('angående vissa frågor rörande vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Nr 75

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor rörande vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

.. r : i , « ... f . v. . . ♦ V’ •'-‘I-vi 1 rfu; ••• • • •

GUSTAF ADOLF-

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågan om vård och undervisning av rörelse­ hindrade barn i förskoleåldern och grundskolan. Till fullföljande av ett be­ slut vid 1961 års riksdag föreslås att verksamheten utbyggs till att avse även grundskolans högstadium. Antalet rörelsehindrade barn i grundskolan för vilka särskilda anordningar behöver vidtas beräknas till ca 600 i hela landet. Skyldigheten för sjukvårdshuvudmännen att anordna elevhem tor de barn som behöver inackordering föreslås nu bli lagfäst. En särskild pro­ position därom framläggs. „ Till fortsatt försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning or rore sehindrade föreslås en medelsanvisning av ca 5,7 milj. kr. for uppforande av elevpaviljonger m. m. vid Norrbackainstitutet i Stockholm, Folke Bernadottehemmet i Uppsala och Bräcke östergård i Göteborg. Medelsanvisning före­ slås även för vissa ombyggnadsarbeten inom ortopediska kliniken vid Norr­ backainstitutet. ... Vidare framläggs förslag i syfte alt öka möjligheterna till fria resor foi handikappade barn som vårdas på vissa institutioner. I propositionen förutskickas en särskild utredning av olika frågor rörande omvårdnaden av handikappade. Förutsättningarna för att anordna en all­ män hälsokontroll av barn kommer också att undersökas. EU kontakt- och samarbetsorgan för handikapporganisationerna, statens handikappråd, skall inrättas.

1 __ Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars 1965.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden

S trang , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -

Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler che­ fen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, vissa frågor rörande vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m. och anför.

I. Inledning

En särskild utredning, 1962 års utredning angående högstadieundervisnmgen for rörelsehindrade m. m. (överdirektören E. G. Anneli och byrålrektoren B Sundmark), har haft i uppdrag att utreda frågan om huvud­ mannaskap för en blivande riksanstalt för cp-barn, organisationen av hogstadieundervisningen för i första hand svårt rörelsehindrade elever samt de spörsmål beträffande skolverksamheten vid vanföreanstalterna och Eugeniahemmet, som i övrigt kunde föranledas av grundskolans genomforande Utredningsmännen har därjämte såsom experter biträtt centrala rehabihteringsberedningen vid prövningen av frågor rörande vanföreanstalternas verksamhet. Den 30 april 1964 har utredningen avgivit ett betän­ kande med förslag till riktlinjer för högstadieundervisning för rörelsehindrade samt för vanforeanstalternas och Eugeniahemmets framtida ställning (Socialdepartementet, stencil 1964:2). Vidare har utredningen - med anavS Ta 1964 lämnat tilläggsuPPdrag - den 9 september 1964 g vit ett betänkande angående försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning or rörelsehindrade (Socialdepartementet, stencil 1964:5). Betänkandena har vant föremål för remissbehandling. I anslutning till undervis-

Tand 7 m°m S0CiaIdePartementet verkställts en översyn av gäl­

lande bestämmelser rörande ersättning för handikappades och deras anhåndhngreS°r' S anhåHer nU aU få ta UPP SamtHga dessa fråg°r be-

1 årets statsverksproposition (bil. 7 s. 415) har Kungl. Maj:t föreslaait riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

1965/66 till Län till vissa byggnadsarbete» ett investeringsanslag av 300 000 kr. Jag anhaller all fa ta upp fråga till behandling i detta sammanhang.

II. Vård och undervisning av rörelsehindrade barn

Nuvarande organisation

Riktlinjer för vården och undervisningen av rörelsehindrade barn i för skoleåldern och klasserna 1-6 antogs av riksdagen år 1961 i enlighet med det förslag sou, pä grundval av 1958 ärs C^ednrngs betänkande (SOU 1960-14) framlades i prop. 1961: 170 (SU 161, rskr 367). Enligt de i propositionen angivna riktlinjerna avsågs den föreslagna organisatnen Skifta öppen för ep-barn och vissa andra svär barn ecb ungdomar. Värden föreslogs i första hand fn,lagd b ^ centraler i anslutning till centrallasaretten. För barn, “ältade handikapp ej kunde gå i vanliga skolor, föreslogs spec,alskolor, länsvis eller i samarbete mellan flera huvudmän. Platsbehovet för barn i förskolan samt låg- och mellanstadiet uppskatta­ des till i runt tal 600 för hela landet. Med hänsyn till osäkerheten i bedoim ningen ansågs emellertid ytterligare undersökningar bora goras dai tv samhet fanns om storleken av utbyggnadsbehovet. Svart skadade bär komplicerande handikapp borde omhändertas på eu ny nksanstalt avse att ersätta det nuvarande Eugeniahemmet. Riksanstaltens förläggning oc närmare utformning borde utredas. Även för högstadieundervismngen fo ordades i princip en decentralisering. Frågan härom ansågs emellertid bora ytterligareP utredas. I avvaktan härpå skulle försöksverksamhet med og stadieundervisning påbörjas vid Norrbackainstitutet i Stockholm Huvudmannaskapet för cp-vården på det lokala planet -utsattes a komma på de kommunala sjukvårdshuvudmannen medan frtg« om hu vudmannaskapet för riksanstalten ansags bora upptas till nannare p

"St ökat allmänt intresse för de rörelsehindrade barnens vård- och nmlervisningsproblem kan konstateras efter riksdagens beslut 1961. Antale in stitutioner har i stort sett fördubblats och uppgick läsåret 1963/64 till 36. övervägande antalet nytillkomna enheter utgörs av ^olor ^ erhåller sjukgymnastisk behandling och i lekens form får tillfälle •> 11 män anpassning och kontakt med andra barn. ‘ Den medicinska behandlingen pågår som regel jämsides med ^skolans

,ek och sysselsättningsövningar. I allmänhet är förskoleverksamheten så-

lunda integrerad med den sjukvårdande verksamheten under ledning av överläkaren vid centrallasarettets barnklinik. Samarbete har aven, dar detta visat sig praktiskt möjligt, etablerats med andra medicinska experter som

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

ortoped, barnpsykiater, neurolog, ögon- och öronläkare. Till verksamheten har pa vissa hall även knutits talpedagoger. Utredmngar och behandlingar av mera komplicerade fall är i regel förfgda h 1 barnklmiker eller regionala institutioner. För denna diagnostise-

rmf verksamhet svarar Eugeniahemmet, Folke Bernadottehemmet, Bräcke

s ergar och Olaihemmet, där en samlad expertis finns att tillgå, nom forskolan synes ej tillämpas den differentiering av elevmaterialet med hansyn till bl. a. elevernas allmänna mognad och intellektuella förut­ sättningar som blir nödvändig när eleverna börjar sin obligatoriska skolgång. Da overgar de psykiskt efterblivna, de gravt hörsel- och synskadade m. fl. Dett b m °Ct 11Td°rganiSati0n’ S°m SärSkHt inrättats för dessa barn. för åll !t . J ’ aU barnantalet På grundskolans lågstadium blir förhållandevis lagre an motsvarande antal åldersgrupper inom förskolan.

Specialskolor Under läsåret 1963/64 uppgick antalet befintliga specialskolor för normal­ år"16 rörelsehindrade barn i skolplikt^ ålder till 11. Härtill kommer ian oreanstalterna i Stockholm (Norrbackainstitutet), Hälsingborg (SköldenborgsmstHutet) och Härnösand samt Eugeniahemmet. Elevfördelningen var följande. °

Antal elever därav på In- Ex­ Sum­ Låg­ Låg- o. ternat ternat ma Mel­ Högstadi­ mel­ Real­ lansta­ stadi­ um lansta­ skola dium um dium

176 19 20 39 122 75 10 85 44 41 68 132 200 105 71 176 24 _ __________ Summa 293 168 461 168 | 132 300 146 | 15

Fördelningen av specialskolornas barn på förskola, låg- och mellansta­ dium samt högstadium framgår av efterföljande tabell. Sjukvårdshuvudmännen planerar en utbyggnad av specialskolorna för —-T"' 1 S“°lmS Stad Pågår UtredninS 0111 ^ organisation för Stockho ms-omradet. De aktuella planerna innebär två nya skolenhe­ ter, knutna till medicinska behandlingscentraler. fö^TT^ 'fnS laildstin§ har upprättat förslag om en länsinstitution orlagd till Eskilstuna. Platsantalet beräknas till omkring 30, varav 12 mternatplatser. I Östergötlands läns landsting pågår planering angående en legioninstitution med omkring 45 platser. För ca hälften beräknas internatplatser. Norrköpings stad har samarbete med Östergötlands läns lands-

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Hallands läns landsting samråder med Malmöhus läns landsting för regionplanering av vård och undervisning för rörelsehindrade. I Västernorrlands läns landsting har förslag avgivits om inrättande av en behand­ lingscentrai vid länslasarettet i Sundsvall samt uppförande av en special­ skola av externattyp inom Sunds vallsområdet. Samarbete diskuteras med Jämtlands läns landsting. Västerbottens läns landsting har inlett diskussioner med landstingen in­ om Umeå-regionen angående regionalt samarbete. Norrbottens läns lands­ ting planerar skola i Boden med 20 platser samt har i fråga om behandlingen överläggningar med Västerbottens läns landsting.

V ånföreanstalterna och Eugeniahemmet

1955 års riksdag (prop. 1955: 135, SU 139, rskr 311) fattade på grundval av 1951 års vanförevårdsutrednings betänkande (SOU 1954:28) princip­ beslut om vanföreanstalternas framtida verksamhet. Beslutet innebar i hu­ vudsak att anstalternas ortopediska kliniker skulle överföras till de lokala sjukvårdshuvudmännen och anstalterna oinbildas till kvalificerade arbetsvårdsinstitut. Vanföreanstalterna i Stockholm, Hälsingborg och Härnösand inrymmer ortopediska kliniker, ortopediska verkstäder, yrkesskolor med elevinternat, skolhem (skolavdelningar med elevinternat), hemarbetscentraler samt admi­ nistrations- och ekonomiavdelningar. Till vanföreanstalterna i Stockholm och Hälsingborg hör dessutom särskilda arbetshem för höggradigt invalidi­ serade. Vanföreanstalten i Göteborg (Änggårdens yrkesskolor) omfattar numera förutom administrations- och ekonomiavdelningar endast yrkes­ skolor med därtill hörande elevinternat. Eugeniahemmets verksamhet om­ fattar sjukvård, förskole- och skolhemsverksamhet samt vårdhem. Dess upptagningsområde omfattar hela landet. Även vanföreanstalterna fungerar som riksanstalter och har sålunda formellt inga begränsade upptagnings­ områden. Sedan länge har funnits en av praktiska skäl genomförd uppdel­ ning av landet i fyra distrikt, som numera inte har samma aktualitet som tidigare. Huvudmän för anstalterna är enskilda föreningar (för Eugenia­ hemmet sällskap). Varje förening har särskilda stadgar, fastställda av Kungl. Maj :t. Den centrala ledningen och tillsynen över såväl vanföreanstalterna som Eugeniahemmet ankommer på medicinalstyrelsen. Skolhemmen vid anstal­ terna är underkastade tillsyn och inspektion av skolöverstyrelsen. Beträf­ fande vanföreanstalternas yrkesskolor tillkommer det skolöverstyrelsen att utöva inspektion och att godkänna undervisningsplaner, lärares och rekto­ rers behörighet samt lokaler och undervisningsmateriel. För yrkesutbildningen vid vanföreanstalterna ombesörjer den inom ar­ betsmarknadsverket uppbyggda arbetsvårdsorganisationen och dess lokala organ rekryteringen av elever till anstalternas yrkesskolor m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Statsmakternas principbeslut om överförande av vanföreanstalternas ortopediska kliniker till lokala sjukvårdshuvudmän har förverkligats i Göte­ borg och Hälsingborg. Vanförevårdsföreningen i Hälsingborg är visserligen av praktiska skäl fortfarande formellt huvudman för kliniken, men det re­ ella ansvaret för denna åvilar numera Malmöhus läns landsting. De ortopediska verkstäderna vid anstalten i Göteborg har överförts till Göteborgs stad i samband med stadens övertagande av den ortopediska kli­ niken. Eugeniahemmets tidigare verksamhet på detta område har avveck­ lats och hemmets bandagebehov tillgodoses numera genom Norrbackainstitutets verkstäder. Platsantalet vid vanföreanstalterna och Eugeniahemmet var hosten 9 < följande.

Antal platser Vanföreanstalten i Samtliga Stock­ Göte­ Hälsing­ Härnö­ hemmet holm borg borg sand

65 108 39 372 160 40 35 80 295 140 — 126 82 — 467 122 137 34 — 11 66 21 — 265 225 130 1 200 Summa 443 137

Elevinternat 258 40 35 65 118 89 48 178

Staten utövar betydande inflytande och kontroll över anstalternas verk­ samhet, som till stor del finansieras av statsmedel. Landstingen och de landstingsfria städerna svarar visserligen för avsevärda belopp när det gäller driften av anstalternas ortopediska kliniker, men det ekonomiska huvudansvaret för verksamheten i stort har staten påtagit sig. Vid sidan av inflytande avgifter av olika slag erhåller anstalterna statliga driftbidrag till lärarlöner m. m. Staten svarar dessutom för uppkommande underskott i driften. För budgetåret 1963/64 uppgick den sammanlagda bruttoutgiften tor driften av anstalterna till ca 27 milj. kr., varav drygt 24 milj. kr. hänförde sig till den statsunderstödda verksamheten och 2,9 milj. kr. till övrig verk­ samhet. Ca 9,7 milj. kr. utgjorde underskottstäckning av staten for den förstnämnda verksamheten medan för den Övriga verksamheten överskott redovisades med sammanlagt nära 34 000 kr. Sistnämnda helopp hänförde sig uteslutande till vanföreanstalterna. Fördelningen av vissa investeringskostnader i fastigheter framgår av föl­

jande tabell.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Lån ur folk- Bidrag från Bidrag från pensione- huvud­ Summa staten ringsfonden mannen Vanföreanstalten i Stockholm. 3 547 000 1 000 000 1 406 376 5 953 376 621 000 3 696 000 1 769 459 1 275 000 2 965 800 3 856 978 Summa 9 413 343 1 516 000 5 621 470 16 550 813

Vanförevårdsföreningamas och sällskapet Eugeniahemmets egna till­ gångar har huvudsakligen bildats genom donationer från enskilda personer. De donationsmedel, som under årens lopp tillfallit de olika föreningarna uppgår till sammanlagt drygt 10 milj. kr., varav ca 2,6 milj. kr. för för­ eningen i Stockholm, ca 1,3 milj. kr. för föreningen i Göteborg, ca 2,5 milj. kr. for föreningen i Hälsingborg, ca 0,35 milj. kr. för föreningen i Härnö­ sand och ca 3,3 milj. kr. för Eugeniahemmet. Utöver namnda donationsmedel förfogar föreningarna över vissa andra fondmedel, som uppkommit genom egna avsättningar eller på annat sätt, främst dispositions- och pensionsfonder, byggnadsfonder samt stipendieoch hjälpfonder av olika slag. Föreningarnas medel har till en del gjorts räntebärande genom place­ ring på bankräkningar, i värdepapper m. m. men är i övrigt placerade i anstaltsfastigheterna och verksamheten.

Utredningens förslag

Utredningen som enligt direktiven i första hand avsett frågan om organi­ sationen av högstadieundervisningen och försöksverksamhet med påbygnadsundervisnmg för rörelsehindrade barn och ungdomar, förläggning och huvudmannaskap för en riksanstalt för de svårast handikappade barnen samt vanforeanstalternas och Eugeniahemmets framtida ställning, har jäm­ väl upptagit vissa allmänna frågor som berör hela organisationen av vården och undervisningen av dessa barn och ungdomar.

Allmänna synpunkter

I överensstämmelse med internationell terminologi använder utredningen rehabilitering som det överordnade begreppet, vilket kan uppdelas i fyra lika viktiga huvudgrenar, nämligen medicinsk rehabilitering, utbildningsrehabihtenng, arbetsvärd och social rehabilitering. Som en underavdelning av den medicinska rehabiliteringen, organisatoriskt skild från denna, anges barn- och ungdomsrehabiliteringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Åldersgränsen har av utredningen satts till 21 år, men torde i många fall inte komma att sammanfalla med gränsen för patientens överforande från barn- och ungdomsrehabiliteringen till den medicinska rehabiliteringen, vilka båda i stor utsträckning har långsiktiga behandlingsprogram. I vissa fall kan det därvid vara riktigast att en underårig omhändertas av den me­ dicinska rehabiliteringen. I andra fall kan det vara lämpligt att eu inom barn- och ungdomsrehabiliteringen påbörjad behandling fortsätter upp i patientens 25-årsålder, oavsett att behandlingen normalt skulle falla inom den medicinska rehabiliteringen. Utredningen har inte funnit anledning att föreslå ändring i 1961 års riks­ dagsbeslut att vård- och undervisningsorganisationen för normalbegavade rörelsehindrade skall innefatta samtliga grupper fysiskt handikappade barn, för vilka undervisning i specialskola är nödvändig. Hit raknas först och främst barn med cerebral pares (cp-barn). Gruppen omfattar även fall med defekter eller deformiteter, medfödda eller förvärvade samt sjukdomar i ben och ledgångar, ryggskador m. m. Som exempel på arter av handikapp, som antalsmässigt befinner sig i tillbakagång, nämner utredningen sviter av polio och kirurgisk tuberkulos. Mera aktuella är hjärtfelen, ryggmargsbracken, muskeldystrofierna, svår reumatism och sockersjuka, astma, missbild­ ningar av skilda slag samt dvärgväxt.

1958 års cp-utredning beräknade, att frekvensen i vårt land av barn med cerebral pares var 1,6 fall per 1 000 levande födda. Detta betyder med nu­ varande födelsetal att för varje år tillkommer 175 nya cp-fall. På en be­ folkning av 100 000 personer skulle således komma 2,3 fall per år. Totalsiffran cp-fall för landet i dess helhet skulle enligt cp-utredningens utgångspunkter för åldrarna 0—18 år utgöra omkring 3 150. På åldersgrup­ pen 0—7 år beräknades komma ungefär 1 225 fall, under det att aldrarna 8—18 år skulle omfatta ca 1 925 fall. Senare gjorda undersökningar synes inte jäva riktigheten av cp-utred­ ningens uppskattning av totalantalet cp-barn. Även den av cp-utredmngen gjorda bedömningen att närmare hälften av totalantalet cp-barn bor om­ händertas inom vårdorganisationen för de utvecklingsstörda synes stå sig. Nu föreliggande utredning har med ledning av undersökningarna funnit, att antalet barn med andra rörelsehinder än ep uppgår till 20 % av antalet cp-barn i behov av institutionell vård, vilket innebär en relation av 1 till 5. Totalantalet handikappade barn i Sverige under 21 år uppskattas av ut­ redningen till mellan 26 000—37 000, av vilka 35—40 % är enbart mentalt handikappade och ungefär lika många enbart somatiskt handikappade, medan återstående ca 25 % är både mentalt och somatiskt handikappade. Enligt utredningen bör från de normalbegåvade rörelsehindrade undantas barn, för vilka särskilda vårdorganisationer redan byggts upp. Detta gäller främst vården av utvecklingsstörda, blinda, döva och epilcptiker. Beträffande gränsdragningen mot nämnda vårdorganisationer räknar ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

redningen med att utbildningsorganisationen för de rörelsehindrade på de agre stad,erna bor ha observationsavdelningar, dit intellektuellt relativt högtstående särskolebarn med ep bör kunna hänvisas. Blindskoleorganisationen beräknas få ett väsentligt resurstillskott genom den nya skolan i Örebro för blinda barn med komplicerande lyte, vilken nor­ malt bor kunna ta hand om även blinda barn med ej alltför avancerade symptom på rörelsehinder. I de svåraste fallen av rörelsehinder har hittills varken blmdorganisationens eller de nuvarande specialanstalternas för cp-barn resurser räckt till. Sådana dubbelhandikapp är sällsynta. Behovet \ rdplatser for åldern 0—20 år uppskattas till 5 å 10 för hela riket Prmciplosmngen av såväl de gravt talskadade barnens som de hjärnentl 6 Vård' °Ch undervisningsproblem förutsätts innebära t I u”S * U K,m’ ld denna bor barn med rörelsehinder och dövhet eller talskada som komplikation omhändertas. Endast i undantagsfall torde denna kombination förekomma i sin svåraste form; platsbehovet för hela riket uppskattas till sammanlagt ett tjugutal. Rörelsehindrade med lindriga former av epilepsi bör utan svårighet kun­ na omhändertas vid anstalterna för rörelsehindrade. Barn, vilka trots ade­ kvat medicinermg har så många eller svåra anfall att de kan skada sig själ­ va eller andra eller i övrigt är så starkt präglade av sin sjukdom att de in­ verkar menligt pa gruppsamhörigheten på anstalten, bör dock tas om hand inom epileptikervården. Enligt utredningen är vården av svårt rörelsehindrade barn en medicinsk angelagenhet, vari undervisningen bör integreras. Vid rehabiliteringen och omhändertagandet av normalbegåvade handikappade barn och ungdomar bor den edande principen vara att de pediatriska klinikerna vid regionsjuk­ husen skall fungera som centraler i vårdorganisationen. Uppgifterna för regionrehabd,teringen, med specialklinikerna som självständiga utredningsoch behandlmgsinstitutioner, skulle enligt denna princip vara att inom regio­ nen sorj a for en riktig samordning av rehabiliteringsåtgärderna för barn och ungdom, att därvid särskilt beakta den öppna och halvöppna vårdens möjigheter och soka utveckla dessa vårdformer, att ägna övergången till arbets- ^rd och medicinsk rehabilitering — normalt i 21-årsåldern — fortlöpande uppmärksamhet och att genom konsultverksamhet stödja och stimulera verksamheten vid de olika barnrehabiliteringsanordningarna inom regionens skilda sjukvårdsområden. Utredningen föreslår att registre rings plikt skall införas för de rörelselndrade, men anser i enlighet med av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen framförda synpunkter att en närmare utredning skall orega dess realiserande. En sådan utredning bör omfatta den legala och praktiska utformningen av registreringen, hur organisationen och utform­ ningen av registreringen skall ordnas enklast och effektivast samt hur samordningen med och gränsdragningen mot det register som förs av varje centralstyrelse för de psykiskt efterblivna bäst skall utformas. Vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965 11

bör ävea undersök»*, om inte registren från varje sjukvårdsområde skulle kunna sammanföras hos cheferna för de pediatriska klinikerna pa .eg.

sjukhusen.

Skolverksamheten

F Förskoleorganisationen är enligt utredningen inte tillräckligt utbyggd.

Medan några län kan uppvisa 3-4 skolenheter, saknas inom andra landsdelar helt motsvarande verksamhet. Man samarbetar dar med forskolemstitutioner utanför det egna landstingsområdet. Med hansyn till elevunder­ lag, barnens ålder samt nödvändigheten av kontinuerlig foraldrainformahon är det dock önskvärt, att varje landstingsområde disponerar over minst e egen förskola. Ansvaret för den medicinska vården vad torsk*) om åvila chefen för den pediatriska kliniken inom sjukvårdsområdet. Det bor vidare ankomma på chefen för den pediatriska kliniken vid regionsjukhuset att fungera som konsult för förskolorna inom regionen.

Grundskolan in. in.

Allmänna skolfrågor Utredningen anser, att elever med lindrigare motoriska handikapp i forsta hand bör erhålla sin undervisning vid hemortens grundskola, dar tillämp­ liga stödåtgärder bl. a. i form av särskild specialundervisning, ^av­ visning och i vissa fall placering i specialklass bör möjliggöra för denna elevgrupp att nå likvärdiga undervisningsresultat som små fullt fris kamrater. Den utbyggnad av den allmänna skolan med specialklasser som ägt rum på senare tid, gör att möjligheterna att undervisa rörelsehindrade i den allmänna skolan åtminstone på storre orter far anses goda. g utbildningsmöjligheterna vid specialskola för rörelsehindrade ar så be­ gränsade som f. n. är risken snarast att barn, som är i behov av institutionell vård inte kan erhålla sådan. Gränsdragningen skall alltid utgå från han kappet, men det slutliga valet av vårdform måste aUt^ traffas med borseende från formella skäl och med reellt beaktande av alla inverkande fak­ torer, medicinska, pedagogiska, sociala och rent praktiska. De barn som hänvisas till en skola för rörelsehindrade måste bedömas tillhöra gruppen svårt handikappade barn. Ur skolsynpunkt star nam igen för'de^indrigare fallen I princip flera v»e»r öppnn En de, Iran » an .förre olägenhet få undervisning i hemortens skola, medan andra måste erhålla en kontinuerlig stödundervisning, i huvudsak då i form av särskild spec undervisning med hänsyn till bl. a. tal-, skriv- eller lässvårigheter. Inon vissa större kommuner kan det vara lämpligt att inratta specialklasser för lindrigt motoriskt rörelsehindrade elever, motsvarande nuvarande cp-klasser. Gällande bestämmelser rörande klasstorlek för cp-klass bor även i fortsättningen kunna tillämpas. Särskild undervisning bor ifråga-

Knngl. Maj. ts proposition nr 75 år 1965 komma såsom permanent lösning för enskilda elever endast i sådana fall da placering vid skola för rörelsehindrade eller i specialklass på grund av handikappets eller sjukdomens art är utesluten sk^an ”sTär I10rmer :Cu beStämmelSer’ S°m 8*Uer för den obligatoriska i ' , f aV6n aga tlllamPninS vid undervisning av de gravt rörelsecinska vård ^Vh1 n SärS,dlda skoIenheter’ knutna till medi­ cinska vård- och behandhngsinstitutioner. Då vården och undervisningen aia™ mafe Sam°rdnas 0ch hänsyn tas till medicinska och pedago­ gska krav maste organisationen enligt utredningens mening ges den prin­ cipiella uppläggning, som förordas i prop. 1961: 170 Sk0|°r„as pedagogiska ledning kommer i princip att förläggas till den loka a skolstyrelsen, varvid skoldistriktets rektor eller i förekommande fall specialklassrektor blir den person, som närmas, blir ansvarig “d“e U„ demsningen vtd specialskolorna förutsätts av redningen i prirZskoL Em,du “vid f°m,ell'.beh“riga op-lärare, vilka bör få annan t änstctaTda „g^ önsk ™?-"8"“ b” minSt “ 'ärare ha som a Pedagog önskvärt ar aven att man vid de större regionskolorna har till­ gång till lärare utbildade för grundskolans hörselklasser. Då bestämmelrS;11'? fgmV S“dlmde™Snin8 >"»■" grundskolan förutsätts ö a for sam hga skolor for skolplikt^ rörelsehindrade elever, kan vtter- ■gare speciallärare komnrn a,t behövas. Denna undervisning ,ord" ^ek kunna meddelas av timanställda lärare. ni^2fdrt<le 1StatSb;dragen tiH kostnaderna för ifrågavarande undervis­ ning ar det enligt utredningen mest praktiskt om samtliga lärargrupper som har sin motsvarighet inom grundskolan, ur anställningssynpunkt hänfors till den skolkommun, där skolan för de rörelsehindrad! är belägen Sta bulragen för lärarlönerna skulle därvid utgå till skolkommunen och ej till sj ukvardsinstitutionens huvudman. Den önskvärda pedagogiska samr ningen med kommunens Övriga skolväsende skulle härigenom väsent igt underlättas och problemen beträffande bl. a. växlingarna i lärarbehovet pataghgt forenklas. Samordningen mellan sjukvård och pedagogik skulle i princip ordmas efter mall från Folke Bernadottehemmet i Uppsala Då detta system redan nu tillämpas på flera håll och erfarenheterna positiva bor lärartjänsterna i den kommande organisationen generellt in­ ordnas , den kommunala skolverksamheten. Fn viss besparing^ fråga om antalet lärare skulle härigenom troligen kunna göras genom att regionskoläraTgrTpp mmUnenS “""S™»"* intee™*‘ och bildar en enda

Platsbehov

eIe!,er Våg* 0Ch meIlanstadiet vid specialskolorna uppgår till ca

300 och ar sålunda lägre än det i prop. 1961: 170 beräknade, ^65 Eu rklanngarna till den föreliggande diskrepansen torde vara, att man

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1!)65 13

på grund av brister i organisationen ännu ej lyckats bereda plats för alla de skolpliktiga barn, som är i behov av undervisning vid skola för rörelse­ hindrade. Med hänvisning till de frekvensundersökningar som gjorts samt med utgångspunkt från dagens faktiska siffror bedömer utredningen elev­ underlaget per årsklass för låg- och mellanstadiet till 60 70 elever och för högstadiet till 70—80 elever. Orsaken till det högre antalet elever på högstadiet är att ett mindre antal elever, som på låg- och mellanstadiet placerats i hemortens grundskola, först vid övergången till högstadiet vänder sig till skolorna för rörelse­ hindrade, då svårigheterna på detta stadium tycks bli mera påtagliga. Här­ till kommer ett tillskott av elever, som på grund av sjukdom eller olycks­ fall under den tidigare tonårsåldern måste erhålla vård och behandling och sålunda utökar elevgruppen. Förekomsten av cerebral pares varierar vidare starkt från det ena året till det andra. Dessa erfarenheter, liksom behovet av observationsplatser för gränsskiktet mot de utvecklingsstörda har tagits med vid uppskattningen av platsbehovet. Vid bedömningen av skolorganisationen har de lägre talen på varje stadium tillämpats, då en för låg dimensionering synes mindre riskfylld än en överdimensionering. Vid planläggningen av specialskolorna bör ett framtida utbyggnadsbehov be­ aktas.

