Sexual- och samlevnadsundervisning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Betänkande och förslag till lârarhandledning

U U

avgivna av Utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet

Sexual- och

samlevnadsunder-

visning

Statens offentliga utredningar 19 74: 5 9 Utbildningsdepartementet

Sexual- och

samlevnads-

undervisning

With an

English Summary

I: och

Utredning överväganden

II: till

Förslag lärarhandledning

Betänkande jämte förslag till lärarhandledning avgivna av utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU) Stockholm 1974

Omslag: Håkan Lindström ISBN 91-38-01723-7 LiberTryck, Stockholm 1974

SOU 1974: 59 (41

Till Statsrådet och chefen för

utbildningsdepartementet

I skrivelse till skolöverstyrelsen den 9 oktober 1964 med anledning av skolöverstyrelsens anhållan att sakkunniga måtte tillkallas för översyn av sexualundervisningen uppdrog Kungl. Maj: t åt undervisningsrådet Ragnar Lund, tillika ordförande, filosofie licentiaten Maj-Briht Bergström-Walan, redaktören Carl Gustaf Boêthius, studeranden Rolf Granstrand, ungdomsinstruktören Birgitte Heeger, rektorn Ottar skolöverläka- Ottersen, ren Gösta Rodhe, leg. läkaren Thorsten samt rektorn Torsten Sjövall Wickbom att såsom sakkunniga inom skolöverstyrelsen överväga och framlägga förslag rörande dels sexualundervisningens och sexualupplysningens omfattning, innehåll och mål, dels åtgärder till förbättrande av undervisningen och upplysningsverksamheten på ifrågavarande område”. Utredningen antog namnet ”Utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU). l direktiven för utredningen heter det vidare bl. a.: De sakkunniga skola under sitt arbete beakta de erfarenheter som vunnits av sexualundervisningen i skolorna och av upplysningsverksamheten i samlevnadsfrågor inom ungdomsverksamhet och folkbildningsarbete ävensom de rön och erfarenheter som gjorts på detta och närliggande områden inom medicinsk, psykologisk och social forskning. De sakkunnigas överväganden och förslag skola avse den undervisning som meddelas inom skolväsendet samt den upplysningsverksamhet, inriktad på skolans olika åldersstadier, som förekommer eller bör förekomma vid sidan av den egentliga skolundervisningen. Vid sina överväganden av vilka värderingar, som skola läggas till grund för sexualundervisningen, böra de sakkunniga se denna undervisning som ett led i den uppfostran för mänsklig samlevnad vilken skolan och övriga institutioner för fostran och upplysning har till uppgift att meddela. De värderingar, från vilka undervisningen och upplysningsarbetet i sexualoch samlevnadsfrågor skola utgå, böra därför sammanfalla med de grunder, på vilka skolans etiska fostran i allmänhet skall bygga.” Sedan Lund anhållit om befrielse från sitt uppdrag som sakkunnig, tillika ordförande, tillkallades kanslirådet i civildepartementet Leif Andersson genom skrivelse den 13 mars 1970 att fr. o. m. den 10 mars 1970 vara ledamot och ordförande i utredningen. Att som experter biträda utredningen tillkallades: - docent Birger Bromsjö fr. o. m. den l oktober 1965 (granskning av läromedel);

- studierektor Karl Meurling fr. o. m. den l oktober 1965 (granskning av läromedel i samhällskunskap); -lektor Sven Svensson fr. o. m. den 1 oktober 1965 (granskning av läromedel i naturkunskap och bio1ogi); - skolkonsulent John G. B. Ronnås fr. o. m. den 1 oktober 1965 t. o. m. den 15 december 1968 (granskning av läromedel i re1igionskunskap); - docent Harry Aronson fr. 0. m. den 16 december 1968 (granskning av läromedel i religionskunskap); - studerande Ulf Göransson fr. o. m. den 16 september 1968 t. o. m. den 29 juni 1969; studerande Rolf Granér fr. o. m. den 30 juni 1969; studierektor Lars Du Rietz fr. o. m. den 27 juni 1969; 1 småskollärare Gertrud Åberg fr. o. m. den 27 juni 1969; docent Bo Wärneryd fr. 0. m. den 21 april 1971 (granskning av visst statistiskt material). Såsom huvudsekreterare har förordnats fil. lic. Maj-Briht Bergström- Walan fr. o. m. den 1 maj 1965 t. o. m. den 30 september 1968 samt redaktör Carl Gustaf Boethius fr. o: m. den 1 oktober 1968. Såsom sekreterare har förordnats fil. kand. Birgitte Heeger fr. o. m. den 15 augusti 1966 t. o. m. den 30juni 1967 (heltid) samt fr. o. m. den 1 juli 1967 t. o. m. den 31 december 1967 (halvtid).

Såsom biträdande sekreterare har förordnats: - förste byråsekreterare A Inez M Johnson fr. o. m. den 18 november 1964 t. o. m. den 27 mars 1969; - kanslisekreterare Roland Svensson fr. o. m. den 1 mars 1969 t. o. m. den 31 augusti 1969; - Lars Å Marén fr. o. m. den 20 april 1970; departementssekreterare - Thomas fr. o. m. den l december 1972 byrådirektör Wettergren t. o. m. den 31 mars 1973; - fil. stud. Carl G. Sköld fr. o. m. den 12 augusti 1973 t. o. m. den 30 september 1973.

har publicerat följande delundersökningar: Utredningen - Om sexuallivet i Sverige (SOU 1969: 2); - Sexualkunskapen på grundskolans högstadium I. Elevenkät (SOU 1969: 8); - Sexualkunskapen i gymnasiet. Elevenkät (SOU 1969:28); - Sexualkunskapen på grundskolans högstadium 11. Lärarenkät (SOU 1969:44); - Konfirmandundervisning och Sexualkunskap. Enkät bland konfirmations- och bibelskolelärare och motsvarande (Stencil, U 1969: 1); Lärarenkät - Sexualkunskapen på grundskolans låg- och mellanstadier. (SOU 1970: 39); - Sexual- och samlevnadsundervisning vid folkhögskolorna (Stencil, U 1970:21). en preliminär information om sina År 1971 publicerade utredningen skriften Sexualitet och samlevnad, fakta och överväganden genom

SOU 1974: 59

synpunkter för sexualundervisningen (Utbildningsförlaget, Temaserien).

Utredningen har avgivit följande remissyttranden: - till skolöverstyrelsen den 8 maj 1969 om sexualundervisningen enligt förslaget till läroplansrevision för grundskolan; till utbildningsdepartementet den 4 november 1969 om filmcensurutbetänkande Filmen redningens censur och ansvar (SOU 1969: 14); - till justitiedepartementet den 23 december 1969 över yttrande- och tryckfrihetskommitténs betänkande Yttrandefrihetens gränser (SOU 1969:38); till utbildningsdepartementet den 26 februari 1970 över skolöverstyrelsens förslag till reviderad läroplan för fackskolan; - till 1968 års bamstugeutredning den 3 juni 1971 med anledning av dess Diskussions-PM Innehåll och metoder i förskoleverksamheten.

Till sexualbrottsutredningen har utredningen den 17 april 1972 avgivit yttrande med synpunkter på skyddsgränsen vid 15 år gällande otukt med bam. Till den av justitieministern 1972 tillsatta arbetsgruppen för förslag om abortförebyggande åtgärder i samband med proposition om ny abortlag har utredningen ingivit ett PM (USSU PM 1972:6) betitlat Skolans undervisning om födelsekontroll, abort och etiska synpunkter på sexuallivet. Frågan om individuell rådgivning. Utredningen har haft samråd med ett stort antal myndigheter, utredningar, organisationer och personer samt vid tre tillfällen med den danska utredningen rörande sexualundervisningen i folkskolan, vars arbete resulterade i införande av obligatorisk fr. o. m. sexualundervisning 1970 och utgivande av Vejledning om seksualoplysning i folkeskolen 1971. Utredningen har haft 107 sammanträden. Sedan de sakkunniga nu slutfört sitt arbete, får de härmed överlämna sitt betänkande Sexual- och Betänkandet samlevnadsundervisning”. består av två huvuddelar: l) utredning och överväganden; 2) förslag till ny lärarhandledning, innefattande även en faktaöversikt till undervisningens tjänst. Till betänkandet har fogats en reservation av ledamoten Rolf Granstrand.

Stockholm i september 1974

i

Leif A ndersson

Maj-Briht Bergs träm- Walan Birgitte Heeger Thorsten Sjövall

Carl Gustaf Boêthius Ottar Ottersen Torsten Wickbom

Rolf Granstrand Gösta Rodhe

/Carl Gustaf Boêthius

Innehåll

Kapitel 1 Sammanfattning av utredningens förslag . . . . . . . 15

I Utredning och överväganden

s Kapitel 2 Förändringar av sexuella attityder, normer och beteenden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 2.2 Kritiken av viktorianismen . . . . . . . . . . . . . . . . 34 2.3 Radikalism och reaktion efter 1920 . . . . . . . . . . . . 36 2.4 Undersökningar av attityd- och beteendeförändringar under 1900-talet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 2.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 2.4.2 studenter Västtyska 1912 och 1966. Västtyska arbetare 1968/69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 2.4.3 USA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 2.4.4 Engelska tonåringar . . . . . . . . . . . . . . . . 44 2.4.5 Danmark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 2.4.6 Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 2.4.6.1 Beteende . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 2.4.6.2 Attityder . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 - 2.4.7 Sökandet efter en norm . . . . . . . . . . . . . . . 64 2.4.8 Den senaste utvecklingen . . . . . . . . . . . . . . 69

Kapitel 3 Om sexualundervisningens utveckling i Sverige 75 3.1 1700- och 1800-ta1en . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 3.2 Sexualundervisning i högre flickskolor från 1897 . . . . . . 76 3.3 Den första riksdagsmotionen 1908 . . . . . . . . . . . . . 79 3.4 Den äldre synen på sexualundervisning . . . . . . . . . . . 81 3.5 Förbudet mot preventivmedelsinformation 1910 . . . . . . 83 3.6 Reglementeringskommitténs förslag 1910 om sexualundervisning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 3.7 Den första fullständiga om utredningen sexualundervisning 1918 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 3.8 Skolöverstyrelsens utlåtande 1925 . . . . . . . . . . . . . 91 3.9 Initiativ utan resultat 1925-32 . . . . . . . . . . . . . . 93

3 Innehåll

3.10 Genombrottet 1933-36 95 3.10.l Översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 3.l0.2 skrivelse 1934 . . . . . . . . . 97 Medicinalstyrelsens 3.l0.3 Preventivlagssakkunniga och abortlagssakkunniga om 1934 och 1935 98 sexualundervisning 3.l0.4 1935 99 Skolöverstyrelsens utredning 3.10.5 Befolkningskommissionens betänkande Sexual- 1936 101 frågan införs i folkskolan 1942-45 104 Sexualundervisning 3.1l.l Ökad enighet 104 3. l 1.2 1942 års kungörelse om sexualundervisning i folk- 104

skolan 3.11.3 Striden om 1944 års förslag till lärarhandledning 106 3.11.4 Lärarhandledningen utfärdas 1945 108 3.12 för högre skolor 1949 110 Handledningen 3.13 om sexualundervisning 1951 112 Ungdomsvårdskommittén 3.14 Arbetet för att förverkliga handledningarnas intentioner 114 *3.15 1956 års handledning för hela det allmänna skolväsendet. 116 Sexualundervisningen obligatorisk -\3.16 Kritik av lärarutbildningen 117 ø3.17 1961 -64 117 Ny strid om sexualundervisningen 3. 17.1 Översikt 117 ^3.17.2 av sexualundervisningen 118 Krav på reformering -3.17.3 debatten 119 Den offentliga 1963 120 _/3.17.4 Skolöverstyrelsens begäran om utredning /“ 3.17.5 Fortsatt kritik av 1956 års handledning 120 “- 3.17.6 Protester mot en liberaliserad sexualundervisning. tillsatt 1964-10-09 121 Utredning 3.18 Partiell av 1956 års handledning 124 revidering 3.19 Frågan om framställningen av tidigt sexuellt samliv i sexualundervisningen 125

i internationellt 133 Kapitel 4 Sexualundervisningen perspektiv 133 4.1 Inledning 135 4.2 U-länderna z 137 4.3 I-länderna - i några länder 138 4.4 Sexual- och samlevnadsundervisningen

“ av sexualundervisning 149 Kapitel 5 Attityder till förekomst 5.1 Allmänheten 149 5.2 Lärarna 154 5.3 Eleverna 157

6 Kunskapsnivä 159 Kapitel 6.1 Allmänhetens kunskaper om sexual- och samlevnadsfrågor 159 6.2 Elevernas kunskaper om sexual- och samlevnadsfrågor 160 6.2.1 De två undersökta grupperna 160 __. 6.2.2 . . . . . . . . 161 Exempel på goda och dåliga kunskaper

Innehåll 9

6.2.2.1 Sexualkunskap . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2.2 samhällsfrågor med anknytning till sexualliv och samlevnad . . . . . . . . . . . . . . . 165 6.2.2.3 Normernas relativitet . . . . . . . . . . . . 168 6.2.3 Kunskapsindex . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 6.2.4 Relationen mellan elevernas kunskaper och vissa bakgrundsfaktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 6.2.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 6.2.4.2 Undervisningens omfattning . . . . . . . . . 169 6.2.4.3 Lärarens sätt att undervisa (hjälpmedel, diskussion, elevomdöme) . . . . . . . . . . . . . 171 6.2.4.4 Linjeval, socialgrupp och målsmans skolutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 6.2.4.5 Kön och kamratkontakter . . . . . . . . . . 175 6.2.4.6 Bostadsort . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 176

Kapitel 7 Sexualupplysning i hemmet och andra informationskållor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 7.1 Sexualupplysning i hemmet . . . . . . . . . . . . . . . . 179 7.2 Relationen mellan hemmets sexualupplysning och andra infor- -mationskällor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182

Kapitel 8 Sexual- och samlevnadsundervisning i skolan 189 8.1 Förekomst av sexual- och samlevnadsundervisning i skolan 189 8.1.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 8.1.2 Förekomstiolika årskurser . . . . . . . . . . . . . 191 8.2 Luckor i skolans sexual- och samlevnadsundervisning .. . 195 8.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 8.2.2 Lågstadiet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 8.2.3 Mellanstadiet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 8.2.4 Högstadiet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 8.2.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 8.2.4.2 Biologiundervisningen i årskurs 9 202 8.2.4.3 Kristendomsundervisningen i årskurs 9 204 8.2.4.4 Undervisningen i samhällskunskap i årskurs 9 206 8.2.5 Gymnasiets sexualundervisning . . . . . . . . . . . 207

Kapitel 9 Lärarnas upplevelse av sexualundervisningen 211 9.1 Jämförelse mellan lärare på olika stadier och i olika ämnen 211 9.2 Jämförelse mellan lärare med hänsyn till vissa bakgrundsvariabler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215

10 Innehåll SOU 1974: S9

10 Elevernas av sexualundervisningen 221 Kapitel upplevelse 10.1 221 Inledning 10.2 Elevenkäternas och massmediernas bild av sexualundervis- 221

ningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Elevernas bedömning av undervisningen som ”bra eller dålig. Jämförelse med lärarnas bedömning 223 10.4 Elevernas inställning till frågor och diskussion 226 10.5 om undervisningen . . . . . . . . . 230 Övriga elevomdömen l0.5.l Undervisning med och utan audivisuella hjälpmedel . 230 10.5.2 Sam- och särundervisning . . . . . . . . . . . . . 230 10.5.3 Omdömen om undervisningens kvantitet i förhållande till behovet 230 10.6 Sammanfattning 233

-AKapiteI 1 l Lärarnas uppfattning om hur undervisningen bör utformas 235 11.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235 11.2 skola-hem 235 Ansvarsfördelningen 11.3 inom skolan . . . . . . . . . . . . . 237 Ansvarsfördelningen 11.4 Momentens . . . . . . 241 fördelning på stadier och årskurser 11.5 Skall skolan ta ställning till frågan om sexuella förbindelser 249 under uppväxtåren? 11.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 252 Samundervisning 11.7 Val av tillfälle 253 för sexualundervisningen 11.8 Vilken bör användas? . . . . . . . . . 254 undervisningsform av runda 255 11.9 Användning ord” i sexualundervisningen

12 Elevernas om hur undervisningen bär Kapitel uppfattning 257 u :formas 12.1 Elevernas 257 informationsproblem i skolan? . . . . . . 261 12.2 Vem bör sköta sexualundervisningen 12.3 Elevernas önskemål beträffande undervisningens kvalitet, kvantitet 262 metodik, 12.4 Elevernas åsikter om lämpligt stadium för undervisningsmo- 263 menten samlag och preventivmedel

265 Kapitel 13 Läromedel använda under 1960-talet 265 13.1 Läromedel 13.l.l Läromedel i naturkunskap och biologi för mellanstaoch gymnasiet 265 diet, högstadiet Läromedel i samhällskunskap för grundskolan och 13.l.2 266 gymnasiet l3.1.3 Läromedel i religionskunskap för grundskolans hög-

stadium och gymnasiet

Innehåll ll

13.2 Läromedel använda läsåret 1971/72 13.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l3.2.2 Lågstadiet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.3 Mellanstadiet l3.2.4 Högstadiet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.5 Gymnasieskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . l3.2.6 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kapitel 14 Lärarutbildningen, nuläget . . . . . . . . . . . . . 273 14.1 Lärarutbildningen enligt USSU: s enkäter bland grundskolans lärare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273 l4.l.l Förekomst av lärarutbildning för sexual- och samlevnadsundervisning i samband med grundutbildningen, enligt lärarnas uppgifter . . . . . . . . . . . . . 273 l4.l.2 Lärarnas åsikter om utbildningen . . . . . . . . . 278 14.1.3 Fortbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279 14.2 Lärarutbildningen enligt USSU: s enkäter bland lärarutbildare vid universitet och lärarhögskolor 283 l4.2.l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 l4.2.2 Lärarutbildningen redovisad av universitetslärare 283 l4.2.3 Lärarutbildningen redovisad av lärare vid lärarhögskolorna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 286 14.2.3.l Lärarhögskoleenkäten . . . . . . . . . . 286 l4.2.3.2 Metodiklektorenkäten . . . . . . . . . . 290

Kapitel 15 Förslag till mål för sexual- och .samlevnadsundervisningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 293

Kapitel 16 Förslag till riktlinjer för samlevnadsundervisningen 295 16.1 Situationen för elever utan sexuellt samliv . . . . . . . . 295 16.2 Situationen för elever med sexuellt samliv . . . . . . . . . 303 16.3 Värderingari sexual- och samlevnadsundervisningen 323 l6.3.1 Föreskrifter om samlevnadsundervisning . . . . . . 323 16.3.2 Grundläggande respektive kontroversiella 324 värderingar l6.3.3 Undervisning om de grundläggande värderingarna 328 16.3.4 Undervisning om de kontroversiella värderingarna 332 l6.3.4.1 Pluralism och relativism. Tolerans och relativism . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 332 16.3.4.2 Konformism och verklighetsbild . . . . . 334 l6.3.4.3 De olika normerna för när sexuellt samliv är tillåtet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 335 16.4 Undervisning om vissa samlevnadsfrågor . . . . . . . . . 346 16.4.l Sexualdrift, förälskelse, kärlek och samhörighet 346 16.4.2 Att ha sällskap” . . . . . . . . . . . . . . . . 355 16.4.3 emotionell Sexuell, och social mognad . . . . . . . 358 16.4.4 Undervisning om samlag 365

SOU 1974: 59 12 Innehåll

Kapitel 17 Hemmets, skolans och massmediernas betydelse för sexual- och samlevnadskunskapen . . . . . . . . . . . . . . . 371

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 371 17.1 Informationskällor 17.2 Effekten av utebliven information i hem och skola . . . . . 372

17.3 Skolans sexualinformation och föräldrarnas . . . . . . . . 372

17.4 Värdet av informationihemmet . . . . . . . . . . . . . 373

mellan hem och skola . . . . . . . . . . . . . 373 17.5 Samverkan . . . . . . . 374 17.6 Information och påverkan genom massmedier

och undervisningssituation . . . . 377 Kapitel 18 Attitydförändring 18.1 Sär- och samundervisning . . . . . . . . . . . . . . . . 377

och fristående . . . . . . . . . . 378 18.2 Integrerad undervisning 18.3 Avdramatisering av sexualiteten och könsskillnaderna i sko-

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 379 lans vardag

. . . . . . . . . . 381 Kapitel 19 Förslag till stadiedifferentiering . . . . . . . . . 381 19.1 Den utvecklingspsykologiska bakgrunden 19.l.l . . . . . . . . . . 381 Undervisningsmetodiska system l9.1.2 Erik H Eriksons . . . . . . . . . 383 utvecklingsteon . . . . . . . . . . . . . . . 388 19.2 Sexualupplysningihemmet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 388 19.3 Förskolan . . . . . . . . .v . . . . . . . . . . . . . . 390 19.4 Lågstadiet l9.4.1 . . . . . . . . . . . . . 390 Psykologiska synpunkter 19.42 och momenturvalet . . . 391 Undervisningens förläggande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 393 19.5 Mellanstadiet . . . . . . . . . . . . . 393 19.5.1 Psykologiska synpunkter och momenturvalet . . 395 19.52 Undervisningens förläggande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 397 19.6 Högstadiet Elevernas . . . . . . . . . . . . . 397 19.6.l utvecklingsnivå Mål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 397 l9.6.2 årskurs? . . . . . . . . . . . . . . . . . 397 l9.6.3 Vilken moment? . . . . . . . . . . . . . . . . . 398 19.6.4 Vilka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 402 19.7 Gymnasieskolan

och vissa handikappade . . . . 403 Kapitel 20 Sexualundervisningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 403 20.1 Om handikappade . . . . . . . . . . . . . . . . 405 20.2 Handikapp och sexualitet . . . . . . . . . . . . . . . . . 405 20.2.l Rörelsehindrade . . . . . . . . . . . . 407 20.2.2 Psykiskt utvecklingsstörda och samlevnadsundervisning jämte rådgivning för 20.3 Sexual- 409 handikappade . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 409 20.3.1 Allmänna synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . 411 20.3.2 Rörelsehindrade . . . . . . . . . . . 413 20.3.3 Gravt hörsel- och synskadade . . . . . . . . . . . . 415 20.34 Psykiskt utvecklingsstörda 417 20.4 Läromedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.5 och fortbildning av lärare och annan berörd Utbildning 418 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . personal

Innehåll lE

Kapitel 21 Sexualundervisningen och vissa invandrargrupper 423 21.1 Minoritetssituationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 423 21.2 Värderingskonflikten i familje- och sexualfrågor . . . . . . 425 21.3 Vissa invandrargrupper och skolans sexual- och samlevnadsundervisning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 428

Kapitel 22 Synpunkter på läromedel . . . . . . . . . . . . . 439 Se förslaget till Iärarhandledning, kapitel 8.

Kapitel 23 Förslag beträffande lärarutbildningen . . . . . . . . 441 23.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 441 23.2 Utbildningen för lågstadie-, mellanstadie- och speciallärare 445 23.3 Utbildningen för ämneslärare 446

Kapitel 24 Utbildning av övrig elevvårdande personal i skolan 451

Kapitel 25 Utbildning av ledare för fritidsverksamhet. Sexual- och samlevnadsrådgivning inom ungdomsorganisationerna 455 25.1 Fritidsverksamhet i organiserad form 455 25.2 Fritidspedagogutbildning 456 25.3 Skolöverstyrelsens ungdomsledarutredning 457 25.4 Kombinationsutbildning av fritidsledare 459 25.5 Sexual- och samlevnadsrådgivning inom ungdomsorganisationerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 459

Kapitel 26 Folkhögskolorna 461 26.1 Folkhögskolomas ställning . . . . . . . . . . . . . . . . 461 26.2 Förekomst av sexual- och samlevnadsundervisning vid folkhögskolorna, enligt lärarna . . . . . . . . . . . . . . . . 462 26.3 Objektiv respektive värderande undervisning om föräktenskapliga förbindelser 463

Kapitel 27 Konfirmandundervisning och motsvarande . . . . . 465 27.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 465 27.2 Sexual- och samlevnadsfrågor i några läroböcker . . . . . . 465 27.3 Konfirmandundervisningen enligt uppgifter från konfirmandlärarna 468 469

Kapitel 28 Individuell rådgivning . . . . . . . . . . . . . . . 471

Kapitel 29 Resonerande kommentar till de äldre lärarhandledningarna i sexualundervisning 477 29.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 477 29.2 De äldre handledningarna som banbrytare för sexualundervisning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29.3 Föråldrade inslag i de äldre handledningarna 29.4 Sammanfattning

14 Innehåll SOU 1974: 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 487 Litteraturförteckning II Förslag till lärarhandledning isexual- och samlevnadsundervisning . . . . . . . . . . . . . . . . . 493 och Faktaöversikt, se särskild innehållsöversikt . . . . 495 Anvisningar Reservation av ledamoten Granstrand . . . . . . . . . . . . . 791 of the proposals of the Commission . . . . . . . . . . 802 Summary

1 Sammanfattning

(Siffror inom parentes hänvisar till kapitel och avsnitt i

betänkandet.

Siffror inom parentes, föregångna av ett H, hänvisar till avsnitt i förslaget till ny lärarhandledning i slutet av betänkandet. Valda avsnitt av handledningen kan också tjänstgöra som en sammanfattning av utredningens förslag.)

Undervisningens mål (H2)

Utredningen föreslår att målet för sexual- och samlevnadsundervisningen anges i följande fyra punkter. (Målpunkterna har formellt redigerats enligt reglerna för läroplansskrivning.) Eleven skall genom sexual- och samlevnadsundervisningen l. skaffa sig kunskaper om anatomi, etik och fysiologi, psykologi, sociala sammanhang för att därigenom få bättre att förutsättningar sexuallivet uppleva som en källa till lycka och glädje i gemenskap med en annan människa och att eftersträva en samlevnad av ansvar, präglad hänsyn och omsorg om medmänniskan; 2. förvärva en saklig och allsidig orientering om olika värderingar och livsåskådningar av betydelse för sexuallivet, dels grundläggande värderingar, vilka enligt läroplanens mål och riktlinjer skall framhållas och främjas,

dels kontroversiella värderingar, vilka enligt allmänna anvis-

läroplanens ningar skall belysas utan ställningstagande från skolans sida; 3. utveckla förmågan att förstå att sexualiteten är en integrerad del av människans liv och har ett oupplösligt samband med personlighetsutvecklingen, med gemenskapsrelationema och med samhällsstrukturen; 4. förvärva större medvetenhet och därigenom Ökad möjlighet till personligt ställningstagande på olika nivåer av mognad och sexuell erfarenhet. Om undervisningen utformas enligt dessa mål och riktlinjer kommer den att omfatta tre huvudområden: a. sexualanatomi och -fysiologi; b. sexuallivet i dess olika yttringar (t. ex. samlag, självtillfredsställelse, störningar i sexualfunktionen, preventivmetoder, abort, variationer i sexualdriftens inriktning, veneriska sjukdomar); c. samlevnadsfrågor som har att göra. med känslor, relationer, vär-

deringar, normer, samhällsförhållanden.

16 SOU 1974: 59 Sammanfattning

Större utrymme för samlevnadsfrågor

Genom att kalla sig ”Utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågori undervisnings- och upplysningsarbetet” (USSU) markerade utredningen från början ett visst grundläggande synsätt: samlevnadsfrågorna borde få en framskjuten plats i undervisningen vid sidan av sexualkunskapen. Så har också skett i det här framlagda förslaget. Inga nya anatomiska eller fysiologiska undervisningsmoment har tillkommit (momentförteckningarna i 1956 års handledning var redan, rubrikmässigt sett, heltäckande på detta område). En utförligare undervisning i Sexualkunskap har dock genomgående rekommenderats. Antalet moment som behandlar samlevav psykologisk, etisk och social art har flerdubblats. Ett av nadsfrågor skälen härtill är att svensk sexualundervisning både inom och utom landet kritiserats för att vara ensidigt biologisk med otillräcklig betoning av känslomässiga faktorers betydelse. I den mån så varit fallet har man inte rättvisa åt det sexuella samlivets möjligheter att skänka en gjort rikare gemenskapsupplevelse. USSU: s kartläggning av den faktiskt förekommande sexualundervisningen visar att denna kritik var överdriven men dock hade ett visst fog för sig. Ett annat skäl att ge samlevnadsfrågorna stort utrymme är att dessa i ett strukturellt och ideologiskt snabbt förändrat samhälle har blivit mer problematiska och förorsakar både individen och samhället stora svårigheter.

Jämförelse mellan 1956 års handledning och den föreslagna nya handledningen

1956 års handledning och den föreslagna nya handledningen har bl. a.

följande rekommendationer gemensam ma:

Alla väsentliga fakta bör meddelas. Undervisningen bör söka motverka pryderi och förtegenhetsfostran på det sexuella området. och flickor bör undervisas gemensamt (l8.l). 1945 års Pojkar hade en föreskrift om skild undervisning för pojkar och handledning flickor samt att läraren skulle vara av samma kön som eleverna. bör ges redan under förskoleåren. Barnen bör få Sexualupplysning ärliga svar på sina frågor (l9.2; 19.3; H5.2). Rekommendationerna i den äldre och den föreslagna nya handledningen skiljer sig åt på bl. a. följande punkter. Den sexuella faktakunskapen framställs inte längre som problematisk för åldrar. - I den handledningen och eventuellt skadlig lägre gamla uttalas att det är ”önskvärt” att man på lågstadiet ger elementär upplysning om hur ett samlag går till. I förslaget till ny handledning utgör detta ett av momenten i sexualundervisningen på lågstadiet. Inga varningar utfärdas mot att använda illustrationer på lågstadiet eller mot att låta eleverna på mellanstadiet göra teckningar i anslutning till undervisningen. Vissa moment i sexualundervisningen har flyttats ned från högre till

Sammanfattning 17

lägre åldersstadier, samtidigt som informationen har blivit utförligare på alla stadier. Motiveringen härför är eleverna l) att har frågor och funderingar på de aktuella områdena och därför behöver vederhäftig undervisning om dem; 2) att dessa frågor och funderingar - som ofta förekom även i äldre tid - har blivit ännu vanligare i vår tid genom den ökade sexuella öppenheten; 3) att kunskap om sexuallivet enligt utredningens nyss nämnda uppfattning inte kan betraktas som problematisk eller skadlig för någon ålder; 4) att ungdomar behöver information och synpunkter innan sexual- och samlevnadsfrågorna blir omedelbart aktuella för dem. Den traditionella sexualundervisningen behandlade sexuallivet nästan enbart som ett led i fortplantningen. Fr. o. m. mellanstadiet rekommenderas nu att utgå från det faktiska förhållandet att sexuallivet oftast syftar till gemenskap, njutning och glädje och inte till befruktning. Detta bör omnämnas redan på kommentaren till moment

lågstadiet (H5.3.3, 5),

men där är det av pedagogiska skäl lämpligt att i första hand bygga undervisningen på frågan hur ett barn kommer till. Undervisningen är inte längre nästan helt inriktad på äktenskapet utan även på det föräktenskapliga samliv som principiellt ogillas endast av fem procent i den äldre generationen och två procent i den yngre (l6.2). De alltför tidiga sexualdebuter som förekommer bör enligt utredningens uppfattning motverkas genom andra inslag i undervisningen än en generell rekommendation till avhållsamhet under ungdomsåren (se nedan, Sexuellt samliv under tonåren). Den gamla handledningens rekommendation att med kraft understryka preventivmedlens endast relativa skyddsverkan” har uteslutits emedan den inte är sakligt riktig och kan leda till uppfattningen att det inte lönar sig att använda preventivmedel. Ändringen motiveras också av att nya och säkrare preventivmedel tillkommit. Det lämnas inte längre något råd att hellre gifta sig tidigt än att inleda ett föräktenskapligt samliv. Samlevnadsundervisningen inklusive den familjeförberedande undervisningen har som nämnts fått betydligt större utrymme än tidigare. Idylliserande uttalanden om äktenskapet har uteslutits, men värdet av en bestående och nära personlig gemenskap mellan man, kvinna och barn har genomgående starkt understrukits. Den starkare betoningen av samlevnadsfrågoma innebär ökade uppgifter för ämnena samhällskunskap, religionskunskap, barnhemkunskap, kunskap och svenska inom grundskolans Särskilt sexualundervisning. kursinnehållet i samhällskunskap bör enligt utredningens uppfattning kompletteras så att samhällsfrågor med anknytning till sexuallivet blir beaktade. De rekommendationer i den gamla handledningen som här förtecknats visar enligt utredningens uppfattning att en ny handledning är nödvändig. Detta är också helt eftersom naturligt den gamla handledningen till största delen härstammar från 1945 och sedan dess stora förändringar skett i synen på sexual- och samlevnadsfrågor som genom samtidigt forskning på olika områden ny kunskap vunnits om dessa frågor.

18 Sammanfattning

Undervisning om värderingar

l direktiven för utredningen heter det: Vid sina överväganden av vilka värderingar, som skall läggas till grund bör de sakkunniga se denna undervisning som för sexualundervisningen, ett led i den uppfostran för mänsklig samlevnad vilken skolan och övriga har till uppgift att meddela. De institutioner för fostran och upplysning och upplysningsarbetet i sexualvärderingar, från vilka undervisningen och samlevnadsfrågor skall utgå, bör därför sammanfalla med de grunder, i allmänhet skall bygga.” på vilka skolans etiska fostran Enligt 1969 års läroplan skall i skolan undervisas dels om grundlägganvilka skall framhållas och främjas i undervisningen, dels de värderingar, varom inte råder, kontroversiella värdeom sådana värderingar enighet ringar (l6.3.2). Vid behandlingen av de grundläggande värderingarna de som anges i läroplanens av riksdagen beslutade Mål och riktlinjer inte vara objektiv, utan ställningstagande, förkunnanskall undervisningen är människans egenvärde, människode. Exempel på en sådan värdering livets okränkbarhet och därmed rätten till personlig integritet. Exempel

på kontroversiella värderingar är de olika politiska partiuppfattningarna

eller olika inställningar till vissa sexualmoraliska frågor. När det gäller skall undervisningen vara objektiv.. Skälet kontroversiella värderingar härtill är att den allmänna skolan inte får användas som indoktrineringsinstrument till förmån för en grupp av medborgare mot en annan grupp. Utredningen har dels sökt ”översätta de grundläggande värderingarna Mål och riktlinjer till konkreta värderingar och etiska riktlinjer, enligt vilka skall framhållas och främjas i sexual- och samlevnadsundervisningen - dels sökt fastställa vilka värderingar på det sexualmoraliska området som måste betraktas som kontroversiella och därför måste behandlas objektivt, utan ställningstagande i undervisningen.

De grundläggande värderingarna

har funnit att de grundläggande värderingarna leder till Utredningen följande etiska riktlinjer som skall framhållas och främjas i undervisningen (l6.3.3). - För sexuella relationer gäller samma krav på hänsyn till andra människor och ansvar för konsekvenserna av sina handlingar som på alla Det innebär först och främst att ingen medmänniska bör livets områden. enbart och betraktas som ett medel att tillgodose någon annans intressen behov. - Att förena och respekt för den andra sexualliv, gemenskap människans är ett mål värt att eftersträva. (Respekt för den integritet i det intima samlivet på en positiv personliga integriteten bygger Detta är enligt utredningens uppfattning en gemenskapsupplevelse.) central som bör vara riktgivande för sexual- och samlevnadsvärdering undervisningen i dess helhet. - form övervåld utgör på det Varje av psykisk press eller fysiskt

SOU 1974: 59

Sammanfattning 19

sexuella området lika väl som på andra områden ett inkräktande på den andra människans integritet. - Undervisningen bör ge stöd åt den värdering som enligt USSU: s omfattas undersökningar av de allra flesta i svenska folket: avståndstagandet från otrohet. Med otrohet bör då avses ett svek mot gemenskapen, inte den sexuella handlingen i och för sig. - Undervisningen bör ta avstånd från den traditionella dubbelmoralen, enligt vilken moraliska förkastelsedomar uttalas mot kvinnor för samma handlingar som män saklöst kan begå. Det år önskvärt att både män och kvinnor söker förverkliga målet att integrera sexualiteten i en personlig relation. Detta får dock inte innebära att man uttalar moraliskt klander mot dem som inte lyckats nå detta mål. - Att ta avstånd från den sexuella dubbelmoralen är en del av uppgiften att motverka fördomsfulla könsroller. I den mån detta lyckas kommer det också att ha ett djupgående inflytande på den personliga och den sexuella relationen. - Kravet på likaberättigande mellan människor leder också till en argumentering mot rasdiskriminering sexuella området. Vid på det fortsatt immigration kan denna fråga bli alltmer aktuell. - Fördömande av variationer i sexualdriftens inriktning bör motverkas och en förståelse och hänsynsfull inställning befrämjas. - bör medverka Undervisningen till att rätt till ett sexualliv tillerkänns fysiskt och psykiskt interner handikappade, mentalsjuka, på fångvårdsanstalter och andra anstaltsbundna. Fördomarna mot äldres sexualliv bör motverkas. - Undervisningen bör förkunna sexuell tolerans i betydelsen att respektera andras rätt att tala för och leva efter sexuella normer som man själv tar avstånd från. Toleransen kan dock inte gälla tänkesätt på det sexuella området vilka är oförenliga med de grundläggande värderingar varom här talats. Undervisningen kan t. ex. inte inta en tolerant hållning till sexuell rasdiskriminering eller dubbelmoral.

De kontroversiella värderingarna

Så långt de .grundläggande värderingarna, som undervisningen skall framhålla och främja. Till de kontroversiella värderingarna har utredningen räknat följande, vilka alltså skall behandlas utan ställningstagande (H4.3.4). - till Inställningen abortfrågan från etisk synpunkt. Skolan kan inte få engageras för att argumentera till förmån för någon av de olika ståndpunkterna i_ abortfrågan. Men det är av största vikt att de olika åsiktsriktningarnas argument korrekt redovisas. - Föräktenskapligt sexuellt samliv med den man ämnar gifta sig med eller stadigvarande sammanleva med upplevs som självklart acceptabelt av de allra flesta inom svenska folket. Bortåt hälften av dem som har en personlig kristen tro har emellertid övertygelsen att det sexuella samlivet

enligt Guds vilja hör hemma endast inom äktenskapet. Dessa föräldrar

20 Sammanfattning

måste kunna räkna med att deras åskådning i skolan och ungdomar sätt. Undervisningen får framställs sakligt riktigt och på ett respektfullt mot deras uppfattning. En annan sak är att undervisninginte ta ställning en måste ägna stort utrymme åt de samlevnadsfrågor som sammanhänger

med det föräktenskapliga samlivet. - Det finns också en - mycket liten - minoritetsgrupp som anser vara etiskt/religiöst förkastlig. Vid den användningen av preventivmedel utökade undervisning om preventivmedel som utredningen betydligt bl. a. i abortförebyggande syfte, måste det klargöras rekommenderar, att meningen inte är att påverka dessa elever till att ändra uppfattning. De måste tvärtom få klart för sig att deras rätt att ha en annan åsikt än den vanliga respekteras. Undervisningen måste även på detta område vara objektiv i den meningen att den inte tar ställning mot en viss åsiktsgrupp. -- Många unga människor bildar numera familj utan att ingå äkten- Samlevnadsundervisningen bör inte ta ställning vare sig för eller skap. Den bör redogöra för både mot deras uppfattning och handlingssätt. deras tänkesätt och tänkesättet hos den majoritet som gifter sig. Eleverna om de skiljaktiga juridiska och ekonomismåste också få god kännedom ka villkoren vid samlevnad med och utan vigsel.

Sexuellt samliv under tonåren (l6.2; 163.43)

det sexuella samliv som inleds av drygt en fjärdedel av Beträffande

slut och av flertalet före slutet av

ungdomarna före grundskoletidens tonåren, anser en majoritet inom den äldre generationen (31-60-åringar) skall uttala att detta inte bör förekomma; avhållsamatt undervisningen het under ungdomsåren bör rekommenderas. att många mycket tidiga sexualför- Utredningen delar uppfattningen ansvars- och känslomässigt kan klara bindelser inleds innan ungdomarna en sådan situation, vilket kan leda till olyckliga konsekvenser. Sexualbör söka medverka till att antalet sådana och samlevnadsundervisningen förbindelser och de negativa konsekvenserna av dem mildras. nedbringas anser det emellertid också uppenbart att dessa syften inte Utredningen rekommendation till avhållsamhet under kan främjas genom en generell Därigenom skulle skolan nämligen avskära sig från möjligungdomsåren. åt alla dem som före tonårens slut heten att ge hjälp och vägledning inleder sexuellt samliv, dvs. betydligt mer än hälften av- ungdomarna. sätt. Många av dessa förhållanden sköts på ett ansvarigt och hänsynsfullt att beteendet under alla förhållanden är Om skolan trots detta förklarar av att generellt rekommendera moraliskt förkastligt (det är innebörden att man gör dem djupt orätt i en avhållsamhet), upplever ungdomarna för dem. Från denna utgångspunkt kan varken livsfråga som är väsentlig sexual- eller samlevnadsundervisning bedrivas med utsikt till framgång. Kontakten med ungdomarnas egna centrala värderingar är från början bruten. Det finns också många i föräldragenerationen som inte har något mot att äldre tonåringar har stadigt sällskap, innefattande att invända också sexuellt samliv, om de visar ansvar och hänsyn i sitt förhållande.

Sammanfattning

Enligt utredningens uppfattning skulle det vara principiellt oriktigt och för undervisningen ödesdigert om skolan moraliskt tog avstånd från dessa ungdomar och föräldrar. Hur skolan här skall ställa sig är en fråga som överhuvud inte kan avgöras genom hänvisning till en majoritet. Avgörande är i stället det förhållandet att ansvarigt tänkande människor har delade meningar. Då kan inte den ena gruppen få lov att med skolans hjälp upphöja sig till domare över den andra. l Det borde dessutom stå klart att en neutral från skolans sida hållning utgör ett nödvändigt skydd för minoritetsgrupper och deras värderingar. I den här aktuella frågan innebär att undervisningen principen skall präglas av samma respekt för olika handlingsmönster i den mån de bygger på vilja att visa ansvar och ta hänsyn. Både de många ungdomar som vill vänta och de som har ett sexuellt samliv bör i undervisningen få uppleva att de är förstådda och accepterade. Skolan bör med andra ord inte ta ställning i denna moralfråga utan hålla fältet fritt för en förutsättningslös genomgång av principiella och praktiska synpunkter som kan hjälpa ungdomarna att se klarare och att finna sin egen väg. En generell rekommendation på detta område skulle däremot enligt utredningens uppfattning leda till att huvuddelen av eleverna drar slutsatsen att skolan inte har något meningsfullt att säga dem på samlevnadens område; därmed avskärmar de sig från den etiska undervisningen och utformar sina handlingsnormer helt på egen hand eller under inflytande av icke önskvärda värderingar. En generellt rekommenderande undervisning innebär i denna fråga en långt svagare etisk undervisning än en som med eleverna går igenom väsentliga synpunkter utan förutfattad ståndpunkt. Syftet att motverka de alltför tidiga sexualdebuterna och mildra deras konsekvenser bör tillgodoses genom andra inslag i undervisningen. För det första bör man gå igenom och diskutera de grundläggande värderingar på sexuallivets område som skolan skall framhålla och främja (se ovan). Dessa kan i bästa fall väcka eftertanke och motverka ett oöverlagt handlande. Detsamma gäller en genomgång av de skilda sexualmoraliska uppfattningar som finns. För det tredje bör undervisningen peka på de risker som är förbundna med en alltför tidig sexualdebut, oberoende av vilka värderingar man har (16. l). De risker som avses är följande: - att det blir ett förhållande, präglat av slitningar, oförmåga till inlevelse och därmed bristande möjligheter att visa hänsyn och ta ansvar; - att man hamnar i en rad kortvariga och opersonliga förhållanden som man inte hade avsett och som kanske skapar en verklighetsfrämmande negativ uppfattning om vad samlivet mellan man och kvinna kan ge; att man på grund av sin ungdom inte äger tillräcklig erfarenhet och omdömesförmåga för att kunna förhindra uppkomsten av en oönskad graviditet eller gonorrésmitta. Sammanfattningsvis är det alltså utredningens uppfattning att undervisningen inte bör generellt ta ställning till frågan om sexuellt samliv under ungdomsåren men att den bör aktivt söka motverka alltför tidiga sexualdebuter.

22 Sammanfattning

Några speciella frågor

Utredningen rekommenderar att den nyanserade bild av värderingar och

beteende på samlevnadsområdet som den moderna sociologin ger skall

utnyttjas i undervisningen. Det möjliggör t. ex. korrigering av utbredda vanföreställningar om ungdomens sexualvanor. (2.4.6. l; 2.4.8) En vanlig uppfattning är att nästan alla l6-17-åringar har samlag. Undersökningar tyder på att flertalet ungdomar har sin sexualdebut senare än under grundskoletiden och att en femtedel av dem väntar till efter tonåren. Eftersom ungdomar är rädda för att vara annorlunda (i förhållande till - missvisande sina jämnåriga) är det viktigt att påpeka sådant. Ett uttryckssätt är att säga att genomsnittsåldern eller normalåldern för sexualdebut är l8 år i Sverige. Vad man bör säga är att hälften har sin sexualdebut före fyllda 18 år, hälften efter denna ålder. Det mest karaktäristiska är den stora spridningen på åldrarna l5w2l år. Det finns ingen normalålder för sexualdebut. - Stora enkätundersökningar i flera länder visar att ungdomar mycket ofta tror att deras kamrater är mer avancerade än vad som verkligen är fallet. Även med hänsyn härtill är det att om de undersökningar av värderingar och viktigt upplysa beteenden som finns. - En speciell orsak till felaktiga föreställningar om ungdomens sexualvanor är att vissa ”fördomsfria massmedier med förkärlek utväljer och intervjuar promiskuösa ungdomar och framställer dem som typiska. Även av detta skäl är det viktigt att ge en mera verklighetstrogen bild. - En sådan är även viktig för läraren för att hon eller han skall kunna undvika två felaktiga utgångspunkter för undervisatt tro att alla äldre elever har haft samlag respektive att tro att ningen: nästan inga har haft det. Undervisningen bör enligt utredningens uppfattning systematiskt motverka den bild av relationen mellan man och kvinna som förmedlas av pornografin och sexismen.-(Handledningens faktaöversikt, kapitlet och andra sexualskildringar.) Avskiljandet av sexualiteten och Pornografi sexuallivet från sammanhang med tillvaron i övrigt och i synnerhet av kvinnan som enbart sexualobjekt är oförenligt med framställningen det mål för sexualundervisningen som föreslagits, särskilt punkterna l och 3 (se ovan). Samtidigt bör det dock alltid framhållas att den ökade sexuella (vilket inte är detsamma som pornografi) är en vinst öppenheten därför att den möjliggör en mänsklig och förnuftig belysning av sexualoch samlevnadsförhållanden, vilka förr var dolda i ett skumrask som skapade fruktan och vanföreställningar. I 1956 års handledning rekommenderas information om preventivmedel fr. o. m. den ålder som motsvarar grundskolans högstadium. Utredningen föreslår att sådan information skall ges redan fr. o. m. lågstadiet (H5.3.3, kommentaren till moment 7). Skälen härtill är följande. l. När eleverna börjar i den obligatoriska skolan har de allra flesta redan hör talas om preventivmedel, vanligen p-piller och kondom. att man skulle kunna hålla dem i okunnighet härom Föreställningen att undvika ämnet i skolan är verklighetsfrämmande. Det är genom önskvärt att deras ofta felaktiga föreställningar möts med några enkla

23 Sammanfattning

förklaringar och att de preventiva åtgärderna sätts in i sitt naturliga sammanhang och får sin positiva motivering: att barn skall födas önskade och att hänsyn skall kunna tas till moderns hälsa och familjens ekonomi. - Om läraren vet att det i klassen finns barn till föräldrar som anser det orätt att använda preventivmedel, skall den hänsyn härtill tas som angavs ovan på tal om undervisning om kontroversiella värderingar. Detta gäller vid all undervisning om preventivmedel och bör alltså beaktas även i samband med de här följande punkterna. 2. Det är önskvärt att barn redan från början får den attityden grundlagd hos sig att det är en självklarhet och en skyldighet mot en själv och mot partnern att man använder preventivmedel när man inte vill ha barn. 3. Vid slutet av mellanstadiet behövs information om preventivmedel

även med hänsyn till den minoritet av elever som kommer att ha sin

sexualdebut under de kommande högstadieåren (H5.4.5, kommentaren till moment lO).

4. Föreställningen att undervisning om preventivmedel av eleverna skulle som klarsignal” för sexuellt uppfattas samliv är enligt utredningens uppfattning orealistisk. Större delen av det stoff eleverna gör bekantskap med i orienteringsämnena är sådant som de kommer i närmare beröring med först senare i livet. De finner det därför naturligt att information om preventivmedel ges innan den praktiska tillämpningen av denna information är aktuell. Dessutom skall eleverna på mellan- och högstadiet före preventivmedelsupplysningen ha fått höra om riskerna vid en för tidig sexualdebut, om de grundläggande etiska riktlinjer som varje människa är skyldig att rätta sig efter på samlevnadens område samt om de skilda etiska uppfattningar som finns om andra frågor på samlevnadens område. Föreställningen att skolan kan ger klarsignal aldrig uppkomma om undervisningen bedrivs efter riktlinjer som nu föreslås. Sexual- och samlevnadsundervisningen bör enligt utredningens uppfattning lägga stor vikt vid följande föreskrift i läroplanens Mål och riktlinjer: Skolan bör verka för jämställdhet mellan män och kvinnor - i familjen, på arbetsmarknaden och inom samhällslivet i övrigt. Den bör orientera om könsrollsfrågan, stimulera eleverna till att debattera och ifrågasätta rådande förhållanden. Könsrollernas inverkan respektive jämställdhetens på relationen mellan man och kvinna - även den sexuella relationen bör diskuteras vid upprepade tillfällen (Handledningens faktaöversikt, kapitlet Könsroll och samhälle). Alla elever bör underrättas om de möjligheter till individuell rådgivning i sexual- och samlevnadsfrågor som finns inom och utom skolan på orten (H5.5.5, kommentaren till moment 28). De elever som har behov av sådan rådgivning skall inte behöva tveka om var de kan få den. Utredningen uttalar sin tillfredsställelse över att särskilda rådgivningsbyråer för ungdom upprättas på alltfler orter. Speciellt gynnsam synes den modell vara som tillämpats i Borlänge, där allt i slags rådgivning samlevnadsfrågor givits och lokalerna inrättats så att ungdomarna kunnat känna sig hemmastadda där. Fler sådana institutioner bör enligt

24 Sammanfattning

utredningens uppfattning inrättas. l awaktan på att detta blir möjligt måste de redan existerande rådgivningsmöjlighetema utnyttjas.

Undervisningen på de olika stadierna

Förskoleåldern. l förslaget till ny handledning i sexualundervisning understryks att de trygghets- och kärleksupplevelser som barnet i bästa fall gör under de första levnadsåren har det mest djupgående inflytandet på dess förmåga till varma medmänskliga relationer, bland dem också relationerna till det motsatta könet. Det är därför enligt utredningens viktigt att de första upplysningarna om var barn kommer uppfattning ifrån” ges av hemmet under förskoleåldern. Förskola och skola kan aldrig ersätta de erfarenheter barnet gör då. Förskolan bör emellertid i nära samråd med föräldrarna ha som riktlinje att alltid ge barnen korrekta svar på deras frågor i en atmosfär av vänne och närhet. - föreslår en utökad sexualundervisning på Lägstadiet. Utredningen lågstadiet. Skälen härtill är för det första att det inte längre råder en sådan ängslan som tidigare inför tanken på barns vetande om sexuallivet: kan anpassas efter deras fattningsförmåga och deras kunskapsmängden frågor. För det andra måste man räkna med att lågstadieeleverna numera har en mängd oklara och delvis felaktiga föreställningar som behöver rättas till. Vid ett föräldramöte under höstterminen i årskurs l bör läraren informera föräldrarna om den sexualundervisning som förekommer i denna årskurs samt ta del av föräldrarnas synpunkter och upplysningar. Handledningen rekommenderar i ett särskilt avsnitt om samverkan mellan hem och skola att läraren därvid upplyser om den syn på hemmets och skolans olika uppgifter på sexualundervisningens område som ligger till grund för skolans undervisning. Hemmet är framförallt attitydskapande, skolan kompletterande och systematiserande i fråga om faktakunskaper (H 9). Mellanstadiet. l årskurs 6 ges den grundläggande biologiska faktakunskapen samt en preliminär genomgång av de synpunkter på de för tidiga sexualdebuterna som ovan nämnts. Valda avsnitt av kursen kan även fördelas på årskurserna 4 och 5. De allmänna mål för sexual- och samlevnadsundervisningen som angetts i början av denna sammanfattning har i förslaget till ny handledning översatts för åldersstadiet på följande sätt. Eleven på mellanstadiet skall genom sexual- och samlevnadsundervisningen: 1.. förvärva ökad verklighetsorientering i proportion till det vidgade sakintresset och den förbättrade fattningsförmågan på samma sätt som vid annan undervisning. 2. utveckla förståelsen för de fysiska och psykiska förändringarna i samband med den begynnande puberteten; 3. utveckla förståelsen för sexualitetens integrering i en personlig relation som ett framtidsmål värt att söka uppnå;

25 Sammanfattning

4. skaffa sig kunskaper om och utveckla förståelsen för ansvarssynpunkter som kan förbereda för det ställningstagande till tidigt sexuellt samliv, som kommer att aktualiseras för eleverna under tonåren. Högstadiet. Utredningen ansluter sig till den rekommendation som redan finns i 1969 års läroplan, nämligen att sexualundervisningens tyngdpunkt på högstadiet bör förskjutas från årskurs 9 till 8 vilket ofta ännu inte skett. För högstadiet föreslår utredningen en synnerligen omfattande såväl sexual- som samlevnadsundervisning. Förslag lämnas nu för första gången i detalj om vilka delar av kursen som bör åvila lärarnai biologi, samhällskunskap, religionskunskap, hemkunskap och barnkunskap. Ämnena samhällskunskap och religionskunskap har tidigare ofta försummat samlevnadsfrågorna. En förbättring kan iakttas i de nyaste läromedlen. Denna utveckling bör fortgå. Bäst har enligt elevernas omdöme undervisningen fungerat i Sexualkunskap i årskurs 9 inom ämnet biologi. Här är det femton procent av eleverna som betecknat undervisningen som Ganska dålig eller Mycket dålig. Även här behövs en utveckling till det bättre. I första hand föreslås undervisningens i ett eller flera uppläggning samlade arbetsområden, där stoff från flera ämnen ingår och flera lärare samverkar. l andra hand föreslås ämnesbundna arbetsområden. Stor vikt läggs vid de etiska, psykologiska och sociala aspekterna. Gymnasieskolan. Den enkät som utredningen genomfört inom ett representativt urval av elever i gymnasieskolans årskurs 2 utvisade att även ungdomarna i denna ålder säger sig ha ett stort behov av sexual- och samlevnadsundervisning i skolan. För den komplicerade organisationen av gymnasieskolans sexualundervisning på dels ämnesbunden undervisning på vissa av de 22 linjerna, dels undervisning på timmar till förfogande i storklass och i mindre grupper har detaljerade utarbetats. anvisningar i storklass Undervisningen kan t. ex. bestå av föredrag och paneldebatt, varvid en samverkan mellan lärare, övrig skolpersonal, tillkallade experter på olika områden samt elever bör förekomma. För undervisningen om värderingar gäller samma principiella riktlinjer som i grundskolans undervisning, dock att ännu större vikt läggs vid elevernas eget kritiska ställningstagande. Elevenkäter inklusive kunskapstest utvisar att en fortsatt kunskapsmeddelelse avpassad efter elevernas större intellektuella resurser alltjämt är både önskad och behövlig. Därutöver bör undervisningen i hög grad inriktas på den omfattande debatt som förs i samhället om sexual- och samlevnadsfrågor från etisk, och social psykologisk synpunkt. Eleverna bör på alla stadier i grundskolan och i gymnasieskolan få medverka vid planeringen av sexual- och samlevnadsundervisningen.

Sexualundervisningen och vissa handikappade

(kapitel 20)

Utredningen har sökt skaffa sig en uppfattning om olika handikappgruppers sexual- och samlevnadssituation samt informationsbehov. Enligt

26 SOU 1974: 59 Sammanfattning

finns det goda anvisningar för sexualundervisutredningens uppfattning utvecklingsstörda såväl inom skolväsendet som avseende ning för psykiskt institutioner för vuxna utvecklingsstörda. En av utgångspunkterna för dessa anvisningar är att denna handikappgrupp skall ha rätt till sexuellt samliv, vilket har visat sig i många fall ha en gynnsam inverkan på deras livssituation. Skolans allmänna sexualundervisning bör motverka de fördomar som finns på detta område. Såväl när det gäller det faktiska av sexualundervisningen som förverkligandet av samlivsgenomförandet möjligheter återstår emellertid ännu mycket att uträtta. Även beträffande fysiskt handikappades behov av och möjligheter till sexuellt samliv finns det fördomar som skolan bör söka motverka. I och med att de alltmer integreras i vanliga skolklasser kommer sexual- och samlevnadsundervisningen för deras del att bedrivas i lika hög grad och efter samma principer som i skolan i dess helhet. Detta bör givetvis även som inte kan klasser. Deras gälla de- handikappade gå i vanliga infonnationsbehov är fortfarande ofta eftersatt.

Sexualundervisningen och vissa invandrargrupper

(kapitel 21)

behandlat den situation som inträder med Utredningen har ingående till och på familjen för invandrare som hänsyn synen på det sexuella kommer från länder med väsentligen annorlunda syn på dessa frågor än vad som är vanligt i Väst- och Nordeuropa. Kulturkonflikten synes i fall bli svårartad. Vid ett närmare övervägande framstår det många emellertid som klart att konflikten väsentligen uppkommer vid mötet med det nya samhället i dess helhet, inte så mycket genom erfarenheten av skolans sexualundervisning. Denna utgör i stället en förklarande, ordnande och insats. Det som kan verka förvirrande och hjälpande chockande i den allmänna sexuella öppenheten i massmedier osv. placeras i ett mänskligt och ansvarsbetonat sammangenom skolans undervisning hang. Sakinformationen kan rätta till missförstånd och fylla ut kunskapsluckor som annars lätt blir ödesdigra. Med hänsyn härtill finner det riktigt och nödvändigt att sexual- och samlevnadsunderutredningen även för invandrarelever, i överensstämmelse visningen är obligatorisk Särskild bör nedläggas vid skolans med nu gällande ordning. omsorg information om sexualundervisningen till invandrarföräldrar från vissa länder.

Samverkan hem-skola (handledningen, kapitel 9)

till om sexual- och I förslaget ny handledning sägs att information innehåll bör ges vid föräldramöten åtminstosamlevnadsundervisningens Föräldrar och lärare bör då ha ne en gång på varje stadium i grundskolan. Handledningen undertillfälle att utbyta synpunkter på undervisningen. den nu gällande läroplanens anvisning: Med hänsyn till att olika stryker

SOU 1974: 59 27 Sammanfattning

värderingar förekommer i sexual- och samlevnadsfrågor bör det vara angeläget för skolan att informera föräldrarna om den respekt för de olika värderingarna, som skall ligga till_grund för sexualundervisningen. Vid presentationen av sexualundervisningen bör det vidare framhållas att hem och skola här har delvis skilda uppgifter och aldrig kan ersätta varandra. Hemmet ger genom sin allmänna den emotionella påverkan utvecklingen och de grundläggande värderingarna som är förankrade i personligheten. Skolan kan ge faktakunskaper, insikt om konsekvenserna av olika handlingssätt, klarare blick för olika värderingar.

Synpunkter på läromedel (handledningen, kapitel 8)

De traditionella läroböckerna i hembygdskunskap naturkun- (lågstadiet), skap (mellanstadiet), biologi, samhällskunskap och religionskunskap (högstadiet) innehåller endast en mycket liten del av det undervisningsstoff i sexual- och samlevnadskunskap som rekommenderadesi 1945 och 1956 års handledningar i sexualundervisning. Utredningen konstaterar med tillfredsställelse att i de nyare läromedel för och låg-, mellanhögstadierna som helt eller delvis är uppbyggda kring arbetsområden har däremot sexual- och samlevnadskunskapen ofta fått ett väl tilltaget utrymme och en pedagogiskt stimulerande utformning. Det tidigare svårbemästrade problemet att åstadkomma en mångsidig belysning av sexualfrågorna med hjälp av stoff från flera olika ämnen synes därigenom

ha fått en väl fungerande lösning; På lågstadiet är det en rimlig alternativ

lösning att läromedlen i hembygdskunskap förses med tillräckligt utförliga avsnitt, avsedda för sexualundervisningen. Önskvärt är på alla stadier att även ämnet svenska medverkar. av fiktions- Upplevelseläsning litteratur som belyser samlevnaden med anknytning till sexuallivet är ett oumbärligt bidrag till en djupare förståelse av detta livsområde. Även speciella, utförliga ”bredvidläsningsböcker” i sexual- och samlevnadskunskap bör finnas tillgängliga i klassuppsättning för att möjliggöra ett grundligare studium av valda delar av ämnesområdet. Därvid är det nödvändigt att tillse att undervisningen som helhet kompletterar och korrigerar eventuella ensidigheter, ofullständigheter eller avvikelser i dessa läromedel från de principiella riktlinjerna för sexualundervisningen. Vid illustrering av läromedel för sexualundervisning föreslår utredningen att följande synpunkter skall vara vägledande. Vad beträffar naturvetenskapligt präglade anatomiska och fysiologiska illustrationer behöver inga andra urvalsprinciper tillämpas än hänsynen till elevernas fattningsförmåga och motivation på respektive stadier. Inga faktakunskaper på dessa områden är olämpliga eller skadliga. När det gäller illustrationer som åskådliggör sexuella relationer mellan människor, bör det tillses att de stöder undervisningens mål och grundläggande särskilt värderingar, målpunkterna 1 och 3 (se ovan). Psykologiskt och konstnärligt högtstående filmer som innehåller samlagsscener kan vara värdefulla för undervisningen. Utredningen anser det lämpligt att användningen av sådana filmer som kompletterande läromedel för närvarande begränsas till gymnasie-

28 SOU 1974: 59 Sammanfattning

skolan. Där uppnår eleverna den ålder (18 år) då de har legal rätt att själva besluta om att ingå äktenskap. De kan då inte anses för unga att ta del av sådana framställningar som numera utgör ett självklart inslag i

många seriösa spelfilmer. Om ñlmema liksom om övriga audivisuella hjälpmedel (t. ex. diabildserier, bandade radio- och TV-program) gäller att de aldrig kan ersätta lärarens undervisning utan endast bör utgöra kompletterande inslagi den.

Lärarutbildningen (kapitlen 14 och 23)

De enkäter som USSU genomfört inom ett representativt urval av samtliga lärarkategorier som ger sexualundervisning i skolan utvisar att det stora flertalet lärare anser sig ha fått otillräcklig utbildning på området. De lärare som fått utbildning och/eller fortbildning för har sådan undervisning i större utsträckning än sexualundervisning givit - men de som inte fått utbildning. Många lärare på låg- och mellanstadiet - finner det besvärande att ge ej biologilärama på högstadiet alltjämt sexualundervisning. Enligt USSU: s elevenkäter i årskurs 9 uppger sig mer än 90 av eleverna ha fått sexualundervisning, men det stora procent flertalet av dem att de hade velat ha mer undervisning om säger samtidigt såväl sexual- som samlevnadsfrågor. Ett sådant behov föreligger enligt även objektivt sett genom de snabba förändutredningens uppfattning av värderingar och beteenden som ägt rum på sexuallivets område ringar samt det ökade utbudet av ovederhäftig information. En genom förbättrad torde öka lärarnas möjligheter att ge en god utbildning inte endast kunskapsmässigt utan också attitydmässexualundervisning sigt. Med hänvisning till dessa förhållanden föreslår utredningen en utökad för sexualundervisning inom klasslärarutbildningen vid lärarutbildning Då dessa lärargrupper (låg- och mellanstadiet) redovisat högskolorna. mest svårigheter med sexualundervisningen är det av stor vikt att denna förstärkning kommer till stånd. För i biologi föreslår utredningen en betydligt utökad högstadielärarna t. ex. efter mönster av den kurs i sexologi för medicinare som utbildning vid universitet. För de blivande biologilärarnas del behöver givits Uppsala kursen emellertid utökas med vissa samlevnadsfrågor. Den utbildning som blivande lärare i samhällskunskap får vid universiteten innehåller nästan stoff med anknytning till sexual- och inget samlevnadsfrågor trots dessa frågors betydelse för samhällslivet. Enligt utredningens uppfattning behöver här införas delvis nya moment såsom _

modern sexualsociologi, sexualantropologi, familjesociologi. Inom av blivande lärare i religionskunskap har universitetsutbildningen sexual- och samlevnadsfrågor på senare tid fått ett betydligt utökat

utrymme, vilket utredningen hälsar med tillfredsställelse. omfattande I psykologiläramas utbildning ingår vid ett av universiteten moment av vid andra universitet ytterst litet. Om sexualpsykologi, enligt utredningens förslag kommer att lägga stor sexualundervisningen

29 Sammanfattning

vikt vid samlevnadsfrågorna, är det önskvärt att alla psykologilärare har fått en utbildning som gör dem skickade att medverka härtill vid gymnasieskolorna. På den sexologiska forskningens område är Sverige mindre framstående än t. ex. USA, Västtyskland och Tjeckoslovakien, trots att Sverige varit och är ett föregångsland på sexualundervisningens område. Det är enligt utredningens uppfattning angeläget att sexologisk forskning får ökat utrymme i vårt land. Detta kan tänkas ske genom inrättandet av ett sexologiskt forskningsinstitut eller genom insatser vid universiteten. Med tanke på sexologins tvärvetenskapliga karaktär och det sålunda föreliggande behovet av kontakt med flera stora forskningsområden kan man på längre sikt hoppas på större resultat genom en satsning på universitetsforskning, vilken också lättare kan komma lärarutbildningen till godo. Ett sådant program kan endast genomföras vid de större universiteten. Vid de lärarhögskolor som är förlagda till andra orter kan utbildning för sexualundervisning ske bl. a. genom medverkan av gästande forskare från de universitet där sexologisk forskning kommer att bedrivas i större omfattning än för närvarande.

Undervisning och upplysning utanför den allmänna skolan (kapitlen 25-27)

Den sexual- och samlevnadsundervisning som förekommer vid folkhögskolorna har belysts genom en ingående undersökning och befunnits ha en enligt utredningens uppfattning tillfredsställande omfattning. En översikt har också givits av sexual- och samlevnadsfrågornas behandling inom konfirmationsundervisningen. Dessa frågor tas i regel upp och behandlas utifrån respektive samfunds synsätt. Inom svenska kyrkan och de äldre frikyrkorna har den enskilde prästen och pastorn ganska stor frihet att utforma undervisningen enligt sin personliga uppfattning. Inom utbildningen av präster och pastorer har sexual- och samlevnadsfrågorna på senare tid fått ett betydligt ökat utrymme. Ungdomsorganisationema med undantag av de kristna tar endast i ringa utsträckning upp sexual- och samlevnadsfrågor i sin verksamhet, vilket är att beklaga eftersom deras medlemmar ofta uppenbarligen behöver råd och vägledning på detta område. Skolöverstyrelsens ungdomsledarutredning (SULU) har helt förbigått dessa frågor. Vad som framförallt behövs är en sådan utbildning av ungdomsledare att de inte står handfallna då de kommer i kontakt med konkreta individuella problem hos ungdomarna, vilket ofta torde inträffa. En enligt utredningens uppfattning föredömlig behandling av sexual- och samlevnadsfrågorna föreligger i skolöverstyrelsens kursplan för utbildning av fritidspedagoger.

I och

Utredning överväganden

2 sexuella

Förändringar

av

attityder,

normer och beteenden

2.1 Inledning

Inställningen till sexualiteten och sexuallivet har växlat iskilda kulturkretsar och historiska epoker. Restriktiva och permissiva attityder har avlöst varandra. (Ordet permissiv används ofta i detta betänkande för att beteckna en mera ”tillåtande inställning i motsats till en mera restriktiv. Det har hämtats från det anglosaxiska permissive som är en standardterm inom sexualsociologin. Ordet har föredragits framför ”liberal eller fri(are)” därför att dessa ord inte är endast sakligt beskrivande utan också värderande.) Om inställningarna till sexuallivet har växlat så har dock regellöshet aldrig dominerat. Alla samhällen har i högre eller lägre grad sökt reglera sexuallivet. För att åskådliggöra hur stor växlingen varit behöver man endast erinra om några rubriker iden västerländska kulturhistorien (eller om sexualantropologins kartläggning av olika mönster): en mycket permissiv sexualmoral för män ur överklassen i den grekiska antiken; sedestränghet i det äldre republikanska romarriket; - ”lösa seder i kejsartidens Rom; - straff under ytterligt stränga medeltiden för sexuella regelbrott (häxprocesserna, som var vanliga även under 1500- och l600-talen); bejakande av kroppslig skönhet och erotik inom renässansens överklasskultur; - sexualmoral under av reformationen och motresträng inflytande formationen, sexualfientlighet inom den anglosaxiska puritanismen och den tyska pietismen; - sexuell libertinism inom 1700-talets högreståndskultur; en restriktiv, äktenskapscentrerad sexualmoral, särskilt för kvinnorna, inom viktorianismen. Vår uppfattning om orsakerna till dessa växlingar är ytlig, eftersom den vetenskapliga historieforskningen vanligen undvikit att fördjupa sigi detta tabuerade område. Snarast undantag är verk som Max Weber: Der protestantische Ethik und der Geist des Kapitalismus (1904-05),

32 Utredningoch överväganden

Edvard Westermarck: Origin and development of moral ideas” (1906-09) eller G. May: Social control of sexual expression” (1930). Sexualantropologins studier av sexual- och familjemönster hos primitiva folk liksom de sociologiska kartläggningarna och analyserna av sexuella beteenden, attityder och normer i i-länderna saknar i regel historiska

perspektiv. Den ökande sexuella permissiviteten under 1900-talet är bestämd av vilka berörs i det följande. Den ändrade inställningen kom många orsaker, särskilt starkt till uttryck som kritik av viktorianismen. Denna syn på sexualiteten och överhuvud på förhållandet mellan man och kvinna skall därför närmare beröras. Synpunkter har hämtats bl. a. från G. något Rattray Taylor: Sex in history, 1954, och Kate Millett: Sexualpolitiken, övers., 1970. Romantikens allvarliga kärleks- och äktenskapsuppfattning ingick som och liknande, mindre extrema ett element i den engelska viktorianismen i andra länder. De två andra huvudelementen var en intensivt strömningar moralism, som man ville påtrycka alla människor propagerad kristlig oberoende av deras egen religiösa hållning, samt för det tredje en livsföring. De som verksammast bidrog till en djupgående borgerlig förändring av samhället i denna riktning var de s. k. reformkommittéema, ofta med metodistisk inspiration, men också med anglikansk-högkyrkliga inslag. Viktorianism är i det allmänna språkbruket nära nog en synonym till hyckleri. Uppenbart är emellertid att de som startade rörelsen var djupt om att de var ute i välsignelsebringande ärenden och att övertygade som det ständigt sades - England skulle gå under om man inte genom moraliska samhällsreformer en gång för alla gjorde upp med arvet från l700-ta1et. Vad som blev viktorianismens olycksöde var dess väldiga mest inflytelserika kretsar: de som framgång. Den uppbars av samhällets vördades för att de haft del i segern över Napoleon, de som ledde den industriella utvecklingen, och de som vidareutvecklade det ofantliga engelska imperiet. Många av dessa var emellertid skrupelfria personer, som i verkligheten varken delade eller tillämpade de upphöjda viktorianska idealen men förmånligast både för sig själva och för ansåg det samhället att bekänna var en av hyckleriets källor. En sig till dem. Detta fanatism, som i skandalen hade ett annan var den moralisk-religiösa effektivt medel att skrämma individualister till underkastelse - och till

hyckleri. Det som något oegentligt kallas viktorianismen hade sin glanstid ungefär mellan 1820 och 1880. Den har haft inflytande även på tiden därefter att i mycket bestämma innehållet i den motrörelse och genom det försök till frigörelse som pågått sedan dess, alltså i nära hundra år. ”Mycket som utger sig för att vara sexuell frihet är ett antipuritanskt förhållande, som är bundet i puritanska former (J. Israel). Det mest karaktäristiska för viktorianismen är att den förvandlade sexualiteten och sexuallivet till en offentlig hemlighet; man harrmade i som kallas pryderi. Att en sådan hållning verkligen dominerar den attityd i historien. och en epok är enastående Medeltidskyrkan, puritanismen

SOU 1974: 59 av sexuella Förändringar attityder 33

viktorianismen var antisexuella, men på olika sätt. De båda förra rörelserna betraktade sexualiteten som syndig alltsedan syndafallet. Viktorianismen lutade mer åt att betrakta den som ociviliserad, under människans värdighet, osmaklig (Taylor, s. 198). Om en sådan känsloreaktion dominerar, blir det en psykologisk nödvändighet att undvika att nämna det obehagliga. Man reagerade i sällskapslivet som en seismograf inför minsta anspelning på det sexuella - vilket emellertid också var ett uttryck för att man i enastående grad var fixerad på det. På många punkter råkade man i svårigheter. Man kunde inte säga att en kvinna var gravid men fann småningom på att säga att hon väntar. Ordet ”kropp borde helst inte nämnas. Under 1700-talet hade man filosoferar ganska mycket om behovet av sexualupplysning för ungdom. tanke Varje på något sådant bortföll nu. I början av 1800-talet hade Jeremy Bentham vunnit gehör för tanken att födelsekontroll skulle kunna minska arbetarnas elände. Omnämnande av preventivmedel föll nu under lagen mot otuktigt språk. Medeltiden betraktade kvinnan som syndens port och bekämpade hennes sexualitet, som man var mycket väl medveten om, genom att avrätta häxor och dyrka den heliga jungfrun (varmed inte har påståtts att mariadyrkan hade enbart denna innebörd). Viktorianismen valde en motsatt väg: nämligen att förneka existensen av kvinnans sexualitet. Alla ärbara kvinnor är till sitt väsen jungfrur, och det är en skamlös förolämpning att påstå om en kvinna att hon har sexuella känslor. Detta var en självuppfyllande verklighetsbeskrivning. Ett stort antal kvinnor blev på så sätt frigida. Därigenom hade man lagt en viss saklig grund för en annan av viktorianismens huvudprinciper, dubbelmoralen: vad som är förbjudet för kvinnan (hon behöver det inte om hon är ärbar) är tillåtet för mannen (hans natur är sådan, det kan inte hjälpas). Den senare delen av denna sats leder till att man måste tolerera prostitutionen, den förra till att man måste bekämpa den såsom till ytterlighet moraliskt förkastlig - för de prostituerade, inte för deras kunder. I slutet av 1830-talet fanns det i London enligt en polisberäkning ca 900 bordeller, 800 illa beryktade hus och 7 000 prostituerade (Taylor 1954, s. 207). Till viktorianismens avigsidor hörde också att den var en guldålder för pornografi, ofta med sadistiska och masochistiska inslag. Men det fanns också viktorianer som helt tog avstånd från dubbelmoralen. De bekämpade prostitutionen, även genom att kräva av mannen att han aldrig skulle utnyttja en kvinnas ekonomiska nödläge. De krävde med andra ord sexuell avhållsamhet för både män och kvinnor fram till äktenskapet. Att acceptera ett föräktenskapligt samliv mellan likar var otänkbart för dem. I den utveckling som hittills flyktigt antytts har attityden till sexuallivet liberaliserats tre gånger. Medeltiden utmynnade i renässansen. Reformationen och motreformationen möttes av upplysningens rationalism och libertinism. Romantiken och viktorianismen möttes av ”den sexuella revolutionen, som nu pågått i ungefär hundra år med växlande intensitet. Renässansens och upplysningens friare synsätt och beteende utlöste framgångsrika motrörelser, vilka dock aldrig kunde återinföra den

SOU 1974: 59 34 Utredning och överväganden

som fanns under medeltiden. Hur det kommer att grad av antisexualism gå med ”den sexuella revolutionen vet vi inte.

2.2 Kritiken av viktorianismen

I sin doktorsavhandling Sexualpolitiken (Sexual Politics 1969, sv. övers. har Kate Millett ett kapitel betitlat ”Den sexuella 1971) revolutionen - första fasen 1830-1930”. Denna kronologi motiverar att den förändrade attityden till sexuallivet har hon med uppfattningen i kvinnosaksrörelsens framgångsrika kamp för sitt yttersta ursprung kvinnans och juridiska jämlikhet med mannen. Och det var politiska under 1830-talet som den engelska och den amerikanska s. k. reformröframträdde med full Det var även då Fredrika Bremer relsen styrka. framträdde i Sverige. Få anade att de framförda kraven i den mån de skulle medföra en begynnande upplösning av själva den genomdrevs den kvinnliga ojämlikhetens urcell. En av patriarkaliska familjetypen, det, redan 1838, var C.J.L. Almqvist. I demrsom såg detta, och bejakade Det skildrade han jämlikhetens effekt på relationen mellan man går an och kvinna och ett äktenskap som är en form för frivillig samlevnad (direktiven för 1969 års kommitté för mellan självständiga personer” Ett och ett halvt sekel översyn av den familjerättsliga lagstiftningen). mellan kvinnosakssträvandena och senare är det lätt att se sammanhanget

sexualsynen. En del viktorianer krävde som nämnt att både mannen och kvinnan sexuell avhållsamhet före äktenskapet. Samtidigt krävde de skulle iaktta avskaffande och insåg inte att kombinationen av dessa prostitutionens Prostitutionens avskaffande måste med nödvänbåda krav var en utopi. sexuellt samliv dighet leda till (eller vara en följd av) ett föräktenskapligt sociala likar. En sådan tanke var helt främmande för viktorianermellan mot prostitutionen var faktiskt ett första stegi na, men deras kamp denna riktning. lnte heller området skulle bli insåg man vad som på det sexuella av att kvinnan fick rätt till samma utbildning som mannen, följden till samma samt politisk rösträtt. Hade de första tillträde yrken kvinnosakskvinnorna insett det skulle de sannolikt ha ryggat tillbaka, ty endast en höjning av kvinnans status, en ökning av följden blev inte och frihet utan också större sexuell frihet och hennes självförtroende initiativförmåga, minskad passivitet och frigiditet. om kvinnas dåtida situation var John Det tyngst vägande inlägget underordnade ställning (”The subjection of Stuart Mills ”Kvinnans women”, skriven 1861, publicerad 1869, sv. övers. s.å.). Hans tes var ”att mellan de båda könen den princip som nu reglerar de sociala relationerna - underordnat det andra - är felaktig och att det ena könet är juridiskt för människans förbättring; och orättfärdig och ett av de svåraste hindren om fullständigjämlikhet, som inte att den borde ersättas med en princip makt eller på den ena sidan och vanmakt på den godtar privilegier dem som hävdade att detta strider mot kvinnans natur andra.” Gentemot

SOU 1974: 59 av sexuella Förändringar attityder 31

anförde han ett argument som alltjämt en dominerande roll i spelar kvinnorörelsen: Jag förnekar bestämt att någon alls vet eller kan veta något om de båda könens respektive natur så länge vi bara sett dem leva v och verka i sitt nu rådande inbördes förhållande . . . Det som i dag kallas den kvinnliga naturen är i hög grad en konstgjord skapelse - följden av ett underkuvande i vissa riktningar och ett onaturligt starkt stöd och uppmuntran i andra. Man torde lugnt kunna hävda att ingen annan beroende klass någonsin har fått sin karaktär så till den grad förändrad och berövad sina naturliga proportioner just genom sina förbindelser med den härskande klassen (dvs. männen). Han drar också konsekvensen att många av de egenskaper som betraktas som naturgivet manliga måste vara socialt betingade av mannens i alla dittills kända härskarställning kulturer. När dessa ideer först fördes fram av Mill avvisades 1869, de som befängda av en nästan enhällig kritik, men de kom tillbaka i en ofantlig mängd debattskrifter och i Ibsens ”Ett dockhem”, som gjorde ett oerhört intryck. I själva verket segrade ideerna med förvånande snabbhet. Omkring 1920 hade en ny lagstiftning om kvinnans och juridiska politiska jämlikhet genomförts i de flesta västerländska stater. Detta ledde emellertid endast i ringa mån till en reell jämlikhet. För en sådan arbetar 1970-talets kvinnorörelse. I slutet av 1800-talet bidrog också en rad skönlitterära författare till att bryta ned den viktorianska uppfattningen om förhållandet mellan man och kvinna. Strindberg hade en reaktionär kvinnosyn men diskuterade sexualdriften och kris äktenskapets med en sådan öppenhet och intensitet att han banade väg för nyorienteringar. Tolstoj skildrade under senare skedet av sitt liv sexualiteten och äktenskapet som nedbrytande makter. Det skapade en debatt som ifrågasatte det bestående. Den kraftigaste direkta attacken mot den viktorianska uppfattningen_ kom måhända med Thomas Hardys Jude the Obscure (1896). Han angrep prydheten, moralismen och uppfattningen av kvinnan som osjälvständig, underlägsen och asexuell och betecknade kyrkan och den borgerliga överklassen som ansvariga för verklighetsförfalskning och förmynderi. Reaktionen mot honom blev våldsam. Ett tvivel på absolutheten hos de etablerade normerna framkallades också av Westermarcks och Malinowskis sexualantropologiska forskningar. I samma riktning verkade flerbandiga sexologiska framställningar som var typiska för tiden. De ägnade stor uppmärksamhet åt klassificering av ”perversioner” men kom därigenom i själva verket att ge ett första bidrag till belysning av det mångfasetterade i sexuallivet överhuvud. Under 1800-talets sista årtionden hade medicinska forskare framlagt rön om den kvinnliga orgasmen, men det skulle dröja länge innan en sådan kunskap kunde bli accepterad och påverka uppfattningen av sexuallivet Ett vittnesbörd om att respekten för de gamla var

normerna försvagats

emellertid att vid sekelskiftet preventivmedel började användas i större skala, även av arbetarklassen, trots att regeringarna sökte förbjud? dem - 1 van Usselwsexual_ delvis av befolkningspolitiska skäl. untegdrücknng”, 1970, Konservativa och progressiva var överens om att relationen man/kvinna s. 198 ff

36 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

befann Men och i synnerhet äktenskapet sig i en svår kris vid sekelskiftet. medan de konservativa ansåg att huvudfelet var slapp moral och försvagande av religionen, pekade de senare på en rad konkreta missförhållanden som de delvis ansåg förorsakade just av moralen och religionen. De vände sig t. ex. mot de hårda domarna över ogifta mödrar och oäkta barn, domar som i förening med abortförbudet ledde till illegala aborter. De angrep svårigheten att få skilsmässa varigenom oräkneliga äkenskap konserverades vilket var till skada för både makarna och barnen. De påminde om att nöden i arbetarklassen var en huvudorsak till att kvinnor prostituerade sig och att dubbelmoralen och förbudet mot föräktenskapliga förhållanden skapade behovet av prostitution. Även missförhållandena inom äkenskapet bidrog till att skapa detta behov. De angrep också det moraliska och juridiska förbudet mot preventivmedel och de olyckliga verkningarna härav för mödramas hälsa och påvisade familjens ekonomi, för utomäktenskapliga graviditeter och för spridningen av gonorré. Det var alltså i slutet av 1800-talet och i början av l900-talet som grundlinjerna för ett reformprogram drogs upp. För större delen av allmänna opinionen i de högre klasserna framstod som ansvarslösa rabulister. l-lur djupgående skillnaden i reformkrävarna liksom var kan man se av följande citat uppfattning även aggressionerna av 1900-talet) från den tyske filosofen och pedagogen Friedrich (början Paulsen: Det är som om alla demoner på en gång har släppts lösa för att är förvekligad; föräldrarna förhärja det tyska folklivets jord. Uppfostran inte Barnen har blivit otacksamma. Man har vågar längre aga sina barn. inte längre respekt för auktoritet, och det finns en organiserad antikristlig rörelse. Den moraliska auktoriteten har fallit samman under inflytande av Nietzsches antimoralretorik och de skönlitterära författarnas otroliga som störtar ungdomen i fördärvet. Man bedriver fanatiskt urspåringar, det fattas bara en kurs kompletterad med experisexualupplysning; ment.”

2.3 Radikalism och reaktion efter 1920

Freud påbörjade sina forskningar på 1880-talet och publicerade Sigmund verk före första världskrigets slut, men det var flera av sina viktigaste under 1920-talet som han fick ett dominerande inflytande. Detta först verkade först i radikal riktning, senare i konservativ. Medan sexualiteten hade som en främmande, vild drift, tidigare övervägande uppfattats vilken hotade människans kulturella och civilisatoriska gärning, påverkamänniskor därhän att man med Freud såg des nu synsättet hos många som den förklädda drivkraften i denna gärning. Påståendet sexualiteten har inte fått stå oemotsagt, men det medförde en djupgående förändring Att studera sexualiteten och dess själsliga

av människouppfattningen.

Freuds analys innebar ett yttringar blev en central psykologisk uppgift. till avtabuering av sexualiteten och därmed möjligheten l van Usse11970, avgörande bidrag och medvetet integrera den i stället för att neurotiskt s. 200 att acceptera

SOU 1974: 59 Förändringar av sexuella attityder 37

borttränga den. Sexualiteten in i kulturarbetet drogs och belystes i stället för att leva ett hemligt liv i skambelagda domäner. Mycket stort inflytande fick också en tes som troddes vara Freuds men som i själva verket berodde på ett missförstånd, nämligen följande alltför enkla sats: Freud har visat att bortträngning av sexualiteten leder till neuros; alltså bör man fritt leva ut sin sexualdrift för att bli eller förbli själsligt frisk. Vad Freud hade visat var att en förvisning av de sexuella impulserna till det omedvetna med stöd av en tabuering leder till neuros, till en snedvriden kanalisering av sexuell Men vad energi (driftsenergi). han hade rekommenderat var inte ett fritt utan ett inre utlevande, accepterande av sexualiteten så att den inte förvisas till det omedvetna. Denna attityd ville han kombinera med en medveten av de behärskning sexuella impulserna. En sådan behärskning, som fordrar stora offer, är, ansåg han, nödvändig av två skäl, dels för att upprätthålla samhällsordningen, dels för att åstadkomma en partiell sublimering av sexualiteten, vilket är förutsättningen för att tillräckliga energier skall frigöras för social och kulturell aktivitet. Genom att denna mer komplicerade och nyanserade rekommendation sällan uppfattades, kom Freuds läror att tas -till intäkt för ett naivt sexuellt frälsningsevangelium som snart skulle visa sig inte fungera. Den sexuella utlevelsen i och för sig botar inga neuroser. Snarare kan den förstärka dem genom erfarenheten att relationssvårigheter och ångest består trots att man följt receptet och haft intensiva kroppsliga kontakter och lustupplevelser. I varje fall blev freudianism, ofta i förening med marxism, ett väsentligt inslag i västerländsk ideologi och framtidsförhoppningar under 1920-talet och i början av l930-talet. Inom skönlitteraturen fick bejakandet av sexualiteten sin främste uttolkare i D. H. Lawrence, länge censurerad i England. I Sverige kan dessa tankegångar studeras i den dåtida tidskriften fönstret och hos den grupp unga författare som kallas livsdyrkarna. 1928 grundade psykiatern Auguste Havelock Ellis och Forel, sexualforskaren M. Hirschfeld Världsförbundet för sexualreform. Samma år utkom van de Veldes Det fulländade äktenskapet, ett för sin tid epokgörande sexualupplysningsverk som blev vida spritt. Året därpå utkom Bertrand Russells ”Marriage and morals”, sv. övers. 1930, som argumenterade mot den puritanska inställningen till sexuallivet och för reformer i äktenskapslagstiftningen. Under I920-talet försökte man i Sovjetunionen kvinnans upphäva beroende- och tjänarställning i familjen. 1917 och 1918 utfärdade Lenin dekret som avskaffade husfadems makt över hustru och barn och gav kvinnorna rätt att bestämma över sig själva och

ekonomisktjsocialt

sexuellt. Kvinnan skulle bl. a. själv få välja bostad och efternamn. Hon skulle bli en med mannen likvärdig medborgare, verksam i yrkeslivet. Experimentet pågick under hela 1920-talet men misslyckades till större delen. Under de förutsättningar som fanns i den dåtida Sovjetunionen var reformen en utopi. Man hade inte resurser att inrätta och daghem kollektiv hushållshjälp. Män och kvinnor var helt av den präglade traditionella uppfattningen om sina roller i familjen; reformen kom

SOU 1974: 59 38 Utredning och överväganden

utan att ha förberetts någon attitydförändring. Kvinnorplötsligt genom na var f. ö. i stor utsträckning analfabeter. Genom att de togs i anspråki utan motsvarande lättnad i familjearbetet, blev bördan på dem yrkeslivet än före revolutionen, och barntillsynen blev otillräcklig med svåra tyngre i form av barn- och ungdomsasocialitet. Dessa missförhållanden följder hade kanske kunnat övervinnas då de ekonomiska resurserna förbättrades och utbildning kom fler till del. Men från slutet av 1920-talet avskaffade under Stalins de friheter som man proklamerat tio Sovjetunionen ledning som ett hot mot den totala kontrollen. år tidigare och som nu framstod Man fick behov av strängt sammanhållna familjer som plantskolor för Nya skilsmässolagar gjorde skilsmässa svåruppundergivna medborgare. infördes totalt abortförbud som ett av medlen att nåelig. Småningom den sexuella disciplinen (preventivmedel fanns knappast). upprätthålla bamsbörd betraktades åter som vanhedrande för såväl Utomäktenskaplig moder som barn. Skolan och universiteten proklamerade en sträng

avhållsamhetsmoral. 1943 avskaffades samskolorna. Sexualliv, äktenskap och bamalstring skulle helt höra samman] En punkt i det ursprungliga kom dock att småningom förverkligas: kvinnan blev reformprogrammet i högre än i någon västeuropeisk stat elleri jämställd i yrkeslivet grad USA, och daghem byggdes i stor utsträckning. blev delvis en till den i Sovjet. Utvecklingen i Tyskland parallell reformsträvanden i om förhållandet mellan man och Radikala fråga stor roll i intellektuella kretsar under 1920-talet. kvinna spelade kombinationen var särskilt starkt Infiytandet från psykoanalys/marxism här. Den tyska kvinnorörelsen var framgångsrik. under Hitler blev ännu starkare än vad den varit i Sovjet Omkastningen eftersom nationalsocialisterna en princip som under Stalin, proklamerade fram kvinnans är enbart i hemmet. Modern aldrig förts i Sovjet: plats att helt kvinnor bör hålla sig bör ha möjlighet ägna sig åt sin man. Ogifta sådana som sig för kvinnokönet. Vad övriga till sysselsättningar lämpar överlåtas till männen (inrikesminister Frick i yrken angår bör de helt Völkischer Beobachter den 12/6 1934). Familje- och sexuallagstiftningen sammanfaller däremot ofta i detalj med den sovjetiska. Hela atmosfären verkar rationella i sin är dock annorlunda. De ryska åtgärderna kyligt medan den maskulinitetsdyrkan hade dunkla skoningslöshet, tyska emotionella laddningar. i de icke totalitära västerländska staterna uppkom en auktoritär Även på 30-talet, från 1939 sexualfientlig strömning: oxfordgrupprörelsen med ”absolut renhet! . Den fick Moralisk upprustning, MRA, fältropet emellertid ingen större betydelse. Det av detta avsnitt att Freuds inflytande till att börja sades i början Hans läror fungerade under med var radikalt men sedan blev konservativt. starkaste kraften i den sexuella 1920-talet som den ideologiska av sina forskningar ansåg han t. ex. att kvinnans revolutionen. I början insatser och yrkeskarriär beror på att underlägsenhet i fråga om kulturella om kulturmönster tvingats att i så hög grad Framställningen hon av vårt västerländska Sovjetunionen är huvud- var alltså här fråga om ett borttränga sin egen sexualitet. (Det sakligen hämtad från med bl. a. tabuering som av sexualiteten till det omedvetna Millett. förpassande

SOU 1974: 59 Förändringar av sexuella attityder 39

instrument, inte om medveten behärskning av en erkänd sexualitet, vilket ju tvärtom var Freuds rekommendation, se ovan.) Bortträngningen medför en allmän sänkning av prestationsnivån. l sina fortsatta forskningar gled emellertid Freud alltmera över till uppfattningen att kvinnans i förhållandet underlägsenhet till mannen, när det gäller samhälls- och kulturinsatser, beror på omständigheter som är oupplösligt förbundna med hennes kvinnliga biologi och därav påverkade psyke. Han gav skäl för detta genom ytterst omfattande analyser av de komplicerade relationerna och förändringsprocesserna under flickans uppväxt i familjen. l centrum stod oidipuskomplexets förvecklingar, föregångna av hennes upptäckt av sin fundamentala biologiska underlägsenhet (penisavunden) som hon kan kompensera endast att genom själv få en man och föda ett gossebam; hon är med andra ord hänvisad till familjelivet för att nå självförverkligande. Hon är också utrustad med svagare libido än mannen och kan därför driftsförsakelse aldrig genom frigöra sådana andliga energier som han kan. Hennes mest utmärkande egenskaper är passivitet, masochism och narcissism, dvs. det är naturligt för henne att vara passiv, att lida och underkasta sig samt fungera som sexualobjekt. Kvinnor som söker hävda sig på mannens fält är neurotiska och olyckliga och behöver genom återföras till terapi sin naturliga bestämmelse. l synnerhet efter andra världskriget har denna lärobyggnad blivit föremål för en omfattande kritik. Man har sagt att den bygger på fullt riktiga iakttagelser som Freud gjort av neurotiserande kvinnliga underlägsenhetskänslor. Det är också riktigt att sådana kvinnliga reaktioner, egenskaper och attityder som Freud beskrivit är vanliga, men hans stora fundamentala misstag är att han hänförde allt detta nästan enbart till biologiska orsaker och därigenom framställde kvinnans nuvarande status, roll och temperament som ett oföränderligt och evigt öde. Han slogs aldrig på allvar av tanken att kvinnans hävdvunna placering i samhället, hennes instängdhet i familjen, hennes beroendeställning, mannens sedan årtusenden fixerade härskarställning är den primära orsaken till underlägsenhetskänslorna, medan det är en sekundär företeelse att underlägsenhetskänsloma infantilt fixeras vid penisavund och oidipusförvecklingar. Om den lilla flickan växte upp i ett samhälle där manliga överlägsenhetskänslor och -positioner inte längre fanns, skulle hennes reaktioner bli annorlunda (Efter en sexualundervisningslektion i en på lågstadiet svensk skola hördes en flicka säga till en pojke i klassen: Ha ha, du kan inte föda barn.”)

Kritikerna inom den moderna kvinnosaksrörelsen anser att Freuds auktoritet starkt bidrog till att utvecklingen mot jämlikhet för kvinnan (som hade vunnit så stora segrar fram till 1920) hejdades eller t. o. m. vändes i sin motsats under åren 1930-1960. Det innebar också att utvecklingen bort från den sexuella dubbelmoralen försenades. Särskilt

starkt gjorde sig dessa effekter gällande i USA, beroende en

på att populariserad och ofta förgrovad psykoanalys där fick ett oerhört starkt inflytande både som ideologi och terapi. Millett. S- 179-219.

40 och överväganden Utredning

incitament att bryta med den traditionella sexualmoralen Nya kraftiga kom emellertid att vända utvecklingen ännu en gång. Kinseyrapporten män om kvinnor 1953) klargjorde att det reella sexuella (om 1948, beteendet från den officiella moralen och från vad som låg så långt vara det ”normala beteendet, att den officiella moralen mer antagits eller mindre framstod som en luftkonstruktion, som icke-fungerande. Man fick behov att söka efter en ny moral som utgick från faktiskt förekommande värderingar och som kunde betyda mer för beteendet. Den motsatta reaktionen - att Kinseyrapporterna inte borde ha fått - fullt publiceras eftersom de verkar upplösande är psykologiskt

begriplig. av kvinnans sexualfunktion kom att starkt påverkas av Uppfattningen Masters & Johnsons experimentella undersökningar av de fysiologiska reaktionerna vid samlag (”Human Sexual Response 1966, sv. övers. den fysiologiska till den 1967). För första gången klarlades bakgrunden kvinnliga orgasmen. Fr. o. m. nu blev det omöjligt att med sakskäl hävda att kvinnans förmåga till sexuellt gensvar skulle vara av naturen svagare än mannens. Dessa forskningsresultat väckte stort uppseende. Många kvinnors förtroende till sig själva som jämställda och aktiva stärktes. om kvinnan som ett passivt sexualobjekt och den freudska Uppfattningen mellan manligt och kvinnligt upplevdes ha fått ett synen på relationen grundskott. kom det nya preventivmedlet p-pillret. Även detta Ungefär samtidigt fick effekter på attityderna. Kvinnorna upplevde genom den eliminerade minskat beroende av mannen, mer tillit till det egna graviditetsrisken mer frimodighet till avgörandet i fråga om sexuellt samliv, mer jämlikhet, under denna förändrade egen aktivitet samlaget. Många män upplevde kvinnliga attityd som en statusförlust för sig själva. Kvinnosaksrörelsen under 1800-talet och i början av 1900-talet hade till av det sexuella normsystemet och beteendet bidragit förändringen Den nya ”sexuella revolutionen” genom bl. a. fram t. o. m. 1920-talet. från Kinsey, Masters & Johnson och den nya preventivtekniken påverkan även den fortgående sekulariseringen tycks i sin tur ha samt säkerligen varit ett incitament till 1970-talets nya, militanta kvinnosaksrörelse. I direkt mot Freud hävdar denna att kvinnans nuvarande polemik av att hon föds inom en viss samhällstyp än belägenhet är mer beroende av hennes Man måste ”göra slut på själva biologiska egenskaper. institution och avskaffa både själva ideologin om patriarkatet som mannens och den traditionella socialisation (formandet till överhöghet ett av samhället accepterat beteende) med vars hjälp denna överhöghet i allt som har med status, roll och temperament att göra”. upprätthålls Det måste ske en omprövning och omvärdering av de drag som betecknas som maskulina resp ”feminina” . . . Det våld som uppmuntras som betecknas som som maskulint och den långt gångna eftergivenhet måste avskaffas som värdelösa hos båda könen, medan det feminin effektivitet och intellektuella inriktning och maskulina temperamentets den ömhet och omtanke som associeras med det kvinnliga framstår som och önskvärda hos båda könen (Millett, s. 68). lämpliga

SOU 1974: 59 av sexuella 41 Förändringar attityder

Ett sådant synsätt och en sådan strävan fanns klart uttalade hos John Stuart Mill (se 2.2) men har först under de senaste åren framförts som direkt handlingsprogram av mycket aktiva grupper inom kvinnorörelsen. En viss utveckling i denna riktning (mindre utpräglade könsroller) har ägt rum och har även påverkat sexuallivet. Mannens och kvinnans sexuella beteende och deras upplevelse av det sexuella samlivet i mindre präglas grad än förr av motsatsparen aktiv-passiv, subjekt-objekt. Uppfattningen att det sexuella är ett nöje endast för mannen men för kvinnan en plikt har nästan försvunnit. Undersökningar som påvisar förändringar av detta slag refereras i nästa avsnitt (2.4).

2.4 Undersökningar av attityd- och beteendeförändringar

under 1900-talet

2.4.1 Inledning De undersökningar av sexuellt beteende och attityder som utförts under 1900-talet i några europeiska länder och i USA ger svar på en del frågor av intresse för sexualundervisningens Svaren visar inte vilket målsättning. beteende man bör beteckna som eller önskvärt - det vore riktigt statistikmoral - men de visar utvecklingstrender, som man kan vilja motverka eller befrämja, de visar sexualdebutens fördelning på åldersstadier, de problem som är aktuella för olika grupper av ungdom osv. Både de som godtar och de som inte godtar det ena eller andra handlingsmönstret har nytta av att känna till den faktiska vare situationen, sig denna bedöms som positiv eller ej utifrån deras värderingar.

2.4.2 Västtyska studenter 1912 och 1966. arbetare

Västtyska 1968/69

I redogörelsen för den stora västtyska studentenkäten 1966 (Giese & Schmidt Studentensexualität, 1968) ingår också en jämförelse med den enda existerande undersökningen av en liknande målgrupp från tiden före första världskriget. Den utfördes 1912 och läkare gällde nyblivna (endast män). Enkäten var behäftad med stora brister, men Giese & Schmidt anser att några få jämförelser kan säkerställas (s. 232 ff). l båda undersökningarna (1912 och 1966) hade nästan alla gifta män haft föräktenskapliga sexualerfarenheter. Här finns ingen skillnad. Men partnervalet är helt olika. Över 90 % av 1912 års medicinare hade sin första sexuella erfarenhet med en prostituerad eller (i få fall) med en tjänsteflicka eller en uppasserska. Endast 4 % uppgav en familjeflicka. Av 1966 års gifta studenter hade däremot hälften haft sitt första samlag med sin blivande och flertalet äktenskapspartner av de övriga med någon de hade stadigt sällskap med. Mindre än 10 % hade haft sin sexualdebut med en prostituerad. 1912 var studenternas sexuella kontakter opersonliga. 1966 har föräktenskapligt samliv och personlig relation i hög grad integrerats. Tillgivenhet, gemensamma intressen och sysselsättningar betraktas som den naturliga ramen för ett förhållande, och dessa ”gemensamheter” betecknas av de flesta som lika viktiga som den

42 Utredning och överväganden

sexuella relationen. Under sådana förhållanden är det lättförståeligt att var vanligare bland studenterna förr än nu. Nästan alla partnerväxling västtyska studenter i dag vill hitta någon som de kan ha stadigt sällskap med, och de har för avsikt att gifta sig och få barn. På vägen till har emellertid en majoritet av de manliga och en stor äktenskapet minoritet av de kvinnliga haft mer än en partner. En uppseendeväckande skillnad mellan de unga läkarna 1912 och de gifta studenterna 1966 är att hälften av de förra men endast 2 % av de senare uppger sig någon gång ha varit veneriskt smittade. De sexuella beteenden och attityder som framträder i den stora 1966 har vid en senare enkät bland västtyska studentundersökningen industriarbetare visat sig känneteckna även dem. Den enda markanta skillnaden är att medianåldern för sexualdebut ligger fyra år lägre bland arbetarna, både manliga och kvinnliga. Då emellertid giftermålsåldem också år lägre, blir tidrymden för föräktenskapligt sexuellt ligger fyra samliv densamma i båda grupperna. (Schmidt & Sigusch 1971.) De tyska studenterna redovisade en senare sexualdebutålder än i någon jämförlig modern undersökning. Vid fyllda 16 år hade 7 % av pojkarna och 2 % av flickorna samlagserfarenhet. (I detta avseende utgör, som nyss de blivande universitetsstuderandena en särgrupp jämfört med påpekades, Vid 18 år hade fortfarande endast den västtyska arbetarklassen.) fyllda 20 % av pojkarna och 10 % av flickorna haft samlag. Därefter ändrar sig bilden snabbt. Medianåldern för samlagsdebut var bland studenterna 21,3 år och bland studentskorna 21,8 år. Ungefär hälften av såväl de manliga studenterna hade dock levt avhållsamt under de 12 som de kvinnliga månaderna närmast före undersökningstillfället (Giese & Schmidt 1968, s. 106-110). Som betecknande i lika mån för de västtyska studenternas och arbetarnas sexualliv anger Sigusch & Schmidt (1971, s. 41-43) följande tre inställningar: l. Föräktenskapligt samliv betraktasgsom en självklarhet. 2. Den dubbla moralen för män och kvinnor har nästan helt försvunnit, likaså föreställningen om kvinnan som en asexuell varelse. 3. Flertalet föredrar ett personcentrerat sexuellt förhållande (4/5 av studenterna. Giese & Schmidt 1968, s. 188), men tillfälliga kontakter är inte ovanliga bland dem som ännu inte förverkligat detta mål. De västtyska studenternas och arbetarnas sexualliv är med andra ord: 2) egalitårt, 3) personcentrerat och inställt på äktenl) permissivt, gäller i stort sett även östtyska studenter; de är dock skap. (Detsamma

mindre egalitäral .)

De unga läkarnas föräktenskapliga sexualliv hade enligt undersökning-

en 1912 varit 1) permissivt, 2) ortodoxt dubbelmoralisktz, 3) ej person-

centrerat, ej knutet till sociala likar (dvs. ev. blivande äktenskapspartner).

Giese & Schmidt 1968, s. 235 f 2.4.3 USA 2 Termen härstammar beteenden och I USA har fler och större undersökningar av sexuella från Reiss, definition se 2.4.7. attityder genomförts än någon annanstans men ändå långt färre än på

SOU 1974: 59 Förändñngar av sexuella attityder 43

andra områden av samhällsforskningen (Reiss 1960, kapitlet The neglect of sex research”). Undersökningarna beträffande större delar av befolkningen uppvisar följande utvecklingslinjer för förra hälften av århundradet: Andelen kvinnor som haft samlag som ogifta före 25 års ålder är i Kinseys material (till ett visst årtionde har förts de som fyllde 25 år under årtiondet. Kinsey 1953, s. 339):

Alltså en plötslig förändring efter första världskriget men efter 1930 ingen förändring under två årtionden. Kinsey och hans medarbetare påpekar att ökningen av petting och föräktenskapliga samlag under 1920-talet är den största förändring i kvinnligt sexuellt beteende som de överhuvud kunnat iaktta. Den innebär givetvis också en förändring av männens sexuella beteende, i varje fall av partnervalet (se nedan). Förändringen är iakttagbar på alla utbildningsnivåer. Som orsak anger_ Kinsey en attitydförändring med bl. a. följande bakgrund: - från l-lavelock inflytandet Ellis och Freuds idéer - som kvinnoemancipationen särskilt hade påverkat den ogifta kvinnans ställning - de amerikanska soldaternas erfarenhet av sexuallivet i krigstid i och av europeiska attityder till sexuallivet ökad kunskap om preventivmedel urbaniseringen med dess större anonymitet -

kampanjen mot den organiserade prostitutionen som ledde till att

amerikanska mäns kontakter med prostituerade minskade med hälften. Kvinnornas föräktenskapliga samlag (medeltal för samtliga i Kinseys material) ägde rum med; endast en partner 53 % 2-5 34 % 6- 13 %

Andelen män som haft föräktenskapliga samlag var, bland dem som fyllde 20 år under 1910-talet, 58 % (Terman 1938). Därefter sker en ökning, men i motsats till förhållandet bland kvinnorna år den långsam och kontinuerlig under hela tiden. 1 början av perioden hade flertalet män haft samlag före äktenskapet endast med andra kvinnor än den de gifte sig med. Under 1900-talet sker emellertid en snabb ökning av andelen män som haft åtminstone en del av sina föräktenskapliga samlag med sin blivande äktenskapspartner (Terman 1938). Beträffande amerikanska studenter finns det endast två undersökningar med stort underlag som belyser deras sexualvanor före 1950 (Bromley & Britten 1938, Kinsey 1948, 1953). Enligt båda hade ca 50% av de manliga och 25 % av de kvinnliga studenterna samlagserfarenhet vid 21 års ålder. Vid 25 år var motsvarande siffror 75 och 39 % (Kinsey 1948, s.

44 Utredning och överväganden

566; 1953, s. 333). De många undersökningar som gjordes på 1950-talet bygger inte på tillräckligt stora material för att säkerställa en generell tendens. Enligt Reiss (1960, s. 29) godtar 21 % av de amerikanska studenternai hans undersökning samlag med tillfälliga kontakter. Jämför man studenterna med befolkningen som helhet finner man att det i varje åldersgrupp mellan 15 och 25 år är en mindre andel av studenterna än av hela befolkningen som har haft föräktenskapliga samlag (Kinsey 1948, s. 347). Samma tendens framträder i många undersökningar från många länder: ju högre utbildning desto senare samlagsdebut. De flesta Sociologiska studier av sexuallivet gäller medelklassen. I USA har emellertid undersökningar gjorts av förhållandena inom den stora del av arbetarklassen där som lever under materiellt ytterst torftiga och pressande förhållanden och utgör ungefär l/6 av hela befolkningen. Resultaten föreligger i arbeten av Whyte, Rainwater, Komarovsky, Clark, Hammond & Ladner. I sin undersökning Lower class sexuality” 1971 sammanfattar Sigusch & Schmidt resultaten på följande sätt: De sexuella relationerna år ofta mekaniska och blottade på känsla. Förmågan att ge motparten insikt i ens egen sexuella upplevelse är nästan obefintlig eller svårt störd. Osäkerheten och otillfredsställelsen är storai både föräktenskapligt och äktenskapligt samliv. Kvinnorna uppfattar sig själva och uppfattas som asexuella eller åtminstone sexuellt mindre funktionsdugliga än mannen. Den bristande kommunikationen mellan personligheten och den egna sexualiteten samt mellan parterna i ett sexuellt förhållande (sexuell segregation) är enligt Rainwater ett specialfall av den allmänna sociala segregation som denna samhällsklass lider under i USA. De som är ”utstötta får också sina inbördes relationer störda. Missförhållandena i relationen man-kvinna är även ett resultat av den materiella nöden. Bekymmer och umbäranden hindrar och stör känslorelationer. Vid en jämförelse med samlevnadsförhållandena inom västtysk, svensk och dansk arbetarklass anser sig de tyska forskarna kunna konstatera att de svåra störningar som de sämst ställda amerikanska arbetarna lider under i stort sett saknas i de nämnda europeiska länderna] Den bättre situationen tolkas som en effekt av att arbetarklassen där inte är på samma sätt socialt segregerad och lever under materiellt bättre och stabilare förhållanden än den undersökta delen av den amerikanska arbetarklassen.

2.4.4 Engelska tonåringar För Skandinaviens del Den undersökning av tonåringars sexualliv som gjorts i noggrannaste hänvisa: de till undersöknågot land är Schofields engelska intervjuundersökning The sexual ningar av Gustav Jonsson behaviour of young people. Den utfördes i början av 1960-talet och (SOU 1951: 41), Preben Hertoft, Hans L Zetter- urval av pojkar och publicerades 1965. Den bygger på ett representativt berg (SOU 1969: 2). och en flickor i åldern 15-19 år, uppdelade på en yngre grupp (15-17) och Joachim lsrael äldre (17-19). De olika sexuella beteendena kartläggs beträffande (Sexologi, 1970).

SOU 1974: 59

Förändringar av sexuella attityder 45

debutålder, frekvens och relation till ett stort antal bakgrundsvariabler. Samlagserfarenhet förekom i följande utsträckning: (Schofield 1965, s. 247. I %.)

Pojkar Flickor Yngre(l5«17) ll 6 Äldre(17-l9) 30 16

Vid 18 års ålder hade 34 % av pojkarna och 17 % av flickorna haft samlag. (Motsvarande siffra för svenska och danska 18-å1ingar var under l96(Halet ca 50 %, utan stora skillnader mellan och flickor. pojkar Se nedan 2.4.5.) Schofield gjorde en ingående jämförelse mellan erfama och icke erfarna tonåringars bakgrundsförhållanden Vid (s. 224-231). bedömningen av hans iakttagelser måste man hålla i minnet att de tidigt sexuellt erfarna i ett mer restriktivt samhälle givetvis har fler drag som skiljer dem från normalgruppen än i ett mer permissivt samhälle. Ju fler tonåringar som är avhållsamma desto starkare motivationer fordras det för att awika från mönstret, och omvänt. Om man ser enbart på skillnaderna mellan erfarna och icke erfarna kan man få intrycket att de är stora, framhåller Schofield. Om man emellertid först ser på samtliga iakttagna bakgrundsförhållanden, finner man att likheterna är mycket fler än olikheterna. De erfarna i åldern pojkarna 17-19 år fördelade sig på samhällsklasser och föräldrarnas yrkesgrupper på samma sätt som de oerfarna. Om en pojke var äldst, yngst eller enda barnet hade ingen inverkan. Att föräldrarna brukade eller inte brukade gå i kyrkan tycktes inte ha något inflytande på sönernas sexualdebutålder. De erfarna pojkarna kom inte oftare än de oerfarna från splittrade hem eller hem där fadern var död eller frånvarande. Att modern hade arbete utom hemmet eller att relationen mellan föräldrarna var dålig hade heller inget inflytande när det gällde pojkarna. Endast om relationen till modern var dålig framträdde en tendens till tidigare sexualdebut hos sonen. Att en pojke fått sexualundervisning i skolan varken påskyndade

eller uppsköt hans sexualdebut. Erfarna och oerfarna önskadei

pojkar lika stor utsträckning att de hade fått mer sexualundervisning. Deltagande i föreningsliv hade inget inflytande i här aktuellt avseende. En skillnad framträdde emellertid på en punkt beträffande hemmet. De sexuellt oerfarna pojkarnas föräldrar hade varit noga med att ta reda på vart pojken brukade gå om kvällarna och att bestämma när han skulle vara hemma. Detta var ett moment i en bakgrundsvariabel som man hade lagt sig särskild vinn om att ta fram i undersökningen, nämligen graden av familjeinflytande som pojken eller flickan hade varit utsatt för. Det visade sig att ju större detta varit, desto senare inträdde sexualdebuten. De sexuellt erfarna pojkarna hade fler problem i skolan och slutade skolan tidigare. Någon skillnad i intelligens framträdde emellertid inte; orsaken måste ligga i personlighetsdrag. Tecken på rastlöshet och låg ambitionsnivå i skolan framträdde. När dessa pojkar kom ut i yrkeslivet, lyckades de emellertid i regel skaffa sig mer välbetalda arbeten än sina kamrater med senare sexualdebut, vilket Schofield åtminstone i en del

46 Utredningoch överväganden

fall sätter i förbindelse med större fysisk styrka och energi. Tidigare sexualdebut ser ut att hänga samman med tidigare inträdande pubertet, men denna iakttagelse är av undersökningstekniska skäl något osäker. De sexuellt erfarna tillbringar mer tid i tonårsgrupper, pojkarna besöker oftare, blir oftare alkoholpåverkade och har en nöjeslokaler större att hylla en speciell tonårsfilosofi och uttala sig benägenhet negativt om den äldre generationens värderingar. De begår oftare lagbrott Schofield har men i regel endast lindriga sådana, inte våld och stöld. att kontakterna med polisen huvudsakligen förorsakas av ett intrycket överskott av vitalitet och ett underskott av eftertanke. Det är emellertid ganska klart att Sammanfattande säger Schofield: såväl deras attityder som deras beteende var ytterligt permissiva, ja, De var skeptiska mot vuxnas normer och motsatte sig alla slappa. restriktioner; de flesta ansåg det riktigt att pojkar hade föräktenskapliga säkra på att detta var lämpligt för flickor. Fastän samlag men var mindre intoleranta mot utanför tonårsvärlden visade de en något attityder tolerans inom denna grupp i de flesta moraliska frågor långtgående inklusive de sexuella” (s. 228). om de sexuellt erfarna flickorna gäller att de flesta av deras Även var likadana som de oerfarna flickornas. När bakgrundsförhållanden skillnader förelåg var de oftast desamma som man fann hos pojkarna, att flickorna var mer beroende av men det framträdde mycket tydligt hurudana relationerna var mellan föräldrarna och av sina egna relationer till föräldrarna. Om förhållandet till föräldrarna var torftigt eller om det mellan föräldrarna inbördes, ökade sannolikheten för att var slitningar (Bland dessa faktorer var det flickorna skulle inleda en tidig sexualdebut. som nämnts endast störd relation mellan pojken och modern som hade denna effekt Man kan också uttrycka det så att först när det på pojken.) mellan flickan och hennes hade kommit till en djupgående brytning var det sannolikt att hon skulle inleda en sexuell förbindelse. familj, och Dessa flickor uttalade i mycket högre grad än pojkarna antipati mot familjen. (Schofield nämner inte att detta är en självklar ,aggressivitet av att avhållsamhetskravet var så mycket starkare för flickornas yttring än för pojkarnas del.)

2.4.5 Danmark till införandet av obligatorisk sexualundervisning i den Som förberedelser danska folkskolan gjordes under 1960-talet en hel rad större och smärre om sexuellt beteende och attityder. Pionjären på undersökningar området var dock Kirsten Auken som på 1940-talet utförde fältarbetet för avhandlingen ”Undersøgelser over unge kvinders seksuelle adfaerd, 1953. Det andra huvudarbetet är Preben Hertofts ”Unge publicerad mmnds seksuelle adfaerd, viden og holdning” 1968. Det vilar dels på 1963-64 med 400 värnpliktiga i samband med mönstringen, intervjuer dels på en enkätundersökning 1965 bland 3 132 nyinkallade värnpliktiga. är den utförligaste och viktigaste; den senare Mönstringsundersökningen isvaren frågor. En annan är en kontroll av riksgiltigheten på vissa utvalda stor undersökning genomfördes 1966 genom intervjuer med 832 nyblivna

Förändringar av sexuella attityder 47

mödrar under ledning av bl. a. Kirsten Auken? I både Hertofts och den sistnämnda undersökningen ägnades stort åt att utrymme klarlägga graden av Sexualkunskap hos de tillfrågade, hemmets och skolans betydelse i detta avseende samt attityden till sexualundervisning. Huvudresultaten beträffande sexualundervisningen och ett urval fakta om sexuella beteenden och attityder är refererade i Seksualoplysningsudvalgets Betaenkning I, 1968, s. 56-95. Härifrån har uppgifterna i det följande hämtats om inte annat anges. De intervjuade kvinnorna i mödraundersökningen var 15-45 år gamla. Medianåldern för första menstruationen var 13 år. En (menarche) fjärdedel av kvinnorna uppgav att de inte i förväg hade vetat om att något sådant skulle hända dem. (I den svenska örebroundersökningen 1964 var motsvarande siffra 21 %, i stockholmsundersökningen 1966-67 12 %.) Medianåldern för samlagsdebut var 18,5 år (Sverige troligen något

lägre; svårt att jämföra grupperna på denna punkt).2

35 % hade haft samlag före sitt artonde år (Sv. 44 %), 25 % isitt artonde år (Sv. 21 %), 57 % hade haft sitt första samlag med sin fästman, ca 1/3 med någon de hade stadigt sällskap med, 3 % med en tillfällig kontakt (Sv. 3 %), 65 % gifte sig med sin första samlagspartner (Sv. 40 %), 7 % av de äldre och 4 % av de yngre hade sitt första samlag efter vigseln (Sv. 5 respektive 2 %).

En markerad generationsskillnad framträder beträffande sexualdebutåldern:

22 % av 30-34-åringarna hade debuterat före_18 år (Sv. 43 %) 48 % av 20-24-åringarna hade debuterat före 18 år (Sv. 51 %) 19 år var medianen för sexualdebut för de äldre; 18 år var medianen för sexualdebut för de yngre.

Samma förskjutning av medianåldem för kvinnlig sexualdebut, 1 år, framträder om man jämför Kirsten Aukens undersökning 1944-47 med genomsnittet för samtliga i mödraundersökningen 1966. (Förskjutningen Den sistnämnda, den mellan 31-35-åriga och 21-2 5-åriga svenska kvinnor är 1,2 år.) s. k. mödraundersökning- De som uppgav att preventivmedel hade använts i samband med första en, är den som det danska samlaget utgjorde i mödraundersökningen bland seksualoplysningsudvalget huvudsakligen byggt på 35-åringar och äldre 25 % när det gäller kvinnor, eftersom den var den 30-34 33 % senast utförda. 25-29 50 % 20-24 53 % (Sv. 51 %) 2 1 det följande anges 15-19 47 % ett antal siffror för jämförelse med svenska förhållanden, hämtade från Den lägre siffran för den yngsta gruppen beror eventuellt på att en del SOU 1969: 2, tabellbilaav dessa barnaföderskor utgjorde en särgrupp med viss belastning och gan. Vad som jämförs är därför kunde förväntas vara mindre försiktiga. Antalet intervjupersoner danska nyblivna mödrar, de flesta i åldern 20-34 är dessutom så pass litet i denna grupp att siffran inte är fullt säker. år, med svenska kvinnor 1963-64 gjordes en undersökning bland abortsökande kvinnor i i åldern 18-30 år.

48 och överväganden SOU 1974: 59 Utredning

Danmark. Den utvisade att i denna delvis speciella grupp 2/3 hade känt till preventivmedel vid sitt första samlag, men endast 1/3 uppgav att mannen hade använt kondom vid detta tillfälle (något annat preventivmedel nämndes inte i dessa svar). Bland de abortsökande framträdde mycket tydligt att ju mer otillfredsställande de hade upplevt sin barndomsmiljö, desto tidigare hade samlagsdebuten inträffat. En undersökning av samtliga klinikbehandlade gonorrésmittade manliga och kvinnliga tonåringar i Köpenhamn 1964 utvisade en övervikt av följande ogynnsamma bakgrundsförhållanden:

lägre socialgrupp (= Sv. ) skolsvårigheter, tidigt avbruten skolgång (= Sv.) splittrade hem (= Sv.) uppväxt på anstalter avbruten yrkesutbildning (ej undersökt i intagen för psykiatrisk behandling (12 %) Sv.) under normalbegåvning tidigare sexualdebut (= Sv.) fler sexualpartners (= Sv.)

hade inte dessa bakgrundsförhållanden, men Många av de VS-smittade de var genomsnittligt vanligare bland dem. En dansk undersökning 1964 av 42 skolflickor som blivit gravida före 18 års ålder utvisade att 18 av dem kom från instabila, otrygga och 22 kom från till det yttre stabila miljöer som negativa uppväxtmiljöer. emellertid vid närmare granskning visade sig ha oförmånliga drag. Hertofts bland värnpliktiga (se inledningen till detta undersökningar avsnitt) utvisade bl. a. följande förhållanden.

14 år var medianåldem för onanidebut.

49 % hade haft samlag före 18 år (Sv. 53 %, korrigerad siffraz ).

19 % av 19-2 l-åringarna hade inte haft samlag. Jämförelsen med 19-21 % i båda vpl-grupperna hade haft endast l partner. svenska gonorrésmit- ca 10 % hade haft mer än 10 partners. tade tonåringars bak- 60 % hade haft sitt första samlag med en stadig partner. (63 % av sv. grundsförhållanden baserar sig på Gustavs- 18-30-åringar hade känt första partnern mer än l månad.) son, Läkartidningen 30 % hade haft sitt första samlag med tillfällig bekantskap. (15 % av sv. 197 l, nr 3 8. 18-30-åringar hade känt första partnern mindre än en vecka.) 3 Jämförelsen här och 48 % av dem som var 16 år och yngre vid första samlaget hade då använt i det följande avser preventivmedel. danska värnpliktiga 68 % av dem som var 17 år och äldre vid första samlaget hade då använt 1963-64 i åldern 18-19 år, i vissa fall även danska preventivmedel. (61 % av samtliga sv. 18-30-åriga män.) värnpliktiga 1965 iåldern 40 % av de ej veneriskt smittade hade haft första samlaget före 17 år. 19-21 år, jämförda med 82 % av de veneriskt smittade hade haft första samlaget före 17 år. svenska män i åldern 18- 30 år, intervjuade 1967, (2l-25-åriga VS-smittade män i Stockholm hade i genomsnitt tabellbilagan. Betr. inne- debuterat 1,1 år tidigare än samtliga män i samma ålderi Stockholm, börden av korrigerad se Gustavsson 1971.) siffra”, se nedan, avsnitt 2.4.6. l. 16 % av de ej VS-smittade hade haft 8 eller fler partners.

SOU 1974: 59 Förändringar av sexuella attityder 49

61 % av de VS-smittade hade haft 8 eller fler partners. (35 % av samtliga 21-25-åriga män i Stockholm hade haft mer än 10 partners; 75 % av de VS-smittade männen hade haft mer än 10 partners, se Gustavsson 1971.)

2.4.6 Sverige

2.4.6.1 Beteende

En sammanställning av valda uppgifter från olika undersökningar om föräktenskapliga heterosexuella kontakter i Sverige återfinns i samlingsverket Sexologi (red. J. Israel 1970, s. 197-2121 Beträffande sexualdebutåldern är två motsatta uppfattningar vanliga i samhällsdebatten. Den ena är att beteendet i dag är ungefär detsamma som det varit i hundratals år, den andra att det har skett en betydande förändring under detta århundrade. De undersökningar som gjorts tyder på att den senare uppfattningen är den riktiga men att

förändringen inte varit så stor eller så brant som många föreställer sig?

För att få ett riktigt perspektiv på förändringen måste man hålla i minnet att den genomsnittliga åldern för könsmognad sjunkit med tre år under de senaste hundra åren i Norden. Enligt statistik grundad på läkarnas

var den genomsnittliga åldern för första menstruation (rne-

rapportear

narche):

1865 16 år och 9 månader 1914 15 år och 6 månader 1953 13 år och 9 månader

Utförligare redovisningar av den undersökning av stockholmsungdomens sexuella beteende och attityder, som gjordes 1966/67, återfinns i några publikationer: J. Israel, Gustavsson, Eliasson, Lindberg: ”Sexuelle Verhaltensformen der schwedischen Grosstadtjugend i det tyska samlingsverket Modellfall Skandinavien 1970; samt i Eliasson: ”Könsdifferenser i sexuellt beteende och attityder till sexuallivet”, avh. 1971, offset. Denna undersökning utfördes på en kontrollgrupp i samband med en intervjuundersökning av venereaklientelet i Stockholm 1966/67 i åldern 16-25 år. En första presentation av resultaten från venereaundersökningen återfinns i Läkartidningen 1971 nr. 38, s. 4280 (Gustavsson 1971). Eliasson har återgivit och kommenterat vissa resultat i sin avhandling i en av socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation utgiven publikation Samhälle, sexualmoral, könsroller, offset 1973. 2 Vid bedömningen av alla de uppgifter om sexualdebutålder som lämnas i detta avsnitt och i 2.4.8 måste man hålla i minnet att inte alla låter sitt första samlag följas av ett regelbundet sexuellt samliv. l örebroundersökningen (Lindroth och Rundberg 1954) uppgav de samlagserfarna bland de 17-18-åriga skolungdomarna att de efter sitt första samlag haft samlag i följande utsträckning (i %):

Preben Hertoft fann vid intervjuer med danska värnpliktiga (Hertoft I, s. 333) att det var ganska vanligt att dessa av nyfikenhet haft samlag någon enstaka gångi unga år men att det sedan kunde dröja länge innan de upptog regelbundet sexuellt samliv. 3 Lindroth och Rundberg 1964.

50 Utredning och överväganden

för antas ha sjunkit i

Genomsnittsåldern pojkarnas könsmognad

samma hela tiden liggande l å 2 år högre. Under de 5 decennierna takt, mellan 1865 och 1914 var förskjutningen nedåt i ålder 15 månader, vilket motsvarar 3 månader per decennium. Under de 4 decennierna mellan 1914 och 1953 var förskjutningen nedåt i ålder 21 månader, vilket motsvarar 5 månader decennium.. Genomsnittsåldern för per takt. Om - som det ofta könsmognad har alltså sjunkit i accelererande antas - sexuella debutåldern är starkt beroende av den genomsnittliga åldern för könsmognad, väntar man sig att också den genomsnittliga under 4 årtionden under 1900-talet i sänkningen av sexualdebutåldern Sverige skall vara något mindre än 2 år. Den äldsta svenska undersökningen av (bl. a.) sexualdebutålder gjordes av Welander 1908 men gällde enbart manliga venereapatienter (632 fall). 20 % hade haft sitt första samlag före 16 år, flertalet av de övriga före 21 år (SOU 1951:41, s. 178 f). I 1966 års venereaundersökning i Stockholm debuterat före 15,3 hade 50 % av de 16-25 år gamla manliga patienterna år (Gustavsson 1971), alltså en markerad sänkning av sexualdebutåldern inom denna specialgrupp, då man jämför 1908 och 1966. Gustav Jonsson har studerat värnpliktiga som var omkring 21 år gamla 1923 respektive 1943 (SOU 1951: 41). J. Israel och S. Johansson (1965) har studerat som var omkring 21 år gamla 1965. Det blir värnpliktiga alltså tre med ca 20 års åldersskillnad. Medianåldern för grupper sexualdebut var bland sexuellt erfarna värnpliktiga 21-åringar:

1923 18,5 år 1943 17,6 år 1965 15,6 år

Dessa siffror inte medianåldern för sexualdebut hos hela den anger i de berörda åldrarna. De som ännu inte haft sitt manliga befolkningen första är inte inräknade och inte heller de icke vapenföra. Om samlag dessa skulle medianåldrarna ha blivit högre. Detta grupper ingått bekräftas av stockholmsundersökningen 1966/67, som omfattar även de båda nämnda grupperna. Vad som intresserar oss här är emellertid förskjutningen mellan generationerna. Den är 3 år mellan 1923 och 1965, alltså siffran (18,5 år) är emellertid något för hög på ca 40 år. Den första den med de båda följande, ty i den ingår en liten om man skall jämföra andel och de har senare sexualdebut. Skillnaden mellan studenter, medianerna för sexualdebut hos värnpliktiga 1923 och 1965 är därför någonting mellan 2 och 3 år. Undersökningen ”Om sexuallivet i Sverige” (SOU 1969: 2) möjliggör ett stort antal mellan åldersgrupper. När det gäller att jämförelser åldersangivelserna för sexualdebut i SOU 1969:2 måste emellerutnyttja tid en undersökningsteknisk förklaring ges. Sifo anger klart (t. ex. i tabell Ill: 3 i tabellbilagan) att dess uppgifter om medianålder för sexualdebut endast avser dem som haft samlag. Det är i och för sig av intresse att ange den ålder före vilken hälften av dessa hade debuterat. Många andra liknande är utförda enligt samma princip. Men för USSU undersökningar var det intresset att den ålder före vilken hälften av väsentliga ange

SOU 1974: 59 Förändringar av sexuella attityder 51 Tabell 2.1 Medianåldrar för sexualdebut, korrigerade siffror

SOU 1969: 2, s. 88-89 tabell III: 3. 2 Framräknade av Bo Wämeryd, Statistiska centralbyråns utredningsinstitut, med undantag av de siffror som markerats med *; de har framräknats av USSU.

samtliga i en viss åldersgrupp hade debuterat. I de yngsta åldersgrupperna bland l8-30-åringar är det många som inte debuterat, bland 18-20är det åringarna ca 20 %, i hela gruppen 8 %. Skillnaden mellan medianåldern för dem som haft samlag och medianåldern för hela gruppen måste därför i vissa fall vara stor. Medianåldern för hela gruppen ligger givetvis högre än för dem som haft samlag. Dessa nya medianåldrar måste räknas fram. Därtill kommer en annan omständighet som ytterligare bidrog att dra ner medianåldern för sexualdebut i Sifos rapport. Om en intervjuperson på frågan ”Hur gammal var Du då Du första gången hade samlag? svarade: Jag var 17 år”, fick detta svar i Sifos beräkningar fungera som ett påstående att han var precis 17 år, dvs. att han nominellt haft sitt första samlag på sin födelsedag. USSU har ansett att man i stället måste tolka svaret som Jag var fyllda 17 men ej fyllda 18 år, med övre klassgränsen 18. Då det i detta betänkande talas om medianåldrar avses för sexualdebut alltså medianålder för en grupp som innefattar både dem som haft och dem som inte haft samlag. Åldersangivelsen Jag var x år år dessutom tolkad på det sätt som nyss angavs. (En annan korrigering som USSU gjort gäller avgränsningen av gruppen ”Religiös”. härför har Redogörelse lämnats nedan i avsnitt Storleken 5.1.) av den gjorda korrigeringen framgår av ovanstående översikt.

Dessa kritiska synpunkter på medianerna för i 1969:2

sexualdebut_ .SOU

framfördes först av Berndt Gustafsson i Religionssociologiska institutets Forskningsrapport 1971: 3 Sexualnormer i svensk kristenhet” (stencil).

52 Utredningen-h överväganden

Sedan dessa korrigeringar gjorts framträder också en långtgående med resultaten i stockholmsundersökningen. Före överensstämmelse var sexualdebutåldern i ”Om sexuallivet i Sverige överallt korrigeringen vilket tedde sig gåtfullt. väsentligt lägre än i stockholmsundersökningen, för hela landet än Man skulle ju ha väntat något högre sexualdebutåldrar fall inte Medianåldrarna för för den största staden, i varje lägre. sexualdebut i de yngre åldersgrupperna är i de båda undersökningarna

efter korrigeringen följande:

Om sexuallivet i Sverige”, 18-20-åringar, män 0. kvinnor, korr. siffra 17,8 år 21-25 åringar, män 0. kvinnor, korr. siffra 18,1

Stockholmsundersökningen,1

16-25-åringar, män och kvinnor 18,1

Om sexuallivet i Sverige, män och kvinnor, korr. siffra 18,2 l8-30-åringar,

Stockholmsundersökningcn1 ,

l6-25-åringar, män 17,7 kvinnor 18,4

Om sexuallivet i Sverige”, l8-30-åringar, män korr. siffra 17,9 kvinnor korr. siffra 18,5

av sexualdebutåldern kan nu följande iakttagelser Om förskjutningen siffrorna från SOU 1969: 2 (tabell 2.1 göras, baserade på de korrigerade 18-20-åringar, har medianåldern 17,8 år för ovan). Den yngsta gruppen, den äldsta gruppen, 56-60-åringar, har 19,8 år, alltså en sexualdebut, vilket stämmer väl med vårt antagande skillnad på 2 år under 4 decennier, av åldrarna för könsmognad och för om en likartad förskjutning Sexualdebutåldern har förskjutits något litet snabbare (24 sexualdebut. 21 månader), vilket måste bero på att andra månader jämfört med inverkat påskyndande. Ett annat exempel på faktorer än könsmognaden faktum att att könsmognaden inte ensam är avgörande ärvdet välkända debuterar sexuellt tidigare än flickor, trots att deras pojkar i genomsnitt senare än flickornas. Det är dock möjligt att denna könsmognad inträffar i sin motsats, ”regel håller på att upphävas och kanske t. o. m. förbytas så att flickorna i genomsnitt kommer att debutera tidigare än pojkarna. för sexualdebut är 0,7 år mellan 31-60- Skillnaden i medianåldern Med detta sätt att redovisa blir emellertid åringar och 18-30-åringar. mellan siffrorna för den allra äldsta och den allra yngsta polariseringen av beteendet är gruppen bortskymd. Den bästa mätaren på förändringen

lsrael 1970b, s. 145 tabell 3. Då denna tabell översatts till en kurva på s. 146 hos sexuallivet i Sverige” (se ovan); Israel (fig. l) har samma fel begåtts som i Om för sexualdebut enligt kurvan blivit ett år lägre än därigenom har medianåldrarna och 17,4 år i stället för 17,7 och 18,4 år. enligt de siffror kurvan bygger på: 16,7 l senare Felet återkommer hos Israel 1970, s. 209 och hos Eliasson 1971, s. 25. utsända exemplar av Eliassons avhandling har en rättelse inlagts.

SOU 1974: 59 av sexuella 53 Förändringar attityder

den som angavs i kommentaren till tabell 2.1: förskjutningen av sexualdebutåldem under 4 decennier utgör 2 år. Skillnaden mellan medianåldrarna för sexualdebut för män och för kvinnor är i den äldre generationen 0,9 år, en mycket liten skillnad internationellt sett. Hos 16-25-åringar har den sjunkit till 0,7 år (17,7/18,4). Ett annat sätt att mäta skillnader i sexualdebutålder mellan män och kvinnor är att ange hur stora andelar som debuterade i vissa åldersklasser. Man får då följande resultat. Tabell 2.2 Sexualdebut för män och kvinnor i den yngre generationen, uppdelad på åldersklasser. 1 % Aktiv förekomst Kumulerad redovisn. Män Kvinnor Män Kvinnor

1 SOU 1969: 2, s. 34, korrigerade siffror. Med aktiv förekomst avses hur många som debuterar i en viss åldersklass, med kumulativ förekomst hur många som har debuterat i en viss åldersklass. Att 92 % av männen uppges ha debuterat samtidigt som 10 % uppges ej ha debuterat beror på försummade decimaler.

Betydligt fler pojkar än flickor debuterar enligt denna undersökningi 14-, 15-, 16- och 17-årsåldern. Sedan inhämtar kvinnorna försprânget och ”går om” männen. Slutresultatet blir att det i hela åldersgruppen 25-30 år finns fler män än kvinnor som inte haft samlag. En tendens i samma riktning framträdde i en amerikansk enkät bland danska studenter 1968 (Christensen 1971, s. 115, tabell 16: 2). En mera detaljerad redovisning av den kumulativa samlagsförekomsten uppdelad på enskilda levnadsår finns i J. Israels redogörelse för stockholmsundersökningen 1966-67.

Tabell 2.3 Kumulativ samlagsförekomst i åldrarna 11-23 år, män och kvinnor i Stockholm 1966/67 (l6-25-åringar). Efter J. Israel. I %.

J. Israel 1970b, s. 145; Eliasson 1971, s. 26 fig. 2.2.

54 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

Medianåldem för pojkarnas debut är 17,7 år, för flickornas 18,4 år, trots att flickorna kommer in i puberteten l å 2 år tidigare än pojkarna. Pojkarnas tidigare debuteri 15- 17-årsåldern framträder tydligt. Om man jämför den äldre och den yngre generationen framträder i Sifoundersökningen följande resultat.

Tabell2.4 Sexualdebut i den äldre och den yngre generationen, uppdelad på åldersklasser. 1 %.

* SOU 1969: 2, s. 34, korrigerade siffror.

Större andelar debuterar i den yngre generationen i 14-17-årsåldern och en mindre andel i 20-24-årsåldern. Sammanfattningsvis kan sägas att en betydande förskjutning nedåt av sexualdebutåldern ägt rum i Sverige sedan 1920-talet. Förskjutningen har skett snabbare för kvinnor än för män, varigenom skillnaden i beteende tenderar att försvinna på denna punkt. l åldersgrupperna 18-19 och 20-24 år debuterar så mycket fler kvinnor än män att slutresultatet blir i hela l8-30-åringar finns det fler sexuellt följande: åldersgruppen oerfarna män än kvinnor. Sexualdebuten sker tidigare i lägre socialgrupper och grupper med lägre skolutbildning, vilket är ett genomgående resultat vid undersökningar i olika länder. I den s. k. örebroundersökningen 1964 frågade man dels läroverksungdomar med genomsnittsåldern 17,6 år, dels yrkesskoleung-

domar med genomsnittsåldern 18 år och fick då beträffande samlagserfa-

renhet följande resultat:

Tabell 2.5 Samlagserfarenhet bland 17-l8-åriga skolungdomar i Örebro 1964. l %. Pojkar Flickor Totalt

42 35 38 Läroverksungdom 76 64 69 Yrkesskoleungdom Totalt 57 46

Lindroth & L_undberg 1964.

I undersökningen Om sexuallivet i Sverige är skillnaden i sexualdebutålder mellan l år (SOU 1969:2, s. 89 tabell högre och lägre utbildade III: 3).

SOU 1974: 59 av sexuella Förändringar attityder 51

Sexualdebuten sker betydligt senare i religiöst engagerade I grupper. gruppen Har (hade) religiösa föräldrar, går själv i kyrkan en gång per månad” är medianen 20,7 år. l gruppen ”Har (hade) ej religiösa föräldrar, går själv i kyrkan sällan är den 18,3 år, alltså en skillnad på 2,4 år. (Den ovan definierade religiösa gruppen omfattar 11,2 % av svenska folketi åldern 18-60 år.) Kvinnor inte endast debuterar ca ett halvt år senare än män, de håller sig också i större utsträckning till en partner, vilket förklaras av att fler kvinnor än män anser att sexualliv och kärlek bör höra ihop (se avsnitt 2.4.6.2). 1967 uppgav 32 % av männen i den yngre generationen att de den senaste månaden hade haft samlag med mer än en partner, medan motsvarande siffra för kvinnorna i den yngre generationen var 14 % (SOU 1969: 2, s. 101 tabell lV: 2). Det är emellertid så att den stora skillnaden i beteende framträder först om man undersöker partnerväxlingen med hänsyn till l) totala antalet samlagspartners, 2) antalet under de senaste 12 månaderna, 3) förhållandets varaktighet. En redovisning härav föreligger hos R. Eliasson (1971), baserad på stockholmsundersökningen.

Tabell 2.6 Totala antalet partners, redovisade av l6-25-åriga stockholmsungdomar 1966-67, män och kvinnor. 1 %.

Eliasson 1971, s. 141 tabell 6.1.

Dubbelt så många kvinnor som män har haft endast en partner. Tre gånger så många män som kvinnor har haft 7 partners eller fler. Endast en partner senaste månad hade 80% av de samlagserfarna kvinnorna i stockholmsundersökningen haft men bara 53 % av männen (i båda fallen avses l6-25-åringar. Eliasson 1971, s. 142 tabell 6.3). Ännu större är skillnaden när det gäller förhållandets Av varaktighet. de kvinnor som haft mer än en partner uppger 26 % att de någon gång haft ett förhållande som varade mindre än en vecka. Motsvarande siffra för männen är 69 % (Eliasson 1971, s. 143). Undersökningen Om sexuallivet i Sverige ger väsentligen samma bild för den yngre generationen när det gäller antal partners före 30 år. Men man kan sammanställa dess siffror så att ytterligare drag i bilden framträder. Precis som i stockholmsundersökningen har dubbelt så många kvinnor som män i den yngre generationen haft endast en partner. Något mer än hälften av kvinnorna i både den yngre och den äldre generationen har haft mellan 2 och 9 partners. Detsamma om något mindre än gäller hälften av männen i båda generationerna. Ungefär hälften av männen och 1 SOU 1969; 2, S_ 90 kvinnorna beter sig alltså lika när det gäller partnerväxling. De stora tab. 11123.

56 och överväganden Utredning Tabell 2.7 Totala antalet partners i den yngre och äldre generationen. l %.

SOU 1969: 2, s. 97 tabell IV: 1.

skillnaderna föreligger mellan män och kvinnor med endast en partner och framförallt mellan män och kvinnor med extremt många partners. Den äldre och den yngre generationen kan synas ha förhållit sig lika, men detta innebär ju i verkligheten att de yngre redan före 30-årsåldern haft lika som de äldre och därför vid slutet av livet kommer många partners att i genomsnitt ha haft fler partners än vad den äldre generationen i dag har haft. Både männens och kvinnornas beteende har alltså blivit något mer extensivt även när det gäller partnerväxling. Denna förändring motsvaras av en attitydförändring. 53 % av de yngre männen mot 44 % av de äldre godtar samlag med tillfällig bekantskap. En fjärdedel av de yngre kvinnorna mot 12 % av de äldre har denna inställning (tabell 2. 10 nedan). avtar snabbt med stigande ålder. Undersökningen Partnerväxlingen Om sexuallivet i Sverige visar att detta främst beror på att man gifter sig. Bland de sexuellt erfarna ogifta växlade 38 % partner senaste månad; bland de gifta var det 4 % som hade samlag med någon annan än maken. (SOU 1969: 2, s. 40). Trohetskravet omfattas principiellt av en överväldigande majoritet av svenska folket och ger även starkt utslag i det faktiska beteendet. Den med åldern avtagande parnerväxlingen framgår av följande översikt.

Tabell 2.8 Partnerväxlingi olika åldersgrupper . l %.

* SOU 1969:2, s. 100 tabell IV: 2.

mellan å ena sidan den sexuella aktiviteten hos svensk En jämförelse å andra sidan ungdomen i vissa icke nordiska (och dansk) ungdom, visar att den svenska börjar de olika arterna av sexuell länder, ungdomen aktivitet Att så varit fallet i jämförelse med västtysk ungdom tidigare.

SOU 1974: 59 av sexuella Förändringar attityder 57

med högre skolutbildning framgår utan vidare av de uppgifter om den senare som lämnades i avsnitt 2.421. Inte fullt så utpråglade men dock stora är de skillnader som framträder vid en jämförelse mellan engelska ungdomar (Schofield 1965) och ungdomarna i stockholmsundersökningen 1966/67. [jämförelsen har medtagits fyra slags aktivitet.

Tabell 2.9 Andelar av svensk och engelsk ungdom som vid 18 års ålder har erfarenhet av vissa sexuella aktiviteter. 1 %.

Män Kvinnor

Stockholm England Stockholm England

Kyssar 96 92 98 97 Manuell stimulering av kvinnans könsorgan 76 56 68 46 Manuell stimulering av mannens könsorgan 65 44 52 31 Samlag 68 34 62 17

Eliasson 1971, s. 27.

Eliasson påpekar att den svenska ungdomens mera direkta inriktning på samlag kommer till synes i det faktum att samlag förekommit oftare än manuell stimulering av mannens könsorgan. I England råder det omvända förhållandet med ganska många procentandelars övervikt för petting. Amerikanen C.B. Broderick, som specialiserat sina forskningar på ungdomssexualiteten, har sammanställt ett diagram över förekomsten av samlag i olika åldrar hos amerikansk, engelsk, dansk och svensk ungdom. Broderick påpekar att de europeiska undersökningarna är väl jämförbara med varandra men inte så väl med Kinseys, som avser personer födda 1900-1930, medan de europeiska avser ungdomar födda på 1940-talet. Härtill bör läggas att den nuvarande direktionen för Kinseys sexualforskningsinstitut påvisat att Kinseys manliga urval i de lägsta socialgrupperna hade en överrepresentation av män i fängelse. Dessa hörde till övervägande del hemma i en extremt sexuellt extensiv grupp, vilket ledde till att Kinsey förlade den manliga sexualdebuten något för tidigt då han som här angav medeltal för samtliga samhällsklasser och i synnerhet då han analyserade de lägsta samhällsklassernas sexuella aktivitet (män). Bl. a. av detta skäl har utgivningen av en ny upplaga av Kinseys bok om männens sexualliv uppskjutits tills kompletterande forskningar genomförts. (Uppgifterna är hämtade från Reiss 1967, s. 67.) Av dessa skäl kan inte heller så stor vikt fästas vid de mycket låga sexualdebutåldrama för amerikanska pojkar i diagram 2.1 nedan. Att de även i verkligheten är låga i ett genomsnitt av samtliga samhällsklasser kan inte betvivlas, men huruvida de är lägre eller högre än de svenska är tills vidare en öppen fråga. Diagrammet visar i varje fall att svenska ungdomar har tidigare Bett den Senaste utsamlagsdebut än ungdomarna i något annat undersökt europeiskt land

vecklméen hos den väst_

men att skillnaden i förhållande till Danmark är obetydlig. Att det sista tyska undomen, se 2.4.8.

58 Utredning och överväganden

Diagram 2.1 Kumulariv förekomst av samlag hos manlig och kvinnlig ungdom i vissa länder. Efter Broderick 1970, s. 85.

Procent

90-

Brodericks källor: USA: Kinsey 1948, tab. 136. Kinsey 1953, tab. 75, fig. 43. England: Schofield 1965, tab. 3.3 och 3.4. Danmark: (endast pojkar): Hertoft 197011, s. 32, tab. 1/VllI. Sverige: J Israel, Modellfall Skandinavien 1970, s. 145, tab. 3.

även flickorna av uppgifterna i avsnitt 2.4.5. Skillnaden gäller framgår och flickor beträffande förekomsten av samlag i olika mellan pojkar stor men dock tydligt markerad. I åldrar är inte i Sverige och Danmark är skillnaden i USA stor. Det finns dock tecken England stor, mycket minskat i industriländerna sedan undersöksom tyder på att skillnaderna

ningarna gjordes. Om den bild man får av ungdomens sexualliv i stockholmsundersök- Brodericks diagram bygger på för Sveriges del) säger ningen (som Gustavsson sammanfattande: Vi finner i kontrollmaterialet (nor- (1971) en majoritet för ett restriktivt levnadssätt (vad som avses är malgruppen) debuterar sexuellt långt tidigare än få sexualpartners.) ”Att majoriteten de restriktiva och samtidigt visar ett de borde göra enligt moralreglerna

SOU 1974: 59 Förändringar av sexuella attityder 59

sexuellt restriktivt levnadssätt medför att jag anser det berättigat att i brist på mera exakt om kunskap föregående generationers sexualvanor utgå ifrån att föga har ändrats i dessa vanor utan att våra nuvarande vanor kan ses som en direkt fortleva av uråldriga bondska som varken sedvänjor kyrkan eller frigjordhetsprofeterna lyckats förändra. Detta levnadssätt, där man efter en tidig debut, som kanske åtföljts av några partnerbyten, ganska snart stabiliserar sig i ett monogamt kan ses som ett förhållande, sätt att leva som under överskådlig tid bakåt skänkt stora fördelar åt alla inblandade parter och som fortfarande anses tydligen ge maximal tillfredsställelse av en majoritet av vår befolkning.” Denna helhetsbild stämmer i stora med de fakta som anförts drag i detta tidigare kapitel, men ett par detaljkorrigeringar måste dock göras. Att de flesta ganska snart stabiliserar sig i ett monogamt förhållande stämmer alltjämt helt. Vad beträffar antalet förr och nu vet vi partners att den yngre generationen i dag haft lika många partners som den äldre generationen under hela sitt liv (SOU 1969: 2, s. 39). Det markerar en skillnad i beteendet. En sänkning av sexualdebutåldern med drygt 2 år under 4 decennier måste betecknas som en stor men eftersom den i förändring, det närmaste sammanfaller med en motsvarande sänkning av genomsnittsåldern för könsmognad, verkar det att troligt biologiska faktorer haft större betydelse än ökad permissivitet (se av detta början avsnitt, 2.4.6.1). Den sistnämnda faktorn är däremot uppenbarligen avgörande för den snabba sänkningen av sexualdebutåldern hos flickor som av allt att döma ägt rum i Sverige (och Västtyskland) under l960-talet. (Se slutet av 2.4.8 Den senaste utvecklingen.) De flesta av dessa flickor har dock alltjämt få partners och relativt förhållanden samt varaktiga anser att sexualliv och kärlek bör höra samman (se ovan i detta Vi har avsnitt). fått ett tidigare och extensivare sexualliv, men detta är alltjämt inkörsporten till monogama förhållanden. Dessa monogama förhållanden har emellertid i starkt ökande utsträck-

ning tagit formen av äktenskapsliknande samlevnad utan Erland vigsel. Hofsten har i en artikel i Dagens Nyheter den 2.4.1972 för redogjort denna utveckling. Mot 61 000 giftermål 1966 svarade 1971 inte mer än knappt 40 000, en nedgång med 35 % på fem år. Per 1 000 invånare var antalet äktenskap 1970 5,4 och 1971 4,9, vilket är lägre än någon gång tidigare sedan Sveriges befolkningsstatistik 1749. Allra starkast började framträder nedgången i de åldrar då äktenskap oftast 23 år för ingås, kvinnor och 25 år för män. Minskningen är där under fem år: för kvinnor från 20 till 13 %, för män från 18 till ll %. Någon motsvarighet eller ens tendens till detta finns inte i något europeiskt land. - Om den minskade

äktenskapsfrekvensen också betydde minskad skulle familjebildning, barnantalet ha gått ned starkt. Så har emellertid inte skett. 1971 föddes 115 000 barn, vilket är en hög siffra, särskilt med tanke på den snabba

ökningen av antalet aborter. Andelen (reellt och/eller utomformellt) äktenskapliga barn bland de nyfödda har dock helt I naturligt gått upp. slutet av 1950-talet var den 10 %, 1970 18 %, också ett absolut rekordi Sverige.

SOU 1974: 59 60 Utredning och överväganden

Som tänkbara orsaker till att denna utveckling ägt rum endast i Sverige Föräktenskapliga barn (eller kom först i Sverige) anger Hofsten följande.

har av ålder accepterats mer i Sverige än i de flesta andra länder. Vad som utsträckning tillämpat ett välkänt mönster. nu skett är att man i ökande För det andra har väl kvinnans ekonomiska frigörelse nått längre i Sverige de socialistiska länderna. Detta (trots allt) än på andra håll utanför medverkar utan tvivel till att kvinnor finner det traditionella äktenskapet Hofsten att ingenting hindrar att en legalisering i motbjudande. påpekar fria familjebildningarna sker vid en stor skala av de redan existerande svårare senare tidpunkt. En nedgång i antalet födda skulle vara mycket att (Man kan också ställa frågan om den nya och friare reparera. kan medföra att det återigen kommer att kännas familjelagstiftningen naturligare att legalisera en familjebildning.)

2.4.6.2 Attityder

från det sexuella beteendet till frågan om det skett Om vi övergår ger en jämförelse mellan den äldre och den yngre attitydförändringar, ett något osäkert svar. Det kan ju generationen vid en viss tidpunkt som i dag har en friare inställning än tänkas att den yngre generationen, och bli mer restriktiv när en tid den äldre, kommer att ändra uppfattning var mindre restriktiv i sin gått. Och att omvänt den äldre generationen I så fall är det inte säkert att den faktiska attitydskillnaden ungdom. alls i samhället. Det mellan generationerna i dag utvisar någon förändring finns emellertid en undersökning, av Svenska gallupinstitutet, som ger ett

folket och 15 års bidrag till svaret på denna fråga. Den heter ”Svenska Den redovisar dels en enkät från 1955, dels en enkät med förändringar. blivit samma personer 1970. Här kan man alltså se om en åldersgrupp med åren eller om den tvärtom följt med i det som man mer restriktiv och blivit mindre föreställer sig vara den allmänna attitydutvecklingen ålder. En fråga som ställdes 1955 och sedan restriktiv med stigande anser Ni om att en ogift man har sexuellt återigen 1970 var: Vad varandra? umgänge med en ogift kvinna utan att de tänker gifta sig med att detta var ”lämpligt”; 1970 År 1955 ansåg 14 % av 12-27-åringarna ansåg 75 % av samma personer, nu 27-42 år gamla, att det var lämpligt.

De hade blivit mycket mindre restriktiva med stigande ålder. Här finns

felkälla. Av dem som tillfrågades 1955 var en stor andel dock en sannolik barn, som naivt och ogenomtänkt kan ha givit det mest konventionella förklara den låga siffran 14 %. Trenden svaret, vilket till en del skulle framstå som starkare än den verkliga. År 1970 ställdes skulle därigenom och här var emellertid samma fråga också till en ny grupp l2-27-åringar, Ett annat bidrag till belysning av det 65 % som svarade: ”lämpligt”. lämnar gallupfrågan: ”Anser attitydförändringen på det sexuella området Här svarade 51% av Ni att det sexuella är något mycket viktigt?” medan 87 % av samma personer svarade ja l2-27-åringarna ja 1955, år svarade 74 % ja. Därmed är det 1970. Av dem som 1970 var 12-27 klart att denna enkät utvisar en mycket stor attitydförändring på detta

1955-1970. Dessa svar i gallupenkäten område under den korta perioden

SOU 1974 :59 av sexuella 61 Förändringar attityder

:s:

:owo::o.§_

:oo

w w _ v v v

z Z

:s:

å_

.§0 38:5

m m m m :å 2 2 S m_

:E: å_

.cwE .oäsâ

v v v v m

.sö T vu m.

:omá

.E3555 :Bo::o.§_

:o:

_ v H o o S mm 2

som_

:amd

.azøvävz 3322055_

:un:

v v

moumwfmu:

å S Z om 2 m...

.uovååxmêox _:o.o::o«:ooo:m

å_

v

:Eomnzum

. mm 2 om S 2 ä 8 mm

:E: :oo

då: . .wxv vv R 8 mm S ä mm m_ ämm

av_

.Eozaaåøw

5_

.uawciWomlwu

..=...›m m

m4. os S S mm mv å vv 2

uuåäü. :vs

novâouoø

.m .K om v

vw Hm o» mv 8 5 vv

20mm??

L_

-Ena

.o

...038 :ozxom :oaxom

:oc:

ä_

oäEå:

...vu

J :o ...ä

BE

mwhzmooou

:z

muaoñoooa maöamoooa 53:82

i å ä: ä:

Sån ...än

:mäns

våoxxvao:

8:_ SE

:väv:

:m8

.äwiawvoolam

»nivå .Små

:o::uE

:Eozonau

5:53_

:oE

_ s :u: ä: ä: Eon :

.EES åêum .áEå §82

.å 2

v93.:

Eom

åovvâzhø:

EEE säs 8.:»

än

:S: än

aEUGBDO ässzs,

.m :v

:uv›::

ongoing:

Eozxom

momå

Eoaxom

Hm

:Susan:

åozxom

En_ m5

åoaxom

E :S:

§5

...m :m

omåwiåa

:om:

små.. aoâobüuo .gaserna save :EEE .âaxåmm :§2: 3:53_ :ouäm:

SN so., än: :om:

Dom .xom SQ: :om: öm: :om: E0 co.:

:aaah

v02

.sam 4 .m .m .v .w .o .n .w .

62 Utredning och överväganden

gör det också troligt att 31-60-åringama i enkäten i SOU 1969: 2 skulle ha svarat betydligt mer restriktivt ibörjan av 1950-talet än vad de gjorde 1967. De återgav inte 1967 de åsikter de hade haft som unga utan de mindre restriktiva åtsikter de kommit fram till genom att de under årens påverkats av samhällsutvecklingen på detta område. I tabell 2.10 lopp redovisas ett antal attitydskillnader mellan 18-30- och 3l-60-åringar 1967. Siffrorna där mäter alltså inte attitydförändringen i samhället under några årtionden; den tidigare refererade gallupundersökningen tyder på att denna i själva verket är mycket större än vad generationsskillnaderna i dag utvisar. Tabell 2.10 pekar dock på i vilken riktning attitydförändringarna gått och möjliggör även jämförelser mellan dem, men den ger alldeles för låga siffror för deras absoluta storlek. Den största ll procentenheter, föreligger för generationsskillnaden, frågorna 6 och 7, den näst största, 8 procentenheter, för frågorna l och 2. I alla fyra fallen framträder hos den yngre generationen minskade krav relation som ovillkorlig förutsättning för sexuellt samliv. Det på personlig .är samma som Christensen observerat hos danska studenter förändring men inte hos amerikanska studenter i Indiana (Christensen 1971, s. 119, tabell 18: 2). I alla fyra fallen har permissiviteten ökat mer hos kvinnorna än hos männen. Det innebär att skillnaden mellan mäns och kvinnors attityder minskar, något som för övrigt gäller om alla de åtta enkätfrågorna i tabellen. I frågorna 3, 4, 5 och 6 har skillnaden mellan mäns och kvinnors attityder minskat mycket starkt; i frågorna 3, 5 och 6 har den nästan försvunnit. Men det är också väsentligt att lägga märke till att skillnaden mellan manlig och kvinnlig attityd fortfarande är mycket stori den yngre generationen i punkterna 1, 2 och 7. I alla tre fallen ställer fler kvinnor än män kravet att kärlek och sexualliv skall höra mycket har skillnaden mellan den

ihop I fråga 5, om samliv mellan förlovade,

äldre och yngre generationens uppfattning sannolikt aldrig varit stor. I två frågor avviker männens svar från vad man skulle ha väntat sig. Det är fler äldre än yngre män som tycker det är bra att mannen respektive kvinnan har sexuell erfarenhet innan de gifter sig. Något försök till skall i äktenskapet omfattas tolkning inte göras här. Kravet på trohet alltjämt av en överväldigande majoritet; den är dock inte lika stor i den yngre som i den äldre generationen. De som tillåter utomäktenskapliga något fler. Den största förändringen är att 12 % av de samlag har blivit yngre männen mot 7 % av de äldre inte håller på troheten. Som redovisats i föregående avsnitt fann J. Israel (l970b) och Eliasson skillnader mellan manliga och kvinnliga ungdomar i (1971) betydande Stockholm i fråga om totala antalet samlagspartners, antal partners under de senaste 12 månaderna och antal förhållanden som varat mindre än l Fråga 3 förekommer vecka. Kvinnorna var på alla dessa tre punkter betydligt mer restriktiva. också i J Israels m. fl. Om sexuallivet i Samma tendens framträder starkt i undersökningen enkätundersökning bland stockholms- Sverige” (SOU 1969: 2), s. 39, 101, 93. Eliasson har frågat sig vad som är l6-25-åriga ungdomar 1967 och 1968. orsaken till denna skillnad. Hon fann då att om man den viktigaste Här ligger ja-svaren 20 % som anser att kärlekoch sexuellt samliv bör jämför män och kvinnor högre (män 84 %, kvinhöra romantiska kärleksideologin), så visar det sig att nor 82 %). ihop (den

SOU 1974: 59 av sexuella Förändringar attityder 63

skillnaderna i beteende dem emellan är små. Ju mer restriktiva män och. kvinnor är i sin sexualmoraliska desto mer likartat är deras uppfattning, beteende. Könsrollsskillnaden är på denna punkt minst hos de mest restriktiva. Om man däremot jämför kvinnor och män som båda tar avstånd från den romantiska kärleksideologin (tabell 2.10 visar att en något större andel kvinnor än män ändrat uppfattning i denna riktning), finner man att dessa unga män har ett i hög grad extensivt sexualliv, medan de permissiva kvinnorna fortfarande i praktiken är mycket mer restriktiva än männen. En ökad i mäns och kvinnors permissivitet attityder till sexuallivet leder till ökad ojämlikhet mellan kvinnor och män i det faktiska sexuallivet. Med jämlikhet har Eliasson i detta avsett att ha ett lika extensivt resonemang sexualliv - ett lika mycket eller lika litet extensivt sexualliv. Hon söker visa att det är kvinnodiskrimineringen i samhället som helhet som påverkar kvinnorna till osjälvständighet och bristande vilket hindrar frimodighet, dem att ta steget från attitydförändring till beteendeförändring på sexuallivets område. I resonemanget ligger en värdering: det är önskvärt att kvinnans sexuella beteende blir lika extensivt som mannens nu är eller kan komma att bli. Samma kan emellertid jämlikhetsresonemang i princip föras utifrån en annan värdering: det är önskvärt att mannens till attityd sexuallivet blir lika personcentrerad som kvinnans och därmed partnerväxlingen mindre även för hans del. Enligt båda de undersökningar som här anlitats är det ca l/5 av de yngre kvinnorna och ca hälften av de yngre männen som inte ställer

kravet på att kärlek och sexuellt samliv skall höra samman Denna per-

missiva uppfattning omfattas alltså av en minoritet i den yngre generationen, vilket Eliasson också påpekar. Ett annat resultat av intresse i Eliassons är attitydundersökning följande. Undersökningen räknar med att de tre vanligaste attityderna till sexuallivet är: l. Pragmatisk puritanism” (varvid pragmatisk betecknar att den som har denna inställning söker ge rationella skäl för den, dvs. inte i första hand grundar den på t. ex. gudomliga bud). Man bekänner sig till avhållsamhet före äktenskapet och värderar samlaget huvudsakligen med hänsyn till dess fortplantningsfunktion. 2. ”Romantisk kärleksmoral. Kärlek och sexuellt samliv bör höra ihop. 3. Hedonism, njutningsfilosofi. Man lägger inte huvudvikten vare sig vid fortplantningen eller vid den personliga relationen utan enbart eller nästan enbart vid den sexuella njutningen.

De som mest helhjärtat bekände sig till den tredje varianten, hedonism, var individer som också präglades av vissa attityder vilka många sociologer anser vara karaktäristiska för den auktoritära personligheten, nämligen: benägenhet att inte vilja se och erkänna det motbjudande (eska- 915m; - sou 1969 2 64 t b a fruktan att avvika från den grupp man tillhör (konformism);

- u: 1; Eliassm; 19s71,

låg värdering av kvinnan (antifeminism). s. 228.

64 Utredning och överväganden

Eliasson tänker att det finns två slags hedonism. Den ena sig därför kallar hon hedonism” (en tendens att använda sexualiteten eskapistisk som flyktmekanism), den andra genuin hedonism.

2.4.7 Sökandet efter en norm

Den som behandlats i detta kapitel kan från en synpunkt utveckling sammanfattas på följande sätt. Den officiella västerländska sexualmoralen, förkunnad av kyrka och har haft som sin viktigaste hörnsten att det sexuella samlivet hör skola, hemma endast inom I Skandinavien hade denna norm en äktenskapet. modifierad utformning: sexuellt samliv är normalt och acceptabelt något mellan två ungdomar om vilka man vet att de definitivt bestämt sig för att Denna inställning och praktik innebar inte någon ingå äktenskap. av den officiella normen. Anknytningen till äktenskapet var upplösning stark och säkerställdes social kontroll. Avvikelser förekom givetvis genom men de betraktades som avvikelser och inte som förebud till en ny ofta, sexualmoral. 1800-talet - först till av När urbaniseringen kom under följd överbefolkning på landsbygden, sedan på grund av industrialiseringen medförde man till staden bruket att ha föräktenskapligt samliv. Men detta under starkt förändrade förutsättningar. Den sociala ägde nu rum blev än vad den hade varit på landsbygden. Det kontrollen svagare medverkade till att det gamla villkoret för samliv, äktenskapsavsikt, bereddes för den nya normen som urholkades, och därigenom utrymme var under sedan länge: villkoret för sexuellt samliv är kärlek. utbildning Det var en norm vars efterlevnad kunde kontrolleras endast av parterna SOU 1969: 2, avsnitt 2.2). Men därigenom blev det också större själva (jfr för sexuella kontakter och för partnerutrymme tillfälliga, opersonliga växling. hade kvinnorna varit underkastade Under hela denna utveckling än männen. En viss dubbelmoral hade vasträngare sexuell disciplin I västerländska samhällen utanför Skandinavien hade rit förhärskande. emellertid större roll. Kraven på kvinnan hade varit dubbelmoralen spelat roll för mannens föräktenskapliga sexualliv strängare, och prostitutionens Därför blev det en långsammare övergång till en mer hade varit större. attityd hos kvinnorna i det övriga västerlandet och följaktligen perrnissiv också för männens del till mer personcentreraen långsammare övergång de föräktenskapliga förhållanden. (Jämför avsnitt 2.4.2.) En del av de nya mellan sociala likar fick som nämnt karaktären av sexuella förhållandena tillfälliga kontakter. inom och utom Skandinavien upplevdes av Denna utveckling både som en oroande normförvirring eller normupplösning. Andra många den som ett övervinnande av sexuella fördomar. I den upplevde särskilt i USA, att åstadkomma en situationen har en del försök gjorts, överblick av de olika normerna och att finna vägen till en ny, systematisk mera stabil normbildning. lra L. Reiss har i Premarital sexual standards in America” (1960)

SOU 1974: 59 Förändringar av sexuella attityder 65

kartlagt de existerande normerna för föräktenskapligt sexuellt samliv. En dominerande roll i undersökningen spelar hans uppfattning att olika sexualnormer för man och kvinna (dubbelmoral) är ett ont av stora proportioner. Han har framför allt varit intresserad av att undersöka i vad mån utvecklingstendenser bort från dubbelmoralen finns i det amerikanska samhället. Schemat över de existerande normerna ser ut på följande sätt.

Avhållsamhet, lika för man och kvinna a) Krav på total avhållsamhet före äktenskapet b) Accepterande av petting med stabil partner c) Accepterande av petting med tillfällig partner

Dubbelmoral a) Ortodox dubbelmoral: mannen är fri att före äktenskapet ha samlag med kvinnor vilkas sexualmoral och sexuella beteende är sådana att han inte kan reflektera på att gifta sig med dem. Kvinnan skall vara jungfru då hon gifter sig. b) Dubbelmoral, övergångstyp: mannen har samma frihet som angavs i föregående punkt. Kvinnan har frihet att ha samlag med en man som hon älskar eller skall gifta sig med, men inte med en tillfällig partner.

Sexuell frihet med krav på personlig relation lika för man och kvinna

a) Med krav på kärlek och äktenskapsavsikt b) Med krav på en stark ömsesidig känsla

Sexuell frihet utan krav på personlig relationjz lika för man och kvinna

a) Med vissa förbehåll. Sexualakten karaktäriseras först och främst som naturlig och därmed oproblematisk. Överdrifter bör undvikas för att inte förstöra nöjet i längden. Opersonliga sexualkontakter behöver inte störa en stabil personlig relation. Försiktighetsåtgärder mot graviditet och venerisk smitta vidtas. l ”Permissiveness with b) Orgiastisk. Avser personer av båda könen som tillmäter sexualakten en affection” starkt dominerande roll. Opersonliga “ samlag anses mer tillfredsställan- Permissiveness without de. Gruppsamlag accepteras. affection”

Tabell 2.11 Anslutning till vissa sexualnormer i USA. Jämförelse mellan studenter och övriga samt mellan män och kvinnor. Efter Reiss 1967. I %.

Män Kvinnor

Äldre Studenter Äldre Studenter

O Krav på total avhållsamhet före äktenskapet 22 7 54 26 1,2 Acc. av petting med stabil partner 47 31 40 47 3 Acc. av samlag för dem som har en stabil emotionell relation eller är . förlovade 7 62 18 68 2 44 14 63 4 Acc. av samlag om stark

I I

ömsesidig känsla 8 19 J 2 2 5 Acc. av samlag med tillfällig partner 15 25 3 10

SOU 1974: 59 66 Utredning och överväganden

l en senare undersökning, 1967, The social context of publicerad sexual har Reiss förenklat detta schema till premarital permissiveness, en restriktivitetsskala och undersökt i vilken utsträckning dels ett urval av befolkningen dels studenter ansluter sig till representativt respektive normer. Hälften av den äldre generationens kvinnor (i Sverige 7 %) kräver total avhållsamhet före äktenskapet mot en fjärdedel av studentskorna. Skillnaden mellan äldre och yngre kvinnors inställning är på denna punkt som vanligt större än skillnaden mellan äldre och yngre mäns inställning. När det gäller accepterandet av föräktenskapliga samlag är det tvärtom. till är här större bland männen än Attitydförändringen permissivitet De amerikanska kvinnorna har alltså blivit mer bland kvinnorna. permissiva i fråga om petting, männen i fråga om samlag med sociala framträder inte i europeiska undersökningar. Där har likar. Detta mönster skett direkt från avhållsamhet till samlag och med en övergången normer och beteenden - dock snabbare nivellering av mäns och kvinnors långtifrån total. Jessie Bernard (1968) har försökt sammanställa Reiss restriktivitetssom Isadore Rubin presenterat i skala med de sexuella normtyper in sex values - for the education of uppsatsen Transition implications the adolescents (Journal of marriage and the family, maj 1965, cit. efter Bernard 1968). Rubin gör följande karaktäristiker, som synes passa väl in

också på europeiska normtyper. l. Traditionell asketism . . . fördömer all sexuell aktivitet repressiv utanför äktenskapet och accepterar sex i äktenskapet restriktivt; samlag bör endast förekomma då befruktning eftersträvas. . . . Detta värderingsdiskussion om och vetenskapligt studium av system tabuerar offentlig sexualmoralen definieras endast i absoluta termer av du sexualiteten. skall och du skall icke.” 2. Den konsekvensetiska asketismen anser också att sexuellt samliv får förekomma men motiverar detta främst med att endast inom äktenskapet för avhållsamhet i ungdomsåren är ett oumbärligt karaktärsdakampen nande medel. Ingen liberalisering av sexualmoralen bör tillåtas. liberalism motsätter sig fixerade absoluter och 3. Humanistisk relationen som det grundläggande värdet. Den betraktar den personliga ser kriteriet för moral inte i förekomsten eller ej av en viss handling men i konsekvenser för den relationen, inte endast handlingens personliga de närmast berörda utan också för relationen mellan dem och mellan andra.” radikalism . . . är mer radikal och föreslår att 4. ”Humanistisk bör bereda för en hög grad av sexuell frihet för samhället vägen

ungdom.” 5. ”Sexuell anarki . . . angriper kyskhet, jungfrulighet och monogami av alla sexuella tabun och av begreppen sexuell och kräver utplånandet omoral och skamkänsla.” 6. Sex är kul - ju mer dess bättre.” Jessie Bernard har vidare satt såväl Reiss skala som Rubins sexualmovid raltyper i relation till Lawrence Kohlbergs analys av mognadsnivåer

SOU 1974: 59 Förändringar av sexuella attityder 67

barns moraliska val.) Med stöd av dessa hjälpkonstruktioner anser sig - vilket naturligtvis Bernard kunna konstatera följande i första hand är ett uttryck för hennes och hennes amerikanska meningsfränders värderingar. Den allra omognaste inställningen är enligt Bernard traditionell asketism, dock endast i den mån den innebär lydnad av fruktan för straff. Motiveras den däremot av önskan väsentligen att vinna gillande av den grupp man tillhör placerar hon den något högre på mognadsskalan, men inte högt. En låg placering får också ”°sex-är-kul”-filosofin, den sexuella anarkin och den humanistiska radikalismen. De är alla tre väsentligen egoistiska, inriktade på exploatering eller i bästa fall utbyte av fördelar, anser hon. Näst högst på mognadsskalan placeras den konsekvensetiska asketismen, som vill tillvarata individens och samhällets bästa. Att syftningen är denna kan erkännas även av den som inte tror att handlingsmönstret är det som bäst leder till målet. Allra högst på mognadsskalan placeras den humanistiska liberalismen, vilken i nuvarande samhällssituation anses leda till det beteende som utgör punkt 3 på Reiss restriktivitetsskala (tabell 2.11): accepterande av sexuellt samliv för dem som har en stabil emotionell relation eller är förlovade, alltså permissiveness with affection”, personcentrerad relation eller romantisk kärleksideologi. Bernard kan naturligtvis inte bevisa att denna är den inställning moraliskt mest högtstående eller den bästa. Hon har utpekat ett antal representativa normtyper, restriktivitetsnivåer och mognadsföreställningar och bland dem valt en inställning och ett beteendemönster som hon tror är det enda ansvarsbetonade som har utsikt att vinna respekt och kunna fungera i den nuvarande västerländska situationen. Hennes val är av intresse främst därför att det sammanfaller med en tendens som möter i många länder, och därför att valet skett med överblick av de inställningar som avvisas. I det följande ges några exempel på den personcentrerade attitydens förekomst i vissa länder. Enligt såväl undersökningen ”Om sexuallivet i Sverige” som stockholrnsundersökningen omfattas kravet att sexuellt l samliv och kärlek skall Stencil från en konhöra ihop av 4/5 av kvinnorna och ca hälften av männen i den yngre fem” ÖV” ämnet _ _. _ e _ Ac ui t d D generationen (se avsnitt 2.4.6.2). Nar elever 1 arskurs 9 och gymnasiets

velogmålnioáufvâlueâ.:

årskurs 2 tillfrågades om sin uppfattning, blev svaret följande. Washington 1968.

Tabell 2.12 Elevernas normer för sexuellt samliv mellan ungdomar i deras egen ålder. I %.

Kategori Vilken norm ansluter man sig till?

Får ej Stadigt Räcker med Vet ej förekomma sällskap tillfälig

SOU 1969: 8, s. 54 tabell 7.4; SOU 1969:28, s. 47 tabell 7.3.

68 Utredning och överväganden

I både årskurs 9 och gymnasiet är det betydligt fler flickor än pojkar som ställer kravet sällskap”. I gymnasiet har inställningen blivit ”stadigt som framträdde i de två nyssnämnda undersökningarna: ca densamma 80 % av flickorna men bara ca 50 % av pojkarna kräver den personliga relationen som villkor för sexuellt samliv. Att attitydens fördelning på kvinnor och män i den yngre generationen är denna har alltså framgått oberoende av varandra. av tre undersökningar, genomförda studenter är det 68% av männen och 63% av Bland amerikanska eller samlag med stabil partner före kvinnorna som säger ja till petting är motsvarande siffror 62 och

äktenskapet? I den äldre generationen

44 %. Det innebär samtidigt att dessa fyra grupper både säger nej till kravet avhållsamhet före äktenskapet och nej till sexuell på absolut kontakt med tillfällig partner (tabell 2.1 l). i den stora västtyska studentenkäten 1966 Den attityd som framträdde ett sexuellt förhållande, men var: Flertalet föredrar personcentrerat tillfälliga kontakter är inte ovanliga bland dem som ännu inte förverkligat detta mål (2.4.2). Inställningen i den tyska arbetarklassen visade sig i en

annan enkät vara densamma. Bland danska var det 94% som inte hade något att värnpliktiga förhållanden (intervjupersonerna var närinvända mot föräktenskapliga över att 37 % avvisade sexuellt samliv

mast förvånade frågan ställdes);

mellan varandra (Hertoft 1968 II, s. parter som inte ämnar gifta sig med Det ställdes som skilde mellan opersonliga och 290). ingen fråga personliga, tillfälliga och stadiga relationer. annorlunda framträdde i Schofields enkät Mycket attitydfördelning i början av l960-talet. Endast hälften av de bland engelska l5-19-åringar manliga och en fjärdedel av de kvinnliga accepterade föräktenskapligt sexuellt samliv. Någon fråga som skilde mellan olika slag av relationer ställdes inte. l nästa avsnitt ges skäl för uppfattningen att de engelska har blivit väsentligt mer permissiv och deras tonåringarnas inställning beteende mer extensivt under den tid som förflutit sedan sexuella

undersökningen gjordes. och inom den amerikanska medelklassen kan Situationen i Västeuropa i sina mest allmänna drag karaktäriseras på följande sätt. Föräktenskapoch Skandinavien av ligt sexualliv accepteras av de flesta, i Västtyskland av kvinnorna i den yngre generationen vill nästan alla. En stor majoritet samliv och kärlek skall höra ihop. Hälften av männen har att sexuellt och beteende håller på att utvecklas i samma inställning. Både attityder mot mindre restriktivitet; det blir fler som accepterar tillfälliga riktning sexuella kontakter och som har sådana. Inställningen att man bör vara

trogen mot den man har stadigt sällskap med eller är gift med dominerar. relation De allra flesta vill finna någon som de kan ha en stadigvarande Tab. 2.11. De som sätill. Nästan alla siktar på att gifta sig, men vägen till äktenskapet går ofta gerja till samlag med förbindelser. I stabil partner är bland över någon eller några tillfälliga eller mera stadigvarande studenterna 37 % av män- att bilda familj utan Sverige (endast där) har det blivit mycket vanligt nen och 16 % av kvinnorna. vigsel. Vigslarna har där minskat med 35 % på 5 år.

SOU 1974: 59 Förändringar av sexuella attityder 69

2.4.8 Den senaste utvecklingen

Några av de uppgifter som förekommit tidigare i detta kapitel väcker frågan om sexuallivet i västerlandet under 1960-talet möjligen utvecklats i permissiv och extensiv riktning i snabbare takt än tidigare. Sänkningen av sexualdebutåldern hos svenska värnpliktiga var under 20-årsperioden 1923-43 1 år, under de 22 åren 43-65 l 1/2 år eller något mindre (se 2.4.6.1). Två undersökningar vid folkhögskolor 1960 och 1965 utvisade en brant stegrad kurva för samlagserfarenhet bland särskilt eleverna, flickorna (Georg Karlsson 1964 och 1965). I den danska mödraundersökningen 1966 hade 22 % av 30-34-åringama men 48 % av 20-24-åringarna debuterat före 18 år (2.4.5). De båda svenska gallupundersökningarna 1955 och 1970 utvisade en mycket starkt ökad permissivitet i inställningen (2.4.6.2). Det finns fler undersökningsresultat som i samma pekar riktning. Packard (1968) lät 1966 utföra en enkät vid 21 universitet i USA. Han fann då att medan andelen samlagserfarna på 1940-talet hade varit 50 % för manliga och 27 % för kvinnliga studenter vid 21 års ålder, var den 1966 57 och 43 %, en ökning med 60 % för kvinnornas del. I belysning av denna utveckling är det intressant att se hur de prostituerades roll minskat för studenterna. Andelen studenter som haft med samlag prostituerade var:

Tabell 2.13 Accepterande av föräktenskapliga samlag samt förekomst. Jämförelse mellan tre områden, mellan män och kvinnor samt mellan åren 1958 och 1968. Efter Christensen. I %.

Morrnoner Mellan- Danmark USA västern USA

1. Accepterande

2. Erfarenhet

70 och överväganden Utredning

Den amerikanske forskaren Harold T. Christensen genomförde 1958 och 1968 parallella undersökningar vid två amerikanska och ett danskt universitet för att dels studera skillnaden mellan amerikanska och skandinaviska sexualvanor och attityder till sexuallivet, dels studera utvecklingen under ett årtionde (Christensen 1971). Det ena amerikanska universitetet var strängt konservativt (mormoner i Utah), det andra enligt Christensens bedömning ett amerikanskt ”normaP-universitet (Indiana i Mellanvästern). Några av Christensens resultat framgår av tabell 2.13 ovan (Christensen 1971, s. 115 tabell 16). Inställningen har i alla grupper blivit mer accepterande. Förändringen är i alla tre områdena störst hos kvinnor. Bland männen är förändringen störst i den mest restriktiva gruppen. Även beteendet har ändrats mycket mer bland kvinnorna än bland männen. De amerikanska manliga studenternas beteende är oförändrat, medan förändringen är störst bland de danska manliga och kvinnliga studenterna. Det hundraprocentiga accepterandet motsvaras av ett nära hundraprocentigt praktiserande. Andelen accepterande är 1968 överallt större än andelen praktiserande. Det är med andra ord fler som i princip accepterar föräktenskapliga samlag än som praktiserat dem. Ett undantag utgör de kvinnliga Utah-studenterna. l varje fall 8 % av dem har varit med om föräktenskapliga samlag trots att det strider mot deras egna normer. 1958 var antalet med erfarenhet av föräktenskapliga samlag större än antalet som detta beteende i alla de fyra amerikanska grupperna. Det var accepterade alltså då många fler som hade brutit mot sina egna normer. Christensen visar också att dessa som gjort sig skyldiga till vad som förr brukade kallas svaghetssynder också hade varit mer försumliga i att använda och mer benägna att dricka sprit före samlaget - båda preventivmedel delarna väl därför att de befann sig i ett mer uppskärrat tillstånd än de som handlade i överensstämmelse med sina egna normer. 1968 har i USA skillnaden mellan norm och beteende i fråga om föräktenskapligt sexuellt samliv nästan försvunnit, vilket måste innebära att skuldbelastningen på detta område också blivit mindre. För danskarna har ingen sådan inträffat. Där var andelen accepterande redan 1958 större än förändring andelen praktiserande. Skillnaden mellan män och kvinnor i fråga om såväl inställning som praktik har blivit mindre i alla grupper. Störst är utjämningen i Utah (i om beteendet). 1958 var skillnaden mellan mäns och kvinnors fråga beteende 29 procentenheter. 1968 var den 5 procentenheter. Allt vad som hittills anförts säger emellertid ingenting om arten av förbindelserna. Har de stadiga eller de tillfälliga förbindelserna ökat mest? För att söka utröna det frågade Christensen hur många som haft föräktenskapligt samlag med endast en partner och hur många som hade sitt första föräktenskapliga samlag med någon som de hade stadigt med. Svaren utvisar att andelen tillfälliga kontakter har ökat i sällskap Utah och bland de danska studenterna men minskat i Indiana. Christensen anser att den sistnämnda studentgruppen är typisk för genomsnittet av amerikansk collegeungdom och drar slutsatsen att det är normen om

SOU 1974: 59 av sexuella Förändringar attityder 71

sexuell frihet för dem som har en djupare personlig relation som år på frammarsch i USA men inte normen om sexuell frihet utan krav på en sådan relation. I Danmark däremot tycker han sig spåra en ganska markerad svängning till att acceptera tillfälliga kontakter. (Han diskuterar inte huruvida den danska utvecklingen även på denna punkt kanske är ett förebud om en kommande amerikansk utveckling - dvs. att man även där skulle få ett mönster, enligt vilket många har några tillfälliga sexuella kontakter och någon eller några stadiga förbindelser innan de finner den som de etablerar en bestående relation till.) En första systematisk intervjuundersökning av ett representativt urval västtyska Skolungdomar företogs 1970 av sexualforskningsinstitutet vid

universitetet i Hamburg Genom att jämföra med vad studenterna hade

uppgivit om sin sexualdebut i den stora undersökningen 1966 (Giese & Schmidt 1968) kunde det fastställas ivilken utsträckning Skolungdomarnas sexualvanor förändrats mellan början av 1960-talet och 1970.

Tabell 2.14 Samlagserfarenhet före fyllda 17 år hos västtyska Skolungdomar, jämförelse mellan elever omkring 1960 och omkring 1970. 1%!

Elever som fyllde Elever som fyllde 17 år mellan 17 år omkring 1956 och 1963 1970 Män Kvinnor Män Kvinnor

Samlagserfarenhet före 17 år 7 3 38 26

Sigusch & Schmidt 1972, tabell 4.

Jämförelsen visar en stor och snabb förändring, (något liknande är de danska studentskornas uppgifter om samlagserfarenhet 1958 och 1968 i Christensens undersökning, se tabell 2.13 ovan: från 60 % till 97 % på 10 år). Bland de äldre västtyska skoleleverna finns det nu fler sexuellt erfarna än det fanns bland de yngre studenterna i enkäten 1966. De tyska forskarna gör en jämförelse med de svenska ungdomarna i stockholmsundersökningen 1966-67 och finner att där 41 % av pojkarna och 24 % av flickorna hade haft sin sexualdebut före 17 år, alltså mycket nära förhållandena i Västtyskland. Sigusch och Schmidt anser att deras enkätresultat gör det troligt att andelen sexuellt erfarna kommer att öka ytterligare och med stor snabbhet under de allra närmaste åren. I England har en större sexualvaneundersökning för hela befolkningen utförts senare än Schofields enkät, men den har såvitt bekant ännu inte publicerats. Packard (1968) kompletterade emellertid sin enkät vid 21 amerikanska universitet med en enkät (1966) vid några europeiska. Den utvisade att de engelska studenterna hade den största andelen med samlagserfarenhet bland alla universitet i enkäten (mån 75 %, kvinnor 63 %; danskar och svenskar ingick ej i undersökningen). Detta resultat, som man inte skulle ha väntat mot bakgrunden av Schofields siffror, i n Sigusch och förening med den °pop-kultur-revolution som ägde rum bland engelska Schmidt 1972.

72 Utredning och överväganden

tonåringar under senare hälften av 60-talet, gör det troligt att ganska stora förändringar inträffat även där. Finns det tecken på en liknande utveckling i Sverige som i Västtyskland? Svaret på den frågan är både nej och ja. Så sena medianåldrar för sexualdebut som de tyska studenterna uppgav 1966 har aldrig framträtt i Eftersom det skandinaviska mönstret med en någon svensk undersökning. sexualdebut har en mycket lång tradition bakom sig (även om tidig debuten under de senaste 50 åren blivit ännu tidigare) är man inte att räkna med några plötsliga, mycket stora sänkningar av benägen sexualdebutåldern. Om man översätter medianåldrama för sexualdebut i tabell 2.1 (i avsnitt 2.4.6.1) så att man angerförskiutningen i fråga om sexualdebutålder i förhållande till närmast föregående åldersgrupp, finner man följande:

J. Israel har emellertid underkastat frågeställningen en analys på av stockholmsundersökningen 1966-67 (Israel 1970b, s. 160 grundval

ff). Vid en jämförelse mellan de äldsta och yngsta bland 16-2 S-åringama

fann han inga signifikanta skillnader i sexualdebutåldern bland pojkarna. Men för flickornas del fann han följande. Av de 25-åriga kvinnorna hade 10% debuterat före 17 års ålder, av de 17-åriga 35 %. Av de 25-åriga kvinnorna hade 4% debuterat före 16 års ålder, av de 17-åriga 22 %. Liksom Eliasson (1971, s. 30) anser han emellertid siffrorna något osäkra. Sannolikt pekar de dock på att även i Sverige en för svenska förhållanden stor förskjutning håller på att äga rum bland flickorna. De anförda från USA, Västtyskland, Danmark undersökningsresultaten av de och Sverige gör att man måste räkna med att en ny stor förändring sexualvanoma och av inställningen till samlevnadsfrågor, föräktenskapliga liknande den förändring som inträffade på 1920-talet, men större, har ägt rum i ett flertal västerländska industristater. Hur det förhåller sig med de är omöjligt att veta (frånsett att den östeuropeiska och sydeuropeiska förhållanösttyska ungdomen inte uppvisade några stora skiljaktigheteri

de till den västtyska i en undersökning i början av 1960-talet) (Borrman

1966). Då Hertoft en sammanfattande överblick av sin enkät bland givit danska och ansett sig kunna konstatera att någon sexuell värnpliktiga han med följande 0rd revolution inte ägt rum (se ovan 2.4.5), fortsatte (Hertoft 1968, s. 333): ”En av de väsentligaste slutsatserna av denna undersökning måste nog bli att det ivår kulturkrets måste sägas vara för tidigt att inleda sexuella förhållanden förrän man nått upp till omkring 17-årsåldem och att det

SOU 1974: 59 Förändringar av sexuella attityder 73

också faller sig naturligt för de flesta att vänta till dess. För de mycket tidiga förbindelserna synes det vara en betydligt större risk att förhållandet på ett eller annat sätt medför komplikationer. Men frågan är vilket praktiskt värde en sådan slutsats har, vad den kan användas till. Kanske inte till så särskilt Varnande mycket. 0rd och lyftade pekfingrar kommer knappast att ha någon större effekt, inte heller av understrykandet ansvar, hur eniga än alla kan vara om att ansvar bör prägla sexuella förbindelser. Och - som tidigare påpekats elementär upplysning kommer inte i någon väsentlig grad att kunna förebygga de olägenheter som sådana tidiga förhållanden för med sig. (Hertoft syftar på sin iakttagelse att de som handlat eller självdestruktivt oansvarigt ofta gjort detta trots att de varit väl informerade om t. ex. preventivmedel eller veneriska sjukdomar.) ”Vi kan knappast göra annat än börja om från början och samla information som gör det möjligt för oss att förstå varför väntar somliga tills de är tjugo år gamla, medan andra inleder ett sexuellt förhållande då de ännu nätt och jämnt fysiskt förmår göra det. En fråga om ”moral” är det knappast.” Vad som blivit uppenbart sedan Hertoft drog dessa slutsatser av sina undersökningar är att betydande andelar av ungdomen i en rad länder numera påbörjar sitt sexuella samliv före den ålder Hertoft menar vara tillrådlig. Det blir då nödvändigt att ställa ett par frågor. De många komplikationer, problem och ”belastningaf” som man regelmässigt påträffat hos grupper med mycket tidig sexualdebut - är de ett utslag av att dessa grupper överhuvud taget varit normbrytande” och mindre socialt anpassade, vilket bland annat tagit sig uttryck i den mycket tidiga sexualdebuten? Det skulle innebära att den tidiga sexualdebuten i ett samhälle med restriktiva normer är en av många verkningar av en ofördelaktig uppväxtmiljö, inte orsaken till de asociala dragen. Enligt USSU: s uppfattning förhåller det sig så. Den andra frågan är denna: då den allmänna inställningen till sexuallivet, även till ungdomens sexualliv, blivit mindre väsentligt restriktiv, har man då anledning anta att den tidiga sexualdebuten inte längre nödvändigtvis måste vara förorsakad av en ofördelaktig bakgrundsmiljö utan blir vanlig även bland välanpassade ungdomar? Såvitt bekant har endast en svensk undersökning Örebroprojektet - tagit upp denna speciella fråga. Ett av dess resultat ”stöder antagandet att sexuell erfarenhet i de tidiga adolescensåren ej enbart, och troligen inte heller i huvudsak, är förknippad med asocialitet utan har en mycket varierande bakgrund (16.4.3). Även om så är, finns det emellertid anledning att peka på negativa omständigheter i samband med en mycket tidig sexualdebut. Förmågan att konsekvent skydda sig mot graviditeter och könssjukdomar är med visshet mindre hos yngre tonåringar. Det visar sig i alla undersökningar att ju yngre man var vid sexualdebuten, desto mer sällan använde man preventivmedel. En stor utbredning av mycket tidiga sexualdebuter måste leda till en ökning av olyckor av detta slag.

3 Om

sexualundervisningens utveckling

i

Sverige*

3.1 1700- och 1800-talen

År 1969 publicerades ett tidigare okänt dokument som visar att ett försök till systematisk sexualundervisning gjorts i vårt land långt tidigare än vad man skulle kunnat tro. Det rum i ägde samband med läkarutbildningen och hade ingen mindre än Linné till upphovsman. Han höll, sannolikt omkring år 1770, en serie föreläsningar under rubriken ”Om sättet att tillhopa gå. Hans manuskript finns inte bevarat, utan endast ett kompendium, utskrivet av en okänd medicine som studerande, försett dem med överrubriken Collegium Medicum af Archiatern och Riddaren Carl von Linné”.2 Trots den komprimerade formen får man en tydlig bild av föreläsarens grepp på ämnet och av den anda som präglade framställningen. Det är samma anda som man är van att möta i brev och memoarer från den fåtaliga bildade klassen under l700-talet. Sexuallivet betraktas

ganska okomplicerat som en källa till lust och glädje, en stor förlustelse och ett sött nöje”. Det att detta understryks gäller både män och kvinnor; mannens drift sägs dock vara ännu starkare än kvinnans. Det sexuella växelspelet och gensvaret (”samlagstekniken) skildras ganska utförligt. De moraliska, sociala och nervösa komplikationer, som spelar så stor roll i inställningen till sexualiteten under 1800-talet, märker man nästan ingenting av. Härtill kommer så Linnés välkända, lekfulla skildringskonst och hans aldrig upphörande häpnad över anatomins och fysiologins märkvärdigheter, liksom över det mänskliga beteendets skådespel.

För tiden 1908-1936 har utnyttjats den omfattande materialsamling som finnsi bilaga 15 till befolkningskommissionens betänkande (SOU Sexualfrågan 1936: 59, s. 358-423). Den har rubriken ”Historisk redogörelse för förslag och offentliga utredningar om sexualundervisning och sexualupplysning och är författad av dåvarande ñl. kand. Torsten Gårdlund. De viktigaste utredningarna och officiella skrivelserna har där återgivits betydligt än i den här utförligare föreliggande framställningen. Å andra sidan har utvecklingen här på åtskilliga punkter närmare belysts framför allt med hjälp av riksdagsprotokollen och - för tiden efter 1920 - Sigtunastiftelsens och Dagens Nyheters klipparkiv (dagspressen). 7 Utg. av Nils Isberg. Uddevalla 1969. För textens äkthet finns inga andra bevis än att stilen är utpräglat linnéansk och det medicinska innehållet i nivå med dåtida sakkunskap.

76 Utredning och överväganden

skulle det inte ha varit svårt att införa sexualun- Med denna bakgrund etthundrafemtio år tidigare än vad som blev fallet. Men det dervisning fanns kanske andra grupper i det dåtida samhället som skulle ha motsatt

skulle det dröja ännu tre fjärdedels århundrade innan sig det. Dessutom

en folkskola infördes som skulle ha kunnat förmedla kunskapen

behovet av upplysning var emellertid åtminstone på en Det praktiska punkt så stort att man måste söka sig andra vägar. l slutet av 1700-talet och början av 1800-talet förekom i Sverige svåra härjningar av veneriska

sjukdomar. Åren 1783, 1785, 1797 och 1812 anbefalldes i kungliga

att information om sjukdomarna, deras smittvägar och deras kungörelser

skulle lämnas genom prästerskapet och i folkskriftenz

förebyggande år förordnades att en utförlig redogörelse skulle införas i Sistnämnda detta avsnitt skulle dock icke från predikstolen uppläsas. I almanackan; års almanacka också inte mindre än åtta sidor av 1814 upptas Den är så utförlig att den huvudsakligen en redogörelse för symptomen. skulle ha varit tänkbar under senare hälften av 1800-talet eller i knappast då enligt 1903 års kommitté angående åtgärder mot början av 1900-talet, och okunnigheten helt dominerade könssjukdomar hemlighetsfullheten på detta område, även bland de bildade. Man lägger också märke till att

i almanackan nästan helt underlåter att rikta moraliska den långa artikeln till folket; den sakliga informationen är det huvudsakliga förmaningar ärendet. Den som misstänker att han eller hon blivit smittad uppmanas

att genast vända sig till läkare, eller i det vanliga fall att sådan ej fanns att tillgå, till prästen. Artikeln försäkrar att detta kan ske utan risk för förebråelser. sjukdomar kunna i deras Om behandlingen sägs: Dessa lätt och säkert botas, men om de överlämnas åt sig själva eller början otjänligt behandlas, bliva de ganska svåra. kommittén, inträdde tystnad om Efter detta år, säger den nyssnämnda Först ”i vår tid har man åter fått blicken öppen för dessa frågor. av upplysning”. (Kommitténs utlåtande avgavs 1910.) angelägenheten

3.2 i högre flickskolor från 1897 Sexualundervisning

framträder i Sverige kring sekelskiftet. Två Den förändrade attityden incitament kan urskiljas. Det ena kommer från Sveriges första kvinnliga

läkare, Karolina Widerström, det andra från en tysk rörelse som ville

bekämpa könssjukdomarna genom upplysning och genom avkriminalise-

Dessa incitament samring av de smittoförebyggande preventivmedlen. med en rad tidsrörelser som det skulle föra för manhänger säkerligen långt att gå in på här, t. ex. den av naturvetenskapen påverkade

En detaljupplysning som förtjänar observeras är att tidpunkten för menstruatiolitteraturen nens början anges som ”vid pass till 13: de å 14 året”. l den medicinska under de senaste hundra åren sjunkit flera år i anges allmänt att denna tidpunkt citerade enstaka uppgiften från Sverige och nu inträffar vid ca 13 år. Om den ovan 1700-talet är riktig, skulle någon så stor förändring av menstruationsåldern isjälva notis av verket inte ha ägt rum. Men man kan naturligtvis inte bygga på en enda detta slag. 2 s. 113 ff. Reglementeringskommitténs betänkande 1191.0,

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling iSverige 77

livsåskâdningen, strävandena för kvinnans liberala likaberättigande, och_ socialistiska program för samhällsomdaning, sekulariseringen, pedagogiska strömningar bort från latinskolan i riktning mot mera ”realkunskapef” osv. Karolina Widerströms insats för sexualupplysningen är utförligt skildrad i Andrea Andreens biografi över henne (1956). För att få en klar bild av hennes pedagogiska är det dock program nödvändigt att gå till hennes egen broschyr ”Uppfostran och sexuell hygien” (Stockholm 1907. Särtryck ur Manhem). Efter tio års pionjärundervisning i sexualhygien i Stockholms högre flickskolor sedan 1897 sammanfattar hon här sin grundsyn. Den avviker i vissa stycken från den som vägleder nutida sexualundervisning; pâ andra punkter den utsåger klart vad som blivit allmännare förverkligat först många årtionden senare. Eftersom hennes skrift är det första och genomtänkta i praktiken prövade förslaget till sexualundervisning i svenska är det av skolor, intresse att referera den. Människan kan fortplanta sig från 13-15-årsåldern, påpekar författarinnan inledningsvis, men hon tar skada till kropp och själ om hon gör det innan hon nått full fysisk och psykisk mognad, vilket för kvinnan inträffar vid ca 20 år, för mannen vid ca 24 år. Det andra huvudskälet till avhållsamhet i ungdomsåren är att de barn som föds har rätt att kräva att föräldrarna kan ta hand om dem. Sexualdriften är till en början svag, ofta omedveten. För tidigt väckt kan den bli genom lättja, veklighet och fantasilivets missriktning. Botemedlen är intensiva konkroppsövningar, centration på arbete och intressen samt en tidig sexualupplysning. Gentemot en utländsk läkarresolution som hävdat att just den sista åtgärden är den som inriktar fantasilivet på den sexuella sfären, säger författarinnan: ”Till huvudsaklig del vilar emellertid nämnda nog uttalande på torrt resonemang och konstruktion - samma resonemang och konstruktion varpå mer eller mindre medvetet hela det gamla förtegenhetssystemet vilade.” Hennes två grundläggande förslag till nyorientering är att man för det första skall undervisa om fortplantningen hos djur och människor innan sexualdriften väcks hos eleverna, och att denna undervisning för det andra skall ske isitt naturliga sammanhang. Mödrar som steg för steg svarat uppriktigt på sina barns frågor kan omvittna att detta skyddat barnen från en snedvriden inställning längre fram under I skolan uppväxtåren. kan det göras till en självklar del av naturkunskapen att berätta om sammansmältningen av två celler och om fortplantningen inklusive parningen. Läran om växterna, och djuren människokroppen samverkar, ja, måste samverka för att ett riktigt resultat skall nås. En lärarinna har funnit att det går utmärkt att undervisa även i klasser med både pojkar och flickor. Men naturligtvis ställer denna undervisning alltid stora krav på läraren. Det behövs både den rätta andan och stora kunskaper. Dessa senare saknas ännu ofta, och man får då lita till läkare. Detta bör emellertid betraktas endast som en nödfalls- och övergångsåtgärd, eftersom den leder till att upplysningen framstår som något särskilt och märkvärdigt. Läkarna har i många fall inte heller tillräcklig pedagogisk vana.

78 och överväganden Utredning

På så sätt, menade Karolina Widerström, skulle barn och ungdom vänja sig att betrakta detta område sakligt, utan upphetsning. Visserligen görs lusten av somliga till huvudsak. Men detta är förkonstling och degeneration. Det naturliga och normala är att uti fortplantningslivet är huvudsak. För att nå en riktig inställning till fortplantningen sexuallivet varnar hon särskilt för skräckupplysning om veneriska som inledning och huvudsak i sexualundervisningen. Sådant sjukdomar hjälper till att dra ned driftlivet i låga och osunda sfärer. ”Låt dem av barmhärtighet få annan upplysning först, låt dem få se skönheten, och det under lång tid, innan de får veta om fulheten och harmonien, ” disharmonien. Hon slutar sin framställning med att ange vad hon betraktar som sexualundervisningens mål. Att låta både pojkar och flickor veta hur underbart kvinnans kropp är byggd för att möjliggöra det nya livet och i hennes organism gör bådadera bättre hur djupt denna process ingriper rustade att vad moder- och faderskap är i sitt storslagna uppleva sammanhang. Hur pass märkligt detta program var för sin tid kan man göra sig en om genom att ta del av arrangemangen vid hennes första föreställning föreläsningar 1897 i Ateneum för flickor över ämnet kvinnohygien. Saken ansågs inte kunna annonseras i pressen, utan inträdeskorten spriddes privat, och på dem stod inte ämnet angivet. Trots detta måste föreläsningarna upprepas fem gånger och åhördes av sammanlagt omkring tolvhundra personer. Även på andra områden som är av betydelse för synen på sexuallivet var Karolina Widerström en föregångare. Hon var bland de många kvinnor som bekämpade en prostitutionslagstiftning, enligt vilken den prostituerade behandlas som utstött ur samhället, medan den som utnyttjar anseende. Hon var en av hennes tjänster bevarar sitt fulla medborgerliga av 1903 års statliga kommitté för granskning av denna tillskyndarna I slutet av 1920-talet gjordes upprepade men fruktlösa lagstiftning. försök, emanerande särskilt från kvinnohåll, att få riksdagen att revidera av Karolina Widerabort- och preventivmedelslagarna. Förslagen gillades ström, som då var närmare sjuttioårig (Andreen 1956, s. 44 ff). De inslag i hennes program för sexualundervisning som - ungefär ett

halvt århundrade senare - kommit att förverkligas är bl. a. följande:

är en övertygelsen att kunskap på detta område likaväl som på alla andra tillgång, medan okunnighet skadar; uppfattningen att upplysning positiv iskolan redan före bör ges så snart barnet frågar och sedan systematiskt puberteten; införandet av sexualundervisningen på dess naturliga plats inom som en konsekvens härav rekommendatiobiologiundervisningen; nen att läraren bör vara den som handhar undervisningen; åsikten att och flickor inte behöver undervisas skilda åt. pojkar Widerströms förkunnelse och undervisningsverksamhet mötte Karolina med krav att undervisningen i ett positivt gensvar i lärarkretsar. Föredrag skulle till att omfatta också sexualhygien ingick i hälsolära utvidgas för flickskolemötet 1901, 13: e allmänna folkskollärarmötet programmen 1903 och 18: e allmänna lärarmötet 1906. Vid det sistnämnda tillfället

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling iSverzge 79

hölls föredraget om hygienundervisningen av rektor J. Strömberg, Lund, som framlade fyra sammanfattande punkter: l)Skolan bör meddela kunskap om fortplantningen innan elevernas sexuella nervliv börjat kraftigare fungera. 2)] femtonårsåldern bör de få kompletterande undervisning i sexualhygien, meddelad av skolläraren. 3) Skolan bör anordna kurser för föräldrarna för att lära dem hur de skall kunna tala med sina barn om dessa frågor. 4) Skolan bör i samverkan med föräldrarna söka befrämja sedlighet och varna för osedlig litteratur, dåliga kamrater och onanins

skadeverkningar)

3.3 Den första riksdagsmotionen 1908

Samtidigt pågick som nämnts en rörelse i Tyskland med liknande målsättningar men annorlunda utgångspunkt. Deutsche Gesellschaft für Bekämpfung der Geschlaechtskrankheiten uttalade på en kongress 1905 att preventivmedlen borde avkriminaliseras och information om hur man

skyddar sig mot veneriska sjukdomar bli tillåten. På en kongress i

Mannheim 1907 gick sällskapet ett steg vidare och framlade ett program i åtta punkter för sexualupplysning i hem och skola, med motiveringen att ungdomens upplysning vore det enda effektiva medlet att komma till rätta med könssjukdomarnas härjningar. 1908 togs saken upp i den svenska riksdagen genom en motion (nr. l) i andra kammaren av medicinalrådet E.O. Wavrinsky. Formellt innebar Wavrinskys motion endast att i undervisningen hälsolära också borde innefatta information om de veneriska sjukdomarna, men i sin motivering påpekade han att man därvid måste utgå från undervisningen om könsorganen. Det utskott som hade att yttra sig över motionen hade till ordförande professor Knut Kjellberg, ”Sveriges främste folkbildare”, och det är uppenbarligen han som tryckt sin prägel på den förvånande positiva skrivningen. Utskottet tog fasta på motionärens nyssnämnda påpekande och gav därmed motionen en väsentligt vidgad innebörd: om de Kunskapen veneriska sjukdomarna sammanhänger det intimaste med på ungdomens upplysning i sexuella ting i allmänhet, och härmed är utskottet inne på frågans kämpunkt . . . Här möta åtskilliga svårigheter. Först har man att räkna med många föräldrars och fostrares (torde avse lärare) tvekan och oro, ja, bestämda motvilja för att hos barnen väcka intresse för ett område, som man hoppas i det längsta skall undandraga sig barnens uppmärksamhet.” De får emellertid ändå kunskap, och det ur osunda källor. Det är därför bättre med en vederhäftig och grannlaga upplysning. Utskottet måste i princip ansluta sig till uppfattningen att 1921 års betänkande bör meddelas i skolan. Därefter ang. information om könssexualundervisning återger utskottet den sjukdomarna. -En karakovannämnda åttapunktsplanen för sexualundervisning från kongressen i täristik av Karolina Mannheim föregående år, 1907: Widerströms framträdan» l. Bäst är om hemmen kan förmedla om släktlivet. de vid 1903 åts folkkunskapen 2. Föräldrarna skollärarrnöte ges i bör göras skickliga att fylla denna uppgift. Sv. folkskolans hi- 3. I dag kan de inte fullgöra den. Därför måste skolan ta den på sig. storia IV, s. 369.

SOU 1974: 59 80 Utredning och överväganden

4. Emellertid saknas även kompetenta lärare. Den första åtgärden måste därför bli att införa sexuell pedagogik vid seminarierna. 5. Den nu vuxna generationen bör undervisas genom föräldraaftnar, kurser för lärare samt genom tryckta skrifter. inom ämnet naturkunskap, undervisning om 6. I skolan ges, lämpligast växternas och djurens fröets och fostrets utveckling etc. befruktning, Men om om könslivets förvillelser på frågorna själva _könsakten, ävensom könssjukdomarna bör i folkskolan ej ingås, åtminstone ej i

gosskolorna”. 7. I de högre allmänna läroverkens högre klasser och i fortbildningsskolor bör, helst av lärare, ges ej blott anatomisk-fysiologisk undervisning om könslivet utan även om vikten av könslig avhållsamhet och renlighet samt om könssjukdomarnas uppkomstsätt, förlopp och läkningsbetingelser”. 8. Benägenhet för sedliga förvillelser kan minskas genom hygien, slöjdlektioner, men framför allt genom viljeövning, kroppsövningar, av ansvarskänsla och aktning för kvinnan och genom inpräglande

moderskapet samt vädjan till det heroiska i gossesinnelaget?

Utskottet instämde helt i detta program. Beträffande folkskolorna utskottet en särskild svårighet, påpekade att låta lärare undervisa flickor nämligen att det knappast vore ”lämpligt närma sig pubertetsåldern, i till könslivet och lärarinnor gossar, vilka Om förhållandena i vissa skolor gör det möjligt att hörande frågor. övervinna denna och andra svårigheter, bör undervisningen i folkskolan dock endast omfatta det elementära och i sammanhang med naturkunskapen, ”så att könslivet icke framträder såsom något för sig, från andra livsfunktioner område”. Pojkar i folkskolan oör ej alls avgränsat undervisas om de veneriska sjukdomarna men däremot flickor, ty de är och behandlas efter skolan ofta som mogna kvinnor. I de mer utvecklade läroverken och i de högre flickskolorna kan undervisning högre allmänna lättare ordnas med hänsyn till både elevernas ålder och tillgången på skolläkare. Beträffande information om veneriska sjukdomar till samhället i övrigt utskottet i Stockholm 1907 erinrade om att Dermatologiska sällskapet hade fått S 000 kronor för att sprida en upplysningsskrift till Sveriges vuxna ungdom, t. ex. till armén, flottan, fackföreningar, högskoleungdom samt genom förmedling av föreläsningsorganisationer och folkbibliotek. - den första officiella i Sverige - föreslog Efter denna utredning En närmare redogörel- utskottet i klämmen dock endast att riksdagen skulle anhålla att Kungl. se för Mannheimkongres- hur om smittosamma sjukdomar måtte Majzt övervägde upplysning sen jämte kommentarer kunna lämnas det uppväxande släktet. av två svenska lärare återfinns i bihanget till Debatten blev kort. Godsägare E.A. Lindblad i Närlunda, Södermanriksdagsprotokollet 1918, var läkare men såsom land, påpekade att förslagsställaren visserligen 2 saml, 2 avd, 5 bandet, stockholmsläkare om förhållandena på landsbygden. Där saknadär redogörelsen ingår okunnig som den sista bilagan, för den ifrågasatta undervisningen. Bland annat fanns des förutsättningar samt i Allmänna faktum att undervisning Svenska Läkartid- det inte lämpliga lärare. För övrigt visade det redan gavs i flickklasser att saken kunde komma i gång utan nya ningen, årg. 1907.

Om sexualundervisningens utveckling iSverige 81

bestämmelser. Bäst vore att sprida informationen genom tryckta skrifter. Riksdagen borde avslå. Sedan utskottsordföranden och ännu en talare framhållit vilka skador som åstadkoms genom att ungdomen hämtade sin upplysning ur grumliga källor, skedde omröstningen. Med endast tre rösters övervikt avslog kammaren motionen. Det var alltså inte så värst långt ifrån att en statlig utredning till stånd redan 1908 för att

kommit

dra konsekvenserna av den inom skolorna påbörjade Den utvecklingen. sexualundervisning som därigenom eventuellt hade blivit införd skulle säkerligen ha varit fragmentarisk, men den hade varit en början, och många sådana personliga tragedier som beror på okunnighet hade kunnat undvikas.

3.4 Den äldre synen på

sexualupplysning

I utskottsutlåtandet ett drag som är genomgående skymtar i synen på sexualupplysning under 1900-talets första årtionden. be- Upplysning traktades som ett skydd för flickor men som en fara för pojkar. Det förefaller rimligt att sätta denna övertygelse i förbindelse med uppfattningar om olikheten mellan mannens och kvinnans natur, uppfattningar» vilka då var ännu mer dominerande än i dag. l överensstämmelse med den allmänna synen på mannen som mer utåtriktad, aktiv och aggressiv ansågs han också ha en starkare sexualdrift än kvinnan - i varje fall än de kvinnor som förblivit ärbara och inte fallit offer för könslivets förvillelser. Kvinnan behövde därför mot sexuella från skyddas angrepp mannen. Hon blev bättre rustad att möta faran om hon fick kännedom om befruktningsmekanismen och därigenom insikt i hur stor risken för graviditet är. Om hon kände till de veneriska deras sjukdomarna, smittovägar och riskerna för avkomman, kunde hon ytterligare stärkas i sitt motstånd. Risken att sexuella instinkter skulle uppväckas genom för tidig upplysning ansågs vara liten hos henne men stor hos mannen. Det var därför också främst kvinnan som måste att påta sig ansvaret upprätthålla sexualmoralen. Mannen betraktades som lägre stående på detta område - vilket också ledde till att särskilt starka varningar och förmaningar ansågs böra riktas till honom - men inte upplysningar som kunde leda hans fantasi på villovägar. I överensstämmelse härmed infördes under 1900-talets första årtionden i vårt land sexualundervisning i många högre flickskolor samt här och var i folkskolans avslutningsklasser för avskilda flickgrupper. Pojk- och samskolorna förblev däremot i stort sett stängda för sådan upplysning. Ännu 1936 påvisar Andrea Andreen att folkskolans läroböckeri zoologi nästan undantagslöst förbigår fortplantningen hos djuren även då de ingående redogör för övriga organsystem. Realskolans och gymnasiets läroböcker omnämner alltid befruktningen hos djur, ”men en egendomlighet är att man även på detta stadium beröra knappast vågar Befolkningskommisbefruktningsmekanismen annat än hos fiskarna, sionens betänkande i där befruktningen sker utanför hondjurets sexualfrågan, SOU

kropp”.l _

1936: 59, s. 425- Innan framställningen förs vidare bör en allmän synpunkt framhållas. 432.

SOU 1974: 59 82 Utredning och överväganden

Det som Karolina Widerström kallade det gamla förtegenhetssystemet” betraktas i sitt historiska sammanhang, inte enbart utifrån en måste I den för USSU utförda undersökningen Om senare tids referenssystem. sexuallivet skriver Hans Zetterberg under rubriken Kunskapsi Sverige som social kontroll”: I det fattiga, förkontraceptiva begränsning var det återhållsamma sexualmönstret ett väsentligt bidrag till samhället stabilitet. Ett traditionellt sätt för samhället att utöva sin samhällets kontroll över det sexuella var att begränsa kunskapen om det. sociala inte frestas Man antog, att om man inte vet något om en sak, så kan man av den. . .. Det är först vårt århundrades djuppsykologi som ifrågasatt

principens giltighet . . f Det är lätt att ironisera över denna programmatiska begränsning av

fortsätter Zetterberg. ”Men det är helt rimligt att anta Sexualkunskap”, inställningen. att begränsningen utgör ett slags stöd för den återhållsamma och vuxna ständigt stöter på inställningen Detta . . . När barn, ungdom talar man inte om åstadkommes en tendens att ständigt vakta på sina

0rd. Medvetandet om det sexuella upplevs som en belastning; det sexuella

undanträngs från medvetandet och man blir hämmad?” Det är troligen historiskt riktigare att på så sätt betrakta detta urgamla

som en produkt av vissa samhällsförhållanden än att sexuella tabusystem enbart från kristendomen eller anta att det uppkommit genom impulser av kristendomen. Religionen har snarare en viss kyrklig utformning - givit en djupgående psykisk förankring kulturer åt liksom i icke-kristna vissa socialt motiverade moralregler genom att förkunna dem som heliga.

faktorer som lett till att man ersatt kunskapsbegränsning med Vilka såsom en av metoderna att påverka sexuallivet böri kunskapsmeddelelse någon mån framgå av den fortsatta skildringen av utvecklingen iSverige. Det är emellertid naturligt att denna övergång tog lång tid - den är ju

- och att den ledde till starka principiella och ännu långt ifrån fullbordad Ett tidigt exempel härpå är en skrift från emotionella motsättningar. - med de 1907: Sexuell etik och sexuell pedagogik en uppgörelse

modema” av Fr. W. Foerster, privatdocent i filosofi och moralpedagogik

i Zürich. Författaren var en av föredragshållarna vid vid universitetet och mötte där, enligt förordet, livligt motstånd Mannheimkongressen håll. som är en utvidgning av föredraget, utkom från radikalt Skriften, av Manfred Björkquist. Grund- 1908 i auktoriserad svensk översättning

åskådningen framgår av författarens sammanfattning: ”Den moderna bygger tyvärr på ett ödesdigert sätt i sexualpedagogiken i det den löser sambandet mellan den etiska fostran på det luften, och karaktärsbildningens grundproblem över huvud . . . sexuella området nybörjare karaktäristiska överskatt- Härav följer den för alla pedagogiska av intellektuell upplysning på bekostnad av den ojämförligt ningen Vidare följer härav det ofta rent otroliga viktigare viljeövningen. bevarande och slutligen den misskännandet av blygselkänslans betydelse fåvitska och abstrakta polemiken mot den kristligt-religiösa grundåskåden åskådning, som är framfödd ur den ningen på könslivets område, naturen och som utbildats under kännedom om den mänskliga SOU 1969: 2, 5.1. Se djupaste en väldig pedagogisk erfarenhet (s. 5). även Broderick 1970.

Om

sexualundervisningens utveckling iSverige 83

3.5 Förbudet mot preventivmedelsinformation 1910

I riksdagens andra kammare 1908 hade som vi sett frågan om sexualupplysning behandlats på ett avspänt och till stor del positivt sätt. Två år senare inträffade emellertid dramatiska händelser utom och inom riksdagen, vilka gjorde frågan ytterligt kontroversiell och t. 0. m. ledde till skärpta straffsatser för den som spred vissa upplysningar. Det gällde preventivmedelsinformationen. Alltsedan Knut Wicksells bekanta verdandiföredrag 1880 om faran av ohämmad barnalstring hade frågan varit inflammerad. Å ena sidan fanns den radikala uppfattningen att födselkontroll vore önskvärd dels för att förebygga en hotande överbefolkning i de västerländska industristaterna, dels för att skydda kvinnans hälsa och familjens ekonomi. Å andra sidan fanns den traditionella, för de flesta självklara uppfattningen att ett accepterande av den individuella profylaxen” hotade folkets fortsatta existens och dessutom skulle leda till moralisk upplösning. av den sistnämnda Anhängama uppfattningen blev djupt upprörda, ja, greps närmast av panik, då vänstersocialisten Hinke Bergegren (utesluten ur socialdemokratiska partiet sedan 1908) i några föredrag på Folkets hus i Stockholm 1910 öppet propagerade för och demonstrerade preventivmedel, närmare bestämt kondomer, såsom medel att mildra nöden och eländet bland arbetarfamiljerna. Reklamprospekt om preventivmedel hade utdelats i samband med föreläsningarna. Enligt polisens anteckningar, som refererades i riksdagsdebatten, hade uppmaningar till fri kärlek” utanför äktenskapet förekommit, och då någon i diskussionen på Folkets hus hade talat om ungdomens växande sexuella självsvåld, hade han fått till svar: ”Det är då väl att världen går framåt?” Indignationen i större delen av dagspressen var stor. Föredragshållaren åtalades för sårande av tukt och sedlighet. Regeringen ansåg emellertid att gällande lag ej gav tillräckliga att en fortsatt möjligheter stävja propaganda för födelsekontroll (vilket senare bekräftades av att Bergegren blev frikänd) och framlade i största hast en proposition (nr 223) om förbud mot att utställa eller förevisa föremål som är avsett för otuktigt bruk eller till att förebygga följder av könsumgänge. Likaså förbjöds reklam, försäljning genom kringföring (ej annan försäljning), uppmaning till användande eller meddelande av bruksanvisning. Då riksdagen stod inför sin hemförlovning, fick remissinstanserna endast några dagar på sig. Medicinalstyrelsen konstaterade att preventivmedel visserligen gav ett visst skydd mot venerisk smitta, däri inbegripet möjligheten att skydda en med könssjukdom behäftad kvinna för graviditet, så att sjukdomen ej överfördes till barnet. Men å andra sidan vill det synas styrelsen uppenbart, att ett allmänt och ohöljt utbjudande av slika ting skulle till otukt förleda talrika ynglingar, som eljest av fruktan för smitta skulle därifrån avhållas; och de förleddes antal skulle

stiga i samma mån, som känslan för tukt och sedlighet dels förslappades av en propaganda och upplysningsverksamhet, sådan som man på sista tiden fått bevittna här i huvudstaden, dels ock efterträddes av den råheti AK: s prot. 1910 nr 61,

sinnet, som själva användandet av de preventiva medlen är ägnat att s. 70 ff.

84 Utredning och överväganden

alstra. Reglementeringskommittén, dvs. 1903 års kommitté angående

åtgärder mot könssjukdomar, byggde sitt yttrande på samma tankegång. Remissutlåtandena bör ses i belysning av att många män ur överklassen från samlag med prostituerade och hade sin erfarenhet av preventivmedel från s. k. fria förbindelser, som visserligen för mannens del accepterades,

om man ej talade öppet om dem, men som för kvinnans del ansågs djupt omoraliska. Preventivmedlen var därför a prion stämplade som osedliga; hälsa och familjens ekonomi föreföll argumenten om hänsyn till kvinnans Denna psykologiska förklaring till motståni denna belysning oväsentliga. det mot preventivmedel framfördes i riksdagsdebatten av professor Knut i Stockholm Carl Lindhagen. De Kjellberg och sedermera borgmästaren att en sådan kunde gälla som skäl mot ansåg inte argumentering födelsekontroll inom familjen. Före riksdagsbehandlingen hade propositionen i vanlig ordning gått till lagrådet avstyrkte, varnade för att lagrådet. Här inträffade något oväntat; under intryck av en tillfällig stämning och ansåg tankegången lagstifta bakom föråldrad: Det betraktas i vår tid icke som en statens lagförslaget sak att undertrycka varje mening,›vars spridande anses stå i strid med Historiens lärdomar hava tillräckligt ådagalagt de samhällets bästa. konsekvenserna av en sådan uppfattning rörande samhällsmaksorgliga

tens uppgift.” Lagrådet ansåg att det fanns_ principiella betänkligheter

sådana framställningar rörande ”mot att överhuvud belägga med straff som icke i strafflagens mening såra tukt och sedlighet”. preventivmedel, del som Däremot Det var denna av förslaget lagrådet avstyrkte. mot reklam och skyltning. Vid föredragningen i tillstyrktes förbud statsrådetvidhöll emellertid justitieministern Petersson att även moraliskt kan skada sedligheten och syftande framställningar om preventivmedel därför bör vara straffbelagda. Det förblev också regeringens ståndpunkt. tillstyrkte propositionen. Reservationer avgavs av bl. a. Lagutskottet Pettersson och Carl Lindhagen, den borgmästaren i Södertälje Jakob senare med en mycket utförlig motivering som återger vanliga tankegångar bland dem som då kallades radikala. Han nämnde att flera ledamöter ansett att även själva bruket av preventivmedel borde bli av utskottet utskottet dock inte velat föreslå på grund av vissa straffbart, vilket ”Vilka dessa betänkligheter äro omtalar icke utskottet. betänkligheter. Men man misstaget sig nog icke så synnerligen mycket, om (man antar annat ett förbarmande över . . . att) bakom dessa döljer sig bland vilka sin officiella och säkerligen dubbelmoralens anhängare, jämte tillika måste ängsligt vaka uppriktiga sedliga harm mot preventivmedlen att få använda och således även åtkomma desamma.” En över rätten annan av motsägelse ansåg han föreligga i den ganska vanliga typ att det för de ogifta vuxna männen är försvarligare att ej uppfattningen fråga efter följderna utan endast betalaK En dylik överlagd ansvarslöshet att sätta värnlösa människor till livet är väl vida mer moraliskt förkastligt än en åtgärd att förekomma det. Slutligen fällde han om propositionens omdöme: Förevarande lagförslag är framkommet i tillkomst följande för att ej säga hetsigt mod och söker efter laga riksdagstids utgång hastigt med åsidosättande av riksdagsmedlemmarnes konstitutionella rättigheter kasta ut ett lystmäte för stunden åt uppjagade stämningar.

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling i Sverige 85

Lindhagens ovannämnde medreservant i lagutskottet borgmästare Pettersson i Södertälje meddelade såsom inledning till andrakammardehatten att han i utskottet yrkat att man skulle uppläsa polisreferatet över föredragen och diskussionerna i Folkets hus. Men nu är lagutskottet en samling mycket allvarliga herrar, och en av dem, som enligt sin egen utsago ögnat igenom referaten, förklarade, att desamma voro av den beskaffenhet, att de icke ens i lagutskottets slutna krets kunde uppläsas. Följande denna anvisning, vägrade utskottet att taga någon befattning med dessa handlingar. Därefter redogjorde borgmästare Pettersson inför kammaren för innehållet i handlingarna (se ovan). Huvudtalare för propositionen var den frejdade professorn i Straffrätt, Johan Thyrén, då sysselsatt med förarbetena till den stora strafflagsreformen. Han polemiserade först mot dem som kritiserat lagförslaget därför att det skulle vara längre gående än i något annat europeiskt land. I själva verket fälldes i Frankrike med täta mellanrum långt strängare domar mot dem som argumenterat för födelsekontroll. De som talar för preventivmedlens allmänna tror användning sig emellertid därigenom kunna motverka vissa faktiskt existerande missförhållanden. allvarliga De pekar på en fattigdom som förvärras av stora bamskaror, och det är alldeles riktigt att en mängd maskstungna barn födas till världen av sjukliga individer, som hellre borde låta bli att fortplanta sig. De pekar också på de illa ställda barn vilka föds som frukten av lösa förbindelser, och på vilka könssjukdomarna, i viss mån kan förebyggas av vissa preventivmedel. Men är dessa, frågade sig Thyrén, verkligen det rätta botemedlet för dessa samhällsskador? En del _ansvarskännande skulle med sjuklingar hjälp av dem kunna avhålla sig från men asociala och fortplantning, mentalt rubbade sjuklingar skulle fortplanta sig lika mycket som förr. Det värsta är emellertid att just de friskaste bland de unga, dvs. de mest varmblodiga, i särskilt hög grad skulle begagna Att preventivmedlen. anbefalla dessa som socialt botemedel är som att vilja ta bort fläckar från ett tyg med hjälp av svavelsyra. Ungdomen är påverkad av biograferna, av nakenbilder på vykort, av gottköpsromaner och av teatrar som ockrar på erotiken. Marken är gödslad. Preventivprofetens säd slår ögonblickligen rot och går i blom över hela åkern. Om de fattiga börjar använda medlen och därigenom minskar sin fattigdom, blir resultatet antingen att det bildar sig en mängd nya småkapitalister” eller ock att massan går i finare kläder, oftare går på teatrar och biografer, dricka mer öl och brännvin osv.. av Minskningen antalet arbetarbarn leder till ”insugning av en undermålig arbetarstam från utlandet. Den skulle sammansmälta med bottensatsen av vår egen inhemska stam. Därigenom renodlas en evig fortvaro av en slavras.

