererade när de var som' minst skickade att bedöma sin situation, skulle vara olämpligt. Läkarens uppgift att förmå dem att finna sig i att graviditet fortsätter och i att föda skulle försvåras, och hans försök att få dem att i lugn och ro tänka över saken skulle mötas med oförstående och ovillighet. Ytterligare skäl mot en kort frist utgjordes bl. a. av att handläggningen av ärendena måste ta en viss tid i anspråk samt att det inte alltför sällan hände att det var först i relativt framskridna graviditetsstadier som kvinnorna kom med sin begäran om att bli opererade. När frågan om en kort frist för operation har väckts på nytt under senare år (jfr. 1LU 1957:14 och 1964:48), har det skett under åberopande av negativa erfarenheter av att kvinnan undergår sen abortoperation. Så t. ex. har både kvinnans och operatörens känslomässiga upplevelser i samband därmed ansetts böra utgöra skäl nog för en ändring av gällande bestämmelser. Också den större risken för komplikationer vid sen abortoperation har framhållits. De nuvarande bestämmelserna har kritiserats även från andra utgångspunkter, nämligen vad beträffar avgränsningen av fall, då kvinnor får opereras även efter utgången av gällande frister - dvs. vid sjukdom eller kroppsfel. Som en egendomlig konsekvens därav har det förhållandet betecknats, att abortoperation måste utföras inom en viss tid när det gäller kanske psykiskt gravt utvecklingshämmade eller utvecklingsstörda kvinnor - som dessutom ofta begär att bli opererade först sedan de varit gravida en längre tid - medan motsvarande begränsning inte gäller beträffande kvinnor, som t. ex. lider av en kanske inte alltför allvarlig psykisk sjukdom (jfr. yttrande över 1941 ars befolkningsutrednings betänkande i prop. 1946:156).

SOU 1971:58

9.2 De nuvarande bestämmelserna i sin tillämpning Av undersökningen i bil. 1 framgår hur länge de kvinnor som undergick abortoperation 1964-1966 hade varit gravida när de opererades. Undersökningen (se bil. 1 tabell 23) visar att den tiden var längre genomsnittligt sett under de åren än 1949. Så t. ex. hade 0,8 % av de kvinnor som undergick abortoperation 1949 varit gravida kortare tid än 2 månader när de opererades, 1964 var det endast 0,1 % av de kvinnor som då underkastade sig abortoperation som opererades så tidigt, 1965 och 1966 0,3%. 1949 hade 23,9 % av kvinnorna varit gravida 2—3 månader när de undergick operation. 1964 var det endast 8,4%, 1965 11,2% och 1966 18,7% som opererades så pass tidigt. 1949 opererades 29,7 % av kvinnorna sedan de hade varit gravida 4 - 5 månader. 1964 gällde detta 47,6 %, 1965 40,5 % och 1966 31,8 % av de kvinnor som då undergick operation. Undersökningsresultaten 1964—1966 speglar inte nuläget. Utvecklingen under de åren i riktning mot en avkortning av den tid, som en kvinna kan få gå gravid trots att hon inte vill föda, har fortsatt. Som nämndes förut (3.4.2) har medelvärdet av den tiden sjunkit från 14,8 veckor (1964) till 13,4 veckor (1966) (jfr. även bil. 4 inledningen). Av undersökningen i bil. 3, som belyser förhållandena under oktober och november 1967, framgår hur snart de kvinnor, som inte ville föda men ändå blev gravida, beslöt sig för att underkasta sig operation. Genomsnittligt sett anmälde de sig för rådgivning i nära anslutning till att menstruationen uteblev för andra gången; graviditetstiden da de tog första kontakt med kurator var i medeltal 9,0 veckor (bil. 3 under 2.7.1 och tabell 8). De gifta och förut gifta anmälde sig ännu något tidigare, särskilt de som inte hade yrkesarbete. När de tog första kontakt med kurator hade det gått i medeltal 8.2 veckor frän sista menstruationens första dag. 81 % av samtliga kvinnor som omfattas av undersökningen anmälde sig inom 1 1 veckor frän den dagen.

9.3 Behövs bestämmelser punkten för operation?

i fråga om tid-

Som nämndes nyss (8.5) är abortoperation förenad med risker för kvinnan. När den nuvarande lagen kom till, kunde statsmakterna vid sin bedömning av behovet av bestämmelser i frågan utgå frän att riskerna för kvinnorna när de opererades var i stort sett desamma, oavsett hur länge de hade varit gravida, och att det inte fanns nägra belägg för att tidig abortoperation var lättare att utföra eller mindre riskfylld för kvinnorna än sen operation. De erfarenheter som finns att tillgä numera ger klart belägg för att de risker som kvinnan utsätts för när hon undergår abortoperation är större, ju längre hon har varit gravid. Förut redogjorde kommittén för tidig och sen operation (se under 3) och skillnaderna i fräga om operationsmetoder, ingreppets omfattning och typen av komplikationer som kan tillstöta. Vad beträffar påfrestningarna för kvinnan av att undergå abortoperation är skillnaden avsevärd mellan tidig och sen operation. Vad sålunda beträffar hennes upplevelser i samband med att hon opereras torde man inom läkarkretsar allmänt vara ense om att det är ytterst påfrestande för henne att opereras enligt någon av tvästegsmetoderna. Pa sina håll torde dessa metoder rent ut betecknas som inhumana (jfr. bil. 5 under 5.2) och varje annan operationsmetod anses vara att föredra som mindre påfrestande för henne. Det kan tilläggas att hennes upplevelser när hon opereras enligt tvästegsmetod delas av vårdpersonalen och innebär obehagliga upplevelser även för medpatienter. Tvästegsmetoderna innebär däremot en viss avlastning, känslomässigt och personligt sett, för operatören och den som biträder denne, medan operation med "skrapning" är en relativt svar och krävande uppgift; en sådan operation är f. ö. pa grund av beskaffenheten hos en gravid livmoder inte jämförbar med en "vanlig skrapning", dvs. utrymning av en icke gravid livmoder. Den under senare år alltmer använda vakuumexaeresen erbjuder 144

dock även operationstekniska fördelar framför "skrapning". Som kommittén nämnde förut (8.5) är skillnaderna avsevärda även när det gäller negativa efterreaktioner för kvinnan då hon opereras tidigt och dä hon opereras sent. De psykiska efterverkningarna illustreras i de båda undersökningarna från Stockholm och Örebro av kvinnans reaktion vid personlig intervju på ett påstående om att hon inte skulle kunna tänka sig att gä igenom abortoperation en gäng till (se bil. 5 under 6). 6 kvinnor av 80 i Stockholmsundersökningen instämde helt och 3 delvis i påståendet, mot de 20 av 57 kvinnor i Örebro som instämde helt och de 8 som delvis instämde i att de inte kunde tänka sig att stå ut med samma lidande en gäng till. Undersökningsresultaten antyder att efterreaktioner i form av anger på motsvarande sätt kan tänkas stå i samband med om kvinnan opereras tidigt eller sent; 85 % av kvinnorna i Stockholmsundersökningen svarade nej pä den direkta frågan om de någon gäng hade ångrat sig, mot 67 % av kvinnorna i Örebroundersökningen. Ett av resultaten av Stockholmsundersökningen är det skäl att framhålla särskilt i detta sammanhang. Pa fa undantag när har de kvinnor som har blivit opererade tidigt efter ett koncentrerat och relativt snabbt utredningsförfarande visat sig vara positivt inställda, inte bara till att de hade sluppit föda utan också till själva omhändertagandet i anledning av att de var beredda att undergå operation. Några definitiva eller säkra slutsatser kan visserligen infe dras av detta förhallande, men det ger en ganska påtaglig antydan om bristfällighetema i det resonemang, som har förts om den s. k. fysiologiska depressionen hos gravida kvinnor. Redan i och för sig är resonemanget sådant att det kan ifrågasättas om det inte vilar pa förhastade slutsatser. Utgångspunkten för detta är otvivelaktigt riktig, nämligen att kvinnan går igenom en omställningsprocess sedan hon har blivit gravid, som påverkar henne även psykiskt. Att denna omställning generellt sett, dvs. hos de allra flesta kvinnor, skulle ta sig uttryck i en depression, är dock obeSOU 1971:58

styrkt. Det nyss angivna undersökningsresultatet ger inte något stöd härför, lika litet som det stöder uppfattningen att kvinnan under de första månaderna skulle vara oförmögen att se på sin situation på ett fullt omdömesgillt sätt och då vara som minst skickad att bedöma sina möjligheter att ta ansvaret för ett barn. Av undersökningsresultatet att döma har i varje fall majoriteten av kvinnor, som har blivit opererade tidigt, själva en annan uppfattning. Det koncentrerade utredningsförfarandet och just det förhallandet att de opererades tidigt, har av dem upplevts som en positiv faktor och själva har de inte något intryck av att de skulle ha varit mindre lämpade att träffa det avgörande, som de fattade när de beslöt att underkasta sig operation. Vad som också bör noteras i sammanhanget är det positiva värde som dessa kvinnor ger åt ett utredningsförfarande, som har gett dem möjligheter att med kurator diskutera igenom de mest angelägna problemen. Mot bakgrund av vad som har anförts finns det anledning att frångå antagandet att gravida kvinnor under de första månaderna är så deprimerade, att de är oemottagliga för sakskäl, eller mer eller mindre oförmögna att bedöma sin situation. Däremot är det skäl att erinra om att en kvinna inte så sällan företer tecken på depression när hon är beredd att underkasta sig abortoperation och att depressionen ofta nog kan vara relativt allvarlig. Depressionstillståndet utgör oftast en adekvat reaktion hos henne på den situation som hon befinner sig i. Även när detta inte är direkt påfallande, kan den sakkunnige bedömaren som regel spåra ett samband mellan depressionstillståndet och kvinnans situation. I regel torde det m.a.o. vara förhällandet att kvinnan är gravid, trots att hon inte kan ta ansvaret för ett barn, som är den primära och huvudsakliga anledningen till depressionen. Det är givetvis väsentligt att en kvinna som lider av depression får den hjälp hon behöver och en väl utbyggd rådgivningsverksamhet inom mödrahälsovårdens ram har en viktig uppgift att fylla för kvinnor som drabbas av depression i samband med SOU 1971:58 i o

att de blir gravida. Även i andra hänseenden än som har angetts hittills är påfrestningarna för kvinnan större när hon undergår sen operation än när hon opereras tidigt. Hon måste t. ex. finna sig i en längre sjukhusvistelse när hon opereras enligt de metoder som används för sen operation, än när hon undergår "skrapning" eller vakuumexaeres (se bil. 4 s. 4:15 och tab. 18). Genom den förbättrade operationstekniken har riskerna då hon opereras tidigt kunnat nedbringas så pass mycket att hon även kan undgå intagning på sjukhus. Sedan några år utförs tidiga abortoperationer på flera håll i landet vid sjukhusens öppna vård utan att olägenheter har kunnat märkas från vårdsynpunkt. På grund av vad som har anförts är det inte rimligt att utgå från att det skulle vara enbart ett önskemål i och för sig att abortoperation utförs så tidigt som möjligt. Kvinnan har rätt att fordra att hon utsätts för minsta möjliga risker, antingen hon föder eller måste finna sig i att bli opererad. Med hänsyn till att operationsriskerna ökar ju längre hon är gravid, har den kvinna, som finner att hon bör underkasta sig operation hellre än att föda, ett berättigat anspråk på att bli opererad snarast. Eftersom påfrestningarna för henne är så avsevärt mycket större när hon opereras sent, har hon också ett oavvisligt krav på att inte behöva genomlida sen operation annat än undantagsvis, då hon själv önskar i det längsta behålla sina möjligheter till fortsatt graviditet. För att fylla sina förpliktelser mot kvinnan när det gäller sexuallivet och fortplantningen har samhället sålunda ansvar för att den kvinna som har blivit gravid och vill slippa föda opereras så tidigt, att det naturliga förloppet kan hejdas på det för henne mest skonsamma sättet, nämligen f. n. genom vakuumexaeres eller "skrapning". Hur länge de båda mera skonsamma metoderna kan användas beror inte enbart på hur länge kvinnan har varit gravid utan också på t. ex. hennes kroppskonstitution och på om hon har fött barn förut. Genomsnittligt sett brukar den avgörande gränsen för hur länge vakuumexaeres 145

eller "skrapning" kan användas gå vid ungefär 12 veckor från sista menstruationen (se 3.2). Tanken att en tidsfrist bör ställas upp på 12 veckor har också beretts stort utrymme i den allmänna debatten på senare år. Det kan därför vara skäl att granska om en sådan frist kan utgöra ett lämpligt medel för samhället att fylla sitt ansvar gentemot kvinnan. En omständighet som bör beaktas i fråga om en 12-veckorsfrist är svårigheten att iaktta en tidsfrist, när det är ovisst från vilken dag som fristen skall börja räknas. Både kvinnan och läkaren kan komma att ställas inför den svårigheten, om hon inte kommer ihåg när hon hade sin menstruation senast eller missminner sig i det hänseendet; särskilda svårigheter att inrätta sig efter en frist som den ifrågasatta uppkommer för den kvinna som har blivit gravid trots att menstruationen har uteblivit under längre eller kortare tid, t. ex. när hon ammar eller befinner sig i närheten av klimakteriet. En tidsfrist på 12 veckor har vidare egenskapen att den lätt kan inge föreställningen att kvinnan alltid skulle kunna bli opererad med vakuumexaeres eller "skrapning" inom den tiden. Ofta nog är detta inte fallet, t. ex. för unga kvinnor som inte har fött barn ännu. I stället för att bespara kvinnan påfrestningarna av sen operation skulle fristen kunna vilseleda henne att söka vård alltför sent för att kunna bli opererad med de metoderna. Skall en tidsfrist användas för att säkerställa att kvinnan opereras på det för henne mest skonsamma sättet, bör den av hänsyn till den enskilda kvinnan i varje fall sättas väsentligt kortare än den tid, under vilken vakuumexaeres eller "skrapning" kan användas genomsnittligt sett (jfr. Schmidts undersökning, bil. 5 under 6, angående inställningen bland kvinnor som själva har undergått tidig abortoperation till frågan om en eventuell 12resp. 8-veckorsfrist). En allvarlig olägenhet med en tidsfrist utgörs av att kvinnan skulle kunna anse sig tvungen att underkasta sig operation inom den tiden av rädsla för att annars inte bli opererad. Av vad som har anförts är det tydligt, att en 12-veckorsfrist är förenad med betydande 146

olägenheter och att det därför kan vara skäl att undersöka om det inte kan finnas andra medel att nå ändamålet, dvs. att bespara kvinnan påfrestningarna av sen operation. Vad som oundgängligen fordras för att det målet skall kunna nås är, att kvinnan har klart för sig, hur viktigt det är att hon kommer till sjukhuset i tid om hon inte vill föda men ändå har blivit gravid samt att utredningen av frågan om riskerna för henne av en operation inte fördröjs i onödan utan sker så snabbt som möjligt. Som nämndes nyss (9.2) har utvecklingen under senare år gått i riktning mot en allt större avkortning av graviditetstiden vid operation. De undersökningar som iakttagelsen grundar sig på avser åren 1964-1966 samt oktober och november 1967, men tendensen är klar och det finns anledning att anta att utvecklingen har fortsatt i samma riktning. Kvinnan har tydligen blivit alltmer medveten om sin situation och inriktad på att söka värd tidigt, om hon har blivit gravid men inte vill ta ansvaret att föda; även utredningstiden har kunnat förkortas trots att kuratorer och läkare måste ägna sig åt en omfattande intygsskrivning för att fylla formföreskrifterna i den nuvarande lagen. Bestämmelser om en tidsfrist ter sig således ganska överflödiga mot bakgrunden av de förändringar som har skett. Den främsta anledningen till utvecklingen torde utgöras av den mera öppna debatten under senare år om betydelsen av födelsekontroll och även i frågor som avser abortoperation. När det gäller att söka lämpligare medel än en 12-veckorsfrist för att bespara kvinnan upplevelserna av sen operation torde samhället också kunna utgå från att kvinnan inte behöver pressas - utan bör ges orsak - att söka vård tidigt om hon inte vill föda men ändå har blivit gravid. En saklig upplysning och information om abortoperation och om hur avsevärt mycket mera påfrestande det är att bli opererad sent än tidigt, om möjligheterna att få tidig graviditetsdiagnos kostnadsfritt inom mödrahälsovården och även hjälp av kurator där samt om vikten av att komma till sjukhuset snarast torde därför vara en effektivare metod SOU 1971:58

att bespara kvinnan sen operation än en kort tidsfrist. På grund av vad som har anförts anser kommittén att samhället inte behöver ge bestämmelser om en sådan frist; det har bättre möjligheter att fylla sitt ansvar för att kvinnan opereras pä det för henne mest skonsamma sättet genom att sprida sådan information och upplysning och genom att ge bestämmelser om att kvinnan opereras så tidigt som möjligt och alltid med för henne skonsammast möjliga metod (3 § lagförslaget). Operationstekniken är stadd under stadig utveckling och skonsammare metoder än de nuvarande kan väntas. Socialstyrelsen bör fortlöpande följa utvecklingen och ge råd och anvisningar om operationsmetoder, om för- och nackdelar av olika sådana metoder och deras användningsområde. Med den ordning som kommittén förordar har man anledning att vänta sig att de allra flesta kvinnor som inte vill föda, men som ändå har blivit gravida, i fortsättningen kommer att opereras tidigt. Att enstaka kvinnor kommer att få genomlida sen operation torde dock inte kunna undvikas och det är därför skäl att ta ställning till om det behövs några bestämmelser om hur pass sent de bör kunna bli opererade. De nuvarande tidsfristerna på 20 respektive 24 veckor har ställts upp för att tillförsäkra operatören en betryggande marginal mot att ingrepp sker då kvinnan bär en livsduglig varelse (jfr. 2.1.3). Fristerna får överskridas när det föreligger strikt läkarvetenskapliga skäl därtill, dvs. vid vad som går under benämningen sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan. Att den nuvarande lagen på detta sätt vill reglera läkarens inskridande med sen operation har sin naturliga förklaring i att vid lagens tillkomst och även för bara ett tjugotal år sedan erfarenheterna av abortoperationer var ringa. För att på detta område fastställa normen för läkarens handlande - vetenskap och beprövad erfarenhet — fordrades dä uttalande av den samlade expertisen. Dagens situation är en annan. Man behöver inte hysa något tvivel om att en läkare inte skulle avböja att SOU 1971:58

inskrida med operation om han har ens den ringaste anledning att befara att livsduglighet har inträtt, annat än då rent vitala intressen står på spel. Under sådana förhållanden framstår bestämmelser i frågan som överflödiga.

10 Nämnderna och deras verksamhet

de båda läkarna avger enligt fastställt formulär när de anser att operation är laglig, om Som kommittén har angett tidigare (8.2) den skriftliga ansökan som kvinnan kan göra innehåller den nuvarande lagstiftningen ett hos socialstyrelsen om att få tillstånd att antal s. k. abortindikationer — bestämmelser undergå operation och om de intyg enligt om i vilka fall som kvinnorna kan få befrias fastställda formulär, som då skall fogas till från skyldigheten att föda. I abortlagen finns ansökan. I styrelsen avgörs hennes ansökan också inrättad en särskild ordning för utred- av en särskild nämnd, socialpsykiatriska ning, prövning och beslut i frågan om en nämnden. I nämnden ingår två av Kungl. kvinna som är gravid uppfyller de i abort- Maj:t utsedda ledamöter. Den ene är läkare indikationerna angivna förutsättningarna för och nämndens ordförande. Den andra är att få slippa föda. För att hon skall få lov att lekman. Som ledamot tjänstgör även chefen bli opererad (s. k. legal abort eller legalt för byrån för social- och rättspsykiatri inom avbrytande) måste beslut att abortindikation socialstyrelsen samt den ledamot av styrelär för handen meddelas i den föreskrivna sens vetenskapliga råd som företräder arvsordningen — det s. k. prövningsförfarandet. biologi och arvshygien. Chefen för socialBeslut att abortindikation saknas och att och rättspsykiatri är föredragande i nämnkvinnorna har att finna sig i att graviditet den. Nämnden har varit verksam sedan 1947. fortsätter och i att föda meddelas däremot På grund av den ökade arbetsbördan har det formlöst. ursprungliga antalet ledamöter utökats. För Bestämmelserna om prövningsförfarandet var och en av de två platser i nämnden som (4 och 7 §§ abortlagen) innebär i stort sett besätts med personer utanför styrelsen finns att beslut att abortindikation föreligger kan två ordinarie ledamöter och två ersättare. träffas antingen av två läkare (lokal pröv- Alla fyra tjänstgör alternerande. Antalet ning) eller av socialstyrelsen (central pröv- föredragande har också utökats och förening). I vissa särskilda fall kan dock enbart dragandena tjänstgör i tur och ordning som styrelsen meddela beslutet, och i s. k. nödfall ledamot av nämnden. Till följd av tjänstfår läkare ensam besluta att operera. göringsförhållandena kan socialpsykiatriska I kungörelsen (1938:571) med tillämp- nämnden således sägas bestå av flera nämnningsföreskrifter till abortlagen finns mera der beroende på sammansättningen. detaljerade bestämmelser om prövningsförDe nuvarande bestämmelserna granskades farandet, bestämmelser bl. a. om vilken läka- på sin tid av 1950 års abortutredning. En re det är jämte operatören som får besluta detaljerad redogörelse för de diskussioner att abortoperation är laglig och om det som fördes i samband med bestämmelsernas skriftliga utlåtande (s. k. tvåläkarintyg) som tillkomst och de överväganden som de vilar 10.1 Inledning

148 SOU 1971:58

på finns i utredningens betänkande (SOU 1953:29 s. 123 ff), vartill hänvisas. Tillämpningen av de gällande bestämmelserna har ändrats under 1960-talet särskilt fr. o. m. 1966. Trots att lokal prövning tas upp i lagen som första alternativ har tidigare de kvinnor, som har sett sig tvungna att bli opererade för att inte föda, oftast varit hänvisade att ansöka hos styrelsen om tillstånd att få bli opererade, och endast ett fåtal har opererats enligt beslut av två läkare. Numera är det fler kvinnor som blir opererade på tvåläkarintyg än som först måste ansöka om tillstånd från styrelsen. De förändringar som har skett framgår av följande uppgifter ur socialstyrelsens statistik. Förändringarna under 1964 - 1966 speglas i den undersökning som redovisas i bil. 1 (bil. 1 under 6). Den ändrade tillämpningen analyseras också i bil. 2 såvitt avser praxis inom den statsunderstödda rådgivningsverksamheten åren 1963 - 1969 (bil. 2 under 8, jfr. under 10). Av undersökningarna är det tydligt, att utvecklingen mot en ökad användning av tvåläkarintyg har skett ojämnt inom landet och att tillämpningen av bestämmelserna om prövningsförfarandet varierar mellan olika byråer och sjukhus i minst lika hög grad som tillämpningen skiftar när det gäller bestämmelserna om abortindikationer. Så t. ex. har under 1968 8 % av de kvinnor, som fick sitt ärende handlagt vid rådgivningsbyrån i Södertälje, blivit opererade på tvåläkarintyg medan 86 % har ansökt hos styrelsen om tillstånd att få bli opererade. I Uppsala däremot opererades samma år 87 % av kvinnorna på tvåläkarintyg, och hänvisades 8 % att ansöka om tillstånd hos styrelsen (bil. 2 under 8.2 och tab. 6). Skillnaderna i lagtillämpningen beror på

att de principer som följs i valet mellan den lokala och den centrala prövningen varierar från byrå till byrå och från sjukhus till sjukhus. Angående några av de vanligaste principerna vid tiden för kommitténs undersökning av rådgivningsverksamheten, se bil. 6 under 3.4. Ytterst åt ena hållet följde man då vid byrån eller inom "sjukhusteamet" principen att hänvisa kvinnan till socialstyrelsen för bedömning av abortindikationsfrågan oavsett sin egen uppfattning i denna. Också om läkarna och kurator var ense om att det var lagligt att kvinnan opererades, föredrog man att förmedla hennes ansökan till styrelsen med uttalande att hon borde få bli opererad, hellre än att man tillämpade tvåläkarförfarandet. De avsteg från principen som kom i fråga gällde företrädesvis sådana fall, då en kroppslig sjukdom hos kvinnan kunde diagnostiseras. Ytterst åt det andra hållet hade man som riktlinje att låta den egna bedömningen vara avgörande. Var man på det klara med att man tyckte att abortindikation förelåg eller med andra ord att operation var laglig, opererades kvinnan på tvåläkarintyg; att en kvinna ansökte om tillstånd hos styrelsen kom i fråga främst om man var tveksam eller oense i abortindikationsfrågan eller om kvinnan inte nöjde sig med avslagsbeslut på de lokala planet utan ville ha sitt ärende prövat av styrelsen. Vilkendera av de båda principerna som dominerade i fråga om valet mellan den lokala och den centrala prövningen berodde, såvitt kommittén kunde bedöma, inte på rådgivningsverksamhetens organisation. Avgörande var snarare den personliga inställningen hos den läkare som skulle ansvara för en eventuell operation - i regel läkare med tjänst som överläkare eller biträdande överläkare vid kvinnokliniken. Eftersom det var denne som skulle bära ansvaret att operera kvinnan,

År

1969 1

1970 1

Ansökningar Tväläkarintyg

5 469 596

6 669 860

6 499 1 876

7 365 3 315

7 554 4 441

7 660 7 079

7 575 9 314

•Preliminär beräkning SOU 1971:58

var det naturligt nog hans uppfattning om vad som kunde utgöra de bästa garantierna för att operation var tillåten, som avgjorde valet av prövningsförfarande. I andra hand var det graden av förtroendefullt samarbete mellan denne läkare och kurator samt psykiater, som hade avgörande betydelse; ett sådant samarbete utgjorde i varje fall en tydlig förutsättning för tillämpningen av principen att den egna bedömningen gällde, inte bara i fråga om olagligheten utan också i fråga om lagligheten av abortoperation. Under överläggningarna med kommittén framförde kuratorer och läkare åtskilliga kritiska synpunkter på det nuvarande prövningsförfarandet. Att operationsfrågan avgjordes centralt och "på papperen" av personer som själva inte behövde ta ansvaret att operera kvinnan eller för eftervården av henne ansågs sålunda vara mindre tillfredsställande från principiell synpunkt. Att kuratorer och läkare måste lägga ner tid och möda på en omfattande intygsskrivning innebar också olägenheter praktiskt sett, och tidsförlusten innebar påfrestningar för kvinnan. Många ansåg därför att den lokala prövningen var att föredra både från principiella och praktiska synpunkter men framhöll samtidigt, att inte heller tvåläkarförfarandet var tillfredsställande. Vad som efterlystes var bl. a. garantier för att de gällande bestämmelserna om abortindikationer tillämpades enhetligt över landet; tvåläkarförfarandet erbjöd inte sådana garantier. Vidare gick tvåläkarintyg inte att använda i de mera svårbedömda eller tveksamma fallen utan i stort sett endast om kvinnan utgjorde ett "klart abortfall". Om en av läkarna - eller båda var osäker eller tveksam om kvinnan uppfyllde de i abortindikationerna ställda villkoren för att få slippa föda och kvinnan trots detta inte ville finna sig i fortsatt graviditet, var man hänvisad att remittera laglighetsfrågan till styrelsen - hur kritisk man än ställde sig mot den skriftliga proceduren och mot att en operationsfråga skulle hanteras av personer som inte hade haft någon personlig kontakt med kvinnan. Vid en hel del byråer och sjukhus brukade man följa ett slags 150

nämndliknande förfarande i form av s. k. konferenser för att bedöma och ta ställning i laglighetsfrågan särskilt när denna syntes tveksam (ang. dessa konferenser se bil. 6 under 3.2). Ett förhållande som är värt att observera i sammanhanget är, att 85 % av de kvinnor vilkas ansökan om operation remitterades från rådgivningsbyråerna till styrelsen under 1969, hade fått sin ansökan tillstyrkt på det lokala planet, för 9 % hade ansökan avstyrkts och för 6 % hade den överlämnats utan ställningstagande. Bland de 3 906 kvinnor som hade fått sin ansökan tillstyrkt var det endast 23 kvinnor som inte fick bifall till denna av styrelsen. Bland de 429 återigen, som hade fått ansökan avstyrkt, var det så många som 257 kvinnor eller 60 % som fick bifall hos styrelsen. För kvinnor vilkas ansökan hade remitterats till styrelsen utan ställningstagande, biföll styrelsen ansökan till 93 %. I vilken utsträckning som kvinnorna hade fått sin ansökan tillstyrkt, avstyrkt, respektive överlämnad utan ställningstagande, varierade mellan olika byråer. Enligt undersökningen i bil. 2 (se bil. 2 under 10 samt tab. 8 och 9) är det också uppenbart att läkarna vid en del byråer tycks ha en betydligt restriktivare uppfattning om innebörden av de i den nuvarande lagen uppställda abortindikationerna än socialstyrelsen har. Att kvinnan enligt den gällande förbudslagstiftningen har stått utan rättsskydd i laglighetsfrågan genom att var och en som representerar sjukvård i någon form eller av något slag — distriktssköterska, barnmorska, läkare i allmän eller enskild tjänst, kurator eller annan — har varit behörig att efter eget omdöme och med ledning av enbart egna undersökningsfynd avgöra att abortindikation saknas, noterades av 1950 års abortutredning. Utredningen fann anledning att framhålla som en brist i rådande prövningsförfarande att ett stort antal kvinnor inte fick sin situation prövad och inte heller den hjälp de behövde av samhället. De utvägar, som 1950 års utredning anvisade för att råda bot på missförhållandet, var en utbyggnad av SOU 1971:58

rådgivningsverksamheten samt inrättande av ledning för sin bedömning och att inte enlokala prövningsinstanser för beslut i ären- sam behöva stå för uppgiften att tillämpa en den om s. k. legal abort. Enligt utredningens lag med så vittgående konsekvenser för den förslag borde en prövningsinstans inrättas enskilde som en lag om operation. De nämninom varje sjukvårdsområde och bestå av tre der, som därför bör inrättas vid sjukhusen, ledamöter - en ledamot med social erfaren- bör knytas direkt till det medicinska verkhet och gott psykologiskt omdöme, vilken samhetsområde som kvinnans efterfrågan tillika skulle vara ordförande, samt två läka- gäller, dvs. gynekologi och obstetrik. Som re, varav den ene skulle vara psykiater i viss framhölls förut (5.8.5.2) bör dessa sjukvårdstjänsteställning och den andre gynekolog el- organ i sin verksamhet vara sammankopplade ler kirurg verksam som tjänsteläkare vid lasa- med den graviditetsrådgivning som enligt rett eller motsvarande inom sjukvårdsområ- kommitténs förslag bör tillhandahållas inom det. Förslaget i övrigt gick bl. a. ut på att mödra- och barnhälsovårdens ram. Den kuraden lokala prövningsinstansens beslut i laglig- tor som står till tjänst för personlig rådgivhetsfrågan skulle motiveras och i regel före- ning och social service kommer sålunda att gås av personlig kontakt med kvinnan; beslu- samarbeta med den gynekolog vid sjukhuset tet skulle fattas med enkel röstövervikt och som ingår i nämnden och svara för vården av kunna överklagas både av henne och av kvinnan i samråd med denne. ledamot som hade blivit överröstad. Det är tydligt att det nuvarande prövnings10.2 Organisationen, sammansättning, arförfarandet och tankegången att bestämmelbetsformer m. m. ser behövs om en särskild ordning för utredning och beslut i frågan om kvinnan kan ges Nämndorganisatipnen bör följa de sjukvårdstillstånd att undergå abortoperation vilar på organisatoriska former i vilka huvudmännen förbudet mot abort i brottsbalken. Kommit- ombesörjer gynekologisk vård men bör samténs förslag att abort avkriminaliseras inne- tidigt inte splittras i alltför många enheter. bär att det inte är en ordning av det slaget Den omfattning i vilken gynekologisk vård som samhället behöver upprätthålla; avstår meddelas vid sjukhuset är därför avgörande samhället från straffhotet mot kvinnan, med- för om nämnd behöver inrättas vid detta. De ger det henne frihet från skyldighet att finna flesta huvudmän tillhandahåller specialistsig i att hennes graviditet fortsätter och att vård vid ett eller ett par sjukhus, där kvinnoföda, om hon inte vill det. Det är inte heller klinik finns inrättad. I storstadsregionerna ett prövningsförfarande som kvinnan är Stockholm och Göteborg finns kvinnoklinik hjälpt med, när hon är beredd att underkasta vid flera sjukhus. De läkare som svarar för sig operation hellre än att föda; vad som hon vården har specialistkompetens i kvinnosjukmänskligt att döma behöver är personligt domar och förlossning. Man kan utgå från stöd och råd, bistånd att reda ut sin situation att den gynekologiska vården vid de sjukhus, samt belysning av de möjligheter hon har att där läkare med sådan kompetens svarar för kunna föda och ta ansvar för ett barns vård denna, har sådan omfattning, att nämnd bör och fostran. Finner hon att hon bör avstå finnas vid sjukhuset. Dessa sjukhus är f. n. från att föda, bör hon som kommittén 55 till antalet: nämnde förut (8.1) också kunna lita till att Karolinska sjukhuset, Allmänna barnhon opereras, såframt inte vägande skäl talar bördshuset, Sabbatsbergs sjukhus, S:t Eriks mot att hon utsätts för operation. Som sjukhus, Södersjukhuset, Danderyds sjukhus, angavs tidigare (7.3.4) har samhället anledning att i lag tillförsäkra kvinnan rätt till Nacka sjukhus, Södertälje sjukhus och abortoperation och att bereda henne garan- Löwenströmska sjukhuset inom Stockholms tier för att hennes rätt blir allsidigt prövad; län. Akademiska sjukhuset inom Uppsala län. även läkaren har anspråk på att få regler till SOU 1971:58

Eskilstuna lasarett, Nyköpings lasarett och Kullbergska sjukhuset inom Södermanlands län. Regionsjukhuset i Linköping, Norrköpings lasarett och Motala barnbördshus inom Östergötlands län. Jönköpings lasarett och Eksjö lasarett inom Jönköpings län. Växjö lasarett inom Kronobergs län. Västerviks sjukhus och Kalmar lasarett inom Kalmar län. Visby lasarett inom Gotlands län. Karlskrona lasarett inom Blekinge län. Kristianstads lasarett och Ängelholms lasarett inom Kristianstads län. Malmö allmänna sjukhus, Lunds lasarett och Helsingborgs lasarett inom Malmöhus län. Halmstads lasarett inom Hallands län. Sahlgrenska sjukhuset, Östra sjukhuset, Uddevalla lasarett och Mölndals lasarett inom Göteborgs och Bohus län. Vänersborgs-Trollhättans lasarett Borås lasarett inom Älvsborgs län.

och

Falköpings lasarett och Lidköpings lasarett inom Skaraborgs län. Karlstads lasarett inom Värmlands län. Regionsjukhuset i Örebro inom Örebro län. Västerås lasarett och Köpings lasarett inom Västmanlands län. Falu lasarett och Mora lasarett inom Kopparbergs län. Gävle lasarett och Hudiksvalls lasarett inom Gävleborgs län. Sundsvalls sjukhus, Örnsköldsviks lasarett och Sollefteå lasarett inom Västernorrlands län. Östersund-Frösö sjukhus inom Jämtlands län. Umeå lasarett och Skellefteå lasarett inom Västerbottens län. 152

Bodens lasarett, Luleå lasarett, Gällivare lasarett och Piteå lasarett inom Norrbottens län. Många sjukvårdshuvudmän brottas med svårigheter att tillgodose efterfrågan på specialister inom alla vårdområden och detta gäller även gynekologi och obstetrik. I viss omfattning är läkare utan specialistkompetens på området men med sådan kompetens i allmän kirurgi ännu engagerade i sådan vård. Vid en del sjukhus i landet förekommer det sålunda att gynekologiska operationer och bl. a. abortoperationer utförs vid kirurgiska kliniker. Kvinnan vårdas vid kliniken i företrädesvis okomplicerade fall och remitteras för specialistvård i mera riskfyllda och svårbedömda fall. I vilken utsträckning som läkare med kompetens i allmän kirurgi utför även gynekologiska operationer beror på vederbörandes kunskaper och erfarenhet och det beror också pä personliga faktorer av det slaget om abortoperationer utförs vid sjukhuset. I regel är den gynekologiska vård som meddelas vid sjukhus utan kvinnoklinik av så ringa omfattning, att inrättande av nämnd inte kan komma i fråga. Undantagsvis kan dock de lokala förhållandena vara sådana, att den gynekologiska vården vid sjukhuset är relativt omfattande trots att läkaren inte har specialistkompetens på området, som t. ex. vid Värnamo, Alingsås och Skövde lasarett. Strävandena är inriktade på en fortsatt utbyggnad av specialistvård och det kan väntas att kvinnoklinik inrättas eller att specialistkompetent läkare knyts till sjukhus som tillgodoser vårdbehovet för så pass många kvinnor som exempelvis Skövde lasarett gör. Utbyggnadstakten bestäms av tillgängliga resurser. För huvudmän som har svårigheter att tillgodose efterfrågan på specialistkompetenta läkare bör under utbyggnadsskedet möjligheten inte vara utesluten att nämnd inrättas även vid sjukhus där den gynekologiska vården ombesörjs av läkare utan specialistkompetens i kvinnosjukdomar och förlossning men med sådan kompetens i allmän kirurgi. Vårdens omfattning, vederbörande läkares personliga kvalifikationer och de loSOU 1971:58

kala förhållandena i övrigt bör vara utslagsgivande. Med utgångspunkt häri skulle i dagens läge inrättande av nämnd kunna övervägas vid ett eller ett par sjukhus utöver de tidigare angivna 55. Bestämmelser om vilka sjukhus som har nämnd inom den gynekologiska vården utan att specialistkompetent läkare är ansvarig för vården bör ges i administrativ ordning. I sin egenskap av central förvaltningsmyndighet för hälso- och sjukvården i landet har socialstyrelsen överblick över resurserna inom de olika sjukvårdsområdena och ledningen även beträffande utbyggnaden av specialistvärden. Skall nämndorganisationen följa de sjukvårdsorganisatoriska former i vilka huvudmännen ombesörjer gynekologisk vård, bör den utan större omgång kunna anpassas till aktuella förhållanden inom varje sjukvårdsområde. Det bör därför uppdras åt socialstyrelsen att ge de närmare bestämmelserna i förevarande hänseende. I överensstämmelse med vad som har anförts bör i lag föreskrivas att nämnd inom den gynekologiska sjukvården finns vid sjukhus där läkare med specialistkompetens i kvinnosjukdomar och förlossningar ansvarar för sådan vård samt vid annat sjukhus som socialstyrelsen bestämmer (5 § lagförslaget). Nämnd bör bestå av tre personer. Självskriven som ledamot och även som ordförande är den som ansvarar för vård av det slag som kvinnans efterfrågan gäller, dvs. gynekolog eller kirurg. Vad beträffar övriga ledamöter är det skäl att ta vara på ett inslag som har visat sig vara värdefullt i det nuvarande systemet, nämligen sammansättningen av den socialpsykiatriska nämnden. Att läkare med särskild erfarenhet i psykiatri medverkar och att även lekmannens uppfattning inhämtas erbjuder kvinnan, lika väl som den ansvarige läkaren, garantier för att frågan om rätten att undergå operation blir allsidigt bedömd. Sålunda ligger det i sakens natur, att en gynekolog och en kirurg genom sitt personliga engagemang i en operation mer än någon annan är inställd på att inte behöva skada kvinnan och på att söka garantier för att det är berättigat att utsätta henne för SOU 1971:58

operation; att hon vill slippa föda fritar som angavs förut inte den ansvarige läkaren från att följa vetenskap och beprövad erfarenhet vid bedömningen av de med operationen förbundna riskerna (se 8.5). För att säkerställa frågan om riskerna för henne och sådana som inte är av enbart kroppslig natur kan han behöva konsultera psykiater. För detta är remissvägen ofta en onödig omgång och en kvinna som inte vill rådfråga psykiater skall inte heller behöva bli ålagd att göra det i anledning av att hon får finna sig i att bli opererad. Genom att psykiater ingår i nämnden bereds gynekologen tillfälle till ett direkt muntligt samråd i fråga om sina undersökningsfynd och kan få frågan belyst om det är anledning att räkna med t. ex. någon risk för negativa efterreaktioner. Genom att även lekmannens uppfattning kan inhämtas bör också de omedelbart mänskliga hänsyn, som rätten till abortoperation grundar sig på kunna bli belysta i det enskilda fallet. Det bör ankomma på sjukvårdshuvudmannen att utse ledamöterna av nämnden. Ansvarig för den gynekologiska vården vid sjukhuset är överläkare (16 § 1 och 2 mom. SjvL). Biträdande överläkare är likställd med överläkare såtillvida att han självständigt ansvarar för den vård som har anförtrotts honom (16 § 3 mom. SjvL samt 23 § 3 st. och 24 § sjukvårdskungörelsen 1970:703). När huvudmannen utser den ledamot av nämnden som även är ordförande ligger det närmast till hands att överläkaren utses. Även om det är önskvärt att denne leder nämndens verksamhet, rader frihet i personvalet och det är inte uteslutet att uppgiften anförtros biträdande överläkare, om det bättre överensstämmer med arbetsförhållandena på kliniken och önskemålen där. När det gäller att utse läkare med särskild erfarenhet i psykiatri till ledamot av nämnden har huvudmannen fria händer att tillsätta den som är lämpad för uppgiften. Några större svårigheter att rekrytera specialistkompetent läkare behöver knappast befaras om psykiatrisk klinik finns vid sjukhuset. Bristen på psykiatrer är dock alltjämt kännbar för många huvudmän och bland de läka153

re som anlitas f. n. för s. k. psykiaterutredning i abortärenden finns läkare i allmän eller enskild tjänst som utan att besitta specialistkompetens har kommit att förvärva betydande erfarenheter och en grundlig inblick i de problem och konflikter som föreligger när en kvinna är beredd att hellre underkasta sig operation än att ta ansvaret att föda. Har huvudmannen anledning att ta vara på de speciella erfarenheter som vederbörande läkare har skaffat sig i sin praktiska verksamhet, är det inte heller någonting som hindrar att han eller hon utses till ledamot av nämnden. Eftersom det av den tredje ledamoten förväntas gott omdöme, självständighet och intresse för livsvillkoren i samhället utses person - man eller kvinna - med erfarenhet av allmänna värv. Det är lämpligt att nämndens ledamöter utses för viss tid i sänder, förslagsvis tre år, och att de också har ersättare. Hur många ersättare som behöver utses beror i första hand på den gynekologiska vårdens omfattning; denna återspeglas bl. a. i antalet läkare vid sjukhuset som har självständigt ansvar för vården. Till ersättare för ordföranden i nämnden utses den eller de läkare som har sådant ansvar. Vid förfall för ordföranden, t. ex. om denne har andra brådskande uppgifter eller när det gäller frågor som rör ersättarens verksamhetsområde, tjänstgör ersättare i ordförandens ställe både som ledamot och ordförande. Ersättare för övriga ledamöter tjänstgör i tur och ordning i ledamotens ställe. Bestämmelser om nämndens sammansättning och de övriga frågor som har behandlats nu tas upp i 6 och 7 §§ lagförslaget. När det gäller samrådet inom nämnden bör den allmänna regel gälla som iakttas i kollegialt samarbete, nämligen att majoritetens uppfattning är utslagsgivande. Sålunda ligger det närmast till hands att ordföranden eller hans ersättare som enda ledamot med personlig kännedom om kvinnan informerar om vad han har erfarit om hennes förhållanden och vilka omständigheter som kan tala emot att hon utsätts för riskerna med operation (angående samarbetet med kurator inom 154

mödra- och barnhälsovården, se under 10.3). Till följd av den belysning av omständigheterna i det enskilda fallet som kommer till stånd genom att ledamöterna i nämnden diskuterar igenom dem är det att förvänta, att de i allmänhet kommer fram till samma uppfattning i fråga om rätten för kvinnan att bli opererad; skulle skiljaktiga meningar uppkomma, bör den mening som omfattas av två ledamöter gälla som nämndens beslut i operationsfrågan. I anslutning till en sådan föreskrift kan det vara lämpligt att även ge en uttrycklig bestämmelse av innehåll att samtliga ledamöter deltar i nämndens beslut (8 § 1 st lagförslaget). Vad beträffar arbetsformerna i övrigt bör för nämndens verksamhet sökas en så smidig anpassning till sjukhusets arbetsrutin som möjligt. Systemet med s. k. konferenser informella sammankomster för gemensamma diskussioner i frågor som rör vården och behandlingen - är en vanlig arbetsform inom sjukvården och nämnd bör i huvudsak kunna arbeta på liknande sätt. I sammanhanget kan det vara skäl att framhålla, att det inte är någon motsvarighet till praxis enligt den gällande lagstiftningen som kan komma i fråga för nämndens verksamhet. Med den nuvarande abortlagstiftningens konstruktion ankommer det på läkare att granska om en kvinna som är gravid uppfyller förutsättningarna i abortindikationerna för att kunna få slippa föda och som nämndes nyss öppnar lagen inte någon annan möjlighet än att läkare och kuratorer skriver intyg till socialstyrelsen om de känner sig tveksamma i det hänseendet; de formulär som måste användas för intygen är dessutom avfattade så, att intygsskrivaren tvingas till en utfrågning som för både utfrågaren och den tillfrågade kan te sig indiskret och även ovidkommande för den aktuella situationen. Omhändertagandet och vården av de kvinnor, som har blivit gravida trots att de inte vill föda, har därför också kommit att präglas av drag som är främmande för det omhändertagande som annars sker av den som söker sig till sjukvården. Ännu vid tiden för kommitténs resor i landet tillämpades på något enstaka håll SOU 1971:58

inom konferenssystemets ram ett prövningsförfarande som var av nära nog domstolsliknande karaktär (jfr. bil. 6 under 3.2); personlig inställelse av kvinnan och även av mannen kunde förekomma och konferenser bevistades av t. ex. barnmorskeelever och medicine studerande och även av andra utomstående personer i studiesyfte. Sådana företeelser har varit sparsamma och strävandena under senare år har alltmer inriktats på omhändertagande och vård under så enkla former som den nuvarande lagen över huvud taget tillåter, dvs. genom tillämpning av tvåläkarförfarandet. Att även detta förfarande utmärks av en påtaglig formalism är uppenbart; det är också bara i fråga om operationer som rör fortplantningen som skriftliga förklaringar avkrävs om att förutsättningar förelåg för operation och t. o. m. av den som inte har stått för operationen (jfr. 7.3.2). Avkriminaliseras abort, är det som påpekades förut inte något prövningsförfarande, som läkare och kuratorer behöver åläggas att medverka i. Den operation som kvinnan kan se sig tvungen att undergå för att inte föda är för henne lika tillåten som varje annan operation som hon kan se sig nödsakad att gå igenom. För att nämnderna skall kunna fylla sin uppgift som samrådsorgan inom den gynekologiska sjukvården bör också för deras verksamhet sökas enklast tänkbara arbetsformer. När ledamöterna träffas är det för att i direkt muntligt samråd ta ställning till rätten för kvinnan att bli opererad. De uppgifter som hon själv är beredd att lämna till kurator inom mödrahälsovården eller till läkaren - dvs. nämndens ordförande eller hans ersättare - om sin situation utgör en tillfredsställande utredning av denna. Att den läkare som ansvarar för vården av henne också svarar för att eventuella brister i hennes fysiska och psykiska hälsotillstånd inte blir förbisedda ligger i sakens natur. Någon skriftlig dokumentation i fråga om de enskilda vårdsökande utöver den inom mödrahälsovården och sjukvården vanliga journalföringen, som är nog så utförlig, behövs sålunda inte. Vidare är det uppenbart att det ändamål SOU 1971:58

som nämnden är inrättad för inte hindrar att den erhåller befogenhet att ge den ansvarige läkaren uppdrag att på nämndens vägnar fastställa att rätt föreligger att bli opererad. Skall nämnden kunna fungera som sjukvårdsorgan när det gäller ett så akut vårdbehov som eventuell operation bör möjligheterna att lämna sådant uppdrag också vara relativt vida. Så t. ex. har nämnden att i sin verksamhet iaktta den grundläggande bestämmelsen i 3 § lagförslaget om att kvinnan opereras så tidigt som möjligt och alltid med för henne skonsammast möjliga metod. Som den för vården av kvinnan ytterst ansvarige ankommer det på nämndens ordförande och ersättare för honom att se till att bestämmelsen följs, men i det enskilda fallet kan omständigheterna vara sådana att den inte skulle kunna följas om nämndens bedömning av operationsfrågan måste avvaktas; kvinnan har exempelvis varit gravid så pass länge, när hon finner att hon bör avstå från att föda, att det är risk för att hennes graviditet inte kan hindras fortsätta med någon av de för henne mera skonsamma metoderna, om hon inte opereras omgående. Operationsfrågan kan även i andra fall vara så brådskande, att nämnden bör ha möjlighet att förlita sig på att ordföranden eller ersättare för honom beslutar om operation; att kvinnan har gått gravid en längre tid trots att hon inte vill ta ansvaret att föda kan exempelvis ha medfört att hennes krafter har blivit så nedsatta, att hon måste opereras genast för att de skall återställas. Också när operationsfrågan inte är brådskande på samma omedelbara sätt, kan omständigheterna i det enskilda fallet vara sådana, att det skulle innebära betydande olägenheter, framför allt i form av ökade påfrestningar på kvinnan, om hon skulle behöva invänta att nämnden sammankallas för att fastställa rätt för henne att bli opererad. Vad beträffar frågan i vilken ytterligare omfattning som nämnden sålunda bör kunna arbeta med möjligheten att uppdra åt ordföranden och ersättare för honom att besluta om operation, kan olika hänsyn göra sig gällande; avgörande bör vara hänsynen till kvinnan och vad som erfarenhetsmässigt är 155

känt beträffande biverkningarna av att opereras. Som framhölls förut (9.3) är det mycket mera påfrestande att opereras sent än tidigt och risken för psykiska följdtillstånd är allmänt sett också större när någon av metoderna för sen abortoperation måste användas för att hindra fortsatt graviditet. Den för vården ansvarige läkaren har i regel svårt att utan att samråda med övriga ledamöter värdera riskerna för sådana skadeverkningar för den enskilda kvinnan. Det är därför lämpligt att nämnden själv svarar för prövningen av operationsfrågan när kvinnan har varit gravid så pass länge, att det är fråga om att utsätta henne för sen operation. När metoder för sen operation måste tillgripas varierar, men som nämndes förut står genomsnittligt sett enbart sådana metoder till buds då kvinnan har varit gravid i ca 12 veckor, dvs. omkring tre månader, räknade från sista menstruationen. Nämnden bör också själv svara för prövningen av operationsfrågan i det fall då en kvinna är beredd att underkasta sig operation av rädsla för att föda ett sjukt eller skadat barn. I övriga fall bör nämnden kunna anförtro åt ordföranden och de läkare vid sjukhuset som har utsetts att ersätta honom att besluta om operation på nämndens vägnar. Med hänsyn till vad som har anförts tas i lagförslaget upp en bestämmelse om att nämnd får uppdra åt ordföranden och ersättare för honom att fastställa rätt för kvinnan att undergå operation i brådskande fall samt i fall då det är uppenbart, att sådan rätt föreligger enligt någon av de i 2 § 1 och 3 angivna grunderna och kvinnan inte har varit havande längre än omkring tre månader (8 § 2 st. lagförslaget). Ger nämnden ordföranden och ersättare för honom uppdrag att besluta om operation bör den som ansvarigt vårdorgan ha möjlighet att följa deras verksamhet och även kunna återkalla uppdraget om de inte motsvarar förtroendet. De bör därför hålla nämnden underrättad om sina beslut. Lämpligen sker det genom att besluten antecknas i journalhandlingarna och att det vid nästa sammanträde med nämnden lämnas redogörelse för hur många kvinnor som har blivit 156

opererade och efter vilka grunder som operationerna har utförts. Även om de övriga ledamöterna av nämnden givetvis kommer att vara ålagda tystnadsplikt är det inte nödvändigt att redogörelsen avser namn eller andra personliga data, som röjer den enskilda kvinnans identitet. Det är dock lämpligt att journalhandlingarna finns tillgängliga, som stöd för minnet eller om någon av de övriga ledamöterna önskar ta del av dem. De bestämmelser som behövs i dessa delar ges i administrativ ordning. Som kommittén framhöll förut (9.3) har riskerna för kvinnan om hon opereras tidigt kunnat nedbringas så pass mycket genom den förbättrade operationstekniken på senare år, att hon på flera håll i landet opereras vid sjukhusens öppna vård utan att olägenheter har kunnat märkas från vårdsynpunkt. Utbyggnaden av den öppna vården är beslutad i princip och pågår i takt med tillgängliga resurser genom att bl. a. vårdcentraler inrättas; även gynekologisk vård genom specialistkompetent läkare är avsedd att meddelas vid sådan central. Tidigare (7.2) har påpekats att ingenting hindrar att kvinnan blir omhändertagen och opererad även på annan sjukvärdsinrättning än allmänt sjukhus, under förutsättning att denna förfogar över de resurser som behövs för att bereda henne tillfredsställande vård samt att socialstyrelsen bör avgöra om förutsättningarna är uppfyllda. Sjukvårdsorganisatoriskt kan den gynekologiska vården vid de planerade centralerna komma att vara knuten till sjukhuset genom att den vid centralen verksamme läkaren är anställd i tjänst som överläkare eller biträdande överläkare vid detta; han utses då till ersättare för ordföranden i nämnden. Den omständigheten att han arbetar under andra tjänsteförhållanden bör givetvis inte hindra, att han av nämnden får samma uppdrag att besluta om operation som nämnden skulle ha kunnat ge honom om han hade kunnat utses till ersättare för ordföranden. Också i andra fall bör nämnd inom den gynekologiska sjukvården ha möjlighet att ge sådant uppdrag åt annan läkare än ordföranden och ersättare för honom, t. ex. åt läkare i tjänst vid annat SOU 1971:58

sjukhus än där nämnd finns inrättad eller åt specialistkompetent läkare vid privat sjukvårdsinrättning, under förutsättning att socialstyrelsen godkänner den sakkunskap som vederbörande läkare representerar och de vårdresurser som denne förfogar över. I det hänseendet bör styrelsen ha uppmärksamheten riktad inte bara på de rent medicinska resurserna utan också på vederbörandes möjligheter att genom samarbete med kurator inom mödra- och barnhälsovården eller på annat sätt sörja för att kvinnan får tillgång till social service, om hon så önskar det. Innan nämnd lämnar uppdrag till annan läkare än ordföranden och ersättare för honom bör den sålunda höra socialstyrelsen (8 § 3 st. lagförslaget). De uppdrag som har lämnats bör redovisas för nämnden utan större omgång. Det sker smidigast genom att journalhandlingarna med den anteckning som har gjorts om beslutet om operation sänds till nämnden och att den som tjänstgör som ordförande lämnar en redogörelse för dem vid nästa sammanträde med nämnden. Bestämmelser härom lämnas i administrativ ordning. I sammanhanget kan det vara skäl att fästa uppmärksamheten på att den befogenhet som har angetts nu för nämnd inom den gynekologiska sjukvården att ge ordförande eller annan läkare uppdrag att besluta på nämndens vägnar avser enbart beslut om rätt att bli opererad. Beslut av motsatt innehåll, dvs. att rätt ej föreligger att bli opererad, får sålunda ej delegeras. Det är nämnd inom den gynekologiska sjukvården som är det ansvariga sjukvårdsorganet när det gäller omhändertagandet och vården av de kvinnor som är beredda att underkasta sig operation hellre än att ta ansvaret att föda och i den mån som ordförande eller annan läkare med uppdrag från nämnden finner att han inte kan besluta om operation av kvinnan, ombesörjer han givetvis att operationsfrågan tas upp i nämnden, om kvinnan vill det. Det kan också vara lämpligt att läkare, distriktsköterskor och barnmorskor genom cirkulär från socialstyrelsen informeras om kvinnans rätt SOU 1971:58

till abortoperation och om att hennes rätt fastställs av nämnd inom den gynekologiska sjukvården. I cirkuläret bör klargöras att de i förekommande fall skall ge kvinnan upplysning härom. I regel förfogar nämnd inom den gynekologiska sjukvården över de resurser som behövs för vården av kvinnan. Den kvinna som är beredd att underkasta sig operation av rädsla för att föda ett sjukt eller skadat barn bör som framhölls förut (8.4.2) ha rätt att få tillgång till en vetenskaplig expertis, som emellertid sällan finns representerad vid sjukhusen i landet. När så inte är fallet bör nämnden förmedla den sakkunskap som behövs för att hon skall få besked om vilka risker hon löper i det hänseendet. Nämnden bör därför inhämta yttrande från socialstyrelsen, som förfogar över expertis på området, innan nämnden fastställer kvinnans rätt att bli opererad på den i 2 § 2 lagförslaget angivna grunden (9 § lagförslaget). Som påpekades nyss erbjuder den omständigheten att rätten till abortoperation fastställs av nämnd inom den gynekologiska sjukvården garantier för att kvinnans rätt att bli opererad blir allsidigt bedömd. Uppgiften att i det enskilda fallet fatta beslut angående operation av kvinnan är inte så sällan en svår uppgift och att en nämnd ansvarar för beslut angående operation är en ny företeelse på sjukvårdens område; för den kvinna som har blivit gravid trots att hon inte vill föda har ett beslut att rätt ej föreligger att bli opererad genomgripande konsekvenser. Det är därför rimligt att ett sådant beslut kan omprövas och att prövningen görs av den myndighet som har tillsynen över hälso- och sjukvården i landet, dvs. socialstyrelsen. Att låta kvinnan vara hänvisad till att få en omprövning till stånd genom besvär hos styrelsen, skulle dock snarast vara ägnat att öka de påfrestningar som hon är utsatt för. Därtill kommer frågans brådskande natur. Av hänsyn till kvinnan är det därför rimligt att nämnden själv styr om att beslutet snarast tas upp till omprövning av styrelsen. Finner nämnd inom den gynekologiska sjukvården att rätt ej föreligger för kvinnan att bli 157

opererad, bör beslutet således omedelbart jämnt över landet så att omhändertagandet underställas socialstyrelsens prövning (10 § och vården av de kvinnor som underkastar lagförslaget). Underställningen sker genom sig operation är något så när likvärdig inom att journalhandlingarna genast skickas in till de olika sjukvårdsområdena. Nämnderna styrelsen. Föreskrift härom ges i administra- inom den gynekologiska sjukvården bör därtiv ordning. I samma ordning kan det vara för lämna en noggrann årsredogörelse för sin lämpligt att framhålla, att den anteckning verksamhet. Redogörelsen bör vara utformad som görs i handlingarna om beslutet givetvis så att styrelsen har möjlighet att inte bara även bör innehålla uppgift om skiljaktig följa utvecklingen - dvs. hur pass många mening, när sådan har förekommit inom kvinnor som har behövt bli opererade och deras ålder - utan också kunna utläsa de nämnden. I styrelsen bör det ankomma på den förhållanden som ger ett mått på belastnämnd inom styrelsen — socialpsykiatriska ningen för den enskilda kvinnan, nämligen nämnden - som f. n. fungerar som tillstånds- hur länge hon hade varit gravid när hon först myndighet i abortärenden, att pröva de frå- sökte för abortoperation och när hon operegor som underställs styrelsen från nämnder- rades, vilken operationsmetod som har anna. Mot styrelsens beslut bör talan inte få vänts och eventuella komplikationer i samföras. Den socialpsykiatriska nämndens be- band med operation. Väsentligt är att redodömning av operationsfrågan sker på grund- görelsen också innehåller uppgifter om efterval av journalhandlingarna; behöver denna vården av kvinnan och särskilt de insatser nämnd ytterligare upplysningar i något av- som har gjorts för att tillgodose behovet av seende som den anser vara väsentligt för sin skyddsmedel. Det är lämpligt att socialstyrelbedömning av rätten för kvinnan att bli sen i cirkulär ger de närmare föreskrifter som opererad, står vederbörande nämnd inom behövs för att den socialpsykiatriska nämnden gynekologiska sjukvården till tjänst med den skall kunna följa nämndernas verksamupplysningarna. Skulle sådana upplysningar het. Finner den socialpsykiatriska nämnden behövas, är det lämpligt att föredragande i genom den underställning som sker eller den socialpsykiatriska nämnden tar kontakt genom granskningen av redogörelserna från med den som har tjänstgjort som ordförande nämnderna vid sjukhusen att vården vid i nämnden på sjukhuset. Skriftväxling bör något sjukhus avviker påtagligt från omdock undvikas med hänsyn till frågans händertagandet vid andra sjukhus bör den brådskande beskaffenhet. Om socialpsyki- givetvis göra vederbörande nämnd uppmärkatriska nämndens beslut bör nämnden vid sam på förhållandet. sjukhuset också underrättas så snart som Kommittén har anledning att räkna med möjligt, dvs. genom telegram eller per tele- att kvinnan opereras på det sjukhus där fon. nämnd finns inrättad så snart rätt för henne Med hänsyn till avkriminaliseringen av att bli opererad har fastställts av nämnden abort och den grundläggande bestämmelsen i eller av socialstyrelsens socialpsykiatriska 3 § lagförslaget att kvinnan opereras så tidigt nämnd. I något enstaka fall kan det dock som möjligt och alltid med för henne skon- tänkas att läkare som i sin tjänst är ansvarig sammast möjliga metod kan det förutses, att för vården vid sjukhuset inte själv vill ta underställning av operationsfrågan kommer i ansvaret att operera henne. Kvinnan är inte fråga endast för ett fåtal kvinnor. Att styrel- betjänt av att vara hänvisad till att driva sen tar befattning med enskilda vårdsökande igenom sin rätt att bli opererad av vederbökommer sålunda att inträffa i begränsad rande läkare personligen, utan ansvaret för utsträckning. Som förvaltningsorgan för att hon blir opererad åvilar den huvudman hälso- och sjukvärden bör styrelsen dock ha som driver sjukhuset. Ledningen av huvudmöjlighet att följa nämndernas verksamhet mannens sjukvårdande verksamhet utövas av och vaka över att tillämpningen av lagen sker sjukvårdsstyrelsen (9 § SjvL). I lagförslaget 158

SOU 1971:58

(11 §) tas därför upp bestämmelse om att sjukvårdsstyrelsen ombesörjer att kvinnan blir opererad när rätt för henne att undergå operation har fastställts. För den händelse kvinnan inte skulle bli opererad på sjukhuset, anmäler ordförande i nämnden eller ersättare för honom till sjukvårdsstyrelsen att hon har rätt att bli opererad, så att sjukvårdsstyrelsen kan skaffa henne plats för operation på annat sjukhus inom eller utom sjukvårdsområdet (jfr. meddelande nr 1 (1971) frän utskottet för utomlänsvård angående tillämpningen av det s. k. utomlänsavtalet). Bestämmelser om anmälningsskyldigheten ges i administrativ ordning. 10.3 Övriga frågor Som kommittén påpekade nyss bör nämndernas verksamhet drivas i sådana former, att verksamheten i största möjliga utsträckning anpassas efter det övriga arbetet på kvinnokliniken eller den kirurgiska kliniken. Avkriminaliseras abort, bör samma formlöshet som utmärker omhändertagandet inom mödrahälsovården och sjukvården kunna få prägla omhändertagandet av kvinnan när hon söker vård för abortoperation. Värdbehovet för den enskilda kvinnan bör sålunda vara avgörande för omhändertagandet och kvinnan bör tillerkännas samma diskretion och hänsyn när hon söker vård för abortoperation som när hon annars söker mödrahälsovården eller sjukvården. Nämnd inom den gynekologiska sjukvården bör också i princip kunna anförtros att själv finna det arbetssätt som bäst passar de lokala förhållandena vid sjukhuset. I administrativ ordning kan det vara lämpligt att ge vissa riktlinjer för arbetssättet och anvisningar om detta. Det är sålunda mest praktiskt att nämndledamöterna träffas på sjukhuset för att inte vålla avbräck i det övriga arbetet där. En anvisning härom tas upp i förslag till instruktion för nämnderna inom den gynekologiska sjukvården (1 §). Hur ofta nämnden behöver träffas beror på omständigheterna och framför allt på hur stor efterfrågan som råder på att bli opererad. De gemensamma överläggningar som SOU 1971:58

brukar hållas inom sjukvården i form av konferenser är ofta schemalagda på så sätt, att någon eller några timmar en bestämd dag i veckan eller varannan vecka är anslagna för konferens. En sådan ordning för nämndens arbete kan vara lämplig särskilt vid de större sjukhusen. Pä andra sjukhus kan det visa sig vara bättre att ledamöterna bestämmer tid för nästa sammanträde varje gång de träffas. En regel som tillämpas vid kollegialt samarbete är, att sammanträde hålls när någon anser att det behövs och att den som i egenskap av ordförande leder arbetet kallar till sammanträde. En erinran härom har — liksom en erinran om att det är ordföranden som leder arbetet och som ansvarar för att detta bedrivs i enlighet med givna föreskrifter och med största möjliga skyndsamhet sin plats bland anvisningar om hur nämnden arbetar (2 och 4 §§ förslaget till instruktion för nämnderna). Att binda samrådet mellan nämndledamöterna till en viss sammanträdesordning är däremot mindre lämpligt och inte heller är det lämpligt att ge föreskrifter beträffande omröstning, protokollföring e. d. Samrådet bör som framhölls förut (10.2) ske i samma informella ordning som brukas när det gäller annan vård och behandling inom sjukvården. I den mån som de vårdsökande är flera än ordförande eller ersättare för honom kan hålla aktuella vid ett sammanträde, kan det vara lämpligt att göra någon form av minneslista e. d. För detta och liknande göromål av expeditionell natur, t. ex. för att kalla de båda övriga ledamöterna till kliniken per telefon eller brevledes, att i förekommande fall skicka journalhandlingar till socialstyrelsens socialpsykiatriska nämnd, för annan korrespondens med socialstyrelsen eller för att hålla reda på inkommande journalhandlingar, bör nämnden kunna räkna med att biträde lämnas av sjukhusets personal. Även i andra hänseenden kommer personalen på kvinnokliniken respektive den kirurgiska kliniken att fä lämna nämnden den sekreterarhjälp som behövs, exempelvis för att ställa samman och skriva ut årsredogörelse för verksamheten. 159

Samrådet i nämnd inom den gynekolo giska sjukvården är inte av offentlig karaktär. En uttrycklig bestämmelse därom är överflödig; det ligger i sakens natur att inte utomstående personer är närvarande vid samrådet. Har kvinnan anlitat kurator inom mödrahälsovården, hör kurator givetvis inte till kretsen av utomstående och det är även lämpligt att hon är närvarande då nämnden sammanträder. Genom att vidarebefordra de uppgifter som kvinnan har velat lämna om sin situation kan kurator bidra till att omständigheterna i det enskilda fallet blir allsidigt belysta. Vidare får kurator möjlighet att t. ex. reservera plats direkt vid kliniken när rätt till operation har fastställts och att även i övrigt underlätta kontakten med sjukhuset. En erinran om att nämnd inom den gynekologiska sjukvården samarbetar med kurator inom mödrahälsovården tas upp i förslaget till instruktion för nämnderna (3 §). Som framhölls förut (5.8.5.2) bör socialstyrelsen få i uppdrag att genom komplettering av nuvarande normalreglemente för mödra- och barnhälsovården ge de närmare anvisningar som behövs för kurators arbete där. Det är lämpligt att anvisningarna utformas så att de ger kvinnan upplysning om den personliga service som hon kan räkna med att fä, om hon vill rådgöra med kurator. Läkare, sjuksköterskor och alla andra som är anställda inom sjukvården och mödrahälsovården är skyldiga att iaktta tystnad beträffande patientens enskilda förhållanden. Sådan skyldighet föreskrivs i 35 § SjvL och åsidosättandet av tystnadsplikten medför ansvar för vissa personalkategorier enligt 20 kap. 3 § brottsbalken och för andra jämlikt 12 § samma kapitel. De förtroendemän som är knutna till sjukhusen är också skyldiga att iaktta tystnad enligt ifrågavarande bestämmelser. För flertalet grupper av medicinalpersonal är tystnadsplikt föreskriven även i vederbörande instruktion eller reglemente och för andra grupper, t. ex. kurator, gäller motsvarande skyldighet enligt bestämmelser som socialstyrelsen har utfärdat i sin egenskap av chefsmyndighet för 160

hälso- och sjukvården. Frågor som gäller tystnadsplikt och sekretess är under utredning f. n. Som framhölls nyss bör kvinnan tillförsäkras samma hänsyn när hon söker vård för abortoperation som när hon annars anlitar mödrahälsovården eller sjukvården och speciella sekretessbestämmelser liknande dem som finns upptagna i den nuvarande abortlagen och i t. ex. smittskyddslagen, barnavårdslagen och nykterhetsvårdslagen är inte påkallade. Däremot bör till komplettering av bestämmelserna om tystnadsplikt i 35 § SjvL ges föreskrifter som jämställer ledamöterna i nämnd inom den gynekologiska sjukvården och ersättare för dessa i fråga om skyldighet att iaktta tystnad beträffande patients personliga förhållanden. Bestämmelser i det hänseendet tas upp i 13 § lagförslaget. De kostnader som uppkommer inom den gynekologiska sjukvården genom nämndernas verksamhet kommer främst att avse arvoden åt ledamöterna och eventuellt även någon förstärkning av sekreterarhjälpen vid kvinnoklinik respektive kirurgisk klinik. Kostnaderna bör lämpligen bestridas av den sjukvårdshuvudman som driver sjukhuset. Lika litet som när det gäller kostnaderna för huvudmännen av att ge kvinnan tillgäng till kuratorshjälp och låta henne lita till mödrahälsovården vid oplanerad, lika väl som vid planerad graviditet (jfr. 5.8.5.2), är det möjligt att göra några säkra beräkningar av omkostnaderna för nämndernas arbete. I förhållande till den nuvarande lagstiftningen på området bör dock de kostnader som är förbundna med nämndernas verksamhet mer än väl uppvägas av de besparingar som görs genom att frågan om operation avgörs direkt vid sjukhuset och utan nuvarande intygsskrivning samt genom att den för vården av kvinnan ansvarige läkaren befrias frän skyldighet att rutinmässigt remittera henne till psykiater. Att den grundläggande bestämmelsen i 3 § lagförslaget om rätten för kvinnan att opereras så tidigt som möjligt säkerligen kommer att få motsvarande konsekvenser framgår av undersökningen i bil. 4 (s. 4:18) och beräkningen av sammanlagda vårdtiden vid tidig, respektive sen operation. SOU 1971:58

11 Specialmotivering

Flertalet av de bestämmelser som tas upp i förslaget till lag om rätt till abortoperation har behandlats förut under 8-10. Särskild motivering till de enskilda paragraferna i förslaget är därför påkallad endast i vissa delar. Lagens rubrik och 1 § Som kommittén har påpekat förut (7.3.4) innebär graviditet för kvinnan när hon anser att hon inte kan ta ansvaret för sitt barns vård och fostran sådana påfrestningar, att den kvinna som har blivit gravid trots att hon inte vill föda bör vara tillförsäkrad en i lag inskriven rätt att bli opererad. Att samhället inte längre ålägger kvinnorna skyldighet att finna sig i att graviditet fortsätter och att föda, antingen de vill eller ej, utan tvärtom tillerkänner kvinnan rätt till abortoperation, har sådan betydelse, att det bör komma till uttryck i lagens rubrik. Begreppet abortoperation klargörs i 1 §. Abortoperation är inte liktydligt med vad som brukar innefattas under "abort" utan avser enbart sådana operativa ingrepp som en gravid kvinna måste underkasta sig, om hennes graviditet skall kunna hindras att fortsätta. Den rätt för kvinnan att undergå dylika ingrepp för att slippa föda som tryggas i lagen innefattar rätt att anlita läkare för att bli opererad. Också detta förhållande bör finna uttryck i en definition av vad som menas med abortoperation. Vem som är behörig att utöva SOU 1971:58 11

läkaryrket anges i lagen (1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket. Angående straff för den läkare som överträder de bestämmelser i 4 § lagförslaget som tillförsäkrar kvinnan vård på sjukhus eller annan likvärdig sjukvårdsinrättning, se under 12 §. Det kan vara skäl att framhålla, att det i begreppet abortoperation ligger en begränsning av lagens tillämpningsområde. Utanför detta faller sålunda sådana ingrepp på kvinnan som läkare kan se sig tvungen att företa för att framkalla för tidig födsel (jfr. 8.4.1). Vidare blir lagen genom begreppet abortoperation tillämplig endast i fråga om operativa ingrepp, sedan läkaren har fastställt graviditet. Det strider nämligen mot läkarvetenskap och beprövad erfarenhet att utsätta någon för operation i onödan och läkare är skyldig att övertyga sig om att kvinnan är gravid innan abortoperation kan komma i fråga. Med för närvarande gängse metoder kan man med stor säkerhet konstatera om kvinnan är gravid från omkring 10 dagar efter det att en menstruation skulle ha börjat (jfr. 2.1.3). Angående straffansvar för den läkare som handlar i strid mot vetenskap och beprövad erfarenhet, se under 7.3.1. Den föreslagna lagen om rätt till abortoperation tar heller inte sikte på sådana operativa ingrepp som läkare är skyldig att företa för att rädda en människas liv eller för att avvärja en allvarlig och överhängande fara för hennes hälsa (jfr. under 7.2).

ländsk kvinna, som inte är bosatt här, inte räkna med att bli opererad för abort enligt I paragrafen anges grunder för kvinnans rätt de bestämmelser som tas upp i lagförslaget, att bli opererad. Härom hänvisas närmare till såframt hon inte är i behov av omedelbar framställningen under 8. vård. Frågan huruvida vårdbehovet är akut Som villkor för rätt att bli opererad före- avgörs från fall till fall av den sjukhusläkare skrivs, att kvinnan är berättigad till vård som ansvarar för den gynekologiska vården enligt sjukvårdslagen. De grundläggande be- på sjukhuset. Det kan nämnas, att den dansstämmelserna om samhällets skyldigheter på ka lagen om svangerskabsafbrydelse tar upp sjukvårdens område finns i 3 § SjvL, som en bestämmelse som utesluter kvinnor som ålägger huvudmannen att ombesörja vård för är bosatta utomlands från möjligheten att bli den som är bosatt inom sjukvårdsområdet och opererade i Danmark, såframt inte "rent meäven för den som vistas inom området utan att dicinska" skäl föreligger att operera dem. vara bosatt där, om vederbörande är i behov av Motsvarande bestämmelse saknas i den finsomedelbar vård. I bestämmelserna görs inte ka lagen om avbrytande av havandeskap. någon skillnad mellan svenska och utländska medborgare. Bosättning inom landet är av 3§ avgörande betydelse för rätten att få sjukvård; den som är bosatt utomlands kan inte Skälen till att det i lag bör tas upp en räkna med att få vård här enligt SjvL, om bestämmelse om att kvinnan opereras så han inte under sin vistelse här i landet är i tidigt som möjligt och alltid med för henne akut behov av vård. För utlandssvenskar har skonsammast möjliga metod har behandlats träffats särskilda överenskommelser mellan utförligt under 9. Bestämmelsen innebär en sjukvårdshuvudmännen, och direktionen för nyhet i principiellt hänseende och har betyde statliga sjukhusen i Stockholm (karolins- delsefulla återverkningar i fråga om omhänka sjukhuset och serafimerlasarettet) har åta- dertagandet och vården av den enskilda kvingit sig att ombesörja vård i mån av tillgång nan. Sålunda förhindrar bestämmelsen, att hon utsätts för sådana behandlingsmetoder till vårdplatser. som exempelvis att hennes "avslagsreaktion" För att anses som bosatt inom landet iakttas eller att hon tilldelas "betänketid" fordras en fastare anknytning hit än enbart utan att hon har begärt att få någon sådan. tillfälligt besök eller genomresa. På ett närlig1 det cirkulär som socialstyrelsen utfärgande område, nämligen när det gäller sjukfördar (jfr. 10.2) informeras läkare, distriktssäkringen, skiljer lagen mellan svenska och sköterskor och barnmorskor om bestämmelutländska medborgare och fordrar bosättserna i denna paragraf och om att de också ning i Sverige för att utländsk medborgare bör upplysa kvinnan om de rättigheter beskall tillhöra försäkringen (1 kap. 3 § lagen stämmelserna ger henne. om allmän försäkring). Med bosättning i landet torde i det sammanhanget avses, att 12 § man vistas stadigvarande här eller har för avsikt att stanna här under längre tid. I I paragrafen finns bestämmelser om de praktiken tillämpas SjvL på motsvarande straffsanktionerade förbud som bör gälla till sätt, när det gäller att bereda vård åt ut- skydd för kvinnan. Som kommittén har reländsk medborgare; utländska medborgare dogjort för tidigare (se under 3) är riskerna som inte vistas här stadigvarande och inte för hennes hälsa i samband med att hon heller har för avsikt att bosätta sig i landet är opereras för abort inte eliminerade. För att sjukvårdsberättigade endast om de är i behov riskerna skall nedbringas till minsta möjliga av omedelbar vård. Genom att rätt till abort- och operation bli så skonsam som möjligt för operation tillkommer endast kvinna, som är henne tillförsäkras hon i 4 § lagförslaget vård berättigad till vård enligt SjvL, kan en ut- på sjukhus eller annan likvärdig sjukvårdsin2§

162 SOU 1971:58

rättning. Som tillsynsmyndighet för hälsooch sjukvården avgör socialstyrelsen, om annan sjukvårdsinrättning än allmänt sjukhus kan anses ge betryggande vård (se 7.2 och 10.2). I paragrafens första stycke tas upp bestämmelser om straff för läkare, som överträder bestämmelserna i 4 §. Straffskalan har bestämts till böter eller fängelse i högst sex månader. Frihetsstraff bör komma i fråga om överträdelse sker i mer än något enstaka fall eller om kvinnan har avkrävts betalning. Någon ytterligare straffbestämmelse för läkare har inte tagits upp i förslaget, eftersom andra straffbestämmelser (se 7.3.1) är tilllämpliga om denne opererar någon i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet. För annan än läkare, som utför ingrepp på kvinnan i syfte att hindra fortsatt graviditet, ges bestämmelser om straff i andra stycket av paragrafen. Som kommittén har framhållit tidigare är straff motiverat av hänsyn till de risker för liv och hälsa, som kvinnan utsätts för genom osakkunnigt utförda ingrepp på henne. Av ordalydelsen framgår, att kriminaliseringen avser sådana åtgärder som att tillfoga kvinnan skada eller smärta med instrument eller andra liknande föremål och att straffansvar inträder oavsett om gärningen har lett till missfall. Sådana åtgärder som att åstadkomma förgiftning av kvinnan när hon är gravid omfattas inte av gärningsbeskrivningen; kvinnan är numera så pass upplyst, att hon ej samtycker till att underkasta sig en sådan behandling (jfr. 2.2.2), och skyddas tillräckligt mot sådana åtgärder genom bestämmelserna i 3 kap. brottsbalken om misshandel. Försök på henne i vetenskapligt syfte med kemiska eller andra ämnen är tillåtna endast i den begränsade omfattning och på de villkor som föreskrivs i 1967 års lag om klinisk prövning av vissa medel för födelsekontroll (jfr. 6.1). Straffet har delats upp i två straffskalor. För normalfall är straffet böter eller fängelse i högst ett år (jfr. hälsofarligt kvacksalveri, lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 7 §). För grov brottslighet har straffet SOU 1971:58

satts till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Som exempel på omständigheter, som föranleder att brottet är att anse som grovt, anges att gärningen har skett vanemässigt eller för vinnings skull eller har inneburit särskild fara för liv eller hälsa. Frågan huruvida kvacksalvaren ådrar sig straff även enligt de lagrum i brottsbalken, som skyddar liv och hälsa, bedöms efter allmänna regler. Så t ex torde misshandelsbrott i regel anses konsumerat genom brott mot andra stycket i paragrafen. Vid vållande till kvinnans död ådrar kvacksalvaren sig däremot gemensamt straff för brotten, nämligen dels enligt denna paragraf och dels enligt 3 kap. 7 § brottsbalken. Med hänsyn till den fara, som den osakkunnige utsätter kvinnans hälsa för om han gör abortingrepp på henne, har gärning som avses i paragrafens andra stycke ansetts böra föranleda ansvar även när den stannar vid försök; i tredje stycket av paragrafen tas upp bestämmelse om att försök straffas enligt 23 kap. brottsbalken. Enbart förberedelse till brottet, t ex att skaffa instrument som kan användas för ingrepp på kvinnan, behöver däremot inte straffbeläggas. Utan att det särskilt nämns i lagen blir bestämmelserna i 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken om fleras medverkan till brott i princip tillämpliga på gärningar, som avses i paragrafens första och andra stycken. Eftersom kriminaliseringen gäller till skydd för kvinnans hälsa, ligger det i sakens natur att hon inte kan ställas till ansvar vare sig som anstiftare eller medhjälpare. Av samma skäl kan inte heller den straffas för delaktighet som på ett eller annat sätt — genom t ex råd eller ekonomiskt stöd — medverkar till kvinnans beslut att utsätta sig för behandling som avses i paragrafen. Hos läkare anställd personal kommer med hänsyn till sin underordnade ställning knappast att kunna dömas för medverkan, om denne överträder förbudet i paragrafens första stycke.

