Barnavårdsmannafrågan
Hänvisat till av
V) N o
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
Barnavårdsmanna frågan Betänkande avgivet av barnavårdsmannautredningen Stockholm 1972
Statens offentliga utredningar 1972:65 Justitiedepartementet
Barnavårdsmanna frågan
Betänkande avgivet av barnavårdsmannautredningen Stockholm 1972
ISBN 91-38-00294-9
Göteborgs Offsettrycken AB, Sthlm 72.996 S
Till Statsrådet Carl Lidbom
Genom beslut den 5 februari 1971 bemyndigade Kungl Maj:t statsrådet Lidbom att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att verkställa utredning angående barnavårdsmannainstitutionen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade statsrådet Lidbom den 8 mars samma år nuvarande lagmannen i Gotlands tingsrätt Tor Sverne att såsom sakkunnig verkställa utredningen. Att såsom experter biträda den sakkunnige förordnades den 3 maj 1971 avdelningsdirektören hos socialstyrelsen Greta Wallin och den 21 december samma år sekreteraren hos Svenska kommunförbundet NilsOlof Svantesson. Till sekreterare förordnades den 23 april 1971 hovrättsassessorn Anders Thunved. Utredningen har antagit namnet barnavårdsmannautredningen. Vid fullgörandet av uppdraget har utredningen haft tillgång till resultatet av den undersökning bland barnavårdsmän i 56 kommuner, som socialdepartementet slutförde 1970. Barnavårdsmannautredningen har därefter genom fil lic Inga-Lill Uggla, socialdepartementet, genomfört en undersökning bland omkring 2 000 vårdnadshavare för barn med barnavårdsman i samma kommuner. Barnavårdsmannautredningen har vidare med biträde av socialvårdskonsulenterna i Gotlands, Jönköpings, Kristianstads, Västmanlands och Östergötlands län granskat ärenden i vissa församlingar rörande de barn, födda utom äktenskapet under åren SOU 1972:65
1970—1971, för vilka anteckning om fastställt faderskap saknats hos pastorsämbetet. Vid uppdragets genomförande har utredningen beaktat de anmärkningar, som socialvårdskonsulenterna i riket gjort vid granskning av barnavårdsmannaskap under åren 1970-1971. Barnavårdsmannautredningen har berett invandrarorganisationer tillfälle att yttra sig över tillämpningen och utformningen av bestämmelserna om barnavårdsmän. Under år 1972 har barnavårdsmannautredningen haft överläggningar med företrädare för socialförvaltningar eller barnavårdsnämnder i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Helsingborg, Luleå, Lund, Uddevalla, Piteå, Kiruna, Boden och Gällivare. Överläggningar har därjämte ägt rum med företrädare för socialstyrelsen, riksskatteverket, kommunförbundet och landstingsförbundet samt med barnavårdsmannaföreningen i Stockholm. Barnavårdsmannautredningen har bedrivit arbetet i samråd med socialutredningen och familjelagssakunniga, varjämte överläggningar ägt rum med barnstugeutredningen. Utredningen som slutfört uppdraget får härmed överlämna betänkande med förslag till lag om ändring i föräldrabalken m fl författningar jämte därtill hörande motiv. Stockholm den 7 juni 1972 Tor Sverne /Anders Thunved
Innehåll
Utredningsuppdraget Sammanfattning Författningsförslag Förslag till -lag om ändring i föräldrabalken —lag om ändring i lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap -kungörelse angående förfarandet vid fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap -lag om ändring i lagen (1958:642) ang. blodundersökning m m i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap -kungörelse om ändring i kungörelsen (1969:624) om blodundersökning m m i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap —lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag -kungörelse om ändring i kungörelsen (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken —kungörelse om ändring i utSOU 1972:65
9 11 15
sökningskungörelsen (1971:1098) 28 —kungörelse om ändring i kungörelsen (1942:421) om efterlysning av vissa underhållsskyldiga 29 —lag om ändring i sekretesslagen (1937:249) 30 -kungörelse om ändring i familjebidragskungörelsen (1946:101) 32 -lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag 33 —lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott 34 -kungörelse om ändring i kungörelsen (1964:144) med vissa bestämmelser ang. tillämpningen av lagen om bidragsförskott 36 — lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97) 37 — kungörelse om ändring i kungörelsen (1960:721) om organisationen av barnavårdsverksamheten i Stockholm . . . 39 — kungörelse om ändring i kungörelsen (1960:594) om fosterbarnsvård 40 — kungörelse om ändring i kungörelsen (1962:394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring mm 41 5
- kungörelse om ändring i expeditionskungörelsen (1964:618) .
42 Kapitel 1 Barnavårdsmannainstitutionens tillkomst och utveckling Kapitel 2Nordisk rätt 2.1 Danmark 2.2 Norge 2.3 Finland
47 47 48 48
Kapitel 3 Gällande rätt 3.1 Förordnande av barnavårdsman; olika regler för barn i och utom äktenskap 3.2 Barnavårdsmannen förordnas av barnavårdsnämnden 3.3 Barnavårdsmannens åligganden med avseende på bördens fastställande 3.4 Den ändrade lagstiftningen om arvsrätt för barn utom äktenskap 3.5 Barnavårdsmannens skyldighet att sörja för att barnet tillförsäkras underhåll 3.6 Barnavårdsmannens skyldighet att biträda med indrivning av underhållsbidrag 3.7 Barnavårdsmannens skyldighet att i andra avseenden bevaka barnets ekonomiska rättigheter 3.8 Barnavårdsmannens skyldighet att beakta rätten till bidragsförskott mm 3.9 Barnavårdsmannens uppgifter avseende vårdnaden om barnet och rätten till umgänge 3.10 Omförmynderskap 3.11 Barnavårdsmannens kurativa uppgifter 3.12 Barnavårdsmannens åligganden vid uppdragets utförande . . . . 3.12.1 Barnavårdsmannen skall föra anteckningar . . . . 3.12.2 Barnavårdsmannen skall lämna vissa uppgifter . . 3.12.3 Barnavårdsmannens
50 52
58 59 60 60 60 60
tystnadsplikt Barnavårdsmannens ämbetsansvar 3.14 Barnavårdsnämndens tillsyn . . 3.15 Upphörande och förlängning av barnavårdsmannens förordnande
3.13 Kapitel 4 Tidigare reformförslag 4.1 Motion vid 1949 års riksdag och lagutskottets utlåtande 4.2 Vissa anmärkningar av riksdagens revisorer 4.3 Barnavårdskommitténs arbete. . 4.3.1 Kommitténs rundskrivelse till socialvårdskonsulenter och barnavårdsnämnder 4.3.2 Enkätundersökning 1956 4.3.3 Av barnavårdskommittén iakttagna brister 4.3.4 Kommitténs överväganden och förslag 4.4 Motion vid 1961 års riksdag och lagutskottets utlåtande 4.5 Frågans behandling vid 1963 års riksdag 4.5.1 Motion vid riksdagen . . 4.5.2 Remissbehandling . . . . 4.5.3 Lagutskottets utlåtande . 4.6 Motion vid 1964 års riksdag och lagutskottets utlåtande 4.7 Kommunförbundens och Stockholms stads hemställan om översyn av barnavårdsmannainstitutionen 4.8 Frågans behandling vid 1965 års riksdag 4.8.1 Motion med begäran om översyn av bestämmelserna i 8 kap. 1 och 3 §§ föräldrabalken . . . 4.8.2 Remissbehandling . . . . 4.8.3 Lagutskottets utlåtande 4.9 Motion vid 1966 års riksdag och lagutskottets utlåtande 4.10 Familjeberedningens promemoria angående barnavårdsmannainstitutionen
61 61
62 64 64 64 65
65 66 66 66 67 68 68 68 70 70
71 71
71 72 73 73
73 SOU 1972:65
4.10.1 Familjeberedningens undersökning 4.10.2 Familjeberedningens överväganden och förslag 4.11 Motion vid 1969 års riksdag och lagutskottets utlåtande 4.12 Frågans behandling vid 1970 års riksdag 4.12.1 Två motioner om avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen . . . 4.12.2 Två motioner om översyn av bestämmelserna om barnavårdsmän . . . 4.12.3 Remissbehandling . . . . 4.12.4 Lagutskottets utlåtande Kapitel 5 Samhällets barnavårdande organ 5.1 Inledning 5.2 Barnavårdslagen 5.3 Den förebyggande mödra- och barnhälsovården 5.3.1 Mödra- och barnavårdscentraler 5.3.2 Fråga om skyldighet att anmäla barn till barnavårdscentral 5.4 Barnstugeverksamheten 5.5 Skolorna 5.6 Den psykiska barna- och ungdomsvården 5.7 Familjerådgivningen 5.8 Den sociala hemhjälpen 5.9 Den uppsökande verksamheten 5.10 Samverkan mellan barnavårdande organ Kapitel 6 Ekonomiska stödåtgärder 6.1 Inledning 6.2 Ekonomiskt stöd vid barnsbörd 6.3 Allmänna barnbidrag 6.4 Studiestöd 6.5 Bidragsförskott 6.6 Ekonomisk hjälp enligt lagen om allmän försäkring 6.7 Bostadstillägg till barnfamiljer . 6.8 Arbetsmarknadsutbildning . . .
74 75 76 77
78 78 81
82 82 82 84 84
Kapitel 7 Undersökningar angående barnavårdsmannainstitutionen 7.1 Inledning 7.2 Enkät till barnavårdsmän i vissa kommuner 7.3 Enkät till vårdnadshavare . . . . 7.4 Socialvårdskonsulenternas granskning av barnavårdsmannaskapen 7.5 Undersökning i vissa församlingar avseende barn födda utom äktenskap 7.6 Barnavårdsmannautredningens kommunbesök
95 95 95 96
98 99
Kapitel 8 Överväganden och förslag 8.1 Inledning 8.2 Fastställande av faderskap . . . 8.3 Fastställande av underhållsbidrag 8.4 Indrivning av underhållsbidrag 8.5 Barnavårdsmannens tillsynsplikt 8.6 Barnavårdsmannens stödjande och rådgivande verksamhet . . .
101 101 102
Kapitel 9 Specialmotivering
106 107 108 112
85 86 88 89 89 90 90 91 93 93 93 93 93 94 94 94 94
Bilaga 1 Två undersökningar rörande barnavårdsmannainstitutionen av fil lic Inga-Lill Uggla, socialdepartementet 125 1. Bakgrund 125 2. Urval av kommuner 125 3. Undersökning av barnavårdsmän . 126 3.1 Undersökningspopulation 126 3.2 Datainsamling, svarsfrekvens m. m. 126 3.3 Resultat 127 3.3.1 Bakgrundsdata 127 3.3.2 Bamavårdsmännens arbetsbörda 129 3.3.3 Barnavårdsmännens arbetsuppgifter 130 3.3.4 Regler för entledigande . . 133 3.3.5 Samarbetet med barnavårdsnämnden 134 7
3.3.6 Barnavårdsmännens inställning till barnavårdsmannainstitutionen 3.3.7 Sammanfattning av resultaten 4. Undersökning av vårdnadshavare . 4.1 Undersökningspopulation och urval av vårdnadshavare 4.2 Provundersökning 4.3 Datainsamling, svarsfrekvens m. m. 4.4 Resultat 4.4.1 Bakgrundsdata 4.4.2 Kontakten med barnavårdsmannen 4.4.3 Kontaktfrekvens 4.4.4 Hembesök 4.4.5 Behov av hjälp i olika avseenden 4.4.5.1 Hjälpbehov hos vårdnadshavare för barn födda utom äktenskap 4.4.5.2 Hjälpbehov hos vårdnadshavare för barn födda i äktenskap 4.4.5.3 Olika former av hjälpbehov 4.4.6 Attityden till barnavårdsmannainstitutionen 4.4.7 Sammanfattning av resultaten
134 136 138 138 140 140 141 141 142 145 147 148
150 151 153 154
Utredningsuppdraget
Barnavårdsmannautredningens direktiv innefattas i yttrande till statsrådsprotokollet den 5 februari 1971 av statsrådet Lidbom, som efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter bl a anförde: Efter föräldrabalkens tillkomst har frågan om reformering av barnavårdsmannainstitutionen aktualiserats vid åtskilliga tillfällen. Vid 1970 års riksdag togs frågan upp i två motionspar. Det ena motionsyrkandet gick ut på att barnavårdsmannainstitutionen skulle avskaffas. I de andra båda motionerna hemställdes om en skyndsam, allsidig och förutsättningslös översyn av gällande bestämmelser på området. Motionerna remissbehandlades. I sitt utlåtande anförde första lagutskottet bl a att olika intressen gjorde sig gällande i fråga om barnavårdsmannainstitutionen. Särskilt framhölls intresset av att barnets rätt tas tillvara, vårdnadshavarens intresse av minsta möjliga inträng i sina personliga förhållanden och samhällets intresse av en rationell administration av dess uppgifter på området. Dessa intressen var delvis motstridiga. En avvägning så att inget av dem blir otillbörligt eftersatt krävde en djupgående och omsorgsfull prövning. Utskottet ansåg därför att barnavårdsmannainstitutionen borde underkastas en allsidig och förutsättningslös utredning, som borde bedrivas med största skyndsamhet. I en reservation hemställdes om förslag till 1971 års riksdag angående avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen. Första kammaren biföll utskottsutlåtandet och andra kammaren reservationen. Efter sammanjämkning frånträdde emellertid kamrarna sina tidigare ställningstaganden och beslöt att i skrivelse till Kungl Maj:t SOU 1972:65
hemställa att, efter erforderlig utredning, förslag till ny lagstiftning på det rättsområde, som omfattas av motionerna, snarast skulle föreläggas riksdagen. I enlighet med denna hemställan bör nu göras en översyn av gällande bestämmelser rörande barnavårdsmannainstitutionen. Uppdraget bör anförtros åt särskild sakkunnig. Den lösning som den sakkunnige föreslår bör inte rubba grunderna för den nya lagstiftningen om fastställande av faderskap till barn utom äktenskap. Även i framtiden bör således gälla att faderskapet till barn utom äktenskap regelmässigt skall utredas och fastställas under medverkan av ett samhälleligt organ, som representerar barnets intresse. I övrigt bör den sakkunnige ha frihet att förutsättningslöst pröva vilka möjligheter, som kan finnas att i rimlig utsträckning tillgodose de olika synpunkter och önskemål som framkommit vid riksdagsbehandlingen av frågan om revision eller avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt så att ett förslag i ämnet snarast kan föreläggas riksdagen. Den sakkunnige bör bedriva sitt arbete i samråd med socialutredningen och familjelagssakkunniga.
Sammanfattning
Barnavårdsmannen - ett organ för stöd och barnavårdsmannens verksamhet. Uppdraget blev en kommunal förtroendepost. Nämnden hjälp åt barn utom äktenskap skulle emellertid äga anställa barnavårdsmän De utomäktenskapliga barnen levde ännu i mot särskild ersättning. början av 1900-talet under svåra förhållanBarnavårdsmannainstitutionen medförde den. Modern saknade ofta förmåga och avsevärda förbättringar för de utomäktenibland även vilja att göra barnets rätt gällanskapliga barnen. Genom inrättandet av de. Underhållsbidrag till barnen bestämdes barnavårdsmannainstitutionen skapades vår inte alltid och i många fall kunde fastställt första uppsökande barnavård. Är 1939 utbidrag inte indrivas. Barnens försörjning var sträcktes bestämmelserna att gälla vissa barn ofta eftersatt. Barnadödligheten var hög. i äktenskap. Sålunda skulle på begäran av Samhället saknade möjligheter att skydda vårdnadshavaren barnavårdsman förordnas och stödja de ogifta mödrarna och deras om föräldrarna levde åtskilda eller deras barn. äktenskap upplösts. Barnavårdsnämnden För att tillgodose moderns och barnets beskulle även i fall som nu nämnts utan hov av hjälp infördes genom lagstiftning vårdnadshavarens begäran äga förordna 1917 bestämmelserna om barnavårdsmän. barnavårdsman om nämnden av särskild anEnligt dessa bestämmelser skulle för varje ledning fann det nödvändigt. barn utom äktenskap utses en barnavårdsBestämmelserna om barnavårdsmän samman. Barnavårdsmannen skulle tillse att manfördes år 1949 i föräldrabalken, där de barnets börd fastställdes och att underhåll till sina huvuddrag kvarstått oförändrade. tillförsäkrades barnet. Förordnandet var personligt och barnavårdsmannen gavs rätt att föra talan för barnet i frågor som rörde Förändringar av samhället har minskat befaderskap och underhåll. Det ankom på tydelsen av barnavårdsmannainstitutionen barnavårdsmannen att följa moderns sätt att vårda barnet och där missförhållanden före- Samhället har sedan barnavårdsmannainstitukom göra anmälan om förordnande av för- tionen tillkom genomgått stora förändringar. myndare för barnet. Barnavårdsmannen Samhället kan nu på annat sätt i betydande skulle även vara ett stöd för modern och omfattning lämna stöd och hjälp åt de enbistå henne i olika frågor. Förordnandet samstående vårdnadshavarna och deras barn. skulle som regel inte upphöra förrän barnet Många av de uppgifter, som åvilar barnavårdsmannen, ankommer även på andra samfyllt 18 år. Barnavårdsmannen skulle utses av barna- hällsorgan. De utomäktenskapliga barnens situation vårdsnämnden, som skulle ha uppsikt över SOU 1972:65
är inte längre sådan att en obligatorisk tillsyn av särskilt denna grupp barn kan anses påkallad. I den debatt, som på senare tid förts om barnavårdsmannainstitutionen, har ofta framhållits, att det ej längre kan anses motiverat att genom barnavårdsmannaförordnanden försätta de ogifta mödrarna i särställning. Mot barnavårdsmannainstitutionen har å andra sidan med visst fog också riktats den kritiken att institutionen på det kurativa planet i huvudsak endast riktar sig till de ogifta mödrarna, medan andra vårdnadshavare, som kan ha lika stort behov av sådan hjälp, ej har samma möjligheter att få detta tillgodosett. Samtidigt har framkommit, att barnavårdsmännens möjligheter att fullgöra sina åligganden på flera håll har blivit mindre. Antalet barn utom äktenskap har vuxit och barnavårdsmännen har ej ansett sig ha tillräckligt med tid för det kurativa arbetet. Det har också i skilda sammanhang, bl a av JO, framhållits att barnavårdsmännen har alltför många uppdrag. Nya former för det sociala arbetet genomförs i allt fler kommuner. I ökad utsträckning tillämpas helhetssynen i behandlingsarbetet. Barnavårdsmannaskapen fördelas bland socialassistenterna. Arbetet uppdelas inte efter de olika vårdlagarna utan socialassistenten får ägna sig åt samtliga de problem familjen eller den enskilde kan ha. Assistenterna, vars tid huvudsakligen tas i anspråk för socialhjälpsärenden och andra sociala ärenden, som måste prioriteras, hinner ofta inte med barnavårdsmannaarbetet i den utsträckning som är önskvärt. Barnavårdsmannainstitutionen har således försvagats samtidigt som andra samhällsorgan fått större möjligheter och befogenheter att tillvarata barnens rätt och bästa. De skäl, som föranledde barnavårdsmannainstitutionens tillkomst, har därför ej längre samma tyngd som tidigare. Institutionen får vidare numera anses i viss mån otidsenlig. Slutligen har den på senare tid visat sig vara alltmer svåradministrerad, främst på grund av de personliga förordnandena. 12
Uppgiften att tillse att utomäktenskapliga barns börd fastställs bör även fortsättningsvis åvila samhället Barn utom äkenskap har sedan den 1 januari 1970 arvsrätt efter sin fader. Det är inte minst med hänsyn härtill av stor betydelse för barnet att dess börd fastställs. Vårdnadshavaren skulle mången gång inte själv kunna tillvarata barnets intressen härvidlag. Utredningen i faderskapsfrågan skulle inte kunna bedrivas med tillräcklig noggrannhet. Modern skulle av personliga skäl kunna underlåta att medverka vid utredningen om barnets börd. Det bör därför vara en uppgift för samhället att tillse att barnets börd fastställs. Åtskilliga skäl talar emellertid emot att denna uppgift bör ankomma på personligt förordnade barnavårdsmän. Skyldigheten att tillse att börden fastställs bör i stället åvila barnavårdsnämnden. Nämnden skall därvid kunna delegera beslutanderätten på tjänsteman inom kommunen. Det är såväl ur effektivitets- som ur rättssäkerhetssynpunkt av vikt att en tjänsteman huvudsakligen får ägna sig åt faderskapsutredningarna. Först härigenom kan nödvändig erfarenhet vinnas av arbetet, som bl a på grund av den ändrade lagstiftningen om fastställande av faderskap blivit allt mer komplicerat.
Det bör alltjämt vara en uppgift för samhället att tillse att underhåll tillförsäkras de utomäktenskapliga barnen Vårdnadshavare för barn utom äktenskap kan mången gång inte själv se till att barnet får ett skäligt underhållsbidrag. Ofta saknar hon kunskap om de förhållanden, som är bestämmande för underhållsbidragets storlek, såsom faderns inkomster och hans försörjningsbörda. Fadern kan vidare vid tiden för barnets födelse ha lämnat orten. Moderns möjligheter att på egen hand efterforska honom är mindre goda. Förhållanden som nu nämnts skulle kunna leda till att något underhållsbidrag för barnet inte fastställdes eller att bidraget bestämdes till för lågt belopp. Det bör därför även i fortsättningen SOU 1972:65
ankomma på samhället att tillse att barnets rätt iakttas. Denna uppgift bör emellertid inte åvila personligt förordnade barnavårdsmän. Praktiska skäl talar för att uppgiften bör ankomma på den eller de tjänstemän, som enligt utredningens förslag skall ha till uppgift att medverka vid faderskapsutredningen. Sålunda görs utredningen i underhållsfrågan lämpligast i samband med att faderskapet utreds. Bidraget till barnet fastställs jämväl som regel i samband med att faderskapet fastställs vare sig detta sker genom erkännande eller genom dom. Uppgiften att tillse att underhåll tillkommer barnet bör därför åvila barnavårdsnämnden. Särskilda bestämmelser om biträde vid indrivning av underhållsbidrag är inte längre nödvändiga Det åligger barnavårdsmannen att biträda med indrivning och tillhandahållande av underhållsbidrag. Genom tillkomsten av bidragsförskottslagen har behovet av barnavårdsmannens medverkan på detta område minskat. Bidragsförskott utgår med i lagen fastställt belopp till den ensamstående förälderns barn, om den underhållsskyldige inte betalar fastställt bidrag eller om det fastställda bidraget understiger bidragsförskottet. Barnavårdsnämnden, som utger förskottet, inträder i barnets rätt gentemot den underhållsskyldige. Vid indrivning av oguldna bidrag bör nämnden bereda företrädare för barnet tillfälle att återkräva den del av oguldna bidrag, som överstiger det utgivna bidragsförskottet. I enlighet med bidragsförskottslagens bestämmelser och de anvisningar rörande lagens tillämpning, som socialstyrelsen utfärdat, sköter barnavårdsnämnden - då bidragsförskott utgår - som regel jämväl barnets krav mot den underhållsskyldige såvitt avser överskjutande belopp. 1 större kommuner har nämndens uppgifter övertagits av särskilda kravavdelningar. Det finns inte längre skäl att behålla barnavårdsmannen för denna kravverksamhet.
Samhällets tillsyn bör omfatta alla barn De utom äktenskapliga barnens ställning har efter barnavårdsmannainstitutionens tillkomst väsentligt förändrats. Ensamstående mödrar har nu ofta lika goda förutsättningar som gifta att ta hand om sina barn. Inte sällan lever de tillsammans med barnets far. De obligatoriska fortlöpande barnavårdsmannaskapen kan upplevas som en diskriminering av de ogifta vårdnadshavarna. De förhållanden, som påkallade att de utomäktenskapliga barnen ställdes under särskild tillsyn, föreligger inte längre. Samhällets tillsyn bör omfatta alla barn och utövas av andra därför avsedda organ såsom barnavårdsnämnder, barnavårdscentraler, barnstugor och skolor. Barnavårdsnämnden bör ej heller vidare äga förordna barnavårdsman för barn i äktenskap. Om särskild övervakning anses nödvändig bör den i stället ske i enlighet med barnavårdslagens bestämmelser. Utredningen anser alltså att barnavårdsmannen ej längre behövs för tillsynsuppgiften utan att denna bättre kan tillgodoses av samhällets övriga barnavårdande organ med barnavårdscentralen i centrum. Det är emellertid viktigt att nya samverkansformer därvid prövas. Som särskilt angelägen framstår en samverkan för tillsyn av de barn, som på grund av sina hemförhållanden eller av andra orsaker är utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt.
Många vårdnadshav are har stort behov av stöd och hjälp För många ensamstående vårdnadshavare har möjligheten att kunna vända sig till en bestämd person upplevts som en stor trygghet. Det är viktigt att behovet av en stödjande och rådgivande verksamhet även i fortsättningen tillgodoses. Denna verksamhet bör dock inte enbart gälla de ensamstående vårdnadshavarna utan den bör utvidgas till att omfatta alla de vårdnadshavare, som har svårigheter att klara upp sin situation. Barnavårdsmannainstitutionen är mindre väl läm13
pad att tillgodose angivna intressen. Den stödjande och rådgivande verksamheten bör i stället utövas av barnavårdsnämnden. Verksamheten bör prioriteras. Den bör bedrivas så nära vårdnadshavarna som möjligt. Utredningen föreslår att en tjänsteman från nämnden är verksam på mödra- och barnavårdscentral, som besöks av så gott som alla vårdnadshavare. I vart fall bör på barnavårdscentral finnas en sådan tjänsteman. Härför talar även det förhållandet att vårdnadshavarens behov av stöd och råd ofta kommer fram vid besöken på centralen. Socialassistenten skall således biträda vårdnadshavaren i frågor, som rör vårdnaden om barnen, rätten till umgänge med dem, familjens bostad och ekonomi samt förmedla kontakter med andra myndigheter och organ m m. I sin verksamhet kommer socialassistenten att kunna avlasta sköterskan vid centralen de många frågor av social karaktär, som hon ställs inför. Genom de föreslagna arbetsformerna kommer barnavårdsnämnden att bättre kunna fullgöra sina åligganden att tillhandagå allmänheten i frågor, som rör nämndens verksamhetsområde. Flertalet av barnavårdsmannens åligganden övertas av barnavårdsnämnden Utredningen har således funnit att barnavårdsmannainstitutionen inte vidare bör bestå. Uppgiften att medverka vid utredning av utomäktenskapligt barns börd bör övertas av barnavårdsnämnden, som jämväl skall tillse att barnet erhåller underhållsbidrag. Den obligatoriska tillsynen av en viss grupp barn bör upphöra. Samhällets tillsyn — omfattande alla barn — bör utövas av andra organ. Behovet av stöd och hjälp bör slutligen tillgodoses av barnavårdsnämnden. Detta synes bäst kunna ske genom att nämnden förlägger del av sin verksamhet till mödra- och barnavårdscentral.
14 SOU 1972:65
Författningsförslag
Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken Härigenom förordnas i fråga om föräldrabalken dels att 8 kap. skall upphöra att gälla, dels att 3 kap. 2 och 4 §§, 6 kap. 6 och 12 §§, 7 kap. 2 och 7 §§, 20 kap. 6, 11,28 och 38 §§ samt 21 kap. 5 § skall ha nedan angiven lydelse, dels att i 3 kap. skall införas tre nya paragrafer, 5-7 §§, av nedan angivna lydelse. 3 kap. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 2 §
Erkännande av faderskapet till barn utom Erkännande av faderskapet till barn utom äktenskap sker skriftligen. Erkännandet skall äktenskap sker skriftligen. Erkännandet skall bevittnas av två personer och skriftligen bevittnas av två personer och skriftligen godkännas av barnavårdsmannen eller, om godkännas av barnavårdsnämnden samt av sådan ej är förordnad, barnavårdsnämnden modern eller särskilt förordnad förmyndare samt av modern eller särskilt förordnad för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder, förmyndare för barnet. Har barnet uppnått skall erkännandet i stället godkännas av myndig ålder, skall erkännandet i stället barnet självt. Erkännande kan ske även före godkännas av barnet självt. Erkännande kan barnets födelse. ske även före barnets födelse. Barnavårdsnämnden får lämna sitt godBarnavårdsmannen och barnavårdsnämnden får lämna sitt godkännande endast om kännande endast om det kan antagas att det kan antagas att mannen är fader till mannen är fader till barnet. barnet. Visas senare saknar verkan. 4 §
Det åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet till barn utom äktenskap fastställes, om den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd i riket eller eljest vistas här. Barnavårdsnämnden skall sörja för att faderskapet till annat barn utom äktenskap fastställes om vårdnadshav ar en begär det och barnet är svensk medborgare. Vad sålunda stadgats skall ej gälla om barnet fyllt 18 är. SOU 1972:65
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Närmare bestämmelser om förfarandet vid fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap för vilket barnavårdsman är förordnad, meddelas i särskild lag.
Närmare bestämmelser om förfarandet vid fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap meddelas i särskild lag. 5 § Uppgiften att sörja för att barnets börd fastställes åvilar barnavårdsnämnden i den församling, där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd eller, om vårdnadshavaren ej är kyrkobokförd i riket, barnavårdsnämnden i den ort där vårdnadshav aren vistas eller, om denne ej vistas i riket, barnavårdsnämnden i Stockholm. 6 § Har sedan utredning inletts ändring inträtt i förhållande som anges i 5 § vare barnavårdsnämnden ändock skyldig att slutföra utredningen. Barnavårdsnämnden äger förordna att ärendet skall överflyttas till annan nämnd om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant beslut skall den andra barnavårdsnämnden ofördröjligen underrättas. 1 §
Över barnavårdsnämnds beslut enligt 6 § må klagan föras genom besvär hos länsstyrelsen. Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos kammarrätten genom besvär.
6 kap. 6 § Gör en av föräldrarna sig skyldig till grovt missbruk eller till grov försummelse vid vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, eller är han till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, äge rätten på ansökan av den andre eller barnavårdsman eller på anmälan av allmän 16
Gör en av föräldrarna sig skyldig till grovt missbruk eller till grov försummelse vid vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, eller är han till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, äge rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsSOU 1972:65
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
åklagare eller barnavårdsnämnd förordna, att vårdnaden skall tillkomma allenast den andre. Inträffar sådant fall i fråga om bägge föräldrarna, äge rätten överflytta vårdnaden å särskilt förordnad förmyndare.
nämnd förordna, att vårdnaden skall tillkomma allenast den andre. Inträffar sådant fall i fråga om bägge föräldrarna, äge rätten överflytta vårdnaden å särskilt förordnad förmyndare.
12 §
Barn utom äktenskap står under moderns Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess det fyllt tjugu år eller ingått vårdnad till dess det fyllt tjugu år eller ingått äktenskap. Äro föräldrarna ense, att fadern äktenskap. Äro föräldrarna ense, att fadern skall träda i moderns ställe, varde han, på skall träda i moderns ställe, varde han, på anmälan, av rätten förordnad att övertaga anmälan, av rätten förordnad att övertaga vårdnaden om barnet, om han är lämplig vårdnaden om barnet, om han är lämplig därtill. Finnes modern ej vara lämplig att därtill. Finnes modern ej vara lämplig att utöva vårdnaden, eller dör hon, skall rätten utöva vårdnaden, eller dör hon, skall rätten på ansökan av fadern eller barnavårdsman- på ansökan av fadern eller på anmälan av nen eller på anmälan av allmän åklagare eller allmän åklagare eller barnavårdsnämnd överbarnavårdsnämnd överflytta vårdnaden å fa- flytta vårdnaden å fadern eller särskilt fördern eller särskilt förordnad förmyndare. ordnad förmyndare. Vad i 2-4 och 10 §§ Vad i 2-4 och 10 §§ stadgas med avseende å stadgas med avseende å vårdnad om barn i vårdnad om barn i äktenskap skall äga äktenskap skall äga motsvarande tillämpning motsvarande tillämpning beträffande barn beträffande barn utom äktenskap. utom äktenskap. 7 kap. 2 § I kostnaden Fader eller -
- sin förmåga. giftermålsbalken stadgas. Det åligger barnavårdsnämnd, som jämlikt 3 kap. 4 § skall sörja för att faderskapet till barn utom äktenskap fast ställes, att tillse att barnet tillförsäkras underhåll. 1 §
högre underhållsbidrag. Avtal angående Gäller avtalet underhåll enligt 1 § till barn Gäller avtalet underhåll enligt 1 § till barn utom äktenskap, vare det dock bindande för utom äktenskap, vare det dock bindande för den underhållsberättigade, om avtalet slutits den underhållsberättigade, om avtalet slutits genom skriftlig, av två personer bevittnad genom skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårdsmannen handling och godkänts av barnavårdsnämneller, om sådan ej finnes, av barnavårdsnämn- den. Har modern vårdnaden om barnet, äge den. Har modern vårdnaden om barnet, äge hon sluta avtal som nu sagts, ändå att hon ej hon sluta avtal som nu sagts, ändå att hon ej uppnått myndig ålder. Innefattar avtalet uppnått myndig ålder. Innefattar avtalet åtagande att till barnets underhåll utgiva åtagande att till barnets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, skall beloppet visst belopp en gång för alla, erfordras städse betalas till barnavårdsnämnden, och varde SOU 1972:65 2
(Föreslagen lydelse)
(Nuvarande lydelse)
godkännande av barnavårdsnämnden. Belopp med beloppet så förfaret som i 4 kap. 6 § som sist sagts skall betalas till nämnden, och sägs med avseende å där nämnt engångsbevarde med beloppet så förfaret som i 4 kap. lopp. 6 § sägs med avseende å där nämnt engångsbelopp. barnets födelse. Avtal angående 20 kap. 6 § I ärende om antagande av adoptivbarn I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplysningar om barnet skall rätten inhämta upplysningar om barnet och sökanden ävensom huruvida vederlag och sökanden ävensom huruvida vederlag eller bidrag till barnets underhåll är givet eller bidrag till barnets underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, skall yttrande inhämtas från barnavårds- skall yttrande inhämtas från barnavårdsnämnden i den församling där sökanden är nämnden i den församling där sökanden är kyrkobokförd samt, om barnavårdsman för- kyrkobokförd samt från barnavårdsnämnden ordnats för barnet, från den barnavårds- i den församling där den som har vårdnaden nämnd, som har att utöva tillsyn å barna- om barnet är kyrkobokförd. vårdsmannens verksamhet, och eljest från barnavårdsnämnden i den församling där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd. Fader eller han höras. 11 § I mål om underhåll till barn får modern, om hon har vårdnaden om barnet, föra talan för barnet, även om hon ej uppnått myndig ålder. Är särskild förmyndare för barnet förordnad, har han samma rätt att föra talan för barnet. Även barnavårdsnämnd får i fall som avses i 7 kap. 2 § tredje stycket föra sådan talan. Var och en som kan föra talan för barnet skall få tillfälle att yttra sig i målet. av underhållstiden. föreligger därefter.