Låg- och mellanstadiet Utredningen anser det angeläget att så långt som möjligt söka förverk­ liga decentraliseringsprincipen i fråga om undervisningen på låg- och mel­ lanstadiet. Skolorganisationen måste dock härvid bli beroende av elevunder­ laget. Ur pedagogisk synpunkt bör sålunda skolenheten helst omfatta lägst två klassavdelningar. Behovet av möjligheter till differentiering av elev­ materialet med hänsyn till elevens mognad och allmänna inlärningsförmåga talar för att särskilda klasser upprättas i synnerhet på mellanstadiet för de elever som behöver en långsammare undervisningstakt, i första hand vid regioninstitutionerna, som kan förväntas fa ett stöire elevantal än länsinstitutionerna. Antalet låg- och mellanstadieskolor på läns- och regionplanet bör begrän­ sas till högst 18, vilket innebär att utöver de 7 regionskolorna skulle finnas

11 läns- eller länssamarbetsskolor. Detta program stämmer väl med sjuk­ vårdshuvudmännens planer, och skulle göra det möjligt att som regel skapa skolenheter med minst två klasser, även i de fall, där elever på grund av sen mognad avskilts till annan skolenhet. Omkring 30 % av eleverna är i behov av en i förhållande till övriga elever betydligt långsammare arbets­ takt samt eu längre driven individualiserad undervisning, och bör därför ur pedagogisk synpunkt undervisas i särskilda klasser. Med ett elevundcilag på 60 elever per årskurs skulle sålunda i genomsnitt 18 elever behöva av­ skiljas för undervisning i särskilda klasser. En uppdelning av de åter-

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

stående 42 eleverna på 18 skolenheter innebär, att varje skolenhet inom sitt låg- och mellanstadium i genomsnitt skulle erhålla omkring 12_14 elever. En minskning av elevantalet per klass till de tal, som gäller för grund­ skolans hörselklasser, bör vidare med hänsyn till elevernas komplicerade inlärningssvårigheter komma till stånd. Sålunda föreslår utredningen, att en klass får inrättas då antalet elever är 5—8 och två klasser då antalet är 9—14. Vid högre elevantal skulle ytterligare en klass få inrättas för varje påbörjat sjutal elever. Härigenom skapas en skolorganisation vilken tar hänsyn till behovet av differentiering av eleverna samt gör det möjligt att i regel vid varje skolenhet inrätta minst två klasser. Ett förverkligande av grundskolans målsättning — att skapa betingelser för en studiegång, som är anpassad efter den enskilde elevens förutsätt­ ningar och behov innebär bl. a., att en viss gruppering av eleverna måste genomföras.

Högstadiet På högstadiet måste en sådan elevgruppering bli betydligt mera omfat­ tande än på låg- och mellanstadiet. Systemet med tillvalsgrupper förut­ sätter att högstadiet har ett förhållandevis stort elevunderlag, om det fria ämnesvalet praktiskt skall kunna realiseras i önskvärd omfattning. Ett långt drivet decentraliserat skolsystem på högstadiet kan med hänsyn till tillgängligt elevunderlag därför inte genomföras. De elever, som redan un­ der mellanstadiet avskilts till särskilda klasser med hänsyn till behovet av en långsammare inlärningsgång, torde dock i praktiken inte ha behov eller intresse av alla de valmöjligheter, som högstadiet erbjuder. Med hän­ syn härtill synes det även realistiskt att i huvudsak räkna med att dessa elever kan bli kvar på hemortens regionskola. Erfarenheterna av undervisning av rörelsehindrade barn på högstadiet ger vid handen, att en relativt stor procent elever — sannolikt genomsnitt­ ligt ca 35 per årskurs — behöver ytterligare ett tionde och elfte skolår för att nå fram till den utvecklings- och kunskapsnivå, som grundskolan syftar till. Dessa elever utgörs av sådana, som på grund av sitt fysiska allmän­ tillstånd ej är i stånd till normal arbetstakt under skoltiden och sålunda inte orkar eller hinner med att inhämta grundskolans kurser i den takt läroplanen föreskriver. Hit hör också elever, vilkas intellektuella resurser är otillräckliga och därför måste ges tillfälle till ett långsammare arbetstempo, samt elever, som på grund av osäkerhet beträffande bl. a. yrkesval och yrkesinriktning väljer vidgade teoretiska studier men som ej är omedelbart kvalificerade för fackskolestudier. Under de första åren torde härtill komma ett antal barn, vilka lämnat grundskolan innan påbyggnadsundervisningen varit aktuell. Huvudparten elever torde komma att utgöras av dem som redan under mellanstadiet bildat särskilda klassenheter på regionplanet. Det svnes där­

Kungl. Mcij.ts proposition nr 75 år 1965 15

för principiellt riktigt att regionskolorna rustas för att kunna omhänderta även dessa elevers undervisning. En samordning torde kunna genomföras med skolans ordinarie högstadium. Härvid erhålls bl. a. ett stabilare elev­ underlag vid samtliga regionskolor, vilket gör skolorganisationen mindre känslig för tillfälliga svängningar beträffande elevunderlaget. Genom en dylik organisation tillförsäkras berörda elever även förhållandevis goda möjligheter till kontakter med hemmet. Enligt utredningen bör sålunda undervisningen på högstadiet jämte tionde och elfte skolåret förläggas till samtliga sju regioninstitutioner. För huvudparten elever på högstadiet, som kan bedömas ha förutsätt­ ningar att utnyttja de valmöjligheter högstadiets kurs- och timplaner an­ visar, måste undervisningen ytterligare koncentreras. Med utgångspunkt från ett genomsnittligt elevtillskott på ett 50-tal ungdomar per årskurs skulle det sammanlagda antalet platser som erfordras för denna grupp uppgå till i runt tal 150. Detta torde utgöra ett maximital för ifrågavarande grupp då en viss procent elever — omöjlig att närmare precisera - kan antas vara gränsfall till den tidigare behandlade elevgruppen, vilken så­ lunda utökas i motsvarande grad. En årskurs på omkring 50 elever kan med de föreslagna nya delningsbestämmelserna uppdelas på sju klassenheter. Elevernas formella möjlig­ heter att vid en enda skolenhet utnyttja de varierande alternativen beträf­ fande tillvalsgrupper skulle bli påfallande goda. Med ett bibehållande av rimliga krav på variationer i fråga om tillvalsämnen har utredningen fun­ nit det mest förenligt med såväl föräldra- och elevintressena som pedago­ giska och medicinska krav att fördela eleverna på två högstadieskolor. Medan en enda skola skulle bereda olägenheter med hänsyn till bl. a. sko­ lans storlek och elevernas resor, blir en uppdelning av eleverna på mer än två skolenheter otillfredsställande med hänsyn till skolorganisatoriska och pedagogiska krav. I det senare fallet finns uppenbara risker för att kraven på likvärdiga utbildningsmöjligheter för friska och handikappade barn inte kan upprätthållas. Med två skolor hör däremot en tredelning av årskursen kunna säkerställas. De två högstadierna föreslås bli förlagda till Stockholm och Göteborg som med hänsyn till läge, befolkningsunderlag och befintliga resurser är över­ lägsna övriga regionstäder. Upptagningsområdet för Stockholm skulle om­ fatta Stockholms, Uppsala, Linköpings och Umeå sjukvårdsregioner medan övriga sjukvårdsregioner skulle hänföras till Göteborg. Landets folkmängd skulle därmed delas i praktiskt taget två lika delar och man kan räkna med numerärt likvärdiga elevgrupper på resp. skolorter. Då fastare grunder sak­ nas för en bedömning av elevunderlagets fördelning på sjukvårdsområdena, förordas denna indelning som en preliminär mall vid tillämpningen av den föreslagna skolorganisationen. Högstadierna i Stockholm och Göteborg kan sålunda vardera påräkna de tidigare behandlade särskilda klasserna, omfattande årskurserna 7—11

Kiingl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

ej inraknade — högst 25 elever per årskurs, vilket för varje högstadium approximativt skulle ge maximalt 75 elever. Av hela antalet högstadie­ elever på samtliga regionskolor samt de elever, som beräknas fortsätta ett frivilligt tionde och elfte skolår, torde omkring två tredjedelar komma på Stockholm och Göteborg, medan övriga regionskolor erhåller den åter­ stående tredjedelen. Fördelningen av de särskilda klasserna och det tionde och elfte skolåret får i första hand bedömas som en principiell organisa­ tionsplan med hänsyn till osäkerheten beträffande elevunderlaget, som uträknats på basis av befolkningsunderlaget enligt beräkningarna i prop. 1960: 159 angående sjukvårdens regionindelning. Det bor ankomma på skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna att på nära håll söka följa utvecklingen och beträffande varje enskild region av­ göra om eller när föreslagen decentralisering av högstadieundervisningen och det frivilliga tionde och elfte skolåret bör realiseras. Utredningen anser det inte uteslutet att i en framtid ytterligare något fullständigt högstadium kan blir erforderligt.

F a c I; s k o I a och gymnasium

Osäkerheten beträffande antalet gravt rörelsehindrade barn accentueras ytterligare vid bedömandet av platsbehovet på det gymnasiala stadiet. Det finns dock en grupp elever, som både önskar och har förutsättningar att fortsatta på en högre teoretisk utbildningslinje. De hittills blygsamma re­ surserna för dessa elever med avseende på särskilt tillrättalagda undervis­ ningsformer, lokaler och undervisningsmateriel har likväl inte hindrat flera svårt handikappade ungdomar att övervinna de praktiska svårighe­ terna och nå ett eftertraktat utbildningsmål. Flera ungdomar har dock stoppats i små försök till fortsatta studier på grund av bristen på adekvata undervisningsresurser. Enligt utredningen synes en viss passivitet råda, när det gäller hänsyn till behovet av mer eller mindre omfattande åtgärder utanför den ordinarie ramen. En ny högstadieskola, en fackskola eller ett gymnasium planeras sålunda i regel inte för undervisning av handikappade barn. Påtagligt små avvikelser från den normala planeringen skulle dock kunna göra det möj­ ligt för elever med i vissa fall relativt besvärande handikapp att med för­ del inlemmas i den allmänna skolorganisationen. Frånvaron av en hiss vid en tilltänkt undervisningsanstalt kan t. ex. utgöra ett definitivt hinder för studieplanernas förverkligande. Krav ställs alltså på ökat lokalt och centralt samarbete mellan de handikappade elevernas företrädare och vederbörande myndigheter som ansvarar för skolplaneringen i stort. En vidgad förståelse för behovet av åtgärder, som kan befrämja studie­ möjligheterna for de rörelsehindrade vid de allmänna högre skolorna, utgör dock endast hjälp för en utvald grupp elever. För många studiebegåvade ungdomar med svåra handikapp torde en allmän skolmiljö bli alltför pres­ sande, da bl. a. kraven på speciella åtgärder vid dessa skolor måste bli be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965 gränsade. För dessa elever måste därför inrättas särskilda skolor, där såväl

fokal- som personalresurser är utformade och dimensionerade med hansyn

till elevernas behov av vård och behandling samt undervisning Da det främst gäller elever med sådana fysiska handikapp som fordrar en omsorgsfuh och kontinuerlig medicinsk behandling, synes det nödvändigt att undervisningen på lämpligt sätt anknyts till en institution med resurser barn- och ungdomsrehabilitering. Av tillgängligt utredningsmaterial framgår bl. a. att mei an % det totala antalet rörelsehindrade ungdomar inom en årskull har ningar och behov av att fortsätta sina studier inom en gymnasial skolform eller därmed parallell anordning. Med utgångspunkt från 70 elever per ars­ kurs skulle platsbehovet efter reducering av de elever, som deltar i ett villigt tionde och elfte skolår, uppgå till omkring 20 elever per Vid Norrbackainstitutet uppges att f. n. 25—30 elever s u e aga o sättningar att fortsätta sina studier på gymnasie- eller fackskolenn a^ D är dock här fråga om ett delvis ackumulerat behov och dessutom torde e obestämt antal elever antas kunna studera vid de allmänna ^™eraa' Utredningen beräknar därför ett genomsnittligt platsbehov av 20 30 e ver per årskurs. Hur många av dessa som i en framtida organisation skulle

välja fackskola eller gymnasium kan ej anges. Osäkerheten i bedömningarna understryker behovet av en forsoksve samhet. Endast praktiska erfarenheter torde närmare kunna klarlagga de reella förutsättningar, som en kommande gymnasial skolorganisation för e rörelsehindrade kräver. Det är heller f. n. inte möjligt att narmare ange, hur den kommande omorganisationen av yrkesutbildningen kan paverka ele- „,s val mellan e„ praktisk och teoretisk »tbildmngsv.g. Beträffande fackskolan torde en försöksverksamhet i tillämpliga enligt de allmänna bestämmelserna om försöksverksamhet med^fackskda

och böra omfatta social fackskola och ekonomisk fackskola. Något behov

av teknisk fackskola torde f. n. inte föreligga. Elever med lämplighet for

manuella yrken går ofta direkt till yrkesutbildning.

En försöksvis bedriven gymnasieundervisning bor samordnas d föreslagna fackskoleverksamheten samt — bl. a. for att pa e sätt utnyttja befintliga undervisningslokaler och tillgänglig larm persona förläggas till Stockholm, som med hänsyn till sitt centrala lage och resurser svnes vara överlägset andra regionstäder. Utredningens förslag till särskilda åtgärder för en fortsatt försöksverk­ samhet med påbyggnadsundervisning redovisas under ett senare avsm .

Yrkesutbildning

Specialyrkesskola in. m. Vid specialskolorna för rörelsehindrade kommer att finnas ett antal elever, 2_ Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965 vilkas handikapp är så svårt att de saknar förutsättningar att tillgodogöra sig en kvalificerad yrkesutbildning. Det är elever, vilkas handikapp tillåter dem att utföra en starkt begränsad arbetsuppgift, samt ungdomar, vilka enast kan utbildas for det dagliga livets aktiviteter (ADL-träning). Då resur­ ser for ADL-traning bör finnas vid varje regionanstalt föreslås att varje såan anstalt också skall ha en avdelning för arbetsträning och viss enklare utbildning, inriktad på speciella arbetsuppgifter. En mindre del av grundskoleeleverna kan förväntas böra fortsätta i gym­ nasium. De som inte fortsätter vid den till Norrbackainstitutet förlagda gymnasieavdelningen torde få vistas i sina hem eller stanna kvar vid den °Ch ** ‘ "5rbe,äeet -

De berörda yrkesutbildningseleverna och de jämnåriga gymnasieeleverna kan lämpligen sammanföras i eu gemensam internatavdelning. Att ange avdelnin§ är vanskligt’ men risk för överdimensioneg de inte föreligga om man som riktpunkt anger 10 platser

Om man från det uppskattade totala platsantalet, 150, drar (7 X 10) 70

piatser a e^tår 80 platser, som kan antas motsvara behovet för kvalificerad °enna b°r SamlaS tU1 en regionsamarbetsavdelning, för­ lagd till Stockholm. Av behandlingsskäl och även av ekonomiska skäl bör den samordnas med regionanstalten i Stockholm. .f1,irfÖr sPeciaIavdelningen bör vara att ge varje handikappad elev en sa kvalificerad och fullständig yrkesutbildning som omständigheterna i det '"Sk"da f“"f:.tiUS‘er “h därm<!d honom Ms.a möjliga ffrn,sättninga, för en produktiv arbetsinsats och ett aktivt liv. P"in,fpie11^ °ch Praktiska skäl bör yrkesutbildningsavdelningen, som alltså skulle omfatta 90 platser, ha samma huvudman och samma tillsynsmyndighet som regionanstalten i övrigt. Detsamma gäller naturligtvis yrkesutbildmngsavdehnngar11" vid Övriga regionanstalter. Medicinalstyrelsen ar emellertid inte speciell sakkunskap på detta område. Därför bör enligt utrednmgen i skolöverstyrelsen inrättas en tjänst som inspektör för yrkes­ utbildningen av handikappade. v.H1'^^11!161611/'18^ aU maXimal Cffekt aV “»dervisningen utvinns, om je avdelning begransas till högst 6-8 elever. Yrkesutbildningsavdelningen i«t säD f H 311 „ jUda 10 å 12 utbiIdningsgrenar. Dessa bör på lämpigt satt fordelas mellan permanenta och rörliga yrkesavdelningar, de senare amphgen anordnade som ett- å tvååriga utbildningskurser av den typ som tillhandahållits av överstyrelsen för yrkesutbildning. Vidare bör finnas en observations- och prövningsavdelning för de elever, beträffande vilka tvek­ samhet rader om lämplig utbildningsgren. Itrcdmngen föreslår att både de regionala yrkest,tbildningsavdelning- •tn a och den spec.alntrnstade avdelningen i Stockhohn i första hand bör ta band om de svårast handikappade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Vanföreanstalternas yrkesskolor Eleverna vid vanföreanstalternas yrkesskolor kan hänföras till fyra hu­ vudgrupper, 1) svårt handikappade yngre, 2) lindrigt handikappade yngre, 3) äldre elever och 4) friska elever. .. Den allmänna samhällsutvecklingen främst inom utbildningsväsendet, arbetsvärden samt hälso- och sjukvården har inneburit att svagheter upp­ kommit i det nuvarande systemet, vilka av utredningen sammanfattas på följande sätt. Nyssnämnda blandning av elever innebär i skilda hanseenden problem, och en systematisk uppdelning av dem bör därför eftersträvas. Den otillräckliga läkarmedverkan är en annan olägenhet. Lakarvarden om­ besörjs numera — bortsett från den rent ortopediska vården — som en del­ tidsuppgift. Kontinuiteten i och ett samlat medicinskt ansvar for vården av eleverna saknas. Att anstalterna står under tillsyn av flera myndigheter kan medföra, att handläggningen av olika ärenden fördröjs och försvåras, och risken för att inspektionsförrättarna ger anvisningar som är oforenhga kan inte heller uteslutas. Att åstadkomma en förenklad och därigenom effektive­ rad tillsyn är därför en angelägen uppgift. Ett särskiljande av de funktio­ ner som hör hemma inom den medicinska vården och inom utbildnings­ väsendet synes nödvändig. Det enskilda huvudmannaskapets frihet och smidighet i fråga om verk­ samhetens utformning och förvaltning har enligt utredningen numera gatt nästan helt förlorad. På grund härav föreslås att anstalterna överförs till det allmänna och att vanförevårdsföreningarna i fortsättningen skall verka för att ge den komplettering av de samhälleliga åtgärderna som alltid kom­ mer att behövas på detta område. Vidare föreslås att de medicinska vård­ uppgifterna, i vilka skolutbildning och yrkesutbildning för de svårast rö­ relsehindrade skall integreras, överförs till medicinalväsendet, yrkesutbild­ ningen för lindrigare handikappade övertas av skolöverstyrelsen och om­ händertagandet av de ungdomar, vilka erhållit all den utbildning som ges åt deras friska jämnåriga, anförtros de organ som svarar for värden av vuxna, nämligen arbetsvärden, rehabiliteringen och den allmänna social­ vården. Trots den snabba utvecklingen av yrkesskolväsendet ar kapaciteten allt­ jämt otillräcklig. Vid Göteborgsanstalten företagna undersökningar visar att ett betydande underskott på utbildningsplatser för de yngre handikappade föreligger inom upptagningsområdet. Då marginalen mellan utbildnings­ behov och utbildningskapacitet inom yrkesskolväsendet torde komma att bestå under lång tid och det för övrigt torde finnas anledning räkna med alt speciella yrkesutbildningsanstalter för handikappade blir nödvändiga även på längre sikt, föreslås att vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg och Härnösand ombildas till regionyrkesskolor för yngre lindrigt handikap­ pade elever. Den föreslagna yrkesutbildningsavdelningen i Stockholm

Kung!. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

som skall ersätta Norrbackainstitutet — förutsätts inordnad i den nya anstaltsorganisationen för de svårt rörelsehindrade Regionyrk^skol0^ bör ställas under skolöverstyrelsens överinseende edning samt liksom skol- och yrkeshemmen på Salbohed och i Vänersborg fa en egen styrelse. Staten bör inlösa nuvarande byggnader och, i den an sa erfordras, ombesorja deras upprustning. Likaså bör staten svara för driftkostnaderna. Forhandlingar bör inledas med de olika föreningarna och vse villkoren for överlåtelse av anstalterna, erforderliga permutationer etc.

Regionsamarbetsplatser

I utredningens uppdrag har ingått frågan om huvudmannaskapet för ” anstalten för cp-barn, som enligt 1961 års riksdagsbeslut är avsedd för barn med svara komplicerande handikapp. De skäl som i prop. 1961- 170 anförts for att landstingen skall överta huvudmannaansvaret för psykiskt e terblivna med komplikationer synes direkt tillämpliga på de rörelsehind­

rade barnen med komplicerande handikapp. På grund härav föreslås att

landstingen skall bil huvudmän även för vården av dessa barn. Termen .regionplatser» innehåller en symbol för samarbetet mellan ett begransat antal sjukvårdshuvudmän. Genom att utbygga termen till »re­ gionsamarbetsplatser» markeras att samarbetet skall ske även mellan re­ gionerna. Riksanstalten ersätts därför med regionsamarbetsplatser. De handikappade barn som skall vårdas på regionsamarbetsplatserna har alla svara rörelsehinder. Till dessa kommer därjämte avancerad synsvaget, horselnedsattningar, stora talsvårigheter, psykiska egenheter, företrä­ desvis av aggressiv art, och andra svåra lidanden såsom hjärtfel, astma, missbildningar etc. ’ i DC i1'1!03 1frnen med röreIsehinder skall omhändertas vid den nya skolan , örebro för hlinda. Vidare förutsätter utredningen att de gravt ta,skadade barnen och de hjärnskadade döva barnen med svårt rörelsehinder skall tä sin vård vid en planerad ny anstalt, sannolikt förlagd till Sigtuna Dessa bedömningar talar för en reduktion av platsantalet. Ä andra sidan ns ytterligare ett antal fall, som utan tvivel är i behov av den mest kva­ lificerade vård som kan erbjudas. Vidare är barnen i gränsskiktet mellan normalbegavade och utvecklingsstörda i särskilt behov av den omsorgsfullast tankbara utredning. Fn ej obetydlig del av platserna bör därför avses för observation av sådana barn och för forskning rörande deras problem. ,ä sjukvårdsberedning har motsatt sig att platserna för­ läggs till Stockholmsområdet. De av sjukvårdsberedningen anförda skälen ar enligt utredningen inte obefogade. Med godtagande härav föreslås därför ITT fatSCrna fÖrläg§S tm FoIke Bernadottehemmet i Upp­ sala Utbildningen bor såvitt möjligt samordnas med utbildningen för bärb^—' ' aVSeVärd U,S‘räCtninS ‘°rde d“k MvMn.ll. åtgärder

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965 21

Vanföreanstalternas övriga verksamhet

Den skyddade verksamhet som bedrivs vid särskilda vård- och arbetshem vid några vanföreanstalter och Eugeniahemmet anses preliminärt böra suc­ cessivt inordnas i den allmänna verksamheten på detta område. Någon form av övergångshem med sysselsättningsmöjligheter för sådana fall, som inte kan beredas arbetsanställning eller annat omhändertagande i direkt anslutning till genomgången utbildning, torde dock komma att behövas som komplement till specialyrkesskolornas utbildningsverksamhet. Utredningen understryker vikten av att övergångsanordningarna från an­ stalterna för rörelsehindrade till den skyddade verksamheten inom vuxen­ vården ägnas särskild uppmärksamhet. Beträffande de ortopediska klinikerna bör verksamheten vid kliniken i Härnösand flyttas, så snart kliniken i Sundsvall är färdig att tas i bruk. Mer komplicerade är de förhållanden som berör klinikerna vid Norrbackainstitutet och Eugeniahemmet, vilka är oupplösligt förbundna med karolinska sjukhusets framtid. För att lösa dessa problemkomplex föreslås att vid Norrbackainstitutet anställs en planeringschef i B 1. Denne bör i första hand handlägga frågor rörande ersättningsanstalt för Norrbackainstitutet och Eugeniahemmet och i andra hand bereda ärenden som avser de bägge an­ stalternas uppgående i karolinska sjukhuset. I fråga om de ortopediska verkstäderna föreslår utredningen att de erhål­ ler benämningen medicinskt-teknisk verkstad. Verkstäderna bör nämligen tillhandahålla medicinskt-tekniska produkter inte blott åt ortopedklinikerna utan även åt ett antal andra kliniker, t. ex. rehabiliteringsklinikerna, de neurologiska klinikerna samt de pediatriska klinikerna och de till dem an­ slutna anstalterna för rörelsehindrade. Det synes också naturligt att den verksamhet som föreslagits av den av statens medicinska forskningsråd och statens tekniska forskningsråd år 1958 gemensamt tillsatta kommittén för medicinsk teknik får arbetslokaler vid dessa verkstäder. Verkstäderna bör betraktas som delar av sjukhusen på motsvarande sätt som t. ex. central­ laboratorierna. Sjukhushuvudmannen bör därför vara huvudman även för verkstaden. Tidigare förslag att arbetscentralerna (hemarbetsförmedlingsverksamheten) borde samordnas med övrig sådan verksamhet i en mera fast organisa­ tionsform har numera under mer än ett års tid prövats vid vanföreanstalten i Göteborg. Verksamheten där överfördes den 1 januari 1963 till arbets­ centralerna under länsarbetsnämnderna i vederbörandcs hemortslän. Er­ farenheterna har varit övervägande goda. Kvarvarande arbetscentraler bör därför överföras till den allmänna arbetsvärden.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Huvudmannaskap och finansiering

På det regionala planet bör huvudmannaskapet ankomma på sjukvårds­ huvudmännen. Samarbetet vid de anstalter som enligt förslagen skall inne­ hålla regionsamarbetsplatser bör regleras genom särskilda avtal mellan sjukvårdshuvudmännen. Även verksamheten på länsplanet bör läggas på sjukvårdshuvudmännen. En hög och jämn medicinsk och pedagogisk standard är så angelägen vid dessa ofta små anstalter att ansvaret för dem bör bäras av sjukvårdshuvud­ männen. Självfallet utesluter förslaget inte att landstingen i många fall kan finna lämpligt att anförtro den direkta driften av anstalterna åt föräldra­ föreningar, ideella sammanslutningar och andra. Staten skall enligt förslaget stå för verksamheten vid tre av vanföreanstalterna, medan verksamheten vid vanföreanstalten i Stockholm och Eugeniahemmet skall överföras till en ny region- och regionsamarbetsanstalt samt ky§§naderna vid de äldre anstalterna tillföras karolinska sjukhuset. Förhandlingar bör upptas med vanförevårdsföreningarna och avse sta­ tens övertagande av byggnader och annan föreningarna tillhörig egendom. Sedan överenskommelser träffats och staten tillträtt anstalterna bör drift­ kostnaderna helt utgå av statsmedel. Sammanlagda årliga driftkostnaden för huvudmännen beräknas till ca

20 milj. kr. Detta belopp överstiger ej den årliga driftkostnaden för ett ej alltför stort lasarett. Under sådana förhållanden finns inte tillräcklig grund för statsbidrag till de allmänna driftkostnaderna. Däremot förutsätts att statsbidrag till skolverksamheten skall utgå enligt nuvarande regler samt att kroppssjukvårdens statsbidragsutredning beaktar den utvidgning av vårdansvaret, som förslaget innebär. Utredningen föreslår att staten helt star för kostnaderna för uppförande och förstagångsutrustning av regionsamarbetsavdelningarna men att huvud­ männen svarar för fortsatta kapitalkostnader. Beträffande läns-, länssamarbets- och regionplatser synes huvudmännen i princip böra svara för investeringskostnaderna, frånsett vad som ersätts genom bidrag från de allmänna anslagen inom undervisningsväsendet. Ett undantag bör dock göras för en planerad utbyggnad för påbyggnadsundervisning vid Bräcke Östergård med hänsyn till angelägenheten av att sådan undervisning skyndsamt kommer till stånd.