15 § I paragrafen erinras om att bestämmelser ges för tillämpningen av lagen. Kommittén har utarbetat förslag till kungörelse med tillämpningsföreskrifter och även instruktion för nämnderna inom den gynekologiska sjukvården. De ytterligare anvisningar som behövs för tillämpningen bör Kungl. Majrt ge tillsynsmyndigheten för hälso- och sjukvården i landet, dvs. socialstyrelsen, i uppdrag att meddela. Som kommittén har haft anledning att framhålla i åtskilliga sammanhang (se bl. a. under 5.8.5.2, 9.3 och 10.2) bör sådana anvisningar ges i ett flertal hänseenden, genom komplettering av nuvarande normalreglemente för mödra- och barnhälsovården, i cirkulär och genom råd och anvisningar. Lagen om rätt till abortoperation avses skola träda i kraft samtidigt med att bestämmelserna i 3 kap. brottsbalken om straff för fosterfördrivning och lagen (1938:318) om avbrytande av havandeskap upphävs. Den nuvarande lagen om avbrytande av havandeskap åberopas i vissa författtningar, som alltså berörs av den föreslagna reformen. Följdändringar av redaktionell natur bör sålunda göras i 14 § lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar och i Kungl. Maj:ts instruktion (1967:606) för socialstyrelsen (40 §). Även 5 § lagen (1941:282) om sterilisering och 1 § 3 st. kungörelsen (1941:387) med tillämpningsföreskrifter till denna behöver ändras. Ändringarna är av sådan natur att de förutsätter att steriliseringslagen blir föremål för översyn (jfr. 7.3.2) och bör lämpligen företas i samband därmed.

Summary

The Committee's report contains recommendations for legislation on the right to undergo an operation for abortion and the regulations which may be necessary in the application of the Law. It is intended that this should supersede the current legislation governing abortion, i. e. the provisions in Section 3 of the Penal Code governing the penalty for abortion and the 1938 Law and its relevant statutes regarding legal abortion. In a number of specified respects the Committee recommends that the Board of Health and Social Welfare, in its capacity of supervisory authority for health and medical care in Sweden, should give advice and instructions for the care and treatment of women who consider that they should undergo an operation rather than take the responsibility of giving birth to a child. Following an introduction detailing the Committee's terms of reference, its collaboration with similar committees in Denmark and Finland, etc., the Committee surveys the fundamental problem of which the question of abortion forms a part, i. e. the question of birth control. First the need of such control is dealt with, the biological pre-conditions for reproduction and the methods available for regulating this, other than refraining from sexual intercourse. An estimate of the scale of birth control in Sweden relating to 1969 shows that in the absence of such control between 400 000 and 500 000 chilSOU 1971:58

dren would have been born, whereas the actuel number of births was about 108 000. The estimate is based on the fact that there were about 1 million married women in the child-bearing age-group as well as a considerable number of unmarried women who had sexual intercourse so regularly that they could become pregnant. An account is also given of the various methods of contraception - their functioning, protective effect and known secondary effects. Current research on new contraceptive methods is also described. The question of birth control by surgical intervention after a woman has become pregnant is dealt with in a separate chapter. An account is given of various operation methods and their possible complications. Other consequences of abortion operations which can arise regardless of what procedure is used are detailed and discussed. As far as birth control in Sweden is concerned, the Committee has found that the will and the ability of private individuals to plan parenthood are at a high level, and that some of the reasons why birth control has been achieved almost entirely by safe methods are the determined efforts made by the community to give information instead of banning sexual education, and the support it has given to the use of contraceptives. Comparatively few women need to undergo surgical abortion; their number is unknown, but developments in recent years indicate 165

that only a very few women regard it necessary to resort to unqualified persons in order to discontinue a pregnancy. Information regarding conditions in other countries indicates that the Swedish woman is in a comparatively favourable position as regards birth control. The Committee regards the fact that last year about 16 000 women underwent operations in Swedish hospitals in order to avoid the consequences of sexual intercourse as an indication that the responsibility of birth control is unequally divided between the sexes, and the Committee is of the opinion that in order to give the woman greater protection than hitherto, the community should supply the need for information in the field of sexual relations, particularly the need for factual information about the abortion operation, and also promote birth control by the prevention of pregnancy. The reform work now in progress should be speeded up and the community should increase its investments in this field, so that the supply of medical expertise available to both men and women for the safe planning of parenthood should be more in proportion to the demand than it has been up to now. The Committee recommends that the authorities responsible for medical welfare should improve services in this field by allocating a sufficient number of physicians' working hours to consultation on questions of contraceptives. All advisory services run by the community should be free of charge for the citizen and the question of possible financial assistance from the State for the cost of contraceptives should be studied. In order to be able to recommend measures for the community to take to prevent the necessity of abortion, the Committee has studied what assistence a woman can count on getting from the State at present if she wants to give birth to and also look after a child. The specification of assistance includes the general children's allowance, prolonged children's allowance and study grants, maintenance advances, housing allowance, maternity allowance, additional 166

sickness benefit, help with day-care of children, social home-help service etc. The Committee has also had a study made of the family policies of the primary municipalities and the assistance they can give to a woman who wants to give birth to a child. Having made an analysis of the ideological background of the growth of family assistance, the Committee finds that the community should increase its efforts by means of general support measures to give the woman fundamental social and economic security, and make it possible for both sexes to combine the care of the child with their obligations in professional and working life. The right a woman has to assistance from the community because she is pregnant, that she gives birth to and wishes to take care of her child, is worth little if she is given housing, help with necessary expenses, a place in a day nursery, education, home help etc., only if her pregnancy is unwelcome. The Committee points out some of the defects in the aid the community has so far considered necessary to give to the woman wanting to have her child. The Committee has restricted itself to discussing certain vital forms of aid viz., job security, means of existence and housing. As regards job security, the Committee is of the opinion that the six-month leave of absence for giving birth to and taking care of the child, which a woman now has a legal right to, is too short a period and recommends a period in the region of one year. Married persons or persons living together can themselves decide which of them should take leave of absence to look after the child and the male partner should also be guaranteed job security should he wish to take out some of the leave-of-absence period. As regards means of existence, it is recommended that the woman should be given such economic assistance from the State that she can take advantage of the right to be absent from work or training if she wants to give birth to a child; such assistance should be given generally, without categorization, and should also be given to the male partner SOU 1971:58

should it be he who takes leave of absence in available resources the community should be order to look after the child. Part-time leave able to arrange for maternity and child of absence for one or both parents with a health services to function as a welfare and corresponding reduction of the financial as- service organization dealing with contracepsistance should also be a possible alternative. tive technique, advice on pregnancy and As far as housing is concerned, the Commit- advice to parents-to-be or parents who have tee holds that the traditional type of home recently had a baby. In this context, the for mothers has no longer a role to play in Committee emphasises the importance of modern society, whereas the experience considering the needs of the man to be given gained from the service-orientated residential advice and guidance in how he can best give accomodation tried out on a limited scale in the woman his support, and what he can do recent years has been favourable. to reduce the strains of pregnancy and childbirth. He should be given the possibility of When it comes to measures of family being with her when she gives birth to the policy, the committee also points out that it child and also of obtaining training in how is important that social welfare and health their child should be handled and taken care and medical services become more closely of. The community should also increase its integrated. The family or family welfare efforts to alleviate the pains of childbirth by should be the guiding principle for advisory giving priority to the provision of anaestheand other services on the part of the comtists in obstetrics. munity in order to give individual support In its survey of the current abortion legand advice in matters of pregnancy and islation, the Committee has found that the parenthood. For the past thirty years or so, community has refrained in recent years the care of the pregnant woman who wishes from exacting the penalty it at present to give birth to her child has been the threatens women with if they refuse to fulfil responsibility of the organization for matertheir reproductive function once they have nity and children's health services. Resources been made pregnant. Having analysed the are limited and provide primarily for the traditional views surrounding reproduction, care of her physical condition and health. the Committee has found that the upheavals Social and psychological expertise is rarely in society following the industrial revolution represented and in order to get advice and have resulted in a changed scale of values in practical help about such matters as day-care this matter, and that in Sweden against the of children, home help, possible problems in domestic relationships and so on the family view that it is the obligation of women to often has to go to other service institutions. give birth to children stands the view that Special advisory agencies have been created they should decide on the question of reprofor the purpose of taking care of women duction and shoulder most of the burden of who have become pregnant although they do birth control. The currents in the public not wish to have the child. The resources of debate have been thoroughly studied. It is an these agencies are also inadequate to provide established fact of modern social living that these women or their families with longer- both men and women are undertaking tasks term assistance. The Committee is of the other than those which tradition has asopinion that the woman should be able to signed to them - for the man, the task of turn to the maternity services both in the breadwinning, and for the woman, the task case of unplanned and of planned pregnan- of giving birth to and taking care of the child cy, and that she should also be able to - and that the younger generation are receive the help of an almoner whether she seeking new ways of sharing responsibility. wants to give birth to the child or is willing Increasing knowledge of the sexual life and to undergo an operation to avoid doing so. the radical changes in methods of birth By means of an improved distribution of control (the Pill and the coil), which have SOU 1971:58

made it possible for the woman to decide if protection against the continuance of a pregand when she will have a child, have meant nancy will primarily consist in the use of a that sexual abstinence is no longer regarded pharmaceutical preparation. In addition to as desirable per se and furthermore, that the abortion methods, now used as contramany aspects of the question of abortion, ceptives, there are at present no methods of e. g. the population trend, now appear to be abortion available other than surgical interirrelevant. Instead, more confidence is being vention, which is in fact punishable as asplaced in the woman and her sense of re- sault on the person of the woman pursuant sponsibility. It is becoming more generally to Section 3, § 5 of the Penal Code and realized that she, like the man, wants to have which involves a risk for her health even children and that she is happy to give birth when the operation is done early on in the to a child when she is sure that she can give pregnancy and by a qualified medical practithe child the care it needs and a secure tioner. upbringing. The threat of punishment has The Committee is not in favour of such not the impact it once had and we acknowl- surgical intervention being legalized as a new edge her ability to judge for herself whether method of birth control - i. e. approved as a she can take the responsibility of bearing a new "contraceptive". With due regard to the child. Therefore, the Committee also recom- health risks involved and the strain on the mends that the community should refrain woman resulting from having to undergo an from penalizing the woman - in other operation, men and women should not rely words, abolish the prohibition of abortion - on surgical abortion other than as a last and no longer by such prohibition back out resort. Therefore, the Committee is also of its responsibility towards her, but realize against such operations being regulated as that she needs the support of the commu- "commissioned operations", i. e. that the nity both as regards birth control and the woman is operated upon just on request and ability to give birth to a child. More than without regard to the risks involved in each one million women have sexual intercourse separate case. In their examination of the so regularly that they are exposed to the risk need for legislation regarding surgical interof becoming pregnant. None of them vention, the Committee has found that the "want" an abortion; all would prefer to community has reason to protect the woman avoid an operation. against the activities of unqualified persons. With the recommendation that the com- The community should also guarantee her munity should refrain from penalizing the treatment without special charge in a hospiwoman in this respect as the point of depar- tal or similar medical institution. In the light ture, the Committee studied the question of of the general legal regulations applicable to whether any legislation on abortion is neces- surgical intervention, the community also sary. On examination of the methods avail- has reason to lay down certain provisions able at present for checking the natural regarding surgical abortion. For the woman course of reproduction after the woman has who is pregnant but who does not wish to become pregnant, the Committee finds that take the responsibility of bearing the child, no special governmental regulations are ne- her pregnancy involves such strain that she cessary as regards the methods now in use, should be ensured the legal right to undergo i. e. contraceptive tablets of certain composi- an operation, and also, the surgeon who tion and the coil. In this context, the Com- takes upon himself the responsibility of carmittee is of the opinion that the present rying out the operation has the right to debate on abortion may quite soon appear claim rules for the guidance of his actions. to be out-of-date in the light of the research The Committee recommends that legislation now being done to produce new means of should include provisions regarding the cirbirth control and which may mean that cumstances on which the woman's right to 168

SOU 1971:58

surgical abortion is founded, and that she and the surgeon shall also be given guarantees of legal security that this, her right, shall be judged from all aspects. For this purpose, it is recommended that special boards including lay members shall be set up at the hospitals within the medical field concerned with the woman's requirements, i. e. gynaecology and obstetrics. As regards the circumstances constituting the right for the woman to undergo an operation, the Committee points out that the question of surgical intervention should be judged from the assumption that she is not obliged to accept the continuance of her pregnancy. Should she consider that she ought to undergo an operation rather than take the responsibility of giving birth to a child, the guiding principle should be that she undergoes the operation, but should the risks of a physical and psychological nature involved in such an operation be such that surgical intervention is inadvisable then the judgment of her case must be founded on other considerations. On the basis of information the Committee has received from almoners and welfare officers regarding the reasons given by women for wanting to have a surgical abortion rather than take the responsibility of giving birth to a child and the knowledge we have of the secondary effects of such operations, the Committee points out that it is impossible to word the law so that it can in detail cover the circumstances which can constitute the right for a woman to undergo an operation for abortion. The provisions of the draft law are so formulated that they to the greatest possible extent cover circumstances in the individual case and that they allow scope for a weighing of the reasons a woman wishes to have a surgical abortion and the reasons why she should not undergo such an operation. A good deal of attention has been paid in the public dabate to the thought that in order to spare women the strain of undergoing an operation later on in a pregnancy, the community should fix a time limit for surgical intervention; generally speaking, the SOU 1971:58

types of operation preferable from the point of view of the woman's health, curettage and vacuum exaereses, cannot be used after the third month following the last menstruation. The Committee has studied whether such a time limit constitutes a suitable means for the community to spare the woman the strain of a later operation and the need of fixed time limits. Regardless of the current time limits of 20 or possibly 24 weeks, the period during which a woman has to allow the pregnancy to continue, in spite of the fact that she does not wish to bear the child, has been shortened during recent years. The women who in October and November 1967 applied for legal abortion came to the advisory agencies very soon after the second non-appearance of menstruation. The Committee points out the drawbacks of a 12-week time limit, such as the difficulty of keeping within a time limit if the date from which the time limit shall begin is not known, that such a time limit may be misleading for certain women - particularly young girls who have not borne children and who often cannot undergo curettage or vacuum exaereses during so long a period as indicated by the time limit - and that a woman might consider herself compelled to undergo an operation within the fixed period for fear of otherwise not being able to have an operation. When it comes to sparing a woman the strain of an operation later on in pregnancy, the community can assume that it need not exert pressure to get her to seed treatment early. Factual information on abortion procedures, about how much more of a strain it is to undergo the operation late then early on in pregnancy, about the possibilities of getting pregnancy diagnosed early free of charge through the maternity services, and about the help available from almoners, is a much more effective method of sparing the woman the experience of a late abortion operation than the much discussed 12-week time limit. The Committee recommends that instead of fixing a time limit, the community protects the woman by giving her the legal right to be operated on as early 169

as possible and always with the procedure such a decision of the board at a hospital shall be immediately referred to the National least exacting for her. The boards set up in the gyneacological Board of Health and Social Welfare and that treatment services which determine whether the socio-psychiatric council of the Board a woman shall be operated should, according reconsider the decision. If the board connecto the Committee, be connected to hospitals ted to the gynaecological department of a where a woman can get specialist care. With hospital or the socio-psychiatric council deregard to how difficult it is to meet the cides that a woman has the right to undergo demand for specialists in all fields of medi- an operation, the authority responsible for cine, it may be necessary for the authorities medical services in her area shall ensure that responsible for medical services to set up the operation is performed. boards at hospitals where gynaecological Based on its recommendation that abortreatment is in the charge of doctors who are tion should no longer be regarded as a not specialists in gynaecology and obstetrics, punishable offence, the Committee is of the but who have specialist qualifications in opinion that no other regulations are necesgeneral surgery. The board shall have three sary than those specified for the legal protecmembers, a medical practitioner - gynaeco- tion of the woman's right to undergo an logist or surgeon - who according to the operation for abortion performed by a qualiMedical Treatment Law is responsible for fied medical practitioner and without her gynaecological treatment at the hospital, a incurring special expense. A procedure cormedical practitioner with particular expe- responding to the present procedure of exarience in psychiatry and a layman. The mining cases and granting permission for gynaecologist or surgeon shall be chairman abortion is not dealt with in the Commitand the consultations of the board shall be tee's proposals; this kind of procedure is of adapted as smoothly as possible to the other no help to a woman when she is prepared to work in the hospital. The decisions made by undergo an operation in order to avoid the Board will be in accordance with the bearing a child, but instead she needs persoopinions held by the majority of its mem- nal support and assistance in analysing her bers. Each member will have one or more situation and the possibilities she has of deputies and the chairman's deputy or depu- taking responsibility for the care and upties will be the other doctor or doctors in bringing of a child. The particulars of her charge of gynaecological treatment there. situation the woman is prepared to give to The board is the responsible medical body the doctor or almoner, if she wants to for the care and treatment of a woman who consult the latter, give an adequate picture prefers to undergo an operation rather than of the circumstances. Testimonials or other give birth to a child. It is proposed that a written documentation other than that availboard shall have comparatively extensive able from the files of the maternity and powers to instruct the responsible gynaeco- medical services are not necessary, no more logist or surgeon at the hospital or a similar than are any other special regulations respecialist at another hospital or comparable garding the care and treatment of the indimedical institution to decide on behalf of vidual woman. If a woman seeks medical the board. The board can only delegate such treatment for abortion she naturally has the an assignment when the decision relates to right to the same discretion and considerathe right of the woman to be operated; tion as she would otherwise be given in the decisions to the contrary, i. e. that the wom- medical or maternity services. an does not have the right to undergo operation cannot be delegated. In order to furnish the woman with additional guarantees of legal security, it is recommended that 170

SOU 1971:58

Reservationer

av Görel Alm Det förslag, som abortkommitténs majoritet har enats om i detta betänkande, utgår från väsentligt andra värderingar än dem som präglat nuvarande lagstiftning. Det är en ny grundsyn, när kommittén menar, att abortfrågan skall avgöras på basis av förtroende för kvinnan och hennes förmåga att själv bedöma sina möjligheter att ta ansvar för barn, när den påvisar att moraliska graderingar av aborternas berättigande alltid medför godtycke och när den betonar att det är upplysning, inte förbud, som kan förebygga aborter. Kommittén föreslår i enlighet härmed, att abort skall avkriminaliseras och att straffbarhet endast bör finnas för den som utför abortingrepp under för kvinnan inte betryggande former. Till förslaget i denna del och dess motiveringar ansluter jag mig helt. Emellertid anser jag att kommittén inte tillfullo dragit konsekvenserna av sitt förslag att avskaffa förbudet mot abort; av den principiella rätt, som därmed tillerkänns kvinnan att inte behöva föda, då hon befinner sig i en oönskad graviditet, följer att hon också bör vara garanterad samhällets bistånd att få aborten sakkunnigt utförd en annan slutsats skulle innebära en brist på omsorg om individen. Men inför den faktiska svårigheten att utfästa en absolut garanti av detta slag redovisar kommittémajoriteten betänkligheter, som jag inte delar, mot att ge en generell rätt till abortoperation. Den gör sålunda SOU 1971:58

rätten till abort villkorlig med ett system, där abortoperation skall medges på vissa "grunder". Dessa är vittomfattande och det är kommitténs avsikt att de alltid bör tolkas så att en presumtion för abort föreligger. Men de innehåller inte någon formulering som gör tydligt att kvinnans egna värderingar bör vara de avgörande i abortsituationen. Jag kommer i fortsättningen att föreslå en komplettering härvidlag. Mot abortoperation i det enskilda fallet kan enligt kommittén anföras "vägande skäl", om läkare finner sådana vara för handen. De risker med abort, som därmed främst åsyftas, har kommittémajoriteten enligt min mening gett en överdriven tyngd och de har fått motivera ett prövningsförfarande, vars omständlighet jag ifrågasätter behovet av. Kommitténs huvudinvändning mot en generell rätt till abort är att abortoperation som metod innebär större risker än andra födelsekontrollerande medel. Men kommittén anför också de otillräckliga sjukvårdsresurserna och för om dessa ett resonemang, som lätt skulle kunna missuppfattas och tas till intäkt för tesen att en vidgning av rätten till abort måste vägas mot tillgängliga sjukvårdsresurser. Jag vill ta avstånd från detta och understryka att kommitténs resonemang om att en generell rätt till abort skulle kunna bli en alltför stor belastning för sjukvården, utgår från det tänkta förhållandet, att abortoperation skulle komma att betraktas 171

som ett preventivmedel. Ingen hörbar opinion har dock, såvitt jag vet, hävdat att abortoperation bör utnyttjas som ett alternativ, i betydelsen ersättning för preventiva metoder, och att man av sådan anledning skulle behöva räkna med en större frekvens aborter finner jag otroligt. I stället borde kommittén ha påvisat det oriktiga i att ställa aborter i motsatsställning till andra vårdbehov. Det faktum att kommittén föreslår en särskild lag om rätt till abortoperation - till skillnad från alla andra operationer, som utförs av läkare på eget ansvar - innebär i sig självt att kommittén gör en prioritering av alla abortoperationer. En rätt till abort på grund av "oskäligt betungande" graviditet förutsätter således en prioritering. Men det vore överdrivet att uppfatta detta som en konkurrens om sjukvårdsresurser: de kvinnor som det här gäller skulle ändå komma att bli prioriterade, om inte som abortpatienter så i stället som förlossningsfall, vilka sjukhusen under alla förhållanden måste ta emot för behandling och vård. Ett antagande, att en garanterad rätt till abort skulle medföra ökad press på sjukvården, utgår ifrån att denna rätt skulle leda till ett markant ökat antal graviditeter, totalt sett, vilket som nämnts är osannolikt, eller att de kvinnor, som i dagens läge gör illegal abort, skulle vända sig som abortsökande till sjukhusen. Deras antal är obekant, kanske inte så obetydligt trots den liberala tolkningen av nuvarande lag, men att denna grupp skall fä hjälp ined sakkunnigt utförd abort är ju ett starkt önskemål, hävdat under flera årtiondens arbete på en humaniserad abortlagstiftning. Som sagts redan anser jag det verklighetsfrämmande att abortoperationer skulle komma att betraktas som ett lämpligt alternativ till andra födelsekontrollerande medel. Ingen kvinna uppfattar abort annat än som en nödfallsutväg. Att kvinnan ändå skulle kunna förvägras denna nödfallsutväg med hänvisning till riskerna med abort kan jag inte godta. Abortoperation liksom varje annan operation och även förlossning är förbunden med vissa allmänna risker men inte i den 172

utsträckning, att dessa motiverar en inskränkning av rätten till abort. Också användningen av p-piller och spiral innebär vissa statistiskt säkerställda risker, om än inte så stora att de står "i missförhållande till den avsedda effekten". När abortkommittén betecknar dessa metoder som ofarliga och jämför dem med abortoperation som en skadlig metod, inger det föreställningen att metodernas "avsedda effekt" är densamma. Men medan ju de gängse preventivmedlen alla är avsedda att förhindra graviditet, är abortoperation avsedd att som nu enda tillgängliga metod hindra att en redan konstaterad och oönskad graviditet fortsätter. Metoderna är därför inte utan vidare jämförbara utan bör bedömas var och en med sina för- och nackdelar i förhållande till sitt respektive ändamål. Vad abortoperation beträffar framgår av redovisningen i betänkandets kapitel 3, att komplikationsfrekvensen varierar i olika undersökningsmaterial och att vissa risker är ytterst svåra att beräkna. Exempel av det senare slaget är sterilitetsrisken, som skattats till "högst 4 - 5 % och med största sannolikhet lägre"; i den undersökning som refereras som mest noggrann har sterilitet på grund av abortoperation påvisats hos bara 0,1 % av kvinnorna. Den slutsatsen kan dock dras, att riskerna tenderat att minska ju mer operationstekniken utvecklats och aborterna förskjutits från sena till tidiga operationer. Riskerna för skadeverkningar av tidiga aborter betecknas numera som "mycket ringa". Om de statistiska riskerna för t. ex. sterilitet kunde anföras som "vägande skäl" mot operation för de kvinnor som befinner sig i abortsituation, skulle överhuvudtaget inga operationer utföras. Vad beträffar de förhöjda risker som eventuellt kan förutses pä grund av sjukdomstillstånd hos den enskilda kvinnan — hjärtsvaghet, sockersjuka, psykisk depression m. m. — är det uppenbart att dessa risker kan anföras som lika starka skäl mot att graviditetsförloppet fortsätter. Detta säger visserligen kommittén i ett stycke, men efterlämnar ända intrycket att det finns medicinska skäl, som "kan öka SOU 1971:58

riskerna påtagligt i det enskilda fallet och kan utgöra hinder mot att kvinnan undergår operation". I stället borde klart ha utsagts, att sådana skäl aldrig kan utgöra hinder mot abortoperation, om kvinnan — efter att ha fått upplysning om riskmomenten - vidhåller sin begäran om abort. En annan avvägning än den nyss nämnda av riskerna med operation i förhållande till den principiella rätten till abort kan enligt min uppfattning bara ifrägakomma om kvinnan själv är vacklande i sin begäran om abort. Den olust, som kvinnor naturligt nog upplever i abortsituationen, har tidigare alltför ofta tolkats som "ambivalens" inför abort. I de jämförelsevis få fall, dä kvinnan dock har tydliga valsvårigheter i abortsituationen, kan det rimligtvis inte förväntas att läkaren utan vidare skall medverka till operation. Möjligheten av att en sådan konfliktsituation ibland uppstår och nödvändigheten av att lösa den mäste därför beaktas i abortlagstiftningen. Detta är bl. a. ett av skälen mot en gränsdragning mellan tidiga och sena aborter vid ca 12:e graviditetsveckan, med total rätt till abort före och inskränkt rätt till abort efter denna tidpunkt. Kommittén har också övertygande visat att en sådan gräns för rätten till abort av flera orsaker inte är motiverad. Desto mer förvånande är det, att kommittén ändå bibehåller denna gräns i den del av förslaget som rör de lokala nämndernas befogenheter att granska kvinnans begäran om abortoperation. Detta är inkonsekvent och kan för kvinnan framstå som en faktisk inskränkning i rätten till abort. Jag återkommer till nämnderna och deras uppgifter, men vill här understryka att lagen under inga förhållanden bör innehålla någon tremånadersgräns. 1 lagförslaget om rätt till abortoperation har intagits de "grunder", som berättigar kvinnan till operation. Det kan ifrågasättas om kvinnan, när hon inte längre blir skyldig att föda ett barn som hon inte är beredd att ta ansvaret för, skall behöva bli klassificerad enligt endera eller flera av de uppräknade grunderna. Fastän det uppenbart är överflödigt med grunderna i § 2 mom. 1 och 2, SOU 1971:58

eftersom grunden i mom. 3 övergriper dem alla, vill jag inte motsätta mig att de finns angivna i lagen för att förtydliga att andra skäl än hälsoskäl grundar rätt till operation och att lagen räknar med alla de mänskliga komplikationer som ett oönskat föräldraskap innebär. 1 betänkandet har kommittén exemplifierat de olika grunderna med rader av typfall. Tillsammans täcker dessa exempel alla de situationer som kan tänkas förekomma. Som bakgrund för en tolkning av lagförslaget är denna sammanställning nödvändig: operatörer, nämndledamöter m. fl. måste ju få veta vad den allmänna tredje grundregeln i själva verket innebär. Dvs. att den är så vittomfattande att abortoperation skall ske i varje tänkbart fall, om kvinnan vidhåller sin begäran därom. Alltjämt framstår hon dock som ett objekt för andras beslut, om inte hennes roll som huvudperson och subjekt markeras i lagtexten. För egen del kan jag till nöds acceptera denna lagtext i fråga om grunder för operation, om man formulerar den tredje grundregeln sä att kvinnans egen värdering blir det centrala, exempelvis sålunda: när det av annan anledning upplevs av kvinnan som oskäligt betungande att havandeskap fortsätter. Den ordning för behandling av abortärenden som kommittén föreslär är knappast sä förenklad, som man kunde förvänta sig dä kvinnan ges en principiell rätt till abort. Prövningen av om kvinnan bör opereras eller ej har enligt kommittéförslaget decentraliserats till lokala nämnder som i sin tur ma delegera beslut att operera henne i brådskande eller klara fall till nämndens ordförande och undantagsvis även annan läkare - med den inskränkningen att graviditeten inte skall vara äldre än tre månader. Läkaren skall efteråt anmäla för nämnden de ärenden han avgjort på egen hand och sina åtgärder i samband därmed. Nämnden skall alltså enligt kommitténs skrivning ta befattning med varje individuellt ärende före eller efter ett abortingrepp och göra en ovillkorlig prövning före abortingreppet av alla graviditeter över tre månaders längd utom i brådskande fall. 173

Flera invändningar kan göras mot denna ordning. Det förhållandet att läkaren för att få besluta om operation av kvinnan måste ha en av nämnd delegerad rätt till detta överensstämmer dåligt med kommitténs egen regel, att kvinnan alltid bör få operation utförd såvida inte läkaren finner vägande skäl däremot, samt med det faktum att det ju enligt kommittéförslaget inte heller är straffbart för någon läkare att utföra abortoperation om det sker under betryggande former. Mot den föreslagna tidsgränsen för delegeringen har jag redan tidigare gjort invändningar. Men även om en lokal nämnd skulle få till uppgift att pröva endast tveksamma fall är frågan, om inte en sådan prövning i lokal nämnd - vari kan inväljas personer som känner kvinnan eller hennes familj - för kvinnan kan framstå som ett sämre alternativ än en direkt central prövning i socialstyrelsen. Om jag ändå är beredd att acceptera att lokala nämnder, med den sammansättning som kommittén föreslår, inrättas för uppföljning av abortverksamheten i respektive sjukvårdsområde, är det under förutsättning att deras funktion beträffande individuella ärenden reduceras. I motsats till kommitténs majoritet, som ju menar att nämnderna skall ha avgörandet i operationsfrågan men i vissa fall kunna delegera detta till läkare, anser jag att varje kompetent läkare vid sjukhus eller sjukvårdsinrättning, som socialstyrelsen godkänner, skall ha rätt att företa abortoperation utan annat medgivande än som eventuellt erfordras av överordnad. Läkaren skall ha skyldighet att hänskjuta till den lokala nämnden endast de fall, om vilka han är tveksam och dä han inte vill medverka till abortoperation omedelbart. Därmed bör kvinnan kunna påräkna att abortingreppet regelmässigt sker utan den omväg som en prövning i nämnden innebär med den fara för dröjsmål, som all byråkrati innesluter. Även om kommittén med ord som "snarast", "omedelbart" och "brådskande" i lagförslaget vill tillförsäkra en snabbehandling av abortansökningar, kan opreciserade uttryck av det slaget inte hindra att det blir 174

en faktisk tidsutdräkt, när en extra beslutsinstans läggs in mellan läkaren och hans klient. Nämnden bör alltså enligt min mening inkopplas endast i tveksamma fall. Enligt de synpunkter jag tidigare utvecklat är tveksamma fall endast sådana där läkaren är tveksam på grund av att kvinnan själv är vacklande i sin önskan om abort. Vid överläggningen om ett sådant ärende må beslutsordningen vara den som kommittén har föreslagit. Men givetvis bör den läkare som närmast haft kontakt med kvinnan om möjligt delta i sammanträdet, och om kvinnan rådgjort med kurator bör även denna delta i överläggningen. För läkaren kan nämnden då få betydelse som samrådsgrupp och flera sakkunnigas bedömning kan bli ett stöd för hans egen. För kvinnan, som kanske stannat vid ett beslut som står i motsättning till läkarens första intryck, kan nämnden å andra sidan bli en garant för att hennes rätt blir tillgodosedd enligt lagen. 1 den händelse ärendet måste gå till socialstyrelsen för avgörande bör naturligtvis, vilket jag inte tycker klart framgår av kommittéförslaget, samtliga handlingar medfölja - således även journaler från kurator och psykiater, om kvinnan har rådgjort med dessa. Vad åter beträffar läkares anmälningsskyldighet i fråga om abortoperationer, som han utfört utan nämndens hörande, så bör denna kunna inskränkas till en rapportering en eller ett par gånger årligen med uppgifter om kvinnornas ålder, graviditetsstadium, eventuella komplikationer och andra statistiskt relevanta data utan angivande av kvinnornas namn. Också vid behandling i nämnden av tveksamma ärenden torde namnuppgifter vara obehövliga. Risk för identifikation kan ändå uppstå på andra vägar, t. ex. genom kvinnans yrkesanknytning till sjukvården. Det är därför önskvärt med en rekommendation till landstingen att i sådana särskilda fall tillåta en kvinna som vill bli opererad för abort att få behandling inom annat sjukvårdsområde än vad bosättningen anvisar. Vad jag med min reservation har velat betona och precisera ytterligare kan sammanfattas sålunda: Kommitténs förslag att SOU 1971:58

abort skall avkriminaliseras bör tolkas så att kvinnan inte kan förmenas rätten att erhålla abort under betryggande former genom samhällets försorg. Detta innebär att abortoperationer lika lite som förlossningar, till vilka de utgör ett alternativ, får undanskjutas vid dispositionen av sjukvårdsresurserna. Abortoperation är ingen lämplig metod för planerat föräldraskap, men riskerna vid abortingrepp bör inte tillmätas annan vikt i en abortsituation än vad kvinnan själv ger dem. Detta bör gälla utan gränsdragning i graviditeten mellan tidiga och sena aborter. De grunder som skall tillförsäkra kvinnan rätten till abortoperation täcker visserligen enligt betänkandet alla tänkbara situationer då en kvinna kan behöva abort. Men det är nödvändigt att detta framgår av lagtexten, och jag föreslår därför ett tillägg till den paragraf där grunderna uppräknas, så att det markeras att det är kvinnans egen upplevelse av de oskäligt betungande förhållandena som bör avgöra att abortoperation skall ske. I konsekvens härmed bör de lokala nämnder-

nas inflytande reduceras till främst rådgivande organ. De skall sålunda icke delegera viss del av sin beslutanderätt till läkare utan i stället skall läkare ha en generell rätt att utföra abortoperationer och endast ha skyldighet att hänskjuta till ett samrådsförfarande i nämnden sådana fall, som det råder tveksamhet om. Med den innebörd, som grunderna för rätt till abortoperation härmed får, är tveksamma fall endast sådana där kvinnan själv är vacklande i sin önskan om abort som utväg ur en svår situation. Övriga fall skall inte behöva tas upp i nämnden utan vara en förtroendesak mellan läkaren och kvinnan. Generellt bör förutsättas en absolut diskretion. I särskilda fall bör kvinnan ha rätt att erhålla abort inom ett annat sjukvårdsområde än det hon tillhör. Det är nödvändigt, att man på allt sätt undviker ett omständligt prövningsförfarande, då varje extra beslutsinstans medför tidsutdräkt, som fördröjer abortingreppet och gör det mer påfrestande för kvinnan.

av Astrid

livliga debatter." "Straffbestämmelserna om fosterfördrivning innebär att kvinnorna måste underordna sig fortplantningen efter det att de har blivit befruktade."

Kristensson

Vid bedömningen av hur en abortlagstiftning skall vara utformad är kärnfrågan om fostret skall ha ett rättsskydd eller ej. Kommitténs majoritet anser att tiden nu är inne att avkriminalisera abort och att någon generell regel ej längre erfordras till skydd för rätt till liv. Begreppen laglig respektive olaglig abort behöver ej längre användas eftersom abort i princip föreslås tilläten. Bakgrunden till majoritetens förslag är det nuvarande rättsläget, vilket i kapitel 6 av kommittén beskrives på följande egendomliga sätt: "Skyldigheten för kvinnan att underordna sig fortplantningen sedan mannen har befruktat henne har f.ö. sedan länge upprätthållits med strafflagstiftningens hjälp." "Den skyldighet att finna sig i att graviditet fortsätter som samhället ålägger kvinnan under straffhot har på 1900-talet föranlett SOU 1971:58

Kommittén underlåter att nämna att anledningen till de nuvarande straffbestämmelserna är att fostret anses böra ha ett rättsskydd. Jag kan inte ansluta mig till kommitténs grundläggande tankegäng att fostrets rättsskydd skall avskaffas. Oavsett om man har kristet grundade värderingar eller bedömer abortfrågan från kultursamhällets hittills intagna allmänmänskliga-etiska utgångspunkter om respekten för mänskligt liv måste det finnas normer för ingrepp däri och det är samhällets skyldighet att de uttryck för dessa i lagstiftning. Ett foster har liv och bör som blivande människa alltså ges rättsskydd. Därav följer att abort även i fortsättningen i 175

princip bör vara förbjuden, men att i abortlagen, som bör bibehålla karaktären av undantagslagstiftning, bör stadgas när abort är tillåten. Fostrets rättsskydd måste självfallet avvägas mot andra legitima intressen, i första hand den blivande moderns. Det bör även i fortsättningen vara lagstiftningens uppgift att lösa de intressekonflikter som därvid uppkommer. I princip bör fostrets skydd successivt förstärkas allt eftersom havandeskapet fortskrider. Medan alltså av kvinnan åberopade och av lagstiftningen godtagna motiv för havandeskapets avbrytande bör tillmätas särskild vikt under graviditetens första skede bör fostrets rätt ges ökad tyngd allt eftersom havandeskapet fortskrider. Efter viss tidpunkt bör abort överhuvudtaget ej medges med mindre - liksom för närvarande - intressekonflikten gäller fostrets liv eller moderns hälsa. Efter dessa grunder bör enligt min mening den svenska abortlagstiftningen utformas. Jag har emellertid ej fått gehör för mina synpunkter inom kommittén och som ensam reservant inte heller kunnat göra anspråk på att ett fullständigt genomarbetat lagförslag skulle utarbetas byggt pä mina tankegångar. Min reservation måste av förklarliga skäl därför bli allmänt avfattad. Skulle senare allmän anslutning vinnas till min principiella grundsyn på detta för ett utvecklat kultursamhälle utomordentligt betydelsefulla etiska, rättsliga och medicinska problemkomplex torde därför krävas kompletterande lagstiftningstekniska överväganden. Anledningen till att kommittén lägger fram förslag till lag om rätt till abortoperation trots att abort föresläs avkriminaliserad är dels att grunden för abortoperation enligt kommitténs förslag helt skiljer sig från andra operationer, dels behovet av att i lag reglera var och av vem abortoperation får utföras. Vid vanliga operationer gör läkaren ett operativt ingrepp när han finner indikationer föreligga för ett dylikt. När det gäller abortoperation förutsätter kommittén att ingrepp skall ske såvida inte indikationer emot ett dylikt föreligger. Kommitténs förslag kan 176

därför sägas innebära att sedvanliga läkaretiska regler ej kommer att gälla vid abortoperation. Det strider nämligen mot läkarvetenskap och beprövad erfarenhet att underkasta någon operation utan att indikationer för en sådan föreligger. Ett ytterligare motiv för kommitténs lagförslag är att kommittén inte vill låta frågan om abortoperation vara en angelägenhet enbart mellan kvinnan och den ansvarige läkaren. Fall kan nämligen tänkas dä gynekologen försöker avråda kvinnan från att genomgå abortoperation. Kvinnan bör därför ges en i lag uttryckligen angiven rätt till abort. I kapitel 8 anger kommittén de skäl som kan tänkas mot att abortoperation skall verkställas. Dessa skäl är dels medicinska (somatiska eller psykiska) kontraindikationer och dels att kvinnan inte önskar abort men är utsatt för påtryckningar att begära sådan. Beträffande de medicinska kontraindikationerna anför kommittén följande: "Dylika skäl mot operation, antingen det gäller kroppsliga eller själsliga förhållanden, brukar i de allra flesta fall utgöra skäl även mot att kvinnans graviditet fortsätter och att hon föder." Det torde därför höra till sällsyntheterna att medicinska kontraindikationer mot abort kommer att kunna åberopas. Kommittén anger också som huvudsakligt skäl för att abort ej skall komma ifråga, att kvinnan egentligen ej önskar abort men att hon är utsatt för påtryckningar. Kommittén menar att den rådgivning till abortsökande kvinnor, som förutsattes, bör vara "inriktad just pä att undersöka, att kvinnan inte har pressats till sitt beslut och att hon inte avstår frän sina möjligheter att föda utan att själv vilja det". Av kommitténs förslag följer att något förbud mot ingrepp inte ens stadgas i sena graviditetsstadier. Kommittén anför under 6.6.4 att det givetvis vore möjligt att schematisera och dra en gräns vid den graviditetsvecka då det regelmässigt inte längre med säkerhet kan uteslutas att livsduglighet har inträtt. Pä grund av bevissvärigheterna torde man dock, säger kommittén, kunna förutse att ett sålunda konstruerat straffansvar knapSOU 1971:58

past kommer att kunna utkrävas i praktiken. Med hänsyn härtill och till frågans ringa praktiska betydelse anser kommittén att inte heller ingrepp i sena stadier bör kriminaliseras. Under avsnittet 8.4.1 anför kommittén att läkaren i sällsynta undantagsfall kan vara tvungen att ingripa med operation så sent som när kvinnan har börjat föda för att rädda henne ur en akut livsfara och kommittén tillägger: "Då läkaren ingriper med operation på en kvinna som har varit gravid så länge att hon bär en livsduglig varelse är det dock inte fråga om abortoperation; de åtgärder han då kan se sig tvungen att vidta, om vitala intressen står på spel, går ut på att framkalla för tidig födsel." Detta gäller alltså fall då en läkare ser sig nödsakad att göra ett ingrepp för att skydda vitala intressen t.ex. kvinnans liv. Kommittén förbigår helt rättsläget vid ingrepp i sena stadier då avsikten med operationen ej är att rädda kvinnans liv eller andra vitala intressen står på spel utan då kvinnan kräver sin lagenliga rätt till abort. Enligt min mening bör även här liksom vid andra operationer syftet med operationen vara av avgörande betydelse för frågan om den är tillåten. Eftersom livsdugliga foster enligt lagförslaget inte tillförsäkras något rättsskydd före framfödandet har frågan lämnats olöst om vad som gäller vid en abortoperation där operatören finner ett livsdugligt foster. Hur bedöms för övrigt åtgärder mot ett livsdugligt foster innan det blivit framtaget? Vi har neurosedynfallen i färskt minne men även andra åtgärder kan tänkas. Experiment förekommer sålunda, som syftar till att höja intelligensnivån genom att öka blodcirkulationen mellan kvinnan och fostret. Inte heller lämnas svar på frågan vad som avses med livsdugligt foster; är det ett foster som utan speciella åtgärder kan hållas vid liv eller ett foster som kräver särskilda åtgärder i enlighet med vetenskapens senaste rön för att fortleva? Pä vetenskapens nuvarande ståndpunkt har foster som inte vägt mer än 500 gram och varit 4 - 5 månader kunnat hållas vid liv. Läkaren kommer att ställas i SOU 1971:58 12

svåra situationer då beräkningen av graviditetstiderna nu på grund av p-pillren är svårare att göra än tidigare. Därför ökar riskerna för att abortingrepp företas på kvinnor som bär livsdugliga foster. Är det rimligt att tiden för det naturliga framfödandet av fostret får så avgörande betydelse för rättsläget? Den medicinska vetenskapens utveckling innebär att foster kan hållas vid liv vid allt tidigare stadier. De problem och konflikter jag här berört följer av att kommittén inte velat bereda det icke framfödda fostret ett eget rättsskydd. Som jag redan inledningsvis anfört bör fostret ej tillerkännas samma rättsskydd vid mycket tidiga fosterstadier. Åtgärder för att hindra den fortsatta utvecklingen, insatta under de allra första veckorna efter befruktningen, upplevs ej lika stötande som senare vidtagna åtgärder. Det må i detta sammanhang erinras om den lag som riksdagen antog år 1967 om klinisk prövning av vissa medel för födelsekontroll. Riksdagen uttalade därvid att försöksverksamheten fick bedrivas endast i mycket tidiga graviditetsstadier i nära anslutning till nidationen. Riksdagen har också i efterhand godkänt användande av spiral, som även kan ha en abortiv effekt. Riksdagen har alltså därmed anslutit sig till tanken att ingrepp i mycket tidiga stadier kan medges. Enligt min mening bör, som redan sagts, abortlagstiftningen utformas i enlighet härmed. I kapitel 8 talar kommittén om samhällets förpliktelser mot kvinna som inte önskar föda: "Skall samhället fylla sina förpliktelser gentemot kvinnan i anledning av oplanerad graviditet bör hon tillförsäkras rätt till abortoperation . . ." Kommittén gör sig här skyldig till en cirkelbevisning. Först i och med att man bestämmer sig för att fostret ej längre skall ha något rättsskydd kan en förpliktelse sägas uppkomma för samhället att tillförsäkra kvinnan rätt till abortoperation. Framhållas bör också att av kommitténs ställningstagande följer att abort medges även vid medvetet planerad graviditet. Även i det fall då mannen och kvinnan, förenade i äktenskap eller samboende i äktenskapslik177

nande förhållanden, gemensamt bestämt sig för att skaffa barn kan alltså abortoperation medges om kvinnan av en eller annan anledning ändrar mening. Av mitt ståndpunktstagande följer också att någon ovillkorlig principiell rätt till abort icke föreligger. Även i tidiga graviditetsstadier krävs att lagstiftningen anger de indikationer som skall föreligga för att intresseavvägningen skall leda till abortmedgivande. Enligt min mening bör den nuvarande lagens principiella konstruktion bibehållas. Nuvarande praxis torde i tillräcklig grad tillgodose kvinnans önskemål att få abort. Enligt min mening är uttrycket oskäligt betungande, som kommittén föreslår i 2 §, 3 punkten i förslag till lag om rätt till abortoperation ett lämpligt sammanfattande uttryck för de situationer som kan motivera att abortansökan bifalles. Av verkställda undersökningar framgår de typsituationer då abortönskan föreligger. Av dessa bottnar många i sociala problem, bostadsbrist, dålig ekonomi o.d. Det är djupt tragiskt att många ungdomar som helst av allt skulle vilja få barn anser sig böra avstå därifrån på grund av trångboddhet, ekonomiska problem eller andra socialt betingade skäl. Det är ett underbetyg åt det samhälle som ej i tillräcklig grad beaktar barnfamiljernas situation. Det är givetvis en enkel men enligt min mening helt felaktig väg att komma ur detta dilemma genom det av kommittén framlagda utomordentligt radikala förslaget. Det är samhällets primära uppgift att tillse att de som önskar barn inte av ekonomiska eller andra sociala skäl hindras från att förverkliga denna önskan. Samhället kan inte undkomma sitt ansvar för vettiga barnvänliga sociala reformer genom att säga att det är kvinnan som har avgörandet i sin hand. Hon har ingen valmöjlighet. Valet är endast ett abort. Som jag framhållit tidigare utgör den praxis som utvecklats i abortärenden en för kvinnan i stort sett tillfredsställande intresseavvägning. I stället för att uppdra nya mera schematiska regler bör det anförtros vederbörande läkare att ta ställning efter en total178

bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, psykologiska, medicinska, sociala. Abort bör beviljas då dessa omständigheter sammantagna uppfattas som oskäligt betungande, varvid stort avseende bör fästas vid kvinnans och mannens egen bedömning. Med den uppfattning jag hyser beträffande fostrets integritet blir frågan således även fortsättningsvis i vilken utsträckning kvinnans och mannens intresse skall beaktas i konkurrens med fostrets. Utredningen framhäver med rätta kvinnans intresse och hennes självbestämmanderätt men gör det på ett utomordentligt ensidigt sätt. Det är tre parter som är inblandade i en abortsituation - kvinnan, mannen och fostret. Kommittén bortser helt från fostret och anser synbarligen inte heller att mannen skall ha något inflytande på abortfrågan. Det är egendomligt och enligt min mening ett steg bakåt i förhållande till den utveckling som nu sker med ökat engagemang och medansvar från männens sida ifråga om vården och omsorgen om barnen. Man ställer sig frågan när mannen enligt kommitténs uppfattning blir delaktig av faderskapet? Inträder hans rättigheter och skyldigheter först med barnets födelse? Som redan framhållits, har ju enligt kommittén kvinnan rätt till abort även i bestående äktenskap där graviditeten planerats av båda makarna. Det grundläggande syftet med kommitténs förslag är kvinnans frigörelse och självständighet. Det är en målsättning som jag helt delar men jag är osäker om utredningens förslag verkligen leder till detta mål. Det är inte självklart ett uttryck för omsorg om kvinnan att överlämna åt henne att ensam fatta det många gånger svåra avgörandet. Det gäller inte bara rätten att besluta utan också tvånget att besluta och därmed att få ta hela ansvaret antingen för konsekvenserna av abortingreppet eller av att föda ett icke önskat barn. Det är inte heller säkert att kommitténs förslag leder till att kvinnans vilja alltid blir utslagsgivande. Jag tänker på de situationer då kvinnan blivit pressad att begära abort. Finns det inte något lagligt förbud mot abort SOU 1971:58

kan en kvinna icke heller åberopa lagen till stöd för sin önskan att föda sitt barn. Kommittén undervärderar även de situationer som flertalet kvinnor befinner sig i i början av en graviditet; ett tillstånd av psykisk obalans, som gör det svårt för dem att själva klart kunna bedöma sin situation. En logisk konsekvens av utredningens förslag skulle vara att fädernas underhållsskyldighet till ett icke önskat barn omprövas liksom också ett sådant barns arvsrätt efter sin far. Mannens uppfattning i abortärendet skall alltså enligt min mening inhämtas såvida icke särskilda skäl föreligger däremot. Att så sker bör vara självklart när fråga är om gifta eller eljest närstående. Därigenom kan också kvinnans situation få en närmare belysning. En bestämmelse härom bör inrymmas i lagstiftningen. Utredningen i abortärendet bör dock ske snabbt och utan onödiga formaliteter. Det får anses till fyllest att kurator skaffar sig en allmän uppfattning om bakgrunden till abortansökan. Gynekologen bör därefter ensam kunna besluta om abort när han finner det uppenbart att förutsättningar härför föreligger. Härvidlag har jag en från kommittén avvikande uppfattning. Kommittén menar att läkarens beslut om operation förutsätter en delegation av nämnden. Enligt min mening är det inte förenat med några risker att ge gynekologen förtroendet att ensam besluta i uppenbara fall. Läkarnas yrkesetik och medicinska utbildning är helt inriktad på att bevara liv. Förfarandet kommer härigenom att förenklas. Om gynekologen är tveksam, eller om han anser att skäl ej föreligger för avbrytande av havandeskapet skall han hänskjuta ärendet till nämnden om kvinnan vidhåller sin önskan om abort. Om nämnden då finner att skäl för operation ej föreligger är abortärendet därmed avgjort såvida kvinnan ej underställer ärendet socialstyrelsens prövning. Jag biträder således inte kommitténs förslag att abortärendet automatiskt underställes socialstyrelsen om nämnden ej anser skäl föreligga för rätt till abortoperation. Om kvinnan inte låter sig nöja med ett avslagsbeslut bör hon dock ha möjlighet att SOU 1971:58

överklaga. Abort bör ske så tidigt som möjligt dels med hänsyn till att operationsmetoderna då är skonsammare för kvinnan, dels emedan komplikationsrisken då är mindre och dels av psykologiska skäl. Förbudet mot abort bör under de av mig angivna omständigheterna kunna genombrytas före 12:e veckan. Efter denna tidsgräns bör starkare motiv åberopas för att abort skall medges och efter 4 - 5 månader, då risk för ett livsdugligt foster finns, bör abort icke få ske med mindre så vitala skäl föreligger som en konflikt mellan kvinnans hälsa och fostrets liv. Att uppställa absolut fasta tidsgränser torde inte vara möjligt, inte minst med hänsyn till svårigheterna att bedöma graviditetstidens längd. Som riktpunkt bör dock ovannämnda gränser kunna anges. Som inledningsvis framhållits bör vid ett eventuellt godtagande av mina här återgivna tankegångar ytterligare lagtekniska överväganden ske såväl i detta hänseende som också beträffande tolkningen av kriteriet "oskäligt betungande" och rörande de skärpta krav som måste uppställas för abort efter 12 veckor. Inte minst med hänsyn till den av mig förordade utformningen av straffbestämmelserna torde en närmare precisering i nämnda hänseenden vara ofrånkomlig. Det bör observeras att kommitténs förslag om en 3-månadersgräns, som återfinnes i 8 § lagförslaget endast avser hur förfarandet i abortärendet skall ske och inte har att göra med bedömningen av om abort skall ske eller e

j-

Med den av mig intagna ståndpunkten i huvudfrågan följer att lagstadgande måste bibehållas som kriminaliserar abortingrepp i uppenbar strid mot lagen även i de fall dessa utföras av läkare. Eftersom enligt mitt förslag ansvaret för om abortoperationen skall medges eller inte åvilar vederbörande läkare kan kvinnan inte rimligen dömas till ansvar för en av läkare i strid med lagen utförd operation. Endast i de fall då kvinnan själv eller annorledes i strid med lagen utför eller underkastar sig abortoperation bör straffansvar utkrävas av kvinnan. 179

Den föreslagna lagen reglerar endast rätt till abortoperation. Beträffande avbrytande av graviditet med farmaceutiska preparat anser kommittén att dessa bör bedömas på samma sätt som läkemedel och att särskilt stadgande härför ej krävs. Jag kan inte dela denna uppfattning. Nya medel kan mycket väl tänkas i en framtid, som kan verka abortframkallande i sena graviditetsstadier. En konsekvens av kommitténs ställningstagande att abort i fortsättningen skall vara tillåten kan bli att abort betraktas som något naturligt och normalt. Jag vill häremot bestämt hävda att abortingrepp är en ofysiologisk operation. Man avbryter ett fysiologiskt skeende medelst en ofysiologisk metod. Komplikationsfrekvensen är visserligen inte hög men den är i varje fall lika hög som vid operationer i allmänhet. Abortoperation måste betraktas som en nödlösning. Om kommitténs förslag genomföres kan man riskera att abort i stället får karaktären av ett medel för födelsekontroll. Kommittén anför visserligen att detta ej får bli konsekvensen men underlåter att ange hur detta skall kunna undvikas. Den nuvarande liberala tillämpningen av abortlagen som väsentligt fjärmat sig från lagstiftarnas intentioner vållar redan problem på sjukhusen där det nu är stor beläggning av abortklientel. De abortsökande utgör en speciellt känslig patientgrupp som kräver tid och intresse från sjukvårdspersonalens sida. En kraftig ökning av antalet abortfall leder till rutinmässiga ingrepp och medger ej den nära patienkontakt som är önskvärd. Kommitténs förslag kommer enligt min bedömning att innebära ökade krav på sjukvårdsresurser. För närvarande prioriteras enligt socialstyrelsens riktlinjer öppen vård, psykiatrisk vård och långtidsvård. Erfarenheten visar att det praktiskt taget är omöjligt att få nya läkartjänster inrättade på gynekologiska avdelningar och kvinnokliniker. Skulle förslaget till abortlag genomföras måste en omprövning ske av hittillsvarande prioritering. Avvägningen av sjukvårdsresurserna blir en allt svårare fråga. Kommittén har tillgripit den drastiska åtgärden att genom lag tillför180

säkra kvinnan rätt till abortoperation. En dylik i lag stadgad rätt till operation föreligger inte vid några sjukdomstillstånd. Det betyder att en abortsökande kvinna alltid kommer att ha förtur framför även patienter som lider av allvarliga sjukdomar. Detta måste i många fall te sig uppseendeväckande. Det är inte rimligt att skapa en lagligt grundad rätt till sjukvårdsresurser som medför att andra minst lika angelägna vårdbehov måste eftersättas. I specialmotiveringen till 2 § hänvisar kommittén till bestämmelserna i 3 § sjukvårdslagen som ålägger huvudmannen att ombesörja vård för den som är bosatt inom sjukvårdsområdet och även för den som vistas inom området utan att vara bosatt där om vederbörande är i behov av omedelbar vård. Av olika orsaker bl.a. sekretesskäl bör kvinnan enligt min mening ha möjlighet att anlita gynekolog utanför det egna sjukvårdsområdet. En bestämmelse härom bör införas i sjukvårdslagen. Kommitténs förslag till abortlagstiftning är utan tvivel det mest radikala i västvärlden och skiljer sig också drastiskt från abortlagstiftningen i övriga nordiska länder. Danmark har nyligen genomfört en ny abortlagstiftning som i princip bibehåller förbudet mot abort, låt vara att vissa undantag gjorts. Finland har också haft en abortutredning och i den nya lag som antagits har även där kriminaliseringen bibehållits. I Norge har en förändring av abortlagstiftningen ännu ej aktualiserats. När det gäller en så central lagstiftningsfråga är det angeläget att ett nordiskt land inte fjärmar sig allför mycket frän de övriga ifråga om lagstiftningens principiella innehåll. Också med hänsyn till önskemålet om nordisk rättslikhet bör kommitténs förslag avvisas.

SOU 1971:58

Särskilt yttrande av Elisabet Sjövall

Aborter som samhällsproblem och som kvinhar kommit att bli en allt snabbare ökning av noproblem de illegala aborterna. De illegala aborterna utgör i dag ett av de I alla länder karakteriseras samhällsutveckmest seriösa världshälsoproblemen. De utgör lingen i dag av utomordentligt snabba fören av de vanligaste dödsorsakerna för kvinändringar. Dessa omfattar inte enbart genomgripande omdaningar av samhället utan norna och senkomplikationerna efter dem en också av de enskilda individernas livsbe- av de vanligaste kvinnosjukdomarna. Detta tingelser. Parallellt härmed ändras såväl sam- gäller inte enbart och framför allt i u-länderhällets som individernas värderingsnormer na utan även i de mindre rika i-länderna. och handlingsmönster. Allt detta kan inte På grund av den tabubeläggning som omger enbart bero på ökat kunnande om omvärld- abortfrågan är detta fakta som tillsvidare ne genom snabb spridning av informationer- öppet erkänns främst av ett fåtal internatiooch kunskap utan måste också bero på en nellt verksamma gynekologer och demograhög förmåga hos människorna att acceptera fer. De illegala aborterna tenderar överallt att nya idder och nytt kunnande. Ingen samhällsföreteelse står utanför den- öka. Detta är en av förklaringarna till att allt na globala utveckling. Modern familjeplane- fler länder legaliserar aborter, även om ring och den aktuella abortsituationen värld- mänga u-länder ännu ej kan genomföra detta en över kan lika väl som varje annat sam- på grund av markerad läkarbrist. Andra skäl hällsfenomen belysa detta. Efter det att till legalisering av aborter är fattigdom, nöd, Japan 1948 legaliserat abortoperationer, be- frekventa sjukdomstillstånd hos befolkhövdes det ca femton år för för att Japan ningen (även hos männen) och överbefolkskulle uppnå motsvarande låga födelsetal ning. Aborter, illegala och legala, har alltså som västvärlden tidigare behövt 75—150 år för att uppnå. Ett decennium senare (1957) kommit att ersätta de "familjeplaneringsmetoder" som tidigare alltid stått människan tog motsvarande utveckling ca nio år. Den globala befolkningstillväxten tillskrivs till buds, dels de direkta: barnamord och sedan länge effekten av medicinska landvin- utsättande av barn, dels de indirekta: spontanningar. Genom dessa har antalet missfall, aborter, förtidsbörder och barnadödlighet. förtidsbörder och dödfödda barn sänkts vä- Sett ur historiskt perspektiv måste aborterna sentligt. Än mer har den tidigare mycket anses vara den mest humana och minst trahöga spädbarnsdödligheten sjunkit. En an- giska metoden för den enskilda kvinnan och nan effekt av dessa medicinska landvinningar hennes familj. SOU 1971:58

I amerikanska översikter om abortproblemet har flera forskare framhållit, att inget land i sin lagtext klart angivit att legala aborter skulle tillåtas av befolkningspolitiska skäl. Däremot har man senare ofta kunnat konstatera att den genomförda lagen haft demografiska effekter. I Japan erkänns sålunda öppet att 1948 års abortlag varit en av huvudförutsättningarna för landets snabba återhämtning efter kriget och för dess nuvarande ekonomiska välstånd. Sammanställningar av ökningen av de legala aborterna visar i praktiskt taget alla länder en oväntat snabb ökning av legalaborterna, som inom några år kommit att uppgå till 30-125 % av antalet förlossningar; olika i olika länder beroende på deras struktur men också olika inom olika regioner och åldersgrupper inom samma land (se även kap 4, tabell 2). I alla länder har man sålunda överraskats av den snabba ökningen efter lagarnas ikraftträdande. De sista exemplen härpå är utvecklingen i England och i New York. Förklaringen kan inte enbart ligga i ett skifte av illegala aborter till legala d:o, även om många storstäder sedan länge haft utomordentligt höga illegala aborttal. Ej heller kan ett stort dolt behov vara tillräcklig förklaring. Kvinnornas (och männens) accepterande av aborter måste ha en mer komplex förklaring. Möjligen finns likartade orsaker bakom den globala abortföreteelsen som bakom den globala migrationsrörelsen till städerna. Vid värderingen av abortfrekvenser bortser man ju också ifrån att det hela icke handlar om en legal abort en gång i kvinnans liv utan om hur hon löser sitt totala fruktsamhetsproblem; med växlingar mellan förlossningar och aborter och perioder med antikonception. Den demografiska effekt med väsentlig sänkning av födelsetalen som de legala och illegala aborterna kan innebära för ett land, har lett till att man i länder som länge haft en legal abortlag börjat diskutera aborternas återverkningar på samhället. Har befolkningstillväxten tidigare varit för hög, är effekten under den första perioden gynnsam 182

(och eftersträvad!). När något decennium gått, kan bilden bli annorlunda. Det är endast för diktaturer det är en framkomlig väg att genom ny kriminalisering av aborter och antikonception - samt att därigenom riskera en ev. ny snabb ökning av födelsetalen (Rumänien) ändra det stabila beteendemönster en liberal abortlagstiftning skapat. Den gängse pessimistiska uppfattningen att man ej skulle kunna komma tillrätta med ett lands befolkningstillväxt ens inom överskådlig tid gäller alltså inte med säkerhet för länder, som inför en liberal abortlag och som har tillräcklig läkartäthet för att effektivt realisera reformen. Har landet även resurser att använda modern antikonception uppnår det sannolikt ännu tidigare en befolkningsminskning. Samtidigt kommer sannolikt både aborterna och antikonceptionen att höja giftermålsåldern för såväl kvinnor som för män. När kommittén "bestämt vill ta avstånd från att befolkningspolitiska synpunkter anläggs på abortfrågan . . . därför . . . att sådana synpunkter strider mot respekten för den enskilde" (kap. 6 s. 102) samt när kommittén, i annat sammanhang, uttalar att "abortfrågan hos oss är reducerad till en marginalfråga från födelsekontrollsynpunkt" (kap. 4 s. 62), gör kommittén sig skyldig till sammanblandning av olika problem. Självfallet skall ingen abortlagstiftning utformas med "baktanke" på befolknings- eller arbetsmarknadspolitiska effekter av lagen. Lika självklart är emellertid att om en liberal abortlag får negativa effekter genom att abortfrekvensen ej längre förblir marginell (i förhållande till antikonceptionseffekten), kommer detta att få återverkningar på samhället. Överskrider abortfrekvensen i ett bestämt land ett för detta land specifikt optimum, ställs landet inför svåra problem. Enbart markanta svängningar i födelsetalen skapar erfarenhetsmässigt svåra planeringsproblem och ger olika sociala och ekonomiska återverkningar ute i samhället, också långt efter det att dessa svängningar inträffade. Skulle en hög abortfrekvens uppkomma och skulle den bli bestående, föreligger risker SOU 1971:58

för befolkningsminskning. Det är skenbart lagstiftningsskov, avslutad mot slutet av enkelt att lösa detta genom immigration. En 1950-talet. Sedan slutet av 1960-talet uppleomfattande immigration är i praktiskt taget i ver vi en ny lagstiftningsvåg. De äldre abortlagarna präglades av restrikalla länder ett utomordentligt brännbart och ömtåligt politiskt problem. Det är tillika ett tiva indikationer - ur kvinnornas synpunkt socialt problem, för landet självt och för och liberala arvshygieniska synpunkter - ur immigranterna. De hänvisas i regel till låg- samhällets synpunkt. Läkarna var i början löneyrken och det tar i regel tre generationer negativt inställda men redan då 1950 års innan immigranterna uppnår social och eko- abortutredning framlade sitt betänkande nomisk jämlikhet med den inhemska befolk- (SOU 1953:39) underströk de läkare som då sysslade med abortklientelet att deras första ningen. Kommittén framhåller att Sverige länge och väsentliga uppgift inte var att avråda haft en hög konceptionell standard — och kvinnorna från abort utan att fastställa om därmed också fåbarnsfamiljesystemet. Det kvinnorna var berättigade till abort. Man skulle ha varit av stort värde om kommittén hade redan då fått tillräcklig erfarenhet om inte bara beräknat effekten av antikoncep- olika sjukdomstillstånd som var karakteristionen utan också försökt beräkna aborter- tiska för den gravida kvinnan. Motsvarande nas effekt, sedan lagen trätt i kraft. Utveck- erfarenheter hade de danska läkarna gjort. Man kan i korthet säga att abortläkaren lingen av de legala aborternas antal under lade pussel med alla tillgängliga data för att senare år har varit så markant att ett flertal forskare under det sista året berört deras ev. få fram en helhetsbild av kvinnans situation demografiska effekt. Vi har i Sverige icke och kapacitet. Om just denna kvinna icke haft en seriös befolkningspolitisk debatt se- orkade just detta barn, var hon berättigad till abort. Både medicinska och sociala faktorer dan makarna Myrdal publicerade sin bok. bedömdes; de kunde ha enahanda tyngd eller endera kunde överväga. Bedömdes barnet Aborter som medicinsk åtgärd och som fa- vara en normal börda, ansågs indikationer miljeplanering icke föreligga. Eftersom psykiatriska (och Aborter är historiskt dokumenterade sedan sociala faktorer med deras återverkan) utmånga tusen år tillbaka liksom barnamord, gjorde huvudparten av indikationerna, blev utsättande av barn och olika födelsekontroll- det naturligt att psykiatriker blev abortlämedel. Aborterna kriminaliserades sannolikt kare. Huvudparten av alla aborter avgörs i i lika hög grad på grund av de risker kvin- dag fortfarande av psykiatriker. Under 1950-talets första hälft hade vi norna löpte till liv och hälsa som på grund av relativt många abortsökande och en relativt uppfattningen om fostrets integritet och barliberal tillämpning av lagen. Den blev därefnets värde. Först med moderna antibiotika, ter mer restriktiv - färre kvinnor sökte blev aborter, illegala som legala, en relativt också. ofarlig metod. 1966/67 inträdde en förändring; tillämpKvinnorna själva, deras män och deras omgivning har alltid upplevt aborter och barna- ningen blev alltmer liberal och allt fler kvinmord i olika former som en metod att nor sökte. Polenresorna och debatten kring begränsa familjens storlek, oavsett vilken dem har anförts som en orsak bakom denna förändring. En annan orsak skulle 1965 års officiell attityd samhället haft. Legalisering av aborter i modern tid är en abortkommittés studieresor ha varit. Orsaksrelativt sen företeelse. Det skedde först i sammanhanget är säkerligen inte så entydigt. sammanhänger säkerligen Sovjetunionen efter revolutionen. Sedan Förändringen dröjde det till mitten av 1930-talet innan de också med den globala kunskapsspridning skandinaviska länderna tillät legala aborter. och den globala värdeförskjutning som tidiFörst efter andra världskriget kom nästa gare påpekats. SOU 1971:58

Samtidigt ändrade klientelet karaktär och detta inte bara i Sverige. I alla länder som tagit en abortlagstiftning har i början gifta omföderskor dominerat bland de sökande. Så småningom har unga kvinnor och ensamstående kvinnor ökat. Allt fler av dessa unga kvinnor, både gifta och ogifta, har varit barnlösa eller endast haft ett barn. I länder som länge haft en liberal abortlagstiftning eller en mycket liberal tillämpning av gällande lag har denna förskjutning av klientelet mot unga och yngre kvinnor inträtt tidigare än hos oss. Det är sannolikt en förklaring till att man i dessa länder nu börjat varna för aborternas skadliga biverkningar. Primärkomplikationerna i samband med själva abortoperationen bedöms som låga. Det är seneffekterna man varnar för — att genomgångna legala (och illegala) aborter skulle komma att i ökad omfattning komplicera kvinnans efterföljande graviditeter. Om kvinnorna genomgått legala aborter skulle de därefter riskera fler spontanaborter, fler utomkvedshavandeskap, fler förtidsbörder (med deras ökade risk för barnet att ej överleva) och fler dödfödslar än kvinnor som ej genomgått legala aborter. I vissa länder anges även att kvinnor som avbryter sin första graviditet, skulle löpa högre risker än kvinnor som avbryter senare graviditeter. Slutligen påpekas att sterilitetsrisk också kan föreligga efter aborter och inte bara efter förlossningar (ett välkänt obstetriskt faktum) samt att denna sterilitetsrisk möjligen skulle vara högre efter aborter än efter förlossningar. Problemet är ytterligt svårbedömt - alla fertilitetsfaktorer är komplicerade. Tillika är det välkänt att nöd och fattigdom ger dessa komplikationer i ökad omfattning; inte minst har data från andra världskriget och senare från u-länderna omigen bestyrkt detta. Sverige har en väsentligt högre levnadsstandard och en väsentligt högre sjukhusstandard än flertalet av dessa länder. Detta bör hos oss ge lägre senkomplikationsrisker. Å andra sidan har Sverige haft ett högt antal sena aborter, där dessa risker med dagens medicinska kunnande bedöms vara högre än 184

vid tidigare aborter. (I Sverige finns i dag en tendens att övervärdera riskerna vid senaborter och att tona ner riskerna vid tidiga aborter - allt material från Japan och Öststaterna baserar sig i huvudsak på tidiga aborter!) Även om det sålunda föreligger stora svårigheter att överföra utländska data till svenska förhållanden, går det icke att komma ifrån att dessa samstämmiga uppgifter från länder som länge haft liberal abortlagstiftning, innebär ett allvarligt observandum. Dessa ökade risker för rubbning av det normala havandeskapets förlopp och för nedsatt eller upphävd fruktsamhet rymmer inom sig säkerligen abortproblemets allvarligaste dilemma. Att ofruktsamhet för den enskilda kvinnan kan komma att utgöra den mest allvarliga komplikationen efter en legal abort utgör i dag ett praktiskt taget okänt kliniskt (och humanitärt) problem i Sverige. Förklaringen härtill ligger säkerligen i att det är först under de allra sista åren de unga kvinnorna ökat i antal och att de först nu i ökad omfattning också fått legal abort. De kommer icke att söka för sin ev. sterilitet förrän om ytterligare ett par år. När abortkommittén nu framlägger sitt betänkande, har vi i praktiken redan fri abort i Sverige. Under de sista åren, i kontrast mot praxis tidigare, har allt fler friska kvinnor fått legal abort. För dessa kvinnor är det ej längre fråga om att de ej orkar klara fler barn eller att de av olika skäl är för sjuka för att klara ett barn. För denna nya typ av kvinnor gäller, "att visst vill de ha barn men inte just nu". Olika lämplighetsskäl och olika bristfenomen i samhället utgör i dag tillräckliga skäl - och godtages också. Rena sociala indikationer göms alltså bakom den nu dominerande abortindikationen, förutsedd svaghet, som i hela landet uppgår till ca 50 % av alla använda indikationstyper. Också kvinnans önskan att ej föda barnet utgör skäl nog, särskilt om hon inför ev. avslag hotar med utlandsabort. Denna utveckling under senare år har främst skett på det lokala planet. Det förtjänar här att understrykas att på det lokala SOU 1971:58

planet har alltid huvudparten av alla abort- skap samt på uppfattningen att kvinnan (och ärenden avgjorts. Tidigare accepterade kvin- mannen) bör ha möjligheter att ta hand om norna det avslag de erhöll av abortläkaren det väntade barnet. Trots detta tar kommitoch dessa avslag kunde vissa år regionalt témajoriteten "avstånd ifrån att tidig abortuppgå till hälften eller mer av alla ansök- operation skulle tillhandahållas som alternaningar. Också tvåläkarutlåtanden utgör avgö- tiv till preventivmedel. Med hänsyn till de randen på det lokala planet. Numer avgörs risker som är förenade med operationen, bör huvudparten av alla abortärenden genom två- man och kvinna inte lita till abortoperation läka rfö rfa rande, vilket kommittén framhåller. annat än som en nödfallsutväg", (se kap. 7 Detta innebär att medicinalstyrelsen resp. s. 114). Kommittén har vidare utförligt redogjort socialstyrelsen i realiteten aldrig haft direkt kännedom om mer än ungefär hälften av alla för de skiftande motiv som ligger bakom kvinnornas begäran om abort. Inte minst abortärenden i riket. Samtidigt har dock samma liberala glid- gäller detta olika sociala och ekonomiska ning i tolkningen av nu gällande lag skett skäl, av olika styrkegrad. Trots detta "tar inom socialstyrelsen och den utveckling vi kommittén avstånd från tanken att ökad redan nu har, måste vara ett resultat av social och ekonomisk trygghet eller en utinteraktion mellan central- och lokalinstan- byggnad av det familjepolitiska stödet skulle ha någon större 'abortförebyggande' effekt", serna. Abortärendena avgjordes tidigare i abort- (se kap. 5 s. 82). Nu gällande lag har innehållit möjligheter läkarens konsultationsrum, där han försökte tolka medicinska fynd och rådande samhälls- att ge legal abort på sociala indikationer, när värderingar så gott han kunde. Abortärenden kvinnans hälsa brutits ner av hennes sociala är i dag ofta avgjorda innan kvinnan kommer miljö - sjuk make, sjuka barn, dålig bostad, till läkaren; avgörandet har träffats i hennes dålig ekonomi etc. Praxis under senare år har hem och av hennes omgivning. Ju liberalare kommit att innebära att normala situationer abortlagstiftning vi har, dess mer utsätts gömts under diagnosen förutsedd svaghet. kvinnan för påtryckningar att abortera — det När ett välfärdssamhälle nu står inför att ta blir en normal lösning. En kvinna som ensam en ny abortlag bör det allvarligt överväga skulle avgöra ett väsentligt mänskligt pro- omfattningen av dessa sociala indikationer. Om kvinnor skall tillerkännas rätten till blem är en chimär, liksom det är en chimär att tro att någon mänsklig individ någonsin abort, skall de också tillerkännas rätten att skulle ensam kunna avgöra ett för henne föda. De skall erbjudas sådana sociala och ekonomiska hjälpåtgärder, att de ställs inför väsentligt problem. ett fritt val. Det har sagts tidigare att legala aborter konserverar sociala brister. Detta är icke mindre sant i dag. Abortkommitténs förslag Erkänner man begreppet fri abort, måste Majoriteten av kommitténs ledamöter före- man samtidigt erkänna att fortfarande komslår i sak fri abort - det finns enligt kom- mer de fattigaste och de relativt fattigaste att mentarerna praktiskt taget inte ett enda skäl, vara de som oftast söker abort. Aborter har som inte kommer att utgöra abortindikation, alltid, kortfristigt sett, varit billigare för varje "såvida kvinnan står fast vid sin önskan att samhälle än omfattande reformer. Men skall erhålla abort". Kommittémajoriteten konfir- det fortfarande få gälla att kvinnor som merar härigenom de sista årens utveckling egentligen önskar barnet, tvingas välja abormen den slår uttryckligen fast att grunderna ten därför att det råder brist på daghemsplatför kvinnans rätt att erhålla abort skall vara ser, därför att de eller deras män är tempobaserade på en modern samhällssyn, på kvin- rärt arbetslösa — en indikation som nu för nans möjligheter att planera sitt föräldrar- första gången sedan slutet av 1930-talet dykt SOU 1971:58

upp på nytt. Skall de "nyfattiga", de lågavlönade fortfarande tvingas att välja abort hellre än barn. Skall ungdomar som utbildar sig, tvingas välja aborter etc. etc. Den påtryckning kvinnorna utsätts för kommer inte enbart från föräldrar och från barnafadern, som vill slippa ett ansvar. Den härrör sig ännu oftare ur kvinnans och läkarens kännedom om att intet kan ändra hennes sociala och ekonomiska villkor till det bättre - och därför har abortläkarna i decennier beviljat aborter! Gravida kvinnor kan inte entydigt indelas i två grupper, en med välkomna och en med ovälkomna graviditeter, där den senare skulle önska och alltid borde erhålla abort. Det finns en mycket stor grupp tveksamma kvinnor, som skulle önska föda om de erhöll effektiv och för dem avpassad hjälp av samhället. För mig som abortläkare har det länge framstått som en nödvändighet att konstituera abortsökande kvinnor som en särskild enhet, berättigad till speciella hjälpåtgärder. Sker icke detta, kan icke de tveksamma erhålla erforderligt stöd från samhället; ett stöd som är speciellt önskvärt om de utsätts för starka påtryckningar att abortera och/ eller om graviditeten är långt framskriden. Jag kan inte finna att ett speciellt stöd för gravida kvinnor i abortsituation skulle vara principiellt stötande för det svenska samhället. Principiellt skulle det vara av enahanda karaktär som lagfästs för socialvården att bedriva uppsökande verksamhet samt att ge den vårdsökande den omvårdnad "som med hänsyn till hans behov och förhållanden i övrigt kan anses tillfredsställande". Jag kan sålunda icke dela kommittémajoritetens ställningstaganden. För mig framstår abortoperationer som i vissa fall berättigade medicinska ingrepp, i andra fall som sociala hjälpåtgärder samt i många fall som en ren familjeplaneringsåtgärd, där abortoperationen kompletterar övrig födelsekontroll (antikonception). J konsekvens härmed anser jag att lagen bör innehålla en familjeplaneringsindikation och en social indikation. Omfattningen av dessa indikationer kommer i hög grad att bli beroende av utformningen av 186

samhällets hjälpåtgärder för abortsökande kvinnor. Kommittén föreslår att nu gällande övre tidsgräns för möjlighet att erhålla abort slopas. Samtidigt understryker kommittén i olika sammanhang de psykologiska påfrestningar särskilt sena abortoperationer utgör för kvinnorna. Kommittén understryker också de risker som är förbundna med abortoperationer. Dessa komplikationer utgör tillika huvudparten av de kontraindikationer mot abortoperation som kommittén diskuterar, främst i kap. 8. Kommittén utgår vidare ifrån att någon mer markant ökning av de abortsökande knappast torde behöva befaras (se kap. 5, s. 91). I konsekvens härmed förutsätter kommittén indirekt att nuvarande sjukhusresurser kommer att vara tillräckliga. Kommittén förslår vidare att den centrala prövningen slopas utom i vissa bestämda fall samt att i stället lokala nämnder inrättas. Gynekolog ersätter den funktion psykiatern tidigare haft inom rådgivningsverksamheten. Vid tidiga abortoperationer föreslås en omfattande delegeringsmöjlighet till gynekologer (ev. andra läkare), vilka dels ingår i föreslagen lokal nämnd, dels står utanför densamma men har rapportskyldighet till nämnden. För att något belysa dessa problem samt de föreslagna lokala nämndernas kommande verksamhet lämnas nedan vissa uppgifter från Göteborg. De torde ha motsvarighet på flera håll i landet. 1955 inrättades i Göteborg i sak en fristående poliklinik för de abortsökande; formellt är den en statlig abortrådgivningsbyrå. Fram till 1965 handlades vid byrån mellan 350-ca 600 ärenden årligen. Under årens lopp kom allt färre ärenden att avgöras utanför byrån. 1967 inträdde en betydande ökning av antalet abortsökande. De har därefter ökat med ca 50 % år från år. De uppgick 1970 till 1 300; de beräknas i år uppgå till ca 2 000. Abortbyrån utgör i dag den största enskilda "mödravårdscentralen" i Göteborg. Vid densamma tjänstgör tre psykiatrer på SOU 1971:58

heltid och en konsulterande psykiater, i praktiken på heltid; (1967-1970 hade vi årligen ca ett trettiotal olika psykiaterkonsulter). Vidare tjänstgör som konsulter årligen ca femton gynekologer med mottagningar tre gånger i veckan. De kommer från de två kvinnoklinikerna. Byrån har därtill tre heltidsanställda kuratorer. 1967 uppgick antalet abortsökande till knappt tio procent av antalet förlossningar samma år. 1970 uppgick de till 20% av antalet förlossningar och under första kvartalet 1971 till 25 % av antalet förlossningar under samma tid. De abortsökande har även beräknats mot antalet nybesök vid mödravårdscentralerna i hela Göteborg. De uppvisar här samma relationstal som när de beräknats mot förlossningarna, alltså knappt 10 % 1967, 20% 1970 och 25 % första kvartalet 1971. (De abortsökande ingår praktiskt taget inte i mödravårdsklientelet; mödravårdscentralerna har för lång väntetid för de abortsökande.) Förlossningarna har fluktuerat mellan 1967 och 1970, de abortsökande har kvartal för kvartal sedan 1967 visat en jämn ökning. Denna utveckling i Göteborg, som stämmer med den internationella utvecklingen, gör att jag inte kan dela kommitténs optimistiska syn på att inte den nya lagen kommer att ytterligare väsentligt öka antalet abortsökande. Majoriteten får nu legal abort, varför siffrorna ovan även anger ett sjukhusbehov. Göteborgs sjukvårdsförvaltning tillsatte för ett år sedan en samplaneringsgrupp för kvinnosjukvården i staden. Dess insamlade material visar att kvinnosjukvården står inför en kris, som skärpts och kommer att skärpas bl. a. på grund av den snabba ökningen av legala abortfall. Mödravården i Göteborg har idag ej tillräckliga läkarresurser. Den förebyggande hälsovården kan inte bedrivas i önskvärd omfattning. Möjligheterna att ge moderna antikonception är så begränsade att gruppens läkarledamöter diskuterat möjligheten av att finna former för att överlåta detta åt barnmorskorna. De legala aborterna kräver ett ökat antal sjukhusplatser. Det förtjänar här att understrykas, vilket i regel SOU 1971:58

förbises i debatten, att legala abortpatienter av humanitära skäl vårdas på de gynekologiska avdelningarna. Vidare sköts fortfarande huvudparten av alla förlossningar av barnmorskor medan abortoperationer kräver läkarresurser, operationspersonal, narkospersonal detta oavsett om de genomförs på inneliggande patienter eller om de utförs som polikliniska operationer. En betydande ökning av antalet legala aborter utan en samtidig betydande ökning av antalet gynekologer kan dörför komma att innebära risk för att mödravården eftersattes, att kvinnorna ej kan erhålla narkos vid förlossningen, att fostren under förlossningen ej kan övervakas med de nya tekniska hjälpmedel som nu står till buds. Vidare föreligger risk för att den gynekologiska vården, den förebyggande hälsovården och antikonceptionen kan komma att eftersättas. Gynekologerna tilldelas alltså enligt förslaget en ny omfattande arbetsbörda, som tidigare utförts av främst psykiatriker. Vid sin sida får gynekologen kuratorer. På grund av rådande bristsituation på socionomer, är det nu närmast praxis att abortkuratorer tillträder ordinarie tjänster samma år de utexaminerats. I den lokala nämnden skall ingå psykiater med vilken gynekologen skall kunna samarbeta under pågående sammanträde, när han behöver konsultera dem. "Remissvägen är ofta en onödig omgång - i nämnden får gynekologen tillfälle till direkt muntligt samråd - och kan få belyst . . om risk för negativa efterreaktioner finns." "En kvinna som inte vill rådfråga psykiater, skall inte heller behöva bli ålagd att göra det . . . ",(se kap. 10 s. 154). Kommittén gör en i praktiken olycklig identifiering av socialpsykiatriska nämnden och de föreslagna lokala nämnderna. Socialpsykiatriska nämnden dömer visserligen "pappersvägen" men på grundval av på tjänstemannaansvar utfärdade läkarintyg. Psykiatern i nämnden skall ge muntliga råd, oftast utan att ha sett kvinnan. Skall psykiater eller annan läkare tjänstgöra i nämnderna, måste deras funktion, 187

arbetsformer och ansvar preciseras väsentligt ka vid sin sida oftast en kurator, som utexaklarare än vad som skett i kommitténs för- minerats i regel samma år hon får sin tjänst. slag. Det måste strida mot den allmänna Det är länge sedan det låg ett statusvärde i läkarinstruktionen och mot de föreskrifter att vara "abortkurator". Mot bakgrunden av läkarna skall följa vid utfärdade av intyg om detta ställer jag mig tveksam till att psykiaman av vissa läkare begär diagnostiska värde- tern nu frånkopplas den direkta bedömringar, vilka i sak har tyngd av intygsutlåtan- ningen av abortärenden. Han bör finnas kvar de, när man samtidigt förutsätter att vissa i alla de fall då gynekologen önskar konsulläkare skall lämna dessa råd utan att i regel tera honom — eller då kvinnan skulle vilja ha sett kvinnan. Skulle statsmakterna accep- söka honom. Gynekologen kan även behöva tera kommitténs förslag om inrättande av konsultera andra specialister. Av detta skäl lokala nämnder, föreslår jag därför en sam- föreslår jag att tvåläkarförfarandet i sin nutidig överbearbetning av formerna för läkar- varande form fortfarande bibehålles. Det fylnas arbetsinsatser och utfärdande av regler ler tillika en bestämd praktisk funktion på landsbygden och i glesorterna. för de olika läkarnas ansvarsbörda. Kommittén föreslår att utredningen bör I varje land som tagit en liberal abortlagstiftning har man efter ett par år funnit att baseras på kvinnans uppgifter; dessa bör vara ett omständligt nämndförfarande endast le- tillräckliga. Om kvinnorna utsätts för påder till att väntetiderna för kvinnorna ökar tryckning att begära abort men själva är och att allt fler aborter får utföras som tveksamma till densamma, föreligger erfarenhetsmässigt stora risker för efterreaktioner, senaborter. Av ovanstående skäl ställer jag mig utom- inte bara av abortångertyp utan troligen ordentligt tveksam till värdet av att inrätta också negativa reaktioner mot "påtryckalokala nämnder. Mot bakgrunden av den ren". För att värdera halten av denna påutveckling som skett under senare år här tryckning är det många gånger av väsentligt hemma kan jag heller inte inse att de skulle värde att kunna samtala med barnafadern, behövas som någon slags garanter för att resp. någon förälder. Tillika kan olika faktokvinnan verkligen skulle få legal abort. Re- rer hos barnafadern eller i kvinnans föräldradan nu beviljas mellan 80-90 % av alla hem vara av sådan art att de reellt utgör abortansökningar - några bortfall måste ju abortindikationer. Möjligheterna att inhämta ske, bland annat av de kvinnor som ej önska- en fylligare anamnes, främst då kvinnan söker sent, bör därför icke avvisas sä kategoriskt de abort men väl rådgivning. Abortoperationer skulle vara ett enkelt som kommittén gjort. De unga omyndiga flickorna utgör ett problem, om de icke vore förenade med särproblem. Kommittén har understrukit att komplikationer. De allvarligaste är sannolikt en abortlag är nödvändig (och jag instämmer av obstetrisk art — ökade risker för komplii kommitténs principförklaringar här) både kationer under nästföljande och kanske då som vägledning för kvinnorna men även för önskade graviditet, risk för framtida sterililäkarna. Det finns inga skriftliga föreskrifter tet. De är också av psykologisk art - att om hur läkare bör förfara vid operationsfall, kvinnan ångrar den utförda aborten. Ju men enligt Sveriges Läkarförbund "tillhör mindre bärande motiv hon haft för sin abort, det självklarheterna att läkare före en operaju lättare hon fallit offer för påtryckningar tion av icke bagatellartad natur och speciellt utifrån, dess högre är erfarenhetsmässigt risdär utgången är oviss ser till att patientens ken för abortånger. Frigiditet efter aborter närmaste underrättas". Gällande abortlag är också ett relativt vanligt symtom. Abortoch många utländska d:o innehåller förekommittén har genom att undervärdera anskrifter härom för omyndiga kvinnor (även talet abortsökanden i framtiden också kommit att undervärdera personalbehoven på dödsfall kan dock trots allt inträffa). Eftersom de unga ökar i antal kan detta utredningsplanet. Gynekologen får i dag tilli188