I mål om underhåll till barn får modern, om hon har vårdnaden om barnet, föra talan för barnet, även om hon ej uppnått myndig ålder. Är särskild förmyndare för barnet förordnad, har han samma rätt att föra talan för barnet. Även barnavårdsman får föra sådan talan. Var och en som kan föra talan för barnet skall få tillfälle att yttra sig i målet. Underhållsbidrag må Underhåll till
28 § Ansökan om förmyndares förordnande eller entledigande eller om annan rättens åtgärd med avseende å förmyndarskap må, såframt fråga ej är om ärende, varom i 9 kap. 2 a § eller i 29 § stadgas, göras, förutom av 18
Ansökan om förmyndares förordnande eller entledigande eller om annan rättens åtgärd med avseende å förmyndarskap må, såframt fråga ej är om ärende, varom i 9 kap. 2 a § eller i 29 § stadgas, göras, förutom av SOU 1972:65
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
överförmyndaren och förmyndare Jämväl av överförmyndaren och förmyndare, av den barnavårdsman och den omyndige själv, om omyndige själv, om han fyllt sexton år, så han fyllt sexton år, så ock av hans make och ock av hans make och närmaste fränder. närmaste fränder. Förmyndare, som gjort sig Förmyndare, som gjort sig skyldig till förskyldig till försummelse i vårdnaden om summelse i vårdnaden om underårig, må underårig, må entledigas jämväl på ansökan entledigas jämväl på ansökan av allmän av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd. åklagare eller barnavårdsnämnd. Frågor som Frågor som avses i denna paragraf skall ock avses i denna paragraf skall ock rätten, när rätten, när anledning är därtill, upptaga utan anledning är därtill, upptaga utan att särskild att särskild ansökan blivit gjord. ansökan blivit gjord. Mot rättens är sagt. Mot beslut av vitet.
38 § I fråga om mål eller ärende, vari allmän åklagare, barnavårdsnämnd eller överförmyndare för talan, skall vad i 20 § lagen om införande av nya rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande tillämpning.
I fråga om mål eller ärende, vari allmän åklagare, barnavårdsnämnd eller överförmyndare för talan, skall vad i 20 § lagen om införande av nya rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande tillämpning. Vad sålunda stadgats gäller ej mål vari barnavårdsnämnd för talan om fastställande av faderskap och underhåll till barn utom äktenskap.
21 kap. 5 § Är det uppenbart att förhållandena ändÄr det uppenbart att förhållandena ändrats väsentligt sedan allmän domstols dom rats väsentligt sedan allmän domstols dom eller beslut meddelades, kan länsrätten vägra eller beslut meddelades, kan länsrätten vägra verkställighet, om det av hänsyn till barnets verkställighet, om det av hänsyn till barnets bästa är påkallat att fråga om ändring beträf- bästa är påkallat att fråga om ändring beträffande vårdnad eller umgängesrätt prövas av fande vårdnad eller umgängesrätt prövas av allmän domstol. Sådan fråga upptages av allmän domstol. Sådan fråga upptages av allmän domstol på ansökan av den som varit allmän domstol på ansökan av den som varit part i ärendet hos länsrätten eller av barna- part i ärendet hos länsrätten eller av barnavårdsnämnd, vårdsman eller barnavårdsnämnd. själsliga hälsa. Länsrätten får Övergångsbes täm m elser 1. Denna lag träder i kraft den 2. Vad i lag eller annan författning är stadgat angående barnavårdsman skall gälla barnavårdsnämnd. 3. Genom lagen upphäves kungörelsen (1950:146) om bamavårdsmans verksamhet och tillsynen därå. SOU 1972:65
Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap Härigenom förordnas i fråga om lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap dels att i rubriken till 2 § och i 3, 4 och 6 §§ samt i övergångsbestämmelserna ordet "barnavårdsman" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "barnavårdsnämnd" i motsvarande form, dels att 1, 2, 5, 7, 10 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 1 §
Denna lag gäller förfarandet vid faststälDenna lag gäller förfarandet vid fastställande av faderskapet till barn utom äkten- lande enligt 3 kap. 4 § föräldrabalken av skap, för vilket barnavårdsman är förordnad. faderskapet till barn utom äktenskap. 2 §
Barnavårdsnämnden skall försöka utreda Barnavårdsmannen skall försöka utreda vem som är fader till barnet. För detta vem som är fader till barnet. För detta ändamål skall han inhämta upplysningar från ändamål skall nämnden inhämta upplysmodern och andra personer som kan lämna ningar från modern och andra personer som kan lämna uppgifter av betydelse för utreduppgifter av betydelse för utredningen. Barnavårdsnämnden i annan kommun ningen. skall på begäran av barnavårdsmannen biträda denne. 5 §
Med barnavårdsnämndens medgivande får Barnavårdsnämnden får lägga ned påbörbarnavårdsmannen lägga ned påbörjad utred- jad utredning angående faderskapet, om det ning angående faderskapet, om det 1. visar sig psykiska hälsa. 7 §
Talan om fastställande av faderskapet föres av barnavårdsmannen. Även den som har vårdnaden om barnet eller särskilt förordnad förmyndare för barnet får föra sådan talan. Har modern vårdnaden om barnet, får 20
Talan om fastställande av faderskapet föres av barnavårdsnämnden. Även den som har vårdnaden om barnet eller särskilt förordnad förmyndare för barnet får föra sådan talan. Har modern vårdnaden om barnet, får SOU 1972:65
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
hon föra talan, även om hon ej uppnått myndig ålder. Barnavårdsmannen skall föra talan mot den man eller de män som enligt hans utredning eller vad som framkommit under målets handläggning skäligen kan komma i fråga som fader till barnet.
hon föra talan, även om hon ej uppnått myndig ålder. Barnavårdsnämnden skall föra talan mot den man eller de män som enligt nämndens utredning eller vad som framkommit under målets handläggning skäligen kan komma i fråga som fader till barnet.
10 Talan väckes vid rätten i den ort där den Talan väckes vid rätten i den ort där den barnavårdsnämnd finns som har tillsyn över barnavårdsnämnd finns som har att tillse att barnavårdsmannens verksamhet. Rätten kan barnets börd fastställs. Rätten kan förordna förordna att målet skall flyttas över till att målet skall flyttas över till annan domannan domstol, om det skulle avsevärt un- stol, om det skulle avsevärt underlätta handderlätta handläggningen av målet. läggningen av målet. Är mål det målet. Talan får barnets födelse 11 § I samband med att barnavårdsmannen I samband med att barnavårdsnämnden väcker talan skall protokollet över hans väcker talan skall protokoll över barnavårdsutredning ges in till rätten. Väckes talan av nämndens utredning ges in till rätten. Väckes annan, skall rätten förelägga barnavårdsman- talan av annan, skall rätten förelägga barnanen att ge in protokollet. vårdsnämnden att ge in protokollet. Svaranden skall med stämningen. Rätten kan förelägga barnavårdsmannen Rätten kan förelägga barnavårdsnämnden att fullständiga utredningen om faderskapet, att fullständiga utredningen om faderskapet.
Denna lag träder i kraft den
—.
Förslag till Kungörelse angående förfarandet vid fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap Härigenom förordnas som följer 1 § Socialstyrelsen fastställer formulär till protokoll som barnavårdsnämnd skall föra vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap. 2 §
Barnavårdsnämnd skall innan påbörjad utredning om faderskapet till barn utom äktenskap läggs ned om möjligt inhämta moderns uppfattning i frågan, varjämte socialvårdskonsulenten i länet bör beredas tillfälle att yttra sig. 3 §
Innan barnavårdsnämnd väcker talan om fastställande av faderskapet, bör nämnden rådgöra med person som är behörig att vara rättegångsbiträde enligt rättshjälpslagen (1972: 429). 4 §
När faderskapet till barn utom äktenskap fastställts, skall barnavårdsnämnden genast anmäla detta hos pastorsämbetet i barnets födelsehemort. Detsamma gäller om barnet med stöd av äldre lag förklarats vara trolovningsbarn. Saknar barnet födelsehemort i landet sändes anmälan till pastorsämbetet i barnets kyrkobokföringsort. Anmälan skall göras skriftligen på blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer.
Denna kungörelse träder i kraft den Har faderskapet till barn utom äktenskap fastställts före 1970 utan att anteckning om barnet gjorts i faderns personakt, skall barnavårdsnämnden — om barnavårdsman var förordnad för barnet vid kungörelsens ikraftträdande - skyndsamt sörja för att sådan anteckning göres. Begäran om anteckning göres hos pastorsämbetet i församling där fadern är eller tidigare varit kyrkobokförd.
22 SOU 1972:65
Förslag till Lag om ändring i lagen (1958:642) ang blodundersökning m m i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap Härigenom förordnas att 5§ lagen (1958:642) ang blodundersökning m m i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap skall ha nedan angivna lydelse. 5 §
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Har blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper utförts på anmodan av barnavårdsman för utredning av faderskapet till barn utom äktenskap, skall barnavårdsnämnden ersätta kostnad som avses i 4 §.
Har blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper utförts på anmodan av barnavårdsnämnd för utredning av faderskapet till barn utom äktenskap, skall barnavårdsnämnden ersätta kostnad som avses i 4 §.
Denna lag träder i kraft den ikraftträdandet.
och gäller i fråga om undersökning som inletts efter
Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1969:624) om blodundersökning m m i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap Härigenom förordnas att 2 och 3 §§ i kungörelsen (1969:624) om blodundersökning m m i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 2 §
Domstol som förordnat om blodundersökDomstol som förordnat om blodundersökning skall genast underrätta blodgruppssero- ning skall genast underrätta blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rättskemiska logiska avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium härom. Barnavårdsman har laboratorium härom. Barnavårdsnämnd har samma skyldighet, om han tagit initiativ till samma skyldighet, om nämnden tagit initiablodundersökning. tiv till blodundersökning. Avser domstols Stockholm underrättas. 3 §
Har undersökning verkställts på grund av domstols förordnande, skall utlåtandet över undersökningen sändas till domstolen. Utlåtande över undersökning som utförts efter anmodan av barnavårdsman tillställes denne. Är insänt
Denna kungörelse träder i kraft den
24 Har undersökning verkställts på grund av domstols förordnande, skall utlåtandet över undersökningen sändas till domstolen. Utlåtande över undersökning som utförts efter anmodan av barnavårdsnämnd tillställes nämnden. stället denne.
.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag Härigenom förordnas att 8 § lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 1
Den som blivit underhållsskyldig. Vad som sägs i första stycket om rätt till Vad som sägs i första stycket om rätt till ersättning av allmänna medel gäller också för ersättning av allmänna medel gäller också för det fall att underhållsbidrag utgivits på grund det fall att underhållsbidrag utgivits på grund av att mannen i skriftlig, av två personer av att mannen i skriftlig, av två personer bevittnad handling, som godkänts av barna- bevittnad handling, som godkänts av barnavårdsmannen eller barnavårdsnämnden, åta- vårdsnämnden, åtagit sig att utge underhåll git sig att utge underhåll för tid, intill dess för tid, intill dess resultatet av blodundersökresultatet av blodundersökning om faderska- ning om faderskapet föreligger, och blodunpet föreligger, och blodundersökningen visar dersökningen visar att han icke kan vara att han icke kan vara fader till barnet. Är fader till barnet. Är hans faderskap enligt hans faderskap enligt blodundersökningen blodundersökningen osannolikt, har han rätt osannolikt, har han rätt till ersättning för till ersättning för utgivna underhållsbidrag, utgivna underhållsbidrag, såvida talan om såvida talan om faderskapet icke väckes mot faderskapet icke väckes mot honom inom honom inom sex månader från det utlåtansex månader från det utlåtandet över blod- det över blodundersökningen förelåg. Oavundersökningen förelåg. Oavsett resultatet av sett resultatet av blodundersökningen föreblodundersökningen föreligger rätt till ersätt- ligger rätt till ersättning, om han genom ning, om han genom lagakraftvunnen dom lagakraftvunnen dom friats från faderskapet friats från faderskapet eller om annan man eller om annan man på grund av lagakraftpå grund av lagakraftvunnen dom eller er- vunnen dom eller erkännande är att anse kännande är att anse som fader till barnet. som fader till barnet.
Denna lag träder i kraft den ikraftträdande.
och gäller handling som godkänts efter lagens
Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken, dels att formulär till 2 § skall utgöra bilaga 3, dels att 2-11 §§ skall betecknas 3-12 §§, dels att hänvisningen i 10 § till 1-4 §§ skall gälla 1-5 §§, dels att i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 2 §, och rubrik till paragrafen av nedan angiven lydelse, dels att det meddelande rätten har att lämna enligt sistnämnda paragraf skall ha det innehåll, som framgår av bilagda formulär (Bilaga 2). (Föreslagen lydelse) Fastställande av faderskap till barn utom äktenskap 2 § Har underrätt förklarat att erkännande av faderskapet till barn utom äktenskap saknar verkan, skall därom skyndsamt insändas meddelande, innehållande uppgift i de avseenden som angivas i härvid fogade formulär (Bilaga 2), till pastorsämbetet i den församling och, om barnet är under 18 är, till barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet är kyrkobokfört, samt till pastorsämbetet i den församling, där mannen är kyrkobokförd. Denna kungörelse träder i kraft den
26 SOU 1972:65
Bilaga 2 Uppgift från rörande förklaring att faderskapserkännande saknar verkan.
(domstolens namn)
Av (mannens yrke, fullständiga namn och personnummer), kyrkobokförd i av församling och län (uppslag i församlingsboken ».. . .), lämnat erkännande av faderskapet till (barnets fullständiga namn och personnummer), och kyrkobokförd i av församling och län (uppslag i församlingsboken1. . . .) har den förklarats sakna verkan. Modern (moderns fullständiga namn och personnummer). Målet har tidigare avgjorts2 av (underrättens namn) genom dom den nr samt av (hovrättens namn) genom dom den den
19.
Angives där uppgift om uppslaget i församlingsboken finnes tillgänglig. Här ifrågavarande uppgifter lämnas av överrätt i vissa fall (se 11 § kungörelsen).
Förslag till Kungörelse om ändring i utsökningskungörelsen (1971:1098) Härigenom förordnas att 103 § utsökningskungörelsen (1971:1098) skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 103 §
Är barnavårdsnämnd eller barnavårdsman Är barnavårdsnämnd sökande i införselsökande i införselmål skall utmätningsman- mål skall utmätningsmannen, när han första nen, när han första gången redovisar influtna gången redovisar influtna medel till sökanmedel till sökanden, uppge hur medlen den, uppge hur medlen avräknats, avräknats. Har sedermera medlen avräknats.
Denna kungörelse träder i kraft den
28 SOU 1972:65
Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1942:421) om efterlysning av vissa underhällsskyldiga Härigenom förordnas att 2 § kungörelsen (1942:421) om efterlysning av vissa underhållsskyldiga skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 2 §
Framställning om efterlysning må göras av socialnämnd eller barnavårdsnämnd. I fall, som avses i 1 § första eller andra stycket, må sådan framställning göras jämväl av underhållsberättigad eller barnavårdsman ävensom av utmätningsman, hos vilken införsel sökts till gäldande av bidraget.
Denna kungörelse träder i kraft den
Framställning om efterlysning må göras av socialnämnd eller barnavårdsnämnd. 1 fall, som avses i 1 § första eller andra stycket, må sådan framställning göras jämväl av underhållsberättigad ävensom av utmätningsman, hos vilken införsel sökts till gäldande av bidraget.
.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar Härigenom förordnas att 14 § lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 14 §
Handlingar vilka av läkare eller hos socialHandlingar vilka av läkare eller hos socialstyrelsen eller på läkares eller styrelsens styrelsen eller på läkares eller styrelsens föranstaltande upprättats till utredning i mål föranstaltande upprättats till utredning i mål eller ärende hos domstol eller i ärende som eller ärende hos domstol eller i ärende som avses i giftermålsbalken; handlingar i ärenden avses i giftermålsbalken; handlingar i ärenden rörande kriminologisk undersökning för rörande kriminologisk undersökning för forskningsändamål; handlingar vilka upprät- forskningsändamål; handlingar vilka upptats vid psykologisk undersökning som utförts rättats vid psykologisk undersökning som för forskningsändamål eller i samband med in- utförts för forskningsändamål eller i samskrivning av värnpliktiga eller yrkesväg- band med inskrivning av värnpliktiga eller ledning, arbetsvärd eller omskolning eller i yrkesvägledning, arbetsvärd eller omskolning ärende om anställning eller upphörande av an- eller i ärende om anställning eller upphöranställning hos myndighet eller i ärende om ut- de av anställning hos myndighet eller i tagning av anställd hos myndighet till viss ut- ärende om uttagning av anställd hos myndigbildning eller tjänstgöring; läkarutlåtanden i het till viss utbildning eller tjänstgöring; ärenden om statlig personalpensionering; läkarutlåtanden i ärenden om statlig persohandlingar i ärenden enligt lagen (1972:119) nalpensionering; handlingar i ärenden enligt om fastställande av könstillhörighet i vissa fall; lagen (1972:119) om fastställande av könstillhandlingar i ärenden rörande hälsovård, sjuk- hörighet i vissa fall; handlingar i ärenden rövård, socialhjälp, understöd vid barnsbörd, rande hälsovård, sjukvård, socialhjälp, undersamhällets barnavård och ungdomsskydd eller stöd vid barnsbörd, samhällets barnavård och eljest barnavårdsnämnds och barnavårdsmäns ungdomsskydd eller eljest barnavårdsnämnds verksamhet, sådan familjerådgivning som verksamhet, sådan familjerådgivning som dridrives av kommun, landstingskommun, för- ves av kommun, landstingskommun, församsamling eller kyrklig samfällighet, rätt för en- ling eller kyrklig samfällighet, rätt för enskilda skilda att inköpa alkoholhaltiga drycker, be- att inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling handling av alkoholister eller eljest nykter- av alkoholister eller eljest nykterhetsnämnds hetsnämnds verksamhet, folkpensionering el- verksamhet, folkpensionering eller eljest penler eljest pensionsstyrelsens eller pensions- sionsstyrelsens eller pensionsnämnds verknämnds verksamhet, försäkring för olycksfall samhet, försäkring för olycksfall i arbete eller i arbete eller eljest riksförsäkringsanstaltens eljest riksförsäkringsanstaltens eller försäkeller försäkringsrådets verksamhet, tillsyn å ringsrådets verksamhet, tillsyn å understödsunderstödsföreningar, hjälpverksamhet vid ar- föreningar, hjälpverksamhet vid arbetslöshet; betslöshet; så ock handlingar i ärenden röran- så ock handlingar i ärenden rörande kontroll å 30
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
de kontroll å utlänningar, som här i riket vistas eller hit söka tillträde, må, i vad de angår enskilds personliga förhållanden, icke utan hans samtycke till annan utlämnas tidigare än sjuttio år efter handlingens datum. Även utan sådant samtycke skall dock handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den vilkens personliga förhållanden i handlingen avses eller för hans nära anhöriga. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras.
utlänningar, som här i riket vistas eller hit söka tillträde, må, i vad de angår enskilds personliga förhållanden, icke utan hans samtycke till annan utlämnas tidigare än sjuttio år efter handlingens datum. Även utan sådant samtycke skall dock handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara förhanden, att det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den vilkens personliga förhållanden i handlingen avses eller för hans nära anhöriga. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras.
Angår handling Vad i Uppgifter och
annan person. om kastrering. om socialregister.
Denna lag träder i kraft den
Förslag till Kungörelse om ändring i familjebidragskungörelsen (1946:101) Härigenom förordnas att 9 § 2 mom. familjebidragskungörelsen (1946:101) skall ha nedan angivna lydelse (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 9 §
2 mom. Ansökning, som den värnpliktige. Vid förhinder av hustrun; för den värnpliktiges eller hans hustrus för den värnpliktiges eller hans hustrus barn under sexton år, som ej sammanbor barn under sexton år, som ej sammanbor med den värnpliktiges hustru, av den som med den värnpliktiges hustru, av den som har vård om barnet eller av barnavårdsman; har vård om barnet; samt samt för annan båda makarna. Vad i detta stycket familjebidragsförordningen. Har ansökning avgiva deklaration.
Denna kungörelse träder i kraft den
.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag Härigenom förordnas att 5 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 5 §
Finnes någon, som enligt 4 § äger uppbära Finnes någon, som enligt 4 § äger uppbära allmänt barnbidrag, icke vara skickad att allmänt barnbidrag, icke vara skickad att handhava detsamma, må barnavårdsnämnden handhava detsamma, må barnavårdsnämnden förordna att bidraget i stället skall utbetalas förordna att bidraget i stället skall utbetalas till den andre av föräldrarna eller barnavårds- till den andre av föräldrarna eller annan man för barnet eller annan lämplig person. lämplig person. Nämnden må ock, då synnerNämnden må ock, då synnerliga skäl äro liga skäl äro därtill, själv omhändertaga därtill, själv omhändertaga bidraget för att bidraget för att användas för barnets bästa användas för barnets bästa på sätt som på sätt som prövas vara för barnet mest gagneligt. prövas vara för barnet mest gagneligt.
Denna lag träder i kraft den
.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott Härigenom förordnas att 6,9, 11 och 12 §§ lagen (1964:143) om bidragsförskott skall ha nedan angivna lydelse. (Föreslagen lydelse)
(Nuvarande lydelse)
6 § Den som önskar erhålla bidragsförskott eller vill komma i åtnjutande av högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan göres av vårdnadshavaren eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Är barnet omhändertaget för samhällsvård äger nämnden utan ansökan utbetala bidragsförskott. för barnavårdsnämnden.
Den som önskar erhålla bidragsförskott eller vill komma i åtnjutande av högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan göres av vårdnadshavaren, särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman för barnet.
Ansökan skall
9 § Bidragsförskott utbetalas annorlunda förordnar. Finnes någon, till vilken bidragsförskott Finnes någon, till vilken bidragsförskott enligt första stycket skall utbetalas, icke vara enligt första stycket skall utbetalas, icke vara skickad att handhava förskottet, må barna- skickad att handhava förskottet, må barnavårdsnämnden förordna, att förskottet i stal- vårdsnämnden förordna, att förskottet i stället skall utbetalas till bamavårdsman för let skall utbetalas till lämplig person. Nämnbarnet eller annan lämplig person. Nämnden den må ock, då synnerliga skäl äro därtill, må ock, då synnerliga skäl äro därtill, själv själv omhändertaga bidragsförskottet för att omhändertaga bidragsförskottet för att an- användas för barnets bästa, vändas för barnets bästa. Åtnjuter barn mot vårdkostnaden. Det bidragsförskottsbelopp av myndigheten. 11 § Det åligger föranleda därtill. Om barnet indraga förskottet. Beslut om indragning eller nedsättning av Beslut om indragning eller nedsättning av bidragsförskott skall skriftligen delgivas vård- bidragsförskott skall skriftligen delgivas vårdnadshavaren, särskilt förordnad förmyndare nadshavaren, särskilt förordnad förmyndare och barnavårdsman för barnet samt den för barnet och den underhållsskyldige, underhållsskyldige.
34 SOU 1972:65
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 12 §
Vårdnadshavaren, särskilt förordnad förVårdnadshavaren och särskilt förordnad myndare och barnavårdsman för barnet äro förmyndare för barnet äro skyldiga att skyldiga att ofördröjligen till den barnavårds- ofördröjligen till den barnavårdsnämnd, som nämnd, som utgiver bidragsförskottet, an- utgiver bidragsförskottet, anmäla mala a) om barnet än barnavårdsnämnden.
Denna lag träder i kraft den
.
Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1964:144) med vissa bestämmelser ang tillämpningen av lagen om bidragsförskott. Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (1964:144) med vissa bestämmelser ang tillämpningen av lagen om bidragsförskott att 3 § skall upphöra att gälla samt att hänvisningen till 3 § i 4 § skall utgå.
Denna kungörelse träder i kraft den
36 SOU 1972:65
Förslag till Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97) Härigenom förordnas i fråga om barnavårdslagen (1960:97) dels att 3, 11 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 3 §
Barnavårdsnämnden har egna sammanslutningar, att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äga samband med nämndens verksamhet, att förvalta och verkställighet. 3a§ Barnavårdsnämnden har att lämna råd och upplysningar i frågor som äga samband med nämndens verksamhetsområde. Nämnden bör därvid särskilt uppmärksamma ensamstående vårdnadshavares behov av stöd och hjälp. 11 § Kan barnavårdsnämndens 4. förordna barnavårdsman Beslut som Avser beslutet
51 § samt nästa sammanträde. - — ordförandens beslut. 12 §
Om kommunfullmäktige 4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabalken, enligt 4 § andra stycket eller 5 § lagen om allmänna barnbidrag eller enligt 9, 11 eller 18 § lagen om bidragsförskott eller
eller 51 §, 4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabalken i andra avseenden än som avses i 3 kap. 2 och 4 §, 7 kap. 2 och 7 §, om avtalet ej innefattar åtagande att utge engångsbelopp, samt i 20 kap. 11 §, enligt 4 § andra stycket eller 5 § lagen om 37
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse allmänna barnbidrag eller enligt 9, 11 eller 18 § lagen om bidragsförskott eller till kommunfullmäktige. nästa sammanträde.
5. göra framställning Beslut som
Denna lag träder i kraft den
.
Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1960:721) om organisationen av barnavårdsverksamheten i Stockholm Härigenom förordnas att 6 § kungörelsen (1960:721) om organisationen av barnavårdsverksamheten i Stockholm skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 6 §
Kan barnavårdsnämndens 4. förordna barnavårdsman. Beslut som Avser beslutet
Denna kungörelse träder i kraft den
allt barnavårdslagen, samt nästa sammanträde. ordförandens beslut.
.
Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1960:594) om fosterbarnsvård Härigenom förordnas att 5 § kungörelsen (1960:594) om fosterbarnsvård skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 5 §
Ansökan om samt innehålla a) uppgift om sökandens eller sökandenas a) uppgift om sökandens eller sökandenas namn, ålder och adress; namn, ålder och adress; b) motsvarande uppgift rörande barnet b) motsvarande uppgift rörande barnet och dess vårdnadshavare; och dess vårdnadshavare; c) upplysning huruvida barnavårdsman är c) uppgift om barnavårdsnämnd eller anförordnad för barnet samt, där så är fallet, nan, som må ha förmedlat överenskommelse u PPgift om barnavårdsmannens namn och om barnets mottagande i det tillämnade adress; fosterhemmet. d) uppgift om barnavårdsnämnd eller annan, som må ha förmedlat överenskommelse om barnets mottagande i det tillämnade fosterhemmet. På anfordran av tillståndsfrågan. Sökande är lämnade uppgifter.
Denna kungörelse träder i kraft den
.
Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1962:394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m m Härigenom förordnas att 3 § kungörelsen (1962:394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m m skall ha nedan angiven lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 3 §
Ansökan skall undertecknas av sökanden. Ansökan skall undertecknas av sökanden. Är sökanden gift och avser ansökningen Är sökanden gift och avser ansökningen hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg, skall jämväl hans make underteckna ansök- skall jämväl hans make underteckna ansökningen. För omyndig sökande skall ansök- ningen. För omyndig sökande skall ansökningen undertecknas av förmyndaren eller, ningen undertecknas av förmyndaren. Är beträffande barn för vilket barnavårdsman är sökande, som är myndig, ur stånd att själv förordnad, barnavårdsmannen. Är sökande, underteckna ansökningen, må i den ordning som är myndig, ur stånd att själv underteck- riksförsäkringsverket bestämmer ansökna ansökningen, må i den ordning riksförsäk- ningen undertecknas av viss eller vissa med ringsverket bestämmer ansökningen under- sökandens förhållanden förtrogna personer. tecknas av viss eller vissa med sökandens Vad sist sagts skall äga motsvarande tillämpförhållanden förtrogna personer. Vad sist ning beträffande sökandens make. sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande sökandens make.
Denna kungörelse träder i kraft den
Förslag till Kungörelse om ändring i expeditionskungörelsen (1964:618) Härigenom förordnas att 8 § expeditionskungörelsen (1964:618) skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 8 §
Fria från avgift 7) överförmyndare och barnavårdsman, 8) tjänsteman som Medellös person
Denna kungörelse träder i kraft den
och hushållningssällskap, 7) överförmyndare, sådan förmån. erforderlig expedition.
.
