Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 41 år 1971 SfU 1971: 41

Nr 41

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring.

Socialförsäkringsutskottet har i ett sammanhang behandlat följande fyra motioner om utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäk­ ring, nämligen 1) motionen 1971:61 av herrar Molin och Jonsson i Alingsås (båda fp) angående ersättningen enligt lagen om allmän försäkring för allmän hälsokontroll, i vilken hemställts ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag till nästa års riksdag om sådan ändring av reglerna angående ersättning från försäkringskassa att ersättning normalt skall kunna utgå för viss del av kostnaden för allmän hälso­ kontroll”; 2) motionen 1971:349 av fru Thunvall m. fl. (s) om ersättning enligt den allmänna försäkringen för anskaffande av p-piller, m. m., i vilken hemställts ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t hemställer om en sådan översyn av lagen om allmän försäkring som syftar till att medge dels att ersättning utgår från den allmänna försäkringen även för kost­ nader för läkarbesök i anslutning till utskrivning av recept på p-piller och dels en rabattering av sådana piller” ; 3) motionen 1971:719 av herr Olsson i Kil m. fl. (fp) om bidrag från den allmänna försäkringen för inköp av glasögon, i vilken hemställts ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär förslag om bidrag in­ om den allmänna försäkringens ram till glasögon för i första hand barn t. o. m. grundskoleåldern och pensionärer”; samt 4) motionen 1971: 725 av fru Söder m. fl. (c) angående enhetliga läkarvårdskostnader, i vilken hemställts ”att riksdagen beslutar att i skri­ velse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av förutsättningarna för att i reformen om enhetliga läkarvårdskostnader införa åtgärder inom hälsovård och förebyggande sjukvård.”

Yttranden över motionerna eller vissa av dem har på utskottets be­ gäran avgivits av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademi­ kers centralorganisation (SACO).

Gällande bestämmelser m.m.

Genom lagen om allmän försäkring är sjukförsäkringen, frånsett den

Riksdagen 1971. 11 sami. N r 41

hjälp som utgår till barnaföderskor, begränsad till att avse ersättning endast vid sjukdom. Enligt 2 kap. 2 § A FL utgår sålunda ersättning för läkarvård endast vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver sådan vård. Ersättningsberättigad sjukhusvård är enligt 4 § samma kapitel en­ dast sådan vård, som på grund av sjukdom eller förlossning varit erfor­ derlig. Beträffande sjukpenning gäller att sådan utgår endast vid sjuk­ dom, som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Bestämmelserna medför att ersättning inte kan lämnas exempelvis för förebyggande hälsovård utom i fall som anges i det följande. Lagen innehåller ingen definition av begreppet sjukdom. Förarbetena till den tidigare lagen om allmän sjukförsäkring innehåller emellertid några vägledande uttalanden härom (SOU 1944:15, s. 162 f.). Dessa innebär i huvudsak följande. Som sjukdom kan betecknas varje onormalt kropps- eller själstillstånd, som inte sammanhänger med den normala livsprocessen. Vid bedömningen bör dock skälighetssynpunkter beaktas. Om en person, som söker läkare, har skäl att anta att han är sjuk, bör således ersättning kunna utgå även om läkaren inte kan konstatera nå­ gon sjukdom. Ersättning bör också utges vid vård, som föranleds av medfödda kroppsfel och genom vilken arbetsförmågan hos den vårdade kan höjas. Det uttalas vidare att i tveksamma fall bör ersättning utgivas, då den lämnade vården enligt läkares utsago är att betrakta såsom sjuk­ vård. Från huvudregeln att sjukvårdsförmåner utgår endast vid sjukdom görs ett undantag i 2 kap. 7 § lagen om allmän försäkring. H är stadgas bl. a. att försäkringskassa kan med arbetsgivare, som anordnar läkarvård eller vidtager andra sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter för sjuk­ vårdsersättning kan antagas minska, träffa överenskommelse om skälig gottgörelse för arbetsgivarens kostnader. Genom en sådan överenskom­ melse kan försäkringskassan ersätta även hälsovårdande åtgärder. Till sådana åtgärder räknas undersökningar för erhållande av arbetsanställning, kontrollundersökningar, yrkeshygienisk verksamhet o. d. Enligt särskilda tillämpningsföreskrifter får kassan förbinda sig att gottgöra arbetsgivaren med högst hälften av hans nettokostnad för sjukvårdande åtgärder. H ar arbetsgivaren vidtagit även hälsovårdande åtgärder får gottgörelsen bestämmas till högst hälften av de sammanlagda kostna­ derna för sjuk- och hälsovård under fortsättning att minst hälften av kostnaderna kan antas belöpa på de sjukvårdande åtgärderna, överens­ kommelse skall för att bli gällande fastställas av riksförsäkringsverket. I april 1971 utgjorde antalet överenskommelser av nyssnämnt slag 220. Det är att märka att överenskommelse i många fall träffats med en för ändamålet bildad sammanslutning av arbetsgivare, varför antalet arbetsgivare som omfattas av överenskommelser är betydligt högre än 220. Enligt en siffra för augusti 1970 berördes sammanlagt omkring 408 000 arbetstagare av nu ifrågavarande överenskommelser. Försäk­