Tillsyn

Utredningen föreslår att medicinalstyrelsen skall ha överinseendet över den del av verksamheten, vars främsta kännetecken är läkarvård. Styrel­ sen skall i motsats till vad som nu gäller också ha tillsynen över hela denna verksamhet, vilken föreslås förlagd till institutionerna för rörelsehindrade. Då verksamheten där emellertid innefattar element av både skolutbildning och yrkesutbildning, områden där medicinalstyrelsen inte har särskild kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7965 23

petens, föreslår utredningen att i skolöverstyrelsen inrättas två inspektörstjänster, den ena för skolutbildning av rörelsehindrade och den andra för yrkesutbildning av dem. Bägge inspektörerna skall som en av sina huvud­ uppgifter ha att biträda medicinalstyrelsen. Skolöverstyrelsen bör enligt utredningen överta överinseendet och till­ synen av verksamheten vid de tre vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göte­ borg och Härnösand, där yrkesutbildning skall meddelas åt lindrigare handikappade ungdomar. Till sitt förfogande skall styrelsen få de bägge nyss nämnda inspektörerna.

övergångsanordningar

Som allmän övergångsanordning föreslås att vanföreanstalterna och Eugeniahemmet fortsätter sin verksamhet som hittills till dess att ersättningsanstalter står färdiga eller verksamheten eljest kan överföras i ny regi. När så kan ske beror på förhållandena vid varje särskild anstalt. Sålunda anses Änggårdens yrkesskolor, som endast driver yrkesutbildningsverksamhet, kunna omändras till regionyrkesskola så snart förhand­ lingarna kunnat slutföras. Beträffande Sköldenborgsinstitutet har Malmöhus läns landsting redan beslutat uppföra en ny ortopedisk klinik vid Hälsingborgs lasarett. Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt förslag till yrkesskolavdelningens er­ sättande med ett nyuppfört arbetsvårdsinstitut. Skolhemmet torde inte kunna nedläggas förrän den anstalt som planeras av regionsjukvårdsnämn­ den i Lund kommit till stånd. Nyintagningar till arbetshemmen torde såvitt möjligt böra undvikas och energiska åtgärder vidtas för att de nuvarande skyddslingarna skall omhändertas i sina hemorter. Verksamheten vid Härnösandsanstaltens skolhem torde, till den del den motsvarar grundskolans låg- och mellanstadium, böra flyttas till en av landstinget planerad länssamarbetsanstalt för rörelsehindrade i trakten av Sundsvall. Yrkesskolan bör förvandlas till regionyrkesskola ungefär vid den tidpunkt då kliniken kan nedläggas. Ett överförande av Norrbackainstitutet och Eugeniahemmet till karo­ linska sjukhuset förutsätter att den nya region- och regionsamarbetsanstalten i Stockholm kan börja sin verksamhet, vilket måste ta lång tid. Vid förhandlingarna förutsätts att personalen vid vanföreanstalterna och Eugeniahemmet får sina intressen beaktade.

Försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning

Genom beslut den 29 april 1964 har Kungl. Maj:t medgivit, att påbyggnadsundervisning må under provisoriska former påbörjas vid Bräcke öster­ gård och Norrbackainstitutet fr. o. m. höstterminen 1964. Påbyggnadsundervisningen skall under läsåret 1964/65 ha formen av eu tionde årskurs för komplettering och fördjupning av det kunskapsstoff som ingår i grund­

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1965 Av totalantalet elever beräknas för läsåret 1965/66 sammanlagt 9 12 och ,9 elever samt för läsäret W66/67 sammanlagt 8, It och 1 elever komma att tillhöra första årskursen av resp. gymnasiet, fackskolan och 10

^Högsladieundervisningen för de gravt rörelsehindrade är f. n. praktiskt taget helt koncentrerad till Stockholm och Göteborg. Norrbackamstituta intar härvid en särställning med i runt tal 100 elever mot Bracke östergards

0nFrånvaron av möjligheter till vidare utbildning för de elever, som in­ hämtat grundskolans lärokurser eller erhållit motsvarande kunskaper inom folkskoL har tidigare starkt hämmat deras fortsatta teoretiska studie. Följden härav återspeglas i de höga intagningssiffrorna till gymnasiet och fackskolan för läsåret 1964/65. En normalisering kan troligen paraknas re­

dan fr. o. m. läsåret 1965/66. . Då elevantalet läsåret 1964/65 avser ett uppdämt behov kan man ej utga från detta vid en bedömning av det framtida platsbehovet för en allmän påbyggnadsundervisning efter grundskolan. Observeras bär dock att elev­ antalet under detta läsår ger utslag vid beräkningen av platsbehovet

två—tre kommande läsåren. . . Behovet av elevplatser för den planerade påbyggnadsundervisningen sy­ nes bli störst under läsåret 1966/67. Gymnasiet och fackskolan tillsammans skulle då behöva 65 platser vartill kommer 36 platser for elever inom e förlängda högstadiet. Ett fullt utbyggt treårigt gymnasium kombinerat me en tvåårig fackskola synes alltså enligt utredningen på längre sikt behota disponera 50-60 elevplatser. Utredningen framhåller svårigheterna att prestera ett säkert sifferunderlag för bedömningarna av platsbehovet. De tal som framkommit vid förfrågningar hos skolledningarna får med all sanno­ likhet anses för låga. Förklaringen härtill är i forsta hand att påbyggna sundervisning är en nyhet. Det finns skäl anta att deltagandet i denna under­ visning kommer att bli procentuellt högt bland de barn, som redan under­ visas vid specialskolorna för rörelsehindrade. Lika viktigt som att ge dessa barn påbyggnadsutbildning ar emellertid att sörja för ett adekvat omhändertagande av de barn, som borde ga i spe­ cialskola men av olika anledningar inte gör det, samt de barn, som på se­ nare tid lämnat specialskolorna utan att därefter bli föremål for samhallehg

omvårdnad. ™ Om man, med accent på osäkerheten i beräkningarna, till de elever, som under läsåret 1964/65 redan börjat påbyggnadsundervisning, lägger de ele­ ver som enligt bearbetning av lämnade uppgifter kan förväntas borja på­ byggnadsundervisning de närmast efterföljande läsåren erhålls följande

resultat.

Fackskolan Gymnasiet Summa 10—It skolär 20 26 74 28 32 34 113 47 36 21 42 ..._____________—.—

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

För att tillgodose behovet av lokalutrymmen för den försöksverksamhet med påbyggnads- och gymnasieundervisning, som startat vid Norrbackalnstitutet hostterminen 1964, byggs institutets skolhem på Lidingö ut med brlaggnmgspaviljonger för 40 elever i en första etapp. På dessa platser har man for läsåret 1964/65 förlagt 40 högstadieelever i sjunde årskursen. De därigenom lediga platserna på huvudinstitutionen har belagts med gym­ nasieelever, fackskolelever och elever i tionde årskursen. Vid Bracke östergård disponerar förskoleavdelningen 30 platser fördelade pa tre avdelningar och skolavdelningen 30 internatplatser fördelade på två avdelningar. Terapiavdelningen täcker behovet för 60 barn och ungdomar samt 10 externatelever. F. n. är bristen på utrymmen för mat och vila för externatbarnen kännbar. I en provisorisk tillbyggnad finns 10 internatplatser och tre ordinära skolsalar. Inga extrautrymmen finns för externatelever, vilka därför pro­ visoriskt får utnyttja lektionssalarna för måltider m. m. Till byggnadsarbe­ tena har bidrag med 250 000 kr. beviljats ur allmänna arvsfonden För läsåret 1965/66 har Norrbackainstitutet föreslagit en utbyggnad med

0 internatplatser till 60 och Bräcke östergård en utbyggnad med 52 internatplatser tdl 62. Sammanlagt skulle alltså för påbyggnadsundervisningen tinnas 122 internatplatser. U,tre,<?nm!en föres|år> att den nyssnämnda planerade andra etappen av en orlaggningspaviljong på Lidingöhemmet utförs samt beräknar kostna­ den för uppförandet av byggnaden till 450 000 kr. och anskaffning av utrust­ ning till 130 000 kr., sammanlagt 580 000 kr. För Bracke östergard föreslår utredningen, att en nybyggnad med 52

7 J^nnnn t ^m‘ UppfÖres med statsmedel för en beräknad kostnad av

535 000 kr. Kostnaden för utrustning uppskattas till 389 000 kr. BVggnadsforetaget kan inte slutföras under budgetåret 1965/66 men 20 internat­ platser bor kunna åstadkommas till början av läsåret 1965/66. Kostnaderna for byggnadsarbetena fram till den 30 juni 1966 beräknas till 4 milj. kr. Det for påbyggnadsundervisning tillkomna antalet internatplatser beräk­ nas till följande.

Norrbackainstitutet Bräcke östergård Summa 10 50 30 90 60 62 122

Utgar man från att proportionen av externatelever blir densamma under vart och ett av läsåren 1964/65, 1965/66 och 1966/67 skulle platstillgången r °e t ?oc^°rande av forsla§et vara knapp, men likväl tillräcklig under lasaret 1965/66 och tillräcklig under läsåret 1966/67. Utredningen förutsät­ ter att fackskolor och gymnasium under de tre försöksåren skall före-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

komma vid Norrbackainstitutet samt det tionde och elfte skolåret vid båda skol oros

Med hänsyn till det med all sannolikhet stigande intresset för påbygg­ nadsutbildning samt till de barn som kan befinnas vara i bchovuvvidare omhändertagande, bör man enligt utredningen inte arbeta praktiskt ta§ utan marginal för läsåret 1965/66. Utredningen — som tidigare tillstyrkt åt eu paviljong uppförs vid Sköldenborgsinstitutet for att forbattra forlaggningsförhållandena för eleverna - anser nu att denna förbättring bor fa stå tillbaka för det än mer trängande behovet att ordna mojligheter till pabyggnadsundervisning, samt föreslår att medel anvisas för uppforande av en 30-platsers paviljong vid Sköldenborgsinstitutets skolhem for en kostna

^Utredningen föreslår därjämte att en arbetsgrupp - bestående av eu

planeringschef i B 1, en biträdande överläkare och en konsulent — tillsatts för kartläggning och uppspårande av handikappade barn som ar i e ov av undervisning i specialskola. Ökningen av de årliga driftkostnaderna för Norrbackainstitutet med a ledning av den föreslagna utbyggnaden beräknas till 337 125 kr. för av onincrar åt vårdpersonal och lärare, pensionsavgifter och omkostnader. Följande personalbehov för Norrbackainstitutet har redovisats.

Vård- och ekonomipersonal 4 250

Lärarpersonal . 129 648

8 682

Sammanfattningsvis föreslår utredningen i fråga om forsoksverksam e med påbyggnadsundervisning att till bidrag till uppförande av lokaler för fortsatt skolundervisning för rörelsehindrade för budgetåret 1965/66 anvi­ sas ett reservationsanslag av 4 milj. kr., att uppdrag meddelas åt medi­ cinalstyrelsen att med biträde av den föreslagna arbetsgruppen skyndsamt verkställa utredning rörande behovet av ytterligare utbildning vid special­ anstalt för barn och ungdom under 21 år, att styrelsen for föreningen for bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm bemyndigas att anstalla en plane­ ringschef vid Norrbackainstitutet och en biträdande overlakare för sko hemmet på Lidingö, den senare såvitt angår den medicinska vården under­ ställd chefen för den medicinska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas barn­ sjukhus, att under förslagsanslaget Bidrag till vanforeanstalter in. m. foi

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965 budgetåret 1965/66 anvisas 580 000 kr. till uppförande och 432 789 kr till dnlt av ytterligare eu paviljong vid Norrbackainstitutets skolhem på Li­ dingö, samt att under samma anslag för budgetåret 1965/66 anvisas 866 100 r. till uppforande vid Skoldenborgsinstitutet av en förläggningspaviljong.

Yttranden

Över betänkandet Högstadieundervisning för rörelsehindrade m. in har centrala rehabihteringsberedningen (CRB) avgivit utlåtande, vilket överamnats till Övriga remissinstanser. Yttranden över betänkandet och CRBut atandet har därefter avgivits av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, diektionen för karolinska sjukhuset, direktionen för akademiska sjukhuset niversitetskanslersambetet, som bifogat yttranden av de medicinska fakulutetnas,V1t UmVer!itete" 1 °PPSala och Göteborg samt vid karolinska institet, statens medicinska forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, yggna sstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen gemensamt med överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, 195/ ars epileptikerutredning, barnanstaltsutredningen, utredningen för ZTZjr S 'jS- T UnderViS"i"® ”™sa psykiskt efterblivna, 1960 års blmdvardsutredning, utredningen rörande blind- och dövskolevasende s utbildningsmål och organisation, yrkesutbildningsberedde? och T "SVCnSka landstingsförbundet, Svenska stadsförbunstad k I, r r TmUnfÖrbUndet’ Stor-Stockholms sjukvårdsberedning, och H 8 1 Goteborg, som överlämnat yttranden av sjukvårdsstyrelsen och allmänna skolstyrelsen i staden, sjukvårdsstyrelsen i Norrköping, förtnmgsutskotten i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings landTr tnh n°rra °Ch SÖdra landstinS’ Malmöhus läns landsting, h L

Västmanlands"8^ T"’ Värmlands, Örebro, Vastmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens and Un? S8’ e™Sningsnämnde™ 1 Kronobergs och Kristianstads läns Sf ? areSaI1Ska.Pet’. Svenska vanförevårdens centralkom- ... andikapporganisationernas centralkommitté (HCIv) De vandas riksförbund (DVR), Riksförbundet Sveriges föra,dra,Ören,ngår för CP-barn Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm, För­ eningen för bistånd åt vanföra i Göteborg, Föreningen för bistånd åt vanfora , sodra Sverige och Föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland, stysähskap0" ^‘lskaPet Eugeniahemmet och styrelsen för Göteborgs Diakoniss-

• harftranden ^kommit från föräldraföreningarna för CP-barn Stockholm med omnejd och i Malmö, Norrbackainstitutets och Eugenia- “o,,rdraKren,"8ar Sam* -O Bräcke Sster-

Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till huvudlinjerna i utred-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965 29

ningens förslag. Från ett par håll anläggs dock en i viss mån annan syn på några av principspörsmålen liksom divergerande meningar också kom­ mer till uttryck i detaljfrågor.

Allmänna synpunkter Bland allmänna uttalanden av de remissinstanser som i huvudsak ställt sig positiva till principförslagen redovisas här först vad CRB anfört. Vid sidan av en allmän basorganisation för rehabiliteringsverksamheten är det också nödvändigt med särskilda kompletterande anordningar för rehabilitering av vissa patientkategorier såväl inom den institutionella vår­ den som utanför denna. Behov härav föreligger uppenbart för vissa grupper av sjuka och handikappade barn och ungdomar. Enligt den allmänt god­ tagna normaliseringsprincipen bör man i största möjliga utsträckning inom de vanliga vård-, undervisnings- och utbildningsinstitutionerna skapa erfor­ derliga resurser för omhändertagande även av dessa barn och ungdomar. En anpassning av den allmänna samhällsplaneringen på dessa områden med hänsyn härtill måste ske. För svårare eller mera komplicerade fall kan dock behov föreligga av speciellt för dem tillrättalagda vård- och undervis­ ningsformer. Med denna principiella inställning överensstämmer väl att för grupperna psykiskt utvecklingsstörda, blinda, döva och epileptiker sådana särskilda vårdorganisationer är under utbyggnad. Detsamma gäller de ge­ nom 1961 års riksdagsbeslut fastställda riktlinjerna för omhändertagande av svårt rörelsehindrade barn och ungdomar. CRB framhåller vidare, att förslagen i betänkandet huvudsakligen avser en organisation av specialskolor och yrkesutbildningsanstalter för handi­ kappade barn och ungdomar, vilken beräknas kunna bli fullt genomförd först under 1970-talet. Det är angeläget att sådana interimistiska lösningar, som i viss utsträckning måste komma till stånd i avvaktan på utbyggnaden, anpassas till det mera långsiktiga programmet. Inte minst angeläget anser beredningen det vara att man tillvaratar möjligheterna till försöksverksam­ het så att erfarenheterna kan utnyttjas under den fortsatta detaljplaneringen.

Blind- och dövskolutredningen understryker att det intensifierade sam­ arbete som inletts av medicinare, tekniker och pedagoger har öppnat nya och förbättrade möjligheter även för de gravt handikappade, och att med hänsyn härtill de samlade åtgärder som syftar till att ge de rörelsehindrade ökade möjligheter att utveckla sina anlag efter måttet av sin förmåga och leva ett mera meningsfyllt liv bör grundas på eu planering, vilken tar hän­ syn till de handikappades behov av dels undervisning och utbildning samt dels en kontinuerlig medicinsk behandling. Utredningsmännens principför­ slag till skolformer för rörelsehindrade bör i huvudsak kunna läggas till grund för eu detaljplanering. Medicinalstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse att det nu framlagda förslaget om högstadieundervisning samt det av centrala rehabiliteringsberedningen avgivna yttrandet ansluter sig till den bärande ide som fram­ fördes av 1958 års cp-utredning, nämligen alt man skall skapa regionala centra för att tillgodose de speciella och mera krävande medicinska och

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

pedagogiska problem, som vården av cp-skadade och andra motoriskt svårt handikappade kräver. Regionsjukhusen har en viktig ställning inom handi­ kappvården i vid mening på grund av de omfattande, högspecialiserade me­ dicinska resurser, som successivt växer fram därstädes, resurser som bör komma inte endast akutsjukvården utan även handikappvården tillgodo. Den medicinska och pedagogiska verksamheten bland rörelsehindrade barn och ungdomar måste enligt styrelsen intimt samordnas och bilda en orga­ nisk enhet. Skolöverstyrelsen understryker betydelsen av att insatserna för utbildning och vård av på olika sätt handikappade barn och ungdomar intensifieras och rationaliseras och att vid avvägningen mellan olika utgiftsändamål dessa insatser prioriteras synnerligen högt. Med hänsyn till det genomgripande och förhållandevis snabba reformarbetet på utbildningsområdet i övrigt kommer eljest i vart samhälle, trots dess ökande resurser och stigande lev­ nadsstandard, klyftan mellan de handikappade och övriga grupper att ökas i stället för att krympas. Det sistnämnda måste redan på utbildningsstadiet vara den givna målsättningen från både etiska och sociala synpunkter. Här­ till kommer den från samhällsekonomisk synpunkt högst påtagliga angelä­ genheten av att genom en intensiv habilitering och rehabilitering sätta också de handikappade i stånd till en produktiv insats i arbetslivet. De åtgärder, som under senare år vidtagits för att genom arbetsvärd och på andra sätt inpassa dessa grupper i arbetslivet, måste för att bli verkligt meningsfulla också stödjas av åtgärder på utbildningssidan. Styrelsen för Svenska landstingsförbundet ansluter sig i stort till försla­ get som en allmän principskiss och med tyngdpunkten lagd på en mera de­ finitiv lösning av de nuvarande vanföreanstalternas arbetsuppgifter i en all­ män rehabiliteringsorganisation, och anser det angeläget att de erfarenhe­ ter som kan vinnas under utbyggnadsskedet snabbt kan tillgodogöras plane­ ringen utan att tidigare uppdragna riktlinjer lägger hinder i vägen. Styrel­ sen ansluter sig — utan att gå in på detaljer — i övrigt till de av CRB fram­ förda synpunkterna. Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anser den piincipskiss för värden och utbildningen av rörelsehindrade ung­ domar som framläggs i betänkandet värdefull och betonar vikten av att skolundervisning och yrkesutbildning för de rörelsehandikappade eleverna snarast förverkligas efter i stort sett de linjer som dragits upp av utred­ ningsmännen. Liknande synpunkter framförs av Stor-Stockholms sjukvårds­ beredning och Göteborgs stadskollegium. Styrelserna för vanförevårdsföreningarna har endast funnit anledning till detalj erinringar mot förslaget och betygar sin uppskattning av det värde­ fulla och snabbt utförda utredningsarbetet. Uttalanden i denna riktning görs också av bl. a. Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar. SVCK understryker vikten av att man beaktar alla de möjligheter till för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7965 31

bättringar för de handikappade barnen och ungdomarna, som en medicinsk behandling, träning i dagliga livets aktiviteter, nyttjande av tekniska hjälp­ medel etc. innebär. Vidare bör enligt SVCK:s mening uppmärksammas be­ hovet av den grundliga och oundgängligt nödvändiga koordinationen av alla dessa åtgärder till förmån för en helhetssyn på barnens behov. DVR understryker vikten av att förslagen leder till ett snabbt utbyggande av vanförevårdens skolinstitutioner för teoretisk och yrkesmässig utbild­ ning. Invändningar av mera allmän principiell natur framförs av bl. a. Skara­ borgs läns landstings förvaltningsutskott, Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd samt några handikapporganisationer och föräldraför­ eningar. Sålunda uttalar Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott att hela problemkomplexet beträffande de handikappades omhändertagande och andra åtgärder för deras habilitering och rehabilitering bör bedömas i ett sammanhang. Vad utredningen och CRB föreslagit bör bli föremål för en omsorgsfull och realistisk bedömning i anslutning till eu gränsdragning mellan stat, landsting och primärkommuner så att en så ändamålsenlig or­ ganisation som möjligt kan vinnas såväl vård- och undervisningsmässigt som ekonomiskt. Enligt HCK.s uppfattning har man i det föreliggande betänkandet i allt för hög grad accepterat den gamla vanförevårdstanken på specialinstitutioner för rörelsehandikappade. HCK uttalar bl. a. Genom olika praktiska åtgärder bör det i stor utsträckning vara möjligt att tillgodose de handikappade barnens och ungdomarnas såväl vård som ut­ bildning inom hemorten. Den behandling i form av sjukgymnastik, tal- och hörselvård som barnen kan vara i behov av bör kunna lämnas vid sjukvårdsinstitution på orten eller genom att en mindre särskild behandlingsavdelning inrättas vid berörda skolor där behandling lämnas organisatoriskt i samråd mellan skol- och sjukvårdsmyndigheterna. De handikappade kan efter arten av sitt handikapp hänvisas antingen till de vanliga skolklasserna eller där så är nödvändigt till speciella klasser för rörelsehandikappade med skriv-, tal-, hörselsvårigheter etc. Så långt det är praktiskt och möjligt bör eleverna få bo kvar i föräldrahemmet. Skolskjutsar måste därför ordnas i största möjliga utsträckning. För de barn och ungdomar som inte dagligen kan färdas mellan hemmet och skolan behövs små inackorderingshem. De bör ligga avskilda från skolområdet så att eleverna slipper känslan av alt hela tiden vistas inom en vårdinstitution. Skolan och inackorderingshemmet får inte ligga mer avlägset från föräldrahemmet än att eleverna kan komma hem över veckoslut och lovdagar. För sådana veckoslutsresor bör skolskjut­ sar anordnas utan kostnader för föräldrarna. Föräldrarna bör inte heller bindas vid uppgiften att följa barnen till skolan och hämta dem där. Förut­ sättningen för att man skall kunna realisera denna normaliseringstanke är självfallet att skolorna planeras handikappvänligt. Därvid är det inte till­ räckligt med att man fortsättningsvis bevakar utformningen av skolbygg­ naderna. Ett särskilt statsbidrag föreslås till merkostnader vid installation av lyftplattor, hissar, ramper samt andra anordningar som är nödvändiga

32 Kungl. Maj:ts proposition, nr 75 år 1965

för att göra även de nuvarande skolbyggnaderna tillgängliga för såväl handikappade elever som lärare.

Härigenom minskar enligt HCK behovet av specialskolor för handikap­ pade elever på såväl lokal- som riksplanet. De skolor för handikappade ele­ ver som emellertid av bl. a. medicinska skäl kan vara nödvändiga bör in­ rättas med nära anknytning till vanliga skolor. Man bör undvika att isolera handikappade från andra medborgare. De får själva och i andras ögon an­ nars lätt ett drag av särlingar, vilket i dag inte skall behöva vara nödvändigt. DVR framför liknande synpunkter och understryker särskilt det värde som ett deltagande i undervisningen i hemorten har för de handikappade barnen och ungdomarna. Kontakten mellan barn och föräldrar är av stor vikt under hela skoltiden. En rubbning i känslan av familjegemenskapen kan psykiskt starkt påverka den unga individen i negativ riktning. En nor­ malisering av de handikappades situation förutsätter också att man redan under skolåren inlemmar de handikappade i samhällsgemenskapen. Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn förordar att decentraliseringsprincipen till länsplanet för vård och undervisning av svårt rörelsehindrade bibehålls och att man vid den praktiska tillämpningen strävar efter att normalisera verksamheten till motsvarande institutioner för friska. Den nya vård- och undervisningsorganisationen för rörelsehind­ rade barn får inte byggas upp efter anstaltsmönster. Förbundet betraktar medicinsk behandling och utbildning som två likvärdiga delar i habiliteringen. Medan den medicinska delen dominerar förskoleåldern kommer utbildningsfrågorna under senare år alltmer i förgrunden, givetvis med den medicinska behandlingen som en viktig komponent. Föräldraföreningarna för CP-barn i Stockholm med omnejd och i Malmö framför i stort samma uppfattning som riksförbundet och får på väsentliga punkter instämmande av Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd. Utredningens begreppsbestämningar och gränsdrag­ ningar avseende rehabiliteringsområdet lämnas utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser. CRB framhåller dock bl. a. att som grund för praktiskt hållbara lösningar hithörande frågor fordrar väsentligt mera ingående överväganden. Uttrycket rehabilitering borde enligt medicinalstyrelsen, medicinska fa­ kulteten i Göteborg, förvaltningsutskotten i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Värmlands läns landsting samt styrelsen för Göteborgs Diakonisssällskap utbytas mot habilitering. Medicinalstyrelsen har vidare ingen er­ inran mot den angivna åldersgränsen, 21 år, för övergång från barn- och ungdomsrehabilitering till övrig medicinsk rehabilitering, ehuru den ej över­ ensstämmer med den gränsdragning vid 15 års ålder som begränsar de pediatriska klinikernas arbetsområde. Åldersgränsen bör dock inte fixeras alltför hårt. Socialstyrelsen understryker nödvändigheten av att rehabiliteringen läggs

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965 33

upp så att individen verkligen har möjlighet att uppfatta den som en enhet­ lig och allsidig process, vilken syftar till normalisering av individens livs­ föring. Ansvaret för att inga åtgärder försummas eller fördröjs bör läggas på ett enda samhällsorgan. Direktionen för karolinska sjukhuset understryker att en avsevärd del a\ de handikappade ungdomarna kräver kontinuerlig medicinsk övervakning men anser samtidigt att en av svagheterna i den nuvarande organisationen för rörelsehindrade barns och ungdomars rehabilitering består i bristande kontinuitet mellan den pediatriska, ortopediska och vuxenneurologiska till­ synen. Denna avsaknad av kontinuitet framträder särskilt i de åldrar, da patienternas friska jämnåriga börjar yrkesarbeta eller bedriva högre stu­ dier. Vid regionsjukhusen måste därför finnas en samarbetsorganisation i vilken erforderliga specialister ingår för att skapa de bästa förutsättningar för att ungdomarna från ungefär 18 års ålder skall bli omhändertagna på ett tillfredsställande sätt. Ett sådant samarbetslag måste etableras redan innan den planerade nya organisationen för vården av detta patientklientel blir utbyggd. Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar anser att den för de rörelsehindrade utomordentligt betydelsefulla habiliteringen, som hittills bedrivits i alltför ringa omfattning, bör väsentligt utbyggas inom ramen för det nya vård- och utbildningssystemet och inrymma en omfat­ tande fysisk utbildning och träning, främst genom sjukgymnastik. Största uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheterna att lindra och kompensera fy­ siska handikapp genom användning av tekniska hjälpmedel, och anstal­ terna bör genom bioteknologer kontinuerligt följa utvecklingen på detta om­ råde i Sverige och utlandet, tillse att tekniska hjälpmedel anskaffas och ut­ provas samt träna eleverna i deras användning. Elevernas fysiska och psy­ kiska hälsotillstånd bör kontrolleras genom kontinuerliga läkarundersök­ ningar, och varje elevs individuella utveckling bör följas noga genom kon­ tinuerliga testningar av den fysiska och psykiska prestationsförmågan. An­ stalterna bör systematiskt bevaka och tillvarata alla möjligheter att planera för elevernas inträde i arbetslivet efter avslutad skolgång. Avgränsningen mot andra handikappgrupper föranleder inte hel­ ler någon egentlig erinran i remissyttrandena. Enligt medicinalstyrelsen bör det överordnade begreppet vara handikap­ pade barn och ungdomar samt kategorierna betecknas som dels normalbegåvade rörelsehindrade, dels psykiskt efterblivna rörelsehindrade, dels handikappade av annan arl. Beträffande gränsdragningen mot utvecklings­ störda, blinda, döva och epileptiska barn anser styrelsen att ett visst antal svårt handikappade utvecklingsstörda barn tidigt måste omhändertas på vårdhem för psykiskt efterblivna, medan de övriga bör utredas och observe­ ras på samma institutioner som de icke utvecklingsstörda, även om de slul­ ligen omhändertas inom sin särskilda specialorganisation.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Medicinska fakulteten i Stockholm betonar att en gränsdragning mellan s. k. normalbegåvade och mentalt retarderade ofta är flytande. Liknande synpunkter framförs av bl. a. utredningen för översyn av 195k års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna och medi­ cinska fakulteten i Göteborg. Föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med omnejd anser att de bildbara särskolebarnen av cp-klientelet bör få fullgöra sin skolgång vid någon särskola i nära anknytning till en förskolas behandlingscentrai eller eventuellt vid särskoleklass som inrättats med anslutning till sådan central. Utredningens redovisning och slutsatser beträffande frekvensen av rörelsehindrade barn och ungdomar av olika kategorier samt bedöm­ ningen av elevunderlaget för den föreslagna specialskoleorganisationen lämnas i allmänhet utan erinran. CRB understryker i likhet med medicinalstyrelsen och andra remissinstan­ ser vad som i betänkandet framhålls om bristen på tillfredsställande beräk­ ningar av antalet handikappade av skilda slag. Beredningen framhåller också behovet av undersökningar om hur handikappade barn ur pedagogisk och socialpsykologisk synpunkt förmår anpassa sig till olika miljöförhål­ landen i samband med skolgång och utbildning. Medicinalstyrelsen påpekar att de inventeringar som gjorts inom begrän­ sade områden endast givit en aktuell bild av de handikappade barnens antal och fördelning och inte varit ägnade att läggas till grund för en allmän or­ ganisationsplan. Stor-Stockholms sjukvårdsberedning meddelar att ett försök att beräkna det för stockholmsregionen erforderliga antalet elevplatser vid specialsko­ lor för rörelsehindrade givit ett resultat, som överensstämmer väl med ut­ redningens beräkningar. Utredningens bedömning av platsbehovet för den nya skolorganisationen kritiseras av Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar, som menar att man inte kan lägga det nuvarande elevantalet till grund för beräkning av det kommande platsbehovet på det sätt som utredningen gjort, då detta ger för låga prognosvärden. Föreningarna anser i motsats till ut­ redningen — med all respekt för ekonomiska synpunkter — att underdimen­ sionering innebär större risker än överdimensionering och att det vore yt­ terst olyckligt om antalet elevplatser skulle bli för litet, så att inte alla gravt rörelsehindrade kunde beredas vård och utbildning inom den nya organisa­ tionen. Man bör därför enligt föräldraföreningarna planera för en något större organisation än som föreslagits i betänkandet. Förslaget om registrering av handikappade barn och ungdomar föranleder i princip positiva uttalanden från remissinstanserna. CRB föreslår därvid en försöksverksamhet och en utredning av hela frå­ gan hur en intensifierad uppspårande verksamhet bland barn och ungdomar

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965 35

bör utformas för att på enklaste och effektivaste sätt nå de sjuka och handikappade och föra in dem under lämplig vård och behandling. Medicinalstyrelsen har vid förnyad prövning funnit övervägande skäl tala för att en registrering kommer till stånd och föreslår därför att styrelsen får i uppdrag att utarbeta direktiv hur en sådan registrering skall organise­ ras samt vilka handikapp och grader av handikapp som bör integreras. Även skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget om utredning rörande utformningen av en registrering, som snabbt bör leda till att en effektiv sådan kommer till stånd. Enligt socialstyrelsen och statskontoret föreligger bärande skäl för att utreda frågan om registrering. 1957 års epileptikerutredning tillstyrker i likhet med barnanstaltsutredningen — som anser att utredningen bör om­ fatta även psykiskt handikappade — samt blind- och döv skolutredning en, Stor-Stockholms sjukvårdsberedning, Örebro och Norrbottens läns lands­ tings förvaltningsutskott att den av CRB föreslagna försöksverksamheten och utredningen kommer till stånd. Göteborgs stadskollegium anser att registrering bör ske på regionplanet och tillstyrker CRB:s förslag i likhet med Älvsborgs läns landstings förvalt­ ningsutskott, SVCK, styrelserna för vanförevårdsföreningarna och sällskapet Eugeniahemmet. Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn samt Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar understryker vikten av att snabba åtgärder vidtas för lösande av registreringsfrågan. Utredningens förslag om registreringsplikt tillstyrks av Norrköpings stads sjukvårdsstyrelse, Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott — som dock anser att registreringsplikten bör begränsas till av fysiska de­ fekter mera gravt rörelsehindrade barn upp till 18 år —- av Jönköpings och Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott, Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd — som anser att förslag om hälsoundersök­ ning av barn i 2—3-årsåldrarna bör beaktas — samt av Malmöhus och Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott. Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker utredning av frågan om formen för en registrering och ifrågasätter en obligatorisk kon­ troll av barn i 2—3-årsåldern. Liknande synpunkter framförs av HCK och DVR.