1 Barnavårdsmannainstitutionens tillkomst och utveckling
Barnavårdsmannainstitutionen infördes genom lagen 1917 om barn utom äktenskap. Syftet var att söka tillvarata de rättigheter, som genom lagen tillförsäkrades de utomäktenskapliga barnen. Det hade tidigare ålegat modern ensam att i egenskap av barnets naturliga representant värna om barnets rätt. Såsom lagberedningen framhöll i förslag år 1915 till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken — innefattande förslag till lag om barn utom äktenskap hade den rådande ordningen visat sig synnerligen otillfredsställande. Modern saknade ofta förmåga och stundom även vilja att göra barnets rätt gällande. Endast i ett mindre antal fall hade faderns underhållsskyldighet över huvud fastställts. I många av dessa fall hade bidraget ej indrivits trots att det varit möjligt. Det var därför enligt beredningens mening nödvändigt att samhället ingrep till skydd och hjälp för barnen. De ogifta mödrarnas ställning var vidare ofta sådan, att de även för egen del var i behov av samhällets bistånd. Beredningen fann att det lämpligaste sättet att lämna denna samhällshjälp var att man för varje barn utom äktenskap förordnade en barnavårdsman med uppgift att bistå modern och tillse att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratogs. Barnavårdsmannen skulle emellertid inte träda i moderns ställe som representant för barnet. Modern skulle bibehållas vid vårdnaden om och förmynderskapet för barnet och själv kunna företa de åtgärder, som var nödvänSOU 1972:65
diga för att trygga barnets och hennes egen rätt. Om modern var ur stånd eller ovillig att vidta erforderliga åtgärder skulle emellertid barnets rätt därigenom ej gå förlorad. Barnavårdsmannen skulle äga behörighet att själv ingripa där så erfordrades. Barnavårdsmannen skulle således äga själv eller genom ombud föra talan för barnet rörande faderskap, underhåll och om barnets förklarande för trolovningsbarn. Barnavårdsmannen skulle även med uppmärksamhet följa moderns sätt att vårda barnet och, där större bristfälligheter förekom, göra anmälan om förordnande av förmyndare för barnet. Som rättslig ställföreträdare för barnet skulle barnavårdsmannens auktoritet gentemot såväl fadern som modern stärkas. Den tillsyn, som beredningen enligt det anförda fann nödvändig, skulle utövas inte bara den närmaste tiden efter barnets födelse utan under barnets hela uppväxttid. Barnavårdsmannens funktion skulle emellertid ej fortgå längre än till dess barnet fyllt 18 år. Barnavårdsmannens uppdrag skulle dock upphöra redan dessförinnan då annan än modern eller fadern förordnades till förmyndare för barnet. För det fall en utomstående person av rätten förordnades till förmyndare skulle det nämligen enligt beredningens mening vara onödigt och olämpligt att vid hans sida ha en barnavårdsman. Barnavårdsmannens uppdrag skulle vidare kunna upphöra om behov av barnavårdsman ej längre förelåg, såsom då den av föräldrarna, som var 43
förmyndare för barnet, visat sig lämplig att utan hjälp eller kontroll företräda barnet. Beredningen ansåg att uppgiften att förordna barnavårdsman ej borde anförtros domstol. Uppdraget borde göras till en kommunal förtroendepost i förhoppning om att i allmänhet dugliga och för saken intresserade personer skulle kunna erhållas för uppdragens fullgörande. Frågan om barnavårdsmans kvalifikationer i övrigt berördes endast kortfattat av beredningen. Som allmän regel borde enligt förslaget gälla att till barnavårdsman skulle förordnas därtill lämplig man eller kvinna. Skyldighet att motta uppdrag, vilket som regel förutsattes vara oavlönat, skulle inte föreligga. Skulle i anledning därav svårigheter att erhålla barnavårdsmän uppstå inom en kommun, borde kommunen enligt beredningens förslag anvisa medel till ersättning åt barnavårdsmän. Därigenom skulle, framhölls det, barnavårdsmannauppdragen kunna koncentreras till ett mindre antal personer, som hade dessa uppdrag som sin enda eller huvudsakliga sysselsättning. En sådan anordning kunde särskilt i de större städerna vara ändamålsenlig. Det skulle ankomma på barnavårdsnämnden att förordna barnavårdsmän samt öva uppsikt över barnavårdsmännens verksamhet. 1917 års lag om barn utom äktenskap utformades i allt väsentligt i enlighet med lagberedningens förslag. I kungörelse från samma år lämnades närmare föreskrifter om barnavårdsmannens verksamhet och tillsynen därå. I motion vid 1937 års riksdag (11:35) upptogs frågan om förordnande av barnavårdsman även för vissa barn i äktenskap. Enligt förslaget skulle barnavårdsman kunna förordnas, då föräldrarna på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad levde åtskilda eller då deras äktenskap upplösts genom äktenskapsskillnad eller återgång och vårdnaden om barnet tillerkänts den ene av föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare. Förordnande skulle meddelas på begäran av endera av föräldrarna eller av den förordnade förmyndaren. Motsvarande bestämmel44
ser skulle gälla för adoptivbarn. I utlåtande över motionen (nr 35/1937) framhöll första lagutskottet att behov av barnavårdsman för barn i äktenskap kunde uppkomma - förutom i de av motionären angivna fallen - även då föräldrarna sammanlevde men där den ene av dem fråntagits vårdnaden t ex på grund av grov pliktförsummelse. Utskottet ställde sig tveksam inför förslaget om att barnavårdsman skulle kunna förordnas även på framställning av den av föräldrarna som inte hade vårdnaden; i varje fall borde inte ett sådant förordnande meddelas utan föregående prövning av omständigheterna i varje särskilt fall. Det kunde enligt utskottets mening övervägas om inte rätten att förordna barnavårdsman i sådant fall borde anförtros domstol. I de fall då vårdnaden anförtrotts särskilt förordnad förmyndare skulle det enligt utskottets mening möjligen kunna tänkas att denne själv borde få rätt att erhålla en barnavårdsman vid sin sida. Utskottet fann emellertid det ej lämpligt eller behövligt att medge föräldrarna rätt att i sådana fall begära förordnande av barnavårdsman. På hemställan av utskottet utreddes frågan inom justitiedepartementet. I upprättad promemoria föreslogs att barnavårdsman skulle kunna förordnas om modern i de angivna fallen tillerkändes vårdnaden om barnet. Enligt förslaget skulle barnavårdsman även kunna förordnas, då föräldrarna sammanbodde, om fadern fråntagits vårdnaden t ex på grund av grov pliktförsummelse. Förordnande skulle meddelas endast på yrkande av modern. På begäran av moder, som uttagit stämning med yrkande om att bli tillerkänd vårdnad om barn, skulle barnavårdsman jämväl kunna förordnas interimistiskt. Med avseende på adoptivbarn skulle motsvarande bestämmelser gälla. I remissyttranden över förslaget framhölls, att barnavårdsnämnden borde äga en självständig rätt att förordna barnavårdsman. I proposition till 1939 års riksdag (nr 11) föreslogs även en självständig förordnanderätt för barnavårdsnämnd. För att nämnden skulle kunna förordna barnavårdsman utan SOU 1972:65
yrkande skulle emellertid krävas att nämnden av särskild anledning fann det nödvändigt. Ovillkorlig rätt att i de angivna fallen få barnavårdsman förordnad skulle enligt förslaget endast tillerkännas vårdnadshavande moder, ej vårdnadshavande fader. Om modern förde talan om vårdnaden om barnet skulle enligt förslaget barnavårdsman för barnet förordnas för tiden intill dess vårdnadsfrågan avgjorts, om modern begärde det eller barnavårdsnämnden av särskild anledning fann det nödvändigt. Vidare föreslogs i propositionen bl a att barnavårdsman för barn i äktenskap skulle ha i princip samma befogenheter och skyldigheter som barnavårdsman för barn utom äktenskap. Det främsta undantaget utgjordes av att något stadgande om skyldighet att fastställa barnets börd inte upptogs. Plikten av att vid behov göra anmälan om förordnande av särskild förmyndare för barnet skulle ej heller gälla. Barnavårdsmannen borde i stället på förekommen anledning göra anmälan till barnavårdsnämnd, som det ålåg att ingripa om en förändring av vårdnaden ansågs nödvändig. Förslaget om ändring av lagen om barn i äktenskap antogs av riksdagen och bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1940. I kungörelse från samma dag upptogs närmare föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därå. På förslag av ärvdabalkssakkunniga sammanfördes bestämmelserna om barnavärdsman för barn i och utom äktenskap till ett kapitel - 8 kap. - i föräldrabalken (FB), som trädde i kraft den 1 januari 1950. Därvid gjordes den ändringen, att rätten att kräva barnavårdsman för barn i äktenskap utvidgades till att avse fadern om vårdnaden tillerkänts honom. Vidare föreskrevs att make, som vid domstol framställt yrkande om vårdnad, ägde påkalla förordnande av barnavårdsman för tiden intill dess vårdnadsfrågan slutligt avgjorts. Slutligen stadgades att barnavårdsnämnd - om särskild anledning därtill förelåg — skulle äga förlänga uppdraget för barnavårdsmannen till dess barnet fyllt 21 år. SOU 1972:65
I ny tillämpningskungörelse gavs bestämmelser om barnavårdsmannens verksamhet. Bestämmelserna motsvarade i huvudsak vad som gällde tidigare. En väsentlig nyhet var att i kungörelsen intogs bestämmelser om barnavårdsmannens mera personligt betonade uppgifter. I lag den 4 juni 1954 upptogs bestämmelser om besvärstiden vid talan mot förvaltande myndighets beslut. Därvid upphävdes den särskilda bestämmelsen i 8 kap. 10 § FB om tid för talan mot barnavårdsnämnds beslut. Genom lag den 8 december 1967 gavs i 21 kap. FB bestämmelser angående verkställighet av domstols dom eller beslut rörande vårdnad m m. Därvid upptogs bestämmelser om rätt för barnavårdsman att - sedan länsstyrelse (numera länsrätt) vägrat verkställighet av domstols dom eller beslut — hos domstol göra ansökan om ändring beträffande vårdnad eller umgängesrätt. Myndighetsåldern sänktes genom lag, som trädde i kraft den 1 juli 1969, från 21 till 20 år. Barnavårdsnämnds möjlighet att förlänga uppdrag för barnavårdsman begränsades samtidigt till att gälla för samma tid. Genom lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1970, jämställdes barn utom äktenskap i arvsrättsligt hänseende med barn i äktenskap. De gavs därjämte rätt att anta faderns släktnamn. Barnets egenskap av trolovningsbarn medförde därefter ej några särskilda rättsverkningar. Bestämmelserna därom upphävdes. Samtidigt ändrades reglerna i 3 kap. FB om fastställande av faderskap till barn utom äktenskap. Den nya lagstiftningen innebar i huvudsak att en man, som haft samlag med barnets moder under konceptionstiden skulle förklaras vara fader till barnet om det med hänsyn till samtliga omständigheter var sannolikt att barnet avlats av honom. Vidare stadgades att erkännande av faderskap skulle lämnas skriftligen samt att erkännande skulle godkännas av barnavårdsman eller, om sådan ej fanns, av barnavårdsnämnd. I syfte att vinna större säkerhet vid faderskapsbestämning gavs därjämte i sär45
skild lag, lagen om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap, bestämmelser om barnavårdsmannens utredning, rättegången i faderskapsmål samt om underhållsbidrag. Genom lagen ålades barnavårdsmannen att, om erkännande ej lämnades, föra talan mot den eller de män, som haft samlag med modern under konceptionstiden och som skäligen kunde komma ifråga som fader till barnet. Angivna lagändringar föranledde vissa följdändringar i 8 och 20 kap. FB. Samtidigt ändrades bestämmelsen om för vilka utomäktenskapliga barn barnavårdsman skulle förordnas. Medan barnavårdsman tidigare skulle förordnas för barn utom äktenskap endast om vårdnadshavaren var kyrkobokförd i riket eller vistades här, tillerkändes nu även utom riket boende vårdnadshavare för barn med svenskt medborgarskap rätt att på begäran få barnavårdsman förordnad. Kungörelsen om barnavårdsmannens verksamhet erhöll vid samma tid ändrad lydelse. I lagar den 4 juni 1971, som trädde i kraft den 1 januari 1972, gavs bestämmelser om förvaltningsprocessen m m. Samtidigt ändrades den processuella bestämmelsen i 8 kap. 10 § FB, varjämte vissa ändringar genomfördes i 21 kap. samma balk. Bestämmelserna om adoption ändrades genom lag den 10 december 1971. I 4 kap. FB infördes en ny paragraf, 8 §, vari stadgades att vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som tillägger släktskap eller svågerskap rättslig betydelse skall adoptivbarn anses som adoptantens barn i äktenskap och icke som barn till sina biologiska föräldrar. Har make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn skall dock barnet anses som makarnas gemensamma. Samtidigt upphävdes de särskilda bestämmelserna om adoptivbarn i 6 kap. 11 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 2 § , 11 kap. 1 § och 12 kap. 1 § FB.
2 Nordisk rätt
faderns släktnamn. För underhållsskyldighetens fullgörande gäller samma regler som för barn i äktenskap. Det ankommer på overovrigheden att tillse att underhållsbidrag utgår med skäligt belopp. Modrehjaelpsinstitutionen i Danmark växte fram ur en privat hjälpverksamhet för ensamstående mödrar. Stat och kommun övertog efterhand det ekonomiska ansvaret för verksamheten. Genom verksamheten ges nu materiellt och personligt stöd åt såväl gifta som ogifta kvinnor samt åt familjer. Modrehjaelpen förmedlar vistelse i hem för 2.1 Danmark gravida kvinnor, i spädbarnshem och i mödI lov den 18 maj 1960 om borns retsstilling rahem, biträder vid fastställande av faderges bestämmelser om barn utom äktenskap. skap m m. Enligt borne- og ungdomsforsorgsloven Enligt lagen åligger det politimesteren (i Köpenhamn overpraesidenten) att tillse att från 1961 förelåg i Danmark en allmän faderskap till barn utom äktenskap fastställs. tillsynsplikt beträffande vissa grupper av Kvinna, som är havande med barn utom barn, som ansågs särskilt utsatta. Den obligaäktenskap, äger vända sig till politimesteren toriska tillsynen omfattade barn under 14 år, med begäran att talan väcks mot den uppgiv- som mot betalning mottagits i familjepleje ne mannen. Sådan anmälan kan även göras eller dagpleje, barn utom äktenskap, som ej till modrehjaelpsinstitutionen, som vidarebe- fyllt sju år, samt barn till vars försörjning fordrar den till politimesteren. Så snart underhållsbidrag utgick. När hänsynen till barnet blivit fött åligger det modern att för barns välfärd krävde det kunde tillsyn äga modrehjaelpsinstitutionen eller politimeste- rum beträffande andra barn än nu nämnts. ren uppge vem som kan vara fader till Till sitt begrepp utgjorde denna tillsyn en barnet. Faderskapet fastställs genom erkän- kontrollerande verksamhet men lagen ålade i nande inför politimesteren eller genom dom. första hand övervakaren att bistå hemmet Sedan faderskapet fastställts har barnet i med råd och anvisningar. Emellertid uppkom huvudsak samma ställning som barn i äkten- tveksamhet om det fanns skäl att utöva en skap. Barnet har således arvsrätt efter fadern obligatorisk tillsyn beträffande dessa grupper och dennes släkt och barnet äger anta barn och om inte andra grupper var i större
Genom barnavårdsmannainstitutionen har garantier vunnits för att faderskap till barn utom äktenskap fastställs och underhåll tillförsäkras barnet. Barnavårdsmannainstitutionen erbjuder vidare vårdnadshavaren stöd och hjälp och innefattar möjligheter till erforderlig kontroll av barnets vård och skötsel. I det följande lämnas en översiktlig framställning över hur lagstiftningen i de nordiska grannländerna tillgodoser dessa intressen.
behov av tillsyn. Det framhölls även att det inte var förenligt med samhällsutvecklingen att framhäva barn födda utom äktenskap som en grupp som särskilt behövde ställas under övervakning. Dessa överväganden ledde till att nya bestämmelser infördes i borneog ungdomsforsorgsloven 1964. Därvid upphävdes den obligatoriska tillsynen beträffande samtliga barn utom de som mot betalning var mottagna i familje- eller dagpleje. De nya bestämmelserna innebar att borne- og ungdomsvaernet skulle kunna erbjuda familjer med barn en löpande familjevägledning och att sådant erbjudande alltid skulle riktas till de familjer, som kunde antas vara i särskilt behov av stöd. Det ankom sedan på familjen själv att avgöra om den ville motta stödet eller ej. Av lagens förarbeten framgår att med familjevägledningen avsågs en mera allmänt praktisk vägledning avseende barnens skötsel, hemmets ekonomi, sociala hjälpåtgärder m m. Det centrala i vägledningen skulle vara den personliga kontakten mellan vägledaren och familjen. Det skulle ankomma på vägledaren att utan att själv ingripa i allt för hög grad medverka till att eventuella svårigheter reddes ut. I sin verksamhet borde familjevägledaren ha tillgång till särskilda sakkunniga. Om det förelåg djupgående svårigheter, som krävde psykologisk eller psykiatrisk insikt eller juridisk sakkunskap, borde vägledaren ha möjlighet att hänvisa till dessa sakkunniga. För att förmå kommunerna att använda särskilt kvalificerad personal för verksamheten infördes som något nytt att familjevägledningen skulle kunna erkännas om den anordnades på anvisat sätt med den verkan att statsbidrag utgick för verksamheten i likhet med vad var fallet med utgifter för barnavården. 2.2 Norge I Norge regleras de utomäktenskapliga barnens ställning genom en lag från 1956, lov om born utanom ekteskap. I lagen har det allmänna ålagts att tillse att faderskapet fastställs. Den som tillvaratar moderns och det allmännas intresse är bidragsfogden — 48
länsmannen eller en av socialdepartementet utsedd person. Sedan bidragsfogden genom anmälan eller på annat sätt fått vetskap om att modern väntar eller har fött ett barn utom äktenskap skall han underrätta fylkesmannen. Bidragsfogden skall ange vem som kan vara fader till barnet samt redogöra för parternas ekonomiska förhållanden. När havandeskaps- eller födelseanmälan inkommit till fylkesmannen utfärdar denne ett föreläggande för den uppgivne mannen. Mannen kan därvid erkänna faderskapet. Det antecknas då på föreläggandet att erkännande lämnats och att mannen upplysts om erkännandets rättsverkningar, vilken förklaring mannen får underteckna. Den man som mottagit föreläggandet äger påkalla att faderskapet prövas av domstol. Kan faderskapet sålunda ej fastställas genom erkännande hänskjuts saken till domstol. Sedan faderskapet fastställts är det utomäktenskapliga barnet i arvshänseende likställt med barn i äktenskap. Genom lagen har emellertid även sörjts för att modern skall ha någon att vända sig till i personliga frågor. Barnavårdsnämnden äger således utse en rådgivare (rettleiar) när modern begär det eller när nämnden finner det erforderligt för tillvaratagande av barnets rätt. Rådgivaren har till uppgift att bistå modern vid faderskapets fastställande och sedan med barnets uppfostran. Det ankommer på bidragsfogden att underrätta modern om hennes rätt att få en rådgivare utsedd. Rådgivare kan även i vissa fall utses för barn i äktenskap. Sålunda äger barnavårdsnämnden på begäran av vårdsnadshavare utse rådgivare om tvist råder om vårdnaden. 2.3 Finland I Finland regleras det utomäktenskapliga barnets ställning genom en lag från 1922. Enligt lagen kan faderskap fastställas endast genom erkännande. Erkännande av barnet sker antingen genom att mannen låter införa barnet som sitt i kyrkobok eller motsvarande register eller genom att han för upptagande i protokoll hos notarius publicus eller kronolänsman i vittnes närvaro erkänner barnet SOU 1972:65
som sitt. Har erkännande skett inför notarius publicus eller kronolänsman skall denne till vederbörande myndighet översända utdrag ur protokollet för anteckning i kyrkobok eller register. Erkännandet bör för att gälla och kunna intas i kyrkobok eller register godkännas av modern eller om hon är död av barnets förmyndare eller om barnet är myndigt av barnet. Har faderskapet erkänts erhåller barnet i förhållande till fadern en ställning som motsvarar den för barn i äktenskap. Modern och den man, som kan vara fader till barnet, är underhållsskyldiga gentemot barnet. Mannens underhållsskyldighet fastställs genom avtal eller dom. Talan om fastställande av underhållsskyldighet förs i den för tvistemål stadgade ordningen. Mannen skall anses underhållsskyldig om han haft samlag med modern under den tid, då barnet kan vara avlat om det inte är uppenbart osannolikt att barnet avlats vid samlaget. Underhållsbidrag kan fastställas även om faderskapet inte erkänts. I varje kommun finns en barnatillsyningsman. Denne utses av kommunen efter godkännande av rätten. Barnatillsyningsmannen är utan särskilt förordnande god man för varje utom äktenskap fött barn, som stadigvarande vistas i kommunen. I egenskap av god man skall barnatillsyningsmannen vaka över att barnets rätt och bästa tillvaratas, utöva tillsyn över barnets vård och fostran samt med råd och dåd bistå modern. Barnatillsyningsmannen äger liksom barnets förmyndare föra talan för barnet rörande underhållsbidrag. Finner barnatillsyningsmannen modern olämplig som vårdnadshavare skall han göra anmälan därom. År 1960 framlade en kommitté ett betänkande (nr 3/1960) med förslag till ändringar i lagstiftningen angående barn utom äktenskap. Förslaget upptog bl a regler om fastställande av faderskap genom dom. Förslaget har inte lett till lagstiftning.
3 Gällande rätt
De grundläggande bestämmelserna om barnavårdsmän meddelas i 8 kap. FB. Vissa stadganden om barnavårdsman är intagna i andra kapitel av samma balk, se 3 kap. 2 och 4 §§, 6 kap. 6 och 12 §§, 7 kap. 7 och 10 §§, 20 kap. 6, 11, 28 och 32 §§ samt 21 kap. 5 och 6 §§. Närmare föreskrifter för barnavårdsman ges i kungörelsen (1950:146) om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därpå (BvmK). Bestämmelser om barnavårdsmans uppgifter finns även i lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap (FL). 3.1 Förordnande av barnavårdsman; olika regler för barn i och utom äktenskap För barn i äktenskap kan bamavårdsman förordnas om föräldrarna lever åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad, om äktenskapet upplösts genom återgång, äktenskapsskillnad eller dödsfall eller om vårdnaden jämlikt 6 kap. 6 § FB tillkommer endast en av föräldrarna. Förordnande skall meddelas om den av föräldrarna, som tillagts vårdnaden, begär det eller om barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt. Har make vid domstol framställt yrkande avseende vårdnaden skall på ansökan av honom eller andra maken barnavårdsman förordnas även för tiden intill dess laga kraft ägande dom i målet föreligger. Barnavårdsnämnden äger även utan ansökan förordna barnavårdsman 50
för samma tid om nämnden av särskild anledning finner det nödvändigt (8:1 FB). Enligt kungörelsen (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken skall domstol, som meddelat beslut eller dom rörande vårdnaden om barn, som inte fyllt 18 år, skyndsamt skicka meddelande till barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet är kyrkobokfört. Det bör sedan ankomma på nämnden att pröva om behov av barnavårdsman föreligger. I de fall barnavårdsnämnden yttrat sig i vårdnadsfrågan har nämnden särskilt goda möjligheter att bedöma behovet av barnavårdsman. Föreligger behov av barnavårdsman bör nämnden underrätta vårdnadshavaren om hans möjligheter att påkalla förordnande och om de uppgifter barnavårdsmannen har. Om vårdnadshavaren ej själv begär förordnande, äger barnavårdsnämnden som förut nämnts det oaktat utse barnavårdsman, om nämnden av särskild anledning finner det erforderligt. Vid prövning av ärendet skall nämnden förfara på sätt stadgas i 3 kap. barnavårdslagen. Över nämndens beslut att förordna barnavårdsman kan klagan föras hos länsstyrelsen (8:10 FB). För barn utom äktenskap skall barnavårdsman alltid förordnas om vårdnadshavaren är kyrkobokförd i riket eller vistas här. För annat utomäktenskapligt barn, som är svensk medborgare, kan förordnande meddelas på begäran av vårdnadshavaren. För sistnämnda barn kan behov av barnavårdsSOU 1972:65
man uppkomma t ex om anledning förekommer att under medverkan av svenska myndigheter fastställa faderskapet här i landet. Barnavårdsman skall också förordnas för barn, som vid födelsen haft äktenskaplig börd men som sedan förklarats sakna sådan börd. Enligt kungörelsen 1949 åligger det därför domstol, som förklarat barn sakna äktenskaplig börd, att underrätta barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört (8:3 FB). Det har framstått som angeläget att barnavårdsman för barn utom äktenskap förordnas så tidigt som möjligt och redan innan barnet blivit fött. Barnavårdsmannen får på så sätt möjlighet att bistå modern redan under tiden före förlossningen. Det har därför föreskrivits, att modern i god tid före den väntade förlossningen bör vända sig till ledamot av barnavårdsnämnden i vistelsekommunen eller till annan person, som nämnden anvisat. Den som mottagit anmälan skall genast underrätta barnavårdsnämnden. Den nämnd, som mottagit anmälan, skall i förekommande fall vidarebefordra den till barnavårdsnämnden i den kommun där kvinnan är kyrkobokförd. Så snart anmälan inkommit till behörig nämnd, skall förordnande för barnavårdsman meddelas. Kvinnans föräldrar, arbetsgivare och andra i liknande ställning har ålagts att erinra henne om vikten av att anmälan blir gjord. Nämnden äger inte utan föreskriven anmälan av modern förordna barnavårdsman före barnets födelse (8:5 FB). Inkommer ej anmälan åligger det barnavårdsnämnden att så snart barnet blivit fött förordna barnavårdsman. För att barnavårdsnämnden skall kunna fullgöra sin skyldighet har föreskrivits viss uppgiftsplikt. Innan denna berörs skall erinras om bestämmelserna rörande kyrkobokföring. Enligt 15 § första stycket folkbokföringskungörelsen (1967:495) skall barns födelsetid, härkomst, förnamn och dop antecknas i födelse- och dopboken för barnets födelsehemort. Födelsehemorten är enligt 25 § folkbokföringsförordningen (1967:198) den församling där modern vid barnets födelse SOU 1972:65
var kyrkobokförd eller upptagen i obefintlighetsregistret. Enligt 16 § första och andra stycket folkbokföringskungörelsen skall för varje inom landet kyrkobokförd person finnas en personakt. När barns födelse antecknas i födelse- och dopboken, upprättar pastorsämbetet en personakt för barnet, om detta fötts levande. Barns födelse skall enligt 30 § folkbokföringsförordningen anmälas till pastorsämbetet i födelsehemorten. Om barnet föds på sjukhus eller enskilt vårdhem görs anmälan av styresmannen eller annan vid sjukhuset eller vårdhemmet anställd person. Biträder barnmorska i annat fall än nu sagts vid födelsen görs anmälan av henne enligt 11 § reglementet (1955:592) för barnmorskor. Anmälan sker på fastställd blankett, benämnd personbevis för förlossning. Blanketten sammanhänger för genomslag med anmälan om förnamn och dop, födelseavi till länsstyrelse, födelseavi till barnavårdsnämnd och födelseavi till lokalorgan för bostadstillägg. Blanketterna utskrivs samtidigt i tillämpliga delar av pastorsämbetet i den församling där modern är kyrkobokförd. De två först nämnda blanketterna utlämnas till modern före barnets födelse. Övriga blanketter behålls tills vidare av pastorsämbetet. Modern lämnar personbeviset på sjukhuset eller vårdhemmet, som återsänder beviset till pastorsämbetet när barnet fötts. Pastorsämbetet underrättar härefter länsstyrelsen. Därvid används de blanketter pastorsämbetet tidigare upprättat och behållit. Sedan länsstyrelsen fyllt i barnets personnummer sänder den födelseavin till barnavårdsnämnden, som underrättelse för barnbidragsregistrering. Därigenom fullgörs även pastorsämbetets skyldighet att jämlikt 28 § folkbokföringskungörelsen underrätta barnavårdsnämnden i församlingen, när födelse av barn utom äktenskap antecknats i födelse- och dopboken. Någon direkt avisering från pastorsämbetet till barnavårdsnämnden sker således ej. Länsstyrelsen vidarebefordrar slutligen — sedan födelsenummer ifyllts — även födelseavin till lokalorgan för bostadstillägg. Skyldigheten för barnavårdsnämnd att 51
förordna barnavårdsman gäller inte bara här i landet födda utomäktenskapliga barn utan också barn med utomäktenskaplig börd, som flyttar in i landet. Denna grupp berörs ej av länsstyrelsens avisering. Barnavårdsnämnden erhåller uppgift om dessa barn från pastorsämbetet, som enligt 3 § kungörelsen (1947: 660) med vissa bestämmelser angående tilllämpningen av lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag är skyldigt att avisera inflyttning av barn i bidragsberättigad ålder. Det bör i förevarande sammanhang uppmärksammas att domstol och pastorsämbete aviserar barnavårdsnämnden i barnets kyrkobokföringsort, medan barnavårdsman förordnas av nämnden i vårdnadshavarens kyrkobokföringsort. Om vårdnadshavaren är kyrkobokförd i annan kommun än barnet, bör därför den aviserade nämnden anmäla behovet av barnavårdsman till nämnden i vårdnadshavarens kyrkobokföringsort. 3.2 Barnavårdsmannen förordnas av barnavårdsnämnden Som redan anmärkts förordnas barnavårdsman av barnavårdsnämnden i den församling, där barnets vårdnadshavare är kyrkobokförd. Är vårdnadshavaren inte kyrkobokförd i riket förordnas barnavårdsman av nämnden i vårdnadshavarens vistelseort eller om han inte vistas i riket, av barnavårdsnämnden i Stockholm. Skall barnavårdsman förordnas före barnets födelse är barnavårdsnämnden i den blivande modems kyrkobokföringsort behörig (8:4 FB). Jämlikt 8 kap. 4 § FB skall till barnavårdsman förordnas därtill lämplig man eller kvinna. Vid bestämmelsernas tillkomst bedömdes lämpligheten med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Numera bedöms lämpligheten generellt. Förordnande meddelas särskilt för varje barn. Barnavårdsmannen äger åtaga sig flera uppdrag. Övervägande antalet barnavårdsmän är nu förordnade i egenskap av tjänstemän i kommunen. Utvecklingen under en femårsperiod framgår av följande av statistiska centralbyrån gjord uppställning. 52
Uppgift angående barnavårdsmän åren 1965— 1970 hela riket Män
1965 1966 1967 1968 1969 1970
Kvinnor
Befattn.havare hos nämnden
Övriga
Befattn.havare hos nämnden
Övrii
249 281 315 373 372 421
324 338 280 218 210 180
479 521 577 658 691 781
306 276 225 183 205 185
3.3 Barnavårdsmannens åligganden med avseende på bördens fastställande 1 8 kap. 6 § FB stadgas, att barnavårdsmannen har att bistå den som har vårdnaden om barn med råd och anvisningar samt tillse att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratas. Särskilt åligger det barnavårdsmannen att sörja för att barnets börd fastställs, när det är fött utom äktenskap. I lagen om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap har barnavårdsmannens åligganden med avseende å faderskapets fastställande närmare angivits. Där stadgas att barnavårdsmannen skall söka utreda vem som är fader till barnet. För detta ändamål skall han höra modern. Barnavårdsmannen bör söka utreda om modern haft förbindelse med flera män under konceptionstiden. Med ledning av moderns uppgifter skall barnavårdsmannen höra varje man, som kan tänkas vara fader till barnet, och de andra personer, som kan ha upplysningar att lämna. Barnavårdsmannen äger vid utredningen erhålla biträde av barnavårdsnämnd i annan kommun (2 § FL). Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av barnavårdsmannens utredning, bör barnavårdsmar.nen bereda den man, som enligt hans uppfattning är fader till barnet, tillfälle att erkänna faderskapet. Fastställande av faderskap genom erkännande kan endast ske genom skriftlig handling. Erkännandet skall vara bevittnat av två personer och skriftligen godkänt dels av barnets moder eller en för SOU 1972:65
barnet särskilt förordnad förmyndare, dels av barnavårdsmannen eller, om sådan ej förordnats, av barnavårdsnämnden. Kan faderskapet på grundval av utredningen inte bedömas med tillräcklig grad av säkerhet, skall barnavårdsmannen däremot ej verka för något erkännande. Enligt 3 kap. 2 § FB äger barnavårdsmannen inte godkänna erkännande av faderskap med mindre det kan antas att mannen är fader till barnet (3 § FL). Den som vill göra gällande att ett lämnat erkännande inte är gällande mot honom skall väcka talan vid domstol. Domstol skall förklara att erkännandet saknar verkan, om det kan visas att den som lämnat erkännandet ej är fader till barnet (3:2 FB). Finns anledning anta att modern under konceptionstiden haft samlag med flera män, bör barnavårdsmannen tillse att blodundersökning äger rum beträffande modern, barnet och de män, som kan komma ifråga. Då det kan medföra allvarliga olägenheter om ett lämnat erkännande först efter lång tid förklaras ogiltigt, är det även eljest angeläget att blodprov tas i största möjliga utsträckning innan faderskap fastställs genom erkännande. Blodundersökning bör alltid komma till stånd om den, som kan vara fader till barnet, begär det (4 § FL). Barnavårdsmannen äger i vissa fall nedlägga en påbörjad undersökning. Det kan finnas skäl att avbryta undersökningen om det visar sig omöjligt att över huvud taget få några upplysningar till vägledning för utredning av faderskapsfrågan. Det kan även vara så att modern under konceptionstiden haft samlag med flera män och det redan tidigt står klart att det inte går att ange vem som är fader till barnet. Även i de fall där samtycke till adoption föreligger får utredningen avbrytas. Föranleder faderskapet inte någon tvekan bör det emellertid fastställas och fadern bör då få tillfälle att yttra sig i adoptionsfrågan. I mera komplicerade fall framstår det emellertid som meningslöst att fullfölja utredningen och eventuellt anhängiggöra process för att få faderskapet fastställt. Slutligen får utredningen avbrytas om denna eller en rättegång skulle vara till SOU 1972:65
men för barnet eller utsätta modern för påfrestningar, som innebär fara för hennes psykiska hälsa. Så kan vara fallet om barnet avlats i incest eller i samband med våldtäkt. Även när de yttre omständigheterna inte är så extrema, kan det någon gång förekomma, att fortsatt utredning och rättegång av särskilda skäl skulle innebära så påtagliga risker för moderns psykiska hälsa att man hellre bör avstå från att försöka få faderskapet rättsligt fastställt (5 § FL). Barnavårdsmannen skall innan undersökningen nedläggs om möjligt efterhöra moderns uppfattning samt inhämta barnavårdsnämndens medgivande. Barnavårdsnämnden bör innan beslut fattas bereda socialvårdskonsulenten i länet tillfälle att yttra sig (5 § FL, 5 § BvmK). I förarbetena till lagen har framhållits att bestämmelserna om nedläggande av faderskapsutredning endast avser ett begränsat urval av samtliga faderskapsfall och att bestämmelserna således bör tillämpas restriktivt. Det är alltjämt en huvuduppgift för barnavårdsmannen att sörja för att barnets börd fastställs. Det åligger barnavårdsmannen att föra protokoll över vad som förekommit vid utredningen och som är av betydelse för faderskapets fastställande. Eftersom det jämlikt 8 kap. 6 § FB ankommer på barnavårdsmannen att tillse att underhåll tillförsäkras barnet, skall han i protokollet även redogöra för moderns och den utpekade faderns ekonomiska förhållanden och de andra omständigheter, som kan ha betydelse för underhållsbidragets bestämmande. Formulär till protokoll fastställs av socialstyrelsen (6 § FL, 3 § BvmK). Barnavårdsmannen skall bedriva utredningen skyndsamt. Om inte särskilda skäl föranleder annat skall utredningen vara avslutad inom ett år från barnets födelse. Har faderskapet inte fastställts inom denna tid, skall anledningen härtill särskilt anges i de anteckningar, som barnavårdsmannen har att föra(6§FL, 10 § BvmK). Kan faderskapet inte fastställas genom erkännande åligger det barnavårdsmannen 53