ringskassornas utgifter i anledning av sådana överenskommelser upp­ gick under år 1970 till cirka 25 milj. kr. Med sjukförsäkringen är läkemedelsförmånerna sammankopplade på det sättet att den som är berättigad till sjukvårdsförmåner enligt sjukför­ säkringen också är berättigad till läkemedelsförmåner. Dessa regleras i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läke­ medel jämte tillämpningsföreskrifter till denna förordning. Liksom sjuk­ vårdsförmånerna utgår läkemedelsförmånerna endast vid sjukdom. Be­ stämmelserna om kostnadsfria läkemedel innebär att försäkrad, som lider av långvarig och allvarlig sjukdom, har rätt att utan kostnad erhål­ la läkemedel under förutsättningar, som närm are anges i en särskild kungörelse med förteckning över kostnadsfria läkemedel. Försäkrad som lider av annan sjukdom har rätt att till nedsatt pris inköpa läkeme­ del på apotek. F ö r båda förmånerna gäller som villkor att läkare eller tandläkare utfärdat recept på läkemedlet. Från ett särskilt anslag under socialhuvudtiteln utgår statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade. Principerna för bidragsgivningen antogs av riksdagen år 1968. Statsbidrag utgår till sjukvårdshuvudmän­ nen och vissa institutioner med hela kostnaden för bl. a. ortopediska hjälpmedel, elektriska hjärtstimulatorer, talapparater, hörapparater och hjälpmedel fö r den dagliga livsföringen. Bidragsbestämmelserna åter­ finns i kungörelsen (1968:238) om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade samt i tilllämpningsföreskrifter som socialstyrelsen ut­ färdat med stöd av kungörelsen. I en av styrelsen upprättad hjälpmedelsförteckning upptas de hjälpmedel som berättigar till statsbidrag. Bland hjälpmedlen för den dagliga livsföringen ingår bl. a. vissa hjälpmedel för synskadade, varmed i detta sammanhang avses person med en synskärpa av högst 0,2 dioptrier på bästa ögat och som h ar påtagliga svårig­ heter att läsa vanlig tryckt text. Sådana synskadade kan erhålla vissa optiska hjälpmedel, t. ex. förstoringsglas och luppglas.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om ersättning från den allmänna försäkringen för hälso­ kontroll och annan förebyggande hälsovård har inte behandlats av riks­ dagen under senare år. Vid enstaka tillfällen har däremot prövats frå­ gor om anordnande av olika hälsoundersökningar. Vid 1966 års riksdag väcktes sålunda motioner med förslag om försöksverksamhet med s. k. riktad hälsokontroll med speciell inriktning på hjärt- och kärlsjukdomar samt cancersjukdomar. Motionerna avslogs av riksdagen på hemställan av allmänna beredningsutskottet (ABU 1966:21), som hänvisade till de initiativ som redan tagits i fråga om riktade hälsokontroller och till att såväl landstingen som medicinalstyrelsen hade sin uppmärksamhet riktad på behovet av en utvidgning av denna verksamhet. I detta samman­