SOU 1971:58

komma att bli ett problem, rymmande även bl.a. ekonomiska ansvarsyrkanden mot operatören. I kommentarerna till lagen borde därför klara regler anges om föräldrar till omyndiga abortsökande bör resp. icke bör höras. Sammanfattning och konklusioner Ett införande av helt fria aborter, vilket kommittémajoriteten i sak föreslär, dels genom utformningen av lagtexten, dels genom slopande av den övre tidsgränsen för operationernas genomförande, utgör ett allvarligt och unikt steg för ett land. Vi saknar i dag möjligheter att överblicka konsekvenserna av ett så omfattande lagförslag. Vi har ej tillräcklig erfarenhet av hur kvinnorna kommer att uppleva aborterna, särskilt inte hur de kommer att uppleva sena aborter, om dessa utförs av olika lämplighetsskäl och inte som tidigare, då kvinnan var väl motiverad, därför att hon visste att hon ej orkade barnet. Ett införande av helt fria aborter kommer även att ställa sä betydande anspråk pä våra sjukhusresurser, att vi ej i dag kan överblicka konsekvenserna därav. Jag kan i princip godtaga att abortoperationer icke borde ha någon övre tidsgräns. Det är främst av ovanstående skäl jag ställer mig tveksam till helt fria aborter utan övre tidsgräns. Hänsyn till kvinnorna spelar en tung roll för mitt ställningstagande. Skulle vi icke sätta en övre gräns för operationen, föreligger bestämda risker enligt min mening att sjukvårdens huvudmän ej tillräckligt snabbt bygger ut erforderliga sjukvårds- och läkarresurser - kvinnan har ju alltid rätt till senabort! Vi har i Sverige alltid haft möjlighet för kvinnorna att erhålla sena aborter. Denna möjlighet bör bibehållas men begränsas till att i sak motsvara nu gällande lag. Kvinnan bör äga rätt att erhålla legal abort som en familjeplaneringsåtgärd, såvida abortoperationen kan utföras som primäoperation SOU 1971:58

genom primärexaeres, vacuumextraktion eller genom andra likvärda metoder. För en kvinna som tidigare ej genomgått förlossning ligger denna gräns i regel vid 12:e veckan, för omföderskor kan detta ske även något senare. Det bör alltså icke vara graviditetens längd utan operationsmetodens art som utgör gräns mellan tidiga och sena aborter. Gynekolog må ensam samman med kvinnan avgöra om hon är berättigad till tidig legal abort. Kvinnan bör äga rätt till såväl tidiga som sena aborter å grunder som i huvudsak motsvarar nu gällande lag. Gynekolog må jämväl ensam avgöra sådana ärenden. När gynekolog anser, att han ej ensam kan avgöra indikationerna för tidig eller för sen abort, må han konsultera annan läkare. Annan läkare må även primärt avgöra om en kvinna har rätt till legal abort. Detta bör ske i samråd med gynekolog. Kvinnan äger jämväl rätt att hos gynekologen begära att fä konsultera annan läkare. Behöriga att besluta i abortärenden är läkare i tjänsteställning Konungen föreskriver, vilket förutsattes motsvara nuvarande regler. Gynekolog äger alltså att ensam utfärda intyg för legal abort. Det är sannolikt att han under en relativt läng övergångsperiod kommer att vilja konsultera andra läkare, då främst psykiatriker. Detta kommer sannolikt ofta att ske på grund av tidsnöd men också därför att han ännu ej har någon medicinsk tradition att bygga på, när han skall avgöra abortärenden. Detta måste gälla framför allt när kvinnan har olika psykiska sjukdoms- och svaghetsbilder, när hennes sociala kapacitet skall värderas och när hon är tveksam inför en legal abort. Kurator bör biträda som nu i utredningsarbetet och i eftervården. Rådgivning hos annan läkare och hos kurator bör vara frivillig. Anser sig en gynekolog ej kunna genomföra en abortoperation på basis av de uppgifter kvinnan lämnat honom, och vill hon ej tillåta vidgning av utredningen, må hennes ärende underställas socialstyrelsens prövning i ofullständigt skick. Kvinnan äger rätt att överklaga gyne189

kologens respektive annan läkares ställningstagande hos socialstyrelsen. Jag avstyrker alltså inrättandet av lokala nämnder. De har erfarenhetsmässigt alltid försenat handläggningen av abortärenden. Jag gör det även därför att endast en central nämnd kan garantera en likvärdig behandling och bedömning av abortärenden. Det har alltid rått stora regionala olikheter i kvinnornas möjligheter att erhålla legal abort, vilket både 1950 och 1965-års abortkommittder understrukit. 1 stället föreslår jag alltså att utöver nu gällande tvåläkarförfarande även införes en rätt för operatören att ensam avgöra de abortärenden, han anser sig äga erfarenhet och kunnande nog att ensam bedöma. För att klarare exemplifiera ovanstående bifogas ett förslag till lagtext; jag ber om överseende med dess lagtekniska brister. Slutligen ställer jag mig skeptisk till att den av kommittén föreslagna förändringen av mödrahälsovårdens organisation och arbetsuppgifter är tillräckligt omfattande för att kunna lösa antikonceptionsproblemet. Det har i utländsk litteratur framhållits att endast i u-länder finns omfattande statligt uppbyggda och understödda familjeplaneringsprogram medan i-länderna saknar sådana. Frågan är av sådan storleksordning att den säkerligen kräver ytterligare utredning. Varken aborter eller nu förekommande p-piller eller spiraler erbjuder tillräckliga lösningar av kvinnornas fruktsamhetsproblem. Majoriteten av de kvinnor som nu söker i Göteborg är f. d. p-pillerkonsumenter! P-piller har visat sig ofta ge både somatiska och psykiska biverkningar, många gånger av allvarlig art. En modern abortlag bör även kompletteras med en modern steriliseringslag, omfattande även männen.

190 SOU 1971:58

Förslag till Lag om rätt till abortoperation 1§ Ratt till abortoperation enligt denna lag tillkommer svensk kvinna och i Sverige varaktigt bosatt utländsk kvinna. 2§ Legal abort må utföras som familjeplaneringsåtgärd om detta kan ske genom en primäroperation. Gynekolog må ensam samman med kvinnan avgöra detta. 3§ Legal abort må utföras om a. vägande medicinska och sociala skäl kan åberopas. Hänsyn bör tagas till såväl kvinnans egen hälsa som till hennes kapacitet att vårda barnet. b. om det väntade barnet riskerar att bli sjuk på grund av arvsanlag eller på grund av ådragna fosterskador. C om kvinnans graviditet är resultat av brottslig gärning. 4§ Behörighet att handlägga abortärenden och att utfärda intyg tillkommer läkare i tjänsteställning Konungen föreskriver. 5§ Operatören må ensam avgöra ärenden fallande under 2 § och under 3 § moment a och c. Ärenden under 3 § moment b avgöres av socialstyrelsen som jämväl avgör ärenden, där kvinnan begär samtidig sterilisering. 6§ Abort operation må ej utföras efter 20 :e veckan, såvida icke synnerliga skäl föreligger. 7§ Är kvinnan ej nöjd med läkarens/läkarnas ställningstagande äger hon rätt att överklaga hos socialstyrelsen. Mot socialstyrelsens beslut får ej talan föras. SOU 1971:58

8§ och följande: överensstämmer med kommitténs förslag utom beträffande de §§ som handlar om lokal nämnd.

192 SOU 1971:58

Bilaga 1 Socialstatistiska data m.m. rörande kvinnor, som 1964-1966 ansökt om legal abort hos medicinalstyrelsen eller genomgått legal abort efter tvåläkarintyg av Sven Rengby

Innehåll

Kapitel 1 Inledning 1.1 Direktiv 1.2 Metod och omfattning 1.3 Utförande 1.4 Saknade handlingar 1.5 Signifikansnivå

1 ;5 1:5 i ;5 1:6 1:6 1:6

Kapitel 2 Socialstatistiska data 2.1 Jämförelser med 1950 års abortutrednings siffror 2.2 Civilstånd 2.3 Yrkesverksamhet 2.4 Ålder 2.5 Föregående graviditeter 2.6 Förlossningar 2.7 Levande barn 2.8 Hemmavarande barn 2.9 Missfall, aborter 2.10 Barnafadern 2.11 Graviditetslängd vid beslutsdagen

1:7

Kapitel 5 Avslagna abortansökningar . 1:29 5.1 Antalet avslag 1:29 5.2 Civilstånd 1:29 5.3 Ålder 1:29 5.4 Föregående graviditeter 1:31 5.5 Tid för senaste förlossning . . . . 1:31 5.6 Levande barn, hemmavarande barn 1:31 5.7 Barnafadern 1:32 5.8 Graviditetslängd vid beslutsdagen 1:32 5.9 Den sökande kvinnan och/eller barnafadern utlänning 1:34

1:7 1:7 1:8 1:8 1:11 Kapitel 6 Användningen av tvåläkar1:11 intyg 1:12 6.1 Anledningen till den speciella un1:13 dersökningen härav 1:15 6.2 Län och utredarindikation . . . . 1:17 6.3 Ålder 1:20 6.4 Graviditeter, förlossningar, levande barn

1:35 1:35 1:35 1:36 1:36

Kapitel 3 Den sökande kvinnan och/ eller barnafadern utlänning 3.1 Nationalitetsförhållanden 3.2 Utländska kvinnor 3.3 Utländska barnafäder

1:22 Kapitel 7 Utrednings- och beslutsförfa1:38 1:22 randet vid ansökningar 1:23 1:26 7.1 Omfattningen av kapitel 7 1:38 7.2 Utredarnas uppfattning, länsvis . 1:38 Kapitel 4 Fall där kvinnan hos medi7.3 Utredarna oeniga 1:39 cinalstyrelsen ansökt om både abort 7.4 Jämförelse mellan utredarnas och medicinalstyrelsens uppfattning 1:39 och sterilisering 1:27 7.5 Utvecklingen i fråga om avstyr4.1 Frekvens och regionalfördelning 1:27 kanden och avslag 1:40 4.2 Graviditeter, förlossningar, aborter 1:27 7.6 Avstyrkta ansökningar efter ålder 1:40 4.3 Beviljade steriliseringar 1:28 7.7 Medicinalstyrelsens beslut . . . . 1:41 SOU 1971:58

1:3

7.8 "24-veckorstillstånd", abortoperationer efter tjugonde veckan . 7.9 Beviljade men ej utförda aborter 7.10 Väntetid mellan bifallsbeslut och abortoperation 7.11 Komplikationer och dödsrisk . . Kapitel 8 Användningen av de olika abortindikationerna 8.1 Utredarna, medicinalstyrelsen . . 8.2 Utredarnas indikation: "Sjukdom" 8.3 Utredarnas indikation: "Svaghet" 8.4 Utredarnas indikation: "Förutsedd svaghet" 8.5 Utredarnas indikationer: "Humanitär", "Eugenisk", "Risk för fosterskada" 8.6 Indikationen "Sjukdom" 8.7 Humanitär indikation 8.8 Eugenisk indikation 8.9 Indikationen "Risk för fosterskada"

1:4

1:41 1:42 1:42 1:44

1:45 1:45 1:45 1:46 1:46

1:47 1:47 1:48 1:48 1:48

SOU 1971:58

1 Inledning

1.1 Direktiv I direktiven för 1965 års abortkommitté föreskrives bl. a. att kommittén borde undersöka tillämpningen av abortlagen. Denna undersökning skulle innefatta en statistisk bearbetning av föreliggande material rörande ansökningar om avbrytande av havandeskap, behandlingen av sådana ansökningar samt utförda legala aborter. Materialet skulle bl. a. redovisas fördelat på de olika abortindikationerna och uppdelat för olika delar av landet. 1 anslutning härtill skulle undersökas bl. a. i vad män förändringar har inträffat i klientelets sammansättning, antalet ansökningar och bifallsprocenten. 1.2 Metod och omfattning Med anledning härav beslöt kommittén att låta företa en genomgång av de ansökningar om legal abort och de tväläkarintyg, vilka inkommit till medicinalstyrelsen under åren 1964-1966, ävensom av de operationsredogörelser, som avsett de i undersökningen medtagna fallen. Tidsperioden valdes med tanke på att den livliga debatt i abortfrågan, som föranledde tillsättandet av abortkommittén, ägde rum år 1965. Undersökningen omfattar alltså såväl året före som året efter denna debatt. Eftersom dels den av medicinalstyrelsen (nu socialstyrelsen) publicerade statistiken (Allmän Hälso- och Sjukvård i Sveriges Officiella Statistik) visat, att andelen tvåläkarintyg alltmera ökat, dels komSOU 1971:58

mittén vid sina besök på abortrådgivningsbyråer och lasarett funnit, att denna andel varierade mycket starkt, ansåg kommittén det nödvändigt, att undersökningen - i motsats till huvuddelen av den statistiska undersökning, som 1950 års abortutredning låtit utföra - i möjlig mån omfattade icke blott ansökningar till medicinalstyrelsen utan även tvåläkarintygen. 1.2.1 Vid bedömningen av de i det följande redovisade resultaten är det två omständigheter, som bör hållas i minnet. För det första att undersökningen ej omfattar alla kvinnor, som försökt få legal abort. Den undersökta gruppen består av de kvinnor, som beviljats legal abort eller fått sin ansökan om legal abort avslagen i medicinalstyrelsen (då det i det följande talas om "de abortsökande", avses hela denna population). Däremot saknas de många, som framfört en önskan om abort till någon, som arbetar inom abortrådgivningsverksamheten, eller till sin läkare men blivit övertygade om att legal abort icke skulle kunna beviljas eller blivit övertalade att avstå från att fullfölja. En del av de kvinnor, som tillhörde denna grupp, har emellertid behandlats i bilaga 3 (kap. 5). För det andra har det utan tvivel under den behandlade treårsperioden skett en förändring i den undersökta populationen. Som skäl för detta uttalande kan anföras, bl. a. att den häftiga debatt i abortfrågan, 1:5

som förekom under år 1965, torde ha lett till att kännedom om möjligheterna till legal abort spritts till en långt större del av befolkningen. Till förändringen i populationen har säkerligen också den ändrade praxis i beslutshänseende bidragit. Som nedan kommer att visas, har det under de tre åren förekommit en markerad ökning, dels av andelen tvåläkarintyg, dels av andelen ansökningar till medicinalstyrelsen, vilka tillstyrkts av de lokala utredarna, dels slutligen av andelen ansökningar, som beviljats av medicinalstyrelsen. Att denna utveckling under treårsperioden 1964-1966 ej är en rent tillfällig företeelse, torde framgå av bilaga 2, där vissa uppgifter lämnas också för åren efter 1966. 1.3 Utförande Planläggningen och utförandet av undersökningen uppdrogs åt en arbetsgrupp bestående av ledamöterna G. Alm, R. Hamrin-Thorell och V. Westberg, experterna D. Swenson och K. Öhrberg, samt sekreteraren S. Rengby. 1.4 Saknade handlingar Vid genomgången av materialet hos medicinalstyrelsen visade det sig, att ett antal akter icke fanns tillgängliga, enligt uppgift beroende på att de lånats ut till andra avdelningar eller till något lasarett. Från statistisk synpunkt saknar dock denna omständighet betydelse - för alla tre åren tillsammans torde det ha gällt 19 ansökningar och 12 tvåläkarintyg.

1.5 Signifikansnivå Vid den statistiska bearbetningen har räknats med en signifikansnivå på 2 % (dvs. sannolikheten för att en konstaterad skillnad skulle bero på slumpen, torde vara högst 2 %).

1:6

SOU 1971:58

2 Socialstatistiska data

2.1 Jämförelser med 1950 års abortutrednings siffror Som framgår av vad ovan anförts (1.2), har det ansetts vara av speciellt intresse att se vilka förändringar som inträffat i fråga om den undersökta gruppen under åren 1964-1966. Det vore emellertid givetvis värdefullt att också göra jämförelser med den undersökning, som 1950 års abortutredning lät utföra och som avsåg år 1949. Olyckligtvis omfattar denna undersökning i huvudsak endast kvinnor, som hos medicinalstyrelsen ansökt om abort, medan nu föreliggande undersökning omfattar också kvinnor, för vilka tvåläkarintyg utfärdats. Med hänsyn till de skillnader, som påvisats nedan, t. ex. i 8.2.5 och 8.3, torde man icke kunna få en riktig bild av läget, om icke hänsyn tages även till tvåläkarintygen. Visserligen utgjorde antalet på tvåläkarintyg år 1949 utförda aborter 14% av summan av antalet ansökningar hos medicinalstyrelsen och antalet på tvåläkarintyg utförda aborter, medan motsvarande tal för år 1964-1966 utgjorde 15 % (tabell 33 s. 1:68), men denna nära överensstämmelse innebär ej, att det icke kan finnas avsevärda skillnader mellan de båda tidsperioderna beträffande andelen tvåläkarintyg i olika delgrupper. Stor försiktighet är därför nödvändig vid jämförelser mellan de båda undersökningarna, även då jämförelser göres mellan 1949 års siffror och enbart ansökningsfallen åren 1964-1966. SOU 1971:58

Jämför också vad som sagts ovan under 1.2.1. 2.2 Civilstånd De sökandes civilstånd framgår av tabell 1 (s. 1:49). Om man lägger samman värdena för de tre åren, visar det sig, att 38,8 % var ogifta, 48,4% gifta, 3,6% hemskilda, 8,1 % frånskilda och 1,1% änkor. Ser man på de enskilda åren, finner man en utveckling i riktning mot större andel ogifta och lägre andel gifta (inkl. hemskilda). Denna utveckling synes ha börjat redan tidigare, vilket framgår av jämförelserna i fråga om ansökningarna (tablå 1). Slutligen må nämnas, att i det stickprov från 1967, som kommittén låtit undersöka (se bilaga 3) 44,5 % av kvinnorna var ogifta. Denna trend har påvisats även i bilaga 2. 2.2.1 En ytterligare granskning visar, att den nyssnämnda utvecklingen beror på en ändrad civilståndsfördelning bland de kvinnor, som icke var yrkesverksamma. För de yrkesverksamma var proportionerna 50,3 % ogifta och 35,1 % gifta (inkl. hemskilda) utan någon märkbar utvecklingstendens under treårsperioden; i förhållande till 1949 har andelen gifta ökat på bekostnad av de ogifta, nämnda år var 56,7 % ogifta och 27,0 % gifta. Däremot visar procenttalen för de ej yrkesverksamma just den tendens, som 1:7

Tablå 1. Civilstånd

Fördelning i procent 1949 1964 1965 1966

Hela gruppen Ogifta Gifta (inkl. hemskilda) Enbart ansökningar Ogifta Gifta (inkl. hemskilda)

. . 35,6 39,3 40,8 .. 54,3 51,7 50,6 26,4 35,5 39,4 41,5 65,1 54,0 51,3 50,3

påvisats ovan i 2.2 (tablå 2). Det var år 1949 uppenbarligen ganska sällsynt, att en ogift kvinna, som ansökte om abort hos medicinalstyrelsen, icke hade "förvärvsarbete" (att man i 1949 års undersökning använt termen "förvärvsarbetande" och i förevarande undersökning "yrkesverksam" torde sakna betydelse). 1967 var andelen ogifta bland de yrkesarbetande 40,8 % (bilaga 3, tabell 3). Det är tänkbart, att denna utveckling åtminstone i viss mån har samband med den ändrade åldersfördelningen (se nedan 2.4.1), i det att det ökade antalet ej yrkesverksamma till viss del torde bero på ett ökat antal studerande.

2.3 Yrkesverksamhet

Det tillgängliga materialet medgav på grund av ofullständiga - och troligen i stor utsträckning osäkra — uppgifter icke någon undersökning av i vilka yrken de sökande arbetade och icke heller någon fördelning på heltids- och deltidsarbete. Vi har därför nöjt oss med en enkel redovisning av huruvida den sökande var yrkesverksam vid den tidpunkt, då abortutredningen gjordes. Detta

Tablå 2. Civilstånd

Fördelning i procent 1949 1964 1965 1966

Hela gruppen Ogifta Gifta (inkl. hemskilda) Enbart ansökningar Ogifta Gifta (inkl. hemskilda)

.. ..

25,9 27,6 31,1 69,6 67,6 64,8

var fallet med 61,1 % (62,4%) av de ogifta, 31,9 % (32,1 %) av de gifta (inkl. hemskilda) och 7 4 , 3 % (74,6%) av de förut gifta (uppgifterna inom parentes gäller enbart ansökningsfallen). Siffrorna för de olika åren tyder icke på någon bestämd tendens i utvecklingen. 1949 års siffror för andelen förvärvsarbetande var 86,9 % av de ogifta, 16,8% av de gifta och 7 8 , 2 % av de förut gifta. Även om man vid bedömningen av dessa siffror tar hänsyn till att i 1949 års undersökning uppgift saknats i ett relativt stort antal fall - för de ogifta 1 %, gifta 5 % och förut gifta 6,6 % - synes det tydligt att andelen yrkesverksamma bland de ogifta inom den undersökta gruppen åren 1964-1966 var väsentligt lägre än 1949 och att å andra sidan andelen yrkesverksamma bland de gifta var väsentligt högre än tidigare. Motsvarande siffror för år 1967 var: ogifta 56,7 %, gifta (inkl. hemskilda) 45,0 % och förut gifta 71,6 % (bilaga 3, 2.2).

2.4 Ålder I tabell 2 (s. 49) redovisas åldersfördelningen i absoluta tal och procentuellt. Procentsiffrorna ger intryck av en utveckling i riktning mot lägre åldrar. Om man lägger samman antalen upp till och med 24 år visar det sig att denna grupp utgjorde 38,9% är 1964, 4 1 , 8 % år 1965 och 43,1 % år 1966, medan andelen sökande om 25 år och däröver sjunkit från 6 1 , 1 % till 56,9%. Ändringen beror icke på en ökning av antalet yngre kvinnor i hela befolkningen; antalet abortsökande 1 i åldern 1 5 - 2 4 år utgjorde 1964 0,4 % av hela antalet kvinnor i denna åldersgrupp, 1965 hade siffran stigit till 0 , 5 % och 1966 till 0,6%. Den nämnda utvecklingen avspeglar sig också i medelvärdet, som var 28,0 år, 27,6 år och 27,4 år. Motsvarande siffror för 1967 var 47,1 % under 25 år och ett medelvärde av 26,7 år (bilaga 3, 2.1). 1

5,8 25,5 27,3 30,8 91,9 69,9 67,8 65,3

Som tidigare (1.2.1) framhållits, avses med uttrycket "abortsökande" hela den undersökta gruppen. SOU 1971:58

Tablå 3. Ålder

Fördelning i procent Ogifta

19 år eller därunder 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 30-34 år 35-39 år 4 0 - 4 4 år 45 år eller däröver Summa

Gifta (inkl . hemskilda)

Förut gifta

1964/66

1964/66

1964/66

22,8 37,1 24,8 7,4 5,7 2,1 0,1 100

48,6 33,5 10,5 4,3 2,2 0,7 0,1 100

0,5 11,0 27,0 26,7 23,2 10,5 1,1 100

1,7 15,0 21,9 25,0 22,5 12,8 1,1 100

7,8 23,5 32,1 24,9 11,3 0,4 100

0,8 14,9 25,8 24,5 21,3 12,0 0,7 100

2.4.1 Om man jämför enbart ansök- Uppdelningen i olika områden har gjorts enningsfallen med siffrorna från 1949, får man ligt de principer, som tillämpades av 1950 ovanstående tablå 3. års abortutredning (SOU 1953:29 s. 45). Till Den visar tydligt, att avsevärda förändring- storstadsområdena har förts Stockholms ar ägt rum. I fråga om de ogifta hade alla stad, Stockholms län, Göteborgs och Bohus åldersklasser från och med 20 år och uppåt län samt Malmöhus län. Som områden med minskat i betydelse, medan de yngsta - om medelhög agglomerering ("tätortsboendehögst 19 ar (denna grupp hade icke delats grad") har räknats de län, där minst 60 % av upp i 1949 års undersökning) - hade ökat den totala folkmängden vid 1965 års folkfrån 23 % till 49 %, dvs. deras andel hade räkning bodde i tätort. Län med lägre andel mer än fördubblats. Däremot gällde ökning- tätortsbefolkning utgör områden med låg en bland de gifta grupperna upp t. o. m. 24 agglomerering. Sammanlagt 216 fall (64 år år, vilka ökat från 11,5% till 16,7%, och 1964, 67 år 1965 och 85 år 1966) har icke bland de förut gifta ända upp t. o. m. 29 år medtagits i tabellen, enär de avser utländska, med 41,5% mot 31,3 % är 1949. Utveckling- i Sverige icke bosatta kvinnor. Av procenten har emellertid inom sistnämnda grupp siffrorna i tabellen framgår, att en ändring i varit speciellt kraftig för de yngre — grupper- förhällande till 1949 ägt rum endast beträfna upp t. o. m. 24 är ökade från 7,8 % till fande områdena med svag agglomerering, för 15,7 %. En jämförelse med antalet kvinnor i vilka värdena alla de tre åren 1964-1966 låg olika åldrar, vilka fött barn, finns nedan klart över 1949 års siffra. Däremot gick tyd(2.4.3). ligen utvecklingen under treårsperioden mot Anmärkningsvärt är, att både de gifta och allt högre procentsatser i fråga om alla tre de förut gifta företedde en ökning beträffan- områdena. Liksom tidigare hade storstadsde gruppen 40-44 ar, som för de gifta ökade områdena högst värden och glesbygderna från 10,5 % till 12,8 % och för de förut gifta lägst, men en utjämning synes vara på väg. från 11,3 % till 12,0 %. Ändringen är signifi- Om man dividerar procentsatserna för storkant i fråga om de gifta. Den skulle kunna stadsområdena och för områdena med mehänga samman med en ökad obenägenhet för delhög agglomerering med procentsatsen för s. k. sladdbarn. glesbygderna, får man för år 1949 kvoterna 3,6 respektive 2,0 medan år 1966 motsvaran2.4.2 En jämförelse, som ofta använ- de kvoter var endast 1,9 respektive 1,2. des för att bedöma storleken av frekvensen I 1953 års betänkande redovisades antalet abortsökande, är att ställa denna frekvens i ansökningar i procent av antalet barnaföderrelation till antalet barnaföderskor. En dylik skor med fördelning på län, särskilt för gifta jämförelse har gjorts i tabell 3 (s. 1:50), där och icke gifta. Med hänsyn speciellt till de även procentsiffrorna frän 1949 inedtagits. stora regionala variationerna i användningen SOU 1971:58

1:9

av tvåläkarintyg (se 8.2.5) ansågs värdet av en jämförelse med dessa siffror icke vara tillräckligt stort för att motivera det omfattande arbete, som skulle erfordras härför. 2.4.3 I tabell 4 (s. 1:50) har antalet abortsökande likaledes ställts i relation till antalet barnaföderskor, men antalen har uppdelats efter ålder. Den yngsta gruppen, under 15 år, har icke medtagits, emedan antalet barnaföderskor i denna grupp är mycket litet i förhållande till antalet abortsökande (procentsiffrorna skulle bli 350, 388 och 586). Som synes var procenttalen höga för de yngsta och de äldsta åldersgrupperna, medan åldersgrupperna från 18 till 34 år visade relativt låga siffror. Högsta värdena företedde gruppen 45 år eller däröver (observera dock vad som nyss sagts om gruppen under 15 år). För alla åldersgrupperna visade procenttalen en tydlig stegring under treårsperioden. 2.4.4 En jämförelse med antalet barnaföderskor i olika åldrar gjordes också av 1950 års abortutredning, men de kvinnor, som hos medicinalstyrelsen ansökt om abort, delades därvid på två grupper, gifta å ena sidan och ogifta, änkor och frånskilda å den andra. Eftersom befolkningsstatistiken (Folkmängdens förändringar 1964-1966)

Tablå 4 Ålder

19 år eller därunder 20-24 år 25-29 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 4 0 - 4 4 år 45 år eller däröver Samtliga

1:10

Fördelning i procent Gifta (inkl. hemskilda)

Icke gifta

1964/66

1964/66

0,4 1,6 2,8 4,0 5,6 7,4

0,7 1,3 1,9 4,0 7,6 15,2

9,0 14,0 27,3 32,9 38,2 42,9

14,4 15,7 28,4 40,8 56,1 69,2

10,1 3,4

20,6 2,8

17,4

70,0 18,8

icke ger någon fördelning av barnaföderskorna efter ålder och civilstånd, använde man i stället en uppdelning med hänsyn till om det födda barnet hade äktenskaplig börd eller icke. Detta innebar, att till gifta räknats frånskilda och änkor, vilka fått barn i äktenskap, samt att till gruppen "Icke gifta" förts gifta kvinnor, som fött barn utom äktenskap. Dessa felkällor torde emellertid sakna praktisk betydelse. Om samma metod tillämpas på ansökningarna från 1964-1966, får man tablå 4, som visar förändringarna från 1949. Om man ser på totalsiffrorna finner man att ändringen från 1949 varit relativt obetydlig. Anmärkningsvärt är att procentsiffran gått ned för de gifta (från 3,4% till 2,8%) men däremot ökat för de icke gifta (från 17,4% till 18,8%). Gemensam för båda grupperna var en kraftig ökning hos de högre åldersgrupperna, en ökning, som för de icke gifta började redan från 30 år men för de gifta först från 35 år. De icke gifta hade för övrigt ökat i alla åldersgrupperna, ökningen var kraftig icke blott för grupperna från 30 år och uppåt utan också för den yngsta gruppen, högst 19 år. De gifta hade minskat inom gruppen mellan 20 och 29 år; på grund av att denna grupp var mycket stor, har minskningen slagit igenom, så att också siffran för samtliga har sjunkit. 2.4.5 Redovisningen ovan (2.4.4) har, som nämnts, lämnats för att ge en jämförelse med de siffror, som redovisats av 1950 års abortutredning. Vissa anmärkningar kan emellertid riktas mot den använda metoden. Någon fullständig redogörelse härför kommer ej att lämnas, här skall endast nämnas två omständigheter, som har speciell betydelse för jämförelsen mellan gifta och ogifta kvinnor i fråga om den relativa frekvensen av ansökningar om abort. Den i tablån under 2.4.4 använda gruppen "Icke gifta" innebär ett, just då det gäller åldersfördelningen, mindre lämpligt sammanförande av två grupper med mycket olika åldersfördelningar, nämligen de ogifta med en medelålder av 21,0 år och de förut gifta, SOU 1971:58

vilkas medelålder var 31,5 år. En ogift kvinna, som blivit gravid, kommer schematiskt sett i allmänhet att tillhöra en av följande tre grupper: 1) de som föder barnet utom äktenskap; 2) de som gifter sig, innan barnet fötts, och sedan föder barnet i äktenskap; samt 3) de som avslutar graviditeten utan att något barn föds. Om man vill jämföra frekvensen av abortansökningar bland gifta kvinnor och ogifta kvinnor, som råkat ut för en oönskad graviditet, genom att ställa dessa frekvenser i relation till antalet barnaföderskor, synes det uppenbarligen vara missvisande att jämföra antalet ogifta abortsökande med endast antalet barnaföderskor i grupp 1) och låta barnaföderskorna i grupp 2) ingå i det antal, som jämföres med antalet gifta abortsökande (se härom utförligare Kr. Skajaa: Antallet av aborter og svangerskapsavbrytelser i Norge, i Instilling fra straffelovrådet om adgangen til å avbryte svangerskap, Trondheim 1956 s. 71). Om man i möjlig mån gör korrektioner för de omständigheter, som skulle göra resultatet missvisande, finner man, att den relativa frekvensen av abortansökningar bland ogifta kvinnor torde varit omkring dubbelt så hög som bland gifta. På grund av att erforderliga befolkningsstatistiska data saknas, kan motsvarande korrektioner icke göras i fråga om de förut gifta. Det synes emellertid klart, att den relativa frekvensen av abortansökningar inom denna grupp måste vara hög. Antalet änkor och frånskilda, som hos medicinalstyrelsen ansökt om abort, torde ha uppgått till närmare hälften av antalet barnaföderskor, som var änkor eller frånskilda. 2.5 Föregående graviditet er 2.5.1 I tabell 5 (s. 1:50) har de sökande uppdelats efter antalet föregående graviditeter. Procentsiffrorna tyder på att en utveckling i riktning mot ett lägre antal dylika ägt rum under treårsperioden. Detta framgår tydligt, om man ser på tablå 5. Gruppen med högst två föregående graviditeter har ökat, och gruppen med fyra eller SOU 1971:58

Tablå 5 Antal föregåen- Fördelning i procent de graviditeter 1964 1965 1966 0-2 3 4 eller

flera Summa

57,2 14,9 27,9 100

59,6 16,0 24,4 100

61,7 15,0 23,3 100

Hela perioden 59,7 15,3 25,0 100

flera har minskat. Utvecklingen är märkbar också om man ser på medeltalet, som sjönk från 2,39 år 1964 till 2,22 år 1965 och 2,15 år 1966. Denna utveckling torde hänga samman med den tidigare påvisade utvecklingen mot lägre ålder och högre andel ogifta. 2.5.2 Ålderns betydelse för antalet graviditeter framgår klart av tabell 6 (s. 1:51). Anmärkningsvärda är de höga värden på antalet graviditeter, som förekom, ända upp till 19 föregående graviditeter. Höga värden fanns även bland de yngre åldersgrupperna en kvinna i åldern 25—29 år har varit gravid tolv gånger och en i åldern 20-24 år nio gånger. 2.6 Förlossningar 2.6.1 Pä grund av missfall och aborter blir antalet förlossningar givetvis lägre än antalet graviditeter. Denna inverkan är speciellt märkbar dels vid högt antal graviditeter, dels för de yngsta. Så gäller att för sammanlagt 196 kvinnor redovisats nio eller flera graviditeter, men endast 48 eller 25 % hade genomgått minst nio förlossningar. Högsta antalet förlossningar i gruppen 25-29 år var nio (mot tolv graviditeter) och i gruppen 20—24 år sex (mot nio graviditeter). För gruppen 15 — 17 år redovisades sammanlagt 191 graviditeter, av vilka 127 eller 66 % hade lett till förlossning. Ingen av de tre graviditeterna i gruppen om 14 år eller därunder hade slutat med förlossning. Det må nämnas, att under tiden 1964—1966 förekom sammanlagt 60 förlossningar, där modern var 14 år eller därunder. 1:11

Tabid 6. 1964

1) 2) 3)

1966 Hela perioden

Antal

Proeent

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

1153 2 719 541

26,1 61,6 12,3

1368 3 274 674

25,7 61,6 12,7

1438 3 604 752

24,8 62,2 13,0

3 959 9 597 1 967

25,5 61,8 12,7

5 316

5 794

15 523

100 Summa 4 413

2.6.2 Av intresse är icke blott antalet förlossningar utan också tiden för den senaste förlossningen. Om kvinnan genomgått en förlossning relativt kort tid före den aktuella graviditeten, kan detta vara en anledning för henne att ansöka om abort, emedan hon anser, att hennes krafter icke kommer att räcka till. Men också den omständigheten, att det är många år sedan den senaste förlossningen, kan vara en anledning att söka abort — kvinnan har kommit från spädbarnskötseln, hon har ett yrkesarbete, som hon ej önskar avbryta, varken hon eller hennes make önskar få ett s. k. sladdbarn etc. I tablå 6 har en uppdelning gjorts på tre grupper efter tiden för senaste förlossningen av de kvinnor, som genomgått en förlossning: 1) under samma år, som abortansökan gjorts, eller under kalenderåret närmast före; 2) under andra till och med nionde kalenderåret före; samt 3) under tionde kalenderåret före eller tidigare (s. k. sladdbarn). Av de kvinnor, som tidigare fött barn, var det alltså omkring en fjärdedel, som haft den senaste förlossningen relativt kort tid före den aktuella graviditeten, och omkring en åttondel, som skulle få s. k. sladdbarn (enligt den definition, som här använts). Om man räknar på samtliga sökande blir andelarna lägre, 18% resp. 9%.

sammandragen form visas i tablå 7. I förhållande till fördelningen av graviditeterna (2.5.1) visar denna sammanställning en förskjutning nedåt, det är endast grupperna utan barn och med ett barn, som har ökat, medan minskningen träder in redan vid tre barn. 2.7.2 Antalet levande barn varierar, som framgår av tabell 8 (s. 1:52), med moderns ålder. Om man jämför med 2.6.1 finner man, att av de 48 kvinnor, som haft minst nio förlossningar, hade endast 36 minst nio barn i livet. För åldersgrupperna 20—24 år och 25—29 år var högsta antalet levande barn 1 mindre än högsta antalet förlossningar. 2.7.3 En sammanställning av antalet levande barn med fördelning på län har gjorts i tabell 9 (s. 1:53). Variationerna var oregelbundna, storstadsområdena hade visserligen ett lågt medeltal, 1,64 mot 1,85 för hela landet, men detta berodde på att Stockholms stad och län samt Malmö stad hade låga värden, medeltalen för Göteborgs stad, Göteborgs och Bohus län i övrigt samt Malmöhus län utom Malmö stad låg däremot över riksmedeltalet. Extrema medeltal framgår av tablå 8. Tablå 7. Antal levande

Fördelning i procent

barn

1966 Hela perioden

0-1 2 3 eller flera Summa

44,3 20,6 35,1

47,1 20,0 32,9 100

48,7 20,2 31,0 100

46,9 20,3 32,8

2.7 Levande barn 2 JA De abortsökande kvinnorna hade i medeltal vardera 1.96 levande barn år 1964, 1,84 år 1965 och 1,77 år 1966 (tabell 7, s. 1:52). Den procentuella fördelningen i 1:12

100 SOU 1971:58

Tablå 8. Höga Norrbottens län Kristianstads län Västmanlands län Gävleborgs län Skaraborgs län Hallands län

2,42 2,33 2,28 2,18 2,18 2,17

Låga Stockholms stad Malmö stad Stockholms län Uppsala län

1,34 1,70 1,73 1,74

Det allra lägsta värdet uppvisade gruppen utländska medborgare med hemort i utlandet, för vilken medeltalet var sä lågt som 1,14. 2.7.4 Hur barnantalet varierade med olika civilstånd och yrkesverksamhet framgår av tabell 10 (s. 1:54). Skillnaderna var som synes mycket stora. Fördelningen för de ogifta var väsentligt annorlunda än för de övriga och vidare visade de ej yrkesverksamma en tydlig förskjutning mot högre barnantaljämfört med de yrkesverksamma. Detta framgår klart av medelantalen, se tablå 9. I allmänhet hade de ej yrkesverksamma högre barnantal, ett undantag utgjorde de ogifta. Anledningen härtill torde vara åldersfördelningen, de ogifta, ej yrkesverksamma torde till stor del ha bestått av unga flickor, som alltså skulle kunna betecknas som "ännu ej yrkesverksamma", medan denna grupp torde varit praktiskt taget obefintlig bland de övriga. Även den procentuella fördelningen, som visas i tablå 10, gav en likartad bild. Bland de yrkesverksamma hade 35 % av de ogifta levande barn, motsvarande siffra för de övriga var 85 %. För de ej yrkesverksamma var skillnaden avsevärt större, 19% Tablå 9.

Ogift Gift Hemskild Frånskild Änka

SOU 1971:58

Yrkesverksam

I-.j yrkesverksam

0,44 2,39 1,92 2,19 2,12

0,30 3,10 2,61 3,00 3,11

av de ogifta men 99 % av de övriga hade levande barn. Någon bestämd trend har icke kunnat konstateras för treårsperioden 1964/66. 2.7.4.1 I det tidigare betänkandet (SOU 1953:29 s. 208) redovisades antalet förvärvsarbetande i procent av samtliga abortsökande med olika barnantal. 1 tablå 11 jämförs dessa siffror med de motsvarande för treårsperioden 1964/66 (enbart ansökningar). De gifta visade en markant ökning av andelen yrkesverksamma, en ökning, som var starkare ju flera barn kvinnan hade. För de ogifta visade det sig däremot, att andelen yrkesverksamma kraftigt minskat; till stor del torde detta bero på den tidigare omnämnda ökningen av antalet unga flickor, som ännu ej avslutat sin utbildning. Vad slutligen beträffar de förut gifta, så synes ingen väsentlig förändring ha skett sedan 1949.

2.8 Hemmavarande barn 2.8.1 Vad som har betydelse för kvinnans arbetsbörda är förmodligen icke så mycket antalet levande barn som snarare antalet hemmavarande barn. Detta antal, som redovisas i tabell 11 (s. ] :55), vari många fall lägre än antalet levande barn, därför blev medeltalet 1,73 mot 1,85 för levande barn. Även i fråga om detta antal finner man, att en signifikant nedgång ägt rum under perioden 1964/66, medeltalet var 1,80 är 1964, 1,73 är 1965 och 1,68 är 1966. Denna utveckling framgår tydligt även av det sammandrag av den procentuella fördelningen, som finns i tablå 12. Det har skett en tydlig förskjutning mot lägre barnantal. 2.8.2 En jämförelse mellan antalet levande barn och antalet hemmavarande barn har gjorts i tabell 12 (s.l:56). I det övervägande flertalet fall (20 158, dvs. 91,9%) var de båda antalen lika. Tolv kvinnor (mindre än 0,1 %) hade flera barn i 1:13

Tablå 10. Fördelning i procent

Antal levande barn

Förut gift

Gift (inkl. hemskild)

Ogift Yrkesverksam

Ej yrkesverksam

Yrkesverksam

Ej yrkesverksam

Yrkesverksam

Ej yrkesverksam

65,4 34,1 0,6 100

81,3 17,4 1,3

5,5 77,2 17,4

0,9 66,3 32,8

4,8 81,4 13,8

1,4 68,5 30,2

0 1-3 4 eller flera Summa

Tablå 11. Fördelning i procent 0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

4 eller flera barn

Gift (inkl. hemskild) 1949 1964/66

57,6 79,4

35,3 53,0

17,4 35,2

11,7 27,7

6,0 20,2

Förut gift 1949 1964/66

96,4 96,6

87,4 88,9

80,6 79,0

65,9 67,2

50,8 55,7

Ogift 1949 1964/66

84,5 57,6

93,1 78,6

100,0 68,4

100,0 54,6

100,0 40,6

hemmet än de egna; det kan t. ex. ha varit adoptivbarn, fosterbarn, makens barn i ett tidigare äktenskap eller utom äktenskap. Antalet kvinnor, som hade färre barn i hemmet än antalet av deras egna levande barn, var 1 768 eller 8,1 % av samtliga. Anledningarna härtill kan ha varit t. ex. att barnen var vuxna och därför lämnat hemmet eller att ett eller flera barn av någon anledning uppfostrades på annat håll än i hemmet (anstalt, fosterhem, adoptivhem). 2.8.2.1 Hur många barn, som i de olika fallen fanns på annat håll än i hemmet

framgår av tablå 13. Det vanligaste var att endast ett eller två barn lämnat hemmet, detta gällde för 89 % av de kvinnor, som hade barn på annat håll än i hemmet. Det förekom emellertid också höga siffror, en kvinna med nio barn hade icke något av dem i hemmet och en annan med åtta barn hade endast ett barn hemma. Av de 1 768 hade 582 eller nära en tredjedel alla barnen utanför hemmet. 2.8.2.2 Som framgår av tablå 14, var det vanligare att något barn vistades utanför hemmet i de fall, då antalet levande barn var högt.

Tablå 12. Antal hemma-

FördeL ning i procent

varande barn

1966 Hela perioden

0-1 2 3 eller flera

48,1 20,2 31,7

49,5 19,7 30,8

51,0 19,9 29,1

49,7 19,9 30,4

100 Summa

1:14

Tablå 13. Antal barn

Antal kvinnor

Procent

1 2 3 4 eller flera

1 206 370 119 73 1 768

68,2 20,9 6,7 4,1 100

Summa

SOU 1971:58

Tablå 14. Antal levande Antal barn kvinnor

Antal kvinnor med lägre antal hemmavarande barn

% 1 2 3 4 5 6 7 eller flera

3 754 4 449 3 582 2018 955 406 235

9,9 8,8 10,4 12,9 18,3 26,8 39,1

370 391 371 260 175 109 92

Tablå 15. Antal levande Sammanlagda Därav antal Procent barn antalet barn borta från hemmet 1 2 3 4 5 6 7 eller flera

3 754 8 898 10 746 8 072 4 775 2 436 1 777

370 518 559 424 321 218 226

9,9 5,8 5,2 5,3 6,7 8,9 12,7

7aöÄi 76.

2.9 Missfall, aborter

Antal missfall

Procent

0 1 2 3 eller flera

76,3 18,0 3,9 1,9 100

Tablå 17. Ålder

Antal gravidite ter

15-17 191 789 18-19 6 078 20-24 10 275 25-29 30-34 .12 580 11 727 35-39 40-44 6 805 45-49 670 Samtliga 49 123

Antal missfall

Procent

13 65 563 955 1 383 1 291 852 95 5 217

6,8 8,2 9,3 9,3 11,0 11,0 12,5 14,2

2.9.1 I handlingarna redovisas uppgifter om missfall (baserade på kvinnans egna upplysningar samt i viss utsträckning på anteckningar i journaler o. d.). Det är tänkbart, att dessa siffror är något för höga på grund av att illegalt provocerade aborter av kvinnan uppgivits som missfall. Någon utvecklingstendens under treårsperioden 1964/66 har icke kunnat konstateras. Siffrorna för de olika åldersgrupperna finns i tabell 13 (s. 1:56). Som synes har fyra kvinnor haft minst nio missfall var. Medeltalet för samtliga de kvinnor, som tidigare varit gravida, blev 0,33. Den procentuella fördelningen visas i tablå 16.

10,6

Tablå 18. Antal legala aborter

Procent

0 1 2 eller flera

86,4 11,6 2,0 100

SOU 1971:58

Bland de kvinnor, som hade minst sju barn i livet, var det alltså icke mer än något över sextio procent, som hade alla barnen i hemmet. Om man i stället ser på hela antalet barn i de olika grupperna får man tablå 15. Mer än en åttondel av de barn, som tillhörde kullar om minst sju levande barn, vistades alltså på annat håll än i hemmet. Inom så stora barnkullar torde i stor utsträckning det äldsta barnet ha hunnit sluta sin skolgång och därefter lämnat hemmet. Även ettbarnsgruppen uppvisade en hög siffra, 10% av dessa barn vistades på annat håll än hos modern. Detta kan hänga samman med att det inom denna grupp torde ha funnits ett ganska stort antal unga, ogifta kvinnor, som på grund av studier, dålig ekonomi, besvärliga bostadsförhållanden o. dyl. icke haft möjlighet att själva ta hand om barnet.

2.9.2 Om man ux tabell 6 (s. 1:51) beräknar hela antalet graviditeter och ur tabell 13 (s. 1:56) hela antalet missfall i de olika åldersgrupperna, kan man enligt tablå 17 beräkna hur stor andel av de tidigare graviditeterna, som avslutats med missfall. Totalvärdet 10,6% stämmer väl med uppgifter, som lämnats från andra undersök1:15

ningar (se t. ex. Folke Pettersson: Epidemiology of Early Pregnancy Wastage, Gävle 1968, s. 114). Andelen ökade tydligt med åldern. 2.9.3 I tabell 14 (s. 1:57) visas antalet legala aborter, som tidigare genomgåtts av de kvinnor, som förut varit gravida minst en gäng. Någon utvecklingstendens under treårsperioden 1964/66 har icke kunnat påvisas. Medelantalet legala aborter är 0,16, och ungefär var åttonde av dessa kvinnor har tidigare undergått en sådan abort. Anmärkningsvärt är, att för tvä kvinnor, en 30-34 är och den andra 35-39 är, redovisats minst nio legala aborter vardera. Den procentuella fördelningen framgår av tablå 18.

Tablå 19. Ålder

Antal legala aborter

Procent

15-17 18-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49

48 53 374 529 691 579 279 25 2 581

25,1 6,7 6,2 5,1 5,5 4,9 4,1 3,7

Samtliga

5,3

2.9.5 En redovisning av missfall och tidigare aborter lämnades i fråga om ansökningarna i SOU 1953:29 s. 206. För vad som i föreliggande undersökning kallats "missfall", har man tydligen där använt termen "annan abort". Av tabellens uppställning framgår, att några fall med mer än en legal 2.9.4 Om man för de legala aborter- abort men utan något missfall uppenbarligen na gör samma beräkningar som ovan i icke förekommit, i 1949 års material. I 2.9.1 beträffande missfallen, får man tablå tablå 20 jämförs ansökningarna 1949 och 19, som visar, hur många procent av de tidi- 1964/66. gare graviditeterna, som avslutats med legal Eftersom de fall, dä en sökande tidigare abort. haft flera legala aborter men icke något I gruppen 15-17 är hade 25% av de missfall, icke har medtagits, blir procentsumtidigare graviditeterna avslutats med legal morna för 1964/66 mindre än 100. Tablån abort - i gruppen under 1 5 år hade alla de visar tydligt vilka ändringar, som skett sedan tre tidigare graviditeterna lett till legal abort. 1949. Andelen kvinnor, som icke haft någon För de äldre grupperna var procentsiffrorna form av abort, har minskat. Å andra sidan väsentligt lägre och synes sjunka med stigan- har för alla civilständsgrupperna de två de aider. Av samtliga graviditeter hade 5,3 % kolumner, som innefattar legal abort, klart avslutats genom en legal abort. ökat. Ännu mera markant framstår denna Tablå 20. Civilstånd

Summa

Fördelning ii procent Ingen abort

En legal abort

En eller flera andra aborter

Bade legal och annan abort

Gift (inkl. hemskild) 1949 1964/66

74,1 67,1

4,1 6,6

20,0 21,3

1,8 3,8

100 98,8

Förut gift 1949 1964/66

71,7 59,7

6,1 11,0

20,0 19,5

2,2 7,8

100 98,0

Ogift 1949 1964/66

93,0 90,9

2,9 4,0

4,1 3,9

0,7

-

100 99,5

1:16

SOU 1971:58

Tablå 21.

15 (s. 1:57). "Frånskild make" avser person, som varit gift med den abortsökande. Övriga frånskilda män ha förts som "Icke gift". 1 Gift med kvinnan 47,3 45,7 44,0 292 fall eller 1,3 % finns över huvud taget Icke gift, icke sammaninga uppgifter om barnafadern, denna omboende med kvinnan 35,1 39,0 40,9 ständighet torde sakna betydelse i fråga om de kommentarer, som lämnas nedan. Två Tablå 22. stora grupper dominerar, de fall, då kontraFördelning i procent henterna var gifta med varandra (därav ett 1964 1965 1966 fåtal, som var hemskilda, något under 1,4 %), och de, där barnafadern icke var gift Förbindelse, som varat och icke sammanbodde med kvinnan. Den mer än 6 månader 17,4 19,8 19,8 Förbindelse, som varat sistnämnda gruppen har ökat under treårsmindre än 6 månader 11,1 11,5 14,0 perioden, 1964 var den tre fjärdedelar av den Tillfällig förbindelse 6,5 7,7 7,0 förstnämnda men 1966 mer än nio tiondelar. Utvecklingen för de båda grupperna framstår ökning, om man tänker på att det enligt än tydligare om man ser på procentsiffrorna, nyssnämnda anmärkning dessutom finns ett (tablå 21). antal fall med flera legala aborter, vilka icke Ökningen av den senare gruppen motsvamedtagits. Det torde därför kunna konstate- ras alltså av en något svagare minskning för ras, att de hos medicinalstyrelsen åren gruppen gifta kontrahenter. 1964/66 abortsökande kvinnorna tidigare Gruppen "Icke gift, icke sammanboende" undergått legal abort i betydligt större ut- har delats upp på sätt, som framgår av tablå sträckning än de kvinnor, som sökte legal 21. abort år 1949. Ökningen beror till huvudsaklig del på ökningar i de tvä grupper, vilkas kontrahenter haft en förbindelse, som varat längre eller 2.10 Barnafadern kortare tid. 2.10.1 Tillgängliga uppgifter om barNågon signifikant utvecklingstendens för nafaderns civilstånd m. m. återfinnes i tabell övriga grupper har icke kunnat konstateras. 1964

1966 Tablå 23. Barnafadern

Kvinnan Ogift

Gift med kvinnan Frånskild make Gift med annan 6,7 Icke gift, sammanboende 7,5 Icke gift, icke sammanboende, förbindelse som varat mer än 6 månader 39,3 Icke gift, icke sammanboende, förbindelse som varat mindre än 6 månader 24,5 Icke gift, icke sammanboende, tillfällig förbindelse 19,8 Okänd Ingen uppgift i handlingarna ,1 2,2 Summa 100

SOU 1971:58 J4

Gift

Hemskild

Förut gift

Samtliga

92,5 0,0 1,6 0,3

17,1

-

11,5 8,3

1,4 3,4 13,5 18,7

45,5 0,3 5,0 5,1

0,9

18,3

30,6

19,2

1,3

21,8

15,5

12,4

3,1

15,3

14,2

11,2

3,7

2,6 100

1,3 100

0,2 100

1:17

I 4,1 % av fallen har barnafadern angivits som okänd. Det är troligt att denna siffra är för låg på grund av att en del sådana fall redovisats under "Ingen uppgift". 2.10.2 1 tabell 16 (s. 1:58) har uppgifterna om barnafadern sammanställts med uppgifter om kvinnans civilstånd. De nio fall, då om barnafadern angivits "Gift med kvinnan" och om kvinnan "Frånskild", torde avse att kontrahenterna varit gifta men skilts före abortansökningen. På motsvarande sätt torde de tjugo fall, då barnafadern angivits som gift men kvinnan som änka, avse, att maken dött före abortansökningen. 2.10.3 Om man ser på den procentuella fördelningen inom kvinnornas civilståndsgrupper, får man tablå 23. Grupperna "Tillfällig förbindelse" och "Okänd" har förts samman, emedan det säkerligen i de flesta fall varit fråga om en tillfällig förbindelse, även då mannen redovisats som okänd. För de gifta kvinnorna var den dominerande gruppen, den där de båda kontrahenterna var gifta med varandra. Denna grupp omfattade icke mindre än 92,5 %. Om man jämför fördelningen av de övriga 7,5 procenten gifta kvinnor1 med fördelningen av de ogifta kvinnorna, finner man mycket stora skillnader. Störst betydelse i fråga om dessa senare har de båda grupper, där det förekommit en mera fast förbindelse, främst då denna varat i mer än sex månader. Dessa båda grupper var signifikant överrepresenterade, medan de övriga grupperna var underrepresenterade. För de gifta kvinnor, som var gravida med annan än maken övervägde signifikant de tillfälliga förbindelserna och de med okänd barnafader, därefter kom gruppen med barnafader, som var gift med annan kvinna, medan de tre övriga grupperna var underrepresenterade. Om fördelningen i fråga om de hemskilda kvinnorna må nämnas endast, att de grupper där barnafadern är kvinnans make eller är gift med annan kvinna är överrepresenterade, däremot företer grupperna med en mera fast 1:18

förbindelse underskott, speciellt den, där förbindelsen varat mer än sex månader. Vad slutligen de förut gifta kvinnorna beträffar, så visar siffrorna en överrepresentation för de icke gifta men sammanboende och för fall, där barnafadern var gift med annan kvinna. Grupperna med icke gift, icke sammanboende barnafader liksom med okänd barnafader är underrepresenterade. De fall, där barnafadern varit en tillfällig förbindelse eller varit okänd, utgör en anmärkningsvärt hög andel, mer än 11 % av samtliga. För ogifta, hemskilda och förut gifta kvinnor är denna procentsats ännu högre: 20 %, 15 % respektive 14 %. Den låga siffran 3,1 % för de gifta beror på att för huvuddelen av dessa maken är fader till det väntade barnet. Om man ser enbart på de övriga gifta kvinnorna, finner man att andelen tillfälliga förbindelser eller okänd barnafader utgör över 41 %. Otrohet från kvinnans sida har förelegat i 1 404 fall (12,3 %) av vilka dock 628 avser kvinnor under hemskillnad (79,2% av de hemskilda kvinnorna). De övriga 776 utgör 7,3%.

2.10.4 Den procentuella fördelningen för tabell 16 kan också beräknas pä annat sätt, nämligen med utgångspunkt i de olika grupperna barnafäder, vilket ger det resultat, som finns i tablå 24. Vid de beräkningar, som resulterat i nedanstående kommentarer, har man liksom i närmast föregående avsnitt (2.10.3) bortsett från den grupp, där de båda kontrahenterna var gifta med varandra. För barnafader gift med annan kvinna var andelen ogifta kvinnor betydligt lägre än kunnat väntas, de tre övriga grupperna däremot var överrepresenterade. De fall, då kvinnan sammanbodde med en icke gift man, visade en mycket stark överrepresentation av förut gifta kvinnor, medan de ogifta och gifta kvinnorna var underrepresenterade. De båda grupperna 1 I de följande kommentarerna har man bortsett frän den grupp, där de båda kontrahenterna var gifta med varandra.

SOU 1971:58

Tablå 24. Barnafadern

Kvinnan

Gift med kvinnan Frånskild make Gift med annan Icke gift, sammanboende Icke gift, icke sammanboende, förbindelse, som varat mer än 6 månader Icke gift, icke sammanboende, förbindelse, som varat mindre än 6 månader Icke gift, icke sammanboende, tillfällig förbindelse Okänd Ingen uppgift i handlingarna

Summa

Ogift

Gift

Hemskild

Förut gift

1,4

51,9 57,1

98,3 5,5 15,1 3,2

-

8,2 5,9

0,3 94,5 24,8 33,8

100 100 100 100

79,5

2,3

3,4

14,7

77,0

5,1

6,4

11,6

68,6

13,4

6,2

11,7

]'63,4 38,8

8,6 48,4

9,9

18,2 9,2

100 100

i

Summa

3,6

med en mera fast förbindelse överensstämde 258 fall (1,2 %), varav dock i 91 fall kvinnan däri att andelen ogifta var överrepresenterad, var hemskild. de övriga grupperna var i allmänhet underrepresenterade. De tillfälliga förbindelserna och de med okänd barnafader, slutligen, 2.10.5 För ansökningarnas del finns uppvisade en mycket hög andel ur gruppen en procentuell redovisning av kontrahentergifta kvinnor. nas civilstånd för år 1949 i SOU 1953:29 s. Otrohet frän mannens sida har förelegat i 201. Denna jämföres i tablå 25 med motsvaminst 1 106 fall (5,0%), antagligen flera rande siffror för åren 1964/66. eftersom det förmodligen i en del av de Den enda signifikanta ändring, som skett tillfälliga förbindelserna och de med okänd beträffande de gifta kvinnorna, är att andebarnafader varit fråga om gifta män. Otrohet len icke gifta barnafäder har ökat. Även i från båda parters sida har ägt rum i minst fråga om de förut gifta visar endast en av Tablå 25. Kvinnans civilstånd

Barnafaderns civilstånd

Summa

Gift med sökanden (även under hemskillnad)

Gift med annan

Icke gift

Okänt (eller icke angivet)

Gift (inkl. hemskild) 1949 1964/66

90,8 87,2

2,6 2,4

5,1 8,7

1,5 1,7

100 100

Förut gift 1949 1964/66

3,5 1,1

16,9 14,2

67,4 78,4

12,2 6,2

100 100

17,0 6,7

69,2 84,6

13,8 8,7

100 100

7,6 5,2

27,5 44,7

5,7 4,9

100 100

Ogift 1949 1964/66 Samtliga 1949 1964/66

SOU 1971:58

59,2 45,3

1:19

kolumnerna en signifikant ändring, nämligen den med okänt civilstånd för barnafadern. Andelen av dessa har sjunkit till endast något över hälften av 1949 års värde. För ogifta kvinnor liksom för samtliga kvinnor har däremot signifikanta ändringar skett i alla kolumnerna. Dessa har inneburit en ökning av andelen icke gifta barnafäder och en minskning av de övriga grupperna. Tidigare (2.2) har påvisats, att andelen ogifta kvinnor har ökat betydligt sedan år 1949. Förevarande siffror tyder på att en motsvarande utveckling ägt rum beträffande barnafäderna. 2.11 Graviditetslängd vid beslu tsdagen 2.11.1 Graviditetslängden, som räknas från sista menstruationens första dag, är av betydelse i abortsammanhang, emedan man använder olika operationsmetoder vid olika graviditetslängd. De metoder, vilka används i senare stadier av graviditeten, torde i allmänhet medföra större risk för att komplikationer skall inträffa eller att ingreppet icke skall ha avsedd effekt (se bilaga 4). Att märka är också, att gällande abortlag anger vissa fasta tidsgränser: abort av annan anledning än sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan får icke ske efter utgången av havandeskapets tjugofjärde vecka och får efter den tjugonde veckan utföras endast om medicinalstyrelsen (nu socialstyrelsen) på grund av synnerliga skäl medgivit detta. I tabell 17 (s. 1:59) lämnas en översikt över fördelningen av graviditetslängden vid beslutsdagen, dvs. vid den dag, då medicinalstyrelsens beslut respektive tvåläkarintyget daterats. Den procentuella fördelningen finns i tablå 26. Som synes har det under treårsperioden skett en kraftig ändring i fördelningen. Den tidigaste gruppen med en graviditetslängd om högst 11 veckor, har i det närmaste fördubblat sin andel, medan antalet fall i sjuttonde veckan eller högre sjunkit från 30 till 16 %. Denna utveckling gör sig gällande också i fråga om medelvärdet, som utgjorde 1:20

Tablå 26. Graviditetslängd

Fördelning i procent 1964

Högst 11 veckor 12-16 veckor 17-20 veckor 2 1 - 2 4 veckor Uppgift saknas Summa

13,9 18,9 53,7 55,6 28,0 20,5 1,8 1,5 2,7 3,5 100 100

1966 Hela perioden

27,3 20,7 49,5 52,8 14,5 20,3 1,1 1,4 7,6 4,8 100 100

14,8 veckor år 1964, 14,2 veckor år 1965 och 13,4 veckor år 1966. Troligen har det under tiden efter år 1966 skett en fortsatt sänkning av graviditetslängden. Eftersom den här undersökta variabeln beror på den sammanlagda inverkan av två olika omständigheter, dels vid vilken tidpunkt under graviditeten den sökande kvinnan tagit kontakt med abortrådgivningen, dels hur lång tid abortutredningen tagit, är det icke möjligt att ange, huruvida den påvisade utvecklingen berott på att kvinnorna anmält sig på ett tidigare stadium eller på att utredningstiden förkortats eller bådadera. Det synes emellertid troligt, att utredningstidens medellängd verkligen har förkortats, detta på grund av den starkt ökade andelen tvåläkarintyg (som framgår av bilaga 3, 3.5.1 är totala utredningstiden väsentligt kortare för tvåläkarintygen). 2.11.2 I åtskilliga fall har uppgift om graviditetslängd icke funnits i handlingarna. Detta beror på att man vid vissa lasarett underlåtit att i tvåläkarintygen lämna uppgift härom. Denna praxis synes sprida sig, medan dylik underlåtenhet förekommit inom tre län år 1964 och två år 1965, var antalet år 1966 uppe i tretton. 1 flera län utgjorde dessa ofullständiga intyg en betydande andel av samtliga uppgifter. Detta gäller speciellt är 1966, då uppgift om graviditetslängd saknades för 42 % av samtliga kvinnor i den undersökta gruppen i Östergötlands län (utom Norrköpings stad), motsvarande siffror var för Kopparbergs län 39 %, Västernorrlands län 26 % och Hallands län 21 %. SOU 1971:58

Med anledning härav synes det icke vara anledning att redovisa graviditetslängden med fördelning på län. Här må nämnas endast, att variationerna i fråga om medelvärdena var relativt små; låga medelvärden uppvisade Västmanlands län med 12,3 veckor, Skaraborgs län med 13,1 veckor och Jämtlands län med 13,3 veckor - höga värden Göteborgs stad med 15,2 veckor, Malmö stad med 15,1 veckor och Blekinge län med 14,9 veckor. Medeltalet för samtliga fall med uppgift om graviditetslängden var 14,1 veckor. Om anledningen till avvikelserna från riksmedeltalet gäller i tillämpliga delar vad som ovan (2.11.1) sagts om anledningen till utvecklingen från 1964 till 1966.

SOU 1971:58

1:21

Den sökande kvinnan och/eller barnafadern utlänning

liteter var representerade, utöver "statslösa" och "okända" fanns medborgare från 81 länder, vilkas fördelning framgår av tablå 28.

3.1 Nationalitetsförhållanden 3.1.1 En översikt av kvinnornas och barnafädernas nationalitetsförhållanden lämnas i tablå 27. En signifikant utveckling har förekommit endast i fråga om de fall, där båda kontrahenterna var utlänningar. Dessa har ökat från 4.2 % till 6,0 %, något som förmodligen hänger samman med den ökade immigrationen. Antalet fall med svensk kvinna och utländsk barnafader var, som synes, nära tre gånger så högt som antalet med utländsk kvinna och svensk barnafader. 3.1.2 En närmare undersökning av nationalitetsförhållandena redovisas i tabellerna 18. 3.1.3 I tabell 18 a) (s. 1:59) finns barnafaderns nationalitet för de fall, då kvinnan var svensk. Endast de länder har redovisats särskilt, för vilka antalet uppgick till minst tio. Ett mycket stort antal nationa-

Tablå 28. Europa Afrika Asien Nordamerika Sydamerika Oceanien

28 21 17 6 7

J_ 81

Dessutom fanns ett antal fall, för vilka endast uppgift om världsdel lämnats, nämligen 42 män från Afrika, 5 från Nordamerika och 6 från Sydamerika. En signifikant ökning under treårsperioden kan konstateras för greker och marockaner. 3.1.4 Svenska barnafäder och utländska kvinnor finns i tabell 18 b) (s. 1:59). Även i denna tabell har särredovisning skett endast av länder med minst tio fall. Som synes var icke blott antalet fall utan också deras spridning på olika länder väsentligt

Tablå27. Kvinnan

Svensk Svensk Utlänning Utlänning

Barnafadern

Svensk Utlänning Svensk Utlänning

1964 Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

5 078 548 173 257

83,8 9,0 2,9 4,2

6 266 610 207 432

83,4 8,1 2,8 5,7

6 863 741 258 505

82,0 8,9 3,1 6,0

18 207 83,0 8,7 1 899 2,9 638 5,4 1 194 21938 100

Summa 6 056 100

1:22

Samtliga

7 515 100

8 367 100

SOU 1971:58

Tablå 29. Europa Afrika Asien Nordamerika Sydamerika

20 1 3 3 1 28

mindre än i föregående grupp. Antalet länder var för denna grupp 28 (se tablå 29). Det är uppenbarligen främst de utomeuropeiska länderna, som var representerade i avsevärt mindre utsträckning än i gruppen med svensk kvinna och utländsk barnafader - 8 länder mot minst 53 och 19 fall (dvs. 3 %) mot 432 (dvs. 22,7 %). En signifikant ökning under treårsperioden kan konstateras för danskorna. 3.1.5 Slutligen redovisas de fall, då båda kontrahenterna var utlänningar i tabell 18 c) (s. 1:60). De länder för vilka redovisats minst tio kvinnor eller barnafäder har upptagits särskilt. En blick på diagonalen från övre vänstra till nedre högra hörnet visar, att det i flertalet fall varit fråga om två kontrahenter av samma nationalitet, av de 1 194 har 973 eller 81,5 % tillhört denna kategori. I fråga om grupperna med man och kvinna av samma nationalitet gäller, att antalet jugoslaviska par visat en signifikant ökning från 1964 till 1966.

3.2 Utländska kvinnor 3.2.1 Åldersfördelningen för de utländska kvinnorna finns i tabell 19 (s. 1:60). Endast de hemländer har specificerats, för Tablå 30. Ålder

Fördelning i procent

- 1 9 år 20-34 år 3 5 - år Summa

SOU 1971:58

Svenska kvinnor

Utländska kvinnor

20,5 55,4 24,1

8,1 74,0 17,9

vilka antalet uppgick till minst 40. Medelåldern var något högre bland de utländska än bland de svenska abortsökande, nämligen 28,2 år mot 27,6 år. Åldersfördelningarna för dessa grupper skilde sig tydligt från varandra (tablå 30). Att bland de utländska abortsökande gruppen 20-34 år var så dominerande, torde bero på åldersfördelningen bland immigranterna. En liknande åldersfördelning kunde konstateras för alla de stora nationalitetsgrupperna med ett undantag. Åldersfördelningen för kvinnor från Förenta staterna företedde större likheter med åldersfördelningen för svenska kvinnor, gruppen omfattade emellertid endast 45 sökande. 3.2.2 De utländska sökandena fördelade sig mycket ojämnt på olika delar av landet, detta framgår av tabell 20 (s. 1:61). Endast länder med minst 100 fall har redovisats särskilt. Mycket höga siffror uppvisade Stockholms stad och län, även Älvsborgs län och Göteborgs stad hade ett stort antal. Tre län hade mindre än tio fall, nämligen Gotlands, Jämtlands och Kalmar län. I fråga om de olika nationalitetsgruppernas fördelning syntes de alla uppvisa en koncentration till Stockholms stad och län. Vad angår fördelningen i övrigt företedde de vissa olikheter. Den största gruppen, kvinnor från Finland, vilken omfattade mer än hälften av samtliga dessa kvinnor, företedde en anhopning i en rad områden i mellersta Sverige. Utom i de redan nämnda Stockholms stad och län var antalet högt i Södermanlands, Västmanlands, Örebro och Älvsborgs län samt Göteborgs stad. Däremot var antalet lågt i de sydöstra och södra delarna av landet — de fem länen Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge och Kristianstads redovisade sammanlagt endast elva. Även Norrland redovisade, möjligen något överraskande, låga siffror. 1 fråga om kvinnor från Jugoslavien uppvisade sydvästra Sverige en kraftig an1:23

Tablå 31. Älvsborgs län Örebro län Stockholms län Norrköpings stad

12.2 % 10,5 % 10.3 % 10,1 %

Gotlands län Jämtlands län Kalmar län Västerbottens län Kristianstads län Norrbottens län

0,8% 1,9% 2,0% 3,3% 3,6% 4,2%

3,6% och bland de norska 6,3 %. Däremot saknade 17,1 % av västtyskorna svensk hemort och för kvinnor med hemland utanför Europa omfattade denna grupp mer än 60 % av samtliga. 3.2.5 En fullständig redovisning efter hemland för de utländska kvinnor, som icke hade svensk hemort lämnas i tablå 32. Sammanlagt var således inom denna grupp 18 europeiska och 10 utomeuropeiska nationaliteter representerade. Särskilt anmärkningsvärt var givetvis det stora antalet kvinnor från Förenta staterna, 37, vilket utgjorde 82 % av samtliga sökande från detta land.

hopning, nära en tredjedel av samtliga fanns i Malmö stad samt Malmöhus och Hallands län. Ett stort antal norska sökande fanns i Göteborg, i övrigt företedde denna grupp Gruppen utländska kvinnor, inga anmärkningsvärda anhopningar. De väst- 3.2.6 tyska sökandena syntes främst finnas i som icke var bosatta i Sverige, skilde sig i Stockholms stad och län, medan siffrorna vissa avseenden från de övriga sökandena. Ovan (3.2.1) har påvisats, att de utländska för landet i övrigt var relativt låga. Kvinnor från övriga Europa fanns främst i storstads- kvinnornas medelålder låg högre än svenskornas, 28,2 år mot 27,6. För den nu aktuella områdena. gruppen var medelåldern tvärtom klart lägre 3.2.3 Om man jämförde antalen utländska sökande med totala antalen (finns i Tablå 32. 1 tabell 9 s. 1:53), visade det sig, att 8,4 % av de Belgien 7 sökande kvinnorna var utländska medborga- Danmark 34 Finland re. För de olika länen var procentsiffrorna Frankrike 4 2 mycket växlande, några extrema värden Grekland 2 Island redovisas i tablå 31. 3 Italien Det anmärkningsvärt höga värdet för Jugoslavien 14 Älvsborgs län skulle kunna hänga samman Nederländerna med immigrationen av kvinnlig arbetskraft Norge 2 Polen (särskilt från Finland) till textilindustrin i Schweiz 1 3 Borås — även Norrköping med stor textil- Spanien 7 Storbritannien industri redovisade en hög siffra. 1 Tjeckoslovakien Stockholms stad hade lägre värde än Ungern 2 30 riksmedeltalet, nämligen 7,4%. I övrigt Västtyskland 6 redovisades däremot relativt höga siffror för Österrike de största städerna: Norrköping 10,1 %, Marocko Indien Malmö 9,9 % och Göteborg 9,2 %. Turkiet

3.2.4 En speciell grupp utgjorde de 189 utländska sökande, som hade sin hemort i utlandet. Denna grupp, som utgjorde ungefär en tiondel av antalet utländska sökande, omfattade mycket växlande andelar av de olika nationaliteterna. Bland de finländska kvinnorna omfattade den endast 1:24

Nordamerika Canada Förenta staterna

2 6 37

Argentina Australien Cuba Trinidad och Tobago Brasilien

1 1 1 1 1 SOU 1971:58

än för de övriga, nämligen endast 26,1 år. Skillnaden återspeglas också i den procentuella fördelningen. Av de svenska kvinnorna var 21 % och av de utländska 8 % under 20 år, för denna grupp var motsvarande siffra 18 %. Ännu större var skillnaden i fråga om kvinnor om 35 år eller däröver: svenska kvinnor 24%, utländska 18%, den aktuella gruppen endast 12 %. Civilståndsfördelningen skilde sig väsentligt från de övriga kvinnornas. 45,6% var gifta mot 38,8 % bland de övriga och 4,1 % utgjordes av änkor eller frånskilda mot 9,3 %. Att som tidigare nämnts (2.7.3), barnantalet var extremt lågt i denna grupp, medelvärde 1,14 mot 1,85 för samtliga sökande, kan hänga samman med ålders- och civilståndsfördelningen. Egendomligt är, att dessa kvinnor uppenbarligen sökt abort redan pä ett mycket tidigt stadium av graviditeten, medelgraviditetslängden vid beslutsdatum (jfr 3.11.1) var så låg som 10,3 veckor mot 14,1 för samtliga sökande. Den procentuella fördelningen finns i tablå 33. För icke mindre än 51,4 % var beslutet klart före elfte graviditetsveckans slut mot endast 20,5 % för de övriga. 3.2.7 I tabell 21 (s. 1:60) redovisas uppgifter om barnafaderns civilstånd m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med fördelningen i tabellerna 15 och 16. Endast hemländer med minst 100 fall har redovisats separat. En jämförelse mellan fördelningarna för svenska kvinnor och utländska kvinnor visade väsentliga skillnader på tvä punkter (se tablå 34). De utländska kvinnorna var i större utsträckning gifta med barnafadern 54,9 % mot 44,6 % för de svenska. Ä andra sidan var antalet fall med en icke gift barnafader, som icke sammanbodde med kvinnan, betydligt vanligare bland de svenska kvinnorna - 39,6 % mot 28,3 %. Fördelningarna visar tydliga skillnader på tre punkter. Bland de utländska kvinnorna förekom de fall, då kontrahenterna var gifta med varandra i betydligt större utsträckning. Även fall med en icke gift barnafader, som SOU 1971:58

Tablå 33. Graviditetslängd vid beslutsdagen

- 1 1 veckor 12-16 veckor 17-20 veckor 2 1 - 2 4 veckor Uppgift saknas

Fördelning i preicent Den aktuella gruppen

Samtliga sökande

51,4 33,8 1,4

20,5 52,8 20,3 1,4 4,8

-

13,4

sammanbodde med kvinnan, var klart vanligare bland utländskorna. A andra sidan företedde grupperna med en icke gift barnafader, som icke sammanbodde med kvinnan, väsentligt lägre siffror än bland svenskorna, 28 % mot 40 %. 3.2.8 Fördelningarna för de olika nationalitetsgrupperna överensstämde i stort sett. Två grupper visade dock signifikanta avvikelser, nämligen kvinnor från Jugoslavien och från andra världsdelar än Europa. Avvikelserna gällde främst de avsnitt i vilka skillnader fanns mellan svenska och utländska kvinnor. De jugoslaviska kvinnorna visade avvikelTablå 34. Fördelning ii procent

Barnafadern

Gift med kvinnan Frånskild make Gift med annan Icke gift, sammanboe nde med kvinnan Icke gift, icke sammanboende med kvinnan, förbindelse, som varat mer än 6 månader Icke gift, icke sammanboende med kvinnan. förbindelse som varat m indre än 6 månader Icke gift, icke sammanboende med kvinnan,, tillfällig förbindelse Okänd Ingen uppgift i handlingarna

<Summa

Utländska kvinnor

Svenska kvinnor

54,9 0,3 4,9

44,6 0,3 5,1

6,6

5,0

11,5

19,9

10,4

12,5

6,4

7,2

4,2

4,1

0,9 100

1,4

too :25

Tablå 36.