att väcka talan mot den man eller de män, svarandeparter är oanträffbar och av denna som enligt den företagna utredningen kan anledning tillfredsställande utredning i målet komma ifråga som fader till barnet. Tidigare integårattfå(14§FL). kunde i samma rättegång talan riktas endast Talan skall väckas vid den domstol där mot en man även om flera män kunde den barnavårdsnämnd finns, som utövar tillkomma ifråga för faderskapet. Med de nu syn över barnavårdsmannens verksamhet. Då gällande reglerna prövas faderskapsfrågan i barnavårdsmannen väcker talan, skall han till samma process beträffande alla män som kan rätten inge protokollet över utredningen. komma ifråga (7 § FL). Rätten äger förelägga barnavårdsmannen att Barnavårdsmannens taleplikt innebär en komplettera utredningen (10 och 11 §§ FL). skyldighet för honom att väcka och utföra Jämlikt 1 kap. 3 § FB erhåller barn utom talan mot den eller de män som enligt hans äktenskap äktenskaplig börd om föräldrarna utredning kan komma ifråga. Den som blivit ingår äktenskap med varandra. För att legistämd har rätt att dra in utomstående som timation skall kunna inträda förutsätts emelsvarande i målet. Domstolen skall på begäran lertid, att faderskapet blivit fastställt enligt av den instämde stämma den utpekade man- reglerna för barn utom äktenskap, alltså nen och pröva frågan om hans faderskap (8 § genom erkännande eller dom. FL). Faderskapslagen trädde i kraft den 1 I praktiskt taget alla faderskapsmål kan januari 1970. Ifråga om barn, som fötts före barnet få fri rättegång. Enligt 5 § lagen utgången av 1969, gäller äldre lag beträf(1919:367) om fri rättegång kan rätten fande barnavårdsmannens skyldigheter att därvid förordna advokat eller annan lämplig sörja för att barnets börd fastställs. Bestämjuridiskt utbildad person att mot ersättning melsen i 7 § 2 st FL äger emellertid tillämpav allmänna medel biträda barnet vid talans ning även i sådant fall. Det medför att väckande och utförande (jmf rättshjälpslagen barnavårdsmannens skyldighet att föra talan 1972:429). i samma process mot samtliga män, som kan Rättegången i faderskapsmål kan med de tänkas vara fader till barnet, gäller även om nya reglerna i många fall bli mer kompli- barnet är fött före 1970. cerad än tidigare. Barnavårdsmannen bör Som tidigare nämnts har bestämmelserna därför vid process anlita advokat eller annan om trolovningsbarn upphävts. I mål om som kan vara biträde enligt lagen om fri faderskap till barn utom äktenskap kan rättegång. Biträdet kan i samband med att emellertid barnets egenskap av trolovningsstämningsansökan upprättas ge barnavårds- barn enligt äldre lag upptas till prövning, om mannen råd ifråga om vilka män, som skall barnet är fött före nya lagens ikraftträdande stämmas in i målet. Barnavårdsmannen bör eller den uppgivne fadern har avlidit före naturligtvis även under målets fortsatta ikraftträdandet. handläggning samråda med biträdet i olika uppkomna frågor. Om det under målets handläggning framkommer att modern under 3.4 Den ändrade lagstiftningen om konceptionstiden haft samlag med man, som arvsrätt för barn utom äktenskap inte stämts in, skall som regel barnavårds- Såsom tidigare anmärkts har arvsrätten för mannen ansöka om stämning även å honom barn utom äktenskap vidgats genom att (7 § F L , 4 § BvmK). särbestämmelserna i ärvdabalken om arvsrätt Barnavårdsmannen får ej utan skäl återkalla för dessa barn utgått. De nya bestämmelsersin talan i faderskapsmål. Omständigheterna na är dock inte tillämpliga om arvlåtaren kan emellertid vara sådana att talan bör åter- avlidit före lagens ikraftträdande den 1 kallas. Så kan t ex vara fallet om endast en januari 1970. I sådana fall gäller äldre lag, man kan komma ifråga och faderskapet er- vilket innebär att endast trolovningsbarn och känns under rättegången eller om en av flera barn för vilka arvsrättsförklaring avgivits 54
varar till dess barnet fått den utbildning, som ärver honom. Ej heller gäller den nya lagen för barn, är tillbörlig med hänsyn till barnets anlag som fötts före den 1 januari 1970, såvida och föräldrarnas villkor. Den upphör dock inte annan dödsbodelägare, boutrednings- aldrig förrän barnet fyllt 16 år. Underhållsskyldigheten fördelas mellan man eller den som sitter i boet senast vid bouppteckningen fått kännedom om arving- föräldrarna efter vars och ens förmåga. Den en eller anteckning om barnet före arvsfallet som ej har vårdnaden om barnet är skyldig gjorts i personakt för arvlåtaren eller annan att utge underhållsbidrag (7:2 FB). Det underhållsbidrag, som den icke vårdfrån vilken arvlåtaren härleder sin arvsrätt. En stor del av nu ifrågavarande barn har inte nadsberättigade skall utge, fastställs genom haft någon kontakt med fadern. Barnets dom eller avtal. Avtal om underhållsbidrag arvsrätt kommer därför i praktiken att vara kan slutas formlöst. En skriftlig av två beroende av om anteckning skett i faderns personer bevittnad förbindelse kan ligga till personakt. Det har emellertid tidigare brustit grund för utmätning och införsel. Avtal om i registreringen av utomäktenskapliga barn i underhållsbidrag sluts mellan den bidragsfolkbokföringen. Före 1968 antecknades pliktige och barnet eller företrädare för nämligen i personakten endast de barn, som barnet. Barnavårdsmannen äger ej ingå avtal hade arvsrätt. Många barn utom äktenskap för barnet. för vilka faderskapet fastställts återfinns Föräldrabalken upptar vissa bestämmelser följaktligen inte i faderns personakt. Enligt om underhållsavtal. Bestämmelserna avser kungörelsen (1969:626) med ändringar i avtal rörande fullgörande för framtiden av BvmK skall barnavårdsmannen därför skynd- underhållsskyldighet jämlikt 7 kap.FB. samt sörja för att anteckning om barnet görs Enligt huvudregeln är avtal om framtida i faderns personakt i sådana fall då fader- underhåll bindande för den underhållsskapet till barn utom äktenskap fastställts pliktige men ej för den underhållsberättienligt äldre lag utan att anteckning därom gade. Denne kan trots avtalet kräva att utfå skett. Begäran om anteckning skall göras hos det högre bidrag, som enligt lag tillkommer pastorsämbetet i församling där fadern är honom. Avtal om underhåll jämlikt 7 kap. eller tidigare varit kyrkobokförd. Social- 1 § FB till barn utom äktenskap blir emellerstyrelsen har därjämte föreslagit att om tid bindande även för barnet om det ingås i barnet har barnavårdsman och tillhör den viss form, nämligen då det avfattas i skriftlig, grupp, som redan nu bör vara antecknad i av två personer bevittnad handling, som faderns personakt — trolovningsbarn, barn godkänts av barnavårdsmannen eller om såmed arvsrättsförklaring och barn födda efter dan ej finns av barnavårdsnämnden. Avser den 1 januari 1968 - barnavårdsmannen avtalet utgivande av visst belopp en gång för kontrollerar att fastställt faderskap tidigare alla krävs alltid barnavårdsnämndens godkänanmälts till pastor (jmf avsnitt 3.12.2). nande (7:7 FB). Kan avtal om underhållsbidrag inte träffas, fastställs bidraget av domstol. I FL ges 3.5 Barnavårdsmannens skyldighet att bestämmelser om talan vid domstol angåensörja för att barnet tillförsäkras de underhållsbidrag till barn utom äktenunderhåll skap. Enligt 18 § FL kan sådan talan föras i Till barnavårdsmannens åligganden hör även mål om faderskap. Om endast en man är - något som särskilt anges i 8 kap. 6 § FB - instämd kan frågan om faderskap och underatt sörja för att barnet tillförsäkras under- håll avgöras i samma rättegång. Är flera män instämda får - främst av praktiska skäl håll. Föräldrarna är skyldiga att vidkännas frågan om underhåll inte avgöras vid underkostnaderna för barnets uppehälle och ut- rätten förrän faderskapet fastställts genom bildning (7:1 FB). Underhållsskyldigheten dom, som vunnit laga kraft. BarnavårdsmanSOU 1972:65
nen äger jämlikt 19 § FL jämfört med 20 3.6 Barnavårdsmannens skyldighet att kap. 11 § FB föra talan för barnet i mål om biträda med indrivning av underhåll. I 19 och 20 §§ FL ges slutligen underhållsbidrag bestämmelser om interimistiska förordnanTill barnavårdsmannens uppgifter hör vidare den och om åtagande att utge underhålls- enligt vad som särskilt föreskrivits i 8 kap bidrag för tiden intill dess resultat av blod6 § FB - att biträda vårdnadshavaren med undersökning föreligger. indrivning och tillhandahållande av underSåväl dom som avtal, vilket enligt vad hållsbidrag. Barnavårdsmannen skall, om beförut sagts är bindande, kan av rätten jämkas talning ej sker, utnyttja de möjligheter till om väsentligt ändrade förhållanden påkallar indrivning, som står honom till buds. Han det. Jämkning kan ske på talan såväl av den äger begära införsel i den underhållsskyldiges underhållsberättigade som av den förpliktade lön och utmätning av hans egendom och lön. och jämkningen kan avse underhållskostBarnavårdsmannen äger vid efterforskning nadens hela belopp eller dess fördelning av den underhållsskyldige påkalla statliga mellan de underhållsskyldiga eller undermyndigheters medverkan. Det åligger t ex hållsskyldighetens varaktighet. Talan som nu offentlig arbetsförmedling att på förfrågan sagts får emellertid inte föras mot i föreskriav barnavårdsmannen eller annan barnets ven form ingånget avtal om utgivande av företrädare lämna uppgift om den efterengångsbelopp (7:8 FB). söktes senast kända adress och arbetsanställEn särskild jämkningsmöjlighet har stadning. gats beträffande avtal om underhåll till barn Barnavårdsmannen äger rätt till biträde av slutet mellan makar med avseende på förepolismyndighet för underhållsskyldigs efterstående återgång av äktenskapet, hemskillforskande och hörande. Barnavårdsmannen nad eller äktenskapsskillnad. Jämkning får äger även påkalla efterlysning av den underom avtalet ej ingåtts under hemskillnad hållsskyldige (2 § kungörelsen /1942:421/ ske om avtalet är uppenbart obilligt för ena om efterlysning av vissa underhållsskyldiga). maken (73 FB). Finns anledning antaga att den sökte begett Såsom förut nämnts är barnavårdsmannen sig till bestämd ort utomlands kan barnaskyldig att tillse att barnet erhåller undervårdsmannen påkalla biträde av utrikeshållsbidrag och barnavårdsmannen äger föra departementet för att kontrollera om den talan därom. Till barnavårdsmans skyldigsökte finns på orten. Efterlysning i utlandet heter får också anses höra att han håller sig kan i vissa fall begäras hos rikspolisstyrelsen. underrättad om förändringar rörande den Har den underhållsskyldige begett sig underhållsskyldiges villkor och barnets beutomlands skall barnavårdsmannen beakta hov samt att han vidtar åtgärder för att få de möjligheter till indrivning som finns i fastställt bidrag höjt, när väsentligt ändrade vistelselandet. Bestämmelser om indrivning förhållanden påkallar det. har t ex upptagits i kungörelsen (1962:514) De förändringar av penningvärdet som angående indrivning i Danmark, Finland, äger rum har föranlett en lagstiftning om Island eller Norge av underhållsbidrag. generell höjning av fastställda underhållsbidrag. Sedan den 1 apri1 1967 gäller lagen (1966:680) om ändring i, vissa underhålls3.7 Barnavårdsmannens skyldighet att i bidrag. Lagen syftar till en fortlöpande andra avseenden bevaka barnets ekonomiska anpassning av utgående familjerättsliga unrättigheter derhållsbidrag till förändringar i penningvärdet. Det ankommer på barnavårdsmannen Till barnavårdsmannens skyldigheter hör eller annan, som biträder vårdnadshavaren i även att tillse att barnet kommer i åtnjutanekonomiska frågor, att tillse att underhålls- de av övriga ekonomiska förmåner, som bidragen räknas upp i enlighet med lagen. barnet kan vara berättigat till. Detta följer av 56
Vissa undantag från rätten till bidragsföratt barnavårdsmannen skall tillse att barnets rätt och bästa tillvaratas (8:6 FB). Barna- skott stadgas. Bidragsförskott kan t ex ej vårdsmannen äger således rätt att för barnet utgå om barnet bor tillsammans med den av göra ansökan om vissa bidrag. Så är t ex föräldrarna, som ej är vårdnadshavare och fallet beträffande bidragsförskott (6 § lagen därför underhållsskyldig. I sådana fall får /l964:143/ om bidragsförskott), familjebi- den underhållsskyldige antas fullgöra sina drag (9 § familjebidragskungörelsen /l 946: förpliktelser genom att ge barnet underhåll i 101/) och barnpension inom folk- och hemmet. Vidare kan nämnas att bidragsförtilläggspensioneringen (3 § kungörelsen skott ej heller utgår om det finns grundad /l962:394/ med vissa bestämmelser rörande anledning anta, att den underhållsskyldige i ansökan om pension enligt lagen om allmän vederbörlig ordning betalar fastställt bidrag försäkring, m m). Det åligger följaktligen ej understigande bidragsförskottets belopp. barnavårdsmannen att tillse att vårdnads- Slutligen kan nämnas att bidragsförskott ej havaren ansöker om dessa bidrag då barnet utgår om barnets vårdnadshavare utan giltiga är berättigat därtill eller ock att själv göra skäl undandrar sig att vidta eller medverka sådan ansökan (jmf JO 1970 s 203). Lagen till åtgärder för att få underhållsbidraget (1947:529) om allmänna barnbidrag omtalar eller faderskapet fastställt. Familjepolitiska även vissa uppgifter för barnavårdsmannen. kommittén har nyligen framlagt förslag om Barnavårdsnämnden kan sålunda om vård- ändring av dessa bestämmelser. nashavaren ej anses skickad uppbära allmänt Bidragsförskott utgår med viss procent av barnbidrag förordna, att bidraget skall utbe- i lagen om allmän försäkring omnämnt bastalas till barnavårdsmannen (5 §). belopp. Bidragsförskott utgår efter ansökan hos barnavårdsnämnden i den kommun, där bar3.8 Barnavårdsmannens skyldighet att nets vårdnadshavare är mantalsskriven. Rätt beakta rätten till bidragsförskott m m att göra ansökan tillkommer barnets vårdI syfte att tillförsäkra barn i viss situation, nadshavare, särskilt förordnad förmyndare huvudsakligen barn till ensamstående föräl- eller barnavårdsman för barnet. Beviljat bidragsförskott utbetalas månadsder, ett ekonomiskt grundskydd har bestämmelser om bidragsförskott upptagits i sär- vis till barnets vårdnadshavare eller ifråga om fosterbarn till fostraren. Skulle vårdnadsskild lag. Berättigade till bidragsförskott är alla havaren eller fostraren inte anses skickad att utomäktenskapliga barn och alla barn i omhänderta medlen kan barnavårdsnämnden äktenskap, för vilka fadern eller modern besluta att bidragsförskott skall utbetalas till ensam är vårdnadshavare, eller som står barnavårdsmannen eller annan lämplig perunder vårdnad av särskilt förordnad för- son. I den mån bidragsförskott svarar mot myndare. Förskottet utgår i förhållande till fastställt underhållsbidrag inträder den barden underhållsskyldige. För att bidragsförnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, på skott skall utgå behöver underhållsbidraget kommunens vägnar i barnets rätt till underej vara fastställt. Det är ej heller nödvändigt, hållsbidrag gentemot den underhållsskyldige. att faderskapet till barn utom äktenskap Denne skall så länge bidragsförskott utgår fastställts. betala underhållsbidraget till barnavårdsFör utomäktenskapliga barn inträder rätnämnden eller, om underhållsbidraget är ten till bidragsförskott i förhållande till större än bidragsförskottet, så stor del av fadern omedelbart vid barnets födelse. För barn med äktenskaplig börd inträder rätten underhållsbidraget som belöper på förtill bidragsförskott, när domstols beslut an- skottet. Fullgör den underhållsskyldige inte sin betalningsskyldighet till barnavårdsnämngående vårdnad vinner laga kraft eller eljest den, ankommer det på nämnden att vidta går att verkställa. SOU 1972:65
åtgärder för indrivning. I många fall har även barnet en fordran på den underhållsskyldige, nämligen för underhållsbidrag, som ej täcks av bidragsförskottet. Barnavårdsnämnden bör i så fall bereda barnets företrädare vårdnadshavaren eller barnavårdsmannen — tillfälle att jämte nämnden utfå de medel, som kan utkrävas av den underhållsskyldige. Det har i stor utsträckning förekommit att barnavårdsmannen anlitats för att biträda barnavårdsnämnderna med återkrav från de underhållsskyldiga. I förarbetena till lagen om bidragsförskott har framhållits önskvärdheten av att barnavårdsnämnderna själva svarar för återkravsverksamheten även i fall där barnavårdsman finns. Huvudregeln bör vara att barnavårdsnämnden svarar för båda kraven. För att kunna uppträda på barnets vägnar behöver företrädare för barnavårdsnämnden fullmakt. 3.9 Barnavårdsmannens uppgifter avseende vårdnaden om barnet och rätten till umgänge Barnavårdsmannen har ett personligt ansvar för det barn för vilket han förordnats. Han skall tillse att barnets rätt och bästa tillvaratas. I kungörelsen rörande barnavårdsmannens verksamhet har särskild vikt lagts vid dessa uppgifter. Där framhålls att barnavårdsmannen skall öva tillsyn över barnet och med uppmärksamhet följa dess utveckling (8:6 FB,6§ BvmK). För att barnavårdsmannen skall kunna fullgöra sina åligganden måste han skaffa sig en ingående kännedom om barnets miljö. Detta kan ske genom besök i hemmet eller genom samtal med lärare och andra. Av betydelse är att samråd kan äga rum med företrädare för den förebyggande mödraoch barnhälsovården. Även om barnet vistas på annat håll åligger det barnavårdsmannen att ha uppsikt över barnet. Kan han inte själv sköta övervakningen bör han begära hjälp av barnavårdsnämnden. Vid sin tillsyn bör barnavårdsmannen särskilt vaka över att barnet får undergå hälsokontroll vid barnavärdscentral. Barnavårdsmannen bör vidare ge akt 58
på psykiska förändringar hos barnet och vid ogynnsam utveckling tillse att läkarundersökning sker. Barnavårdsmannen skall således vaka över att barnet lever under tillfredsställande förhållanden och om så inte är fallet vidta åtgärder. Förhållanden, som synes böra föranleda ingripande av barnavårdsnämnd, socialnämnd, nykterhetsnämnd eller annat kommunalt organ skall av barnavårdsmannen ofördröjligen anmälas till nämnden eller styrelsen. JO har i flera sammanhang framhållit vikten av att barnavårdsmännen uppmärksammar sitt ansvar för att barnen får växa upp under gynnsamma förhållanden. Han har därvid även förklarat att barnavårdsmannen har en mycket betydelsefull uppgift att fylla bl a då det gäller att förebygga barnmisshandel (JO 1970 s 219, 228 och 233 samt 1972 s 190). För att barnavårdsmannen skall kunna fullgöra sina åligganden måste han vara väl insatt i de lagar, som direkt berör hans verksamhet samt innebörden i stort av den sociala lagstiftningen i övrigt (7 § BvmK). Vid konflikt mellan barnets och vårdnadshavarens intressen skall barnavårdsmannen stå på barnets sida och han måste vara beredd att handla mot vårdnadshavarens önskan. Det åligger barnavårdsmannen att vid behov göra anmälan om förordnande av särskild förmyndare för barnet. Denna bestämmelse avsåg då den infördes de fall, där till följd av vårdnadshavarens försumlighet särskilt förordnad förmyndare erfordrades för att omhänderta vårdnaden. Bestämmelsen bör nu ses i samband med 6 kap. 12 § FB. Där stadgas att barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess barnet fyllt 20 år eller ingått äktenskap. Är modern inte lämplig att utöva vårdnaden skall rätten, efter ansökan av fadern eller barnavårdsmannen eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd överflytta vårdnaden till fadern eller till särskilt förordnad förmyndare. Barn i äktenskap står under föräldrarnas vårdnad. Gör en av föräldrarna sig skyldig till grovt missbruk vid vårdnadens utövande eller SOU 1972:65
förekommer andra tungt vägande skäl äger domstol enligt 6 kap. 6 § FB förordna att vårdnaden skall tillkomma allenast den andre eller särskilt förordnad förmyndare. Barnavårdsmannen äger jämlikt samma lagrum föra talan i fråga som nu nämnts. Lever föräldrarna på grund av söndring åtskilda skall rätten på ansökan av endera förordna, vilken av dem som skall ha vårdnaden om barnet. Finner rätten med hänsyn till barnets bästa uppenbart, att ingen av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros särskilt förordnad förmyndare. Domes till återgång av föräldrarnas äktenskap eller till hemskillnad eller äktenskapsskillnad skall rätten jämväl förordna angående vårdnaden om barnet. Den av föräldrarna, som är skild från vårdnaden, får inte betas rätten till umgänge med barnet med mindre särskilda omständigheter föranleder därtill. Kan föräldrarna inte enas avgörs frågan av domstol (6:10 FB). I föräldrabalken har uttryckligen fastslagits, att domstols avgörande angående vårdnad och umgänge kan omprövas, när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det (6:13 FB). Sedan 1968 finns i 21 kap. FB bestämmelser om överflyttning av barn. Den som vill söka verkställighet av vad domstol beslutat om vårdnad eller umgängesrätt äger göra ansökan därom hos länsrätten. Samma möjlighet har den vårdnadshavare, vars barn vistas hos annan och som vill ha barnet överflyttat till sig (21:1 och 6 FB). Länsrätten kan emellertid vägra medverka om väsentligt ändrade förhållanden eller särskilda skäl påkallar en omprövning av vårdnad eller umgängesrätt. Frågan om vårdnaden eller umgängesrätten upptas i sådant fall av domstol på ansökan av den som varit part i ärendet hos länsrätten eller av barnavårdsman eller barnavårdsnämnd (21:5 och 6 FB). 3.10 Om förmynderskap I 11 kap. 1 och 2 §§ FB ges bestämmelser om förmyndare för barn i och utom äktenskap. Finns ej någon, som enligt nämnda SOU 1972:65
lagrum skall vara förmyndare för barnet, skall rätten enligt 11 kap. 3 § FB utse förmyndare. Den som själv är omyndig får enligt 11 kap. 4 § FB inte vara förmyndare. Ett vanligt fall, då underårigt barn inte har någon legal förmyndare, är då underårig kvinna fött barn utom äktenskap. Modern har enligt 6 kap. 12 § FB vårdnaden om barnet och hon kan föra talan för barnet t ex om underhåll och faderskap, men hon är på grund av stadgandet i 11 kap. 4 § FB inte förmyndare för barnet och kan därför inte föra talan för barnet i andra ekonomiska angelägenheter. Frågan om förordnande av förmyndare i fall som nu nämnts upptogs av JO (berättelsen 1966 s. 243). JO begärde yttrande från fem domstolar, hos vilka vid inspektioner befunnits att i faderskapsmål, vari modern var underårig, åtgärd inte vidtagits för att inhämta yttrande av särskilt förordnad förmyndare på grund av att sådan förmyndare inte utsetts. Av domstolarnas yttranden framgick att de ansåg att när rätten var förmynderskapsdomstol - alltså i de fall då ett förmynderskap inte skulle skrivas in vid annan domstol - det ålåg rätten att i fall av berörd art tillse att förmyndare förordnades. JO var jämväl av den meningen att detta var gällande rätts innebörd. Förmynderskapsutredningen framhöll i sitt betänkande (SOU 1970:67 s 225) att förmyndare alltid borde förordnas i angivna fall. Enär man emellertid inte kunde räkna med att rätten alltid kunde bevaka att förmyndare förordnades, föreslog utredningen det förtydligandet i 8 kap. 6 § FB, att där utsädes att barnavårdsmannen skall göra anmälan till rätten "när särskild förmyndare skall förordnas för barnet". Förmynderskapsutredningens förslag har inte föranlett någon ändring i nu förevarande hänseende. Enligt förmynderskapsutredningen bör således förmyndare förordnas så snart modern är omyndig. Det vanligaste torde dock alltjämt vara att förmyndare utses endast när det uppkommer behov därav såsom då egendom tillfaller den omyndige. Rätten skall som förmynderskapsdomstol ha uppsikt över förmynderskapen. Frågor 59
som rör förmynderskapets anordnande äger rätten uppta utan särskild ansökan. I 20 kap. 28 § FB ges föreskrifter om vilka som äger föra talan i frågor som nu nämnts. Där stadgas, att ansökan om förmyndares förordnande eller entledigande eller annan rättens åtgärd med avseende på förmynderskap må göras, förutom av överförmyndaren och förmyndaren, jämväl av barnavårdsman och den omyndige själv, om han fyllt 16 år, så ock av hans make och närmaste fränder. Förmyndare, som gjort sig skyldig till försummelse, må entledigas jämväl på ansökan av allmän åklagare och barnavårdsnämnd. Slutligen skall i förevarande sammanhang erinras om att barnavårdsmannen jämlikt 20 kap. 32 § FB i vissa fall har möjlighet att begära förordnande av god man för barnet. 3.11 Barnavårdsmannens kurativa uppgifter Barnavårdsmannen skall bistå den som har vårdnaden om barnet med råd och upplysningar (8:6 FB). Han bör vara ett personligt stöd för vårdnadshavaren och sträva efter att vinna dennes och barnets förtroende (1 § BvmK). Så snart barnavårdsman förordnats efter anmälan från kvinnan bör han sätta sig i förbindelse med henne och göra sig underrättad om hennes förhållanden. Han skall särskilt uppmärksamma om behov av ekonomisk hjälp föreligger. Barnavårdsmannen skall även tillse att kvinnan erhåller lämplig vård eller inackordering under tiden före och efter nedkomsten. Barnavårdsmannen bör uppmana kvinnan att besöka mödravårdscentral eller ställa sig under annan läkarkontroll samt anmäla barnet till barnavårdscentral (2 § BvmK). Barnavårdsmannen skall emellertid även längre fram under barnets uppväxttid hjälpa och stödja vårdnadshavaren, framför allt i frågor som rör omsorgen om barnet. Vårdnadshavaren kan behöva hjälp när det gäller barnets vård och fostran. Barnavårdsmannen kan även vara vårdnadshavaren till hjälp i andra frågor, som rör bostad, arbete och 60
ekonomi. I samband med hemskillnad eller äktenskapsskillnad kan starka motsättningar föreligga mellan makarna. Mången gång kan de inte komma överens i vårdnads- och umgängesrättsfrågor. Barnavårdsmannen, som kan förordnas i avvaktan på att vårdnadsfrågan avgörs, kan fylla en viktig roll som medlare mellan makarna. Även sedan vårdnadsfrågan avgjorts kan barnavårdsmannens hjälp erfordras i samband med umgängesrättens utövande. Det kan innebära en stor trygghet för vårdnadshavaren att få barnavårdsmans medverkan vid överflyttning av barnet.
3.12 Barnavårdsmannens åligganden vid uppdragets utförande 3.12.1 Skyldighet att föra anteckningar Barnavårdsmannen skall föra anteckningar om barnet på ett av socialstyrelsen fastställt formulär. Anteckningarna skall omfatta alla för barnet väsentliga förhållanden, såsom bl a iakttagelser vid gjorda hembesök (10 BvmK). Barnavårdsman, som uppbär underhållsbidrag för barnet, skall vidare föra särskilda räkenskaper. Räkenskaperna skall utvisa tidpunkten för varje in- och utbetalning. Utgår bidragsförskott skall fördelningen av influtna bidrag mellan barnavårdsnämnden och den underhållsberättigade framgå. Barnet tillkommande medel och värdehandlingar skall av barnavårdsmannen hållas avskilda (11 § BvmK). 3.12.2 Barnavårdsmannen skall lämna vissa uppgifter Om barnet stadigvarande skall vistas i annat enskilt hem än hos förälder eller särskilt förordnad förmyndare åligger det barnavårdsmannen att så snart som möjligt underrätta barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet skall vistas. Bestämmelsen har tillkommit i syfte att förbättra kontrollen över fosterbarnen. Den omständigheten att barnet SOU 1972:65
överförts till fosterhem medför inte att barnavårdsmannens tillsynsskyldighet upphör. Barnavårdsmannens tillsyn är betydligt mer omfattande än den kontroll av fosterbarnen, som föreskrivs i barnavårdslagen (8 § BvmK). Faderskap till barn utom äktenskap och beslut varigenom domstol enligt äldre lag förklarat barnet vara trolovningsbarn skall antecknas i församlingsliggare och församlingsbok för barnets och föräldrarnas kyrkobokföringsort samt i födelse- och dopbok, där barnets födelse är inskriven (i regel barnets födelsehemort). Sedan faderskap till barn utom äktenskap fastställts åligger det därför barnavårdsmannen att genast anmäla det hos pastorsämbetet i barnets kyrkobokföringsort. Detsamma gäller om barnet med stöd av äldre lag förklarats vara trolovningsbarn. Är barnavårdsman ej förordnad för barnet, skall anmälan göras av barnavårdsnämnden (9 § BvmK). Någon särskild form för anmälan är inte föreskriven. Är barnets födelsehemort, moderns eller faderns kyrkobokföringsort annan församling än barnets kyrkobokföringsort, underrättar pastorsämbetet i barnets kyrkobokföringsort respektive församling om fastställt faderskap enligt mottagaren anmälan från barnavårdsmannen eller barnavårdsnämnden. 3.12.3 Barnavårdsmannens tystnadsplikt En grundläggande förutsättning för att barnavårdsmannainstitutionen skall omfattas med förtroende är att uppgifter om mödrarnas personliga förhållanden inte lämnas ut till obehöriga. Särskilda föreskrifter i kungörelsen har även getts om tystnadsplikt för barnavårdsman, ledamot eller tjänsteman hos barnavårdsnämnd samt annan kommunal befattningshavare, som biträder i ärenden angående barnavård. I kungörelsen har någon påföljd för den som bryter mot tystnadsplikten ej angivits. Ett sådant förfarande är emellertid såvitt avser tjänsteman inom kommunen att anse som tjänstefel. Det åligger SOU 1972:65
barnavårdsman och barnavårdsnämnd att förvara handlingarna rörande barnavårdsmannaskapen så att de inte är tillgängliga för obehöriga. Handlingar i ärende rörande barnavårdsmans verksamhet får enligt lagen om inskränkning i rätten att utbekomma allmänna handlingar inte lämnas ut utan den enskildes samtycke. Även utan sådant samtycke skall dock handlingen utlämnas, om, med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande önskas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas. Vid utlämnande bör erforderliga förbehåll göras (17 § BvmK, 14 § lagen /1937:249/ om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar). 3.13 Barnavårdsmannens ämbetsansvar Till barnavårdsmän förordnas huvudsakligen tjänstemän inom kommunen. Dessa är i sin verksamhet underkastade ämbetsansvar. Övriga barnavårdsmän har icke ansetts underkastade ämbetsansvar. Barnavårdsman, som visar försumlighet med uppdragets fullgörande, torde kunna ådraga sig skadeståndsskyldighet. 3.14 Om barnavårdsnämndens tillsyn Det åligger barnavårdsnämnden att föra förteckning över barnavårdsmannaskap, som står under nämndens tillsyn (16 § BvmK). Barnavårdsnämnden har ytterst ansvaret för att det stöd, som barnavårdsmannen har att lämna, blir effektivt. Barnavårdsnämnden skall därför hålla sig underrättad om barnavårdsmannens arbete och lämna erforderliga råd och anvisningar. För att nämnden skall kunna fullgöra sin övervakningsskyldighet åligger det nämnden att årligen granska barnavårdsmannens handlingar. Nämnden skall vid granskningen bilda sig en uppfattning om hur uppdraget fullgjorts och i förekommande fall lämna anvisningar. Vid granskningen skall barnavårdsnämnden ägna särskild uppmärksamhet åt de fall, där faderskapet ej fastställts. Granskningen skall även 61
avse att avtalat underhållsbidrag är skäligt med hänsyn till den underhållsskyldiges villkor. Om fastställt bidrag inte till fullo indrivits bör nämnden undersöka om barnavårdsmannen vidtagit tillräckliga åtgärder för indrivningen. Nämnden skall vidare bevaka att barnets rätt till bidragsförskott och barnpension beaktas samt i övrigt tillse att barnavårdsmannen ägnar barnet tillräcklig uppmärksamhet. Granskningen bör vara avslutad före den 1 april varje år. Granskning som nu nämnts skall även äga rum innan handlingarna efter beslut om överflyttning av tillsynen tillställs annan barnavårdsnämnd. Finner barnavårdsnämnden vid granskningen att barnavårdsmannen inte fullgör sitt uppdrag tillfredsställande, ankommer det på nämnden att entlediga barnavårdsmannen från uppdraget och förordna annan i hans ställe (8:8 FB, 15 § BvmK). Om vårdnadshavaren eller barnet flyttar till annan ort kan det bli omöjligt för barnavårdsnämnden att fullgöra tillsynsplikten. Barnavårdsnämnden äger därför jämlikt 8 kap. 8 § FB överflytta tillsynen till barnavårdsnämnden i vårdnadshavarens eller barnets nya vistelseort. Några närmare bestämmelser om när tillsynen skall överflyttas har inte givits. I proposition vid 1949 års riksdag (nr 93/1949) framhöll departementschefen, att det inte var lämpligt att i lagtexten ge detaljerade bestämmelser om tillämpningen av gällande regler. Enligt departementschefen kunde ledning hämtas av de vägledande anvisningar rörande överflyttning av tillsynen över barnavårdsmannaskap, vilka socialstyrelsen fogat vid ett i ärendet avgivet remissyttrande. Barnavårdsnämnden äger inte vägra motta tillsynen sedan beslut om överflyttning meddelats. Anser barnavårdsnämnden att beslutet är oriktigt, äger nämnden föra talan mot beslutet på sätt föreskrives i 8 kap. 10 § FB. Även barnavårdsmannen kan få svårt att sköta sitt uppdrag om vårdnadshavaren eller barnet flyttar. Om barnavårdsmannen önskar bli entledigad skall han göra ansökan hos den barnavårdsnämnd, som utövar tillsynen. Be62
gärs entledigande i samband med överflyttning av tillsynen till annan barnavårdsnämnd, bör ansökan om entledigande göras hos denna. Det är angeläget att den barnavårdsnämnd, som skall överta tillsynen, snarast entledigar barnavårdsmannen och förordnar ny (8:8 FB, 13 § BvmK). JA 5 Upphörande och förlängning av barnavård smannens förordnande När barnet fyllt 18 år upphör uppdraget att vara barnavårdsman. Barnavårdsnämnden kan emellertid redan dessförinnan entlediga barnavårdsmannen utan att förordna ny om det visar sig att behov av barnavårdsman inte längre föreligger. Så kan vara fallet när vårdnadshavaren visar att han ordnat det på betryggande sätt för barnet. Barnavårdsmannaskapet skall även upphöra när barnet legitimerats genom föräldrarnas giftermål. Det ankommer på barnavårdsmannen att underrätta barnavårdsnämnden om förhållanden, som nu nämnts (8:7 FB, 12 § BvmK). Barnavårdsnämnden äger förlänga uppdraget att vara barnavårdsman för tid efter det barnet fyllt 18 år, dock längst till dess barnet fyllt 20 år. Anledning härtill kan föreligga om barnet visat anpassningssvårigheter i olika avseenden och därför behöver fortsatt stöd och hjälp av barnavårdsmannen. I andra fall kan en nyligen påbörjad yrkesutbildning föranleda att barnavårdsmannen kvarstår i sin befattning ytterligare någon tid. Även i fall där den bidragsskyldige resterar med underhållsbidrag kan skäl föreligga att förlänga uppdraget. Den omständigheten att fadern åtagit sig eller ålagts att utge bidrag för tid efter det barnet fyllt 18 år kan också vara orsak till att uppdraget förlängs. Det ankommer på barnavårdsmannen att fästa barnavårdsnämndens uppmärksamhet på förhållanden, som nu nämnts (8:7 FB). Sedan uppdraget upphört skall barnavårdsmannen till nämnden överlämna anteckningar, räkenskaper och andra handlingar rörande barnet. Vid överflyttning av tillsyn skall, sedan ny barnavårdsman förordnats, handlingarna av nämnden tillställas SOU 1972:65
denne. Har barnavårdsmannen biträtt med indrivning av underhållsbidrag skall han då uppdraget upphör underrätta barnets förmyndare samt den tillträdande barnavårdsmannen och den underhållsskyldige om storleken av utestående underhållsbidrag (14 § BvmK).