Preventiverna leder vidare till allmän allas

”promiskuitet, beblandelse, beblandelse med alla”. Därav följer också ökande frekvens av könssjukdomar, ty förr eller senare försummar den ,promiskuösa individen att använda preventivmedel. En annan risk är incest mellan fader och döttrar: Jag känner en viss liklukt ifrån den förruttnelse som utmärker ett döende samhälle. Professor Thyrén redogjorde därefter för ett kriminalfall i utförligt

86 Utredning och överväganden

Köpenhamn, där en enda man genom att instruera om preventivmedel och smittat samtliga hade lyckats förföra 80, eller i varje fall 40 kvinnor med flera självmord som följd. Slutligen erinrade han om att med syfilis, antiken gick under genom befolkningsminskning på grund av preventiva

åtgärder. Näste talare var professor Curt Wallis, som påpekade att nativiteten under antiken trots att man inte hade tillgång till tekniska sjunkit preventivmedel samt att nativitetens sjunkande och stigande överhuvud berodde sociala och ekonomiska orsaker och inte på djupare liggande kunde användas som argument i en debatt om preventivmedel. Däremot

ville han av moraliska skäl ansluta sig till propositionen. Knut uttalade stark indignation mot Thyréns anförande och Kjellberg ansåg att han begagnat grova, för att icke säga råa verktyg på en i högsta sak. De svåra sociala missförhållanden som berörts av alla grad ömtålig talare hade inte sin rot i bruket av preventivmedel och kunde inte heller samhällsreforbotas genom bruket därav utan endast genom långtgående mer. Men åtminstone en del av missförhållandena kunde mildras eller

motverkas genom bruket av sådana medel. Debatten till kl. 4.24 på morgonen. Propositionen bifölls med fortgick 1 10 röster mot 96. I första kammaren hade den bifallits utan rösträkning

efter en mycket kort debatt. Meningarna var alltså starkt delade redan när Sverige fick den lag mot som korn att gälla till 1938. Den förbjöd inte försäljning, preventivmedel

och sådan ägde också hela tiden rum i liten skalal till de mest

företagsamma. Men den minskade i hög grad preventivmedlens åtkornlighet dem i en omoralisk sfär. De förblev i och placerade mystiskt otillgängliga för ett stort antal människor som skulle ha behövt praktiken dem för att icke önskvärda havandeskap inom och utom förebygga Vilka förhållanden som härigenom framkallades äktenskapet. olyckliga har utom i befolkningskommissionens betänkande 1936 konkret belysts i Elise Ottesen-Jensens skrifter. Den första var ”ovälkomna barn”, 1924.

förslag 1910 om sexualunder-

3.6 Reglementeringskommitténs

visning

Den 31 december 1910, samma år som lagen mot preventivmedelsupplys- 1903 års kommitté angående åtgärder mot ning beslöts, publicerade

(reglementeringskommittén) sitt betänkande. Där upp-

könssjukdomar om sexualundervisning iskoloma. Kommittén togs i korthet frågan att en allmän om de smittoutgick från förutsättningen folkupplysning är det verksammaste medlet att bekämpa dem. samma könssjukdomama råder även inom de bildade klasserna. För närvarande okunnighet, lär barn och ungdom att betrakta Föräldrarnas och lärarnas försagdhet och skamligt. En grundlig och det sexuella som något hemlighetsfullt * område är av Befolkningskommis- genomgripande reform på den sexuella pedagogikens sionens betänkande i behovet påkallad. Den kan endast ske med skolans hjälp, till dess att en sexualfrågan SOU sina barn. 1936: 59, s 27. upplyst föräldrageneration växt upp som själv kan undervisa

Om sexualundervisningens utveckling iSverzge 87

Reformen kräver en utredning för vilken kommittén emellertid ej äger sakkunskap. Reglementeringskommitténs betänkande sändes på remiss till läroverksöverstyrelsen och folkundervisningskommittén. Den förra tillstyrkte med mycket stor tvekan sexualundervisning i läroverken; den senare avstyrkte för såväl folk- som fortsättningsskolorna men ansåg att eleverna vid folkskoleseminarierna för sin egen skull borde få undervisning inom hälsoläran om sexualorganens byggnad och funktionen Det sistnämnda förslaget beaktades i den nya stadgan för seminarierna 1914. Läroverksöverstyrelsen konstaterade att reglementeringskommitténs huvudsyfte hade varit att möjliggöra infonnation om könssjukdomarna. Men enligt överstyrelsens mening borde huvudsyftet vara att tillhålla eleverna att könsdriften överhuvud inte tillfredsställas ñnge annat än inom moralens gränser. Om detta ledde till efterföljd, skulle man på en gång nå reglementeringskommitténs syfte att förhindra könssjukdomarnas spridning. Man måste emellertid fasthålla vid den stora försiktighet med upplysningar till barn och ungdom om sexuella förhållanden som man av hävd brukat iaktta. Man måste övertänka vilken information som kan vara skadlig och som därför bör undvikas. Informationen måste också ges av särskilt lärare. lämpade Med dessa inskränkningar fann styrelsen att övervägande skäl talade för sexualundervisning i läroverken. Någon föreskrift härom blev emellertid inte utfärdad. Folkundervisningskommittén ansåg att sexualupplysning till folkskolans elever, vilka i allmänhet är under 13 år, innebar fara att i förtid väcka

deras sexuella instinktenz

I fortsättningsskolan blir svårigheterna än större emedan eleverna där befinner sig i puberteten, vilket medför att alltför stora krav skulle ställas på lärarens förmåga. Det skulle också stöta på oöverstigliga organisatoriska problem att undervisa pojkar och flickor åtskilda, de förra genom manliga och de senare genom kvinnliga lärare, vilket är nödvändigt. Dock bör lärarna i båda skolformema vid behov ingripa med upplysningar och förmaningar till enskilda elever.

Läroverksöverstyrelsens yttrande den 3.7 Den första om

fullständiga utredningen sexualundervis- 2/10 1911. Folkunder-

1918 visningskommitténs be-

ning

tänkande om seminarierna den 20/121912 och På grundval av bl. a. reglementeringskommitténs omfattande betänkande om folk- och fortsättnings- 1910 tillkom den skolorna den 1/8 1914. lagen 20 januari 1918 angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, den s. k. lex veneris. I dess 27 § stadgas: 7 Kommittén lämnade Konungen förordnar ock om de åtgärder, som erfordras för att bland därmed utan avseende allmänheten en skrivelse från Sv. läsprida kunskap om könssjukdomamas natur och smittfarligkarsällskapets sektion het, om medel som stå till buds för att hindra smittas överförande, och. för hygien den 16/6

om skyldighet för.envar, som angripitsv av sådan sjukdom, att skyndsamt 1908, där det yrkas

söka läkarvård. att undervisning om könsorganens byggnad Föreskriften i denna paragraf om att kunskap skall spridas bland och de mänskliga könsallmänheten om könssjukdomama kom under det följande kvartsseklet förhållandena bör bibringas folkskolans att utgöra den viktigaste legala grunden för yrkandena om sexualunderbarn av deras egna lävisning i skolan. rare.

SOU 1974: 59 88 Utredning och överväganden

För att utreda möjliga vägar och metoder för den sålunda föreskrivna informationen tillsattes 1918 en sakkunnigkommitté. Ordförande var

chefen för skolöverstyrelsen, sedermera ecklesiastikministem Bengt Bland ledamöterna var Knut Kjellberg samt J: son Bergqvist. professor

K. J. Marcus. I betänkandet] gesuför första

professorn i syfilidologi i detaljerade överväganden och förslag beträffande gången Sverige och i hemmet, på skolans alla stadier sexualundervisning -upplysning samt för hela den vuxna befolkningen. Den del som berör skolan

omfattar mer än hundra sidor.

är överallt behovet av information om könssjukdo- Utgångspunkten men kommittén finner på varje punkt att en sådan information mama, som förutsättning kräver en allmän Sexualkunskap av såväl biologisk _som etisk, social och psykologisk natur. Att en sådan kunskap i regel inte finns hos allmäheten anser kommittén bero på två orsaker. Den ena är att sexualiteten som något skamligt, vilket verkat retande och uppfattats Den andra år att det verkligen är eggande, i synnerhet på ungdomen. att för rikta på sexuallivet. Denna fara är farligt tidigt uppmärksamheten emellertid mindre än den skadeverkan som nu uppkommer av att mycket de flesta för sent får och då mestadels en oriktig och kunskap, som kommer dem att uppfatta sexuallivet ”rafflande och ofullständig, Enda utvägen är att man ”bryter med det hittills i stor utsträckning lågt”. gängse systemet med förhemligande och halvsanning . . . och påyrkar en och men alltid grannlaga behandling . . .. Intet lyckligt öppen naturlig resultat kan nås, ”om ej ett nytt betraktelsesätt rörande de sexuella förhållandena kan bibringas den stora allmänheten. Man får då inte låta hindra utan bör ofördröjligen vidta åtgärder, särskilt sig av svårigheterna tanke Oetiska och eggande behandlingen av ämnet i med på den alltmer

nöjeslitteraturen. Efter att ha för tidigare uttalanden i frågan, hänvisar redogjort till en av den själv genomförd och publicerad enkät, vilken utredningen utvisar att flertalet skolföreståndare anser sexualundervisning i skolan

behövlig. Beträffande på åldersstadier anför utredundervisningens uppdelning

ningen följande. Egentlig sexualundervisning kan inte äga rum vare sig i hemmet eller på skolstadier. Då har elevernas sexuella instinkter inte vaknat, och tidigare därmed saknas behövliga anknytningspunkter. En så tidig, mera detaljerad information är dessutom Emellertid har hemmet trots detta skadlig. nu ofta försummade förpliktelser på området. Modern bör lära viktiga, barnet och förhindra onani. Barnets frågor om sin tillkomst bör renlighet sanningsenligt besvaras men utan att man ingår på enskildheter. Sagoma * Betänkande angåen- om storken och dylikt bör självklart bannlysas. iåsmåskolan bör förbereda sexualundervisde åtgärder för spridande Hembygdsundervisningen av kunskap om könssjuk- om växter och djur. Vägen från moderplanningen genom undervisningen domarnas natur och smitttan över fröet till den utvecklade plantan bör skildras. Samtal om farlighet m. m. Avgivet nya den 9 mars 1921 av för utveckling kan ge en första antydan om fosterutvecklingen hönsäggets ändamålet inom civil- och kalvar. I hos däggdjuren. Anknytning kan göras till kattungar, valpar departementet tillkallahärmed hos människan nämnas. de sakkunniga. sammanhang kan fortplantningen

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling i Sverige 89

Den lämpligaste åldern för egentlig sexualundervisning är l4-15-årsåldem, då de sexuella instinkterna vaknar. Detta leder egentligen till att sexualundervisning bör ges först i fortsåttningsskolan, men i avvaktan på att denna utbyggs och blir obligatorisk, är det nödvändigt att förlägga en minimikurs till folkskolans sista klass; annars når man överhuvud ej flertalet elever. Denna kurs bör omfatta det väsentligaste av befruktningen: ägg och sädesceller, deras egenskaper av ärftlighetsbärare, deras sammansmältning. Könskörtlar och övriga fortplantningsorgan. Dessa beskrivs ej detaljerat men i sina huvuddrag och till sin funktionella betydelse. Fosterutveckling, förlossning, amning. Menstruation och pollutioner. Några huvudpunkter om könssjukdomama inklusive smittoöverföringen och nödvändigheten av medicinsk Vidare bör behandling. inskärpas att könslivets naturliga mål och mening är fortplantningen, att denna icke bör äga rum förrän individen nått sin fulla utveckling samt blivit i stånd att bilda ett hem . . ., ävensom att sexuell återhållsamhet till dess bör iakttagas. , Onaniens (självbefläckelsens) faror böra ej onödigtvis betonas och svartmålas, enär härigenom nervösa rubbningar kunna framkallas.” l läroverken bör sexualundervisning ges i klass 6, ring II och ring IV. Vad lärarnas kompetens för sexualundervisning beträffar så är dennai regel otillräcklig. Läkare bör därför alltid anlitas då så är möjligt. Oftast är det inte möjligt, vilket leder till att lärarutbildningen måste förbättras. Vid småskollärar- och folkskollärarseminarierna förekommer numera i regel undervisning i sexualhygien men mera sällan om könssjukdomarna. Det sistnämnda momentet måste bli obligatoriskt. I läroverkslärarutbildningen i Uppsala ingår sedan 1910 en allmän kurs i hygien om 30 timmar, innefattande även sexualhygien. Denna utmärkta bör vinna anordning efterföljd i Lund och Stockholm. Lärarnas såsom fortbildning är, framgått av ovanstående, i hög grad angelägen. Den kan tillgodoses genom anknytning till de nystartade fortbildningskurserna i nykterhetsundervisning. Därigenom kan den nå alla utan stora kostnader. Läroböckerna är i regel otillfredsställande. Endast en, Almquist-Lagerstedt-Malme-Bohlin, Zoologi för realskolan, beskriver djurens fortplantning så, att eleverna därmed kan sägas ha genom analogislut tillägnat sig en allmän Sexualkunskap. Läroböckerna i botanik, zoologi och hälsolära måste omarbetas med tanke på sexualundervisningen. Övriga stundom använda speciella läroböcker i sexualhygien är av växlande värde, i vissa fall inställda på att skrämma genom osanna sakuppgifter, i andra fall goda med en allvarlig etisk inriktning men alltför litet anatomi och fysiologi. En anatomisk plansch över de kvinnliga könsorganen, utgiven av Karolina Widerström, finns men ingen över de manliga. Som bilaga till utredningen om sexualundervisningen i skolan meddelar utredningen i tabellform resultatet av sin ovannämnda enkät. Några uppgifter meddelas här för att belysa situationen 1920. Å ena omkring sidan är det märkligt att åtminstone något inslag av sexualhygien förekommer så pass ofta. Å andra sidan är det uppenbart att omfångeti regel är ringa och utformningen mycket restriktiv. Denna bild stämmer ganska väl med att 7 % av dem som fyllde 15 åri

SOU 1974: 59 )0 Utredning och överväganden

Förekomst av undervisning i sexualhygien år 1920

Antal Ja Nej Ja Skoltyp skolor i %

47 12 35 25 Manliga gymnasier 85 74* 11 87 Högre flickskolor 48° 363 12 75 Folkhögskolor Fortsättningsskolor i större städer 25 12 13 48

Realskolor, kommunala mellanskolor, Ytterst sällan högre folkskolor Folkskolor Praktiskt taget aldrig

Småskoleseminarier 23 17 6 74

Folkskoleseminarier med manliga Alla utom ett lärjungar Folkskoleseminarier med kvinnliga Alla lärjungar

* Tidigast från 1897. 2 Där undervisning förekommer är den i regel årsbarn med skolan. 3 Därav 6 endast för kvinnliga elever. “ Anger antalet städer, ej antalet skolor.

av 1920-talet att de fått sexualundervisning i skolan] början uppger elever fått sexualundervisning i Påfallande är att de högre flickskolomas så mycket högre grad än de manliga gymnasisterna (87 % mot 25 %). (Se

3.4.) Slutligen skall ur 1921 års betänkande anföras något av övervägandena - utvecklingen av denna beträffande information om preventivmedel helt avgörande för om man någonsin skulle kunna ge fråga har ju varit sådan information i skolan - en tanke som dock inte torde ha föresvävat

kommittén. › Kommittén meddelar att den överlämnat hela frågan om preventivme- Marcus. Han den också i ett

del till ledamoten professor behandlar

särskilt yttrande som ingår i betänkandet och som, utöver en noggrann av alla kända metoder, särskilt utreder dessas beskrivning preventiva effekter. Beträffande information härom eventuella smittoförebyggande han att det tycks föreligga en motsägelse mellan till allmänheten påpekar 1911 års preventivlag och 1918 års lag om åtgärder mot könssjukdomar. Enligt den förra är information om preventivmedel straffbelagd (se 3.5), den senare bör kunskap ”om medel som enligt spridas bland allmänheten överförande. Han anser emellertid för stå till buds för att hindra smittas sin del att kunskap bör spridas genom flygblad och genom föreläsningar för vuxna - som i viss mån redan sker genom den. reguljära något Kommittén tveksam informationen till värnpliktiga. säger sig vara mycket bör om vad den borde föreslå men stannar till slut för att preventivmedel få omtalas vid föreläsningar för allmänheten, hållna av läkare. Som villkor att föreläsningens ämne skall vara könssjukdomarna, aldrig uppställs och att medlens användning inte får beskrivas i SOU 1969: 2, s. 48. enbart preventivmedlen,

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling iSverige 91

detalj, dels av etiska skäl, dels emedan auditoriet skulle missuppfatta detta]

3.8 Skolöverstyrelsens utlåtande 1925

1921 års betänkande om information om könssjukdomar, vilket här refererats, blev fyra år senare, 1925, föremål för ett omfattande utlåtande av skolöverstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen. Detta bär tydliga spår av att ha avgivits i brytningstiden efter första världskriget då den nya sexualmoralen för första gången fördes fram på bred front men möttes av en stark och oroad

motopiniomz Egendomligt är att

skolöverstyrelsens yttrande med dess principiella om än tveksamma tillstyrkande av sexualundervisning i läroverken förblev okänt i den allmänna debatten ända tills Kerstin Hesselgren drog fram det i samband med sin riksdagsmotion om sexualundervisning 1929. Då intogs deti riksdagshandlingarna (RD: s prot. 1929: 12: 1, nr. 8, s. 4-20). Överstyrelsen konstaterar att remissutlåtandena är praktiskt taget enhälliga i uppfattningen att vårt folk behöver en bättre sexuell upplysning, särskilt beträffande sexuell hygien i vidsträcktare bemärkelse. (Därmed menades anatomi och fysiologi i förening med etiska, sociala och psykologiska aspekter på sexuallivet.) De flesta anser också att skolan bör medverka, men stora meningsskiljaktigheter råder om graden och arten av denna medverkan. Därefter refererar Överstyrelsen en lång rad av de betänkligheter som anförts i remissvaren, bl. a. följande: De sakkunniga överskattat betydelsen av den rena kunskapsmeddelelsen men underskattar samtidigt vad skolan faktiskt uträttar på området. Utred-

Följande år, 1922, begärde Arthur Engberg i första kammaren utredning om preventivmedelslagens upphävande. En talare påpekade att under irnportstoppet för preventivmedel under världskriget nativiteten stadigt hade sjunkit, vilket talade för att preventivmedlen inte är den avgörande faktorn härvidlag. Könssjukdomarna hade däremot ökat i frekvens. De bedömningar som under riksdagsdebatten 1910 gjorts av lagens motståndare syntes bli bekräftade. Första kammaren avslog med 68 röster mot 62, medan andra kammaren bifoll. Då Engberg återkom nästa år, blev det bifall i båda kamrarna. Utredningen verkställdes inom justitiedepartementet men föranledde ingen Kungl. Maj: ts åtgärd.

Den debatt som hade börjat föras om behovet av större öppenhet, mindre dubbelmoral och en mer positiv grundsyn på sexualiteten, var utan tvivel en förutsättning både för de långtgående förslagen i betänkandet 1921 och för SÖ: s accepterande av en sexualundervisning i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas plan (se nedan). Om tjugotalet skriver Ira L. Reiss i en sammanfattning av sina forskningar om sexualmoralens historia under 1900-talet: l tjugotalets bildstormaratmosfär blev de friare normerna populära; det är alltså den generation som föddes mellan 1900 och 1910 som har revolutionerat vår attityd till sexualiteten. De senare generationerna har visserligen fortsatt denna utveckling, men till största delen har de endast konsoliderat det genombrott som denna äldre generation lyckades göra” (Reiss 1960, s. 228). Detta skeende måste utan tvivel betraktas som en förutsättning för sexualundervisningens införande på skolschemat. Dels blev det långsamt möjligare att överhuvud tala om dessa ämnen inför en klass. Dels ville man genom skolans sexualundervisning direkt motverka de nya normerna och vad man åtminstone trodde vara ett nytt beteende. Det sistnämnda utsågs klart isåväl 1945 som 1956 års handledningar.

*2 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

mycket i detalj. Särskilt starka är remissinstanningens förslag går alltför sernas mot att i skolan informera om vad man kallar den invändningar (Överstyrelsen konstaterar att detta är ett missförpersonliga profylaxen. har inte föreslagit detta.) Varken lärare eller skolläkastånd; utredningen re är vuxna att Eleverna är varandra uppgiften ge sexualundervisning. Det är nästan att alltför olika i fråga om utveckling och mognad. omöjligt särundervisning för pojkar och flickor, vilket är nödvändigt. organisera Om en undervisningsgrupp är av annat kön än läraren, uppstår svårlösliga problem. Hemmen och allmänna opinionen är enligt vissa remissinstanser så emot tanken i skolan, att förtroendet för skolan på sexualundervisning införandet av sexualundervisning inte vara äventyras. I varje fall bör för den enskilda skolan, och deltagandet bör inte vara obligatoriskt obligatoriskt för den enskilda eleven. Målsman bör få avgöra. anser Överstyrelsen att behovet av Trots dessa allvarliga svårigheter särskilt om könssjukdomarna, är så stort, att Överstyrelsen upplysning, vill söka medverka till att sexualundervisning införs i skolan. Även om är det nämnda speciella informationsbehovet måste dock utgångspunkten städse vara att meddela kännedom om könslivets ”huvuduppgiften normala förhållanden. Riktigt är att inte ge sexualundervisningen någon utan den till de av utredningen nämnda skolämnena; särställning anknyta måste därvid förläggas till biologi. De anförda svårighetertyngdpunkten na kan till en del övervinnas genom förbättrad lärarutbildning, genom av en auktoritativ handbok (det är första gången denna idé framställning förs fram i ett officiellt utlåtande), genom särundervisning för pojkar och att undervisare och undervisade år av samma kön samt flickor, genom samarbete hem-skola. Men ett hinder kan inte övervinnas genom genom åtgärder från skolmyndigheternas sida, nämligen den otillräckliga tillgånglärare. Detta avsnitt, en på väl lämpade utgör, säger SÖ i ett kursiverat ett bestämt hinder att från begynnelsen utan närmare erfarenhet giva karaktär i samtliga skolor, där elever i sexualundervisningen obligatorisk år och däröver erhålla undervisning. Det långsiktiga målet åldern 14-15 måste dock vara att varje svensk man och kvinna erhåller sexualundervis-

ning. I överensstämmelse med den uppställda principen avvisar så Överstyreli fortsättningsskolan men medger frivillig försöksverksen obligatorium betecknas som helt otänkbart: ett samhet. I folkskolan obligatorium utbrett motstånd har framträtt. Men för folk- och småskoleseminariema och de allmänbildande läroanstalterna accepterar Överstyrelsen högre med vissa inskränkningar. Inte varje biologilärare kan åläggas obligatoriet men det bör vara rektors skyldighet att tillse att meddela undervisningen, form kommer till stånd i huvudsaklig överensstämmelse att den i lämplig Den enskilde eleven skall kunna erhålla med de sakkunnigas plan. befrielse på föräldrarnas önskan. bör aldrig omnämnas i den undervisning Den personliga profylaxen lärare. Om en läkare anser sig samvetsskyldig att som meddelas av för avgående elever vid högre läroanstalter, är omnåmna den i föreläsning utfärda föreskrifter om i detta något som Överstyrelsen ej anser sig böra vare sig den ena eller andra riktningen.

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling iSverige 92

Överstyrelsen föreslår slutligen att Kungl. Maj: t måtte meddela föreskrifter eller åt Överstyrelsen uppdraga att utfärda sådana rörande sexualundervisningens bedrivande vid olika läroanstalter. Sakkunniga för utarbetande av en lärarhandledning bör omedelbart tillsättas. Genom detta skolöverstyrelsens ställningstagande år 1925 hade saken uppenbarligen tagit ett steg framåt. Det skulle dock dröja till 1942 innan några definitiva åtgärder vidtogs för ett förverkligande. Som särskilt betydelsefull framstår den av skolöverstyrelsen starkt understrukna principen att huvuduppgiften måste vara att meddela kännedom om könslivets normala förhållanden. Det var en positiv utgångspunkt. Genom den undveks många mindre lyckliga inriktningar av undervisningen, t. ex. att vilja göra den huvudsakligen avskräckande eller moraliserande eller ensidigt inriktad på könssjukdomarna. Skolöverstyrelsens målsättning pekade mot en sexualundervisning som skulle kunna bli ett naturligt inslag i orienteringsämnena.

3.9 Initiativ utan resultat 1925-1932

Trots att skolöverstyrelsens remissyttrande som nämnt var okänt, aktualiserades frågan om sexualupplysning alltmer under intryck av den ökande informationen om aborter och könssjukdomar. 1926 antog Husmodersföreningarnas riksförbunds landsmöte ett uttalande att sexuell upplysning borde bli tillgänglig för alla men särskilt för den mognare ungdomen. Följande år utkom Elise Ottesen-Jensens skrift Könslagarnas offer. Åren 1927, 1929, 1930 och 1933 avslog riksdagen motioner,

oftast från kvinnohåll, om revidering av preventivlagarna Förslag om

reviderad abortlagstiftning framställdes och avslogs ännu oftare. 1927 interpellerade Nelly Thüring i andra kammaren och frågade om ecklesiastikministern hade för avsikt att vidta åtgärder för sexualupplysning i skoloma enligt det utredningsförslag som framlagts 1921 och som förordats av skolöverstyrelsen m. fl. Departementschefen svarade att förberedelser hade gjorts för viss revision av 1919 års I

undervisningsplan.

avvaktan härpå hade han ansett det olämpligt att ta upp speciellt frågan om sexualundervisningen. Detta borde emellertid ske i samband med den kommande revisionen. För det högre undervisningsväsendet förelåg vid innevarande riksdag ett stort omorganisationsförslag. Om det antogs av riksdagen, borde vid genomförandet också sexualundervisningen beaktas. Vid 1929 års riksdag framlades i första kammaren en motion av Kerstin Hesselgren (nr 102) om sexualundervisning och -upplysning samt en likalydande motion i andra kammaren av Olivia Nordgren och Agda Maria Östlund. Motionärerna ansåg att många gamla förbud hade förlorat sin auktoritet. Tvånget har vikit för frihet, en frihet som löper fara att bli självsvåld och laglöshet, om den ej upplyses om sina gränser och sitt En översikt av prevenansvar. sexualundervisning i skolan är nödvändig. 1927 (se ovan) hade tivlagstiftningens behandecklesiastikministern utlovat åtgärder. Nu hade undervisningsplanen för ling i riksdagen 1910- 1934 är fogad till prop. läroverken kommit, men där fanns ingenting om sexualundervisning. nr 188 vid 1934 års Ingenting hade gjorts för folkskolans barn, intet genom reviderade läro- riksdag.

94 och överväganden SOU 1974: 59 Utredning

böcker, intet för lärarfortbildningen, intet genom folkbildningsverksamheten, intet genom flygblad eller folkbroschyr. Utredningsförslaget 1921 måste bringas till utförande! Olivia Nordgren hävdade i andrakammardebatten att motionen går på samma linje som skolöverstyrelsen förordade 1925. Passiviteten och motståndet från regering och riksdag år efter år kan synas oförklarliga men beror på en föråldrad uppfattning att man ej bör röra vid dessa frågor. Att alltjämt följa denna linje är ödesdigert i en tid då hemmen förlorat och missförhållanden som sitt grepp över ungdomen tilltar. Gustav Mosesson genmälde att beror bl. a. på bristande upplysning han hellre skulle gå i fängelse än låta sina barn undervisas om sexuallivet av vissa sakkunniga läkare. Otto Holmdahl (teol. dr., nyutnämnd generaldirektör för skolöverstyrelsen) ville fastslå att reservanterna och skolöverhade oförenlig grundsyn. Överstyrelsen vill att kunskap skall styrelsen meddelas om könslivets normala förhållanden, reservanterna huvudsakatt undervisning om könssjukdomarna skall ges i förebyggande ligen syfte, vilket vore synnerligen betänkligt, särskilt när det gäller de lägre åldrarna. Sexualundervisning kan överhuvudtaget inte ges åt dessa, och inte heller l3-l5-åringarna i fortsättningsskolan är mogna för något sådant. Men i biologikursen i realskolans högsta klass och gymnasiets första ring skall enligt undervisningsplanen undervisas om det befruktade äggets tidigare utveckling, människokroppens byggnad och förrättningar samt hälsolära. Här finns alltså utrymme. Skolöverstyrelsens försiktiga av hela art”. En hållning är betingad frågans synnerligen ömtåliga förändring måste växa fram organiskt; dessförinnan kan statsmakterna intet åstadkomma. Prosten Per Pehrsson i Göteborg ville i princip godta sexualundervisning på högre stadier men varnade för farorna. För några veckor sedan hade en landsortsläkare sexualundervisning i radio. Hr Pehrsson givit hade från hela landet fått mottaga klagomål häröver, vilka betecknat föredraget som ohyggligt, vidrigt. Det hade haft en psykoanalytisk dvs. det hade ställt sexualiteten i centrum för livet. Om inriktning, skall ges, bör det ske under strängaste kontroll, helst

sexualundervisning

endast genom skrifter. Josef Weijne yttrade: ”Jag är bestämd motståndare till varje sexualhyi folkskolan.” Däremot kunde han tänka gienisk upplysningsverksamhet sådan i fortsättningsskolan, om lokala förutsättningar fanns. sig frivillig Arthur Engberg förklarade att han fann alla framställda förslag otillräckliga och att det var en skam att intet gjordes för att sprida information om preventivmedel. Kammarens hållning var enligt hans mening liktydig med officiellt hyckleri och bottnade i likgiltighet för de fattigas belägenhet. Andra kammaren beslöt att avslå motionen, dvs. att ei skriva till skulle införas enligt 1921 Kungl. Maj: t och begära att sexualundervisning års utredningsförslag med skolöverstyrelsens modifikationer. I första kammaren erinrade utskottsreservanten Paul Magnusson om att utskottet hade avvisat fröken Hesselgrens motioner om tidigare ändringar i preventiv- och abortlagarna och att utskottet då hade sagt att

Om

sexualundervisningens utveckling iSverige 95

man i stället borde slå in på upplysningens väg. Det var då egendomligt att utskottet nu avstyrkte även då hon Förre föreslog upplysning. ecklesiastikministem N.J.F. Almkvist hävdade att 1921 års betänkande faktiskt hade föranlett åtgärder, i det att möjligheter till sexualundervisning numera fanns i läroverken. Oscar Olsson genmälde: Det rör mig ganska litet vad som görs för den lilla del av svenska barn och svensk ungdom som går i de högre skolorna, när ingenting görs för den stora massan av svenska bam som går i folkskolor och - Första kammaren fortsättningsskolor. beslöt att i likhet med den andra avslå motionen. Under de närmast följande åren blev såväl sexualfrågan som sexualupplysningsfrågan föremål för ett växande positivt intresse. 1930 utkom den första lärobok för folkskolan som ger information om människans fortplantning. Det var Johan Wintzells Människokroppens byggnad, förrättningar och vård. Titeln bygger på en formulering som länge funnits i folkskolans läroplan, men det var först Wintzell som drog konsekvensen därav i fråga om könsorganen och fortplantningen. Året därpå belönade Centralförbundet för socialt arbete tre skrifter som inkommit till dess pristävlan om upplysningsböcker i sexualetik och

sexualhygien Vid denna tid började också professor Johan Almkvist sin

omfattande propaganda för öppenhet i sexuella 1932 frågor. Den 30/12 framförde han i Social-Demokraten ett förslag, för vilket tiden ännu inte var mogen, nämligen att man skulle spela in en talfilm för sexualundervisningen. Filmen skulle ersätta lärarna, vilka han ansåg alltför ofta hade en låg syn på det sexuella. Samma år utgav Elise Ottesen-Jensen ännu en av sina uppfordrande appeller: ”Människor i nöd - det sexuella mörkrets offer, och året därpå, den 24/2 1933, bildades i Stockholm den första lokalavdelningen av Riksförbundet för sexuell upplysning. Initiativtagare var Elise Ottesen-Jensen, leg. läk. Niels Nielsen och dåvarande med. kand. Gunnar lnghe. Redan samma år öppnades den första kliniken för hjälpsökande i Stockholm. Dagspressen tog allt livligare del i dessa frågor. Den propaganda för reviderad och för preventivlagstiftning sexualupplysning som Social-Demokraten hade bedrivit ända sedan sitt grundande 1885 antog under 30- och 40-talen mycket stora proportioner; andra arbetartidningar samverkade. Även liberala som tidningar Dagens Nyheter och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning krävde i ledare och kulturartiklar en förändrad hållning hos myndigheterna till den sexuella frågan.

3.10 Genombrottet 1933-36

3_10_1 Översikt Siri Wikander-Brunm- _ der: ”Årliga svar på Åren 1933-1936 stegrades opinionstrycket ytterligare, och pa det dolda frågor; _ administrativa och politiska planet skedde ett genombrott i princip för Ehsabeth Gmmmg: .. .. . .. . . ”S d d ; sexualupplysningens sak. Det forstnamnda aret forekom en rad opinions-

Ergin ocängklftmcmbb:

yttringar från kvinno- och läkarhåll beträffande abort- och preventivfrå- ”smktlivet”.

96 Utredning och överväganden

samt beträffande sexualundervisningen. I januari 1934 avlät gorna medicinalstyrelsen skrivelser till Kungl. Maj: t om preventivupplysningen och om sexualupplysningen. l februari lade regeringen fram proposition om upphävande av förbudet mot preventivinformation. Riksdagen avslog men begärde utredning om en lagändring som både tillgodosåg informationsbehovet och hindrade skadlig propaganda. Sakkunniga inom justitie- 1934. departementet tillkallades i maj och avgav sitt förslag den 31/12 tidigare (den 24/9) hade en abortlagsutredning tillsatts Några månader inom justitiedepartementet; den avgav sitt betänkande den 4/5 1935. betänkande om Sexualfrågan. Året därpå kom befolkningskommissionens 1938 upphävdes förbudet mot preventivinforrnation och antogs den nya abortlagen som stadgade att abort kunde medges på tre indikationer: l) om kvinnans liv eller hälsa var i fara på grund av graviditeten; 2) om överförande av svåra sjukdomsanlag kunde befaras; 3) om graviditeten straffbar handling. (År 1946 infördes en fjärde uppkommit genom om kvinnans och själsliga krafter kunde antas bli indikation: kroppsliga allvarligt nedsatta genom tillkomsten av barnet eller vården av det.) Det var under intryck av striderna kring dessa frågor som en ökad växte fram om behovet av sexualundervisning i skolorna. enighet Preventiv- och abortutredningama påvisade att en del av de svåra missförhållandena sammanhängde med brist på elementär Sexualkunskap hos ett stort antal människor. företedde visserligen vid Könssjukdomarna

denna än någon gång tidigare under 1900-talet,] men

tid lägre siffror uppmärksamheten hade starkt riktats på deras skadeverkningar. Man ville inte längre tolerera att dessa kom till stånd genom bristande information. Abortfrekvensen antogs ”med all sannolikhet årligen icke understiga 10 000 fall” samt ha varit i stigande åtminstone upp till 1930.2 Då i motsats till förhållandena i dag det stora flertalet aborter var illegala och statistiken över svåra komplikationer, stundom med dödlig utgång,

alarmerande? hade debatten i denna fråga blivit utomordentligt intensiv

i slutet av 1920-talet och början av l930-talet. Man ville inte längre finna sig i att abortsituationer skulle behöva uppkomma på grund av bristande Sexualkunskap, bristande preventivinformation och svårighet att åtkomma preventivmedel. I januari 1933 skrev Sveriges kvinnors vänsterförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Stockholms fackliga centralorganisations kvinnosektion till Kungl. Maj: t om abort- och preventivfrågorna (14/1 och 25/1). Det var fråga om en opinion bland arbetarkvinnorna, som krävde legalisering av aborter under vissa förhållanden samt skydd mot icke önskade Genom det samtidiga kravet på förbätthavandeskap. rad information fick denna opinion betydelse för frågan om sexualundervisning. Skrivelserna remitterades den 3/3 till medicinalstyrelsen. l SOU 1936:59, Den 3/2 hade Dagens Nyheter i en ledare instämt med professor Carl s. 100, diagram betänkande, där han Marcus då denne påmint om 1921 års bortglömda information om 2 SOU 1936:59,

själv varit den drivande kraften beträffande könssjukdo-

s. 29. mar och om preventivmedel som skydd mot dessa. Detta är bedrövligt, om ecklesiastikministrarna Stadener och Lindskog 3 SOU 1935: 15, ansåg Dagens Nyheter: trivs bäst med att förbigå saken med tystnad, så torde den nuvarande s. 54.

SOU 1974: 59 Om

sexualundervisningens utveckling iSverige 97

regeringen ha förutsättningar att ta upp den, och på skolöverstyrelsen är man sannolikt inte helt negativ. 1 maj samma år (1933) skrev en rad läkarföreningari Skåne till Kungl. Maj: t i abort- och preventivfrågorna (27/5; remiss till medicinalstyrelsen 10/10). Den 30/5 skrev Skånes socialdemokratiska kvinnodistrikt till skolöverstyrelsen och begärde införande av sexualundervisning i skolorna. Redan i januari 1934 avlät medicinalstyrelsen omfattande skrivelser till Kungl. Majct beträffande lagen om förbud mot preventivinformation samt beträffande behovet av sexualundervisning och sexualupplysning (26/1 och 31/1). Den i korthet skisserade skall nedan utvecklingen belysas något närmare för att visa vilka opinioner och som blev överväganden avgörande.

3.10.2 Medicinalstyrelsens skrivelse 1934

Medicinalstyrelsen föreslog att förbudet mot preventivinformation skulle upphävas, emedan vissa preventivmedel utgör den bästa kända metoden att förebygga venerisk smitta. En sådan åtgärd behöver emellertid enligt styrelsens uppfattning kombineras med en väsentligt förbättrad sexualundervisning och sexualupplysning. Styrelsen är medveten om att många är motståndare härtill av ädla och upphöjda motiv, men de har i många fall inte ingående övervägt sin ståndpunkt utan intar den på grund av en gammal traditionell åskådning. Styrelsen måste emellertid pröva frågani hela dess vidd. Som inte minst viktig framstår då den etiska sidan av sexualundervisningen. Varje seger för en sexualetik som avvisar lösaktiga förbindelser är en seger i kampen mot könssjukdomama. Styrelsen anser_ att värdet av en sådan fostran inte kan överskattas. Den kan emellertid inte bli effektiv om den inte kombineras med upplysning om vad saken gäller. Undervisningen måste omfatta såväl anatomi och fysiologi som information om åtgärder mot venerisk smitta. En mycket ingående utredning med förslag om sexualundervisning och -upplysning framlades, påpekar styrelsen, i 1921 års betänkande (3.7) vilket därefter i detalj refereras. finner Styrelsen att de där föreslagna åtgärderna bör komma till utförande. En av dem är förslaget att den grundläggande sexualundervisningen skall meddelas i folk- och fortsättningsskolan vilket den utgör enda möjliga vägen att nå hela folket. En sådan reform har emellertid skolöverstyrelsen avvisat i sitt utlåtande 1925 (3.8), dock med möjlighet till frivillig försöksverksamhet i fortsättningsskolan. Medicinalstyrelsen ville med all respekt för skolöverstyrelsens auktoritativa uttalande dock tillåta sig göra några erinringar till detsamma. är helt ense med Styrelsen skolöverstyrelsen att undervisningen i sexualhygien kräver förutsättningar, som äga en rent konstitutiv prägel”. Medicinalstyrelsen frågar sig om icke detsamma är fallet på andra områden, som falla inom nu gällande obligatoriska undervisningsplan. Medicinalstyrelsen tänker härvid på etiken och sedeläran.” Beträffande information om preventivmedel i fortsättningsskolan uppmanar medicinalstyrelsen skolöverstyrelsen till omprövning av sin

98 Utredning och överväganden

att sådan information bör vara utesluten från lärarnas ståndpunkt undervisning på alla stadier ochi alla skolformer. Skulle skolöverstyrelsen emellertid vidhålla denna uppfattning, bör i varje fall läkarföreläsningari ämnet hållas i skolan. Men bäst är om elevernas egna lärare tar hand om saken. medicinalstyrelsen att skolöverstyrelsen 1925 Avslutningsvis påpekar anhöll skulle utfärda föreskrifter om sexualundervisatt Kungl. Majzt Så har emellertid Skolöverstyrelsen bör därför nu få i ning. ej skett. att tillsammans med medicinalstyrelsen inkomma med förslag. uppdrag behövs inte; 1921 års betänkande är så Någon ny sakkunnigutredning genomtänkt att det i huvudsak kan läggas till grund för åtgärderna. På hösten samma år, den 21/9 1934 avgav skolöverstyrelsen yttrande om medicinalstyrelsens skrivelse. Styrelsen sade sig intet ha att erinra utom beträffande sexualundervisning i fortsättningsskolan; förslag härom borde inte framläggas. Överstyrelsens motstånd mot sexualundervisningi folk- och fortsättningsskolan var alltså obrutet. Kungl. Majzt åt de båda Tre dagar senare, den 24/9 1934, uppdrog att inkomma med förslag om vidgad och förbättrad överstyrelsema sexualundervisning och -upplysning inom och utom skolan.

3.10.3 och abortlagssakkunnzga om sexual- Preventivlagssakkunniga undervisning 1 934 och J 935

Medan denna utredning pågick, avgav sakkunniga inom justitiedeparte-

mentet den 13/ 12 1934 sitt betänkande angående lagen om preventivmeför sexualundervisningen och delsinformation, vilket ju hade betydelse att enskild information och -upplysningen, De sakkunniga föreslog skrift skulle bli helt fria, men att offentliga information i tryckt i ämnet skulle med vissa undantag vara underkastade föreläsningar anmälningsplikt till den lokala polisen. häröver den 5/ l 1935 och Skolöverstyrelsen avgav remissyttrande hävdade att en undervisning om preventivmedlen såsom visst skydd mot smittfara vid flyktiga och tillfälliga könsförbindelser komme i olöslig

konflikt med skolans allmänt fostrande uppgifter. Enligt Överstyrelsens

att inpränta det orätta i mening vore det en pedagogiskt olöslig uppgift att undgå följderna av ett handlingssätt och samtidigt anvisa en möjlighet

detta handlingssätt. Ett par månader innan skolöverstyrelsen avgav sitt förslag till riktlinjer för avgav abortsakkunniga inom justitiedepartesexualundervisningen mentet sitt förslag den 4/5 1935. Även de kom in på informationsfrågan. De konstaterade att en otrolig okunnighet om villkoren för befruktning är vanlig. Det finns även utbredda vanföreoch om preventiva åtgärder skulle vara skadlig. Beträffande åtgärder för ställningar att avhållsamhet till stånd hänvisar de sakkunniga till _1921 års att få en ändring ovan refererade skrivelse av den betänkande och till medicinalstyrelsens hade enligt de sakkunnigas mening lika väl 31/1 1934. Den sistnämnda kunskaper som kunnat motiveras med behovet av abortförebyggande I båda fallen behövs med behovet av information om könssjukdomarna. kunskaper om preventivmedel.

Om sexualundervisningens utveckling iSverige 99

3.10.4 skolöverstyrelsens utredning 1935

Vid tiden för den utredning om sexualundervisning, som Kungl. Majzt anbefallt den 24/9 1934, förelåg på skolöverstyrelsen två skrivelser från kvinnoorganisationer med begäran om införande av sexualundervisning i skolorna. Den ena var den ovannämnda skrivelsen från Skånes socialdemokratiska kvinnodistrikt av den 30/5 1933, den andra från Sveriges folkskollärarinneförbund den 30/12 1934. l den senare framhölls bl. a. följande: ”Under de senaste åren har det blivit alltmer att . .. klart, skolans passiva inställning icke är förenlig med vare sig den enskildes eller samhällets gagn utan tvärtom kan medföra och har medfört stora svårigheter och faror, som i många fall kunnat undvikas, om man ej genom att systematiskt hålla ungdomen i okunnighet om könsförhållandena givit åt könslivet en särställning som blivit Ödesdiger.” Frågan om på vilket stadium undervisningen borde ges berördes inte, men i den andra kontroversiella frågan om tog förbundet ställning: undervisning könssjukdomama borde meddelas, och detta borde ske genom läkarna. Frågan om preventivmedelsinformation nämndes inte. Den 28 juni 1935 avgav skolöverstyrelsen sitt betänkande med förslag till vidgad och förbättrad undervisnings- och upplysningsverksamhet inom skolan rörande de sexuella frågorna. Samma dag sitt avgav medicinalstyrelsen betänkande om sexualupplysning utanför skolorna. Samråd hade ägt rum. Om skolöverstyrelsens förslag skrev befolkningskommissionen följande år i sitt betänkande om Sexualfrâgan: Det livas av en i väsentliga hänseenden så förändrad och mera positiv inställning till frågan att man för framtiden med tillförsikt förväntar och kraftiga målmedvetna insatser inom skolväsendet till det stora syftets tjänst? Skolöverstyrelsen konstaterar inledningsvis att försöksverksamhet med sexualundervisning i åtskilliga år pågått i de högre skolorna. Sedan allt fler röster för ett mera allmänt införande höjts av sådan undervisning, finner Överstyrelsen tiden vara inne härför. I 1921 års betänkande hade föreslagits l) en förberedande kurs för de yngsta eleverna, 2) en minimikurs för elever i övergångsâren 14-16 kurs för år, 3) en utvidgad 18-19åringar. Överstyrelsen finner denna anordning lämplig. Rektor bör ha rätt att vid sexualundervisningen och skilja manliga kvinnliga elever åt, vilket i regel är lämpligt. Rektor bör också ha rätt att uppdra sexualundervisning åt annan än den ordinarie läraren, om denne inte är eller inte anser sig vara lämpad. Etiska, sociala och psykologiska aspekter på sexuallivet bör behandlas i kristendomskunskap, historia med samhällslära och filosofikursens psykologiska del. I vissa delar av landet är föräldraopinionen ännu så länge bestämd motståndare till sexualundervisning i skolan. Då Överstyrelsen likväl förordar att sådan - utan obligatorium kommer till stånd i folk- och fortsättningsskolan är det på följande grunder. Om eleverna inte i skolan får en Sexualkunskap som är sakligt riktig och meddelad på ett grannlaga sätt, kommer de ändå att ur andra källor få en upplysning som är sakligt oriktig och meddelad i en anda som gör skada. Argumentet att SOU 1936:59, s. 123.

SOU 1974: 59 100 Utredning och överväganden

som sover är därför inte hållbart. Minst man ej bör väcka den björn problem erbjuder i själva verket undervisningen till de yngsta. De har som de vuxna ofta ännu ej besmittats av den syn på sexualiteten tyvärr är den etiska och erotiska problematiken för dem helt har, och vidare Vad de vill ha är några enkla fakta om barns tillblivelse och overklig. olikheten mellan könen. En mer omfattande undervisning kan ges i klass med studiet av människokroppen, men en behandling av 6 i samband i samband med sexualiteten bör anstå till fortsättningsskolivsproblemen lan. klass bör omfatta följande mo- Minimikursen i folkskolans högsta - ment: Människans Äggceller och sädesceller. fortplantningsorgan. Befruktning, fosterutveckling och förlossning. - Ärftlighet. - Könsmog-

nad (menstruation, pollutioner). - Vikten av renlighet. bör ges, utan ingående på detaljer, i Undervisning om könssjukdomar samband med undervisningen om smittsamma sjukdomar. Beträffande vidhåller Överstyrelsen uppfattningen att de ej bör preventivmedlen omnämnas i den lärarledda undervisningen vare sig som smittförebyggan-

de eller konceptionshindrande. alltid framhålla att könslivets mål är Givetvis bör undervisningen och att sexuell återhållsamhet bör iakttas tills individen fortplantningen nått full utveckling och är i stånd att bilda hem. I fortsättningsskolan bör sexualundervisningen huvudsakligen förläggas sidorna till till medborgarkunskapen och uppta de sociala och socialetiska behandling, bland dem samhällets åtgärder mot könssjukdomarna. vill Överstyrelsen betona vikten av att Beträffande onaniproblemet läraren bibringats en på modern vetenskaplig uppfattning grundad syn på

detta problem, så att han icke i ovist nit skrämmer lärjungarna. ”Till slut måste framhållas, att man icke kan tänka sig, att vare sig eller den sexuella fostran i skolan effektivt kan sexualundervisningen från att falla för frestelser av sexuell art. Sexualdriften skydda en lärjunge ofta starkare än självbevarelsedriften, och inför är en stark naturlig drift, uppgifter komma till den måste givetvis mången gång skolans fostrande korta. Skolan måste därför söka väcka lärjungarnas intresse för uppgifter inom och utom skolan, . . . så att deras tankar och fantasi icke i högre

grad få tillfälle att syssla med sexuella ting. vid folk- och småskoleseminarierna innefattar, Lärarutbildningen i regel Sexualkunskap, men denna måste utvidgas påpekar Överstyrelsen, till att småningom nå fram till en obligatorisk undervisom man syftar Inte minst viktig är den metodiska sidan med tanke på ning i folkskolan. de blivande lärarna kommer att ställas inför. den ömtåliga uppgift vid universiteten för blivande biologilärare om fort- Undervisningen men den måste kompletteras med plantningens biologi synes tillräcklig, och -etik jämte metodik, lämpligen förlagd till en kurs i sexualpsykologi blir också oundgängligen nödvändig och bör provåret. Lärarfortbildning ske i form av frivilliga kurser med särskilt statsanslag.

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling i Sverige 101

3.10.5 Befolkningskommissionens betänkande 1 936 Sexualfrâgan

Skolöverstyrelsens förslag om sexualundervisningen samt medicinalstyrelsens ovannämnda förslag om den allmänna sexualupplysningen överlämnades av Kungl. Majzt till befolkningskommissionen med anmodan att avge utlåtande. Utlåtandet ingår i det betänkande om Sexualfrågan (SOU 1936: 59), som avgavs den 4/12 1936. Det hade utarbetats av en inom kommissionen nedsatt delegation, bestående av professor Gunnar Myrdal, ordförande, och dr. Andrea Andreen-Svedberg. Som hade sakkunniga deltagit dr. Gustaf Anckarswärd, dr. Alma Axel Sundquist, professor Westman och docent Per Wetterdal. För undersökning av de i befolkningsfrågan ingående etiska och socialetiska problemen hade kommissionen nedsatt en annan delegation med andrakammarledamoten Karl Magnusson som ordförande samt som sakkunniga rektor Manfred Björkquist, dr. Rut Grubb, andrakammarledamoten Ruth Gustafsson, professor Einar Tegen och författarinnan Elin Wägner. Denna delegation biträdde från etisk synpunkt betänkandet. Frågan om skolans sexua-lundervisning .äri detta betänkande insatt i ett större sammanhang, aktualiserat av befolkningskommissionens uppdrag att utreda orsakerna till den sjunkande nativiteten och föreslå motåtgärder. Större delen av betänkandet ägnas åt frågan om den förebyggande födelsekontrollen, vilken i den allmänna debatten ofta hade betecknats som en viktig orsak till nativitetsfallet och därmed ett hot mot folkets existens. Kommittén avvisar denna uppfattning av bl. a. följande skäl. Av bamantalet i familjerna i de flesta utan befolkningsgrupper framgår vidare att förebyggande födelsekontroll tillämpas. av Försäljningen tekniska preventivmedel är emellertid så ringa, att man kan dra den säkra slutsatsen att preventionen, nu som förr, huvudsakligen sker genom avbrutet samlag. Av detta faktum och av det faktum att nativiteten stigit och sjunkit under historiens gång långt innan man i praktiken hade tillgång till tekniska preventivmedel, framgår att det inte är de som är den avgörande faktorn för befolkningsförändringama. Dessa beror i stället på djupgående ekonomiska och sociala förändringar som kommittén närmare belyser. Därtill kommer att även om preventivmedlen skulle ha en nativitetssänkande effekt, är de humanitära skälen för deras användande inom och utom äktenskapet så starka att man ändå måste förorda användning av dem och i stället söka komma till rätta med befolkningsfrågan på andra vägar. (Abortlagstiftningen anser kommittén däremot fortfarande böra vara starkt restriktiv.) För att ett sådant program skall kunna fungera är det enligt kommitténs mening nödvändigt att halvdunklet och hyckleriet kring sexuallivet skingras. Kommittén vänder sig först mot uppfattningen att en sexualmoralisk upplösning ägt rum eller håller på att utvecklas. Föräktenskapliga förbindelser har åtminstone i flera mansåldrar varit mycket vanliga”. Om de har tilltagit under den senaste mansåldern har detta sannolikt den huvudsakliga innebörden att mäns opersonliga och tillfälliga sexualförbindelser ersatts med mera personliga förhållanden av större varaktighet. (Jfr 2.4.2.) Detta gäller socialgrupp I och II i de större städerna och

SOU 1974: 59 102 Utredning och överväganden

innebär att kvinnor i dessa grupper i högre grad än förr har ett sexualliv och att karaktären av männens föräktenföräktenskapligt sexualliv ändrats. Påståendena att denna utveckling beror på skapliga preventivmedlen måste vara felaktig, eftersom dessa är så föga spridda. skett i bonde- och arbetarbefolkningens traditio- Om några förändringar nella förbindelser är ovisst. Föräktenskapligt sexuellt föräktenskapliga samliv mellan trolovade kan inte bli föremål för någon allmän moralisk inte heller personligt relaterade förhållanden där ett förkastelsedom, framtida äktenskap mellan parterna ännu är ovisst. Vad som här är viktigt är att samhället undanröjer så mycket som möjligt av de nuvarande hindren för äktenskapsbildningen. Det är de promiskuösa sexualkontakterna som enligt kommittén måste bedömas som olyckliga”. om ett nutida sexualmoraliskt förfall anser kommittén Föreställningen bero på ett i alla tider förekommande psykologiskt fenomen, nämligen att människor redan i medelåldern borttränger en del av minnena från sin Det äri ungdom och hänger sig åt illusoriska guldåldersföreställningar. av dessa som nutiden ter sig så mörk och hotande. Befolkbelysning den uppfattningen, att sannolikt en ningskommissionen hyser (tvärtom) fysiskt, psykiskt och moraliskt sundare ungdom icke tillförne vuxit upp i detta land” (s. 80). Kommissionen understryker vidare att den uppfattning som kommissionen fört fram om den förebyggande födelsekontrollen som ett allmänt förekommande och önskvärt inslag i det äktenskapliga samlivet skarpt som dominerat debatten i decennier. skiljer sig från den uppfattning, i samband med Enligt denna är preventivmedel huvudsakligen behövliga Det är då ”ej blott förklarligt utan även prostitution och promiskuitet. försvarligt att stor tveksamhet om preventivlagens upphävande yppats” Ännu (SOU 1934: 50) anser att (s. 13). preventivlagsutredningen preventivmedel kan vara behövliga inom äktenskapet endast i undantagsfall. Det blir då en viktig uppgift för sexualupplysningen att klart säga ut födelsekontroll är en självklarhet för huvuddelen av att förebyggande svenska folket inom äktenskapet och i personligt präglade föräktenskapliatt denna kontroll sker - ga förbindelser samt att det i hög grad är önskvärt och inte avbrutet samlag som är en genom preventivmedel genom och för samlivet mindre gynnsam metod. Att preventivmedel osäkrare med och prostitution är en mera används i samband promiskuitet företeelse men samtidigt en absolut nödvändighet, så länge marginell dessa samhällsföreteelser finns. om sexualliv och Efter att ha framlagt dessa allmänna uppfattningar levererar kommittén ett ganska kortfattat utlåtande (s. 123samhälle, om förslag till riktlinjer för sexualundervis- 134) skolöverstyrelsens inställning till ningen. Kommittén börjar med att säga att en sundare sexualiteten blott kan vinnas genom större öppenhet; denna är förutsättallvar. Man skulle fortare ha kommit fram till ningen för ett ökat etiskt en ändrad inställning om man mera hade lyssnat på kvinnornas yrkanden. som dominerar i riksdag och myndigheter, rest ett I stället har männen, envist motstånd mot större öppenhet, därför att de i regel vuxit upp med förtegenhet och skamkänsla på detta område.

SOU 1974: 59 Om 103

sexualundervisningens utveckling iSverige

Kommissionen anser att barnen redan i förskoleåldern bör få elementär upplysning om könens olikhet och om fortplantningen. Barnen uppfattar detta blott som en intressant information bland. alla andra märkvärdigheter som möter dem vid denna tid i deras liv. Eftersom föräldrarna i verkligheten ofta är förtegna, bör även småskolan ge upplysningen, vilket inte heller stöter på några svårigheter. Tyngdpunkten i sexualundervisningen bör emellertid ligga efter l2-årsåldern. .Det är nödvändigt att en avslutad sexualundervisning ges i folkskolans sista klass, trots att eleverna då ännu ej äri puberteten eller blott i dess början. Därvid bör även information om könssjukdomarna ges, dels därför att eleverna behöver denna kunskap, dels därför att de annars kommer att hysa misstro mot de i annat fall med nödvändighet dunkla antydningarna om vissa faror förbundna med tillfälliga könsförbindelser och därmed misstro mot hela sexualundervisningen. De bör informeras om könssjukdomamas existens och smittfarlighet samt om att skyddsmedel existerar, ehuru ej helt säkra. Däremot bör varken 12-åringar eller pubertetsungdomar informeras om den preventiva tekniken. Här föreslår alltså befolkningskommissionen en kompromiss mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens uppfattningar. Den förra hade awisat allt omnämnande av preventivmedel i den lärarledda undervisningen; den senare hade krävt undervisning om smittförebyggande preventivmedel. I uttalad överensstämmelse med skolöverstyrelsens princip att huvuduppgiften för sexualupplysningen städse måste vara att meddela kännedom om könslivets normala förhållanden, varnar emellertid kommissionen eftertryckligt för att låta frågan om könssjukdomarna vara någon huvudsak i sexualundervisningen, vilket ofta varit fallet i diskussionen under de tre föregående decennierna. Av samma skäl bör inte preventivmedlens smittförebyggande funktion vara den dominerande synpunkten. Sexualupplysningen måste .. . i lika mån givas inriktning på den mera normala frågan om födelsekontrollens teknik. Man kan då också klargöra för eleverna att den relevanta frågan inte är om preventivmedel bör användas eller ej utan om de bör användas för att begränsa barnantalet till O-l eller till ett något större antal. Från denna utgångspunkt kan sexualundervisningen bidra till att hos de unga sprida insikten att den största utsikten till lycka i familjelivet föreligger med det något större barnantalet. Variationen i de personliga relationerna och den större bredden hos de gemensamma framtidssträvandena är positiva faktorer som familjen annars måste umbära. - förbindelserna skall behandlas Frågan hur de föräktenskapliga i skolans sexualetiska undervisning berörs inte i kommissionens kommentarer till skolöverstyrelsens förslag. Utöver den sexualupplysning som enligt kommissionens mening bör ges i förskoleåldern, i småskolan och vid l2-årsåldern och närmast därefter, bör en praktiskt-etiskt betonad sexualundervisning även ges åt de elever som står i begrepp att lämna de högre skolorna. Kommissionen ansluter sig alltså till skolöverstyrelsens förslag till stadiedifferentiering

Uppdelning av folkskoleklassema på pojk- och flickgrupper vill

kommissionen i högre grad än skolöverstyrelsen avråda ifrån, även om tiden ännu inte överallt är mogen för samundervisning.

l04 Utredning och överväganden

3.11 Sexualundervisning införsi folkskolan 1942-1945

3.11.l Ökad enighet

Opinionsyttringama och utredningarna 1933-1936 ledde inte till någon förändring förrän 1942-1945, men ett och annat skedde dock avgörande under mellantiden. 1935 hade Siri Wikander-Brunander utgivit Handledning för undervisare i Sexualkunskap, vilken blev mycket uppskattad. 1936 kom Ada Nilssons och Andrea Andreen-Svedbergs ”Undervisning i sexualhygien. förekom - med vissa - statsunderstödda Fr. o. m. 1936 uppehåll lärarkurser i sexualundervisning samt ”vid ett flertal allmänna läroverk

föreläsningar i Sexualkunskap för eleverna i högsta ringen] Den 18/11

1935 markerade Svenska Morgonbladet från sin religiösa utgångspunkt en mera till sexualundervisning i skolan: Valet står positiv inställning mellan god och dålig upplysning; någon tredje möjlighet finns inte. Vid denna tid utkom en rad informations- eller debattskrifter på sexualuppområde, t. ex. Berggren-Höjer: ”De unga och släktlivet”, lysningens Runestam: Äktenskapets etik, Almkvist: ”Kärlekens ansvar (samtliga K.H. Giertz: Tre föredrag” (1937), Hellsten: ”Ung kärlek” 1935); (1939). 1932-36 utgav RFSU ”Populär tidskrift för sexualupplysning och hälsolära”, 1939-49 kvartalstidskriften Sexualfrågan, 1950-59 följd av Populär tidskrift för psykologi och Sexualkunskap. I maj 1937 yttrade sig Allmänna folkskollärarföreningens centralstyrelse om och befolkningskommissionens förslag till skolöverstyrelsens Centralstyrelsen fann sig i allt väsentligt kunna sexualundervisning. instämma i förslagen och underströk att sexualundervisningen borde inordnas i den övriga undervisningen och meddelas av elevernas naturligt egna lärare. Några större problem med samundervisning ansågs inte behöva befaras.

3.1 l .2 1942 års kungörelse om sexualundervisning i folkskolan

Då under 1939 och 1940 fortfarande ingenting avhördes om åtgärder för i folkskoloma, skrev den 2 december sistnämnda år sexualundervisning - av de största - till femton kvinnoorganisationer varibland några skolöverstyrelsen och begärde omedelbara åtgärder. Till denna opinionshänvisades i en interpellation till ecklesiastikministern i februari yttring 1942, besvarad den 22/4. Statsrådet kunde då hänvisa till att kungörelser utfärdats om ändringar i kursplanerna för folkskolan, innebäden 10/4

rande en rekommendation om sexualundervisning? Här stadgas bl. a.

följande, försti kursplanen för hembygdsundervisning: Likaså böra barnen hava erhållit en första kunskap om människo- Interpellationssvar i och dess vård, varvid om möjligt även en första förberedande AK den 22/4 1942, kroppen bör hava meddelats, omfattande dels frågan om AK: s prot. nr 15, sexualundervisning s. 9 ff. skillnaden mellan dels frågan om barnets utveckling före könen, “ födelsen. SFS 1942, nr 169 och för naturkunnighet kan ske, 170 I kursplanen sägs att, ”där så lämpligen

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling i Sverige 105

även könslivets biologi och hygien (bör) behandlas.” Därefter i uppräknas allt väsentligt de moment som hade angivits i skolöverstyrelsens förslag 1935 (3.I0.4). Som riktpunlct för den etiska undervisningen anger kungörelsen följande: Vidare bör inskärpas, att könslivets mål och mening är släktets fortplantning och att sexuell återhållsamhet bör iakttagas, till dess individen är i stånd att bilda hem samt vårda och uppfostra sina barn. I tillämpningsföreskrifterna framhålls att undervisningen bör ingå som ett naturligt led i skolans övriga undervisning men att pojkar och flickor, där så finns lämpligt, bör skiljas åt vid undervisningen om människans könsliv samt att Skolstyrelsen kan uppdra åt annan lärare än klassläraren eller åt läkare att meddela undervisningen. Om lämplig handledare inte finns att tillgå eller om andra skäl ankommer det föreligger, på Skolstyrelsen att besluta att sådan undervisning tills vidare icke skall V meddelas. Interpellanten Disa Västberg var övertygad om att beslutet skulle väcka stor glädje hos alla på skilda områden representativa kvinnoorganisationer, som oförtrutet under många år ha arbetat för en lösning av frågan . . . Mest glad är jag personligen över att pionjären från sekelskiftet för sexuell hygien, med. dr. Karolina Widerström, fått uppleva, att en av hennes bärande idéer efter allt fördomsfullt motstånd nu äntligen avgått med seger. Även Kerstin som ju många gånger i riksdagen Hesselgren, fått avslag på yrkanden i denna riktning, uttryckte sin tillfredsställelse. Liksom interpellanten ansåg hon det klokt att undervisningen inte omedelbart gjorts obligatorisk. Inför den mera officiellt planerade sexualundervisningens begynnelsei folkskolan publicerade Dagens Nyheter några månader senare (24/7 1942) en gallupenkät, avsedd att belysa behovet av sexualundervisning. På frågan: Varifrån har ni från början fått er kunskap om sexuella frågor? gavs följande svar:

En tredjedel av pojkarna och en femtedel av flickorna uppgav kamrater som den första kunskapskällan; för pojkar var det också den vanligaste. Detta stämmer väl med den bild som hade tecknats i diskussionerna om sexualundervisning, där vikten av att förekomma angetts som ett huvudskäl att införa sådan undervisning. För flickor spelade föräldrarna och skolan större roll än kamrater. Anmärkningsvärt är att pojkar uppgett skolan lika ofta som flickor. Som alltid visade det sig att föräldrarna upplyst sina döttrar i långt högre grad än sina söner. (Om skälen härtill, se 3.4.) Siffran 29 % för skolan kan jämföras med att i USSU:s undersökning Om sexuallivet i Sverige” 24 % av dem som var 15 år 1942-1946 uppger sig ha fått sexualundervisning i skolan - en

106 och överväganden Utredning

tämligen god överensstämmelse (De svar som givits i USSU:s elevenkäter läsåret 1967-68 kan inte jämföras med gallupsvaren 1942, eftersom dessa gällde första kunskapskälla medan USSU: s enkäter gällde kunskapskällor överhuvud.) Slutligen bör det påpekas att siffran 29 % för skolan som första kunskapskälla är i och för sig märklig. Om den återger sanna förhållandet, måste detta betyda att förtegenheten på det sexuella området var långt driven när det gällde barn och ungdom. Nära en tredjedel uppger sig ha varit ovetande” tills de blev upplysta genom skolan.

3.1 1.3 Striden om 1944 års förslag till Iärarhandledning Den närmare utformningen av den nu rekommenderade sexualundervisningen visade sig snart vara en mycket kontroversiell fråga. Den 10/6 1943 utsände skolöverstyrelsen ett cirkulär till folkskolinspektörerna med särskild uppmaning att tillse att undervisningen bedrevs enligt överstyrelsens riktlinjer, särskilt beträffande kungörelsens inskärpande av sexuell återhållsamhet före äktenskapet. Det borde även tillses att kurser i sexualundervisning för lärare följde riktlinjerna. Påpekandet bör sesi

belysning av det klander som vid denna tid riktades mot RFSU för dess

inflytande på lärarna beträffande sexualundervisningenz Den 5/8 1943

tillkallade ecklesiastikministem sakkunniga för utarbetande av en lärarhandledning i sexualundervisning i anslutning till kungörelserna den 10/4 1942 (3.11.2). De sakkunniga var skolöverläkaren C.W. Herlitz, överlärare Gunnar Ahlberg, leg. läk. Elsa-Brita Nordlund och biskop Arvid Runestam. Som experter medverkade folkskollärarinnoma Signe Bengtsson och Gerda Brunskog samt tillsynslärare Arthur Frenne. Kommittén överlämnade redan efter tio månader, den l/6 1944, ett stencilerat förslag till handledning till ecklesiastikminister Bagge. Beträffande detta förslag utbröt i juli den häftigaste kontroversen i fråga om sexualupplysning sedan riksdagens preventivinformationsdebatt 1910. Handledningsförslaget - som i och med överlämnandet var en offentlig - hade inte refererats i pressen, men ett exemplar av detsamma handling - studerades i sexualkunskap som RFSU anordnat. på en studiekurs i vilken de riktade skarp kritik mot den Deltagarna antog en resolution3 inledande etikkapitlet. Domar av det slag som där uttalas mot föräktenskapliga förbindelser är en av huvudanledningarna till de illegala aborterna. Den för sexualundervisningen grundläggande kungörelsen 1942 har formuleringen ”sexuell återhållsamhet bör iakttagas, till dess individen är i stånd att bilda hem samt vårda och uppfostra sina barn”. har ändrat till att sexuell avhållsamhet under ungdomsåren . . . Förslaget till dess osv. . . . är den enda riktiga vägen och talar om kärlekslivet som ett åt äktenskapet helgat privilegium”. Förslaget talar också om mot denna ordning. Resolutionen slutade med ett krav att försyndelser

Se t. ex. en artikel i tidskriften Kyrka och Skola i mars 1943 av leg. läk. Gunnar Redell. 1-lur motsättningen utvecklade sig till en häftig konfrontation direkt med skolöverstyrelsen skildras från RFSU: s synpunkt i Elise Ottesen-Jensens memoarer, andra delen, Livet skrev vidare, s. 87 f. i SOU 1969: 2, s. 48. 3 Refererad i dagspressen den 11/7 1944.

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling iSverige 107

handledningsförslaget skulle skickas ut på remiss. Ecklesiastikministem svarade följande dag i pressen att förslaget redan sänts på remiss, varför resolutionens syfte torde vara uppfyllt. Kritiken fortsatte emellertid, särskilt i Social-Demokraten och Aftontidningen, där man fann det upprörande att en livsordning som av svensk arbetar- och bondeklass upplevs som självklar för de flesta, skulle av skolan stämplas som moraliskt förkastlig. Den 31/7 riktade Dagens Nyheter i en huvudledare med rubriken Ett mörkläggningsförsök ett osedvanligt skarpt angrepp mot de sakkunniga och ecklesiastikrninistern. Handledningen tycktes vilja anbefalla ”återgång till gammaldags social brännmärkning av ogifta mödrar. Ryktesvis uppgavs, framhöll ledarartikeln, att endast skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen skulle få förslaget på remiss. Varken lärarorganisationema eller de profana socialarbetama hade fått tillfälle att yttra sig. Två dagar senare, den 2/8, korn ett ännu skarpare angrepp på I_ dag-spalten i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, väl med Torgny Segerstedt som upphovsman: Dessa teser chockera icke genom sin nyhet. De ha predikats av lutherska präster så länge sådana funnits. . . . Resultatet av denna åskådnings upprätthållande i den officiella sedelagen har icke varit lysande. Fariseismen har frodats i sina vedervärdigaste_ former. Bakom dess fasad har allsköns ting försiggått. Vad som kan vara den främsta källan till livsglädje och tillvarons berikande har solkats ner och förvrängts . . . Den uppfattning hr. Bagge och hans meningsfrände biskop Runestam företräda kommer (emellertid) icke att få mycket inflytande på det uppväxande släktet. Herrarna intaga samma ställning till utvecklingen som ortoceratitema i kalkstenen. De påverka den lika mycket som dessa . . . De unga skulle väl behöva råd och ledning, men de ta dem icke av folk, vilkas åskådning och livssyn de med rätta betrakta som kuriositeter.” Den 4/8 meddelade DN i ett ledarstick att ungdomsvårdskommittén trots anmodan inte fått se förslaget. Den 11/8 kommenterade DN ett uttalande av ecklesiastikrninistern att ett handledningsförslag av denna art inte behövde remissbehandlas i vanlig mening. Tidningen fann detta egendomligt. l detta fall var det ju dessutom fråga om överväganden som var oförenliga med befolkningskomrnissionens uppfattning (3.lO.5). Svenska Morgonbladet, som bestämt tagit förslagets etiska hållning i försvar, fann dock i ett ledarstick den lO/8, att hr. Bagge borde ha låtit

trycka det. Det blev nu också tryckt,l och ett stort antal remissutlåtan-

den infordrades. Under tiden fortsatte Den

. pressdebatten. 17/.9 refererades folkskolläroa- , SOU 1944: 41 Medan

nnnornas yttrande, som 1 huvudsak var positivt till forslaget. De ansag uuedningsmbetet ännu dock att avvikelser från vad de sakkunniga kallade linjen kärlek-äkten- pågick,

hade kommittén

skap-barn inte av läraren borde stämplas som försyndelser. Det kunde

ggâälâåmâtâmånââfm

leda till att man inför eleverna fördömde högtstående människor som de peng från föteskrmen kände, vilket skulle minska elevernas mottaglighet för den etiska att betänkandeni

undervisningen. Man får inte heller beteckna alla med erfarenhet av Solpseñen_ ska”,

tryckas (Rlksarkk icke-äktenskapligt samliv som ”olyckliga medmänniskor som råkat på vets serie av komavvägar”. l den biologiska delen påyrkade folkskollärarinnoma ett litet mittéhandlingar).

08 och överväganden SOU 1974: 59 Utredning

tillägg, nämligen att barnen redan småskolestadiet borde få reda på

på

hur sädescellen kommer till ägget. (Detta ledde inte till efterföljdi 1945 års handledning men väli 1956 års, s. 30, not l.) Den 12/10 publicerades socialstyrelsens remissyttrande. I det påpekas att generaldirektören Höjer själv varit föredragande samt att yttrandet var enhälligt. Handledningsförslagets grundinställning sägs vara sådan, att dess konsekvenser är i all sin ytliga moralitet förödande och socialt fördärvbringande. Styrelsen avstyrker bestämt att förslaget läggs till grund för någon handledning och påyrkar en ny giv och nya i sakkunniga. Socialstyrelsen har med djup beklämning konstaterat att de sakkunniga givit ett bestämt stöd åt uppfattningen att sexualfunktionen är naturligt förenad med skamkänslor och att detta är omistligt för karaktärens fostran. Förslaget har vidare förordat avhållsamhet för alla icke gifta såsom grundläggande princip för den etiska sexualundervisningen; det är ur flera synpunkter en olycklig och omöjlig hållning. De sakkunniga är grovt okunniga då de tror att det är mer undantag än regel att lärarna ställs inför barn från ofullständiga hem: bland dem som i dag börjar skolan är 13 % uä-barn. Ett officiellt godkännande av betänkandets grunduppfattning skulle innebära ett stort steg bakåt, ett nedrivande av mycket som vunnits genom social lagstiftning och arbete under de senaste decennierna Även medicinalstyrelsen betecknade det som meningslöst att dekretera avhållsamhet för alla icke gifta i åldern 20-30 år, vilka ju utgjorde en stor del av befolkningen. Styrelsen föreslog att man överhuvud inte skulle gå in på denna fråga i sexualundervisningen. Tonårspsykologin fann man dålig och framställningen av de ”perversa” ofullständig och obarmhärtig.

Svenska Morgonbladet ansåg följande dag att Socialstyrelsens utlåtande

gav intryck av ”en bärsärk som slår vilt omkring sig med första bästa

ztillhygge - ett temperamentsutbrott, en omdömeslöshet. Morgon-Tid-

ningen fann däremot efter läsningen av de båda remissutlåtandena att dess egen kritik av förslaget varit alltför lam.

3.1 l .4 Lärarhandledningen utfärdas 1945 Skolöverstyrelsens därefter avgivna förslag anslöt sig väsentligen” (enligt dess egen formulering) till de sakkunnigas, och den 2 november anbefallde skolöverstyrelsen att utge detta förslag som Kungl. Majzt handledning med några smärre ytterligare ändringar. Förordet är dagtecknat december 1944, och i början av 1945 utkom den första officiella svenska handledningen i sexualundervisning i folkskolan av trycket. De ändringar som har principiell innebörd är följande (sidhänvisningarna avser den definitiva handledningen för folkskolan 1945): S. 13: Där förslaget talar om den blygselkänsla . . . som för karaktärens fostran är omistlig, talar handledningen om ”den blyghet

S. l4: Där förslaget talar om ”livets oarter, använder handledningen ”ur samhällelig och etisk synpunkt icke önskvärda formuleringen: företeelser.

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckIingiSverige 105

S. 14: Förslaget säger att utdömandet av vissa oarter ”icke behöver stå i bristande överensstämmelse med den mildhet mot enskilda människor, som kristlig kärlek förkunnar. Det är en dålig tillämpning av den, om man gynnar slappheten och därigenom bringar människor i olycka. Det är större kärlek att med högre fordringar förekomma och männiolyckan skors omilda domar”. Handledningen säger i stället att avståndstagandet från vissa företeelser sexuella området ”icke på det får betyda att tillbörlig hänsyn och förståelse ej skulle visas för de speciella svårigheter, som för enskilda människor kunna föreligga på detta område. S. 15: Förslaget säger att sexuell avhållsamhet under ungdomsåren, till dess man är i stånd att bilda hem och vårda och uppfostra sina barn, är den enda riktiga vägen. Handledningen har formuleringen att sexuell avhållsamhet under uppväxtåren är den enda riktiga vägen. Kravet ställs alltså för en kortare tidsperiod än i kungörelsen 1942 (3.1 1.2). Föräktenskapligt sexuellt samliv förklaras inte generellt för klandervärt. S. 15: Följande mening i förslaget har helt utgått: ”Försyndelser mot denna ordning för äktenskaps förberedelse och nya hems bildande har förstört mycken lycka”. S. 17: Där förslaget talar om dem som råkat in på avvägar”, talar handledningen om dem som icke följa de här angivna huvudlinjerna. S. 17: I handledningen saknas helt följande avsnitt: ”För ungdomar, som haft den oskattbara förmånen att växa upp i goda hem, och särskilt i hem med en sund kristlig atmosfär, innebär framställningen av kärlekslivet som ett åt äktenskapet helgat privilegium ingen nyhet”. (Härefter är ytterligare sex rader uteslutna.) S. 19: I förslaget talas om de barn som ”genom det skydd en sund hemmiljö förmår skapa är i avsaknad av varje orientering rörande ”såväl kärlekslivets rent familjära område som även vissa socialt vådliga avigsidor. I handledningen har orden: ”genom det skydd en sund hemmiljö förmår skapa helt tagits bort; därigenom har man undgått att beteckna bristen på varje orientering som något sunt och önskvärt. Den genomgående tendensen i dessa ändringar är att man på några ställen följt medicinalstyrelsens förslag att skolans sexualundervisning inte skall fälla moraliska omdömen om vuxnas föräktenskapliga samliv. Dessutom har man tagit bort vissa i särskilt hög grad moraliserande formuleringar samt en hänvisning till den sunda kristliga atmosfärens överlägsenhet. Ändringama är emellertid fåtaliga. Kommittéförslaget har i huvudsak accepterats av skolöverstyrelsen och regeringen. Dess grundinriktning och atmosfär har helt bevarats. Den framförda kritiken blev, utom på den först nämnda, viktiga punkten, verkningslös. Utöver de nu nämnda omredigeringarna, som helt faller inom etikkapitlet (det var nästan enbart detta som kritiserats i den offentliga debatten), bör nämnas att momenten fosterfördrivning, preventivmedel och sexuellt abnorma, som fanns med i förslaget, ej tagits upp som moment i handledningen. Denna har i stället föreskriften: ”Därjämte lämnas upplysningar om fosterfördrivningens faror, om preventivmed-N lens innebörd samt om de sexuellt abnorma . . . I de fall då sjätte

klassen

är folkskolans avslutningsklass och även eljest, då en påtaglig föräldraopi-

SOU 1974: 59 110 Utredning och överväganden

nion mot en utförligare sexualundervisning föreligger, kunna kursmomenoch de sexuellt abnorma inskränkas eller uteslutas.” ten preventivmedel i handledningen är emellertid på dessa punkter av Lektionsexemplet samma omfattning som i förslaget. Den 9/11 1944 hade Dagens Nyheter i ett ledarstick betecknat den handledningen som en lyckad kompromiss. En doktrinär lösning slutliga framkalla av ena eller andra slaget hade kunnat svåra olyckor” sålunda en betydligt återhållsammare position än tidningens ursprungliga.

3.12 Handledningen för högre skolor 1949

Sedan handledningen för folkskolan utkommit fortsatte sexualundervisningskommittén med oförändrad sammansättning sitt arbete, nu för att framlägga förslag om en handledning för högre skolor, med utgångspunkt i en 1944 utfärdad kungörelse om sexualundervisning i högre skolor. Under tiden några undersökningar om svenska folkets publicerades åsikter om sexualundervisning och om sexualmoral samt en undersökning om sexualvanoma i Sverige. Med anledning av kontroverserna kring handledningen för folkskolan lät tidningen VI våren 1945 göra en enkät genom gallupinstitutet. Den utvisade att 18 % av svenska folket ansåg att sexuell avhållsamhet bör iakttas före äktenskapet (1967 5 %. SOU 1969: 2, s. 80). Tidningen ansåg sig därför kunna konstatera att det rådde en klar motsättning mellan handledningens och svenska folkets moraliska uppfattning. (Tidningen förbisåg här att det ursprungliga handledningsblivit förändrat på denna punkt, som ovan visats. Däremot förslaget förelåg en motsättning till 1942 års kungörelse om sexualundervisningatt sexuellt samliv är tillåtet endast då avsikten är att en.) Uppfattningen sätta barn till världen omfattades av 6 % av kvinnorna och 4 % av männen. Uppgifter ur Gustav Jonssons undersökning för ungdomsvårdskommit-

tén om sexualvanor förhandspublicerades i april* Den

ungdomens utvisade bl. a. att 95 % av vuxna män hade erfarenhet av föräktenskapligt sexuellt samliv. en gallupenkät beträffande skolundervis- Den 23/5 1945 publicerades ning om könssjukdomar. Den utvisade att 3/4 av svenska folket ansåg 12 % var awisande. Resultatet får ses som en sådan undervisning lämplig. tydlig fingervisning att tiden började bli mogen för sexualupplysning. Beträffande den ålder i vilken eleverna bör få undervisningen fördelade sig åsikterna på följande sätt bland de positiva:

Stockholmstidningen den 9/4 1945. Fullstän- mellan och Det förelåg alltså en god överensstämmelse opinionen digt publicerad i SOU 195 l : 4 l. handledningens föreskrift att undervisning om könssjukdomarna skall ges

i folkskolans sjätte klass eller senare.

Om sexualundervisningens lll utveckling iSveñge

De ovannämnda siffrorna beträffande svenska folkets sexualmoraliska uppfattning och sexuella beteende i ungdomsåren, vilka alltså förelåg 1945, blev emellertid inte föremål för överväganden i den utredning om såväl sexualmoral som sexualundervisning, som överlämnades den 13/8 1946. Som experter hade medverkat rektor Elisabeth Dahr, läroverksadjunkt Gustav Lindberg och lektor Sven Silén samt såsom sekreterare lektor Karl-Erik Näsmark. Betänkandet inleds med en kort översikt av sexualundervisningens faktiska respektive önskvärda inplacering i undervisningen vid högre skolor. Frånsett en uppflyttning från 15 till 25 fann kommittén ej skäl att föreslå ändring i den redan invanda ordningen att förlägga sexualundervisningen till realskolans begynnelse- och avslutnings-

klasser (resp. ring 14) samt gymnasiets avgångsklass. Som bilaga meddelas

resultaten av en enkät till ämneskonferenser och rektorer om sexualundervisningens faktiska omfattning och önskvärda anordning. Härur kan anföras att i genomsnitt 2,9 lektionstimmar använts i realskolans avslutningsklass resp. 14. 1 läroverk av 60 har uppgivit 0 timmar. I 39 läroverk av 60 hade föreläsningar i Sexualkunskap hållits för gymnasiets avgångsklass (eller i några fall för en lägre ring). Det etiska kapitlet ihandledningen för folkskolan motsvaras här av ett helt nyskrivet kapitel med rubriken Lärama och sexualundervisningen. I sina sexualmoraliska ställningstaganden skiljer det sig inte i princip från det förra, men skrivsättet är så annorlunda att intrycket blir ett helt annat. Motiveringarna är oftare sociala, psykologiska och biologiska än religiösa eller pliktetiska. Uttrycken för ängslan eller obehag inför ämnesområdet är nästan helt borta. Nytillkomna var t. ex. följande uttalanden: ”Tusentals unga människor ha på olika sätt bittert fått erfara, vad avsaknad av upplysning i sexuella frågor har inneburit. Det är för att förebygga att ungdomen i framtiden skall ställas lika ogynnsamt som sexualundervisningen bör meddelas åt all skolungdom. Undervisningens innersta syfte är att genom en saklig information bidraga till ungdomens karaktärsfostran. - ”Det bör framhållas att samlivet icke endast sker i fortplantningssyfte. Det är i och för sig en källa till rik lycka för dem som upplever det under riktiga och värdiga förutsättningar. (Det sista citatet är hämtat från ett lektionsutkast.) Förslaget kommenterades första gången i dagspressen den 15/8. Stockholmstidningen fann planen överdimensionerad. Expressen frågade om den kristna sexualmoralen skall dominera trots att denna inte omfattas av alla och om det är en rimlig föreskrift att kontakt skall tas med målsman så snart man kommer på en elev med att ha skrivit eller ritat något oanständigt. Ett flertal tidningar hälsade med tillfredsställelse föreskriften att gravida skolflickor inte skall relegeras utan beredas tillfälle att återuppta studierna om de så önskar. En grundlig granskning genomfördes av Per Holm iHandelstidningen den 17/1 1947. Författaren anser att de sakkunniga hamnat i en ganska negativ attityd trots en tydlig strävan i motsatt riktning. Huvudfelet i den etiskt principiella delen anser han vara att utredningen undvikit att erkänna och taga ställning till de faktiska förhållandena”. Vi har att räkna med l. rena sexualakter utan

SOU 1974: 59 112 Utredning och överväganden

kärlek före äktenskapet; 2. tidiga ungdomsförbindelser av personlig men

sällan varaktig art; 3. förbindelser som har karaktären av ett kärleksförhållande och som blir bestående i äktenskap och föräldraskap; 4. kärlekslöst sexualliv räknar endast med inom olyckliga äktenskap. Utredningen alternativen l. och 3. Författaren anser att denna förenkling skymmer blicken för verkligheten och rör ihop företeelser som bör bedömas vilket han betecknar som både oärligt och ovärdigt. Samverkan olika, med kristendomskunskap och samhällskunskap finner han befogad men anser att det hade varit långt viktigare att peka på ämnet svenska, där de verkliga möjligheterna finns att låta eleverna uppleva kärlekens komplexitet och rikedom och därigenom lära dem att mettre un peu damour dans Pamour. Denna gång infordrades ett utomordentligt stort antal remissutlåtan- 1947 hade mellan 300 och 400 inkommit. Att döma av den, och i januari stickproven i pressen kan en stor grupp av dem sammanfattas i följande omdöme av lektor Oscar Löfgren i Svenska Morgonbladet den 1/2: Man måste skänka de sakkunniga sitt varma erkännande för deras konsekventa och vidsynta, etiska, om också ej specifikt kristna positivt målsättning och för den ideella och sant mänskliga ton som präglar deras uttalanden.” Författaren uttryckte också ganska många remissinstansers mening då han betecknade det som olämpligt att undervisa femtonåringar om och om detaljer beträffande sexuella avvikelser. preventivmedel (Detta föranledde ingen ändringi den slutliga handledningen.) framfördes emellertid. Sekreteraren i ungdomsvårds- Även skarp kritik kommittén Anna-Lisa Kälvesten kommenterade handledningsförslaget

under rubriken Den vackra sagan om skolornas sexualundervisning”.

Hon utgick från den skildring av den sexuella nöden hos en gymnasist, som Ivar Lo-Johansson i romanen ”Geniet och fann just hade publicerat det förfärande att huvudsträvan syntes vara att behandledningens kämpa sexuallivets alla yttringar fram till den avlägsna dag då 13-åringen är gift och har sin ekonomi ordnad för barnafödande. år (1948) utkom i USA Kinseyrapporten om mäns sexuella Följande beteende, men inte heller den avsatte nâgra spår i handledningsarbetet, och den 28/1 1949 anbefallde Kungl. Maj: t skolöverstyrelsen att utge en handledning i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Kapitlet om etiken (”Lärarna och sexualundervisningen”, se ovan) förblev helt oförändrat.

om sexualundervisning 1951

3.13 Ungdomsvárdskommitten

annat än Ett helt sätt att gripa sig an sexualundervisningens problem tillämpade ungdomsvårdskommittén i sitt någon tidigare utredning ovannämnda slutbetänkande? De nya undersökningar som ovan i

l föreslog i sitt slut- Morgon-Tidningen 20/10 1947. Ungdomsvårdskommittén betänkande fyra år senare att sexualundervisningen i högre skolor skulle om de sexualrnoraliska uppfattningar som systematiskt byggas på information omfattas av svenska folket (SOU 1951-:41, s. 112). “ SOU 1951:41

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utvecklingi Sverige 113

korthet berörts föranledde kommittén till följande sammanfattande konstaterande: l stort sett behåller tydligen det svenska folket sin sen det gamla bondesamhället mångenstädes praktiserade sed med föräktenskapligt könsumgänge.” I den omfattande sexualvaneundersökning av Gustav Jonsson, som utgör bilaga till betänkandet, hänvisar denne till Alva Myrdals analys av detta förhållande: industrialisering och urbanisering kom i Sverige så sent att de gamla föräktenskapliga bruken inte hann dö ut innan den större moderna frigjordheten började göra sig gällande. Kombinationen av dessa båda faktorer är kanske förklaringen till Sveriges

särställning

Av den nyare sexologiska forskningen drog de sakkunniga följande konsekvenser: ”Att det sexuella redan från barndomen ger sig till känna och tar sig växlande uttryck Att driften i och med pubertetens inträde får en ny häftig kraft som i varje fall hos pojkarna inte låter sig bortträngas med några kända medel-utan i en eller annan form tvingar fram en utlösning. Att situationen för flickorna ter sig något annorlunda . . . Att det stora flertalet såväl unga män som kvinnor har samlag som ogifta.” Kommittén hävdade vidare bestämt (den hade framlagt sex tidigare betänkanden om ungdomssituationen) att det mänskliga beteendet faktiskt kan variera enormt på det sexuella området utan att det hindrar vederbörande att leva och fungera som en social varelse”. Därmed ville kommittén på intet sätt förneka att ett tidigt sexualliv kan få en starkt negativ utformning. Det kan bli neddraget och förflackat på ett sätt som utgör ett hot mot framtida lycka. Det är ett faktum att de veneriska sjukdomarna har procentuellt större spridning bland tonåringar än i den övriga sexuellt aktiva delen av befolkningen och att tonårsgraviditeterna befinner sig i stigande. Ansvarskänslan och idealiteten behöver stärkas. För att medverka härtill behövs enligt kommitténs uppfattning en sexualundervisning ”som understryker hur stora krav en människa kan och bör ställa på sexualupplevelsens känsloinnehåll. Insikten härom bör kunna hålla tonåringar tillbaka från att pröva tanklöst ingångna intima förbindelser”. Om man för det mognare stadiet bygger undervisningen på en sann bild av skilda värderingar och beteenden, skulle den sannolikt, anser kommittén, väcka större intresse och möta större förtroende hos elever som skulle känna igen den verklighet som möter dem i samhället. Man skulle då lättare kunna få gehör för de etiska krav som är ofrânkomligt förbundna med mänskligt samliv. I främsta rummet bör då framhållas att äktenskapet är den ideala formen för samliv, att familjen är den tryggaste institutionen för de vuxnas lycka och barnens värn, att det är brottsligt att smitta ned någon med en venerisk sjukdom och i lika mån brottsligt att sätta ett barn till världen utan att kunna ta hand om det. Icke vuxen ungdom löper i dessa avseenden så stora risker att dessa utgör tillräckliga skäl för dem att avhålla sig från samlag. Kommittén trodde emellertid inte att man på detta sätt skulle kunna uppnå enighet om sexualmoralen hos olika folkgrupper. Situationen i det 1 Alva Myrdal, Folk och avseendet var enligt kommitténs uppfattning följande: familj, s. 61.

114 Utredning och överväganden

Det existerar i dag bredvid varandra inom den svenska kulturkretsen en rad skilda undergrupper, vilkas livsstil och grundläggande värderingar skiljer sig starkt från varandra. Denna olikhet gäller naturligt nog också till sexualiteten. Det är viktigt att ta hänsyn härtill, inställningen eftersom den människor intar på detta område är mera attityd känsloladdad än på kanske något annat. En persons hållning gentemot sexualiteten är ingen lös åsikt som lätt kan ändras genom nya informationer, utan en central sida av själva personligheten” (s. 100).

3.14 Arbetet för att förverkliga handledningarnas intentioner

Fram till utgivandet av handledningarna i sexualundervisning för folkskolan 1945 och för de högre skolorna 1949 hade den offentliga debatten om dessa frågor huvudsakligen innebörden av en strid om sexualundervisinföras eller ej i folkskolan och vilken karaktär den iså fall ning skulle ha. Sedan de delvis häftiga stridigheterna om utformningen av borde handledningarna avslutats, fick bevakningen av dessa frågor i viss mån en annan karaktär i dagspressen och tidskrifterna: man försökte skapa klarhet beträffande den faktiska förekomsten av verklig sexualundervisför att en sådan skulle komma till stånd. ning och påyrkade åtgärder hade också i hög grad sin uppmärksamhet riktad på Skolöverstyrelsen denna fråga och vidtog en rad åtgärder. dr. Johan Wintzell i Läkartidningen en I början av 1950 publicerade artikel där han varnade för utvecklingen i fråga om könssjukdomar och illegala aborter och hävdade att någon verklig information på dessa som skulle kunna verka förebyggande, i allmänhet inte gavs i områden, skolorna. Man undvek, att verkligen gå in på fakta och ansåg han, Tillsammans med redaktionen för seminaristernas tidning Den problem. vilken tycktes unge läraren” gjorde han en enkät bland seminarieeleverna, visa att det var dåligt ställt med lärarutbildningen vid seminarierna på detta område. Överläkaren Torsten S: son Frey framförde liknande synpunkter i en artikel i Handelstidningen den 9/9 1950. Hos ungdomar han haft att göra med i sin praktik hade han konstaterat en häpnadsväckande okunnighet på det sexuella området. Mest oroad var han av den alltjämt utbredda onaniskräcken hos pojkar och över att så många flickor - en upplevt sin första menstruation som en chockartad överraskning måttstock på graden av förtegenhet i hem och skola. Hösten 1950 sände skolöverstyrelsen en rundfråga till de 51 statliga och de kommunala inspektörerna i de 6 största folkskoleinspektörerna förekomsten av sexualundervisning. Tidigare hade städerna angående om i sexualundervisning till utsänts en rundfråga lärarutbildningen seminarier. För resultatet i SOU 1951:41, s. 1l1 f. samtliga redogörs hade skolstyrelserna i vissa Inom 8 av de 57 inspektionsområdena distrikt rätt att säga nej till sexualundervisning; inom 10 begagnafsin områden hade vissa distrikt av okända skäl” ej haft sexualundervisning i

skolorna. Beträffande målsmännens reaktioner rapporterades följande:

Om sexualundervisningens utveckling iSverige 115

Relativt många negativa inom 13 inspektionsområden Helt positiva 24 Ingen reaktion 31

(Inget inspektionsområde rapporterade att målsmännen i flertalet distrikt var negativa.) De 28 seminarierna svarade på följande sätt (avseende läsåret 1949/50):

Ingen utbildning 2 seminarier I samband med biologi 26 I samband med psykologi 1 samband med kristendomskunskap

1 samband med samhällskunskap *D300

Skolöverstyrelsen ansåg sig kunna konstatera att lärarutbildningen vid vissa seminarier hade nått en mycket hög nivå på detta område, medan andra ej lyckats lösa problemet. Den ovannämnda elevtidningen hävdade att den genom enkäten givna bilden var alltför ljus. Med anledning av de gjorda undersökningarna skrev skolöverstyrelsen till seminarierektorerna och framhöll vikten av att bestämmelserna om utbildning i sexualundervisning iakttogs. Samtliga seminarier borde anskaffa handledningen för högre skolor. Den 5/5 1952 skrev skolöverstyrelsen till folkskoleinspektörema och påtalade att sexualundervisningen i vissa fall inställts utan beslut av skolstyrelserna. Samma år gjorde Överstyrelsen en enkät bland de högre skolorna. Resultatet ansågs vara i allmänhet tillfredsställande. Vid 1953 års riksdag motionerade emellertid Eriksson Nancy om översyn av

sexualundervisningen Hon menade att sedan kungörelserna

om sexualundervisning utfärdades 1942 hade på det sexuella området utvecklat sig en öppenhet och oförskräckthet som ej kunnat förutses. Men i skolorna var intresset ringa. Skolöverstyrelsens rundfråga till folkskolinspektörerna utvisade vid ett närmare studium att undervisningen var slumpartad och ytlig på många håll och på andra håll obefintlig. Det är fullt möjligt, och vanligt, att man gått från folkskolan ända till universitetet utan att ha fått någon sexualundervisning alls. Sexualundervisningen i skolorna är en chimär! Riksdagen bör hos Kungl. Majzt begära översyn av förhållandena på detta område inom hela skolväsendet. Utskottet hänvisade till skolöverstyrelsens omfattande enkäter och till de av riksdagen beviljade fortbildningskurserna 1936-1953 (för vilka närmare redogörs). Utskottet förväntade att Överstyrelsen och seminarierna skulle driva saken och röstade för Motionären avslag. ansåg att utskottet hade låtit avväpna sig av skolöverstyrelsen och denna i sin tur av dimmiga påståenden från skoldistrikten. Eleverna har inte märkt någon förändring. De är fortfarande hänvisade till samma grumliga källor som herrar och damer riksdagsledamöter anlitat”. Riksdagen följde utskottet. - Senare under samma riksdag (1953) beslöts emellertid att hygienkurser med Sexualkunskap skulle vara obligatoriska vid universiteten för alla blivande biologilärare. Motion nr 259 i AK.

SOU 1974: 59 116 Utredning och överväganden

Rätten för skolstyrelserna att besluta att sexualundervisning ej skulle

förekomma hade varit i kraft drygt ett tiotal år, då saken aktualiserades

bl. a. genom en ledare i Dagens Nyheter den 21/1 1954. Tidningen ansåg

att för många folkskollärare ”måste det kännas som ett misstroendevo-

tum fråntas rätten att undervisa i ett ämne som är så att godtyckligt för det unga släktets fostran. Vid början av höstterminen väsentligt år utfärdade nya anvisningar i denna sak] ,samma skolöverstyrelsen Beslut om inställande av sexualundervisning skall hädanefter ej fattas av

utan av folkskolinspektören på framställning av skolstyrelskolstyrelse skall vara ätföljd av protokollsutdrag samt lärarkåsen. Framställningen

rens yttrande i ärendet. Under de tre första åren fram till ikraftträdandet av de nya kursplanerna för försök med enhetsskola skall inspektörerna

till om sina beslut. I ett efter hand inge rapport skolöverstyrelsen för skollärare 1956 ansåg skolöverläkaren Herlitz att man efter föredrag kunde är numera i denna nya bestämmelse säga: ”Sexualundervisningen

alla skolformer av obligatorisk karaktär.”

1 mars 1954 sändes den första skolradiolektionen i sexualkunskap. Den

synes ha fått ett övervägande positivt mottagande?

från denna tid är av intresse för att Ett par Sifo-undersökningar 1955 tillfrågades mödrar om de belysa opinionsutvecklingen. l augusti

trodde att skolans sexualundervisning bidrar till sexuell lössläppthet.

Svaren är anmärkningsvärt osäkra: ja 18 %, nej 38 %, osäker 44 %. 1 mars år frågade Sifo män i åldern 18-55 år: Är det bra att skolan ger följande osäker 22 %. (1967 blev sexualupplysning? Svar: ja 64 %, nej 12%, från hela i åldern 18-60 år: Ja 86%, nej 9 %, svaren befolkningen

tveksam 5 %. SOU 1969: 2, s. 44 f.)

för hela det allmänna skolväsendet. 3. l 5 1956 års handledning

Sexualundervisningen obligatorisk

Införandet av försöksverksamhet med nioårig enhetsskola gjorde

att sammanföra handledningarna för folkskolan och de det nödvändigt till en enda. Den utkom av trycket i december 1956. I högre skolorna ändringar av innehållet i de gamla förordet sägs: ”Några principiella Den allmänna inriktningen av handledningarna har icke företagits

sexualundervisningen och målet för den har icke ändrats.” Ungdoms-

vårdskommitténs förslag 1951 (3.13) föranledde alltså inte någon åtgärd.

med förordets principförklaring har i den nya I överensstämmelse etik-kapitel, nu kallat ”Allmänna synpunkter på skolans handledningens införts av de formuleringar i folkskole- * sexualundervisning”, åtskilliga Aktuellt från skolövervid dennas tillkomst 1944 handledningen, som blev så hårt kritiserade styrelsen 1954: 31, nr som fanns i 1949 års handledning för 185, den 6/9. (3.11.3). Den förändrade attityd till en del förlorad, vilket torde vara högre skolor (3.12) gick därigenom “ Aktuellt från skolövertill den kritik som kom att riktas mot 1956 års styrelsen 1956:6, s. 99. en bidragande förklaring När denna snart började upplevas som föråldrad berodde handledning. 3 Se t. ex. tidskriften medan den detta på att den alltjämt var präglad av 1944 års grundsyn, Kristendom och Skola, förändrats till sexuallivet utomordentligt snabbt allmänna attityden april 1954.

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling i Sverige ll7

under den tid handledningen funnits till. Kritiken mot handledningen blev emellertid först 1961 mera omfattande. Under tiden dessförinnan var det lärarutbildningen som stod i blickpunkten.

3. l 6 Kritik av lärarutbildningen

Lärarutbildningen i Sexualkunskap upplevdes alltjämt som otillräcklig vid vissa seminarier trots skolöverstyrelsens upprepade påpekanden om vikten av sådan utbildning. 1956 begärde en RFSU-kongress att den skulle kraftigt förstärkas. 1960 kom samma yrkande från Blivande lärares riksförbund, med påpekande att utbildning i sexualundervisningens metodik helt saknades vid åtminstone fem seminarier. Universitetsutbildningen av biologilärare kompletterades från 1947 på universitetslärarnas initiativ med en kurs i hälsolära. Genom riksdagsbeslut 1953 blev en sådan kurs om 20 timmar obligatorisk men utan enhetliga bestämmelser om utformningen. Olika framställningar om förstärkning av denna del av utbildningen gjordes av myndigheter (bl. a. skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen gemensamt) och universitetslärare 1957, 1958, 1959 och 1961, men utrymmet för sexualkunskapen förblev mycket litet, utom vid Göteborgs universitet, där en frivillig tilläggskurs i humanbiologi givits ända sedan 1954, i regel med deltagande av samtliga studerande. Tre fjärdedelar av biologilärarna på grundskolans högstadium ansåg också i slutet av 60-talet att den utbildning de fått i Sexualkunskap var otillräcklig. (Samma andel av låg- och mellanstadielärama hade samma uppfattning om den utbildning de fått på seminarier

och lärarhögskolorf

3.17 Ny strid om sexualundervisningen 1961-64

3 . l 7.1 Översikt I utredningsförslaget om grundskolan 19612 nämndes sexualundervisning som huvudmoment på låg-, mellan- och högstadierna, varjämte vissa knapphändiga anvisningar gavs, kompletterade med generella hänvisningar till 1956 års lärarhandledning. Denna hade ju tillkommit just för att möta den enhetliga nioåriga obligatoriska skolans behov. En sådan lösning innebar emellertid att anvisningarna för sexualundervisning förblev oförändrade, medan lärostoffet för övrigt radikalt omdanades. Denna passivitet just när det gällde sexualundervisningen väckte opposition hos några politiska ungdomsförbund samt hos Sveriges elevers Centralorganisation SECO. Från sommaren 1961 till våren 1963 förekom ett stort antal meningsyttringar i frågan från dessa håll, och skrivelser ingavs till ecklesiastikdepartementet och skolöverstyrelsen med utförliga förslag till reformering av sexualundervisningen. Smärre verbala överens- SOU 1969:44, s. 31 f; SOU 1970: 39, s. 15 f. stämmelser finns en del av skrivelsema. Den l/2 1963 begärde

mellan

skolöverstyrelsen att ecklesiastikministem skulle tillkalla sakkunniga för 2 SOU 1961: 31, läroplan:

118 Utredning och överväganden

en utredning. Överstyrelsen gjorde i sin skrivelse ett uttalande som kom att spela en viss roll för de fortsatta opinionsyttringarna, nämligen att de sakkunniga bl. a. borde ha till uppgift att överväga . . . sexualundervisningens omfattning och innehåll med beaktande av den förskjutning i fråga om värderingar på sexuallivets område som kan ha uppstått . . .”. - ställt i relation Mot detta förslag till direktiv till ungdomsförbundens - ett tiotal kristna nyssnämnda yrkanden protesterade organisationer samt Högerns kvinnoförbund. Dessa skrivelser inkom till departementet under tiden oktober l963-januari 1964. Även de har en del verbala överensstämmelser inbördes. Under våren 1964 inkom några organisatio ner från vartdera hållet med ytterligare yrkanden till departementet. Eftersom de nämnda opinionsyttringarna är representativa för två skilda sätt att betrakta sexuallivets och sexualundervisningens problematik, skall en redogörelse lämnas för några huvudpunkter i dem.

3.17.2 Krav på reformering av sexualundervisningen

Den första framställningen kom från Sveriges liberala studentförbund (dat. 14.11.1961). Inledningsvis kritiseras 1957 års skolberedning för att den inte föreslagit några reformer i sexualundervisningen. Beträffande utbildningen av biologilärare vill förbundet instämma med det förslag till kurs i hälsolära som framförts i en skrivelse av professor Per Eric Lindahl den 14/3 1959 till undervisningsnämnden. En lärobok, motsvarande omfånget av denna kurs, bör utarbetas till lärarutbildningens och -fortbildningens tjänst, även för andra lärare än biologilärare. Förbundet konstaterar med tillfredsställelse att skolöverstyrelsen fastslagit ett minimiantal timmar som vid seminarierna skall användas till utbildning för sexualundervisning. På samma sätt bör enligt förbundets mening skolöverstyrelsen ange ett minimiantal undervisningstimmar som i varje årskurs skall användas till sexualundervisning på skolans alla stadier. I den ) undervisningen bör inte moralen, så som sker i handledningen,

;etiska

som ett självändamål eller som ett medel att undvika ,framställas (graviditet. Den bör i stället motiveras med hänvisningar till psykologiska /och biologiska fakta, eftersom man endast på det sättet kan vinna gehör rshos nutida ungdom. Detta gäller t. ex. det viktiga påpekandet att sexuellt utan emotionell kan utvecklas till x samliv (samlag eller petting) täckning ”Detta skall inte framställas som en . en förflackning av kärlekslivet. v moralregel utan som ett biopsykiskt sammanhang. Det kan då även förbindelser. I motsats *utgöra ett sakligt skäl mot alltför tidiga sexuella 1 till vad som sägs i handledningenanser förbundet att etiska frågor bör n. tas upp redan med 11- l3-åringar. Huvudsaken i den etiska undervisningen bör emellertid inte vara varningar för olyckor. I centrum bör i stället ömhet som betecknande nog förekommer endast en placeras begreppet det ger den rätta utgångspunkten för att bedöma gång i handledningen: olika beteenden och relationer. Ett förhållande mellan två ungdomar där den sexuella aktiviteten är begränsad till petting kan t. ex. vara något som av eleverna som ett vackert förtroende. Det många upplevt nuvarande kursinnehållet är för begränsat. Det bör utökas med känne-

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling iSverige

dom om preventivteknik, samlagets genomförande, impotens, frigiditet etc. Dessutom bör anvisningar ges om var rådgivning och fördjupade kunskaper kan erhållas. Det bör föreskrivas att ett visst antal av för olika årskurser lämplig bredvidläsningslitteratur skall finnas för tillgänglig eleverna. Om sexuellt samliv mellan elever är det inte förekommer, skolans sak att reagera mot detta. En svensk kinseyundersökning bör genomföras för att ge ett säkrare underlag för en utredning om sexualundervisningens reformering. Sveriges elevers Centralorganisation Seco ansåg i sin skrivelse till skolöverstyrelsen den 25/9 l962 att sexualundervisningens mål bör vara dels att befrämja ett harmoniskt sexualliv, dels att ge eleverna kunskaper så att de kan kritiskt bedöma sin egen inställning och livsföring. Skolan bör inte utfärda några regler eller vidta några disciplinära som åtgärder rör elevernas sexualliv eftersom detta måste hänföras till deras privatliv. Det räcker inte att justera olika punkter i handledningen; den måste helt nyskrivas. Antalet lärare som värjer sig mot att ge en verklig sexualundervisning är så pass stort att man bör att låta allvarligt överväga kringresande specialutbildade lärare sköta undervisningen. Ett minimiantal lektioner för sexualundervisningen på olika stadier bör fastställas.

3.17.3 Den offentliga debatten Framställningar som dessa tillkom samtidigt som det pågick en intensiv offentlig debatt om grundsynen på sexuallivet och om de skilda konsekvenserna härav för sexualundervisningen. 1961 utkom pingströrelselåkaren Sven Ahdrians uppmärksammade stridsskrift Den kristne och sexualfrågan”. Han hävdar där att de som lever samman utan att vara gifta är ”inte annat än horkarlar och skökor. Gifter de sig sedan, så blir denna förening ingenting som har ens en antydan till likhet med den gudomliga institution som en gång förlänades människorna”. De som ger efter för sexualdriften under ungdomsåren är utlevade gamlingar vid 20 års ålder. Sexualfrågorna hör hemmet till, och där hör sexualundervisningen hemma.” Följande år (l962) kom Kristina Ahlmark-Michaneks Jungfrutro och dubbelmoral”, vilken torde kunna betecknas som den yttersta motpolen till den Ahdrianska åskådningen. Hon hävdar där med stark indignation att den unga kvinnan som ger sig in i.sexuellt samliv har rätt att bedömas med samma självklara respekt som kommer den unge man till del som handlar på samma sätt, en målsättning som hon anser vara mycket långt ifrån förverkligad i det frigjorda” svenska samhället. I det sammanhanget angriper hon två pionjärer på sexualundervisningens område, Torsten Wickbom och Lis Asklund för att de brukat säga att det ligger i flickans natur att vänta, i pojkens att snabbt söka uppnå samlag. Det äri själva verket inlärda attityder, menar hon. (En liknande tankegång framförs av den norska sociologen Harriet Holter i det samma år, 1962, utkomna stora samlingsverket ”Kvinnors liv och arbete”. Hon uppställer t. o. m. hypotesen att den inlärda passiviteten på det sexuella området skulle vara en bidragande förklaring till kvinnans hämningar i yrkes- och samhällsliv.)

V*

\

SOU 1974: S9 .z “lg och överväganden fo Hela sommaren 1962 pågick i Dagens Nyheters spalter en sammanhängande debatt om sexualmoral och sexualundervisning. Början hade gjorts (25/6) av ett par representanter för Seco och folkpartiets som ansåg att det är ”mycket få elever som fått ungdomsförbund sexualundervisning. De förde för övrigt fram samma tankar som i den ovan refererade skrivelsen från Seco. Efter ett par dagar (28/6) svarade Ingrid Ydén-Sandgren, att det är utmärkt att lärarna av journalisten blyghet har underlåtit att ge sexualundervisning, ty en sådan undervisning fixerar eleverna vid sexuallivet. Vad vi i dag behöver är att överbetona den etiska avhållsamhetslinjen, och då är den instinktiva blygselkänslan ett värde som inte får ödeläggas. Denna meningsyttring föranledde ett mycket stort antal indignerade motartiklar.

3.l7.4 Skolöverstyrelsens begäran om utredning 1963

På hösten samma år (1962) startade grundskolan, och den 1/2 1963 skrev som nämnts skolöverstyrelsen till ecklesiastikministem och begärde en om sexualundervisningen. Överstyrelsen refererar inledningsvis utredning en del av den i debatten framförda kritiken mot sexualundervisningen utan att ta ställning till den. Lärarna sägs inte ha undervisat i erforderlig omfattning, och vissa av dem har av personliga skäl svårt att göra det. Sexualundervisningen påstås av somliga företräda en föråldrad syn, t. ex. om sexuella förbindelser mellan ungdomar. Å andra sidan är på frågan många oroade av ökningen av gonorré hos flickor i yngre ålder och av Från lärarhåll har framförts att utbildningen för tonårsgraviditeterna. sexualundervisning inte har varit tillfredsställande. I det sammanhanget Överstyrelsen att den tillskrivit universitetskanslern den 19/ 10 påpekar 1961 och begärt skyndsamma åtgärder för bättre utbildning i humannämner Överstyrelsen att Seco inkommit med en biologi”. Slutligen skrivelse och begärt en intensifierad samt liberalare utformad sexualundervisning. Överstyrelsens slutsats blir att ”inga tvivel råder om att många lärare behöver av sexualundervisningen liksom hjälp med genomförandet att dennas innehåll bör bli föremål för överväganden”. Sakkunniga bör tillkallas med att överväga dels sexualundervisningens omfattuppgift ning och innehåll med beaktande av den förskjutning i fråga om värderingar på sexuallivets område som kan ha uppstått, dels åtgärder till underlättande av sexualundervisningen. De sakkunniga bör beredas möjligheter att göra undersökningar t. ex. i form av klass- och lärarenkäter samt att samråda med expertgrupper. (Den 5/12 samma år - 1963 återkom chefen för skolöverstyrelsen med en påminnelse om den gjorda framställningen.)

3.17.5 Fortsatt kritik av 1956 års handledning veckor senare (21/2 1963) ingav Sveriges socialdemokratiska Några SSU till en utförlig granskning av ungdomsförbund departementet situation med begäran att skolöverstyrelsen i sexualundervisningens samråd med RFSU skulle få i uppdrag att ”i grunden överse”

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling iSverige 121

handledningen. l motsats till många andra som yttrat sig ansåg SSU att handledningen ”i sina huvudprinciper fortfarande är giltig” samt att av allt att döma ”samtliga ungdomar erhåller sexualundervisning inom den obligatoriska skolan”. Handledningen behöver emellertid kompletteras med nya fakta och etislâ nyanser, varjämte anvisningar av typen gravid flicka bör skiljas från skolan måste bort. Undervisningen måste bättre anpassas till den konkreta verklighet ungdomen lever i. Är klyftan för bred, framstår undervisningen som löjlig och därmed ointressant. Det allra viktigaste är dock lärarutbildningen och -fortbildningen. Hygienkursen vid universiteten bör fördubblas till omfånget. En månad senare (2 7/3) framförde Folkpartiets ungdomsförbund FPU sina synpunkter. Förbundet hänvisar till och instämmer i Secos och SSU: s yrkanden, vilka utförligt genomgås. Därutöver framför förbundet bl. a. följande. Handledningen är orealistisk då den framställer icke äktenskapligt samliv som fult och farligt men omger det äktenskapliga med ett romantiskt skimmer. Allvarligast är, ansåg FPU, att eleverna lämnas okunniga om samlaget, vilket endast omnämns med hjälp av tre latinska ord i en bilaga. FPU vill med skärpa slå fast att elevemas sexualliv utanför skolan tillhör deras privatliv i den mån deras beteende inte strider mot lagar och förordningar. Skolungdomarna bör ha samma frihet som jämnåriga ungdomar utanför skolan. Ungefär samtidigt (29/3 1963) inkom till departementet en omfattande utredning från Sveriges liberala studentförbund (u.d.) som uppföljning av dess ovan refererade skrivelse. Den innehåller i huvudsak detsamma som de hittills nämnda skrivelsema.

3.l7.6 Protester mot en liberaliserad sexualundervisning. Utredning tillsatt 1964-10-09 Samtliga hittills nämnda skrivelser från organisationer kritiserar handledningen och kräver reformer av sexualundervisningen i ”liberaliserande” riktning. På hösten 1963 börjar en rad skrivelser inkomma som protesterar häremot och slår vakt om 1956 års handledning. Början gjordes av Högerns kvinnoförbund (14/10 1963) som kritiserade skolöverstyrelsens skrivelse. Enligt förbundets uppfattning är den sexuella “normlösheten ett av vårt lands största problem, avspeglande sig i aborter, ökande tonårsgraviditeter, förhastade äktenskap mellan alltför unga, ökande antal skilsmässor, ökande antal fall av gonorré, kommersiell exploatering av sexuallivet. Förbundet vill helt instämma i handledningens ord att skolan i stället bör framställa sexuell avhållsamhet under uppväxtåren som det enda rätta. ”Såväl barnens välfärd som parternas personliga och mänskliga värdighet kräver äktenskapet som den naturliga ramen för sexuellt umgänge.” Den rätta ledstjärnan för sexualundervisningen är en vision av vad ett sunt hem betyder. ”Vi kan inte lösa problemen genom att ge preventivmedel i stället för normer.” Skolöverstyrelsens 0rd om en eventuellt föråldrad syn på förbindelser mellan ungdomar ger oss anledning påpeka att en norm aldrig blir föråldrad genom att den överträds. Ett absolut nej säger förbundet till Liberala

SOU 1974: 59 122 Utredning och överväganden

studentförbundets rekommendation av sexualundervisning om samlagets samt demonstration av preventivmedel. Sådant leder dels genomförande dels är det inte aktuellt för åldersstadiet. Preventivtill experimentlusta, medlen skulle dessutom väcka avsky hos elever med en normal och sund Om en utredning tillsätts bör den inrymma personer med blyghet. ovanstående åsikter. Även Sveriges kristna socialdemokraters förbund (Broderskapsröreli en kort skrivelse (18/10) mot tanken att en kommande sen) opponerade skulle beakta de förskjutningar i fråga om värderingar, som utredning kan ha uppstått område”. Förbundet tolkar förslaget på sexuallivets härom hävda en ensidigt naturalistisk inriktning med så, att man ”vill av kraven . . .. Sexuallivet bör tvärtom undanskjutande på ansvar betraktas etiskt, från gemenskapens synpunkt, och sexualundervisningen

inordnas i familjekunskap och samlevnadskunskap. Örebromissionens (20 000 medlemmar) rikspredikantmöte konstaterar i sin skrivelse diarieförd 21/12) att en rad ungdomsförbund trots (28/11, de svåra sexuella missförhållandena i samhället har framfört asociala t. ex. om etikundervisning eller en revidering av förslag, pluralistisk etiken moderna förskjutningar. Detta är omöjligt. Skolan kan enligt få vara neutral i fråga om rätt och orätt. Vad den nuvarande aldrig om olämplig litteratur och handledningen säger i fråga om avhållsamhet, film ofta ödesdigra för Sexuallivet får samt om spritförtäringens följder icke frångås. En etisk norm blir aldrig föråldrad därför att den överträds. Bilstölder och skattefusk blir inte mer berättigade om de blir vanligare. och samlagets genomförande är etiskt Undervisning om preventivteknik eftersom de väcker experimentlusta och inte är aktuella för oacceptabla, som skall tillrådas avhållsamhet, kyskhet. Sexualundervisskolungdom, bör inordnas i ett större sammanhang och få benämningen ningen familjekunskap. Förbundet Kristet samhällsansvar KSA (skr. diarieförd 14/1 1964) varnar för att det monogama och livsvariga äktenskapet som frångå riktningsgivande för sexualundervisningen. Stabila och trygga hemförhållanden är grundvillkor för fostran av nya släkten. Frångår skolan denna värdering, undergrävs förtroendet från hemmens sida, och då måste rätt till befrielse från sexualundervisning införas. Skolan kan inte ställa neutral till olika uppfattningar och sig det skulle vara detsamma som att befrämja likgiltighet för beteenden; etiska normer. ord om avhållsamhet måste bibehållas. Handledningens Förslagen att undervisa om samlagsteknik och demonstrera preventiven drastisk bekräftelse och förakt för etiska medel utgör på likgiltighet normer”. En sådan undervisning stimulerar till experiment. av svenska folket torde önska bibringa sina barn en Majoriteten kristet-etisk För sexualundervisningens del innebär det att livssyn. framställa sexualiteten i dess rätta sammanhang, vilket kan ske inom

ramen för ett nytt ämne, ”familjekunskap”. I KSA: s skrivelse instämde senare Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens

styrelse. förenade kristliga lärarförbund SFKL (12 000 medlemmar) Sveriges

Om

sexualundervisningéns utvecklingi Sverige 123

(3/1) var starkt oroat av skolöverstyrelsens tal om att sexualetiken i 1956 års handledning skulle kunna bli betraktad som föråldrad. Hur är det möjligt att somliga förslagsställare, med siffrorna för veneriska sjukdo mar, promiskuitet och ungdomsbrottslighet framför sig, kan föreslå en sexualundervisning som stimulerar och aktiverar sexualdriften? Undervisningen om preventivmedel bör inskränkas till en allmänt hållen upplysning; då har man vårdat sig både om dem som trots allt väljer en tidig sexualdebut och dem som vill vänta. Undervisning om samlagsteknik är helt oacceptabel. Handledningens ord om avhållsamhet måste behållas. Nästa protestskrivelse (diarieförd 30/1 1964) korn från Filadelfiaförsamlingen i Stockholm ”på uppdrag av Pingströrelsens predikantkår, representerande 92 000 församlingsanslutna. Efter att ha utförligt framställt samma tankegångar och ståndpunkter som ovan refererats, tar skrivelsen upp frågan om vad som bör vara grunden för den etiska sexualundervisningen. Det bör inte vara majoritetens beteende utan de bestämda normer som är grundade i vår kristna tradition. I varje fall måste den obligatoriska skolans sexualundervisning ta hänsyn till dem som har en sträng sexualmoral, grundad icke på nytto- men samvetsskäl. Skolan får inte skapa samvetskonflikter för föräldrar och elever. Antingen måste sexualundervisningen läggas upp på ett för alla acceptabelt sätt, eller också måste möjlighet till befrielse införas. Vad som under alla förhållanden inte kan accepteras är en undervisning som - hur objektivt” den än må ges - i förtid väcker elevernas sexuella intresse. Följande dag (31/1) mottog departementet den mest uppmärksammade skrivelsen i denna serie: 140 läkares hemställan till Konungen om åtgärder för förstärkt karaktärsfostran m. m.” Det var en av MRA organiserad opinionsyttring, som ett halvår senare följdes upp med att 1 056 sjuksköterskor förklarade sig solidariska med läkarnas hemställan. Den sistnämnda utkom även i broschyrform. Undertecknarna anser sig med siffror om gonorré och tonårsgraviditeter kunna konstatera en fortskridande moralisk och andlig nedgång som har uppstått under en period av mer omfattande sexuell upplysning”. Botemedlet är inte mer upplysning utan idealbildning grundad på tio Guds bud, vilkas giltighet inte minskas av att människor inte efterföljer dem. Demokrati kan inte existera utan en kristen grundval. Att en fast idealbildning saknas är den yttersta grunden till disciplinupplösningen i skolan, vilken om den fortgår kommer att leda till upplösning av samhällsordningen. Vad särskilt sexualundervisningen beträffar bör följande fastslås. Det sexuella beteendet är inte elevernas privatsak; skolan har att ta ansvar även för detta. Sexuell avhållsamhet innebär icke någon väsentlig svårighet.” Det är inte avhållsamhet utan utomäktenskapliga förbindelser som leder till neuroser; detta bör sexualundervisningen klargöra. Äktenskapet är den enda normala ramen för sexuell gemenskap, emedan man endast där tar fullt ansvar för varandra och barnen. Awikelse från denna är en ordning kränkning av människovärdet. Sexualundervisningen bör bestämmas av inriktningen på familjen och kallas familjekunskap. Att i skolan undervisa om preventivmedel är medicinskt, och moraliskt pedagogiskt felaktigt, emedan det inger eleverna föreställningen att skolan accepte-

124 Utredning och överväganden

rar förbindelser. I stället bör upplysas om att utomäktenskapliga är det enda skyddet mot graviditet eller avhållsamhet tillförlitliga smitta. mot översexualisering bör det venerisk För att skydda ungdomen undersökas framställningar bör censureras om inte skadligt upphetsande även då de har höga konstnärliga kvaliteter. sade Läkarförbundets ordförande professor Werkö Om denna skrivelse att den var en säraktion som absolut inte stöds av i ett pressuttalande flertal”. ungdomsförbund skrev i läkarkårens Sveriges socialdemokratiska maj på nytt till ecklesiastikministern (27/5) och gjorde inledningsvis kommentar till de senast refererade skrivelserna: följande ”Under den senaste tiden har alltfler framställt sig som moralens särskilda väktare. Utmärkande för dessa opinionsyttringar är det nästan intresse de ägnar åt det sexuella samlivet och den reaktionära hysteriska för. SSU reagerar mot försöken att samhällsuppfattning de ger uttryck framställa som moraliskt förfallna. Aldrig dagens ungdomsgenerationer sökt sig till fortsatt utbildning efter den förr har så många ungdomar skolan. förr har intresset för omvärlden, för obligatoriska Aldrig folkbildning och kulturliv, för idrott varit så stort. Verklighetsunderlaget för de reaktionära opinionsyttringarna och deras krav är verkligen ytterst ringa. Liksom tidigare RFSU (10/3) och Seco (22/5) begärde SSU på om sexualundervisningen skulle tillsättas. nytt att en utredning också 1964 då ecklesiastikministern tillsatte Så skedde den 9/10 rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och utredningen upplysningsarbetet (USSU). Beträffande de frågor som varit kontroversiella i samtliga de ovan refererade skrivelserna gav departementschefen

följande direktiv: ”Vid sina överväganden av vilka värderingar, som skall läggas till grund bör de sakkunniga se denna undervisning som ett för sexualupplysningen, led i den uppfostran för mänsklig samlevnad vilken skolan och övriga har till uppgift att meddela. De institutioner för fostran och upplysning vilka och upplysningsarbetet i sexualvärderingar, från undervisningen skall utgå, bör därför sammanfalla med de grunder, och samlevnadsfrågor i allmänhet skall bygga. på vilka skolans etiska fostran

3.18 Partiell revidering av 1956 års handledning

förändrad uppfattning om En i förhållande till 1956 års handledning till sexualmoraliska frågor framträder i två kompletteringskolans attityd 1965 ochi ar till handledningen som skolöverstyrelsen vidtog i november I Aktuellt från skolöverstyrelsen 1965/66, nr 27 ges nya juli 1966. i det nya gymnasiet och fackskolan. anvisningar för sexualundervisningen Här sägs bl. a.: Viktigt är att eleverna lär sig inse att lagar och normer

växlar från tid till tid, från folk till folk, att ofta olika befolkningsgrupper land kan ha olika syn på frågor om människors inom ett och samma sexuella samlevnad . . . Insikten om normernas relativitet får dock ej leda att alla normer är onödiga. Människan som samhällsbildande till åsikten ta hänsyn till samhällets krav. De etiska varelse måste även i sitt sexualliv

Om sexualundervisningens utvecklingiSverige 125

normerna om respekt för och hänsyn till medmänniskan, i detta fall och ansvar för avkomman sexualpartnern, kan på såpsätt föras in i ett socialt sammanhang och motiveras även utifrån detta. Anvisningarna innebär bl. a. att den sexualmoral som obetingat kräver sexuell avhållsamhet under uppväxtåren och som i princip varit vägledande för hela sexualundervisningen sedan 1942, nu blir en av de uppfattningar eleverna bör ta kännedom om. Samtidigt innebär anvisningarna att skolan skall framställa vissa grundläggande värderingar som förpliktande för anhängarna av såväl ett äldre som ett nyare synsätt. Den ien rad skrivelser till ecklesiastikdepartementet framförda uppfattningen att elevernas sexuella samliv är deras ensak awisas såtillvida att skolan i sin undervisning skall hävda vissa etiska krav, men accepteras såtillvida att skolan inte skall generellt ta avstånd från sexuellt samliv mellan ungdomar i uppväxtåren. Det mindre stränga synsättet framträder även i de nya anvisningar rörande skolans åtgärder vid graviditet hos elev”, som återfinns i Aktuellt från skolöverstyrelsen 1966/67, nr ll. I 1949 och 1956 års handledningar behandlas denna fråga mycket utförligt, och det läggs stor vikt vid att skolans åtgärder skall vara hänsynsfulla och hjälpande och inte ha karaktären av disciplinärt ingripande, men det föreskrivs att ”en gravid flicka bör skiljas från skolan”, dock med rätt att senare återuppta studierna, helst å annan ort. Den nya regeln lyder: Eleven och föräldrarna bör själva få avgöra huruvida skolgången skall fortgå utöver den tidpunkt då det blir uppenbart för omgivningen att graviditet föreligger.” Den situation som tidigare ledde till sanktioner från skolans och omgivningens sida betraktas nu som vederbörandes personliga angelägenhet, och skolans uppgift anges endast vara att hjälpa.

3.19 Frågan om framställningen av tidigt sexuellt samliv i

sexualundervisningen

En prövning av vissa riktlinjer för sexualundervisningen kom till stånd genom omfattande debatter i pressen och i riksdagen 1966-1968 om två läromedel i Sexualkunskap, Lis Asklunds och Torsten Wickboms skolradiobok Vägen till mognad och ”Samspel”, utgiven av RFSU. Vägen till mognad användes i skolorna i samband med en radiokursi sexual- och samlevnadskunskap för högstadiet den 19/4-20/5 1966. Boken uppmärksammades först genom att biskop Sven Danell tillställde skolöverstyrelsen och Sveriges Radio skrivelser där han - med betonande att han ej läst boken - protesterade mot att den talade om föräktenskapg ligt sexuellt samliv som något normalt förekommande. Att sätta en sådan bok i händerna på eleverna är oförenligt med många föräldrars önskan och strider därmed mot Europarådets konvention 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och friheterna, hävdade biskopen. Radiochefen påpekade i sitt svar att Sverige vid ratificeringen av europarådskonventionen reserverat sig mot artikel 2 och att föräldrar därför inte på denna grund kunde göra anspråk på att intet skulle förekomma i undervisningen som stred mot deras livsåskådning; boken framhäver emellertid ansvaret

126 Utredningoch överväganden

och den personliga relationen på ett sätt som är giltigt både för anhängarna av en friare och en mera restriktiv uppfattning. Chefen för ecklesiastikdepartementet besvarade den 5/5 en enkel fråga i riksdagen om bokens lämplighet. I debatten kritiserades läroboksnämnden och skolöverstyrelsen för att de ej granskat den: eftersom författarna inte vill ange någon bestämd ålder då samlag blir lämpligt, står boken i motsättning till handledningens ord om avhållsamhet. Departementschefen svarade att endast en bok som skolan i föreskriven ordning âlagt eleverna att använda som lärobok kan och skall granskas av läroboksnämnden (ej av skolöverstyrelsen). Denna ordning ansåg han inte helt tillfredsställande, men läromedelsutredningen skulle komma med förslag i frågan. Tidningen Vår Kyrka ansåg i en ledare att boken borde ha innehållit inte endast en framställning av den friare synen utan också av beteenden och värderingar hos den majoritet av yngre tonåringar som ännu ej inlett saknas har boken och ej önskar inleda sexuellt samliv. Då detta moment med föreskrifterna om skolans objektivitet i en slagsida som är oförenlig livsåskådningsfrågor. Riksdagens kristna grupp (drygt 100 medlemmar) skrev den 27/5 till och protesterade mot bokens användning i skolradion. skolöverstyrelsen svarade att ofullständigheten i bokens framställning av Skolöverstyrelsen föräktenskapligt samliv kompenserades av att den mer synen på restriktiva åskådningen omnämndes i två av de talade programmen. Samrådet mellan skolöverstyrelsen och Sveriges Radio beträffande skolradion skall endast gälla programuppläggningen i stort, ej detaljer. Boken blev även anmäld hos radionämnden. Denna fann att boken och de talade programmen tillsammantagna kunde accepteras men meddelade att Sveriges Radio och författarna överenskommit att etikavsamtidigt snittet skulle utökas i en kommande upplaga av boken.

och mera omfattande blev striden om RFSU: s Betydligt häftigare upplysningsskrift Samspel, avsedd att tjäna som underlag för sexualunstadier beträffande tre moment: sexualitetens dervisningen på högre uttrycksformer, uppkomsten av graviditet samt olika preventivmetoder. Det som väckte den mycket stora upprördheten på sina håll var att ett läromedel för skolan oreserverat accepterade sexuellt samliv under de tonåren och såg som sin uppgift att hjälpa ungdomarna till ett tidigare lyckligt samliv utan onödiga komplikationer. Samkristna skolnämnden tillställde samtliga huvudlärare i biologi i landet en skrivelse där nämnden hävdade att skriften var oförenlig med handledning och grundskolans föreskrifter om allsidighet i gällande livsåskådningsundervisningen samt med föreskriften att etiska problemställningar alltid skall belysas inom ramen för sexualundervisningen. Skoldirektören i Stockholm meddelade skolorna att skriften på grund av sin ensidighet och ofullständighet ej fick inköpas i klassuppsättningar för skattemedel. Frågan kom emellertid upp i skoldirektionen, som med 10 röster mot 5 fattade motsatt beslut: skriften var visserligen i flera hänseenden ofullständig men det ålâg lärarna att (om de använde boken)

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling iSverige 127

endast använda den som partiellt läromedel och tillse att den muntliga undervisningen eller andra läromedel tillgodosåg de många ytterligare moment som skall ingå i sexualundervisningen (21/12 1967). Sedan boken under ytterligare nära ett år blivit föremål för nya kritikoch försvarsskiivelser, upptogs den slutligen till ingående granskning i riksdagen genom allmänna beredningsutskottets utlåtande den 29/10 1968 (ABU 1968: 45). Utgångspunkten var tre motioner (II: 370, 554, 933). l en av dem hävdades att en skrift som fritar individen från förpliktelser mot familj och medmänniskor inte borde få spridas med allmänna medel samt att granskning även av partiella läromedel måste äga rum. Siffrorna för gonorré och tonårsgraviditeter visar att sexualundervisningen misslyckats: det behövs inte mindre utan mer normer. Yttranden över motionerna infordrades från statens Skolöverstyrelsen, läroboksnämnd, Stockholms skoldirektion, RFSU och Målmännens riksförbund, varjämte utskottet tog del av JO: s yttrande med anledning av en enskild anmälan. Dessa yttranden samt utskottets utlåtande är av intresse för synen på den principiella uppläggningen av sexualundervisningen. Skolöverstyrelsen ansåg att man med hänsyn till de negativa krafter utanför skolan, som påverkar ungdomarna, lika väl kunde anta att skolans sexualundervisning utgör en positivt uppbyggande kraft. Förekomst av könssjukdomar och tonårsgraviditeter kan i varje fall aldrig tas som kriterium på hur skolans undervisning lyckats. Om undervisningen om etik skrev Överstyrelsen: I ett pluralistiskt samhälle måste skolans uppgift vara att allsidigt orientera om olika Skolans livsåskådningar. undervisning synes därvid icke böra utformas auktoritärt och normativt men väl så, att den leder till en normbildning. Till den aktuella skriften intog Överstyrelsen en kritisk hållning och konstaterade att den inte kan läggas till grund för skolans sexualundervisning. Men den kan tjäna som illustration av hur en grupp i samhället ser på samlevnadsfrågorna. Ett generellt förbud mot den borde inte komma i fråga. Statens läroboksnämnd konstaterade att Samspel inte är en lärobok, eftersom en sådan innehåller hela lärostoffet i ett ämne (kurs här) för en eller flera årskurser”. Därmed faller den utanför det område nämnden har att bevaka. Stockholms skoldirektion hade intet att erinra mot att skriften inköptes efter förslag av ämneskonferensen i ämnet biologi. RFSU ansåg att 1956 års handledning var så föråldrad att den inte kunde vara vägledande för eller av ett utformningen bedömningen läromedel. Handledningens norm beträffande sexuellt samliv under uppväxtåren hade i så ringa grad präglat elevernas faktiska beteende, att RFSU hade funnit det angeläget att söka som sprida kunskaper förhindrar personliga tragedier. Det var RFSU: s bestämda uppfattning att detta kunde ske utan omedelbart sammanhang med etisk vägledning. Gentemot gjorda påståenden ville riksförbundet fastslå att det ej uppmuntrar till ansvarslös promiskuitet eller sexuellt samliv före fyllda femton år. Mâlsmännens riksförbund hade intet att erinra mot att skriften användes som bredvidläsningsbok.

128 Utredning och överväganden

JO konstaterade att det var självklart att sexualundervisningen liksom måste förändras. Det faktum att handledningen är föråldrad läroplanerna till att hård kritik riktats mot modernare hade varit en bidragande orsak att delar av opinionen står kvar böcker, förstärkt också genom på en

äldre Stockholms skoldirektions beslut liksom dess

värderingsgrund”. mellan ett läromedel och undervisningen i dess gränsdragning partiellt Boken täcker inte hela ämnesområdet, den helhet fann JO oantastliga. behandlar vissa moment utförligare än vad som föreskrivits, men detta diskvalificerar den inte för användning i sexualundervisningen. Men på en kommer i uppenbar konflikt med handledningen, punkt Samspel samliv under Om en lärare nämligen i sin syn på sexuellt uppväxtåren. inför eleverna gör denna uppfattning till sin utan att nämna handledninghar han brustit Att Samspel företräder en ens uppfattning, iobjektivitet. avancerad är emellertid inte detsamma som att den är uppfattning förutsatt att eleverna bedöms tillräckligt mogna att med olämplig, lärarens kritiskt värdera bokens uppgifter.

hjälp

Efter att ha anfört dessa remissyttranden yrkade utskottet enhälligt motioner men samtidigt följande uttalande: avslag på samtliga gjorde vill för del framhålla vikten av att de etiska och Utskottet egen får en framträdande plats i sexualundervispsykologiska Synpunkterna I den mån bredvidläsningslitteraturen utelämnar sådana synpunkningen. särskilt om den för värderingar som kan anses ter och ger uttryck stridande mot handledningen måste lärarna tillse, att undervisningen och om granskning av läromedel är balanseras kompletteras. Frågan under och bör ej nu bli föremål för riksdagens beslut. utredning Med hänsyn till utskottets och remissinstansernas enhälliga inställning blev kort. En av motionärerna, ordförandeni riksdagsdebatten mycket kristna grupp herr Nelander, konstaterade att han i föreligriksdagens situation” inte hade något särskilt yrkande utan biträdde utskotgande tets förslag. Detta blev också kammarens beslut. En efterdyning av dessa diskussioner var de klanderskrivelser som 1969 riktades mot skolradiokursen i Sexualkunskap för mellanstadiet och dess

kursbok Vad är det som händer?”. Man vände sig mot att information om lämnades till elever på mellanstadiet, trots att detta preventivmedel finns endast för högstadiet. Chefen för moment i handledningen upptaget skolöverstyrelsen svarade i en skrivelse av den 15.1.1970 bl. a. följande: ”. . . mellanstadiets elever får genom andra kanaler än skolan kännedom om existens och användning. Under sådana förhållanpreventivmedlens det Sözs inte endast möjligt utan också den är enligt uppfattning att skolan i samband med den sexualundervisning som lämnasi önskvärt om Skolan har på så sätt åk 6 orienterar eleverna preventivmedel. att tillrättalägga informationen från samhället i övrigt. . . . De möjlighet materialet är . . . ett uttryck för Sözs aktuella avsnitten i det tryckta uppfattning i denna fråga. i läromedel av tidigt sexuellt samliv kan Frågan om framställningen som gjorts av organisationer med anledning även belysas med uttalanden skrifter. I dessa uttalanden berörs en mängd av två av USSU publicerade vilket varit av värde för utredningsarbetet. Här olika problemställningar, nedan refereras endast inställningen till den nyss nämnda frågan.

SOU 1974: 59 Om

sexualundervisningens utveckling iSverige 129

Den av Sifo och Hans Zetterberg i samarbete med USSU genomförda intervjuundersökningen ”Om sexuallivet i Sverige (SOU 1969: 2) utsändes av USSU till ett sjuttiotal organisationer och föreningar. Dessa ombads överväga vilka konsekvenser för sexualundervisningen de redovisade undersökningsresultaten borde få. Arton organisationer svarade: Riksförbundet Hem och Skola, Sveriges lärarförbund. Föreningen lärare i religionskunskap, Sveriges elevers centralorganisation, Riksförbundet för sexuell upplysning, Fredrika Bremerförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Centerns kvinnoförbund, Moderata samlingspartiets

kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Liberala

studentförbundet, Sveriges socialdemokratiska studentförbund, Sveriges kristna socialdemokraters Samkristna förbund, skolnämnden, Sveriges kristna lärarförbund, Svenska kyrkans centralråd, Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Vännernas samfund. Två av -

organisationerna Sveriges

lärarförbund och Svenska kyrkans centralråd - underströk i sina svar att dessa inte hade karaktären av ställningstaganden av styrelserna utan var att betrakta som expertkommentarer på kanslinivå. Som sådana har de varit av värde för utredningsarbetet, men de förbigås i detta sammanhang där det gäller att redovisa ett principiellt ställningstagande från organisationer. Bland de sexton återstående organisationerna påyrkade endast en, Samkristna skolnämnden, att den gamla handledningens generella rekommendation om avhållsamhet under uppväxtåren skulle bibehållas. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, som starkt underströk kravet på objektiv undervisning som en garanti för att de kristna ståndpunkterna skulle behandlas likvärdigt i undervisningen, anslöt sig emellertid i en senare skrivelse till uppfattningen att den gamla handledningens rekommendation borde bibehållas. De organisationer som ansåg att undervisningen inte skulle ta ställning till om sexuellt samliv frågan tidigt under uppväxtåren utan söka ge eleverna material till eftertanke och eget ställningstagande var: Föreningen lärare i religionskunskap, Seco, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges kristna socialdemokraters förbund, RFSU och Liberala studentförbundet. Övriga åtta organisationer yttrade sig inte i denna speciella fråga. USSU: s 1971 utgivna skrift med preliminära överväganden, ”Sexualitet och samlevnad”, blev föremål för ett antal spontana meningsyttringar från organisationer. Skriftens huvudintentioner sammanfaller väsentligen med dem som utvecklas i kapitel 16 i denna utredning. De organisationer som i skrivelsen tog avstånd från detta sätt att undervisa om problemen kring tidigt sexuellt samliv var Kristen demokratisk samling KDS, Svenska kyrkans lekmannaförbund Kyrkobröderna, frikyrkoförsamlingar i Trelleborg samt en lokalavdelning av Riksförbundet Kristen fostran. Samkristna skolnämndens majoritet preciserade i en skrivelse till USSU (16/6 1971) sin uppfattning på följande sätt. Först hänvisade nämnden till ett tidigare uttalande att ett sexuellt förhållande, som inte ger rum för den fulla kommer personliga hängivenheten i strid med läroplanens tal om människans egenvärde och rätten till personlig integritet. Etiska värderingar byggda på de demokratiska grundprinciperna samt på

130 Utredning och överväganden

psykologiska och biologiska fakta bör i undervisningen presenteras på ett sådant sätt att det samvetsbestämda handlingsmönster, som de medverkar

av trohet, ansvar och hänsyn och motverkar en för tidig till, präglas sexualdebut. Direkt moraliserande i undervisningen har en olycklig

att verka i en riktning, motsatt den avsedda. En saklig och benägenhet har allsidig information, uppbyggd på sätt som här ovan har antytts, större att ge den moraliska vägledning som inte minst förutsättningar innerst inne är mottaglig för.” Därefter tillfogade nämnden: tonåringen skolnämnden är alltså om att tonåringen är ”Samkristna övertygad för moralisk Detta gäller då han får tillfälle att mottaglig vägledning. i och medvetet och framför allt utan tänka självständigt kring livsfrågoma det tryck på sig som gruppen ibland kan utöva i negativt avseende. Det

praktiska problemet är för både skolan och föräldrarna att agera på ett

sådant att den etiska vägledningen när fram till de unga och sätt, accepteras av dem. Detta torde inte vara möjligt utan att en saklig och

faktainformation ges som det primära och att de etiskt vederhäftig slutsatserna utlöses av ungdomarnas självständiga reflexioner betingade

kring den egna livssituationen.” Nämnden har även tillskrivit biskopsmötet med begäran om riktlinjer

för hur den kristna ståndpunkten bör framställas i undervisningen.

svar föreligger i skriften ”Om en kristen sexualsyn, 1973. Biskopsmötets Här konstateras att denna syn sexualitetens rätta och naturliga enligt All kristen sexualetik måste ta sin utgångspunkt i plats är äktenskapet. detta faktum. uppfattning ”finns det sannolikt Enligt biskopsmötets en utbredd insikt om att den inställning ifråga om inom vårt folk och sexualsyn, som man kallar den kristna, är den som på äktenskapssom samhället. (Ett faktamaterial som sikt gagnar såväl den enskilde förhåller fråga har frarnlagts i belyser bl. a. hur det sig med denna Ett utförligt referat av biskopsmötets kapitlen 2, 5 och 16 i betänkandet.) och sexualsyn i faktaöverskrift har införts i kapitlet Livsåskådningar

sikten i förslaget till lärarhandledning.

4=

en radionämnden ”Att vara tva , År 1973 granskade skol-tv-programmet till nämnden av Samkristna skolnämnden och en vilket hade anmälts Samkristna skolnämnden hävdade i sin anmälan att såväl enskild person. som de i programmet medverkande vuxna de intervjuade ungdomarna företrädde att sexuellt samliv mellan 14- 1 S-åringensidigt uppfattningen ar är allmänt förekommande och acceptabelt. Det förra påståendet

vad som framkommit i flera undersökningar, det senare strider mot och föräldrar som har en mera restriktiv negligerar de ungdomar

framhöll nämnden. Båda påståendena är ägnade att sugge-

uppfattning, i en kontroversiell fråga, vilket enligt stivt påverka ungdomarna strider såväl mot radiolagen som Samkristna skolnämndens uppfattning

mot avtalet mellan staten och Sveriges Radio. Radionämndens majoritet uttalade: Programmet ingår i ett studiepaket avsett för årskurs 8, dvs. elever i åldern 14-15 år. I och för sig finns

SOU 1974: 59 Om sexualundervisningens utveckling i Sverige 131

inga invändningar mot att programmet delvis domineras av ungdomarnas egen syn på olika samlevnads- och sexualfrågor, såsom kontaktproblem, definitioner på kärlek, samlag och ålder för samlagsdebut samt preventivmedel. Mot bakgrund av föreliggande statistik över sexualdebutåldern, enligt vilken endast ca 14 % debuterar före fyllda 16 år föreligger dock en klar brist på balans i hänsynstagandet till olika elevgruppers attityder till tidig sexualdebut. Detta understrykes ytterligare bl. a. av att både Söderberg och Gustavi underlåter att föra in den statistik, som gäller den åldersgrupp programmet vänder sig till. Även om programmet inte uttryckligen kan sägas innebära ett entydigt ställningstagande till förmån för tidiga sexuella förbindelser, ger dock programmets uppläggning och inriktning intrycket att man förbisett attityden hos majoriteten ungdomar i den aktuella åldern. Programmet framstår icke såsom härigenom opartiskt och sakligt. Sammanfattningsvis finner radionämnden att det påtalade programmet strider mot radiolagen och avtalet mellan staten och Sveriges Radio om programverksamheten.” Såväl riksdagen som radionämnden har alltså från skilda utgångspunkter tagit samma principiella ställning: sexualundervisningen kan mycket väl ha inslag som ensidigt företräder en viss sexualmoralisk uppfattning, men det är då nödvändigt att andra inslag i undervisningen på ett likvärdigt sätt klargör för eleverna hur andra väsentliga uppfattningar ser ut. Radionämndens dessutom vikten utslag inskärper av att den verklighetsbild undervisningen förmedlar skall vara så korrekt som det är möjligt med hänsyn till tillgängligt sakmaterial.

SOU l974t59 133

4 i internationellt

Sexualundervisningen

perspektiv

4.1 Inledning

I många länder i skilda Världsdelar tilldrar sig sexualundervisning ett växande intresse. Utblickar över det egna landets gränser när det gäller denna fråga kan därför vidga referensramen för det inhemska arbetet på detta område. öppenheten och beredskapen att diskutera sexualundervisning och andra frågor som sammanhänger med det sexuella ökar. Denna utvecklingstendens är klar och entydig inom det stora flertalet av jordens länder, om än graden av öppenhet och hastigheten i förändring av attityden varierar från land till land. Skillnader i ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden och i etiska normer gör att utformningen av sexual- och samlevnadsundervisning inte kan vara universell. Ett genomförande av en sexualundervisning jämförbar med den svenska under de närmaste åren ter sig realistiskt enbart i några få i-länder. l u-ländema, i vilka en allt större majoritet av världens befolkning bor, är problembilden en helt annan. Men varken i-länder eller u-länder utgör i detta sammanhang någon homogen grupp, för vilken generella utsagor kan göras. Flertalet medlemsstater i Förenta nationerna accepterar sedan några år tillbaka familjeplanering. För att realisera denna krävs en utbildningsinsats. Flera av de moment som bör ingå i en sådan utbildning, vilken inte behöver ske inom ramen för det allmänna utbildningsväsendet, sammanfaller med moment som anses höra till området sexual- och samlevnadsundervisning. Synen på familjeplaneringen kan vara antingen individrelaterad eller i huvudsak samhällsrelaterad, beroende på vilken livsåskådning man bygger på. Detta får konsekvenser för utbildningen. Ju mer man utgår från samhållsintresset, desto större skillnad görs mellan information om familjeplanering och sexualundervisning, samtidigt som informationen i större utsträckning förläggs utanför det traditionella utbildningsväsendets ram. Ju mer individorienterad synen på familjeplanering är, desto mer integrerad år informationen med sexualundervisning och i desto större utsträckning förläggs den till skolan. Några mer omfattande jämförande undersökningar av sexualundervisningen i olika länder har inte genomförts, vilket medför svårigheter att teckna en tillförlitlig bild av situationen. När det gäller detta undervis-

134 Utredning och överväganden SOU 1974: 59

kan man - med stöd av flera nationella ningsområde undersökningar dessutom förmoda att klyftan mellan de av utbildningsmyndigheterna fastlagda riktlinjerna och den undervisning eleverna faktiskt får är större än inom andra undervisningsområden. Förhållanden som redovisas på basis av kursplaner bör därför tas med en viss reservation. I den följande framställningen kommer u- respektive i-länderna att behandlas var för sig. Skälen därtill är flera. Införandet av sexualundervisningen legitimeras i vissa länder av familjeplanering och denna av överbefolkningen. Födelsetalen i i-länderna varierar mellan 17 och 23 promille och i u-länderna mellan 36 och 49. Västeuropa är den del av världen som har det lägsta födelseöverskottet, 9 promille. I Västafrika, som har den snabbaste folkökningen är födelseöverskottet 25 promille. En andra skiljelinje mellan u- och i-länderna är utbildningssystemen. I u-länderna är analfabetismen i regel mycket hög, och få ungdomar är garanterade mer än sex års skolgång. l i-länderna däremot är analfabetismen närmast obefintlig bland dem som är under 30 år, och ungdomarna får i regel minst åtta års skolgång. Detta ger skilda möjligheter att på bred front ge sexualundervisning i skolan. I många länder förekommer skillnader i utbildningen mellan olika delar av respektive land. Få länder har ett så enhetligt och överskådligt utbildningsväsende som det svenska. l åtskilliga länder har den centrala statsmakten förhållandevis litet inflytande på utbildningsväsendet. Det gäller dels vissa federala nationer, t. ex. Förbundsrepubliken Tyskland, där delstaterna äger suveränitet på utbildningsområdet, dels nationer där lokala, kommunala myndigheter har det avgörande inflytandet, vilket är fallet i bl. a. Storbritannien och USA. I nästan alla länder där sexualundervisning införs kan opposition väntas. Motståndare till sexualundervisning hävdar ofta att information om sexuella frågor utsätter unga människor för moraliska risker och ökar deras sexuella aktivitet med icke-önskade graviditeter och spridning av veneriska sjukdomar som följd. Något stöd för detta argument finns inte att hämta någonstans där sexualundervisning har införts. Utvecklingen av tonårsgraviditeter, veneriska sjukdomar och förskjutningen av sexualdebutålder går i samma riktning i länder som har respektive inte har infört sexualundervisning, i den mån länderna i övrigt uppvisar liknande förhållanden. Många experter anser att införande av sexualundervisning hämmar de negativa trenderna även om dessa inte helt kan förebyggas. I nedanstående tabell används några grova mått för att belysa skillnader mellan samhällen i olika delar av världen. Materialet är hämtat från en publikation utarbetad inom IPPF (International Planned Parenthood Federation) publicerad hösten 1973 (Unmet needs in Family Vid studium av tabellen måste man ha i minnet att inom en Planning). region skillnader förekommer mellan olika länder, vidare att tillförlitligheten hos vissa siffror är mycket låg, i synnerhet de som rör födelsekontroll.

SOU 1974: 59 Sexualundervisningen i internationellt perspektiv 135 Tabell 4.1 Födelsetal, BNP/capita, läskunnighet, födelsekontroll i olika regioner

Mellersta Östern och Nordafrika 46 293 24 11 Indien och några av dess.

4.2 U-ländema

Generellt kan sägas att sexualundervisning i skolorna inte förekommer i någon större utsträckning i u-länderna. Attitydema till införande av sexualundervisning är dock olika i olika länder. I samband med en diskussion om sexualundervisning i u-ländema finns det skäl att samtidigt behandla vissa frågor som sammanhänger med familjeplanering. Några av de institutioner och organisationer som arbetar med familjeplanering i u-länderna ägnar nämligen samtidigt intresse åt sexualundervisning. För att kunna introducera sexualundervisning iett land är man många gånger tvungen att gå via familjeplaneringsprogrammen och vice versa. Under de senaste åren har drygt 30 u-länder infört statligt stödd, frivillig familjeplanering. I ytterligare ett femtontal länder bedrivs privat organiserad familjeplanering med regeringarnas goda minne. Cirka 80 procent av människorna i u-världen bor nu iländer med en familjeplaneringsvänlig politik. Sedan slutet av 60-talet har ett antal stater och internationella organisationer börjat ge bistånd på familjeplaneringsområdet. Sverige har genom insatser via SIDA kommit att framstå som föregångsland, när det gäller familjeplaneringsbistånd, och är den största statliga bidragsgivaren efter Förenta staterna. Omsorgen om individens och familjens bästa som motivering för farniljeplanering har fått ökande betydelse vid sidan av fruktan för befolkningsexplosionen. År 1951 införde Indien som första u-land statligt organiserad familjeplanering. Familjeplaneringen har hunnit längst i Asien såtillvida att nästan alla regeringar anslutit sig till tanken på frivillig familjeplanering. Utvecklingen har varit långsammare i Afrika och Latinamerika, där vissa regeringar fortfarande är negativa.

136 Utredning och överväganden sou 1974:59

I familjeplaneringsprogrammen behöver som nämnt ingå vissa utbildningsinsatser bland annat för att påverka motivationen inom vissa målgrupper, men i regel är inslagen av organiserad utbildningsverksamhet inom ramen för programmen mycket små. På en del håll har familjeplaneringsprogram dock resulterat i att undervisning i population education har introducerats i skolor, bl. a. i Indien. Population education tar i regel inte upp sexualfrågor. På senare år har FN-organen anslutit sig till kretsen av biståndsgivare på familjeplaneringsområdet. De FN-organ som har den största betydelsen i sammanhanget är FN: s befolkningsfond (UNFPA), UNESCO och WHO. Av dessa har UNESCO sökt främja sexualundervisning, bl. a. genom anordnande av seminarier i Latinamerika. OECD och Världskyrkorådet har befolkningsprogram som åtnjuter svenskt stöd. En mycket framträdande roll i det internationella familjeplaneringsarbetet har International Planned Parenthood Federation, IPPF. IPPF grundades 1952 av familjeplaneringsförbund i åtta länder, däribland svenska RFSU. Sverige spelade en viktig roll vid bildandet. Federationen består för närvarande av cirka 80 nationella förbund och står fri gentemot regeringarna. En av lPPFzs målsättningar är att kunskapen om födelsekontroll och möjligheten att omsätta sådana kunskaper i praktiken skall erkännas som en grundläggande mänsklig rättighet i hela världen. Man verkar för att familjeplanering skall integreras i den allmänna hälsovården. IPPF, i synnerhet dess europaregion, visar ett stort intresse för frågor rörande sexualundervisning. stor roll som informationsorgan och ordnar Organisationen spelar internationella konferenser för utbyte av erfarenheter. IPPF lämnar stöd till familjeplaneringsverksamhet i 107 länder. Vidare stöder man forskning och undersökningar kring preventivmetoder, biologiska, demografiska och Sociologiska aspekter på familjeplanering och sexual- och För närvarande bedrivs ett arbete med kartläggning av samlevnadsfrågor. förekomsten av sexualundervisningi olika delar av världen. lPPFzs årsbudget omsluter drygt 30 milj. $; cirka 90 procent av inkomsterna utgörs av anslag från regeringarna i USA, Japan och protestantiska länder i Västeuropa. Ordet sex är i många länder, framför allt i Asien, tabubelagt, vilket försvårar, ja i vissa fall hindrar, införandet av sexualundervisning. Detta har bland annat lett till en viss förbistring i benämningen av ämnet; life education, sex education och family health education är family vanliga beteckningar på vad som i Sverige ingår i sexual- och samlevnadsundervisningen. Generellt kan sägas att någon sexual- och samlevnadsundervisning i organiserad form inte förekommer i Asien. Familjeplaneringsförbund har dock på senare tid tagit en del initiativ. I Latinamerika råder en helt annat situation än iAsien. Brett upplagda i form av t. ex. propagandakampanjer är familjeplaneringsprogram mindre ofta förekommande. I stället lägger man starkare tonvikt vid I flertalet länder på den latinamerikanska kontinenten har utbildning undervisningsprogram i familje- och sexualfrågor påbörjats. lPPFzs medlemsorganisationer i Latinamerika synes också lägga större vikt vid sexualundervisning än dess systerorganisationer i Asien.

sexualundervisningen iinternationellt perspektiv 137

I Latinamerika finns en tendens att betrakta vidgad kunskap om samlevnadsfrågor som en naturlig inkörsport till familjeplaneringsprogram. Familjeplanering accepteras för individens bästa men inte alltid i folkökningshämmande syfte. Av vikt för sexualundervisningen i Latinamerika är de religiösa förhållandena. Betydande grupper inom den katolska kyrkan, som dominerar inom hela kontinenten, accepterar sexualundervisning och familjeplanering och har i vissa fall tagit egna initiativ för att få till stånd sexual- och samlevnadsundervisning. Samtidigt får detta till följd att katolska till olika kyrkans inställning sexual- och samlevnadsfrågor påverkar undervisningens innehåll. Det latinamerikanska land som kommit längst på sexual- och samlevnadsundervisningens område var före den socialistiska regimens störtande Chile. Ett väsentligt incitament var en stor internationell konferens som IPPF höll i Santiago 1967 med framträdande svensk representation. 1968 tillsattes med amerikanskt stöd - alltså före den socialistiska regimens införande - en kommitté för att föreslå riktlinjer för sexualundervisning i skolan. Dess arbete resulterade i en mycket omfattande lärarhandledning och införande av obligatorisk sexualundervisning i skolan. Karaktäristiskt för denna handledning är att sexualkunskapen och överhuvud sexualfrågorna ses i ett vidsträckt mänskligt och socialt sammanhang. Vilka följder den politiska nyordningen fått för sexualundervisningen är inte bekant.

4.3 I-ländema

sexual- Obligatorisk och samlevnadsundervisning i skolan fanns inte i något land för tjugo år sedan. I flera länder rådde förbud mot sexualupplysning i undervisningen. l några länder förekom sexualundervisning på initiativ av vissa lärare eller lokala skolmyndigheter. Andelen elever som fick någon form av sådan undervisning var genomgående liten. Idag är sexualundervisning obligatorisk i några länder, bl. a. i de nordiska och i Förbundsrepubliken

Tyskland, samt i flera östeuropeiska

stater. l åtskilliga länder är sexualundervisning rekommenderad av centrala statliga myndigheter, och i ytterst få länder finns direkta förbud. Industriländerna kan grovt indelas i när det fyra grupper gäller förekomsten av sexualundervisning, nordiska nämligen 1)de länderna, Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz, 2) katolska länder, 3) Östeuropa och 4) övriga, däribland USA, Australien och Storbritannien. I flertalet industriländer är sexualundervisning ett kontroversiellt ämne med starka emotioner inblandade. Sambandet mellan sexualundervisningens utformning och inställningen till sexuella frågor i övrigt är ofta starkt, och undervisningen kan därför inte betraktas isolerad. Att ämnesområdet blivit så kontroversiellt sammanhänger bl. a. med att tabubeläggningen raserats tämligen snabbt inom delar av befolkningen i flertalet länder samt med preventivteknikens utveckling. I den första gruppen av länder (Norden, Förbundsrepubliken Tyskland etc.) är sexualundervisningen i allmänhet obligatorisk och förekommer på

38 Utredning och överväganden

i skolan. Stora stöder denna ordning. I samtliga stadier majoriteter tar man upp såväl biologiska som sexual- och samlevnadsundervisningen sociala, etiska och psykologiska aspekter. l frågor som t. ex. föräktenskapliga sexuella förbindelser, onani, homosexualitet och preventivmeto-

der är undervisningen föga normativ. l katolska länder är den katolska kyrkans inställning till sexualfrågor Den motsätter men av stor betydelse. sig i regel inte sexualundervisning, undervisningen skall bygga på kyrkans uppfattningar, t. ex. när det gäller utanför och preventivteknik. Situaförbindelser äktenskapet, pornografi tionen om den i de katolska länderna, så tillvida att i Östeuropa påminner i stor utsträckning är normativ, men normerna är inte undervisningen desamma som bland katolikerna. Preventivmedel accepteras, och abort inte etiskt En likhet är det starka betonandet av förklaras förkastlig. familjen, fast med annan motivering. I den fjärde gruppen är bilden av sexualundervisningen mycket inte är centralt reglerat. I splittrad, bl. a. beroende på att skolväsendet att ta t. ex. USA och England ankommer det på lokala skolstyrelser till vad som skall förekomma i undervisningen. I USA definitiv ställning har konservativa grupper de senaste åren riktat hårda angrepp mot redan införd eller planerad sexualundervisning. I Australien har opinionen länge motsatt men under de senaste åren har ett sig all sexualundervisning, omfattande delstatligt planeringsarbete kommit i gång. av frågor rörande födelsekontroll och Europarådet har vid behandling sexualundervisningen uppmärksamhet. I en refamiljeplanering ägnat bör tillse kommendation antagen år 1972 heter det att medlemsstaterna under hänsynstagande till att ungdomen får lämplig sexualundervisning föräldrarnas och att äktenskapskurser främjas. Till grund för rättigheter i vilken en kort diskussion om rekommendationen låg en utskottsrapport, förs. l den konstateras att innehållet i sexualundervissexualundervisning under beaktande av nationella särdrag, traditioningen måste fastställas och kulturella förhållanden. Författarna till ner, trosuppfattningar på de skandinaviska länderna som föregångare rapporten pekar speciellt när det gäller sexualundervisning, värda att studera för övriga länder.

4.4 Sexual- och samlevnadsundervisningen i några länder

sexualundervisning i de danska folkskolorna Införande av obligatorisk med en ändring av folkskolelagen. Reformen beslöts 1970 i samband av en statlig utredning 1961-69, vilken t. o. m. 1968 hade hade föregåtts letts av dr. Kirsten Auken. Obligatoriet trädde i kraft läsåret 1971/72 utfärdad av undervisningsministeriet i juni 1971. genom en kungörelse om seksualoplysning i Samma år kom en lärarhandledning, ”Vejledning utanför Köpenhamn. folkeskolen. Kungörelsen gällde endast folkskolor I huvudstaden en väl utvecklad sexualunderhade sedan länge meddelats för vilken särskilda bestämmelser gällde och alltjämt skulle gälla. visning 1971 föreskrev följande mål för sexualundervisningen: a) att Kungörelsen som kan bidra till att eleverna undgår den osäkerhet meddela kunskap

SOU 1974: 59 Sexualundervisningen i internationellt perspektiv 139

och fruktan som annars kan medföra problem för dem; b) att meddela kunskap som kan bidra till utveckling av förståelsen för ett samband mellan sexuallivet, kärlekslivet och relationer mänskliga i allmänhet; c) att meddela kunskaper som ger den enskilda eleven att möjlighet självständigt uppnå ställningstaganden som på bästa sätt harmonierar med elevens personlighet och d) att meddela som kan kunskap understryka betydelsen av ansvarsmedvetande och hänsyn på det sexuella området.

Enligt kungörelsen skulle undervisningen vara för alla obligatorisk skolor och alla elever. Den lokala skulle utformas undervisningsplanen med handledningen som grundval. Urvalet av moment fick inte begränsas så att målen inte kunde uppfyllas. Vissa inslag skulle inte få förekomma i undervisningen (se nedan). Sexualundervisning förekom i de danska skolorna även före besluten 1970 och 1971, men då inte som för eleverna. Då hade obligatorium föräldrar möjlighet att få sina barn befriade från deltagande. En handledning hade 1961 utgivits av undervisningsministeriet. Den nya handledningen har tre som för begrepp utgångspunkter

folkskolans

Sexualundervisning; öppenhet, trygghet och kunskap. Sexualskall undervisningen vara en del av skolans samlade undervisning och bör så långt möjligt integreras i det övriga undervisningsstoffet. Huvudavsikten med integrationen är att sexualiteten inte skall framstå som ett särfenomen, eftersom sexuallivet har betydelse för nästan alla tillvarons sidor, för individen, familjen och samhället. Moment av sexualoch samlevnadsfrågor skall därför behandlas i ämnena historia med samhälls-

lära, kristendomskunskap, biologi, geografi och danska. I största möjliga skall utsträckning undervisningen bedrivas i samtalsoch diskussionsform. Läraren skall försöka engagera hela sin klass eller elevgrupp; däremot bör läraren inte meddela som har sexualupplysning karaktär av personlig Läraren rådgivning. bör i sin undervisning avstå från att använda vulgära 0rd; i stället bör han använda konventionella danska beteckningar och gradvis övergå till att utnyttja fackterminologin. Ett avsnitt i handledningen behandlar frågan om objektivitet i etiska och sociala frågor. Etiska frågor skall särskilt diskuteras, i de högsta årskurserna, vilket ger eleverna att möjlighet själva ta ställning. Olika sexuella normer skall presenteras. Kravet förstärks av att på objektivitet skolan tar emot elever från alla föräldrar samtliga samhällsgrupper; skall kunna räkna med att deras barn inte blir påverkade i ensidig riktning. Genomgående finns, när det gäller undervisningens innehåll och utformning, stora likheter mellan den danska handledningen och USSU: s förslag till lärarhandledning. Samråd har rum mellan de båda ägt ländernas kommittéer. l ett särskilt, kort avsnitt redovisar den danska handledningen begränsningar i skolans sexualupplysning. Läraren har rätt att besvara alla frågor från eleverna. Vad läraren inte bör göra är följande: använda sig av vulgär terminologi inom det sexuella området, inlåta om sig i samtal sexualfrågor med elever utanför den samlade meddela elevgruppen, informationer om samlagsteknik och annan teknik för av uppnående orgasm eller på något stadium använda material fotografiskt som återger

140 Utredningoch överväganden

sexuella t. ex. samlag eller onani. Skälen till dessa begränshandlingar, är dels att läraren skall kunna känna sig säker på att hans ningar inte skall ge anledning till kritik, dels att inga risker skall undervisning för att läraren kommer in på områden som ligger inom läkares uppstå och dels hänsyn till de elever, som kommer från hem, kompetensområde av dessa begränsningar stötande. som kan finna ett överskridande av 1971 samt handledningen kritiserades av vissa befolk- Kungörelsen ningsgrupper såsom varande alltför radikala och ”öppna”. Kungörelsen

ersattes därför 1972 av en ny, fortfarande endast gällande folkskolan

utanför Avsikten med ändringarna var ”att ge de lokala Köpenhamn. och därmed också föräldrarna till eleverna i den skolmyndigheterna enskilda skolan större inflytande på utformningen av undervisningen”. i avsikt att låta dess karaktär av Målet för undervisningen begränsades starkare framträda. Ett minimimål preciserades, vilket faktameddelelse skulle kunna efter lokala önskemål. Som minimum angavs kompletteras befruktning och födelsekontroll upplysningar om könsorganens anatomi, i sådan omfattning att eleverna inte senare i livet samt könssjukdomar skall behöva råka illa ut endast på grund av bristande kunskaper. läraren större frihet än vad På en punkt medgav den nya kungörelsen - hade vissa som varit fallet i den första. Där - och i handledningen

begränsningar i vad som fick tas upp angivits (se ovan). Nu ovillkorliga följande lydelse: ”Läraren är inte fick föreskriften på denna punkt att mot sin önskan meddela upplysningar om samlagsteknik förpliktad eller att använda fotografiskt bildmaterial som återger erotiska situatio-

ner. Beträffande övriga begränsningar stadgades ingen ändring.

håller för närvarande på att omgestaltas vilket Det norska skolsystemet förekommer vid ett stort antal skolor. medför att försöksverksamhet Även sexualundervisningen är föremål för reformarbete. En ny handled-

av grundskolerådet som är ett rådgivande ning håller på att utarbetas För försöksskolorna organ till Kirke- og undervisningsdepartementet. i Mønsterplan for grunnskogäller vad som sägs om sexualundervisning alltjämt en handledning i len”. För de vanliga skolorna gäller formellt 1962. I forplantningslaere” som utgavs av undervisningsdepartementet skall sexualundervisning alltid förekomma. gymnasierna 1962 års handledning skall sexualundervisning vara helt integre- Enligt I handledningen behandlas såväl växters och djurs rad i biologiämnet. som människans. Nästan enbart biologiska moment tas upp fortplantning Avhållsamhet under uppväxtåren jämte något om pubertetspsykologi. Sexuallivet som en del av en personlig relation behandrekommenderas. las inte och inte heller sexuellt samliv utan avsikt att få barn. Pojkar och undervisas för sig och flickorna alltid få flickor bör enligt handledningen lärare. skall inte behandlas i undervisning av kvinnliga Könssjukdomar av befruktningen, då detta kan skapa samband med genomgången I stället skall de tas upp vid genomgången av olämpliga associationer.

andra smittosamma sjukdomar. for grunnskolen” skall sexual- och Enligt den nya mønsterplan vara integrerad i kristendomskunskap, samsamlevnadsundervisningen

SOU 1974: 59 i internationellt 141 SexuaIundervisningen perspektiv

hällskunskap, biologi, hembygdskunskap och hemkunskap. Anvisningar för sexual- och samlevnadsundervisning ges för vart och ett av dessa ämnen. Anvisningar ges dessutom i ett särskilt avsnitt i läroplanen för att säkra att ämnet som helhet får den plats det skall ha i undervisningen. Läroplanen framhåller bland annat följande: ”Undervisning om forplantningsforhold og seksuell utvikling er i dag alminnelig akseptert i langt høyere grad enn for. I den tid som er gått siden slik undervisning ble obligatorisk i skolen, har den kunnet foregå i en stadig mer åpen atmosfaere måte. Behovet og på en mer naturlig for undervisning i delte klasser med gutter og piker hver for seg er ikke det samme som før. Deling av klassen etter kjønn når det undervises i forplantning, vil derfor i høyere grad enn før sette emnet ien saerstilling.” Redan från första klass i grundskolan bör barnen enligt läroplanens rekommendation få sakliga och korrekta svar på frågor om människors fortplantning. På lågstadiet skall svaren inte gå utöver frågans ram, ochi övrigt skall inte moment rörande människans sexualliv tas upp på detta stadium. På mellanstadiet (årskurs 4-6) skall fortplantning hos växter, djur och människor tas upp i undervisningen. Skillnad skall göras mellan fortplantningen hos växter och djur å ena sidan och hos människan å den andra. I årskurs 4 skall bland annat följande moment behandlas: olikheter mellan könen, kort om könsorganens anatomi och funktioner, menstruation, pollutioner, pubertet. Pojkarna bör få samma orientering om menstruation som flickorna. Moment för årskurs 6 är bland andra befruktning, fosterutveckling, förlossning, onani och sexuella yttringar som skiljer sig från de vanliga (homosexualitet, exhibitionism). I årskurs 9 skall såväl biologiska som psykologiska, sociala och etiska aspekter på ämnet tas upp. Detta innebär, enligt att läroplanen, undervisningen kommer att gå utöver fortplantningsfunktionen i snävare bemärkelse. Samarbete mellan lärare i biologi, och samhällskunskap kristendom krävs. Även ämnet norska kan utnyttjas för att belysa ämnet. Eleverna bör få kunskap om abort, sterilisering och prevention. Praktisk vägledning i preventivteknik hör emellertid inte till grundskolans undervisning. Eventuellt kan rådgivning i bruk av preventivmedel, i samförstånd med målsman, ges av medicinskt sakkunnig till enskilda elever. En viktig utgångspunkt för skolans sexualundervisning är att vara eleverna till hjälp att förstå det ansvar var och en har för sitt handlande på sexuallivets område. Ansvaret gäller hänsyn till egen och andras välfärd och personlighetsutveckling, till hem och samhälle. Handledningen varnar emellertid för en etisk undervisning som huvudsakligen till appellerar familjekänsla och ansvar för ett eget hem i framtiden. Sådana motiveringar har svårt att vinna genklang hos tonåringar. I stället skall ansvarskänsla och hänsyn gentemot det andra könet betonas. Hänsyn skall i undervisningen tas till att eleverna kommer från hem med olika syn på sexualliv och sexualmoral. Läroplanens överordnade mål om bland annat objektivitet skall beaktas. Bland momenten märks av följande: betydelsen avhållsamhet, problem i samband med avhållsamhet. Väntetiden och karaktärsutvecklingen. Dessa moment är emellertid inte kommenteradei läroplanen.

142 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

Enligt läroplanen för (reform-)gymnasiet förekommer moment av sexual- och samlevnadskunskap i ämnena religion, samhällskunskap och biologi. I det traditionella gymnasiet förekommer sådana moment i biologi och kan förekomma i kristendom och samhällskunskap. Några närmare anvisningar för sexualundervisningen på gymnasienivå finns för närvarande inte. Allmänt kan alltså konstateras att synen på sexualundervisningen snabbt har förändrats i samma riktning som i övriga västeuropeiska länder men likväl på några punkter är mer konservativ än i övriga nordiska länder.

Sexualundervisningen i grundskolan i Finland utreds av en arbetsgrupp inom (motsvarande skolöverstyrelsen i Sverige). En stor Skolstyrelsen sociologisk undersökning rörande sexuallivet har genomförts. Den följande framställningen kan därför snabbt bli inaktuell. Vägledande för sexualundervisningen i den finska grundskolan idag är 1970 års läroplan. Enligt denna bör moment som faller inom sexual- och samlevnadsområdet behandlas alla stadier och integreras i på skolans olika ämnen. Sexualundervisningen börjar i årskurs 1 med bl. a. momen- I årskurserna 3-9 är det tet ”jag som liten, hur jag korn till världen”. framför allt ämnet medborgarfärdighet (motsvarar samhällskunskapeni som skall svara för sexualundervisningen, närmast inom del- Sverige), ämnet familjefostran. I anslutning härtill gör läroplanen bl. a. följande allmänna reflexioner: Till en balanserad personlighetsutveckling hör även en sund inställning till könslivet. En av förutsättningarna är, att individen har tillräckliga om könslivet. De flesta barn har kunskaper hittills bildat om könslivet nästan uteslutande med sig en uppfattning kamrater förmedlat. De hjälp av massmedia och genom de kunskaper upplysningar som erhållits av kamraterna är ofta osakliga och färgade. Den information som massmedia förmedlar är ofta alltför idealistisk och osaklig . . . Skolan kan knappast nämnvärt inverka på de ovan nämnda informationskällorna. Däremot kan skolan förhindra deras negativa inverkan genom att ge saklig kunskap om sexuallivet och hjälpa den växande individen att bli medveten om olika attityder och deras bakgrund. ”Redan i förskolåldern sina första frågor om sexuallivet. _ gör barnen Det (är) viktigt att frågor som berör familjefostran behandlas på alla . . .” stadier utgående från elevernas ålder och uppfattningsförmåga På högstadiet bör inom ämnet medborgarfärdighet undervisningen koncentreras som berör moder- och faderskap och den andliga på frågor och etiska Den etiska fostran bör emellertid vara sidan av äktenskapet. Läraren bör försöka för motparten, nödvänobjektiv. belysa aktningen digheten av ansvar och självbehärskning även på det sexuella beteendets område.” Någon religiös eller annan åsikt om hur man bör bete sig bör inte redovisas av läraren. Ett mål är att eleven själv skall bilda sig en Pojkar och flickor skall normalt undervisas uppfattning på detta område. gemensamt. En systematiskt genomförd sexualundervisning leder, enligt läropla-

Sexualundervisningeni internationellt 142 perspektiv

nen, till att bättre förutsättningar för ett lyckligt familjeliv skapas och att antalet aborter, barn utom äktenskapet och veneriska minssjukdomar kar. Förutom i medborgarfärdighet förekommer moment som kan hänföras till sexual- och samlevnadsfrågor i ämnena evangelisk-luthersk religion, religionshistoria och sedelära, biologi och huslig ekonomi. Den enskilde läraren synes idag ha stor frihet att själv bestämma hur sexual- och samlevnadsfrågorna skall behandlas. Alltjämt finns möjligheter att nästan helt utesluta ämnet, men en lärarenkät har visat att i mer än två tredjedelar av folk- och grundskolorna ges åtminstone någon sexualundervisning. Enkäten visar att lärarna betraktar bristande utbildning på området som ett av de största problemen.

Kulturministerkonferensen i Förbundsrepubliken Tyskland beslöt i oktober 1968 att rekommendera landets delstater att införa obligatorisk sexualundervisning på skolans alla stadier. I Förbundsrepubliken är respektive delstat suverän att själv besluta om utbildningen. De federala organen (Bundesregierung och Bundestag) har ringa inflytande över skolväsendet. Kulturministerkonferensen består av samtliga delstaters utbildningsministrar. Konferensens rekommendation om sexualundervisning har bearbetats av delstaterna, vilka utfärdat riktlinjer för verksamheten inom skolorna. Framställningen i det följande bygger på konferensens rekommendationer och på föreskrifter om sexualundervisning i delstaterna Niedersachsen och Baden-Württemberg. Inom den federala förvaltningen har socialministeriet (Bundesministerium fiir Jugend, Familie und Gesundheit) befattat sig med frågor rörande sexualundervisning och -upplysning Ministeriet har bland annat publicerat en bok om sexuell upplysning till handikappade barn och ungdomar. Den till ministeriet hörande Bundeszentral für gesundheitliche Aufklärung (Byrån för hälsoupplysning) utger fortlöpande skrifter inom det sexuella området. Bland annat har en sammanställning av böcker och läromedel inom området sexual- och samlevnadsundervisning publicerats. I kulturministerkonferensens rekommendationer heter det att sexualundervisningen är nödvändig som en del av den individual- och socialetiska undervisningen. Sexualundervisning är i första hand föräldrarnas uppgift, men skolan- skall medverka. En av skolans uppgifter är att under hela skoltiden fostra eleven till medvetande om ansvaret gentemot sig själv, sin partner, familjen och samhället, på sexuallivets område lika väl som på andra områden. Beträffande stadiedifferentieringen gäller följande. Under det första skolåret skall alla barn lära känna skillnaden mellan könen och fakta om graviditet och förlossning. Under de första sex skolåren skall eleverna undervisas om biologiska grundfakta om fortplantningen, kroppsliga och psykiska förändringar under puberteten och om menstruation och pollutioner. Fram till slutet av det nionde eller tionde skolåret skall följande moment ha behandlats: fortplantningens biologi, sexuella problem bland uppväxande (t. ex. könens beteende gentemot varandra, onani), sociala och juridiska regler för sexual- och familjelivet och etiska

144 Utredningoch överväganden

rörande den mänskliga sexualiteten liksom straffrättsliga beproblem stämmelser för att skydda ungdom (t. ex. prevention, promiskuitet, homosexualitet, abort, könssjukdomar och sexualbrott). På prostitution, stadier skall de ovan nämnda momenten fördjupas, särskilt de högre och etiska aspekterna på sexualiteten. Avvikande sociala, rättsliga sexuellt beteende skall tas upp men får inte dominera i undervisningen. skall integreras i flera av skolans ämnen, bland Sexualundervisningen och religionskunskap. Sexualundervisannat i biologi, samhällskunskap ningen är obligatorisk för eleverna. En författningsdomstol har prövat

klagomål från föräldrar över att deras barn är tvungna att delta i skolans vilket de klagande skulle strida mot de sexualundervisning, enligt västtyska grundlagarna. I domstolens utslag heter det dock att sexualunär en del av hela undervisningen. Sexualkunskap är en dervisning nödvändig förutsättning för ett ansvarigt handlande mot sig själv, sin sin familj och samhället. Domstolen (i Västberlin) konstaterade partner, vidare att det är en hela samhällets uppgift och inte föräldrarnas att

bestämma över skolans läroplan. Kulturministeriet i Baden-Württemberg utfärdade på grundval av kulturministerkonferensens rekommendationer preliminära riktlinjer för försök med sexualundervisning i vissa utvalda skolor. För övriga skolor gäller en annan kungörelse som ej är så långtgående. I de preliminära skriver ministeriet att läraren i Sexualkunskap måste ha mod riktlinjerna att också ta upp hittills tabubelagda sexuella problem och abnorma företeelser i sin undervisning. Undervisningen skall vara fostran till I nionde årskursen skall särskild uppmärksamhet ägnas gemenskap. momentet förbindelser mellan mogna parter. Momenföräktenskapliga tet skall diskuteras utan uttryckligt ställningstagande från skolans sida. I elfte årskursen skall eleverna göras förtrogna med detaljerna i sexualakten och frlgiditet skall diskuteras. För all sexualundervisvarjämte impotens ning gäller att den skall göra det möjligt för eleverna att själva ta ställning

i sexuella frågor. Föreskrifterna rörande sexualundervisning i delstaten Niedersachsen awiker inte från dem som ovan redovisats för Baden-Württemberg annat att de båda delstatemas är hämtade från än i detaljer, trots regeringar skilda Föreskrifterna är något utförligare, och en mer politiska partier. långtgående uppdelning i delmoment har gjorts.

bild av sexualundervisningen i Det är svårt att ge en övergripande En vidsträckt lokal bestämmanderätt är utmärkande för Storbritannien. hos distriktskolstyrelser, skolledet brittiska skolsystemet. Inställningen dare och enskilda lärare är av större betydelse för Sexualundervisningen riktlinjer finns än centrala skolmyndigheters inställning. Några centrala stor roll för inte. De lokala hälsovårdsmyndighetema spelar en mycket att ta initiativ till och hjälpa skolorna med sexualundervisning. har visat att majoriteten av eleverna i de brittiska Undersökningar skolorna får någon sexualundervisning, men för flertalet är den begränsad till moment som könsorganens anatomi, menstruation, etc. Att samlag eller prevention tas upp i undervisningen är ovanligt. Sexualundervisning i privatskolor än i statliga skolor. synes vara något vanligare

Sexualundervisningeni internationellt perspektiv 145

Som en följd av ökad öppenhet när det gäller sexuella frågor finns en växande enighet om att sexualundervisning bör ges, men osäkerheten är stor om utformningen. Två centrala instanser har presenterat rekommenderande sexualundervisningsprogram, the Nuffield nämligen Foundation och Schools Council. Schools Council inrättades av regeringen 1964 för forskning och utveckling av läroplaner, undervisningsmetoder och examination. The Schools Council Humanities har Project utrett sexual- och samlevnadsundervisningen och har föreslagit att området inte skall utgöra ett självständigt område i skolan utan integreras i flera ämnen. Moralfrågor skall tas upp genom utnyttjande av aktuellt material och gruppdiskussioner. Lärarens roll är att vara neutral ordförande, inte att dekretera vad som är det rätta svaret på frågorna. Eftersom det inte råder enighet om t. ex. för- och utomäktenskapliga förbindelser måste man avstå från att vara normativ och nöja sig med att försöka och ge eleverna hjälp material till egna ställningstaganden. Även på lågstadiet måste man beröra frågor där meningarna skiljer sig, anser utredarna. Massmedierna, särskilt radio och TV, spelar en viktig roll i undervisnings- och upplysningsarbetet. Både den kommersiella och den officiella radion och TV: n har sänt skolprogram om såväl samlevnadssom sexuella frågor. Stor uppmärksamhet har de program för åtta- till tioåringar väckt som BBC har producerat. avsedda för lärarut- Program bildningen har också sänts.

skolsystemet i USA är starkt decentraliserat med cirka 20 000 skoldistrikt som har stor självbestämmanderätt. Skilda immigrantattityder har ännu långt ifrån utjämnats. I vissa delstater har sexual- och samlevnadsundervisning förekommit sedan lång tid, samtidigt som förbud mot sexualundervisning råder i andra, speciellt i sydstaterna. Under den senaste tioårsperioden har emellertid förändringar skett. Stora nationella organisationer har rekommenderat införande av sexual- och samlevnadsundervisning i det allmänna bland skolväsendet, andra American School Health National Council Association, on Family Relations och SIECUS, Sex Information and Education Council of the U.S. SIECUS år 1964 på privat initiativ grundades och spelar en stor roll i debatten om sexualundervisning i USA. Organisationen hjälper skolorna att planera och genomföra egna undervisningsprogram, och den har också producerat en mängd material som kan användas i skolorna. Resultatet av denna icke federalt reglerade utveckling är att sexualundervisningen är ytterligt mångskiftande till innehåll och omfång i skilda stater och även i skilda skoldistrikt eller skolor inom samma stat. I många skolor har man genomfört ett väl utvecklat för sexual- och program samlevnadsundervisning, där biologiska, etiska, psykologiska och sociala aspekter beaktas och där livliga diskussioner Man ingår i undervisningen. skyggar dock i allmänhet för att ge en konkret om undervisning preventivmedel. Att informera om homosexualitet och andra speciella inriktningar av sexualdriften är i regel omöjligt med hänsyn till den allmänna opinionen.

lO

SOU 1974: 59 146 Utredning och överväganden

Oron för befolkningsexplosionen i u-länderna och i USA är på många

introducerandet håll mycket stor, och denna oro har ibland fått motivera av sexualundervisning. Inom familjeplaneringsområdet (inklusive prevenhar Planned Parenthood Federation of America utarbetat tivfrågor) material för undervisningsändamål. utan direkt anknytning till det sexuella har av samlevnadsfrågor tradition i skolorna. De brukar behandlas inom i regel en stark ställning

ämnet family life education. l slutet av 1960-talet startades aggressiva kampanjer mot sexualunder-

av religiösa och politiska grupper, bland dem även extremistiska visning Birch Detta ledde till en hård kamp, i synnerhet i som John Society. En vanlig metod bland kritikerna är mindre städer och på landsbygden. sexualundervisning för att vara att anklaga dem som arbetar för utökad det amerikanska samhället. Ett kommunistiska agenter, som vill omstörta inte ovanligt argument mot sexualundervisning är att Sverige genom den

som är byggd års handledning har fått sexualundervisning på 1956 världens högsta frekvens av veneriska sjukdomar. (Det rätta förhållandet WHO:s att frekvensen av veneriska sjukdomar är är enligt uppgifter

dubbelt så hög i USA som i Sverige.) Såväl de större protestantiska kyrkorna som den romersk-katolska i USA har i sexual- och samlevnadsfrågor för kyrkan egna kurser användning i den av kyrkorna bedrivna undervisningen.

I vissa delar av Polenl är idag sexual- och samlevnadsundervisning

i skolorna. Men i större delen av landet beror än så länge obligatorisk skolledarnas inställförekomsten av sexualundervisning på de enskilda för sexualundervisning har ökat väsentligt de senaste åren, ning. Intresset och man kan förvänta ett mer utbrett obligatorium. Den l september

inom motsvarigheten till den 1973 blev sexualundervisning obligatorisk

svenska gymnasieskolan. Fram till slutet av 1950-talet var sexuella frågor belagda med tabu,

men den allmänna har förändrats markant på denna punkt. opinionen har följt beteendeförändringar. Undersökning- Med attitydförändringarna att av dem som ingår äktenskap har haft ar har visat majoriteten sexuellt samliv. I opinionsundersökningar har även en föräktenskapligt till utökad sexualundervisning i skolorna frammer positiv inställning kommit. finns ett visst motstånd från lärare och föräldrar. Samtidigt initiativ till införande För något år sedan tog centrala skolmyndigheter i lärarutbildningen. Kursen omfatav sexual- och samlevnadsundervisning timmar och tar upp sociala, psykologiska, etiska och tar totalt femton sexuallivet. Denna kurs är emellertid inte biologiska aspekter på och den har inte genomförts konseobligatorisk för lärarkandidaterna, 1 Samtidigt med introduktio- Framställningen byg- kvent vid samtliga lärarutbildningsanstalter. ger i huvudsak på M av lärare. nen av detta program har stor vikt lagts vid fortbildning Kozakiewicz: Sexualer- Stort intresse har ägnats innehållet i skolans sexual- och samlevnadsunziehung in Polen, Polför undervisningen, som nische Perspektiven, dervisning. Man har nått fram till ett program Monatsschrift, Nr. 9, Undervisningen skall vara man menar skiljer sig från det västeuropeiska. September 1972. skall sexuellt avvikande beteen- Warschau. normativ. Bortsett från homosexualitet

Sexualundervzlvningeni internationellt perspektiv 147

den inte behandlas. Man tar inte avstånd från föräktenskapliga förbindelser men inskärper samtidigt vikten av att sexuellt samliv måste grundas på kärlek. Alla moment skall ges en etisk belysning. Polackerna själva menar sig ha funnit den gyllene medelvägen mellan 1800-talets repressiva och restriktiva undervisning och den permissivitet som man menar kännetecknar undervisningen i vissa västliga stater.

m.

SOU 1974: 59 149

5 till förekomst

Attityder av

sexualundervisning

5.l Attityder hos allmänheten till förekomst av sexualunder-

visning En mycket stor majoritet av svenska folket har en positiv attityd till att sexualundervisning ges i skolan. Åsiktema (inom åldrarna 18-60 år) fördelar sig enligt undersökningen Om sexuallivet i Sverige på följande sätt: Tabell 5.1 Skolan bör ge sexualundervisning, i %

SOU 1969: 2, s. 44 f.

Åsikten att alla ungdomar bör få lära man använder sig hur preventivmedel omfattas av ännu fler (89 %). Skillnaden torde bero på att det bland de 9 % som säger nej till sexualundervisning i skolan finns en del som anser att upplysning om preventivmedel skall ges i hemmet. När dessa har sagt ja till sådan upplysning har de alltså inte avsett skolans sexualundervisning. Tabell 5.2 Alla ungdomar bör få lära sig hur man använder preventivmedel, i %°

° SOU 1962, s. 44 f., s. 128 tabell V: 6.

Åsiktema om sexualundervisning är olika inom befolkningsgrupper med strängare eller mindre sträng sexualmoral. En liten grupp med den allra strängaste sexualmoralen har en ganska svag men dock majoritet för sexualundervisning i skolan. I en annan liten grupp, som utan inskränkningar godtar utomäktenskapliga förbindelser, tycker nästan alla att skolan bör ge sexualundervisning. Det tycker emellertid också huvuddelen av svenska folket de som godtar föräktenskapligt samliv men inte utom äktenskapligt:

och överväganden 150 Utredning

Tabell5.3 Skolan bör ge sexualundervisning. Åsiktens förekomst inom grupper med olika sexualmoral, i %.

Sexualmoralisk uppfattning. (lnom parentes Andel av gruppen som säger anges hur stor del av folket som ja till sexualundervisning i har en viss uppfattning.) skolan

Nej till både för- och utomäktenskapliga förbindelser (6,8 %) 59

Nej till utomäktenskapliga men ej till föräktenskapliga förbindelser (8S,2 %) 87

Ja till både för- och utomäktenskapliga förbindelser (8,0 %) 95

SOU 1969: 2, s. 44. De procentuella andelama som har en viss sexualmoralisk uppfattning har beräknats med ledning av de absoluta talen under rubriken Återhållsamhetsnorm i tabell II: 7, s. 75. Varje grupp har något olika storlek i olika tabeller, beroende på olika formulering av olika enkätfrågor. Frågar man t. ex. om sexuellt samliv bör accepteras om mannen och kvinnan är förlovade med varandra, svarade 4,5 % av alla nej (tabell II: 9, s. 80). Även detta är ett mått på en grupp som säger nej till både för- och utomäktenskapliga förbindelser. Skillnaden mellan olika resultat är emellertid inte så stor att den väsentligt påverkar helhetsbilden. I det exempel som här anförts kan det vara så att en del av de 6,8 % som sagt nej till både för- och utomäktenskapliga förbindelser inte har uppfattat samliv mellan förlovade som en föräktenskaplig förbindelse. Det har däremot alla gjort som ingår i gruppen 4,5 %.

Att för sexualundervisning i skolan är väsentligt mindre i majoriteten gruppen med den strängaste sexualmoralen har av undersökningsledaren

givits en historisk tolkning med två aspekter?

l. I det fattiga, förkontraceptiva samhället var det återhâllsamma sexualmönstret ett väsentligt bidrag till samhällets stabilitet. Ett traditionellt sätt för samhället att utöva sin sociala kontroll över det sexuella var att begränsa kunskapen om det. Man antog, att om man inte vet något om en sak, så kan man inte frestas av den. Denna enkla princip användes för att stödja det återhâllsamma sexualmönster som antogs väsentligt för samhällsordningens stabilitet.” 2. Den begränsningen av sexualkunskapen torde programmatiska också ”ha haft en bestående indirekt verkan. När barn, ungdom och vuxna stöter Detta talar man inte om ständigt på inställningen åstadkommes en tendens att ständigt vakta sina ord. Medvetandet om det sexuella som en belastning; det sexuella undanträngs från upplevs medvetandet och man blir hämmad. delar denna syn på innebörden av motståndet mot Utredningen Motståndet är en produkt av en sexualundervisning och -upplysning historisk situation där det var rationellt motiverat och där det i hög grad förstärktes att vara religiöst sanktionerat. En reservation bör dock genom mot det generella omdömet man blir hämmad. En starkt göras restriktiv sexualmoral kan vara resultatet av omedveten bortträngning men också av medveten behärskning. ° SOU 1969:2, s. 44 f. För att få en klar bild av den negativa attityden till sexualundervisning

SOU 1974: 59 Attityder till sexualundervisning 151

behöver man ha svar på två frågor. av den Rekryteras anhängarna strängaste sexualmoralen huvudsakligen bland de religiösa grupperna? Är det inom dessa grupper som det huvudsakliga motståndet mot sexualundervisning i skolan finns? Dessa frågor bör undersökas noggrant, eftersom det gäller minoritetsgrupper, vilka upplever förekomsten av sexualundervisning och särskilt vissa moment i den som övergrepp, stridande mot föräldrarätten, garanterad i internationella konventioner. Religionssociologiska institutet har 1971 publicerat en forskningsrapport Sexualnormer i svensk kristenhet.1 Den bygger på en enkät inom ett representativt urval av de kyrkligt eller aktiva. Denna frikyrkligt grupp har definierats som de som går i Svenska kyrkan minst 3 gångeri månaden eller är engagerade i frivilligt kyrkligt arbete eller är enrollerade och aktiva i en frikyrka. Med hjälp av institutets siffror kan man räkna fram en bild av det religiösa Sverige. Denna del av folket består enligt denna undersökning av ca 888 000 personer över 17 år, fördelade på följande sätt: Tabell 5.4 Kyrkligt aktiva i Sverige, åldrarna över 17 år

Samfundstyp Antal individer Andel av befolkningen i motsvarande åldrar. I procent

Denna procentandel stämmer väl överens med gallupinstitutets undersökning 1970 av svenska folkets inställning till kristen fostran - en attityd som ju också är av betydelse för sexual- och sarnlevnadsundervisningen. Enligt denna undersökning är det 13 % av allagifta som vill att deras barn skall bli varmt troende kristna.

I undersökningen ”Om sexuallivet i Sverige (SOU 1969: 2) har de religiöst aktiva avgränsats på i huvudsak två olika sätt, båda innebärande en vidare definition än den som Religionssociologiska institutet använt. Dels har man räknat med dem som besökt Svenska kyrkan eller frikyrka åtminstone någon gång under senaste år, dels med dem som har (hade) religiösa föräldrar och gått i kyrka eller frikyrka minst en gång i månaden senaste år. Den förra gruppen har då för Svenska kyrkans del kommit att omfatta ca 68 % av befolkningen i åldern 18-60 år, för frikyrkornas del ca 17 %. Den senare gruppen omfattar för Svenska och kyrkan frikyrkorna tillsammans ca 11 %.2 När man ställer bredvid varandra Religionssociologiska institutets undersökning och den som föreliggeri

Forskningsrapport nr. 80 (1971: 3), Berndt Gustafsson, stencil. 2 Dessa procentandelar kan räknas fram med ledning av de absoluta talen under rubrikerna ”Religiöst arv och beteende respektive ”Kyrkogång iSOU 1969:2, tabell II: 9, s. 81.

152 Utredning och överväganden

SOU 1969: 2, är det viktigt att observera att den förra omfattar alla som är över 17 år, den senare endast 18-60-åringar. Hur stor andel de som är över 60 år utgör av alla religiöst aktiva framgår inte, men däremot att de som är över 50 år utgör 54 % av de religiöst aktiva enligt Religionssocioinstitutets definition. Denna undersökning har alltså räknat med logiska - som inte är med en mycket stor grupp - de allra äldsta religiöst aktiva i SOU 1969: 2. Detta förhållande i förening med den snävare definitionen av religiöst aktiva måste leda till att de båda undersökningarna kommer till skiljaktiga resultat. Detta innebär inte att de motsäger varandra, endast att de gäller grupper som avgränsats på olika sätt. Den bild vi då får av den strängare och mindre stränga sexualmoralens ser utbredning i grupper med starkare och svagare religiöst engagemang, ut på följande sätt:

Tabell 5.5 Godtagande av föräktenskapligt sexuellt samliv under vissa förhållanden. l % l. De religiöst aktiva enligt Ja till föräktenskapligt Religionssociologiska institu- samliv på vissa villkor tets definition (gudstjänstbesök minst 3 gånger i månaden etc., se ovan):

Yngre frikyrkor: Samtliga religiöst aktiva grupper, även invandrarkyrkor (s:a 14,8 %) 53 Il. De religiöst aktiva enligt Ja till samliv Ja till samliv mellan SOU 1969: 2, tab. Il: 9 mellan för- dem som har stadigt s. 81 (l8-60-åringar lovade sällskap som besökt kyrka eller frikyrka minst en gång i månaden senaste år = 11,2 % av alla 18-69-åringar):

Kyrka och frikyrka tillsamman- 72 58 tagna

llI. De religiöst aktiva enlig-t SOU 1969: 2, tab. Il: 9, ts. 81 (18-60-åringar som besökt kyrka eller frikyrka åtminstone en gång senaste år. 68% hade besökt kyrka, 17 % frikyrka):

Denna grupp karaktäriseras i SOU 1969: 2, s. 26 på följande sätt: Man skall inte tro att en moral som förbjuder föräktenskapliga förbindelser helt accepteras av dem som regelbundet hör den förkunnas i kyrkorna. En överväldigande majoritet av såväl statskyrkans som frikyrkans trogna besökare accepterar sexuellt samliv mellan förlovade (92 respektive 80 %). Att på detta sätt beskriva dem som gått i kyrka eller frikyrka åtminstone en gång under senaste år är givetvis missvisande och ger en i stället beskrivas felaktig bild av de religiösa gruppernas sexualnormer. Dessa måste med ledning av grupp ll och i synnerhet grupp I i sammanställningen ovan.

SOU 1974: 59 Attityder till sexualundervisning 153

Sv kyrkan 92 82 Frikyrka 80 67

IV. De som ej besökt kyrka under Senaste år enligt SOU 1969: 2, tab. Il: 9, s. 81 (29 %. Att summan av grupperna i Ill och lV blir mer än 100 % beror på att många i grupp III hade besökt både kyrka och frikyrka.) 97 90

Den första av de två frågor som gav anledning till tabellsammanställningen ovan var denna: Rekryteras anhängama av den strängaste sexualmoralen huvudsakligen bland de religiösa grupperna?” Den kan nu belysas på följande sätt. Enligt tabell 1.3 ovan är det 6,8 % av alla l8-60-åringar som säger nej till både för- och utomäktenskapliga förbindelser. 18-60-åringarna utgjorde 1967 ca 4,5 miljoner. 6,8 % av 4,5 miljoner blir ca 306 000 18-60-åringar. Enligt Religionssociologiska institutets undersökning är det 47 % av de religiöst aktiva som säger nej till (och självfallet föräktenskapliga även utomäktenskapliga) förbindelser. 47 % av 888 000 religiöst aktiva över 17 år blir ca 417 000 individer. Att dessa är drygt 100 000 fler än den först nämnda gruppen förklaras utan vidare av att de som var äldre än 60 år också ingår i undersökningen. De äldre är ju starkt överrepresenterade i de religiösa grupperna. (De som är över 50 år utgör som nämnt 54 % av dessa grupper enligt Religionssociologiska institutet.) De ca 417 000 individerna med den strängaste sexualmoralen utgör 6,9% av hela befolkningen över 17 år. (Denna omfattade vid årsskiftet 1969/70 nästan exakt 6 miljoner.) Enligt SOU 1969: 2 utgör de som har den strängaste sexualmoralen 6,8 % av befolkningen i 18-60-årsåldern. Att procentandelen för denna befolkningsgrupp blir till den grad överensstämmande i två olika undersökningar måste betraktas som en slump, eftersom det rör sig om grova beräkningsmetoder. Vi kan dock ganska säkert besvara den uppställda frågan med konstaterande! att de som har den strängaste sexualmoralen hör hemma nästan helt inom de religiöst aktiva grupperna. De utgör där en stor minoritet, nära hälften, 47 %, men inte mer än ca 7 % av svenska folket. Det är till en så beskaffad grupp man har att ta viss hänsyn vid sexualoch samlevnadsundervisningen i ett land där en överväldigande majoritet av folket godtar samliv. Hur denna föräktenskapligt hänsyn bör tas diskuteras i avsnitt 16.3. Den andra frågan som uppställdes i detta avsnitt var: Är det inom de religiösa grupperna som det huvudsakliga motståndet mot sexualundervisning i skolan finns?” Vi fann att de som säger nej till både för- och utomäktenskapliga förbindelser så gott som helt hör hemma inom den religiöst aktiva gruppen. Av SOU 1969:2, s. 44 framgår att majoriteten (59 %) av de mest restriktiva tycker att det är riktigt att skolan ger sexualundervisning. Vilken åsikt om skolans som sexualundervisning omfattas av den religiöst aktiva grupp som säger ja till föräktenskapliga

SOU 1974: 59 .54 Utredning och överväganden

förbindelser (53 % av de religiöst aktiva) men nej till utomäktenskapliga

har inte undersökts, men man kan utan vidare anta att det är en större sexualundervisning i skolan. Det majoritet av dessa som accepterar mer än hälften av de 888 000 religiöst aktiva innebär att mycket I hela folket (18-60-åringar) är sexualundervisning i skolan. accepterar som är motståndare till sexualundet 9 %, dvs. drygt 400 000 individer Till denna summa skall så läggas ett okänt men dervisning i skolan. stort antal individer över 60 år. Vi kan då dra förmodligen ganska att motståndarna till sexualundervisning i skolan finns både slutsatsen inom och utom den religiöst aktiva gruppen. Nästan alla anhängare av den strängarte sexualmoralen är religiöst

aktiva. av de religiöst aktiva är inte anhängare av den strängaste Majoriteten sexualmoralen. till i skolan finns både inom och Motståndarna sexualundervisning

utom den religiöst aktiva gruppen.

5.2 hos lärarna till förekomst av sexualundervisning

Attityder

anser att sexualundervisning bör Praktiskt taget alla lärare i grundskolan Hur utbredd denna uppfattning är åskådliggörs bäst förekomma i skolan. s genom en översikt av hur många bland de lärare som svarat på USSU: inte bör förekomma i enkätfrågor, som ansett att sexualundervisning

skolanl

Tabell5.6 Antal lärare i enkäterna som anser att sexualundervisning ej bör

förekomma i skolan (Obs att siffrorna anger antal individer, ej procent)

2 (av 66 8) Lågstadielärare - (av 654) Mellanstadielärare Högstadielärare 3 (av l 281) Biologi 8 (av l 04 2) Kristendomskunskap 8 (av 1 591) Samhällskunskap

SOU 1970: 39, s. 28; SOU 1969: 44, s. 65-67, tab.

och fackskola har inte tillfrågats, men det finns Lärare i gymnasium anta att deras inställning skulle vara väsentligen ingen anledning

annorlunda. man vidare de olika lärarkategorierna på grundskolans högsta- Frågar dium i vad mån de anser att de själva bör ha hand om undervisningi erhålles följande svar: Sexualkunskap respektive samlevnadsfrågor,

i samlevnads- Tabell 5.7 Högstadielärare som anser att de själva bör ge undervisning frågor respektive sexualkunskap. I %.*

Samlevnads- Sexualfrågor kunskap

77 99 Biologilärare 87 30 Kristendomslårare 7 7 14 Lärare i samhällskunskap

SOU 1969:44, s. 65-67.

A ttityder till sexualundervisning 155

Här framträder liksom Överallt i undersökningarna att biologilärarna har accepterat undervisningen i Sexualkunskap som sin uppgift. Att endast mindre andelar av lärarna i kristendomskunskap och samhällskunskap anser sig böra undervisa i Sexualkunskap är naturligt. Snarast är det förvånande att dock så pass många anser sig böra göra det. Orsaken kan vara olika tolkningar av begreppet sexualkunskap. En del kristendomslärare kan ha ansett att den teologiska grundsynen på sexuallivet är en omistlig del av sexualkunskapen. En del lärare i samhällskunskap kan ha ansett att jämförande och fakta sexualantropologi av den typ som förekommer i Kinsexrapporten utgör en del av sexualkunskapen. Beträffande undervisning om samlevnadsfrågor föreligger en bristande motivation hos 13-23 % av lärarna, vilket är väsentligt att observera om man anser att sådan undervisning ovillkorligen bör förekomma. Både för biologilärare och lärare i samhällskunskap att gäller vidareutbildade folkskollärare i högre grad är beredda att ge samlevnadsundervisning än

lärare med akademisk grundutbildning Skillnaden

torde få tolkas så, att den akademiska utbildningen inte tagit upp samlevnadsfrågor, medan däremot av tradition

folkskollärarutbildningen varit mer inriktad härpå.

För kristendomslärarnas del är ju även den akademiska utbildningen i hög grad inriktad på samlevnadsfrågor, vilket torde vara förklaringen till att dessa lärare i störst utsträckning ansett sig böra undervisa om sådana frågor. Lärarnas attityd till undervisning om samlevnadsfrågor i samband med sexualundervisningen kan också belysas av ivilken utsträckning de enligt egen uppgift tagit upp sådana frågor. Därvid är emellertid att märka att moment av detta är föreskrivna slag inte för låg- och mellanstadiet i handledningen och att särskilt lågstadielärarna kan ha ansett att det inte är pedagogiskt fruktbart att ta upp frågorna på detta stadium?

Tabell 5.8 Lärare som tagit upp samlevnadsfrågor i samband med sexualundervisningen. 1 %.

Lärare i samhällskunskap, samhällsfrågor med anknytning till sexuallivet 69

Det är överallt majoriteter av lärarna som tagit upp samlevnadsfrågor, men betydande minoriteter har inte gjort det. Den närmare innebörden härav diskuteras i kapitel 9. Här skall endast konstateras att många lärare tydligen ett motstånd upplever att ta upp dessa frågor. Förklaringen härtill har lärarna själva angivit i enkätsvaren beträffande moment som upplevts som besvärliga att undervisa om. Även här gäller att flertalet lärare inte har upplevt några speciella svårigheter i sexual- och sarnlevnadsundervisningen, men det som är av intresse i detta avsnitt är att se 1 SOU 1969: 44, s. 65, 67. vilka moment en minoritet av lärare särskilt ofta har upplevt som 2 SOU 1970: 39, s 21, besvärliga och vilka skäl de angivit härtill. I biologi och samhällskunskap SOU 1969: 44, s. 37, 40.

156 Utredning och överväganden

fått omnämnanden såsom besvärliga; i har några få moment många är omnämnandena jämnt fördelade och tas kristendomskunskap tämligen

inte upp hänl

stora andelar av lärarna enligt tabell 5.8 inte tagit upp Att tämligen då få två huvudförklaringar vad beträffar lärarna samlevnadsfrågor tycks har undervisning om etiska på högstadiet. En del biologilärare upplevt

som besvärlig på grund avsvårigheter med objektivitetskravet synpunkter En del lärare i samhällskunskap har haft och olika moraluppfattningar. samt veneriska sjukdomar. I svårt att ta upp mera personliga sexualfrågor har de bristande kunskaper och motsats till biologilärarna uppgivit dominerande orsak. (Endast 10 biologilärare har utbildning som helt Det förefaller emellertid sannolikt att bristande nämnt denna orsak.) även för biologilärarnas del är en utbildning i att ta upp etiska problem

väsentlig orsak till att så pass många undvikit samlevnadsfrågorna.

Tabell 5.9 Moment om samlevnadsfrågor vilka upplevts som besvärliga

Antal omnämnanden

Biologi (1 279 lärare) 221 (= 17 % av lärarna) Etiska synpunkter sexualförbindelser 50 Föräktenskapliga 3 3 Självtillfredsställelse 29 Sexuella avvikelser

Samhällskunskap (1 583 lärare) Sexuella avvikelser 94 73 Tonåringars sexualproblem 60 Sexuallivets betydelse inom äktenskapet 44 Könssjukdomar från social synpunkt

Tabell 5.10 Uppgivna orsaker till att vissa moment om samlevnad upplevts som

besvärliga

Antal omnämnanden

Biologi (1 279 lärare) Svårt för läraren att vara objektiv 36

36 De olika moraluppfattningarna Svårt att inte moralisera 29

Känsligt för eleverna; läraren känner inte deras och erfarenheter 22 förhållanden Föräldrars och/ eller elevers olika uppfattningar 20 om sexuella frågor

Samhällskunskap (1 583 lärare) 91 Bristande kunskaper och utbildning hos läraren

Känsligt för eleverna; läraren känner inte 20 deras förhållanden Eleverna har svårt att bedöma ämnet, är 14 inte tillräckligt mogna Momentet och känsligt att behandla 14 omfångsrikt

SOU 1969:44, s. 54-57, 120, 123, 126. l tabell 5.10 stämmer inte siffrorna under Antal omnämnanden med motsvarande siffror i SOU 1969: 44, s. 120 och här endast de omnämnanden medtagits som berör 126. Det beror på att

undervisning om samlevnadsfrågor.

SOU 1974: 59 A ttityder till sexualundervisning 157

Låg- och mellanstadielärarenkätema är inte så ingående att en motsvarande analys kan göras för dessa lärargruppers del. Man får nöja sig med konstaterandet att hälften av lågstadielärarna och drygt en tredjedel av mellanstadielärarna inte tagit upp etiska aspekter. Det sistnämnda förhållandet diskuteras i avsnitten 8.2.2 och 8.2.3.

5.3 Attityder hos eleverna till förekomst av sexual-

undervisning

Av samtliga tillfrågade elever i åk 9 svarade endast l av l 507 att det inte är bra att Sexualkunskap berörs i undervisningen, medan 31 elever svarade Vet ej. Den positiva inställningen var alltså nästan allenarådande. 82 % av samma elever önskade mer undervisning i sexualkunskap. De som inte uttalade något sådant önskemål var övervägande elever som fått

en mera omfattande undervisning och ansåg denna tillräckligl

SOU 1969: 8, s. Bland gymnasisterna svarade 22 av 1 507, dvs. drygt 1 %, att det inte 57, 58, 59, tab. 8.1, är bra att Sexualkunskap berörs i undervisningen. Även här var den 8.2, 8.3. positiva inställningen alltså nära hundraprocentig. 80% önskade mer SOU 1969: 28, s. 50,

undervisning i Sexualkunskap?

tab. 8.1.

sou 1974:59 15!

6 Kunskapsnivå

6.1 Allmänhetens om sexual-

kunskaper och samlevnadsfrågor

I undersökningen Om sexuallivet i Sverige” ställdes 8 enkla kunskapsfrågor i fomi av påståenden som skulle bejakas eller förnekas, nämligen följande? Vad är rätt och vad är fel?

Syfilis är den vanligaste könssjukdomen i Sverige. . Efterbörd kallas det när den andra av ett tvillingpar föds fram. Mannens sädesceller bildas i klimakteriet.

9°H9\$-:°^P°NT“

Omskärelsen är en operation där förhudens yttersta del skärs bort. Äggceller bildas i livmodern. Praktiskt taget alla experter är eniga om att onani är ofarligt. En steril människa kan inte få barn. Svensk lag straffar vuxen person som har samlag med tonåring under 15 år.

Resultatet blev:

Resultatet kan också uttryckas så att en tredjedel av svenska folket hade 4 rätt eller färre. Det tyder på att motståndarna till sexualundervisning har fel när de säger att människor får tillräckliga kunskaper på detta område genom föräldrahemmet, genom eget kunskapsinhämtande och genom egna erfarenheter. Skillnaden mellan äldre och yngre var ytterst liten. Det som är väsentligt att konstatera blir då att de yngre redan nu kan lika mycket som de äldre och att de rimligen kommer att öka sina kunskaper så att de blir kunnigare än vad de äldre är i dag. Mycket stora delar av svenska folket skulle gärna vilja ha större l kunskaper om många sexual- och samlevnadsfrågor. Föreställningen att SOU 1969: 2,s45, 116

sou 1974; 59 160 Utredning och överväganden

människor i allmänhet tycker att de vet tillräckligt på detta område håller inte streck. Det resultatet av intervjuundersökningen visar ännu tydligare hur stort behovet av en förbättrad sexual- och än kunskapstestet samlevnadsundervisning är: vill veta mer om under vilka omständigheter en kvinna kan få 63 % abort 58 % vill veta mer om hur lagen och domstolarna ser på det sexuella

55 % vill veta mer om hur man skyddar sig mot könssjukdomar 48 % vill veta mer om hur man visar ömhet mot varandra 42 % vill veta mer om hur kristendomen ser på det sexuella 41 % vill veta mer om hur man förhindrar att man får barn vid

sexuellt umgänge 31 % vill veta mer om hur sexualorganen fungerar 28 % vill veta mer om olika ställningar vid samlag

6.2 Elevernas kunskaper om sexual- och samlevnadsfrågor

6.2.1 De tvâ undersökta grupperna*

vilkas och inställning till sexualundervis- De två elevgrupper kunskaper undersökts enkäter är grundskolans årskurs 9 (l5-l6-åningen genom årskurs 2 (17-l8-åringar). Det innebär att man ringar) och gymnasiets vid slutet av den obligatoriska skolan (även fått en bild av undervisningen i årskurs 9) och i gymnasiet där enkäten bland lärarna genom till förfogande i årskurs sexualundervisningen främst skall ges på timmar med lärarenkäterna låg- och 2. Detta i förening på grundskolans mellanstadier ger enligt utredningens mening en någorlunda god bild av i hela grundskolan och gymnasiet. Naturligtvis undervisningssituationen av alla hade det varit av intresse att göra fullständiga kartläggningar i alla skolformer och särskilt elevundersökningar vid början och årskurser slutet vid slutet av mellanstadiet, vid slutet av gymnasiet av lågstadiet, Det har emellertid av ekonomissamt en lärarundersökning på gymnasiet. ka skäl inte varit möjligt. I detta avsnitt (6,2) behandlas elevernas kunskaper i grundskolans årskurs 2 i ett sammanhang under övergripande årskurs 9 och gymnasiets har varit och ändamålsenligt därför att de båda rubriker. Detta möjligt mål och metoder. Genom det valda undersökningarna haft samma och gymnasiet samtiframställningssättet kan grundskolans högstadium vilket hade varit svårare att åstadkomma genom digt hållas i blickfältet, hänvisningar och upprepningar.

* I det följande talas i regel om gymnasiet eftersom USSU:s enkät bland gymnasieelever (SOU 1969: 28) gjordes innan gymnasieskolan och Lgy 70 infördes. av sexualundervisningen och sexualkunskapen i dåvarande Någon kartläggning fackskolan och yrkesskolan (som numera är integrerade i gymnasieskolan) har inte - I förslaget till ny lärarhandledning avses givetvis endast den genomförts. nuvarande gymnasieskolan.

SOU 1974: 59 Kunskapsnivá 161

6.2.2 Exempel

pa goda och dåliga kunskaper

Elevernas kunskaper har undersökts genom att de förelagts ett stort antal påståenden vilka de skulle markera med Rätt, Fel eller Vet ej. Detta innebar att kunskapsfrågor ställdes, och därför användes i det följande beteckningen frågor. För detaljerna i undersökningarna hänvisas till kapitlet 6 i respektive SOU 1969: 8 Sexualkunskapen på grundskolans högstadium I, elevenkät” och SOU 1969:28 i Sexualkunskapen gymnasiet, elevenkät. Frågorna var uppdelade i tre grupper:

l. Sexualkunskap 2. Kunskaper i samhällsfrågor med anknytning till sexualliv och samlevnad 3. Normernas relativitet

Dessa grupper anknyter till ämnena biologi, samhällskunskap och

kristendomskunskap (som ämnet då ännu hette). Men det framgår av lärarenkäten i årskurs 9 att någon strikt av stoff uppdelning på de tre ämnena inte ägt rum. Undervisning i Sexualkunskap har huvudsakligen getts i biologi, men och normernas samhällsfrågor relativitet har behandlats i alla tre ämnena En sådan integrering har från början varit föreskriven i svensk sexualundervisning och har även i verkligheten kommit att prägla den - dock så att huvudansvaret åvilat biologiläraren.

(Samlevnadsundervisningen inom ämnet kristendomskunskap är nästan

helt utelämnad i kunskapstestet, men undervisningens innehåll finns redovisat i SOU 1969:8, s. 31-34 och SOU 1969:44, s. 42 och flerstädes.) De kunskaper eleverna i årskurs 9 redovisar är alltså resultatet av en samverkan mellan flera ämnen, vilken i växlande utformning sträcker sig genom hela grundskolan. I Lgr 69 har denna samverkan fått en annan utformning, men den bygger på de tidigare erfarenheterna. Dessa är därför alltjämt av intresse för att belysa sexualundervisningen. 1 gymnasiet skall sexual- och samlevnadsundervisningen huvudsakligen äga rum på timmar till förfogande i årskurs 2. Även här äger ofta en samverkan rum mellan olika ämnen och stundom med tillkallade experter. Religionskunskap förekommer emellertid endast i årskurs 3, och samlevnadsfrågor ingår inte i kursplanen för i samhällskunskap årskurs 2. Vilka lärare som bidragit till sexual- och samlevnadskunskapen i gymnasiets årskurs 2 är därför beroende förhållanden på lokala i högre grad än som var fallet i årskurs 9.

6.2.2.1 Sexualkunskap

Eleverna i årskurs 9 testades isexualkunskap genom 21 frågor, elevernai gymnasiets årskurs 2 genom 23 frågor. Av dessa var 14 frågor gemensamma. I följande översikt anges de frågor som minst två tredjedelar av eleverna i årskurs 9 och/eller gymnasiets årskurs 2 kunde SOU 1969:44, s. besvara riktigt: 40-43, tabellerna.

ll

162 Utredning och överväganden

Tabell 6.1 Väl besvarade testfrågor rörande sexualkunskap, årskurs 9 och gymna-

siets årskurs hänvisar till SOU 1969:8, s.40 f.) Den 2. (Frågornas numrering l %. onumrerade frågan förekom endast igymnasistenkäten.

Andelar som svarat rätt i: Påstående/ f råga

årskurs 9 gymn: årskurs 2

1 (frågan Kejsarsnitt kallas det när man efter ställdes förlossningen klipper av barnets 9 7 inte till navelsträng 2 Vilket av följande preventivmedel gymnasis- - terna) användes av mannen: p-piller - kondom? 96 spiral 3 Menstruationen är ett tecken på 93 könsmognad hos kvinnan 4 Alla preventivmedel ger ett säkert 89 98 skydd mot könssjukdomar 5 Mödomshinnan försvinner i samband

med att menstruationen 80 90 börjar 6 Pollution är ett tecken på inträdd 79 könsmognad hos pojkar 7 Den vanligaste könssjukdomen i Sverige 79 77 är: syfilis - gonorré - paranoia

8 Erektion (stånd) är en förutsättning för att mannen skall kunna 75 genomföra ett samlag 9 Sterilitet hos en individ omöjliggör 68 J 94 samlag 10 Det är lätt att framkalla abort genom att äta vissa mediciner 66

15 Praktiskt taget alla experter är

eniga om att onani är 5 2 85 ofarligt 18 Blottare är farliga personer som 48 84 oftast tillgriper våld ll för befruktning är Möjligheten störst just mitt emellan två 62 73 menstruationer - 73 Spontan abort kallas även missfall 19 För att en kvinna skall kunna bli med barn (i gymnasiets frågeformulär: ”få barn) måste

båda äggstockarna vara 47 72 funktionsdugliga 13 Efterbörd kallas det när det andra barnet av ett tvillingpar föds 54 70 fram

12 Det första tecknet på att man är med barn är att man känner 60 69 sig illamående på kvällarna

tio som minst två tredjedelar av eleverna i grundskolans De frågor till kommentar. Två av årskurs 9 besvarat riktigt ger anledning följande

en det preventivmedel som ger visst skydd frågorna gäller könssjukdomar, mot venerisk smitta. Det har visat sig att patienter på könspolikliniker

om könssjukdomar. Det är då ofta har extremt dåliga kunskaper

SOU 1974: 59 163 Kunskapsnivá

tillfredsställande att ett stickprov på detta område vid grundskolans slut givit så pass gott resultat. Flertalet av de övriga lyckade frågesvaren för årskurs 9 vittnar om kunskaper i könsorganens anatomi och fysiologi, vilka medför att ungdomarna slipper en del vanföreställningar, fördomar och ängslan som förr var vanliga. Att två tredjedelar av eleverna redan i årskurs 9 kunde svara rätt på frågan om abortframkallande medel är vad man kunde vänta. De gamla livsfarliga kurerna hör nu till det förflutna. Som dåligt utfall betecknas i följande översikt svaren på de övriga frågorna rörande Sexualkunskap, dvs. de frågor där mindre än två tredjedelar av eleverna svarat rätt. För årskurs 9 bör först konstateras att nio av de elva frågor som utfallit dåligt dock besvarats rätt av ca hälften eller fler av eleverna. Endast två frågesvar ligger betydligt under hälften, medan detta gäller om sju av gymnasisternas svar. Här måste man erinra sig att en femtedel av gymnasisterna uppgivit att de inte fått någon undervisning i sexualkunskap i årskurs 2, sannolikt beroende på att timmar till förfogande var en nyinförd anordning då undersökningen gjordes och ännu ej helt börjat fungera. Åtminstone fem av de frågor som fått dåliga andelar riktiga svar gäller moment där okunnighet kan få olyckliga konsekvenser. Bristerna i kunskap kan uttryckas på följande sätt: 38 % av de yngre och 27 % av de äldre eleverna visste inte att möjligheten för befruktning är störst mitt emellan två menstruationer. 40 % av de yngre och 31 % av de äldre visste inte att det första tecknet på att man är med barn är att menstruationen uteblir. 48 % av de yngre och 15 % av de äldre visste inte eller var inte säkra på att onani är ofarligt. 52 % av de yngre och 15 % av de äldre visste inte att blottare oftast är ofarliga personer som inte tillgriper våld. Ca 70 % av båda grupperna visste inte att missfall är så pass vanligt som i ungefär vart tionde havandeskap. En av de väl besvarade frågorna (tabell 6.1) bör nämnas här, eftersom även en liten andel oriktiga svar i detta fall är förvånande och kan få olyckliga konsekvenser: 21 % av de yngre och 23 % av de äldre visste inte att gonorré är den vanligaste könssjukdomen i Sverige. Frågan rör en enda detalj på detta område, men utfallet av stickprovet måste tolkas så, att ca en femtedel av såväl yngre som äldre tonåringar har dåliga kunskaper om veneriska sjukdomar. Gymnasisterna hade dåliga kunskaper om 12 av 23 frågor. De flesta av dessa 12 frågor hör hemma mindre i den praktiska än i den teoretiska sexualkunskapen. Bristande kunnighet på detta område är ett hinder för att delta i den mera avancerade debatt om sexualfrågor som i dag förs och behöver föras. De exempel på otillfredsställande inom sexualkunskap väsentliga områden, som här tagits fram, visar att undervisningen i Sexualkunskap trots många goda resultat - alltjämt behöver breddas och fördjupas.

SOU 1974: 59 164 Utredning och överväganden

Tabell 6.2 Dåligt besvarade testfrågor rörande Sexualkunskap, årskurs 9, gymnasiets årskurs 2. I %.