Skolverksamheten Utredningens förslag om minst en förskola i varje län tillstyrks i allmänhet av de remissorgan, som yttrat sig i frågan, däribland skolöver­ styrelsen, medicinalstyrelsen, Stor-Stockholms sjukvårdsberedning, Göte­ borgs stadskollegium och Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd. Skolöverstyrelsen påpekar vidare att ingen differentiering bör ske på delta stadium samt att internalen inte alltid behöver förläggas i anslutning till skolan, om transporter kan ordnas.

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

CRB finner länsinstitutionen vara av största värde, men framhåller att institutionerna på grund av det ringa barnantalet på många håll torde bli av enbart externatkaraktär. CRB understryker vidare behovet av länssjukgymnaster och länsförskollärare bl. a. för hemvård av vissa handikap­ pade forskole- och skolbarn. De barn som inte kan nå tätorternas externat måste nämligen få hjälp i hemmen. Det kan enligt CRB inte vara realistiskt att mera varaktigt omhänderta barn i dessa åldrar i internat på region­ anstalt. De svårast handikappade barnen kan emellertid behöva periodvis återkommande internatvistelser på regionanstalten. Till dessa synpunkter ansluter sig Örebro och Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott samt socialstyrelsen, som är övertygad om att medicinska och sociala skäl talar för att många av barnen får komma till förskolorna i mycket tidig ål­ der och finner lämpligt, att förskolorna delas upp på lekskolor för de yngsta och egentliga förskolor. Till de av CRB anförda synpunkterna ansluter sig vidare barnanstallsutredningen, som anser att möjligheter till korttidsbehandling bör skapas och att det bör finnas minst en förskola för handikappade barn inom varje landstingsområde, blind- och dövskolutredningen samt Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott, som framhåller att differentieringen gent­ emot de psykiskt efterblivna barnen av hänsyn till föräldrarna i uppenbara fall måste upprätthållas. DVR hävdar att de handikappade barnen bör beredas plats vid vanliga förskolor. Liksom andra barn behöver de handikappade barnen genom för­ skolorna pröva sig på skolarbetet. Eftersom man strävar efter att de rörelsehandikappade barnen i största möjliga utsträckning skall gå i vanliga sko­ lor, bör de redan under förskoleåldern få kontakt med icke handikappade barn, liksom de icke handikappade barnen på ett mycket tidigt stadium bör lära sig förståelse för de barn som är något annorlunda. Den vårdpersonal som kan behövas för att hjälpa barnen med praktiska problem bör ställas till förfogande liksom man bör ordna skolskjutsar även för denna ålders­ grupp av barn. Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn menar att för­ skolorna för de handikappade barnen om möjligt bör anknytas till mot­ svarande institutioner för friska barn. Utredningens förslag till organisation av grundskolan för rörelse­ hindrade har i stort sett accepterats av remissinstanserna. Framför allt handikapporganisationerna har härvid ytterligare starkt understrukit öns­ kan om en decentralisering och normalisering av skolgången. Barnanstaltsut redningen framhåller, i likhet med utredningsmännen och CRB, att handikappade barn i största möjliga utsträckning bör beredas un­ dervisning inom det reguljära skolväsendet, vilket kan innebära att special­ klasser måste inrättas. För de gravt handikappade är internatvistelse nöd­ vändig. Internaten bör då anordnas så, att de inte alltför mycket avviker

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

från hemmiljön. Samma synpunkter framförs av Södermanlands, Jönkö­ pings, Malmöhus och Örebro läns landstings förvaltningsutskott samt av Kronobergs läns landstings undervisningsnämnd. Utredningen för översyn av 195* års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna anser, att de rörelsehindrade i största möjliga ut­ sträckning bör hänföras till skolformer för icke rörelsehindrade samt att detta i hög grad är beroende av vilka anordningar man vidtar för transport av eleverna. Barnanstaltsutredningen framhåller vidare, att man inte bör överföra mer än nödvändigt till regionplanet samt tillstyrker att skolundervisningen vid specialskolorna inordnas i den lokala skolorganisationen. Enligt Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn bör bar­ nen redan under skoltiden ingå i de friska barnens gemenskap genom att undervisningen sker i vanliga skolor, där elevernas handikapp så fordrar i specialklasser. En sådan normalisering ger effektiv undervisning, god be­ handling och underlättar barnens sociala anpassning. Riksförbundet rekom­ menderar \idare länsvis inrättade små internat, åtskilda från skolan. Sam­ ma uppfattning framförs av föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med omnejd samt DVR, som tillägger att man i avvaktan på genomförandet av förslaget redan nu bör tillgodose gruppens utbildningsbehov och anser att man gör detta bäst genom att bereda handikappade barn och ungdomar plats inom det reguljära skolväsendet. Behovet av medicinsk behandling tillgodoses bäst om vården lämnas inom ramen för hemortens sjukvårds­ organisation. Utbildning vid skolinternat i anslutning till sjukvårdsinstitutioner har inte garanterat dem bättre behandlingsmöjligheter än som stått till buds på hemorten. Eleverna bör sålunda kunna beredas sjukgymnastik, talbehandling, hörselvård m. in. i anslutning till sin skolgång av specialist som regelbundet besöker skolan eller på annat sätt. DVR kräver en väsent­ lig liberalisering av reglerna för vårdbidrag åt handikappade barn samt tidsbegränsad förtidspension med invaliditetstillägg i syfte att främja barns vistelse i hemmen under skol- och utbildningstiden. Även med fri inackorde­ ring och fria resor under utbildningstiden har nämligen handikappade barn och deras föräldrar väsentliga merkostnader som starkt försämrar fannljeekonomin. — Liknande förslag framförs av Morrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar. Medicinalstyrelsen finner det angeläget att så långt möjligt soka decen­ tralisera undervisningen. Frågan hur många barn, som skulle kunna gå i vanlig skola om där skapas tekniska förutsättningar, är dock inte penetre­ rad. Liksom man numera inte bygger någon skola för efterblivna utan att räkna med rörelsehindrade bör detta beaktas även då man bygger vanliga skolor. Fördelarna måste anses mer än väl uppväga de ringa kostnaderna. Givetvis återstår ändock en grupp med svårt handikapp, som måste samlas på länsnivå. I del fortsatta utredningsarbetet måste man försöka nå fram

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

till mera konkreta beskrivningar på samarbetet och integreringen med skol­ väsendet i övrigt. Man bör vidare räkna med att behovet av särskild under­ visning för de barn, som behöver en långsammare takt än flertalet rörelse­ hindrade, måste tillfredsställas. I fråga om låg- och mellanstadiet tillstyrks den föreslagna dimensioneringen av CRB, 1957 års epileptikerutredning, Stor-Stockholms sjukvårds­ beredning, Goteborgs stadskollegium och SVCK samt av blind- och döv­ skolutredningen, som finner förslaget väl avvägt men förordar att även ele­ ver med långsammare undervisningsgång i regel bereds undervisning vid lansskolorna, där givetvis stödundervisning i tillräcklig omfattning bör insättas. Socialstyrelsen uttalar, att externat är att föredra för alla barn som kan re a sig i ett privat hem. Att det inte är omöjligt att anskaffa lämpliga fos­ terhem synes framgå av uppläggningen av verksamheten i Västmanlands

CRB anser det mycket tveksamt om man på länsplanet i större utsträck­ ning kan tå underlag för internatskolor och, om så inte sker, måste region­ anstalterna dimensioneras för ett större låg- och mellanstadium. Till denna uppfattning ansluter sig Hallands och Kopparbergs läns landstings förvalt-

Skolöverstyrelsen fmner förslaget om högst 18 låg- och mellanstadiesko­ lor val awagt med hansyn till pedagogiska och behandlingsmässiga frågor samt till foraldrarnas önskemål att få ha barnen så nära som möjligt. Be­ träffande de elever som skulle få en långsammare undervisningsgång anser överstyrelsen det lika angeläget att dessa får vara relativt nära hemorten som de andra. Det synes därför vara naturligt att behålla även dessa elever vid de 18 lans- och regionskolorna, som bör ha möjligheter att hjälpa även dem till ratta, överstyrelsen tillstyrker i likhet med medicinalstyrelsen att samma elevantal tillämpas för ifrågavarande klasser som gäller hörselklass. Med hänsyn till den långsamma utvecklingstakt och det komplicerade handikapp som vidlåder flertalet av de rörelsehindrade barnen, ifrågasätter styrelsen för sällskapet Eugeniahemmet om det ej ur pedagogisk synpunkt vore befogat att forlänga skoltiden med något skolår på låg- och mellansta­ diet genom att kursplanen får omfatta ett extra år. Man eliminerar här­ igenom de psykologiska och pedagogiska nackdelarna med kvarsittning. Detta utgor ej hinder för enstaka mindre skadade elever att med individuell handledning tillgodogöra sig kurserna inom ordinär tid. Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn noterar med till­ fredsställelse föreslagen decentralisering av låg- och mellanstadiet till läns­ planet och har den uppfattningen att även de normalsnabba eleverna be­ hover en något längre skoltid med tanke på den medicinska behandlingen i samband med undervisningen. Mindre klasser och längre studietid ger ännu attre mojligheter att ge alla rörelsehindrade elever, även de långsammare,

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196o en ood undervisning och medicinsk behandling på länsplanet special­ undervisning som trots allt är nödvändig för mänga svårt rörelsehindrade elever bör organiseras som specialklasser för rörelsehindrade vid skolor för friska. I anslutning till specialklassen skall självfallet finnas medicinsk be­ handling med sjukgymnastik och terapi. Det finns ingen anledning anta att en på så sätt organiserad medicinsk behandling skulle vara samre a som kan ges vid regionskolor. För de elever som kan bo kvar i små forald hem torde den medicinska behandlingen bli bättre an vid skolanstalter ge­ nom att hemmet kan medverka i barnets träning. Södermanlands och Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser^lansskolor vara att föredra framför regionskolor och ifrågasätter därjämte om särskilda klasser för elever med långsammare undervisnmgsgang skall be­ höva inrättas vid regionskolorna, om föreslagen minskning av elevantalet

kommer till stånd. . , Utformningen av högstadiet har i regel tillstyrkts men . v,esa avseenden

också föranlett kritik från flera remissinstanser. ,ft

CRB anser att underlag finns för 7 likvärdiga högstadier om vardera 40 platser för såväl normalbegåvade som hjälpklasselever. Fn viss invändning synes kunna göras mot tanken att samla hela det egentliga högstadiet till två skolor, eftersom antalet skulle bli så stort att det knappast längre vore möjligt att behålla något av hematmosfär inom skolorna. CRB anser vidare att en decentralisering till flera skolor främjar den viktiga kontinuiteten i den medicinska, psykologiska och pedagogiska omvårdnaden. Medi hänsyn till möjligheterna att välja tillvalsämnen fordras emellertid ett betydligt större elevantal än på låg- och mellanstadiet. Det måste da bil en awagmng mellan strävandena att ge bästa undervisning och skapa en god medicins kontinuitet i eu miljö som eleverna kan känna sig om hur många och vilka regionskolor, som bor anordna fullt utbyggt h g

stadium, synes därför böra hållas öppen. Samma eller liknande synpunkter företräds av statskontoret samt av Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Örebro och Norrbottens lans landsting

^ZldMnZTyrehen anser stora fördelar vara förenade med en konceutre-

ring av högstadieundervisning till de sju regionanstalterna då den handi­ kappade härigenom får anknytning till ett och samma regionsjukhus under hela uppväxttiden. Styrelsen tillstyrker även två särskilda avddmnga differentierad högstadieundervisning, Norrbackainstitutct och Bracke Ost. gård. Fn utformning av institutionerna så att själva skoldelen bry s nt i den man det gäller välbegåvade ungdomar och förläggs som en särskild enhe inom en skolbyggnad för friska barn skulle ge större resurser och samtidigt främja kontakt och förståelse mellan friska och handikappade Beträffande det tionde och elfte skolåret bör man enligt styrelsen unga följa den för­ söksverksamhet som pågår. Det kan tänkas att barnen under dessa skolår

Kiingl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

behover en mera arbets- och yrkesträningsbetonad undervisning än som f. n. avses och det kan också finnas skäl att undersöka om ej dessa extra skolår behover forläggas till mellanstadiet eller lågstadiet. Skolöverstyrelsen finner det väl motiverat att de svårt handikappade ele­ ver som behover längre tid för inlärning får en förlängd utbildning samt anser, att denna i vissa fall kan behöva läggas på låg- eller mellanstadiet. Principen bor vara att en elev får gå kvar, tills han är mogen för under­ visning pa nasta stadium, överstyrelsen anser vidare att alla elever, som med hansyn till små handikapp kan klara undervisningen vid hemortens skolväsende, bor ges möjligheter härtill. Med en vidgad förståelse bland lokala skolplanerare för denna grundsyn torde ett successivt ökat antal rörelsehindrade barn komma att undervisas i hemortens skola, vilket i och för sig torde komma att medföra en minskning av det totala antalet hogstadieplatser vid internatskolor, överstyrelsen föreslår därför att i första and och tills vidare högstadierna i Stockholm och Göteborg byggs ut så att man dar kan ge alla elever som så önskar en fullgod högstadieundervisning Också elever med långsam inlärningstakt bör hänvisas till denna undervis­ ning som alltså kan omfatta 3-5 år. Någon tionde och elfte årskurs i skolstadgans mening bör alltså inte förekomma. Ytterligare något högstadium härtiH r VV0" ^ ^ ^ då k°mma m Stånd’ så snart anledning har dl forehggci-. Såsom CRB anfört bör man alltså inte låsa sig vid ett de mitivt beslut om antalet högstadier utan utrymme bör ges för önskvärda forandnngar och lokala initiativ. För anordnande av undervisning i tillvalsamne m. m. bor generösare bestämmelser gälla än i vanlig klass Liknande synpunkter i fråga om den förlängda undervisningen framförs . a av Storstockholms sjukvårdsberedning samt av blind- och dövskol­ utredningen. Aven 1957 års epileptikerutredning framhåller att organisatio­ nen inte bor låsas för hårt från början. Barnanstaltsutredningen anser att alla barn - även gravt rörelsehind­ er r- °r„ ! m°jh§het tlU fu»värdig utbildning. Försöksverksamhet bör forlaggas tdl de platser utredningen föreslagit och bör, när så anses önskvart utvidgas till andra regioner. Förslaget om utbyggnad av högstadier i orsta hand i Stockholm och Göteborg biträds av utredningen. Högstadieundervisnmg bor emellertid komma i gång även i andra skolkommuner där resurser och omständigheter så medger. Enligt utredningen bör grundsko- !ans upjdaggnmg och utbyggnad göra det möjligt för ett ökat antal elever att fa undervisning i eller nära hemorten. Ett definitivt beslut om antalet skolor bor därför inte fattas nu. Elever med långsammare inlärningsgång or skolplaceras efter samma principer som övriga J:C;tfr^iframhålIer’ att tillvalsmöjligheterna utgör förutsättning or ett bredare yrkesval längre fram och att förekomsten eller frånvaron av vissa ämnen torde kunna bli avgörande för individens yrkesinriktning. So­ cialstyrelsen anser att tillvalsmöjligheterna bör bestämmas med hänsyn till

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965 41

vilka yrkesområden som de svårt rörelsehindrade normalbegåvade främst kan inriktas på. Frågan behöver sannolikt närmare studeras. Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn anser det felaktigt att uppdela eleverna efter principen elever med normal och något långsam­ mare arbetstakt. Alla elever bör ha samma valmöjligheter på högstadiet. Möjligheten att genom förläggning av högstadieundervisningen till moderna högstadieskolor, i vissa fall i form av specialklasser, lösa problemet borde ha övervägts. Härigenom kunde man utnyttja högstadieskolans ämneslärare och specialsalar och vissa elever kunde delta i undervisning i specialämnen bland friska kamrater. En på detta sätt normaliserad undervisning skulle enligt förbundets uppfattning ge tillfredsställande valmöjligheter i special­ ämnen och samtidigt ge barnen möjlighet att även på högstadiet bo kvar i föräldrahemmet eller i närheten av detta. Föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med omnejd framför lik­ nande synpunkter och menar att förslaget strider mot grundläggande prin­ ciper för grundskolans utformning. En dylik uppdelning i elitklasser och långsamma klasser kan troligen inte heller motiveras av skolsociala skäl. Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anser att utredningens förslag om ett egentligt högstadium i Stockholm och Göteborg leder till ett urvalsförfarande, som kan innebära komplikationer vid den praktiska tillämpningen. Liknande invändning görs av styrelserna för vanförevårdsföreningarna. Enligt Stor-Stockholms sjukvårdsberedning torde det för långtgående de­ centralisering ofta åberopade motivet att byte av skola bör undvikas i och för sig inte böra tillmätas allt för stor betydelse. En decentralisering av hög­ stadiet till länsskolorna är av praktiska skäl inte genomförbar och sålunda måste länsskolornas elever byta skola även om högstadium förläggs till alla regionskolor. Det flertal elever som skall fortsätta efter högstadiet i gym­ nasium, fackskola eller yrkesskola måste ändå nästan samtliga vid något tillfälle byta skola och många skäl synes tala för övergången till högstadiet som den lämpligaste tidpunkten för skolbyte, särskilt om bytet är förenat med övergång till internat. För största möjliga decentralisering talar där­ emot nackdelarna hos allt för stora internatskolor. Enligt sjukvårdsbered­ ningens uppfattning får stockholmsregionen ensam tillräckligt underlag lör en differentierad undervisning, omkring 15 elever per årsklass. Utredningen har föreslagit endast två differentierade högstadieskolor i hela landet, i Stockholm resp. Göteborg. Högstadium vid cp-skolor diskuteras emellertid redan inom flera regioner i landet och förutsättningar torde finnas alt in­ rätta minst en högstadieskola inom landet utöver Stockholm och Göteboig. Platsantalet vid en högstadieskola i stockholmsområdet bör med hänsyn härtill begränsas till alt avse enbart stockholmsregionens behov. Göteborgs stadskollcgium avstyrker föreslagen differentiering av eleverna och förordar mindre skolenheter med fullständig grundskola integrerad så

42 Kiingl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

långt möjligt med den vanliga skolan. Utbyggnaden bör prövas från fall till fall. Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd anser att de rörelse­ hindrade bör få möjlighet att bevista hemortens högstadieutbildning. De gravt handikappade bör vara i specialavdelningar vid regionskolorna. Uppsala läns landstings förvaltningsutskott anser att centralisering bör tillgripas endast i alldeles speciella fall. Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott förordar sju likvärdiga högstadier. Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott har ingen erinran mot att två skolor för mycket gravt rörelsehindrade inrättas i Stockholm och Göteborg men kan inte biträda att sjukvårdens regionindelning skall tilllämpas även på det aktuella skolområdet, vilket skulle innebära att länet hänvisades till Göteborg och inte till Stockholm, vilket vore det naturliga. Hallands läns landstings förvaltningsutskott anser att de fyra södra uni­ versitetsstäderna bör ges egna fullständiga högstadier och finner det önsk­ värt om även Umeå kunde få sådana resurser. Svenska läkaresällskapet förordar med hänsyn till lärarbristen att till en början inrättas två enheter för högstadieundervisningen. Utredningens förslag tillstyrks i stort av Kopparbergs läns landstings för­ valtningsutskott — som dock anser att en viss försiktighet vid planlägg­ ningen är befogad — samt av SVCK. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller vikten av praktisk yrkesorientering efter individuell prövning för högstadiets elever. CRB anser att det tionde och elfte skolåret rätteligen bör be­ tecknas som kompletteringsundervisning och inte som påbyggnadsundervisning. CRB framhåller vidare de svårt handikappades större behov av kun­ skap om samhällets vårdsida och av personlig undervisning i fråga om hy­ gien, sjukdomsförebyggande åtgärder, samlevnadsproblem in. m. CRB fin­ ner det vidare riktigt att lärarkrafterna vid specialskolorna förstärks och anser även deras anknytning till skolstyrelsen i princip riktig. Barnanstaltsutredningen tillstyrker ett tionde och elfte skolår för vissa elever. Fortsatt försöksverksamhet med högre undervisning — fackskola och gymnasium — tillstyrks av samtliga remissorgan, som yttrat sig i denna fråga. Allt talar enligt CRB för att en ytterligare skolmöjlighet för handikap­ pade måste tillskapas efter högstadiet. En sådan skolform måste göras fri­ villig, vilket medför att en del elever går till gymnasium, en del till fack­ skola och en del till annan verksamhet. Det är därför inte möjligt att säga hur stort platsbehovet för fackskola skulle kunna bli. CRB finner önskvärt att på regionorten gymnasieundervisning i samband med internat ordnas vid sidan om gymnasieutbildning. Därvid borde också undersökas om man

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965 43

inte till någon av regionskolorna borde centralisera den mera kvalificerade kontors- och handelsutbildning som kan komma i fråga. Medicinalstyrelsen framhåller vikten av att man vidtar anordningar vid de vanliga fackskolorna och gymnasierna för att underlätta för rörelsehind­ rade att delta i undervisningen för friska ungdomar. Skolöverstyrelsen framhåller att överstyrelsen beslutat att tre nybörjarklasser för rörelsehindrade inrättas vid det statliga gymnasiet i Solna läs­ året 1964/65 och förläggs till Norrbackainstitutet. överstyrelsen erinrar vidare om de möjligheter till vidgad utbildning som finns för handikappade vid folkhögskola och som redan prövats med goda resultat. Barnanstaltsutredningen framhåller angelägenheten av att de handikap­ pade ungdomarna bereds samma möjligheter till fortbildning som andra ungdomar. Utredningen tillstyrker vidare den av CRB föreslagna koncentre­ ringen av handelsutbildning till någon av regionskolorna. Arbetsmarknadsstyrelsen kan inte finna skäl att, såsom föreslagits, ute­ sluta den tekniska fackskolan, som synes väl så nödvändig som den ekono­ miska. En sammanblandning synes ha gjorts mellan lämplighet för ma­ nuella yrken och teknisk utbildning. DVR anför att man i allt för hög grad möter den uppfattningen att rörelsehandikappade inte är lämpade för utbildning inom tekniska områden. Med en kvalificerad teknisk utbildning kan de erhålla arbetsmöjligheter inom industrin. En fackskola inom vanförevården bör därför ge möjlighet till ett självständigt linjeval såväl på allmän som teknisk linje. Stor-Stockholms sjukvårdsberedning finner det angeläget att rörelsehind­ rade ungdomar bereds tillfälle till undervisning i fackskola och gymnasium i hela den utsträckning deras förutsättningar gör detta möjligt och i största möjliga omfattning i vanliga skolor. Med hänsyn till lokalernas utformning är dock många skolor inte lämpliga härför. En koncentration av rörelse­ hindrade till vissa skolor synes därför ofrånkomlig, och eleverna får förläg­ gas till internat, som ev. kan anknytas till regionskolornas internat. För de mest handikappade eleverna måste sannolikt ändå tillgripas en sär­ skild skola, ordnad som filial till ett vanligt gymnasium/fackskola. Enligt sjukvårdsberedningens mening bör en sådan institution, avsedd för hela eller en stor del av landet, förläggas till annan ort än Stor-Stockholm. Anhopningen av vårdinstitutioner till huvudstadsregionen med dess brist på vårdpersonal och mark för institutionsbyggnader bör ur allmänna synpunk­ ter undvikas. Trafiksvårigheterna och de stora avstånden i denna region torde också medverka till att eleverna här blir mer isolerade än i eu mindre stad. Institutionen bör i stället förläggas till förslagsvis Uppsala, Örebro eller Linköping. Förslaget tillstyrks eller lämnas i stort sett utan erinran av blind- och dövskolutredningen, Göteborgs stadskollegium, Kronobergs läns landstings under vis ning snämnd —- som föreslår att Växjö får en regionskola Hal-

^ Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

lands läns landstings förvaltningsutskott — som principiellt förordar normaliseringsprincipen — Älvsborgs, Kopparbergs och Norrbottens läns lands­ tings förvaltningsutskott, Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn samt Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreninaar vilka anför: y ’

Gravt rörelsehindrade barn och ungdomar måste få vård och utbildning vid särskilda anstalter, och när de nått ett högre stadium i sina studier måste tyvärr foräldrakontakten till stor del offras för utbildningens skull Dessa ungdomar ar mer än andra beroende av skolutbildning som en grund att bygga vidare på for att skapa sig uthärdliga levnadsförhållanden. De har rätt att krava minst samma möjligheter till högre skolutbildning med nhet att valja mellan olika studielinjer som står deras normalt utrustade jamnanga till buds. Sådana studiemöjligheter bjuds endast vid ett mycket begransat antal anstalter. J

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anser att de för plane­ ring av fackskole- och gymnasieutbildning ansvariga myndigheterna borde åläggas att beakta de särskilda krav som måste ställas för att elever med handikapp skall bil inlemmade i den allmänna skolorganisationen. Utskot­ tet tillstyrker den föreslagna försöksverksamheten. Enligt Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott är det önskvärt att gymnasieutbildning i internat skapas vid hemortens regionort. Normaliseringsprincipen understrykes vidare av Kristianstads läns lands­ tings undervisningsnämnd.