4 Tidigare reformförslag
Bestämmelserna om barnavårdsmän har vid flera tillfällen utsatts för kritik och olika förslag till ändring har framlagts. I det följande lämnas en kort framställning av vad som förekommit i dessa hänseenden. 4.1 Motion vid 1949 års riksdag och lagutskottets utlåtande i anledning därav
söndring eller då äktenskapet upplösts genom skilsmässa. I dessa fall kunde det vara av värde att barnavårdsman utsågs för att den av föräldrarna, som tillagts vårdnaden, skulle få en medhjälpare, som kunde tillvarata barnets rätt gentemot den andre föräldern. En barnavårdsman kunde även i dessa fall vara erforderlig för att tillse att barnets rätt och bästa iakttogs även av vårdnadshavaren. En godvillig överenskommelse i fråga om vårdnad eller om umgängesrätt med barnen skulle även i många fall underlättas om makarna visste att vårdnad shavaren fick en barnavårdsman vid sin sida, som vid behov kunde tillvarata den andre makens intressen. Över huvud taget, fortsatte utskottet, kunde en barnavårdsman hindra onödiga slitningar och tvister mellan makarna rörande barnen. Utskottet ifrågasatte om det var tillräckligt att som den gällande rätten stadgade barnavårdsman tillsattes först efter framställning av vårdnadshavaren eller då barnavårdsnämnden av särskilda skäl fann det påkallat. Utskottet ansåg att frågan om ändrad lagstiftning borde utredas. Barnavård skommittén erhöll härefter i uppdrag att verkställa utredningen.
I en motion vid 1949 års riksdag (11:28) framhölls att styvbarn och skilsmässobarn var i avsaknad av det skydd de var berättigade till och som samhället var skyldigt att ge dem. Motionärerna ansåg det erforderligt med en utredning om vilka åtgärder som kunde vara lämpliga för att åstadkomma ett förbättrat skydd för dessa barn. I motionen anvisades som en åtgärd att bestämmelserna om tillsättande av barnavårdsman för barn och adoptivbarn i söndrade eller upplösta äktenskap gjordes obligatoriska och utsträcktes att gälla för alla barn, där endera av föräldrarna ingått äktenskap med annan än barnets fader eller moder. I två likalydande motioner vid samma riksdag (1:257, 11:321) framhölls även som ett önskemål att rätten skulle äga förordna barnavårdsman i de fall där föräldrarna tvistade om vårdnad och 4.2 Vissa anmärkningar av umgänge. riksdagens revisorer I yttrande (nr 34/1949) över motionerna framhöll första lagutskottet, att behov av Riksdagens revisorer upptog i sin för år 1954 barnavårdsman i många fall kunde uppkom- avgivna berättelse (§ 15) vissa frågor rörande ma, då föräldrarna levde åtskilda på grund av barnavårdsmannainstitutionen. Revisorerna 64
SOU 19 7 2:65
framhöll att av gjorda undersökningar framgått att antalet barn för vilka fader ej antecknats var betydande. Undersökningarna utvisade att huvudorsaken till att så många barn redovisats med okänd fader var att faderskapet över huvud taget inte fastställts. Detta hade sin grund bl a i att barnavårdsnämnderna inte alltid handlade dessa ärenden med tillbörlig omsorg. Revisorerna anmärkte att det inte sällan förekom att barnavårdsnämnder underlät att förordna barnavårdsman, oaktat nämnden underrättats om barnets födelse. Det anmärktes vidare att barnavårdsnämnden mången gång underlät att förordna barnavårdsman, när de kände till att kontrahenterna ämnade ingå äktenskap. Det förekom även att barnavårdsnämnderna ansåg att faderskapsfrågan saknade betydelse när barnet skulle bortadopteras. Försummelse från barnavårdsmannens sida kunde även vara orsaken till att faderskapsanteckning saknades. Det förekom att barnavårdsmannen underlät att anmäla fastställt faderskap till pastorsämbetet. Det förekom vidare, att pastor inte förde in uppgift om faderskap liksom även att barn som flyttade från födelseförsamlingen till annan församling innan faderskapet fastställts, inte erhöll anteckning om faderns namn i födelseförsamlingen. Anledningen till att anteckning inte skedde var i allmänhet att pastor i den nya församlingen inte aviserade födelseförsamlingen om faderskapet. Revisorerna framhöll vikten av att faderskapsärendena handlades mer effektivt. Det var därför av stor betydelse att barnavårdsnämnderna med största möjliga omsorg utsåg barnavårdsmän. Revisorerna erinrade om den tillsynsverksamhet som statens socialvårdskonsulenter utövade. Konsulenternas arbete skulle enligt revisorernas mening kunna effektiviseras om pastor ålades att en gång årligen till vederbörande konsulent rapportera de barn, för vilka det saknades anteckning om faderskap i födelse- och dopboken. Revisorerna ansåg vidare att det av vissa barnavårdsnämnder tillämpade förfarandet att varje år tillsammans med vederbörande pastor kontrollera, att i födelse- och dopboSOU 1972:65 5
ken under nästföregående år införda utomäktenskapliga barn var upptagna i nämndens förteckning över barnavårdsmannaskap, borde göras obligatoriskt. Barnavårdsnämnden borde vidare åläggas att med intyg styrka att anmälan gjorts till vederbörande pastorsämbete om faderskap för utomäktenskapligt barn. Socialstyrelsen uttalade i yttrande den 17 januari 1955 att det skulle vara värdefullt om pastor ålades att årligen till vederbörande socialvårdskonsulent rapportera de barn för vilka anteckning om faderskap saknades. Rörande revisorernas förslag att barnavårdsmännen med intyg skulle styrka att anmälan skett anmärkte styrelsen, att de blanketter som allmänt användes för anmälan till pastorsämbete om bl a faderskap även upptog ett utrymme för pastors erkännande av att anmälan mottagits. Övriga remissmyndigheter — pensionsstyrelsen, statskontoret och statistiska centralbyrån — tillstyrkte i huvudsak revisorernas förslag. Förslaget ledde ej till några författningsändringar.
4.3 Barnavårdskommitténs arbete 4.3.1 Kommitténs rundskrivelse till socialvårdskonsulenter och barnavårdsnämnder Barnavårdskommittén hade som förut nämnts fått i uppdrag att utreda frågan om ändrade bestämmelser beträffande förordnande av barnavårdsman för barn i äktenskap. Kommittén begärde under år 1951 i rundskrivelse till socialvårdskonsulenterna och ett stort antal barnavårdsnämnder upplysningar om vunna erfarenheter rörande vårdnadshavarnas behandling av styv- och skilsmässobarn samt frågade om det kunde anses befogat att barnavårdsman alltid förordnades för dessa barn eller att barnens förhållanden på annat sätt ställdes under skärpt tillsyn. Barnavårdskommittén anförde om resultatet av undersökningen bl a följande (SOU 1957:49 s 146). De ifrågavarande barnens ställning var 65
enligt barnavårdsnämndernas uppfattning inte sällan otillfredsställande. För skilsmässobarnen, som föreföll ha en svårare ställning än styvbarnen, var det största problemet umgängesrätten för den av föräldrarna, som inte hade vårdnaden. Denna rätt utnyttjades ofta på sådant sätt att barnen utsattes för allvarliga psykiska påfrestningar. Då fadern erhöll vårdnaden, hade barnens ställning ej sällan blivit osäker på grund av att barnet allt för ofta måste byta vårdare. Ett fåtal barnavårdsnämnder bedömde skilsmässobarnens ställning som direkt allvarlig. Socialvårdskonsulenterna och flertalet barnavårdsnämnder förklarade emellertid att regler innebärande obligatoriskt förordnande av barnavårdsmän för skilsmässo- och styvbarn ej borde införas. Det skulle innebära ett alltför stort intrång i privatlivet samt medföra ett mycket betungande arbete för barnavårdsnämnderna. Barnavårdsnämnderna borde i stället i större utsträckning än som tidigare varit fallet anlita möjligheten att utan ansökan förordna barnavårdsman för barn i äktenskap. Den inskränkningen skulle emellertid göras att barnavårdsman endast i undantagsfall skulle förordnas mot vårdnadshavarens bestämda önskan. Vissa barnavårdsnämnder förordade, att barnavårdsman alltid förordnades i de fall, där föräldrarna var oense beträffande vårdnad och underhåll. Behov av barnavårdsman kunde ofta föreligga under den tid dessa frågor var tvistiga främst för att förhindra att make efter uppslitande skilsmässoprocess godtog för maken och barnet oförmånliga villkor. Förslag framställdes även om att barnavårdsman skulle förordnas under den första tiden efter det föräldrarna separerat, eftersom barnets ställning under denna tid bedömdes som särskilt vansklig. Som ett alternativ till obligatoriskt förordnande förekom förslag om skyldighet för barnavårdsnämnderna att underrätta vårdnadshavaren om hans rätt att erhålla barnavårdsman. I barnavårdsnämndernas svar avvisades genomgående tanken på att tillsynen över skilsmässo- och styvbarnen ordnades på annat sätt än genom förordnande av barnavårdsman. Man anförde att om behov av tillsyn 66
förelåg var förordnande av barnavårdsman att föredraga, eftersom en sådan anordning var smidigare än övervakning enligt barnavårdslagen. Det framhölls även att allmänheten ej uppfattade förordnandet av barnavårdsman som en övervakningsåtgärd utan som en hjälpåtgärd. 4.3.2 Enkätundersökning 1956 Barnavårdskommittén redovisade även resultatet av en enkätundersökning 1956 hos barnavårdsnämnderna i Stockholms och Uppsala län. Undersökningen utvisade att fall, där behov av barnavårdsman för barn i äktenskap förelåg, mera sällan kom till nämndernas kännedom om inte vårdnadshavaren gjorde framställning om sådant förordnande. Några barnavårdsnämnder ansåg dock att det goda samarbete de hade främst med andra socialvårdsorgan och med distriktssköterskor ledde till att flertalet fall uppspårades och blev kända av nämnden. 4.3.3 Av barnavårdskommittén iakttagna brister Rörande barnavårdsmannainstitutionen i övrigt redovisade barnavårdskommittén vissa brister. Det gällde främst den personligt stödjande delen av barnavårdsmannens arbete. Den personliga kontakten hade visat sig mindre god, vilket ofta berott på att till barnavårdsman utsetts mindre lämpliga personer men även på att barnavårdsmännen vanligtvis erhöll för många uppdrag. Det hade även framkommit att underhållsbidragen i åtskilliga fall sannolikt fastställts till alltför låga belopp. Indrivningen av underhållsbidrag ägde ej heller alltid rum i den omfattning som var möjlig; ett förhållande som riksdagens revisorer anmärkt på tidigare. 4.3.4 Barnavårdskommitténs överväganden och förslag Barnavårdskommittén fann i sitt betänkande (s 154) att det inte kunde komma ifråga att obligatoriskt förordna barnavårdsman för SOU 1972:65
vissa kategorier av barn i äktenskap, såsom skilsmässobarn och styvbarn. Redan lösligheten i begreppsbestämningen omöjliggjorde en sådan reform. Därtill kom att dessa barn inte allmänt levde under sådana förhållanden att förordnande av barnavårdsman kunde anses motiverat. Kommitte'n ansåg att starka skäl talade för att, då tvist rådde om vårdnaden, barnavårdsman borde förordnas för tiden intill dess vårdnadsfrågan slutligt avgjorts, om det inte var uppenbart onödigt. Emellertid fann kommittén att den rådande ordningen inte borde frångås. Kommitténs överväganden ledde inte fram till förslag om några mer omfattande ändringar av bestämmelserna om barnavårdsmän. Vad angår barn i äktenskap föreslog kommittén en mindre jämkning i syfte att betona att barnavårdsnämnd, i de fall vårdnadshavaren inte själv begärde förordnande av barnavårdsman, borde använda sin befogenhet att självmant utse barnavårdsman något mindre sparsamt. I fråga om det ovillkorliga och undantagslösa förordnandet av barnavårdsman för barn utom äktenskap anmärkte kommittén, att detta otvivelaktigt ledde till en del onödiga förordnanden. Sådana onödiga uppdrag kunde emellertid upphöra genom beslut enligt 8 kap. 7 § FB. Kommittén ansåg inte att förhållandena vållade några olägenheter av betydelse i jämförelse med de stora fördelar det innebar, att lagen uppställde ett klart och ofrånkomligt krav på barnavårdsman för alla utomäktenskapliga barn. Kommittén framhöll vidare att det varit önskvärt att det först och främst betonats, att biträdet åt barnet var kärnan i barnavårdsmannens uppgift, även om detta biträde regelmässigt lämnades i form av bistånd åt vårdnadshavaren. I anledning av den brist på självständighet och initiativ hos barnavårdsmännen, som ofta omvittnats, hade det, framhöll kommittén, varit lämpligt om plikten att vid behov handla oberoende av vårdnadshavaren framhållits. Av samma skäl hade en erinran bort ges om barnavårdsmannens rätt och plikt att ta initiativ till omprövning av vårdnadsfrågan. Kommittén ansåg emellertid inte att det var nödvändigt med något SOU 1972:65
ändringsförslag. Kommittén övervägde vidare att föreslå, att barnavårdsmannen i denna sin syssla skulle vara underkastad ämbetsansvar, varigenom hans ansvar och verksamhetens stora betydelse skulle inskärpas, men fann sig böra avstå därifrån. I sitt slutbetänkande lade kommittén fram förslag till en ny kungörelse om barnavårdsmannens verksamhet och tillsynen därå. I förslaget sköts barnavårdmannens kurativa uppgifter i förgrunden. Där intogs vidare bestämmelser om skyldighet för barnavårdsman att med intyg styrka att anmälan om fastställt faderskap skett. Det föreslogs jämväl att barnavårdsnämnden årligen borde kontrollera att i nämndens förteckning över fastställda barnavård smannaskap fanns upptagna samtliga de utomäktenskapliga barn, vilka nästföregående år inskrivits i födelse- och dopboken för församling, hörande till kommunen, och för vilka församlingen var födelsehemort. Barnavårdskommitténs förslag medförde inte några ändringar i författningarna. 4.4 Motion vid 1961 års riksdag och lagutskottets utlåtande i anledning därav I motion vid 1961 års riksdag (11:579) begärdes en översyn av bestämmelserna om förordnande av barnavårdsman för barn i äktenskap. Motionärerna ansåg med hänsyn till dels det stigande antalet skilsmässor mellan yngre makar, dels de likartade förhållanden, som förelåg för barn utom äktenskap och för barn, vars föräldrar erhållit hemskillnad, det önskvärt med likartade bestämmelser ifråga om förordnande av barnavårdsman. Första lagutskottet hänvisade i utlåtande (nr 16/1961) till det av barnavårdskommittén framlagda förslaget. Enär kommitténs förslag nyligen framlagts och några nya omständigheter inte framkommit under tiden därefter fanns enligt utskottets mening ej skäl att tillsätta en ny utredning. Det anmärktes vidare inom utskottet att barnens rätt och bästa på tillfredsställande sätt kunde tillvaratas redan enligt gällande bestämmel67
ser. Det androgs vidare, att de av barnavårdskommittén förordade ändringarna i föräldrabalkens regler huvudsakligen tillkommit för att påverka en alltför restriktiv praxis hos vissa nämnder, då förordnande av barnavårdsman för barn i äktenskap kunde ifrågakomma. Redan de gällande reglerna gav nämnden möjlighet att ingripa när det behövdes. I avvaktan på att barnavårdskommitténs förslag prövades kunde det därför övervägas om inte barnavårdsnämnderna borde underrättas om den rätta innebörden av reglerna om förordnande av barnavårdsman för barn i äktenskap. Det kunde enligt utskottets mening ifrågasättas om inte socialstyrelsen i syfte att åstadkomma en enhetlig praxis borde ge tillkänna hur villkoret "av särskild anledning" i 8 kap. 1 § FB rätteligen borde tolkas.
4.5 Frågans behandling vid 1963 års riksdag 4.5.1 Motion vid 1963 års riksdag I motion vid 1963 års riksdag (11:542) upptogs på nytt frågan om barnavårdsmannainstitutionens utformning. I motionen framhölls inledningsvis att de ensamstående mödrarnas ställning under senare år blivit föremål för ökat intresse från statsmakternas sida men att ännu mycket återstod för att förbättra den. Detta gällde inte minst det personliga, kurativa biståndet, i vilket hänseende barnavårdsmannainstitutionen hade en viktig uppgift att fylla. Det var emellertid inte möjligt för barnavårdsmännen att lämna detta bistånd med hänsyn till det antal förordnanden, som i allmänhet åvilade varje barnavårdsman. Möjligheterna till vissa ändringar i barnavårdsmannainstitutionen borde därför övervägas. Motionärerna ifrågasatte om barnavårdsman behövdes för de utomäktenskapliga barnen i samma utsträckning, som tidigare varit fallet. Den ogifta modern hade numera i allmänhet avsevärt större möjligheter att klara sig på egen hand än då barnavårdsmannainstitutionen tillkom. För många inskränkte sig även kontakten med 68
barnavårdsmannen till ett minimum. Barnavårdsmannens möjligheter att öva tillsyn över barnet blev då små. Andra däremot, såväl ogifta som frånskilda och deras barn, kunde ha ett växande behov av det personliga stöd som barnavårdsmannen kunde ge. Motionärerna ifrågasatte därför om inte barnavårdsmannens arbete på ett bättre sätt kunde koncentreras på dessa senare fall. Detta kunde ske t ex på så sätt att barnavårdsmannen befriades från ansvaret för det säkerligen icke ringa antal fall, där hans insats på grund av moderns förmåga att klara sig själv var av mindre betydelse. Motionärerna ifrågasatte om inte barnavårdsman för barn utom äktenskap skulle förordnas obligatoriskt för ett begränsat antal år, t ex sju år, varefter fortsatt förordnande skulle bli beroende av vårdnadshavarens önskemål. En annan möjlighet vore att barnavårdsnämnden fick rätt att dela upp bamavårdsmannaförordnandena i aktiva och passiva ärenden, varvid barnavårdsmannens ansvar då det gällde de passiva ärendena skulle inskränka sig till viss bevakningsskyldighet. Motionärerna ansåg att frågan borde bli föremål för utredning. 4.5.2 Motionen remissbehandlas Första lagutskottet inhämtade yttrande över motionen från socialstyrelsen, varjämte tillfälle att avge yttrande bereddes barnavårdsnämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö, dåvarande Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet samt Svenska socialvårdsförbundet. Socialstyrelsen framhöll, att de kurativa uppgifter, som åvilade barnavårdsmannen endast i ringa utsträckning tillgodosågs. Oproportionerligt stor del av barnavårdsmännens arbetstid åtgick till indrivning av underhållsbidrag. I de större städerna hade som regel kameral personal övertagit indrivningsverksamheten men barnavårdsmannen hade i stället fått ett ökat antal förordnanden, 3—400 för varje barnavårdsman. Socialstyrelsen ifrågasatte om det alltjämt fanns skäl att låta förordnandet av SOU 1972:65
barnavårdsman för alla barn utom äktenskap bestå sedan väl faderskapet fastställts. Styrelsen underströk att barnavårdsnämnderna ägde upphäva förordnandet om behov av barnavårdsman ej längre förelåg. Möjligen skulle nämnderna kunna tillämpa denna bestämmelse mindre restriktivt. Styrelsen förordade vidare, att den i större städer tillämpade ordningen att all kravverksamhet överflyttades från barnavårdsmännen till barnavårdsnämnderna genomfördes i alla kommuner. Härigenom skulle barnavårdsmännen beredas tillfälle att i större utsträckning ägna sig åt kurativt arbete. Socialstyrelsen anmärkte därvid att gruppen förut gifta ensamstående fostrare numera, vad gällde behovet av kurativa åtgärder, kunde jämställas med gruppen ogifta mödrar. Obligatoriskt barnavårdsmannaförordnande torde vara lika påkallat för båda grupperna. Barnavårdsnämnden i Stockholm anförde, att den i motionen berörda huvudfrågan, nämligen koncentrationen av barnavårdsmannaarbetet till de viktigaste uppgifterna, länge hade utgjort ett framträdande men samtidigt svårbemästrat problem. Svårigheterna hade efter hand accentuerats till följd av att en del ärenden blivit alltmer arbetskrävande. Detta hade, påpekades det, ansetts sammanhänga med bl a andelen ökade förordnanden för barn i äktenskap, i vilka ärenden särskilt frågan om umgänget med barnen medförde mycket arbete. Problemet hade angripits genom rationalisering av barnavårdsmannaarbetet. Arbetet med indrivning hade överförts till särskild byrå och avsikten var vidare att överföra vissa expeditionella arbetsuppgifter till kontorsarbetskraft. I yttrandet framhölls att det ändock inte var möjligt att med rådande arbetsmängd fullgöra de uppgifter, som förutsattes i kungörelsen om barnavårdsmans verksamhet. Hur arbetet tekniskt än underlättades kvarstod, att det personligt inriktade kurativa barnavårdsmannaarbetet inte tillfredsställande kunde fullgöras om varje barnavårdsman hade att svara för ett stort antal enskilda ärenden. I utlåtandet förordades att frågan blev föremål för en undersökning. Om SOU 1972:65
vid sådan undersökning framkom att barnavårdsmannaskapen i många fall skulle kunna upphöra tidigare måste garantier ändock skapas för att barnavårdsnämnden kunde lämna hjälp exempelvis med indrivning av underhållsbidrag och bevakning av barnens ekonomiska rättigheter. I utlåtandet framhölls även att barnavårdsnämnderna måste ha någon form av organiserad verksamhet för frivillig rådgivning och stöd i praktiska angelägenheter i de fall barnavårdsmannaskapen upphört innan barnet fyllt 18 år. Barnavårdsnämnden i Malmö förklarade att nämnden delade motionärernas uppfattning om behovet av en utredning rörande de ensamma mödrarnas problem med avseende på råd och stöd i personliga angelägenheter. Nämnden framhöll emellertid att gruppen ensamma fäder förtjänade minst samma uppmärksamhet. En utredning borde därför kartlägga de ensamma föräldrarnas villkor och levnadsförhållanden sedda ur sociologiska och psykologiska aspekter. Nämnden anförde vidare i yttrandet att samhällets stöd åt de ensamma föräldrarna inte borde begränsas till de nog så viktiga rent praktiska omsorgerna utan även mentalhygieniska synpunkter borde tillmätas stor betydelse vid utformningen av den framtida verksamheten på ifrågavarande område. Barnavårdsnämnden uppgav vidare att sedan indrivning av underhållsbidrag överflyttats till annat organ och skrivhjälp anskaffats för utförande av rutinarbete, barnavårdsmännen fått ökad tid för den kurativa verksamheten. Antalet barnavårdsmannaärenden hade emellertid ökat kraftigt. En verklig lösning av ifrågavarande stora problem var ej möjlig att ernå förrän de områden, där praktiska hjälpåtgärder erfordrades, inventerats och målsättningen för den kurativa verksamheten klart preciserats. Därvid borde ett väsentligt problem uppmärksammas. Under senare år hade tvister mellan makar i vårdnadsfrågan och beträffande umgängesrättens utövande otvivelaktigt givit barnavårdsmännen en väsentligt ökad och i viss mån artsny arbetsbörda. Behovet av tillgång till barnpsykiatrisk och psykologisk expertis liksom till verksamhet 69
av familjerådgivande karaktär hade framträtt allt starkare. Svenska landskommunernas förbund anmärkte, att barnavårdsmannaförordnande mången gång kvarstod för barn utom äktenskap utan att behov av barnavårdsman förelåg, medan barnavårdsman inte förordnades för barn i äktenskap i fall där ett verkligt behov förelåg. Förbundet ansåg emellertid inte att det erfordrades någon lagändring för att uppnå motionärernas syfte utan snarare en ändrad tillämpning av gällande bestämmelser. Emellertid fanns det enligt förbundet andra frågor som förtjänade större beaktande, såsom frågan om individuella förordnanden, handhavandet och fördelningen av det med barnavårdsmannaskapet förenade göromålen liksom frågan om en ändrad inspektions- eller tillsynsverksamhet. 4.5.3 Första lagutskottets utlåtande Första lagutskottet anförde i utlåtande (nr 44/1963), att betydande olägenheter kunde uppstå om alltför många uppdrag samlades på en person. Utskottet fann det angeläget att barnavårdsmännen vid sysslandet med sina uppdrag så långt som möjligt inriktade sig på kurativa uppgifter. I görligaste mån borde rent expeditionella uppgifter överföras från barnavårdsmännen till annan därför lämpad personal, varigenom betydande fördelar kunde vinnas. En sådan rationalisering fordrade emellertid inte ändringar i gällande bestämmelser. De av motionärerna anvisade lösningarna, som avsåg att möjliggöra en koncentration av barnavårdsmannens arbete på de kurativa uppgifterna, kunde ej förordas. Utskottet framhöll svårigheten i att kunna bedöma om behov av barnavårdsman kvarstod efter det barnet uppnått sju eller åtta års ålder. Det måste vidare förutsättas att även om ett förordnande upphörde, fortlöpande uppmärksamhet måste ägnas fallet så att vid behov nytt förordnande snarast kunde lämnas eller andra lämpliga åtgärder vidtagas. Samma invändningar kunde i huvudsak göras mot förslaget att dela upp barnavårdsmannauppdragen på passiva och 70
aktiva. De gällande bestämmelserna lämnade emellertid möjligheten öppen att i det enskilda fallet låta barnavårdsmannauppdraget upphöra före den i lagen utsatta normaltiden. Utskottet hemställde därför att motionen inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. 4.6 Frågans behandling vid 1964 års riksdag I en motion vid 1964 års riksdag (11:257) upptogs åter frågan om en utredning av barnavårdsmannainstitutionen. Det framhölls, att mycket ännu återstod att göra för de ensamma mödrarna, inte minst då det gällde bostadsfrågan och det personliga, kurativa arbetet. Detta gällde inte bara de ogifta mödrarna utan också de frånskilda och hemskilda. Samtidigt ifrågasatte motionärerna om inte barnavårdsmannen kunde befrias från ansvaret för det säkerligen inte ringa antal fall, där hans insats på grund av moderns förmåga att klara sig själv var av mindre betydelse. De framhöll emellertid att garantier i så fall måste skapas för att barnavårdsnämnderna, om barnavårdsmannaskapet upphört, kunde lämna hjälp med bl a bevakning av barnets ekonomiska rättigheter och indrivning av underhållsbidrag. Det torde även vara önskvärt, fortsatte motionärerna, att barnavårdsnämnderna i sådana fall kunde lämna frivillig rådgivning och stöd i praktiska angelägenheter till mödrar med barn under 18 år. Möjlighet att förordna barnavårdsman på nytt måste också finnas. Första lagutskottet fann i utlåtande (nr 6/1964) ej anledning att överväga en särskild utredning rörande barnavårdsmännens verksamhet innan man vunnit erfarenheter av tillämnad ändring av bidragsförskottslagen och innan verkningarna av den fortgående rationaliseringen av barnavårdsmännens arbete framträtt någorlunda klart.