Andel-ar som svarat rätt i: Påstående/fråga

årskurs 9 gymnasiets årskurs 2

11 Möjligheten för befruktning är störst mitt mellan två menstruationer 62 73

12 Det första tecknet på att man är med

bam är att man känner sig 60 69 illamående på kvällarna 13 Efterbörd kallas det när det andra

barnet av ett tvillingpar föds fram 54 70

14 Mannens sädesceller bildas i klimakteriet 53 (frågan ställdes inte till

gymnasisterna)

15 Praktiskt taget alla experter är 52 85 eniga om att onani är ofarligt 16 51 50 (procent- Äggceller bildas i livmodern 17 är alltid av tal som Enäggstvillingar samma kön 49 58- innebär att mind- 18 Blottare är farliga personer som 48 84 re än 2/3 ofta tillgriper våld SVarat 19 För att en kvinna skall kunna bli rätt i med bam måste båda äggstockarna 47 72 båda grupvara funktionsdugliga 20 Befruktningen - sammansmältningen perna har - sker i: kursiveav ägg och sädescell - äggledaren livmodern rats.) 40 40 äggstockar 21 Hur vanligt tror Du att det är med missfall? Tror Du att missfall inträffar ungefär i vart 10: e - 50: e - 100: e havandeskap? 31 29

Anlag till brunögdhet är dominant - (frågan 57

ställdes

ej till åk. 9) - 52 Hos mannen finns bara en x-kromosom - 51 östrogen är ett kvinnligt könshormon

Exhibitionister tycker om att visa - 42 sina könsorgan - 36 Placenta är en körtel i hjärnan _ 25 Dröppel är ett annat namn på syfilis _ 24 Äggstockarna producerar testosteron är Progesteron och gulkroppshormon - 18 samma sak

mellan de yngres och de äldres Slutligen skall en jämförelse göras

kunskaper. bättre kunskaper än har i tio fall av fjorton signifikant Gymnasisterna eleverna i årskurs 9, ifem fall mycket bättre (frågorna 9, 15, 18, 19, 13 i

fallen föreligger ingen signifikant skillnad). tabell 6.1; i de övriga fyra

SOU 1974: 59 Kunskapsni va 165

Detta beror säkerligen inte huvudsakligen på att de fått mer undervisning. De flesta av de frågor där de uppvisat bättre kunskaper hör inte till dem som skall repeteras i gymnasiet. För fyra frågor (7, 16, 20, 21) gäller att gymnasisterna stannat på samma nivå som de yngre. Tre av dessa frågor rör befruktningens fysiologi (här har både äldre och yngre elever dålig

svarsfrekvens); den fjärde är frågan vilken könssjukdom som är den vanligaste i Det sistnämnda Sverige. är anmärkningsvärt, eftersom könssjukdomar och preventivmedel är de två moment vilka speciellt rekommenderas till repetition i skolöverstyrelsens anviskompletterande ningar 1965. Huvudvikten skall emellertid enligt dessa läggas på etiska och sociala synpunkter på sexuallivet. Under sådana förhållanden kan sexualundervisningen i gymnasiet knappast avsätta så stora spår i ett testformulär i sexualkunskap.

6.2.2.2 samhällsfrågor med till sexualliv anknytning och samlevnad

Eleverna i årskurs 9 testades genom l5 eleverna frågor, i gymnasiets årskurs 2 genom 14 frågor. Av dessa frågor var 9 gemensamma. I följande översikt anges de frågor som minst två tredjedelar av eleverna i årskurs 9 och/eller gymnasiets årskurs 2 kunde besvara riktigt.

Tabell 6.3 Väl besvarade testfrågor rörande samhällsfrågor med anknytning till sexualliv och samlevnad, årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2. (Numreringen av frågorna hänvisar till översikten i SOU 1969: 8, s. 46 f. De onumrerade frågorna förekom endast i gymnasistenkäten.) l %.

Påstående/fråga Andelar som svarat rätt i:

årskurs 9 gymnasiets årskurs 2

1 Barnbidrag erhålles för varje barn som är högst 16 år oberoende av inkomst 89 - (frågan 2 Enligt svensk lag straffas vuxen ställdes person som har samlag med person inte till under 15 år 86 94 gymnasis- 3 Modern till ett utomäktenskapligt terna) barn får ensam svara för dess försörjning 4 Enligt lagen kan en kvinna som väntar barn erhålla abort på grund av följande skäl: Förlossningen skulle kunna innebära en allvarlig fara för moderns hälsa 81 - 5 En person som talar om vart man kan vända sig för att få illegal = (illegal olaglig) abort kan straffas 78 75 6 Enligt lagen kan en kvinna som väntar barn erhålla abort på grund av följande skäl: Den blivande modern har ej fyllt 15 år och hennes föräldrar lämnar sitt samtycke till abort 76 77

sou 1974; 59 166 Utredning och överväganden

Pâståendc/fråga Andelar som svarat rätt i:

årskurs 9 gymnasiets årskurs 2

7 En kvinna kan inte avskedas från

sitt arbete på grund av att hon 72 85 väntar barn

8 Moderskapspenning är en summa

pengar som staten betalar ut enbart till flerbarnsmammor 71

9 Den som vet eller misstänker att

han har en könssjukdom är enligt 71 78 svensk lag förbjuden att ha samlag

10 Enligt lagen kan en kvinna som väntar barn erhålla abort på

grund av följande skäl: Barnafadern okänd 68

Mödravårdscentralen ger kostnadsfri - 95 rådgivning

Moderskapspenning ges endast till - 80 mindre bemedlade mödrar

14 Med äktenskapsförord menar man det

tal som prästen håller till 47 78 brudparet vid vigseln En gift kvinna måste anta makens - 73 namn

13 Enligt svensk lag är alla homo- 56 67 sexuella handlingar straffbara

Alla gravida kvinnor får tand- - 66 vårdsbidrag

har besvarats riktigt av två Tio av de femton samhällsfrågorna 9. Av dessa tio frågor är eller fler av eleverna i årskurs tredjedelar kan få olyckliga konsekvenser och åtminstone sju sådana där okunnighet Det stora där alltså kunnighet är ett väsentligt skydd (2, 4, 5, 6, 7, 9, 10).

till vad lagen säger om förbud mot samlag med flertalet elever känner

och om förbud mot samlag när man är gonorrésmittad. minderåriga är av att en kvinna inte kan avskedas på grund av graviditet Vetskapen och -utbildning Stora majoriteter av vikt för attityden till yrkesutövning

eleverna har någon orientering om abortlagstiftningen.

kan konstateras om de yngre elevernas kunskaper Vad som positivt Dessa hade god gäller i samma eller något högre grad gymnasisternas. vilket innebär bättre resultat svarsfrekvens av 14 frågor, betydligt på ll Som nämnt är det föreskrivet än deras svar beträffande Sexualkunskap. i att sociala speciellt skall beaktas vid sexualundervisningen synpunkter av stickproven att döma, hyggliga gymnasiet. Gymnasistema har, och om samhällets hjälpåtgärder vid kunskaper om äktenskapslagstiftning

av dem vet att homosexuella havandeskap. Nätt och jämnt två tredjedelar

handlingar mellan vuxna inte är straffbara. kan konstateras att i de fall där Svarsfrekvensen är dålig Liksom förut

ca hälften eller fler av eleverna svarat rätt. Undantag utgör har dock Här är stora delar av endast fråga 15 om lägsta ålder för pessarinprovning.

167 Kunskapsnivå

Tabell 6.4 Dåligt besvarade testfrågor rörande samhällsfrågor med anknytning till sexualliv och samlevnad, årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2. (Siffrorna hänvisar till översikten i SOU 1969: 8, s. 46 f.) l %.

Påstående/fråga Andelar som svarat rätt i:

årskurs 9 gym nasiets årskurs 2

ll Hemskillnad och äktenskapsskillnad är samma sak v 60 63 (procentl2 Enligt lagen kan en kvinna som tas som väntar barn erhålla abort på grund innebär av följande skäl: De blivande att firföräldrama har dålig ekonomi 58 - ;e än 13 Enligt svensk lag är alla homo- 2/3 svasexuella handlingar straffbara 56 6 7 ;at rätt 14 Med äktenskapsförord menar man det ibâdg tal som prästen håller till brudgrupper. paret vid Vigseln 47 78 na ha; 15 För att en flicka skall få ett kursive. pessar inprovat måste hon enligt ram) lag vara lägst 17 år 39 51 Kusiner får inte gifta sig med varandra - 62

såväl äldre som yngre elever okunniga. Bristande kan tänkas bli kunskap bidragande orsak till en graviditet som annars hade kunnat undvikas. 44 % av de yngre och 33 % av de äldre eleverna tror att homosexuella handlingar mellan vuxna är straffbara eller är inte säkra på hur det förhåller sig med den saken. Detta måste betyda att undervisningen om variationer i sexualdriftens inriktning är klart bristfällig och inte gör den insats som skulle behövas för att skingra Det är vanföreställningar. fortfarande vanligt att pojkar talar föraktfullt och aggressivt om bögar. Detta primitiva reaktionssätt måste motarbetas genom saklig upplysning om homosexualiteten och andra variationer i sexualdriften. l frågorna ll och 14 framträder hos både äldre och yngre bristande kunskap om den ekonomiska relationen mellan makar samt om proceduren vid skilsmässa. Frågorna har ett visst sammanhang. En vanlig orsak till misshälligheter i äktenskapet är att makarna från början haft bristande kunskap om sina ekonomiska skyldigheter och rättigheter. Okunnigheten har inte sällan lett till att kvinnan trott att äktenskapet för henne innebär en beroendeställning i högre grad än vad som är fallet, juridiskt sett. Eleverna i årskurs 9 hade mindre gott resultat på 5 av 15 och gymnasisterna på 4 av 14 samhällsfrågor, alltså ungefär en tredjedel av frågorna. Motsvarande siffror för Sexualkunskap (se ovan) var ll av 21 och 12 av 23 frågor, alltså ca hälften. Även om frågeformulär av detta slag utgör mycket ungefärliga test, bör en så pass stor skillnad vara relevant. En förklaring härtill kan vara att samhällskunskapen är ett av skolans stora ämnen på alla stadier, medan Sexualkunskap ingår som en liten del i hembygdskunskap, naturkunskap och biologi samt på timmar till förfogande i gymnasiet. I samhällskunskapen kommer man in på familjefrågor och liknande i många olika sammanhang; sexualundervis-

168 Utredning och överväganden

inom de tre nämnda ämnena förekommer oftast som små ningen avgränsade lektionsserier, där utom Sexualkunskap också samlevnadsfrå-

gor skall behandlas. En jämförelse mellan de yngre och de äldre elevernas resultat visar att gymnasisterna hade signifikant större andel korrekta svar på 6 av de 9 samhällsfrågor som var gemensamma. I övriga 3 fall föreligger inga

signifikanta skillnaden

6.2.2.3 Normemas relativitet

Testfrågorna beträffande normernas relativitet skiljer sig från de tidigare behandlade att de är endast fyra till antalet och syftar inte så genom till en kartläggning av kunskaper som till att försöka få ett mycket grepp om i vilken grad eleverna har någon känsla för att värderingar skiftar mellan olika kulturer”.2 Resultatet redovisas här mera summariskt. Tre frågor var gemensamma för årskurs 9 och gymnasisterna. Beträffande skilsmässa, abort och preventivmedel hade det stora flertalet elever klart för sig att inställningen skiftar i olika länder och Endast något mer än hälften av gymnasisterna kände till ett av religioner. de förhållanden som mest behandlats inom den jämförande sexualantroden positiva inställningen till föräktenskapligt sexuellt samliv i pologin: vissa kulturer. Beträffande homosexualiteten framträdde en markant i ännu högre grad än i testet beträffande samhällsfrågor. 78 % okunnighet har fördömts av de yngre och 63 % av de äldre trodde att homosexualitet av alla folk i alla tider eller var osäkra på hur det förhåller sig härmed. Endast drygt en tredjedel av de äldre och en femtedel av de yngre visste att homosexualiteten varit och/eller är accepterad i vissa kulturer.

Tabell 6.5 Frågor rörande normernas relativitet. Översikt av samtliga svarsresultat för elever i årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2 (Numreringen av frågorna hänvisar till översikten i SOU 1969:8, s. 48.) I %.

Andelar som svarat rätt i: Påstående/fråga

årskurs 9 gymnasiets årskurs 2

1 Inställningen till skilsmässa är mycket skiftande mellan olika 87 religioner 2 Lagstiftningen om abort är ungefär densamma i de flesta länder 71 84 3 Den katolska kyrkan har en strängare inställning till användningen av preventivmedel än de protestantiska 70 85 kyrkorna 4 Homosexualitet har fördömts av alla folk i alla tider 22 37 SOU 1969:28, s. 44. Det förekommer inom vissa kulturer att man allmänt uppmuntrar till “ SOU 1969: 8, s. 48 f; föräktenskapliga förbindelser - 58 SOU 1969:28, S. 41 ff.

SOU 1974: 59 Kunskapsnivâ 169

Tabell 6.6 Kunskapstest i årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2, jämförande översikt

Medel- Högsta Genompoäng möjliga snitts-% poäng rätta svar

Grundskolans årskurs 9 Sexualkunskap, 21 frågor 10,2 21 65 Samhällsfrågor med anknytning till sexualliv och samlevnad, 15 frågor 8,6 15 69 Normer för sexualliv och samlevnad i olika kulturkretsar, 4 frågor 2,0 4 63

Gymnasiets årskurs 2

6.2.3 Kunskapsindex

I föregående avsnitt har bl. a. gjorts jämförelser mellan och äldre yngre elevers svar på de frågor som varit identiska för äldre och yngre i kunskapstest beträffande Sexualkunskap, och normernas samhällsfrågor relativitet. I ovanstående tabell översikt ges en jämförande av svarsresultaten beträffande samtliga frågor i de tre nämnda testen. Jämförelsen bygger dels på de indexpoäng för som kunskaper i detalj redovisasi elevenkäterna för årskurs 9 och årskurs dels

gymnasiets 21, på den

genomsnittliga procentandel rätta svar som kan räknas fram ur tabellerna över enskilda frågor i samma elevenkätenz

Samhällsfrågorna har besvarats bäst av både yngre och äldre. Sämsta resultat har sexualkunskapsfrågorna på gymnasiet givit. Orsakerna till dessa båda tendenser har diskuterats i föregående avsnitt.

6.2.4 Relationen mellan elevernas kunskaper och vissa bakgrunds-

faktorer

6.2.4.1 Inledning

I detta avsnitt redovisas bakgrundsfaktorer som haft - eller inte haft betydelse för kunskaperna hos elever i årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2, nämligen följande:

undervisningens omfattning (innehåll och antal lektioner) lärarens sätt att undervisa linjeval, socialgrupp och målsmans skolutbildning kön och kamratkontakter

orttyp. SOU 1969: 8, s. 43, 47,49; SOU 1969:28, 6.2.4.2 Elevernas och s 35, 40, 42

kunskaper undervisningens omfattning

2 Mellan undervisningens och elevernas SOU 1969: 8, s. 40 f, omfattning kunskaper föreligger på 48;SOU 1969:28, s. 33 så gott som varje enskild punkt ett samband som når signifikans, i flera ff, 39, 42

SOU 1974: 59 l70 Utredning och överväganden

fall ett starkt framträdande samband. Undersökningsledarna mycket dock att en ”oåtkomlig” felkälla kan ha spelat in: elever som påpekar ha trott att detta berott på inte kunnat besvara vissa frågor kan felaktigt om dessa. I så fall har samvariansen mellan att de ej erhållit undervisning och bristande kunskap blivit större i tabellerna ej erhållit undervisning

än i verkligheten. antal lektioner och elevernas kunskaper (tabell 6.7, Relationen mellan endast för Sexualkunskap under biologilektioner, avd II) har undersökts relativitet. Anledningen härtill är inte för samhällsfrågor och normernas om de båda sistnämnda områdena varit så utspridd att undervisningen att efterfråga antalet lektioner som ägnats åt att det ansetts meningslöst under har omfattat även dem. Sexualundervisningen biologilektioner mellan antal annat än sexualkunskap. Det bör leda till att korrelationen i Sexualkunskap inte framträder så starkt. lektioner och kunnighet

I nedanstående översikt redovisas endast hur stora andelar av eleverna dvs. hamnat inom den som nått de bästa resultaten på testfrågorna, i kunskapsindexet. För detaljer om de medelgoda högsta poänggruppen hänvisas till SOU 1969: 8, kapitel 6, och 1969: 28, och dåliga resultaten

kapitel 6. att tabell 6.7 inte kan användas för en jämförelse Det bör observeras samhällsfrågor och normernas mellan kunskapsnivåerna i Sexualkunskap, beror högsta poänggruppen har olika relativitet. Detta på att den inom dessa tre testområden. Tabellen kan bara användas för att innebörd

och undervisningens omfattning l %. Tabell 6.7 Relationen mellan elevernas kunskaper

Har undervisning Andelar elever som nått den högsta poänggruppen:

ll

Sexual- och sam- Andelar elever som nått den högsta poänggruppen: - - - - Gymnas., Årskurs 9

fåâadsundewls_ . Sexualkun- årskurs 2

Antal lektioner Sem alkun_ skap skap

Ingen undervis-

ning, minns ej, - - - - 11 42 uppgift saknas

1 SOU 1969:8, kapitel 6, och 1969:28, kapitel 6.

SOU 1974: 59 Kunskapsnivd 1 71

belysa hur elever inom ett testområde svarat i relation till om de fått mycket eller litet undervisning. Jämförelser mellan testområdena har gjorts i avsnittet 6.2.2. I avsnittet 6.1 ”Allmänhetens kunskaper om sexual- och samlevnadsfrågor” konstaterades att sexualkunskapen var ungefär lika stor hos den äldre generationen, som fått sparsam sexualundervisning, och den yngre generationen, som fått mer sexualundervisning. I undersökningen Om sexuallivet i Sverige finns också jämförelser mellan dem i den yngre generationen (l8-30-åringar) som fått och dem som inte alls fått sexualundervisning (s. 49). Därav framgår att de som fått sexualundervisning har bättre kunskaper men att skillnaden är obetydlig. Av tabell 6.7:I ovan framgår däremot att skillnaden i kunskapsnivå mellan de elever som fått mycket, litet respektive ingen sexualundervisning är betydande på tre områden och, enligt undersökningsledarnas kommentarer, signifikant även på övriga områden. Dessa olika undersökningsresultat torde kunna tolkas på följande sätt. ”Den yngre generationen i undersökningen Om sexuallivet i Sverige” består av l8-30-åringar som var 15 år gamla under något av åren 1952-1964. Flertalet av dem har gått iskola endast under skolpliktstiden och har sålunda fått sin sexualundervisning under den nämnda perioden och tidigare. (De äldsta i gruppen hade huvuddelen av sin skolgång under 1940-talet.) Det är emellertid under 40-, 50- och 60-talen som sexualundervisningen i Sverige genomgått sin huvudsakliga utveckling i omfång och kvalitet. Det är då rimligt att anta att skillnaderna i kunskapsnivå mellan dem som fått och dem som inte fått sexualundervisning hela tiden måste öka under dessa tre årtionden. Därtill kommer en annan omständighet, som berördes redan i avsnittet 6.1 ovan. Undersökningen ”Om sexuallivet i Sverige riktade sig till vuxna personer, vilkas skolgång låg några eller många år tillbaka. Under den tid som gått sedan skolgångens slut har de ur många olika källor skaffat sig mer sexualkunskap. Ju äldre de blir desto mindre markant måste därför skillnaden i kunskapsnivå bli mellan dem som fått och dem som inte fått sexualundervisning i skolan. Av dessa två skäl - sexualundervisningens successiva förbättring och det faktum att vuxna personer skaffat sig mer sexualkunskap än den skolan gav - är det helt rimligt att en undersökning på elever i dag visar långt större kunskapseffekt av skolans sexualundervisning än en tillbakablickande undersökning, genomförd bland vuxna personer. Som det resultatet av undersökningen väsentliga av kunskapsnivån bland elever i årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2 framstår orubbat det faktum att elever som fått sexualundervisning i dag har mycket mer kunskaper än de som inte fått sexualundervisning.

6.2.4.3 SOU 1969: 2, s. 48. Elevernas kunskaper och lärarens sätt att undervisa 7 SOU 1969:8, 6.2.2.2;

l detta avsnitt granskas betydelsen av tre bakgrundsfaktorerzz

SOU 1969:28, 6.2.2.2, användning av film och bildband i undervisningen 6.3.2.2.

SOU 1974: 59 172 Utredning och överväganden

förekomst eller ej av diskussion elevernas omdöme om undervisningen. De tre faktorerna har i elevenkätema satts i relation enbart till indexpoäng i Sexualkunskap i årskurs 9 och Sexualkunskap respektive samhällsfrågor i gymnasiets årskurs 2. De båda första faktorerna utslag för Sexualkunskap i ger ett litet årskurs 9. Om film eller bildband använts och om diskussion förekommit har eleverna något bättre indexpoäng, men sambandet är inte signifikant. För gymnasistemas del framträder ingen skillnad alls i kunskapsnivå mellan elever som undervisats med eller utan de nämnda hjälpmedlen

samt med eller utan diskussion. Resultatet får väl tolkas så att

diskussionens främsta inte betydelse ligger i att bidra till åsiktsbildning, till kunskapsinhämtande. Vad beträffar elevernas omdöme om undervisningen skulle man ha väntat att ju bättre detta är desto bättre är deras kunskaper. Något sådant samband framträder emellertid inte! När det gäller gymnasieundervisom samhällsfrågor med anknytning till sexualliv och samlevnad ningen framträder emellertid ett samband av annat slag, som undersökningsledarna karaktäriserar på följande sätt (SOU 1969:28, s. 40): ”De elever som har högre indexpoäng än de är positiva eller negativa till undervisningen neutrala. En tolkning av detta resultat är, att de positiva kan ha fått nya kunskaper genom undervisningen, medan de negativa redan hade den av lärarna meddelade kunskapen och därför kan ha tyckt att undervisningen var Det förefaller som om detta resonemang skulle kunna dålig.” tillämpas i alla de fall då elever med negativa och elever med positiva omdömen visar sig vara ungefär lika kunniga. En deli om undervisningen förväg kunniga elever har betecknat undervisningen som dålig därför att den inte gav dem något nytt. De från början mindre kunniga eleverna har betecknat som god därför att den gav dem nya undervisningen Båda dessa elevgrupper får god kunskapspoäng men avger kunskaper. motsatta omdömen om undervisningen.

i relation till socialgrupp och

6.2.4.4 Elevernas kunskaper linjeval,

målsmans skolutbildning

i årskurs 9 är det en markant och genomgående tendens att För eleverna de har bättre kunskaper om sexual- och samlevnadsfrågor om de går på tillhör högre socialgrupp och har målsen gymnasieförberedande linje,

man med högre skolutbildning)

av elevernas område Vid en testning kunskaper på ett litet avgränsat framträder sålunda samma tendens som är känd från den obligatoriska

skolan i dess helhet. Elever från högre socialgrupp med mer allmänbildad

samt med en studietradition i och allmänbildande bakgrundsrniljö till skänks i sina studier och tenderar att välja familjen får ett försprång Elever från lägre socialgrupp med mindre gymnasieförberedande linje. ” samt utan studietradition i allmänbildad och allmänbildande miljö är belastade med ett studiehandikapp och ett attitydmässigt SOU 1969: 8, tab. 6.7, familjen mot utöver den obligatoriska skolan. Dessa 6.11, 6.15. motstånd skolutbildning

SOU 1974: 59 Kunskapsniva 173

Tabell 6.8 Elevernas kunskaper i årskurs 9 i relation till Iinjeval, socialgrupp och målsmans skolutbildning. l %. Andelar elever i årskurs 9 som nått högsta poänggrupp: Sexual- Samhälls- Normernas

30 Socialgrupp lll 44 28 29

tendenser har införandet försvagats genom av grundskolan, genom den ökade tillströmningen till gymnasieskolan och genom vuxenutbildningen, men de gör sig alltjämt påtagligt och hör med även till bilden gällande av sexual- och samlevnadsundervisningen och dess möjligheter i dagens läge. Denna socialt betingade skillnad mellan eleverna har förstärkts genom att eleverna på gymnasieförberedande har fått linje mer undervisning, i varje fall i sexualkunskap. De andelar av eleverna på de olika linjerna som

svarat att de fått undervisning om det mesta av den Sexualkunskap enkäten behandlat var följande:

Den ytterst sparsamma undervisning i Sexualkunskap, som eleverna på praktiska linjer uppger har förekommit, stämmer med den subjektiva upplevelse som dessa elever brukar ge uttryck åt i tidningsintervjuer: Vi är bortglömda, det är inte så noga med oss, och liknande. I fråga om samhällsfrågor och normernas relativitet samt i fråga om antal lektioner som behandlat sexual- och samlevnadsfrågor under biologilektionerna kan säkra jämförelser inte göras, därför att eleverna på icke gymnasieförberedande linjer har så stora andelar Minns ej-svar. På gymnasiet fanns det, då denna undersökning gjordes en (1968), överrepresentation av elever från högre socialgrupp och/ eller med särskilt goda studieförutsättningar. Skillnaderna i kunskapsnivå med till hänsyn socialgrupp bör därför vara starkt reducerade eller obefintliga. l följande översikt finns inte heller några signifikanta skillnader av detta

slag

Mellan elever på olika gymnasielinjer finns däremot skillnader i kunskapsnivå. Dessa skillnader beror inte som i grundskolan 1 på skilda SOU1969;2g,tab_ studieförutsättningar utan på linjernas olika 6.7, 6.13, 6.17. studieinriktning.

SOU 1974: 59 174 Utredning och överväganden

l %. Tabell 6.9 Kunskapsnivå och socialgrupp i gymnasiets årskurs 2.

Andelar elever som nått högsta

poänggruppi

Sexual- Samhälls- Normernas

kunskap frågor relativitet

17 21 22 Socialgrupp l 15 22 20 -Socialgrupp ll 14 21 18 Socialgrupp III

Tabell 6.10 Kunskapsnivå och linjetillhörighet i gymnasiets årskurs 2. l %.

Andelar elever som nått högsta

poänggrupp :

Sexual- Samhälls- Normernas

frågor relativitet kunskap

22 26 22 Linje Samhällsvetenskaplig 18 25 23 Humanistisk 18 18 21 Naturvetenskaplig 8 24 13 Ekonomisk 5 16 19 Teknisk

SOU 1969: 28, tabell 6.7, 6.13, 6.17.

få sexual- och Enligt föreskrifterna skall gymnasisterna på alla linjer

till förfogande i årskurs 2, vilket samlevnadsundervisning på timmar blev ungefär likvärdiga. Av tabellen borde leda till att deras kunskaper

att eleverna och teknisk linje har ovan framgår emellertid på ekonomisk

sämre Sexualkunskap än övriga, att eleverna på teknisk linje är mycket med anknytning till sexualliv och sämre orienterade i samhällsfrågor

linje inte är så kunniga om samlevnad samt att eleverna på ekonomisk

normernas relativitet. visar att de ekonomiska och tekniska linjerna både Gymnasistenkäten samlevnadsundervisning överhuvud och minst fått minst sexual- och

i Eleverna och naturvetenskap-

undervisning Sexualkunskap) på teknisk

l och 2 tillsammantagna färre veckotimmar lig linje har i årskurs

samhällskunskap än övriga linjer. De har enligt tabell 6.10 också sämre

om samhällsfrågor än eleverna på övriga linjer. Liksom tidigare kunskaper omfattning och framträder överensstämmelse mellan undervisningens

elevernas kunskapsnivå. hör mera naturligt hemma på de Sexual- och samlevnadsfrågor och naturvetenskapliga linjerna än samhällsvetenskapliga, humanistiska

Det är därför förklarligt att och tekniska. psykologiskt på de ekonomiska kommit i skymundan och att de av dessa frågor på de sistnämnda linjerna mera sällan tagits upp på timmar till förfogande. allt att döma betydligt missförhållande. Det är av särskilt stor Detta är dock givetvis ett klart

liksom andra mänskliga frågor vikt att sexual- och samlevnadsfrågorna

behandlas och tekniska linjerna för att grundligt på de ekonomiska

SOU 1969: 28, tab. Särskild uppmärksamhet

motverka en ensidig verklighetsuppfattning. 5.20, 5.21 samt avhär iakttas. snittet 5.9, s. 28 f. måste ägnas åt att gällande föreskrifter

175 Kunskapsnivá

6.2.4.5 Elevernas kunskaperi relation till kön och kamratkontakter

I fråga om Sexualkunskap och samhällsfrågor med till anknytning sexualliv och samlevnad har flickorna klart bättre kunskaper än pojkarna både i grundskolans sista årskurs och i gymnasiet. När det gäller kunskaper om normernas relativitet är undersökningsresultatet det motsatta.

Tabell 6.11 Kunskapsnivå i relation till kön.” l %.

Andel elever som nått högsta _ poänggrupp: Sexual- Samhälls- Normemas

SOU 1969: 8, tabell 6.7, 6.11, 6.15; SOU 1969: 28, tabell 6.7, 6.13, 6.17.

Beträffande pålitligheten av resultatet att flickorna har bättre kunskaper än pojkarna inom större delen av sexual- och samlevnadsfrågoma skriver ”Man undersökningsledarna: kan inte bortse från möjligheten att skillnaderna i kunskaper mellan pojkar och flickor med sammanhänger skillnaden i deras fördelning liksom på linjer det finns möjlighet att det motsatta förhållandet gäller. Man måste hur det förhåller pröva sig, eftersom flickorna är fler än pojkarna de bästa på de linjer som uppvisar kunskaperna, nämligen på den gymnasieförberedande linjen i årskurs 9 och de humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna på gymnasiet. På den linje som uppvisar de sämsta sexual- och samlevnadskunskaperna,

Tabell 6.12 Kunskapsnivå i relation till kön och linje (sexualkunskap). I %.* Grundskolan årskurs 9.

Andel elever som nått högsta poänggrupp:

Gymnasieför- Övriga enbok- Praktiska linjer beredande linje staviga linjer

Pojkar 59 38 25 Flickor r 69 47 35

Gymnasiets årskurs 2

Andel elever som nått högsta poänggrupp:

SOU 1969: 8, s. 45; SOU 1969: 28, S. 38. ° Bastal för litet för procentberäkning.

176 Utredning och överväganden

den tekniska, går 96 % pojkar och 4 % flickor. Samtidig uppdelning på kön och visar emellertid att dessa båda faktorer oberoende av linje varandra förklarar variationen i kunskaper. bättre måste bero på starkare motiva- Flickornas betydligt kunskaper och det är lätt att förstå vari denna består. För dem kommer det tion, sexuella samlivet i regel att förr eller senare leda till något så djupt och så länge de nuvarande könsrollerna ingripande som en graviditet, dominerar, kommer även vården av barnet att vila tyngst på dem. De ett starkare behov än pojkarna att i förväg orientera sig i sexualupplever och samlevnadsfrågorna. som redovisas i detta avsnitt är kamrat- Den andra bakgrundsfaktorn kontakter. Man väntar som har stadigt sällskap har en sig att elever starkare motivation att skaffa sig kunskaper, och detta visar sig även vara fallet del Hos eleverna i årskurs 9 ser det litet för gymnasisternas

annorlunda ut. Där har eleverna i detta avseende delats i tre grupperzz

l. Har stadigt sällskap, kamrater av båda könen 2. Har ej stadigt sällskap, kamrater av båda könen 3. Har ej stadigt sällskap, enbart kamrater av egna könet. De bästa kunskaperna finns genomgående i grupperna 1. och 3. Stadigt

och det okändas lockelse tycks var för sig utgöra motivationer, sällskap vilket ju i båda fallen måste betecknas som rationellt.

6.2.4.6 Kunskaper och bostadsort

Elever i årskurs 9 som bor i större städer tycks ha något bättre kunskaper än elever i mindre samhällen och på landsbygden om samhällsfrågor med till sexualliv och samlevnad och om normernas relativitet. anknytning finns skillnader mellan olika ortty- För Sexualkunskap inga signifikanta per. Eleverna i gymnasiets årskurs 2 uppvisar inte inom något område av sexual- och samlevnadskunskapen signifikanta skillnader med hänsyn till

orttypen.

6.3 Sammanfattning och slutsatser

av allmänheten har bristfälliga kunskaper om sexual- och Stora delar och skulle gärna vilja ha mer kunskaper om många samlevnadsfrågor och samlevnadsundervisning bör därför även ingå i frågor. Sexualvuxenutbildningen på grundskole- och gymnasieskolenivå. och på gymnasiet hade vid Större delen av eleverna i grundskolan 1 SOU 1969: 28, tab. sexual- och samlevnadsunundersökningstillfället goda kunskaper inom 6.7, 6.13. När det gäller område. 60-70 % av eleverna har i genomsnitt svarat rätt insikter om norrnernas dervisningens relativitet råder dock innebär emellertid också att tämligen stora på testfrågorna. Detta ingen skillnad mellan Ett tiotal av de moment där minoriteter visade mindre god kunnighet. gymnasister som har kan särskilt dåliga kunskaper redovisades är av den arten att okunnighet och inte har stadigt sällskap. eller psykologiska konsekvenser. Gymnasisternas få allvarliga praktiska fakta rörande sexualiteten uppvisar en om naturvetenskapliga 2 SOU 1969:8, tab. kunskaper och samlevnadskunskapen i genomsnitt för såväl 6.7, 6.11, 6.15. lägre nivå än sexual-

Kunskapsnivâ 177

yngre som äldre elever. - En höjning av den genomsnittliga kunskapsnivån år önskvärd. För vissa viktiga områden av sexual- och samlevnadsfrågorna framträder ett behov av starkt förbättrad Dessa två undervisning. mål torde vara möjliga att förverkliga utan att ställa orimliga krav på skolan: har nått sexualundervisningen en ganska god nivå; vad saken gäller är inte att åstadkomma en nyskapelse utan att fortsätta den utveckling som pågått under några årtionden. Elevernas kunskapsnivå påverkas starkt av vissa faktorer som skolan inte kan förändra, i varje fall inte på kort sikt. Det är sådana faktorer som könsrollsuppfattning, socialgrupp, målsmans skolutbildning och därmed korrelerande linjeval. Undersökningarna har emellertid också visat att elevernas kunskaper i hög grad är relaterade till omfånget av den undervisning de fått, dels till antalet lektioner, dels och särskilt till den utsträckning i vilken undervisningen tagit upp de i enkäten efterfrågade momenten. att skolans Föreställningen sexual- och samlevnadsundervisning är mindre i det allmänna utbudet väsentlig av sexualinformation håller inte streck. Man kan räkna med att förändringar av undervisningens innehåll och område undervisningstiden på detta har stor effekt på kunskapsnivån. Om det alltså har kunnat klarläggas hur stor effekt kvantiteten av undervisning har, så har däremot inte kvalitetens kunnat betydelse påvisas på samma sätt. De variabler som granskas i 6.2.4.3 har inga klara relationer till elevernas kunskaper. Utan att kunna väga undervisningens kvalitet och kvantitet mot varandra får man nöja sig med den allmänna föreställningen att en förbättrad i lärarutbildning ämnesteori och metodik också kommer att förbättra undervisningsresultatet. Ett indirekt vittnesbörd om ett sådant sammanhang år det faktum att lärare med utbildning och/eller fortbildning i sexual- och samlevnadsfrågor har givit sexualundervisning i större utsträckning än lärare som saknar

denna bakgrund!

Som ovan framgått föreligger ett starkt sammanhang mellan kvantiteten undervisning och elevernas kunskaper. Det innebär att man i enkätmaterialet kan finna det sammanhang mellan lärarutbildning och undervisningsresultat, som man är van att betrakta som självklart.

“

Detta framgår av ett stort antal tabeller i tabellbilagan till SOU 1969:44

(lärarenkäten årskurs 9), nämligen tabell 7.7, 7.9, 7.12, 7.14, 7.18, 7.20, 7.22, 7.24 osv. Tendensen gäller inte alla undervisningsmoment men det vida övervägande flertalet.

7 i

Sexualupplysning hemmet och andra

informationskällor

7.1 i

Sexualupplysning hemmet

Redan i samband med den första svenska riksdagsmotionen om sexualundervisning i skolan, 1908, uttalade vederbörande utskott att kunskapen om släktlivet helst bör förmedlas av hemmen och att föräldrarna bör göras skickliga att fylla denna uppgift; de kan emellertid inte fullgöra den i dag, och därför måste skolan ta den på sig. Utskottets ledamöter torde knappast ha föreställt sig att man ännu sextio år senare skulle tvingas konstatera att en stor del av föräldrarna inte ger sina barn sexualupplysning. I Jonsson-Kälvestens socialpsykiatriska av 222 stockundersökning holmspojkar i åldern 7-16 år ingår en intervjufråga till mödrarna om den sexualupplysning de gett sina barn. Närmare hälften av mödrarna hade enligt egen utsago inte givit sina barn någon Sexualupplysning. De flesta av dem antydde emellertid under att de nog egentligen borde ha talat om saken. Det principiella, intervjun rationellt motiverade motståndet mot upplysning var borta, men det emotionella, tabukänslan, fanns kvar. En tredjedel av mödrarna sade att de hade svarat på frågor men hade svårt att tala öppet med barnen. Även här fanns det inre motståndet. De mödrar som under intervjun visade sig helt obesvärade av sexualfrågorna och som hade talat utförligt med sina barn om dem utgjorde en femtedel av alla. Lindroth-Rundbergs enkätundersökning av sexualupplysning och

Tabell 7.1 Mödramas sexualupplysning till sina bam . l procent.

Innebörden av moderns svar

1. Vill inte tala om saken. Vill bevara barnens oskuld 2 2. Har inte blivit av, besvarad och hämmad inför frågan 45 3. Svarar på frågor; skulle vilja tala öppet med barnen men har svårt för det (särskilt pappans roll) 32 4. Talar utförligt och ledigt, rör sig obesvärat med vokabulären, väjer inte för svåra frågor” 20 5. överdriven i sin upplysning; hektiskt frigjord O

Summa 100

Jonsson-Kälvesten: 222 stockholmspojkar (1964), s. 426.

180 Utredning och överväganden

Tabell 7.2 Sexualupplysning genom föräldrar beträffande särskilda moment (öre-

broundersökningeny l %.

Fått upplysning

av föräldrar

Upplysning om menstruation innan den inträffade ca 80 första gången 18 Dito om pollutioner Faderns roll vid barnalstring 21 pojkar upplysta genom modern 44 flickor upplysta genom modern 16 pojkar upplysta genom fadern 17 flickor upplysta genom fadern 37 summa pojkar upplysta genom föräldrarna 61 summa flickor upplysta genom föräldrarna

Stencil, skoldirektionens hälsovårdsavdelning, Örebro.

hos 497 i genomsnitt 17-l8-åriga örebroungdomar (1964) sexualvanor om genom hemmet beträffande har några uppgifter sexualupplysning

särskilda moment. framstår det att ca 60 % av pojkarna och ca Som negativt i denna bild

fått sin kunskap om faderns roll vid barnalstring genom 40 % av flickorna litteraturstudier, syskon i andra källor än föräldrarna (kamrater, skolan,

Det finns skäl för att denna kunskap nu nämnd ordning). psykologiska vuxen som barnet har en nära och god bör komma genom någon härom ”Hemmets betydelse” i emotionell relation till. (Se kapitlet

handledningsförslaget.) överhuvud inte fått upplysning om Ca 20 % av flickorna hade

innan den inträffade första gången. För en del av de övriga menstruation hade den information de fått varit sakligt eller psykologiskt flickorna Det var nämligen sammanlagt 32 % av flickorna som uppgav att de dålig. skrämda eller vid första menstruationen. 12 % hade alltså blivit olyckliga information. 28 % av pojkarna uppgav att de reagerat så trots att de fått

blivit skrämda vid första pollutionen. att pojkarna fått Som alltid framträder i undersökningsresultatet mindre utsträckning än flickorna och att upplysning i hemmet i mycket i mindre - två var för fadern medverkat till upplysningen grad än modern De är utslag av kvardröjande äldre sig ogynnsamma förhållanden.

om roll för flickor respektive pojkar uppfattningar sexualupplysningens

(se 3.4). elevenkäter läsåret 1967/68 förekom efter l utredningens egna om en fråga om olika informationskällor: testfrågorna Sexualkunskap håll än i Du har kanske fått reda på en del om dessa saker från annat

för tre sätt på vilka Du fått reda på dessa saker.” skolan. Kryssa högst andelar av eleverna i årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2 angav Följande då föräldrarna som informationskälla (se tabell 7.3 nedan).

de båda förut nämnda undersökningarna är överensstämmelsen med

Jonsson-Kälvesten hade ungefär hälften av mödrarna mycket god. Enligt till sina barn (frågan gällde här givit åtminstone någon sexualupplysning

Sexualuppbzsningi hemmet 181

SOU 1969: 8, s. 73; SOU 1969: 28, s. 62.

barnen överhuvud, inte enbart pojkarna). Enligt örebroundersökningen hade 37 % av pojkarna och 61 % av flickorna fått upplysning genom föräldrarna om faderns roll vid barnalstring. Enligt USSU: s enkäter hade 36-37 % av pojkarna och i genomsnitt 61% av flickorna fått någon sexualupplysning genom föräldrarna. Den nästan totala överensstämmelsen beror givetvis på en slump, i synnerhet som frågorna gällde delvis olika saker och delvis olika åldersgrupper, men vad man klart kan se är att åtminstone 60 % av pojkarna och 40 % av flickorna (f. på 40-talet) inte hade fått sexualupplysning i hemmet De inte särskilt många undersökningar om denna sak som finns från andra länder tyder på att föräldrarna där är ännu mer förtegna. Den amerikanske forskaren G.V. Ramsey publicerade 1943 en undersökning enligt vilken mindre än l % av amerikanska pojkar hade fått sin första kunskap om faderns roll från föräldrarna. I stället hade i första hand mödrarna, i andra hand fäderna fungerat som de vanligaste källorna för osanna påståenden om varifrån barn kommer? och hans Kinsey medarbetare sammanfattar sina resultat på denna punkt med orden: ”Trots att det finns personer som hävdar att barnets sexuella fostran endast bör handhas av föräldrarna eller en religiös vägledare, är det bara ett fåtal kanske bara 5 % - som kan påminna sig att de fått mer än de mest tillfälliga upplysningar ur dessa källor.3 den amerikanske Enligt specialisten på barn- och ungdomssexualitet C.B. Broderick existerar det bara en enda som direkt undersökning, genomförts på små barn

1 lntervjusvaren på detta område i ”Om sexuallivet i Sverige” SOU 1969: 2 är inte direkt jämförbara med de här refererade undersökningarna. I den förstnämnda undersökningen frågades av vem man “först fick reda på hur barn kommer till”, medan de övriga undersökningarna gällde om man överhuvud hade fått sexualupplysning eller information om faderns roll vid barnalstring genom föräldrarna. Frågeformuleringen i ”Om sexuallivet i Sverige” innefattade också orden: ”. .. alltså att samlag och befruktning behövs”. Vad man efterfrågar med en sådan formulering är en mer omfattande information än den som ligger i ”faderns roll vid barnalstring. Dessa faktorer bör leda till att SOU 1969: 2 har lägre siffror för föräldrarnas roll som sexualupplysare. Siffrorna är följande: endast 22% av de manliga och 41 % av de kvinnliga l8-30-åringarna anser att de av föräldrarna fick sin första upplysning om hur barn kommer till, alltså att samlag och befmktning behövs. (Tabell V: 7, s. 129.) Detta understryker ytterligare bristerna i sexualupplysningen genom hemmen. Större andelar än de sist nämnda fick sexualupplysning hemma, men så få var de som fick den viktigaste upplysningen av föräldrarna såsom de första upplysarna. Den yngre generationens föräldrar har dock varit mer aktiva på detta område än den äldre generationens. Andelen föräldrar som gett sina barn den första viktiga sexualupplysningen har för sönernas del ökat från 18 till 22 %, för döttrarnas del från 25 till 41 %. 2 Broderick, Kinder- und Jugendsexualität, kapitel 6, s. 53 ff. 3 Kinsey och medarbetare: Kvinnans sexuella beteende, I, s. 26.

SOU 1974: 59 182 Utredning och överväganden

deras kunskaper om sexuella förhållanden. Den härstammar beträffande från Israel och utvisar att av 185 barn iåldern 4-5 1/2 år, de flesta med

föräldrar från västländer, visste inget enda något om faderns roll för barns

tillkomst (Nästan alla sexualpedagoger anser att barn bör ha fått denna

från föräldrarna innan de börjar i skolan.) Enligt Schofields kunskap av engelska 15-19-åringar (1965) hade ll % av pojkarna undersökning fått sin kunskap om befruktning från föräldrarna.: och 28 % av flickorna fann vid sina intervjuer med dansk manlig ungdom att Preben Hertoft om befruktning av föräldrarna, 25 % 15 % hade fått sin första upplysning med annan informationskällaa Broderick är genom föräldrarna i förening om att unga föräldrar i västländer blir mer och mer emellertid övertygad

öppna mot sina barn när det gäller sexualupplysning.

hemmets och andra

7.2 Relationen mellan sexualupplysning

infonnationskällor

I undersökningen Om sexuallivet i Sverige ges på s. 46 f. en fullständig informationskällor för tabellöversikt över svenska barns och ungdomars första om befruktning och samlag respektive preventivmedel. kunskap Undersökningen avser som ovan Här återges de viktigaste uppgifterna. nämnts inte i vad mån föräldrarna överhuvud givit sina barn sexualupp-

utan endast ivad mån de utgjort första informationskälla. lysning dessutom från den Vad undersökningen ger är utvecklingstendenserna dvs. från 31-60-åringar till 18-30äldre till den yngre generationen, Man får då följande bild: åringar.

Tabell 7.4 Första infonnation om befruktning och samlag.

Män Kvinnor

Äldre Y ngre Äldre Yngre genera- genera- genera- ge nerationen tionen tionen tio nen

Medelåldern för kunskap om befruktning och l2,2år 11,1 år 13,7 år 11,3 år samlag Kunskapsförmedlare (i procent): 63 55 41 33 Kamrater l 8 22 25 4 1 Föräldrar 6 13 7 12 Lärare 7 6 14 8 Massmedier

1 Broderick, Kinder- und Jugendsexualität, s. 31 f. Den isrealiska undersökningen

publicerades 1966. 2 Schofield, s. 95. 3 Hertoft, II, s. 21 f.

Sexualupplysningi hemmet 183

Tabell 7.5 Första information om preventivmedel

Män Kvinnor

Äldre Yngre Äldre Yngre genera- genera- genera- generationen tionen tionen tionen

Medelåldern för kunskap om preventivmedel 14,9 år 12,8 år 17,5 år 13,6 år Kunskapsförmedlare (i procent): Kamrater 76 65 46 36 Föräldrar 6 13 7 25 Lärare 5 10 4 14 Massmedier 7 9 31 19

Kamrater är den vanligaste informationskällan utom när det gäller första information till kvinnor i den yngre generationen om samlag och befruktning. Där och endast där har föräldrarna blivit den vanligaste informationskällan, men alltjämt gäller detta mindre än hälften av flickorna. l samtliga fall har emellertid föräldrarnas och lärarnas betydelse ökat. Därmed har även kamraternas och massmediernas betydelse som första kunskapsförmedlare minskat. Utvecklingen har på alla punkter gått i den riktningen att kamraternas ofta och ovederhäftiga sensationsbetonade upplysning alltmer ersatts av föräldrarnas och lärarnas. Föräldrarna har i de flesta fall utökat sin informationsaktivitet snabbare än vad skolan Det gjort. är ett steg i rätt riktning: föräldrarna har oftare än förr hunnit före. Föräldrarna har tagit ökat ansvar för flickornas sexualupplysningi betydligt högre grad än för pojkarnas. Samtidigt som föräldrarnas öppenhet har blivit större, behärskas de alltjämt av den gamla uppfattningen att det är viktigare att flickor får sexualupplysning än att pojkar får det. Den förändrade attityden till sexualupplysning till barn avspeglas inte endast i föräldrarnas och lärarnas ökade insatser utan på området ocksåi att barnen får sina första upplysningar vid allt tidigare ålder. Det framgår av tabell 7.4 och 7.5 ovan. Skillnaden kan tydligare uttryckas på följande sätt:

Tabell 7.6 Åldersförskjutning för första Sexualkunskap. Jämförelse mellan äldre och yngre generation (31-60- respektive l8-3Gåringar)

Pojkar Flickor

Åldersförskjutning för första kunskap om befruktning och samlag 1 år 2 l/2 år Åldersförskjutning för första kunskap om preventivmedel 2 år 4 år

Att flickornas ”informationsåldef snabbare sjunkit mycket än pojkarnas har lett till att pojkar och flickor numera får sin första Sexualkunskap

184 Utredning och överväganden

nästan vid samma ålder. Pojkarna ligger 0,2 år före beträffande kunskap om befruktning och samlag samt 0,8 år före beträffande kunskap om Även detta förhållande framgår av tabell 7.4 och 7.5 preventivmedel. ovan. Om man i dag frågade enbart tonåringarna på dessa punkter, skulle man sannolikt finna att skillnaden är upphävd. Detta omdöme gäller informationsåldern, men beträffande informationskällorna framträdde både i 1964 (se ovan 7.1) och i USSU: s örebroundersökningen elevenkäter läsåret 1967/68 så pass stora skillnader att någon total önskvärd när utjämning inte kan antas ha ägt rum. En sådan är särskilt det gäller föräldrarnas information till flickor respektive pojkar. USSU: s elevenkäter i årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2. genomfördes om informationskällor för sexualkun- Dessa båda elevgruppers uppgifter är varandra lika utom Betydligt fler skap mycket på en punkt. gymnasister uppger, som man kunde vänta, böcker som informationskälla form svaren enbart från de (65 % mot 45 %). Nedan återges i förenklad yngre eleverna (tabell 7.7 nedan). Medan det var 22 % män och 41 % kvinnor i den yngre generationen föräldrar som första informationskälla för samlag och som uppgav är det 37 % av pojkarna och 66 % av flickorna i l5-l6-årsålbefruktning, fått sexualupplysning av föräldrarna. De dern som anger att de överhuvud roll för pojkar respektive flickor kan också olika informationskällornas med diagram 7.1, som är en översättning av tabell 7.7. åskådliggöras Den information som pojkarna inte har fått av föräldrar och syskon har de i stället skaffat sig genom att mer än flickorna anlita informationskällor utanför främst kamrater och tidningar. Kamraterna spelar hemmet,

Diagram 7.1 Informationskállor utanför skolan i fråga om Sexualkunskap. Eleveri s. 73 tab. 9.1. årskurs 9. (Högst tre alternativ fick markeras.) Källa: SOU 1969:8,

% 1004

90-

80-

70- |=|

50-

30-

20-

Tid- TV Sys- Film Annat Fören För- Kam- Böcker Skolkam- ning radio kon o äld- rater rater ar möten rar utanför skolan

Sexualupplgøsningi hemmet 185

Tabell 7.7 lnformationskällor utanför skolan ifråga om Sexualkunskap. Elever i årskurs 9. l %.

Har man fått reda på någonting Totalt Pojkar Flickor utanför skolan? (Högst tre alternativ markeras)

Har ej fått reda på någonting utanför skolan 2 2 2 1 SOU 1969: 8, s. 73, tabell 9.1.

för pojkarna större roll än föräldrarna för såväl det första som det fortsatta kunskapsinhämtandet medan på området, det för flickorna är tvärtom. Massmedierna spelar enligt tabell 7.4 och 7.5 mycket liten roll som första informationskälla, men för ”vidareutbildningen” spelar de en mycket stor roll. I enkätsvaren förekom 3 792 omnämnanden av tio olika informationskällor. Av dessa omnämnanden gällde 1 292 stycken, dvs.

34 %, böcker, tidningar, film, rv och radio

Tabell 7.8 Informationskällor för Sexualkunskap i några europeiska länder.” I %.

lnforma- Pojkar Flickor tionskälla Eng- Väst- Öst- Dan- Sve- Eng- Väst- Öst- Dan- Sveland tyskl tyskl mark rige land tyskl tyskl mark rige

Föräldrar 11 26 22 15 22 28 32 45 36 41 Lärare 12 24 2 13 18 25 7 12 Kamrater 62 47 63 55 44 36 31 33 Böcker 7 6 5 3 7

3 England: Schofield 1965, s. 95, tabell 6.2, ungdomar 15-19 år. De tillfrågades om första informationskälla för ”the facts of life. Västtyskland: Keil, Sexualität, Erkenntnisse und Masstäbe, s. 131. Undersökningen publicerades 1963. Frågan ställdes till intervjupersoner äldre än 25 år och gällde av vem de fått sexualupplysning som varit ”bewusst und planmässig. Östtyskland: Borrman: Jugend und Liebe, 1966, tabell 29, s. 207. Hälften av de tillfrågade var under 20 år, hälften 20-25 år. Frågan lyder: Wer hatte den grössten Anteil an Ihrer sexuellen Belehrung?” Det framgår av sammanhanget att med Belehrung avses information, inte fostran. Danmark: Preben Hertoft 1968, Il, s. 22, tabell lb/VI. Frågan ställdes enbart till män (värnpliktiga) och gällde första upplysningskälla för ”konception. Uppgifterna om informationskällörna för danska kvinnor härstammar från den danska sexualundervisningskommitténs enkät 1966 bland nyblivna mödrar (Seksualundervisningsudvalgets Betaenkning I, s. 70, tabell 47). Frågan lydde: ”Hvorfra ñk De förste egentlige oplysninger om hvordan börn blir til? SOU 1969: 8, s. 73, Sverige: Se tabell 7.4 ovan. tab. 9.

SOU 1974: 59 186 Utredning och överväganden

med förhållandena i andra länder är möjliga endast i liten Jämförelser siffror men betonar att utsträckning. Broderick ger en del amerikanska

undersökningarna är så olika att de blir svårjämförbara. De systematiska

amerikanska undersökningarna gäller nästan enbart collegeungdomar,

är speciella i förhållande till påpekar han, och dessas levnadsförhållanden i dess helhet. Enligt Ramseys ovannämnda den amerikanska ungdomen underlag, hade mer än 90 % av undersökning 1943, som har ett bredare fått sin första kunskap från kamrater om faderns roll amerikanska pojkar Broderick tar för att föräldrarnas andel i vid barnalstring. givet

informationen sedan dess stigit men konstaterar att inga nya amerikanska

undersökningar finns om saken Det finns emellertid några europeiska

från 1960-talet som sammanställts i tabell 7.8 ovan. undersökningar som utförts 1969 av International Health En nyare undersökning i Geneve: utvisar Undersökningen gällde fem Foundation följande.

endast kvinnor i åldrarna 16-55 år. De tillfrågades bl. a. om hem länder, och skola hade givit dem upplysning om fem moment av Sexualkunskap:

varifrån barn kommer, faderns roll vid befruktningen, menstruation,

födelsekontroll och klimakterium. Andelen som fått sådan upplysning

utgjorde igenomsnitt för alla momenten (i procent):

Äldre Yngre kvinnor kvinnor

(46-55 år) (16-25 år)

32 66 Belgien 28 52 Västtyskland 26 47 Frankrike 21 44 England 15 26 Italien

kvinnor som får upplysning hemma eller i På 30 år har alltså andelen fördubblats i alla fem länderna, (vilket också innebär att skolan ungefär

mellan länderna förblivit oförändrad). Det är en snabb rangordningen” om man betänker att det är fråga om att övervinna ett djupt utveckling, är det dock bara 2/3 i ett land, ca hälften i tre rotat tabu. Fortfarande

länder och i Italien endast l/4 av kvinnorna som får sådan upplysning.

Man har kommit ett stycke på väg men inte särskilt långt. (Upplysningen

var dessutom säkerligen ofta fragmentarisk och felaktig.)

om de olika momenten hade givits till kvinnorna av hem Upplysning för alla fem länderna, om: och skola i följande utsträckning, igenomsnitt

Äldre Yngre kvinnor kvinnor

49 70 Menstruation 24 54 Att barn kommer från mamman 24 37 Klimakterium 14 42 Broderick, s. 53-56. Faderns roll 9 22 Födelsekontroll 2 van Keep 1971.

SOU 1974: 59 i hemmet

sexualupplysning 187

Den största ökningen, med ca 30 procentenheter, har ägt rum beträffande de två grundläggande upplysningarna: att barn kommer från mamman samt faderns roll vid befruktningen. Andelen som får den förra upplysningen har fördubblats, medan andelen som får den senare upplysningen har tredubblats. Det sistnämnda förhållandet utgör det starkaste vittnesbördet om att en attitydförändring har ägt rum: att upplysa om faderns roll var förr en oöverkomlig uppgift för både hem och skola. Fortfarande är det dock betydligt fler som får höra att barn kommer från mamman än som får höra om faderns roll. Mycket starkt tabuerad är fortfarande upplysning om preventivmedel i dessa länder. Härtill torde fleraifaktorer medverka: den officiella katolska inställningen, den traditionella inställningen även i protestantiska länder samt övertygelsen att upplysning till ungdom om preventivmedel leder till tidigare sexualdebut och promiskuitet. Om man jämför informationsaktiviteten i de olika länderna och därvid beaktar också de tidigare nämnda finner man den undersökningarna, lägsta i USA och Italien, den högsta i Östtyskland, Belgien, Sverige och Västtyskland. Den tolkning som ligger närmast till hands är att det är puritanismen i USA och den folkliga katolicismen i Italien som verkat återhållande. Katolicismen i Belgien är också stark, men den är progressiv och ”modern i jämförelse med den italienska. Östtyskland har samma låga medianålder för sexualdebut som Sverige (ca l7 år för pojkar och ca 18 år för flickor). Den av skolan förkunnade sexualmoralen kännetecknas av en moderat restriktivitet som är förenad med en tidig och utbredd sexualupplysning genom skola och hem.1 Förhållandenai Västtyskland har belysts i 2.4.2. överväganden med anledning av de förhållanden som belysts i detta Borr-man 1966, s 112, kapitel återfinns i kapitel 17. 125.

SOU 1974: 59

8 Sexual- och

samlevnadsundervisning

i skolan

8.1 Förekomst av sexual- och i skolan

samlevnadsundervisning

8.1.1 Allmänt

Sedan USSU: s lärar- och elevenkäter genomfördes läsåren 1967-68 och 1968-69 har nya läroplaner för grundskolan och för den nyorganiserade gymnasieskolan tillkommit. bereddes tillfälle Utredningen att yttra sig om läroplanerna på förslagsstadiet. I dessa är sexual- och samlevnadsundervisningen ett självklart och obligatoriskt inslag i ännu högre grad än tidigare. Större vikt än förr läggs vid att undervisningen kommer till stånd genom en fortlöpande samverkan mellan ämnena hembygdskunskap, naturkunskap, biologi, samhällskunskap, religionskunskap och svenska. Det rekommenderas att undervisningen i grundskolan i stor utsträckning bedrivs inom ramen för olika arbetsområden (Lgr 69, s. 52). 1 gymnasieskolan skall sexualundervisning - utöver vad som behandlas i skilda skolämnen - förekomma till förfogande på timmar inte endast på de linjer som motsvarar det gamla gymnasiet och fackskolan utan också på de linjer som motsvarar yrkesskolan. Dessa förändringar som utredningen hälsar med tillfredsställelse - medför att en undersökning av förekomsten av sexualundervisning omedelbart före de nya läroplanerna inte ger en helt rättvisande bild av nuläget. inom skolan Utvecklingen sker emellertid inte språngvis utan organiskt och kontinuerligt i den riktning som anvisas av de tid efter annan tillkommande nya föreskrifterna. Detta förhållande kan man karaktärisera både som en tröghet i skolans utveckling och som en garanti för att utvecklingen bygger vidare på lärarnas erfarenhet. En god bild av kontinuiteten i sexualundervisningens kvantitativa utveckling ger följande ur undersöksammanställning ningen Om sexuallivet i Sverige”.

Tabell 8.1 Procent av eleverna som vid vuxen ålder uppgivit att de fått sexualundervisning i skolan* 56-60-åringar (15-åringar 1922-26) 7 SI-SS-âringar (IS-åringar 1927-31) 9 (ökning 2) 46-50-åringar (15-åringar 1932-36) 12 (ökning 3) 41-45-åringar (IS-åringar 1937-41) 14 (ökning 2) 36-40-åringar (15-åringar 1942-46) 24 (ökning 10) 31-35-åringar (IS-åringar 1947-51) 31 (Ökning 7) 26-30-åringar (IS-åringar 1952-56) 48 (Ökning 17) 2l-25-åringar (IS-åringar 1957-61) 65 (Ökning 17)

SOU 1969: 2, s. 48.

SOU 1974: 59 .90 Utredning och överväganden

Översatt till diagram ter sig denna utveckling på följande sätt.

70-

10-

0 I | I I I I I 1939 1944 1949 1954 1959 år 1924 1929 1934

sexualundervisning omkr. 1924 till Diagram 8.1 Procent av eleverna som fick omkr. 1959, enligt vad de själva uppgivit som vuxna

avsnittet i detta betänkande (3.7) avser Som framgår av det historiska 30-talen undervisning i från 1920- och huvudsakligen uppgifterna i läroverken. 1942 års flickskolor och en begynnande undervisning i folkskolan samt 1945 och kungörelse om frivillig sexualundervisning i en ökning med sammanlagt 17 1949 års lärarhandledningar avspeglas under 40-talet. Under förra hälften av 50-talet började procentandelar En ny ökning med 17 procentandelar ägde rum utvecklingen gå snabbare. fem år. Denna utveckling möjliggjorde att på hälften så lång tid, samtidigt med 1956 års sexualundervisningen förklarades obligatorisk Detta ledde emellertid inte till en allmänt genomförd nya handledning. fortsatte i samma takt som förut: 17 sexualundervisning. Ökningen senare hälft, varigenom man kom upp i procentandelar under 50-talets egna minnesbilder som säkerligen 65 % - allt enligt intervjupersonernas genomgående ger något för låga siffror men som ganska väl bör avspegla Mot att de äldre inte minns så säkert utvecklingskurvan. invändningen bör att sexualundervisning på 1920- och 30-talen var så pass påpekas sensationell att den säkerligen inpräglades i minnet.

SOU 1974: 59 Sexual- och

samlevnadsundervisning i skolan 191

Hur stora andelar av årskullarna som fick sexualundervisning under senare hälften av 1960-talet är svårt att beräkna. Av dem som läsåret 1967-68 gick i grundskolans årskurs 9 fick 92 % sexualundervisning enligt deras egen uppgift (se diagram 8.2 nedan). Men i årskurs 9 gick endast 78 601 elever (SOU 1969: 8, s. 18) av en årskull på ca 110 000 individer, dvs 71 % av årskullen. Det innebär att 65 % av årskullen fick sexualundervisning i årskurs 9. I motsvarande årskurs av realskolan och liknande gick 13 % av årskullen. Man kan anta att detta innebär att åtminstone l l % av årskullen fick sexualundervisning där. Det innebär att 65% plus 11% = 76% fick sexualundervisning i årskurs 9 i dessa skolformer under läsåret 1967/68. För att få fram hur många av hela åldersgruppen som överhuvud hade fått eller skulle komma att få sexualundervisning i någon skolform måste man lägga till dem som hade fått sexualundervisning i tidigare årskurser av grundskolan eller i folkskolan och dem som skulle komma att få sexualundervisning i gymnasiet eller fackskolan utan att tidigare ha fått det i någon annan skolform. Först då skulle vi få fram en procentandel som är jämförbar med uppgifterna i tab. 8.1. Säkerligen skulle det då visa sig att nästan alla elever fått någon sexualundervisning någon gång. Men viktigare för att få en bild av det verkliga läget är elevernas och lärarnas uppfattning om den sexualundervisning som förekommer samt elevernas kunskapsnivå. Dessa aspekter behandlas i kapitlen 6, 9 och 10. Några uppgifter om förhållandena i andra länder lämnasi 4. kapitel

8.1.2 Förekomst i olika årskurser

Efter denna översikt av hur mycket som förekommit sexualundervisning och förekommer i Sverige skall en översikt ges av sexualundervisningens omfattning igrundskolan och gymnasiet läsåren 1967-68 eller 1968-69. Därvid betraktas eventuella skillnader i omfång beroende på att undersökningarna gjordes under två skilda läsår som försumbara. Det bör hållas i minnet att uppgifterna inte utan vidare kan användas som mått på hur mycket sexualundervisning som överhuvud förekom på de olika åldersstadierna. Läsåret 1967/68 gick av de aktuella åldersgrupperna 82 % i grundskolan och 26 % i gymnasiet (gamla och nya). Fackskolor, yrkesskolor samt kvarvarande folkskolor, realskollinjer, tekniska och handelsgymnasier är inte inbegripna. På frågan om sexual- och samlevnadsundervisning faktiskt förekommit har lärare och elever givit de svar som anges i diagram 8.2 nedan. 1956 års handledning ger anvisningar för sexualundervisningen på fyra olika åldersstadier: lågstadiet, samt 1l-l3-åringar, l4-l6-åringar l7-20-åringar. Vi kan konstatera att dessa intentioner i viss mån har blivit förverkligade. Någon sexualundervisning ges åt nästan alla elever vid fyra tillfällen under skolgången: i lågstadiets årskurs l och 2 (7-9-åringar), i mellanstadiets årskurs 5-6 (1 l-13-åringar), högstadiets årskurs 9 (l5-l6-åringar) samt i gymnasiets årskurs 2 (l7-l8-åringar). I diagrammet saknas som synes uppgifter från eleverna på låg- och

mellanstadierna samt från gymnasielärarna. Det beror som tidigare

sou 1974:59 192 Utredning och överväganden

Andelar lärare Sex- 4 resp elever o samsom uppgivit att sexualunder- Ievnads- Sex- Samunder- kun- hållsvisn förekommit Sk visn skap frågor Normef 2 Årskurs

% 1 2 3 4 5 6 9 Gy2Gy2Gy2Gy2 100 97 33 91 :-:; 83 90

Diagram 8.2 Förekomst av sexual- och samlevnadsundervisning i grund-

skolan och gymnasiet läsaren 196 7/68 eller 1968/69 enligt lärarna (fylld stapel) resp. eleverna (ofylld stapeU*

“ SOU 1970:39, s. 48, tab. 4.1 och 4.2; SOU 1969:44, s. 37; SOU

1969: 8, s. 27, tab. 5.1, s. 29, tab. 5.9, s. 31, tab. 5.14; SOU 1969: 28, s 21, tab. 5.2; s. 24, tab. 5.10; s. 26, tab. 5.15. 1 Avser undervisning om normer för sexuellt samliv mellan ungdomar i elevernas egen ålder. Se närmare kommentarer i den följande texten. 3 Ej undersökt. 4 Avser sexual- och samlevnadsundervisning överhuvud (SOU 1969:28, definierade för s. 27 f). De tre följande staplarna avser delområden, de serier av kunskapsfrågor som ingick i intervjupersonerna genom enkäten.

nämnts enkätundersökningar inom dessa grupper av ekonomiska på att stadier täcks dock av enkäter skäl inte har kunnat genomföras. Samtliga bland antingen lärare eller elever. som och mellanstadielärarna besvarat beträffande Den fråga lågförekomsten av sexualundervisning hade följande lydelse: ”Har Ni gett

form av sexualundervisning på lågstadiet (resp. mellanstadiet) någon under läsåret inbegriper även undervisning 68/69? (Sexualundervisning Svaren för de sex årskurserna framgår av

om samlevnadsfrågory”

8.2. Då lärarna tillfrågades om de 68/69 eller tidigare hade givit diagram stadium blev svaret jakande från 99 % av sexualundervisning på sitt

och 98 % av mellanstadielärarnaz Praktiskt taget alla låg- och

lågstadiesexualundervisning men inte varje läsår i varje mellanstadielärare ger 1 årskurs. Fråga 5 ibåda frågehar inte undersökts; kommittén ansåg Årskurs 7 och 8 på högstadiet

*fggáäláiáelg resurserna till en mycket grundlig undersök-

det riktigt att koncentrera och att * SOU 1970: 39, s. 20. ning av den årskurs (9) som då hade mest sexualundervisning

SOU 1974: 59 Sexual- och i skolan

samlevnadsundervisning 193

därvid genomföra enkäter bland både eleverna och lärarna. I årskurs 7 skall sexualundervisning förekomma enligt 1962 års läroplan. I årskurs 8

förekommer inte biologi på timplanen. Förslaget till studieplan i samhällskunskap för årskurs 7 upptar barn- och ungdomspsykologiska frågor, för årskurs 8 enkla och psykologiska sociala frågor för den enskilde och de mindre samhällsgrupperna, t. ex. familje- och fritidsfrågor. Man kan därför räkna med att samlevnadsfrågor ibland behandlats. Förslaget till studieplan i kristendomskunskap för årskurs 7 tar inte upp samlevnadsfrågor. Dessa aktualiseras däremot i årskurs 8, då centrala områden av Gamla och Nya testamentets förkunnelse skall behandlas. Sexual- och samlevnadsundervisning bör därför ha förekommit i följande

sammanhang: Årskurs 7: biologi och samhällskunskap. Årskurs 8: samhällskunskap och kristendomskunskap.

Diagrammets siffror beträffande biologi i årskurs 9 har följande innebörd. 96 % av lärarna uppger att de undervisat i Sexualkunskap under läsåret, och 92 % av eleverna att de fått sådan undervisning; uppgifterna är med andra 0rd så gott som samstämmiga.

76 % av lärarna i i årskurs

kristendomskunskap 9 har svarat att de

undervisat om sexualetik och familjekunskap. 74 % av lärarna uppger att de undervisat om det moment som fått högsta andel ja-svar: ”Hur den kristna religionen ser på samlevnad mellan människor av skilda kön, familjeliv och sexuella förhå1landen. Att inte en större del av kristendomslärarna uppger sig ha undervisat härom är förvånande. Vid den granskning av de mest använda kristendomsläroböckerna för årskurs 9, som utredningen låtit göra, visade det sig att samtliga behandlade sexual- och samlevnadsfrågor.

Läroplanens förslag till studieplan för årskurs 9 anger dock endast: Sammanfattande av den kristna behandling tros- och livsuppfattningen - med beaktande av dess förhållande till kultur- och samhällsliv - samt

av andra livsuppfattningar. Ett så allmänt formulerat studiemål medger

många olika tolkningar: 13 % av kristendomslärarna anser att de inte bör

ta upp samlevnadsfrågor i kristendomsundervisningen på högstadiet? I

elevenkäten är det endast 53 % av eleverna (mot 76 % av lärarna) som uppger att i årskurs 9 behandlat

kristendomsundervisningen äktenska-

pets uppgift och innebörd. Då emellertid så mycket som 10% av eleverna svarat att de inte minns om momentet behandlats och då frågorna inte ställdes på alldeles samma sätt till lärare och elever, anser

undersökningsledarna att uppgifterna inte behöver betraktas som ofören-

liga.3

Undervisningen inom ämnet samhällskunskap i årskurs 9 om samhällsfrågor med anknytning till sexuallivet måste bedömas med en annan måttstock än undervisningen om sexualoch samlevnadsfrågor i 1 biologi och kristendomskunskap. I de två sistnämnda SOU 1969: 44, s. 42. ämnena ingår sådana frågor i kursplanerna, men i samhällskunskap skall familje- och “ SOU 1969:44, s. 140 samlevnadsfrågor behandlas i årskurs tab- 919huvudsakligen 8. De följande uppgifterna om undervisningen i samhällskunskap bör därför ses som en 3 SOU 1969:44, s. 38,. redogörelse för hur mycket ”samhällsfrågor med anknytning till sexuallijfr s. 19, 3.3.4.

SOU 1974: 59 194 Utredning och överväganden

9 trots att kursplanen där endast har vet som tagits upp i årskurs kan inledas med en följande anvisning: Studiet av socialpolitiken

med en skildring av olika former för återblick på familjen och fortsätta verksamhet.” Dessa moment kan samhällets stödjande och hjälpande

förbigås. För att få en bild av undervisningen på också helt och hållet med anknytning till sexuallivet måste man högstadiet om samhällsfrågor redovisas. gå till 6.2.2.2 ovan, där elevernas kunskaper på området

undervisat om ”samhälls- På den allmänna frågan om de under läsåret svarade 69 % ja bland lärarna i med anknytning till sexuallivet frågor svarade att samhällskunskap i årskurs 9, medan endast 42 % av eleverna

om sådana frågor i ämnet samhällskunskap. Frågan de fått undervisning på följande sätt: var i elevenkätens frågeformulär preciserad innefattar ju även andra än rent ”Sexual- och samlevnadsfrågor Samlivet mellan två människor biologiska och medicinska frågor. och bestämmelser. Hjälp vid påverkas också av samhällets åtgärder och skyldigheter i samband med havandeskap och förlossning, rättigheter

äktenskap och skilsmässa är bara några få exempel på detta. Vad som är

samliv itonåren, vad rätt och fel när det gäller t. ex. abort eller sexuellt och innebörd hör också till sexual- och som är äktenskapets uppgift Du fått undervisning om samlevnadsundervisningen. Har någon

isamhällskunskap detta sådana saker som nämnts ovan under lektionerna

läsår?” ram att lärarna, då de svarade, kan ha använt en vidare Det är tydligt som är nämnda i än eleverna, som inriktats just på de moment

anser därför inte heller i detta fall frågeingressen. Undersökningsledarna

med varandra. att lärarnas och elevernas svar är oförenliga eller elevernas svar Det är viktigt att lägga märke till att varken lärarnas till sexuallivet överhuvud avser i vad mån samhällsfrågor med anknytning

endast i vad mån de behandlats inom behandlats i skolans undervisning, testade ämnet samhällskunskap. Då man däremot längre fram i enkäten

femton och därefter elevernas kunskaper genom frågor på området fått eller upplysning i skolan undervisning frågade om de under läsåret svarade 79 % av eleverna ja. om sådana saker som har berörts i frågorna, om samhällsfrå- De elever som svarade ja ansåg sig ha fått undervisningen och samlevnad i följande ämnen och i till sexualliv gor med anknytning

följande utsträckning?

78 % (= 62 % av samtliga elever) Biologi 1 sou 1969: s, s. 93. Samhällskunskap 37 % (= 29 % av samtliga elever)

Kristendomskunskap 14 % (= 11 % av samtliga elever) 2 SOU 1969: 8, s. .34

tab. 5.20. Siffrorna inom beträffande samhällsfrågor i sexualun- Tillsammantagna ger siffrorna parentes har räknats bild. Sådana frågor i vidaste dervisningen i årskurs 9 en ganska entydig fram på följande sätt. Av de 79 % av samtli- bemärkelse har 7 av 10 lärare i samhällskunskap tagit upp, men eleverna

ga elever som fått under- som hörande till sexual- och har endast i ringa grad upplevt frågorna visning om samhällsfråsamlevnadsundervisningen. Däremot har 6 elever av 10 svarat att de fått gor hade 78 % fått det om de i enkäten sociala under sexualundervis- undervisning på biologitimmarna preciserade

ningen på biologitim- anser att de fått undervisning om dessa momenten. 8 elever av l0 marna. 78 % av 79 är moment inågot skolämne. 62.

Sexual- och i skolan

samlevnadsundervisning 195

I gymnasiets årskurs 2 skall sexual- och samlevnadsundervisningen ges dels integrerad i vissa skolämnen, dels på timmar till förfogande. Enligt skolöverstyrelsens komplement 1965 till anvisningarna i sexualundervisning skall undervisningen på timmar till förfogande som regel meddelas

av biologilärare har emellertid

Utvecklingen gått i den riktningen att samverkan sker mellan lärare i olika ämnen, annan personal på skolan samt ev. tillkallade experter, varvid planeringen och huvudansvaret

alltjämt åvilar biologilärarenz

l gymnasistenkäten liksom för ingick årskurs 9 kunskapstest i Sexualkunskap, samhällsfrågor med anknytning till sexuallivet samt några normfrågor. Sedan eleverna besvarat dessa test, fick de för vart och ett av dem frågan om de fått undervisning ”om sådana saker som berörtsi

frågorna.

Andelen elever som svarade ja blev förza

Sexualkunskap 76 % samhällsfrågor 36 normernas relativitet 15

Gymnasisterna emellertid tillfrågades också om undervisningen tagit upp frågan om normer för sexuellt samliv mellan ungdomar i deras egen ålder. Här svarade 29 % av eleverna

ja.4 Denna svarsprocent har ansetts

vara den bästa mätaren i vad mån på normfrågor tagits upp i

samlevnadsundervisningen i gymnasiets årskurs 2 (religionskunskap före-

kommer endast i årskurs 3). Siffran har därför införts i diagram 8.2. 26 % av gymnasisterna uppgav att äktenskapets uppgift och mening behandlats. Vid den tidpunkt då enkäten genomfördes, läsåret 1967/68, var sexualundervisning på timmar till förfogande en nyinförd anordning, som knappast kunde ha börjat fungera fullt ut. Det är sannolikt en av förklaringarna till att undervisning på de olika områdena förekommiti mindre utsträckning än vad eleverna uppgivit för årskurs 9. Frågan i vilken eleverna 1 Aktuellt från SÖ 1965/66 utsträckning i gymnasiets årskurs 2 läsåret nr 27. 1967-68 överhuvud fick sexualundervisning av något slag kan inte ges ett alldeles svar. 2 entydigt Undersökningsledarna påpekar att i skilda Detaljerade redogörelser för sådan planering frågesammanhang 12 % resp. 14 % och 17 % av gymnasisterna uppgivit av timmar till förfoganatt sexualundervisning ej förekommits Man får nöja sig med konstate- de vid vissa skolor lämrandet att 80-90 % av gymnasisterna nas i Linnér-Westholm: fick sexualundervisning. Vad denna hade för innehåll och omfattning i 8.2.5. Sexualliv och samlevnad, belyses närmare Lärar-PM, Studie- och idématerial, 1971.

8.2 Luckor i skolans sexual- och 3 SOU 1969:28, s. 21 tab.

samlevnadsundervisning

5.2, s 24 tab. 5.10, s. 25 tab. 5.14. 8.2.1 Inledning 4 sou 1969:28, s. 26 tab. 5.15. Av de uppgifter som lämnats i föregående avsnitt, 8.1.2, framgår att praktiskt taget alla elever i grundskolan och flertalet i gymnasiet fått 5 SOU 1969:28, s. 27 f. Här diskuteras olika försexual- och samlevnadsundervisning. För årskurs 9 bygger uppgifterna på både elevernas klaringar till de skilj aktioch lärarnas (samstämmiga) enkätsvar, för gymnasiets ga uppgifterna.

SOU 1974: 59 196 Utredning och överväganden

Hur skall man då förklara att elever årskurs 2 på enbart en elevenkät.

sexualundervismycket ofta i massmedierna säger att de inte fått någon

om vissa viktiga moment? Och hur ning eller att de inte fått undervisning visserligen visat skall man förklara att de enligt USSU: s undersökningar

kunskaper men samtidigt markant dåliga sig ha övervägande goda områden (se 6.2)? - En del av svaret kan kunskaper på vissa centrala ur lårar- och elevenkäterna. Dessa visar nämligen att även om hämtas nästan alltid förekommit, har någon grad och art av sexualundervisning väsentliga moment. Det år den ibland varit av ringa omfång och förbigått

att den minoritet av elever som råkat ut för en sådan lätt att förstå

och uttalar att de inte fått någon ofullständig undervisning upplever

sexualundervisning som de anser vara värd namnet eller att de glömt att

närmare iavsnitt 10.2. l det följande den förekommit. Frågan diskuteras närmare I detta avsnitt skall dessa luckor i undervisningen belysas.

behandlas sålunda enbart negativa inslag i bilden av sexualundervisningen;

och kommer att ytterligare behandlas iandra de positiva har behandlats

sammanhang.

Lärarenkäterna på låg- och mellanstadiet medger inte någon granskning

Av ekonomiska i detalj av vad som tagits upp eller inte i undervisningen. här koncentrerats uppfattning om skäl har undersökningarna på lärarnas

bör utformas. Förekomsten av undervisning enligt hur undervisningen 8.2 ovan. lärarnas uppgifter kan bara anges i stort så som skett i diagram

undersökts i vilken utsträckning lärarna undervisat Dessutom har dock

om några få speciella moment, delvis sådana som inte är upptagnai

för de här aktuella stadierna. Avsikten därmed har varit handledningen utvidgats i förhållande till handledatt belysa i vad mån undervisningen har då svarat på följande sätt. ningen 1956. Lågstadielärarna

8.2.2 Luckor i Iågstadiets sexualundervisning

Tabell 8.2 Förekomst av undervisning om vissa moment på lågstadiet, enligt

läramaf 1%.

Mycket Något Inte alls Moment

5 79 14 1 Sexualanatomi - 52 44 2 Samlag

3 Etiska aspekter på det sexuella 6 45 47 beteendet 1 15 81 4 Könsmognad inkl. menstruation - 7 90 5 Preventivmedel

Sexualanatomi, Inte alls, SOU 1970: 39, s. 21. Förklaring till tabellen: uppgiften årskurserna 1, 2 och 3 inte alls tagit upp 14 % anger att i medeltal 14 % av lärarna i fördelad på årskurserna, varför momentet. Frekvensen är i allmänhet ganska jämnt förekomst i alla tre årskurserna. medeltalssiffran ger en föreställning om momentets läraren tagit upp momentet i alla tre Det betyder givetvis inte att den enskilda i en årskurs och dessutom, årskurserna. Hon har säkerligen planerat in det ställt. I detta fall var oberoende av årskurs, besvarat de frågor som eleverna i årskurs 1 18%, fördelningen av dem som inte alls undervisat om momentet: återfinns för lågstadiet i SOU årskurs 2 11 %, årskurs 3 14 %. Dessa detaljuppgifter tab. 4.3-4.7, s.48-50. Att summan av de vågräta sifferraderna blir 1970:39, saknas” inte redovisats här. mindre än 100 % beror på att ”Minns ej” och ”Uppgift

SOU 1974: 59 Sexual- och i skolan

samlevnadsundervisning 197

I diagramform ter sig siffrorna för förekomsten av vissa moment på lågstadiet på följande sätt.

% Moment nr 100- 1 2 3 4 5 90-

80.

70 Moment nr

1. Sexualanatomi 2. Samlag 3. Etiska aspekter 4. Könsmognad inkl menstruation 5 . Preventivmedel

.J

100 901

%

Diagram 8.3 Förekomst av undervisning om vissa moment på lågstadiet, enligt lärarna. Se tab. 8.2. Fylld stapel: procent av lärarna som uppgivit att de undervisat om momentet. Ofylld stapel: procent av lärarna som uppgivit att de ei undervisat om momentet.

De moment som handledningen tar upp för lågstadiet är: skillnaden mellan könen,

barnens tillkomst och utveckling intill födelsen,

födelsen, barnens beroende av modern, fadern och hemmet.

Förekomsten eller icke av ett moment bör inte betraktas enbart i relation till handledningens momentlistor. Inte bara sexualundervisningens omfång utan även i hög grad dess innehåll utvecklades under tiden 1956-1969 under inflytande av den snabbt ökande öppenheten i tal, skrift och bild på det sexuella området. Denna ledde också till att eleverna ställde ökade krav på sexualundervisningen, frågade mer. Många lärare har då tolkat det av handledningen angivna stoffet för ett visst

198 Utredning och överväganden

Andra lärare har inte ansett sig berättigade att stadium som ett minimum.

ta upp andra moment än de uppräknade.

Med denna kan momentens förekomst i undervisningen bakgrund kommenteras på följande sätt. mellan könen). Att 14 % av lärarna inte Sexualanatomi (Skillnaden under alltså i tre årskurser, är en klar alls undervisat härom lågstadiet, lade stor vikt vid att de elementära brist. 1956 års handledning för att bilda motvikt till informationerna skulle ges i början av lågstadiet

och sensationsbetonade informationer. oriktiga rekommendation i lektions- Samlag. 1956 års handledning har följande

A för lågstadiet: Det händer ganska ofta att eleverna i denna exempel Om lärarinnan med sin kännedom klass frågor hur befruktningen tillgår. om klassen finner det lämpligt och om hon förmår göra det, bör hon följande sätt: Genom att pappa för kunna ge en förklaring på exempelvis komma in till äggenf in sin penis i mammas springa kan sädeskropparna denna rekommendation. Det Hälften av lärarna har följt villkorliga varit hänvisade till innebär att ännu 1969 hälften av lågstadieeleverna

andra informationskällor än skolan beträffande samlag. Även här bör en

ändring komma till stånd. beteendet. Det är förvånande att så Etiska aspekter på det sexuella har markerat detta moment. Det många som hälften av lågstadielärarna att eleverna inte är mogna härför i denna ålder. Lärarna anses i allmänhet familjeorienterade undervisninghar sannolikt syftat på den omfångsrika Dessutom är det naturligt att barnens en inom hembygdskunskapen. med anledning av aktuella händelser och tidningsnotiser givit frågor anledning till samtal med etiska inslag. inkl. menstruation. För att vara säker på att alla flickor Könsmognad om menstruation innan de själva upplever denna, är det får information förberedande undervisning i numera nödvändigt att ge en kortfattad

årskurs 3. Endast 16 % av lärarna har gjort detta. Då de övriga inte gjort

det, har de haft stöd av handledningen. de uppgifter om Preventivmedel. Så snart barnen lär sig läsa möter

vilket i sin tur leder till att preventivmedel i pressen och affischreklam, talar om saken. 90 % av lärarna har - med stöd av eleverna allmänt - inte alls undervisat om preventivmedel. Med hänsyn till handledningen mening en de nyss nämnda omständigheterna bör enligt utredningens redan Oppositionen från elementär information lämnas på lågstadiet. ien skolradiokurs för mellanstadiet vissa kretsar mot sådan undervisning år sedan var mycket stark och förekommer alltjämt på för några som refereras i Man trycker hårt på att opinionsmöten pressen. i handledningen tidigare än momentet preventivmedel inte är upptaget framträder det ovanligt tydligt att för 14-16-åringar. I detta fall i skolan är detsamma som att utlämna försöken att hindra information åt vanföreställningar genom en mycket ofullständigt barn och ungdomar i en atmosfär som inte är förstådd information, ofta given och mottagen

för attityden till sexuallivet. gynnsam

Sexual-

och samlevnadsundervisningiskolan 199

8.2.3 Luckor i mellanstadiets

sexualundervisning

Tabell 8.3 Förekomst av undervisning om vissa moment på mellanstadiet, enligt läramaJ 1%.

68 Etiska aspekter på det sexuella beteendet 9 54 34

SOU 1970: 39, s. 21. Förklaring till tabellen, se noten under tab. 8.2 ovan. För mellanstadiet gäller dock inte att den genomsnittliga förekomsten av undervisning om ett moment är representativ för alla tre årskurserna. Undervisning har i mycket större utsträckning förekommit i årskurs 6 än i årskurserna 5 och 4. ”Minns ej” och ”Uppgift saknas” redovisas inte här.

Då sexualundervisningen på mellanstadiet ges mest i årskurs 6, blir det

väsentligare att ange förekomsten av undervisning om de fem momenten, fördelad på årskurser (diagram 8.4).

Diagram 8.4 Förekomst av undervisning (enligt lärarna) om vissa moment på mellanstadiet, uppdelad på årskurser Årskursen anges vid nollstrecket. F ylld stapel: procent av lärarna som undervisat om momentet. Ofylld stapel: procent av lärarna som inte undervisat om momentet.

Moment nr 1 2 3 4 5

105 Moment nr 1 Samlag 4 KÖHSSÃUKÖOVIW 2 Etiska aspekter 5 Sexuella avvikelser 3 Preventivmedel

Diagrammet är sammanställt efter uppgifter i SOU 1970:39, tab. 4.8-4.l2, s. 51-53.

200 Utredning och överväganden

tar för ll-l3-åringar är: De moment som handledningen upp - och funktion - Olikheter mellan könen Könsorganens byggnad - - - - Pubertet - Menstruation Pollutioner Onani Befruktning och havandeskap - Förlossning - Könsbestämning Fosterutveckling - Förseende. - Dessutom skall undervisningen omfatta Tvillingfödsel till barnens skydd rörande vissa avvikelser i fråga om den upplysningar sexuella driften (pedofili, exhibitionism, homosexualitet).

Av de fem momenten i diagram 8.4 är det endast två, samlag och som för detta åldersstadium är upptagna i handledsexuella awikelser, funktion kan men måste inte tolkas som ningen. (Könsorganens innefattande information om samlag.) Att endast hälften av lärarna

behandlat moment avvikelser, kräver en särskild kommentar. 5, sexuella av såväl lågstadie- som mellanstadielärarna anser att den Majoriteten huvudsakliga undervisningen om sexuella avvikelser bör komma först på

anser majoriteten av lågstadielärarna att sexuella högstadiet. Samtidigt

närmanden till barn samt exhibitionism bör omtalas redan på lågstadiet

Härav kan man dra slutsatsen att fler ån hälften av lärarna i själva verket

har undervisat om de nämnda beteendena, dvs. om två typer av sexuella mellanstadiet. När de har uppgett att de avvikelser, på lågstadiet och/eller inte undervisat om sexuella avvikelser har de avsett ett mera omfattande Det innebär att majoriteten av mellanstadielärarna har givit begrepp. i årskurs 6 om alla de fem momenten i åtminstone någon undervisning 8.4. Det är även kommitténs att alla momenten bör tab. uppfattning

förekomma på detta stadium. framstår alla de fall då undervisning om Från denna utgångspunkt 6 som bortfall av något av de fem momenten inte alls givits i årskurs

önskvärd information:

undervisat om vissa Tabell 8.4 Procent av lärarna som uppgivit att de inte alls momentiårskurs 6. 1%.

Inte alls Moment undervisat

9 l Samlag 13 2 Etiska aspekter 29 3 Preventivmedel 32 4 Könssjukdomar 51° 5 Sexuella avvikelser

l Se diagram 8.4 ovan. 2 Se kommentaren till diagram 8.4.

Med hänsyn den höga gonorréfrekvensen bland ungdomar (se kapitlet till framstår det ”Veneriska sjukdomar” i förslaget lärarhandledning) att en tredjedel av mellanstadieeleverna numera som helt oacceptabelt information i skolan om denna sjukdom. Detsamma lämnas helt utan som graviditets- och smittgäller undervisningen om preventivmedel är inte skolans enda skydd. Undervisning om gonorré och preventivmedel Lika viktigt om inte viktigare är insats för att motverka smittspridning. om vad samlevnadsnormer betyder på detta SOU 1970: 39, s. 32. att resonera med eleverna

SOU 1974: 59 Sexual- och

samlevnadsundervisningi skolan 201

område. Det hindrar emellertid inte att den grundliga sakinformationen om de två nämnda momenten är ett oeftergivligt krav. Detta gäller framtiden. De lärare som inte undervisat om veneriska sjukdomar och

preventivmedel har följt handledningena

8.2.4 Luckor i högstadiets

sexualundervisning

8.2.4.1 Inledning

För högstadiet har, som ovan närmare kommenterats i avsnitt 8.1.2, inga undersökningar gjorts rörande årskurserna 7 och 8. För årskurs 9, där den huvudsakliga sexualundervisningen på högstadiet kan däremot gavs, ganska detaljerade uppgifter lämnas.

Tabell 8.5 Procent av lärare och elever som uppgivit att sexual- och samlevnadsundervisning inte förekommit i årskurs 9. I %.

Undervisning i sexual- och samlevnadsfrågor har ej förekommit i:

SOU 1969:44, s. 37; SOU 1969: 8, tab. 5.19, s. 33; tab. 5.9, s. 29; tab. 5.14, s. 31.

Skillnaden mellan lärarnas och elevernas uppgifter beträffande samhällskunskap och kristendomskunskap har kommenterats i avsnitt 8.1.2 ovan. Att en fjärdedel av lärarna i kristendomskunskap enligt egen uppgift inte alls bidragit till sexualoch samlevnadsundervisningen i årskurs 9 måste betecknas som ett missförhållande. 1 samhällskunskap

ingick som tidigare nämnts inte familje- och samlevnadsfrågor

i läroplanens förslag till studieplan. De följande tabellerna utgör en bearbetning av motsvarande tabeller i lärarenkäten r årskurs 9

(sou 1969:44, s. 40, 42, 43). Genom

* Dessa tabeller anger hur stora andelar av de lärare som har givit sexual- och samlevnadsundervisning som har svarat Ja eller Nej för ett visst moment. Man får vidare uppgift om hur stor andel av samtliga lärare i ämnet som har svarat Ja för ett visst moment (kolumnen ”Ja-svar i % av . . .). Man kan emellertid inte därav direkt sluta sig till hur stor andel av samtliga lärare som inte tagit upp ett visst moment, beroende på att man också måste ta hänsyn till procentsiffrorna i kolumnerna ”Minns ej och ”Uppgift saknas”. Men dessa siffror, som ibland är höga, gäller inte samtliga lärare utan endast lärare som har givit sexual- och samlevnadsundervisning. Man måste därför göra en uträkning enligt följande exempel, gällande moment 9 i tabellen för samhällskunskap (SOU 1969: 44, s. 43 jämfört med tabell 8.9 nedan). 50 % av de lärare som överhuvud givit sexual- och samlevnadsundervisning i samband med samhällskunskapen uppger att de inte tagit upp detta moment. 50 % av l 099 är 549. Till dessa nej-svarare skall läggas de som alls inte givit = 492; 549 + 492 = 1041. l 041 utgör sexualundervisning. De är 1 591-1099 65 % av l 591, dvs. av samtliga i enkäten ingående samhällskunskapslärare. Vid en sådan uträkning har Minns ej och Uppgift saknas” inte räknats som nej-svarare. Man kan då vara säker på att siffrorna för utebliven undervisning om vissa moment inte blivit för höga.

SOU 1974: 59 202 Utredning och överväganden

bearbetningen har det blivit möjligt att ange hur stora andelar av samtliga

Det är lärare inom ett visst ämne som inte tagit upp ett visst moment.

denna siffra som är av störst intresse, ty endast den låter oss också veta

som inte fått undervisning om detta ungefär hur stor andel av eleverna

moment. Först därigenom får vi ett bidrag till svaret på de frågor som

Hur skall man förklara att elever mycket ofta i ställdes inledningsvis:

trots att det vid massmedierna säger att de inte fått sexualundervisning, som i USSU:s elevenkäter visar sig att en så detaljerad utfrågning

alla fått det? Och hur skall man förklara att eleverna praktiskt taget enligt USSU:s undersökningar visserligen visat sig ha övervägande goda

kunskaper men samtidigt markant dåliga kunskaper på vissa områden?

En del av svaren kan utläsas ur de följande tabellerna.

8.2.4.2 Luckor inom i årskurs 9

biologiundervisningen

Handledningen upptar följande moment för l4-l6-åringar: Repetition

av förut genomgångna moment i mån av behov. - Könsorganens byggnad

och funktion. - Fosterutveckling och havandeskap. - Förlossning.

och sexuallivet. Etiska synpunkter. Avhållsamhet från sexu- Ungdomen ellt samliv under uppväxtåren. - Utomäktenskapliga barn. - Spontana

- - framkallade aborter. Könssjukdomar. Preventivmedel. och - Klimakterium. - Vissa avvikelser i fråga om Sterilitet. - Sterilisering. - den sexuella driften. Etiska och sociala synpunkter på sexuallivet.

i årskurs 9 läsåret Tabell 8.6 Förekomst av vissa moment i undervisningen i biologi 67/68 enligt lämnas uppgiften l %.

Moment Förekomst av undervisning

Ja Nej Minns ej

Uppgift saknas

95 5 - 1. Könsorganens byggnad och funktion 95 4 l 2. Befruktning 95 4 l 3. Könssjukdomar 95 5 1 4. Könsmognad (pubertet) 94 5 1 5. Havandeskap 94 5 l 6. Preventivmedel 92 7 2 7. Abort 91 7 2 8. Förlossning 86 11 3 9. Självtillfredsställelse (onani) 85 12 3 10. Föråktenskapliga sexualförbindelser 84 12 4 ll. Sexuella avvikelser 73 24 3 12. I-lur ett samlag går till

13. Etiska synpunkter på sexuallivet i

annat sammanhang än vid föräkten- 70 24 7 skapliga förbindelser 37 55 8 14. Prostitution 32 61 7 15. Pornografi

som Siffrorna för ja- och nej-svar anger procent av samtliga biologilärare undervisade i årskurs 9 läsåret 1967-68, alltså även de som därvid inte gav någon lärarna som tog sexualundervisning. Hur många procent av de sexualundervisande 1969: 44, s. 40, tabellen. Se föregående not. upp ett visst moment framgår av SOU

SOU 1974: 59 Sexual- och samlevnadsundervisning i skolan 203

samhälleliga åtgärder för familjebildningen. - Samhällets hjälpåtgärder vid havandeskap, förlossning och under - Samhällets amningstid. åtgärder för vård och fostran av barn och ungdom. De moment i tab. 8.6 ovan som tagits med utan att vara upptagna i handledningen är prostitution och pornografi. Även i tab. 8,6 bekräftas det att endast små andelar av mycket biologilärarna har underlåtit att undervisa om Sexualkunskap i bemärkelsen anatomi och fysiologi. Det är också få (5 %) som inte ytterst undervisat om preventivmedel. Enligt eleverna är det 15 %. Av dem som givit sådan undervisning är det emellertid nära tre fjärdedelar, 71 %, som

inte visat upp preventivmedel måste

Därigenom undervisningen om detta moment ha förlorat åtskilligt i effektivitet. en tiondel av Drygt eleverna har inte i årskurs 9 fått undervisning om s/ålvtillfredsställelsa föräktenskapliga sexualförbindelser och om hur ett samlag går till. Eftersom 14 % av eleverna i årskurs 9 har uppgivit att de tror att onani är

farligt medan 34 % är osäkra (sammanlagt 48 %),2 är det särskilt

beklagligt då undervisning om detta moment uteblir. l läroplaner och i handledningen har med stort eftertryck ställts kravet att etiska, sociala och psykologiska också skall behandlas i aspekter sexualundervisningen. De 12 % av eleverna som inte i undervisningen ställts inför problemen kring föräktenskapligt sexuellt och de samliv, 24 % som inte fått etiska synpunkter aktualiserade för sig, måste sägas ha fått en i väsentlig mån ofullständig Tillfälle till sexualundervisning. eftertanke kring dessa frågor är en nödvändighet, eftersom l/5-l/4 av eleverna i denna ålder har haft sin sexualdebut och flertalet kommer att uppleva den inom de allra närmaste åren (tab. 2.2, 2.3 samt avsnitt 2.4.8). Bristerna i undervisningen på denna punkt understryks av att 46 % av eleverna själva uppger att de inte i något ämne fått undervisning om olika uppfattningar om sexuellt samliv mellan ungdomar i deras egen ålder.3 En fjärdedel av eleverna har enligt vad lärarna inte i uppgivit sexualundervisningen fått höra något om hur ett samlag går till.4 Ett av de krav som eleverna själva särskilt ofta och energiskt fört fram är att detta moment skall tas upp. Det är också kommitténs att så uppfattning bör ske. Att 24% av eleverna inte fått sådan undervisning är liksom bortfallet av etiska synpunkter ett exempel på ofullständig sexualundervisning. l2 % av eleverna har inte i årskurs 9 fått undervisning om vad som i 1 SOU 1969: 44, s 45; enkäten kallas sexuella avvikelser men som hellre bör heta variationer i SOU 1969:8, tab. 5.22, s. 35. sexualdriftens inriktning och styrka. Kommitténs synpunkter på varför detta moment inte kan få förbigås har givits i kommentarerna till tab. 6.4 2 SOU 1969: 8, s. 41. i avsnittet 6.2.2.2. Mer än hälften av eleverna har slutligen inte fått några synpunkter på 3 SOU 1969:8, tab. 5.21, s. 34,jämförd med s. 114 prostitution och pornografi. Gatuprostitutionen är av ringa omfattningi f (frågefonnuläret). Sverige ijämförelse med förhållandena i många andra europeiska länder och har under senare årtionden ytterligare minskat. I stället har nya 4 Vad enkäten primärt former visar är att en fjärdedel av prostitution fått ökad spridning (poseringsateljéer” o. d.) och av lärarna inte underviá utgör genom annonser och pressreportage en iögonfallande företeelse. sat om momentet.

204 Utredning och överväganden

skildrar sexualakter mellan utan Pornografin i regel endast partner personliga relationer, ett sexualliv utan ömhet och gemenskap. Den ger en alltför med torftig och glädjelös bild, ett ensidigt urval av en verklighet rikare innehåll. Det är därför önskvärt att prostitution och mycket behandlas i sexual- och samlevnadsundervisningen och därigepornografi

nom får en realistisk belysning. Utförliga synpunkter på hur detta kan

till lärarhandledning, dels i kommentarerna till ske har lämnats i förslaget och gymnasieskolans dels dessa moment i högstadiets sexualundervisning, i kapitlen pornografi och prostitution i faktaöversikten. De luckor i sexualundervisningen under biologilektionerna som nu behandlats bör även ses i relation till hur många lektioner undervisningen omfattat. Vid mellan lärarnas och elevernas uppgifter bör jämförelse beaktas att nåra en tredjedel av eleverna inte minns antalet lektioner, vilket gör att deras uppgifter på denna punkt är mycket osäkra.

Tabell 8.7 Antal biologilektioner som ägnats åt sexualundervisning i årskurs 9 läsåret 67/68 (i %)

1-4 5-6 7- Minns ej Uppgift saknas

21 36 33 10 Enligt lärarna 35 15 11 30 Enligt eleverna

sou 1969:443. 39; sou 1969:8, tab. 5.1 s. 27.

En femtedel av biologilärarna har enligt egen uppgift ägnat 4 eller färre lektioner i årskurs 9. På detta tidsutrymme är åt sexualundervisningen det givetvis omöjligt att genomgå de moment som handledningen tar upp och än mindre att hinna med de nya moment som blivit möjliga och Saken bör ses i belysning av att angelägna genom samhällsutvecklingen. 42% av biologilärarna anser att timplanen för årskurs 9 inte medger sexualundervisning i önskvärd omfattning (SOU 1969: 44, s. 58).

8.2.4.3 Luckor inom kristendomsundervisningen i årskurs 9

24% av kristendomslärarna har överhuvud ej tagit upp sexual- och Förhållandet har kommenterats i avsnitt 8.1.2 ovan. samlevnadsfrågor. Andelen kristendomslärare som inte undervisat om ett visst av samtliga moment används i det följande (liksom tidigare) som ett mått på hur stor andel av eleverna som inte fått undervisning om momentet. När det talas om att eleverna inte fått undervisning, bygger detta alltså, om inte annat anges, på lärarnas uppgifter. Mellan en och en tredjedel av eleverna har inte på fjärdedel kristendomstimmama i årskurs 9 fått undervisning om äktenskapet 1-5) - trots att läroplanen upptar en sammanfattande (momenten av den kristna tros- och livsuppfattningen . . . samt av andra behandling livsuppfattningar. Därmed har en av de väsentliga aspekterna på sexual- - - fallit och samlevnadsfrågor den kristna äktenskapsuppfattningen

SOU 1974: 59 Saxual- och i skolan 205

samlevnadsundervisning

Tabell 8.8 Förekomst av vissa moment i undervisning en i kristendomskunskap i årskurs 9 läsåret 67/68 enligt lärarnas uppgiften l §70.

Moment Förekomst av undervisning

Ja Nej Minns ej Uppgift saknas

l. Hur den kristna religionen ser på samlevnad mellan två människor av skilda kön, familjeliv och sexuella förhållanden 74 25 l 2. Trohet inom äktenskapet 67 31 4 3. Skilsmässa 66 32 4 4. Äktenskapet som institution ur religiös synpunkt 66 31 4 5. Kärlek som förutsättning för äktenskapet 65 32 4 6. F öräktenskapliga förbindelser 64 33 4 7. Abortfrågan ur etisk synpunkt 63 34 ” 4 8. Olika moraluppfattningar om sexuella förbindelser under uppväxtåren 60 36 5 9. Hur man inom andra livsåskådningar och religioner ser på samlevnaden mellan två människor av skilda kön, familjeliv och sexuella förhållanden 52 42 6 10. Familjeplanering i Sverige och andra länder 52 44 5 ll. Sexuallivets betydelse inom äktenskapet 49 44 7 12. Tidiga och sena äktenskap 43 51 7 13. Seder och bruk i olika länder och olika tider när det gäller samlevnad mellan två människor av skilda kön, familjeliv och sexuella förhållanden 38 54 7 14. Pornografi 30 64 6 15. Sexuella avvikelser (t. ex. homosexualitet) 27 69 5 16. Självtillfredsställelse (onani) 20 74 6 17. Prostitution 18 76 6

SOU 1969: 44, s. 42. Se noten till tab. 8.6.

bort ur undervisningen vid den just tidpunkt då många elever nått en sådan intellektuell utveckling att undervisningen skulle ha varit meningsfull. Enligt de uppgifter eleverna lämnat har sådan undervisning på

kristendomstimmarna saknats i följande utsträckning?

Ej fått undervisning (i %) Äktenskapets uppgift och innebörd 36 Problem som kan uppstå i ett äktenskap 41 Olika åsikter beträffande SOU 1969: 8, tab. 5.14, sexuellt samliv 51 s. 31.

206 Utredning och överväganden

och lärarnas något sånär samstämmi- Som synes är elevernas uppgifter

ga vad den första siffran (36 %) beträffar. sexuellt samliv aktualiseras av Etiska aspekter på icke äktenskapligt en tredjedel och hälften av kristendomslämomenten 6, 8, 9, 13. Mellan dessa moment, vilket är beklagligt eftersom de rarna har inte behandlat inom kort kommer att beröra en stor del av eleverna. berör eller var starkt debatterad vid den tidpunkt då enkäten gjordes Abortfrágan av en tredjedel av lärarna. Frågan om men har inte behandlats i Sverige och andra länder framstår numera i Sverige inte familieplanering för de flesta protestantiska kristna. som ett moraliskt/religiöst problem finns det inte skäl att yrka särskilt starkt på att Ur den synpunkten Men med tanke på momentet skall tas upp i kristendomsundervisningen. av olika bekännelser, särskilt de romerska de många invandrarna hade det varit skäl att i större utsträckning ge en objektiv katolikerna, område. Flertalet kristendomsläöversikt av olika uppfattningar på detta (onani). Eftersom rare har inte behandlat momentet självtillfredsställelse samfundens undervisning vanligen har man numera i de kristna egen hade det varit önskvärt upphört att skuldbelägga självtillfredsställelsen, momentet i större utsträckning och att kristendomslärarna tagit upp till att skingra kvarvarande fördomar. därigenom bidragit

inom i samhällskunskap i årskurs 9 8.2.4.4 Luckor undervisningen

till sexuallivet inom Undervisningen om samhällsfrågor med anknytning

ämnet samhällskunskap har enligt lärarna haft följande omfattning.

av vissa moment i undervisningen i samhällskunskap i Tabell 8.9 Förekomst Observera kommentarerna efter årskurs 9 läsåret 67/68 enligt lärarnas uppgiften tabellen. l %.

Förekomst av undervisning Moment

Ja Nej Minns ej Uppgift saknas

l. Samhällets hjälpåtgärder t. ex. barnavârdsnämndens arbete, familjerådgivning, bosättnings- 65 34 lån, mödrapenning och barnbidrag 2. Familjeplanering i Sverige och 62 37 1 andra länder (inkl. u-länderna) 3. Samhällets hjälpåtgärder vid 59 38 3 havandeskap och förlossning 51 40 2 4. Könsrollsfrågan 5. Vad svensk lag säger om förlov-

ning, _trolovning, utomäktenskapliga barns situation, äktenskapsförord, lysning, vigsel, rättigheter och skyldigheter inom åktenskapet, makars och barns arvs- 54 45 1 rätt, skilsmässa, adoption 6. Äktenskapet som en social 49 49 3 institution 44 52 4 7. Tidiga och sena äktenskap

SOU 1974: 59 Sexual- och

samlevnadsundervisningi skolan 207

Moment Förekomst av undervisning

Ja Nej Minns ej Uppgift saknas 8. Seder och bruk i olika länder och olika tider, när det gäller samlevnad mellan två människor av skilda kön, familjeliv och sexuella förhållanden 3 2 63 5 9. F öräktenskapliga förbindelser 31 65 3 10.

14. Könssjukdomar från social synpunkt 18 78 4 15. Prostitution 13 83 4 16. Sexuallivets betydelse inom äktenskapet 13 83 4 17. Sexuella awikelser t. ex. homosexualitet ll 85 5 18. Verkningen av störningar i det sexuella samlivet 6 91 3 19. F amiljeproblem under klimakteriet 5 93 3

SOU 1969: 44, s. 43. Se noten till tab. 8.6.

Som framhållits ovan skall familje- och samlevnadsfrågor inom ämnet samhällskunskap huvudsakligen behandlas i årskurs 8. Tab. 8.9 kan därför inte användas som mätare på i hur hög grad väsentliga samhällsfrågor med anknytning till sexuallivet förekommit i undervisningen i samhällskunskap på högstadiet i dess helhet. Utredningen vill endast understryka att den anser att de uppräknade momenten med undantag av nr 13, 16, 18 och 19 bör tas upp vid undervisningen isamhällskunskap. Fakta som belyser samhällskunskapens verkliga bidrag till sexual- och samlevnadsundervisningen på högstadiet ges i avsnittet 6.2.2.2. Där behandlas elevernas om samhällsfrågor kunskaper med anknytning till sexualliv och samlevnad. Kunskaperna visar sig vara goda trots brister på detta område i de äldre läroböckerna i samhällskunskap. De testfrågor där relativt få rätta svar erhållits var hämtade från följande områden: lagstiftningen rörande äktenskap, abort och homosexualitet. Många elever hade också oriktig uppfattning om tonårsflickors möjlighet att få tillgång till preventivmedel.

8.2.5 Luckor igymnasiets sexualundervisning Uppgifterna om undervisningen igymnasiets årskurs 2 (på timmar till förfogande) grundar sig enbart på elevernas enkätsvar. Enligt dessa tedde sig omfattningen av sexual- och samlevnadsundervisning i gymnasiets årskurs 2 på följande sätt.

och överväganden SOU 1974: 59 208 Utredning

Tabell 8.10 Förekomst av undervisning om vissa moment (enligt eleverna) i gymnasiets årskurs 2 läsåret 67/68. l %.

Moment Förekomst av undervisning

Ja Nej Minns ej

1. 76 22 2 Sexualkunskap 2. Preventivmedel 70 28 2 3. Samhällsfrågor med anknytning till sexuallivet 36 58 6 4. för sexuellt samliv 29 60 lO

Normer

5. 26 52 21 Aktenskapets uppgift och mening 6. Normemas relativitet 15 76 8

SOU 1969: 28, s. 21-27; tab. 5.2, 5.17, 5.10, 5.15, 5.18, 5.14.

Nejsiffrorna innefattar både de elever som haft sexualundervisning, men inte om ett visst moment, och dem som inte alls haft sexualundervisning. Det är summan av dessa två grupper som är relevant i detta avsnitt, av eleverna som inte fått där det gäller att belysa hur stora andelar om det eller det momentet, oavsett vad orsaken härtill varit. undervisning Endast så framkommer omfattningen av information eller utebliven information till samtliga elever. på gymnasiet läsåret Som tidigare påpekats gavs sexualundervisningen och förekom därför 1967/68 för första gången på timmar till förfogande läsåren har det totala omfånget av inte överallt. Under de därpå följande undervisningen säkerligen ökat i förhållande till vad tab. 8.10 utvisar. Tabellen bör därför i första hand användas för att belysa proportionerna mellan olika moment, inte det totala omfånget. Skolöverstyrelsens kompletterande anvisningar i sexualundervisning

och fackskolal de i 1956 års

för årskurs 2 av gymnasium anger handledning upptagna momenten: av förut genomgångna moment i mån av behov. Repetition

22. Etiska och sociala synpunkter på sexuallivet 23. samhälleliga åtgärder för familjebildningen 24. Samhällets vid havandeskap och förlossning samt hjälpåtgärder under amningstid 25. Samhällets hjälpåtgärder för vård och fostran av barn och ungdom 26. Menstruationen och hormonerna 27. Störningar vid sexuellt samliv 28. Sexualupplysning i hemmen

rekommenderar att momenten 23, De kompletterande anvisningarna 24 och 25 betraktas som tillräckligt behandlade i ämnet samhällskunskap och att huvudvikten 22, ”varvid även och kanske främst läggs på moment måste uppmärksammas”. l 1956 års handledde psykologiska aspekterna denna rekommendation av satsen: Målet för sexualunning motsvaras är att ungdomen före sitt utträde dervisningen på skolans högsta stadium Aktuellt från skol- av sexuallivets etiska, i livet skall få en fördjupad framställning överstyrelsen 1965/66, och sociala sidor.” En så inriktad undervisning rekommennr 27. psykologiska

Sexual- och

samlevnadsundervisningiskolan 209

deras alltså i lika mån av den äldre handledningen och de nya anvisningarna. De senare anger att de moment som i första hand bör repeteras är preventivmedel och könssjukdomar. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att de moment som enligt tab. 8.10 behandlats minst är nr 6, 4 och 3 på vilka enligt anvisningarna huvudvikten skulle läggas. Frågan om normer för sexuellt samliv mellan ungdomar i deras egen ålder har aktualitet både för de 17-18-åringar som haft sin sexualdebut och för dem som inte haft det, men mindre än en tredjedel av lärarna har enligt elevernas uppfattning behandlat detta moment. Ca tre fjärdedelar av lärarna har inte behandlat äktenskapets uppgift och mening. Elevernas bedömning är dock här ytterst osäker eftersom så mycket som 21 % av dem inte minns om momentet förekommit eller ej. Det tyder på att undervisningen om detta moment varit föga engagerande. Det är skada eftersom frågan om äktenskapet i relation till andra samlevnadsformer brukar i hög grad intressera eleveri denna ålder. Minst har momentet om olika normer i olika tider och kulturer (normernas relativitet”) behandlats (15 %). Även detta innebär att ett väsentligt område fallit bort. Det är i dag i högre grad än förr nödvändigt att på en gång vara medveten om förekomsten av olika normer och i stånd att för sin egen och sin grupps del bejaka bestämda normer. Detta gäller inte minst relationerna mellan man och kvinna. En kritisk belysning av frågor av detta slag förekommer emellertid i årskurs 3 i religionskunskap, som till ungefär hälften utgör en allmän livsåskåd-

ningskurs. Även samhällskunskap, filosofi och psykologi ger bidrag. Men stora delar av eleverna i gymnasieskolan läser inte dessa ämnen, se förslaget till lärarhandledning, 5.6.3. Överensstämmande med de nya anvisningarna är det att preventivmedel utgör ett av de två oftast förekommande momenten. I vad mån undervisning om veneriska sjukdomar ingått i momentet Sexualkunskap vet vi inte. Det kan nämnas att de två testfrågor om veneriska sjukdomar som ställdes till gymnasisterna besvarades riktigt av 98 resp. 77 % av dessa) Det sistnämnda resultatet måste emellertid betecknas som dåligt, eftersom det innebär att 23 % av gymnasisterna inte visste att gonorré är den vanligaste veneriska sjukdomen i Sverige. Klart är att undervisningen på timmar till förfogande i gymnasiets årskurs 2 lämnade mycket övrigt att önska vare sig man bedömer den med utgångspunkt från de gamla eller de nya anvisningarna. 6.2.2.1, tab. 6.1.

SOU l974z59 211

9 Lärarnas

upplevelse av sexualunder-

visningen

9.1 Jämförelse mellan lärare stadier på olika och i olika ämnen

Ett representativt urval av lärare från grundskolans tre stadier ställdes i USSU: s lärarenkäter inför följande frågor (med smärre, sakligt betingade variationer i formuleringarna för olika lärarkategorier):

- Tycker Ni att det är en intressant uppgift att meddela sexualundervis-

ning? - Ni att det är svårt att meddela undervisning i dessa frågor? Tycker - Anser Ni att något eller några speciella moment är särskilt besvärliga att undervisa om?

Svaren fördelade sig på följande sätt (tabell och diagram).

Lärarnas upplevelse av undervisningen.

l nga moment Intressant :j svårt särskilt besvärliga

40.

20-

o..

20-

40.

60_-

Vissa moment 80 ointressant Svårt särskilt besvärliga

Fälten anger de andelar av Dessa fält under nolllärarna som svarat Mycket strecket anger de andelar intressant resp Alls ej av lärarna som svarat svårt. svårt. De som Mycket svarat Inte alls intressant är så få att de inte markerats här. Diagrammet bygger på tabell 9.1 samt på de källor som anges där.

SOU 1974: 59 212 Utredning och överväganden

Tabell 9.1 Lärarnas upplevelse av undervisningenf l %.

Svårt Vissa mo- Antal be- Intres- Ointres- Ej lnga m0- Lärarkategori ment särsant sant svårt ment sär- svärliga skilt be- skilt be- moment i

svärliga svärliga genomsnitt

37 30 51 4 moment 55 41 61 Lärare på lågstadiet 47 2,5 64 33 65 34 43 Lärare på mellanstadiet Årskurs 9: 7 84 13 65 28 1,3 Lärare ibiologi 92

Lärare ikristendoms- 8 57 36 58 20 2,1 86 kunskap Lärare i samhälls- 17 64 25 59 14 3,1 kunskap 72

l SOU 1970: 39, s. 17 f; SOU 1969: 44, s. 51-54. Att summan av positiva och negativa svar på en viss fråga blir

mindre än 100 % beror på att en del lärare markerat Vet ej eller Ingen åsikt. Skillnader i intresse och upplevelse

ide angivna källorna och diagram 9.1 nedan. av svårighetsgrad finns mera differentierat redovisade

är omkring 40% av lärarna som Diagrammet visar att det överallt intressant” och ”inte särskilt svår”. finner sexualundervisningen ”ganska

undervisningen Bygger man på dessa staplar med de lärare som funnit intressant” den vara ”inte alls svår” får man mycket resp. de som funnit

fram hur många som upplevt den som intressant resp. ”ej svår”, och då

större skillnader. l 4 av de 5 lärargrupperna är det omkring framträder att sexualundervisningen inte är svår, men bland 60 % som tycker är det 84 % som har denna positiva upplevelse. Intresset är biologilärama klart större bland högstadielärarna än bland låg- och mellanstadielärarna.

Sannolikt finns det flera förklaringar. En kan vara att lärarnas mindre

och mellanstadieeleverna intresse beror på elevernas mindre intresse. Lågav flickorna i övre delen av mellanstadiet) har inte samma (med undantag resonansbotten för sexualundervisning, inte samma motivation personliga Det är intressantare att undervisa elever som står som högstadieeleverna.

inför att psykologiskt-etiskt-socialt integrera den ofrånkomliga uppgiften

sin egen sexualdrift i personligheten.

Genom att biologilärarna har en omfattande naturvetenskaplig grund-

rör de sig lättare med sexualkunskapen i trängre bemärkelse: utbildning Detta torde gälla både kunskaps- och attitydanatomi och fysiologi.

mässigt. att sexualundervisningen är intressantare och Att biologilärarna tycker tycker, kan lättare än vad kristendoms- och samhällskunskapslärarna

med olikhet i utbildningen. Biologilärarna har enligt tab. sammanhänga för sexualundervisning i ungefär dubbelt så stor 14.1 fått utbildning som de två nämnda lärargrupperna. Medvetandet om att ha utsträckning bör också ha huvudansvaret för sexualundervisningen på högstadiet De tre lärargrupperna har läst motiverat mer av individuell fortbildning.

i sexualundervisning i följande utsträckning (i 1956 års handledning

procent):

SOU 1974: 59 Lärarnas upplevelse av sexualundervisningen 213

Att låg- och mellanstadielärarna finner vissa moment särskilt besvärliga oftare än vad högstadielärarna redovisat för sin del, bör också bero på skillnaden i elevernas ålder. Det är svårt att tala om drifter och känslor som elevema saknar erfarenhet personlig av. Lågstadielärarna har i

genomsnitt angett 4 besvärliga moment, mellanstadielärarna 2,5 och

biologilärarna på högstadiet 1,3. Samma rangordning framträder om

man ser på hur stora andelar av lärargrupper som (enligt tab. 9.1)

överhuvud angett något moment som besvärligt (i procent):

De tre moment som både låg- och mellanstadielärare oftast angett som

besvärliga är självtillfredsställelse, sexuella avvikelser och samlag? Biolo-

gilärarna har angett etiska synpunkter (221 lärare = 17 %), hur ett samlag går till (64 lärare) samt föräktenskapliga förbindelser (50 lärare). Den vanligaste motiveringen för att beteckna momentet ”hur ett samlag går till som svårt är ”blygsel hos läraren eleverna. och/eller Beträffande momenten etiska synpunkter och föräktenskapliga förbindelser anger lärarna att det är svårt att vara objektiv och att inte verka moraliserande.3 Lärarna i kristendomskunskap och samhällskunskap har mera sällan än biologilärarna angett vissa moment som särskilt besvärliga (20 och 14 % mot 28 %). Kristendomslärarna har främst angett sexuella avvikelser och onani, samhällskunskapslärarna sexuella avvikelser, tonåringars I Tabell 9-1sexualproblem, verkningar av störningar i det sexuella samlivet samt sexuallivets 2 SOU 1970: 39, S_ 18_

betydelse inom äktenskapetf Att något fler biologilärare vissa

angett moment som besvärliga tycks bero på att de i högre grad tycker det är 3 SOU 1959:44 S 54 fsvårt att undervisa om åsiktsfrågor såsom framgår av följande tabell. 4 SOU 1969, 44, S_54, Biologilärarna har alltså mycket oftare än de andra högstadielärarna 56, 57.

Tabell 9.2 Åsiktsproblem som orsak till att vissa moment ansetts besvärliga att undervisa om. Antal fall.”

Varför är vissa moment besvärliga Bio Kri Sk att undervisa om?

Föräldrars och/eller elevers olika uppfattningar om sexuella frågor 22 24 Svårt att ta ställning 5 20 Läraren har ej rätt att påtvinga eleverna Sexualkunskap eller fasta normer 8 Läraren kan inte ge råd eller regler 5

Summa 13 9 5 7 47

SOU 1969: 44, tab. 8.9, 8.13, 8.18, s. 120 ff.

SOU 1974: 59 2l4 Utredning och överväganden

att undervisa om åsiktsfrågor. Men detta gäller angivit att det är besvärligt bara som överhuvud betecknat moment som de biologilärare några att besvärliga (28 %). De flesta (65 %) har som vi nyss såg inte tyckt några moment alls är särskilt besvärliga. Att det verkligen är åsiktsproblematiken som är mest besvärliga för den och inte några andra faktorer nämnda av biologilärare framgår om man summerar minoritetsgruppen siffrorna Lärarna för ett par andra orsaker till besvär i undervisningen. har betecknat vissa moment som känsliga i följande utsträckning:

83 fall Biologilärarna Kristendomslärarna l 18 Samhällskunskapslärarna 98

= Bristande och kunskaper har angetts som orsaker till att utbildning vissa moment är besvärliga i följande utsträckning:

22 fall Biologilärarna Kristendomslärarna 56 Samhällskunskapslärarna 2 l 7

Det stämmer med att Samhällskunskapslärarna är de som uppgivit minst utbildning för sexualundervisning och som samtidigt är minst nöjda med undervisningens kvantitet och kvalitet (tab. 14.1, 14.4, 14.5). Därtill det förhållande som flera tidigare omnämnts: att kommer gånger samhällskunskapen som skolämne traditionellt inte sysslar så mycket med det sexuella samlivet som en väsentlig aspekt på samhället, något som också avspeglar sig i läroböckerna. De största andelarna lärare med negativa upplevelser av sexualundervisvi på låg- och mellanstadiet. 30-40 % av dessa lärare finner ningen finner ointressant eller svår, och hälften av dem finner vissa undervisningen särskilt Den enda motsvarigheten till detta på moment besvärliga. är att kristendomslärarna finner undervisningen svår i ungefär högstadiet samma utsträckning som de nämnda minoriteterna av låg- och mellanstadielärare. Det starkt positiva inslaget i bilden är att nästan alla biologilärare på högstadiet finner undervisningen intressant och generellt ej svår, medan av dem inte heller upplever enstaka moment som svåra. två tredjedelar För att få en översikt av var i grundskolan sexualundervisningen särskilt behöver stödjas, sammanställs och rangordnas nedan de lärargrupdet svårt eller ointressant att ge sexual- och per som angett att de funnit samlevnadsundervisning. Det är med ett undantag minoriteter men ofta stora sådana som angett ointresse eller svårigheter. Undantaget är att 51% av lågstadielärarna som särskilt besvärliga. Undersökbetecknat något eller några moment med allt skäl att angivande av svårigheter inte ningsledarna påpekar en attityd till undervisningen. De största behöver betyda negativ andelarna lärare med ointresse eller svårigheter finns i alla de fyra På mellanstadiet ökar intresset, undersökta hänseendena på lågstadiet. men upplevelsen av svårigheter är ungefär lika stor som lågstadielärarnas. har som ovan påpekats samma svårighetsnivå som låg- Kristendomslärarna

SOU 1974: 59 Lärarnas upplevelse av sexualundervisningen 215

Tabell 9.3 Lärare som funnit det ointressant eller svårt att ge sexualundervisning. (Beteckningarna Bio, Kri, Sk anger undervisning på högstadietJ l %.

Ointressant ”Svårt ”Vissa moment Antal besvärliga särskilt moment i genombesvärliga” snitt

Lågstad 41 Lågstad 37 Lågstad 5 l Lågstad 4,0 Mellanst 3 3 Kri 36 Mellanst 47 Sk 3,1 Sk 17 Mellanst 34 Bio 28 Mellanst 2,5 Kri 8 Sk 25 Kri 20 Kri 2,1 Bio 7 Bio 13 Sk 14 Bio 1 3

Se tab. 9.1 ovan.

och mellanstadielärarna, men de kristendomslärare som finner sexualundervisningen ointressant är lika få som motsvarande andel av biologilärarna. Biologilärarna har i särklass minst i undervisningen och

svårigheter

jämte kristendomslärarna störst intresse. Den alldeles orsaken speciella till att mer än en fjärdedel av biologilärarna finner vissa moment särskilt besvärliga har belysts tidigare i detta avsnitt. En fjärdedel av samhällskunskapslärarna finner undervisningen generellt svår, och de få samhällskunskapslärare som funnit vissa moment svåra anger det största antalet svåra moment i genomsnitt per lärare. Den mest allmänna slutsats som kan dras av de förhållanden som framträtt i detta avsnitt är att sexualundervisningen generellt behöver stödjas på låg- och mellanstadierna och att det på högstadiet behövs en del punktförstärkningar. Jämförelser mellan lärarnas och elevernas upplevelse av undervisningen förekommer i tab. 10.4 med kommentarer.

9.2 Jämförelse mellan lärare med till vissa

hänsyn bakgrunds-

variabler

I föregående avsnitt undersöktes intresse och upplevelse av svårighetsgrad med utgångspunkt från stadier och l detta avsnitt undervisningsämnen. studeras följande bakgrundsfaktorer till lärarnas av undervisupplevelse ningen: kön, ålder, civilstånd, lärarutbildning, utbildning för sexual- och samlevnadsundervisning, deltagande i fortbildningskurser resp. studiedagar. För variablerna ortstyp, och förekomst av sexualunanställningsform hänvisas till SOU dervisning 1969: 44, kap. 8 och SOU 1970: 39, kap. 3. Utbildning som bakgrundsfaktor granskades i föregående avsnitt i den mån den haft betydelse för skillnader mellan stadier och undervisningsämnen. I detta avsnitt granskas vilken över huvud betydelse utbildningen haft för intresse och upplevelse av svårighetsgrad.

SOU 1974: 59 216 Utredning och överväganden

9.2.1 Intresse

är manliga lärare något mer intresserade än kvinnliga. På högstadiet och ålder visar det sig dock att Vid samtidig uppdelning på kön

i intresse är försvunnen i den högsta åldersgruppen) På

skillnaden skillnad. På lågstadiet är samtliga lärare mellanstadiet är det ingen

kvinnliga. år) är mer intresserade än äldre lärare. Skillnaden är Yngre lärare (445 stor något mindre på mellanstadiet och mycket mycket på lågstadiet, Mellan äldre och yngre kvinnliga biologilärare är det liten på högstadiet. alls i intresset för undervisningen. Eftersom yngre lärare ingen skillnad i större utsträckning än äldre kunde skillnaden tänkas har fått utbildning SOU 1969: 44, s. 51 ff. bero på utbildning och inte på ålder. Samtidig uppdelning på dessa

Tabell 9.4 Faktorer som påverkar lärarnas intresse för sexual- och samlevnadsundervisning

Bakgrunds- Kategori Tycker Ni det är en intressant variabel uppgift att undervisa om sexual- och samlevnadsfrågor? (Tabellen anger hur stor del av lärarna som sammanlagt eller svaratÖJ a, mycket intressant” Ja, ganska intressant. I %.

Låg- Mellan- Högstadiet stadiet stadiet Bio Kri Sk

1 Man - 64 94 8 7 72 Kön 2 Kvinna 55 63 8 7 81 68

1 Under 31 70 76 93 86 77 Ålder

Civilstånd 4 8 5 7 85 7 5 6 7 2 Ogif t

1 Folkskollärare - 64 96 88 83 Lärar-

lärarutbildning 4 Fil. mag. eller motsv. utan prakt. - - 84 86 62 lärarutbildning

nadsundervisning SOU 1970: 39, tab. 3.7, 3.8, s. 46; SOU 1969:44, tab. 8.1, 8.2, 8.3, 8.4, 8.6, 8.7, än annan s. 116 ff. Kursivering av siffra anger kategori som är mer intresserad kategori inom samma bakgrundsvariabel.

SOU 1974: 59 Lärarnas upplevelse av 217

sexualundervisningen

variabler visar dock för låg- och mellanstadiet att åldersskillnaderna i stort sett kvarstår, oberoende av utbildning:

Tabell 9.5 Intresse för sexualundervisningi relation till ålder och utbildning! I %.

Egen Under 31-45 Över utbildning 31 år år 45 år

Lågstadiet Ja 73 51 34 Nej 56 51 29 Mellanstadiet Ja 79 66 52 Nej 69 57 52

SOU 1970: 39, s. 17.

Gifta lärare är genomgående mer intresserade än ogifta. Högstadielärare som fått sin första utbildning vid seminarium eller lärarhögskola är oftast mer intresserade än lärare med akademisk Skillnaderna grundutbildning. är inte stora utom i samhällskunskap. Lärare som fått utbildning i sexualundervisning är vanligen mer intresserade än lärare utan sådan utbildning. Enligt tab. 9.5 gäller detta dock ej lågstadielärare i åldern 31-45 år och mellanstadielärare över 45 ar.

9.2.2 Svårighetsgrad

Bakgrundsvariablerna gav i föregående avsnitt ganska tydliga besked om några faktorer som påverkar lärarnas intresse för sexualundervisning. Det är framför allt ålder och utbildning, varjämte gifta lärare är mer intresserade än ogifta. Beträffande upplevelsen av svårighet eller lätthet att ge sexualundervisning framträder inte lika tydliga skillnader. Kön ser inte ut att spela någon större roll i detta sammanhang. De lärarna kvinnliga tycker att det är något men inte mycket svårare att undervisa än deras manliga kolleger. På lågstadiet och mellanstadiet tycker yngre lärare det är lättare att undervisa än äldre lärare. Samtidig redovisning på ålder och utbildning för sexualundervisning visar att åldersfaktorn gör sig gällande på detta

sätt både för dem som fått och dem som inte fått sådan utbildning* För

biologilärarna på högstadiet spelar åldern rakt motsatt roll: ju äldre läraren är, desto lättare tycker han att det är att ge sexualundervisning. Undersökningsledarna föreslår två möjliga förklaringar härtill:

a Ju mer erfarenhet av undervisning desto större säkerhet. b Yngre lärare har större krav på denna undervisning.

För lärarna i kristendomskunskap och samhällskunskap spelar åldern ingen roll för upplevelsen av svårighetsgrad. Att det på låg- och mellanstadierna är yngre lärare som tycker det är lättast att ge sexualundervisning skulle kunna bero på att de har mindre SOU 1970:39, s. 18.

218 Utredningoch överväganden

Tabell 9.6 Faktorer som påverkar lärarnas upplevelse av svårighetsgrad vid sexualoch samlevnadsundervisning

Bakgrunds- Kategori Tycker Ni det är svårt att undervisa variabel om sexual- och samlevnadsfrågor? (Tabellen anger hur stor del av rama som svarat inte särskilt svårt” eller inte alls svårt.) I %.

Låg- Mellan- Högstadiet stadiet stadiet Bio Kri Sk

l Man - 71 86 59 65 Kön 2 Kvinna 61 60 82 51 60

1 Under 31 66 67 79 57 63 Ålder

Civilstånd 2 52 63 77 46 55 Ogift

1 Folkskollärare - (65) 85 44 71 Lärar- 2 - - 81 62 65 utbildning Ämneslärare

3 FiLmag. eller

motsv. med prakt. - - 8 7 5 1 63 lärarutbildning 4 Fil.mag. eller

motsv. utan prakt. - - 79 60 61 lärarutbildning

1 Inkl. metodik 85 71 72 Utbildning

l

64 6 7 2 Exkl. metodik 82 65 69 för sexual- ] 55 61 8 7 50 62 och samlev- 3 Ingen utbildn.

nadsunder-

visning

86 72 - Deltagit i Ja 84 55 fortbildn» Nej

kurs

J a 87 62 70 Deltagit i 84 55 63 studie- Nej

dagar

SOU 1970: 39. tab. 3.9, 3.10, s. 47; SOU 1969:44, tab. 8.10, 8.11, 8.14, 8.15,

8.19, 8.20, s. 121 ff. Kursivering av siffra anger kategori som tycker det är lättare

att undervisa än annan kategori inom samma bakgrundsvariabel.

att sådant talar man inte med barn av den traditionella inställningen

om”. det är lättare att undervisa än ogifta lärare (vilket Gifta lärare tycker hindrar att det överallt är majoriteter av de ogifta lärarna som tycker inte

att det är lätt att undervisa om sexual- och samlevnadsfrågor).

undersökta lärargrupperna gäller att de som fått För fyra av de fem det är något lättare att utbildning för sexualundervisning tycker För dem gäller att utbildning i undervisa. Undantaget är biologilärarna.

av samband med grundutbildningen inte spelar någon roll för upplevelsen

SOU 1974: 59 Lärarnas upplevelse av sexualundervisningen 219

svårighet eller lätthet att undervisa. Förklaringen är sannolikt att sexualundervisningen ställer så stora kompetenskrav på just biologilärarna att den ringa utbildning som förekommit inte får någon avgörande betydelse. De bygger till största delen sin sexualundervisning på självstudier. Om det förhåller sig så, kan man emellertid också anta att en förbättring av utbildningen för sexualundervisning skulle åstadkomma att de utbildade fick lättare att undervisa än de icke utbildade. Störst roll spelar utbildning i sexualundervisning för kristendomslärarna, sannolikt därför att deras allmänna grundutbildning varit mest främmande för en öppen och objektiv behandling av sexualfrågor. Bara hälften av kristendomslärarna utan utbildning för sexualundervisning tycker det är lätt att undervisa om sexualfrågor, men tre fjärdedelar av dem som fått sådan utbildning (50 % mot 71 %). Även deltagande i frivillig fortbildningskurs har denna påtagliga effekt

på kristendomslärarnas av svårighetsgrad upplevelse i sexualundervisningen. 72 % av dem som deltagit tycker det är lätt, men bara 55 % av dem som inte deltagit. Det kan också bero på att det är de sedan tidigare mest intresserade som anmält sig till kurserna. För biologilärarna däremot framträder samma resultat anmärkningsvärda som i fråga om utbildning för i samband med sexualundervisning grundutbildningen. De som deltagit och de som inte deltagit i fortbildningskurs tycker det är lika lätt att undervisa (86 % mot 84 %) - detta trots att fortbildningskurserna är grundliga. Det förstärker ytterligare intrycket av biologilärarnas förhållande till det stora flertalet sexualundervisningen: av dem (84 % fler betydligt än i någon annan grupp) tycker inte det är svårt att undervisa, och den kompetens som möjliggör denna upplevelse har de till största delen skaffat sig själva. Ingen av de bakgrundsvariabler som ingåri undersökningen har någon dominerande betydelse för deras undervisningssituation. Ett stöd för denna tolkning är även att biologilärarna är den enda lärargrupp som tycker det blir lättare att undervisa med stigande ålder samt att biologilärarna har idkat självstudium av handledningen bortåt dubbelt så ofta som sina kolleger på högstadiet (9.l). Deltagande i obligatoriska studiedagar med sexualundervisning på programmet har liten men dock för att någon betydelse underlätta _ undervisningen, mest för lärare isamhällskunskap och kristendomskunskap, minst för biologilärare. För och låg- mellanstadielärare har fortbildningens betydelse tyvärr inte undersökts (men däremot dess omfattning). Det starkaste intresset för att ge sexualundervisning redovisas av biologilärare på högstadiet med klasslärarutbildning och det (96%) svagaste av lågstadielärare över 45 år (endast 30 % anger att de finner undervisningen intressant). Den största lättheten att undervisa redovisas av biologilärare över 45 år (91%) och den största hos svårigheten kristendomslärare på högstadiet med klasslärarutbildning, hos ogifta kristendomslärare samt hos lågstadielärare över 45 år. (I dessa grupper utgör de som finner det lätt att undervisa 44 %, 46 % och 47 %, alltså minoriteter.)

10 Elevernas

upplevelse sexual-

av

undervisningen

10.1 Inledning

Av kap. 8, diagram 8.2, framgår att 92 % av eleverna i årskurs 9 fått sexualundervisning på biologitimmama, 53 % på kristendomstimmarna och 42% i undervisningen i samhällskunskap samt att mellan 83 och 88 % av eleverna i gymnasiets årskurs 2 fått undervisning i sexualkunskap. Siffrorna bygger på elevernas uppgifter. Enligt lärarna har sexualoch samlevnadsfrågor behandlats i betydligt större utsträckning än vad eleverna angivit i kristendomskunskap och samhällskunskap i årskurs 9. Skillnaden diskuterats torde, som närmare i kap. 8, bero på att elever och lärare avgränsat begreppet sexual- och samlevnadsfrågor på olika sätt, inte på att någondera lämnat oriktiga uppgifter. I detta kapitel skall en översikt ges av hur eleverna upplevt denna undervisning, hur de i olika avseenden bedömt den och vad de saknat i den. Den sista aspekten sammanfaller delvis med den som tas upp i kap. 12: elevernas om uppfattning hur undervisningen bör utformas. Där används emellertid uppgifterna för att ge en bild av en önskad undervisning, här för att belysa elevernas upplevelse av den undervisning som faktiskt förekommit.

10.2 Elevenkäternas och massmediernas bild av sexual-

undervisningen

Framställningen bygger på de två elevenkäterna Sexualkunskapen på grundskolans högstadium I” SOU 1969:8 och i ”Sexualkunskapen

gymnasiet” SOU 1969:28. Aktuella i detta är i båda

sammanhang undersökningarna kapitlen 5 och 8. Innan en översikt lämnas av enkätresultaten skall emellertid en kommentar ges till en påfallande motsättning som föreligger mellan enkäternas bild av sexualundervisningens förekomst och kvalitet och den bild som enligt elevernas uppfattning givits av dags- och veckopressen. Utredningen har med hjälp av en klippbyrå kontinuerligt följt allt som skrivits i denna fråga i tidningarna. Därvid har det framgått att intervjuade elever oftast att de inte uppger fått sexualundervisning eller att den de fått varit av mycket liten omfattning och mycket dålig kvalitet. I de nyssnämnda elevenkäterna

222 Utredning och överväganden

däremot uppger som nämnts nästan alla elever att de fått sexualundervisi detta kapitel framgår att det ning, och av den följande framställningen överallt är minoriteter av eleverna som betecknar undervisningen som

dålig. Vad kan denna motsägelse bero på? En del uttalanden förhållandet. Ca 10 % av återger helt enkelt verkliga årskurs 21 har faktiskt inte eleverna i årskurs 9 och ca 15 % i gymnasiets stora majoriteter tycker att de fått för fått sexualundervisning. Mycket lite. De minoriteter som tycker att undervisningen varit dålig utgör inte

så få elever. De fördelar sig på följande sätt (i % av 78 600 elever i årskurs 9 läsåret 1967/68 och 33 500 elever i gymnasiets årskurs 2 samma läsår,

samt omräknat till absoluta tal):

Tabell 10.1 Andelar och antal elever som betecknat undervisningen som ganska resp. mycket dålig

% Ungefärligt antal elever

Årskurs 9 15 11 800 Biologi 30 23 600 Samhällskunskap 27 21 200 Kristendomskunskap

Gymnasiets årskurs 2 23 7 700 Sexualkunskap samhällsfrågor med anknytning till 28 9 400 sexuaJliv och samlevnad

“ SOU 1969: 8, kap. 5; SOU 1969: 28, kap. 5. Se även tab. 10.2 och 10.3 nedan.

intensiva - och Det är givet att dessa elever märks i den ganska som massmevälkomna - bevakning av sexualundervisningen i skolorna Vid en sådan bevakning får man emellertid räkna med dierna genomfört. som i viss mån förrycker proportionerna mellan missnöjda två felkällor För det första betraktar många journalister helt och nöjda intervjuobjekt. missförhållanden som den naturligt uppgiften att dra fram och belysa som inte följts, väsentlig information som mest angelägna. Föreskrifter eleverna - man skriver mest om eleverna aldrig fått, missnöje bland

det är sådana som kan driva fram

sådant, därför att ”avslöjanden” kanske också därför att de anses vara mest journalistiskt förbättringar, verkningsfulla. Men dessa förhållanden - elevernas faktiska missnöje och massmedier-

nas sätt att fungera - räcker knappast som förklaring till att de negativa Ett elevomdömena i press, radio och TV är till den grad dominerande. av elevernas uttalanden visar enligt utredningens mening närmare studium att det finns ännu en faktor som är av stort intresse. Det framskymtar oerfarna eleverna - vilka ju äri nämligen inte så sällan att de sexuellt - tror att den vuxna majoritet fram till senare delen av gymnasieskolan sitter kunskap om sexualakten generationen inne med någon ”hemlig som man inte vill avslöja för tonåringarna. Även om undervisningen de flesta av momenten i handledningen, har under årens lopp berört av att de inte fått veta hur det sexuella samlivet SOU 1969:28, s. 27 f. eleverna en känsla

Elevernas upplevelse 223

egentligen går till, vad det verkligen” innebär. Det är en sådan information de mer eller mindre medvetet vill ha på grund av en naturlig osäkerhet och undran inför det okända, och då de inte tycker sig ha fått

de inte heller att de fått sexualundervisning. den, tycker Elever som haft sina första sexuella erfarenheter kan anse att de aldrig i skolan fick veta vad det egentligen var fråga om. En mängd formuleringar och nyanser i

elevernas uttalanden visar enligt utredningens uppfattning att en psykolo-

gisk bakgrund av detta slag är en av förklaringarna till skillnaden mellan

elevenkäternas och massmediernas verklighetsbild. Att omdömena i elevenkäterna blir mycket mer positiva både då det gäller kvantitet och kvalitet hos sexualundervisningen beror på att enkäterna går mera i detalj

så att uppmärksamheten inriktas ofrånkomligt på en rad konkreta moment, som eleverna inte kan att känna undgå igen från den undervisning de faktiskt fått.

Elevernas uppfattning att de vuxna, eller rättare sagt de sexuellt erfarna, vet något som de inte talar om för de oerfarna är i själva verket

riktig. Den sexuella upplevelsen kan liksom mycket annat i livet inte förklaras eller levandegöras bara ord eller genom bild. Den egna erfarenheten kommer alltid att bli den upplevelsemässigt väsentligaste delen av kunskapen. l den mån de oerfarna räknar med att skolans sexualundervisning eller någon annan skall kunna överbrygga den klyftan, är de offer för en orealistisk förväntan. Den anledningen till elevmissnöje med sexualundervisningen kommer aldrig att kunna helt undanröjas.

Dock finns det ett marginalområde för förbättring av sexualundervisningen även i detta hänseende. Elevernas beror missnöje inte bara på orealistiska förväntningar utan också på rimliga förväntningar som inte uppfyllts. Av avsnittet 9.1 att hälften framgår ungefär av låg- och mellanstadielärarna finner vissa moment särskilt besvärliga att undervisa om, nämligen självtillfredsställelse, sexuella avvikelser och samlag, medan endast högst 5 % av biologilärarna i årskurs 9 upplever svårigheter i samband med moment av detta

slag

Den förbättring man kan vänta är att den sedan länge fortgående

förändringen av attityden till sexuallivet skall mer och mer göra det

naturligt för lärarna att tala öppet och avspänt - inte så att man lyckas

förmedla någon ”fullständig kunskap till eleverna, men så, att läraren skapar mer trygghet och tillförsikt inför detta livsområde. Då kommer

också eleverna att mindre ofta tycka att man undanhållit dem det de

själva upplever som det enda väsentliga. Oberoende av hur man lyckas 1 SOU 1969:44, tab_ härmed måste emellertid innehålla stoff som är ur - sexualundervisningen 8.9, s. 120. 64 av dei -- - -- - ° oumbarligt aven om eleverna inte upplever det som sa enkäten ingående 1.279

,sakligusynpunkt

hvsnara - biologüärama har be_ tecknat momentet hur ett samlag går till som särskilt svårt. .. . . . D 10.3 Elevernas lå siff r

bedomning av undervisningen som ”bra” eller

biifogååmngaååå:

”dålig”. Jämförelse med lärarnas bedömning d°°k räkna _13 jed

till en del beror pa att ,, ,, l lär e undervi- Till eleverna i årskurs 9 riktades Vad anser Du om den enkätfragan

sexual- och :tmnâiketaâykügt om

samlevnadsundervisning Du fått under biologilektionerna detta moment.

SOU 1974: 59 224 Utredning och överväganden

Tabell 10.2 Elevernas omdöme om sexual- och samlevnadsundervisningen (årskurs 9 och gymnasiets årskurs

2). 1%.

Ganska Varken bra Ganska Mycket Vet Uppg. Mycket bra eller dålig ej saknas bra dålig

dålig

Årskurs 9 44 20 l l 4 l 1 Bio 18 4 22 34 21 9 6 3 Sk

Sexualkunskap 6 33 29 22 6 1 3 samhällsfrågor

s. 23 tab. 5.7, s. 25 tab. 5.12. SOU 1969: 8, s. 28 tab. 5.6, s. 30 tab. 5.12, s. 32 tab. 5.17; SOU 1969: 28,

och Till eleverna i (resp. samhällskunskap kristendomskunskapY?

årskurs 3 ställdes frågan: Vad anser Du om den sexualundergymnasiets läsåret? alltså undervisningen i visning Du fick förra Frågan gällde fick också redovisa sitt omdöme om den årskurs 2. Gymnasisterna 2 rörande samhällsfrågor med anknytning undervisning de fått i årskurs till såväl de yngre som de äldre eleverna gällde till sexuallivet. Frågorna läsåret 1967/68. Svaren framgår av tabell 10.2. för bra och Ganska bra En sammanslagning av svarsprocenten Mycket resultat (tabell resp. Ganska dålig och Mycket dålig ger ett översiktligare

10.3). Det är som tidigare påpekats överallt minoriteter (15-30 %) som

att är dålig, men det är endast i biologi i årskurs 9 tycker undervisningen som att den är bra. Hälften av eleverna tycker att en majoritet tycker i Sexualkunskap iir bra. Eleverna rangordnar gymnasieundervisningen sexual- och samlevnadsundervisningen efter kvalitet på följande sätt:

l. Bio, åk 9

2. Sexualkunskap, gy åk 2

3. samhällsfrågor, gy åk 2

4. Kri, åk 9

5. Sk, åk 9

Tabell 10.3 Elevernas omdöme i stora drag om sexual- och samlevnadsundervis-

ningen (åk 9 o. gymn. åk 2) . 1%

Varken bra Mycket eller Mycket el. ganska bra eller dålig ganska dålig

Årskurs 9 62 20 15 Bio 26 34 30 Sk 35 30 27 Kri

Gymnasiets årskurs 2 47 25 23 Sexualkunskap 39 29 28 samhällsfrågor

Sammanfattning av tab. 10.2.

Elevernas upplevelse 225

Beträffande elevernas låga värdering av samlevnadsfrågornas behandling i samhällskunskap i årskurs 9 är det troligt att en särskild omständighet spelat in. Den undervisning det är fråga om skiljer inte ut sig lika skarpt i samhällskunskap som i biologi utan behandlas vid skilda tillfällen och i skilda sammanhang. Undersökningsledarna menar att eleven vid besvarandet av enkätfrågan kan ha tänkt: ”Jag har ingen klar minnesbild av denna undervisning. Alltså måste den ha varit dålig.” Att eleverna har en diffus uppfattning på denna punkt framgår också av att så mycket som en fjärdedel av dem inte minns om frågor och diskussion förekom (se tab. 10.5 nedan). Ett liknande resonemang kan föras om undervisningen om samlevnadsfrågor i kristendomskunskap. Gymnasieundervisningen på timmar till förfogande i Sexualkunskap och därmed sammanhängande samhällsfrågor är däremot klart avgränsad från övrig undervisning. Generellt gäller naturligtvis om elevomdömena att de inte utgör ett objektivt mått på undervisningens kvalitet i alla avseenden. Dålig kan t. ex. betyda att undervisningen varit sakrik och metodiskt väl upplagd men rörde sig med ett stoff som var alltför välbekant för de kunnigaste eleverna. Bra kan betyda en undervisning som diskuterat samlevnadsfrågor på ett sätt som väckte elevernas intresse men samtidigt kanske försummade viktiga delar av sakstoffet. En direkt jämförelse mellan elevernas och lärarnas upplevelse av undervisningen kan göras endast beträffande årskurs 9. Man kan jämföra å-ena sidan hur eleverna rangordnat de tre ifrågakommande ämnena med hänsyn till sexual- och samlevnadsundervisningens kvalitet, å andra sidan hur lärarna i dessa tre ämnen karaktäriserat undervisningen med hänsyn till sitt intresse för den och dess svårighetsgrad. Sexualundervisningen under biologitimmarna har i samtliga 5 kolumner fått den första rangplatsen. Lärarna och eleverna har i alla avseenden haft en mer positiv upplevelse av denna undervisning än av motsvarande undervisning i kristendomskunskap och samhällskunskap. Mellan kol. V och kol. lI föreligger motsägelse beträffande den inbördes rangordningen

Tabell 10.4 Rangordning av sexual- och samlevnadsundervisningen i årskurs 9 enligt lärarna och eleverna

Rangordning enligt lärarna Rangordning enl. eleverna I ll lll IV V % som beteck- % som beteck- % som ej Antal be- % som benat undervis- nat undervisfunnit några svärliga dömt underningen som ningen som enskilda m0- moment i gevisningen intressant ej svår” ment besvär- nomsnitt som bra liga 1 Bio 92 1 Bio 84 1 Bio 65 1 Bio 1,3 mom. 1 Bio 62 2 Kri 86 2 Sk 64 (2) Sk 59- 2 Kn 2,1 2 Kri 35 3 Sk 72 3 Kri 57 (3) Kri 58 3 Sk 3, 3 Sk 26 Tab. 9.1 och 10.3 ovan.

226 Utredning och överväganden

och samhällskunskap (kol. lll ger här inget mellan kristendomskunskap av svårighetsgrad och elevernas utslag). Lärarnas generella upplevelse

av undervisningens kvalitet har alltså inte helt sammanfallit. upplevelse överensstämmelsen finns mellan kol. V och kol. I. Lärarnas Den klaraste och elevernas upplevelse av av undervisningen som intressant upplevelse har sammanfallit vad beträffar ämnenas rangordundervisningens kvalitet

mng.

inställning till frågor och diskussion 10.4 Elevernas

av undervisningen som Vilka faktorer inverkar då på elevernas upplevelse

10.2 ovan har sökt göra troligt att eleverna bl. a. bra eller dålig? Avsnitt utifrån en orealistisk förväntan på fullbedömer sexualundervisningen Elevenkäterna har frågat om några andra faktorer vad gäller ständighet”.

högstadiet och gymnasiet.

framträder att eleverna upplever sexualundervisningen Mycket tydligt (Se tabell l0.5.) som bättre om de får fråga och diskutera. isamband elevernas minnesbilder har samtal i regel förekommit Enligt i årskurs med sexualundervisningen på gymnasiet och på biologitimmarna

av eleverna minns också att man diskuterat på kristen- 9. Majoriteten i årskurs endast en minoritet när det gäller domstimmarna 9, men stadium. Elevernas mera undervisningen i samhällskunskap på samma om samlevnadsfrågor i samhällskundiffusa upplevelse av undervisningen för ”Minns framträder i de höga siffrorna skap och kristendomskunskap till tab. l0.3.) ej” i dessa ämnen. (Jfr kommentaren hur eleverna bedömt undervisning med resp. Om man nu undersöker framträder det mönster som återges i tabell utan frågor och diskussioner

10.6.

ansetts särskilt viktigt att sexual- och samlevnadsunder- Det har alltid sker i form av samtal för att den skall kunna anpassas till visningen De elevreaktioner elevernas utvecklingsnivå och verkliga frågeställningar.

eleverna. l %.* Tabell 10.5 Förekomst av frågor och diskussion, enligt

Fick eleverna fråga och

diskutera under lektionerna?

Ja Nej Minns ej

Årskurs 9 74 16 6 Bio 44 28 26 Sk 61 21 14 Kri

samhällsfrågor tab. 5.5, SOU 1969: 8, s. 26-32, tab. 5.4, 5.10, 5.15; SOU 1969: 28, s. 22, 25, 5.11.

SOU 1974: 59 Elevernas upplevelse 227

Tabell 10.6 Elevernas bedömning av undervisning med resp. utan frågor och diskussioner . Procent som ansett undervisningen bra. Fick man fråga och diskutera? J a Nej Årskurs 9

Gymnasiet åk 2 Sexualkunskap 54 16 samhällsfrågor 5 l 16

SOU 1969: 8, s. 29-33, tab. 5.8, 5.13, 5.18; SOU 1969: 28, s. 23, 25, tab. 5.9, 5.13. Minns ej och Uppgift saknas redovisas inte här.

som framträder i tab. 10.6 visar i hur denna är hög grad uppfattning befogad. Det finns emellertid vissa skillnader mellan elevernas bedömningar i olika ämnen. En tredjedel av de elever som inte fått och fråga diskutera på biologitimmarna i årskurs 9 har trots detta ansett undervisningen bra, sannolikt därför att den i dessa fall inte tagit upp så mycket samlevnadsfrågor utan mest sysslat med anatomi och fysiologi, som inte kräver så mycket diskussioner. (En femtedel av biologilärarna i årskurs 9

uppger att de inte tagit upp etiska frågon ) Det starkaste kravet på att få

fråga och diskutera har eleverna beträffande Här kristendomskunskap. har endast 7 % upplevt en undervisning utan diskussioner som bra. För alla ämnesområden på båda de undersökta stadiema emellertid att gäller långt flera elever upplevt undervisningen som bra, om de fått och fråga diskutera än om de inte fått det. Skillnaden är mycket stor. Elevernas framträder ännu inställning tydligare då de tillfrågas om de önskar mer diskussion. Se tabell 10.7 och 10.8 nedan. Det är alltså stora majoriteter som efterlyser mer diskussion särskilt rörande sexual- och samlevnadsfrågor i allmänhet, trots att enl. tab. 10.5 majoriteterna faktiskt haft detta inslag i sin undervisning. Man har diskuterat, men man har inte tyckt att det varit tillräckligt. För att få en alldeles tydlig bild av elevernas reaktioner inför den diskuterande undervisningen behöver man emellertid även ha svaret på följande frågor: Hur stor del av de elever som haft diskussion har önskat ännu mer? Hur stor del av dessa elever har tyckt att det varit tillräckligt? Hur stor del av de elever som inte haft någon diskussion alls har önskat att sådan skulle ha förekommit? v Hur stor del av dessa elever är nöjda med att man inte diskuterat dvs. vill överhuvud inte ha diskussion i skolan område? på detta Svaren på dessa frågor kan ges beträffande normer för sexuellt samliv men inte för diskussion om sexual- och samlevnadsfrågor i allmänhet. Bland de elever som haft diskussion har 65 % av de yngre och 60 % av 1 SOU 1969: 44, s. 40. de äldre önskat att ännu mer hade förekommit.

228 Utredning och överväganden

och samlevnads- Tabell 10.7 Önskemål om mer diskussion i klassen kring sexualfrågor. l % Skulle man vilja ha tillfälle till mer diskussion i klassen kring sexual- och samlevnadsfrågor?

Ja Nej Vet ej

75 13 12 Årskurs 9 69 18 13 Gymnasiet, årskurs 2

SOU 1969: 8, s. 66 tab. 8.18; SOU 1969:28, s. 56 tab. 8.18.

normer för sexuellt samliv. I %* Tabell 10.8 Önskemål om mer diskussion kring

Skulle man önskat att det isko lan diskuterats mer än som skett kring normer för sexuellt samliv?

Ja Nej Vet ej

68 15 17 Årskurs 9 65 23 12 Gymnasiet, årskurs 2

z SOU 1968: 8, s. 63 tab. 8.13; SOU 1969:28, s. 55 tab. 8.15.

normer för sexuellt samliv Tabell 10.9 Önskemål om mer diskussion kring redovisade efter omfattning av diskussion under läsåret. l %

Skulle man önskat att det i sko- Har olika normer för sexuellt samliv belan diskuterats mer än som handlats i undervisningen? skett kring normer för sexuellt samliv?

Ja Nej Vet ej

Årskurs 9 65 19 15 J a 75 11 14 Nej

Gymnasiet, årskurs 2 27 12 60 Ja 70 20 10 Nej * SOU 1969:8, s. 64 tab. 8.14; SOU 1969:28, s. S5 tabl. 8.15. 2 ”J a, rätt mycket” och Ja, en del har förts samman för att möjliggöra jämförelse med siffrorna för gymnasiet.

elever har l9 % av de yngre och 27 % av de äldre tyckt Bland samma De har att det varit lagom mycket att det varit tillräckligt. tyckt

diskussion om sexualnormer. har 75 % av de yngre och de elever som inte haft diskussion Bland att diskussion hade förekommit. 70 % av de äldre önskat elever har ll % av de yngre och 20 % av de äldre tyckt Bland samma diskuterat sexualmoraliska frågor iskolan. att det varit bra att man inte

De vill inte ha sådan diskussion.

Elevernas upplevelse 229

Andelen osäkra är ganska stor, dock mindre på gymnasiet. Större delen av både dem som haft och dem som inte haft diskussion har önskat mer diskussion. Det framgår alltså att större delen av eleverna både önskar att diskussion skall förekomma och anser att den som förekommit varit av otillräcklig om fattning. Dubbelt så många av de äldre som av de yngre eleverna (20 % mot ll %) tycker det är onödigt eller icke önskvärt med diskussion i skolan om sexualmoraliska frågor. Det kan jämföras med vad de äldre och yngre eleverna svarat på frågan: Om man ville få något råd i fråga om normer för sexuellt samliv, vart skulle man då vända sig? Beträffande tre av de efterfrågade sju kontaktpersonerna blev svaret , i procent:

Föräldrar Kamrater Lärare

Årskurs 9 33 15 8 Gy årskurs 2 28 29 1

Obenägenheten att vända sig enskilt till lärare får emellertid inte undanskymma det faktum att ganska stora majoriteter av såväl de yngre som de äldre eleverna vill ha diskussion i skolan om sexualmoraliska frågor. Man vill inte tala enskilt med en lärare om sina personliga problem, men man hoppas att innehållsrika diskussioner skall råka belysa problemen. Det finns också ett direkt vittnesbörd om hur starkt elevernas behov är på denna punkt. I elevenkäterna ingick frågan: Skulle Du vilja ha tillfälle till enskilt samtal om Dina personliga problem på det här området? På det svarade mer än hälften i såväl årskurs 9 som på gymnasiet J 21.2 I skolöverstyrelsens elevenkät Tonåringen och livsfrågorna” (1969) omvittnas ett ännu större ouppfyllt behov av enskilda samtal om personliga problem i allmänhet (s. 30). Här ges också en samling konkreta elevsynpunkter på den situation många tonåringar upplever. De säger något om den psykologiska bakgrunden till elevernas ovan

dokumenterade förväntningar på skolans sexualundervisning: Man vill som tonåring prata med föräldrarna men det är svårt. De är gamla och blyga och har olika åsikter än tonåringen, som upplever dålig förståelse från föräldrarnas sida. Tonåringen blir iregel satt på plats med en moralkaka.”

Föräldrarna skall ha egna åsikter men respektera barnens. Tonåringen känner sig aldrig ha rätt.” Föräldrarnas överlägsenhet hindrar samtal. Tonåringen vill vara kamrat med föräldrarna.

Föräldrarnas bottnar attityd ofta i oro för att barnen skall nyttja alkohol, knark eller komma i för tidiga sexuella förbindelser. Man kunde tänka sig samtal med ungdomsledare, kurator och även lärare, men vad de sistnämnda beträffar 1 SOU 1969: 8, s. 78 tab. ansågs det vara risk för att de skulle kontakta 9.8, SOU 1969: 28, S. 67 hemmen eller andra lärare och avslöja samtalens innehåll. tab. 9.8. I skolan kan man betraktas som fjäskig vid samtal med lärare. Ett krav 2 SOU 1969:8, s. 67 tab. borde vara att varje lärare hade tystnadsplikt. 8.20; SOU 1969: 28, s. 57 Dessa ungdomar känner sig avstängda från direkt kontakt med de äldre tab. 8.21.

230 Utredning och överväganden

i personliga frågor, men de skulle gärna vilja att skolans sexualundervisning, som en ersättning, gav mera möjligheter till frågor och diskussioner. Det redovisade stora behovet av mer diskussion i skolan om sexualtorde emellertid inte enbart vara ett och samlevnadsfrågor resp. normer utan också av teoretisk kunskap och behov av personlig rådgivning

överblick.

10.5 Övriga elevomdömen om sexualundervisningen

10.5.1 Undervisning med och utan audivisuella hjälpmedel

använts i undervisningen har Då film, bildband och/eller bandspelare väsentligt fler elever betecknat denna som bra. 59 % av de yngre och 43 % av de äldre uppger att film eller bildband använts, 37 % av de yngre använts. Den sistnämnda siffran bör och 7 % av de äldre att bandspelare ses i belysning av att bandinspelningar för gymnasiestadiet knappast

då enkäten gjordes* 80 % av

förekom på detta område vid den tidpunkt hjälpmedel använts de yngre och 75 % av de äldre tycker att audivisuella

för litet i undervisningen.:

lO.5.2 Sam- och särundervisning

i 1942 års Sexualundervisning för pojkar och flickor var för sig föreskrevs i folkskolorna och rekomkungörelse (nr 170) om sexualundervisning i 1945 års handledning för denna skolform (s. 18). I 1956 års menderades rekommenderas däremot med stor bestämdhet att pojkar handledning och flickor inte bör skiljas åt vid sexualundervisning (s. 18). Alltjämt dock ett sådant särskiljande i ett litet antal fall. 9 % av de förekommer eleverna att pojkar och flickor yngre och 2% av de äldre uppger särundervisades under en del av den tid som ägnades åt Sexualkunskap

under biologilektionerna?

emellertid inte en säkerställd jämförelse mellan sam- Materialet tillåter

och särundervisade elevers upplevelse av undervisningenf

kvantitet i förhållande till behovet l0.5.3 Omdömen om undervisningens

eleverna som tycker Slutligen skall en översikt ges av hur stora andelar av uppdelat på tre områden: att de fått för litet sexualundervisning, med anknytning till sexualliv och sarnlev- Sexualkunskap, samhällsfrågor relativitet. Liksom tidigare särredovisas önskemålen nad samt normernas * SOU 1969:8, s. 27 tab. 5.2; SOU 1969:28, s. 21 tab. 5.3. s. 23 tab. 5.8. s. 56 SOU 1969:8, s. 29 tab. 5.7, s. 65 tab. 8.16;SOU 1969:28, tab. 8.17. 1 dessa tabeller finns 3 SOU 1969: 8, s. 27, tab. 5.3; SOU 1969: 28, s. 22, tab. 5.4. under hela den också uppgifter om i vilken utsträckning särundervisning tillämpades siffror kan dock, påpekar undersöktid som ägnades åt sexualundervisning. Dessa åt ningsledarna, inte användas som ett mått på hur ofta pojkar och flickor skilts därför att man hade sexualundervisning. 25 % av klasserna i årskurs 9 och 13 % av klasserna i gymnasiets årskurs 2 var nämligen enkönade. 4 SOU 1969: 8, s. 28, avsnitt 5.25; SOU 1969: 28, s. 23, avsnitt 5.3.5.

Elevernas upplevelse 231

Tabell 10.10 Önskemål om mer undervisning i Sexualkunskap redovisade efter omfattning av erhållen undervisning. l %

Har man fått undervisning om det kun- Skulle man önskat att skapsstoff enkäten behandlat? skolan gett mer undervisning än som skett i Sexualkunskap

Gy, åk 2 Ja, om det mesta 68 26 Ja, om en del 81 15 Nej 88 10

SOU 1969: 8, s. 58, tab. 8.3; SOU 1969:28, s. 51, tab. 8.3. I tabellen används uttrycket ”det kunskapsstoff enkäten behandlat. Detta preciserades för eleverna genom de testfrågor som återgivits ikap. 6, tab. 6.1 och 6.2 ovan. En översiktligare uppräkning av testfrågorna återfinns i elevenkätemas frågeformulär: SOU 1969: 8, s. 99-103, frågorna 31-51; SOU 1969:28, s. 75-79, frågorna 3-25.

från elever som fått mycken, någon eller ingen undervisning på de tre områdena. Även bland de elever som fått om det mesta av det undervisning kunskapsstoff enkäten behandlat tycker de flesta att de inte fått tillräcklig undervisning om Sexualkunskap, nämligen 75 % i årskurs 9 och 68 % i gymnasiets årskurs 2. Att även dessa grupper har så höga siffror år anmärkningsvärt. Av de elever som uppger att de inte fått någon undervisning alls om Sexualkunskap är det 91 % av de yngre och 88 % av de äldre som skulle ha velat ha det. De elever som inte fått och inte heller vill ha någon i Sexualkunskap undervisning utgör 2 % av de yngre och 10 % av de äldre. Det är sannolikt fråga om elever som tror att de kan allt eller som faktiskt har större än vad skolan kan hinna kunskaper meddela. Det kan också till en del vara elever som överhuvud har en negativ inställning till skolan. Om man bortser ifrån om eleverna fått eller inte fått undervisning i och bara efter ett Sexualkunskap frågar genomsnitt, är det 82 % av de yngre och 80 % av de äldre som skulle ha

velat ha mer sådan undervisning]

Hur stor del av eleverna som hade velat ha mer om undervisning sexual- och samlevnadsfrågor från social av tabell synpunkt framgår 10.11. De elever som tyckt att de fått för litet undervisning om samhällsfrågor med anknytning till sexualliv och samlevnad är fler än de som tyckt att de fått för litet om Det undervisning sexualkunskap. gäller både årskurs 9 och gymnasiet (jfr tab. 10.10). För årskurs 9 bör svaren ha påverkats något av att familjekunskap enligt kursplanen för samhällskunskap huvudsakligen skall behandlas i årskurs 8. Men frågan inte gällde i ämnet S0U1969_8 s 58 tab speciellt samhällskunskap utan i vad mån eleverna tyckt att

SJ; SOU 1959: isá 51

hithörande samhällsfrågor överhuvud i den sexualbelysts tillräckligt och tab. 8.2.

232 Utredning och överväganden

Tabell 10.11 Önskemål om mer undervisning om samhällsfrågor med anknytning till sexualliv och samlevnad redovisad efter omfattning av erhållen undervisning. l

%.

Skulle man önskat att skolan Har man fått undervisning om det kungett mer undervisning än som skapsstoff enkäten behandlat? skett om samhällsfrågor med anknytning till sexuallivet?

Ja Nej

Åk 9 Ja, om det mesta eller en del 82 lO 90 3 Nej

Gy, åk 2 Ja, om det mesta eller en del 85 12

96 3 Nej

s. 53, tab. 8.7. Siffran 82% för SOU 1969:8, s. 60, tab. 8.7; SOU 1969:28, här. Originaltabellen har delsiffror för Ja, om det ja-svar i årskurs 9 är framräknad 84%). ”Det kunskapsstoff enkäten mesta resp. Ja, om en del (77% resp. behandlat” återfinns dels i kap. 6, tab. 6.3 och 6.4 ovan, dels i elevenkäternas SOU 1969:8, s. 106-108, frågorna 58-69; SOU 1969:28, frågeformulär: s 82-84, frågorna 39-52.

som förekommit. Sociala frågor skall ju enligt samlevnadsundervisning både äldre och nyare föreskrifter alltid tas upp.

om dessa frågor anser 82% i Av de elever som fått undervisning årskurs 2 att det varit för litet. Av dem årskurs 9 och 85 % i gymnasiets

skulle 90 % resp. 96 % ha velat ha som anser sig inte ha fått undervisning och det varit lagom utgör 10 % av det. De som fått undervisning tycker De som inte fått undervisning och inte de yngre och 12 % av de äldre. heller hade velat ha det utgör en ytterst ringa andel, 3 % på båda

Av elever är det 83 % i årskurs 9 och 91 % på åldersstadierna. samtliga om sexualfrågorna från som efterlyser mer undervisning gymnasiet samhällssynpunkt. Det är utomordentligt höga siffror.

om de hade velat ha mer undervisning Eleverna tillfrågades slutligen Vilket .som avses med denna term om normernas relativitet. slags stoff

framgår av kap. 6, tab. 6.5. att de fått för lite undervisning om frågor av detta slag De som tycker och därmed sammanhänganär något färre än då det gäller Sexualkunskap Det bör observeras att denna svagare markering de samhällsfrågor. trots att ”normernas relativitet behandlats i undervisningen uppträder * SOU 1969: 8, s. 33 tab. än Sexualkunskap resp. samhällsfrågor. (Hälften av mycket mera sällan 5.19; SOU 1969:28, s. 25, eleverna i årskurs 9 och 15 % i gymnasiets årskurs 2 uppger att området tab. 5.14. Förekomsten alla av elever ganska stora

av undervisning om sexual- behandlatsl) Dock är det i kategorier

kunskap resp. samhälls- som att undervisningen alltför litet uppehållit sig vid majoriteter tycker frågor framgår av kap. 8, diagram 8.2. denna problematik.

SOU _1974:59 Elevernas upplevelse 233

Tabell 10.12 Önskemål om mer undervisning om normemas relativitet redovisade efter omfattning av erhållen undervisning. I %

Har man fått undervisning om det kun- Skulle man önskat att skolan skapsstoff enkäten behandlat? gett mer undervisning än som . skett om normernas relativitet?

Ja Nej

Åk 9 Ja, om det mesta eller en del 70 21 Nej 75 14

Gy, åk 2 Ja, om det mesta eller en del 76 19 Nej 86 9

SOU 1969: 8, s. 62 tab. 8.11; SOU 1969: 28, s. 54 tab. 8.11.

Sammanfattning

Det närmare studiet av elevuttalandena om sexual- och samlevnadsundervisningen har visat att mycket stora grupper av de tonåriga eleverna önskar en utvidgad och fördjupad Även sexualundervisning. på den sektor där sexualundervisningen fungerat bäst biologiundervisningen i årskurs 9 - är det 35 % av eleverna som inte betecknat den som mycket bra eller ganska bra. Både lärarnas och elevernas upplevelse av sexualundervisningen visar att denna alltjämt ofta inte är en självfallen, integrerad och väl fungerande del av skolans undervisning. Den kontinuerliga ökning och förbättring som ägt rum under de senaste tre decennierna behöver få sin fortsättning.

SOU 1974: 59 235

11 Lärarnas hur

uppfattning under-

om

visningen bör utformas

l l . l Inledning

Lärarnas åsikter om hur undervisningen bör utformas har undersökts ur fler aspekter beträffande låg- och mellanstadielärarna än beträffande högstadielärama. Orsaken härtill är att högstadieundersökningen utfördes först och att under arbetet med utvärderingen av denna nya aspekter anmälde sig, som kunde beaktas vid låg- och mellanstadieundersökningen. Följande frågeställningar har tagits upp beträffande alla tre stadierna: Bör skolan eller hemmet ha det största ansvaret för undervisning om Sexualkunskap resp. sexualetik? (l 1.2) Vem eller vilka bör ha ansvaret för sexual- och samlevnadsundervisningen inom skolan? (l 1.3) När bör de olika momenten tas upp (låg-, mellan-, högstadium, årskurs)? (l 1.4) Skall skolan ta ställning till frågan om sexuella förbindelser under uppväxtåren? (ll.5) Bör pojkar och flickor undervisas tillsammans eller skilda åt? (1 1.6) För låg- och mellanstadiema har dessutom följande frågeställningar tagits upp: Vilka faktorer bör påverka sexualundervisningens under inplacering läsåret? (l 1.7) Vilken undervisningsform bör användas? (l 1.8) Är det acceptabelt att läraren vid något tillfälle använder de s. k. runda orden i sexualundervisningen? (l 1.9)

l 1.2 Ansvarsfördelningen skola-hem

Till låg- och mellanstadielärama ställdes följande anser Ni fråga: Vem skall ha största ansvaret för att eleverna på lågstadiet (resp. mellanstadiet) ges undervisning i Sexualkunskap resp. den etiska sidan av sexuallivet? (Ange endast ett alternativ! ) Till högstadielärama i biologi, kristendomskunskap och samhällskunskap ställdes följande fråga: Vem tycker Ni skall ha största ansvaret för att ungdom i skolåldem ges undervisning i sexual- och samlevnadsfrågor resp. den etiska sidan av sexuallivet?” Mellan dessa formuleringar finns det två skillnader av betydelse. l)

236 Utredning och överväganden

hänförde sig endast till eleverna Frågan till låg- och mellanstadielärarna där lärarna själva undervisar, medan frågan till högstadieläpå de stadier rarna gällde ”ungdom i skolåldern. Detta leder till att svaren inte blir

fullt men dock till väsentlig del jämförbara. Låg- och mellanstadielärarnas svar är helt jämförbara. Högstadielärarnas svar var inte bundet till någon men det finns skäl att anta att de avsett äldre elever. För viss elevålder, det första därför att uttrycket ungdom i skolåldern användes, vilket för tankarna till tonåringar men inte till lågstadieelever. För det andra är det sannolikt att lärarna associerat till den åldersgrupp av elever som de undervisar. Detta framstår ytterligare som troligt, då man kan dagligen haft samma bedömning som konstatera att högstadielärarna ungefär mellanstadielärarna och därmed en annan bedömning än lågstadielärarna. - 2) Endast låg- och mellanstadielärarna uppmanades att ange endast ett svarsalternativ. Det ledde till att högstadielärarna ofta (12-22 %) svarade både hemmet och skolan. Detta inverkar naturligtvis på möjligheterna att tolka resultaten, undersökningsledarna, då ju entydigt säger Vid tolkningen har man därigenom ej alla lärare svarat på samma fråga. emellertid valt att jämföra i vilken utsträckning de olika lärarkategorierna

svarat skolan”. Med de reservationer för jämförbarheten som ovan gjorts kan man anta att siffrorna tendenser. Det stora flertalet lågstadielärare speglar faktiska anser att hemmet skall ha det största ansvaret för att informera barnen, medan hälften eller något mindre än hälften av lärarna i de övriga anser att skolan skall ha det största ansvaret. Det bör kategorierna observeras att de som vill ge hemmet det största ansvaret inte därigenom mot sexualundervisning i skolan. Av de 5 236 lärare har tagit ställning urvalet i USSU: s lärarenkäter är det 21 som utgjort det representativa inte bör förekomma i lärare eller 0,4 % som ansett att sexualundervisning 5.6). Bland låg- och mellanstadielärarna samt skolan (se kap. 5, tab. är det fler som vill ge hemmet huvudansvaret biologilärarna på högstadiet

Tabell 11.1 Lärarnas uppfattning om vem som skall ha största ansvaret för . I %. undervisningen om sexualkunskap resp. sexualetik.

Hemmet Skolan Både skolan Lärarkategori och hemmet

Sexualkunskap 74 22 Lågstadiet Sexualetik 7 7 16

Sexualkunskap 46 50 Mellanstadiet Sexualetik 57 35

Bio Sexualkunskap 27 53 17 Högstadiet Sexualetik 41 40 16

Kri 56 42 22 Högstadiet Sexualkunskap Sexualetik 55 42 21

34 48 14 Högstadiet Sk Sexualkunskap Sexualetik 37 4 7 l 2

SOU 1970: 39, s. 26; SOU 1969:44, s. 61 ff.

Lärarnas uppfattning om undervisningen 237

för sexualetiken än för sexualkunskapen. i kristendoms- Högstadielärarna kunskap och samhällskunskap gör däremot ingen sådan åtskillnad. Bland lärarna ovanför lågstadiet är det kristendomslärama som i minst utsträckning (men dock 42 %) vill ge skolan huvudansvaret för undervisning om sexualkunskap. Det mest anmärkningsvärda i dessa siffror är väl att lärarna ovanför lågstadiet är uppdelade i ungefär jämstarka grupper med motsatta åsikter om var huvudansvaret för sexualoch samlevnadsundervisningen skall ligga. Det finns alltså inte stöd i läraropinionen vare sig för att lägga huvudansvaret på hemmen eller på skolan. Detta kan emellertid också uttryckas positivt så, att det inte framkommit några tecken på att lärarna skulle ta avstånd från den hävdvunna uppfattningen inom svensk sexualundervisning att såväl hemmet som skolan har nödvändiga uppgifter att fylla på detta område och att ingendera kan helt ersätta den andra. Endast de lärare som anser att sexualundervisning överhuvud inte bör förekomma i skolan har uttryckligen anmält en annan uppfattning. Mellan och kvinnliga manliga lärare råder genomgående den skillnaden att de kvinnliga oftare än männen anser att det huvudsakliga ansvaret skall hos hemmen ligga både när det gäller Sexualkunskap och etik. Skillnaderna begränsar sig dock till lite mer eller lite mindre än l0 procentenheter) I någon mån jämförbara skillnader mellan mäns och kvinnors inställning finns i två andra undersökningar. 75 % av kvinnorna och 65 % av männen inom svenska folket i åldern 18-60 år anser att hemmet skall ha det största ansvaret för att undervisa ungdomen hur det intima samlivet går till.2 I svaren från svenska folket framträder samma skillnad mellan män och kvinnor som bland lärarna men också det förhållandet att befolkningen i sin helhet oftare än högstadielärarna tycker att hemmet skall ha det största ansvaret. Lärarnas inställning torde sammanhänga med att de vet att färre hem långt ger sina barn Sexualkunskap än vad föräldrarna själva anser att de egentligen borde göra. (Se avsnitt 7.2.) De anser sannolikt också att stora delar av sexualundervisningen bara kan skötas av utbildade lärare. I örebroundersökningen 1964 visade det sig att de kvinnliga lärarnas

större benägenhet att tillmäta hemmet det största ansvaret motsvarades

av att kvinnan i hemmet faktiskt tar denna sak på allvar betydligt oftare än vad mannen gör. (Se kap. 7, tab. 7.2.) Det hindrar dock inte att örebroungdomarna i flertalet fall hade fått sin kunskap om faderns roll vid barnalstring från andra källorna än föräldrarna.

l 1.3 Ansvarsfördelningen inom skolan

Högstadieläramas åsikter om vem som skall ge sexual- och samlevnadsundervisning är inte helt och hållet jämförbara med låg- och mellanstadielärarnas, eftersom är olikartad. undervisningssituationen På de lägre SOU 1970: 39, s 56 f stadierna är det fråga om undervisning av klassläraren, på högstadiet av tab. 5.3 och 5.4; SOU ämneslärare i flera 1969: 44, s. 130 ff tab. ämnen. Enkätfrågan för högstadiet var dessutom 9.1, 9.2, 9.5, 9.6, 9.9, 9.10. differentierad på samlevnadsfrågor och sexualkunskap. En meningsfull SOU 1969: 2, s. 48.

238 Utredning och överväganden

kan emellertid göras om man begränsar frågan till att gälla i jämförelse vilken utsträckning de lärare som traditionellt skall ge sexualundervisning

också finner det riktigt att denna uppgift lagts på dem.

11.2 Procent av vissa lärargrupper som anser att de själva bör ge sexual- och Tabell samlevnadsundervisning

92 Klasslärare på lågstadiet 87 Klasslärare på mellanstadiet 99 Biologilärare på högstadiet, Sexualkunskap 77 Biologilärare på högstadiet, samlevnadsfrågor 87 Kristendomslärare på högstadiet, samlevnadsfrågor 77 Samhällskunskapslärare på högstadiet, samlevnadsfrågor

SOU 1970: 39, s. 27; SOU 1969: 44, s. 65 ff.

och mellanstadiet har i stort sett accepterat - Klasslärarna på lågatt Som ovan nämndes anser praktiskt uppgiften ge sexualundervisning. skall förekomma. De låg- och taget alla lärare att sexualundervisning mellanstadielärare som likväl själva helst inte skulle vilja ge den, anser att

den i stället bör ges av andra i följande utsträckning.

som anser att andra an de själva Tabell 11.3 Procent av låg- och mellanstadielärare huvudsakligen bör ge sexualundervisning

Skol- Tillkallad Vet Stadium Annan lärare Skolvid skolan läkaren sköterskan expert ej

som är expert

- 2 3 1 Låg l 4 3 4 1 Mellan l

än vill att annan än Något fler mellanstadielärare lågstadielärare sannolikt därför att klassläraren skall ta hand om sexualundervisningen, ställer större krav och undervisningen på mellanstadiet på sakkunskap Så som svensk sexualundervisning varit lärarutbildningen är otillräcklig det emellertid alltid ansetts att varken från begynnelsen har upplagd skolläkaren eller skolsköterskan i regel bör ge hela sexualundervisningen bör hos den som dels har den dagliga utan att huvudansvaret ligga utbildning och vana. kontakten med eleverna och dels har pedagogisk bör ha huvudansvaret företräds att annan än klassläraren Uppfattningen också som synes av mycket få lärare. de klasslärare som tycker det är riktigt att de själva huvudsakli- Bland är det däremot många som vill samarbeta gen bör ge sexualundervisning med någon. inte bör förekomma. Förutsättning- Ytterst få har svarat att samarbete sexualundervisningen är goda. Oftast arna för ett teamwork inom området samt nämnda är en lärarkollega som är speciellt kunnig på än vill ha skolsköterskan. Att fler mellanstadielärare lågstadielärare eller med skolläkaren torde ha samma förklaring samarbete med henne mellanstadielärare som inte vill ha huvudansom nyss antogs beträffande

SOU 1974: 59 Lärarnas uppfattning om undervisningen 239

Tabell 11.4 Person som klassläraren främst skulle söka samarbete med vid sexualundervisning (endast ett alternativ skulle anges). l %.

Stadium Annan Skol- Skol- Skol- Skol- Till- Vet Inget lärare läk. sköt. kur. psyk. kallad samej vid arbete expert skolan som är expert

Låg 29 4 29 l 4 15 10 5 Mellan 23 13 37 2 3 9 8 3

SOU 1970: 39, s. 27.

svaret för sexualundervisningen. l tredje rummet bland dem man vill ha samarbete med nämns tillkallad expert. Det önskemålet nämns oftare av högstadielärare och i störst utsträckning av eleverna. (Se nedan i detta avsnitt samt kap. 12.) Praktiskt taget alla biologilärare på högstadiet har accepterat uppgiften att ge undervisning om Sexualkunskap, men så mycket som 23 % av dem vill helst inte undervisa om trots att både äldre samlevnadsfrågor, och nyare anvisningar framhåller vikten av att sådana moment tas upp åveni biologiläramas undervisning. Orsaken torde vara den utpräglat naturvetenskapliga inriktningen av biologilärarnas utbildning. Med den nämnda siffran kan jämföras att 24 % av biologilärarna att de faktiskt inte uppger undervisat om etiska synpunkter på sexuallivet (tab. 8.6 ovan). Kristendomslärarna anser i högre grad än biologilärarna att det är deras att undervisa uppgift om samlevnadsfrågor, men det är ändå förvånande att så mycket som 13 % inte anser det och ännu mer att 25 % anger att de inte i årskurs 9 har undervisat om den kristna äktenskapsuppfattningen, trots att detta hör till årskursen (tab. 8.8 ovan). En orsak kan vara

stoffträngsel på den enda veckotimme ämnet disnonerade i årskurs 9. E_n annan kan vara att denna grupp av kristendomslarare 1nte uppfattar sm undervisning om mänskliga relationer som ett bidrag till sexual- och

samlevnadsundervisningen. Att så mycket som 23 % av lärarna i samhällskunskap ansett att de inte bör undervisa om samlevnadsfrågor och att 31 % uppger att de inte gjort det torde bero på att och i detta ämne utbildningen undervisningen traditionellt lägger tonvikten på andra sidor av samhällslivet.

Högstadielärarna tillfrågades inte vem de ansåg huvudsakligen borde ge sexualundervisning utan vem eller vilka som överhuvud borde undervisa om samlevnadsfrågor resp. sexualkunskap. Det går därför inte att som för

låg- och mellanstadielärarna ange vem eller vilka de negativa lärarna vill flytta över sexualundervisningen på. Man får nöja sig med en annan och mer väsentlig information som liknar den i tab. 11.4. Vad som anges i nedanstående tabell är dock inte vilka skulle högstadielärama vilja samarbeta med utan vilka de anser bör ge sexualundervisning. Det är vidare samtliga högstadielärare inom de tre aktuella kategorierna som

240 Utredning och överväganden

Tabell 11.5 Personer som bör undervisa om sexualkunskap enligt högstadielärarna och samhällskunskap (högst tre alternativ skulle i biologi, kristendomskunskap

markeras). l % av lärare som markerat viss person.

[ärarkategori Person som bör undervisa om Sexualkunskap

som uttalat sin åsikt Bio- Kri- Sk- Annan Skol- Skol- Expert lär. lär. lär. lärare läkare sköt. utanför

skolan

99 8 12 3 40 34 18 Biologilärare Lärare i kristen- 30 ll 3 51 32 19 domskunskap 91

Lärare i samhälls- 95 9 14 3 46 40 24 kunskap

95 16 12 3 46 35 20 % i medeltal

inte endast de som är positiva till att själva ge redovisar sin uppfattning,

sexualundervisning,

Lärarna är helt överens om att biologiläraren skall ge undervisningeni

anse-r att detta bör ske i samarbete med sexualkunskap, och många skolsköterskan. Det är emellertid något färre skolläkaren och/eller än lärare ur de båda andra lärarkategorierna som vill koppla biologilärare bero dels att biologiläraren vet att in skolläkaren. Det torde på

skolläkaren ofta inte står till förfogande härför, dels på att biologiläraren

anser sig klara uppgiften själv. skulle undervisa om sexualkunskap har Tanken att kristendomsläraren

dock är nära en tredjedel av kristendomslärarna själva få anhängare; att Det gäller särskilt lärarutbildningskatevilliga ge sådan undervisning. 4, där många präster ingår, och 5, där många frikyrkopastorer gorierna bör undervisa om ingår (40 resp. 39 % som anser att kristendomsläraren

sexualkunskapl

läraren i samhällskunskap skulle undervisa om sexualkun- Tanken att Dessa lärare själva awisar också tanken. skap har ännu färre anhängare.

Tabell 11.6 Personer som bör undervisa om samlevnadsfrågor enligt högstadieläraroch samhällskunskap (högst tre alternativ skulle na i biologi, kristendomskunskap

markeras). l % av lärare som markerat viss person)

Lärarkategori Person som bör undervisa om samlevnadsfrågor

som uttalat Bio- Kri- Sk- Annan Skol- Skol- Expert” sin åsikt lär. lär. lärare läkare sköt. utanför lär. skolan

7 3 5 14 11 17 Biologilärare 77 63

Lärare i kristen- 87 67 6 20 12 17 domskunskap 47

Lärare i samhälls- 77 7 16 14 22 kunskap 52 63

71 72 6 17 12 19 % i medeltal 57 Lärarutbildningskategorierna anges i SOU 1969: 44., s. 26. SOU 1969:44, s. 65 ff.

SOU 1974: 59 Lärarnas uppfattning om undervisningen 241

Nära hälften av lärarna anser att skolläkaren bör anlitas och en tredjedel att man bör anlita skolsköterskan. l fråga om medverkan av den sistnämnda har biologilärarna ungefär samma uppfattning som de övriga lärarna. En femtedel av lärarna anser det bra om man kan anlita en ”expert” utanför skolan. Det gäller även biologilärarna. När det gäller undervisning om samlevnadsfrågor är siffrorna ganska annorlunda. Mest anmärkningsvärt är att endast hälften av lärarna i kristendomskunskap och samhällskunskap anser att biologiläraren bör undervisa om samlevnadsfrågor. De tycks i betydligt högre grad än biologilärarna anse att detta inte hör till hans område. I stället accepterar de denna uppgift som sin egen betydligt oftare. Man tycker sig här spåra något av den uppdelning av kunskapsområdena som kallats de två kulturerna: somliga sysslar med naturvetenskap, andra med människokunskap. För sexual- och samlevnadsundervisningen är detta en ogynnsam gränsdragning. Kategorin annan lärare” samlade för sexualkunskapen 3 %, för samlevnadsundervisningen 6 %. Tanken att samlevnadsfrågor med fördel kan behandlas i ämnet svenska är alltså inte aktuell för de flesta. Skolläkaren och skolsköterskan aktualiseras i betydligt mindre utsträckning i detta sammanhang än för sexualkunskapen, men det är fortfarande en femtedel av lärarna som vill tillkalla den utomstående experten, även när det gäller samlevnadsfrågor.

l 1.4 Momentens

fördelning på stadier och årskurser

Låg- och mellanstadielärarna

tillfrågades] beträffande ll moment i

sexual- och samlevnadskunskapen om de ansåg att momenten skulle tas upp första gången på låg-, mellan- eller högstadiet och till vilket stadium de ansåg att tyngdpunkten av undervisningen om ett visst moment borde förläggas. Samma frågor ställdes beträffande årskurs. Vidare kunde lärarna markera om de ansåg att ett moment inte alls borde förekomma i grundskolan. I regel var det endast l-3 % av lärarna som ville helt utesluta något eller några moment. Det mest avvisade momentet var sexuella avvikelser, om vilket 5 % av mellanstadielärarna ansåg att det överhuvud inte borde behandlas, medan 7 % ansåg att det inte borde behandlas ingående. Motsvarande siffror för lågstadielärarna var 3 och 5%. Andelen högstadielärare som eller moment ansåg något några olämpliga att ta upp i grundskolan var bland lärarna i biologi och samhällskunskap 6 % och bland kristendomslärarna 8 %.2 Spridningen på olika moment var här så stor, att särskilt kan inget utpekas. En överväldigande majoritet av grundskolans lärare anser alltså att samtliga de ll momenten (se nedan) bör behandlas i grundskolan. Hur lärarna i detalj svarat på den mycket omfångsrika och invecklade n SOU197039, s_ 31_ frågan om momentens fördelning omfattande 1 anges i två tabeller, vardera SOU 1969: 44, s. 70.

SOU 1974: 59 242 Utredning och överväganden

200 siffror, i SOU 1970: 39, s. 31. Fullständigheten och noggrannheteni

undersökningsledarna, mycket tillfredsställande. svaren var, påpekar varför Tabellerna är emellertid av naturliga skäl ytterst svåröverskådliga,

resultaten här i stället redovisas uppspaltade på diagram de viktigaste

11.1-l1.3 och tab. 11.7.

som anser att ett visst Diagram 11.1 Procent _av lâg- och mellanstadielárama SOU 1970. 39, s. 31. moment skall tas upp FORSTA GÅNGEN PÅ LÅGSTADIET.

Vet ej Uppe saknas %

Moment _ 1. Yttre olikheter 4 mellan könen

5 _ 2. Befruktning 3

7 3. Fosterutveckling och förlossning 3

4. Kvinnliga köns- 8 organens byggnad och funktion 2

z 8 5. Manl könsorganens byggn 0 funktion 3

beteendet 8 8. Könsmognad inkl menstruation 2

19 _ 9. Sexuella awikelser g

15 10. Preventivmedel 7

21 11. Självtillfreds- 3 ställelse (onani) 8 2

1b åoáoatbáoéoro å09o1öo

lågstadielärare

mellanstadielärare

I:

SOU 1974: 59 Lärarnas uppfattning om undervisningen 243

Diagram 11.2 Procent av låg- och mellanstadielärarna som anser att ett visst moment skall tas upp FÖRSTA GÅNGEN PÅ MELLANSTADIE T.

Vet ej Uppe Moment saknas % 1. Könsmognad inkl 2 menstruation 8

2. Kv könsorganens 2 byggnad o funkt 8 3. Manliga könsorganens byggnad 0 3 funktion 8

_ 3 4. Befruktning 5

5. Fosterutveckling 3 och förlossning 7

6. Samlag 6 14

7. Självtillfreds- 3 ställelse (onani) 21 8. Etiska aspekter på

15 . 10. Sexuella awikelser 9 9 19 11. Yttre olikheter _.; 18 4 mellan könen 1020 3040506070 8090100%

mellanstadielärare

I: lågstadielärare

244 Utredning och överväganden

och som anser att ett visst Diagram 11.3 Procent _av Iåg- mellanstadielärare GÅNGEN PÅ HOGSTADIET. Endast moment som moment skall tas upp FORSTA markerats av mer än en tredjedel av lärarna redovisas.

Vet ei Uppg. saknas % Moment

9 1. Sexuella awikelser 19

7 2. Preventivmedel 15

3. Etiska aspekter 6 på det sexuella 16 beteendet

8 4. Självtillfredsställelse (onani) 21

1b 20 310 40 áoáo 70 áo 950160 %

mellanstadielärare

lågstadielärare

I:

åsikter om till vilket stadium tyngd- Tabell 11.7 Låg- och mellanstadieläramas om vissa moment bör förläggas. I %.* punkten av undervisningen

Lärar- Momentets tyngdpunkt bör Vet ej - Moment förläggas till Uppg» grupp saknas Låg- Mellan- Högstadiet stadiet stadiet

4. Kvinnliga könsorganens Låg Mellan 2 79 13 2 byggnad och funktion 11 51 23 8 5. Manliga könsorganens Låg 2 79 13 3 Mellan byggnad och funktion

7. Etiska aspekter på det Låg

SOU 1974: 59 Lärarnas uppfattning om undervisningen 245

Moment Lärar- Momentets tyngdpunkt bör Vet ej grupp förläggas till UPPSsaknas Låg- Mellan- Högstadiet. stadiet stadiet

9. Sexuella avvikelser l 8 Låg 64 19 Mellan - 13 6 7 9 10. Preventivmedel - 7 70 Låg 21 Mellan - 15 68 8 ll. Självtillfredsställelse 1 20 Låg 52 15 (onani) Mellan l 34 50 7

Kursivering markerar stor övervikt för visst stadium.

För att få en rättvisande bild av hur de båda lärargrupperna ser på stadiedifferentieringen är det viktigt att beakta att de yngre lärarna i

genomsnitt vill förlägga momenten tidigare Om denna tendens står sig

- och den allmänna i samhället attitydförändringen tyder tills vidare på det - kommer en ökande andel av lärarkåren under de närmaste åren att ställa sig positiv till att vissa moment tas upp tidigare.

Vad högstadielärarna beträffar är majoriteten av dem nöjda med handledningens momentförteckning för högstadiet. Ca en tredjedel av dem har dock ansett att tyngdpunkten i undervisningen om könsorganens

byggnad och funktion resp. menstruation och hormoner bör förläggas

tidigare än till högstadiet? vilket

inte strider mot låg- och mellanstadielärarnas uppfattning.

Låg- och mellanstadielärarnas uppfattningar om lämplig stadiedifferentiering kan med ledning av diagram 1l.1-l 1.3 och tab. 11.7 sammanfattas på följande sätt.

Lämplig stadiedifferentiering enligt Iågstadielärarna (Momenten ovanför den streckade linjen är sådana som mer än hälften av lärarna anser bör tas upp första gången på lågstadiet; under linjen moment som rekommenderats av en tredjedel-hälften av lärarna.)

Moment Första gången Tyngdpunkt

Yttre olikheter Lågstadiet Lågstadiet mellan könen

Befruktning Lågstadiet Delade meningar: låg-, mellan- eller högstadiet Fosterutveckling Lågstadiet Delade meningar: och förlossning mellan- eller

_ _ _ _ _ “ _ _ högstadiet - - _ _ SOU 1970: 39, s 30 ff. Könsorganens bygg- Delade meningar: Mellanstadiet nad och funktion låg- eller 7 SOU 1969; 44, s_ 71, mellanstadiet Lärarna ibiologi, kristen- Sarnlag Delade meningar: Högstadiet °°h Sam

d?msku“skap

151g-, mellan- har

hallskunskap

eller högstadiet Stammg “Ppfatmmg på denna punkt.

246 Utredning och överväganden

Lämplig stadiedifferentiering enligt mellanstadielärarna (Momenten ovanför den streckade linjen är sådana som mer än hälften av lärarna anser bör tas upp första gången på ett visst stadium; under linjen moment som rekommenderats av en tredjedel - hälften av lärarna.)

Moment Första gången Tyngdpu nkt

Yttre olikheter Lågstadiet Mellanstadiet mellan könen Mellanstadiet Mellanstadiet Könsmognad inkl. menstruation Mellanstadiet Mellanstadiet Könsorganens byggnad och funktion Befruktning Mellanstadiet Mellanstadiet Fosterutveckling och Mellanstadiet Delade meningar: förlossning mellan- eller högstadiet Samlag Mellanstadiet Delade meningar: mellan- eller i högstadiet Självtillfredsställelse Mellanstadiet Delade meningar: (Onani) mellan- eller högstadiet

Etiska aspekter på Delade mening- Högstadiet det sexuella bete a.r: mellanendet eller högstadiet Preventivmedel Delade mening- Högstadiet ar: mellaneller högstadiet Sexuella awikelser Delade mening- Högstadiet ar: mellaneller högstadiet

har samma som handled- Majoriteten av lågstadielärarna uppfattning om att man på lågstadiet skall första gången ta upp momenten ningen Olikheter mellan könen, Befruktning samt Fosterutveckling och förloss- Mellanstadielärama tycker däremot inte att de båda sistnämnda ning. utan först på mellanstadiet. De momenten behöver tas upp på lågstadiet anser alltså att handledningen rekommenderar en alltför tidig sexualuneller med andra ord en alltför omfattande undervisning på dervisning, lågstadiet. att det är önskvärt att 1956 års lärarhandledning säger (s. 30) förklarar hur sädescellen överföres från faderns läraren på lågstadiet till moderns. Det är knappast möjligt att av lågstadieläramas kropp utläsa i vad mån de anser det lämpligt att följa momentmarkeringar denna rekommendation. De har rekommenderat de i detta sammanhang tänkbara momenten i följande utsträckning: Befruktning 79 %, Könsorganens byggnad och funktion 43 %, Samlag 39 %. Man får i stället gå till om i vad mån de faktiskt har tagit upp lågstadielärarnas uppgifter

SOU 1974: 59 Lärarnas uppfattning 0m undervisningen 247

momentet Samlag och finner då att 52 % har undervisat om något” detta, 44 % ”inte alls” (tab. 8.2 ovan). Ca hälften av lågstadielärarna hade alltså ännu ej accepterat handledningens rekommendation. Det innebär att hälften av eleverna inte får denna information En lika genom skolan. stor andel av dem får den inte heller genom föräldrarna. En betydande andel av svenska barn är alltså alltjämt hänvisade till andra källor, av vilka en del är ovederhäftiga och sensationsbetonade. Detta förhållande ändras emellertid genom att yngre lärare och föräldrar i stigande omfattning ger upplysning (avsnittet 7.2 ovan). Momentet Könsorganens och funktion byggnad vill som nyss nämndes nära hälften av lågstadielärarna ta upp, medan handledningen förlägger momentet till mellanstadiet, även där med följande reservation (s. 34): Vid undervisningen om dessa moment endast upptages det som medtagits i lektionsexemplet för 11- l3-åringar och ej allt som upptagits i momenten i Bilagan. En fördjupad framställning av dessa moment ges för 14-l6-åringama.” En stor majoritet av mellanstadielärama (79 %) anser i dag att tyngdpunkten av undervisningen om könsorganens byggnad och funktion skall ligga på mellanstadiet. Här har alltså både lågoch mellanstadielärare uttalat av momentet. sig för en tidigareläggning De moment som mellanstadielärama rekommenderar för mellanstadiet sammanfaller helt med handledningens. Denna tar visserligen inte upp Samlagi momentlistan men däremot i lektionsexempel nr 2, s. 41. Stora minoriteter av lärarna vill att man på mellanstadiet skall första gången ta upp tre moment som handledningen rekommenderar först för högstadiet: Etiska aspekter (45 %), Preventivmedel (41 %) samt Sexuella avvikelser (32 %). Beträffande det sistnämnda momentet har det stora flertalet lågstadielärare awisat att det skulle tas upp på lågstadiet, men de har samtidigt rekommenderat att man talar med barnen om Risken för sexuella närmanden från vuxna och om Exhibitionism (blottare). Härom skriver undersökningsledarna: Det är knappast fråga om någon motsägelse. Lärarna har ansett att man bör förlägga undervisningen om sexuella awikelser i allmänhet till högstadiet men att två speciella former av avvikelse, sexuella närmanden till barn och exhibitionism, bör omtalas redan på lågstadiet.” De moment som högstadielärarna rekommenderar för högstadiet sammanfaller också helt med handledningens, men ca en tredjedel av lärarna har som nämnts ansett att tyngdpunkten i undervisningen om Könsorganens byggnad och funktion samt Menstruationen och hormonerna skall ligga tidigare än på högstadiet. I själva verket föreskriver redan handledningen att det förra momentet skall behandlas väsentligen på mellanstadiet och endast repeteras på högstadiet i mån av behov. Vad beträffar valet av årskurs inom det stadium man föreslagit är bilden ganska enkel. Flertalet lågstadielärare vill förlägga undervisningen till årskurs l, mellanstadielärama till årskurs 6. De sistnämnda röstar emellertid också för årskurserna 4 och momenten 5, när det gäller Könsmognad inklusive menstruation, Könsorganens och funk- 1 byggnad Diagram 12,7 ovan; tion samt Befruktning. Enligt diagram 8.2 har lärarna uppgivit att de i SOU 19701318- 32-

248 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

mest sexualundervisning i årskurserna 1 och 2 verkligheten givit (92 och 91 %) samt åk 5 och 6 (86 och 97 %). Om både låg- och mellanstadiet gäller att alla moment som större andelar av lärarna velat placera där har fått strödda röster på samtliga årskurser l-6, Om lågstadiet gäller att undervisningen i verkligheten inte blir så starkt ”styrd” till viss årskurs, eftersom den mer än på andra stadier är beroende av elevernas frågor. Å andra sidan har lågstadielärarna velat markera som sin uppfattning att barnen behöver en uppenbarligen första information i årskurs l för att man från början skall motverka annan, mindre god information. I högstadielärarenkåten ingick också följande fråga: Ange vilket/vilka moment som ytterligare bör ingå i undervisningen för 14-16-åringar! Av de 3 913 lärare som deltog i enkäten lämnade 101 lärare 133 förslag, vilka undersökningsledarna rapporterat särskilt till utredningen vid sidan Samma moment har ofta föreslagits av av den tryckta undersökningen. två eller fler lärare. Då dessa förslag lämnats av så få lärare är de till skillnad från enkätsvaren i övrigt alls inte representativa utan utgör endast ett antal idéer, framkastade av några lärare med erfarenhet av De flesta utgör delaspekter av redan föreskrivna sexualundervisning. moment, men utredningen har funnit det vara av intresse att nämna några som kan tjäna som underlag för överväganden: familjebildning i historisk, geografisk och sociologisk belysning psykologiska, etiska och sociala synpunkter på föräldraskapet andra former för samlevnad än äktenskap sexualteknik alkohols och narkotikas inflytande på sexuallivet åldringssexualitet behov av ömhet, ensamhet, sexuell lek en vidare aspekt på sällskap, kärlek, göra slut kritik mot romantiken i Veckotidningar o. d. utan sexuell erfarenhet skall inte av samhället anses elever i IS-årsåldern onormala värderingar hos olika religiösa samfund och kulturer sexuell rådgivning, RFSU: s verksamhet skall skillnaden i inställning hos yngre och äldre lärare Slutligen beträffande momentens belysas. Uppfattningen om fem moplacering ment har undersökts i detta hänseende, nämligen de moment som lågoch mellanstadielärarna i allmänhet velat placera på ett senare stadium än det där de själva undervisar] Här redovisas endast lågstadielärarnas Skillnaden mellan yngre och äldre mellanstadielärares uppfattning. uppfattning är likartad. Det är överallt minoriteter av lärarna som vill placera tyngdpunkten av om dessa moment lägre än högstadiet, men det som här är undervisning mellan yngres och äldres uppfattning. Det av intresse är endast skillnaden visar sig att nästan dubbelt eller mer än dubbelt så många av de yngre anser det lämpligt att undervisa grundligt om dessa moment på låg- eller inte i vilken utsträckning de avsett det mellanstadiet. (Materialet upplyser mellan de båda högra SOU 1970: 39, s. 72 f. ena eller andra stadiet.) Ännu större är skillnaden

SOU 1974: 59 Lärarnas uppfattning om undervisningen 249

Tabell 11.8 Yngre och äldre lågstadielärares uppfattningar om var tyngdpunkteni undervisningen om vissa moment bör förläggas. l %

Moment Momentet bör ha sin Momentet bör ej alls tyngdpunkt på låg- tas upp i grundskolan. eller mellanstadiet Vet ej. Uppgift saknas.

Lärare Lärare Lärare Lärare under över under över 31 år 45 år 31 år 45 år

Samlag 28 16 lS 44 Självtillfredsställelse (onani) 24 10 20 52 Preventivmedel 9 3 13 49 Sexuella awikelser l l 4 17 51 Etiska aspekter på det sexuella beteendet 19 9 17 45

SOU 1970: 39, tab. 5.12-5.2l.

kolumnerna. Här avses lärare som funnit det omöjligt att ta ställning eller som på ett eller annat sätt helt avvisat ett moment. Detta har de äldre gjort ungefär tre gånger så ofta som de yngre, och det är ofta hälften av de äldre som haft denna Detta är attityd. utomordentligt starkt framträdande generationsskillnader. De till berättigar antagandet att lärarkårens inställning till en tidig sexualundervisning kommer att bli alltmer positiv, inte snabbt men steg för steg.

l 1.5 Skall skolan ta till

ställning frågan om sexuella förbindel-

i ser under uppväxtåren?

l de debatter som föranledde tillsättandet av en utredning rörande sexualundervisningen (USSU) var den oftast diskuterade och mest kontroversiella huruvida frågan en ny lärarhandledning alltjämt skulle fastslå följande princip: måste Undervisningen allvarligt hävda den uppfattningen, att avhållsamhet under är det enda uppväxtåren skolan med gott samvete kan rekommendera.” De som kritiserade handledningen krävde att skolans i stället sexualundervisning borde sakligt korrekt och med respekt skildra och låta eleverna diskutera de väsentliga olika uppfattningar som finns, men inte ta ställning och söka auktoritativt påverka eleverna i detta avseende (se avsnittet 3.17). I de som USSU låtit enkätundersökningar genomföra har denna problematik behandlats under kapitelrubrikerna Det etiska innehållet i skolans sexualundervisning” resp. ”Undervisningens etiska inriktning. Under utredningens det emellertid allt gång har tydligare framträtt att den etiska problematiken omfattar andra många frågor och att det är missvisande att behandla enbart den här aktuella under de nämnda frågan rubrikerna. Därför har detta avsnitt försetts med en mera konkret och exakt rubrik.

250 Utredning och överväganden

Till samtliga lärare i USSU: s enkätundersökningar på grundskolans

låg-, mellan- och högstadium ställdes följande fråga: en del debatter kring skolans Som Ni vet, har det förekommit sexualundervisning. Flera olika åsikter när det gäller skolans inställning sexuella förbindelser under uppväxtåren har förts fram. Här följer till

några av dem:

skall lära fasta normer, som rekommenderar sexuell avhåll- (l) Skolan och skall motarbeta alla andra uppfattsamhet under uppväxtåren,

ningar. skall berätta om olika inställningar, t. ex. om både den (2) Skolan och den friare sexualmoralen, men rekommendera avhållsamma sexuell avhållsamhet under uppväxtåren. om olika inställningarlmen inte ta ställning för (3) Skolan skall berätta eleverna att bilda sig en egen uppfattnågon utan rekommendera

ning. om olika inställningar och ta ställning för en (4) Skolan skall berätta som skulle tillåta att man har sexuella friare moraluppfattning,

förbindelser under uppväxtåren.

(5) Skolan skall inte alls ta upp denna fråga utan låta eleverna bilda sig

en uppfattning helt på egen hand.

Vilken av dessa uppfattningar är Ni mest benägen att ansluta Er till?” urval De fyra första av dessa frågor ställdes också till ett representativt av svenska folket i åldern 18-60 ånl Svaren fördelade sig på följande

sätt.

förbindelser under Tabell 11.9 Skall skolan ta ställning till frågan om sexuella uppväxtâren? I %.

Svarskategori (se ovan) Vet Uppg. ej saknas l 2 3 4 5

8 5 5 31 0 2 2 1 Lågstadielärare 1 5 5 7 3 5 0 2 l Mellanstadielâraxe l-Iögstadielärare 2 46 47 l l l 2 Bio 7 5 5 32 l 2 1 3 Kri 2 39 5 2 2 2 l 1 Sk 17 44 36 2 Svenska folket 18-60 år

båda att skolan uttryckligen skall Svarskategorierna nr 1 och 2 innebär mot sexuella förbindelser under uppväxtåren, nr 3 att skolan ta ställning varken skall ta ställning mot eller för. Förenklas enkätsvaren till att gälla

dessa båda alternativ, fås det resultat som anges i tabell 1 1.10. mellanstadielärare, kristendomslärare och svenska fol- Lågstadielärare, Inemot två tredjedelar anser ket har nästan identiskt samma inställning. en tredjedel att skolan inte skall ta att skolan skall ta ställning mot, SOU 1969:2, s. S0 f; är delade i två jämstarka grupper med motsatt ställning. Biologilärarna SOU 1970: 39 s. 32 f; för att Bland lärarna i samhällskunskap är det majoritet SOU 1969: 44, s. 68 ff. uppfattning.

SOU 1974: 59 Lärarnas uppfattning om undervisningen 251

Tabell 11.10 Skall skolan ta ställning till frågan om sexuells förbindelser under

uppväxtåren? l %.

Högstadielärare Bio 48 47 Kri 62 32 Sk 41 52 Svenska folket 18-60 år 61 36

skolan inte skall ta ställning. Bland gymnasielärarna har ingen enkät

genomförts, men det ligger i sakens natur att de med hänsyn till sina intellektuellt mognare och självständigare elever skolans tillämpar generella objektivitetsprincip på denna vilket också fråga, rekommenderasi skolöverstyrelsens kompletterande anvisningar i sexualundervisning för årskurs 2 av gymnasium och fackskola, 1965 (Aktuellt från SÖ 1965/66, nr 27). Föreningen lärare i religionskunskap (högstadie- och gymnasielä-

rare) skriver t. ex. till USSU härom: ”Lärare i religionskunskap torde i

Tabell 11.11 Skall skolan ta ställning till frågan om sexuella förbindelser under uppväxtåren? l %.

Ja, skolan skall ta Nej, skolan skall inte ställning mot ta ställning

Lågstadielärare

Mellanstadielärare

Högstadielärare Bio Under 31 år 45 49

62 31-45 år 40 54 Över 45 år 58 33 Svenska folket

18-30 år 43 55 31-60 år 69 28

1 SOU 1970: 39, s. 66 f tab. 5.24, 5.25; SOU 1969:44, s. 152 ff tab. 9.36, 9.38, 9.41; SOU 1969: 2, s. 131, tab. V: 9. I den sistnämnda tabellen finns de åldersdifferentierade siffrorna uträknade endast för män och kvinnor var för sig, varför en omräkning varit nödvändig.

252 Utredning och överväganden

den av sexualundervisningen som även regel ansluta sig till utformning att ”skolan skall berätta om olika flertalet elever önskar, nämligen . . . men inte rekommendera någon utan låta eleverna själva inställningar

väljaK ställningstagande i praktiken till Högstadie- och gymnasielärarnas från elevernas upplevelse av denna fråga får en kompletterande belysning

undervisningen. Endast 12 % av eleverna i årskurs 9 och 5 % av eleverna i

årskurs 2 har uppfattat att lärarna uttryckligen tagit ställning gymnasiets samliv mellan ungdomar i deras egen ålder De elever som mot sexuellt

fått undervisning om sexualetiska frågor uppger i högre grad än de elever Motsägelsen mellan vad som inte fått det, att lärarna inte tagit ställning. som sin principiella uppfattning och elevernas högstadielärarna uppgivit torde böra tolkas sätt. En stor upplevelse av undervisningen på följande avhållsamhet under uppväxtåren vara det _del av dessa lärare anser sexuell rätta och bästa för ungdomarna. Detta har färgat av sig på deras svar då

om vilken hållning skolan bör inta. Men i sin praktiska de tillfrågades de flesta starkare av den objektiva och undervisning har påverkats skolan - en diskuterande metod som är förhärskande i den svenska vill material till eftertanke och metod som framför allt ge eleverna

animera dem till ett självständigt ställningstagande. Även i denna fråga är det av intresse att se i vad mån åldern påverkar

inställningen. Se tabell l l. l 1. den principiella är det fortfarande majoritet bland Även i de yngsta åldersgrupperna och kristendomslärarna för att skolan skall ta lågstadie-, mellanstadie- Skillnaden iuppfattning mellan de yngsta och de äldsta är dock ställning. för att skolan inte skall ta ställning är det bland de mycket stor. Majoritet de båda yngre åldersgrupperna bland samhällskunyngsta biologilärarna, och inom den yngre generationen av svenska folket. Övriga skapslärarna bakgrundsvariabler ger inga entydiga utslag. om hur denna fråga bör behandlas i Utredningens uppfattning undervisningen anges i avsnitt 16.3.4.3.

l 1.6 Samundervisning

för sexualundervisning i folkskolan rekommendera- 1945 års handledning bör ett särskiljande av lärjungarna ske . . . En för de att ”där så är möjligt undervisning . . . synes icke kunna skänka några bägge könen gemensam fördelar . . . En gemensam undervisning skulle omistliga eller ens större ställa en del lärare inför mycket svåra och säkerligen många dessutom är att flickornas undervisning gånger olösbara problem. Lämpligast av manlig, där detta låter omhänderhas av kvinnlig lärare och pojkarnas att jämföra dessa föreskrifter med det sig göra” (s. 18). Det är intressant 1907 framhöll att en lärarinna haft faktum att Karolina Widerström (avsnitt 3.2 ovan). 1956 års utmärkta erfarenheter av Samundervisning SOU 1969: 8, s. 55, rakt emot 1945 års och slår fast: handledning går i denna fråga tab. 7.5; SOU 1969: 28, Handledönskvärd av flera skäl. s. 47 tab. 7.4. Gemensam undervisning är i princip

SOU 1974: 59 Lärarnas uppfattning om undervisningen 253

ningen vänder sig särskilt mot att det föreställningen skulle vara nödvändigt att eleverna skilja åt vid undervisningen om menstruation. Det är tvärtom önskvärt att pojkarna vänjer sig vid en naturlig inställning till denna fråga och lär sig att ha omtanke om sin hustru och sina döttrar. Då grundskolans lärare 1968 och 1969 tillfrågades om sin inställning till samundervisning blev resultatet följande.

Tabell 11.12 Lärarnas inställning till samundervisningf 1%.

Bör pojkar och flickor samundervisas?

Ja, Ja, Nej Vet Uppgift

Högstadielärare

l

SOU 1970: 39, s. 29 f; SOU 1969:44, s. 71.

Det är i alla lärargrupper majoritet för hela samundervisning tiden, störst bland lågstadielärarna, minst bland kristendomsoch mellanstadielärarna. Utom bland lågstadielärarna år det ganska betydande minoritetsgrupper som vill ha särundervisning under en del av sexualundervisningen.

För mellanstadielärarna har dessa åsikter särredovisats efter bakgrundsdata, för högstadielärarna har undersökts vilka moment minoritetsgrupperna vill ha särundervisning om och med vilka

motiveringanl Manliga

lärare på mellanstadiet förespråkar i högre grad än kvinnliga samundervisning. Detsamma gäller om den mellersta åldersgruppen, 31-45-åringar: de yngsta och äldsta lärarna vill alltså i mindre grad ha samundervisning, men det är fortfarande överallt majoriteter som vill ha det.

Biologilärarna vill ha om vissa moment särundervisning i följande

utsträckning:

%

Den vanligaste motiveringen är att

Qirundervisning möjliggör friare

diskussioner; elevernas blyghet är annars ett hinder.

l 1.7 Val av tillfälle för

sexualundervisningen

l Denna och följande SOU 19703 39› 5- 50 frågeställningar i detta kapitel har undersökts endast

. .. . .. .. .. b.5 .l1; beträffande låg- och mellanstadielararna. Den det har ar fraga galler

tS%U1369:44,S_159

lärarnas åsikter om lämpligt tillfälle att ge sexualundervisningen. tab. 9. 47.

254 Utredning och överväganden

tillfälle sexualundervisningenK l %

Tabell 11.13 Lämpligt att ge den huvudsakliga

Då lära- l anslut- Då händel- I annat ser i om- sammanren själv ning till planerat frågor givningen hang undervis- från ele- ger anledningen verna ning

26 26 42 4 Lågstadielärare 5 7 19 15 8 Mellanstadielärare

SOU 1970: 39, s. 27 f.

på lågstadiet (s. 26) att Handledningen säger om sexualundervisningen bör med undervisningen om familjen. denna lämpligen ges i samband Bäst är att lärarinnan själv med omtanke stakar ut den linje, efter vilken skall bedrivas. Att vänta på att problemet aktualiseras denna undervisning eller sätt är olämpligt. Ämnets natur genom barnens frågor på annat att lärarinnan igenom och förbereder sina lektioner. kräver noga tänker av fruktan för att barnens frågor eller Dessa föreskrifter är präglade skulle kunna aktualisera sexuella företeelser som händelser i omgivningen eller att beröra inför så små barn. Sannolikt det vore olämpligt pinsamt 1956 överdrivet försiktig i förhållande till var denna attityd redan småskollärarnas inställning. 1969 finner man i varje fall att sammanlagt 68 % av dessa lärare finner det lämpligast att lägga upp undervisningen på det sätt som varnar för. Att 57 % av mellanstadielärarna handledningen vid den tidpunkt ochi det tycker det är bäst att sätta in undervisningen får ses mot bakgrunden av det faktum sammanhang som läraren planerat överhuvud sker under friare former, medan att lågstadieundervisningen den på mellanstadiet är mer inrutad.

Vilken bör användas?

l 1.8 undervisningsform

som är lämplig vid Då lärarna tillfrågades om vilken undervisningsform i frågan tre alternativ. Ett eller två eller alla tre sexualundervisning ingick Svaren fördelade sig på följande sätt. kunde markeras.

Tabell 11.14 1% Lämpliga undervisningsformerf

Diskussioner Arbets- Föredrag och frågor övningar

26 95 13 Lågstadielärare 40 94 30 Mellanstadielärare

SOU 1970: 39, s. 29.

anser att diskussioner och frågor bör vara En överväldigande majoritet att det bör vara den enda. en av undervisningsformerna, många översikt av hur andra grupper i skolan Undersökningsledarna ger följande ställt sig härtill:

SOU 1974: 59 Lärarnas uppfattning om undervisningen 255

När det gällde högstadielärarna frågade man om de ägnat någon del av sexualundervisningen åt diskussioner och frågor; över 90 % av biologioch kristendomslärarna hade gjort detta. Lärarna i samhällskunskap hade gjort det i något lägre utsträckning. I båda elevenkäterna angav omkring 80 % att de hade fått diskutera och fråga, och de som hade getts sådana möjligheter var mer positivt inställda till undervisningen. Lärare och elever på de undersökta stadierna är således eniga om denna undervisningsform, som enligt vad resultaten utvisar också realiseras av dem som har denna åsikt. Föredrag och arbetsövningar spelar som naturligt är betydligt större roll för mellanstadielärarna. Arbetsövningar klassas av båda lärarkategorierna lägre än föredrag. Man föredrar, när det gäller sexualundervisningen, de två arbetsformer som ger omedelbar kontakt. personlig

1 1.9 Användning av runda ord” i sexualundervisningen

Den sista frågan i låg- och mellanstadielärarnas frågeformulär var denna: I debatten om sexualundervisningens metodik har diskuterats huruvida man vid undervisning om könsorganen och om samlag inledningsvis skulle nämna de runda orden. skulle har man Därigenom läraren, ansett, på ett enkelt sätt kunna klargöra vad som avses med de mera neutrala uttryck som sedan skulle komma till användning i undervisningen. Vidare skulle man, har det hävdats, kunna bidra till en avdramatisering och avtabuering. Huruvida denna metod skulle användas eller ej i det enskilda fallet, måste naturligtvis helt bero lärarens på den enskilde avgörande, har man betonat. Hur ställer Ni Er till ett sådant tillvägagångssätt i skolans sexualundervisning på mellanstadiet (resp. lågstadiet)? Är Ni beredd att själv använda ett sådant tillvägagångssätt om sådana riktlinjer utfärdas? Svaren fördelade sig på följande sätt.

Tabell 11.15 Användning av runda 0rd i sexualundervisningen

Stadium Inställning till att runda ord används i skolans sexualundervisning

Posi- Nega- Tvek- Uppgift

256 Utredningoch överväganden

av att de könsorden, som alltid

Denna fråga har aktualiserats grova

blivit allt vanligare i dagspressen och använts i dagligt tal av många, som tidigare inte skönlitteraturen och börjat användas även av personer tänka diskussion om skulle ha kunnat sig detta. Det har också förts en det inte vore lämpligt att någon gång använda dem i skolundervisningen Det ansågs därför lämpligt att av de två skäl som anges i frågeingressen. Resultatet blev att en överväldiklarlägga läraropinionen på denna punkt. av lärarna vid undersökningstillfället ställde sig negativa gande majoritet En liten del av dem som var tveksamma var dock eller tveksamma. använda orden i undervisningen om riktlinjer av denna beredda att innebörd utfärdades. Resultatet kan emellertid också uttryckas så, att det är en minoritet som säger bestämt nej - men en mindre minoritet överallt som säger oreserverat ja. Yngre lärare och mellanstadielärare på större gruppen är 26 % orter är något mer positiva till tanken. I den sistnämnda positiva. Samtidigt är dock yngre lärare i särskilt hög grad tveksamma.

(SOU 1970: 39, s. 33 f; tab. 526-529.)

12 Elevernas

uppfattning om hur under-

bör utformas

visningen

12.1 Elevernas

informationsproblem

Mer än hälften av eleverna såväl i årskurs 9 som i gymnasiets årskurs 2 skulle ”vilja ha tillfälle till enskilt samtal om personliga problem gällande sexuallivet”. Detta svar innebär att de vid enkättillfället uppenbarligen hade känslan att det inte fanns någon de kunde tala med. Hälften av eleverna har ju också uppgivit att de inte fått någon sexualupplysning av föräldrarna (7.l ovan, jfr även kommentarerna till tab. 10.9 ovan). Bland de yngre eleverna efterlyses enskilt samtal i högre grad av flickor än och i högre grad av elever som har stadigt sällskap än av övriga pojkar elever. För gymnasisterna finns inga sådana skillnader. Hade man ställt samma fråga till ungdomar i tidigare generationer hade sannolikt ännu fler svarat att de skulle vilja tala med någon som de trodde de kunde få råd och upplysning av. De vuxnas awärjande attityd till öppet samtal på detta område var ju då utomordentligt stark. Det är emellertid högst anmärkningsvärt att fortfarande mer än hälften av eleverna efterlyser någon att tala med om personliga sexualproblem. Enkätmaterialet ger inte svar på frågan vem de då helst skulle vilja tala med utan endast om vem de skulle vända för sig till att få ren faktainformation om Sexualkunskap samt vem de skulle vända sig till för att få råd i fråga om normer för sexuellt samliv. Dessa två frågeställningar besvarar endast delvis frågan vem de skulle vända sig till för enskilt samtal om personliga sexuallivet. problem gällande Ett direkt svar på den sistnämnda frågan föreligger inte. Vid tolkningen av elevernas svar beträffande föredragen informationskälla för Sexualkunskap och rådgivare för normer är det viktigt att lägga märke till att de fick markera endast ett alternativ, dvs. vem de helst skulle vända sig till. Det innebär att markering av ett alternativ inte betyder att eleven uteslutit alla andra som otänkbara eller dåliga. Hade fler alternativ fått markeras, hade samtliga alternativ fått högre siffror, något som också blev fallet då eleverna dels fick ange tre faktiska

informationskällor för sexualkunskap tåbscålåä_9söåbgiåög?zs

och dels två personer med vilka de

& 57_

i verkligheten hade diskuterat normer för sexuellt samliv? Detta innebär också att svaren beträffande föredragna informationskällor resp. faktiska

inte är direkt goläalgáêgfglsmáâm

jämförbara. De blir inte heller jämförbara om man ser

tab_ 9_3;SÖU 1969:28,

enbart till rangordningarna, ty det är delvis olika informationskällor som s. 62 ftab. 9.1 och 9.3. efterfrågats.

SOU 1974 :59 258 Utredning och överväganden

-än ämm 225.2

n u

22:5. :m: v n

...wa

.B 9:3 m _

av...?

mv

-_85 namn:

v

.nya 2

:E:

0:3: -_85 93x2

Nm :

t?

-sm äuEm

...N 3

...wo _ .maxmsäzusxom im :ox _ .

.Eu

E8

.womâ

N85 -Eax 8:2 v v

sou

miäowwc

âuuzuozø

-_85 .Sax :så

wa u _

Su §8

ä

-än

:Sim

Sv_ S 2

0=?

.EE .vd

EO .se .M52 ä N _

.aaxøázäøsxoø

.es

S .m

5.. .ä

”S2

a=§m=cza==ou=_

:om

:å

.på

N E.

:omüvøunm

.m

åxå

.w

än_ §2

m

.asuaeö

som

:aaah 23.5

.

SOU 1974: 59 Elevernas uppfattning om undervisningen 259

Åldersskillnaden mellan de två elevgrupperna är två år, från 15-16 till 17- l 8 år. Det är ett intressant vittnesbörd om den snabba utvecklingen i denna ålder att skillnaden i inställning är så stor mellan de två grupperna. Bland de yngre är det en femtedel som sätter böcker i främsta rummet, bland de äldre mer än hälften. Bland de yngre är det sammanlagt 66 % som skulle vända sig till någon representant för vuxenvärlden: föräldrar (i

första rummet), Skolläkare, Skolsköterska eller lärare, medan endast 30 % av de äldre eleverna sätter någon av dessa personer främst som vald informationskälla. Det ser ut som om skillnaden beror väsentligen på åldersskillnaden och inte på att gymnasisterna skulle ett urval av utgöra mer intellektuella och självständiga elever. Bland eleverna i årskurs 9 finns det nämligen ingen eller obetydlig skillnad i inställningen hos elever

på gymnasieförberedande linjer och övriga linjer (SOU 1969: 8, s. 75 tab. 9.5).