Yrkesutbildningen Förslaget till organisation av yrkesutbildningen har inte föranlett erinran annat än på vissa punkter. Salunda tillstyrker CRB principförslaget om resurser vid de föreslagna sju regionskolorna för träning och anpassning av svårt handi­ kappade elever till såväl det dagliga livets krav som till vissa uppgifter på en oppna arbetsmarknaden eller i skyddad verksamhet. Till CRB:s uppfatt­ ning ansluter sig även medicinalstyrelsen och barnanstaltsutredningen, som dock framhåller, att ADL-träning bör finnas vid alla institutioner. Skolöverstyrelsen anser det lämpligast att förutsättningar skapas även for viss enklare utbildning och arbetsträning i första hand vid regionsamarbetsavdelmngarna i Stockholm och Göteborg samt vid annan högstadie­ skola som kan inrättas. ADL-träning bör vidare ingå i undervisningen på samtliga stadier vid alla skolorna. Enligt 1957 ars epileptikerutredning bör specialskolor för yrkesutbildningbegränsas till svårt handikappade samt organiseras enligt förslaget. De bör dock ta emot även personer med andra defekter och sjukdomar, som omöjliggor anpassning vid vanliga yrkesskolor. Stor-Stockholms sjukvårdsberedning anser utredningens förslag väl mo­ tiverade. Beräkningen av gruppens storlek förefaller emellertid med nuva­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

rande bristfälliga kunskaper om klientelet mycket vansklig, vilket maste påverka bedömningen av den lämpligaste organisationen. Utredningen för översyn av 1954- års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna anser det viktigt att äldre psykiskt utvecklings­ störda rörelsehindrade elever som inte kan tillgodogöia sig yrkesundervis ning inom cp-vården, hänvisas till yrkesundervisning som meddelas för psy­ kiskt utvecklingsstörda. I fråga om förslaget om en särskild yrkes utbildningsans t a 11 för svårt handikappade elever konstaterar CRB att erfarenheterna av kvalificerad utbildning för vissa härtill hänförliga grupper är mycket be­ gränsade, vilket också gäller antalet elever samt vilka yrken som kan komma i fråga. Det är därför inte möjligt att i dagens läge mera bestämt uttala sig om den föreslagna regionsamarbetsavdelningen för yrkesutbildning, n gränsdragning mellan svårt och lindrigare handikappade måste dock alltid bli flytande och det föreslagna platsantalet torde vara befogat bl. a. för att möjliggöra erforderlig yrkesdifferentiering. Givetvis bör de svårt handikap­ pade ges förtursrätt. CRB anser det vidare önskvärt att vid Norrbackainstitutet och Bräcke östergård skapas ökade möjligheter att som försöksverk­ samhet i samarbete med medicinsk och social rehabiliteringsexpertis i an­ slutning till regionsjukhus bygga upp en fullständig arbetsprövningsverksamhet inriktad på allsidig fysisk, psykisk, social och arbetsmassig bedöm­ ning av svårt handikappade ungdomar med uppföljning av fallen. CRB, som i denna fråga understöds av socialstyrelsen och Östergötlands lans landstings förvaltningsutskott, betonar vidare nödvändigheten av att dessa problem blir realistiskt beaktade på ett tidigt stadium. Medicinalstyrelsen har ingen erinran mot förslaget om en kvalificerad specialyrkesskola för svårt rörelsehindrade i Stockholm. Stor-Stockholms sjukvårdsberedning — som för bedömningen av beho­ vet av elevplatser för kvalificerad yrkesutbildning finner det angelaget att den av CRB föreslagna försöksverksamheten snarast igångsattes anser däremot att en ev. anstalt för kvalificerad yrkesutbildning av samma skäl som i fråga om fackskola och gymnasium bör förläggas till annan ort än Stor-Stockholm, exempelvis Uppsala, Örebro eller Linköping. Frågan om särskilda yrkesutbildningsanordningar för svårt rörelsehind­ rade kräver enligt Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott ytterli­ gare överväganden och erfarenheter, innan man kan ta ställning. Utskottet är tveksamt till förslaget att på försök bygga upp en särskild fullständig arbetsprövningsverksamhet vid Norrbackainstitutet och Bracke östergård och finner det riktigare att satsa på de allmänna arbetsinstituten, som ar under uppbyggnad och som bör vara kapabla att klara aven detta klientel. Även Hallands läns landstings förvaltningsutskott erinrar om svårighe­ terna att göra en gränsdragning. av yrkesutbildning Beträffande förslaget om anknytning

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

för lindrigare handikappade till vanföreanstalternas yrkesskoor anser CRB att den allmänna principen bör vara att de lindrigare handiappade i största möjliga utsträckning får yrkesutbildning vid vanliga yr­ kesskolor och utbildningsinstitutioner. Samma synpunkter framförs av

medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, 1957 års epileptikerutredning, blind-

och dovskolutredningen och Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott. Enligt CRB är emellertid behovet av särskilda yrkesutbildningsresurser beroende av i vilken takt det ordinarie yrkesskolväsendet byggs ut. Avväg­ ningen av antalet speciella yrkesskolor och utbyggnaden av allmänna yrkess olor, som kan ta emot aven de handikappade, är en fråga för i första hand s olmyndigheterna. CRB är dock övertygad om att behov av de föreslagna tre yrkesskolorna for handikappade ungdomar kommer att finnas under lang hd eftersom dessa ungdomar lätt blir utkonkurrerade av Övriga sökan­ de. Fors aget tillstyrks därför av CRB, som dock ifrågasätter benämningen regionyrkesskolor. 8 Socialstyrelsen hav i likhet med Malmöhus läns landstings förvaltnings­ utskott i princip mgen erinran mot de tre regionyrkesskolorna. Skolöverstyrelsen har den uppfattningen att så länge den nuvarande hår­ da belastningen på de vanliga yrkesskolorna består vanföreanstalterna i o eb°r,g’ Halsmgb°rg och Härnösand bör bedriva fullständig yrkesutbild­

ning ^ ^ yrk®Ssk°Iorna §ällande läroplaner. Möjligheterna att placera

handikappade ungdomar i inbyggda skolor och företagsskolor bör tillvara-

Liknande synpunkter framhålls bl. a. av barnanstaltsutredningen. Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott finner förslaget kunna godtas som en overgångsanordning, förutsatt att det kan ske utan några egenthga investeringskostnader. Eljest torde förslaget strida både mot nor­ maliserings- och spridningsprinciperna. Arbetsmarknadsstyrelsen stöder tanken att vanföreanstalternas klientel i princip bor utgöras av ungdomar. Åldersgränsen 21 år bör därvid inte gögrLefa0 ” ' ^ vidare att en bindning av elever med olika Sb T v Stlmulerar tU1 aktivitet som gör dem mera oberoende ch bättre skickade for ett normalt liv och förordar därför att samtliga vanoreanstalter far samma elevsammansättning i fråga om handikappens svå­ righetsgrad. Beträffande en blandning med psykiska handikapp måste nog­ granna överväganden göras för att undvika komplikationer. Den otillräckiga a^ai medverkan bor redan i nuvarande organisationsformer kunna lö­ sas genom att i storre utsträckning knyta läkare till verksamheten Normahseringsprincipdi framhålls även av Göteborgs stadskollegium som ler sig tveksamt till utredningens förslag och framhåller att undervis­ ningen av de lindrigt rörelsehindrade så långt möjligt bör förläggas till vanhöa yrkesskolor. Samma synpunkter framförs av Norrköpings stads sjuk-

Kungl. Maj ds proposition nr 75 år 1965

vårdsstyrelse, Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd och Värm­ lands läns landstings förvaltningsutskott. Medicinalstyrelsen anser att tillräckliga skäl inte förebragts for att reser­ vera vanföreanstalternas yrkesskolor för lindrigt handikappade och styre ­ sen ifrågasätter om man över huvud taget bör tänka sig en dylik speciell organisation. Dessa spörsmål bör ytterligare penetreras. Enligt 1957 års epileptikerutredning bör inordningen i det reguljara yrkesskolväsendet ha till följd att lokalerna vid Hälsingborgs- och Harnosandsanstalternas yrkesskolor blir friställda. Dessa bör då övertas av de kommu­ nala yrkesskolorna, som där kan bedriva yrkesutbildning for såval friska som lindrigt handikappade. DVR ifrågasätter lämpligheten av att ombilda bl. a. Hälsingborgs-ans a en till regionyrkesskola, då vanföreanstalterna enligt förbundets mening i myc­ ket liten grad är handikappvänligt byggda och placerade pa markområden, som är svårtillgängliga för svårt handikappade. Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn förordar att van­ föreanstalternas yrkesskolor omdanas till yrkesskolor för svårt rörelsehind­ rade, medan styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sällskap menar, att eftersom det bör eftersträvas att handikappade som kan gå i vanliga yrkesskolor far möilighet därtill, ett medelsvårt klientel bör ha förtursrätt vid intagningen till vanföreanstalternas yrkesskolor. Begreppet »yngre» handikappade bor inte heller fixeras så hårt att de äldre utestängs även i sådana fall, da mga olägenheter kan befaras av klientelblandningen. Förslaget avstyrks av Föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med omnejd, som menar att ungdomar, som inte kan få sin yrkesutbildning vi de vanliga yrkesskolorna bör utbildas vid yrkesskolavdelning i samma stad som närmaste cp-internat.

Regionsamarbets platser I denna fråga har olika uppfattningar framkommit. CRB tillstyrker den föreslagna förläggningen av en institution med 40 platser för svårt inva i iserade barn med komplicerade skador till Uppsala, dar det vid Folke Bernadottehemmet finns tillräckligt med tomtmark, om behovet skulle visa sig överstiga detta antal. Vidare tillstyrker CRB förslaget att blinda barn skulle tas emot vid en särskild institution i Örebro, som har regionsjukhus. CRB har inte tagit del av de överväganden, som föranlett beslut om pro­ jektering av en institution för bl. a. döva och hjärnskadade barn med rörel­ sehinder till Sigtuna och inte i närmare anslutning till karolinska sjukhuset eller akademiska sjukhuset i Uppsala. Medicinalstyrelsen har inte något att erinra mot de föreslagna regionsamarbctsplatserna vid Folke Bernadottehcmmet. Normalbegåvade blmda cp-barn bör inte inordnas i undervisningen vid den planerade institutionen

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

i Örebro, då det komplicerande lyte, som undervisningen där avser, hänför sig till psykisk utvecklingsstörning. I första hand bör blinda cp-barn hän­ visas till Tomteboda, såvida cp-skadan inte är alltför starkt uttalad. Skulle sa vara fallet, bör de hänvisas till nya Eugeniahemmet. Döva cp-skadade barn bor i forsta hand hänvisas till Manilla och endast om cp-skadan är så ominerande att den avgör vårdbehovet hänvisas till det nya Eugeniahem­ met. Att hanvisa dem till den nya anstalt, som planeras för gravt talskadade oc vissa framfor allt neurotiska, döva barn, är inte lämpligt. Samma ståndpunkt intas av utredningen för översyn av 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Skolöverstyrelsen anser att rörelsehindrade döva barn med komplicerande handikapp bor foras till Folke Bernadottehemmet och inte till den plane­ rade anstalten i Sigtuna. I varje särskilt fall bör prövas om undervisningsvasen e or blinda resp. dova kan ge eleven undervisning och denne bör då inte hanvisas till institutionen för svårt rörelsehinrade. Liknande uppfattning har blind- och dövskolutredningen, som framhål­ ler att vid planeringen av anstalten i Sigtuna förutsatts att döva rörelsehind­ rade som hittills skall omhändertas vid skolor för rörelsehindrade. Utredningen tillstyrker förslaget om regionsamarbetsplatser vid Folke Berna­ dottehemmet och förutsätter att döva och talskadade barn, för vilka rore se in ret utgör det väsentliga förs till dessa samarbetsplatser Utred­ ningen tillstyrker vidare att blinda barn med svårt rörelsehinder pla­ ceras vid den nyinrättade skolan i Örebro, där man vid byggnadernas utform­ ning tagit hansyn till behovet av platser för rörelsehindrade. Socialstyrelsen har intet att anföra mot förslagen att blinda barn med rörelsehinder tas emot vid en särskild skola i Örebro och att för Övriga rö­ relsehindrade barn med komplicerande skador - gravt talskadade och hjarnskadade dova — platser ordnas vid Folke Bernadottehemmet. Barnanstaltsutredningen anser förslaget ligga helt i linje med statsmak­ ernas beslut beträffande överförandet av all sjukvårdande verksamhet till landstingen. Allt talar for att samarbete om en riksanstalt kan lösas genom ayta Utredningen framhåller vidare behovet av särskilda ungdomshem sa att eleverna efter slutad skolgång inte hamnar på vårdhem. Forslaget tillstyrks av 1957 års epileptikerutredning i likhet med Krismnstads lans landstings undervisningsnåmnd samt Hallands och Koppar­ bergs lans landstings förvaltningsutskott. Stor-Stockholms sjukvårdsberedning uttrycker sin tillfredsställelse med forslaget att forlagga vårdplatserna för rörelsehindrade med komplicerande andikapp från hela landet till andra orter än Stockholm, vilka har eller kommer att få i stort sett lika goda medicinska utrednings- och behandlingsresurser. Med hansyn härtill synes institutionen för bl. a. döva barn med rörelsehinder lämpligen böra förläggas närmare Uppsala än i Sigtuna. Uppräkningen av vårdplatsbehovet vid Folke Bernadottehemmet synes med

Kungl. Maj ds proposition nr 75 år 1965 49

den av utredningen angivna motiveringen riktig. Erfarenhetsmässigt är den av utredningen berörda gruppen av gränsfall mycket svårbedömd. Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott ställer sig frågande till valet av förläggningsorter för de s. k. regionsamarbetsplatserna för vård av invalidiserade barn med komplicerade skador. Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott ■— som har den uppfatt­ ningen att regionsamarbetsplatser inte bör fixeras till vissa institutioner utan göras flexibla — tillstyrker 40 platser vid Folke Bernadottehemmet men är tveksamt till förslaget om förläggning av synskadade rörelsehindrade barn till Örebro, där utvecklingsstörda mottas, och av hörselskadade barn till Sigtuna. Direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala ifrågasätter beräkningen av platsbehovet och finner det vanskligt att ta ställning innan denna och andra centrala frågor blivit ytterligare belysta. Uppsala läns landstings förvaltningsutskott instämmer i de betänklighe­ ter som direktionen anfört i fråga om förläggning till Folke Bernadotte­ hemmet av föreslagen anstalt samt anser att en sådan institution bör drivas helt i statlig regi. SVCK ifrågasätter om inte de gravt handikappade kan få sin vård och undervisning vid regioninstitutionerna. I anslutning till utredningens uttalande om att ett överförande av Norrbackainstitutet och Eugeniahemmet till karolinska sjukhuset förutsätter att den nya region- och samarbetsanstalten börjar sin verksamhet, vilket förutsätts ta lång tid, framhåller DX R samt Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar att beslut snarast bör fattas om uppförande av nya skolbyggnader.

Vanföreanstalternas övriga verksamhet Beträffande hemarbetscentralerna uttalar CRB att de bör över­ flyttas till det samhällsorgan, som i övrigt på ifrågavarande orter ombesörjer sådan verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker att hemarbetscentralerna överförs till de skyddade verkstäderna. 1957 års epileptikerutredning anser att arbetscentralerna bör överföras till arbetsvärden. DVR påpekar i fråga om a r b e t s h e m m e n att de som nästan hela sitt liv levt inom arbetsliemmet i Hälsingborg och Nya hemmet på Eugenia­ hemmet anser sig ha moralisk hemortsrätt där även om de juridiskt fort­ farande har hemortsrätten i den kommun varifrån de for som mycket små barn. Hemkommunen har i regel inte någon annan lösning av bostadsfrågan att bjuda än ålderdomshem eller långtidssjukhus. Det är utan tvivel så att ett flertal av hemmens hyresgäster skulle kunna med hjälp av vård i hem­ met klara sig själva i en invalidlägenhet och även vara yrkesverksamma. Frågan bör lösas i god tid innan hemmen ev. avvecklas.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

50 Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Styrelsen för vanförevårdsföreningen i Hälsingborg påpekar att det till Hälsingborgs-anstalten knutna arbetshemmet till följd av donationsbestämmelser endast kan användas för vanföra personer. Styrelsen är beredd att även i framtiden driva hemmet i föreningens regi. Därest hemlandsting in­ te skulle bidra till patients vistelse på hemmet, bör ersättning av statsmedel utgå. Medicinalstyrelsen finner det angeläget att överförandet av de o r t o p ediska klinikerna från vanföreanstalterna till den allmänna sjuk­ vården fullföljs. De nya ortopediska kliniker som skall ersätta vanföreanstalten i Härnösand och Norrbackainstitutet torde inte bli färdiga förrän 1970. Fortsatt utredning härom bör handhas av särskilda utredningsmän. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran även av övriga remiss­ instanser som yttrat sig i frågan. Beträffande föreslagna medicinsk-tekniska (ortopediska) verkstäder anser CRB att målsättningen för de verkstäder, som skall stå till förfogande för rehabiliteringen av de rörelsehindrade, måste vara en organisation och teknisk kapacitet som garanterar att de handikappades behov tillfredsställande tillgodoses. En sammanslagning med andra stora sjukvårdstekniska uppgifter kan befaras begränsa möjligheterna till en effektiv service för de rörelsehindrade. Medicinalstyrelsen och Stor-Stockholms sjukvårdsberedning anser fort­ satt utredning erforderlig. Enligt medicinalstyrelsen är de ortopediska verk­ städerna knappast tillräckliga ens för de hjälpmedel som nu ordineras. Statskontoret framhåller i anslutning till CRB:s yttrande angelägenheten av att möjligheterna att utnyttja utländska erfarenheter tillvaratas och att tillgång till personal finns som är tillräckligt kvalificerad för ett utbyte av erfarenheter på jämbördig nivå. Det är vidare av vikt att vid utformningen av verkstadsorganisationen möjligheterna till en koncentration tillvaratas.

1957 års epileptikerutrcdning delar uppfattningen att de större central­ verkstäderna bör koncentreras till ett fåtal orter, högst en för varje region. Svenska läkarsällskapet anser att det nuvarande systemet bör bibehållas. DVR, som tillstyrker utredningsmännens förslag om en utbyggd forsk­ ningsverksamhet vid de medicinsk-tekniska verkstäder som ortopedverkstäderna föreslås utvecklade till, delar inte CRBrs farhågor att en samman­ slagning med andra stora sjukvårdstekniska uppgifter kan begränsa möjlig­ heterna till en effektiv service för de rörelsehindrade. Snarare är en sam­ ordnad forskning bedriven i nära samarbete med medicinska och tekniska experter vid ortopedklinikerna en förutsättning för forskningen. Uppsala läns landstings förvaltningsutskott anser att forskningsverksam­ heten är en statlig uppgift. Matmohus läns landstings förvaltningsutskott menar att inga åtgärder bör vidtas förrän ärendet grundligt utretts och enighet nåtts med vederbö­ rande huvudmän.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965 51

Förslaget tillstyrks av Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott, SVCK, HCK, Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn samt styrelserna för vanförevårdsföreningarna och sällskapet Eugeniahemmet, som dock understryker vad CRB anfört. Vad beträffar de nuvarande vanförevårdsföreningarna och sällskapet Eugeniahemmet är CRB övertygad om att de före­ slagna stiftelserna, även om de inte handhar driften av anstalterna, kom­ mer att på ett värdefullt sätt medverka i arbetet för de handikappade. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker i likhet med Kristianstads läns lands­ tings undervisningsnämnd förslaget att ombilda vanförevårdsföreningarna till stiftelser. Enligt styrelserna för vanförevårdsföreningarna bör, därest trygghetskravet kan tillgodoses beträffande den framtida fondförvaltningen, den på tra­ dition grundade föreningsformen bibehållas. Föreningarnas styrelser lik­ som styrelsen för Eugeniahemmet — noterar med tillfredsställelse, att ut­ redningsmännen inte tagit definitiv ståndpunkt i frågan. SVCK biträder förslaget att det enskilda huvudmannaskapet för vanföreanstalterna avvecklas samt delar också uppfattningen att anstalternas och Eugeniahemmets donationsmedel kan komma till god användning inom rehabiliteringsområdet. HCK anser att vanförevårdsföreningarna bör sammanslås under en hu­ vudman och samhället helt överta ansvaret för vanföreanstalterna.

Huvudmannaskapet Vad utredningen anfört rörande huvudmannaskapet för organisationen på läns- och regionplanet har i allmänhet lämnats utan erinran av remiss­ instanserna. Några landsting har dock ifrågasatt statsbidrag till verksam­ heten. Utredningens förslag tillstyrks av 1957 års epilcptikerutredning och av Göteborgs stadskollegium — som anser att förhandlingar om överförande av Bräcke Östergård till samhället bör upptas när så bedöms lämpligt — samt av Hallands och Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott — som för­ utsätter att landstingen ges full kompensation för undervisningskostnaderna. CRB finner det från alla synpunkter lämpligt att även vården och skol­ undervisningen på högre nivåer samt yrkesanpassningen på regioninstitutio­ nerna handhas av samma huvudmän. I fråga om de s. k. regionsamarbetsplatserna finner CRB det föreslagna huvudmannaskapet något diskutabelt i de fall då en enda institution skall tillgodose behovet av vård och under­ visning för en viss grupp för hela riket. Tillräckliga skäl har knappast an­ förts för att den föreslagna yrkesskolavdelningen för svårt handikappade med förläggning invid den blivande regionanstalten i stockholmsområdet skulle betraktas som eu uppgift för de kommunala huvudmännen, medan samtidigt regionyrkesskolorna för lindrigare handikappade tills vidare skul­ le drivas av staten.

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1965

CRB menar att en jämförelse mellan dessa förslag skulle beträffande yrkesskolavdelningen motivera en riksinstitution som tills vidare skulle drivas av staten genom en av medicinalstyrelsen tillsatt styrelse. Även beträffande regionsamarbetsplatserna vid Folke Bernadottehemmet kan betänkligheter hysas mot det föreslagna huvudmannaskapet. Medicinalstyrelsen däremot anser det vara en riktig linje att landstingen blir huvudmän för vårdorganisationen, vilket innebär att alla rörelsehind­ rade integreras i vården av de motoriskt utvecklingsstörda. Styrelsen före­ slår därför i likhet med barnanstaltsutredningen att verksamheten vid vanföreanstalterna införlivas med övrig landstingsverksamhet. Frågan om sta­ tens övertagande av fastigheter in. m. bör därför tills vidare anstå. Socialstyrelsen —- som delar uppfattningen att medicinalväsendet bör vara i princip ansvarigt för vård och undervisning av rörelsehindrade barn och ungdomar, vilka inte kan gå i allmänna skolor och utbildningsanstalter räknar med att sjukvårdshuvudmännen skall på olika nivå ordna eller låta ordna de nödvändiga institutionerna. Förslaget om statligt huvudman­ naskap för de tre yrkesskolorna för lindrigare handikappade rörelsehind­ rade föranleder ingen invändning från socialstyrelsens sida. Även skolöverstyrelsen och statskontoret finner det lämpligt att institu­ tioner, som handhar skolundervisning, yrkesutbildning och medicinsk vård åt elever på högre stadier, handhas av sjukvårdshuvudmännen. Beträffande lärare och materiel bör avtal träffas med skolstyrelserna på samma sätt som nu skett vid Folke Bernadottehemmet och Bräcke östergård. Liknande synpunkter framförs av blind- och dövskoleutredningen. Statskontoret anser därför att vanföreanstalterna i Göteborg, Hälsingborg och Härnösand inte bör övertas av staten. Riksrevisionsverket godtar förslaget att staten skall svara för verksam­ heten vid vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg och Härnösand, me­ dan vanföreanstalten i Stockholm och Eugeniahemmet överförs till en ny region- och regionsamarbetsanstalt. Det är därvid lämpligt att statens nämnd för förhandlingar med kommuner företräder staten vid förhandlingar om övertagande av byggnader och annan egendom. Av praktiska och admi­ nistrativa skäl biträds utredningens uppfattning att den blivande yrkesskolavdelningen för svårt handikappade bör ingå i regionanstalten. Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anser det fullt konsekvent att även förskole-, högstadie-, fackskole-, gymnasie- och yrkesskolundervisningen läggs under sjukvårdskommunalt hu­ vudmannaskap. Primärkommunens styrelse bör åta sig att svara för under­ visningen. Ersättningen över hemkommunerna bör därvid slopas. Starka skäl talar för att de s. k. regionsamarbetsplatserna i Stockholm och Upp­ sala får statligt huvudmannaskap, då bägge institutionerna får karaktär av riksanstalter med hela landet som upptagningsområde. Frågan kompliceras emellertid av att de samtidigt skulle bli regionanstalter. Styrelsen för Svenska landstingsförbundet — till vars yttrande Gävleborgs

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig — kan inte finna det vare sig konsekvent eller ur praktiskt administrativa synpunkter tillrådligt att den till stockholmsområdet förlagda institutionen för yrkesutbildning åt svårt handikappade ungdomar organiseras som en riksanstalt med Stock­ holms stad och Stockholms läns landsting som huvudman för en pa region­ samarbete med samtliga sjukvårdshuvudmän i landet utformad special­ anstalt. Styrelsen anser det klart indicerat med ett statligt huvudmanna­ skap. Av samma skäl anser sig styrelsen ej heller kunna tillstyrka ett kom­ munalt huvudmannaskap för Folke Bernadottehemmet, avsett för ett klien­ tel med komplicerat handikapp med hela landet som upptagningsområde. Kristianstads läns landstings undervisning snämnd vill ha enhetligt hu­ vudmannaskap på samtliga plan. Till CRB:s synpunkter beträffande riksyrkesskolan i Stockholm ansluter sig SVCK, som dock ifrågasätter om en sådan är nödvändig. Åtskilliga sjukvårdshuvudmän hävdar att staten bör vara huvudman för regionsamarbetsplatserna. Denna uppfattning framförs sålunda av Söder­ manlands, Östergötlands och Kalmar läns södra landstings förvaltnings­ utskott samt — beträffande yrkesskolavdelningen i Stockholm av Krono­ bergs läns landstings undervisningsnämnd ävensom av Malmöhus och Hal­ lands läns landstings förvaltningsutskott, som dock tillstyrker huvudmanna­ skap för landstingen på förskole- och grundskolenivå. Att huvudmannaskapet läggs på landsting och storstäder aven beträffan­ de den för högstadieåldrarna utbyggda vård- och undervisningsorganisationen inom resp. område är enligt Stor-Stockholms sjukvårdsberedning en logisk uppföljning av 1961 års riksdagsbeslut och föranleder ingen erinran. I de fall då en enda eller ett fåtal institutioner i landet skall till­ godose behovet av vård och undervisning för en mindre grupp anser dock sjukvårdsberedningen, att det i princip bör ankomma på staten att vara huvudman. Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott inser visserligen det kon­ sekventa i förslaget till utvidgning av huvudmannaskapet men befarar att landstingets ekonomi kommer att hindra en önskvärd utveckling av be­ rörda resurser för eu lång tid framåt, därest inte staten kan ge väsentliga bidrag för ändamålet. Utskottet delar helt CRB:s betänkligheter mot utred­ ningsförslaget om ett landstingskommunalt huvudmannaskap för regionsamarbetsplatserna samt vill även av organisatoriska skal fororda ett statligt ansvar härför. Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott förordar fortsatta över­ väganden innan ställning tas till om landstingen eller primärkommunema skall vara huvudmän för grundskolans låg- och mellanstadium, men fram­ håller dock atl landstingen hör svara för den medicinska insatsen. Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att huvud­ mannaskapet för den medicinska sidan bör åvila landstingen men staller sig tveksamt till strävan alt till dem överföra delar av skolväsendet. Förvalt-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1965

ningsutskottet anser beträffande regionsainarbetsplatserna att staten bör svara för en del av driftkostnaderna med hänsyn till den forskning som skall bedrivas där. Uppsala läns landstings förvaltningsutskott hävdar att finan­ sieringsfrågorna borde bättre utredas, innan ställning tas till frågan om sj ukvårdshuvudmännens huvudmannaskap. Yrkesutbildning sberedning en vill inte motsätta sig att vanföreanstalternas yrkesskolor tills vidare drivs av staten men anser att möjligheterna alt överfora dem till vederbörande landsting bör ytterligare undersökas. DVR ~ som tillstyrker att huvudmannaskapet för vanföreanstalterna helt överförs på samhället — förordar att vanförevårdsföreningarna sam­ manslås under en huvudman.