4.7 Kommunförbundens och Stockholms stads hemställan om översyn av barnavårdsmannainstitutionen Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund (numera Svenska kommunförbundet) begärde 1965 hos Kungl Maj:t att frågan om barnavårdsmannainstitutionens utformning prövades. Förbunden framhöll att den ekonomiska situationen för de ensamstående mödrarna och deras barn förbättrats. Vidgade utkomstmöjligheter, socialförsäkring, allmänna barnbidrag och bidragsförskott gav numera en säkrare tillvaro i materiellt hänseende. Andra samhällsåtgärder som daghem, förebyggande hälsovård, förbättrad fosterbarnskontroll och vidgade utbildningsmöjligheter gav vidare förutsättningar för bättre uppväxtförhållanden. Tillsynsmomentet i barnavårdsmannaarbetet hade till en del onödiggjorts eller överflyttats. Ett växande behov av rådgivning, upplysning och insatser från barnavårdsmannens sida av helt ny karaktär förelåg emellertid. Barnavårdsmannauppdraget hade fått ett annat innehåll. Barnavårdsnämndernas möjligheter att anpassa barnavårdsmannaarbetet efter de nya kraven var emellertid begränsade. Särskilt utbildade tjänstemän utsågs i allt större omfattning till barnavårdsmän. Ett stort antal ärenden hopades på varje enskild barnavårdsman. Det var inte längre möjligt för barnavårdsmannen att i det enskilda fallet handla i överensstämmelse med lagens krav. Förhållandena hade lett till att frågan om att låta barnavårdsmannaskapet upphöra vid en tidigare tidpunkt än då barnet fyllt 18 år aktualiserats. Detta syntes förutsätta att barnavårdsnämnden och övriga socialvårdsorgan fick ökade resurser för kurativ verksamhet. Förbunden ansåg att frågan om barnavårdsmannainstitutionens utformning borde utredas. Utredningen borde enligt förbundens mening inriktas på spörsmålet om de obligatoriska barnavårdsmannaskapen för vissa barn alltjämt var berättigade. Det borde vidare prövas om inte de individuella förordnandena kunde slopas och ansvaret för verksamheten SOU 1972:65
överflyttas på barnavårdsnämnderna. Detta skulle innebära att barnavårdsnämnderna ålades att bistå den som hade vårdnaden om barn med råd och upplysningar och tillse att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratogs. Särskilt skulle det åligga nämnderna att sörja för att barnets börd fastställdes när det var fött utom äktenskap och att barnet fick underhåll. Nämnden skulle ha möjlighet att ge tjänsteman fullmakt att som rättslig företrädare för barnet verka för fastställande av barnets börd etc. Uppdraget skulle sedan upphöra. Kravverksamheten kunde överföras på kameral personal. Nämndens insatser i övrigt för mödrarna och barnen skulle ombesörjas av dess assistentpersonal i vanlig ordning. Det stöd, som inom barnavårdsmannaskapets ram krävdes beträffande barn i upplösta äktenskap, var numera vanligen av medlande och kurativ natur. Sådant bistånd kunde med fördel lämnas eller förmedlas av barnavårdsnämnderna under de angivna formerna. Förbunden framhöll att en lösning enligt angivna riktlinjer skulle innebära att de med obligatoriet förenade olägenheterna togs bort samtidigt som ett bortfall av administrativa skyldigheter gav utrymme för en inriktning på den nu eftersatta kurativa verksamheten och på de fall där tillsyn och insatser verkligen erfordrades. Stockholms stadsfullmäktige begärde samma år och i huvudsak på samma grunder som förbunden hos Kungl Maj:t åtgärder för en revision av lagbestämmelserna om barnavårdsman i syfte att överföra barnavårdsmans befogenheter enligt föräldrabalken till barnavårdsnämnd. 4.8 Frågans behandling vid 1965 års riksdag 4.8.1 Motion med begäran om översyn av bestämmelserna i 8 kap. 1 och 3 §§FB I motion vid 1965 års riksdag (11:382) hemställdes på nytt att bestämmelserna om förordnande av barnavårdsman för barn i äktenskap sågs över och att i avvaktan på 71
denna översyn socialstyrelsen fick i uppdrag att ge vederbörande myndigheter till känna hur villkoret "av särskild anledning" borde tolkas, så att enhetlig praxis i möjligaste mån kunde erhållas. Motionärerna åberopade i huvudsak samma omständigheter som i motion till 1961 års riksdag. 4.8.2 Remissbehandling Första lagutskottet inhämtade yttrande över motionen från socialstyrelsen, varjämte barnavårdsnämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö bereddes tillfälle att avge yttrande. Socialstyrelsen framhöll inledningsvis att då fråga var om förordnande av barnavårdsman för barn i äktenskap utan att framställning därom gjorts av vårdnadshavaren, barnavårdsnämnden hade att iaktta reglerna i 3 kap.barnavårdslagen. Styrelsen anmärkte att förordnande av barnavårdsman på detta sätt blivit en mera sällan utnyttjad nödfallsutväg. Däremot torde det inte vara ovanligt att barnavårdsnämnden, då så ansågs erforderligt, tog initiativ till förordnande av barnavårdsman genom att råda eller till och med övertala vårdnadshavaren att göra framställning därom. Att barnavårdsnämnden valde denna väg var lätt förklarligt, eftersom det låg nära till hands att vårdnadshavaren uppfattade en av särskild anledning utsedd barnavårdsman som en av barnavårdsnämnden utsedd övervakare med vilken vårdnadshavaren helst ville ha så litet som möjligt att göra. Styrelsen ansåg emellertid att hela barnavårdsmannainstitutionen borde ses över. Enligt styrelsens uppfattning borde barnavårdsmannaverksamheten reformeras såväl till sitt innehåll som till sin organisation. Härtill bidrog den nya bidragsförskottslagstiftning, som trädde i kraft 1964. Denna aktualiserade bl a spörsmålet om inte ansvaret för att faderskap och underhållsbidrag för barn utom äktenskap borde avlyftas från barnavårdsmännen och anförtros åt barnavårdsnämnderna. Det måste numera vara ett ekonomiskt intresse för barnavårdsnämnderna att få direkt inflytande på dessa 72
frågor. Samtidigt förelåg enligt socialstyrelsens bedömande ett klart behov av att barnavårdsmännen fick koncentrera sig på rent kurativa uppgifter. Socialstyrelsen uttalade vidare rörande motionens senare del, att den syntes avse att åtgärder skulle vidtas i syfte att inom ramen för gällande bestämmelser provisoriskt åstadkomma vidgade möjligheter att förordna barnavårdsman för barn i äktenskap oberoende av vårdnadshavarens vilja. Styrelsen, som inte delade motionärernas uppfattning om önskvärdheten därav, förklarade emellertid att styrelsen avsåg att i Råd och anvisningar uppmana barnavårdsnämnderna att verka för att ensamstående vårdnadshavare till barn i äktenskap, i synnerhet unga vårdnadshavare, i ökad utsträckning använde sig av möjligheten att få stöd av en barnavårdsman. Barnavårdsnämnden i Stockholm åberopade som remissvar tjänsteutlåtande av barnavårdsdirektören. I detta anfördes bl a att barnavårdsmannen i fråga om barn utom äktenskap hade vissa omedelbara och primära uppgifter som bevakare av barnets rätt och intressen vid fastställande av faderskap och underhåll. Därvidlag förelåg såvitt avsåg skilsmässobarnen en väsentlig skillnad, som i och för sig motiverade skiljaktigheter i lagbestämmelserna för de olika grupperna. Det torde vidare utan lagändring vara uteslutet att införa en praxis, som skulle innebära att barnavårdsman förordnades mer eller mindre obligatoriskt för skilsmässobarn. Om inte vårdnadshavaren själv begärde det, kunde barnavårdsman endast förordnas när särskild anledning förelåg. Med särskild anledning menades då uppenbarligen inte skilsmässan som sådan eller förhållanden, som regelmässigt inträdde vid en skilsmässa. Avslutningsvis berördes frågan om en allmän översyn av bestämmelserna om barnavårdsman. Barnavårdsnämnden i Göteborg uttalade att enligt nämndens erfarenheter var möjligheterna att förordna barnavårdsman för barn i äktenskap enligt de nu gällande bestämmelserna betryggande. Det fanns därför inte anledning att se över dessa bestämmelser. Denna ståndpunkt fick vidare stöd i den SOU 1972:65
alltmer rådande uppfattningen att förordnande av barnavårdsman för barn utom äktenskap inte onödigtvis borde kvarstå när moder och barn levde under betryggande förhållanden med god ekonomi och modern inte själv önskade att förordnandet bibehölls. Vidkommande motionens senare led uttalade nämnden att i uttrycket "av särskilda skäl" torde inrymmas så många skiftande anledningar att det svårligen i önskvärd utsträckning kunde återgivas. Det var därför enligt nämndens mening lämpligast att även i fortsättningen låta barnavårdsnämnderna bedöma de olika skälen för ett förordnande av barnavårdsman. Barnavårdsnämnden i Malmö framhöll inledningsvis, att skillnaden i fråga om behovet av barnavårdsman för barn i och utom äktenskap väl motiverade olika bestämmelser. Nämnden framhöll vidare att genom det intima arbete, som förekom mellan barnavårdsnämnd och andra sociala organ, läkare, skolsköterskor, lärare, kuratorer m fl, torde missförhållanden beträffande skilsmässobarn och eventuellt behov av barnavårdsman i mycket stor utsträckning bringas till nämndens kännedom. Nämnden fann bl a med hänsyn härtill att en utvidgning av bestämmelserna om barnavårdsmän inte var motiverad. Nämnden uttalade avslutningsvis att det framstod som angeläget att en vidare översyn av barnavårdsmannainstitutionen, sedd i förhållande till de mångskiftande hjälp- och stödåtgärder av ekonomisk och kurativ art, som samhället nu kunde erbjuda den ogifta modern, kom till stånd. 4.8.3 Lagutskottets utlåtande Lagutskottet uttalade (nr 15/1965) att som motionärerna framhållit hade mången gång vårdnadshavare av skilsmässobarn lika stort behov av stöd och hjälp från barnavårdsman som den som hade vårdnaden om barn utom äktenskap. Särskilt torde detta vara fallet beträffande unga vårdnadshavare. Detta talade med viss styrka för motionens syfte. Det kunde å andra sidan med fog göras gällande, att generellt sett förelåg beträffande barn SOU 1972:65
utom äktenskap sådana särskilda problem att olika regler i och för sig var motiverade. Gällande lag hindrade emellertid inte erforderliga förordnanden. Av nämndernas yttranden framgick även att barnavårdsnämnderna hade goda möjligheter att få kännedom om de fall i vilka barnavårdsman borde förordnas. Lagutskottet fann att något mera framträdande behov av ändring av nu ifrågavarande bestämmelser inte förelåg. Utskottet ansåg sig inte böra förorda en ny särskild utredning beträffande den väckta frågan. Beträffande det andra ledet i motionen fann utskottet under hänvisning till socialstyrelsens yttrande ej skäl förorda någon särskild åtgärd. 4.9 Motion vid 1966 års riksdag och lagutskottets utlåtande i anledning därav I motion vid 1966 års riksdag (11:689) hemställde motionärerna om en översyn av barnavårdsmannainstitutionen. Motionärerna föreslog att barnavårdsmannens befogenheter enligt föräldrabalken överfördes till barnavårdsnämnden. Till stöd för sin hemställan åberopade motionärerna bland annat ovan berörda framställningar till KunglMaj:t. Första lagutskottet fann i utlåtande (nr 12/1966) att en revision av bestämmelserna borde övervägas. Genom ändrade bestämmelser kunde enligt utskottets mening åtskilliga fördelar vinnas av både administrativ och praktisk natur till gagn bl a för den kurativa verksamheten. Enär emellertid frågan övervägdes inom justitiedepartementet och av 1962 års familjeberedning, fann utskottet att någon ytterligare översyn inte var erforderHg4.10 Familj^beredningens promemoria angående barnavårdsmannainstitutionen I sitt slutbetänkande (SOU 1967:8) upptog familjeberedningen en promemoria rörande barnavårdsmannainstitutionen, avsedd att utgöra underlag för en lagteknisk översyn av bestämmelserna om barnavårdsmän. Familje73
beredningen redovisar i promemorian resultatet av en undersökning angående barnavårdsmännens verksamhet. 4.10.1 Familjeberedningens undersökning Familjeberedningens undersökning avsåg elva kommuner. Undersökningen utvisade att i samtliga tillfrågade kommuner var barnavårdsmännen förordnade i egenskap av tjänstemän i kommunen. I tre av kommunerna ägnade sig barnavårdsmännen helt åt sina förordnanden. För varje barnavårdsman kunde därvid antalet förordnanden uppgå till 300-400. Den huvudsakliga orsaken till att barnavårdsmän förordnades för barn i äktenskap var meningsskiljaktigheter mellan föräldrarna angående umgängesrätten. Vårdnadshavarens önskan om biträde för utfående av underhållsbidrag förekom liksom även - fast i mindre omfattning - att barnavårdsnämnden själv av särskilda skäl förordnade barnavårdsman. Samarbete med barnavårdscentraler, daghem och skolor förekom enligt undersökningen i de flesta kommuner. Endast i de större kommunerna förekom dock ett mera regelbundet samarbete. Hembesök ägde rum i ringa omfattning. I vissa kommuner gjordes inga hembesök. I Stockholm och Göteborg förelåg överenskommelse med barnavårdscentralerna att dessa skulle sköta hembesöken under det första eller de första levnadsåren. Undersökningen utvisade vidare att indrivningen av underhållsbidrag i de större städerna ofta överförts till särskilda kravbyråer, som inrättats inom barnavårdsnämnderna. Inte någon av de tillfrågade kommunerna ansåg att det obligatoriska förordnandet av barnavårdsman för barn utom äktenskap skulle upphöra. Det bedömdes som nödvändigt att samhället biträdde vid fastställande av faderskap. De ensamma mödrarna hade ej tillgång till alla de möjligheter, som barnavårdsmän och barnavårdsnämnder kunde utnyttja såsom polismyndigheter, anställnings74
register m m. Därtill kom att vissa mödrar ej heller hade någon önskan att få faderskapet fastställt. Moderns möjligheter att utan hjälp avtala och indriva underhållsbidrag ansågs även små. De tillfrågade kommunerna fann emellertid att entledigande av barnavårdsmän borde ske i väsentligt större omfattning än som var fallet, under förutsättning att kurativa åtgärder ordnades på ett tillfredsställande sätt. Det framhölls att den i lagen stadgade möjligheten att entlediga barnavårdsman redan innan barnet fyllt 18 år utnyttjades endast i liten omfattning. Alla kommuner utom en ansåg att frågan om entledigande av barnavårdsman regelmässigt borde upptagas till prövning av barnavårdsnämnden sedan faderskapet fastställts och underhållsbidrag avtalats eller utdömts. Barnavårdsnämnden i Stockholm ställde sig emellertid tveksam till ett entledigande av barnavårdsmannen såvitt avsåg omyndiga mödrar. Vidare ville nämnden göra det tillägget att vårdnadshavarens arbets- och bostadsförhållanden först måste vara ordnade. Barnavårdsnämnden i Göteborg framhöll att det var väsentligt att man vid prövningen tog hänsyn till om vårdnadshavaren önskade ha kvar barnavårdsmannen eller ej. Det framkom vid undersökningen att de tillfrågade kommunerna ansåg att det personliga förordnandet av barnavårdsman inte längre tjänade sitt ursprungliga syfte. De flesta kommuner hade tjänstemän anställda som barnavårdsmän och varje tjänsteman hade ett stort antal förordnanden. Arbetet med indrivning och redovisning av underhållsbidrag hade ofta överförts till en särskild byrå. Då barnavårdsmannen förordnades personligen och då det ålåg honom att tillse att underhållsbidraget kom den bidragsberättigade till del, måste fullmakt för kravbyrån infordras för varje särskilt fall. Än vidare måste mången gång då en barnavårdsman var ledig förordnas en vikarie, som svarade för att erforderliga åtgärder vidtogs. Varje förändring som inträffade med förordnandet måste jämväl anmälas till vårdnadshavaren. Kommunerna ansåg därför att det personliga förordnandet var synnerligen omständligt och SOU 1972:65
svårmanövrerat. Åtta av de elva kommuner- organisationsform i de flesta kommuner. na ansåg att en överflyttning till barnavårds- Barnavårdsmännen, som nästan alltid rekrynämnderna av barnavårdsmännens skyldig- terades bland tjänstemän inom barnavårdsheter och befogenheter borde ske för att nämnderna, belastades ofta av ett stort antal rutinärenden, som tog tid från de ärenden åstadkomma rationella arbetsmöjligheter. Formerna för granskningen av barnavårds- som krävde större insatser. Den senare sormännens verksamhet ansågs jämväl av många tens ärenden å andra sidan kunde bli försumkommuner föråldrade. Det framhölls att, made under tider då barnavårdsmannen inte sedan förordnande av barnavårdsman ofta var i tjänst och ingen annan var formellt blivit ett tjänsteuppdrag, tillsynen av att behörig att överta ansvaret för ett fall. barnavårdsmännen fullgjorde sina arbetsupp- Familjeberedningen föreslog därför att bargifter borde ske på samma sätt som beträf- navårdsmans skyldigheter och befogenheter fande övriga tjänstemän hos barnavårds- överfördes till barnavårdsnämnden. Det pernämnderna. Vidare framhölls att i många sonliga barnavårdsmannaförordnandet borde kommuner vissa av barnavårdsmannens ur- ersättas med ett beslut av barnavårdsnämnsprungliga uppgifter överförts till andra or- den, att nämnden själv - för ett år i taget gan. Med denna utveckling kom den före- skulle tillvarata barnets rätt och bistå dess skrivna granskningen att huvudsakligen avse vårdnadshavare med råd och upplysningar. faderskapets fastställande och barnavårds- På den person, som på nämndens vägnar mannens kurativa arbete. De flesta kommu- fullgjorde dess åligganden, borde man bibenerna ansåg ej heller att tillvägagångssättet hålla benämningen barnavårdsman, som allvid kontrollen var så rationellt och effektivt, mänt omfattades med förtroende. När det att det av den anledningen fanns skäl att gällde barn utom äktenskap, skulle barnabehålla systemet. Det anmärktes att gransk- vårdsnämnden alltid besluta om att sådant ning av den ekonomiska verksamheten ofta stöd skulle lämnas. Särskilt beslut skulle också skedde genom kommunens revisorer också enligt familjeberedningens mening fatäven i sådana fall där särskild kravbyrå ej tas när stödet skulle upphöra. Därvid skulle fanns. Hälften av de tillfrågade kommunerna en noggrann prövning ske av faderskapsfråansåg emellertid att granskning i någon form gan och underhållet. Vårdnadshavarens arborde finnas kvar, speciellt granskning av bets- och bostadssituation borde även finnas räkenskaper. Barnavårdsnämnderna i dessa med i bedömningen. När så kunde ske utan kommuner ansåg jämväl granskningen vara risk för barnet, borde den särskilda bevakett gott stöd i arbetet. Det var främst för de ningen av dess intressen kunna upphöra. nyanställda som granskningen var av värde Enligt beredningen borde även antalet hemför att påvisa felaktigheter i ingångna avtal besök hos barn i de första levnadsåren ökas. Ett ökat och regelmässigt samarbete borde om underhållsbidrag m m. komma till stånd med barnavårdscentraler, barnstugor, skolläkare och skolsköterskor. 4.10.2 Familjeberedningens överDet nuvarande speciella granskningsförfaranväganden och förslag det av barnavårdsmannens arbete borde vidaFamiljeberedningen fann i sina överväganden re avskaffas, eftersom barnavårdsmannens (s 84) att det materiella innehållet i lagstift- arbete blev underkastat samma tjänsteansvar, ningen utgjorde ett så värdefullt stöd åt som gällde för barnavårdsnämndens övriga ensamstående vårdnadshavare till barnens tjänstemän. Barnavårdsmännens räkenskaper bästa att det borde i huvudsak kvarstå. Vissa borde dock granskas av kommunens revisoföråldrade bestämmelser borde emellertid rer och en prövning av orsakerna till att anpassas till det nutida samhället. Beredning- faderskap inte fastställts skulle äga rum en en framhöll därvid att det personliga förord- gång om året. Slutligen föreslog beredningen nandet av barnavårdsman blivit en tungrodd att bestämmelserna om stöd åt vårdnadsSOU 1972:65
havare borde utformas så att de vid behov kunde omfatta alla barn med endast en förälder - alltså även barn till änkor och änklingar. Betänkandet remissbehandlades. Det föranledde inte några författningsändringar såvitt gäller barnavårdsmannainstitutionen. 4.11 Motion vid 1969 års riksdag och lagutskottets utlåtande I anledning av proposition med förslag till lag om ändring i ärvdabalken väcktes vid 1969 års riksdag en motion rörande barnavårdsmannainstitutionen (11:1230). Motionärerna ifrågasatte om inte barnavårdsmannainstitutionen kunde betraktas som ett opåkallat förmynderskap. Att en speciell grupp föräldrars barn skulle stå - åtminstone formellt sett - under en rigorös tillsyn innebar enligt motionärerna en särbehandling, som borde vara främmande för dagens socialpolitik. Det kunde särskilt i mindre orter vara ytterst påfrestande att en främmande person hade möjlighet att följa familjen i så gott som alla situationer. Förhållandena kunde för många barn innebära att de redan tidigt upplevde att de befann sig i särställning. Barnavårdsmännen kunde vidare i de större städerna endast i begränsad omfattning fullgöra den stödjande och hjälpande verksamheten. Hembesök skedde endast sporadiskt och den kurativa verksamheten kunde inte skötas i den omfattning lagstiftningen avsett. Det hade också visat sig att bindningen till en tjänsteman i vissa fall närmast verkade hindrande för andra organ och tjänstemän att utöva normal service. Motionärerna framhöll att om det obligatoriska barnavårdsmannaskapet upphörde och vissa uppgifter såsom fastställande av faderskap och tillförsäkrande av underhåll, överfördes på barnavårdsnämnderna, skulle nämndernas register kunna "rensas" och effektiv tid skulle kunna ägnas åt de föräldrar och barn, som var i behov av kvalificerat socialt stöd. I övrigt borde ensamstående föräldrar kunna söka samhällets hjälp och service på samma sätt som andra familjer 76
utan att hänvisas till en speciell form av tillsyn över barnen. Motionärerna erinrade därvid om att föräldrarna ofta hade behov av att för stöd och hjälp vända sig till annat organ än barnavårdsnämnden t ex i frågor rörande omskolning, bostad, social hemhjälp och barntillsyn. Barnavårdscentralerna hade vidare större möjligheter att bistå unga mödrar än barnavårdsmännen. En utökad hälsokontroll av alla förskolbarn skulle ge bättre stöd åt alla föräldrar. Fara för barnmisshandel och bristande vård och skötsel skulle på detta sätt uppdagas på ett tidigt stadium, särskilt om det genomfördes beslut om obligatorisk hälsokontroll. Motionärerna hemställda att de obligatoriska barnavårdsmannaskapen för barn utom äktenskap togs bort och att barnavårdsnämnden i stället ålades att träda i barnavårdsmannens ställe intill dess börd och underhåll fastställts. I utlåtande över motionen framhöll första lagutskottet (nr 52/1969), att mödrar till barn utom äktenskap ofta var mycket unga. Erfarenheterna visade att de unga vårdnadshavarna många gånger hade svårt att själva tillvarata barnets rätt. I utlåtandet erinrades om att i såväl familjeberedningens avlämnade betänkande som i direktiven för utredningen om översyn av den familjerättsliga lagstiftningen förordats att obligatoriskt barnavårdsmannaskap för barn utom äktenskap skulle bibehållas. I direktiven sades emellertid också att utredningen borde överväga att utforma bestämmelserna så att modern i allmänhet kunde avstå från barnavårdsman om hon så önskade. Utskottet ansåg att om en sådan ordning genomfördes så fanns det mindre fog för att uppfatta barnavårdsmannainstitutionen som en diskriminerande kontroll av ogifta mödrars sätt att sköta sina barn. Det fanns därför ej anledning förorda annat än att obligatoriet bibehölls. Utskottet framhöll emellertid att vissa nackdelar var förenade med barnavårdsmannainstitutionen i dess nuvarande utformning. Det hade bland annat uttalats, att det i och för sig kunde anses omotiverat, att barnavårdsnämnderna i fråga om den verksamhet som nu utövas av barnavårdsmän, skulle ha mindre ansvar och SOU 1972:65
befogenheter än beträffande övrig barnavård. En svaghet hade vidare ansetts vara att den kurativa delen av arbetet skjutits i bakgrunden. Utskottet fann emellertid med hänsyn till det inom socialutredningen och familjerättsutredningen pågående arbetet att något initiativ från riksdagens sida inte var påkallat. Vid lagutskottets utlåtande fanns fogat en reservation i vilken yrkades bifall till motionen. Vid behandlingen i kamrarna följde första kammaren utskottets förslag medan andra kammaren biföll reservationen. Då sammanjämkning ej var möjlig föll frågan.
4.12 Frågans behandling vid 1970 års riksdag 4.12.1 Två motioner om avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen Frågan om barnavårdsmannainstitutionens utformning upptogs på nytt i två motioner vid 1970 års riksdag (1:25, 11:27). Motionärerna framhöll, att den grupp ogifta föräldrar och barn, som behövde speciellt stöd från samhällets sida, var ganska liten. Barnens rätt skulle inte eftersättas om barnavårdsnämnd trädde i barnavårdsmans ställe. Det primära måste vara att barnets börd blev fastställd och att frågan om underhållsbidrag fick en tillfredsställande lösning. Om barnavårdsnämnden eller vid delegerad beslutanderätt nämndens arbetsutskott slutligen prövade och beslutade i dessa frågor, borde det finnas större garantier för att barnets rätt verkligen blev tillgodosedd än med nuvarande ordning. När det gällde fastställande av börd och ordnande av underhållsbidrag var det självklart att den ensamme föräldern skulle ha speciell hjälp av samhället. I övrigt borde enligt motionärernas mening stöd och hjälp i princip utgå när föräldern själv anhöll om det eller när barnavårdsnämnden på lagmässiga grunder fann skäl att ingripa för barnets bästa. Den föreslagna ordningen med upphörande av obligatoriet sedan primärfrågorna lösts skulle emellertid inte utesluta barnavårdsnämndernas ansvar när det gällde SOU 1972:65
att bistå förälder och barn genom kurativa insatser, men dessa borde sättas in när de verkligen behövdes. Motionärerna erinrade om att familjerättsutredningen enligt sina direktiv inte hade att pröva frågan om obligatoriet utan hade att överväga om bestämmelserna kunde utformas så, att modern i allmänhet kunde avstå från barnavårdsman om hon så önskade. Motionärerna framhöll att riskerna för olikformighet mellan kommunerna med en sådan ordning var uppenbara. Motionärerna framhöll vidare, att frågan om barnavårdsmannaskapen var tillräckligt utredd genom familjeberedningens undersökning 1967. Motionärerna erinrade om beredningens förslag, att barnavårdsnämnderna skulle ersätta den nuvarande barnavårdsmannainstitutionen men att obligatoriet skulle bibehållas och omprövas varje år. Även en sådan ordning skulle enligt motionärernas mening medverka till olikformighet och till en förmyndarattityd, som borde vara främmande för dagens samhälle. Det fanns enligt motionärerna i stället skäl att övergå till den i motion vid 1969 års riksdag förordade ordningen. Motionärerna fann således att starka skäl talade för att det obligatoriska barnavårdsmannaskapet avskaffades och att barnavårdsnämnderna ålades de uppgifter, som ankom på barnavårdsmännen. Nämnden, som alltså skulle överta det ansvar, som nu åvilade barnavårdsmännen, borde därvid ha möjlighet att ge tjänsteman fullmakt att som rättslig företrädare för barnet verka för att barnets börd fastställes etc. När dessa uppgifter var slutförda skulle nämndens uppdrag upphöra och ärendet avföras. Självfallet skulle nämnden det oaktat i enlighet med barnavårdslagens bestämmelser ha ansvar för alla barn såväl genom allmänt förebyggande åtgärder och den allmänna hälsovården som genom ingripande i det enskilda fallet. Detta gällde för barn utom äktenskap liksom för andra barn. Motionärerna framhöll slutligen, att barnavårdsmannakungörelsen i samband med reformering av barnavårdsmannainstitutionen borde ersättas med en instruktion till barnavårdsnämnden. Det borde i det sammanhanget 77
understrykas att förälder, som var i behov av särskilt stöd borde komma i kontakt med övriga sociala organ inom kommunen, bostadsförmedling, arbetsmarknadsmyndighet m fl genom medverkan av barnavårdsnämnden. Motionärerna hemställde att förslag om avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen förelades riksdagen. 4.12.2 Två motioner om översyn av bestämmelserna om barnavårdsmän I två andra motioner (1:163, 11:182) vid samma riksdag upptogs frågan om en översyn av bestämmelserna. I motionerna framhölls att det i dagens samhälle fanns ett växande antal mödrar, som på egen hand kunde klara såväl vård- som försörjningsproblem för sig och barnen. För dessa mödrar kunde det obligatoriska barnavårdsmannaskapet upplevas som ett utslag av samhällets förmynderi, som riktade sig mot dem speciellt i deras egenskap av ogifta mödrar. Det var därför motiverat att undersöka om inte samhällets service till dessa mödrar borde inskränkas till biträde vid fastställande av faderskap och underhållsbidrag. Det borde då beaktas att den vid flera tillfällen av riksdagen beslutade uppräkningen av fastställda underhållsbidrag kunde komma att ställa krav på fortlöpande bevakning av barnens rätt i detta hänseende. Motionärerna anförde vidare, att trots den stigande välfärden och trots en ny, av moralism mindre präglad syn på den ogifta modern, kommer många ogifta mödrar att fortfarande vara i behov av den personliga kontakt och det stöd en barnavårdsman kan ge i brydsamma situationer. Gjorde man institutet till en frivillig angelägenhet, kunde resultatet bli förutom risken att frivilligheten minskade kommunernas ambitioner att fullgöra sin uppsökande och övervakande verksamhet att en del av dessa mödrar, kanske den större delen, sökte och tog emot den service som erbjöds dem, medan andra, och kanske de som bäst behövde stöd, ställde sig avvisande. Eftersom barnavårdsmannaskapet främst tog sikte på barnets rätt, fick det enligt motio78
närerna förutsättas att det i sista hand måste finnas någon form av tvång för att i grava fall även mot en vårdnadshavares önskan ingripa med rådgivning och andra åtgärder. Om det obligatoriska barnavårdsmannaskapet kunde kännas diskriminerande för den ekonomiskt välställda och väletablerade modern kunde man kanske ifrågasätta om inte, därest frivilligheten blev regel, en liten grupp, som påtvingades någon form av hjälp, kunde uppleva detta än mer personligt stötande. Motionärerna framhöll vidare, att det obligatoriska barnavårdsmannaskapet upplevdes mycket olika av de ogifta mödrarna. Någon undersökning rörande deras inställning fanns inte. Hittills gjorda utredningar kunde ej heller ge klarhet rörande konsekvenserna av ett eventuellt slopande av det obligatoriska barnavårdsmannaskapet. Lika litet förelåg någon redovisning på vad sätt barnavårdsnämnderna i stället på ett bättre sätt skulle kunna fullgöra de funktioner, som nu utövades av barnavårdsmännen. Det borde vidare enligt motionärerna vara av värde att undersöka vilka möjligheter, som redan nu står till buds att genom kungörelser och utfärdande av råd och anvisningar komma till rätta med icke önskvärda konsekvenser av obligatoriet och undvika onödig stelhet i lagens tillämpning. Likaså borde övervägas om en partiell ändring av nuvarande bestämmelser var möjlig i syfte att eliminera vissa olägenheter utan att systemets fördelar gick förlorade. Motionärerna föreslog avslutningsvis en allsidig och förutsättningslös utredning rörande barnavårdsmannainstitutionen. 4.12.3 Motionerna remissbehandlades Vid remissbehandlingen av motionerna tillstyrkte kommunförbundet motionerna om avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen samt framhöll att de i motionerna framförda argumenten var grundade på vad förutvarande Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet anfört i dessa avseenden. Även i fråga om den lagstiftning, som skulle träda i stället för barnavårdsmannainstitutionen, överensstämde motioSOU 1972:65
nerna med vad kommunförbunden tidigare förordat. Den socialorganisation, som var under uppbyggnad med tillämpning av helhetssynen i ärendebehandlingen, skulle enligt förbundets mening ha bättre möjligheter att utan tvång och särbehandling erbjuda hjälp och stöd än vad barnavårdsmannainstitutionen vanligtvis erbjöd i dag. Stockholms barnavårdsnämnd tillstyrkte att barnavårdsmannainstitutionen avskaffades. Nämnden åberopade ett av barnavårdsdirektören avgivet tjänsteutlåtande. 1 utlåtandet erinrades om att barnavårdsnämnden tidigare väckt förslag om revision av bestämmelserna om barnavårdsmän i syfte att överföra barnavårdsmannens befogenheter enligt föräldrabalken på barnavårdsnämnden. Detta ståndpunktstagande innebar, att en allmän översyn borde företas av de bestämmelser, som reglerade barnavårdsmannainstitutionen. Det personliga barnavårdsmannaförordnandet borde lämpligen avskaffas samtidigt som nuvarande barnavårdsmannafunktioner överfördes på barnavårdsnämnden. Frågan om entledigande av barnavårdsman borde regelmässigt prövas när faderskap och underhåll fastställts. Vid revision av lagstiftningen måste de positiva erfarenheterna av nuvarande ordning beaktas, så att utom äktenskap födda barn och deras vårdnadshavare även fortsättningsvis fick det stöd och den service, som de behövde. I utlåtandet anmärktes vidare, att ett viktigt skäl att inte forcera avgörandet så som föreslagits i motionerna, var att en betydande grupp av ogifta barnaföderskor var i behov av fortlöpande hjälp och stöd även sedan de primära frågorna lösts. Detta gällde självfallet inte minst de underåriga barnaföderskorna. Ett annat skäl till varsamhet i fråga om avvecklingen var hänsynen till de utomäktenskapliga mödrarnas önskemål. Erfarenheterna från Stockholm visade att många av mödrarna vid förslag om entledigande uttalat önskemål om att barnavårdsmannen skulle kvarstå. Föreningen Sveriges socialchefer fann bärande skäl ej föreligga för att bibehålla det obligatoriska barnavårdsmannaskapet. Enligt SOU 1972:65
föreningens mening erfordrades inte personliga förordnanden för att fullt tillfredsställande kunna fastställa faderskap och reglera underhåll. Föreningen framhöll vidare, att den kommunala socialvården var inriktad mot en verksamhet med helhetssynen som bärande princip. Personliga förordnanden stred mot denna helhetssyn, som förutsatte att en tjänsteman handlade samtliga ärenden oavsett vilken karaktär den sociala problematiken kunde ha. Socialvården borde enligt föreningen svara för en utökad föräldraservice, som riktade sig till olika föräldrakategorier. Det var av vikt att man därvid fick personella resurser så att information och rådgivning kunde ges med tillgång till erforderlig expertis och utan långa väntetider. Föreningen fann att den helt föråldrade barnavårdsmannalagstiftningen borde reformeras grundligt. Av såväl principiella som administrativa skäl borde inte bara de personliga förordnandena utan hela barnavårdsmannainstitutionen som företeelse upphöra. Sveriges socialtjänstemannaförbund ansåg att bestämmelserna om barnavårdsmän var helt otidsenliga. De personliga förordnandena kunde slopas och det obligatoriska barnavårdsmannaskapet upphöra. Kontaktmöjligheter fanns inom ramen för barnavårdslagstiftningen. Obligatorisk anmälningsskyldighet borde dock finnas för att skapa en första kontakt och möjliggöra biträde med fastställande av faderskap genom att föra barnets talan. Detta kunde uppdras åt viss tjänsteman. Sedan detta slutförts skulle, såsom motionärerna föreslagit, nämndens uppdrag upphöra. Möjlighet borde emellertid finnas för mödrarna att behålla kontakten med viss bestämd tjänsteman inom barnavårdsnämnden om så önskades. Detta kunde emellertid ske inom ramen för den nuvarande barnavårdslagstiftningen. Socialstyrelsen tillstyrkte kravet på en allsidig utredning rörande barnavårdsmannainstitutionen. Socialstyrelsen framhöll, att genom att avskaffa barnavårdsmannainstitutionen skulle skyldigheten för ett samhällsorgan att - även mot moderns önskan tillvarata barnets rätt i fråga om faderskap 79
och underhåll bestå medan de kurativa uppgifterna skulle upphöra. Detsamma skulle gälla skyldigheten att bevaka, att fastställt underhåll i görligaste mån inflöt, att möjligheterna till justering av bidraget iakttogs och att barnets ekonomiska rättigheter i övriga sammanhang tillvaratogs. Någon ovillkorlig rätt för modern att få hjälp med dessa uppgifter skulle alltså inte längre föreligga. Personligt bistånd skulle endast kunna lämnas under de villkor, som angavs i barnavårdslagen, alltså främst som förebyggande åtgärder när missförhållanden hade iakttagits. Det var enligt socialstyrelsens uppfattning uppenbart, att en sådan ändring av gällande rätt allvarligt skulle försämra den samhällsservice, som nu gavs de ensamstående mödrarna och deras barn, i vart fall så länge nuvarande barnavårdslag och socialhjälpslag gällde. Det var därför enligt styrelsens mening bättre att främja den utveckling, som pågått under senare år och som innebar, att barnavårdsmannaskapet med stöd av 8 kap. 7 § FB avvecklades i de fall där modern önskade det och barnavårdsnämnden fann att barnavårdsman ej längre behövdes. I dessa fall fanns det alltid möjlighet för modern att på nytt få barnavårdsman förordnad om hon så önskade — en möjlighet som modern upplystes om i samband med entledigande av barnavårdsmannen. Socialstyrelsen fann främst med hänsyn till den oroande utvecklingen av barnmisshandeln, där riskerna för barn till mycket unga och okunniga mödrar, som levde under otrygga förhållanden kunde anses större än för barn i allmänhet, ökningen av antalet tonårsmödrar med barn utom äktenskap etc, att det var mindre lämpligt att utan kännedom om den grupp det här var fråga om vidta så ingripande åtgärder som motionärerna avsåg. Styrelsen kunde därför inte tillstyrka motionerna om avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen. Socialstyrelsen ansåg emellertid att en allsidig utredning borde äga rum. Styrelsen hänvisade därvid till sitt remissyttrande över familjeberedningens förslag. I det remissyttrandet uttalade styrelsen, att vissa skäl talade för familjeberedningens förslag, att 80
barnavårdsnämnderna skulle överta barnavårdsmännens verksamhet. Det fanns således i och för sig knappast någon anledning till att nämnderna i fråga om denna verksamhet skulle ha mindre ansvar och befogenheter än för övrig barnavård inom kommunen. Systemet med personliga ombud utrustade med självständiga befogenheter hade emellertid haft uppenbara fördelar. Det hade upplevts som stimulerande för barnavårdsmännen. Det hade även för många klienter varit lättare att vända sig till och få förtroende för en person, som självständigt skulle företräda deras intressen, än att ha att göra med ett samhälleligt organ. 1 fråga om den personligt inriktade, kurativa delen av barnavårdsmannens arbete framhöll styrelsen, att all erfarenhet talade för att behovet av sådana insatser för den grupp det var fråga om var större än för barn och barnfamiljer i övrigt. Vårdaren och barnet levde i en del fall under förhållanden, som kunde kräva omfattande och kanske långsiktiga åtgärder från samhällets sida. I andra fall kunde förhållandena vara instabila och leda till misshandel, vanvård eller svårigheter av annat slag för barnet. En skärpt uppmärksamhet och en god kontakt med barnets miljö var då erforderlig för att i tid avvärja svårare missförhållanden. Socialstyrelsen ansåg emellertid att det gällande systemet, genom vilket barnavårdsmännen författningsenligt hade skyldighet att genom hembesök etc fortlöpande uppmärksamma förhållandena för samtliga klienter, oavsett behov därav, var föga rationellt. Om barnavårdsnämnden övertog ansvaret för barnavårdsmannens uppgifter kunde, såsom familjeberedningen framhöll, en arbetsfördelning bli möjlig, som gav mer tid till personliga insatser, där sådana behövdes samtidigt som en del onödigt arbete kunde utgå. En ändamålsenlig arbetsfördelning kunde emellertid tänkas även med bibehållande av individuella förordnanden. I många kommuner hade vissa uppgifter, främst ekonomiska och kamerala, överflyttats till andra tjänstemän. En ytterligare utveckling i denna riktning kunde tänkas möjlig. Barnavårdsmannen skulle därSOU 1972:65
vid alltid ensam svara för den kurativa verksamheten men formellt helt eller delvis befrias från en eller flera övriga uppgifter, som i stället ombesörjdes av andra personer inom eller utom socialförvaltningen. Styrelsen framhöll vidare i det angivna remissyttrandet, att förutsättningen för att kurativt arbete skulle leda till något resultat var en viss kontinuitet. Vårdnadshavaren och barnet borde i personliga angelägenheter ha möjlighet att vända sig till en och samma person och denne borde genom hembesök och annan uppsökande verksamhet bilda sig en uppfattning om vilka hjälpbehov som fanns samt föreslå, erbjuda eller förmedla lämplig hjälp. Socialutredningen, familjelagssakkunniga, länsstyrelsen i Norrbottens län, Advokatsamfundet och Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister yttrade sig. 4.12.4 Utskottets utlåtande Första lagutskottet fann i utlåtande (nr 49/1970) att, såsom framgår av barnavårdsmannautredningens direktiv, att frågan borde bli föremål för en allsidig utredning.