Kamrater och syskon skulle ungdomarna i båda åldersgrupperna sällan vända sig till i första rummet. På denna punkt är skillnaden ytterst mellan föredragen och faktisk informationskälla så påfallande stor att en jämförelse mellan procentsiffrorna kan vara befogad trots de svårigheter för en jämförelse som nyss påpekades. Eleverna i årskurs 9 har som faktisk informationskälla för Sexualkunskap uppgivit skolkamrater 35 %, andra kamrater 51 %. Motsvarande siffror för gymnasisterna är 25 och 45 %, men bara 2-4 % av de yngre och l-4 % av de äldre skulle i första

hand vända sig till kamrater för att bli mer upplysta. Förhåller det sig alltså så, att ungdomarna mycket väl vet att kamraterna är ganska dåliga informationskällor men tvingas vända sig till dem i brist på bättre möjligheter? Nej, förklaringen till de stora divergenserna är uppenbarligen enannan och mindre uppseendeväckande. När eleverna svarade på frågan om faktiska informationskällor tänkte de (vilket också var avsikten med frågan) på all information om sexuallivet som de fått under årens lopp, och där hade kamraterna spelat stor roll, särskilt i början. När de svarade på frågan vem de i första hand skulle vända sig till, tänkte de

givetvis endast på nuet. De uppgav alltså dels att de under sitt liv fått den mesta informationen av kamrater men att de nu hade överblick över andra och bättre informationskällor och föredrog att vända sig till dessa. Pojkar och flickor väljer ganska ofta olika informationskällor; detta gäller dock i mindre grad de äldre än de yngre eleverna.

Tabell 12.2 Pojkars och flickors val av informationskälla för Sexualkunskap. (”Föredragen informationskälla. Endast ett alternativ skulle anges.) I %

Stadium Om man vill få reda på någonting som rör Sexualkunskap, Kategori vart skulle man då vända sig?

Tid- Kam- Föräld- Skol- Skolskö- Lärare Annat Uppgift ningar, rater, rar läkare terska håll saknas böcker syskon

Årskurs 9 Pojkar 28 7 16 29 7 9 4 - Flickor 16 9 3 5 14 19 2 - 4

SOU 1974: 59 260 Utredning och överväganden

ett alternativ skulle anges. I % Tabell 12.3 Föredragen rådgivare beträffande normer för sexuellt samliv. Endast

Stadium Om man ville få något råd i fråga om normer för sexuellt samliv, vart skulle man då vända sig?

Andra Föräld- Skol- Skolskö- Lärare Annan Uppgift Skol- Syskon rar läkare terska person saknas kam- kamrater rater

* SOU 1969: 8, s. 116, fråga nr 95; SOU 1969:28, s. 90, fråga nr 76. Frågans formulering ovan sammanfaller

inte helt med frågeformulärets.

flickorna oftare än föräldrar eller l årskurs 9 väljer pojkarna

Skolsköterska som informationskälla för sexualkunskap. Pojkarna väljer

och skolläkaren eller lärare. l oftare än flickorna tidningar böcker,

skillnad mellan pojkar och flickor gymnasiet finns ingen signifikant Beträffande valet av personer som beträffande tidningar och böcker.

finns samma skillnad kvar som bland de yngre eleverna, upplysningskällor färre elever bland de äldre överhuvud taget skulle vända sig men eftersom

till dessa personer, blir skillnaden av mindre betydelse.

Eleverna ställdes också inför frågan: Om Du skulle vilja få något råd

olika åsikter om sexuellt samliv mellan ungdomar i Din egen beträffande

ålder, vart skulle Du då helst vända Dig? Ange endast ett alternativ.

som eleverna helst vill tala med när det gäller att komma De personer för sexuellt samliv mellan ungdomar i deras egen till klarhet om normer

ålder är (rangordnade) för

årskurs 9: gy, årskurs 2:

föräldrar föräldrar

skolläkare kamrater

kamrater annan person

annan person Skolläkare

i årskurs 9 är det samma skillnad i valet av Mellan pojkar och flickor

för normer som i valet av informationskälla för sexualkunkontaktperson Flickor vänder till föräldrar och Skolsköterska, pojkar skap. sig hellre lärare inte hindrar att pojkar liksom hellre till skolläkare eller (vilket föräldrar än till annan person). Bland flickor oftare vänder sig till någon

är denna skillnad mellan kvinnliga och manliga preferenser gymnasisterna försvunnen eller mycket reducerad]

också vart de skulle vända sig om de ville få reda Eleverna tillfrågades

som rör med anknytning till sexuallivetz

på någonting samhällsfrågor 1 SOU 1969:8, s. 78 intresse därför att gymnasisterna är mer Denna fråga är av speciellt tab. 9.9; SOU 1969: 28, detta om utökad sexual- och samlevnadsundervisning på s. 68, tab. 9.9. angelägna 10.10-10.12 ovan). Svaren fördelar sig område än på något annat (tab. 2 SOU 1969:8, s. 76 tab. för dock med den skillnaden att föräldrar ungefär som Sexualkunskap, 9.6; SOU 1969:28, s. 65 lika för gymnasister som för de spelar större roll och betyder mycket tab. 9.6.

SOU 1974: 59 Elevernas uppfattning om undervisningen 261

yngre eleverna. 32 % i båda grupperna anger föräldrarna som föredragen informationskälla (mot 26 % av de yngre och 14 % av de äldre i fråga om sexualkunskap). Böckernas ökade betydelse för gymnasister framträder även här starkt. 18 % av de yngre men 42 % av de äldre föredrar böcker som informationskälla. Tidningar stor roll spelar mycket som faktisk informationskälla för samhällsfrågor liksom i viss mån för Sexualkunskap men nästan ingen roll som vald, uppsökt och föredragen informationskälla. Undersökningsledarna påpekar att detta med all sannolikhet beror på att man i regel inte kan gå till dagens tidning för att fä svaret på en fråga som just då är aktuell för en, men att man ändå under årens lopp samlar

mycket kunskap fur tidningarna. Lärarna större

spelar något roll för information om samhällsfrågor än om andra frågor (13 % av de yngre och 6 % av de äldre eleverna skulle vända sig till läraren). Skillnaden mellan pojkars och flickors val av informationskällor är i årskurs 9 densamma som tidigare framträtt. Även bland gymnasisterna kvarstår emellertid den skillnaden att flickorna i betydligt större utsträckning vänder sig till sina föräldrar för att få information om samhällsfrågor.

12.2 Vem bör sköta i skolan?

sexualundervisningen

Då eleverna tillfrågades vart de skulle vända sig för att få information om sexual- och samlevnadsfrågor, svarade de i allmänhet böcker föräldrar, och annan skolpersonal än läraren. Endast vid samtal om normfrågor spelade kamraterna någon nämnvärd roll (se föreg. avsnitt). Över hälften

av eleverna har emellertid

gett svar som tyder på att de inte tycker att det finns någon alls som de kan tala med om sina personliga sexualproblem (se början av detta kapitel). En mycket stor majoritet av eleverna önskar en mer omfattande sexualundervisning. Det finns alltså ett stort och otillfredsställt behov av kunskaper och rådgivning vilket söker sig åt olika håll. Detta är en viktig bakgrund vid bedömningen av svaren på följande fråga som också ställdes till eleverna: ”Vem tycker Du i första hand bör ge sexualundervisning i skolan? (vilket alltså är en annan fråga än vart man skulle vända sig för att få information).

Tabell 12.4 Elevernas uppfattning om vem som i första hand bör ge sexualundervisning i skolan. Endast ett alternativ ñck anges. I %

Stadium Någon av Skol- Skolskö- Någon Vet Uppg. skolans läkaren terskan expert ej saknas lärare som kommer på besök till skolan

Årskurs 9 31 12 9 43 5 - Gymnasiet, årskurs 2 1 8 16 4 5 9 2 -

SOU 1974: 59 262 Utredning och överväganden

Liksom tidigare i enkätsvaren för föredragen informationskälla gäller här att om en elev markerat ett visst alternativ, kan han samtidigt anse att ett eller flera andra alternativ också är acceptabla eller goda. I särklass mest föredraget initiativ, särskilt hos gymnasisterna, är någon expert som kommer Undersökningsledama har kommentepå besök till skolan. rat detta: Ett frågealternativ, där beteckningen expert används, kan värdeladdat dra till sig svar . . . Experten kan av genom att vara positivt eleverna ses som en garanti för sakkunskap och av dem förmodas i högre ta kontroversiella frågor. Den privatisering som präglar grad upp sexuallivet kan också tänkas slå igenom här, innebärande att eleverna finner det lättare att diskutera de för dem aktuella problemen med någon med? bör ännu en synpunkt. Det de i övrigt inte har kontakt Tilläggas finns hos eleverna ett missnöje med sexualundervisningens kvalitet (och de fått för ett betydligt starkare missnöje hos lärarna med den utbildning sexualundervisning, se ovan 10.3; 14.2). Det är då vad man kan vänta sig att eleverna hoppas att en- annan kategori av befattningshavare, specialutbildad skall bättre motsvara deras förväntningar. Att på området, gymnasisterna prioriterar experten i så mycket högre grad än vad de eleverna gör kan bero på att de har större fordringar på yngre sexualundervisningens innehåll och på att de vill behålla den expertmedverkan som en fjärdedel av dem (men endast ll % av de yngre) upplevti

sexualundervisningen på timmar till förfogande?

Pojkar och flickor i årskurs 9 efterfrågar undervisning genom en expert i exakt är mer positiva till samma grad (43 och 44 %), men pojkarna läraren än vad flickorna är (37 mot 25 %), medan flickorna oftare vill att skolsköterskan i första hand skall sköta undervisningen (15 mot 3 %). Bland finns inga nämnvärda skillnader mellan pojkar och gymnasisterna flickor beträffande önskemålen om vem som skall undervisa. 23 framför att undervisningen huvudl kapitel USSU uppfattningen sakligen bör omhänderhas av lärarna och att dessa bör få den ökade utbildning som de själva i så hög grad efterfrågat.

12.3 Elevernas önskemål beträffande undervisningens kvalitet,

metodik, kvantitet

för elevernas upplevelse av sexual- I kapitel 10 har närmare redogjorts och samlevnadsundervisningen som bra eller dålig, för deras inställning i undervisningen, till användning av audivisueltill frågor och diskussion la hjälpmedel samt deras åsikter om undervisningens tillräcklighet resp. För detaljer hänvisas till detta avsnitt. Här skall endast otillräcklighet. slutsatser dras beträffande de förändringar eleverna för sammanfattande sin del önskar. om förbättrad undervisning tar Om man som ett mått för önskemålen SOU 1969: 28, s. 59 f. de andelar elever som betecknat sexual- och samlevnadsundervisningen 3 SOU 1969:28, s. 28 tab. 15 % av eleverna i som ganska eller mycket dålig, finner man följande. 5.19; SOU 1969: 8, s. 35 tab. 5.24. årskurs 9 vill ha en bättre undervisning i Sexualkunskap på biologitimmar-

SOU 1974: 59 Elevernas uppfattning om undervisningen 263

na, och ungefär dubbelt så många vill att undervisningen om sexual- och samlevnadsfrågor under lektionerna i kristendomskunskap och samhällskunskap skall bli bättre. Ca en fjärdedel av eleverna i gymnasiets årskurs 2 vill ha bättre kvalitet på undervisningen i Sexualkunskap resp. samhällsfrågor med anknytning till sexuallivet. Vad eleverna menar med bättre sexualundervisning har de preciserat i svaren på övriga enkätfrågor som behandlas i detta En kapitel. speciell tolkning av vad eleverna därutöver avsett har gjorts i avsnitt 10.2 ovan. Om man använder ett vidare mått för önskemålen om förbättrad sexualundervisning, nämligen både de andelar av eleverna som betecknat undervisningen som dålig och de som betecknat den som varken bra eller dålig, får man följande bild. En tredjedel eleverna i årskurs 9 vill ha en

av

bättre undervisning i Sexualkunskap under biologilektionerna, 57 % vill ha en förbättring i undervisningen om samlevnadsfrågor på kristendomslektionerna och 64% på lektionerna i samhällskunskap. I gymnasiets årskurs 2 vill hälften ha bättre undervisning i Sexualkunskap och drygt hälften i samhällsfrågor.

Andelen elever som uppger att de fått och fråga diskutera under sexualundervisningstimmarna varierar mellan 80 % för i Sexualkunskap årskurs gymnasiets 2 och 44 % för samhällskunskap i årskurs 9 (tab. 10.5 ovan). De elever som fått fråga och diskutera har upplevt undervisningen som bättre än de som inte fick göra det. 80.% av de yngre och 75 % av de äldre eleverna vill ha mer användning av audivisuella hjälpmedel i sexualundervisningen (l0.5.l ). För stora majoriteter av eleverna betyder önskemålet om bättre sexualundervisning också att de vill ha mer undervisning i Sexualkunskap, i hithörande samhällsfrågor och om olika normer i olika tider och länder (tab. 10.10-10.12). Detta också gäller de elever som uppgett att de fått undervisning om det mesta av det kunskapsstoff som enkäten behandlat. 68-85 % även av dessa efterlyser en mera omfattande undervisning. Starkast är detta krav - hos äldre elever - när det gäller samhällsfrågor med anknytning till sexualliv och samlevnad.

12.4 Elevernas åsikter om stadium för

lämpligt undervisnings-

momenten samlag och preventivmedel

Elevernas åsikter om på vilket stadium om vissa moment undervisning bör sättas in har undersökts endast beträffande två moment: undervisning om samlag och undervisning om preventivmedel. När det gäller för första lämplig tidpunkt undervisning om samlag är eleverna uppdelade i två jämstarka grupper: de som anser att det bör ske och på högstadiet de som anser att det bör ske på något av de båda tidigare stadierna. Endast små minoriteter anser att det bör ske på lågstadiet. Gymnasisterna anser dock detta oftare än eleverna i årskurs 9. Flickorna, såväl yngre som äldre, vill förlägga undervisningen tidigare än vad pojkarna vill; bland flickorna är det övervikt för mellan- och

264 Utredning och överväganden

lågstadiet, bland pojkarna för högstadiet. För årskurs 9 gäller att eleverna linje vill förlägga undervisningen betydligt på gymnasieförberedande än vad eleverna på de övriga linjerna vill. Särskilt eleverna på de tidigare praktiska linjerna har stark övervikt för högstadiet som lämplig tidpunkt

för första undervisning om samlagl

Tabell 12.5 Lämplig tidpunkt för undervisning om samlag* . l %

Elevkategori som När tycker man att det vore lämpligt att undertillfrågats visning om samlag förekom första gången?

Bör inte Årskurs Senare Vet ej alls före 24-? komma 1-3 4-6 7-9

Årskurs 9 - 8 38 49 2

1 14 33 47 Gymnasiet, årskurs 2

SOU 1969:8, s. 69 tab. 8.23; SOU 1969:28, s. 59 tab. 8.26.

Motsvarande enkätfråga om undervisning om preventivmedel gav

följande resultat.

1%. Tabell 12.6 Lämplig tidpunkt för undervisning om preventivmedel.”

Elevkategori som När tycker man att det vore lämpligt att undertillfrågats visning om preventivmedel förekom första gången?

Bör inte Årskurs Senare Vet ej alls förekomma l-3 4-6 7-9

- l 22 74 1 2 Årskurs 9 - 3 28 65 3 Gymnasiet, årskurs 2 “ SOU 1969: 8, s. 68 tab. 8.22; SOU 1969: 28, s. 58 tab. 8.23.

anser att undervisning om preventivmedel bör Nästan inga elever och färre än beträffande undervisning om förekomma på lågstadiet, för mellanstadiet. Det är i stället stor majoritet för samlag röstar säger om denna skillnad: ”En möjlig högstadiet. Undersökningsledarna om samlag anses ha ett teoretiskt intresse förklaring . . . är att kunskaper medan de mer praktiskt inriktade kunskaperna om på ett tidigt stadium, inte anses behövas förrän på ett senare stadium. När det preventivmedel för om preventivmedel är det ingen gäller tidpunkten undervisning skillnad mellan pojkars och flickors uppfattning. Elever på de praktiska röstar i ännu större utsträckning för högstadiet än vad eleverna linjerna på övriga linjer gör. Att så få elever röstat för lågstadiet, beträffande båda momenten,

beror säkerligen på att de flesta bedömt frågan enbart med hänsyn till det SOU 1969:8, s. 70 tab. behovet och inte med hänsyn till behovet av tidig korrekt praktiska 8.25; SOU 1969: 28, s. 59 information som motvikt mot florerande vanföreställningar. tab. 8.26.

sou 1974: 59 265

13 Läromedel

13.1 Läromedel använda under 1960-talet

I slutet av 1960-talet lät USSU tre en ämnesexperter genomföra undersökning av sexual- och samlevnadskunskapens i lärobehandling böcker i ämnena biologi, samhällskunskap och religionskunskap på vissa stadier. Undersökningen baserade sig på ett av USSU verkställt urval, omfattande de mest använda tryckta läromedlen. De behandlade läroböckerna är numera föråldrade genom tillkomsten av nya läroplaner för grundskolan och gymnasieskolan 1969 och 1970. (En del av dem har utkommit i omarbetade versioner.) USSU har dock ansett det vara av värde att här nedan återge experternas sammanfattande omdömen. De bedömda böckerna speglar ett utvecklingsskede som utgör en bakgrund till förhållandena under l970-talet.

13.1 .l Läromedel i naturkunskap och biologi för mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet

Läroboksbeståndet i naturkunskap och biologi har granskats av Sven Svensson. Ur hans sammanfattning anförs följande: ”Vid en granskning av ett stort antal läroböcker i biologi och naturkunskap slås man av de svårigheter, som författarna haft, när det gäller sexualundervisningen. Några av svårigheterna är: a. Hur mycket utrymme i förhållande till traditionellt stoff får sexualmomenten ta?

Förlagen är ju inte villiga att producera läroböcker med alltför stort sidoantal. Ofta har författarna därför redan i förordet att de påpekat, väntar sig, att läraren använder andra källor än läroboken vid undervisning om sexuallivet. b. Var går gränsen mellan de olika ämnena? Många av momenten kan föras till såväl biologi som samhällskunskap och kristendomskunskap. c. Vilka undervisningsmoment skildras bättre med andra hjälpmedel? Vi har film, ljudbildband, demonstrationsmateriel etc. En del läroböcker hänvisar också till dylikt materiel.

266 Utredning och överväganden

d. Vilka moment bör Sö: s handledning rekommenderar repeteras? att av vissa moment, som behandlats läraren göra en repetition Urvalet är ej lätt att göra. Författarna ställs också inför frågor tidigare. om hur t. ex. vissa moment skall behandlas. Exempel:

Mom. l Olikheter mellan könen behandlas mången gång under Under detta mom. 2 Könsorganens byggnad och funktion”. senare moment ryms ibland mom. 4 Menstruati0nen”. Mom. 13 och sexuallivet behandlas oftai flera moment. Ungdomen Mom. 28 i hemmen behandlas mer sällan i läro- ”Sexualupplysning böckerna under en rubrik.

medtagna läroböckerna Vid läsning av några av de i undersökningen finner man utan tvivel att stoffet är väl tunt. Det behöver dock ej tolkas

som eleverna får speglas av lärobokens innehåll. så, att den undervisning fall är det direkt felaktigt att sätta Det är säkerligen så, att i många mellan den sexualundervisning som bedrivs och den som likhetstecken redovisas i läroböckerna. Oberoende av detta resonemang synes det mig välkommen som kommer att införas i vara en mycket nyskrivning, i samband med dess revision. Undervisningen om grundskolans läroplan sexuallivet förs då till vissa tidsperioder varvid samverkan mellan lärare i

kristendom och biologi blir naturlig. Detta kommer att samhällskunskap, att sexualundervisningen blir mer flödig och den kommer att få medföra den kontinuitet som är nödvändig för att eleverna skall uppleva helheten. att samla sexualmomenten iläroboks- Det öppnar dessutom möjligheten bestående av t. ex. lärarens bok, elevens bok, arbetsbok, bild- och paket, Gymnasiets läroplan har genom sina timmar till förfogande ljudband. till en sammanhållen undervisning om sexuallivet. öppnat möjligheter kan skolorna använda sig av föredragshållare, som rekryteras Visserligen bland barnmorskor och socialinstitutioner, men det är även här läkare, för att inte säga nödvändigt, med en produktion av lämpliga önskvärt, läromedel.

13.1 .2 Läromedel i samhällskunskap för grundskolan och gymnasiet

Läroboksbeståndet i samhällskunskap har granskats av Karl Meurling.

Hans sammanfattning har följande lydelse: stora i en rad sociala sammanhang och de ”Sexuallivets betydelse sexuella samvaron belyses inte alls i sociala Synpunkterna på den skolornas läroböcker i samhällskunskap. Läroböckerna i grundskolan

nästan helt sexuallivet, som inte ens nämnes i sammanhang där förbigår det naturligtvis borde höra hemma såsom vid behandlingen av pubertets-

ålderns och vid behandlingen av familjebildningen och äktenskaproblem försummelser torde främst bero på att läroplanen för pet. Dessa i sina anvisningar nästan helt utelämnat sexuallivet grundskolan (1962) samlevnadsfrågor. l anvisningarna för och därmed sammanhängande står det i en kommentar till huvudmohembygdskunskap på lågstadiet om hemmet och familjen följande (s. 234): ”Samtalen mentet ”Samtal om far, mor och syskon bildar ofta en naturlig utgångsom hemmet, för en förberedande sexualundervisning. Denna bör för övrigt tas punkt

SOU 1974: 59 Läromedel 267

upp även i andra naturliga sammanhang och om möjligt ske i samarbete med hemmen. Det är allt. I anvisningarna för samhällskunskap på högstadiet nämnes ingenting om någon sexualundervisning. Enligt dessa läroplansförfattare är tydligen sexuallivet inte alls ett socialt problem utan främst ett tekniskt biologiskt, problem, som behandlas under biologitimmarna eller möjligen ett moraliskt som diskuteras problem, under kristendomstimmarna.

Läroböckerna i samhällskunskap på det gamla gymnasiet behandlade inte alls sexuallivet. Det inte heller gör läroböckerna på det nya gymnasiet och fackskolan. l de nya läroplanerna för gymnasiet och fackskolan (1965) lämnas inget för sexuallivet utrymme och därmed sammanhängande samlevnadsproblem vare sig i kursplanen för samhällskunskap eller i kursplanerna för socialkunskap eller psykologi. Ett stort framsteg jämfört med tidigare läroplaner är dock om att anvisningen sexualundeivisning skall förekomma under den pedagogiska nyheten ”Timmar till förfogande”. Här ges möjligheter att under 5-6 lektioner ge en modern sexualundervisning, där biologisk-medicinska fakta på ett naturligt sätt kan integreras med sociala och etiska synpunkter. Detta innebär givetvis inte att sexuallivet och därmed sammanhängande samlevnadsproblem skall förbigås med tystnad i andra sammanhang, där dessa problem är aktuella.

Studierektor i samråd med lärarna i biologi, samhällskunskap och psykologi skall organisera under sexualundervisningen ”Timmar till förfogande. Då det ibland kan vara svårt att på den egna skolan få fram lämpliga lärare för denna undervisning, anmodas ofta föreläsare och specialister utifrån att helt eller delvis komma och ta hand om sexualundervisningen. Det är för närvarande mycket svårt att få tag på bra sådana föreläsare och Det frågestundsledare. torde därför bli nödvändigt att i fortsättningen utbilda för denna lämpliga personer speciella form av undervisning. Kanske kan man genom denna samverkan mellan föreläsare utifrån och skolans lärare i biologi, samhällskunskap och psykologi ge eleverna den helhetssyn på sexuallivet, som bör vara målet för skolans sexualundervisning. Givetvis bör särskilda läroböcker utarbetas för undervisningen under Timmar till förfogande”. Samma undervisningsform torde också kunna rekommenderas för grundskolans högstadium.

13.1.3 Läromedel i

religionskunskap för grundskolans högstadium och

gymnasiet

Läroboksbeståndet i religionskunskap har granskats av Harry Aronson. Hans sammanfattning har följande lydelse:

Flertalet läroböcker i kristendomskunskap och religionskunskap, författade och i bruk under 1960-talet, visar en påtaglig ambition att behandla sexuallivets frågor. blir Framställningen naturligt nog starkt präglad av resp. författares egen bakgrund, dels akademiskt (det kunskaps- och problemförråd han haft tillgång till genom studier och

268 Utredning och överväganden

En faktor att beakta vid utvärderingen av forskning), dels personligt. av ämnessfären som ägt rum under läroböckerna är den utvidgning av det författarens aktiva skolliv från uppgiften att ge en presentation kristna till att formulera detta inom ramen för en livsåskådspecifikt referensram, en utveckling som ningspluralistisk och allmänmänsklig från kristendomskunskap till religionsåterspeglar sig i namnförändringen har krävt att läroboksförfattaren skall kunskap. Den senare utvecklingen gå utanför sin egentliga sakkunskap och presentera även andra åskådningar samt formulera värderingsfrågorna också i dessa sammanhang. Trots att läroboksförfattarna måste sägas ha visat en aktningsvärd ambition att behandla och formulera de väsentliga etiska problemen på

sexuallivets område, kan många kritiska synpunkter anläggas. Det personliga engagemanget har i något fall lett till en krampaktig social och kulturell insikt (särskilt hållning och bristen på psykologisk, insikt och kultur ochi den socialt-kulturella i samspelet individen-natur betydelse) till en viss dilettantism och förgrovning. förändringens flera läroböcker vittnar om känsla för Samtidigt måste sägas att sätt söker samtidsfrågorna och på ett såväl avspänt som problemmedvetet etisk problematik verkar i en förändrad visa på hur en allmängiltig situation. område är naturlig för Uppgiften att ge vägledning på sexuallivets eftersom religionerna och livsåskådningarna ämnet religionskunskap, en etisk hållning. Utvecklingen ställer stora krav vanligen i sig implicerar Sedan den kristna kultursyntesen och på undervisningen i ämnet. har kravet uppstått att i en skola för alla ge värdesyntesen sprängts, både i förhållande till andra tros- och kristendomens syn på sexualetiken och i förhållande till livsåskådningar som har en artikulerad uppfattning alltsammans mot en oartikulerade värderingar, t. ex. i ungdomskulturen, det mänskliga (uttryckt i allmänmänsklig bakgrund. Där ”typiskt” och Sociologiska termer) får framträda beteende och t. ex. i psykologiska (uttryckt i ideal av religiös eller i spänningen mot det sant mänskliga täcker ett etiskt övervägande mest verklighet och allmänetisk karaktär) blir därför också mest givande. Uppgiften måste genomföras på ett sätt med öppenhet för olika attityder och värderingar, avspänt, sakligt situation och med insikt om att sexuallivet med känsla för ungdomens där människan framträder naken, med risk för blottar en djupdimension, till självförverkligande i att bli exploaterad men också med möjlighet

gemenskap.”

13.2 Läromedel använda läsåret 1971/72

132.1 Inledning läromedel som USSU har genomfört en undersökning av sådana tryckta sexual- och samlevnadskunskap och som helt eller delvis behandlar 1971/72. Undersökningen omfattar användes eller fanns att köpa läsåret

Läromedel 269

läroböcker uppförda på statens läroboksnämnds läroboksförteckning eller antagna till praktisk inom ämnena prövning hembygdskunskap, naturkunskap, biologi, samhällskunskap och religionskunskap. För gymnasieskolstadiet har även läromedel i familjekunskap, psykologi och socialkunskap granskats. Dessutom har s. k. bredvidläsningsböcker som används i sexualundervisningen men som inte skall granskas av läroboksnämnden tagits med i undersökningen. Den sexualupplysningslitteratur som inte speciellt riktar sig till ungdom har inte behandlats. Granskningen omfattar ca 120 läromedel, varav ca 70 befanns innehålla sexualkunskap. Vad som undersöktes var i vilken de moment utsträckning som 1956 års handledning rekommenderar för respektive stadium hade tagits upp samt om fler moment än dessa förekom. Vidare beräknades hur stor del av detta innehåll som utgjordes av fakta, referat eller värderingar. En kort sammanfattande kommentar lämnas. Den fullständiga undersökningsrapporten föreligger i USSU PM 1972: 10 (stencil). Det referat av undersökningens resultat som lämnas här nedan har gjorts kortfattat. Det väsentliga bidrag till utvecklingen av läromedlen som USSU kan lämna är att förslaget till lärarhandledning - om det i det väsentliga blir accepterat - får påverka utformningen av nya läromedel och nya upplagor. De audivisuella läromedlen har inte granskats. En tämligen omfattande översikt av såväl dessa som de tryckta läromedlens titlar jämte deras innehåll i form av rubriker föreligger i den av skolöverstyrelsen utgivna skriften Sexual- och samlevnadsundervisning. Läromedelsförteckning”. Utbildningsförlaget 197 1.

13.2.2 Lâgstadiet

Enligt läroplanens föreskrifter skall sexualundervisning på lågstadiet ingå i ämnet De läroböcker som tillkommit hembygdskunskap. före Lgr 69 innehåller ingen Sexualkunskap, medan de som bygger på denna läroplan i regel tar upp detta område. Behandlingen är kortfattad och avsedd att bilda en utgångspunkt för lärarens samtal med eleverna. Dessutom finns ett flertal böcker avsedda för detta åldersstadium, innehållande enbart sexual- och samlevnadskunskap. De är av mycket olika karaktär, varför lärare med olika sätt att behandla ämnesområdet kan finna läromedel som passar henne eller honom. Några av dem innehåller mycket mer än vad 1956 års handledning anger för lågstadiet.

l3.2.3 Mellanstadiet

Läroböckerl Av de 19 studerade läroböckerna behandlar endast 7 sexuallivet: 3 böcker i orienteringsämnen och 4 i naturkunskap. Ingen av de studerade Läroböcker (motläroböckerna i samhällskunskap eller religionskunskap innehåller sexualsvarande) som förts upp kunskap. på läroboksnämndens för- Mom. 6. Onani behandlas i endast en av böckerna. teckning eller antagits Ingen av böckerna till praktisk prövning behandlar momenten 10. Könsbestämning, 11. Tvillingfödsel. Ett par av läsåret 1971/72.

270 Utredning och överväganden

böckerna behandlar även mom. 13. Ungdomen och sexuallivet som enligt

handledningen hör hemma på högstadiet. är i de flesta av böckerna kortfattad. Få illustrationer Framställningen förekommer. Markanta värderingar förekommer inte.

Övriga tryckta läromedel

Vid fanns endast två läromedel för mellanstadiet undersökningstillfället med enbart sexual- och samlevnadskunskap. De ger en omfattande information men behandlar inte psykologiska och etiska samlevnadsfrågor i den utsträckning som USSU anser vara lämplig för stadiet.

13.2 .4 Högstadiet

Läroböcker läroböcker för har studerats. De flesta av dessa Ca 25 högstadiet dessa böcker har några läroböcker i behandlar sexualfrågoma. (Utöver studerats och befunnits inte innehålla någon sexualkunhemkunskap skap.) ett antal arbetsområden som skall För grundskolan anger läroplanen behandlas Flera av dessa arbetsområden berör sexuallii undervisningen. vet. av de studerade böckerna ger utförlig information om De flesta De värderingar som förekomsexuallivet. I regel finns goda illustrationer. vikten av att visa hänsyn och ta mer är i regel sådana som framhåller ansvar. Mom. 14. Utomäktenskapliga barn tycks inte behandlas i någon av Detsamma momenten 26. Menstruationen och läroböckerna. gäller i hemmen. Få böcker behandlar hormonerna och 28. Sexualupplysning momenten 9. Förlossning, 18. Sterilitet, 19. sterilisering, 23. samhällelioch 27. Störningar vid sexuellt samliv. ga åtgärder för familjebildningen Momenten 13. Ungdomen och sexuallivet, 21. Vissa awikelser i fråga om

den sexuella driften och 22. Etiska och sociala synpunkter på sexuallivet och ofta utförligt. Flera av böckerna tar behandlas i många av böckerna som enligt SÖ: s handledning hör hemma på mellanstadiet upp moment momenten 3. Pubertet, 4. men som anges kunna repeteras på högstadiet: 5. Pollutioner, 6. Onani och 7. Befruktning. Framför allt Menstruation, behandlas moment 3.

Övriga läromedel

Utöver läroböckerna finns en rad andra tryckta läromedel att tillgå för

undervisningen på högstadiet. Det är här huvudsakligen fråga om böcker och skrifter som innehåller enbart Sexualkunskap. De flesta av dessa ger Även här gäller att moment som hör en utförlig och saklig information. ofta som förekommer år av till mellanstadiet tas upp. De värderingar samma slag som redovisades beträffande läroböckerna.

SOU 1974: 59 Läromedel 271

13.2 .5 Gymnasieskolan

Läroböcker Enligt anvisningar i läroplanen för gymnasieskolan skall sexualundervisningen i denna till en väsentlig del ske på timmar till förfogande. Denna del av undervisningen är alltså inte hänförd till något särskilt ämne, men ansvaret för anordnandet åligger biologiläraren. Gymnasieskolan innehåller ett stort antal Det är linjer. omöjligt att utifrån läroböckerna kartlägga den sexualundervisning gymnasieskolans elever på olika linjer erhåller. Här har huvudsakligen läroböcker för linjer som motsvarar det tidigare gymnasiet studerats. Ca 40 läroböcker för gymnasieskolan ingår i undersökningen. Huvudparten av dem är avsedda för den tidigare skolformen gymnasiet. Endast ett mindre antal av böckerna befanns innehålla sexualkunskap. Ingen av de tre studerade böckerna i biologi eller de åtta böckerna i naturkunskap innehåller Sexualkunskap. Av 15 böcker i samhällskunskap innehåller en bok ett stycke om familjepolitiska åtgärder (momenten 23-25 i SÖ: s handledning). Tre läroböcker i socialkunskap på gymnasieskolans treåriga linjer ingår i undersökningen, en för vardera av årskurserna. Av de moment för åldersstadiet som ingår i SÖ: s handledning behandlar dessa böcker

huvudsakligen familjepolitiken (momenten 23-25), i två fall mycket kortfattat. Läroboken för årskurs 3 behandlar även mom. 22, Etiska och sociala synpunkter på sexuallivet, varvid sexualfrågor dock inte tas upp. Två av böckerna behandlar även mom. 21, Vissa awikelser i fråga om den sexuella driften (som hör hemma på grundskolans högstadium), den ena utförligt. Av fem studerade läroböcker behandlar ipsykologi tre puberteten, två av dem utförligt. Det är därvid givetvis främst de psykologiska aspekterna som tas upp. Även andra avsnitt i böckerna än de som här har medräknats torde kunna utnyttjas för diskussion av moment som ingåri SÖ: s handledning eller av samlevnadsfrågor, t. ex. avsnitt om behov och känslor och om roller. Samtliga de fem studerade läroböckerna i religionskunskap behandlar frågor som kan hänföras til mom. 22, etiska och sociala synpunkter på sexuallivet, nämligen äktenskapet och samlevnadsfrågor. I fyra av böckerna är behandlingen utförlig. Olika religiösa och andra uppfattningar refereras. I två av böckerna är framställningen aktuell medan den i de två andra är mera traditionell. Två av böckerna tar även upp abortfrågan.

Övriga läromedel

De läromedel som ingår i gruppen övriga läromedel är av olika slag: bl. a. s. k. bredvidläsningslitteratur och böcker och skrifter om enbart sexual- och samlevnadsfrågor. I gymnasieskolan skall enligt SÖ: s anvisningar speciellt psykologiska, etiska och sociala synpunkter på sexuallivet uppmärksammas. Flera av de studerade övriga läromedlen”, men inte alla, ger en aktuell och god framställning utifrån dessa aspekter.

272 Utredning och överväganden

13.2.6 Sammanfattning

i behandlingen av sexual- och samlevnadsfrågor En ganska stor variation Man måste dock beakta att i de studerade böckerna. föreligger olika i olika skolämnen. En kortfattad sexualkunskapen behandlas

i en viss lärobok motsvaras ofta av en utförligare behandling framställning böcker. Till en del av böckerna finns kompletterande i andra av förlagets ofta mer AV-material. Äldre böcker behandlar i regel sexualfrågorna

kortfattat än de nyare. ovan behandlar läroböckerna ofta inte alla moment Som framhållits Sö: s handledning. Däremot behandlas ej som hör till åldersstadiet enligt

sällan moment som hör till lägre åldersstadier. iläromedlen är huvudsakligen sådana De värderingar som förekommer skall visa och känna ansvar. som är allmänt vedertagna: man hänsyn

och referat så att en Författaren kan givetvis välja fakta, frågeställningar

varvid en mer eller mindre dold värdering påverkar viss åsikt stöds, Läromedlen beaktar det faktum att många av dagens framställningen. Den rekommendation till avhållsamhet ungdomar har sexuellt umgänge. förekommer sällan i de under uppväxtåren som ges i Sö: s handledning

studerade läromedlen. läroböcker (l3.1) utvisar att sexual- En jämförelse med 1960-talets ofta med sin frånvaro i och samlevnadsfrågorna fortfarande lyser

hör hemma. Detta inträffar dock inte i lika sammanhang där de naturligt I de fall då frågorna tas upp till stor utsträckning som tidigare. mer och tar upp även är framställningen ofta ingående behandling som traditionellt ansetts olämpliga att företeelser och frågeställningar har större rättvisa kunnat behandla i skolans undervisning. Därigenom

sammanhang i vilka sexual- och samlevnadsfrågöras åt de komplicerade och torftighet i behandlingen av de etiska gorna ingår. En viss osäkerhet

gör sig stundom märkbar. frågorna återfinns i kapitel 8 i förslaget Principiella synpunkter på läromedlen

till lärarhandledning.

SOU 1974: 59 273

14 Lärarutbildningen, nuläget

14.1 Lärarutbildningen USSU:s

enligt enkäter bland grundskolans lärare

14.1 .l Förekomst av

läramtbildning för sexual- och samlevnadsundervis-

ning i samband med grundutbildningen, enligt lärarnas uppgifter

l stadgan 1914 för seminarierna infördes för första gången undervisning om sexualorganens byggnad och funktioner som ett moment i hälsolära (3.6). Enligt en enkät bland seminarierna förekom sådan undervisning omkring 1920 vid alla folkskoleseminarier utom ett och vid 17 av 23 småskoleseminarier (3.7). 1942 utfärdades om sexualunderkungörelsen visning i folkskolorna. Läsåret 1949/50 förekom vid sexualundervisning de 28 seminarierna i följande utsträckning enligt en av skolöverstyrelsen genomförd enkät (3.14):

Ingen utbildning 2 seminarier 1 samband med biologi 26 I samband med psykologi

t-WOO

l samband med kristendomskunskap I samband med samhällskunskap

En strax dessförinnan gjord enkät bland seminarieeleverna (dr Johan Wintzell i samarbete med tidskriften Den unge seminaristen) hade utvisat att dessa uppfattade utbildningen som i många fall så begränsad att den knappt förtjänade namnet och såsom i de

flesta fall otillräcklig. Tio år

senare, 1960, hävdade Blivande lärares riksförbund i en skrivelse (3.16),

att utbildningen i sexualundervisningens metodik helt saknades vid

åtminstone 5 seminarier. Förbundet krävde en förstärkning. Särskilda hygienkurser med sexualundervisning för blivande biologilärare hade börjat införas vid universiteten och blev obligatoriska genom riksdagsbeslut 1953 (3.16). Med hänsyn till dessa förhållanden kan man inte vänta sig att alla nu verksamma berörda lärare skall ha fått för sexual- och utbildning samlevnadsundervisning. l USSU: s enkäter har grundskolans lärare 1968 och 1969 lämnat följande uppgifter om sin utbildning.

274 Utredning och överväganden

Tabell 14.1 Förekomst av utbildning för sexual- och samlevnadsundervisning, och ämne l % enligt lärarna, redovisad efter stadium

Exkl. o. inkl. Inkl. under- Nej Stadium resp. stadium och ämne undervisnings- visningsmetodik metodik

60 26 31 Lågstadiet 65 27 28 Mellanstadiet Bio 65 38 21 Högstadiet: l(ri 35 1 7 5 8 Sk 30 17 66

“ SOU 1970: 39, s. 15 f; SOU 1969:44, s. 29 f. Den första sifferraden anger hur stor andel som överhuvud fått utbildning - med eller utan metodikinslag.

som haft huvudansvaret för sexualundervis- 1/3 resp. 1/5 av de lärare denna uppgift (gäller låg- och ningen har inte fått utbildning för Bland lärarna i mellanstadielärare samt biologilärare på högstadiet). samhällslära har en majoritet inte fått här kxistendomskunskap och att sexual- och samlevnadsfrågor är en avsedd utbildning. Uppfattningen och samhällskunskapen har alltså endast i ringa grad del av religions- Skillnaderna i utbildning framträder slagit igenom i lärarutbildningen. lärarna i vad mån de anser bristande ännu tydligare om man frågar vissa moment som besvärliga i vara orsak till att upplevts kunskaper som överhuvud svårigheter har hänfört undervisningen. De lärare uppgett

dessa till bristande kunnighet i följande utsträckning:

22 av467= 5%* Biologilärama 56 av 445= 12% Kristendomslärarna 217 av 692=31 % Samhällskunskapslärarna

eller mindre än hälften av de lärare som fått utbildning Endast hälften fått i dess metodik. Ett i sexualundervisning har också utbildning

Mer än hälften (av dem som överhuvud undantag utgör biologilärarna. har också fått utbildning i fått utbildning för sexualundervisning) är det emellertid i alla grupper endast metodik. Räknat på samtliga lärare

i sexualundervisningens metodik (t. ex. en minoritet som fått utbildning

38 % av biologilärarna). bild av hur mycket utbildning för Dessa siffror ger inte någon förekommer vid lärarhögskolorna och sexualundervisning som i dag som ingår i USSU: s enkäter fick ju sin universiteten. En del av de lärare ännu om de hade tjänst som utbildning på 1920-talet, eller tidigare För att få en ungefärlig bild av pensionerade vid undersökningstillfället.

för sexualundervisning som nu förekommer resp. hur mycket utbildning med till förekommit måste lärarna delas upp i grupper hänsyn tidigare är den relevanta för ålder eller examensår. Den senare uppdelningen

det bland dem finns många vidareutbildade högstadielärarna, eftersom har ett sent examensår, trots att de är medelålders. folkskollärare som

ingen upplysning om när de senast genomgått För dessa lärare ger åldern SOU 1969: 44, tab. examensåret. Man får då följande bild av utbildning, men det gör 8.9, 8.13, 8.18, s. i grundskolan. av lärarutbildningen för sexualundervisning 120 ff. utvecklingen

Lärarutbildningen, nuläget 275

Tabell 14.2 Förekomst av utbildning för sexual- och samlevnadsundervisning, redovisad efter ålder resp. examensån l %

Stadium och/eller ämne Exkl, 0. inkl. Inkl. under- Nej där läraren undervisar undervisnings- visningsmetodik metodik

Ålder

62 1950-59 23 11 73 1910-49 21 9 79

SOU 1970: 39, s. 43 tab. 3.10. 3.2; SOU 1969: 44, s. 86 ff tab. 6.1-6.3.

För samtliga stadier och undervisningsämnen gäller att de yngsta resp. de senast examinerade lärarna har fått utbildning för sexualundervisning i större utsträckning än de äldsta resp. de tidigast examinerade lärarna. Under 1960-talet fick ca tre üårdedelar av de blivande lärare som skall ha huvudansvaret för sexualundervisningen (låg- och mellanstadielärare samt biologilärare på högstadiet) utbildning för denna uppgift. Av de äldsta lärarna i dessa tre grupper hade mindre än hälften fått något sådan utbildning, enligt deras egen uppfattning. Man bör då erinra sig den uppgift som lämnades i början av detta avsnitt: att omkring 1920 alla folkskoleseminarier utom ett redovisade att sexualundervisning ingick i utbildningen. Det rörde sig uppenbarligen i många fall om ett så litet och ytligt kursmoment att lärarna inte kunnat uppfatta det som utbildning för sexualundervisning - vilket också är helt naturligt med tanke på att sexualundervisning infördes i folkskolan först 1942. Mer belysande är då att ännu 1950 två seminarier uppgav att

ingenvutbildning för sexualun-

dervisning förekommit. Andelen utbildade, om man jämför den äldsta och den yngsta lärargruppen, har ökat från 45 till 74 % bland lågstadielärarna, från 49 till 79 % bland mellanstadielärarna och från 42 till 73 % bland biologilärarna på högstadiet. Man kan säga att det är en stor ökning med tanke på att ämnesområdet av många upplevts som ömtåligt. Men man måste också säga att det är en klart otillräcklig ökning, eftersom trots den alltjämt ca en femtedel av de senast utbildade lärarna inte fått någon utbildning alls för sexual- och samlevnadsundervisning, enligt deras egen uppfattning. Detta gäller de tre lärargrupper som har mest sexualundervisning.

276 Utredning och överväganden

och samhällskunskap hade inom Bland lärarna i kristendomskunskap

endast en tredjedel fått utbildning för den yngsta gruppen alltjämt

del hade någon ökning av sexualundervisning. För kristendomslärarnas

inte förekommit under de två senaste decennierna. denna utbildning dock en betydande ökning av Efter det att enkäten gjordes har

i sexual- och samlevnadskunskap ägt rum inom universitetsutbildningen

utbildningen för kristendomslärare (l4.2.2).

i metodik har omfånget av denna för Ser man enbart på utbildningen för högstadielärarna mer än del flerdubblats, låg- och mellanstadieläramas överallt fördubblats. Även inom den yngsta gruppen är det dock alltjämt

mindre än hälften som fått sådan, utbildning.

förekommer flera olika typer av lärarutbild- Bland högstadielärarna att se hur mycket utbildning för Det är av stort intresse ning. studiegångarna. Delar man sexualundervisning som ingått i de respektive

samt med hänsyn till ämne får man med hänsyn härtill upp lärarna har resultat. (För vart och ett av de tre undervisningsämnena följande utbildning för rangplacerats med hänsyn till hur mycket studiegångarna

sexualundervisning som ingått.)

högstadiet, redovi- Tabell 14.3 Förekomst av utbildning för sexualundervisning på I % sad efter typ av lärarutbildning och undervisningsämne.”

Exkl. o. inkl. Inkl. Nej Underv.- Typ av lärarutbildn. underv.ämne j undervisningsmetodik metodik

Bio 1. FiLmag. el. motsv. med

prakt. lärarut- 25 69 39 bildning

64 41 29 . Ämneslärare

56 31 36 3. Folkskollärare

Fil.mag. el. motsv. utan

prakt. lärarutbild- 46 49 23 ning j

50 23 45 Kri 1. Folkskollärare

46 23 44 2. Ämneslärare

Fi1.mag. el. motsv. utan

prakt. lärarutbild- 64 30 15 ning

4. Dito med prakt. lärar- 18 8 77 utbildning

50 29 44 Sk 1. Ämneslärare

49 28 46 Folkskollärare

3. Fi].mag. el. motsv. med

prakt. lärarutbild- 85 13 6 ning

4. Dito utan prakt. lärar- 12 8 85 utbildning

s. 86 ff: kommentarer ib s. 29 ff, SOU_ 1969: 44, tab. 6.1-6.3

Lärarutbildningen, nuläget 277

F olkskollärare har i alla tre ämnesgrupperna oftare fått utbildning för sexualundervisning än de som har enbart akademisk Detutbildning. samma kommer naturligtvis att vidareutbildade gälla folkskollärare (ämneslärare). E ftersläpningen har alltså varit betydligt större vid universiteten än vid Iärarhögskolorna. Detta inte av att motsägs den kategori som har största andelen utbildade för sexualundervisning är biologilärare med fil.mag. och praktisk lärarutbildning. De biologilärare som har enbart fil.mag. har mera sällan fått nämligen utbildning för sexualundervisning än vad folkskollärare som är biologilärare har. Hälften av dem som avslutat sin akademiska utbildning för biologilärarkompetens men inte genomgått praktisk saknar lärarutbildning, utbildning för sexualundervisning. Sannolikt är denna skillnad mindre bland de senast examinerade, men materialet tillåter inte en jämförelse mellan t. ex. de yngsta biologilärarna med folkskollärarexamen och de yngsta biologilärama med enbart Att skillnaden fil.mag. inte kan vara lika stor som förut framgår av att andelen av alla biologilärare i den yngsta åldersgruppen som saknar utbildning för sexualundervisning gått ned till ca 20 %. I ämnena kristendomskunskap och samhällskunskap är skillnaderna mellan akademiker och folkskollärare större till betydligt akademikernas nackdel när det gäller för utbildning sexualundervisning. För kristendomslärarna beror det på att den teologiska haft sin utbildningen länge tyngdpunkt i de språkliga och historiska disciplinerna, medan aktuella livsfrågor varit mer styvmoderligt behandlade. För lärarna i samhällskunskap beror den bristande i sexualutbildningen och samlevnadsfrågor på den allmänna inriktning av ämnet som karaktäriserats ovan i avsnittet l3.1.2. Hälften av de folkskollärare som undervisar i dessa två ämnen har utbildning för sexualundervisning, men endast 18-30 % av de akademiskt utbildade kristendomslärarna och 13 % av de akademiskt utbildade lärarna i samhällskunskap. Här kan man inte heller iaktta någon stor förbättring i de senast examinerade grupperna. 56 % av kristendomslärarna och 62% av samhällskunskapslärarna saknar även i dessa grupper alltjämt utbildning för sexual- och samlevnadsundervisning. (Om utvecklingen av utbildningen av kristendoms- (religionskunskaps) lärare, se ovan i detta avsnitt.) De grupper som fått mest utbildning för sexual- och samlevnadsundervisning är följande (se tab. 14.2).

Biologilärare på högstadiet med examensâr 1960-68 73 21

Nejsiffrorna är en mätare på hur mycket som återstår för att nå det mål som borde vara självklart: att alla som ger sexualundervisning skall få utbildning för denna uppgift.

och SOU 1974: 59

278 Utredning överväganden

kan emellertid inte mätas enbart genom att man Utbildningen undersöker hur många som fått den. Åtminstone tre andra frågor måste ställas: - Anser lärarna att deras utbildning haft tillräckligt omfång? - Anser lärarna att utbildningen varit av god kvalitet? deras upplevelse av - Har utbildningen ökat lärarnas intresse och minskat svårigheter? lärare nått - (En fjärde fråga - huruvida de elever som haft utbildade bäst studieresultat - kan inte besvaras med ledning av det föreliggande materialet.) De två första frågorna skall tas upp i följande avsnitt. Den tredje frågan behandlas i kapitel 9.

14.1 .2 Lärarnas åsikter om utbildningen En fråga om utbildningen gav tillräckligt underlag för att ge sexualunderställdes till lärare på alla tre stadierna i grundskolan. En fråga om visning lärarnas omdöme om utbildningens kvalitet ställdes enbart till högstadielärarna.

14.4 Lärarnas omdöme om utbildningens tillräcklighetf l % Tabell Stadium och ämne Anser man att innehållet i den undervisning som givits gav tillräckligt underlag för den som själv skall undervisa i sexualkunskap och samlevnadsfrågor?

J a Nej 21 74 Lågstadiet Mellanstadiet 17 76 Högstadiet

SOU 1970: 39, s. 16, SOU 1969: 44, s. 32.

Huvuddelen otillräcklig. På av lärarna på alla stadier anser utbildningen har emellertid äldre och yngre lärare något skiljaktiga åsikter. lågstadiet ansett tillräckligt omfattande fördelar sig på De som utbildningen åldersstadier på följande sätt:)

Under 31 år 29 % 31-45 år 12 Över 45 år 1 l

Man har alltså skäl att tro att utbildningen på småskole- resp. vid seminarier och lärarhögskolor inte endast blivit SOU 1970:39, tab. lågstadielinjen utan även innehållsrikare under 50- och 60-talen. 3.3 0 3.4, s. 44. vanligare (se 14.1.1)

Lärarutbildningen, nuläget 279

(De skillnader mellan olika åldersgrupper som framträder bland mellanstadielärarna är inte signifikanta. Svaren på högstadieenkâtens motsvarande fråga har inte redovisats efter bakgrundsvariabler.)

Tabell 14.5 Högstadielärarnas omdöme om kvaliteten hos utbildningen för sexualoch samlevnadsundervisning I %

Undervisningsämne Bra Varken bra Dålig eller dålig

SOU 1969:44, s. 31. Omdömena har avgivits av de 65 % av lärarna som fått utbildning för sexualundervisning.

De lärare som fått utbildning (65 % av samtliga) är alltså mer nöjda med dennas kvalitet än med dess kvantitet. I stort sett anser hälften av lärarna utbildningen bra, medan en fjärdedel anser den varken bra eller dålig och en femtedel till en fjärdedel dålig. De som anser den bra är med andra 0rd dubbelt så många som de som anser den dålig. Den enda signifikanta skillnaden mellan lärarkategorierna är att lärarna i samhällskunskap är något mer missnöjda. Även behovet av förbättrad kvalitet på utbildningen är som syner stort. Lärarnas bedömningar kan också redovisas mer i detalj: Tabell 14.6 Högstadielärarnas omdöme om utbildningens kvalitet, differentierad redovisning? 1%

Undervisnings- Mycket Ganska Varken bra Ganska Mycket ämne bra bra eller dålig dålig dålig Bio ll 39 25 16 5 Kri 13 35 27 12 5 Sk 10 32 26 17 10

SOU 1969:44, s. 31. Omdömena har avgivits av de 65 % av lärarna som fått utbildning för sexualundervisning.

14.1 .3 Fortbildning

Lärarfortbildningen för sexualundervisning är av två slag: frivilliga fortbildningskurser och obligatoriska studiedagar. Fortbildningskurser anordnades 1936-67 av skolöverstyrelsen med vissa uppehåll, sedan 1968 av fortbildningsavdelningen vid lärarhögskolan i Göteborg. Kurserna började alltså sex år innan sexualundervisning officiellt infördes vid folkskolorna. Som exempel på verksamhetens omfattning kan nämnas att fjorton större kurser anordnades 1936-40 och 1942-47 samt en större kurs för seminarielärare 1953. De fyra sista åren i skolöverstyrelsens regi hade kurserna följande omfattning: Deltagarna har kommit från samtliga skolformer inklusive särskola och 1 Statsutskottets udâ_ förskola. Biologilärare och lärare från mindre orter med små fortbildtande 1953:82.

280 Utredning och överväganden

1964 1965 1966 1967

Antal anmälda 125 150 199 231 64 64 60 70 Antal deltagande

ningsmöjligheter har tagits ut i första hand bland de anmälda. Urvalet har och - i högre grad - av vilka som alltså styrts av dessa två principer frivilligt anmält sig. 1967 stod kursen för första gången öppen även för skolsköterskor. Kurserna har omfattat fem dagar. En del av kursprogrammet har ägnats åt sexualundervisningens metodik. Deltagarna har därvid i grupper efter den skolform vederbörande tjänstgjort inom. uppdelats En obligatorisk studiedag (under vilken skolundervisningen är inställd) omfattar ett eller flera heldags- eller halvdagsprogram för fortbildning i olika undervisningsämnen. Deltagandet är obligatoriskt, men valet mellan olika möjligheter under en viss studiedag kan vara fritt. Studiedagarna kan av tidsskäl inte ge på långt när så mycket stoff som fortbildningskurserna men når å andra sidan långt fler lärare. Stundom anordnas serier av studiedagar inom ett visst ämnesområde, varigenom en planerade grundligare fortbildning möjliggörs. Skolöverstyrelsen har under senare år givit allmänna rekommendationer för studiedagarna av följande innehåll. Hellre än att ägna dem åt starkt specialiserade områden, bör man vid den allmänna fortbildningen inom olika skolämnen eller samverkande skolämnen se till att de speciella områdena beaktas i många olika sammanhang och i lämplig utsträckning. Rekommendationer om vilka områden som speciellt bör beaktas utfärdas tid efter annan av generaldirektören för skolöverstyrelsen. Genomförandet av dessa allmänna rekommendationer har emellertid försvårats av att studiedagarna under senare år till en ganska stor del tagits i anspråk för större fortbildningsprojekt såsom engelska och den nya matematiken. Lärarna i grundskolan har uppgivit att de deltagit i fortbildningskurser berörande sexual- och samlevnadsundervisningen, i och studiedagar, den utsträckning som framgår av tabell 14.7. Eftersom i tab. 14.7 är av mycket olika storlek, lärargrupperna behöver man räkna fram antalet fortbildade i varje grupp för att få en realistisk bild. Siffrorna blir då ungefärliga men bör ligga ganska nära har endast för i verkligheten. Framräkningen här gjorts deltagande frivillig fortbildningskurs. De i tabellen angivna siffrorna för högstadielädem som undervisade i årskurs 9 läsåret 1967/68. Hur rare omfattar många högstadielärare det dessutom finns i biologi, kristendomskunskap och samhällskunskap, vilka inte undervisade i årskurs 9 läsåret 1967/68, är obekant. förteckning finns inte. Därför är det heller inte Någon central enkäten räkna ut det totala möjligt att med hjälp av den föreliggande antalet som deltagit i fortbildningskurs i sexualundervishögstadielärare Det bör vara väsentligt mycket större än de i tab. 14.8 angivna ning. talen. har i Fler lâg- och mellanstadielärare än högstadielärare deltagit

SOU 1974: 59

Lärarutbildningen, nuläget 281

Tabell 14.7 Deltagande i fortbildningskurser och studiedagain 1%

Högstadiet

SOU 1970:39, s. 16; SOU 1969:44, s. 32 ff. Att döma av låg- och mellanstadieenkäterna har hälften av dem som deltagit i fortbildningskurs deltagit i både studiedag och fortbildningskurs. Man kan därför inte få fram hur många som deltagit i någondera genom att lägga ihop siffrorna för fortbildningskurs och studiedag. Vad tabellen säkert utsäger är t. ex. för biologiläramas del endast att 20% har i fortbildningskurs och deltagit 30% i studiedagar). Av låg- och mellanstadieenkäten framgår att 69 % av lågstadielärarna och 64 % av mellanstadielärarna inte har deltagit i någondera formen av fortbildning (SOU 1970: 39, tab. s. 16).

Tabell 14.8 Deltagandeifrivilliga fortbildningskurser,antaL

Högstadiet Bio (l 329) 20 (266) Kri (l 137) 13 (148) Sk (1 683) 6 (101)

Tab. 14.7 ovan jämförd med SOU 1970: 39, s. 12 och SOU 1969:44, s. 22, tab. längst ned på sidan. Betr. parenteserna, se den löpande texten före tabellen.

fortbildningskurser, men de utgör ändå en mycket mindre andel av sina lärargrupper än de fortbildade biologi- och kristendomslärarna av utgör sina grupper. Med det begränsade antal platser som fortbildningskurserna haft var detta ofrånkomligt. Hade man fortbildat lika stora andelar av låg-, mellan- och högstadielärarna, skulle ett litet antal av de orimligt sistnämnda ha kunnat tas ut till kurserna. Av procenttalen för antalet fortbildade, jämförda med de nämnda uttagningsprinciperna, framgår att låg- och mellanstadielärare anmält sig till deltagande i mindre än biologiutsträckning och kristendomslärare, sett i relation till storleken av deras respektive lärargrupper. För att belysa fortbildningens utbredning bland lärare är det nödvändigt att också se i vilken utsträckning äldre lärare i resp. yngre deltagit den. Se tabell 14.9. Äldre lärare har som synes deltagit i båda formerna av fortbildning i mycket större utsträckning än yngre. Härom skriver undersökningsledarna: ”En orsak till detta är givetvis att de äldre lärarna hunnit med fler kurser, haft fler chanser. En annan orsak är att de äldre gynnats vid

SOU 1974: 59 282 Utredning och överväganden

Tabell 14.9 Deltagande i fortbildningskurs och studiedagar, redovisat efter ålder. Lågstadiet och mellanstadiet? l %

Stadium Endast i fort- Endast i I ingendera och ålder bildningskurs studiedag(ar) eller båda

Lågstadiet Under 31 år 1 7 92 2 32 6 2 3 l -45 år Över 45 år 13 57 27

Mellanstadiet

Över 45 år 1 SOU 1970: 39, tab. 3.5 o. 3.6, s. 45. Tabell 14.10 Deltagande i fortbildningskurs och studiedagar, redovisat efter ålder. Högstadiet I % Ämne och ålder Fortbildningskurs Studiedag(ar) Bio

Kri Under 31 år 8 11 8 22 31-45 år Over 45 år 21 35 ,

Sk - 7 Under 31 år - 16 31-45 år Över 45 år - 32

6.4-6.8, s. 89 ff. Samhällskunskapslärarnas deltagande i

SOU 1.969: 44, tab._

fortbrldmngskurs har ej särredovisats efter ålder på grund av det ringa antalet (6 %).

deras ansetts vara mest i behov av uttagningen, emedan utbildning Det förra skälet är uppenbart; det senare har, som vi sett, komplettering.” inte in. I tab. 14.9 visar kolumnen för dem som inte i verkligheten spelat alls att ca tre fjärdedelar av låg- och deltagit i någon fortbildning mellanstadielärarna över 45 års ålder har deltagit i studiedagar och/eller

det sistnämnda dock i mycket mindre utsträckning. fortbildningskurs, Bortåt hälften av biologilärarna över 45 år har deltagit i fortbildnings-

detta förhållande med det förhållandet att de kurs. sammanställer man för sexualundervisning i samband med yngre lärarna fått mer utbildning framstår den utbildningen för de grundutbildningen, ”sammanlagda” äldsta resp. de yngsta biologilärarna i något ljusare dager. Kvar står dock även de biologilärarna inte fått någon att en femtedel av yngsta (se tab. 14.2 ovan) och att de i utbildning alls för sexualundervisning

regel inte heller hunnit delta i fortbildningskurs. åsikter om i vad mån deltagande i fortbildning gjort Högstadielärarnas det lättare för dem att ge sexualundervisning framgår av kap. 9, tab. 9.6

jämte kommentarer.

Lärarutbildningen, nuläget 283

14.2 Lärarutbildningen enligt USSU: s enkäter bland lärarut-

bildare vid universitet och

lärarhögskolor

l4.2.l Inledning

I föregående avsnitt gavs en bild av lärarnas egen av uppfattning lärarutbildningen för sexual- och samlevnadsundervisning. I anmärkningsvärt stor utsträckning visade sig lärare på alla stadier hysa uppfattningen att utbildningen i detta avseende var otillräcklig För att komplettera bilden har utredningen sökt kartlägga vid universitet lärarutbildningen och lärarhögskolor genom enkäter till universitets- och lärarhögskolelärarna. Under läsåren 1969/70-1970/71 genomfördes tre enkätundersökningar, av vilka en avsåg universitetsutbildningen inom vissa ämnesområden och de två övriga utbildningen vid lärarhögskolorna. I efterhand har två smärre kompletteringsundersökningar företagits avseende ämnesteoretisk utbildning i biologi för blivande mellanstadielärare vid lärarhögskolorna och utbildningen inom ämnesområdet pedagogik t. o. m. 40 poäng vid universiteten. En omständighet som särskilt förtjänar att uppmärksammas är de ofta stora olikheterna mellan institutioner för samma ämne vid skilda läroanstalter. Det förefaller snarare vara undantag än regel att undervisning om ett moment inom ett ämnesområde ges i samma utsträckning vid samtliga universitet. I inte så få fall meddelas ”grundlig” undervisning vid en läroanstalt om ett moment som överhuvud taget inte berörs på annat håll. I överensstämmelse härmed kan man också utläsa genomsnittliga skillnader mellan läroanstalterna. Enligt enkätsvaren meddelas undervisning i sexual- och samlevnadskunskap i betydligt större utsträckning t. ex. vid universitetet i Uppsala än vid universiteten i Umeå och Stockholm. Härigenom blir en lärares utbildning och allmänna beredskap för att själv meddela sexual- och samlevnadsundervisning i viss mån beroende av vid vilket universitet vederbörande studerat.

l4.2.2 Lärarutbildningen redovisad av universitetslärare

Läsåret 1970/71 tillställdes universitetsinstitutionerna för sociologi, pedagogik, psykologi, teologi (religionskunskap), historia och biologi vid de fem universiteten en förfrågan rörande förekomsten i utbildningen av vissa angivna moment. Dessa hade utvalts bl. a. med hänsyn till de krav Lgr 69 uppställer rörande sexual- och samlevnadsundervisningen i skolan. Svarsmarkering kunde göras enligt ettdera av alternativen ”grundligt, något” eller inte alls”. Svar inkom från samtliga institutioner utom två, vartill kom fyra svar från ämnesområdet samhällskunskap och ett från ekonomisk historia. Tre av svaren var inte bearbetningsbara och ett avsåg endast en valfri kurs. En fullständig redogörelse för undersökningen och dess resultat föreligger i USSU PM 1973: 9 (stencil).

SOU 1974: 59 284 Utredning och överväganden

Sociologi

Förfrågan avsåg 25 skilda moment. I genomsnitt låg svarsmarkeringarna mitt emellan och ”inte alls, dvs. de nämnda momenten ungefär något förekom i stor utsträckning inte alls i utbildningen. Förfrågan gällde förekomsten av vissa ämnesområden inom utbildningen enligt studiepla- Härmed undervisning som nen för viss grundkurs. avsågs såväl meddelad t. ex. i form av litteraturläsning. Det kan emellertid inte självstudier uteslutas att någon eller några svarande tolkat frågan som om den enbart anser dock denna tänkbara avsåg meddelad undervisning. Utredningen rörande felkälla mindre sannolik. I någon utsträckning gavs undervisning momenten födelsekontroll och nativitetsutveckling, familjeekonomi, och samhällets åtgärder. Undervisningen berörkönsroller farniljepolitiska de ingenstans momenten veneriska sjukdomar och pornografi. Ytterligare ett tiotal moment berördes endast i undantagsfall. Särskilt anmärkningsvärt förefaller att undervisning meddelas i så obetydlig utsträckning moment som sexualantropologi, attityder till sexuallivet och beträffande

familjetyper.

Samhällskunskap

till de Sociologiska institutio- Frågeformulär av den typ som distribuerats nerna kom också i vissa fall att besvaras med hänsyn till ämnesområdet som troligen sammanhänger med att de sociolosamhällskunskap, något bidrar till undervisningen inom giska institutionerna i viss utsträckning blockämnet samhällskunskap. av svaren från ämnesområdet samhällskunskap var Fördelningen institutionernas svar. I genomsnitt var dock de mycket lik de sociologiska bättre främst vad gäller äktenskaps- och angivna momenten något täckta, könsroller och familje- och äktenskapslagstiftning. I de familjesociologi, moment som avsåg sexuella minoriteter, veneriska sjukdomar, prostitution, och steriliserings- och kastreringslagstiftning gavs dock pornografi ingen undervisning.

Pedagogik

av ämnesområdet avsåg endast tre moment. Av dessa Undersökningen endast momentet metodik för individuella förekom i undervisningen samtal. visade det sig att momenten Vid kompletteringsundersökningen samt ingick i könsroller, familjegruppens psykologi pubertetspsykologi i någon, eller i vissa fall grundlig utsträckning. utbildningen barnsexualitet samt miljöns och arvets betydelse för det Momenten medan momenten sexualpsykologi hos sexuella beteendet berördes, och sexuallivet och variationer i vuxna, den medicinska psykologin och alls behandlades i utbildsexualdriftens inriktning styrka knappast ningen t. o. m. 40 poäng inom ämnesområdet.

Lärarutbildningen, nuläget 285

Psykologi Förfrågan till institutionerna för psykologi upptog 10 moment. Moment som barnsexualitet, pubertetspsykologi, sexualpsykologi hos vuxna och åldringspsykologi berördes knappast alls, medan könsroller och miljöns och arvets betydelse för det sexuella beteendet behandlades i åtminstone någon utsträckning. Liksom för andra ämnesområden varierade dock förhållandena betydligt institutionerna emellan. I viss utsträckning förekom att moment som inte alls berördes i utbildningen vid en institution behandlades grundligt vid en annan. l något fall framträdde en negativ attityd till att överhuvud befatta sig med sexualpsykologi i undervisningen.

Religionskunskap (teologi) Förfrågan avsåg ll moment och riktades till två institutioner. Den efterlysta undervisningen förekom i ungefär samma obetydliga utsträckning som inom tidigare berörda ämnesområden. De enda moment som undervisningen behandlade i nämnvärd omfattning föreföll vara sexualetik och moment berördes dock sexualsociologi. Samtliga i någon omfattning vid åtminstone en institution. Numera (vårterminen 1973) ges emellertid en relativt omfattande undervisning vid båda institutionerna om de flesta samlevnadsaspekter inom ramen för ämnet etik. Utbildningen behandlar såväl modern profan moralfilosofisk forskning som teologisk etik och praktiska tillämpningsfrågor. Sedan undersökningen gjordes har utredningen angående den religionsvetenskapliga utbildningens mål och organisation (RUMO) avgivit sitt betänkande. På grundval bl. a. härav har UKÄ föreslagit en omorganisation av den religionsvetenskapliga utbildningen, bl. a. med innebörden att religionspsykologi, -pedagogik och -sociologi bereds större plats i förhållande till nuläget. Sannolikt kommer denna organisationsförändring, som Kungl. Majzt har bifallit, att innebära ytterligare ökat utrymme för sexual- och samlevnadsfrågor i den religionsvetenskapliga utbildningen.

Historia

Förfrågan upptog 10 moment, vilka förekom i utbildningen i obetydligt större utsträckning än inom tidigare berörda ämnesområden. Nativitetsoch befolkningsutvecklingen behandlades dock mera ingående. I någon” utsträckning förekom också undervisning rörande historiskt betingade könsroller och industrialiseringens inflytande på familjen och dess funktioner. Betydligt sämre täckte undervisningen historiska aspekter på olika familjetyper, skilda sexualmoraliska regler och beteenden, prostitution och könssjukdomar.

SOU 1974: 59 286 Utredning och överväganden

Biologi

avsåg 12 moment. Svaren utvisade att sexual- och samlevnads- Förfrågan större plats inom biologi än inom andra kunskap gavs betydligt ämnesområden. Omdömet gäller inte endast de biologiska aspekterna utan också vissa andra moment som pubertets- och med få undantag och sexualetik. I särskilt stor utsträckning berördes sexualpsykologi och sexualfunkt-ionernas anatomi, fysiologi och endokrisexualorganens samt preventivteknik. Av svarsfördelningen att döma anses sexualnologi i sin helhet främst vara en uppgift för och samlevnadsundervisning Enkäten i biologi. Studerandei biologilärarna. avsåg endast grundkursen av de två påbyggnadskurserna kan emellertid välja studiekursen någon Medicinsk orientering” om 10 poäng. Denna innefattar bl. a. utbildning

i sexual- och samlevnadskunskap.

14.2.3 Lärarutbildningen redovisad av lärare vid lärarhögskolorna

14.2 .3 .l Lärarhögskoleenkäten

av utbildning i sexual- och samlev- Undersökningen avsåg förekomsten läsåret 1969/70. Lärarutnadsundervisning vid samtliga lärarhögskolor bildningen i sin helhet på detta område kunde av arbets- och tidsskäl inte undersökas. I stället valdes att begränsa undersökningen till vissa särskilt ämnesområden. Enkäten vände sig till föreståndarna för intressanta samhällskunskap och melinstitutionerna för religionskunskap, biologi, lanstadiets metodik samt till studierektorerna i pedagogik och lärare som under läsåret gav ämnesteoretisk utbildning för sexual- och samlevnads-

undervisning på lågstadiet. Den upptog frågor rörande både utbildningens och i utbildningen ingående moment av betydelse för sexualorganisation 10 olika formulärtyper användes. En och samlevnadsundervisningen. och dess resultat föreligger i fullständig redogörelse för undersökningen USSU PM 1973: 7 (stencil). En särskild, kompletterande undersökning, beträffande utbildningen av vars resultat redovisas nedan, företogs blivande mellanstadielärare inom ämnet biologi, ämnesteori. Redogörel-

sen för denna undersökning föreligger i USSU PM 1973: 4 (stencil).

Översikt över svaren frán varje undersökt utbildningsområde

Religionskunskap, metodik för blivande högstadielärare

övervägande del etiska moment, t. ex. den Undervisningen avsåg till och samlevnadsfrågor och olika kristna religionens syn på sexualom sexuella förbindelser under uppväxtåren. Beträfmoraluppfattningar fande moment som berörde konkreta sexuella problem, t. ex. självtilleller sexuella avvikelser lämnades ingen eller fredsställelse, pornografi Trots begränsade omfattning vad föga undervisning. undervisningens var gäller sexual- och samlevnadsfrågor ansåg de flesta att utbildningen tillräckligt omfattande från religiös och etisk synpunkt.

Lärarutbildningen, nuläget 287

Religionskunskap, ämnesteori för blivande mellanstadielárare

Samma tendens gjorde sig märkbar inom mellanstadielärarnas ämnesteoretiska undervisning som inom den ovan berörda metodikundervisningen. Mellanstadielärarna fick dock i viss utsträckning om undervisning momentet sexuella awikelser. Hälften av de tillfrågade lärarutbildarna ansåg att utbildningen var otillräcklig med hänsyn till de blivande lärarnas behov.

Biologi, metodik för blivande ämneslärare

Utbildning i sexual- och samlevnadsundervisning förekom för denna grupp vid alla lärarhögskolor utom en. Undervisningen meddelades av högskolans egna lärare, omfattade i genomsnitt 5 lektionstimmar och gavs huvudsakligen i form av föreläsningar, demonstrationer och seminarier. Såväl etiska som sociala frågor ingick normalt i utbildningen, om än inte i någon större omfattning. Vid en lärarhögskola angavs att sociala frågor inte ingick i utbildningen. Lärarkandidaterna hade i många fall haft tillfälle att praktisera under sexualundervisning sin utbildning. Uppgifter härom kan dock vara beroende av om lärarkandidaterna påbörjat sin utbildning under höst- eller vårtermin och därmed fått eller inte fått tillfälle att praktisera under den del av läsåret, då undervisningi skolan givits om sexual- och samlevnadsfrågor. De flesta svarande ansåg att den i sexualundervisning utbildning som gavs inte var tillräckligt omfattande med hänsyn till de blivande lärarnas behov.

Biologi, ämnesteori för blivande mellanstadielárare

Utbildning i sexual- och förekom för denna samlevnadsundervisning grupp vid samtliga lärarhögskolor som besvarat denna del av enkäten (alla utom en). Undervisningen meddelades av lärarhögskolans egna lärare, omfattade i genomsnitt närmare sex lektionstimmar och gavs huvudsakligen i form av föreläsningar, demonstrationer och seminarier. ITV-lektioner och filmförevisningar förekom också i viss utsträckning. Även etiska och sociala frågor ingick i allmänhet i utbildningen. En lärarhögskola uppgav dock att etiska frågor inte ingick och en annan att sociala frågor inte ingick i utbildningen. Det förekom i enstaka fall att undervisning inte gavs om vissa moment, som enligt 1956 års lärarhandledning borde ingå i sexualundervisning för ll-l3-åringar, nämligen momenten pubertet, pollutioner, onani, förlossning och tvillingfödsel. I ett par fall gavs undervisning om momentet fosterutveckling och havandeskap, men inte om momentet förlossning. Beträffande vissa moment som inte ingår i lärarhandledningens momentförteckning men ändå skall behandlas enligt handledningens anvisningar gavs i enstaka fall ingen undervisning. Så var fallet beträffande momenten Vid samlag och sexualetiska synpunkter. dessa lärarhögskolor lämnades dock liksom vid de övriga omfattande undervisning om momentet preventivmedel och, i något mindre utsträckning, om momentet könssjukdomar, trots att dessa inte angavs för detta åldersstadium. Möjligheter för lärarkandidaterna att praktisera sexualun-

288 Utredning och överväganden

dervisning gavs i begränsad utsträckning. Hälften av de svarande ansåg att utbildningen inte var tillräckligt omfattande med hänsyn till de blivande lärarnas behov.

ämnesteori för blivande mellanstadielärare Samhällskunskap, undervisningen om momen- För denna grupp gavs den mest omfattande ten äktenskapet som social institution, könsrollsfrågan och familjeplai Sverige och andra länder. En majoritet av svaren uppgav att nering ej gavs om momenten tonåringars sexualproblem, könssjukundervisning domar från social synpunkt, sexuella avvikelser, prostitution, pornografi och sexualbrott. För det sistnämnda momentet var dock majoriteten momentet Trots att undervisning i som utelämnat mycket knapp. förekom i enstaka fall att flertalet fall således inte gavs om dessa moment man gav omfattande eller viss undervisning. En stor majoritet ansåg att i sexual- och samlevnadsfrågor läsåret 1969/70 ur den givna utbildningen med hänsyn till de blivande lärarnas social synpunkt var otillräcklig behov.

metodik för blivande ämneslärare Samhällskunskap, De blivande hade vid universitetet fått en någorlunda högstadielärama inom familjen inklusive hitomfattande undervisning kunskapsområdet hörande och familjepolitiska åtgärder jämte momenten lagstiftning Av de moment som berördes i könsroller och befolkningsexplosionen. enkäten var det endast könsrollsfrågan och familjeplaneringi Sverige och andra länder som genomgående togs upp i samband med metodikunder- I hälften av lärarhögskolorna behandlades visningen vid lärarhögskolorna. dessutom momenten äktenskapet som social institution och tonåringars nio undersökta moment berördes för det mesta sexualproblem. Övriga I de flesta fall ansåg man att utbildningen ur inte alls i undervisningen. inte omfattande med hänsyn till de social synpunkt var tillräckligt blivande lärarnas behov.

Mellanstadiets metodik

I ämnet mellanstadiets metodik gavs utbildning i sexual- och samlevnadsinom ramen för orienteringsämnenas metodik. undervisning vanligen demonstrationer Utbildningen gavs för det mesta i form av föreläsningar, och seminarier och omfattade i genomsnitt närmare fyra lektionstimmar. innefattade i relativt stor utsträckning även andra aspekter Utbildningen än de biologiska. Endast ett svar angav att så inte var fallet. Lärarkandidaterna fick i viss utsträckning tillfälle att praktisera sexualundervisning En ansåg att utbildningen i under sin utbildning. knapp majoritet sexualundervisningens metodik var tillräcklig med hänsyn till de blivande lärarnas behov.

SOU 1974: 59

Lärarutbildningen, nuläget 289

Lågstadiets metodik

Vid det övervägande antalet lärarhögskolor förekom i sexualutbildning och samlevnadsundervisning i samband med metodikutbildningen för I två fall uppgavs dock att sådan utbildning lågstadiet. inte förekom. Utbildningen gavs vanligen inom ramen för orienteringsämnenas metodik i form av föreläsningar, demonstrationer och seminarier och omfattadei genomsnitt fyra lektionstimmar. I de flesta fall innefattade utbildningen även andra aspekter än de biologiska. Oftast fick lärarkandidaterna tillfälle att praktisera sexualundervisning under sin utbildning. De flesta svarande ansåg att utbildningen i sexualundervisningens metodik var otillräcklig med hänsyn till de blivande lärarnas behov.

.Ãfmnesteori pa” lågstadiet för sexual- och

samlevnadsundervisning

Enligt uppgifter från lärare som under läsåret 1969/70 gav ämnesteoretisk utbildning för sexual- och samlevnadsundervisning på lågstadiet förekom sådan utbildning vid samtliga fjorton lärarhögskolor som besvarat denna del av enkäten (en lärarhögskola ansåg enkätformuläret vara oklart). Utbildningen förekom i allmänhet i samband med undervisningi biologi, gavs vanligen i form av föreläsningar, demonstrationer och seminarier och omfattade i genomsnitt närmare fem lektionstimmar. I samtliga fall utom fyra angavs att utbildningen innefattade även andra aspekter än de biologiska. Inom den minoritet som besvarat frågan om praktik uppgavs endast i ett fall att tillfälle att praktisera sexualundervisning hade förelegat. Hälften av de svarande ansåg utbildningen tillräcklig med hänsyn till de blivande lärarnas behov; den andra hälften ansåg den otillräcklig.

Skillnader i utbildningen för lärare pâ olika stadier

I 1956 års handledning för sexual- och samlevnadsundervisning föreskrivs att .undervisningens tyngdpunkt skall förläggas till det åldersstadium som motsvarar det nuvarande högstadiet. På mellanstadiet skall undervisningen behandla betydligt färre moment och dessa bör avse främst biologiska aspekter. På lågstadiet skall undervisningen främst vara av förberedande karaktär. Det ligger nära till hands att tro att för skilda utbildningen lärarkategorier avspeglar handledningens anvisningar om vilket stoff som skall behandlas på olika stadier. Enligt lärarhögskoleenkäten var emellertid förhållandet i allmänhet ett annat. I stor föreföll utsträckning undervisningen för blivande mellanstadielärare ha tagit fasta på moment som enligt handledningen borde behandlas först på högstadiet. Det föreföll således ha skett en förskjutning i förhållande till handledningens anvisningar av undervisningens tyngdpunkt från högstadiet till mellanstadiet. Missnöjet med omfattningen av utbildningen i sexualundervisnings-

SOU 1974: 59 290 Utredning och överväganden

lika utbrett inom alla grupperna, dock möjligen metodik var emellertid bland dem som utbildade mellanstadielärare. något mera markerat

14.2.3.2 Metodiklektorenkáten

höstterminen 1969. Den riktades till lärarhög- Enkäten genomfördes På ämneslärarlinjen berörde enkäten endast skolornas metodiklektorer. och religionskunskap. I metodiklektorerna i biologi, samhällskunskap borde åsyfta önskemål om den nya frågeformuläret angavs att svaren I övrigt innehöll det förfrågningar om vilka av ett antal lärarutbildningen. i metodikundervisningen för den angivna moment som borde ingå En fullständig redogörelse för lärarkategori vederbörande undervisade. och dess resultat föreligger i USSU PM l973: 2 (stencil). undersökningen utbildade enbart mellanstadie- Ca 60 % av de 196 intervjupersonerna 20 % som enbart utbildade ämnesläeller lågstadielärare. Av de knappt hälften metodiklektorer i samhällskunskap, en tredjedel rare var närmare

i biologi och drygt 20 % i kristendoms-/religionskunskap.

Utbildningens innehåll och omfattning

sociala och etiska momenten gällde i de För de upptagna biologiska, bör flesta fall att en majoritet av intervjupersonerna ansåg att momenten vederbörande utbilingå i metodikundervisningen för den lärarkategori

dar. Andelar var inte ovanliga. på mellan 90 och 100 procent var enigheten stor Beträffande biologiska moment för lågstadielärarna havandeskap och förlossning, medan om moment av typen befruktning, ca hälften rörande bl. a. könssjukdomar endast ansåg att undervisning

och abort bör ingå i utbildningen. var enhetligare. Fler Attityden till mellanstadielärarnas utbildning ansågs böra ingå. Det moment än de i handledningen upptagna i ännu Vissa ämneslärare sistnämnda gällde högre grad speciallärarna. beträffande de biologiska m0ansågs däremot inte behöva utbildning som övriga grupper. Främst gäller detta menten i samma utsträckning vilka i mindre utsträckning än kristendomskun-

samhällskunskapslärarna,

är - i väsentligt mindre utsträckning än skapslärarna och - som naturligt rörande biologiska aspekter av biologilärarna ansågs behöva utbildning

sexual- och samlevnadsundervisning. momenten mindre utsträckning böra ingå i De etiska ansågs i något

än för övriga grupper. I synnerhet

utbildningen för lågstadielärare Bland de som mest betydelspeciallärarna ansågs behöva sådan utbildning. märks ”fami1jeplanering, ”kristen sexualetik sefulla ansedda momenten och skilda sexuella beteendemönster i olika länder och tider. Uppfattför ämneslärarutbildningen var ningen om de etiska momentens betydelse för såväl samhällskunskaps- som anmärkningsvärt likartad biologi-, även om behovet betonades något starkare kristendomskunskapslärare,

för den sistnämnda gruppen.

Lärarutbildningen, nuläget 291

Behovet av undervisning om sociala moment inom sexual- och samlevnadsundervisningens område bedömdes liksom för andra momentgrupper vara stort för alla lärarkategorier, men relativt sett något mindre för lågstadielärarna. I synnerhet moment rörande prostitution, pornografi, äktenskap, könssjukdomar, aborter och föräktenskapliga förbindelser ansågs i relativt liten höra hemma utsträckning i lågstadielärarnas utbildning. Däremot ansåg ca 90 % av de svarande att dessa och andra moment med social inriktning borde ingå i utbildningen för särskilt special- och ämneslärarna. De svarandes uppfattning om hur många lektionstimmar som bör ägnas åt sexualundervisningens metodik varierade i hög grad. Cirka 5 % av samtliga ansåg att mindre än två timmar var tillfyllest. De övrigas svar fördelade sig tämligen jämnt på de återstående alternativen 2-3, 4-5, 6-7 och 8 eller fler timmar. Möjligen fanns en tendens att anse ett mindre antal timmar tillräckligt för ämneslärarnas del.

Attityder till runda 0rd

Ett avsnitt av enkäten ägnades attityder till ”runda ord, dels vad gäller omnämnandet av runda ord” i sexualundervisningen i skolan och dels huruvida vederbörande var beredd att ge metodikundervisning på detta moment. Beträffande omnämnandet av runda ord” i skolan ställde sig ca hälften av intervjupersonerna tveksamma, medan ungefär en fjärdedel var positiva och en fjärdedel negativa. Mycket positiv var den kategori som utbildar speciallärare, medan övriga var övervägande negativa eller tveksamma. Svaren fördelade sig på ett liknande sätt när det gäller beredskapen att ge metodikundervisning avseende omnämnandet av runda ord.

Synpunkter pa en eventuell sexologikurs

Av samtliga intervjupersoner ställde sig tvâ tredjedelar positiva till att delta i kurser i ämnet sexologi med undervisningsmetodik. Särskilt positiva var de som utbildar medan lågstadielärare, den grupp som utbildar speciallärare visade sig tveksam. önskemålen om sexologikursens och varielängd var helt oenhetliga rade mellan två dagar och en vecka. Beträffande kursens innehåll angav de flesta av dem som berört denna önskemål om punkt antingen ämnesfördjupning inom vissa aspekter av ämnesområdet (t. ex. etiska, sociala eller känslomässiga aspekter), metoder för exempel på olika sexualundervisning eller information om läromedel inom området.

Övriga förslag och synpunkter pa° sexualundervisningens metodik

Av dem som ytterligare kommenterade sexualundervisningens metodik

berörde mer än en tredjedel

läromedelsfrågan. Många uttryckte önskemål

om nya och bättre läromedel medan andra önskade mera information om läromedel. En

befintliga sjättedel av intervjupersonerna ansåg det

önskvärt med starkare betoning av vissa aspekter (främst etiska och

sociala) av undervisningen. Många önskade en ny handledning.

15 till

Förslag

mål för sexual- och

samlevnadsundervisningen

Utredningen föreslår att målet för sexual- och samlevnadsundervisningen anges i följande fyra punkter. (Målpunktema har formellt redigerats enligt reglerna för läroplansskrivning.) Eleven skall genom sexual- och samlevnadsundervisningen 1. skaffa sig kunskaper om anatomi, fysiologi, psykologi, etik och sociala sammanhang för att därigenom få bättre förutsättningar att uppleva sexuallivet som en källa till lycka och glädje i gemenskap med en annan människa och att eftersträva en samlevnad präglad av ansvar, hänsyn och omsorg om medmänniskan; 2. förvärva en saklig och allsidig orientering om olika värderingar och livsåskådningar av betydelse för sexuallivet, dels grundläggande värderingar, vilka enligt läroplanens mål och riktlinjer skall framhållas och främjas, dels kontroversiella värderingar, vilka enligt läroplanens allmänna anvisningar skall belysas utan ställningstagande från skolans sida; 3. utveckla förmågan att förstå att sexualiteten är en integrerad del av människans liv och har ett oupplösligt samband med personlighetsutvecklingen, med gemenskapsrelationerna och med samhällsstrukturen; 4. förvärva större medvetenhet och därigenom ökad till möjlighet personligt ställningstagande på olika nivåer av mognad och sexuell erfarenhet. Om undervisningen utformas enligt dessa mål och riktlinjer kommer den att omfatta tre huvudområden:

a. sexualanatomi och -fysiologi; b. sexuallivet i dess olika yttringar (t. ex. samlag, självtillfredsställelse, störningar i sexualfunktionen, preventivmetoder, abort, variationer i sexualdriftens inriktning, veneriska sjukdomar); c. samlevnadsfrågor som har att göra med känslor, relationer, värderingar, normer, samhällsförhållanden.

De överväganden som lett fram till de fyra målpunktema ovan återfinns i följande kapitel (16). Korta kommentarer till målen finns i förslaget till handledning, Anvisningar, 2.2.

sou 1974:59 295

16 till

Förslag riktlinjer för Samlevnadsundervisningen

16.1 Situationen för elever utan sexuellt samliv

En av de frågor ungdomar måste finna ett svar på är vilka sexualmoraliska normer de ansluter under vilka villkor sig till, de accepterar sexuellt samliv. De behöver också kunskaper som hjälper dem att göra det bästa möjliga av den situation de har på sexuallivets område. Denna situation är i en genomsnittlig klass på högstadiet eller i gymnasiet mycket olika för olika elever (se särskilt 2.4.6 och 2.4.8). Samlevnadsundervisningen måste därför ta sikte på de olika situationerna. skäl härtill är att Ett_ ytterligare elever med olika slags livsföring bör få uppleva att skolan tar hänsyn till dem och deras särskilda problem. Behovet av Sexualkunskap för barn och ungdomar framstår i dag som självklart för de flesta. Utformningen av samlevnadsundervisningen kräver grundligare överväganden. Tre fjärdedelar av eleverna i grundskolans avslutningsklass och hälften av gymnasieeleverna i 18-årsåldern har inte samlagserfarenhet (eller hade det inte i slutet av 1960-talet, se 2.4.6.1). Att döma av flera undersökningar är det inte mer än ca hälften av de samlagserfarna eleverna som den närmaste tiden efter den första erfarenheten får ett mera regelbundet sexuellt samliv - fler flickor än pojkar. Detta gäller Danmark, Sverige och Västtyskland. l England var det (för tio år sedan) mindre än hälften] Att leva avhållsamt trots att man är könsmogen är sålunda en situation som är aktuell för flertalet av de elever som sexualoch samlevnadsundervisningen vänder sig till. Skälen till avhållsamheten är sannolikt av många slag. Många hade sitt första samlag av nyfikenhet. När denna var tillfredsställd bortföll det skälet. I Hertofts värnpliktsundersökning var det minst 27% som hade haft sitt första samlag av nyfikenhet, dubbelt så många bland dem som

1 Ett mera regelbundet sexuellt samliv efter den första erfarenheten förekom i följande utsträckning (i % av dem som någon gång haft samlag.)

Sigusch o Schmidt 1970 (Västtyskland): Mer än l samlag senaste mån. 50 64 57

sou 1974;59 296 Utredning och överväganden

var l6 år eller yngre vid första samlaget som bland dem som var 17 år eller äldre. Dessa ungdomar hade på särskild fråga hållit fast vid att de till den första partnern. Hertoft 1968 l, s inte hade någon känslobindning kanske därför att ett nytt tillfälle inte så snart 150 f. Andra dröjer av negativa erbjuder sig, åter andra därför att det första samlaget åtföljdes reaktioner. reaktioner på första samlaget framträder i följande utsträck- Negativa ning (i %):

Pojkar Flickor Auken 1953 (danska kvinnor) 25 - 30 Ånger Örebroundersökningen 1964 10 20 Ånger Känsla av skam och skuld (de svarande uppgav ofta mer än ett skäl, varför 5 16 siffrorna inte kan adderas.)

Schofield 1965 (engelska tonåringar) 10 25 Skamkänslor

Borrman 1966 (östtyska studenter) 3 15 Ånger

reaktioner på första samlaget befinner Bland dem som erfarit negativa sig med säkerhet en del av dem som medvetet omfattar den principiella är acceptabelt endast i samband med ståndpunkten att sexualumgänge 1. och 2. i avsnitt l6.3.4.3). De har äktenskap eller förlovning (grupperna sin norm i handling och har därför fått inte orkat helt förverkliga skuldkänslor. Många lyckas emellertid leva enligt sin norm (se grupp l i

avsnitt l6.3.4.3). av pojkarna och 8 flickor av 10 att stadigt l Sverige anser hälften är ett villkor för sexuellt samliv) Denna attityd verkar givetvis sällskap återhållande i många fall. är att föräldrarnas åsikter påverkar en del elever till ett mera Troligt restriktivt beteende än som motsvarar deras egen teoretiska ståndpunkt. i årskurs 9 och en femtedel av eleverna i En tredjedel av eleverna årskurs 2 trodde att deras föräldrar ansåg att sexuellt gymnasieskolans samliv mellan ungdomar i deras egen ålder absolut inte får förekomma, medan endast 6 resp 4 % av ungdomarna själva hade denna åsikt? skäl som helst - inte känner sig färdiga att För dem som - av vilket inleda en sexuell förbindelse, kan det vara en hjälp att veta att det inte normalt att ha det första samlaget. Det finns någon ålder då det är av ett studium av hur många ungdomar som haft framgår omedelbart tab. 2.3). Spridningen av sexualdebutåldrar samlag i en viss ålder (2.4.6.l, stor. Hälften av ungdomarna debuterar i 14-18-årsär utomordentligt

* SOU 1969:28, tab 7.3 “ SOU 1969: 8 tab 7.1, 7.5; SOU 1968: 28 tab 7.1, 7.4. l Schoñelds undersökatt flickorna var mer föräldraberoende än ning av engelska tonåringar visade det sig pojkarna (Schoñeld 1965 s 228 ff).

SOU 1974: 59 297 Riktlinjer för samlevnadsundervisningen

åldern. Andra hälften i l8-23-årsåldern. Ännu senare, eller aldrig, debuterar 7% av männen och 5 % av kvinnorna. borde alltså Ingen behöva känna sig pressad att göra sin första samlagserfarenhet vid en viss preciserad ålder därför att alla andra gör så. Det finns ingen sådan ålder. En del av dem som vet detta kommer emellertid ändå att känna ett tryck från den omgivande miljön, därför att denna naturligtvis ofta inte ser ut som riksgenomsnittet. I vissa klasser är det stora flertalet elever samlagserfarna vid tidig ålder, medan iandra tidig samlagserfarenhet är mycket ovanlig, särskilt i vissa delar av landet. I båda fallen kan en högstatuselevs” beteende ha varit den avgörande faktorn. Undervisningen bör klargöra att konformitet är ett dåligt skäl för att handla så eller så: om man låter majoritetens handlande vara avgörande negligerar man vad man själv tycker vara rätt eller orätt, förnuftigt eller oförnuftigt. Att befrämja självständighet i omdöme och handling är ju ett av de mål för undervisningen som läroplanen betecknar som viktigast. En sådan inriktning av samlevnadsundervisningen är även angelägen med tanke på de stora invandrargrupper som har en helt annan än den attityd skandinaviska till sexuallivet och överhuvud till relationen man-kvinna. De kan behöva känna att andra normer och beteenden än de normalsvenska respekteras av skolan (se kap. 21). Tonårsflickor har i genomsnitt mer restriktiva attityder till sexuallivet och även ett mera restriktivt beteende än jämnåriga manliga ungdomar (2.4.6). Om detta är ett resultat av uppfostran eller av fysiologiskt betingade utvecklingsskillnader eller av båda dessa faktorer är omtvistat. Kinsey och hans medarbetare säger i den avslutande sammanfattningen av sitt verk om kvinnans sexuella beteende: . . . den sexuella reaktionsförmågan utvecklas tidigt hos mannen och senare hos kvinnan ...” (sv. övers., del III, s. 213). I kapitlet om föräktenskapliga samlag konstaterar de: ”Omkring 45 % av urvalets kvinnor inser att deras brist på sexuella reaktioner är en faktor som har begränsat deras föräktenskapliga aktivitet; men det förefaller klart att brist på eller oförmåga till sexuell reaktion var ännu viktigare än kvinnorna själva förstod (del II, s. 45). Det understryks emellertid att skillnaderna mellan av sexuell graden aktivitet hos män och kvinnor inte går att förklara med hjälp av vad vi vet om den sexuella reaktionens anatomi eller fysiologi”. Hormonella skillnader kan möjligen vara en del av förklaringen till att män blir tidigt sexuellt aktiva men under följande årtionden kontinuerligt minskar sin sexuella medan kvinnor aktivitet, blir senare aktiva, uppnår höjdpunkten vid ca 30 år och därefter bibehåller en hög nivå längre än männen (del lll, s. 213-216). Däremot upptas inte alls den fråga som för närvarande står i centrum för forskningen: i vad mån skillnaderna mellan mäns och kvinnors sexuella attityder och beteenden beror könsrolleri på inlärda mycket högre grad än man tidigare antagit. Ordet könsroll finns inte i En översikt av senare sakregistret. års forskning dansken Hans Hessellunds Kön, identitet, roll” (1970, sv. övers. 1972) - avslutar framställningen med följande ord: Det tycks vara fråga om ett komplicerat samspel mellan biologiska och socialpsykologiska processer, där de registrerade könsskillnaderna

298 och överväganden Utredning

inte är förknippade med det biologiskt könet utan så mycket givna

snarare med i vilken grad män och kvinnor har övertagit och accepterat

den psykologiska könsidentitet och de könsrollsmönster som det givna samhället har uppställt för dem. - - - Detta betyder inte att man _skall förneka skillnaderna mellan könen. Vi har åtminstone den helt grundskillnaden att kvinnan kan föda barn medan mannen endast har läggande möjlighet att befrukta henne. Det kan inte undvikas att denna elementära skillnad skapar olika livssyn hos de båda könen genom den påverkan uppfostran medför och bearbetningen av denna sociala påverkan.

Det förhållandet att sexualdebutåldern i Sverige under 1960-talet snabbt bland flickor men nästan inte alls bland pojkar (2.4.8) sjunkit könsroller varit av större än man tyder också på att inlärda betydelse för skillnaden mellan pojkars och flickors attityder och beteende. antagit När flickornas blivit mindre sexualtabuerad och samhället uppfostran överhuvud fått en mer accepterande inställning till kvinnlig sexualitet, fått lättare att ”erkänna” sin har den uppväxande kvinnliga generationen I örebroundersökningen uppgav 80 % av flickorna att egen sexualitet. skälet till deras första samlag var att de själva ville det (mot 95 % av Det finns dock alltjämt en skillnad, som både manliga och pojkarna). tonåringar har skäl att tänka på i sina relationer. Han måste kvinnliga räkna med att hon kanske inte reagerar sexuellt på samma sätt som han och att det därför kan bli något av ett övergrepp att försöka förmå henne till samlag. Hon måste tänka på att ett beteende som hon själv kanske snabbt kan framkalla en så stark inte upplever som sexuellt provocerande hos honom att han får mycket svårt att behärska den. driftsimpuls som binder därför Många ungdomar håller sig borta från förhållanden att de vill koncentrera sig på sin utbildning, göra resor eller överhuvud förbli fria och oberoende en längre tid i ungdomen innan de går in i en relation. att man inte så lätt finner en En del ungdomar kan ha upptäckt i denna ålder som är mogen att ge och ta emot ömhet. Detta kan partner då bli ett skäl för dem att vänta med någon ny närmare förbindelse. I att finna en personlig relation tvärtom bli ett vissa fall kan misslyckandet incitament till promiskuitet. Skälen till den sexuella avhållsamhet flertalet elever iakttar under de tonåren är naturligtvis sammanvävda i skiftande kombinationer tidigare och sällan fullt medvetna. Det är lämpligt att man i samlevnadsundervissom här nämnts och diskuterar dem för ningen tar upp de förhållanden att öka medvetenheten hos eleverna. Det finns emellertid ett slags motiveringar för sexuell avhållsamhet som har karaktären av rent rationella överväganden. De kan alla sammanfattas i satsen att ju omognare parterna i ett sexuellt förhållande är, desto större är risken att skada den andra parten eller sig själv. Med skada avses då:

av slitningar, oförmåga till inlevelse att det blir ett förhållande, präglat och därmed bristande möjlighet att visa hänsyn och ta ansvar. Det är inte säkert att det blir så, men sannolikheten för det är större ju

yngre man är;

SOU 1974: 59 Riktlinjer 299 för samlevnadsundervisningen

att man hamnar i en rad kortvariga och opersonliga förhållanden som man inte hade avsett och som kanske en verklighetsskapar

främmande negativ föreställning om vad samlivet mellan man och

kvinna kan ge. Undersökningar visar att ju yngre man är, desto större är partnerväxlingen; att man på grund av sin ungdom inte överblick och äger tillräcklig förmåga till rationell styrning av sina handlingar för att kunna förhindra uppkomsten av oönskad graviditet eller gonorrêsmitta. En hänvisning till dessa faktiska förhållanden gör ofta föga intryck på ungdomar som i sin hemmiljö varit undemärda på omsorg och kärlek och som därför inte heller har någon stark upplevelse av sina medmänniskors välgång som viktig. De emotionellt handikappade (som återfinns i alla samhällsklasser) kommer ibland - både i yngre och äldre år - att utveckla sexuella beteenden som skadar dem själva och deras partner. Det enda som, i bästa fall, kan utveckla inlevelseförmåga och medkänsla hos dem är långvarig och nära kontakt med en emotionellt välutvecklad människa. Skolan har begränsade möjligheter att hjälpa dem till de lyckligare medmänskliga relationer som är en förutsättning för att det sexuella samlivet inte skall störas av svårbemästrade disharmonier. Det innebär emellertid inte att sexualoch samlevnadsundervisningen blir värdelös för dem. Om man har svårigheter blir dessa ännu större om man inte har kunskaper. Det gäller både biologiska

frågor och samlevnads-

frågor. Skolan kan inte genom själva undervisningen ändra en ung människas grundförutsättningar för personlig gemenskap men däremot ge den hjälp som kunskaper innebär för både de lyckligt och de mindre lyckligt lottade. Det stora flertalet elever torde dock kunna fästa någon vikt vid det ovannämnda generella konstaterandet och dess tillämpningar: ju omognare parterna i ett sexuellt förhållande är, desto större är risken att skada den andra parten eller sig själv. Det negativa får emellertid aldrig dominera undervisningen. Dennas huvudsyfte skall vara att ge kunskap om normala förhållanden och öppna ögonen för positiva möjligheter. I debatten har ibland krävts att undervisningen skall ge stor plats åt ett inskärpande av brottsbalkens 6 kap. 3 §-: ”Har någon könsligt umgänge med barn under femton år, dömes för otukt med barn till fängelse ihögst fyra år.” Givetvis bör en klar information om denna lagparagraf ges, men man bör då enligt USSU:s mening framhålla att straffbarhetsgränsen långtifrån är den mest väsentliga synpunkt som kan läggas på tidigt sexuellt samliv. De överväganden som refererats tidigare i detta avsnitt betyder mer för unga människors handlande. Det myckna talet om den lagliga femtonårsgränsen har dessutom lett till att en del både manliga och kvinnliga tonåringar låter sitt tänkande om dessa frågor dirigeras av den primitiva föreställningen att en flicka är lovlig när hon har fyllt femton år”. Just i belysning av en sådan reaktion framstår önskvärdheten av en annorlunda upplagd undervisning särskilt tydligt. Härtill kommer en omständighet som är okänd i den allmänna debatten: sjätte kapitlet i brottsbalken avslutas med en föreskrift som

300 och överväganden SOU 1974: 59 Utredning

inskränker lagens tillämpningsområde: Är vid otukt med barn eller otukt med ungdom eller vid försök till sådant brott ringa skillnad i ålder och utveckling mellan gärningsmannen och den mot vilken gärningen förövats, må åtal ej väckas av åklagare, med mindre åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. I direktiven för sexualbrottsutredningen (19.l 1.l97l) påpekas att denna åtalsregel vilar på uppfattningen att en lagföring i dessa fall kan vara onödig eller t. o. m. skadlig. I sexualbrottsutredbehöver ningens uppdrag ingår bl. a. att överväga om femtonårsgränsen bibehållas eller om skyddet för ungdom kan tillgodoses genom bestämmelser av annat slag. JO har 1974 förordat den senare lösningen. Av flera skäl finns det alltså inte mycket för sexual- och samlevnadsundervisningen att hämta ur det här diskuterade lagstadgandet. Liknande kan anföras beträffande önskemålet att skolan överväganden skall ange en åldersgräns nedanför vilken sexualumgänge i varje fall bör betecknas som icke tillåtligt. Varje sådan åldersangivelse innebär en olycklig förenkling av frågeställningarna, en förflyttning av uppmärksam? heten från väsentliga och tungt vägande synpunkter till en ytlig och mekanisk En annan effekt blir att eleverna oundvikligen drar synpunkt. slutsatsen att ovanför den preciserade åldern inga vägande skäl kan anföras mot ett tidigt sexuellt samliv. De individuella skillnaderna mellan olika individer beträffande sexualdriftens styrka är och förblir genom hela livet stora. Men för upplevda flertalet och ett växande antal flickor innebär avhållsamheten pojkar åtminstone De många som trots detta fortsätter att leva tidvis svårigheter. avhållsamt klarar av det på olika sätt. Ett flertal använder under en tid av sitt liv självtillfredsställelse som surrogat. En speciell svårighet för dem sexuellt samliv är den rikliga förekomsten av som inte har ett regelbundet stimuli i massmedierna - till stor del merkantilt starka sexuella motiverade: man vädjar till den köpstarka tonårsungdomens intresse Det är fråga om genom att presentera en vara i ett sexuellt sammanhang.

ett slags exploatering! Det ständigt återkommande rådet i de gamla

handböckerna för ungdom om könslivet att bekämpa sexualdriften genom sport och friluftsliv var sakligt ogrundat. En god kondition verkar stärkande också på de sexuella funktionerna. Den bakomliggande var att hårt fysiskt och psykiskt arbete och stress riktiga iakttagelsen verkar tillfälligt nedtonande på de sexuella impulserna. Trots allt finns det bland de sendebuterande ungdomarna säkerligen som inte de sexuella impulserna som ett alltför många upplever element. Bland religiösa ungdomar gäller detta när den besvärande känslan och engagemanget är starka och spontana, men i de fall religiösa element i miljön dominerar, kan de där disciplinära och skuldbeläggande bli alldeles särskilt stora. Det har omvittnats i sexuella svårigheterna skönlitterära verk av författare som vuxit upp i en starkt religiöst präglad har observerat att svära sexualproblem inte miljö. Även psykoterapeuter - men även att en religiös upplevelse kan sällan uppstått på detta sätt verka läkande. Särskilt är enligt USSU: s uppfattning den olycklig

* Se J lsrael1970, s 221

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 301

som framträder inställning i talet om ”ett rent ungdomsliv” i den mån detta innebär en skuldbeläggning av själva de sexuella impulserna. Det måste verka snedvridande på personlighetens hela sexuella reaktionssätt. En viktig positiv faktor under ungdomsåren är ju kamratskapet och vänskapen med jämnåriga av det andra könet. Här kan man iaktta det till synes paradoxala förhållandet att det är mindre påfrestande att leva avhållsamt under några ungdomsår om man har kamrater och vänner av båda könen. I pojkskolor och flickskolor rådde ofta en överspänt laddad atmosfär kring det sexuella, parad med föreverklighetsfrämmande ställningar om det andra könet. I klasser med både pojkar och flickor är andan mera avspänd och naturlig. Upplevelsen av det andra könet är från början knuten till den vardagliga samvaron med arbetskamrater. Å andra sidan har samundervisningen givetvis medverkat till ökningen av sexuellt samliv mellan kamrater redan i ungdomsåren. Men både dessa mera personligt präglade sexuella förhållanden och den kamratliga samvaron mellan ungdomar som lever avhållsamt innebär en förbättring av relationerna mellan könen på det mänskliga Bland eleverna i planet. årskurs 9 fördelade sig 1968 de olika slagen av relationer till det andra könet sätt (förekomst

på följande av sexuellt samliv efterfrågades inte):l

åk 9 gy åk 2

Har stadigt sällskap 26 % 43 % Har ej stadigt sällskap men kamrater av båda könen 64 Har ej stadigt sällskap, kamrater endast av det egna könet 10 Summa Har ej stadigt sällskap 74 57

Den väsentliga slutsats som kan dras av dessa siffror i detta sammanhang är att 90 % av eleverna i årskurs 9 (26+64 %) räknar till sina bästa vänner både pojkar och flickor” (citat från frågeformuläret). Det är en gynnsam situation. Att många ungdomar är avhållsamma under ett ganska stort antal år efter könsmognaden förklaras och också, i hög grad, av att de praktiserafsjälvtillfredsställelse eller petting som ersättning för samlag. Enligt Kinsey har 92% av de amerikanska männen och 62% av kvinnorna någon gång onanerat? I örebroundersökningen uppgav 83 % av pojkarna och 38 % av flickorna att de någon gång onanerat. Deras genomsnittsålder var mellan 17,6 och 18,0 år. De lägre svenska procentsiffrorna torde bero på att de gäller endast tonåringar, medan det amerikanska materialet omfattar alla åldrar. I Sjöstrands enkät bland

Procentsiffrorna framräknade på bastalen i SOU 1969: 8 tab 7.4 och SOU 1969: 28 tab 7.3. Gymnasistenkäten redovisar inte hur många elever som uppgav att de hade kamrater endast av det egna könet; förmodligen har alla gymnasister svarat att de hade kamrater av båda könen. l åk 9 är andelen med stadig1 sällskap densamma som andelen samlagserfarna; någon bestämd slutsats kan inte dras härav. 2 1 gy åk 2 är andelen samlagserfarna (ca 56 %) större än andelen med stadigt sällskap. Kinsey 1948, s. 499; 1953, s. 141 (de engelskspråkiga editionerna).

302 Utredning och överväganden

att universitetsstuderande uppgav 87 % av männen och 50 % av kvinnorna de hade onanerat under (Sjöstrand 1954). l Hertofts pubertetsåren hade 93 % av de intervjuade onanerat. Även värnpliktsundersökning bland dem som hade en gång i veckan eller oftare fortsatte 40 % samlag att någon gång onanera (Hertoft 1968, l, s. 113). Under uppväxtåren och är (självtillfredsställelse) den viktigaste formen för ungdomen sexuellt utlevande överhuvudtaget” (Flodström 1970, s. 154). Under sådana förhållanden blir det viktigt hur man talar om

fenomenet självtillfredsställelse i sexualundervisningen. Detta understryks av det faktum att endast hälften av eleverna i årskurs 9 var ytterligare 14 % var säkra på att det är farligt. Om man säkra på att onani är ofarligt. antar motsvarar det ca 15 000 att procentsiffran gäller för hela årskullen, i denna årskull. l gymnasiets årskurs 2 hade det stora flertalet, ungdomar 85 %, klart för sig att onani är ofarligt, men så mycket som 8 % (kanske

9 000 ungdomar i l8-årsåldern) var säkra på att det är farligt.”

l Hertofts värnpliktsundersökning var det ca 20 % som ansåg att onani “kan Av de svenska framgår inte hur vara skadlig. undersökningarna vilket ju inte är detsamma som att anse en många som hade skuldkänslor, men i Hertofts undersökning var det så mycket som en handling skadlig, (Hertoft tredjedel som uppgav att de ”skammede sig over at masturbere” instämde 26 % av ungdo- 1968, l, s. 114). I stockholmsundersökningen är en motbjudande och förnedrande ovana” (Eliasson marna i att onani

1971, bilaga 1). l sexualundervisningen och i läromedlen måste det därför sägas i klara 0rd och utan reservationer att självtillfredsställelse är fysiskt och psykiskt och ett normalt övergångsstadium till sexuellt samliv. oskadlig utgör Självtillfredsställelse innebär också en konfrontation med och uppövning Särskilt för en del av kvinnorna, av de egna sexuella reaktionskedjorna. som kan ha en besvärande lång väg att gå innan de uppnår full sexuell

kan detta vara en hjälp? Masters & Johnson fann

upplevelseförmåga, t. 0. m. vid sina undersökningar att de kvinnliga försökspersonernas fastän inte subjektiva upplevelse av orgasm genom onani var intensivare, nödvändigtvis mer tillfredsställande, än upplevelsen av orgasm genom

samlag (Masters & Johnson 1966, s 118). Stundom ser man i rådgivningsspalter om sexuella frågor att en kvinna föredrar självtillfredsställelse framför samlag. klagar över att hennes man tolkar ofta detta som att mannen blivit förstörd genom Den frågande En rimligare är att mannen har relationsonani i ungdomen. tolkning att tjänstgör som en form av svårigheter och självtillfredsställelsen undan dessa svårigheter. Problem av detta slag löses inte (om undanflykt de överhuvud löses) genom att angripa självtillfredsställelsen utan genom

att bearbeta relationssvårigheterna. - har hemma En del elever - i vissa trakter av Sverige kanske många är synd (”självbefläckelse”) alldeles fått lära sig att självtillfredsställelse

* SOU 1969:8 tab. 6:1; SOU 1969:28 tab. 6.1 till “ En ingående framställning av sambandet mellan onanierfarenhet och förmåga återfinns hos Kinsey 1968 (1953) I, s. 186-189. orgasm i äktenskapet (hos kvinnor) Där klarläggs också begränsningarna hos detta samband.

Riktlinferfär samlevnadsundervisningen 303

oavsett vad som medicinskt och psykologiskt kan sägas om den. Vad en elev med denna inställning kan ha nytta av i skolans information om självtillfredsställelse är att veta att han åtminstone inte behöver befara medicinska skadeverkningar om han faller offer för vad han anser vara en frestelse. Petting, dvs annan sexuell stimulering än samlag som avser att framkalla orgasm hos partnern och/eller en själv, anses i USA vara en form av sexuell avhållsamhet. l denna framställning betraktas som petting en form av sexuellt samliv och behandlas därför i följande avsnitt.

16.2 Situationen för elever med sexuellt samliv

Enligt stockholmsundersökningen 1966/67 och Om sexuallivet i Sverige” har 20-25 % av ungdomen inte samlag i tonåren utan först vid fyllda tjugo år eller senare (tab. 2.2 och 2.3 ovan). En del av dem som någon gång haft samlag i tonåren inleder inte ett mera regelbundet sexuellt samliv förrän en tid efter denna första erfarenhet. Ungdomar som någon gång haft samlag förekommer i olika årskurseri följande utsträckning (genomsnittligt; de lokala variationerna är självfallet mycket stora):l

De ungdomar bland dessa som har ett mera regelbundet sexuellt samliv är ställda inför uppgiften att inordna detta i tillvaron på ett personligt tillfredsställande och socialt gynnsamt sätt. En del av dem är för omogna att klara den uppgiften, vilket kan leda till sådana skadeverkningar som behandlats i föregående avsnitt. Andra lyckas och lär att leva iett sig nära förhållande till någon av motsatt kön. Enligt USSU: s uppfattning har skolans sexual- och samlevnadsundervisning här spelat en positiv roll genom att meddela fakta och synpunkter som hjälpt ungdomar till eftertanke och insikt om sin situation - vilket är den första förutsättningen för att alls kunna visa hänsyn och ansvar. Om sexualundervisningen inte hade funnits skulle utvecklingen mot ett tidigare sexuellt 4 samliv säkerligen ha medfört större komplikationer.

l Beräkningen grundar sig på stockholmsundersökningen och har utförts enligt följande mall. I årskurs 9 går 15-åringar. Enligt tab. 2.3 i kap. 2 ovan har 19 % av dessa någon gång haft samlag. Men ca hälften av 15-åringarna fyller 16 år innan de slutar i årskurs 9. Av l6-åringarna har enligt samma källa 32 % någon gång haft samlag. Skillnaden mellan 19 % och 32 % är 13 %. Hälften härav är 6 %, som läggs till siffran 19 % för 15-åringarna, alltså sammanlagt för 15- och 16-åringar i årskurs 9 25 %. - l undersökningen ”Om sexuallivet i Sverige” framträdde ingen signifikant skillnad i sexualdebutålder mellan stad och landsbygd (SOU 1969: 2, s. 34).

304 Utredning och överväganden

De fakta och synpunkter dessa ungdomar behöver (deras avhållsamma

kamrater behöver dem också, som en förberedelse) omfattar givetvis

moment inom sexual- och samlevnadsundervisningen. Här nedan samtliga och sociala samlevnadsfrågor. De etiska upptas endast vissa psykologiska

behandlas i avsnitt 16.3 men berörs också här.

1960-talet har samlevnadsfrågor med anknytning till sexuallivet Under

alltmer tagits upp i läromedel för skolan, huvudsakligen i specialframställ-

enbart för sexualundervisningen och i läroböcker i religionskunningar Avsnitten om Sexualkunskap i läroböcker i skap och viss mån i psykologi. och har nästan endast behandlat anatomi och naturkunskap biologi i samhällskunskap har samlevnadsfrågor nästan fysiologi. I läroböcker framställningar som inte alls behandlats. (Se kap. 14.) USSU har granskat och funnit att de innehåller mycket som har avsnitt om dessa frågor

USSU:s är av värde. Äldre framställningar på detta enligt uppfattning nästan uteslutande om sexuallivet inom äktenskapet, inte område handlar situation som föreligger vid sexuellt samliv i de övre om den speciella

tonåren. De nyare framställningarna däremot tar ofta grundligt upp även

därvid med många synpunkter som inte denna senare fråga och kommer i fortsättningen av detta avsnitt ett tidigare var vanliga. USSU redovisar av sådana en del kommentarer och tillägg. urval synpunkter jämte

Avsikten härmed är att ge en sammanfattning av vad som enligt USSU: s

om samlevnadsfrågor för mening kan och bör tas upp i undervisningen

tonåringar.

sexualliv var det vanligt att man ”I äldre arbeten om tonåringarnas olika karaktäriserade av svärmisk avståndssärskilde utvecklingsstadier, rädsla för fysisk kontakt med det andra könet o. d. förälskelse, då i stor utsträckning på dagboksanalyser och annat Forskningen byggde skriftligt material från välbegåvade ungdomar huvudsakligen från högre-

.. . Det kan emellertid starkt ifrågasättas om dessa olika ståndsmiljö. stadier annat än inom ett socialt och psykologiskt begränsat uppträder urval ungdomar som genomlöper vad man kallar en kulturpubertet”.” (G

Jonsson 1970, s. 110.)

relationen mellan tonåringar av skilda l och med den mera kamratliga mellan man och kvinna, den kön, den ökade upplevelsen av jämlikhet

i skolor med samundervisning även för äldre gemensamma skolgången var en ovanlighet ännu för några årtionden sedan) samt tonåringar (vilket av sexualiteten har tonårsförälskelsen blivit mindre avdramatiseringen

svärmisk men knappast mindre intensiv.

av snabba växlingar mellan sympati och ”Den kännetecknas alltjämt attraktion och repulsion till en och samma person. Frigörelsen antipati, under består enligt en uppfattning egentligen i att gamla puberteten (särskilt till föräldrarna) ersätts av nya personbindpersonbindningar är färdig gäller emellertid regeln att ningar. Innan denna utveckling kärleken är beständig men föremålen växlar ständigt. För de ungdomar

barndom inte haft möjlighet att knyta an till som under sin tidiga för dem, skulle enligt detta resonemang risken föräldrar eller ersättare för eller andra former av sexuell felutveckling vara stor promiskuitet förblivit outvecklad.” - En eftersom deras förmåga till personbindning annan teori till begreppet jag-identitet. Med tillämpning på anknyter under tonåren skulle detta begrepp innebära den sexuella utvecklingen

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 305

att de unga så att säga prövar olika roller innan de slutligen finner sig själva och kan mer varaktigt knyta an till en bestämd sexualpartner. Utifrån sett ter sig denna utveckling så att den unga pojken eller flickan gång efter annan byter stil eller söker sig till nya miljöer.” (G Jonsson 1970, s. lll.)

Under detta utvecklingsskede är det naturligt att man hamnar i olika former av kärlek som inte är funktionsdugliga, inte möjliga att leva med under någon längre tid. Det är ett slags trial and error. Element av dessa mindre lyckade inställningar finns väl kvar hos de flesta människor genom hela livet. Den sentimentala kärleksdrömmen utan bestämt föremål har föga med verkligheten att göra. Men frågan är ändå om den inte innebär en behövlig process: att man införlivar med sig känslor och tankar som har med kärleken att göra och som till helt nyligen var en alldeles främmande. I den mån drömmarna innebär att man försöker att forma sin livsstil och sin attityd till kärleken efter schlagertexter eller en idol kommer man ändå längre bort från det livsdugliga, men det brukar inte dröja så länge innan tonåringen själv ser tillbaka som ett på idoldyrkan barnsligt övergångsskede. Partnerväxling är vanligare i yngre åldrar. Det framträder i stockholmsundersökningen som omfattar dels l6-20-åringar, dels 2l-25-åringar: Tendensen för både män och kvinnor är den att det är de yngsta intervjupersonerna som i störst utsträckning bytt partner under det senaste året. dubbelt Ungefär så många i den äldre som i den yngre gruppen hade vid intervjutillfället en fast partner. .. . Zetterbergs data tyder på att trenden fortsätter: partnerbyten blir alltmer sällsynta ju äldre man blir (Eliasson, s. 143). Relationerna blir mer personliga och varaktiga. Ett annat slags verklighetsförvanskning än den enbart sexuella kärleken utgör den dyrkande kärleken som utrustar sitt föremål med alla fullkomligheter. Denna form torde som det sades inledningsvis vara betydligt ovanligare i dag än förr. Den förutsätter bl. a. att konventionerna är så stränga att man håller ett långt avstånd mellan pojkar och flickor och aldrig ger dem tillfälle att lära känna varandra. En motsatt form är den mästrande, krävande, ”ägande” och uppfostrande kärleken. Den utövas sannolikt av den som är missnöjd med sig själv men projicierar sitt missnöje I motsats till den på partnern. dyrkande kärleken kan den komma att prägla ett äktenskap från Vigseln till graven. Den statuscentrerade kärleken är så okunnig om vad en människa behöver av verklig gemenskap, att den lägger största vikten vid att kunna visa upp en vacker, rik eller framgångsrik partner. Sådana värderingar tycks emellertid i själva verket inte vara så utbredda bland ungdomarna. I skolöverstyrelsens skrift och ”Tonåringen livsfrågorna” redovisas en enkät bland ett urval 15 -16-åringar, som bl. a. svarade på fyra frågor under rubriken Väsentliga faktorer vid valet av livskamrat. För vart och ett av svarsalternativen kunde de markera ”ingen, liten, stor eller mycket stor betydelse”. Hur stora andelar som

“

306 Utredning och överväganden markerade stor eller mycket stor” framgår av följande sammanställ-

ningz

Att han/hon inte tidigare haft sexuella

förbindelser 20

Vi sade att kärleken i tonåren oftast genomgår en period av trial and

error. Den tanken kan då ligga nära till hands att man under denna tid

prövar sig fram och småningom kan utvälja den som man passar ihop

med. Det är en vida utbredd föreställning. Men den är inte desto mindre

felaktig. Man befinner sig i en ålder då man som regel överhuvudtaget

inte kan göra ett välgrundat val av livspartner: därför att man själv och

kan förändras så mycket att man plötsligt kanske inte partnern alltjämt därför att man är så pass omogen att man inte kan längre passar ihop; leva sig in i en annan människa; därför att man behöver lära känna många

av motsatt kön för att märka vilken sorts människa olika slags individer

man kan leva med. Det som sker under tonåren är i regel inte att man

man finner den rätte (det finns många som kan vara den rätte) utan att

att leva i en personlig relation till någon småningom mognar till förmågan av det andra könet med ömsesidigt emotionellt utbyte. En speciell

frågai detta sammanhang som ofta diskuteras är denna:

i kroppsligt avseende Måste man pröva sig fram för att veta, om man Rent biologiskt är det passar för varandra? Nej, säger sakkunskapen. sällan man inte passar för varandra. svårigheterna ligger så gott ytterst med anpassningsproblem. Men där kan som alltid på det psykiska planet om den andra partens inställning, behov och det vara svårt nog! Kunskap för ett positivt samliv. När man reaktioner är en av förutsättningarna finns också den goda viljan att utforska och förstå sin tycker om varandra och att anpassa sig. Även för de oerfarna! - Naturligtvis kan man partner att två människor med helt olika sexualinte bortse från möjligheten starkt, dras till behov, den ena extremt svagt och den andra extremt intressen och sympatier. Lika litet varandra på grund av gemensamma för äktenskap, lika litet räcker _ som fysisk dragningskraft är tillräcklig och intressen. Sexuallivet är en relativt liten men oerhört enbart sympati del av det äktenskapliga samlivet, som fördjupar samvaron och gör viktig lättare. I de tidiga tonåren är man emellertid varken kroppsligt tillvaron ska ge riktigt utslag! Hos de flesta

eller psykiskt mogen för att ett prov

är behoven ännu inte fullt utvecklade. kommer underfund Naturligtvis kan det ta tid, innan kontrahenterna vilka smekningar som är mest med varandras läggning och egenskaper, som är mest känsliga för sexuellt stimulerande och vilka kroppsdelar (Jodal: Att retningar. Där måste man alltså pröva sig fram gemensamt.

bli vuxen.) lever samman sexuellt; det är En stor del av de äldsta tonåringarna inte för att testa om man passar ihop sexuellt utan därför uppenbarligen att man tycker om varandra. I de flesta fall skils man åt, inte därför att

Tonåringen och livsfrågorna, s. 34.

SÖU 1974:59

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 307

de sexuella reaktionssätten inte passar ihop utan därför att man själv och ens livssituation har förändrats. för det definitiva Tidpunkten valet har ännu inte kommit. Just därför att man förstod det, kände man sig kanske inte heller så på djupet tillfredsställd med det sexuella som man anade skulle vara möjligt i ett ännu närmare förhållande. För litet yngre tonåringar, i 15-17-årsåldern, kan det ha både fördelar och nackdelar att ha stadigt sällskap. l Rut Jodals Att bli vuxen ges synpunkter på den problematiken, av vilka några refereras här.

Fördelar. I tonåren känner man sig helt naturligt ofta osäker, därför att man håller på att söka finna sig själv, sin roll i kamratkretsen, sin stil. En del av den obehagliga osäkerhetskänslan försvinner tillsammans med den man har stadigt sällskap med, både i förhållande till honom eller henne och i förhållande till kamraterna. Man kan lägga av de något försök krampaktiga man kanske tidigare gjort att spela en roll som skall tillvinna en beundran och accepterande. Den som har stadigt sällskap lär känna sin partner bättre, på gott och ont, och lär sig bedöma om personligheterna passar ihop så att en närmare och varaktigare gemenskap är möjlig. l bästa fall kommer man in i den långsamma mognadsprocess som en djupnande gemenskap innebär. Den tonåring som har stadigt sällskap får oftast mindre problem med sina relationer till föräldrarna. Det blir mindre slitningar om vart man går eller hur länge man stannar vet med vem man är och har träffat personen i fråga. ute, när föräldrarna Troligen blir det också fler hemmakvällar i den enes eller andres familj, vilket kan kännas som en ökad trivsel och trygghet för alla parter.

Jodals synpunkter bör kompletteras med följande påpekande. Om förhållandet innefattar sexuellt kommer samliv, detta att äga rum under gynnsammare förutsättningar än om man bara har flyktiga kontakter. Man börjar i bästa fall redan nu lära sig hur det personliga och det sexuella samverkar, stöder och fördjupar varandra. Man är tryggare i samlivet och har tid att lära känna varandra och gemensamt övervinna de normala nybörjarsvårigheterna. De psykologiska och praktiska förutsättningarna för att man skall kunna vidta förnuftiga preventivåtgärder år större. Om parterna håller sig till varandra och undviker alla andra sexuella kontakter, utgör detta - liksom avhållsamhet ett absolut skydd mot venerisk smitta (under förutsättning att ingendera är smittad då förhållandet börjar).

Nackdelar. Tidigt stadigt sällskap innebär ett hinder för att närmare lära känna många representanter för det andra könet. Man förvärvar inte den människokännedom som man har så stort behov av i livet. Man når inte lika lätt den mognad som innebär att man tolererar och uppskattar olika personlighetstyper och livsinställningar i stället för att nedvärdera dem som är olika en själv. Utsikterna att man ska finna en bestående gemenskap med någon man verkligen passar ihop med blir mindre om man binder sig mycket tidigt. Då är det också troligt att den ena eller andra parten eller båda kommer att utvecklas under tonåren så att de efter en tid är mycket annorlunda personligheter än då de först började umgås. Det händer att ett förhållande ändå blir bestående - av vana eller därför att ingen har mod att - och det bryta ger inga goda förutsättningar för ett äktenskap. En brytning efter lång tid är ofta plågsam för båda parter, i synnerhet om det varit ett nära förhållande med också sexuell gemenskap. Tragiken bör emellertid inte överdrivas.

308 Utredning och överväganden

kan man oftast finna en annan som man kan Då man är ung och formbar, tillsammans med. Under alla förhållanden gäller, att om en leva bättre blir nödvändig, den bör ske så hänsynsfullt som möjligt. Många brytning insikten att det är bäst gånger kan man tala sig fram till den ömsesidiga som sker. Då behöver känna sig bortkastad. Andra gånger är ingendera det klart och tydligt att bara den ena vill göra slut. Då kan det plågsamma att den som tar initiativet inte inte undvikas, och då är det särskilt viktigt

bara försvinner utan ger den andra tillfälle och tid att svara och reagera Det fordras en hel del mod för det, men det är en på situationen. ofrånkomlig skyldighet. Har man tagit på sig den, är man nog också rustad att vara en hänsynsfull i nästa gemenskap som man bättre partner

kommer in i.

om samlevnadsfrågor är det viktigt att När man talar med tonåringar Att den är ett vanligt fenomen är väl bekant. också ta upp Svartsjukan. får stort i ”hjärte-serier för Det understryks av att den alltid utrymme med tragiskt ungdomar: det finns ett behov att läsa om svartsjukedramer, och smärtsamma hos eller lyckligt slut. Känslor av detta slag är häftiga

men kärlekssorgen kan vara förbytt i sin motsats genom ett tonåringar, senare. Det är inte alltid så, men ofta. föremål någon vecka nytt är emellertid i många fall tillräckligt stark för att det skulle Disharmonin och oklokt att bagatellisera den. Den som just för vara obarmhärtigt

ögonblicket är verkligt plågad får ingen tröst av att en vuxen bagatelli-

serar saken. Det tvärtom förvärrar.

Undervisningen kan varken förhindra eller avhjälpa sådana känsloupp-

lindra. Det är lättare att *levelseL Men den kan möjligen i viss mening

den som något alldeles bemästra en själslig plåga om man inte upplever kan verka nedtonande (men den kaotiskt och ofattbart. lntrospektion och mindervärdeskänslor). Medvetankan också förstärka självanklagelser att de flesta några gånger det att man inte är ensam om en upplevelse, detsamma kan vara en betydande tröst (det är väl så serierna upplever varför man upplever fungerar). Kommer man så långt att man förstår igenom, komma så starkt kan det t o m vara en verklig hjälp att komma som då kan förbytas till en värdefull över den smärtsamma upplevelsen,

erfarenhet i en personlig utvecklingsprocess. Kanske kan en ung människa

nu en gång också få ett riktigare perspektiv genom att få höra att livet

rymmer lidande. om inställningen till En viss belysning av Svartsjukan ger enkätsvaren Om sexuallivet i Sverige”. Ett tillfälligt otrohet i undersökningen anser ungefär hälften av både män och kvinnor snedsteg, ett olycksfall en kvinna är den att man kan överse med vare sig en man eller

finns nästan dubbelmoral i kraven på man och skyldiga. (Här ingen som man avsiktligt döljer, dvs. en kvinna.) Men en planerad otrohet

förtroendet och öppenheten mellan otrohet som innebär att man bryter

anser bara 4-10 % tillåtligl

parterna mellan tonåringar måste bl. a. ses Det sexuella samliv som förekommer

i belysning av följande förhållande. av sexuella normer och beteenden” har i l kapitel 2, ”Förändringar ett stort antal skillnader mellan mäns avsnitten 2.4.l-2.4.8 redovisats - som sexuella och beteenden. Skillnaderna och kvinnors attityder SOU 1969: 2, s. 74, 78

SOU 1974: 59

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 309

framträtt i enkäteller intervjuundersökningar i moderna västerländska industristater - har överallt inneburit att kvinnor i genomsnitt haft en

väsentligt mera restriktiv och attityd ett väsentligt mindre extensivt beteende. Skillnaderna har varit minst i Sverige och Danmark. Hos både män och kvinnor har såväl attityder som beteenden liberaliserats under detta århundrade, men denna har förändring skett snabbare hos kvinnorna än hos männen. Det innebär att skillnaderna minskat men alltjämt är betydande. Detta framträder även i stockholmsundersökningen 1966-67 av 16-25-åriga ungdomar (Israel 1970b, Eliasson 1971). Dess resultat är de som är bäst ägnade att belysa vissa problem i den sexuella relationen mellan unga män och kvinnor. Bl. a. visade sig följande skillnader i attityder och beteenden. Mycket fler kvinnor än män i den unga generationen (16-25-åringar) anser att kärlek och sexuellt samliv bör höra ihop och undviker tillfälliga

16.1 Skillnader mellan mäns och kvinnors sexuella attityder och beteenden, 16-25-åriga stockholmsungdomar 1966-67

Män Kvinnor

Medianâlder för sexualdebut 17,7 ål 18.4 ål Hållit sig till 1 partner senaste året (i % av dem som haft samlag):

”Kärlek och sexuellt samliv” bär höra ihop 50 80 (”Man måste ha stadigt sällskap* för att ha sexuellt samliv” 49 79) Haft 4 partners eller fler senaste året:

Haft något förhållande kortare5 än 1 vecka (bland dem som haft mer än 1 partner) 69 26 Ej träffat första partnern 5 efter första samlaget 22 7 Ångrade sig efter sitt första samlag z Bland dem som hade endast 1 samlag

Israel 1970 b, s. 145 Eliasson 1971, s. 142 tab. 6.3 3 Eliasson 1971, s. 228 4 SOU 1969: 28, s. 46 tab. 7.1. Avser elever i gymnasiets åk. 2. 5 Eliasson 1971, s. 143 tab. 6.4 , ° Eliasson 1971, s. 145 7 Eliasson 1971, s. 146 tab. 6.6

SOU 1974: 59 310 Utredning och överväganden

sexualkontakter och kortvariga förhållanden. (Eliasson anser det dock säkert att männen för många och kvinnorna för få nästan uppgivit i förhållande till verkligheten, i båda fallen för att inför sexualpartners framställa könsroller. intervjuaren sig som mer anpassad till traditionella (Eliasson 1971, s. l40). l överensstämmelse härmed ångrar fler kvinnor än fler unga män än kvinnor känner sig män tillfälliga sexualkontakter; tillfredsställda med sådana. För både män och kvinnor gäller att ju längre ett förhållande varat (ju fler samlag som förekommit) desto mer minns man det första som en ”bra upplevelse. Men även här samlaget framträder att kvinnorna är mycket mer beroende än männen av ett

förhållandes varaktighet för att kunna gilla det. beror attityder eller i Frågan i vad mån sådana skillnader på inlärda skillnader diskuteras i avsnitt någon mån också på biologiskt betingade och 16.1. I avsnitt l6.3.3 under rubriken Respekt för den 2.4.6.2 har framhållits att enligt USSU:s uppfattning personliga integriteten större likhet mellan mäns och kvinnors sexuella attityder och beteenden

bör eftersträvas, inte genom att kvinnor blir lika opersonliga på detta område som en stor del av männen, utan genom att män lär sig förstå och har att infoga det sexuella i en uppskatta den vilja de flesta kvinnor Skolans sexual- och samlevnadsundervisning bör personlig gemenskap. och beteenden kan förändras i främja en sådan värdering. (Att attityder tex av vad som ovan anförts om tyska och den riktningen framgår studenters från kontakter med prostituerade till amerikanska övergång se 2.4.2 och att i större utsträckning ha personligt präglade förhållanden,

2.4.8.) Denna leder till att vissa konsekvenser måste dras av de _ värdering förhållanden som framträder i tabell 16.1 ovan. Eftersom flickor har senare medianålder för sexualdebut än pojkar, räkna stort antal flickor i deras ålder måste pojkar med att ett mycket ett sexuellt eller yngre inte känner sig mogna att ha samlag eller börja Att utsätta dem för att innebära ett förhållande. press kan komma

övergrepp. för både pojkar och flickor så är det en Om man tar ett genomsnitt som anser att sexuellt samliv och kärlek bör höra ihop och som majoritet också lever därefter. Ingen bör försöka förmå någon som har denna norm Bland flickorna är det ett flertal som har denna att frångå den. inställning. Den bör respekteras. Att det rör sig om en djupt rotad inställning hos många både pojkar framgår på flera sätt i tabell 16.1. och flickor, men mest hos flickor, Ytterst få flickor och endast en liten del av pojkarna hade haft många Mycket färre flickor partners (fler än 4) under de senaste 12 månaderna. som varat kortare tid än pojkar hade någon gång haft en sexuell kontakt av de flickor som hade sitt än l vecka (26 % mot 69 %). Mer än hälften första kontakt hade ångrat sig efteråt (mot samlag med en rent tillfällig Sannolikheten för att man kommer att ångra en fjärdedel av pojkarna). är alltså stor för flickornas del och en sexualdebut av denna karaktär inledningen till ett ganska stor för pojkarnas. De samlag som hade blivit sexuellt förhållande hade mycket fler upplevt som något mera långvarigt

SOU 1974: 59

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 311

de efteråt inte accepterade, ”ångrade”. (Man bör lägga märke till att ångra” kan betyda olika saker, t. ex. känna skuld eller ”anse misslyckat eller önska ogjort eftersom partnern inte ville att förhållandet skulle fortsätta.) De uppgifter som lämnat ungdomarna om sig själva visar alltså, allmännast uttryckt, att det är en betydande risk för att man kan komma att förleda den andra att handla mot parten hans eller hennes egna Det är orätt och dessutom ingen god grund för en relation. värderingar. Det är vidare en betydande risk för att man vid tidigt sexuellt samliv kommer att handla på ett sätt som man sedan - enligt egen utsago ångrar. Det finns med andra ord starka skäl att tänka sig för. Ungdomarnas uppgifter visar emellertid också att det stora flertalet av _ dem inte ångrade sitt första samlag om detta ägde rum inom ramen av en under längre tid bestående relation eller blev inledningen till en sådan. Det gäller om 8 av 10 flickor och 9 av 10 pojkar. Belysande är också vad flickorna i örebroundersökningen uppgav om skälet till sitt första samlag. 80 % av de samlagserfarna l7-l8-åriga flickorna (medianålder) svarade att de själva ville det. 20 % svarade att de ville göra partnern till viljes, och en fjärdedel av dessa (5 % av alla) sade att de hade blivit tvingade. Med tanke på hur pass många som i stockholmsundersökningen svarade att de ångrade sitt första förhållande kan det tyckas förvånande att så många som 80 % i örebroundersökningen svarade att de själva ville det. Men ingenting hindrar ju att man vill när det händer men ändå ångrar sig efteråt. Det behöver därför inte vara någon motsägelse mellan de båda undersökningarna. I

stockholmsundersökningen var frågorna om skäl till första samlag

nåxgot annorlunda varför man ställda, får nöja sig med att ange de

negativa svaren för att kunnajämföra med örebroundersökningen?

Detta är förvisso inte goda skäl. De avspeglar osjälvständighet, psykisk press och fysiskt tvång; alltså klara missförhållanden i form av övergrepp mot ien personliga integriteten. Men det mest iögonfallande i båda undersökningarna är att detta gäller en så pass liten grupp, tvärtemot vad

som cftast brukar påstås i debattinlägg om det moraliska

tillståndet bland unigdcmen. Huvudintrycket av dessa undersökningsresultat är att det sto›ra lertalet flickor inte handlade under tvång vid sitt första samlag. Det är en viktig iakttagelse, värd att framhålla som stöd för dem som är utssattx för press att handla mot sin vilja. Deras medsystrar har visat att dett gu för sig att hävda sin egen vilja. De hade inte samlag så länge de intce s_älva ville. (Naturligtvis får man här räkna med det subjektiva i deras

J Isael 1970, s. 211. Procentsiffrorna bör inte adderas eftersom intervjuperssomrna ñck ge mer än ett svar.

sou 1974; 59 312 Utredning och överväganden

Men även det subjektiva är i detta sammanhang egna bedömningar.

väsentligt.) Samtidigt visar en sammanställning av samtliga svar i stockholmsunder-

beträffande skälet till första samlaget att det visst inte alltid sökningen övervägande (vilket väl inte heller var fråga om föresats och rationellt

någon hade väntat sig):

Tabell 16.2 Motiv för första samlaget. l %.“

Män Kvinnor

54 42 Det bara blev så 68 51 Ville själv 57 66 Partnern ville 55 38 Var nyfiken 22 6 Kamraterna gjorde det 2 5 Rädd att bli övergiven 2 7 Blivit tvingad

J lsrael 1970, s. 21 l. Flertalet svarande har angivit flera skäl.

för ett samtal i Dessa självdeklarationer lämpar sig väl som underlag med att diskutera graden av klassen eller för arbetsuppgifter syfte förnuft i de olika motiveringarna. Givetvis bör man ansvarighet eller föreställningen att ansvar och därvid inte utgå från den orealistiska att bli allenarådande på detta det mest förnuft någonsin kommer av alla livsområden, men det torde inte irrationella oçh impulspåverkade att tänka sig att de båda nämnda egenvara verklighetsfrämmande skulle kunna få en ganska mycket större plats, om man tar upp skaperna frågorna i hem, skola och massmedier. indicium tillförlitlighet är samstämmigheten (Ett på frågesvarens där samstämmigmellan mäns och kvinnors uppgifter på den enda punkt

heten kan kontrolleras:

Män: Partnern ville 57 %

Kvinnor: Ville själv 5 l

Kvinnor: Partnern ville 66

Män: Ville själv 68)

kan Petting är ett amerikanskt 0rd som betyder smek, kel. Petting men kan också utsträckas så innebära ”vanliga” kyssar och smekningar könsdelar tills endera eller båda långt att hon och han smeker varandras två får utlösning. Petting är med andra ord en sexuell samvaro där allt år utom Petting innebär alltså ingen risk för graviditet” tillåtet samlag.

(Asklund-Wickbom: Vägen till mognad). sexuell aktivitet i stället för samlag är Petting som en fristående i USA än i Sverige. Enligt Kinsey hade vid 25 års ålder mycket vanligare och kvinnor erfarenhet härav. Erfarenhet av ca 90 % av både män 35 % av kvinnorna föräktenskapliga samlag hade bland 21-25-åringarna Petting var alltså mycket mer frekvent. I yngre och 68 % av männen.

åldrar var skillnaden ännu större. Även enligt stockholmsundersökningen

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 313

har 90 % av både män och kvinnor vid 23 års ålder erfarenhet.av petting. Men denna siffra har en helt annan innebörd än i USA, eftersom det vid denna ålder i Sverige finns något f7er samlagserfarna än pettingerfarna män och kvinnor. Under tonåren har emellertid många män en period då de utövar aktiv petting men inte har samlag. För svenska tonårsflickor är bilden annorlunda. De utövar som regel inte aktiv petting förrän efter samlagsdebuten. l motsats till de amerikanska tonårsflickorna upplever de det egna aktiva utövandet av petting som en så intim aktivitet att den inte faller sig naturlig för dem annat än i samband med ett fullbordat sexuellt förhållande. (J Israel 1970, s. 209). Detta framträder mycket markerat i undersökningen men gäller naturligtvis endast genomsnittligt och hindrar inte att det kan finnas som faktiskt många tonårsflickor utövar aktiv petting innan de har varit med om samlag. Det vanligaste svenska beteendet att under en kortare pojken övergångsperiod utövar aktiv petting utan att ha samlag måste emellertid ofta leda till en situation där han kommer i ett tillstånd av stark sexuell upphetsning. Han kommer då kanske att intensivt vilja ha samlag fastän flickan inte är psykiskt beredd till detta. (Antagandet att hon inte är det grundar sig fortfarande på de förhållanden som framträderi tab. 16.1. Sannolikheten ökas ytterligare av att flickan vanligen är yngre än sin första manliga sexualpartner. SOU 1969: 2, s. 91 tab. III: 4.) Ett samlag som tillkommit under dessa omständigheter kommer ofta att äga rum utan preventivmedel. Med hänsyn till dessa förhållanden bör det sägas i sexual- och samlevnadsundervisningen att i den skildrade situationen är det mer ansvarigt att använda ömsesidig aktiv petting, eller självtillfredsställelse för pojkens del, än att ge sig in på ett alldeles oöverlagt samlag. (Läraren bör klargöra att han är medveten om att denna speciella problematik inte är aktuell för en mycket stor del av även de äldre tonåringarna, nämligen de som inte utövar petting och/eller inte har samlag.) « Man behöver inte befara att ett sådant beteende skall leda till ”amerikanska” förhållanden i den svenska dvs en ungdomsvärlden, mångårig pettingpraktik med ett stort antal olika partners utan närmare personliga relationer. Det amerikanska mönstret har ju uppkommit på grund av föreställningen att en ogift kvinnas moral är avhängig av om hon är deflorerad eller inte. Så länge hon inte är det är hon jungfru, anständig och godtagbar som äktenskapspartner, även om hon upplevat petting till orgasm med hur många partners som helst (promiskuösa jungfrur, promiscous virgins).1 Dessa värderingar som har sin rot i den speciella amerikanska formen av puritanism är främmande för svenska folket och

* Antalet pettingpartners bland amerikanska kvinnor fördelar sig enligt Kinsey på följande sätt. Inom parentes anges hur många procent av l8-60-åriga svenska kvinnor som haft samma antal samlagspartners enligt SOU 1969: 2, s. 97 tab. IV: 1 (i %). 1 partner 10 (40) 2-5 32 (42) 6-10 23 ( 6) Över 10 35 (12) Kinsey 1968 (1953) I, s. 258 f.

314 och överväganden SOU 1974: 59 Utredning

har inte någon groningsgrund här. Även i USA är de på avskrivning. Sexuellt samliv (samlag) under förutsättning av ett föräktenskapligt stabilt känsloförhållande with affection) blir alltmera (permissiveness godtaget (se 2.4.3 och 2.4.8). I om momentet samlag (19.6.5.4) behöver även undervisningen ungefär följande sägas med tanke på sexualdebuterna bland tonåringar.

Texten är hämtad ur ett frågesvar av Lis Asklund:

Det inte känner till är att nästan alltid det första många ungdomar I stället har man mycket stora eller de första samlagen blir misslyckade. tror att det sexuella samlivet automatiskt ska innebära förväntningar, och så blir man oerhört besviken när det inte blir så. Men högsta lycka båda är kanske oerfarna och nervösa och kanske rädda för att flickan ska bli med barn och framför allt vet man inte, att det i allmänhet tar lång har kunnat anpassa sig till tid, många gånger flera år, innan två människor varann och kunnat uppnå harmoni i sitt samliv. Man blir besviken och ofta orolig för att det är något allvarligt fel på en om man inte från början upplever full tillfredsställelse. Oron tar sig ofta uttryck i aggression. Man börjar kanske skylla på varann, och har det är förstås sämsta gått så långt är det illa, för gräl, bråk och beskyllningar tänkbara grund för ett harmoniskt samliv. Nästa gång spänner man sig, - - blir ännu nervösare och då går det ännu sämre. I allt samliv krävs det ju anpassning och hänsyn och det mänskligt förstås också det sexuella samlivet, bara ännu mycket mer, gäller eftersom sexuallivet är den mest intima formen för mänsklig samlevnad (Cit. efter Linnér-Westholm 1972). av den trogna och livsvariga kärleken, särskilt l äldre framställningar den äktenskapliga, förekom en hel del ensidiga skönmålningar, uppeni, ett omedvetet syfte att få ungdomar att avstå från barligen och tillfälliga sexualförbindelser. Effekten måste huvudföräktenskapliga sakligen ha varit att undergräva förtroendet för sexual- och samlevnadseftersom mycket väl visste från sina undervisningen, ungdomarna föräldrars och deras bekantas äktenskap att bilden alltid rymmer skuggor. till motsatt överdrift och framställer samlevnaden l dag går man stundom och trivialt och problemfyllt. Det önskvärda är att man gör väl nyktert full rättvisa sidor. Båda är fullt verkliga. Det åt både ljusare och mörkare och det äktenskapliga samlivet. gäller både det föräktenskapliga ”Sexualdriften kan med sin ofta våldsamma kraft driva människor till råa och brutala handlingar. Men detta får inte undanskymma att det i hög grad är sexualdriften som ger oss aptit på livet och skänker det färg, fest att det skulle vara den sexuella och glädje. Inte precis i den meningen, utlösningen som alltid är det väsentliga. Det är snarare så, att dragningskraften mellan de båda könen, mellan pojke och flicka, mellan man och skapar en spänning i många situationer i livet. Denna spänning kvinna, bidrar till att ge oss lust att arbeta och verka, att utveckla oss och glädja oss, medan vi är unga, för att vinna den vän eller väninna vi tänker på.

Den sexuella samvaron kan bidra till att skapa det mest innerliga förhållande mellan två människor. Därigenom får vi uppleva många stunder med den andre. Tillgivenheten kan lyckliga i gemenskapen ansvaret för den man är tillsammans med och för de fördjupas genom Detta ansvar skänker leken det allvar och den barn man ska uppfostra. ofta mening som gör den värd att leka. Avsäger man sig ansvaret, går man miste om glädjen (Hoffmeyer 1969).

SOU 1974: 59

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 315

När det i undervisningen talas om vad kärleken och samlevnaden har att ge är det viktigt att då och då framhålla att inte alla människor kan uppnå detta och att somliga medvetet väljer en annan väg. Det är viktigt därför att sexualiteten i vår tid ofta framhålls så starkt att ungdomar och kanske även äldre kan förledas att tro att den är det högsta livsvärdet, utifrån vilket allt annat måste rangordnas. Både under tonåren och alla kommande år kan ett innehållsrikt och liv levas utan meningsfullt sexualpartner.

Det skulle vara illa, om en ny konvention kom i stället: du skall ha en sexuell partner, på det att du icke må bli utstött ur gemenskapen. Låt gå, om sex bara är tidsfördriv. Men är det ett instrument för gemenskap, måste man respektera den som lever avhållsamt av fri vilja, därför att han inte är nöjd med en tillfällig tillfredsställelse hos vem som helst. Man får leva så - liksom man också får självständigt söka sin väg med den man älskar, utan att känna sig hotad och fördömd. Ty moralen blev gjord för människornas skull, inte människorna för moralens skull (Block 1970). Lycklig kärlek och lyckligt hemliv anses numera nästan vara detsamma som lycka över huvud taget. Det är inte sant. - - - Det är varken farligt, eller eller att löjligt, föraktligt vara ogift, eller utan pojk/flickvän. En ensamstående man eller kvinna har ofta möjligheter . . . både att gestalta sitt eget liv i inre rikedom och glädje och att göra betydelsefulla insatser för andra (Ström: Kom och se).

Lika litet som man har anledning att se ned på en människa därför att hon är ensam, lika litet har man anledning att se ned på henne eller betrakta henne som konstig därför att hon inte är precis likadan som det vanligaste mönstret:

”Man kan naturligtvis tala om onormalt könsliv. Man måste då hai minnet att gränserna mellan normalt och onormalt måste bli mycket flytande och att alla tänkbara former och övergångsformer måste finnas. Strängt taget kanske lika många som det finns människor, eftersom två individer aldrig reagerar på samma sätt. Olika syn på sexuallivet och olika moralbegrepp (enligt Kinsey ofta bundna till socialklass och religion) kan försvåra samlivet. Vad som för den ena parten är naturligt och innebär en sexuell stimulans kan för den andra vara sårande och anstötligt, t. o. m. äckligt. Med varsamhet, tålamod och framförallt ömhet och kärlek kan sådana hinder övervinnas (Jodal 1967).

Den sexuella samlevnaden påverkas också i hög grad av anpassningssvårigheter som ligger på ett annat plan än det sexuella:

De psykologiska ökar. - - - Murarna samlevnadssvårigheterna mellan socialklasser rivs ner och kontakterna ökar mellan människor med olika tänkesätt. Det medför ökade krav på ömsesidig hänsyn, takt och förståelse för att olikheterna i tänkesätt och uppfattningar ska kunna överbyggas. De kraven kan endast den fylla, som känner den andra partens behov och reaktioner och som tycker om denna sin partner tillräckligt mycket för att sträva efter att anpassa sig och låta egna önskemål komma i andra hand. Med andra ord: ett fullödigt sexualliv förutsätter en rätt hög grad av mognad (Jodal 1967).

Det myckna talet om problem och svårigheter bör emellertid inte förleda en att tro att sådant totaldominerar samvaron. Det kan bli så, och

316 Utredning och överväganden

då kan brytning vara enda lösningen. Men ofta leder överståndna kriser till perioder av harmoni och vila hos varandra, inte sällan till en fördjupad och stärkt gemenskap. Man kan göra ganska mycket själv för att befrämja en lycklig utveckling:

Den s. k. lyckan, den glädje två människor har av varandra, blir större om man mera är inställd på att göra lycklig än att bli lycklig. Det kan man kalla den omvända ansträngningens lag”. Och den gäller både dem, som är i den första förälskelsens dimma och dem som, sen förälskelsen gått över, börjar älska varandra riktigt. Det kan vara bra att säga, tyst för sig själv, ibland: ge, inte ta! Inte minst, när man är på väg att bli stött och sur” (Ström: Kom och se).

Man talar ofta, som i detta citat, om skillnaden mellan förälskelse och kärlek. Det kan behöva läggas ut lite mer:

Det märkvärdiga med förälskelsen är att även om den kan uppstå på några få minuter, så kan känslan ändå vara så stark att den rentav känns som ödet. Föreställningarna om den ende” är knutna till sådana upplevelser, även därför att förälskelsen kan ge en orubblig känsla av att man känner honom eller henne i grunden. Men det är klart att ett tillstånd som kan uppstå så snabbt inte är som behöver ha särskilt mycket med föremålet för förälskelsen någonting att göra. Det är först och främst en psykisk process i en själv som utlöses och vidmakthålls av den andra. I själva verket är man förblindad och ser bara det man vill se, nämligen det som har framkallat ens förälskelse. Med tiden kan den andras verkliga personlighet inte undgå att komma fram. Visar sig då alltför många karaktärsdrag som man inte tycker om, så avdunstar förälskelsen och lämnar efter sig en vemodig känsla av tomhet - eller avlöses av irritation, ibland kanske motvilja. Ungdomar som har upplevt förälskelser som tagit slut undrar ofta över hur män och kvinnor står ut med att leva ett helt liv tillsammans. Det finns ju också många som inte kan det. De skils, naturligt nog. Och en del av dem som fortsätter tycker kanske i själva verket inte särskilt mycket om varandra utan hänger ihop av praktiska skäl - kanske av hänsyn till barnen. Det kan även vara andra och egendomligare, medvetna lika väl som omedvetna, orsaker till att människor föredrar ett mer eller mindre disharmoniskt äktenskap framför att bo ensamma. Men vi kan inte gå i närmare in på detta förhållande här. Det finns också en hel del män och kvinnor som lever tillsammans därför att de hyser den djupaste kärlek till varandra. För dem betyder orden ”jag älskar dig något annat och mer än för de förälskade. Kärlek till en annan människa behöver inte förutsätta att man också är eller har varit förälskad. Kärleken är inte något som uppstår på kort tid. Tvärtom är det en känsla som växer fram efter ett långvarigt samliv. Dess är bla samhörighetskänsla, lojalitet, intressegemenskap, tolegrundval rans, kännedom om och engagemang i varandra. Väsentlig är även en känsla av att man gärna vill ha barn tillsammans och att man är övertygad om att den man älskar kommer att bli en bra far eller mor för ens barn. I sådana kärleksförhållanden betyder erotiken både mindre och mer än - idet förälskelsen. Mindre därför att den blir ett led - om än väsentligt stora sammanhanget. Mer därför att den skall vara en kanske livslång förmedlare av kärleken och hjälpa igenom de kriser som nästan oundvikligen uppstår då och då i varje kärleksförhållande” (Claesson - 1969).

SOU 1974: 59 Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 317

En anledning att inte misströsta i första taget när det blir svårigheter är att det är med kärleken som med allt annat i livet, att man faktiskt kan lära av misslyckanden, felsteg och glädjeämnen:

Det handlar om att verkligen lära sig älska, i en djupare och vidare mening än många populära handböcker tycks ha tänkt på. Det viktigaste är ju att kunna släppa fram sina känslor, inte att ha studerat

samlagsteknik. Att släppa fram sina känslor är också svårare. Det kräver

mer tid, mer övning, mer trygghet. Det är i själva verket en stor del av hela livets konst, konsten att gå fram bland människorna utan rädsla och förakt för sig själv och andra (Block 1970).

Kärleken och sexuallivet påverkar varandra ömsesidigt. I undersökningen Om sexuallivet i Sverige” sägs härom: ”De klaraste skillnaderna mellan tillfredsställande och icke tillfredsställande samlag finns mellan dem som hade samlagen med sin stabila partner och dem som hade dem med en tillfällig partner, och mellan dem som var kära och dem som inte var kära. Det är särskilt kvinnorna vars tillfredsställelse beror av att ha en stabil och att vara kär. partner Men många har tillfredsställande samlag med tillfälliga partners och utan att vara förälskade”.1 ”I sifferredovisningen av enkätsvaren ter förhållande sig detta på följande sätt (i %).*

Senaste samlaget va: mycket tillfredsställande

Män Tillsammans med fru, fästmö eller stadigt sällskap 56 Tillsammans med tillfällig partner 37 Kvinnor Tillsammans med man, fästman eller stadigt sällskap 47 Tillsammans med tillfällig partner 14 Män Som är kära 56 Som ej är kära 46 Kvinnor Som är kära 50 Som ej är kära 24

De som svarade har säkert i många fall menat olika saker med tillfredsställande. kan ha avsett enbart intensiteten Somliga i lustkänslan, andra kan ha lagt större vikt vid lyckan i att det vai .en gemensam upplevelse tillsammans med någon som man var nära förbunden med. Men det gör inte resultatet av enkätfrågan otillförlitligt. Det tvärtom framhäver ytterligare olikheterna i upplevelsen under olika förhållanden. I en tidningsintervju uttryckte sig ungdomar i 16-20-årsåldern så här:

Det är väl ungefär som när våra föräldrar gick ut. Dom stod och pussades och så var det inte mer. Det har bara gått lite längre nu. Just SOU 1969: 2, 5,41 f. Kolumnerna Ganska tillfredsställande” och Otillfredsställande har utelämnats här.

318 och överväganden SOU 1974: 59 Utredning

därför att flickan blivit sådan att hon också vill ha sex, va. Det accepteras. Bland ungdom accepteras det. Men på ett eller annat sätt ska det finnas nån slags känsla. Endera känslan för sex som enbart sex. Eller känslan som goda kamrater. Eller känslan av kärlek. Finns inte nånting av detta - alls - utan det är nåt helt kallt, då är det ju ingen känsla ingenting (Cit. efter Linnér-Westholm 1972).

Både kärleken och den sexuella upplevelsen påverkas också av i vad mån mannen och kvinnan upplever sig som jämlika (vilket inte är det samma som lika), jämställda, likaberättigade i tillvaron överhuvudtaget. En del kvinnor vill alltjämt inte ha det så utan säger: Jag vill att mannen ska vara den starkare och den som vet bäst. - Jag vill känna trygghet hos en man som bestämmer både när det gäller praktiska frågor i familjen och i det sexuella samlivet osv. Sådana uttalanden förekommer i tidningsintervjuer och i brev till frågespalter. Sannolikt är det många män som tycker att detta är en tilltalande attityd. Den är säkerligen till en väsentlig del en effekt av mannens och kvinnans traditionella ojämlikhet i yrkeslivet. Allteftersom denna långsamt minskas framträder emellertid alltmer en jämlikhetsupplevelse på det personliga och därmed naturligtvis även på det sexuella planet.

Med dubbelmoralens system har många gånger kvinnorna förförts, eller drivits av sina till sexuella förbindelser, likaväl som passioner männens många gånger varit att se hur långt man kan gå”. attityd Dubbelmoralen hade länge officiellt stöd i lagen som fram till 1920 stadgade om mannens rätt och kvinnans plikt till samlag i äktenskapet. På man från lärosatsen om mannens aktivitet det psykologiska planet utgick och kvinnans passivitet, om mannen som det handlande subjektet och kvinnan som föremålet - objektet. Med den nya tendensen till samma förväntan och krav på både man och kvinna, också på sexuallivets område, får vi en ny typ av engagemang och psykosexuell samlevnad. Huvudintresset blir inte att förföra varandra; båda räknar med ett behov som man tillfredsställer hos varandra och åt varandra. Med en bättre balans i förhållandet mellan man och kvinna ges på så sätt möjligheter till ökad ömsesidighet, som kan rymma aktivitet både i att och att ta emot”. Förutsättningarna växer också för ge sig hän ömsesidig respekt och ansvarstagande, för sig själv och för den andra

parten (Linnér-Westholm 1972).

De det sexuella samlivet som hittills anförts har synpunkter på varit och sociala. Samtidigt har de i stor övervägande psykologiska varit etiska, nämligen i den meningen att om man inte tar utsträckning till psykologiska och sociala realiteter så skadar man både sig själv hänsyn dvs man handlar oetiskt. Den amerikanske sexualforskaoch sin partner, ren Ira L. Reiss har undersökt vilka de huvudsakliga, faktiskt förekommande formerna av sexualetik i dagens våsterland är och sammanfattat sina resultat i en schematisk översikt, som återgivits i avsnitt 2.4.7. Reiss och andras forskningar har visat att den norm som han kallar with affection är den som raskt vinner terräng i USA permissivenes (2.4.8) - vilket inte är detsamma som att nästan alla handlar efter den. Även i Sverige har normen ”permissiveness with affection en ganska stark ställning. Enligt stockholmsundersökningen anser 67 % av 16-25-

SOU 1974: 59

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 319

åriga ungdomar att sexuellt umgänge skall man ha endast med den man är kär i, och av eleverna i gymnasiets årskurs 2 anser 63 % att man måste ha stadigt sällskap för att ha sexuellt samliv (ca 50 % av pojkarna och ca 80 % av flickorna).1 Det är alltså hälften av de manliga ungdomarna, en majoritet av alla och en stor majoritet av de kvinnliga ungdomarna som har denna inställning. Den utgör ett försök att ersätta samhällets/kyrkans gamla krav på ett livsavgörande viljebeslut manifesterat i en juridiskt bindande form, med enbart ett krav på en personlig relation, ett fritt beslut att bilda ett par och ha samliv, eventuellt utmynnande i äktenskap eller äktenskapsliknande samlevnad med gemensam bostad och barn tillsammans. Detta är det dominerande mönstret för vad unga människor i de högindustrialiserade västerländska samhällena i dag syftar fram emot, satsar på, anser vara etiskt Det är ett riktigt. experiment med okänd utgång, innebärande att man brutit sig lös från en utifrån pålagd form och norm och i stället försöker forma sin tillvaro utifrån inre, personliga kriterier. Man fasthåller emellertid därvid vid något centralt i traditionen. Även då äktenskap planerades av föräldrarna och/eller ingicks huvudsakligen utifrån praktiska, ekonomiska och konventionella betraktades det dock överväganden, som lyckligast att äktenskapsavsikt, kärlek och äktenskap hörde samman. Denna grundläggande värdering att söka förena kärlek och samlevnad har man bibehållit, ja, man menar i allmänhet att man har lagt större vikt vid den än förr. Man menar att man har tagit ut den mest centrala värderingeni det gamla systemet och försökt att låta den bli helt avgörande. De flesta av dem som gått in i de nya samlevnadsformerna erkänner att det finns grundläggande värderingar som det skulle vara orätt att bryta mot, som är giltiga som ideal för samlevnaden: hänsyn, ansvar, omsorg om den andra parten. De allra flesta anser sig skyldiga att vara trogna. Samlevnaden är till en väsentlig del grundad på att den personliga sexualrelationen ges en hög värdering. När ett förhållande leder till äktenskap eller äktenskapsliknande samlevnad med familjebildning, uppstår en ofta fast etablerad och bestående samlevnad, som alltjämt har karaktären av ett äktenskap vilket emellertid omdanats under inflytande av nya samhällsförhållanden. Förändringarna är så pass stora att man ansett det nödvändigt att överväga en djupgående av omarbetning familjelagstiftningen. _ De alltjämt fortlevande samlevnadsvärderingar som här nämnts är just sådana som hänger ihop med de i princip grundläggande värderingarna i det moderna svenska samhället och som enligt den analys USSU gjort direkt bör framhållas och främjas i sexual- och samlevnadsundervisningen (l6.3.3). De bör framställas som giltiga för både den äktenskapliga och den icke äktenskapliga samlevnaden.

1 Eliasson 1971, bilaga l; SOU 1969: 28, s. 46 f., tab. 7.1, 7.3. Enkätfrågorna i ”Om sexuallivet i Sverige” är inte konstruerade så att en omedelbarjämförelse är möjlig. Det kan dock nämnas att normen ”permissiveness without affection omfattades av 28 % i den äldre generationen och 39 % i den yngre. (Sexuellt samliv bör accepteras om både mannen och kvinnan är obundna av någon annan men inte närmare känner varandra. SOU 1969: 2, s. 80 tab. ll: 9.)

320 Utredning och överväganden

Därvid är det nödvändigt att även på detta område söka tillägna sig en som överhuvud är nödvändig i de nuvarande västerländska attityd icke-totalitära staterna:

”Man bör utgå från att de föräldrar och ungdomar som har och lever efter en annan än ens egen är lika övertygade om att moraluppfattning den är riktig som man själv är övertygad om sin egen uppfattnings riktighet” (Takman 1969).

Den nyare synen på villkoren för samlevnad omfattas numera även av troende kristna. En yngre svensk teolog har sammanfattat sin många uppfattning på följande sätt:

Det måste någon gång sägas något sånär högt, så att det hörs, att det djupa och allvarliga religiösa begreppet synd° inte får lov att dras in hur klumpigt som helst i de sexuella sammanhangen. Cynisk egoism, för att människor lider, sådant är kallblodig vårdslöshet, likgiltighet absolut synd, och kan vara det med och utan sexuella inslag, innanför och utanför äktenskapet. Men den sexuella handlingen är sannerligen ingenting syndigt, utan något gott, som Paulus så riktigt säger: är gott, och intet är förkastligt när det Ty allt vad Gud har skapat mottages med tacksägelse. Och att just sexualiteten är något gott hänger särskilt ihop med att den kan vara ett instrument att skapa ting som kristendomen sätter högst på värdenas rangskala: värme, personlig gemenskap, glädje, kärlek”.

Han varnar i det sammanhanget för missuppfattningen

att av kyrkans traditionella attityd skulle vara lika en uppmjukning ovälkomna barn och all med ett helhjärtat ja till tonårspromiskuitet, världens elände. Den uppfattningen är särskilt vanlig hos dem som själva hämmade och känner bli bottenlöst är mycket på sig att de skulle lastbara i det ögonblick de gav ett lillfinger åt en positiv sexualuppfatt-

nmg. förhållandet är ju rakt motsatt. Det är lättare att behärska sin Verkliga man bejakar den. En hållbar sexualmoral får sexualitet i det ögonblick den krampaktiga och onyanserade inställman först när man släpper som att man absolut är skyldig ansvar inför möjligheten ningen. Regler till oönskade att man måste ta hänsyn till andra partens känslor barn, och önskningar eller att man inte skall lura folk med sexualitetens hjälp när målsättningen är klar: personlig gemenskap. Det blir ganska självfallna är lättare att glömma dem när driften plötsligt tar ut sin rätt efter en lång kamp för att kväva den” (Block 1970).

Alla som överhuvud vill ta ansvarsfrågan på allvar ställs i unga år inför att inleda ett sexuellt samliv. En lärobok i frågan när det är försvarligt sexual- och samlevnadskunskap för grundskolans högstadium ger följande skolans enkla svar som torde lämpa sig väl för att arbeta med frågan i

undervisning:

”Om den rätta tidpunkten är inne eller ej beror på båda parternas att visa hänsyn och känna ansvar. Det mognad, dvs på deras förmåga finns vuxna människor som vi inte anser mogna nog för ett sexuellt och flertalet i de mellersta tonåren är det inte förhållande, ungdomar heller. Vi anser att tre villkor borde vara uppfyllda innan man lever samman

sexuellt:

SOU 1974: 59

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 321

Det ska finnas en gemenskap Båda ska vilja det Båda måste ha ansvarskänsla (Asklund-Wickbom 1966).

De som vill rätta sitt handlande härefter - och det är som framgår av gjorda - kommer undersökningar många också att på sig själva ställa kravet att vänta tills dessa villkor verkligen är uppfyllda. Det kan bli en ganska svår men värdefull övning som man har att genomgå:

till gällande - Anpassningen normer den sociala anpassningen - lär man sig inte på en gång. Precis som i andra utvecklingsprocesser måste vi lära oss den gradvis. Vad som är normalt och lämpligt under ett tidigt utvecklingsskede uppväxtåren - är inte det riktiga handlingssättet för en vuxen människa. Andra fysiska behov har vi lärt oss att behärska och tillfredsställa på ett sätt som ivår civilisation anses riktigt. Likadant är det med det sexuella behovet! Medveten återhållsamhet inte skapar hämningar. Också härvidlag har vi skapats med vilja och förmåga, som måste inriktas av sexuallivet på anpassning till vad vi anser vara riktigt” (Jodal 1967).

Det som emellertid komplicerar bilden av den nutida västerländska sexualmoralen är att så många kombinerar den grundhållning som här skisserats - mer permissiva värderingar med - under vissa förhållanden och extensiva beteenden. Samlag med kontakter i tillfälliga bejakas princip i följande utsträckning avzl

För att få ett riktigt perspektiv måste man ha klart för sig att de som är sexuellt aktiva utan att ha ett stadigvarande förhållande en utgör mycket heterogen grupp. Somliga tillhör den problemgrupp inom samhället om vilken Gustav Jonsson sagt: Den ökande frekvensen av veneriska bland sjukdomar ungdom av båda könen och den sannolikt ökande promiskuiteten inom en subkultur bland dem, med eller utan samband med och sprittablettmissbruk, utgör allvarliga poster på debetsidan (G Jonsson 1970, s. 102). Bland männen finns en grupp som under några ungdomsår tillämpar en uppfattning och ett beteende som man återfinner under alla kända århundraden av mänsklighetens historia: att unga män har rätt att ”så sin vildhavre men att man räknar med att de ganska snart skall stadga sig. (Partnerväxlingen avtar också faktiskt ganska snart med åren, som ovan

SOU 1969: 2, s. 80 tab. 11:9; SOU l969:.28, s. 46 f. tab. 7.1, 7.3

322 Utredning och överväganden

Med tanke som utgör objekten för denna nämnts.) bl. a. på de kvinnor verksamhet, har detta aldrig varit någon sympatisk eller etiskt godtagbar

inställning. Det bör enligt USSU: s mening hävdas iskolans undervisning är önskvärt att de unga männen tillägnar sig mer av den att det personcentrerade syn på sexualiteten som i så mycket högre grad finns hos kvinnorna. En ökad jämlikhet mellan män och kvinnor bör uppnås på

denna väg, inte genom att kvinnorna tillägnar sig en manlig inställning

som i själva verket har sitt ursprung i den gamla dubbelmoralen. Bland både männen och kvinnorna med partnerväxling finns slutligen

en grupp som troligen ökat i vår tid. Det är de som - om de inte har en stabil partner - anser det helt riktigt att två människor som tillfälligt och känner för varandra och dragning till varandra, har möts sympati och med bevarad aktning för varandra. Det samlag och skils i all vänlighet som Reiss kallar without affection. är den inställning permissiveness Det finns en amerikansk undersökning som visar att denna inställning blivit mindre vanlig bland amerikanska studenter men mer vanlig bland är detomöjligt att danska (Christenåen 1971, s. 119 tab. 18). För övrigt med bestämdhet om dess utbredning. Denna inställning och säga något den hävdvunna västerländska värderingen att detta beteende ger upp samliv relation bör höra samman. sexuellt och en djupare personlig även om det åtminstone till Beteendet ligger mycket nära promiskuitet

att börja med är något annat. Det är dock inte fråga om dubbelmoral, inte om att till ett sexuellt beteende som strider mot pressa någon vederbörandes Den ökade utbredningen av sådana egna värderingar. sexualvanor torde emellertid vara en av orsakerna till den ökade

gonorréfrekvensen i många länder. Den sexuella har emellertid också lett till klara missförfrigörelsen som inte ur någon tänkbar synpunkt är förenliga med hållanden för medmänniskans integritet. I det följande citatet ur John respekten Takmans bok Att vara två” gäller det amerikanska universitetsförhållanatt missförhållandena där blivit större än hos oss under den; det är troligt en period av desorienterad reaktion mot det ärvda puritanska värderingsoch beteendemönstret. Den ”sexuella frihet som här framträder utövas vad de håller av personer som ogillar både sig själva och sina partners för emellertid sådana attityder och beteenden även i på med. Det finns - i inte alldeles ringa utsträckning - och därför finns det skäl att Sverige ta upp även detta till grundligt skärskådande i undervisningen:

från amerikanska universitet, Sex and I Gael Greenes fina reportage och collegeflickan), ges - med flickornas the college girl (Sexualiteten - - - - det vidriga förhållandet att egna ord många exempel på och behandlas som en konsumtionsvara, som en flickorna betraktas slit-och-släng-artikel att kasta i sängen att ha samlag med och sen kasta bort. vid universiteten hade i stort sett Den föregående flickgenerationen som kandidat till äktenskap, som inget annat värde än som parti, blivande till en man. Den flickgeneration, som Gael Greene har bihang och skildrar, har rutschat ytterligare mil bakåt från jämlikhetsintervjuat fladdrar omkring med en idealet. En skara manliga sexualgangsters att göra så många flickor som möjligt till tjugofemöressvagsint ambition automater för sexuell utlösning. Vilken makaber parodi på sexuell fördomsfrihet och kvinnans likställdhet med mannen.

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 323

De allra flesta av de intervjuade flickorna uttryckte resignation, desperation och förvirring (Takman 1969).

De allra flesta svenska flickor uttrycker inte resignation, desperation och förvirring, men några gör det - de som har blivit vilseförda av ett verklighetsfrämmande sexevangelium och de som har blivit utnyttjade. De bör i skolans sexualundervisning få höra talas om en annan syn på sexualiteten och på deras eget människovärde.

16.3 Värderingar i samlevnadsundervisningen

16.3.l Föreskrifter om

samlevnadsundervisning

l direktiven för USSU heter det: ”De värderingar från vilka undervisningen och upplysningsarbetet i sexual- och samlevnadsfrågor skall utgå bör sammanfalla med de grunder skolans etiska fostran i på vilka allmänhet skall bygga._ Denna princip gäller givetvis alla områden av undervisningen i offentliga skolor, men den har inte alltid varit helt klar i debatten. Grunderna anges i läroplanen för grundskolan (Lgr. 69), s. 13-15 i Mål och riktlinjer, fastställda av Kungl. Maj: t. De äger giltighet för hela det allmänna skolväsendet i vad det gäller den individuella och sociala fostran. Såväl allmänna synpunkter på samlevnadsundervisningen som speciella lämnas synpunkter på sexualundervisningen i Lgr. 69, Allmänna s. 41 f., 47, 49-53 anvisningar, samt i kursplanerna, s. 179, 190 och 193. I läroplanen för gymnasieskolan, Lgy 70, föreskrivs att sexualundervisning skall förekomma på timmar till förfogande ienlighet med de anvisningar som ges av Sö. Kompletterande sådana anvisningar för gymnasiet och fackskolan meddelades av SÖ den 22.11.1965 betr. bl a momentet Etiska och sociala synpunkter på sexuallivet] Samlevnadsfrågor skall alltid behandlas i sexualundervisningen inom ämnet biologi eller naturkunskap och upptas i viss mån i kursplanerna för svenska, religionskunskap, psykologi, samhällskunskap, socialkunskap och familjekunskap. En huvudintention i anvisningarna för sexual- och samlevnadsundervisningen är att lärostoffet ”bör på ett för åldersstadiet lämpligt sätt belysas även från sociala, psykologiska och etiska synpunkter. l anvisningarna för biologi framhålls att sådana synpunkter ”skall samtidigt (kurs. här) belysa det aktuella stoffet. Elevernas frågor kan därvid utgöra utgångspunkt för samtal, som djupast syftar till en allmän samlevnadsundervisning (Lgr. 69, s. 52, 193). Sexualdriften och sexuallivet skall alltså framställas inom ramen för de stora sammanhang som påverkar dem och påverkas av dem. Av anvisningarna i Lgr. 69 för hembygdskunskap, naturkunskap och biologi framgår att detta bör ske dels inom dessa dels i samverkan ämnen, med svenska, religionskunskap och samhällskunskap. För sexualundervisningen gäller vidare att den i stor utsträckning

bör bedrivas inom ramen för olika arbetsområden” (Lgr. 69, 5.52). De

1 Aktuellt från skolöverstyrelsen 1965/66, nr 27, s 235. Se även 1966/67, nr ll.

SOU 1974: 59 324 Utredning och överväganden

ovannämnda anvisningarna för gymnasiet och fackskolan kompletterande bygger likaledes på en sådan vid uppfattning av sexualkunskapens

omfång. Alla lärare som undervisar i Sexualkunskap ställs alltså inför uppgiften att ge även sociala, psykologiska och etiska synpunkter på sexuallivet. Politiska kan behöva beröras, eftersom den förändrade sociala frågor relationen mellan män och kvinnor och därmed sammanhängande förändringar i sexuallivet i hög grad har varit och är beroende av politiska arbetsmarknaden, äktenskapslagstiftningen, barnbeslut, t. ex. beträffande l faktaöversikten i förslaget till ny tillsynen och skattelagstiftningen. hälften av utrymmet av stoff utöver handledning upptas också ungefär Till denna översikt hänvisas. Här skall undervisning om det biologiska. närmare beröras. Först måste då etiska frågor och livsåskådningsfrågor objektiviteten i undervisningen. På den punkten ger något sägas om mer vägledning än tidigare läroplaner. Lgr 69 betydligt

l6.3.2 Grundlägande resp. kontroversiella värderingar

uttalande i Lgr_69, s_4l: Kravet på allsidighet blir Centralt är följande särskilt aktuellt, när det gäller att skildra livsåskådningar, ideologier, och över huvud synpunkter. Det är då värderingar taget kontroversiella att olika synpunkter balanseras mot varandra, att den ena inte angeläget, framför den andra, såvida inte läroplanens i demokratisk favoriseras mål och riktlinjer direkt anger att vissa värderingar ordning fastställda skall framhållas och främjas (kurs. här). De värderingar som här åsyftas i Lgr. 69, s. 14 f., under rubriken Elevernas anges i Mål och riktlinjer sociala följande sätt: Samlivet i det demokratiska utveckling på måste utformas av fria och självständiga människor. Men samhället friheten och självständigheten får inte utgöra självändamål. De måste vara för samarbete och samverkan. Skolan skall därför grundlägga grundvalen och vidareutveckla sådana egenskaper hos eleverna, som kan bära upp och förstärka demokratins om tolerans, samverkan och likabeprinciper rättigande mellan människorna. Att väcka respekt för sanning och rätt, okränkbarhet och därmed för människans egenvärde, för människolivets för rätten till personlig integritet är en huvuduppgift (kurs. här). Dessa grundläggande värderingar skall skolan alltså ta ställning för och framhålla och främja i undervisningen. Det heter också: skolarbetet skall präglas av de värderingar om vilka man är enig (s_42), dvs just de och av Kungl. fastställda. är också att här uppräknade Majzt Uppenbart sexual- och samlevnadsundervisningen skall framhålla och skolan inom som otvetydigt blir konsekvenser av de nämnda främja sådana värderingar grundläggande värderingarna. blir enligt läroplanen (citatet som inleder detta I princip annorlunda avsnitt) skolans, lärarens, läromedlens hållning till livsåskådningar, och värderingar, om vilka olika uppfattningar råder i samhället ideologier och där läroplanens Mål och riktlinjer inte tagit ställning för någon av bejakande eller förnekande av dem. Det gäller politiska uppfattningar., olika olika livsåskådningar, olika religiös tro, religiösa övertygelser,

325 Riktlinjer för samlevnadsundervisningen

upplevelse av värden i livet. Det är en central i det svenska princip samhället inklusive skolan att individen skall ha frihet att utvecklas i överensstämmelse med sina personliga förutsättningar och värderingarna i den miljö han kommer ur. Han skall givetvis också känna en frihet att arbeta sig fram till andra värderingar än dem som han övertagit från sin miljö. Den som har en religiöst indifferent bakgrund skall känna sig fri att söka sig åt religionens håll och tvärtom. Läroplanen uttrycker denna gnmdregel för skolarbetet också på följande sätt: Skolan ”skall söka ge eleverna vilja till saklig bedömning, kritiskt och lust till sinnelag engagemang. I vilken riktning detta engagemang skall styras är emellertid normalt inte skolans utan elevens sak.. . Läraren får alltså inte söka

påverka eleven till ställningstaganê i en viss riktning (Lgr. 69, s. 42).

Skolan skall med andra ord, när det gäller kontroversiella värderingar, söka inta en objektiv hållning i undervisningen. Detta mål kan aldrig helt uppnås, men undervisningen får en helt annan karaktär om man försöker förverkliga det än om man nonchalerar det. Begreppet objektivitet har av Jörgen Westerståhl uppdelats_ i två

komponenter, saklighet och opartiskhet; sakligheten i sin tur isanning

och relevans; opartiskheten i balans och neutral presentation

objektivitet

Saklighet opartiskhet

Neutral Sanning Relevans Ba la ns presentation

I det följande ges några exempel på vad ett så uppfattat objektivitetskrav enligt USSU: s mening innebär för sexual- och samlevnadsundervisningen. Saklighet innebär som nämnt krav på sanning och relevans.

Sanningskravet är det mest grundläggande. Finns det inte en allvarlig

strävan att uppfylla detta, kan inte heller objektivitetens övriga komponenter tillgodoses. Ett vanligt inslag i sexualdebatten är att man försöker stödja slna samlevnadsvärderingar med ounderbyggda generella påståenden om det sexuella beteendet i samhället. I skolans undervisning måste man naturligtvis i stället utnyttja undersökningsresultat som framlagts och av vilka några redovisats i denna utredning. Två målsättningar kan med fördel framhållas för eleverna: viljan att kritiskt granska källorna för

* Jörgen Westerståhl: Synpunkter på objektivitetskravets tillämpning läroböcker. SOU 1971: 91, bilaga 6. l bilaga 7 i samma utredning ger Erik Wallin m fl värdefulla synpunkter på svårigheterna att förverkliga objektivitetskxavet.

326 och överväganden Utredning

sina påståenden samt viljan att grundligt ta del även av sakförhållanden som tycks motsäga ens egen uppfattning. Kravet på relevans innebär att man skall välja verklighetsbeskrivningar som är väsentliga för det ämne som avhandlas. Om man i svensk sexualundervisning ger detaljerade beskrivningar av sjukdomsbilden vid syfilis, kan dessa beskrivningar visserligen vara sanna, men de är inte relevanta för undervisningen om de veneriska sjukdomarna i Sverige, eftersom syfilis har så ringa spridning här. Likaså har man inte uppfyllt kravet relevans om man låter större delen av undervisningen om på av beskrivningar av beteenden vid mindre vanliga variasamlag upptas tioner i sexualdriftens inriktning. Opartiskhet innebär som nämnt krav på balans och neutral presentation. Balans är nödvändig i skildringen av olika livsåskådningar, ideologier, och överhuvudtaget kontroversiella synpunkter. Det är inte värderingar att en viss uppfattning skildras sanningsenligt med hjälp av tillräckligt relevant stoff. Den måste också ges utrymme i rimlig proportion till andra Även om t. ex. argumenten för äktenskapets avuppfattningar. skaffande och argumenten för total avhållsamhet före äktenskapet skildras sakligt korrekt har man inte uppfyllt balanskravet om man låter någondera uppfattningen dominera undervisningen. Kravet presentation är måhända det svåraste att uppfylla. på neutral Om man kallar de mer restriktiva uppfattningarna ”moralistiska och auktoritära och andra uppfattningar fria har man i själva presentationen utsatt eleverna för en styrning, även om den följande beskrivav åskådningarnas innehåll är sanningsenlig och relevant och de ningen olika har utrymmesmässigt balanserats mot varandra. Det åskådningarna blir inte heller en neutral om man säger att de mer presentation restriktiva uppfattningarna är de som visar omsorg om människans bästa, medan de andra uppfattningarna betecknas som moralupplösande. I sexual- och samlevnadsundervisningen kan det vara särskilt svårt att förverkliga neutral presentation, eftersom de olika värderingarna på detta område ofta är så djupt känslomässigt förankrade. Det är dock knappast eller religiösa området för den svårare än att vara objektiv på det politiska som är starkt engagerad där. Uppgiften att ge en neutral presentation underlättas i om läraren att uppgiften är att hög grad, upplever olika och livsinställningar, inte att söka levandegöra uppfattningar eleven till att omfatta en viss åskådning. En så bedriven påverka utgör i sig själv en fostran av eleven till att både respektera undervisning andras och själv ta bestämd ställning. Målsättningen att uppfattningar också ett korrektiv mot uppfattningen att neutral levandegöra” utgör skulle vara detsamma som likgiltig eller torr. I detta sammanhang är det viktigt att erinra om följande påpekandei beträffande objektivitetskravet: Detta hindrar givetvis inte läroplanen känna åsikt Från elever att läraren ger till sin egen personliga (s. 41). med intresse för samhällsfrågor brukar det tom framföras krav på att redovisa så att eleverna lättare skall läraren sin personliga inställning, kunna bilda om i vad mån läraren eftersträvar eller sig en föreställning

327 Riktlinjer för samlevnadsundervisningen

lyckas genomföra objektivitet. Ett sådant elevkrav kan betraktas som ett positivt inslag i undervisningssituationen. Läraren är dock inte skyldig att redovisa sin egen uppfattning i värderingsfrågor. l debatten om objektivitet har den farhågan framförts att läraren kan påverka eleverna ensidigt genom att ge sin egen mening till känna. Det kommer han otvivelaktigt att göra, särskilt på lägre stadier, om han omfattas med* sympati och respekt av eleverna. Effekten motverkas emellertid om han med inlevelse skildrar andra uppfattningar. Underlåter han detta blir han i regel utsatt för kritiska från vissa anmärkningar elever. En mer ingående framställning av värderingsfrågornas problematik med särskild hänsyn till sexual- och återfinns i samlevnadsundervisningen avsnittet ”Om moraliska resonemang i förslaget till lärarhandledning, faktaöversikten. Skillnaden mellan grundläggande och kontroversiella värderingar är emellertid inte endast principiell. Man måste också fråga sig vilka pedagogiska konsekvenser denna åtskillnad får. Hur framhåller och främjar” man vissa värderingar, och hur informerar man om och levandegör kontroversiella värderingar och aktiverar eleverna till att arbeta för att nå ett eget ställningstagande? Läroplanen ger ett bestämt svar på denna fråga - ett svar som innebär att skillnaden i pedagogisk behandling av grundläggande och kontroversiella värderingar inte blir så stor. Det resonemang som förs i läroplanen i detta sammanhang (s. 42) synes vara av stor betydelse för sexual- och samlevnadsundervisningen och citeras därför här:

”Allmänt bör här framhållas, att det uppenbarligen finns en risk för att undervisningen alltför mycket präglas av den vuxna generationens upplevelser och ställningstaganden. Elevernas erfarenhetsbakgrund är emellertid en annan än de vuxnas. Problem och frågor upplevs och formuleras därför delvis annorlunda av de unga. Det innebär också att deras hållning och synsätt ofta avviker från de vuxnas. Ibland upplevs detta av de vuxna som en relativisering av och bristande förståelse för givna värderingar och normer. Denna attityd hos de unga behöver emellertid inte tolkas som bristande allvar i inställningen utan kan hellre ses som ett uttryck för en förskjutning i fråga om värderingarna av vad som bedöms väsentligt. Det verkligt betydelsefulla i sammanhanget år, att den unga generationen får ställa de angelägna frågorna i nuet kring människans personliga och sociala problem av både näraliggande och global natur, får arbeta med dessa frågor ur olika synvinklar och får öva sig i kritisk bedömning och självständigt ställningstagande. Endast på så sätt blir en människas värderingar ett uttryck för en egen personlig livshållning. Det är därför väsentligt att även de för vårt samhälle gemensamma värderingarna ses som ett svar på de grundläggande frågorna och blir föremål för granskning och personligt ansvarsmedvetet ställningstagande (kurs. här). Med en sådan huvudinriktning av skolarbetet kommer frågorna om objektivitet i undervisningen och om engagemang och påverkan vid behandlingen av kontroversiella uppfattningar in i ett naturligt konstruktivt sammanhang.

USSU vill understryka sin uppfattning att detta är en realistisk skildring av hur värderingsfrågor kan levandegöras och värderingar göras gällande för unga människor i vår nuvarande kultursituation.

328 och överväganden . Utredning

Enligt USSU:s mening kan verklig eftertanke över såväl de grundläggande som de kontroversiella värderingarnas innebörd och deras konsekvenser för relationen mellan man och kvinna åstadkommas endast om den etiska undervisningen inriktas på det sätt som läroplanen anger. Endast så skapas också en beredskap att personligen solidarisera sig med det som man insett vara riktigt. Oavsett dessa pedagogiska överväganden gäller den principiella motiveringen för den objektiva undervisningen i en pluralistisk situation: att inte obehörigt söka påverka.

l6.3.3 Undervisning om de grundläggande värderingarna Läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan (Lg1-_69 och Lgr.70) inleds som nämnt med Mål och riktlinjer, fastställda av Kungl. Majzt. Vissa av de grunder för undervisningen som här anges under olika rubriker är av betydelse för sexual- och samlevnadsundervisningen. l. ”Att väcka de ungas intresse (Lgy: att uppmuntra elevernas intresse) inför de stora och gemensamma grundfrågor, som gäller livsåskådning och samhällsuppfattning, faller också på skolans lott” (Lgr. 69, s. 14). Konstaterandet innebär på samlevnadsundervisningens område att man i undervisningen bör föra fram frågorna hur man ser på kärleken som livsvärde, på dess relation till andra livsvärden som arbete, samhällsengagemang, religion, musik, konst, litteratur. lnte minst skönlitteraturen kan ge upplevelser och insikter som är värdefulla i detta sammanhang. En sådan vidgning av synfältet är nödvändig för att de verkliga sammanhangen skall framträda. En undervisning om sexualiteten som en isolerad, autonom företeelse, sig själv nog, skulle innebära en verklighetsförfalskning. 2. ”Skolan skall ge eleven en god uppfattning om de värderingar och i vårt demokratiska samhälle. Han principer som bär upp rättsordningen måste bli fullt medveten om innebörden av begrepp som rättvisa, ärlighet, hänsyn och tolerans och om konsekvenserna av brott mot lagar och föreskrifter” (Lgr. 69, s. 13). Skolan skall grundlägga och vidareutveckla (Lgy. utelämnar grundoch säger endast vidareutveckla) sådana egenskaper hos eleverlägga na, som kan bära upp och förstärka demokratins principer om tolerans, samverkan och likaberättigande mellan människorna. Att väcka respekt för sanning och rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till personlig integritet är en huvuduppgift (Lgr. 69, s. 14 f.). Vissa av dessa mål för skolans arbete behandlas här nedan vart och ett för sig. 3. Respekt för den personliga integriteten är en värdering som kan hjälpa till att ge den riktiga aspekten på de flesta samlevnadsfrägor. Den innebär bl a att man försöker vara lyhörd och inte pressar någon att handla mot sina egna värderingar. Verkligheten befinner sig stundom långt borta från detta ideal, men detär inget skäl att inte framhålla det som en riktpunkt. Även andra måste emellertid tas om inte skada skall slag av hänsyn åstadkommas.

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 329

Enligt den tredje punkten i de mål för sexual- och samlevnadsundervisningen, som USSU föreslagit, skall denna klargöra att sexualiteten inte är en isolerad del av människans liv utan har ett oupplösligt samband med personlighetsutvecklingen och med gemenskapsrelationerna. Däri ligger den värderingen att sexualitet ger en mer fulltonig upplevelse om den får höra ihop med en djupare personlig relation, en värdering som har sammanhang med respekten för den personliga integriteten. Enligt USSU: s uppfattning bör undervisningen framhålla och främja denna värdering. Det innebär också att skolan söker övertyga eleverna om det verklighetsfrämmande i den åskådning som isolerar sexuallivet från den personliga relationen. En sådan undervisning kan emellertid lätt bli moraliserande. I så

fall

kan den göra skada på flera sätt. De som på grund av en emotionellt fattig uppvåxtmiljö har svårt att knyta djupare personliga kontakter och därför lätt hamnar i opersonliga sexualförbindelser kan uppleva att de utsätts för moraliska förkastelsedomar från dem som har haft en lyckligare barndom och som kanske kärlek upplever i en varaktig förbindelse. Den andra möjliga skadan är att ungdomar som ger sig in i ett sexuellt förhållande suggereras att inbilla sig att det är kärlek med i spelet för att på så sätt ge sig själva ett romantiskt alibi. Detta för in ett element av oäkthet och förkonstling i förhållandet. Utmynnar det sedan i äktenskap är utsikterna till ett misslyckande stora. Med hänsyn till dessa tänkbara effekter är det olämpligt att blanda in moraliskt klander, når opersonliga och personliga förhållanden behandlas. Det moraliska klandret bör reserveras för påtryckning och övergrepp. Det är bättre att tala om vilket slags relation som är lyckligast. Detta torde dessutom göra starkare intryck på ungdomar. En personlig, bestående relation som ett mål värt att sträva efter, är något som appellerar både till dem som passerar ett antal stationer på vägen dit och till dem som helst skulle vilja att den förste blev den ende. (De som i den äldre generationen haft endast en partner hela livet utgör 40 % av kvinnorna och 15 % av männen; hur många i den yngre generationen som kommer att följa detta

mycket återhållsamma mönster är det ännu för tidigt att uttala sig om.

Att det blir färre är dock säkert: av 21-25-åriga stockholmsungdomar var det 28 % av kvinnorna och 15 % av männen som hade haft endast en

partner. 8 % av vardera hade inte haft någon alls När man talar om den

etiska problematiken skall det naturligtvis också klargöras att det finns åsiktsgrupper för vilka varje sexuell förbindelse är etiskt om förkastlig inte parterna är helt på det klara med att de kommer att gifta sig och en annan åsiktsgrupp för vilken överhuvud varje föräktenskaplig förbindelse är etiskt Oacceptabel. Se härom avsnitt l6.3.4.3 samt kapitlet ”Livsåskådningar och sexualsyn” i förslaget till handledning, faktaöversikten.

4. ”Under hela skoltiden bör frågor som rör hem och familj behandlasi

samband med undervisningen i olika ämnen, där dessa frågor har en naturlig anknytning (Lgr. 69, s. 14).

SOU 1969: 2, s. 97; Eliasson, tab. 6.1. I nedersta rutan i Eliassons tab. 6.1. förekommer ett feltryck som ger en förvrängd bild: ”16-20 år” skall vara ”21-25 år.

330 Utredning och överväganden

I förskolan är det självklart att anknyta sexualunderoch på lågstadiet visningen till barnets egen familj. Därvid måste man vara uppmärksam på att inte omtala den fullständiga familjen som en självklarhet. Enförälderfamiljen bör då och då nämnas i samtalen med barnen, så att de alla kan känna igen sig. Vid undervisningen på högre stadier har man att ta hänsyn till att de allra flesta ungdomar har en förväntan att finna någon som de kan bilda familj tillsammans med. Den aspekten bör därför ofta komma med i bilden. Å andra sidan är det nödvändigt att ta upp till behandling det allmänt förekommande föräktenskapliga samlivet. Att undervisa helt och hållet med sikte på samlivet inom äktenskapet undergräver elevernas förtroende för undervisningen och innebär att man förbigår en problematik som kommer att bli aktuell för de allra flesta ungdomar. Gör man emellertid full rättvisa åt denna problematik, kan man räkna med att ha elevernas öra också när man talar om familjebildningen och familjelivet och de särskilda förhållanden som råder på detta område i vår tid.

mellan män och kvinnor - i 5. Skolan bör verka för jämställdhet och inom samhället i övrigt. Den bör familjen, på arbetsmarknaden, orientera om könsrollsfrågan, stimulera eleverna till att debattera och ifrågasätta rådande förhållanden” (Lgr. 69, s. 14).

De skilda roller som män och kvinnor har att fylla i samhället beror dels på de biologiska olikheterna mellan dem, dels och framför allt på att samhället av tradition tilldelar dem långt mer olikartade könsroller än vad som av biologiska skäl. l stort sett har mannen en är nödvändigt kvinnan en underordnad och dominerande och privilegierad ställning, inte juridiskt, men faktiskt. En viss utveckling mot underprivilegierad, större jämlikhet har dock ägt rum under 1900-talet. Dessa förhållanden har ett djupgående inflytande på hela relationen mellan man och kvinna. utan också kärlek, sexualitet och Det gäller inte bara yrkesrelationerna äktenskap. I den mån kvinnan och mannen upplever sig som jämbördiga, kommer också kärleksförhållandet, det sexuella samspelet och relationen inom att upplevas och utformas annorlunda än äktenskapet inom ramen för ett orubbat traditionellt mönster. Eleverna bör få någon insikt om dessa sammanhang. En inverkan mellan tonåringar har den olycklig på förhållandet traditionella uppfattningen att mannen bör bevisa sin manlighet genom som möjligt och att flickor får att göra så många tillfälliga ”erövringaf” skylla sig själva om de inte säger nej. fortfarande olikhet mellan manlig och Här föreligger en utpräglad könsroll. Om detta förhållande finns åtminstone tre olika kvinnlig är biologiskt betingad och så djupgående att uppfattningar: l. Skillnaden - 2. Sexualantropologin visar att helt andra den aldrig kan övervinnas. könsroller kan utbildas i andra samhällen. Det önskvärda är att kvinnorna frihet och initiativrätt som mannen har. - 3. tillägnar sig samma sexuella Det önskvärda är att den manliga könsrollen förändras så att han tillägnar att kärlek och sexuellt samliv bör höra sig den kvinnliga uppfattningen samman. Ungefär hälften av de manliga eleverna i gymnasiet säger sig i

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 331

själva verket hysa denna uppfattning (som omfattas av flertalet kvinnliga elever). När läroplanen rekommenderar att könsrollsfrågan tas upp till grundligt studium måste detta för sexual- och samlevnadsundervisningen innebära att också den nu antydda problematiken och blir klarläggs föremål för diskussion och eftertanke.

6. Toleransprincipen (se punkt 2) måste leda till att man söker vänja eleverna vid att respektera och förstå dem som har en annan syn på sexuallivet än de själva. Läraren bör söka visa att man kan hävda sin egen uppfattning och kritisera andras utan att därför visa förakt och aggressivitet mot personen.

Det finns alltid tendenser att mer eller mindre stöta bort vissa grupper i samhället, varvid också faktorer som har att göra med sexualliv och sexualmoral inverkar. Det gäller den minoritet av invandrare som har ett från det svenska starkt avvikande kulturmönster (se kap. 21). Det gäller en rad svenska grupper: handikappade, intagna på olika vårdinstitutioner, gamla. Och det gäller människor med en annan inriktning av sexualdriften än den vanligaste. Om man säger att vi här har att göra med fördomar, träffar man inte hela sanningen. Det rör sig också om en tyvärr allmänmänsklig impuls med djupa rötter: benägenheten att känna fruktan och obehag inför det som är annorlunda och att därför vilja stöta bort det. Det har sagts att fullt accepterade är i Sverige endast friska personer i arbetsför ålder, som talar svenska utan brytning. Det är en farlig situation för ett samhälle där de nyss uppräknade grupperna håller på att bli större. Fruktan inför det annorlunda har en neurotisk Neurosen kan bakgrund. inte elimineras av skolan. Men fruktan kan minskas på en annan väg: genom ökad kunskap om dem som är annorlunda. Då blir de inte längre så okända. Det är på den punkten sexual- och samlevnadsundervisningen bör göra en insats. Svenska ungdomar bör t. ex. få lära sig att förstå familjesynen och könsrollerna i Sydeuropa, inte som något kuriöst utan på samma sätt som de studerar icke kristna religioner. Romersk-katolsk och islamitisk äktenskapsuppfattning behöver svenskar numera i högre grad än förr känna till. Eleverna bör göras uppmärksamma på att i en rasdiskriminerande inställning ofta ingår ett sexuellt element: hat mot den som stör de sexuella relationerna inom den befolkningsgrupp man själv tillhör. Det bör klargöras för eleverna att en sådan reaktion är oförenlig med erkännandet av allas lika människovärde. Eleverna bör vidare ställas inför frågan: Varför reagerar så många med motvilja inför tanken på sexuell aktivitet hos fysiskt och/eller psykiskt handikappade eller hos intagna på vårdanstalter eller hos människor över femtio år? Diskriminering av dem som har en annorlunda inriktning av sexualdriften bör motverkas genom insikt om hur inriktningen och uppkommit framför allt genom insikt om att den är lika tvingande som det vanliga heterosexuella reaktionssättet hos de flesta människor,ja, ofta ännu mer tvingande.

332 och överväganden Utredning

7. Självklara etiska konsekvenser av hänsyn och ansvar är att man inte till en icke önskad graviditet och inte smittar någon med ger upphov venerisk sjukdom.

har legat till grund för utform- De nu genomgångna värderingarna av förslaget till handledning när det gäller sådana värderingar som ningen skall framhållas och främjas i undervisningen. För bedömning av den roll i fråga avses spela i undervisningen hänvisas till handledvärderingarna ningsförslaget, 4.2.

16.3.4 Undervisning om de kontroversiella värderingarna

16.34,1 Pluralism och relativism. Tolerans och relativism

avsnitt har behandlats och handlingsnormer som l föregående värderingar ingår i eller följer av läroplanernas Mål och riktlinjer. l detta avsnitt behandlas värderingar och handlingsnormer om vilka större grupper i samhället har olika mening och där det enligt läroplanens Mål och riktlinjer inte är skolans uppgift att ta ställning för eller mot och handlingsnorm utan tvärtom att söka säkerställa någon viss värdering individers åt och gruppers rätt att fritt hysa sina meningar och ge uttryck dem i 0rd och handling. l dessa fall skall skolan inte ta parti utan tillämpa objektivitet även i betydelsen neutral presentation och balans (se fig. 16.1 ovan). När de äldre eleverna på detta sätt ställs inför konkurrerande värderingar, åskådningar, handlingsnormer, är det framför allt två förhållanden som behöver klargöras för dem: skillnaden mellan pluralism och relativism samt relationen mellan tolerans och relativism. Pluralism betyder att vissa oförenliga värderingar och skiljaktiga beteenden existerar sida vid sida. Man avstår då från att söka åstadkomma särskilt när det gäller politik och religion men även enhetlighet, sexualmoral. Motiveringen är att man betraktar äsiktstvång som något ont, ledande till skadeverkningar av flera olika slag, medan frihet att bilda och att själv ta ansvar för sitt handlingsval anses sig en egen uppfattning leda till att en övertygelse blir djupare personligt tillägnad och motivationen för ett visst handlande starkare. - Redan på grundskolans högstadium kan ungdomar fatta detta resonemang. Svårare är det att klargöra relativismens innebörd (se även kapitlet ”Om moraliska resonemang i förslaget till handledning). Relativism innebär uppfattningen att det överhuvud är omöjligt att ge bör föredras framför andra. Pluralismen kan skäl för att en viss värdering som en motivering för relativism: eftersom individer och upplevas olika uppfattningar i värderingsfrågor, kan grupper hyser och vidhåller skäl för en viss uppfattning tydligen inte anföras. En sådan avgörande reflexion är ofta en realitet för en nutida tonåring, beroende på att han massmedierna med så många kämpande värdegenom gör bekantskap Som ett liknande skäl för relativism fungerar medvetandet att ringar. olika värderingar dominerat under skilda historiska epoker: hur skulle

SOU 1974: 59 Riktlinjer 333

för samlevnadsundervisningen

man då kunna vara säker på att ens egen är ”riktig? Med dessa iakttagelser kan sedan hos mera intellektuellt medvetna individer förenas uppfattningen att de grundläggande värderingarna överhuvud inte kan rationellt motiveras. Den sistnämnda problematiken kan givetvis inte diskuteras förrän i gymnasieskolan i filosofi eller religionskunskap. Men det finns något annat som kan sägas i undervisningen redan på högstadiet för att motverka en resignerad relativism inför värderingar och handlingsnormer. Möjligheten eller omöjligheten att anföra rationella motiveringar för de grundläggande värderingarna är i verkligheten inte avgörande för vilka värderingar man har eller för styrkan hos dem. Detta beror i stället väsentligen på en rad andra omständigheter, t. ex. vilken sorts relationer till andra människor man upplevt under sin uppväxttid, i vad mån ens uppfostran präglats övervägande av disciplin och normer eller spontan identifikation med personer i omgivningen eller av brist på verklig kontakt med de vuxna. Vidare inverkar föräldrarnas relation till varandra och relationerna mellan könen och mellan människor överhuvud i föräldrarnas umgängeskrets och bland barnets kamrater. Eleven som börjar i grundskolan är redan präglad av upplevelser och intryck av detta slag. De har den största betydelsen för om han eller hon kommer att uppleva sexualpartnern som medmänniska eller mest som objekt, som ett medel för den egna tillfredsställelsen. Skolan har små möjligheter att förändra denna relationsupplevelse. De grundläggande barndomsupplevelserna i kombination med fortsatt inflytande från familjemedlemmarna, från kamratkretsen och från hela samhällsmiljön kommer att betyda mest. Man vet att skolans betydelse som normsändare” för tonåringar är liten ijämförelse härmed. Vad skolan verkligen kan göra för att motverka en resignerad relativism inför mångfalden av värderingar och beteendemönster är att söka göra eleverna mer medvetna om sina egna grundläggande värderingar och vilka konsekvenser dessa för med sig. Då agerar skolan på det område där den verkligen är stark. Den meddelar kunskaper om de olika synsätt som finns. Den påvisar tänkbara konsekvenser på det individuella och sociala planet. Den motverkar oklarhet, sammanblandningar och bristande följdriktighet i tänkandet. Avsikten härmed är att eleven skall få åtminstone en möjlighet att komma till den punkt där han eller hon säger till sig själv: nu börjar jag ana vilken väg jag vill försöka gå i det som tidigare bara tett sig som en förvirrande mångfald. En sådan upplevelse kommer visserligen att vara endast ett moment bland många andra i en mognadsprocess, men det är ingen liten sak om skolan kan medverka härtill. Att man själv kommer till klarhet om vad man anser vara rätt och riktigt och därmed tar avstånd från en relativistisk uppfattning kan leda till intolerans. Det är i dag inte bara en teoretisk möjlighet. Det finns gott om exempel på religiös och politisk intolerans. Den pluralistiska situationen i samhället har alltså inte lett till den totala relativism som många befarat. En intensivt omfattad personlig övertygelse eller gruppövertygelse kan fungera mitt i pluralismen. Det finns både relativism och polarisering, både tolerans och intolerans i samhället. Det ideal läroplanen däremot ställer upp och som enligt USSU: s mening bör gälla även

SOU 1974: 59 334 Utredning och överväganden

sexualmoraliska i den mån de är förenliga med värdeuppfattningar, i Mål och riktlinjer, är att kunna förena engagemang för en ringarna övertygelse med tolerans mot andra. Studiet av de olika övertygelserna bör bedrivas på ett sådant sätt att eleven uppmuntras att själv tillägna sig en bestämd handla efter den och argumentera för den och övertygelse, men också så att eleven upplever det som ett mot andra övertygelser, värde att andra övertygelser tillåts existera på samma villkor.

16.3.4.2 “Konformism och verklighetsbild

En ung människa kan ibland vara utpräglat självständig i sin uppfattning, ibland beroende av kamraternas åsikter och beteenden. När höggradigt det senare är fallet, kan det leda till en snedvridning av åsiktsbildning och nämligen om eleven tror att vissa värderingar och handlingsmönster, beteenden är mer allmänt accepterade än vad de är och låter sin egen härav. En sådan föreställning kan särskilt lätt inställning påverkas beträffande sexuellt samliv. USSU: s elevenkäter i uppkomma tidigt årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2 visar att eleverna genomsnittligt föreställer åsikter skulle vara friare än deras egna sig att kamraternas vilket inte är möjligt om de tillfrågade eleverna är representativa. kan vara den att många elever framträtt som mer fria och ”Förklaringen radikala i samtal med kamraterna än vad som motsvarar deras verkliga attityder” (SOU 1969: 28, s. 48). Uttryckt i siffror ter sig denna vanföreställning på följande sätt. Både i årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2 är det drygt 60 % av eleverna i det representativa urvalet som anser att är ett villkor för sexuellt samliv mellan ungdomar i deras stadigt sällskap Men samtidigt är det bara drygt 30% av dem som tror att egen ålder. kamraterna har denna norm. De har alltså misstagit sig om kamraternas de tror att än de i verkligheten är. En normer; de är permissivare i samma riktning framträder beträffande normen att det missvisning räcker med mer tillfällig kontakt. 12 % av de yngre och 26 % av de äldre eleverna tycker att det räcker, men det är 17 resp 34 % som tror att kamraterna har en så ”fri” uppfattning. (SOU 1969: 8, tab. 7.1 och 7.5; SOU 1969: 28, tab.7.l och 7.4). Schofield har påvisat samma förhållande bland Pojkar utan sexuell erfarenhet tenderar att engelska tonåringar: tro att deras vänner är mer sexuellt aktiva än de i verkligheten är. Detta faktum i kombination med den starka konformitetspressen i tonårsmåste utgöra ett av de inflytanden som kommer en pojke att ge grupper sig in på sexuellt experimenterande” (Schofield 1965, s. 167). Det är alltså många elever som har överdrivna föreställningar om kamraternas orsakerna - en permissivitet (betr. denna term se 2.1). En av de tänkbara som torde fungera enbart bland de manliga eleverna - har redan antytts:

man har trott på det sexualskryt som hör till den traditionella manliga könsrollen. En annan bidragande orsak är säkerligen förekomsten av en mera och beteendebild i massmedier än den som permissiv attitydverifieras av gjorda undersökningar. I en artikel om ”ungdomskulturen (Dagens Nyheter 15/4 1972) skriver Kerstin Vinterhed: ”En rad undersökningar, flera norska, visar att

SOU 1974: 59 Riktlinjer för 335

samlevnadsundervisningen

unga människor tillskriver andra unga vanor och erfarenheter som varken de själva eller andra har men som samtliga försöker leva upp till. Detta fenomen, detta fiktiva sociala tryck, som iolyckliga situationer kan leda till både kriminalitet och narkotikamissbruk som alternativ till ensamhet, har av den norske professorn i psykologi, Ragnar Rommetveit, fått den träffande benämningen majoritetsmzksförståndet. Det blir alltså en väsentlig uppgift för att sexualundervisningen informera eleverna om vad seriösa undersökningar har visat om deras generationskamraters verkliga åsikter och beteenden när det gäller sexuella förbindelser i deras egen ålder. Beträffande åldern för sexualdebut är det ett förhållande som särskilt behöver klargöras. Eleverna har väl i regel sett uppgifter från olika undersökningar om medianåldrar för sexualdebut. Det är då lättförståeligt om de har uppfattat dessa som normalåldrar och fått föreställningen att man är onormal om man haft sitt första samlag vid en annan ålder. Det är emellertid en helt felaktig verklighetsbild. Som framgår av tab. 2.3 är det mest iögonfallande draget spridningen av sexualdebutåldrarna. Det stora flertalet män debuterar mellan 15 och 22 års ålder, kvinnor mellan 16 och 23. Det finns helt enkelt ingen möjlighet att anse att man måste” debutera något visst år för att vara normal. Om detta klargörs för eleverna med hjälp av tydligt redovisad har man också statistik, klargjort att valet av sexuellt beteende under uppväxtåren måste göras med hänsyn till helt andra faktorer än att alla gör så eller så”. Därmed har en god utgångspunkt vunnits för ett samtal om dessa andra faktorer.

l6.3.4.3 De olika normerna för när sexuellt samliv är tillåtet

Resonemangen i detta kapitel har byggt på uppfattningen att man inte väljer värderingar och handlingsmönster främst genom logiska analyser utan väsentligen på grundvalen av de värderingar man har med sig till skolan från sin uppväxtmiljö och sin aktuella livsmiljö. Skolans huvudsakliga insats på detta område måste då bli att göra eleven klarare medveten om sina värderingar och deras konsekvenser. Oklarhet och omedvetenhet kan leda till att man lättare glider in i beteenden som strider mot ens verkliga värderingar. Det råder alltid en spänning mellan det individuella och det sociala. Även detta bör bli klart för dem, genom den undervisning som behandlas i avsnitt l6.3.3. När det gäller inställningen till sexuellt samliv befinner sig eleven i den konkreta situationen att han är omgiven av klasskamrater och andra kamrater som har skiftande uppfattningar och beteendemönster. Detta är också den undervisningssituation som läraren behöver ha helt klar för sig för att kunna lägga upp sexual- och samlevnadsundervisningen på ett riktigt sätt. För eleven ter sig säkerligen hans kamraters växlande tankar och handlingssätt på detta område som något diffust och oöverblickbart. Den reella situationen, såvitt den kan utläsas ur gjorda undersökningar (se 2.4.6), är ungefär i en normalklass följande av tonåringar med reservation för stora skiftningar från klass till klass.

336 Utredning och överväganden

har huvudparten av eleverna inte haft På grundskolans högstadium samlag och kommer inte heller att ha det innan de slutar grundskolan. får en ganska snabbt växande andel av eleverna I gymnasieskolan I 18-årsåldern blir det en majoritet. I en äldre samlagserfarenhet. av de undersökning (Lindroth & Rundberg 1964) uppgav ungefär hälften l7-l8-åringar som haft samlag att de hade gått vidare och inlett ett mera regelbundet sexuellt samliv. och flertalet flickor tycker att sexuellt samliv Ca hälften av pojkarna endast bör förekomma inom ramen för stadigt sällskap”. finns det 1-3 elever som anser det orätt med I ”normalklassen tonårsförbindelser överhuvudtaget (SOU 1969: 8, tab. 7.1, 1969: 28, tab. med starkt religiöst inflytande (SOU 1969:8, tab. 7.1) - fler i bygder 7: 4; 1969: 28, tab. 7.3). i årskurs 9 och 7 % i gymnasiets årskurs 2 svarade l7 % av eleverna om sina normer för sexuellt samliv mellan ”vet ej då de tillfrågades ungdomar i deras egen ålder. Osäkrast var pojkar, elever på de praktiska elever utan och elever vilkas föräldrar inte linjerna, stadigt sällskap

brukade vara så noga med hur dags de kom hem på kvällarna (SOU

vara en särskilt stor 1969:8, tab. 7.4). För dessa elever kan det tydligen hjälp att få material till att tänka över saken. att att växla partner är störst hos Allmänt gäller benägenheten tonåringar och sedan hastigt avtar; det är alltså något som man växer ifrån (SOU 1969: 2, tab. IV: 2). Beträffande det sexuella samliv som inleds av ungdomar under tonåren anser en majoritet inom den äldre generationen (3l-60-åringar) detta inte avhållsamhet under ungdomsåren bör att bör förekomma; rekommenderas. delar uppfattningen att många mycket tidiga sexualför- Utredningen ansvars- och känslomässigt kan klara bindelser inleds innan ungdomarna vilket kan leda till olyckliga konsekvenser. Sexualen sådan situation, och samlevnadsundervisningen bör söka medverka till att antalet sådana förbindelser och de negativa konsekvenserna av dem mildras. nedbringas Utredningen anser det emellertid också uppenbart att dessa syften inte rekommendation till avhållsamhet under kan främjas genom en generell Därigenom skulle skolan nämligen avskära sig från möjligungdomsåren. heten åt alla dem som före tonårens slut att ge hjälp och vägledning inleder sexuellt samliv, dvs betydligt mer än hälften av ungdomarna. sätt. Många av dessa förhållanden sköts på ett ansvarigt och hänsynsfullt detta förklarar att beteendet under alla förhållanden är Om skolan trots moraliskt (det är innebörden av att generellt rekommendera förkastligt att man gör dem djupt orätt i en avhållsamhet), upplever ungdomarna för dem. Från denna utgångspunkt kan varken livsfråga som är väsentlig eller samlevnadsundervisning bedrivas med utsikt till framgång. sexual- Kontakten med ungdomarnas egna centrala värderingar är från början bruten. Det finns också många i föräldragenerationen som inte har något att invända mot att äldre tonåringar har stadigt sällskap, innefattande också sexuellt samliv, om de visar ansvar och hänsyn i sitt förhållande. skulle det vara principiellt oriktigt och Enligt utredningens uppfattning

Riktlinjer församlevnadsundervisningen 337

för undervisningen ödesdigert om skolan moraliskt tog avstånd från dessa ungdomar och föräldrar. Hur skolan här skall ställa sig är en fråga som överhuvud inte kan avgöras genom hänvisning till en majoritet. Avgörande är i stället det förhållandet att ansvarigt tänkande människor har delade meningar. Då kan inte den ena gruppen få lov att med skolans hjälp upphöja sig till domare över den andra. Det borde dessutom stå klart att en neutral hållning från skolans sida utgör ett nödvändigt skydd för minoritetsgrupper och deras värderingar. I den här aktuella frågan innebär att undervisningen principen skall präglas av samma respekt för olika handlingsmönster i den mån de bygger på vilja att visa ansvar och ta hänsyn. Både de många ungdomar som vill vänta och de som har ett sexuellt samliv baserat på god vilja bör i undervisningen få uppleva att de är förstådda och accepterade. Skolan bör med andra ord inte ta ställning i denna moralfråga utan hålla fältet fritt för en förutsättningslös av principiella genomgång och praktiska synpunkter som kan hjälpa ungdomarna att se klarare och att finna sin egen väg. En generell rekommendation på detta område skulle däremot enligt utredningens uppfattning leda till att huvuddelen av eleverna drar slutsatsen att skolan inte har något meningsfullt att säga dem på samlevnadens område; därmed avskärmar de sig från den etiska undervisningen och utformar sina handlingsnormer helt på egen hand eller under inflytande av icke önskvärda värderingar. En generell rekommenderande undervisning innebär i denna fråga en långt svagare etisk undervisning än en som tillsammans med eleverna går igenom väsentliga synpunkter utan förutfattad ståndpunkt. Syftet att motverka de alltför tidiga sexualdebuterna och mildra deras konsekvenser bör tillgodoses genom andra inslag i undervisningen. För det första bör man gå igenom och diskutera de grundläggande värderingar på sexuallivets område som skolan skall framhålla och främja (se ovan). Dessa kan i bästa fall väcka eftertanke och motverka ett oöverlagt handlande. Detsamma gäller en genomgång av de skilda sexualmoraliska uppfattningar som finns. För det tredje bör undervisningen peka på de risker som är förbundna med en alltför tidig sexualdebut, oberoende av vilka värderingar man har. De risker som avses har angivits i avsnitt 16.1. Sammanfattningsvis är det alltså utredningens uppfattning att undervisningen inte bör generellt ta ställning till frågan om sexuellt samliv under ungdomsåren men att den bör aktivt söka motverka alltför tidiga sexualdebuter. I det följande .skall fyra mer preciserade och tonårsinställningar -beteenden anges. Det är dessa som torde vara bäst ägnade att tas upp i ett samtal om dessa frågor.

1. Det är orätt med sexuellt samliv före äktenskapet (och därmed även självklart under uppväxtâren). Det anser 2-4 % av l8-30-åringarna i Sverige, men flertalet ungdomar (18-30 år) i vissa kristna samfund och

338 Utredning och överväganden ,

en stor minoritet av ungdomarna i andra samfund, enligt följande * fördelning (i %);

Pingströrelsen Örebromissionen 34 Sv. Alliansmissionen

Metodistkyrkan Sv. Baptistsamfundet 49 Sv. Missionsförbundet Frälsningsarmén

Sv. kyrkan 16

Detta innebär att i bygder med starkt frikyrkligt inslag kan det finnas i en klass som har denna inställning, också beroende på många ungdomar att en del ungdomar som inte är samfundsmedlemmar har tagit intryck. att sexuellt samliv mellan ungdomar i deras egen ålder Uppfattningen inte får förekomma omfattas emellertid allt som allt av absolut andelar av eleverna i årskurs 9 och gymnasiets årskurs följande 2 (oberoende av religiös inställning; i %):2

I årskurs 9 omfattas denna åsikt i högre grad av flickor, elever på

vilkas gymnasieförberedande linje, elever utan stadigt sällskap samt elever båda föräldrar är religiösa. - Vissa elever intar alltså - ofta av djup övertygelse en ståndpunkt

den som av deras kamrater har. som skiljer sig från huvudparten Det torde inte kunna undvikas att en del av deras kamrater någon oförstående mot dem utom och inom skolan, men gång uppträder måste betala - och det är ett pris som varje profilerad minoritetsgrupp även i fall betalar med glädje. För skolans måhända många bör det emellertid vara en viktig uppgift att söka samlevnadsundervisning skapa förståelse och respekt för viljan att hysa och stå för en personligt Det bör framhållas att en överensstämmelse mellan grundad övertygelse. lära och liv hos dessa ungdomar avspeglar sig i enkätundersökningarnas resultat. Medianåldern för sexualdebut är (enligt en av USSU: s undersök-

* Berndt Gustafsson: Sexualnormer i svensk kristenhet”, forskningsrapport 1971: 3 från Religionssociologiska institutet, stencil. De som ingår i denna är fasta undersökning är de som går i Sv kyrkan minst 3 gånger imånaden eller En medlemmar i frivillig aktivitet, samt de som är aktiva medlemmar av frikyrka. i dessa grupper har lämnatsi utförlig redogörelse för de sexualrnoraliska normerna avsnitt 5.1 “ SOU 1969: 8, tab. 7.4; SOU 1969: 28, tab. 7.3

339 Riktlinjer för samlevnadsundervisningen

ningar) för icke religiösa 18,3 år, för religiösa 20,7 år, alltså en skillnad på 2,4 år (SOU 1969:2, s. 90 tab. 11113, korrigerade siffror). De flesta ungdomar har förhoppningen att finna någon som de kan grunda ett bestående äktenskap eller äktenskapsliknande samlevnad med. De har i så fall anledning att se med en viss avund på de religiösa ungdomarna (i detta speciella avseende). Dessa har lättare att klara sammanhållningen därför att de tror att äktenskapet är något gudomligt sanktionerat, därför att de har en gemensam livsåskådning som är djupt förankrad i personligheten och därför att de tillhör en församlingsgemenskap som stöder familjen. Det är inte heller så, som kanske någon tror, att den som inte före äktenskapet prövar sig fram till en partner som man sexuellt passar ihop med, är mer eller mindre dömd till sexuell missanpassning i äktenskapet. Vad som inträffar är för det mesta att de normala nybörjarsvårigheterna inträffar i början av äktenskapet i stället för före det. Därefter inträder i de flesta fall förmågan att uppleva ömsesidig sexuell tillfredsställelse. Risken att man skall bli gift med någon man inte kan sexuellt anpassa sig till är naturligtvis något större än om man vet att man passar ihop innan man gifter sig, men den är inte ston Dessa positiva drag i samlevnadsförhållandena i religiösa grupper bör nämnas som motvikt till de negativa som är de som oftast förts fram i debatten under de senaste hundra åren: tabuering av sexualiteten genom förtegenhet, en skuldbeläggning av förbjudna sexuella handlingar som är så stark att den blir neurotiserande, tvång (på grund av gruppnormerna) att hålla samman även ett äktenskap där slitningarna blivit nedbrytande för både föräldrar och barn.

2. Den andra typen av ställningstagande till sexuellt samliv är dennazlag vill vänta ända tills jag träffar någon som jag på allvar tror att jag vill gifta mig med. När vi båda är så klara på det som vi kan bli, är det självklart att vi lever ihop sexuellt tills vi har inkomster och bostad så att vi kan gifta oss. Det finns inte någon undersökning som visar hur många som har denna inställning. Man kan vara säker på att det är fler flickor än pojkar, eftersom flickorna i så mycket större utsträckning anser att sexuellt samliv och kärlek måste höra ihop. De som handlat enligt ett sådant mönster (av övertygelse eller därför att det blev så), dvs de som hela livet haft endast en sexualpartner, är i den äldre generationen :z

15 % av männen 40 % av kvinnorna

(Motsvarande siffror för den yngre generationen är inte meningsfulla i detta sammanhang, eftersom en stor del av dem kommer att ha fler sexualpartners än vad de hittills haft.)