Tablå 35. Fördelning i procent

Barnafadern gift med kvinnan Förbindelse, som varat mindre än 6 månader + tillfällig förbindelse + okänd

1)

2)

3)

4)

53,3

23,8

10,9

48,0

19,5

42,8

56,8

21,0

ser från de svenska på samma punkter, som samtliga utländska sökande, men avvikelserna var betydligt mera markerade. De båda kontrahenterna var gifta med varandra i 58,7 % av fallen, och i 21,7 % av fallen var barnafadern icke gift och sammanbodde icke med kvinnan. Däremot anslöt sig fördelningen för de utomeuropeiska kvinnorna egendomligt nog ganska väl till den fördelning, som konstaterats för de svenska kvinnorna med procentsatserna 44,9 % respektive 40,5 %. 3.3 Utländska barnafader 3.3.1 Slutligen har i tabell 22 (s. 1:62) en redovisning lämnats av barnafaderns civilstånd också för utländska barnafäder. Särredovisning har skett av länder med minst 100 fall. Den procentuella fördelningen skilde sig på flera punkter starkt från den, som gällde för svenska barnafäder. I endast 30 % av fallen var de båda kontrahenterna gifta med ,varandra mot 48 % för svensk barnafader. Å andra sidan var de tillfälliga förbindelserna vanligare, nämligen i 15,6% mot 5,7 %, och likaledes fall av förbindelse, som varat mindre än 6 månader, 19,3 % mot 11,2 %.

Gift med kvinnan Gift med annan Icke gift, sammanboende med kvinnan Icke gift, icke sammanboende med kvinnan, förbindelse som varat mer än 6 månader Icke gift, icke sammanboende med kvinnan, förbindelse som varat mindre än 6 månader Icke gift, icke sammanboende med kvinnan, tillfällig förbindelse Okänd Summa

Antal

Procent

1 4

1,0 3,9

2,0

14,7

26,5

37 16 102

36,3 15,7 100

man dessutom vid jämförelsen medtar Sverige som grupp 4), får man sammanställningen i tablå 35. 3.3.3 I 102 fall, dvs. i 3,3% av fallen, har i handlingarna antecknats, att barnafadern varit "färgad". Det är troligt, att detta är en alltför låg siffra, någon föreskrift om att denna omständighet skall antecknas i handlingarna finns ej och det kan därför vara så att anteckning gjorts huvudsakligen i sådana fall, där barnafaderns hudfärg anförts som ett motiv för abort. Hur dessa fall fördelade sig framgår av tablå 36. De båda grupper, som undersökts ovan i 3.3.2, hade för färgade barnafäder värdena 1,0% respektive 78,4%.

3.3.2 En närmare undersökning visar emellertid, att förhållandena var mycket varierande för olika hemland. Man kan i själva verket avskilja tre olika grupper: 1) de nordiska länderna, Danmark, Finland och Norge, ävensom Ungern; 2) Jugoslavien, Västtyskland och de europeiska länder, som icke särredovisats; samt 3) Grekland, Italien, Spanien samt de övriga världsdelarna. Om 1:26

SOU 1971:58

4 Fall där kvinnan hos medicinalstyrelsen ansökt om både abort och sterilisering

4.1 Frekvens och regionalfördelning

mycket högt, nämligen 4,37 mot 2,24 för samtliga abortsökande (och 3,87 för samtliga 4.1.1 1 nära en femtedel (19,3 %) av sökande i åldern 45-49 år) och varierade för de fall, vilka resulterade i en ansökan till de olika länen mellan 5,15 i Västmanlands medicinalstyrelsen, hade denna ansökan län och 3,81 i Blekinge län. Den procentuella kombinerats med en ansökan om sterilise- fördelningen jämföres i tablå 38 med den i ring. Dessa ansökningar fördelade sig enligt 2.5.1 redovisade, som gällde samtliga sötablå 37. kande. Det relativa antalet sådana ansökningar sjönk, som synes, under treårsperioden. 4.2.2 Antalet förlossningar var lika4.1.2 Andelen ansökningar om både abort och sterilisering var, som framgår av tabell 23 (s. 1:63), mycket olika i olika län. Högsta värdet uppvisade Blekinge län med 43,6%. Dessutom hade Gävleborgs län (36,8 %), Östergötlands län (utom Norrköpings stad) (31,7%) samt Norrbottens (31,7%) och Hallands län (31,0%) värden, som var över eller nära en tredjedel. De tre storstäderna däremot visade låga värden, Stockholm 8,3%, Göteborg 13,6% och Malmö 15,3%. Till gruppen med få sådana ansökningar hörde också Uppsala län med 13,0%.

4.2 Graviditeter, förlossningar, aborter 4.2.1 I tabell 24 (s. 1:64) redovisas hur graviditeter, förlossningar och legala aborter fördelade sig på de kvinnor, som sökt både abort och sterilisering. Medelantalet föregående graviditeter var SOU 1971:58

ledes mycket högt, i medeltal 3,67 mot 1,88 för samtliga. Den procentuella fördelningen visade liknande avvikelser som den för antalet graviditeter, ehuru de var mindre markerade (tablå 39). 4.2.3 Medelantalet tidigare genomgångna legala aborter för de kvinnor, som förut varit gravida, var 0,27 mot 0,16 för samtliga förut gravida sökande (2.9.3). Något mer än en femtedel av dessa kvinnor hade genomgått en eller flera legala aborter — motsvarande siffra för samtliga var en åttondel. Den procentuella fördelningen visas i tablå 40. 4.2.3.1 Tidigare (2.9.4) har beräknats att cirka 5,3 %> av de sökandes tidigare graviditeter avslutats med en legal abort. Om motsvarande beräkning göres för här omhandlade grupp finner man, att detta gällde för 954 av totalt 15 773 graviditeter, dvs. 6,0 %. Skillnaden är signifikant.

1:27

Tablå 37.

4.3 Beviljade steriliseringar

Ansökningar om både abort och sterilisering I procent av hela antalet ansökningar

1966 Summa

1 254

1 228

1 119

3 601

22,9

18,4

17,2

19,3

De 3 601 ansökningarna om abort och sterilisering resulterade i att sterilisering beviljades i 3 248 fall eller i 90,2 %. Dessa fördelade sig enligt tablå 41. Procenten avslag var år 1964 väsentligt högre (13,0%) än de båda senare åren (omkring 8 %).

Tablå 38. Antal föregåc:nde graviditeter

Ansökan om både abort och sterilisering

Samtliga

0-2 3 4 eller flera

16,9 17,3 65,8

59,7 15,3 25,0

100 Antal förlossningar

Ansökan om både abort och sterilisering

Samtliga

0-2 3 4 eller flera

24,6 22,9 52,5 100

66,4 16,3 17,3 100

Antal legala aborter

Ansökan om både abort och sterilisering

Samtliga

0 1 2 eller flera

78,4 17,4 4,3

86,4 11,6 2,0

100 Summa

Tablå 39.

Summa

Tablå 40.

Summa

Tablå 41. 1964 Antal beviljade steriliseringar I procent av antalet ansökningar

1:28

1966 Summa

1 090 1 132 1 026 3 248 86,9

92,2

91,7

90,2

SOU 1971:58

5 Avslagna abortansökningar

5.1 Antalet avslag 5.1.1 Av tabell 33 (s. 1:68) framgår, att hela antalet fall, som omfattats av undersökningen, uppgick till 21 938 och att i 3 320 av dessa tvåläkarintyg utfärdats. Av de 18 618 ansökningar, som sänts till medicinalstyrelsen, avslogs 2 789, dvs. 15,0% eller 12,7 % av hela den undersökta gruppen. Som framgår av vad tidigare sagts (1.2.1) omfattar undersökningen endast en del av de kvinnor, vilka icke fått bifall till sin önskan om en legal abort. Det är här fråga om dem, som hos medicinalstyrelsen ansökt om abort men fått ansökan avslagen. Beträffande ett antagligen ganska stort antal kvinnor gäller emellertid att deras begäran om legal abort "avslagits" (visserligen icke formellt men reellt) redan på det lokala planet. Denna grupp har icke kunnat behandlas i föreliggande undersökning. De avslagna ansökningarnas fördelning pä de tre åren 1964-1966 framgår av tablå 42. Avslagsprocenten har sjunkit så snabbt, att den, räknad på samtliga sökande, år 1966 var mindre än hälften av 1964 års värde. 5.2 Civilstånd 5.2.1 Fördelningen efter kvinnans civilstånd finns i tabell 25 (s. 1:64). Procentsiffrorna framgår av tablå 43. Den starka sänkningen, med värden för SOU 1971:58

1966, som utgör mellan hälften och tredjedelen av 1964 års procentsatser, gjorde sig gällande för alla civilståndsgrupperna utom för änkor. Denna grupp uppvisade redan 1964 ett mycket lågt värde, 10,4% mot 19,0% för samtliga, men sänkningen har därefter varit obetydlig, så att värdet för 1966 var 8,3 % mot 8,6 % för samtliga. Gruppen ogifta intog en särställning med en klart högre avslagsprocent än de övriga under alla tre åren. Sänkningen har dessutom varit svagare än för de gifta och de förut gifta. Detta bör ses i samband med vad som visas nedan i 5.3 och 5.4.1.

5.3 Ålder 5.3.1 Åldersfördelningen (tabell 26 s. 1:64) för de kvinnor, vilkas ansökan avslagits, avvek tydligt från åldersfördelningen för samtliga kvinnor (se tablå 44). Gruppen under 25 år utgjorde alltså avsevärt större andel av de kvinnor, som fått ansökan avslagen. Medelåldern för dem var endast 24,8 är mot 28,0 är för kvinnor med bifallen ansökan eller tväläkarintyg. 5.3.2 Procenten avslag bland de olika åldersgrupperna visas i tablå 45. De tre grupperna 18-19 år, 15 — 17 är och 20-24 år hade högst avslagsprocent, med högre ålder sjönk avslagsprocenten ganska snabbt. För alla åldersgrupper mellan 15 och 1:29

Tablå 44. Aider

Fördeln ing i procent

24 år eller därunder 25 år eller däröver Summa

Avslag

Samtliga

Avslag

Samtliga

Avslag

Samtliga

51,0 49,0 100

38,9 61,1 100

59,7 40,3 100

41,8 58,2

59,8 40,2

43,1 56,9 100

Tablå 42. 1964 Samtliga sökande Avslag

%

% av antalet ansökningar till medicinalstyrelsen

1966 Samtliga år

6 056 7515 8 367 21 938 1 148 924 717 2 789 19,0 12,3 12,7 8,6

21,0

13,9

11,0

15,0

Civilstånd

1966 Samtliga år

Ogift Gift (inkl. hemskild) Änka

24,2

17,0

12,0

16,8

16,8 10,4 12,2 19,0

9,4 9,4 8,2 12,3

6,5 8,3 4,2 8,6

10,4 9,3 8,1 12,7

Tablå 43.

Frånskild Samtliga

Tablå 45. Aider

14 år eller därunder 15-17 är 18- 19 år 2 0 - 2 4 är 25- 29 är 3 0 - 3 4 ar 3 5 - 3 9 ar 4 0 - 4 4 ar 4 5 - 4 9 är 50 är eller däröver

1,3 26,4 28,4 24,5 19,9 16,5 12,5 8,1 0 0 19,0

U 20,1 22,7 15,4 11,4 9,3 8,0 2,7 0 0 12,3

1,2 12,9 14,0 11,1 8,6 6,9 4,8 1,4 0

Samtliga

8,6

44 år sjönk avslagsprocenten under treårsperioden, denna sänkning var mera markerad för de äldre grupperna. 1:30

1964 Det synes anmärkningsvärt, att medan den yngsta gruppen, den om högst 14 år, visade en mycket låg avslagsprocent (något över en procent - ett fall per år), hade redan den närmast äldre gruppen, 15-17 år, alla tre åren den näst högsta procenten. 5.3.3 En jämförelse med förhållandena år 1949 kan göras genom att uppgifter - med fördelning på ålder och civilstånd om hur många procent av ansökningarna till medicinalstyrelsen, som avslagits, har lämnats i SOU 1953:29 s. 212. Dessa siffror tillika med motsvarande värden för åren 1964/66 återfinns i tabell 27 (s. 1:65). Att märka är, att dessa procentsatser utvisar hur många procent av ansökningarna till medicinalstyrelsen som avslagits, medan det däremot i avsnitten 5.1.1-5.3.2 varit fråga om andelen avslag beräknad i förhållande till hela den undersökta gruppen, dvs. ansökningar och tväläkarintyg sammanlagda. De procentsatser, som satts inom parentes, baserar sig på endast ett fåtal fall. För alla delgrupper (med olika kombinationer av civilstånd och ålder) gäller, att värdena för 1964 var högre, i flertalet fall t. o. m. avsevärt högre än för 1949. Den förut konstaterade utvecklingen (5.1) har sedan medfört, att 1966 års värden för alla delgrupper utom en var lägre än 1949 års, medan ar 1965 intog en mellanställning. Om man jämför procentsatserna för gifta och ogifta, finner man, att avslagsprocenten visserligen i så gott som alla fall var högre för de ogifta men att skillnaden i allmänhet var relativt obetydlig och ej alls motsvarade den stora skillnad, som konstaterats under 5.2.1. SOU 1971:58

Tablå 46. Antal föregående

Fördelning i procent

graviditeter

0-2 3 4 eller flera Summa

1965 Avslag

Samtliga

Avslag

Samtliga

Avslag

Samtliga

72,7 12,7 14,5

57,2 14,9 27,9

59,6 16,0 24,4

82,1 9,7 8,1

61,7 15,0 23,3

78,7 10,1 11,3 100

100 Att sistnämnda skillnad var stor, torde bero pä den kombinerade inverkan av civilståndsfördelningen och åldersfördelningen. De ogifta befann sig i stor utsträckning just i de åldersgrupper, för vilka avslagsprocenten var hög, medan de gifta vanligen var äldre. 5.4 Föregående graviditeter 5.4.1 På grund av den funna sammansättningen av den här behandlade gruppen - en hög andel unga, ogifta kvinnor kan man vänta sig, att antalet föregående graviditeter skall vara lågt. Som framgår av tabell 28 (s. 1:65) stämmer detta, medelantalet föregående graviditeter var 1,43 mot 2,35 för de kvinnor, vilka beviljats abort. Det framgår också av jämförelsen i tablå 46 med den fördelning av samtliga sökande,

vilken redovisats tidigare under 2.5.1. Gruppen med det lägsta antalet graviditeter omfattade betydligt större andel av de kvinnor, vilkas ansökan avslagits. Därtill kommer, att den under treårsperioden pågående förskjutningen i riktning mot lägre antal graviditeter uppenbarligen ägt rum snabbare för avslagsgruppen. 5.4.2 Hur avslagsprocenten varierat med olika antal föregående graviditeter, visas i tablå 47. Procenten avslag sjönk således snabbt vid stigande graviditetsantal, något som säkerligen har ett samband med att kvinnor med många graviditeter i allmänhet tillhör de äldre grupperna.

5.5 Tid för senaste förlossning Tablå 47. Antal föregående graviditeter

Avslagspi rocent

Ovan, under 2.6.2, har de kvinnor, som tidigare fött barn, uppdelats pä tre grupper efter den tidpunkt, då den senaste förlossningen ägt rum. Avslagsprocenten för dessa tre grupper redovisas i tablå 48. De låga värdena för grupp 3) torde hänga samman med att dessa kvinnor i allmänhet har uppnått högre ålder än de övriga. Skillnaden mellan grupperna 1) och 2) är icke signifikant.

25,4 25,4 21,1 18,2 13,1 9,9 5,7

20,2 13,5 12,2 7,7 7,6 4,6 3,7

14,2 9,6 8,3 5,6 3,5 2,7 2,5

5.6 Levande barn, hemmavarande barn

15,8 17,8 12,4 Samtlig a 16,6

9,4 9,7 5,5

6,3 6,8 3,6 6,2

5.6.1 Fördelningarna efter antalet levande barn och antalet hemmavarande barn överensstämde i stort sett med fördelningen av antalet föregående graviditeter

0 1 2 3 4 5 6 eller flera

Tablå 48. Grupp (enligt 2.6.2) 1) 2) 3)

SOU 1971:58

9,1

1:3 1

(5.4.1). Medelantalet levande barn var 1,19 och hemmavarande barn 1,12. Motsvarande siffror för de kvinnor, vilka beviljats abort, var: levande barn 1,94 och hemmavarande barn 1,82. 5.6.2 Avslagsprocentens variationer vid uppdelning efter antalet levande barn respektive hemmavarande barn följde i huvudsak variationerna vid uppdelning efter antalet föregående graviditeter (5.4.2). 5.6.3 I tabell 29 (s. 1:65) har i fråga om ansökningar till medicinalstyrelsen avslagsprocenten för grupper med olika antal levande barn jämförts med motsvarande siffror för är 1949 (SOU 1953:29 s. 212). Liksom vid jämförelsen mellan olika åldersoch civilståndsgrupper (5.3.3) finner man, att avslagsprocenten är 1964 var betydligt högre än är 1949 samt att den därefter skedda utvecklingen resulterat i att 1966 års siffror var väsentligt lägre än 1949 års.

5.7 Barnafadern

5.7.1 En undersökning av hur avslagsprocenten varierar med barnafaderns civilstånd och förhällande till kvinnan visar, att signifikanta avvikelser från de under 5.2.1 redovisade värdena finns endast i fråga om ogifta kvinnor. En redovisning av denna grupp lämnas i tablå 49. Gruppen med relativt långvariga förbindelser, dvs. den där förbindelsen varat mer än sex månader, uppvisade höga avslagssiffror, är 1964 t. o. m. nära en tredjedel av samtliga sökande i denna grupp. Däremot var avslagsprocenten låg för fall med okänd barnafader och för tillfälliga förbindelser. 5.7.2 Otrohetsfallens avslagsprocent framgår av tablå 50. Dessa avslagsprocenter synes ligga inom det normala variationsområdet.

1:32

5.8 Graviditetslängd vid beslutsdagen 5.8.1 En fördelning av de avslagna ansökningarna efter graviditetslängden vid tiden för beslutet (tabell 30 s. 1:66) skiljer sig, som av tablå 51 framgår, avsevärt från den tidigare (2.11.1) funna fördelningen av samtliga fall. Avslagsfallen visade vid jämförelse med samtliga fall en klar förskjutning i riktning mot sena beslut. Visserligen har andelen avslag senast i elfte veckan under treårsperioden ökat frän 5,6% till 14,2%, men även motsvarande andel av samtliga fall ökade, nämligen frän 13,9 % till 27,3 %, Skillnaden skulle antagligen varit ännu större, om uppgift om graviditetslängd funnits för alla fall, eftersom denna uppgift saknas i en del tvåläkarintyg och utredningen normalt slutföres snabbare för tvåläkarintygen. Medelvärdet för graviditetslängden var (siffrorna inom parentes avser fall, där abort beviljats) 16,0 veckor 1964 (14,5 veckor), 15,7 veckor 1965 (14,0 veckor) och 15,3 veckor 1966 (13,2 veckor). 5.8.2 De nyss funna avvikelserna i fördelningen av avslagsfallen medförde givetvis konsekvenser i fråga om avslagsprocentens storlek (se tablå 52). Det är tydligt, att procenten avslag snabbt ökade med stigande graviditetslängd och att den under treårsperioden skedda utvecklingen mot lägre avslagsprocent har ökat skillnaderna i fråga om avslagsprocenten vid olika graviditetslängd. Det högsta värdet var är 1964 icke fullt sju gånger det lägsta, medan motsvarande kvot år 1966 var nära tio. 5.8.3 En av anledningarna till det ovan funna sambandet mellan avslagen och graviditetslängden är uppenbarligen den i abortlagen fastställda tidsgränsen tjugo veckor. Efter havandeskapets tjugonde vecka får abort av annan anledning än sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan utföras endast om synnerliga skäl finns härför. Man kan därför vänta sig, att andelen avslag skall öka starkt. SOU 1971:58

Tablå 49. Barnafadern

1964 Gift med annan Icke gift, sammanboende med kvinnan Icke gift, icke sammanboende med kvinnan, förbindelse, som varat mer än 6 månader Icke gift, icke sammanboende med kvinnan, förbindelse, som varat mindre än 6 månader Icke gift, icke sammanboende med kvinnan, tillfällig förbindelse Okänd Ingen uppgift i handlingarna Summa

1966 Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

21,9

14,6

12,3

15,5

15,5

9,9

31,9

22,1

16,3

24,8

16,8

11,4

47 28

18,1 14,7

39 21

10,1 9,4

24 13 2 409

6.1 5,7 2,1 12,0

-

-

-

-

24,2

17,0

Tablå 50. 1964

Otrohet hos kvinnan Otrohet hos barnafadern Otrohet hos båda kontrahenterna

1966 Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

72 51 7

16,8 14,7 8,3

43 49 7

9,1 11,5 7,2

33 26 2

5,9 7.8 2,6

Tablå 51. Graviditetslängd

Fördelning i procent 1964

Högst 11 veckor 12-16 veckor 17-20 veckor 2 1 - 2 4 veckor Uppgift saknas Summa

1965 Samtliga

Avslag

Samtliga

Avslag

Samtliga

5,6 48,0 41,6 4,8

13,9 53,7 28,0 1,8 2,7 100

7,9 52,2 34,5 5,4

18,9 55,6 20,5 1,5 3,5 100

14,2 50,2 29,7 5,9

27,3 49,5 14,5 1,1 7,6 100

då graviditeten fortgått så länge, att operationen icke kan hinnas med före tjugonde veckans slut. Av tablån syns tydligt, att avslagsprocenten visat höga värden fr. o. m. nittonde veckan. Denna omständighet kan emellertid ha inverkat endast i fråga om de sena fallen, medan det funna sambandet sträckte sig över hela området. I en annan undersökning (bilaga 3, 2.7.2) har påvisats, att ogifta kvinnor i allmänhet tagit kontakt med SOU 1971:58 15

1966 Avslag

abortrådgivningskurator under ett senare stadium av graviditeten än de gifta. Eftersom avslagsprocenten är högre för de ogifta än för de gifta (5.2.1) skulle inverkan av denna skillnad mellan de ogifta och de gifta gå i den funna riktningen. Skillnaden synes dock icke räcka till för att förklara den påvisade samvariationen, därtill är skillnaden i fråga om graviditetslängd mellan ogifta och gifta alltför liten.

1:33

Tablå 52. Graviditetslängd

Avslagsprocent 1964

7,6 Högst 11 veckor 12-16 veckor 16,9 25,2 17-18 veckor 34,2 19 veckor 43,9 20 veckor 2 1 - 2 4 veckor 50,9 Samtliga 19,0

5,1 11,5 16,9 27,6 38,8 43,1 12,3

4,5 8,7 13,3 24,5 38,3 44,2 8,6

Tablå 53. Avslagsprocent

Utländsk kvinna Svensk kvinna

19,0 16,6

14,4 8,8

9,3 6,2

Tablå 54. Avslagsprocent

Utländsk barnafader Svensk barnafader

22,6 16,2

13,6 9,0

10,2 6,1

i tablåerna under 3.2.1 och 5.3.2 tyder på att det icke kan bero på åldersfördelningen. Det är naturligtvis tänkbart, att det kan vara fråga om lågt barnantal eller långt framskriden graviditet eller bådadera. Jämför emellertid även nästföljande avsnitt. 5.9.2 En sammanställning av avslagen i de fall, då barnafadern var utländsk medborgare visade inga signifikanta skillnader från vad som funnits för hela den undersökta gruppen, utom beträffande den grupp, där kontrahenterna var gifta med varandra. Denna grupp har i tablå 54 jämförts med gruppen med svensk barnafader. Avslagsprocenten var, som synes, klart högre, då barnafadern var utlänning. 5.9.3 Vid behandlingen av fall med utländsk barnafader har ovan under 3.3.2 angivits, att man kunde urskilja tre grupper beroende på hemlandet. I fråga om avslagsprocenten visade dessa tre grupper emellertid inga signifikanta skillnader.

5.9 Den sökande kvinnan och/eller barnafadern utlänning 5.9.1 Antalet sökande av utländsk nationalitet är alltför litet för att man skulle kunna studera avslagsprocentens variationer mera ingående med uppdelning på olika hemländer. En fördelning av samtliga utländska sökande efter barnafaderns civilstånd m.m. (se tabell 15) visade, att procenten avslag endast för en grupp avvek signifikant från motsvarande värde för hela den undersökta gruppen, nämligen i fråga om de fall, då de båda kontrahenterna var gifta med varandra. Avslagsprocenten för denna grupp har i tablå 53 jämförts med den för motsvarande grupp av svenska sökande. Avslagsprocenten var klart högre för de utländska kvinnorna. Anledningen härtill är svår att ange. En jämförelse mellan siffrorna 1:34

SOU 1971:58

6 Användningen av tvåläkarintyg

6.1 Anledningen till den speciella undersök- av hela antalet i varje grupp. De båda ningen härav indikationerna eugeniska skäl och risk för fosterskador har icke medtagits, eftersom På grund av den kraftiga ökningen av antalet enligt abortlagen medicinalstyrelsens tillaborter, som utförts med stöd av tvåläkarintyg - från 1964 till 1968 har detta antal stånd alltid erfordras i dessa fall (som enligt uppgifter i Allmän Hälso- och Sjuk- framgår av tabell 31 (s. 1:66), har emellertid vård ökat med 645 % och ökningen har tvåläkarintyg likväl utfärdats i tre fall på sedan fortsatt - ansåg kommittén det vara grund av risk för fosterskada), men dessa fall av mycket stort intresse att undersöka, hur ingår i siffrorna i kolumnen "Samtliga". användningen av tvåläkarintyg varierat. I 4 § av nu gällande abortlag har tvåläkarintyget satts som första alternativ utom för vissa speciella fall, nämligen då abort sker påi grund av eugeniska skäl eller på grund av risk för fosterskada, då kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden samt då abort av annan anledning än kroppsfel eller svaghet hos kvinnan skall ske efter utgången av den tjugonde graviditetsveckan. 6.2 Län och utredarindikation

6.2.1 Det var, som synes, endast då indikationen var "Sjukdom", som tvåläkarintygen använts i någon större utsträckning, i 44,6 % av samtliga fall. Stora olikheter fanns emellertid, så hade Västmanlands län 82,6 %, Norrköpings stad 73,3%, Värmlands län 68,4 % samt ytterligare sju län mellan 50 och 60 %. Å andra sidan hade denna beslutsform i vissa län uppenbarligen ej verkligt accepterats ens i fråga om sjukdom, Kronobergs län hade 11,5%, Kalmar län 15,4 %, Jämtlands län 16,4%, Kristianstads län 18,4% och Malmöstad 19,6%.

Av tabell 31 (s. 1:66), som för hela perioden 1964-1966 visar antalet av utredarna tillstyrkta ansökningar och antalet tvåläkarintyg fördelade på län och den abortindikation, som utredarna funnit tillämplig, framgår emellertid tydligt, att tvåläkarintygen i allmänhet använts endast i undantagsfall. Ännu bättre synes detta i tabell 32 (s. 1:68), som för de fyra första indikationerna visar hur många procent tvåläkarintygen utgjorde

6.2.2 Då indikationen "Svaghet" uppgivits, har tvåläkarintyg använts endast i undantagsfall, i 12,4% av samtliga fall. I Gotlands län har man ej utfärdat något enda intyg med denna indikation, Skaraborgs län uppvisar 0,5 % och Kristianstads län 0,9 %, medan ytterligare femton län hade under 10 %. I några län var emellertid tvåläkarintygen ganska vanliga även vid denna indikation - Västmanlands län hade 64,9 %, Malmöhus

SOU 1971:58

1:35

län (utom Malmö stad) 36,6 %, Norrköpings stad 36,3 % och Västerbottens län 35,9 %. 6.2.3 Ännu ovanligare var tvåläkarintygen vid indikationen "Förutsedd svaghet", endast 8,6 % av samtliga fall. I sex län hade man över huvud taget ej använt tvåläkarintyg vid denna indikation och i ytterligare fjorton län var procentsiffrorna under 10%. Även i detta fall användes emellertid tvåläkarintygen på en del håll i stor utsträckning, Malmöhus län (utom Malmö stad) hade 61,1 %, Västmanlands län 41,8%, Östergötlands län (utom Norrköpings stad) 36,2 % och Kopparbergs län 30,8 %. 6.2.4 För den humanitära indikationen var de absoluta frekvenstalen så låga, att några slutsatser icke kan dragas från procentsiffrorna för de olika länen. I hela riket hade tvåläkarintyg använts i 19,3 % av fallen.

20 %. Låga siffror visade å andra sidan gruppen 15-19 år med 12%. Det sistnämnda, liksom den höga siffran för de äldre, kan hänga samman med att, som ovan visats (6.2.1) tvåläkarintyg använts främst vid sjukdom. Denna indikation användes förmodligen i större utsträckning just beträffande de äldre, men torde vara relativt ovanlig inom gruppen 15-19 är. Vad angår de yngsta flickorna synes det anmärkningsvärt, att hälften av flickorna under 14 år, därav en, som ännu icke fyllt 13 är, måst sända ansökan till medicinalstyrelsen. I gruppen 15-17 är ingår 59 flickor, som vid konceptionstillfället ännu icke fyllt 15 år, tvåläkarintyg hade använts för endast en av dem. 1 någon utsträckning kan det naturligtvis ha varit fråga om kvinnor, som på grund av rubbad själsverksamhet saknat förmåga att lämna giltigt samtycke till ingreppet.

6.4 Graviditeter, förlossningar, levande barn 6.2.5 Om man ser på användningen av tvåläkarintyg över huvud taget, finner man, att de i endast fyra av länen använts i mer än en tredjedel av fallen: Västmanlands län 64,9 %, Malmöhus län (utom Malmö stad) 46,8%, Kopparbergs län 41,0% och Västerbottens län 36,7 %. I icke mindre än sju län var siffrorna under 10%, därav i Gotlands län endast 2,4 %. En anledning till de låga siffrorna kan vara en inställning, som kommittén påträffade vid åtskilliga lasarett under sina studieresor. Det visade sig nämligen, att vissa läkare icke ville använda tvåläkarintyg annat än vid klara fall av somatisk sjukdom.

Hur tvåläkarintygen fördelar sig vid olika antal tidigare graviditeter och efter när senaste förlossning ägt rum, framgår av tabell 34 (s. 1:69). Om det är länge - minst tio år sedan kvinnans senaste förlossning, dvs. det skulle bli ett s. k. sladdbarn, har tydligen tvåläkarintyg använts i något större utsträckning än annars, nära 19% mot 15%;. En anledning härtill kan ha varit, att dessa kvinnors ålder i allmänhet varit högre och att de på grund därav varit mera utsatta för sjukdomar än den yngre gruppen. Det omvända förhällandet kan vara förklaringen till att andelen tväläkarintyg är relativt låg, endast 12%, för kvinnor vilkas senaste förlossning eller missfall ägt rum tidigast under kalenderåret före det aktuella året. 6.3 Ålder Det är också troligt, att utredarna i dessa fall Av hela den undersökta gruppen (dvs. både ofta i stället tillämpat någon av svaghetsansökningar och tvåläkarintyg) utgjorde an- indikationerna och därför ej använt tväläkartalet tvåläkarintyg 15,1 %. Skillnaderna mel- intyg. lan olika åldersgrupper var, som framgår av tabell 33 (s. 1:68), ganska betydande, avseEgendomligt är, att andelen värt högre andel tvåläkarintyg företedde 6.4.1 grupperna under 15 år med nära 37 %, och tvåläkarintyg både i fråga om samtliga grupperna från 40 år och uppåt med nära kvinnor och i fråga om sistnämnda grupp 1:36

SOU 1971:58

Tablå 55. Antal levande barn

Samtliga kvinnor

Därav tvåläkarintyg

Procent

0 1 2 3 4 5 6 7 eller flera

6 439 3 854 4 449 3 582 2018 955 406 235

1 063 570 707 564 258 99 41 18

16,5 14,8 15,9 15,7 12,8 10,4 10,1 7,7

varit klart lägre för kvinnor med minst fem föregående graviditeter än för de övriga, procenttalen var för samtliga kvinnor med minst fem föregående graviditeter omkring 11 mot omkring 16 för gruppen med högst fyra föregående graviditeter. Denna skillnad kommer också till uttryck. Omman beräknar medelantalet graviditeter för ansökningsfallen var detta 2,27 mot 2,06 för tvåläkarintygen. En åtminstone bidragande orsak till detta kan ha varit ett relativt högt barnantal i åtskilliga län med låg andel tvåläkarintyg. Det kan också tänkas, att det för utredarna legat nära till hands att använda indikationerna "Svaghet" och "Förutsedd svaghet", då ett stort antal graviditeter lett till att kvinnan har många barn att vårda. 6.4.2 Ett likartat resultat får man också, om man delar upp populationen efter antalet levande barn (se tablå 55). Medelantalet för ansökningsfallen var 1,88 mot 1,68 för tväläkarintygen. Den lägre andelen tvåläkarintyg sträckte sig emellertid ända ned till fyra barn, för gruppen med minst fyra barn var andelen 11,5 % mot 15,8 % för de övriga.

SOU 1971:58

1:37

7 Utrednings- och beslutsförfarandet vid ansökningar

7.1 Omfattningen av detta kapitel

7.2 Utredarnas uppfattning, länsvis

Det är uppenbart, att möjligheterna till en undersökning av förfarandet vid beviljandet av legal abort genom studium av de hos medicinalstyrelsen befintliga handlingarna ställer sig väsentligt olika för ansökningar och för tvåläkarintyg. I fråga om ansökningarna gäller ju dels att själva beslutet fattas inom styrelsen, dels att den lokala myndigheten måste i de insända handlingarna lämna så utförliga upplysningar, att det blir möjligt att fatta ett beslut. Vid tvåläkarintyg däremot fattas beslut på det lokala planet, och de till medicinalstyrelsen insända handlingarnas huvudsakliga funktion torde vara att möjliggöra en efterhandskontroll av att beslutet om legal abort icke står i strid med lagens bestämmelser, samt att tjäna som underlag för medicinalstatistiken. Dessa omständigheter medför, att ansökningarna normalt innehåller betydligt mera information än tvåläkarintygen. På grund härav och då dessutom användningen av tvåläkarintyg relativt utförligt behandlats i kap. 6, kommer föreliggande kapitel att enbart syssla med ansökningarna. På grund av den stora vikt, som tillmätts användningen av de olika indikationerna för legal abort, har emellertid frågan om medicinalstyrelsens tillämpning av dessa brutits ut och behandlats i ett särskilt kapitel (kap. 8).

7.2.1 Det normala är, att en begäran om legal abort, som resulterat i en ansökan till medicinalstyrelsen, på det lokala planet handlagts av tre utredare — i kronologisk ordning kurator, gynekolog och psykiater. Om man undersöker de tre utredarnas ställningstaganden, finner man, att två grupper tillsammans omfattade mer än 90 % av samtliga fall, nämligen den, där alla utredarna tillstyrkte abort, och den, där alla utredarna avstyrkte abort. Dessa båda grupper, fördelade på län, redovisas i tabell 35 (s. 1:70). En sammanfattande redovisning av alla de sex förekommande kombinationerna i fråga om utredarnas ställningstagande lämnas [tabell 36 (s. 1:71).

1:38

7.2.2 Redan av de absoluta antalen enhälliga avstyrkanden i tabell 35 framgår, att skillnaderna mellan de olika områdena är mycket stora. Ännu tydligare ser man detta vid ett studium av de siffror i tabell 37 (s. 1:71), som visar, hur stor procent av ansökningarna som avstyrkts av utredarna. Denna procentsats varierar mellan 2,7 och 44,4. Höga siffror visade Kristianstads län med över 40 % samt Västmanlands län och Malmöhus län (utom Malmö stad) båda med över 30 %. Å andra sidan hade Hallands och Jämtlands län mindre än 10%. Rikssiffrorna hade sjunkit från 26,2 % år 1964 till 19,4 % år 1965 och 16,7% år 1966. Detta synes SOU 1971:58

Tablå 56. Fördelning i procent

Tillstyrkanden Avstyrkanden Utan ställningstagande Samtliga

2,3 10,4 35,4

1,8 8,5 16,6

2,0 18,8 33,2

5,5

3,6

5,8

överensstämma med den allmänna tendensen, för 21 av de 29 områdena var 1966 års värde lägre än 1964 års. Se även uppgifterna i bilaga 2. 7.2.3 Även andelen ansökningar, som insänts utan att utredarna eller majoriteten av dem tagit ställning till frågan om abort, visade stora variationer, ehuru antalet dylika fall i allmänhet varit lågt. Några län uppvisade dock betydligt högre siffror än de övriga så t. ex. Malmöhus län (utom Malmö stad) och Kopparbergs län. Man skulle kunna tänka sig ett samband mellan dessa fall och de avstyrkta, på det sätt att då procenten avstyrkanden minskat, utredarna i stället skulle i större utsträckning utnyttjat möjligheten att icke taga ställning. Det visar sig emellertid, att förhållandet i själva verket varit det motsatta; de båda procentsatserna - för avstyrkanden och för utan ställningstagande - samvarierade med en korrelationskoefficient av + 0,36. 7.2.4 Andelen tväläkarintyg har medtagits i tabell 37, emedan det ansetts tänkbart att, då tvåläkarintyg utfärdats för en större andel av de sökande, andelen tveksamma fall och fall med indikationer mot abort skulle öka bland de återstående

och sålunda leda till en ökning av andelen avstyrkta ansökningar. Detta synes stämma för vissa områden, se t. ex. Malmöhus län (utom Malmö stad) och Västmanlands län ävensom Kopparbergs län år 1966. Men det fanns också gott om exempel, som pekar åt annat håll, så t. ex. Norrköpings stad, Östergötlands län i övrigt samt Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län. Om man jämför de två procentsatserna för samtliga fall (3 år och 29 områden, dvs. 87 fall), finner man icke något samband mellan dem.

7.3 Utredarna oeniga 7.3.1 Av tabell 36 (s. 1:71) framgår, att de fall, där de lokala utredarna varit oeniga, fördelar sig enligt tablå 56. Utredarna har uppenbarligen haft relativt lätt att ena sig om att tillstyrka abort. Då det varit fråga om att överlämna ansökan utan något ställningstagande, har däremot oenighet förekommit i ett stort antal fall. Avstyrkandefallen intar en mellanställning. 7.3.2 I det övervägande flertalet fall har det varit kuratorn, som reserverat sig mot de övrigas ställningstagande. Fördelningen framgår av tablå 57. 7.4 Jämförelse mellan utredarnas och medicinalstyrelsens uppfattning 7.4.1 Medicinalstyrelsens avslagsprocent hade uppenbarligen starkt påverkats av utredarnas inställning (se tablå 58). Det synes tydligt, att medicinalstyrelsen avvikit från utredarnas uppfattning framför

Tablå 5 7. Reservant

Gynekolog Psykiater Kurator

1965 Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

0,3 1,7 98.0 100

2 36 201 239

0,8 15,1 84J 100

379 379

100 100

1 5 294 Summa 300

SOU 1971:58

1:39

Tablå 58. Utredarnas inställning

Avslagsprocent 1964

1966 Alla hade tillstyrkt 1,0 Majoriteten hade tillstyrkt 14,9 Alla hade avstyrkt 79,2 Majoriteten hade avstyrkt 33,6 Alla utan ställningstagande 14,5 Majoriteten utan ställningstagande 28,1 Samtliga 21,0

0,3

0,3

10,7 70,4

6,7 70,0

20,9

22,0

23,4

16,5

8,8 13,9

11,6 11,0

allt, då abortansökan avstyrkts. År 1966 bifölls nära en tredjedel av de ansökningar, som enhälligt hade avstyrkts av utredarna, och i fråga om de ansökningar, där någon reserverat sig mot avstyrkandet, gäller, att andelen bifall ökat från två tredjedelar upp till nära fyra femtedelar. 7.4.2 Om man ser på de fall, då endast en majoritet bland utredarna tillstyrkt eller avstyrkt abort, visar det sig, att medicinalstyrelsen varit avsevärt mera benägen att följa reservantens uppfattning, då denne yrkat på bifall, än i motsatta fallet (se tablå 59).

Tablå 59. Majoritetens yrkande Procenten fall, där medicinalstyrelsen följt reservanten

Tillstyrkande Avstyrkande

14,9 66,4

10,7 79,1

6,7 78,0

Tablå 60. Fördelning i procent

Ålder

14 år eller därunder 15-17 år 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 30-34 år 3 5 - 3 9 år 4 0 - 4 4 år 4 5 - 4 9 år Samtliga

4,5 33,0 34,7 33,2 26,3 22,2 19,0 17,8 HV7 26,2

3,4 27,4 29,0 22,8 19,3 16,0 14,3 9,1 19,4

5,7 22,2 23,9 20,2 16,7 13,5 11,0 9,6 16,7

Tablå 61. Fördelning i procent 1964

74,6

83,8

87,3

93,8

96,3

97,2

Samtliga 79,0

86,1

89,0

Ansökan enbart om abort Ansökan om abort och sterilisering, bifall till abort

7.5 Utvecklingen i fråga om avstyrkandet! och avslag Sammanfattningsvis kan följande sägas om utvecklingen under treårsperioden 1964/66. Andelen abortsökande, som fått abort beviljad enligt tvåläkarintyg har ökat starkt, men trots detta har såväl andelen av utredarna avstyrkta ansökningar som andelen av medicinalstyrelsen avslagna ansökningar minskat. Detta tyder på att det under perioden i stort sett skett en utveckling i riktning mot en liberalare tillämpning av abortlagen och detta icke blott inom medicinalstyrelsen utan även på det lokala planet. Som klart framgår av tabell37(s. 1:71)hardock flera län icke deltagit i denna utveckling. 7.6 Avstyrkta ansökningar efter ålder En uppdelning av ansökningarna efter den sökandes ålder ger en fördelning av procenten avstyrkta ansökningar, som finns i tablå 60. Denna tablå visar stora likheter med tablån under 5.3.2 över avslagsprocenten för olika åldersgrupper. Relativt höga siffror redovisas för grupperna 15-24 år, relativt låga för grupperna under 15 år och 30 år eller däröver. Maximivärdet uppvisade gruppen 18-19 år, med stigande ålder sjönk värdet. Från 1964 till 1966 sjönk värdet för alla åldersgrupper utom den yngsta, högst 14 SOU 1971:58

år, som emellertid ej omfattade mer än sju avstyrkta ansökningar under hela perioden. 7.7 Medicinalstyrelsens beslut 7.7.1 En sammanställning av medicinalstyrelsens beslut samt av vissa åtgärder under förfarandet har gjorts i tabell 38 (s. 1:72). Antalet bifallna ansökningar i procent av samtliga ansökningar framgår av tablå 61. Under treårsperioden har, som synes, andelen bifallna ansökningar stadigt ökat. Bifallsprocenten var betydligt högre för de ansökningar, vilka gällde även sterilisering, än för de övriga. 7.7.2 I fråga om ansökningar om både abort och sterilisering fanns fem olika möjligheter till definitivt beslut. Den procentuella fördelningen på dessa möjligheter framgår av tablå 62. 7.7.3 I sammanlagt 689 fall har medicinalstyrelsen ansett sig icke kunna fatta beslut omedelbart. I 269 av dessa fall har det ansetts, att ytterligare utredning erfordrades, innan ett avgörande kunde träffas. Beträffande de övriga 420 gäller, att ärendet bordlagts för att avgöras först vid ett senare tillfälle. Det torde vara så, att man även i en stor del av dessa sistnämnda fall införskaffat ytterligare upplysningar från sökanden eller från lasarettet, ehuru detta

Tablå 62. Beslut

Abort och sterilisering, bifall Abort, bifall, med sterilisering som villkor Abort bifall, sterilisering avslag Abort avslag, sterilisering bifall Avslag Summa

SOU 1971:58

Fördelning i procent 1964

82,0

89,4

89,0

skett mera informellt. I förhällande till samtliga ansökningar utgjorde dessa fall, som av tablå 63 framgår, en ganska liten del. En ytterligare uppdelning efter beslutets innebörd visade endast oregelbundna variationer. 7.8 "24-veckorstillstånd", abortoperationer efter tjugonde veckan 7.8.1 Efter havandeskapets tjugonde vecka får enligt gällande abortlag abort av annan anledning än sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan utföras endast, om synnerliga skäl finns härför, och då efter särskilt tillstånd av medicinalstyrelsen (nu socialstyrelsen). Under treårsperioden meddelades 354 sädana s. k. 24-veckorstillstand fördelade enligt tablå 64. 7.8.2 Utan tjugofyraveckorstillständ utfördes på grund av sjukdom eller kroppsfel

Tablå 63. Fördel ning i p:rocent

Bordläggning Ytterligare utredning

1964/66

4,6

0,9

1,7

2,3

2,0

1,5

0,9

1,4

1966 Summa

4,1

1,0

2,0

2,2

1966 Summa

2,9

1,6

0,7

1,6

Tablå 64.

Antal I procent av samtliga bifallna ansökningar

Tablå 65. 0,2 11,6

6,8

8,2

4,8 1,4 100

2,8 1,0 100

2,7 0,1 100

Antal 1 procent av samtliga utförda abortoperationer

1:41

hos kvinnan 241 abortoperationer efter utgången av tjugonde veckan. Fördelningen framgår av tablå 65. Andelen operationer av denna typ har under treårsperioden snabbt minskat. 7.9 Beviljade men ej utförda aborter

Medan som ovan nämnts, antalet fullföljda graviditeter i hela landet uppgick till 3,2%, var procentsatsen i Kronobergs län 7,8 %, Norrköpings stad 7,7%, Värmlands län 7,2 % och Jönköpings län 6,6 %. Låga siffror visade Gotlands län, som icke hade något dylikt fall och Älvsborgs län med 1,6 %. Signifikanta olikheter uppvisade också fördelningen av spontanaborterna. Rikssiffran var 2,8 %, men Västmanlands län hade 5,2% och Skaraborgs län 4,5%;. A andra sidan hade ingen spontanabort uppgivits från Norrköpings stad.

7.9.1 Tabell 39 (s. 1:73) visar, att något över 93 % av de bifallna ansökningarna resulterat i en legal abort. De fall, där legal abort ej utförts, har i tabellen delats upp i sju grupper, av vilka dock den första och den sjunde intar en särställning. De fem övriga innebär en orsaks- 7.10 Väntetid mellan bifallsbeslut och fördelning, de anger anledningen till att legal abortoperation abort icke blev utförd. När medicinalstyrelsens biBeteckningens "Graviditeten fullföljd" in- 7.10.1 nebär ju ej ett angivande av någon orsak utan fallsbeslut kommit, torde det ha legat i den endast ett konstaterande av ett faktum. sökandes intresse, att få abortingreppet Anledningen till att graviditeten fullföljts, utfört så snart som möjligt. Många omkan vara olika i olika fall. Så kan man t. ex. ständigheter kan emellertid ha inverkat på tänka sig, att den sökande ångrat sig och sådant sätt, att tidsintervallet mellan beslut önskar föda barnet, att hon genom påtryck- och operation förlängts. Främst må nämnas ningar från läkare eller kurator (vilka av- dels platsbristen på lasarettens gynekologiska styrkt ansökningen) förmåtts avstå från avdelningar, dels valet av operationsmetod aborten, eller att gynekologen efter att ha (eftersom vissa av de allmänt begagnade avstyrkt ansökningen vägrat att utföra abort- metoderna icke lämpade sig för tidiga aboroperationen och kvinnan icke lyckats få ter). På grund härav har längden av detta operationen utförd på annat lasarett. Några tidsintervall, såsom framgår av tabell 41 (s. upplysningar härom finns ej i det undersökta 1:74), företett stora variationer. Medelvärdet materialet. En närmare redogörelse för ett var 12,3 dagar, under 1964 var det något antal fall, där operation icke skett, finns i lägre (11,7 dagar) än 1965 och 1966 (12,5 dagar). bilaga 7. De anmärkningsvärt låga siffrorna för Vad beträffar gruppen "Okänd anledning" dagarna nummer 2, 9, 16 och 23 samt de består den förmodligen nästan uteslutande visserligen något högre men dock låga siffrorav fall, som i själva verket var hänförliga till na för dagarna nummer 8, 15 och 22 hänger någon av de andra sex grupperna. Någon samman med att besluten normalt fattades nämnvärd betydelse kan detta dock icke ha på fredagarna, varför de nyssnämnda grupför de tvä större grupperna, "Graviditeten perna av dagar i allmänhet var söndagar resp. fullföljd" och "Spontan abort". lördagar. Antalet fall, där enda upplysningen var, att graviditeten fullföljts, utgjorde 3,2% av Det synes klart, att de i samtliga, antalet fall med spontanabort 7.10.2 nästföregående avsnitt nämnda omständig2,8 % och antalet övriga fall 0,6 %. heterna skulle leda också till stora lokala 7.9.2 En fördelning efter län visade variationer. Men även andra faktorer inverkastora olikheter i fråga om de fall, där ingen de härvidlag, bland dem den synnerligen abortoperation ägt rum {tabell 40 s.l:73). varierande praxis i fråga om reservation av 1:42

SOU 1971:58

Tablå 66.

Tablå 67.

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Norrköpings stad Östergötlands län i övrigt Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmö stad Malmöhus län i övrigt Hallands län Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län i övrigt Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Utländsk medborgare med hemort i utlaindet

13,4 10,8 12,6 12,8 9,7 10,2 11,3 10,3 10,7 9,2 15,1 8,3 20,2 13,9 6,5 14,2 13,7 13,4 14,2 11,4 11,9 18,2 13,0 8,5 7,6 9,1 11,1 10,8 9,9

plats på lasaretten för de abortsökande. Vid sina besök på olika lasarett har abortkommittén funnit mycket stora variationer i detta avseende. Det förekom å ena sidan att kuratorn, redan i samband med att utredarna beslutat tillstyrka abort, gjorde en förhandsbeställning av plats, och å andra sidan att det fick ankomma pä den sökande att, sedan hon fått medicinalstyrelsens beslut, själv vända sig till lasarettet. Som nämnts under 7.9.1 vägrade man i vissa fall att utföra den av medicinalstyrelsen beviljade aborten, varvid kvinnan blev hänvisad till att på egen

Göteborg Malmö

12,0 17,7

14,0 19,1

15,0 22,1

hand försöka få plats på ett annat lasarett. Att skillnaderna i fråga om tiden för väntan på operation var mycket olika, framgår tydligt av tabell 42 (s. 1:75), som redovisar dessa tidsintervall fördelade pä län. Medelvärdena återfinns i tablå 66. Variationerna i medelvärdet sträckte sig från 6,5 dagar i Hallands län till 20,2 dagar i Malmö stad. En signifikant förändring under treårsperioden kunde konstateras för Göteborg och Malmö, där medeltalen för de tre åren framgår av tablå 67. 7.10.3 Hur olika förhållandena är i olika områden, framträder kanske ännu tydligare, om man väljer att i stället för medelvärdena studera den procentuella fördelningen. Denna visas i tablå 68 för dels två områden med höga, dels tre områden med låga medelvärden. I Hallands län hade mer än hälften opererats t. o. m. femte dagen och mer än tre fjärdedelar t. o. m. sjunde dagen, medan man i Malmö stad först under nittonde dagen kom upp till hälften och under tjugosjunde dagen till tre fjärdedelar. Motsvarande siffror för hela riket var elfte respektive sextonde dagen.

Tablå 68. Tid från beslutsdatum un operauonsu;j t u m

0-7 dagar 8-14 dagar 15-21 dagar 22-28 dagar 29 dagar eller d äröver Uppgift saknas Summa

SOU 1971:58

Fördeli ling i procent Malmö stad Västmanlands Hallands Västernorrlands Kristianstads län län län län

Samtliga

14,7 24,5 22,8 18,0 19,5 0,6 100

36,7 35,6 16,7 6,1 3,9 0,9 100

20,1 28,0 23,7 9,9 17,4 1,0 100

81,5 15,3 2,1 0,3 0,3 0,3 100

69,3 26,4 3,1

-

0,6 0,6 100

66,9 26,8 3,3 0,8 2,1

1:43

7.10.4 Om väntetiden till operationer fördelades efter graviditetslängden, fann man icke något samband mellan dessa två faktorer i fråga om samtliga sökande. Däremot förelåg ett klart samband om endast kvinnor med relativt långt gången graviditet medtogs, så t. ex. var för kvinnor med en graviditetslängd vid beslutet av minst sexton veckor korrelationskoefficienten -0,36. Detta berodde emellertid huvudsakligen på de båda tidsgränserna, tjugo och tjugofyra veckor, som förhindrade långa väntetider vid höga värden på graviditetslängden.

operation uppenbarligen var mycket låg. Enligt tabell 39 (s.l :73) utfördes med stöd av bifallen ansökan 14 873 operationer och enligt tabell 31 (s. 1:66) utfärdades 3 314 tväläkarintyg. På dessa över 18 000 operationer inträffade endast sex dödsfall, dvs. omkring en tredjedels promille. I tre av dessa fall hade abort beviljats med indikationen "Svaghet" och i tre med indikationen "Sjukdom". I fråga om de tre sistnämnda var de angivna diagnoserna: psykoneuros, kronisk njurinflammation samt defekt i hjärtats skiljevägg.

7.10.5 Ej heller kan i fråga om hela populationen något samband konstateras mellan väntetiden och den sökandes ålder. Om man emellertid ser på de olika åldersgrupperna, finner man, att medelvärdet för de båda yngsta grupperna var signifikant lägre än för samtliga kvinnor, nämligen 9,9 dagar för gruppen om högst 14 är och 11,5 dagar för gruppen 15-17 år mot 12,3 dagar för samtliga. Även för gruppen 45-49 år var medeltalet lågt, 10,7 dagar. 7.11 Komplikationer och dödsrisk Enligt 6 § Kungl. kungörelsen den 9 september 1938 med tillämpningsföreskrifter till lagen den 7 juni 1938 om avbrytande av havandeskap skall läkare, som utfört abortoperation, inom en månad insända berättelse därom å särskilt formulär till medicinalstyrelsen (nu socialstyrelsen). Avsikten är, att uppgift därvid skall lämnas om komplikationer i samband med operationen. Det har emellertid visat sig, att de lämnade uppgifterna är i hög grad ojämnt ifyllda bl. a. beroende på växlande uppfattningar om vad som skall anses vara en sådan komplikation, som bör rapporteras. Operationsberättelserna kunde därför ej användas för en undersökning av risken för komplikationer vid abortoperation. Kommittén har för den skull låtit företa en särskild undersökning härav (bilaga 4). I föreliggande undersökning har endast dödsfallsfrekvensen beräknats. Det visade sig, att dödsrisken vid abort1:44

SOU 1971:58

8 Användningen av de olika abortindikationerna

8.1 Utredarna, medicinalstyrelsen 8.1.1 En jämförelse mellan utredarnas inställning och medicinalstyrelsens beslut har gjorts i tabell 43 (s. 1.16). Att under de tre åren undersökningen omfattar, fördelningen på olika indikationer i utredarnas förslag varierat i hög grad, framgår av tablå 69, som visar indikationerna vid tillstyrkta ansökningar. Starkaste ändring uppvisade "Förutsedd svaghet", vars andel mer än fördubblades frän 1965 till 1966. "Sjukdom" minskade i betydelse, 1965 och 1966 var värdet endast något mer än hälften av 1964 års. En egendomlig utveckling visade "Svaghet" med 55% åren 1964 och 1966 men 7 1 % är 1965.

8.1.2 Hur medicinalstyrelsens användning av de olika indikationerna varierat, framgår av tablå 70, som bör jämföras med den närmast föregående. Den största ,gruppen "Svaghet" har använts i betydligt större utsträckning än av utredarna under åren 1964 och 1966 men i något mindre utsträckning är 1965 beroende på att ökningen detta år var endast 3,5 % jämfört med nära 16% för utredarna. Användningen av "Sjukdom" har minskat också i medicinalstyrelsen, medan "Förutsedd svaghet" kraftigt ökat, ehuru denna indikaSOU 1971:58

tion inom medicinalstyrelsen dock under hela treårsperioden använts i väsentligt mindre utsträckning än av utredarna. Vad beträffar övriga indikationer visar siffrorna, att den eugeniska indikationen användes i signifikant färre fall av medicinalstyrelsen (sammanlagt 24 fall) än av utredarna (sammanlagt 56 fall), vilket synes naturligt med hänsyn till att en särskild expert deltar i handläggningen av dessa ärenden inom styrelsen. 8.1.3 Fastän, som nyss visats, vissa skiljaktigheter finns i fråga om utredarnas och medicinalstyrelsens användning av de olika abortindikationerna, överensstämde den i ungefär fyra femtedelar av fallen. Om man räknar endast de fall, där både utredarna och medicinalstyrelsen angivit en indikation, visar det sig, att indikationerna överensstämde i fråga om 79,1 % är 1964, 80,1 % är 1965 och 78,1 % år 1966. Förhållandet var emellertid väsentligt olika för de enskilda indikationerna, vilket framgår av nedanstående sammanställningar. 8.2 Utredarnas indikation: "Sjukdom" Redovisning finns i tablå 71. Samstämmigheten var åren 1964 och 1965 klart större än för samtliga fall men sjönk 1966 pä grund av att medicinalstyrelsen detta år i väsentligt större utsträckning använde indikationen "Svaghet" i dessa fall. 1:45

Tablå 73.

Tablå 69. Utredarnas indikation

Fördelning i procent

Sjukdom Svaghet Förutsedd svaghet Humanitär Eugenisk Risk för fosterskada Summa

23,6 55,3 16,1 2,2 0,6 2,3 100

12,4 71,1 14,2 1,3 0,2 0,8 100

12,4 55,3 29,7 1,1 0,4 1,1 100

Tablå 70. Medicinalstyrelsens indikation

Fördelning i procent 1964

1966 Sjukdom Svaghet Förutsedd svaghet Humanitär Eugenisk Risk för fosterskada Summa

23,8 66,0 5,1 2,1 0,3 2,7 100

17,2 69,5 10,8 1,4 0,1 1,0 100

11,7 67,4 18,6 1,0 0,1 1,1 100

Redovisning finns i tablå 72. Samstämmigheten var hög under hela perioden. Intressanta är siffrorna för är 1965 Tablå 71.

Sjukdom Svaghet Övriga Summa

Fördelning i procent 1964

87,8 12,2

86.7 12.8 0,5 100

79,2 20,5 0,3

100 Sjukdom Svaghet Förutsedd svaghet Övriga Summa

100 Sjukdom Svaghet Förutsedd svaghet Övriga Summa

1:46

5,8 92.6 1,2 0,4 100

9,7 86,2 3,6 0,5 100

3,7 76,2 17,9 2,2

3,7 53,5 42,6 0,1 100

1,6 49,8 48,3 0,3 100

100 Tablå 74. Utredarnas indikation i procent Huma- Euge- Risk för nitär nisk fosterskada

Fördelning i procent 1965

1965 Redovisning finns i tablå 73. Det är tydligt, att utredarna och medicinalstyrelsen haft synnerligen olika uppfattning om tillämpligheten av indikationen "Förutsedd svaghet". År 1964 godtogs utredarnas val av denna indikation ej ens i ett fall på fem av medicinalstyrelsen. Därefter har visserligen en utveckling skett i riktning mot bättre överensstämmelse, men ännu ar 1966 använde medicinalstyrelsen denna indi-

Tablå 72. 1964

med maximivärden för "Sjukdom" och "Förutsedd svaghet" men ett minimivärde för "Svaghet". Detta torde hänga samman med att, som ovan (8.1.1) visats, utredarna detta är hänfört ett osedvanligt stort antal fall (71 % mot 55% de andra åren) under indikationen "Svaghet". Medicinalstyrelsen har uppenbarligen funnit sig icke kunna godta denna ökade användning av svaghetsindikationen och därför i större utsträckning använt andra indikationer.

Medicinalstyrelsens indikation Medicinalstyrelsens indikation

Fördelning i procent

8.4 Utredarnas indikation: "Förutsedd svaghet"

8.3 Utredarnas indikation: "Svaghet"

Medicinalstyrelsens indikation

Medicinalstyrelsens indikation

1966 3,5 93,8 2,4 0,3 100

Sjukdom Svaghet Förutsedd svaghet Humanitär Eugenisk Risk för fosterskada Summa

7,9 3,0 89,2

7,1 35,7 25,0 7,1 25,0

1,1 4,4 3,9 0,6 90,1 100

SOU 1971:58

Tablå 75.

8.6 Indikationen "Sjukdom" Andelen tvåläkarintyg i procent

Mentala sjukdomar m. m. Övriga sjukdomar

20,7 66,7

26,3 73,9

48,1 85,4

kation i mindre än hälften av de fall, där utredarna använt den. Under hela treårsperioden var den största gruppen den, där medicinalstyrelsen ändrat indikationen "Förutsedd svaghet" till "Svaghet".

8.5 Utredarnas indikationer: "Humanitär", "Eugenisk" och "Risk för fosterskada " Dessa indikationer har tillämpats i relativt få fall, varför siffrorna icke delats upp efter år (se tablå 74). För den humanitära indikationen liksom för "Risk för fosterskada" var tydligen överensstämmelsen mellan utredarnas och medicinalstyrelsens uppfattningar mycket god. Däremot är skillnaderna i uppfattning uppenbarligen mycket stora i fråga om den eugeniska indikationen. Medicinalstyrelsen har icke godtagit utredarnas uppfattning om tillämpligheten av denna indikation i mer än en fjärdedel av fallen. I mer än 60 % av dessa fall har medicinalstyrelsen använt indikationerna "Svaghet" och "Förutsedd svaghet".

För de fall, då ansökan bifallits av medicinalstyrelsen med sjukdom som indikation, ävensom för tvåläkarintyg med sjukdom som indikation har i tabell 44 (s. 1:77) redovisats, hur de åberopade sjukdomarna fördelade sig på olika grupper. Grupperingen har skett enligt medicinalstyrelsens 1965 utgivna publikation "Klassifikation av sjukdomar. Del 1". Det övervägande flertalet fall redovisades under gruppen mentala sjukdomar m. m., som omfattade mer än 82 % av samtliga, medan ingen av de övriga grupperna nådde upp till 5 % av antalet fall. Denna grupp var vanligast bland ansökningsfallen, med nära 93 %, medan den utgjorde icke fullt 66 % av tvåläkarintygen. Detta stämmer med vad som sagts ovan under 6.2.5, att man på flera håll icke ville använda tvåläkarintyg annat än vid klara fall av somatisk sjukdom. Andelen tvåläkarintyg ökade kraftigt från 1964 till 1966 och denna ökning var, som synes av tablå 75, speciellt stark i fråga om de mentala sjukdomarna. Det är tydligt, att en utveckling skett i riktning mot ett jämställande av de mentala sjukdomarna med de somatiska såsom tillräcklig anledning för att utfärda tvåläkarintyg. Andelen tväläkarintyg har från 1964 till 1966 ökat med mer än 132 %. Inom gruppen mentala sjukdomar har några viktigare undergrupper redovisats, huvuddelen av fallen tillhörde gruppen "neuro-

Tablå 76. Anledning

Bifallna ansökningar

Tvåläkarintyg 1966

Våldtäkt (6:1 BrB) Incest (6:5 BrB) Kvinnan under 15 år vid konceptionen (6:3 BrB) Kvinnan sinnessjuk eller sinnesslö (6:2 BrB) Summa

SOU 1971:58

_-

-

1 48

_-

-

-

24 1:47

tisk-depressiv reaktion", som omfattade 76,7 %. I fråga om 8,2 % av fallen var diagnosen "psykoneuroser". 8.7 Humanitär

indikation

De bifallna ansökningarna och tvåläkarintygen med humanitär indikation fördelade sig efter anledningen enligt tablå 76. Även i fråga om denna grupp finner man en mycket kraftig ökning av andelen tvåläkarintyg - mer än en femdubbling från 1964 till 1966. 8.8 Eugenisk

indikation

Den eugeniska indikationen har av medicinalstyrelsen tillämpats i endast 24 fall sammanlagt. Detta utgjorde säkerligen icke hela antalet fall, där eugenisk indikation verkligen förelegat. Eftersom tvåläkarintyg icke får användas, dä abort medgives pä grund av eugenisk indikation, torde det ha förekommit, att man, i fall med både eugenisk indikation och annan indikation (svaghet, förutsedd svaghet), för att slippa onödig omgång utfärdat tvåläkarintyg med åberopande av den andra indikationen. 8.9 Indikationen

"Risk för

fosterskada"

Indikationen "Risk för fosterskada" har tillämpats huvudsakligen pä rubeolafall (röda hund). Redovisning finns i tablå 77. Rubeola hade konstaterats i 154 eller tva tredjedelar av de 228 rubeolafallen. 1 fråga om de övriga 74 hade diagnosen icke kunnat objektivt verifieras.

Tablå 77. Antal

Rubeola Rh-immuniscring Övriga Summa

1:48

111 4 2 117

57 2 2

60 1 5

66 SOU 1971:58

Tabeller

Tabell 1 Civilstånd

Ogift Gift1 Hemskild Frånskild Anka Summa

Yrkesverksam

Samtliga2

Ej yrkesverksam

1 283 773 175 420 44

1 885 1 156 142 450 45

2 034 1 172 213 505 40

870 2 247 91 120 33

1 055 2 532 54 143 40

1366 2 726 118 138 43

2 153 3 020 266 540 77

2 950 3 690 196 594 85

3410 3 898 331 644 84

2 695

3 678

3 964

3 361

3 824

4 391

6 056

8 367

1 Ej hemskilda. I dessa siffror ingår för 1965 och 1966 tretton resp. tolv kvinnor, för vilka ingen uppgift om yrkesverksamhet fanns i handlingarna. Av dessa var 1965 tio ogifta, två gifta och en frånskild och 1966 tio ogifta, en frånskild och en änka. 2

Tabell 2 Ålder

1964 Procent

1965 Procent

1966 Procent

Summa

Procent

Heller därunder 15-17 18-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50 eller däröver

77 588 415 1 275 1 123 1 123 882 533 39

1,3 9,7 6,9 21,1 18,5 18,5 14,6 8,8 0,6

93 760 638 1 648 1 348 1 204 1 123 640 60

1,3 10,1 8,5 21,9 17,9 16,0 15,0 8,5 0,8

82 867 750 1 909 1494 1 354 1 178 659 74

1,0 10,3 9,0 22,8 17,8 16,2 14,1 7,9 0,9

252 2 215 1 803 4 832 3 965 3 681 3 183 1832 173

1,1 10,1 8,2 22,0 18,1 16,8 14,5 8,4 0,8

0,0

0,0

-

-

0,0

Summa 6 056

100,0

100,0

8 367

100,0

21 938

100,0

Tabell 3 Område

Abortsökande

1965 Antal abortsökande i procent av antalet barnaföderskor

Barnaföderskor

1966 Storstadsområden Områden med medelhög agglomerering Områden med svag agglomerering

2 983 3 571 3 903

44 450

44 196

44 042

8,2

6,7

8,1

8,9

3 471 3 9 1 3

69 124

68 303

69 156 4,7

3,9

5,1

5,7

9 261

10 307

10 224

2,3

3,3

3,9

4,6

Hela landet

5 992 7 448 8 282

122 835

122 806

123 422

5,5

4,9

6,1

6,7

SOU 1971:58 16

2 701 308

1:49

Tabell 4

15-17 18-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45 eller däröver Samtliga

1 Antal abortsökande i proceni: av antalet barnaföderskor

Barnaföderskor

Abortsökande

Ålder

588 415 1 275 1 123 1 123 882 533

760 638 1648 1348 1 204 1 123 640

867 750 1 909 1494 1 354 1 178 659

3 910 10 877 38 779 35 686 20 633 9 816 2 951

3 991 10 940 40 714 35 494 19 480 9 281 2 692

3903 11 099 42712 35 547 18 757 8 825 2 386

15,0 3,8 3,3 3,1 5,4 9,0 18,1

19,0 5,8 4,0 3,8 6,2 12,1 23,8

22,2 6,8 4,5 4,2 7,2 13,4 27,6

24,8

32,1

41,3

6 056

7 515

8 367

122 835

122 806

123 422

4,9

6,1

6,8

Summa

Procent

Inkl. gruppen under 15 år.

Tabell 5 Antal föregående graviditeter 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 18 19

1964 Procent

1965 Procent

1966 Procent

1 524 923 1 014 904 703 456 282 116 . 60 \ 39 20 I

25,2 15,2 16,7 14,9 11,6 7,5 4,7 1,9

2 073 1 147 1 257 1 203 802 496 282 135 . 61 \ 28

27,6 15,3 16,7 16,0 10,7 6,6 3,8 1,8

2 399 1 329 1 441 1 251 850 527 292 140 . 75 \ 31 17 / 5 1 3 4)

28,7 15,9 17,2 15,0 10,2 6,3 3,5 1,7

l

2 )

2[ -y

1 \ —I 1 / Summa

1:50

Antal kvinnor

6 056

2,2

19 1 4 f 51 1 >

1 - V - 1

- J 7 515

1,6

- [

3y

- \

-- /J 8 367

1,6

5 996 3 399 3712 3 358 2 355 1479 856 391 196 98 56 15 I 11 ! 7 3 I 3 1 1 1

27,3 15,5 16,9 15,3 10,7 6,7 3,9 1,8

1,8

21 938

SOU 1971:58

o s o s - * wo >o r-«

so ^

so oo so

i n —< r^ r<i co

- * ~H —.i

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

1 I

I

I

I

I

oo f > * H

I

I - 1 - 1 I

I

I

I

I

I

- i - M O r s r f •— <"•"> •>* r o <N

r-oo^tM^t

rf — t- * t r i o r~ TJ- «N —<

rtflrtNH

VOt^OOXNM

OO^lOONfN-H OS SO C~» (N SO O

SO CN SO C~ Tf i n <N SO O (N

0 0 Tf lO I »H

f S ^ O S O O OMO OS —< SO W) -H CO ^O 0 0 SO Tfr

Os SO SO Os SO rtifl «N <N —H

«-« 0 0 Tf —i c o m sO <N <N s o O Os TJ- s o OS 00 i n (N

OS SO CN lO r j - r f <N -*

OS 0 0 CO l o O SO OiOOOOOMO

—< 0 0 —< —i <N

ro —< m os Tt - ^ OS SO (N —< —, r t —'

O OS s o c o r~

|

| I

|

|

i

i

I -

"

I

I

I

I

I

I

I

i

I

I

I

I

I

O—'

OscO

|

|

I

I

I

I

I

so r~ oo os

o

-ax) m

iScs ^ < °C3 . M

<

o

i—i cs ro • * vo

H N « ^ V I

SO >

SOU 1971:58

1:51

Tabell 7 Antal levande barn

Antal kvinnor 1964

Procent

1965 Procent

1966 Procent

Summa

Procent

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 eller flera

1 653 1 027 1 249 1 004 592 317 137 45 20

27,3 17,0 20,6 16,6 9,8 5,2 2,3 0,7 0,3

2 201 1 336 1 506 1 247 695 317 135 44 18

29,3 17,8 20,0 16,6 9,2 4,2 1,8 0,6 0,2

2 585 1491 1 694 1 331 731 321 134 50 22

30,9 17,8 20,2 15,9 8,7 3,8 1,6 0,6 0,3

6 439 3 854 4 449 3 582 2018 955 406 139 60

29,4 17,6 20,3 16,3 9,2 4,4 1,9 0,6 0,3

0,2

0,2

0,1

36 Summa

7 515

6 056

8 367

21 938

0,2 100

Tabell 8 Antal Kvinnans ålder levande " H e l l e r 15-17 barn därunder 0 252 1 2 3 4 5 6 7 8 9 eller flera Summa 252

1:52

2 092 121 2

— _ — — -

2 215

Summa 18-19

20-24

25-29

30-34

35-39 40-44

1 242 468 83 8 1 1

1 859 1468 997 399 94 15

— -

-

535 740 1 099 921 463 150 47 6

233 469 955 928 586 305 143 44 12

141 356 781 821 555 302 140 47 23

4 832

3 965

3 681

17 3 183

79 214 480 457 297 167 72 38

45-49

50eller däröver

6 18 51 47 22 15 4 4

-

10 1832

1 1

-

6 439 3 854 4 449 3 582 2 018 955 406 139 60 36_ 21 938

SOU 1971:58

Tabell 9 Län

Antal kvinnor Antal levande barn 0

Stockholms stad Stockhoms län Uppsala län Södermanlands län Norrköpings stad Östergötlands län i övr. Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmö stad Malmöhus län i övrigt Hallands län Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län i övrigt Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Utländsk medborgare med hemort i utlandet

Summa

SOU 1971:58

2 Summa 3

1 705 755 245 206 64 129 148 63 148 42 51 83 211 229 100 273

901 521 143 108 63

822 566 171 135 67

90 66 31 56 23

96 92 33 89 20

36 47 165 153 37 241

179 282 117 177 220 179 130 113 190 75 81 145 99

9 el. ti.

3 3

247 217 56 67 22 59 55 25 56 13 26 53 68 66 41 127

91 81 36 43 17 25 21 14 22 8 5 21 20 51 22 50

36 38 12 17 2 15 14 5 14 5 5 8 7 16 11 18

10 9 4 6 1 5 2 3 6 1

38 67 168 157 76 268

492 430 122 119 60 70 67 31 58 9 40 75 115 139 90 240

110 165 62 119 112 135 75 87 96 53 37 98

171 206 89 145 158 172 91 90 180 55 65 132

144 211 79 148 101 176 79 93 146 58 50 118

79 100 54 81 72 108 39 58 82 38 31 70

40 40 17 44 48 56 23 32 39 18 22 46

14 20 14 20 10 25 14 15 12 8 8 21

3 5 6 3 9 8 4 6 4 5 20

1 1 4 1 6

-

-

6 439 3 854 4 449 3 582 2 0 1 8 995 406 139 60

— 8 3 3 1 3

—

1 1 3 1

-

-

1 2

-

_

1 2 1 2

-

3 1 2

4 5 6 3 3 5

_

— — 1

_ 1 1 2 1

3 3 2 1 1 2 1

_ 1

-

4 308 2 621 792 704 296 491 467 205 450 124 202 365 758 819 380 l 222 747 1 037 446 741 734 866 456 495 750 310 300 663 189 21 938

1:53

ON T t ON CN 00 1/0 * 0 \ O miO^tOO-HIO © co NO NO CO Tfr CO CM

vOM-iioO\Tt V100 0 M J \ ^ - 1 0 c~ - H T t co Tt c-~

ON r - Tf CO i—i IO co .—<

E 1 ^ S!

<N r - o o

Tt r^ ^ H o ( N NO c— »o i/o oo NO o NO CM NO NO ON —' NO CM CO CM -H -H

1/0 lO 00 i/O CO tS CO T t CM -H

.—i I

I

Tj- —I P- t —< 00 O O CM P- CO Tt —l C— 00 Tt - H TJ- t/o -rf —<

NO 00 r f 00 —i i/o CO T t CM -H

CM

i/O NO T t ON CM r f CO »H ON Tt NO CM

ON CO .