5 Samhällets barnavårdande organ
5.1 Inledning Samhället erbjuder vårdnadshavare och deras barn stöd och hjälp under andra former än genom barnavårdsmannainstitutionen. Samhället kan även genom andra organ utöva tillsyn av barns och ungdoms levnadsförhållanden. I det följande skall samhällets resurser på förevarande område beröras.
5.2 Barnavårdslagen Det har vid flera tillfällen anmärkts, att det stöd och den hjälp, som erbjuds vissa grupper barn och deras vårdnadshavare genom barnavårdsmannainstitutionen lika väl kan ges inom barnavårdslagens ram. Det finns därför skäl att erinra om de möjligheter, som barnavårdslagen erbjuder. Barnavårdens målsättning framgår av barnavårdslagens 1 §, där det sägs att samhällets vård av barn och ungdom har till syfte att främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem. Det ankommer på kommunerna att genom barnavårdsnämnderna eller särskilt utsedda organ bedriva en allmänt förebyggande verksamhet. Barnavårdslagen innehåller få anvisningar beträffande denna verksamhet. Kommunerna har stor frihet vid dess utformning. Allmänna riktlinjer upptas i 3 § barnavårdslagen, där det sägs att barnavårdsnämnden skall göra sig väl förtrogen med barns 82
och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen samt särskilt uppmärksamma sådana minderåriga, som med hänsyn till sin kroppsliga eller själsliga hälsa och utrustning, hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. Av intresse i förevarande sammanhang är barnavårdsnämnds skyldighet att uppmärksamma sådana barn, som är utsatta för speciella risker på grund av faktorer hos den unge själv, såsom sjukdom eller bristande begåvning, eller på grund av ogynnsamma hemförhållanden, såsom barn i hem där det förekommer alkoholmissbruk eller i hem som präglas av kriminalitet eller annan asocialitet. Regeln har anknutits till att en ogynnsam utveckling hos den underårige kan befaras. Det har överlåtits på nämnden att skaffa sig de informationer, som behövs för att den skall kunna fullgöra den särskilda tillsynsplikten. I nu angivna fall kommer nämndens allmänt förebyggande verksamhet de individuellt förebyggande åtgärderna mycket nära. De åtgärder som nämnden kan vidta i det enskilda fallet på detta tidiga stadium måste emellertid falla inom ramen för den allmänt förebyggande verksamheten. Det ankommer vidare enligt 3 § barnavårdslagen på nämnden att inom den allmänt förebyggande verksamheten verka för önskvärda förbättringar i fråga om kommunernas barnavård samt i mån av behov och möjligheter främja anordningar för bättre fritidsSOU 1972:65
förhållanden för barn och ungdom. De förebyggande åtgärder, som avses med denna bestämmelse, kan vara av de mest skiftande slag, t ex anordnande av barnstugor eller lekplatser. Barnavårdsnämnden skall även inom ramen för den allmänt förebyggande verksamheten stödja den personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet, som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar. Nämnden skall slutligen lämna allmänheten råd och anvisningar i frågor, som har samband med nämndens verksamhet. Den rådgivande verksamheten är av särskild betydelse. Den tillhör den allmänt förebyggande verksamheten men utgör samtidigt ett värdefullt komplement till nämndens individuellt inriktade verksamhet. Den kan avse föreläsningar och kurser i frågor, som rör barnens vård och fostran, men även rådgivning i det enskilda fallet. Det åligger alltså barnavårdsnämnden att genom den allmänt förebyggande verksamheten finna lämpliga stödformer för barn och ungdom, vars sociala utveckling kan vara hotad utan att situationen är så allvarlig att ett ingripande i det enskilda fallet är befogat. Det bör därvid ankomma på barnavårdsnämnden att samarbeta med myndigheter, institutioner, föreningar och andra, vilkas verksamhet berör barnavården. Socialstyrelsen har i anvisningar särskilt framhållit vikten av samarbete med skolan. Ett sådant samarbete medför ökade möjligheter för barnavårdsnämnden att på ett tidigt stadium få kontakt med barn, som på grund av sin kroppsliga eller själsliga utrustning eller förhållanden i hemmet kan anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. I förevarande sammanhang skall erinras om barnavårdsnämndens skyldighet att jämlikt 9 § 3 st barnavårdslagen göra anmälan till domstol, om åtgärd beträffande vårdnad av eller förmynderskap för underårig finns påkallad. Föräldrarna skall sörja för barnets vård och fostran. Brister det i dessa hänseenden måste samhället ingripa till barnets skydd SOU 1972:65
och hjälp. Samhällets ingripande kan avse förebyggande åtgärder i det enskilda fallet (26—28 §§) men även omhändertagande av barnet för placering i annat hem eller i anstalt (29,31 §§). Barnavårdsnämnden äger även då fara är i dröjsmål omhänderta barnet för utredning (30 §). Det åligger alltså barnavårdsnämnden att då missförhållanden föreligger vidta förebyggande åtgärder eller omhänderta den unge. Nämnden äger ingripa även mot den enskildes vilja. Förutsättningarna för att ingripande skall få ske finns angivna i 25 § barnavårdslagen, där åtskillnad görs mellan förhållanden, som avser föräldrars oförmåga att själva omhänderta barn, 25 § a), samt förhållanden, som avser den unges beteende, 25 § b). Barnavårdslagen upptar fyra olika slag av individuellt förebyggande åtgärder, nämligen hjälpåtgärder innefattande råd och stöd, förmaning och varning, föreskrift rörande den unges levnadsförhållanden samt övervakning. Barnavårdsnämnden har stor frihet vid valet av hjälpåtgärd. Vilken åtgärd som skall företas blir beroende av omständigheterna i varje särskilt fall. Barnavårdsnämnden kan t ex finna det påkallat att meddela råd rörande erforderlig läkarbehandling eller angående den unges utbildning. Ofta erfordras ett personligt stöd. Det är viktigt att föräldern och den unge får tillfälle att redogöra för sina problem och hjälp att ta itu med dem. Barnavårdsnämnden kan då ofta ge föräldern eller den unge den handledning, som erfordras för att undanröja ett konstaterat missförhållande. Meddelad föreskrift kan t ex gälla barnets placering på daghem. Övervakning kan även komma i fråga. Den kan företas som en enda åtgärd men kombineras vanligen med en eller flera av förut nämnda förebyggande åtgärder. Övervakaren skall fortlöpande följa barnets utveckling och levnadsförhållanden och fullgöra en rådgivande och stödjande funktion. Övervakningen står under barnavårdsnämndens tillsyn. Övervakaren skall samråda med barnavårdsnämnden i alla frågor av betydelse för övervakningen samt lämna rapport till nämn83
den minst två gånger om året. Även om de i 25 § angivna indikationerna inte föreligger äger barnavårdsnämnden vidta hjälpåtgärder om vårdnadshavaren samtycker. Som socialstyrelsen framhållit i anvisningar kan en mycket värdefull hjälpåtgärd vara, att barnavårdsnämnden i samråd med vårdnadshavaren utser någon person — tjänsteman hos barnavårdsnämnden eller annan - som vårdnadshavaren kontinuerligt kan hålla kontakt med. Denne person kan bistå med råd och förmedla behövliga kontakter samt inge vårdnadshavaren den trygghet, som det innebär att ha någon att vända sig till. Barnavårdsnämnden bör i görligaste mån rätta till missförhållanden genom förebyggande åtgärder. Kan rättelse inte vinnas på detta sätt ankommer det jämlikt 29 § barnavårdslagen på nämnden att omhänderta den unge. Innan barnavårdsnämnden får vidta förebyggande åtgärder eller omhänderta den unge för samhällsvård skall utredning ha ägt rum. Nämnden äger jämlikt 30 § barnavårdslagen i vissa fall omhänderta den unge innan utredningen slutförts. Åtgärden innebär att nämnden ordnar provisoriskt för den unge medan utredning om lämpliga åtgärder pågår. För att omhändertagande för utredning skall få ske, skall sannolika skäl för att ett ingripande med stöd av 25 § är påkallat föreligga. Omständigheterna i det särskilda fallet skall vidare vara sådana att snabba åtgärder från nämndens sida är påkallade. Omhändertagandet får bestå under högst fyra veckor. I syfte att bringa förhållande, som kan påkalla barnavårdsnämndens åtgärd, till nämndens kännedom har i 93 § barnavårdslagen stadgats en anmälningsplikt för vissa myndigheter och befattningshavare. Anmälningsplikten gäller myndigheter, vilkas verksamhet berör barnavården, befattningshavare hos sådana myndigheter samt i allmän tjänst ej anställda läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor. Till de myndigheter, vilkas verksamhet berör barnavården, hör exempelvis barnavårdscentralerna, centralerna för 84
psykisk barna- och ungdomsvård, skolmyndigheterna samt social- och nykterhetsnämnderna. Befattningshavare vid dessa myndigheter har alltså anmälningsplikt. Detsamma gäller personal vid kommunala barnstugor samt kommunalt anställda familjedagvårdare. Det ankommer på nu angivna myndigheter och befattningshavare att ofördröjligen till barnavårdsnämnd anmäla sådant förhållande, som de i sin verksamhet fått kännedom om av beskaffenhet att föranleda nämndens ingripande. Den nu angivna anmälningsplikten för vissa myndigheter och yrkesutövare har kompletterats med en uppmaning till alla och envar att till barnavårdsnämnd anmäla då ett barn under 18 år misshandlas i hemmet eller där på annat sätt behandlas så att dess kroppsliga eller själsliga hälsa äventyras.
5.3 Den förebyggande mödra- och barnhälsovården 5.3.1 Mödra- och barnavårdscentralerna Det är givetvis viktigt, att barnavårdsnämnden samverkar med de organ, som sysslar med barn och ungdom. Därigenom kan nämnden i god tid få kännedom om sådana förhållanden, som kan påkalla nämndens ingripande. Av stor betydelse härvidlag är mödra- och barnhälsovården. Vid utövande av denna hälsovård kan ingående kunskaper vinnas om barnen och deras levnadsmiljö. Enligt 1 § normalreglemente för mödraoch barnhälsovården, fastställt av socialstyrelsen den 13 juni 1969 (MF nr 39), skall varje landsting och kommun utanför landsting inom sitt sjukvårdsområde tillhandahålla en organisation med huvudsaklig uppgift att genom hälsovårdande verksamhet förebygga uppkomsten av sjukdomar och insufficienstillstånd hos blivande eller nyblivna mödrar och hos barn intill skolåldern. Mödra- och barnhälsovården meddelas utan kostnad för den enskilde. Rätt att inskrivas i mödra- och barnhälsovården tillkommer, förutom medborgare i de nordiska länderna, här bosatta SOU 1972:65
anträffas för hembesök och uteblir den från besök på barnavårdscentralen, bör efter§)• Mödrahälsovården meddelas vid mödra- forskningar göras genom barnbidragsregistret vårdscentral. Vården omfattar förvård, efter- eller länsstyrelsens folkbokföringsregister. vård och preventivmedelsrådgivning. Beträf- Socialstyrelsen framhåller i anvisningar att fande förvården kan anmärkas, att syftet med om någon familj avböjer hembesök bör den är att ge den blivande modern erforder- anledningen härtill utredas. Skulle sköterlig hälsovård och därigenom minska riskerna skan efter samråd med barnavårdscentralens för missfall och förtidsbörd samt förebygga läkare inte finna skälen godtagbara, bör hon sjukdomar, skador och missbildningar hos kontakta barnavårdsmannen eller barnabarnet. Under förvården kan kvinnan även få vårdsnämnden. Särskild uppmärksamhet råd och hjälp i personliga angelägenheter skall ägnas de barn beträffande vilka det samt anvisningar om ytterligare samhälls- föreligger uppfödningssvårigheter eller mindhjälp. Unga och ensamstående skall ägnas re goda hygieniska eller sociala förhållanden. särskild uppmärksamhet (8 §). Omkring 90 % Detsamma bör gälla om familjen utan godav de gravida kvinnorna uppsöker mödra- tagbar anledning vägrar låta barnet vara inskrivet vid centralen (22 §). vårdscentral. Framkommer vid hembesök eller på Barnhälsovården meddelas vid barnavårdscentral. Den avser en fullständig hälsoöver- annat sätt något anmärkningsvärt med avvakning och handikappuppspårande verk- seende på barnets hälsa, vård eller hemförsamhet. Verksamheten, som gäller barn från hållanden skall sköterskan snarast underrätta födelsen och intill skolåldern, omfattar i läkare vid barnavårdscentralen och samråda första hand förebyggande åtgärder samt kon- med denne om barnets fortsatta vård. Mödtroll av barnens kroppsliga och själsliga hälsa. ra- och barnhälsovården bör i erforderlig Vidare ingår åtgärder för tidig upptäckt av utsträckning samordnas med övriga grenar rubbningar i barnets fysiska och psykiska inom den öppna och slutna vården(22, 24 utveckling samt av tillstånd och sjukdomar, §§)• Inom barnhälsovårdens ram företas för som medför eller kan medföra handikapp. närvarande en speciell hälsokontroll av fyraGenom barnavårdscentralerna skall föräldraråringar. Avsikten är att skaffa kunskap om na vidare kunna få upplysningar i frågor av de sjukdomar och handikapptillstånd i vid betydelse för barnets vård och fostran. Verkbemärkelse som förekommer i förskolesamheten skall bedrivas i samarbete med åldern och därmed ge möjlighet att på ett samhällets övriga barnavårdande organ (17 tidigt stadium förebygga respektive behandla Vid barnavårdscentral skall särskild läkar- sjukdomar och skador, som utan behandling mottagning finnas anordnad. Hälsokontroll kan verka invalidiserande. av barnet bör under första levnadsåret äga rum 4 - 7 gånger, under andra levnadsåret två 5.3.2 Fråga om införande av skyldighet gånger och i övriga åldrar en gång om året. att anmäla barn till barnavårdscentral Vid läkarundersökningen skall vid centralen anställd sköterska närvara. Hon skall jämväl För närvarande föreligger inte någon skyldighålla egna mottagningar på därför fastställda het att anmäla barn till barnavårdscentral. I tider. Sköterskan skall särskilt ägna sig åt syfte att vidga anslutningen förordade dåspädbarnens och småbarnens uppfödning, varande medicinalstyrelsen i cirkulär den 19 november 1955 (MF nr 151) att det redan utveckling och välbefinnande (18,21 §§). vid många förlossningsanstalter praktiserade När ett barn skrivits in vid barnavårdsförfarandet, att lämna födelseanmälan till central bör sköterskan snarast möjligt konvederbörande organ inom den förebyggande takta familjen för att överenskomma om barnavården, skulle komma till allmän anlämplig tid för hembesök. Kan en familj inte och kyrkobokförda utländska medborgare (4
vändning. Vid en av socialstyrelsen år 1969 avslutad undersökning om barnmisshandel framgick, att vid barnavårdscentralerna i Stockholm, Göteborg och Malmö inskrivnings- och besöksfrekvensen för de barn, som misshandlats, var betydligt lägre än genomsnittligt. Knappt hälften hade haft regelbunden kontakt med barnavårdscentraler under första levnadsåret. Återstoden hade endast haft tillfälliga kontakter eller hade aldrig varit inskrivna. I flera fall hade barnen avförts från barnavårdscentral sedan de inskrivits vid daghem. Även om de sedan vistats där bara en kort tid hade de inte återinskrivits vid barnavårdscentral. Undersökningen gav belägg för den uppfattningen att många av de, som allra mest skulle behöva stöd och hjälp genom en barnavårdscentral, stod utanför denna verksamhet. Många barn skrivs ut från barnavårdscentral, när familjen flyttar till annan ort. Det är sedan inte säkert att barnet skrivs in vid centralen på den nya bosättningsorten. En del barn kan på detta sätt hamna utanför barnhälsovården. Ofta är det barn ur den sociala riskgruppen som på detta sätt försvinner från en barnavårdscentral utan att skrivas in vid en ny. Det är därför angeläget att barnavårdscentral utan dröjsmål får kännedom om när ett barn inflyttat i distriktet. Kungl Maj:t uppdrog genom beslut den 19 december 1969 åt socialstyrelsen att bl a utreda och lägga fram förslag till åtgärder för en obligatorisk anmälan av alla nyfödda barn till den förebyggande barnavården. Enligt direktiven borde förslaget vidare innefatta förslag om åtgärder för att främja en fortlöpande kontakt mellan den förebyggande vården å ena och barn och föräldrar å den andra sidan och vara så utformat att barnen skrevs ut från den förebyggande vården först i samband med inskrivning vid skola. Socialstyrelsen har därefter i skrivelse till Kungl Maj:t den 15 oktober 1971 föreslagit, att kvinnoklinik eller annat sjukhus med förlossningsavdelning åläggs att vid utskrivning tillställa barnavårdscentral, mödravårdscentral och socialstyrelsen ett födelsemed86
delande, som innefattar en sammanställning över viktiga uppgifter rörande moder och barn. Sedan meddelandet inkommit till centralen skall inskrivning ske och de övriga åtgärder, som föranleds av meddelandet, vidtas. Barnet skall sedan enligt förslaget vara inskrivet vid centralen intill inskrivning vid skola. Socialstyrelsen har i skrivelsen hemställt, att Kungl Maj:t förordnar om skyldighet att lämna sådan födelseanmälan och att socialstyrelsen bemyndigas att fastställa formulär till meddelandet och meddela de anvisningar, som erfordras för fullgörandet av anmälningsskyldigheten. Socialstyrelsens förslag har remissbehandlats. Socialstyrelsen har härefter den 22 december 1971 avgett kompletterande förslag till åtgärder för att även invandrarbarn och barn, som flyttar mellan kommuner, skall omfattas av anmälningsförfarandet. Kungl Maj .t har den 14 januari 1972 uppdragit åt socialstyrelsen att på grundval av de framlagda förslagen meddela en vägledande information till sjukvårdshuvudmännen om ett enhetligt förfarande vid anmälan av nyfödda barn till barnavårdscentral och mödravårdscentral. Kungl Maj:t har vidare uppdragit åt riksskatteverket att i samråd med socialstyrelsen vidta erforderliga åtgärder för avisering till barnavårdscentral av förändringar i personregistret avseende barn, som under kalenderåret uppnår högst sju års ålder. 5.4 Barnstugeverksamheten Barnstugeverksamheten fyller en viktig funktion. Verksamheten bedrivs i daghem, lekskolor och fritidshem. Daghemmen tar emot barn från sexmånadersåldern och upp till skolåldern. Daghemmen täcker för närvarande mellan 15 och 20 % av förvärvsarbetande eller studerande föräldrars behov. Lekskolorna tar emot barn i åldern från och med fyra till och med sex år för regelbunden gruppsamvaro tre timmar om dagen fem dagar i veckan. I undantagsfall kan även treåringar och skolomogna sjuåringar ifrågakomma. Fritidshemmen tar emot skolbarn de tider på SOU 1972:65
År
1960 1965 1969 1970 1971 2 1972 2 1 2
I daghem
I fritidshem
I familjedaghem
Sammanlagt antal platser
10 300 11900 26 900 33 000 41 000 52 000
2 400 3 000 5 200 6 500 8 000 10 000
4 000 8 000 25 600 32 000 42 000 45 000
16 700 22 900 57 700 71500 91000 107 000
Antal platser 1
Antal barn i lekskola
38 400 52 100 75 500 86 000 95 000 105 000
Prop. 1972:1 Bil. 7. Beräknat
dagen, då barnen är lediga från skolan och föräldrarna förvärvsarbetar. Förutom tillsyn av barn i barnstugor förekommer barntillsyn i familjedaghem. Ovanstående sammanställning visar hur verksamheten byggts ut sedan 1960-talets början. Verksamheten vid barnstugorna regleras av stadgan (1960:595) för barnavårdsanstalter. Där föreskrivs bl a att för barnstugor och övriga barnavårdsanstalter skall finnas en läkare för övervakning av hälsotillståndet hos de intagna. Socialstyrelsen har efter samråd med dåvarande medicinalstyrelsen år 1963 utfärdat anvisningar såvitt avser hälsokontrollen vid barnstugorna. I anvisningarna upptas en normalinstruktion för läkare vid barnstuga. Enligt instruktionen skall läkare vid daghem övervaka daghemmets hygien samt kontrollera barnens hälsotillstånd och utveckling i såväl psykiskt som fysiskt hänseende. Barnavårdscentralens hälsovårdande uppgift bör enligt instruktionen helt övertas av läkaren vid daghemmet. Läkaren skall föra hälsokort över intaget barn. Hälsokortet skall förvaras i daghemmet. För barn i lekskola gäller enligt normalinstruktionen inte någon motsvarande skyldighet för läkare, utan det förutsätts att barnen står under kontinuerlig kontroll vid barnavårdscentral eller hos privatläkare. Hälsokort skall emellertid föras och förvaras vid lekskolan. Barnstugepersonalen har under utövandet av sitt arbete goda möjligheter att iaktta avvikelser i beteendet hos barnet, avvikelser som kan föranleda en närmare undersökning. SOU 1972:65
Personalen har även i samband med att barnet lämnas och hämtas tillfälle att bilda sig en uppfattning om den eller de personer, som handhar barnet i hemmet. Barnstugeutredningen, som tillkallades 1968, har genomfört en undersökning av barnstugeverksamheten. Utredningen redovisar i ett nyligen framlagt betänkande bl a förslag till pedagogiskt program för förskolan och förslag om utbyggnad och organisation av denna. Verksamheten skall enligt förslaget regleras av en särskild lag. I förslaget användes förskola som enhetlig beteckning på vad som nu kallas daghem och lekskola. Förskolan kan organiseras som heltidsförskola, som huvudsakligen tar emot barn minst fem timmar dagligen (= nuvarande daghem), eller som deltidsförskola, som omfattar tre timmars verksamhet dagligen (= nuvarande lekskola). Från och med år 1975 skall enligt barnstugeutredningens förslag alla barn från sex års ålder och fram till skolåldern kunna beredas plats i förskola. Barn med särskilda behov på grund av psykiska, fysiska, sociala eller språkliga handikapp skall kunna beredas plats i förskolan tidigare. Barnstugeutredningen framhåller betydelsen av att barn med särskilda behov spåras upp så tidigt som möjligt. Barnavårdscentralerna bör därför i samarbete med de primärkommunala sociala organen följa barnen från födelsen till skolstarten. Barnstugeutredningen framhåller vikten av en uppsökande verksamhet främst beträffande barn med särskilda behov. För att få en generell och positiv uppsökande verksamhet 87
föreslår utredningen, att en samverkan kring förskolan prövas främst mellan barnavårdsnämnd och barnavårdscentral. Utredningen föreslår att personal från barnavårdsnämnd/ social centralnämnd knyts till barnavårdscentral för ett integrerat socialmedicinskt lagarbete. Undersökningen vid barnavårdscentral under våren det år barnet fyller fyra år bör därvid vidgas så att den omfattar alla 4-åringar och så att den kan utgöra grund för en förtursprövning till förskolan. Undersökningens syfte bör således enligt förslaget i första hand vara att finna barn med behov av särskilt stöd och stimulans och erbjuda dem förtur till förskolan. Utredningen föreslår vidare att en direkt samverkan mellan barnavårdsnämnd/social centralnämnd, mödravårdscentral, barnavårdscentral och PBU prövas. En sådan samverkan innebär att de olika organen förstärks genom utnyttjande av varandras resurser.
ningar bör samarbeta med barnavårdsnämnden eller annan kommunal nämnd, som handlägger sådana frågor samt ungdomsorganisationerna i orten. Inom skolans ram bedrivs med statsbidrag hälsovård, som avser att utgöra en fortsättning på den hälsokontroll barn i förskoleåldern får genom den förebyggande mödraoch barnhälsovården. Skolhälsovården har enligt skolstadgan (4 kap.) till ändamål att bevara elevernas själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. För skolhälso vården skall finnas skolläkare och skolsköterska. I grundskolan skall nyinskriven elev undersökas i början av läsåret. Elev skall därutöver undersökas minst två gånger under skoltiden. I annan skola skall elev undersökas i första årskursen och därefter vartannat år. Elev, som är klen, sjuk eller sjukdomshotad (kontrollelev) skall undersökas så ofta skolläkaren anser det behövligt. Närmare bestämmelser om innebörden av begreppet kontrollelev har getts av skolöver5.5 Skolorna styrelsen (SÖ 27.7.1971). Till kontrollelev Skolplikt föreligger från och med det år hänförs bl a elev med anpassningssvårigheter barnet fyller sju år till och med vårterminen samt elev vars livsföring eller hemförhålladen det år barnet fyller 16 år. Skolplikten kan i påkallar särskild uppmärksamhet. vissa fall upphöra tidigare. Genom den obliI överensstämmelse med 4 kap. 10 § gatoriska skolplikten kommer samtliga barn skolstadgan har särskilda bestämmelser (SÖ att under en lång tid stå under fortlöpande 27.7.1971) utfärdats för skolläkaren. Där tillsyn. Det torde därför vara möjligt att i de sägs, att det åligger skolläkaren att med flesta fall inom skolan på ett tidigt stadium uppmärksamhet följa elevernas mentala och upptäcka tecken på missanpassning eller kroppsliga utveckling, ge akt på deras hälsobeteenderubbningar. Det är viktigt att skolan tillstånd och i samarbete med skolans ledsamarbetar med andra organ för barna- och ning och övriga befattningshavare samt förungdomsvård. I skollagen sägs att skolstyrel- äldrar vidta åtgärder för bevarande av eleversen bör samarbeta med myndigheter och nas hälsa och för deras fostran till sunda andra, vilkas verksamhet berör styrelsens (2 levnadsvanor. Verksamheten skall vara av kap. 11 § 2 st). I skolstadgan sägs vidare, att förebyggande art och inte innefatta sjukvård skolstyrelsen i viktiga frågor rörande elever- i egentlig mening. Det ankommer bl a på nas uppförande och ordning, bör samarbeta skolläkaren att lämna rektor, lärare och med barnavårdsnämnden (2 kap. 2 §). Sty- föräldrar råd rörande elever, som visat pårelsen skall vidare samråda med barnavårds- fallande psykisk särart eller har särskilda nämnden innan avstängning eller annan åt- svårigheter att följa undervisningen. gärd, vartill styrelsen har att ta ställning Skolsköterskan skall enligt de för henne beslutas. Motsvarande skyldighet har samar- gällande bestämmelserna (SÖ 27.7.1971) betsnämnd i fråga som rör underårig elev vid ge akt på elevemas hälsa, fostran och miljö. gymnasiet. Det stadgas vidare att styrelsen i Skolsköterskan skall vidare till skolläkaren frågor rörande elevernas fritidssysselsätt- hänvisa sådana elever, som visar påfallande 88
psykisk särart liksom elever som är klena, sjuka eller sjukdomshotade. Hon skall verkställa utredning rörande dessa elevers miljö i skola och hem. Vidare skall hon ägna uppmärksamhet åt att givna råd beträffande vården följs. Vid behov skall sköterskan göra besök i elevs hem och därvid särskilt ge akt på sådana förhållanden, som kan antas ogynnsamt inverka på elevernas mentala och kroppsliga hälsa. Det ankommer även på skolsköterskan att förmedla kontakten mellan skolan och samhällets organ på de medicinska och socialmedicinska områdena. För närvarande finns särskild skolsköterska anställd endast i de större kommunerna. I övriga kommuner tjänstgör distriktssköterskan som skolsköterska några timmar i veckan. I förevarande sammanhang skall även uppmärksammas den verksamhet, som skolpsykologer och skolkuratorer bedriver vid vissa skolor. Normalreglemente för skolpsykologer och skolkuratorer har inte fastställts. Till kurators åligganden anses höra att lämna råd och hjälp åt elever i personliga frågor och ägna speciell uppmärksamhet åt dem för vilka hjälpåtgärder enligt barnavårdslagen beslutats eller kan ifrågasättas. Kurator bör vidare samarbeta med samhällets barna- och ungdomsvårdande organisationer för allmänt förebyggande elevvårdande åtgärder liksom i fråga om hjälpåtgärder för enskilda elever. Slutligen må erinras om att för de elever, som på grund av psykiska eller fysiska handikapp har svårigheter att följa den vanliga undervisningen, har undervisning i särskilda former anordnats. 5.6 Den psykiska barna- och ungdomsvården Den psykiska barna- och ungdomsvården växte fram ur de rådgivningsbyråer, som på 1930-talet anordnades på initiativ av bl a barnavårdsnämnder och skolor. Syftet var att förebygga uppkomsten och utvecklingen av social missanpassning och asocialitet hos det unga släktet. Verksamheten har därefter utvidgats. Den bedrivs för närvarande som SOU 1972:65
sjukhusvård vid barn- och ungdomspsykiatrisk lasarettsklinik och som öppen vård vid central anknuten till barn- och ungdomspsykiatrisk lasarettsklinik eller vid fristående central eller klinik. Till den öppna vården utgår statsbidrag. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen (1960:619) om statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård. Kliniker är anordnade i samtliga sjukvårdsområden. Till flertalet kliniker är ansluten central för öppenvård. Därjämte finns ett tjugotal fristående centraler. Personalen vid de barnpsykiatriska centralerna består vanligtvis av läkare, psykolog, kurator och pedagogassistent. Verksamheten skall enligt normalinstruktionen (MF 1962:17) genom medicinska, psykologiska, pedagogiska och sociala åtgärder bland barn och ungdom undanröja sådana förhållanden som visat sig leda till eller kan befaras leda till psykiska störningar samt behandla uppkomna sådana. I instruktionen betonas det förebyggande arbetet och det framhålls att åtgärderna ofta gäller hela familjen. Det sägs vidare att samarbete skall äga rum med andra organ. Samarbetet med barnavårdsnämnderna är betydande. Socialstyrelsen framhåller i anvisningar att det gemensamma målet bör vara att medverka till skapandet av gynnsamma uppväxtförhållanden för alla barn och ungdomar, att samordna planeringen och att effektivisera åtgärderna för att hjälpa grupper och individer som är utsatta för risk. 5.7 Familjerådgivningen För familjerådgivningen, som bedrivs på försök sedan 1960, utgår statsbidrag. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen (1960: 710) om statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning. Rådgivningen utövas av läkare eller kuratorer. Verksamheten kan förläggas till fristående familjerådgivningsbyråer eller anknytas till lasarettsklinik, central för psykisk barna- och ungdomsvård eller rådgivningsbyrå för abortförebyggande verksamhet. Familjerådgivningen avser rådgivning och behandling i samband med kon89
fliktsituationer i äktenskap och familj samt upplysningsverksamhet om samlevnadsproblem. Familjerådgivningen kan även innefatta stöd och hjälp åt abortsökande kvinnor. Familjerådgivningens uppgifter finns i huvuddrag angivna i dåvarande medicinalstyrelsens cirkulär 94/1962; normalinstruktion för den statsunderstödda familjerådgivningen. Dåvarande medicinalstyrelsen och socialstyrelsen har redovisat vissa erfarenheter av verksamheten i skrivelser till Kungl Maj.t den 18 juni 1965 och den 2 april 1969. Därav framgår bl a att vid slutet av 1968 fanns det 22 byråer (f n 25), som beviljats statsbidrag. Av dessa var tio förenade med abortrådgivning och förlagda till sjukhus under ledning av läkare. Övriga statsunderstödda byråer var organiserade som fristående byråer utan abortrådgivning och under ledning av kurator. Vid samtliga byråer hade förmärkts en ökning av antalet ärenden. Behovet av familjerådgivning var stort. Väntetiden var ofta lång. Flera landsting planerade en utvidgning av verksamheten. Rådgivningen hade till största delen avsett samlevnadsproblem och socialekonomisk rådgivning, i mindre omfattning sexualfrågor och endast i ett fåtal fall föräktenskaplig rådgivning. Enligt direktiv till socialutredningen (S 1969:29) har utredningen när det gäller den primärkommunala barna- och ungdomsvården i uppdrag att undersöka möjligheterna att få till stånd samarbete i mera fast organiserade former med bl a familjerådgivningen. Vidare skall utredningen när det gäller den sociala rådgivnings- och upplysningsverksamheten särskilt uppmärksamma familjerådgivningen i samband med att utredningen undersöker förutsättningarna för socialcentra i kommunerna. Kungl Maj:t har den 10 december 1971 i tillägg till nämnda direktiv uppdragit åt socialutredningen att lägga fram förslag rörande familjerådgivningens framtida utformning och organisation, varvid utredningen har att utvärdera och beakta de erfarenheter som gjorts vid den försöksvis anordnade familjerådgivningsverksamheten. 90
5.8 Den sociala hemhjälpen Genom kommunernas försorg kan barnfamiljer få viss hjälp i hemmet. Denna sociala hemhjälp ges av kommunalt anställda hemvårdare och barnvårdare (barnsamariter). Hemvårdarna skall främst ge korttidshjälp till barnfamiljer, där den som vårdar barnet på grund av sjukdom eller liknande ej kan sköta hemmet. Barnavårdarna skall även se till de barn, som vanligtvis vistas i daghem eller familjedaghem men som på grund av sjukdom måste stanna hemma. Verksamheten bedrivs med statsbidrag. Bestämmelserna finns i kungörelsen (1964:427) om statsbidrag till social hemhjälp. Bestämmelser ges även i Kungl brev den 6 maj 1970. Den sociala hemhjälpen har byggts ut i snabb takt under de senaste åren. Ungefär 90 000 barnfamiljer har fått hjälp under 1971.