hang bör nämnas att riksdagen under en lång följd av år anvisat medel för allmän hälsokontroll. Med anlitande av dessa medel utfördes under budgetåret 1969/70 i Gävleborgs län en försöksverksamhet med all­ män hälsokontroll, vilken avses skola upprepas innevarande budgetår. Förslagen i motionerna 1971:61 och 1971:725 torde kunna ses som delfrågor i ett större problemkomplex som gäller den fortsatta utbygg­ naden av hälso- och sjukvården. D et förtjänar därför att erinras om att motionsyrkanden om utarbetande av ett hälso- och sjukvårdspolitiskt program behandlats bl. a. av årets riksdag. M otionerna avstyrktes av socialutskottet i dess av riksdagen godkända betänkande 1971:30. U t­ skottet hänvisade bl. a. till ett utredningsarbete rörande ett system med enhetligt uppbyggda sjukvårdsplaner, som pågår inom socialdepartemen­ tets sjukvårdsdelegation. Riksdagen har tidigare haft att ta ställning till motionsyrkanden som syftat till en utvidgning av sjukförsäkringens hjälpformer till att omfatta även andra förmåner än sådana som utgår i anledning av sjukdom i la­ gens mening. H är m å hänvisas till följande utlåtanden av andra lag­ utskottet, vilka utlåtanden godkänts av riksdagen, nämligen 1962:11, som bl. a. rörde ersättning för utgifter för behandling av gomdefekta barn, 1967:58 rörande bl. a. frågan om vuxna neurosedynskadades rätt till fria läkemedel, 1968:9 om ersättning enligt lagen om allmän försäk­ ring i samband med transplantation och 1970:77 om ersättning från sjukförsäkringen för borttagande av tatuering. Frågan om statsbidrag för inköp av glasögon har aktualiserats i riksda­ gen vid ett par tillfällen. E tt motionsyrkande om sådant bidrag till glas­ ögon till synskadade barn behandlades av statsutskottet i dess av riks­ dagen godkända utlåtande 1968:88. Utskottet erinrade om att handi­ kapputredningen övervägt frågan och för sin del funnit att den krävde ytterligare utredning. Utskottet förutsatte att en sådan utredning skulle komma till stånd. Även vid 1970 år riksdag behandlades liknande mo­ tionsyrkanden. Enligt statsutskottet fanns det anledning att pröva frå­ gorna i anslutning till pågående utredningsarbete på handikappområdet och att därvid överväga möjligheterna till en avgränsning av en eventuell bidragsgivning till sådana fall då särskilda skäl föreligger. (SU 1970:5). Riksdagen beslöt att ge Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört.

Pågående och avslutat utredningsarbete

Genom beslut den 29 maj 1969 uppdrog Kungl. M aj:t åt socialstyrel­ sen att verkställa en utredning om utvecklingen av hälsoundersökning­ ar och annan förebyggande hälsovård samt att därvid undersöka hur denna verksamhet kunde samordnas och författningsmässigt och organisatioriskt inordnas i det system som gäller för den av samhället be­ drivna sjukvården. Enligt beslutet skall styrelsen under utredningen i