Kanin & Howard: Postmarital consequences of premarital sex adjustments”. American Sociological Review, okt. 1958. Cit. efter Packard 1968, s. 432. I undersökningen ”Om sexuallivet i Sverige” framträder inte heller några nämnvärda skillnader i sexuell tillfredsställelse mellan religiösa och icke religiösa intervjupersoner, se SOU 1969: 2, s.110, tab.lV: 4. 2 SOU 1969: 2, s. 97 tab. IV: 1

340 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

De som har andra ideal är ofta benägna att se lite nedlåtande på dem som är romantiska. Därför är det viktigt att dessa i skolans skall se sin egen uppfattning förstådd och samlevnadsundervisning respekterad. De kanske inte själva vill föra fram den, när frågor av detta men de bör få märka att läromedlen och läraren räknar slag diskuteras, med den. Deras kan ha olika bakgrund. En tonåring kan inställning tämligen oreflekterat ha övertagit ett traditionellt synsätt och känner sig bäst till mods om hon eller han får planera sitt liv i överensstämmelse därmed. Det kan också vara fråga om en mera djupgående värdering, vilken sexuallivet får sin rätta innebörd endast tillsammans med enligt kärlek och samhörighet, inriktade på trohet och livsvarighet. Det kan

också vara så, att den som accepterar sexuellt samliv med sin blivande

har en religiöst färgad äktenskapsuppfattning som en äktenskapspartner central värdering men anser att äktenskapet i djupare bemärkelse börjar med trohetslöftet och det sexuella samlivet. I en tid då flertalet har en mer permissiv inställning än unga människor att den mer exklusivt personcentrerade och denna, blir det särskilt viktigt därför mer restriktiva inte skall behandlas som oväsentlig och synen föråldrad och få en undanskymd plats i sexual- och samlevnadsundervis- Eftersom ändå nästan alla elever siktar på att nå en stabil och ningen. relation - i de flesta fall blir det äktenskapet, i andra fall personlig åktenskapsliknande samlevnadsformer - omfattas i själva verket de mer restriktiva elevernas av många, inte som vägledande för deras värderingar aktuella handlande under åren före det definitiva valet av samlevnadspartner, men som ett framtidsmål som man hoppas uppnå när omständigheterna tillåter. Den syn på sexualitet och samlevnad som det här är fråga för den av om är därför alltjämt av betydelse slutliga utformningen samlevnaden och bör också erhålla en motsvarande plats i skolans

Om sexualundervisningen skulle utgå ifrån att sex för sex

undervisning. skull tillsammans med tillfälliga kontakter är vad de flesta egen människor drömmer om som den stora lyckan, hamnar den långt på sidan om verkligheten.

- av ställningstagande till sexuellt 3. Den tredje - och vanligaste typen år denna:Jag anser det inte nödvändigt att vänta ända samliv i ungdomen men tills jag hittar den jag vill höra ihop med för alltid och ha barn med, jag vill inte heller ha samlag med tillfälliga partners. Jag vill leva ihop sexuellt bara med någon som jag tycker om, har förtroende för och kan vara vän med. De som ansåg att man måste ha stadigt sällskap” var (i %)

De som var osäkra, vilket kan betyda att de lutade åt en mer eller en

mindre restriktiv norm eller inte tänkt närmare på saken, var (i %)1

1 SOU 1969: 8, tab. 7.4; SOU 1969: 28, tab.7.3

s Inför dessa siffror måste man komma ihåg att - vilket nästan alltid är fallet numera - det är fler som har en permissiv attityd än som omsätter den i ett extensivt beteende. De som överhuvud accepterar samlag mellan ungdomar i deras egen ålder (oberoende av villkor och motivering) ärzl

Men i årskurs 9 är det 20-25 % som haft samlag, i gymnasiets årskurs 2 (1966-67) ca hälften av eleverna? Den främsta orsaken till att denna sexuella situation i dag föreliggeri skolan är inte att sexualdebutåldern sjunkit med ca 2 år under detta århundrade, ungefär i takt med den tidigare könsmognaden (2.4.6.1), utan det förhållandet att ungdomarna går så mycket längre i skolan. Under de långa tider då skolplikten var 6- eller 7-årig och endast en försvinnande bråkdel av befolkningen fortsatte i gymnasiet (1935: 4 %), ägde även de tidigare sexualdebuterna till allra största delen rum bland ungdomar som slutat skolan. Den största förändringen som skett sedan sexualundervisning i folkskolan infördes 1942, år att skolan nu har att undervisa också elever som befinner sig i sådana åldrar att de flestas sexualdebut äger rum före skolgångens slut. 1970 gick drygt 40% ut gymnasiet; av dagens 16-åringar fortsätter det stora flertalet sina studier i gymnasieskolan. Det är framför allt detta som gjort sexualfrågan så påträngande och närgången i skolans vardag. Förr kunde man proklamera en avhållsamhetsprincip som alla visste att nästan alla elever levde efter innan de slutade skolan vid 13-14 års ålder. Vad som sedan hände behövde och kunde skolan inte ta ansvar för. I dag har skolan att undervisa elever som i varje fall går kvar i skolan till 15-16-årsåldern och i flertalet fall ytterligare två eller tre år. Det är framför allt detta och inte så mycket attityd» och beteendeförändringen som åstadkommer att det nu i skolan finns en så stor majoritet av elever som accepterar sexuellt samliv före skolårens slut och en mindre men dock majoritet som också har sin sexuella debut före avslutad skolgång. En mycket stor del av deras jämnåriga tänkte och handlade på samma sätt förr i världen - men de gick inte i skolan. Denna förändring av förhållandena är en ofrånkomlig

SOU 1969: 8, tab. 7.4; SOU 1969:28, tab. 7.3 ° Enligt stockholmsundersökningen 1966-67 hade 25,8 % av ungdomarna i den ålder som motsvarar årskurs 9 haft samlag och 56,6 % av ungdomarna i den ålder som motsvarar gymnasiets årskurs 2. Båda siffrorna bör reduceras något med tanke på att sexualdebuten äger rum något tidigare i en storstad. Å andra sidan bör siffrorna höjas något med tanke på att sexualdebutåldern med all sannolikhet fortsatt att sjunka under tiden 1967-72. Sannolikt år därför de angivna siffrorna ett något så när korrekt grovt mått på de verkliga förhållandena i dag. (Eliasson 1971, s 26, fig. 2.2)

342 Utredning och överväganden SOU 1974: 59

anledning bland andra till att skolan måste ge en sexual- och samlevnadsundervisning som tar sikte också på de elever som har gjort sina första sexuella erfarenheter och på dem som har inlett ett regelbundet sexuellt samliv. Nu som förr är det en viktig fråga för samhället under vilka former detta samliv äger rum och vilken inverkan det har på ungdomarnas utveckling till vuxna och ansvariga samhällsmedborgare. Själva det förhållandet att det stora flertalet nu levande svenskar haft sin sexualdebut i tonåren är ett tillräckligt bevis för att detta inte behöver verka ödeläggande på en människas individuella och sociala utveckling vilket dock stundom påstås i debatten. För en nykter betraktelse framstår det tydligt att sexuella erfarenheter och samlevnad i tonåren för somliga är förenade med positiva, för andra med negativa erfarenheter och att blir mer dominerande ned i åldrarna man de negativa ju längre kommer. När läraren och eleverna i skolan diskuterar den typ av ställningstagande till sexuellt samliv varom här är fråga (se definitionen under punkt 3 ovan) är det nödvändigt att de samlar exempel på sådana och negativa erfarenheter och konsekvenser. Värdet av en sådan positiva eftertanke ökas i hög grad av att eleverna själva drar fram dessa förhållanden, men det torde för det mesta vara nödvändigt att läraren i kompletterar och systematiserar. USSU har haft en överläggning med företrädare för rådgivningsbyråer-

na för ungdom i Borlänge och Stockholm

Med betonande av att man på dessa institutioner får kontakt med som har mer problem än andra nämnde man följande ungdomar iakttagelser som gäller ungdomar med stadigt sällskap. En del av dem som mister sin partner tar detta hårt. (Det är som bekant fallet även bland men förekommer oftare bland tonåringar, se SOU vuxna, partnerbyte 1969: 2, s. 100 tab,lV: 2.) Andra allmänmänskliga problem är svårighet att finna en partner som har samma värdering av en förtroendefull och varaktig gemenskap som man själv har; oro för brister i utseende eller för att man inte är fysiskt normal. Vanlig både bland vuxna och ungdomar är bristande konsekvens i användningen av preventivmedel, men här är bristerna större graviditeter som ju yngre man är. Av de fall av oönskade rådgivningsbyrån i Borlänge fått hand om hade hälften fullföljt graviditeten, andra hälften begärt och fått abort. Allmänt ansåg man på båda rådgivningsbyråerna att de flesta av dem som har stadigt sällskap har en fin gemenskap som hjälper dem att uthärda de många och enligt personalens mening ökande svårigheterna: skolleda i årskurs 8 och 9, generationsspänningar, ensamhet, vilsenhet, oro inför De flesta av dem som kommer till samhällsproblemen. utan har - med rådgivningen är inte promiskuösa stadigt sällskap

* Från Borlänge stads ungdomsmottagning deltog provinsialläkaren Gustaf Högberg och gynekologen Barbro Tegmark, från Stockholms skoldirektions rådgivningsbyrå gynekologen Helga Sjöström och barnmorskan Ulla-Stina Andersson. I Borlänge bland de mottas även ungdom som inte går i skolan, men de utgör en minoritet rådsökande. Se även: Borlänge ungdomsmottagning. En redogörelse utg. av sociala Centralnämnden, 1973.

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 343

reservation för att en del kan uppge detta för att framstå ibättre dager. Det förr ofta iakttagna fenomenet sexualångest hos tonåringar visar sig nu inte alls. Ungdomarna tycker i allmänhet inte att det är så märkvärdigt om man haft samlag eller ej utan fäster sig mer vid relationsproblemen. De ”nervösa problemen är sådana som nyss räknades upp. Inte heller onaniproblem hade förekommit. (Här måste man dock räkna med att de som har skuldkänslor eller obehag på detta område inte i första taget tar upp saken. Att det alltjämt finns problem framgår av tab_6.2 ovanjämte kommentarer.) Beträffande föräldrarnas inställning hade man fått klart för sig att det numera inte är så ovanligt att de låter tonåringens flickvän eller pojkvän övernatta i hemmet - det är mest en fråga om utrymme. Dock är det långtifrån alla föräldrar som kan tänka sig något sådant. Uppgifter om det sexuella samliv som förekommer bland svenska tonåringar har lämnats i avsnitten 2.4.6 - 2.4.8. Allmänna synpunkter på undervisningen om denna fråga har lämnats i 16.2. Principiella synpunkter på vilka grundläggande värderingar som härvid skall framhållas och främjas har givits i 16.3.3 samt i handledningsförslaget, 4.2. Därutöver bör läraren med eleverna genomgå och diskutera det faktiska förhållandet att ju omognare man är, desto större är risken att man skadar sin sexualpartner och/eller sig själv. Se 16.1. Synpunkter på lagbestämmelsen om straff för otukt med minderåriga har likaledes lämnatsi 16.1.

4. Den fjärde typen av ställningstagande till samliv i ungdomen

sexuellt

säger, enklast uttryckt, detta: Jag tycker det är riktigt med samlag med tillfälliga partner. Det tycker (i %):1

Gymnasisterna är här mer restriktiva än 18-30-åringarna i undersökningen Om sexuallivet i Sverige” (se ovan tab. 2.11, punkt 7). Bland de senare är det hälften av männen och en fjärdedel av kvinnorna som anser att sexuellt samliv mellan obundna som inte närmare känner varandra bör accepteras. I stockholmsundersökningen är attityderna hos 16-25åringarna ungefär desamma. Hälften av männen och en femtedel av kvinnorna har den attityd som Reiss kallar permissiveness without affection (Eliasson 1971, s. 228). Enligt den syn på sexualitetens sammanhang med personlighetsutvecklingen och gemenskapsrelationerna som USSU föreslagit skall ligga till grund för undervisningen (se målformuleringarna i kap_ 15 samt 16.3.3) bör en personlig, bestående relation framställas som ett mål värt att sträva efter. När det relationslösa sexuallivet behandlas i läromedel ochi undervisningen, bör de sakförhållanden framhävas som i förslaget till lärarhandledning, kapitlet Samlag, uttryckts på följande sätt:

SOU 1969: 8, tab.7.4; SOU 1969: 28, tab.7.3

344 Utredning och överväganden

”Det synes finnas all anledning att göra en skillnad mellan en rent fysiologisk, spänningsavlastande driftsutlösning å ena sidan och en psykologisk, nyanserad och långt mera komplicerad upplevelse av personlig tillfredsställelse å den andra. Att det förra ofta uppleves som intensivare hindrar inte att det senare ger en starkare känsla av ömsesidig personlig tillfredsställelse och harmoni. Mycket talar för att det heterosexuella samlaget mellan partners som har en positiv känslorelation till varandra, föregånget av ett variationsrikt och av skuldkänslor obelastat förspel, är den form av sexuell samvaro, som bäst kan förmedla den sistnämnda upplevelsen. Mellan dessa två typer av tillfredsställelse ligger naturligtvis en vid skala med alla slags nyanseringar och betoningar åt ena eller andra hållet.”

I stockholmsundersökningen finns en redovisning av i vilken utsträckning männen tilldelar sig själva större friheter än de vill tillåta kvinnorna, och i vad mån kvinnorna har samma inställning, dvs att vilja ge männen större frihet än åt sig själva. Man får med andra ord ett mått på kvardröjande dubbelmoral hos 16-25-åriga stockholmsungdomar. Det visar sig att den finns, och att det ännu är ganska stora minoriteter som omfattar den: 20% av männen och 13% av kvinnorna] Det är alltså dessa - både män och kvinnor - som är beredda att klandra kvinnor för att de tillämpar samma grad av sexuell frihet som majoriteten av männen. Men de dubbelmoraliska männen nöjer sig i många fall inte med detta; de försöker också förmå de återhållsamma kvinnorna att ha de samlag, för vilka de klandrar dem. Dessa män har alltså ett slags dubbel dubbelmoral: dels skilda bedömningar av mäns och kvinnors handlingar, dels försök att få kvinnorna att bryta mot den moral männen anser bör gälla för dem. Ett resonemang om denna företeelse bör vara ett värdefullt inslag i samlevnadsundervisningen. De inledningsvis anförda siffrorna visar emellertid på ett problem av - - större att det siffermässigt dimensioner, nämligen i alla de fyra undersökta grupperna är fler män än kvinnor som inte har något emot samlag med tillfälliga partners. Det gäller i årskurs 9, i gymnasiets årskurs 2, bland l6-25-åringar i Stockholm och bland 18-30-åringar i Sverige. Det betyder att ett stort antal kvinnor är utsatta för en press att ha samlag med tillfälliga kontakter, i strid med sina egna värderingar och att en del av dem rimligen också har detta. Nu minskas visserligen pressen av två faktorer: att många män lever mer restriktivt än vad deras moral egentligen tillåter dem och att ett litet antal kvinnor står till förfogande för samlag med ett stort antal män. 7 % av de ,l8-30-åriga kvinnorna uppger att de haft 10 eller fler partners; några av dem har haft fler än 50.2 Men problemet kvarstår: många kvinnor som anser att sex och kärlek bör höra ihop utsätts för en påtryckning att handla i strid med denna sin värdering. Här är också en fråga som väl lämpar sig för diskussion med de äldre eleverna. Enligt en del av dem som bekämpar kvinnodiskrimineringen i samhället är den återhållsamma kvinnliga attityden ett resultat av att

Jlsrael 1971 b, s. 157 tab. 10. 2 SOU 1969: 2, S. 97 tab. IV: 1

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 345

kvinnorna uppfostras till ofrihet och underdånighet. För att komma loss ur denna försagdhet måste kvinnorna ändra attityd och beteende och bli lika permissiva och sexuellt extensiva som männen. en annan Enligt uppfattning är det kvinnans krav att sexuellt samliv och kärlek skall höra samman som leder till den djupaste och varaktigaste tillfredsställelsen, medan den opersonliga sexualitet som hälften av männen ungefär värderar och praktiserar, har mycket mindre att ge och därför innebär en mera primitiv och outvecklad attityd en attityd som ofta kritiseras av kvinnor. I så fall framstår det som den önskvärda att den utvecklingen ”kvinnliga attityden blir vanligare bland männen - att det sker en humanisering av det manliga sexualliveL I själva verket har en sådan utveckling länge pågått. Den kan åskådliggöras t ex genom den jämförelse mellan tyska akademikers sexualliv manliga 1912 och 1966, för vilken redogjorts i avsnitt 2.4.2. 1912 hade männen under sin studietid haft samlag nästan uteslutande med prostituerade, 1966 huvudsakligen med blivande äktenskapspartner eller annars med någon som de hade en personlig relation till. Enligt USSU:s uppfattning bör en utveckling i denna riktning framställas som önskvärd, inte en utveckling mot ökad avpersonalisering av sexuallivet hos båda könen. Den attityd som här diskuteras är: ”Jag tycker det är riktigt med samlag med tillfälliga partner. För att kunna diskutera denna inställning på ett realistiskt sätt bör det emellertid klargöras i undervisningen

att den kan ha olika bakgrund, vara motiverad, teoretiskt och praktiskt,

på olika sätt. Åtminstone följande tre typer kan urskiljas. a. En ”sexradikal åskådning, enligt vilken det är ett socialt och humant framsteg om män och kvinnor i lika mån känner sig fria att skaffa sig sexuell tillfredsställelse utan några som helst krav på bestående, personlig relation. Om båda parter har samlag helt av fri vilja och utan att skada en tredje part, kan detta kritiseras endast utifrån rena fördomar, anser man. Opersonligt sexualliv har sin tid, personliga relationer sin tid, hävdar man. b. En traditionell dubbelmoralisk inställning, enligt vilken unga mäni motsats till unga kvinnor har rätt till en period av fritt sexualliv utan större restriktioner eller hänsyn innan de bildar Det är ett familj. naturligt och nyttigt inslag i deras utveckling från pubertetsyngling till vuxen, anser man. Skryt inför varandra och för sina redogörelser upplevelser och för vilka flickor de haft samlag med är vanliga inslag under denna period. c. En djupare rotad relationslöshet i sexuallivet liksom i livet överhuvud taget, beroende på svåra emotionella bristsituationer under uppväxtåren. Här år det inte så mycket fråga om en attityd som om en skada på personligheten, en aldrig utvecklad gemenskapsförmåga. Den kan ta sig uttryck i sökande efter relationer genom extremt och tidig sexualdebut extremt många partner. Dessa ungdomar (som alltså bara utgör en del av dem som har samlag med tillfälliga kontakter, det måste starkt l Båda dessa tänkbara vägar att nå större ”jämlikhef” mellan män och kvinnor på det sexuella området diskuteras flerstädes i R Eliassons doktorsavhandling Könsdifferenser i sexuellt beteende och attityder till sexualitet”. 1971.

SOU 1974: 59 346 Utredning och överväganden

enligt vad som framkommit i venereadelen av understrykas) uppvisar stockholmsundersökningen ofta en gemensam bakgrundsfaktor av bristoch högre frekvens av asociala beteenden överfällig impulskontroll huvud? Det är i denna grupp som promiskuitet, underlåtenhet att använda gonorrésmitta och oönskade havandeskap har preventivmedel, sin största utbredning. i läromedel och i undervisningen, bör det Då denna grupp omnämns ske summariskt och på ett hänsynsfullt sätt, så att inte vissa elever i klassen känner som socialt utslagna och deklasserade. Det sig stämplade bör också framhållas att den som har en sådan belastning inte med nödvändighet är utestängd från relationer för alltid. Positiva erfarenheter och kan leda till en ökad anknytnings- och självläkningsprocesser kommunikationsförmåga. för sexualrådgivning i Borlänge och Stock- Ungdomsmottagningarna holm hade erfarenhet av vissa negativa företeelser i samband med de sexualkontakterna. Det finns ett litet antal flickor som har tillfälliga med ett mycket stort antal pojkar. Det finns flickor som är samlag olyckliga därför att deras partner har en så mycket mer opersonlig till deras förhållande än vad flickan själv har. Vissa flickor är inställning ängsliga och efterhängsna i relation till pojkarna, medan dessa uppträder med manlig självtillräcklighet och väljer och vrakar.2 Det bör att detta inte är någon karaktäristik av understrykas förhållandena bland tonåringar i allmänhet utan av en minoritetsgrupp bland dem, som är särskilt utsatt. Men inom denna grupp förekommer svåra missförhållanden, delvis i form av kränkningar av den personliga Det är sannolikt att en del elever inte klart ser att det som integriteten. har denna karaktär. Undervisningen måste

sker i denna speciella grupp

därför detta. När dessa frågor behandlas måste man hela tiden klargöra hålla i minnet att flertalet elever har attityder och beteenden som hör Generella nedsättande omdömen om unghemma i grupperna l-3. domen är alltid falska och undergräver förtroendet för samlevnads-

undervisningen.

16.4 Undervisning om vissa samlevnadsfrâgor

l6.4.1 Sexualdrift, förälskelse, kärlek och samhörighet

Att med eleverna diskutera fram några enkla distinktioner mellan de fyra i rubriken bör kunna vara av värde med tanke på de begreppen

Gustavsson 1971. . 2 Ur ett reportage från en tonårsdebatt i tidningen Vi nr. 46 1971 kan följande förtjäna anföras: Pojke: Om tjejerna skulle göra med grabbarna som grabbarna gör med tjejerna så skulle grabbarna lägga av.” - Flicka, 16 år: De flesta tjejer törs inte blir vara sig själva och visa att dom har lite i skallen. Då sticker killarna sin väg. Man vill inte alls poppis bland killar. Och det är något som tjejerna bryr sig om. Dom vara med killar, och därför rättar dom sig efter hur killarna vill ha det. För killarna måste är tjejerna på något sätt bara en del av det som dom håller på med. Vi tjejer också känna oss som om killar bara är en del av livet.”

Riktlinjer för 347

samlevnadsundervisningen

vanföreställningar som uppammas av pornografi och en viss typ av veckotidningsnoveller och filmer. Dessa vanföreställningar är ju av två motsatta slag. Den ena framställer den opersonliga, relationslösa sexualakten som det enda väsentliga en man och kvinna kan få ut av varandra. Den andra framställer den romantiska svärmiska kärleken som ungdomslivets fullbordan och den säkra grund varpå ett livslångt lyckligt äktenskap kan byggas. Dessa båda myter torde inte vara så farliga som man stundom föreställer få människor sig, eftersom tror fullt och fast på dem, åtminstone inte på den pornografiska. De används som dagdrömmar, inte utan medvetande att de ärjust drömmar. Men samtidigt är det svårt att föreställa sig att de blir helt utan inverkan. Oklara föreställningar om sex eller romantik som livsinnehåll kan leda vilse ganska långt innan verklighetens korrigeringar infinner sig. Det väsentligaste skälet till att någon hamnar i vanföreställningar är emellertid inte själva mötet med dåliga massmedieprodukter utan det förhållandet att han eller hon inte som barn och ung har sett och fått glädja sig åt verklig samhörighet mellan två människor. De som gjort denna erfarenhet äri ganska hög grad vaccinerade mot falska verklighetsbilder på detta område. Det bör framställas som självklart och naturligt att den under puberteten intensifierade sexualdriften först framträder isolerad”, dvs. utan att vara inriktad på någon viss individ som man har en personlig relation till. En sådan impuls, latent inriktad på vem som helst av det motsatta könet, finns väl hos de flesta genom hela livet så länge sexualdriften finns kvar. Impulsen tyglas emellertid i alla kulturer av samhället genom konventioner, normer, social kontroll, lagar och straff. Dessa restriktioner har blivit mindre stränga i västerlandet alltsedan 1920-talet (3.8, not), men få människor förespråkar ren normlöshet på detta område. De flesta erkänner (med mer eller mindre av praktisk tillämpning) att samma etiska krav gäller för sexuella som för andra relationer. I den mån man lyckas göra normer till sina egna (”internalisera dem) blir de mindre tryckande. Men om självbehärskningen sker huvudsakligen genom att skambelägga driftsimpulserna och borttränga dem tilldet omedvetna, blir resultatet neurotisering. Medveten behärskning utan skuldbeläggning av själva impulsen är däremot inte neurotiserande. Förälskelser i jämnåriga individer av motsatt kön förekommer under hela barndomen. Under puberteten ändrar de karaktär. De blir intensivare, innebär en längtan efter att få vara den ende för någon. Man försöker för första gången infoga sig i ett existerande socialt mönster för parbildning. Man har vad som med en tämligen inadekvat term kallas stadigt sällskap. Man är inte längre nöjd med att enbart ha en förtrogen i den bästa vännen av samma kön; man vill bryta isoleringen i förhållande till det motsatta könet och uppleva förtrolighet tvärs över den gränsen. En stark upplevelse av absoluthet - ”han eller hon är den enda möjliga för mig-i all framtid är vanlig och kan upprepas gång på gång i förhållande till nya föremål. Driften till en verklig sexuell förening gör sig samtidigt gällande hos många - inte hos alla. De flesta ungdomar tar inte

348 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

det steget förrän efter grundskoleårens slut, många först sedan de lämnat tonåren. En av de tolkningar av detta skeende som betytt mest för vår tid

refereras av Gustav Jonsson på följande sätt (G Jonsson 1970, s. 1 1 l):

den analytiska pubertetsteorin innebär det centrala psykologi- Enligt ska skeendet under ungdomsåren att libido, dvs sexuell energi lösgöres och bindes vid nya personer . . . från de tidigare objekten, föräldrarna, Under det att denna process pågår intar den unga människan mycket laddade hållningar till vissa personer i sin omgivning, både av eget och motsatt kön. Eftersom enligt denna uppfattning utgör en puberteten av utvecklingen under de fem första levnadsåren inträder rekapitulation . . . för föräldrarna och nämligen dessa nya personer som representanter får därmed också mot sig riktade känsloladdningar som en gång gällde föräldrarna. Dessa känsloladdningar inrymde även libidinösa, dvs enligt nomenklatur sexuella komponenter och blev därigenom till stor analytisk del bortträngda från det medvetna upplevandet. I och med att de nu väckts till liv den ökande driften vid puberteten och nytt genom riktas mot nya personer åstadkommes de snabba växlingar samtidigt attraktion och repulsion, till en och samma mellan sympati och antipati, person som är så typiska för tidiga tonåringar. består alltså egentligen i Den frigörelse som puberteten säges innebära ersätts av nya personbindningar. Innan denna att gamla personbindningar utveckling är färdig gäller emellertid regeln att kärleken är beständig men att föremålen växlar ständigt. som under sin tidiga barndom inte haft möjlighet att För de ungdomar an till föräldrar eller ersättare för dem skulle enligt detta knyta risken vara stor för promiskuitet eller andra resonemang uppenbarligen eftersom deras förmåga till personformer av sexuell felutveckling bindning förblivit outvecklad. En variant av denna analytiska teori anknyter till begreppet jag-identiutvecklingen under tonåren skulle tet. Med tillämpning på den sexuella detta begrepp innebära att de unga så att säga prövar olika roller innan de finner knyta an till en bestämd slutligen sig själva och kan mer varaktigt sexualpartner. Utifrån sett ter sig denna utveckling så att den unga pojken eller flickan gång efter annan byter stil eller söker sig till nya En tid är t ex flickan den fnittriga backfischen, i nästa fas kanske miljöer. den städade därefter kanske under en period den familjeflickan, nöjeslystna dansdockan osv. I regel rör det sig dock mer om yttre manér än om ändrad inre hållning. Enligt teorins upphovsman, l-lomburger Erikson, kallas förloppet mognadskris och uppfattas som en nyttig och

nödvändig utvecklingsfas.

Hur detta mönster ser ut vet vi ganska mycket om när det gäller

för olika sexuella aktiviteter (2.4.8: ”Den senaste begynnelseåldern Om man däremot vill komma underfund med vilka olika utvecklingen). relationer som är förknippade med dessa sexuella slags personliga kontakter lämnar existerande undersökningar mycket bristfälliga besked. Enkäter eller intervjuer med yngre tonåringar om frågor där sexuella är inblandade har länge varit omöjliga av opinionsskäl. Sannolikt aspekter håller detta hinder nu på att falla bort; intensivintervjuer med ett

urval yngre tonåringar skulle i så fall kunna ge värdefulla representativt upplysningar. I brist får man nöja sig med kvantitativa notiser och på sådana allmänna intryck. Vid slutet av årskurs 9 har hälften av eleverna fyllt 16

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 349

år. De uppgifter som nedan lämnas om sexuella förhållandens varaktighet gäller 16-20-åringar, och av dem kan man dra vissa slutsatser om deras förflutna”. Som en jämförelse med beteendet hos den närmast äldre gruppen meddelas också siffrorna för är 21-25-åringar. Uppgifterna hämtade från stockholmsundersökningen 1966-67.

Antal förhållanden kortare än en vecka bland dem som haft mer än en partner (Efter Eliasson 1971, tab. 6.4; i %)

Uppgifterna om hur många som aldrig inlåtit sig på en rent tillfällig sexuell kontakt är ju direkt tillämpliga även på dem som är yngre än 16 år. Om vi vet att en tredjedel av männen och tre fjärdedelar av kvinnorna aldrig haft ett förhållande kortare än en vecka, så vet vi också att detsamma gällde om dem som 15-åringar eller yngre. Intressant är att det här tycks vara fråga om stabila mönster. En grupp med ett visst beteende är lika stor bland dem över 20 år som bland tonåringarna. Det är lika många i den äldre som den yngre gruppen som aldrig haft en tillfällig sexualkontakt. Det är också lika många som haft en enda tillfällig kontakt och sedan ingen ytterligare de fann kanske att det inte var så lyckat för deras del. Följaktligen är det också lika många bland de yngre som bland de äldre som haft mer än en tillfällig sexualkontakt: en knapp majoritet bland männen men endast 15 % av kvinnorna. Det bör observeras att alla dessa uppgifter gäller endast dem som haft mer än en partner. Hur det förhåller sig med dem som haft endast en partner vet vi inte, men de måste ju vara dels sådana som haft ett enda och varaktigt förhållande och dels sådana som haft en enda tillfällig sexualkontakt och sedan ingen mera. Tillsammantagna ger inte dessa siffror den bild av tämligen allmän promiskuitet bland ungdomen som man möter i de mest och minst moraliska tidningarna. 42-45 % av de män som haft mer än en partner och 85 % av kvinnorna har aldrig eller endast en gång varit med om en tillfällig sexualkontakt. Av stockholmsundersökningen framgår också antal samlagspartners under de senaste 12 månaderna bland dem som någon gång haft samlag (Eliasson, tab. 6.3). För vårt syfte - att ge en bild av hela ungdomsgruppens beteende - är det emellertid mera givande att ange hur stor del av samtliga ungdomar i en viss åldersgrupp som betett sig så eller så. En omräkning av tabellen till att ange procent av samtliga i enkäten ingående ungdomar ger följande resultat:

SOU 1974: 59 350 Utredning och överväganden

Antal samlagspartners under de senaste 12 månaderna (efter Eliasson, 1971, tab. 6.3; i %) Antal 16-20-åringar 21 -25-åringar e? samlagspartners

och en tiondel av de kvinnliga 16-20- En fjärdedel av de manliga åringarna hade under de senaste 12 månaderna mer än en samlagspartner. Bortåt hälften hade ingen alls. Här kan man inte dra någon säker slutsats beträffande beteendet hos dem som är yngre än 16 år. Men det är av intresse att konstatera att det stora flertalet ungdomar under åren närmast efter har det återhållsamma beteende som grundskoletiden framträder i siffrorna ovan. De i detta avsnitt anförda siffrorna liksom de enkätresultat som meddelats i avsnitt 2.4.8 pekar alla ien viss riktning: den mycket vanliga att större delen av de yngre tonåringarna brukar ha samlag föreställningen saknar i stor verklighetsunderlag. Det är emellertid lätt att utsträckning förstå hur den uppkommit. Örebroundersökningen 1964 visade att långt 16-l7-åringar än vad man tidigare trott hade haft samlag. Detta kom fler som en chock för många. Dess resultat har senare bekräftats av andra

undersökningar. Men inga undersökningar tyder på att ens tillnärmelsevis skulle ha haft sin samlagsdebut vid 15 eller 16 års ålder. en majoritet Sexualdebutåldern för flickor har sjunkit snabbt under 60-talet, men inte

så att det finns anledning ifrågasätta det nyss fällda omdömet. Det förefaller troligt att det kommer att gå med deras genomsnittliga beteende som med pojkarnas: det stabiliserar sig på en nivå som innebär att men att de flesta finner det några börjar tidigt (i l4-l5-årsåldern) att vänta längre. Därtill kommer det förhållandet att naturligt betydligt den första samlagserfarenheten ofta inte följs av någon ny på lång tid. Den att nästan alla yngre tonåringar brukar ha felaktiga uppfattningen också genom de helt korrekta rapporterna att många samlag uppkommer vänder sig till rådgivningsinstanser för att få preventivmedel. 15-åringar Men därav ju inte att majoriteten gör det eller skulle ha behov att följer det. Härtill kommer så den sensationsbetonade, kommersiellt göra motiverade snedvridningen av verklighetsbilden i vissa massmedier. Det finns därför att i skolans sexualundervisning underanledning att flertalet inom hela den svenska ungdomen inte har sitt första stryka förrän i de senare tonåren eller i 20-årsåldern och att inledandet samlag sexuellt samliv för de flesta kommer ännu senare. av ett mera regelbundet Med denna bakgrund given är det emellertid viktigt att på högstadiet och mera sexuella erfarenheter som tala om de förhållanden” tillfälliga förekommer. På skalan sexualdrift-förälskelse-kärlek-samju verkligen är säkert att placera dessa erfarenheter nästan hörighet många benägna

SOU 1974: 59 351 Riktlinjer för samlevnadsundervisningen

helt under rubriken enbart driftstillfredsställelse, dvs utan personliga relationer. Det är på denna punkt existerande undersökningar lämnar oss i sticket. Här är det för USSU bara möjligt att säga att enligt de samlade intryck som kommitténs ledamöter haft under många år i sina allmänna verksamheter i kontakt med ungdomens är detta i det sexualproblem stora flertalet fall en falsk verklighetsbild. Om man bortser från en ganska liten grupp av utpräglat promiskuösa och då vanligen även på annat sätt avvikande ungdomar har sexuella förhållanden i de yngre tonåren vanligast en annan karaktär. Man blir förtjust i någon, tycker om någon, blir häftigt kär i någon, tänder på någon, går ut tillsammans (om det inte visar sig vara fråga om olycklig kärlek) och prövar på att ha stadigt sällskap ett begrepp som är högst påtagligt och reellt för ungdomarna även om det kan betyda allt från en vecka till många månader, sällan längre i dessa unga åldrar. En minoritet av dessa yngre tonåringar med stadigt sällskap har samlag. Detta tycks de subjektivt som uppleva tämligen oproblematiskt, inte så förfärligt märkvärdigt (vilket ju inte hindrar att de praktiska komplikationerna kan bli bekymmersamma på grund av ungdomlig obetänksamhet, impulsivitet eller okunnighet). Den främsta funktionen hos stadigt sällskap i tonåren är inte som somliga föreställer sig att säkerställa en ”renodlad driftstillfredsställelse med negligerande av partnern som person. Att påstå det är i de flesta fall att orättvisa. göra ungdomarna Det stadiga sällskapet eller rättare: de stadiga sällskapen utgör, med eller utan samlag, ett sätt att tillfredsställa det elementära mänskliga behovet av gemenskap, vänskap, förtrolighet, kanske t. o. m. ömhet, med den extra tillsats av spänning och tjusning som innefattas i den erotiska komponenten. Denna är ju i hög grad närvarande även om man inte har samlag. Vad som avgör om ett stadigt sällskap fortsätter är faktorer som ligger i linje med de här nämnda: om man fortsätter att vara kära” ivarandra (vilket man vanligen inte gör i denna ålder), om man kan prata med varandra, om man passar ihop med varandras vänner, om man plötsligt blir häftigt osams och inte alls kan bemästra den situationen. Ett väsentligt sakförhållande framträder möjligen i en iakttagelse som gjordes under arbetet med det s. k. örebroprojektet (Crafoord 1972, s. 72): att de av de 15-åriga flickor som hade haft stadigt sällskap i betydelsen en

flesta

fast heterosexuell relation, inte längre hade det. Undersökningsledaren tolkar detta hypotetiskt som att så tidiga samlag är ett prematurt beteende som fungerar som övergångsrit vid utträdet ur barndomsvärlden men som inte upplevs som så attraktivt i och för sig att man fortsätter med det när väl prövningen är genomgången. (Även här måste man komma ihåg att detta inte är en karaktäristik av det vanligaste beteendet utan - enligt örebroprojektets egna enkätresultat - en karaktäristik av den minoritet som har tidig samlagsdebut, och bland dem endast den grupp som sedan gör ett långt uppehåll innan de skaffar sig ytterligare erfarenheter.) Även detta fenomen kan tolkas som ett indicium att själva upplevelsen att ha någon att hålla ihop med och tycka om är den mest väsentliga för många vid denna ålder. Därmed förnekas emellertid inte att ett starkt behov av sexuell

352 Utredning och överväganden

tillfredsställelse kan vara en dominerande faktor för dem som är tidigt

utvecklade och är utrustade med en stark sexualdrift. Man måste alltid

minnas och framhålla i undervisningen att de individuella skillnaderna här stora. För somliga kan den otillfredsställda sexualdriften vara är mycket svåruthärdlig, för andra kan en sådan problematik ännu vara avlägsen, ja, den kanske kommer att anmäla sig för dem. Det är viktigt att aldrig elever av båda sorterna får klart för sig att de på intet sätt är onormala. Traditionellt i allmänhet en mera pockande sexualdrift upplever pojkar än jämnåriga flickor. För män är sexualdriften allra starkast strax före kvinnor når ofta inte full sexuell upplevelseförmåga förrän i ZO-årsåldern; 30-årsåldern. Det har länge varit omtvistat huruvida detta berott på olikheter eller på att flickor fostrats till att inte tillåta sig fysiologiska att bli medvetna om sin egen sexualdrift. Det förhållandet att själva flickornas sexualdebutålder sjunkit snabbare än pojkarnas tyder på att den sistnämnda faktorn i varje fall har medverkat till skillnaden i driftsprofil mellan pojkar och flickor, unga män och unga kvinnor. Då nu skillnaden blivit mindre får man räkna med att det förekommer ett större antal yngre tonåringar som har stadigt sällskap, innefattande också ett sexuellt samliv. Någon mycket stor grupp kan de verkligt emellertid inte utgöra. Enligt den senaste tonårsenkäten, örebroprojektet pojkarna och 38 % (Marnell 1972, tab. 36), hade 30 % av de 15-16-åriga av flickorna samlag men som nämnt flertalet av de någon gång haft sistnämnda att ha stadigt sällskap innefattande en sexuell upphört relation. Men det finns alltså en grupp som fortsätter att ha det, och en annan som har tillfälliga sexualkontakter med ett grupp, mest pojkar, flertal olika partners. I stockholmsundersökningen uppgavs följande totala antal partners (Eliasson 1971, tab. 6.1; i %):

Antal 16 -ZO-åringar 21- 25 -åringar partners

4-6 7- 21 4 45 15

Bland hade hälften av männen och en tredjedel av tonåringarna kvinnorna haft mer än en partner. Den andra hälften av männen och två av kvinnorna hade haft ingen eller endast en partner. Av tredjedelar siffrorna för sexualdebutålder vet vi att största delen av denna sexuella aktivitet hade ägt rum efter grundskoleålderns slut, men det är helt klart att högstadiets sexualundervisning måste räkna med elever som har eller inom kort kommer att få erfarenhet av kortare eller långvarigare sexuella kontakter. Vilka särskilda risker och ansvarstaganden som då aktualiseras har tidigare diskuterats (16.l, 16.2, l6.3.4.3). i samlevnadsundervisningen är hur man skall Ett ganska svårt problem sexuella relationer. Når svenska tala om personliga respektive opersonliga

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 353

folket tillfrågades om vad de skulle vilja veta mer om på sexual- och samlevnadsundervisningens område, svarade hälften att de skulle vilja ”veta mer om hur man visar ömhet mot varandra” (SOU 1969: 2, s. 50). Det är ingen tvekan om att det djupaste behovet på lite längre sikt - och ofta också omedelbart ligger åt det hållet. Det avspeglas också i upplevelsen av tillfredsställelse isamlaget (SOU 1969: 2, s. 42; i %):

Senaste samlaget var mycket tillfredsställande Män Tillsammans med fru, fästmö eller stadigt sällskap 56 Tillsammans med tillfällig partner 37 Kvinnor Tillsammans med man, fästman eller stadigt sällskap 47 Tillsammans med tillfällig partner 14 Män Som är kära 56 Som ej är kära 46 Kvinnor Som är kära 50 Som ej är kära 24

Skillnaderna är påfallande, särskilt för kvinnornas del. Å andra sidan visar ju dessa siffror även att samlag med en tillfällig partner kan i en eller annan mening upplevas som mycket tillfredsställande av många. Man får akta sig för det traditionella påståendet att ömhet och kärlek, samhörighet är ett villkor för upplevelsen av en stark sexuell tillfredsställelse. Att säga så är att till en viss grad korrigera verkligheten för att den skall ge stöd åt den traditionella sexualmoralen. Man måste begränsa sig till att konstatera att bland dem som hade sitt sexuella samliv tillsammans med någon som de hade en nära relation till fanns det fler som upplevde en stark sexuell tillfredsställelse än bland dem som hade samlag med en tillfällig partner. Det måste också vara realistiskt att konstatera att om kärlek och ömhet saknas i en människas sexualliv så har hon gått miste om mycken glädje och lycka. Det kan emellertid inte vara principiellt riktigt att skolan som samhällets representant uppställer den generella regeln att allt sexualliv som inte har dessa kvaliteter är förkastligt. Många människor har sådana relationssvårigheter att de aldrig eller sällan får uppleva närhet eller samhörighet. De bör inte dessutom utsättas för en moralisk förkastelsedom över sexuella samliv de

det

kanske ändå lyckas skaffa sig. Det krav som bör för dem är gälla detsamma som för alla mänskliga förhållanden: att söka undvika att skada. Vad som rimligen och generellt kan sägas till ungdomar i skolan är att ett mål väl värt att sträva efter är att förena och samhörighet sexualliv. Om man når målet eller ej är beroende på ens allmänna gemenskapsförmåga och kanske på slumpen: om man hittar någon som man passar ihop med på det personliga planet. Något som skolan direkt bör vända sig emot är den artificiella åskådning som propageras av

SOU 1974: 59 354 Utredning och överväganden

sexindustrin: de ”renodlade” sexuella upplevelserna som livets väsent- - med varianten sex som frälsningslära. ligaste innehåll, sex som nöjesliv Det är i de flesta fall lätt att vinna gehör för en sådan kritik. Ungdomarna har nära till att förstå att denna filosofi inte håller, att det är något annat människan behöver få ut av livet. Men de har också lätt att tillgripa sex som de ibland som som surrogat för gemenskap i en tillvaro upplever

fattig på mening och värden. Rekommendationen att tala ganska grundligt om personliga respektive sexualrelationer baserades bl a på det förhållandet att det är opersonliga stor minoritet som har tillfälliga sexuella kontakter. Av en ganska tabellen ovan med uppgifter om totala antalet partners framgår att bland 34 % av männen och 13 % av kvinnorna hade haft 4 16-20-åringarna eller fler. Motsvarande siffror för 2l-25-åringarna var 59 och partners 35 %. Men bland eleverna i årskurs 9 var det bara 12 % som ansåg att med att man träffas mer tillfälligt; bland gymnasisterna var det räcker som hade denna åsikt. l båda åldersgrupperna var det det en fjärdedel som avvisade tillfälliga sexuella kontakter. Liv och lära alltså majoriteter står som alltid till en viss grad i motsättning till varandra. I en sådan situation finns det behov av en argumentering som stöder det stora

flertalet elever i den hållning som de själva säger att de helst skulle vilja förverkliga. Elevernas svar visar att det också finns gehör för ett synsätt enligt vilket idealet är att sexuellt samliv är integrerat i en personlig

relation. Bland dessa elever finns också - ialla delar av landet - de som har en

oftast motiverad och djupt grundad övertygelse att det sexuella religiöst samlivet är ämnat att fungera endast inom äktenskapet eller mellan dem som är helt överens om att de kommer att gifta sig med varandra.

”Om sexuallivet i Sverige” visar att de också i stor

Undersökningen lever som de lär. För dessa elever är ett val mellan utsträckning inte aktuellt avhållsamhet eller icke under uppväxtåren överhuvud annat än som en frestelse. Några överväganden om de i princip skall godta eller inte sexualkontakter är ännu mindre aktuella. godta opersonliga Dessa elever bör liksom andra få uppleva att deras övertygelse förstås och och att motiveringarna för den framställs i undervisningen på respekteras kan gilla. Deras åskådning bör ett sätt som de själva och deras föräldrar med andra ord framställas som ett seriöst alternativ. En genomgång av

hur yngre och äldre i olika samfund ställer sig till de sexualetiska frågorna finns i avsnitt l6.3.4.3. Några huvuddrag av den kristna grundsynen på i förslaget till lärarhandledning, faktaöversikdetta område har återgivits och sexualsyn. Vid framställningen av den ten, kapitlet Livsåskådningar kristna och relationen man-kvinna bör huvudvikten synen på äktenskapet läggas på det gemensamma och inte på skillnaderna mellan olika samfund

eller åsiktsriktningar. finns för närvarande ca 10 000 muslimer. De särskilda l Sverige problemen i detta sammanhang diskuteras i kapitel 21. mellan de mest skilda uppfattningarna inom vårt land är Polariseringen stark. Å ena sidan ca 40 % av l8-30-åringarna som anser utomordentligt samliv bör om både mannen och kvinnan är att sexuellt accepteras

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 355

obundna av någon annan men inte närmare känner varandra (SOU 1969:2, s_ 81 tab, Il: 9), å andra sidan många eller sydeuropeiska islamitiska invandrares uppfattning: om en ogift kvinna blir förförd är hon vanärad för hela livet om hon inte blir gift med den som förförde henne. Dessa uppfattningar och livsstilar existerar sida vid sida i vårt samhälle - en situation som skapar svårigheter särskilt för dem som hyser de mer restriktiva uppfattningarna. Dessa svårigheter skulle inte reduceras om skolan underlät att ta upp problemen i hela deras vidd. Men kanske kan de mildras genom en samlevnadsundervisning som har som ett av sina syften att skapa förståelse för oliktänkande.

l6.4.2 A tt ha sällskap

En rimlig attityd från ungdomarnas sida är att här sätta upp skylten Privat område. Tillträde förbjudet”. Problem med förälskelser är känsligare att tala om än könsorganens anatomi och fysiologi. Men många

lärare har så goda relationer till sina elever att dessa är tacksamma att få

diskutera med henne eller honom även om sådana saker. Enligt USSU:s enkäter hade en fjärdedel av eleverna i årskurs 9 och 1 43 % i gymnasiets årskurs 2 stadigt sällskap. l Örebroprojektet var det också 25 % av de 15-åriga flickorna som uppgav att de hade stadigt sällskap (Crafoord 1972, s, 61, 72). Vi vet emellertid att det är fler som haft det, fastän inte just vid enkåttillfället. 66 % av flickorna i Örebroprojektet sade sig någon gång ha haft stadigt sällskap. 83 % ansåg att de ”varit riktigt kära”. Den dominerande synpunkten bör nog vara att stadigt sällskap är ett sätt att lära sig mänsklig kommunikation med en individ av motsatt kön som man har ett känslomässigt förhållande till. Det är emellertid inte bara en ”träning” för en kommande mera varaktig och djupare relation utan också en form av gemenskap som har sitt eget värde under en viktig och besvärlig period av livet. En av de saker ungdomarna kan lära sig genom att ha sällskap är att bättre bedöma vem de passar eller inte passar ihop med på det personliga planet. Den som aldrig haft nära kontakt med någon av motsatt kön löper större risk att bedöma en eventuell livspartner efter ytliga kriterier. Om ungdomarna kan umgås i varandras hem är det fördelaktigt för deras relation till varandra - utom i de fall då föräldrarelationen är dålig? Det är överhuvud en utomordentligt positiv faktor om ungdomar 1 SOU 1969: 8, tab.7.4; SOU 1969:28, tab. 7.3. Procenttalen är framräknade här från de bastal som förekommer i tabellerna. 2 Skolöverstyrelsens enkätundersökning ”Tonåringen och livsfrågorna tyder på att den oftare är god än dålig. Enligt Örebroprojektets enkät bland eleveri årskurs 9 är det endast 11% av eleverna som uppger att de ofta bråkar och grälar med sina föräldrar, medan 14 % ofta önskar att deras föräldrar vore annorlunda (Dunér och Marnell 1972, tab. 24, 25). Ett sammanfattande omdöme om föräldrarelationen, sådan den framträder i Örebroprojektets enkät bland flickor i årskurs 8, lyder: ”Trivseln i hemmet förefaller i allmänhet god, drygt 85 % uppger sig aldrig eller endast någon enstaka gång känna sig i vägen i hemmet . Det ofta omtalade trotset mot föräldrar är förvånansvärt ringa . . . Endast 16 % uppger att de ganska ofta eller väldigt ofta har lust att trotsa och 9 % att de öppet trotsar. (Crafoord 1972, s 64.)

356 Utredning och överväganden

vet att deras kamrater inklusive pojk- eller flickvännen är välkomna i föräldrahemmet. Tyvärr lägger trångboddhet ofta hinder i vägen för en sådan familjesamvaro. Den glädje ungdomarna har av att tycka om någon och själva bli missförstånd och kriser. omtyckta bryts ju inte sällan av misstämningar, Det är normalt och ofrånkomligt. l bästa fall lär de sig på så sätt mer om kräver och ger och har nått en bättre relation när krisen vad gemenskap är över. Besvärligheterna är sannolikt större ju yngre man är, eftersom man då har fler anpassningsproblem och är mer osäker på sig själv. Normalt är också att man efter en tid upptäcker att man inte passade så eller att man utvecklats olika så att man bra ihop som man hade trott blivit främmande för varandra. Då blir det aktuellt att ”göra slut”. l den situationen krävs i särskilt inte bara hög grad att man visar hänsyn, håller utan att säga något. Bland de saker flickorna i uteblir, sig undan Örebroprojektet förklarade sig vara mest rädda för, var att pojkvännen skulle lämna dem. Det kan inte hjälpas att de flesta (av båda könen) men den gör mindre ont om motparten tar måste göra den erfarenheten, på sig obehaget att ge besked och gör detta på ett så lite sårande sätt som möjligt. För en stor majoritet av de yngre tonåringarna innebär stadigt sällskap inte att man har samlag. Först efter 18-årsåldern blir det fler ungdomar som haft än som inte haft samlag. De flesta har alltså ett eller flera längre eller kortare platoniska partnerförhållanden. För många är det så, att det tar sin tid innan man känner sig mogen för en sexuell relation, och man vill inte bli forcerad in i något som man inte är ”framme vid. Ibland är parterna olika inställda: den ena vill, den andra vill inte. När det nu är så många som väntar, så måste det också innebära att den mer avancerade” följt den viktiga regeln på detta område: att inte parten tvinga sig på någon, att respektera den andres värderingar och hållning vilket väldigt ofta i de här åldrarna innebär att respektera den andres osäkerhet. För dem som vill vänta gäller den enkla psykologiska regeln att iaktta Man kan lätt komma i det en viss återhållsamhet med fysiska intimiteter. läget att den ena eller båda parterna inte längre kan hejda sig. När det första samlaget äger rum är motiven ganska sällan enkla, och förnuftiga. Det är naturligt eftersom sexuallivet är ett av de entydiga mest irrationella områdena av mänskligt beteende. När de l6-25-åriga i stockholmsundersökningen fick markera vilka motiv som ungdomarna svarade de som framgår av tabellen spelat en roll för deras första samlag, överst på nästa sida? Påfallande är att mer än hälften av pojkarna/männen upplevde det som ett väsentligt incitament att partnern ville det och att nästan lika stor del ”bekräftar” att det var så. Här kan vi alltså iaktta av flickorna/kvinnorna 1 J Israel 1970, s_21l tab_23. Som synes har de flesta bejakat flera motiv så att den blir långt mer än 100. l Orebroundersökningen 1964 sammanlagda procentsiffran var det 95 % av pojkarna och 80 % av flickorna som svarade att de själva ville. I denna enkät saknades emellertid svarsalternativen Det bara blev så” och “Jag var nyfiken”, vilka ju kan föras in under rubriken Jag ville själv”. Stockholmsundersökningen ger en mera nyanserad bild.

Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 357

212). Att hälften av flickorna/kvinnorna säger att de själva ville det betyder inte att den andra hälften enligt sin egen upplevelse var utsatta för psykisk eller fysisk press att handla mot sin egen vilja. Två tredjedelar uppger som ett väsentligt motiv att partnern ville det, men endast 5-7 % uppger rädsla att bli övergiven eller tvång. Detta kontrasterar mot påståenden som ofta framförs i debatten om ungdomens levnadssätt. En stor minoritet av flickorna/kvinnorna (majoriteter av männen) uppger de föga ansvarspräglade skälen Det bara blev så och/eller Jag var nyfiken”. Gruppen Jag ville själv” består sannolikt dels av sådana som tycker att det första samlaget är en oproblematisk sak och som griper ett tillfälle att skaffa sig en sexuell erfarenhet som de vill ha, och dels sådana som kommit till det stadiet i ett personligt förhållande att samlag upplevs som ett riktigt uttryck för den gemenskap man har. Som tidigare nämnts är det en minoritet av eleverna som ställer ett lägre krav än detta på personlig relation som förutsättning för att man har samlag. Hur stora andelar av 16- och 18-åriga elever som tyckte att det räcker med att man träffas mera tillfälligt framgår av följande (i %):1

Pojkar Flickor Alla Årskurs 9 1 9 5 12 Gymnasiets åk. 2 40 11 26

Det är av vikt för läraren att veta att den genomsnittliga attitydfördelningen ser ut ungefär så, då han eller hon argumenterar för det som bör vara en grundläggande värdering i sexual- och samlevnadsundervisningen (16.33), nämligen att ett sexuellt samliv som är integrerat i en personlig relation är ett större värde för människan än ett opersonligt. (Till dem som har denna uppfattning hör ju också de som anser äktenskapsavsikt eller äktenskap vara villkor för sexuellt samliv.) En väsentlig iakttagelse i detta sammanhang är också att de mer resp mindre restriktiva normerna inte bara utgör ett löst tyckande utan har ett nära sammanhang med det faktiska beteendet. Uppfattningen att sexuellt samliv och kärlek bör höra ihop kallar Eliasson ”romantisk kärleks- SOU 1969: 8, s. 52 ff. tab. 7.1, 7.4; SOU 1969: 28, s 46 f. tab. 7.1, 7.3. Bland l6-25-åringarna i stockholmsundersökningen var det 33 % av männen och ll % av kvinnorna som sade ja till samlag med tillfälliga kontakter, alltså en god överensstämmelse mellan de båda undersökningarna. (J Israel l970b, 5,159 tab,ll).

358 Utredning och överväganden sou 1974; 59

o moral. Vid en jämförelse beträffande antalet sexualpartners mellan a ena sidan dem som omfattar, å andra sidan dem som avvisar en sådan moral, finner hon följande skillnaderz

% som haft 4 eller fler partners: Män Kvinnor l6-20år 21-25 år 16-20år 21-25 år

Omfattar en ”romantisk kärleksmoral” 28 45 7 32 Tar avstånd från en romantisk kärleksmoral” 50 80 47 56

16.4.3 Sexuell, emotionell och social mognad. Den schematiska överblicken av den kroppsliga pubertetsutvecklingen (handledningens faktaöversikt, kapitlet Pubertet) erinrar om att 11-12åringar kan vara sexuellt mogna i bemärkelsen att ägglossningen eller spermieproduktionen börjat och att pojken kan genomföra ett samlag som leder till befruktning. Samtidigt är de naturligtvis inte emotionellt och socialt mogna i bemärkelsen att kunna hysa en mera varaktig känsla för en individ av motsatt kön och att på denna grund kunna etablera en mer än flyktig relation. Men även då den biologiska mognaden inträffar senare - hos de flesta flickor i 13-l4-årsåldern och hos de flesta pojkar i 13-l6-årsåldern - är de i regel inte emotionellt och socialt mogna i den nyss nämnda bemärkelsen. Den ambivalent upplevda frigörelsen från föräldrarna pågår alltjämt. Den innebär bl. a. att kamratkretsen börjar betyda mer än tidigare för värderingar och beteende. Crafoord skildrar efter Josselyn ambivalensen: Den ofta överbetonade ”självständigheten” leder ofta till skrämmande konfrontationer med yttervärlden och/eller till en känsla av att ha förlorat eller riskera att förlora kontrollen över sin situation, varvid den unge kan falla tillbaka i ett likaledes överbetonat beroende av föräldrarna. Återfallet i föräldraberoende väcker emellertid strax ett intensivt frigörelsebehov, och pendeln slår återigen över åt andra hållet osv. (Crafoord 1972, s. 27). Crafoord detaljerar bilden på följande sätt: ”Den känslomässiga frigörelsen . . . kompliceras av tonåringens vaknande sexualitet, ett förhållande som påverkar både den unges relation till sina föräldrar och deras till honom. Rivalitetskänslor, symboliska potensmätningaü positiva och negativa identifieringar med föräldrar som könsvarelser osv. sker ofta på ett omedvetet plan, vilket kan svara för de ofta obegripligt intensiva känslourladdningar som kan förekomma mellan föräldrar och tonåringar. Frigörelsen kring bestämmanderätten respektive ansvar kretsar ofta kring relativt triviala vardagsförhållandemt. ex.innetider, rökning,

1 Eliasson 1971, s_ 164 tab_ 6.9. Eliasson påpekar att ”moralen inte utgör hela förklaringen till skillnaderna i beteende.

Riktlinjer för samlevnadsundenisningen 359

klädesvanor, umgänge, läxläsning osv. Emellertid kan återigen intensiteten i kampen avslöja att de yttre frågorna döljer en inre kamp” (Crafoord 1972, s 28). Detta kan ju betecknas som en skildring av en emotionell och social omognad, som är ett naturligt och nödvändigt utvecklingsskede. l Örebroprojektet ingår också en mycket omfattande studie över Tonåringars normer och normklimat (Henricson 1971). Ett av huvudresultaten i denna är att tonåringarna kunde inordnas i normgrupper med skarpt åtskilda profiler (och av mycket olika storlek). Det visade sig också att ungdomarnas deklarerade normer stämde väl överens med en faktisk handlingsberedskap i normens riktning. Författaren anser sig kunna fälla det avslutande totalomdömet: Att tala om tonåringar som en homogen grupp eller att tala om tonårskulturen etc är en grov förenkling .. . (Henricson, Il, s, 74). Vad som karaktäriserar normgrupperna enligt denna undersökning skall här i korthet återges, inte för att registrera normfrekvenserna utan för att ge en föreställning om gruppernas starkt skiftande relationer till föräldrar, kamrater och skola. Samtliga elever i årskurs 8 och ett stickprov bland eleverna i åk 7 och 9 i Örebro fick 1969 i en enkät bl a svara på i vilken mån de accepterade vissa normbrytande beteenden. De skulle för vart och ett av dessa markera ett av följande sju alternativ (fyra avvisande, tre accepterande): Väldigt dumt Dumt Ganska dumt

HP*“^.^P*!°7“

Inte fullt okey Ganska okey Okey Helt okey I årskurs 8 gav enkäten följande resultat:

Procentuella andelen elever i åk 8 som givit accepterande skattning av olika beteenden. (Efter Henricson 1971, Il, s 23)

Driva på stan varje kväll/ stå v. ngn kiosk o hänga 30 23 Samlag m. pojk-/ flickvän 46 54

Då eleverna uppdelades på grupper med likartade normmönster blev resultatet följande (Henricson 1971, III, s 13 ff). En Iågaccepterande grupp (L), som utgör ca hälften av samtliga elever, tar avstånd från alla de i enkäten nämnda typerna av normbrott. Dessa

360 och överväganden SOU 1974: 59 Utredning

elever bedömer i störst utsträckning föräldrarnas värderingar som lika deras egna, och kamraternas värderingar som avvikande från deras egna (= friare än deras egna). De har emellertid så många likasinnade kamrater att de inte behöver befara isolering. De är bättre skolanpassade och har bättre föräldrarelationer än någon annan grupp. Huruvida en del av dem i själva verket inte är välanpassade utan hämmade och senare kan råka i svårigheter på grund härav, är en fråga som måste lämnas därhän. Om man lägger ihop dessa elever, dvs de som mest avvisar normbrytande beteenden, med de elever i övriga grupper, som avvisar vissa normbrytande beteenden, får man en stor majoritet av tonåringar som är helt eller delvis föräldrakonform i sina värderingar och även i sina handlingsintentioner. Undersökningen stöder inte den klassiska teorin om ett normalt” tonårstrots. Crafoord (1972, s. 72) säger härom i sin undersökning inom Örebroprojektet: Slutligen några 0rd om det omtalade tonårstrotset, som i denna undersökning liksom i den ovannämnda normundersökningen är relativt ringa både mot föräldrar och lärare. Är antagandet om det starka tonårstrotset en myt? Har denna föreställning helt enkelt överlevt från den auktoritära, borgerliga samhällsstrukturen, där frigörelsen från föräldrarna krävde en helt annan grad av aktiv utbrytning och motsatsställning till föräldrarna?” Hon anser inte att frågan med säkerhet kan besvaras utifrån den typ av undersökning som Örebroprojektet utgör: felkållori form av snedvridande svarstendenser kan finnas. Undersökningen motiverar snarast uppställandet av en hypotes som kräver bekräftelse. En lågaccepterande grupp som samtidigt är samlagsaccepterande (LS). Denna grupp utgör 5 % bland flickorna och 6 % bland pojkarna. Den är i stort sett föräldrakonform, ibland t. o. m. mer än den lågaccepterande gruppen, men accepterar samlag med pojk-flickvän i högre grad än någon annan grupp, alltså mer än även de grupper som annars är mest i fråga om normbrytande beteenden. De uppfattar både accepterande sina kamrater och sina föräldrar som mer accepterande till samlag mellan tonåringar än vad andra grupper gör. De upplever alltså även på denna punkt sig själva som föräldrakonforma. Därmed är de enligt sin egen subjektiva upplevelse lika föräldrakonforma som den lågaccepterande gruppen. Deras norm i fråga om samlag motsvaras också av deras beteende. 40 % av flickorna i denna grupp har haft samlag mot 22 % i Om det är deras egna och föräldrarnas värderingar som totalgruppen. påverkat deras beteende eller tvärtom är omöjligt att uttala sig om. (Man kan t ex tänka sig att en tonåring som är ”solidarisk” med sina föräldrar i de flesta lättare blir respekterad och accepterad av uppförandefrågor föräldrarna när det gäller det sexuella beteendet. Det skulle då vara fråga om en utbrytning från den lågaccepterande gruppen just i detta avseende. USSU: s anm.) En mellangrupp ca 20 % av flickorna men endast ca 10 % (M) omfattar av pojkarna. Denna grupp accepterar i ganska hög grad en rad normbrytande beteenden, bland dem samlag med pojk- eller flickvän, men inte hasch eller snatteri. Avståndet mellan deras egna och föräldrarnas värderingar är stort. De är i stället orienterade till kamrater med

Riktlinjer församlevnadsundervisningen 361

samma värderingar som deras egna. Deras attityd motsvarar ungefär den klassiska beskrivningen av tonårstrotset. Men det är ovisst om deras viktigaste bevekelsegrund är att vilja trotsa föräldrarna eller att lägga sig till med ett beteende som de upplever som vuxet. De kommer inte i någon större utsträckningi konflikt med samhället, dvs. de blir i regel inte fall för polisen eller barnavårdsnämnden. En höggrupp (H) som omfattar 13 % av flickorna och 25 % av pojkarna accepterar i hög grad ett stort antal normbrytande beteenden. Flickorna hasch och snatteri accepterar i högre grad än genomsnittet. Detta innebär dock endast för några få (2 % av totalgruppen) att man direkt betecknar dessa beteenden som Okay. Accepterandet visar sig i de flesta fall i att man är tveksammare i sitt awisande. Samlagsaccepterandet ligger när det gäller värderingen på ungefär samma nivå som mellangruppens, men den faktiska sexuella erfarenheten är större. De säger sig oftare råka i situationer, där de är rädda att förlora den sexuella kontrollen. Det finns en rädsla för sexualitetens komplikationsrisker hos både den mest och den minst föräldrakonforma flickgruppen. Pojkgruppen sönderfaller i en grupp på ca 20% som har en högre acceptans än genomsnittet för snatteri, och en grupp på 5 % som har en högre acceptans för hasch. Här gäller samma reservationer som beträffande flickornas accepterande av kriminella beteenden. Men den mest normbrytande pojkgruppen är som synes dubbelt så stor som den motsvarande Båda pojkgrupperna flickgruppen. är något mindre samlagsaccepterande än pojkarna i mellangruppen. Om de grupper som i störst utsträckning accepterar normbrytande beteenden gäller att de är starkt kamratorienterade och skol- och föräldranegativa. De riskerar också att komma i konflikt med samhället; det gäller i särskilt hög grad haschgruppen bland pojkar. Allmänt gäller att inga intelligensskillnader och nästan inga socialgruppsskillnader framträder mellan de mer och mindre föräldrakonforma grupperna. Inom alla grupper gäller att med samlag pojk-flickvän accepteras i större utsträckning än något annat normbrytande beteende. 46 % av flickorna och 54 % av pojkarna har denna värdering, men endast 12,5 % av flickorna och 17 % av pojkarna tror att föräldrarna godtar den (Henricson 1971, bil 6a, 6b, 8a, 8b). Henricson anser att man här måste konstatera en verklig generationsklyfta, troligen under uppkommen l960-talet. Uppgifterna gäller som nämnt elever i årskurs 8. I årskurs 9 är det som man kunde vänta en ännu större andel av eleverna som har den samlagsaccepterande värderingen, och det är även fler elever som tror att föräldrarna godtar denna deras värdering. Men klyftan mellan elevernas egen värdering på denna punkt och vad de tror om föräldrarnas värdering är större i årskurs 9 än i årskurs 8 (Henricson 1971, del Il bilaga 4). Det är visserligen så, att föräldrarna - enligt elevernas bedömning godtar en tonårings samlag med pojk-flickvän oftare än de godtar något av de övriga i enkäten ingående normbrytande beteendena. Men det är ändå stora majoriteter av föräldrarna som enligt vad ungdomarna tror inte gör det (Henricson 1971, II, s 36 f).

362 Utredning och överväganden

Det sägs inte sällan i debatten att många tonåringar har en så krass till sexuallivet att de har samlag därför att det anses tufft. Det inställning är då av intresse att konstatera att inga elever placerade samlag i första rummet då de ombads gradera vad som anses tufft av kamraterna. De som överhuvud nämnde samlag i dessa enkätsvar var 6-7 % av flickorna och 7-12 i årskurs 8-9. Det stora övervägande flertalet av % av pojkarna tonåringarna har inte ett sådant synsätt. Det som ansågs tufft av 1/4- l/3 av eleverna var i stället att dricka sig berusad. Vad som har med relationen till det motsatta könet att göra placerar de flesta ungdomar i

en helt annan kategori. Den fråga man skulle vilja ha besvarad genom denna kartläggning (som har någon motsvarighet i andra svenska forskningar) är denna: knappast av samlag med pojk-flickvän vara förenat kan det tidiga accepterandet med emotionell i betydelsen att kunna förbinda sexualitet och mognad social mognad i betydelsen att kunna personlig relation, respektive Eller är den samlagsaccepterande norm, i strid med handla ansvarigt? flertalet föräldrars värdering, som vi finner hos hälften av femtonett uttryck för emotionell och social omognad åringarna, övervägande eventuellt fixerad i en tendens till asocialitet som utgör en fara för dessa ungdomars framtid? omfattande undersökningar är att Det svar som ges i Örebroprojektets samlagsaccepterandet hos en del av femtonåringarna ingår i en attityd hos en annan del är förenad med normer som placerar dem i farozonen, och handlingstendenser som gör det troligt att de kommer att klara sig

bra i livet. Den grupp som har de flesta normbrytande värderingarna utgör som nämnt bland flickorna 13 % ochbland pojkarna 25 %. (Den sistnämnda andelen om ett resultat i Jonsson-Kälvestens ”222 stockholmspåminner ha behövt stöd.) lnom dessa båda pojkar”: l/4 skulle psykoterapeutiskt betydligt högre än inom den mest grupper (l-l) är samlagsaccepterandet föräldrakonforma gruppen (ca 5 mot ca 3 på en 7-gradig skala) och det är även fler som haft samlag. lnom H-gruppen finns det många ungdomar hos vilka den attityden tillsammans med andra samlagsaccepterande är ett symtom på så negativa relationer till normbrytande attityder skola och samhälle att de riskerar att inte kunna fungera i föräldrar, samhället: PBU och polisen (hasch, snatteri, alkobarnavårdsnämnden, hol) kommer in i bilden. Deras attityd till sex har dock en väsentligen annan social innebörd än deras attityd till hasch och/eller snatteri. Den sistnämnda skiljer ut dem från det överväldigande flertalet av kamraterna, medan däremot attityden till sex är densamma som i en grupp som och bland vilka flertalet inte befinner omfattar hälften av totalgruppen för konflikt med samhället. Birgitta Olofsson har i sin sig i riskzonen ”Vad var det vi sa! Om kriminellt och konformt beteende avhandling bland ingående i Örebroprojektet) givit skäl för skolpojkar (1971, att att vara en insider eller outsider i uppfattningen upplevelsen förhållande till hem, skola och kamrater är en avgörande faktor för om blir kriminell eller inte. En tonåring ägnar sig inte åt en pojke haschrökning eller snatteri utan att vara en outsider och blir genom detta

Riktlinjer 363 för samlevnadsundervisningen

beteende ännu mer en outsider. En femtonåring har kanske samlag därför att han eller hon är en outsider i förhållande till föräldrarna men blir inte genom detta beteende en outsider i förhållande till även mycket sociala kamrater. Det gör utsikterna till anpassning ljusare. Inte heller den mest föräldrakonforma gruppens (L) avståndstagande från samlag med pojk-flickvän är så starkt: det ligger som nämnt på 3 i den 7-gradiga skalan, medan avståndstagandet från hasch och snatteri ligger på l (l =helt avståndstagande, 7 = helt accepterande). Därtill kommer den starkt föräldrakonforma grupp på 5-6 % av totalgruppen vars samlagsaccepterande ligger på 7 i skalan (LS-gruppen). Mellangruppen (M) accepterar i ganska hög grad en rad normbrytande beteenden (bland dem samlag) men absolut inte de kriminella beteendena. Det är här sannolikt fråga om ett övergående tonårstrots av den art som man ofta trott känneteckna alla eller nästan alla tonåringar. Crafoord har i sin tidigare citerade undersökning Symtom eller ålderstypiskt beteende? En studie av 15-åriga flickor studerat inte bara normer utan också beteende hos samma flickor vilkas normprofilgrupper vi här talat om. Hon sammanfattar sitt resultat beträffande det sexuella beteendet på följande sätt: Av speciellt intresse är att frågorna avseende sex och sexuell erfarenhet bildar en separat faktor. (Om de vid faktoranalysen hade visat sig ingå i en asocialitetsfaktor, hade bilden varit en annan. USSU: s anm.) Detta stöder antagandet att sexuell erfarenhet i de tidiga adolescensåren ej enbart, och troligen inte heller i huvudsak, är förknippad med asocialitet utan har en mycket varierande bakgrund (kurs här; Crafoord 1972, s 79), Detta är det hittillsvarande huvudresultatet av undersökningarna inom Örebroprojektet när det gäller tidig sexualdebut. Hur man i undervisningen enligt USSU: s mening bör behandla detta undersökningsresultat diskuteras nedan i detta avsnitt. Om man sammanfattar de varierande bakgrunder till tidig sexuell erfarenhet som framträder i Örebroprojektets material, blir det ungefär följande typer av motivationer (den första beskrivs utförligast, eftersom den ger mest anledning till bekymmer): - En häftig konflikt med hem, skola och kamratmajoritet. Bakom ligger en emotionell bristsituation i hemmet. Eftersom man inte kan få sin identitetskänsla, sin självvärdering tryggad där - och därmed inte heller i den föräldrakonforma elevmajoritetens eller skolans värderingar söker man vinna självaktning genom att våga vara normbrytande och därmed även tillvinna sig beundran och gemenskap från en liten grupp kamrater i samma båt. Beteendena (t. ex. snatteri, haschrökning, alkoholberusning, att driva omkring sent på gatorna) får ett drag av desperation eftersom de ogillas av hem och skola (de två förstnämnda beteendena även av kamratmajoriteten), och därmed även ett drag av självdestruktion som direkt passar in i den störda föräldrarelationen: eftersom dom har svikit mig ska dom minsann få plågas av att det går illa för mig. Det sexuella beteendet inom denna grupp kan vara ett direkt utslag av denna attityd; så får väl t. ex. förmodas vara fallet hos de 9 % av de

364 Utredning och överväganden

samlagserfarna femtonåriga flickorna som uppgav att de hade legat med någon första gången de träffade honom (Crafoord 1972, s_7l). Man kan dock inte vara helt säker på detta. Det kan också vara så att de inte fäster så stor vikt vid om man har samlag eller ej, varvid beteendet inte kan som ett sätt att uttrycka desperation eller självdestruktion, utom fungera i den mån man struntar i skyddsåtgärder. Men det sexuella beteendet kan också ha en innebörd som är motsatsen till desperation och självdestruktion: man vill finna en pojk-flickvän som kan skänka den närhet, ömhet, man hittills varit berövad i livet. I lyckligaste fall finner man gemenskap också detta och får kanske den avgörande hjälpen att komma på rätt köl i men risken är naturligtvis stor att en partner med liknande tillvaron, negativ bakgrund som ens egen inte skall kunna fylla denna funktion. Vad hela denna ungdomsgrupp (13 % av flickorna och 25 % av pojkarna) framför allt behöver är att någonstans få bli insiders i stället för outsiders. Samhällets är ofta inte tillräckliga och adekvata för att hjälpåtgärder åstadkomma en sådan förändring av deras grundsituation. Den tanken har ibland framförts att vad som ytterst behövs är en sådan förändring av att färre barn, ungdomar och vuxna. behöver själva samhällsstrukturen uppleva sig som outsiders. - Ett och sannolikt övergående tonårstrots med en del måttligt beteenden. Om tidig samlagsdebut också förekommer kan utagerande den liksom i förra fallet ha antingen en trotsande eller en ömhetssökande innebörd. Ofta är naturligtvis de båda motivationerna sammanblandade. - En flicka som egentligen är starkt modersbunden men som råkat i konflikt med modern och nu söker en pojke att osjälvständigt hålla sig till i stället. - En övergångsrit vid utträdet ur barndomen, ett prematurt beteende sexuellt samliv sedan väl inträdesbiljetten” till som inte leder till fortsatt en viss tonårsmiljö förvärvats. Man vill vara konform med vad man (klart överdrivet) uppfattar som en modern ungdomsnorm. - Att vilja bli vuxen. - Man har de bästa relationer till hem, skola och samhällsnormer i allmänhet och har med föräldrarnas gillande också sexuellt samliv med

pojk-flickvännen. De femtonåringar som haft samlag utgör enligt stockholmsundersök- 12 % av flickorna och enligt Örebroprojektets enkäter 22 %. (De ningen femtonåriga pojkarna i Örebro tillfrågades inte på den punkten.)

Att sexuellt samliv inte alltid visar sig vara ett utslag av tidigt emotionella och sociala störningar, av asociala attityder, får enligt den av USSU allmänna objektivitetsprincipen inte leda till att skolan

tillämpade

tar för detta beteende och framställer det som generellt ställning bara det är förenat med ansvar och hänsyn. De undersökacceptabelt vi har visar att en stor föräldramajoritet har olika grader av ningar restriktiv till tidigt sexuellt samliv. Denna inställning finns ofta inställning och fortbestår oberoende av om man kan konstatera att de tidigt eller missanpassade. Den sexualdebuterande ungdomarna är välanpassade restriktiva kan vara religiöst eller moraliskt eller föräldraattityden

SOU 1974: 59 Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 365

känslomässigt grundad och sålunda i viss mån fristående från rent rationella överväganden. Även en sådan attityd måste givetvis respekteras av skolan. Andra föräldrar har en accepterande inställning. (Enligt Örebroprojektet 17 % när det gäller pojkar och 12 % när det gäller flickor i femtonårsåldern. Crafoord 1972, s 36.) Här måste den princip gälla som läroplanen formulerat med orden: l skolarbetet ställs man dagligen inför frågor, där det föreligger olika uppfattningar. Det kan gälla livsåskådning, politik, sociala värderingar eller moral . . . I sådana frågor måste skolan förhålla sig objektiv . . . Ett skäl härtill är, att skolan tar emot barn och ungdom ur alla grupper och åsiktsläger i samhället. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att dessa inte blir påverkade från skolans sida till förmån för den ena eller den andra av de inbördes kämpande åskådningarna eller uppfattningarna (Lgr 69, s 4l f). Uppenbart är att i frågor av detta slag majoriteten aldrig kan göra anspråk på att skolan skall användas som instrument för att påverka barnen till en föräldraminoritet till en annan uppfattning än föräldrarnas. Det rör sig här överhuvud inte om en majoritetsfråga. De som i dag befinner sig i majoritet men som en dag kanske kommer att utgöra en minoritetsgrupp har anledning betänka att den nämnda principen kan bli ett skydd för dem. Skolan skall alltså inte ta ställning till frågan om tidigt sexuellt samliv. Den skall låta elever med olika uppfattningar (deras egna eller föräldrarnas) känna att de är förstådda och respekterade från skolans sida. De olika uppfattningarna och de bakomliggande åskådningarna skall framställas enkelt och tydligt, helst på ett sätt som företrädarna för dessa åskådningar själva skulle vara tillfredsställda med. De djupt olika psykologiska bakgrunderna (se ovan) till det tidiga sexuella samliv som förekommer bör enligt USSU: s mening också tas upp i undervisningen. Det kan vara en god skolning till att skärpa blicken för hur olika människor har det ställt och hur olika de är. Genom att det gäller en fråga, som nära angår ungdomarna, och livssituationer som inte är psykologiskt svårbegripliga, torde man kunna påräkna stort intresse, inlevelse och förståelse från deras sida. Genomgången bör också kunna utgöra ett väsentligt bidrag till eftertanke om hur eleven själv skall ställa sig. Då vi vet att hälften av femtonåringarna *är avvisande till tidigt sexuellt samliv och andra hälften accepterande, kan vi också räkna med att det i båda grupperna finns de som är mycket osäkra. Vid en sådan genomgång kommer det att framgå att det tidiga sexuella samlivet ibland ingår i en gynnsam, ibland i en ogynnsam livsbild. Det bör emellertid alltid också framhållas att, såsom USSU ovan närmare belyst (l6.l), olycksriskerna är större ju yngre man är vid sina första sexuella erfarenheter.

l6.4.4 Undervisning om samlag En fråga som aktualiserats i den offentliga debatten är om det finns vissa moment av Sexualkunskap som är så ömtåliga att det måste betraktas som anstötligt och otillåtligt att infoga dem i skolans sexualundervisning.

366 och överväganden Utredning

Det gäller bla frågan om undervisning om sexuell stimulering och sexuellt gensvar inklusive omnämnandet av olika samlagsställningar. (USSU har tidigare använt ordet samlagsteknik idetta sammanhang. Det är emellertid mindre lämpligt. Psykiska faktorer och bland dem särskilt emotionella spelar en så avgörande roll i sexuella skeenden hos människan att ordet teknik leder till en felaktig föreställning om verkligheten. Däremot finns det ingenting att invända mot ordet preventivteknik som väsentligen avser handhavandet av just tekniska hjälpmedel.) I skrivelser till USSU har en del skäl anförts mot en sådan undervisning. Man har sagt att den verkar sexuellt eggande, vilket i en kollektiv situation är pressande såväl för abstinenta som för sexuellt aktiva elever. - vill inte bli informerade i grupp om så intima Ungdomar förhållanden; de upplever detta som ett intrång i den personliga - att ge sådan information försätter blyga och integriteten. Uppgiften oerfarna lärare i en outhärdlig situation; risken för disciplinsvårigheter blir då överhängande. Problemet med lärare som upplever speciella svårigheter att tala om sexuella förhållanden har följt sexualundervisningen sedan dess bemen har hela tiden varit i avtagande. Det existerar dock alltjämt. gynnelse 64 av l 329 biologilärare i årskurs 9 uppgav i USSU: s lärarenkät att de finner det besvärligt att undervisa om momentet samlag (SOU 1969: 44, s 120 tab. 8.9). var det emellertid inte mindre än 221 Samtidigt biologilärare som markerade svårighet att undervisa om etiska synpunkter. Man kan därför inte säga att undervisningen om samlag jämförelsevis Så som denna undervisning är skisserad i 1956 års är något stort problem. lärarhandledning s 69 bör den vara ungefär lika problematisk för en blyg och oerfaren lärare som det sätt att tala om samlag som USSU i artikeln samlag i lärarhandledningens faktaöversikt. exemplifierat För de allra flesta lärare torde en sådan undervisning om momentet inte erbjuda några svårigheter. Vad eleverna beträffar torde de ovan refererade betänkligheterna i dag vara nästan helt irrelevanta. 1 de många skildringar av erfarenheter från sexualundervisningen som USSU tagit del av under utredningens gång har det förekommit några sådana elevreaktioner som kritikerna aldrig föreställer förekommer säkert hos en del av sig. En viss sexuell påverkan eleverna ord och bilder i sexualundervisningen, men denna genom påverkan måste vara ringa i jämförelse med de doser som ungdomarna utsätts för i samhällsmiljön i övrigt. Sexuella bilder och ord ingår som en i deras normala tillvaro. De har i motsats till den äldre självklarhet aldrig upplevt ett strängt sexransonerat massmedieutbud. generationen De förstår inte den som låg bakom det gamla förbudet mot att attityd tala öppet om sexuella förhållanden. I 1956 års handledning är de här avsedda momenten helt förbigångna. När nu USSU föreslår att information om sexuell stimulering och sexuellt skall och samlevnadsundervisningen innan eleverna gensvar ges i sexuallämnar den obligatoriska skolan och i gymnasieskolan är detta en konsekvens av bl. a. det förhållandet att sexualiteten numera erkänns som

SOU 1974: 59 Riktlinjer för samlevnadsundervisningen 367

ett värde för individen, inte endast som ett medel för fortplantning. Detta är dessutom ett område där ungdomen behöver en balanserad och sakligt riktig information. Får den inte det, försöker den skaffa sig ersättning på andra vägar, t. ex. genom pornografin som ofta är grovt vilseledande. l undervisningen bör behandlas sådana frågor som förspelets betydelse, erogena zoner, samspel när parterna har olika sexuell rytm, motåtgärder mot akut och kronisk impotens och frigiditet, kort sagt konsten att tillfredsställa och bli tillfredsställd. I samband med detta moment av sexualkunskapen bör det klargöras att skicklighet på detta område aldrig i och för sig kan lösa djupare liggande samlevnadsproblem. Men om en god personlig relation föreligger kan den intensifieras och fördjupas genom parternas förmåga att förmedla en stark sexuell upplevelse till varandra. Då man frågar ett representativt urval av svenska folket hur de upplevt sitt eget sexuella samliv (se tabellen nedan), visar det sig å ena sidan att flertalet har det bra tillsammans enligt deras egen värdering men att ganska stora grupper upplever en bristsituation. Orsakerna härtill är många och komplicerade, men en av dem är tafatthet och okunnighet. I mellangruppen ”på det hela taget tillfredsställande är det någon större skillnad mellan generationerna endast för kvinnornas del. Deras andel har ökat från 54 till 63%. De stora skillnaderna i ligger ytterlighetsgrupperna som har uppgivit otillfredsställande eller starkt tillfredsställande erfarenheter. De otillfredsställda har blivit färre, särskilt bland kvinnorna, och de starkast tillfredsställda har blivit fler, särskilt bland männen. Men alltjämt är det ungefär en tiondel av den yngre generationen som ”misslyckas” med sexuallivet och inte mer än en fjärdedel till en tredjedel som har en mycket intensiv och starkt positiv

Värdering av samlagserfarenhet. Efter SOU 1969: 2, s. 108 f. tab. IV: 2. I %

Män o kv Män 0 kv Män Män Kv Kv l8-40år 4l-60år 18-30år 31-60år l8-30år 3l-60år De samlag jag haft har på det hela taget varit otillfredsställande eller mindre tillfredställande 12 21 10 12 13 25

De samlag jag haft har på det hela taget varit tillfredsställande och värdefulla upplevelser 59 60 58 64 63 54

De samlag jag haft har på det hela taget varit underbara upplevelser, och bland dem finns några av mitt livs höjdpunkter 29 18 33 24 25 20 De tre negativa upplevelsetyperna i originaltabellen har här sammanförts till en. Åldersgrupperna anges i sammandrag och urval.

368 Utredning och överväganden

Det är naturligtvis önskvärt att den förbättring som skett för upplevelse. den yngre generationens del fortsätter. Det är sannolikt att några årtiondens sexualundervisning i skolan jämte andra faktorer har bidragit till den mera positiva upplevelsen genom att åstadkomma ökad kunnighet och minskad tabuering. Enligt USSU: s uppfattning kan skolan nu i ökad omfattning bidra till denna utveckling genom att ge de äldsta eleverna information om några elementära fakta beträffande det sexuella samlivet. Det hävdas ibland att undervisning av detta slag är onödig eftersom man lär sig genom eget experimenterande och att teoretiska kunskaper t. o. m. minskar glädjeni det sexuella samlivet, eftersom det spontana egna upptäckandet elimineras. Man inför ett mekaniskt drag i sexuallivet. Detta motsägs av det enkla faktum att både upplysningen och den subjektiva av tillfredsställelse har blivit större. upplevelsen Om undervisning om sexuell stimulering och gensvar har USSU tidigare skrivit att det ”för den kan anföras skäl som torde vara förenliga med även etiska ståndpunktstaganden” (Sexualitet och samlevnad, s_ 195). Samkristna skolnämnden har ansett att ett sådant påstående måste - att hänvisa till de preciseras. Det kan till att börja med ske genom resonemang som förts i detta avsnitt, men även genom att citera nämndens egen formulering i dess skrivelse till USSU:

Den genom olika undersökningar klart belagda förekomsten av en utbredd kvinnlig frigiditet rör vid en fråga av allra största betydelse för samlivet mellan man och kvinna. Unga människor, som snart kan stå i att inträda i äktenskap, behöver elementär kunskap om hur det begrepp sexuella fungerar, om sexuell stimulering och sexuellt gensvar. samspelet Detta ståndpunktstagande blir en konsekvens av att man bejakar tesen om att sexuallivet inte endast har barnalstring till uppgift. En sådan kunskap om hur olika man och kvinna kan uppleva det sexuella samlivet bör vidgas till en förståelse av att hänsyn och förtroende just på detta område kan få en djupare dimension än vad som är möjligt på andra livsområden.” .

Detta räcker enligt USSU: s mening mer än väl som en etiskt fullvärdig motivering för att stoff av detta slag tas upp innan eleverna lämnar den skolan. Tilläggas kan väl från teologisk synpunkt att det obligatoriska inte kan ligga något oetiskt i att beskriva förutsättningarna för att en funktion som ingår i skapelsen ska kunna fungera så som den är avsedd. Endast om sexualfunktionen är insatt i ett oetiskt handlande blir den anstötlig. Från anförts att eleverna måste uppfatta några håll har emellertid denna information som en skolans ”klarsignal” eller uppmaning att ge sig in i tidiga sexuella upplevelser. Varför skulle skolan annars syssla med detta stoff? Härtill måste för det första sägas att eleverna under hela sin skoltid varje dag sysslar med kunskapsstoff som de vet att de inte kommer att ha praktisk användning av förrän som vuxna. Det gäller t. ex. samhällets stödâtgärder vid familjebildning, graviditet, förlossning, barnaför den politiska rösträtten, försvarsorganisationen. Det vård, reglerna står fullkomligt klart för samtliga elever, även om de aldrig har tänkt på av ett undervisningsmoment i skolan inte saken, att själva förekomsten

Riktlinjer 369 för samlevnadsundervisningen

innebär något ställningstagande från skolans sida av den art som kritikerna fruktar. Det ingår vidare i USSU: s förslag att undervisningen skall bedrivas så att varje elev bereds möjlighet att tänka igenom vad slags relation han eller hon vill ha till det andra i belysning könet, av en mängd omständigheter, konsekvenser och långsiktiga målsättningar som eleverna med lärarens och läromedlens hjälp aktualiserar för sig. Det är i ett sådant stort som de enskilda momenten sammanhang av Sexualkunskap skall infogas. Då detta sker, förverkligas den tredje punkten i den målsättning för sexual- och som samlevnadsundervisningen anges i kapitel 15. Därigenom förhindras att information om sexuell och stimulering sexuellt gensvar av eleverna uppfattas som den enda väsentliga aspekten på samlivet. Samtidigt förstår eleverna mycket väl att detta är en väsentlig aspekt, och det skulle hos dem skapa en berättigad misstro till undervisningen om den förbigick momentet i fråga. I belysning av de anförda omständigheterna måste USSU vidhålla sin uppfattning att det inte finns bärande sakliga skäl för att utesluta momentet men däremot skäl för att låta tungt vägande det ingå i undervisningen på högstadiet och i gymnasiet. okunnighet eller likgiltighet på detta område har gjort alltför mycken skada för att skolan skulle kunna stå till svars för fortsatt tystnad.

17 skolans och

Hemmets, massmediernas

för och

betydelse sexual- samlevnads-

kunskapen

17.1 lnformationskällor

Av kapitel 7, ”Sexualupplysning i hemmet och andra informationskällor framgår bl. a. följande förhållanden. Under 1960-talet var det alltjämt ca hälften av de svenska föräldrarna som inte gav sina barn sexualupplysning. Elevernas och föräldrarnas uppgifter härom är samstämmiga. Flickorna fick upplysning i högre grad än pojkarna (ca 60 resp. ca 40 %). Ca 20 % av flickorna hade inte fått upplysning om menstruation innan den inträffade första gången. Den första upplysningen om befruktning och samlag anser sig ca 20 % av männen och ca 40 % av kvinnorna i den yngre generationen (l8-30åringar) ha fått från föräldrarna. Föräldrarna spelar emellertid här en ökande roll, särskilt för flickorna. I den äldre generationen är det endast 25 % av kvinnorna som uppger att de fått sin första information om befruktning och samlag av föräldrarna, i den yngre generationen som nämnt ca 40 %. Barnen får också sin första Sexualkunskap vid allt tidigare ålder. Vid en jämförelse mellan den äldre och den yngre generationen finner man att pojkar nu får sin första kunskap om samlag och befruktning l år tidigare, flickorna 2,5 år tidigare. Motsvarande tidsförskjutning för första kunskap om preventivmedel är för pojkar 2 år och för flickor 4 år. Det innebär också att pojkarnas försprång nästan försvunnit. Både pojkar och flickor får de nämnda första informationerna vid ca ll resp. ca 13 års ålder. Den informationskälla som spelar den största rollen är alltjämt kamraterna, utom för flickor beträffande första upplysning om befruktning och samlag, där föräldrarna numera blivit den vanligaste informationskällan. Sammanfattningsvis kan konstateras att föräldrar och skola spelar en ökande, kamrater en minskande roll. En mycket vanlig informationskälla är böcker i högre grad vid stigande ålder - och ganska vanliga är tidningar, TV och radio, medan föreningar och möten inte har någon betydelse alls. Även film klassades 1967 som en sällan förekommande informationskälla, men den har sedan dess sannolikt ökat i betydelse. Samtliga undersökta informationskällors betydelse framgår av tab. 7.7 och diagram 7.1 (de anger information överhuvud, inte första informationskälla).

372 Utredning och överväganden

17.2 Effekten av utebliven information i hem och skola

mellan olika länder (7.22, slutet) finner man följande. I Vid en jämförelse de länder där ett puritanskt eller ett folkligt romerskt-katolskt inflytande

har varit starkt, är föräldrar och skola mest förtegna rörande sexualkun-

har förtegenheten varit extremt stor. Den mest skap. I USA och Italien utbredda skola och hem har man funnit i sexualupplysningen genom

Östtyskland, Belgien, Sverige och Västtyskland (tabell 7.8; van Keep

1971). är tabuerat iett Allmänt kan man konstatera att ju mer sexuallivet samhälle och skola som följd härav underlåter att ge och ju mer föräldrar desto mer kommer barn och ungdom att hämta sina barn Sexualkunskap, från kamrater och andra källor utanför familj och skola. sin kunskap strävan barnen visar sig obevekligen leda till Föräldrarnas att ”skydda att barnen tillägnar sig ”kunskaper” och attityder av just den art som

ville dem. De pionjärer som arbetade för tidig föräldrarna bespara i hem och skola hävdade alltid att det förhåller sig så. sexualupplysning som nu föreligger är detta inte längre en Genom de undersökningar utan ett klarlagt förhållande. Undersökningarna visar att ju mer hypotes som förmedlas av föräldrar och skola på ett tidigt sexualkunskap desto mindre får kamraterna som informationskälla. stadium, betydelse USSU:s (tab. 7.4 ovan) visar att även massmediernas undersökning informationskälla minskar, medan de däremot betydelse som första

behåller sin betydelse som kompletterande kunskapskälla.

17.3 Skolans sexualinforrnation och föräldrarnas

kan man dra en viktig slutsats. Påståendena att Av dessa förhållanden i skolan är ett ingreppi föräld rarätten, i redan själva faktainformationen om skolan hemmets och privatlivets helgd har inte saklig grund (annat än och ett sexuellt beteende som strider mot lär ut en sexualmoral Skolan påtvingar inte barnen en föräldrarnas etiska uppfattning). som annars skulle ha undanhållits dem. Den söker ge dem en kunskap med betonande av ansvarssynpunkter i stället för den riktig kunskap och vanföreställningar utan sammanhang med en blandning av fakta till. ansvarsmedveten helhetssyn som många barn annars blir hänvisade

att det i vår tid i Västeuropa eller USA skulle vara möjligt Föreställningen en tidig, mycket avancerad sexualkunatt undanhålla barn och ungdom De stöter ständigt på informationer av detta slag, skap är orealistisk. och i 0rd och bildi Skolan kan då inte vederhäftiga ovederhäftiga, systematisera och undandra sig uppgiften att söka komplettera, korrigera,

dessa högst blandade och ofta förvirrade kunskaper. fördjupa

SOU 1974: 59 Hemmets, skolans och massmediernas 373 betydelse

17.4 Värdet av information i hemmet

Att många föräldrar inte känner sig emotionellt och sakligt vuxna informationsuppgiften och därför undandrar sig den vet vi. Bör man då uppmana alla föräldrar att ändra sitt handlingssätt? Denna fråga förtjänar särskilt övervägande. Preben Hertoft ställde vid sina intervjuer med dansk manlig ungdom en fråga som är ovanlig i sexualundersökningar men inte desto mindre viktig. Han frågade intervjupersonerna om de var nöjda med de upplysningar de fick, då de första gången fick kunskap om hur barn kommer till. Svaren utvisar att man långt oftare var nöjd med föräldrarna än med kamraterna som informationskälla. Hertoft varnar emellertid för att därav dra slutsatsen att föräldrarna alltid är den bästa informationskällan. Det var endast 15-25 % av de danska pojkarnas föräldrar som hade givit den första sexualupplysningen. ”Det kan mycket väl tänkas att (dessa föräldrar) består av en utvald grupp som har haft särskilda förutsättningar att tillfredsställa sina barns behov av kunskap på denna punkt, men det är långt ifrån självklart att alla föräldrar, även om de kunde påverkas till att ge sina barn de första upplysningarna, verkligen skulle vara i stånd att göra detta på ett för barnen tillfredsställande sätt. Hertoft meddelar också att de som inte fått svar av föräldrarna på sina frågor ofta gav ”en mycket negativ karaktäristik av deras insatser på detta område* Upplysning genom föräldrarna (föräldern, vårdaren) torde vara gynnsammast, om följande förutsättningar finns: l. Att det råder ett gott känsloklimat mellan föräldrarna (föräldern, vårdaren) och barnet. 2. Att föräldrarna (föräldern, vårdaren) känner sig obesvärade inför uppgiften och är glada åt att få tala med sina barn om hur de har kommit till. 3. .Att barnet självt vill ha upplysningen från föräldrarna (föräldern, - Detta är väl nästan alltid fallet vårdaren). med små barn, men i den tidiga puberteten och ännu mer senare, när ungdomar håller på att frigöra sig från föräldrarna och står inför uppgiften att integrera sin egen sexualitet i den medvetna personligheten, kan de ha stark motvilja mot att tala med närstående om sexuella fakta och problem. Detta bör givetvis respekteras. De också förekommande fall då tonåringar vill tala med sina föräldrar eller andra vuxna om sexuallivet är enbart att hälsa med glädje. Finns den viljan är detta redan ett bevis för att relationen är god och att tonåringen har förtroende till föräldrarnas attityd till det sexuella.

17.5 Samverkan mellan hem och skola

Sammanfattningsvis blir slutsatserna följande: Skolan måste ge en tidig och grundlig sexualundervisning dels för att kompensera bristen på upplysning från föräldrarna, dels för att korrigera Hertoft, l, s. 87 f.

374 Utredning och överväganden

och komplettera av blandat värde som kommer från den upplysning kamrater och massmedier. den eller de personer som står barnet närmast är Upplysning genom bäst ägnad att i barnets föreställning och känsla skapa ett sammanhang mellan sexualliv och gemenskapsupplevelse. Detta gäller dock i mindre de tre ovan nämnda förutsättningarna finns. grad ju mindre Bäst är att hem och skola samverkar. De ovan redovisade undersökvisar att detta har blivit vanligare. Hemmet ger då ibästa fall de ningarna elementära i en emotionellt gynnsam atmosfär och upplysningarna fortsätter med samtal om sexual- och samlevnadsfrågor under uppväxttiden om det faller sig naturligt för båda generationerna. Skolan en mera systematisk och sakrik kunskap ur många kompletterarnned olika aspekter. Själva tendensen att hem och skola alltmer accepterar rollen som tidiga är ett tydligt vittnesbörd om den till en viss grad sexualupplysare förändrade attityden på detta område. Föreställningen att barn och ungdom bör skyddas från kunskap, eller annorlunda uttryckt skyddas är sedan länge på reträtt. Denna utveckling fortsätter genom okunnighet, dessutom. Under åren sedan USSU:s undersökning gjordes (1967) har i massmedierna när det gäller att ta med den sexuella öppenheten i bild och text blivit markerat mycket större. Detta måste isin aspekten tur ha gjort yngre föräldrar säkrare och frimodigare när det gäller att tala med sina barn om sexuallivet. Utbudet i massmedierna måste också leda till att föräldrarna ännu oftare än förr får svara på frågor från hamen. En framtida undersökning om varifrån och när barnen fått sin sexualupplyskommer kanske att visa just detta att föräldrarnas roll som ning upplysare fortsatt att öka.

17.6 Information och påverkan genom massmedier

roll är betydande, inte som första Av kapitel 7 framgår att massmediernas men för utökad och fortsatt information. Detta gäller både kunskapskälla och men i högre grad. En tredjedel av alla pojkar flickor, pojkar omnämnanden av informationskällor i USSU: s undersökning gällde är av starkt växlande kvalitet. Då elever

massmedien Denna information

nämnt böcker som informationskälla, kan de ha avsett den upplysningssom numera Andra litteratur, ofta av god kvalitet, säljs i stora upplagor. elever kan ha avsett pornografi, som trots allt ger en del sakligt riktiga om sexuellt beteende. 42 % av l5-l9-åringama hade under upplysningar bok eller tidskrift enligt Statistiska senaste år läst någon pornografisk av allmänhetens inställning till filmcensur centralbyråns undersökning och Motsvarande siffra för 18-30-åringar är i Sifos pornografi.

undersökning för USSU 53 %.2 De pornografiska sexualskildringama ger

bild av sexuallivet.3 Detsamma i många stycken en verklighetsfrämmande

1 SOU 1969: 8, s. 73 tab. 9. 2 SOU 1969:38, s. 103; SOU 1969: 2, s. 127 tab. V: 5. 3 Se härom kapitlet om pornografi i förslaget till lärarhandledning.

SOU 1974: 59 Hemmets, skolans och massmediernas 375 betydelse

gäller av lätt insedda skäl Veckotidningar och ñlm. Deras bild av sexuallivet är ofta romantiserad eller har - numera pornografiska inslag inom ramen för en ytlig människoskildring. Men det finns också sakligt värdefull sexualupplysning i rådgivningsspalter och artiklar i dagsoch veckopress, och det finns sexualskildrande filmer på hög psykologisk och konstnärlig nivå. Radion har gjort pionjärinsatser i sexual- och samlevnadsundervisningen. Även i TV har sådan undervisning förekommit för barn, ungdomar och vuxna. Bakom elevernas om uppgifter informationskällor döljer sig en brokig verklighet av såväl sakligt korrekt som vilseledande information. Det vilseledande ligger också i hög grad i värderingarna. De sämsta veckotidningama, pocketböckema och filmerna förkunnar i ord och bild att den sanna lyckan finns på de bästa bordellerna eller i den fulländade samlagstekniken. När kändisar talar ut om sina sexuella anses de förmedla förvecklingar en högre visdom därför att de är kändisar. Sexualliv i lyxmiljö förutsätts vara saligare än ett normalt. De allra mest förstockade könsrollsuppfattningama utgör den självklara referensramen för alltsammans. I vilken utsträckning detta massmedieflöde verkligen bidrar till att göra människor odugliga till en fungerande gemenskap är okänt. Ställt utom allt tvivel är dock att hem och skola - och massmedier - behöver göra största insats för att förmedla möjliga en annan verklighetsbild och andra värderingar. Vilka dessa bör vara diskuterasi kapitel 16, där också förslag framläggs i detta hänseende.

18 och

Attitydförändring undervisnings-

situation

18.1 Sär- och samundervisning

Den allmänna atmosfären i skolan kring sexualundervisningen för ca 30 år sedan kan åskådliggöras genom föreskrifterna om särundervisning i 1945 års handledning i sexualundervisning för lärare i folkskolor. Det heter där (s. 18):

”Beträffande frågan om och i vilken utsträckning gossar och flickor böra skiljas åt under sexualundervisningslektionerna, yttrar nyss åberopade författning (kungl. kung. 170/1942): Dock böra gossar och flickor, vilka eljest åtnjuta gemensam undervisning, där så finnes lämpligt, skiljas åt vid undervisningen om människans könsliv”. Där så är möjligt bör ett särskiljande av lärjungarna ske, i vad det gäller folkskolans högsta klasser särskilt i fråga om kursmoment av viss art. Nu kan häremot invändas, att genom ett dylikt tillvägagångssätt en viss del av sexualundervisningen skulle förlänas en särställning, något som ju principiellt bör undvikas. Dock synes en för bägge könen, särskilt i pubertetsåldern, gemensam undervisning exempelvis rörande kursmomenten könsmognad (pollutioner, menstruation), betydelsen av renlighet beträffande könsorganen, onanifrågan och betydelsen av ett återhållsamt liv under ungdomsåren icke kunna skänka nâgra omistliga eller ens större fördelar. Även beträffande undervisningen om könsorganens anatomi kunna vissa lärare finna det önskvärt att skilja gossar och flickor åt, vilket iså fall bör ske. En gemensam undervisning skulle dessutom ställa en del lärare inför . mycket svåra och säkerligen många gånger olösbara problem. Lämpligast är, att flickomas undervisning omhänderhas av kvinnlig lärare och pojkarnas av manlig, där detta låter sig göra.”

Såväl den snabbt förändrade attityden som kvarstående spänningar illustreras av frågans behandlingi 1956 års handledning (s. 18 f):

”l vilken utsträckning pojkar och flickor skall erhålla gemensam sexualundervisning är i hög grad beroende av den som undervisar. För vissa lärare erbjuder gemensam undervisning i detta ämne svåra, säkerligen många gånger olösbara problem, medan denna uppgift faller sig lättare för andra. Gemensam undervisning är emellertid i princip önskvärd av flera skäl. Därmed får undervisningen icke någon särställning utan kan på ett naturligt sätt inordnas i skolans övriga undervisning. Samundervisning medför även fördelen, att pojkar och flickor får samma kunskaper i samtliga delar av ämnet. När det gäller vissa kursmoment, t. ex. menstruationshygien, kunde det kanske vid särundervisning ligga nära till hands att behandla denna mera kortfattat för pojkarna, som kan

378 Utredning och överväganden

förefalla ha mindre intresse av en detaljerad framställning. Ett sådant förfarande är inte lämpligt. Man måste nämligen bl. a. betänka, att eleverna av bägge könen måste vara förberedda på uppgiften att som föräldrar en gång kunna undervisa både sina pojkar och flickor. Denna undervisning meddelad till pojkarna bör även fylla ändamålet att hos dem uppväcka hänsyn till kvinnans psykiska och fysiska besvär i samband med menstruationsperioderna. Tvekar en lärare av olika anledningar att tillämpa gemensam undervisatt skilja pojkar och flickor vid undervisning i fråga ning, bör övervägas om vissa moment. Sådana moment är bl. a. ofta de som rör pollutioner, onani, menstruation och preventivmedel. Här måste dock särskilt betonas vikten av att pojkar och flickor får samma och tillräckliga kunskaper i nämnda moment.”

I den enkät som USSU 1968 gjorde bland lärare i årskurs 9 kan man konstatera att samundervisning inte längre upplevs som någon svårighet. Andelen lärare som tyckte det var olämpligt att ge pojkar och flickor sexualundervisning gemensamt var i

5 % av biologilärarna tyckte dock att det borde vara särundervisning om menstruation och Några få lärare uppgav också andra -hygien. eleverna vid särundervisning blir moment, vanligen med motiveringen_att mindre blyga och får lättare att diskutera Med hänsyn till den utveckling som här redovisas behöver enligt i denna fråga bara innehålla ett kort USSU: s mening en ny handledning konstaterande att sexual- och samlevnadsundervisningen i likhet med

skolans övriga teoretiska undervisning är en samundervisning.

18.2 Integrerad eller fristående sexualundervisning

skall I tidigare handledningar läggs stor vikt vid att sexualundervisningen i redan existerande skolvara integrerad i den vanliga undervisningen främst biologi, samt meddelas av elevernas ordinarie lärare. Som ämnen, all sensation kring sexualkunmotivering anges att man bör undvika och låta eleverna den som en naturlig del av skolans skapen uppleva kunskapsområde i allmänhet. Denna föreskrift berodde på att både lärare som något sensationellt och att och elever upplevde sexualundervisningen det ibland blev en nervös i klassrummet. Något av detta spänning förekommer väl alltid hos ungdomar som känner sig osäkra på hur de till det motsatta könet. Det skall växa in i sina nya roller i förhållande finns vidare betydande minoriteter av lärare som upplever alltjämt som svår, i ett litet antal fall t. o. m. mycket svår. sexualundervisningen vissa moment som särskilt besvärliga. En överblick av Något fler upplever lärarenkätemas resultat på denna punkt återfinnsi tabell 9.1 och diagram 9.1. Dessa återstående svårigheter har emellertid enligt USSU: s uppfattnumera att med om sexualundervisningen är SOU 1969:44, s. 71, 159 ning ingenting göra

SOU 1974: 59 Attitydförândring och undervisningssituation 379

integrerad i de vanliga skolämnena eller är mera fristående. Om sexualoch samlevnadskunskapen förläggs till ett ”eget” arbetsområde, upplevs detta inte längre som ett utpekande av sexualkunskapen som ömtålig eller speciellt märkvärdig utan som en praktisk anordning av samma slag som eleverna är vana vid i många olika sammanhang. Integrering eller ej bör övervägas med hänsyn till lärarkompetens, undervisningens organisation och möjligheten att på ena eller andra sättet säkerställa ett tillräckligt utrymme för undervisningen.

18.3 av och

Avdramatisering sexualiteten könsskillnaderna i

skolans vardag

Den förändrade atmosfären i skolan när det gäller sexualiteten framträder inte bara i att samundervisning i Sexualkunskap blivit

oproblematisk utan också på andra sätt. Könsorden och -teckningarna på

skoltoaletter, väggar och plank är långt mera sällsynta än förr. Likaså kringskickandet av lappar med sådant innehåll under lektioner. Fnittrande viskningar bland flickorna och en rå sexualvokabulär bland pojkarna, avsedd att dölja inre osäkerhet, är också mindre vanliga. Eftersom sexualiteten inte längre är så tabubelagd i tal, skrift och bild, finns det inte en lika god psykologisk groningsgrund som förr för sådana beteenden. Ungdomarna har därmed också i hög grad befriats från det gamla obehaget att uppleva ett för dem väsentligt livsområde som något skamligt eller smutsigt som måste döljas. Denna utveckling medverkar till förändrade vardagsrelationer mellan pojkar och flickor i skolan. På lågstadiet under rasterna leker inte längre pojkar och flickor nödvändigtvis var för sig; den markerade skillnaden mellan pojklekar och flicklekar har minskats. Tonåringarna i grundskolan och gymnasieskolan står inte så ofta som förr i skilda grupper för pojkar och flickor på rasten och samtalar. De kan numera också ha gemensamma gymnastiklektioner, vilket för några årtionden sedan var otänkbart. Det finns överhuvud mycket mer kamratskap än förr mellan pojkar och flickor i tonåren. Den ändrade grundinställningens effekter på de sexuella relationerna har utförligt behandlats i kapitel 2 ”Förändringar av sexuella normer och beteenden”.

SOU 1974: 59 v 381

19 till

Förslag stadiedilferentiering

19.1 Den utvecklingspsykologiska bakgrunden

19.1.1 Undervisningsmetodiska system

För att kunna göra rekommendationer om sexual- och samlevnadsundervisningens innehåll och omfattning på olika åldersstadier är det nödvändigt att dels utgå från en viss grundsyn på förhållandet mellan föräldern-vårdaren-läraren och barnet, dels också utgå från en viss uppfattning om barnets utveckling och utvecklingsnivåer vid olika åldrar. I dessa frågor kan USSU ansluta sig till de ställningstaganden som gjorts av 1968 års barnstugeutredning i dess betänkande Förskolan del l, SOU 1972: 26, kapitel 1:Utvecklingste0rier och förskolans pedagogiska program”. Där skils mellan tre undervisningsmetodiska system som haft och har betydelse för den svenska skolan. Eftersom de är utformade med tanke på undervisningen på alla åldersstadier är de av intresse för sexualoch samlevnadsundervisningen överhuvud. De utgörs av följande tre modeller (högra spalten) med deras bakgrunder i olika psykologiska teorier (vänstra spalten) :2

Inlärningspsykologisk teori Förmedlingsmodellen ”Människan utvecklas att bli vad ”Eleven skall tillägna sig ett visst hon görs till av sin omgivning.” kunskapsinnehåll, ett visst beteen- Behaviorismen de eller vissa attityder.

Gesells mognadsteori Den utvecklingspedagøgiska m0- Utvecklingen, mognaden sker på dellen ett genetiskt stadium, om inte ”Barnet självt skaffar sig de kunbarnet utsätts för skadliga miljö- skaper och de livsmönster som det påverkningar. successivt finner angelägna. Om detta skall vara möjligt måste miljön erbjuda rika inlärningstillfällen att ta fatt i.

Detaljförslagen återfinns i förslaget till lärarhandledning, inledande anmärkningar till de olika stadierna samt kommentarer till de olika momenten. 7 översikten utgör ett sammandrag av den mycket utförligare framställningen hos barn stugeu tredningen.

SOU 1974: 59 382 Utredning och överväganden

Psykoanalytisk teori Den dialogpedagogiska modellen ”Individen är en konfliktvarelse ”utgår från att det bör försiggå en som drivs till att fungera-utveck- kontinuerlig dialog mellan barn las genom ett samspel mellan och vuxen som gäller ett driftliv och utifrån kommande ömsesidigt givande och tagande i krav.” fråga om känslor, upplevelser och Freud, Erik H. Erikson. kunskaper. Den utvecklingen är endast möjlig genom den vux- Kognitiv teori nes aktiva engagemang i vad bar- ”Utvecklingen sker som ett resul- net gör och vad det uttrycker. . . . tat av en interaktionsprocess mel- Barnet måste möta respekt för lan omgivningsbetingelser. . . . sina värderingar och ställningsta- Organismen har en självreglerande ganden, men det måste också i mekanism i förhållande till mil- kontakten med den vuxne lära sig jöns påverkan. . . . förstå att kunskap, beteenden, Kognitiv teori har i huvudsak be- normer etc. kan omprövas utifrån handlat tankelivets utveckling och nya infallsvinklar.” i viss mån berört socialiseringsprocessen. Piaget.

och den utvecklingspedagogiska modellen är de Förmedlingsmodellen som haft den största betydelsen för utformningen av den nya skolan i Den modellen var den som fungerade vid den Sverige. dialogpedagogiska i de fall då denna inte endast bestod i gamla katederundervisningen ett mer eller mindre mekaniskt läxförhör utan också i ett föredrag plus samtal mellan läraren och eleverna. Barnstugeutredningen har byggt sina att den dialogpedagogiska modellen är den som förslag på uppfattningen är ojämförligt gynnsammast för barnets psykosociala utveckling. är det också denna modell som företrädes- Enligt USSU: s uppfattning vis bör användas vid sexual- och samlevnadsundervisningen på alla åldersstadier. Själva kunskapsstoffet är här inte så omfattande, och det är att det sätts i relation till psykologiska och sociala väsentligaste förhållanden och till etiska Detta kan på ett abstrakt och överväganden. sätt ske genom inlärning, men då kan inte tillräcklig hänsyn tas generellt till klassens särskilda frågor och behov. Närmare individens, gruppens, dessa kommer ett arbetssätt där huvudsaken är att eleverna själva arbetar med ett material som ställts till deras förfogande. Då utvecklar de i bästa fall en tankeverksamhet och reagerar personligt på de nya egen dvs. utvecklas. Men en verklig konfrontation mellan den unga insikterna, människans och den vuxnes reaktioner inför fakta, problemställningar och etiska krav kan det bli först genom ett ofta återkommande samtal dem emellan. Först då kan det, i bästa fall, bli ett levande och fruktbart Det kommer att eleven, men påverkan kommer inte växelspel. påverka att vara auktoritär, eftersom läraren och hans undervisning också i hög av att till eleven. Detta är det bästa sättet att grad påverkas lyssna förmedla en av att sexualiteten är en integrerad del av upplevelse

Förslag till sradiedzfferentiering 383

människans liv och har ett oupplösligt sammanhang med personlighetsutvecklingen, med gemenskapsrelationerna och med samhällsstrukturen (ur USSU:s förslag till mål för sexual- och samlevnadsundervisningen, se kap. 15).

19. 1.2 Erik H. Eriksons utvecklingsteori Den dialogpedagogiska modellen har av barnstugeutredningen kopplats till två utvecklingsbeskrivningar. Den ena är Erik H. Eriksons psykoanalytiskt inriktade stadieindelning, där växelspelet mellan driftsimpulser och utifrån kommande krav står i centrum. Den andra är Jean Piagets ”kognitiva” teori som i huvudsak behandlar tankelivets utveckling men också i viss mån berör socialiseringsprocessen. Även denna teori betraktar utvecklingen som resultatet av en interaktionsprocess mellan organismen och dess omgivningsbetingelser. Båda teorierna är därför ”psykodynamiska” teorier. Vid sidan av dem finns i dag ett stort antal andra utvecklingsteorier, men USSU har funnit det befogat att återge några huvuddrag av Eriksons som en bakgrund till förslaget om stadiedifferentiering av sexual- och samlevnadsundervisningen. Referatet bygger för fas I-IV på barnstugeutredningens framställning (SOU 1972:26, s. 53-58), för fas V-VIII på Maier 1965, s. 55 f. Även de stadier som ligger före och efter skoltiden tas med för att belysa utvecklingen i dess helhet. Erikson särskiljer åtta perioder med olika karaktäristika. Inom varje period är det speciella konflikter i individens interaktion med miljön som behöver få sin lösning för att inte en fortsatt lycklig utveckling skall äventyras.

Fas 1: Att uppnå en känsla av grundläggande tillit och övervinna en känsla av grundläggande misstro (0-1,5-2 år) En känsla av grundläggande tillit anger Erikson som den avgörande faktorn för att ett moget jagmedvetande skall utvecklas på sikt. Det är inte bara fråga om en tillit till föräldrar eller andra vårdare utan också en tillit till den egna organismens förmåga. Den tillit som de tidigare barndomsupplevelserna kan ge beror förmodligen inte av absoluta mängder eller visst slag av kärleksbetygelser eller en perfekt kroppslig vård. Den är snarare avhängig av kvaliteten på den kontakt som växer fram mellan barn och vårdare. Grundattityden tillit skulle alltså utvecklas genom en vård och en kontakt som är anpassad till och lyhörd för barnets individuella behov, med förankring i vårdarens egen personliga tillit. Samtidigt lär sig emellertid barnet att det också finns skäl för en realistisk misstro. Det är en nödvändig kunskap, men avgörande för en fortsatt gynnsam utveckling är att tilliten dominerar. Barnets erfarenheter av ”att få” innebär att barnet lär att någon ger ut av sig själv. Dessa erfarenheter är nödvändiga förkunskaper” för att barnet självt så småningom skall kunna bli en ”givare”. Denna process år grunden för identifikation med en annan människa vilken i sin tur skall leda till att individen blir en person som kan ge något från sig själv känslomässigt.

384 och överväganden Utredning

För sexual- och samlevnadsundervisningen är det enligt USSU: s uppfattning viktigt att läraren har blicken riktad på hur stor betydelse dessa tidiga upplevelser av grundläggande tillit eller misstro har för individens senare förmåga att nå en god och bestående relation till en individ av motsatt kön. l förskolan och på lågstadiet torde vårdaren-läraren ännu ha ganska stora möjligheter att skänka ett ängsligt och misströstande barn något av den tilltro till omgivningen och till den egna förmågan som det inte fått i den miljö som det växt upp i. Det finns också vittnesbörd även från senare skolstadier att en lärare kunnat få för en människas livsinriktning. Det är viktigt att den väsentlig betydelse modellen får fungera i så stor utsträckning att sådana dialogpedagogiska levande relationer mellan lärare och elever kan förekomma. Vårdarens-lärarens insikt om de tidigaste årens betydelse är väsentlig också därför att den skärper blicken för vilken grundinställning olika elever har och hindrar en överskattning av den rena kunskapsmeddelelsen och normförkunnelsen - varmed inte är sagt att dessa båda aktiviteter skulle vara oväsentliga.

Fas II: Att och samtidigt bekämpa en uppnå en känsla av självständighet känsla av misströstan och skam (doubt and shame) (1,5-2-3,5 år)

”Allteftersom barnet får en starkare tillit till sin mor , sin omgivning och

sitt eget sätt att leva, börjar det upptäcka att dess beteende är dess eget; det uppnår en känsla av självständighet. Samtidigt skapar emellertid dess sociala och psykologiska beroende en viss känsla av misströstan fysiska, till den egna förmågan och rätten att hävda sin självständighet och att existera som ett självständigt väsen. . . . Erikson anser att dessa varandra - att hävda sig själv och att frånkänna sig själv bekämpande impulser rätten och förmågan till denna självhävdelse - utgör huvudtemat i den andra fasen.” Självständighetsutvecklingen har ett intimt samband med renlighetsfostran, dvs. att själv kunna kontrollera blåsa och tarm. Om den yttre sätter in så tidigt att barnet inte förstår vad som renlighetskontrollen krävs av det, hindras barnet att frivilligt vilja kontrollera dessa funktioner. Resultatet kan bli att barnet återgår till tidigare beteendemönster eller blir fientligt och självsvåldigt. Detta stadium lägger därför grunden till proportionerna mellan samarbetsvilja och självsvåld och mellan självutveckling och påtvingad självbehärskning eller medgörlighet. En känsla av fri vilja måste enligt Erikson komma ur en känsla av som inte rubbar självuppskattningen. Fasthet från vårdarnas självkontroll sida är nödvändig för att hjälpa barnet, men den måste kombineras med en tillåtande attityd till att barnet får fungera självständigt på alla områden där det kan klara sig självt. Dessa barnets självkontrollområden får inte heller plötsligt dras in, utan skall i stället successivt öka i omfattning allt eftersom barnet kan fungera bättre. Även dessa tidiga avgöranden i personlighetsutvecklingen är uppenbarbetydelse för att närhet, öppenhet, utbyte skall kunna ligen av största

* Hellre vårdareä, som irmefattar såväl båda föräldrarna som alternativa vårdare.

“ Maier 1965, s. 37.

Förslag till stadiedifferentiering 385 I

utvecklas i relationen till andra människor. Varken eller skrämd självsvåld medgörlighet befrämjar gemenskapen. Hustyrannen och toffelhjälten, skräcktanten och klängrankan gör alla sin partner och sig själv olyckliga. Det är värdefullt om elevernas ögon för sammansmåningom öppnas hanget mellan barndomsupplevelser och sådana felutvecklingar respektive den lyckliga och gemenskapsbefordrande utvecklingen.

Fas 111: Att uppnå en känsla av initiativ och övervinna en känsla av skuld (3,5 - 7 år)

Under denna period kommer barnet med sin förälskelse i föräldern av motsatt kön i motsatsställning till föräldern av samma kön. Skuldkänslor upplevs. Initiativet kan bevaras och skuldkänslorna bemästras om barnet lyckas identifiera sig med föräldern av samma kön.” Samtidigt ökar den frigörelse från föräldrarna som sedan fortgår under hela uppväxttiden och som är en förutsättning för en slutlig identitetsbildning efter ungdomsåren vilken innebär modet att vara en oberoende individ som kan välja och själv styra sin framtid. Det är i denna fas barnet direkt kan umgås med andra barn. Det börjar göra jämförelser och upptäcker skillnader t. ex. i kön, en upptäckt som ofta leder till nyfikenhet för och funderande över sexuella I frågor. psykoanalytisk teori möter man också beteckningen den infantila genitalitetens stadium för denna period. Det är nu som barnet utvecklar väsentligt sina förutsättningar för manliga och kvinnliga initiativmönster och framför allt införlivar attityder i förhållande till den framtida som kommer könsrollen, att ingå som väsentliga faktorer i dess framtida identitets positiva och negativa sidor. lnitiativets viktigaste övervakare är samvetet som nu (överjaget) utvecklas. Det fungerar inte bara genom att barnet är oroligt för att bli ertappat utan också genom själviakttagelse och självanklagelse. Detta framväxande samvete är den etiska utvecklingens hörnsten. Det måste emellertid betonas att om de vuxna ställer för stora moraliska krav på barnet i detta stadium kan det vara skadligt för både livsmodet och själva moralen. Barnet kan lära sig lydnad, behärskning till den grad att detta resulterar - - i en stark hämning. Sådan moralism orsakad av samvetskonflikter nivå har en på tidig tendens att utvecklas till drag av hämndlystnad och förtryck av andra.

Nyfikenheten på sexuella förhållanden, den ökande iakttagelsen av könsskillnader, grundläggandet av könsrollen och förälskelse-svartsjukekonflikterna i förhållande till föräldrarna gör förskoletiden till en av de viktigaste perioderna för sexualupplysning.

Fas IV: Att uppnå en känsla av framgångsrik verksamhet och avvärja en känsla av underlägsenhet (7-1 1 år)

Under denna period måste barnet uppleva att verksamhetslusten” uppskattas och för individen framåt. Att ivrigt syssla med något, att vilja göra något färdigt, att träna en talang osv. är innebörden i verksamhetslusten. Individens jag kan inte bli starkt om inte barnets medfödda kapaciteter och möjligheter utnyttjas och inte heller om individen i denna period beskärs i viljan att expandera sin egen värld. l Egidius 1972, s. 93

386 Utredning och överväganden

Fas V: Att uppnå en känsla av identitet och samtidigt övervinna en

känsla av identitetsosäkerhet (identity diffusion) (ungd0mstiden)1

Sökandet efter en egen identitet kretsar kring frågan ”Hur kan jag vara?”, sällan Vem är jag?, eftersom den unga människans identitet uppstår endast genom att hon blir sin egen identitet (because his identity depends upon his becoming his identity). Å ena sidan råder en strävan att behärska och systematisera utvecklingstendenser i olika riktningar, å andra sidan identitetsosäkerhet, ledande till en känsla av instabilitet mitt ibland en mängd förvirrande krav som kommer inifrån och utifrån. Denna spänning måste småningom finna sin lösning för att inte den vuxne skall råka ut för temporära eller permanenta störningar. En del av spänningen beror på att psykosexuella drifter, som varit slumrande eller sublimerade, nu kräver den unga människans fulla uppmärksamhet. Önskan att uppnå sexuellt självförverkligande tillsammans med en partner av motsatt kön kan inte längre avvisas som ovidkommande eller löjeväckande. Detta intensifierade skeende motvägs emellertid av ett annat skeende som skapar ett starkare överjag än det som tidigare fanns. Många ungdomar får erfara att identitetsosäkerheten om deras egen förmåga och deras kommande plats i samhället fortsätter år efter år. De kan då lockas att söka vägen ut ur sitt dilemma genom att bli asociala eller kriminella, dvs. genom att välja en identitet som är motsatsen till vad samhället av dem - hellre än att fortsätta att vara splittrade. begär Den negativa identiteten är resultatet av ett desperat försök att vinna åtminstone något herravälde över en situation där alla möjligheter till en positiv identitet upphäver varandra. Ungdomstiden kan också karaktäriseras som en period av uppskjuten som samhället är fullvuxenhet. De former av övergångstillvaro erbjuder t. ex. lång studietid, praktisk yrkesutbildning, värnplikt, internatvistelse etc. Här ges hjälp att finna en identitet. Här utvecklas från ungdomarnas sida ett experimenterande engagemang men även en provokativ lekfullhet. Samhället bemöter dessa företeelser med partiell permissivitet i väntan på det fulla inträdet i vuxenvärlden. På så sätt får de unga den tid är nödvändig härför. Under detta övergångsskede kan man på sig som observera skilda typer av utvecklingskriser, ledande antingen till en positiv eller en negativ lösning: - eller erkännande av ett realistiskt 1. Eskapism från tidsperspektiv. Exempel på eskapism är både de ungdomar som kräver att allt skall ske Ögonblickligen och de som flyr till total passivitet i förhoppning att tiden ska stå stilla och den stora besvikelsen aldrig infinna sig. Endast den som kan låta sig bestämmas både av nuet och framtiden uppnår en känsla av full identitet. 2. överdriven självsäkerhet eller apati. Ungdomar kan få utkämpa en mellan självobservation och flykt till apati. De två kamp plågsam alternativen kan ta gestalt som extrem fåfänga i klädedräkten eller total likgiltighet för vilket intryck man gör. Först när en människas självuppfattning sammanfaller med det intryck hon gör på andra uppnår hon självförtroende och säkerhet om sin identitet, vilket är detsamma som att den plågsamma självobservationen förflyktigas. med roller eller identitet. Ungdomstiden kan 3. Experiment negativ kännetecknas med motsatta särskilt om de av experiment ytterligheter, av de vuxna. Detta kan vara steg på vägen till att finna en ogillas identitet, negativ eller positiv.

FasV - VIII bygger på Maier 1965, s. 55 ff.

Förslag till stadiedifferentiering 387

4. Framgång eller förlamning i arbetet. Ungdomar behöver känna att deras arbete hör hemma i ett större sammanhang, inte består bara av tillfälliga uppgifter. Att lyckas eller inte lyckas genomföra en större uppgift upplevs som det stora provet på ens duglighet. Uthållighet och upplevelse av sammanhang är väsentliga förutsättningar för att uppnå v identitet i arbetet och kunna göra upp planer på längre sikt. 5. Sexuell identitet eller bisexuell oklarhet. Ungdomar behöver lösa sina bisexuella konflikter och finna en slutlig identifiering med sin egen könsroll. De behöver uppleva tillfredsställande kontakter med representanter för det motsatta könet. De behöver uppleva sig själva som helt och hållet maskulina eller feminina; de kan inte acceptera att uppfatta sig själva som lite av vardera. Det pågående experimenterandet med olika attityder till det motsatta könet måste leda till lösningar på vägen mot en starkare känsla av identitet och ett beteende som svarar mot vad som krävs av den vuxne. 6. Att kunna leda och ledas eller att hamna i osäkerhet om vad auktoritet är. Ett realistiskt och klart erkännande av auktoritet - och ett accepterande av att själv fungera som auktoritet om det begärs av en - är nära förbundna med ett framgångsrikt övervinnande av tidigare utvecklingsfaser och med ett slutligt accepterande av en positiv identitet. 7. Att välja livsåskådning eller hamna i osäkerhet om livsmålen. Ungdomar måste tillägna sig en grundläggande livsåskådning som ska utgöra den fasta grunden för deras kommande liv. Vägen dit .går över en kompromisslös solidarisering med idéer och värden i den grupp de tillhör och en upplevelse av att vara helt och hållet i motsättning till något annat. Alla dessa svåra utvecklingsuppgifter måste den unga människan arbeta med för att finna den känsla av identitet som är en förutsättning för att hon skall kunna utveckla och använda sina resurser. Hon kan lyckas mer eller mindre väl på vart och ett av dem. Det finns alla gradskillnader och kombinationer.

Fas VI: Att uppnå en känsla av nära samhörighet och solidaritet och undgå en känsla av isolering

Vid det definitiva inträdet i de vuxnas värld når jagidentiteten sin fulla styrka om man - med Freuds ord - visar sig kunna två ting: att älska och att arbeta. l båda fallen måste man också kunna låta sig ledas av solidaritet, vilja till samverkan. För att kunna lämna ungdomstidens karaktäristiska livshållning bakom sig måste man uppnå en känsla av identitet. För att fungera som vuxen måste man finna vägen till en känsla av delad identitet, av samhörighet.

Fas VII: Att uppnå en känsla av nyskapande och undgå en känsla av siälvupptagenhet

Den viktigaste uppgiften i denna fas är att skapa ett hem, vilande på gemensamma ansträngningar, och att ge barn en sådan uppväxtmiljö att de får till skänks den grundläggande känslan av tillit. Denna strävan vidgas till att omfatta ett medansvar för den samhällsmiljö som det uppväxande släktet träder in i.

SOU 1974: 59 388 Utredning och överväganden

Fas VIII: Att uppnå en känsla av okränkbarhet och undgå en känsla av misströstan

får en människa ett samlat perspektiv på sin egen utveckling och Slutligen erfar samtidigt en ny känsla av okränkbarhet: hon accepterar livets gång och växlande skeden som något som måste vara och som inte kan ersättas av något annat. Häri ligger också en förståelse för och ett accepterande av att andra individer och andra tider har andra utformningar av livscykeln, där emellertid det djupast avgörande är detsamma som man själv erfarit då man funnit den rätta vägen ut ur en kris i sitt liv. Det uppstår i fall en ny tillit inför tillvarons lagar. Den grundläggande tillit som lyckliga var alltings begynnelse uppträder i ny form som ett resultat av samlade livserfarenheter. Därigenom får man något att sätta upp emot en motsatt känsla som hotar ens sinnesjämvikt: misströstan och avsmak när man blickar ut över de många motsägelsefulla livsstilarna samt fruktan för döden som slutet på ett ofullbordat liv. Människan måste inte med nödvändighet hemfalla åt sådana känslor under senare delen av sitt liv. Om hon inte gör det, kan hon alltjämt och i ökad grad dela med sig av sin tillit till nästa generation.

Den helhetssyn som bär upp denna utvecklingsbeskrivning utgör ett stöd för den inriktning av sexual- och samlevnadsundervisningen som i vart och ett av de fyra mål för undervisningen som USSU uttrycks föreslagit, men särskilt i den tredje målpunkten:

Eleven skall genom sexual- och samlevnadsundervisningen utveckla förmågan att förstå att sexualiteten är en integrerad del av människans liv och har ett oupplösligt samband med personlighetsutvecklingen, med gemenskapsrelationerna och med samhällsstrukturen.

19.2 Sexualupplysning i hemmet

En översikt av förekomsten respektive frånvaron av sexualupplysningi hemmet har givits i kapitel 7. Allmänna överväganden om informationsfördelning skola och samhället i övrigt återfinns i uppgiftens på hem, kapitel 17. Synpunkter på hur sexualupplysningi hemmet bör bedrivas ingår i avsnitten Hemmets betydelse och Samverkan mellan hem och skola i förslaget till lärarhandledning.

19.3 Förskolan

att sexualupplysning i förskolan är en uppgift av alldeles Det kan tyckas samma slag som Sexualupplysning i hemmet och att de synpunkter som är omedelbart tillämpliga i förskolan. Det är emellertid givits härpå endast delvis förhållandet. Situationen i förskolan är annorlunda i bl. a. följande avseenden: l. Det att hemmet mest för attitydpåverkan i är självklart betyder ofta fråga om sexuella förhållanden när det gäller barn i förskoleåldern, också för upplysning. 2. Barnets relation till föräldrarna-föräldern och syskonen är i regel

Förslag till stadiedtfferentiering 389

mer djupgående än relationen till förskolepersonalen och den kollektiva barngruppen i förskolan. Frågor om hur ett barn kommer till aktualiseras emellertid förr eller senare också i förskolan. måste Förskolepersonalen då svara barnen, enkelt och sanningsenligt. Det är inte möjligt att vägra att svara och i stället hänvisa dem till föräldrarna. En sådan reaktion skulle från första början och i barnets känsligaste ålder bidra till en olycklig inställning till det som har med kön att göra. Även om inte den minsta antydan görs att barnet talar om något olämpligt, är själva vägran att svara en eftertrycklig demonstration som kommer barnet att känna: det här är tydligen hemlighetsfulla, farliga, kanske fula saker. Vittnesbörden om att sådana upplevelser kan leda till en djupgående prägling överflödar i den psykoterapeutiska erfarenheten under detta århundrade, liksom även att präglingen gör det svårare för den vuxna människan att integrera sina sexuella impulser i ett personligt och socialt Hon får sammanhang. kanske lättare att undertrycka dem - men svårare att acceptera dem på ett gemenskapsdugligt sätt. Därför kan inte förskolepersonalen vägra att svara. I den allmänna informationen till föräldrarna om verksamheten i förskolan bör därför också ingå en information om att barnen får svar på sina frågor om hur barn kommer till. Det bör kunna leda till en god samverkan mellan föräldrar och förskola på det området. En situation som nästan alltid - förr eller senare - är uppkommer följande. Det utbryter en hausse i prat med sexualord av allehanda slag, och samtliga barn deltar med stor entusiasm och intensitet, ibland under märkbar upphetsning, eftersom vårt samhälle fortfarande en hel rymmer del av attityden att detta är att ge sig in på det förbjudnas lockande område. Det är också vanligt att barnen vill leka gå-till-doktorn-leken, ofta innefattande även undersökning av könsorganen. En annan metod för barnen att orientera sig på detta område är att en pojke och en flicka går gemensamt på toaletten och undersöker olikheterna mellan pojkar och flickor. Det gäller naturligtvis särskilt dem som inte har syskon av motsatt kön. Allt detta är ofarligt och övergående och har sina för föräldrarna välkända motsvarigheter i hemmiljön (om inte barnen märkt att de gör klokast i att hemlighålla sin nyfikenhet på detta område för föräldrarna). Men det skapar i förskolans kollektiva miljö ett behov av att kunna tala igenom de här sakerna med barnen både enskilt och i grupp, så att man kan avdramatisera sexualorden, vänja in lämpliga ord, tillfredsställa vetgirigheten och rätta till missförstånd och vanföreställningar. Vid de i regel dagliga kontakterna med någon av föräldrarna är det då naturligt att

informera om att dessa ting för tillfället är aktuella i förskolemiljönl

Den aspekt som ovan har lagts på sexualupplysningen i förskolan är snarast negativ: man får inte genom att vägra besvara barnens frågor bidra

En vägledning för både förskolepersonal och föräldrar föreligger i den av skolöverstyrelsen granskade broschyren ”Grundläggande tillit. Sexualfostran - en trygghetsfaktor. specialarbete av lärarkandidater vid ett förskoleseminarium. (Utbildningsförlaget 1970)

SOU 1974: 59 390 Utredning och överväganden

till till det som har med kön att göra. Ännu en olycklig attityd är emellertid den positiva aspekten. Den viktigaste insats som väsentligare kan är den som bör utgöra det förskolan göra på det här området innehållet i både förskolans och hemmets påverkan på barnen väsentliga och som utgör riktpunkten för barnstugeutredningens betänkande (SOU

1972: 26-27). Det är att barnen under de år som är allra mest avgörande för utvecklingen skall få de inre resurserna för att som vuxen kunna ha en

varm och stark känslorelation till andra människor (se faserna 1 och II i utvecklingsbeskrivningen i avsnitt l9.l.2 ovan). Att vara omtyckt och

att vara föremål för intresse och få stimulans, att det finns omkramad, - är det som är det viktiga. Om

någon som vill lyssna och svara det

i sin tidiga miljö är detta uppenbarligen den barnet får sådana upplevelser

bästa tänkbara ”sexual- och samlevnadsundervisningen”. Faktakunskaper är och nödvändiga, men de är ändå det näst viktigaste. nyttiga Beträffande faktainformationens omfattning i förskolan, se lämpliga förslaget till handledning, 5.2.2.

19.4 Lâgstadiet

l 9.4.1 Psykologiska synpunkter

Såsom framgår av utvecklingsbeskrivningen ovan (l9.1.2, fas 111) är åren

närmast före inträdet i skolan ganska mycket präglade av sexuell

Under de 4-5 första skolåren däremot dominerar ett mer problematik. av blickfältet, verksamhetslust (fas IV). I

utåtriktatåintresse, vidgning

teori har det länge varit vanligt att kalla anslutning till psykoanalytisk har beskrivit den detta utvecklingsskede för latensperioden. Hoffmeyer

på följande sätt (Paedagogisk sexologi, 1971, I, s. 219):

Barnet har nu uppnått en preliminär lösning på sin driftsmässiga Det har lämnat för att erövra den ena föräldern problematik. kampen hand föräldern av samma och har i stället identifierat sig med i första kön. Barnet har blivit socialt starkare genom utvecklingen av överjaget _ och mål. Det dvs. det har gjort sig självt till ett med en rad sociala krav har dessutom blivit starkare genom utveckling av en skarpare skiljegräns och den offentliga delen av mellan den privata föreställningsvärlden - har personligheten barnet styrs av en bättre verklighetsorientering, blivit logiskt i sitt sätt att tänka. Det är inställt på att lära känna att skaffa kunskaper och färdigheter . . . Under yttervärlden, sig av hela denna utveckling karaktäriseras perioden av ett relativt inflytande lugn och av stabilitet i fråga om drifter och känslor.

För lågstadieläraren är det välbekant att eleverna i denna ålder är livligt

intresserade och frågar och funderar. En del av detta verklighetsintresse

kommer och förhållandet mellan man att gälla frågan om barns tillkomst och därigenom finns det hos eleverna ett utmärkt underlag och kvinna, för en sakligt inriktad sexualundervisning utan att denna upplevs som så

dramatisk kan det även i vår förfärligt eller problematisk. Undantagsvis i hemmet tid finnas elever som har fått det sexuella starkt tabuerat

tystnad eller genom förebråelser. Här kan en viss spänning inträda genom

Förslag till stadiedifferentiering 391

- men kunskapen är ju ofrånkomlig i det moderna västerländska samhället. Kommer den inte genom skolan så kommer den genom massmedier och kamrater. Uppenbarligen är det bättre att den kommer genom lågstadiets sexualundervisning som har familjerelationerna som sin referensram. I bästa fall kan den sakliga anda i vilken skolan informerar hjälpa eleven bort från en tabuering som hotar hans eller hennes förmåga att förbinda det sexuella med tillgivenhet och kärlek.

19.42 Undervisningens förläggande och momenturvalet 1956 års handledning har följande moment för lågstadiet (samma som 1945 års handledning), dels sådana som ingår i momentförteckningen, dels sådana som nämnsi den kommenterande texten. I senare fallet anges inom parentes sidhänvisning till 1956 års handledning..

Momentför lågstadiet i 1956 års handledning A. Momentförteckningen: Skillnaden mellan könen Barnens tillkomst och utveckling intill födelsen F ödelsen Barnens beroende av modern, fadern och hemmet

B. Moment som skall eller kan behandlas enligt den kommenterande texten: Samlevnadsfrågor (27) Samlag (30, not) Befruktning (25, 30)

Av avsnitt 114.4 framgår hur stora andelar av lågstadielärarna som anser att ett visst moment skall tas upp första gången på lågstadiet? (De

yttrade sig inte därigenom om sexualupplysningen i förskolan, endast om ett val mellan lågstadiet och högre stadier.) I förenklad återgivning hade lâgstadielärarna följande åsikter om lämpliga sexualundervisningsmoment på lågstadiet (i %):

l kapitel 8.2.2 lämnas en översikt av i vilken utsträckning lågstadielärarna faktiskt behandlat vissa moment, enligt deras egna uppgifter.

392 Utredning och överväganden

Det enda moment som en majoritet av mellanstadielärare (78 %) ansåg borde tas upp första gången på lågstadiet var Yttre olikheter mellan könen. Alla andra moment borde enligt majoriteten tas upp första gången på mellanstadiet eller senare stadier. Det var dock l/4-1/5 av mellanstadielärarna som ansåg att befruktning, fosterutveckling och förlossning borde tas upp första gången på lågstadiet. Majoriteten ansåg alltså att så gott som ingen sexualundervisning behövs på detta stadium (medan 1956 års handledning har alla de moment som nämndes i inledningen till detta avsnitt). Mellanstadielärarnas inställning torde bero på uppfattningen att sexualundervisningen väsentligen motiveras av den inträdande könsmognaden och att det blir lättare att ge undervisningen om eleverna inte har en känsla av att man tragglar om tidigare genomgångna moment. Enligt USSU:s uppfattning har emellertid lågstadiets sexualundervisning främst följande motivering: vad man vill uppnå är att ett kunskapsområde som barnen i vårt samhälle ständigt påminns om, inte skall te sig gåtfullt, förvirrat och kanske skrämmande för dem. Det skall tvärtom genom att upplysningen ges av både läraren och föräldrarna förbindas med en trygghetsupplevelse. Informationen på lågstadiet bör dock vara elementär. Ett skäl härtill är att den sexuella anatomin och fysiologin samt befruktningsförloppet inklusive menstruationscykeln är så pass invecklade att 7-l0-åringar inte kan intellektuellt hålla samman det hela vare sig det gäller en riktig anatomisk uppfattning eller uppfattning av kausalsammanhangen. Starka förenklingar och förkortningar är därför tillrådliga på detta stadium. Alla frågor som barnen ställer bör dock besvaras klart så långt det är möjligt med hänsyn till deras fattningsförmåga. Det finns inte några anatomiska eller fysiologiska förhållanden och sammanhang som är skadliga att redogöra för på lågstadiet. Utifrån dessa överväganden blir det självklart att de moment som majoriteten av lågstadielärarna rekommenderat bör behandlas, alltså yttre olikheter mellan könen, befruktning, fosterutveckling och förlossning. Men detta är enligt USSU: s uppfattning inte tillräckligt. Av de moment som ingick i lågstadielärarenkâten bör samtliga tas upp i den elementära och kortfattade form som ovan antytts. Det betyder en rekommendation att momenten skall tas upp första gången på lågstadiet men tyngdpunkten förläggas till senare stadier. De skäl USSU anser finnas härför anges för vart och ett av momenten i förslaget till lärarhandledning, 5.3.3. Någon vill kanske hävda att det just inte behövs någon sexualundervisning på lågstadiet med tanke på det som sagts i de föregående avsnitten i detta kapitel om sexualupplysning i hemmet och i förskolan. Många barn går emellertid inte i förskola, och ett mycket stort antal får inte någon nämnvärd sexualupplysning i hemmet (kap. 7). Många av de upplysningar barnen fått har inte fastnat och kanske ersatts med egna fantasikonstruktioner eller felaktiga eller missförstådda upplysningar från massmedier och kamrater. Den upplysning som kunde ges åt barn i förskoleåldern var alltför elementär för lågstadieelevernas behov. Den intellektuella utvecklingen under uppväxtåren sker ju snabbt. Lågstadieeleverna klarar

till 393

Förslag stadiedifferentiering

mycket mer än förskolebarnen - men mycket mindre än mellan- och högstadieeleverna. I grundskolan finns det tillgång till AV-hjälpmedel samt till andra läromedel för lågstadiet i klassuppsättningar. Möjligheterna att ge en åldersanpassad och åskådlig information är mycket större. Denna möjlighet bör tillvaratas. l nedanstående över moment förteckning som enligt USSU: s mening bör tas upp på lågstadiet har de som finns redan i 1945 och 1956 års handledningar markerats med H. Siffra inom parentes efter H hänvisar till sida i 1956 års handledning. De moment som föreslagits av mer än hälften av lågstadielärarna har markerats med L.

Moment som enligt USSU:s uppfattning bör i sexual- och ingå samlevnadsundervisningen på lågstadiet l. Samlevnadsfrågor (H 27, L) 2. Yttre olikheter mellan könen (H 25, L) 3. Könsorganens byggnad och funktion 4. Menstruation 5. Samlag (H 30, not) 6. Självtillfredsställelse 7. Preventivmedel 8. Befruktning (H 25,30, L) 9. Havandeskap (H 25, L) 10. Förlossning (H 25, L) ll. Sterilitet 12. Adoption 13. Exhibitionister och pedofiler (H 28, L:) Metodiska synpunkter på undervisningen på lågstadiet ges i förslaget till handledning, 5.3.2; kommentarer till de olika momenten samt motiveringar för deras införande i undervisningen på detta stadium gesi 5.3.3. Synpunkter på samverkan hem-skola ges i kapitel 9 i handledningsförslaget.

19.5 Mellanstadiet

19.5.1 Psykologiska synpunkter Eleverna på mellanstadiet (årskurs 4-6) är 9-13 år gamla. Under större delen av denna tid befinner de sig alltjämt i den period som kommer efter förskoleårens ofta sexuellt färgade problematik och före pubertetens

Mindre än hälften av lågstadielärama har ansett att Etiska aspekter” bör tas upp, men det är självklart att lågstadielärarna anser att sexualundervisningen i stor utsträckning skall ges med anknytning till relationerna inom familjen, vilket år vad USSU hä: avser med ”Samlevnadsfrågor”. 7 72 resp. 64 % av lågstadielärama ha: ansett att man på lågstadiet skall upplysa om ”risken för sexuella närmanden från vuxna resp. exhibitionism (blottare)” (SOU 1970: 39, s. 32).

394 Utredning och överväganden

dramatiska i förhållande till det motsatta könet återigen nyorientering och vuxenvärlden. Freud kallade detta skede latensperioden. Han avsåg

därmed annat än att relationerna till det andra könet nu inte ingenting står i fokus lika mycket som tidigare och senare; andra energier, intressen

och utvecklingsprocesser är däremot i den livligaste verksamhet. Några

karaktäristika för denna period har summariskt angivits i avsnitt l9.1.2

De behöver emellertid göras något utförligare för att man (fas 1V). skall kunna bedöma behovet av och möjligheterna för sexual- och

samlevnadsundervisning på detta stadium. Här återges ytterligare några

drag ur Eriksons utvecklingsbeskrivning (efter Maier 1965, s. 51-55):

livlig utåtriktad verksamhet och en Vidgad verklighetsorientering, strävan att genom prestationer i lek och idrott vinna en framskjuten i kamratkretsen är dominerande tendenser. Eftersom barnet i position denna ålder inte kan fungera som jämlike ivuxenvärlden och har lösgjort barnaårens totala beroende av hemmet och föräldrarna, sig från de tidiga blir den sociala anpassningen till kamratvärlden den stora och nödvändiga tiden en stark fruktan för att uppgiften. I bakgrunden lurar hela en latent mindervärdeskänsla, som intensifierar ansträngmisslyckas, ningarna att lyckas. Summan av erfarenheter under dessa ansträngningar blir av stor betydelse för den vuxna individens förmåga att koncentrera sig på en uppgift, att vara uthållig i arbetet på att nå ett mål i ett socialt

sammanhang. och flickor bildar övervägande två åtskilda världar. (Åtminstone Pojkar i Danmark och har detta mönster försvagats under 60-talet: Sverige och flickor i de aktuella åldrarna ses oftare leka och prata med pojkar varandra på rasterna. USSU: s anm.) Barnen föräldrarna mer objektivt än förut. De ser börjar nu betrakta dem som representanter för vuxensamhället och jämför dem med andra. Medvetandet att föräldrahemmet är en värld som de småningom måste

lämna aktualiseras sakta. och förändringen sker under denna Den fysiska och psykiska tillväxten betydligt långsammare än under den föregående och efterföljande period perioden. En temporär stabilitet har uppnåtts.

Denna rubbas emellertid mot slutet av mellanstadieåren av att de

börjar uppträda hos allt fler av ungfysiska pubertetsförändringarna ibland så snabbt att de inger en känsla av ängslan och domarna, identitetsosäkerhet. Förändringarnas successiva inträdande åskådliggörs Pubertet i handledningsförslagets faktaöversikt. av diagrammet i kapitlet återfinns i En utförlig beskrivning av den själsliga omställningsprocessen

avsnitt 19.1 .2 (fas V”). inträder l å 2 år tidigare än pojkarnas, men de Flickornas pubertet pojkarna ligger långt före de senast puberterande tidigast puberterande ”Vid l3-l4-årsåldern förekommer en enorm variation i varje flickorna. till total prepubertet. Detta pojkgrupp, från nära nog full könsmognad förhållande innebär svåra sociala och pedagogiska problem och bidrar till

som man så ofta ser hos tonåringar” (Tanner de anpassningssvårigheter

1962, s. 29). av elevernas intresse för det motsatta könet i dessa En viss belysning ivilken utsträckning de haft sina åldrar kan man få genom att studera intervjupersonerna i första erfarenheter av att kyssa(-s). De 16-25-åriga

Förslag till stadiedifferentiering 395 stockholmsundersökningen 1967 uppgav att deras tidigaste erfarenheter

på detta område gjorts vid följande åldrar (kumulerade %-siffror):

Trots att flickorna är tidigare könsmogna, är pojkarna tidigare aktiva. Detsamma gäller som vi sett om sexualdebutåldern, fastän skillnaden tenderar att minska.

l9.5.2 Undervisningens förläggande och monumenturvalet

Enligt den av USSU genomförda lärarenkäten har sexual- och samlevnadsundervisning förekommit i mellanstadiets årskurser i följande utsträckning (i % av lärarna; diagram 8.3):

årskurs 4 50 % 5 86 6 97

Lärarna har alltså strävat att förlägga tyngdpunkten mot slutet av stadiet, vilket enligt USSU: s uppfattning är en lämplig ordning, emedan då så stor andel av eleverna som möjligt befinner sig inärheten av elleri pubertetens början. Mellanstadielärarnas åsikter om var tyngdpunkten av undervisningen

om ett visst moment bör ligga framgår av tabellen på sidan 396 (i % av

lärare som röstat för ett visst stadium). Då det är en minoritet av lärarna som vill förlägga tyngdpunkten till mellanstadiet anges inom parentes hur stor andel av lärarna som ansett att ett moment överhuvud bör tas upp på mellanstadiet, antingen grundligt eller i korthet? Ett av de moment som ingick i enkäten preventivmedel - är nytt i förhållande till 1956 års handlednings rekommendationer om sexualundervisning för ll- l 3-åringar. De moment som mer än hälften av lärarna rekommenderat för mellanstadiet markeras med kursivering. De moment som endast en minoritet av mellanstadielärarna ansett bör tas upp på mellanstadiet är alltså sexuella avvikelser (32%), preventivmedel (41) och etiska aspekter (45). De motiveringar som USSU anser föreligga för att dessa moment med nödvändighet måste tas upp på mellanstadiet anges i handledningsförslaget, 5.4.5, momentkommentarerna nr 8,10 och 13.

J Israel 1970 b, s. 145 7 Lärarnas uppfattningar om till vilka stadier och årskurser undervisningen om olika moment bör förläggas redovisas detaljerat ovan i avsnitt 11.4 samt fullständigt i SOU 1970: 39, 5.9.

396 och överväganden SOU 1974: 59 Utredning

Lämpligt stadium enligt mellanstadielärarnas uppfattning

De moment som föreslås ingå i mellanstadiets sexual- och samlevnadsundervisning är följande (nya i förhållande till föregående handledning är preliminär information om preventivmedel och om gonorré):

Könsorganen Den kroppsliga pubertetsutvecklingen Menstruation

.°°.\.°*f-^:“P°!°T

Pollutioner Självtillfredsställelse Elementär pubertetspsykologi

Samlag Elementära sexualetiska synpunkterz och andra samlevnadsfrågori

den mån de aktualiseras av de olika momenten 9. Befruktning 10. Preventivmedel, preliminär information l l. Havandeskap med fosterutveckling, förlossning, amning

12. Gonorré, preliminär informations

13. Variationer i sexualdriftens inriktning: preliminär information om exhibitionism, pedofili, homosexualitet

I detta förslag till moment på mellanstadiet har ett av de moment som förekommer i 1956 års handlednings förteckning uteslutits, näm- .ligen förseendef Momenten könsbestämning och tvillingfödsel har ansetts självklart ingå i momentet befruktning, havandeskap med fosterutveckling. Kommentarer till de enskilda momenten och motiveringar för deras införande på åldersstadiet lämnas i förslaget till handledning, 5.4.5. Ingår ej i momentförteckningen i 1956 års handledning men behandlas i dess lektionsexempel för ll-l3-åringar s. 41. “ men behandlas i de Ingår ej i momentförteckningen i 1956 års handledning inledande anvisningarna rörande sexualundervisning för 11-13-åringar, s. 36. 3 36 % av mellanstadielärarna uppger att de undervisat något om könssjukdomar (SOU 1970: 39, s. 21). 4 Med förseende menas den gamla föreställningen att om en gravid kvinna t. ex. såg en eldsvåda, kunde barnet få ett stort rött födelsemärke, och om hon såg en haregkunde barnet bli harmynt. Det torde inte längre vara nödvändigt att argumentera mot denna uppfattning.

Förslag till stadiedifferentiering 397

19.6 Högstadiet

19.6.1 Elevernas utvecklingsnivå

Eleverna är 12-16 på högstadiet år gamla; ungefär hälften av dem hinner 16 år medan fylla de går i årskurs 9. Om den själsliga utvecklingen i denna ålder se l9.l.2, fas V. Den kroppsliga pubertetsutvecklingens åldersfördelning framgår av diagrammet i kapitlet _Pubertet i faktaöversikten. I årskurs 7 befinner sig flertalet flickor i senare delen av den period då de sekundära könskaraktärerna flertalet i utvecklas, pojkar början av denna period. I årskurs 9 är denna utveckling avslutad för flertalet flickor (men det är normalt att den inte är avslutad för alla; några kommer inte att ha haft sin första menstruation ens vid fyllda 16 år). Flertalet pojkar i årskurs 9 befinner sig i senare delen av den period då de sekundära könskaraktärerna utvecklas, men det är normalt att hos en del av dem denna utveckling inte avslutas förrän i l7-l8-årsåldern. Att detta verkligen är normalt och att utvecklingen även för dessa ungdomar kommer att leda till full könsmognad bör ofta framhållas i undervisningen. Det är viktigt att lärare och läromedel inte låter framställningen präglas av den förenklade uppfattningen att alla elever vid slutet av högstadiet är fysiskt könsmogna.

l9.6.2 Mål

Intellektuellt har nu eleverna nått en sådan nivå att de allmänna mål för sexual- och samlevnadsundervisningen som USSU föreslår (se kap. 15) kan bli riktningsgivande utan att behöva ”skrivas ned till åldersstadiet. Eleverna är mogna att teoretiskt fatta de större sammanhang som målen vill rikta in undervisningen på. En annan sak är att de först småningom kommer att uppleva den djupare innebörden i dessa sammanhang.

l9.6.3 Vilken årskurs?

Sexual- och samlevnadsundervisningen på högstadiet har tidigare ofta varit förlagd till huvudsakligen årskurs 9. Den för nya läroplanen grundskolan säger emellertid: En väsentlig del av sexualundervisningen bör förläggas till årskurs 8” (Lgr 69 I, s. 193; Oä H, s. 21). Med hänsyn till tiden för könsmognaden och de första samlagserfarenheterna hos en del av eleverna är det också enligt USSU:s att uppfattning lämpligt förlägga tyngdpunkten av sexual- och samlevnadsundervisningen på högstadiet till årskurs 8. Detta medför den olägenheten att undervisningen skall meddelas då eleverna är som mest splittrade och oroliga och dessutom osäkra om sina egna attityder till sexual- och samlevnadsfrågor. Just därför är emellertid

behovet av kunskaper och överblick och tillfälle

till eftertanke särskilt stort. Erfarenheten visar att en del störande osäkerhetsreaktioner ibland kan förekomma i början, men sedan segrari regel det naturliga sakliga intresset, och undervisningen kan bedrivas under gynnsamma förhållanden. Ett visst belägg härför kan man få av

398 Utredning och överväganden

lärarnas av elevernas inställning till sexualundervisningen i bedömning 9. Av lärarna i biologi, kristendomskunskap och den följande årskursen, bedömde ingen elevernas inställning som negativ. samhällskunskap

Endast biologilärarhna och 4 % av kristendoms- och samhällskun-

1,5 % av hade likgiltiga. Mer än hälften av skapslärarna upplevt eleverna_s0m biologilärarna, tredjedelen av kristendomslärarna och drygt en femtedel av lärarna i samhällskunskap hade bedömt elevernas inställning som som (SOU 1969: 44, 7.11). Såväl ”mycket positiv, övriga positiv lärarnas som elevernas upplevelse av undervisningen på olika stadier och i olika ämnen belyses närmare i kapitlen 9 och 10. Rekommendationen att tyngdpunkten förläggs till årskurs 8 är naturligtvis fullt förenlig med att vissa moment tas upp vid vilken annan som helst under högstadiet, om läraren och/eller eleverna anser tidpunkt att inträffade händelser inom eller utom skolan motiverar detta.

19.6.4 Vilka moment?

Lärarnas till undervisning om vissa av de moment som 1956 inställning års handledning rekommenderar för 14-16-åringar framgår av följande.

Då mellanrtadielärarna tillfrågades om var de ansåg att tyngdpunkten av undervisningen om vissa moment skulle förläggas, röstade följande andelar för högstadiet (de som inte röstat för högstadiet, har ansett att

momentet skulle förläggas tidigare,jfr 19.5.2):1

Moment Andelar mellanstadielärare som anser att tyngdpunkten av undervisningen om ett visst moment bör förläggas till högstadiet (i %):

Yttre olikheter mellan könen 6 9 Könsmognad inkl. menstruation 13 Könsorganens byggnad och funktion Befmktning 21 Fosterutveckling och förlossning 36 50 Självtillfredsställelse

som ansåg att vissa av dessa moment inte alls De mellanstadielärare l-3 % av samtliga. De som ansåg borde beröras i grundskolan utgjorde behandlas i grundskolan utgjorde 2% att momentet samlag inte borde (SOU 1970: 39, s. 31). Mellanstadielårarna anser alltså inte något av de momenten att undervisa om i grundskolan. Deras uppräknade olämpliga till momenten, vilka inställning de av USSU föreslagna nytillkommande har inte undersökts, eftersom USSU:s samtliga rör samlevnadsfrågor,

Lärarnas uppfattning om till vilka stadier olika moment bör förläggas redovisas detaljerat ovan i kapitel ll. Någon lika detaljerad undersökning av högstadieläramas åsikter på denna punkt har inte orts.

Förslag till stadiedzfferentiering 399

överväganden härom ännu inte hade gjorts vid tidpunkten för undersökningen. De högstadielärare som ansåg vissa av momenten för 14-l6-åringar i 1956 års handledning olämpliga, dvs. att de inte alls borde beröras i grundskolan, var 6 % av lärarna i biologi resp. samhällskunskap och 8 % av lärarna i kristendomskunskap (SOU 1969: 44, s. 71). Mer än 90 % av högstadielärarna anser alltså dessa moment lämpliga. Deras inställning till de av USSU föreslagna nytillkommande momenten är okänd av samma skäl som nyss redovisades beträffande mellanstadielärarna. Med tanke på att som nämnt alla de nya momenten rör samlevnadsfrågor är det emellertid enligt USSU:s uppfattning osannolikt att lärarna skulle finna de av USSU föreslagna nya momenten på högstadiet olämpliga. Elevernas uppfattning om när visst moment bör tas upp första gången är känd endast beträffande momenten preventivmedel och samlag.

Eleverna i årskurs 9 ansåg härom följande?

När tycker man det vore lämpligt att undervisning om momentet förekom första gången (i % av eleverna)

Årskurs

i

Det finns alltså nästan inga elever som anser det olämpligt att undervisa om dessa moment i grundskolan. Att en majoritet av eleverna anser att momenten bör tas upp första gången på högstadiet, har USSU tolkat så, att eleverna vill förlägga momenten till den elevålder, då de eventuellt kan bli aktuella i praktiken. USSU: s stadiedifferentiering har däremot också bestämts av uppfattningen att eleverna behöver få en elementär korrekt information långt dessförinnan. På alla lärare som medverkar i sexualundervisningen har från början i Sverige ställts kravet att de skall ge även psykologiska, etiska och/eller religiösa samt sociala synpunkter på lärostoffet. Som rimligt är har däremot biologilärarna helt fått svara för de rent biologiska momenten. I debatten om den svenska sexualundervisningen har emellertid ofta påståtts att den är ensidigt biologisk och att de viktiga samlevnadsaspekterna försummats. I vilken utsträckning detta faktiskt skett i årskurs 9 har belysts med hjälp av lärarnas egna uppgifter i avsnitt 8.2.4. Därvid har bl. a. följande framkommit: - 12 % av biologilärarna har inte talat med eleverna om föräktenskapliga sexualförbindelser, och 24 % av dem har inte tagit upp etiska aspekter i övrigt.

SOU 1969:8, s. 68.

400 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

- Mellan har inte tagit upp etiska 1/4 och 1/3 av kristendomslärarna ” samlevnadsfrågor inom och utom äktenskapet. - Innehållet i samhällskunskapslärarnas undervisning i årskurs 9 är mindre relevant i detta sammanhang, eftersom familjefrågor vid tid-

för enkäten huvudsakligen behandlades i årskurs 8. Men i

punkten läroböckerna i samhällskunskap på alla stadier kan man konstatera att de olika av relationer mellan man och kvinna har ringa eller intet slagen utom när det gäller äktenskapslagstiftning och samhällsstöd till utrymme, familjen. Den omfattande moderna forskningen om sexuella värderingar, normer och beteenden i relation till olika samhällsförhållanden har inte beaktats i läroböckerna. En förbättring i detta hänseende framträder emellertid i nyare läromedel som är byggda på arbetsområden. Då eleverna i årskurs 9 tillfrågades om undervisning förekommit (i vilket ämne som helst) om samhällsfrågor med anknytning till sexualliv och samlevnad (de monfent som ingick i enkäten), fördelar sig svaren på följande sätt: Ja, om det mesta 16 % Ja, om en del 63 Nej 15 Minns ej 5 om vissa i enkäten moment om normers relativitet På frågan ingående behandlats (i vilket ämne som helst), blev svaren:

om olika normer för sexuellt samliv hade förekommit i Undervisning följande utsträckning (i vilket ämne som helst):

om samhällsfrågor med anknytning till sexualliv och Undervisning samlevnad hade förekommit dubbelt så ofta ibiologi som i samhällskun- 37 %) - enligt elevernas minnesbild. Undervisning om skap (78 % resp. normers relativitet hade förekommit mest i kristendomskunskap (67 %) men även i biologi (40 %). Man kan alltså konstatera att enligt såväl lärarnas som elevernas en hel del undervisning om samlevnadsfrågor förekommit men uppgifter också att elever blivit utan sådan undervisning. Den generella många kritiken mot den svenska sexualundervisningen för att vara ensidigt är inte berättigad, men det finns betydandeluckor som behöver biologisk fyllas ut.

I sou 1969:8, 5.50

Förslag till stadiedifferentiering 401

l 1956 års handledning upptas för de stadier som motsvarar grundskolan 24 biologiska moment och 10 moment med etiska, psykologiska och sociala aspekter. I anvisningarna betonas de etiska aspekterna mycket starkt. Av de undersökningsresultat som anförts ovan framgår att denna strukturering av undervisningen endast delvis förverkligats. I USSU: s förslag för låg-, mellan- och högstadiet förekommer sammanlagt 26 biologiska moment och 28 moment med psykologiska, etiska och/eller religiösa samt sociala De sistnämnda 28 aspekter. momenten fördelar sig med 4 på lågstadiet, 4 på mellanstadiet och 20 på högstadiet. Dessutom föreslås att sådana aspekter i någon mån skall tas med även vid behandlingen av de biologiska momenten. USSU föreslår alltså, särskilt för högstadiet, en betydande utökning av samlevnadsaspekterna i sexualundervisningen både i förhållande till 1956 års handledning och i förhållande till praxis. Detta mål kräver för sitt förverkligande att de medverkande lärarkategorierna tar upp samlevnadsfrågor med anknytning till sexuallivet i större utsträckning än nu samt att samverkan mellan de olika ämnena kommer till stånd. Genom förekomsten av samlade arbetsområden och överhuvud genom den övergripande planering som sker i den nuvarande skolan mer än förr torde man också kunna räkna med att målet småningom skall kunna förverkligas. Även förstärkningar av lärarutbildningen blir emellertid nödvändiga. Denna fråga behandlas i kapitlen 9, 14 och 23. Då samlevnadsfrågorna föreslås få större plats i en ny handledning i sexualundervisning, bör det påpekas att en sådan utveckling har stöd redan i Lgr 69. Dess anvisningar för sexual- och samlevnadsundervisning citeras i förslaget till handledning, 5.5.3.

Förslag till moment i högstadiets sexual- och samlevnadsundervisning Grupp 1. Biologi och religionskunskap 1. Könshormoner Bi 2. Pubertet 3. Pubertetspsykologi 4.+ Den kristna synen på äktenskapet och familjen Re 5,7%- Olika uppfattningar om föräktenskapligt samliv 6.+ Synen på äktenskap, familj och könsroller i några icke kristna religioner och livsåskådningar 7.+ Pornografi 8. Könsorganens anatomi och fysiologi 9. Samlag 10.+ Petting l 1. Självtillfredsställelse 12. Variationer i sexualdriftens inriktning Preventivmedel 14. Veneriska sjukdomar 15. Sterilitet 16. Sterilisering 17. Aborter x 18. Potensrubbningar 26

SOU 1974: 59 402 Utredning och överväganden

Grupp II: Samhällskunskap, hemkunskap och barnkunskap l9.+ Några exempel på skilda mönster för sexualliv och familj inom och utom västerlandet (sexualantropologi) Sk 20.+ Tonårssamhället 21.+ Samlevnadens bakgrundsfaktorer 22.+ Könsrollerna 23.+- Prostitution 24.+ Sexualdrift, förälskelse och samhörighet. (Sexuell, emotionell och social mognad.) Hk 25.+ Att leva i familj Bk 26.+ Att leva ensam 27.+ Adoption 28.+ Vart vänder man sig för att få information och råd?

De mom ent som är nya i förhållande till 1956 års handledning har markerats med +. Förklaring av momentens indelning i grupper ges i förslaget till handledning, 5.5.2. Kommentarer till momenten ges i 5.5.5 (handledningsförslaget).

19.7 Gymnasieskolan

Beträffande sexual- och samlevnadsundervisningen i gymnasieskolan hänvisas direkt till handledningsförslaget, avsnitt 5.6.

SOU 1974: 59 403

20 och vissa

Sexualundervisningen

handikappade

20.1 Om handikappade

Det finns handikapp av många olika slag och svårighetsgrader. Här behandlas endast fyra grupper, vilka sinsemellan är mycket olika och har olika allmän situation och utbildningssituation: rörelsehindrade synsvaga/blinda hörselskadade/döva psykiskt utvecklingsstörda

Därtill kommer de som har mer än ett handikapp, t. ex. dövblinda eller rörelsehindrade som också är utvecklingsstörda. För de tre första gruppernas skolgång samt för elever med lindrigare intellektuell utvecklingshämning gäller: En riktpunkt för undervisningen av elever med skolsvårigheter är att dessa elever så långt möjligt bör gå i vanliga klasser. Behovet av individualiserande hjälp tillgodoses genom hjälpande och stödjande undervisning”, ”samordnad specialundervisning (Lgr 69, s. 76). Det är att märka att ”skolsvårigheter” för de tre första handikappgrupperna inte åsyftar intellektuella svårigheter annat än i samma ut-sträckning som för elever i allmänhet. För elev med sådana skolsvårigheter, som mycket påtagligt påverkar den totala prestationsförmågan kan . . . placering i specialklass visa sig befogad” (Lgr 69, s. 77). Undervisning i specialklass är förlagd till den allmänna skolans lokaler. Elever som behöver så speciella undervisningsanordningar eller vård att de inte kan gå i specialklass, bereds undervisning i specialskola, t. ex. för blinda resp. döva. Då så är möjligt placeras även dessa elever i specialskolklass med specialskolans resurser, men förlagd till den vanliga skolan. Psykiskt utvecklingsstörda elever, alltså den fjärde gruppen ovan, undervisas i grundsärskola, i träningsskola och i vissa fall genom särskild undervisning. För att bryta den isolering som särskoleelever lätt råkar ut för, har man alltmer börjat integrera särskoleklasserna i den vanliga skolan. Antalet så förlagda klasser har under de senaste 15 åren fördubblats (Grunewald 1972, s. l2 f). För all handikappundervisning gäller numera att den skall om möjligt syfta till den handikappades integrering i samhället, vilket är en fråga om såväl hans egen som de icke handikappades anpassning. Båda delarna

404 Utredning och överväganden

underlättas om handikappade och icke handikappade barn får vara tillsammans redan som små. Därför har handikappade barn rätt men inte plikt att gå i förskola. Vårterminen 1973 fanns elever i specialklasser för rörelsehindrade elever i följande utsträckning (statistik från SÖ):

Grundskolan 454 elever Gymnasieskolan 108 Summa 562 Därtill kommer ett stort antal rörelsehindrade elever i vanliga klasser. Till Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU, är anslutna ca 3 000 medlemsfamiljer. 40 000 vuxna rörelsehindrade representeras riksförbund, DHR. Det verkliga antalet av De handikappades rörelsehindrade är betydligt större. Läsåret fanns 800 synsvaga elever, därav 72 i specialklass. 226 1972/73 blinda elever undervisades i de två specialskolor som finns. Läsåret 1971 /72 undervisades 1 427 hörselskadade elever i vanlig klass, 580 i specialklass för hörselskadade, 591 döva elever i dövklass på specialskola. Läsåret 1971/72 fanns 12 366 utvecklingsstörda barn och ungdomar som undervisning av ett eller annat slag. Antalet vuxna mottog utvecklingsstörda var 17 492. Dessa uppgifter avser utvecklingsstörda som erhöll omsorger enligt omsorgslagen. De utgör 0,38 % av Sveriges Dessutom kände man till 612 utvecklingsstörda som erhöll befolkning. omsorg i annan ordning. Fördelningen på utbildningsformer samt verksamhetsformer för vuxna framgår av nedanstående översikt. zotalantalet handikappade barn i 1958 års cp-utredning uppskattade 26 000 och 37 000, av vilka 35-40 % är Sverige under 21 år till mellan enbart mentalt handikappade och ungefär lika många enbart kroppsligt handikappade, medan återstående ca 25 % är både mentalt och kroppsligt handikappade (prop. 1965: 75).

Verksamhetsfonn för samtliga utvecklingsstörda som erhöll omsorg 1.5.1972

Verks. förlagd till_

vårdhem el. special- - - 7 175 41,0 7 175 23,1 sjukhus - - 1 840 10,6 l 840 5,9 Sysselsättn. hem - - 1 641 9,4 1 641 5,3 Skyddat arbete - - 1 490 8,5 l 490 4,8 Självständ. arb. Hemmavård 416 3,0 1 403 8,0 1 819 5,8

Deltager ej inågon verksamhet 862 6,3 3 943 22,5 4 805 15,4

Summa 13 644 100 17 492 100 31 136 100

* Statistik från socialstyrelsen, dnr LÅ 2: 39-2/ 72.

SOU 1974: 59 Sexualundervisningen och vissa handikappade 405

20.2 Handikapp och sexualitet

De flesta vuxna med svårare fysiskt eller psykiskt handikapp har fram till vår tid varit hänvisade till ett liv utan en nära och sexuell relation till en människa av motsatt kön. Det är en belastning som kommer till utöver de andra följderna av handikappet. Även om de har vänner bland arbetskamrater och vårdpersonal är många berövade den för själ och kropp naturliga livsform som det är att vara två. Under senare år har emellertid en djupgående förändring av synen på handikappades samlevnadsbehov kommit till stånd, särskilt bland dem som sysslar med vård och undervisning av dem. Alltjämt torde dock flertalet med svårare handikapp vara avskurna från samlevnad med en individ av motsatt kön, trots att de skäl som av gammalt brukat anföras mot sådan samlevnad inte längre kan upprätthållas. Det finns inte heller anledning att se annorlunda på homosexuell samlevnad mellan handikappade än när det gäller icke handikappade. Givetvis får dock inte press eller utnyttjande förekomma - lika litet som vid heterosexuella förhållanden.

20.2.1 Rörelsehindrade

Hur pressande problematiken kan upplevas illustreras av en ung människas subjektiva vittnesbörd i ett brev till RFSU:

”. . . Många handikappade upplever sin sexuella situation så här: Den allmänt spikade uppfattningen är att sexuallivet är förbehållet de fysiskt fulländade, en sexpartner skall vara attraktiv . . . Defekter är kass, i varje fall om de är synliga. Den arme handikappade, som är utrustad med icke fungerande lemmar, missbildningar här och var och måste kanske dessutom använda sig av stödjebandage och diverse förflyttningsattiraljer, han är definitivt klassad som sexuellt - - - Denna mindervärdig.” inställning har också präglats på de handikappade och kommit dem att bli insnärjda i svåra sexuella hämningar för sina kroppsliga defekters skull. Man döljer ofta sin sexuella nöd, kanske förnekar den. Utåt försöker man uppträda opåverkad, likgiltig, könlös. Man aktar sig för att inför andra företa sig något, som kan tolkas som en yttring av kärleksdriften. Inte en smekning, inte en kram. Tabu, just därför att man är handikappad. Vilka psykiska följder kan uppstå, genom att man tvingas in i en sådan existens utsvulten på kärlek? Hur påverkar det vårt känsloliv, vår personlighet, vårt självförtroende? Kan inte förkvävandet av kärleksbehovet skapa en bristsituation som menligt påverkar allt vårt agerande? Hur skall man komma till rätta med de sexuella hämningar, som så ofta drabbar människor med framträdande invaliditet? Men man kan också svänga på problemet. Kan sex bota handikapp? Naturligtvis inte. Kroppsdefekten finns där. Men det är ju så, att det är inte den fysiska skadan som sådan som är det svåraste, utan dess följder. Rehabilitering innebär ju ett försök att integrera den handikappade i den mänskliga livsmiljön, att bli accepterad där, att bli betraktad som likvärdig. Det gäller det sociala området. Det gäller också det psykologiska. Det väsentliga är att känna sitt värde som människa. Vad betyder sexuell gemenskap för att återvinna ett förlorat människovärde? Är det inte just där vi finner det, i att betyda något - eller rättare mycket - för

406 Utredning och överväganden SOU 1974: 59

någon i ett djupt och innerligt personligt sammanhang? Frågan är inte orealistisk: Kan sex bota eller om man så vill övervinna handikapp? Och om svaret är positivt, borde då inte rehabiliteringen även inriktas på en integrering (även) i kärlekslivet? Du nämnde att sex inte är allt här i livet. Nej, men de som hamnat utanför den sexuella samhörigheten upplever sig ofta som förlorade. Och för dem skulle väl ett tillflöde av kärlek betyda något av en hemkomst? Och en sak till. Det sägs från många håll att vår tillvaro har blivit översexualiserad. Men kan inte en sådan generalisering undanskymma det faktum, att det finns grupper mitt ibland oss, som inte vet vad kärleksliv är? (RFSU-Bulletin 1972: 6, s. 2)

Nästan alla fysiskt handikappade har sexualdrift; föreställningen att handikappet innebär frånvaro av sexualdrift är en fördom. Det händer att t. 0. m. anhöriga, läkare och annan vårdpersonal ryggar tillbaka för det sexuella behovet hos den handikappade och anser det bäst för alla parter om det hålls tillbaka - även i omgivningens medvetande. Många har dock under senare år fått en mer positiv attityd. De allra flesta fysiskt handikappade och ett stort antal psykiskt utvecklingsstörda vill finna en livskamrat som de också har en sexuell relation till. En del av dem som inte lyckas förverkliga drömmen om ett sådant förhållande vill ha samma rättighet som andra männipersonligt skor att ha samlag med en mera tillfällig partner. De individuella variationerna i inställningen till gemenskap och sexualliv är lika stora bland handikappade som bland människor i allmänhet, även om några har fysiska och/eller psykiska svårigheter som komplicerar hela frågan om det sexuella. Han eller hon kan därför behöva mera rådgivning och information än andra på detta område. Rätten till gemenskap och sexuellt samliv för handikappade är en del av den rätt som numera är fastslagen som den mest grundläggande för samhällets åtgärder inom handikappvården: rätten att bli integrerad i det vanliga samhället så långt som detta kan åstadkommas genom adekvat undervisning och vård, förbättrad färdtjänst m. m. Ett av de största hindren härför är negativa reaktioner från omgivningens sida. Dessa beror inte bara på ovana vid kontakter med och bristande information om innebörden och räckvidden handikappade av olika handikapp utan också på ett slags avvärjningsreaktioner. Varje individ har ur en mängd motstridiga möjligheter och tendenser lyckats en mer eller mindre balanserad och avgränsad identitet. Mötet upprätta med starkare psykiska eller fysiska awikelser aktualiserar hos somliga en fruktan för att inte kunna upprätthålla denna identitet, dvs. fruktan för svagheter, defekter och destruktiva krafter i ens eget inre. Detta kan leda till bortstötning eller aggressivitet i förhållande till den avståndstagande, handikappade som kan framstå som en symbol för det man själv mer eller mindre omedvetet är rädd för. Det innebär alltså egentligen inte rädsla eller aggression inför den handikappade som en självständig verklighet utan inför hos en själv och kan sålunda inte botas genom något information om handikapp. Men det finns en annan väg att förbättra relationen: genom kontakt med handikappade i vardaglig miljö vänjer dem med sin egen obearbetade fruktan. Den man sig av med att förbinda

SOU 1974: 59 Sexualundervisningen och vissa handikappade 407

har man visserligen kvar, men den aktualiseras inte längre speciellt i detta sammanhang. Vanliga medmänskliga relationer upprättas med den handikappade. Därför är det ytterst betydelsefullt att den nya skolan har den integrerande målsättning för elever med olika handikapp som omnämns ovan (20.l). Observeras bör att många människor har övervunnit de avvärjande impulser som här beskrivits och har lätt att etablera goda kontakter med handikappade. Undervisning av elever med svårare rörelsehinder har tidigare i allmänhet varit förlagd till slutna institutioner. För närvarande pågår i samband med de allmänna integreringssträvandena en utflyttning av undervisningen av dessa elever till vanliga klasser eller till specialklasser förlagda till den vanliga skolan. Dessa bam och ungdomar kommer alltmer att finnas i den vanliga skolmiljön och får därigenom från början en långt mera djupgripande hjälp till integrering i det vanliga samhället än vad som förut varit fallet, (Därvid har det visat sig att elev med svårt fysiskt handikapp lättare blir accepterad, medan en elev som går i vanlig klass men har ett lättare handikapp, t. ex. en inte särskilt utpräglad hälta, riskerar att bli utsatt för mobbning.) När på detta sätt svårt rörelsehindrade, rullstolsbundna elever accepteras som kamrater, medför det att de också accepteras som människor med samma närhets-, gemenskaps- och sexualbehov som andra. Med acceptera menas då att respektera och se positivt på. En sådan utveckling stöds av det förhållandet att de flesta ungdomar i dag har en tendens att indignerat ta avstånd från särbehandling av minoritetsgrupper, t. ex. människor med annan hudfärg eller annan inriktning av sexualdriften än den vanliga. Man vågar därför hoppas att bland de ungdomar, som från barndomen upplevt rörelsehindrade som skolkamrater, fler skall finna det riktigt och glädjande med parbildning och sexuell samlevnad mellan rörelsehindrade. Kärleksförhållanden och äktenskap mellan rörelsehindrade och icke handikappade har alltid funnits. Beträffande sexual- och samlevnadsförhållanden bland rörelsehindrade har synpunkter framlagts i skriften Samlevnad, rörelsehindrades villkor”, utgiven av Svenska centralkommittén för rehabilitering SVCR och utarbetad av Inger Nordqvist (1970). USSU finner att den grundsyn som här tillämpats utgör en lämplig bakgrund för sexual- och samlevnadsundervisning och rådgivning till rörelsehindrade.

20.2.2 Psykiskt utvecklingsstörda

Hos psykiskt utvecklingsstörda är situationen delvis en annan. De har ett psykiskt handikapp av större eller mindre omfattning som kan påverka deras samlevnadssituation. De fullgör sin skolplikt i särskolan. Okunnigheten och de inrotade vanföreställningarna om deras sexuella förhållanden är ännu större än beträffande rörelsehindrade. På grund av den gamla inställningen att sexuell aktivitet måste vara något absolut förbjudet för de psykiskt handikappade är dessutom deras sexuella problematik ofullständigt utforskad. En sammanfattning av vad man dock vet

408 Utredning och överväganden

föreligger i ”Samlevnads- och sexualfrågor hos psykiskt utvecklingsstörda, redigerad av G. Katz och utgiven av Svenska föreningen för psykisk hälsovård i samarbete med socialstyrelsen (1971). Här framhålls bl. a. följande, som utgör en nödvändig bakgrund för bedömningen av behovet av sexual- och samlevnadsundervisning jämte individuell rådgivning. De psykiskt utvecklingsstörda utgör inte någon enhetlig grupp, varför man knappast kan säga något allmängiltigt om deras sexuella förhållanden. Somliga är djupt störda och kommer att tillbringa hela sitt liv på institution, andra är på väg ut ur Särskolan mot en tillvaro med självständigt arbete, tillfredsställande ekonomi och egen familjebildning. Det genetiska arvet spelar inte den generella roll som man tidigare antog. Vissa väldefinierade ärvs, andra - de flesta typer av utvecklingsstörning inte. Många utvecklingsstörda kan själva få barn som utvecklas normalt. De utvecklingsstördas förhållande till det motsatta könet innefattar oftast också förälskelse, svärmeri och varaktig kärlek. Att omgivningen bejakar såväl detta som sexuellt samliv under socialt acceptabla förhållanden är en viktig del av den normaliseringssträvan för alla handikappade varom tidigare talats i detta avsnitt. De vårdansvariga måste respektera den utvecklingsstördes familjebakgrund. Ibland finns där en oro för tanken på något sexuellt i sammanhang med den handikappade familjemedlemmen. Ofta kan dock ingående överläggningar med föräldrarna och grundliga informationer om problematiken leda till förståelse för att en plågsam isolering bör brytas och ett samliv etableras. ”Ensamhetskänslan är ofta ett av de största problemen för handikappade personer. Detta gäller även för dem som bor ute i samhället, vare sig de bor i en egen lägenhet eller hos sin familj.” - ”Det blir ofta varma och fina relationer mellan utvecklingsstörda män och kvinnor som sammanförs på institutioner som tidigare varit enkönade” (Katz, s. ll). Normalisering på det sexuella området har redan visat sig vara till glädje i de flesta fallen. Svårigheter av samma slag som bland människori allmänhet uppstår naturligtvis, t. ex. häftig (men vanligen övergående) svartsjuka. Den kroppsliga sexualutvecklingen hos utvecklingsstörda sker vanligen i normal följd men ligger ofta före den psykiska sexualutvecklingen. Därigenom uppstår svårigheter att förstå och på rätt sätt reagera inför de kroppsliga förändringarna, t. ex. menstruation, erektion, pollutioner. Dessa svårigheter skulle till stor del ha kunnat undanröjas genom en riktigt avpassad information, men en sådan har tidigare vanligen inte getts och har inte heller som hos andra ungdomar kunnat i viss mån ersättas av informationer från kamrater eller massmedier. Sexuella yttringar finns i form hos praktiskt taget alla utvecklingsstörda men någon grad eller varierar starkt. ”I stort sett finner man att ju mer skadad en sexualitet uppvisar vederbörande, och utvecklingsstörd är, desto mindre att ju mindre den intellektuella avvikelsen är, desto mer liknar sexualutden normala. Hos en del svårt skadade utvecklingsstörda kan vecklingen man inte se några tecken på sexuella yttringar” (s. 17). Speciella problem. En del flickor kan inte förberedas tillräckligt på den

SOU 1974: 59 Sexualundervisningen och vissa handikappade 409

första menstruationen och blir trots givna upplysningar skrämda när den kommer. De har också ofta i början svårt att sköta menstruationshygienen. - Onani är den vanligaste formen av sexuell tillfredsställelse hos psykiskt utvecklingsstörda på enkönade institutioner men är vanlig även i andra boendeformer. - Mera bestående homosexualitet finns framför allt bland utvecklingsstörda som inte har tillfälle att träffa kamrater av motsatt kön. (Liknande iakttagelser kan ju göras beträffande både onani och homosexualitet på enkönade institutioner för icke utvecklingsstörda.) ”Om två personer har ett på ömsesidighet byggt homosexuellt förhållande finns det ingen anledning att vidtaga några åtgärder. Vid en attitydundersökning på två stora hem för psykiskt utvecklingsstörda . . . visade det sig att flertalet av personalen tyckte att man mycket väl kunde acceptera homosexuella relationer . . . Sannolikt kommer denna form av sexualitet att minska allteftersom fler utvecklingsstörda får möjlighet till en normalare livsföring” (s. 20). - De vanligaste sedlighetsbrott som utvecklingsstörda män begår är av passiv natur och sker genom att de uppträder som blottare och tittare. Sexuella våldshandlingar förövas rätt sällan av utvecklingsstörda män. Utvecklingsstörda kvinnor kan genom dåligt kontrollerad sexualdrift komma i svårbemästrade sociala situationer ute i samhället. De brukar anpassa sig bra på samkönade inackorderingshem, där de dels kan få normala relationer till andra vuxna, dels få stöd så att de kan klara sig från mindre gynnsamma kontakter.

20.3 Sexual- och samlevnadsundervisning jämte rådgivning för

handikappade

20.3.l Allmänna synpunkter De sexual- och samlevnadsförhållanden bland fysiskt eller psykiskt handikappade som i korthet berörts i föregående avsnitt understryker lämpligheten och vikten av den ordning för deras sexual- och samlevnadsundervisning under skoltiden som redan gäller i princip: eftersom deras skolstudier så långt möjligt skall bedrivas enligt för den läroplanerna allmänna skolan, skall de också ha sexual- och samlevnadsundervisning som alla andra elever. En annan viktig slutsats är att sexual- och samlevnadsundervisning för alla elever i den vanliga skolan måste innefatta upplysning om handikappades behov av och möjligheter till sexuellt samliv. Den som inte-har erfarenhet av samvaro med handikappade föreställer sig lätt att man i förhållande till dem måste iaktta särskild försiktighet vid omnämnandet av sexuella förhållanden för att inte aktualisera svårigheter som de kan ha på detta område. En konsekvens härav skulle då bli att man före inledandet av sexualundervisning måste utröna om vissa barn eller ungdomar bör befrias från att delta. I verkligheten förhåller det sig emellertid så, att alla vill ha information (utom de fåtaliga djupast utvecklingsstörda) och efterfrågar denna. Man vill inte famla i osäkerhet

410 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

och ängslan inför det okända. Kunskaper om sexuell anatomi och fysiologi, om olika sätt att ha samlag och om samlevnaden i vidare bemärkelse kan i väsentlig mån minska otrygghet och misströstan beträffande den egna situationen i förhållande till det motsatta könet. Däremot bör man naturligtvis inte förespegla sig själv eller den att sexualundervisning (och individuell rådgivning) kan handikappade lösa alla problem. Misslyckade kontaktförsök, mindervärdeskänslor och komplikationer i samlevnaden kommer inte att kunna undvikas, vilket ju gäller alla människor. Vad män här måste slå fast är emellertid att sexualoch samlevnadsundervisning utgör ett självklart behov för alla handikappade. Insikten härom utgör också grunden för behandlingen av denna fråga i de framställningar som finns Beträffande förhållandet mellan fakta och värderingar i undervisningen bör enligt USSU: s uppfattning följande gälla. Alla skall erbjudas faktakunskap i samma omfattning som alla andra elever. För de handikappade som undervisas i vanlig klass förverkligas detta av sig självt, dock med den inskränkningen att individuella arbetsuppgifter kan ta längre tid att utföra. Även svårigheter att uppfatta kan förekomma, t. ex. vid hörsel- och synskador. För psykiskt utvecklingsstörda måste sexualoch samlevnadsundervisningen givetvis ske med den metodik och de begränsningar som motiveras av deras växlande förmåga att tillgodogöra Detta är emellertid inte en speciell sexualkunskapsfråga, utan sig stoffet. den kan få sin sakkunniga lösning på samma sätt som annan särskoleundervisning. Beträffande synen på sexuellt samliv och valet av samlevnadsform bör för rörelsehindrade samma överväganden gälla som USSU utförligt utvecklat i kapitel 16 med sikte på skolan i dess helhet. Eleven skall uppleva att olika värderingar behandlas med förståelse och respekt samtidigt som han erbjuds material och incitament att steg för steg komma närmare ett självständigt ställningstagande. För utvecklingsstörda till som behandlades i gäller den speciella hänsyn familjebakgrunden avsnitt (20.2). För dem bland de vuxna utvecklingsstörda som föregående befinner kan vårdpersonalen ofta ta sig i en eller annan form av vårdmiljö ansvar för diskussioner, råd och stöd. i föregående avsnitt kan handikappade ibland behöva Som påpekades inte mindre utan mer sexual- och samlevnadsundervisning och rådgivning än andra barn och ungdomar. En icke publicerad undersökning (Bergström-Walan) bland rörelsehindrade ungdomar på en institution utvisade som väntat att de hade sämre sexualkunskaper än de genomsnittliga som framträtt i USSU: s elevenkäter. Orsaken var dels deras isolering, dels att

de fått mindre sexualundervisning än normalt. En undersökning? på två

i sexualundervisning för Särskolan 1967; Nord- _Skolöverstyrelsens handledning qvist 1970; Katz 1971; Studieplanen ”Att leva tillsammans 1972 (för vuxna utvecklingsstörda). “Mona Klenfeldt och Katarina Östman 1972 (Pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet).

SOU 1974: 59 Sexualundervisningen och vissa handikappade 411

vårdhem för lindrigt eller måttligt utvecklingsstörda, vilka hade en medelålder av 35 år, utvisade följande: 33 % visste inte hur barn kommer till. 40 % kände inte till preventivmedel.

77 % sade sig aldrig ha fått sexualundervisning

90 % visste ingenting om könssjukdomar. 50 % uppgav att de aldrig haft samlag.

Någon undersökning om den faktiska förekomsten av sexual- och samlevnadsundervisning i den nuvarande särskolan och i specialklasser för rörelsehindrade finns inte. Inte heller går det att säga något bestämt om omfattningen av sådan undervisning för syn- och hörselskadade i specialklasser respektive blinda och döva. Enligt föreskrifterna skall den alltid förekomma, med samma omfång som för alla andra elever. De som arbetar inom dessa områden har uppfattningen att framsteg gjorts under senare år, dock ojämnt så att det alltjämt finns handikappade elever på grundskolenivå vilka aldrig fått sexualundervisning. Om sådan kommer till stånd eller ej beror i hög grad på lärarens intresse och inställning. En speciell förklaring till att ämnesområdet lätt kan bli försummat är att undervisningen för vissa kategorier av handikappade kräver mer tid och omsorger än vanligt så att tidsschemat blir pressat. Med hänsyn till vad som ovan visats om handikappades behov av sexual- och samlevnadsundervisning bör emellertid detta område under alla förhållanden tillgodoses.

20.3 .2 Rörelsehindrade Beträffande sexual- och samlevnadsundervisning för rörelsehindrade elever föreligger följande överväganden och rekommendationer i kapitel 5 av den förut nämnda skriften Samlevnad, rörelsehindrades villkor” (Nordqvist 1970): För att främja normala relationer till det motsatta könet är det viktigt att ge rörelsehindrade barn sexualupplysning lika tidigt och lika mycket som andra barn. (I kapitel 1 betonas föräldraattitydernas avgörande betydelse för det handikappade barnets personlighetsutveckling.) På institutioner gäller att innan man startar bör man sexualundervisning genom information gruppvis både till pedagogisk personal och till vårdpersonal meddela fakta i sexualfrågor. Det är orealistiskt att ge eleverna undervisning om inte en någorlunda förstående finns attityd runt dem; det pågår ett samspel mellan eleverna och personalgrupperna. Samråd med föräldrarna bör äga rum. På låg- och mellanstadiet är det ganska lätt att ge undervisningen. På högstadiet måste läraren räkna med att en del elever på grund av sina

USSU: s elevenkäter har visat att många elever som vid en enkel fråga svarar att de inte fått sexualundervisning dock visar sig ha fått det om man ställer ett stort antal frågor om enskilda moment. Uppgiften om 77 % måste därför betecknas som osäker. Den kan vara riktig, men den kan också vara missvisande.

412 Utredning och överväganden

handikapp upplever sexualfrågorna som ångestladdade. De måste därför få god tid på sig att komma med sina frågor. Gruppundervisningen behöver kompletteras med enskilda samtal under tystnadsplikt om individuella problem. Rörelsehindrade ungdomar och vuxna, för vilka sexuellt samliv aktualiserats, kan därutöver behöva tillgång till samtal med medicinsk och psykologisk expertis för bedömning av olika möjligheter till sexuell aktivitet trots handikappet jämte speciella Det händer emellertid alltjämt att synpunkter på val av preventivmetod. den rörelsehindrade, då han eller hon kommer med sådana frågor, stöter avvärjande attityd hos den han eller hon vänder sig till. på en besvärat utförliga upplysningar lämnas hos Nordqvist (1970). Dessa Tämligen möjligheter för rörelsehindrade till sexuellt samliv bör vara kända av alla lärare som ger sexual- och samlevnadsundervisning. Genom den pågående integreringen av rörelsehindrade barn och ungdomar i den allmänna skolan kommer de ju att oftare få kontakt med dem. Härtill vill USSU foga följande synpunkter. Läraren har i regel inte den som fordras för att vare sig i gruppundervisningen eller i de sakkunskap enskilda samtalen gå in på en del rörelsehindrades fysiska problem beträffande den sexuella aktiviteten. Läraren behöver dock den allmänna om de föreliggande möjligheterna för att trovärdigt kunna kunskapen hänvisa till att de existerar och uppmuntra rörelsehindrade att söka sakkunnig rådgivning på detta område. Enskilda samtal med rörelsehindrade behöver ibland äga rum på terapeutisk nivå som hjälp mot blockeringar och ångestkänslor, vilka kan vara föranledda dels av insikten om det egna handikappet, dels av omgivningens attityder. Här kan en lärare komma att betyda just så mycket som hans egen personliga mognad räcker till för, även om han inte har någon speciell psykoterasakkunskap. En vanlig mänsklig kontakt med lyssnande, förståelpeutisk se, förklaringar och uppmuntran kan vara till den allra största hjälp. I åtskilliga fall behövs dock även den speciella terapeutiska sakkunskapen. vid det enskilda samtalet eller Exempel på sådant som bör framhållas rådgivningen är följande: Rörelsehindrade är på samma sätt som andra människor, men i ännu högre grad, beroende av ett förtroendefullt förhållande till partnern för att det sexuella samspelet skall fungera väl. Det gäller både i relationen mellan två rörelsehindrade och mellan en rörelsehindrad och en icke handikappad. Att ha kommit varandra nära på det personliga planet, att kunna tala med varandra om sin längtan och sina svårigheter, att vara ostörda och att kunna närheten i den ge sig tid med den ökade fysiska takt och på det sätt som känns bra för båda parter, kort sagt att inse betydelsen av det själsliga och kroppsliga förspelet (som inte kan skiljas från varandra), är av vikt för att förebygga onödiga misslyckanden. De rörelsehindrade bör grundligt informeras om att alla människor då och då råkar ut för misslyckanden på det sexuella området men att en utveckling så småningom till allt bättre förmåga är vanlig.

SOU 1974: 59 Sexualundervisningen och vissa handikappade 413

Val av preventivmedel och instruktion om dess användning måste ägnas speciellt stor uppmärksamhet. Om den manliga partnern är svårare rörelsehindrad än den kvinnliga kan det hända att han upplever det som ”omanligt och förödmjukande att vara den mer passiva i det sexuella samspelet. Den rådgivande kan då med allt skäl hävda att detta är ett utslag av en trång könsrollsuppfattning, en fördom, och att det inte alls är någon psykologisk omöjlighet att befria sig från en sådan inställning och sakligt gå in för de former av sexuell aktivitet som är möjliga för vardera partnern. I de fall då samlag verkligen är en omöjlighet av ett på grund handikapp bör petting framställas som ett klart positivt alternativ. När förlamning av underkroppen på grund av ryggmärgsskada är förbunden med oförmåga till fysiska sexuella reaktioner, kan kroppslig närhet, ömhet, smekningar ändå vara något djupt tillfredsställande och välgörande. Utöver det mycket allmänna som här sagts finns det utrymme för och behov av en mycket mera detaljerad och skiftande rådgivning eller kanske snarare ”överläggning” i det enskilda fallet. Här kan för de övrigt rörelsehindrade själva göra en viktig insats om de blir tillräckligt frimodiga för att redogöra för sina egna eventuella erfarenheter och upptäckter. Den individuella uppfinningsförmågan är nämligen ibland mycket stor när det gäller att finna utvägar trots ett handikapp. I den vanliga skolsituationen bör rörelsehindrade först och främst få uppleva att de erhåller en sexual- och samlevnadsundervisning av samma slag, med samma fullständighet och med samma inriktning på det normala sexuallivet som andra elever. Då de går i vanliga klasser, löser sig ju detta av sig själv. Vad läraren här speciellt kan göra i gruppundervisningen är att utgå ifrån som en självklar sak att rörelsehindrade i allmänhet äger möjlighet till samlevnad med det andra könet och sexuell aktivitet. En diskussion av massmediernas glamour-attityd till sexuallivet är över huvud taget av värde, med tanke på att den överväldigande majoriteten av mänskligheten inte är glamourös.

20.3.3 Gravt hörsel- och synskadade Gravt hörselskadades största handikapp ligger i hörselskadans inverkan på språkutvecklingen. Handikappet motverkas och kompenseras till en del av den specialundervisning och vård som i dag fungerar, men sådana insatser kan inte helt ersätta rikedomen i den begreppsvärld och de kommunikativa nyanser som det lilla barnet får till skänks genom att lyssna och svara och åter avlyssna omgivningens reaktion på svaret. Den mest avgörande habiliteringsinsatsen kan göras av föräldrar som utbildar sig för kommunikation med sitt gravt hörselskadade barn redan under barnets första levnadsår och fullföljer en sådan insats under hela förskoletiden. Sexual- och samlevnadsundervisningen liksom annan undervisning skulle fungera bättre om ett rikare åtbördsspråk utvecklades, som under barnets hela uppväxttid kunde ge en rikare begrepps- och föreställnings-

414 Utredningoch överväganden

värld. Det är relativt lätt att meddela anatomiska och fysiologiska kunskaper men svårt att sätta dessa i relation till de mångfasetterade psykologiska sammanhangen. Att klargöra något inom det sistnämnda området, exempelvis att förbereda en yngre tonåring på de psykologiska förändringar som kommer att äga rum under puberteten, tar längre tid än normalt. För gravt hörselskadade blir det därför ännu viktigare än för hörande barn att sexual- och samlevnadsundervisningen börjar redan under förskoleåren och sedan kontinuerligt fortgår under hela skolpliktstiden. Behovet av verklighetsorientering och hjälp till förståelse för olikheter på det sexuella området är stort. Den som har svårigheter i kommunikationen med omgivningen kan lätt bli alltför centrerad på sin egen begränsade värld och sitt eget jag. En hörselskadad tonåring kan ha svårt att integrera sin sexualdrift och sitt kontaktbehov i ett socialt mönster som bidrar till att skydda honom eller henne mot missöden. Kontakterna med det andra könet äger emellertid i regel rum inom den egna gruppen, och där klarar man relationerna på

ungefär samma sätt som andra ungdomar. Två slags information förefaller

vara viktig. Dels behövs en så vid utblick som möjligt för hur ungdomar i allmänhet sköter den här frågan: både vad ett ansvarigt handlande vid sexuellt samliv innebär och insikt om att man inte är tvungen att tidigt ge ”andra” ofta väntar till sig in på detta för att vara som andra (eftersom en senare ålder än vad många föreställer sig). Dels behövs också en information om - även för att grundlig preventivmedel påverka motivationen att använda dem. Ett äktenskap ingånget mellan en gravt hörselskadad och en hörande kan bli bestående och fungera väl, men risken för ett misslyckande är tämligen stor. Orsaken tycks vara en olikhet i allmän och aktuell verklighetsbild, förorsakad av handikappet: till den direkta kommunikationssvårigheten kommer en som beror på olika referenssystem. Svårigheterna behöver emellertid inte alltid vara oöverstigliga. Ett äktenskap ingånget mellan två döva är fritt från sådana svårigheter och blir ofta ovanligt väl sammanhållet. Samhället söker sörja för att deras (vanligen normalhörande) barn får kompensation för den taIa-lyssna-kommunikation som deras föräldrar inte kan ge dem i full utsträckning. Även dessa och liknande frågor rörande äktenskap och familj behöver hörselskadade tonåringar få tillfälle att grundligt tänka igenom och förbereda sig på. För hörselskadade behövs en stor satsning på samlevnadsfrågorna. För att fylla sådana behov har lärar- och vårdpersonal på senare tid stora insatser oavsett i vad mån läroplanerna har krävt det. (För gjort hörselskadade som för alla andra handikappade att de skall gäller givetvis ha sexual- och samlevnadsundervisning i den omfattning som föreskrivs av de allmänna för grundskolan och gymnasieskolan och läroplanerna Beträffande läromedel för hörselskadade se gällande lärarhandledning.) nästa avsnitt (20.4). Synskadades problem inom sexualundervisningen ligger helt i svårigheten att illustrera framställningen. Seende barn får numera snabbt en och ”förstådd” bild av olikheterna mellan könen. Blinda barn har tydlig ofta en mycket sämre verklighetsorientering på detta område, ej sällan långt upp i tonåren. Se vidare nästa avsnitt (20.4).

SOU 1974: 59

Sexualundervisningen och vissa handikappade 415

20.3.4 Psykiskt utvecklingsstörda

Allmänna synpunkter på frågan om de psykiskt utvecklingsstörda och sexualiteten har givits i avsnitt 20.22. För särskolan antog skolöverstyrelsen 1967 en handledning och studieplan i sexualundervisning att försöksvis användas. Den har följande huvudsakliga innehåll. Sexualundervisningen motiveras med att undervisningen av psykiskt utvecklingshämmade bl. a. avser att utveckla deras möjligheter att integreras i samhället. Det framhålls emellertid att ”sannolikt endast ett fåtal av dem kan gifta sig. Om man skulle grunda den normativa delen av undervisningen på principen att sexuellt samliv hör hemma endast inom äktenskapet, bleve effekten i många fall negativ, påpekar handledningen: ”Antingen får de dåligt samvete, när de så småningom lever samman sexuellt utan att vara gifta, eller också skall de leva avhållsamt. Det sista är orealistiskt och skulle innebära att vi begär av psykiskt utvecklingshämmade något som vi inte begär av andra människor. Som allmän princip för den normativa undervisningen rekommenderar handledningen att läraren skall redogöra för olika samlevnadsformer utan att ta ställning till frågan om varaktiga förbindelser eller äktenskap. Detta motiveras dels med att elever vilkas föräldrar inte är gifta inte skall behöva känna sig utpekade, dels med att eleverna inte skall behöva känna oro vid tanken på att de kanske inte kommer att kunna gifta sig. Däremot bör läraren - med tanke på elevernas handikapp - varna för tillfälliga förbindelser med personer man inte känner. En omarbetning av den allmänna läroplanen för särskolan har slutförts under 1973. Därvid har man övervägt att bryta ut sexual- och samlevnadsundervisningen som ett särskilt område utan direkt sammankoppling med något skolämne. Man har emellertid stannat för att bibehålla principen om integrering i andra ämnen med vilka sexualundervisningen har samband. USSU finner detta riktigt emedan det på så sätt blir lättare att framhäva sexuallivets sammanhang med individens och samhällets liv i dess helhet. Det är emellertid enligt USSU: s uppfattning viktigt att denna målsättning förverkligas på det sätt som Lgr 69 rekommenderar, nämligen att sexualundervisningen i största möjliga utsträckning förläggs till planerade samlade arbetsområden. En sådan uppläggning kan i vissa andra fall vara svår att genomföra, men just när det gäller sexual- och samlevnadsundervisning har den visat sig särskilt gynnsam. Även vad som sägs om samundervisning (som ovillkorligen rekommenderas) och om vikten av samverkan mellan skola och hem anser USSU vara väsentligt och riktigt. Den därpå följande studieplanen är uppdelad på nio avsnitt, utarbetade med hänsyn till genomsnittlig mognad och utveckling hos eleverna i särskolans grundskola”. USSU har inte kompetens att bedöma denna avvägning men önskar föreslå att tre ytterligare moment tas upp samt att ett större område av undervisningen (se nedan) betonas starkare. Petring fungerar i Sverige inte som i USA som en mångårig ersättning för samlag,

416 Utredning och överväganden

men det är vanligt att ungdomar har en kortare period då de använder enbart denna sexuella kontaktform. Särskoleeleverna med sin mera verklighetsorientering bör få kännedom om att petting är begränsade så att de inte känner sig desorienterade eller ”konstiga” om de vanligt själva gör erfarenheter av detta slag. Impotens och frigiditet bör självfallet inte vara okända företeelser för ungdomarna. De bör få höra att sådana bristande funktioner är vanliga i samband med de första samlagen och att kvinnan i allmänhet kan räkna med att hennes sexuella upplevelse blir starkare och mer tillfredsställande under årens gång. Varken hon eller mannen har anledning vänta sig att allt skall fungera fullkomligt redan från början. Om den manliga impotensen bör det också sägas att den nästan aldrig beror på kroppsliga fel utan på ”nervositet” och att den i många fall går över av sig själv om parterna undviker att ställa krav på varandra och sig själva i sexuellt avseende och i stället lägger större vikt vid närhet och ömhet. Prostitutionen och dess risker för kvinnan bör förklaras. Det område som enligt USSU: s uppfattning bör få betydligt större utrymme än i den nuvarande studieplanen är den emotionella sidan av samlevnaden. Det finns ingenting att invända mot det som nu i största korthet sägs i avsnitt 7 och 9, men det bör utvecklas så att det blir större i förhållande till de biologiska momenten. balans, utrymmesmässigt, utvecklingsstörda barn och ungdomar visar ofta en förmåga till Psykiskt förbehållslös tillgivenhet, och då det nu blir allt vanligare att vuxna utvecklingsstörda som funnit varandra får flytta ihop, har man funnit att detta kan ha en gynnsam inverkan på deras emotionella utveckling. Under sådana förhållanden synes man kunna räkna med god resonans om samtliga avsnitt (l-9) får inrymma moment som tar upp vänskap, kärlek. Detta behöver på intet sätt innebära att man tillgivenhet, ömhet, att det finns sexuell aktivitet som inte har dessa döljer mycken kännetecken. Hos G. Katz (1971) finns ett kapitel om Sexualundervisning och sexualuppfostran för utvecklingsstörda. Här framförs ett par synpunkter som bör beaktas vid en vidareutveckling av skolöverstyrelsens handledi sexualundervisning för Särskolan: Sexualundervisningen kan med ning fördel relateras till den vanliga träningen i vardagligt beteende (ADL, anpassning till dagligt liv”). Attityden till preventivmedel och kunskaper om preventivmedel måste få mycket stor plats. Härutöver vill USSU framhålla att i särskolans handledning i sexualliksom fallet var redan i 1945 års handledning för den undervisning bör, allmänna starkt vikten av sexualupplysning redan i skolan, understrykas förskoleåldern. För det utvecklingsstörda barnet är det ännu viktigare än för det normalutvecklade att den elementära informationen ges så tidigt det över huvud är möjligt. Därvid gäller vad som sagts i avsnitt 19.3 taget ovan om sexual- och samlevnadsundervisning i förskolan i allmänhet. i studiecirkelform till vuxna utveck- Synpunkter på sexualundervisning finns i den tidigare nämnda studieplanen Att leva tillsamlingsstörda mans” s. 5-7. Utöver vad som där sägs bör följande framhållas. (1972), måste vara något sånär enhetligt sammansatt med hänsyn till Gruppen deltagarnas motivation för att syssla med sexual- och samlevnadsfrågor.

SOU 1974: 59 Sexualundervisningen och vissa handikappade 417

Det kan hända att äldre, som varit tämligen främmande för detta livsområde i teori och praktik hela sitt liv, ändå vill ha information, men de bör knappast ingå i samma studiecirkel som ungdomar. Vidare är det viktigt att börja med att ta reda på vad deltagarna kan innan man börjar.

20.4 Läromedel

För rörelsehindrade behövs givetvis inga särskilda läromedel i den grundläggande sexual- och samlevnadsundervisningen, eftersom denna är densamma för dem som för alla andra och de har vanliga studieförutsättningar. Den speciella medicinska och psykologiska rådgivning de ibland kan behöva bör ske genom läkare, psykolog, kurator. Gravt hörselskadade, vilkas språkutveckling påverkats, behöver ha tillgång till speciellt för dem på detta område framställda läromedel. Dessa bör bygga på ett enklare språk som motsvarar elevernas förutsättningar på skilda stadier. En omfattande orientering bör ges om olika sexuella beteenden, om olikheter i grundläggande värderingar och sexualmoral och framför allt om olika samlevnadsformer. Utblick, orientering och kunskap om att de mänskliga relationerna är mångfasetterade bör vara riktpunkten. Rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel åt hörselskadade, Birgittaskolan, Örebro, har producerat ett omfattande läromedel i sexual- och samlevnadsundervisning för högstadiet (S. Olausson: Att vara två, Skolöverstyrelsen och Utbildningsförlaget 1972). Motsvarande läromedel för låg- och mellanstadiet finns utarbetade men är (maj 1973) inte tryckta. Som illustrationer i dessa läromedel kan i och för sig användas de schematiserade och övertydliga bilder i färg som brukar förekomma i moderna läromedel för grundskolan. De olika slagen av preventivmedel bör visas upp men även förekomma avbildade i läromedlen. Bilder och text måste vara nära relaterade till varandra. För blinda används på Tomtebodaskolan utskrifter i punktskrift av texter ur vanliga läromedel för grundskolan samt illustrationer i reliefteknik som visat sig fungera väl. Även de vanliga isärtagbara plastmodellerna av könsorganen används med fördel, men de ger inte tillräcklig information. Det är alltför svårt att relatera detaljerna till kroppen som helhet. Många blinda ungdomar saknar som nämnt en klar uppfattning om de fysiska olikheterna mellan könen. I de flesta andra sammanhang kan det blinda barnet undersöka världen med sin känsel (fingertopparna). På grund av rådande tabuföreställningar har barnet emellertid små möjligheter att få en lika god bild av människokroppen. En vanlig fråga långt upp i tonåren är därför: ”Ser jag ut som andra av mitt kön, och hur ser människor av det motsatta könet ut?” Numera torde det inte vara så svårt eller främmande för unga föräldrar att förebygga denna väsentliga brist iverklighetsorienteringen genom att låta det blinda barnet redan från tidigaste år känna sig till de fysiska könsskillnaderna mellan föräldrarna. Denna form av sexualupplysning

418 Utredning och överväganden

kommer att vara lika oproblematisk för barnet som de uppriktiga svar alla barn bör få på sina frågor om hur barn kommer till. I Holland har man gjort skulpterade avbildningar i mjukt material av mans- och kvinnokroppen i naturlig storlek (som torso) med alla könskaraktärer realistiskt återgivna. Se härom närmare i det danska samlingsverket Paedagogisk sexologi (1971) Il, s. 65 l. För de psykiskt utvecklingsstörda behövs också speciella läromedel, nämligen en rik tillgång på bilder: teckningar och fotografier i svartvitt och färg. Därvid krävs mycket stor tydlighet, inte för många detaljer samt realism. Vid sidan av de sexologiska bilderna behövs bilder av ett sammanboende pars vardagliga samvaro i hemmet samt bilder av en man och en kvinna som tillsammans befinner sig i vanliga situationer på gatan, i en park, på en biograf etc. Genom att sexologiska och samlevnadsbilder förekommer växelvis kan det bli en sexual- och samlevnadsundervisning. Att förklara bilderna på lämpligt sätt är en uppgift som faller inom särskolelärarens speciella kompetens. Givetvis krävs det då av läraren en god sexualk-unskap, dels för att inte förenklingarna skall bli missvisande, dels för att kunna svara på de frågor som många utvecklingsstörda kommer med. Många av de redan befintliga läromedlen för grundskolan kan användas, om läraren väljer ut och förklarar lämpliga avsnitt.

20.5 Utbildning och fortbildning av lärare och annan berörd

personal

Utbildningsplanen för klasslärarlinjer vid lärarhögskola inrymmer en särskild studieplan för undervisning om handikappfrågor-specialundervisning. Utbildning på detta område skall komma samtliga blivande klasslärare inom grundskolan till del. Detta motiveras i studieplanen på följande sätt: Genom integrering av handikappade elever i vanliga klasser ställs större krav på den enskilde lärarens kunskaper om och förståelse för de handikappades problem. Med hänsyn härtill ägnas stor uppmärksamhet åt olika former av handikapp, deras orsaker och yttringar samt deras betydelse för elevers skolsituation. Särskild uppmärksamhet bör ägnas skolans specialundervisning. Samhällets åtgärder i övrigt för handikappade bör kort redovisas.” De ämnen som skall samverka vid meddelandet av denna undervisning är svenska, bild- och formarbete, gymnastik, musik, pedagogik och metodik. Det måste betecknas som synnerligen tillfredsställande att alla låg- och mellanstadielärare får en allmän kunskap om handikapp, som härigenom kan tjäna som utgångspunkt även för förståelsen av handikappades sexual- och samlevnadssituation och deras behov av undervisning och rådgivning på detta område. vid lärarhögskola utbildas lärare för samordnad Vid speciallärarlinjer för undervisning i specialklass, i specialskola, särspecialundervisning, skola och Här ges en omfattande undervisning om träningsskola. handikappfrågorna. Utbildningen för sexual- och samlevnadsundervisning skall vara lika omfattande som inom den enligt utbildningsplanen

SOU 1974: 59 Sexualundervisningen och vissa handikappade 419

allmänna klasslärarutbildningen. Enligt de enkätsvar som lämnats av metodiklektorer inom speciallärarlinjen vid en av USSU genomförd enkät (l4.2.3.2) hade dessa lärarutbildare särskilt stor förståelse för behovet av utbildning för sexual- och samlevnadsundervisning. Man kan därför räkna med att de som utbildas till special- och särskolelärare får sin uppmärksamhet riktad på den stora betydelsen av detta undervisningsområde när det gäller handikappade elever. En grundläggande utbildning för vårdpersonal ges på gymnasieskolans tvååriga vårdlinje. I ett ytterst detaljerat Supplement (223 sidor) till den allmänna läroplanen ges här kursplaner för följande grenar: hälso- och sjukvård samt åldringsvård barna- och ungdomsvård psykiatrisk vård barna- och ungdomsvård, variant för barnsjukvård. Inom grenen för psykiatrisk vård håller för närvarande på att utformas kursplan för en variant för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda vuxna. På vårdlinjen förekommer inslag av sexual- och samlevnadskunskap, delvis som smärre moment infogade i ett större sammanhang. Exempel härpå år: Barnsexualitet (s. 52) Samlevnadsfrågor under individens olika åldrar (s. 60) Svårigheter för vuxna utvecklingsstörda i samband med t. ex. bostad, yrkesval, sexualitet (s. 137) Barnets och tonåringens sexuella utveckling (s. 203). Härunder bl. a.: Sexuell utveckling och sexualupplysning för olika åldrar. I vissa fall förekommer en utförligare behandling av ett visst område. Exempel härpå är: Ungdomsåren: Utveckling och beteende under puberteten och adolescensen lndividens ändrade inställning till omvärlden Frigörelseprocesser. Auktoritetskonflikter Ungdomens gruppbeteende i det moderna samhället Anpassningsproblem under adolescensen (s. 18)

Fortplantningsorganen: Manliga fortplantningsorgan. Spermier och spermabildning. Kvinnliga fortplantningsorgan. Menstruationscykel, befruktning, havandeskap, fosterutveckling och förlossning (s. 24) l årskurs 2 tillkommer på gren för hälso- och sjukvård samt åldringsvård resp. på gren för psykiatrisk vård: Erektions- och ejakulationsmekanismen. Befruktning. Födelsekontroll (s. 92 f). På gren för barna- och ungdomsvård, variant barnsjukvård ges en omfattande framställning av området Familjekunskap, med följande delmoment (s. 173 ff):

420 Utredning och överväganden SOU 1974: 59

Olika samlevnadsformer Familjerättsliga bestämmelser Familjepolitiska problem Könsrollsfrågan Samlevnads- och anpassningsfrågor:

Olika slag av grupptillhörighet Relationer mellan familjemedlemmar i olika stadier av livscykeln Sexuell samlevnad Momentet Sexuell samlevnad kallas vid innehållsbeskrivningen Moraluppfattningar i sexualfrågan och har följande detaljinnehåll:

Gängse sexualmoral och verkligheten Den psykosexuella samlevnaden Sexuella minoriteter Handikappades möjligheter till sexualliv Sexuallagstiftning. Abortlagstiftning. Härtill vill USSU foga följande kommentarer. Elever i gymnasieskolan reagerar ofta negativt mot att fortplantningsorganens anatomi och elementära fysiologi tas upp ännu en gång efter att ha behandlats ingående på mellan- och högstadiet. Detta omrâde kan vid en kommande omarbetning av supplementet utgå och ersättas av en anvisning om repetition då det visar sig nödvändigt. Vad som behöver tas upp på gymnasieskolans nivå är däremot könsorganens fysiologi under samlaget forskningar (Masters & Johnson). Det väl utformade enligt nyare momentet samlevnads- och anpassningsfrågor med dess underavdelningar bör enligt USSU: s mening förekomma inte endast på grenen för barnaoch ungdomsvård utan på samtliga grenar på vårdlinjen. Därvid bör större vikt läggas vid belysning av sociala förhållanden som utgör en belastning för samlevnaden inom och utom familjen. Se kommentaren till momentet Samlevnadens (nr 19) i gymnasieskolans sexualbakgrundsfaktorer till För att sexual- och samlevnadsundervisning i förslaget handledning. förhållandena skall bli tillräckligt uppmärksammade i olika vårdsammanhang är det dessutom önskvärt att följande moment tas upp och får den mer kvalificerade behandling som är möjlig på gymnasienivån:

Självtillfredsställelse Petting Samlag Preventivmedel Veneriska sjukdomar Sterilitet och sterilisering lmpotens och frigiditet Pornografi Prostitution Vid utarbetandet för den ovannämnda för av kursplanen nya varianten för omsorger om psykiskt vuxna utbildning av personal utvecklingsstörda

SOU 1974: 59 Saxualundervisningen och vissa handikappade 421

har man inom skolöverstyrelsen för avsikt att lägga stor vikt vid sexualoch samlevnadskunskapen sådan den behöver utformas inom detta speciella område. Vägledande kan härvid enligt USSU: s mening vara de synpunkter som förekommer i G. Katz ovan omnämnda skrift Samlevnads- och sexualfrågor hos psykiskt utvecklingsstörda (1970). l handikappvården deltar bl. a. följande yrkeskategorier: läkare sjuksköterskor barnsköterskor sjukvårdsbiträden kuratorer psykologer sjukgymnaster hörselvårdskonsulenter synkonsulenter arbetsterapeuter fritidspedagoger socialpedagoger vårdare av psykiskt utvecklingsstörda skötare i psykiatrisk vård

Sexual- och samlevnadsfrågor beaktas i deras grundutbildning i växlande utsträckning. Inom läkarutbildningen är den starkt underdimensionerad (se P. 0. Lundberg: Undervisning i sexologi för medicinare. Läkartidningen 1973:6). Det enda exempel som finns på en enligt USSU:s mening tillräcklig läkarutbildning på detta område är den omfattande frivilliga kurs i sexologi för medicinare som hösten 1970 genomfördes vid universitetet i Uppsala (se avsnitt 23.3 nedan). Inom sjuksköterskeutbildningen berörs flertalet av de moment som USSU ansett böra ingå i klasslärarutbildningen för grundskolan, dock med en viss underdimensionering av de icke-biologiska momenten. Inom grundutbildningen för övriga här nämnda yrkeskategorier förekommer endast spridda moment av sexual- och samlevnadskunskap. Dessa är inte på långt när tillräckliga för att sexual- och samlevnadsfrågorna skall kunna rätt förstås och beaktas med hänsyn till de speciella förhållandena inom olika vårdområden. Ett markant undantag utgör utbildningen av fritidspedagoger vid kommunala och landstingskommunala yrkesskolor (läroplan och metodiska anvisningar, stencil, skolöverstyrelsen Dnr 2 211/70 U). Under rubriken Mentalhygien och etik ges här på fem sidor dels allmänna synpunkter, dels ett detaljerat kursinnehåll för en samlevnadsundervisningi vidaste bemärkelse. Följande punkter kan anföras för att ge ett begrepp om uppläggningen: Undervisningen om etiska grundfrågor och grunduppfattningar skall vara nutidsorienterande. Genomgång och diskussion av aktuellt debattstoff rekommenderas. Kravet på allsidighet betonas. Normer_ och bud bör betraktas även från mentalhygienisk synpunkt. Begreppet personlig mognad belyses utförligt. Emotionella svårigheter

422 Utredning och överväganden

Balans mellan arbete och privatliv Ensamhet och gemenskap Att acceptera sitt eget kön Flykt från inre isolering till umgängesliv, alkohol, sexualitet, prestationer . . . samt in i sjukdom och psykosomatiska symtom. Möjligheter att bearbeta vardagliga problem och svårigheter som exempelvis vanemässighet, likgiltighet, aggressivitet, konflikter och falsk hänsynsfullhet. Samlevnadsfrågor inom familjen. De djupt motstridiga uppfattningarna inom sexual- och äktenskapsetiken. Sexualitetens betydelse. Behovet av träning i att mentalhygieniska samtala om sexuella och känslomässigt laddade upplevelser och frågor. Svårigheten att acceptera egna sexuella problem och att se bakomliggande orsaker. lmpotens, frigiditet, sexuell olust, personlighetsmässiga svartsjuka och ångest samt möjliga orsaker till sådana svårigheter. Något om sexuella awikelser. Skuldkänslor. Undanflykter. Konflikter. Äktenskapets problem bör lämpligen diskuteras med följande utgångspunkter: En ömsesidig relation mellan två självständiga människor. Att ha omsorg om varandra och varandras personlighetsutveckling. Att göra sig illusioner. Otrohet och dess bakomliggande faktorer. öppenhet. Att kunna vara ensam.

mera bejakande syn på handikappades behov av en Då en förändrad, till av motsatt kön, innefattande även sexuellt närhetsrelation någon samliv, gör sig gällande, blir det enligt USSU: s uppfattning oundgängatt områden ingår i utbildningen för all ligen nödvändigt följande vårdpersonal:

Sexualkunskap, allmän och med hänsyn till olika slag av handikapp samlevnadsfrågor, allmänna och med hänsyn till olika slag av handikapp

Den nyss refererade utbildningen i samlevnadsfrågor för fritidspedainte vare sig med hänsyn till omfång eller innehåll goger kan givetvis Men den direkt överföras till utbildningen av alla personalkategorier. en riktning för hur dessa frågor, som i alltför hög grad brukar anger som ogripbara, kan tas upp. Sedan kan och bör tonvikten läggas upplevas olika för olika behov. Om en sådan förändring av utbildningen av vårdpersonal genomförs, kommer det likväl att dröja flera år innan de första med sådan utbildning träder i funktion i olika vårdsammanhang. Inom den redan utbildade i olika åldrar finns som ger hjälp och stöd åt personalen många i sexual- och samlevnadsfrågor, andra som är oförstående handikappade härtill. För båda grupperna behövs, i den nya situation som uppkommit, fortbildning. Att genomföra sådan ankommer på ledningen för respektive Det är önskvärt att socialstyrelsen och skolöverstyrelsen i institutioner. samverkan utarbetat fortbildnings-paket” till vårdpersonalens tjänst.

21 och vissa

Sexualundervisningen

invandrargrupper

2 l .l Minoritetssituationen

Om det finns olika etniska grupper inom ett samhälle kan man söka

antingen en pluralistisk eller monistisk lösning på samlevnadsproblemetl

En helt genomförd pluralistisk lösning förutsätter att de etniska grupperna är stora och väl sammanhållna så att de partiellt kan fungera som egna samhällen samtidigt som de utgör samverkande delar av storsamhållet. Exempel på sådana pluralistiska samhällen är Sovjetunionen (en kombination av partiell språklig och kulturell pluralism med en extremt totalitär överordnad statsbildning), områden i Västindien, Mellersta Östern och Bortre Indien. Hur djupt en verkligt pluralistisk situation är skild från den som är den vanliga i europeiska nationalstater framgår av följande karaktäristik (s. 63): ”Det första som slår besökaren i Burma, liksom på Java, är ett myller av folkslag - européer, kineser, indier och infödda. Det är verkligen fråga om ett myller, ty de blandas men kombineras inte. Varje grupp håller fast vid sin egen religion, sin egen kultur och sitt eget språk, sina egna idéer och seder. Som individer möts de, men bara på marknaden som köpare och säljare. Det är ett pluralt samhälle, där olika delar av samhället lever sida vid sida, men åtskilda, inom samma politiska enhet. De olika etniska grupperna har olika uppgifter i samhället, som

administratörer, handelsmän, arbetare osv. Förutsättningen är att vissa

grupper har accepterat att på grund av sin härkomst vara lågavlönade och utestängda från mera lukrativa yrken. I gengäld är de tillförsäkrade etnisk, språklig och kulturell identitet; de kan känna sig trygga i sitt eget livsmönster och störs inte av att andra grupper har helt andra. I den typiska europeiska nationalstaten råder däremot en utpräglad majoritet/minoritet-situation som blivit akut och kontroversiell genom migrationen. Majoriteten utgör kanske 95 % av befolkningen eller mer. Dess värderingar, språk; kultur, samhällsorganisation, politiska avgöranden kommer då att så gott som helt prägla samhället, och detta gäller

Framställningen i detta inledande avsnitt utnyttjar synpunkter som framförts i följande tre uppsatser: Fredrik Barth: Minoritetsproblem från socialantropologisk synpunkt, Edmund Dahlström: Sociologiska synpunkter på nationella minoriteter samt Harald Ofstad: Identitet och minoritet, samtliga i: Identitet och minoritet, red. av David Schwarz (1971).