Finansiering

I fråga om principerna för finansieringen har CRB ingen invändning men förutsätter att kroppssjukvårdens statsbidragsutredning beaktar den ut­ vidgning av vårdansvaret som kan uppslå för sjukvårdshuvudmännen. Till denna uppfattning ansluter sig vidare Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd och Hallands läns landstings förvaltningsutskott. CRB har ingen invändning mot att yrkesskolorna för lindrigare handikappade tills vidare finansieras av staten. Skaraborgs lans landstings förvaltningsutskott kan inte godta motive­ ringen för alt nya kostnader läggs på landstingskommunerna. Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget att staten skall bekosta uppförande och forstagångsutrustning av regionsamarbetsplatserna medan övriga in­ vesteringskostnader och samtliga driftkostnader — frånsett utgående stats­ bidrag — skulle åvila sjukvårdshuvudmännen. Vidare tillstyrker översty­ relsen att staten svarar för den planerade utbyggnaden för påbyggnadsundervisningen vid Bräcke östergård. Utvidgningen av vårdansvaret bör beaktas av kroppssjukvårdens stats­ bidragsutredning och statsbidrag bör utgå även till driftkostnaderna för förskoleundervisningen enligt Östergötlands läns landstings förvaltnings­ utskott. Medicinalstyrelsen kan inte tillstyrka att staten skulle stå för kostnader­ na vid tre av vanföreanstalternas yrkesskolor. Styrelsen kan inte heller finna att tillräcklig utredning förebragts för att staten skulle stå för kost­ naderna för uppförande och forstagångsutrustning av regionsamarbets­ platserna, medan huvudmännen skulle svara för fortsatta kapitalkostnader. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker förslaget till finansiering av vanföre­ anstalterna men erinrar om sitt ställningstagande beträffande den nya an­ stalten i Stockholm, som bör jämställas med övriga i statsbidragshänseende. Stor-Stockholms sjukvårdsberedning anser att staten helt bör svara för kapitalkostnaderna för de anläggningar som sjukvårdsberedningen hävdat vara en statlig angelägenhet. Vidare bör samtliga internatplatser vid av landsting och storstäder inrättade och drivna institutioner för rörelsehind­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

rade betraktas som elevhem och huvudmannen erhålla statsbidrag till saval anordnande som drift enligt gällande regler för elevhem inom det obliga­ toriska skolväsendet.

Tillsyn I fråga om tillsynen utgår CRB liksom utredningen från att samordningen av skol- och yrkesutbildningen med den medicinska verksamheten kan ord­ nas genom avtal mellan sjukvårdshuvudmännen och de lokala skolstyrel­ serna och ansluter sig därför till förslaget att skolverksamheten skall hand­ has av det lokala skolväsendet. Med hänsyn till att sjukvårdshuvudmannen förutsätts ha ansvaret för verksamheten finner CRB det följdriktigt att me­ dicinalstyrelsen blir tillsynsmyndighet. CRB har ingen invändning mot att yrkesskolorna för landstingens handikappade tills vidare stalls under skol­ överstyrelsens ledning. Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget att styrelsen skall ha tillsyn over den del av verksamheten som utgör läkarvård. Medicinalstyrelsen uppfattar detta så att styrelsen skall vara huvudtillsynsmyndighet med skolöversty­ relsen som tillsynsmyndighet över skolverksamheten. Beträffande vanföreanstalternas yrkesskolor skulle förhållandet bli det motsatta. Medicinalsty­ relsen tillägger att beträffande elever i gymnasium och fackskola framsta skälet till omhändertagande inte är sjukvård. Liknande synpunkter anförs av socialstyrelsen, som därjämte framhåller, att det behövs en särskild inspektör för de många förskolorna, externat så­ väl som internat. Förslagen om tillsyn tillstyrks av 1957 års epileptikerutredmng och Hal­ lands låns landstings förvaltningsutskott. Skolöverstyrelsen anser att det bör vara två tillsynsmyndigheter i lik­ het med vad som gäller inom särskoleorganisationen men ingen huvudtill­ synsmyndighet. _ DVR tillstyrker i princip att utbildningen av lindrigt handikappade över­ förs till skolöverstyrelsen men vill starkt framhålla vikten av att verksam­ heten bedrivs i nära samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Statskontoret anser att någon ändring av tillsynsverksamheten inte nu bör övervägas då detta kan föranleda en försämring av den nuvarande effek­

tiviteten. . Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anser att ledningen och tillsynen över den föreslagna utbildningen bör anförtros skolöverstyrelsen, som bör tillföras erforderliga tjänster eftersom de organisatoriska proble­ men främst är av pedagogisk art. Liknande synpunkter framhålls av Jönköpings läns landstings förvalt­ ningsutskott, SVCK och HCK. Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd vill ha enhetlig led­ ning på samtliga plan.

Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att den huvudsakliga verksamheten bör vara avgörande för systemtillhörigheten. Enligt utredningen för översyn av 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna bör beträffande rörelsehindrat barn som går i van hg klass i grundskola, specialklass för rörelsehindrade barn i grund­ skola och specialskola för rörelsehindrade barn, fristående från annan instiuhon, skdoverstyreJsen vara huvudtillsynsmyndighet och medicinalstyre sen tillsynsmyndighet i fråga om den medicinska vården, medan för rö­ relsehindrat barn som går i specialskola, inrymd i behandlingsinstitution för rörelsehindrade, medicinalstyrelsen bör vara huvudtillsynsmyndighet och skolöverstyrelsen tillsynsmyndighet beträffande den pedagogiska verksame en. Det synes angelaget att klart ange vilken myndighet som är huvudråden1SmyndlShet 0011 myndighet som har tillsyn På speciella om-

Övergångsanordningar

Beträffande de föreslagna övergångsanordningarna finner CRB att Götergsanstalten synes vara den av vanföreanstalterna som snabbast skulle kunna övergå till att fylla sin funktion som yrkesskola för lätt handikap­ pade under förutsättning att förhandlingar mellan staten och vanförevårdsorenmgen slutfors. I fråga om Hälsingborgs-anstalten förutsätts att skol­ verksamheten fortsätter till dess specialskolorganisation hunnit uppbyg­ gas inom Lund-Malmöområdet. Bostadsförhållandena för eleverna bör dock

7 gTm aU 6n SärSldld »rliggningspavajong uppförs. Beträffande Harnosands-anstalten har beredningen ingen invändning mot den skisserade overgangsanordningen. Väntetiden bör utnyttjas för en upp­ rustning av anstalten för dess nya ändamål. Även Norrbackainstitutet och Eugemahemmet far antas fortsätta sin verksamhet tills ortopedsjukvården införlivats med karolinska sjukhuset och tills den föreslagna specialorga­ nisationen för rörelsehindrade, i första hand regionanstalten för stockho msomradet, utbyggts och de s. k. rikssamarbetsplatserna i anslutning till bolke Bernadottehemmet kommit till stånd. .. Arb^smarknadsstyrelsen vill liksom CRB framhålla det angelägna i att övergångsperioden används för en fortsatt försöksverksamhet. Medicinalstyrelsen och statskontoret kan inte tillstyrka att en tjänat som p anermgschef i Bl mrattas vid Norrbackainstitutet. Planeringsarbetet bör enhgt statskontoret samordnas med arbetet på generalplanens förverkligande for karolinska sjukhuset.

Försöksverksamhet med påbyggnadsunder visning Oyer betänkandet Försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning för rörelsehindrade har yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, byggnadssty­ relsen, statskontoret, skolöverstyrelsen, styrelserna för Svenska landstings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965 57

förbundet och Svenska stadsförbundet, Göteborgs stadskollegium — som överlämnat yttranden från sjukvårdsstyrelsen och allmänna skolstyrelsen i staden — förvaltningsutskotten i Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bo­ hus samt Värmlands läns landsting, styrelsen för Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm, styrelsen för Föreningen för bistånd åt vanföra i södra Sverige och styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sällskap. Styrelsen för Svenska landstingsförbundet tillstyrker, utan att ingå på en bedömning av de konkreta detalj förslag som utredningen framlagt, den fortsatta försöksverksamheten och hänvisar i övrigt till tidigare avgivet yttrande i frågan om högstadieundervisningens utformning. Utredningens förslag såvitt avser Bräcke östergård har vidare tillstyrkts av Göteborgs stadskollegium. Utredningens uppskattning av platsbehovet för en fortsatt försöksverk­ samhet med olika former av påbyggnadsundervisning ävensom den föreslag­ na utformningen av denna undervisning vid Norrbackainstitutet och Bräcke östergård har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Vad gäller de föreslagna byggnadsföretagen har andra etappen av utbygg­ naden vid Norrbackainstitutets skolhem, innefattande uppförandet av ytter­ ligare en förläggningspaviljong, tillstyrkts av bl. a. medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen uttalar beträffande den fortsatta pla­ neringen vid Norrbacka att utbyggnaden av Lidingöhemmet inte bör bli för omfattande, utan att i stället planering bör påbörjas för den nya anstalt som f. n. är avsedd att förläggas i Danderyd, där en utbyggnad lämpligen kan ske etappvis. Övriga remissinstanser som uttalat sig i detta byggnadsärende, bland dem byggnadsstyrelsen, har inte haft något att erinra. Beträffande den planerade utbyggnaden vid Bräcke Östergård tillstyrker medicinalstyrelsen att denna kommer till utförande men anser att förslaget med hänsyn bl. a. till de stora kostnaderna, bör underkastas ytterligare granskning av centrala sjukvårdsberedningen. Även skolöverstyrelsen, som med hänsyn till att snabba åtgärder är ange­ lägna tillstyrker en utbyggnad vid Bräcke östergård i enlighet med upp­ rättade ritningar, förutsätter en översyn av de föreslagna anordningarna i samråd med överstyrelsen. Byggnadsstyrelsen hemställer att det framlagda utbyggnadsförslaget blir föremål för omarbetning. Statskontoret finner den föreslagna utbyggnaden av Bräcke östergård va­ ra mera vittsyftande än som direkt åsyftats med utredningen men anser dock inte att utbyggnaden föregriper den organisation av högstadieundervisningen för de rörelsehindrade barnen, som statskontoret tidigare förutsatt böra komma till stånd på grundval av utredningens betänkande rörande denna senare undervisning. I övrigt har inga erinringar framförts mot förslaget. Av dem som tillstyrkt

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

detsamma understryker Älvsburgs läns landstings förvaltningsutskott vik­ ten av att den planerade utbyggnaden kommer till stånd snarast möjligt och anser att detta torde få betraktas som ett riksintresse. Förslaget om utbyggnad av Sköldenborgsinstitutets skolhem med en förläggningspaviljong för att säkerställa tillgången på internatplatser för påbyggnadsundervisningen har fått ett blandat mottagande av de remissin­ stanser som särskilt uttalat sig i frågan. Enligt byggnadsstyrelsen bör frå­ gan om uppförandet av förläggningspaviljongen vid Sköldenborgsinstitutet prövas i annat sammanhang. I avvaktan på ställningstagandet till den fram­ tida organisationen av vård- och utbildningsresurserna för de normalbegåvade rörelsehindrade barnen bör man enligt statskontoret i första hand till­ godose behovet av platsreserver under försöksverksamheten vid de med ut­ redningen avsedda anstalterna i Stockholm och Göteborg. Statskontoret an­ ser sig således inte kunna biträda förslaget om anordnandet av en särskild paviljong för ändamålet i Hälsingborg. Nagra remissinstanser, bland dem medicinalstyrelsen och styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sällskap, anser det mindre välbetänkt att — även om det endast är frågan om ett provisorium — frångå den uppgjorda planen för vård- och undervisningsorganisationen på regionnivå. Närmast borde dessa platser för påbyggnadsundervisning förläggas till Lund men då re­ gioninstitutionen där endast befinner sig på planeringsstadiet, anses pro­ visoriska förläggningslokaler i stället böra anknytas till regionvårdsinstitutionen i Uppsala. Medicinalstyrelsen förordar att en närmare utredning härom snarast kommer till stånd men betonar samtidigt att oberoende härav åtgärder snarast bör vidtas för att förbättra förläggningsmöjligheterna för skolelever vid Sköldenborgsinstitutet. Skolöverstyrelsen kan inte ansluta sig till de skäl som utredningen anför för uppförande av en paviljong vid Sköldenborgsinstitutets skolhem, men finner denna nödvändig för att under nuvarande förhållanden åstadkomma bättre förläggningsmöjligheter för eleverna. Styrelsen för föreningen för bistånd åt vanföra i södra Sverige ställer sig positiv till förslaget att den planerade förläggningspavil jongen med hänsyn till lokalbristen för påbyggnadsundervisningen temporärt tas i anspråk för detta ändamål. Styrelsen anser emellertid att detta nödvändiggör ytterligare undervisningslokaler och framlägger vissa förslag härutinnan. I fråga om finansieringen tillstyrker bl. a. medicinalstyrelsen och skol­ överstyrelsen att statsbidrag anvisas för uppförande, utrustning och drift av den föreslagna ytterligare paviljongen vid Norrbackainstitutets skolhem. De remissinstanser som uttalat sig i finansieringsfrågan synes allmänt vara eniga om att statsbidrag även bör utgå för utbyggnaden vid Bräcke Östergård. Styrelsen för Svenska stadsförbundet framhåller den prekära ekonomiska situation, vari Bräcke östergård tycks befinna sig och med vilken stadsför­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

bundet kommit i kontakt i samband med frågan om skolkostnadernas för­ delning vid anstalten. Med hänsyn härtill tillstyrker styrelsen varmt det fö­ reslagna statsbidraget till uppförande av nya undervisningslokaler. Även skolöverstyrelsen, statskontoret och medicinalstyrelsen tillstyrker statlig medverkan vid finansieringen. De sistnämnda två instanserna anser att finansieringen bör ske lånevägen. Medicinalstyrelsen anför bl. a. följande. Såsom villkor för statsbidrag till utbyggnaden vid Bräcke östergård har utredningsmännen uppställt, att sjukvårdshuvudmännen inom Vastra sjukvårdsregionen förklarar sig beredda att stå för huvudmannaskapet. Som styrelsen redan uttalat i utlåtande över betänkandet om hogstadieundervisningen är det eu riktig linje att landstingen blir huvudmän för ifrå­ gavarande vårdorganisation. Även om denna linje i princip bor följas, kan det befaras, att en överenskommelse om dylik ändring av huvudmannaskape för Bräcke östergård inte kan genomföras utan avsevärd tidsutdrakt och att genomförandet av förevarande projekt härigenom skulle kunna komma att försenas. Styrelsen får för sin del föreslå, att man for att undvika dy11*' försening i stället finansierar byggnadsföretaget på samma sätt som skett beträffande skolhemmet därstädes under åren 1960—1962, nämligen i form av räntebärande lån av statsmedel. Av Övriga remissinstanser, som särskilt uttalat sig beträffande det av ut­ redningen föreslagna villkoret för statsbidraget till Bräcke Östergård, erin­ rar Göteborgs stadskollegium om att stadskollegiet i yttrande över betän­ kandet angående högstadieundervisning för rörelsehindrade uttalat, att samhällets huvudansvar för vård och undervisning och därmed förenade kostnader liksom den föreslagna organisatoriska uppbyggnaden av detta vårdsområde motiverade att huvudmannaskapet för Bräcke östergård över­ fördes till samhället. Förhandlingar härom borde upptas när så bedömdes lämpligt. . Förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns landsting uppfattar utredningens förslag så, att verksamheten inte nödvändigtvis skall bedrivas i sjukvårds­ huvudmännens direkta regi och anser inte att det finns anledning att i ra­ dande läge göra någon ändring i nuvarande huvudmannaskap och samarbetsformer för Bräcke Östergård. Landstinget är berett att även efter den planerade utbyggnaden fortsätta att svara för vårdkostnaderna för de handi­ kappade barn som vistas vid Bräcke Östergård. Liknande synpunkter anläggs av styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sallskap som framhåller, att om utredningens förslag skall tolkas i den rikt­ ningen att verksamheten måste bedrivas i sjukvårdshuvudmännens egen regi, måste styrelsen bestämt avstyrka förslaget. Då ett landstingsövertagande av huvudmannaskapet just nu inte skulle medge den snabba utbyggnad som i betänkandet visats vara nödvändig, av­ styrker Hallands läns landstings förvaltningsutskott att ifrågavarande vill­ kor uppställs som förutsättning för statsbidrag till Bräcke östergård. Den av utredningen föreslagna tremannagruppen för undersökning av behovet av ytterligare utbildning vid specialanstalt för barn och ungdom

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

med rörelsehinder har i allmänhet rönt kritik från de remissinstanser som gjort uttalande i frågan. Medicinalstyrelsen kan inte finna den föreslagna anordningen rationell utan anser att problemet bör angripas genom inventering i första hand på lokal- och länsplanet, koordinerad och ledd av resp. regioninstitution. Det initiativ och den ledning, som dessutom erfordras från centralt håll, finner styrelsen ingå som ett naturligt led i medicinalstyrelsens och det nya skolverkets funktioner. Den hos medicinalstyrelsen för rehabiliteringsfrå­ gor anstallda personalen bör lämpligen kunna medverka vid lösandet av dessa centrala arbetsuppgifter. Förstärkning av administrativ och annan personal kan dock visa sig erforderlig. Liknande synpunkter framförs även från annat håll. Statskontoret anser att det inte finns anledning till erinran mot förslaget om en särskild undersökning men utgår från att, på motsvarande sätt som tillampas vid pågående inventering och kartläggning av handikappade inom Malmöhus lans landstingsområde, viss medverkan bör kunna påräknas från exempelvis tjänsteläkarnas sida. I övrigt torde undersökningen enligt stats­ kontoret få ledas av ett tillfälligt organ, sammansatt av för uppgiften lämp­ liga personer. Även skolöverstyrelsen delar utredningens uppfattning att det är nödvändigt med bättre kännedom om antalet barn och ungdomar, som behöver specialatgarder. Då det här gäller barn och ungdomar med skolplikt eller med behov av undervisning och utbildning efter skolpliktstidens slut, anser över­ styrelsen att ledningen av en sådan verksamhet är en uppgift för den skolkonsulent som överstyrelsen föreslagit skola bli tillsatt. Närmare utredning av de individuella fallen bör ske på regionsjukhus och placeringsfrågan bör diskuteras med läkaren på Norrbackainstitutet. Psykologisk expertis bör utnyttjas vid undersökning av de individuella fallen. Styrelsen för föreningen för bistånd åt hytta och vanföra i Stockholm an­ ser att det kommer att dröja avsevärd tid innan den föreslagna registre­ ringen av handikappade erhåller sådan omfattning att den bildar en tillför­ litlig grund för en kartläggning av det vårdbehövande klientelet. Mot denna bakgrund är utredningens förslag att redan nu genom en arbetsgrupp kartagga det aktuella behovet värt att i princip tillstyrkas. Styrelsen anser emellertid att denna uppgift hellre bör åvila ett centralt ämbetsverk, för­ slagsvis skolöverstyrelsen, som bör tillföras erforderlig personal härför.

III- Vissa resor för handikappade

Gällande bestämmelser m. m.

De nuvarande bestämmelserna angående resor för handikappade, som är intagna på vissa vårdinstitutioner, är meddelade i olika sammanhang

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

och företer sinsemellan betydande skiljaktigheter. Kostnaderna för ifråga­ varande resor framgår av följande sammanställning.

1963/64 1964/65 1965/66 Netto­ Beräknad Beräknad

VIII Resor för blind- och dövskolelever 271 000 280 000 330 000 103 000 100 000 120 000 XI Bidrag till vanföreanstalter m. m. . • 409 000 437 000 533 000

Från anslaget Statens mentalsjukhus: Omkostnader, som utbetalas och disponeras av medicinalstyrelsen, bestrids kostnader för feneresor in. m. vid Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium i enlighet med av Kungl. Maj :t den 30 december 1959 meddelade föreskrifter. Fr. o. m. den 1 juli

1964 bekostas från ifrågavarande anslag även resor för personer som om­ händertagits på arbetshemmet för döva på Mogård. Tidigare utgick ersätt­ ning för kostnaderna för dessa resor från anslaget till blind- och dövskol­ elevers resor. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 18 december 1964 gäller samma resebestämmelser som för blind- och dövskolelevers resor. Arbetshenimet för utvecklingsstörda blinda i Lund, som f. n. lyder under skol­ överstyrelsen, är avsett att den 1 juli 1965 överföras till medicinalstyrelsens överinseende. Resekostnaderna även för dessa beräknas belasta har lfragavarande anslag under budgetåret 1965/66. Anslaget Vilhelmsro sjukhus: Omkostnader, som utbetalas och disponeras av medicinalstyrelsen, belastas med kostnader för ferieresor för elever m. m. enligt av Kungl. Maj :t den 18 maj 1945 meddelade bestämmelser. Från anslaget Statens skol- och yrkeshem på Salbohed: Omkostnader, som utbetalas av länsstyrelsen i Västmanlands län och disponeras av sty­ relsen för skol- och yrkeshemmet, bekostas ferieresor för elever m. m. Närmare bestämmelser har inte fastställts. I stort sett tillämpas samma regler som gäller för blind- och dövskoleleter. Motsvarande gäller anslaget Statens skol- och yrkeshem i Vänersborg och Laxå: Omkostnader, som utbetalas av länsstyrelsen i Älvsborgs lan och disponeras av styrelsen för skol- och yrkeshemmet. Under forsta halv­ året 1965 beräknas institutionen överflyttas från Vänersborg till en nybyggd anläggning i Laxå. Anslaget Resor för blind- och dövskolelever jämte ledsagare utbetalas och disponeras av blindinstitutet å Tomteboda, skolöverstyrelsen samt läns­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

styrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Älvsborgs, Värm­ ands, Örebro, Vasternorrlands och Norrbottens län. Genom Kungl. Mai:ts beslut den 4 juni 1964 har meddelats bestämmelser angående dessa resor. Från anslaget Bidrag till vanföreanstalter m. m., som utbetalas och disponeras av medicinalstyrelsen, bekostas under vissa förutsättningar bidrag till vanföras resor enligt kungörelsen den 26 maj 1954 (nr 516) angående *U1 reS°r fÖr vanföra m- m- (ändrad 1956:313, 1960:29, 904:418). Anslaget redovisas under innevarande budgetår under elfte huvudtiteln men är avsett att fr. o. m. den 1 juli 1965 överföras till femte

Bestämmelsernas innehåll

De namnda resebestämmelserna omfattar följande kategorier- 1) Elever och skyddslingar vid skolorna för blinda och elever vid sko-

2) Höggradigt vanföra psykiskt utvecklingsstörda, som enligt ett av ...ung1’ MaJ;t den 5 juni 1959 godkänt avtal mellan medicinalstyrelsen och oreningen Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium intagits för vård på kustsanatoriet - patienterna är f. n. i åldern 3-30 år _ samt döva utveckmgsstorda på arbetshemmet Mogård, f. n. i åldern 18__60 år. 3) Barn med epilepsi, intagna på Vilhelmsro sjukhus. 4) Utvecklingsstörda pojkar, f. n. i åldern 10-20 år, med sociala anpass­ ningssvårigheter, som vistas på statens skol- och yrkeshem på Salbohed 5) Utvecklingsstörda flickor, f. n. i åldern 1^-20 år, med sociala anpass­ ningssvårigheter, som är intagna på statens skol- och yrkeshem i Vänersborg. 6) Medellösa och mindre bemedlade vanföra barn och vuxna i samband med besok vid någon av de statsunderstödda vanföreanstalterna och vid ugemahemmet för undersökning, behandling eller yrkesutbildning i den män reseersättning inte utgår från allmän försäkringskassa ävensom elever vid något i samband med vanföreanstalterna anordnat skolhem eller vid Eugeniahemmet. För samtliga nämnda elevgrupper, för patienterna vid Kronprinsessan lktonas kustsanatorium samt för personer omhändertagna på Mogård galler att ersättning utgår för resor i samband med sommar- och jullov. Ersättning för resor även i samband med påsklov utgår till blind- och dovskolelever, patienterna vid Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium personer omhändertagna på Mogård, eleverna vid statens skol- och yrkes­ hem pa Salbohed och i Vänerborg samt för eleverna vid vanföreanstalternas och Eugemahemmets skolhem men inte för barn som vårdas på Vilhelmsro.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

För blind- och dövskolelever, för personer omhändertagna pa Mogard samt för eleverna vid vanföreanstalternas och Eugeniahemmets skolhem utgår resebidrag dels för resor vid ett lov under hösten till hemmet eller annan lämplig ferieort och dels — om svårigheter skulle visa sig att under höstlovet sända eleverna till deras hem — ersättning till målsman eller nära anhörig för kostnaderna för resor i samband med ett besok vid skolan under läsåret. Motsvarande bestämmelser saknas för patienterna vid Kron­ prinsessan Viktorias kustsanatorium och för barnen på Vilhelmsro. Ele­ verna vid statens skol- och yrkeshem på Salbohed och i Vänersborg erhå er fria resor i samband med höstlovet men ersättning till föräldrar i samband med besök vid skolorna utgår inte, även om elev inte företar någon resa under höstlovet. Bestämmelser angående kostnader för resor i samband med en vårdtagares överflyttning från en institution till en annan finns beträffande eleverna vid skolorna för blinda och skolorna för döva samt vid vanforeanstalternas och Eugeniahemmets skolhem. Som huvudregel gäller, att resorna skall göras mellan institutionen resp. inackorderingsorten och hemorten. Beträffande blind- och dövskoleleverna, barnen på Vilhelmsro sjukhus, de på Mogård omhändertagna samt eleverna vid vanföreanstalternas och Eugeniahemmets skolhem har dock föreskrivits att, om särskilda skäl föreligger, resa kan ske till annan lämplig ort for ferievistelsen och åter. Elever vid skolorna för blinda och skolorna för döva som under skoltiden är bosatta i sitt hem eller i inackorderingshem erhåller ersättning för dagliga resor mellan skolan och hemmet. Motsvarande bestämmelse saknas i Övriga fall. Bestämmelserna angående blind- och dovskolelevers resor avser aven ersättning till barn, som kallats till skolan för undersökning, vid resa til och från skolan samt vid resa som föranletts av yrkespraktik. Beträffande vanföra stadgas, att medellös eller mindre bemedlad, som beretts tillfälle till undersökning, behandling eller yrkesutbildning på n gon av de statsunderstödda vanföreanstalterna eller Eugeniahemmet, kan erhålla resebidrag genom medicinalstyrelsen om reseersättning till och från anstalten eller hemmet inte skall utgivas av allmän försäkringskassa. Prövning av bidragsbehovet samt utbetalning av bidrag ankommer på anstaltens överläkare. Enligt medicinalstyrelsens anvisningar avses med mindre bemedlad att den vanföre eller den för honom försörjnmgspliktige har en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som inte överstiger 5 400 kr. eller efter prövning i varje särskilt fall 7 000 kr. för ensamstående vård­ sökande och 8 000 kr. för gift. Har förmögenhetsskatt påförts vederbörande utgår inte bidrag. Dessa resebidrag, som inte avser resor till ortopediska kliniker vid lasarett, utgår med samma belopp som skulle ha utgivits, om resekostnaderna ersatts av allmän försäkringskassa — det innebär att från resekostnaderna avdras ett karensbelopp på i regel fyra kronor — medan

04 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

de Övriga här behandlade ersättningarna utgår med belopp motsvarande hela resekostnaden.

.Som a,lmän reSel gäller att, om den handikappades ålder eller tillstånd

sa påkallar, anhörig eller annan vårdare må medfölja honom på resa samt att ledsagaren erhåller ersättning efter samma reseklass som den handi­ kappade. Enligt bestämmelserna för blind- och dövskolelevers resor ut«år resekostnadsersättning och traktamente till ledsagaren enligt rese- och traktamentsklass C i allmänna resereglementet eller, när det gäller befattnings­ havare vid skolan, den högre klass, som ledsagaren tillhör med hänsyn till sin tjänsteställning, i sistnämnda fall dock med den begränsningen av resekostnadsersättningen att vårdaren har att använda samma reseklass som e even. Samma bestämmelser gäller för vårdare, som är anställd på Vilhelmsro sjukhus. För detta sjukhus gäller vidare att till vårdare, som inte ar anstalld på sjukhuset, utgår ersättning enligt samma grunder som för elever, dvs. ersättning utgår endast till resekostnaden. Enligt bestämmelserna för resorna rid Kronprinsessan Viktorias kust­ sanatorium utgår reseersättning och traktamente till vårdare enligt reseklass C i allmänna resereglementet. När det gäller vanföras resor stadgas att reseersättning skall utgå till vårdare efter samma bestämmelser som gäller för resor vartill bidrag utgår från allmän försäkringskassa. Förutom reseersättning utgår i förekom­ mande fall ersättning till kostnader för erforderlig vårdare under resan.