samråd med riksförsäkringsverket överväga avgränsningen av de sjukvårdsåtgärder som ersätts av den allmänna försäkringen. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under loppet av år 1972. Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande i juni 1969 tillkallades en utred­ ningsman för att utreda vissa frågor rörande sjukvårdskostnaderna, in­ nefattande dels en samhällsekonomisk analys rörande sjukvårdskostna­ dernas utveckling, dels en teknisk undersökning rörande verkningarna individuellt och kollektivt av nuvarande metoder fö r sjukvårdskostnader­ nas finansiering (sjukvårdskostnadsutredningen). En inom socialstyrelsen år 1968 tillsatt arbetsgrupp överväger f. n. för­ slag till åtgärder för utbyggnad och effekti visering av samhällets service för preventivmedelsrådgivningen. En vägledande princip för gruppens arbete har angetts vara att all rådgivning av detta slag, innefattande även preventivmedelsförskrivning, skall lämnas utan kostnad för den enskilde. Gruppens utredningsarbete avser även frågor om rabattering av läke­ medel och tekniska medel som föreskrivs vid preventivmedelsrådgivning. Efter bemyndigande av Kungl. M aj:t tillkallade justitieministern år 1965 sakkunniga med uppgift att bl. a. göra en allmän översyn av abortlagstiftningen. De sakkunniga, som antog namnet ” 1965 års abort­ kommitté”, har numera slutfört sitt utredningsarbete och redovisat resul­ tatet härav i betänkandet ”Rätten till abort” (SOU 1971:58). I betän­ kandet behandlas bl. a. frågor om information och rådgivning beträffan­ de födelsekontroll. Kommitténs överväganden och förslag i dessa delar behandlas på s. 65— 67 i betänkandet. I fråga om möjligheterna att tillgodose behovet av individuell vägledning i preventivteknik och kvin­ nans efterfrågan på medicinsk service för födelsekontroll konstaterar kommittén att samhällets resurser är både otillräckliga och mindre väl samordnade. Många människor är därför hänvisade till att söka råd och hjälp inom den privata sjukvårdssektorn, ett förhållande som enligt kommittén även hänger samman med den gräns som av kostnadsskäl dräs mellan sjukvård å ena sidan och förebyggande hälsovård å den andra. Kommittén hävdar att gränsdragningen, som bl. a. får den egen­ domliga konsekvensen att en kvinna kan opereras för abort gratis men måste betala för anskaffning av preventivmedel, ter sig ohållbar i fråga om preventivmedelsrådgivningen. D enna rådgivning bör enligt kommit­ tén tillhandahållas utan kostnad för den enskilde. Kommittén anser att frågan om ekonomiskt stöd från samhällets sida för utskrivning och in­ köp av preventivmedel bör utredas. — Betänkandet remissbehandlas f. n. Frågan om statligt ekonomiskt stöd för inköp av glasögon övervägs f. n. inom socialdepartementet. En arbetsgrupp inom departementet är sedan någon tid tillbaka sysselsatt med att söka klarlägga problemets kvantitativa omfattning samt undersöka lämpliga principer för avgränsning av de grupper som kan tänkas komma i fråga för stödet och de

ekonomiska konsekvenserna av olika alternativa lösningar. Resultatet av gruppens arbete, som enligt uppgift beräknas vara avslutat inom den närmaste tiden, kommer att läggas till grund för det slutliga ställnings­ tagandet i frågan.

Remissyttrandena

Motionerna 1971:61 och 1971:725 M otionerna avstyrks av samtliga remissinstanser utom Svenska kom ­ munförbundet och TCO. Från socialstyrelsens sida framhålls dock att hälsoundersökningar bör ingå som ett led i den integrerade sociala och medicinska omvårdnad som samhället bör tillhandahålla alla medborga­ re oavsett anställningsförhållanden. Som skäl för avstyrkandet anförs genomgående att man bör avvakta pågående utredningsarbete rörande frågor med anknytning till motionsförslagen. Remissinstanserna hän­ visar främ st till den utredning som f. n. verkställs inom socialstyrelsen — delvis i samråd med riksförsäkringsverket — om utvecklingen av häl­ soundersökningar och annan förebyggande hälsovård. Riksförsäkrings­ verket erinrar vidare om den kartläggning som sjukvårdskostnadsutredningen har att göra av nuvarande metoder för sjukvårdskostnadernas fördelning och verket förutsätter att frågor om finansiering av sjukoch hälsovårdande åtgärder tas upp till mera allmänt övervägande se­ dan denna kartläggning skett. Försäkringskasseförbundet och S A F hän­ visar bl. a. till pågående försöksverksamhet med allmänna hälsounder­ sökningar. SACO anser att förebyggande åtgärder i princip bör er­ sättas av den allmänna försäkringen men finner med beaktande av sjuk­ vårdens bristande resurser att det är föga meningsfulllt att lägga ner stora kostnader på hälsoundersökningar, vars medicinska och ekonomis­ ka lönsamhet är otillfredsställande klarlagd. Svenska kommunförbundet ställer sig positivt till motionsförslagen men framhåller att de ekonomiska konsekvenserna av dessa är svåra att överblicka. Förbundet menar att åtgärder för att förebygga ohälsa inte kan nog värderas för den enskilde och finner det otillfredsställande att möjligheterna att erhålla förebyggande vård skall vara beroende av vederbörandes inkomstnivå. TCO tillstyrker motionerna och framhåller att en regelbunden hälso­ kontroll borde komma alla till del i ett välfärdssamhälle. Så länge en allmän hälsokontroll i offentlig regi saknas bör enligt TCO den enskilde stimuleras att genomgå sådan kontroll. Möjligheten att få viss del av kostnaden härför ersatt från försäkringskassan borde därvid få positiv betydelse.