—<

oo ON co o TJ- r- (N Tt o co co oo r- o -H Tt CM io (N co © oo r-~ oo rt CO CN) ^H

co -H

r O C O ^ M f N

CO ON CO

r~ o o co-H oo o o in f-~ -H H CO NO

CO -H

TJ- O N 00 co <N io

ON i/o TJNO CO P~ CO ON CO CO —I *-H N O Os r-- co -H

O r- —i —< -H C M N O 00 CM Tt ON 1/0 -H O 0 0 Tt

NO O CM O ON i—l r-- ON T t T t CM —i NO CO —<

CO

- H M C T \ O N I O

CM

I

I

w I

O CM OM/0 CM Tt - t CM

> >> 8 uT >G

£ 1:54

£ I II >» -t; c3 E ^11 Cfl C

r-

O -H CM co Tt i/o

NOr-ooONG

SOU 1971:58

Tabell 11 Antal hemmavarande barn

Antal kvinnor 1964

Procent

1965 Procent

1966 Procent

Summa

Procent

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 eller flera

1 852 1 059 1 223 952 538 267 115 27 14

30,6 17,5 20,2 15,7 8,9 4,4 1,9 0,4 0,2

2 403 1 314 1484 1 207

32,0 17,5 19,7 16,1

2 766 1 501 1 664 1 279

33,1 17,9 19,9 15,3

32,0 17,7 19,9 15,7

662 296 101 26 12

8,8 3,9 1,3 0,3 0,2

687 299 118 32 15

8,2 3,9 1,4 0,4 0,2

7 021 3 874 4 371 3 438 1 887

0,1

0,1

6 056

8 367

Summa

SOU 1971:58

862 334 85 41

8,6 3,9 1,5 0,4 0,2

0,1

0,1

CT\ *t ON <N 00 i n

vOONO^O

TfOO-tuiOO\

TT —(

O ro tN r f TJ- i n

MiflrO'*

-H 00 V£> —<

v£> ro Tt r o CN

I

I

I

I

I

I •^

I

I

I

I

I

I

I

I

I

ON C

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

mrHt^

vomfN

vOMMO>or~ ro ^ ~H ro (N

^ - —< —< <—i

VOIN-H

oo ^o i n -rj- CN

i n o o i n r o v o r—

w

'-KN

Tj" - H —H < N ' r~ \o P H

o r~ —i os • * • in o to

| (N r o O TJ- v£> —i i n i n r o i n •—i —i O <N

| —< TJ- T^- 00 ro 00 ^£> Os Cs|

I

<N »H •

r1-1-1 i i i

CT>Or-r-Mvi ro f - C^ rj- —< H •"* r o - ^

t

I I —

i i i i

CD "O

<U 3 i

OJ

i

i

i

r-

«'Sä c •O

» H ( N r o •**• i o

v o r - o o o \

<s

O-HfNrOTj-io

^Or-ooo\

SOU 1971:58

NO t o CN "O lO •<*

vo io r— ro r - oo cs

<N

|

|

<N

NO

—1 r - l

<N

(^ t o

|

ON ON OO <N

•—i r— m r o f N • m o t s

—i 00 NO NO •<*• • * r~ —i

i

m n o o <N r o -rjr o -rf

t—i fN Tf

Os<N -H Tir o -H

rt>

NO r o

^- in ' r o -"3- oo —< NO ON

'«

H

I I -1

ON "=t

00 NO O 00 ' TtOMO o ro

vO NO <N (N (N (N •sfr r o

s

<N r r - ON NO r o

oo O r o r- ro

-a

*t r- ON ro ro

I I I I T3 a a> -a c

E

<D O C C

o

c <

i <*> i i i i

O

i i i

c

E^ca -o C

c

•S c O C

E

c

C ert C E E C Eu c c 71 GA -C TJ 2 T3 1 M CJ O tu JX

>

•O -Q

O —i (N r o TJ- i n

SOU 1971:58

•>

E > •* E 'äV3>-a

NO r— 00 ON

aa

.12 fl c

z> u o -'fl e :0 ' e 9

;a3

^ M u E T3 C C. E -P *t M Jjg — 'O -a .-« [i. O o ^ j

-Q

O

•J

1:57

\0 O

•H

-H ^H —« VD

Tfr (N CT\ O N

oo

00 (N

ON

en *-H

fN

cs oo

•o Tf

:<

rs

VO -<fr

C\ 00 0 0 V£>

c-> »o

0 0 T}-

r» r»

«-"

»H

00 VO

^

—<

O

:S

>E c

E e3 . .

S-o- § -a

iS ^ Ä

w>

a

"^ £ '5j c

S*- «'>

: « c :S c 3 :c,s & •* E •O C C C 5 J< jp (~1 . «

1:58

SOU 1971:58

Tabell 17 Summa

Antal sökande

Graviditetslängd i veckor vid beslutsdagen

5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 Uppgift saknas Summa

3 5 26 68 123 261 354 516 582 712 736 705 701 531 354 107 54 29 17 6 166

1 8 24 101 251 460 573 754 861 876 881 806 633 496 294 121 54 31 23 6 261

1 24 88 216 398 688 871 942 876 843 783 701 516 368 220 107 46 33 11 3 632

6 056

7 515

8 367

Tabell 18. a Svensk kvinna, barnafadern utlänning Antal

Barnafaderns hemland Danmark Finland Frankrike Grekland Italien Jugoslavien Nederländerna Norge Polen Schweiz Spanien Storbritannien Ungern Västtyskland Österrike Övriga Furopa Afrika (utan vidare uppgift) Algeriet Marocko Övriga Afrika Indien Iran Turkiet Övriga Asien Förenta Staterna

92 160 65 100 140 154 30 74 14 22

Övriga Nordamerika Sydamerika Oceanicn Statsiös Okänt

24 40 3 6 10

112 63 91 224 73 37 42 28 35 66

5 37 138 385 772 1 409 1 798 2212 2 319 2 431 2 400 2 212 1 850 1 395

868 335 154 93 51 15 1 059 21 938

Tabell 18. b Utländsk kvinna, barnafadern svensk Kvinnans hemland

Antal

Danmark Finland Italien Jugoslavien Norge Polen Ungern Västtyskland Övriga Furopa

34 328 10 19 75 10 15 74 51

Afrika 4 11 2 3

Asien Nordamerika Sydamerika Statslös Summa

15 11 36 49 83

Summa SOU 1971:58

1 899

1:59

Tabell 18. c Både kvinnan och barnafadern utlänningar Barnafaderns hemland

Kvinnans hemland Danrm rk Finland

Danmark Finland Grekland Italien Jugoslavien Nederländerna Norge Spanien Storbritannien Ungern Västtyskland Österrike Övriga Europa Turkiet Förenta Staterna Övriga

30 1

7 512 7 8 4 4 3 12 1 7 9 5 9 4 1 13 606

-

— 1 2 2 1

-

-

Summa

1 1 41

Grekland

Italien

Jugoslavien

-

_

— —

_ — _ -

2 109 1

_

— _

— — _ _

2 1 l 2

-

1 119

Nederländerna

Norge 2 1

_

— -

_

1 3

_

— — 3 1

-

1 2 21

42 1 1

_ — 1

52 Tabell 19 Utländsk kvinna Kvinnans hemland Kvinnans ålder

Danmark [•inland Jugoslavien Norge Ungern Västtyskland Övriga Europa Förenta Staterna Övriga Summa

Summa

14 eller 15-17 därunder

18-19 2 0 - 2 4 2 5 - 2 9 3 0 - 3 4

3 5 - 3 9 4 0 - 4 4 45- -49

— —

4 61 5 10

16 116 16 22 10 20 38 4 8 250

-

1 3

-

7 16 2 5 2 3 5 2

-

-

1 11 5 4 101

17 232 37 27 8 35 58 13 11 438

12 268 34 29 23 61 67 6 10 510

16 207 40 27 12 45 47 7 7 408

3 31 4 5 3 10 8 5 4 73

75 933 138 127 59 175 236 45 44 1 832

?.

_

_ _

5 Tabell 21 Utländsk kvinna Barnafadern

Kvinnans hemland Finland Jugoslavien

Gift med kvinnan 526 Frånskild make 1 Gitt med annan 39 Icke gitt, sammanboende med kvinnan 52 Icke gitt, icke sammanbo ende med kvinnan; därav förbindelse, som varat mer än 6 mån. 114 förbindelse, som varat mindre än 6 mån. 96 tillfällig förbindelse 54 Okänd 46 Ingen uppgitt i handlinga ma 5 Summa 933

1:60

Summa Norge

Västtyskland

Övriga Europa

Övriga

81 1 6

68 1 9

89 11

201 2 20

_

1 005 5 89

12 5 3 1 138

15 4 3 1 127

19 14 7 2

35 25 15 5

14 15 3 3 89

191 117 77 17 1 832

SOU 1971:58

Summa Spanien

Storbritannien

Ungern

_ _

-

_ -

_ -

-

-

-

_ _ -

-

44 Österrike

Övriga Europa

-

Turkiet

Förenta Staterna

Övriga

_ _ -

-

_ -

-

45 517 32 36 122 19 48 33 16 60 86 24 60 19 40 37 1 194

1 1 1

-

-

2 1 3 65 2 7 1 3 4 101

42 1

-

5 2 2 2 1 1

_ -

1 1

Västtyskland

-

_

-

-

1 1 14 2 1 1

2 1 1 34 1

-

3 46

_ 1 1

1 1 1 2

— -

-

-

1 1

-

-

-

13 19

Tabell 20 Utländsk kvinna Län

Summa

Kvinnans hemland Övriga Övriga Finland Jugo- Norge Västtyskland Europa slavien

180 Stockholms stad 159 Stockholms län Uppsala län 18 Södermanlands län 50 Norrköpings stad 22 15 Östergötlands län i övr. Jönköpings län 20 Kronobergs län 3 Kalmar län 2 Gotlands län 1 Blekinge län 3 Kristianstads län 2 13 Malmö stad Malmöhus län i övrigt 12 Hallands län 8 47 Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län i övrigt 31 95 Älvsborgs län 21 Skaraborgs län Värmlands län 19 52 Örebro län 55 Västmanlands län Kopparbergs län 13 Gävleborgs län 16 Västernorrlands län 14 3 Jämtlands län Västerbottens län 4 21 Norrbottens län Utländsk medborgare med hemort i utlandet 34 Summa 933 SOU 1971:58

12 8 1 2 1 3 11 3 1

2 1 18 12 13 9

18 13 4 4 1 2 1 1

1 9 1 1 19

4 7 1 6 7 1

8 8 1 6 10 2 2

-

-

34 38 4 3

3 1

-

68 48 9 10 6 6 10 5 6

-

1 2 5 9 1 12

4 6 24 29 2 22

7 9 2 4 3 2 1 2 1

-

2 2 1 2

-

9 9 8 7 6 10 3 3 1 1 4 5

14 138

8 127

30 175

49 370

—

1 Summan i procent av samtliga sökande i länet

320 271 36 70 30 29 44 13 9 1 10 13 75 64 27 112

7,4 10,3 4,5 9,9 10,1 5,9 9,4 6,3 2,0 0,8 5,0 3,6 9,9 7,8 7,1 9,2

-

56 126 39 38 77 79 20 21 19 6 10 28

7,5 12,2 8,7 5,1 10,5 9,1 4,4 4,5 2,5 1,9 3,3 4,2

54 89

189 1 832

100 8,4

8 5

-

1 1

1 6 1 2 3 1 1

-

1:61

Tabell 22 Utländsk barnafader Barnafadern

Gift med kvinnan Frånskild maka Gift med annan Icke gift, sammanboende med kvinnan Icke gift, icke sammanboende med kvinnan; därav förbindelse, som varat mer än 6 mån. förbindelse, som varat mindre än 6 mån. tillfällig förbindelse Okänd Ingen uppgift i handlingarna Summa

Barnafaderns hemland Dann- ark Finland

Grekland Italien

Jugoslavien

Norge

-

-

-

-

79 2 14

51 1 8

18 12 2

69 32 14 2 677

36 33 8 1 132

32 40 7 3 176

58 33 10

18 10

-

2 122

—

Tabell 23 Kvinnor som ansökt om både abort och sterilisering Län

Antal

I procent av samtliga ansökningar

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Norrköpings stad

297 438 91 99 51

8,3 18,1 13,0 16,8 23,1

Östergötlands län i övr. Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län

121 120 44 107 30

31,7 27,0 22,6 26,0 24,6

Blekinge län Kristianstads län Malmö stad Malmöhus län i övrigt Hallands län

78 82 110 151 98

43,6 23,2 15,3 27,6 31,0

Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län i övrigt Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län

13,6

148 169 115 129

21,5 18,0 27,4 22,2

Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län

170 123 84 169 122

25,7 28,7 25,9 36,8 19,2

Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Utländsk medborgare med hemort i utlandet

73 46 170

24,5 21,7 31,7

11,1

3 601

19,3

Summa

1:62

SOU 1971:58

Summa Asien

Förenta Staterna

Övriga

96 2 20

928 5 153

30 32 9 l 145

17 18 2 3 151

75 47 21

87 80 21 6 423

57 55 14 2 181

44 29 4 1 137

22 40 7 3 123

34 22 11 1 103

597 483 130 25 3 093

Spanien

Ungern

Västtyskland

Övriga Europa

310 Afrika

Tabell 24 Kvinnor som ansökt om både abort och sterilisering Antal

Antal kvinnor Föregående graviditeter

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 el. flera Summa

Förlossningar

Legala aborter

97 143 369 623 757 664 459 239 118 132

112 200 575 824 843 563 300 95 54 35

2 844 608 127 14 1 3 1 1

3 601

3 601

3 601

Tabell 25 Civilstånd

1966 Summa

Ogift, samtliga avslag

2 151 520

2 946 501

3 407 409

8 504 1 430

Gift (inkl. hemskild) samtliga avslag

3 287 552

3 890 366

4 232 274

11409 1 192

Änka, samtliga avslag

77 8

85 8

84 7

246 23

Frånskild, samtliga avslag

541 68

594 49

644 27

1 779 144

6 056 1 148

7515 924

8 367 717

21 938 2 789

Summa, samtliga avslag

SOU 1971:58

1:63

Tabell 26 Avslagna ansökningar Aide

Antal

14 eller därunder 15 - 17 1 8 - 19 2 0 - 24 25 - 29 3 0 - 34 35 - 39 40-44 45 - 4 9 50 eller däröver Summa

Summa

1 155 118 312 224 185 110 43

1 153 145 253 153 112 90 17

1 112 105 211 128 94 57 9

3 420 368 776 505 391 257 69

1 148

2 789

Tabell 27 Avslagna ansökningar i procent av samtliga ansökningar Civilstånd

Gift (inkl. hemskild) 1949 1964 1965 1966

Ålder

Samtliga

Under 20 år

2024 år

25 29 är

30 år och däröver

-

20,4 25,8 16,9 ,12,7

12,1 22,5 12,6 11,6,

7,6 14,7 8,0 6,1

10,3 16,8 10,0 7,7

-

25,5 14,9 12,5

Förut gift 1949 1964 1965 1966

(16,7) (50,0) (37,5)

16,4 '26,5 9,9 6,7

19,0^ 14,2 9,7

10,7 12,1 8,5 5,9

12,6 22,8 13,3 10,8

Ogift 1949 1964 1965 1966

25,1 27,3 22,2 16,4

21,9 28,0 18,5 15,5

15,7 23,3 12,2 11,6

8,2 23,7 10,7 10,2

19,0 26,8 19,1 15,2

Samtliga 1949 1964 1965 1966

25,1 27,2 22,0 16,4

21,3 27,0 17,2 14,0

13,2 22,0 12,8 11,3

8,0 14,8 8,3 6,4

12,8 21,0 13,9 11,0

1:64

SOU 1971:58

Tabell 28 Avslagna ansökningar Antal föregående graviditeter

Summa

Antal kvinnor

o 1 2 3 4 5 6 7 8 9 eller flera Summa

387 234 214 146 92 45 16 6 6 2

419 155 153 93 61 23 12 5 3

-

341 128 120 70 30 14 10 2 1 1

1 147 517 487 309 183 82 38 13 10 3

1 148

2 789

Tabell 29. Avslagna ansökningar i procent av samtliga ansökningar Är

1949 1964 1965 1966

Summa

Abortsökande med inga barn

1 barn

2 barn

3 barn

4 eller flera barn

18,7 29,0 23,0 17,6

17,3 26,3 13,4 12,1

12,6 21,9 12,7 9,8

10,4 15,9 9,5 6,5

4,5 8,7 4,5 3,0

12,8 21,0 13,9 11,0

Tabell 30 Avslagna ansökningar Graviditetslängd vid beslutet, veckor

9 eller mindre 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 eller mera

9 24 31 70 85 126 128 142 169 141 121 47 55

14 24 35 69 91 88 111 123 97 94 81 47 50

11 46 45 64 80 68 61 87 61 57 54 41 42

1 148

717 Summa

SOU 1971:58 17

1:65

Tabell 31 Tillstyrkta ansökningar samt tvåläkarintyg Län

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Norrköpings stad Östergötlands län i övrigt Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmö stad Malmöhus län i övrigt Hallands län Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län i övrigt Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Utländsk medborgare med hemort i utlandet Summa

1:66

Utredarnas indikation Sjukdom AnsökTvåläkarningar intyg

Ansökningar

Tvåläk intyg

433 194 137 39 8 97 68 46 37 11 32 31 119 60 50 74 119 84 40 43 92 15 65 47 70 51 22 81 29 2 194

1 776 1 060 355 390 86 155 165 63 221 47 85 113 308 184 199 511 246 550 188 287 305 183 95 209 372 135 75 251 65 8 679

289 49 6 57 49 10 4 4 6

395 148 78 49 22 71 17 6 27 2 15 7 29 87 58 87 45 59 21 93 33 71 87 26 81 10 30 68 44 1 766

Svaghet

2 1 5 106 4 11 9 24 1 60 36 338 28 8 25 2 42 35 14 1 225

SOU 1971:58

Summa Förutsedd svaghet TvåläkarAnsökningar intyg 530 505 132 79 64 44 45 25 83 17 33 25 64 44 40 237 105 177 106 61 66 39 18 70 62 77 49 86 14 2 897

26 8 2 5 4 25

_ _

_ 3 3 69

7 5 14 2 6 3 28 8 2 7 14 21 4 271

SOU 1971:58

Humanitär TvåläkarAnsökningar intyg 38 20 9 5 2 4 10 3 5 2 3 6 5 7 1 15 11 9 7 5 11

_

8 3 5 3 1 5 2 205

Eugenisk Risk f. fosterskador TvåläkarAnsökAnsökningar ningar intyg

-

5 3

3 8 3 1

-

-

3 1

1 1 4 1

-

-

1 1 1 5

—

— _ 8

_ 1 1 3 2

_ — 9

_ 2

-

1 49

22 17 2 5 1 11 3 1 4 3

—

1 2 1 3 5 3

5 1 7 6 11 15 15 3 8 2

-

—

-

1 2 3 1 2 1 1 56

3 10 16 3 3 5 2 184

— 1

— 2

3 Ansökningar

Tvåläk intyg

2 802 1 804 638 519 161 312 292 142 351 80 154 181 498 307 296 849 498 836 347 409 479 237 190 341 528 270 152 429 113 14 215

713 205 91 114 75 109 22 10 39 2 23 11 37 270 62 105 60 98 27 161 72 438 132 36 113 12 88 126 63 3 314

1:67

Tabell 32 Procent tvåläkarintyg av tillstyrkta ansökningar plus tvåläkarintyg Län

Utredarnas indikation SjukSvagdom het

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Norrköpings stad Östergötlands län i övr. Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmö stad Malmöhus län i övrigt Hallands län Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län i övr. Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Utländsk medborgare med hemort i utlandet Samtliga

^ Förutsedd svaghet

Humanitär 7,3

22,2 19,6

66,7

-

20,3 10,2 12,5 18,0 31,8 25,9 7,0 6,6 10,1 2,4 13,0 5,7 6,9 46,8 17,3 11,0 10,8 10,5 7,2 28,3 13,1 64,9 41,0 9,5 17,6 4,3 36,7 22,7

22,2 8,6

33,3 19,3

35,8 18,9

47,7 43,3 36,3 55,7 73,3 42,3 20,0 11,5 42,2 15,4 31,9 18,4 19,6 59,2 53,7 54,0 27,4 41,3 34,4 68,4 26,4 82,6 57,2 35,6 53,6 16,4 57,7 45,6

14,0 4,4 1,7 12,8 36,3 6,1 2,4 6,0 2,6

4,7 1,6 1,5 6,0 5,9 36,2 5,7

16,7

-

-

-

60,3 44,6

17,7 12,4

2,3 0,9 1,6 36,6 2,0 2,1 3,5 4,2 0,5 17,3 10,6 64,9 22,8 3,7 6,3 1,5 35,9 12,2

Samthga

-

35,7 37,5

42,9 9,1

-

-

66,7

10,7 4,5 61,1

-

53,3

-

-

2,9 4,5 7,3 1,9 9,0 4,3 41,8 30,8 2,8 10,1

8,3 10,0 30,0 28,6

-

52,9

-

-

Tabell 33 Ålder

Abortsökande Antal

13 eller därunder 14 15-17 18-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50 eller däröver Summa 1:68

Tvåläkarintyg Antal

Procent

32 220 2 215 1 803 4 832 3 965 3 681 3 183 1 832 173

16 76 277 204 698 616 543 493 346 49

50,0 34,5 12,5 11,3 14,4 15,5 14,8 15,5 18,9 28,3

2 21 938

3 320

15,1 SOU 1971:58

Tabell 34 Antalet föregående graviditeter

Samtliga

Senaste förlossning minst 10 år före

intyg 0 1 2 3 4 5 6 7 eller flera Summa

SOU 1971:58

5 996 3 399 3712 3 358 2 355 1 479 856 783 21 938

977 490 608 542 352 166 100 85 3 320

16,3% 14,4% 16,4% 16,1 % 14,9% 11,2% 11,7% 10,9 % 15,1%

392 635 471 247 129 47 45 1 966

därav tvåläkarintyg

Senaste förlossning eller missfall det aktuella kalenderåret eller kalenderåret före därav tvåläkarintyg

74 125 90 42 20 9 9 369

1066 1 044 841 637 432 275 282 4517

18,9% 19,7 % 19,1 % 17,0% 15,5 % 19,1 % 22,7 % 18,8%

126 131 116 87 40 25 22 547

12,5 % 12,5% 13,8% 13,7% 9,3% 9,1% 7,8% 12,1%

1:69

Os O »O r o O o)Tf v o N ' O rtC(N(S

I0OOM» r o oo CN ^H ^

r t 00 i n s o ro o \ r - r - i n"t —< ^H

C f O T f r n t-c v o t w o o w m ^H fN —i —i r t

t^"tOMOV1

V O O - H V O O O —H

—< ^ H

r-i

i n n C t • — u n Os r o

m so oo so in

< —i

o sortr~—<

rt^oooo

CO (O CN rt CN rt r t CN CN

i-l

rt oo Os O o O O —< CN

r o o s r t s o m CN m t ~ r t •—i r~ CN

rt so 0\ -H CN in CN c~ in oo O o os oortosrtrt

o CN in r-1— oo

CN

(NM-H-H

rt

—*

rt

CN

-H

rt rt

OsO\SOrt OsrtrOONrt O O O rN rO rt rt rO CN CN rt rt ^ ^ ^

ro ro Os rt so OS •—i r o CN

i-Hi/iOOri n t~~ r o

Os oo

SOOOrtOOrt 0 0 OS SO wo rt 00—H o 00—< CN r o CN CN —H r o r t •-< - H r o i n NO r o CN

r t ON rt Os r o r o ON O 00 r t CN ~* r t r o r o •—t CN r o

CN Os 00 rt

r t r t O 0 0 CN i n SO »O O r t Os r - CN CN

in so i o O roooro©

ro ro os O r o CN

O ^OCN

rt

SO r o c— KO 0 0 Osrts o - * Os s o f - r o r t r t CN r t P» O O O m —H rt< CN —< -H r o

^-<

CN

rt

•S

60 I

:0

•o

E £ -Cl

2 2 ^io o cnoop onZ

C rt : ° ; 0 c

»-i <—i oo CN CN sOOOrtrtsO <~4 —i

"*

-*

- *

r t i n Os C— r t CN r o i n C— rt m oo CN CN so in oo so CN CN rt rt '-t

3 x: o

fri *r? o ^ S

CN '-t —*

© ON rt in O s O r ^ s o — i cNroin rt rt »-i c— 00 Os 00 O Os OS SO SO rt CN rt rt rt rtrt rt

"°x:

- c g T3 Ta — —1 C C rt 60

o Ort 2 a .ex:—. E ;o •o S.x> ^ Ö0 :O O ^

rt

ro

rt in rt

ro in © t—>n o O CN os Os 00 00 so CN ro ro in rt so rt r - ro rt <-H -H

1:70

r-<

so in so rN ro Os —i so ro 00 ON rt ro in so ro rt ro ^ CN —c CN ( S - H - H - H M

ro io *0 t— O in ro Os © O * * 0 ^ , N Tj- rt -H -H rt-H -H CN CN

M-H(s|fiir—H -H

CN —-I r-i - < —-I

- H C N —< rt r t

-H CN

<N so rt os in r t CN

s o s o r t s o ir> r o i—ISOOO C— CN r o >-i r o s o i n CN r t O ON o o rt m r t CN CO —< —I

c 15 c c C C :"3 :«1 :« M — " —H -- PP"0

c/3

:

«

e

O »

^ i2 c "s — oo rt i i c •o «^2 S i2 g ^ | ^

c 60 ~^ — tO 60 l- M X ET A •-1 3 S3 « ? O o O O u. o ^ x> 1- rtC t-i :03 O irt :r3

;

Ä -

»

•O Q « . * • - «

- S-o

»•g2 - ae o 5 - C E ^ a « E E rt S t? n -rt E tt .§ 2 73 o w - c "e3 "c3 "c3 IS S :S ^ .g jS OrtU U a o >«o> ^>ZDx: SOU 1971:58

Tabell 36 Ansökningar Utredarnas inställning

Alla har tillstyrkt Majoriteten har tillstyrkt Alla har avstyrkt Majoriteten har avstyrkt Alla utan ställningstagande Majoriteten utan ställningstagande

1964 Antal

1965 Antal

därav avslagna

1966 Antal

därav avslagna

därav avslagna

3 768

5 084

5 096

87 1 281

13 1 014

75 1 183

8 833

105 881

7 617

18 1 148

34 6 657

3 924

69 6 495

8 717

Summa 5 466

Tabell 37 Län

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Norrköpings stad Östergötlands län i övrigt Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmö stad Malmöhus län i övrigt Hallands län Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län i övrigt Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Utländsk medborgare med hemort i utlandet Samtliga

SOU 1971:58

Avstyrkta ansökningar i procent av hela antalet a nsöknings ir

Ansökningar utan ställningstagande i procent av hela antalet ansökningar 1966 1964 1965

Tvåläkarintyg i procent av hela antalet sökande 1964

11,3 8,6 7,4 8,8 5,4 2,8 5,1

24,9 8,7 15,9 22,0 51,2 46,9 5,3 9,6 12,8

3,6

7,0 4,8 7,7 21,2 20,2 5,1

12,9 6,1 9,5 15,3 7,7 15,2 3,1 2,8 5,7 4,3 12,0 2,3 3,0 37,1 9,2 7,2

3,4 4,7 5,2 4,0 3,2 49,1 14,8 7,9 4,9 2,5 10,0 2,1

8,8 6,3 3,9 16,2 3,1 44,2 19,1 5,2 5,3 3,7 11,1 11,1

12,9 15,8 8,4 40,9 20,5 57,4 45,7 8,4 32,1 4,9 57,0 40,2

20,3 9,7

34,3 11,4

31,8 21,7

29,3 37,5 12,3 20,5 30,2 22,2 49,6 13,7 18,9 41,2 15,1 41,8 35,4 33,3 2,7 19,8

18,5 20,6 8,5 11,1 20,4 10,3 33,1 29,0 13,3 28,9 9,1 42,3 25,8 31,5 8,6 21,5

13,5 16,2 4,5 4,5 18,3 14,9 21,9 26,7 4,5 27,9 11,7 44,4 22,1 34,2 3,5 15,1

2,3 3,0 1,1

1,3 1,1

-

1,0 3,7

20,4 11,4 15,6 29,5 22,5 38,3 27,2 23,9 20,0 6,5 20,8 27,0

21,0 10,8 19,2 22,0 16,2 37,3 16,0 21,9 14,6 8,7 21,6 17,2

33,3 6,0 14,6 28,8 16,4 33,6 42,6 20,9 10,1 7,7 26,9 4,2

2,8 1,3 0,9 4,2 9,3 7,0 14,1 1,7 1,9

-

—

5,6 1,6

5,7 2,9

3,7 1,5 0,6 3,8 10,2 9,8 9,9 5,1 2,7 3,4 7,7 3,5

23,5 26,2

20,5 19,4

20,7 16,7

5,9 3,3

2,3 3,1

3,4 3,2

1,9 1,2 1,8

-

4,4

3,8 7,6 6,0 2,7 9,0

-

0,6 1,4 5,5

1,5 6,2 2,7 19,2 1,6 4,5 2,7 1,7

-

1,7 9,1 7,1 17,6 3,4 2,1

1,3 1,6 0,8 0,4 10,0 3,2

—

6,7 0,6 4,7 1,7 5,6 5,6 10,9

-

-

6,3

-

14,3 3,4 5,3 40,8 22,1 11,6

1:71

E

w M w • * SL B

^ r-r»

"2 MSP

VCOVO

noon

o

O n *

*

^CO* r~ ONOO

ON —«

ON-*OO M W rTT IO00 irt-rt

oo

<s I-H

on <

o S3 fi S boa

so w

C w

£ 4>

5 ao-3 >»S 3

1|f S»<

00 ON

*•*

o

- H

vCO« OWtTt

S 60-5 >>S 3

IP

- H CN00

C^(NO < N - H O

ON c

c '2 •o </> c

< 00

1:72

5 c

S t _ so ^ . a «x> *- c - B O - c 2 ?

SOU 1971:58

Tabell 39 Bifallna ansökningar Resultat

1966 Summa

Legal abort utförd Legal abort ej utförd därav: Graviditeten fullföljd Spontan abort Kvinnan icke gravid Självmord Abort utförd utomlands Illegal abort Okänd anledning Uppgift saknas

4 070 248 130 92 7 4

5 336 397 176 179 6

5 377 401 206 175 10

-

-

-

14 783 1 046 512 446 23 4 6 2 52 1 15 829

—

14 1 Summa 4 318

5 2 3

-

-

5 733

5 778

Tabell 40 Bifallna ansökningar Län

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Norrköpings stad Östergötlands län i övr. Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmö stad Malmöhus län i övrigt Hallands län Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län i övrigt Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Utländsk medborgare med hemort i utlandet Summa

SOU 1971:58

Legal abort utförd

Legal abort ej utförd GravidiSpontanteten abort fullföljd

2 853 1 853 607 502 166 310 325 150 355 93 155 239 518 401 287 905

65 42 19 19 14

75 53 18 11

17 24 13 10

-

8 15 3 10 4

7 7 26 14 7 25

3 9 14 9 8 24

527 830 338 416 523 304 261 378 515 268 166 422

19 14 17 34 23 9 12 15 22 5 5 25

15 26 17 19 17 17 4 12 18 12 6 15

_

116 14 783

3 512

4 446

-

Summa Övriga

22 11 4 4 1 2 2

3015 1 959 648 536 181

-

337 366 166 377 97 165 256 561 426 302

3 1 5 4

1 1

564 871 377 473 569 330 281 407 556 285 178 463

4 88

127 15 829

-

_ 1 3 2

6 4 2 1

_

1:73

Tabell 41 Bifallna ansökningar, legal abort utförd Tid från beslutsdatum till operationsdatum, dagar 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29-35 36-42 43 och däröver Uppgift saknas

1:74

1966 Summa

6 28 8 80 285 345 405 419 127 43 169 336 313 261 216 47 32 85 157 143 91 75 23 9 28 65 48 32 26 73 24 12 59 Summa 4 070

20 21 15 91 316 437 457 575 154 41 212 471 367 335 303 89 28 117 227 184 133 132 36 10 40 77 71 53 54 156 47 31 36 5 336

12 21 12 176 314 422 454 506 124 44 259 439 422 313 318 105 20 114 219 192 149 136 41 14 45 67 79 41 41 138 66 36 38 5 377

38 70 35 347 915 1 204 1 316 1500 405 128 640 1246 1 102 909 837 241 80 316 603 519 373 343 100 33 113 209 198 126 121 367 137 79 133 14 783

SOU 1971:58

Tabell 42 Bifallna ansökningar, legal abort utförd Län

Tid från beslutsdatum till operationsdatum, dagar 0-7 8-14 15-21

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Norrköpings stad Östergötlands län i övrigt Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmö stad Malmöhus län i övrigt Hallands län Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län i övrigt Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Utländsk medborgare med hemort i utlandet

SOU 1971:58

Summa 22-28

29 el. däröv.

Uppg. sakn.

611 792 254 188 81

1 339 686 169 155 68

621 263 73 97 8

175 70 63 35 5

85 24 33 22 3

22 18 15 5 1

2 853 1 853 607 502 166

156 115 88 203 52 48 160 76 152 234 171

99 140 33 76 29 45 64 127 107 44 366

31 54 17 42 10 28 8 118 57 6

14 9 4 17 2

5 3 6 16

5 4 2 1

-

18 2 93 41 1

_ —

16 5 101 36 1 24

310 325 150 355 93 155 239 518 401 287 905

172 237 86 141 214 61 91 220 357 149 74 175

180 295 113 187 173 85 91 123 136 82 57 169

91 189 91 67 82 72 39 24 16 28 22 52

41 73 30 14 31 30 21 4

3 7 18

2 Summa 5 425

5 267

2 475

3 8 1

38 31 16 6 19 53 15 5 3 1 4 6

5 5 2 1 4 3 4 2 3 5 2 2

6 583

527 830 338 416 523 304 261 378 515 268 166 422 116 14 783

1:75

Tabell 43 Ansökningar Vid bifall i medicinalstyrelsens indikation Svaghet Sjukdom

Utredarnas indikation

253 1 076

Samtlig a 1964 1965

35 675

308 360 295 2 850 3 986 3 896

-

_ 133 308 2 3

-

88 46 1 028 985

-

_

172 618

-

1 1

511 101 25

25 108

1 70 739 4 6 3

2 1

-

Summa

1964 1965 1966

82 132 110 1953 3 149 2 692 459 387 761 8 1 7 7 6 7 5 1 2

794 556 122 355 22 27

Sjukdom Svaghet Förutsedd svaghet Humanitär Eugen isk Risk för fosterskada Ansökan avstyrkt eller overlämnad utan ställningst agande

1965 1966

Förutsedd svaghet

-

5 4

77 219

Tabell 44 Indikation: sjukdom Sjukdom

Infektionssjukdom och parasitära sjukdomar Tumörer Allergiska sjukdomar. Endokrina systemets sjukd. Ämnesomsättningssjukd. därav sockersjuka Blodbildade organens och blodets sjukd. Mentala sjukd. Psykoneuroser. Patologiska personlighetstyper därav schizofreni änecstneuros neurotisk-depressiv reaktion psykoneuroser Nervsystemets och sinnesorganens sjukd. Cirkulationsorganens sjukd. Respirationsorganens sjukd. Digestionsorganens sjukdomar Uro-genitalorganens sjukdomar Havandeskapets, förlossningens och barnsängstidens sjukd. Hudens och underhudens sjukd. Skelettets och rörelseorganens sjukd. Medfödda missbildningar Symptom frän angivet organsystem eller organ Skador genom yttre våld och förgiftning Summa

1:76

Bifallna ansökningar 1964 1965 1966 12

-

1 4

-

11 16

17 30

12 23

23 16

18 34

13 23

8 l

12 2

7 5

27 2

37 5

65 37

35 3

49 7

72 42

-

-

952 39 55

910 36 46

634 34 25

249 6 8

325 8 17

588 14 19

1 201 45 63

1 235 44 63

1 222 48 44

721 80

702 71

485 62

197 24

254 17

445 45

918 104

956 88

930 107

23 6

23 8

-

-

16 5 1 2 1

18 28 2 5 12

30 22 2 6 19

22 41 1 11 12

41 34 2 6 14

53 30 2 8 26

38 46 2 13 13

3 1

-

-

-

22 1

18 1

-

-

24 1

9 3

7 3

-

10 3

16 9

14 6

19 6

23 12

17 6

-

1 1 028

1 675

4 401

1 537

6 828

5 1429

1 1522

7 1503

1 2

2 7

1 Tvåläkarintyg 1964 1965 1966

SOU 1971:58

Avslag Humanitär

Eugen i sk

1964 1965

1964 1965 1966

_

_

_

_

11 1 63

1 2

-

-

-

-

1 3 3 44 2

_

6 5 74 2

-

-

-

5 92

5 81

5 58

2 13

SOU 1971:58

Risk för fosterskada 1964 1965 1966

3 6

3 4

2 1

Summa

4 23 18 2

14 10

9 15

-

-

908 641 645 2 133 3 668 2 878 620 733 1 544 84 66 55 23 11 22 87 40 57 1 611 1 498 1 294 5 466 6 657 6 495

-

-

-

-

-

-

1 4

1 7

32 116

15 59

12 66

1 099 899 1 148 924

693 717

1:77

Bilaga 2 Statsunderstödd abortförebyggande verksamhet i Sverige 1963 -1969 av Gunnar afGeijerstam

Innehåll

1. Författningsbestämmelser 2:5 2. Verksamhetens omfattning 2:6 3. Arbetsformer och personaluppsättning 2:7 3.1 Arbetsformer 2:7 3.2 Personalens sammansättning . 2:7 4. Årsrapporternas kvalitet och betydelse 2:8 5. Besöksfrekvens 2:9 5.1 Utveckling 2:9 5.2 Besök hos kuratorn 2:9 5.3 Kuratorns hembesök 2:10 6. Anmälan för rådgivning och utförda operationer 2:11 7. Civilstånd, ålder och graviditetsförhållanden 2:12 7.1 Civilstånd 2:12 7.2 Aider 2:12 7.3 Tidigare graviditer och barnsbörder 2:13 8. Beslutsförfarandet 2:15 8.1 Utveckling 2:15 8.2 Beslutsförfarandet under 1969 2:15 9. Indikationer för operation 2:18 10. Läkarens ställningstagande i ärenden som underställs styrelsen . . . . 2:20 11. Efterförloppet för ej opererade . . 2:21 11.1 Antal och utveckling 2:21 11.2 Okänd utgång 2:21 11.3 Ej gravida 2:21 11.4 Förlossning 2:21 11.5 Illegal abort och missfall . . . 2:21 12. Dödsfall vid abortoperation 2:24 SOU 1971:58 18

Tabell fö rteckn ing 1. Besök hos läkare och kuratorer, avslutade ärenden, 1969 2:25 2. Anmälningar för rådgivning och utförda operationer, 1963-1969 .. 2:26 3. Civilstånd, 1963-1969 2:27 3:1 Relativ fördelning 2:27 3:2 Del som opererats 2:27 3:3 Absoluta tal 2:27 4. Ålder, 1965-1969 2:28 4:1 Relativ fördelning 2:28 4:2 Del som opererats 2:28 4:3 Absoluta tal 2:29 5. Graviditetshistoria, 1965-1969 .. 2:29 6. Beslutsförfarandet, 1969 2:30 6:1 Ärenden som underställts styrelsen 2:30 6:2 Ärenden som ej underställts styrelsen 2:30 7. Huvudindikationer för abortoperation, 1963-1969 2:31 7:1 Relativ fördelning 2:31 7:2 Absoluta tal 2:32 8. Läkarens ställningstagande i underställda ärenden, 1969 2:33 9. Läkarens ställningstagande och styrelsens beslut, 1969 2:33 10. Fortsatt förlopp efter avslag, 1969 2:34 11. Fortsatt förlopp efter bifall men ej operation, 1969 2:35 12. Fortsatt förlopp i ej underställda ärenden och ej operation, 1969 . . 236 2:3

13. Fortsatt förlopp för alla ej opererade, 1969 2:37 14. Fortsatt förlopp i underställda ärenden, efter styrelsens beslut och läkarens ställningstagande, 1969 . 2:37

2 ;4

SOU 1971:58

1 Författningsbestämmelser

Den statsunderstödda abortförebyggande verksamheten är organiserad enligt Kungl. kungörelse 1945 (nr 863), som föreskriver bl.a. att statsbidrag skall utgå till landsting eller stad utom landsting om verksamheten utövas av legitimerade läkare och kvalificerade kvinnliga kuratorer vid särskilda rådgivningsbyråer enligt en plan som godkänts av medicinalstyrelsen, dvs. numera socialstyrelsen. Någon avgift får inte tas ut av byråns klienter. Vidare föreskrifter finns utfärdade i en normalinstruktion, senast fastställd av styrelsen 1967 (MF nr 21), vilken innehåller bl.a. bestämmelser om ledning, personal och mottagningstider för byrån, om arbetsfördelningen mellan läkare och kurator, om vissa bidrag som kuratorn kan ge åt kvinnor med överhängande hjälpbehov samt om journaler och årsberättelse. Under senare år har dessutom abortrådgivning på flera platser bedrivits tillsammans med familjerådgivning i enlighet med Kungl. kungörelse 1960 (nr 710) om statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning samt styrelsens 1962 fastställda cirkulär och normalinstruktion (MF nr 93-94). Abortrådgivningsverksamheten enligt sistnämnda författningar har uteslutande haft den organisationsform som i styrelsens cirkulär beskrivs som "familjerådgivningsbyrå med abortrådgivning, förlagd till sjukhus och under ledning av läkare (typ I B)". SOU 1971:58

2 Verksamhetens omfattning

Vid 1969 års utgång fanns 31 rådgivningsbyråer och två filialmottagningar med abortförebyggande verksamhet anordnade inom 18 av de 25 landstingsområdena och i alla tre städerna utom landsting, nämligen: Stockholms stad Stockholms län: Danderyd, Södertälje (filial) Uppsala län: Uppsala Sörmlands län: Eskilstuna, Katrineholm, Nyköping Östergötlands län: Linköping, Motala, Norrköping Jönköpings län: Jönköping Gotlands län: Visby Kristianstads län: Kristianstad", Ängelholm", (filial) Malmöhus län: Helsingborgx, Lund Malmö stad Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län: Mölndal", Uddevalla" Älvsborgs län: Borås", Vänersborg" Skaraborgs län: Falköping, Lidköping Värmlands län: Karlstad" Västmanlands län: Västerås" Kopparbergs län: Falun" Gävleborgs län: Gävle, Hudiksvall Västernorrlands län: Sundsvall. Örnsköldsvik Västerbottens län: Umeå", Skellefteå" Norrbottens län: Boden 2:6

Samtliga byråer där den abortförebyggande verksamheten vid denna tid var en del av en allmän familjerådgivning har utmärkts med ett kryss. Av uppräknade rådgivningsbyråer har de 20 som anges i tabell 1 varit i funktion sedan minst fem år tillbaka. För att kunna genomföra den här presenterade undersökningen av verksamhetens utveckling samt förändringar i klientelets struktur och behandling under 1963-1969 har därför årsrapporterna från endast dessa 20 byråer sammanställts och bearbetats. 1965 fastställdes det formulär som numera används för årsrapport från vederbörande byrå och som upptar utförligare uppgifter om efterförloppet i varje ärende än tidigare formulär gjorde.

SOU 1971:58

3 Arbetsformer och personaluppsättning

3.1 Arbetsformer Organisationen av arbetet vid de olika byråerna är individuellt ganska varierande. De flesta är knutna till lasarett, ibland närmare anslutna till kvinnokliniken, ibland mer oberoende eller anslutna till psykiatriska kliniken. En likartad variation återfinns inom den abortförebyggande verksamhet utan statsbidrag som förekommer vid landets övriga lasarett med kvinnoklinik. I Stockholm och Göteborg är byråerna fristående, men fungerar i nära kontakt med sjukhusens läkare och kuratorer och är delvis beroende av denna personals direkta medverkan. Vid 10 byråer är en gynekolog föreståndare och då nästan alltid överläkaren inom kliniken, de resterande 10 förestås av psykiater.

3.2 Personalens sammansättning Personalens storlek och anställningsformer varierar, i första hand efter verksamhetens omfattning, men också för att huvudmannen med hänsyn till nuvarande personalknapphet på smidigaste sätt skall kunna infoga den abortförebyggande verksamheten i de många andra arbetsupppgifter för vilka kuratorer och läkare behövs. En jämförelse mellan personaluppsättningen vid de olika byråerna är sålunda föga givande. Som ett ytterlighetsexempel kan nämnas mentalvårdsbyrån i SOU 1971:58

Stockholm, vid vilken under 1968 följande personal helt eller delvis var anställd för att ta hand om abort- och steriliseringsärenden: gynekologer: 1 föreståndare, 43 konsulter psykiatrer: 4 poliklinikläkare, 22 konsulter kuratorer: 12 heltidsanställda, 8 halvtidsanställda, 12 extra anställda. Läkarkonsulterna och de anställda kuratorerna anlitades i individuellt mycket olika utsträckning, somliga endast för någon enstaka utredning, andra för flera hundra fall. Som ytterlighetsexempel åt andra hållet kan de mindre byråerna i Nyköping, Motala, Visby, Örnsköldsvik och Boden nämnas. Med undantag för kortare tids vikariat tjänstgjorde vid envar av dessa en föreståndare, gynekolog eller psykiater, en företrädare för den andra specialiteten samt en kurator. En närmare redogörelse för byråernas organisation, arbetsformer samt en diskussion om dessa kan inte göras endast på basis av årsrapporternas uppgifter. Beträffande denna sida av den abortförebyggande verksamheten hänvisas till den i bilaga 6 redovisade utredning som abortkommittén gjorde i samband med besök hos samtliga år 1966 verksamma rådgivningsbyråer.

2:7

4 Årsrapporternas kvalitet och betydelse

Denna redogörelse kommer fortsättningsvis att ägnas huvudsakligen åt en sammanställning och analys av årsrapporternas uppgifter om byråernas arbetsbelastning, om en del karakteristiska drag hos klientelet, om ärendenas handläggning och bedömning samt om förloppet efter det att ärendena avgjorts. Sammanställningen och analysen gäller sålunda, väl att märka, endast de variabler som årsrapporterna upptar. Vidare är att märka att rapporternas värde sakligt sett är begränsat genom sitt beroende av den bearbetning av primärmaterialet som verkställts vid byråerna. I en del fall finns smärre skillnader emellan siffermaterialet i olika tabeller. De är emellertid så obetydliga att de inte ansetts kunna ha någon betydelse vid bedömningen. I enstaka andra fall har någon eller några av byråerna lämnat ofullständiga uppgifter för en tabell, och sammanställningen har i så fall fått göras på grundval av de tillgängliga siffrorna. Inte heller detta synes i något fall ha medfört någon betydelsefull förändring av bedömningsgrunden. Av legala avbrytanden har flertalet utförts efter bedömning på de 20 byråerna. Är 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 2:8

Totalt 3 528 4 671 6 208 7 254 9 703 HOOO(preL) 13 900 (prel.)

Abortbyråutredda 2 171 2 835 3 847 4 624 6 000 6 829 8618

Byråernas klientel torde också ha en sammansättning som i stort sett är representativ för hela det klientel som begär legalt avbrytande. Ålderssammansättningen torde dock utgöra ett viktigt undantag. Detta har dock inte gått att visa i siffror eftersom gruppindelningen är olika i medicinalstyrelsens (socialstyrelsens) statistik och byråernas rapporter. På många byråer föredrar man tydligen att låta mer specialiserad personal, t.ex. inom psykiska barn- och ungdomsvården, sköta utredningen beträffande frågan om avbrytande av graviditet hos yngre tonåringar. Denna åldersgrupp torde därför vara relativt underrepresenterad i den följande sammanställningen, vilket i någon mån torde ha betydelse vid bedömningen av andra variabler, t.ex. civilstånd och tidigare graviditetshistoria. Denna ålderskategori har vidare sitt alldeles särskilda sociologiska och medicinska intresse, vilket alltså inte kan tillgodoses i denna redogörelse.

Procentuellt 62 61 62 64 62 62 62 SOU 1971:58

5 Besöksfrekvens

5.1 Utveckling Byråernas arbetsbörda kanske bäst framgår av en uppställning över varje byrås besöksfrekvens 1969 samt det totala antalet besök 1966-1968 (tab. 1). Även kuratorernas hembesök finns angivna, liksom antalet kontakter med läkare och kurator per patient. Motsvarande siffror från tidigare år har inte kunnat erhållas. Även för de angivna åren har flera av byråerna endast kunnat lämna en ungefärlig siffra på bl.a. återbesök och gynekologundersökning. Värdet av sifferuppgifterna minskas vidare av att byråernas verksamhet i flera fall är så nära knuten till den öppna mottagningen på sjukhuset att kontakterna med gynekolog och - kanske mindre ofta — psykiater kunnat ske den vägen. I sådana fall har läkarens utredning av ärendet påbörjats eller t.o.m. slutförts utanför själva byrån och har då inte kommit att ingå i årsredovisningen. Till gruppen icke bokförda hör vidare det förmodligen ganska stora antalet kvinnor, som söker en läkare som de vet är verksam vid en byrå för att höra om möjligheterna att få graviditeten avbruten, men som är ambivalent inställda till ett avbrytande och snabbt accepterar att fortsätta sin graviditet. Också kuratorerna torde få ganska många besök av motsvarande slag. Besöksfrekvensen vid byrån sådan som den går att redovisa kan därför inte ses som ett uttryck för den av personalen utövade totala abortförebyggande verksamheten, elSOU 1971:58

ler än mindre förekomsten av abortönskan i det upptagningsområde som byrån försörjer. Detta är av alldeles särskild vikt att lägga på minnet då man diskuterar och försöker bedöma nyttan och effektiviteten av abortförebyggande verksamhet i föreliggande form. En del synpunkter av intresse går ändå att få fram av de redovisade besökssiffrorna. Medan det totala antalet årliga besök både hos läkare och hos kurator ökat mellan 1966 och 1969, så har antalet besök som varje klient avlägger minskat. Det är emellertid endast de rena abortärendenas antal som ökat; både antalet kombinerade abort- och steriliseringsärenden och antalet rena steriliseringsärenden har hållit sig ungefär oförändrade.

5.2 Besök hos kuratom Antalet besök inom byråns ram är större hos kuratorn än hos läkaren. Detta stämmer väl överens med erfarenheten att samtidigt som en av läkarna är byråns formella föreståndare, så fungerar ofta kuratorn som praktisk organisatör och samordnare av byråns arbete. Det faller också på hennes lott att göra huvuddelen av den sociala och socialmedicinska insatsen för patienten, oavsett om patienten blir opererad eller ej. I tabell 1 är emellertid endast besöken fram till ärendets slutliga avgörande medräknade. Här finns alltså inte eventuella återbesök efter opera2:9

tion, återbesök under den fortsatta graviditeten eller efter barnsbörd, t.ex. för preventivmedelsrådgivning. Sådan vidarevård förekommer i stor omfattning vid en del av byråerna och är otvivelaktigt att anse som den kanske allra viktigaste delen av en abortförebyggande verksamhet i egentlig mening. Men eftersom den verksamheten inte ingår i byråns författningsmässiga uppgifter, så har man inte heller ansett sig kunna fordra en siffermässig redogörelse för den i årsrapporten. Vid en del andra byråer har man däremot sett som sin huvudsakliga uppgift att utreda och ta ställning först och främst till frågan huruvida indikation för operation förelegat, och man har därför remitterat patienterna till andra samhällets vårdresurser vid förekommande fortsatt vårdbehov. Personalen vid flera av byråerna har beklagat att den starkt ökade patienttillströmningen gjort att önskvärd eftervård fått stå tillbaka. 5.3 Kuratorns hembesök Under 1966-1968 gjorde kuratorerna sammanlagt årligen endast ett hundratal hembesök, 1969 ändå färre. Nära hälften av dessa skedde från en enda byrå. Även beträffande hembesöken har man på många håll beklagat att man blivit tvungen att göra inskränkningar på grund av en allmänt ökad arbetsbelastning.

2:10

6 Anmälan för rådgivning och utförda operationer

Av tabell 2 framgår att inte bara antalet kvinnor som anmäler sig för att få sin graviditet avbruten och antalet utförda operationer ökat för varje år sedan 1963, utan också att allt större proportion av de kvinnor som anmält sig vid byråerna fått sin graviditet avbruten. Det senare var fallet för knappt 1/2 av kvinnorna under 1963, nära 3/4 under 1966 och drygt 4/5 under 1969. Denna utveckling återfinns med få undantag hos samtliga byråer, men är särskilt påtaglig i några fall. Det procentuella förhållandet mellan antalet utförda operationer och antalet anmälda kvinnor gick för samtliga byråer upp 33,7 enheter (från 48,9 till 82,6%) mellan 1963 och 1969. Men för Falun var ökningen 47,6, för Boden 54,4 och för Lund 59,9. En förhållandevis låg proportion utförda operationer 1969 hade Hälsingborg med 65,4 % och Motala med 53,1 %. Byrån i Gävle visade 1963-1967 en oförändrat låg siffra på mellan 40 och 50 % (vilken dock 1963 var föga lägre än siffran för samtliga byråer), men 1968 hade den ökat till 69 % och 1969 till 73 %. Lägst av alla både 1963 och 1969 låg Motala med endast 18,3 % resp. 53,1 % av anmälningarna följda av operation. Skillnaden mellan olika byråer kan förklaras genom olikheter i organisationen. En byrå kan t.ex. redovisa en relativt hög proportion utförda operationer genom att kvinnor i stor utsträckning avstått från att genomföra sina planer redan efter besök på SOU 1971:58

sjukhusets öppna mottagning eller på mödravårdscentralen, och därigenom aldrig registrerats vid byrån. I andra fall tycks skillnaden huvudsakligen ha berott på en generellt mera restriktiv inställning vid byrån. Så förefaller den förhållandevis låga proportionen utförda operationer i Motala, Hälsingborg och (intill 1968) Gävle kunna förklaras. I dessa fall har mellan 1/3 och 1/2 av kvinnorna ej fått sin graviditet avbruten och inte heller har deras ansökan underställts medicinal- (socialstyrelsen för avgörande (tab. 17). Detta är en större proportion än några av de andra byråerna uppvisar. Andelen av sådana fall vid samtliga byråer var 16% (1967) och 13% (1968 och 1969).

2:11

7 Civilstånd, ålder och graviditetsförhållanden

7.1 Civilstånd Som framgår av tabell 3 var 1969 45 % både av totala antalet kvinnor och av de kvinnor som undergick operation gifta, medan 47 % var ogifta och 8% tidigare gifta. Den sistnämnda siffran har minskat något sedan 1963 (från 11 % till 8%), medan proportionen gifta-ogifta ändrat sig till förmån för de senare, från 1,8: 1 (1963) till 1,2: 1 (1966) och till en knapp övervikt för de ogifta 1969. Olikheten mellan gifta och ogifta under denna tidsperiod är än tydligare iakttagbar beträffande proportionen av kvinnor som blivit opererade. För de gifta har denna stigit med drygt hälften från 53 till 83 %, men för de ogifta till nästan det dubbla, från 42 till 82 %. Högst av alla grupper ifråga om proportionen utförda operationer 1969 låg de tidigare gifta med 83 %, men skillnaden mellan de olika civilståndsgrupperna har så gott som helt utjämnats.

7.2 Ålder Av legala, sociala och även medicinska skäl har följande fyra ålderskategorier valts för byråernas årsrapporter: 14 år och yngre, 15-17 år, 18-34 år samt 35 år och äldre. Åldern har enligt anvisningarna räknats vid första dagen av den sista normala menstrua2:12

tionen före den aktuella graviditeten. Tabell 4:1 visar den procentuella åldersfördelningen under åren 1965-1969 hos hela klientelet, samt hos de kvinnor som fått sin graviditet avbruten. Uppgifterna i rapporterna för 1963 och 1964 har visat sig otillräckliga för denna sammanställning. Av tabellen kan utläsas att intill 1969 i stort sett samma åldersfördelning återfinns såväl i hela klientelet som hos de opererade, hos de senare oberoende av om socialstyrelseförfarandet eDer tvåläkarförfarandet har använts: Drygt 1/5 var 35 år och äldre, ungefär 2/3 mellan 18 och 34 och 1/10 mellan 15 och 17 år samt 1-3 % under 15 år. 1969 tycks den stora mellangruppens andel ha ökat något på den äldsta åldersgruppens bekostnad. Undersöks förhållandet inom en och samma åldersgrupp (tab. 4:2) skall man emellertid finna att proportionen mellan antalet utförda operationer och antalet sökande ökat i alla grupperna, men mest hos 15—17åringarna. Den sistnämnda gruppen låg ända till 1968 lägst av de fyra i detta hänseende, men i och med detta år tycks skillnaden mellan de olika åldersgrupperna ha eliminerats. Ökningen 1965-1969 följer en tilltagande användning av tvåläkarförfarandet, som 1969 svarade för 52 % av de utförda operationerna jämfört med 13% 1965. För 15-17-årsgruppen hade operationerna på tvåläkarintyg ökat ännu mera, från 12% SOU 1971:58

1965 till 56% 1969. Det kan väl knappast vara ägnat att förvåna att den allra yngsta åldersgruppen har den största proportionen tvåläkarintyg i fallen som gått till operation: 1965 användes detta förfaringssätt i nära 1/3, 1969 i drygt 3/4 av fallen under 15 år. Eftersom den humanitära indikationen är självfallen i dessa ärenden måste avgörandet mer vara beroende av förekomsten och bedömningen av kontraindikationer, varför socialstyrelsens medverkan får mindre betydelse.

7.3 Tidigare graviditeter och barnsbörder Ifråga om klientelets tidigare graviditetsförhållanden begärs i årsberättelsen en uppdelning i två huvudgrupper, som vardera innehåller två undergrupper: 1. tidigare barnsbörd: a) har minst ett av sina barn hos sig, b) har inte något av sina barn hos sig; 2. tidigare ej barnsbörd: a) tidigare abort eller extrauteringraviditet (utomkvedshavandeskap), b) tidigare ej gravid.

Proportionen avbrutna graviditeter bland kvinnor med tidigare barnsbörd 1965 0,71 Proportionen avbrutna graviditeter bland kvinnor utan tidigare barnsbörd 1965 0,57

Uppdelningen av den första huvudgruppen har ej kunnat genomföras av alla byråerna och användbara data har endast gått att få fr.o.m. 1965, vilka redovisas i tabell 5. Av denna framgår att kvinnor som tidigare fött barn minskat i proportion, från 71 % 1965 till 62% 1969. Av kvinnor utan tidigare barnsbörd har det stora flertalet inte alls varit gravida tidigare. Jämför man frekvensen utförda operationer i de olika grupperna finner man att medan 1965-1967 kvinnor som fött barn fick ett legalt avbrytande betydligt oftare än kvinnor utan tidigare barnsbörd, så hade denna skillnad blivit mindre framträdande 1968 och nästan utjämnats 1969: Av uppställningen framgår att den tidigare större restriktiviteten med legalt avbrytande av havandeskapet hos kvinnor utan barn än hos mödrar med åtminstone något barn hos sig blivit allt mindre märkbar. 1965 blev endast varannan graviditet avbruten hos barnlösa kvinnor, men två av tre hos kvinnor med barn; 1969 var avbrytandefrekvensen 79 resp. 84 % i de båda kategorierna, vilket innebär en ökning med 58 resp. 25 %.

1966 0,75

1967 0,79

1968 0,82

1969 0,84

Relativ förändring 1965-69 + 18%

1966 0,67

1967 0,67

1968 0,77

1969 0,77

Relativ förändring 1965-69 + 44%

Fullständiga data med också den första huvudgruppen uppdelad i sina två undergrupper har erhållits från 15 byråer för de fyra åren 1965-1969. En sammanfattning av dessa data ger följande resultat beträffande frekvensen av legala aborter: Proportionen avbrutna graviditeter bland kvinnor som fött barn tidigare och har minst ett barn hos sig men inte har något barn hos sig inte fött barn tidigare men varit gravida (abort e.d.) och inte varit gravida SOU 1971:58

1969 Relativ förändring 1965-69

0,67

0,74

0,77

0,81

0,84

+ 25%

0,47

0,71

0,72'

0,79]

0,77

0,50 0,54! 0,50

0,69 0,70 0,65

0,69

0,75

0,69 0,721 0,68

0,741 0,74,

+58%

0,79' 0,82, 2:13

8 Beslutsförfarandet

60 % resp. från 6 % till 85 %. Vid byråerna i Uppsala och Sundsvall kom ökningen först Av de två formerna för beslut huruvida 1967; Uppsala låg högst av alla byråer 1968 abortoperation är tillåten ("nödfallsparagraoch 1969 med 90 resp. 92 % tvåläkarintyg, fen" tillämpas ytterligt sällan och saknar helt efter att 1966 ha haft endast 3 %. Vid ett betydelse i detta sammanhang) har förfaranpar byråer med omfattande verksamhet det att hänvisa ärendet till styrelsen för Danderyd och Södertälje - blev under 1969 avgörande sedan länge varit det domineranfortfarande 80—90 % av patienterna opererade. 1963 användes tvåläkarförfarandet ende efter styrelsens avgörande. En särställning dast i fråga om 12% av samtliga kvinnor i intar byrån i Karlstad där andelen tvåläkarlandet som blev opererade, 1964 i fråga om intyg i stället minskat från 48 % (1966) till 13 % av dem. Av de 3 522 kvinnor som 1965 21 % (1969). Vid Västeråsbyrån har under fick sin graviditet avbruten efter utredning de senaste åren en motsvarande tendens gjort vid byråerna, blev 473 eller fortfarande sig gällande fastän i mindre grad. Vid båda endast 12% av byråernas patienter opererade på två läkarintyg och 3 049 efter styrelse- byråerna har ett personbyte pä föreständarbeslut. 1966 inträffade en tydlig förändring. posten skett. Medan styrelseförfarandet då kom till användning för 3 427 kvinnor, så blev 1 197 8.2 Beslutsförfarandet under 1969 opererade på tväläkarintyg (26 %). Denna tendens fortsatte under 1967, 1968 och En närmare analys av beslutsförfarandet 1969 med 33 %, 41 % och 52 % av patienter- under 1969 har gjorts i tabell 6, där slutresultatet operation resp. icke operation na opererade på tvåläkarintyg. Ser man på förhållandet vid varje enhet undersökts beträffande å ena sidan de för sig skall man emellertid finna att ärenden där kvinnans begäran om operation utvecklingen är ojämn och att det ofta var de underkastades styrelsens prövning, och å byråer som redan tidigare använde sig av andra sidan de ärenden som bedömts endast tvåläkarförfarandet i någon större utsträck- vid byrån. Av tabellen framgår att 44 % av ning som ökade sin användning av detta efter samtliga avslutade abortärenden från byråer1966. Särskilt stor var ökningen vid Lin- na remitterats till styrelsen, med en indiviköpingsbyrån, från 17% 1965 till 88% duell variation mellan 8 % (Uppsala och 1969. Undantag i den gruppen utgör byråer- Visby) och 86 % (Södertälje). I 95 % av de na i Stockholms stad och i Boden som ökade remitterade ärendena meddelade styrelsen andelen tvåläkarintyg från endast 8 % till bifall till begäran om operation - här är 8.1 Utveckling

2:14

SOU 1971:58

variationen byråerna emellan mindre: minst men den har blivit mindre tydlig från år till 84 %, högst 100 %. I 94 % av de ärenden där år efter 1966, på grund av den allmänna styrelsen meddelade bifall blev patienten successivt ökade operationsfrekvensen. (Se opererad; här är det endast 5 byråer som har diagrammet nedan.) Under 1969 har sålunda ett lägre operationstal än 90 %; lägst av dessa Uppsala, Visby och Lundabyråerna behållit ligger Uppsala med 79 %, men antalet ären- 90 % eller mera av sina ärenden; 86—87 % av den där var ringa, endast 42 remitterades, 39 dessa ärenden har avslutats med operation. fick bifall och 31 opererades. Byråerna i Södertälje, Danderyd och Gävle å Vad beträffar de icke remitterade ärende- andra sidan har behållit 20 % eller mindre av na är förhållandena mer växlande mellan de sina ärenden. Bland dessa har 50-60 % eller olika byråerna. För alla byråerna tillsam- endast 11 % (Gävle) avslutats med operation. mans avslutades 77 % av sådana ärenden med Övriga byråer ligger emellan dessa båda mer att patienten opererades på tvåläkarintyg. extrema grupper. För de enskilda byråerna förelåg tidigare Något avvikande från regeln är Motalasom en tydlig allmän tendens att i ju större byrån som behöll drygt 2/3 av ärendena utsträckning som en byrå behållit ärenden samtidigt som så pass många som 68 % av för egen bedömning, i desto större omfatt- dessa avslutades med operation. ning har dessa ärenden avslutats med operaDe nu nämnda förhållandena kan ha haft tion på tvåläkarintyg. Denna tendens är sin huvudsakliga förklaring i en olikhet i fortfarande skönjbar i statistiken från 1969, principerna för val av beslutsförfarande.

c ioo•03

94Bxten £i|ala ne svall - » ö b v 'isby isi LÄa ' 8 6 Lund • 8 3 Stoc KMl n©8 2 ^ Qsa ^ . Solve- sborb, Va steråjs Linköpirg •7!J Falun •JMHudikslrall • TA ' 72N/alrrK

w

•8i

CO

"o c

m.

CD

w

c

Hälsingborg

4lkfioIa£idj^d.

60-

CD

-o c 54 Södertälje

CD

52Karlstad

052 Nyköping

50-

>> 4 0 -

: 11 Motala co

o.

.Inliaylf. CD O

o

25 30

35 40 45 50 55 60

65 70

85 90 95

Procent bedömda endast vid byrån av alla avslutade ärenden SOU 1971:58

2:15

Sådana byråer som hänvisar huvuddelen av sina klienter att söka tillstånd hos styrelsen behåller tydligen för egen bedömning huvudsakligen ärenden där indikationsstyrkan för operation bedömes vara låg och där kvinnan snart blir övertygad om detta och avstår från att fullfölja sitt ärende. Byråer som behåller huvuddelen av sina ärenden behandlar däremot självständigt ansökningar med alla grader indikationsstyrka. Siffrorna kan emellertid också ge visst stöd för antagandet att en viss olikhet i principerna för bedömningen av indikationerna kan spela in, så att styrelsen och "hänvisande" byråer i allmänhet har en liberalare uttolkning av lagbestämmelserna än "ej hänvisande" byråer. Den mera restriktiva inställningen hos de sistnämnda skulle då ta sig uttryck inte bara i en strängare sovring och indikationssättning i de ärenden som inte har underställts styrelsen, utan också i mera restriktiva utlåtanden och rekommendationer i de ärenden som sänds vidare, samt också en fortsatt strävan att få kvinnan att avstå från operation efter tillstånd från styrelsen. Det är emellertid inte uteslutet att åtminstone en mindre del av skillnaderna i stället skulle kunna förorsakas av olikheter i primärmaterialet. En sådan selektion av klientelet är dock mindre sannolik eftersom kännedom om en restriktiv inställning hos en viss byrå snarare skulle verka i riktning mot att endast de allvarligare fallen skulle söka sig dit och att operationsfrekvensen i förhållande till antalet ansökningar därför skulle stiga. Fördelningen av de indikationer som läkarna använt i sina intyg till styrelsen (tab. 7) styrker det sistnämnda antagandet.

2:16

SOU 1971:58

9 Indikationer för operation

I sina årsberättelser har samtliga byråer 1966-1969, (samtliga utom Göteborg 1965 och 11 byråer 1963-1964) kunnat sammanställa indikationerna för abortoperation sådana som de angivits i läkarintyget vid tvåläkarförfarandet eller i meddelandet om tillstånd från styrelsen. Endast i ett mycket ringa antal fall har indikationerna inte angivits. Fördelningen av de tre huvudindikationerna framgår av tabell 7:1—2. Den medicinska indikationen (sjukdom, kroppsfel), den medicinsk-sociala (svaghet) och den social-medicinska (förutsedd svaghet) svarar tillsammans för 98—99 % av de angivna indikationerna, medan de tre övriga indikationsgrupperna (humanitära, eugeniska, ökad risk för intrauterin fosterskada) fördelas på det resterande fåtalet. Fördelningen stämmer väl överens med förhållande-

na för totala antalet utförda operationer i hela landet. "Risk för fosterskada" spelade något större roll 1964 på grund av epidemisk förekomst av röda hund detta år, och svarade då för 2,5 % av operationerna. Då risk för fosterskada eller den eugeniska indikationen åberopas, måste enligt lagen ärendet underställas styrelsens prövning. Man kan därför förutsätta en ganska likformig bedömning av sådana fall. Även om tillämpningen av dessa indikationer ibland varit föremål för livliga diskussioner från medicinska, genetiska och andra utgångspunkter, så kan inte några slutsatser dras från det sparsamma material som rapporteras från byråerna. Samma sak gäller den humanitära indikationen, som ju dessutom ges en förhållandevis klar avgränsning i lagen och där följaktligen någon nämnvärd för-

Procentuell fördelning av huvudindikationerna 1966-1969 År

Sjukdom

Svaghet

Förutsedd svaghet

högst

1966 1967 1968 1969

56,6 (Linköping) 52.1 (Linköping) 40,9 (Linköping) 27.2 (Linköping)

82.3 (Västerås) 88,0 (Nyköping) 85.6 (Nyköping) 78.7 (Nyköping)

44,9 (Lund) 52,7 (Västerås) 62,6 (Västerås) 89,5 (Visby)

alla byråerna

1966 1967 1968 1969

15,7 8,8 6,3 9,3

65,0 57,5 53,5 40,4

17,6 32,1 39,5 48,2

lägst

1966 1967 1968 1969

4,7 (Västerås) 1,9 (Södertälje) 0 (Nyköping) 1,1 (Södertälje)

15,5 (Linköping) 8,4 (Linköping) 18,2 (Linköping) 3,2 (Visby)

2.8 (Motala) 8,0 (Nyköping) 5,8 (Motala) 9,6 (Motala)

SOU 1971:58

2:17

skjutning i tillämpningen inte kan äga rum. Jämför man användningen av de tre dominerande indikationerna sjukdom, svaghet och förutsedd svaghet skall man däremot finna stora olikheter mellan byråerna inbördes. Dessa framgår av tabellen på s. 2:18 (siffror ur tab. 7). Byråer som använder tvåläkarförfarandet i större utsträckning förefaller också i allmänhet oftare motivera sina operationer med sjukdomsindikationen. Delar man byråerna i tvä grupper efter den utsträckning i vilken de hänvisade sina ärenden till socialstyrelsens avgörande, finner man att de tio byråer som hänvisade mindre, använde sjukdomsindikationen för 18% av operationerna, medan motsvarande proportion för de övriga byråerna var 6 %. Inom de båda grupperna finns emellertid ganska stora variationer mellan de enskilda byråerna. Trots de stora individuella variationerna återfinner man ett typiskt utvecklingsdrag hos nästan alla byråerna, nämligen en tilltagande användning av den social-medicinska indikationen, "förutsedd svaghef (tab. 7). 1963 och 1964 åberopades denna indikation vid mindre än 3 % av operationerna, mot 9% 1965, 18% 1966, 32% 1967, 40% 1968 och 48% 1969. Denna successiva ökning, som alltså är särskilt iögonenfallande fr.o.m. är 1965, återfinns hos många av de enskilda byråerna. Uppsalabyrån uppvisar ett gott exempel på en uttalad stegring: från så gott som inga fall under denna indikation 1963-1964 hade användningen ökat till nästan 2/3 av fallen 1968-1969. Enstaka byråer använder emellertid fortfarande den social-medicinska indikationen i relativt liten utsträckning, t.ex. byråerna i Motala, Örnsköldsvik, Nyköping och Falun. Samtidigt har bruket både av sjukdoms- och av svaghetsindikationen minskat relativt sett, det senare särskilt under 1969. En särställning intar Linköpingsbyrån som 1969 använde sig av sjukdomsindikationen i 27 %, svaghetsindikationen i 9 % och förutsedd svaghetsindikationen i 60 % av fallen. Av ovanstående redovisning framgår att det existerar betydande olikheter i uppfatt2:18

ningen om vad som avses med de i abortlagen angivna medicinska och socialmedicinska förutsättningarna för abortoperation. En uppdelning i "sjukdom", "svaghet" och "förutsedd svaghet" som man traditionellt använder för att beskriva indikationernas olika och stigande innehåll av sociala komponenter, har inte heller någon riktig motsvarighet i lagens ganska allmänna formulering. Skiljelinjerna mellan de tre kategorierna har därför med nödvändighet kommit att bli diffusa och olika uppfattade av olika bedömare. En liberalare tolkning av lagtexten kan ha givit utrymme för ett hänsynstagande till nya sociala komponenter i den socialmedicinska indikationen. Ett sådant förhållande kan ha svarat för en del av ökningen av antalet utförda operationer under de senare åren. Den huvudsakliga förklaringen därtill ligger emellertid förmodligen däri att lagtextens villkor om "allvarlig" fara för kvinnans liv eller hälsa, eller "allvarlig" nedsättning av hennes krafter genom förlossningen och vården av barnet fått en allt mindre sträng uttolkning. Man skulle m.a.o. ha breddat sin uppfattning om lagens indikationer utan att man brutit igenom dess bokstav.

SOU 1971:58

10 Läkarens ställningstagande i ärenden som underställs styrelsen

Det läkarintyg som bifogas en ansökan hos Granskar man förhållandet beträffande de styrelsen skall avslutas med att intygs- enskilda byråerna i fråga om skiljaktigheter skrivaren uttalar sig för eller emot ett mellan läkarens bedömning och socialstyrelavbrytande av graviditeten hos den sökande. sens, skall man finna att styrelseavslag mot På detta sätt var 85 % av de ansökningar som läkarens tillstyrkan överhuvudtaget endast behandlades av styrelsen 1969 tillstyrkta, förekommer i något enda fall vid 5 byråer 9 % avstyrkta och 6 % utan ställningstagande och i 17 fall från Stockholmsbyrån. Socialför eller emot operation (tab. 8). Propor- styrelsebifall mot läkarens avstyrkan är därtionen tillstyrkta ärenden för de enskilda emot vanligt vid en del byråer; så t.ex. byråerna varierar från 43 % till 100 %. meddelade styrelsen 1969 bifall i 77 av 91 Högsta proportionen avstyrkta ärenden var eller 85 % av de ärenden som insänts med 43 % och ärenden utan ställningstagande avstyrkan från Gävle. Andra byråer varifrån 23%. samma år ett relativt stort antal avstyrkta Skillnaden mellan olika byråer i detta ärenden underställdes socialstyrelsen och avseende kan bero på olika selektion av styrelsen i en stor del av dessa meddelade de fall som underställts styrelsen. På somliga bifall, var byråerna i Falun (65/80=81 %), platser behandlas i första hand alla ärenden Göteborg (23/37=62%) och Karlstad självständigt och de sändes vidare endast (20/34=59 %). Totalt visar alla byråerna en ifall kvinnan fordrar att få sin ansökan fortlöpande stegring i proportionen bifall prövad av en annan instans efter negativt mot läkarens avstyrkan: 228/701-33 % besked från byrån, eller då intygsskrivande (1966), 348/740=47 % (1967), 337/649= läkaren själv är tveksam eller olika meningar =52 % (1968) och 257/429=60 % (1969). I har gjort sig gällande bland bedömarna vid huvudsak samma byråer dominerade statistibyrån. Självfallet bör i dylika situationer ken från dessa fyra år. läkarens ställningstagande i allmänhet bli Det är sålunda uppenbart att läkarna vid avstyrkande eller neutralt. en del byråer tycks ha en betydligt restrikTabell 9 visar styrelsens beslut i förhållan- tivare uppfattning om innebörden av abortde till den intygsskrivande läkarens ställ- lagens bestämmelser än socialstyrelsens soningstagande. Endast 23 av 3 906 ansök- cialpsykiatriska nämnd. Sådana betydande ningar som läkaren hade tillstyrkt blev 1969 uppfattningsskillnader måste inte sällan medavslagna av socialstyrelsen. Å andra sidan föra konflikter mellan de primära bedömarna fick 257 av 429 eller 60 % av de patienter och den centrala instansen, konflikter som ju för vilka läkaren avstyrkt operation likväl är allt annat än önskvärda, särskilt som man bifall till sin ansökan hos styrelsen. När kan ta för givet att de ofta kommer att gå ut läkaren inte hade tagit ställning för eller över den som man på båda håll är inställd emot operation i sitt intyg biföll styrelsen på att hjälpa, nämligen kvinnan. ansökan i det stora flertalet av fallen (93 %). SOU 1971:58 19

2:19

11 Efterförloppet för ej opererade

11.1 Antal och utveckling

proportion legat högre, vid Motala-byrån t.ex. omkring 40 % (1969:47 %), vid Helsingborgs-byrån omkring 35 % (1969:29 %) och vid Linköpings-byrån omkring 25 % (1969:23%).

Redovisningen av det fortsatta förloppet för kvinnor vilkas kontakt med byrån ej avslutats med operation avser tre olika kategorier. Den första omfattar kvinnor som fått styrelsens avslag på sin ansökan (tab. 10). Det årliga antalet sådana fall vid de undersökta byråerna minskades från 500 (1966), 425 11.2 Okänd utgång (1967), 346 (1968) till 220 (1969), vilket i Vid rådgivningsbyråerna har man 1969 i förhållande till hela byråklientelet utgör allmänhet kunnat redovisa utgången i nästan 7,8 %, 5,5 %, 4,1 % och 2,1 %. I 1 fall 1966, alla ärenden som avslutades på annat sätt än 6 fall 1967 samt 3 fall vartdera 1968 och med operation (tab. 13). Endast vid 2 byråer 1969 blev kvinnan opererad på tvåläkarintyg är utgången okänd i mer än 10% av dessa efter avslag från styrelsen, troligen för att ärenden: Malmö-byrån har 16 sådana fall av hennes tillstånd försämrats under den tid totalt 102 och Nyköpings-byrån 8 av 59. För som förflutit i avvaktan på styrelsens beslut. samtliga byråer är utgången okänd i knappt I den andra kategorin, omfattande kvin- 4%. nor som erhållit styrelsens tillstånd men trots detta ej blivit opererade (tab. 11), har det absoluta antalet stigit något, medan 11.3 Ej gravida antalet i förhållande till hela byråklientelet hållit sig ganska oförändrat: 205 (3,2 %) Bland de 1 744 ärenden där utgången var 1966, 234 (3,2 %) 1967, 242 (2,8 %) 1968 känd, förekom det i 224 fall (13%) att kvinnan ej var gravid. Flertalet av dessa fall och 284 (2,7%) 1969. Den tredje kategorin omfattar kvinnor har utretts på byrån och många liknande fall som ej blivit opererade och inte heller har säkerligen inte kommit så långt som till hänvisats att söka tillstånd hos styrelsen en utredning och därför oftast inte ens (tab. 12). För samtliga de genomgångna registrerats vid byrån. 4 av de 224 ej gravida byråerna har deras årliga antal 1966-1969 kvinnorna fick emellertid en ansökan prövad uppgått till 1 100-1 300, i förhållande till och bifallen av styrelsen. I dessa fall kan man hela byråklientelet har deras frekvens under felaktigt ha fått den uppfattningen att det de 4 åren minskat: 17,1 %, 15,6%, 13,1 % förelåg tidig graviditet genom att ett horoch 12,6 %. Vid några av byråerna har denna monellt graviditetstest gett falskt positivt 2:20

SOU 1971:58

resultat, vilket kan förekomma någon enstaka gång. Tabell 12 visar att kvinnan ej var gravid i 18 % av de ärenden som behållits vid byrån och inte avslutats med operation. Antalet dylika fall vid varje byrå är dock litet och säkert inte alls motsvarande det antal man verkligen tagit emot. Rådgivningsbyråerna har ju rättighet att få kostnadsfria graviditetsreaktioner utförda vid godkända laboratorier på sitt klientel, och detta är en mycket viktig abortförebyggande funktion. Därigenom kan man dels förmå ovälkommet gravida kvinnor att söka råd och hjälp tidigt i graviditeten, dels i stor utsträckning eliminera de ingrepp på ej gravida kvinnor som med största sannolikhet utgör en av kvacksalvares säkraste inkomstkällor.