424 Utredning och överväganden

även om det skulle finnas en mängd särbestämmelser till förmån för minoriteternas behov att bevara egna värderingar, språk, kultur, organisationer. Det blir ändå automatiskt så, att minoriteterna kommer att leva större delen av sitt liv i en av majoriteten präglad värld: arbetsplatserna, arbetsmarknadens villkor, umgängesseder, språk, värderingar, strömmen av intryck från massmedierna, fritid, nöjesliv (på de båda sistnämnda områdena inklusive hemmet har man dock de största möjligheterna att bevara ett reservat åt sig och de sina, vilket typiskt yttrar sig i att man kanske huvudsakligen umgås med etniska fränder). Det är en pressande situation för den som vill behålla sin etniska identitet: han tvingas utveckla en identitet som passar in i storsamhället och samtidigt bevara den som han från början präglats av i sitt ursprungliga hemland. I båda

miljöerna döljer han den ena av sina identiteter för att inte skapa

irritation. Det åstadkommer disharmoni och osäkerhet. Invandrarnas barn tar i regel starkare intryck av storsamhället och är långt mera än föräldrarna benägna att acceptera dess mönster för att skapa sig en god framtid i det nya landet. Därigenom uppstår plågsamma brytningar inom det reservat som hemmet skulle utgöra. Föräldrarna plågas av att deras barn delvis blir främlingar för dem, barnen plågas av dåligt samvete inför föräldrarna - men skulle, tror de, plågas ännu mer om de fortsatte att vara mycket olika sina jämnåriga kamrater. Det plurala samhället däremot, som är byggt på numerärt mera likvärdiga grupper, är från början konstruerat med olikheten som grund. Man får sin identitet genom att vara olika. Olikheten är av alla accepterad. Man blir t. 0. m. bestraffad om man försöker övergå till en annan grupp och överta dess identitet. Efter att under dagen ha blandat sig med andra etniska grupper i storsamhället och där ha fullgjort sina gruppspecifika arbetsuppgifter återgår man till sin egen slutna kulturmiljö. Ingenting frestar en att överge den. En sådan organisationsprincip kan emellertid inte genomföras i det utpräglade majoritetssamhället. Ingen tänkbar metod skulle kunna utplåna det förhållandet att minoriteternas medlemmar upplever en av majoriteten skapad värld, dvs. de upplever sin egen awikelse från den härskande konformiteten, vars värderingar delvis framstår som ofattbara. Situationen förstärks av att majoritetens upplevelse också domineras av att de själva befinner sig i överväldigande flertal och av att deras eget mönster etnocentriskt framstår för dem som det enda ”naturliga” och riktiga - vilket är detsamma som nedvärdering av utlänningar. Vittnesbörden om diskriminerande beteende mot utlänningar i Sverige är ju också ganska talrika i massmedierna. Samtidigt är det emellertid signifikativt att massmedierna belyser och kritiserar sådana fall. Diskriminering är inte allmänt accepterad. Det finns i det svenska samhället strävanden att neutralisera den diskriminerande effekten av invandrarnas minoritetssituation: de skall beredas möjligheter att lära sig svenska så fort som möjligt; de skall ha samma sociala förmåner som svenska medborgare; de skall ha samma lön för samma

arbete (men många får nöja sig med de sämrelarbetena). Den officiella

värdering man utgår ifrån är att invandrarna skall vara likaberättigade,

Sexualundervisningen och vissa invandrargrupper 425

men i detta att tilldela dem lika rättigheter ligger också något av att vilja göra dem lika svenskarna. Åtgärderna för att aktivt säkerställa deras möjligheter att bevara sin etniska egenart är svagare. Häri ligger emellertid också ett speciellt slags rättighetstänkande. Minoritetssituationen betraktas o med en viss rätt, som vi sett - som ett handikapp, vilket man önskar invandraren hjälpa ur genom att göra honom likaberättigad och lika. Det finns två svenska attityder vilka båda är välvilliga men knappast helt förenliga: att vilja befria invandraren från belastningen att vara olika - och att vilja respektera, uppskatta och befrämja hans etniska egenart. Vid sidan härav finns som nämnt av spontan åtskilligt diskriminering, främlingsfientlighet. (Se t. ex. Statens invandrarverks tidskrifter Invandraren, okt. 1971, s. 2-7; Ny i Sverige 1973: l, s. 37.)

21.2 Värderingskonñikten i familje- och sexualfrågor

För att kunna ge en bakgrund till frågan om invandrarbarnen och skolans sexual- och samlevnadsundervisning är det nödvändigt att belysa vissa invandrargruppers minoritetssituation när det gäller familje-, könsrolls-, sexual- och samlevnadsfrågor. Många av invandrarna från och Syd- Sydösteuropa samt invandrare som bekänner sig till islam finner sig i Sverige (och i andra moderna europeiska industrisamhällen) omgivna av obegripliga och ”fientliga” värderingar, attityder, normer och beteenden. De finner att det som för dem varit självklart ifrågasätts eller t. o. m. radikalt nedvärderas av den dominerande och allestädes närvarande omgivningen. Effekten härav karaktäriseras av H. Ofstad (1971, s. 122) på följande sätt: ”l många fall, kanske de flesta, måste vi räkna med att skillnaderna inte först och främst kommer att framkalla irritation, utan oro, osäkerhet och ångest, och detta just därför att dessa normer och värderingar gäller viktiga, centrala och personliga områden i människans liv. - - - Storsamhället har makten . . . Kan då minoritetsgruppens ideal vara riktiga? Om det var fallet, måste då inte alla andra upplysta människor godta dem? Kan ett ideal vara riktigt så länge det finns ” upplysta människor som tycker att det är fel? Nedan skall ett försök göras att belysa på vilka punkter denna kulturkonflikt - ibland kulturchock - uppträder genom själva minoritetssituationen. Därvid skall ställas bredvid varandra två skilda attityder i utpräglad form. På så sätt kan man dels klargöra hur häftig kollisionen är i vissa fall, dels få en så tydlig kontrastbild att man bättre förstår även de fall där skillnaderna inte är så utpräglade. Genomgången av problemen gör alltså inte anspråk på att vara allmängiltig men däremot att renodla en problematik som är vanlig. Det måste dock starkt understrykas att även många invandrare från söder och sydöst har påverkats av den allmänna utvecklingen bort från det hävdvunna synsättet. Den största invandrargruppen, finländarna, berörs nästan inte alls av den problematik som belyses i spalterna nedan. Spalterna bör läsas vågrätt, från vänster till höger.

426 och överväganden SOU 1974: 59 Utredning

Den etniska Den etniska gruppens värde- Majoritetens, storsamhällets gruppens eget mönster upplevelse mönster och värderingar

Hustrun tillerkänns - Mannen har den högsta auk- Trygghet, säkerhet, disciplin: legalt och - samma toriteten inom familjen, kvin- man, hustru och barn vet sin psykologiskt nan underordnad och tjänan- inom ett hierarkiskt sys- grad av auktoritet och ansvar plats tem. Inom ramen för detta som mannen. Denna familjede. har modern-husmodern hög typ upplevs av vissa invandstatus som kärlekskälla, rare som ett upphävande av och ansvarig för själva grunden för deras egen uppfostrare - som ett hushållet. familjetyp far-ligt förnekande av de grundläg-

gande värdena.

isolerad i hemmet. bestånd hotas inte Immigranthustrun ser om- Kvinnan Familjens av att kvinnan ute med Endast mannen har yrkesar- rör sig fritt kring sig en kvinnovärld Endast mannen ut bland främmande män, eller mycket större frihet och mer bete. går av att ett drar kunskaper än vad hon själv på kaféer och restauranger. yrkesarbete hennes intresse från hemmet, har. Den kvinnoroll som var eller av att hon ute i samhäl- självklar i hennes hemland let lär mot man- nedvärderas aggressivt av sig olydnad nen. Även om endast mannen nästan allt hon ser omkring har yrkesarbete så är dock sig.

familjeinkomsten mycket högre än i ursprungslandet.

Det är att barnen Systemet upplevs som stabili- lmmigrantbarnen påverkas självklart och och konflikt- starkt av barn som har lyder utan att resonera tetsskapande de bestraffas i både familjen mycket större frihet; som har att vid olydnad. förebyggande när han och samhället. Familjen pro- ett kamratförhållande till Frihet får pojken Flickan ducerar medborgare som lärt föräldrarna; som tillfrågas om börjar arbeta. får, när hon gifter sig, byta ut beroen- sig att underkasta sig sam- sin egen mening. De påverkas mot be- arbetslivets också av frånvaron av den det av föräldrarna hällsordningens, och familjens hårda krav. sortens skoldisciplin som var roendet av sin man. självklar i deras hemland.

är Flickorna från att De moderna industristaterna Föräktenskapliga samlag skyddas kvin- är kontraceptiva samhällen”. absolut förbjudna för råka i olycka”. De upplever att hon Preventivmedel omtalas, avnan. Blir det bekant vidare att steget från jungfru enda kvinna bildas, reklameras, säljs, hänfallit är hennes väg till gift är det viktigatillbaka till socialt ste i deras det definitiva visas till i samhällsdebatten. accepteran- liv, och Föräkten- Detta är uttryck för och bede att gifta sig med partnern. oåterkalleliga. erfarenheter som re- främjar en helt annan attityd Som medel att upprätthålla skapliga är lativiserar och till sexualiteten än den för denna sexuella disciplin äktenskapet om sexualite- den sexuella vissa invandrare traditionella. absolut tystnad gemenskapen äkta mannen är - invandrarna i alla åldrar ten föreskriven för barn, ung- med den och lcvinnor. Häri- otänkbara. Kombinerat med observerar talrika ensamståendomar barnen från förbudet mot skilsmässa och de kvinnor med barn. Dessa genom lär sig detta förbudet för kvinnan att ha fördöms inte. De får hjälp av början att är ett farligt

Sexualundervisningen och vissa invandrargrupper 427

Den etniska gruppens eget Den etniska gruppens värde- Majoriretens, storsamhället: mönster mönster upplevelse och värderingar

område som kräver lydnad yrkesarbete leder systemet till samhället. - Invandrarna är och respekt. Kvinnan skall att kvinnan att hela upplever omgivna av ett mönster enligt först genom sin man på bröl- hennes självförverkligande vilket förföräktenskapliga lopsnatten invigas i kunska- äger rum inom bindelser äktenskapet, är självklara och i pen om det sexuella, men hemmet och familjen. (I stor utsträckning var det även fortfarande utan att denna Grekland är dock skilsmässa för den äldre generationen. kunskap kläs i 0rd. Inställ- accepterad av både staten och Invandrarna observerar också ningen till preventivmedel är kyrkan.) en för dem ofattbar sexuell oftast negativ. De anses för- om sexuallivets öppenhet alla svaga den sexuella disciplinen detaljer. Deras barn möts av (bl. a. öka risken för otrohet), detta i skyltfönster, i frågeeftersom de möjliggör brott spalter och i sina kamraters mot reglerna utan att man samtal. riskerar befruktning. Om mannen förbjuder hustrun att använda preventivmedel, tillgrips ej sällan abort. Abortfrekvensen bland invandrarkvinnor i Sverige är högre än den genomsnittliga i landet.

Familjen och sexualmoralen utgör endast ett av de områden där en del av invandrarna utsätts för en plågsam kulturkonfrontation, men sannolikt är det detta område som griper djupast in i deras personlighet. (På det religiösa området utsätts de inte för någon liknande press, eftersom religionen i Sverige är nästan omärklig i jämförelse med den ställning den har i deras hemländer. Den skada de lider i sitt religiösa liv förorsakas enbart av bortfallet av deras gamla, ofta starkt religiöst präglade sociala miljö och alla de kyrkliga aktiviteter som där var vanliga.) Viktigt är att observera att trycket från det omgivande storsamhället väsentfungerar ligen på grund av själva minoritet/majoritet-situationen, hur än lagstiftning och skolväsen ser ut. Även om utlänningslagstiftningen i Sverige i princip ger invandrare likaberättigande i högre grad än i de flesta andra länder, fungerar ändå det ”automatiska” majoritetstrycket mycket starkt? Det förekommer emellertid också en omvänd” upplevelse. Ungdomar, men även äldre, som i sitt hemland varit oppositionella mot den stränga sexuella restriktiviteten, och den sortens förtegenheten dubbelmoral som innebär helt olika moral för män och kvinnor, kan uppleva de svenska attityderna som en befrielse. Detta kan i sin tur förorsaka svåra konflikter inom invandrarfamiljen.

Se även Anna-Greta lnvandrarbam. Heyman: En utredning på uppdrag av bamavärdsnämnden i Stockholm. Stencil 1973. Samma förf.: Identitet, språk och tolkning, utg. av Stockholms invandramämnd.

428 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

21.3 Vissa invandrargrupper och skolans sexual- och

samlevnadsundervisning Antalet skolpliktiga barn med utländskt medborgarskap var den l/l 1972 (i avrundade tal):

l6-17-åringarna, alltså de som till någon del går i gymnasieskolans årskurs 1, var 10 000 eller 4,6 %. Det totala antalet utländska medborgare var 416 000 eller 5 % av befolkningen. Antalet invandrare från vissa länder var 1972 följande:

Det är sålunda ett mycket stort antal invandrarelever med deras föräldrar som berörs av grundskolans sexual- och samlevnadsundervis- Som tidigare framhållits är det dock endast en del av dem som ning. upplever denna fråga som kontroversiell. och gymnasiet i början av I de nya läroplanerna för grundskolan 1960-talet samt i Lgr 69 och Lgy 70 framhävs målsättningen att lära sig förstå och respektera andra nationer och grupper än den egna eller de närmast liggande: ”Skolan skall skapa förståelse för de grupper som har särskilda i det moderna samhället. Dessa principer skall också problem prägla synen på andra nationer och folkgrupper” (Lgr 69, s. 14, Mål och I ett avsnitt om internationella frågor rekommenderas att riktlinjer). bl. a. ”utgår från det förhållandet, att allt flera elever undervisningen kommer i kontakt med främmande miljöer och tänkesätt genom barn till som genom immigration tillförs det svenska samhället. nya medborgare, för ämnet heter det: Vikten av att man I anvisningarna hemkunskap möter invandrare och flyktingar med takt och förståelse bör framhållas.

Sexualundemisningen och vissa invandrargmpper 429

I anvisningarna för undervisning om internationella frågor heter det att man bör eftersträva att komma bort från ensidiga nationella och västeuropeiska perspektiv. l stället bör man söka tränga in även i andra kulturkretsars syn och värderingar för att nå en allsidigare förståelse” (Lgr 69, s. 48, 164). Likartade rekommendationer finnsi Lgy 70. I lärarhögskolans utbildningsplaner för klasslärarlinjer och ämneslärarlinjer utgör ”lnvandrarfrågof” ett moment som skall behandlas genom samverkan mellan ett flertal ämnen, vilka anges. Enligt USSU: s uppfattning bör invandrarfrågorna, i likhet med vad som redan skett för vissa andra moment, få en egen kortfattad studieplan som ingår i utbildningsplanen. Som ett av målen för studiet av detta moment bör anges ökad förståelse för kulturmötesproblematiken och i anvisningarna bör framhållas att sexual-, samlevnads- och familjefrågorna bör belysas från denna synpunkt. Tillvalskurs för mellan- och lågstadielärare om invandrarfrågor har förekommit vid lärarhögskolorna i Linköping och Malmö. I ett studiematerial för lärarfortbildningen, behandlas bl. a. ”Invandrare, normer och värderingssystem samt

invandringspolitik)

Förutsättningarna är vad det gäller läroplanerna goda för att skolan skall kunna medverka till goda relationer mellan infödda och immigrerade medlemmar av det svenska samhället. I läroplanerna kunde dock med fördel betonas inte endast vikten av förståelse och hänsyn i förhållandet till andra kulturer utan också det positiva värdet av att svenskar genom samvaron med invandrarna får vidgade kunskaper om deras kultur och lär känna som sätter attityder de svenska i fråga. Svenskar får på så sätt möjlighet att lära sig lite mer av den pluralistiska inställning som blir alltmer nödvändig i en alltmer internationaliserad tillvaro. På ett område kan det emellertid inte undvikas att den kulturkonflikt som ovan speciellt aktualiseras belysts även i skolan, nämligen den grundläggande synen på relationen mellan man och kvinna. Denna hör nämligen till de områden där skolans undervisning inte skall vara objektiv i betydelsen neutral. Skolan skall tvärtom ta ställning, i ingripa åsiktsbildningen, med andra ord söka att till eleverna förmedla en viss grundsyn. Detta är fastslaget i den del av riktlinjerna som är fastställd av riksdagen och därmed ovillkorligen förpliktande (Mål och riktlinjer) och har sedan närmare utförts ställen på många i de av skolöverstyrelsen utarbetade Allmänna anvisningar som den största delen av utgör läroplanen. l Mål och riktlinjer heter det: ”Skolan bör verka för jämställdhet mellan män och kvinnor - i familjen, på arbetsmarknaden och i samhället för övrigt” (Lgr 69, s. l4, Lgy 70, s. 15). I anvisningarna för undervisning om rekommenderas att könsrollsfrågor detta mål främjas dels genom att pojkar och flickor behandlas lika, dels genom att skolan i sitt arbete motverkar traditionella könsrollsattityder . . . Skolan bör utgå från att män och kvinnor kommer att ha samma roll i framtiden,

Ett nytt studiematerial med titeln ”lnvandrarfrågoi” utarbetas vid fortbildningsavdelningen vid lärarhögskolan i Umeå (se Utbildningsförlagets katalog över studiematerial för skolans fortbildning, nr 2, s. 37, 66). Läroplanssupplementet Undervisning av invandrarbam mfl.” (Lgr 69 Il: lnv.) har omarbetats på skolöverstyrelsen men har ej utkommit i tryck då detta skrives.

430 Utredning och överväganden

att förberedelse för föräldrarollen är lika viktig för pojkar som för flickor att flickorna har att vara lika yrkesinriktade som och anledning moment pojkarna. Det påpekas att könsrollsfrågan ingår som ett särskilt och samhällskunskap men också aktualiseras i hemkunskap, barnkunskap i hembygdskunskap, religionskunskap, historia, geografi, biologi, språk samt särskilt svenska (Lgr 69, s. 49, 50). l anvisningarna för undervisning

i hemkunskap påpekas att den traditionella synen på hushållsarbetet till bristande likställighet mellan under lång tid och på olika sätt bidragit könen i familjens arbete och i yrkeslivet Undervisningen i dagliga där alla elever deltar på lika villkor, bör aktivt medverka till hemkunskap, att ändra på denna inställning. Flickor och pojkar bör arbeta tillsammans

i grupper med likartade uppgifter . . .” (Lgr 69, s. 162). innebär att en stor del av invandrareleverna i skolan Dessa anvisningar möter en uttalad negativ värdering av den syn på mäns och kvinnors i hem och samhälle som är självklar i deras egen familj. Det gör uppgifter svenska elever, eftersom den traditionella könsrollsockså många infödda har en stark ställning i det svenska samhället, men uppfattningen alltjämt mindre De svenska eleverna vet motsättningen är här mycket utpräglad. att de tillhör ett samhälle där en utveckling mot större jämlikhet mellan könen ett århundrade och där de endast har pågått under åtminstone olika accent i sitt hem och i skolan. För vissa möter en något invandrarelever däremot innebär den svenska skolans undervisning på detta område att de uppmanas att forma sitt kommande liv på ett annat sätt än vad deras föräldrar upplever som det enda rätta väsentligen och ”naturliga”. att den svenska skolan på grund av Det kan inte rimligen begäras söderifrän skulle att arbeta för det svenska invandringen upphöra samhällets mot större jämlikhet mellan könen. Lgr 69 fastslår utveckling för andra folks egenart som en viktig riktpunkt för emellertid respekten arbete och rekommenderar att de svenska elevernas kontakter skolans vid tillfällen tas till utgångspunkt för med invandrarbarn lämpliga av detta avsnitt, 21.3). Uppgiften blir då att undervisningen (se början men klarlägga och hålla fast vid den svenska skolans könsrollsvärderingar samtidigt inta den attityden att det till sist blir vars och ens ansvar vilken har också stöd i läroplanens rekominställning han tillägnar sig. Detta mendation att inte heller de för det svenska samhället grundläggande skall framställas auktoritärt sätt: Det verkligt värderingarna på ett får ställa de betydelsefulla i sammanhanget är, att den unga generationen i nuet människans personliga och sociala angelägna frågorna kring och global natur, får arbeta med dessa problem av både näraliggande och får öva sig i kritisk bedömning och frågor ur olika synvinklar Endast på så sätt blir en människas självständigt ställningstagande. ett uttryck för en egen personlig livshållning. Det är därför värderingar värderingarna ses väsentligt att även de för vårt samhälle gemensamma som ett svar frågorna och blir föremål för på de grundläggande och personligt ansvarsmedvetet ställningstagande” (kurs här, granskning Lgr 69, s. 42 f). Då olika om kvinnans roll i familj och samhälle ställs uppfattningar

SOU 1974: 59 Sexualundervisningen och vissa invandrargrupper 431

bredvid varandra är det viktigt att en äldre uppfattning inte bara åskådliggörs genom själva den nakna normen (t. ex. kvinnan skall underordna sig). Ett sådant tillvägagångssätt skapar endast indignation eller löje bland de svenska eleverna. Man måste i stället söka framställa denna och många andra liknande normer som uttryck för en levande och organiskt sammanhängande kultur som i sig rymmer starka värdeupplevelser hos dem som finner normerna självklara. l avsnitt 21.2 ovan, i den trespaltiga jämförelsen mellan två familjeuppfattningar, har i den mittersta spalten ett försök gjorts att ange sådana värdeupplevelser. Vad man kan uppnå genom en sådan undervisning är endast att något mildra kulturkonflikten. Den kommer ändå obönhörligen att ha sin gång, oberoende av skolan, på grund av själva minoritetssituationen. Den egentliga sexualundervisningen innebär för de invandrargrupper, varom här talats, ytterligare en kulturkonflikt. De kommer från nationer där det är självklart att man tillämpar det gamla förtegenhetssystemet som var förhärskande även i Sverige för några årtionden sedan (på den tiden då Elise Ottesen-Jensen hade svårigheter med polis, skolstyrelser och prästerskap under sina föredragsresor). Tystnaden om det sexuella spelar en väsentlig roll i deras barnuppfostran och är ett medel att upprätthålla sexuell disciplin över huvud taget (se 21.2, den trespaltiga översikten). Även om den svenska sexualundervisningen både enligt hittills gällande föreskrifter och enligt USSU:s förslag får ta aldrig ställning i valet mellan en mer eller en mindre restriktiv sexualmoral, innebär detta ingen lösning för de berörda invandrarfamiljerna. Undervisningens objektiva hållning till frågan om en mera eller en mindre restriktiv grundsyn innebär visserligen en garanti för föräldrarna att deras barn inte från skolans sida utsätts för en auktoritativ påverkan till förmån för en annan uppfattning än föräldrarnas, men själva faktaupplysningen om anatomiska och förhållanden och - och fysiologiska på mellan- - om sexuallivet högstadiet från en mängd olika synpunkter, innebär ändå att man meddelar en kunskap som enligt föräldrarnas djupt rotade värderingar borde vara helt främmande för barn och ungdomar. (l familjer som varit så trångbodda att hela familjelivet utspelats iett enda rum är det dock vanligt att redan de små barnen har något slags kunskap om samlag och förlossning. Men även för dessa barn innebär det ett tabubrott att man i det svenska samhället öppet talar om sådana företeelser. Det förbjudna är inte så mycket att veta som att tala.) I pressen har förekommit uppgifter om några enstaka fall där invandrarelever på mellanstadiet blivit uppskakade av sexualundervisningen eller där invandrarföräldrar funnit det svåruthärdligt att deras barn börjat tala

om sexuella förhållanden eller har ställt frågor på detta område. Det är

vanligt att invandrarföräldrar från södra och sydöstra Europa reagerar mot sexualundervisningen men att detta aldrig kommer till skolans kännedom. Det blir en dold problematik. Från svenskt håll har någon gång framkastats tanken att sexualundervisningen borde vara frivillig för invandrareleverna, dvs. att avgörandet om deltagande eller ej överlämnas åt deras föräldrar. För att kunna bedöma denna fråga är det, liksom när det gällde

SOU 1974: 59 432 Utredning och överväganden

nödvändigt att räkna med de sydeuropeiska och familjeuppfattningen, islamitiska invandrarbarnens och -ungdomarnas allmänna situation i storsamhället på sexual- och samlevnadssynens område. De ser varje dag talrika uttryck för en sexuell öppenhet som inte finns i deras hemland och inte heller i deras hemmiljö här i Sverige. Exempel härpå är många bilder och artiklar i även den seriösa pressen, sexuella frågespalter, inslag i TV om samlevnadsproblem av och radio, den ständigt pågående debatten delvis sexuell om aborter, preventivmedel, könssjukdomar. I natur, reklamen och vissa Veckotidningar möter de ett kommersiellt utnyttjande av sexualiteten, t. ex. i veckotidningarnas (även många utländska) omslag, löpsedlar och sensationsartiklar med ofta ovederhäftigt och lågtstående innehåll. De ser vidare ungdomar som öppet och naturligt och med glädje åt att de är kära i varandra, och de hör sina jämnåriga tala om ger uttryck sexuella frågor. Utmärkande för de här aktuella invandrarbarnens och -ungdomarnas situation inför allt detta är att man inte förklarar och resonerar igenom dessa företeelser i deras hem. Man har varken kunskaper, 0rd eller som skulle detta. Det är främmande för hela attityder möjliggöra kulturmönstret att in på detta område. Barnen och ge sig djupare lämnas därför att orientera sig bland alla dessa intryck och ungdomarna kamrater. På så påverkningar på egen hand eller med hjälp av jämnåriga sätt skaffar de sig en del korrekta kunskaper, råkar ut för många riskabla fortsätter att ha stora och väsentliga luckor i sina missförstånd, och utsätts för påverkningar i både human och inhuman kunskaper Totalt har de betydligt svårare att riktning på samlevnadsområdet. orientera sig, kunskaps- och värderingsmässigt, än sina svenska jämnåriga. Det förhåller sig alltså inte så, att dessa invandrarbarn och -ungdomar lever i ett reservat, av värderingar och attityder i deras egen präglat etniska och att den svenska sexualundervisningen bryter in i detta grupp, reservat som annars hade kunnat undvikas. och skapar en kulturkonflikt Kulturkonflikten är redan där; informationen och påverkan från storsamhället är kvantitativt många gånger större än den som kan åstadkommas antal timmar sexual- och samlevnadsundervisning i av ett ganska litet skolan. I detta enligt USSU:s uppfattning ett behov av den läge föreligger kvalitativt faktainformation, värderingsorientering och värdeöverlägsna som en god sexualundervisning innebär. Den bryter inte ringspåverkan det sexualtabu som finns i många invandrarfamiljer; det är redan brutet från storsamhället. En del av kunskapsluckorna kan genom intrycken fyllas igen. Missförstånd kan rättas till. Om USSU: s förslag till principiell vinner och tillämpas kan inriktning av sexualundervisningen gehör räkna med att hans familjs kulturmönster omtalas med invandrareleven som åsiktsfriheten samtidigt som de olika värdeden respekt kräver, i storsamhället dem vissa som liknar hans föräldrars) blir ringarna (bland förklarade för honom. Han kommer också att märka att den bättre inte ställer sex” utan hela människan i centrum och att svenska skolan den direkt söker motverka den åskådning som präglar de sämre inslagen i massmedierna. Detsamma gäller den i utländsk press förekommande

Sexualundervisningen och vissa invandrargrupper 433

uppfattningen att ”i Sverige är allting tillåtet”. I skolan får eleven tvärtom höra att vissa beteenden är under alla omständigheter förkastliga (16.3.3; handledningsförslaget, 4.2.3). Dessutom får han tillfälle att i klassen diskutera vad ansvar och hänsyn rimligen bör innebära i samlivet mellan man och kvinna. På ett par punkter innebär dock skolans en sexualundervisning häftigare konfrontation av oförenliga mönster än den som samhället för övrigt åstadkommer. Flickorna informeras om de manliga och kvinnliga könsorganens anatomi och fysiologi i en kollektiv situation, i pojkarnas närvaro. Detta kan vissa flickor och/eller deras föräldrar och uppleva som något skamligt ägnat att bryta ned restriktivitetsbarriärer. För det andra kan det kännas övermäktigt att informationen skerjust genom skolan. Den sexuella öppenheten i samhället i allmänhet kan invandrarföräldrarna alltid beteckna som moraliskt förkastlig, men när den allomfattande statliga skolan ger upplysningen blir det svårt eller omöjligt att inför barnen och ungdomarna hävda att förtegenhet är nödvändig. På dessa båda punkter sker - för vissa elever och/eller föräldrar - en verklig kulturkollision vars existens inte på något sätt bör förnekas. Den sker i skolan, och den skulle kunna undvikas genom att eleven befriades från sexualundervisningen. Det förefaller emellertid att även troligt föräldrar som är plågade av situationen skulle kunna bli övertygade av följande argumentation som skäl för att eleven likväl skulle lida skada av att inte delta: Flickan träffar hela tiden jämnåriga infödda svenska kamrater. l deras samtal förekommer ibland sexuella ord, fakta och resonemang, framförda rakt på sak utan omskrivningar. För att klara den situationen behöver hon ha varit med om en nykter och saklig sexualupplysning just tillsammans med kamraterna. Om hon inte känner sig rädd för själva faktakunskapen har hon lättare att hävda de i viss mån skiljaktiga värderingar som hon sannolikt kommer att fortsätta att omfatta. - Ett liknande skäl kan anföras för att invandrarelever överhuvud får sexualundervisning just genom skolan. Det öppna övervägandet av sexual- och samlevnadsproblem är inte ett marginalfenomen i det svenska samhället utan den officiella metoden att gripa sig an med frågorna. Att ha ”lärt sig” detta är en väsentlig att kunna hjälp fungera väl i den. nya omgivningen. Med hänsyn till dessa förhållanden tar man enligt USSU: s uppfattning den största hänsynen till invandrarelevernas bästa om de får delta i sexual- och samlevnadsundervisningen tillsammans med sina kamrater. Därtill kommer att dispenserad frånvaro från sexualundervisningslektionerna kan befaras leda till mindre önskvärda reaktioner från klasskamraternas sida. Det är inte lyckligt att vissa elever utpekas såsom av sina föräldrar förbjudna att vara med, eller frånvarande av andra svårförklarliga orsaker.

ADet finns en omständighet av helt annat slag som gör att en befrielse

får komplicerade och besvärliga konsekvenser. Sexual- och samlevnads-

SOU 1974: 59 434 Utredning och överväganden

undervisning ges i ökande omfattning inom ramen för samlade arbetsområden där flera ämnen samverkar och där inte endast ren Sexualkunskap utan också många slags samlevnadsfrågor i vidaste bemärkelse tas upp. Detta har visat sig vara en lycklig lösning, och på senare tid har ett flertal läromedel med denna producerats. Problemet är hur uppläggning befrielse från sexualundervisning då kan genomföras. Det skulle vara orimligt och till nackdel för eleven att utestängas från hela undervisinom det samlade arbetsområdet. Att genomföra en befrielse ningen enbart från de rena sexualkunskapsmomenten ställer sig svårt, eftersom i sammanhang där de hör dessa kommer in på många olika punkter, hemma. Ett parallellt problem har uppstått i undervisningen i religionskunskap när stora delar av detta ämne kommit att ingå isamlade arbetsområden, där flera orienteringsämnen samverkar. Med hänvisning till de elever som är befriade från undervisningen ireligionskunskap (sådan befrielse begärs dock allt mindre ofta, eftersom undervisningen inte är indoktrinerande) har fr. o. m. vårterminen 1973 nödgats utfärda skolmyndigheterna särbestämmelser, vilka olyckligt inverkar på undervisningen för följande samtliga elever i de berörda klasserna:

För klass i vilken elev som befriats från undervisningen i ingår . . . skall lärostoffet i religionskunskap behandlas under religionskunskap särskilda på förhand bestämda lektioner. De som finns när det gäller att praktiskt genomföra en svårigheter befrielse rör i första hand den samlade undervisningen. Det är emellertid att med samlade arbetsområden bibehålls även i angeläget principen klasser där det finns elever med rätt till befrielse .. .” - ”I klassavdelsom innehåller elever som erhållit befrielse är det emellertid ningar nödvändigt att religionskunskapsstoffet urskiljs och avgränsas så att detta kan sammanföras till särskilda på förhand bestämda lektioner på sådant sätt att befrielsen kan anordnas utan svårighet för eleven (Aktuellt från skolöverstyrelsen 1972/73: 46).

sätt skulle befrielser från sexualundervisningen fram- På motsvarande från de samlade arbetsområdena, vilket skulle tvinga att denna lösgjordes - förutom svårigheter - att både sexualunderinnebära organisatoriska visningen och arbetsområdena isin helhet skulle fungera sämre. om befrielse från sexualundervisningen måste i första hand Frågan bedömas och med hänsyn till invandrarelevens bästa; iandra principiellt organisatoriska komplikationen tas med hand måste även den nu nämnda i beräkningen. ovan framförda skäl finns det enligt USSU: s Med hänsyn till samtliga inte anledning att frångå den nuvarande ordningen enligt uppfattning och samlevnadsundervisningen är obligatorisk även för vilken sexualinvandrareleverna. Ibland behöver då särskilda hänsyn tas till dem. En speciellt häftig kollision måste det bli i det ofta förekommande fallet att en invandrar-

elev anländer till Sverige i skolpliktig ålder och genast sätts i svensk skola utan att ha fått den förträning som det innebär att ha vistats här några år Om sexualundervisning skall förekomma under en som förskolebarn.

Sexualundervisningen och vissa invandrargrupper 435

sådan elevs första tid i skolan, kan det i vissa fall vara försvarligt att han inte deltar utan i stället om möjligt hänvisas till andra uppgifter, t. ex. i samband med den föreskrivna stödundervisningen. Anvisningar som ibland med fördel kan tillämpas även på sexualundervisningens område finns i det tidigare nämnda läroplanssupplementet Lgr 69 ll: lnv, för närvarande under omarbetning. Utförligare synpunkter på kulturkollisionens problem kommer att finnas i det likaledes tidigare nämnda fortbildningsmaterialet för lärare, Invandrarfrågor (Utbildningsförlaget) som håller på att utarbetas. Att lärare med invandrarelever från vissa länder samt övrig skolpersonal skaffar om dessa sig kännedom elevers kulturmönster torde vara den viktigaste för att förutsättningen anpassningsproblemen i skolan skall kunna mildras. Läraren blir då i stånd att möta invandrareleverna på det speciella sätt som fordras. Han vet något om var konfliktpunkterna ligger och kan försöka hjälpa eleven att handskas med dem. Läraren kan vidare i någon mån förklara för de infödda svenska eleverna hur en annorlunda livsuppfattning ser ut. Han blir också bättre i stånd att vid behov informera svenska föräldrar om vissa invandrargruppers bakgrund. Kontakt med sydeuropeiska och islamitiska invandrarföräldrar beträffande sexualundervisningen är inte endast önskvärd utan nödvändig. Den är emellertid ibland svår att åstadkomma. Direkt kommunikation kan ofta inte ske på grund av språksvårigheterna. Föräldrarna känner sig helt naturligt också av andra skäl osäkra och kommer ofta inte till föräldramötena. Fadern har kanske ett så tungt arbete, eller Skiftarbete, eller permanent kvällsarbete, att han inte rimligen kan orka med den psykiskt påfrestande kontakten med det främmande landets okända skola. Modern går kanske inte ensam till skolan - det är faderns sak att representera familjen utåt. l Statens invandrarverks tidskrift Ny i Sverige (1972: 5) har Anna- Greta Heyman (Stockholms invandrarnämnd) redogjort för lyckade försök med enspråkiga föräldramöten, där endast föräldrar från ett visst land samlades och mötte skolans personal, med tillgång till fullgod tolkning. Detta skapade en helt ny situation där föräldrarna kände stöd från varandra och inte behövde frukta att sticka av från andra föräldrar. Samtalet kunde koncentreras på de frågor som var verkligt aktuella för just dessa föräldrar. Vid en så organiserad sammankomst borde det vara mera möjligt än annars att ge en riktigt avpassad information om sexualundervisningen och få till stånd ett utbyte av synpunkter, en verklig dialog. I alla de fall då den muntliga kontakten inte kan åstadkommas bör enligt USSU: s mening en skriftlig information om sexualundervisningen, på invandrarfamiljens eget språk, sändas till hemmet. Eventuellt kan denna information utgöra ett avsnitt (ett omfattande sådant) i en broschyr med även annan information om skolan. Statens invandrarverk har i samråd med RFSU och socialstyrelsen utarbetat en broschyr för invandrare, ”Kvinnor och män, på de viktigaste invandrarspråken. Detta är emellertid inte en information om sexualundervisningen utan en kortfattad framställning av sexualkunskapens grunder. Den torde vara väl

436 Utredning och överväganden

lämpad att sätta i händerna på vår största invandrargrupp, finländarna, och överhuvud på invandrare som inte bär på något mera utpräglat sexualtabu. För dem som har sådana svårigheteri den svenska miljön är broschyren emellertid enligt USSU: s uppfattning olämplig. Dessa invandrare vill inte och kan inte med fördel motta sexualinformation genom en så rakt på sak utformad framställning. Ännu mindre kan de på detta sätt bli lämpligt förberedda på sina barns sexualundervisning i skolan. Effekten torde tvärtom bli negativ. I stället behöver en presentation utarbetas som på varje punkt tar hänsyn till de speciella värderingar och attityder som berörts i detta kapitel; som motiverar varför barnen och ungdomarna behöver något så egendomligt som sexualundervisning i skolan; som redogör för reglerna om objektivitet och hänsyn till olika föräldrauppfattningar, för den etiska undervisningen och för grundsynen på sexualitet såsom något icke isolerat utan sammanhängande med personligheten som helhet. Hänsynen till invandrarnas egna värderingar innebär att man också redogör för de punkter där dessa är oförenliga med de i det svenska samhället grundläggande värderingarna - de som skall framhållas och främjas i skolan - och där det alltså är ofrånkomligt att invandrareleverna upplever en konflikt. Först efter en sådan inledning bör - med väl valda 0rd - en kortfattad översikt ges av den svenska sexual- och samlevnadsundervisningens huvudsakliga innehåll. En sådan icke-nordiska invandrarspråken torde vara broschyr på de vanligaste tillfyllest. Den kan informera om sexual- och samlevnadsundervisningens i alla sina detaljer utarbetas i innehåll på alla stadier. Den bör givetvis samråd med representanter för de berörda invandrargrupperna. Broschyren är emellertid en nödfallsutväg som får tillgripas, när den önskvärda mellan föräldrar och skola inte har kunnat åstadkommuntliga dialogen mas. Riktpunkten för den obligatoriska sexual- och samlevnadsundervisningen till invandrarelever bör vara att de (med vissa ofrånkomliga undantag, se ovan) inte skall utsättas för avsiktlig påverkan att överge sina föräldrars men att de skall få så mycket fakta- och värderingar att de bättre kan orientera sig i ett samhälle med värderingsinformation så stor sexuell som är vanlig i Sverige. Denna information skall öppenhet också vara en hjälp för dem att klara sina egna sexual- och samlevnadsi en situation där de inte har stödet av i hela samhället problem förefintliga attityder som överensstämmer med deras föräldrars. En annan åtgärd som bör prövas är att inom folkbildningsarbetets eller ram erbjuda sexualundervisning för vuxna invand- Vuxenutbildningens rare. inom de grupper som upplever dessa frågor som särskilt problemakommer ett sådant erbjudande säkerligen ofta att avvisas av tiska, psykologiska skäl. Om emellertid undervisningen anordnas under medverkan av invandrarnas egna organisationer eller av svenskar som vunnit deras förtroende, ökas sannolikheten att den skulle möta ett positivt RFSU har med framgång bedrivit sådan kontaktverksamhet och gensvar. undervisning. Målet för denna är att: - åstadkomma något av den önskvärda dialogen på detta område, - råda bot på den för föräldrarna irriterande situationen att barnen har mer Sexualkunskap än föräldrarna,

Sexualundervisningen och vissa invandrargrupper 437

- avdramatisera föräldrarnas upplevelse av att deras barn får sexualundervisning i skolan, - reducera antalet aborter för vissa invandrarkvinnor (se ovan) genom information om befruktning, preventivmedel och abort. ,. Undervisningen måste sannolikt ibland ges åt män och kvinnor var för sig av samma skäl som sexualupplysningsfilmer i Sverige för några årtionden sedan visades vid skilda föreställningar för män och kvinnor. En väsentlig hjälp till orientering och stötdämpning i det nya samhället skulle det vara om inte endast förvärvsarbetande invandrare utan även hemmafruar fick subventionerad i svenska. Bl. a. undervisning skulle moderns möjligheter till kontakt med bli helt skolpersonalen andra.

SOU 1974: 59 439

i

22 läromedel

Synpunkter på

Detta kapitel har oförändrat upptagits i förslaget till lärarhandledning och utgör där kapitel 8, till vilket hänvisas.

23 Förslag beträffande lärarutbildningen

23.1 Inledning

Då lärarna i grundskolan om tillfrågades de ansåg det svårt att ge sexualundervisning, respektive om de ansåg vissa moment särskilt besvärliga svarade de på följande sätt (fullständigare redovisning, se tab. 9.1) (i %):

Årskurs 9:

De enskilda moment som låg- och mellanstadielärare oftast ansett besvärliga är självtillfredsställelse, variationer i sexualdriftens inriktning och samlag, dvs. moment som faller mera inom än sexualkunskapens inom samlevnadsfrågornas område. Detsamma gäller om högstadielärarna i kristendomskunskap och samhällskunskap. De förra har oftast angivit som besvärliga moment variationer i sexualdriftens inriktning och självtillfredsställelse, de senare variationer etc., tonåringars sexualproblem och störningar i det sexuella samlivet. Biologilärarna däremot har oftast angivit momentet etiska synpunkter som svårt. Bland låg- och mellanstadielärarna var det så många som bland hälften, ämneslärarna 14-28 % som utpekat vissa moment som besvärliga. Av avsnitt 9.2.2 framgår att alla lärargrupper utom biologilärarna tycker att det är något lättare att undervisa om de fått för utbildning sexualundervisning. (Biologilärarnas oberoende av grundutbildningen torde böra tolkas så, att de skaffat sig större delen av sina kunskaper för sexual- och samlevnadsundervisning genom självstudier.) Huvuddelen av lärarna i alla kategorier anser att deras utbildning givit dem otillräckliga kunskaper på detta område(l4.l.2). Om man ser på lärarnas om hur sexual- och uppgifter mycket samlevnadsundervisning de faktiskt meddelat, finner man bl. a. följande.

442 Utredning och överväganden

har inte alls undervisat om sexualanatomi 14% av lågstadielärarna Då mellanstadielärarna tillfrågades om fem angivna moment, (8.22). andelar (8.2.3) att de inte alls undervisat om dessa svarade följande moment iårskurs 6 (i %):

hade en fjärdedel inte undervisat om Av biologilärarna (högstadiet) i annat sammanhang än vid föräktensamlag resp. etiska synpunkter förbindelser” En fjärdedel av lärarna i kristendomsskapliga (8.2.4.2). och en tredjedel av lärarna i samhällskunskap uppger att de inte kunskap alls tagit upp sexual- och samlevnadsfrågor i årskurs 9. (Den sistnämnda

av att familjefrågor skulle behandlas uppgiften bör dock ses i belysning i årskurs 8.) En tredjedel av lärarna i kristendomskunskap huvudsakligen att de ej tagit upp momenten föräktenskapliga förbindelser, uppger från etisk samt olika moraluppfattningar om abortfrågan synpunkt sexuella förbindelser under uppväxtåren (8.2.4.4 och 8.2.4.3).

föreligger endast För undervisningen i gymnasiet (läsåret 1967/68) från eleverna, inte från lärarna. De siffror som nedan anges är uppgifter därför inte omedelbart jämförbara med dem som nyss angivits för

- men däremot med de elevuppgifter om undervisningen i grundskolan som finns i avsnitt 8.2.4. Följande andelar av gymnasisterna grundskolan om vissa moment (tab. i årskurs 2 uppger att de inte fått undervisning

8. l 0; i %):

samhällsfrågor med anknytning till sexuallivet 58 Normer for sexuellt samliv 60

fortbildning för sexual- och De lärare som fått utbildning och/eller har i större utsträckning än de outbildade lärarna samlevnadsundervisning sådan undervisning (SOU 1969:44, tab. 7.7, 7.9, 7.12; faktiskt givit endast högstadielärarna har undersökts på denna punkt). om undervisningen i grundskolan och De lärar- och elevuppgifter som i kapitlen 8, 9 och 10 och som här gymnasieskolan återgivits i några huvudpunkter, bör sammanställas med grundskolerekapitulerats

443 Förslag beträffande lärarutbildningen

lärarnas respektive lärarutbildarnas (vid universitet och lärarhögskolor) uppgifter i kapitel 14 om lärarutbildningens omfattning. Härav framgår t. ex. att de blivande biologilärarna i samband med universitetskursen i medicinsk fått orientering undervisning i Sexualkunskap vid de fyra universitet som lämnat uppgift, i följande utsträckning: 4, 6, 6 resp. 12 föreläsningar (â 45 min.). I sin övriga universitetsutbildning i biologi har de fått undervisning i däggdjurens anatomi och fysiologi med särskild hänsyn till människan. På lärarhögskolornas har de ämneslärarlinje blivande biologilärarna sedan fått utbildning i sexualundervisningens metodik, i flertalet fall berörande även etiska och sociala frågor, underi genomsnitt 5 lektioner. Deras sammanlagda för sexual- och utbildning samlevnadsundervisning har sålunda omfattat lägst 9 och högst 17 undervisningstimmar, beroende på vilka universitet och lärarhögskolor de genomgått. De blivande lärarna i samhällskunskap erhöll vid universiteten endast i ringa utsträckning undervisning om moment med direkt anknytning

till

sexual- och samlevnadsfrågor. Inom universitetsämnena och pedagogik psykologi förekom mer stoff av denna art. De blivande lärarna i religionskunskap har (utöver sin universitetsutbildning, se 142.2) på lärarhögskolornas ämneslärarlinje fått en metodik-

utbildning! som berörde vissa sexual- och samlevnadsmoment i följande

utsträckning (även andra moment förekom, men de nedan nämnda är de centrala):

Moment Antal markeringar

Ja, mycket Ja, något Nej Hur den kristna religionen ser på samlevnad mellan två människor av skilda kön, familjeliv och sexuella förhållanden 2 3 1 Olika moraluppfattningar om sexuella förbindelser under uppväxtåren 1 3 2 Föräktenskapliga förbindelser 1 3 2

De blivande lärarna i samhällskunskap har fått en metodikutbildningl

som berörde vissa sexual- och samlevnadsmoment i följande utsträckning:

Moment Antal markeringar

Ja, mycket Ja, något Nej

Sexualantropologi Äktenskapet som social institution

Cribb-HHC u-ONONM

Föräktenskapliga förbindelser

uuuuouuwå

Könsrollsfrågan Abortfrågan från social synpunkt Könssjukdomar från social synpunkt USSU PM 1973: 7(stencil).

444 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

De blivande mellanstadielärarna har fått ämnesteoretisk resp. metodikutbildning för sexual- och samlevnadsundervisning under i genomsnitt

10 undervisningstimmar, de blivande lågstadielärarnaz under i genomsnitt

14 undervisningstimmar. Den helhetsbild av utbildningen som framträder måste enligt USSU: s uppfattning bedömas på följande sätt. Sexual- och samlevnadsundervisningen jämte lärarutbildningen på detta område befinner sig ännu under utveckling i Sverige. De trettio år som förflutit sedan undervisningen först anbefalldes som frivillig (1942) och de mindre än tjugo år som förflutit sedan den blev obligatorisk (1956) har inte varit en tillräcklig för att detta nya och tidigare så djupt tabuerade område skulle tidrymd bli helt tillgodosett på samma sätt som andra undervisningsområden. Stora minoriteter av lärarna (dock mindre bland de yngsta lärarna och minst bland högstadielärarna i biologi) upplever alltjämt speciella att undervisa i Sexualkunskap. Man kan av enkätmaterialet dra svårigheter slutsatsen att detta i första hand beror på att stoffet alltjämt upplevs som av dessa lärare, i andra hand på att deras kunskaper inte är så ömtåligt omfattande på området att de känner sig säkra inför elevernas mångskiftande Båda dessa av lärarna upplevda svårigheter skulle enligt frågor. elimineras eller åtminstone starkt reduceras USSU: s uppfattning kunna genom en utvidgad lärarutbildning på detta område. Att föreslå detta är inte endast ett uttryck för den önskan som finns hos för varje ämnesområde att få större utrymme i representanter lärarutbildningen och på skolschemat. Förhållandena på sexual- och område har ju förändrats på ett djupgående sätt som samlevnadsfrågornas 2 och 3 ovan. Inom sociologin på 1950-talet och inom belysts i kapitlen har stora framsteg gjorts som behöver komma sexologin på 1960-talet lärarutbildningen till godo. Den ökade öppenheten på det sexuella området att eleverna behöver inte endast en elementär utan har gjort också en kvalificerad information som ställer stora krav på läraren. Den sänkta - och för flickornas del sjunkande - sexualdebutåldern pålägger skolan ett ökat ansvar att meddela sådana kunskaper och sådan att får möjlighet att tänka sig för utifrån vägledning ungdomarna för att inte skada varandra i det sexuella realistiska förutsättningar samliv som förekommer. Den kommersiella profiteringen på ungdomssexualiteten, framställningen i vissa massmedier och den därmed sammanbehöver mötas med en hängande förvrängningen av verklighetsbilden undervisning som sätter in sexualiteten i dess större sammanhang. Oönskade abortutvecklingen och veneriska sjukdomar begraviditeter, och attitydpåverkan. Allt detta höver motverkas både genom information ställer på läraren kravet att röra sig på sexual- och samlevnadsundervisområde säkerhet som inre frihet. Båda ningens med såväl kunskapsmässig dessa mål kan befrämjas genom en förbättrad lärarutbildning. De som fått en relativt information på det sexologiska området kan ingående mycket lättare handskas med dessa frågor i de olika undervisningssituationerna. om den moderna beteendeforskningens resultat Kunskaper beträffande sexuallivet och man-kvinna-relationerna i deras sociala

USSU PM 1973: 7 och 1973:4 (stenciler). 2 USSU PM 1973:7 (stencil).

SOU 1974: 59 Förslag beträffande lärarutbildningen 445

sammanhang gör det lättare att se betydelsen av olika beteenden och innebörden av olika värderingar. Kunskaper i utvecklingspsykologi gör det lättare att förstå elevreaktioner och att åldersanpassa undervisningen. De psykologiska torde kunskaperna t. 0. m. vara av större betydelse på detta område än på de flesta andra inom skolans undervisning. Kunskap om de sexualetiska uppfattningarna i vårt land och om de religiöst motiverade till sexualliv attityderna och äktenskap gör det möjligare att bedriva undervisningen med hänsynstagande till elevernas bakgrund och med beaktande av de etiska ställningstagandenas stora betydelse på detta område. Alla kategorier blivande lärare som kommer att meddela undervisningi sexual- och samlevnadsfrågor bör genomgå en utbildning som inte endast ger den nödvändiga teoretiska och metodiska referensramen för egen undervisning utan även gör det psykologiskt lättare för dem att meddela undervisning på områden Härigenom skiljer sig lärarutbildningen på detta delområde från utbildningen på de flesta andra områden, och häri ligger också en del av förklaringen till att USSU i det följande föreslår en utbildning i sexual- och samlevnadskunskap som ibland är ämnesteoretiskt mer omfattande än vad som motsvaras av undervisningens omedelbara krav. Utifrån den här skisserade allmänna av lärarutbilduppfattningen ningens faktiska utseende och framtida behov en mera görs nedan detaljerad genomgång av behovet.

23.2 Utbildningen för lågstadie-, mellanstadie- och

speciallärare

Enligt USSU:s mening bör lågstadie-, mellanstadie- och speciallärarna genomgå en med hänsyn till nuläget väsentligt förstärkt utbildning vid lärarhögskoloma omfattande såväl biologiska som psykologiska, sociologiska, sociala och etiska moment. Denna utökade sexologikurs bör i sin huvudsakligen biologiska del omfatta följande moment:

1) barnsexualitet 2) pubertetsbegreppet 3) könshormoner 4) sexualorganens anatomi 5) sexualorganens fysiologi 6) sexualpsykologi, inklusive psykosexuell utveckling 7) samlag inklusive sexualfunktionsfysiologi 8) petting och självtillfredsställelse 9) variationer i sexualdriftens inriktning 10) impotens och frigiditet ll) könssjukdomar 12) preventivmedel I en artikel Sexualundervisning i Särskolan” (Fackläraren 1968: 5) har M. Witting givit allmängiltiga synpunkter på hur läraren kan åstadkomma en avspärming i sin egen inställning till att ge sexualundervisning.

446 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

13) befruktning 14) havandeskap 15) förlossning 16) aborter, framkallade och spontana 17) sterilitet och sterilisering Följande psykologiska, sociologiska och sociala moment bör ingå: l) utvecklingspsykologi med särskild hänsyn till emotionell och social mognad 2) könsrollsbegreppet 3) samlevnadens bakgrundsfaktorer 4) sexuellt beteende och sexuella normer i Sverige 5) sexuellt beteende och sexuella normer i några andra samhällen 6) pornografi och prostitution 7) olika uppfattningar om äktenskap och familj 8) familjesociologi 9) familjejuridik, inklusive adoption

Denna utbildning bör helst ges som en sammanhängande kurs, eftersom de skilda momenten innehållsligt är nära sammanflätade med varandra. en fördel därvid är att samtliga lärarkategorier kan Ytterligare genomgå kursen samtidigt, varigenom man slipper anordna flera likartade

kursmomentl Kan inte en sammanhängande kurs organiseras bör

utbildningens olika aspekter tas upp inom ramen för biologi, pedagogik, religionskunskap och samhällskunskap. Vid sidan av den ämnesteoretiska utbildningen bör givetvis metodikutbildning ges för de moment som har aktualitet i skolundervisningen på respektive stadium.

23.3 Utbildningen för ämneslärare

Till skillnad från övriga lärarkategorier får ämneslärare sin ämnesteoretiska utbildning vid universiteten. Universitetsutbildningen skall emellertid svara mot flera avnämargruppers utbildningskrav och kan inte utformas enbart med hänsyn till lärarutbildningen. Blivande lärare i biologi får den grundligaste utbildningen i sexual- och samlevnadskunskap vid universiteten. Detta får emellertid inte tolkas som om biologilärarnas universitetsutbildning är tillfredsställande vad avser sexualfrågor. Viktiga sexualkunskapsmoment, t. ex. samlagsfysiologi, könssjukdomar och aborter behandlas alltjämt i otillräcklig omfattning. Inte heller behandlas i allmänhet samlevnadsfrågor i behövlig utsträckmed tanke biologilärarnas framtida roll som ning på de blivande huvudansvariga för sexual- och samlevnadsundervisningen på högstadiet Att ibland behandlas är och i gymnasieskolan. området styvmoderligt

1 Vad de olika kursmomenten enligt USSUs uppfattning behöver innehålla framgår dels av kommentarerna till momenten i förslaget till lärarhandledning, dels av den i denna ingående faktaöversikten.

SOU 1974: 59 447 Förslag beträffande lärarutbildningen

inte förvånande med hänsyn till utbildningens nuvarande organisation. Dessa frågor tas för närvarande upp i kursen Medicinsk orientering som normalt omfattar endast två poäng. Som namnet behandlar antyder kursen också andra medicinska och socialmedicinska områden. En grundligare behandling av sexual- och samlevnadskunskap skulle sannolikt ställa krav på en utvidgning av kursen, vilket f. n. ter sig orealistiskt med hänsyn till stoffträngseln i ämnet. Hösten 1970 genomfördes vid universitetet i Uppsala en omfattande

frivillig kurs i sexologi för medicinare Kursen var den första isitt

slag; det vore enligt USSU: s uppfattning av stort värde om den vann efterföljd också vid andra medicinska fakulteter. Kursen bestod av en teoretisk del omfattande bl. a. anatomi, fysiologi, endokrinologi, pubertetsutveckling och psykosexuell utveckling, samt en klinisk-praktisk del omfattande det mänskliga sexuella beteendet och dess variationer, av förändringar sexualdriftens inriktning, rubbningar av de sexuella funktionerna samt sexuella problem hos sjuka och handikappade. En möjlighet att tillgodose de blivande biologilärarnas utbildningsbehov synes vara att i samarbete över fakultetsgränserna anordna en kurs av denna typ, utökad med viss samlevnadskunskap. Samlevnadskunskapen bör därvid omfatta de psykologiska, Sociologiska och sociala moment som berörts ovan i samband med utbildningen för klasslärare m. fl. Med till det hänsyn begränsade antalet experter på området vore detta måhända ett sätt att tillförsäkra båda studerandegrupperna en god utbildning i sexual- och samlevnadskunskap. Emellertid kan det uppstå svårigheter att tidsmässigt samordna utbildningen, liksom kanske också problem med alltför stort deltagarantal om inte kursen dubbleras. Oavsett om samordning kommer till stånd eller ej bör en omfattande kurs i sexual- och samlevnadskunskap för blivande biologilärare ges vid matematisk-naturvetenskaplig fakultet och göras till villkor för inträde till lärarhögskola. Eventuellt kan kursen ges en självständig ställning vid sidan om blockämnet biologi, i likhet med den tidigare s. k. hygienkursen. Från universitetshåll har framförts tanken att sexualkunskapsmomenten i biologiutbildningen bör överföras till lärarhögskolorna. Som skäl härför har anförts att detta utbildningsavsnitt är obligatoriskt endast för blivande lärare och att dragkampen är hård mellan olika biologiska discipliner om utrymme inom biologiämnets ram. Enligt USSU: s mening utgör emellertid sexologin ett centralt område inom humanbiologin, om vilket bör ges undervisning vid universitetens matematisk-naturvetenskapliga fakulteter. Sexologisk forskning och undervisning förekommer numera vid ett stort antal universitet i Europa och USA? Det vore egendomligt om Sverige skulle ställa sig utanför denna utveckling. För blivande lärare i samhällskunskap bör en förstärkning komma till stånd av utbildningen vid universiteten avseende sociologiska och sociala aspekter av sexual- och samlevnadsfrågor. USSU:s enkäter utvisar att

Se P O Lundberg: Undervisning i sexologi för medicinaxe. Läkartidningen 1972: 6. 2 Lundberg 1972.

448 och överväganden SOU 1974: 59 Utredning

man inom ämnesområdet i dag endast i mycket ringa utsträckning tar upp stoff med anknytning till sexual- och samlevnadskunskap trots detta områdes stora betydelse för samhällslivet. Enligt USSU:s mening bör utbildningen i väsentligt större utsträckning ge plats för modern sexualsociologi, sexualantropologi, familjesociologi, socio-ekonomiska faktorers betydelse för samlevnaden samt lagstiftningen med anknytning till sexual- och samlevnadsfrågor. Undervisning i psykologi ges i inte obetydlig omfattning i den nuvarande gymnasieskolan. Genom sexual- och samlevnadsundervisningens starka betoning av psykologiska aspekter faller det sig naturligt att psykologilärarna medverkar i denna undervisning. Blivande psykologilärare har emellertid vanligen mycket litet utbildning i sexual- och samlevnadskunskap, trots sexualforskningens stora betydelse för psykologins utveckling under 1900-talet. Denna del av utbildningen bör därför betydligt utvidgas, främst vad avser utvecklingspsykologi, sexualpsykologi, barnsexualitet och synpunkter på psykosomatiska fenomen. För de blivande lärarna ireligionskunskap gäller likaledes att den del av universitetsutbildningen som berör sexual- och samlevnadsfrågor är av stor betydelse. Eftersom de normsystem, som reglerar sexuellt beteende och samlevnad, i de flesta samhällen är nära förbundna med den religiösa föreställningsvärlden har religionskunskapslärarna en viktig uppgift att fylla när det gäller att förklara innebörden och utvecklingen av samlevnadsnormerna i skilda samhällen. För att detta skall vara möjligt för dem bör den religionsvetenskapliga utbildningen innefatta följande moment: 1) etikbegreppet, sexualitet och sexuella normer i etisk belysning, 2) den kristna religionens syn på relationen mellan man och kvinna och på äktenskapet, 3) romersk-katolsk, grekisk-ortodox och protestantisk äktenskapsuppfattning, 4) sekulariserade uppfattningar av sexualliv och äktenskap, 5) den kristna inställningen till barnbegränsning, aborter och variationer i sexualdriftens inriktning, 6) icke-kristna religioners syn på relationen man-kvinna och äktenskapet. Den framtida omorganisationen av religionsvetenskaplig utbildning synes komma att innebära ökat utrymme för livsåskådnings- och samlevnadsfrågor. Risken för att den nuvarande etikutbildningen med dess ganska omfattande genomgång av de sexualetiska frågorna (se 142.2) kommer att minska i omfång förefaller därför inte vara så stor. Utöver ovanstående moment bör ges viss kompletterande samlevnadsundervisning för denna lärarkategori, omfattande ungefär samma ickebiologiska moment som föreslås ingå i sexual- och samlevnadsundervisningen för lågstadielärare m. fl. (232). Många nu yrkesverksamma lärare av alla kategorier har fått en i förhållande till USSU: s förslag till kursplaner mycket bristfällig utbildning i sexual- och samlevnadskunskap, Detta gäller framför allt äldre

SOU 1974: 59 Förslag beträffande lärarutbildningen 449

lärare. För att ge dessa tillfälle att komplettera sin utbildning bör fortbildningskurser alltjämt anordnas, lämpligen i samband med studiedagsverksamheten. Med tanke på de mycket stora olikheter beträffande i utbildningen sexual- och samlevnadskunskap som framträtt mellan olika institutioner för samma ämnesområde vill USSU framhålla vikten av att utbildningen i möjligaste mån ges samma innehåll vid skilda läroanstalter. Det framstår som föga rimligt att ämneslärarnas utbildning på detta område skall vara mer eller mindre tillfredsställande beroende på vid vilket universitet vederbörande har studerat.

24 Utbildning

av elevvårdande

Övrig personal i skolan

l landet finns totalt ca 900 Skolläkare. krav utöver Speciella fullbordad läkarutbildning ställs inte på skolläkare. De flesta rekryteras dock från

grupperna barnläkare, allmänpraktiserande läkare och distriktsläkare.

Årligen anordnas fortbildningskurser för Skolläkare

och för skolsköterskor. Utrymme finns endast för ett fåtal skolläkare. De senaste två åren har kurserna för dem varit övertecknade. Inom kursen anslås ca 6 föreläsningstimmar till sexual- och samlevnadsfrågor, varvid huvudsakligen behandlas gynekologi, preventivmedel och veneriska sjukdomar. Utbildningen och fortbildningen tillsammantagna ger inte tillräcklig grundval för att skolläkarna bättre än andra läkare skulle kunna fungera som rådgivare i sexual- och samlevnadsfrågor. Deras allmänna uppgift är att ge råd och upplysningar i hälsofrågor, och de kan då även bli tillfrågade om sexuella De har problem. t. ex. att handlägga fall av oönskad graviditet, tillse att begäran om abort behandlas på rätt sätt samt tillse att åtgärder vidtas då gonorrésmitta misstänks. l många fall blir det

fråga om remittering för speciell rådgivning. En utökning av skolläkarnas uppgifter till att fylla hela eller en del av behovet av rådgivning i sexual- och samlevnadsfrågor väsentlig har inte av USSU bedömts som realistisk. Det skulle kräva en förändrad grundprincip för skolläkarnas verksamhet, utökad och grundutbildning fortbildning samt en betydande av deras ökning tjänstgöring och därmed även ökning av antalet skolläkare. I stället har USSU funnitden anordning lämplig som börjat tillämpas på några håll, nämligen att ungdomarna får tillgång till rådgivning i från skolan fristående lokaler och att denna till stor del sköts av paramedicinsk personal under läkares överinseende (se kapitel 28). En oumbärlig första instans” för ungdomarna utgör emellertid skolsköterskan. Totalt finns ca 2 100 skolsköterskor, varav ca 700 är heltidsanställda. Dessa har genomgått för grundutbildning sjuksköterskor men även vidareutbildning för sjukvård för barn och ungdom eller distriktssköter-

skeutbildning (öppen hälso- och sjukvård). omfattar 5 Grundutbildningen terminer. Inom dess ram ges undervisning om nästan alla de moment som USSU anser böra ingå i utbildningen för låg- och mellanstadielärare (23.2). I synnerhet de biologiska momenten behandlas ingående. Även inom vidareutbildningen förekommer en omfattande sexual- och samlev-

nadskunskap. Sådana moment tas också ofta upp i fortbildningen för skolsköterskor.

452 Utredning och överväganden

Skolsköterskorna har i stor utsträckning och sedan länge tillvunnit sig elevernas förtroende även när det gäller behovet att ha någon att tala med Skolsköterskan finns i skolan under om sexual- och samlevnadsfrågor. hon har kontakt med skolläkaren och kan vid behov ordna skoldagen, med remisser tillråda besök på annan institution. Hon har och/eller Det förekommer att Skolsköterskan medverkar i sexualtystnadsplikt. företrädesvis genom att ge information om menstruaundervisningen, tionshygien samt om preventivmedel. Det är allmänt erkänt att skolsköterskorna på det här aktuella området för många elever. Denna ordning bör gör en viktig insats av betydelse och inte rubbas av den utveckling i enligt USSU:s mening äga bestånd fråga om rådgivning utanför skolan som nu äger rum och som även bör Eleverna behöver någon som de omedelbart kan främjas (kapitel 28). hos vända sig till inom sin egen skola utan att behöva beställa tid i förväg en okänd institution eller person. Skolkuratorerna är för närvarande 500-600 till antalet, bortsett från dem som är verksamma inom omsorgsverksamheten. Bestämda kompe-

tenskrav för skolkuratorer saknas, men många har socionomutbildning. får ofta som själasörjare” åt elever med Skolkuratorer tjänstgöra och kommer därvid i kontakt med alla sidor av deras situation. problem är det önskvärt att deras utbildning omfattar mer än Med hänsyn härtill vad som nu är fallet av såväl ren Sexualkunskap som samlevnadsfrågor. för utbildning av fritidspedagoger kan härvid Skolöverstyrelsens kursplan tjäna som mönster (25.2). inom finns sammanlagt ca På olika områden undervisningsväsendet 300 elevhemsföreståndare. Dessa har mycket skiftande utbildningsbak- De yngre har vanligen intematföreståndarutbildning (1,5 år). SÖ grund. anordnar i samarbete med lärarhögskolan i Stockholm fortbildningsvarvid behandlas bl. a. biologiska och etiska kurser för denna kategori, moment inom området sexual- och samlevnadskunskap samt preventiv-

medelsrådgivning. Kurserna har 25-30 deltagare. l hela landet finns f. n. ca 250-300 skolpsykologer, dvs. betydligt -sköterskor eller -kuratorer. färre än någon av grupperna skolläkare, bedriver sitt arbete i nära samverkan med Skolpsykologerna vanligen annan elewårdande personal och lärarna. Deras utbildningsbakgrund varierar de flesta torde ha kompetens som biträdande psykologer, något; några har licentiatexamen och ett fåtal har den nya ”psykologexamen”, utöver grundutbildningen för dvs. den tvååriga psykologutbildningen som biträdande Alla skolpsykologer har under sin kompetens psykolog. studerat och sociologi. Inslaget av grundutbildning psykologi, pedagogik i dessa universitetsämnen har sexual- och samlevnadskunskapsmoment av USSU Det visade sig därvid att den nyare undersökts (14.2.2). i regel har förbigåtts. Emellertid kan de forskningen om sexualiteten stadium av studierna för ”psykologexamen välja studerande på ett mellan ett antal s. k. specialkurser. Vid universitetet i Uppsala ges en som utförligt behandlar nästan specialkurs i sexualpsykologi (5 poäng) moment som enligt USSU: s mening bör ingå i samtliga de psykologiska Kursen är för närvarande en av sexton lärarutbildningen (23.2; 23.3).

SOU 1974: 59 elevvårdande i skolan

Övrig personal 453

valfria kurser men bevistas trots detta av 50-75 % av de studerande. Antalet kurser kommer inom kort att skäras ned isamband med en nyorganisering av utbildningen. För närvarande diskuteras om kursen i sexualpsykologi därvid kan bibehållas. Den kommer i så fall att alltjämt vara frivillig. - Yrkesverksamma skolpsykologer erhåller också fortbildning omfattande fem dagar per läsår; eventuellt kommer den att utökas till åtta dagar. Härvid behandlas inom skolans tillämpad psykologi område. Sexual- och samlevnadskunskap förekommer inte eller endast undantagsvis inom dessa kurser. Psykologutbildningen lider alltså i stor utsträckning av samma brist som traditionsenligt präglar det mesta av den humanistiska liksom den humanbiologiska forskningen: sexualitetens betydelse är ett

försummat

forskningsområde. Skolpsykologernas utbildning är med andra ord i behov av en betydande förstärkning på detta område för att dessa befattningshavare bättre skall kunna medverka i den individuella sexualoch samlevnadsrådgivning som eleverna uttalat behov av (l2.l). Det är också önskvärt att skolpsykologerna liksom all elevvårdspersonal skall kunna medverka i sexual- och samlevnadsundervisningen till på timmar förfogande i gymnasieskolan.

11Å5Ww1A.11..:.

1141.

f.,

1 .. .

25 ledare för

Utbildning fritidsverk-

av

samhet. Sexual- och

samlevnadsrådgiv-

inom

ning ungdomsorganisationerna

25.1 Fritidsverksamhet i organiserad form

Ett mycket stort antal personer deltar i olika typer av fritidsverksamhet i organiserade former. Stat och kommun satsar allt större resurser på fritidsverksamhet, särskilt sådan som riktar I sig till barn och ungdom. allt större utsträckning är fritidsledare hel- eller deltidsanställda. Under den senaste tioårsperioden har tillkommit ett flertal särskilda ledarutbildningar av 2-4 terminers längd. Man kan tala om fem olika typer av organiserad fritidsverksamhet, nämligen l) ungdomsorganisationernas verksamhet, 2) fritidsverksamhet inom vårdinstitutioner, 3) av företag initierad fritidsverksamhet, 4) skolans fritidsverksamhet och 5) kommunal fritidsverksamhet. Ungdomsorganisationerna kan med avseende på verksamhetens inriktning och innehåll indelas i fem grupper: religiösa, politiska, nykterhets-, idrotts- och övriga ungdomsorganisationer. Organisationerna erhåller statligt och kommunalt ekonomiskt stöd för sin verksamhet som bedrivs utan direkt externt inflytande. Organiserad fritidsverksamhet är en betydelsefull aktivitet inom olika vårdinstitutioner, t. ex. ungdomsvårdsskolor, särskolor, kriminalvårdsinstitutioner samt institutioner för åldringsvård samt för alkoholistvård. l vissa fall är fritidsverksamheten ett instrument för social återanpassning. Av företag initierad och organiserad fritidsverksamhet finns hittills i jämförelsevis ringa omfattning. Den förekommer framför allt inom vissa mycket stora företag och är ett led i företagens personalpolitik. Tyngdpunkten ligger på idrotts- och motionsverksamhet. l Läroplan för grundskolan (Lgr 69) ägnas elevernas fritidsverksamhet uppmärksamhet. Att skolan organiserar eller tar initiativ till fritidsverksamhet är i dag inte ovanligt. Enligt läroplanen bör skolan stödja elevernas fritidsverksamhet, som bör vara deras egen angelägenhet. Skolans stöd bör ges i samråd och samverkan med föräldrar och med representanter för samhällets barna- och ungdomsvård. Föreningsaktivitet bör uppmuntras. Fritidshemsverksamheten är en kommunal angelägenhet. Fritidshemmen besöks av skolbarn, framför allt lågstadieelever, före och efter skoldagens slut under tid då föräldrarna förvärvsarbetar. För närvarande finns cirka 12 500 platser vid fritidshem, varav den största delen i

456 Utredning och överväganden

storstockholmsområdet. har nyligen framlagt för- Barnstugeutredningen fritidshemmen och deras verksamhet. En kontinuerlig slag rörande utbyggnad av verksamheten kan förutses. De grupper som arbetar inom fritidshemmen är fritidspedagoger, förskollärare och barnsköterskor,

samt ett stort antal icke yrkesutbildade. Kommunernas för fritidsverksamhet har stigit kraftigt de sista utgifter femton åren. till fritidssektorn ökade från cirka 100 milj. Anslagen kronor 1960 till l 120 milj. kronor 1971. En viktig post inom dessa anslag är stöd till ungdomsorganisationer. En stor del (drygt hälften) till för idrott och motion, som upplåts för olika åtgår anläggningar fritidsverksamhet. Kommunernas egna aktiviteter riktar sig föreningars framför allt till föreningslös ungdom. De kommunala fritidsgårdarna (tidigare ungdomsgårdar) besöks av ett stort antal ungdomar, huvudsakligen i åldern 13-19 år. Någon generell för gårdverksamheten finns inte, utan mycket ofta präglas målsättning av gårdsföreståndaren. Intentioner finns och respektive gårds aktiviteter försök verksamhetsområde, så att även pågår att vidga fritidsgårdarnas skall nås av verksamheten, t. ex. barn under andra grupper än tonåringar tolv år och pensionärer. och fritidsledare kommer ofta i sitt arbete i olika Ungdomsi kontakt med sexual- och samlevnadsfrågor. Särskilt bland sammanhang kan ledarna sätt komplettera den barn och ungdom på ett värdefullt sexual- och samlevnadsundervisning som ges i hem och skola. För att ledarna skall kunna göra en värdefull insats på detta område krävs att de har tillräcklig beredskap i form av problemmedvetenhet och kunskap

rörande området. USSU har mot denna bakgrund gått igenom läroplaner m. m. för ett antal utbildningar av ledare för olika former av fritidsverk-

samhet.

25.2 Fritidspedagogutbildning

Sedan 1965 finns en tvåårig utbildning av fritidspedagoger. Utbildningen, som bedrivs i enlighet med läroplan fastställd av skolöverstyrelsen, ges i gymnasieskolan eller inom ramen för antingen som specialkurs arbetsmarknadsutbildningen. Läsåret 1973/74 var utbildningskapaciteten mål är att utbilda fritids- 320 elevplatser. Fritidspedagogutbildningens lekparksverksamhet och pedagoger som skall kunna arbeta vid fritidshem, inom den organiserade fritidsverksamheten vid skolor och vid pensionä-

rernas fritidscentra samt bland fysiskt och psykiskt handikappade. Sexual- och samlevnadsfrågor skall behandlas i flera av de i utbildbland annat i yrkesteori, psykologi och ningen ingående ämnena, mentalhygien och etik. pedagogik, barn- och ungdomspsykiatri, till synes sexual- och Enligt de metodiska anvisningarna läroplanen i lärostoffet i dess helhet. samlevnadsfrågorna vara mycket väl integrerade Den stora vikt som i utbildningen läggs vid sexual- och samlevnadsfrågorna kan belysas med följande citat ur anvisningarna för ämnet yrkesteori:

Ledare 457

för fritidsverksamhet

Fritidspedagogen kommer i sitt arbete i olika sammanhang att ställas inför sexual- och samlevnadsfrågor och därmed sammanhängande problem. Man bör göra eleven medveten om den upplysande roll han här ofta får spela, naturligen i första hand i barngruppen. Det är väsentligt att man för eleven inskärper betydelsen av att man på ett naturligt sätt kan svara på frågor och förmedla kunskaper i detta hänseende. Tonåringens situation och speciella bör även diskuteras. Eleven problem bör ges kännedom om grundskolans undervisning i sexual- och samlevnadsfrågor.” Sexual- och samlevnadsfrågornas behandling i fritidspedagogutbildningen har närmare belysts i slutet av avsnitt 20.5. Den måste sägas fylla mycket höga krav och skulle med fördel kunna tjäna som förebild för de i det följande behandlade utbildningarna.

25.3 Skolöverstyrelsens ungdomsledarutredning

Skolöverstyrelsens ungdomsledarutredning (SULU) avlämnade sitt betänkande i januari 1971. SULU föreslog mot bakgrund av ett allt större behov av yrkesutbildade fritidsledare en tvåårig fritidsledarutbildning förlagd till folkhögskolor och till ledarinstitut som högre specialkurs inom gymnasieskolan. Definitiv ställning har ännu ej tagits av Kungl. Majzt till förslagen, men den av SULU föreslagna läroplanen för utbildningen är förebilden för ledarutbildning vid cirka femton folkhögskolor. SULU diskuterar i sitt betänkande bland annat fritidsledarens funktioner och mål för en grundutbildning av ledare. Funktionerna sammanfattas i kontaktuppgifter, pedagogiska uppgifter och administrativa uppgifter. Fritidsledarens roll i sexual- och samlevnadsupplysningen hör hemma inom såväl kontaktuppgifter som pedagogiska men uppgifter, denna ledarens roll har inte SULU uppmärksammat. av Beskrivningen ledarens funktioner är emellertid allmänt hållen och utesluter därmed inte uppgiften som sexual- och samlevnadsupplysare. Likaså är övervägandena beträffande utbildningens mål förda på ett allmänt plan; sexual- och samlevnadsfrågorna omtalas inte särskilt. Utredningen sammanfattar syftet med utbildningen på följande sätt:

Utbildningens syfte bör alltså vara att utveckla ledare med goda insikter i olika samhälleliga och individuella frågor, goda färdigheter för att praktiskt tillämpa dessa insikter pedagogiskt och administrativt på fritidsområdet och bidra till mänskligare samlevnadsformer för människor i alla åldrar och med olika bakgrund och förutsättningar.

Utförligast skall sexual- och samlevnadsfrågor behandlas i ämnet mentalhygien och etik. De väsentligaste studieformerna utgörs av grupparbete och diskussioner. Olika etiska grunduppfattningar och något om deras historiska bakgrund skall genomgås. Diskussionen kring etiska frågor bör ge även mentalhygieniska aspekter på normer och bud. Personlighetsutvecklingen och den emotionella mognaden bör därför ägnas uppmärksamhet, varvid särskilt i följande moment bl. a. skall beaktas:

458 Utredning och överväganden

Attityder som uttryck för personlig mognad såsom generositet m. m. lnlevelseförmåga i egen och andras situation. Emotionella svårigheter. Ensamhet och gemenskap. Att acceptera sitt eget kön. Upplevelse av inre isolering i social ensamhet och gemenskap. Flykt från isolering till umgängesliv, alkohol, sexualitet, prestationer i arbete och på fritid samt in i sjukdom och psykosomatiska symtom.

Enligt anvisningarna bör frågor som rör samlevnad mellan människor ges mentalhygienisk belysning. Familjeetiken skall också diskuteras med de mentalhygieniska aspekterna aktuella. Relationer mellan människor skall behandlas från olika synpunkter och anvisningarna föreskriver följande enskilda moment:

Att bygga upp en vänkrets. Att med ökad ålder få nya vänner. Personlighetsfaktorers inverkan på vänskapsförhållanden. Närhet och distans. Frihet och fördjupning. Aktivitet. Ömsesidighet. Att vårda vänskapen. Bearbetning av vänskapskonflikter. Sexual- och äktenskapsetiken hör till de mera kontroversiella frågorna. Dagspressen, skönlitteraturen och filmen ger uttryck åt mycket divergerande åsikter och innehåller åtskilligt, som kan konkretisera undervisningen och aktivera diskussionen. Det är motiverat att orientera eleverna om olika uppfattningar i sexual- och äktenskapsmoral, familjeplaneringens problem (preventivmedel och abort) och skilsmässa. Momenten i sexual-äktenskapsetiken bör behandlas sakligt och belysas från skilda aspekter, främst mentalhygieniska.

Vid behandlingen av detta område bör även följande moment tas upp:

Sexualitetens mentalhygieniska betydelse. Behovet av träning i att samtala om sexuella och känslomässigt laddade upplevelser och frågor. Svårigheten att acceptera egna sexuella problem och att se bakomliggande personlighetsmässiga orsaker. Impotens, frigiditet, sexuell olust, svartsjuka och ångest samt möjliga orsaker till sådana svårigheter. Något om sexuella avvikelser. Skuldkänslor. Aggressivitet. Undanflykter. Konflikter.

till läroplan för den av SULU föreslagna utbildningen finns l förslaget intet om sexual- och samlevnadsfrågor. Det ämne som har största utrymmet är yrkespraktik; andra ämnen i vilka sexual- och samlevnadsfrågor skulle kunna aktualiseras är yrkesteori, psykologi och pedagogik, sociologi med socialpsykologi, kulturell orientering och samhällskunskap. Under vissa av huvudmomenten i dessa ämnen kan sexual- och samlevnadsfrågor bli aktualiserade, t. ex. i momentet utvecklingspsykoloeller momentet etiska och religiösa grundfrågor ikulturell gi i psykologi finns även timme till förfogande medtagen, men orientering. I timplanen föreskrifter för utnyttjandet av denna finns inte. några preciserade Vid åtskilliga av de folkhögskolor som har en fritidsledarutbildning SULU:s förekommer inom denna sexual- och som följer tankegångar

samlevnadsundervisning. Utbildningen har ett stort inslag av praktik på

varvid sexual- och samlevnadsfrågor aktualitill exempel ungdomsgårdar, av sexual- och samlevnadsundervisning förekommer i flera seras. Moment framför allt i sociologi (med socialpsykologi). Vid vissa folkhögämnen, skolor anordnas vartannat år temadagar då sexual- och samlevnadsfrågor behandling; vid dessa dagar undervisas båda ägnas en mer ingående

Ledare för fritidsverksamhet 459

årskurserna parallellt. Externa experter utnyttjas i viss omfattning för att komplettera skolans egna lärares insatser. I allmänhet är man inom folkhögskolorna medveten om den betydelse sexual- och samlevnadsfrågorna har i en fritidsledares arbetssituation; i vad mån undervisning kommer till stånd synes till stor del bero på den enskilde läraren. Vid ett femtontal folkhögskolor förekommer ledarutbildning eller ledarinriktade kurser av annat slag än den som bygger på SULU. I regel har dessa utbildningar inte den grad av yrkesinriktning som gäller för SULU-utbildningen. Någon enhetlighet när det gäller utformningen av dessa andra utbildningar föreligger inte, varför det är svårt att säga något om sexual- och samlevnadsfrågornas behandling utan en mer ingående undersökning av varje skola. Om den övriga (huvudsakliga) utbildningen vid folkhögskolor se kapitel 26.

Kombinationsutbildning av fritidsledare

I Borås, Karlstad, Lund och Östersund bedrivs kombinationsutbildning av fritidsledare. Denna omfattar dels en specialkurs inom gymnasieskolan motsvarande 40 veckors heltidsstudier, dels universitetsstudier i sociologi (A l, 20 poäng) och pedagogik (A l, 20 poäng). Sociologistudierna skall bedrivas i parallellt med gymnasieskolstudierna. Arbete pågår att utarbeta specialinriktade kurser i sociologi och pedagogik för utbildningen i stället för de i dag allmänna kurserna i dessa ämnen. Antagningskapaciteten till utbildningen är för närvarande 120 platser. För gymnasieskoldelen av utbildningen gäller timplan och kursplaner fastställda av skolöverstyrelsen i maj 1973. Huvudämne är fritidsledarkunskap som omfattar 17 av 34 obligatoriska veckotimmar. Andra ämnen är anatomi och fysiologi, psykologi, och svenska. samhällskunskap I timplanen ingår dessutom timme till förfogande (l vt). De angivna utbildningsmålen är allmänt formulerade och föreskriver att eleven genom undervisningen bl. a. skall träna sig i att utveckla samlevnadsformer som befrämjar samarbete, självständighet och tolerans och skaffa sig kunskaper om människans skiftande behov, utveckling och beteende, både individuellt och i grupp, inom det föränderliga samhällets ram. I kursplanerna för de olika ämnena och de till dessa hörande anvisningarna och kommentarerna berörs aldrig sexualfrågor.

25.5 Sexual- och inom

samlevnadsrådgivning ungdomsorganisationerna

För närvarande finns 62 ungdomsorganisationer som är statsbidragsberättigade, vilket innebär att de uppfyller vissa minimikrav på medlemsantal och geografisk spridning. Statsbidrag utgår bland annat till organisationernas centrala verksamhet, och den lokalt ledarutbildning bedrivna verksamheten i form av s. k. aktivitetsstöd.

460 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

i organisationernas regi är främst avsedd för Ledarutbildningen som arbetar som ledare vid sidan av förvärvsarbete. Ledarkurserpersoner na varierar sinsemellan högst väsentligt vad gäller innehåll och längd. organisation utformar sina kurser under stor frihet. Flera, Respektive framför allt kristna ungdomsorganisationer har inslag av sexual- och samlevnadsundervisning i sina ungdomsledarkurser. En organisation, ungdomsförbund, SSU, har ordnat särskilda Sveriges socialdemokratiska ämneskurser i dessa frågor. I övrigt ingår sexual- och samlevnadsfrågor, i den mån de behandlas, i allmänna ledarkurser. Sociala och etiska aspekter och samlevnadsfrågorna dominerar, rent biologiskt inriktat på sexualstoff i mycket liten utsträckning. Särskilt de kristna synes förekomma använder i vilket sexual- och organisationerna sig av eget kursmaterial, samlevnadsfrågor behandlas. l den verksamhet, som ungdomsorganisationerna bedriver på lokal nivå för tas olika teman upp från tid till annan. samtliga medlemmar, har bland annat ungdomsförbund (FPU) och Abortfrågan Folkpartiets SSU arbetat med. Vilka frågor som uppmärksammas i de lokala aktiviteterna den allmänna och beror ofta på vad som dominerar politiska kulturella debatten för tillfället. I viss utsträckning för ungdomsorganisationerna själva fram frågor i den allmänna debatten. Ett exempel på detta är elevers SECO:s, kampanjer under Sveriges centralorganisations, 1960-talet rörande sexualundervisning i skolan. SECO, Elevförbundet, Centerns FPU och SSU ingår som Unga Örnar, ungdomsförbund, medlemmar i RFSU. Mellan RFSU och elevorganisationerna förekommer

eller har förekommit visst samarbete. Stora svårigheter föreligger att uppskatta omfånget av ungdomsorganisationernas verksamhet inom området sexual- och samlevnadsfrågor. Bortsett från de kristna ungdomsförbunden är intrycket att sexualoch samlevnadsfrågorna har en undanskymd plats i organisationernas

program.

26 Folkhögskolor

26.1 Folkhögskolornas ställning

Folkhögskolorna har under lång tid erbjudit en betydelsefull möjlighet till vidare utbildning för personer som under inte haft ungdomsåren tillfälle att utnyttja det reguljära skolväsendet. Uppgiften att komplettera det allmänna utbildningsväsendet har emellertid blivit allt mindre framträdande i takt med grundskolans och gymnasieskolans genomförande och den kommunala och statliga framväxt. vuxenutbildningens Folkhögskolornas verksamhet har bland annat av detta skäl till en del omorienterats de senaste åren. Ett uttryck härför är de s. k. ämneskursernas tillväxt, ett annat att många folkhögskolor tar emot studerande inom arbetsmarknadsutbildningen. Elever med sociala, fysiska och psykiska handikapp har i växande utsträckning tagits emot av folkhögskolorna, som även gjort särskilda insatser för dessa elever. Folkhögskolornas rolli utbildningssamhället genomgår således en förändring. Den nyligen tillsatta folkhögskoleutredningen har fått i uppdrag att klarlägga vilken roll folkhögskolan kan och bör spela fortsättningsvis. Folkhögskolorna kan indelas i två grupper med avseende på huvudman för respektive skola: rörelseskolor och landstingsskolor (inklusive stödföreningsskolor). Läsåret 1972/73 fanns 107 folkhögskolor (samt sju filialer till dessa), varav 56 landstingsskolor. Av de 51 rörelseskoloma har 13 Svenska kyrkan som huvudman, 16 frikyrkosamfund, 9 arbetarrörelsen och 13 andra organisationer. Två olika slags kurser anordnas vid folkhögskolorna, vinterkurs och ämneskurs. Den senare kan antingen vara fristående eller ansluten till vinterkurs. Folkhögskolans huvudkurser är vinterkurser, och dessa är i allmänhet indelade i årskurser. Ämneskurs skall vara koncentrerad kring visst ämnesområde. Ämneskursernas längd kan variera från några dagar upp till över 30 veckor. Vid de flesta högskolor förekommer någon form av specialisering. För undervisningen vid folkhögskolor finns ingen centralt utfärdad läroplan, utan skolorna har av tradition stor frihet att själva utforma sin verksamhet. Rörelseskolorna ser det som sin uppgift att främja en viss religiös, politisk eller ideell inställning. För att vinna inträde vid folkhögskola fordras att den sökande minst fyller 18 år det kalenderår då kursen börjar. Om särskilda skäl föreligger kan yngre sökande antas. Två folkhögskolor är inriktade på elever i

462 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

l5-l8-årsåldern. Någon övre åldersgräns finns inte. Elevernas bakgrund är mycket heterogen ijämförelse med gymnasieskolans elevers. Åtskilliga av dem som påbörjar studier vid folkhögskola har yrkesverksamhet bakom sig, och stora skillnader i skolunderbyggnad förekommer. Antalet elever i vinterkurser och ämneskurser om minst 30 veckor var år 1972 14 500 och i ämneskurser kortare än 30 veckor 23 400. Andelen kvinnor bland eleverna är cirka 60 procent. Elevernas ålder uppvisar stor spridning; medianåldern ligger mellan 2l och 22 år.

26.2 Förekomst av sexual- och samlevnadsundervisning vid

folkhögskolorna, enligt lärarna

I syfte att kartlägga förekomsten av sexual- och samlevnadsundervisning vid folkhögskolorna gjorde USSU 1969 en enkät bland de lärare som ger sådan undervisning. Enkäten föregicks av kontakter med samtliga folkhögskolors rektorer. Härigenom klarlades att endast vid en skola hade sexual- och samlevnadsundervisning förekommit. I den därefter ingen utsända enkäten ingick även frågor rörande lärarnas inställning till sexualoch samlevnadsundervisning. Enkätens var utformade och utskickade av USSU. De frågeformulär inkomna svaren behandlades av statistiska centralbyrån. Bearbetningen av tre sociologistuderande vid och analysen av resultaten genomfördes Stockholms universitet, Karin Härms, Anja Kylliäinen och Elisabet Nyrên. Resultaten av enkätundersökningen finns redovisade i rapporten Sexual- och samlevnadsundervisningen vid folkhögskolorna 1966-1968 (stencil U 1970: 21). Vid bearbetningen av enkätsvaren delades lärarna upp i fem grupper, de som undervisat i ämnen med anknytning till biologi, nämligen (lärare som undervisar i samhällskunskap, kristendomskunskap, psykologi och livsåskâdningsfrågor är en lärargrupp som är mycket psykologi vid folkhögskolor än inom grund- och gymnasieskolan) samt de vanligare som sexual- och samlevnadsundervisning i mer än ett ämne. givit stora frihet att själva utforma sin verksamhet kommer Folkhögskolornas I den här aktuella medverkade 31 väl till synes i enkäten. undervisningen olika undervisningsämnen och 52 olika ämneskombinationer. Lärarna om de undervisat om 42 olika moment av sexualtillfrågades och 3 grupper: l. sociala och samlevnadskunskap, uppdelade på 2. etiska, 3. biologiska. Många av momenten i alla tre psykologiska, grupperna har behandlats i undervisningen i mycket stor utsträckning. Detta innebär sannolikt att en mångsidig sexual- och samlevnadsundervisning förekommer vid flertalet folkhögskolor. Om man bara tar hänsyn till de moment som behandlats av nästan alla lärare, finner man att varit mest omfattande i den biologiska gruppen, därnäst i undervisningen den sociala, den psykologiska och den etiska i nu nämnd ordning. Bland de moment som behandlats mindre ofta märks följande. Biologiska och frigiditet, onani (alla andra biologiska moment gruppen: impotens Sociala gruppen: veneriska sjukdomar, variationeri har en hög frekvens).

SOU 1974: 59 463 Folkhögskolor

sexualdriftens inriktning, prostitution. Psykologiska gruppen: störningar i det sexuella samlivet, pornografi, sexualförbrytelser. Etiska gruppen: onani, variationer pornografi. Beträffande den etiska etc., prostitution, gruppen bör det observeras att många lärare kan ha ansett att vissa av de nämnda momenten inte bör behandlas från etisk synpunkt, t. ex. onani och variationer etc. Det bör vidare märkas att ett ämne som behandlats mindre ofta i en grupp, kan ha behandlats grundligt inom en annan grupp. Nästan alla biologilärare har t. ex. undervisat om veneriska sjukdomar. Följande tre moment har behandlats i mycket stor utsträckning av mer än en lärarkategori: sexuallivets och familjetypernas variation i olika tider och olika den aktuella debatten kulturer, om äktenskapet, könsrollsfrågor. En stor del av de icke-biologiska momenten har behandlats även av ca hälften av biologilârarna. Kvinnliga lärare har i högre grad än manliga undervisat om biologiska moment. Manliga lärare har i högre grad än kvinnliga undervisat om sociala, psykologiska och etiska moment. 88 % av lärarna anser att det är minst lika lätt eller lättare att uppnå en fri och otvungen atmosfär under sexualundervisningslektionerna som annars. Endast l l % anser att det är något svårare. Något över hälften av folkhögskollärarna, 52 %, anser att sexual- och samlevnadsundervisningen hade tillräckligt utrymme. Andelen lärare som ansåg att undervisningen inte fått tillräckligt utrymme var 27 %. Jämförs dessa siffror med resultaten av USSU: s enkät till lärare på grundskolans högstadium (SOU 1969: 44), kan man konstatera att folkhögskollärarna är mer nöjda och mindre missnöjda med utrymmet för sexual- och samlevnadsundervisning än sina kolleger på grundskolans högstadium. Förklaringen härtill torde framför allt vara att varje folkhögskola har frihet att själv utarbeta timplanen.

26.3 Objektiv respektive värderande undervisning om för-

äktenskapliga förbindelser

Folkhögskollärarna tillfrågades i enkäten hur de anser att frågan om föräktenskapliga förbindelser skall behandlas i undervisningen. (Det bör observeras att detta är en annan fråga än den som diskuterats beträffande sexualundervisningen i grundskolan och gymnasiet: om skolan bör rekommendera sexuell avhållsamhet under uppväxtåren.) Lärarna fick i huvudsak tre alternativ att välja mellan: l. Skolan skall rekommendera avhållsamhet före äktenskapet. Det ansåg 18 % av samtliga lärare. (I svenska folket är det 4,5 % som anser att sexuellt samliv före äktenskapet under alla omständigheter är otillåtligt. SOU 1969: 2, s. 80.) 2. Skolan skall redogöra för olika uppfattningar men inte ta ställning. Det ansåg 74 % av lärarna. 3. Skolan skall ta ställning för en uppfattning som tillåter föräktenskapliga förbindelser. Det ansåg 5 % av lärarna.

464 Utredning och överväganden

I denna finns det stora skillnader mellan olika kategorier av fråga lärare. Beträffande två av åsikterna fördelar sig lärargrupperna på följande sätt:

Skolan skall rekommendera Skolan skall sexuell avhållsamhet inte ta före äktenskapet, % ställning, %

19 72 Biologilärare

Psykologilärare 20 71 Manliga lärare 12 81 Kvinnliga lärare Lärare vid folkhögskolor med 38 58 religiös anknytning Lärare vid folkhögskolor med anknytning till ideella rörelser 3 87 Lärare vid folkhögskolor utan rörelseanknytning 10 79

Inom alla lärarkategorier är det majoritet för att skolan inte skall ta

ställning i denna fråga utan rekommendera eleverna att bilda sig en egen Men när det gäller kristendomslärare och lärare vid uppfattning. är det stora minoriteter som anser folkhögskolor med religiös anknytning att skolan bör rekommendera avhållsamhet. Kvinnliga lärare förordar

oftare inte skall ta ställning i denna än de manliga att undervisningen Lärarna vid skolor med anknytning till ideella rörelser samt fråga. rekommenderar i störst utsträckning denna typ av psykologilärare undervisning. Mellan lärare över och under 30 år finns inga nämnvärda

skillnader i inställning.

SOU 1974: 59 465

27 och

Konñrmandundervisning

motsvarande

27.1 Inledning

Konfirmandundervisningen är en del av Svenska kyrkans förkunnelse och undervisning. Målet för konfirmandundervisningen är att ge en elementär kunskap om och fostran i kristen tro och etik enligt evangelisk-luthersk bekännelse. För konfirmandundervisningen finns en av biskopsmötet år 1968 antagen och sedermera av domkapitlen fastställd läroplan. Enligt läroplanen är undervisningen uttryckligen normativ och inte underkastad krav på objektivitet sätt på samma som grundskolans undervisning. Konfirmandundervisningen skall söka leda konfirmanderna till ett positivt kristet ställningstagande” (läroplanen). Svenska kyrkans konfirmandundervisning anlitas av cirka 80 procent av en årskull. Ungdomarna genomgår i regel konfirmandundervisningen när de är 13-15 år gamla (grundskolans sjunde eller åttonde klass). Undervisningen skall omfatta minst 50 lektionstimmar. Även flertalet frikyrkor har någon form av undervisning som riktar sig till ungdomar i konfirmationsåldern. av sådan undervis- Benämningarna ning varierar. I några fall används termen konfirmandundervisning, t. ex. inom Svenska Missionsförbundet, under det att man i andra fall använder beteckningen kristendoms- eller bibelskola. Antalet undervisningstimmar synes vara ungefär detsamma som i Svenska kyrkan.

27.2 Sexual- och

samlevnadsfrågori några läroböcker

Sexual- och samlevnadsfrågorna har enligt konfirmandböckernas författare en naturlig plats vid behandlingen av sjätte budet (Du skall icke begå äktenskapsbrott). Abortfrågan tas upp i stor utsträckning, men i regel inte i anslutning till andra sexual- och utan vid samlevnadsfrågor, behandlingen av femte budet (”Du skall icke Det är nästan dräpa). - sociala aspekter uteslutande etiska och - i mer begränsad omfattning på sexual- och samlevnadsfrågorna som tas upp, vilket har stöd i läroplanens formulering: Den kristna etikens tillämpning på centrala samlevnadsfrågor. Som väsentliga områden kan nämnas: Att mogna. . . . Man och kvinna. Hem och familj. Att vara ensamstående. Förhållandet mellan föräldrar och barn. Solidaritet och självständighet. . . .” Läraren,

466 Utredning och överväganden

har en stor frihet när det gäller att gestalta undervisningen, och prästen, han efter samråd med övriga konfirmandlärare inom väljer också, pastoratet, läromedel. För konfirmandundervisningen finns ett stort antal läroböcker. Tidigare bedömdes läroböckerna av en biskopsmötets granskningsnämnd, som ej längre är verksam. USSU har gått igenom fem läroböcker. Arvidsson-Bentzer: Kristen troslära Carlquist-Ivarsson: Vem ska jag tro på? Eklund-Lönnebo: Tro i vår tid Hellsten: Konfirmandbok Ström: Kom och se betonar samtliga författare kravet på trohet inom Genomgående äktenskapet. Sexual- och samlevnadsmomenten behandlas i stort sett principiellt lika i Hellstens och Arvidssons-Bentzers böcker. De tar upp abort i anslutning till femte budet och godtar abort när det gäller att rädda och moderns liv, men inte i övrigt. De anser att det sexuella samlivet skydda endast inom De tvâ böckernas inställning kan hör hemma äktenskapet. sammanfattas citat ur Hellsten: ”Äktenskapsbrott är att med följande sig ut ur ett äktenskap eller att bryta sig in i ett äktenskap. Sjätte bryta är budet säger, att den som är gift inte ska vara otrogen och att den som eller ha fria förbindelser före sitt ogift inte ska bryta sig in i ett äktenskap barnbegränsning eller familjeplanering tas äktenskap. Preventivmedel, inte upp i någon av böckerna. Den första Konfirmandbok, som starkt bröt mot den traditionella attityden i sådana böcker, var Ingmar Ströms Kom och se, som utkom första gången 1966. Kom och se avser att stimulera diskussion och egen tankeverksamhet bland konfirmanderna och innehåller mycket få katehälften av boken ägnas åt behandling av goriska påståenden. Drygt människans sexualliv från tre synpunkter, nämligen arbetsfunktionen, funktionen och socialfunktionen. Sexual- och samlevnadsfrågor behandi ett las utförligt från etiska, sociala och psykologiska utgångspunkter avsnitt med rubriken ”Kärlekslivef”. De olika tidpunkterna för könsmog- Till skillnad från de två nad och social mognad diskuteras inledningsvis. böckerna säger Ström uttryckligen att sexuallivets syfte inte föregående är endast fortplantningen, utan mycket mer. Efter ett kort avsnitt om en eventuell översexualisering kommer man in på ”kärlekslivets regler. sammanfattar dessa regler i följande punkter: l. Ge, inta ta! Författaren bara som medel för sin 2. Mål, inte medel. (Att använda en medmänniska ont. (Visa hederlighet och njutning är tarvligt.) 3. Bryta gör alltid hänsyn.) 4. Ingen väg tillbaka. (När det gäller graden av kroppslig 4 intimitet bör man veta att där man slutade förra gången, där börjar man nästa 5. Konsten att vänta (är en viktig konst). Därefter gång.) och konstateras att många gamla regler för tidigare samhällen är upplösta att det gäller att finna nya livsmönster för en ny tid. Några specialfrågor skilsmässa, ensamsom behandlas är självtillfredsställelse, preventivmedel, het och vuxnas sexualliv. Bokens inställning till dessa frågor belyses bäst med hjälp av några citat:

Konfirmandundervisning och motsvarande 467

Självtillfredsställelse. Därmed skadar man ingen annan och inte heller sin egen kropp (som man trodde förr). Det kan vara ett naturligt stadium i utvecklingen mot ett moget sexualliv. För människan har (sexual)driften också en annan betydelse (än fortplantningen). Den är ett instrument för gemenskap och för sammanhållning i äktenskapet. Därför är preventivmedel en fin landvinning för läkarvetenskapen. Det är barns rättighet att födas som önskade barn, och familjeplanering under ansvar är en plikt. Vuxnas sexualliv. Det är inte ovanligt att ungdomar är oförstående och föraktfulla inför detta (inte minst när det gäller egna föräldrar). Det är okunnigt och barnsligt.

Även för Ström är utgångspunkten för behandlingen av aborter det femte budet. Skillnad mellan hindrande görs av befruktning och (framkallad) abort och mellan spontan abort och framkallad (missfall) abort, liksom mellan legal och illegal abort. Social indikation diskuteras utan kategoriskt ställningstagande. Avsnittet avslutas med att man borde nå enighet bl. a. om: Man måste försöka nedbringa antalet aborter så mycket som möjligt. En abort är alltid en nödlösning av ett svårt problem. En ogift mor är alltid värd aktning och omtanke. Det är viktigare att hjälpa än att döma. Böckerna av Carlquist-Ivarsson och Eklund-Lönnebo är i sin uppläggning påverkade av Ströms I båda böckerna bok, om än ej helt igenom. betonas starkt av trohet betydelsen och hänsyn mellan man och kvinna. Eklund-Lönnebo behandlar sexual- och samlevnadsfrågorna framför allt i två avsnitt med rubrikerna: ”Flytta ihop och ”Från kärlek till sex eller Från sex till kärlek. Flytta ihop består huvudsakligen av citat och tidningsklipp, som i sin tendens framhäver familjens och betydelse äktenskapet framför samvetsäktenskapet. Det andra liksom avsnittet, Ström i behandlingen av sexual- och har inte samlevnadsfrågorna, äktenskapet som utgångspunkt för diskussion av dessa frågor. Författarna tar inte ställning till föräktenskapliga förbindelser. Boken uppmanar till debatt om sexism, preventivmedel, olika former av sexualförbindelser

och lämplig tidpunkt för sexualdebut.

Carlquist-Ivarsson ägnar inte lika stort utrymme åt sexual- och samlevnadsfrågorna. De tar inte klar ställning till frågan om föräktenskapliga förbindelser men konstaterar att ”prövar man sig fram med många, är man inte trogen mot en enda och att samlag inte är något oskyldigt utan att man därigenom kan skada varandras känslor för livet. Aborter har ett eget avsnitt i Eklund-Lönnebos bok, som, förutom några fakta om abortlagen, enbart ger diskussionsvägledning. Carlquist-Ivarsson tar upp abort i form av frågor i anslutning till femte budet utan ställningstagande. Av de här redovisade läroböckerna är det Ström och Eklund-Lönnebo som tar upp flest moment rörande sexual- och samlevnadsfrågor. Moment som saknas genomgående och på vilka etiska synpunkter kan läggas är variationer i sexualdriftens inriktning (t. ex. homosexualitet), prostitution och den kristna i relation till andra äktenskapsuppfattningen uppfattningar. Tendensen i läroböckerna är att man går mot en större öppenhet vid behandlingen av sexual- och samlevnadsfrågorna och att dessa får ett betydligt större utrymme. Konfirmandundervisningen kan

SOU 1974: 59 468 Utredning och överväganden

konfirmandemas bättre biologiska kunskaper i därvid bygga på de nutida dessa frågor.

uppgifter från konñr-

27.3 Konñnnandundervisningen enligt

mandlärama

institutet genom Berndt Gu- USSU lät 1968-69 Religionssociologiska utföra en enkätundersökning bland konfirmand- och bibelskolestafsson lärare. Resultaten av undersökningen finns redovisade i rapporten Konfirmandundervisning och Sexualkunskap (stencil U 1969: l). Undervisade att man i allmänhet under sökningen tagit upp samlevnadsfrågor liksom och familjefrågor, medan mindre än ungdomstiden äktenskapshälften i sin undervisning tagit upp sexualfrågor. Så gott som regelmässigt har pojkar och flickor undervisats tillsammans, då dessa frågor tagits upp. som lärarna uppgav sig ha behandlat, var i De aspekter på sexuallivet, moraliska och sociala. Medan de svarande bland synnerhet bibliska, Svenska kyrkans präster främst sade sig ha uppmärksammat frågor om abort, könssjukdomar, könsmognad och pornografi, kom i frikyrkopastorernas svar onanin och preventivmedlen i främsta rummen; de frågor klart mindre intresse av Svenska kyrkans präster tagit upp ägnades om skilsmässa fanns en frikyrkopastorerna. När det gällde undervisning skillnad mellan Svenska kyrkan och frikyrkorna. Skilsmässa markant i betydligt större utsträckning av Svenska kyrkans uppmärksammades präster, vilket torde kunna förklaras med olikheten i elevrekrytering som är väsentligt bredare för Svenska kyrkans del. inställning till bl. a. I enkäten ställdes frågor om prästemas/pastorernas och föräktenskapliga förbindelser. Onanin ansåg onani, preventivmedel få medicinskt skadlig, men omkring en fjärdedel_ förkastlig. mycket av följande tabell: Skillnader mellan de olika grupperna framgår

Svenska Frikyrkor To- Anser Ni självtillfredsställelse talt (onani) som: kyrkan

Medicinskt skadlig 69 80 52 70 Medicinskt icke skadlig 23 14 S4 25 Förkastlig 44 78 25 50 Godtagbar 0 6 0 2 Rekommendabel

Anmärkning: äldre frikyrkor = Svenska Missionsförbundet, Svenska Baptistsam-

fundet och Metodistkyrkan; yngre frikyrkor = Örebro Missionsförening, Pingströrel-

sen och Svenska Alliansmissionen.

av preventivmedel önskvärt eller tillåtet Flertalet ansåg användandet en skillnad mellan pastorerna i inom äktenskapet, men även här föreligger

de äldre och i de yngre frikyrkorna:

_ Konfirmandundervisning och motsvarande 469 Anser Ni användandet av preventiv- Svenska Frikyrkor T0-

I allmänhet tog lärarna upp frågan om föräktenskapliga förbindelser i sin undervisning. Härvid betecknade man dem till övervägande delen som förkastliga, mera bland frikyrkopastorerna än bland Svenska kyrkans präster.

Vad gäller den moraliska sidan av sexuallivet ansåg flertalet av de i enkäten deltagande, att hemmet skall ta det största ansvaret för undervisningen härom. En av tio ville lägga detta ansvar på skolan och lika få ville lägga det största ansvaret på kyrkan.

27.4 Kommentar

USSU har granskat sexual- och samlevnadsfrågornas behandling inom konfirmandundervisningen främst därför att det är av intresse för dem som ger motsvarande undervisning i den allmänna skolan att känna till något om detta. Konfirmanderna är vanligen elever i årskurs 7 eller 8. I årskurs 8 eller 9 ges den mest omfattande sexualundervisningen i grundskolan. Man kan konstatera att de hävdvunna sexualmoraliska normerna i konfirmandundervisningen ligger mycket långt från det synsätt som omfattas av de allra flesta ungdomar och även från den inställning som finns hos det stora flertalet inom den äldre generationen i hela folket. Normen att sexuellt samliv hör hemma endast inom äktenskapet skall enligt biskopsmötets skrift Om en kristen sexualsyn (1973, s. 7) prägla all kyrkans förkunnelse och undervisning. Denna norm omfattas inom den äldre generationen av ca 6 %, närmare bestämt 4% av männen och 7% av kvinnorna (SOU 1969:2, s. 80). I ett pluralistiskt samhälle och från den kyrkliga förkunnelsens egen utgångspunkt ñnns det givetvis ingenting principiellt att invända mot att ett religiöst samfund förkunnar en etik som står i motsättning till den som omfattas av nästan hela folket. Mindre markerad blir i motsättningen vissa av de ovan behandlade konñrmandläroböckema där man i någon

470 SOU 1974: 59 Utredning och överväganden

mån försökt påvisa konsekvenser av den kristna etiker för det sexuella samliv som faktiskt förekommer mellan äldre tonåringar, utan att direkt beteckna detta samliv som etiskt förkastligt, men också utan att uttryckligen acceptera det. Vilka sexualmoraliska uppfattningar som omfattas av de mest kyrkligt och frikyrkligt aktiva befolkningsgrupperna har närmare belysts i avsnitt 5.1. Eftersom för samlevnadsundervisningen är att en av grundprinciperna läraren skall visa respekt för de seriösa uppfattningar som omfattas av skilda befolkningsgrupper (kapitel 16) är det av vikt att han eller hon känner till det som berörts i detta kapitel. Se vidare kapitlet Livsåskådoch sexualsyn” i den till lärarhandledningsförslaget hörande ningar faktaöversikten.

28 Individuell

rådgivning

Drygt hälften av eleverna på grundskolans högstadium och i gymnasiets årskurs 2 har som nämnt (l2.1) av enskilt sagt sig ha behov samtal rörande sexual» och samlevnadsproblem. Det finns emellertid i enkäterna ingen fråga som gäller vem man då skulle vilja vända sig till, men en viss härom uppfattning kan man få av svaren på frågan: Om du ville få något råd i fråga om normer för sexuellt samliv, vart skulle du då vända dig? Svaren fördelar sig på följande sätt (i %):

Årskurs 9 Gymnasiet, årskurs 2

Annan kamrat än

Både bland de yngre och de äldre eleverna skulle den största gruppen vända sig till föräldrarna - vilket inte hindrar att man också kan säga att de flesta skulle vända sig till någon annan än föräldrarna. Det som här är aktuellt är emellertid hur många som skulle vända sig till den elevvårdande personalen, Skolläkare och Skolsköterska. Det var bland de yngre 26%, bland de äldre 15 %. Detta gäller endast behov av samtal om normer. Det vanligaste praktiska behovet gäller råd om preventivmetoder. Om storleken av detta behov ger inte enkäterna besked. En föreställning härom kan man emellertid få genom erfarenheterna vid Borlänge stads ungdomsmottagning, som drivs av barnavårdsnämnden, och Stockholms skoldirektions rådgivningsbyrå. USSU hade i mars 1972 en överläggning med representanter för dessa. Ungdomsmottagningen i Borlänge, som är fritt tillgänglig för alla ungdomar, hade fr. o. m. höstterminen 1970 t. o. m. höstterminen 1971 (3 terminer) 1 621 besök, med kontinuerligt ökande frekvens. De flesta var l7-åringar. Under första verksamhetsåret utgjordes förstagångsbesökarna av 383 flickor och 53 pojkar, summa 436. Dessa hänvisades till och fick rådgivning av:

472 Utredning och överväganden

gynekolog 278 ungdomar ungdomsläkare 135 kurator 44 psykolog 13 föreståndaren 9

Under 1970-febr. 1972 (18 månader) hade gynekologen besök sept. av 551 flickor, som sökte av följande anledningar:

preventivrådgivning 60 %

menstruationsproblem 26

20 flytningar andra gyn.-problem 4 sexuella anpassningsproblem l * Ofta = är jag gravid?

rör nästan endast Kondom används i Preventivrådgivningen p-piller. stor utsträckning, men det händer ofta att pojken inte är nöjd med detta utan vill att flickan skall söka få p-piller. Flickorna är inte rädda att använda är det ofta. 10 % avråddes från att dessa, men deras mödrar använda hälften av de flickor som misstänkte att de var p-piller. Drygt sina misstankar bekräftade. Ca l/3 av dessa fullföljde gravida _fick graviditeten. _ Flertalet av att ha stadigt sällskap, vilket dock är ungdomar gör intryck ett tänjbart begrepp. En mycket liten grupp flickor och en större grupp

pojkar har täta partnerbyten. i Stockholm, som endast tar emot på remiss från Rådgivningsbyrån Skolsköterska eller Skolläkare, redovisar liknande erfarenheter. Vanligast är att endast flickan infinner sig, men det förekommer i ökande utsträckning att hon har sällskap av förälder eller av pojkvän. Båda institutionerna har haft en stor och ökande tillströmning. USSU:s visar dessa erfarenheter tillsammans med Enligt uppfattning de erfarenheter som brukar redovisas av skolsköterskor att ett behov av - ett behov som inte kan särskild ungdomsrådgivning föreligger eftersättas utan att skada uppstår. Flera möjligheter att organisera rådgivningen är tänkbara.

till den existerande skolhälsovârden inom l. Rådgivningen förläggs skolans lokaler

Det är vanligt men inte överallt förekommande att skolsköter- Nuläget. beträffande till flickor som skan ger allmän rådgivning preventivmetoder kommer och frågar härom. Det är inte heller ovanligt att hon i samråd med skolläkaren ordnar remiss till gynekolog för prövning om p-piller komma ifråga. Mind-re vanligt är kan skrivas ut eller annat preventivmedel att skolläkaren själv ombesörjer detta. Fördelar. Man bygger på en redan existerande organisation speciellt Eleverna har omedelbar tillgång till rådgivningen avsedd för ungdomar. eller beställa tid. Om skolpsykolog eller och behöver inte välja institution

SOU 1974: 59 Individuell rådgivning 473

Skolkurator finns kan dessa vid behov kopplas in. Organisationen kan fungera även på småorter där det inte finns underlag för så stora institutioner som de i Stockholm och Borlänge. Olägenheter. Vid remiss till gynekolog blir eleven beroende av de allmänna, orimligt långa väntetiderna för preventivrådgivning. - En del elever tvekar, kanske särskilt på mindre orter, att gå till skolsköterskan eller skolläkaren i ett sådant ärende, därför att de är rädda att saken skall komma till lärarnas kännedom. Denna farhåga kan givetvis finnas oavsett om den är berättigad eller ej. - Skolläkaren kan tveka att föra in preventivrådgivning i Skolhälsovården antingen därför att han själv inte vill ge eleverna intrycket att skolan accepterar tidigt sexuellt samliv eller därför att han befarar föräldrareaktioner av samma art. Föräldrar till ungdomar i tonåren, vilka inlett sexuellt samliv, är ej sällan tacksamma att deras barn får hjälp med preventivmedel, men en del av dem vill inte att detta skall ske inom skolans ram. Skälet kan antingen vara det nyss nämnda eller också att de är rädda för skvaller. Om Skolläkaren inte vill eller kan ta sig an saken vare sig direkt eller genom remissförfarande, kommer vissa elever att tillämpa en inadekvat preventivteknik eller ingen alls. Den i debatten stundom framförda uppfattningen att man skulle kunna förhindra sexuellt samliv mellan ungdomar genom att inte tillåta information eller rådgivning om preventivmedel är enligt USSU: s uppfattning verklighetsfrämmande.

Åtgärd. Om man accepterar den modell för arbetsfördelning vid

preventivrådgivning som socialstyrelsens arbetsgrupp lagt fram (ökad användning av annan medicinsk personal än läkaren, ”paramedicinsk personal”) synes det kunna räcka med att elevhälsovården vid skolan tillförs några gynekologtimmar och att skolsköterskan ev. genomgår en kompletterande utbildning.

2. Rådgivningen förläggs till särskild lokal men har samma huvudman som skolhälsovården och står öppen endast för elever

Nuläget. Denna organisation finns såvitt bekant endast i Stockholm och Göteborg. I Stockholm men inte i Göteborg fordras remiss från skolsköterskan eller skolläkaren. Fördelar. Skolläkaren och skolsköterskan har en speciellt för skolans elever avsedd institution att hänvisa till. Ungdomarna behöver inte övervinna det psykologiska motstånd som sannolikt finns mot att gå till en för allmänheten avsedd mottagning. Väntetidema bör kunna hållas kortare än i den allmänna öppna vården. De föräldrar och läkare som är tveksamma mot att förlägga rådgivningen till skolans lokaler kommer sannolikt att anse det mer acceptabelt med en fristående rådgivning i skolans regi. Elevernas farhågor för ”läckor blir sannolikt mindre. Olägenheter. Eleverna har inte så direkt tillgång till rådgivningen som vid det första alternativet. Underlag för en sådan organisation som i Stockholm finns endast på större orter.

474 och överväganden Utredning

3. Rådgivningen har bamavårdsnämnden som huvudman och står öppen för alla ungdomar med alla slags kroppsliga och själsliga problem, ev. för remittering till annan institution.

Denna organisation finns såvitt bekant endast i Borlänge. I Nuläget. Malmö har rådgivningen hälsovårdsnämnden som huvudman. Fördelar. Utöver de fördelar som nämndes under alternativ 2 ger ungdomarna känslan att det finns en mottagning borlängealternativet som är skräddarsydd för deras behov. Lokalerna kan inredas i en stil som kommer ungdomarna att känna sig hemmastadda. Medvetandet att institutionen är helt skild från skolan gör det sannolikt lättare för dem att gå dit - inte nödvändigtvis på grund av negativ inställning till skolan utan därför att man vill hålla utpräglat personliga angelägenheter skilda från skolan. - Behovet av sådana allmänna ungdomsrådgivningar är sannolikt stort. - Att inte är avsedd enbart för preventivmottagningen rådgivning gör det lättare att omedelbart rikta in hjälpen på de problem som visar sig vara de verkligt aktuella, dvs. ofta något annat än det som var den medvetna anledningen till besöket. Samma fördel finns hos alternativ l men inte hos alternativ 2.

har som huvudman och omedel- 4. Rådgivningen landstinget utnyttjar bart dess resurser i fråga om lokaler och personal

Mödravårdscentralerna och gynekologklinikerna har inte räckt Nuläget. till för den allmänna preventivrådgivningen. Fördelar. Tillgång till de mest allsidiga resurserna. Resurserna är under nuvarande förhållanden överan- Olägenheter. och väntetiderna - Det finns förmodligen ett strängda orimligt långa. motstånd hos ungdomarna mot att bege sig till de allmänna psykologiskt mottagningslokalerna eller sjukhuslokaler i preventivrådgivningsärende, även om särskilda tider ordnas för dem. Väntad Resurserna kommer att förbättras på grund av de utveckling. till abortförebyggande åtgärder i samband med väsentligt höjda anslagen antagandet av den nya abortlagen våren 1974. Socialstyrelsens långtidsatt förlägga en allt större del av den öppna sjukvården och den planering hälsovården till nya skilda från

förebyggande öppenvårdscentraler,

sjukhusen, kan möjligen skapa nya möjligheter till sexual-, samlevnadsoch preventivrådgivning, integrerad i den allmänna öppenvården.

5. Rådgivningen har landstinget som huvudman men är förlagd till

särskilda sexualrådgivningsbyråer för allmänheten. Sådana institutioner finns för närvarande i varje fall i Lund, Nuläget. Örebro och Växjö. Fördelar. Personalen får stor specialiserad erfarenhet. Ungdomar torde ha lättare att lokaler av detta slag än till de under alternativ 4 gå till nämnda, särskilt om de får egna mottagningstider. Olägenheter. Väntetiderna har snabbt blivit orimligt långa även här.

SOU 1974: 59 Individuell rådgivning 475

Vid en vägning av fördelar och nackdelar hos dessa olika sätt att organisera den individuella rådgivningen har USSU kommit till följande resultat. Ungdomar i utvecklade industrisamhällen genomlever normalt en flerårig anpassningsperiod då de varken känner sig som barn eller vuxna. Under denna tid erfar de helt ett inre naturligt motstånd mot att i personliga angelägenheter vända sig till institutioner som besöks av vuxna. De har ett stort behov av att skydda sin integritet och att bli behandlade med speciell förståelse. Med hänsyn härtill synes en institution av den typ som prövats i Borlänge vara bäst ägnad att bidra till rådgivning i sexual- och samlevnadsfrågor. Institutionen är speciellt avsedd för ungdomarna. Tillgång finns till såväl läkare som psykolog och kurator. Därigenom kan hänsyn tas till ett bakomliggande eventuellt större rådgivningsbehov än det som kommer till synes i en fråga om preventivmedel eller på det gynekologiska planet. Då det är känt på orten att rådgivning av flera olika slag ges, kan ungdomarna gå dit utan att behöva skylta med att de gör det av det ena eller andra skälet. En institution av den typ som inrättats av skoldirektionen i Stockholm (se ovan) har också fördelen att vara speciellt avsedd för ungdomarna och har visat sig fungera väl. Den saknar dock de övriga fördelar som nyss framhävdes men kan givetvis i princip utvecklas så att den tillgodoser också ett vidare rådgivningsbehov. Av mindre betydelse synes vara vem som är huvudman. Såväl Skolstyrelsen som barnavårdsnämnden, hälsovårdsnämnden och landstinget fungerar i dag som sådan på de skilda orterna. Uniformitet torde inte behöva eftersträvas. På längre sikt synes den bästa kunna bli att lösningen de nya öppenvårdscentralerna förses med en särskild av ungdomsmottagning Borlänge-typen. l avvaktan härpå är det dock nödvändigt att speciella, fristående ungdomsrådgivningar inrättas. En sådan rekommendation finns också bland förslagen till abortförebyggande åtgärder i samband med den nya abortlagen. Från några håll har kritik framförts mot att rådgivningsbyråer för ungdom inrättas; man har menat att det uppfattas som en samhällets sanktionering av tidigt sexuellt samliv. Detta är emellertid enligt USSU: s uppfattning en rest av den tidigare allenarådande uppfattningen att man borde bidra till upprätthållande av den sexuella disciplinen genom att göra preventivmedel svåråtkomliga och förbjuda undervisning om dem i skolan. Sådana - liksom bristande åtgärder tillgång till individuell rådgivning då den - har emellertid efterfrågas under nu rådande förhållanden enbart negativa effekter. Såväl informationen som rådgivningen måste vara fritt tillgängliga. att motverka alltför Uppgiften tidigt sexuellt samliv måste tillgodoses på annat sätt såsom närmare utvecklatsi kapitel 16. Beträffande relationen mellan och föråldrainungdomsrådgivningen tresset har USSU i förslaget till lärarhandledning (5.5.5, kommentaren till moment 28) anfört följande:

476 Utredning och överväganden

”Det bör framhållas för eleverna att om rådfrågningen gäller preventivfall - bäst att den sker isamförstånd med medel är det - i de flesta Eleverna bör emellertid också upplysas om att läkaren på föräldrarna. grund av sin tystnadsplikt inte har rätt att mot elevens vilja informera föräldrarna om att rådgivningen ägt rum. (Se utslag av medicinalväsendets nr AN Han kan uppmana till ansvarsnämnd den 10.2.1972, 496/71.) men han kan inte framtvinga den. Den kontakt med föräldrarna, motsatta slgille leda till att de ungdomar som har de mest principen föräldrarelationerna inte hade möjlighet att överhuvud få problematiska någon hjälp.” i abortförebyggande syfte har USSU Beträffande individuell rådgivning haft tillfälle att utförligt utveckla sina synpunkter för den av justitiemi- (USSU PM nistem tillsatta arbetsgruppen för abortförebyggande åtgärder i propositionen om 1972: 6). De förslag på detta område som framlagts ny abortlag kan USSU instämma i. Frågan om sexual- och samlevnadsrådtill vuxna har inte behandlats av USSU, vars uppdrag enligt givning direktiven var begränsat till skolväsendet samt den upplysningsverksamolika åldersstadier, som förekommer eller bör het, inriktad på skolans förekomma vid sidan av den egentliga skolundervisningen.

29 Resonerande kommentar till de äldre

i

lärarhandledningarna sexualundervisning

29.1 Inledning

Som inledning till det förslag till ny lärarhandledning som framläggs i fortsättningen av detta betänkande anförs här några synpunkter på de äldre handledningarna. Därmed sammanfattas också några av motiven för en ny handledning. Omständigheterna kring tillkomsten av de första lärarhandledningarna i sexualundervisning 1945, 1949 och 1956 har belysts i kapitel 3 (3.l 1-3.15). Om man betraktar sexualundervisning för barn och ungdom som ett värde, framstår dessa lärarhandledningar som en pionjärgärning. Tidigare än i något annat land framlades här en fullständig plan för åldersanpassad sexualundervisning från 1:a till 12: e skolåret. Från 1942 var undervisningen rekommenderad, från 1956 obligatorisk. I detta avsnitt skall först refereras ett antal synpunkter och rekommendationeri 1956 års handledning vilka för sin tid innebar landvinningar. Därefter skall uppmärksamheten fästas vid inslag som framstår som föråldrade. För att rättvist bedöma handledningen måste man räkna med det förhållandet att stora partier av texten härstammar från den första handledningen 1945, vars språkliga och stilistiska utformning redan då av många upplevdes som föråldrad. Språkbruket är emellertid det som då var vanligt i officiella dokument på skolans område. Bakom ett för oss främmande ordval kan dölja sig ett sakligt innehåll mot vilket det inte finns anledning att rikta någon kritik. I de fall då en formulering finnsi både 1945 och 1956 års handledningar anges detta. Märkas bör att 1956 års handledning utformades av en av skolöverstyrelsen tillsatt arbetsgrupp, vilken inte fick företa större ändringar i de gamla handledningarna än att de kunde genomföras utan förnyad remissbehandling etc.

29.2 De äldre handledningarna som banbrytare för sexual-

undervisning

Vid mitten av 1900-talet var den sexuella öppenheten ännu mycket begränsad. På skolans område innebar det därför en brytning med en äldre attityd då 1956 års handledning fastslog: Alla väsentliga fakta bör

478 Utredning och överväganden

meddelas (s. 10) och tillade kommentaren: ”Det är obestridligt att det dunkel och hemlighetsmakeri med vilka hithörande ting har omgivits, ur flera synpunkter varit till skada. Många unga människor har på olika sätt bittert fått erfara, vad avsaknad av upplysning i sexuella frågor har inneburit (även 1945). Den svenska sexualundervisningen hade historiskt sett sitt ursprung i framför allt tre motiv: man ville motverka spridning av de veneriska sjukdomarna (syfilis var förr mycket vanligare än nu), man ville komma till rätta med de illegala och ej sällan livshotande aborterna, och man ville motverka en låg” uppfattning av sexuallivet (se kap. 3). Pionjärerna menade, uppenbarligen med rätta, att alla tre syftena kunde främjas genom en öppen och saklig undervisning om sexualanatomi och -fysiologi. Denna undervisning löpte en viss risk att bli ensidigt biologisk. För säkerligen flertalet lärare innebar emellertid en framställning av sådana fakta en svårighet, i många fall en psykologisk omöjlighet, varför de kunde känna sig böjda att lägga hela vikten på andra områden än de biologiska. Denna situation sökte handledningen bemästra genom följande rekommendationer: Göres undervisningen ensidigt biologisk-medicinsk, och anser sig lärarna härmed ha fyllt sin uppgift, får ungdomen lätt en ofullständig bild av människans kärleksliv . . . Å andra sidan gäller, att en sexualundervisning, som inte kan bygga på ett biologiskt premissmaterial av tillräcklig stabilitet, till stor del förfelar sin uppfostrande och övertygande verkan” (s. 10). Som ett ytterligare stöd för lärare som tvekade inför sexualanatomin anför handledningen också en argumentering mot prydhet: Den pryde är mån om att demonstrativt visa sin reaktion mot det opassande, till vilket han räknar det sexuella över huvud taget, vilket antydes vara något fult och skamligt. Det är denna felaktiga syn på kärlekslivet, som vår tids sexualupplysning med rätta velat avslöja (s. 12, även 1945). Aspekten tillämpas också på frågan om sexualupplysning i hemmen: ”I många hem snedvrides barnens utveckling genom föräldrarnas visade pryderi och komplexbundna sätt att reagera inför de vanliga barnfrågorna. Den skygghet och det speciella sätt att uppträda, som föräldrarna härvid visar sina barn, ställer hela sexuallivet för dessa i en särställning, som har en ogynnsam inverkan på deras fantasi- och känsloliv och deras inställning som vuxna till könslivet” (s. 23, delvis även 1945). För att hjälpa föräldrarna bort från en sådan attityd görs även följande påpekanden: ”Under normala förhållanden är dessa frågor vanligen endast att uppfatta såsom utslag av den för den tidiga barnaåldem typiska allmänna vetgirigheten. Frågorna framställs alltså inte av speciellt intresse för sexuella sammanhang. Denna viktiga differens mellan de små barnens sätt att se dessa ting och de vuxnas är av största vikt att hålla aktuell för sig vid fostran (s. 21, även 1945). Även om detta påpekande ter sig väl kategoriskt i belysning av vad man i dag vet om barnsexualitet, utgjorde det dock en välmotiverad korrigering av en tidigare uppfattning och ett tidigare reaktionssätt. Handledningen anför även följande argument för sexualupplysning i hemmen: En viktig orsak till abnorm inriktning och intensitet av barnens intresse för sexuella ting visar erfarenheten vara det

Äldre

lärarhandledningarisexualundervüning 479

förhållandet att deras naturliga vetgirighet på detta område icke blivit på ett lämpligt sätt tillfredsställd (s. 22, även 1945). Föräldrar fick också rådet att inte ingripa mot barnonani med förbud och hot om straff eller löften om belöning, ty detta kan bli orsak till att vanan redan i detta åldersskede vilket skuldbelastas, för barnen är mycket olyckligt (s. 23, delvis även 1945). Beträffande den allmänna andan i den etiska undervisningen framhålls följande (som dock knappast kan sägas prägla som handledningen helhet): När det i uppfostran är nödvändigt att ta avstånd från vissa företeelser på det sexuella området, bör det vara klart, att därvid och förståelse tillbörlig hänsyn måste visas för de speciella svårigheter, som kan föreligga för enskilda människor. Allt sådant framställningssätt måste undvikas, som kan innebära en dom över dem, som på grund av arten av sina konstitutionella förutsättningar och under av en trycket övermäktig miljöpåverkan icke kan följa de här angivna huvudlinjerna. Skolan bör stanna vid att ange direktiven för en socialt ansvarsmedveten livsföring men akta sig att uppamma anlag för fariseism hos de unga” (s. 16, delvis äver 1945). När först införs sexualundervisning i ett land, brukar den omtala samlag endast såsom avsett att leda till befruktning och förbigår helt att flertalet samlag äger rum utan denna avsikt. I 1945 års handledning heter det också: Meningen med det intima samlivet mellan man och kvinna är, att det skall leda till att barn födas” (s. 62). I 1956 års handledning är denna tes något uppmjukad genom formuleringen: ”Det sexuella samlivets innersta mening är, att det skall leda till att barn föds. 1 den omedelbart följande meningen tas emellertid det första till en steget riktigare bild av verkligheten, visserligen i sentimentalitet och insvept moraliserande: Men ni skall också veta, att samlivet i och för sig är en källa till rik lycka för den som upplever det under förutsättriktiga ningar (s. 51). Kännetecknande för äldre sexualundervisning är vidare att den utförligt skildrar befruktning, havandeskap och förlossning men inte samlag. Det närmaste 1945 års handledning kommer är formuleringen: När mannens sädesceller har överförts till kvinnan - kallar överföringen vi samlag - vandrar sädescellerna . . . (s. 56). I den översikt som 1956 års handledning ger av lärostoffet heter det däremot: För att ett ägg skall bli befruktat, fordras främst att såväl man som kvinna producerar livsdugliga könsceller och att sädesvätskan inkommer i slidan. Det sker vid samlag (könsumgänge), då penis i erektionstillstånd införes i slidan; genom friktion mot dess vägg framkallas sädesuttömning” (s. 71, jfr. s. 41). För undervisningen i årskurs 1 ges för detta moment följande anvisning: Det händer ganska ofta att eleverna i denna klass frågar hur befruktningen tillgår. Detta visar, att det är önskvärt, att man vid undervisningen går in härpå. Om lärarinnan med sin kännedom om eleverna i klassen finner det lämpligt och om hon förmår göra det, bör hon kunna ge en förklaring på exempelvis följande sätt: ”Genom att pappa för in sin penis i mammas springa kan sädeskropparna komma in

SOU 1974: 5 9 480 Utredning och överväganden

till (om hon förmår”) äggen (s. 30, not l). Av denna formulering framgår ju också hur stort det inre motståndet var (och väl delvis ännu av ett samlag. 1956 års handledning är det är) mot en saklig beskrivning första officiella skoldokument som i någon mån tar sig igenom detta motstånd. En annan tabuöverskridande rekommendation är förklaringen att och flickor är i princip önskvärd av gemensam undervisning av pojkar flera skäl 35, 49). Den första handledningen hade här (s. 18, 26, rekommendationen skild undervisning för pojkar och flickor samt att läraren vid sexualundervisningen helst borde vara av samma kön som eleverna. Båda handledningama rekommenderar att sexualundervisning ges redan fr. o. m. första terminen i årskurs l (1945, s. 26; 1956, s. 26). De överensstämmer också i att avråda från den klassiska metoden att förbereda sexualundervisningen genom att tala om växters och djurs metoden förklaras olämplig därför att den förutsätter fortplantning; förkunskaper hos barnen som de inte kan ha vid denna ålder (1945, s. 27;

1956, s. 27).

29.3 Föråldrade inslag i de äldre handledningama

De inslag i de gamla handledningama, vilka i dag framstår som föråldrade, historiska (se 3.11.3 och 3.11.4). Det har sin speciella bakgrund som 1943 års kommitté framlade ursprungliga handledningsförslaget, 1944, baserade sexualmoralen på en grundläggande tes, vars kristna nämligen att sexuellt samliv är etiskt ursprung på flera ställen framhävs, endast inom därav följer självklart att sexuellt godtagbart äktenskapet; samliv under och överhuvud allt föräktenskapligt samliv är uppväxtåren moraliskt förkastligt. är en norm som tro. Kristendomen har Detta bygger på religiös emellertid inte kvar sin gamla ställning som i en eller annan mening Att motivera etiken i skolans sexualallmänt accepterad folkideologi. enbart med hänvisning till kristendomens auktoritet skulle undervisning därför ha varit detsamma som ingen motivering alls för många elever och lärare. Skolans hållning till kristendomen hade för övrigt redan genom 1919 års folkskolereform som objektiv, icke förkunnande. preciserats Det var därför naturligt - och nödvändigt - att ge sexualmoralen även

andra motiveringar än en viss trosövertygelse. Handledningsförfattarna gick då i sitt första förslag så till väga, att de höll fast vid den hävdvunna kristna normen om äktenskapet allena men sökte visa att denna norm i kan härledas ur allmän beprövad livserfarenhet, nämligen ur själva verket vad kommittén betecknade som två säkra erfarenheter: föräktenskapligt vuxna är sexuellt samliv under uppväxtåren är

samliv mellan skadligt;

ännu skadligare. På så sätt ville man ge en fast grund, klara besked åt alla. samliv är synd. För icke troende: föräkten- För troende: föräktenskapligt samliv och därmed orätt både mot partnern och en skapligt är skadligt själv.

Äldre 481

Iärarhandledningarisexualundervisning

När dessa teser offentliggjordes väckte de emellertid indignation, särskilt hos socialstyrelsen och Sveriges folkskollärarinneförbund (3.l1.3). Man blev därför tvungen att utesluta dem ur den definitiva handledningstexten. Denna innehåller sålunda inget uttalande om att föräktenskapligt samliv är synd utan endast sakpåståenden som kan sammanfattas så: l. Föräktenskapligt samliv mellan vuxna är mycket riskabelt. 2. Sexuellt samliv under uppväxtåren är skadligt och bör därför inte förekomma. - Därtill görs ofta ihandledningen ett annat påstående som traditionellt brukar höra samman med de nämnda: 3. Kunskap om vissa sexuella fakta kan vara skadlig för barn och ungdom. Man hade förlorat den religiöst motiverade grundläggande värderingen och hade endast kvar rationella teser som var konstruerade för att stödja denna, men dessa teser höll knappast måttet som av analys man-kvinna-relationens komplicerade verklighet. Den religiösa utgångspunkten hade inom sin referensram varit klar och fast - den fungerar alltjämt för många kristna - men de sekulariserade stödkonstruktionema var bräckliga. (Jämför citatet i slutet av detta avsnitt ur J. Hemberg: Sexualundervisningen i skolan från kristen synpunkt, s. 59 ff.) l USSU: s förslag till ny handledning har den rent religiösa motiveringen för den hävdvunna kristna synen på äktenskapet och sexuallivet återinförts, men nu inte som norm för alla utan som förpliktande för dem som har en viss trosövertygelse. Deras grundsyn får framträda i undervisningen på samma villkor som andra värderingar. De tre grundläggande teserna om sexualmoral och Sexualkunskap i 1956 års handledning stöddes där av bl. a. följande faktapåståenden. l. (Föräktenskapligt samliv mellan vuxna är mycket riskabelt.) Det bör göras klart för eleverna att det är bättre att tidigt grundlägga ett hem, även om detta sker under blygsamma ekonomiska omständigheter, än att under fria former och utan större betänkligheter överlämna sig åt varandra (s. 15). - Att ge detta råd (för att motverka föräktenskapligt samliv) var inte försvarligt eftersom tonårsäktenskap väsentligt oftare än andra leder till skilsmässa. Ett genomgående drag i handledningen är en benägenhet att måla i svart och vitt så att ett liv baserat på de uppställda normerna skildras som lyckligt och all livsföring som avviker från just dessa normer såsom olycklig. Handledningen låtsas inte om att det ibland förhåller sig tvärtom. Ingenstans i handledningen erkänns t. ex. att fria förbindelser” kan vara präglade av vänskap, kamratskap, sammanhållning, kärlek. I stället talas om fria förbindelser för tillfredsställande av driften” (s. 14), som om detta vore den enda väsentliga karaktäristiken av allt föräktenskapligt samliv. Eftersom ungdomarna vet att det inte är så, var en sådan verklighetsbild ägnad att inge misstro till den etiska delen av sexualundervisningen. Det sägs vidare att ”sådana fria förbindelser” (alltså för tillfredsställande av driften) innebär en allvarlig risk för skadegörelsepå förmågan att uppleva den djupare gemenskapen i ett fullvärdigt sexuellt samliv” (s. 14). Det är säkerligen sant att promiskuitet kan innebära en inövning och fixering i en livsstil, som försvårar av en upprättandet personlig relation, men handledningens allmänt hållna formulering

482 Utredning och överväganden

utelämnar nödvändiga nyanseringar. Väsentligt är att påpeka att kontaktinte kan lösas genom promiskuitet. Men det är inte realistiskt att problem förbindelser för tillfredsställande av driften” har den säga att alla ”fria verkan som handledningen anger. De flesta människor har ödesdigra erfarenhet av en eller flera sexuella kontakter eller förbindelser, innan de

hittar den som de grundar familj tillsammans med. (85 % av männen och 60 % av kvinnorna i den äldre generationen har haft mer än en partner.

SOU 1969: 2, s. 97, tab. IV: l). Det kan finnas skäl att avhålla sig från tillfälliga sexuella kontakter - religiösa, moraliska, psykologiska, medi-

cinska skäl - men inte det skälet att man genom en eller annan sådan erfarenhet skulle bli handikappad i förmågan att uppleva djupare

gemenskap. En annan av handledningens rekommendationer på detta område Sexuallivet bör från början associeras med målsättningen hem, lyder: och barn måste sägas att en tonårings sätt att familj (s. 14). Härtill det andra könet att uppleva ligger så pass långt från en sådan målsättning det är en pedagogisk omöjlighet att helt och hållet lägga upp sexual- och samlevnadsundervisningen efter sådana riktlinjer. Man måste räkna med flera år av förälskelser och stadigt sällskap, innan de själsliga och

praktiska förutsättningarna för familjebildning föreligger. Som exempel på handledningens metod att söka motverka föräktenskapligt sexuellt samliv kan slutligen anföras följande rekommendation:

”Det är nödvändigt att vid undervisningen framhålles att ensamstående och särskilt och deras barn kan råka i vissa besvärligheter och fä ogifta speciella problem som icke förefinnes i en komplett familj med man, hustru och barn. Dessa problem behandlas ingående, men därvid skall inte överdriven ägnas barn till frånskilda, änkor, änkuppmärksamhet lingar eller ogifta mödrar (s. 17).

att undervisa om Problemen finns, men det kan knappast godtagas Det blir en alltför pinsam situation för dem för att stärka sexualmoralen. familjer och inte heller så nyttigt för de många barnen från ofullständiga de kan lätt få för sig att de är av en finare sort än sina de övriga: i familjen är väl att i kamrater. Ett lämpligt sätt att tala om problem att sådana kan finnas inom alla familjetyper men är av stället understryka växlande slag. samliv är skadligt och bör därför inte 2. (Sexuellt under uppväxtåren Den hårdast angripna och ivrigast försvarade rekommendaförekomma.) är denna: Undervisningen måste allvarligt hävda tionen i handledningen att avhållsamhet från sexuellt samliv under uppväxtden uppfattningen åren år det enda skolan med gott samvete kan rekommendera (s. 14). har i annat (l6.3.4.3) anfört skälen för sin USSU sammanhang att denna fråga bör behandlas på annat sätt: en generell uppfattning i stället bör hela frågan diskuteras rekommendation bör inte utfärdas; igenom grundligt på olika åldersstadier för att ge material och incitament till ställningstagande och ansvarigt handlande. eftertanke, självständigt Undervisningen skall imöjligaste mån ge stöd och hjälp både åt de många som väntar med sexuellt samliv tills de år vuxna och åt dem ungdomar som gör sina första erfarenheter tidigare.

Äldre

Iärarhandledningarisexualundervisning 483

Bland de sakargument som 1956 års handledning anför för att stärka sin generella rekommendation kan anföras följande. Det år av vikt att med kraft endast understryka preventivmedlens relativa skyddsverkan” (s. 19). - Detta måste betecknas som en olycklig rekommendation eftersom den kan leda till att människor underlåter att använda preventivmedel på grund av föreställningen att det ändå inte lönar sig. Redan innan p-piller fanns var det sakligt befogat att påpeka att kondom resp. pessar, rått använda, ger ett gott skydd. Handledningens varning torde vara föranledd av farhågan att tilltro till preventivmedel skulle förleda ungdomar att ha samlag. Då man vill motverka en alltför tidig sexualdebut måste emellertid andra metoder användas än att sprida obefogad misstro till preventivmedel. I ett lektionsexempel föreslår handledningen att läraren skall säga till l4-16-åringar: Har man under sina uppväxtår avhållit sig från sexuellt samliv, har man de bästa förutsättningar att en gång kunna bilda ett eget hem med den man håller av och leva tillsammans harmoniskt och - att lyckligt” (s. 52). Viljan ge goda förmaningar har här förlett handledningsförfattaren till ett mycket verklighetsfrämmande påstående och en förenkling av de psykologiska sammanhangen. En annan typ av argumentering är denna: Avhållsamhetens positiva värden bör framhållas. Det synes välbetänkt att läraren för de unga påpekar att för frisk ungdom avhållsamhet från sexuellt samliv icke är skadlig (s. 14). - Vad som avses med att begränsa påståendet till att gälla endast frisk ungdom är oklart, men om man bortser härifrån är det givetvis i sak riktigt att avhållsamhet inte medför organiska skador. Om läraren träffar på en sådan vanföreställning bör han rätta till den. Talet om avhållsamhetens värden positiva är svårförklarligt som generellt påstående men torde ha en speciell innebörd som på ett annat ställe i handledningen uttrycks så: Svärmeritiden och den syn på kärlekslivet som därunder brukar komma till uttryck, ger ungdomen rika impulser till en rätt orienterad kärleksliv idealbildning. Ungdomens och håg till ideell lyftning hör samman, liksom utan tvivel den ideella vingklippthet, som kännetecknar mycken ungdom, bl. a. med dess förflackasammanhänger de kärleksliv” (s. 12 f). En idealistisk hänförelse parad med sexuell sublimering var utan tvivel vanligare förr än nu i vissa ungdomskretsar. Den finns alltjämt på sina håll. Det är ett livsmönster bland andra som skolan har att respektera. Men då måste den också respektera den majoritet av ungdomar som är främmande för denna speciella livshållning och som säkerligen var det också när de citerade orden skrevs ned. Det finns inte skäl att i undervisningen framföra något svepande omdöme om ideell vingklippthet hos de ungdomar som har ett sexuellt samliv. Hos en del av dem finns en uthållig och handlingskraftig idealitet på det sociala och politiska området. De flesta finner sig lika väl eller lika illa tillrätta i livet som alla andra ungdomar. Verkligt handikappade är de som har massor av olika sexualpartners -eller ingen sexualpartner alls - pågrund av oförmåga att etablera bestående mänsklig gemenskap och uppleva sig själv som integrerad i ett större sammanhang. Väl rustad att klara livet kan den vara

484 Utredning och överväganden

som kanske har tidiga sexuella erfarenheter men som upplever sin partner som medmänniskor som man är aktsam om. Det eller sina partners är inte det sexuella beteendet i och för sig utan den avgörande till medmänniskan. Detta bakomliggande, djupt grundade attityden hindrar inte att det finns konkreta skäl att varna för en så synnerligen att klara av de mänskliga och tidig sexualdebut att man inte är mogen

praktiska problemen. Och även den som på det sociala och psykologiska

erkänner riktigheten av det som ovan sagts, kan av etiska och/eller planet skäl välja t. ex. en strikt avhållsamhet tills han eller hon funnit religiösa sin äktenskapspartner eller har gift sig. Men det är att hoppas att även de att inte alla andra kännetecknas av som väljer den vägen kan erkänna kärleksliv. ideell vingklippthet på grund av ett förflackat om vissa sexuella fakta kan vara skadlig för barn och 3.(Kunskap eller rättare sagt attityd omfattades under ungdom.) Denna föreställning av 1900-talet med intensiv och djupt rotad 1800-talet och början om viktorianismen). Den finns fortfarande, övertygelse (se 2.1, avsnittet hos många. Under sådana förhållanden är det inte om än försvagad,

förvånande att den spelar stor roll i 1945 och 1956 års handledningar att har rekommendationen: Alla väsentliga trots dessa, som nämnt, Om sexualundervisning på lågstadiet heter det i den fakta bör meddelas”. senare: ”Undervisningen bör bedrivas utan särskilt åskådningsmaterial stadium inte är behövligt och som skulle kunna ge som på detta sexualundervisningen en inriktning som inte är önskvärd (s. 27). Det att föräldrar i dag opponerar mot att torde vara mycket ovanligt innehåller enkla bilder av nakna kroppar och av läromedel för lågstadiet är det kontroversiellt hur bilderna bör vara könsorganen. (Däremot utformade.) Man bör på lågstadiet undvika sådan upplysning som på ett

område skadligt sätt föregriper det långsamma mognandet på detta (s. 12). - Även enligt USSU: s uppfattning bör sexualundervisningen på och förberedande, men inte därför att utförlågstadiet vara elementär utan därför att ligare upplysningar skulle göra barnen sexuellt brådmogna

de inte har förutsättningar att tillägna sig dem. kursiverade rekommen- För nästa stadium, ll-13-åringar, ges följande och riskabelt att dation: ”Det är under alla förhållanden olämpligt teckningar och planscher. De bör uppmana barnen att rita av eventuella till teckningar som erfarenheten visar kan ej efter lektionen ha tillgång sätt” förändrad: nutida användas på olämpligt (s. 36). I dag är attityden är inte så intresserade av att använda teckningar med 1l-l3-åringar sexuellt innehåll ”på olämpligt sätt. uttalan- Om undervisning för pubertetsungdomar görs bl..a. följande elever ”är icke mogna för en ingående informaden: ”Sent utvecklade” tion” (s. ll). ”Alldeles särskilt måste hänsyn tagas till att den naturliga inställning till kärlekslivet bevaras blyghet, som kännetecknar ungdomens (s. 12). Särskilt när det och vårdas som en sund och riktig tillgång” av awikelser i fråga om den sexuella driften, måste gäller behandlingen tagas till det unga auditoriet. Framställningen får på intet sätt bli hänsyn torde inte lida skrämmande” (s. 47). - De sent puberterande eleverna än att de tycker den är någon annan skada av sexualundervisningen

Äldre lärarhandledningar isexualundervisning 485

konstig och ointressant samt att de snabbt det mesta. glömmer i den bemärkelse Blygheten som avsesi citatet var inte naturlig utan en miljöbetingad attityd. Att den nu är i hög grad reducerad hos ungdomar har inte lett till översexualisering av intressen och samtalsämnen, som många befarat. Snarare är det så, att den förtegenhetsfostrade ungdomen hade ett onormalt stort intresse för det sexuella området, medan intresset i dag blivit reducerat till rimligare proportioner. Det förenklar sexualundervisningen. - Vad beträffar information om t. ex. homosexualitet är det svårt att förstå hur den skulle kunna vara skrämmande. Det är snarare så att information upphäver fruktan för det okända. I många av de citat som här framförts finns, som nämnts, en tendens att skönmåla de mest restriktiva normernas effekter och svartmåla följderna av ett friare synsätt. Att föra fram en sådan delvis verklighetsfrämmande men uppbygglig bild av livet är en uppfostringsmetod som har uråldrig hävd. I modern pedagogik har det emellertid under hela 1900-talet funnits en tendens att vilja göra skolans bild av vuxenvärlden mera realistisk och nyanserad. Om man tillämpar denna princip på samlevnadsundervisningen leder den till en vilja att erkänna och redovisa komplikationen som bakgrund till både fria samtal och hävdande av grundläggande värderingar.

29.4 Sammanfattning

. Ett sammanfattande omdöme om det som i dag framstår som negativt hos 1956 års handledning återfinns i den förut citerade skriften ”Sexualundervisningen från kristen synpunkt (J. Hemberg 1970, s. 59 ff). Vad som där sägs upphäver givetvis inte det omdöme, för vilket skäl givits ovan, nämligen att denna handledning på en rad punkter var banbrytande. Hemberg framhåller:

. . . det är märkligt att ett dokument på så pass kort tid kan bli så föråldrat. Vad som möter oss i denna handledning är en sorts idealism, som förmodligen måste härledas från kristet inflytande, vilket ju överhuvud i tidigare epoker varit stort på svenskt skolliv. Det är emellertid en form av idealitet som redan i ordvalet måste anses föråldrad, och som överhuvud torde övertyga få människor i dag. - - - Vad denna handledning argumentationsmässigt demonstrerar är, enligt vår uppfattning, vad som händer med ett kristet influerat synsätt när det sekulariseras och inte längre har tillgång till fullvärdiga motive- ringar. - - Man måste från vanliga analytiska synpunkter betona, att resonemang och motiveringar i denna handledning är föga övertygande eller lyckliga i dagens situation. Man talar om en socialt ansvarsmedveten livsföring”, men det är ju tydligt att man gett detta begrepp en övertalningsdefinition. Det är knappast tjänligt att tala om uppluckring av moralbegreppen, försvarligt normalförhållande”, primitiv drift”, karaktärsfasthet och motståndskraft och en falsk bild av vägen till lyckan i livet på det sätt som sker i denna argumentering, om utgångspunkten för hela resonemanget är så pass oklar som här är förhållandet. Framställningen kan inte gärna tolkas annorlunda än så att dess författare personligen varit övertygad om att vad han framhåller är

486 Utredning och överväganden

åsikter som delas av de flesta ansvarsmedvetna människor i landet. Men i den situation där det inte längre finns anledning att räkna med något sådant - och de aktuella undersökningarna har visat att vi är där i dag går det inte längre att framföra åsikter av det här slaget på detta vis.”

Huvudpunkten i Hembergs därpå följande argumentering är, att endast hållning till de om olika grupper accepterar att skolan intar en pluralistisk olika slag av allvarligt omfattad sexualmoral som finns, kan de med full kräva att deras görs full rättvisa vid sidan av andra styrka grundsyn uppfattningar. Hemberg framhäver därvid med skärpa att en pluralistisk hos ett samhällsorgan som skolan inte är detsamma som att hållning rekommendera relativism hos individen. Samma har utvecklats ovan i avsnitten 163.2 och l6.3.4.l. synsätt för det förslag till ny lärarhandledning i Det utgör en av riktpunkterna sexual- och samlevnadsundervisning som framläggs i fortsättningen av detta betänkande.

sou 1974: 59 g 487

Litteraturförteckning

(Riksdagstryck, dagspress, läroplaner och Aktuellt från skol-

överstyrelsen har inte förtecknats här.)

Ahdrian, S.: Den kristne och sexualfrågan. 1961 Ahlmark-Michanek, K.: J ungfrutro och dubbelmoral. 1962 Almqvist, C. J. L.: Det går an. 1838. Andreen, A.: Karolina Widerström. 1956 Askevold, F.: Sexuellt reaktionssätt och sexuella störningar hos mannen. Ingår i: Israel, J. (red.):Sexo1ogi. 1970 Asklund, L. & Wickbom, T.: Vägen till mognad. 1966 Asklund, L. & Wickbom, T.: Vad är det som händer? Sexualkunskap för årskurs 5 och 6. 1969 Auken, K.: Undersøgelser over unge kvinders seksuelle Adfard. Köpenhamn 1953 Barth, F.: Minoritetsproblem från socialantropologisk synpunkt. Ingår i: Identitet och minoritet, red. av Schwarz, D. 1971 Bergström-Walan (red.): Kvinna och man. 1968 Bergström-Walan, M.-B. m. fl.: Modellfall Skandinavien. Sexualität und Sexualpolitik in Dänemark und Schweden. 1970 Hamburg Bernard, J.: Technology, science and sex attitudes. Tidskr. Impact of science on society, utg. av Unesco, 1968: 4 Betänkande i sexualfrågan, avgivet av befolkningskommissionen. SOU 1936: 59. 2 uppl. 1938 Block, P.: Kyrkan och sexualmoralen. Ingår i: Hof & Hammarstedt 1970, s. 244 Borlänge ungdomsmottagning. En redogörelse utgiven av sociala centralnämnden i Borlänge. Offset. 1973 Borrman, R.: Jugend und Liebe. Berlin, DDR 1966 Broderick, C. B.: Kinder- und J ugendsexualität - sexuelle Sozialisierung. Hamburg 1970 Christensen, H. T.: Sexualverhalten und Moral. Eine kulturvergleichende Untersuchung. Hamburg 1971 Claesson, B. H.: Det där med blommor och bin. Sv. övers. 1969 Crafoord, K.: Symptom eller ålderstypiskt beteende? En studie av 15-åriga flickor. (Ingåri Örebroprojektet.) Lic.-avh. 1972, stencil Dahlström, E. m. fl.: Kvinnors liv och arbete. 1962 Dahlström, E.: Sociologiska synpunkter på nationella minoriteter. Ingår i: Identitet och minoritet, red. av Schwarz, D. 1971 De homosexuella och kyrkan. Utg. av en av biskopsmötet tillsatt arbetsgrupp. 1974

488 Utredning och överväganden

Dunér, A. & Marnell, M.: Tonåringar. Relationer och reaktioner. Preliminär rapport. (Ingår i Örebro-projektets seminariematerial.) 1972, stencil Egidius, H.: Utvecklingspsykologiska teorier och problem. 1972 Eliasson, R.: Könsdifferenser i sexuellt beteende och attityder till sexuallivet. Ak. avh. Lund 1971, offset Eliasson, R.: Samhälle, sexualmoral och könsroller. Några tankar kring resultatet från en undersökning om stockholmsungdomars sexuella beteende och attityder till sexualitet. Socialstyrelsen, HVUD. Stockholm 1973. Offset Erikson, E. H.: Ungdomens identitetskriser. Sv. övers. 1971. läkares hemställan till Konungen om åtgärder för Etthundrafyrtio förstärkt karaktärsfostran m. m. 1964 Filmen - censur och ansvar. Betänkande avgivet av Filmcensurutredningen. SOU 1969: 14 Flodström, Ingmar: Sexuella variationer. Ingår i: Israel, J. (red.): Sexologi. 1970 Foerster, F. W.: Sexuell etik och sexuell pedagogik - en uppgörelse med de moderna. Sv. övers. 1908 Folkundervisningskommitténs betänkande om seminarierna. 1912 Folkundervisningskommitténs betänkande om folk- och fortsättningsskolorna. 1914 Förskolan, Del l. SOU 1972: 26 Giese, H. & Schmidt, G.: Studentensexualität. Eine Umfrage an 12 westdeutsche Universitäten. Hamburg 1968 Förslag till organisation av preventivmedelsrådgivning från en av socialstyrelsen tillsatt arbetsgrupp. 1971 (stencil) tillit. Sexualfostran en trygghetsfaktor. Specialarbete av Grundläggande lärarkandidater vid ett förskoleseminarium. Utbildningsförlaget 1970 Grunewald, K.: Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. 6 uppl. 1973 Gustafsson, B.: Sexualnormer i svensk kristenhet. Forskningsrapport 1971 : 3 (stencil) från Religionssociologiska institutet Gustavsson, N.: Socialmedicinska synpunkter på venereaklientelet. Läkartidningen 1971: 38 i sexualundervisning för lärare i folkskolor. Utg. av Handledning skolöverstyrelsen. 1945 Handledning i sexualundervisning för lärare i högre skolor. Utg. av skolöverstyrelsen. 1949 Handledning i sexualundervisning. Skolöverstyrelsens skriftserie 26. 1956. Äv. eng. uppl. J.: Sexualundervisningen i skolan från kristen synpunkt. 1970 Hemberg, Henricson, M.: Tonåringars normer och normklimat. (Ingår i Örebroprojektet.) Lic.-avh. 1971, stencil Hertoft, P.: Undersøgelser over unge maends seksuelle adfmrd, viden og holdning I-Il. Köpenhamn 1968 P. m. fl. (red.): Paedagogisk Sexologi. Köpenhamn 1971 Hertoft, Hesselund, H.: Kön, identitet, roll. 1972 A.-G.: Invandrarbarn. En utredning på initiativ av barnavårds- Heyman, nämnden i Stockholm. Stencil 1973

SOU 1974: 59 Litteraturförteckning 489

Hof, H. & Hammarstedt, J.: Människan och livsåskådningarna. Fördjupningstexter. 1970 Hoffmeyer, H.: Sexualkunskap för ungdom. Övers. från danska. 1969 Israel, J.: Homosexualitet. Ingår i: Israel, J. (red.): Sexologi. 1970 Israel, J.: Sociologiska aspekter på sexualitet. Ingår i: Israel, J. (red.): Sexologi. 1970 (= Israel 1970) Israel, J. (red.): Sexologi 1970 Israel, J. & Gustavsson, N. & Eliasson, R. & G.: Sexuelle Lindberg, Verhaltensformen der schwedischen Grosstadtjugend (= Israel 1970 b). Ingår i: Bergström-Walan, M.-B. m. fl.: Modellfall Skandinavien. Hamburg 1970 Israel, J. & Johansson, S.: Ålder vid första coitus bland värnpliktiga. Sociologisk forskning 1965: 1 Jodal, R.: Att bli vuxen. En bok för ungdom och föräldrar om sexuallivet och mänsklig samlevnad. 1967 Jodal, R. (red.): Att leva tillsammans. Studieplan för sexual- och samlevnadsundervisning för vuxna psykiskt utvecklingsstörda. Studieförbundet Vuxenskolan 1972 Jonsson, G.: Sexualvanor hos svensk ungdom. Ingår i: SOU 1951: 41 Jonsson, G.: Sexualitet hos barn och ungdom. Ingår i: Israel, J. (red.): Sexologi 1970 Jonsson, G. & Kälvesten, A.-L.: 222 stockholmspojkar. En socialpsykiatrisk undersökning av pojkar i skolåldern. 1964 Karlsson, G.: Sexuella vanor och attityder bland folkhögskoleelever. Sociologisk forskning. 1964: 2-3 Katz, G. (red.): Samlevnads- och sexualfrågor hos psykiskt utvecklingsstörda. Utg. av Sv. föreningen för psykisk hälsovård i samarbete med socialstyrelsen. 1970 Keep, van, P. A.: Sex education - sex information. A study in five countries: Belgium, France, Great Britain, West Italy, Germany. International Health Foundation. Genêve 1971 (offset) Keil, S.: Sexualität. Erkenntnisse und Mass-stäbe. Stuttgart 1966 Kinsey, A. C. m. fl.: Sexual behavior in the human male. Philadelphia & London 1948. Sv. övers.: Kinseyrapporten. 1949 Kinsey, A. C. m. fl.: Sexual behavior in the human female. Philadelphia & London 1953. Sv. övers. 1968: Kvinnans sexuella beteende Konfirmandundervisning och sexualkunskap. Enkät bland konfirmationsoch bibelskolelärare och motsvarande. Under medverkan av

Berndt

Gustafsson, Religionssociologiska institutet. Utbildningsdepartementet 1969: l, stencil Kärlek och äktenskap. Några synpunkter. Utg. av sociala utskottet hos Sv. kyrkans centralråd. 1969 Lindroth, H. & Rundberg, B.: Skolungdomars och sexualupplysning sexualvanor. Preliminär rapport från regionsjukhusets barn- och ungdomspsykiatriska klinik och skoldirektionens hälsovårdsavdelning. Örebro 1964. Stencil Linné, C. v.: Om sättet att tillhopa gå. Sexualföreläsningar. Collegium medicum. Utg. av N. Isberg 1969

490 Utredning och överväganden

Linnér, B.: Sex i samhället. 1968 Linnér, B. & Westholm, B.: Sexualliv och samlevnad. Lärar-PM. StudieJ och idématerial. 1971 Linnér, B. & Westholm, B. & Thörne, M.: Familj och samlevnad. Familjekunskap för gymnasieskolan. 1972 Luft, R. & Lindsten, J. & Bard, M. & Hultén, Maj: Genetiska, somatiska och psykosociala aspekter i könsutvecklingen. Ingår i: Israel, J. (red.): Sexologi. 1970 Lundberg, P. O.: Undervisning i sexologi för medicinare. Läkartidningen 1973: 6 Maier, I-l. V.: Three theories of child development. New York 1965 Marnell, M.: Tonåringar. En deskription av upplevelser och beteenden. (Ingår i Örebroprojektet.) 1972, stencil Masters, V. H. & Johnson, V. E.: Human sexual response. London 1966. Sv. övers. 1967: Sexuellt gensvar hos människan Masters & Johnson: Human sexual inadequacy. London 1970 of sexual expression. London 1938 May, G.: Social control Mill, J. S.: The subjection of women. 1869 Millett, K.: Sexual politics. New York 1969. Sv. övers.: Sexualpolitiken. 1970 Modellfall Skandinavien. Sexualität und Sexualpolitik in Dänemark und Schweden. Hamburg 1970. Av flera förf. Myrdal, A.: Folk och familj. 1944 Nelson, Alvar: Sedlighetsbrotten. Ingår i: Israel, J. (red.): Sexologi. 1970 I.: Samlevnad. Rörelsehindrades villkor. Sv. central- Nordqvist, kommitténs för rehabilitering skriftserie nr 14. 1970 Y.: On status and developmental rate in certain human Norinder, Characteristics. 1972 (u. å.) H.: Identitet och minoritet. Ingår i: Identitet och minoritet, red. Ofstad, av Schwarz, D. 1971 B.: Vad var det vi sa! Om kriminellt och konformt beteende Olofsson, Ak. avh. 1971 bland skolpojkar. (Ingår i Örebroprojektet.) Om en kristen Biskopsmötets svar till Samkristna Skolnämnsexualsyn. den. 1973 Ottesen-Jensen, E.: Ovälkomna barn. 1924 Ottesen-Jensen, E.: Könslagarnas offer. 1927 Ottesen-Jensen, E.: Och livet skrev. 1965 Ottesen-Jensen, E.: Och livet skrev vidare. 1967 V.: The sexual wilderness. New York 1968. Sv. övers.: Den Packard, sexuella förvirringen. 1969 betänkande (1903 års kommitté ang. Reglementeringskommitténs åtgärder mot könssjukdomar) 1910 Reiss, I. L.: Premarital sexual standards in America. 1967 (1960) of premarital sexual permissiveness. New Reiss, I. L.: The social context York 1967 parenthood and sex education. Proceedings of a working Responsible S. London 1971 group of the IPPF. Ed. by Burke, RFSU-statistik. ur officiella källor rörande sexualvanor, abor- Uppgifter

Litteraturförteckning 491

ter, gonorré, sexualbrott samt svensk och utländsk befolkningsstatistik. 2 uppl. 1973. Offset Rätten till abort. SOU 1971:58

Samhällsinsatser på läromedelsområdet. SOU 1971 : 91

Samspel. Utg. av RFSU. 1967 Schmidt, G. & Sigusch, V.: Patterns of sexual behavior in West German workers and students. Journal of sexual research 1971 Schofield, M.: The sexual behavior of young people. London 1965 Schwarz, D. (red.): Identitet och minoritet. 1971 Seksualundervisning i folkeskolen. Betaznkning I fra Seksualoplysningsudvalget. (Bet. nr 484). Köpenhamn 1968 Sexualfrågan. Betänkande avgivet av befolkningskommissionen. SOU 1936: S9 Sexualitet och samlevnad. Fakta och synpunkter för sexualundervisningen. Utg. av USSU. 1971 Sexualkunskapen i gymnasiet. Elevenkät. SOU 1969: 28 Sexualkunskapen på grundskolans högstadium. I: Elevenkät. SOU 1969:8 Sexualkunskapen på grundskolans högstadium. II: Lärarenkät. SOU 1969:44 Sexualkunskapen på grundskolans låg- och mellanstadiet. Lärarenkät. SOU 1970: 39 Sexual- och samlevnadsundervisning. av Läromedelsförteckning. Utg. skolöverstyrelsen 1971 Sexual- och samlevnadsundervisning. Studiedagshäfte utg. av skolöverstyrelsen. 1971 Sexual- och samlevnadsundervisningen vid läsåren folkhögskolorna 1966/67-1967/68. Av USSU utsänd lärarenkät, bearbetad av K. Härma, A. Kylliäinen och E. Nyrén. Utbildningsdepartementet 1970:21, stencil Sigusch, V. & Schmidt, G.: Lower class sexuality. Archives of sexual behavior 1971 Simon, Pierre m. fl.: Rapport sur le comportement sexuel des Français. Paris 1972. Skolöverstyrelsens skrivelse till samtliga länsskolnämnder och skolstyrelser om läromedel i sexual- och den samlevnadsundervisning 20.12.1971. Aktuellt från SÖ 1971/72: 38 Ström, I.: Korn och se. 1966 . SULU, Skolöverstyrelsens ungdomsledarutredning. 1971, stencil Svenska folkskolans historia IV Svenska folket och 15 års förändringar, utg. av Svenska Gallupinstitutet 1972 (stencil) Särman, I.: Två. Fyra samtal om sex. 1970 Takman, J.: Att vara två. Sexualkunskap för högstadiet. 1969 Takman, J.: Prostitution. Ingår i: Israel, J. (red.): Sexologi. 1970 Tanner, J. M.: Growth at adolescence. London 1962 Taylor, G. R.: Sex in history. London 1954 Tonåringen och livsfrågorna. Red. av Ronnås, J. m. fl. Utg. av skolöverstyrelsen. 1969

SOU 1974: 59 492 Utredning och överväganden

Tottie, Malcolm: Veneriska sjukdomar. Ingår i: Israel, J. (red.): Sexologi. 1970 Unmet needs Arbetsmaterial till IPPF:s intematioin family planning. nella konferens i Brighton, England, oktober 1973 Geschichte der Sexualfeindschaft. Ussel, J. van: Sexualunterdrückung. Hamburg 1970 Weber, M.: Der protestantische Ethik und der Geist des Kapitalismus. 1904-05 K.: och sexuell hygien. Särtryck ur Manhem. Widerström, Uppfostran 1907 M.: Sexualundervisning i Särskolan. F ackläraren 1968: 5 Witting, Zetterberg, H. L.: Om sexuallivet i Sverige. SOU 1969: 2

II till i

Förslag handledning sexual-

och

samlevnadsundervisning

CJ Anvisningar

Innehåll

Kapitel 1 Inledande översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . 499 1.1 Utarbetandet av handledningen . . . . . . . . . . . . . . 499 1.2 Sexualupplysning utanför och inom skolan . . . . ._. . . . 500 1.3 Sexual- och samlevnadskunskap . . . . . . . . . . . . . . 500 1.4 Undervisning om värderingsfrågor . . . . . . . . . . . . . 501 1.5 Några viktiga samlevnadsfrågor . . . . . . . . . . . . . . 502 1.6 Jämförelse mellan denna handledning och de tidigare . . . . 503 1.6.1 Överensstämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . 503 1.6.2 Skillnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 503

Kapitel 2 Mål och riktlinjer . . . . . . . . . . . . . . . . . 505 2.1 Mål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 505 2.2 Riktlinjer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 505

3 Behovetav Kapitel sexual- och samlevnadsundervisning . . . . 509 3.1 Behovet av undervisningisexualkunskap . . . . . . . . . . 509 3.2 Behovet av undervisning om sexuallivet i dess olika yttringar . 510 3.3 Behovet av undervisning om samlevnadsfrågor . . . . . . . 510

Kapitel 4 Värderande och objektiv . . . . . . . . 513 undervisning 4.1 Två slags undervisning om värderingar . . . . . . . . . . . 513 4.2 Värderande undervisning som avser att påverka eleverna i en viss riktning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 514 4.2.1 Värdegemenskapen . . . . . . . . . . . . . . . . . 514 4.2.2 Att undervisa om gemensamma . . . . . . 514 värderingar 4.2.3 De grundläggande och i gemensamma värderingarna samlevnadsundervisningen . . . . . . . . . . . . . 515 4.3 Objektiv (neutral) undervisning om kontroversiella 519 värderingar 4.3.1 Läroplanen om objektiv undervisning . . . . . . . . 519 4.3.2 Objektiv undervisning om samlevnadsfrågor . . . . . 519 4.3.3 Pluralism och relativism . . . . . . . . . . . . . . . 521 4.3.4 Några frågor som bör behandlas 522 utan ställningstagande

Kapitel 5 Sexual- och samlevnadsundervisning pa olika stadier . 529 5.1 Hemmet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 529 5.2 Förskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 529

SOU 1974: 59 496 Innehåll

. . . . . . . . . . . . . . . . 529 5.2.1 Allmänna synpunkter . . . . . . . . . . . . 530 5.2.2 Några sexualkunskapsmoment 532 5.3 Lågstadiet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 532 5.3.1 Allmänna synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . 534 5.3.2 Metodiska synpunkter 5.3.3 Moment i lågstadiets sexual- och samlevnads- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 537 undervisning 5.4 Mellanstadiet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 544 5.4.1 . . . . . . . . . . . . . . 544 Psykologiska synpunkter . . . . . . . 545 5.4.2 Undervisningens fördelning på årskurser . . . . . . . . . . . . . . . . 546 5.4.3 Samlad undervisning . . . . . 548 5.4.4 Sexualundervisningens mål på mellanstadiet 5.4.5 Moment i mellanstadiets sexual- och samlevnadsunder- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 548 visning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 559 5.5 Högstadiet . . . . . . . . . . . . . . . . 559 5.5.1 Allmänna synpunkter 5.5.2 Moment i högstadiets sexual- och samlevnadsunder- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 560 visning mellan ämnen . . . . . . . . . . . . . . 563 5.5.3 Samverkan av undervisningen . . . . . . . . . . . 565 5.5.4 Organisation till momenten för högstadiet . . . . . 566 5.5.5 Kommentarer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 586 5.6 Gymnasieskolan . . . . . . . . . . . . . . . . 586 5.6.1 Allmänna synpunkter 5.6.2 Moment i gymnasieskolans sexual- och samlevnads- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 588 undervisning . . . . . . . . . . . 589 5.6.3 Organisation av undervisningen Metodiska . . . . . . . . . . . . . . . 593 5.6.4 synpunkter Kommentarer till momenten för gymnasieskolan . . . 595 5.6.5

och vissa invandrargrupper . . . 605 Kapitel 6 Sexualundervisningen 6.1 Minoritetssituationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 605 och sexualfrågor . . . . . . 606 6.2 Värderingskonfliktenifamiljeoch skolans sexual- och samlevnadsundervisning . 608 6.3 invandrarna

7 Sexualundervisningen och vissa handikappade . . . . . 613 Kapitel 7.1 Allmänna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 613 synpunkter 7.2 Rörelsehindrade . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 614 7.3 Gravt hörsel- och synskadade . . . . . . . . . . . . . . . . 616 . . . . . . . . . . . . . . . . . 617 7.4 Psykiskt utvecklingsstörda

8 Synpunkter på läromedel . . . . . . . . . . . . . . 619 Kapitel

9 Samverkan hem - skola . . . . . . . . . . . . . . 623 Kapitel

Bikzgor: av sexual- och samlevnadskunskap i den ämnesbundna l) Moment enligt Lgy 701 och II . . . . 627 undervisningen igymnasieskolan som underlag för planering av sexual- och 2) Exempel på elevenkät samlevnadsundervisning på timmar till förfogande i gymnasie- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 637 skolan

Faktaöversikt. Se särskild innehållsförteckning . . . . . . . . . . 639

SOU 1974: 59 Innehåll 497

I Anatomi och fysiologi

Vad är kön?. . 641 Könsorganens byggnad och funktion. 644 Könshormoner. . . 648 Pubertet. . . . 651 Menstruation. . . 654 Pollutioner. . 657 Spermietransport och befruktning. . . . . . . 658 Graviditet och fosterutveckling. . . . . . . . . . . 661 Förlossning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 661 Flerbörder. . . . . . . . . . . . . . . . . . 669 Barnsängstiden, amning. . . . . . . . . . . . 671 Klimakterium. . . . . . . . . . . . . . . . . 673 Sterilitet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 675 Sterilisering. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 677 Preventivmetoder och preventivmedel . . . . . . . . 679 Veneriska sjukdomar. . 685 Könsorganens hygien. 691

H Livsåskådningsfrågor

693 700

Sociala synpunkter

Jämförande sexualantropologi. . 707 Könsroll och samhälle. . . . . . . . . . . . . 711 Samlevnadens villkor förr och nu. . . . . . . . . 718 - . . . . . . . . . Familjejuridik familjestöd. 722 Adoption. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 731 Aborter. 733 Prostitution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 741

[V Psykologiska synpunkter

Människans psykosexuella utveckling. 743 Psykologiska aspekter på pubertetsutvecklingen. . 748 Samlag. 754 Självtillfredsställelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 760 Potensrubbningar. 762 Variationer i sexualdriftens inriktning och styrka. . . 765 Pornografi och andra sexualskildringar. . 771

498 Innehåll V Hemmets betydelse . . . . . . . . . . . . . . . . . 775 Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 783 Ordlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 786 Medverkande . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . 790 Reservation av ledamoten Granstrand . . . . . . . . . . . . . 791 Summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 802

SOU 1974: 59 499

1 Inledande översikt

l.l Utarbetandet av handledningen

Handledningen består av två huvuddelar. Den första innehåller rekom-

mendationen den andra ett urval fakta inom området med

Sexualkunskap samlevnadsfrågor. Vägledande för utarbetandet av handledningen har varit de direktiv som Kungl. Majzt år 1964 rörande gav utredningen sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU) och där det bl. a. heter: De sakkunniga skola under sitt arbete beakta de erfarenheter som vunnits av sexualundervisningen i skolorna och av upplysningsverksamheten i samlevnadsfrågor inom ungdomsverksamhet och folkbildningsarbete ävensom de rön och erfarenheter som gjorts på detta och närliggande områden inom medicinsk, psykologisk och social forskning. ”Vid sina överväganden av vilka värderingar, som skola läggas till grund för sexualundervisningen, böra de sakkunniga se denna undervisning som ett led i den uppfostran för mänsklig samlevnad vilken skolan och övriga institutioner för fostran och upplysning har till uppgift att meddela. De värderingar, från vilka undervisningen och upplysningsarbetet i sexualoch samlevnadsfrågor skola böra därför utgå, sammanfalla med de grunder, på vilka skolans etiska fostran i allmänhet skall bygga. Erfarenheterna av sexualundervisningen i skolorna för tillgodogjordes handledningen genom en serie enkäter bland lärare och elever. Enkäterna genomfördes av statistiska centralbyråns utredningsinstitut i samarbete med USSU och riktades till urval representativa av samtliga låg- och mellanstadielärare samt av högstadielärarna i biologi, samhällskunskap och kristendomskunskap (numera religionskunskap) (SOU 1969: 44; 1970: 39). Enkäter genomfördes också inom ett representativt urval av eleverna i årskurs 9 samt i gymnasiets årskurs 2 (SOU 1969:8 och 28). Inom den sociologiska forskningen saknades en undersökning av svenska folkets värderingar och beteenden på sexuallivets område. En sådan genomfördes därför i samarbete med Sifo och framlades i SOU 1969:2, ”Om sexuallivet i Sverige - värderingar, normer, beteenden i sociologisk tolkning”. Övrig forskning som anlitats jämte de detaljerade överväganden som lett fram till handledningen är redovisade i USSU:s slutbetänkande. Utredningen tog också del av ett stort antal dels infordrade dels

500 Förslag till handledning

yttranden från organisationer och personer. spontana I det följande (1.2-l.6.2) anges några väsentliga principer som ligger

Avsikten härmed är att redovisa en till grund för denna handledning. en överblick. För det ändamålet hänvisas också helhetssyn och möjliggöra i vilka sexual- och samlevnadsundervisningens mål till de fyra punkter

angivits (2.l).

1.2 utanför och inom skolan

Sexualupplysning

Under särskilt 1960-talet har i många länder öppenheten på det sexuella större som attityderna till området blivit mycket än tidigare, samtidigt sexuallivet blivit mindre restriktiva. Detta innebär en ökning av både den

informationen och överförande av vederhäftiga och den ovederhäftiga (Med dåliga avses värderingar som såväl goda som dåliga värderingar. nonchalerar som människa eller betraktar sexualiteten sexualpartnern och samhället för övrigt.) Denna som något isolerat från personligheten inte att sexual- och samlevnadsundervisningen blir utveckling innebär överflödig. Tvärtom ökar behovet att kunna skilja mellan sant och osant,

av den förvirrande mångfalden, gott och ont, att skaffa sig en överblick och lära sig se sammanhanget mellan den att få missförstånd korrigerade och den sexuella relationen. Skolan kan här aldrig ersätta personliga hemmets insats; dess uppgift blir - liksom på andra områden - att ge en

mer systematisk och mer sakrik framställning.

1.3 Sexual- och samlevnadskunskap

innehåller inte moment i sexuell anatomi och Handledningen något utöver dem som fanns i den förut gällande handledningen; en fysiologi utökad och framställning rekommenderas dock på många fördjupad bl. a. med hänsyn till nyare rön inom sexologin. Vid fördelningpunkter, varit vägledande att en av moment på åldersstadier har den uppfattningen om sexuella sakförhållanden aldrig kan vara skadlig i själva kunskapen ålder. Detta ger frihet att stadiedifferentiera sexualkunskapen någon orienteringsbehov och enbart med hänsyn till barnens och ungdomarnas deras intellektuella utvecklingsnivå. Vissa moment kommer härigenom

att och skall då givetvis på lägre stadier behandlas tidigareläggas kortfattat och förenklat. Medan inga nya moment tillkommit i sexuell anatomi och fysiologi,

har däremot antalet moment som behandlar samlevnadsfrågor av psyko-

etisk och social art flerdubblats. Detta innebär bl. a. att fler logisk, tilldelas ämnena samhällskunskap, religionskunskap, hemkunuppgifter skap, barnkunskap och svenska, men även biologiämnet. Exempel på sådana nya moment är i momentförteckningen för högstadiet nr 4, 5, 6,

riktpunkt för denna del 7, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25 och 27. En väsentlig är att inte endast ”sex” utan hela människan skall av undervisningen ställas i centrum. Sexualdriften och sexuallivet skall framställas inom

sou 1974;59A

Inledande översikt 501

ramen för de stora sammanhang som påverkar dem och påverkas av dem. Undervisningen bör kallas sexualoch samlevnadsundervisning för att markera det ökade behovet att ta upp emotionella, psykologiska, etiska och sociala aspekter i en tid då en ensidig uppfattning av sex är vanlig. Den gamla termen bör dock

”sexualundervisning vid behov

kunna användas för korthetens skull.

1.4 om

Undervisning värderingsfrâgor

Vid undervisning om värderingsfrågor skall, enligt den andra av sexualun-

dervisningens målpunkter (2. l ), behandlas dels grundläggande värderingar, vilka enligt läroplanens mål och riktlinjer skall framhållas och främjas, dels kontroversiella vilka värderingar, enligt läroplanens allmänna anvisningar skall belysas utan ställningstagande från skolans sida. Undervisningen måste därvid räkna med det förhållandet att föräldrar, kamrater och massmedier har det största inflytandet när det gäller att grundlägga attityder hos barn och ungdomar. Skolan har emellertid att

göra en betydelsefull

kompletterande insats för att motivera, stödja och befästa sådana attityder som står i överensstämmelse med de för skolan gällande målen och riktlinjerna. En av de grundläggande värderingar som sexual- och samlevnadsundervisningen därvid skall framhålla och främja är att en personlig och gemenskapspräglad sexualitet har mer att ge än en opersonlig. Undervisningen bör kraftigt ta ställning mot sådana sexuella beteenden som innebär vårdslöshet, brutalitet hänsynslöshet, eller självdestruktion, t. ex. utövande av tvång eller utpressning på det sexuella området, skryt om ”erövringar”, likgiltighet för en sexualpartner, slarv med preventiva och smittskyddande åtgärder. Utifrån den nämnda finns värderingen det också skäl att göra en kritisk analys av den opersonliga syn på ”sex” som förs fram i vissa massmedier. En av de kontroversiella värderingsfrâgor till vilka skolan inte skall ta ställning är synen på det förhållandet att betydligt mer än hälften av ungdomarna inleder sexuellt samliv innan de lämnar tonåren, medan en stor minoritet har sin sexualdebut senare. Här skall undervisningen sakligt och allsidigt redogöra för de skilda värderingar som finns och de motiveringar som brukar anges för dessa. Samtidigt bör det grundligt klargöras vilka risker som är förbundna med ett så tidigt sexuellt samliv att endera eller båda parterna inte är ansvars- och istånd känslomässigt att klara en sådan relation och dess eventuella konsekvenser. I en tid med färre fasta mönster och större utbud av konkurrerande livsuppfattningar är det särskilt att viktigt ungdomar får hjälp att överblicka värderingsfrågorna. Därigenom kan de bl. a. lära sig att det inte är självklart att individen skall ta majoritetens värderingar och beteende som mönster.

502 Förslag till handledning

1.5 Några viktiga samlevnadsfrägor

När tonåringarna börjar ha stadigt sällskap är detta en del av vägen ut ur barndomen och föräldraberoendet. De får nya glädjeämnen, utvecklingsoch bekymmer. Samtal härom bör förekomma inom samlevmöjligheter nadsundervisningen. Genom har en viss kunskap vunnits om några stora undersökningar ungdomars värderingar och beteende på sexual- och samlevnadsområdet. Information och diskussion härom kan göra det lättare för individen att se sin i ett större socialt sammanhang och att befrias från plats att så gör alla” eller så tycker alla. Och tvärtom: vanföreställningen att få veta att man inte är ensam om att tycka eller göra så eller så. Relationen mellan tonåringar och föräldrar är enligt dessa undersökbättre än vad man brukar utgå ifrån i den allmänna debatten. ningar Bland annat har det visat sig att när ungdomar får ange vem de helst skulle vända sig till ”för att få råd om normer på det sexuella området, får alternativet ”föräldrarna” fler röster än något annat enskilt alternativ. Det bör därför finnas underlag för en givande diskussion om vad de båda har att ge varandra - och om hur de ibland har det svårt generationerna med varandra. Tanken kan vara intensivt närvarande för en på att en gång bilda familj äldre tonåring, även om denna händelse tänks ligga i en ganska avlägsen Det är en av samlevnadsundervisningens viktigaste uppgifter att framtid. ändrade villkor och delvis ändrade funktioner i klargöra familjens förhållande till äldre tider, att påvisa vilken betydelse familjen i dag har respektive inte har för sina olika medlemmar och att peka på faktorer som har betydelse för om en familj kan fungera” eller ej. (Se artiklarna villkor förr och Hemmets i Samlevnadens och nu, Familjen betydelse faktaöversikten.) Samlevnadens beroende av sociala faktorer bör belysas. Sådana faktorer könsroller, arbetsmarknadsförhållanär t. ex. uppväxtbakgrund, den, bostadsförhållanden. i samhället har traditionellt varit frånkända rätten till Vissa grupper sexuellt samliv. Det har gällt fysiskt och psykiskt handikappade, interner Det har också funnits och mentalsjuka, på fångvårdsanstalter. fördom mot sexuell aktivitet hos finns kanske alltjämt en egendomlig människor. Sådana inställningar betraktas nu alltmer som en äldre vilken de nämnda grupperna onödiga lidanden diskriminering tillfogat och för vissa av dem motverkat rehabilitering. (För en del av dessa är sexuell aktivitet dock av skilda skäl inte möjlig.) Sexual- och individer bör bidra till ökade insikter och en förändrad samlevnadsundervisningen attityd på detta område. Det finns i vårt samhälle också en tendens till nedvärdering av dem som av olika skäl lever utan sexualpartner. Undervisningen bör motverka och diskriminerande betraktelsesätt och påpeka det ett sådant ytligt förhållandet att man kan finna gemenskap, mening och innehåll självklara i livet, fastän man i en bemärkelse är ensam.

Inledande översikt 503

1.6 Jämförelse mellan denna

handledning och de tidigare

1 .6. l Överensstámmelser

överensstämmelse mellan denna handledning och de tidigare (1945, 1949 och 1956) råder bl. a. i följande rekommendationer: Alla väsentliga fakta bör meddelas. - Undervisningen bör söka motverka pryderi och förtegenhetsfostran sexuella på det området. bör motarbetas. -

\Onaniskrämseln Jjojkar och flickor bör undervisas

gemensamt. (1945 års handledning hade här rekommendationen att de helst bör undervisas åtskilda samt att läraren bör vara av samma kön som eleverna.) Sexualupplysning bör ges redan under förskoleåren; barnen bör

få ärliga svar på alla sina frågor. -\Skolans sexualundervisning skall börja

i årskurs l och sedan återkomma under hela skoltiden med utvidgat och innehåll fördjupat i takt med elevernas utveckling.

-Qgnkäldrermetodgr

att

irggga sexualundervisningen med en skildring av fortplantningen hos

väáTfêr

och djur/är_ pedagogiskt olämplig. Man bör i stället direkt gå IH på

fortplantniirfgen hos människan; Informationen härom bör inte inskrän-

kas till befruktning, havandeskap och förlossning; det är ”önskvärt”, säger den gamla handledningen, att undervisningen redan på lågstadiet innefattar även elementär om hur ett upplysning samlag går till. Undervisningen får inte vara ensidigt biologisk men inte heller ensidigt syssla med etiska aspekter. Sexual- och samlevnadsundervisningen bör vara integrerad i flera samverkande skolämnen. Att dessa rekommendationer gjordes redan i 1945 och 1956 års innebär handledningar att dessa för sin tid var banbrytande på sexualunområde. dervisningens Med hänsyn till den ökade öppenheten och det i viss mån förändrade synsättet hos de allra flesta människor är det emellertid självklart att de gamla handledningarna delvis framstår som föråldrade. Det gäller bl. a. följande punkter.

1.6.2 Skillnader

I de äldre handledningarna framträder ofta en viss rädsla för att själva faktakunskapen om det sexuella skall kunna vara farlig för barn och mera omogna tonåringar. Sådana farhågor betraktas, som nämnts, i denna handledning som obefogade (l.3). Vad som är skadligt är vilseledande attitydpåverkan och okunnighet. l denna handledning utfärdas inga varningar för att i sexualundervisningen använda bilder på lågstadiet eller för att låta eleverna på mellanstadiet göra anatomiska teckningar. Dessa eller liknande metodiska hjälpmedel för att vinna åskädlighet betraktas tvärtom som självklara beståndsdelar av undervisningen. Att sexuallivet innebär gemensam njutning och glädje förbigås inte med tystnad. handlar Undervisningen inte längre enbart om det sexuella samliv som förekommer inom Den tar med i bilden äktenskapet. den uppfattning som är självklar för de flesta svenskar, nämligen att ett föräktenskapligt

504 Förslag till handledning

människor som har ett personligt förhållande och sexuellt samliv mellan och ansvar i detta är något helt riktigt. Samtidigt måste visar hänsyn åt dem som avvisar denna uppfattning undervisningen göra full rättvisa att det sexuella samlivet hör och håller fast vid sin religiösa övertygelse hemma endast inom äktenskapet. Här gäller läroplanens ovillkorliga föreskrift om objektiv undervisning om kontroversiella värderingar (4.3.l

och 4.3.2). Frågan hur undervisningen principiellt skall ta upp det sexuella samliv i tonåren behandlas också annorlunda som förekommer bland ungdomar i denna handledning. Se avsnitt 4.3.4. som var avsedda att motverka föräktenskapligt sexuellt Vissa argument samliv saknas i denna handledning därför att de inte hade tillräckligt

faktaunderlag. att med kraft understryka preventiv- Det gäller rekommendationen samt rådet till ungdomar att hellre medlens endast relativa skyddsverkan” än att inleda ett förhållande som ogifta. De bästa gifta sig tidigt minskar man preventivmedlen är pålitliga; om man döljer detta faktum motivationen att använda dem. Tonårsäktenskap har högre skilsmässo-

frekvens än senare ingångna äktenskap. innehåller inte heller argumentation av Denna handledning någon denna Har man under sina uppväxtår avhållit sig från sexuellt typ: samliv, har man de bästa förutsättningar att en gång kunna bilda ett eget den man håller av och leva tillsammans harmoniskt och hem med - Det finns som tidigare framhållits allvarliga skäl att varna för lyckligt.” att inleda sexuellt samliv innan parterna är mogna att klara av en sådan relation. Men till dessa skäl hör inte det påstående som görs i citatet. finns inte. Bl. a. kan man konstatera att Något så enkelt sammanhang samliv och trohet i äktenskapet är vanligare i både föräktenskapligt Sverige än i andra undersökta länder. Handledningen söker undvika att ge en idealiserad bild av äktenskapet tillsammans harmoniskt och lyckligt” och flera liknande formule- (leva När man i skolan samtalar om att leva ringar i de äldre handledningarna). är det nödvändigt att utgå från en realistisk bild av såväl de i familj negativa som de positiva sidorna. det som förekommer i Något liknande gäller stadiga sällskap” tonåren. Det finns inte skäl att som de äldre handledningarna ge en helt och hållet mörk bild av dessa relationer - men inte heller att fördölja

komplikationerna.

sou 1974: 59 505

Z Mål och

riktlinjer

2.1 Mål

Eleven skall genom sexual- och samlevnadsundervisningen 1. skaffa sig kunskaper om anatomi, fysiologi, psykologi, etik och sociala sammanhang för att bättre därigenom fä förutsättningar att sexuallivet uppleva som en källa till lycka och glädje igemenskap med en annan människa och att en samlevnad eftersträva präglad av ansvar, hänsyn och omsorg om medmänniskan; 2. förvärva en saklig och allsidig orientering om olika och värderingar livsåskådningar av betydelse för sexuallivet, dels grundläggande värderingar, vilka enligt läroplanens mål och riktlinjer skall framhållas och främjas, dels kontroversiella värderingar, vilka enligt läroplanens allmänna anvisningar skall belysas utan ställningstagande från skolans sida; 3. utveckla förmågan att förstå att sexualiteten är en integrerad del av människans liv och har ett oupplösligt samband med personlighetsutvecklingen, med gemenskapsrelationerna och med samhällsstrukturen; 4. förvärva större medvetenhet och därigenom ökad till möjlighet personligt ställningstagande på olika nivåer av mognad och sexuell erfarenhet.

2.2 Riktlinjer

l. Då de etiska normerna för sexuell samlevnad anges som ansvar, hänsyn och omsorg om medmänniskan sker detta med fullt beaktande av att normerna ofta inte Normerna förverkligas. anges ändå som de mest grundläggande eftersom det man erkänt som rätt förblir rätt oberoende av i vad mån det förverkligas. Man bör vid samtal i klassen om etiska frågor eftersträva att gemensamt komma till klarhet om vad man erkänner som det rätta utan att anse svaret vara givet i förväg därför att man vet hur majoriteten brukar handla. Resultatet av en prövning kan bli att man godkänner majoritetens handlingssätt eller att man underkänner det och i stället ansluter sig till den norm som minoriteten Det kan följt. gälla en sådan fråga som den vita rasens att benägenhet inta en rasdiskriminerande till attityd äktenskap med färgade. Eller det kan gälla en i Sverige mer kontroversiell fråga: aborterna.

506 Förslag till handledning

Då det i den första målpunkten talas om kunskaper som kan skapa bättre förutsättningar för en samlevnad präglad av omsorg om medmänniskan, bör en reservation hållas i minnet. Insikter (t. ex. i befruktningsmekanismen eller funktionssättet hos olika preventivmedel) leder inte i och för sig till ett handlande som innebär omsorg om partnern - eller om en själv. Ögonblickets impuls, likgiltighet för partnern eller självdestruktivitet kan styra handlingarna i stället för viljan att inte skada. Värdet av information är därför - men alltid stort för att begränsat tillräckligt motivera att information ges. Denna kommer att verka i god riktning just så långt som det finns en fungerande god vilja (eller självbevarelsedrift) hos den som har kunskapen. Det är därför oerhört viktigt att skolan söker ge inte endast kunskap utan också värdeupplevelser, inspiration. Även om människan är djupast bestämd av erfarenheter som ligger före och utanför skolan, finns talrika vittnesbörd om att impulser från skolans värld haft ett bestämmande inflytande på mångas liv. 2. Frågan om grundläggande resp. kontroversiella värderingar, eller med andra ord frågan om den objektiva undervisningen och dess gränser, behandlas i avsnitt 4 (Värderande och objektiv undervisning). 3. Den grundsyn på sexualiteten och personligheten som anges i den tredje målpunkten kan aktualiseras i samband med alla moment som ingår i sexualundervisningen på olika stadier. Psykologiska och etiska moment bör dock inte ständigt tas upp; eleverna har behov av stora portioner ren faktainformation. Den tredje målpunkten innebär bl. a. att skolan söker aktivt motverka den uppfattning av sexuallivet som förs fram i den mera pornografiskt betonade delen av veckopressen, i många filmer, i en del av den reklam som utnyttjar sexuella anknytningar samt i regel i pornografin. Gemensamt för dessa medier är att de gör ekonomiska vinster på det renodlade sexualintresset och framställer sex” som en aktivitet för sig, isolerad från den övriga personligheten och de flesta sociala sammanhang. Ett omfattande sådant sexualliv finns och har alltid funnits; somliga människor har tyvärr inte hittat vägen till något annat, men ide nämnda medierna skildras det som om det vore det enda. Därigenom kan en ensidig och delvis verklighetsförfalskande uppfattning om sexuallivet understödjas och befästas. I skolans sexual- och samlevnadsundervisning bör i stället det sexualliv som är integrerat i en personlig relation framställas som värt att eftersträva. En sådan värdering bör vara vägledande för behandlingen av alla de nyss uppräknade momenten. Det lönar sig emellertid inte mycket att moralisera över de dåliga inslagen i vissa massmedier. Det är effektivare att med många exempel göra en så grundlig analys som möjligt av de två skilda synsätten och överlåta åt eleverna att reagera och diskutera inför detta stoff ur verkligheten. 4. Därmed har också ett exempel givits på den inriktning av undervisningen som anges i den fjärde målpunkten och som överensstämmer med läroplanens uttalande att det är betydelsefullt att den unga generationen får ställa de angelägna frågorna i nuet kring människans personliga och sociala problem av både näraliggande och global natur, får

Mål och riktlinjer 507

arbeta med dessa frågor ur olika synvinklar och får öva sig i kritisk bedömning och självständigt ställningstagande. Endast på så sätt blir en människas ett uttryck värderingar för en egen personlig livshållning. Det är därför väsentligt att även de för vårt samhälle gemensamma värderingarna blir föremål för granskning och personligt ansvarsmedvetet ställningstagande. Genom en normgivning av helt annat slag i hem och skola (exempel finns i det förflutna och i nutida diktaturer) är det möjligt att skapa en strängt disciplinerad och i sina värderingar innesluten personlighet: genom en auktoritär fostran skapar man dels auktoritära, dels underdåniga personlighetstyper. Denna möjlighet awisas i den svenska skolan och alltså även i dess sexual- och samlevnadsundervisning. Den bygger i stället på övertygelsen att humanare relationer kan växa fram mellan människor som vant sig vid att själva tänka över frågorna om rätt och orätt och ge sin mening tillkänna och lyssna till andras.

Om undervisningen utformas enligt dessa mål och riktlinjer kommer den att omfatta tre huvudområden: a. sexualanatomi och -fysi0logi, b. sexuallivet i dess olika yttringar (t. ex. samlag, självtillfredsställelse, störningar i sexualfunktionen, preventivmetoder, abort, variationer i sexualdriftens inriktning, veneriska sjukdomar); c. samlevnadsfrågor som har att göra med känslor, relationer, värderingar, normer, samhällsförhållanden.

SOU 1974: 59 509

3 Behovet av sexual- och

samlevnads-

undervisning

3.1 Behovet av i

undervisning Sexualkunskap

Förskole- och lågstadiebarn behöver få veta att de kommer från både pappan och mamman, dvs. de behöver få de elementära upplysningarna om samlag, befruktning, havandeskap och förlossning. En av avsikterna med denna är att stärka undervisning känslan av samhörighet med föräldrarna och därigenom öka barnets trygghetskänsla. Förskole- och lågstadiebarnen behöver dessutom den korrekta informationen som motvikt till felaktiga och kanske oroande föreställningar, som de fått från kamrater eller genom missförstådda upplysningar i massmedier. Under mellanstadiet inträder de första kroppsliga pubertetsförändringarna hos flertalet flickor och många pojkar (hos en del av flickorna redan under lågstadiet). De behöver förberedas på förändringarna och lära sig förstå deras innebörd. Annars kan effekten hos en del individer bli ängslan och vanföreställningar. Särskilt är oro för att man är vanlig ”onormal”; denna oro bör motverkas genom att sexualundervisningen betonar både den tidsmässiga och den utseendemässiga variationsbredden i vad som är normalt. Det är också självklart att den unga människan bör få kunskap om anatomi och könsorganens några elementära upplysningar om deras fysiologi samtidigt som hon själv blir könsmogen. Det är en del av den ökande verklighetsorientering som bör åtfölja tillväxten i ålder och fattningsförmâga. På högstadiet finns behov av en fördjupad undervisning om könsorganens anatomi (man bör undvika en omtagning av det elementära utom då det i vissa fall kan visa sig nödvändigt) samt nu för första gången en

ingående undervisning om könsorganens fysiologi. Det största utrymmet bör dock på detta åldersstadium ägnas sexuallivet i dess olika yttringar” och samlevnadsfrågorna (se 3.2 och 3.3). I gymnasieskolan kan behövas en fördjupad framställning av könsorganens fysiologi eftersom det rör sig om ganska komplicerade sammanhang - även och i hög grad beroende av psykologiska förhållanden. Samlev-

nadsfrågor, inte minst i ett socialt perspektiv, och sexualliveti dess olika yttringar blir även här huvudsaken - nu diskuterade på ett mer ingående

Sätt.

SOU 1974159 510 Förslag till handledning

3.2 Behovet av undervisning om sexuallivet i dess olika

yttringar

b. Behovet av Vilken typ av fakta som avses framgår av 2.2, slutet, punkt är numera så allmänt erkänt att några undervisning på dessa områden särskilda motiveringar inte behöver anföras. Även de som av religiösa skäl är motståndare till preventiva åtgärder och aborter behöver i egenskap av medlemmar av det svenska samhället ha god teoretisk kunskap om dessa Preventivmedel används av nästan hela befolkningen, och företeelser. aborterna som samhället söker komma till rätta med, främst genom att ökad bland dem som inte har några främja preventivmedelsanvändning häremot. Dessa samhällsfrågor behöver diskuteprincipiella invändningar ras av alla på saklig grundval. Om beteenden och på det sexuella området i olika värderingar numera ett antal sociologiska undersökbefolkningsgrupper föreligger är av stort värde för undervisningen. De ningar. Många av deras resultat där man tidigare mest hade ger tämligen säkra kunskaper på områden att röra På vissa punkter, t. ex. spridningen av gissningar sig med. sexualdebutåldern, antal partner, samlevnadsnormer, värdering av egna kan de användas för att korrigera spridda vanföresamlagserfarenheter, ställningar.

3.3 Behovet av undervisning om samlevnadsfrågor

Den i olika riktningar som barn och ungdomar utsätts för påverkan utanför skolan när det gäller synen på samlevnaden mellan könen, kommer bl. a. från föräldrar, kamrater, upplysnings- och rådgivningslitteratur, program i radio och TV, konfirmationsundervisning, frågespalteri filmer, veckotidningsnoveller, serier, kiosklitteradags- och veckopress, tur, schlagertexter, reportage om idolgestalters intima samlevnadsproblem, reklamens text och bilder med sexuell anknytning, pornografiska berättelser och bilder. Man behöver inte räkna med att ungdomar i allmänhet motståndslöst präglas av de sämsta attityderna i allt detta, t. ex. eller den schlagerromantiska kärleksuppfattningen pornografins relationslösa sexualakter. Flertalet ungdomar får med stigande ålder ökad att hålla en viss kritisk distans till de ytligaste eller mest förmåga vilseledande värderingarna. Det kommersiella utbudet av dessa är emellertid så omfattande att man måste räkna med att många påverkas till värderingar och beteenden som tillfogar dem själva eller andra skada. Därför behöver skolan med andra krafter i göra en insats tillsammans samhället som vill ge goda impulser på detta område. En planerad samlevnadsundervisning i skolan har särskilda förutsättatt av samlevnadsproblemen och en kritisk ningar ge en överblick av de skilda och motsägande värderingar som eleverna genomlysning möter. Enligt de riktlinjer som är angivna i läroplanernas Mål och riktlinjer skall det emellertid också i undervisningen finnas en värderande helhetssyn, som skall framhållas och främjas (se 2.1, punkt 2). Det är av

SOU 1974: 59 Behovet av sexual- och

samlevnadsundervisning 511

värde för ungdomarna att ha sett ett sådant perspektiv, även om själva den avgörande inspirationen att handla på ett visst sätt väl i regel inte kommer skolan. genom En lärare som är kunnig i och engagerad av sitt ämne och åtnjuter elevernas och förtroende kan dock uppskattning betyda mycket även i detta Eleverna sammanhang. kan få en väsentlig hjälp att reda sig såväl genom kunskaper och överblick som genom attitydpåverkan. Undervisning i samlevnadskunskap eller snarare samtal om samlevnadsfrågor är mer behövliga i dag än för hundra år sedan, då samhället var mer statiskt, mer auktoritärt, livsåskådningsmässigt enhetligare och mindre påverkat av intryck från andra länders kulturer. Den svenska sexualundervisningen har ibland för att vara anklagats ensidigt biologisk och ”teknisk”, utan förmåga att sätta sexualkunskapen i relation till den mänskliga samlevnadens grundläggande villkor, i synnerhet de emotionella. Omfattande har emellertid undersökningar visat att även dessa aspekter behandlats i ganska stor utsträckning, dock inte så mycket som man skulle önska. Denna sida av undervisningen behöver därför förstärkas. Eleverna själva upplever behov av en allsidig sexual- och samlevnadsundervisning. Att det verkligen förhåller sig så har klarlagts genom enkätundersökningar. Därvid framgick bland annat att mer än hälften av de femton-artonåriga eleverna ”skulle vilja ha tillfälle till enskilt samtal om personliga problem gällande sexuallivet”. Det är en allvarlig tankeställare att så många anser sig inte ha denna möjlighet. Elevenkäter har visat att de ofta inte vill vända sig till lärare som de träffar dagligen i skolsituationen för att tala om dessa personliga Sådana samtal ting. förekommer dock inte så sällan - särskilt när det gäller yngre tonåringar - och kan då vara av stort värde. Skolan kan också komma behovet till mötes på ett indirekt sätt. Två tredjedelar av eleverna ”skulle ha önskat att det i skolan diskuterats mer än som skett kring normer för sexuellt samliv. En av motiveringarna härför torde vara att de hoppas att under diskussionen deras egna problem bland andra skall komma upp utan att de själva behöver framträda just i det sammanhanget. Det finns ett område som har med samlevnaden att göra, där eleverna i ännu högre grad uttalat önskan om mer undervisning, samhälnämligen lets bestämmelser om om stöd till familjebildning, barnfamiljer, om preventivmedel, om abort, om veneriska sjukdomar och om sexualbrott. Åtta elever av tio i femton-artonårsåldern har gjort denna markering.

_Det är också uppenbart att det ligger i både individens och samhällets

intresse att kunskaperna på detta område är goda. Då ämnet samhällskunskap är det som minst tagit upp sexual- och samlevnadsfrågor, föreligger här en fingervisning om ett område där sexualundervisningen måste utökas. Mycket stora majoriteter av lärarna har upplevt att eleverna varit intresserade av sexual- och samlevnadsundervisningen. Det är ytterligare ett vittnesbörd om att eleverna, trots det oerhört omfattande utbudet av information och debatt utanför har ett starkt skolan, understruket subjektivt behov av att samlevnadsfrågorna tas upp till grundlig behand-

512 Förslag till handledning

ling i undervisningen. De skäl som ovan angivits för en utökad samlevnadsundervisning är: behovet information och påverkan utanför skolan med att komplettera överblick och kritisk det ökade behovet av eftertanke i den analys; pluralistiska kultursituationen; olämpligheten av en ensidigt biologisk sexualundervisning; önskvärdheten att motverka en ”0pers0nlig uppfatt-

elevernas eget dokumenterade behov. Av dessa skäl

ning av sexuallivet; i denna handledning givits betydligt ökat har samlevnadsfrågorna Vilka utrymme i högstadiets och gymnasieskolans sexualundervisning. i detalj av momentförteckningarna med frågor som tagits med framgår kommentarer.

4 Värderande och

objektiv undervisning

4.1 Två slags undervisning om värderingar

I länder med demokratiskt statsskick måste det allmänna skolväsendet söka förhålla sig neutralt till vissa i samhället förekommande kontroversiella värderingar. Det enklaste exemplet är att skolan inte får användas för att göra propaganda för ett visst politiskt partis program och mot övriga partiers. Grundläggande värderingar, som man antas vara enig om, brukar däremot direkt framhållas i läroplaner, undervisning och läromedel. Undervisningen blir alltså i vissa frågor objektiv i betydelsen neutral, i andra värderande, ställningstagande. Ofta anger läroplanerna i olika länder inte tydligt vilka frågor som skall behandlas på det ena eller det andra sättet. I läroplanen för den svenska grundskolan (Lgr 69) har emellertid denna problematik behandlats ingående, och det på ett sätt som får konsekvenser för sexual- och samlevnadsundervisningen. Den centrala föreskriften lyder: Undervisningen skall vara objektiv, dvs. saklig och allsidig. - - - Kravet på allsidighet blir särskilt aktuellt, när det gäller att skildra livsåskådningar, ideologier, och över huvud värderingar taget kontroversiella synpunkter. Det är då angeläget, att olika uppfattningar balanseras mot varandra, att den ena inte favoriseras framför den andra, såvida inte läroplanens i demokratisk mål och ordning fastställda riktlinjer direkt anger att vissa värderingar skall framhållas och främjas. (Kurs. här.) Kravet på allsidighet innebär vidare att skolan under de nämnda förutsättningarna skall förhålla till det som skildras. sig neutral Framställningssättet får inte vara sådant, att läraren identifierar sig med eller tar avstånd från de kontroversiella uppfattningar som behandlas. Detta hindrar givetvis inte att läraren ger tillkänna sin personliga åsikt.” De värderingar som enligt läroplanens mål och riktlinjer skall framhållas och främjas och som närmast är tillämpliga på samlevnadsfrågor anges på följande sätt: Skolan skall . . . grundlägga och vidareutveckla sådana egenskaper hos eleverna, som kan bära upp och förstärka demokratins principer om tolerans, samverkan och likaberättigande mellan människorna. Att väcka respekt för sanning och rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet och därmed rätten till för personlig integritet (kurs. här) är en huvuduppgift. Läraren skall alltså i vissa frågor söka undvika att påverka eleverna till

514 Förslag till handledning

förmån för den ena eller andra värderingen. I andra frågor skall han tvärtom försöka dem att ansluta sig till en viss värdering och ta påverka avstånd från andra.

4.2 Värderande undervisning som avser att påverka eleverna i

en viss riktning

4.2.1 Värdegemenskapen Den värderande och avsiktligt påverkande undervisning som är föreskriven kan och måste inom sexual- och samlevnadsundervisningen ha stort utrymme - av två skäl. För det första föreligger på detta område, tvärt emot vad många föreställer sig, en omfattande värdegemenskap. På en rad viktiga punkter behöver man därför inte röra sig med kontroversiella värderingar utan kan hävda vissa ting som rätta och riktiga utan att därmed träda någons rätt för när. Vidare är detta ett livsområde där människor kommer varandra så nära och blir så beroende av varandra, att etiska riktlinjer blir särskilt betydelsefulla. Att det finns en viss enighet eller värdegemenskap är inte detsamma som att människor allmänt lever efter de hithörande normerna. På den tiden då tio Guds bud pluggades in genom skolans och kyrkans försorg och sociala var både lydnaden och som det religiöst-etiska rättesnöret, mot buden vanligt förekommande. De samlevnadsnormer som olydnaden i dag är accepterade styr mycket av mäns och kvinnors beteende mot varandra, både genom att förbjuda och genom att uppmana. Utan vissa normer skulle de individuella relationerna och samhället gemensamma inte fungera. Vid sidan härav finns det många individer som av olika skäl inte alls erkänner dessa normer.

4.2.2 Att undervisa om gemensamma värderingar Dessa förhållanden medför att gehör och gensvar kan påräknas från de flesta elever, om de grundläggande och gemensamma värderingarna förs fram på ett sådant sätt att de blir ”igenkända”, dvs. att eleverna upplever att det egentligen är deras egna värderingar det är tal om. Undervisningens funktion är då den klassiska att klargöra och medvetandegöra vad ungdomarna mera diffust känt på sig. Därvid kan läraren i princip gå till väga på två olika sätt. Han kan med all den övertygelse som han förfogar över säga att detta eller detta självklart är rätt och att det motsatta är orätt. Så kan han säga om handlingar som innebär handlingssättet hänsyn respektive hänsynslöshet i samlevnaden. Ett starkt emotionellt från lärarens sida kan här vara en hjälp för ungdomar att engagemang fördjupa och befästa sina egna värderingar. Om detta leder till diskussion har den andra undervisningssituationen uppstått, den som innebär att man tar upp även de grundläggande värderingarna till fri granskning. Här måste full yttrandefrihet råda även

SOU 1974: 59 Värderande och objektiv undervisning 515

då värderingar ifrågasätts. Men läraren måste under diskussionens gång påminna om att dessa värderingar är och förblir i princip giltiga, även då de bestrids, så länge inte grundvalarna för samhället ändrats. Att förfara på detta sätt har stöd i ett centralt resonemang i läroplanen som utmynnar i följande sats: Det är väsentligt att även de för vårt samhälle gemensamma värderingarna blir föremål för granskning och personligt ansvarsmedvetet ställningstagande.” Att på så sätt ”lämna ut värderingarna till ungdomarnas fria gensvar är ett sätt att visa sin tilltro till deras bärkraft. Det finns dessutom ett viktigt skäl att förfara psykologiskt på detta sätt. Med läroplanens ”Endast en formulering: på så sätt blir människas ett uttryck värderingar för en egen personlig livshållning.” Det finns, som tidigare påpekats, också ett annat psykologiskt skeende som leder till ett djupare accepterande av en värdering: man accepterar den just därför att den förkunnas på ett auktoritärt sätt. Man uppfattar det som en lockande att lösning på sina problem fly från eget ställningstagande och hålla sig till en given mäktig auktoritet. Den svenska skolan avvisar emellertid både en sådan livshållning och ett sådant samhälle som blir resultatet härav. om Undervisningen de grundläggande och gemensamma samlevnadsvärderingarna måste därför ha den principiella karaktär som här angivits. Dessa värderingar skall tydligt anges och hävdas, men på ett sådant sätt att eleven inte drar sig för att fråga och diskutera om han vill det. - Värderingsfrågor bör inte alltid aktualiseras i undervisningen. Ett sådant tillvägagångssätt har visat sig vara negativt från pedagogisk synpunkt. Eleverna har behov av grundlig saklig information om anatomiska och fysiologiska förhållanden. Om de begär faktiska upplysningar om frågor som sammanhänger med sexuallivet i vidaste bemärkelse bör de få dessa utan att den moraliska aspekten anläggs vid varje särskilt tillfälle. Det rikliga meddelandet av fakta brukar leda till att eleverna själva tar upp de moraliska problemen, vilket är den bästa utgångspunkten för att komma in på dem. Om så inte sker blir det lärarens uppgift att ändå föra in dessa frågor i undervisningen utan att låta dem ensidigt dominera.

4.2.3 De grundläggande och gemensamma värderingarna i samlevnadsundervisningen

Skolans uppgift att väcka respekt för människans egenvärde (4. l) leder till att samma krav på hänsyn till andra människor och ansvar för konsekvenserna av sina handlingar, som gäller på alla livets områden, skall föras fram inom sexual- och samlevnadsundervisningen. Det innebär först och främst att ingen människa bör betraktas enbart som ett medel att tillgodose mina intressen och behov. människa Varje har en egen personlighet och livssituation som förtjänar att behandlas med aktsamhet och att - om en närmare - bli föremål för omsorger. relation uppstår Det kan inte undvikas att två människor som står varandra nära tillfogar varandra lidanden och kanske skador. Men situationen blir en helt annan om man försöker i möjligaste mån undvika detta än om man är likgiltig för saken. Tonåringar som har stadigt sällskap tar ofta hand om varandra

516 Förslag till handledning

välgörande sätt. Men det finns också skäl att i på ett för båda parter samlevnadsundervisningen samtala om vad det innebär att leka med slut” på ett kränkande sätt. någons känslor eller att göra till ett oönskat är vad man oftast menar Att ge upphov havandeskap med ansvars- och hänsynslöshet på det sexuella området. Här behövs både reaktion och ett samtal som åskådliggör de reella en kraftig konsekvenserna: en abort eller att låta barnet adopteras eller antingen också att ställa om sitt liv och hindras i sin utbildning och sina Om barnet verkligen är ovälkommet och föräldrarna framtidsmöjligheter. inte mogna att ta hand om det, blir det skadeverkningar inte bara på föräldrarna utan också på barnet. Gonorrésmitta och dess förhindrande bör inte behandlas enbart som ett medicinskt-tekniskt Det bör klargöras att sjukdomen problem. numera en sådan karaktär att ett överförande av smitta lätt har antagit kan komma att innebära en ovanligt kvalificerad form av hänsynslöshet (se artikeln om könssjukdomar). Om man lever så att man utsätter sig själv och andra för stor smittrisk (täta partnerbyten i förening med underlåtenhet att använda kondom) påtar man sig alltså ett stort ansvar. Detta intryck på dem som är likgiltiga för påpekande gör inget ansvarsfrågan men säkerligen på flertalet elever. Skolans att väcka respekt för människolivets okränkbarhet uppgift (4.1) har konsekvenser för *och därmed för rätten till personlig integritet samlevnadsundervisningen, t. ex. att varje form av psykisk press eller fysiskt övervåld utgör ett brott mot integriteten. De undersökningar som finns tyder emellertid på att en press, som är så stark att den upplevs som tvång, är betydligt mindre vanlig än vad som ofta påstås i debatten. Med den personliga integriteten sammanhänger också den mest grundläggande av de värderingar som bör prägla sexual- och samlevnadsundervisningen: att ett sexualliv som är integrerat i en personlig relation har mer att ge än ett opersonligt och tillfälligt. Eftersom detta ibland förnekas kan det vara skäl att i undervisningen närmare utveckla denna värdering. Kontakt, gemenskap kan de något flesta människor inte undvara utan stora psykiska påfrestningar, ofta skador. Sexualiteten är en av människans starkaste drivkrafter, men den behöver inte i och för sig inrymma Om man något personligt element. infoga den i och ställa den i tjänst hos en gemenskap, innebär lyckas detta en rikare upplevelse. Att nå därhän blir ett av de väsentliga målen i livet, ett mål som de flesta förverkligar i någon mån. Då har man också vunnit en av förutsättningarna att bilda en familj som i bästa fall kan bli en gynnsam miljö för både vuxna och barn att utvecklas i - en familj där den och den sexuella relationen mellan föräldrarna är personliga integrerade i varandra. Vid undervisningen om familjen måste emellertid de äldre eleverna också föras in i den debatt som satt den traditionella familjestrukturen i fråga och som menar att en mångsidigare gemenskap kan förverkligas i t. ex. en storfamilj. Om man undrar hur stor del av svenska folket som instämmer i att sexuellt samliv inom ramen för en gemenskap är att föredra framför det och sexuallivet, bör man inte vilseledas av det tillfälliga opersonliga

SOU 1974: 59 Värderande och objektiv undervisning 517

förhållandet att en mycket stor del av männen och en mindre del av kvinnorna ”accepterar” samlag med tillfälliga kontakter. Ingenting hindrar att de samtidigt värderar ett sexuellt samliv med den man hör nära ihop med, högre. Uppenbarligen är det så att nästan alla söker efter en sådan gemenskap och beklagar om de måste nöja sig med något mindre. En värdering som har ett starkt stöd hos de allra flesta isvenska folket är kravet på trohet mot make/maka, fästman/fästmö, stadigt sällskap. Ett tillfälligt snedsprång säger sig många kunna överse med, men inte med en planerad och dold otrohet som bryter gemenskapen. Då denna fråga berörs i undervisningen, bör det framhållas att begreppet trohet/otrohet har en vidare innebörd än avhållsamhet eller icke från samlag med en tredje part. Trohet är att söka upprätthålla en gemenskap. Otrohet är att vända sig bort från den och söka ersättning i något annat, t. ex. arbete, karriär, intressen, ensamhet - eller en eller flera nya sexuella kontakter eller ett nytt kärleksförhållande. Styrkan i trohetskravet härrör ur behovet av samhörighet. Man vill skydda gemenskapen genom att framhålla dess värde och varna för de vägar som leder bort från den. Detta betecknas ibland i debatten om troheten som ett krav på att få äga en annan människa. Ett sådant krav kan inte försvaras. Man har rätt att säga upp en gemenskap och lämna den. Men man har inte rätt att i hemlighet bryta gemenskapen samtidigt som man låtsas leva kvar i den. Frågorna om samhörighetens djup, varaktighet och upphörande är centrala för många tonåringar, och det kan vara av stort värde att ta upp dem i undervisningen. Därigenom motverkar man också vissa massmediers sensationsbetonade och osanna av den framställning sexuella otroheten som det normala och som ett framsteg för frihet och lycka. Av intresse i detta sammanhang är också något annat som framgått av en stor enkätundersökning: den subjektiva upplevelsen av stark tillfredsställelse är vanligare bland dem som har samlag med den de är kära i, med stadigt sällskap, fästmö/fästman eller hustru/äkta man än bland dem som har samlag med tillfällig kontakt. Den grundläggande värdering det här är tal om - rätten till personlig integritet - leder också till ett avvisande av den människosyn som i regel kommer till synes i pornografin: människan som individ är likgiltig: hon har bara värde som medel för sexuell tillfredsställelse. Viktigt är emellertid att i undervisningen inte likställa alla öppna sexualskildringar med pornografi (se härom avsnittet om pornografi i översikten av lärostoffet). Skolans uppgift att grundlägga och vidareutveckla sådana egenskaper hos eleverna som kan bära upp och förstärka demokratins princip om likaberättigande mellan människorna” (4.l) har också konsekvenser för den värderande och avsiktligt påverkande undervisningen. Denna vänder sig t. ex. mot den traditionella dubbelmoralen på det sexuella området, enligt vilken kvinnor utsattes för sociala förkastelse› domar för samma handlingar som män saklöst kunde begå. Enkätundersökningar inom den yngre generationen i flera länder visar att denna

518 Förslagtill handledning

attityd numera är starkt på tillbakagång. Att ta avstånd från den sexuella dubbelmoralen är en del av uppgiften att motverka de traditionella könsrollerna, dvs. den prägling av män och kvinnor mellan dem än som motiveras av som skapar större olikheter olikheter i anlag och kroppsliga funktioner. Då en förändring sker på detta område, så att mannen blir mindre dominerande och kvinnan mindre har detta ett djupgående inflytande också på den passiv, personliga och den sexuella relationen. Kravet mellan människor leder också till en på likaberättigande mot rasdiskriminering på det sexuella området. Vid argumentering fortsatt immigration kan denna fråga bli alltmer aktuell. Diskrimineringen av homosexuella och andra med särpräglad könsdrift har avtagit något under senare årtionden. Sexual- och samlevnadsundervisningen bör medverka till att en attitydförändring i denna riktning fortsätter. nämnts medverka till att rätt till Undervisningen bör som tidigare sexuellt samliv tillerkänns fysiskt och psykiskt handikappade, intagna på ålderdomshem, mentalsjuka, interner på fångvårdsanstalter och andra anstaltsbundna samt att överhuvud fördomen mot äldres sexualliv Övervinns. (Se 1.5.) Skolans att bidra till tolerans (l.4) är inte svår eller uppgift omfattande när det gäller ungdomars syn på sexuella frågor. Personer och rörelser med intensivt omfattade övertygelser har kritiserat denna målsättning emedan den antas innebära att man förklarar alla åsikter och beteenden för lika goda och försvagar engagemanget att verkligen kämpa för en övertygelse eller ett program. Denna kritik vilar på en missuppfattär. Den gäller inte värderingar och beteenden som ning av vad tolerans strider mot de värderingar som läroplanen kallar grundläggande och gemensamma. Det finns ingen anledning att vara tolerant mot t. ex. barnmisshandel eller sexuell hänsynslöshet. Tolerans betyder en beredskap att respektera en annan människas rätt att hysa och tala för en allvarlig religiös eller etisk eller politisk övertygelse, även om man själv helhjärtat denna övertygelse. Det är viktigt att klargöra detta bekämpar vid undervisning om samlevnadsfrågor så att inte en hög värdering av tolerans blir ett hinder för att omfatta och hävda en egen stark övertygelse. När det gäller sexuallivet har emellertid tolerans också en annan innebörd för många människor, nämligen att man inte skall anlägga moraliska aspekter på sexuella beteenden så länge dessa inte skadar någon. Detta får betraktas som en speciell sexualmoralisk uppfattning mot vilken står uppfattningen att det finns normer, som man överhuvud inte får bryta emot. En konfrontation mellan dessa båda uppfattningar kan vara en god metod att tränga djupare in i problemen. Då är det emellertid inte fråga om att i undervisningen ta parti för en viss mening i avsikt att påverka eleverna utan om objektiv undervisning i betydelsen neutral. Denna undervisningssituation behandlas i nästa avsnitt.

SOU 1974: 59 Värderande och objektiv undervisning 519

4.3 Objektiv (neutral) om kontroversiella

undervisning värderingar

4.3.1 Läroplanen om objektiv undervisning Medan undervisningen om grundläggande och gemensamma värderingar är värderande och avser att påverka, är undervisningen om kontroversiella värderingar objektiv. Det senare understryks starkt i läroplanen för grundskolan (4.l ovan) och motiveras ingående, bl. a. på följande sätt: ”. . .skolan tar emot barn och ungdom ur alla grupper och åsiktsläger i samhället. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att dessa inte blir påverkade från skolans sida till förmån för den ena eller den andra av de inbördes kämpande åskådningarna. Även av ett annat skäl måste skolan förhålla sig objektiv. . . . Eleven skall ha möjlighet att söka sin egen väg och ges förutsättningar att under eget ansvar en gång ta ställning och utforma sin livssyn.” Sedan läroplanen nämnt några områden där skolan dock skall bestämt hävda och främja vissa värderingar, fastslås att skolan skall ”söka ge eleverna . . . lust till engagemang. l vilken riktning detta engagemang skall styras är emellertid normalt inte skolans utan elevens sak. Läroplanen för gymnasieskolan (Lgy 70) har en omfattande framställning av de värderingar som skall framhållas och främjas men fastslår samtidigt: Det bör alltid överlåtas åt eleven att efter självständig prövning acceptera eller förkasta en värdering. För undervisningen om de gemensamma och grundläggande värderingarna innebär detta, som tidigare påpekats, att läraren visserligen skall markera vilka dessa är och hålla fast vid dem men samtidigt genom hela sin attityd markera att det till sist är elevens sak att ta ställning. Vid undervisning om kontroversiella värderingar blir utgångsläget ett annat: läraren markerar aldrig något ställningstagande från samhällets och skolans sida. Han endast försöker klarlägga vilka de skilda värderingarna är och levandegöra dem. Den uppgift som eleven ställs inför är fortfarande att pröva och själv ta ställning. I denna bemärkelse är undervisningen i båda fallen objektiv.