IV. Ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet

För innevarande budgetår har för vissa ombyggnadsarbeten rid ortope­ diska kliniken vid Norrbackainstitutet på kapitalbudgeten under fonden för rt0d’ mrikesdePartementet, anvisats ett investeringsanslag av

600 000 kr. (prop. 1964:63, SU 67, rskr 179). I propositionen beräknades kostnaderna for ombyggnadsarbetena uppgå till 875 000 kr. enligt prisläget den 1 jul, 1963. Medelsanvisningen skulle uppdelas på två år. Genom beslut den 21 maj 1964 har Kungl. Majrt beviljat föreningen för bistånd åt lytta oc van ora i Stockholm ett ränte- och amorteringsfritt lån av 600 000 kr tor ombyggnad av institutets röntgenavdelning och poliklinik. Byggnadsstyrelsen hemställer nu, att ett investeringsanslag av 300 000 kr. anvisas för budgetåret 1965/66. Bygghandlingar för projektet har numera färdigställts. Den beräknade byggnadstiden uppgår till 12 månader. För budgetåret 1965/66 erfordras att skillnaden mellan kostnadsramen, uppräknad till preliminärt uppskattat armnno6, ^ 1 ^ 1964’ 900000 kr- och anvisade medel 600 000 kr. eller .100 000 kr. anvisas för arbetenas färdigställande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

V. Departementschefen

De handikappades speciella problem och levnadsförhållanden ägnas allt större uppmärksamhet från samhällets och enskilda organisationers sida samt i den offentliga debatten. En snabb förändring har präglat håde tänke­ sätt och praktiska åtgärder när det gäller handikappade. Numera framstår det som både möjligt och nödvändigt att samhället i högre grad tillgodoser de handikappades särskilda behov. Samhället strävar efter att göra det möjligt för alla att utbilda sig efter sina förutsättningar och att få det arbete, som för den enskilde äi mest lämpligt. Detta mål gäller även de handikappade. Hänsyn till de handikap­ pade måste tas överallt i samhällslivet, i samhällsplaneringen och bostads­ byggandet, i utbildningsväsendet och på arbetsmarknaden, i socialförsäk­ ringen och i kulturlivet. De handikappade barnen bör få samma start i livet som andra barn. Det är angeläget, att de handikappade barnen på ett tidigt stadium kommer un­ der den vård och behandling som kan vara erforderlig. Framstegen på medicinens och teknikens område måste komma barnen till godo. Under­ visning i grundskolan skall vara en rätt även för handikappade. För elever som inte kan följa den normala skolgången får vidtas särskilda anordningar. Även yrkesutbildning efter grundskolan liksom fackskole- och gymnasie­ utbildning bör stå till buds för den som har förutsättningar att genomgå ut­ bildningen. För de handikappades yrkesval och yrkesutbildning är en effek­ tiv yrkesvägledning särskilt betydelsefull. Den handikappade bör liksom varje annan medborgare ha möjlighet att få ett yrke som passar honom med hänsyn till anlag och förutsättningar i övrigt. Samhället lämnar i olika former stöd till de handikappade. Genom social­ försäkringen tryggas en viss ekonomisk standard. Under senare år har so­ cialförsäkringen förbättrats i flera avseenden av särskild betydelse för de handikappade. Den nya förtidspensioneringen möjliggör partiell pension vid lägre invaliditetsgrad. Pensionsbeloppen har förbättrats genom standard­ höjningarna. Systemet med tillägg och särskilda ersättningar för svårt handikappade har byggts ut. Här kan särskilt nämnas det vårdbidrag som i form av invaliditetsersättning numera utgår till svårt handikappade barn, som vårdas i sina hem. På skolans område har specialanordningar vidtagits för handikappade. För grundskolan finns bestämmelser om specialunder­ visning. Specialanordningar föreslås i prop. 1965: 1 (bil. 10 s. 249) även för skolorna på gymnasienivå. Rehabilitering och arbetsvärd ges ökade resurser och anordningar för yrkesvägledning, omskolning in. in. förstärks. Allt flera handikappade bereds skyddad sysselsättning i olika former.

1 fråga om ortopediska och tekniska hjälpmedel har Ir.o. in. den 1 juli

1964 genomförts eu reform, som innebär att inte barn ortopediska hj<ilp- 5_ Bihang till riksdagens protokoll 1965. I snml. AV 75

Kungl. Maj:Is proposition nr 7,7 år 1965

medel utan aven hjälpmedel för den dagliga livsföringen helt bekostas av statsmedel. Även hörapparater bekostas i princip av staten som också stö­ der anskaffning av bandspelare för synskadade. Inom medicin och teknik gors betydelsefulla framsteg. Samhället stöder forskning på området. Sär­ skilt stod lamnas till forskning för utveckling av ortopediska och andra hjälpmedel för barn. Socialpolitiska kommittén har i en sammanställning kallad Social om­ vårdnad av handikappade (SOU 1964:43) redovisat undersökningar om kommunernas och landstingens åtgärder för handikappade och kompletterat dessa med olika uppgifter om den verksamhet som staten och de handikap­ pades organisationer bedriver. Tyngdpunkten har lagts på den sociala omvårdnaden i vidsträckt mening - bostäder, tekniska hjälpmedel, öppen våld, fritidsverksamhet, resor m. in. — medan institutionsvård av olika sialamnats asido. Kommittén har framhållit behovet av eu bättre samordning av samhällets insatser. Det är enligt kommittén viktigt, att eu enhetligrundsyn pa handikappfrågorna får göra sig gällande i planeringen av sam” lallsatgarder på ohka områden. Jag delar denna uppfattning och avser att foresla Kungl. Maj:t att olika frågor rörande omvårdnaden av handikap­ pade blir föremål för en särskild utredning. De handikappades egna organisationer har i många fall visat, att de genom sin intima kontakt med problemen kan ge värdefulla erfarenheter och synpunkter som stimulerar utvecklingen. Det har synts mig angeläget a t so ca skapa ett organ, som kan både främja samarbetet mellan organisa­ tionerna inbördes och företräda dem i samhällsarbetet på detta viktiga om­ råde. Jag har darfor vidtagit åtgärder för inrättandet av ett statens handi­ kapprad bestående av representanter för dessa organisationer. l ragan om vård och undervisning av rörelsehindrade och vissa långvarigt sjuka barn behandlades vid 1961 års riksdag (prop. 1961:170, SU 161, rskr 367). Därvid fastslogs afl huvudmannaskapet skall åligga landstingen dels nar det galler vård och behandling i förskoleåldern och dels för de särskilda anordningar som erfordras för att möjliggöra undervisning i grundskolans lag- och mellanstadium. Till fullföljande av 1961 års riks­ dagsbeslut föreslås i det följande att verksamheten utbvgges att avse även grundskolans högstadium. Skyldigheten att anordna elevhem för de barn som är i behov av inackordering i sådant hem föreslås nu lagfäst. Vidare föreslår jag medelsanvisning för vissa åtgärder i syfte att möjliggöra en fortsatt försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning för rörelsehind­ rade. Jag kommer därjämte att föreslå ökade möjligheter till ersättninför resor for handikappade barn, som vistas på vårdinstitutioner. Slutligen föreslår jag fortsatt medelsanvisning till vissa ombyggnadsarbeten vid orto­ pediska kliniken vid Norrbackainstilutet. Jag vill i detta sammanhang nämna, att chefen för ecklesiastikdeparte­ mentet senare denna dag kommer att föreslå Kungl. Maj :t att lägga fram Proposition angående blind- och dövskolväsendets organisation in' m

t>7

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Vård och undervisning av rörelsehindrade barn

Särskild vård och utbildning för handikappade barn har i vårt land byggts upp för fysiskt och psykiskt utvecklingsstörda, syn- och hörselska­ dade samt epileptiker. Bland de institutioner som mottagit främst moto­ riskt rörelsehindrade med cerebral pares och andra fysiska handikapp för vård och utbildning har sedan länge funnits de fyra vanföreanstalterna i Stockholm (Norrbackainstitutet), Göteborg (Änggårdens yrkesskolor), Häl­ singborg (Sköldenborgsinstitutet) och Härnösand samt det vid Stockholm belägna Eugeniahemmet. Under de senaste åren har för samma ändamål tillkommit bl. a. Bräckc Östergård i Göteborg, Folke Bernadottehemmet i Uppsala och Olaihemmet i Örebro. Inom landstingen har i övrigt inrättats framför allt ett stort antal behandlingsinstitutioner med förskolor för externatbarn. Som jag tidigare nämnt antog 1961 års riksdag riktlinjer för eu vårdoch skolorganisation för normalbegåvade cp-barn och barn med andra fysiska handikapp i förskoleåldern och årskurserna 1—6. Enligt beslutet skall landstingen och de landstingsfria städerna vara huvudman tor verk­ samheten. Det synes mig angeläget att klargöra vad detta huvudmannaskap innebär. Ansvaret för den medicinska vården och behandlingen åvilar sjuk­ vårdshuvudmännen redan enligt sjukvårdslagen. Skolundervisningen ålig­ ger enligt skollagen i princip primärkommunerna. Vid samordningen av vård och undervisning måste emellertid behovet av elevhem tillgodoses tör de barn som av geografiska eller andra skäl inte kan bo i sina hem. Huvud­ mannaskapet för dessa elevhem får enligt 1961 års riksdagsbeslut anses åvila landstingen och de landstingsfria städerna. Den med 1961 års beslut avsedda verksamheten skall i princip vara för­ lagd till länsplanet. Något hinder skall dock inte föreligga för samverkan mellan två eller flera landsting eller på regionplanet. För de allra svårast skadade barnen — de med komplicerande handikapp — forcslogs i proposi­ tionen att en riksanstalt skulle ersätta det nuvarande Eugeniahemmet. För­ läggning och huvudmannaskap skulle närmare utredas. Elevunderlaget föi den föreslagna organisationen för berörda grupper uppskattades till i runt tal 600 för hela landet, men eu inventering av behovet rekommenderades innan närmare planer utarbetades. Även utbildningen i högre åldrar berördes i den proposition som låg till grund för 1961 års riksdagsbeslut. 1 fråga om högstadieundervisningen un­ derströks angelägenheten av alt handikappade barn och ungdomar får samma möjligheter som andra barn till en nioårig skolutbildning. Eu utredning av frågorna om högstadieundervisningen och anordnande av en riksanstalt har nu verkställts av 1962 års utredning angående högstadieundervisningen för rörelsehindrade in. m. Utredningen har även ta­ mt upp spörsmålen om elevunderlag och förutsättningar . övrigt for hela

(38

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 ur 1965

vård- och skolorganisationen för rörelsehindrade och långvarigt sjuka barn oc i ungdomar. Vidare har utredningsmännen i egenskap av experter åt centrala rehabihteringsberedningen behandlat frågan om hur yrkesutbild­ ningen for dessa handikappade bör organiseras samt hur vanföreanstalternas yrkesskolor skall kunna infogas i systemet. Slutligen har utredningen enligt särskilt uppdrag framlagt förslag om eu fortsatt försöksverksamhet med påbyggnads undervisning för rörelsehindrade. Till de barn som avsågs i 1961 års riksdagsbeslut räknas cp-barn samt arn med andra medfödda eller förvärvade defekter, såsom sjukdomar i en och ledgangar, ryggskador, ryggmärgsbråck, muskelförlamningar, svår reumatism, hjärtfel, sockersjuka, astma in. in. I fråga om gränsdrag­ ningen i föihållande till andra vård- och skolorganisationer har utred-

1 S!0rit SCtt föIjt de Principer som var vägledande för riksdagsbeslutet. Sålunda bor blinda, döva, epileptiska och psykiskt efterblivna barn även n rSatIr,ngen f°raS tiU de särskilda vårdorganisationerna för dessa barn. etta galler aven i fråga om blinda barn med rörelsehinder. Dessa barn kom- °' m‘ lasaret 1965/66 att kunna mottas vid en ny skola i Örebro, i fragan om vård och undervisning av svårt rörelsehindrade barn med hörselskador eller andra komplicerande handikapp återkommer jag i det följande Rörelsehindrade med lindriga former av epilepsi bör enligt utred­ ningen kunna omhändertas vid anstalterna för rörelsehindrade, men barn med mycket svara epileptiska symtom bör omhändertas inom epileptiker- 'arf n- . 1,khet med utredningen vill jag betona svårigheterna att göra eu d fferentienng framför allt när det gäller psykiskt utvecklingsstörda cpbarn och da särskilt i förskoleåldern. Eu skarp gränsdragning kan inte öoras i dessa fall. Organisationen för de rörelsehindrade bör såsom utredundLTob T ha ‘T0 01U äVen dC Psyldskt utvecklingsstörda cp-barnen nder observations- och utredningstiden till dess att eu säkrare diagnos kan stallas. Jag har inte heller i övrigt funnit anledning att frångå de allmänna pruiciper som utredningen uppställt och tillstyrker därför°de uppdragna granserna for vårdområdet. *1 ö Beträffande a n t alet handikappade barn uppskattades i prop. 1958'å t n 8 3V dC frekvensundersökningar, som redovisats av nte ful tCSr mg: anta!ft fÖdda CI>-bain per å1’ till i genomsnitt 175. e fullt hälften av dessa barn angavs höra till den grupp som även är psykiskt utvecklingsstörd. En fjärdedel av samtliga är så lindrigt skadade att de kan ga i vanliga skolor. För återstoden eller ungefär en fjärdedel av skild vålPlPenn V'!kel inneMr Ca 45 bani 1 Varje årsku11 ~ ansågs en sär­ skild vård- och skolorganisation nödvändig. Den nu verkställda utredningen har i stort sett bekräftat de antaganden om cp-barnens antal som sålunda gjorts. Utredningen har vidare funnit att antalet andra handikappade barn motsvarar 20 % av cp-barnen i den grupp for vilka specialorganisation behövs. Antalet barn i varje årskull, vilka är i

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965 69

behov av särskilda anordningar, beräknas av utredningen i låg- och mellan­ stadiets åldrar inkl. vissa observationsfall till 60—70 och i högstadieåldrarna till 70—80. Sammanlagt uppskattas antalet barn till ca 600. Någon invänd­ ning mot dessa beräkningar har inte framförts. Utredningens uppskattning av barnantalet bör kunna ligga till grund för planeringen. Jag förutsätter dock att varje huvudman i samarbete med länsskolnämnd, skolstyrelser, barnavårdsnämnder och andra myndigheter gör en inventering av plats­ behovet inom landstingskommunen. Genom en sådan inventering bör man kunna uppnå ett säkrare underlag för utbyggande av organisationen och även åstadkomma snabba lijälpåtgärder i fall där sådana behövs. Mot utredningens förslag om regist reringsplikt för de rörelse­ hindrade barnen har någon principiell invändning inte framförts av remiss­ instanserna. Från ett par håll har dock förslag väckts om införande av hälso­ kontroll av barn i förskoleåldern. Att införa en särskild registreringsplikt för handikappade barn finner jag vara mindre tilltalande. Effektiviteten därav kan också starkt ifrågasättas. Enligt min mening bör man pröva möj­ ligheterna att införa en allmän hälsokontroll av småbarn för att på den vä­ gen spåra upp eventuella handikapp. Jag har uppdragit åt en särskild sak­ kunnig att göra en förberedande undersökning av hl. a. förutsättningarna att organisera en sådan hälsokontroll. När det gäller diagnostisering och behandling av de rö­ relsehindrade och långvarigt sjuka barnen skall enligt 1961 års riktlinjer behandlingscentraler för vården anordnas i anslutning till barnklinikerna vid centrallasaretten i länen och samverkan ske med expertis vid lasaretten. Ledningen av vården bör utövas av överläkaren vid barnkliniken som skall svara för ett första omhändertagande med fullständig klinisk somatiskpsykiatrisk och social utredning. I det grupparbete som är nödvändigt för­ utsätts ingå hl. a. ortoped, barnpsykiater och neurolog samt specialutbildade sjukgymnaster, arbetsterapeuter och logopeder. Eu intim samverkan bör äga rum mellan barnavårdsorganen och behandlingscentralerna. I den mån resurserna vid dessa behandlingscentraler är otillräckliga för erforderlig ut­ redning och behandling bör behandlingscentraler vid regionsjukhusen med större tillgång till expertis av olika slag — neurologi, psykiatri, neurofysiologi in. in. — svara för den kvalificerade diagnostiken och behandlingen av de svårare fallen och i denna egenskap utgöra remissinstans för landstingen inom regionen. Någon ändring av denna organisation har inte itrågasatts. Utredningen har betonat, att verksamheten främst är en medicinsk angelägenhet. Den fortsatta utbyggnaden av de medicinska resurserna för vården av de barn varom här är fråga bör enligt min mening ske i enlighet med 1961 års riktlinjer. Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av all s. k. ADL-träning — träning i det dagliga livets aktiviteter — kon­ tinuerligt ingår i behandlingen. De handikappade barnen i torsk oleåld e r n behöver jämsides med

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

den medicinska behandlingen i hög grad särskild övning och träning i lekens form. Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att antalet förskoleinstitutioner har ökat betydligt under senare år. En del drivs av landstingen, men någia har enskilda sammanslutningar eller primärkommuner som hu­ vudmän. Dessa förskoleinstitutioner har karaktär av observations- och utredningsorgan och mottar ett ganska stort antal barn, som senare förs till andra vårdorganisationer, bl. a. till vården av psykiskt utvecklingsstörda. \ id förskoleinstitutionerna tår barnen behandling och träning i regel i externatets form, men några av institutionerna är anordnade som internal. Som utredningen framhållit saknas förskoleinstitutioner i flera landsting. Liksom utredningen anser jag att riktpunkten bör vara, att det skall finnas minst en förskoleinstitution i varje landsting. Hinder bör naturligtvis inte föreligga för samverkan med närliggande landsting. Vid institutionerna bör i mån av behov finnas elevhem för de barn som inte kan bo i sina hem. Det är sannolikt att platsbehovet vid dessa institutioner kommer alt öka om en utsträckt hälsokontroll av barn organiseras. De handikappade barnen behöver efter inträdet i skolpliktig ålder i många fall fortsatt vård och behandling kombinerad med undervisning i grundskola. Ett betydelsetullt led i den allmänna grundskolans strä­ vanden att avpassa skolarbetet för elever med vissa handikapp utgör spe­ cialundervisningen. Denna kan anordnas jämsides med vanlig undervisning i form av särskild specialundervisning för bl. a. elever med hörsel-, syneller talsvårigheter, men den kan också anordnas i specialklasser. Till spe­ cialklasser räknas (förutom hjälpklasser) bl. a. hörsel-, syn-, ep- och observationsklasser. Försök till en normalisering av de rörelsehindrade barnens undervisning med utnyttjande av de nämnda möjligheterna till specialundervisning har redan gjorts på en del håll i landet i fråga om de barn som undervisas i externat. Så har t. ex. skett vid Stockholms stads externatskola för handi­ kappade barn, där även andra barn får undervisning. Vidare kommer en planerad nybyggnad i Malmö för undervisning av rörelsehindrade barn alt uppföras som ett annex till en vanlig skola. Utredningen har haft som utgångspunkt att så många rörelsehindrade barn som möjligt bör gå i vanliga skolor. För de barn, för vilka särskilda anordningar anses nödvändiga, föreslår utredningen i enlighet med 1961 års riksdagsbeslut en speciell organisation. Vid remissbehandlingen av för­ slaget har starka önskemål uttalats, framförallt från flera av de handikap­ pades egna organisationer, om en så långt gående integrering i den vanliga skolan som möjligt även av de mera svårt handikappade barnen. Man har därvid föreslagit, att en sådan integrering skulle få den formen att under­ visningen ordnas i specialklasser i enlighet med de formella möjligheter som redan finns i skollagen och skolstadgan samt att den förläggs i eu van­ lig skola. För de elever som inte bor på skolorten föreslås i dessa remiss­ yttranden att små internal anordnas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965 71

Jag vill kraftigt understryka, att handikappade barn bör få sin undervis­ ning bland icke handikappade barn i så stor utsträckning som möjligt. Integreringen av de inte alltför svårt rörelsehindrade barnen i den allmänna skolorganisationen bör kunna ske genom att barnen går i hemortens skola och får sin undervisning i vanlig klass. Vissa av dessa elever kan behöva stödundervisning antingen i form av särskild specialundervisning med hän­ syn till bl. a. tal-, skriv- eller lässvårigheter eller i form av undervisning i specialklass. Vissa förutsättningar måste emellertid vara uppfyllda om en integrering skall kunna genomföras i praktiken. Ifl. a. toide sasom utred­ ningen framhållit skolbyggnaderna böra utföras så att de bättre än f. n. svarar mot de handikappades behov. Dessa synpunkter bör framför allt beaktas vid uppförandet av de nya skolor som nu planeras. Även de äldre skolorna torde i många fall genom förhållandevis enkla åtgärder kunna änd­ ras så att de i större utsträckning än f. n. kan ta emot handikappade barn. En annan förutsättning är att tekniska hjälpmedel och andra anordningar — l. ex. skrivmaskiner — anskaftas för dem som har svårigheter att följa den vanliga undervisningen. Vidare måste de dagliga transporterna av handi­ kappade elever organiseras. Även frågor rörande vård och behandling måste uppmärksammas. Det är angeläget att skolmyndigheterna i större utsträck­ ning än som nu är fallet tar hänsyn till dessa krav för att öka möjlighe­ terna för de handikappade barnen att inordnas i det vanliga skolväsendet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att chefen för ecklesiastikdeparte­ mentet i prop. 1965: 1 (bil. It) s. 249) föreslagit, att medel anvisas till vissa tekniska stödåtgärder för handikappade gymnasieelever, samt förklarat, att skolöverstyrelsen borde ytterligare överväga formerna för statens insatser på området och därvid pröva om och på vad sätt de pedagogiska hjälpme­ delscentralerna kan medverka. Dessa överväganden hör avse även formerna för anskaffning av tekniska hjälpmedel för undervisningen av rörelsehind­ rade barn inom grundskolan. För barn med svårare rörelsehinder och långvarigt sjuka barn krävs sär­ skilda anordningar i fråga om skolornas utformning samt personella och materiella resurser. Undervisningen för dessa barn bör anordnas i specialklasser i för ändamålet särskilt utrustade vanliga skolor. De barn som bör gå i sådana skolor och som inte har sitt hem på ort där skolan är belägen hör beredas plats på elevhem. Vissa svårt rörelsehindrade barn måste få undervisningen ordnad i direkt anslutning till elevhemmet. Jag återkommer senare till frågan om dimensioneringen av specialklass- och elevhemsorganisationen för de svårt rörelsehindrade barnen, hör dessa svait handikap­ pade barn är det dessutom nödvändigt all vidta särskilda åtgärder som gör det möjligt för dem att få adekvat medicinsk vård och behandling jämsides med undervisningen. Samordningen mellan den medicinska och sociala omvårdnaden samt un­ dervisningen skapar emellertid organisatoriska problem. Önskemålet all barnen skall få vistas så nära sina föräldrar som möjligt, helst så nära

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

att de kan bo i hemmet och gå i skola på orten, kan för de barn som på grund av sitt handikapp behöver specialundervisning inte tillgodoses på orter där elevunderlaget är otillräckligt för att ordna specialklasser. På mindre orter är därjämte möjligheterna till en kvalificerad medicinsk be­ handling vanligen små. Det ar främst för svårt handikappade barn från sådana orter som de sär­ skilda elevhemmen är avsedda. Dessa bör förläggas till orter där barnklinik hnns. De kan lämpligen anordnas i anslutning till behandlingscentralen. et bör enligt min mening i princip inte möta något hinder att även för dessa internatbarn ordna skolundervisningen i form av specialklasser som inrättas i eu vanlig skola medan elevhemmet förläggs på annat håll på orten. För den medicinska vården och behandlingen av barnen bör behandlingscentra­ len svara. De barn som går i externat i specialklasser förutsätts givetvis också fa behandling vid centralen, som bör vara utrustad med alla de tera­ peutiska resurser som krävs. Sjukgymnastik, fysikalisk terapi och övrig erforderlig behandling bör eleverna i regel få vid behandlingscentralen Eu väsentlig förutsättning för att barn med svårare handikapp skall kunna orka med de ytterligare påfrestningar, som förflyttningen från den skyddade miljön i elevhemmet till skolan utgör, är att transporterna kan ordnas smidigt utan vantetider för barnen. Skolbyggnaden måste vara så utformad att aven barn med svåra rörelsehinder kan förflytta sig inom lokalerna samt att möjligheter till vila ges. Många av barnen behöver dess­ utom hjalp med bl. a. på- och avklädning samt matning. För dessa uppgifter bor elevhemmet i princip ställa personal till förfogande. För själva skolun­ dervisningen är det vidare nödvändigt att sådana tekniska hjälpmedel och anordningar anskaffas som kan underlätta för eleverna att trots t. ex. taloch lässvårigheter tillgodogöra sig undervisningen. Det är vidare uppenbart att en del barn härjämte måste ha särskild specialundervisning och annan individuell hjälp. Aven om undervisningen i specialklasser organiseras så att också svårt handikappade barn kan mottas, finns det som jag förut nämnt barn som av o.*k3 anledningar inte kan tänkas bli undervisade i specialklass i vanlig skola utan maste fa undervisning i direkt anslutning till elevhem. Av prakiska skal synes det bli nödvändigt att sådan undervisning anordnas före­ trädesvis pa regionplan^. Vid bedömningen av varje handikappad elevs föru sättningar att ga i specialklass som förläggs i en vanlig skola måste hänsyn as till alla omständigheter som rör eleven. Handikappets svårighetsgrad har givetvis stor betydelse men är inte alltid helt avgörande. Beträffande detaljplaneringen av skolorna för låg- och mellanstadiet har utredningen med utgångspunkt i ett elevantal av 60—70 i varje årskurs föreslagit en till lansplanet decentraliserad organisation. Enligt min mening bor i princip ett elevhem inrättas i varje landstingsområde. I överensstäm­ melse med 1961 års riktlinjer utgår jag därvid från att en samverkan mellan

Kangl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

två eller flera landsting skall vara möjlig. Jag har därför ingen erinran mot att det av utredningen beräknade antalet elevhem — 18 varav 7 förlagda till de orter som har regionsjukhus — får bli en riktpunkt vid planeringen. Varje elevhem bör motta även elever med långsammare inlärningsgång. Dessa elever skall inte behöva flytta till regioninstitutionen om skolmöjligheter finns inom länet. På övriga punkter anser jag mig i huvudsak kunna till­ styrka vad utredningen föreslagit. Kungl. Maj :t bör äga att fatta beslut i fråga om lägsta antalet barn i varje klass. För organisationen av undervisning på högstadiet spelar elevunderlaget en större roll än för låg- och mellanstadiet. Varje elev på högstadiet skall i princip ha full frihet att välja vissa ämnen och ämneskombinationer. Det fria tillvalet syftar till att främja en individualisering av skolarbetet. Timplanen upptar således en kärna av gemensamma obligatoriska ämnen samt vissa tillvalsämnen. Inga spärrar finns i princip för tillträde till de olika tillvalsgrupperna eller linjerna. Det fria tillvalet får upprepas årligen och kan då ändras. I högstadiets årskurs 7 är antalet tillvalsvarianter 17. Årskurs 8 har samma antal men andra ämneskombinationer. I årskurs 9 skall eleven göra ett linjeval och har då att välja mellan 9 linjer. Inom linjerna förekommer olika ämneskombinationer. Erfarenheterna av det fria tillvalet inom den allmänna skolan är ännu begränsade, men de visar att de flesta eleverna hittills gjort sitt val inom ett fåtal ämnesgrupper och utbild­ ningslinjer. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen bedrivs f. n. hogstadieundervisning eller motsvarande utbildning för rörelsehindrade ele­ ver främst vid Norrbackainstitutet, som för innevarande läsår har sam­ manlagt 104 elever, vid Broströmska sjukhemmet i Göteborg som har 8 ele­ ver samt vid Bräcke östergård som har 12 elever. Dessutom erhåller ytter­ ligare 14 elever högstadieundervisning på annat håll. Utredningen har föreslagit, att högstadiet i princip decentraliseras till sju regionskolor. Som tidigare nämnts uppskattas antalet nytillkommande elever till 70—80 för varje årskurs. För elever med förutsättningar att ut­ nyttja flertalet av de ämnesvalsmöjligheter som högstadiet erbjuder före­ slår utredningen kvalificerade högstadieavdelningar i Stockholm och Göte­ borg med fullständiga möjligheter till ämnes- och linjeval. Övriga högstadie­ avdelningar bör enligt utredningen vara avsedda endast för elever med långsammare inlärningsgång eller för elever som inte har behov eller in­ tresse av alla valmöjligheter som högstadiet erbjuder. Mot utredningens förslag till differentiering av högstadieeleverna har starka invändningar framförts av bl. a. CBB samt vissa handikapporgani­ sationer. Dessa invändningar måste tillmätas betydelse. Även om det med­ för svårigheter att både tillgodose önskemål om decentralisering och bereda eleverna fri tillvalsrätt, vill jag förorda att eleverna får i princip samma möjligheter till ämnes- och linjeval på samtliga orter dar högstadieunder- C,_ Bihnng till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 75