119/234=51 % (1968). Antalet sådana fall vid varje enskild byrå är alltför litet för att man skall kunna göra några jämförelser eller dra några slutsatser angående orsakerna till att operation uteblivit. Att operationen inte utfördes berodde kanske i en del fall på att kvinnan själv inte ville bli opererad, i andra på att graviditeten framskridit utöver den lagligt tillåtna tiden. I enstaka fall torde operation ej ha skett därför att kvinnan inte kunnat finna någon läkare som åtog sig att utföra operationen. Av tabell 14 framgår att en fortsatt graviditet trots tillstånd från styrelsen var vanligare ifall den intygsskrivande läkaren avstyrkte operation — och även om han inte tagit ställning — än om han tillstyrkt. Antalet fall var inte stort och förhållandet kan synas ganska naturligt, men det kan också tänkas att här ingår en del fall då 11.4 Förlossning kvinnan kommit att bli den lidande i en 1969 gick kvinnorna graviditeten ut och konfliktsituation, där läkaren mycket av födde barn i 1 032 av 1 744 fall med känt prestigeskäl vidhållit sin uppfattning gentfortsatt förlopp (59 %). 199 av dessa kvinnor emot styrelsen. (19 %) hade fått sin ansökan avslagen av 1969 kunde efterförloppet konstateras för styrelsen. 182 av dem (18%) hade fått 1 258 eller 96 % av de 1 311 kvinnor vilkas tillstånd men undergick ej operation. För de ansökan ej underställdes styrelsen och som resterande 651 i gruppen (63 %) bedömdes inte blev opererade (tab. 12). Drygt hälften ärendet helt inom byrån. Andelen av de ej av dem födde barn. Här växlar siffran mellan opererade kvinnorna som födde barn mins- de enskilda byråerna från 35 % till närmare kades från 71 % (1966), 67 % (1967), 61 % 80 %. Det är emellertid inte troligt att dessa (1968) till ovannämnda 59 % (1969), medan skillnader till någon större grad reflekterar de absoluta talen inte förändrades påtagligt. olikheter i behandlingen av kvinnorna eller Det totala antalet ansökningar som avslogs bedömningen av deras ärenden. I stället torde av styrelsen 1969 var 220, i 10 av dem finns de huvudsakligen bero på sådana olikheter i inte efterförloppet fastställt. Av de 210 organisationen av byrån och registreringen av fallen med känd utgång fortsatte 199 (95 %) klientelet, vilka berörts tidigare i denna till förlossningen (tab. 10). Eftersom både sammanställning. antalet styrelseavslag och antalet förlossningar efter sådant avslag har minskat har 11.5 Illegal abort och missfall det sistnämnda relationstalet hållit sig ungefär oförändrat under de senaste 4 åren. Illegala aborter förefaller vara sällsynta i Efterförloppet har 1969 redovisats för efterförloppet hos kvinnor som begärt men 280 kvinnor som inte fått sin graviditet inte fått operation på legal väg. Av byråernas avbruten trots tillstånd av styrelsen (tab. 1 744 fall för vilka utgången kunde fast11). 182 av dem (65 %) fortsatte gravidite- ställas 1969 slutade endast 14 med en ten ut och födde barn. Motsvarande siffror säkerställd illegal abort. I 12 av dessa fall för närmast tidigare år var: 97/194=50 % hade ärendet handlagts inom byrån, i 1 av (1966), 107/222=48% (1967) och dem hade en i läkarintyget tillstyrkt ansökan SOU 1971:58

2:21

bifallits av styrelsen och i 1 en avstyrkt avslagits. Ytterligare illegala aborter kan emellertid döljas bland de fall för vilka man inte kunnat fastställa utgången av graviditeten och bland dem som rubricerades som missfall. Den första gruppen är liten och kan inte omfatta mer än ett 10-tal illegala aborter även om man räknar med en 10 gånger större frekvens i den än i hela materialet (vilket måhända inte är helt orimligt). Bland kvinnor som inte blivit opererade förefaller frekvensen missfall att vara hög, 475 av 1 744 fall med känd utgång = 27 % (tab. 13), och särskilt för de kvinnor som fått bifall av styrelsen (33 %) eller som ej fått sitt ärende prövat av denna (30 %). Sätts emellertid abortfrekvensen i relation till hela byråklientelet, vilket är det korrekta, reduceras denna till 4,6 % (475/10 430). Därtill bör läggas det 20-tal missfall som kan beräknas ha inträffat i fallen med okänd graviditetsutgång. Om summan, en frekvens på omkring 5 %, skall anses vara normal, hög eller låg är beroende på graviditetsterminen. Risken för missfall anses vara störst under den första graviditetsmånaden, men är ytterst svår att fastställa då. Den fortsätter att vara relativt stor under andra och tredje månaderna men sjunker sedan. Fr.o.m. andra månaden har frekvensen missfall uppgivits till 10-15 % av alla graviditeter. Någon statistik över graviditetslängden hos klientelet ingår inte i årsrapporternas uppgifter, men säkerligen har majoriteten därav passerat 10:e till 12:e graviditetsveckan vid första kontakten med byrån. Tiden för avbrytande av graviditeten torde ligga 2 till 4 veckor senare, varför det stora flertalet opererade kvinnor torde ha passerat tiden för hög risk för missfall då operationen utförts och alltså i liten frekvens skulle fått missfall om de fortsatt graviditeten. Det är dock tänkbart att risken är ökad för kvinnor som vill få sin graviditet avbruten beroende på den speciella stress som de är utsatta för. Av ovanstående diskussion kan slutsatsen dras att frekvensen av missfall hos byråernas klientel bör vara väsentligt under 10 %, men 2:22

att den funna frekvensen på omkring 5 % inte berättigar till vidare slutsatser. Hur många illegala aborter som ingår i siffran för missfall är osäkert. Det övervägande flertalet av de 106 missfall som avslutade graviditeten hos kvinnor som fått sin ansökan bifallen av styrelsen, torde ha inträffat under den tid som förflöt innan beskedet kom och operationen hann göras. Det torde bara ha varit i enstaka undantagsfall som kvinnan tagit saken i egna händer och skaffat sig en illegal abort innan hon fått besked eller sedan hon blivit nekad operation efter tillståndet. Läkare och kuratorer vid rådgivningsbyråerna har också genomgående meddelat sitt intryck av att frekvensen av illegala aborter hos klientelet är mycket ringa. Detta har uppgivits bero dels på omhändertagandet vid byråerna och den i allmänhet ganska framskridna graviditeten då den direkta kontakten med kvinnan avslutats, dels på att kvinnor som skaffar sig illegal abort i allmänhet torde tillhöra en helt annorlunda grupp och personlighetstyp än de som vänder sig till en rådgivningsbyrå. Av byråernas erfarenhet kan man därför inte dra några slutsatser rörande förekomsten av illegala aborter i allmänhet i Sverige.

SOU 1971:58

12 Dödsfall vid abortoperation

Någon statistik över vid vilken tidpunkt i graviditeten som operation utfördes, över operationsmetoden eller över tidiga och sena komplikationer ingår inte i byråernas årsberättelser. Däremot skall man lämna redogörelse för dödsfall i samband med abortoperation, under fortsatt graviditet eller vid förlossning. I årsberättelserna för 1963-1969 (fullständiga för åren fr.o.m. 1965) finns endast ett sådant dödsfall rapporterat, i samband med en abortoperation 1965. Enligt uppgift från den byrå som hade handlagt kvinnans ärer.de var det en 44-årig kvinna, svårt fysiskt och psykiskt invalidiserad i multipel scleros, som dog hastigt natten efter ingreppet (legal abort + sterilisering). Indikationen i tvåläkarintyget var sjukdom och diagnosen Atrophia cerebri et athetosis, (hjärnatrofi med följdtillstånd).

SOI 1971:58

2:23

Tabeller

Tabell 1. Besök hos läkare och kuratorer, avslutade ärenden angående abort, sterilisering eller båda delarna, 1969. Antal besök för abort och/eller steril. hos läkare antal Rådgivningsbyrå

Totalt 1969

4 457 1 386 622 1 075 306 492 112 110 1 138 368 490 1791 926 620 921 665 311 324 378 532 17 024

1968 1967 1966

14 031 13 662 12 406

Stockholm Danderyd Södertälje Uppsala Nyköping Linköping Motala Visby Lund Helsingborg Malmö Göteborg Karlstad Västerås Falun Gävle Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Boden

2:24

1,8 1,9 1,0 1,9 1,9 1,6

hos kurator hemantal besök 1 4 413 2 616 2 790 0 1 182 0 615 0 748 3 264 12 112 2 1 293 1 789 28 1 181 0 1 793 0 967 2 1 795 0 520 0 1 638 291 6 326 2 201 0 293 0 20 827 60

1,6 1,7 1,8

19 963 19 442 18 033

per fall 2,0 1,0 1,0 2,0 1,5 1,9 1,1 1,0 2,3 1,9 1,0 2,2 2,0 0,9 1,8

92 88 116

Antal avslutade ärenden

1,9 1,9 1,3 2,2 2,9 2,9 2,7 1,0 2,6 4,1 2,5 2,2 2,1 2,5 1,0 1,7 1,8 1,0 1,0 1,1 2,0

Endast abort 2 224 1 283 508 518 193 238 77 109 466 167 448 759 385 647 507 303 127 315 189 250 9713

Abort + steril. 43 105 92 16 16 18 21 1 24 24 32 47 79 61 8 66 33 0 8 23 717

Endast steril. 28 40 15 20 1 10 4 0 14 10 10 9 17 24 15 28 19 9 4 20 297

2,3 2,4 2,7

7 815 7 142 5 691

714 738 742

315 324 304

per fall

Summa 2 295 1428 615 554 210 266 102 110 504 201 490 815 481 732 530 397 179 324 201 293 10 727 8 844 8 204 6 737

SOU 1971:58

vOfScovOOO

O

i—i •>3- r o Tfr

OOTt-coc?Sf<

rs"o"io i/io" OOONOOOOOO

OO T J - O O I O O V O > O t~- o o \ o

c i t ^ - H ^ o " oor-~r~r-~oo

H O O ^

0 r

T-T^HOO'CS^H oooot~-oor-

(Nvor-^vooC r - i o c~-c~~ i o

i n F H oo o \ * r - r - > o t— r -

°

0 0

° ^ l / l l / l 0 0 „ T ^

>

^

«

»

o o ' r o o o i o o-\ v o o o r - o o o o

l l ' n . H . 0 . " l ^ * 0 - 0 0 - 0 ! 0 l c J,°l cr J. 0 ^

^ . ^ A " !

F*1,cJ.oVfrJ.

V

O"CN<N"FHOC

^ " © • ^ - " V O I O

r » r-

v o t n r - v o v o

t - ^o r-

TJ-r~-c-oo

H ^ H I O I O

O

O

co'inoCoo'o" r- o r - c-- r -

o o ' i n o o vo >o u i T f i o i o i o

T t v o c n W o o * v o i f l ^ ^ i o

^

W

H

N

O

°lv^.'^!.rrl^.

v o r - ^ c o o \ W

c - c~- r -

O

sooi-TfsToC T J - o o c - - o o oo

o \ \o^

r » ^>

»O l O ^ O ^ i o

ON ^o

oo

T

~l'—>

^

O \ < - H < N « n p-T N t ^ v o t ^ r -

o t ~ T j - H O \

( S M O \ ^ O

Tj^r~a\_tso

to C-CA-*f

OO'CTTCNO'O i o T J - ^o r - v o

VOO r o t s " O »oro-<*Ttio

CTT>OIO"OCO i o T f \ o wo T J -

oo"-* o\rs"-H in\o^coo w>

O O v ^ t ^ i ^

ONtOfiTi^a^

c o O f O O M O

OO^O^vo c - ^ v o

«OrfVV" i o r f •<*• ^ o < o

C~ QO~4-rf-*t r - " t s " v © T t r-* fToo"cTrS t o —i v o t s TJ- T t T j - i o u o t s r t oo vo r - t o

r-

H t s v i m i o O M O O \ H N -H 'Tf - H

t-~Tt

t - ^ o

O A H I f l T f H

•<?)- t o » o r - o o r » t s oo r - f < v o o o t o t o ^H

O O N O O T J -

o o v O T f t ^ t ^ C-~OMOOOCO t o v o t o i o t o

O N i r > t s </-> T t v o f o t ^ ^ i f l f S H <N H tS

lOOvOON^O lOCTsTffO-H fOTj-CN^ttO

O A O f S r J - f O 0 \ O O t N t - ~ rtrHNrtM

O W O O M O f > t S T f - H •>* CS

c s - H o o - H ts rt-HrtrtM

O

t s io t s t s

r o oo t s v e * rooOONfirO f S r O f l f O - H

o o r ^ H f O H 0 0 t-~ » o ^ H r ~ f l f l f l

io->* r - v o r T f O O N M V O O r f f i t S

OOfOtOTt^H O f S O O V O t O fS fO ^ CS-H

ON t o o o \ o t o T f i O - ^ VO l O -H »-H

ON

f S O N C O f V O 0 0 f O O t - - »O t~- f S H -H

O N C O C ^ O T J o o r ~ c o o \ o \ - H C S i f r-H

r j - i ^ r t — * © H i o r t \ o o ,-H t-H

CO

CS COfi tOfS l"~ >/"> C ~ - W 0 - H VOfl f l

O f O t N ON O i n ^ H t s t o TJ-

ON O N ON f i t o t o <—i o o V) ir> —H t S f l

v o T J - v£> o os Tt^coOTj-io

as

r - o o o ^ t ON >o oo o t o o ts to v£>m<s

« C O O O H iOO\-nO>CT\ fS fl-<fr-H

o v o r f o o i o C O O V O O H T t O O T t t ^ l O

o \ o i o c-~ c o v£> v£) f l ON f ~ C O - H C O . f CS

tS-H>ocOTfr O O ' ^ ' C H

ir> ON t » 0 0 ^ ts ro^H

lOlOTfCOCO t s r o T f r ~ o \ ^ f ^ r o i o r o

O O V O l t l V ) o \ f S i o T t o t s —i f S I-H r o

O ir> »O \ 0 O u o t ~ ~ a \ - ^ r t tototOTt^-c

CT\rT-HfSTf tst-~r--fSro ts to-H

C ^ C T N O I / T O

ts

oOTfTtt-^^o c o v o t o i o t o

^o r f ^ o T f >o t s - H t s T-t t s

<y-> r o r f > o • * O C ~ 0 0 T f t J \ \ 0 ^O Ci r o

r o r o O O v o O\VO'O00'<+ —i t S I-M

CO-Hl/-)OCO

CJs O N r O I—I I—I

CO v o f S T t •—i

- H - M f S - H t S

ON f O 0 \ ' « 1 -

ON

OH

o

00 TJ-

CSCSONON-"*- fO<Nt~~M300

o

o o o ^ t o < o f~- t o t O T-H

ro^

-H

CS

O

O

-H

TJ-

3 o O

co ts vo ^t o

OAOOCOO

TtVOtStS

i-H

tSCT\fS-Hio \ O r - ^ H H

f S <-H

I O O 0 0 ON r f t s o o oo oo t s ro io ts ro ts

r t - H O 00 i o \oooa\oo o\ r-i i—i i—i

-Ht—irOTftS Tfoor^tj-ON r o •<?)• i—i t s

rooOi—iOoo iot-~'tj-o\oo <—i •—i

oo oo o o - H i o ~< 0 \ O f S r o ro io tS ro ts

T J - i/-> r o ^

- H T f O W O f S o t - > o f s r s f S CO i — I t S

N H k O O O \ ror~-rovooo -H i-H

>—irsooioro

O t S f S i o r o

CS »O r^ fS f l

fl

6 f )

W>

rovoCT\00>o r o H T J - 0 0 C7\

T3

C

ro fS00^or-~ON —i -H

fl

fl

C

< O

f? ^

S -n

:

'5b 3

SOU 1971:58

^

"

g

„

"

E " S S f § ->"2 c (3*5 S O f J > f , o x *O f l 2:25

Tabell 3:1. Sökande resp. opererade kvinnor efter civilstånd 1963-1969. Procentuell fördelning. Opererade Sökande Civilstånd 67 68 69 1963 64 65 66~ 67 68 69 1963 64 65 66 Ogifta 35,9 36,8 40,2 41,4 44,4 45,2 47,4 30,9 32,0 36,7 39,8 43,4 44,7 47,2 (44,7) (44,4) (43,6) (42,0) Gifta ) (44,1) (43,3) (43,1) (42,0) 56,7 57,4 53,4 49,8 48,2 46,9 45,1 Hem-> 52,8 53,8 50,7 48,7 47,4 46,5 44,9 (5,0) (3,8) (3,3) (3,1) skilda) (4,6) (3,6) (3,4) (3,0) Tidigare gifta 11,3 9,3 9,0 9,9 8,2 8,2 7,7 12,5 10,6 9,9 10,4 8,4 8,4 7,7 Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Tabell 3:2. Opererade kvinnor efter civilstånd 1963-1969. Procentuell fördelning inom varje civilståndsgrupp av sökande. Opererade Civilstånd Ogifta Gifta ) Hemskilda / Tidigare gifta Samtliga

1963 42,1

64 48,8

65 60,5

52,5

59,8

69,7

54,1 49,0

63,8 56,1

72,5 66,2

66 70,0 (73,8) 74,4 (79,7) 76,2 72,7

67 74,6 (77,4) 77,7 (80,7) 78,2 76,4

68 79,2 (80,9) 80,7 (78,7) 81,8

69 82,2 (82,5) 82,7 (85,2) 83,0 82,5

80,1

Tabell 3:3. Sökande resp. opererade kvinnor efter civilstånd 1963-1969. Absoluta tal. Opererade Civil- Sökande stånd 1963 64 65 1963 64 65 66 67 68 69 66 67 68 69 Ogifta 1555 1831 2301 2667 3473 3857 4954 655 893 1392 1866 2592 3053 4071 (2838)(3420) (3679) (4385) (2095)(2649)(2975) (3618) 2286 2677 2902 3134 3700 3970 4696 1201 1602 2022 2331 2875 3204 3883 (296) (280) (291) (311) (236) (226) (229) (265) Tidigare gifta 488 464 516 639 642 702 800 264 296 374 487 502 574 664 Samtliga 4329 4972 5719 6440 7815 8529 10450 2120 2791 3783 4684 5969 6831 8618

2:26

SOU 1971:58

00<N vo• * o> vO

CO vO

o T3 C3 >H

$j l-l <U a, o CO

oooCco--T —IVO-H

CT^iO VO O

©

H

( N V O t-H

o" O

<N«0 <-T-H"

CD o" o

V

O

O

H

r» VO

vO vO

CD o" o

o o ' o i-H

CNvO

.£? CD o"

UO

vo c o v o " o o —n" o S CT\ CN vo

O^ vo

<-

cuo C

~

CO VO

18,7 68,0 11,2 2,1

$

o" o

' - H O < N t-» CN'IO ^ H — T (NVO--H

o" o •—1

a» 43 i-i c«

o' o

:nJ r» ^ vO CN uRg a, a> •a c«

vO vO

CD

•^-"CNCTCN (NVO-H

o o

CN-sJ-o-*

O

>H

v <u a

uo vo 0\

I CN - H O

CN CO

1 OO'ONCTv" o " oo oo r - r~ oo

c CD

c

O 0\

O)

•c?

<o i o < » r-~ O-TOCTTO

o" o c o o o TJ- </->

^"r-^oo CN V O ^ H

ON

o o" o

c3

o^coo^oo

a,

CN V O O CN v o . — i

O

r~-voior~ 0\

1—(

o o" o

en

o \ o r - m vo

-rt VO CO CO

C> v o —i 0 0

»O

—1

CNvO

o o" o

O^cor-^*-*

<D

•o ^ ^ t

<7\

ofr-Too"—7 CN VO

0 > ( N UO T t o o o C o —^ -HVO-H

o" o o o' o —H

CO

a. o

l O P - O

^"vo"-H-H CNvO—l

Ov

a C ^ f o c N vo CN CN c o v o CN C ^ VO CO O CO~CN CN"CN

CO

S3 <u

r-^VO^Tf

o" o

c:

T f ^ f t

CN

—H

(U O

• - i T f 0\

CN » O

•>

CT\ v o l > 0 0

o o" o

CO - *

c c

O

<u n O v O H

O

ca

9 \ O 0 0 v> o"voo\r--~ r~ t-~ vo co

T3 C O

M ••O c/5

CO ( N

T f r C N C O " C T T CO CO CO CO Tj- CO

S3

( S ^ - H M

CO^f t - ~ o

O

VDP-W

00 00 00 vo

Q,

> 2 to -Q

SOU 1971:58

O)

I I I «ö 3

<3 43 >O00iO c

w

tH

S3

I °<

I

I -5

° < | C O r H H

2:27

OS

vo

00 VO

PH

1/0

rvo

o

O

OS T J - - H r-~ •pj- v o r~-

ro oo

^ n -

vo

fil

.1

Tj- CO >/0 VO

00 0\

co o s vo

os

VO VO

lO

i3 vo os ""^

CO

Os VO

O - H T *

&

"3r V O O O S o o o io CO

-•

VO

r3

-1

•a

CD

VD VO

> E

CD

•a c«

vo

CN

«-H

OSCN vo vo CN 0 \ U0 CN CO CN

CN oo c--vo CO

i-H

pHCN

</l

1 o

> < >.

VD VD

»O VD ON

PH OS CO -H

u.

vo Tj- o s v o CO 00 •P* O CN VO oo r - - T t o CN rjrf-HOSCN 00 VD COCO OOVO'1CN

vo -H O Tt

t-- V0 P H P H

CO

CN r - O s c N

»-t

C~-COCN

^t

cca :0

"cä C

<

OCN

< ^ I H ° ° ;

?5

o o <o • * o s CN - S v O CN

0 ' T f

OOSCNt

O'H

IOCN

o

o o s

S3

Os VO VO00

o o

CN

rtOO

r - o CN

o

CN

CO

M

I O

<u VO c os

O

t-H

VO ON

o c

g '>

VDCN i o

P^OO-1

o

00 oo

^ ^ V O - < *

lO VD Os

CN V 0 V O 0 0 f4 pH COCN VO •**• HV)>0 CN

C3

oo VO

Ou O l o c N v o r - Or-H ^roo -oo 0 - c o ^* *-^ ^ csi Sr CN r^co01 O 0 1 CN ^ r -

r-

o

5 vo

>o vo OS

Tf CN rco ' o

• * 0 0 CN00

O00

PH

P H IT)

" r - r ^ c o Q -->*

1—1 ca C3

i ^c 'C -o «)

C &0 1 1 ca

O

* u ^

O £> o ca o ca

j0 IM

i > rt .1

T3

M

T3

O H

Jj

aP

o

2:28

vo

VO

<U

C OHH 3 3 43 CV0OOV0

o

Os'2

w T3 C ca J* :Q O0

o i i i •£

r~- CN ^H i o

CNOS •O

r-t

1-c

KO r »

p *

00 VD VD

o

Os VO

vo OO^OC^ vocNcrs

r-

§VO

VO

VO

Os v o VO Os OS l O C ^ O O O CN 00VOOS V0

o

u

T3 ca N CD

OJ

c o r j - v o TJ- v o O VO VOCO VO

r-

-^

COTfr H h

vo

OS-PJ- VOCN P H r- io o\Tf r~ O S M O r t T}-

r» vo

O O

^-co

"fr

OS VD

o •d

t— v o 'Jf r o

f» VO

vo

CNTJ- •»*• c-~ 00 Os O CN O f~ 0 0 TI-

<s>

00 VD

O i-i

-a

O.

3 Os VO ^ - O

3^

oo vo

BO C

VD

vo

io VO OS

P H

KO VD Os

T3 C oca

VO

t» vo t»

-

C--

vo

OS VO

•*

:cS

00 VD

VO

M

Os O

CN

os

vo

o c

VO

t » >/o Os »-i I/O C - rH CO CO TfCNCN OS

VO

<u •t? 3 r~

lO CN CN O O S <N HlOOlfl V0 00 CO CO CO CN

oo vo r~ co

1 .*! T

c

<u H <u

(SOSOVO *-< OS P-1 Tf

,£>

a

VD r- r~ vo vo <N CN P H I/O CN

t-H

<u

o

0O

C-~ CO OS P H

P H V D 0 0 CO

o

-a 3 H

Os VO

V O O N O - H VD CN U0 -H CN ^ VOOsOs *-* VD

ca * CJ

C O cd

< 'ö*-

'a.iS i l

c

o

H "o £

SOU 1971:58

Tabell 6:1. Ärenden som underställts styrelsen jämfört med det totala antalet ärenden, 1969. Med bifall

Rådgivningsbyrå Stockholm Danderyd Södertälje Uppsala Nyköping Linköping Motala Visby Lund Helsingborg Malmö Göteborg Karlstad Västerås Falun Gävle Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Boden Samtliga

Totala antalet ärenden 2 267 1 383 600 534 209 256 98 110 490 191 480 806 464 708 515 369 160 315 197 273 10 430

Antal 877 1 111 513 42 96 28 31 9 49 44 265 399 323 160 144 294 82 58 35 43 4 603

%av samtliga ärenden 38,7 80,0 85,5 7,9 45,9 10,9 31,6 8,2 10,0 23,0 55,2 49,5 69,6 22,6 28,0 79,7 51,3 18,4 17,8 15,8 44,1

Antal 819 1 089 504 39 94 26 31 8 41 37 244 384 305 149 127 279 79 55 33 40 4 383

% av samtliga ärenden underställda SoS 93,4 98,0 98,2 92,9 97,9 92,9 100,0 88,9 83,7 84,1 92,1 96,2 94,4 93,1 88,2 94,9 96,3 94,8 94,3 93,0 95,2

Opererade

Antal 756 1 031 477 31 91 23 31 8 36 33 224 368 281 140 110 261 77 53 30 38 4 099

%av samtliga abortärenden underställda SoS 86,2 92,8 93,0 73,8 94,8 82,1 100,0 88,9 73,5 75,0 84,5 92,2 87,0 87,5 76,3 88,8 93,9 91,4 85,7 88,4 89,1

% av bifall hos SoS 92,3 94,7 94,6 79,5 96,8 88,5 100,0 100,0 87,8 89,2 91,8 95,8 92,1 94,0 86,6 93,5 97,5 96,4 90,9 95,0 93,5

Tabell 6:2. Ärenden som ej underställts styrelsen jämfört med det totala antalet ärenden, 1969.

Rådgivningsbyrå Stockholm Danderyd Södertälje Uppsala Nyköping Linköping Motala Visby Lund Helsingborg Malmö Göteborg Karlstad Västerås Falun Gävle Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Boden Samtliga SOU 1971:58

Totala antalet ärenden 2 267 1 383 600 534 209 256 98 110 490 191 480 806 464 708 515 369 160 315 197 273 10430

Antal 1 390 277 87 492 113 228 67 101 441 147 215 407 141 548 371 75 78 257 162 230 5 827

% av samtliga ärenden 61,3 20,0 14,5 92,1 54,1 89,1 68,4 91,8 90,0 77,0 44,8 50,5 30,4 77,4 72,0 20,3 48,7 81,6 82,2 84,2 55,9

Opererade (2-läkarintyg) % av samtliga ärenden % av ej undersamtliga ställda Antal ärenden SoS 82,4 1 146 50,6 166 12,0 59,9 47 7,8 54,0 426 79,8 86,6 59 28,2 52,2 168 65,6 73,7 21 21,4 31,3 87 79,1 86,1 377 76,9 85,5 92 48,2 62,6 32,1 71,6 154 328 40,7 80,6 73 15,7 51,8 447 63,1 81,6 277 53,8 74,7 8 2,2 10,7 58 36,3 74,4 219 69,5 85,2 135 68,5 83,3 216 79,1 93,9 4 504 43,2 77,3

Ej opererade

Antal 244 111 40 66 54 60 46 14 64 55 61 79 68 101 94 67 20 38 27 14 1 323

% av samtliga ärenden 10,8 8,0 6,7 12,4 25,8 31,3 46,9 12,7 13,1 28,8 12,7 9,8 14,7 14,3 18,3 18,2 12,5 12,1 13,7 5,1 12,7

% av samtliga ärenden ej underställda SoS 17,6 40,0 46,0 13,4 47,8 26,3 68,7 13,9 14,5 37,4 28,4 19,4 48,2 18,4 25,3 89,3 25,6 14,8 16,7 6,1 22,7

2:29

-H CT^^inq c - ^ s q ^ i o rf o o < t q ^ q so"pH|-»"ro"so" ON"ON"ONON"O" p H r f o C r N r o "

°iTt,ri,r^°^ ^ ^ t t ~ - * 0 0 * ( N f O 00"

rf IOCOSOP-1

>n

r f r f 1 0 r f CN

r f CN c o PH 1 0

rf

r o o q r N uo i >

ON o q « n c-^oo^ M i o o o > q q

t ^ q v o w o o

»o

C I V H O N CO r f CN S O PH

so">o"r--"c"~ SO" O"CN" <O"CN"IO"

r f r f cN

<N » o <o s o rN

H ^ O C H - H ON" r f CN r o —i r f r o

10 c - r f CN o so"cvf>o"(>oo rNrororo

o \ o lo^ro r o l o d i o i ^ o c o PH CN r f cN

f* ^ f ^ r ^ t s rooocNCN<-i PH c o r f 1 0 CN

ONr^oo^rqiq c~ CN r f ON 0 0 r o r o r o rN rN

00 s o co

ro

i-t r f CN ON r o rN

so r--co r f c q SOOO^PHONSO r f ^ r - ^ c q o ^qr^fqf^^q. s q sq 00" 00" so" ro" rf" 1 0 rN 0 0 " ' * ro" r o " o " i n rN o\" r> <-T r-"r-~ . -H(S ^ -H

-3 t—

•a ?3

C

^t^COVOO

iqoqcqoqt-^

—TOO"OO"M3"ON -H PH

0 0 rN 0 0 1 0 r f

•«!

.1

OQO

©oqco^ 0 c o CN"

ro ro

o«q

£ 'o

o

rN

•3 o -a T3

iqt-^ON v i 00" so"

-H© s q v q s q rf" o-"r~so

ro s q ON o \

O O N t--" 00"

E

•2 3 o :M 0 o U- tf9

i

rf

©"lo"

ONCNrf r - ^ r ^ O N s q c N c N O O N ^ ^ O N ' * °°„ ' * c i < r i v c J , • * ON" ro" Os" 00" 00" 00" ON" c o so" rf" CN"©" rf" 00" ON" so" rf" ©"co" 00" o " r f r f 1 0 rN C»O rt v o s o s o r o r f 1 0 r f v o »O t~- r o r f s o v> CO-H s o C N o q p H O N c q ^"rN"r-"so"so" Oo"oo"rf"io"cN vo 10 s o ro 00 - H t ^ T f m s o

rN-HOO^in-^ COPHONCN©" c~-rfcocovo

o q ^ v q o o ^ s q PH CO so"rf"pHpH r o no s o r f c~- > o s o

H I / I ^ H O

T J - 1 0 r f O VO

roror^rO'

•HONONO Oo"o"so"pHrf"

»o ^q P~ SO'

C"~vo©oorf

i n M r - O s o

s o s o O- r o 1 0

r f r o 0 0 r~ s o

O

•q,'-!^ ©PHCO" r-~oorf

r-^oqOr-^ON rfcNCNsOCN cooor-ioso

1 0 CN oo" r f so so

-nrosoin^q 'to^ooMco ro 00"ro"00"so"PH" ONO"r-">o"rN" ON soc~-sosor~- c o i o c - r f o o r~-

sr> so

<u o

Oro

fl

sqvo^sq co rf 10 00 r~-so

CN

rf r~-ro r- so

r N s q o ^ ON 00 ro 10 so" SO

<o r o c q c--" so to oosoo

C* 00* SO

sorfsor^ro

ro

CNOO CN 1 0 s o

t"~ON

00" 10"

sor--

so

<—1

00 so" 0" SO

SO

rf 00" SO

> E soio*-<t-~©

t o

. H . ° . H . ° rfcN-nrN

CNOPHCOCN

OSO-HSOON

CT u

o

v l "lu").,0^r^ o ON « o o s ^ r ^ » q O O N O N C N c o PH" 00" rf" ON" «o"io r f C N W CN"SO"CO"SO"SO S O

r f - H

—1

PH

- H - H

O ON ON rN O rt O V ) N W ON PH © r f t»- C N v q © i q O ^ s o >o PH ro" r o C N < n r f o s 0 0 00" r f s o rf" ro" ro" r o s o ON r ~

rfOcNcqoN

c _ o

fä °-ö Ö.-3

\o

2.S

•

*

sqt-^cNOsq

CN"CN r-~ r ~ c N S O P H so"r~ ro" PH PH PH l O ' t H H H

r o 0 0 t-^cN r f

r f c q r ~ ^ o q ON

00 SO"SOPH"«O"SO" P H P H P H CN P H

ONro"so » O ' C T

rO CO P H CN P H

00" PH

0^ 00"

*

» m

f - , q H r > q

ON^CN

Oco rf <N

ON©rNrfpH

ON ON <o" r f -H" r f c o i o " c o 1 0 PH rN r f r ^ pH r f CN

r f i o O CNONIO rN rf

CNrf lOOOlO rNoioNrfoo" pnrNpHCOCN

00 s q oo" rN

r~

co

10 O P H CN

O so o " ro" CN CN

CN00>q O CNCO 0 " t--" C N r f CN CN

SO P H CO

<o

P H P H C N

CN

CN

CO P H »O

CN

r~ONr~

10 CN

0 rf"

rf

E.S o O 33 pp ni

^sq

i>sqwo

00"

oo"so"

CNcOCN C N r f PH

CNPH

00" CN

CNPH

CO

.5 c b0

•Eb

Q.

§< «

2 S -o o»^> c o,s» 3

00QÄPZ

2:30

P)S>P)I

:cd 3 3 M O

SO«>fc

UKMOCQ

<

B

SOU 1971:58

ON »O OJ V) t~~ O io o o TI- co vo ro o- vo ro ro rs -H cN -H ^H to i—I rO OJ OJ

00O>CT\r~ON

00(NO\O\N 00VO-HOJ «ooo o o o <o »O VO OJ OJ -H io ro •—< OJ

<N 00 VO 00 C\ OJ -H OJ

00 OJ ON 00 00 ON ro O OJ rooj -H --<

TI-1~

O VO IO OJ 00 oo TI- <o T I - O N —< O r~H - H OJ ro

2^ rC

C/5

O M O t ^ v i v O -HrorO'-H

OO — i r o - H r o ro

OJ

( N O O v i n O - H

ro OJ n

rON vi

O f O r t c o O O i o O J oo r o O J r o —< O J o j

O N r - T f -H00 H C O O ( N O \

oON Oro

O O J oo T t o vo O ON r o ON < N OJ i-H *-t

O - V O O O N — O v o ON 0 0 T l -

VO O VO

o o t—TJ- o

o j r - vo - H vo O - VOOO O- Tl-

00 Ti"

O

O r o ON —i OJ

^H

"O T3

O C

2*

oo

OJ-H

<o O

OJ

o oo

©~H.-H

O

O T T OJ

OJ

OJ

:0 Q V D ^ - H - H O O i O - H —< r o - H O N »O r o < - < i—i

v o O J ON NO «-H O —<-H

CM r o i o r o

.—iro

vooo

O J —< V O O O O O r o - r r O J >—i v o

O T f O J

ro

•H - H N O v O O O O N 0 1 0 0 0 0 0 ONTf-HOJ

TJ-ON<-< v o » 0 - H OJ rot-- io

T J - O N vo r o

O O N 0 0 00 ro O J —H O J i o v o

r-

o o i o i/ioo io o - r o <—i - H

OJVOTfOOOO >-i O N r o T I - T I O - O J - H >—i

T]-

OOON

r~-

ON ro

t-ON

rl-ON O

O J VO ON ON T j OJ OJ - H —i

T)-

r-

r o 0 0 O ON r f O J vo vo

ro

IO

OJ VO 0\ O)

ro ro

r - o o i o t-- >o T-H T f 0 0 r o O N

ro 00 ro Ol

00 00 ON

O Tf 00

M J O V O O O I O »O —< T f ON

Tfoooo »oro T I - - H OJ » o i o

<o VO •H

O N TI-

r o 00 r o —H O J c o

OJ OJ .—1

OJ ON

vo "O O Tl-OOTj-

o

io

ro Tt

ON VO

v O r - O i o v~> r o

>o o-

—IOO>-HONT1— i O J i—i T f < o

vo f - - O - H vo O J o o r o O J >—i -H - H r-H

ON r00

rOJ - H I O -HOJ

00 ON

Ti-

T* Tf

ro

Ol t - O

o o

,5; E O O v O v o v O •oro OJ

O J C O O J ^ T I > O - H io

-HMVO-Hfi OTI—•<

r-VO00r--O- vo ON OJ O »O Ti- Ti- O i-l vo »O 00 oo TJOJ *H -H OJ vo ro —- -H OJ O

-H

_

o

£:* CL-rj

»O

OJ

Tt-rOioOON rOlOvoOOJ VOiOONiOin TfOrOONrO vo

O

TfVO-HOJ -H

O-i—I

i-< 0 0 r o t - — i O - v o o J i o - ^ --t

r~-OJvo—HOrO-H ro

rO-H

Tl-rOTf-HIO

ON ro

«-H r f r r T f i—i i o OJ

- H OJ T f T f

i-H t -

fTf

v o r o r o r o r o - n M N r t

Tf ON vo

ro vo Tl-

O O ro

ON

2.S • *- 1*«

»o ro

s.s o

O

•o;

le

>. ^2

EN

g

ort

O JO

5 3 2,.

^> ^^ -i r a>

*-• T< ^ ^

>T) g c

e* . 0 O

• * •*r> • "

n

i

O .23 33 tu

"

"2

in

o

O 03

SOU 1971:58

2:31

Tabell 8. Läkarens ställningstagande i ärenden som underställts styrelsen, 1969. Med tillstyrkan

Med avstyrkan

Utan ställningstagande

Rådgivningsbyrå

Antal ärenden

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Stockholm Danderyd Södertälje Uppsala Nyköping Linköping Motala Visby Lund Helsingborg Malmö Göteborg Karlstad Västerås Falun Gävle Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Boden Totalt 1969

877 1 111 513 42 96 28 31 9 49 44 265 399 323 160 144 294 82 58 35 43 4 603

802 1 073 493 37 90 21 31 9 28 19 237 306 234 133 53 154 76 54 26 31 3 907

91,4 96,6 96,1 88,1 93,8 75,0 100,0 100,0 57,1 43,2 89,4 76,7 72,5 83,1 36,8 52,4 92,7 93,1 74,3 72,1 84,9

57 21 12 4 6 5 0 0 10 19 23 37 34 10 80 91 2 4 3 10 428

6,5 1,9 2,3 9,5 6,2 17,9

2,1 1,5 1,6 2,4

20,4 43,2 8,7 9,3 10,5 6,3 55,6 31,0 2,4 6,9 8,6 23,3 9,3

18 17 8 1 0 2 0 0 11 6 5 56 55 17 11 49 4 0 6 2 268

1968 1967 1966

4 651 4 602 4 130

3 716 3 634 3 259

79,9 79,0 78,9

649 740 701

14,0 16,1 17,0

286 228 170

-

7,1

-

22,5 13,6 1,9 14,0 17,0 10,6 7,6 16,6 4,9

-

17,1 4,6 5,8 6,1 5,0 4,1

Tabell 9. Läkarens ställningstagande och styrelsens beslut, 1969. Avstyrker

Tillstyrker Avslag

Malmö Göteborg Karlstad Västerås Falun Gävle Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Boden Totalt 1969

Bifall 785 1 071 493 37 90 21 31 8 28 19 236 305 234 133 53 154 75 53 26 31 3 883

Bifall Antal

17 2 •0 0 0 0 0 1 0 0 0 1 0 0 0 0 1 1 0 0 23

20 4 3 2 4 3 0 0 3 12 5 23 20 3 65 77 2 2 2 7 257

1968 1967 1966

3 703 3 623 3 248

13 11 11

337 348 228

Rådgivningsbyrå Stockholm Danderyd Södertälje Uppsala Nyköping Linköping Motala Visby Lund Helsingborg

2:32

Avslag Antal

%

Inget ställningst ägan Avs 4 3 0 1 0 0 0

50,0 33,3 30,0 40,1

Bifall 14 14 8 0 0 2 0 0 10 6 3 56 51 13 9 48 2 0 5 2 243

48,1 53,0 67,5

265 208 155

21 20 15

% 64,9 81,0 75,0 50,0 33,3 40,0

30,0 63,2 26,3 62,2 58,8 30,0 81,3 84,6 100,0 50,0 66,7 70,0 59,9

37 17 9 2 2 2 0 0 7 7 19 14 14 7 15 14 0 2 1 3 172

51,9 47,0 32,5

312 392 473

35,1 19,0 25,0 50,0 66,7 60,0

— -

— -

70,0 36,8 73,7 37,8 41,2 70,0 18,7 15,4

-

u1 0 2 0 4 4 2 1 2 0 1 0 25

SOU 1971:58

Tabell 10. Fortsatt förlopp för de kvinnor som fick avslag på sin ansökan hos styrelsen, 1969. Förlossning

Legal abort på 2-läkarintyg

Missfall

Illegal abort

Ej gravid

Rådgivningsbyrå

Antal

Okänt efterförlopp

Stockholm Danderyd Södertälje Uppsala Nyköping Linköping Motala Visby Lund Helsingborg Malmö Göteborg Karlstad Västerås Falun Gävle Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Boden Totalt 1969

58 22 9 3 2 2 0 1 8 7 21 15 18 11 17 15 3 3 2 3 220

4 2 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 2 0 0 0 0 1 0 0 10

54 19 8 3 2 2 0 1 7 6 19 13 15 11 15 15 3 1 2 3 199

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 2 0 0 0 0 0 3

0 1 1 0 0 0 0 0 1 1 0 1 1 0 0 0 0 1 0 0 7

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

1968 1967 1966

346 425 500

10 11 70

319 393 407

3 6 1

12 14 19

0 1 2

2 0 1

SOU 1971:58

2:33

Tabell 11. Fortsatt förlopp för de kvinnor som fick bifall på sin ansökan hos styrelsen, men ej opererades, 1969.

Rådgivningsbyrå

Antal

Okänt efterförlopp

Stockholm Danderyd Södertälje Uppsala Nyköping Linköping Motala Visby Lund Helsingborg Malmö Göteborg Karlstad Västerås Falun Gävle Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Boden

63 58 27 8 3 3 0 0 5 4 20 16 24 9 17 18 2 2 3 2

0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0

42 33 18 6 3 3 0 0 3 2 12 9 17 4 16 10 0 1 1 2

20 19 9 2 0 0 0 0 2 2 6 7 7 5 1 8 2 1 2 0

0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

1 2 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Totalt 1969

182a

93b

1968 1967 1966

242 234 205

8 12 11

119 107 97

106 100 91

2 3 3

7 12 3

Förlossning

Missfall

Illegal abort

Ej gravid

a 65 % av 280 b 33 % av 280

2:34

SOU 1971:58

Tabell 12. Fortsatt förlopp för kvinnor vilkas ansökan ej underställdes styrelsen och som ej opererades, 1969.

Samtliga

Fortsatt förlopp okänt

Förlossning

%

Fortsatt förlopp okänt Antal

Missfall

Illegal abort

Rådgivningsbyrå

av alla Antal sök. Antal

Stockholm Danderyd Södertälje Uppsala Nyköping Linköping Motala Visby Lund Helsingborg Malmö Göteborg Karlstad Västerås Falun Gävle Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Boden Totalt 1969

229 .10,1 111 8,0 40 6,6 66 12,4 54 25,3 60 23,4 46 46,7 14 12,7 64 13,1 55 28,8 61 12,7 80 9,9 68 14,7 101 14,3 96 18,6 67 18,2 20 12,5 38 12,1 27 13,7 14 5,1 1 311 12,6

12 4 0 1 8 4 0 0 1 2 14 0 1 1 4 0 0 0 0 1 53

217 107 40 1,5 65 14,8 46 6,7 56 46 14 1,6 63 3,6 53 23,0 47 80 1,5 67 1,0 100 4,2 92 — 67 20 38 27 7,1 13 4,0 1 258

96 48 24 33 19 34 32 6 30 42 33 40 36 35 49 36 10 23 19 6 651

44,2 93 44,9 32 60,0 8 50,8 25 41,3 12 60,7 15 69,6 5 42,9 7 47,6 18 79,2 9 70,2 11 50,0 34 53,7 20 35,0 30 53,3 18 18 53,7 50,0 2 60,5 9 70,4 7 46,2 2 51,7 375

42,9 0 30,0 1 20,0 1 38,5 0 26,1 0 26,8 0 10,9 1 50,0 0 28,6 0 17,0 1 23,4 1 42,5 3 29,9 2 30,0 0 19,6 1 1 26,9 10,0 0 23,7 0 25,9 0 15,4 0 29,8 12

1968 1967 1966

1 115 13,1 1 227 15,6 1 099 17,1

57 63 71

5,1 5,1 6,4

546 694 665

50,7 314 59,6 276 64,4 244

29,7 14 23,7 20 23,6 21

% 5,2 3,6

1 058 1 164 1 028

%i

Antal

%1

Antal

Ej gravid

%i

Antal

%a

0,9 2,5

28 26 7 7 15

7 8 — 1 — 15 1 1,9 2 2,1 3,8 3 3,0 9 — 35 24 1,1 12 1,5 — 8 6 _ — 1 5 1,0 220

12,9 24,2 17,5 10,8 32,6 12,5 17,4 7,1 23,8 1,9 4,3 3,8 13,4 35,0 26,1 17,9 40,0 15,8 3,7 38,5 17,5

184 174 102

17.4 14,9 9,9

_

2,2

1,3 1,7 2,0

Av alla ej opererade med känt efterförlopp.

SOU 1971:58 20

2:35

Tabell 13. Fortsatt förlopp för kvinnor som ej blev opererade, 1969. Fortsatt förlopp okänt

Samtliga

Förlossning Fortsatt förlopp okänt Antal

% Rådgivningsbyrå

av alla Antal sök. Antal

%

Stockholm Danderyd Södertälje Uppsala Nyköping Linköping Motala Visby Lund Helsingborg Malmö Göteborg Karlstad Västerås Falun Gävle Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Boden Totalt 1969

350 15,4 191 13,8 76 12,7 77 14,4 59 28,2 65 25,4 46 46,9 14 12,7 77 15,7 66 34,6 102 21,2 110 13,6 110 23,7 121 17,1 128 24,9 100 27,1 25 15,6 43 13,7 32 16,2 19 7,0 1 811 17,4

16 9 0 1 8 4 0 0 1 2 16 0 3 1 4 0 0 1 0 1 67

334 182 76 1,3 76 13,6 51 6,2 61 46 14 1,3 76 3,0 64 15,7 86 110 2,7 107 0,8 120 3,1 124 — 100 — 25 2,3 42 32 5,3 18 3,7 1 744

192 57,5 113 100 54,9 52 50 65,8 18 42 55,3 27 24 47,1 12 39 63,9 15 32 69,6 5 6 42,9 7 40 52,6 21 50 78,1 12 64 74,4 17 62 56,4 42 68 63,5 28 50 41,7 35 80 64,5 19 61 61,0 26 13 52,0 4 25 59,5 11 22 68,8 9 11 61,1 2 1 031 59,1 475

1968 1967 1966

1 700 19,9 1880 23,9 1 808 28,1

75 85 153

4,4 4,6 8,5

984 60,6 432 1 154 66,6 390 1 169 70,6 354

4,6 4,7

1625 1 795 1 655

Illegal abort

Missfall

%X

Antal

%J

Ej gravid

%]

Antal

%X

33,8 0 28,6 2 23,7 1 35,5 0 23,5 0 24,6 0 10,9 1 50,0 0 27,6 0 18,7 1 19,8 2 38,2 3 26,2 2 29,2 0 15,3 1 1 26,0 16,0 0 26,2 0 28,1 0 0 1,1 27,2 14

29 28 7 — 7 - 15 7 2,2 8 — 1 - 15 1,6 1 3 2,3 2,7 3 1,9 9 — 35 0,8 24 12 1,0 8 — 6 — 1 5 0,8 224

8,7 15,4 9,2 9,2 29,4 11,5 17,4 7,1 19,8 1,6 3,5 2,7 8,4 29,1 19,4 12,0 32,0 14,3 3,1 2,8 12,9

26,5 16 21,7 24 21,4 26

1,0 1,3 1,6

193 186 106

11,9 10,4 6,4

Antal

1,1 1,3

Av alla ej opererade med "känt efterförlopp".

Tabell 14. Fortsatt förlopp för kvinnor vilkas ansökan underställdes styrelsen, efter styrelsens beslut och läkarens ställningstagande, 1969.

ej tagit ställning

Avslag på ansökan hos styrelsen när läkaren ej tagit ställning tillstyrkt avstyrkt

Antal %

Antal %

Bifall på ansökan hos styrelsen när läkaren

Fortsatt förlopp Abortoperation Socialstyrelsen tillst. Abortoperation 2-läkarintyg Förlossning Missfall Illegal abort Ej gravid Okänt Totalt

2:36

tillstyrkt Antal %

3 664

129 82 1 4

avstyrkt Antal %

94,4 219

3,3 2,1 0,0

34 3 0

0 0,1 1 3 0,1 3 883 100,0 257

85,2 217

89,3

13,2 1,2

7,4 3,3

18 8 0

0 0 0,4 100,0 243

100,0

Antal %

Antal %

0 22 0 0

3 95,7 156 7 1

1,7 0 90,7 23 4,1 0 0,6 0

0 1

0 4,3 5 100,0 172

0 2,9 2 100,0 25

92,0

8,0 100,0

SOU 1971:58

Bilaga 3 Undersökning av abortärenden under oktober — november 1967

Innehåll

Kapitel 1 Inledning 3:5 1.1 Direktiv 3:5 1.2 Metod 3:5 1.3 Utförande 3:5 1.4 Omfattning 3:6 1.5 Jämförelse med den officiella statistiken 3:6 1.6 Signifikansnivå .* 3:7

Kapitel 4 Användningen av preventivmedel 4.1 Ålder 4.2 Län 4.3 Civilstånd 4.4 Yrkesarbete 4.5 Övriga variabler 4.6 Sammanfattning

3:19 3:19 3:21 3:21 3:22 3:22 3:22

Kapitel 2 Stickprovets sammansättKapitel 5 Fall, då utredningsförfaranning 3:8 det avslutats utan att ansökan avsänts 2.1 Ålder, civilstånd 3:8 eller tvåläkarintyg utfärdats 3:24 2.2 Yrkesarbete 3:9 5.1 Olika uppgivna anledningar . . . . 3:24 2.3 Civilstånd, yrkesarbete, ålder . . 3:10 5.2 Utredningar, som avbrutits utan 2.4 Antal födda barn 3:10 uppgiven anledning 3:24 2.5 Senaste förlossning 3:11 5.3 Icke gravida 3:25 2.6 Aborter, missfall 3:12 5.4 Spontanabort 3:25 2.7 Graviditetslängd vid första kon5.5 Ingen uppgiven anledning 3:25 takt 3:12 5.6 Utländska kvinnor 3:26 Kapitel 3 Abortutredningen 3:14 3.1 Graviditetslängd vid ansökans avsändande resp. utfärdandet av tvåläkarintyg 3:14 3.2 Regionala skillnader i graviditetslängden 3:14 3.3 Väntetider under utredningen . . . 3:14 3.4 Totala utredningstiden på det lokala planet 3:16 3.5 Utredningstiden hos medicinalstyrelsen 3:17 3.6 Sammanfattning 3:18 3.7 Undersökningens eventuella inverkan 3:18 SOU 1971:58

Kapitel 6 Uppgivna abortmotiv . . . . 6.1 Metod 6.2 Antalet motiv per rapport . . . . 6.3 Frekvenser för de olika motiven . 6.4 Frekvenser för parvisa kombinationer av motiv 6.5 De vanligaste motiven

3:27 3:27 3:28 3:28 3:29 3:30

Kapitel 7 Den äldre gruppen 3:31 7.1 Motiv 1. Kroppslig sjukdom och/ eller svaghet före graviditeten . . 3:31 7.2 Motiv 2. Kroppslig sjukdom och/ eller svaghet på grund av eller i samband med graviditeten . . . . 3:32 3:3

7.3 Motiv 3. Av läkare varnad för fler graviditeter 3:33 7.4 Motiv 4. Graviditetsbesvär (svåra illamåenden etc) 3:33 7.5 Motiv 5. Psykisk sjukdom och/ eller svaghet redan före graviditeten 3:33 7.6 Motiv 6. Psykisk sjukdom och/ eller svaghet på grund av eller i samband med graviditeten . . . . 3:34 7.7 Motiv 7. Extrem motvilja mot barn (av sjukdomskaraktär) . . . 3:34 7.8 Motiv 8. För trött, för sliten, orkar inte 3:35 7.9 Motiv 9. För kort tid mellan graviditeterna 3:36 7.10 Motiv 10. För många graviditeter 3:37 7.11 Motiv 11. För många barn . . . . 3:37 7.12 Motiv 12. Tidigare sjukt, skadat eller eljest besvärligt barn 3:39 7.13 Motiv 13. Tidigare haft barn, som dött 3:39 7.14 Motiv 14. Rädsla för missfall . . . 3:39 7.15 Motiv 15. Rädsla för fosterskada. 3:39 7.16 Motiv 16. Förlossningsrädsla . . . 3:40 7.17 Motiv 17. För gammal 3:40 7.36 Motiv 36. Make/bf allvarligt kroppsligt sjuk och/eller svag . . 3:41 Kapitel 8 Den yngre gruppen 3:43 8.18 Motiv 18. För ung 3:43 8.19 Motiv 19. Humanitära skäl (sökanden under 15 år; polisanm. våldtäkt; incest) 3:44 8.20 Motiv 20. Upplevelse av våldtäkt (även om föregående rad ej är tillämplig) 3:45 8.21 Motiv 21. Ärftlighet (från sökanden och/eller make/bf) 3:45 8.22 Motiv 22. Otrohet från sökandens sida 3:45 8.23 Motiv 23. Allvarlig planeringsrubbning (studieplanering, plan. av yrkesliv) 3:46 8.24 Motiv 24. Konventionella skäl (skam, vanära) 3:47 8.25 Motiv 25. Sociala skäl: bostad . . 3:48 8.26 Motiv 26. Sociala skäl: ekonomi (för låg inkomst, arbetslöshet) . . 3:49 3:4

8.27 Motiv 27. Immigrant- eller flyktingsituation 3:51 8.28 Motiv 28. "Vill ej ha barn" (utan att ange skäl) 3:52 8.29 Motiv 29. Bf okänd 3:52 8.30 Motiv 30. Flera tänkbara bf . . . 3:53 8.31 Motiv 31. Övergiven av make/bf 3:53 8.32 Motiv 32. Dåligt förhållande till make/bf 3:54 8.33 Motiv 33. Make/bf abortpådrivande 3:55 8.34 Motiv 34. Bristande stöd från make/bf (neutral, passiv) 3:55 8.35 Motiv 35. Make/bf alkoholist, kriminell, psykiskt sjuk etc 3:56 8.37 Motiv 37. Make/bf utlänning . . . 3:57 8.38 Motiv 38. Make/bf färgad 3:57 8.39 Motiv 39. Make/bf har annat familjemönster, annan kultur, annan religion 3:57 8.40 Motiv 40. Dåligt förhållande till föräldrar 3:58 8.41 Motiv 41. Föräldrar abortpådrivande 3:58 8.42 Motiv 42. Bristande stöd från föräldrar (neutrala, passiva) 3:58 8.43 Motiv 43. Psykiskt eller socialt missanpassade föräldrar 3:59 8.44 Motiv 44. Barnafadern gift med annan 3:59 8.45 Motiv 45. Sökanden är ensamstående 3:59 Kapitel 9 Utanför grupperna 3:60 9.46 Motiv 46. Motiv, som icke kan föras under annat nummer . . . . 3:60 Kapitel 10 Motivgrupperna 10.1 Indelningen 10.2 Den äldre gruppen 10.3 De båda yngre grupperna

3:61 3:61 3:61 3:61

Motivförteckning

3:63

Tabeller

3:65

Bilaga A. Uppgiftsblanketten

3:80

Bilaga B. Uppgifterna från lasarettet i Halmstad 3:81 SOU 1971:58

1 Inledning

1.1 Direktiv I direktiven för 1965 års abortkommitté föreskrivs bl. a. att kommittén borde göra försök att analysera de skilda motiv, som kan ligga bakom önskan om abort, och att klarlägga den betydelse, som i detta sammanhang kan tillmätas skilda sociala faktorer som ekonomi, familje- och bostadsförhållanden samt utbildningssituation. Vidare skulle kommittén ägna särskild uppmärksamhet åt att klarlägga en rad tidpunkter, som är av betydelse för bedömningen av hur det nuvarande förfarandet fungerar. Kommittén har funnit, att upplysningarna i de handlingar rörande abortärenden, som insänts till medicinalstyrelsen (nu socialstyrelsen) icke lämpar sig för en undersökning av abortmotiven. Dels är de lämnade uppgifterna i mycket stor utsträckning alltför ofullständiga, detta gäller framför allt tväläkarintygen, dels synes utredarna ha tillämpat mycket olika principer, då det gällt att avgöra vilka uppgifter, som var relevanta och därför borde medtagas. Dessutom saknar dessa handlingar helt sådana uppgifter om tidpunkten för de olika utredningsmomenten, som erfordras, om det nuvarande förfarandet skall kunna studeras från tidssynpunkt. 1.2 Metod Med anledning härav beslöt kommittén att under förutsättning att vederbörande kuratoSOU 1971:58

rer förklarade sig villiga till medverkan - låta företa en stickprovsundersökning av de motiv för abort, som uppgivits av de sökande. Undersökningen skulle också avse tidsschemat för utredningen och eventuell preventivmedelsanvändning vid det samlag, som enligt kvinnans uppfattning resulterade i graviditeten. I den utsträckning det var möjligt, skulle uppgifter ifyllas även i fråga om kvinnor, som visserligen tagit kontakt med kurator i abortsyfte, men för vilka förfarandet av någon anledning avbrutits i förtid. Det ansågs vara av speciellt intresse att få någon uppfattning om denna grupp, eftersom den ej omfattas av den officiella statistiken. 1.3 Utförande Planläggningen och utförandet av undersökningen uppdrogs av kommittén åt en arbetsgrupp bestående av ledamöterna G. Alm, R. Hamrin-Thorell och V. Westberg, experterna D. Swenson och K. Öhrberg, samt sekreteraren, S. Rengby. Den använda uppgiftsblanketten, vars innehåll framgår av bil. A (s. 3:80), utarbetades i samråd med kuratorer från mentalvårdsbyrån i Stockholm, där man redan tidigare använde en statistikblankett av liknande typ. Tre av kuratorerna vid byrån, nämligen G. Beander, I. Eriksson och M. Jonsson, åtog sig dessutom att besvara förfrågningar från uppgiftslämnarna vid ev. tveksamhet om hur blanketten skulle ifyllas. Under utredningens 3:5

gång kompletterades blanketten, därigenom att uppgiftslämnarna anmodades att i avdelningen "Sökanden" (längst ned till vänster) markera med "4", om den sökande fått spontanabort, och med " 5 " , om förfarandet icke fullföljts på grund av att den sökande icke var bosatt i Sverige och kommit hit enbart för att få abort. Till kuratorer sysselsatta med abortrådgivning vid de lasarett, där enligt vad kommittén inhämtat vid sina besök hos olika landsting och lasarett, abortutredningar företogs någorlunda regelmässigt, ställdes en förfrågan, huruvida de var villiga att svara för uppgiftsinsamlingen. Jakande svar erhölls från samtliga utom från lasarettet i Örebro, varifrån meddelades, att vid regionsjukhusets psykiatriska klinik kuratorstjänsterna icke var besatta med ordinarie innehavare, att abortrådgivningen ombesörjdes av deltidsanställda kuratorer och att möjlighet för undersökning av abortmotiven därför icke förelåg. Trots detta har emellertid 19 blanketter inkommit från regionsjukhuset i Örebro, vilket dock icke torde innebära någon fullständig redovisning. Undersökningen avsåg tiden 1 oktober —30 november 1967 och skulle omfatta samtliga kvinnor, som i abortsyfte tagit första kontakt (per telefon eller annorledes) med rådgivningsbyrån eller lasarettet under denna tid eller för vilka därunder remiss inkommit från t. ex. provinsialläkare. Eftersom i blanketterna skulle anges, när tvåläkarintyg utfärdats resp. när efter ansökningsförfarande svar expedierats från medicinalstyrelsen, redovisades en stor del av blanketterna icke förrän under 1968. Från lasarettet i Falun har 44 vederbörligen ifyllda blanketter inkommit, medan i 19 fall ingen redovisning skett. Med anledning av vad ovan anförts kommer i det följande, då fråga blir om jämförelser mellan olika lasarett eller mellan olika län, Falu och Örebro lasarett resp. Kopparbergs och Örebro län ej att ingå. Blanketterna från lasarettet i Halmstad har ej ifyllts fullständigt och icke redovisats inom sådan tid, att de kunnat medtagas vid 3:6

databearbetningen av det övriga materialet. En särskild genomgång av dessa har därför gjorts och redovisas i bil. B (s. 3:81). 1.4 Omfattning Bearbetningen omfattade sammanlagt 2 112 blanketter. I de 1 644 fall, då abortutredningen resulterat i ett tvåläkarintyg (551 fall) eller en ansökan till medicinalstyrelsen (1 093 fall) har blanketterna ifyllts fullständigt (med undantag för några fall, där det angivna datum för själva utfärdandet av tvåläkarintyget icke kunnat användas; se 3.1). I fråga om de 468 fall, där utredningsförfarandet avbrutits i förtid, har blanketterna ifyllts mer eller mindre fullständigt. Antalet lämnade uppgifter varierar för dessa fall från blanketter, vilka ej innehåller andra uppgifter än om lasarettet, födelsetiden och datum för första telefonkontakt, till dem, som ifyllts fullständigt och t. o. m. innehåller uppgift om anledningen till att förfarandet avbrutits (även om denna anledning var en annan än de tre, varom uppgift begärts, dvs. att kvinnan icke var gravid, att spontanabort skett eller att kvinnan icke var bosatt i Sverige och kommit hit enbart för att få abort). Denna omständighet har medfört, att totalantalet fall i de olika tabellerna varierar något. 1.5 Jämförelse med den officiella statistiken Statistik över legala aborter publiceras årligen i socialstyrelsens (tidigare medicinalstyrelsens) publikation "Allmän Hälso- och Sjukvård". En jämförelse med siffrorna däri skulle kunna ge en uppfattning om huruvida stickprovet är representativt. En svårighet vid en sådan jämförelse är tidsförskjutningen: i den officiella statistiken redovisas abortansökningar, som inkommit till medicinalstyrelsen under ett kalenderår, medan för en stor del av fallen i stickprovet gäller, att ansökningarna avsänts först under 1968. Den procentuella åldersfördelningen för kvinnor, som hos medicinalstyrelsen ansökt om abort, dels i den officiella statistiken för åren 1967 /68, dels i stickprovet, framgår av tablå 1. SOU 1971:58

Tablå 1. Procentuell fördelning

19 år eller därunder 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 35-39 år 4 0 - 4 4 år 45 år eller däröver Summa

Den officiella statistiken

Stickprovet

22,1 23,5 17,1 15,5 13,5 7,5

23,4 23,7 18,3 14,1 12,3 6,9

0,8

1,4

100 Överensstämmelsen är, som synes mycket god. Inom stickprovet är andelen tvåläkarintyg 33,5 % av det sammanlagda antalet ansökningar och tvåläkarintyg. Den officiella statistikens motsvarande siffror är 31,0% för år 1967 och 37,0% för år 1968. I fråga om båda dessa jämförelser gäller således, att stickprovet visar mycket god överensstämmelse med den officiella statistikens siffror.

1.6 Signifikansnivå Vid den statistiska bearbetningen har räknats med en signifikansnivå på 2 % (d v s. sannolikheten för att en konstaterad skillnad skulle bero på slumpen, torde vara högst 2 %).

SOU 1971:58

2 Stickprovets sammansättning

2.1 Ålder, civilstånd

2.1.1 Det synes kunna vara av intresse att göra en jämförelse med åldersfördelFördelningen efter ålder och civilstånd framningen bland de kvinnor, som fött barn går av tabell 1 (s. 3:65). Antalet flickor om under år 1967. En sådan jämförelse har 14 år eller därunder var 10 och i åldern gjorts i tablå 3 i fråga om de gifta och i fråga 15-17 år 283. 30 kvinnor hade fyllt 45 år. om samtliga. Vid uppdelningen av barnaföDen procentuella fördelningen på åldersgrupderskorna på gifta och ogifta bör hänsyn perna framgår av tablå 2. tagas till följande resonemang. En ogift kvinAv de 2 081 sökande, som uppgivit sitt na, som blivit gravid, kommer schematiskt civilstånd, var 44,5 % ogifta, 46,9 % gifta sett i allmänhet att tillhöra en av följande tre (inkl 3,7 % hemskilda) och 8,6 % förut gifta. grupper: 1) de som föder barnet utom äktenMedelåldern var för hela stickprovet 26,7 skap; 2) de som gifter sig, innan barnet fötts, år, för de ogifta 20,6 år, för de gifta och för och sedan föder barnet i äktenskap; 3) de de frånskilda 31,5 år samt för änkorna 34,7 som avslutar graviditeten utan att något barn år. föds. Gruppen 2) förs i befolkningsstatistiken tillsammans med övriga gifta barnaföderskor. Uppenbarligen skulle man fä ett missviTablå 2. sande resultat om man jämförde antalet ogifProcentuell fördelning ta abortsökande med endast antalet barnaföOgift Gift Förut Samtliga derskor i grupp 1) och lät barnaföderskorna i (inkl. hem- gift grupp 2) ingå i den grupp, som jämfördes skild) med antalet gifta abortsökande (se härom 14 år eller Kr. Skajaa: Antallet av aborter og svangerdärunder 0,5 1,1 skapsavbrytelser i Norge, i Instilling fra straf15-17 år 29,9 0,4 13,4 felovrädet om Adgangen til å avbryte svang18-19 år 9,5 20,0 0,6 1,4 2 0 - 2 4 år 33,7 16,1 11,7 23,7 erskap, Trondheim 1956, s. 71). Ett approxi2 5 - 2 9 år 9,8 24,6 27,0 18,3 mativt jämförelsetal för de gifta har för den 3 0 - 3 4 år 3,5 22,0 25,8 14,1 skull beräknats på följande sätt: frän anta3 5 - 3 9 år 1,5 21,1 20,2 12,3 0,4 12,1 12,9 6,9 4 0 - 4 4 år let kvinnor, som fött barn i äktenskap, har 45 år eller dragits antalet barn, som fötts i äktenskap däröver 0,2 2,2 1,4 1,7 men inom 8 månader efter äktenskapets 100 Summa 100 100 100 ingående. Resultatet blir på grund av nedanSOU 1971:58

Tablå 3. Procentuell fördelning Gifta i stickprovet 14 år eller därunder 15-17 år 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 4 0 - 4 4 år 45 år eller däröver Summa

Gifta barnaföderskor

Hela stickprovet

Samtliga barnaföderskor

Samtliga kvinnor i åldern 10-49 år

-

0,5 13,4 9,5 23,7 18,3 14,1 12,3 6,9

0,0 2,8 8,6 35,7 29,5 14,1 6,8 1,8

12,5 7,5 6,4 15,3 11,8 10,5 11,0 12,1

2,2

1,4 100

0,1 100

0,4 1,4 16,1 24,6 22,0 21,1 12,1

stående felkällor endast approximativt: a) avdraget gället antalet födda barn, ej antalet kvinnor, dvs. en kvinna, som fött tvillingar, har dragits av tvä gånger och den, som fött trillingar tre gånger; b) avdrag har icke gjorts för frånskilda kvinnor och änkor, som fött barn i äktenskap; samt c) till gruppen borde lagts också de gifta kvinnor, som fött barn utom äktenskap. Grupperna a) och b) utgör var för sig mindre än 1 % av huvudgruppen, och de inverkar dessutom i motsatta riktningar. Inga siffror föreligger beträffande grupp c), men den är med all säkerhet mycket liten. Någon motsvarande beräkning för andra civilständsgrupper kan icke göras, emedan inga uppgifter finns om huruvida det för de i stickprovet ingående frånskilda och änkorna är fråga om graviditet, som skulle leda till ett barn i äktenskap eller ej. Av tabell 1 framgår, att frän och med 30 år och uppåt antalen frånskilda plus änkor är betydligt större än antalen ogifta, varför inverkan av detta icke som i fråga om de gifta kan försummas. Skillnaderna mellan stickprovet och barnaföderskorna går i den riktning man kunde vänta. Bland de abortsökande var de yngsta (under 18 ar) och de äldsta (35 år och däröver) åldersgrupperna starkt överrepresenterade, medan gruppen 20-29 år var underrepresenterad. Ser man enbart pä de gifta förelåg också där en stark överrepresentation för de högre åldersgrupperna (redan SOU 1971:58

13,0

fr. o. m. gruppen 30-34 ar) och en underrepresentation för gruppen 20-29 år. De yngsta åldersgrupperna omfattar endast ett fåtal fall, varför någon signifikant skillnad icke kunnat konstateras. Den i fråga om hela stickprovet konstaterade överrepresentationen inom grupperna under 18 år måste därför tillskrivas de ogifta abortsökande. 2.2 Yrkesarbete Uppgift om huruvida den sökande hade yrkesarbete hade lämnats av 2 023 kvinnor (tabell 2, s. 3:65). 47,5 % hade ej yrkesarbete, 39,0% yrkesarbetade på heltid, medan 13,6% hade yrkesarbete i mindre omfattning eller sporadiskt. Den procentuella fördelningen för de olika civilståndsgrupperna finns i tablå 4. Den höga andelen ogifta utan yrkesarbete hänger givetvis samman med att de yngsta, som ännu icke avslutat sin utbildning, till

Tablå 4. Procentuell fördelning

Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete Summa

Ogift

Gift

Förut gift

52,2

23,5

54,0

4,5 43,3

21,5 55,0

17,6 28,4

Tablå 7.

Tablå 5.

Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

Ogift

Gift

Förut gift

Procentuell fördelning

21,6 år

30,9 år

32,4 år

19 år eller därunder

2034 år

35 år ler däröver

21,6 år 19,2 år

32,0 år 30,9 år

31,5 år 31,1 år

42,0

62,4

68,4

2,8 55,2

6,6 31,0

31,6

övervägande del var ogifta (se nedan). Anmärkningsvärt är att yrkesarbete i mindre omfattning än på heltid bland de ogifta synes ha förekommit ganska sällan jämfört med de övriga grupperna. I gruppen gifta ovan ingår även de hemskilda; om man räknar särskilt för dessa, får man 47,3 %, 17,6 % och 35,1 % dvs. gruppen låg mellan de gifta och de förut gifta.

Ogift Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete Summa Gift (inkl. hemskild) Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete Summa Förut gift Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

2.3 Civilstånd, yrkesarbete, ålder

33,3

24,2

22,4

5,6 61,1

17,7 58,1

30,1 47,5

50,9

60,7

20,2

13,1

En uppdelning efter alla tre ovan behandlade 100 28,9 26,2 faktorer - civilstånd, yrkesarbete och ålder Summa 100 100 100 — tyder på att i abortsammanhang yrkesarbetet hade relativt svagt samband med ål- tuell uppdelning på tre åldersgrupper enligt dersfördelningen (tabell 3, s. 3:66), utom i tablå 6. fråga om de ogifta. Medelåldern för de olika Skillnaderna mellan gifta och förut gifta grupperna framgår av tablå 5. var i allmänhet små; den avvikande gruppen De ej yrkesarbetande ogifta hade klart förut gifta med yrkesarbete mindre än heltid lägre medelålder än de övriga. Ännu tydliga- omfattade endast 31 kvinnor. Andelen pä heltid yrkesarbetande var, re framträdde denna skillnad vid en procensom framgår av tablå 7, hög både bland de Tablå 6. ogifta och bland de förut gifta, om man undantar den yngsta gruppen. Bland de Procentuell fördelning 19 år el- 2 0 35 år el- Summa gifta utgjorde däremot de ej yrkesarbetande den största gruppen i alla åldrarna. Yrkesarler där- 34 år ler därunder över bete, mindre än heltid, hade stor andel bland gifta och förut gifta i åldern 20 är och Yrkesarbete, däröver. Anmärkningsvärt är, att denna typ heltid av yrkesverksamhet bland gifta kvinnor över 56,4 2,8 100 40,9 Ogift Gift 2,7 64,7 32,6 100 34 år t. o. m. var vanligare än yrkesarbete pä Förut gift 61,1 38,9 100 heltid. Yrkesarbete, mindre än heltid Ogift Gift Förut gift

Ej yrkesarbete Ogift Gift Förut gift 3:10

31,7 0,5

-

68,3 5t,7 74,2

47,8 25,8

100 100 100

64,8 2,1 2,0

33,7 66,4 66,0

1,5 31,5 32,0

100 100 100

-

2.4 Antal födda barn 2.4.1 Fran tabell4 (s. 3:66) kan man beräkna, att de sökande tidigare i medeltal fött 1,64 barn. Om man emellertid räknar med endast de ungefär två tredjedelar, som över huvud taget fött barn, blir medeltalet SOU 1971:58

Tablå 8.

Tablå 9.

Antal födda barn resp. barn i hemmet

Sökanden

O 1-3 4 eller flera Summa

34,0 52,4 13,6

28,2 61,1 10,7

för dessa 2,49. Uppgifter lämnades ocksä om antalet barn, som fanns i hemmet. Eftersom avsikten härmed var att få veta, hur många barn de sökande hade ansvaret för, undantogs sökande under 18 år frän denna redovisning. Medelantalet barn i hemmet var 1,65. Procentuellt fördelade sig de sökande enligt tablå 8. Skillnaderna i fördelningen beror huvudsakligen på att gruppen under 18 år icke medtagits i redovisningen av barn i hemmet. Om man korrigerar detta, återstår icke nägra signifikanta skillnader. Totalt visar det sig, att antalet redovisade barn i hemmet är 15,3 % lägre än antalet födda barn. 2.4.2 Av tabell 5 (s. 3:67) framgår, att de gifta hade fött flera barn än de övriga. Medelantalet var för ogifta 0,39, för gifta (inkl. hemskilda) 2,74 och för förut gifta 2,28. En procentuell fördelning enligt ovan finns i tablä 9. 2.4.3 Som framgår av tabell 6 (s. 3:67) var även yrkesarbetet av betydelse för barnantalet. Medelantalen födda barn redovisas i tablä 10. Gruppen övriga omfattade gifta (inkl.

Antal födda barn

ogift

gift

förut gift

0 1-3 4 eller

flera

72,5 26,5 1,0

2,1 72,7 25,2

4,5 79,5 15,9

Summa

100 Tablå 10. Ogift

Övriga

0,34 0,94 0,40

2,10 2,64 3,00

Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

hemskilda), frånskilda och änkor. Det är tydligt att barnantalet var högre bland de ogifta, som hade yrkesarbete men icke pä heltid, än för de pä heltid yrkesarbetande och de ej yrkesarbetande (till största delen "ännu ej yrkesarbetande"). I fråga om de gifta och förut gifta fanns klara skillnader efter graden av yrkesarbete. De skillnader, som kunde utläsas ur medeltalen, framgår tydligt ocksä av den procentuella fördelningen i tablä 11. 2.5 Senaste förlossning För de kvinnor, som tidigare fött barn, redovisas året för senaste förlossning i tabell 7 (s. 3:68). Av intresse är särskilt att se, dels hur mänga som haft senaste förlossningen nära inpå den aktuella graviditeten, dels också för hur mänga ett fullföljande av graviditeten skulle innebära födelse av ett s. k. sladdbarn. Procentuella andelen av dessa grupper framgår av tablä 12.

Tablå 11. Antal

Sökande

barn

med yrkesarbete » , .... pa heltid

med yrkesarbete mindre än heltid

utan yrkesarbete

Ogift

Övriga

Ogift

Övriga

Ogift

Övriga

72,6 27,0 0,4

5,0 82,2 12^9

32,4 67,6 -

1,3 77,4 21A

75,9 22,3 Ifi

1,4 68,0 30,6

0 1-3 4 eller flera Summa SOU 1971:58

3:11

Tablål2 Senaste

Sökande

forloss

med yrkesarbete på heltid

med yrkesarbete mindre än heltid

utan yrkesarbete

Ogift

Övriga

Ogift

Övriga

Ogift

Övriga

38,9 55,5 5,6

21,3 60,5 18,2

69,6 30,4

17,7 66,3 16,0

59,7 34,9 5,4

35,4 59,2 5,4

mn

"

S

1966/67 1957/65 före 1957

Andelen kvinnor, som nyligen haft en förlossning var betydligt högre bland de ogifta än bland de övriga. I allmänhet var andelen kvinnor, som nyligen haft en förlossning, högst bland de ej yrkesarbetande. Ett undantag utgjorde gruppen "ogifta med yrkesarbete mindre än heltid", men denna grupp omfattade blott 23 kvinnor. Antalet kvinnor, som skulle fä sladdbarn, var obetydligt, utom bland de yrkesarbetande gifta och förut gifta. En sammanställning av året för senaste förlossning och antalet födda barn, tydde pä att dessa båda variabler icke hade något starkare samband, vilket framgår av den procentuella fördelningen i tablå 13. 2.6 Aborter, missfall 1 tabell 4 (s. 3:66) redovisas också antalet tidigare aborter, legala eller illegala, samt antalet säkra missfall. Medelantalet aborter var 0,13 och missfall 0,19. De sökandes procentuella fördelning finns i tablå 14. Ur tabellen kan man beräkna, att antalet födda barn uppgick till 3 368 (eller möjligen något högre, eftersom för de sju kvinnor, som fött nio barn eller flera, räknats med

sammanlagt 63 barn), antalet aborter till 261 och antalet missfall till 382. Sammanlagda antalet graviditeter skulle bli 4 011, av vilka 6,5 % avslutades med en abort och 9,5 % med ett missfall. Naturligtvis är dessa procentsiffror endast ungefärliga; som redan nämnts torde antalet födelser och därmed antalet graviditeter vara något för lågt. Å andra sidan har ett nittiotal kvinnor icke lämnat uppgift om aborter och missfall. Det kan också tänkas, att en del icke velat tala om, att de tidigare genomgått abort. 2.7 Graviditetslängd vid första kontakt 2.1 A Av stor betydelse för frågan om abort är den tidpunkt vid vilken utredningen kan börja. 1 tabell8 (s. 3:68) redovisas graviditetens längd i veckor vid den tidpunkt, då den sökande tagit första kontakten med kurator (per telefon eller på annat sätt). Denna tid var i medeltal 9,1 veckor. Man finner en klar skillnad mellan de ogifta ä ena sidan och de gifta och förut gifta a andra; denna skillnad framgår tydligt, om man ser pä medellängden för de sex grupperna i tabellen (tablå 1 5). De ogifta har uppenbarligen tagit första kontakt senare än de övriga. Ännu tydligare

Tablå 13. Senaste för- Sammanlagda antalet födda barn lossningar ~ ~Y~ ~T~ 4 eller flera

Tablå 14.

1966/67 1957/65 före 1957

0 1 2 eller flera

Summa

3:12

39,8 48,1 12,1

30,8 59,5 9,7

24,7 65,0 10,3

30,6 61,5 7,9

100 Antal aborter resp. missfall

Summa

90,3 7,3 2,4

85,0 11,9 3^

100 SOU 1971:58

Tablå 15.

Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

Ogift

Gift och förut gift

10,0 veckor

8,8 veckor

10,0 veckor 10,1 veckor

8,3 veckor 8,3 veckor

Undersökningen ger alltså som resultat, att ogifta kvinnor i allmänhet tagit kontakt med kurator i abortsyfte på ett senare stadium av graviditeten än gifta och förut gifta kvinnor. Däremot ger den icke något stöd åt uppfattningen, att det skulle finnas ett samband mellan åldern och det stadium av graviditeten, då kvinnan vänt sig till kurator för abortrådgivning.

framträder denna skillnad, om man ser på den procentuella fördelningen i tablå 16. Anmärkningsvärt är att så många som Det skulle kunna tänkas, att 81 % av samtliga kvinnor tagit första kontakt 2.7.3 i abortsyfte före slutet av elfte graviditets- graviditetslängden vid första kontakt skulle vara olika i olika delar av landet. En underveckan. sökning av graviditetslängden med fördelning på län visar emellertid, att så icke varit fallet. 2.7.2 En redovisning av graviditets- Detta framgår tydligt av tabell 10 (s. 3:69) längd och ålder har gjorts i tabell 9 (s. 3:69). som anger medelgraviditetslängden vid första Det visar sig föreligga ett svagt samband kontakt för varje län. Det enda län, som mellan åldern och graviditetslängden, korre- signifikant avvek från de övriga, var Uppsala lationskoefficienten blir - 0,20, vilket skulle län med 8,0 veckor mot 9,1 veckor för hela innebära att omkring fyra procent av varia- riket. tionerna i graviditetslängd kunde förklaras av åldersvariationer. En närmare undersökning visar emellertid, att detta resultat är vilseledande; det beror nämligen på att den undersökta populationen var sammansatt av två grupper, dels 852 ogifta, som var unga (medelålder 20,7 år) och tagit första kontakt relativt sent (medelgraviditetslängd 10,0 veckor), dels 1 080 gifta och förut gifta, som var äldre (medelålder 31,6 år) och tagit första kontakt tidigare (medelgraviditetslängd 8,4 veckor). Om man delar upp tabell 9 i tvä tabeller, en för ogifta och en för gifta och förut gifta, visar dessa båda tabeller ingen signifikant korrelation mellan ålder och graviditetslängd. Tablå 16. Graviditetslängd

11 veckor eller därunder 12-16 veckor 17-20 veckor 21 veckor eller däröver Summa SOU 1971:58

Ogift

Gift och förut gift

Samtliga

71,2 22,0 5,9

88,1 10,6 1,0

80,7 15,5 3,2

1,0 100

0,3 100

0,6 100 3:13

3 Abortutredningen

3.1 Graviditetslängd vid ansökans avsändan- Tablå 1 7. de resp. utfärdandet av tvåläkarintyg GraviditetsI tabell 11 (s. 3:70) visas graviditetslängden vid tiden för slutförandet av abortutredningen på det lokala planet, dvs. vid avsändandet av ansökan till medicinalstyrelsen resp. utfärdandet av tvåläkarintyget. Tabellen omfattar ej alla fall, som lett till ansökan eller tvåläkarintyg, enär det i 44 resp. 26 fall icke varit möjligt att säkert fastställa graviditetslängden varjämte i 19 fall vid lasarettet i Kalmar tväläkarintyget daterats först långt efter det abortoperationen utförts. Dessa sistnämnda fall har uteslutits också ur andra tabeller, där tidpunkten för utfärdandet av tväläkarintyg varit av betydelse. Ovan (2.7.1) har nämnts, att graviditetslängden vid första kontakt i medeltal var 9,1 veckor. Vid avsändandet av ansökan var medeltalet 11,7 veckor och vid utfärdandet av tvåläkarintyget 10,8 veckor. Skillnaden torde bero dels pä att utredningstiden i medeltal är något längre, då ansökan skall göras än dä man använder tvåläkarintyg, dels pä att man måste sända ansökan i sädana fall, dä det blir fråga om att utföra operationen efter tjugonde veckan. Fördelningen efter graviditetslängd framgår av tablå 17.

län

8d

11 veckor eller därunder 12 16 veckor 17-20 veckor 21 veckor eller däröver Summa

Procentuell fördelning vid första kontakt

ansökans avsändande

utfärdandet av tvåläkarintyget

80,7 15,5 3,2

54,0 37,9 7,1

67,0 27,7 5,3

0,6

1,0

-

graviditetslängden vid tiden för avsändandet av ansökan resp. utfärdandet av tvåläkarintyget, finns tydliga olikheter mellan de olika lasaretten. 1 tabell 12 (s. 3:70) redovisas medelgraviditetslängderna vid dessa två tidpunkter; uppgift har lämnats endast för de lasarett där antalet ansökningar resp. tvåläkarintyg uppgick till minst 15. Siffror signifikant lägre än riksmedeltalet (11,7 veckor resp. 10,8 veckor) visade i fråga om ansökningar Falköping med 9,5 och Danderyd med 11,1 veckor samt i fråga om tvåläkarintyg Sundsvall med 9,7 och Uppsala med 10,1 veckor. Beträffande ansökningar hade Karlstad med 13,5, Göteborg med 12,9 och Gävle med 12,7 veckor medeltal, som signifikant överstiger riksmedeltalet.

3.2 Regionala skillnader i graviditetslängden Ovan har angivits, att graviditetslängden vid första kontakt icke synes förete några regionala variationer. Om man däremot ser på 3:14

3.3 Väntetider under utredningen 3.3.1 Tiderna för ett antal etapper i en abortutredning finns angivna i tabell 13 SOU 1971:58

Tablå 18. Väntetid 7 dagar eller därunder 8 - 1 4 dagar 1 5 - 2 1 dagar 2 2 - 2 8 dagar 29 dagar eller däröver Summa

Kurator

Gynekolog

Psykiater

72,5 18,2 7,7 0,9

41,9 33,1 15,8 5,2

26,6 39,7 20,7 8,5

0,7

4,1

4,6

rade emellertid mycket starkt, vilket framgår av tabellen och av den procentuella fördelningen i tablå 18. Till kuratorn fick nära tre fjärdedelar av de sökande komma inom en vecka efter det de tagit första kontakt, medan motsvarande andel, då fråga var om besöket hos psykiatern, uppnåddes först under tredje veckan. Medianen, dvs. den dag då hälften av de sökande fått komma, faller för kuratorn på den femte dagen, för gynekologen på den nionde och för psykiatern på den tolfte.

(s. 3:71). Det normala var, att de sökande fick besöka tre utredare: kurator, gynekolog och psykiater. Anledningen till att det redo3.3.2 Väntetiderna vid de olika lasavisade antalet besökande för gynekolog och retten skilde sig mycket starkt. Medeltalen psykiater är 144 resp. 267 lägre än för redovisas i tabell 14 (s. 3:72); endast medeltal kurator, är dels att utredningen i vissa fall baserade på minst 15 sökande har medtagits. avbrutits efter besök hos endast en eller två Variationsbredden var som synes för besök utredare, dels — vad beträffar psykiaterbesöhos kurator från 0,4 till 13,1 dagar, hos ken - att några lasarett icke disponerade gynekolog från 0 till 22,8 dagar och hos någon psykiater för abortutredningar samt psykiater från 3,6 till 23,6 dagar. Anmärkatt det i vissa fall, då abort föranletts av ningsvärt är, att i flera fall lasarett i samma somatisk sjukdom, ansetts onödigt med belän skiljer sig avsevärt från varandra i fråga sök hos psykiater. I de 318 fall, för vilka om alla tre väntetiderna. Som exempel härpå angivits, att gynekologbesöket skett redan må nämnas: Danderyd och Södertälje, Nyködagen för första kontakt, ingår 85 fall, där ping och Eskilstuna, Lund och Hälsingborg besöket hos gynekologen i verkligheten ägt samt Gävle och Hudiksvall. Antalet lasarett, rum innan kvinnan tog första kontakt med vilkas medeltal signifikant skilde sig från kurator. Motsvarande antal för besök hos riksmedeltalet är stort. Jag skall därför här psykiater är 4. Väntetiden för besöken hos endast nämna de lasarett, som i fråga om alla de tre utredarna var i medeltal för besök hos tre väntetiderna företedde låga resp. höga kurator 6,0 dagar, hos gynekolog 10,2 dagar siffror (tablå 19). och hos psykiater 13,0 dagar, allt räknat från dagen för första kontakt. Väntetiderna varie3.3.3 Det normala är att kvinnan först besökte kuratorn och sedan de andra Tablål9. utredarna, men det finns många undantag Väntetid för besök hos från denna huvudregel. Hur fallen fördelade kurator

gynekolog

psykiater

Falköping Östersund Växjö Eskilstuna Sundsvall Västerås

0,7 2,7 2,3 1,6 3,0 3,9

0,8 2,2 2,5 2,4 5,2 7,0

3,6 4,6 7,9 9,4 9,0 8,9

Hela riket

6,0

10,2

13,0

Södertälje Gävle Karlstad Malmö Göteborg

11,3 12,3 10,9 11,9 13,1

14,7 15,6 19,8 20,5 22,8

17,7 17,7 23,6 18,7 22,9

SOU 1971:58 21

Tablå 20. Dagen för första utredningsbesöket besökte kvinnan

Procent

kurator (enbart) gynekolog (enbart) psykiater (enbart) kurator och gynekolog kurator och psykiater gynekolog och psykiater alla utredarna

65,1 12,7 1,5 13,7 3,1 0,2 3,7 Summa

100 3:15

sig på de olika möjligheterna, framgår av tablå 20. I den sista gruppen ingår icke blott de fall, där kvinnan besökt alla tre utredarna samma dag, utan också de, vid vilka endast två utredare medverkat och dessa besökts samma dag. Som ovan nämnts (3.3.1), har i en del fall besök hos gynekolog resp. psykiater ägt rum redan innan första kontakt tagits med kuratorn. Vid det övervägande flertalet av lasaretten var typen med förstabesök hos kurator den klart vanligaste. Förstabesök hos gynekolog var det vanligaste vid lasaretten i Kalmar, Ängelholm, Karlskoga, Örnsköldsvik och Umeå. Vid lasaretten i Växjö, Västervik, Oskarshamn, Visby, Kristianstad, Falköping, Köping, Hudiksvall och Östersund var den vanligaste metoden att både kurator och gynekolog besöktes dagen för första utredningsbesöket. Vid lasarettet i Boden var det vanligaste, att alla utredarna besöktes samma dag. 3.4 Totala utredningstiden på det lokala planet 3.4.1 Av ännu större intresse än dessa väntetider är kanske totallängden av utredningstiden på det lokala planet. Dessa tider, dvs. tiden från dagen för första kontakt till dagen för avsändandet av ansökan till medicinalstyrelsen resp. till dagen för utfärdandet av tvåläkarintyget, återfinns i tabell 13 (s. 3:71). Medelvärdena var för ansökningar 18,5 dagar och för tvåläkarintygen 14,0 dagar, dvs. den lokala utredningstiden var klart längre för ansökningar än för tvåläkarintyg. Även skillnaderna i den procentuella fördelningen gick i samma riktning (tablå 21). Den tidpunkt, då den lokala utredningen varit färdig för halva antalet sökande, låg för ansökningar på den sjuttonde dagen och för tvåläkarintygen på den trettonde dagen. För att undersöka, om det här var fråga om en verklig skillnad eller om den uppkommit därigenom att utredningstiderna generellt va3:16

Tablå 21.

7 dagar eller därunder 8-14 dagar 1 5 - 2 1 dagar 2 2 - 2 8 dagar 29-35 dagar 36 dagar eller däröver Summa

Ansökningar

Tvåläkarintyg

7,3 26,5 35,7 16,2 9,8

17,9 40,4 28,3 9,4 2,6

4,4

1^3

rit längre på de platser, där andelen ansökningar varit hög, har i tabell 15 (s. 3:73) redovisats medelvärdena för de lokala utredningstiderna fördelade på län. Liksom i tabellerna 12 och 14 har endast medeltal beräknade på minst 15 fall medtagits. För åtta län finns medeltal beräknade både för ansökningar och för tvåläkarintyg. I sex län var tiden för ansökningarna längre och i två län tiden för tvåläkarintygen. Om man emellertid undersöker i vad mån det finns signifikanta skillnader mellan båda medeltalen och därvid tar hänsyn också till de län, för vilka något av medeltalen baserade sig på ett mindre antal fall än 15, visar det sig, att medeltalen skilde sig signifikant för fem län; i alla fem var medeltalet högst för ansökningarna. Det synes därför troligt, att riksmedeltalens siffror ger uttryck för en verklig skillnad mellan utredningstiderna för ansökningar och för tvåläkarintyg. Denna skulle kunna bero på den omständigheten att, när utredarna tagit ställning, återstod i ansökningsfallen att skriftligen utforma det yttrande, som skulle sändas till medicinalstyrelsen, medan däremot i fråga om tvåläkarintygen förfarandet i stort sett var färdigt i och med att ställning tagits.

3.4.2 Speciellt värda att uppmärksamma är de korta utredningstiderna i vissa län, beträffande ansökningar i Jämtlands och Kalmar län med 5,7 resp. 7,1 dagar och beträffande tvåläkarintyg i Västerbottens län med 7,8 dagar. Mycket höga värden förekommer emellertid också, beträffande anSOU 1971:58

sökningar i Värmlands län med 30,3 dagar samt i Gävleborgs och Göteborgs och Bohus län med något över 24 dagar ävensom beträffande tvåläkarintyg i Norrbottens och Östergötlands län med omkring 20 dagar. 3.4.3 En sammanställning av utredningstiderna uppdelad efter åldersgrupper visar i stort sett inga signifikanta skillnader. Undantag utgör endast de yngsta grupperna. I fråga om ansökningarna hade gruppen 15— 17 år ett medelvärde av 16,8 dagar mot 18,8 dagar för de äldre. Vad beträffar tvåläkarintygen var medelvärdet för flickor upp till och med 14 år 8,4 dagar mot 14,2 dagar för de äldre; däremot skilde sig gruppen 15-17 år med 13,6 dagar icke signifikant från de övriga. 3.4.4 Om man i stället fördelar utredningstiderna efter graviditetslängden vid tiden för första kontakt får man fram en svag negativ korrelation (korrelationskoefficienten blir -0,24 för ansökningarna och -0,19 för tvåläkarintygen), vilket alltså skulle innebära, att utredningstiden tenderade att minska med stigande graviditetslängd. En närmare undersökning visar, att sambandet främst beror på att grupperna med lägsta och högsta graviditetslängd visar signifikant avvikande värden, se tablå 22. Det synes vara sä att då kvinnan anmälde sig först på ett ganska sent stadium av graviditeten, påskyndades utredningen, medan man å andra sidan lät längre tid förflyta, om hon kommit på ett mycket tidigt stadium. Det sistnämnda kan hänga samman med svårigheten att säkert konstatera, att en graviditet verkligen föreligger. Tablå 22. Graviditetslängd 5 veckor eller därunder 6 - 1 3 veckor 14-15 veckor 16 veckor eller däröver SOU 1971:58

Ansökningar

Tvåläkarintyg

22,2 dagar 19,0 dagar 15,7 dagar

16,7 dagar 14,3 dagar 10,7 dagar

10,7 dagar

7,2 dagar

I övrigt må framhållas, att tablån för alla fyra graviditetslängdsgrupperna visade en klart längre - mellan 3,5 och 5,5 dagar — utredningstid för ansökningarna, vilket bestyrker vad ovan sagts om att det synes troligt, att det förelåg en verklig skillnad mellan ansökningar och tvåläkarintyg i fråga om utredningstid. 3.5 Utredningstiden hos medicinalstyrelsen 3.5.1 I de fall, då utredarna beslutat om tvåläkarintyg, var utredningsförfarandet därmed avslutat. Om däremot beslutet blev, att ansökan skulle sändas till medicinalstyrelsen, tillkom ytterligare ett tidsmoment; detta redovisas i tabell 13 (s. 3:71). Tabellen anger tiden från första kontakt till den dag, då medicinalstyrelsens beslut expedierades. Sistnämnda dag och inte den dag, då svaret kommit fram, har valts dels på grund av svårigheten att konstatera, när den sökande fått svaret, dels för att den olika tidslängden för postbefordran till olika delar av landet icke skulle inverka. Vid bedömande av denna redovisning bör man alltså komma ihåg, att det visserligen förekommit, att i brådskande fall beslutet meddelats till den sökande eller till lasarettet per telefon eller telegram, men att man i det övervägande flertalet fall måste räkna med ytterligare någon eller några dagar, innan beslutet blev känt för vederbörande. Medelvärdet blev 25,0 dagar, vilket närmast bör jämföras med det ovan funna värdet 14,0 dagar för tvåläkarintyg. Halva antaTablå 23.

7 dagar eller därunder 8-14 dagar 15-21 dagar 2 2 - 2 8 dagar 29-35 dagar 36-42 dagar 43 dagar eller däröver Summa

Expedieringsdag för medicinalstyrelsens beslut

Utfärdandet av tvåläkarintyg

0,4 6,7 28,4 34,0 16,6 9,7

17,9 40,4 28,3 9,4 2,6 0,8

4,1

0,6

100 3:17

let fall blev klara den tjugofjärde dagen mot den trettonde dagen för tvåläkarintygen. Den stora skillnaden mellan denna tidrymd och utredningstiden för tvåläkarintyg framgår klart också av en jämförelse mellan de procentuella fördelningarna (tablå 23). Det synes anmärkningsvärt, att det i mer än fyra procent av de fall, som ledde till en ansökan hos medicinalstyrelsen, dröjde mer än sex veckor efter första kontakt innan styrelsens beslut expedierades. Jämför dock vad nedan (3.5.2) sägs om handläggningstiden hos medicinalstyrelsen. 3.5.2 En undersökning har dessutom gjorts av handläggningstiden hos medicinalstyrelsen. 1 tabell 16 (s. 3:74) angives tiden från den dag, då ansökan avsändes, till den dag, då medicinalstyrelsens beslut expedierades, dvs. egentligen befordringstiden från lasarettet till medicinalstyrelsen plus handläggningstiden hos medicinalstyrelsen. Medeltalet blev 6,8 dagar. Fördelningen visar, som synes, en kraftig topp vid 7 dagar (38,3 %), något som torde bero på att dessa ärenden normalt föredrogs på fredagarna, varvid de ansökningar, som inkommit i början av veckan, behandlades. För den skull försökte man på lasaretten i stor utsträckning att få iväg sina ansökningar på fredagen för att alltså få beslut nästa fredag.

3.5.3 De angivna tiderna har också ställts samman med graviditetslängden vid tiden för avsändandet av ansökan. Det visade sig emellertid, att något samband mellan handläggningstiden i medicinalstyrelsen och graviditetslängden icke kunde påvisas.

3.6 Sammanfattning Medelgraviditetslängden vid utredningens avslutande på det lokala planet, dvs. vid avsändandet av ansökan resp. utfärdandet av tvåläkarintyg, var i fråga om ansökningar 11,7 veckor och i fråga om tvåläkarintyg 10,8 veckor. Denna skillnad återspeglades också i 3:18

den procentuella fördelningen - 54 % av ansökningarna avsändes senast i elfte veckan, medan 67 % av tvåläkarintygen utfärdades inom denna tid. Variationerna i fråga om medelvärdena för olika lasarett var emellertid ganska stora, de sträckte sig från 9,5 veckor till 13,5 veckor. Det normala var, att den sökande fick träffa tre utredare: kurator, gynekolog och psykiater. Kuratorn besöktes dagen för första utredningsbesöket i 85,6 % av fallen. Väntetiderna för besöken hos de tre utredarna var i medeltal 6,0 dagar för kuratorn, 10,2 dagar för gynekologen och 13,0 dagar för psykiatern. Medelvärdena för de olika lasaretten varierade emellertid starkt: i fråga om kuratorn från 0,4 till 13,1 dagar, i fråga om gynekologen från 0 till 22,8 dagar och i fråga om psykiatern från 3,6 till 23,6 dagar. Den totala utredningstiden på det lokala planet var i medeltal i fråga om ansökningar 18,5 dagar och i fråga om tvåläkarintyg 14,0 dagar. För olika lasarett varierade medelvärdena från 5,7 till 30,3 dagar. Det fanns en viss tendens till att utredningstiden var längre, då kvinnan tagit första kontakt mycket tidigt, och kortare, då hon tagit första kontakt på ett relativt sent stadium. För ansökningar var den sammanlagda utredningstiden fram till den dag, då medicinalstyrelsens beslut expedierades, i medeltal 25,0 dagar; handläggningen hos medicinalstyrelsen tog i medeltal 6,8 dagar. 3.7 Undersökningens eventuella inverkan En osäkerhetsfaktor, när det gäller att bedöma det nu behandlade avsnittet av undersökningen, är naturligtvis frågan om i vad mån väntetider och handläggningstider på det lokala planet kunnat påverkas av att denna undersökning företogs. Man skulle kunna tänka sig, att utredarna, omedvetet eller medvetet, sökt hålla tiderna nere för att kunna visa ett "gott resultat". Å andra sidan skulle man också kunna tänka sig inverkan i andra riktningen, om det kunde anses önskvärt att påvisa hur bristande resurser försvårat arbetet. SOU 1971:58

4.1 Ålder

Användningen av preventivmedel

Tablå 24 Ålder

a

b

c

Summ

4.1.1 Den sökande kvinnan har av kuratorn anmodats att uppge om vid det 14 år eller 100,0 100,0 samlag, som, enligt vad hon själv tror, ledde därunder 15-17 år 66,7 8,0 100,8 26,1 till graviditeten, använts någon preventivme- 18-19 år 67,9 8,7 23,9 100,5 tod och i så fall vilken. De olika svar, som var 2 0 - 2 4 år 56,8 11,5 33,3 101,6 46,4 14,8 40,3 101,5 möjliga, framgår av blanketten (bil. A, s. 3:80) 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 42,8 15,6 43,9 102,3 samt av tabell 17 (s. 3:74). Ett antal kvinnor 3 5 - 3 9 år 39,4 25,3 36,1 100,8 har uppgivit "P-piller" men med anmärkning- 4 0 - 4 4 år 43,0 20,7 37,8 101,5 en, att man slarvat med tagningen eller glömt 45 år eller däröver 21,1 52,6 26,3 100,0 bort att ta pillret. Dessa fall har redovisats Samtliga 52,4 14,3 101,3 34,6 under gruppen "Vet ej". Under gruppen "Övriga" har förts icke blott, som framgår av blanketten, "skum, vagitorier, andra kemiska 100 % för de allra yngsta ned till mindre än medel, sköljningar etc", utan också ett fåtal 40% för kvinnor i åldern 35-39 år. För fall, då kvinnan uppgivit, att man tillämpat högre åldrar steg andelen åter, förmodligen systemet med "säkra perioder". beroende på att kontrahenterna ansett risken Om man i tabell 17 för samman preventiv- för en graviditet vara ringa. Endast något metoderna i tre grupper på följande sätt: a) mer än en tredjedel av kvinnorna har uppgi"Ingen" och "Vet ej"; b) "Försök till coitus vit, att man använt en av de preventivmetointerruptus" (avbrutet samlag); samt c) der, som hör till gruppen c). Fördelningen Samtliga övriga metoder, får man fram den mellan coitus interruptus och de övriga metoderna var den, att den senare gruppen procentuella fördelningen i tablå 24. I viss utsträckning har mer än en preven- omfattade ungefär tre gånger så många fall tivmetod använts vid det aktuella samlaget; som coitusinterruptus-gruppen i åldersklassom framgår av summakolumnen är det dock serna upp till och med 34 år, därefter sjönk endast något mer än en procent av kvinnor- den relativa andelen fall med övriga metoder markant, så att förhållandet mellan de båda na, som uppgivit detta. Som synes har mer än hälften av kvinnor- grupperna för åldersgrupperna fr. o. m. 35 år na uppgivit, att preventivmedel ej använts låg mellan ett och två. Detta kan återspegla eller att man ej vet, huruvida det använts en verklig skillnad i fråga om preventivme(dessa sistnämnda utgjorde 7,2 %). Denna delsvanorna hos en yngre och en äldre genegrupp visade en klart sjunkande andel från ration. SOU 1971:58

3:19

4.1.2.1 Om man ser på den yngre gruppen, finner man mycket stora skillnader mellan de båda undersökningarnas siffror, skillnader, som emellertid går just i den riktning man kunnat vänta sig med tanke på att Sifoundersökningen gäller ett normalklientels senaste samlag, medan däremot stickprovsundersökningens preventivmedelssiffror uteslutande avser gravida kvinnor och det samlag, som förmodas ha lett till graviditet. 4.1.2 I en enkätundersökning mars Mer än hälften av de abortsökande har upp-april 1967 har svenska institutet för opi- givit, att preventivmedel ej använts, mot nionsundersökningar (Sifo) samlat in vissa mindre än en fjärdedel i Sifoundersökningen. data om svenska folkets sexualvanor, där- Till följd härav är andelen kvinnor, som ibland just om användningen av preventiv- uppgivit, att preventivmedel använts, klart medel. Den fråga, som är av intresse i före- högre i Sifoundersökningen; samtliga de revarande sammanhang, avsåg preventivmedels- dovisade preventivmetoderna uppvisar lägre användning vid senaste samlaget. I redovis- siffror i stickprovet. Av speciellt intresse ningen (hämtad ur RFSU-Statistik 1969 s. synes vara, att p-piller använts av endast tre 23) medtogs icke kvinnor, som uppgivit sig: procent av kvinnorna i stickprovet mot nära 1) vilja ha barn; 2) redan vara gravida; samt tjugosju procent i Sifoklientelet. Denna om3) icke kunna få barn. Materialet uppdelades ständighet synes visa effektiviteten av detta på två åldersgrupper "18—30 år" och " 3 0 - preventivmedel. Slutligen, av summasiffrorna framgår, att 60 år". Något svarsalternativ motsvarande det bland Sifoklientelet varit relativt vanligt, det i vårt stickprov använda "Vet ej" fanns att man vid samlag använt mer än en prevenicke medtaget på uppgiftsblanketten. De kvinnor, som icke kände till huruvida pre- tivmetod, detta i motsats till vad som gäller ventivmedel använts, har därför troligen av- för abortklientelet. I själva verket hade omstått från att besvara denna fråga. Gruppen kring en femtedel av de kvinnor i Sifounder"Vet ej" i stickprovet har för den skull icke sökningen, som över huvud taget använt medtagits vid nedanstående jämförelse. I ta- preventivmedel, redovisat mer än en metod blå 25 har den procentuella fördelningen i mot endast cirka tre procent bland de abortSifoundersökningen jämförts med fördel- sökande. ningen inom närmast motsvarande grupper i stickprovet. En olikhet i fråga om preventivmedelsanvändningen framträder också, om man beräknar kvinnornas medelålder med uppdelning efter preventivmetod. Det visar sig att grupperna "Ingen" och "Försök till coitus interruptus" med medelålder av 25,2 år resp. 29,5 år klart avvek från de övriga, vilkas medelålder låg vid 27,7 år.

Tablå 25. Preventivmetod

Procentuell fördeln ing Stickprovet 18-29 år

Sifo 18-30 år

Stickprovet 30 år eller däröver

Sifo 3 0 - 6 0 år

Ingen Försök till coitus interruptus Kondom Pessar P-piller Spiral Övriga

51,5

24,4

37,3

41,0

13,1 23,5 6,0 3,0 1,4 2,9

15,6 32,3 6,4 26,6 17 8,3

21,9 27,9 6,0 4,2 0,5 3,7

21,6 28,0 10,6 6,1 1,0 6,9

101,4

115,3

101,5

115,2

Summa 3:20

SOU 1971:58

4.1.2.2 I fråga om den äldre gruppen är skillnaderna mellan de båda undersökningarnas resultat i allmänhet oväsentliga. En tänkbar orsak till denna olikhet torde vara den olika åldersfördelningen i de båda populationerna. Sifoundersökningen omfattar ett stort antal kvinnor i åldern 45-60 år, vilka förmodligen i avsevärd utsträckning ansett sig icke ha behov av preventivmedel. Stickprovet däremot innehöll inga kvinnor om 50 år eller mera och endast 19 (av 664) var i åldern 45-49 år. På en punkt visar emellertid de båda klientelen en markant skillnad även i denna åldersgrupp, nämligen i fråga om andelen kvinnor, som redovisat mer än en preventivmetod. Denna andel uppgick i Sifoundersökningen till omkring en fjärdedel av de kvinnor, som redovisat något preventivmedel, mot endast mellan två och tre procent för de abortsökande.

4.1.3 Om man ser på fördelningen inom stickprovet på preventivmetoder, för vilkas användning mannen resp. kvinnan svarar, visar det sig, att det i ungefär tre fjärdedelar av de fall, där någon preventivmetod använts, varit mannen, som haft att svara för preventionen. Två grupper avviker dock signifikant från nämnda värde, bland de yngsta - högst 17 år - har mannen svarat för preventionen i 88 % av fallen men däremot för åldersgruppen 25-29 år i endast 68 %.

4.1.3.1 På grund av den förut nämnda höga andelen kvinnor, som redovisat mer än en preventivmetod i Sifoundersökningen, är det svårt att jämföra de båda undersökningarna i fråga om mannens ansvar för preventionen. Det synes dock klart, att inom Sifoundersökningens yngre grupp (18-30 år) kvinnan själv svarat för preventionen i betydligt större utsträckning än inom stickprovets motsvarande grupp, nämligen i ungefär hälften av fallen mot en fjärdedel. I fråga om de äldre gäller, att skillnaden torde vara väsentligt mindre. SOU 1971:58

Tablå 26. a Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift

b

c

Summa

64,7

9,8

26,6

101,1

39,0 61,1

18,8 13,8

43,8 26,3

101,6 101,2

Samtliga 52,4

14,3

34,6

101,3

4.2 Län En uppdelning efter preventivmetod och län visade starka men oregelbundna variationer. Det kunde icke påvisas några regionala skillnader mellan t. ex. storstads- och glesbygdslän eller liknande. 4.3 Civilstånd 4.3.1 I tabell 18 (s. 3:74) har en fördelning gjorts efter kvinnans civilstånd. Om man använder de ovan, under 4.1.1, definierade grupperna a), b) och c), får man den procentuella fördelningen i tablå 26. Det fanns tydligen en mycket klar skillnad i fråga om användningen av preventivmedel mellan de gifta kvinnorna och de övriga. Vad angår de ogifta kan det höga värdet under a) hänga samman med åldersfördelningen — de ogifta tillhörde i allmänhet de yngre åldrarna, däremot kan värdet för de förut gifta icke bero på denna fördelning. Det må nämnas, att de hemskilda i detta avseende intog en mellanställning mellan de gifta och de förut gifta. Procentsatsen för grupp a) är för de hemskilda 53 % mot 38 % för de övriga gifta. Summakolumnen tyder på att det icke förelegat några nämnvärda skillnader i fråga om frekvensen för samtidig användning av mer än ett preventivmedel.

4.3.2 Populationens storlek är för liten för att det skulle löna sig att dela upp materialet efter både civilstånd och ålder. En undersökning av de båda största åldersgrupperna, 20-24 år och 25-29 år, vid vilken de ogifta förts samman med de förut gifta, ger den procentuella fördelningen i tablå 27. 3:21

Tablå 29.

Tablå 27. a

b

c

Summa

Ålder

20-24 år Icke gift Gift

59,1 50,0

10,7 13,2

30,6 38,9

101,2 102,7

25-29 år Icke gift Gift

63,1 36,3

10,0 17,7

27,7 47,9

100,8 101,9

17 år eller därunder 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 35 år eller däröver

Gruppen 25-29 år stämmer väl överens med vad som framgått beträffande hela stickprovet. Däremot var skillnaderna mellan de båda civilståndsgrupperna betydligt mindre för den yngre gruppen.

Yrkesarbete på heltid

Ej yrkesarbete

68,4 67,4 61,0 56,7 55,2

67,1 67,9 53,2 38,4 37,1

47,4

39,5

ningen av preventivmedel betydligt vanligare bland de ej yrkesarbetande. Skillnaden kan naturligtvis hänga samman med civilståndsfördelningen. Det må framhållas, att denna skillnad icke ger någon uppfattning om pre4.3.3 Fördelningen på preventivme- ventivmedelsvanorna bland kvinnor i allmäntoder, som handhas av mannen resp. kvin- het. Inom den grupp av kvinnor, som ej nan, synes icke ha haft något samband med använt preventivmedel, torde en oplanerad graviditet ha lett till begäran om abort i civilståndet. betydligt större utsträckning bland de yrkesarbetande kvinnorna, eftersom svårigheterna 4.4 Yrkesarbete att ta hand om det väntade barnet i allmänAAA En fördelning efter kvinnans het torde varit större för dem än för de ej yrkesarbete finnes i tabell 19 (s. 3:75). Den yrkesarbetande. procentuella fördelningen visas i tablå 28. Man ser, att de på heltid yrkesarbetande i 4.4.2 Ej heller yrkesarbetet synes ha betydligt större utsträckning än de övriga på haft någon betydelse i fråga om fördelningen frågan om preventivmetod svarat "Ingen" på "manliga" resp. "kvinnliga" preventiveller "Vet ej". Att detta ej är en följd av metoder. åldersfördelningen framgår av tablå 29, som visar den procentuella andelen kvinnor, som tillhör gruppen a) av de på heltid yrkes- 4.5 Övriga variabler arbetande och de ej yrkesarbetande (gruppen En undersökning av å ena sidan antalen "yrkesarbete mindre än heltid" har icke födda barn, missfall och tidigare aborter i medtagits, emedan antalet fall är för litet). kombination med civilstånd och å andra Bilden är klar, upp till och med nittonårs- sidan preventivmetod (tre grupper enligt åldern märks ingen skillnad mellan de på ovan dock att gruppen a) omfattade endast heltid yrkesarbetande och de ej yrkesverk- dem, som svarat "Ingen") visade inga signifisamma, men i de högre åldrarna var använd- kanta skillnader mellan de olika preventivmetodsgrupperna.

Tablå 28. a

b

c

Summa

59,2

12,0

29,7

100,9

43,2 49,4

17,8 15,3

41,7 36,4

102,7 101,1

Samtliga 52,4

14,4

34,5

101,3

4.6 Sammanfattning Yrkesarbete heltid Yrkesarbete mindre än heltid Ej yrkesarbete

3:22

I korthet kan följande sägas om preventivmedelsanvändningen. Mer än hälften av de sökande hade svarat, att preventivmedel ej använts vid det aktuella samlaget eller att SOU 1971:58

den sökande icke visste huruvida det använts något medel. Denna andel var högst för den yngsta gruppen (100 %), sjönk med stigande ålder till ett minimum på 39 % i gruppen 35-39 år men ökade på nytt i de högre åldersgrupperna. Preventivmedel användes i betydligt större utsträckning av de gifta (61 %) än av de ogifta (35 %) och de förut gifta (39 %). En liknande skillnad visade sig i fråga om yrkesverksamheten. Av dem, som yrkesårbetade men icke på heltid, hade 57 % använt preventivmedel, av de ej yrkesarbetande 51 % men av de på heltid yrkesarbetande endast 41 %. I de fall, då preventivmedel hade använts, var det i ungefär tre fjärdedelar av fallen mannen, som hade svarat för preventionen. Denna andel varierade endast föga för olika undergrupper; dock var den högre för de yngsta grupperna (87 % för 15-17 år). Om man jämförde användningen av å ena sidan coitus interruptus, å andra sidan samtliga övriga preventivmetoder, visade det sig, att upp t. o. m. 34 år hade de senare använts i ungefär tre gånger så många fall som coitus interruptus. För de äldre grupperna låg däremot detta förhållande mellan ett och två. Något över en procent av samtliga hade uppgivit, att man vid det aktuella samlaget använt mer än en preventivmetod.

riktning som man kunnat vänta sig. Om Sifogruppen kan anses representativ för totalantalet kvinnor, så kan de abortsökande betraktas som ett urval av detta totalantal, ett urval, som omfattar kvinnor, som misslyckats med preventionen, dvs. vilka råkat ut för en ej önskad graviditet. Det är naturligt att andelen misslyckanden måste vara högre bland de kvinnor, som ej använt preventivmedel, än bland de andra, varför abortklientelet bör innehålla en större andel kvinnor, som ej använt preventivmedel. Det är också naturligt, att andelen misslyckanden blir särskilt liten i fråga om de kvinnor, som samtidigt använt mer än ett preventivmedel, varför denna grupp bör vara liten i abortklientelet.

4.6.1 En jämförelse har gjorts med resultaten av en Sifoundersökning av preventivvanorna. Kvinnor, som ville ha barn, redan var gravida eller icke kunde få barn, hade icke medtagits. Av intresse var jämförelsen främst i fråga om gruppen 18-29 år. Det visade sig, att mer än hälften av de abortsökande uppgivit, att preventivmedel ej använts, mot en knapp fjärdedel av Sifogruppen, att andelarna för alla preventivmetoder, var högre inom Sifogruppen samt att endast omkring tre procent av de abortsökande, som använt preventivmedel, hade använt mer än en preventivmetod vid det aktuella samlaget mot omkring 20 procent av Sifogruppen. Dessa skillnader gick uppenbarligen i den SOU 1971:58

3:23

5 Fall då utredningsförfarandet avslutats utan att ansökan avsänts eller tvåläkarintyg utfärdats

5.1 Olika uppgivna anledningar 5.1.1 Som ovan nämnts (1.4) har utredningsförfarandet avbrutits i förtid i 468 fall, dvs. i 22,2% av samtliga 2 112. En sammanställning av dessa finnes i tabell 20 (s. 3:75). 5.1.2 Enligt instruktionen för undersökningen skulle uppgift lämnas om de anledningar till avbrott, som redovisas under punkterna l)-3) i tabellen, dvs. fall, då sökanden visat sig icke vara gravid eller fått spontanabort under utredningens gång, samt de fall, då sökanden var bosatt i utlandet och kommit till Sverige enbart för att få abort. Vad beträffar de icke gravida och spontanaborterna, som omfattar 3,9 % resp. 4,8 % av samtliga, gäller att de redovisade antalen utan tvivel är för låga. Bland de fall, där kvinnan avstått utan att något skäl redovisats, finns säkerligen en del i vilka kvinnan uteblivit från fortsatta besök av ett av dessa skäl. På flera av lasaretten hade man på grund av arbetsbelastningen ingen möjlighet att efterforska anledningen, om en av de anmälda kvinnorna helt enkelt uteblev. Även på de lasarett, där man regelmässigt utförde sädana efterforskningar, var det i många fall icke möjligt att få tag i kvinnan — detta gällde naturligtvis speciellt i de fall, då hon endast tagit en första kontakt per telefon och därefter icke hörts av. Den här beskrivna redovisningen av utländska kvinnor gäller. 3:24

som nämnts, uteslutande dem, för vilka abortutredningen icke fullbordats. I ett fåtal fall torde hitresta utländska kvinnor ha fått legal abort beviljad. Dessa fall har icke redovisats särskilt.

5.1.3 Vad angår grupperna under 4) och 5) i tabell 20, dvs. extrauterin graviditet (utomkvedshavandeskap) och kriminell abort, gäller, att någon redovisning härav icke begärts. Man torde därför kunna räkna med att uppgift om dessa förhållanden lämnats endast i undantagsfall.

5.1.4 Enligt tabell 20 har första kontakt tagits av tolv kvinnor (0,6 % av samtliga) med en graviditetslängd, som var över 24 veckor. Att endast tre av dessa redovisats i tabellerna 8 och 9, torde bero på att flertalet brutit kontakten med kuratorn, då det gjorts klart för dem, att en abort icke kunde beviljas. Några upplysningar om ålder, yrkesverksamhet och civilstånd har därför aldrig lämnats. 5.2 Utredningar, som avbrutits utan uppgiven anledning I fråga om 228 kvinnor (10,8 % av samtliga) gäller, att de avstått från att fullfölja utredningen utan att något av de under l)-6) angivna skälen har uppgivits. En procentuell SOU 1971:58

Tablå 32.

Tabid 30. Endast första kontakt Besök endast hos kurator Besök endast hos gynekolog Besök endast hos kurator och gynekolog Besök endast hos kurator och psykiater Besök hos alla tre utredarna

36,4 20,2 1,8 14,9 1,8 25,0

Summa 100 uppdelning efter hur långt utredningsförfarandet hunnit, finns i tablå 30. Slutligen må nämnas, att enligt uppgift i rapporterna kvinnan avstått i 15 fall efter att ansökan beviljats av medicinalstyrelsen och i 3 fall efter att tvåläkarintyg utfärdats.

Ålder

Antal

I procent av hela åldersgruppen

17 år eller därunder 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 4 0 - 4 4 år 45 år eller däröver

6 6 18 19 12 22 12

2,0 3,0 3,6 4,9 4,0 8,5 8,3 23,3

Summa

signifikanta nen.

4,8

avvikelser från totalpopulatio-

5.3 Icke gravida Den uppgivna graviditetslängden för de kvinnor, som visade sig icke vara gravida, varierade mellan 1 vecka och 18 veckor 1 (uppgift fanns för 73 av de 83 kvinnorna i denna grupp). Medelvärdet blev 6,6 veckor mot 9,0 veckor för hela materialet. I gruppen med uppgiven graviditetslängd 4 veckor och därunder visade sig 46 % icke vara gravida och i gruppen med 5 veckor 18 %, därefter sjönk andelen kraftigt. Åldersfördelningen för de icke gravida framgår av tablå 3 1 . Den visar en signifikant överrepresentation för åldersgrupperna från 40 år och uppåt — av de kvinnor i åldern 45 år eller däröver, som tog första kontakt, visade sig en femtedel icke vara gravida. Civilståndsfördelningen för de icke gravida visade inga

5A

Spontanabort

De kvinnor, som uppgivit sig ha fått spontanabort, hade likaledes en åldersfördelning med starkt överskott för de äldre (se tablå 32). Antalet födda barn, antalet tidigare aborter och antalet tidigare missfall visade inga signifikanta avvikelser från hela stickprovet. 5.5 Ingen uppgiven anledning 5.5.1 Den grupp, som avstått redan efter första kontakt, har fördelats efter ålder och graviditetslängd men visar i fråga om dessa faktorer inga signifikanta avvikelser frän hela populationen.

Tablå 31. Ålder

Antal

I procent av hela åldersg ruppen

Tablå 33.

i sncKprovci 17 år eller därunder 1 8 - 1 9 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 4 0 - 4 4 år 45 år eller däröver Summa

SOU 1971:58

11 7 19 13 12 7 8

3,8 3,5 3,8 3,4 4,0 2,7 5,5

20,0

3,9

Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift

1 tabell 21

Hela stickprovet

19,4 29,9 27,7

20,6 31,5 32,0

J Som framgår av anmärkning till tabell 8 (s. 3:68), har 28 kvinnor uppgivit sådan dag för sista menstruationen, att graviditeten vid tiden för första kontakt ännu icke skulle kunnat konstateras. Tretton av dessa kvinnor visade sig iclkc vara gravida.

3:25

5.5.2 Efter minst ett utredningsbesök har förfarandet avbrutits för 145 kvinnor, vilka redovisats i tabell 21 (s. 3:76). Civilståndsfördelningen överensstämmer mycket bra med den för hela stickprovet. Vad beträffar åldern synes den i denna grupp ligga något lägre än för de övriga. Detta framgår tydligt om man ser på medelvärdena i tablå 33.

5.5.3 Även i fråga om graviditetslängden, som redovisas i tabell 22 (s. 3:76), skilde denna grupp sig från de övriga. Medelvärdet var så högt som 12,5 veckor mot 9,0 veckor för hela stickprovet. Denna skillnad framgår också klart av tablå 34, som visar hur stor del de till denna grupp hörande fallen utgör av motsvarande graviditetslängdsgrupp i hela stickprovet.

hade kommit från Förenta staterna, nämligen 17, *från Västtyskland 8, Belgien och Canada 2 vardera samt Danmark, England, Grekland, Holland, Jugoslavien, Libanon och Portugal 1 vardera (nationalitetsuppgift saknades för två kvinnor i denna grupp). Tre av dessa kvinnor avstod redan efter första kontakt, medan de övriga besökte kuratorn. Därutöver besökte två gynekologen, en psykiatern samt en både gynekologen och psykiatern. Vad angår de uppgivna motiven till abortönskan var det vanligaste "Konventionella skäl (skam, vanära)", medan däremot frekvensen av sociala skäl, "bostad" och "ekonomi (för låg inkomst, arbetslöshet)", var klart lägre än bland de övriga kvinnorna (se även 5.1.2).

5.5.4 Antalet födda barn låg för de ogifta och för de gifta klart under antalen för hela stickprovet med medeltalen 0,16 resp. 2,17 mot 0,39 resp. 2,74. De förut gifta visade i detta avseende ingen skillnad, medeltalet var 2,27 mot 2,28 för hela stickprovet. Slutligen må nämnas, att dessa kvinnor i avseende på preventivmedelsanvändningen icke syntes skilja sig från de övriga. 5.6 Utländska kvinnor I fråga om 38 kvinnor har som anledning till att förfarandet icke fullföljts, uppgivits, att vederbörande var bosatt i utlandet och kommit till Sverige enbart för att få abort. I fråga om ålders- och civilståndsfördelning skiljer denna grupp sig icke från de övriga. De flesta Tablå 34. Graviditetslängd

Procent

11 veckor eller därunder 12-16 veckor 17-20 veckor 2 1 - 2 4 veckor

4,4 13,9 32,3 100,0

3:26

SOU 1971:58

6 Uppgivna abortmotiv

6.1 Metod Ett av stickprovsundersökningens huvudsyften var att ge upplysning om vilka motiv för abortönskan, som angivits av de sökande. För att underlätta för kuratorerna att fylla i uppgiftsblanketten (s. 3:80) utarbetades en lista med nedanstående 43 motiv. Numreringen syftar till att underlätta hänvisningar. 1 Kroppslig sjukdom och/eller svaghet före graviditeten 2 Kroppslig sjukdom och/eller svaghet på grund av eller i samband med graviditeten 3 Av läkare varnad för fler graviditeter 4 Graviditetsbesvär (svåra illamåenden etc.) 5 Psykisk sjukdom och/eller svaghet redan före graviditeten 6 Psykisk sjukdom och/eller svaghet på grund av eller i samband med graviditeten 7 Extrem motvilja mot barn (av sjukdomskaraktär) 8 För trött, för sliten, orkar inte 9 För kort tid mellan graviditeterna 10 För många graviditeter 11 För många barn 12 Tidigare sjukt, skadat eller eljest besvärligt barn 13 Tidigare haft barn, som dött 14 Rädsla för missfall 15 Rädsla för fosterskada 16 Förlossningsrädsla 17 För gammal SOU 1971:58

18 För ung 19 Humanitära skäl (sökanden under 15 år; polisanm. våldtäkt; incest) 20 Upplevelse av våldtäkt (även om föregående rad ej är tillämplig) 21 Ärftlighet (från sökanden och/eller make/barnafader) 22 Otrohet från sökandens sida 23 Allvarlig planeringsrubbning (studieplanering, planering av yrkesliv) 24 Konventionella skäl (skam, vanära) 25 Sociala skäl: bostad 26 Sociala skäl: ekonomi (för låg inkomst, arbetslöshet) 27 Immigrant- eller flyktingsituation 28 "Vill ej ha barn" (utan att ange skäl) 29 Barnafadern okänd 30 Flera tänkbara barnafäder 31 Övergiven av make/barnafader 32 Dåligt förhållande till make/barnafader 33 Make/barnafader abortpådrivande 34 Bristande stöd från make/barnafader (neutral, passiv) 35 Make/barnafader alkoholist, kriminell, psykiskt sjuk etc. 36 Make/barnafader allvarligt kroppsligt sjuk och/eller svag 37 Make/barnafader utlänning 38 Make/barnafader färgad 39 Make/barnafader har annat familjemönster, annan kultur, annan religion 40 Dåligt förhållande till föräldrar 41 Föräldrar abortpådrivande 3:27

42 Bristande stöd från föräldrar (neutrala, passiva) 43 Psykiskt eller socialt missanpassade föräldrar Dessutom lämnades plats på blanketten för motiv, som icke fanns upptagna i listan. Denna möjlighet utnyttjades i ett relativt stort antal fall, men det var endast två av dessa motiv, som uppgivits i minst 10 fall. Till ovanstående lista bör därför läggas följande rader: 44 Barnafadern gift med annan 45 Sökanden är ensamstående 46 Motiv, som icke kan föras under annat nummer I instruktionen för ifyllande av blanketten angavs följande beträffande motiven: "Undersökningen avser den sökandes subjektiva abortmotiv. Någon gradering eller värdering av motiven skall alltså inte göras. Samtliga motiv sökanden nämner spontant skall medtagas. Blanketten skall ej användas som ett frågeformulär." Dessutom fanns på själva blanketten en varning: "ej ledande frågor." Av utrymmesskäl har i det följande pä många ställen motiven angivits endast med nummer. För att underlätta läsningen utgörs sidan av ett utvikningsblad upptagande motiven med deras nummer. 6.2 Antalet motiv per rapport Antalet motiv, som angivits per rapport, var mycket olika, vilket framgår av tabell 23 (s. 3:77). Skillnaderna mellan lasaretten var så stora, att de måste avspegla en olika praxis. I medeltal fanns 3,2 motiv per rapport, men starka avvikelser både uppåt och nedåt förekommer, se t. ex. tablå 35.

Tablå 36. Antal motiv per rapport

Procent

1 2 3 4 5 6 7 8 9 eller flera

15,0 25,9 23,3 17,1 8,3 4,9 2,4 1,8 1,4 Summa

100 En procentuell fördelning efter antalet motiv per rapport ger tablå 36. 6.3 Frekvenser för de olika motiven Frekvensen för olika motiv varierar starkt. Så har 8 kvinnor uppgivit motiv nr 7 men 718 motiv nr 26. Dessa frekvenser redovisas i tabell24 (s. 3:78), som också ger en uppställning visande hur många motiv, som redovisas på varje rapport upptagande ett visst motiv. Så hade t. ex. motiv nr 7 uppgivits av 8 kvinnor, av vilka ingen hade nöjt sig med endast detta motiv. En av dem hade dessutom uppgivit ett annat motiv, fyra hade uppgivit två andra motiv, tvä hade uppgivit tre andra motiv samt en slutligen fyra andra motiv. Sistnämnda redovisning ger vid handen, att det i detta avseende råder ganska stora skillnader mellan de olika motiven. Vissa motiv förekommer tydligen speciellt ofta tillsammans med flera andra, vilket framgår av medeltalen (tablå 37). I fråga om motiven nr 40, 42 och 43 gäller för övrigt, att dessa tre ofta förekommer tillsammans pä rapporterna. Andra motiv synes vara kombinerade med flera andra i Tablå 37.

Tablå 35.

Karlskoga Umeå Lidköping Boden Stockholm 3:28

7,5 5,5 4,7 4,4 4,3

Motiv nr

Medelantal motiv

43 42 37 40 2,4,6

5,7 5,5 5,3 5,1 4,9

Medelantal

Medelantal Gävle Vänersborg Göteborg Malmö Västerås

1,3 2,0 2,1 2,2 2,2

SOU 1971:58

Tablå 38. Motiv nr

Medelantal motiv

19 14 22 8,18,46 9

2,5 3,1 3,2 3,7 3,9

betydligt mindre utsträckning. I tablå 38 redovisas de motiv, för vilka medeltalen var signifikant lägre än medeltalet för samtliga, dvs. 4,2. Det synes i flera fall vara fråga om motiv, som torde kunna anses vara av stor vikt och därför ej i så stor utsträckning behöver stödjas av andra motiv; så förekommer bland dessa: "Humanitära skäl", "Otrohet", "För ung" och "För kort tid mellan graviditeterna" 6.4 Frekvenser för parvisa kombinationer av motiv 6.4.1 Om två motiv icke har något som helst samband, vare sig positivt eller negativt, kommer slumpen att avgöra, i vilken utsträckning de förekommer tillsammans. Den teoretiska frekvensen för en kombination av två motiv kan då beräknas på följande sätt: frekvensen av det första motivet multipliceras med frekvensen av det andra motivet och produkten divideras med hela antalet uppgifter (dvs. 1 987). Om den verkliga frekvensen för en viss kombination är signifikant högre än den teoretiska, så innebär detta, att de båda motiven förekom tillsammans oftare, än man kunnat vänta sig. Om å andra sidan den verkliga frekvensen för en kombination är signifikant lägre än den teoretiska, så innebär detta, att de båda motiven förekom tillsammans mindre ofta, än man kunnat vänta sig. Möjligheten att konstatera, huruvida en funnen avvikelse från den teoretiska frekvensen är signifikant, beror dels av avvikelsens storlek, dels av frekvenserna för de båda motiven tagna vart för sig. Detta medför, att det för de motiv, som förekommit mera sällan, i allmänhet ej är möjligt att draga några slutsatser beträfSOU 1971:58

fande deras kombinationer med andra motiv. För klargörande av vad ovan sagts lämnas följande exempel. Motiv 1 (Kroppslig sjukdom och/eller svaghet före graviditeten) med 252 uppgifter och motiv 3 (Av läkare varnad för fler graviditeter) med 41 uppgifter skulle teoretiskt ha förekommit tillsammans i 5-6 fall, men den verkliga frekvensen för kombinationen var 21. Motiv 8 (För trött, för sliten, orkar inte) med 545 uppgifter och motiv 18 (För ung) med 309 uppgifter skulle teoretiskt ha förekommit tillsammans i omkring 85 fall, men den verkliga frekvensen för kombinationen var 10. Slutligen, ett extremfall, motiv 17 (För gammal) med 183 uppgifter och motiv 18 (För ung) med 309 uppgifter skulle vid slumpvis fördelning ha förekommit tillsammans i 28-29 fall, medan de i verkligheten - helt naturligt - över huvud taget icke förekom tillsammans. Man kan också se på procentsiffrorna. Motiv 1 hade uppgivits av 12,7% av de sökande, men bland de sökande, som uppgivit motiv 3, hade icke mindre än 51,2% medtagit också motiv 1. Motsvarande beräkning för motiven 8 och 18 visar, att 27,4 % av de sökande uppgivit motiv 8, men att bland de sökande, som uppgivit motiv 18, hade endast 3,2 % uppgivit också motiv 8.

6.4.2 Frekvenserna för de 1 035 möjliga parkombinationerna har beräknats, och jag har undersökt, huruvida dessa frekvenser var signifikant högre eller lägre, än vad man, med hänsyn till de båda i en viss kombination ingående motivens frekvenser var för sig, kunnat förvänta sig vid en slumpvis fördelning. 1 den mån enskilda dylika kombinationer har ansetts vara av intresse, behandlas de nedan under de olika motiven. Här må emellertid nämnas att det vid denna undersökning av parkombinationerna visade sig, att de i blanketten angivna motiven kunde delas upp i två klart skilda grupper, den ena omfattande motiven nr 1-17 samt motiv 36 och den andra de övriga motiven nr 18 och uppåt. Vid en jämförelse mellan antalet parkombinationer med signifi3:29

Tablå 39. Motiv

Antal fall

26 8 25 23 5 18 32 1 9 6

718 545 460 421 313 309 303 252 228 207_

kant hög frekvens och antalet sådana kombinationer med signifikant låg frekvens blev resultatet, då det var fråga om kombinationer mellan motiv hörande till samma grupp, att antalet med hög frekvens var omkring åtta gånger så stort som antalet med låg frekvens. Om man däremot tog kombinationer mellan motiv hörande till olika grupper var antalet med hög frekvens endast omkring en niondel av antalet med låg frekvens. Med tanke på att skiljelinjen mellan grupperna går mellan motiven 17 och 18, synes man kunna tala om en äldre grupp, vars motiv är sjukdom, svaghet, trötthet o. d. och en yngre grupp, i vilken motiven är sociala skäl, planeringsrubbning, svårigheter av olika slag med barnafadern eller föräldrarna m. m. 6.5 De vanligaste motiven De vanligaste motiven redovisas i tablå 39. Av dessa tillhöra nr 8, 5, 1,9 och 6 den äldre gruppen och nr 26, 25, 23, 18 och 32 den yngre gruppen.

3:30

SOU 1971:58

7 Den äldre gruppen

De kvinnor, som främst uppgivit motiv hörande till den äldre gruppen kan karaktäriseras på följande sätt: de tillhörde i större utsträckning de högre åldersgrupperna frän 30 år och uppåt — de ogifta var underrepresenterade i förhållande till de gifta, de hade i allmänhet fler barn än de övriga, de yrkesarbetade pä heltid i betydligt mindre utsträckning än de övriga. Se även kapitel 10 nedan. Av praktiska skäl har motiven behandlats i följd efter numren i uppgiftsblanketten. Dock har motiv 36, som synes tillhöra den äldre gruppen, behandlats i samband med denna.

7.1 Motiv 1. Kroppslig sjukdom svaghet före graviditeten

och/eller

Detta motiv hade uppgivits av 252 kvinnor, dvs. 12,7% av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 2, 3, 4, 5, 8, 12 och 17 var hög och med motiv 18, 22, 23, 24, 31 och 42 mycket låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

Tablå 40. Ålder

Antal

14 år eller därunder 15-17 år 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 4 0 - 4 4 år 45 år eller däröver

19 14 36 41 47 51 37

7,5 5,6 14,3 16,3 18,7 20,2 14,7

-

0,5 13,4 9,5 23,7 18,3 14,1 12,3 6,9

2,8

1,4

-

Summa 252

Procent

100 Hela stickprovet, procent

motsvarande mån överrepresenterade (46,9 % i hela stickprovet). Yrkesarbete på heltid hade 27,6% (38,9% i hela stickprovet), utan yrkesarbete var 56,4 % (47,5 % i hela stickprovet). Åldersfördelningen ger en motsvarande bild (tablå 40). Kvinnor om trettio år och däröver utgjorde 56 % mot endast 35 % i hela stickprovet.

7.1.2 Som man kunnat vänta med

hänsyn till ålders- och civilståndssammanTablå 41.

7.1.1 De kvinnor, som uppgivit detta motiv, hade följande civilståndsfördelning: Ogifta 62 (24,6 %), gifta (inkl. hemskilda) 173 (68,7 %) och förut gifta 17 (6,7 %). De ogifta var starkt underrepresenterade (44,5 % i hela stickprovet) och de gifta i SOU 1971:58 22

Antal födda barn 0 1-3 4 eller

Hela stickprovet

flera

17,5 64,3 18,3

Summa 100

34,0 52,4 13^ 100 3:31

Tablå 42. Antal barn i hemmet

Procent

Hela stickprovet, procent

0 1-3 4 eller flera

13,3 76,0 10,7

28,2 61,1 10,7

100 Summa

sättningen hade dessa kvinnor tidigare ett relativt högt antal barn. En procentuell fördelning finns i tablå 41. Även när det gäller antalet barn i hemmet (endast kvinnor om 18 år eller däröver medtagna) blir resultatet likartat (tablå 42). Anmärkningsvärt är att skillnaden gällde endast de två första grupperna, medan gruppen med minst fyra barn hade samma andel som i hela stickprovet. Huruvida detta berodde på kvinnans ålder - barnen är vuxna och har lämnat föräldrahemmet - eller på att sjukdom föranlett att en del av barnen i de stora kullarna måste placeras på annat håll än i föräldrahemmet, framgår ej av materialet. 7.1.3 En uppdelning på ansökningar och tvåläkarintyg visade 41,3% tvåläkarintyg mot 33,5 % i hela stickprovet. En sådan fördelning kunde man vänta sig, eftersom man på många håll använde tvåläkarintyg just vid kroppslig sjukdom.

merering. Till storstadsområdena fördes Stockholms stad och län, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län. Som områden med medelhög agglomerering har räknats 17 län, där tätbebyggelsen omfattade minst 60 % av hela folkmängden. Resultatet av denna uppdelning visas i tablå 43. Skillnaderna är som synes mycket stora. I glesbygdsområdena angavs detta motiv av i det närmaste var femte sökande mot endast var elfte i storstadsområdena. Flera olika orsaker till detta kan tänkas, så kan det t. ex. förhålla sig så att man i glesbygderna var mindre benägen att söka abort och därför gjorde detta endast när det förefanns skäl, vilka kunde uppfattas som starka. Men det kan också tänkas, att frekvensen av sådana sjukdomar och svaghetstillstånd, som skulle kunna ha betydelse vid en graviditet, verkligen var högre i glesbygderna kanske delvis beroende på en lägre läkartäthet; sistnämnda omständighet kan dessutom ha bidragit till att öka den sjuka eller svaga kvinnans osäkerhet och oro inför ett fullföljande av graviditeten. Självfallet ger det föreliggande materialet icke någon möjlighet att finna vilken förklaring som är den riktiga. 7.1.5 I avseende på graviditetslängden vid första kontakt visade denna grupp inga signifikanta skillnader från de övriga.

7.1.4 Slutligen har materialet förde7.2 Motiv 2. Kroppslig sjukdom och/eller lats geografiskt efter agglomereringsgrad svaghet på grund av eller i samband med ("tätortsboendegrad") enligt de principer, graviditeten som tillämpades av 1950 års abortutredning (SOU 1953:29 s. 45). Man delade upp landet Detta motiv hade uppgivits av 89 kvinnor, i storstadsområden, områden med medelhög dvs. 4,5 % av samtliga. Frekvensen av paragglomerering och områden med svag agglo- kombinationerna med motiven 1, 3, 4, 6 och Tablå 43.

Storstadsområden Områden med medelhög agglomerering svag agglomerering

3:32

Hela stickprovet

Med motiv nr 1

Procent

1 037

9,2

950 125

133 24

14,0 19,2

Samtliga 2 112

11,9 SOU 1971:58

17 var hög och med motiv 18 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. 7.2.1 Frekvensen av tidigare aborter och av missfall visade för denna grupp inga signifikanta skillnader från de övriga. Däremot var de högre åldersgrupperna starkt överrepresenterade, 61 % av dessa kvinnor var minst 30 år mot endast 35 % i hela stickprovet.

stickprovet 35 %). Graviditetslängden vid första kontakt var i medeltal endast 7,9 veckor mot 9,1 för hela stickprovet. 7.5 Motiv 5. Psykisk sjukdom och/eller svaghet redan före graviditeten

Detta motiv hade uppgivits av 313 kvinnor, dvs. 15,8% av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 1, 6, 8 och 12 var hög och med motiven 18, 23, 25 och 41 låg i förhållande till vad man kunnat 7.3 Motiv 3. Av läkare varnad för fler gravi- vänta, om motiven varit oberoende av varditet er andra. Detta motiv hade uppgivits av 41 kvinnor, dvs. 2,1 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 1 och 2 var hög och med motiv 18 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. En kombination av de tre motiven 1, 2 och 3 förekom i 8 fall mot teoretiskt 0,2. Av dessa kvinnor hade 51 % uppgivit också motiv 1, 29 % motiv 2. Trippelkombinationen förekom i 20 % av fallen. 7.3.1 Åldersfördelningen visade ännu större förskjutning mot de högre åldrarna än de båda föregående motiven, 76 % var minst 30 år. Medelantalet födda barn var 2,8.

7.5.1 De kvinnor, som uppgivit detta motiv, hade följande civilståndsfördelning: Ogifta 98 (31,3 % mot 44,5 % i hela stickprovet), gifta (inkl. hemskilda) 184 (58,8% mot 46,9 % i hela stickprovet) och förut gifta 31 (9,9 %). De gifta var således överrepresenterade och de ogifta underrepresenterade. Om man ser på yrkesverksamheten, finner ma», att gruppen "Yrkesarbete på heltid" omfattade endast 31,1 % (mot 39,0 % i hela stickprovet). En egendomlighet är, att denna underrepresentation för de på heltid yrkesverksamma motsvarades av en överrepresentation icke för de ej yrkesverksamma utan för dem som yrkesarbetat i mindre utsträckning än på heltid. Denna grupp omfattade

7.4 Motiv 4. Graviditetsbesvär (svåra illaTablå 44. måenden etc.) Detta motiv hade uppgivits av 83 kvinnor, dvs. 4,2 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 1, 2, 6, 8, 9, 11 och 17 var hög och med motiv 24 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. I 30 % av fallen hade också motiv 2 uppgivits.

7.4.1 I åldern 30 år och däröver befann sig 49 % av de sökande men 68 % av dem med både motiv 2 och motiv 4 (i hela SOU 1971:58

Ålder

14 år eller därunder 15-17 år 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 4 0 - 4 4 år 45 år eller däröver Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

9 17 69 65 65 55 26

2,9 5,4 22,0 20,8 20,8 17,6 8,3

-

0,5 13,4 9,5 23,7 18,3 14,1 12,3 6,9

2,2

1,4

-

100 3:33

Gruppen företedde tydligare än den föl19,9 % mot 13,6 % i hela stickprovet. jande gruppen "Psykisk sjukdom och/eller I fråga om åldersfördelningen visade sig en svaghet i samband med graviditeten" (7.6), förskjutning mot de högre åldrarna enligt de för den äldre motivgruppen utmärkande tablå 44. karaktäristika. Det bör dock framhållas, att Denna förskjutning är dock icke lika marmöjligheten, att symptom på psykisk sjukkerad som enligt ovan i fråga om motiv 1 dom eller svaghet framträder och uppmärk(7.1.1), men den började redan före 30 år, sammas, ökar med stigande levnadsålder. nämligen med gruppen 25-29 år, så att gruppen 25 år och däröver omfattade 70 % mot 53 % för hela stickprovet. 7.6 Motiv 6. Psykisk sjukdom och/eller svaghet på grund av eller i samband med graviditeten 7.5.2 Antalet födda barn är något högre än för hela stickprovet (i medeltal Detta motiv hade uppgivits av 207 kvinnor, 1,97 mot 1,64), medan däremot antalet barn dvs. 10,4% av samtliga. Frekvensen av pari hemmet icke visade några signifikanta avvi- kombinationerna med motiven 2, 4, 5, 8, 13, 16 och 17 var hög i förhällande till vad man kelser. kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Detsamma gäller om motiven 32 7.5.3 Av dessa psykiskt sjuka eller och 34 trots att dessa tillhör den yngre svaga kvinnor var 11 eller 3,5 % icke gravida, gruppens motiv. Däremot var frekvensen av denna grupp skilde sig således i detta avse- kombinationen med motiv 18 låg. ende icke från de övriga (3,9 %). Ej heller med avseende på graviditetslängd och pre- 7.6.1 Civilståndsfördelningen avvek ventivmedelsanvändning kunde några signifi- visserligen i samma riktning som för föregåkanta skillnader konstateras mellan dessa ende motiv, men avvikelserna var mindre och kvinnor och hela stickprovet. icke signifikanta. 7.5.4 Denna grupp, kvinnor med psykisk sjukdom och/eller svaghet redan före graviditeten, är av speciellt intresse med hänsyn till att kvinnor av denna typ vid psykiatriska efterundersökningar uppvisat en benägenhet för psykiatriska följdtillstånd efter utförd abort. Gruppen avvek från hela stickprovet på följande sätt: den hade en överrepresentation av gifta (möjligen också av förut gifta), åldern var relativt hög (medeltal 29,6 år mot 26,7 år) och barnantalet var något högre (medeltal 1,97 mot 1,64), yrkesarbetet var i större utsträckning deltidsarbete (i 20% av fallen mot 14%). Å andra sidan avvek antalet barn i hemmet inte från det normala i stickprovet och dessa kvinnor synes ha använt preventivmedel i samma utsträckning som de övriga och framlagt sin önskan om abort vid samma tidpunkt under graviditeten som de övriga. 3:34

I fråga om yrkesverksamheten skilde dessa sig klart från de övriga i den äldre gruppen. Andelen pä heltid yrkesarbetande var nämligen normal, medan andelen pä deltid yrkesarbetande var hög, 20,9% mot 13,6% och slutligen andelen ej yrkesarbetande låg, 40,8 % mot 47,5 % hos hela stickprovet. Även avvikelsen i åldersfördelningen var, fastän signifikant, svagare än för motiv 5. Överrepresentationen började emellertid liksom för detta motiv redan i gruppen 25-29 år. 64 % av kvinnorna med detta motiv var 25 år eller mera. I fråga om graviditetslängden avvek gruppen icke från de övriga. 7.7 Motiv 7. Extrem motvilja mot barn (av sjukdo m ska rak tär) Detta motiv hade uppgivits av 8 kvinnor, dvs. 0,4 % av samtliga. Av dessa kvinnor var fyra ogifta, tre gifta och en frånskild. SOU 1971:58

Tablå 45.

Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift Summa

Tablå 47. Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

Ålder

13,8

44,5

414 _56

76,0 1(U

46,9 8,6

14 år eller därunder 15-17 år 1 8 - 1 9 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 4 0 - 4 4 år 45 år eller däröver

7.8 Motiv 8. För trött, för sliten, orkar inte Detta motiv hade uppgivits av 545 kvinnor, dvs. 27,4 % av samtliga. Motivet var det vanligaste och troligen det viktigaste, inom den äldre gruppen. Detta framgår också, om man ser på dess parkombinationer. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 1, 4, 5, 9, 10, 11, 12, 13 och 17 dvs. mer än hälften av alla motiv i denna grupp, var hög i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Å andra sidan var frekvensen av kombinationerna med motiven 18, 22, 23, 24, 25, 28, 29, 31, 37,40, 41, 42 och 43 låg. 7.8.1 Denna grupp uppvisade samma egenskaper som i allmänhet karaktäriserar grupperna med motiv tillhörande den äldre gruppen. Civilståndsfördelningen framgår av tablå 45. 7.8.2 Fördelningen efter yrkesarbete avvek också i den riktning som kunnat väntas (tablå 46).

7.8.3 Åldersfördelningen visade en klar förskjutning uppåt i åldrarna med en Tablå 46. Procent

Hela stickprovet, procent

Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

26,8

39,0

91 306

16,8 56,5

13,6 47,5

Summa

100 Procent

Hela stickprovet, procent

5 23 77 121 129 113 67

0,9 4,2 14,1 22,2 23,7 20,7 12,3

-

0,5 13,4 9,5 23,7 18,3 14,1 12,3 6,9

1,8

1,4

-

överrepresentation, som började i gruppen 25-29 år (tablå 47). 7.8.4 I fråga om barnantalet var bilden likartad (tablå 48). 7.8.5 En regional fördelning efter agglomereringsgrad visade icke några signifikanta avvikelser från hela stickprovet. 7.8.6 Även preventivmedelsanvändningen har undersökts för denna grupp, några signifikanta skillnader mellan områden med olika agglomerationsgrad kunde icke Tablå 48. Antal kvinnor Antal födda barn 0 18 1-3 367 4 eller flera 160 Summa

Antal

SOU 1971:58

Summa

Antal

545 Procent

Hela stickprovet, procent

3,3 67,3 29,4

34,0 52,4 13^

5,7 73,1 21,1

28,2 61,1 10/7_

100 Antal barn i hemmet (endast kvinnor om 18 år eller däröver) 0 31 1-3 395 4 eller flera 114 Summa

3:35

Tablå 49. Preventivmetod

"Ingen" eller "Vet ej" Försök till coitus interruptus Övriga metoder (se tab. 17) Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

39,7

52,4

17,7

14,3

42,6

34,6

101,3

påvisas. För hela gruppen framgår resultatet av tablå 49. Avvikelserna hänger säkerligen samman med civilståndsfördelningen (se 4.3.1). 7.8.7 Denna grupp utgör, som nämnts, den största gruppen bland "de äldre". Den torde tillsammans med grupperna med motiv nr 10 (För många graviditeter) och 11 (För många barn) i stort sett motsvara den grupp för vilken man ville möjliggöra abort genom att införa begreppet "svaghet" i 1 § 1) Abortlagen (den s. k. medicinsk-sociala indikationen). Gruppen kan karaktäriseras på följande sätt: högre ålder, mindre yrkesarbete, litet antal ogifta, antalet födda barn är liksom antalet barn i hemmet högt. Några klara sociala skäl i gängse mening har ej uppgivit? av någon större andel av dessa kvinnor.

kombinationerna med motiven 4, 8 cch 10 var hög och med motiven 17, 18, 23, 24 och 28 låg, i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Detta motiv intar en särställning inom den äldre gruppen, eftersom frekvensen var låg icke bara för kombinationen med nr 18 "För ung" utan också för kombinationen med nr 17 "För gammal". Anledningen är uppenbarligen, att motivets karaktär i allmänhet förutsätter, att kvinnan skall befinna sig i den mest reproduktiva åldern.

7.9.1 Att så var fallet framgår också av åldersfördelningen, som klart skilde sig från de tidigare motivens (tablå 50). Som synes var åldrarna 17 år och därunder samt 35 år och däröver starkt underrepresenterade, medan en markerad överrepresentation märktes för gruppen 20-29 år.

7.9.2 I fråga om civilstånd, yrkesarbete och barnantal gick, som man kunnat vänta, avvikelserna i samma riktning som i allmänhet inom den äldre gruppen, men de var väsentligt mera markanta än för de förut 7.9 Motiv 9. För kort tid mellan gravidite- behandlade motiven (tablå 51). terna Detta motiv hade uppgivits av 228 kvinnor, dvs. 11,5 % av samtliga. Frekvensen av parTablå 50. Ålder

17 år eller därunder 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 är 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 40 år eller däröver Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

6 28 85 59 35 9

2,6 12,3 37,3 25,9 15,4 3,9

13,9 9,5 23,7 18,3 14,1 12,3

2,6

8,3

7.9.3 En undersökning av vilket år kvinnan haft sin senaste förlossning gav till resultat att denna för 211 av kvinnorna skett år 1966 eller 1967, dvs. samma eller närmast föregående år. Detta utgör 93 % mot endast 32 % av hela antalet kvinnor, som fött barn. Enligt tabell 7 (s. 3:68) hade 428 av samtliga kvinnor haft en förlossning under åren 1966 eller 1967. Endast 49 % av dessa hade emellertid anfört detta som motiv för sin önskan om abort. För 12 hade senaste förlossningen ägt rum år 1965, för 3 år 1964 och för 1 år 1962 (uppgift saknas för 1 kvinna). SOU 1971:58

Tablå 51.

Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift Summa

Antal kvinnor

Procent

Hela stickprovet, procent

23,7

44,5

162 12

71,1 5,3

46,9 8,6

100 Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

21,3

39,0

27 150

12,0 66,7

13,6 47,5

Summa

100 Födda barn 0 1-3 4 eller flera

-

-

183 45

80,3 19,7

34,0 52,4 13,6

Summa

100 Barn i hemmet (endast kvinnor om 18 år eller däröver) 0 1-3 4 eller flera

10 181 31

4,5 81,5 14,0

28,2 61,1 10,7

Summa

7.9.4 Preventivmedel hade använts av dessa kvinnor i något större utsträckning än av de övriga, men skillnaden var icke signifikant.

7.10.2 Fördelningen av graviditeter, födda barn och barn i hemmet finnes i tabell 25 (s. 3:79). Medelantalet graviditeter var 5,9 och födda barn 4,7 (mot 2,5 för alla de kvinnor i stickprovet, som tidigare fött barn). Högsta antalet födda barn var 9, det var 4 kvinnor, som fött detta antal. Antalet graviditeter var däremot 9 för 4 kvinnor, 10 för 2 och 11 för 2. Sammanlagt redovisades 362 graviditeter men endast 288 födda barn. 20,4 % av graviditeterna skulle alltså ha avslutats med missfall eller abort (legal eller illegal); tidigare (2.6) har beräknats, att för hela stickprovet motsvarande procentsats skulle ligga omkring 16 %. Antalet barn, som fortfarande fanns i hemmet var emellertid lägre, nämligen 232, vilket innebär ett medeltal av 3,8 barn, även denna siffra var dock betydligt högre än motsvarande för hela stickprovet. Den stora skillnaden mellan antalet födda barn och antalet barn i hemmet (19,4%) kan bero dels på att en del av barnen var vuxna och hunnit lämna hemmet, dels på att ett antal barn av någon anledning, t. ex. moderns arbetsbörda, måst placeras på annat håll. Om man på samma sätt som tidigare jämför fördelningarna med hela stickprovet får man tablå 52. Skillnaderna är som synes mycket stora. 7.11 Motiv 11. För många barn Detta motiv hade uppgivits av 182 kvinnor, dvs. 9,2 % av samtliga. Frekvensen av par-

7.10 Motiv 10. För många graviditeter Detta motiv hade uppgivits av 61 kvinnor, dvs. 3,1 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 8, 9, 11 och 17 var hög och med motiv 18 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

7.10.1 Åldersfördelningen avviker i den riktning, man kunnat vänta, icke mindre än 92 % av dessa kvinnor var över 24 år mot endast 53 % för hela stickprovet. Ingen var under 20 är. SOU 1971:58

Tablå 52. Antal kvinnor Födda barn 0 1-3 4 eller flera

Procent

Hela stickprovet, procent

15 46

24,6 75,4

34,0 52,4 13,6

Summa

100 Barn i hemmet 0 1-3 4 eller flera

3 24 34

4,9 39,3 55,7

28,2 61,1 10,7

Summa

-

-

3:37

Tablå 55.

Tablå 53. Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

13,2

44,5

137 21

75,3 11,5

46,9 8,6

100 Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift Summa Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

21,5

39,0

37 105

20,4 58,0

13,6 47,5

Summa

100 Antal kvinnor

Procent

Hela stickprovet, procent

Födda barn 0 1-3 4 eller flera

1 73 108

0,5 40,1 59,3

34,0 52,4 13,6

Summa

100 Barn i hemmet 0 1-3 4 eller flera

7 86 89

3,8 47,3 48,9

28,2 61,1 10,7

Summa

fråga om de kvinnor, som uppgivit motiv 10, var värdena höga men dock lägre än för motiv 10. För hithörande kvinnor var medelantalet graviditeter 4,4 och födda barn 3,9 (de riktiga värdena borde kanske vara en eller två tiondelar högre, eftersom vid dessa beräkningar gruppen "9 eller flera" har räknats som "9"). Den med ledning av denna 7.11.1 Även denna grupp visade de tabell beräknade andelen graviditeter, som för den äldre gruppen gemensamma avvikelavslutats med missfall eller abort, utgjorde i serna i fråga om civilstånd och yrkesarbete detta fall 11,3 % alltså väsentligt mindre än (tablå 53). vad som beräknats för motiv 10 (den nyssnämnda avkortningen till högst 9 kan inte 7.11.2 Detsamma gällde, enligt vad vara av någon större betydelse härvidlag). i tablå 54 visas, om åldersfördelningen. För antalet barn i hemmet var medelantalet Andelen kvinnor över 24 år var alltså 86 % 3,5 mot 3,8 för motiv 10. Jämför också den procentuella fördelningen i tablå 55. mot 53 % för hela stickprovet. kombinationerna med motiven 8, 10 och 17 var hög och med motiven 18, 23, 24, 32, 40 och 42 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

7.11.3 En sammanställning av antalet graviditeter, födda barn och barn i hemmet har gjorts i tabell 26 (s. 3:79). Liksom i Tablå 54. Ålder

19 år eller därunder 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 40 år eller däröver Summa 3:38

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

3 23 36 48 47

1,6 12,6 19,8 26,4 25,8

23,4 23,7 18,3 14,1 12,3

13,7

8,3

7.11.3.1 Egendomligt nog fanns det en klar skillnad mellan de kvinnor, som uppgivit motiv 10 (För många graviditeter), och dem, som uppgivit motiv 11 (För många barn), i fråga om graviditeter och barn. Denna skillnad var så stor, att den kommer till tydligt uttryck trots att 32 kvinnor, dvs. mer än hälften av dem, som uppgivit motiv 10, hade uppgivit båda dessa motiv. SkillnaTablå 56. Medelantal

Motiv 10

Motiv 11

Graviditeter Födda barn Barn i hemmet

5,9 4,7 3,8

4,4 3,9 3^5 SOU 1971:58

Tablå 57.

Tablå 58. Motiv 10

Graviditeter, som avslutats genom missfall eller abort Barn, som dött eller vistades annorstädes än i hemmet

Motiv 11

Hela stickprovet

den gällde ej endast medelantalen per kvinna utan också andelen graviditeter, som avslutats genom missfall eller abort, resp. barn, som icke fanns i hemmet. Medelantalen var enligt tablå 56 klart högre för motiv 10 men skillnaden var högst i fråga om graviditeterna (1,5) och lägst i fråga om barn i hemmet (endast 0,3). "Bortfallet" är, enligt tablå 57, i båda fallen nästan dubbelt så högt för de kvinnor, som uppgivit motiv 10. För gruppen med motiv 11 var däremot "bortfallet" t. o. m. klart lägre än för samtliga kvinnor.

7.11.4 Om man fördelade efter agglomeringsgrad visade medelantalet födda barn inga signifikanta skillnader mellan de olika regionerna.

7.11.5 I motsats till vad man kanske kunnat vänta, gällde för både motiv 10 och motiv 11, att andelen kvinnor, som uppgivit dessa motiv, icke företedde några signifikanta skillnader mellan områden med olika agglomeringsgrad.

7.12 Motiv 12. Tidigare sjukt, skadat eller eljest besvärligt barn Detta motiv hade uppgivits av 96 kvinnor, dvs. 4,8 % av samtliga. Med uttrycket "eljest besvärligt barn" avsågs barn, vars vård måste anses vara betungande för modern. Frekvensen av parkombinationerna med motiv 1, 5 och 8 var hög och med motiv 18 låg i SOU 1971

Barn i hemmet

Antal kvinnor

Procent

Hela stickprovet, procent

0 1-3 78 4 eller flera J[8

81,3 18,7

28,2 61,1 10,7

Summa

förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

7J2.1 Medelantalet barn i hemmet var 2,7. Fördelningen framgår av tablå 58. 7.13 Motiv 13. Tidigare haft barn, som dött Detta motiv hade uppgivits av 31 kvinnor, dvs. 1,6 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiv 8 och 12 var hög i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

7.13.1 Åldersfördelningen var starkt förskjuten mot högre åldersgrupper, gruppen 30 år och däröver utgjorde 77 % mot 35 % i hela stickprovet. Användningen av preventivmedel visade inga signifikanta särdrag. 7.14 Motiv 14. Rädsla för missfall Detta motiv hade uppgivits av 13 kvinnor, dvs. 0,7 % av samtliga. Medelantalet missfall för denna grupp var 1,69 mot 0,19 för hela stickprovet. Skillnaden är signifikant. Dessa kvinnor synes alltså i allmänhet ha haft objektiv grund för det uppgivna abortmotivet. Endast en av dem hade icke haft något missfall tidigare.

7.15 Motiv 15. Rädsla för fosterskada Detta motiv hade uppgivits av 67 kvinnor, dvs. 3,4% av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiv 12 och 17 var hög och med motiv 18 och 23 låg i förhållan3:39

de till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Av dessa kvinnor hade 16 % redan ett sjukt eller skadat barn (mot 5 % i hela stickprovet), och 22 % (mot 9 % i hela stickprovet) hade ansett sig vara för gamla (som bekant ökar risken för vissa former av fosterskada vid stigande ålder hos kvinnan).