4.3.2 Objektiv undervisning om samlevnadsfrâgor

Innebörden av den objektiva om kontroversiella undervisningen värderingar kan åskådliggöras på följande sättz

Objektivitet

I

l

Saklighet opartiskhet l J. Westerståhl: Syn-

l___j__l T4?

punkter på objektivitetskravets tillämpning i läroböcker. SOU 1971: 91, Sanning Relevans Balans Neutral bilaga 6. presentation

SOU 1974159 520 Förslag till handledning

Objektiviteten har här två komponenter, saklighet och opartiskhet, vardera innebärande två preciserade krav på undervisningen. Saklighet innebär dels ett krav på sanning, dels ett krav på relevans. Sanningskravet är det mest grundläggande. Finns det inte en allvarlig strävan att uppfylla det, kan inte heller objektivitetens övriga komponenter tillgodoses. Ett vanligt inslag i sexualdebatten är att man försöker stödja sina samlevnadsvärderingar med bristfälligt underbyggda generella om det sexuella beteendet i samhället. I skolans undervisning påståenden måste naturligtvis i stället föreliggande undersökningar på detta område Två kan med fördel framhållas för eleverna: utnyttjas. målsättningar att kritiskt granska källorna för sina påståenden samt viljan att viljan grundligt ta del även av sakförhållanden som tycks motsäga ens egen uppfattning. Kravet på relevans innebär att man skall välja verklighetsbeskrivningar som är väsentliga för det ämne som avhandlas. Om man i svensk sexualundervisning beskrivningar av sjukdomsbilden vid ger detaljerade syfilis, kan dessa beskrivningar visserligen vara sanna, men de är inte relevanta för undervisningen om de veneriska sjukdomarna i Sverige, eftersom syfilis har så ringa spridning här. Likaså har man inte uppfyllt kravet på relevans om man låter större delen av undervisningen om samlag upptas av beskrivningar av beteenden vid mindre vanliga variationer i sexualdriftens inriktning. Opartiskhet innebär dels ett krav på balans, dels ett krav på neutral presentation. . Balans är nödvändig i skildringen av olika livsåskådningar, ideologier, värderingar och överhuvudtaget kontroversiella synpunkter. Det är inte tillräckligt att en viss uppfattning skildras sanningsenligt med hjälp av relevant stoff. Den måste också ges utrymme i rimlig proportion till andra Även om t. ex. argumenten för äktenskapets uppfattningar. avskaffande resp. argumenten för total avhållsamhet före äktenskapet skildras sakligt korrekt har man inte uppfyllt balanskravet om man låter någondera uppfattningen kvantitativt dominera undervisningen. Kravet på neutral presentation är måhända det svåraste att uppfylla. Om man kallar mer restriktiva uppfattningar moralistiska och auktoritära” och andra uppfattningar ”fria” har man i själva presentationen utsatt eleverna för en styrning, även om den följande beskrivningen av innehåll är sanningsenlig och relevant och de olika åskådningarnas har utrymmesmässigt balanserats mot varandra. Det blir åskådningarna inte heller en neutral presentation om man säger att de mer restriktiva uppfattningarna är de som visar omsorg om människans bästa, medan de andra uppfattningarna betecknas som moralupplösande. I sexual- och samlevnadsundervisningen kan det vara särskilt svårt att förverkliga neutral presentation, eftersom de olika värderingarna på detta område ofta är så djupt känslomässigt förankrade. Det är dock knappast svårare än att vara objektiv på det politiska eller religiösa området för den som är starkt engagerad där. Uppgiften att ge en neutral presentation underlättas i hög grad, om läraren upplever att uppgiften är att olika och livsinställningar, inte att söka levandegöra uppfattningar

SOU 1974: 59 Värderande och objektiv undervisning 521

påverka eleven till att omfatta en viss åskådning. En påverkan sker alltid genom en levande undervisning, men det är - när det gäller kontroversiella värderingar - inte lärarens uppgift att söka styra denna påverkan. En så bedriven undervisning utgör i sig själv en fostran av eleven till att både respektera andras uppfattningar och själv ta bestämd ställning. Målsättningen att levandegöra utgör också ett korrektiv mot uppfattningen att neutral skulle vara detsamma som likgiltig eller torr. I detta sammanhang är det viktigt att erinra om följande påpekande i läroplanen beträffande objektivitetskravet: Detta hindrar inte givetvis att läraren ger till känna sin egen personliga åsikt.” Från elever med intresse för samhällsfrågor brukar t. o. m. framföras krav på läraren att redovisa sin personliga inställning, så att eleverna lättare skall kunna bilda sig en föreställning om i vad mån läraren eftersträvar eller lyckas genomföra objektivitet. Ett sådant elevkrav kan betraktas som ett positivt inslag i undervisningssituationen. Läraren är dock inte skyldig att redovisa sin egen uppfattning i värderingsfrågor. Sexualmoraliska frågor brukar liksom religiösa och numera även politiska frågor kunna engagera ungdomar på ett starkt subjektivt sätt. Detta är helt den enskilde eleven naturligt; är inte skyldig att vara objektiv. Men det blir då en stimulerande uppgift för läraren att leda samtalet på ett sådant sätt att eleverna upplever att objektiviteten är oumbärlig för att kunna närma sig verkligheten, befria sig från emotionellt betingade felteckningar och därmed öka sina att möjligheter bemästra verkligheten och påverka den. Bristande verklighetsuppfattning är alltid ett handikapp. I en sådan undervisningssituation är det inte säkert att läraren på varje punkt har den bästa insikten. Det är vanligt att eleverna kan lämna väsentliga bidrag till samtalet.

4.3.3 Pluralism och relativism

Med pluralism menas att det hos individer och grupper vid sidan av en värdegemenskap (4.2.l och 4.2.3) existerar skilda värderingar. Till dessa får skolan inte ta ställning. Skolan måste i dessa frågor bedriva en pluralistisk undervisning, vilket är ett annat uttryck för objektiv undervisning. Farhågor har uttalats att en sådan undervisning skulle befrämja relativism hos eleverna, dvs. uppfattningen att alla värderingar är lika goda, att man inte kan komma till någon bestämd åsikt om vad som är rätt eller orätt, eftersom ju skolan inte proklamerar någon åsikti vissa viktiga frågor. I samlevnadsundervisningen kan det t. ex. gälla synen på vissa religiösa gruppers avståndstagande från föräktenskapliga förbindelser. Skolan får inte försöka eleverna övertyga om att denna ståndpunkt är oriktig eller riktig. Den skulle då begå övergrepp mot en åsiktsgrupp, eller också mot en annan. Att den ena gruppen är stor och den andra liten spelar ingen roll i sammanhanget. Avgörande är att det i denna fråga inte finns någon grundläggande och gemensam värdering som omfattar hela folket. Lika avgörande är att ingen av åsikterna strider mot de grundläggande och gemensamma värderingar som är angivna i läroplanens mål och riktlinjer. Då behöver inte heller skolan ta parti. De

522 Förslag till handledning

allra flesta är visserligen överens om att föräktenskapligt samliv är självklart riktigt, men det finns en grupp som har en annan uppfattning, och då skall den respekteras. Det måste emellertid framgå av undervisningen att skolans neutrala hållning inte beror på uppfattningen att det är likgiltigt vad man anser utan på att det tvärtom är viktigt att var och en är fri att ha eller bilda sig en övertygelse och att handla i överensstämmelse med den. Skolans uppgift är inte att åstadkomma en relativistisk hållning utan att bidra till en fördjupad och bättre motiverad övertygelse, omfattad med ett starkare personligt engagemang. Som jämförelse kan påpekas att skolans neutralitet vid undervisningen om politiska partiprogram inte avser att hos eleverna inympa en relativistisk hållning till de politiska ideologierna utan tvärtom att animera dem till ställningstagande och ge dem en vid orientering som förbättrar möjligheterna till ett engagemang. (Jfr 4.2.3, stycket om tolerans.) Det är viktigt att denna målsättning för den objektiva, pluralistiska delen av samlevnadsundervisningen hålls levande och att en bestämd gräns dras mot en relativistisk attityd.

4.3.4 Några frågor som bör behandlas utan ställningstagande

Här anförs endast principiella skäl för att vissa frågor skall behandlas utan ställningstagande. Beträffande sakinnehållet i undervisningen om dessa frågor görs hänvisningar till faktaöversikten i senare delen av denna handledning och till kommentarerna till undervisningsmomenten på olika stadier. Frågan hur man i undervisningen skall omnämna den avvisande hållningen till föräktenskapligt samliv berördes i föregående avsnitt (4.3.3). Se vidare kapitlet Livsåskådningar och sexualsyn i faktaöversikten. Ungefär tre fjärdedelar av svenska ungdomar har sin sexualdebut innan de lämnar tonåren. En fjärdedel till en tredjedel gör denna erfarenhet innan de lämnar grundskolan. Vad betyder det för skolans sexual- och samlevnadsundervisning? Skall den ta avstånd från detta förhållningssätt och rekommendera avhållsamhet? Eller skall den redogöra för de skilda värderingarna på detta område och söka hjälpa eleverna att själva bilda sig en ansvarig uppfattning om hur de skall handla? Det sistnämnda sättet att undervisa gillas av en knapp majoritet av den yngre generationen (l8-30-åringar). Men i hela svenska folket är det ungefär sex av tio, och i den äldre generationen sju av tio, som vill att skolan skall rekommendera avhållsamhet under uppväxtåren. Detta enkätsvar rymmer två oklarheter. För det första har givetvis olika svarande menat olika ting med

”uppväxtåren”.l För det andra rymmer svaret två skilda ställningstagan-

1 Svaren på en annan fråga, som ställdes till 18-60-åringar, visar att 20 % av de svarande inte ansåg att man borde precisera någon ålder då det är acceptabelt att inleda ett sexuellt förhållande. Av de övriga godtog hälften sexualdebut före ca 18,5 år, andra hälften först vid denna ålder eller senare. Meningarna är alltså delade. Så mycket är emellertid säkert att en majoritet vill att skolan skall motverka sexuellt samliv under de tidigare tonåren, här kallat tidigt sexuellt samliv”. Närmare än så kan man inte fastställa opinionsläget.

SOU 1974: 59 Várderande och objektiv undervisning 523

den. Det ena är att tidigt sexuellt samliv bör motverkas. Det andra att detta syfte bäst främjas i skolans undervisning genom en generell rekommendation om avhållsamhet. Det sistnämnda ställningstagandet gäller emellertid en pedagogisk metodfråga inom skolans arbetsområde. En sådan kan inte få sitt svar genom en enkätundersökning. I princip är det tänkbart att tidigt sexuellt samliv kan motverkas genom en generellt avrådande undervisning eller genom att man vädjar till ungdomarna om ett eget ansvarigt ställningstagande, grundat bl. a. på redogörelse för sakförhållanden och livsåskådningar vilka är relevanta i detta sammanhang. För att bedöma vilket av dessa båda sätt att möta ungdomarna i skolan som innebär den mest levande och bäst fungerande undervisningen måste man ta hänsyn till undervisningssituationen. Den påverkas bl. a. av hur många elever i en klass som har haft sexualdebut. Detta växlar i hög grad mellan jämnåriga klasser, mellan skolor och trakter; i genomsnitt var situationen denna 1966/67:

Årskurs Andel som någon gång haft samlag, i %

I de fem årskullarna 15-19 år (inom och utom skolväsendet) ingick ungefär 600 000 ungdomar. Av dessa hade ungefär 250 000 någon gång haft samlag. Ser man till ungdomarnas egna normer är det bland 16- resp. l8-åringar endast ca 5 % som principiellt tar avstånd från sexuellt samliv mellan ungdomar i deras egen ålder - men alltså fler som i långt verkligheten lever avhållsamt. En ganska likartad bild av ungdomens förhållningssätt och värderingar har framträtt vid undersökningar i flera länder. Där är den höga frekvensen av tidig sexualdebut något relativt nytt; i Sverige och möjligen även iNorden för övrigt är skillnaden mellan förr och nu inte lika stor men dock tydligt konstaterbar. De viktigaste orsakerna till sänkningen av sexualdebutåldern torde vara:

- den ungefär lika stora sänkningen av åldern för könsmognad; möjligheten till effektiv födelsekontroll; - ökade ungdomens rörlighet utanför hemmet i miljöer där man är mer eller mindre anonym, och den därmed minskade följande möjligheten till social kontroll; - den snabba som samhällsförändringen med rätt eller orätt - ger de yngre en känsla av att de måste skapa sina egna normer; - den minskade tabueringen av sexualiteten; sekulariseringen.

i 524 Förslag till handledning

Trots dessa förhållanden kan man säga att den del av föräldragenerationen, sju av tio, som obetingat håller på sexuell avhållsamhet under uppväxtåren, till en viss grad har fått sin vilja igenom: sju av tio ungdomar har sin sexualdebut senare än högstadieåldern. Men under åren närmast därefter inträffar sexualdebuten för en mycket stor del av Och ser man inte till det faktiska beteendet utan till ungdomarna. ungdomarnas åsikter om tidigt sexuellt samliv, finner man att den äldre generationen nästan inte alls lyckats vinna gehör. Vad som hänt - i Sverige och många andra länder - är att ”sällskap”, innefattande också sexuellt samliv, blivit ett självklart inslag i tillvaron för en mycket stor del av tonåringarna och i princip accepterat av de allra flesta. Under sådana förhållanden torde en generell rekommendation till avhållsamhet vara den minst effektiva metoden, om sexual- och samlevnadsundervisningen skall söka främja ett ansvarigt handlande. Just det generella i rekommendationen ligger så långt från de äldre tonåringarnas självklart (för dem självklart) omfattade värderingar och överhuvud från värderingarna hos de flesta i den yngre generationen att man på detta sätt inte kan upprätta den kontakt och det förtroende som är en nödvändig utgångspunkt för undervisning om samlevnadsfrågor. Även den majoritet av ungdomar som inte har sin sexualdebut före grundskolans slut, däribland de säkerligen talrika ungdomar som inte vill ge sig in på sådana erfarenheter tidigt - även flertalet av dessa uppfattar i dag en generell avhållsamhetsrekommendation som något kraftlöst och meningslöst, ett slag i luften. Det framgår av den principiellt accepterande inställning som även flertalet av de avhållsamma ungdomarna har till sexuellt samliv mellan ungdomar i deras egen ålder. Det finns på denna punkt inte en sådan värdegemenskap att man kan vinna gehör och gensvar med en traditionell uppläggning av undervisningen om denna fråga. Ingen undervisning om livsföring kan fungera om den ligger alltför långt borta från värderingarna hos dem som mottar undervisningen. En generell avhållsamhetsrekommendation skulle i praktiken betyda ett omintetgö-

rande av förutsättningarna för en fungerande samlevnadsundervisning.,

Flertalet ungdomar skulle lämnas utan en vägledning som kan tänkas göra intryck på dem. Men det kan inte heller komma i fråga att i undervisningen beteckna tidigt sexuellt samliv som självklart lämpligt för alla eller oproblematiskt. Man skulle då direkt handla orätt mot de elever och föräldrar som säger bestämt nej till det handlingsmönster som flertalet tonåringar har. När förutsättningarna för samlevnadsundervisningen är sådana, blir den sakligt redogörande, icke ställningstagande undervisningen - kort sagt - till de den objektiva den enda möjligheten att ta vederbörlig hänsyn skilda värderingarna. Uppgiften blir då för det första att redogöra för de synsätt som finns på detta område för att därigenom hjälpa ungdomar ett stycke på väg mot en egen klarare fattad ståndpunkt. Denna undervisning måste bedrivas så, att en elev märker att de samlevnadsvärderingar han för med sig hemifrån behandlas med förståelse och respekt. I vilken riktning hans eget synsätt skall utvecklas beror till sist på hans eget

SOU 1974: 59 Värderande och objektiv undervisning 525

ställningstagande. För det andra måste undervisningen de klargöra faktiska risker en för tidig sexualdebut oberoende av alla innebär, värderingar. (Se 5.4.5, kommentaren till mom. 8, slutet.) Föräldrarnas inställning till sexuellt samliv tidigt är givetvis inte densamma hos alla. En del av dem tar det som tämligen självklart och inte särskilt problematiskt att deras har tonåring stadigt sällskap, innefattande också en sexuell relation. De eller accepterar pojkflickvännen som familjemedlem och försöker hjälpa och stödja ungdomarna. Andra föräldrar är bekymrade över eventualiteten att deras son eller i synnerhet dotter skulle ge sig in i något sådant och blir olyckliga om det inträffar. Båda dessa föräldragrupper måste kunna räkna med att deras ungdomar i skolans sexual- och samlevnadsundervisning blir utsatta för en påverkan som de (föräldrarna) kan acceptera. Den förstnämnda föräldragruppen vill att deras ungdomar itillräckligt god tid ska få kunskaper som hjälper dem att undvika ödesdigra misstag och som klargör för dem att ett sexuellt förhållande alltid också är en fråga om ansvar för sina handlingar och deras konsekvenser. Den sistnämnda vill föräldragruppen att deras ungdomar även i skolan skall möta den livsåskådning enligt vilken sexuellt samliv endast bör förekomma mellan vuxna människor som har en djupare gemenskap eller kanske endast i samband med äktenskap eller äktenskapsavsikt. Gemensamt för båda grupperna är att man vill att skolan skall klargöra de faktiska risker som är förbundna med en alltför tidig sexualdebut. All erfarenhet talar för att eleverna kommer att engagera sig djupare i såväl de kontroversiella livsåskådningsfrågorna som frågorna om konsekvenserna av olika beteenden, om de möter en vädjan att tänka efter och finna sitt eget svar i stället för att ett enda svar ges dem i förväg. Att läraren och eleverna tillsammans arbetar med problemen skapar ett bättre skydd mot ogenomtänkta och överilade handlingar än en generell rekommendation som inte Det vill accepteras. också synas som om flertalet lärare sedan länge undervisar efter dessa riktlinjer. En generell rekommendation till avhållsamhet innebär också en moralisk och psykologisk som skulle komplikation ha en olycklig inverkan på undervisningen utöver vad som redan framhållits. Då sexuellt samliv mellan ungdomar blivit så vanligt - man må beklaga det eller ej blir det en ofrånkomlig för samhället att nödvändighet ge dessa ungdomar råd och hjälp i den situation de nu en gång befinner sig i. Man kan då inte först säga att ett visst beteende inte bör förekomma och därefter tillsammans med eleverna söka komma fram till hur man bör handla inom ramen för detta förbjudna beteende. Det måste finnas frihet att i en del av undervisningen utgå från den faktiska samlevnadssituation i vilken så många ungdomar befinner sig och visa på vad som då måste gälla, etiskt och praktiskt. Och det måste finnas alldeles samma frihet att i en annan del av undervisningen utgå från en mera restriktiv livshållning och söka levandegöra dess motiveringar och villkor. En objektiv undervisning om det tidiga sexuella samlivets problem innebär att skolan förhåller sig lika till de elever som har olika värderingar

526 till handledning SOU 1974359 Förslag

och olika grad av erfarenhet på detta område. Uppgiften är att ge båda dessa grupper kunskaper, vägledning, hjälp och stöd. För dem som väntar med sin sexualdebut blir kunskaperna något man tillägnar sig med tanke på framtiden liksom så mycket annat i skolans lärostoff. De elever som redan har ett sexuellt samliv får omedelbar behållning av sina sexual- och samlevnadskunskaper, både positivt som en hjälp att sköta ett förhållande på ett hyggligt och bra sätt och negativt som en hjälp att undvika sådana misstag som beror på okunnighet. Denna funktion hos skolans har principiellt samma innebörd som verksamheten vid de undervisning sexualrådgivningsbyråer för ungdom som i några fall har upprättats i regi av en skoldirektion eller barnavårdsnämnd, eller den rådgivning på detta område som ges av Skolläkare och skolsköterskor. Att det på detta område skett en attitydförändring, som nödvändiggör en annan hållning från skolans sida än den förr brukliga, framgår kanske allra bäst vid en jämförelse med vad 1956 års handledning hade att säga om Åtgärder från skolans sida vid konstaterade fall av sexuellt samliv mellan elever”: Saken bör tagas upp till behandling och undersökning utföras genom skolläkarens försorg.” Sådana åtgärder är numera omöjliga att företa; inga föräldrar skulle finna sig i att deras ungdomar utsattes för ett ingripande av denna art enbart därför att de haft samlag. Det kapitel där den nämnda föreskriften ingår ersattes också redan 1966 med andra bestämmelser. Vid sidan av frågorna om föräktenskapligt samliv resp. tidigt sexuellt samliv finns ytterligare några frågor där man i undervisningen måste vara särskilt noga med att respektera olika åsiktsgrupper, där man med andra ord bör ge objektiv undervisning även i bemärkelsen neutral presentation. Undervisningen om preventivmedel måste visserligen till största delen ges som en omfattande faktainformation. Men det måste också klargöras att det finns befolkningsgrupper som principiellt tar avstånd från barnbegränsning (barnantalet bör bestämmas av försynen) eller som godkänner endast avhållsamhet eller de ”säkra perioderna” som preventivmetoder. Normen att preventivmedel är otillåtliga omfattades 1967 av 4 % av befolkningen (5 % i den äldre, l % i den yngre generationen). De flesta anhängarna av normen återfinns inom vissa frikyrkliga grupper samt bland en del av de romerska katolikerna. Föräldrar med denna inställning måste kunna vara förvissade om att deras barn i skolans undervisning möter en sakligt riktig beskrivning av vad den innebär och vilka motiveringar den har. Majoriteten av de aktiva medlemmarna i kyrkorna accepterar emellertid familjeplanering genom preventivmedel. Se artikeln Livsåskådningar och sexualsyn i faktaöversikten. Att familjer bildas och består är ett samhällsintresse. Familjebildningen har sannolikt inte avtagit, åtminstone inte i någon större utsträckning. Vad som inträffat under senare delen av 1960-talet och början av 70-talet är att antalet ingångna äktenskap sjunkit starkt, samtidigt som andelen samboende utan vigsel ökat. Nativiteten var under denna period oförändrad, antalet skilsmässor per 100 000 av folkmängden ökade starkt. Alltjämt gäller dock att de flesta gifter sig och att de flesta äktenskap blir bestående. Vad som satts under debatt är Vigseln och den

SOU 1974: 59 Värderande och objektiv undervisning 527

traditionella familjeformen med endast mannen som yrkesarbetande. I samlevnadsundervisningen är det realistiskt att utgå från att nästan alla önskar bilda och att de även kommer familj att göra det. I de olika debattfrågor som aktualiseras av de ovan relaterade förhållandena bör skolan inte ta ställning. En väsentlig blir uppgift att klargöra de skilda juridisk-ekonomiska villkor som gäller för olika samlevnadsformer: samboende med och utan vigsel, med och utan barn, att vara ensamstående med barn. Det är av stor vikt att dessa förhållanden tas med ibilden då man diskuterar de olika samlevnadsformerna. En kvalificerad diskussion om dessa frågor med de äldre eleverna är att av de väsentligaste bidrag samlevnadsundervisningen kan lämna. Hit hör också psykologiska aspekter, en klar framställning av den kristna äktenskapsuppfattningen jämförd med den sekulariserade, samt även en diskussion av den tills vidare sällsynt förekommande storfamiljen med dess ambition att bryta den isolering som kärnfamiljen stundom råkar i. I fråga om inställningen till abort finns en djupgående skillnad mellan två olika synsätt eller värderingar. Läroplanens mål och riktlinjer anger som en av skolans ”att väcka för människans huvuduppgifter respekt egenvärde, för människolivets okränkbarhet, en uppgift som de allra flesta torde vara överens om att vilja tilldela skolan. När det gäller abortfrågan drar emellertid olika människor helt olika slutsatser av denna grundläggande värdering. En grupp av medborgare tillämpar principen på i första hand det ofödda barnet och anser dess rätt att fortleva vara ett moraliskt krav av första ordningen; man har inte rätt att hindra att ett barn föds annat än då moderns liv är i fara. Barnet är en mänsklig varelse från befruktningsögonblicket. En del av dem som vill ha en starkt restriktiv abortlagstiftning anser dock att det kan finnas andra abortindikationer, men dessa bör vara noga preciserade i lagen och abort medgivas endast efter ingående Den andra prövning. gruppen av medborgare vill tillämpa principen om egenvärde och okränkbarhet på i första hand den gravida kvinnan och anser det vara ett oeftergivligt krav att hon själv skall få avgöra om hon skall föda barnet eller ej. Barnet kan enligt denna grupp inte betraktas som en mänsklig individ förrän vid den tidpunkt då det skulle kunna födas levande och förbli vid liv. I denna mycket kontroversiella kan och får skolan inte ta fråga ställning. Samlevnadsundervisningen skall givetvis redogöra för gällande abortlagstiftning och klargöra vilken som i principiell uppfattning demokratisk ordning lagts till för denna. Men det får inte i grund undervisningen sägas att vare sig motståndarna till eller anhängarna av fri eller nästan fri abort är etiskt klandervärda. Hur än abortlagen ser ut måste undervisningen avstå från att ta parti iden etiska frågan. De frågor där denna rekommenderar handledning att undervisningen inte skall ta parti för någon viss åsiktgrupp i samhället är:

föräktenskapliga förbindelser (även om undervisningen kvantitativt måste ägna största uppmärksamheten åt det synsätt som omfattas av nästan hela befolkningen och vilket sådana enligt förbindelser är självklart acceptabla);

528 Förslagtill handledning

- sexuellt samliv under tonåren (varvid undervisningen dock måste ta ställning mot sexualdebuter som äger rum innan man är mogen att emotionellt och praktiskt klara en sådan relation. ansvarsmässigt, skall också alltid beteckna den sexuella relation som är Undervisningen grundad på personlig gemenskap som något som är värt att söka uppnå); av preventivmedel (varvid dock skyldigheten att -användningen använda dem måste starkt understrykas för alla som inte har några principiella invändningar mot dem); - olika samlevnadsformer som är vanligt förekommande i samband med familjebildningen; - abortfrågan från etisk synpunkt.

Givetvis finns det andra samlevnadsfrågor där undervisningen inte bör söka påverka eleverna till att omfatta en viss värdering, men det sagda torde ge tillräcklig grund för att bedöma vilka ytterligare frågor som kan vara av denna karaktär. Urvalet av sådana frågor ändras för övrigt successivt allteftersom värderingarna hos befolkningen förskjuts. för all objektiv, ”pluralistisk” undervisning är att den inte Väsentligt syftar till att inge eleverna uppfattningen att alla värderingar är lika goda (relativism) utan tvärtom att ge dem inspiration till ett helhjärtat eget bl. a. på en klarare blick för innebörden av ställningstagande, grundat olika värderingar, ökad kunskap om väsentliga fakta i sammanhanget och ökad insikt om vilken värdering man själv verkligen vill stå för. Skolans sexual- och samlevnadsundervisning är inte den faktor som härvidlag har det största inflytandet på ungdomarna, men den ger en överblick av fakta och värderingsfrågor som de inte möter någon annanstans.

SOU 1974: 59 529

5 Sexual- och

samlevnadsundervisning

på olika stadier

5.1 Hemmet

Hemmet betyder mycket mer än skolan för att utforma barnets grundläggande attityd till sexualiteten. Ett sådant formande sker huvudsakligen genom osystematisk, delvis omedveten påverkan. Den känslomässiga atmosfären spelar därvid en avgörande roll. Se härom kapitlet Hemmets betydelse i översikten av lårostoffet. Numera ger föräldrarna oftast också barnet en viss faktakunskap om sexuella förhållanden genom att många gånger under årens lopp svara på barnets frågor och kanske även genom att mera systematiskt berätta och förklara, med eller utan

hjälp av någon informationsbok för förskoleåldem. På grund av hemmets roll både som och attitydskapare upplysare är det nödvändigt med ömsesidig information och samråd mellan hem och skola - viktigare ju yngre barnet är. Se härom avsnittet Samverkan mellan hem och skola (9). De synpunkter som anförs där och i den nyssnämnda artikeln Hemmets betydelse är av vikt också för nästa avsnitt (5.2).

5.2 Förskolan

5.2.1 Allmänna synpunkter

Perioden 3 1/2-7 år är en ganska dramatisk tid i barnets liv med åtskilligt av inriktning på den sexuella sfären. Relationen till föräldrarna präglas

tidvis av svartsjukedramer, vilka normalt

utmynnar i en förmåga att identifiera sig med föräldern av samma kön. Samtidigt påbörjas den stegvisa frigörelse från det starka föråldraberoendet, vilken är förutsättningen för att kunna utveckla en självständig personlighet under ungdomsåren. Under förskoletiden har barnet i allmänhet förvärvat förmågan och fått behovet att umgås med jämnåriga barn och gör därvid bl. a. observationer om olikheter i kroppsbyggnad mellan könen. Det blir en av utgångspunkterna för barnets frågor om sexuella ting. Under denna tid stabiliseras också könsrollen alltmer - efter att ha grundlagts redan 1 under föregående period, främst genom Med förskola avses såomgivningens mer eller mindre omedvetna sätt att bemöta och flickor väl heltidsförskola (dagpojkar i enlighet med kulturbehem) som deltidsförskostämda könsrollsmönster. Medvetenheten om att göra rätt eller orätt, dvs. la (lekskola).

530 Förslag till handledning

handla eller inte handla enligt den närmaste omgivningens krav och förväntningar, växer starkt: ett samvete utbildas. Dessa förutsättningar skapar en starkare medvetenhet om det egna könet och mer intresse för könsfrågor än vad som blir fallet under den Föräldrarnas och förskolepersonalens attityd till följande lågstadieåldern. det sexuella och deras större eller mindre beredvillighet att svara sakligt blir därför faktorer i barnets utveckling under på frågor betydelsefulla förskoleåren. Förskolan kan ha ett djupgående inflytande på barnets emotionella - dock i regel inte på långt när så stort som och sociala utveckling föräldrarnas. Barnen är osjälvständiga och formbara, de får i förskolan tillfälle till mångsidiga och utvecklande sysselsättningar och får härunder helt naturligt en nära relation till förskolepersonalen. Samråd mellan denna och föräldrarna är därför särskilt viktigt, vilket understryks i gällande föreskrifter. Föräldrarna bör utöver den allmänna informationen också informera om hur och hur mycket de har svarat på barnets frågor om var barn kommer ifrån, hur de själva ser på sexualupplysning till hos barn. Förskolepersonalen å sin sida bör barn och på sexuella yttringar från början klargöra för föräldrarna att barnen i förskolan alltid får svar då de kommer med frågor om sexuella förhållanden. Skälet härtill är givetvis att en undvikande attityd är ägnad att ofördelaktigt påverka barnets inställning. Föräldrarna och förskolepersonalen bör underrätta varandra då någon utbrutit. Det är fördelakav de högst normala sexualordsepidemierna överens om ett tigt om alla som har med barnen att göra då kan komma gemensamt sätt att reagera: inte komma med förebråelser eller uttryck för då barnen söker provocera genom att använda de runda motvilja orden, utan endast försöka leda dem över till ord som kan användasi dagligt tal. Förskolepersonalen bör också underrätta föräldrarna då sexualfrågorna kan då bättre bedöma innebörden av tas upp mera samlat. Föräldrarna vad barnen efteråt berättar och frågar om hemma. Det viktigaste bidrag förskolan kan lämna till att barnen en gång ska fungera i man-kvinna-relationen är emellertid inte sexualupplysningen. Mer betyder varma och levande personliga relationer mellan barnen och Om ett barn blir omfamnat därför att det är omtyckt och blir personalen. vid behov och blir accepterat även när det taget upp i knäet och tröstat har det fått den mest grundläggande förberedelsen till uppför sig illa”, att kunna leva i ett kärleksförhållande. Förskolans personal kan här ha ett djupare kompletterande inflytande på barnen än vad i regel några andra utanför hemmet kan ha.

5.2.2 Några sexualkunskapsmoment

De moment av Sexualkunskap som här berörs är: Hur blir det barn? - - - Varför har dom inga barn? Enförälderfamiljer Självtillfredsställelse hos små barn - Exhibitionister och pedofiler. Givetvis finns det andra ämnen som kan aktualiseras genom barnens frågor, dessa bör då få sakligt

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 531

korrekta och åldersanpassade svar. De nämnda momenten är emellertid de som kanske oftast - men inte alltid aktualiseras. Om det blir föräldrarna eller förskolepersonalen som först tar upp ett ämne eller svarar på en fråga är inte så viktigt; barnet ser nog till att saken blir - om inte attityden ventilerad både hemma och i förskolan på det ena eller det andra stället är avvisande. I de flesta frågor har barnen sannolikt fått en del kunskaper hemma, men det hör till bilden att de ställer samma fråga gång på gång ur nya aspekter och kräver kompletterande upplysningar. En fråga kan sällan betraktas som ”avverkad” i förskoleåldern. Därför är det motiverat att här ta upp även ämnen om vilka man kan tycka att det numera är tämligen självklart att upplysning givits av föräldrarna. Hur blir det barn? Förskolebarn ställer framförallt tre frågor, en först, de andra kanske efter en tid: l. Var kommer barn ifrån? Svar: Från ett särskilt rum i mammans mage (inte: från mammans mage; då tror barnet att fostret och maten är blandade med varandra, vilket det inte tycker om att tänka sig). 2. Hur kom barnet in i mammans mage? Den frågan ger tillfälle att först ge upplysningen att barnet kom till genom att en sädescell från pappan och en äggcell inne i mamman smälte samman och växte så att det blev just detta barn. Det är väsentligt för barnet att veta att det verkligen kommer från” både pappan och mamman. Någon möjlighet att tala om vad en sädescell och en äggcell är finns ju inte vid denna ålder, men det är inte heller nödvändigt. 3. Då följer i regel frågan: Hur kan sädescellen från pappan komma in i mamman? Svar: Genom att pappan sätter in sin penis i springan som mamman har mellan benen (liksom alla flickor) så kan sädescellen från honom komma in i mamman. Barnet har ingen möjlighet att ana upplevelsen av ett samlag. Den känsla som (i de gynnsamma fallen) finns mellan pappan och mamman och mellan dem och barnet är det däremot djupt medvetet om; den saknas inte alls i sammanhanget. Därigenom får upplysningen en personlig innebörd. Upplysningen att de allra flesta samlag äger rum utan avsikt att få barn är svår att göra begriplig för förskolebarn. Barnets huvudintresse är fortplantningen, men man bör också söka förklara att människor har samlag därför att de tycker om varandra och därför att det känns skönt. Varför har dom inga barn? Barnen behöver få höra att ganska många människor inte kan få barn och att de oftast är ledsna för det. I det sammanhanget kan vilket begreppet adoptivbarn utredas, också aktualiseras av att numera nästan alla barn har sett och lekt med barn från andra världsdelar. Det finns också bilderböcker som handlar om adoptivbarn från främmande länder. Barn med endast en hemmavarande förälder. För dessa barn kan det vara särskilt att de förstår viktigt att de rent fysiskt också kommer från en pappa eller mamma som är verklig och finns Om de någonstans. känner till det biologiska blir den frånvarande sammanhanget, föräldern en mera påtaglig realitet, vilket är önskvärt för att de skall kunna placera in sig själva i ett mamma-pappa-sammanhang.

sou 1974: 59

532 Förslag nu handledning

Självtillfredsställelse (onani) förekommer hos många redan i förskoleföreteelse. Ofta är det inte fråga om en åldern; den är en normal målmedveten stimulering till orgasm som hos ungdomar och vuxna, utan

snarare om en stillsamt lustbetonad självförsjunkenhet. reaktioner hos små barn (utan ejakulation hos gossar) Orgasmliknande att stimulering av har dock iakttagits. Barnet har av en slump upptäckt könsorganet ger lustförnimmelser och ägnar sig därför åt detta då och då stunder. snart av att under kortare Vanligen avbryts sysselsättningen sig uppmärksamheten och intresset. något annat tilldrar Skälet härtill är att om De vuxna bör undvika att ingripa och förbjuda. om de är upprörda) det som hör samman med de gör det kan (särskilt och lustförnimmelser bli skuldbelagt. Därigenom kan det bli könsorgan samman sina sexuella känslor med svårare för barnet att senare knyta och kärlek. Särskilt kvinnor har under 1800- och början av tillgivenhet 1900-talet ofta blivit hämmade ända till oförmåga att uppleva orgasm den allmänna inom vilken skuldbeläggningen av genom sexualtabuering, onanin är ett delfenomen men säkerligen ett viktigt sådant. endast om den uppträder som En viss anledning till oro ger barnonanin och intensiv och bortvändhet från lekar och långvarig försjunkenhet kamrater och andra närstående människor. Problemet är då inte onanin onanin är ett symtom. Som utan en bakomliggande störning, på vilken vanligt bör man då inrikta sig inte på symtomet utan på dess orsak. Barn som iakttagit en Exhibitionister och pedofiler (se ordlistan). blottare detta som föga sensationellt om de är vana att se sin upplever naken och om de har fått veta att exhibitionism förekommer. pappa Blottare och Barnen bör dock är i regel ängsliga ofarliga personer. uppmanas att aldrig följa med okända vuxna som vill locka dem med godsaker eller löften. Inte till deras bil, inte in i skogen, inte in i ett hus. Men man bör samtidigt förklara för dem att de flesta vuxna som pratar

med barn inte alls är farliga utan bara tycker om att höra vad barnen har att säga eller att titta på deras lekar. har blivit utsatt för en sexuell handling av en Om ett barn verkligen att mannen klätt av barnet och stimulerat dess pedofil (vanligen åt honom) så könsorgan eller klätt av sig själv och bett barnet onanera behöver man inte befara att denna handlingi och för sig har åstadkommit Skada däremot om barnet får själslig skada på barnet. uppkommer blir förtvivlad eller rasande eller panikslagen. Det uppleva att den vuxne förbinds med skräckkänslor. Därför är kan åstadkomma att könsorganen att den vuxne lyssnar på barnets berättelse när den det viktigt lugnt spontant kommer, vilket i regel sker mer än en gång.

5.3 Lågstadiet

5.3.1 Allmänna synpunkter

första åren i den obligatoriska skolan dominerar ett Under de fyra-fem utåtriktat intresse, vidgning av blickfältet, verksamhetslust.

a Undervisning på olika stadier 533

Barnet har nu uppnått en preliminär lösning på sin driftsmässiga problematik. Det har lämnat kampen för att erövra föräldern av motsatt kön och har i stället identifierat sig med i första hand föräldern av samma kön. Barnet har blivit socialt starkare genom utvecklingen av överjaget - dvs. det har gjort sig självt till ett med en rad sociala krav och mål. Det har dessutom blivit starkare genom utveckling av en skarpare skiljegräns mellan den privata sfären och den omgivande världen - barnet styrs av en bättre verklighetsorientering, har blivit mera logiskt i sitt sätt att tänka. Det är inställt på att lära känna att skaffa yttervärlden, sig kunskaper och färdigheter. Under inflytande av denna utveckling karaktäriseras perioden av ett relativt lugn och av stabilitet i fråga om drifter och känslor. Medan intresset för det sexuella i förskoleåldern kan vara emotionellt laddat och en smula dramatiskt, kan den sakliga vetgirigheten i högre grad bilda utgångspunkt för sexual- och samlevnadsundervisningen på lågstadiet. Lågstadiets sexualundervisning har främst följande syfte: man vill uppnå att ett kunskapsområde som barnen i vårt samhälle ständigt påminns om, inte skall te sig gåtfullt, förvirrat och kanske skrämmande för dem. Det skall tvärtom genom att upplysningen ges av både läraren och föräldrarna förbindas med en trygghetsupplevelse. Informationen på lågstadiet bör vara elementär. Ett skäl härtill är att den sexuella anatomin och fysiologin samt befruktningsförloppet inklusive menstruationscykeln är så pass invecklade att 7-10-åringar inte kan intellektuellt hålla samman det hela vare sig det gäller en riktig anatomisk uppfattning eller uppfattning av kausalsammanhangen. Starka förenklingar och förkortningar är därför tillrådliga på detta stadium. De olika momenten skall tas upp första gången på lågstadiet men tyngdpunkten läggas på senare stadier. Alla frågor som barnen ställer bör dock besvaras korrekt men givetvis förenklat med hänsyn till deras fattningsförmåga. Det finns inte några anatomiska eller fysiologiska förhållanden och sammanhang som är skadliga att redogöra för på lågstadiet. Att sexualundervisning behövs på lågstadiet trots de kunskaper barnen tidigare fått i hemmet och förskolan beror bl. a. på följande omständigheter. Inte alla barn går i förskola, och somliga får inte någon nämnvärd sexualupplysningihemmet. Många av de upplysningar barnen fått har inte fastnat” och kanske ersatts med egna fantasikonstruktioner eller felaktiga eller missförstådda upplysningar från massmedier och kamrater. Den upplysning som kunde ges åt barn i förskoleåldern var alltför elementär för lågstadieelevernas behov. Den intellektuella utvecklingen under uppväxtåren sker ju snabbt. Lågstadieeleverna klarar mycket mer än förskolebarnan men mycket mindre än mellan- och högstadieeleverna. I grundskolan finns större tillgång till AV-hjälpmedel samt till andra läromedel för lågstadiet i klassuppsättningar. Undervisningen bör börja i årskurs l eftersom barnen av de nya skolkamraterna kan få felaktiga informationer som behöver rättas till. En del av dessa kan i ogynnsamma fall skapa otrygghet eller t. 0. m. ångest. Det kan t. ex. röra sig om fruktan för närmanden från vuxna eller grubbel

S34 Förslag till handledning

över sexuella ”gåtor” eller flickors oro för att det skall bli förskräckligt att föda barn. Att ha korrekta kunskaper att tänka över, tidigt ”bearbeta” och assimilera är överhuvud en hjälp vid verklighetsanpass-

ningen. Beträffande samråd med föräldrarna se avsnittet Samverkan hem-

skola (9).

5.3.2 Metodiska synpunkter

bör huvudsakligen äga rum genom samtal. Den bör dels Undervisningen att omfatta de moment som hör till vara planerad så att den kommer all annan undervisning på detta stadium ta lågstadiet, dels bör den liksom till aktuella händelser. Det rätta fasta på barnens frågor och anknyta kan vara av stor betydelse för att intresset ska bli motivationsögonblicket samlat omkring undervisningen. Stoff från ämnena hembygdskunskap, religionskunskap och svenska varken blir ensidigt biologisk eller bör samverka så att undervisningen inriktad inom familjen. Läromedel i ensidigt på t. ex. relationsfrågor hembygdskunskap bör innehålla bilder och texter som kan bilda underlag för samtal om de olika momenten i sexual- och samlevnadsundervisningen. I läromedlen i svenska bör finnas fiktionstexter som kan fylla samma uppgift, t. ex. berättelser ur familjelivet, i Sverige och i avlägsna eller om och deras ungar. I de etiska samtalen i länder, djuren religionskunskap kan relationsfrågor inom familjen tas upp. Idén att sexualundervisningen lämpligen borde förberedas genom att läraren talar hos växter och djur (”blommor och om fortplantningen medvetandet - mer bin”) har envist hållit sig kvar i det allmänna troligen där än i den faktiska undervisningen. Redan 1945 och 1956 års lärarhandledningar tog emellertid avstånd från ett sådant tillvägagångssätt

med motiveringen att inte har så omfattande kunskaper lågstadieelever

om växters och att de kan bilda grundval och djurs fortplantning för undervisningen om människans. Undervisningen bör i utgångspunkt stället med en skildring av hur barn kommer till och därmed börja direkt även direkt anknyta till barnets egen livssituation. och djur kan emellertid med fördel ske i En anknytning till växter motsatt Sedan man den första sexualundervisningen i riktning. givit årskurs ta upp frågor om fortplantningen hos l, kan man i fortsättningen inom flera arbetsområden, med tonvikt både människor, djur och växter området eller på samlevnadsfrågorna. Därvid antingen på det biologiska betona olikheterna mellan blir det möjligt att lika mycket som likheterna sexuallivet hos djur och människor:

Människan Djuren

Samlaget både en Kopuleringen en driftshandling driftshandling och oftast styrd av ett instinktmönster ett sätt att uttrycka kärlek och samhörighet

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 535

Samlag möjliga och vanliga Sexuell aktivitet vanligen endast under alla tider av året under brunsttiderna;i många fall infaller denna bara en gång om året Människan har oftast sam- Sexuallivet naturens metod att lag utan att vilja att det åstadkomma fortplantning skall bli barn just då

Samlag äger oftast rum Sexualakten äger oftast rum mellan mellan två människor som två djur som möts tillfälligt och håller ihop längre tid, ofta sedan skils åt. Men en del djurpar hela livet. håller ihop hela livet.

De biologiska likheterna behöver också klarläggas: det förekommer att barn tror att fortplantningen hos människan och övriga däggdjur sker på helt olika sätt. Sexualkunskapen hör till det lärostoff som på lågstadiet ”skall i var och en av årskurserna i lämpliga behandlas sammanhang (oä-supplementet till Utöver läroplanen). de tidigare nämnda möjligheterna att anknyta till den övriga undervisningen kan anknytning också ske till vissa av de i läroplanssupplementet föreslagna arbetsområdena. I de exempel som nedan lämnas är anknytningen som synes ofta ganska lös. Detta medför ingen olägenhet där elevernas på lågstadiet krav på respektive förmåga till systematisk överblick är ringa. Huvudsaken är att Sexualkunskapen finns med i planeringen. Man kan ta upp momentet båda terminerna eller endera under ett läsår alltefter vad man finner naturligt och ändamålsenligt.

ARBETSOMRÅDEN PÅ LÅGSTADIET I VILKA SEXUAL- OCH SAMLEVNADSKUNSKAP KAN INGÅ

Hembygdskunskap Religionskunskap

Årskurs 1

Tidsåtgång Hemmet och familjen Hemmet och familjen 4 veckor Hänsyn och trevnad. Att dela med sig. Faror och skydd Att vara olika Något att akta och vårda Olika religiösa inställ- Sexualkunskap. Tillsam- ningar och seder. mans hemma. Olika åldrar och intressen. Olika hemförhållanden, intressen och vanor. Hälsovanor.

SOU 1974: 59 536 Förslag till handledning

5 veckor Våren Tidiga vårtecken. Försådd. Flyttfåglar. Blommor, buskar, träd. Djuren och deras ungar. Några husdjur. Utseende och levnadsförhållanden. Sexualkunskap med anknytning till arbetsområdet.

Årskurs 2

3 veckor Hur vi bor En arbetsvrå. Andras hus. Den religiösa aspekten på äktenskap och Bostadstyper på landsbygd och i stad. Samlevnads- familj frågor. Sexualkunskap.

3 veckor Våren Växter och djur inom ett närliggande naturområde. Några husdjur. Omvårdnad. Vårt beroende av husdjur. Sexualkunskap med anknytning till arbetsområdet.

Årskurs 3

2 veckor Du själv Elementärt om människo- Den religiösa aspekten kroppen och om betydel- på hem och familj sen av goda hälsovanor. Sexualkunskap.

Våren* 2 veckor Försök med frön och växter. Djurlivet om våren. Sexualkunskap med anknytning till arbetsområdet.

Som läroplanen framhåller är de i supplementen angivna arbetsområsom förslag. Det står alltså planeringskonferensen fritt dena att betrakta andra arbetsområden där eventuellt också sexual- och att konstruera en möjlighet - och ofta samlevnadskunskapen kan integreras. Ytterligare * Arbetsområdet finns - är att låta sexual- och samlevnadskunskapen utgöra ett inte i läroplanen. en god sådan

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 537

självständigt arbetsområde. En ensidigt biologisk inriktning då förebyggs av att momentet samlevnadsfrågor, som finns med i momentförteckningen, alltid får ingå i undervisningen. Vad beträffar uppdelning på årskurser är det på lågstadiet och omöjligt onaturligt att skilja ut vissa moment och ta dem först medan man skjuter moment till upp övriga senare behandling. Erfarenheten visar att man vid samtalen i klassen oftast kommer in på eller berör samtliga moment. De hänger alla nära ihop, och elevernas frågor leder över från det ena till det andra. Detta är ju det naturliga sättet att undervisa stadium. på detta Den behövliga variationen då man tar upp arbetsområdet på nytt i en högre årskurs åstadkoms genom att man då ger en något fördjupad och utförligare undervisning. Skillnaden i intellektuell utveckling och allmän överblick är ju utomordentligt stor mellan de tre årskurserna på lågstadiet. Då speciella tryckta läromedel för sexualundervisningen används, år det viktigt att de fungerar endast som hjälpmedel. Samtalet mellan läraren och eleverna måste spela den viktigaste rollen i ett ämne där de personliga reaktionerna betyder så mycket. Att låta undervisningen huvudsakligen bestå i att eleverna enskilt eller i grupp löser uppgifternai ett arbetshäfte är olämpligt. Något liknande gäller om AV-hjälpmedlen. De bör användas i stor utsträckning men endast punktuellt, för illustration eller som utgångspunkt för samtal. En sammanhängande uppspelning av ett ljudbildband eller ljudband bör t. ex. inte få överta undervisningen från läraren, men enstaka kortare passager kan vara av stort värde. Filmer måste givetvis i regel framföras på ett mera sammanhängande sätt. Vid sexualundervisningen är det särskilt viktigt att läraren i förväg del av AVtagit hjälpmedlet, eftersom åldersanpassningen här spelar så stor roll. En färgfilm med en realistisk förlossningsskildring är t. ex. direkt olämplig på lågstadiet. Den skrämmer och motverkar därigenom undervisningens syfte.

5.3.3 Moment i lågstadiets sexual- och

samlevnadsundervisning

Momentförteckning . Samlevnadsfrågor . Yttre olikheter mellan könen Könsorganens byggnad och funktion Menstruation Samlag

wuwppoogoxmgspu-

. Självtillfredsställelse Preventivmedel . Befruktning Havandeskap Förlossning

hdhdbih-I

. Sterilitet . Adoption . Exhibitionister och pedofiler

538 Förslag till handledning

är inte avsedd att ange i vilken ordning momenten bör Ordningsföljden tas vid undervisningen. 1. Samlevnadsfrâgor. l årskurs l utgör hemmet och familjen ett av de större arbetsområdena i hembygdskunskap, och även under de båda följande lågstadieåren är det naturligt att i många sammanhang anknyta till familjen. I sexualundervisningen på detta stadium bör ett genomgående syfte vara att förstärka barnets upplevelse av samhörighet med fadern och modern. Denna och andra samlevnadsaspekter bör komma in i i sitt naturliga sammanhang med de olika momenten. Det undervisningen är inte tillrådligt att på detta stadium utarbeta särskilda undervisningsmoment om etiska frågor och samlevnadsfrågor. Undervisningen om och havandeskap är även av betydelse för barnens relation befruktning till föräldrarna när ett syskon väntas och för relationen till det nya Momentet adoptivbarn kan utnyttjas för skolans uppgift att syskonet. mellan svenska och utländska barn. bidra till goda relationer Sexual- och samlevnadsundervisningen på lågstadiet liksom på alla andra stadier bör ha en positiv grundinriktning, inte en varnande och avskräckande. För att grundlägga en trygg inställning till dessa frågor har erfarenheterna hemifrån den ojämförligt större betydelsen, men skolan kan bidra bot mot onödig som framkallats av med kunskaper, överblick, ängslan vanföreställningar. 2. Yttre olikheter mellan könen. Man bör inte endast tala om olikheterna mellan småpojkar och småflickor utan också om de förändringar som inträder med könsmognaden. Alla barn har en föreställning om skillnaden i utseende mellan barns och vuxnas kroppar. Men de har sannolikt inte gjort helt klart för sig vari skillnaden består. Med utgångspunkt i en bild av en flicka och en kvinna, en pojke och en man bör eleverna få nämna de enkla yttre olikheter de kan iaktta och få sina frågor i detta sammanhang besvarade. Den fysiska olikheten mellan barn och vuxna och de förändringar som kommer att äga rum med dem själva inom några år bör vara något självklart och välbekant, inte något mystiskt, halvt okänt, oförklarat. I detta sammanhang bör man helt kort nämna menstruationen, men eleverna är inte motiverade för en utförligare förklaring förrän i årskurs 3 (se moment 4) och sedan återigen på mellanstadiet. Skälet till att nämna menstruationen i årskurs l är att eleverna ändå mer eller mindre hör talas om den eller märker att den finns hos kvinnor i deras omgivning. Många småflickor har egendomliga och ängslande föreställningar om den och kan inte göra klart för sig att det är något naturligt och självklart som kommer att hända dem själva. 3. Könsorganens byggnad och funktion. De gamla genomskärningsbilderna av enbart könsorganen med massor av invecklade linjer och detaljer ställer alldeles för stora krav på sjuåringens abstraktionsförmåga - eller konkretiseringsförmåga. De nyare läromedlen för lågstadiet har i regel illustrationer av helt annat slag, nämligen en tecknad färgbild av en manskropp från sidan och kvinnokropp framifrån med både de yttre och de inre könsorganen synliga i starkt förenklad och övertydlig form. Dessa bilder kan sedan kompletteras med likaledes förenklade och övertydliga

SOU 1974: 59 Undervisning pd olika stadier S39

detaljbilder för att illustrera t. ex. befruktningsförloppet. Även en bild av en man med erigerad penis bör förekomma, eftersom flertalet pojkar själva har upplevt erektion av skilda anledningar och inte bör behöva undra vad det är för mystiska orsaker som gör att man förbigår denna med tystnad. Beträffande den faktiska beskrivningen av könsorganens byggnad och funktion hänvisas till översikten av lärostoffet. Flertalet av de detaljer som där medtagits är inte fattbara för 7-9-åringar och bör därför behandlas först på senare skolstadier. 4. Menstruation. Under rubriken Yttre olikheter mellan könen rekommenderades att menstruation helt kort nämns i årskurs l men att något mer information lämnas i årskurs 3. Skälet till den sistnämnda rekommendationen är att man skall kunna vara säker på att även de flickor som får sin menstruation allra tidigast skall bli informerade dessförinnan. Efter en kort repetition av vad som genomgicks i årskurs l beträffande de kvinnliga könsorganens byggnad och funktion lämnas upplysningen att kvinnans det könsorgan fungerar så, att en gång i månaden förekommer en blödning från livmodern ut genom slidan. Detta är helt normalt. Beträffande tidpunkten för den första menstruationen behöver

man befara något onormalt endast om den inträffar tidigare än vid 10 års

ålder eller senare än vid l6 1/2 år. Vanligast sker det i l3-årsåldern. I början kommer menstruationerna vanligen kan utebli vissa oregelbundet, månader. Menstruationerna växlar också i ymnighet och varaktighet. I detta behandlas smärtor vid menstruation sammanhang och råd härom samt menstruationshygien. Det bör nämnas att en flicka kan bli gravid så snart hon haft sin första menstruation, ja, t. osm. före den om hon har samlag strax innan den skulle ha kommit. 5. Samlag. Praktiskt taget alltid aktualiseras detta moment genom att någon elev ställer den logiska frågan hur sädescellema kommer över från mannen till äggcellen inne i kvinnan. kan besvaras Frågan med den formulering som angavs i förskoleavsnittet (5.22). Denna upplysning kan vara en acceptabel början, men den behöver kompletteras på flera sätt. Man bör upplysa om att detta kallas för att ha samlag eller ligga med varandra. Men framför allt måste man klargöra att detta är något som i bästa fall hör ihop med ömhet och närhet. Barnen får en kärlek, väsentligen felaktig bild av verkligheten om de får enbart den tekniska upplysningen. Man måste säga något om att oftast när en man och en kvinna har samlag är det därför att de tycker om varandra och vill krama om varandra och komma så nära varandra som möjligt. Och att då känns det mycket skönt i både kroppen och själen för både mannen och kvinnan. blir ett resultat Formuleringen av vad som känns naturligt och riktigt för läraren. Då man talar om samlag i samband med befruktning innebär det att man har tagit sin utgångspunkt i barnets egen tillkomst genom pappan och mamman. har barnet fått Därigenom möjlighet att biologiskt placera in sig själv i det väsentligaste av alla sammanhang vid början av livet. Genom att tala om samlag som ett uttryck för kärlek och ömhet har man förberett upplysningen att människor oftast har samlag utan att

540 Förslag till handledning

som de just då vill ha barn. Detta är en väsentlig verklighetsorientering åt barnen att ensamma klara av. Egendomligt är inte heller bör överlåtas om preventivmedel är det att trots att barnen i regel har någon kunskap av dem som blir förvånade över upplysningen att det ofta några även när man inte vill ha barn. Förklaringen till förekommer samlag denna okunnighet torde vara följande. När man på l920-30-talen hindrades man av den kvardröjande började ge barn sexualupplysning tabueringen att nämna någon annan motivering för samlaget än önskan barn. Detta är också den naturliga utgångspunkten för att få ett till barn, men det blev en fast tradition i både hem och skola upplysning att enbart anföra denna relativt sällsynta motivering för samlag. Nu har blivit så pass stor att det blir nödvändigt att öppenheten kring sexuallivet ta med också den andra aspekten för att inte barnen ska få en känsla av att man har velat föra dem bakom ljuset. Då får man också ett

välkommet tillfälle att tidigt inrikta deras uppmärksamhet på sexualite-

tens roll som gemenskapsfaktor. Det förekommer att flickor på lågstadiet säger att de tycker samlag verkar eller hemskt och att de minsann inte tänker vara med om konstigt kan inte undvikas genom något sådant när de blir stora. Denna reaktion att man låter bli att tala om samlag. De har eller får kunskapen ändå. Tvärtom är det önskvärt att reaktionen kommer fram när de har kontakt med föräldrarna eller läraren. Dessa kan då helt enkelt säga att den saken känns helt annorlunda än vad hon föreställer sig när man blir vuxen, att det inte är plågsamt utan tvärtom, och att hon ju inte behöver vara med är att läromedlet innehåller en om det förrän hon själv vill. Lämpligt enkel bild av den vanligaste samlagsställningen. Något som i början förbryllar många barn är att penis används både och till att överföra sädesvätska. Man måste förklara att som urinrör saker och att mannen är så konstruerad att det detta är två helt skilda kan bli sammanblandning. Hur denna konstruktion är aldrig någon beskaffad blir det naturligtvis för invecklat att ta upp. Barnonani (och självtillfredsställelse 6. Självtillfredsställelse (onani). utövas av de flesta under kortare eller längre perioder. En under tonåren) del av de barn som onanerar behöver befrias från föreställningen att detta är farligt för den psykiska eller fysiska hälsan. Isolerade barn kan behöva befrias från föreställningen att de är ensamma om saken. Med hänsyn behöver man även i lågstadiets sexualundervisning nämna att härtill förekommer i dessa åldrar - fastän inte så ofta som självtillfredsställelse tidigare och senare samt att det inte är något att oroa sig för. 7. Preventivmedel. Som nämndes under rubriken Samlag har flertalet hört Det är önskvärt att de får lågstadieelever talas om preventivmedel. som korrigerar och bringar ordning i de ibland några enkla upplysningar ibland sensationsbetonade föreställningar de har. egendomliga, onödigt behöver höra om preventivmedel inte Ett annat skäl att lågstadieelever bara av kamrater och genom massmedier utan också hemma och i skolan är att man hos det stora flertalet barn behöver från början grundlägga att födelsekontroll är en nödvändighet och en självklarhet. De attityden behöver få tid de många åren från skolstarten till på sig under

SOU 1974: 59 stadier 541 Undervisning på olika

sexualdebuten att göra denna tanke helt klar för sig. Ibland finns det i en klass elever som kommer från en miljö där man principiellt tar avstånd från preventivmedel. Vilka skyldigheter undervisningen har mot dessa elever och deras föräldrar belyses i avsnitt 4.3.4. Bedömningen att man hos eleverna måste tidigt grundlägga attityden att man är skyldig att använda preventivmedel, om man har samlag utan att vilja ha barn, grundar sig på följande sakförhållanden som här anförs till lärarens övervägande »- inte för genomgång i lågstadiets sexualundervisning. Bland dem som kan få barn och har samlag utan att vilja få barn använder flertalet de säkra eller relativt säkra preventivmetoderna. Men det var 1967 dock så mycket som ca 40 % som använde osäkra metoder eller alls inget preventivmedel, fastän de inte ville ha barn. Flertalet av dessa som slarvade eller använde den osäkra metoden att avbryta samlaget undgick uppenbarligen ändå graviditet genom att de hade tur. Men inom denna 40 %-grupp ligger dock de icke önskade graviditeterna, aborterna och huvuddelen av VS-smittan (en del av denna ligger inom gruppen där kvinnan använder p-piller men mannen inte kondom vid samlag med tillfälliga kontakter). En stor del av de icke önskade graviditeterna och aborterna inträffar bland sådana som har stadigt sällskap eller är förlovade eller gifta. Det rör sig alltså här om personliga tragedier eller svåra belastningar inte bara bland dem som har ett vidlyftigt sexualliv. Full enighet råder i samhället om att massaborter är en olycklig lösning på födelsekontrollproblemet. De icke önskade graviditeterna utgör ett ekonomiskt och organisatoriskt samhällsproblem av stora mått. I denna situation måste skolan göra en ännu mycket större insats än hittills för att grundlägga attityden att av användning rekommenderade preventivmetoder är en skyldighet och en självklarhet när man har samlag utan att vilja ha barn eller kunna ta hand om ett barn. Eller, annorlunda och bättre uttryckt: målet är att de barn som

föds skall vara önskade barn och att kvinnorna skall besparas påfrest-

vid abort. En av metoderna ningarna att bidra till en sådan utveckling bör vara att barn i hem och skola så snart de har intellektuella förutsättningar får vänja sig vid atthöra talas om preventivmedel på ett ansvarigt sätt och att tänka på varför det är så viktigt med dem. Det kan kanske i någon mån hjälpa till att minska antalet icke önskade graviditeter. Somliga anser att man i stället bör söka bekämpa missförhållandena genom att motverka för tidig sexualdebut och promiskuitet. Det bör man också och i mycket hög grad göra. Utförliga förslag om hur det kan ske i skolan återfinns i avsnitten 4.2.3, 4.3.4, 5.4.5, mom. 7, 8; 5.5.5, mom. 9, 24, 25. Informationen om preventivmedel bör på lågstadiet endast vara summarisk och behöver inte ingå på alla de olika typerna av preventivmedel. Man kan ge någon eller några av följande upplysningar.:

att p-piller förhindrar ägglossning; att kondom är en gummihätta som träs över penis som en strumpa och som hindrar sädesvätskan att komma in i kvinnan; att pessar är en gummihätta som placeras inne i slidan och hindrar sädesvätskan att komma fram till livmodern;

542 Förslag till handledning

som sätts in i livmodern och får vara där så att spiral är en liten plasttråd av den är antingen att hindra länge hon inte vill ha barn. Effekten befruktning eller hindra att ett befruktat ägg vidareutvecklas.

Om momenten könsorganen, samlag och befruktning tidigare genomförutsättningarna att förstå innebörden av dessa enkla gåtts, har eleverna Huvudsaken är att eleverna får en allra första information upplysningar. som undanröjer känslan av hemlighetsfullhet rörande dessa ting och att de får ett första incitament att fundera över varför den här saken är så viktig både för att det skall gå en väl i livet och för att de barn som föds skall vara önskade barn. 8. Befruktning. Medan undervisning om samlag ännu kan upplevas om befruktningen ett av sexualsom problematisk, utgör undervisning ”klassiska” områden, pedagogiskt tacksamt och lätt att undervisningens undervisa om så länge man inte behöver gå in på de mera invecklade De läromedlen och AV-hjälpmedlen innehåller i detaljerna. tryckta allmänhet utmärkta framställningar. 9. Havandeskap. Även detta moment är särskilt tacksamt att undervisa om på lågstadiet eftersom det väcker starkt intresse. Det upplevs dels som en berättelse om ens egen förhistoria, dels som någonting i och för sig Andra skäl att ta upp momentet är att, som nämnts, fängslande. småflickor oroar sig för att det ska göra förfärligt ont när de själva ska föda barn samt att både pojkar och flickor har glädje av kunskaper om havandeskapet när de själva skall få ett syskon. Det bör betonas att kvinnan som väntar barn inte är sjuk utan befinner tillstånd. Många - inte alla - råkar dock ut för sig i ett alldeles naturligt olika grader av illamående och kanske en del nervösa störningar i början av havandeskapet och trötthet i slutet av det. De flesta kan ju dock behålla sitt arbete till strax före förlossningen. Barnen är starkt av att se bilder av foster i olika fängslade utvecklingsstadier liksom av att få längdtillväxten åskådliggjord för sig, t. ex. genom staplar i naturlig storlek på svarta tavlan, en för varje Fostrets lägeförändringar och fosterrörelserna är också graviditetsmånad. som talar till deras fantasi. Frågan om enäggstvillingar och något tvåäggstvillingar och förklaringen härtill väcker också stort intresse. Genom en serie bilder av fostret i livmodern i olika graviditetsmånader kan man få barnen att inse vävnadernas uttänjbarhet och göra det lättare för dem att tro på att barnet skall kunna komma ut genom kvinnans trånga springa utan att detta skall behöva förbindas med tanken på skrämmande skador. 10. Förlossning. Frågan om det gör ont att föda barn bör utan omskrivningar besvaras jakande. Man bör nämna att det är olika för olika kvinnor och att det finns olika smärtlindrande metoder. skildringen får inte dramatiseras: man bör ge de enkla huvuddragen av förloppet från de första värkarna till efterbörden och barnets omhändertagande. Det är viktigt att använda bilder, både tecknade och fotografiska, men färgfotografier och filmer som återger blod eller andra detaljer som kan verka skrämmande bör helt undvikas på detta stadium. De flesta barnen i

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 543

klassen är inte så känsliga, men det finns nästan alltid någon eller några som skulle bli mycket berörda. Det obehagligt bör de givetvis vara skyddade mot. Rätt avpassad för åldersstadiet kan undervisningen om havandeskap och förlossning bli ett av de inslag i undervisningen under första skolåret som väcker mest intresse och glädje. ll. Sterilitet. Det är viktigt att tala om att i ungefär vart tionde äktenskap parterna inte kan få barn tillsammans och att det ibland beror på att det är något som inte fungerar hos mannen, ibland hos kvinnan. I en del fall kan felet rättas till genom läkarbehandling. I det sammanhanget kan man lämpligen också nämna att var tionde graviditet slutar med missfall. Därvid måste man klargöra att den som haft missfall vanligen mycket väl kan få barn vid ett senare tillfälle. Samtidigt bör det nämnas att somliga som är gifta har bestämt sig för att inte ha barn, och att det finns andra som bestämmer sig för att vänta ganska länge innan de försöker få barn. Man kan alltså inte vara säker på vad det beror på när det är några som inte har barn. 12. Adoption. I det sammanhanget är det naturligt att också komma in på de allt talrikare utländska adoptivbarnen och påpeka att somliga har skaffat sig dem därför att de inte kan få egna barn. De tycker kanske också att de vill hjälpa till med att ta hand om ett eller flera barn från de fattigaste länderna. Förskolebarn bemöter barn från Asien, Afrika eller Sydeuropa på precis samma sätt som de bemöter alla andra barn. Lågstadieelever är mer medvetna om en skillnad i utseendet, men när det gäller adoptivbarn, som fullkomligt behärskar svenskan och har tillägnat sig svenska attityder, upplever de det exotiska draget snarast som ett plus. Det kan vara skäl att i skolan markera och söka fördjupa denna välkomnande inställning: vi vet inte mycket om svenska tonåringars reaktioner till jämnåriga med ett markerat icke-nordiskt utseende. Troligen kommer det att gå bra eftersom likhet i attityder och språk betyder mer än likhet i utseende för att förebygga att utstötningsmekanismerna kommer igång. Värre är det med immigrantbarnen, som bevarar - och har rätt att bevara - sitt eget språk och kulturmönster. Om skolan här kunde medverka till att något av den positiva attityden till adoptivbarn också kom dem till del skulle det vara lyckligt. Detta har för övrigt direkt med sexual- och samlevnadsundervisning att göra, eftersom vägran att tåla sexuell konkurrens från den som är annorlunda är en av de starkaste faktorerna i utstötningsviljan (särskilt hos män). Gunnar Myrdal fann vid sin analys av den amerikanska diskrimineringen av negrer, att de starkaste känslorna av fruktan och avsky hos de vita i Södern var förbundna med föreställningen om negrer som sexualpartner till vita kvinnor. Goda relationer mellan svenska och immigrerade skolbarn kan kanske i någon mån vaccinera mot sådana framtida rasmotsättningar. 13. Exhibitionister och pedofiler. Se denna rubrik i avsnitt 5.2.2 (förskolan).

544 Förslag till handledning

5.4 Mellanstadiet

5.4.1 Psykologiska synpunkter

Eleverna i årskurs 4-6 är 9-13 år gamla. Under större delen av denna tid befinner i den period som kommer efter förskoleårens ofta de sig alltjämt sexuellt och före pubertetens återigen dramatiska färgade problematik förhållande till det motsatta könet och vuxenvärlden. Vad nyorienteringi som sägs i avsnitt 5.3.1 om lågstadieålderns psykologi gäller även för flertalet elever under de två första mellanstadieåren. Relationerna till det andra könet befinner andra energier, intressen och sig inte i förgrunden; är däremot i livlig verksamhet. Traditionellt har utvecklingsprocesser pojkar och flickor i denna ålder bildat skilda världar med så liten beröring som möjligt med varandra. På senare år har emellertid en viss förändring inträtt. Man ser oftare pojkar och flickori dessa åldrar tala och leka med varandra på rasterna. Utvecklingen är ett resultat bland många av den minskade tabueringen av allt som har med kön att göra. Den innebär också att könsrollerna blivit mindre utpräglade eller, annorlunda utatt samvaron mellan könen blivit mindre könspräglad, mer tryckt, kamratlig. Därigenom blir också sexualundervisningen på mellanstadiet mindre märkvärdig än förr. Sina föräldrar börjar barnen nu betrakta mer objektivt. De ser dem som för vuxensamhället och jämför dem med andra. representanter Medvetandet om att föräldrahemmet är en värld som de småningom skall lämna aktualiseras sakta. och förändringen sker under denna Den fysiska och psykiska tillväxten period betydligt långsammare än under den föregående och efterföljande. En temporär stabilitet har uppnåtts. Denna rubbas emellertid mot slutet av mellanstadiet av att de fysiska pubertetsförändringarna börjar uppträda hos alltfler av ungdomarna. Ibland så snabbt att de inger en känsla av ängslan och identitetsosäkerhet. Barnet som hade lärt sig att ganska väl behärska sin kroppsliga och identitet nu att det håller på att bli annorlunda till själsliga upplever kropp och själ och beträder en lång och oviss väg för att finna en ny relation till det andra könet och till vuxenvärlden. De fysiska förändringarnas successiva inträdande och deras tidsmässiga variationer beskrivs i Pubertet i översikten av lårostoffet. De fysiska förändringarna kapitlet blir sätt orsak till de psykiska. Själva iakttagelsen av den på visst utvecklingen ger en upplevelse att man håller på att lämna kroppsliga barndomen och bli vuxen. Själstillståndet påverkas också av den hormonella Jämförelser mellan pubertetens mycket olika omställningen. förlopp i olika kulturer har emellertid klargjort att den mest psykologiska avgörande faktorn för pubertetskrisens intensitet och varaktighet är hur stora samhället ställer, eller annorlunda uttryckt, hur utbildningskrav från barndomsårens slut till dess att den många år som måste förflyta människan accepteras som fullvärdig medlem av vuxenvärlden. unga Detta är i det nutida samhället en långvarigare och besvärligare process än oftast avslutades vid 13-14-årsåldern med på den tid då barndomen

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 545

skolslut, konfirmation och inträde i arbetslivet. Det är viktigt att i sexualoch samlevnadsundervisningen beakta att de puberterande på grund av yttre omständigheter befinner sig i en pressad situation: de kan under lång tid inte känna sig hemma vare sig i barndomens eller i de vuxnas värld. Deras behov att förstå sig själva och sin situation är stort, likaså deras behov av den kommunikation som består i att man lyssnar till dem, och svarar dem. Om de upplever kontakt med läraren är detta ett väsentligt bidrag till att bryta den anpassningsförsvårande isolering de lätt hamnar i under puberteten. Den här antydda undervisningssituationen börjar uppstå för en del av eleverna mot slutet av mellanstadiet och blir dominerande under högstadiet. I slutet av mellanstadiet är elevernas motivation för sexualunväxlande. Flickorna dervisning mycket är tidigare utvecklade än pojkarna, och variationen inom pojk- och flickgrupperna är oerhört stor (se diagrammet i kapitlet ”Pubertet i faktaöversikten). Flickorna har i allmänhet under hela tonårsperioden större intresse och förståelse för sexualkunskapen än pojkarna. De helt prepubertala eleverna upplever sexualkunskapen som ett främmande område, men de vet dock att den snart kommer att angå dem personligen och har dessutom en naturlig nyfikenhet. En del tidigt könsmogna elever upplever den egna driften starkt. De har behov att lära sig förstå denna nya faktor i sitt liv och bör få hjälp att se den i dess biologiska, och sociala psykologiska sammanhang. Undervisningssituationen kommer att vara densamma som i

så många andra skolämnen: en del elever är intresserade, förstår just detta

stoff bra och har en stark inlevelse, medan andra elever är mera måttligt intresserade och säkerligen i många fall kommer att de glömma kunskaper som meddelas. De kan emellertid ta igen det förlorade i högstadiets sexual- och samlevnadsundervisning. Då det i en klass finns invandrarelever från länder med ett väsentligen annat synsätt än det vanligaste svenska, bör de förhållanden beaktas som belysts i kapitel 6 nedan. Detta blir särskilt viktigt vid behandlingen av momenten 8 och 10 (se 5.4.5).

Undervisningens fördelning på årskurser

Sexualundervisning brukar förekomma i var och en av mellanstadiets tre årskurser men inte i samma l årskurs utsträckning. 4 hade läsåret 1968/69 hälften av eleverna fått sådan undervisning, i årskurs 6 nästan alla. Tyngdpunkten har alltså varit förlagd mot slutet av stadiet, vilket är lämpligt, emedan då många elever befinner av eller i sig i närheten pubertetens början. l0-l3-årsåldern utgör emellertid en period i barnens liv då det händer mycket och då de utåtriktade intressena är starka. Läraren kan därför finna det lämpligt att ha en del av sexualundervisningen tidigare. (I årskurs 4 skall i varje fall en förnyad information om menstruation ges.) Det kan vidare ha inträffat händelser på det sexuella området, som rapporterats i massmedier och som skapar ett behov av förklaringar och kommentarer för att ge saker och ting rimliga

546 Förslag till handledning

är att eleverna vill ha sexualundervisningi början av proportioner. Vanligt i samband av däggdjuren inklusive dessas mellanstadiet med genomgången fortplantning. Det kan då hänvisas till att de grundläggande kunskaperna redan givits på lågstadiet och att sexualundervisning skall tas upp senare under mellanstadiet. Bedöms emellertid elevernas förslag som uttryck för information om sexualfrågorna eller ett verkligt behov att få vederhäftig att få diskutera dem, bör naturligtvis i enlighet med vad som nyss sagts ändras. Läraren bör känna sin frihet att själv bedöma kursplaneringen situationen. Det kan bli så att sexualundervisning tas upp ivar och en av 5 och som också räknar med årskurserna 4, 6, något läroplanen Det kan också bli så att undervisningen huvudsakligen (oä-supplementet). förläggs till årskurs 6. För att sexualundervisningen skall kunna medhinnas utan svårighet på mellanstadiet är det att den förberedande sexualundernödvändigt visningen på lågstadiet fått fullt ut den plats den skall ha där. Om båda stadiernas lärostoff läggs huvudsakligen på mellanstadieläraren, uppkommer en alltför pressad kursplaneringssituation i början av mellanstadiet.

5.4.3 Samlad undervisning

betecknar det som lämpligt att under mellanstadiet låta Läroplanen när det gäller orienteringsämnen, träda tillbaka för ämnesuppdelningen, ett mera samlat av lärostoffet. En samlad grepp på organisationen stoffenheter med lärostoff från två eller flera av undervisning kring rekommenderas, men inslaget av ämnesinriktad orienteringsämnena orientering bör efter hand ökas i förhållande till dess omfattning på Såväl den samlade som den ämnesinriktade undervisningen lågstadiet. bör planeras som periodläsning. Under varje period behandlas i regel endast ett intresse- eller arbetsområde, och detta får disponera all den tid_ Dessa rekommendationer, som som är anslagen åt orienteringsämnena. återfinns i läroplanens Supplement för orienteringsämnen, låter sig med fördel De ämnen som tillämpas på sexual- och samlevnadsundervisningen. i samverkan bör bidra till denna är naturkunskap, religionskunskap, samhällskunskap och svenska. Sexualundervisning utgör ett av huvudmomenten i naturkunskap. allmänna anvisningar för behandlingen av Läroplanen ger tillräckliga momentet inom ramen för detta ämne. Flera av huvudmomenten i lämnar Jesu syn religionskunskap bidrag till samlevnadsundervisningen. och deras villkor möjliggör en framställning av den på människorna kristna grundsynen på relationen mellan man och kvinna, på äktenskapet i detta sammanhang blir rekommendationen: När och familjen. Viktig de olika bibeltexterna tas upp, bör också frågan om deras religiösa och etiska betydelse för dagens situation och människor belysas.” Religionskunskapen har också huvudmomentet ”Etiska frågor som berör samlevnaden mellan människor”. En jämförelse med förhållandena i andra delar av världen rekommenderas i huvudmomentet ”Övriga religioner: Något om religiösa uppfattningar och förhållanden och därmed sammanhängande seder och bruk i hem och folkliv inom andra religioner”. Här finns

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 547

möjligheter att beröra t. ex. islamitisk och hinduisk syn på äktenskapet och familjen samt sedvänjorna på detta område hos något av de skriftlösa folken. medverkan Religionskunskapens i samlad undervisning stöds av rekommendationerna: ”Samverkan med undervisningen i andra ämnen bör åstadkommas inom olika områden i varje årskurs samt: ”I samverkan med samhällskunskap behandlas samlevnadsfrågor”. Samhällskunskapen har huvudmomentet Hur människor lever och verkar tillsammans frågor som på olika sätt aktualiseras av händelser och företeelser i hemmet, skolan och kamratkretsen, i samhället och ute i världen samt av undervisningen i övrigt”. Könsrollsfrågor ingår inte i huvudmomenten i samhällskunskap för mellanstadiet, men under rubriken Lärostoff i oä-supplementet rekommenderas att de tas upp i olika sammanhang. De anvisningar som lämnas härför är värdefulla för samlevnadsundervisningen. Ämnet svenska bör alltid medverka. Texter som levandegör relationsfrågor och kan bilda utgångspunkt för samtal om dessa är oumbärliga i detta sammanhang. Stöd för en sådan anordning ger två av huvudmomenten i svenska: bl. a. i anslut-

”Informationsläsning,

ning till arbetet inom orienteringsämnena” samt: Upplevelseläsning. Det konkreta innehåll som rekommenderas för en så uppbyggd sexualoch samlevnadsundervisning, där flera ämnen samverkar, framgår av momentförteckningen (avsnitt 5.4.5). Tillräckligt lärostoff härför finnsi allmänhet varken i de ämnesbundna läromedlen eller ide läromedel som från början är organiserade för samlad undervisning. Under sådana förhållanden är det nödvändigt att komplettera med något av de speciella läromedel i Sexualkunskap och samlevnadsfrågor som finns och vilka kan bedömas som lämpliga för stadiet. En viktig uppgift vid planeringen av den samlade undervisningen blir då att undersöka om ett läromedel eventuellt på vissa punkter inte tillgodoser riktlinjerna i läroplanen och denna handledning. Särskilt bör beaktas:

- Saknas vissa moment? - Är vissa moment alltför utförligt eller knapphändigt behandlade för

åldersstadiet? - Har riktlinjerna för objektiv (neutral) respektive värderande (avsikt-

ligt påverkande) undervisning om samlevnadsfrågor iakttagits på de väsentliga punkterna? - Är illustrationerna lämpade för åldersstadiet? (Se härom kapitel 8.)

Brister i dessa hänseenden finns alltid men kan i regel kompenseras genom att läraren kompletterar, sovrar och kommenterar läromedlets framställning. En olägenhet med användningen av speciella läromedel i Sexualkunskap och samlevnadsfrågor är att en äldre och mindre god tradition på område läromedelsframställningens kan befästas, nämligen att de ämnesbundna läromedlen i olika ämnen men även läromedlen för samlad undervisning på ett ytterligt sätt behandlar knapphändigt dessa frågor. De har inte tillnärmelsevis haft den plats de bör ha med hänsyn till deras betydelse i det livet. l verkliga de nyare läromedlen för samlad

548 Förslag till handledning

i orienteringsämnen kan emellertid en tendens iakttas att ge undervisning stoffet för sexualundervisning rimligare proportioner.

5.4.4 Sexualundervisningens mål pá mellanstadiet

Eleven skall genom sexual- och samlevnadsundervispå mellanstadiet ningen: l. förvärva ökad i proportion till det vidgade verklighetsorientering sakintresset och den förbättrade fattningsförmågan på samma sätt som

vid annan undervisning; i 2. utveckla förståelsen för de fysiska och psykiska förändringarna

samband med den begynnande puberteten; 3. utveckla förståelsen för sexualitetens integrering i en personlig

relation som ett framtidsmål värt att söka uppnå; 4. skaffa om och utveckla förståelsen för ansvarssynsig kunskaper som kan förbereda för det ställningstagande till tidigt sexuellt punkter att aktualiseras för en del av eleverna under tonåren. samliv, som kommer

5.4.5 Moment i mellanstadiets sexual- och samlevnadsundervisning

Moment Aspekter Biologiska Psykolo- Etiska och/ Sociala giska eller religiösa

1. Könsorganen f 2. Den kroppsliga pubertetsutvecklingen--. 3. Menstruation O-_--Q 4. Pollutioner (Q Q 5. Självtillfredsställelse Q Q 6. Elementär pubertetspsykologi & f 44%. g ç & _ O 7. Samlag 8. Elementära sexuaietiska synpunkter och andra samlevnadsfrågor i den mån de aktualiseras av de olika momenten i 9. Befruktning f 10. Preventivmedel, preliminär information 11. Havandeskap med fosterutveckling, G (Q4 0 förlossning, amning 12. .» & f Gonorré, preliminär information 13. Variationer i sexualdriftens inriktning: preliminär information om exhibiá» â C tionism, pedofili, homosexualitet

Två moment är nya för detta stadium i förhållande till den föregående information om preventivmedel och om handledningen: preliminär gonorré. stort utrymme för att De biologiska momenten kräver på mellanstadiet skall kunna meddelas. Annars en grundläggande biologisk faktakunskap och i sin helhet ogripbar för blir sexual- samlevnadsundervisningen Men för att som verklighetsorienterad måste den eleverna. upplevas biologiska faktakunskapen redan på detta stadium anknytas till psykolooch sociala där detta faller sig naturligt och är giska, etiska aspekter möjligt med hänsyn till åldersstadiet.

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 549

Motiveringen för att ge den grundläggande faktakunskapen vid slutet av mellanstadiet är att ungdomarna redan från början av den kroppsliga och själsliga pubertetsutvecklingen skall kunna i någon mån förstå vad som händer med dem. De skall få hjälp att uppfatta de fysiska förändringarna, de nya känslorna, de nya frågorna om rätt och orätt, inte punlctuellt och desorienterat utan som element i ett större sammanhang, som stadier den kroppsligt, emotionellt på väg mot och ansvarsmässigt vuxna människan. Den ordningsföljd som här angivits torde vara lämplig för årskurs 6, men givetvis kan läraren planera annan undervisningen enligt någon disposition som tillgodoser hans synsätt. Momentet ”elementär pubertetspsykologi kan t. ex. placeras sist. När eleverna fått en tämligen omfattande faktainformation om sexuella förhållanden kan de därmed också ha fått bättre förutsättningar att få perspektiv på sin egen stundom besvärliga väg till vuxenhet. När sexualundervisning tas upp därför att den aktualiserats av något speciellt som hänt (se 5.4.2) är det naturligtvis nödvändigt att välja denna händelse som startpunkt, vilket kanske leder till en förändrad disposition. Beträffande i allmänhet för faktaunderlaget de olika momenten hänvisas till översikten av lärostoffet. Här upptas endast synpunkter på faktaurval och på undervisningens anpassning till åldersstadiet. l. Könsorganen. De kvinnliga könsorgan som bör omnämnas är: äggstock, äggledare, livmoder, slida, hymen, klitoris, blygdläppar. Klitoris bör omnämnas som motsvarighet till penis, lämpligen genom att man beskriver dessa organs gemensamma vilket förklarar deras ursprung, likartade betydelse för lustkänslan. Att fuktas vid sexuell slidväggen stimulans genom plasmautträde från dess kapillärer bör påpekas. De manliga könsorgan som bör omnämnas är: pung, testiklar, sädesledare, prostata, urinrör, penis, ollon, förhud. Att namnge Cowpers körtlar är onödig minnesbelastning, men deras sekretion bör omnämnas. De skeenden som i övrigt behöver behandlas är erektion, ejakulation, orgasm (hos mannen och hos kvinnan). Vikten av att dagligen noggrant tvätta bör framställas könsorganen som en del av den allmänna renlighetsfostran. Den särskilda av betydelsen förhudshygien (fr. o. m. pubertetens inträde) och menstruationshygien bör framhållas. Dessutom bör undervisningen klargöra renlighetens betydelse som en form av hänsyn till en sexualpartner. Bristande hygien på detta område kan allvarligt skada en relation eller helt förstöra den. Det är önskvärt att man redan vid unga år får vänja sig vid tanken att detta är en aspekt av betydelse för ens kommande sexuella samliv. Eftersom förhudsförträngning (fimosis) är en ganska vanlig företeelse är det väsentligt att omnämna den och klargöra att den botas genom en bagatellartad operation. Omskärelsen nämns och förklaras, dels emedan den börjat användas för att underlätta renlighet (den är dock ingen nödvändig åtgärd för detta syfte), dels emedan den är obligatorisk för mosaiska trosbekännare och muslimer. 2. Den kroppsliga Beträffande den ålder i pubertetsutvecklingen.

550 Förslagtillhandledning

inträder bör den stora spridningen starkt undervilken könsmognaden över de sekundära könskaraktärernas utvecklingi strykas (se diagrammet avsnittet Pubertet i faktaöversikten). Hänvisning till de hormonella utan att i detalj gå in på detta svåra kapitel bör kunna förändringarna göras. och att vara sent utvecklad upplevs ofta som Både att vara tidigt utvecklade flickor kan känna sig problematiskt av ungdomar. Tidigt flickor över att vara påfallande kroppsligt olika jämnåriga generade men blir å andra sidan ibland föremål för beundran från dessa. Sent och flickor utsätts inte sällan för gliringar och kan utvecklade pojkar känna sig isolerade eller misstänka att det är något fel på dem. Det är stora tidsvariationer är därför viktigt att alla får klart för sig att mycket normala och att ”slutresultatef” blir individer som är varandra mycket än vad jämnåriga tonåringar är. l mer lika i sin fysiska utveckling samband härmed kan möjligen en givande diskussion föras om vanligt och ovanligt, normalt och onormalt överhuvud. 3. Menstruationen kan behandlas isamband med pubertetsutvecklingen eller könsorganen eller befruktningen. Den bör få en fylligare hormonsammanhang bör behandling här än på lågstadiet; bakomliggande dock utelämnas såsom alltför komplicerade även för mellanstadiet. av variationer i menstruationens varaktighet, ymnighet och Förekomsten intervaller bör understrykas. Omnämnas bör även - på ett avdramatiserande sätt - förekomsten av menstruationssmärtor. [årskurs 4 repeteras iårskurs 4 vad som genomgåtts i årskurs 3. I regel finns i kursinnehållet som kan tjäna som lämplig anknytning för menstruationsunderingenting visningen. Momentet måste behandlas fristående. I årskurs 6 ges den Undervisning om menstruationshygien kan om fylligare behandlingen. man så önskar meddelas av skolsköterskan. 4. Pollutioner behandlas i samband med undervisningen om pubertet. I örebroundersökningen 1964 uppgav 28 % av dem som haft pollutioner av de i genomsnitt 17-18-åriga pojkarna) att de vid första (1/4 pollutionen blev ”skrämda eller olyckliga”. De uppgav vidare att nästan alls genom hemmen förekommit om denna företeelse, ingen upplysning alltså långt mindre än i fråga om menstruation. Traditionen att upplysa flickor mer än pojkar har gjort sig särskilt kraftigt gällande på denna punkt. Behovet av information genom skolan är uppenbart. Det bör framhållas att företeelsen är vanlig, 5. Siälvtillfredsställelse. och samt att denna kanalisering av sexualdriften oskadlig naturlig förekommer - i växlande utsträckning i alla åldrar hos såväl kvinnor sexuellt som män, även bland en del av dem som har ett regelbundet samliv. Somliga ungdomar onanerar sällan eller aldrig; även detta är helt normalt. 6. Elementär pubertetspsykologi. Vad som nämns om pubertetspsykologi måste på detta stadium vara kortfattat och syfta till att förbereda de står inför. Även här är det viktigt att ungdomarna på de förändringar betona de stora variationerna. Somliga har en disharmonisk, andra en ganska harmonisk pubertet. Många får uppleva lynneskastningar, svårigheter med relationer till föräldrar och skola, oppositionslusta, svårigheter

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 551

”att finna sig själv, bl. a. när det gäller förhållandet till det motsatta könet och val av utbildningsväg. Man bör undvika att beteckna dessa företeelser som övergående ”förvillelsef” som utmynnar i att förnuftet återvänder. De bör i stället behandlas som utvecklingsstadier av frigörelse och kritik på väg mot ökad förmåga att vara självständig, ta ansvar och visa hänsyn. 7. Samlag. De principiella synpunkter på undervisning om samlag som givits i lågstadieavsnittet (5.33) är tillämpliga också på mellanstadiet, även om framställningssättet här blir annorlunda. Det är ju nu möjligt att utnyttja de kunskaper eleverna fått om könsorganens byggnad och funktion. Deras allmänna om sexuallivet kunskap genom andra källor än skolan är också större. Momentet bör emellertid behandlas kortfattat, emedan flertalet elever vid denna ålder ännu inte har upplevt egna så starkt att driftsimpulser de kan ha den anknytningspunkten till momentet. Den dominerande aspekten bör vara samlaget som en lustfylld och - i bästa fall - även psykiskt djupt tillfredsställande gemenskapshandling. Det bör framhållas att förutsättningen för den sistnämnda upplevelsen av samlaget är att man nått tillräcklig stabilitet i personligheten för att kunna etablera en nära gemenskap med en annan människa, byggd på ömsesidigt givande och tagande. Enligt en undersökning av svenska ungdomars samlagsdebutålder (vt 1971, gällande enbart Örebro) hade vid slutet av grundskolan 30% av pojkarna och 38% av flickorna någon gång haft samlag. Enligt samma hade bland flickorna undersökning i årskurs 8 (ht 1970) 23 % någon gång haft samlag. En jämförelse med stockholmsundersökningen 1966/67 ger följande resultat:

l5-16-åringar som haft samlag någon gång, i % Po F1

Stockholm 1966/67 33 18 Örebro 1971 30 38

De båda undersökningarna visar att eleverna i årskurs 6 (12-13 år) inom två å tre -år kommer att uppleva en valsituation beträffande samlag och att en del av dem kommer att ha samlag inom denna tidrymd. Undersökningarna tyder också på en utveckling som man även av andra skäl räknat med: att sexualdebutåldern vid denna tid befann sigi snabbt sjunkande bland flickorna men inte bland pojkarna. är att Uppenbart ungdomar vid inträdet i puberteten eller gärna strax dessförinnan behöver få del av fakta och synpunkter som gör det möjligt för dem att tänka sig för, att tillägna sig lite mer av genomtänkta för motiveringar sitt handlande. Det är vanligt och har alltid varit vanligt att en del ungdomar driver med strömmen och utan närmare eftertanke handlar enligt mönster kamratgruppens vare sig detta är permissivt eller restriktivt. En av sexualoch samlevnadsundervisningens uppgifter är att söka göra ställningstagandet mera medvetet och För det ändamålet ansvarigt.

552 Förslag till handledning

behövs dels sådant stoff som berörs i momentet Elementära sexualetiska som innefattas i synpunkter”, se nedan, dels hela den faktainformation de övriga momenten. _ samtliga Informationen om samlag bör som nämnt vara kortfattad på dett stadium. att ta upp är allt det som nämns om samlagi avsnittet Lämpligt om lågstadiets sexualundervisning (5.3.3), nu givetvis i för mellanstadiet lämpliga formuleringar. Undervisningen om samlag får inte vara ensidigt anatomisk och fysiologisk. Även på detta âldersstadium finns emellertid över Hur går ett samlag egentligen till? elever som grubblar frågan: Läromedlen bör därför innehålla en bild av den vanligaste samlagsställningen och en genomskärningsbild av penis införd i slidan. Orgasmen bör omnämnas och ges en elementär förklaring av ungefär följande omfattning. Den stimuleringen av könsorganen vid samlag ger hos ömsesidiga kvinnan och mannen upphov till starka lustkänslor. Dessa stegras undan för undan. Till slut uppnås en topp i dessa känslor, varvid hos mannen sädesvätska pressas ut genom penis till följd av muskelsammandragningar i sädesledare, runt prostata och urinrör. Hos kvinnan sker vid orgasmen bl. a. i livmodern och runt slidan. Denna muskelsammandragningar stegring i lustkänslorna kallas utlösning eller orgasm eller att det går för henne eller honom. tendensen till tidigare sexualdebut hos en Med tanke på den markerade

del av flickorna är det viktigt att upplysa alla ungdomar vid början av

både pojkar och flickor, om en skillnad mellan den manliga puberteten, och den kvinnliga tonåringens förmåga till orgasm. Hos den unge mannen kan psykisk och fysisk sexuell stimulering nästan alltid leda till orgasm så snart han är könsmogen. Hos den unga kvinnan utvecklas denna förmåga i många fall först senare och småningom. Detta innebär inte ett påstående att alla kvinnor som börjar ett sexuellt samliv tidigt, får lång väntetid” innan helt och fullt. har de börjar fungera sexuellt Många unga kvinnor inte svårigheter i detta hänseende, många har det. Om denna genomsnittliga skillnad mellan mannen och kvinnan ifråga om tidig förmåga till orgasm har företrädesvis fysiologiska eller psykologiska orsaker kan inte avgöras. Men en effekt av skillnaden är uppenbar: ju yngre flickan är i ett tonårsförhållande, desto större är sannolikheten att hon inte upplever orgasm i samlagen, medan det är nästan säkert att pojkar i motsvarande ålder gör det. (Tonårspojkar har ibland impotenssvårigheter vid sina första försök till samlag, men denna komplikation brukar vara snart övergående.) Dessa synpunkter innebär inte något påstående att kvinnans förmåga till orgasm är den enda viktiga aspekten i ett förhållande. En lång rad faktorer har därjämte avgörande betydelse för hurudan personliga relationen blir. Ibland kan den av kvinnan upplevas som ”lycklig även om hon inte får orgasm. Men hur hon fungerar sexuellt är dock en viktig faktor och man bör upplysa om den i varje förhållande, unga tonåringar som kan ligga i skillnaden mellan pojkars och flickors komplikation orgasmförmåga under de första åren efter könsmognaden - i många fall, inte i alla.

SOU 1974: 59 stadier 553 Undervisning pá olika

Det är möjligen denna skillnad som är orsaken till att en del av de yngre tonårsflickor som haft några samlag låter det gå lång tid innan de på nytt inleder en sådan relation. Vad som här sagts om utvecklingen av orgasmförmågan leder till två slutsatser som ungdomarna behöver få del av: - Det är inte troligt att ett mycket tidigt sexuellt förhållande kommer att fysiologiskt fungera väl för flickans del - och därmed blir det också mindre tillfredsställande för pojken. - Om en flicka haft ett sådant förhållande och - som ofta är fallet blivit besviken och orolig över sina egna uteblivna reaktioner, bör hon veta att utsikterna till bättre lycka i framtiden, när hon blivit mera vuxen, är goda. 8. Elementära sexualetiska synpunkter och andra samlevnadsfrâgori den mån de aktualiseras av de olika momenten. Som framhållits under rubriken Samlag kommer en del av eleverna i mellanstadiets avslutningsklass att under de två-tre följande åren ställas i sexuella valsituationer, och en del av dem kommer att ha samlag. De har därför behov att få material till eftertanke redan i sexual- och samlevnadsundervisningen i årskurs 6. I avsnitten 4.l-4.2.3 påvisas att vissa av de demokratiska grundvärderingar, till vilka skolan inte skall ställa sig neutral utan tvärtom söka överföra till eleverna, också nödvändigt innefattar vissa sexualetiska värderingar, vilka i sexual- och samlevnadsundervisningen alltså skall framställas som obetingat giltiga. Bland dem kan man förslagsvis i årskurs 6 ta upp dessa: - Samma krav på hänsyn till andra människor och ansvar för konsekvenserna av de egna handlingarna, som gäller på alla livets områden, gäller också för den sexuella relationen. Det innebär först och främst att ingen människa bör betraktas enbart som ett medel att tillgodose en annans intressen och behov. Varje människa har en egen personlighet och livssituation som förtjänar att behandlas med aktsamhet - och att bli föremål för omsorger om en närmare relation uppstår. - Att infoga sexualiteten i en gemenskap och ställa den i tjänst hos denna är ett mål väl värt att sträva efter. - Självklart blir då att varje form av fysiskt övervåld eller psykisk press är att handla orätt mot en annan människa. - Lika självklart är att man inte får ge upphov till ett oönskat havandeskap. Detta leder antingen till abort eller till att barnet bortadopteras eller till en försämrad och pressande livssituation för tonårsföräldrarna. För barnet som inte var välkommet blir kanske uppväxtförhållandena ogynnsamma. - Gonnorrésmitta innebär numera allvarligare risker för kvinnan än förr (se kapitlet om veneriska sjukdomar iöversikten av lärostoffet). Att leva så att man kan sprida gonnorrésmitta är därför orätt. När man talar med eleverna om dessa former av aktsamhet och omsorg om varandra torde man göra klokt i att komma som ihåg att skolan institution är en svag normsändare” och att därför inte mycket är vunnet bara genom att proklamera principer, de må äga ett aldrig så stort

SOU 1974159 554 Förslag till handledning

berättigande. Det är sannolikt bättre att säga att det här tycker de flesta människor i vårt samhälle innerst inne är det rätta och riktiga, även om som ni vet - många bryter mot det. Vad tycker ni? I ett sådant fritt samtal levandegörs bäst dessa grundläggande värderingar. I samtalet måste det också klargöras att de flesta föräldrar önskar att deras ungdomar inte skall ge sig in på ett mycket tidigt sexuellt samliv just av sådana skäl som här anförts. Dessutom bör alla ungdomar bli medvetna om att det finns en minoritetsgrupp av såväl föräldrar som som anser det orätt med sexuellt samliv annat än inom ungdomar äktenskapet eller mellan dem som är helt klara på att de skall gifta sig med varandra - och som även i stor utsträckning lever efter dessa normer. De ungdomar i klassen som själva har en mer eller mindre restriktiv syn på tidigt sexuellt samliv måste få känna att de inte är ensamma härom. Det finns vidare en del faktiska förhållanden som är viktiga att redogöra för i detta sammanhang. Kännedomen om dem kan göra det lättare att själv ta ställning till vad som är rätt eller orätt i stället för att låta sig bestämmas av majoritetens beteende: - Eleverna har ibland hört eller läst att svenska ungdomar i genomsnitt har samlag första gången vid den eller den åldern och har kanske en känsla att det normala är att handla likadant själva. Det är därför viktigt att påpeka att det förhåller sig med samlagsdebuten som med könsmognaden: det mest iögonfallande är den stora spridningen på olika åldrar. Enligt undersökningar 1966/67 har flertalet det första samlaget någon gång mellan 15 och 21 års ålder. Det är omöjligt att säga att någon viss ålder skulle vara den ”normala. Detta är visserligen en synpunkt av begränsad räckvidd, eftersom det kan hända att klasskamraternas eller andra kamraters handlande betyder mer än kunskapen om det genomsnittliga. Men man bör i undervisningen inte desto mindre undanröja föreställningen om en normaldebutålder och överhuvud framhålla värdet av ett eget val i stället för att följa med strömmen. - i flera länder har visat att ungdomar Noggranna undersökningar nästan alltid föreställer sig att deras kamrater är mer ”avancerade” på olika områden än vad de faktiskt är och att denna föreställning påverkar deras eget beteende. Även detta är ett skäl att i undervisningen ge korrigerande faktiska upplysningar, t. ex. att en stor minoritet av ungdomar inte påbörjar sexuellt samliv förrän vid 20 års ålder eller senare och att det bara är små minoriteter av ungdomarna på högstadiet som tycker att det räcker med tillfällig kontakt”. - Den bild av svensk ungdoms åsikter och liv och leverne som man får i vissa massmedier är delvis systematiskt förfalskad för att verka så sensationell och lösaktig som möjligt. Man väljer t. ex. ut ungdomar med ett promiskuöst levnadssätt och däremot svarande värderingar och framställer dem som representativa för ungdomen i allmänhet. Eleverna bör få hjälp att kritiskt bedöma framställningar av denna art. Effekten av dem bör lämpligen motverkas genom att man redogör för något litet av de seriösa undersökningar som finns av ungdomars faktiska värderingar och beteenden. Man kan t. ex. nämna att flertalet inte har haft sin

SOU 1974: 59 stadier Undervisning på olika 555

sexualdebut då de slutar grundskolan och att hälften av svensk ungdom inleder sexuellt samliv först efter 18 års ålder. Av l6-20-åringarna i Stockholm 1967 hade hälften av männen och två av tredjedelar kvinnorna haft endast en, eller ingen sexualpartner. Slutligen finns det skäl att aktualisera det sakförhållandet att ju omognare man är, desto större är risken att man skadar sin sexualpartner och/eller sig själv. Med skada avses då; - att det blir ett förhållande, präglat av slitningar, oförmåga till inlevelse och därmed bristande möjligheter att visa hänsyn och ta ansvar. Det är inte säkert att det blir så, men sannolikheten för det är större ju yngre man är; w att man hamnar i en rad kortvariga och opersonliga förhållanden som man inte hade avsett och som kanske skapar en verklighetsfrämmande negativ föreställning om vad samlivet mellan man och kvinna kan ge (undersökningar visar att ju yngre man är desto större är partnerväxlingen); att man på grund av sin ungdom inte äger tillräcklig överblick och förmåga till rationell styrning av sina handlingar för att kunna förhindra uppkomsten av oönskad graviditet eller gonorrésmitta. Under tiden 1950-1970 fyrdubblades det årliga antalet gonorréfall i hela befolkningen (från 10 000 till 39 000, 1972 en minskning till 31 500) men blev mellan 5 och 6 gånger större bland 15-19-åringar (från 1 600 till 9 200 fall; 1972 en minskning till 7 000 fall). Tonåringarnas andel av samtliga aborter har ökat starkt. Den argumentering i avsikt att motverka för tidig sexualdebut som här rekommenderats är alltså av följande ett framhållande av de slag: värderingar som innebär om medmänniskan omsorg och respekt för hennes integritet; en information om de mera restriktiva åskådningar som finns i samhället; en korrigering av ungdomars föreställningar om hur avancerade deras kamrater är; en redogörelse för riskerna vid för tidig sexualdebut. Den sistnämnda typen av argument bör av två skäl hållas kortfattad. För det första bör all sexual- och samlevnadsundervisning domineras av utsikten att det skall vara möjligt för ungdomarna att i sinom tid uppnå ett normalt och tillfredsställande sexuellt samliv. För det andra måste man komma ihåg att inte så få människor får sina tendenser till eskapism och desperation förstärkta om de får över sig en mängd skrämselpropaganda. Den mesta tiden bör i mellanstadiets sexualundervisning ägnas åt att ge den grundläggande faktakunskapen, som ju också omfattar det stora flertalet moment. 9. Befruktning. Se översikten av lärostoffet. 10. Preventivmedel, preliminär information. Samma principiella synpunkter som anlades på undervisningen om detta moment på lågstadiet är - med ökad tyngd giltiga även för mellanstadieundervisningen om preventivmedel. Denna bör föregås av en genomgång av de synpunkter på tidigt sexuellt samliv som diskuterats under de båda föregående momentrubrikerna i detta avsnitt, Samlag och Elementära sexualetiska synpunkter. Då undgår man att ge eleverna intrycket att det vid deras ålder eller

556 Förslag till handledning

inom kort är självklart för alla elever att börja använda preventivmedel. Den i debatten framförda uppfattningen att eleverna med nödvändighet måste få denna om de i skolan får information om uppfattning är verklighetsfrämmande. Större delen av det kunskapspreventivmedel stoff de möter inom orienteringsämnena är sådant som de får full av först senare i livet. De är så vana vid ett sådant innehåll i användning att den av somliga befarade effekten omöjligen kan undervisningen om inte läraren direkt frammanar den genom att tala om uppstå, som om användningen av dem vore aktuell för alla preventivmedel är också föreställningen att man skulle tonåringar. Verklighetsfrämmande kunna motverka en alltför sexualdebut genom att ransonera den tidig korrekta informationen om Den enda effekt man i preventivmedel. vore att öka antalet icke önskade graviditeter, dagens läge skulle uppnå, aborter och fall av gonorrésmitta. Vad man bl. a. önskar åstadkomma genom undervisning om preventivär att det stora flertalet elever medel redan på låg- och mellanstadierna från hem av födelsekontroll är de som kommer där tillämpningen - är en skyldighet och accepterad skall få lära sig att preventiva åtgärder bör vara en självklarhet. Bristen på ansvarigt handlande på detta område är alltjämt stor trots att situationen i Sverige är bättre än i de flesta andra länder. Flera olika samhällsorgan, bland dem skolan, behöver medverka till en bättre ordning. Syftet är dels positivt: att barn skall få födas önskade och hänsyn kunna tas till kvinnans hälsa och vederbörlig familjens ekonomi, dels negativt: att förebygga olyckor. måste emellertid i undervisningen också tas till de föräldrar Hänsyn som anser att det är orätt att använda preventivmedel och att födelsekontroll bara får äga rum genom avhållsamhet eller användning av ”säkra perioder” (se 4.3.4). Informationen om preventivmedel behöver på mellanstadiet endast vara kortfattad. Den minoritet av elever för vilka preventiva åtgärder kommer att bli aktuella under de allra närmaste åren bör ha fått en sådan allmän överblick och så pass mycket information att de själva kan skaffa sig ytterligare kunskaper. Metoder som man bör redogöra för är avbrutet en otillförlitlig metod; se dock en speciell synpunkt i samlag (såsom kapitlet Livsåskådningar och sexualsyn i faktaöversikten), kondom, Den sistnämnda metoden bör omnämnas pessar, skum, spiral och p-piller. utan att man försöker ge elever på detta åldersstadium en förklaring hur den ingriper i hormonspelet. De överdrivna medicinska farhågorna för användning av p-piller bör reduceras till sina rätta proportioner - dvs. att riskmomentet är så litet att det bör betraktas som försumbart, om en läkarundersökning visat att det inte föreligger skäl att avstå från denna metod i det speciella fallet, och om inte biverkningar uppträder. Den osäkerhetsfaktor som ligger i att man inte vet hur medlet verkar på bör dock nämnas. En så mycket lång sikt, under många års användning, noggrann information saknar visserligen relevans för tlertalet kvinnliga elever under de närmaste åren, men det kan bli av stor betydelse för några av dem att vanföreställningar undanröjts. Det är ett samhällsintresse att en riktig information om p-piller blir så spridd som möjligt.

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier S57

Det bör också meddelas att det inte finns någon legal nedre åldersgräns för utskrivning av p-piller eller rekommendation av annat preventivmedel. Den som har samlag med en flicka som inte fyllt femton år har visserligen begått en straffbar handling (om han inte är jämnårig eller nästan jämnårig med flickan), men en läkare kan inte ställas till ansvar om han ser till att flickan får tillgång till preventivmedel; det är läkaren som avgör om och när detta är medicinskt lämpligt. Genom denna praxis vill man åstadkomma att de flickor under femton år som inleder ett sexuellt förhållande trots de motskäl som kan anföras när det gäller så tidig ålder, åtminstone inte skall behöva vara utan preventivmedel. (I stockholmsundersökningen 1966/67 uppgav 15 % av de l6-20-åriga kvinnorna att de haft sitt första samlag vid 15 år eller tidigare. Andelen är numera sannolikt något större.) Den gamla metoden att söka motverka ett icke önskat sexuellt samliv genom att försvåra åtkomsten av preventivmedel är övergiven i svensk lagstiftning. Vid all undervisning om preventivmedel bör det ovan nämnda huvudsyftet hållas i sikte: att användningen av dem skall uppfattas som en skyldighet och en självklarhet av alla som inte har principiella invändningar häremot. 11. Havandeskap med fosterutveckling, förlossning, amning. De skilda symtomen på inträdd graviditet bör summariskt beskrivas. Möjligheten att genom graviditetstest få en relativt säker diagnos bör omnämnas. Havandeskapet bör inte beskrivas som ett sjukligt tillstånd. Inte heller bör man gå in på diverse komplikationer. Dock bör det framhållas att så mycket som vart tionde havandeskap slutar med missfall, men att ett missfall inte alls behöver betyda att det inte kan gå bra nästa gång. Beskrivningen av förlossningen bör göras så enkelt och odramatiskt som möjligt. Även på detta stadium bör iakttas med försiktighet färgbilder som kan skrämma känsliga elever. Möjligheten till smärtlindring och experimenten med smärtfri förlossning bör omnämnas. Beträffande amningen blir påpekas att den är till fördel för både barnet och modern under förutsättning att hon kan genomföra den utan svårigheter i förhållande till sitt arbete och övriga levnadsomständigheter. Lika starkt bör emellertid framhållas att om hon har svårigheter med amningen är det bättre med flaskuppfödning. 12. Gonorré, preliminär information. Någon utredning av olika slags könssjukdomar bör inte göras på mellanstadiet, men med hänsyn till den höga frekvensen av gonorré bland 15-19-åringar bör några väsentliga fakta meddelas om denna sjukdom, så att ungdomarna blir informerade om riskerna innan de själva kommer i riskzonen. Det bör framhållas att avhållsamhet eller en stabil relation mellan två partner utgör ett absolut skydd mot smitta och att flertalet av dem som smittas är sådana som har många olika partner. Kondom, använd under hela samlaget, utgör ett ganska säkert smittskydd. Det bör nämnas att hälften av de smittade kvinnorna numera förblir symtomfria under kanske månader och att detta kan leda dels till att de smittar utan att veta om det, dels till att komplikationer kan hinna utvecklas: i Sverige blir flera hundra kvinnor årligen på så sätt sterila för resten av sitt liv.

558 Förslag till handledning

under kan den snabbt och säkert Om gonorré kommer behandling, botas med penicillin, men denna möjlighet att bekämpa sjukdomen kvinnor - och inskränks genom att som nämnt så många smittade 15-20 % av männen - förblir symtomfria under lång tid. Lagen säger: ”Den som har anledning antaga att han lider av venerisk sjukdom är att söka läkare och att underkasta sig den behandling som skyldig behövs.” eller vet att man är Lagen säger också att om man misstänker smittad får man inte ha samlag. 13. Variationer i sexualdriftens inriktning. preliminär information om exhibitionism, och homosexualitet. Fördomarna mot homosexupedofili ella och: uttrycken för förakt mot dem är ofta starka bland pojkar i de Det finns därför skäl att framhålla att homosexualitet inte yngre tonåren. är en egendomlighet som vissa individer godtyckligt väljer att ägna sig åt. Den fixerade homosexualiteten är djupt rotad i personligheten. Liksom en heterosexuell inte skulle vilja genomgå något slags behandling för att bli förändrad till homosexuell, vill den homosexuelle iallmänhet inte ha sin driftsegenart ändrad. Sådana försök har för övrigt i regel misslyckats. av homosexuella leder ibland till nervösa störningar hos Diskrimineringen dem. Både för deras egen och samhällets skull är det därför önskvärt att man tar avstånd från diskriminering av homosexuella på samma sätt som man tar avstånd från rasdiskriminering och att de homosexuella får uppleva att de har frihet att utforma sina inbördes relationer på det sätt de själva önskar utan att detta skall behöva väcka skvaller och utstötning på arbetsplatser och dylikt. Den som utan att själv vara homosexuell blir utsatt för en invit från en homosexuell bör kunna awisa den utan att det anses märkvärdigare än då någon awisar en heterosexuell invit. Under puberteten utformas steg för steg individens sexuella reaktioner (modifikationer kan dock äga rum senare i livet). Det innebär att reaktionerna inte är helt stabiliserade under denna period, vilket kan upplever en sexuell dragning till en yttra sig så, att den unga människan individ av samma kön. Denna reaktion är i allmänhet övergående; ungdomarna bör upplysas om att man i regel inte har skäl att uppfatta sådana impulser hos sig själv som bevis på att man är homosexuell. Företeelsen kan också betraktas som en yttring av det förhållandet att alla människor har drag av bisexualitet men att en heterosexuell inställning blir så gott som helt dominerande hos de flesta, en homosexuell eller en bisexuell hos en minoritet. Eleverna på mellanstadiet kan bättre än lågstadieeleverna förstå yttringarna av exhibitionism och pedofili. Man kan upplysa dem om att vissa män är fixerade i en drift att offentligt blotta sitt könsorgan för obekanta kvinnor eller flickor. De är i regel skygga och ofarliga. Andra män (någon gång kvinnor) kan ha sin sexualdrift huvudsakligen inriktad på minderåriga. En del av dessa män utövar ibland våld mot barn. Även mellanstadieeleverna bör därför varnas för att någonsin följa med en okänd. Tilläggas bör dock att de flesta vuxna som tycker om att tala vänligt med barn och ungdomar gör detta utan några sexuella biavsikter.

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 559

5.5 Högstadiet

5.5.1 Allmänna synpunkter

Vid av högstadiet början är de yngsta eleverna 12 år; vid slutet är de äldsta 16 år. Under denna period sker hos flertalet utvecklingen av de sekundära könskaraktärerna. Se diagrammet häröver i kapitlet om Pubertet i översikten av lärostoffet. Hos de flesta flickor och ganska många pojkar har utvecklingen börjat tidigare. Hos några flickor och ganska många pojkar är den inte avslutad vid periodens slut. Det är alltså fortfarande att framhålla viktigt att olika utvecklingsnivå i samma ålder är något helt normalt och att den som är sent utvecklad i regel inte alls behöver befara att bli ”underutvecklad som vuxen. Pubertetsungdomarnas besvärliga arbete med att lära sig vuxenvärldens beteende och ta på sig dess rättigheter och skyldigheter utsträcks i det moderna utbildningssamhället till år efter slut. åtskilliga högstadiets Processen av att det samtidigt kompliceras är nödvändigt för den unga människan att vara eller snarare finna att hon i sig själv, att uppleva någon mån behärskar situationen, att hon går sin egen väg, inte bara blir en kopia. Hon söker finna sin plats i samhället samtidigt som hon kritiserar mycket i de vuxnas liv och samhällets inrättningar. En del av ungdomarna hittar inga möjligheter till självförverkligande, till en positiv identitet i den livssituation de befinner sig i inom och utom skolan. Det kan då hända att de väljer attityder och handlingar helt i strid med omgivningens krav för att på så sätt ändå uppleva en känsla av självständighet och egen profil. Det är ingen god startpunkt för att finna en fungerande relation till det motsatta könet. Den som skall ta upp samlevnadsfrågor med ungdomarna får mer än andra lärare erfara deras osäkra sökande. Undervisningssituationen kan just därför bli utomordentligt gynnsam, men den kan också bli trög. Säkert är i varje fall att ungdomarna i denna ålder har behov av information om såväl sexualkunskap som psykologiska aspekter och frågor om rätt och orätt. Det har framgått av en riksomfattande enkät med elever i årskurs 9. Både det subjektiva behovet av information och skolans ansvar att tillfredsställa detta behov ökar på grund av att fler elever än förr gör sina första samlagserfarenheter under högstadieåren. för hur denna Riktlinjer fråga bör behandlas i undervisningen ges i avsnitt 4.3.4 samt i kommentarerna till momentet Samlag och vissa andra moment inom mellanstadieresp. högstadieundervisningen (5.4.5 och 5.5.5). Enkäter med ett urval representativt av högstadieelever från hela landet (SOU 1969: 8) har utvisat att eleverna anser sig inte ha fått en tillräckligt omfattande om särskilt undervisning följande tre områden, i angiven rangordning:

samhällsfrågor med anknytning till sexuallivet (härmed avsågs främst samhällets lagar och bestämmelser angående sexual- och familjefrågor) - Sexualkunskap - olika normer i olika tider och länder.

SOU 1974: 59 560 Förslag till handledning

(Två procent av eleverna ansåg tvärtom att undervisning om samlag inte borde förekomma på högstadiet; en procent avvisade undervisning om preventivmedel.) på olika områden av sexual- och Högstadieelevernas kunskaper visade sig vid en samtidigt företagen testning vara samlevnadskunskapen av några väsentliga moment rörande befruktganska goda med undantag ning, graviditet, synen på onani resp. homosexualitet samt lagstiftning rörande och aborter. För flertalet av dessa moment var det äktenskap dock hälften eller fler elever som svarade rätt. har varit bättre tillgodosedd i undervisningen än Sexualkunskapen samlevnadsfrågorna, men de sistnämnda har dock tagits upp av betydande majoriteter av lärarna i biologi, religionskunskap och samhällskunskap. Målet för sexual- och samlevnadsundervisningen blir på högstadiet det som direkt framgår av de allmänna målformuleringarna i 2.1. finns invandrarelever från länder med Då det i en undervisningsgrupp ett väsentligen annat synsätt än det vanligaste svenska, bör de förhållan- 6 nedan. Detta blir särskilt viktigt vid den beaktas som belysts i kapitel behandlingen av momenten 5, 6, 13, 19, 21, 22, 24.

5.5.2 Moment i högstadiets sexual- och samlevnadsundervisning

Moment Aspekter Biologiska Psykolo- Etiska och/ Sociala giska eller religiösa

Grupp l: Biologi och religionskunskap 1. Könshormoner Bi { 2. Pubertet Q 3. Pubertetspsykologi Q Q Q 4. Den kristna synen på äktenskapet och familjen Q 5. Olika uppfattningar om föräktenskap- Re ligt samliv % g g

i 6. Synen på äktenskap, familj och köns-

roller i några icke kristna religioner och livsåskådningar Q Q 7. Pornografi Q» Q Q V 8. Könsorganens anatomi och fysiologi --Q - 9. samlag O O å? O 10. Petting Q { G O 11. Självtillfredsställelse & â Q 12. Variationer l sexualdriftens inriktning Bi 4 13. Preventivmedel 14. Veneriska sjukdomar áQ Q 15. Sterilitet Q Q 16. sterilisering Q Q 17. Aborter Q Q Q) Q 18. Potensrubbningar (Q

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 561

Moment Aspekter

Biologiska Psykolo- Etiska och/ Sociala giska eller religiösa Grupp Il: Samhällskunskap, hemkunskap och hemkunskap 19. Några exempel på skilda mönster för sexualliv och familj inom och utom västerlandet (sexualantropologi) âj-O sk 20. Tonårssamhället O 0 21. Samlevnadens bakgrundsfaktorer Q 4--_-Q 22. Könsrollerna 4G C â--âf 23. Prostitution 24. Sexualdrift, förälskelse, kärlek och samhörighet. (Sexuell, emotionell och social mognad.) C G Hk .á-*O 25. Att leva i familj 4 % o Bk 26. Att leva ensam 4% & G 4. 27. Adoption Q áf 28. Vart vänder man sig för att få information och råd?

I denna handledning har, jämfört med den tidigare, många nya moment med sociala, psykologiska och etiska aspekter särskilt tillkommit, på de högre stadierna. Motiveringen härför är följande. Sexualundervisningen var, då den först genomfördes i skolan, framför allt tvungen att övertyga de tveksamma om nödvändigheten att den egentliga sexualkunskapen tillgodosågs. Uppmärksamheten och arbetet kom främst att inriktas härpå, även om undervisningen som nämnt inte blev enbart biologisk. Allteftersom denna uppgift genomförts i skolans har man mer vardag, och mer känt behovet att vidga perspektivet i enlighet med vad som nu

anges i punkt 3 och även punkt 2 av målet för sexualundervisningen

(2.l). Starkt bidragande till denna strävan har varit behovet att skapa en motvikt till det ensidiga betonande av sex” som förekommer på sina håll i det nuvarande samhället. Bättre än att moralisera över denna

företeelse har då ansetts vara att på en rad punkter söka positivt visa att sexualiteten har ett oupplösligt samband med personlighetsutvecklingen, med gemenskapsrelationerna och med samhållsstrukturen (målpunkt 3). Utifrån sådana överväganden har momenten för i högstadiet ovanstående förteckning utvalts. Fjorton av dem samtliga av social, - är nya i förhållande etisk eller psykologisk karaktär till momenten för samma åldersstadium i 1956 års handledning. Somliga moment kräver en mera ingående behandling, andra kan tas mera summariskt men bör dock

förekomma just för att tillgodose det vidgade perspektivet. Den indelning i grupper av olika slag, som markerats i momentförteckningen, redovisas i

avsnitt 5.5.4.

Den som använts ordningsföljd i momentförteckningen är en av många tänkbara. tar sin början Undervisningen i den kroppsliga utveckling som

ungdomarna just har genomgått eller (mom. Här genomgår l, 2). dominerar den biologiska aspekten helt. Därefter sysselsätter man sig med ungdomstidens och dess sexualpsykologi och samlevnadsfrågor ur psykologiska, etiska och/eller religiösa samt sociala aspekter (mom. 3-7). Därigenom motverkas en ensidig och förenklad av de uppfattning

till handledning 562 Förslag

följande elva momenten (8-18) som skall ge den egentliga sexualkunoch fördjupad form. Även vid behandlingen av dessa skapen i utvidgad moment spelar emellertid de icke biologiska aspekterna stor roll såsom framgår av förteckningen. I två av momenten, 12 och 18, är de huvudsaken. I den följande sektorn (mom. 19-23) vidgas perspektivet till att gälla sexual- och samlevnadsfrågornas sammanhang med samhällslivet i stort. Slutligen behandlas familjefrågorna som emellertid bör ha berörts även i momenten 4, 6, 19 och 21. Ett särskilt moment (26) tidigare, nämligen fäster uppmärksamheten vid de många människor som inte bildar familj utan, i bästa fall, finner andra relationer eller livsuppgifter. En detaljplanering av detta slag anger givetvis endast den huvudsakliga i undervisningen. I verkligheten kommer de olika gången och innehållet momenten ofta att glida över i varandra, i synnerhet om, som önskvärt att ha är, elevernas frågor och förslag spelar stor roll. Det är dock viktigt detaljplanen för att inte viktiga moment ska bli bortglömda. Andra ordningsföljder än den nu genomgångna är som nämnt självklart möjliga. Om eleverna har fått en grundlig sexualundervisning på mellanstadiet, kanske med betoning av den biologiska sexualkunskapen, kan det vara en fördel att låta grupp I och Il byta plats, så att undervisningen inleds med ett helt nytt grepp. En eventuell känsla av undviks då, och eleverna får en känsla av att man omtragglande respekterar deras större vuxenhet så att man nu tar upp andra saker än när de var några år yngre. Vidare kan t. ex. den huvudsakliga undervisningen om momenten i grupp II förläggas till årskurs 9 då eleverna har större överblick av samhällsfrågor. Barnkunskap förekommer endast i årskurs 9, varför några moment automatiskt kommer att förläggas dit. Läraren kan också vilja följa dispositionen i ett läromedel som han funnit fungera väl. Och han kan slutligen ha sin egen bestämda uppfattning om hur relationerna mellan olika aspekter skall markeras och var tyngdpunkterna skall läggas. Detta får emellertid inte leda till så stora förändringar att läraren t. ex. ger en ensidigt biologisk eller ensidigt etisk undervisning. För att underlätta planeringen vid såväl samlade som ämnesbundna arbetsområden har momenten i momentförteckningen uppdelats i två huvudgrupper: I. sådana som lärarna i biologi resp. religionskunskap huvudsakligen svarar för; II. sådana som lärarna i samhällskunskap resp. hemkunskap och barnkunskap huvudsakligen svarar för. I några fall förekommer likartade moment i anslutning till två eller flera skolämnen. Avsikten härmed är dels att momenten skall bli belysta ur olika aspekter, dels att sexual- och samlevnadskunskapen vid ämnesbunden undervisning skall i möjligaste mån utgöra ett sammanhängande helt inom vart och ett av ämnena.

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 563

5.5.3 Samverkan mellan ämnen

Samverkan mellan biologi, samhällskunskap och religionskunskap för att åstadkomma allsidighet i sexualundervisningen har i den svenska skolan varit föreskriven alltsedan denna undervisning infördes. En alltför stor del av uppgiften har dock i praktiken fallit på biologilärarna ensamma. Med

den starka ökning av samlevnadsmomenten som rekommenderas i denna handledning kommer samhällskunskapen och att religionskunskapen i större tas utsträckning i anspråk (utan att biologilärarnas uppgift

minskar) varjämte medverkan påräknas från hemkunskap, barnkunskap och svenska.

En sådan medverkan och samverkan förutsätts i Lgr 69, som för de nämnda ämnena har bl. a. följande föreskrifter och anvisningar.

Biologi har sexualundervisning som ett huvudmoment. För att sexualundervisningen skall få den allsidiga behandling, som är önskvärd, är det väsentligt att möjligheterna till samverkan med främst ämnena samhällskunskap och tillvaratas. - - religionskunskap Sociala, psykologiska och etiska synpunkter skall det aktuella samtidigt belysa stoffet. Elevernas frågor kan därvid utgöra utgångspunkt för samtal, som djupast syftar till en allmän samlevnadsundervisning. (Lgr 69 I, s. 193; II:OäH,s.2l f.) Religionskunskap: I huvudmomenten ingår: ”Väsentliga livsfrågor: Frågor kring livsåskådning och etik med särskild tonvikt på för ungdom aktuella problem, belysta utifrån dels den kristna trosoch livsuppfattningen, dels andra - - livsuppfattningar.” ”Till de livsfrågor, som ungdom upplever som väsentliga, hör i första hand människans existentiella villkor, personligt och socialt. Exempel på sådana frågor är liv och död, ansvar och skuld, lidande och medkänslighet, kärlek och sexualitet, familje- och generationsfrågor, ensamhet och .“ . gemenskap. (Lgr 69 I, s. 176 f., II: Oä H, s. 14.)

Ämnet religionskunskap har i den nya skolan genomgått en utveckling innebärande att vid sidan av en omfattande om undervisning kristendomen och andra religioner även och livsåskådnings- samlevnadsfrågori allmänhet tas upp till grundlig Detta har skett behandling. särskilt i gymnasiet och gymnasieskolan men även på grundskolans högstadium. Förändringen har även omfattat läromedlen som fått ett i hög grad breddat innehåll. I samband härmed har elevintresset för ämnets olika delar förstärkts. Under dessa förhållanden förutsätts att religionskunskapen skall göra en väsentligt ökad insats i sexual- och samlevnadsundervisningen. (I slutet av 1960-talet mellan en och en uppgav fjärdedel tredjedel av kristendomslärarna att de inte och tagit upp äktenskapssamlevnadsfrågor i årskurs 9.)

Samhällskunskap. ”Enkla psykologiska frågor som rör individen och gruppen (= ett av huvudmomenten) bör behandlas i alla årskurser. Utgångspunkten bör vara den enskilda individens situation iför eleverna välbekanta gruppbildningar som familjen och gänget, och det är angeläget att deras erfarenheter från dessa sätts in i ett vidare perspektiv. Olika typer av familjer och traditionella och nyare uppfattningar om könsroller bör tas upp. . . Frågorna kring kärlek och sexualitet börjar bli aktuella för eleverna under högstadietiden och bör tas upp till diskussion. Samordning bör härvid ske med ämnena och hemkunreligionskunskap, biologi skap.” (Lgr 69 I, s. 182 f., Oä H, s. 16.)

564 Förslag till handledning

Ämnet var länge präglat av sitt ursprung i bl. a. den samhällskunskap

I såväl läromedel som undervisning förekom

traditionella statskunskapen. sällan andra moment av betydelse för samlevnadsfrågorna än äktenskapsoch samhällets för familjebildning och barnfalagstiftning stödåtgärder Sexuallivets i en rad sociala sammanhang och de sociala miljer. betydelse samlivet förbigicks, även där det naturligt Synpunkterna på det sexuella borde höra hemma såsom vid behandlingen av pubertetsålderns problem, och äktenskapet. Även i läroplanerna (före Lgr 69) familjebildningen betraktades sexuallivet alls som ett socialt problem utan främst knappast eller moraliskt. Under sådana förhållanden som ett antingen biologiskt var det naturligt att samhällskunskapens medverkan i sexualundervisningen blev mycket begränsad. I några nyare läromedel, liksom i läroplanskomma ini citatet ovan, har emellertid de här efterlysta frågorna börjat bilden. fortsätter och att den Det är att hoppas att denna utveckling numera ganska omfattande sociologiska forskningen på sexuallivets område blir mera beaktad i läromedel och undervisning. i de förhållanden som här redovisats har det ansetts Med utgångspunkt ansvaret för en väsentligt utökad del realistiskt att ge samhällskunskapen av sexual- och samlevnadsundervisningen såsom framgår av momentför-

teckningen för högstadiet (och för gymnasieskolan).

Hemkunskap: Undervisningen bör förbereda eleverna för deras liv som framtida hem- och familjebildare. . . . Familjefrågor och tonårsproblem med avsikt för olika former av bör behandlas att ge ökad förståelse samlevnad. Äktenskapsbildningens innebörd, särskilt tidig sådan, diskuteras. . . . Vidare bör eleverna orienteras om de utvecklingsstördas . . . Vikten av att man möter och på annat sätt handikappades problem. och förståelse bör framhållas. .. . invandrare och flyktingar med takt bör ske i samverkan med andra ämnen. (åk 8, 9. Undervisningen Lgr 69 I, s. 161 ff.; II Hk Bk.) Barnkunskap: ”I samband med undervisningen om barnets utveckling och vård från födseln till sjuårsåldern berörs huvuddragen av fosterut- Graviditet, förlossning och eftervård behandlas. . . . Undervecklingen. bör beröra och dess betydelse för barnets visningen uppväxtmiljön utveckling. Därvid behandlas olika typer av familjer och familjemedlemmarnas inbördes förhållande som förutsättningar för en utvecklingsfräm- .. . Samverkan mellan undervisningen i barnkunskap och jande miljö. bör åstadkommas vid behandlingen av undervisningen i övriga ämnen familjefrågor (hemkunskap, samhällskunexempelvis följande frågor: och utveckling (biologi). . . .” skap); .. . sexualundervisning, ärftlighet (åk 9. Lgr 69 I, s. l64;II: Hk Bk.)

Hem- och barnkunskapen fyller en uppgift i sexual- och samlevnadsun-

dervisningen som inget annat ämne kan fylla. Det sker här en konkret, upplevd anknytning till hemmet och familjen, och denna undervisningssituation har visat sig vara en god utgångspunkt för spontana samtal om relationer mellan makar, relationer mellan föräldrar och barn men även om relationer mellan tonåringar. Kursplanerna för hem- respektive för att flera viktiga moment av sexual- och barnkunskap ger underlag samlevnadsundervisningen vid planeringen kan läggas på dessa båda ämnen. Speciellt viktig är den undervisning som i barnkunskap skall ges

om förutsättningarna för en utvecklingsfrämjande miljö under barndomsåren.

SOvU 1974: 59 stadier 565 Undervisning på olika

Svenska: Läroplanens stor vikt anvisningar lägger vid upplevelseläszning och påpekar att ”läsning av fiktionslitteratur ofta erbjuder osökta tillfällen att samtala om etiska och sociala vardagsproblem (Lgr 69, s. 133). Samverkan med svenska vid sexual- och samlevnadsundervisningen betecknas av läroplanen som naturlig och nödvändig” på alla stadier av grundskolan (s. 52). Upplevelser av litterära kärleksskildringar och har för kärlekslyrik många människor varit en väg till förståelse av vad relationen mellan man och kvinna kan innebära. Den berättande samtidslitteraturen kan som läroplanen påpekar också fylla en annan funktion: att bilda utgångspunkt för samtal om aktuella problem. Ämnet svenska kan därför lämna väsentliga bidrag till undervisningen om samlevnadsfrågor och bör komma in i planeringen i en helt annan utsträckning än vad som varit brukligt. En sådan medverkan innebär ju inte att ämnet belastas med något nytt, endast att vissa texter läses samtidigt med att sexual- och samlevnadsundervisning pågår.

5.5.4 Organisation av undervisningen

Sexual- och samlevnadsundervisningen var från på högstadiet början oftast förlagd till årskurs 9. Lgr 69 (lI:Oä H, 5.21) ger emellertid anvisningen: Med hänsyn till elevernas utveckling och samhällssituationen måste rexualundervisning få sin tyngdpunkt fördelad med olika moment i olika årskurser. En väsentlig del av sexualundervisningen bör förläggas till årskurs 8.” nedåt motiveras av tid- Förskjutningen punkten för könsmognad samt av det förhållandet att flertalet elever vid denna ålder är så medvetna om sexualoch samlevnadsfrågorna och så intresserade av dem att det blir naturligt att nu ta upp dem till mer ingående behandling. Därtill kommer att några elever gör sina första erfarenheter av samlag vid denna ålder. I årskurs 7 är det i regel inte motiverat att ha sexualundervisning eftersom en grundläggande sådan givits i årskurs 6. Händelser inom eller utom skolan, eller ett markerat intresse från elevernas sida kan dock leda till att man tar upp sexualundervisning vid en icke planerad tidpunkt. Beträffande fördelningen av moment mellan årskurserna 8 och 9, se 5.5.2 ovan. Frågan hur samverkan mellan olika ämnen kan organiseras i sexualoch samlevnadsundervisning på högstadiet är ganska komplicerad. Bäst är om undervisningen kan ske inom ett samlat arbetsområde under medverkan av lärare i biologi, hemsamhällskunskap, religionskunskap, kunskap och barnkunskap samt svenska. l läroplanssupplementet för högstadiets orienteringsämnen (Lgr 69 ll: Oä H, s. 28) föreslås ett samlat arbetsområde i ett större antal orienteringsämnen (grupp 3) med rubriken Att vara två” (Oä 2). Man bör dock inte utgå ifrån att alla skolor och alla lärare har möjlighet eller är villiga att organisera samlade arbetsområden av denna Ett alternativ omfattning. är då att sexual- och samlevnadsundervisningen organiseras som ämnesbundna arbetsområden eller som en kombination

566 Förslag till handledning

av ämnesbundna och samlade arbetsområden. Det ovan nämnda läroredovisar följande förslag till arbetsområden, som här planssupplementet kan vara lämpliga:

En bart ämnesbundna arbe tsomrâden Re 20: Ungi dag Re 21 : Att vara två Re 22: I hemmet Re 25: Fritid och självförverkligande Re 28: Att vara människa Sk 4: Ung i dag Sk 5: Att vara två

Bi 3: Hälsofrågor för tonåringar

Bi 9: Att bli vuxen (Sexualkunskap) Bi 12: Fortplantning, ärftlighet och utveckling

Kombination av samlade och ämnesbundna arbetsområden So l: Ungidag S0 2: Att vara människa So 3: Att vara två So 4: Människor med annorlunda villkor So 5: Vårda och hjälpa Bi 3: Hälsofrågor för tonåringar Bi 9: Att bli vuxen (Sexualkunskap)

5.5.5 Kommentarer till momenten för högstadiet l. Könshormoner. Att ge en överblick av de olika könshormonerna och deras funktioner är en svår uppgift, medan övriga delar av sexualkunskapen är ganska lätta för eleverna att förstå och överblicka. Ett ingående studium av detta moment låter sig inte genomföras på högstadiet. (Även på de linjer av gymnasieskolan som har ämnena biologi och naturkunskap bereder momentet vissa svårigheter.) Därför måste en ransonering av detta stoff rekommenderas. Den hormonella bakgrunden till utvecklingen av de sekundära könskaraktärerna är relativt enkel och bör klargöras. Beträffande menstruationscykeln måste man däremot nöja sig med att framhålla att dess olika faser regleras av ett hormonspel men förbigå alla detaljer i detta. Redogörelsen för själva menstruationscykeln skall naturligtvis vara fullständig (i samband med momentet könsorganens anatomi och fysiologi). Det är en nödvändig förutsättning för att förstå befruktningen samt funktionssättet hos vissa preventivmedel. Beträffande bör det på detta stadium räcka med upplysningen att de tillför p-piller en kontinuerlig dos av ett ämne liknande det hormon som via kroppen förhindrar ägglossning. Att hormonema reglerar förloppet vid hypofysen och att klimakteriet ytterst beror på att äggstockarna inte graviditet längre svarar på hormonell stimulering bör också bli klart för eleverna.

SOU 1974: 59

Undervisning pa olika stadier 567

Lärarhandledningens faktadel innehåller en utförlig av framställning könshormonerna och deras funktioner. Studiet av detta moment får inte ge upphov till missuppfattningen att det är könshormonerna som ensamma och därmed styr förklarar de psykologiska förändringarna under puberteten. Det bör omedelbart i sammanhang med den rent biologiska undervisningen klargöras att den själsliga pubertetsutvecklingen får olika förlopp under olika sociala förhållanden och att könsdriftens inriktning och kanske även styrka äri hög grad beroende av social inlärning (se kapitlet Vad är kön?” i översikten av lärostoffet). För att motverka en förenklad uppfattning av könsdriftens sammanhang med könshormonerna kan man t. ex. nämna att efter en kastration driften kan bestå och t. o. m. förstärkas i vissa fall. 2. Pubertet. (Se även 5.5.1, första stycket.) Hur växlande graden av könsmognad kan vara bland 15-åringar framgår av följande. Vid en undersökning 1970 bland flickorna vid slutet av årskurs 8 i en medelstor svensk stad uppgav 23 % av flickorna att de någon gång haft samlag, medan 7 % ännu inte hade haft sin första menstruation. En hjälp för ungdomarna att få ett riktigt biologiskt perspektiv i på olikheterna utveckling kan vara att presentera det över fullständiga diagrammet pubertetsutveckling med tidsramar (kapitlet Pubertet i översikten av lärostoffet). Pubertetsutvecklingen bör givetvis behandlas så att det framgår att könsmognad och förmåga att klara ett sexuellt samliv inte är detsamma.

3. Pubertetspsykologi. Momentet har en egen artikel iöversikten av

lärostoffet. Av vikt är även på högstadiet vad som sägs i avsnittet om mellanstadiet beträffande uttrycken för bristande balans i denna ålder: Man bör undvika att beteckna dessa företeelser som övergående förvillelser vilka utmynnar i att förnuftet återvänder. De bör i stället behandlas som utvecklingsstadier av frigörelse och kritik på vägen mot ökad förmåga att vara självständig, ta ansvar och visa hänsyn. 4. Den kristna synen pá äktenskapet och familjen. Se kommentaren till moment 14 i avsnittet om gymnasieskolan samt kapitlet Livsåskådningar och sexualsyn i faktaöversikten. 5. Olika uppfattningar om föräktenskapligt samliv. Här avses inte bara ett ja eller ett nej till sexuellt samliv före äktenskapet. (Svaret är självklart för de allra flesta, men den åskådning som säger nej skall inte desto mindre framställas med full tydlighet.) Det som många ungdomar kanske inte har klart för sig är att ”ja-sägarna är mycket olika varandra i sin inställning. Därför kan det vara en hjälp till orientering att dra upp gränserna mellan de tre huvudinställningar som finns och därmed ge möjlighet att tänka efter vilken man själv står närmast: - den som inte accepterar sexuellt samliv annat än med den människa man på allvar binder sig vid för framtiden; - den som finner det naturligt med sexuellt samliv mellan dem som har stadigt sällskap fastän parterna räknar med att de ännu inte alls vet hur det kommer att bli med relationen i framtiden; den som accepterar samlag med en tillfällig partner som man kanske bara träffar en enda gång.

SOU 1974159 568 Förslag till handledning

Beträffande sättet att undervisa om dessa frågor från etisk synpunkt, se kapitel 4 ovan. 6. Synen på äktenskap, familj och könsroller i nâgra icke kristna och livsåskådningar. Undervisningen om detta moment kan religioner vara ett bidrag till att förverkliga läroplanens mål att vidga synfältet utöver vår kulturkrets och att bidra till förståelsen av andra egen attityder till tillvaron. lnsikten om individens och samgrundläggande hällets skiftande utvecklingsmöjligheter blir väsentligt större genom med även något annat än det kristna arvet respektive den bekantskapen moderna sekulariseringen. En del av de värderingar man lär känna vid ett sådant studium kan vi inte acceptera - t. ex. uppfattningen att det är en olycka om bara flickor föds i en familj. Men det viktiga i undervisningen betraktelsesätt och om möjligt förmedla är att anlägga ett historiskt någon kunskap om helhetsmönster som givit form åt individers, familjers och samhällens liv under många århundraden. Det torde även vara möjligt att på högstadiet ge någon föreställning om i hur hög grad äktenskapet och familjen är beroende av sociala och politiska förutsättningar, inte bara av religionen. I ett samhälle som är uppbyggt som en hierarkisk blir t. ex. familjen också automatiskt hierarkisk. Husfaderns pyramid oinskränkta auktoritet fostrar till passiv underkastelse uppåt och vilja att själv utöva auktoritär makt nedåt. 7. Litterära alster och filmer med nyanserad människo-

Pornografi.

skildring och väsentlig problembelysning innehåller numera ofta öppna sexuella som behövs för att verklighetsbilden skall bli sann. skildringar, Detta är ett framsteg. Det innebär att man tar upp till behandling livsfrågor som sammanhänger med sexuallivet och som tidigare lämnades obearbetade eller enbart blev föremål för en verklighetsförfalskande behandling i den underjordiska pornografin. I våra den sexuella öppenheten inte endast till dagar utnyttjas fördjupad människoskildring utan också till en oerhört ökad produktion stor del s. k. hårdporr. Därmed utsätts barn och av pornografi, till ungdomar för en beteendepåverkan som torde vara nästan helt och hållet De ser bilder av sexuella handlingar mellan människor som inte negativ. ger uttryck åt någon som helst ömhet och värme sinsemellan. (Skildringar av helt annat slag vore ju möjliga.) I både bild och text förekommer ofta som har till uppgift att förstärka den sexuella våld och kvinnoförnedring stimulansen - och som alltså gör detta genom att aktualisera människans sämsta sidor. Andra inslag är skildringar av våldsamt överdrivna negativa sexuella kraftprestationer, gruppsex och programmatisk otrohet.

Det är risk för att tonåringar med vacklande värderingar och begränsad

verklighetsuppfattning får för sig att så här måste man leva för att sluta vara barn och bli vuxen. De sexuella frågespalterna ger inte så få prov på att det finns ungdomar som bibragts en sådan inställning och livsföring. Det är viktigt att eleverna får sin uppmärksamhet riktad på vilken karaktär innehållet i pornografin egentligen har och får se det i kontrast till helt andra slag av sexuella relationer som är vanligt förekommande. få Det torde vara möjligt att genom elevernas egen diskussionsmedverkan fram en bild av dessa negativa och positiva företeelser och att belysa dem

SOU 1974: 59 stadier 569 Undervisning pá olika

utifrån de grundläggande värderingar som sätter mänsklig gemenskap och omsorg om varandra i centrum. Se även kommentaren till motsvarande moment (nr l l) i gymnasieskolans sexualundervisning. 8. Könsorganens anatomi och fysiologi. Kunskaper om könsorganens anatomi skall ha meddelats i mellanstadiets En sexualundervisning. repetition av dessa elementära fakta uppfattas av många elever som ett onödigt och negativt inslag i undervisningen. Det händer emellertid att kunskaperna i verkligheten är dåliga. Därför kan det vara både sakligt och psykologiskt lämpligt med ett enkelt skriftligt kunskapstest. Skulle detta visa att en repetition behövs, har man också skapat en bättre motivation härför. Beträffande könsorganens fysiologi är tidpunkten nu inne att visa att det fysiologiska förloppet vid orgasm är delvis likartat hos mannen och kvinnan - ett förhållande som blivit fullt klarlagt först under l960-talet. Alla bör, helst före sin första erfarenhet av samlag, ha fått kunskap om att såväl mannen som kvinnan under ett väl fungerande samlag genomgår en reaktionscykel med olika faser, svarande mot varandra hos de båda könen och utgörande det fysiologiska underlaget för den sexuella upplevelsen. Erektionen hos mannen motsvaras hos kvinnan av ökad blodtillströmning till vävnaderna kring slidan. Vid orgasmen övergår viljestyrda muskelrörelser hos både mannen och kvinnan till icke viljestyrda rytmiska sammandragningar med en därpå följande avslappning. I mellanstadiets sexualundervisning påvisas en parallell mellan mannens och kvinnans sexuella anatomi, att klitoris nämligen och penis har ett gemensamt biologiskt ursprung, vilket förklarar deras likartade betydelse för lustkänslan. Det viktiga med dessa kunskaper om överensstämmelser mellan manlig och kvinnlig anatomi och fysiologi är att de gör det omöjligt att - så som förr ofta skett - frånkänna kvinnan förmågan och rätten till sexuell lustupplevelse. Det är av stor vikt för en väl fungerande sexuell relation att båda parter inser att en sådan rollfördelning misskänner och i värsta fall hämmar det sexuella skeendet hos kvinnan både på upplevelseplanet och med hänsyn till det fysiologiska skeendet. Om insikten om dessa grundläggande och ganska enkla fakta finns före inledandet av sexuellt samliv, ökas utsikterna väsentligt att båda parter skall kunna visa en riktig hänsyn till och omsorg om varandra. Det bör emellertid alltid understrykas att det ofta tar tid innan ett sådant sexuellt samspel kommer till sin fulla utveckling och att det är helt normalt att uppleva diverse störningar och misslyckanden i början. 9. Samlag. I överensstämmelse med punkt 3 men även punkt 2 imålen för sexualundervisningen (2.l) bör könsorganens anatomi och fysiologi alltid behandlas i ett sammanhang med psykologiska, etiska och/eller religiösa samt sociala synpunkter på den sexuella relationen. Detta följer även av den princip som uppställdes för svensk sexualundervisning redan då den infördes på 1940-talet, nämligen att den aldrig får vara ensidigt biologisk. En markering av denna princip är att kapitlet om samlag i faktaöversikten har placerats inom avdelningen Psykologiska synpunkter.

570 till handledning Förslag

I synnerhet är det önskvärt att så många ungdomar som möjligt tidigt beroende får klart för sig att upplevelsen av ett samlag alltid blir - av beskaffenheten av förhållandet till partnern. positivt eller negativt Här finns så många nyanser att man nära nog kan säga att två samlag aldrig upplevs helt lika. I ena änden av skalan finns det samlag efter vilket man med likgiltighet eller t. 0. m. motvilja vänder sig bort från en partner som man inte längre vill ha något att göra med. I andra änden av skalan befinner sig det samlag där den sexuella upplevelsen och gemenskapsupplevelsen är oupplösligt sammanflätade och förstärker varandra. Denna erfarenhet har oändligt många skiftningar, dels därför att människor är olika, dels därför att förhållandet mellan två människor hinner utvecklas och förändras under livets gång, ofta från den ena dagen till den andra, till större närhet eller till ökat avstånd och disharmoni. Alla dessa förändringar påverkar i hög grad upplevelsen av samlaget. Man kan emellertid inte renodla och schematisera så att man påstår att alla tillfälliga kontakter präglas av likgiltighet och att alla bestående förhållanden främjar gemenskap och närhet. En tillfällig kontakt kan innehålla sympati eller ömhet, och ett bestående förhållande kan vara glädjelöst både som personlig och som sexuell gemenskap. I traditionella handledningar i sexualundervisning för ungdom i olika länder möter man ofta en verklighetsfrämmande schematisering som inte vill erkänna detta. Avsikten härmed är att skydda ungdomarna mot tillfälliga kontakter med de vanskligheter dessa kan föra med sig och hjälpa dem in på vägen till en personlig och ansvarig relation. Metoden torde emellertid inte vara lämplig. Endast uppriktighet väcker det förtroende som är nödvändigt för att samlevnadsundervisningen skall fungera. Det finns annat att anföra som kan göra ungdomar medvetna om deras egna verkliga värderingar. Man kan t. ex. påpeka att det finns människor som upplever det sexuella som så djupt ingripande i deras personlighet att de inte vill ha samlag annat än med den som står dem mycket nära. Andra känner sig förnedrade av upplevelsen att bara vara ett tillfälligt medel för en annans tillfredsställelse. Åter andra delar den uppfattning som ca 40 % av den yngre generationen uttalade sig för i en enkätundersökning 1967: det är orätt med sexuellt umgänge utan förälskelse. Då den etiska sidan av frågan inte särskilt betonades blev utfallet: 60 % av den yngre generationen ansåg att ”det enda riktiga skälet för en sexuell förbindelse är kärlek”. Ca hälften av männen men endast en femtedel av kvinnorna ansåg det riktigt med samlag med en tillfällig bekantskap. Dessa uppgifter säger något om hur stora grupper ser på, respektive upplever förhållandet mellan samlag och personlig gemenskap. Man vet vidare att den subjektiva upplevelsen av stark tillfredsställelse oftare förekommer vid samlag med en partner som man har en nära personlig relation till (SOU 1969: 2, s. 41 f.). En sådan realistisk och nyanserad bild av de psykologiska omständigheterna vid samlag är en helt annan än den som många ungdomar mött i ytliga veckopressnoveller eller i pornografi där den sexuella upplevelsen skildras som något isolerat, utan förbindelse med personligheten i dess helhet, eller i de sexualrådgivningsspalter som huvudsakligen uppehåller

SOU 1974: 59 Undervisning pá olika stadier 571

sig vid anatomiska och förhållanden. Det fysiologiska är viktigt att ungdomar från början får klart för sig att den sexuella verkligheten är flerdimensionell och att det kan finnas skäl till större förväntningar eller åtminstone förhoppningar än de förenklade framställningarna ger vid handen.

Samlevnadsundervisningen bör väcka tanken att det kan löna sig

att söka efter något annat och mer än det torftiga. Om en sådan helhetssyn har förts fram är det möjligt att klargöra att kunskapen om anatomiska och fysiologiska förhållanden också har sin stora - även om betydelse den aldrig ensam kan skapa ett gott förhållande. En stark sexuell upplevelse kan fördjupa och intensifiera en relation, föra två människor närmare varandra. Det kan vara svårare att uppnå den om man är okunnig om den sexuella reaktionscykeln och om man visar bristande känslighet för sin partners sätt att reagera sexuellt. Man måste också förstå att ens partner måste få följa sin egen sexuella tidtabell så långt det är möjligt. Bristande överensstämmelse härvidlag kan småningom övervinnas genom ömsesidig anpassning. För att undvika en ensidig och förenklad bild av verkligheten är kunskap även om fysiologiska förhållanden nödvändig. Fakta finns i artiklarna om könsorganen och om samlag i faktaöversikten. Vid undervisningen på

högstadiet bör man göra ett urval av detta stoff för att sedan ge en mer

utförlig framställning i gymnasieskolans sexualundervisning. Samma princip bör gälla som i hela skolans sexual- och samlevnadsundervisning: en kontinuerlig fördjupning i överensstämmelse med elevernas utvecklingsnivå. Framställningen härovan och i kommentaren till moment 8 är ett försök att ange en lämplig nivå på högstadiet för undervisning om samlag. En stor minoritet av eleverna har haft eller kommer inom kort att få erfarenhet av samlag. Många kommer inte att göra denna förrän om ett par tre år eller senare. Kunskap om samlagets och om de fysiologi själsliga faktorernas betydelse behöver alla ha innan de gör sina första erfarenheter, men på högstadiet bör denna meddelas med kunskap hänsyn tagen till de stora olikhetema i utveckling och inställning hos olika elever. 10. Petting. I USA är det som bekant vanligt - bland collegeungdomar nästan regel att de som har mer eller mindre stadigt sällskap varandra hjälper till sexuell utlösning genom petting, dvs. genom manuell stimulering av partnems könsorgan. Det genomsnittliga antalet pettingbland partner dessa ungdomar är större än antalet samlagspartner bland svenska ungdomar. Att denna form av sexuell aktivitet fick så stor utbredning berodde på att man ansåg att en kvinna hade bevarat sin dygd så länge hon inte hade haft samlag och man betraktade dygd i denna bemärkelse som ett villkor för att en kvinna skulle vara godtagbar som äktenskapspartner. De som i USA är kritiska mot detta betraktelsesätt har uppfunnit termen promiscuous virgins som beteckning på de kvinnor som haft ett stort antal pettingpartner men som aldrig haft samlag. Efter andra världskriget har andelen samlagserfarna ungdomar blivit större och andelen enbart pettingerfama blivit mindre. I Sverige förekommer petting mest under en kort period före den första samlagserfarenheten. Det är därvid vanligare att mannen stimulerar

SOU 1974359 572 Förslag till handledning

kvinnans könsorgan än tvärtom. Den svenska kvinnan tycks oftare än den amerikanska betrakta denna form av sexuell aktivitet som så intim att hon själv inte utövar den annat än i ett samlagsförhållande. Man kan i sexualundervisningen nämna att petting kan utgöra ett alternativ för dem som av det ena eller andra skälet inte vill inleda ett samlagsförhållande. Det bör framgå att man är medveten om att varken petting eller samlag är aktuella för en stor del av eleverna. ll. Självtillfredsställelse. Vid en enkätundersökning 1967 inom ett representativt urval av svenska elever i årskurs 9 visade det sig att nära hälften av dem inte var säkra på om självtillfredsställelse är ”ofarligt eller också var säkra på att det var farligt. Under sådana förhållanden behöver även på högstadiet den information ges som upptagits under momentet i mellanstadiets sexualundervisning (nr 5). 12. Variationer i sexualdriftens inriktning. Även när det gäller detta moment finns det skäl att på högstadiet upprepa den grundläggande information som skall ges på mellanstadiet (moment 13, om bl.a. homosexualitet). Man kan på högstadiet räkna med en förbättrad

förståelse för problematiken. Det är nu lämpligt att ge tydliga definitio-

ner av alla de variationer i sexualdriftens inriktning som nämns i faktaöversikten, nämligen voyeurism, exhibitionism, sadism, masochism, transvestism, transsexualism, tidelag och pedofili. Framför allt bör man försöka att i förenklad form ge någon föreställning om det allmänna betraktelsesätt som här anläggs för att förklara variationerna i sexualdriftens inriktning. Ett av skälen att ta upp dessa mindre vanliga (men inte helt ovanliga) företeelser är att de traditionellt omges med en mängd skräck- och vanföreställningar. Dessa utnyttjas i den sexuellt specialiserade veckopressen för att skapa sensation och blir ytterligare förstärkta. vilka onödigt fördjupar dessa Härigenom skapas rädsla och aggressioner människors upplevelse att vara utstötta och betraktade som alltigenom onormala. Det är önskvärt att deras avvikelse i stället blir betraktad som ett försök att möta en djupt rotad intimitets- och identitetsproblematik, som utanför sexualsfären kan vara förenlig med vanliga mänskliga relationer. 13. Preventivmedel. En första information om preventivmedel skall ha Avsikten härmed anger handledningen vara: givits på lågstadiet.

- att korrigera de ofta egendomliga föreställningar om preventivmedel som elever fått från annat håll än skolan; - att undanröja känslan att preventivmedel är något hemlighetsfullt och fult”; - att lämna ett första att vi har ansvar för att barn bidrag till attityden föds önskade.

En elementär upplysning om den ena eller andra typen av preventivmedel skall lämnas i den mån direkta frågor ställs härom. På mellanstadiet skall före en kortfattad information om preventivmedel de sexuella samlevnadsfrågorna behandlas ur olika aspekter (se kommentaren till moment nr 8 i mellanstadiets sexualundervisning).

SOU 1974: 59 olika stadier 573

Undervisning pa

Avsikten härmed är att förebygga att födelsekontroll betraktas enbart som en teknisk fråga; den ses i sitt ansvars- och gemenskapsmässiga sammanhang. Informationen skall å ena sidan ges innan de första samlagserfarenheterna görs av en minoritet av eleverna under högstadieåren, å andra sidan under betonande av det faktiska förhållandet att användning av preventivmedel blir aktuell för flertalet elever först under i de senare tonåren, för somliga ännu senare. Det skall även påpekas att användning av preventivmedel strider mot vissa människors och etiska religiösa övertygelse och att denna givetvis skall respekteras. Skolan har inte till uppgift att försöka påverka dem till en annan inställning (se 4.3.4). På högstadiet bör samma principiella riktlinjer för undervisningen om preventivmedel gälla som på låg- och mellanstadierna. Inte heller nu bör den ”tekniska aspekten vara allenarådande. Som det viktigaste skälet för födelsekontroll bör den positiva synpunkten anges att barn skall ha rätt att födas önskade. Härigenom undviker man att ge undervisningen om detta moment en barnfientlig” inriktning. Andra skäl som kan anföras är följande. Unga flickor har ibland en romantiserad uppfattning om lyckan att vara en ensamstående tonårig mamma. Det bör därför påvisas att de psykologiska och ekonomiska påfrestningarna oftast är stora: man går miste om de fria ungdomsåren, får det svårare med ekonomi, utbildning och arbete. En framtida familjebildning blir kanske inte så lätt att åstadkomma. En tidig legal abort är visserligen numera i regel inte medicinskt och den innebär riskabel, för de flesta inte heller någon svår psykisk påfrestning. Detta måste framhållas för att motverka skräckobefogade föreställningar. Men samtidigt måste det klargöras att abort inte är en ren bagatell vare sig fysiskt eller psykiskt och att det både från individens och samhällets synpunkt vore olyckligt om den skulle börja betraktas som ett preventivmedel. Den som principiellt eller instinktivt tar avstånd från abort har naturligtvis särskilt starka skäl att se till att en situation där abort aktualiseras inte uppkommer. I en familj bör alltför många eller täta födslar undvikas av hänsyn till kvinnans hälsa och familjens ekonomi. Behovet av en utökad preventivmedelsanvändning kan åskådliggöras med några siffror. I en stor undersökningi slutet av 1960-talet uppgav 56 % av den yngre generationen att de vid sitt första samlag använde

någon rekommenderad preventivmetod. (I flera europeiska länder är

denna grupp mycket mindre på grund av preventivmedlens svåråtkomlighet och kvardröjande tabuföreställningar; i Frankrike 1970 uppgav endast 5 % av 20-29-åringama att de hade använt någon rekommenderad metod vid sitt första samlag.) Då man frågade den yngre generationen i Sverige (l8-30-åringar) om preventivanvändningen vid det senaste samlaget blev det ca 70 % positiva svar, vilket ju innebär att ca 30 % hade försummat att använda preventivmedel. (Frågan ställdes éndast till dem som inte ville ha barn.) Att en så pass stor minoritet underlåter att

SOU 1974159 574 Förslag till handledning

använda preventivmedel har lett till att omkring en tredjedel av de l8-30-åriga kvinnor som varit gravida har råkat ut för en eller flera icke önskade graviditeter med eller utan påföljande abort. Även om svenskarna använder preventivmedel i större utsträckning än kanske något annat folk, ligger det i både individens och samhällets intresse att ett ansvarigt handlande på detta område blir ännu mera utbrett. Till de anförda skälen kommer så behovet av skydd mot gonorrésmitta. I ett stadigt förhållande där båda parter helt håller sig till varandra föreligger inget sådant behov. Men vid alla tillfälliga sexuella kontakter finns risken. Den korrekta informationen att gonorré i regel lätt botas med antibiotika tolkas av eleverna ej sällan så, att sjukdomen är ofarlig och utgör en försumbar riskfaktor. Det är därför lämpligt att ingående belysa effekterna av det förhållandet att numera minst hälften av de smittade kvinnorna och en mindre del av männen länge förblir symtomfria (se faktaöversikten). På högstadiet bör ges en grundlig undervisning om de olika typerna av preventivmedel, deras användningssätt samt faktorer som talar för eller mot den ena eller andra typen. Preventivmedlen bör visas upp. Om detta underlåts kvarstår den spärr mot användningen som består däri att man har en ofullständig kunskap om dem, trots att man fått mycken information. Någon är kanske benägen att tycka att en sådan spärr är ett skydd för ungdomarna som hjälper dem att avhålla sig från alltför tidigt sexuellt samliv. Metoden att söka motverka icke önskvärda samlag genom att vidmakthålla okunnighet om preventivmedel betraktas numera i Sverige som illusorisk. I denna handledning rekommenderas i stället att de olika skälen mot en alltför tidig sexualdebut skall grundligt gås igenom och diskuteras. I den gamla handledningen i sexualundervisning görs följande rekommendation: Det är av vikt att med kraft understryka preventivmedlens endast relativa skyddsverkan.” Handledningen ville härmed undvika att kännedomen om preventivmedel skulle inleda ungdomar i frestelse att ha samlag: riskerna för oönskad graviditet betecknades som stora även om man använder preventivmedel. Det är uppenbart att en sådan uppläggning av undervisningen riskerar att leda till en helt annan effekt: det tjänar ingenting till att_ försöka skydda sig själv och partnern; det är ju i alla fall så osäkert om man lyckas. - Därför »bör i stället en objektiv redogörelse lämnas för de olika preventivmedlens växlandegrad av säkerhet med understrykande av att de rekommenderade medlen är mycket säkra om de används på rätt sätt. Undervisningens uppgift att varna för oansvariga sexuella beteenden skall tillgodoses på annat sätt. Utöver dessa synpunkter måste någonting tilläggas som gäller enbart de ungdomar som har haft sin sexualdebut och som fortsätter att ha samlag. Genom erfarenheter från den individuella rådgivningen till dessa ungdomar utanför skolans sexualundervisning vet man att en del av dem har svårt att komma sig för med att använda preventivmedel och att om de börjar så är det inte säkert att de fortsätter. Detta kan antingen bero på omognad och bristande verklighetssinne, eller också på att de reagerar som den stora grupp av vuxna som beter sig på samma sätt. Dessa

SOU 1974: 59 Undervisning pá olika stadier 575

ungdomar behöver få tala i lugn och ro med någon som de har förtroende för och som kan betrakta deras från både problem praktisk och psykologisk synpunkt och ge dem råd. Därför bör det i undervisningen sägas att om det i klassen finns ungdomar med dessa problem, bör de uppsöka något av de rådgivande organ som finns i samhället och som skolan bör ge anvisning moment Om på (se under 28). det gäller ungdomar som har stadigt sällskap, bör de helst gå tillsammans, och om möjligt i samförstånd med föräldrarna. 14. Veneriska sjukdomar. På mellanstadiet skall en preliminär information om gonorré ha lämnats. På högstadiet bör undervisningen om de olika veneriska sjukdomarna omfatta det huvudsakliga av detta avsnitt i faktaöversikten. 15. Sterilitet. Se faktaöversikten. 16. Sterilisering. Se faktaöversikten. 17. Aborter. Momentet upptas första gången på högstadiet. Det är av stor vikt att skolans undervisning inte tar ställning för eller mot någon av de etiska huvuduppfattningarnai denna fråga. Rekommendationer för en objektiv framställning på detta område har lämnats i 4.3.4, slutet. Det bör särskilt understrykas att enighet råder mellan företrädarna för de olika att samhället åsiktsgrupperna bör göra stora ansträngningar att nedbringa abortfrekvensen och att den enskilda individen bör anse sig skyldig att vidta de ganska enkla åtgärder som behövs för att en abortsituation inte skall uppstå. 18. Potensrubbningar. Härmed avses störningari den sexuella funktionen hos såväl mannen som kvinnan. Rubrikvalet motiveras iinledningen till avsnittet i Potensrubbningar faktaöversikten. På högstadiet bör huvudvikten läggas vid information om de sexuella misslyckanden som ofta inträder under tiden närmast efter sexualdebuten: hos mannen i första hand för tidig sädesavgång eller utebliven eller otillräcklig erektion, hos kvinnan utebliven orgasm under en kortare eller längre tid - ibland kan det dröja flera år innan hon når maximum av sin sexuella upplevelseförmåga. Beträffande flickor som har sin sexualdebut i de tonåren tidigare kan man säga att det nära nog är regel att de klagar över att de inte känner något. En större svensk undersökning har också visat att det är ganska vanligt att så unga flickor efter någon eller några samlagserfarenheter låter det gå lång tid innan de har samlag igen. Beträffande störningarna av sexualfunktionerna under tiden närmast efter sexualdebuten är det en hjälp för alla att redan från början veta,

att dessa företeelser är normala, att de ofta beror på en förklarlig osäkerhet och nervositet, att de dessutom i hög grad beror på relationen mellan parterna, att de oftast försvinner efter en tid, och - framför allt att ett väl fungerande sexualliv liksom så mycket annat är en fråga om övning och erfarenhet. Samlivet kan efter några år komma att fungera väsentligen annorlunda och bättre än i början.

Dessa upplysningar innebär som synes inte någon uppmaning att börja ett

576 Förslag till handledning

mycket tidigt sexualliv, snarare en viss varning för att börja för tidigt. Men framför allt är dessa enkla informationer en hjälp och en ”lugnande försäkran som den äldre generationen bör ge den yngre. Informationen om de mera bestående och svårbotade potensrubbningarna kan anstå till gymnasieskolans sexualundervisning. 19. Några exempel mönster för sexualliv och familj inom på skilda och utom västerlandet (sexualantropologi). Momentet är i och för sig fängslande. Det kan dessutom bidra till förståelse för att varje samhälle har och måste ha sina egna sexuella normer. Ett sätt att öka medvetenheten om våra normer är att ställa frågan varför vi inte är villiga att acceptera vissa av de mönster som skildras i avsnittet Sexualantroi faktaöversikten eller andra mönster från andra delar av pologi världen. Ett sådant frågande kan emellertid ha en icke önskvärd bieffekt, att befästa den etnocentriska uppfattningen att vårt samhälle i nämligen alla avseenden är bäst. Det kan därför vara skäl att vända frågan mot oss själva och be eleverna nämna företeelser på sexuallivets område hos oss, som de anser vara beklagliga. Deras ställningstaganden kan möjligen en diskussion om vilka grundläggande värderingar som fördjupas genom ligger bakom en sådan självkritik. 20. Tonårssamhället. Två större svenska undersökningar bland högstautvisade att ganska stora majoriteter av dem upplevde att dieungdomar de hade ett gott förhållande till föräldrarna och att detta betydde mycket för dem. Åtta av tio ungdomar förklarade att de ibland eller ofta känner sig trygga därför att de har föräldrar som håller av dem. Samtidigt tyckte nästan alla att frågan om generationsmotsättningar i hemmet är viktig. På vilken som påverkat deras uppfattning om hur en tonåring bör frågan förhålla sig till det motsatta könet svarade lika många (sex av tio) kamraterna resp. föräldrarna. Hälften svarade skolan. Det mångomtalade tonårstrotset visade sig vara ganska sällan förekommande (mätt med tonåringarnas subjektiva uppfattning av sina egna reaktioner). I den ena undersökningen framkastar undersökningsledarna tanken att trotset var vanligare förr då uppfostran var strängare och förhållandet mellan föräldrar och ungdomar mindre kamratligt. Vid ”skolval” i samband med de politiska valen har det visat sig att ungdomarna ihög grad röstat som sina föräldrar. iakttagelser av detta slag gör det troligt att vi har överdrivna föom ett tonårssamhälle med andra värderingar än dem som reställningar föräldrarna och det omgivande samhället har. Felkällor kan ha varit: äldre psykologiska framställningar av tonårstrotset, minnen från den egna ungdomen, massmediernas sysslande med företrädesvis problemungdomar samt det förhållandet att ungdomarvmed utmanande beteenden som representativa för flertalet ungdomar. En annan felkälla uppfattats är det klart påvisade förhållandet att ungdomarna själva regelmässigt föreställer beteende som mer avancerat än det i sig sina kamraters är. De refererade undersökningarna motsäger inte att det verkligheten finns men dessa synes inte åstadkomma så generationsmotsättningar, stora avstånd och spänningar mellan generationerna som man föreställt föreställningarna om ett sig. Om man alltså i någon mån kan reducera

SOU 1974: 59 Undervisning pá olika stadier 577

avskilt tonårssamhälle, förnekar man inte därmed att det finns stora minoritetsgrupper med ytterst allvarliga anpassningsproblem. De flesta diskussioner om ”ungdomen sysslar i hög grad med dessa grupper. Detta är i och för sig motiverat, eftersom de behöver mest hjälp och eftersom det är ytterligt viktigt att komma underfund med orsakerna till deras svårigheter. Men det blir ändå i hög grad missvisande om man utformar helhetsbilden utifrån dem. Därför borde det kunna vara värdefullt att i samlevnadsundervisningen också diskutera ungdomens situation efter att ha refererat de nyss nämnda uppgifter som ungdomar lämnat om sina relationer till föräldrarna. Informationen härom är i sig själv viktig, och det kan vara av stort intresse att höra hur ungdomarnai en klass reagerar på dem. 21. Samlevnadens bakgrundsfaktorer. Se kommentarerna till momentet i gymnasieskolans sexualundervisning (nr 19). 22. Könsrollerna. En djupare analys av könsrollsfrågorna kan givetvis inte genomföras på detta stadium. Men man kan ändå effektivt förverkliga läroplanens uppmaning att ifrågasätta de rådande förhållandena på detta område om man ställer provokativa frågor. Dessa bör beröra flera olika samhällsområden för att eleverna skall inse hur omfattande och starkt könsrollernas inflytande är. Den typ av frågor som avses och som kan diskuteras i klassen är t. ex. följande: - Bör någon av föräldrarna stanna hemma och sköta hushållet tills

barnen gått ut grundskolan? - Varför får oftast kvinnan vårdnaden av barnet(-en) vid skilsmässa? - Skulle det vara bra om en del män blev hemmamän? - Varför är majoriteten av lärare kvinnor men ca 95 % av skolledarna

män? - Duger inte kvinnor till chefer? - Att kvinnor - beror det på att de är oftare har lågavlönade yrken dummare än männen? - I regel är det pojken som bjuder upp vid en danstillställning. Måste

det vara så? - I regel ringer pojkar till flickor men inte flickor till pojkar. Måste det vara så? - 80 % av unga kvinnor men bara 50 % av unga män tycker att kärlek

är en förutsättning för att man ska ha ett sexuellt förhållande. Varpå beror denna skillnad? Är det önskvärt att pojkar och flickor får samma i denna fråga? Bör det i så fall ske genom att flickorna börjar uppfattning tycka som de mera ”permissiva” pojkarna eller genom att pojkarna börjar tycka som majoriteten av flickorna nu tycker? Beror alla dessa skillnader övervägande på att män och kvinnor är psykiskt olika disponerade, eller övervägande på att samhället av tradition förväntar sig att män och kvinnor skall ha sådana här olikheter i sina inställningar och att de då också kommer att lära in skilda roller? Vilken inverkan har det på ett kärleksförhållande om båda eller endera anser att män är överlägsna kvinnor? - om båda parter anser att parten de är likvärdiga och jämlika? 23. Prostitution. Prostitutionens orsak är att det finns män viktigaste

SOU 1974159 578 Förslagtill handledning

för pengar, eftersom de som har behov att köpa sexuell tillfredsställelse inte kan skaffa sig den på annat sätt. Detta i sin tur har flera orsaker. och kan inte uthärda tanken på ett nej Somliga män har svag självkänsla fot. Andra har en om de försöker närma sig en kvinna på jämställd neurotisk rädsla för att överhuvud etablera den närmare mänskliga kontakt som ett kärleksförhållande innebär. Andra (det är en av de lever i ett äktenskap där den sexuella relationen vanligaste orsakerna) är otillfredsställande, beroende på störningar i den mellan makarna personliga relationen eller bristande sexuell anpassning. är dels som vanligen lever i De prostituerade yrkesprostituerade och social misär, numera dels också kvinnor som annars lever i psykisk ordnade sociala förhållanden men som vid några tillfällen prostituerar sig för att skaffa sig snabbt förtjänade extrainkomster. finns nästan alltid vissa negativa I de yrkesprostituerades bakgrund sociala faktorer. För det första disharmoniska och oordnade uppväxtförhållanden det finns samtidigt många människor med en sådan (men som ändå klarar För det andra en period av barndom sig bra i livet). rotlöshet och arbetslöshet med kringdrivande i en större stad i ensamhet, de senare tonåren. Prostituering utgör då en växande frestelse att snabbt och ”lätt med ekonomi och bostad. lösa problemen som förnedrande. Några Så gott som alla upplever sysselsättningen finner de första erfarenheterna så motbjudande att de hellre sliter hela Andra fastnar i livet i ett lågavlönat arbete än gör om experimentet. för alltid och blir allt djupare skadade, psykiskt och prostitutionen fysiskt. Nästan alltid kommer sprit in i bilden och ofta även narkotika. Huruvida i Sverige ökat eller endast antagit andra prostitutionen former och fäster mindre vikt vid att dölja sin existens är ovisst. kärlek och samhörighet. Vårt behov av 24. Sexualdrift, förälskelse, ömhet. (Sexuell, emotionell och social mognad.) Dessa frågor kan också behandlas i samband med momenten 3, 5, 9 eller 20. Om man förlägger huvudsakligen till ett av momenten, har man därmed gjort ett frågorna val mellan att låta läraren i religionskunskap, biologi, samhällskunskap ta huvudansvaret för detta avsnitt. Eftersom emellertid eller hemkunskap var och en av dessa lärarkategorier har sina speciella bidrag att komma samverkan att föredra. Samlevnadsfrågor av detta med, är en planerad därnäst av lärarna i slag synes mest ha tagits upp av lärarna i biologi, och minst av lärarna i samhällskunskap. Endast religionskunskap något mer än hälften av eleverna uppgav i en enkät i slutet av 1960-talet mött dessa frågor. De hör emellertid till det allra att de i undervisningen

nödvändigaste i sexual- och samlevnadsundervisningen med tanke på de

problem som ungdomar alltid har på dessa områden och med hänsyn till de norm- och beteendeförskjutningar som äger rum. diskutera innebörden av de fyra första begreppen i Att i klassen mellan dem bör kunna vara av rubriken och de flytande Övergångarna värde med tanke på de vanföreställningar som uppammas av pornografi och filmer. Dessa vanföreställoch en viss typ av veckotidningsnoveller ningar är ju av två motsatta slag. Den ena framställer den opersonliga sexualakten som det enda väsentliga en man och kvinna kan få ut av

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 579

varandra. (Se 5.6.5, kommentaren till moment l l.) Den andra framställer den romantiska kärleken som ungdomslivets fullbordan och den säkra grund varpå ett livslångt lyckligt äktenskap kan byggas. Dessa båda myter, den pornografiska och den romantiska, används som dagdrömmar, kanske inte helt utan medvetande att de är just drömmar. Men samtidigt är det svårt att föreställa sig att de blir utan inverkan. Oklara föreställningar om sex eller romantik som livsinnehåll kan leda vilse ganska långt. Det bör framställas som självklart och att den under naturligt puberteten intensifierade sexualdriften först framträder dvs. isolerad”, utan att vara inriktad på någon viss individ som man har en personlig relation till. En sådan biologisk impuls, latent inriktad på vem som helst av det motsatta könet, finns väl hos de flesta genom hela livet. Impulsen tyglas emellertid i alla kulturer av samhället genom konventioner, normer, social kontroll, lagar. Dessa restriktioner har blivit mindre stränga i västerlandet alltsedan 1920-talet, men få människor förespråkar ren normlöshet på detta område. De flesta erkännerivarje fall (med mer eller mindre av praktisk att vissa etiska tillämpning) krav gäller för sexuella på samma sätt som för andra relationer. Förälskelser i jämnåriga individer av motsatt kön förekommer under hela barndomen. Under puberteten ändrar de karaktär. De blir intensivare, och man försöker för första gången infoga sig i ett existerande socialt mönster för parbildning utanför ursprungsfamiljen. Man är inte längre nöjd med att enbart ha en förtrogen i den bästa vännen av samma kön; man vill bryta isoleringen i förhållande till det motsatta könet och uppleva förtrolighet tvärs över den gränsen. En stark av upplevelse absoluthet - ”han eller hon är den enda möjliga för mig i all framtid” är vanlig och kan upprepas gång på gång i förhållande till nya föremål. Driften till en verklig sexuell förening blir samtidigt medveten hos många - inte hos alla. De flesta ungdomars sexualdebut äger rum efter grundskoleårens slut. ”Den frigörelse som puberteten består säges innebära enligt en tolkning i att gamla personbindningar - särskilt till föräldrarna - ersätts av nya. Innan denna utveckling är färdig gäller emellertid att regeln kärleken är beständig men föremålen växlar ständigt. För de ungdomar som under sin tidiga barndom inte haft möjlighet att knyta an till föräldrar eller ersättare för dem skulle enligt detta resonemang uppenbarligen risken vara stor för promiskuitet eller andra former av sexuell eftersom felutveckling deras förmåga till personbindning förblivit outvecklad (G. Jonsson). Vi vet ganska mycket. om för olika begynnelseåldern sexuella aktiviteter. En fjärdedel, eller numera sannolikt något fler, har haft sitt första samlag före slutet av grundskoleåldern, vilket som nämnt ofta inte är detsamma som att de inlett ett mera regelbundet sexuellt samliv. Andra sexuella aktiviteter, kyssar och petting av lättare” eller mer intensiv art, har betydligt .mer än hälften erfarenhet av före samma ålder. Om man däremot vill komma underfund med vilka olika slags personliga relationer som är förknippade med dessa sexuella kontakter lämnar

SOU 1974159 580 Förslag till handledning

existerande bristfälliga besked, vanligen av undersökningar mycket kvantitativ art. Ser man till från slutet av 60-talet om den uppgifter - - finner man att under de yngsta undersökta gruppen l6-20-åringar senaste 12 månaderna hade bortåt hälften inte samlag. Av de övriga hade huvuddelen av kvinnorna och hälften av männen endast en partner. kontakter var ovanliga bland kvinnorna men ganska vanliga Tillfälliga bland männen. Sällskapandet i högstadieåren innebär ju att man blir förtjust i någon, tycker om någon, blir häftigt kär i någon, tänder på någon, går ut tillsammans (om det inte visar sig vara fråga om olycklig kärlek) och prövar på att ha stadigt sällskap - ett begrepp som är högst påtagligt och reellt för ungdomarna även om det kan betyda allt från en vecka till många månader, sällan längre i dessa unga åldrar. En minoritet av dessa yngre tonåringar med stadigt sällskap har samlag. Detta tycks de som tämligen oproblematiskt, inte så förfärligt subjektivt uppleva att de praktiska komplikationerna kan märkvärdigt (vilket ju inte hindrar bli bekymmersamma på grund av ungdomlig obetänksamhet, impulsivitet - eller Den främsta funktionen hos stadigt sällskap i okunnighet). tonåren är inte som somliga föreställer sig att säkerställa en renodlad driftstillfredsställelse med negligerande av partnern som person. Att påstå det är i de flesta fall att göra ungdomarna orättvisa. Det stadiga sällskapet - eller rättare: de stadiga sällskapen - utgör, med eller utan samlag, ett sätt att tillfredsställa det elementära mänskliga behovet av gemenskap, vänskap, förtrolighet, ömhet, med den extra tillsats av spänning och tjusning som innefattas i den erotiska komponenten. Denna är ju i hög grad närvarande även om man inte har samlag. Vad som avgör om ett stadigt sällskap fortsätter är faktorer som ligger att vara kära” ivarandra i linje med de här nämnda: om man fortsätter (vilket man vanligen inte gör i denna ålder), om man kan prata med varandra, om man passar ihop med varandras vänner, om man plötsligt blir häftigt osams och inte alls kan bemästra den situationen. Yngre tonårsflickor som haft samlag tycks ganska ofta avbryta ett sådant förhållande därför att de vid denna ålder inte fungerar sexuellt på ett för dem själva tillfredsställande sätt. I en del fall kan ett starkt och medvetet behov av sexuell tillfredsställelse vara en dominerande faktor för manliga och kvinnliga ungdomar och är utrustade med en stark sexualdrift. Man som är tidigt utvecklade måste alltid minnas och framhålla i undervisningen att de individuella skillnaderna här är mycket stora. För somliga kan den otillfredsställda sexualdriften vara svåruthärdlig, för andra kan en sådan problematik att elever av båda sorterna” får klart ännu vara avlägsen. Det är viktigt för de inte är onormala”. Traditionellt upplever pojkar i sig att allmänhet en mera pockande sexualdrift än jämnåriga flickor. Det har huruvida detta berott på fysiologiska olikheter eller länge varit omtvistat fostrats till att inte tillåta sig själva att bli medvetna om sin på att flickor egen sexualdrift. Det förhållandet att flickornas sexualdebutälder sjunkit snabbare faktorn i varje fall har än pojkarnas tyder på att den sistnämnda medverkat till skillnaden i driftsprofil mellan pojkar och flickor, unga män och unga kvinnor.

SOU 1974: 59 Undervisning pâ olika stadier 581

Då nu skillnaden blivit mindre får man räkna med att detta medverkar

till att ett större antal än förr yngre tonåringar har stadigt sällskap, innefattande också ett verkligt sexuellt samliv. Någon mycket stor grupp utgör de emellertid inte. Då man frågade eleverna under vilka förutsättningar de anser sexuellt samliv mellan jämnåriga till dem själva berättigat var det 12 % i årskurs 9 och en fjärdedel av gymnasisterna som ansåg att det räcker med att man träffas mer tillfälligt. Det är alltså en majoritet som principiellt awisar sexuella kontakter. tillfälliga I den svenska skolans sexualundervisning skall den värderingen framhållas och främjas att integreringen av_ det sexuella i en personlig relation är ett mål värt att sträva efter. Därvid kan man alltså påräkna ett gensvar från flertalet elever. Ett förhållande som gör det svårare för en del av eleverna att följa sina värderingar är då de upplever ett kamrattryck att de måste skaffa sig sexuell erfarenhet för att bli accepterade i gänget. I den offentliga debatten förekommer ofta påståendet att detta är en dominerande motivering för tidigt sexuellt samliv. De undersökningar som finns tyder på att en sådan bevekelsegrund in ibland men inte är den spelar vanligaste. I enkäten bland stockholmsungdomar i slutet av 1960-talet svarade 22% av männen och 6% av kvinnorna att motivet för deras första samlag var att ”kamraterna det”. gjorde Så många var direkt medvetna om en sådan psykologisk bakgrund. Men den kan givetvis ha spelat in för andra utan att de var medvetna om det. Det finns inte material för att ha en grundad mening om hur det förhåller sig med den saken. I den mån motivet förekommer är det olyckligt. Ängslan, osäkerhet, inre motvillighet, bristande eftertanke kommer att prägla de första erfarenheterna av samlag. Det blir här en uppgift för undervisningen att stödja eleverna i deras strävan att handla enligt sina egna värderingar. Synpunkter på hur detta kan ske har anförts i avsnitt 4.2, särskilt 4.2.3. Bland eleverna finns också i alla delar av landet - de som har en religiöst motiverad och djupt grundad att det sexuella övertygelse samlivet är ämnat att fungera endast inom äktenskapet eller mellan dem som är helt klara på att de kommer att gifta sig med varandra. Undersökningen Om sexuallivet i Sverige” visar att de också i stor utsträckning lever som de lär. För dessa elever är ett val mellan avhållsamhet eller en stadig förbindelse under överhuvud uppväxtåren - annat än som en frestelse att välja det senare alternativet. inte aktuellt Några .överväganden om de skall i princip godta eller inte godta opersonliga sexualkontakter år ännu mindre aktuella. Dessa elever bör liksom andra få uppleva att deras övertygelse förstås och respekteras och att motiveringarna för den framställs i undervisningen på ett sakligt riktigt sätt. Skilda uppfattningar och livsstilar existerar sida vid sida i vårt samhälle - en situation som skapar svårigheter särskilt för dem som hyser de mer restriktiva uppfattningarna. Dessa svårigheter skulle inte reduceras om skolan underlät att ta upp problemen i hela deras vidd. Men de kanske kan mildras genom en samlevnadsundervisning som har som ett av sina

SOU 1974: 59 582 Förslag till handledning

syften att skapa förståelse för oliktänkande. 25. Att leva ifamilj. Detta moment är ett av de viktigare, eftersom det stora flertalet ungdomar kommer att bilda familj oavsett vilken eller vilka samlevnadsformer som blir deras. I ämnet hemkunskap i årskurserna 8 och 9 ingår huvudmomenten samt Familjens funktioner, inbördes rättighe- Synen på familjebegreppet inom I samhällskunskap rekommenderas ter och skyldigheter familjen. av konkreta situationer i att undervisningen byggs upp kring ett studium närsamhället, t. ex. familjen. I religionskunskap tar inget av huvudmomenten direkt sikte men det är givetvis möjligt att på familjefrågor, komma av Nya testamentet. Detta är i in på sådana vid behandlingen om inte den kristna synen på äktenskap och själva verket nödvändigt skall bli förbisedd i sarnlevnadsundervisningen på högstadiet. Ett av familj de ämnesbundna arbetsområdena i religionskunskap, Re 22, har rubriken I hemmet och behandlar familjen på ett mångsidigt sätt. Så sker också i de samlade arbetsområdena Oä 2 och S0 3 samt i det ämnesbundna i samhällskunskap och religionskunskap, som Sk 5. I de nya läromedlen är uppbyggda på arbetsområden, tas familj och hemliv upp till behandling. Aktuella problem och frågeställningar är ofta väl tillgodosedda. Eleverna på högstadiet upplever inte äktenskap och familjebildning som aktuella. De håller på att försöka finna sin roll som ung ogift människa i förhållande till det andra könet. len ganska avlägsen framtid ett äktenskap eller ett hopflyttande. Flickorna tänker betydligt skymtar mer på äktenskap än pojkarna. De är fysiskt och psykiskt mognare (fastän skillnaderna vid denna ålder håller på att avta), och många och familj som den självklara om än kanske upplever äktenskap - som problematiska livsformen för dem själva och deras barn samtidigt de i ökande omfattning förbereder sig för ett yrke. inte tänker så mycket bör Trots att ungdomarna på familjebildning skolan föra in deras tankar på denna realitet. Därvid finns det något som är gemensamt för de allra flesta, något som undervisningen kan bygga på, nämligen uppfattningen att om man nu en gång är gift (eller motsvarande som anser att de) så ska man också vara trogen. Det finns som bekant detta är en fördom, men det ändrar inte på förhållandet att det stora flertalet håller Det är bara 8-10 % av männen och 4 % av på troheten. kvinnorna i den yngre generationen (18-30) som accepterar avsiktlig, hemlighållen otrohet för egen eller motpartens del. Någon större skillnad i förhållande till den äldre generationen (31-60) framträder inte (SOU 1969: 2, s. 78). Sexuell otrohet vid något enstaka tillfälle (”olyckshändelse”) betraktar många dock inte på alldeles samma sätt. Den överser män och kvinnor med i följande utsträckning (männen och kvinnorna har samma åsikter):1

l sou 1969:2, s. 74-77 Även här framträder uppfattningen att när man kommer in på äktenska-

SOU 1974: 59 olika stadier 583

Undervisning pa

pets område (och dit hör även förlovningen) så ska man mena allvar, annars kan det vara. Trots detta är det ett framträdande drag i den yngre generationens reaktioner att man är rädd för trohetslöftet: det känns ohederligt att lova något som man inte är säker på att man kan hålla även om man skulle vilja det. Om man hänvisar till dessa faktiska förhållanden - som ofta undanskyms av ett lösligt tal om att alla är otrogna - bör undervisningen med bevarad trovärdighet kunna tala om möjligheten att grunda en bestående relation och i de flesta fall en familj samt om vägen fram till ett sådant mål. Det finns skäl att betona att denna och inriktning uppfattning dominerar hos även den yngre generationen i dag i stället för att enbart framhäva förekomsten av olika och beteenden. uppfattningar En annan sak är att man skall redogöra för de olika uppfattningarna. Verkligheten bör inte skildras som mindre komplicerad än vad den är. Den kristna synen på äktenskapet bör framställas med tonvikten på vad som är gemensamt för olika kyrkor, vilket torde kunna betecknas som mer omfattande och väsentligt än det som skiljer. (Se 5.6.5, moment 14 samt avsnittet Livsåskådningar och sexualsyn i faktaöversikten.) I och för sig kunde det vara tillräckligt på detta åldersstadium. Men med tanke på invandrarna vare sig de finns representerade i klassen eller ej - är det nödvändigt att orientera också om några skiljande i huvudpunkter protestantisk, romersk-katolsk och ortodox äktenskapsuppfattning. Bland de icke kristna uppfattningarna är det skäl att nämna om något den judiska och den islamska. Den hävdvunna normaluppfattningen av äktenskapet är till stor del härledd ur den kyrkliga uppfattningen, med livsvarighet och trohet som ideal och med föreställningen om vigseln som grundande en gemenskap av annat och djupare slag än den som kan åstadkommas en vanlig genom överenskommelse. Detta synsätt torde alltjämt vara bestämmande för många som inte anser sig ha någon som helst kristen tro. En annan stor grupp har delvis lämnat denna och ser uppfattning Vigseln, kyrklig eller borgerlig, som inledning till ett ärligt menat försök att grunda en bestående familj, men samtidigt är man från början inställd på att upplösa äktenskapet om påfrestningarna blir stora. En numera stor grupp är de sammanboende som inte gifter sig och tills vidare inte heller har för avsikt att göra det. De blev i slutet av 60-talet och början av 70-talet så många att vigslarna minskade i antal med 1/3, väl att märka utan att nativiteten sjönk. Inom denna samlevnadsform kan det finnas alla grader av föresats att hålla samman, från den hävdvunna äktenskapsuppfattningen till en experimenterande inställning. Slutligen bör nämnas storfamiljen, ett försök att skapa ett annat slags familj än den moderna kärnfamiljen, med fler medlemmar, ibland med fler generationer, och alltså även med fler och olikartade relationer inom familjen och mellan familjen och yttervärlden. Det utmärkande för storfamiljen är det vidgade sociala mönstret, inte som en vanlig missuppfattning vill göra gällande, gruppsex eller promiskuitet. Gemensamt för alla dessa samlevnadsformer är att de bygger på en personlig relation som blir bestående under en längre tid.

584 Förslag till handledning

På högstadiet är det knappast meningsfullt att ta upp en mera ingående diskussion om de olika samlevnadsformerna. Men det är ändå viktigt att föra in i undervisningen en bild av vilka uppfattningssätt och samlevnadsformer som faktiskt finns i samhället i dag. En diffus eller verklighetsfrämmande eller alltför förenklad bild bör kunna ersättas med insikt om att stora grupper av människor har urskiljbara olika inställningar, somofta blir livsavgörande. Liksom på många andra områden av samlevnadsundervisningen är det viktigt att öka medvetenheten, att ge ett material för individen att arbeta vidare med. Undervisningen bör inrikta uppmärksamheten på att familjen inte endast är ett medel till släktets förökelse, samhällets urcell, en social en ekonomisk Den är allt inrättning, en plats för uppfostran, inrättning. detta, men den utgör också en form av gemenskap som har ett värde i sig själv. Om familjen inte är plågad av misshälligheter mellan medlemmarna utan det råder tillgivenhet mellan dem kan den utgöra en livsform som tillför alla sina medlemmar värden. Samhörigheten mellan en man och en kvinna upplevs av många som det bästa de fått erfara i livet. Att ha små barn är arbetsamt men innebär ofta lyckoupplevelser. Barndomen och ungdomen är inte bara förberedelser till vuxenåldern utan livsformer med sina egna speciella värden. Föräldrar måste ha tid för sina barn, leva med dem, lyssna till dem och tala med dem - en sådan fungerande relation är avgörande för barnets möjligheter att utvecklas väl. En så utformad mellan föräldrar och barn har minst lika mycket att ge gemenskap föräldrarna som barnen. Det gäller såväl tvåföräldra- som enförålder-familjen. Det är emellertid i dag svårare att bevara samhörigheten i en familj än vad det var för hundra år sedan. Se härom artikeln Samlevnadens villkor förr och nu i översikten av lärostoffet. De gemensamma samarbetsuppi hemmet är oerhört mycket färre. Sysselsättningar, intressen och gifterna kontakter utanför hemmet drar familjemedlemmarna ifrån varandra. Under dessa förhållanden uppstår lätt brist på gemenskap och plågsamma slitningar. Sådana förekom naturligtvis även förr - kanske dock i mindre Från gångna århundraden finns många vittnesbörd om utsträckning. disharmoniskt familjeliv. Men då vidmakthöll man i regel familjen trots allt, ibland med skadeverkningar på familjemedlemmarnas psyken. Numera skiljer man sig när relationerna i familjen blir svåruthärdliga. Det kan vara en påfrestande erfarenhet - men fortsatt samliv skulle kanske ha varit värre. eller en äktenskapsliknande samlevnad skall bli För att ett äktenskap bestående är det nödvändigt att vårda gemenskapen: ta tillvara tillfállena till samvaro mellan föräldrarna och mellan dem och barnen, ge sig tid, vara aktsamma om varandra, lyssna på varandra. Av stor betydelse för ett ansvarigt val av samlevnadsform är kännedom om familjelagstiftningen. Redan på högstadiet bör skolan rikta elevernas på dessa förhållanden. (Se faktaöversikten, avsnittet uppmärksamhet Familjejuridik, familjestöd. Framställningen här är givetvis långt utförligare än vad som är lämpligt att ta upp på högstadiet.) 26. Att leva ensam. Det finns i vårt samhälle en tendens att

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 585

nedvärdera dem som av olika skäl lever utan sexualpartner. Undervisningen bör motverka ett sådant ytligt och diskriminerande betraktelsesätt och påpeka det självklara förhållandet att man kan finna gemenskap, mening och innehåll i livet, fastän man i en bemärkelse är ensam. Utifrån den ganska vanliga attityden bland ungdomar att man inte får diskriminera dem som lever annorlunda än majoriteten torde många tonåringar ha förståelse för det nämnda påpekandet, när det deras

gäller

egen syn på vuxna människor. Långt svårare är det för dem att acceptera att själv bli utan partner. Här är ett område där det finns mycket missmod och bitterhet och där skolans undervisning knappast kan ge någon hjälp eller tröst. Möjligen kan man ge en tankeställare åt dem som drömmer om en partner enligt glamourvärderingarna genom att anföra resultatet av en enkät bland elever i årskurs 9 på några orter i Sverige. De fick markera vilka av följande egenskaper de ansåg vara viktiga vid valet av livskamrat: att jag kan lita på honom/henne 95 % att han/hon verkligen älskar mig 94 % att han/hon har ett bra utseende 33 % (Tonåringen och livsfrågorna, utg. av skolöverstyrelsen 1969) De som uttryckligen anslöt sig till den ytliga värderingen utgjorde alltså en tredjedel. Detta resultat kan kanske bilda utgångspunkt för ett samtal om vilka som i längden egenskaper kan bära upp en relation. Därmed har man också kritiserat de värderingar som leder till att människor förblir ensamma av ytliga och ovidkommande skäl. 27. Adoption. Se artikeln med denna rubrik i översikten av lärostoffet. 28. Vart vänder man sig för att fa information och råd? Skolan har att svara för att alla elever på högstadiet och i gymnasieskolan informeras om vart de kan vända sig för att få råd och i sexualhjälp och samlevnadsfrågor. Den kollektiva undervisningen är i många fall inte tillräcklig (även om den är den bästa tänkbara) utan behöver kompletteras med individuell rådgivning för att det verkliga hjälpbehovet ska bli tillgodosett. Om så befinns lämpligt kan en förteckning på befattningshavare, institutioner, adresser och mottagningstider anslås. I annat fall blir det en uppgift för den lärare som har huvudansvaret för sexualundervisningen i en klass, att förmedla informationen. Denna bör alltså på det ena eller andra sättet göras

omedelbart tillgänglig för alla så att en

hjälpbehövande inte först måste vända sig till någon institution eller person för att få information om de olika möjligheterna. Det bör framhållas för eleverna att om râdfrågningen gäller preventivmedel är det - i de flesta fall - bäst att den sker i samförstånd med föräldrarna. Eleverna bör emellertid också upplysas om att läkaren på grund av sin tystnadsplikt inte har rätt att mot elevens vilja informera föräldrarna om att râdfrågningen ägt rum. (Se utslag av medicinalväsendets ansvarsnämnd den 10.2.1972, nr AN 496/71.) Han kan uppmana till kontakt med föräldrarna, men han kan inte framtvinga den. Den motsatta skulle leda till principen att de ungdomar som har de mest problematiska föräldrarelationema inte hade möjlighet att överhuvud få någon hjälp.

SOU 1974159 586 Förslag till handledning

De befattningshavare eller institutioner som eleven kan vända sig till för råd och hjälp i sexual- och samlevnadsfrågor är följande (de lokala variationerna är stora). Skolsköterskan. Det torde för flertalet elever vara naturligt att först vända sig till henne. Det bör påpekas att hon kan ge närmare upplysning om andra möjligheter till råd och hjälp samt att hon kan ordna med remiss. Ev. kan hon hänvisa till skolläkaren. Skolkurator eller skolpsykolog kan uppsökas för råd i samlevnadsfrågor som inte är av direkt medicinsk natur. Särskild för ungdom, med samhällelig huvudsexualrädgivningsbyrâ man. Särskild med samhällelig husexualrådgivningsbyrá för allmänheten, vudman. Mödravårdscentral. Gynekologmottagning på sjukhus. Distriktsläkare eller priva tpraktiserande läkare. Familjerådgivningsbyrá. men talvärdsbyrâ, Stockholm. Stockholms läns landstings RFSU-kliniker, Stockholm, Göteborg. Allmänt bör framhållas att det är fördelaktigt om den manliga och den kvinnliga parten kan infinna sig gemensamt till rådfrågning.

5.6 Gymnasieskolan

5.6.1 Allmänna synpunkter Även eleverna i gymnasieskolan vill, enligt en omfattande elevenkät, ha mer sexual- och samlevnadsundervisning än vad de i allmänhet fått. De anser inte att en sådan undervisning på deras åldersstadium behöver innebära onödiga upprepningar. De anser sig inte heller tillräckligt informerade från källor utanför skolan. Det stoff de främst efterfrågar fördelar sig på följande områden, i rangordning:

- med till sexuallivet. Härmed avsågs Samhällsfrågor anknytning främst information om samhällets lagar och bestämmelser av betydelse för sexual- och samlevnadsförhållanden. - Normer i olika tider och olika länder. - Diskussion om sexual- och samlevnadsfrågor. - Sexualkunskap. - Diskussion om normer för sexuellt samliv.

Den främsta anledningen till denna efterfrågan av undervisning torde vara att ungdomarna under den snabba tonårsutvecklingen får ett kontinuerökat behov av såväl information som ökad klarhet i ligt saklig värderingsfrägor. Då sexualundervisningen 1 eller 2, är eleverna 16-18 år ges, i årskurs om samlevnadsfrågor som gamla. Den ganska omfattande undervisning

SOU 1974: 59 stadier 587 Undervisning pa olika

skall förekomma i religionskunskap på 8 av de 22 linjerna är dock förlagd till sista årskursen (2 eller 3) då eleverna är 17- 19 år. Denna spridning av samlevnadsundervisningen måste betraktas som en fördelaktig anordning. I 16-18-årsåldern befinner sig eleverna i senare delen av puberteten och är alltjämt sysselsatta med det identitetssökande som är så viktigt för deras väg in ivuxenvärlden. Dessa frågor har behandlats i handledningens avsnitt om högstadiet under rubriken Psykologiska synpunkter samt i översikten av lärostoffet. I en enkät 1966-67 inom ett representativt urval av ungdomen i Stockholm i åldern 16-25 år visade sig andelen samlagserfarna i här aktuella åldrar vara följande, i %:

Hälften av männen hade sitt första samlag före 17,7 år, hälften av kvinnorna före 18,4 år. Medianåldern för båda könen var alltså 18,1 år. Andra undersökningar tyder på att någon större skillnad mellan sexualvanorna i storstäder, på mindre orter och på landsbygden inte föreligger i Sverige. Däremot föreligger sannolikt stora skillnader mellan olika trakter, skolor och klasser. Sexual- och samlevnadsundervisningen i gymnasieskolan måste utformas bl. a. med hänsyn till det förhållandet att eleverna (bland vilka många är i åldern 20-30 år) har så olika grad av sexuell erfarenhet. Både de som vill vänta och de som har erfarenhet av sexuellt samliv måste känna att deras livssituation och att respekteras undervisningen räknar med båda dessa grupper. Vid undervisning om värderingsfrågor gäller liksom i grundskolan två principer, ehuru med något olika nyansering. Å ena sidan: Arbetet i gymnasieskolan skall präglas av de värderingar som kommer till uttrycki Mål och riktlinjer (Lgy 70, s. 29). Frågan vilka konsekvenser detta får för sexual- och samlevnadsundervisningen har behandlats iavsnitt 4.2. Å andra sidan gäller: Det bör alltid överlåtas åt eleven att efter självständig prövning acceptera eller förkasta en värdering. Detta innebär att som allmän regel för undervisningen bör gälla att objektivitetskravet skall sättas i centrum. Fakta och värderingar skall presenteras så allsidigt som möjligt. I de gränsfall då tvekan kan råda huruvida ett faktum eller en värdering föreligger bör diskussionen hållas öppen. Objektivitetskravets konsekvenser för sexual- och samlevnadsundervisningen har behandlats i avsnitt 4.3. Sammanfattningsvis kan sägas att även i gymnasieskolan vissa värderingar skall klart och tydligt framhållas som grundläggande i vårt samhälle och att undervisningen skall söka främja dessa värderingar, men samtidigt markeras starkare elevernas självständiga kritiska prövning.

588 Förslag till handledning

Beträffande sexualmoralen har en utveckling skett bort från skiftande regelsystem i olika samhällsgrupper med exakta preciseringar av tillåtet och otillâtet till en regel som säger att för det sexuella handlandet gäller samma elementära krav på hänsyn och omsorg om medmänniskan som i den mänskliga relationen som helhet. Det bör framgå av undervisningen att detta innebär att man ställer ett mycket högt etiskt krav, trots att det kan vara svårt att förverkliga det. Samtidigt existerar religiöst bestämda grupper som i sitt tänkande och sin livsföring utgår ifrån att det finns uppenbarade gudomliga normer som utpekar vad som är rätt och orätt på det sexuella området. Dessa grupper representerar ett synsätt som haft och fortfarande har ett djupgående ehuru ofta omedvetet inflytande på många människors uppfattning om rätt och orätt i sexuallivet. De som omfattar denna åskådning skall i skolan uppleva att den liksom andra åskådningar skildras sakligt korrekt och med respekt för vars och ens personliga övertygelse. Sådana synpunkter är även av vikt med hänsyn till invandrarelever från länder med väsentligen andra synsätt än de vanligaste svenska. Detta bör särskilt beaktas vid behandlingen av momenten nr 3, 8, 13, 14, l5, 16,17, 20. Se kapitel 6 nedan.

5.6.2 Moment i gymnasieskolans sexual- och samlevnadsundervisning (Till skillnad från momentförteckningarna för grundskolans olika stadier utgör detta en förteckning inom vilken ett urval skall göras. De rubriker under vilka momenten sammanförts, anger den övervägande karaktären hos en viss momentgrupp.)

I. Biologiska moment Genetiskt, somatiskt och psykosocialt kön Könshormonerna och deras betydelse för människan Preventivmedel

9915992 Samlagets fysiologi enligt nyare forskning Veneriska sjukdomar Abort från medicinsk synpunkt

II. Psykologiska moment 7. Barnets sexuella utveckling före puberteten Pubertetspsykologi (att bli vuxen) 8. Sexualdrift, förälskelse, kärlek, gemenskap, fast relation. Det sexuella samlivets beroende av den personliga relationen, och omvänt 9. Störningar vid sexuellt samliv 10. Variationer i sexualdriftens inriktning och styrka l l. Sexism. Pornografi. Vissa massmediers roll 12. Sexuella vanföreställningar -

SOU 1974: 59 -

Undervisning pa olika stadier 589

v

III. Etiska och/eller religiösa moment

13. Restriktiva och permissiva typer av sexualmoral 14. Den kristna äktenskapsuppfattningen i relation till andra uppfattningar 15. Preventivmedel och abort från etisk och/eller religiös synpunkt

IV. Sociala moment

16. Sexualantropologi 17. Familjens villkor förr och nu. Att leva i familj 18. Samhällets stödåtgårder för familjen. Familjejuridik 19. Samlevnadens bakgrundsfaktorer 20. Könsrollemas betydelse för samlevnaden 21. Vissa minoritetsgruppers sexualproblem 22. Befolkningsfrågan 23. Vart vänder man sig för att få information och råd?

5.6.3 Organisation av undervisningen

Sexual- och samlevnadsundervisning i gymnasieskolan skall enligt läroplanen meddelas på timmar till Vissa moment förfogande (ttf). skall emellertid enligt kursplanerna behandlas i den ämnesbundna undervisningen (se bilaga l). Omfattningen av denna växlar starkt på olika linjer, varför också antalet återstående moment som behöver tas upp på ttf på en viss linje växlar. Av gymnasieskolans 22 linjer har 13 (samtliga timme till tvååriga) förfogande endast i årskurs 1, 8 linjer har ttf i årskurs l 2 (i vissa falls

och

även i årskurs 3). Sexualundervisningen på timmar till måste förfogande alltså på vissa linjer förläggas till årskurs l. På övriga linjer den förläggs lämpligen till årskurs 2, om inte särskilda skäl talar för en uppdelning på årskurs l och 2. I nedanstående tabell lämnas en översikt av förekomsten av timmar till förfogande på olika linjer och årskurser samt antalet moment av sexual- och samlevnadskunskap som behöver behandlas till på timmar förfogande på varje linje (se härom närmare bilaga l). Därvid bör märkas att de angivna momentantalen utgör ett inom vilket ett urval maximum, kan göras. Antalet timmar till förfogande under på en linje ett läsår är i princip detsamma som antalet arbetsveckor: 40. Man måste emellertid räkna med att ca 5 timmar eller fler faller bort av olika Inom denna ram anledningar. skall en rad olika aktiviteter Sedan rymmas. Lgy 70 fastställdes har en utökad studie- och yrkesorientering tillkommit. (SYO) Under sådana förhållanden torde det erfordras en strikt genomförd planering på lång sikt för att sexual- och skall få samlevnadsundervisningen behövligt utrymme. På varje linje i gymnasieskolan bör den 6-10 disponera undervisningstimmar. Den mera omfattande bör under undervisningen alla de linjer som omständigheter ges på är missgynnade genom att

SOU 1974159 590 Förslag till handledning

Linje Timmar till Antal moment av sexualförfogande och samlevnadskunskap, j??? vilka ej tillräckligt Åk 1 Åk 2 behandlas i den ämnesbundna undervisningen

l X 23 2 X 23 3 X 23 4 X X 18 5 X 23 6 X 23 7 X 23 8 X ll 10 X 23 ll X 23 12 X 23 13 X X 18 14 X X 18 15 X 23 16 X 23 17 X 13 18 X X 19 19 X X 15 20 X X 16 21 X X 18 22 X X 18

moment av sexualundervisning helt eller delvis saknas i deras kursplaner (se tabellen ovan). Timmar till förfogande är schemalagda men behöver inte fördelas jämnt över läsåret utan kan koncentreras till de tillfällen då de bäst behövs (Lgy 70, s. 40). Sexual- och samlevnadsundervisningen kan därför meddelas dels i storklass, varvid flera klasser och linjer sammanförs till föreläsningar t. ex. under två halvdagar, dels i och paneldiskussion, klassundervisning. Att genomföra hela undervisningen som klassundervisning - vilket från många synpunkter vore bäst - låter sig i regel inte göra med hänsyn till lärarresurserna. För storklass torde bäst lämpa sig l, biologiska moment och grupp IV, sociala moment; för grupp klassundervisning grupp lI, psykologiska och grupp III, etiska och/eller religiösa moment. Vissa av de sociala momenten, t. ex. nr 17, 19, 20, 21, kan också med fördel behandlas i klassundervisning, om förhållandena tillåter det. Planering av sexual- och samlevnadsundervisning sker genom studierektor i samarbete med företrädesvis biologiläraren (-lärarna) liksom med lärarna i religionskunskap, psykologi och samhällskunskap. Som föreläsare, som deltagare i paneldebatt och som lärare vid den klassbundna undervisningen på timmar till förfogande kan personer ur många olika kategorier anmodas medverka, t. ex.:

- Lärare som meddelar ämnesbunden sexual- och samlevnadsundervisning (vilka ämnen som här är aktuella framgår av tabellen nedan). - Andra lärare med intresse för och kunskaper i samlevnads- och

ungdomsfrågor.

SOU 1974: 59 Undervisning stadier 591 på olika

- Övrig skolpersonal: Skolläkare, Skolsköterska, Skolkurator, skolpsykolog. - S. k. utomstående expert, t. ex: gynekolog; barnmorska eller gynekologsköterska med specialutbildning för preventivrådgivning -jurist, präst familjerådgivare, socialvärdstjänsteman, funktionär vid sexualrådgivningsbyrå

Ämnen i gymnasieskolan vilka innehåller moment av sexual- och samlevnadskunskap (se även bilaga l).

Barnkunskap resp.

Linjer som saknar ämnesbundna moment av sexual- och samlevnadskunskap (bortsett från ämnet svenska): 1, 2, 3, 5, 6, 7, 9, 11, 12, 15,16. Från elevernas sida har vid representativa enkätundersökningar (bland 16- och 18-åringar i skolan) framkommit starka önskemål att även experter skall medverka i sexualundervisningen. Dessa önskemål bör tillmötesgås i mån av lokala möjligheter; dock bör större delen av undervisningen meddelas av skolans egna lärare där detta är möjligt. Personer med framstående expertis men utan utbildning och erfarenhet som lärare har ibland svårigheter att tala på ett för eleverna fattbart och engagerande sätt. Vilka som är lämpade får erfarenheten utvisa. Vid valet av moment i sexual- och samlevnadskunskap är det fullt rimligt att bl. a. ta hänsyn till vilka områden som bäst behärskas av tillgängliga lärarkrafter och experter. Det är önskvärt att lärare representerande olika ämnen medverkar. Därigenom blir belysningen av sexual- och samlevnadsfrågorna mångsidigare. Dessutom kan hos lärarna skapas motivation för att ta upp detta område i den egna, ämnesbundna undervisningen, där det ibland är tillbakasatt. v Flertalet tvååriga linjer saknar som nämnts i ämnen där undervisning moment av sexual- och samlevnadskunskap förekommer är (undantag linjerna 4, 8, 13, 14, 17). Trots detta kan en del av undervisningen utan

592 till handledning Förslag

svårighet genomföras på så sätt att eleverna från dessa linjer deltar i den för hela gymnasieskolan anordnade storklassundervisningen. Vid behov får denna dubbleras. Svårigheten ligger i att på dessa linjer anordna klassundervisningen på timmar till förfogande. Behovet av sådan undervisning är större än på några andra linjer emedan den ämnesbundna undervisningen inte kan bidra med någon sexual- och samlevnadskunskap. Klassundervisningen resp. undervisning i andra mindre grupper behövs bl. a. för att tillgodose elevernas behov att fråga och diskutera. De treåriga linjernas lärare i de aktuella ämnena räcker inte till för att genomföra denna ttf-undervisning på ett flertal linjer med 4-5 lektioner på varje linje. Utomstående experter har i regel inte tid att åta sig så omfattande Här återstår endast att anordna undervisningen i uppdrag. den största utsträckning som är möjlig med anlitande av skolans lärarkrafter och elevvårdspersonal. Värdefulla bidrag kan lämnas av sådana lärare på yrkeslinjerna som är speciellt intresserade och kunniga beträffande samlevnads-, ungdoms- och sexualfrågor. Genom att de känner klassen har de bättre förutsättningar än gästlärare att lägga undervisningen så personligt som önskvärt är. De tvååriga jordbruks- och skogsbrukslinjerna är förlagda till särskilda skolor i landstingets regi och har i regel inga lärare som kan ge vare sig storklass- eller klassundervisning i sexual- och samlevnadskunskap. Rektor eller studierektor vid dessa skolor bör ta kontakt med närmaste kommunala gymnasieskola så att genom dess medverkan den föreskrivna undervisningen kan anordnas på timmar till förfogande. Inte sällan är vissa linjer med praktisk yrkesutbildning ersatta av specialkurser utan timmar till förfogande. Dessutom förekommer ett stort antal kortare inom olika yrkesområden. I dessa fall specialkurser kan sexual- och samlevnadsundervisning inte anordnas. Bland linjerna är vårdlinjen (17) bäst försedd med sexualundervisningsmoment i den ämnesbundna undervisningen. Här erfordras en särskilt noggrann planering för att inte onödiga upprepningar skall uppstå i de tre förekommande undervisningstyperna: ämnesbunden undervisning, storklass och klassundervisning på timmar till förfogande. Den ämnesbundna undervisningen är inte tillräckligt omfattande för att undervisning på timmar till förfogande inte skulle behöva anordnas (jämför bilaga l, linje 17). Ämnet biologi förekommer i gymnasieskolan endast på en linje (naturkunskap på tre linjer) och innehåller nästan inga moment av sexualkunskap. Den utbildning biologilärarna fått för sexualundervisning och det ansvar de sedan länge tagit för denna gör det likväl naturligt att tilldela dem ett huvudansvar även för sexual- och samlevnadsundervisningen på timmar till förfogande och dess organisering. Om en biologilärare (eller annan lärare) under ett läsår har minst 17-19 sexualundervisningslektioner på timmar till förfogande kan dessa räknas in i hans undervisningsskyldighet som l/2 veckotimme. Detsamma torde gälla om han i motsvarande utsträckning har åtagit sig planeringsarbete för undervisningen på de olika linjerna. I den ämnesbundna undervisningen kan undervisningen om ett eller

SOU 1974: 59

Undervisning pa olika stadier 593

flera moment utöver utvidgas vad kursplanen anger, så att ett eller flera moment av sexualoch samlevnadsundervisningen därigenom blir helt tillgodosedda. Förutsättningen för en sådan anordning är att den förlorade” tiden tas igen genom att ttf-timme(-ar) tilldelas i motsvarande utsträckning för den reguljära undervisningen i ämnet. Fördelen härmed är att ett sexualundervisningsmoment kommer in på sin naturliga plats i ett större sammanhang. Exempel på ett sådant tillvägagångssätt är: I biologi eller kan momentet naturkunskap ”några drag ur den inresekretoriska regleringsmekanismen till att omfatta hela utvidgas moment 2 isexualundervisningen: ”könshormonerna och deras betydelse för människan. I religionskunskap kan huvudmomentet ”etiska och moraliska frågor inrymma en grundlig av momenten 14 och behandling 13, 15 i sexualundervisningen. Eftersom moral aldrig får uppfattas endast som sexualmoral, måste även andra etiska och moraliska frågor tas upp inom detta moment i religionskunskapen, och detta får då ske på en eller flera timmar till förfogande. (Ttf förekommer i alla de årskurser som har religionskunskap.) I psykologi kan momentet utvecklingspyskologi utvidgas till att omfatta människans psykosexuella från barndomen till vuxen utveckling ålder. I samhällskunskap kan huvudmomentet, ”aktuella samhällsfrågor” utvidgas till att omfatta vilket som helst av momenten 17-22 i sexualoch samlevnadsundervisningen. Det är önskvärt att så sker vid lämpliga tillfällen, eftersom just samhällsfrågor med anknytning till sexuallivet varit starkt försummade inom ämnet samhällskunskap. (Givetvis bör dessa frågor också behandlas genom samhällskunskapslärarnas medverkan i sexual- och samlevnadsundervisningen för övrigt.) På de tvååriga konsumtions- och vårdlinjerna (8 och 17) finns särskilt goda möjligheter till liknande också inom andra ämnen än arrangemang de här nämnda (se bilaga l).

5.6.4 Metodiska synpunkter

Planeringen av sexual- och samlevnadsundervisningens innehåll på timmar till förfogande förbereds lämpligen genom en enkät, där eleverna får tillfälle att markera vilka av de i handledningen angivna momenten de anser vara mera eller mindre angelägna samt om de önskar att ytterligare moment skall tas upp. Exempel på hur en sådan enkät kan utformas återfinns i bilaga 2. Ett sätt att ytterligare förbereda planeringen är att ge ett diagnostiskt prov. Detta måste emellertid vara mycket omfattande (och därigenom även tidsödande vid utvärderingen) för att bli verkligt vägledande. Därtill kommer att många av momenten rymmer värderings- och diskussionsfrågor. Elevernas behov att få dessa behandlade kan inte klarläggas genom ett diagnostiskt prov. En enkät behövs under alla förhållanden. Vill man likväl påta sig mödan att genomföra ett sådant, kan det givetvis bli ett effektivt instrument att kartlägga kunskapsnivån på olika linjer och i

594 Förslag till handledning

olika klasser och därmed behovet av rent kunskapsmässig undervisning. i storklass behöver AV-hjälpmedel användas i stor Vid föreläsningar Detta gäller inte endast de biologiska utan också i hög grad utsträckning. de sociala momenten, där Översikter, statistik och diagram måste göras

tillgängliga. är önskvärt att eleverna under pågående föreläsning och även Det den avslutande om sådan förekommer, får tillfälle under paneldebatten, om kompletteringar och att skicka fram lappar med frågor och anhållan att tid avsätts för deras besvarande. Som torde de psykologiska och etisk/religiösa tidigare påpekats kräva klassundervisning, medan de momenten i särskilt hög grad biologiska och sociala med mindre olägenhet kan tas upp i storklass. Stundom hävdas att eleverna i gymnasieskolan inte behöver rent om sexual- och samlevnadsfrågor eftersom kunskapsmässig undervisning Vad de behöver är främst diskussion om de fått sådan i grundskolan. häller samlevnads- och värderingsfrågor, säger man. En sådan uppfattning vilka eleverna först nu är inte streck. Det finns många kunskapsfrågor att befatta sig med. Undervisningen måste även i gymnasieskolan kapabla till en väsentlig del vara inriktad på att ge kunskaper. Beträffande klassundervisningen har ofta från såväl lärar- som elevhåll framförts önskemål att diskussioner och samtal i sexual- och samlevnadsskall kunna äga rum i mindre grupper. En sådan anordning frågor ibland kan lätt bli schematekniskt alltför komplicerad men kan genomföras på sätt. En dubbeltimme inleds med presentation av ett stoff samt följande vilka ev. fördelas i klassen. Grupperna av frågeställningar, på grupper Läraren beger sig till skilda grupprum och går igenom frågeställningarna. mellan Därefter återsamling till klassrumkan ev. ambulera grupperna. och avslutande gemensam diskussion. met, kort rapportering annan som ibland visat sig väl genomförbar och En anordning med olika ämnesinriktning samtidigt är stimulerande är att två lärare under lektionen och diskuterar ett frågekomplex med närvarande Den kan exempelvis gälla följande moment varandra och med klassen.

(siffrorna anger linjer);

l zbi+psy 12 :bi+psy 3 6 :bi+re 15

:re+ fi

11:;

17 zsk+psy 20 .sk+psy 21 :sk+psy 22 .bi+sk

i sexual- och samlevnadskunskap behöver fmnas Ett speciellt läromedel tillgängligt i klassuppsättning, så att undervisningen vid behov kan tygga

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 595

på schematiska faktaöversikter, illustrationer, statistik och diagram med problemställningar. Det stoff som finns i läromedlen i olika ämnen är dels helt otillräckligt, dels så utspritt att det svårligen kan utnyttjas för en samlad undervisning.