Motionen 1971:349 Motionen, som SAF ej yttrat sig över, avstyrks av de flesta remissin­ stanserna, även i detta fall med hänvisning till pågående utredningsar­ bete. M era positivt uttalar sig Svenska komm unförbundet och TCO. Förbundet framhåller att det finns skäl att överväga åtgärder fö r att komma till rätta med nuvarande brister och konsekvenserna av dessa i fråga om preventivmedelsrådgivningen. Förbundet uttalar därvid att mödravårdscentralerna i stort sett inte kan sägas fylla sin uppgift beträf­ fande denna rådgivning. Vidare bör enligt förbundet uppmärksammas att gällande ersättningsregler i fråga om läkarkonsultation och recept­ förskrivning ger visst utrymme fö r läkarens subjektiva tolkning. Sist­ nämnda synpunkt återfinns även i socialstyrelsens yttrande. TCO delar motionärernas uppfattning att kostnaderna för läkarbesök i samband med förskrivning av preventivmedel, bl. a. p-piller, bör ersättas från den allmänna försäkringen. Organisationen avstyrker däremot förslaget om rabattering av p-piller med hänsyn till att detta inte är det enda antikonceptionsmedlet. Socialstyrelsen hänvisar i sitt avstyrkande yttrande till den utredning som pågår inom styrelsen rörande utbyggnad och effektivisering av sam­ hällets service fö r preventivmedelsrådgivningen. I det sammanhanget kommer enligt styrelsen även att aktualiseras frågor om rabattering av läkemedel eller tekniska medel som förskrivs vid rådgivningen. Styrel­ sen ställer sig i princip positiv till en lösning av problemet m en anser att kostnadsfrågorna är i behov av en närm are penetrering. Enligt styrel­ sens mening bör m an därför avvakta resultatet av pågående utrednings­ arbete och de framställningar och åtgärder som i samband därm ed kan bli aktuella. Försäkringskasseförbundet hävdar att de betydande utgifter varmed sjukförsäkringen skulle belastas vid ett genomförande av motionärernas förslag bör kunna användas för mer angelägna reformer.

Motionen 1971:719 Motionen, över vilken SAF ej yttrat sig, tillstyrks av Svenska kom ­ munförbundet, TCO och SACO. Svenska landstingsförbundet erinrar om att frågan om bidrag till glasögon aktualiserats vid skilda tillfällen och förordar att handikappinstitutet får i uppdrag att utreda frågan. Förbundet menar i likhet med LO, som avstyrker motionen, att glas­ ögon närm ast bör hänföras till sådana hjälpmedel för handikappade som avses med den särskilda kungörelsen härom.