7.15.1 Åldersförskjutningen gick i samma riktning som för övriga motiv i äldre gruppen: 52% var 30 år eller däröver mot 35 % i hela stickprovet. I hela stickprovet hade tre kvinnor uppgivit, att de blivit gravida trots användning av p-piller, och en, att hon blivit gravid trots att hon haft spiral. Dessa fyra hade samtliga angivit detta motiv som anledning till abortönskan. 7.16 Motiv 16. Förlossningsrädsla Detta motiv hade uppgivits av 39 kvinnor, dvs. 2 % av samtliga. Åldersfördelningen var förskjuten mot högre åldrar med 56 % i åldern 30 år eller däröver mot 35 % i hela stickprovet, men denna skillnad är signifikant endast på 5 %-nivån. 7.17 Motiv 17. För gammal Detta motiv hade uppgivits av 183 kvinnor, dvs. 9,2 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 1, 2, 4, 6, 8, 10, 11 och 15 var hög och med motiven 9, 18, 23, 25, 26,31,32,34,40,41 och 42 låg

Tablå 60. Antal kvinnor

Procent

Hela stickprovet, procent

Födda barn 0 1-3 4 eller flera

5 117 61

2,7 63,9 33,3

34,0 52,4 13,6

Summa

100 Barn i hemmet 0 1-3 4 eller flera

12 138 33

6,6 75,4 18,0

28,2 61,1 10,7

Summa

i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Kombinationen med motiv 9 avvek, som synes, från det vanliga mönstret, se härom under detta motiv (7.9).

7.17.1 Åldersfördelningen var, som man kunnat vänta sig, extrem (tablå 59). Ingen var under 30 år och medelåldern var 40,8 år. Siffrorna i sista kolumnen är minimivärden, eftersom en del kvinnor icke lämnat uppgift om motiv (i fall då förfarandet icke slutförts). Dessa siffror tydde på att de abortsökande från 40 år och uppåt i allmänhet ansåg åldern som ett skäl för abort.

7.17.2 Barantalet var högre än i hela stickprovet, som framgår av tablå 60. Medelantalet födda barn var 3,0 och barn i hemmet 2,4. Antalet barn i hemmet var

Tablå 59. Äldcr

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

I procent av motsvarande åldersgrupp i hela stickprovet

3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 4 0 - 4 4 år 45 år eller däröver

6 53 104

3,3 29,0 56,8

14,1 12,3 6,9

2,0 20,5 71,7 66,7

Summa 3:40

10,9

1,4

34,7 SOU 1971:58

Tablå 61. Senaste förlossning år

Antal kvinnor

Procent

1966/67 1957/65 Före 1957

16 95 _67

9,0 53,4 37,6

Hela stickprovet, procent

7.36 Motiv 36. Make/barnafader allvarligt kroppsligt sjuk och/eller svag

Detta motiv hade uppgivits av 44 kvinnor, dvs. 2,2 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationen med motiv 8 var hög i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven Summa 178 100 100 varit oberoende av varandra. Otrohet förekom i fyra fall, dvs. 9,1 % mot 2,2 % i hela stickprovet. På grund av det 20 % lägre än antalet födda barn (15 % i hela ringa antalet är denna avvikelse icke signifistickprovet) förmodligen beroende på att ett kant. Dessa fall ha icke medtagits i det relativt stort antal av barnen hunnit växa följande, emedan det av uppgifterna icke framgår, vem som avses, maken eller barnaupp och lämna hemmet. fadern. Samma uteslutning har gjorts i fråga om motiven 31-35 och 37-39. Som tidigare nämnts (6.4.2) synes detta 7.17.3 Senaste förlossningen låg i ett motiv närmast tillhöra den äldre gruppen. stort antal fall ganska långt tillbaka. Som synes av tablå 61 hade mer än en tredje- Härpå tyder ej endast det faktum, att den del av dessa kvinnor haft sin senaste för- enda signifikant avvikande parkombinationslossning före 1957, dvs. det väntade bar- frekvensen gällde motiv 8, dvs. ett motiv hörande till den äldre gruppen, utan också, net skulle bli ett "sladdbarn". som synes nedan, gruppens sammansättning i olika avseenden. 32,0 57,8 10,2

7.17.4 Agglomereringsgraden hade stor betydelse för den regionala fördelningen; detta motiv var vanligare ju lägre agglomereringsgraden var (tablå 62). Några skillnader i åldersfördelningen för kvinnor i allmänhet, som skulle kunnat ligga bakom denna ojämna fördelning, synes icke ha förelegat. En tänkbar orsak skulle kunnat vara, att kvinnorna i glesbygderna i större utsträckning hade tungt kroppsarbete och därför i högre grad känt sig trötta och utslitna.

Hela stickprovet

Storstadsområden 1 037 Områden med: medelhög agglomerering 950 svag agglomerering 125

SOL) 1971:58

7.36.2 Åldersfördelningen överensstämde närmast med den för de gifta. Medelåldern var 32,3 år mot 31,5 för samtliga gifta. Gruppen 30 år och däröver omfattade 62,5 % mot 57,4 % för samtliga gifta och 34,7 % för hela stickprovet.

7.36.3 Motsvarande gäller om fördelningen efter yrkesarbetet (tablå 64).

Tablå 62.

Samtliga

7.36.1 Andelen gifta (inkl. hemskilda) var väsentligt högre än i hela stickprovet (tablå 63).

2 112

Med motiv 17

Procent

6,9

9,6

16,0

8,7

Tablå 63.

Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

10,0

44,5

33 _3

82,5 7^

46,9 816

100 3:41

Tablå 64. Antal

Procent

Samtliga gifta, procent

Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

22,5

23,5

9 22

22,5 55,0

21,5 55,0

Summa

7.36.4 Antalet barn i hemmet var högt. Det är som framgår av tablå 65, fråga om en förskjutning från gruppen utan barn till gruppen med fyra eller flera barn (flickor under 18 år har inte medtagits).

7.36.5 Preventivmedel synes ha använts i stor utsträckning, även vid en jämförelse med gruppen gifta (inkl. hemskilda), som ju använt preventivmedel i betydligt större utsträckning än de ogifta, finner man en klar skillnad, gruppen "Ingen" eller "Vet ej" omfattade endast 26 % mot 39 % för samtliga gifta (tablå 66).

Tablå 65. Antal barn i hemmet

Antal kvinnor

Procent

Hela stickprovet, procent

0 1-3 4 eller flera

5 23 K)

13,2 60,5 26,3

28,2 61,1 10,7

Summa

100 Antal

Procent

Samtliga gifta, procent

Tablå 66. Preventivmetod

"Ingen" eller "Vet ej" Försök till coitus interruptus Samtliga övriga

26,3

39,0

12 \6

31,6 42J

18,8 43,8

Summa

101,6 SOU 1971:58

8 Den yngre gruppen

De kvinnor, som i allmänhet uppgivit motiv tillhörande den yngre gruppen, bildade ej en lika klar och tydlig grupp, som de, vilka tillhörde den äldre gruppen. Rent allmänt kunde de givetvis karaktäriseras med attribut motsatta dem, som anförts ovan under kapitel 7. De tillhörde alltså i större utsträckning åldersgrupperna under 30 år, de var i större utsträckning ogifta, de hade färre antal barn och hade relativt oftare yrkesarbete på heltid (se emellertid även kapitel 10 nedan).

8.18 Motiv 18. För ung Detta motiv hade uppgivits av 309 kvinnor, dvs. 15,6% av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 23, 24, 25, 40, 4 1 , 42 och 43 var hög och med motiven 1, 2 , 3 , 5 , 6 , 8 , 9 , 10, 11, 12, 15 och 17, dvs. med 12 av de 18 motiven i äldre gruppen, låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Låga värden visade även kombinationerna med motiven 22 (Otrohet från sökandens sida), 27 (Immigrant- eller flyktingsituation) och 32 (Dåligt förhållande till make/bf).

8.18.1 De ogifta dominerade helt naturligt, med 299 kvinnor eller 96,8 %, de återstående 10 var gifta, varav en hemskild. Om de ogifta fördelades efter yrkesverksamhet blev resultatet tablå 67. SOU 1971:58

Tablå 67.

Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

Antal Procent

Hela stickprovet, procent

38,2

52,2

7 176

2,4 59,5

4,5 43,3

100 Summa 296

Den höga andelen ej yrkesarbetande beror givetvis på att denna grupp omfattar ett stort antal studerande, som ännu icke börjat någon yrkesverksamhet. Ovan har angivits att parkombinationen med motiv 23 (Allvarlig planeringsrubbning) hade hög frekvens. Detta synes hänga samman med den höga andelen ogifta. Det visar sig nämligen, att kombinationen med motiv 23 var ungefär lika vanlig i de båda grupperna "Ogift, Yrkesarbete, Heltid" och "Ogift, Ej yrkesarbete" som inom motsvarande grupper i hela stickprovet.

8.18.2 Denna grupp var naturligtvis ung, medelåldern var endast 17 år, vilket bör jämföras med 26,7 år för hela stickprovet och 20,6 år för samtliga ogifta. Fördelningen framgår av tablå 68. Den sista kolumnen kan möjligen ge en uppfattning om kvinnornas (och deras närståendes) åsikt om betydelsen av låg ålder. 3:43

Tablå 68. Aider

Antal

Procent

Hela stickprovet

I procent av motsvarande åldersgrupp i hela stickprovet

14 år eller därunder 15-17 år 18-19 år 2 0 - 2 4 år

9 207 67 26

2,9 67,0 21,7 8,4

0,5 13,4 9,5 23,7

90,0 73,1 33,3 5,2

47,1

Summa 309

är samma andel, som redovisats för hela stickprovet (2.6).

Anmärkningsvärt synes vara, att abort uppenbarligen begärts för en flicka om 14 år eller därunder utan att detta motiv angivits. Siffrorna i denna kolumn för de övriga åldersgrupperna är minimivärden (se 7.17.1). I gruppen 1 5 - 1 7 år har tre fjärdedelar ansett sig vara för unga, men redan i gruppen 18-19 år har denna andel sjunkit till blott en tredjedel, medan i nästa grupp, 20—24 år, detta motiv angivits endast i undantagsfall.

8.18.4 Fördelningen på olika gravidietslängder, visas i tablå 70. Om man jämför med hela stickprovet, ser man en tydlig avvikelse i riktning mot högre värden, medelvärdet blir också 10,0 veckor mot 9,1 veckor för hela stickprovet. Denna avvikelse torde, som framgår av vad tidigare sagts (2.7.2) hänga samman med civilståndsfördelningen; siffrorna i sista kolumnen, dvs. för samtliga ogifta, visade god överensstämmelse med dem för den aktuella gruppen och medelvärdet för de ogifta var just 10,0 veckor.

8.18.3 Trots sin ungdom har dock 27 av dessa kvinnor varit gravida tidigare (därav 4 två gånger) och 23 har tidigare fött barn (därav 3 två barn). Deras ålder framgår av följande. Siffrorna inom parentes anger, hur många som varit gravida två gånger, resp. fött två barn (tablå 69). Av sammanlagt 31 graviditeter har 5 eller 16 % avslutats med missfall eller abort. Detta

8.19 Motiv 19. Humanitära skäl (sökanden under 15 år; polisanm. våldtäkt; incest) Detta motiv hade uppgivits av 10 kvinnor, dvs. 0,5 7o av samtliga. Fyra flickor hade ej uppnått 15 år, av de övriga i denna grupp var fyra i åldern 15-17 år, en 2 0 - 2 4 och en 3 0 - 3 4 år.

Tablå 69. Ålder

Förut gravid

Förut fött barn

15-17 år 18-19 är 2 0 - 2 4 är

5 16 (3) 6 (1)

3 14 (2) 6 (1)

Tablå 70. Gravklitetslängd

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

Samtliga ogifta, procent

11 veckor eller därunder 12-16 veckor 17 veckor eller däröver

205 60 21

71,7 21,0 7,3

80,7 15,5 3,8

71,2 22,0 6,9

100 Summa 3:44

SOU 1971:58

Tablå 71.

Tablå 72.

Födda barn

Antal kvinnor

Procent

Hela stickprovet, procent

0 1-3 4 eller flera

12 16 5

36,4 48,5 15,2

34,0 52,4 13,6

Summa

100 Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift Summa

8.20 Motiv 20. Upplevelse av våldtäkt (även om föregående rad ej är tillämplig) Detta motiv hade uppgivits av 29 kvinnor, dvs. 1,5% av samtliga. En av dessa kvinnor hade uppgivit också motiv nr 19. Frekvensen av parkombinationen med motiv 8 var låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. 8.21 Motiv 21. Ärftlighet (från sökanden och/eller make/bf) Detta motiv hade uppgivits av 33 kvinnor, dvs. 1,7% av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiv 12 och 35 var hög i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

Antal Procent

Hela stickprovet, procent

21,6

44,5

57 _1

77,0 1,4

46,9 8,6

med motiven 1, 8, 9, 18 och 26 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Redan dessa uppgifter gör det troligt, att detta motiv intager en särställning i det att frekvensen för två parkombinationer med motiv hörande till den yngre gruppen var signifikant lägre än väntat. Frågan om åldern (kombinationen med motiv 18) behandlas nedan, det andra av dessa motiv är 26, dvs. ekonomiska skäl. Av samtliga kvinnor hade 36 % angivit detta motiv, men bland otrohetsfallen hade endast 19 % uppgivit ekonomin som motiv. Omvänt, otrohetsfallen utgjorde 3,7 % av samtliga, men bland de kvinnor, som uppgivit motiv 26, hade endast 1,9 % dessutom uppgivit otrohet som motiv.

8.21.1 Med avseende på antalet födCivilståndsfördelningen visada barn skilde denna grupp sig icke signifi- 8.22.1 de en klar övervikt för de gifta (tablå 72). kant från de övriga (tablå 71). Även åldersfördelningen avviker från den, De hithörande kvinnor, som fyllt 18 år som gäller för hela stickprovet. En närmare (25 st.), hade sammanlagt fött 47 barn, av vilka 35 fanns i hemmet. Tolv barn eller undersökning av civilståndsgrupperna visar, 25,5 % vistades alltså på annat håll än i att åldersfördelningen bland de gifta icke hemmet eller var döda. En motsvarande be- visar någon avvikelse, medan bland de ogifta räkning för hela stickprovet gav 15,3 %, men den yngsta gruppen - högst 19 år - är klart på grund av det ringa antalet fall i denna underrepresenterad, endast 6% mot 5 1 % för hela stickprovets ogifta. Det kan tänkas, grupp är skillnaden icke signifikant. att de mera fasta förbindelser, som är en Slutligen må nämnas, att under hela året förutsättning för att man skall kunna tala 1967 beviljades sammanlagt endast sex aborom otrohet, är mindre vanliga i de yngsta ter på eugenisk indikation. åldrarna. I fråga om barnantal och preventivmetod visar gruppen inga signifikanta avvikelser. 8.22 Motiv 22. Otrohet från sökandens sida Detta motiv hade uppgivits av 74 kvinnor, dvs. 3,7 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiv 24 var hög och SOU 1971:58

3:45

Tablå 75.

Tablå 73.

Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift Summa

Antal Procent

Hela stickprovet, procent

69,4

44,5

102 27

24,2 6,4

46,9 8,6

8.23 Motiv 23. Allvarlig planeringsrubbning (studieplanering, planering av yrkesliv) Detta motiv hade uppgivits av 421 kvinnor, dvs. 21,2% av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 18, 24, 25, 26, 37, 40, 42 och 43 var hög och med motiven 1, 5, 8, 9, 11 och 17 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. 8.23.1 Som man kunnat vänta var relativa antalet ogifta betydligt högre än i hela stickprovet och de båda andra grupperna i motsvarande mån lägre (tablå 73). 8.23.2 I tablå 74 visas fördelningen efter yrkesverksamhet för de ogifta resp. de gifta (inkl. hemskilda). Båda dessa grupper visade signifikanta av-

Aide

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

14 år eller därunder 15-17 år 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 4 0 - 4 4 år 45 år eller däröver

1 96 71 130 50 36 26 10

0,2 22,8 16,9 30,9 11,9 8,6 6,2 2,4

0,5 13,4 9,5 23,7 18,3 14,1 12,3 6,9

0,2

1,4

Summa

vikelser. För de ogifta gick denna avvikelse i väntad riktning, dessa kvinnor torde till stor del ha utgjorts av ungdomar, som ännu studerade eller i varje fall ännu icke börjat yrkesverksamhet. Som en följd härav var andelen ej yrkesarbetande hög och andelen på heltid yrkesarbetande låg. I fråga om de gifta var däremot förhällandet det rakt motsatta, andelen yrkesarbetande (både på heltid och på deltid) var hög och andelen ej yrkesarbetande låg. Det kan vara fråga om kvinnor, som antingen planerat, att först senare lämna sin yrkesverksamhet för att föda och taga hand om barn, eller redan fött ett eller flera barn och avsett att därefter ägna sig åt yrkesverksamhet.

Tablå 74. Antal Procent

Ogift Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete Summa

Hela stickprovet, procent

37,7

52,2

10 170

3,5 58,8

4,5 43,3

100 Gift (inkl. hemskild) Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Kj yrkesarbete

34,3

23,5

26 41

25,5 40,2

21,5 55,0

Summa

3:46

Tablå 76. Antal kvinnor

Procent

Hela stickprovet, procent

Antal födda barn 0 1-3 4 eller flera

260 146 15

61,8 34,7 3,6

34,0 52,4 13,6

Summa

100 Antal barn i hemmet 0 1-3 4 eller flera

175 143 6

54,0 44,1 1,9

28,2 61,1 10,7

Summa

100 SOU 1971:58

Tablå 77.

Tablå 78.

Län

Procent

Västerbottens län Norrbottens län Stockholms stad Skaraborgs län Värmlands län Västmanlands län Stockholms län

40,0 37,0 32,1 7,1 10,0 12,5 14,1

8.23.3 Åldersfördelningen framgår av tablå 75, den visade en stark förskjutning nedåt. Mer än 70 % av dessa kvinnor var under 25 är mot blott 47 % i hela stickprovet. Medelåldern blev därför låg, endast 22,9 år.

8.23.4 Med sådan fördelning på civilstånd och ålder borde givetvis barnantalet vara lågt, vilket också visade sig vara fallet (tablå 76). Att gruppen utan barn i hemmet var så mycket mindre än antalet kvinnor, som icke fött barn, hänger samman med att i den förra gruppen icke medtagits flickor under 18 år.

8.23.5 En fördelning efter preventivmetod visade inga nämnvärda avvikelser från hela stickprovet. Detsamma gällde om en fördelning av de kvinnor, som tidigare fött barn, efter året för den senaste förlossningen. 8.23.6 De regionala skillnaderna i fråga om åberopandet av detta motiv var anmärkningsvärt stora men hängde icke samman med agglomereringsgraden. I tablå 77 anges några extrema värden för procentsatsen av fall, där detta motiv uppgivits. För hela stickprovet utgjorde de 21,2 %. 8.24 Motiv 24. Konventionella vanära)

skäl (skam,

Detta motiv hade uppgivits av 145 kvinnor, dvs. 7,3 % av samtliga. Frekvensen av parSOU 1971:58

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

80,6

44,5

12 _14

9,0 10A

46,9 8j5

Summa 134

100 Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift

kombinationerna med motiven 18, 22, 23, 25, 29, 30, 31, 37, 38, 42 och 45 var hög och med motiven 1, 4, 8 och 11 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Man kunde vänta, att detta motiv ofta skulle åberopas i otrohetsfallen, dvs. i kombination med motiv 22. Det visade sig också, att otrohet uppgivits i 7,6% av dessa fall mot 3,7 % i hela stickprovet. I det följande har de elva otrohetsfallen icke medtagits.

8.24.1 Helt naturligt dominerade de ogifta i denna grupp, vilket framgår av tablå 78.

8.24.2 Åldersfördelningen var förskjuten mot de yngre åldrarna, under 30 år var 83,6% mot 65,4% i hela stickprovet. Om man emellertid ser enbart på de ogifta, blir bilden en annan, i det att denna grupp visade en tydlig förskjutning mot de högre åldersgrupperna (tablå 79), dvs. det förefaller som om inställningen till detta motiv skulle varit en generationsfråga. Tablå 79. Ogift 17 år eller därunder 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 30 år eller däröver

Antal

Procent

Samtliga ogifta, procent

21 17 39 21

19,4 15,7 36,1 19,4

31,0 20,0 33,7 9,8

9,3

5,6

Summa 108

100 3:47

Tablå 82.

Tablå 80. Antal kvinnor

Procent Hela stickprovet, procent

Samtliga ogifta, procent

a b c

96 13 _22

74,4 10,1 17,1

52,4 14,3 34,6

64,7 9,8 26,6

Summa

101,6

101,3

101,1

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

49,7

39,0

62 218

9,2 41,2

13,6 47,5

Summa

100 Ogift 8.24.3 I fråga om preventivmetoder skilde denna grupp sig klart från de övriga. Om man fördelade på de tre grupper, som definierats i 4.1.1, fick man tablå 80. Andelen kvinnor, som svarat "Ingen" eller "Vet ej" på frågan om preventivmetod var betydligt högre än bland de ogifta i allmänhet, å andra sidan hade någon av de under c) redovisade preventivmetoderna använts i betydligt mindre omfattning än bland övriga kvinnor. 8.24.4 De regionala skillnaderna var stora, men på grund av det ringa antalet fall i allmänhet icke signifikanta. Nämnas må blott att Stockholms stad intog en särställning, i det 16,4 % av samtliga kvinnor uppgivit detta motiv. De övriga storstadsområdena visade ingen motsvarighet, procenten var 2 för Göteborgs och Bohus län samt 4 för Stockholms län och Malmöhus län. 8.25 Motiv 25. Sociala skäl: bostad Detta motiv hade uppgivits av 460 kvinnor, dvs. 23,2 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 18, 23, 24, 26, 27, 29, 31, 32, 34, 37, 40, 42 och 43 var Tablå 81.

Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift Summa

3:48

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

62,8

44,5

131 40

28,5 8,7

46,9 8,6

100 Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

57,8

52,2

18 104

6,2 36,0

4,5 43,3

Summa

100 Gift (inkl. hemskild) Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

30,8

23,5

20 70

15,4 53,8

21,5 55,0

Summa

hög och med motiven 5, 8 och 17 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. 8.25.1 Civilståndsfördelningen överensstämde, som synes av tablå 81, med det vanliga för den yngre gruppen, dvs. de ogifta var betydligt fler än de gifta. 8.25.2 Antalet på heltid yrkesarbetande var högt (tablå 82). Tablå 83.

17 år eller därunder 1 8 - 1 9 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 40 år eller däröver Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

69 80 150 78 40 29

15,0 17,4 32,6 17,0 8,7 6,3

13,9 9,5 23,7 18,3 14,1 12,3

3,0

8,3 100

SOU 1971:58

De ogifta och de gifta (inkl. hemskilda) visade ganska likartade avvikelser från hela stickprovet. 8.25.3 Fördelningen efter ålder visade en överrepresentation för de yngre (tablå 83). Detta gällde dock främst åldrarna 18-24 år, medan avvikelsen för den yngsta gruppen icke var signifikant. Anledningen härtill var säkerligen, att en stor del av flickorna under 18 år bodde och skulle fortsätta att bo i föräldrahemmet. Denna förklaring bestyrktes, om man såg på åldersfördelningen enbart bland de ogifta. Det visade sig då, att bland dessa grupper de under 18 år utgjorde endast 23,5 % mot 31,0 % för samtliga ogifta. 8.25.4 Antalet kvinnor utan barn var, som väntat, ganska högt (tablå 84). Skillnaden mellan hela antalet födda barn och hela antalet barn i hemmet var, om flickor under 18 år icke medtogs, 19 % mot 15 % för hela stickprovet. Denna skillnad, som är signifikant, synes tyda på att dessa kvinnor på grund av bostadssvårigheterna måst lämna barnen till vård på annat håll i större utsträckning än normalt. 8.25.5 De regionala skillnaderna är mycket markerade, medan 23,2 % av samtTablå 84. Antal kvinnor

Procent

Hela stickprovet, procent

Födda barn 0 1-3 4 eller flera

218 202 40

47,4 43,9 8,7

34,0 52,4 13,6

Summa

100 Barn i hemmet (endast kvinnor om 18 år eller däröver) 0 1-3 4 eller flera

187 178 26

47,8 45,5 6,6

28,2 61,1 10,7

Summa

100 SOU 1971:58

Tablå 85. Län

Procent

Västerbottens län Stockholms stad

50,0 47,4

Blekinge län Västmanlands län Södermanlands län Älvsborgs län Göteborgs och Bohus län

3,8 7,7 8,8 10,4 10,7

liga kvinnor uppgivit detta motiv, redovisades i några län de procenttal, som återfinns i tabell 85.

8.26. Motiv 26. Sociala skäl: ekonomi (för lag inkomst, arbetslöshet) Detta motiv, som var det vanligast förekommande av alla, hade uppgivits av 718 kvinnor, dvs. 36,1 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 23, 25, 27, 34 och 42 var hög och med motiven 17 och 22 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra (beträffande kombinationen med motiv 22 se 8.22).

8.26.1 Civilståndsfördelningen visade som väntat en förskjutning frän gifta mot ogifta, men denna var betydligt mindre än för de tidigare behandlade motiven i yngre gruppen (tablå 86). Anmärkningsvärt är, att även gruppen förut gifta företedde en signifikant överrepresentation. Att detta berodde på en hög andel frånskilda, framgår av tablå 87, där dock procentsiffrorna är i genomsnitt knappt 5 % för Tablå 86.

Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

47,6

44,5

291 85

40,5 11,8

46,9 8,6

100 3:49

Tablå 89.

Tablå 87. Antal

I procent av motsvarande civilståndsgrupp i hela stickprovet

342 263 28 75 10

36,9 29,2 36,8 49,3 38,5

Samtliga 718

36,1

Ogift Gift Hemskild Frånskild Änka

låga, emedan civilståndsgrupperna i tabell 1 omfattar 2 081 fall, medan uppgift om motiv lämnats endast i 1 987 fall. Som synes intog de frånskilda en särställning — med hänsyn till att värdena är för låga, torde det vara säkert, att mer än hälften av de frånskilda, som över huvud taget uppgivit några motiv, tagit med ekonomin som abortmotiv. Det ekonomiska läget syntes betyda minst i fråga om de gifta - mindre än en tredjedel har uppgivit detta motiv - de övriga grupperna skiljer sig föga.

8.26.2 Fördelningen efter yrkesarbete visade en tydlig överrepresentation för kvinnor med yrkesarbete på heltid och en motsvarande underrepresentation för dem, som ej yrkesarbetade (tablå 88). Om man undersöker de olika civilståndsgrupperna med avseende på yrkesverksamheten, finner man, att endast gruppen gifta (inkl. hemskilda) avvek signifikant med hög frekvens yrkesarbete både på heltid och på deltid (tablå 89).

Gift (inkl. hemskild)

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

29,0

23,5

70 136

24,1 46,9

21,5 55,0

Summa

100 Detta torde hänga samman med att, i de fall då familjens ekonomi är beroende av båda makarnas yrkesarbete, ett avbrott i kvinnans yrkesarbete måste få ekonomiska konsekvenser.

8.26.3 Åldersfördelningen visas i tablå 90. Värdena för åldrarna 18-24 är var höga medan frekvensen i åldersgruppen under 18 år t. o. m. var lägre än i hela stickprovet. Detta har troligen samma förklaring, som nämnts ovan under motiv 25 (8.25.3), dvs. de unga flickorna bor i stor utsträckning kvar i föräldrahemmet och har därför mindre känning av ekonomiska svårigheter på grund av graviditeten. Resultatet förorsakas av åldersfördelningen bland de ogifta - flickor under 18 år utgjorde 24,9 % mot 31,0 % för samtliga ogifta. 8.26.4 I fråga om antalet födda barn och antalet barn i hemmet avvek denna Tablå 90. Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

86 86 208 131 102 69

12,0 12,0 29,0 18,2 14,2 9,6

13,9 9,5 23,7 18,3 14,1 12,3

Tablå 88.

Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete Summa 3:50

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

45,0

39,0

100 293

14,0 41,0

13,6 47,5

17 år eller därunder 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 40 år eller däröver Summa

36 718

5,0 100

8,3 100 SOU 1971:58

Tablå 91.

Antal födda barn 0 1-3 4 eller flera

Antal Procent Hela stickprokvinnor vet, procent

nämnts hade 36,1 % av samtliga uppgivit motivet, men siffrorna i vissa län skilde sig avsevärt från detta, se tablå 92.

232 397 89

Summa 718 Antal barn i hemmet (endast kvinnor om 18 år eller däröver) 0 190 1-3 383 4 eller flera 59 Summa 632

32,3 55,3 12,4

34,0 52,4 13,6

8.27 Motiv situation

30,1 60,6 9,3

28,2 61,1 10,7

100 Detta motiv hade uppgivits av 47 kvinnor, dvs. 2,4 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 25 och 26 var hög och med motiv 18 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Det är tydligt, att kvinnor i immigrant- eller flyktingsituation ofta haft svårigheter med bostad (53 % mot 23 % för samtliga) och med ekonomin (64 % mot 36 % för samtliga).

grupp i samma riktning, som den under närmast föregående motiv nämnda, men avvikelserna var, ehuru signifikanta, ganska små och betydligt mindre än i föregående grupp (tablå 91). Skillnaden mellan antalet födda barn och antalet barn i hemmet utgjorde, i fråga om kvinnor om 18 år eller däröver, endast 8,6 % av förstnämnda antal mot 15 % för hela stickprovet. Om man betänker, att i dessa 8,6 % ingå även dödfödda och döda (dödfödda och under första levnadsåret döda torde uppgå till åtminstone 2 %), är det tydligt, att det i denna grupp är relativt sällsynt, att barn vistas annorstädes än i föräldrahemmet.

8.26.5 Även i fråga om detta motiv var de regionala skillnaderna stora, som

27. Immigrant-

eller

flykting-

8.27.1 Åldersfördelningen var, som man kunnat vänta sig redan därav att frekvensen av kombinationen med motiv 18 var låg, en annan än den normala för motiv hörande till den yngre gruppen (tablå 93). Antalet unga flickor (under 20 år) var mycket litet, nära två tredjedelar befann sig i åldern 2 0 - 2 9 år, medan relativa antalet äldre än 29 år skilde sig endast obetydligt från hela stickprovets värde. I fråga om användningen av preventivmedel visade gruppen ett relativt högt antal kvinnor, som uppgivit, att preventivmedel ej använts, eller sagt sig icke veta, om något sådant använts. Avvikelsen är dock icke signifikant. Detta motiv hade använts i endast nio av länen, och det förekom i allmänhet endast i ett fåtal fall. Anmärkningsvärt höga siffror

Tablå 92. Län

Procent

Västerbottens län Stockholms stad Västernorrlands län Skaraborgs län Blekinge län Göteborgs och Bohus län Gävleborgs län Västmanlands län Älvsborgs län

62,5 57,1 50,7 50,0 15,4 18,0 18,6 22,1 22,4

SOU 1971:58

Tablå 93.

19 år eller därunder 2 0 - 2 9 år 30 år eller däröver Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

2 30

4,3 63,8

23,4 42,0

_15

3_U9

34/7

3:51

Tablå 95.

Tablå 94.

Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift Summa Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

57,9

44,5

28 4

36,8 5,3

46,9 8,6

57,9

39,0

10 22

13,2 28,9

13,6 47,5

100 Summa

har redovisats från Kronobergs län med 25,0% av samtliga, Södermanlands län med 8,8 % och Stockholms stad med 5,3 %. 8.28 Motiv 28. "Vill ej ha barn" (utan att ange skäl) Detta motiv hade uppgivits av 76 kvinnor, dvs. 3,8 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiv 32 var hög och med motiv 8 och 9 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

8.28.1 Ej oväntat var detta motiv särskilt använt av ogifta kvinnor och av de på heltid yrkesarbetande (tablå 94). För de ogifta var andelen på heltid yrkesarbetande så hög som 75 % mot 52 % i hela stickprovet, men denna andel var hög även för de gifta, nämligen 29 % mot 23 % i hela stickprovet.

8.28.2 Åldersfördelningen var ganska oregelbunden. I sammandrag finns den i tablå 95. Andelen under 19 år samt mellan 25 och 30 år var ungefär densamma som i hela stickprovet, medan gruppen 20-24 år var överrepresenterad och den äldsta gruppen, 30 år och däröver, underrepresenterad. Skillnaderna var dock ej signifikanta. 3:52

19 år eller därunder 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 30 år eller däröver

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

17 25 14

22,3 32,9 18,4

23,4 23,7 18,3

26,4

34,7

8.28.3 Antalet barn i hemmet var lågt för kvinnor om 18 år eller däröver, icke mindre än 57 % saknade hemmavarande barn (28 % i hela stickprovet).

8.28.4 En fördelning efter preventivmedel visade, att man i 40,5 % av fallen (mot 34,6 % i hela stickprovet) hade använt en av de metoder, som ovan (4.1.1) betecknats med c), och att 47,3 % uppgivit, att preventivmedel ej använts eller att de icke visste, huruvida det använts (mot 52,4 %). Dessa avvikelser från hela stickprovet är dock ej signifikanta. 8.28.5 Slutligen må nämnas att endast sex kvinnor, dvs. 7,9 % av dessa 76, uppgivit detta motiv som det enda. 8.29 Motiv 29. Barnafadern okänd Detta motiv hade uppgivits av 54 kvinnor, dvs. 2,7 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 18, 23, 24 och 25 var hög och med motiven 8, 32 och 34 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Vad kombinationer med motiven 32 och 34 beträffar, för vilka frekvensen liksom för övrigt med motiven 33, 35 och 36 var noll, hänger detta uppenbarligen samman med att dessa fem motiv förutsätter en känd barnafader. 8.29.1 Civilståndsfördelningen avvek i hög grad från hela stickprovets. De ogifta SOU 1971:58

Tablå 96.

Ogift Gift Hemskild Förut gift

Tablå 98. Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

46 3 __5

85,2 5,6 9^3

44,5 43,2 3,7 8j5

100 Summa

Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

74,4

44,5

16 30

8,9 16,7

46,9 8,6

dominerade och återstoden utgjordes av förut gifta och hemskilda (tablå 96).

var 1,2 %. Inget dylikt fall rapporterades från områden med låg agglomerering.

8.29.2 Frekvensen på heltid yrkesarbetande var hög (tablå 97). Även om man ser enbart på de ogifta, gäller detsamma, 76,1 % av dessa yrkesarbetade nämligen på heltid mot 52,2 % i hela stickprovet.

8.30 Motiv 30. Flera tänkbara barnafäder

8.29.3 Åldersfördelningen företedde en stark förskjutning mot de lägre åldrarna. Högst 24 år var 80 % av dessa kvinnor mot endast 47 % av hela stickprovet.

8.29.4 Preventivmedel hade använts i mycket ringa utsträckning, 80 % hade svarat "Ingen" eller "Vet ej" på frågan om preventivmedel (därav 69 % "Ingen") mot 52,4 % i hela stickprovet.

8.29.5 Dessa fall förekom särskilt i storstadsområdena, där detta motiv uppgivits i 4,1 % av fallen, medan motsvarande siffra för områden med medelhög agglomerering

Detta motiv hade uppgivits av 19 kvinnor, dvs. 1,0 % av samtliga. På grund av det ringa antalet var det omöjligt att konstatera om det fanns signifikant höga eller låga parkombinationsfrekvenser. Det syntes dock som om frekvensen kombinationer med motiven 22 och 24 var relativt hög. Denna grupp har undersökts på samma sätt som den nästföregående, men det låga antalet fall har gjort att några signifikanta avvikelser icke kunnat påvisas. 8.31 Motiv 31. Övergiven av make/barnafader Detta motiv hade uppgivits av 184 kvinnor, dvs. 9,3 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 24, 25, 37, 41 och 42 var hög och med motiven 1, 8, 9, 17 och 32 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. I den följande redogörelsen har fyra fall, i Tablå 99. Preventivmetod

Tablå 97. Antal

Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete Summa SOU 1971:58

Procent

Antal

___^

Hela stickprovet, procent

73,1

52,4

9,1

14,3

Hela stickprovet, procent

72,2

39,0

2 13

3,7 24,1

13,6 47,5

"Ingen" eller "Vet ej" Försök till coitus interruptus Övriga metoder (se tab. 17) Summa

Procent

17,7

34,6

101,3 3:53

vilka även motiv 22 (dvs. otrohet) uppgivits, icke medtagits (se ovan under 7.36).

Tablå 100.

8.31.1 Såväl de ogifta som de förut gifta förekom i större antal än väntat, de gifta (inkl. hemskilda) hade i motsvarande mån låg frekvens (tablå 98).

Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift Summa

8.31.2 Åldersfördelningen visade en koncentration till de lägre åldersgrupperna, i gruppen upp till och med 29 år fanns 86 % av samtliga mot 65 % i hela stickprovet. I motsats mot vad som gällde beträffande nästföljande motiv sträckte sig överrepresentationen även ned i gruppen under 18 år, som omfattade 17,2% mot 13,9% i hela stickprovet. 8.31.3 Preventivmedelsanvändningen avvek starkt från den, som funnits för hela stickprovet, förmodligen delvis, men icke helt, som en följd av civilstånds- och åldersfördelningarna (tablå 99). 8.31.4 Några regionala skillnader av betydelse har icke kunnat konstateras. 8.32 Motiv 32. Dåligt förhållande till make/ barnafader Detta motiv hade uppgivits av 303 kvinnor, dvs. 15,2 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 6, 25, 26, 34 och 35 var hög och med motiven 11, 17, 18, 29 och 31 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Som synes var frekvensen hög även för en kombination med motiv 6, som tillhör den äldre motivgruppen. Förklaringen kan vara, att det ofta torde finnas ett samband mellan kvinnans psykiska sjukdom eller svaghet och det dåliga förhållandet till maken/barnafadern. Anmärkningsvärt är att kombinationerna med både motiv 17 och motiv 18 visar låga frekvenser. Anledningen härtill framgår av åldersfördelningen, som behandlas nedan. I fråga om kombinationen 3:54

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

51,9

44,5

103 38

35,2 13,0

46,9 8,6

med motiv 35 visade det sig, att överrepresentationen gällde såväl för de gifta (inkl. hemskilda) som för de icke gifta. I det följande har tio fall av otrohet icke medtagits (se ovan under 7.36). 8.32.1 Antalet ogifta var liksom antalet förut gifta relativt högt. Däremot var andelen hemskilda endast obetydligt för hög, 4,4 % mot 3,7 % i hela stickprovet - denna skillnad är icke signifikant (tablå 100). 8.32.2 Andelen på heltid yrkesarbetande var hög och andelen ej yrkesarbetande låg (tablå 101), detta gällde såväl gruppen i Tablå 101.

Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

48,8

39,0

39 111

13,3 37,9

13,6 47,7

100 Ogift Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

57,2

52,2

13 52

8,6 34,2

4,5 43,3

Summa

100 Gift (inkl hemskild) Yrkesarbete, heltid Yrkesarbete, mindre än heltid Ej yrkesarbete

35,0

23,5

20 47

19,4 45,6

21,5 55,0

Summa

100 SOU 1971:58

Tablå 104.

Tablå 102.

17 år eller därunder 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 40 år eller däröver Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

24 39 90 66 39 21

8,2 13,3 30,7 22,5 13,3 7,2

13,9 9,5 23,7 18,3 14,1 12,3

4,8

8,3

sin helhet som de båda delgrupperna ogifta och gifta (inkl. hemskilda).

8.32.3 Ett studium av parkombinationsfrekvenserna visade, som ovan nämnts, låga värden för kombinationerna med både motiv 17, "För gammal", och motiv 18, "För ung". Åldersfördelningen klarlägger hur detta kan komma sig (tablå 102). Som synes hade grupperna under 18 år och över 29 låga värden; huvuddelen av kvinnorna befann sig i åldern 18-29 år, denna grupp omfattade två tredjedelar av samtliga mot endast något över hälften i hela stickprovet. Nämnas må, att ungefär en femtedel av alla sökande i denna åldersgrupp hade uppgivit detta abortmotiv. Tablå 103.

Antal födda barn 0 1-3 4 eller flera Summa

Antal Procent kvinnor

Hela stickprovet, procent

94 183 16

32,1 62,5 5,5

34,0 52,4 13,6

100 Antal barn i hemmet (endast kvinnor om IS år eller däröver) 0 1-3 4 eller flera

84 176 9

31,2 65,4 3,3

28,2 61,1 10,7

Summa

100 SOU 1971:58

Antal aborter

Antal kvinnor

Procent

Hela stickprovet, procent

0 1 2 eller

flera

251 20 _V2

88,7 7,1 4^2

90,3 7,3 2A

Summa

8.32.4 Antalet födda barn och antalet barn i hemmet visade båda anmärkningsvärda avvikelser från det normala för hela stickprovet endast i fråga om grupperna med fyra eller flera barn, för vilka siffrorna var låga (tablå 103). Skillnaden mellan hela antalet födda barn och hela antalet barn i hemmet utgjorde, med flickor under 18 är icke medtagna, 14,5 % (mot 15,3 % i hela stickprovet).

8.32.5 1 fråga om tidigare genomgångna aborter fanns ingen signifikant avvikelse (tablå 104).

8.33 Motiv 33. Make / barnafader abortpådrivande Detta motiv hade uppgivits av 43 kvinnor, dvs. 2,2 % av samtliga. Frekvenserna av parkombinationerna med andra motiv visade icke några signifikanta avvikelser. 1 fem av dessa fall, dvs. i 11,6 %, uppgavs också motiv 22 (otrohet). Av hela stickprovet utgjorde otrohetsfallen 3,7 %. Inga signifikanta avvikelser kunde påvisas i fråga om fördelningen efter civilstånd, ålder och antalet barn i hemmet.

8.34 Motiv 34. Bristande stöd från make/ barnafader (neutral, passiv) Detta motiv hade uppgivits av 187 kvinnor, dvs. 9,4% av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 6, 25, 26, 32, 35 och 42 var hög och med motiv 17 låg i förhällande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. 1 fräga 3:55

om kombinationen med motiv 35 gällde detta såväl för de gifta som för de icke gifta. I det följande har två fall av otrohet icke medtagits (se ovan under 7.36).

8.34.1 Grupperna ogifta och förut gifta visade båda en relativt hög frekvens (tablå 105). Åldersfördelningen erinrade om den, som påvisats vid motiv 32, dvs. låga värden för såväl de yngsta som de äldsta grupperna och mer än två tredjedelar i åldern 18-29 år (tablå 106). 1 fråga om antalet födda barn och preventivmedelsanvändningen kunde inga signifikanta avvikelser påvisas. 8.35 Motiv 35. Make/barnafader alkoholist, kriminell, psykiskt sjuk etc. Detta motiv hade uppgivits av 132 kvinnor, dvs. 6,6 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 5, 32 och 34 var hög i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Av speciellt intresse är den höga frekvensen för kombinationen med motiv 5 (psykisk sjukdom och/eller svaghet hos kvin-

Tablå 107. Antal Procent kvinnor

Hela stickprovet, procent

31 79 19

24,0 61,2 14,7

34,0 52,4 13,6

Summa

100 Antal barn i hemmet (endast kvinnor om 18 år eller däröver) 0 1-3 4 eller flera

24 85 11

20,0 70,8 9,2

28,2 61,1 10,7

Summa

100 Antal födda barn 0 1-3 4 eller flera

nan redan före graviditeten), 23,5 % hade uppgivit även detta motiv mot 15,8 % i hela stickprovet. 1 det följande har två fall av otrohet icke medtagits (se ovan under 7.36).

8.35.1 Civilståndsfördelningen avvek endast obetydligt från den för hela stickprovet gällande: 40% ogifta, 50% gifta (inkl. hemskilda) och 10 % förut gifta.

Tablål05.

Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

60,0

44,5

50 24

27,0 13,0

46,9 8,6

8.35.2 Åldersfördelningen visade liksom i fråga om de närmast föregående motiven låga siffror för de yngsta och de äldsta grupperna med 77,7 % i åldern 18-34 år (mot 65,6% i hela stickprovet). Under 18 år var 6,2% (mot 13,9%) och 35 år eller däröver 16,1 % (mot 20,6%).

Tablå 106.

17 år eller därunder 18-29 år 30 år eller däröver Summa

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

22 126

11,9 68,1

13,9 51,5

_37

20^0

34J

8.35.3 Såväl antalet födda barn som antalet barn i hemmet visade något högre värden än de för hela stickprovet gällande (tablå 107). En uppdelning efter antalet födda barn på gifta (inkl. hemskilda) och icke gifta visade, att den förra gruppen väl överensstämde med vad som funnits för hela stickprovet medan SOU 1971:58

Tablå 108. Antal födda barn

Icke gifta AntaJ

Procent

kvinnor 0 1-3 4 eller flera Summa

Hela stickprovet, procent

31 30 _3

48,4 46,9 4/7

61,3 35,2 3^5

100 Tablå 109. Preventivmetod

"Ingen", "Vet ej" Försök till coitus interruptus Samtliga övriga

Antal

Procent

Hela stickprovet, procent

66,9

52,4

13 29

10,2 22,8

14,3 34,6

101,3

Summa 127

däremot de icke gifta uppvisade ett klart högre antal barn än man kunnat vänta (tablå 108). I medeltal hade dessa icke gifta fött 0,84 barn mot ett medeltal på 0,70 för samtliga icke gifta. 8.35.4 Preventivmedel hade använts i endast omkring en tredjedel av dessa fall (tablå 109). Den låga frekvensen av preventivmedelsanvändning gällde både för de gifta (inkl. hemskilda) och de icke gifta. 8.37 Motiv 37. Make/barnafader

utlänning

Detta motiv hade uppgivits av 89 kvinnor, dvs. 4,5 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 23, 25 och 31 var hög och med motiv 8 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Kombinationen med motiv 38 förekom i sex fall och med motiv 39 i sju fall, medan man vid slumpfördelning icke skulle ha väntat mer än ett fall av vartdera. På grund av de låga antalen är emellertid dessa avvikelser icke signifikanta. I det följande har sju fall av otrohet, dvs. SOU 1971:58

7,9 % mot 2,2 % i hela stickprovet icke medtagits (se ovan under 7.36). Pä grund av det ringa antalet fall är avvikelsen icke signifikant.

8.37.1 Huvuddelen av dessa kvinnor - 80,5 % mot 44,5 % i hela stickprovet var ogifta och endast 11 % gifta (inkl. hemskilda) mot 46,9 % i hela stickprovet. En fördelning efter ålder visade, att de flesta tillhörde gruppen 1 8 - 2 9 år ( 7 9 , 3 % mot 5 1 , 5 % i hela stickprovet). Anmärkningsvärt är att den yngsta gruppen, under 18 år, omfattade endast 7,3 % mot 13,9 % i hela stickprovet och 31,0% bland samtliga ogifta. 1 Stockholms stad uppgavs detta motiv av 12,4% av de sökande. De övriga storstadsområdena visade inga anmärkningsvärda siffror: Stockholms län 3,6 %, Göteborgs och Bohus län 2 , 4 % och Malmöhus län 1,3%. För återstoden av landet var procenten 2,3. 8.38 Motiv 38. Make/barnafader färgad Detta motiv hade uppgivits av 17 kvinnor, dvs. 0,9 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med andra motiv visade icke några signifikanta avvikelser (se dock vad som sagts ovan under 8.37). I det följande har två fall av otrohet icke medtagits (se ovan under 7.36).

8.38.1 Av dessa kvinnor var 13 ogifta, 1 gift och 1 frånskild. Åldersfördelningen: 15-17 är 1, 1 8 - 1 9 år 1, 2 0 - 2 4 år 9, 2 5 - 2 9 är 3 och 3 5 - 3 9 är 1. I Stockholms stad uppgavs detta motiv av 1,8 % av de sökande. 8.39 Motiv 39. Make/barnafader har annat familjemönster, annan kultur, annan religion Detta motiv hade uppgivits av 19 kvinnor, dvs. 1,0% av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med andra motiv visade icke några signifikanta avvikelser (se dock 3:57

Tablå 110.

17 år eller därunder 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 30 år eller däröver Summa

Antal

Procent

Samtliga ogifta, procent

39 23 30 10

37,9 22,3 29,1 9,7

31,0 20,0 33,7 9,8

1,0

5,6

vad som sagts ovan under 8.37). Ett fall av otrohet förekom, av de övriga var tre gifta (inkl. hemskilda) och femton icke gifta. 8.40 Motiv 40. Dåligt förhallande till föräldrar Detta motiv hade uppgivits av 103 kvinnor, dvs. 5,2% av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 18, 23, 25, 41, 42 och 43 var hög och med motiven 8, 11 och 17 läg i förhällande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. 8.40.1 Helt naturligt tillhörde flertalet de lägre åldersgrupperna (tablå 110). Jämförelse har gjorts med samtliga ogifta i stället för med hela stickprovet.

42 och 43 var hög och med motiven 1, 5,.8, 9 och 17 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

8.41.1 För denna grupp var åldersfördelningen ännu mer extrem än den, som visades för motiv 40 (tablå 111). Det är som synes endast den yngsta gruppen, som var överrepresenterad.

8.42 Motiv 42. Bristande stöd från föräldrar (neutrala, passiva) Detta motiv hade uppgivits av 87 kvinnor, dvs. 4,4 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 18, 23, 24, 25, 26, 31, 34, 40, 41 och 43 var hög och med motiven 1,8, 11 och 17 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

8.42.1 Åldersfördelningen visade även för detta motiv en klar förskjutning nedåt mot de lägre åldrarna, men denna var mindre markerad än för nästföregående motiv (tablå 112).

8.42.2 Av åldersfördelningarna till 8.41 Motiv 41. Föräldrar abortpådrivande motiven 40, 41 och 42 synes framgå, att de unga i en graviditetssituation i större utDetta motiv hade uppgivits av 79 kvinnor, sträckning räknar med föräldrastödet upp till dvs. 4,0 % av samtliga. Frekvensen av par- en ålder mellan 20 och 24 år. kombinationerna med motiven 18, 31, 40, Tablå 112.

Tablå 111.

17 år eller därunder 1 8 - 19 är 2 0 - 2 4 är 2 5 - 2 9 ar 30 är eller däröver Summa 3:58

Antal

Procent

Samtliga ogifta, procent

46 14 15 4

58,2 17,7 19,0 5,1

31,0 20,0 33,7 9,8

-

-

5,6

17 år eller därunder 1 8 - 19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 30 är eller däröver Summa

Antal

Procent

Samtliga ogifta, procent

29 25 25 8

33,3 28,7 28,7 9,2

31,0 20,0 33,7 9,8

5,6 100 SOU 1971:58

Tablå 113.

17 år eller därunder 18-19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 30 år eller däröver

Antal

Procent

Samtliga ogifta, procent

19 8 12 1

45,2 19,0 28,6 2,4

31,0 20,0 33,7 9,8

4,8

5,6

Summa 42

8.43 Motiv 43. Psykiskt anpassade föräldrar

kombinationerna med andra motiv visade icke några signifikanta avvikelser.

8.45.1 Ogift och fränskild var de enda civilstånd, som förekom i denna grupp, det förra med 16, det senare med 7 kvinnor. De ogifta var under 30 år utom en - i gruppen 35—39 år. De frånskildas ålder varierade mellan 20 och 44 år, icke mindre än tre var i åldern 4 0 - 4 4 år.

eller socialt miss-

Detta motiv hade uppgivits av 42 kvinnor, dvs. 2,1 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 18, 23, 25, 40, 41 och 42 var hög och med motiv 8 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

8.43.1 Vid detta motiv var åldersfördelningen något mera oregelbunden, men tendensen överensstämde med vad som funnits för de närmast föregående motiven (tablå 113).

8.44 Motiv 44. Barnafadern gift med annan Detta motiv hade uppgivits av 18 kvinnor, dvs. 0,9 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med andra motiv visade icke några signifikanta avvikelser.

8.44.1 Civilständsfördelningen var: 10 ogifta, 3 gifta (inkl. hemskilda) och 5 förut gifta. Andelen gifta utgjorde alltså endast 16,7 % mot 46,9 % i hela stickprovet. Det ogifta var samtliga under 30 år, av de övriga var två under 30 är, en i åldern 3 0 - 3 4 är och fem i åldern 35—39 år.

8.45 Motiv 45. Sökanden är ensamstående Detta motiv hade uppgivits av 23 kvinnor, dvs. 1,2% av samtliga. Frekvensen av parSOU 1971:58

3:59

9 Utanför grupperna

9.46 Motiv 46. Motiv, som icke kan föras under annat nummer

"Tidigare haft ett svårt liv; två misslyckade äktenskap"

Sädana motiv hade uppgivits av 162 kvinnor, dvs. 8,2 % av samtliga. Denna grupp omfattade ett mycket stort antal motiv, som endast i ett fätal fall var gemensamma för två eller flera fall. Bland de motiv, som använts i ett flertal fall (dock aldrig så många som tio) kan nämnas följande exempel: barnafadern är för ung eller för gammal; maken är barnafader men skilsmässa är på väg; vårdnadsplikt mot föräldrar eller syskon; kvinnans föräldrar orkar inte ta hand om barnet; lurad av p-piller eller spiral; sladdbarn. Till någon del kan denna grupp ha berott pä praxis hos vederbörande kurator. Om det av kvinnan uppgivna motivet ej exakt stämde överens med något av de i uppgiftsblanketten angivna motiven, torde vissa kuratorer ha sökt "översätta" uppgiften till det närmast tillämpliga motivet i blanketten, medan andra varit mera benägna att helt enkelt skriva ned kvinnans egna ord.

"Knark" "Ogift, har 1 barn 8 mån. med annan bf' "Maken inkallad till Vietnam" "Soc.ass och övervakare abortpådrivande! " "Då pat. själv skall omhändertas av barnavårdsnämnden och placeras pä flickhem förstår hon att hon ej får behålla barnet. Vill hellre abort än föda barnet och sedan lämna bort det." "Vill vara fri längre. Bf nekar till faderskapet." Frekvensen av parkombinationerna med andra motiv visade icke några signifikanta avvikelser. I fråga om civilståndsfördelning, åldersfördelning och regional fördelning kunde inga signifikanta avvikelser påvisas.

I allmänhet var dessa motiv kombinerade med ett eller (oftast) flera andra; i endast åtta fall har enbart motiv hörande till denna grupp uppgivits. I dessa åtta fall hade följande motiv uppgivits: "Smittad av bf i Spanien med ge - åkte hem till Sverige för abort" 3:60

SOU 1971:58

10 Motivgrupperna

10.1 Indelningen

10.3 De båda yngre grupperna

Ovan har ett försöks gjorts att indela de uppgivna abortmotiven i grupper med utgångspunkt i frekvenserna för de parvisa kombinationerna (se 6.4, 7 och 8). Det är givet, att en sådan uppdelning ofta mött stora svårigheter beroende på att möjligheten att påvisa signifikanta avvikelser hänger samman med frekvenserna för de båda i kombinationen ingående motiven. Om båda dessa frekvenser är låga, är det troligt, att det blir omöjligt att påvisa en eventuell, signifikant avvikelse. På grund härav blir placeringen av åtskilliga motiv med låga frekvenser ganska osäker; utan särskilda kommentarer har de placerats i samma grupp som de båda grannmotiven.

Som redan tidigare (8) nämnts, var den andra gruppen - de yngre - icke lika klart avgränsad. Detta berodde till en del pä att de faktorer, som studerats för de olika motivgrupperna, i mindre utsträckning än för den förra gruppen visade signifikanta avvikelser. En undersökning icke blott av frekvenserna av parkombinationer utan också av de faktorer, som finns redovisade för flertalet av dessa motiv, tyder emellertid på att man kan dela upp en stor del av dessa motiv i tvä undergrupper. I fråga om civilståndet övervägde de ogifta hos praktiskt taget alla grupperna, men i fråga om åldersfördelningen fanns skillnader, vilkas betydelse framstår starkare vid en jämförelse med parkombinationsfrekvenserna.

10.2 Den äldre gruppen Det synes dock, som om den första gruppen - de äldre - var någorlunda klart bestämd, det var egentligen endast i fråga om de båda motiven nummer 7 och 14, som det kunde råda någon osäkerhet på grund av det ringa antalet fall. I övrigt visade grupperna med dessa motiv ganska god överensstämmelse; i större utsträckning än de övriga var hithörande kvinnor äldre och gifta, de yrkesarbetade i mindre utsträckning än de övriga på heltid (men möjligen i större utsträckning pä deltid) och hade relativt mänga barn. SOU 1971:58

10.3.1 I den första undergruppen var åldersfördelningen förskjuten nedåt, så att överrepresentation rådde upp till en viss åldersgräns och därefter underrepresentation. Hit hörde motiven 18 (för ung), 23 (planeringsrubbning), 29 (barnafadern okänd), troligen 30 (flera möjliga barnafäder), 31 (övergiven av make eller barnafader) samt de motiv, som anknyter till föräldrarna, dvs. 40 (dåligt förhällande till föräldrarna), 41 (abortpädrivande föräldrar), 42 (neutrala eller passiva föräldrar) och 43 (psykiskt eller 3:61

socialt missanpassade föräldrar). Utöver planeringsrubbningar var det alltså främst fräga om förhällandet till föräldrarna, medan däremot förhållandet till barnafadern varit av mindre betydelse och inverkat huvudsakligen genom att bindningen till barnafadern varit svag.

10.3.2 För den andra undergruppen gällde däremot, att både de yngsta och de äldsta åldersgrupperna var underrepresenterade. Överrepresentation förelåg för en mellangrupp, vanligen 18-29 år. Hit hörde motiven 25 (bostaden), 26 (ekonomin), 27 (immigrant- eller flyktingsituation) och 28 ("Vill ej ha barn") ävensom huvuddelen av de motiv, som gäller förhållandet till maken/barnafadern, dvs. 32 (dåligt förhållande), 33 (abortpädrivande make eller barnafader), 34 (neutral eller passiv make eller barnafader) och 35 (maken eller barnafadern var alkoholist, kriminell, psykiskt sjuk etc.) samt troligen 37 (utländsk make eller barnafader), 38 (färgad make eller barnafader) och 39 (maken eller barnafadern har annat familjemönster, annan kultur, annan religion etc). Det har alltså här varit fräga om dels de sociala skälen, dels de skäl, som beror på förhällandet till maken eller barnafadern.

10.3.3 Redan tidigare har framhållits, att motiv 22 (otrohet) synes intaga en särställning (8.22). Detsamma torde gälla för motiv 24 (skam, vanära), eftersom åldersfördelningen för de ogifta - som utgjorde mer än 80 % av dem, som uppgivit detta motiv — visade en markerad förskjutning uppåt i åldrarna.

10.3.4 De övriga motiven i den yngre gruppen, alltså nummer 19, 20, 21, 44 och 45, har icke kunnat placeras in i någon av dessa grupper pä grund av det ringa antalet fall.

3:62

Motivförteckning

1 Kroppslig sjukdom och/eller svaghet före graviditeten 2 Kroppslig sjukdom och/eller svaghet pa grund av eller i samband med graviditeten 3 Av läkare varnad för fler graviditeter 4 Graviditetsbesvär (svära illamåenden etc.) 5 Psykisk sjukdom och/eller svaghet redan före graviditeten 6 Psykisk sjukdom och/eller svaghet på grund av eller i samband med graviditeten 7 Extrem motvilja mot barn (av sjukdomskaraktär) 8 För trött, för sliten, orkar inte 9 För kort tid mellan graviditeterna 10 För många graviditeter 11 För många barn 12 Tidigare sjukt, skadat eller eljest besvärligt barn 13 Tidigare haft barn, som dött 14 Rädsla för missfall 15 Rädsla för fosterskada 16 Förlossningsrädsla 17 För gammal 18 För ung 19 Humanitära skäl (sökanden under 15 år; polisanm. våldtäkt; incest) 20 Upplevelse av våldtäkt (även om föregående rad ej är tillämplig) 21 Ärftlighet (från sökanden och/eller make/bf) 22 Otrohet frän sökandens sida SOU 1971:58

23 Allvarlig planeringsrubbning (studieplanering, plan. av yrkesliv) 24 Konventionella skäl (skam, vanära) 25 Sociala skäl: bostad 26 Sociala skäl: ekonomi (för låg inkomst, arbetslöshet) 27 Immigrant- eller flyktingsituation 28 "Vill ej ha barn" (utan att ange skäl) 29 Bf okänd 30 Flera tänkbara bf 31 Övergiven av make/bf 32 Dåligt förhållande till make/bf 33 Make/bf abortpådrivande 34 Bristande stöd från make/bf (neutral, passiv) 35 Make/bf alkoholist, kriminell, psykiskt sjuk etc. 36 Make/bf allvarligt kroppsligt sjuk och/eller svag 37 Make/bf utlänning 38 Make/bf färgad 39 Make/bf har annat familjemönster, annan kultur, annan religion 40 Dåligt förhallande till föräldrar 41 Föräldrar abortpådrivande 42 Bristande stöd frän föräldrar (neutrala, passiva) 43 Psykiskt eller socialt missanpassade föräldrar 44 Bf gift med annan 45 Sökanden är ensamstående 46 Motiv, som icke kan föras under annat nummer

3:

• Motivförteckning (utvikningsblad)

Tabeller

Tabell 1 Ålder

Civilstånd

Summa

Ogift

Gift

Hemskild

Frånskild

Änka

Uppgift saknas

10 277 185 312 91 32 14 4

-

4 14 140 216 201 191 113

-

-

-

17 24 14 15 5

1 19 44 41 28 16

-

3 Summa 927

14 eller därunder 15 - 17 1 8 - 19 2 0 - 24 2 5 - 29 3 0 - 34 35 - 39 40-44 45 eller däröver

-

10 283 201 500 387 297 259 145

-

2 112

2 4 5 8 7

2 1 10 8 4 3

Tabell 2 Yrkesarbete

Civilstånd

Heltid Halvtid Mindre än halvtid Sporadiskt Ej yrkesarbetande (inkl. studerande) Summa

SOU 1971:58 24

Summa

Ogift

Gift

Hemskild

Frånskild

Änka

472 16

186 73

35 7

87 8

8 3

788 107

3 22

77 40

2 4

4 13

2 1

88 80

2 023

3:65

Tabell 3 Yrkesarb. på heltid

Ålder

Heller därunder 15 - 17 1 8 - 19 20-24 2 5 - 29 30-34 35 - 3 9 40-44 45 eller däröver

Yrkesarb. mindre än helt. Ej yrke:sarb. ( inkl. stud.)

Summa

Ogift

Gift1

Förut gift

Ogift Gift 1

Förut gift

Ogift

Gift1

Förut gift

_

-

-

-

-

1 10 93 132 119 98 55

-

2 10 11 5 3

10 172 72 102 23 7 3 3

-

1 20 45 40 60 32

-

1 9 11 13 10 5

10 277 192 482 362 288 246 142

4 9 21 6 1

-

97 96 185 57 24 10 1

3 3 40 51 52 40 28

10 27 21 20 15

-

-

-

24 Summa 472

2 023

Inkl. hemskild

Tabell 4 Antal kvinnor

Antal

Födda barn

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 eller flera Summa

3:66

Barn i hemmet Kvinnans ålder 18 år eller däröver

Tidigare aborter, legala/ illegala 1 771 143 32 10 3 1

Säkra missfall

-

1 664 234 45 11 1 3 1

-

-

-

-

l 720

1 961

1 959

697 380 390 303 167 69 24 9 2

485 372 402 277 118 43 17 3 2

7 2 048

1 SOU 1971:58

Tabell 5 Antal födda barn

Kvinnans civ ilstånd

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 eller flera Summa

Summa

Ogift

Gift

Hemskild

Frånskild

Änka

647 179 46 11 5 2 2

1 14 28 17 9 1

7 42 45 35 13 8 1

-

19 138 262 236 138 56 20 8 2

1 5 9 4 2 2 1 1

-

—

_

675 378 390 303 167 69 24 9 2

-

-

2 024

-

Tabell 6 Antal födda

Antal kvinnor Yrkesarbete pa heltid

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 eller flera

Ogift

Övriga

331 102 19 2 2

15 93 94 62 30 5 4

SOU 1971:58

Ej yrkesarbete (inkl. studerande) Ogift Övriga

11 16 5 2

293 57 22 7 3 2 2

3 33 84 64 35 8 4 3

-

8 66 158 161 92 52 14 6 2

661 367 382 298 162 67 24 9 2

1 979

-

-

-

-

-

-

-

Summa

Summa Yrkesarbete, mindre än heltid Ogift Övriga

3:67

Tabell 7 Senaste förlossning år

1967 1966 1965 1964 1963 1962 1961 1960 1959 1958 1957 1956 1955 1954 1953 1952 1951 el. tidigare

Yrkesarbete på heltid

Yrkesarbete, mindre än heltid

Ogift

Övriga

Ogift

Övriga

14 35 23 15 12 7 6 2 3

6 10 1 4 2

-

13 28 26 21 22 18 20 14 10 13 9 7 6 5 5 5

24 31 13 14

— -

23 39 30 35 17 21 18 12 22 10 11 14 6 6 5 7

-

-

— 1 3

Summa

Ej yrkesarbete (inkl. studerande) Ogift Övriga

Summa

-

73 124 95 71 41 40 24 20 17 12 10 10 1 4 1 6

157 271 189 160 95 89 69 51 52 35 33 35 14 20 12 19

-

1 338

-

2 1 2

-

-

1 I summorna ingår också 18 kvinnor, för vilka uppgift saknas om civilstånd eller yrkesarbete eller bådadera.

Tabell 8 Graviditetslängd i veckor vid första kontakt

Yrkesarbete på heltid

5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 mer än 24

Yrkesarbete, mindre än heltid

Fj yrkesarbete (inkl. studerande)

Summa

Ogift

Övriga

Ogift

Övriga

Ogift

Övriga

12 52 70 48 52 51 27 41 23 15 8 12 10 8 3 7 2 1

23 38 55 48 36 32 20 17 9 9 5 3 1

4 3 7 4 4 4 4 2 1 1 1

11 43 46 34 27 26 14 3 7 3 4 2

9 40 40 65 40 42 19 22 17 14 14 8 8 7 2 3 1 2

36 117 101 85 63 48 24 20 12 7 1 9 6 1 1

-

Summa 442

-

-

-

-

-

1 1

-

-

-

99 308 325 293 231 209 113 111 72 49 34 37 26 17 8 11 5 3

-

-

1 3

1 955

1 I summan ingår också 70 kvinnor, för vilka uppgift om yrkesarbete saknas. Anm.: Den dag för sista menstruation, som uppgivits av den sökande, var i fräga om 28 kvinnor så sen, att graviditeten vid tiden för första kontakt ännu icke skulle ha kunnat konstateras. Dessa 28 har icke med tagits i tabellen. 3:68

SOU 1971:58

Tabell 9 Graviditetslängd i veckor vid första kontakt 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 mer än 24 Summa

Ålder

Summa

14 eller därunder

15-17

_ -

5 18 35 40 29 27 13 24 12 10 7 10 8 4 2 4 2 1

3 23 25 22 25 22 10 9 7 10 5 8 7 4 2 1

24 65 72 66 43 51 24 34 25 8 12 5 5 8 1 4

-

_

_ -

_

1 1

_ _

_ _ -

_ _ _ _ _ _ _ -

2 1 2

-

-

— _ 8

4-5 ;ller 18-19 2 0 - 2 4 2 5 - >9 3 0 - 3 4 3 5 - 3 9 4 0 - 4 4 däröver

21 59 56 51 50 41 23 14 12 8 3 6 3

-

3 1 2

21 49 53 49 36 30 15 9 6 4 1 3

12 56 49 42 21 22 17 12 6 3 2 2 1 1

9 28 32 14 20 11 8 5 1 4 2 3 2

_ _ _

_

1 1

2 4 1 3 3 2 1 1 ?, 1

_ _

97 302 323 289 228 208 112 109 71 49 33 37 26 17 8 11 5 3

_

1 3

1932 Anm.: Den dag för sista menstruation, son' uppgivits av den sökande, var i fråga orr i 25 kvinrtor så sen, att graviditeten vid tiden for första kontakt icke skulle ha k unnat konstateras. Dessa 25 har icke med tagitsi tabellen.

Tabell 10 Län Stockholm Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Västmanlands Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Antal

län

Samtliga 1

Graviditetslängd i medeltal vid första kontakt, veckor

379 222 69 70 76 27 21 50 16 25 37 140 222 64 38 73 97 60 72 25 37 54

9,2 8,7 8,0 9,1 10,0 9,4 8,8 9,0 8,8 9,3 9,4 9,6 9,2 9,7 8,7 9,2

1 955

9,1

9,2 9,2 9,8

1 Inkl. inkomna uppgifter från Örebro och Kopparbergs län. Anm.: Beträffande Hallands, Örebro och Kopparbergs län se 1.3. SOU 1971:58

3:69

Tabell 11 Graviditetslängd i veckor

Vid ansökans avsändande

Vid utfärdandet av tvåläkarintyget 3 8 32 59 80 83 74 46 35 23 22 14 15 8 4

-

5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

4 34 103 131 148 146 124 104 75 61 34 30 28 8 8 5 3 3

-

506 Summa 1 049

Tabell 12 Antal tvåläkarintyg

Lasarett

Antal ansöknin ar g

Graviditetslängd i medeltal, veckor vid ansövid utfårkans avdandet av sändande tvåläkarintyget

Stockholm Danderyd Södertälje Uppsala Nyköping Eskilstuna Linköping Jönköping Visby Karlskrona Kristianstad Lund Malmö Mölndal Uddevalla Göteborg Vänersborg Borås Falköping Karlstad Västerås Gävle Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Östersund Umeå Boden

193 134 51

11,6 11,1 11,6

11,0

X

X

10,1

17 17

10,8 11,8

-

X

-X

12,2

— X

— X

X

X

19 16 16 19 24 46 19 20 101 18

12,6 10,8 11,8 12,5 11,3 12,4 11,5 11,4 12,9 10,9

100 X

X

—

—

54 X

X

10,9

23 X X X X X

X X X X X

24 X

X

10,7

19 35

9,5 13,5

-

X

-X

X

X

10,0

25 19

12,7 11,7

X X

X X

10,2

X

X

10,5

11,4

X

X

-X

-X

9,7 10,4

25 18

-

-

1 Fördelning på olika lasarett i Stockholm och Göteborg saknas. Anm. Beteckningen x anger att antalet fall är mindre än 15. Beträffande lasaretten i Halmstad, Örebro och Falun se 1.3 samt beträffande lasarettet i Kalmar 3.1.

3:70

SOU 1971:58

Tabell 13 Antal dagar

Tid från först a kontakt till besök hos kurator

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 mer än 42

260 214 165 151 152 136 158 182 80 48 57 39 50 46 37 37 25 23 20 19 18 9 9 2 1 1 1 3 1 1 1 4

-

2 2

-

-

gynekolog 318 39 34 50 58 47 88 125 105 82 89 48 81 97 98 84 42 37 21 37 25 40 17 16 13 16 7 7 18 18 9 9 6 3 6 9 4 3 1 2 3

-

_ -

Summa 1 957

1 813

SOU 1971:58

1 1

psykiater 29 22 28 30 41 53 104 142 121 71 82 90 82 114 111 83 38 45 48 55 36 45 39 15 16 17 17 20 19 10 15 7 10 6 7 5 4 3 2 2 1 1

ansökans avsändande

medicinalstyrelsens svar

utfärdande av tvåläkarintyg

19 21 22 18 1 7 18 45

-

1 5 7 9 13 8 8 29 33 39 38 57 23 37 62 54 70 59 73 34 29 70 40 40 32 27 9 6 23 16 26 20 17 9 7 12 5 11 6 10 3 1 2 10

1 690

1 090

1 090

-

_ _ _

_ 3 8 14 12 16 1 3 19 43 52 57 68 5 10 75 78 67 78 62 5 20 61 43 41 36 28 4 4 25

1 5 6 5 17 9 24 28 39 29 26 22 22 33 43 34 30 15 23 16 12 20 11 6 11 6 3 7 6 2 3 3 2 1

-

3 1 1 1

-

3:71

Tabell 14 Lasarett

Stockholm Karolinska sjukhuset Danderyd Södertälje Uppsala Nyköping Eskilstuna Linköping Norrköping Jönköping Växjö Västervik Kalmar Visby Karlskrona Kristianstad Ängelholm Lund Helsingborg Malmö Mölndal Uddevalla Göteborg Vänersborg Borås Falköping Lidköping Karlstad Karlskoga Västerås Köping Gävle Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Östersund Umeå Boden

Tid från första kontakt till besök hos (medeltal dagar) kurator

antal kvinnor

gynekolog

antal kvinnor

psykiater

antal kvinnor

4,0

11,5

9,9

1,2 6,9 11,3 7,3 7,0 1,6 5,7 5,7 4,0 2,3 0,4 1,7 4,1 4,4 5,5 4,4 7,1 1,6 11,9 6,3 3,4 13,1 3,4 4,7 0,7 7,4 10,9 0,5 3,9 3,0 12,3 6,3 3,0 4,5 2,7 4,1 10,6

37 151 62 67 23 35 48 23 23 18 16 30 18 25 29 15 63 19 58 29 32 148 35 32 25 15 66 15 70 18 33 23 44 31 25 32 37

X

X

X

X

11,5 14,7 10,2 10,5 2,4 8,7 9,5 8,6 2,5 0 1,2 4,9 8,7 5,1 0,9 12,8 7,4 20,5 12,9 7,8 22,8 9,7 7,7 0,8 5,4 19,8 1,0 7,0 2,9 15,6 5,7 5,2 0,0 2,2 2,2 9,6

145 60 60 22 34 43 22 23 19 16 30 18 25 29 15 60 19 48 27 31 121 32 33 25 15 57 15 67 18 30 23 45 31 25 32 37

12,3 17,7 12,8 18,8 9,4 17,6 8,7 16,7 7,9

147 54 61 17 29 38 21 21 18

X X X

X X X

10,4 12,0

21 26

X

X

13,6 9,4 18,7 14,8 12,3 22,9 11,7 10,9 3,6

58 18 48 27 23 128 30 31 23

X

X

23,6

50 X

X

8,9 10,4 17,7 13,6 9,0 10,3 4,6 4,8 11,5

63 15 31 20 38 29 21 32 35

Fördelning på olika lasarett i Stockholm och Göteborg saknas. Anm. Beteckningen x anger att antalet fall är mindre än 15. Beträffande lasaretten i Halmstad, Örebro och Falun se 1.3.

3:72

SOU 1971:58

Tabell 15 Län

Antal ansökningar

Stockholm Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Västmanlands län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Samtliga1

Tid från första kontakt (medeltal dagar) till

Antal tvåläkarintyg

ansökningens avsändande

tvåläkarintygets utfärdande

204 186

16,7 17,8

15,5 X

X

X

X

12,8

43 19 21

17,7 17,2 23,3

X

X

19,8

-

-

X

X

23 17 16 28 83

7,1 15,9 22,0 15,1 20,1

X X

X X

-

-

X

X

13,5

144 26 34 44 22 43 19 21

24,2 16,8 12,4 30,3 11,0 24,3 14,8 5,7

17,3 12,5

18 35

X X

X X

10,9

64 X

107 X

X

X

10,2

-

-

X

X

19,8

7,8 20,5

29 21

1 090

18,5

14,0

530 Inklusive inkomna uppgifter från Örebro och Kopparbergs län. Anm. Beteckningen x anger att antalet fall är mindre än 15. Beträffande Hallands, Örebro och Kopparbergs län se 1.3.

SOU 1971:58

3:73

Tabell 16 Antal dagar

Tid från ansökans avsändande till expedieringsdagen för medicinalstyrelse ns svar

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 eller flera

6 12 48 145 28 188 418 105 45 42 12 7 8 14 12

<Summa

1 090

Tabell 17 Preventivmetod

Ålder

Summa

Heller 15-17 1 8 - 19 2 0 - 2 4 2 5 - 2 9 3 0 - 3 4 3 5 - 3 9 4 0 - 4 4 45 eller därunder däröver 9

-

21 58

16 35

52 106

52 76

42 79

62 63

29 32

4 2

278 451

— -

10 1

3 3 4 19

18 17 2 9 22

10 7 1 8 17

2 16

30 11 9 17 23

9 3

24 13 4 10 32

8 11

-

106 55 16 59 141

Summa

1 972

Summa kvinnor

1 943

Ingen Försök till coitus interruptus Kondom Pessar (av någon typ) P-piller Spiral Övriga Vet ej

-

-

— -

-

1 Tabell 18 Summa

Preventivmetod

Civilstånd Ogift

Gift

Hem skild

Frånskild

Anka

Ingen Försök till coitus interruptus Kondom Pessar (av någon typ) P-piller Spiral Övriga Vet ej

84 166

165 242

6 19

22 19

1 5

278 451

36 16 4 15 66

56 28 11 40 62

4 1

2 2

— 3 6

8 8 1 1 7

-

106 55 16 59 141

Summa

1 972

Summa kvinnor

1 943

3:74

SOU 1971:58

Tabell 19 Preventivmetod

Yrkesarbete på heltid

Yrkesarbete, mindre än heltid

Ej yrkesarbete (inkl. studerande)

Ingen Försök till coitus interruptus Kondom Pessar (av någon typ) P-piller Spiral Övriga Vet ej

48 70

140 236

277 451

40 18 7 17 56

16 10 3 18 24

45 27 6 24 61

101 55 16 59 141

Summa

1 961

Summa kvinnor

1 933

Summa

Tabell 20 Antal 1) Sökanden icke gravid 2) Spontan abort 3) Sökanden är bosatt i utlandet och har kommit till Sverige enbart för att få abort 4) Extrauterin graviditet 5) Kriminell abort 6) Graviditetslängd över 24 veckor

83 102 38 2 3 12

A ndra fall, där sökanden avstått efter 7) endast första kontakt 8) besök endast hos kurator 9) besök endast hos gynekolog 10) besök endast hos kurator och gynekolog 11) besök endast hos kurator och psykiater 12) besök hos alla tre utredarna

83 46 4 34 4 57 Summa

SOU 1971:58

3:75

Tabell 21 Kvinnor, som utan att uppge något skäl avstått från att fullfölja efter ett eller flera utredningsbesök Ålder

Civilstånd

Summa

Ogift

15-17 år 18-19 år 20-24 år 25-29 år 30-34 år 35-39 år 40-44 år

26 16 20 3 2

Summa 1

Gift (inkl. he inskild)

Förut gift 26

-

2 13 15 13 16 3

-

1 6 3 4 2 15

8 40" 21 19 18 3 _ 1451

Inkl. 1 för vilken civilståndsuppgift saknas.

Tabell 22 Kvinnor, som utan att uppge något skäl avstått från att fullfölja efter ett eller flera utredningsbesök Graviditetslängd vid första kontakt veckor

Antal kvinnor

6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 eller mera

3 8 U 21 8 19 17 7 10 4 4 7 4 4 5 9 Summa

3:76

141 SOU 1971:58

Tabell 23 Lasarett

Antal markerade motiv per rapport 1 1

Stockholm Karolinska sjukhuset Danderyd Södertälje Uppsala Nyköping Eskilstuna Katrineholm Linköping Motala Norrköping Jönköping Eksjö Växjö Ljungby Västervik Oskarshamn Kalmar Visby Karlskrona Kristianstad Ängelholm Lund Helsingborg Malmö Mölndal Uddevalla Göteborg 1 Vänersborg Borås Falköping Lidköping Karlstad Karlskoga Lindesberg Västerås Köping Fagersta Gävle Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Östersund Umeå

Summa

3 20 8 11 1 3 1 2 3 9

2 9 5 2

1 5 1 2

_

_ _ _ -

_ _ _ -

_

1 3 1 9

1 1 1

_ _ _ _

_ _ _ _ _ _ -

_ _ -

-

-

-

-

3 1 2

10 44 25 27 7 10 1 17 2 5 5 1 3 1 3

9 21 6 16 4 12 2 9 4 5 6

2 2

11 50 16 10 8 6 4 8 2 3 7 1 8

-

-

_

8 5 3 9 2 19 2 4 47 9 5 3 1 13

14 56 17 12 7 1 39

9 3 5 5 1 15 4 18 6 9 30 9 6 3 2 20

-

-

-

-

1 13 2 5 29 3 2 1

13 2 6 8 7 13 6 21

_

— 5 1 6

1 1 1 1 1 1

-

4 1

3 4 1 2

-

_

-

4 13 4 4 2 10 10 3 8 2

1 1 2

_ _ _

_ _ -

2 1 1

1 1 1

_ -

_

_ -

-

6 1 1

_

_

5 2 4 2 2

-

_ _

6 3