5.6.5 Kommentarer till momenten för gymnasieskolan

l. Genetiskt, somatiskt och psykosocialt kön. Hithörande problem behandlas i artikeln ”Vad är kön? i faktaöversikten. Stundom betecknas dessa sammanhang som synnerligen speciella och inte relevanta för den grundläggande sexualkunskapen. Det torde emellertid förhålla sig så, att få forskningsområden ger så klar belysning åt uppkomsten av en könsidentitet som överensstämmer eller icke överensstämmer med det biologiska könet (i senare fallet: transsexualism). De biologiska och de sociala faktorernas relativa betydelse för könsidentiteten liksom begreppet könsroll blir belysta. Kunskap om detta moment kan bidra till en mindre diffus debatt om flera sexuella problem av betydelse för individen och samhället. 2. Könshormonerna och deras betydelse för människan. För högstadiets sexualundervisning har rekommenderats att endast översiktligt gå igenom detta moment, på grund av dess svårighetsgrad. Om momentet tas upp i klassundervisning i gymnasieskolan och om klassen bedöms ha intresse och övriga förutsättningar kan detta kunskapsområde med fördel behandlas grundligt och kommer då att till stora delar vara nytt för eleverna. I många fall torde det likväl vara lämpligt att även här utelämna momentet och låta det räcka med en hänvisning till hormonspelet i samband med t. ex. momenten 3 och 7. 3. Preventivmedel. Momentet skall med ökande utförlighet ha behandlats på alla de tre stadierna i grundskolan. Det kan därför tyckas att en upprepning är onödig. Så förhåller det sig emellertid inte. Momentet hör till dem som oftast efterfrågas i gymnasieskolans sexualundervisning. Det har omedelbar aktualitet för en stor del av eleverna. Både för individens och samhällets skull är det av stor vikt att detta kunskapsbehov blir tillfredsställt och att skolan aktivt främjar ett ansvarigt handlande på födelsekontrollens område. Expertmedverkan kan vara till fördel vid genomgången av de olika typerna av preventivmedel och deras fördelar och nackdelar. Principiella synpunkter på undervisning om momentet har anförts i momentkommentarerna för låg-, mellan- och högstadiet samt i avsnitt 4.3.4. överväganden om undervisningens innehåll, av vikt även för den gymnasiala nivån, har anförts i avsnitten om mellan- och högstadierna. Även frågan om sterilisering bör tas upp under detta moment (se faktaöversikten). 4. Samlagets fysiologi enligt nyare forskning. Detta område var länge tabubelagt även inom den vetenskapliga forskningen. Vändpunkten kom först 1966 med William Masters och Virginia Johnsons Human Sexual Response” (sv. övers. 1967: Sexuellt gensvar hos människan”; se vidare litteraturanvisningar under artikeln Samlag i översikten av lärostoffet). Här framlades fysiologiska data som visar att såväl kvinnan som mannen

596 Förslag till handledning

under ett väl fungerande samlag genomgår en reaktionscykel med fyra hos de båda könen och utgörande det olika faser, svarande mot varandra för den sexuella upplevelsen. En intuitiv förståelfysiologiska underlaget se för andel i den gemensamma sexuella upplevelsen har partnerns säkerligen i alla tider förekommit hos män och kvinnor med förmåga till inlevelse i en annan människas själsliv. Den klara och tydliga bild av det skeendet som Masters” och Johnsons forskningar givit bör fysiologiska emellertid kunna hjälpa i synnerhet männen ett stycke på väg till ökad sådan förståelse och därmed ökad förmåga att ta riktig hänsyn till partnern. Momentet är därför ett av de viktigaste. Vad det naturligtvis inte kan ge är den djupare insikten om vad det sexuella samlivet innebär. Här är de individuella upplevelsevariationerna obegränsade och den erfarenheten den enda vägen till insikt. Det kan vara skäl att personliga för eleverna framhålla denna fundamentala begränsning hos all sexualundervisning. Beträffande undervisningen i övrigt om samlag, se artikeln med denna rubrik i faktaöversikten. På gymnasieskolstadiet är alla här anförda fakta och synpunkter relevanta. 5. Veneriska sjukdomar. Den korrekta informationen att gonorré i lätt botas med antibiotika tolkas av eleverna ej sällan så, att regel riskfaktor. Det är därför sjukdomen är ofarlig och utgör en försumbar av det förhållandet att numera ca lämpligt att ingående belysa effekterna hälften av de smittade kvinnorna och en mindre del av männen länge förblir symtomfria. (Se faktaöversikten.) 6; 15. Abort. Trots en stark stegring av årliga antalet legala aborter under 1960-talet och början av 70-talet (från 3 000 till 26 000) har i jämförelse med de flesta andra länder. Det är Sverige låg abortfrekvens emellertid ett starkt samhällsintresse att en ytterligare stegring inte sker. Abort får inte bli en preventivmetod. Frekvensen måste i stället nedbringas. En av de insatser som då måste göras är att skolan lämnar information om hithörande frågor. Denna information har ett grundlig dubbelt För det första avser den att skapa Ökad medvetenhet om syfte. ökad motivation att förhindra att en hela problemet och därigenom abortsituation uppkommer. Om denna målsättning råder enighet mellan dem som principiellt accepterar abort och dem som av etiska skäl helt eller delvis avvisar den. För det andra skall kännedomen om vad en abort är vara en hjälp för den som trots allt råkar ut för en oönskad graviditet att dels kunna tänka situationen sakligt, dels inse vikten av att igenom abort företas tidigt om den skall äga rum. Skolan får däremot inte på något sätt söka påverka eleverna i fråga om det etiska ställningstagandet till abort, endast klarlägga de olika ståndpunkterna (se 4.3.4). En redogörelse för olika abortmetoder och indikationerna för deras sexualundervisning. Aborterna är emelleranvändning ingår i högstadiets tid så pass talrika bland tonåringar att momentet behöver tas upp till fortsatt behandling. Ytterligare skäl härför är att de som handlägger abortansökningar brukar anse att okunnigheten bland de sökande är stor. Bland annat förekommer skräckföreställningar som behöver undanröjas genom skolans sakliga information. Att någon avstår från abort enbart på

SOU 1974: 59

Undervisning pa olika stadier S97

grund av en oriktig uppfattning om dess plågsamhet eller farlighet kan naturligtvis lika litet accepteras som slarv med preventiva åtgärder därför att man anser abort vara en ren bagatell - medicinskt och psykologiskt. Skolan bör särskilt söka främja attityden att valet mellan att begära abort och att föda barnet skall i så hög grad det är möjligt träffas av flickan själv. Hon bör inte av pojkvän eller av föräldrar låta sig drivas till en abort som hon inte helt accepterar och som därför kan bli en belastning för henne. Hon bör inte heller besluta sig för att föda barnet huvudsakligen på grund av romantiska och orealistiska föreställningar om sin egen kommande situation som tonårig mor och spädbarnsvårdare. En majoritet av de tonåringar som råkar ut för en icke önskad graviditet genomgår abort. Det år viktigt att de skall kunna göra detta utan att av skolan eller andra samhällsorgan ha belastats med skuldföreställningar. Ett genomdiskuterande av medicinska, psykologiska och sociala aspekter, liksom en redogörelse för de kontroversiella etiska ståndpunkterna, bör kunna medverka till ett ökat hos individen ansvarstagande i syfte att förhindra att en abortsituation överhuvud uppkommer. 7. Barnets sexuella utveckling före puberteten. Pubertetspsykologi (att bli vuxen). Avsikten med momentet är att - med tanke på elevernas framtida föråldraroll ge någon kunskap om barnsexualiteten (se härom kapitlen Hemmets betydelse och Människans psykosexuella i utveckling faktaöversikten). Avsnittet om pubertetspsykologi följer upp vad som sades härom i högstadiets sexualundervisning. En majoritet av eleverna gör aldrig i sina skolstudier bekantskap med dessa psykologiska aspekter annat än i sexualundervisningen. Tonvikten bör nu läggas vid övergången från puberteten till vuxenvärlden. (Se artikeln Psykologiska aspekter på pubertetsutvecklingen i faktaöversikten.) Därom handlar i viss mån även nästa moment. 8. Sexualdrift, förälskelse, kärlek, gemenskap, fast relation. Det sexuella samlivets beroende av den personliga och tvärtom. I relationen, den klass som läraren talar med finns med säkerhet några av dessa sexuella typfall representerade: - Den som redan har flera års erfarenhet av sexuellt samliv w Den som har den bestämda normen att sexuellt samliv endast bör förekomma i samband med äktenskap eller äktenskapsavsikt - Pojken som råskryter över hur många han lagt omkull - Flickan som är rädd att hon skämt ut sig eftersom hon legat med så

många - Pojken som inte gillas av flickorna därför att han bara är på jakt efter sex - Den åtminstone skenbart okomplicerade som tycker det är roligt med sex när tillfälle gives - Den blyga (-e) och ängsliga och ensamma - Flickan som genomgått en abort - De som har stadigt sällskap och har det bra tillsammans - Den som menade allvar med någon som visade sig vara för barnslig - Flickan som har samlag utan att det fungerar tillfredsställande för henne, men som kanske ändå har en bra relation till sin pojkvän

598 Förslag till handledning

- Flickan som är arg och förödmjukad över att man så ofta försökt behandla henne enbart som sexualobjekt - Den som haft en eller annan tillfällig men som ännu inte är i partner stånd att etablera en personlig relation - De som inte haft samlag - i statistiskt genomsnitt en majoritet i årskurs l, hälften av l8-åringarna i årskurs 2 Det är i detta komplicerade spektrum av erfarenheter, glädjeämnen eller besvikelser, som ett och bekymmer, god vilja och förhoppningar, samtal om samlevnadsfrågor äger rum. Det är viktigt att både läraren och läromedlen ifrån att eleverna och deras situationer verkligen är så utgår olika. En undervisning som bygger på föreställningen att alla eller de flesta är sexuellt oerfarna kan knappast skapa förtroende. Låter läraren tvärtom förstå att han räknar med att alla är erfarna medverkar han till de ofta förekommande vanföreställningar på detta område som belystsi kommentaren till moment 8 i mellanstadiets sexualundervisning (5.4.5). Han kommer att styrka de ännu oerfarna eleverna i deras eventuella - att föreställning att de inte är normala. Båda missgreppen underskatta eller överskatta den sexuella erfarenheten bland ungdomarna - kan undgås genom att man håller sig å jour med de undersökningsresultat på området som tid efter annan framkommer. Om eleverna känner att läraren har en realistisk utgångspunkt och om det råder ett förtroendefullt förhållande mellan honom/henne och klassen, kan ibland ett givande samtal föras om de frågor som anges i momentrubriken. Synpunkter på den principiella hållningen till värderingsfrågor har givits i kapitel 4. Ett sådant samtal kan bli en faktor bland många andra som påverkar synen på samlevnadsfrågorna. Det kan i bästa fall (kännedom om andra synsätt än det man ge vidgade perspektiv kanske ansett självklart), ökad realism, uppmuntran åt den som i onödan misströstar att t. ex. visa att ett sexuellt samliv kan komma att (genom helt annorlunda och bättre i en framtid), incitament till ökad fungera varsamhet om varandra, klarare blick för konsekvensen av det ena eller handlingssättet. På den sistnämnda punkten kan det vara skäl att

andra

erinra om ett faktum som enbart vädjar till självbevarelsedriften, nämligen att underhållsbidraget under 18 års tid för ett utomäktenskapligt barn blir ca 65 000 kronor för den som har 35 000 i årsinko mst. I dagspressens frågespalter och i veckopressen ges en mängd sexualtekniska råd. I den mån råden är vederhäftiga är detta ett värdefullt tillskott till sexualupplysningen. Men det bör i skolans sexualundervisning ofta understrykas hur komplicerat samspelet mellan den sexuella och den personliga relationen är. I undersökningen ”Om sexuallivet i Sverige (SOU 1969:2) konstateras: ”De klaraste skillnaderna mellan tillfredsställande och icke tillfredsställande samlag finns mellan dem som hade samlagen med sin stabila partner och dem som hade dem med en tillfällig partner, och mellan dem som var kära och dem som inte var kära.” Det skulle emellertid vara oriktigt att påstå att en personlig relation alltid är ett villkor för att ett samlag skall upplevas som tillfredsställande. 1/3 av de män och l/6 av de kvinnor som hade sitt senaste samlag med en tillfällig partner uppgav att det var mycket

SOU 1974: 59 stadier 599 Undervisning pá olika

tillfredsställande. Vad man kan säga är alltså att sannolikheten för tillfredsställelse är större i ett personligt förhållande än vid en tillfällig kontakt. Därtill kommer att de flesta människor längtar efter den personliga relationen och helst inte vill nöja sig med den renodlade” sexuella funktionen. Somliga anser att det personliga och det sexuella alltid bör höra ihop. 60 % av 18-30-åringarna ansåg 1967 att det enda riktiga skälet för en sexuell förbindelse är kärlek. 9. Störningar vid sexuellt samliv. Artikeln ”Potensrubbningar” i faktaöversikten bygger på en grunduppfattning som avviker ganska mycket från populära föreställningar och som torde kunna vara till väsentlig hjälp för ungdomar att från början få en nyanserad uppfattning av hithörande problem. Därutöver bör något sägas om de störningar som ganska ofta uppträder i början av sexuellt samliv och som lätt kan inge mera oro än vad som är befogat. Se härom kommentaren till momentet Samlag i avsnitt 5.4.5. 10. Variationer i sexualdriftens inriktning och styrka. Se faktaöversikten samt kommentarer till detta moment i mellan- och högstadiets sexualundervisning. ll. Sexism. Pornografi. Vissa massmediers roll. Med sexism avses den åskådning som sätter ”sex och inte människan i centrum och som genom vissa merkantilt inriktade massmedier fått en iögonfallande plats i det moderna samhället. (Se även 3.3.) Den utövar sannolikt ett olyckligt inflytande genom att ge en sakligt felaktig och värderingsmässigt vilseledande bild av sexualitetens normala roll i mänskliga relationer. Likgiltighet för medmänniskan och inte sällan förakt för kvinnan är utmärkande för många av dessa skildringar. De är beklagliga symtom på mänsklig isolering och emotionell fattigdom. En analys av denna åskådning torde vara ett lämpligt kontrastmedel för att ytterligare tydliggöra punkt 3 i målet för sexualundervisningen (2.1). Det bör i samband med detta moment alltid framhållas att den sexuella öppenheten utgör ett värdefullt framsteg då den inte är sammankopplad med den här avsedda åskådningen. Se härom avsnittet ”Andra sexualskildringar än pornografiska” i artikeln om pornografi i faktaöversikten. 12. Sexuella vanföreställningar. Ett sätt att repetera vissa fakta inom sexualkunskapen är att göra en sammanställning av vanliga felaktiga uppfattningar på området, t. ex. följande: - En flicka kan inte bli gravid innan hon haft sin första menstruation. - En flicka kan inte bli gravid vid sitt första samlag. _ Så länge en kvinna ammar kan hon inte bli gravid. - Om en flicka är 15 år och inte haft mens är hon onormal. - Om en pojke är 15 år och inte haft sin första pollution är han onormal. - Den som är sent utvecklad i puberteten förblir lite sexuellt underutvecklad hela livet. - kvinnor är av naturen till sexuella Somliga oförmögna upplevelser. - En kvinna kan inte ha någon glädje av samlag efter klimakteriet. - Att använda p-piller är alltid farligt.

600 Förslag till handledning

- Vid abort är risken för sterilitet stor. - Missfall är sällsynta. - Eftersom gonorré i regel är lättbotad är den en ofarlig sjukdom. - Nästan alla 17-åringar har haft samlag. - Sverige har en av världens högsta abortfrekvenser. - Sverige har världens högsta gonorréfrekvens. - Gonorréfrekvensen steg oavbrutet 1965-1974. - Flickor under 17 år kan inte få p-piller. - Manlig impotens beror på något fel i könsorganen. - Man kan bli impotent av självtillfredsställelse. - Den som har liten penis är en dålig sexualpartner. * sexualdrift än vita. Negrer har starkare - Handikappade har ingen sexualdrift. - Homosexuella är mänskligt undermåliga. - Nästan alla människor har varit otrogna. - De flesta är missnöjda med sitt sexuella samliv. De felaktiga påståendena uppblandas lämpligen med korrekta, och möjlighet lämnas att svara Rätt, Fel eller Vet ej. Det är viktigt att efteråt nämna och vid behov motivera vad som är det rätta svaret på varje punkt. Annars kan ett oriktigt påstående stanna kvar oemotsagt i minnet. En sådan genomgång torde ofta kunna leda till en givande diskussion. 13. Restriktiva och permissiva typer av sexualmoral. Frågan om föräktenskapligt samliv under de senare tonåren är knappast givande som diskussionsåmne, eftersom det stora flertalet elever i en normalklass anser det principiella svaret självklart, vare sig de själva har sådana erfarenheter eller ej. Inte heller en diskussion mellan dessa elever och dem som av religiösa skäl säger nej till sexuellt samliv annat än mellan gifta (eller ev. förlovade) blir i regel fruktbar, eftersom de båda elevgruppernas premisser är så olika att det knappast uppstår någon verklig argumentationskontakt. Men det kan ha sitt värde att hålla diskussionen ändå, som ett medel till ömsesidig information och tillfälle för alla att säga sin mening. Oavsett vad som är tjänligt som diskussionsunderlag bör en översikt ges av olika typer av sexualmoral. Syftet är bl. a. kunskapsmässigt. Det behövs en sådan kunskap för att förstå den utveckling som ägt rum på detta område och för att förstå den pluralistiska situationen - nationellt och internationellt. Vill man åstadkomma en diskussion som berör ungdomarnas verkliga problem, är det sannolikt bättre att ta sin utgångspunkt i de typer av sexuell erfarenhet, situationer och attityder som uppräknades under moment 8 ovan. Här ställs en rad etiska problem. En sådan diskussion kan och bör föras på ett principiellt plan så att inte eleverna känner sig vara utsatta för närgångenhet. Indragande av deras personliga erfarenheter och problem i diskussionen bör helt och hållet ske på deras eget initiativ. Rekommendationer beträffande gränsdragningen mellan en värderande och en icke värderande attityd från skolans sida har givits i kapitel 4. 14. Den kristna äktenskapsuppfattningen i relation till andra uppfatt-

SOU 1974: \59

Undervisning pá olika stadier 601

ningar. Momentet kan i regel knappast behandlas utan medverkan av läraren i religionskunskap. Det kan tänkas att många lärare uppfattar momentet som oväsentligt, eftersom de vet att de flesta människor inte har den personliga trosbakgrunden till denna äktenskapsuppfattning. Man kan emellertid också se saken på ett annat sätt. Den stora övervägande delen av Europas befolkning har i århundraden uppfattat och upplevt äktenskapet på ett sätt som var djupt påverkat av den kristna trosövertygelsen. Det är här fråga om ett historiskt arv som alltjämt utövar ett bestämmande, mer eller mindre omedvetet inflytande på oerhört många människor, äktennämligen på alla dem som uppfattar skapet som ett livsavgörande steg, som en ömsesidig satsning för hela livet och den familj man bildar, som skapandet av en gemenskap på varandra som skiljer sig från alla andra former av gemenskap. Denna fortfarande mycket vanliga existentiella inställning till äktenskapet och familjen kan inte förstås utan insikt om den tidigare i folket djupt förankrade tron att äktenskapet är instiftat av Gud och att man och kvinna den genom äktenskapliga föreningen blir ett kött”. Därtill kommer att samlevnadsundervisningen också har att räkna med alla dem som i dag fullt medvetet omfattar denna tro. (Se faktaöversikten, avsnittet Livsåskådningar och sexualsyn.) Endast genom verklig kännedom om detta kan man också synsätt förstå hur djupgående är till motsättningen den upplevelse av det hävdvunna äktenskapet som dess kritiker har. De betraktar det som en tvångströja, som ett hinder för kvinnans fria och självständiga utveckling och som en inrättning för fostran av barn till att bli alltför passiviserade och underdåniga samhällsmedlemmar. I stället vill man skapa ett äktenskap som är en form för frivillig samlevnad mellan självständiga personer och som alltså lätt skall kunna upplösas. Många avstår t. o. m. från den legala bekräftelsen av samlevnadsöverenskommelsen. Om detta moment i samlevnadsundervisningen inte läggs upp som ett studium av teoretiska utan principer av två sätt att leva i gemenskap torde det kunna fungera som ett av de mest engagerande för en samling ungdomar i de övre tonåren. Det kommer inte att vara självklart vilket synsätt majoriteten ansluter sig till. Momentet kan samordnas med moment nr 17, men det är inte nödvändigt. 15. Preventivmedel och abort från etisk och/eller religiös synpunkt. Det bör observeras att majoriteten av kyrkligt och frikyrkligt aktiva i Sverige accepterar födelsekontroll och då även i regel betraktar familjeplanering som en skyldighet med hänsyn till kvinnans hälsa och familjens ekonomi. Avståndstagandet från en minoritets sida samt den officiella romersk-katolska uppfattningen gör det emellertid att skildra nödvändigt även dessa gruppers uppfattning. Om abortfrågan gäller att de båda oförenliga uppfattningarna omfattas med så djupgående övertygelse av båda sidorna att objektivitetskravet blir särskilt viktigt vid behandlingen av detta moment. 16. Sexualantropologi. Momentet är värdefullt bl. a. därför att det så tydligt visar flexibiliteten i mänskliga institutioner, inte minst på samlevnadsnormernas område. För av denna behandlingen fråga gavs

602 Förslag till handledning

rekommendationer för sexualföljande anvisning i 1966 års provisoriska undervisning på gymnasiet: ”Viktigt är att eleverna lär sig inse att lagar och normer växlar från tid inom ett och till tid, från folk till folk, att ofta olika befolkningsgrupper land kan ha olika om människors sexuella samma syn på frågor samlevnad men även att en kulturs normer ej utan vidare kan tillämpasi en annan kultur. Insikten om normernas relativitet får dock ej leda till åsikten att alla normer är onödiga. Människan som samhällsbildande varelse måste även i sitt sexualliv ta hänsyn till samhällets krav. De etiska normerna för och hänsyn till medmänniskan, i detta fall om respekt sexualpartnern, och ansvar för avkomman kan på så sätt föras in i ett socialt sammanhang och motiveras även utifrån detta. och nu. Att leva ifamilj. Förra delen av 17. Familjens villkor förr i faktaöversikten, Samlevnadens villkor förr momentet behandlas kapitlet och nu. Detta avsnitt torde helt kunna hänskjutas till samhällskunskapen genom överenskommelse med lärare på de linjer som har detta ämne (4, Även vid behandling av avsnittet på timmar till 13, 14, 18-22). förfogande är medverkan av lärare i samhällskunskap i hög grad påkallad. På linjerna 8 och 17 behandlas momentet i sin helhet i familje- respektive barnkunskap. Senare delen av momentet, Att leva i familj, lämpar sigväl bäst för ett samtal om vad man upplever som omistligt eller i behov av reformeringi familjens inre och yttre relationer. Med tanke på barns och ungdomars situation i det moderna industrialiserade samhället är det särskilt viktigt att framhäva ett grundläggande psykologiskt förhållande, vars fakticitet de allra flesta torde vara beredda att bekräfta. Under de allra första levnadsåren måste barnet få uppleva att det finns någon som ger ut av sig Endast då skapas hos barnet förmågan att ta emot och själv till barnet. att ge, dvs. förmågan till kommunikation och till upplevelse av att andra människor är viktiga. Att ha lärt sig att ta emot och att ge är på det individuella planet grunden för förmågan att älska, på det sociala planet för förmågan till solidaritet. Varken individen eller samhället grunden utan djupgående Under kan undvara dessa egenskaper skadeverkningar. hela barndomen behöver barnet uppleva att det finns någon eller några som har tid med det och som har behov av att kommunicera med det. Detta mellan barn och vuxna är emellertid inte i första ömsesidiga utbyte hand ett arrangemang för att gynnsamt påverka barnets framtid, utan en form av relation mellan barn och vuxna som är ett värde i och för sig och utgör en av de väsentligaste delarna av livet. Vilken man än har om familjen och hur man än vill uppfattning den, torde de flesta kunna enas om att den växande människan organisera behöver den grundläggande erfarenhet som här antytts. Hon får ofta undvara den. Det är viktigt att skolan fäster ungdomarnas uppmärksamhet vid dessa fundamentala förhållanden - som en förberedelse till deras

eget liv i en familj. En risk med en framställning av detta slag är att man framställer människan som helt dominerad av sina barndomsupplevelser. Därför måste det också betonas att hon har en självläkningsförmåga och en

SOU 1974: 59 Undervisning på olika stadier 603

förmåga till oförutsebara nyansatser. Man får inte skapa misströstan genom att undanskymma detta faktum. 18. Samhällets stödâtgärder för familjen. Familjejuridik. Se kapitlet härom i faktaöversikten inklusive kapitlets Appendix. Med hänsyn till att familjeliknande samlevnad utan vigsel blivit så vanlig, är det speciellt viktigt att klargöra de mer eller mindre skiljaktiga lagbestämmelserna och sociala villkoren för skilda familjeformer. 19. Samlevnadens bakgrundsfaktorer. Avsikten med detta moment är att rikta blicken på det förhållandet att relationerna mellan män och kvinnor och mellan dem och deras barn inte bara är beroende av individuella närfaktorer, t. ex. emotionella, moraliska och religiösa direktpåverkningar, utan också av sociala bakgrundsfaktorer såsom trångboddhet, brist på daghem, brist på goda ungdomslokaler och -sysselsättningar, överbelastning på dubbelarbetande yrkeskvinnor, psykisk press på isolerade hemmafruar, låga löner, i tunga förslitning arbeten, känsla alkoholproblem, av främlingskap i samhället allt missförhållanden som försvårar en harmonisk samlevnad och därmed också en god sexualrelation. Omvänt har säkerligen goda samhällsförhållanden bidragit till att en majoritet av svenska folket förklarar att de haft glädje och tillfredsställelse av sitt sexuella samliv. De sociala missförhållandena kan inte sexual- och samlevnadsundervisningen göra något åt, men den kan från sin speciella utsiktspunkt peka på vad de negativt betyder, och den kanske också kan göra det lättare att komma igenom svårigheterna tack vare ökad medvetenhet och insikt om sexuallivets komplicerade sammanhang. 20. Könsrollernas betydelse för samlevnaden. Den allmänna könsrollsproblematiken är tämligen ingående behandlad i faktaöversikten nedan. För tonåringarna har den djupt ingripande konsekvenser; den utgör en av de viktigaste sociala bakgrundsfaktorer som påverkar deras relationer. Kvinnans större självständighet och frihet torde vara den väsentligaste förklaringen till det som kommit till av jämställdhet, kamratlighet, vänskap och gemensamma intressen unga män och kvinnor emellan - och detta innebär i sin tur ökade utsikter att kunna ha det bra tillsammansi ett kärleksförhållande. Det gäller emellertid bara i relation till unga män som accepterar och trivs med jämställdhet - och det gör långt ifrån alla. Det är fortfarande att flickor vanligt klagar över att de måste göra sig både dummare och osjälvständigare än de är för att inte pojkarna skall vända dem ryggen. I den mån detta är fallet betyder det att pojkarna sitter hårdare fast i sin överlägsenhetsroll än flickorna i sin osjälvständighets- och okunnighetsroll. För dessa pojkar finns det emellertid många flickor som helt har accepterat den könsroll som alltjämt tilldelas dem av veckopressen och dussinfilmema. En diskussion om dessa känslo- och prestigeladdade frågor kan kanske hjälpa några ambivalenta att se lite klarare och att välja sida. De som sitter djupt fast i de gamla rollerna påverkas nog inte av så lite. Skolan får arbeta på lång sikt, och den avgörande förändringen kommer först med fortsatt ökad jämställdhet i

arbetslivet -

en av de målsättningar som skolans läroplaner mest helhjärtat ansluter sig till.

604 Förslag till handledning

21. Vissa minoritetsgruppers samlevnadsproblem. Vad som här avses har sammanfattats i avsnitt 1.5. Även skolan berörs direkt av denna fråga. Barn och ungdomar med olika slag av handikapp integreras alltmer i den vanliga skolan som en rättighet och en hjälp att lättare kunna bli hemmastadda i det vanliga samhället. Det är då viktigt att sexual- och samlevnadsundervisningen utgår från som en självklarhet att dessa ungdomar har gemenskaps-, kärleks- och sexualbehov som alla andra och samma rättighet som alla andra att söka få dem tillfredsställda. 22. Befolkningsfrägan. Upplevelsen av denna frågas ödesdigra karaktär är ofta starkare bland ungdomar än i de äldre generationerna. Eleverna kräver stundom och har rätt att få en ingående information om dessa problem. En synpunkt som därvid bör fasthållas är att födelsekontroll och familjeplanering i första hand är en rättighet för individen och familjen. Endast med denna motivering torde det vara möjligt att vinna gehör för sådana åtgärder inom den majoritet av världens befolkning som nu är främmande för dem. Att skapa motivation för familjeplanering genom att hänvisa till den globala befolkningssituationen är säkerligen en

omöjlighet. En annan väsentlig synpunkt är att varje land själv måste

planera och genomföra åtgärderna för födelsekontroll. Det gäller om u-länderna i lika hög grad som om de i-länder som själva hotas av en alltför snabb befolkningstillväxt. Momentet behandlas självfallet inom samhällskunskapen på de linjer där detta ämne förekommer (4, 13, 14, 18-22). På övriga linjer kan läraren i samhällskunskap med fördel anmodas medverka vid behandlingen av momentet (liksom vid behandlingen av momenten 16-21). 23. Vart vänder man sig för att få information och råd? Synpunkter härpå har lämnats under moment 28 i högstadiets sexualundervisning.

sou 1974: 59 605

6 och

Sexualundervisningen vissa

invandrargrupper

6.1 Minoritetssituationen

Om det finns olika etniska grupper inom ett samhälle, kan man söka

antingen en pluralistisk eller monistisk lösning på samlevnadsproblemetl

En helt genomförd pluralistisk lösning förutsätter att de etniska grupperna är stora och väl sammanhållna så att de partiellt kan fungera som egna samhällen samtidigt som de utgör samverkande delar av storsamhället. Exempel på sådana plurala samhällen är Sovjetunionen (en kombination av partiell språklig och kulturell pluralism med en extremt totalitär överordnad statsbildning), områden i Västindien, Mellersta Östern och Bortre Indien. Hur djupt en verkligt pluralistisk situation är skild från den som är den vanliga i europeiska nationalstater av framgår följande karakteristik (s 63):

Det första som slår besökaren i Burma, liksom på Java, är ett myller - européer, kineser, indier och infödda. Det är verkligen fråga av folkslag om ett myller, ty de blandas men kombineras inte. Varje grupp håller fast vid sin egen religion, sin egen kultur och sitt eget språk, sina egna idéer och seder. Som individer möts de, men bara på marknaden som köpare och säljare. Det är ett pluralt samhälle, där olika delar av samhället lever sida vid sida, men åtskilda, inom samma politiska enhet.

De olika etniska grupperna har olika uppgifter i samhället, som administratörer, handelsmän, arbetare osv. Förutsättningen är att vissa grupper har accepterat att på grund av sin härkomst vara lågavlönade och utestängda från mera lukrativa yrken. I gengäld är de tillförsäkrade etnisk, och kulturell språklig identitet; de kan känna sig trygga i sitt eget livsmönster och störs inte av att andra grupper har helt andra. l den typiska europeiska nationalstaten råder däremot en utpräglad majoritet/minoritet-situation som blivit akut och kontroversiell genom migrationen. Majoriteten utgör kanske 95 % av befolkningen eller mer. Dess värderingar, språk, kultur, samhällsorganisation, politiska avgöranden kommer då att så gott som helt prägla samhället, och detta gäller

1 Framställningen i det inledande avsnittet utnyttjar synpunkter som framfortsi följande tre uppsatser: Fredrik Barth: Minoritetsproblem från socialantropologisk synpunkt, Edmund Dahlström: Sociologiska synpunkter på nationella minoriteter samt Harald Ofstad: Identitet och minoritet, samtliga i: Identitet och minoritet, red av David Schwarz (1971).

606 Förslag till handledning

även om det skulle finnas en mängd särbestämmelser till förmån för minoriteternas behov att bevara egna värderingar, språk, kultur, organisationer. Det blir ändå automatiskt så, att minoriteterna kommer att leva större delen av sitt liv i en av majoriteten präglad värld: arbetsplatserna, arbetsmarknadens villkor, umgängesseder, språk, värderingar, strömmen av intryck från massmedierna, fritid, nöjesliv (på de båda sistnämnda områdena inklusive hemmet har man dock de största möjligheterna att bevara ett reservat åt sig och de sina, vilket typiskt yttrar sig i att man Invandraren utvecklar i kanske huvudskligen umgås med etniska fränder). detta läge en identitet som passar in i storsamhället och bevarar samtidigt den som han från början präglats av i sitt ursprungliga hemland. Det sistnämnda är ett djupt rotat behov hos honom. I båda miljöerna döljer han den ena av sina identiteter för att inte skapa irritation. Det är en situation. invandrarnas barn tar i regel starkare intryck av pressande storsamhället och är långt mera än föräldrarna benägna att acceptera dess mönster för att skapa sig en god framtid i det nya landet. Därigenom inom det reservat som hemmet skulle uppstår plågsamma brytningar Föräldrarna främlingar för utgöra. plågas av att deras bam delvis blir dem, barnen plågas av dåligt samvete inför föräldrarna - men skulle, tror de, plågas ännu mer om de fortsatte att vara mycket olika sina jämnåriga kamrater.

6.2 Värderingskontlikten i familje- och sexualfrágor

En del av invandrarna från Syd- och Sydösteuropa samt invandrare som bekänner sig till islam finner sig i Sverige (och i andra moderna europeiska industrisamhällen) omgivna av fientliga” värderingar, attityder, normer och beteenden. De finner att det som för dem varit självklart eller t.o.m. radikalt nedvärderas av den dominerande och ifrågasätts allestädes närvarande omgivningen. Detta gäller i särskilt hög grad synen på familje- och sexualfrågor. Nedan skall ett försök göras att belysa på vilka punkter denna kulturkonflikt - ibland kulturchock - själva minoriuppträder genom tetssituationen. Därvid skall ställas bredvid varandra två skilda attityderi utpräglad form. Genomgången av problemen gör inte anspråk på att vara allmängiltig men däremot att renodla en problematik som i olika intensitetsgrader är vanlig. Det måste dock starkt understrykas att även många invandrare från söder och sydöst har i sina hemländer påverkats av den allmänna utvecklingen bort från det hävdvunna synsättet. Den största invandrargruppen, finländarna, berörs nästan inte alls av den som belyses i spalterna nedan. Spalterna bör läsas vågrätt, problematik från vänster till höger.

SOU 1974: 59 Vissa invandrargrupper 607

Den etniska gruppens Den etniska gruppens vär- Majoritetens, storsamhäleget mönster deupplevelse lets mönster och värderingar

Mannen har den högsta Trygghet, säkerhet, disci- Hustruns tillerkänns - leauktoriteten inom fa- plin: galt och psykologiskt miljen, kvinnan under- man, hustru och barn vet samma grad av auktoritet ordnad och tjänande. sin plats inom ett hierar- och ansvar som mannen. kiskt system. Inom ramen Denna familjetyp upplevs för detta har modem-hus- av vissa invandrare som ett modern hög status som upphävande av själva grunkärlekskälla, uppfostrare den for deras egen familjeoch ansvarig för hushållet. typ - som ett farligt förnekande av de grundläggande värdena.

Kvinnan isolerad ihem- Familjens bestånd hotas in- Immigranthustrun ser ommet. Endast mannen te av att kvinnan rör sig kring sig en kvinnovärld har yrkesarbete. Endast fritt ute bland främmande med mycket större frihet mannen går ut på män, eller av att ett yrkes- och mer kunskaper än vad kaféer och restauranger. arbete drar hennes intresse hon själv har. Den kvinnofrån hemmet, eller av att roll som var självklar i henhon ute i samhället lär sig nes hemland nervärderas olydnad mot mannen. aggressivt av nästan allt Även om endast mannen hon ser omkring sig. har yrkesarbete så är dock familjeinkomsten mycket högre än iursprungslandet.

Det är självklart att bar- Systemet upplevs som sta- lmmigrantbamen påverkas nen lyder utan att reso- bilitetsskapande och kon- starkt av bam som har nera och att de bestraf- fliktförebyggande i både mycket större frihet; som fas vid olydnad. Frihet familjen och samhället. Fa- har ett karnratförhållande får pojken när han bör- miljen producerar medbor- till föräldrarna; som tillfråjar arbeta. Flickan får, gare som lärt sig att under- gas om sin egen mening. De när hon gifter sig, byta kasta sig samhällsordning- påverkas också av frånvaut beroendet av föräld- ens, arbetslivets och famil- ron av den sortens skoldisrama mot beroendet av jens hårda krav. ciplin som var självklar i sin man. deras hemland.

Föräktenskapliga sam- Flickorna skyddas från att De moderna industristaterlag är absolut förbjudna ”råka i olycka. De upple- na är kontraceptiva samför kvinnan. Blir det ver vidare att steget från hällen. Preventivmedel bekant att hon fallit” jungfru till gift kvinna är omtalas, avbildas, reklameär hennes enda väg till- det viktigaste i deras liv, ras, säljs, hänvisas till i sambaka till socialt accep- det definitiva och oåterkal- hällsdebatten. Detta är utterande att gifta sig leliga. Föräktenskapliga ertryck för och befrämjar en med partnern. Som me- farenheter som relativiserar helt annan attityd till sexudel att upprätthålla och den aliteten än den för vissa äktenskapet denna sexuella disciplin sexuella gemenskapen med invandrare traditionella. är absolut tystnad om den äkta mannen är otänk- Invandrama i alla åldrar sexualiteten föreskriven bara. Kombinerat med för- observerar talrika ensamför barn, ungdomar och budet mot skilsmässa och stående kvinnor med bam. kvinnor. Härigenom lär förbudet för kvinnan att ha Dessa fördöms inte. De får sig barnen från början yrkesarbete leder systemet hjälp av samhället. - lnatt detta är ett farligt till att kvinnan upplever att vandrama är omgivna av område som kräver lyd- hela hennes självförverkli- ett mönster enligt vilket nad och respekt. Kvin- gande äger rum inom äk- föräktenskapliga förbindelnan skall först genom tenskapet, hemmet och fa- ser är självklara och i stor sin man på bröllops- miljen. (l Grekland är dock utsträckning var det även natten invigas i kunska- skilsmässa accepterad av för den äldre generationen. pen om det sexuella, både staten och kyrkan.) - Invandrama observerar

608 SOU 1974: 59 Förslag till handledning

Den etniska gruppens Den etniska gruppens vär- Majoritetens, storsarnhällets mönster och värdeeget mönster deupplevelse ringar

men fortfarande utan också en för dem ofattbar att denna kunskap kläs sexuell öppenhet om sexui ord. Inställningen till allivets alla detaljer. Deras preventivmedel är of- barn möts av detta i skylttast negativ. De anses fönster, i frågespalter och i försvaga den sexuella sina kamraters samtal. disciplinen (bl a öka risken för otrohet), eftersom de möjliggör brott mot reglerna utan att man riskerar befruktning. Om mannen förbjuder hustrun att använda preventivmedel, tillgrips ej sällan abort. Abortfrekvensen bland invandrarkvinnor i Sverige är högre än den genomsnittliga i landet.

Familjen och sexualmoralen utgör endast ett av de områden där en del av invandrarna utsätts för en plågsam kulturkonfrontation, men sannolikt är det detta område som griper djupast in i deras personlighet. (På det religiösa området utsätts de inte för någon liknande press, eftersom religionen i Sverige är nästan omärklig i jämförelse med den ställning den har i deras hemländer. Den skada de lider i sitt religiösa liv förorsakas enbart av bortfallet av deras gamla, ofta starkt religiöst präglade sociala miljö och alla de kyrkliga aktiviteter som där var vanliga.) Viktigt är då att observera att trycket från det omgivande storsamhället fungerar väsentligen på grund av själva rninoritet/majoritet-situationen, hur än lagstiftning och skolväsen ser ut. Även om utlänningslagstiftningen i Sverige i princip ger invandrare likaberättigande i högre grad än i de flesta andra länder, fungerar ändå det automatiska majoritetstrycket mycket

starkt Det förekommer emellertid även en omvänd upplevelse.

Ungdomar, men även äldre, som i sitt hemland varit oppositionella mot den stränga sexuella restriktiviteten, förtegenheten och de olika moralreglerna för män och kvinnor, kan uppleva vissa av de svenska attityderna som en befrielse. Detta kan i sin tur förorsaka svåra konflikter inom invandrarfamiljen.

6.3 invandrarna och skolans sexual- och samlevnads- 1

Se Heyman, Anna-Greta: undervisning

Invandrarbam, en utredning på initiativ av bamavårdsnämnden i Stock- Antalet skolpliktiga barn med utländskt medborgarskap var den l/l 1972 holm. Stencil 1973. (i avrundade tal):

SOU 1974: 59 Vissa invandrargvupper 609

Stadium Antal % av alla skolpliktiga barn på stadiet Låg 24 000 7 Mellan 19 000 6 Hög 15 600 5

16-17-åringarna, alltså de som till någon del går i gymnasieskolans årskurs l, var 10.000 eller 4,6 %. Det totala antalet utländska medborgare var 416.000 eller 5 % av befolkningen.

Antalet i Sverige bosatta invandrare med utländskt medborgarskap från vissa länder var 1972 följande:

Det är sålunda ett mycket stort antal invandrarelever med deras föräldrar som berörs av grundskolans sexual- och samlevnadsundervisning. Som tidigare framhållits är det dock endast en del av dem som upplever denna fråga som kontroversiell. I den nya läroplanen för grundskolan och gymnasiet i början av 1960-talet samt i Lgr 69 och Lgy 70 framhävs målsättningen att lära sig förstå och respektera andra nationer och grupper än den egna eller de närmast liggande: Vid undervisning om internationella frågor bör man eftersträva att komma bort från ensidiga nationella och västeuropeiska I perspektiv. stället bör man söka tränga in även i andra kulturkretsars syn och värderingar för att nå en allsidigare förståelse” (Lgr 69, s. 48). Likartade rekommendationer finns i Lgy 70. På ett område kan det emellertid inte undvikas att den kulturkonflikt som ovan speciellt belysts aktualiseras även i skolan, den nämligen grundläggande synen på relationen mellan man och kvinna, könsrollsfrågan. Denna hör nämligen till de områden där skolans undervisning inte skall vara objektiv i betydelsen neutral. Skolan skall tvärtom ta ställning, ingripa i åsiktsbildningen, med andra ord söka att till eleverna förmedla

610 Förslag till handledning

mål och riktlinjer heter det: ”Skolan bör en viss grundsyn. I läroplanens verka för jämställdhet mellan män och kvinnor i familjen, på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt (Lgr 69, s. 14, Lgy 70, s, 15). Denna grundsats följs sedan upp på många andra ställen i läroplanen med anvisningar som innebär att en stor del av invandrareleverna iskolan en annan värdering i möter än den syn på mäns och kvinnors uppgifter hem och samhälle som är självklar i deras egen familj. Den svenska grundskolan kan inte på grund av invandringen söderifrån att arbeta för det svenska samhällets utveckling mot större upphöra jämlikhet mellan könen. Men samtidigt som skolan i sin undervisning håller fast vid och söker främja denna värdering bör den sydeuropeiska patriarkaliska synen på förhållandet mellan man och kvinna och på familjen kunna framställas som uttryck för en levande och organiskt kultur, som i sig rymmer starka värdeupplevelser för sammanhängande dem som finner normerna självklara. Den egentliga sexualundervisningen innebär för de invandrargrupper, varom här talats, ytterligare en kulturkonflikt. De kommer från nationer där det inom vissa delar av befolkningen är självklart att man tillämpar det gamla förtegenhetssystemet som var förhärskande även i Sverige för. några årtionden sedan (på den tiden då Elise Ottesen-Jensen hade med polisen, skolstyrelser och pråsterskap under sina föresvårigheter dragsresor). Tystnaden om det sexuella spelar en väsentlig roll i deras barnuppfostran och är ett medel att upprätthålla sexuell disciplin överhuvudtaget (se den trespaltiga översikten ovan). Även om den svenska sexualundervisningen aldrig får ta ställning i valet mellan en mer eller en mindre restriktiv sexualmoral, innebär detta ingen lösning för de berörda invandrarfamiljerna. Undervisningens objektiva hållning innebär visserligen en garanti för föräldrarna att deras barn inte från skolans sida utsätts för en auktoritativ påverkan, men själva faktaupplysningen om anatomiska och fysiologiska förhållanden och _ på mellan- och högstadiet - om sexuallivet från en mängd olika synpunkter innebär ändå att man meddelar en kunskap som enligt föräldrarnas djupt rotade värderingar borde vara främmande för barn och ungdomar. För att kunna bedöma denna fråga är det nödvändigt att räkna med de sydeuropeiska och islamitiska invandrarbarnens och -ungdomarnas allmänna situation i storsamhället på sexual- och samlevnadssynens område. De ser varje dag talrika uttryck för en sexuell öppenhet som inte finns i deras hemland och inte heller i deras hemmiljö här i Sverige. Exempel härpå är många bilder och artiklar i även den seriösa pressen, sexuella frågespalter, inslag i TV och radio, den ständigt pågående debatten om samlevnadsproblem av delvis sexuell natur, om aborter, preventivmedel, I reklamen och vissa Veckotidningar möter de ett könssjukdomar. kommersiellt utnyttjande av sexualiteten, t.ex. iveckotidningarnas (även många utländska) omslag, löpsedlar och sensationsartiklar med ofta ovederhäftigt och lågtstående innehåll. De ser vidare ungdomar som och och med glädje ger uttryck åt att de är kära i öppet naturligt varandra, och de hör sina jämnåriga tala om sexuella frågor. Utmärkande för de här aktuella invandrarbarnens och -ungdomarnas

SOU 1974: 59 Vissa invandrargrupper 61 l

situation inför allt detta är att man inte förklarar och resonerar igenom dessa företeelser i deras hem. Man har varken kunskaper, ord eller attityder som skulle möjliggöra detta. Det är främmande för hela kulturmönstret att ge sig djupare in på detta område. Barnen och ungdomarna lämnas därför att orientera sig bland alla dessa intryck och påverkningar på egen hand eller med hjälp av jämnåriga kamrater. På så sätt skaffar de sig en del korrekta kunskaper, råkar ut för många riskabla missförstånd, fortsätter att ha stora och väsentliga luckor i sina kunskaper och utsätts för påverkningar i både human och inhuman inriktning på samlevnadsområdet. Totalt har de betydligt svårare att orientera sig, kunskaps- och värdemässigt, än sina svenska jämnåriga. Det förhåller sig alltså inte så, att dessa invandrarbarn och -ungdomar lever i ett reservat, präglat av värderingar och attityder i deras egen etniska grupp, och att den svenska sexualundervisningen bryter in i detta reservat och skapar en kulturkonflikt som annars hade kunnat undvikas. Kulturkonflikten är redan där. l detta läge utgör sexual- och samlevnadsundervisningen en förklarande, ordnande och hjälpande insats. Det som kan verka förvirrande och chockerande i den allmänna sexuella öppenheten i massmedier osv. placeras genom skolans undervisning i ett mänskligt och ansvarsbetonat sammanhang. Sakinformationen kan rätta till missförstånd och fylla ut kunskapsluckor som annars lätt blir ödesdigra. Det är önskvärt att föräldrar från och från islamitiska Sydeuropa länder får en särskilt för dem avpassad information om sexual- och samlevnadsundervisningens innehåll och syfte. Då många av dessa föräldrar inte kommer till och/eller inte har möjlighet att tillgodogöra sig den information som ges vid de vanliga föräldramötena, är det - i rektorsområden med många sådana invandrarfamiljer - att lämpligt informationen ges vid enspråkiga föräldramöten med hjälp av tolk. Möjligheten att skapa ökad ömsesidig förståelse har visat sig vara väsentligt större vid så anordnade möten. Sexual- och samlevnadsundervisningen bör endast utgöra ett av flera ämnen inom ramen för informationen vid ett föräldramöte, detta för att undvika överdrivna föreställningar om sexualundervisningens omfång eller betydelse i relation till undervisningen i dess helhet. Informationen kan förslagsvis ha följande innehåll: l. Ett påpekande om alla barns situation i ett samhälle med stor sexuell öppenhet. De får där både riktiga och oriktiga föreställningar om sexuallivet och utsätts för såväl goda som dåliga påverkningar när det gäller sexualmoralen. I detta läge har sexual- och samlevnadsundervisningen en korrigerande och kompletterande uppgift, såväl när det gäller fakta som värderingar. Det vore orätt att inte ge barn och ungdomar hjälp och stöd inför den mängd av ofta förvirrande intryck de får när det gäller förhållandet mellan man och kvinna. 2. En genomgång i korthet av dels de värderingar på samlevnadens område som skall framhållas som rätta och riktiga, dels de värderingar som skolan inte skall ta ställning till: skolan får iregel inte söka påverka barnen i livsåskådningsfrågor i en riktning som föräldrarna inte önskar. (Se 4.2.3 och 4.3.4.)

612 Förslag till handledning

3. Ett omnämnande av några valda moment av den sexualundervisning som förekommer stadiet (stadierna) samt motiveringar till på det aktuella att de tas upp, i möjligaste mån med anknytning till invandrarnas egna värderingar. Om en skriftlig information om skolan på invandrarnas eget språk sänds ut är det att ett avsnitt får handla om sexual- och viktigt samlevnadsundervisningen, exempelvis enligt de riktlinjer som här föreslagits.

Litteratur: Heyman, Anna-Greta: lnvandrarbam. En utredning på initiativ av bamavårdsnämnden iStockholm. Stencil 1973. Identitet och minoritet - teori och politik i dagens Sverige. Red. av David Schwarz. Uppsala 1971. Hemton, Calvin C: Sex och rasism. Övers. Stockholm 1970. Supplement till läroplan för grundskolan: Undervisning av invandrarbarn m. il. 1974.

sou 1974:59 613

7 och vissa

Sexualundervisningen

handikappade

7.1 Allmänna synpunkter

De flesta vuxna med svårare fysiskt eller psykiskt handikapp har fram till vår tid varit hänvisade till ett liv utan en nära och sexuell relation till en människa av motsatt kön. Det är en belastning som kommer till utöver de andra följderna av handikappet. Även om de har vänner bland arbetskamrater och vårdpersonal är många berövade den för själ och kropp naturliga livsform som det är att vara två. Under senare år har emellertid en djupgående förändring av synen på handikappades samlevnadsbehov kommit till stånd, särskilt bland dem som sysslar med vård och undervisning av dem. Alltjämt torde dock flertalet med svårare handikapp vara avskurna från samlevnad med en individ av motsatt kön, trots att de skäl som av gammal brukat anföras mot sådan samlevnad inte längre kan upprätthållas. Dessa förhållanden understryker lämpligheten och vikten av den ordning för deras sexual- och samlevnadsundervisning under skoltiden som redan gäller i princip: eftersom deras skolstudier så långt möjligt skall bedrivas enligt läroplanerna för den allmänna skolan, skall de också ha sexual- och samlevnadsundervisning som alla andra elever. En annan viktig slutsats är att sexual- och samlevnadsundervisning för alla elever i den vanliga skolan måste innefatta upplysning om handikappades behov av och möjligheter till sexuellt samliv. Den som inte har erfarenheter av samvaro med handikappade föreställer sig lätt att man i förhållande till dem måste iaktta särskild försiktighet vid omnämnandet av sexuella förhållanden för att inte aktualisera svårigheter som de kan ha på detta område. En konsekvens härav skulle då bli att man före inledandet av sexualundervisning måste utröna om vissa barn eller ungdomar bör befrias från att delta. l verkligheten förhåller det sig emellertid så, att alla vill ha information (utom de fåtaliga djupast utvecklingsstörda) och efterfrågar denna. Man vill inte famla i osäkerhet och ängslan inför det okända. Kunskaper om sexuell anatomi och fysiologi, om olika sätt att ha samlag och om samlevnaden i vidare bemärkelse kan i väsentlig mån minska otrygghet och misströstan beträffande den egna situationen i förhållande till det motsatta könet. Däremot bör man naturligtvis inte förespegla sig själv eller den handikappade att sexualundervisning (och individuell rådgiv-

614 till handledning SOU 1974: 59 Förslag

ning) kan lösa alla problem. Misslyckade kontaktförsök, mindervärdeskänslor och komplikationer i samlevnaden kommer inte att kunna undvikas, vilket ju i någon mån gäller alla människor! Vad man här måste slå fast är emellertid att sexual- och samlevnadsundervisning utgör ett självklart behov för alla handikappade. Handikappade kan ibland behöva inte mindre utan mer sexual- och samlevnadsundervisning och rådgivning än andra barn och ungdomar. En icke publicerad undersökning bland rörelsehindrade ungdomar på en institution (Bergström-Walan) utvisade att de hade sämre sexualkunskaper än de genomsnittliga som framträtt i USSU:s elevenkäter. Orsaken var dels deras isolering, dels att de fått mindre sexualundervisning än

normalt. En undersökningl på två vårdhem för lindrigt eller måttligt

utvecklingsstörda, vilka hade en medelålder av 35 år, utvisade följande: 33 % visste inte hur barn kommer till. 40 % kände inte till preventivmedel. 77 % sade sig aldrig ha fått sexualundervisning. 90 % visste ingenting om könssjukdomar. 50 % uppgav att de aldrig haft samlag. Fördomar beträffande homosexuella förbindelser mellan handikappade bör bekämpas på samma sätt som beträffande icke handikappade.

7.2 Rörelsehindrade

Nästan alla fysiskt handikappade har sexualdrift; föreställningen att handikappet innebär frånvaro av sexualdrift är en fördom. De allra flesta vill finna en livskamrat som de också har en sexuell relation till. De som inte lyckas förverkliga drömmen om ett sådant personligt förhållande vill ha samma rättighet som andra människor att ha samlag med en mera tillfällig partner, förutsatt att detta överensstämmer med deras etiska uppfattning. De individuella variationerna i inställningen till gemenskap och sexualliv år lika stora bland handikappade som bland människori allmänhet, även om några har fysiska och/eller psykiska svårigheter som komplicerar hela frågan om det sexuella. Han eller hon kan därför som nämnt behöva mera rådgivning och information än andra på detta område. Rätten till gemenskap och sexuellt samliv för handikappade är en del av den rätt som numera är fastslagen som den mest grundläggande för samhällets åtgärder inom handikappvården: rätten att bli integrerad i det vanliga samhället så långt som detta kan åstadkommas genom adekvat undervisning och vård, förbättrad färdtjänst m.m. Undervisning av elever med svårare rörelsehinder har tidigare i allmänhet varit förlagd till slutna institutioner. För närvarande pågår i samband med de allmänna integreringssträvandena en utflyttning av l Mona Klenfeldt och undervisningen av dessa elever till vanliga klasser eller till specialklasser Katarina Östman 1972 förlagda till den vanliga skolan. Dessa barn och ungdomar kommer (Pedagogiska institutioalltmer att finnas i den vanliga skolmiljön och får därigenom från början nen vid Göteborgs universitet) en långt mera djupgripande hjälp till integrering i det vanliga samhället än

SOU 1974: 59 Vissa handikappade 615

vad som förut varit fallet. (Därvid har det visat sig att elev med svårt fysiskt handikapp lättare blir accepterad, medan en elev som går i vanlig klass men har ett lättare handikapp, t.ex. en inte särskilt utpräglad hälta, riskerar att bli utsatt för mobbning.) När på detta sätt svårt rörelsehindrade, rullstolsbundna elever accepteras som kamrater, medför det att de också accepteras som människor med samma närhets-, gemenskaps- och sexualbehov som andra. Med acceptera menas då att respektera och se positivt på. En sådan utveckling stöds av det förhållandet att de flesta ungdomar idag har en tendens att indignerat ta avstånd från särbehandling av minoritetsgrupper, t.ex. människor med annan hudfárg eller annan inriktning av sexualdriften än den vanliga. Man vågar därför hoppas att bland de ungdomar, som från barndomen upplevt rörelsehindrade som skolkamrater, fler skall finna det riktigt och glädjande med parbildning och sexuell samlevnad mellan rörelsehindrade. Kärleksförhållanden och äktenskap mellan rörelsehindrade och icke handikappade har alltid funnits. Beträffande sexual- och samlevnadsförhållanden bland rörelsehindrade har synpunkter framlagts i skriften Samlevnad, rörelsehindrades villkor”, utgiven av Svenska centralkommittén för rehabilitering SVCR och utarbetad av Inger Nordqvist (1970). För att främja normala relationer till det motsatta könet är det viktigt att ge rörelsehindrade barn sexualupplysning lika tidigt och lika mycket som andra barn. På låg- och mellanstadiet är det ganska lätt att ge undervisningen. På högstadiet måste läraren räkna med att en del elever på grund av sina handikapp upplever sexualffågorna som ångestladdade. De måste därför få god tid på sig att komma med sina frågor. Gruppundervisningen behöver kompletteras med enskilda samtal under tystnadsplikt om individuella problem. Rörelsehindrade ungdomar och vuxna, för vilka sexuellt samliv aktualiserats, kan därutöver behöva tillgång till samtal med medicinsk och psykologisk expertis för bedömning av olika möjligheter till sexuell aktivitet trots handikappet jämte speciella synpunkter på val av preventivmetod. Det händer emellertid alltjämt att den rörelsehindrade, då han eller hon kommer med sådana frågor, stöter på en besvärat avvärjande attityd hos den han eller hon vänder sig till. Tämligen utförliga upplysningar lämnas hos Nordqvist. Dessa möjligheter för rörelsehindrade till sexuellt samliv bör vara kända av alla lärare som ger sexual- och samlevnadsundervisning, även om det inte blir läraren som ger den individuella rådgivningen. Genom den pågående integreringen av rörelsehindrade barn och ungdomar i den allmänna skolan kommer de ju att oftare få kontakt med dem. Exempel på sådant som bör framhållas vid det enskilda samtalet eller rådgivningen är följande: Rörelsehindrade är på samma sätt som andra människor, men i ännu högre grad, beroende av ett förtroendefullt förhållande till partnern för att det sexuella samspelet skall fungera väl. Det gäller både i relationen mellan två rörelsehindrade och mellan en rörelsehindrad och en icke handikappad. Att ha kommit varandra nära på det personliga planet, att

616 Förslag till handledning

kunna tala med varandra om sin längtan och sina svårigheter, att vara ostörda och att kunna ge sig tid med den ökade fysiska närheten i den takt och på det sätt som känns bra för båda parter, kort sagt att inse betydelsen av de själsliga och kroppsliga förspelen (som inte kan skiljas från varandra) år av vikt för att förebygga onödiga misslyckanden. De rörelsehindrade bör grundligt informeras om att alla människor då och då råkar ut för misslyckanden på det sexuella området men att en utveckling så småningom till allt bättre förmåga är vanlig. Val av preventivmedel och instruktion om dess användning måste ägnas speciellt stor uppmärksamhet. I den vanliga skolsituationen bör rörelsehindrade först och främst få uppleva att de erhåller en sexual- och samlevnadsundervisning av samma slag, med samma fullständighet och med samma inriktning på det normala sexuallivet som andra elever. Då de går i vanliga klasser, löser sig ju detta av sig själv. Vad läraren här speciellt kan göra i gruppundervisningen är att utgå ifrån som en självklar sak att rörelsehindrade i allmänhet äger möjlighet till samlevnad med det andra könet och sexuell aktivitet. En diskussion av massmediernas glamour-attityd till sexuallivet är av värde, med tanke på att den överväldigande majoriteten av mänskligheten inte är glamourös.

7.3 Gravt hörsel- och synskadade

Gravt hörselskadade.: största handikapp ligger i hörselskadans inverkan på

språkutvecklingen. Handikappet motverkas och kompenseras till en del av den specialundervisning och vård som i dag fungerar, men sådana insatser kan inte helt ersätta rikedomen i den begreppsvärld och de kommunikativa nyanser som det lilla barnet får till skänks genom att lyssna och svara och åter avlyssna omgivningens reaktion på svaret. Den mest avgörande habiliteringsinsatsen kan göras av föräldrar som utbildar sig för kommunikation med sitt gravt hörselskadade barn redan under barnets första levnadsår och fullföljer en sådan insats under hela förskoletiden. Den som har svårigheter i kommunikationen med omgivningen kan lätt bli alltför centrerad på sin egen begränsade värld och sitt eget jag. En hörselskadad tonåring kan ha svårt att integrera sin sexualdrift och sitt kontaktbehov i ett socialt mönster som bidrar till att skydda honom eller henne mot missöden. Kontaktema med det andra könet äger emellertid i regel rum inom den egna gruppen, och där klarar man relationerna på ungefär samma sätt som andra ungdomar. Två slags information förefaller vara viktig. Dels behövs en så vid utblick som möjligt över hur ungdomar i allmänhet sköter den här frågan: både vad ett ansvarigt handlande vid sexuellt samliv innebär och insikt om att man inte är tvungen att tidigt ge sig in på detta för att vara som andra (eftersom andra ofta väntar till en senare ålder än vad många föreställer sig). Dels behövs också en information om - även för att grundlig preventivmedel påverka motivationen att använda dem.

SOU 1974: 59 Vissa handikappade 617

För hörselskadade gäller givetvis som för alla andra handikappade att de skall ha sexual- och samlevnadsundervisning i den omfattning som föreskrivs av de allmänna läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan och gällande lärarhandledning. Synskadades problem inom sexualundervisningen ligger helt i svårigheten att illustrera framställningen. Seende barn får numera snabbt en tydlig och förstådd bild av olikheterna mellan könen. Blinda barn har ofta en mycket sämre verklighetsorientering på detta område, ej sällan långt upp i tonåren. I deras specialundervisning behöver därför användas tredimensionella avbildningar av könsorganen och människokroppen.

7.4 Psykiskt utvecklingsstörda

Psykiskt utvecklingsstörda fullgör sin skolplikt i särskolan. Okunnigheten och de inrotade vanföreställningarna om deras sexuella förhållanden är ännu större än beträffande rörelsehindrade. På grund av den gamla inställningen att sexuell aktivitet måste vara något absolut förbjudet för de psykiskt handikappade är dessutom deras sexuella problematik ofullständigt utforskad. En sammanfattning av vad man dock vet föreligger i Samlevnads- och sexualfrågor hos psykiskt utvecklingsstörda”, av G. Katz och utgiven redigerad av Svenska föreningen för psykisk hälsovård i samarbete med socialstyrelsen (1971). Här framhålls bl.a. följande, som utgör en nödvändig bakgrund för bedömningen av behovet av sexual- och samlevnadsundervisning jämte individuell rådgivning. De psykiskt utvecklingsstörda utgör inte någon enhetlig grupp, varför man knappast kan säga något allmängiltigt om deras sexuella förhållanden. Somliga är djupt störda och kommer kanske att tillbringa hela sitt liv på institution, andra är på väg ut ur särskolan mot en tillvaro med självständigt arbete, tillfredsställande ekonomi och egen familjebildning. Det genetiska arvet spelar inte den generella roll som man tidigare antog. Vissa väldefinierade typer av utvecklingsstörning ärvs, andra - de flesta inte. Många utvecklingsstörda kan själva få barn som utvecklas normalt. De utvecklingsstördas förhållande till det motsatta könet innefattar oftast också förälskelse, svärmeri och varaktig kärlek. Att omgivningen bejakar såväl detta som sexuellt samliv under socialt acceptabla förhållanden är en viktig del av den normaliseringssträvan för alla handikappade varom tidigare talats i detta avsnitt. Psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar visar ofta en förmåga till förbehållslös tillgivenhet, och då det nu blir allt vanligare att vuxna utvecklingsstörda som funnit varandra får flytta ihop, har man funnit att detta kan ha en gynnsam inverkan på deras emotionella utveckling. Under sådana förhållanden synes man kunna räkna med god resonans om deras sexual- och samlevnadsundervisning får inrymma moment som tar upp vänskap, tillgivenhet, ömhet, kärlek. Detta behöver på intet sätt innebära att man döljer att det finns mycken sexuell aktivitet som inte har dessa kännetecken.

618 SOU 1974: 59 Förslag till handledning

För särskolan antog skolöverstyrelsen 1967 en handledning och i sexualundervisning att försöksvis användas. Den har studieplan följande huvudsakliga innehåll. Sexualundervisningen motiveras med att undervisningen av psykiskt bl.a. avser att utveckla deras möjligheter att utvecklingshämmade i samhället. Det framhålls emellertid att sannolikt endast ett integreras fåtal av dem kan gifta sig”. Om man skulle grunda den normativa delen av undervisningen att sexuellt samliv hör hemma endast på principen inom äktenskapet, bleve effekten i många fall negativ, påpekar handledfår de dåligt samvete, när de småningom lever samman ningen: Antingen sexuellt utan att vara gifta, eller också skall de leva avhållsamt. Det sista är orealistiskt och skulle innebära att vi begär av psykiskt utvecklingshämmade något som vi inte begär av andra människor. Som allmän princip för den normativa undervisningen rekommenderar handledningen att läraren skall redogöra för olika samlevnadsformer utan att ta ställning förbindelser eller äktenskap. Detta motiveras dels till frågan om varaktiga med att elever vilkas föräldrar inte är gifta inte skall behöva känna sig dels med att eleverna inte skall behöva känna oro vid tanken utpekade, att kunna gifta sig. Däremot bör läraren på att de kanske inte kommer med tanke på elevernas handikapp - varna för tillfälliga förbindelser med personer man inte känner.

Litteratur: Nordqvist, lnger: Samlevnad - rörelsehindrades villkor. Svenska centralkommittens för rehabilitering (SVCR) skriftserie nr. 14. Stockholm 1970. Grunewald, Karl: Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Utg. av Svenska foreningen för psykisk hälsovård. Sjätte uppl. Stockholm 1973. Samlevnads- och sexualfrågor hos psykiskt utvecklingsstörda, red. av G. Katz, utg. av Sv. föreningen för psykisk hälsovård i samarbete med socialstyrelsen. Stockholm 1971 Att leva tillsammans. Studieplan red. av Rut Jodal. Studieförbundet Vuxenskolan. (Handbok för sexual- och samlevnadsundervisning för psykiskt utvecklingsstörda i studiecirklar.) Södertälje 1972. Enby, Gunnel: Vi måste få älska. En bok om handikappade. Stockholm 1972. Sex, ömhet, utarmning. Om människor på anstalt. Pockettidningen R 1971:3. Stockholm 1971. Läroplan för särskolan Lsä 73 jämte tre Supplement: Förskola, Grundsärskola, Träningsskola/Särskild undervisning. Ytterligare två Supplement skall tillkomma.

sou 1974:59 _ 619

8 Synpunkter på läromedel

De ämnen i grundskolan som skall samverka om sexual- och samlevnadsundervisningen är hembygdskunskap, samhällskunskap, religionskunskap, naturkunskap, biologi, hemkunskap, barnkunskap och svenska. Läroböckerna (i detta ords traditionella betydelse) i dessa ämnen har aldrig innehållit ens tillnärmelsevis så mycket stoff i sexual- och samlevnadskunskap som skulle behövas för att motsvara rekommendationerna i handledningama i sexualundervisning (1945, 1949, 1956). Undervisningen har därför i hög grad byggt på lärarens muntliga framställning, audiovisuella hjälpmedel, skolradio och -television, samtal mellan läraren och klassen samt speciella läromedel i Sexualkunskap som anskaffats i klassuppsättningar. De speciella läromedlen var inte granskade av läroboksnämnden eftersom denna inte hade att befatta sig med läromedel som innehöll endast någon speciell del av en årskurs i ett ämne. Det ankom därför på läraren att tillse att eventuella ensidigheter eller ofullständigheter i det speciella läromedlet balanserades av sexual- och samlevnadsundervisningens övriga innehåll från såväl sak- som objektivitetssynpunkt. Denna viktiga uppgift för läraren kommer alltid att kvarstå. Det är värdefullt om speciella och/eller läromedel tillfälliga anlitas. Därigenom kan aktuellt stoff dras in i undervisningen och nya pedagogiska idéer snabbt utnyttjas. Behovet av komplettering och korrigering måste emellertid alltid övervägas. Handledningens momentförteckningar och principiella riktlinjer kan underlätta bedömningen. I och med att undervisningen alltmer kommit att bygga på ämnesområden - samlade eller ämnesbundna - har också läromedlen i sexual- och samlevnadskunskap förändrats. De avser nu ofta att helt täcka ett arbetsområde för ett visst stadium och är ibland uppdelade på stoffsamling, arbetshäfte och lärarhandledning. Därigenom har sexual- och samlevnadsundervisningen i grundskolan kommit i ett helt annat och bättre läge vad gäller läromedel. Det finns emellertid en risk inbyggd även i denna utveckling. Det vore olyckligt om undervisningen till större delen skulle komma att bestå av tyst läsning och ifyllande av arbetsuppgifter. I sexual- och samlevnadsundervisningen är det speciellt viktigt att läraren behåller sitt grepp över arbetet och att samtalsundervisningen förblir dominerande. Endast så kan elevernas individuella frågor bli behandlade - i den mån eleverna själva vill och de emotionella och etiska aspekterna på samlevnadsfrågorna levandegöras.

620 Förslag till handledning

Jämsides med de arbetsområdesorienterade läromedlen behöver de mer traditionella läroböckerna alltjämt innehålla stoff från sexual- och samlevnadskunskapen. Även om detta inte kan bli heltäckande behöver det dock finnas som ett basmaterial, vilket i undervisningen bör kompletteras med något av de speciella läromedlen. Sexual- och samlevnadskunskapen måste i läromedlen komma in på sin naturliga plats Inom - ett i de olika ämnena. ett ämne - samhällskunskap föreligger särskilt stort behov att de sociala aspekterna på frågor som sammanmed sexuallivet blir behandlade i läroböckerna. De har av hänger tradition oftast förbigåtts där. (I de arbetsområdesorienterade läromedlen i samhällskunskap tas de däremot upp.) Vid valet av upplevelselåsning i svenska bör de samlevnadsfrågor som är aktuella för de olika åldrarna beaktas. Psykologiskt nyanserade och litterärt värdefulla framställningar av relationer inom familjen, mellan pojkar och flickor, mellan män och kvinnor samt relationsproblem vid variationer i sexualdriftens inriktning är ett utomordentligt komplement till den mera teoretiska undervisningen. Lässtoffet i svenska bör på alla stadier bland annat ha ett sådant innehåll att det kan inplaneras i ett samlat arbetsområde isexual- och samlevnadskunskap eller parallelläsas då sexual- och samlevnadskunskapen behandlas i ett ämnesbundet arbetsområde. I gymnasieskolan är möjligheterna att integrera sexual- och samlevnadskunskapen i olika ämnen och deras läromedel mycket mer begränsade än i grundskolan. Frånsett i de tvååriga konsumtions- och vårdlinjerna, samt i ämnet religionskunskap på åtta linjer, kan endast ett fåtal moment behandlas i den ämnesbundna undervisningen. Kursplanerna i naturkunskap och biologi (dessa ämnen förekommer på fem av de 22 linjerna) innehåller få moment som kan lämna bidrag till sexualkunskapen. En översikt av moment i gymnasieskolans kursplaner med anknytning till sexual- och samlevnadskunskapen lämnas i bilaga l till denna handledning. Under sådana förhållanden måste större delen av gymnasieskolans undervisning på detta område äga rum på timmar till förfogande, dels i storklass, dels i mindre grupper. Vid undervisningen i storklass kan tryckta läromedel inte användas. Här kommer istället de audiovisuella hjälpmedlen att spela en mycket stor roll. Det gäller inte endast de biologiska momenten utan också de sociala, där statistik och resultaten av den numera rikhaltiga sociologiska forskningen på de sexuella relationernas område kan åskådliggöras med siffror och grafiska framställningar. Även när det gäller de psykologiska och etisk-religiösa momenten kan överblickar underlättas på detta sätt. Även i den undervisning som bedrivs i mindre grupper blir de audiovisuella hjälpmedlen viktiga, men här är det dessutom nödvändigt att speciella läromedel i sexual- och samlevnadskunskap i klassuppsättningar finns att tillgå. Valet av läromedel påverkas också av illustrationernas art. När det gäller naturvetenskapligt präglade anatomiska och fysiologiska illustrationer föreligger inga större problem. Graden av utförlighet blir beroende på fattningsförmåga och motivation på åldersstadiet. Några andra synpunkter bör inte anläggas. När det däremot gäller bilder som på ett eller annat

Synpunkter 621 påláromedel

sätt återger emotionella och sexuella relationer finns det viktiga principiella avvägningar att ta hänsyn till. Vägledning för bedömning av bildernas lämplighet kan hämtas från de allmänna målen för sexual- och samlevnadsundervisningen (2.1), särskilt punkterna l och 3. Undervisningen har som ett av sina syften att främja en strävan att integrera den sexuella och den personliga relationen. I läromedlen förekommer ofta bilder av sällskapande ungdomar. Det är motiverat för att anknyta undervisningen till det för eleverna välbekanta. Dessa bilder bör normalt präglas av att det i ungdomarnas förhållande till varandra finns sympati, kamratskap, glädje eller ömhet eller kanske viljan att tillsammans uthärda det som är svårt. Bilderna skall stödja sexual- och samlevnadsundervisningens mål och grundläggande värderingar (2.1, 2.2, 4.2). Den funktionen kan emellertid också bilder ha som erinrar om missförhållanden på sexuallivets område, t. ex. sådana som präglas av likgiltighet, nonchalans eller ett förnedrande beteende, eller som återger någon interiör från prostitutionens värld. Det bör då framgå av texten att det är missförhållanden som avses. Undervisningen bör behandla såväl de ljusare som de mörkare sidorna av sexuallivet utan att någondera orealistiskt överbetonas. Bilder av mycket unga tonåringar i situationer med sexuell atmosfär bör undvikas. Skälet härtill är att ett av undervisningens syften är att klargöra de risker som är förbundna med en mycket tidig sexualdebut. Bildmaterialet får inte ge intrycket att ett sådant beteende är oproblematiskt. Bilder som återger små barns sexuella beteenden kan vara motiverade inom högstadiets och gymnasieskolans sexualundervisning som bl. a. har till syfte att förbereda ungdomarna på deras egen föräldrauppgift. Det är då viktigt att ge dem kunskaper om barns sexuella lekar och dessas innebörd och därmed bidra till en nyanserad attityd från föräldrarnas sida. Momentet skillnaden mellan könen har behandlats på lågstadiet alltsedan sexualundervisningen infördes i vårt land. I handledningens momentkommentarer rekommenderas att detta moment illustreras med bilder av den nakna mans- och kvinnokroppen jämförda med bilder av en naken pojke och flicka. Det betecknas vidare som önskvärt att läromedlen för lågstadiet innehåller en bild av den vanligaste samlagsställningen och en bild av en man med erigerad penis. Motiveringen för dessa bildval ges i 5.3.3. Bilderna bör präglas av en saklighet som skiljer dem från det framställningssätt som är brukligt i pornografi. l undersökningen Om sexuallivet i Sverige (SOU 1969: 2) ställdes till ett representativt urval av svenska folket bl. a. frågan om de ville veta mer om vissa angivna ämnen. Hälften av de tillfrågade svarade att de skulle vilja veta mer om ”hur man visar ömhet mot varandra. Endast tre ämnen av åtta fick fler markeringar (abortbestämmelserna, sexuallagstiftning, preventivteknik). Svarsutfallet tyder på att det kan ligga något i påståendet att många har svårt att uttrycka känslor och upplever detta som ett handikapp. Inte minst det sexuella samlivet blir därigenom fattigare och mindre tillfredsställande. Under sådana förhållanden är det i och för sig önskvärt att människor får unga uppleva konstnärligt

622 till handledning Förslag

högtstående litterära skildringar, bilder och filmer som levandegör den känslomässiga sidan av det sexuella samlivet. Det finns numera många sådana framställningar. Bland annat skulle detta behövas som motvikt till den omänskliga bild av sexuallivet som målas upp i hårdporren. Det kan tänkas att det finns många ungdomar som har en så torftig bakgrundsmiljö och ett så ensidigt läsval att de har hämtat det mesta av sina föreställningar om förhållandet mellan man och kvinna ur sådana källor. Frågan om man i sexual- och samlevnadsundervisningen på högstadiet och i gymnasieskolan skall använda filmer som innehåller sexuella scener, är emellertid komplicerad. I konstnärligt och psykologiskt värdefulla spelfilmer, som är tillåtna för ungdomar som fyllt femton år, förekommer numera ofta samlagsscener. Dessa uppfattas alltmera som självklara och ibland viktiga inslag i skildringen. Det stora flertalet ungdomar har sett sådana filmer, och de upplever inte inför dem den osäkerhet eller rädsla som ibland finns hos de äldre generationerna. Längre utdrag eller filmer i sin helhet skulle kunna lämna bidrag till sexual- och samlevnadsundervisningen som inte kan ersättas av andra inslag i undervisningen. Det torde emellertid finnas ganska stora föräldragrupper som inte Önskar att deras barn i åldern 15-16 år skall ta del av sexualskildringar, inte ens om de är präglade av värme och ömhet. Denna föräldraopinion bör man ta hänsyn till. Filmer som innehåller samlagsscener bör tills vidare inte användas på högstadiet. Utvecklingen torde dock gå mot en ökad insikt om värdet av sådana inslag i undervisningen. Då får en ny bedömning av denna läromedelsfråga göras. l gymnasieskolans sexual- och samlevnadsundervisning är förutsättningarna till stor del ändrade. Eleverna har hunnit bli ett par år äldre. En stor minoritet bland dem är numera 20-30 år gamla. Genomsnittligt har hälften eller fler av artonåringarna själva upplevt sexuellt samliv, och det stora flertalet av de övriga kommer inom kort att göra sina första erfarenheter på detta område. De flesta av dem uppnår under gymnasieskoltiden den ålder (18 år) då de har laglig rätt att ingå äktenskap efter eget avgörande. Under sådana förhållanden kan det - ivår kulturkrets inte anses vara för tidigt att i undervisningen använda sådana skildringar av sexuella relationer som det här är fråga om.

9 Samverkan hem-skola

Läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan ger allmänna riktlinjer för kontakten mellan hem och skola i kapitlet Hem-skola-samhälle. Dessa riktlinjer är väsentliga även för behandlingen av sexual- och samlevnadsundervisningen vid föräldrakontakter. De inledande raderna erinrar om en grundförutsättning för all samlevnadsundervisning i skolan: Det är hemmet som bär huvudansvaret för barnets fostran och vård. Redan under de första levnadsåren utformas de grundläggande karaktärsdragen, och innan ännu barnet kommit till skolan, har det i mångt och mycket utvecklat bestämda personliga attityder och vanor. Även under skolåren har hemmet det avgörande inflytandet på barnets utveckling.” I fortsättningen framhålls den ökande betydelse som det omgivande samhället och kamratkretsen får då barnet blir äldre. ”En samverkan mellan hem och skola i syfte att skapa gynnsamma förutsättningar för de ungas personlighetsutveckling framstår alltmer som nödvändig. För det ändamålet rekommenderas ett omfattande utbyte av informationer mellan hem och skola. Bland annat betecknas det som värdefullt om föräldrarna vill meddela läraren något om de rent personliga förhållanden, under vilka barnet lever. Härvid betonas lärarens tystnadsplikt som förutsättning för ett förtroendefullt förhållande. Läraren å sin sida bör vid början av läsåret, i den mån så är möjligt, informera föräldrarna om årets lärokurser, hur man planerat undervisningen etc. Då det ofta inte är möjligt att nå alla föräldrar vid sammankomster, rekommenderas att man också använder informationsmaterial i form av broschyrer m. m., bl. a. i syfte att informera om kursinnehåll. I ett särskilt avsnitt om sexual- och samlevnadsfrågor ger grundskolans läroplan några grundläggande riktlinjer för överläggning mellan lärare och föräldrar rörande sexualundervisningen. Av vikt är bl. a. följande rekommendation. Med hänsyn till att olika värderingar förekommer i sexualoch sarnlevnadsfrågor bör det vara angeläget för skolan att informera föräldrarna om den respekt för de olika värderingarna, som skall ligga till grund för sexualundervisningen. Föräldrarna bör kunna räkna med att deras etiska grundsyn på detta livsområde framställs sakligt riktigt och på ett aktningsfullt sätt.” En lämplig bakgrund för samtal med föräldrarna är också kapitlet Hemmets betydelse i översikten av lärostoffet i denna handledning. Vid klassmöten och allmänna föräldramöten bör information och

624 Förslag till handledning

utbyte av synpunkter förekomma åtminstone en gång på varje stadium i (första gången under höstterminen i årskurs l) samt vid grundskolan sammankomst med föräldrar till gymnasieskolans elever. Därvid någon bör i regel inte sexualundervisningen vara det enda ämnet för överlägg- Det skulle vara att överdimensionera dess plats i skolans ningarna. lärokurser. Det bör framgå att sexual- och samlevnadsundervisningen utgör ett kvantitativt litet område - men ett viktigt sådant. Uppgiften att redogöra för principerna för sexual- och samlevnadsunoch en konkret om dess dervisningen att ge föräldrarna uppfattning innehåll brukar som svår. Denna handledning är avsedd att även uppfattas vara ett stöd vid denna information och dessa samtal. Något av nedanstående stoff bör kunna utväljas som underlag för lärarens inledande presentation: - Vad som i detta avsnitt sägs om samverkan mellan hem och skola; - Målen och riktlinjerna för undervisningen (2); - Behovet av sexual- och samlevnadsundervisning (3); - Värderande och objektiv undervisning (4); Om några av dessa grundläggande synpunkter framförs kan de rätta till om undervisningen och utgöra inledning till ett samtal vanföreställningar om principerna för den. Vid ett klassmöte eller ett allmänt föräldramöte kan därefter eventuellt följa en presentation av något ur de tryckta läromedlen eller de audiovisuella hjälpmedlen. Därvid kan möjligen handledningens kommentarer till de olika momenten på respektive stadier vara till hjälp för den som skall göra presentationen. Genom en sådan både principiell och konkret framställning får föräldrarna en utgångspunkt för att framföra sina synpunkter på sexualoch samlevnadsfrågorna med hänsyn till deras bam och ungdomar. Dessa synpunkter är givetvis av stort värde för läraren. Kunskap om de värderingar och synsätt som finns i elevernas hembakgrund ökar möjligheterna att åstadkomma en elevcentrerad undervisning. Den viktigaste synpunkten på hemmets och skolans roll på detta område är att de har att fullgöra delvis skilda uppgifter. Ingendera kan helt ersätta den andra. Hemmet ger i bästa fall barnets känsloliv en god utveckling och skapar därmed den viktigaste förutsättningen för en framtida relation till en partner av motsatt kön. Även förskolan kan här göra en insats. Skolans samlevnadsundervisning kan ge faktakunskaper, insikt om konsekvenserna av olika handlingssätt, klarare blick för olika Men när det gäller själva grundläggandet av värderingarna så värderingar. att de blir personlig egendom har hemmet den största betydelsen. Vad beträffar den rena faktaupplysningen om sexuella förhållanden är det av stor betydelse att barnet hemma får veta att det kroppsligen ”kommer från” båda föräldrarna och även får den mest elementära kunskapen om hur det kommer från fadern. Om hemmet är någotsånär harmoniskt kommer på detta sätt sexualkunskapen att från början relateras till varma personliga förhållanden. Medan föräldrarnas sexualupplysning har sin största betydelse på det emotionella planet, är skolans mer systematisk och saklig. Viktiga fakta

SOU 1974: 59 Samverkan hem - skola 625

som helt naturligt blir utelämnade vid samtalen i familjen, tas i skolan upp i sitt sammanhang. När det gäller uppfattningen om vad som är rätt och orätt, av godo eller av ondo, eftersträvar skolan att undervisa i en riktning som det stora flertalet föräldrar kan gilla. (Se de mål för sexualundervisningen som angivits i 2.1, jämte riktlinjerna i 2.2. Synpunkter på undervisning om kontroversiella värderingar har givits i avsnitt 4.) Om läraren vid personliga kontakter med föräldrar vid klassmöten och allmänna föräldramöten då sexual- och samlevnadsundervisningen avhandlas, framför den här angivna grundsynen på hemmets och skolans delvis skilda, delvis sammanfallande uppgifter, torde en god grund kunna läggas för ett förtroendefullt samtal om dessa frågor. Det finns emellertid en annan aspekt som är något mer problematisk. Ännu i slutet av 1960-talet uppgavi flera undersökningar ungefär hälften av svenska tonåringar att de aldrig fått någon sexualupplysning i hemmet. I den yngre generationen (18-30-åringar) uppgav endast ca 20% av männen och ca 40% av kvinnorna att de fått sin första om kunskap samlag och befruktning i hemmet. Det finns skäl att tro att denna försummelse från hemmets sida ledde till att den första sexualupplysningen (ur andra källor) inte präglades av aktning för sexuallivet och förståelse för dess funktion i ett gott förhållande mellan man och kvinna. Det är önskvärt att denna synpunkt på behovet av sexualupplysning i hemmet framförs till föräldrar med barn i förskolan och på lågstadiet. Föräldrars underlåtenhet att ge sexualupplysning har olika orsaker i olika fall. Somliga har otillräckligt uppmärksammat sakens betydelse för barnen. Andra är starkt besvärade av att tala om sexuella förhållanden. En tredje grupp slutligen (delvis sammanfallande med den andra) anser att barn skadas av sexualupplysning. År 1967 var det 9 % av befolkningen i åldern 18-60 år som ansåg att skolan inte bör ge sexualundervisning. Människor med denna inställning har ofta den traditionella uppfattningen att kunskapen om det sexuella hör den senare ungdomstiden till. Barn får annars, menar man, sina tankar osunt inriktade på könslivet och förleds till sexuella experiment under ungdomstiden. Då läraren vid sin kontakt med föräldrar möter denna uppfattning är det nödvändigt att påpeka omöjligheten att hålla barn i okunnighet om sexuella förhållanden. Från en rad källor (se 3.3) får de lösryckta och oftast missförstådda informationer, vilka dessutom oftast inte relateras till goda mänskliga relationer eller till familjelivet. Så förhöll det sig i viss mån även förr i världen. Då fanns inte det rikliga öppna utbudet av sexuella bilder och texter, men i det fördolda brukade kamrater tidigt upplysa varandra, säkerligen på ett ännu mer missvisande sätt än i dag. Tron att man skulle kunna ”skydda” barnen genom tystnad är en illusion; det är därför nödvändigt att föräldrar och skola tillsammans korrigerar och kompletterar de kunskaper barnen fått på annat håll och sätter in dem i gott mänskligt sammanhang. Utifrån de här anförda sakförhållandena borde läraren kunna uppnå ett förtroendefullt samarbete även med de tveksamma föräldrarna. Det kan också vara värdefullt att påpeka att massmedier och kamrater faktiskt fått mindre betydelse som första

626 till handledning Förslag

informationskälla för Sexualkunskap, medan föräldrar och skola fått större betydelse. Det gäller särskilt föräldrars upplysning till sina döttrar. I den äldre generationen (31-60-åringar) är det endast 25 % av kvinnorna som uppger att de fått sin första upplysning om samlag och befruktning av föräldrarna, i den yngre generationen 40 %. Detta torde av nästan alla betraktas som en önskvärd utveckling. Föräldrar och skola bör samverka för att den skall fortgå. Särskilda synpunkter på information till och samtal med invandrarföräldrar från vissa länder ges i slutet av kapitel 6 ovan.

1 Moment

Bilaga av sexual- och samlev-

i den

nadskunskap

ämnesbundna

undervisningen i

gymnasieskolan

enligt Lgy 70 I och II

Avsikten med tabellen är att man snabbt skall kunna se hur stor del av sexual- och samlevnadskunskapen som kan behandlas i den ämnesbundna undervisningen på respektive linjer i gymnasieskolan. Därigenom blir det även möjligt att urskilja vilka moment som behöver behandlas i den icke ämnesbundnä sexual- och samlevnadsundervisningen. Som anvisning för läsning av tabellen ges här ett exempel från linje 4

längre fram i tabellen: På linje 4, den tvååriga ekonomiska linjen, förekommer samhällskunskap i årskurs 2. Där skall vissa huvudmoment behandlas som motsvarar momenten nr 18 och 22 (familjefrågor och könsroller) i gymnasieskolans sexualundervisning. (Se momentförteckningen i avsnitt 5.6.2.) Dessa moment behöver alltså inte behandlas Som tillvalsämne kan i den sexualundervisning som skall ges på timmar till förfogande i den tvååriga ekonomiska bl. a. samhällskunskap linjen. och religionskunskap förekomma på flertalet Linje Ämne] Moment, delmoment etc. i läropla- Moment i tvååriga linjer, och däro. åk. nen för gymnasieskolan sexual- med även vissa moment och sam- av samlevnadskunskap. levnads- Sådana tillval förekomundervis- mer emellertid nästan ningen aldrig i sådan utsträckning att undervisningen 1. ” Tvåårig: Sv l Mål: . . .utveckla förmågan att 7, 8, 9, 10, kan anordnas och har Beklädnads- läsa litteratur så, att studiet och ll, 12, 13, därför inte beaktats i teknisk läsupplevelsen ger vidgad och för- 14, 17, 19, denna sammanställning. 2. Bygg- och djupad kunskap om olika miljöer, 20, 21 anläggnings- människor och problem och främjar ° Här upptas i många teknisk den personliga utvecklingen.” fall moment som före- 3. Distributions- kommer även i den äm- ” ” och kontors- nesbundna undervis- ” 5 El-teleteknisk ningen. Det sker i de 6. Fordonsteknisk ” fall då denna under- ” ” ” 7. Jordbruks- visning endast täcker en 10 Livsmedels- del av momentets inne- ” ” teknisk håll. 11. Process- _ ” 3 teknisk Den tillgängliga under- 12. ” Skogsbruks- . visningstiden är här kor- ” ” ” 15. Träteknisk tare än på övriga linjer 16. Verkstads- som har Na. Det måste ” ” ” därför undersökas om teknisk momentet ingår i den ak- ÅTERSTÅENDE MOMENT ATT tuella planeringen för läsåret. (I URVAL) BEHANDLAS PÅ IIF:2 samtliga. (De moment som ev. kan behandlas i svenska räknas inte in här.)

628 Förslag till handledning

Ämne Moment, delmoment etc. i läropla- Moment i Linje o. åk. nen för gymnasieskolan sexualoch samlevnadsundervisningen

8. Tvåårig 7, 8, 9, 10, konsumtions- 1 l, 12, 13, linje 14, 17, 19, Grenar: K, T, S Sv l, 2 = linje 1 Sv 20, 21 Familje- l. Olika levnadsformer kunskap 1.1 Familjebegreppet Grenar: K, T, S Olika samlevnadsformer i vårt land och i andra kulturer. Familjebildning framställs som en levnadsform som kan ge individen utvecklingsmöjligheter och tillfredsställa gemenskapsbehov och som stöds och uppmuntras av samhället. Däremot får familjen inte framställas som den enda tänkbara livsformen. -. Begreppen kärnfamilj, samvetsäktenskap, enföräldersfamilj, storfamilj, kollektivhushåll, gruppsamlevnad klarläggs. 17, 19 1.2 Familjens funktioner och de förändringar dessa genomgått från förindustriell tid 17, 19 Fam iljerättsliga bestämmelser 18

wr» . Familjepolitiska frågor

Stöd till barnfamiljer 18 Könsrollsfrågan 4.1 Kvinno- och mansrollens uppkomst och förändring 4.2 Könsrollsinlärning Rollfördelningen mellan samlevande föräldrar och dess betydelse för barnets personlighetsutveckling 4.3 Könsrollers inverkan De traditionella könsrollernas konsekvenser för såväl den enskilda individen som för samhället 4.4 Jämställdhet mellan könen enligt FN: s resolution om de mänskliga rättigheterna 20 . Samlevnads- och anpassningsfrågor 5.1 Motiv bakom olika samlevnadsformer 5.2 Inre och yttre relationer i samlevnaden Kommentar till 5.1 och 5.2: Olika samlevnadsformer diskuteras ingående, t.ex.

1 629 Bilaga

Linje Ämne] Moment, delmoment etc. i läropla- Moment i o. åk. nen för gymnasieskolan sexualoch samlevnadsundervisningen

varaktig parbildning, parbildning i tonåren och de ensamståendes levnadsform 8 8. forts. Familje- De känslomässiga relatiokunskap nerna i parbildning behandforts. las. Vad är kärlek - olika definitioner och förväntningar 8 Skilda uppfattningar om sexuell debut och sexuell samlevnad inom och utom äktenskapet belyses. Orientering om olika livsåskådningars syn på sexuallivet. 13, 14 Faktorer som påverkar inre relationer och samspel mellan familjens eller gruppens olika medlemmar. Möjligheter att undvika och lösa konflikter, handskas med aggressioner. 17 Upplösning av samlevnad 18 8. forts. Hälsa 4. Sexualkunskap Grenar: K, T, S och 4.1 Sexual- och samlevnadshygien frågor: 1 inhämta kännedom om etiska, hygieniska, psykologiska och sociala aspekter på sexual- och samlevnadsfrågor. Preventivmedel. Abortlagstiftning. Veneriska sjukdomar 3, 5, 15, 21, 23 8. forts. Barn- l. Barnets utveckling Grenar: K, T kunskap 1.2 Havandeskapet 1 Befruktningen och fos- 2 terutvecklingen Kännetecken på och fastställande av havandeskap Psykologiska aspekter på = havandeskap repet. 1.3 Den normala förlossning- av högstaens förlopp diets kurs 1.6 Barns och ungdomars fysiska o. psykiska utveckling 7 . Barnet i familjen och samhället 4.1 Samhällets stödåtgärder för barnfamiljer 18 Könsrollsfrågan 6.1 Könsrollsinlärning Familjens funktion förr och nu

SOU 1974: 59 630 Förslag till handledning

Ämne] Moment, delmoment etc. i läropla- Moment i Linje o. åk. nen för gymnasieskolan sexualoch samlevnadsundervisningen

Rollfördelning i familjesituationer 6.2 Den traditionella könsrollens uppkomst och inlärning Tolerans och respekt i förhållande till oliktänkande i dessa frågor 20 8. forts. Psy 3.1 Utvecklingspsykologi 7 Grenar: S 1 K, S 2 8. forts. Vårdkun- l. Anatomi och fysiologi skap 1.7 Fortplantningsorganen Gren: K 2 Spermabildning, ejakulation, menstruationscykel, befruktning, havandeskap, förlossning = repet. av högstadiets kurs

ÅTERSTÅENDE MOMENT ATT

(l URVAL) BEHANDLAS PÅ TTFzz

I: 1, 2, 4, 6 II:9,l0, 11,12 lll: 13 IV: 16, 22

4. Tvåårig eko- 7, 8, 9, 10, nomisk linje Sv 1, 2 = linje 1 Sv ll, 12, 13, 14, 17, 19, 20, 21 4. forts. Re 2 Huvudmoment: - Analys av den moderna människans situation - Etiska och moraliska frågor - Kristendomen - Livsåskådningsdebatten - Andra attityder till tillvaron än de religiösa - Icke-kristna religioner Anvisningar och kommentar: ”Väsentligt är att ta upp hemmets etiska problem och i det sammanhanget också behandla sexualfrågan. Exempel på frågor som kan diskuteras är föräldrarnas ansvar, olika slag av förhållanden mellan föräldrar och barn, konfliktanledningar, mannens och kvinnans roller inom äktenskapet, skilsmässans problem, vigselns innebörd och äktenskapslagstiftningens syfte, vidare synen på sexualiteten i äldre tid och ivåra dagar, skäl för och emot fria förbindelser, tidiga äktenskap,

SOU 1974: 59 Bilaga 1 631

Linje Ämnel Moment, delmoment etc. i läropla- Moment i o. åk. nen för gymnasieskolan sexualoch samlevnadsundervisningen

trohetens betydelse inom äk- 10, 11, 13 tenskapet, avvikande former av 14, 15, 17, sexuell gemenskap. 21 4. forts. Sk 2 Huvudmoment: - Befolkningsfrågor - Aktuella samhällsfrågor - Sociala problem, familjepolitik, familjerättsliga bestämmelser, 18 - 22 Könsrollsfrågan

ÅTERSTÅENDE MOMENT ATI 2 (l URVAL) BEHANDLAS PÅ ITP: 1:1, 2, 3,4, 5, 6 II: 7, 8, 9, 10, 12 lll: 13 1V:16,17, 19, 20, 21, 23

13. Tvåårig = social linje Sv 1, 2 linje l Sv 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 17, 19, 20, 21 13. forts. Re 2 = linje 4 Re 10, 11, 13, 14, 15, 17 13. forts. = Sk 1, 2 linje 4 Sk 18, 22

ÅTERSTÅENDE MOMENT ATT (1 URVAL) BEHANDLAS PÅ ITP? l: 1,2, 3,4, 5,6 11:7, 8, 9, 10, 12 lll: 13 lV: 16, 17, 19, 20, 21, 23

14. Tvåårig tek- 7, 8, 9, 10, nisk linje Sv 1 = linje l Sv 11, 12, 13,

14, 17, 19, 20, 21 14. forts. Re 2 = linje 4 Re 10, 11, 13, 14, 15, 17 - Aktuella samhällsfrågor 14. forts. Sk 2 18, 22

ÅTERSTÅENDE MOMENT ATT _. (l URVAL) BEHANDLAS PÅ ITP? I: 1, 2, 3, 4,5, 6 ll: 7, 8, 9, 10, 12 Ill: 13 IV:16, 17, 19,20, 21, 23

17. Tvåårig vård- 7, 8, 9, 10, linje 11,12,13, Gemensam un- 14, 17, 19, dervisning för 20, 21 grenarna Sv 1, 2 = linje 1 Sv 17. forts. Psy 1 3.2 Utvecklingpch beteende under adolescensen. - Individens ändrade inställning

SOU 1974: 59 632 Förslag till handledning

Ämne] Moment, delmoment etc. i läropla- Moment i Linje o. åk. nen för gymnasieskolan Sexualoch samlevnadsundervisningen

till omvärlden. - Frigörelseprocessen. Auktoritetskonflikter. -

Ungdomens gruppbeteende i det moderna samhället. - Anpassningsproblem under adolescensen forts. Barnkun- Havandeskap och förloss- = repet. skap 1 ning av högstadiets kurs 1.5 Utvecklingen under skolåldern och kort orientering om utvecklingen under puberteten. - Kroppslig underutveckling 7 1.7 Barns sexuella utveckling - Sexualupplysning 7 17. forts. Vårdkun- l. Anatomi och fysiologi: skap l 1.13 Manliga fortplantnings- = repet. organen. Spermier och av högsta- - diets kurs spermabildning. Kvinnliga fortplantningsorganen. Menstruationscykel 17. forts. 5. Åldringsvård: 5.1 Sammanställning av normala och för individen märkbara förändringar i fortplantningsorganen 21 5.7 Rätten till personlig livsföring såsom beträffande . . . mottagande av besök, sexualliv . . . betonas 21 17. forts. Gren för hälso- Psy 2 Arv och miljö: och sjukvård Miljöns betydelse för . . . samt åldrings- utveckling av . . . könsvård. Gren för tillhörighet l psykiatrisk 4.3 Gruppskillnader: vård Könsskillnader Etniska grupper. - Attity- 20 der till minoriteter. - ln-

tegrering av de handikappade i samhället. - Invandrare i Sverige - deras behov av hjälp till . . . anpassning 21 ” 17. forts. Social- 1.3 Lagarna om avbrytande medic 2 av havandeskap och sterilisering 15 Anatomi 7. Fortplantningen: och fy- 7.1 Manliga och kvinnliga = repet. siologi 2 fortplantningsorganens av högstabyggnad och funktioner. diets kurs Erektions- och menstruationsmekanismen

SOU 1974: 59 Bilaga 1 633

Linje Ämne Moment, delmoment etc. i läropla- Moment i 0. åk. nen för gymnasieskolan sexualoch samlevnadsundervisningen

Menstruationscykelns styrning. 2 Principer för födelsekontroll i olika former 3 7.2 Det befruktade ägget, = repet. dess transport och implan- av högstatation diets kurs 17. forts. Sjuk- 1. Medicinska och kirurgiska sjukdomslä- domstillstånd ra 2 1.9 Sjukdomar i fortplantningsorganen 5 17. forts. Familje- l. Olika samlevnadsformer Gren för barna- kunskap 1.1 Samlevnadsformer i olioch ungdomsvård. 2 ka kulturer 16 Variant för barn- 1.2 Familjebegreppet 17 sjukvård 1.3 samhällsförändringarnas inverkan på familjens funktioner 17 2. Familjerättsliga bestämmelser 2.1 Rättsverkan av äktenskap och andra samlevnadsformer 18 2.2 Barns familjerättsliga ställning 18 4. Könsrollsfrågan 20 ” 17. forts. 5. Samlevnads- och anpassningsfrågor 5.1 Olika slag av grupptillhörighet 5.2 Relationer mellan familjemedlemmar i olika stadier av livscykeln 17 5.3 Moraluppfattningari sexualfrågan. Gängse sexualmoral och i verklighe ten l 3 Den psykosexuella samlevnaden 8 Sexuella minoriteter 21 Handikappades möjligheter till sexualliv 21 Sexuallagstiftning. Abortlagstiftning 15 17. forts. Barn- l. Barnets och tonåringens utveck- 0. ung- ling doms- 1.1 Kort repetition av havan- = repet. kunskap deskap, förlossning av högsta- 2 diets kurs 1.2 Utvecklingspsykologi 1.3 Sexuell utveckling och sexualupplysning för olika åldrar 7 1.4 Symtom, tänkbara orsaker och behandlingsmöjligheter vid . . . onani. Normal pubertetsutveckling

SOU 1974: 59 634 Förslag till handledning

Linje Ämne! Moment, delmoment etc. i läropla- Moment i 0. åk. nen för gymnasieskolan sexualoch samlevnadsundervisningen

och därmed sammanhängande problem 17. forts. Vård- 4. Psykiatrisk hälso- och sjukvård Gren for psykiat- kunskap 4.8 Svårigheter för vuxna utrisk vård 2 vecklingsstörda i samband med t. ex. . . . sexualitet 21

ÅTERSTÅENDE MOMENT ATT (I URVAL) BEHANDLAS PÅ m? l:2,4,6 11:9, 10, 11,12 III: 13, 14, 15 IV: 19, 22, 23

18. Treårig ekonomisk linje Sv l, 2, - Litteraturstudium 7, 8, 9,10, 11, 12, 13, 14,17, 19 20, 21 18. forts. Re 3 = linje 4 Re 10, 11, 13, 14, 15, 17, 21 18. forts. Psy 3 Huvudmoment och delmoment: - Behov, motiv, emotioner Beteendets inre drivkrafter Medfödda och förvärvade behov Reaktioner när behovstillfredsställelsen uteblir Försvarsmekanismer - Utvecklingspsykologiska frågor Anpassningsproblem på olika åldersstadier - Differentiell psykologi Normalt och awikande beteende från individens och samhällets synpunkt 10 - Socialpsykologi Grupptillhörighetens betydelse för normer och värderingar Attityder och fördomar 18. forts. Sk 1, 2, 3 Huvudmoment: - Befolkning, bebyggelse, näringsliv under skilda naturbetingelser samt med olika ekonomiska, politiska och sociala förhållanden - Aktuella samhällsfrågor: Ett urval av teman som ger tillfälle att utnyttja och sammanfatta kunskaper, förvärvade under det tidigare samhällsstudiet (”bör ges en väl tillmätt tid) 22, 17, 19

SOU 1974: 59 1 635 Bilaga

Linje Ämne Moment, delmoment etc. i läropla- Moment i o. åk. nen för gymnasieskolan sexualoch samlevnadsundervisningen

18. forts. Na l Delmomentza - Valda fysiologiska problem med grundläggande anatomi: Något om den inresekretoriska regleringsmekanismen 2

ÅTERSTÅENDE MOMENT ATT (r URVAL) BEHANDLAS PÅ m? I: 1, 2, 3, 4, 5, 6 11:8, 9, 10, 12 lll: 13 IV: 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23

19. Treårig huma- Sv 2, 3, = linje 18 Sv 7, 8, 9, 10, nistisk linje 3 11, 12, 13, 14, 17, 19, 20, 21 19. forts. Re 3 = linje 4 RE 10, 11, 13, 14, 15, 17, 21 19. forts. Fi 3 Huvudmoment: - 13 Argumentationsanalys - Meta-etiska och etiska problem

ÅTERSTÅENDE MOMENT ATT (1 URVAL) BEHANDLAS PÅ TTFzz I: 1, 3, 4, 5, 6 ll: 8, 9, 10, 12 lll: 13 lV:16,17, 20, 21, 23

20. Treårig natur- 7, 8, 9, 10,

14, 15, 17, 21 20. forts. Fi 3 = linje 19 Fi 13 20. forts. = Psy 2 linje 18 Psy 7, 10 20. forts. Sk 1, 3 = linje 18 Sk 17, 19,22 20. forts. Bi 2, 3 Huvudmoment, delmoment: - Genetik Könsbestämning, könsbestämt arv - Cell- och allmän fysiologi med biokemi Några drag ur den . . . inresekretoriska regleringsmekanismen 2

SOU 1974: 59 636 Förslag till handledning

Ämne Moment, delmoment etc. i läxopla- Moment i Linje o. åk. nen för gymnasieskolan sexualoch samlevnadsundervisningen

ÅTERSTÅENDE MOMENT ATT (I URVAL) BEHANDLAS PÅ II'F:2 l: 1, 3, 4, S, 6 II: 8, 9, 10, 12 lll: 13 IV: 16, 17, 19, 20, 21, 23

21. Treårig samhällsveten- Sv l, 2 skaplig linje 3 = linje 18 Sv 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 17, 19, 20, 21 21. forts. Re 3 = linje 4 Re 10,l1,13, 14, 15, 17, 21 21. forts. Fi 3 = linje 19 Fi 13 21. forts. Psy 2 = linje 18 Psy 7, 10

ÅTERSTÅENDE MOMENT ATT (1 URVAL) BEHANDLAS PÅ II'F:2 I: 1, 2, 3,4, 5, 6 11:8, 9, 10, 12 lll: 13 lV:16,17,18,19, 20, 21, 23

22. Fyraårig tek- Sv 1, 2 7, 8, 9, 10, nisk linje 3 = linje 18 Sv 11, 12, 13, 14, 17, 19, 20, 21 22. forts. Re 3 = linje 4 Re 10, 11, 13, 14, 15, 17, 21 22. forts. Sk 1, 3 = linje 18 Sk 17, 19, 22

ÅTERSTÅENDE MOMENT ATT (I URVAL) BEHANDLAS PÅ TFF? I: l, 2, 3, 4, 5, 6 II: 8, 9, 10, 12 111: 13 IV: 16, 17, 18, 19, 20, 21, 23

SOU 1974: 59 637

2 elevenkät under-

Bilaga Exempel på

som

för sexual- och

lag planering

av

samlevnadsundervisning på

ttf i

gymnasieskolan

Hu: viktigt anser Du det är att följande moment tas upp i den sexual- och samlevnadsundervisning som skall förekomma detta läsår på ttf? (Läs igenom hela momentlistan först utan att göra markeringar.)

Moment Mycket Ganska Ovikviktigt viktigt tigt 1 Vad är kön? Arvets och miljöns betydelse för utformningen av könsidentiteten. El El El 2 Könshormonernas betydelse för pubertetsutvecklingen, menstruationen, fosterutvecldingen, förlossningen, amningen, klimakteriet. U U U 3 Preventivmedel: olika typer, användningssätt, tillförlitlighet, skäl för och mot de olika typerna. U U U 4 Fysiologiska förändringar i könsorganen vid samlag. U U U S Veneriska sjukdomar och deras behandling. U U U 6 Metoder vid legal abort. U U U 7 Den psykosexuella utvecklingen. U U U Sexualdrift, förälskelse, kärlek, gemenskap, fast relation. Det sexuella samlivets beroende av den personliga relationen, och tvärtom El D 1:1 9 Störningar vid sexuellt samliv (impotens, frigiditet), problem i början av sexuellt samliv. U U U 10 Variationer i sexualdriftens inriktning och styrka (homosexualitet m. m.). U U U 11 Pornografin och dess uppfattning av sexuallivet. U U U 12 Ofta förekommande vanföreställningar om sexuella frågor U U U 13 Olika slag av sexualmoral. U U U 14 Den kristna uppfattningen av äktenskapet och familjen i relation till andra uppfattningar. U U U

638 till handledning SOU 1974: 59 Förslag

15 Olika inställningar till abortfrågan. Uppfattningen att användning av preventiv- U U U medel är etiskt otillåtlig. 16 Sexualnormer och familjetyper i olika kulturer. U U U

17 Familjens villkor förr och nu. Att leva U U U i familj. Olika familjetyper i dag. 18 Samhällets stödåtgärder för familjen. Lagstiftning som reglerar familjebildning, skyldigheter och rättigheter inom familjen med och utan vigsel, föräldrarnas skyldigheter och rättigheter vid skilsmässa. U U U

19 Sociala faktorer som inverkar på samlevnaden. U U U U U U 20 Könsrollerna. 21 Vissa minoritetsgruppers sexualproblem (invandrare, fysiskt handikappade, äldre människor, psykiskt utvecklingsstörda, intagna på ålderdomshem, fängelser, U U U långvårdssjukhus, mentalsjukhus). 22 Synpunkter på jordens befolknings- U U U problem 23 Vart vänder man sig för att få information och råd om sexualfrågor, om preventivmedel, vid icke önskad graviditet, vid misstanke om venerisk sjukdom? 24 Ev. andra ämnen som Du anser bör tas upp.

sou 1974: 59 639

D F aktaöversikt

SOU 1974: 59 641

I Anatomi och

fysiologi

Vad är kön?

Sveriges Rikes Lag som i en rad avseenden skiljer mellan män och kvinnor, ger ingenstädes någon definition av begreppet man och kvinna. Självfallet behövs sällan någon sådan beskrivande distinktion eftersom män och kvinnor klart till skiljer sig med hänsyn vissa avgörande karakteristika. Det genetiska könet avser vår ärftliga konstitution, som kan fastställas genom att studera kromosomerna. Vi har normalt i varje cell 46 kromosomer av vilka två betecknas som könskromosomer. Kvinnor har två likformiga könskromosomer, s.k. X-kromosomer, män en X-kromosom och därtill en som till utseendet helt avviker från denna, en Y-kromosom. Vi får normalt en X-kromosom från modern men från fadern antingen en X-kromosom eller en Y-kromosom. Ur genetisk synvinkel har därför en normal flicka alltid könskromosomkonstitutionen XX, pojken XY. Det somatiska (av grek. soma, könet hänför kropp) sig till genitalorganen. En flicka har äggstockar och kvinnliga genitalia i övrigt, en pojke testiklar och manliga genitalia. Det psykosexuella könet är svårare att definiera. Det avser närmast hur individen uppfattar sin könsroll. Denna uppfattning, könsidentifieringen, bestäms till en väsentlig del av uppväxtmiljön i vilken barnet redan från födseln formas i en viss riktning, som pojke eller flicka. Denna inriktning av sexualiteten sker alltså i enlighet med samhällets normer. Man har på

I vissa fall kan fel uppkomma i celldelningsmekanismen, så att individer med awikande könskromosomuppsättning uppkommer. De vanligaste av dessa är X0 och XXY samt XYY. Könskromosomuppsättningen X0 ger upphov till ett komplex av missbildningar som bmkar kallas Turner°s syndrom. En sådan individ är av kvinnligt kön, men infantil, mentalt efterbliven och steril. Också XXY ger sterilitet och psykiska defekter. Sjukdomsbilden kallas Klinefelters syndrom. En person med XXY är av manligt kön. Man tror sig ha kunnat konstatera att personer med övertaliga Y-kromosomer har tendenser till våldsbrott. I några fall har också denna deras kromosomkonstitu tion i USA medfört straffrihet efter misshandelsbrott. De nämnda och andra avvikelser från den normala könskromosombilden har lett forskningen till uppfattningen att hos människan X-kromosomen innehåller gener för honligt kön, Y-kromosomen för hanligt. Hangenema i Y tycks vara så dominanta att en individ som har en Y-kromosom får manligt kön oberoende av hur många X-kromosomer individen har.

642 Anatorm och fysiologi

sistone i djurförsök kunnat visa att djur, som under fosterlivet tillförs en stor dos av motsatta könets hormoner, efter födseln kommer att ur sexuell synpunkt bete sig annorlunda än kontrolldjur. Man har samtidigt kunnat förändringar i hjärnstammen hos de behandlade påvisa specifika Det är helt okänt om liknande förhållanden skulle kunna gälla djuren. människor med avvikande könsidentifiering. Vi talar alltså om genetiskt, somatiskt och psykosexuellt kön. under fosterlivet fram till somatiskt kön är fastställd. Utvecklingsgången hos det blivande fostret är klar i och med Kromosomuppsättningen könskromosomuppsättningen blir normalt antingen XX befruktningen: eller XY. Det är Y-kromosomen som kommer att avgöra det somatiska könet. Könskörteln (gonaden) är odifferentierad under det tidigare fosterstadiet och har möjlighet att utvecklas till endera testikel eller Förekommer Y-kromosomen utvecklas gonaden till testikel äggstock. X-kromosomer som föreligger - det kan oberoende av hur många förekomma övertaliga X-kromosomer. Saknas Y-kromosom blir gonaden äggstock förutsatt att det istället finns två normala X-kromosomer. främst Y-kromosomen, bestämmer alltså Kromosomuppsâttningen, den odifferentierade gonadens utveckling. Den differentierade gonaden avgör sedan genitalorganens specifika utveckling ur ett gemensamt anlag. Förekomst av testiklar hos fostret medför vidareutveckling av vissa delar av det gemensamma anlaget (Wolffska gångarna) till manliga genitalia och tillbakabildning av andra delar av anlaget (Miillerska gångarna). Skulle vara ovarier - med andra ord om gonader saknas helt eller gonaderna testiklar saknas - utvecklas de Mullerska gångarna till feminina genitalia och tillbakabildas de Wolffska gångarna. Två kromosomer bestämmer alltså om vi ur kroppslig synvinkel skall bli män eller kvinnor, de övriga 44 saknar, vad vi vet, betydelse i sammanhanget. Könshormonerna har säkerligen stor betydelse för utvecklingen av genitalia under fosterlivet. Det är utomordentligt betydelsefullt att utvecklingen icke störs av de stora mängder kvinnliga och manliga könshormoner som modern producerar under grossessen, och som delvis når fostret via placenta. Det är så vist ordnat att såväl placenta själv som fostret omvandlar dessa hormoner till biologiskt inaktiva substanser. Könshormonerna är självfallet också av betydelse för genitalorganens mognadsutveckling vid puberteten och för fortplantningsfunktionen under det vuxna livet. Störningar i den nu beskrivna normala könsutvecklingen kan uppstå under vilken som helst av dess olika faser. Rubbningar i uppsättningen av könskromosomer åtföljs nästan alltid av rubbad utveckling av gonaderna, vilken i sin tur leder till ändrad utformning av genitalorganen. Det har under senaste åren beskrivits mer än 30 olika awikelser i uppsättningen av könskromosomer förenade med utvecklingsstömingar. (Se föreg. sida.) Abnorm produktion av könshorrnoner i gonaden och binjurebarken kan, trots normal könskromosomkonstitution, leda till abnorm genitalutveckling. Följden kan bli tillstånd som betecknas pseudohermafroditism, där exempelvis yttre genitalia får manligt utseende trots att

SOU 1974: 59 Vad är kön ? 643

gonaderna är ovarier. Det är uppenbart att rubbad somatisk könsutveckling ofta kan vara förenad med psykosexuella problem. Valet av rätt kön kan här vålla svårigheter. Mekanismen för uppkomsten av psykosexuella störningar är till stora delar oklar även om vi i detta hänseende fäster den största vikten vid den tidigare av könet och präglingen könsidentifieringen. Det är vid rubbningar av nu nämnt slag i det normala förloppet av somatisk och psykisk könsutveckling som svårigheter i könsbestämningen uppkommer. Det är vid sådana tillstånd av somatisk och psykosexuell störning av könsutvecklingen som vi ställs inför frågeställningen: vad är kön?

Litteratur: Luft, R & Lindsten, J & Bard, M & Hultén, M: Genetiska, somatiska och psykosociala aspekter i könsutvecklingen. I Sexologi, utg. av J Israel. Uppsala 1970. Bartalos, M & Baramki, T A: Medical Cytogenetics. Baltimore 1967. Federman, D D: Abnormal Sexual Development. Philadelphia och London 1967. Gardner, L J: Endocrine and Genetic Diseases of Childhood. Philadelphia och London 1969. - Money, J: Sex Errors of the Body. Baltimore 1968. Crew, F A E: Sex determination. London 1965.

644 Anatomi och fysiologi

och funktion

Könsorganens byggnad

De kvinnliga könsorganen

Kvinnans könskörtlar är de båda mandelformade äggstockarna, ovarierna. De är belägna i sidopartierna av bäckenet. De har en ojämn yta, är ganska fasta och omkring 4 cm långa. Vid födseln innehåller flickans äggstockar mellan 200.000 och 400.000 ägganlag, men vid puberteten är antalet 10.000. Under en kvinnas livstid mognar ungefär 400 av endast omkring dessa till ägg. De övriga ägganlagen finns kvar i äggstocken och tillbakabildas. Äggstockarnas funktioner är att producera mogna ägg och kvinnliga könshormoner, östrogen och progesteron. På äggstockarnas yta bildas vätskefyllda blåsor. I dessa, som kallas äggblåsor eller folliklar, en i varje follikel. Då ägget mognar brister follikeln, och ligger äggceller, lämnar På follikelns plats bildas först den s.k. ägget äggstocken. gulkroppen, sedan ett ärr. Ägget tas emot av äggledaren (tuba). Äggledarna är två till antalet och mynnar i övre delen av livmodern, uterus, en på var sida av denna. Äggledarna är 10-15 cm långa, tunna och smala rör med glatt muskulatur i väggen. På insidan är äggledaren beklädd med slemhinna som är försedd med flimmerhår. Äggledaren vända del en trattliknande öppning, vars kant är har i sin mot äggstocken försedd med fransar. Dessa infångar ägget då det lossnat från långa äggstocken. Befruktningen sker i äggledaren. Då ägget passerar äggledaren är det endast 0,2 mm i diameter och knappt synligt för det mänskliga

ögat. Livmodern är ett hönsäggstort organ med största päronformat, diametern i sin övre del, livmoderkroppen. Den nedre och smalare delen cervix. inre, livmoderhålan, är i kallas livmoderhalsen, Livmoderkroppens vilotillstånd inte någon håla, eftersom väggarna är tätt slutna intill varandra. Dess nedre spets mynnar i den trånga kanal som går genom livmoderhalsen. l denna finns en slempropp som ändrar konsistens under menstruationscykeln, så att den under ett par dygn före och något dygn efter kan släppa igenom spermierna (se art. ägglossningen och Den slemhinna som kläder Spermietransport befruktning). insida på nytt varje månad (utom vid livmoderkroppens byggs upp Detta förlopp under hela tiden från puberteten till graviditet). upprepas klimakteriet. Den slemhinnan är en knapp vecka efter nybildade ägglossningen beredd att ta emot ett befruktat ägg. Fastväxandet av ägget

SOU 1974: 59 645

Könsorganens byggnad och fimktion

i livmoderslemhinnan kallas implantation. Sedan denna ägt rum inträffar en rad förändringar hos ägget och den närmast belägna delen av livmoderslemhinnan i samspel med varandra. Denna process kallas nidation. Om inget befruktat ägg finns eller om ett befruktat ägg passerar livmoderhålan utan att implanteras, varvid alltså ingen graviditet uppstår, stöts slemhinnan bort i samband med menstruationen. Livmodern ligger mitt i bäckenets nedre del och fixeras av bindvävsband, s.k. ligament. Livmoderväggen är centimetertjock och huvudsakligen uppbyggd av glatt muskulatur. Livmoderhålan med cervixkanalen är 8-9 cm lång. Den nedersta delen av livmoderhalsen, livmodertappen, mynnar i slidan, vagina, och kan kännas med fingret som en rund tapp med en öppning, yttre modermunnen. Slidan är den kanal som förbinder livmodern med kvinnans yttre könsorgan, blygden eller vulva. Slidan är ett decimeterlångt rör, bestående av blodkärlsrik glatt muskulatur. Invändigt är den klädd med slemhinna, vars yta är veckad på tvären. Slidan är mycket elastisk. Den kan dra sig samman med omklamringseffekt, vilket möjliggör att den sluter tätt om mannens penis. Den kan också utvidgas starkt under förlossningen. Vid sexuell retning släpper slidans slemhinna igenom en tunnflytande vätska, som kommer från blodet i de omgivande kärlen och som underlättar penis införande. Ett tunt slemhinneveck avstänger delvis slidans mynning. Denna s.k. mödomshinna, hymen, har mycket olika utseende hos olika kvinnor. Vid det första samlaget brister den vanligtvis. Detta kallas defloration, och av hinnan finns sedan endast obetydliga rester kvar. Den kan också ha brustit före det första samlaget. Området kring slidans mynning kallas förgården. Ovanför slidans mynning sitter urinrörsmynningen, och ovanför denna, några centimeter ovanför slidans mynning, finner man kittlaren, klitoris, ett organ med nervrik svällvävnad, som är kvinnans stimuspecifika organ för sexuell lans. Klitoris och mannens penis har ett gemensamt i den ursprung biologiska utvecklingen. Klitoris är 2-2,5 cm lång. Vid direkt beröring kan lustkänslan vara så intensiv att den övergår i smärta (se artikeln Samlag). Kvinnans yttre könsorgan är främst de stora och de små blygdläpparna. De stora blygdläpparna är fr.o.m. puberteten beklädda med hår. De innehåller fettvävnad och rikligt med blodkärl. Innanför de stora blygdläpparna, labia majora, finns de små, labia minora. De möts ovanför klitoris och omsluter denna som en kåpa. De består av tunna hårlösa hudveck. Storleken på de små blygdläpparna kan variera; deras insida är mjuk och känslig. Hos en del kvinnor är de små blygdläpparna synliga mellan de stora. Det är en helt normal företeelse. Den kvinnliga orgasmen varierar i styrka både objektivt-fysiologiskt och subjektivt-upplevelsemässigt, beroende på en mängd olika omständigheter. Skalan går från en reaktion som är så stark att kvinnan tycker sig för ett ögonblick förlora medvetandet till en diffus känsla av välbehag och avspänning. intensiteten ökar vanligen genom ett fortsatt, tillfredsställande sexualliv. En ganska stor men troligen minskande andel kvinnor

646 Anatomi och fysiologi

avsaknad av upplever inte orgasm, beroende på t.ex. inlärda hämnirgar, ömhet och trygghet i ett förhållande, felaktig och otillräcklig stimulering. framför allt framkallas genom indirekt Man vet numera att orgasmen av klitoris. Mannens och kvinnans orgasmupplevelse är säkerligen retning om de manliga könsorganen i denna artikel samt likartad. (Se avsnittet artiklarna Samlag och Potensrubbningar.)

De manliga könsorganen

Mannens könskörtlar är testiklarna, två plommonformade körtlar, som i en hudsäck, Testiklarna finns under första hälften av ligger pungen. fosterstadiet i närheten av njurarna men vandrar i slutet av fosterstadiet 4 cm ner i pungen, som är belägen bakom penis. En testikel är omkring och cm bred. Den består av ett stort antal kanaler där lång 2,5 bildas. l cellsystem mellan kanalerna bildas sädescellerna eller spermierna det manliga könshormonet, testosteron. En spermie är ca 0,06 mm lång. Den består av huvud, mellanparti och svans. Den sistnämnda har röelseförmåga. Testiklarnas produktion av spermier börjar under puberteten och pågår sedan under hela livet. Testikelns kanaler mynnar i en gemensam utförsgång vars första del är och kallas bitestikeln, belägen intill testikeln. Liksom det hopnystad finns två testiklar finns det två skilda sädesledare. Dessa är ca en halv meter långa och går från pungen via vardera ljumsken vidare upp bakom urinblåsan. Här finns de två sädesblåsorna. Sädesblåsorna tillför sädesledarna en mindre del av den vätska i vilken spermierna blandas ut. Sädesledarna blåshalskörteln (prostata) och möter där går sedan genom urinröret och ut i detta. Även blåshalskörteln avsöndrar ett mynnar sekret som tillförs sädesvätskan och som utgör huvuddelen av denna. alltså först genom sädesledarna, varunder de får Spermierna transporteras tillskott av sekret från körtlar, och därefter genom urinröret till och vid sädesledarnas mynning i urinröret genom penis. En spärranordning förhindrar att sädesvätskan går åt fel håll i urinröret och in i urinblåsan. Urin kan inte lämna urinblåsan då penis är styv (erigerad), emedan ringmuskeln kring urinblåsans mynning då är sammandragen. Ett par små slemkörtlar mynnar i urinrörets nedre del och tömmer ut någon droppe glasklar vätska sedan penis styvnat. Denna droppe pressas då ut genom urinrörets Vätskan är basisk och torde neutralisera sura mynning. urinrester, som annars skulle kunna skada spermierna. Vid sker en serie sammandragningar av muskulatur runt orgasmen sädesledarna, sädesblåsorna, blåshalskörteln och urinröret. Sammandragningarna sker synkroniserat, så att sädesvätskan stöts framåt igångarna och ut ur penismynningen (ejakulation). Orgasmen är förbunden med intensiva lustkänslor. Penis består huvudsakligen av s.k. svällkroppar, vars hålrum snabbt fylls med blod vid sexuell retning. Blodfyllnaden gör att penis blir styv (erektion), längre och tjockare. Erektion är en förutsättning för att penis skall kunna föras in i slidan. Vid erektionen blir pungen mindre och

SOU 1974: 59 och

Könsorganens byggnad funktion 647

testiklarna förs uppåt. Efter utlösningen, orgasmen, återtar penis, pung och testiklar sin form och sitt läge. Penis yttersta del, ollonet (glans), är rik på nerver och skyddas av ett hudveck, förhuden, som normalt kan dras tillbaka. (Se vidare artikeln Könsorganens hygien.)

Litteratur:

Geijerstam, Gunnar: Embryologi, anatomi och fysiologi. Ingår i: Sexologi, red. av Joachim Israel. Uppsala 1970. Demarest, Robert J & Sciarra, John J: Befruktning, förlossning, födelsekontroll. Övers. Stockholm 1970.

648 Anatomi och fysiologi

Könshormoner

Människans sexuella funktioner regleras i stor utsträckning av hormoner. De inresekretoriska körtlar som därvidlag spelar den största rollen är könskörtlarna (äggstockar och testiklar), placenta och hypofysen.

Könskörtlarnas hormoner

Ãggstockama

Den tillväxande follikeln i äggstocken producerar under första hälften av menstruationscykeln flera olika könshormoner, som sammanfattande brukar kallas östrogener. Dessa påverkar bl.a. livmoderslemhinnan, som bringas att förtjockas och genomdras av stora körtlar. Efter ungefär 14 dagar brister follikeln och överlämnar sitt ägg till äggledaren. Follikelärret omvandlas till en ny hormonkörtel, som benämnes corpus luteum (den gula kroppen). Denna i sin tur producerar hormonet progesteron (gulkroppshormon). Under inverkan av detta luckras livmoderslemhinnan upp och dess körtlar börjar producera slem. Skulle ägget ej befruktas, tillbakabildas corpus luteum, varigenom livmoderslemhinnans yttre lager avstöts i en menstruationsblödning. Denna inträffar ungefär 14 dagar efter ägglossningen. Samtidigt börjar emellertid en ny follikel mogna med ny produktion av östrogen. Ägglossning inträffar, en ny corpus luteum med progesteron-produktion bildas och degenererar så småningom med ny menstruation som följd. Så fortgår växlingen mellan östrogen och progesteron med regelbundna menstruationer hos kvinnan från pubertet till klimakterium med avbrott blott för graviditet. Då denna inträffar, d.v.s. då ägget befruktas och implanteras i livmoderslemhinnan, bildas från detta och placenta hormoner som stimulerar corpus luteum till fortsatt aktivitet. Nya folliklar kan då icke mogna. På så vis avstannar menstruationscykeln under graviditeten. östrogen och i någon mån progesteron är också de närmaste orsakerna till de fysiska och psykiska förändringarna i samband med puberteten. De framkallar då de s.k. kvinnliga sekundära könskaraktärerna (bröstens utveckling, behåring i armhålor och kring könsorganen, bäckenets tillväxt etc.). Bortfallet av äggstockshormonerna i samband med klimakteriet

Könshomwner 649

betingar de fysiska och psykiska förändringar som följer med övergångsåldern.

Testiklarna I testiklarna produceras manligt könshormon, testosteron. Testosteronet framkallar i puberteten de manliga sekundära könskaraktärerna (skäggväxt, målbrott, behåring etc.). Det kontrollerar också funktionen av testikelns spermieproducerande delar, av bitestilclar, prostata och sädesblåsor.

Hypofysens hormoner med sexualfunktion

Hypofysen består hos människan huvudsakligen av framlob och baklob. Båda loberna producerar hormoner av betydelse för sexuella funktioner. Från framloben insöndras hormoner som kontrollerar funktionen hos andra körtlar med inre sekretion, t.ex. könskörtlarna. Dessa överordnade könshormoner” brukar numera kallas gonadotropa (könskörtelstimulerande) hormoner eller gonadotropiner. Förr benämndes de ofta prolaner. De viktigaste gonadotropinerna är follikelstimulerande hormoner (FSH), luteiniserande hormon (LH) samt luteotropt hormon (LTH). FSH stimulerar hos kvinnan tillväxten av äggstockens folliklar, medan LH påverkar dessas hormonproduktion, ovulationen (ägglossningen) och bildningen av corpus luteum. LTH i sin tur reglerar mognaden och hormonproduktionen hos corpus luteum. LTH spelar dessutom ikombination med andra hormoner roll för bröstkörtelfunktionen under amningen. Hos mannen stimulerar FSH och LTH testiklarnas produktion av testosteron och spermier. Karakteristiskt för gonadotropinernas funktion är vidare en s.k. feed-backWmekanism, innebärande att hypofysens produktion av ett visst gonadotropin minskas, då blodkoncentrationen av den hypofysstyrda körtelns hormon ökas och vice versa. Sålunda hämmar hög östrogenhalt i blodet hypofysens produktion av FSH. Samtidigt stimulerar östrogenet bildandet av LH, varigenom follikeln brister och omvandlas till en corpus luteum. Så småningom upphör då östrogenbildningen och då kommer produktionen av FSH åter igång medan LH hålles tillbaka. En ny follikel börjar mogna. Det är emellertid icke så enkelt som att hypofysen direkt skulle svara på östrogenhalten i blodet med varierad produktion av FSH och LH. Receptorerna för östrogenhalten är snarare att söka i hypothalamus, en hypofysen närbelägen del av hjärnan med viktiga reglerande funktioner. Centra i denna hjärndel anses producera neuralhormoner som via hypofysstjälkens vener påverkar hypofysen. Mycket återstår emellertid att utforska beträffande dessa sammanhang. Förbindelserna hypothalamus-hypofys förklarar emellertid åtskilligt av hur psykiska faktorer kan påverka sexualhormonbildningen. Välbekant är

650 Anatomi och fysiologi

t.ex. att menstruationsrubbningar förekommer som emotionella reaktioner, bl.a. rädsla för att ett samlag har lett till befruktning. Rädslan kan framkalla en hormonrubbning så att en reglering uteblir, trots att befruktning icke skett. På samma vis hämmas testikelfunktionen hos mannen vid psykiska överansträngningstillstånd. På ”feed-back-mekanismen östrogen-FSH baserar sig principen för de vanligaste preventivpillren. Dessa innehåller syntetiska ämnen med samma verkan som östrogener och progesteron, s.k. stilbener. Till skillnad mot östrogenerna bryts de inte ner i tarmen utan kan tillföras genom munnen i tablettform. Hypofysen reagerar på dem som om de vore hormoner. FSH-produktionen avstannar, inga ägg bildas, och befruktning är omöjlig. Dessutom gör tillförseln av progesteronliknande stilbén att slemmet i livmoderhalsen ej kan genomträngas av spermier, varigenom en dubbel säkerhet uppstår. En viss typ av p-piller innehåller endast progesteronliknande stilbener. Hypofysens baklob producerar bl.a. hormonet oxytocin, som spelar roll för livmoderns kontraktioner bl.a. under menstruation och vid förlossning. Det är också av betydelse för bröstkörtelfunktionen vid amningen. Det är oklart vilken roll könshormonerna spelar för sexualdriften hos människan efter puberteten. Det är bekant att driften slocknar först småningom, ofta efter många år, sedan kastration skett. Hos kvinnor kan könsdriften t.o.m. tillta efter kastration. Homosexuella personer har i allmänhet normal hormonproduktion. Driften torde till största delen vara förankrad i centrala nervsystemet. Hur mycket av driftyttringarna som är genetiskt betingade och hur mycket som kan modifieras eller präglas av kulturmiljö, uppfostran etc. är f.n. föremål för en intensiv debatt.

Litteratur: Gold, J: Textbook of Gynecologic Endocrinology. London 1968. Irvine, J: Reproductive Endocrinology. Edinburgh 1970. Nylander, O: Biokemi med organisk kemi. Stockholm 1965. Westman, A & Luft, R: Endokrinologi. Stockholm 1963. Young, W: Sex and Internal Secretions l-ll. Baltimore 1961.

Pubertet

Puberteten kallas den period under vilken individen utvecklas till könsmognad. Den därpå följande perioden fram till tonårens slut kallas adolescensen. I engelskspråkiga länder kallas båda dessa perioder adolescence”. Puberteten igångsâtts genom hormoner från hypofysens framlob, de s.k. gonadotropinerna. Dessa är identiska hos män och kvinnor. Hos män inverkar de på testiklarna så att dessa producerar manligt könshormon och hos kvinnan på äggstockarna så att dessa producerar kvinnliga könshormoner. Könshormonerna framkallar de olika förändringar som är typiska för puberteten hos pojkar och flickor, hos flickor i genomsnitt ca. ett år tidigare än hos pojkar. Det första tecknet på pubertetens inträde hos pojkar är förstoring av testiklarna. Hos flickorna inträder motsvarande förstoring av äggstockarna vilken ju dock ej kan observeras; det första skönjbara tecknet på puberteten är i regel att brösten börjar utvecklas. Hos båda könen uppträder i anslutning till puberteten behåring kring könsorganen; hos pojkarna förstoras penis. Kroppens längdtillväxt sätter så in. Den första menstruationen kommer senare i denna utvecklingskedja. Hos pojkar minskas underhudsfettet, och muskulaturen blir kraftigare och framträder tydligare under huden. Skelettet blir grövre, bröstkorgen blir större med bl.a. större axelbredd som följd. Ansiktsdragen blir också grövre. Det för barnet typiska runda ansiktet ersätts med ett ”kantigf”. Struphuvudet blir större vilket leder till ett djupare röstläge (målbrottet). I huden ökar talgkörtlarnas produktion. Dessa särdrag kallas de manliga sekundära könskaraktärerna. Penis och pungen med testiklarna ökar i storlek och blir mörkare, behåring uppträder kring könsorganen, i ansiktet och i armhålorna. Under denna period uppträder oftast de första ofrivilliga sädesuttömningarna (se artikeln Pollutioner). Hos flickor är förändringarna mindre uttalade i fråga om muskulatur och skelett. Underhudsfettet ökar emellertid, i synnerhet med den typiskt kvinnliga lokalisationen till höfter, lår och bröst. Dessa särdrag kallas de kvinnliga sekundära könskaraktärerna. Ansiktsdragen ändras ej så påfallande som hos pojkar. Som det mest påtagliga tecknet till könsmognadens inträde uppträder den första menstruationen. Åldern för dessa förändringars inträde och färdigutveckling visar

Anatomi - 652 och fysiologi

betydande individuella variationer, såsom framgår av diagrammet. Den vänstra ytterkanten av staplarna för både pojkar och flickor anger den tidigaste normala åldern då en viss pubertetsutveckling först brukar göra sig märkbar. Normal” betyder här att man inte behöver befara någon hormonell rubbning under förutsättning att en viss sekundär könskaraktär börjar uppträda inom en viss tidsram. Om den senaste normala åldern för påbörjad pubertetsutveckling gäller att anledning till undersökning om något sjukligt föreligger anses finnas först då inga som helst tecken till könsmognad uppträtt hos en flicka i femtonårsåldern respektive hos en pojke i sextonårsåldern. Diagrammet ger en överblick av följande förhållanden: Flickor, bröslutveckling. Det är normalt att den hos några börjar så tidigt som i 8-årsåldern och lika normalt att den hos andra börjar först vid fyllda 13 år. Mest frekvent är början vid ca ll år och avslutad brösttillväxt i samband med puberteten vid 13 3/4 år, dvs. tillväxten sker under en period av 2 3/4 år (den skuggade delen av stapeln). Diagrammet ger ingen upplysning om senaste normalålder för avslutad brösttillväxt i samband med puberteten. Flickor, pubesbehåring. Början sker normalt vid vilken som helst ålder mellan 8 och 14 år. (Pubesbehåring börjar i allmänhet något efter första brösttillväxt, men ordningen kan också vara omkastad.) Mest frekvent är början vid ca. 11 år och avslutad tillväxt i samband med puberteten vid fyllda 14 år, dvs. tillväxten sker under en period av 3 år (den skuggade delen av stapeln). Diagrammet ger ingen upplysning om senaste normalålder för avslutning av pubeshårtillväxt i samband med pubertet. Flickor, första menstruation. Den kan normalt inträffa vid vilken som helst ålder mellan fyllda 10 och 16 1/2 år. Allra vanligast är att det skeri perioden 13 - 13 1/4 år (den skuggade delen av stapeln). Pojkar, accelererad testikelutveckling. Början sker normalt vid vilken som helst ålder mellan fyllda 10 och 13 1/2 år, och utvecklingen är normalt avslutad vid vilken som helst ålder mellan 14 1/2 och 18 år. Mest frekvent är början vid fyllda 12 år och avslutning vid fyllda 16 år, dvs. tillväxten sker under en period av 4 år (den skuggade delen av stapeln). Pojkar, pubesbehåring. Början sker normalt vid vilken som helst ålder mellan 10 och 15 år, och utvecklingen är normalt avslutad vid vilken som helst ålder mellan 14 och 18 år. (Början sker vanligen något efter början av testikeltillväxten men kan också vara samtidig.) Mest frekvent är början vid drygt 12 år och avslutning vid 16 år, dvs. tillväxten sker under en period av något mindre än 4 år (den skuggade delen av stapeln).

Pojkar, accelererad penisutveckling. Början sker normalt vid vilken

som helst ålder mellan ll och 14 1/2 år, och utvecklingen är normalt avslutad vid vilken som helst ålder mellan 13 1/2 och 17 år. Mest frekvent är början vid fyllda 13 år och av avslutning vid fyllda 15 år, dvs. utvecklingen sker under en period av 2 år (den skuggade delen av stapeln). Den genomsnittliga åldern för första menstruationen har under de senaste hundra åren sjunkit avsevärt, från omkring 16 år till 13 år. Om orsakerna till denna förändring finns skilda hypoteser, bl.a. bättre

SOU 1974: 59 Pubertet 653

Stadium Låg Mellan Hög Gy r V

mderskurs #1 A2 3\ 4 [§3 6 7 g 9 1 2 3

Ålder 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

Pubesbehåring : :

Första mens 10-46 H2 POJKAR Testi kelutveckling

D_e sekundära kdnskarak- Pubesbehåring tarernas utveckling samt 10_15 14_18 tidpunktför första mens. Tidsramar för normala _ _ individuella variationer. P°“3“°°k“9 Efter Tanner I 962. (Förklaring av diagrammet, 11-141/2 131/2-17 se ovan.)

kosthåll. Från social synpunkt är dessa förändringar av stor betydelse. Den period som ligger mellan tidpunkten för könsmognaden och tidpunkten för den sociala mognaden, kulturpuberteten, blir längre. De problem som samhället härigenom ställs inför är betydande. Härtill bidrar också att utbildningstiden förlängs. En viktig faktor när det gäller att bemästra dessa problem är vilken attityd ”samhällef” intar till olika former av driftstillfredsställelse hos unga könsmogna individer.

Li ttera tur:

Tanner, J M: Growth at Adolescense. Oxford 1962. Norinder, Yngve: On status and developmental rate in certain human Characteristics. Preliminary findings... with some educational implications. Stockholm 1972.

654 Anatomi och fysiologi

Menstruation

Vid menstruationsblödning utstöts de ytliga skikten av livmoderns slemhinna. Ett mellan könshormonerna - hormon växelspel östrogent och gulkroppshormon (progesteron) - är den bakomliggande orsaken. Genom förmedling av hypofysens framlob påverkar hormonet FSH (se artikeln Könshormoner) äggstockarna så att ett flertal folliklar - små blåsor var och en innehållande ett ägg - börjar tillväxa. I regel når endast en av dessa åt gången full mognad och brister, varvid dess ägg slungas mot äggledaren. Därefter återbildas de övriga folliklarna. I den mognande follikeln bildas hormon, som bl.a. har en bromsande effekt på hypofysens bildning av FSH. När en follikel brustit, övertar andra gonadotropa hormoner från hypofysen, LT och LTH, herraväldet (se artikeln Könshormoner). Genom dessa hormoners inverkan omvandlas den brustna follikeln till en gulkropp corpus luteum. Namnet har denna bildning fått p.g.a. den för blotta ögat synliga gula färgen. Befruktas ägget kvarstår gulkroppen i flera veckor. Om däremot ingen befruktning äger rum minskas efterhand bildningen av luteiniserande gonadotropin och gulkroppen skrumpnar. Samtidigt ökar på nytt utsöndringen från hypofysen av FSH, nya folliklar börjar mogna osv. Det östrogena hormonet bildas i äggstockarnas folliklar och ökar i mängd när folliklarna mognar. Genom det östrogena hormonets inverkan tillväxer livmoderslemhinnan i tjocklek. Efter ägglossningen, då den brustna follikeln omvandlas i en gulkropp, dominerar hormonet progesteron, som bildas i den gula kroppen. Progesteron utvecklar de körtlar och körtelrör som finns i livmoderslemhinnan, som nu inte tillväxer ytterligare i tjocklek. Man säger att livmoderslemhinnan före ägglossningen (ovulationen) är en tillväxtslemhinna och därefter en sekretionsslemhinna, dvs. den bildar nu sekret. Genom dessa förändringar förbereds slemhinnan för att ta emot det befruktade ägget. Uteblir befruktningen skrumpnar gulkroppen, vilket betyder en minskande produktion av progesteron; ytskikten av slemhinnan stöts av och menstruationen börjar. En flickas första menstruation kommer i allmänhet i 10- l 3-årsåldern. Ser man några generationer tillbaka i tiden, finner man att menstruationerna nu börjar i lägre ålder än förr. Alltjämt förekommer det dock att den första menstruationen kan komma senare - vanligen inträffar den dock före 17 års ålder.

Menstruation 655

Ännu i början av 60-talet visade det sig vid en undersökning i en medelstor svensk stad att en femtedel av tonårsflickorna inte hade känt till menstruation innan den inträffade första gången hos dem själva. Dessa flickor - och även några av dem som hade fått upplysning blev skrämda och olyckliga. I dag har sannolikt alla flickor hört talas om menstruation innan den inträffar, men det kan hända att upplysningen varit så ofullständig och oklar att de ändå upplever sådan osäkerhet eller oro som kommer av bristande information. Det behövs alltjämt och kommer alltid att behövas en tydlig upplysning om det biologiska sammanhanget för att flickan skall uppfatta sin första menstruation som något helt naturligt och fattbart. Men även om hon har god kunskap, kan det finnas attitydproblem. Hon kan skämmas för menstruationen och t.o.m. vara rädd för att tala med sin mor om den. Eller hon kan ha uppfattningen att den första menstruationen utgör den plötsliga och definitiva övergången från flicka till kvinna. En sådan inställning kan medverka till att en flicka i de yngre tonåren går till överdrifter i make up och klädsel för att markera sin vuxenhet. Båda dessa felinställningar kan motverkas genom en grundlig upplysning om att den biologiska och psykologiska pubertetsutvecklingen omfattar en följd av år och har många skilda komponenter. (Se t. ex. kapitlen Pubertet, Människans psykosexuella utveckling och Psykologiska aspekter på pubertetsutvecklingen.) Det vanligaste intervallet mellan menstruationerna är 28 dagar, om man räknar från den första blödningsdagen i en menstruation till den första blödningsdagen i nästa. Variationer från 21 till 35 dagar är emellertid vanliga och inte något onormalt. Längre intervall kan också förekomma, framför allt under de första åren efter menstruationens debut och under åren innan menstruationerna i 50-årsåldern upphör.

Flera månaders uppehåll mellan menstruationerna eller helt uteblivande

av menstruationerna kallas amenorré. Tillfälliga tidsförskjutningar av menstruationerna förekommer vid resor, sjukdomar, nervositet m.m. Menstruationerna kan vara smärtsamma utan att det föreligger någon sjuklig förändring. Detta kallas dysmenorré. Orsaken är att det uppstår kramp i livmodern, då menstruationsblodet pressas ut. Ofta minskar besvären om man är uppe och i rörelse. Smärtan kan dock ibland vara så svår att sängläge inte kan undvikas. Efter några timmar eller någon dag brukar besvären till största delen gå tillbaka. Ofarliga smärtlindrande medel kan hjälpa. Vid svår dysmenorré ger man ibland p-tabletter. P-tabletter hämmar ägglossningen. Det har visat sig att om ingen ägglossning uppträder står livmoderhalsen mer vidgad. Därigenom kan blodet lättare tömma sig utan muskelkramper. Av största psykologiska betydelse är att man inte betraktar menstruationen som ett sjukligt tillstånd. Dysmenorre är vanligast i unga år innan kvinnan har fått barn. Efter en graviditet och förlossning brukar menstruationsmärtorna bli mindre uttalade. Ägglossningen inträffar ca 14 dagar innan menstruationen kommer. Vid den vanliga typen av menstruationsintervall, dvs. 28 dagar, inträffar alltså ägglossningen mitt emellan två menstruationer. Vid långa intervall

656 Anatomi och fysiologi

är det inte så - avståndet i tid mellan ägglossning och den efterföljande menstruationen är mer konstant än mellan den föregående menstruationen och ägglossningen. Har t.ex. en kvinna sex veckor mellan menstruationerna kan hon beräkna att hennes ägglossning äger rum ca 4 veckor efter en menstruations början. Vid varierande menstruationsintervall blir det därför svårt att beräkna tidpunkten för ägglossningen. Ibland uteblir ägglossningen. Detta är relativt vanligt under de första åren efter det att en flicka fått sin menstruation. Intervallen mellan menstruationerna blir då som regel långa och menstruationsblödningen kan bli riklig. Menstruationen är då smärtfri. Om ingen ägglossning inträffar kan man ej bli gravid. Menstruationerna upphör i 45 -SO-årsåldern. Denna period kallas klimakteriet (se särskilt kapitel härom). Tiden efter menstruationemas upphörande kallas menopaus.

Pollutioner

Med pollutioner (av lat. = menas pollutio nedsmutsning) ofrivilliga sädesuttömningar utan samband med yttre sexuella stimuli. Hos ynglingar i och närmast efter puberteten kan nattliga pollutioner uppträda i samband med drömmar av sexuellt innehåll. Dessutom är det i nämnda åldrar inte ovanligt med pollutioner i vaket tillstånd. Ofta kommer då sädesuttömningen i samband med psykiska spänningstillstånd av olika slag. En pojke kan t.ex. få en pollution vid ett viktigt skriftligt prov i skolan. Hos vuxna män förekommer pollutioner vanligtvis under sömnen i samband med samlagsdrömmar. Pollutioner är helt naturliga och självfallet oskadliga. Vissa män har pollutioner ofta, andra mera sällan. En och annan har aldrig haft en pollution. Detta är olika variationer av det normala temat. Även hos kvinnor förekommer samlagsdrömmar med orgasm. Liksom vid annan sexuell retning utsöndras då genom slidväggen en vätska som kan fläcka nattdräkt eller sängkläder. Det är orsaken till att man ibland talar om kvinnliga pollutioner. Sådana drömmar är helt normala, även om de inte anses vara lika vanliga hos kvinnor som hos män.

Anatorm 658 och fysiologi

och

Spermietransport befruktning

bildas i de båda testiklarna, som ligger i Sädescellerna, Spermierna, scrotum. (Jfr artikeln Könsorganens byggnad.) Det tar ungefär pungen, 70 för en spermie att utvecklas till befruktningsduglighet. dagar förs via bitestikel och sädesledare till sädesblåsorna, där de Spermierna ”lagras. Vid sädesuttömningen pressas de mogna Spermierna genom muskelrörelser från sädesblåsorna och sädeskanalerna ut i rytmiska urinröret och blandas därvid med slem från prostatakörteln. Den färdiga produkten kallas sperma. Prostatavätskan utgör största delen av sperman eller uttömningen (ejakulatet). Genom muskelkontraktionerna trängs sädesvätskan ut genom urinröret. En uttömning (ett ejakulat) utgör ca 2

cma (variationerna är dock stora) och rymmer några hundra miljoner

spermier. Vid samlag når vätskan övre delen av vagina, där livmoder-

tappen mynnar. kanal av ett sekret. Dess konsistens och Livmoderhalsens är utfylld andra fysikalisk-kemiska egenskaper varierar med olika faser ikvinnans Sekretet är rikligt och tunnflytande dagarna före menstruationscykel. och under ägglossningen, ovulationen, men blir redan någon dag därefter segt och trögflytande. För att sädescellerna skall kunna passera livmodermåste slemmet ha den beskaffenhet som föreligger vid halskanalen, Det sega slem, som därefter utfyller kanalen, släpper inte ägglossningen. igenom spermierna. fordras vidare substanser som sädescellerna För spermietransporten Dessutom sker i den kvinnliga genitalkanalen en hittills ej själva medför. en s.k. kapaciteringsprocedur, som klarlagd påverkan på spermiehuvudet, är nödvändig för att en spermie skall kunna befrukta ett ägg.

Befruktningen, konceptionen, äger rum i någon av de två äggledarna. och äggledarna underlättas sannolikt Transporten upp genom livmodern av sugande muskelrörelser i livmoderns och äggledarnas väggar. Orgasför intensiteten i dessa rörelser är ej säkert utredd. Man mens betydelse att vissa ämnen i sperman, de s.k. prostaglandinerna, har en har iakttagit starkt effekt på livmodern. Säkert är emellertid att sammandragande utebliven orgasm hos kvinnan alls inte hindrar att hon blir gravid. Finns det ett ägg i någon av äggledarna drar det spermierna till sig kemiska substanser, som det avger. Ett stort antal spermier genom efterhand i kommer att nå ägget och stöter sina huvuden mot dess ”skal sina försök att tränga in. Endast en spermie upptas dock av ägget, och

Spermietransport och befruktning 659

sedan detta skett bildas en skyddande hinna runt ägget, vilket hindrar att andra spermier tränger in. Av spermien intränger endast huvudet i ägget, medan spermiens svans stöts bort. De övriga spermierna angrips av vita blodkroppar och förstörs. Den tidrymd då en befruktning kan äga rum är mycket begränsad. Man anser att ägget endast har en livslängd på ca ett dygn efter det att det lossnat från äggstocken. En sädescell är befruktningsduglig under längre tid, två tre dygn » kanske längre. Man brukar ange att en befruktning kan äga rum som följd av ett samlag inom ett par dygn före och ett dygn efter ägglossningen. Efter befruktningen transporteras ägget ned genom äggledaren till livmoderhålan medan det samtidigt genomgår upprepade delningar. Först delas det i två celler, så fyra, åtta, sexton, trettiotvå osv. Alla celler är identiskt lika. När ägget når livmoderhålan ser det ut som ett hallon eller ett mullbär. Detta kallas äggets mörulastadium. Transporten genom äggledaren sker genom sammandragningar (peristaltik) i muskulaturen i äggledarens vägg på samma sätt som när födan förs genom tarmkanalen. Då det befruktade ägget når slemhinnan i livmoderhålan har denna nått en bestämd utvecklingsgrad. Denna utveckling är beroende av könshormonernas (östrogen och progesteron) inverkan. Där ägget suttit i äggstocken (ovariet) bildas en s.k. gul-kropp (Corpus luteum), som producerar gulkroppshormon (progesteron), vilket är det väsentligaste hormonet för att skapa livsbetingelser i livmoderslemhinnan för det befruktade ägget. Genom att ägget befruktas har det erhållit förmåga att äta sig ned i livmoderslemhinnan (implanteras, implantation) och där börja utvecklas (nidation). De sönderfallsprodukter, som uppstår i livmoderslemhinnan (endometriet), när ägget borrar sig ned, använder ägget som näring. Äggets delningar fortsätter, och de centrala delarna av cellmassan börjar lösas upp. Det bildas en håla - äggets blástulastadium. Från en knoppliknande bildning i denna blåsa formas efterhand fostret. Små fingerliknande utskott bekläder äggets periferi. De utskott som är vända mot livmoderväggen ökar i antal och storlek och bildar placenta, moderkakan. I denna, som är rik på blodkärl, sker övergången av näringsämnen från moderns blod till fostret och av avfallsprodukter från fostrets blod till moderns. Moderns och fostrets blodkärlssystem är dock skilda från varandra. De utskott som täcker den andra sidan av blåsan (ägget), in mot livmoderhålan, tillbakabildas, och denna del av blåsans vägg kommer att bilda den yttre fosterhinnan, chorionhinnan. Den inre fosterhinnan, amnionhinnan, bildas också från ägget och bekläder chorionhinnans insida. Fostret ligger nu i en vätskefylld håla, vars väggar består av amnionhinnan och utanför denna chorionhinnan och placenta. Vätskan utgöres av det vi i dagligt tal kallar fostervattnet. Blodkärlen på den mot fostret vända sidan av placenta löper samman till navelsträngen som utgör förbindelsen mellan placenta och fostret.

660 Anatomi och fysiologi

Hos alla högre djur avgörs en individs genetiska kön i befruktningsögonblicket genom äggets och sädescellernas könskromosomer. Åtskilligt forskningsarbete har nedlagts på problemet huruvida man skulle kunna inverka på här inblandade mekanismer, dvs. på vilket kön en individ får. Hos däggdjuren är ju sädescellerna av två slag, det ena bärande en X-, det andra en Y-kromosom. Kunde man sortera sädesceller och sedan inseminera med sperma som endast innehöll en sorts sädesceller, kunde man åstadkomma avkomma av önskat kön. Härvidlag har man sökt sig fram på tre vägar: elektroforés, förändring av surhetsgraden (pH) i slidan och centrifugering. Elektrofores innebär i detta fall i princip att en svag elektrisk ström leds genom utspädd sperma, varvid i vissa fall en del spermier ses vandra mot katoden, andra mot anoden. Vissa forskare uppger sig ha lyckats att sätt få de Y-bärande spermierna att gå åt ena hållet, de på detta X-bärande åt det andra. Andra som prövat metoden har dock icke kunnat upprepa resultaten. Åtskilliga forskare har prövat att före parning skölja försökshondjurens slida med svaga lösningar av syror eller baser. Man har på så vis hos råttor, och kaniner kunnat förskjuta den normala könskvoten i möss, marsvin avkomman av 50 % hanar: 50 % honor till 20:80 resp. 80:20. Eftersom hos flertalet däggdjur X-kromosomen är något större än Y-kromosomen, ligger tanken nära till hands att de X-bärande spermierna skulle kunna vara tyngre än de Y-bärande och att sålunda de båda slagen av spermier skulle kunna separeras genom centrifugering. Åtskilliga försök i den vägen har gjorts men utan framgång. Även om sålunda hittills försöken att finna en metod att på förhand bestämma avkommans kön inte varit framgångsrika, fortsätter åtskilliga forskare att arbeta med problemet. En lösning av det skulle möjligen leda konsekvenser för mänskligheten, eftersom det alltjämt till problematiska finns så många kulturer där flickor nedvärderas och familjen önskar sig endast pojkar. Däremot vore det för husdjursaveln av praktisk och ekonomisk om man kunde på förhand bestämma avkommans kön. I en betydelse mjölkdjursbesättning vill man t.ex. ha så många kvigkalvar som möjligt, medan tjurkalvar ej är önskvärda.

Litteratur: Demarest, Robert J & Sciarra, John J: Befruktning, förlossning, födelsekontroll. Övers. Stockholm 1970.

Graviditet och

fosterutveckling

Det första tecknet på en graviditet är att menstruationen uteblir. Menstruationen kan dock även utebli av andra anledningar: miljöbyte, emotionella spänningstillstånd, akut eller kronisk sjukdom m. m. Enstaka gånger kan menstruationer å andra sidan förekomma en eller ett par trots att kvinnan är gravid. Blödningsmängden gånger är då som regel mindre än i vanliga fall. Andra tecken på graviditet är illamående framför allt på mornarna, trötthet, initiativlöshet och känslolabilitet. Dessa besvär kan i mer eller mindre uttalad grad inställa sig tämligen snart efter den första uteblivna menstruationen. Som regel går graviditetsbesvären över fram mot mitten av graviditeten. Karakteristiskt för en tidig graviditet är stundom även motvilja mot sådant som man i vanliga fall uppskattar, t.ex. kaffe och tobak. Denna förändrade smak kan också väcka behov efter sådant som man annars är likgiltig inför, såsom sötsaker. Det kan även ta sig bisarra uttryck som längtan efter att äta sand m.m. Om en graviditet föreligger eller ej kan i flertalet fall fastställas genom test. De graviditetstest som nu används bygger på den stora produktionen i placenta av ett speciellt hormon: choriongonadotropin. Detta hormon liknar de gonadotropa hormoner som utsöndras från hjärnbihangets (hypofysens) främre del. Ett graviditetstest blir positivt - dvs. visar att graviditet föreligger - ca fyra veckor efter det samlag som resulterade i befruktningen eller tio-fjorton dagar efter den dag då menstruationen skulle ha kommit (om kvinnan har regelbundna menstruationer med fyra veckors intervall). För en helt säker diagnos fordras dock en läkarundersökning, som bör göras när ungefär fyra veckor gått sedan menstruationen uteblev. Vid denna undersökning kan man fastställa om graviditet föreligger och om den hittills förlöpt normalt. Undantagsvis kan det befruktade ägget slå sig ned i en äggledare och aldrig nå fram till livmoderhålan. Detta kallas utomkvedshavandeskap. Orsaken till att ett utomkvedshavandeskap uppstår är vanligen förändringar efter inflammationer i äggledaren eller medfödda rubbningar. Missfall - dvs. en graviditet som upphör innan fostret är livsdugligt är relativt vanligt. Man räknar med att 10 % av alla graviditeter upphör genom missfall. Framför allt är de tidiga missfallen vanliga, dvs. de som

662 Anatorm och fysiologi

inträffar under graviditetens tre första månader. Många rzissfall inträffar så tidigt att kvinnan felaktigt uppfattar dem som en menstruation. Om man medräknar dessa, blir andelen missfall långt högre än 10 %. Sammanlagt går kanske hälften av alla befruktade ägg förlorade. (Jfr kapitlet Aborter.) Missfall kan ha en rad olika orsaker. Vanligast är förändringar i ägg eller sädescell eller en icke normal inbäddning i livmoderslemhinnan, som omöjliggör äggets vidare utveckling. Vid sådana missfall som överhuvud uppfattas som sådana av kvinnan utstöts ägg och livmoderslemhinna i samband med en riklig och ofta smärtsam blödning. Oftast gör man en skrapning för att inga rester skall bli kvar i livmodern. l de allra flesta fall blir en graviditet som följer efter ett missfall helt normal. Om minst tre graviditeter efter varandra slutar med missfall skall man söka efter en gemensam bakomliggande faktor och försöka undanröja denna. Missfall benämns även spontanabort - för lekmannen dock betyder abort oftast ingrepp i avsikt att avbryta graviditeten. En graviditet varar omkring 9 kalendermånader. Inom medicinen talar man dock om 10 graviditetsmånader om 4 veckor vardera räknat från den sista menstruationens första dag. Detta innebär att graviditeten omfattar 40 veckor eller 280 dagar. Tidsvariationer är normala. Man får räkna med att barnet kan födas inom 2 veckor före eller 2 veckor efter den beräknade dagen. Om fostret framföds före den 28:e veckans utgång talar man om ett missfall. Man räknar nämligen inte med att foster som föds före den tidpunkten har någon möjlighet att överleva, även om det undantagsvis har förekommit. Om barnet föds mellan den 28:e veckan och den 37: e talar man om förtidsbörd. Ett sådant barn är ömtåligare än ett moget och fullgånget barn. Givetvis har ett barn större möjlighet att klara sig ju längre fram mot fullgângen tid förlossningen dröjer. Det finns också en genom Världshälsoorganisationen internationellt antagen definition av gränsen mellan förtidigt fött och fullgånget barn. Denna gräns är en viktsgräns. Barn som vid födseln väger högst 2500 gram kallas för omogna, ofullgångna eller prematüra, medan barn som väger mer betraktas som fullgångna, matura. Vid fullgângen tid väger i Sverige en gosse i medeltal 3600 gram och är 50-52 cm lång, medan en flicka i medeltal väger 3400 gram och är 48-50 cm lång. Variationerna i vikt vid födelsen är dock mycket stora; beträffande längden är variationerna mindre uttalade. Vid 28-veck0rsgränsen är vikten 900-1000 gram och längden 35 cm. Vikten 2500 gram nås av fostret omkring 6 veckor före beräknad förlossning. Ungefär när halva graviditetstiden gått börjar den blivande modern känna fosterrörelser. Fosterhjärtats slag kan höras med ett stetoskop mot moderns buk. Fostrets hjärta slår snabbare än moderns tryckt 120-160 slag per minut. Urinvägsinfektioner är tämligen vanliga under havandeskapet. De bör noggrant behandlas då i annat fall fostret kan ta skada eller födas för

Graviditet och fosterurveckling 663

Schematiskt sett växer fostret i längd enligt följande: Efter antal Fosterstorlek graviditetsmån. cm l l (l x l) 2 4 (2 x 2) 3 9 (3 x 3) 4 16 (4 x 4) 5 25 (5 x 5) 6 30 (6 x 5) 7 35 (7 x 5) 8 40 (8 x 5) 9 45 (9 x 5) 10 50 (10 x 5)

tidigt. Dessutom kan på lång sikt moderns njurar skadas. Viktigt är att undersöka urinen på förekomst av bakterier även om symtom på blåskatarr inte föreligger. Vissa sjukdomar hos modern kan medföra risk för fostret. Dit hör röda hund, som tidigt under graviditeten (före 14:e veckan) kan medföra missbildningar hos fostret (synförändringar, dövhet, hjärnmissbildning, kluven gom). Röda hund - rubéola - är en virussjukdom och virus går över till fostret. Smittkoppsvaccination med levande virus kan ge missfall. Om modern är smittad med gonorré, finns gonokocker i förlossningskanalen. De kan framkalla missfall eller infektera barnets ögon vid förlossningen. En sådan infektion kan ge blindhet. För att skydda de nyfödda barnen mot gonorré är det i lag föreskrivet att man skall droppa lapisdroppar i ögonen på varje barn strax efter födelsen. Sockersjuka - diabetes - hos modern kan också leda till komplikationer. Noggrann övervakning och behandling av modern under hela graviditeten har avsevärt minskat riskerna för fostret. Missbildningar hos fostren förekommer i ett par fall på 100. Ärftliga faktorer kan spela en roll, men i de flesta fall är orsaken okänd. En orsak är röda hund som ovan nämnts. Neurosedyn - ett läkemedel som bl.a. gavs mot graviditetsillamående visade sig framkalla svåra missbildningar. Den tragedi som blev följden av detta riktade uppmärksamheten på olika läkemedels fosterskadande inverkan. Några andra läkemedel med samma risker för fostret som neurosedyn visade sig ha, har man dock ej funnit. Försiktighet med medicinering under graviditeten tillråds dock. Stora doser röntgenstrålar kan skada fostret. Man skall därför vara återhållsam med röntgenundersökningar under graviditet. Olika blodgrupp hos mor och foster kan ge upphov till sjukdomstillstånd hos fostret. Mest betydelsefull i detta avseende är Rh-immuniseringen. Den s.k. Rh-faktorn finns i blodkropparna hos 85 % av Sveriges befolkning medan 15 % saknar den. De förra individerna kallas Rh-positiva, de senare Rh-negativa.Om fostret är Rh-positivt medan modern är Rh-negativ, kan modern bli immuniserad, dvs. bilda antikroppar mot

664 Anatomi och fysiologi

Rh-positivt blod, om blodkroppar eller delar av blodkroppar från fostret når moderns blodcirkulation via moderkakan. Om antikroppar mot Rh-positivt blod når det Rh-positiva fostret förstörs fostrets blodkroppar. Blodbrist och gulsot (beroende på den ökade mängden blodfärgämne fritt i blodet) blir följden. Förmågan att transportera syrgas, som ju är beroende av de röda blodkropparna, minskar och i svåra fall dör fostret. Man brukar därför starta förlossningen före fullgången tid och efter barnets födelse göra en blodbytestransfusion. Vid detta ingrepp försöker man avlägsna så mycket som möjligt av barnets Rh-positiva blod och ersätta det med Rh-negativt blod, som inte kan skadas av antikropparna. Ofta får man göra upprepade blodbytestransfusioner. På senare år har man börjat förebygga Rh-immunisering genom att efter en förlossning ”vaccinera” för att förhindra en eventuell antikroppsbildning. För att tidigt upptäcka eller förebygga komplikationer för moderns eller fostrets del skall modern regelbundet kontrollera sig under graviditeten. Dessa kontroller sker kostnadsfritt på mödravårdscentral. l normala fall - dvs. då inga komplikationer tillstöter - bör modern göra tre besök hos läkare på mödravårdscentral. Det första besöket görs tidigt i graviditeten för att fastställa att en normal graviditet föreligger. Det andra besöket görs i mitten av graviditeten, då modern känt fosterrörelser en tid. Lämplig tidpunkt för det sista läkarbesöket är omkring en månad före fullgången tid. Vid det sista besöket fastställer läkaren hur fostret ligger i livmodern. Under den sista månaden brukar det som regel inte ändra läge. Mellan läkarbesöken. undersöks den blivande modern regelbundet av barnmorskan vid mödravårdscentralen. Mellan första och andra läkarbesöket kommer hon till barnmorskan en gång i månaden, efter det andra läkarbesöket varannan vecka och under den sista graviditetsmånaden varje vecka. Vid dessa kontroller tas urinprov, bestäms blodvärde och vikt och avlyssnas fosterhjärtljuden. Barnmorskan lyssnar på fosterhjärtljuden samt följer att graviditeten utvecklas normalt. Vid blodbrist eller befarad vitaminbrist kan modern få kostnadsfria läkemedel. På senare år har man allmänt infört att mödrarna skall erhålla mödraundervisning genom mödravårdscentralerna. Avsikten med detta är att modern genom att veta vad som sker med henne under graviditet och förlossning skall befrias från den rädsla och oro som bottnar i okunnighet. På många håll ges vid dessa kurser även mödragymnastik. Gymnastiken har två syften: dels att lära modern att på rått sätt använda sin muskulatur under förlossningen, dels att träna henne så att den på grund av graviditeten ökade kroppsvikten inte ger henne onödiga ryggoch bäckenbesvär. Sådana besvär är vanliga i slutet av graviditeten inte bara beroende på viktökningen utan också därför att fogarna mellan ryggkotorna och bäckenbenen luckras upp. Ryggen blir därigenom instabil. Uppluckringen ger den vaggande gång man ofta ser hos gravida kvinnor. Å andra sidan betyder uppluckringen att förlossningen underlättas genom att bäckenkanalen vidgas något. I Sverige äger numera praktiskt taget alla förlossningar rum på sjukhus.

Graviditet och fosterutveckling 665

Hemförlossningar tillhör undantagen. För att inte anstaltsmiljön skall ta bort känslan av förlossningen som en familjeangelägenhet, låter man på många BB den blivande fadern eller någon annan som den blivande modern vill ha hos sig, vara med under förlossningen. Genom mödravårdscentralen kan modern också få hänvisning till barnavårdskurs.

L it tera tur: Bergman, P: Obstetrik för barnmorskor. Stockholm 1970. Borell, U & Engström, L: Obstetrik. Stockholm 1971. Engström, L & Ringqvist, M: Havandeskap och mödragymnastik. Stockholm 1970. Demarest, Robert J & Sciarra, John J: Befruktning, förlossning, födelsekontroll. Övers. Stockholm 1970. Nilsson, Lennart (bild), lngelman-Sundberg, Axel och Wirsén, Claes: Ett barn blir till. Stockholm 1965.

666 Anatomi och Jâisiologi

Förlossning

först. - I flertalet fall (97 %) föds barnet med huvudet Sätesförlossning då sätet eller fötterna först föds fram - förekommer i omkring 3 % av alla förlossningar. Att barnet föds i s.k. sätesbjudning är inte onormalt men är e i synnerhet om det är kvinnans första förlossning - förknippat med en större frekvens komplikationer för fostrets del än vid förlossning i huvudbjudning. Sådana komplikationer kan dock i stor utsträckning undvikas genom noggrann övervakning av förlossningen. däremot ilivmodern - vilket Om fostret ligger snett eller på tvären inte förekommer oftare än i omkring ett fall på två hundra förlossningar - kan det inte födas fram på normalt sätt. Det är även viktigt att bäckenet är tillräckligt rymligt för fostrets bäckenets mått är medelst en passage. Det säkraste sättet att bestämma röntgenundersökning. En sådan röntgenundersökning i slutet av graviditeten är inte farlig för fostret. Är bäckenet trångt måste ett kejsarsnitt göras (se nedan). Moderna metoder och behandlingsprinciper har emellertid diagnostiska medfört att förlossningskomplikationer beroende på trångt bäcken är

sällsynta. Hälso- och näringsstandarden i Sverige samt utvecklingen inom och spädbamsdödlighet är sjukvården har bidragit till att vår nyföddhetsdör i medeltal 2-3 barn en av de lägsta i världen. Av skilda anledningar eller under den första veckan därefter. av 100 omkring förlossningen (Även dödfödda barn är alltså inräknade här.) Förlossningen skall i normala fall vara avslutad inom ett dygn. Ofta tar det kortare tid. Man indelar förlossningen i tre stadier: Öppningsstadiet, utdrivningsstadiet och efterbördsstadiet. Öppningsstadiet tar den längsta tiden. senare delen känner den blivande modern Under av graviditeten dvs. livmodern drar sig samman och blir hård för att förvärkar”, efterhand Detta vållar föga eller ingen smärta. När slappna igen. hon sammandragningarna som en mens- Öppningsstadiet börjar upplever truationsliknande värk i korsryggen och i ljumskarna. Sammandragningarna kommer även mer regelbundet och ökar i styrka. Livmoderhalsen är utfylld av en slempropp, som utstöts i början av då livmoderhalsen vidgas. Ett tidigt tecken på att förlossningen, förlossningen-startat är att den blivande modern lägger märke till att en

Förlossning 667

blodstrimmig gelatinös klump kommer ut ur slidmynningen. När livmoderhalsen därefter vidgas alltmer, uppstår det små bristningar från vilka det kommer en sparsam blödning ur slidan, kallad teckenblödning. Till sist öppnas passagen helt för fostret. Därmed är öppningsstadiet slut. Övergången mellan öppningsstadiet och utdrivningsstadiet markeras av att fosterhinnorna brister och vattnet går. Fosterhinnorna har inte längre stöd av livmoderväggen, varför de uttänjs och brister. Fosterhinnorna kan dock ibland brista vid andra under förlosstidpunkter ningen. Ibland kan förlossningen inledas av att vattnet går. Hinnorna kan också förbli hela när fosterhuvudet framföds. Detta kallas sedan gammalt att födas med segerhuva. Sedan livmoderhalsen helt kan öppnats fostret passera ned genom förlossningskanalen. På grund av bäckenkanalens form vrids fostret i en korkskruvsliknande rörelse så att utrymmesförhållandena utnyttjas på gynnsammast sätt. Huvudet är den möjliga mest omfångsrika delen av fosterkroppen men har att möjlighet omformas då skallens ben är fogade till varandra genom bindvävsfogar, s. k. suturer. Där pannbenen och hjässbenen möts bildas den stora fontanellen, som sluts först då barnet är 12-18 månader gammalt. Under utdrivningsstadiet pressas fostret genom livmoderns muskelsammandragningar ned genom förlossningskanalen. Mot slutet av utdrivningsstadiet känner modern ett ökande behov av att som vid avföring hjälpa till med bukmuskulaturen, bukpressen. Förlossningen påskyndas därigenom. Med vissa handgrepp hjälps fostret fram ur slidan av barnmorskan, varvid vävnaderna kring slidans mynning skyddas mot onödiga bristningar. Bristningar kan dock inte alltid undvikas. De brukar läka utan men sedan de sytts ihop. När barnet framfötts får modern en stunds vila. Barnet tas om hand. Det väsentliga är nu att barnet på ett normalt sätt börjar lungandas. Då näsa och svalg är fyllda med fostervatten skall dessa sugas rena. Barnet har fortfarande förbindelsen med placenta genom navelsträngen. Denna kläms ihop, vanligen med en plastklämma, ett litet från stycke barnets bukvägg. Därefter klipps navelsträngen av. Andningen kommer i gång och ger sig till känna genom att barnet börjar skrika. Som tidigare nämnts skall barnet snarast efter födseln ha lapisdroppar i = Vidare ögonen (lapis silvernitrat). skall man göra en första undersökning för att se om barnet är välskapt. Man känner efter om gommen är hel, att ändtarmen är öppen etc. En mer noggrann undersökning görs som regel av en barnläkare efter någon eller ett par dagar. Barnet märks på ett sätt som utesluter förväxling. Slutligen badas det, vägs och mäts. Av förlossningen återstår efterbördsstadiet, dvs. av utstötningen moderkakan, placenta. Sedan barnet framfötts drar livmodern ihop sig för att anpassa sig efter den minskade volymen. Därvid blir det slitningar mellan den elastiska livmoderväggen och den oelastiska moderkakan, som lossnar från sitt fäste. I samband därmed uppstår som regel måttlig blödning. Ofta kan modern själv krysta ut moderkakan eller också kan den med ett måttligt tryck med händerna mot bukväggen pressas ut. Den moderna förlossningskonsten gör det möjligt att på olika sätt

668 Anatomi och fysiologi

minska de obehag och smärtor, som kan vara förknippade med att föda barn. Man måste dock ta hänsyn till fostret om smärtlindrande medel ges till modern. Fostrets andning och hjärtverksamhet får inte påverkas, då det kan medföra svårigheter för den normala anpassningen till ett liv utanför modern. Lustgas-syrgasblandning har en god smärtlindrande effekt och kan ges med enkla apparater, som modern själv kan sköta. En liknande form av smärtlindring uppnås om modern andas in ångorna från den lättflyktiga vätskan trikloretylen. Man använder olika slag av lokalbedövningar - då man injicerar bedövningsmedlet kring nerver som leder smärtimpulserna från livmodern och förlossningskanalens väggar. Smärtlindrande injektioner ges ofta under öppningsstadiet. Mer sällan ger man numera modern narkos - dvs. låter henne sova. Nackdelen med narkos är att livmodersammandragningarna mer eller mindre upphör varigenom förlossningen avstannar. Vid en del förlossningsingrepp ger man dock narkos. Olika åtgärder eller operativa ingrepp måste ibland vidtas för att korrigera förlossningens förlopp eller för att snabbt föda fram barnet. Ett relativt vanligt problem är att livmoderns kontraktioner icke är tillräckligt effektiva varigenom förlossningen förlängs och komplikationer kan tillstöta för fostrets eller moderns del. till att fostret snabbt behöver utskaffas är Den vanligaste anledningen förändringar av fosterhjärtljuden, som under hela förlossningen noga skall avlyssnas. Sådana förändringar kan tyda på att fostret inte får tillräcklig försörjning av syre genom_ placenta och hotas av kvävning. Tidigare använde man i sådana situationer förlossningstång för att snabbt få ut barnet. På senare år har främst i Skandinavien den s.k. vakuumextraktorn, sugklockan, till stor del ersatt förlossningstången. Vid vakuumextraktion trycker man en liten skål mot fostrets hjässa. Via en slang från skålen minskar man med en pump lufttrycket i skålen framkallar ett vakuum - så att skålen kommer att sitta stadigt fästad. Samtidigt som livmodern kontraheras drar man i slangen till skålen. Ett par procent av alla förlossningar sker med kejsarsnitt. Orsaken till att kejsarsnitt utförs kan vara sjukdom hos modern. Andra anledningar är att bäckenet är för trångt för en normal förlossning eller att fostret har ett onormalt läge i livmodern. Vid kejsarsnitt öppnas bukväggen, varefter man gör ett snitt in i livmodern. Komplikationsrisken är större för barnet efter kejsarsnitt än efter en vanlig förlossning. Därför skall kejsarsnitt göras endast om starka skäl föreligger. Riskerna är dock betydligt mindre nu än förr.

Litteratur: Se under artikeln Graviditet och fosterutveckling.

SOU 1974: 59 669

Flerbörder

För människans del innebär flerbörd i regel tvillinggraviditet, dvs. vid en och samma graviditet föreligger två foster som i regel framföds vid en och samma förlossning. Tvillingförlossning förekommer en gång på 80-90 förlossningar, dvs. frekvensen är ca. 1,2 %. Vissa rasskillnader existerar dock. Sålunda är frekvensen tvillingar högre bland negrer men lägre bland mongoler i jämförelse med vita. I Japan år Lex. frekvensen tvillinggraviditeter 0,5 %. Tvillingar kan vara två-äggiga eller en-äggiga. Tvåäggighet förekommer i 75 % av tvillingfödslarna, enäggighet i 25 %. Tvåäggighet innebär att två ägg som lossnat vid den aktuella ägglossningen befruktas av var sin spermie. Tvåäggstvillingar är ej mera lika varandra än andra syskon och kan vara olikkönade eller likkönade. Enäggstvillingar uppstår genom att ett befruktat ägg av okänd anledning utvecklas till två separata individer. Enäggstvillingar är alltid likkönade och mycket lika varandra till utseende och personlighet. I vissa familjer finns en ökad anhopning av tvillinggraviditeter, men frågan huruvida detta beror på ärftlighet eller tillfälligheter är i det enskilda fallet svår att besvara. Det är en rätt vanlig uppfattning att tvillingar har svårare att bli gravida och få fullgångna barn än icke-tvillingar. Detta är felaktigt. Det är svårt att fastställa om tvillinggraviditet föreligger, vilket allmänheten ibland ej riktigt kan förstå och ibland ej heller förlåta vid misstag. Historierna om hur en moder till allas överraskning fått två barn i stället för ett är legio. Endast en röntgenundersökning kan ge säkert besked. Man bör emellertid misstänka tvillinggraviditet om flerbörder varit vanliga i släkten, om bukomfånget är ovanligt stort för graviditetsstadiet, vid oförklarligt stor viktökning och vid onormalt riklig mängd fostervatten. Det bör bestämt framhållas att de flesta tvillinggraviditeter förlöper komplikationsfritt såväl vad gäller själva graviditeten som förlossningen. Flerbörder med mer än två foster förekommer också. Dessa kan vara enäggiga eller fleräggiga. Trillinggraviditeter är sällsynta; de förekommer i en frekvens av 128000 graviditeter. Fyrlingar, femlingar, sexlingar, sjulingar har förekommit men är extremt sällsynta. Några säkert belagda fall av ättlingar finns inte. De kanske mest kända femlingarna är de enäggiga barnen Dionne från Kanada, födda i maj 1934. Från medicinsk

670 Anatomi SOU 1974159 och fysiologi

synpunkt är de märkliga bl.a. därigenom att tidigare inget enskilt barn i femlinggrupp levt mer än 50 dagar. Barnen Dionne uppnådde som bekant vuxen ålder. En genomgång av facklitteraturen fram till 1963 gav 73 autentiska fall av femlingar. Numera har man möjlighet att genom god vård göra det möjligt även för femlingar att överleva nyföddhetsperioden. Känd över hela världen är den metod att behandla barnlöshet med mänskligt hormon, som utarbetats vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Av de behandlade kvinnorna har ca 40% blivit gravida. Missfallsfrekvensen har varit ca 25 %. Missfallen har inträffat nästan enbart hos patienter där flerbörder framkallats. Flerbördsfrekvensen har varit omkring 45 % (2 eller flera foster). Några missbildningar hos barnen eller fostren (vid missfall) har aldrig konstaterats. Flerbörderna vid denna form av behandling har varit ett problem. Med ökande antal foster eller barn per aktuell graviditet ökar risken för fosterdöd eller barnadöd genom t.ex. missfall eller förtidig förlossning betydligt. Problemet visade sig vara en svårbemästrad doseringsfråga. En kvinna, som vid den första behandlingen födde sjulingar, av vilka alla dog, födde efter den andra behandlingen med oförändrad dos i normal tid vid en normal förlossning ett (1) normalt barn. Emellertid har doseringsfrågan nu praktiskt taget lösts. _ Det bör framhållas att ovanstående behandlingar ej utgör något universalmedel för behandling av alla former av barnlöshet och att de patienter som lämpar sig för behandling måste utväljas noggrant.

Litteratur: Bergman, P: Obstetrik för barnmorskor. Stockholm 1970, s. 197-203. Borell, U & Engström L: Obstetrik. Stockholm 1971, s. 114-118.

Barnsängstiden, amning

Efter förlossningen minskar livmodern i storlek för att inom ungefär sex veckor ha återgått till sitt vanliga tillstånd. Denna process befrämjas om amningen samtidigt fortgår. Från det ställe där moderkakan suttit sker det en måttlig blödning som efter ett par tre veckor blir alltmer varliknande och efter hand övergår till ett klart sekret. Detta kallas avslag. Den första menstruationen efter förlossningen kan komma redan inom ca. sex veckor. Om modern ammar dröjer det dock som regel längre tid ofta återkommer inte menstruationen förrän det gått någon eller några månader efter det att modern slutat amma. Viktigt är dock att alla mödrar är medvetna om att amningen inte är något effektivt skydd mot en ny graviditet och att en befruktning kan inträffa redan några veckor efter förlossningen. Samlag kan återupptas då avslagsperioden är avslutad. Någon form av preventiva åtgärder bör då användas ända fram till den tidpunkt då makarna är beredda att ev. ta emot ett nytt barn. Vanligen stannar modern 4-5 dagar på BB efter förlossningen. Under - den tiden bör hon få vila. Samtidigt skall hon beredas tillfälle att lära sig sköta sitt barn och bli bekant med det. Med tanke på detta låter man på flera BB mödrarna ha barnen hos sig under dagtid. Det är av psykologiska skäl viktigt att modern får ha barnet hos sig en stund så snart som möjligt efter förlossningen och även ofta i fortsättningen. Någon eller ett par dagar efter förlossningen börjar brösten producera mjölk, och amningen kan inledas. Om modern finner amningen lustbetonad och kan genomföra den är detta till fördel för barnet och henne själv. Under amningen får barnet den fysiska närkontakten uppleva med hjälp av munnen, vilken under första levnadsåret är det organ som ger den starkaste lusttillfredsställelsen och därmed trygghetskänsla. (Se kapitlet Människans psykosexuella utveckling.) Fortfarande under förutsättning att modern inte har svårigheter med amningen ger den också henne själv en psykofysisk närkontakt med barnet som hon kan uppleva starkt positivt. Dessutom är ju amning mindre besvärlig och omständlig än flaskuppfödning. Om däremot modern upplever amningen fysiskt eller psykiskt negativt t.ex. på grund av spruckna och smärtande eller om hon bröstvårtor, finner det svårt att kombinera ett amningsprogram med sin allmänna praktiska situation, kommer inte heller barnet att uppleva amningen

Anatorm 672 och fysiologi

positivt. Det bör därför inte utövas något tryck på modern att hon skall amma och det bör försäkras henne att man kan ordna tlaskuppfödning så att den till en mycket stor del ger samma fördelar som bröstuppfödningen. Viktigast är därvid att barnets måltid äger rum under så lugna och rofyllda förhållanden som möjligt och att barnet medan det äter känner fysisk kontakt hud mot hud med den som ger flaskan. Av mindre betydelse än förr är bröstmjölkens näringsvärde, då man nu i handeln kan erhålla fullgoda ersättningspreparat. Ett undantag är barn med mot komjölk, där modersmjölk är att allergisk överkänslighet föredra. - immuniserande mot vissa sjukdomar - som De skyddsämnen överförs med modersmjölken har ingen större betydelse då de förstörs i barnets Men modersmjölken stimulerar tillväxten av en mag-tarmkanal. i barnets tarm; den skapar en surhetsgrad i tarmen som speciell bakterie de flesta andra bakterier inte trivs med. En stor svensk undersökning har också visat att ammade spädbarn under infektionstider, och med äldre syskon i skolor eller lekskolor, klarade tarm- och luftvägsinfektioner än flaskuppfödda barn. Skillnaden är emellertid inte så stor något bättre att den kan användas som något tungt vägande skäl mot flaskuppfödning. Helt annorlunda är förhållandena i u-länderna. Där är möjligheterna att ge ersättningsföda i det närmaste obefintliga och amning enda sättet att - ibästa fall - göra det möjligt för barnet att överleva. Är bröstmjölksmängderna otillräckliga, ger man tillägg bestående av Ofta producerar brösten under den första tiden mer mjölkblandningar. mjölk än barnet behöver, vilket tillfälligt kan ge upphov till en smärtande mjölkstockning. Denna kan emellertid omedelbart hävas genom att modern får pumpa ur överskottsmjölken, lämpligen med en elektrisk pump. När barnet diar fattar det med läpparna runt vårtgården och suger med bröstvårtan mot gommen. Viktigt är att bröstvårtoma hålls rena, då bakterier kan tränga in i sprickbildningar och ge upphov till infektioner. l sällsynta fall kan då s.k. bröstböld uppstå; den botas numera oftast utan svårighet. Om barnet fritt skulle få bestämma sin måltidsrytm, äter det 6-16 mål per dygn och kommer ned till 4-6 mål på relativt fixa tider vid l-l 1/2 månads ålder. Ett längre uppehåll inträder ganska snart under de mörka timmarna, lika mycket före som efter midnatt. Av lättförståeliga skäl försöker man emellertid få barnet att acceptera 5 mål på bestämda tider med fyratimmarsintervall och ett åttatimmarsuppehåll från kl 23 till kl 7. Detta lyckas oftast, men 5-10 % individualister bland spädbarnen opponerar sig. Under den allra första tiden bör barnet få en mjölkmängd motsvarande 10 gram per levnadsdag och mål upp till 120 gram. Den fortsatta utportioneringen bör inte beräknas mekaniskt utan i samråd med t.ex. barnavårdscentralens sjuksköterska. Redan vid några månaders ålder ges tillägg till mjölken i form av safter och moser. D-vitamin skall ges för att förebygga engelska sjukan (rakitis).

SOU 1974: 59 . 673

Klimakterium

Klimakterium kommer från ett grekiskt 0rd, som betyder ”pinne på en stege”. Det omfattar en period från 2-3 år före sista menstruationsblödningen (i 45-50-årsåldern) till 5-7 år därefter. Tiden efter menstruationemas upphörande kallas menopaus. Den fysiologiska bakgrunden till menstruationernas upphörande är att äggstockarna inte längre svarar på stimulansen från hypofysen. Ägganlagen mognar inte, balansen mellan äggstockarnas hormoner och rubbas, ägglossningarna upphör. Det medför i första hand att gestagent hormon - - inte insöndras. progesteron Detta medför i sin tur att mensblödningarna ändrar typ både vad gäller varaktighet, och intervall. riklighet När sedan östrogenerna nästan helt blir slemhinnan i försvinner, livmodern uttunnad, och menopaus inträder. Äggstockarna blir mindre liksom uterus (livmodern). Slemhinnan i slidan blir tunnare och utslätad. Detta medför dels en ökad risk för infektioner, dels att slidan kan kännas torr och att ett samlag kan irritera och göra ont. Blygdläpparna planas ut, bäckenbottens elasticitet avtar, och stundom förekommer livmoderframfall. Hormonbortfallet innebär att hos en stor grupp kvinnor de s.k. bortfallsbesvären uppträder. Det vanligaste är värmevågor eller blodvallningar som förflyttar sig över bröst, hals och inte sällan i ansikte, kombination med rodnad fläckvis. De efterföljs av en svettning, som kan vara ganska riklig. Inte sällan känner kvinnan också s.k. myrkrypningari armar och ben. Andra som kan uppträda symtom är viktökning, labilt känsloliv och ibland depressiva tillstånd oftast med inslag av ångest och rastlöshet. Man brukar säga att varje kvinna får det klimakterium som motsvarar hennes Det innebär att många kvinnor ”typ”. inte får några speciella besvär medan andra kan bli nästan helt invalidiserade och gärna vill isolera sig. De kan mycket intensivt uppleva att för dem är detta början till slutet. Det finns ingen anledning att inte behandla symtomen. Och eftersom de till stor del betingas av ett bortfall av hormoner, får man tillföra sådana. Är besvären stora redan före menopaus, kan t.ex. kombinerad hormonbehandling ges i form av p-piller, som sålunda också har ett rent

medicinskt användningsområde. Samtidigt behöver kvinnan då inte

ängslas för att bli gravid vid denna ålder. Efter menopaus däremot är

674 Anatorm och fysiologi

östrogent verksamma substanser klart att föredra. Däremot har vi idag inte hållpunkter för att de skall användas i decennier för att bibehålla en s.k. ständig ungdom som sker i vissa andra länder. Viktigt är också att man försöker avdramatisera klimakteriet. Kvinnor och män bör få klart för sig att det visserligen innebär att kvinnan inte längre kan bli gravid och föda barn men att det sexuella samlivet har alla förutsättningar att fortsätta så länge båda vill, även om det ofta ändrar form och kanske också upplevs på ett annat sätt, som t.0.m. kan vara mer positivt än tidigare. Klimakteriet är liksom puberteten en epok i kvinnans liv, det är inte ett utslocknande eller inledning till ett avtynande.

Frågan om även mannen har ett klimakterium har diskuterats mycket. Å ena sidan har hävdats att alldenstund mannens befruktningsförmåga inte snabbt minskar eller upphör i en bestämd ålder utan tvärtom består, ofta till hög eller mycket hög ålder, torde något egentligt klimakterium, orsakat av plötsligt sviktande testosteronproduktion inte förekomma. Å andra sidan har iakttagits och beskrivits fysiska och psykiska förändringar hos mannen i femtio-sextioårsåldern av samma eller likartad natur som ansetts förekomma i samband med kvinnans klimakterium, t.ex. tilltagande förslappning och rynkighet i huden, tendenser till depression och känsla av att vara förbisedd, förbrukad och värdelös. Vanlig är också hos båda könen i nämnda ålder en viss obenägenhet att acceptera de förändringar som åldern eller klimakteriet medför. I vilken utsträckning dessa fenomen skall anses vara allmänna åldersförändringar och reaktioner på dem eller_beror på en relativt snabbt skeende omställning av kroppens hormonbalans, d.v.s. ett manligt klimakterium i ordets egentliga mening, är inte helt klarlagt. Medicinsk expertis tenderar emellertid f.n. att hävda att något fysiologiskt klimakterium hos mannen knappast går att iaktta. De fysiska och psykiska förändringarna i Övre medelåldern inklusive en reducerad och ibland försvårad sexualfunktion skulle i så fall vara successiva åldersförändringar och psykiska reaktioner på dessa.

SOU 1974: 59 675

Sterilitet

Sterilitet (infertilitet) innebär oförmåga till fortplantning. Ofrivillig barnlöshet kan bero på att den ena eller båda makarna är permanent eller temporärt sterila, men också på en kombination av faktorer som gör paret oförmöget få barn med varandra utan att detta behöver utesluta graviditet med annan partner. Infertilitet beräknas förekomma i 10-15 % av äktenskapen. Förklaring till barnlösheten finner man lika ofta hos mannen som hos kvinnan och endast i 10-20 % av fallen kan man med dagens metoder ej påvisa någon orsak. Ofrivillig barnlöshet utgör genom sin vanlighet ett stort medicinskt problem. Våra kunskaper om orsaker till och behandling av sterilitet har ökat under senare år.

Orsakerna till sterilitet kan indelas på olika sätt, t.ex. i l. utvecklingsstörningar, som kan drabba såväl yttre som inre genitalorganen. Missbildningar i slida, livmoder eller äggledare kan förhindra äggets befruktning eller vidare utveckling. Missbildning av penis kan omöjliggöra ett normalt överförande av sperman. Testiklarnas nedvandring till pungen under fosterstadiet kan utebli, vilket oftast resulterari permanent sterilitet. De sädescellproducerande cellerna i testiklarna kan saknas. 2. Hormonella störningar är förhållandevis ovanliga men har tilldragit sig stort intresse bl.a. därför att de numera ofta är tillgängliga för terapi. Underproduktion av hypofysens gonadotropiner kan t.ex. korrigeras genom injektion av motsvarande hormoner. Däremot är det sällsynt att man framgångsrikt kan behandla sterilitet som beror på primära störningar i könskörtlarnas egen hormonproduktion. 3. Infektioner i slidan, livmoderhalsen, prostata eller sädesblåsor utgör vanliga orsaker till temporär och behandlingsbar sterilitet. Tuberkulos i genitalorganen samt könssjukdomar (spec. gonorré) kan ge tilltäppning av äggledare och bitestiklar. Riskerna för sterilitet efter gonorré som inte kommer under behandling (sannolikt 5-10 %, ev. mycket högre) underskattas i allmänhet. Påssjuka kan ge upphov till inflammationer i testiklar och äggstockar, men riskerna för permanent sterilitet syns ej vara så stora, som man tidigare fruktade. Temporär nedsättning av fertiliteten kan vidare bero på kraftiga infektioner, t.ex. luftvägsinfektioner med hög feber, lunginflammation, smittsam gulsot. 4. Andra faktorer, som åtminstone hos vissa individer kan ge sterilitet,

676 Anatomi SOU 1974: 59 och fysiologi

är t.ex. sjukdomar i livmodern, brister inäringen, stress, oro. Immunologiska faktorer har tilldragit sig stor uppmärksamhet under senare år. Man har skäl att anta att vissa kvinnor kan utveckla antikroppar mot mannens sädesceller så att dessa blir ”passiviseradef” och oförmögna till befruktning.

Behandlingen av sterilitet skall liksom vid andra sjukdomstillstånd riktas mot orsaken (orsakerna). En noggrann undersökning av båda makarna är därför alltid nödvändig. I Sverige är det vanligen gynekologen som sköter denna. Undersökningen bör innefatta allmän hälsoundersökning och gynekologisk undersökning av kvinnan samt analys av spermaprover från mannen. Om spermaundersökning visar att orsaken inte uppenbarligen ligger hos mannen brukar den fortsatta undersökningen av kvinnan omfatta daglig kontroll av morgontemperaturen under tre månader (test av äggstockarnas funktion), röntgenundersökning av livmoder och äggledare, mikroskopisk undersökning av slemmet i livmoderhalsen några timmar efter samlag (sädescellernas antal och rörlighet). Spermaprovet kan visa lågt antal sädesceller, nedsatt rörlighet, ökat antal missbildade sädesceller eller sammanklumpningsfenomen. Hormonell behandling av kvinnan beräknas motiverad i ca. 5 procent av fallen. Däremot hör det till ovanligheten att hormonell behandling av mannen är befogad. Konstgjord eller artificiell sädesöverföring av makens sperma (s.k.

homolog insemination)l kan vara befogad då missbildningar eller andra

faktorer (t.ex. impotens) omöjliggör samlag. Homolog insemination då makens sperma har nedsatt kvalitet har givit dåligaresultat. Då mannen är permanent steril önskar makarna ibland insemination med annan mans sperma (heterolog insemination). Denna åtgärd tillgrips emellertid i mycket begränsad omfattning. Skälen till restriktiviteten är huvudsakligen två. Dels är det rättsliga läget oklart - det föreligger en konflikt mellan spermagivarens krav på anonymitet och barnets rätt att få veta vilka dess föräldrar är. Dels saknas en organisation för utredning av givarens ärftliga, medicinska och sociala bakgrund (risker för spridande av ärftliga sjukdomar, smitta m.m.).

Adoption är för många sterila par en väg att lösa barnlöshetens problem. Se kapitlet med denna rubrik. 1 Artifrciellinsemination kallas ofta ”konstgjord be fruktning. Detta är dock Li ttera tur: helt oegentligt, eftersom befruktningen, dvs. sädes- CIBA Collection, vol. 2: Reproductive System, utg. av CIBA Pharmaceutical cellens sammansmältande Company. med ägget, ej är konstgjord. Medicinska framsteg, vol. 3, (1954) s. 333-361.

sou 1974: 59 677

sterilisering

Med sterilisering avses egentligen varje ingrepp som gör en individ oförmögen att fortplanta sig. l dagligt tal brukar man emellertid inte med sterilisering avse kastrering som är ett mycket långtgående ingrepp. Vid kastrering avlägsnas könskörtlarna eller sätts ur funktion genom strålbehandling. Eftersom könskörtlarna förutom sädesceller ägg respektive producerar könshormoner, kan kastrering medföra att individens fysiska och psykiska karaktär undergår påtagliga förändringar. Kastrering regleras genom en speciell lag och utförs mycket sällan. (Vid vissa former av cancer ingår som ett led kastrering i behandlingen. Detta regleras självfallet ej genom nämnda lag.) sterilisering är också reglerad genom en speciell lag. Ingreppet innebär för mannens del att man genom ett enkelt operativt ingrepp i pungen skär av och avlägsnar en liten del av sädesledarna. Ingreppet är ofarligt och tar bara några minuter. inne Äggledarna ligger i bukhålan, och motsvarande ingrepp blir därför något mer komplicerat på kvinnan. I princip är operationen lik den för mannen i det att man avlägsnar en bit av vardera äggledaren. l Sverige kan sterilisering utföras endast på bestämda indikationer (i vissa andra länder räcker det att en person begär att bli steriliserad). Socialstyrelsens tillstånd skall i regel inhämtas. För både män och kvinnor gäller följande två indikationer: l. Eugenisk indikation för att hindra överförande av vissa arvsanlag, t.ex. anlag för psykisk sjukdom eller annan svårartad sjukdom. 2. Social indikation då någon på grund av psykisk utvecklingsstörning eller av annan anledning bedöms för framtiden vara uppenbart olämplig handha vården av barn. Indikationen är försedd med en rad restriktiva villkor. Endast mycket grava fall kan komma i fråga.

Enbart för kvinnor och liksom i de två föregående fallen endast med socialstyrelsens tillstånd gäller en tredje indikation: 3. Medicinsk indikation, då det på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna är påkallat med sterilisering för att förebygga

havandeskap som skulle medföra

allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

Utan tillstånd från socialstyrelsen kan sterilisering av kvinna ske på grund av följande två indikationer:

678 Anatomi och fysiologi

4. Kroppslig sjukdom eller kroppsfel hos rättskapabel kvinna, som själv önskar bli steriliserad av nämnda orsak. 5. Sjukdom eller kroppsfel hos kvinna vid samtidigt avbrytande av havandeskap enligt abortlagens nödfallsparagraf. l båda fallen finns noggranna föreskrifter. Steriliserande operation som utförs på grund av sjukdom i könsorganen regleras ej genom denna lag. Speciella sekretessbestämmelser gäller ärenden om sterilisering. Sammanfattningsvis gäller att det enligt svensk lag är mycket lättare att få sterilisering genomförd på en kvinna än på en man, trots att ingreppet är så mycket lättare när det gäller mannen. Denna åtskillnad torde vara rotad i gamla komplicerade könsrollsuppfattningar, enligt vilka det förelåg större motstånd mot att ingripa imannens än i kvinnans fortplantningsfunktioner. Enligt modern uppfattning bör lagen vara lika för man och kvinna om inte medicinska skäl för särbestämmelser föreligger. Den som så önskar bör kunna bli steriliserad på egen begäran, om vissa ilagen angivna villkor uppfyllts. En sådan ordning är genomförd i vissa andra länder, t.ex. Storbritannien.

Litteratur: Fri sterilisering, SOU 1974:25. Betänkande avgivet av steriliseringsutredningen.

SOU 1974: 59 679

Preventivmetoder och

preventivmedel

Preventivmetoder eller antikonceptionella metoder kan indelas i l. Metoder som inte fordrar anskaffning av något medel. Dit räknas avbrutet samlag (coitus interruptus) och rytmmetoden. II. Mekaniska preventivmedel: kondom och pessar. III. Kemiska medel. IV. Hormonell antikonception. V. Livmoderinlägg.

I. Metoder som inte fordrar av något medel

anskaffning

Under 1920- och 30-talen minskade födelsetalen i Sverige. På den tiden var preventivmedel - kondom och pessar - svåråtkomliga och därför föga använda. Den mest praktiserade metoden var i stället avbrutet samlag, som sannolikt alltjämt används i stor utsträckning. Tillvägagångssättet är att penis dras tillbaka ur slidan innan sädesuttömningen sker. Fördelen med metoden är att intet medel behöver skaffas eller hållasi beredskap. Nackdelarna är dock betydande. Stor självkontroll fordras av parterna, främst av mannen. Dessutom måste när samlaget avbrytas lustförnimmelsen är som starkast. Upprepade samlag måste undvikas, då spermier på penis och i urinröret från det förra samlaget kan föras in i vagina och resultera i befruktning. Metoden är för övrigt osäker på grund av att spermier kan tömmas ut i vagina före den egentliga utlösningen i utan att mannen märker det. Rytmmetoden kallas även ”säkra perioder”. Den bygger på vetskapen att en befruktning endast kan äga rum genom samlag under ett par dygn före och något dygn efter ägglossningen (se artiklarna Könsorganens byggnad och funktion, Könshormonerna, Spermietransport och befruktning). Regelbundna menstruationsintervall fordras för att man med någorlunda säkerhet skall kunna beräkna när ägglossningen sker. Vid vanliga intervall om 28 dagar kan den första veckan från första menstruationsdagen och de sista 10 dagarna innan nästa menstruation börjar sägas vara säkra perioder. Vid varierande intervall kan det vara ytterst svårt att räkna ut tidpunkten för ägglossningen. Fördelen med metoden - som är den enda preventivmetod som accepteras av den katolska kyrkan - är att intet medel erfordras.

680 Anatomi och fysiologi

Nackdelarna är dock uppenbara: svårigheten att veta när ägglossningen

sker, att ej kunna ha samlag när man själv helst vill, risk för graviditet vid

oregelbundna menstruationer. Många praktiserar emellertid en kombination av avbrutet samlag och rytmmetoden eller av mekaniska preventivmedel och rytmmetoden.

II. Mekaniska preventivmedel: kondom och pessar

Kondom är det enda preventivmedel som finns för mannen. Rätt använd är kondomen ett säkert - och medför även ett visst preventivmedel skydd mot överföring mellan parterna av gonorré. Man skall då ha kondomen på penis under hela samlaget. Kondomen är dock inte absolut säker. Den kan någon gång gå sönder. Orsaken till detta brukar vara ett ovarsamt handskande med den vid påsättningen. En annan risk är att om mannen ligger kvar med penisi vagina efter samlaget, kondomen inte längre sluter tätt till eller glider av penis i och med att erektionen avtar. Har man använt kondom och vill upprepa samlaget måste man sätta på en ny kondom innan penis föres in i vagina. l annat fall kan spermier i urinröret eller på penis orsaka befruktning. Kondomer finns numera av mycket god kvalitet. Ur säkerhetssynpunkt är de mycket väl kontrollerade, och den tunna gummihinnan minskar känslan av intim kontakt. Dessutom är kondomer inte påtagligt tillgängliga: de finns i automater, sjukvårdsaffärer, varuhus, snabbköpsaffärer, kiosker och bensinstationer eller kan beställas via postorder. Slidpessaret är en cirkelrund gummimembran som hålles utspänd av en runt periferien löpande metallfjäder. Pessar finns i olika storlekar, och rätt storlek måste provas in hos läkare eller barnmorska. Rätt insatt vilar pessarets främre kant i den fördjupning som finns bakom blygdbenet, medan pessaret i övrigt spänner ut slidans väggar. Vagina blir av pessaret uppdelad i två rum: ett yttre rum där samlaget sker och säden tömmes och ett inre rum med livmodertappen och mynningen till livmoderhålan skyddade bakom pessarets gummimembran. Senare tids har visat att slidan ändrar sin form under forskning samlaget, varvid lägesförskjutningar och mellanrum mellan slidväggen och pessarets kant kan uppkomma. Pessarets främsta effekt som preventivmedel ligger därför i att det är en mycket lämplig behållare för ett kemiskt spermiedödande medel, vilket utstruket över pessarets yta och runt dess kanter kommer i god kontakt med spermiema, som därför förstörs även om de tränger förbi pessaret. Pessaret enbart är alltså inget säkert mekaniskt preventivmedel. För att vara effektivt skall det alltid användas i kombination med ett kemiskt medel. Vid upprepade samlag skall nytt kemiskt medel appliceras. Detta sker lämpligen genom att medlet sprutas in med en spruta i vaginalrummet framför pessaret. Pessaret skall behållas i vagina under minst sex timmar efter det senaste samlaget. Någon sköljning av slidan skall inte göras under denna tid. Pessaret rengöres med vatten, torkas och talkas in.

SOU 1974: 59 Preventivmetoder och preventivmedel 681

Använt på det sätt som beskrivits är slidpessaret ett effektivt preventivmedel. Befruktning kan dock trots allt förekomma någon enstaka gång. En fördel med pessaret, jämfört med kondomen, är att det är kvinnan som handhar det. Det är hon som får bära den tyngsta bördan av en ovälkommen graviditet. Hon har därför den bästa motivationen att rätt sköta ett preventivmedel. Samtidigt är det en orättvisa att kvinnan skall ha ansvaret för och besväret med flertalet typer av preventivmedel. Det är att hoppas att man lyckas finna ett manligt preventivmedel som inte kräver någon åtgärd vid varje samlag. Nackdelar är att man måste gå till läkare eller barnmorska för att få rätt storlek av pessar inprovad. Sådana kontroller bör upprepas med ett par års mellanrum och i varje fall efter en graviditet. Vidare måste kvinnan förbereda sig för varje samlag, vilket kan ta bort det spontana i den sexuella kontakten. Efter p-tabletternas tillkomst har användningen av slidpessar avsevärt minskat. Vissa kvinnor kan av anatomiska skäl inte använda slidpessar. Detta kan både gälla unga flickor och kvinnor som fött barn. Att man inte kan använda pessar beror dock inte på att man ”inte är skapt som andra”; de variationer i slidans form det här rör sig om är i regel betydelselösa för ett fullgott utbyte för båda parter av ett samlag.

lII. Kemiska medel

Effektiva spermiedödande kemiska medel kan blandas upp med andra substanser, som underlättar medlets snabba spridning i slidan. I handeln kan man köpa dessa medel utan recept i form av stavar, s.k. vagitorier, gelé, salva eller som skumlösning (i aerosoltuber). Mest effektiva är skumpreparaten därför att de snabbast och mest fullständigt fördelar sig i slidan. Skumpreparaten i likhet med gelé och salva sprutas in i slidan med hjälp av särskilda sprutor som medföljer förpackningarna. Salva eller

gelé kan också anbringas direkt på ett pessar.

Man skall inte lita enbart på kemiskt medel som skydd mot graviditet. För att ge god säkerhet skall det kemiska medlet alltid kombineras med pessar eller kondom. Undantag är om en kvinna nått 45-årsåldern, då möjligheten att bli gravid är mindre. Då man tillämpar avbrutet samlag eller rytmmetoden kan det också vara tillräckligt med enbart kemiskt medel. Vissa människor, både män och kvinnor, kan vara överkänsliga mot ett visst medel. Man kan då byta till ett annat fabrikspreparat, som inte behöver ge några besvär.

IV. Hormonell antikonception

Hormonell antikonception - i Sverige hittills endast använd i form av p-tabletter - har fått en mycket stor popularitet. Man räknar med att 1972 ca 350.000 kvinnori Sverige regelbundet tog p-tabletter. Alla p-tabletter som finns i handeln i Sverige har som gemensam effekt, att ägglossningen uteblir. Lossnar inte något ägg, kan kvinnan inte bli gravid.

682 Anatomi och fysiologi SOU 1974: 59

P-tabletterna innehåller två hormonenl Det ena har östrogen effekt, det andra en effekt liknande gulkroppshormonets, progesteron. Det senare hormonet hör till gruppen gestagener. I de preparat man nu använder är det den östrogena komponenten som hämmar ägglossningen. Gestagen är tillsatt för att livmoderslemhinnan skall genomgå sådana förändringar att en menstruationsliknande blödning uppstår när man gör

ett uppehåll i tablettmedicineringen._

Så kallade sekvenstabletter innehåller endast östrogent hormon under de två första veckornas medicinering men bägge hormonerna under den sista veckan. En del kvinnor får mindre biverkningar av sekvenstabletterna. Emellertid har det visat sig att dessa tabletter måste tas regelbundet vid samma tidpunkt varje dag för att ägglossningen med säkerhet skall förhindras. I annat fall kan graviditet inträffa. Vid de s.k. kombinationstabletterna, där varje tablett har samma sammansättning, gör det mindre om man tar tabletterna något mer oregelbundet. Dock skall det aldrig tillåtas gå mer än 36 timmar mellan två tabletter. (Graviditetsskydd inträder normalt från första dagen av påbörjad medicinering. Undantag framgår av bruksanvisningen.) Orsaken till den större säkerheten vid kombinationstabletter är att vid sidan av östrogenets ägglossningshindrande effekt, det gestagena hormonet förändrar livmoderhalsens slem, så att spermierna inte kan ta sig igenom det. Denna iakttagelse har man på senare tid utnyttjat så, att man endast ger en liten daglig dos gestagent hormon och förlitar sig på förändringen ilivmoderhalsslemmet, medan ägglossningen får äga rum. Undantagsvis inträffar graviditeter. Däremot är biverkningar mycket sällsynta, och man har anledning att räkna med mycket lägre frekvens komplikationer än vid de nu gängse p-tabletterna. I fall där de vanliga p-tabletterna bör undvikas, synes dessa andra tabletter med endast en liten dos gestagen vara ett lämpligt alternativ - t.ex. när det gäller unga flickor med ännu ej stabiliserad äggstocksfunktion. På senare tid har man även börjat pröva injektioner med gestagent hormon. Sådana injektioner kan ges som depåer med verkan under mycket lång tid, t.0.m. under ett till flera år utan att behöva upprepas. Ett antikonceptionellt medel av detta slag kan bli av stor betydelse för familjeplanering i länder med knappa hälsovårdsresurser. Fördelarna med p-tabletter är att medlet inte behöver tas eller anbringas i anslutning till ett samlag och att metoden i praktiken är att betrakta som hundraprocentigt säker. En väsentlig olägenhet är att läkarundersökning och recept fordras. Man måste också veta i vilken utsträckning p-tabletter kan ge komplikationer eller vara skadliga vid lång tids bruk. I undantagsfall kan p-tabletter leda till blodpropp. Frekvensen är dock endast ca 6 svåra fall på 100.000 kvinnor. Sannolikt gäller detta främst Egentligen är det här kvinnor som är disponerade för blodpropp. Därför skall feta kvinnor, inte fråga om hormoner kvinnor som tidigare haft eller som har vissa njur- och utan om syntetiskt fram- blodpropp ställda hormonliknande cirkulationssjukdomar inte ta tabletter. Det bör dock observeras att substanser. För att berisken för blodpropp är större vid en graviditet än vid ett års användning teckna dessa används i fortsättningen idenna av p-tabletter. artikel ordet hormoner. De hormoner som ingår i p-tabletterna nedbryts i levern. Detta kan ge

Preventivmetoder och preventivmedel 683

upphov till rubbningar i leverfunktionen. Dessa rubbningar är i flertalet fall övergående om man fortsätter att ta tabletterna och går i varje fall tillbaka om kvinnan slutar med dem. För kvinnor som haft gulsot, gallblåse- eller leversjukdomar är en viss försiktighet motiverad. Det har mycket diskuterats om det finns något samband mellan medicinering med p-tabletter och cancer. Några bindande bevis för ett sådant samband har icke framlagts. Man har också frågat sig om det är förknippat med risker att ge unga flickor, som icke fött barn, p-tabletter. Åldern spelar därvid ingen roll, utan det avgörande är flickornas fysiska mognad. Vissa forskare hävdar att menstruationerna bör ha varit regelbundna under ett par år och av sådan karaktär att man kan anse att det förekommer ägglossningar på ett normalt sätt, innan en flicka bör tillåtas ta p-tabletter. De som har oregelbundna menstruationer - oavsett ålder - och längre fram önskar barn anses böra iaktta en viss försiktighet. Det har nämligen visat sig att det i sådana fall kunnat dröja flera månader innan menstruationen återkommer, när de under en längre tid använt p-tabletter och sedan upphört därmed. Sammanfattningsvis bör påpekas att dessa risker, så långt vår kunskap nu sträcker sig, gäller ett mycket litet antal individer. De motiverar emellertid att man får ut p-piller endast efter undersökning och ordination. Vid sidan av p-tabletternas eventuella skadeverkningar, om vilka man ännu ej har fullständig kunskap, förekommer det också vad man kan kalla biverkningar. Dessa är mest uttalade under den första tiden då man tar tabletter. Viktökning och illamående är de vanligaste besvären. En del anger även nedsatt sexuell lust, vilket kan ha ett samband med p-tabletterna men också en rent psykologisk bakgrund. Det är dock även många kvinnor som känner ett ökat sexuellt utbyte sedan de börjat med p-tabletter. Detta kan bero på att de inte längre behöver oroa sig för icke önskade graviditeter.

V. Livmoderinlägg

Sedan lång tid har man känt till att främmande föremål i livmodern förhindrar uppkomsten av graviditet. Verkningsmekanismen är dock ännu ej helt klarlagd. Sannolikt beror den antikonceptionella effekten på den mekaniska retningen mot livmoderslemhinnan. Andra verkningssätt har dock diskuterats, såsom förändringar i muskelsammandragningarna i äggledarnas och livmodems väggar, varigenom den ytterst fint reglerade befruktningsmekanismen rubbas. Fördelen med livmoderinlägg (även IUP, internationellt IUD = intrauterina preventivmedel eller ”spiral” efter det första som inlägget användes i Sverige och som har formen av en spiral) är att inga preventiva åtgärder behöver vidtas efter det läkarbesök som fordras för att få inlägget placerat i livmodern. Nackdelar finns dock. Utstötningar, blödningar och smärta har förekommit hos en del av dem som fått ett livmoderinlägg applicerat, i synnerhet under de första månaderna. Denna

684 Anatorm och fysiologi

typ av preventivmedel har emellertid väsentligt förbättrats genom att man virat en tunn koppartråd runt en del av plasttråden. Denna förändring har fått till resultat färre biverkningar och större säkerhet. Dessutom kan den nya typen användas även av kvinnor som inte varit gravida, vilket inte ansågs lämpligt med det ursprungliga plastinlägget. Plast-koppar-inlägget bör bytas ut efter två år, då kopparen anses förbrukad. De flesta livmoderinlägg - och samtliga som för närvarande användsi Sverige - är tillverkade av böjbar plast i olika former. Inlägget införesi livmodern i uträtat skick via en smal införare. När det når livmoderhålan återtar det sin ursprungliga böjda eller vinklade form. Forskningen beträffande nya, ofarliga och enkla preventivmedel är mycket intensiv. Främst är det den snabba folkökningen i de fattiga delarna av världen som medfört denna vetenskapliga satsning. Då och då förekommer notiser om nya revolutionerande metoder såsom dagenefter-tabletter eller abortpiller och helt nya typer av preventivmedel för män. Forskningen beträffande dessa befinner sig emellertid i ett begynnelsestadium.

Litteratur: Larsson-Cohn, Ulf: Moderna preventivmedel. Stockholm 1968 Geijerstam, Gunnar af: Födelsekontroll. Ingår i: Sexologi, red av Joachim Israel. Uppsala 1970. Demarest, Robert J & Sciarra, John J: Befruktning, förlossning, fodelsekontroll. Övers. Stockholm 1970. Control of human fertility, Proceedings of the Fifteenth Nobel symposium 1970 at Södergam, Lidingö. Stockholm 197 l. l-lagenfeldt, Kerstin: Fakta om preventivmedel. Utg. av Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning. 1973.

SOU 1974: 59 685

Veneriska sjukdomar

Sedan flera hundra år har en grupp sjukdomar sammanförts under beteckningen ”Veneriska sjukdomar, även benämnda könssjukdomar. Det gemensamma för dessa sjukdomar är att de praktiskt taget alltid överförs vid könsumgänge. De var länge sjukdomar man inte talade om och vilka ansågs spridas huvudsakligen av s.k. dåliga kvinnor. Männens roll som smittspridare diskuterades till en början knappast alls. I dag räknar vi såsom veneriska sjukdomar:

syfilis (stundom lües), äldre benämning hård schanker gonorré eller dröppel ulcus molle eller mjuk schanker lymfogranuláma venéreum eller tropikböld.

I Sverige är endast syfilis och gonorré av någon betydelse. De två övriga förekommer ytterst sällan. Gonorré ensam svarar i Sverige för drygt 98 % av de veneriska sjukdomarna. Tidigare ansågs syfilis och gonorré som olika symtom på samma sjukdom. Äldre medicinsk litteratur gav ofta stöd för den uppfattningen. Sjukdomarnas geografiska ursprung är dunkelt. Vissa verser i Bibeln har anförts som bevis för att både syfilis och gonorré förekom då Moseböckerna författades. Enligt en annan uppfattning överfördes syfilis från den amerikanska kontinenten till Europa efter upptäckten av Amerika. I varje fall spred sig sjukdomen från denna tid som en löpeld över Europa. l dag är det klart att de fyra Veneriska sjukdomarna är skilda sjukdomar med helt olika smittämnen. syfilis är en allmäninfektion, som förorsakas av en spiralformad bakterie, Treponéma (Spirochaéte) pállidum. Den kräver särskilda undersökningsmetoder för att kunna påvisas, och först 1905 upptäckte Schaudinn och Hoffman den som orsak till sjukdomen i fråga. Den dör snabbt utanför värdorganismen. _ Infektionen sker genom att en eller fler treponemer överföres från ett syfilitiskt sår till hud eller slemhinna och där tränger igenom ytan genom en skada, som kan vara mikroskopisk. Detta sker oftast vid samlag, kyss eller annan kroppslig kontakt. Svenskar ådrar sig numera ofta smitta utomlands. I de flesta fall uppträder på det ställe där infektionen skett en

686 Anatomi och fysiologi

s.k. primäraffekt, ett rundat oömt sår med fast kant och samtidigt svullnar de närbelägna lymfkörtlarna i ljumskarna till hårda, lättrörliga knölar. Tiden från smittöverföringen till primäraffektens uppträdande är ca 3 veckor. Detta syfilisstadium I går tillbaka även utan behandling och lämnar ofta inga spår efter sig lokalt. Sjukdomen går nu över i stadium II då olika symtom kan uppträda i form av fläckar eller knottror på kroppen, fuktiga utslag vid slemhinnehudgränsen, håravfall, feber etc. Olika symtom kan komma och gå, men småningom försvinner i de flesta fall besvären. Sjukdomen går nu över i ett stumt stadium, som kan vara livet ut och ej behöver ge några som helst manifestationer. I några fall sprider sig Smittämnet och angriper i första hand stora kroppspulsådern (aorta) och dess klaffar. Då kan följden bli hjärtskador. Syfilisämnet kan även angripa centrala nervsystemet med hjärnskador som följd. Dessa leder bl.a. till svåra omdömesrubbningar, upplösning av de psykiska funktionerna (demens) och kroppslig invaliditet. Hos en kvinna kan Treponema pallidum genom placenta gå över till fostret och allvarligt skada detta. Följden kan bli ett sent missfall, dödföddhet eller olika skador på barnet under dess tillväxt, s.k. medfödd syfilis. Syfilissjukdomen ärvs alltså ej, utan det friska fostret infekteras genom modem. Sjukdomen diagnostiseras bl.a. genom påvisandet av treponemer i sårnaderna. Vidare används särskilda undersökningar av blodet, t.ex. Wassermans reaktion som visar om det finns antikroppar mot syfilis. Tidigare var behandlingen av syfilis ett bekymmersamt kapitel och utgjorde trots utomordentliga insatser av nobelpristagarna Paul Erhlich och Wagner von Jauregg en långvarig och stundom föga framgångsrik procedur. Ehrlich framställde det första verksamma kemoterapeutiska medlet mot syfilis, kvicksilverföreningen salvarsan. I och med införandet av penicillin i terapin är läget ett helt annat. Inga fall av resistens mot penicillin har påträffats hos syfilissmittämnet. Ges penicillin i tillräckliga doser tidigt under infektionen kan sjukdomen botas och senko mplikationer helt förebyggas. Även en syfilisinfektion hos foster kan förebyggas och botas genom penicillinbehandling av den havande kvinnan. Det gäller endast att få henne under behandling i tid. Gonorré förorsakas av kaffebönliknande bakterier, gonokocker, som överförs praktiskt taget endast vid sexuell kontakt och särskilt vid samlag. Smittämnet dör hastigt vid intorkning och utanför människan, varför infektioner genom föremål etc. är ytterligt sällsynta. Efter en inkubationstid på 3-7 dagar, ibland längre, får mannen flytning från urinröret och sveda vid urinering. Vid komplikationer uppträder våldsam trängning och intensiv flytning. l vissa fall sprider sig smittämnet till närliggande organ och kan ge mer eller mindre häftiga inflammationer i bitestiklar och prostata. Följden kan bli temperaturstegring och stark svullnad. Blir inflammationen ej snabbt hävd, kan ärrbildningar uppkomma med sterilitet som följd. Hos kvinnan angrips i första hand urinrör och livmoderhals med flytning och sveda, ofta med inflammation även i ändtarmen. Gonorré

Veneriska 687 sjukdormr

Män Kvinnor 30007 ----_ -n-n-

4 . /a \_ m j .I Samtliga \. 2500 . . r_

. Du

I n I-

i il

män 20-24 år

2000 f I l|\

fi

l. \ ___\ J. r _.- kvinnor15-19år I I , -_ I _: ?kvinnor 20-24 år I 1 500

I. I! u-Oä-

/ \__

,.\.v-J øo

n I l C I 1 I. ,x 1000 I W I* \“ l Gonorrê 1950- 19 72 \ män 15-19 år Antal fall på 100 000 män resp. kvinnor inom samtliga män olika åldersgrupper samtliga kvinnor Källa: Utvecklingen av gonorré och syfilis 1950- A 197 . Socialstyrelsen, 1955 1960 1965 1970 Hälsovårdsupplysningsdelegationen Offset. 1973.

symtomen är dock hos kvinnan lindrigare än hos mannen och därför svårare att upptäcka. Vid komplikationer sprider sjukdomen sig till framförallt livmoder och äggledare med inflammation, svullnad och feber. Kommer sjukdomen ej under behandling i tid kan även hos kvinnan sterilitet Gonorré uppstå. förekommer även - på senare tid i ökande grad - i svalget. Hos båda könen kan i enstaka fall uppträda allmänna besvär i form av ledgångsinñammationer med tendens till stelhet i angripna leder. Diagnosen ställs genom att man påvisar gonokocker i direktprov från de infekterade organen. Gonokocker kan också odlas på särskilda substrat. Tidigare behandlades sjukdomen endast med pensling eller sköljning, men behandlingen har nu helt förändrats genom införandet av antibiotika. De flesta fall kan bringas till läkning genom penicillin i hög dos men i några fall krävs andra antibiotika. Under de allra senaste åren har antalet ”symtomfria” gonorréfall ökat betydligt hos både män och kvinnor. Dessa sjukdomsfall är förrädiska därför att den smittade själv inte på länge märker att han eller hon har sjukdomen. Detta har bl.a. medfört ökad risk för smittospridning och komplikationer. Gonorré har haft mycket växlande frekvens i Sverige. 1944 förekom drygt 20.000 fall. Därefter skedde en årlig minskning t.0.m. 1949 (9.70O fall). Under 50- och 60-talen ägde en stark ökning rum, under 60-talet möjligen också beroende på minskad användning av kondom sedan

688 Anatomi och fysiologi

p-tabletterna slagit igenom. 1970 förekom 38.885 fall, det hittills största kända antalet i Sverige. Det innebär en mycket hög gonorréfrekvens, dock med reservation för att statistiken i många andra länder är dålig så att säkra jämförelser är omöjliga. Enligt världshälsoorganisationens (WHO) årliga beräkningar är frekvensen i USA dubbelt så hög som i

Sverige. Då gonorrén var som mest utbredd i Sverige smittades under ett

år ca en halv procent av befolkningen, i USA en procent. Säkert är att ökningen av gonorré är en internationell företeelse. Samtidigt har av okänd anledning symtomen blivit mer elakartade. 1971 inträdde en svag minskning av antalet gonorréfall i Sverige, 1972 en stor minskning, från 38.152 till 31.489 fall, dvs en minskning med 17 %. Under 1973 skedde en fortsatt minskning till ca. 27.000 fall, dvs med ca. 14 %. Tonåringsfallens (15 -19-åringar) andel av det totala antalet fall ökade mellan 1950 och 1963 från 16 % till 36 %. Mellan 1964 och 1971 har tonåringarnas andel av det totala antalet fall minskat kontinuerligt från 36 % till 22 %. Det kan också uttryckas så, att gonorrén under denna period ökade bland tonåringarna, men den ökade betydligt mer bland de vuxna. Minskningen 1971-72 ägde rum bland alla åldersgrupper. Socialstyrelsen anser att den berodde på ökad användning av kondom, införandet av fri försäljning av kondomer, en ny, effektivare metod att behandla gonorré samt intensifierad upplysning. Detaljerade statistiska uppgifter lämnas nedan.

Antal gonorréfall per 100.000 invånare 1950-1972 År Ålder Summa 0-9 10-14 15- 19 20-24 25-29 30- Båda könen

Källa: Allmän hälso- och sjukvård. Sammanställning från Statens bakteriologiska laboratorium.

Veneriska 689 sjukdomar

Gonorré 1950- 1972, absoluta tal. År Ålder Summa 0-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30- Båda könen

Källa: Länsläkamas årsberättelser. Statens bakteriologiska laboratorium

Övriga typer av veneriska sjukdomar är följande. Ulcus molle förorsakas av en stavbakterie, och sjukdomen överföres oftast vid könsumgänge. Efter några dagar uppträder ett rundat, naggat, djupt och smärtande sår på könsorganen och ömmande inflammation i närbelägna lymfkörtlar. Med lämpliga sulfapreparat kan sjukdomen bringas till läkning. Den är ytterst sällsynt i vårt land. Lymfogranuláma venéreum förekommer knappast i Sverige. Den förorsakas av ett virus, överföres vid könsumgänge och ger ett litet sår och samtidigt långdragna inflammationer i närbelägna lymfkörtlar. Med antibiotika kan läkning i de flesta fall ernås.

1 Sverige gäller sedan den 1 januari 1969 den s.k. smittskyddslagen. Enligt denna är envar som lider av sådan smittsam sjukdom som uppräknas i lagen - och dit hör de veneriska sjukdomarna - att skyldig söka läkare och gå under behandling till dess att inträtt. läkning Behandlingen är kostnadsfri hos tjänsteläkare eller på särskilda mottagningar. Även hos privatpraktiserande läkare är vissa prov och läkemedel kostnadsfria. Varje smittad måste hjälpa till att söka finna smittans vägar och medverka när läkare eller kurator frågar efter smittkällor. Det sker endast för att söka få tag i alla dem som kanske inte vet om sin sjukdom och därför sprider sjukdomen vidare. Vet man sig vara infekterad är det

690 Anatonu och fysiologi

olagligt och klart hänsynslöst mot andra att ha könsumgänge och på så sätt sprida smittan.

Litteratur: Danbolt, Niels: Veneriska sjukdomar. Oslo 1969. Tottie, Malcolm: Veneriska sjukdomar. lngår i: Sexologi, red. av Joachim Israel. Uppsala 1970. Catterall, R D: Könssjukdomama. Övexs. (Stockholm) 1969.

Könsorganens hygien

De yttre könsorganen hos kvinnan har mot varandra liggande hudytor i djupa hudveck där huden lätt blir fuktig. De blir därför ibland säte för inflammation förorsakad av bakterier. I samband därmed uppträder ofta besvärande lukt. Tvättning med tvål och vatten dagligen bör därför vara en hygienisk rutin. Alltför lite använd i vårt land är bidén som är avsedd att underlätta denna del av den personliga hygienen. Det har funnits, och finns alltjämt i andra länder, ett motstånd mot tvättning av de yttre könsorganen, möjligen beroende på att denna del av kroppen var den starkast tabubelagda. Särskilt viktigt är det att hygienen sköts under menstruationen då annars en påtaglig lukt kan uppstå. Bindor och tamponger bör också bytas ofta, speciellt de dagar då blödningen är riklig. De hygieniska problemen hos män är lokaliseradetill den hudficka som bildas av förhuden. I denna ficka kan samlas hudfett som sönderfaller och ger irritation, likaså kan infektion uppkomma med rodnad, svullnad och varbildning. Sådant undviks om förhuden dras tillbaka och området tvättas regelbundet med tvål och vatten. Elementär hänsyn till en samlagspartner bör göra en sådan åtgärd till en naturlig rutin. Dessutom synes cancer på penis och i livmoderhalsen ha ett samband med bristande penishygien. Hos nyfödda pojkar går det ofta ej att dra tillbaka förhuden över ollonet. Detta kan bero dels på att hudytorna ej lossnat från varandra dels på att förhuden är förträngd. Den förstnämnda av dessa orsaker brukar försvinna under de första levnadsåren, och endast ibland behöver särskilda åtgärder vidtas. Vid en förhudsförträngning, fimosis, kan det bli nödvändigt att med ett snitt i förhuden göra öppningen större, eventuellt att utföra en omskärelse, dvs. ta bort hela förhuden. Hos mosaiska trosbekännare skall omskärelse företas på alla gossebarn av religiösa skäl (se 1 Mos 17: 9-14). Detsamma gäller för alla anhängare av islam.

sou 1974: 59 693

H

Livsåskådningsfrågor

Om moraliska

resonemang

”Sexualmoral eller ”sexualetild” är inte någon särskild sorts moral, som många tror. Den är i stället tillämpningen på det sexuella området av en viss allmän etik. Den felaktiga uppfattningen torde bero på att sexuallivet varit kringgärdat av speciellt många detaljerade regler för vad som är rätt och orätt och på att tillämpningen av dessa regler påverkar relationerna mellan människor och ingriper särskilt djupt i personligheten. Därför har också reaktionerna mot dem som brutit mot reglerna varit starkare än på andra områden. Det har givit reglerna en särställning. Inom sexualundervisningen kan etiska problem aktualiseras redan på lågstadiet vid de enkla samtalen om vardagens frågor. Men först på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan har eleverna i allmänhet förmåga till analys och därmed möjlighet att bilda sig en självständig etisk uppfattning. Först då är det meningsfullt att ta upp frågorna på ett mer avancerat plan. Detta är nödvändigt, om man inte bara vill överföra värderingar utan också bidra till ett självständigt tänkande. De grundläggande värderingar som skolan önskar förmedla även inom sexual- och samlevnadsundervisningen: jämlikhet mellan könen, tolerans, hänsyn etc. är så allmänt omfattade i vårt land, att vi kan tala om att en värdegemenskap föreligger. (En annan fråga är i vad mån värderingarna tillämpas.) l dessa fall råder inga svårigheter att enas om vad som är rätt eller orätt i stora drag. Men så snart man ger sig in på de kontroversiella problemen, blir det svårare att argumentera. Vid behandling av etiken på sexuallivets område bör man beakta följande punkter:

I. Skillnader mellan faktautsagor och värdeutsagor. ll. Regler för utformande av värdeutsagor. III. Olika typer av moraliska resonemang. lV. Sambandet mellan moraliska resonemang och livsåskådningar.