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring är sjukförsäkringsförmånema — frånsett den hjälp som lämnas i samband med havandeskap — begrän­ sade till att avse ersättning vid sjukdom. Även de med sjukförsäkringen sammankopplade läkemedelsförmånerna, dvs. rätten till kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, utgår endast vid sjukdom. Ersättning för hälsokontroll eller annan förebyggande hälsovård kan således ej utgå till den vårdsökande. D ärem ot kan enligt en bestämmelse i 2 kap. 7 § lagen om allmän försäkring arbetsgivare efter särskild överenskommelse med försäkringskassa erhålla viss gottgörelse från kassan för sjuk- och hälsovård, som arbetsgivaren anordnar för sina anställda. I förevarande motioner läggs fram förslag som syftar till att även andra vårdutgifter och kostnader än sådana som föranleds av sjukdom i lagens mening skall kunna ersättas från den allmänna försäkringen. Enligt motionen 1971:61 är det väsentligt att den förebyggande häl­ sovården stimuleras, inte minst med hänsyn till samhällets stigande kostnader för hälso- och sjukvård. Motionärerna vill ha förslag till näs­ ta års riksdag om sådan ändring av nu gällande regler att ersättning från försäkringskassa normalt skall kunna utgå för viss del av kostnaden för allmän hälsokontroll. Även motionen 1971:725 tar i första hand sik­ te på åtgärder för att inordna hälsovård och förebyggande sjukvård in­ om sjukförsäkringens ram. M otionärerna hemställer om en utredning rörande förutsättningarna för att även sådan vård skall kunna omfattas av sjukronorsreformen. Motionen 1971:349 tar upp frågan om ersätt­ ning från sjukförsäkringen för förskrivning och inköp av p-piller. D et föreslås att en översyn görs av lagen om allmän försäkring i syfte att införa en sådan ersättning. Motionen 1971:719 slutligen behandlar frå­ gan om ekonomiskt stöd åt personer med synfel fö r anskaffande av glasögon. Motionärerna anser att målet på sikt bör vara att samhället täcker grundkostnadema för alla människor, som till följd av synfel är i behov av glasögon. Reformen kan emellertid genomföras stegvis så att i första hand de ekonomiskt mest utsatta grupperna blir hjälpta. Motionsförslaget syftar till att bidrag för anskaffande av glasögon skall kunna utgå från den allmänna försäkringen till i första hand barn t.o.m. grundskoleåldern och pensionärer. Frågor med direkt eller nära anknytning till de i motionerna fram ­ förda förslagen är f.n. föremål för utredning i skilda sammanhang. Socialstyrelsen har Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa utredning om utvecklingen av hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård och att därvid undersöka hur denna verksamhet författningsmässigt och organisatoriskt skall kunna inordnas i den av samhället bedrivna sjukvården. Under utredningen skall styrelsen i samråd med riksför­ säkringsverket överväga avgränsningen av de sjukvårdande åtgärder som ersätts av den allmänna försäkringen. Enligt vad utskottet inhäm­