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

visning anordnas. Enligt min uppfattning bör möjligheter finnas att åstad­ komma en fullvärdig undervisning även om man decentraliserar i något storre utsträckning än vad utredningen föreslagit. Det ligger nära till hands att inrikta planeringen på att anordna högstadium i första hand på de orter som har regionsjukhus. Jag vill förorda att så sker. En samundervisning i vissa ämnen med elever i vanliga klasser bör kunna öka möjligheterna att ytterligare decentralisera undervisningen. Det kan nämnas att försök skall goras vid Folke Bernadottehemmet att för högstadieelever vid hemmet ordna samundervisning i vissa ämnen med undervisning vid närbelägen skola för andra barn. På de orter där högstadieundervisningen förläggs bör självfal­ let finnas elevhemsplatser i erforderlig omfattning även för eleverna på högstadiet. 1 Utredningen har vidare föreslagit, att ett tionde och elfte skolår anord­ nas som en komplettering av högstadiet. Det är uppenbart att de rörelse­ hindrade eleverna - som ofta har en begränsad fysisk prestationsförmåga och samtidigt med undervisningen skall ha tid för behandling och träning av olika slag — har en så stor arbetsbörda att de inte kan hinna med kur­ serna som Övriga elever. De behöver därför ha möjlighet till en förlängning av tiden för genomgången av grundskolan. Såsom bl. a. skolöverstyrelsen framhållit bor denna förlängning av skoltiden vid behov kunna sättas in under hela grundskolan, alltså även på låg- och mellanstadiet. Nuvarande bestämmelser ger möjlighet till en sådan förlängning i enstaka fall. Be­ stämmelserna bor få vidgad tillämpning i den mån så erfordras för de elever varom här är fråga. Utredningen har föreslagit att s. k. regionsamarbetsplatser or de allra svårast handikappade — främst de med komplicerande skador — anordnas vid Folke Bernadottehemmet. Platsantalet beräknas till 40. Här­ jämte föreslår utredningen att svårt synskadade rörelsehindrade barn skall mottas vid det nya skolhem i Örebro för blinda med även annat lyte, som beraknas vara färdigställt sommaren 1965, samt att gravt talskadade och hjarnskadade döva barn med svårt rörelsehinder skall mottas vid en plane­ rad riksinstitution i Sigtuna. Jag vill i princip ansluta mig till utredningens förslag om att platser av rikskaraktär bör finnas för vissa svårt rörelsehindrade barn med komplicerande handikapp. I fråga om förläggningen av de hörsel- eller tal­ skadade svårt rörelsehindrade barnen har olika meningar framförts av flera remissinstanser. I prop. 1965: 1 (bil. 10 s. 654) har chefen för eckle­ siastikdepartementet anmält att förslag avses skola framläggas till nästa års riksdag angående nybyggnad för en planerad riksinstitution i Sigtuna för undervisning och behandling av gravt talskadade normalbegåvade barn och dova barn med vissa komplikationer. Med hänsyn till nämnda omstänlg eter anser jag mig nu inte böra ta slutlig ställning till utredningens för­ slag. Tills vidare torde svårt rörelsehindrade barn med komplicerande handi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

kapp liksom hittills få tas om hand vid Eugeniahemmet i den mån de inte kan tas emot vid andra institutioner. Yrkesutbildningen för svårt handikappade yngre elever bor enligt utredningen anordnas inom den särskilda anstaltsorgamsationen för rörelsehindrade. Sålunda föreslås att den kvalificerade yrkesutbildningen, som beräknas kräva 80 platser, samlas till en regionsamarbetsavdelning, förlagd till Stockholm och samordnad med regionanstalten där. For de elever, vilkas handikapp är så svårt att de saknar förutsättningar att till­ godogöra sig en kvalificerad yrkesutbildning, bör samtliga regionanstal­ ter ges möjligheter att meddela arbetsträning och viss enklare utbildning, inriktad på speciella arbetsuppgifter. Dessa avdelningar beraknas omfatta ett 10-tal platser vid varje regioninstitution. _ Yrkesskolorna vid vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg och Härnö­ sand föreslås ombildade till regionyrkesskolor för yngre lindrigt handikap­ pade elever. Remissinstanserna har i stort sett godtagit utredningens förslag. Nagra remissinstanser har dock anfört tveksamhet eller avvikande mening på ett par punkter. För egen del vill jag till en början framhålla, att även i fråga om yrkes­ utbildningen den allmänna principen bör vara att de handikappade så långt det är möjligt skall få utbildning inom det reguljära skolväsendet. Liksom på andra områden bör man vid planeringen av nya yrkesskolor eller vid större ombyggnadsarbeten inom befintliga sådana se till att de uppförs och utrustas så att de bättre än f. n. svarar mot de handikappades behov. Det är också viktigt att elevhem, som inrättas i anslutning till en yrkesskola, ges en sådan utformning och inredning att även handikappade elever kan tas emot. Även behovet av medicinsk vård och behandling måste beaktas. Sjuk­ vårdshuvudmännen och skolmyndigheterna bör följa utvecklingen på detta område och i samråd vidta de åtgärder som kan visa sig nödvändiga. Även med den här förordade utvecklingen synes det knappast vara rea­ listiskt att räkna med att alla handikappade skall kunna tas emot inom den ordinarie yrkesutbildningen. För de svårare handikappade torde sär­ skilda utbildningsresurser alltjämt vara nödvändiga. Erfarenheterna av yrkesutbildning för de svårast handikappade är mycket begränsade. De har sålunda endast i ringa omfattning kunnat mottas vid vanforeanstalternas yrkesskolor. De snabba medicinska och tekniska framstegen under senare år bär också påtagligt bidragit till att aktualisera frågan om undervisning och utbildning för delvis nya grupper med svårare handikapp, vilka tidigare knappast kunnat komma i fråga härtill. För yrkesutbildningen för dessa kategorier, till vilka jag hänför bl. a. de svårt cp-skadade, torde bcliovas spe­ ciella resurser och en mera individuell inriktning än som hittills i allmänhet varit möjligt. Det synes nödvändigt att närmare klarlägga vad som krävs härutinnan. Detta gäller vidare enligt min uppfattning hela 1 rågekomplexet

Kiingl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

om hur många svårt handikappade ungdomar som bör erhålla praktisk yrkesutbildning och vilka yrken som kan ifrågakomma för dem. Jag vill i detta sammanhang också erinra om den utredning rörande yrkes­ utbildningens uppgifter, innehåll och organisation som f. n. pågår genom den år 1963 tillkallade yrkesutbildningsberedningen. Utformningen av de handikappades yrkesutbildning blir givetvis beroende av den allmänna yr­ kesutbildningens organisation. Det ar mm avsikt alt låta frågan om organisationen av yrkesutbildningen for normalbegåvade rörelsehindrade ingå i den av mig inledningsvis berörda utredningen om handikappfrågor. Vid utredningsarbetet bör samråd äga rum med yrkesutbildningsberedningen. I avvaktan på resultatet av denna utredning är jag inte beredd att före­ slå mera genomgripande ändringar i den nuvarande yrkesutbildningsverksamheten vid vantöreanstalterna. I några avseenden synes dock åtgärder vara påkallade. Som utredningen framhållit har särskilt sammanförandet av äldre och vngre skapat problem i olika avseenden. Jag delar i princip utredningens upptattnmg att en uppdelning av eleverna bör eftersträvas och förordar därför, att vanföreanstalternas yrkesskolor successivt inriktar verksamhe­ ten på yngre elever med företrädesrätt för de svårare handikappade. De äldre synes närmast höra hemma inom arbetsvärden och bör därför i fort­ sättningen i första hand omhändertas där. Genom en på föreslaget sätt ändrad inriktning av vanföreanstalternas yrkesutbildningsverksamhet bör de svårt handikappade kunna ges bättre utbildningsmöjligheter redan under en övergångstid till dess frågan om den framtida utformningen av verksamheten på området blivit löst. Huruvida de allra svårast skadade skall spridas på samtliga vanföreanstalter eller om en viss koncentration är mera ändamålsenlig, torde erfarenheterna få visa. Behov av en ökad läkarmedverkan och förstärkta resurser på olika områ­ den, bl. a. i fråga om anordningar för praktisk anlags- och arbetsprövning samt ADL-träning, kan förutses. I fråga om vanföreanstalternas övriga verksamhet innebär utredningens förslag att 1955 års principbeslut om ett överföran­ de av ortopedvården under sjukvårdshuvudmännens ansvar så snabbt som möjligt bör realiseras. Detta beslut har redan förverkligats i Göteborg och Hälsingborg. Vanförevårdsföreningen i Hälsingborg är visserligen av praktiska skäl fortfarande formellt huvudman för kliniken, men det reella ansvaret för denna åvilar numera Malmöhus läns landsting. Vasternorrlands läns landsting har i princip beslutat att den ortopediska kliniken för sjukvårdsområdet skall förläggas till ett nytt lasarett i Sunds­ vall. Kliniken vid vanföreanstalten i Stockholm skall enligt fattat princip­ beslut upphöra i samband med tillkomsten av en ortopedisk klinik vid karo­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965 77

linska sjukhuset. Såsom framgår av prop. 1965: 59 avses denna nya klinik enligt förslaget till generalplan för karolinska sjukhusets utbyggande skola färdigställas på 1970-talet. I likhet med utredningen anser jag, att skäl talar för att de ortopediska verkstäder som f. n. ingår i verksamheten vid vanföreanstalterna i Stock­ holm, Hälsingborg och Härnösand överförs till sjukvårdshuvudmännen så­ som redan skett i Göteborg. Jag har för avsikt att låta undersöka denna frå­ ga i särskild ordning. Beträffande den hemarbetsförmedlingsverksamhet för svårt handikappade som tre av vanförevårdsföreningarna i egen regi bedriver vid sina arbetscentraler nämner utredningen, att motsvarande verksamhet i Göteborg re­ dan den 1 januari 1963 överförts till arbetscentralerna under länsarbetsnämn­ derna. Erfarenheterna härav synes ha varit goda. Jag delar därför utred­ ningens uppfattning att även kvarvarande arbetscentraler, så snart omstän­ digheterna det tillåter, hör överföras till den allmänna arbetsvärden. Jag förutsätter att denna möjlighet beaktas av vederbörande föreningar. Huvudmannaskapet för den verksamhet som omfattas av 1961 års riksdagsbeslut åvilar landstingen och de landstingsfria städerna i vad avser barn i förskoleåldern och låg- och mellanstadiets åldrar. Utredningen har föreslagit att huvudmannaskapet skall avse även eleverna i högstadiet. Remissinstanserna har i allmänhet inte haft nagon erinran häremot. Då jag finner det konsekvent att ansvaret för de rörelsehindrade barnen åvilar samma huvudman under hela den tid de gar i grundskolan, ansluter jag mig till utredningens förslag. Som jag inledningsvis framhållit avser jag att senare denna dag föreslå att landstingens och de landstingsfria städernas huvudmannaskap för elevhemsorganisationen lagfästes. I en för hela riket gällande plan bör bestäm­ mas vilka elevhem som skall finnas och var de skall vara förlagda. Lands­ tingen och de landstingsfria städerna bör göra en inventering av behovet av elevhem och inkomma med förslag till Kungl. Maj :t, som skall fastställa planen. Kostnaderna för uppförandet och driften av elevhemmen bör åvila sjuk­ vårdshuvudmännen. Liksom utredningen förutsätter jag att samarbetet mellan sjukvårdshuvudmännen regleras genom särskilda avtal. Jag räknar också med att samordningen av undervisningen och den medicinska verk­ samheten kan vinnas genom överenskommelser mellan sjukvårdshuvudmän­ nen och den lokala skolstyrelsen av det slag som redan förekommer vid Bräcke östergård och Folke Bernadottehemmet. 1 vården av barnen på elevhemmen bör även ingå skyldighet att svara för erforderliga transporter till och från den skola där undervisningen bedrivs. Beträffande skolfrågan för de barn som är inackorderade på elevhemmen bör som nämnts i första hand eftersträvas alt de får undervisning i specialklass i en vanlig skola. Det torde dock i vissa fall vara behövligt med under-

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

visning i specialklasser förlagda till elevhemmen eller eljest i nära anslut­ ning till dem. Sådana specialklasser blir att anse som delar av grundskolan i den kommun där skolhemmet är beläget. Innan jag går vidare, vill jag re­ dogöra något för de regler som gäller om kommunernas skyldighet att an­ ordna skolundervisning. Enligt skollagen skall det finnas ett elevområde för varje skola. Elevom­ råde kan också fastställas för del av en skola. Ingenting hindrar att särskilt elevområde fastställs för den del av grundskolan i en kommun, som utgörs av de specialklasser i vilka barnen i elevhemmen får undervisning. Detta gäller vare sig specialklasserna är anordnade vid en vanlig skola eller i an­ slutning till elevhemmet. Till elevområde hör barn som är kyrkobokförda i kommun som ingår i elevområdet. Barn som vistas i kommun tillhörande elevområdet utan att vara kyrkobokförda där kan också tillhöra elevområ­ det för grundskolan, exempelvis om de är intagna i barnhem eller liknande anstalt i kommun inom elevområdet. Enligt skollagen skall barn tas emot i den grundskola, till vars elevområde barnet bör. Kommun är skyldig att anordna grundskola av den omfattning som erfordras för att ta emot barn enligt vad nu sagts samt att bestrida de kostnader härför, som inte täcks av andra medel. Inom grundskolan skall enligt skollagen bl. a. anordnas specialundervis­ ning för sådana barn som har svårt att följa den vanliga undervisningen eller anpassa sig till verksamheten i skolan. Skollagens bestämmelser torde leda till att den kommun, där ett elevhem för rörelsehindrade och sjuka barn är beläget, blir skyldig att anordna grundskoleundervisning i specialklasser för dessa barn. En kommun som förvaltar en skola har inte rätt till ersättning av annan kommun för kost­ nader för undervisning i grundskola av barn som är kyrkobokförda i an­ nan kommun men vistas i skolkommunen på grund av att de är intagna i barnhem eller liknande anstalt där. Med hänsyn till denna konsekvens av reglerna om vistelsens betydelse för elevområdestillhörigheten uttalades i förarbetena till skollagen (prop. 1962: 136 s. 85), att bestämmelserna inte fick förstås så att man skulle kunna, utan att i reguljär ordning åväga­ bringa interkommunal samverkan, placera barn på anstalt i annan kom­ mun i direkt syfte att skaffa dem skolundervisning. Den princip som kom­ mit till uttryck i detta uttalande bör beträffande de nu föreslagna elevhem­ men leda till följande. För specialundervisningen i grundskolan i den skolkommun, där elevhemmet placeras, bestäms ett elevområde. Detta bör, för­ utom skolkommunen, omfatta övriga kommuner inom elevhemmets upptagningsområde, såvitt angår de barn som intas i elevhemmet. Härav följer att skolkommunen blir berättigad till ersättning för undervisningen av de övriga kommunerna enligt de allmänna grunderna för sådana ersättningar. I statsbidragshänseende gäller givetvis vanliga regler för ifrågavarande skolor. Primärkommunerna erhåller således statsbidrag till lärarlöner m. in. enligt gängse regler. Starka skäl talar för att i bidragsunderlaget därvid även

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

inräknas löner för personal som erfordras för assistans åt lärare vid under­ visningen av de svårt handikappade barnen. Statsbidraget till skolbyggna­ der förutsätts utgå i vanlig ordning. I avvaktan bl. a. på resultatet av den förut nämnda utredningen förutsätts vanföreanstalterna och Eugeniahemmet komma att i stort sett fortsätta verksamheten som hittills. Med anledning härav torde staten tills vidare få bibehålla det ekonomiska huvudansvaret för verksamheten vid dessa institu­ tioner, arbetscentralerna dock alltjämt undantagna. Beträffande utbildningen efter grundskolan för rörelsehindrade har försöksverksamhet med påbyggnads undervisning i form av ett tionde och elfte skolår samt fackskola och gymnasium fr. o. in. innevarande läsår påbörjats vid Norrbackainstitutet samt i viss mindre ut­ sträckning också vid Bräcke östergård. Utredningen anser, att resultatet av försöksverksamheten bör avvaktas innan slutlig ställning tas till frågan om en definitiv organisation av fack­ skola och gymnasium. Även enligt min mening är det nödvändigt att ytter­ ligare erfarenheter vinns av detta slags utbildning innan man kan besluta under vilka former den bör bedrivas i framtiden. Den igångsatta påbyggnadsundervisningen bör fortsätta. Såsom framgår av den redogörelse jag lämnar i det följande är emellertid det antal internatplatser som finns f. n. otillräckligt för att täcka behovet av platser för högstadieundervisningen och påbyggnadsundervisningen under de närmaste åren. För att påbyggnadsundervisningen skulle kunna börja innevarande läsår har särskilda provisoriska dispositioner vidtagits. Norrbackainstitutet har i en nyuppförd elevpaviljong på Lidingöhemmet förlagt 40 högstadieelever. Vidare har den befintliga byggnaden på Lidingöhemmet rustats upp så att undervisning kan bedrivas där. De därigenom lediga internatplatserna vid huvudinstitutionen används för påbyggnadsundervisningen. Kostnaderna för utförda byggnadsarbeten jämte utrustning uppgår till sammanlagt

1 515 000 kr. Vid Bräcke östergård har en tillbyggnad uppförts med 10 externatplatser och 10 internatplatser. Till byggnadsarbetena har bidrag utgått ur allmänna arvsfonden med 250 000 kr. Antalet elever i påbyggnadsundervisningen utgjorde vid början av inne­ varande läsår 74, varav i tionde skolåret 28, i fackskola 20 och i gymnasium 26. Av gymnasieeleverna, som alla bor på Norrbackainstitutet under termi­ nerna, får 10 undervisning vid Solna läroverk och 16 undervisning i sär­ skilda klasser, som är organisatoriskt anknutna till läroverket men lokalt förlagda till Norrbackainstitutet. Utredningen har uppgivit att omfattningen av tionde och elfte skolåret samt påbyggnadsundervisningen för läsåret 1965/66 kan beräknas till 98 elever, varav 84 i tionde och elfte skolåret, 80 i fackskola och 84 i gymna­ sium. Utredningen har framhållit att dessa tal sannolikt är för låga. Med utgångspunkt från i första hand det antal elever som f. n. går i

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

grundskolan eller får påbyggnadsundervisning beräknar jag att det samman­ lagda platsbehovet för högstadiet och påbyggnadsundervisningen under läs­ året 1965/66 kommer att uppgå till ca 220 för att åren därefter sjunka något. Antalet internatplatser som f. n. står till förfogande för ändamålet uppgår till sammanlagt ca 160. Ett tillskott av ca 60 platser erfordras alltsa for att täcka behovet för de närmaste åren. Jag förordar, att dessa platser uppförs med statligt stöd. Av ifrågavarande 60 platser bör 20 anordnas vid Norrbackainstitutet (Lidingöhemmet), 20 vid Folke Bernadottehemmet och 20 vid Bräcke ös­ tergård. Kostnaderna för uppförande av en elevpaviljong med 20 platser på Li­ dingöhemmet har av Norrbackainstitutets ledning beräknats till 655 000 kr. och kostnaderna för inventarier till 80 000 kr. eller sammanlagt 735 000 kr. Mot kostnadsberäkningen har jag ingen erinran. Jag tillstyrker att Norr­ backainstitutets huvudman för täckande av kostnaderna för redan utförda arbeten, 1 515 000 kr., och för utförande av nu föreslagen elevpaviljong med

20 platser jämte inventarier beviljas ett tills vidare ränte- och amorteringsfritt lån med sammanlagt 2 250 000 kr. För den utvidgade verksamheten vid Norrbackainstitutet krävs en ökning av vårdpersonalen. Följande extra tjänster bör inrättas, nämligen % sjuk­ gymnasttjänst i Ag 15, 2 vårdartjänster i Ag 10, IV* underskötersketjänst i Ag9, 2 sjukvårdsbiträdestjänster i högst Ag 5 och 3 ekonomibiträdestjänster i högst Ag 5. Frågan om ökningen av driftkostnaderna i övrigt — om­ kostnader och vissa hjälpmedel vid undervisningen m. m. — torde få prövas i samband med fastställandet av stat för Norrbackainstitutet för budget­ året 1965/66. 5 Vid Folke Bernadottehemmet torde enligt eu på mitt uppdrag verkställd utredning kunna uppföras en elevpaviljong med 20 internatplatser jämte vissa lokaler for undervisning och behandling m. m. för en kostnad av ca 1,3 milj. kr. Kostnaden för inventarier beräknas till 200 000 kr. En del av undervisningen förutsätts kunna ske vid allmän skola i närheten. Jag före­ slår att ett belopp av 1,3 milj. kr. anvisas för byggnadsföretaget. Byggnaden kommer att förvaltas i samma form som gäller för akademiska sjukhuset i Uppsala. Med hänsyn härtill och då byggnaden framdeles kan komma att anvandas for platser av rikskaraktär för svårt rörelsehindrade barn med kom­ plicerande handikapp föreslår jag, att beloppet uppförs som investeringsanslag under statens allmänna fastighetsfond. Kostnaderna för inventarier bor bestridas från förslagsanslaget till driftkostnader vid akademiska sjuk­ huset i Uppsala. Beträffande fördelningen av driftkostnaderna för den ökade verksamheten vid Folke Bernadottehemmet bör det ankomma på Kungl. Maj :t att träffa avtal med Övriga berörda huvudmän. Om principerna i redan gällande avtal tillämpas kan statens andel i driftkostnaderna beräknas till ca 60 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Vid Bräcke östergård erfordras 20 internatplatser. Härutöver behövs vissa andra lokaler för undervisning och behandling. Jag föreslår att medel ställs till förfogande för anordnande av lokaler för ifrågavarande ändamål samt för anskaffning av inventarier till dessa lokaler. Ifrågavarande medel bör kunna utgå i form av ett lån till Göteborgs Diakoniss-sällskap, vilket lån tills vidare bör vara ränte- och amorteringsfritt. Lånet bör uppgå till högst 2,1 milj. kr. Den närmare utformningen av de i det föregående angivna nybyggnaderna bör ske i samråd med medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen och byggnads­ styrelsen. I fråga om statsbidragen till försöksverksamheten med påbyggnadsundervisning har Kungl. Maj :t genom beslut den 29 april 1964 medgivit att stats­ bidrag till lärarlöner m. m. får bestridas från åttonde huvudtitelns förslags­ anslag till grundskolor. Statsbidrag bör även i fortsättningen utgå från motsvarande anslag. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet vill jag i detta sammanhang anmäla, att hans avsikt är att föreslå Kungl. Maj :t att ställa medel till förfogande för en arvodesbefattning som konsulent i skolöversty­ relsen med uppgift att samordna åtgärder som syftar till att underlätta skol­ gången för de rörelsehindrade.

Vissa resor för handikappade

Det är angeläget att de handikappade barn och ungdomar, som vistas på institutioner för vård, behandling och utbildning, behåller kontakten med hemmet och sina anhöriga. Liksom för andra barn måste en god sådan kontakt vara av stor vikt för de handikappade barnens och ungdomarnas utveckling. Det är också betydelsefullt att föräldrarna och andra vårdnads­ havare har god kontakt med vårdinstitutionen och kan följa arbetet dar, speciellt med hänsyn till det egna barnets förhållanden och utveckling. Ett gott samarbete mellan föräldrar och andra vårdnadshavare å ena sidan samt vårdare och lärare vid institutionen å andra sidan kan bidra till en gynnsam utveckling för barnet. Föräldrarna kan få hjälp, råd och upplysning i frågoi som rör barnet, och personalen kan genom den direkta personliga kontakten få ökad förståelse för barnets situation. Man strävar inom det allmänna skolväsendet efter ett gott samarbete mellan hem och skola. Detta samarbete ingår som ett led i skolarbetet. På samma sätt bör man enligt min mening söka främja kontakten mellan hem och vårdinstitution, nar det gäller handi­ kappade barn och ungdomar. Denna kontakt tår ses som ett naturligt led i det gemensamma arbetet för att nå ett gott resultat. För att kunna upprätt­ hålla en normal föräldrakontakt med barnet åsamkas många föräldrar dock dryga kostnader bl. a. för resor. Ersättning för handikappades och deras anhörigas resor utgår enligt varie­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

rande grunder för olika grupper handikappade. Som jag tidigare nämnt har jag latit gora en översyn av gällande regler i syfte att få enhetliga be­ stämmelser beträffande ersättningar för resor. .lag föreslår beträffande vissa statliga och darmed jämställda institutioner dels införandet av enhetli«a bestämmelser angående ersättning för kostnader för resor av ifrågavarande slag, dels en väsentlig utökning av möjligheterna till fria resor för handi­ kappade och deras anhöriga enligt i huvudsak följande riktlinjer. Handikappade som för vård eller utbildning stadigvarande vistas på skolorna for blinda och skolorna för döva, de statsunderstödda vanföreanstalterna och Eugeniahemmet, Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium, vårdanstalterna för döva och blinda med komplicerat lyte på Mogård resp.

1 Lund, Vilhelmsro sjukhus samt statens skol- och yrkeshem på Salbohed och i Laxå, bör erhålla fri resa från hemorten till institutionen vid intag­ ningen och åter till hemorten vid utskrivningen samt vid överflyttning till annan institution. Under institutionsvistelsen föreligger f. n. möjlighet till fri resa till hem­ orten och åter i samband med ferier. Jag föreslår att den handikappade tår möjlighet till en fri resa per månad för besök i hemorten. Sådan resa bor kunna ställas även till annan ort än hemorten om särskilda skäl härtill föreligger. I den mån handikappade som inte fyllt 21 år ej utnyttjar möjligheten till n resa till hemorten, bör i stället föräldrarna eller annan vårdnadshavare eller närstående efter ansökan därom kunna beredas möjlighet till fri resa i samband med besök vid institutionen. Handikappad, som utan att vara bosatt på institutionen är inskriven där bor utöver vad som nu sagts ha rätt till fria dagliga resor mellan denna och bostaden. Även den som beretts tillfälle till undersökning eller behandling vid någon av de här ifrågavarande institutionerna bör erhålla ersättning för kostnaderna för erforderliga resor mellan hemorten och institutionen. I detta sammanhang vill jag nämna, att frågan om ersättning för resor i samband med provning eller utbyte av ortopediska hjälpmedel är hänskjuten till

1961 års sjukförsäkringsutredning. Reseersättning bör utgå till följeslagare, anhörig eller annan, vars närvaro under resan erfordras på grund av den handikappades ålder eller tillstånd. Om den handikappade behöver vård under resan bör ersättning utgå även för skälig kostnad för den medföljande vårdaren. Enligt min mening bör ersättning i anledning av sådana resor som jag nu behandlat bestridas av statsmedel när det gäller de förut angivna institutio­ nerna. Ersättning bör utgå för hela kostnaden och vid beräkning av ersätt­ ningen bor i tillämpliga delar gälla samma grunder som för resor bekostade av allmän försäkringskassa. Resekostnaderna bör liksom nu bestridas från vederbörande omkostnadsanslag resp. bidragsanslag, som alltså i motsvarande mån kan komma

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

att belastas med högre belopp än som tidigare beräknats. F. n. uppgår de beräknade anslagsmedlen för ifrågavarande ändamål till ca 500 000 kr. Statsverkets merkostnad vid genomförande av förslaget kan beräknas till ca 1 milj. kr. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter som er­ fordras beträffande nu berörda reseersättningar för handikappade barn m. fl. Givetvis är det önskvärt, att landstingen lämnar reseersättning enligt motsvarande regler för handikappade barn på de vårdinstitutioner som landstingen svarar för.

Ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet

1964 års riksdag (prop. 1964: 63, SU 67, rskr 179) har medgivit, att För­ eningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm erhåller ränte- och amorteringsfria lån för de till 875 000 kr. beräknade kostnaderna för om­ byggnad av Norrbackainstitutets röntgenavdelning och poliklinik. Medels­ anvisningen har ansetts böra fördelas på två år. För budgetåret 1964/65 har anvisats 600 000 kr. Kostnadsberäkningen för ombyggnadsarbetena grundade sig på prisläget den 1 juli 1963. Då kostnadsstegringar inträtt bör beloppet nu höjas till

900 000 kr. Jag föreslår alltså att för nästa budgetår under fonden för låne­ understöd anvisas 300 000 kr. Medlen bör upptas under ett särskilt investeringsanslag med benämningen Lån för ombyggnad av ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet.

VI. Hemställan

Med hänvisning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att I. godkänna de av mig föreslagna riktlinjerna för vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter be­

träffande ersättning för resor för vissa handikappade barn m. fl.;

III. a) på kapitalbudgeten under fonden för låneunder­

stöd, socialdepartementet, till Lån till vissa byggnadsarbeten m. m. vid Norrbackainstitutet för budgetåret 1965/66 anvisa ett investeringsanslag av 2 250 000 kr.; b) på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd, socialdepartementet, till Lån för ombyggnad av ortopediska

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

kliniken vid Norrbackainstitutet för budgetåret 1965/66 an­ visa ett investeringsanslag av 300 000 kr.; c) på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd socialdepartementet, till Lån till vissa byggnadsarbeten vid Bräcke östergård i Göteborg m. m. för budgetåret 1965/66 anvisa ett investeringsanslag av 2 100 000 kr.; d) på kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond, socialdepartementet, till Vissa byggnadsarbeten vid Folke Bernadottehemmet i Uppsala för budgetåret 1965/66 anvisa ett investeringsanslag av 1 300 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly­ delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Håkan Rahm