tat beräknas utredningsarbetet kunna avslutas under år 1972. Av be­ tydelse fö r bedömningen av metoderna fö r finansiering av de i motio­ nerna föreslagna åtgärderna torde också bli den kartläggning som sjukvårdskostnadsutredningen har att göra beträffande verkningarna indi­ viduellt och kollektivt av nuvarande metoder fö r sjukvårdskostnadernas finansiering. Frågor rörande kostnadsfri preventivmedelsförskrivning och rabattering av preventivmedel utreds f.n. av en inom socialstyrelsen för ändamålet tillsatt arbetsgrupp. H är må vidare nämnas att förslag till ökade samhällsinsatser i fråga om preventivmedelsrådgivningen lagts fram av 1965 års abortkommitté i dess nyligen avlämnade betänkande, vilket f.n. remissbehandlas. Sedan riksdagen förra året uttalat sig för cn närm are prövning av frågan om statsbidrag till glasögon, påbörja­ des inom en arbetsgrupp i socialdepartementet en undersökning av oli­ ka spörsmål med direkt anknytning till denna fråga. Gruppens arbete väntas bli slutfört inom den närmaste tiden, och det kan enligt utskottets mening förväntas att utredningsresultatet kommer att leda till en lös­ ning av frågan. Syftet med de förm åner som enligt gällande regler kan utgå från sjuk­ försäkringen är att kompensera för inkomstbortfall och kostnader som föranleds av sjukdom. E n utvidgning av ersättningsrätten till att om­ fatta även sådana kostnader som avses med motionerna förutsätter att den nuvarande huvudprincipen att — frånsett havandeskap — en­ dast sjukdom är ersättningsgrundande måste helt eller delvis överges. En sådan ändring av grunderna fö r det nuvarande sjukförsäkrings­ systemet måste enligt utskottets mening föregås av ingående övervä­ ganden. Kostnadssidan måste studeras, och de betydande kostnadsök­ ningar, som följer av en sådan ändring, medför att en prioritering mås­ te göras i förhållande till andra reformkrav inom den allmänna för­ säkringens ram. Även om utskottet i och för sig har förståelse fö r de synpunkter som ligger bakom motionärernas önskemål anser utskottet därför i likhet med de flesta remissinstanser som hörts i ärendet att re­ sultatet av det utredningsarbete som pågår på området måste avvaktas innan de i motionerna fram förda kraven kan tas upp till närmare pröv­ ning. Utskottet avstyrker således motionerna. Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet 1. att motionerna 1971:61 och 1971:725 inte föranleder någon riksdagens åtgärd; 2. att motionen 1971:349 inte föranleder någon riksdagens åtgärd; och 3. att motionen 1971:719 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 november 1971 På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s), herrar Mundebo (fp), Nordberg (s), Björck i Nässjö m), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Hermansson i Malmberget (vpk)*, Andersson i Ny­ bro (c), fröken Bergström (fp) och herr Signell (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

vid utskottets hemställan under 1. av herr Mundebo och fröken Berg­ ström (båda fp) som ansett dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med or­ den ”Syftet med” och slutar med orden ”således motionerna” bort och ersättas med text av följande lydelse: ”Utskottet vill i anledning av motionerna 1971:61 och 1971:725 starkt framhålla vikten av ökade samhällsinsatser när det gäller hälsoundersök­ ningar och annan förebyggande hälsovård. Det bör enligt utskottets me­ ning ses som ett självklart led i den integrerade sociala och medicinska omvårdnad, som samhället skall tillhandahålla alla medborgare, att även den förebyggande hälsovården görs tillgänglig för envar på rimliga eko­ nomiska villkor. En naturlig lösning av denna fråga synes vara att, så­ som framhålls i motionen 1971:61, låta viss del av kostnaderna för så­ dan vård ersättas från den allmänna försäkringen. Självfallet måste den närmare avgränsningen och de ekonomiska konsekvenserna av en sä­ dén reform utredas. Å andra sidan är det, både med tanke på den enskil­ des välfärd och med hänsyn till de stigande sjukvårdskostnaderna, an­ geläget att frågan får en snabb lösning. Enligt utskottets mening bör det utredningsarbete på området, som bedrivits inom socialstyrelsen sedan maj 1969, kunna avslutas inom sådan tid att förslag i ämnet kan före­ läggas 1972 års riksdag. Utskottet tillstyrker alltså yrkandet i motio­ nen 1971:61. Därmed torde också syftet med motionen 1971:725 bli tillgodosett. Utskottet anser det vidare angeläget att en positiv lösning av de i mo­ tionerna 1971:349 och 1971:719 aktualiserade frågorna snarast kommer till stånd. Resultatet av det utredningsarbete, som f. n. pågår rörande des­ sa frågor, kan väntas föreligga inom kort. Med hänsyn härtill anser ut­ skottet dessa motioner inte i dagens läge kräva något riksdagens intiativ.” dels ock att utskottet bort hemställa ” 1. att riksdagen med bifall till motionen 1971:61 och i anledning av motionen 1971:725 i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller om för-

slag till 1972 års riksdag av innebörd att viss del av kostnaderna för allmän hälsokontroll normalt ersätts från den allmänna för­ säkringen”.

AB E g n e ils k a B o k try c k e rie t, S to c k h o lm 1971