5.9 Den uppsökande verksamheten Genom barnavårdsnämndernas verksamhet, genom skolor och barnavårdscentraler kan missförhållanden avseende barnens vård och skötsel spåras upp tidigt och vårdnadshavaren kan få stöd och hjälp. Genom ändring i socialhjälpslagen år 1968 har i 6 § intagits en bestämmelse, enligt vilken socialnämnden har att bedriva en aktivt uppsökande verksamhet. Genom lagändringen ålades socialnämnden att göra sig väl förtrogen med den enskildes behov av omvårdnad och att verka för att detta behov blir tillgodosett. I anvisningar framhåller socialstyrelsen att målsättningen för den uppsökande verksamheten skall vara att få en ingående kännedom om de enskilda medborgarnas behov av omvårdnad, hjälp och social service och att få underlag för kommunernas planering på lång sikt av den sociala verksamheten. Det ankommer således på socialnämnden att bedriva en uppsökande verksamhet och på grundval av denna avhjälpa uppspårade individuella hjälpbehov samt planera mera långsiktiga generella insatser. Den uppsökande verksamheten bör i första hand avse de grupper och enskilda, som SOU 1972:65
kan antas vara särskilt utsatta. I syfte att vinna kunskap om dessa riskgrupper bör socialnämnden samarbeta med andra organ. Det framstår t ex som naturligt att socialnämnden samarbetar med barnavårdsnämnden, som kan lämna uppgift t ex om ensamstående vårdnadshavare som ofta kan behöva hjälp i ekonomiska och andra frågor. Emellertid skall erinras om att även barnavårdsnämnden ålagts att i viss utsträckning bedriva en uppsökande verksamhet. Såsom förut nämnts ankommer det på barnavårdsnämnden att inom ramen för den allmänt förebyggande verksamheten särskilt uppmärksamma sådana underåriga som med hänsyn till kroppslig och själslig hälsa och utrustning, hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. Det framstår som naturligt att nämndernas uppsökande verksamhet i sådant fall samordnas. Allt fler kommuner tillämpar helhetssynen i behandlingsarbetet. Samme tjänsteman utreder den enskildes eller familjens hela behov av hjälp och stöd för att genom en samlad insats kunna utnyttja samhällets olika resurser. Formella förutsättningar för ett sådant behandlingsarbete har jämväl givits genom lagstiftning 1970. Genom lagen (1970:296) om social centralnämnd m m får kommunfullmäktige besluta att de uppgifter i en kommun som enligt gällande författningar ankommer på socialnämnd, barnavårdsnämnd och kommunal nykterhetsnämnd i stället skall handhas av en för de tre vårdområdena gemensam social centralnämnd. Har sådan nämnd inrättats kan kommunfullmäktige även besluta att indela kommunen i två eller flera distrikt och för varje distrikt inrätta en social distriktsnämnd, med uppgift att i centralnämndens ställe avgöra ärenden som avser vård och behandling eller annan åtgärd beträffande enskild person.
5.10 Samverkan mellan barnavårdande organ I de olika författningar som berörts i framställningen har föreskrifter lämnats om samarbete mellan barnavårdande organ. Formerna för denna samverkan bör vara sådana att samhällets resurser till gagn för barnen kan utnyttjas på bästa sätt. I sådant syfte har riktlinjer för samarbetet angivits. År 1959 utfärdade Kungl Maj:t tre cirkulär om bl a samverkan till förebyggande av brott, riktade till polisen, de sociala myndigheterna, skolmyndigheterna m fl. I cirkulären (1959:474, 492 och 604) underströks betydelsen av regelbundet samarbete mellan socialvårdsmyndigheter, skola och polis samt andra berörda myndigheter och ideella organisationer. Det föreslogs att särskilda samarbetsorgan skulle bildas i kommunerna för regelbundna överläggningar om hithörande problem. Socialstyrelsen behandlade i anvisningar ingående det föreslagna samarbetet. I cirkulär (1968:756) till socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, barnavårdsnämnder, skolstyrelser m fl framhölls vikten av ett intensifierat samarbete mellan barna- och ungdomsvården samt skolan för att främja en gynnsam utveckling och goda uppväxtförhållanden i övrigt för barn och ungdom. Framför allt hade barnavårdsnämnderna, skolan och den psykiska barna- och ungdomsvården ett gemensamt ansvar för de ungas utveckling. Samarbetet såväl mellan dessa organ inbördes som mellan dem och de ungas egna organisationer, föräldrar samt andra som hade att verka för barns och ungdoms bästa borde emellertid intensifieras. Inte minst gällde detta det förebyggande arbetet. Enligt cirkuläret borde barnavårdsnämnderna ta initiativet till ett organiserat samarbete med skolan och den psykiska barna- och ungdomsvården. Samarbetet kunde enligt cirkuläret bedrivas i olika former. Representanter för olika organ kunde ha regelbundet återkommande sammanträden för behandling av gemensamma frågor. Samarbetsgrupper mellan t ex förtroendemän och tjänstemän kun91
de bildas. Lämpliga personer kunde tilldelas speciella uppgifter i sammanhanget. Skolkuratorn kunde vara förbindelseman mellan skolan och barnavårdsnämnden. En assistent hos nämnden kunde bedriva rådgivande verksamhet i viss eller vissa skolor, som tilldelades honom. Samarbetet kunde enligt cirkuläret gälla allmänna frågor och riktlinjer för verksamhetens bedrivande. Det borde emellertid i minst lika hög grad gälla barn och ungdomar och deras problem. Enligt cirkuläret borde det ankomma på socialstyrelsen och skolöverstyrelsen att meddela närmare råd och anvisningar beträffande samarbetet mellan barnavårdsnämnd, skola och den psykiska barna- och ungdomsvården. I promemoria 1969 "Samarbete i brottsförebyggande syfte" lade en arbetsgrupp inom det av Kungl Maj:t år 1964 tillsatta "Samarbetsorganet för åtgärder mot ungdomsbrottsligheten" fram förslag till samarbetsformer i större och medelstora städer med undantag av Stockholm, Göteborg och Malmö. I promemorian påvisades att de anvisningar, som upptagits i cirkulären 1959, inte följts i önskvärd utsträckning. Kontinuerligt samarbete saknades på många håll. Enligt arbetsgruppens mening borde cirkulären ersättas med en författning, som stadgade att ett samarbetsorgan skulle finnas i orter av viss storlek. Kungl Maj:t utfärdade härefter ett cirkulär (1970:513) till bl a skolöverstyrelsen, polismyndigheter, barnavårdsnämnder och skolstyrelser, som innefattade rekommendationer om ett intensifierat samarbete. I cirkuläret framhölls att samhällets resurser för att främja barns och ungdoms utveckling samt förebygga och motverka brottslighet och annan missanpassning måste samordnas och utnyttjas effektivt. För att främja denna samordning borde i kommunerna finnas samarbetsorgan mellan framför allt barnavårdsnämnd, skola och polis såvida inte sådant organiserat samarbete var uppenbart obehövligt. Förutom företrädare för skola, barnavårdsnämnd och polis borde även andra myndigheter och organisationer som berör92
des av verksamheten delta i samarbetet. Samarbetsorganet borde enligt cirkuläret verka för att samarbetet på fältet bedrevs i lämpliga former med bl a uppsökande verksamhet samt information i barna- och ungdomsfrågor. Frågan om hur samarbetet med barnavårdsnämnd, skola och polis närmare skall bedrivas har behandlats av socialstyrelsen (Råd och anvisningar 23/1971).
6 Ekonomiska stödåtgärder
6.1 Inledning
6.3 Allmänna barnbidrag
De ensamstående vårdnadshavarnas ställning har avsevärt förbättrats sedan barnavårdsmannainstitutionen tillkom. Som den lämnade framställningen visat kan vårdnadshavaren nu ges personligt stöd och service i skiftande former. Det är emellertid inte bara genom denna verksamhet, som de ensamstående föräldrarnas trygghet ökat. Härtill har även en omfattande lagstiftning om ekonomiskt stöd åt barnfamiljer bidragit.
De allmänna barnbidragen utgör en viktig del av familjestödet. Enligt lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag utgår bidrag för barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket samt för här i landet bosatt barn av annan nationalitet om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av föräldrarna sedan minst sex månader vistas här. Bidrag utgår från kvartalet efter det barnet fötts eller rätt till bidrag på annat sätt uppkommit. Bidragets storlek är för närvarande 1 200 kronor för barn och år.1
6.2 Ekonomiskt stöd vid barnsbörd Enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring är all förlossningsvård inom landstingskommunen avgiftsfri. Vid barnsbörd är modern vidare berättigad till ekonomisk hjälp, moderskapspenning, som utgår med 1 080 kronor vid enkelbörd. Föder hon samtidigt flera barn ökar beloppet med 540 kronor för varje barn utöver det första. Modern är emellertid berättigad till ytterligare ekonomiskt bistånd i samband med barnsbörd. Sålunda får en kvinna, som under minst 270 dagar före nedkomsten varit placerad i lägst sjukpenningklass 3, tilläggssjukpenning om hon avbryter sitt arbete på grund av barnsbörd. Tilläggssjukpenning utgår under den tid kvinnan avhåller sig från arbete på grund av barnsbörd, dock längst under 180 dagar. Sjukpenningen varierar mellan en och 46 kronor om dagen. SOU 1972:65
6.4 Studiestöd De allmänna barnbidragen upphör när barnet fyllt 16 år. För de ungdomar, som fortsätter att studera, finns ett statligt studiestöd. Jämlikt förordningen (1964:400) om förlängt barnbidrag utgår sådant bidrag till ungdomar över 16 år, som går i grundskola eller motsvarande. Bidragsbeloppet utgör för närvarande 100 kronor i månaden, dock inte under ferier.2 Därjämte har i studiehjälpsreglementet (1964:402) getts bestämmelser om studiestöd till ungdomar mellan 16 och 20 år, som studerar bland annat vid gymnasier och 1
1 320kronorfom 1.1.1973
2 l l O k r o n o r f o m 1.1.1973. 93
yrkesskolor. Stödet utgår i form av studiehjälp. Grundstommen utgörs av ett bidrag på 100 kronor i månaden.1 Därjämte kan reseoch inackorderingstillägg utgå för de som inte studerar på hemorten. Förutom nu nämnda bidrag kan ett inkomstprövat tillägg till studiehjälpen utgå. Studerande kan jämväl vid behov få borgensfria studielån, som löper med viss ränta.
6.5 Bidragsförskott Såsom förut anmärkts har genom lagen (1964:143) om bidragsförskott barn, som endast har en av föräldrarna som vårdnadshavare eller som inte står under föräldrarnas vårdnad tillförsäkrats ett minimiunderhåll, vilket utgår även om dom eller avtal avseende underhållsskyldigheten inte föreligger.
6.6 Ekonomisk hjälp enligt lagen om allmän försäkring Inom den allmänna försäkringens ram finns andra stödformer än moderskapspenning och tilläggssjukpenning. Sålunda äger förälder som är sjukskriven erhålla barntillägg för barn under 16 år som bor hemma. Barntillägg till hel sjukpenning utgår för närvarande med en krona per dag för ett eller två barn, två kronor för tre eller fyra barn och tre kronor för fem eller flera barn. Beträffande änka, som har vårdnaden om barn under 16 år, ges särskilda bestämmelser om änkepension. Jämte denna pension kan pensionstillskott och kommunalt bostadsbidragutgå. Från folkpensioneringen utgår vidare barnpension till varje barn under 16 år, som mist någon av eller båda föräldrarna. Inom den allmänna försäkringen finns även ett vårdbidrag i form av invaliditetsersättning, som utgår till svårt handikappade barn under 16 år. Änke- och barnpensionen från folkpensioneringen kan kompletteras med änke- och barnpension från tilläggspensioneringen 94
(ATP) med belopp, som står i relation till den avlidnes inkomster. 6.7 Bostadstillägg till barnfamiljer Som bidrag till täckande av barnkostnaderna och till främjande av bostadsstandarden utgår bidrag av allmänna medel till barnfamiljer, som är bosatta här i landet. Bostadstillägget utgår enligt kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer med barn under 17 år, som helt eller delvis försörjs inom familjen. Med familj avses därvid jämväl ensamstående med barn. Tillägget utgår efter inkomstprövning. Oreducerat bostadstillägg utgår med 900 kronor om året för varje barn. Förutom dessa statliga bostadstillägg kan kommunalt bostadstillägg utgå. För dessa tillägg gäller enligt kungörelsen (1968:426) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer samma regler om inkomstprövning som beträffande de statliga tilläggen. 6.8 Arbetsmarknadsutbildning Slutligen bör i förevarande sammanhang erinras om bestämmelserna om arbetsmarknadsutbildning. Hemmavarande kvinna, som under en längre tid varit borta från förvärvslivet, kan genom arbetsmarknadsutbildningen få en kvalificerad undervisning. Förutom fri undervisning, undervisningsmaterial och fria resor utgår grundbidrag, hyresbidrag och barntillägg. Bestämmelserna härom finns intagna i arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368).
l l O k r o n o r f r o m 1.1.1973. SOU 1972:65
7 Undersökningar angående barnavårdsm annainstitutionen
7.1 Inledning Socialdepartementet har genomfört en undersökning bland barnavårdsmän i vissa kommuner. Undersökningen har av barnavårdsmannautredningen kompletterats med en enkät till vårdnadshavare för barn med barnavårdsmän i samma kommuner. En kort sammanfattning av undersökningens resultat, som redovisas i särskild bilaga, lämnas här nedan. Vidare redovisas här en sammanfattning av de iakttagelser statens socialvårdskonsulenter enligt upprättade rapporter till socialstyrelsen och länsstyrelserna gjort vid granskning av barnavårdsmannaskapen, liksom även en rapport över en undersökning, som socialvårdskonsulenterna genomfört på barnavårdsmannautredningens begäran. Slutligen lämnas en redogörelse för redovisade erfarenheter av barnavårdsmannaarbetet i några kommuner.
7.2 Enkät till barnavårdsmän i vissa kommuner Inför en översyn av barnavårdsmannainstitutionen företogs genom socialdepartementets försorg en undersökning bland barnavårdsmännen i 56 slumpmässigt utvalda kommuner. Syftet med undersökningen var att utreda barnavårdsmännens huvudsakliga arbetsuppgifter och att få kännedom om deras inställning till barnavårdsmannainstitutionen. SOU 1972:65
Vid undersökningen, som avslutades 1970, framkom att av de utvalda kommunerna hade nära hälften en särskild avdelning, som biträdde med indrivning och tillhandahållande av underhållsbidrag. I tre av dessa kommuner fanns därjämte en särskild tjänsteman, som handlade frågor rörande faderskap och underhåll. I flertalet kommuner var barnavårdsmannen heltidsanställd tjänsteman i kommunen. I genomsnitt sysslade 38 procent av barnavårdsmännen med barnavårdsmannaarbetet på heltid. Det genomsnittliga antalet förordnanden per barnavårdsman motsvarade omkring 350 uppdrag för en heltidsanställd barnavårdsman. Barnavårdsmännen ansåg att uppdragen för en heltidsanställd barnavårdsman borde begränsas till 230-260. Enligt undersökningen fastställdes faderskap och underhåll i flertalet kommuner vanligtvis inom 1-2 månader efter barnets födelse. I Stockholm och Göteborg var tiden i genomsnitt 4 - 5 månader. Fördelningen av barnavårdsmannens arbetstid för olika arbetsuppgifter varierade kraftigt mellan olika kommuntyper. Det framkom sålunda att i kommuner utan kravavdelning tog underhållsfrågor ofta i anspråk stor del av tiden. Barnavårdsman, som befriats från skyldigheten att tillse att underhållsbidrag inflöt, kunde ägna väsentligt mer tid år kurativt arbete. De vanligaste kurativa uppgifterna avsåg råd och samtal, frågor rörande bostad och 95
ekonomi samt barntillsyn. Barnavårdsmännen biträdde även i icke ringa omfattning med anskaffande av arbete, upprättande av ansökningshandlingar och information i sociala frågor. Så gott som alla barnavårdsmän företog någon gång hembesök. Alla mödrar besöktes dock ej. Hembesöken bedömdes som värdefulla eftersom de beredde barnavårdsmännen möjlighet att lära känna barnets miljö och få en bättre kontakt med vårdnadshavaren. Dock ansågs i allmänhet ej att eventuella missförhållanden härigenom kunde avslöjas. Utredningen visade att så gott som alla barnavårdsmän ville ha en annan fördelning av arbetsuppgifterna. Främst ville de ägna mer tid åt kurativt arbete. Kravverksamheten borde därför skötas av en särskild kravavdelning. Vidare ansågs att kontorsarbetet och kontorsrutiner tog för mycket tid. I kommuner där en särskild tjänsteman handlade frågor om faderskap och underhåll framhölls värdet av denna arbetsfördelning. Övervägande antalet barnavårdsmän ansåg att umgängesrättsfrågor tillhörde barnavårdsmannens verksamhetsområde. Förslag framställdes emellertid om att umgängesrättsärenden, speciellt de av svårare art, borde skötas av PBU eller familjerådgivningen. Flera barnavårdsmän ansåg att tillsynen av småbarn och förskolebarn, även barn i äktenskap, som inte hade barnavårdsman, borde ske genom barnavårdscentralerna, som även borde svara för hembesök. Nära hälften av barnavårdsmännen ansåg att barnavårdsmannen kunde entledigas då faderskap och underhåll fastställts om vårdnadshavaren hade ordnade bostads- och arbetsförhållanden. Undersökningen utvisade slutligen att drygt hälften av barnavårdsmännen ansåg att de personliga förordnandena borde upphöra och barnavårdsmannaskapen överföras på barnavårdsnämnden.
undersökning hos vårdnadshavare för barn med barnavårdsmän i de 56 kommuner, som undersökningen bland barnavårdsmän omfattade. Syftet med undersökningen har varit dels att söka utröna vårdnadshavarens inställning till barnavårdsmannainstitutionen, dels att kartlägga vårdnadshavarens kontakter med barnavårdsmannen och i vilka avseenden vårdnadshavaren haft behov av samhällets hjälp och stöd. Undersökningen omfattade 1 853 vårdnadshavare. Svarsfrekvensen uppgick till 76,9 procent. I undersökningspopulationen utgjorde 83 procent barn utom äktenskap.1 Faderskapet hade fastställts för 94 procent av dem. Ungefär en tredjedel av faderskapen hade fastställts före barnets födelse. Faderskapet hade fastställts för tre fjärdedelar av barnen då barnen var en månad gamla. I åtta procent av ärendena hade det dröjt mer än ett år innan faderskapet fastställts. Utredningen hade lagts ner i 1,8 procent av ärendena. Omkring en tredjedel av vårdnadshavarna sammanbodde icke med annan vuxen person, medan en ungefär lika stor del sammanbodde med barnets fader. Övriga vårdnadshavare sammanbodde med någon vuxen. Utredningen visade att det var vanligen förekommande att barnet haft mer än en barnavårdsman. Ungefär en tredjedel av vårdnadshavarna för barn utom äktenskap hade haft den första kontakten med barnavårdsmannen i början av graviditeten och en lika stor del vårdnadshavare strax före förlossningen. Nära hälften av vårdnadshavarna liade huvudsakligen själva tagit kontakt med barnavårdsmannen. Detta hade vanligtvis skett vid telefonsamtal och genom besck på barnavårdsmannens tjänsteställe. Ungefär 44 procent av kontakterna med vårdnadshavarna för barn utom äktenskap
7.3 Enkät till vårdnadshavare Barnavårdsmannautredningen har med biträde av socialdepartementet genomfört en 96
Antalet förordnanden för hela riket var 156 991, varav 77 procent gällde barn itom äktenskap. SOU 19'2:65
hade huvudsakligen avsett kurativa frågor. Motsvarande andel för vårdnadshavarna för barn i äktenskap var 39 procent. Kontakten med barnavårdsmannen var mest intensiv i början av förordnandet. Över en tredjedel av vårdnadshavarna för utomäktenskapliga barn under ett år hade haft kontakt med barnavårdsmannen minst en gång i halvåret. Övervägande antalet vårdnadshavare inom denna grupp (80 %) ville hålla kontakt med barnavårdsmannen och en tredjedel ville tala med barnavårdsmannen oftare än vad som var fallet. Då barnen var i åldern 1-7 år minskade kontakterna påtagligt. Nära hälften av vårdnadshavarna hade således inte haft någon kontakt med barnavårdsmannen under det sista året. Av vårdnadshavare för barn i åldern från sju år hade drygt hälften inte haft kontakt med barnavårdsmannen under det sista året. Omkring 38 procent av vårdnadshavarna för barn i äktenskap hade inte haft någon kontakt och 22 procent endast en kontakt under det senaste året. Nära 90 procent av vårdnadshavarna ville hålla kontakt med barnavårdsmannen. Utredningen visade att hembesök förekom i begränsad omfattning. Endast en femtedel av vårdnadshavarna hade fått besök av barnavårdsmannen under det sista året och två tredjedelar hade över huvud taget inte haft något besök av barnavårdsmannen. Vårdnadshavarna var i allmänhet positiva till hembesök. Nära hälften av dem ville gärna eller mycket gärna att barnavårdsmannen besökte dem i hemmet. Vårdnadshavarna för barn utom äktenskap hade i allmänhet ett stort behov av hjälp i olika frågor. Sålunda hade ungefär 90 procent av de icke samboende och 50 procent av de samboende behövt någon form av hjälp. Av vårdnadshavarna för barn i äktenskap uppgav omkring 90 procent att de behövt någon form av hjälp. Hjälpbehovet hade avsett de mest skiftande frågor. Vanligen förekommande var att barnavårdsmannen biträdde vårdnadshavarna med indrivning av underhållsbidrag och andra ekonomiska frågor, med anskaffande SOU 1972:65 7
av bostad, med ordnande av barntillsyn samt med frågor rörande vårdnadshavarens personliga problem. Barnavårdsmannen biträdde även i icke ringa utsträckning med upprättande av ansökningar och information i sociala frågor. Behovet av hjälp var i stor utsträckning inriktat på kurativa uppgifter. Av vårdnadshavare för barn utom äktenskap hade 64 procent av de icke samboende och 43 procent av de samboende behövt någon hjälp i sådana frågor. Många vårdnadshavare ansåg att barnavårdsmannaskapen borde vara frivilliga i högre grad än för närvarande. Omkring två tredjedelar ansåg att det skulle ankomma på vårdnadshavaren att själv bestämma om barnavårdsmannen skulle finnas kvar sedan faderskap och underhåll fastställts. I allmänhet ansåg vårdnadshavarna (80 %) att det kändes tryggt att ha en särskilt utsedd barnavårdsman att vända sig till om det skulle uppstå problem. De ansåg därför att det skulle vara fel att avskaffa barnavårdsmannen helt. Nära hälften av dem förklarade att de haft god hjälp av sin barnavårdsman och att de gärna vände sig till honom med sina problem. Tre fjärdedelar av antalet vårdnadshavare ansåg att både gifta och ogifta vårdnadshavare borde ha rätt till den kurativa service, som barnavårdsmannen skall lämna. Medan åtskilliga vårdnadshavare förklarade att de önskade bättre kontakt med barnavårdsmannen uppgav emellertid andra att de ansåg kontakterna för täta. 7.4 Socialvårdskonsulenternas granskning av bamavårdsmannaskapen Statens socialvårdskonsulenter har att i sin inspektionsverksamhet granska jämväl bamavårdsmannaskapen. Av de rapporter, som upprättats i anledning av kommunbesök under åren 1970-1971, framgår bl a följande. Faderskapsutredningarna sköttes i flera kommuner inte med tillräcklig noggrannhet. Det förekom bl a att noggrann utredning inte gjordes när faderskapet erkänts. Vidare 97
hade barnavårdsmännen i flera fall inte fört vårdsmannen utnyttjade inte möjligheterna protokoll i enlighet med föreskrifterna i till utmätning och införsel. Det förekom lagen om fastställande av faderskap, när även att barnavårdsmannen inte underrättaparterna sammanbodde eller när de haft en de de underhållsskyldiga om generella höjstadigvarande förbindelse. ningar av underhållsbidragets belopp. Vidare I några kommuner hade faderskapen inte sköttes räkenskaperna i flera fall inte med fastställts, oaktat några svårigheter såvitt tillräcklig noggrannhet. Sålunda kunde i fall avsåg utredningen inte förelegat. Ofta hade där bidragsförskott utgick av räkenskaperna detta berott på att barnavårdsmannen, som inte framläsas barnets och nämndens fordvanligtvis var tjänsteman i kommunen, på ringar på den underhållsskyldige. Rapporgrund av andra arbetsuppgifter inte kunnat terna utvisade att effektiviteten ökade om ägna barnavårdsmannaskapen erforderlig tid. kravverksamheten handlades av särskild förArbetsbördan hade i en del fall även lett till medlingskassa inom kommunen. att nytillkommen barnavårdsman inte hunnit Den kurativa sidan av barnavårdsmannens sätta sig in i äldre ärenden. verksamhet var på grund av barnavårdsI en kommun framhölls att svårigheten att mannens arbetsbörda ofta eftersatt. I flera få en advokat, som var villig att åta sig kommuner kunde hembesök äga rum endast faderskapsmålen, fördröjt handläggningen. undantagsvis. De sammanträffanden som I övervägande antalet kommuner var förekom ägde vanligtvis rum på socialbyrån. socialassistenten eller annan tjänsteman i Rapporterna utvisade att behovet av social kommunen barnavårdsman. Inför en över- service ökat. Allmänheten sökte råd i frågor gång till helhetssynen i behandlingsarbetet rörande samlevnaden, familjens ekonomi hade frågan om en integrering av barnavårds- mm. Ofta måste barnavårdsmannen lägga mannens arbetsuppgifter prövats. Därvid ned mycket arbete i vårdnads- och umgänghade från vissa kommuners sida framhållits, esrättsfrågor. att en viss specialisering var nödvändig även I flera fall hade barnavårdsmannen inte framdeles. Såvitt avsåg barnavårdsmanna- fört anteckningar i föreskriven omfattning. skapen för barn utom äktenskap ansågs det Anteckningar om när faderskapet fastställts således nödvändigt med en specialisering för saknades och samtal med vårdnadshavaren att barnavårdsmannen skulle kunna få till- eller andra åtgärder hade inte redovisats. I en räcklig erfarenhet för handläggningen av den kommun hade några anteckningar inte gjorts del av verksamheten, som avsåg faderskaps- under de senaste sex åren. Barnavårdsfastställelse. Sedan väl faderskapet fastställts nämnderna hade i flera fall underlåtit att kunde — om behov av kurativa åtgärder årligen granska barnavårdsmannaskapen. I förelåg - ärendet överflyttas på den tjänste- några kommuner hade granskning inte skett man, som enligt gängse fördelningsnormer på flera år. hade att handlägga ärendet. Det framhölls att en sådan fördelning av arbetet var 7.5 Barnavårdsmannautredningens undernödvändig med tanke på de många gånger sökning i vissa församlingar avseende barn mycket komplicerade utredningar, som födda utom äktenskap kunde föregå faderskapets fastställande. I några kommuner, där helhetssynen i Barnavårdsmannautredningen har jämväl i behandlingsarbetet införts, hade barnavårds- några församlingar undersökt i vilken ommannaskapen fördelats på någon eller några fattning anteckning om fastställt faderskap saknats för barn födda utom äktenskap. socialassistenter. Det framkom att underhållsbidragen i Undersökningen har utförts av socialvårdsmånga fall var satta till låga belopp. Påfallan- konsulenterna i Gotlands, Jönköpings, de ofta visade det sig att kravverksamheten Kristianstads, Västmanlands och Östergötinte bedrevs med tillräcklig omsorg. Barna- lands län. Den har omfattat samtliga barn, 98
som fötts utom äktenskap under åren 1970-1971 i fyra församlingar på Gotland, i Ljungarums församling i Jönköpings län, i samtliga församlingar i Kristianstads län, i Köpings församling samt i Linköpings domkyrkoförsamling. Vid undersökningen har uppgift inhämtats från pastorsämbetena om barn med okänd fader, varefter barnavårdsnämnden utrett orsaken till att faderskapet för dessa barn inte antecknats hos pastorsämbetet. Undersökningen utvisade att faderskapsutredningarna i vissa fall inte bedrivits med erforderlig skyndsamhet. Vidare observerades att barnavårdsman för barn utom äktenskap i några fall förordnats först efter en avsevärd tid, beroende på att födelseavi inte kommit barnavårdsnämnden tillhanda. Därjämte kunde konstateras att barnavårdsmännen i icke obetydlig utsträckning underlåtit att anmäla fastställt faderskap till pastorsämbetet. Till följd härav hade för flera barn uppgift i kyrkoboken om fadern saknats under lång tid. Pastorsämbetena hade också i flera fall underlåtit att vidarebefordra mottagen anmälan om fastställt faderskap till pastorsämbetet i barnets födelseförsamling. Det hade även förekommit att pastorsämbetet mottagit anmälan om fastställt faderskap, men underlåtit att göra någon anteckning därom. Slutligen framkom vid undersökningen att barnavårdsnämnd och pastorsämbete i något fall saknat vetskap om att förutsättningen för att barn skall erhålla äktenskaplig börd genom föräldrarnas giftermål är att faderskapet fastställs genom dom eller erkännande. 7.6 Bamavårdsmannautredningens kommunbesök Barnavårdsmannautredningen har haft överläggningar med företrädare för socialförvaltningar eller barnavårdsnämnder i några kommuner samt med barnavårdsmannaföreningen i Stockholm. Barnavårdsmannaarbetets nuvarande organisation har därvid belysts, varjämte frågor rörande barnavårdsSOU 1972:65
mannainstitutionens framtida utformning upptagits. I alla av utredningen besökta kommuner utom en tillämpades helhetssynen i behandlingsarbetet i mer eller mindre renodlad form. I samband med en övergång till helhetssynen i arbetet hade i flera kommuner barnavårdsmannaskapen fördelats bland assistenterna. Assistenternas arbetsbelastning hade emellertid varit för stor, varför faderskapsutredningarna försenats. Vid granskning av barnavårdsmannaskapen i en större kommun hade framkommit, att faderskapen inte fastställts i tio procent av ärendena. Över hälften av dessa ärenden var mer än ett år gamla. I vissa kommuner hade en specialisering av barnavårdsmannaarbetet framstått som nödvändig. För att tillgodose kravet på ökad snabbhet och säkerhet vid utredning av utomäktenskapligt barns börd hade uppgiften att medverka vid utredningen lagts på en eller två tjänstemän i kommunen. Tjänstemannen förordnades sålunda i det inledande skedet till barnavårdsman för alla barn utom äktenskap. Det ankom på denna tjänsteman att tillse att faderskap och underhåll fastställdes. Sedan dessa uppgifter slutförts prövades i samråd med vårdnadshavaren och på grundval av den kännedom om barnets förhållanden, som vunnits vid faderskapsutredningen, om behov av fortsatt stöd förelåg och om barnavårdsmannaskapet borde kvarstå. Kunde barnavårdsmannen entledigas, underrättades vårdnadshavaren om att hon kunde vända sig till socialassistenten om behov av hjälp framdeles skulle uppkomma. Fann tjänstemannen att ärendet borde kvarstå, lades ärendet ut på det distrikt till vilket det hörde. I Stockholms kommun, där särskilda tjänstemän helt ägnar sig åt de uppgifter, som ankommer på barnavårdsman, hade förslag väckts om en uppdelning av barnavårdsmannens uppgifter. Enligt förslaget skulle samtliga barnavårdsmannaskap handläggas vid en central enhet tills faderskap och underhåll fastställts. Ärendet skulle sedan föras över till det distrikt, där vårdnadshava99
ren var bosatt, om inte vårdnadshavaren själv begärde att få ha utredningsassistenten kvar som barnavårdsman. I samtliga besökta kommuner sköttes indrivningen av underhållsbidrag av en särskild kravsektion eller avdelning. Barnavårdsmannen medverkade endast vid fastställandet av bidraget. I kommunerna hade allmänt den erfarenheten gjorts att resurserna inte räckt till för den allmänt stödjande verksamheten. Barnavårdsmännen-socialassistenterna hade svårt att hinna med de ensamstående mödrarna. Ofta blev de glömda för andra arbetsuppgifter, som bedömdes som angelägnare. Den uppsökande verksamheten blev lidande och modern sökte sig inte alltid till assistenten, när hon behövde stöd och råd. I samband med att barnavårdsmannaarbetet omorganiserats hade i flera kommuner äldre barnavårdsmannaärenden granskats. Barnavårdsmannen hade därvid entledigats med vårdnadshavarens samtycke när behov av fortsatt stöd ej prövades föreligga. 1 de kommuner, som utredningen besökte, rådde enighet om att barnavårdsmannainstitutionen borde upphöra, en mening som biträddes jämväl av barnavårdsmannaföreningen. Många av de barn och mödrar, som nu omfattas av bestämmelserna, behövde inget stöd och ingen hjälp. Andra ensamstående kunde inte få den hjälp de behövde. Många vårdnadshavare, framför allt de sammanboende ogifta, reagerade mot de obligatoriska förordnandena. De personliga förordnandena ledde vidare till omfattande administrativa svårigheter. Det ansågs emellertid nödvändigt att samhället även framdeles medverkade vid fastställande av utomäktenskapligt barns börd. I flera kommuner framhölls, att det var viktigt att faderskapsutredningen bedrevs av socialt välutbildad personal. Ofta var det sociala hjälpbehovet stort i detta inledande skede. Utredningen fick inte bedrivas strikt juridiskt utan assistenten måste vara beredd att ge modern allt det stöd hon kunde behöva. Uppgiften att medverka vid utredningen borde därför åvila barnavårdsnämnden. 100
Personaltillgången var bestämmande för omfattningen av det kurativa arbetet. Barnavårdsmannen saknade ofta möjlighet att fortlöpande bevaka barnets intressen. Det kurativa arbetet trängdes lätt undan av andra uppgifter. I kommunerna framhölls, att det var viktigt att garantier skapades för att behovet av stöd och hjälp kunde tillgodoses. Det anmärktes därvid att om det kurativa arbetet skulle ligga kvar hos socialassistenten som en uppgift bland mänga andra, det kunde befaras att arbetet inte kunde bedrivas i tillräcklig omfattning. Såsom en åtgärd för att finna sociala störningar och tillgodose behovet av stöd och hjälp föreslogs på några håll att barnavårdsnämnden skulle tillhandahålla en tjänsteman med placering på barnavårdscentralen. I Göteborg hade redan tidigare förslag väckts om en sådan samverkan mellan socialvården och den förebyggande barnhälsovården. Enligt detta förslag skulle en tjänsteman förläggas till barnavårdscentralen och tjänstgöra som kontaktman mellan socialbyrån och barnavårdscentralen. Även i andra kommuner framhölls vikten av ett vidgat samarbete mellan barnavårdsnämnderna och barnavårdscentralerna. Kommunerna ansåg således sammanfattningsvis, att barnavårdsmannainstitutionen borde upphöra, att barnavårdsmannens nuvarande uppgifter att medverka vid fastställande av faderskap och underhåll borde övergå på barnavårdsnämnden samt att ökat utrymme borde ges åt kurativt arbete. Samma åsikt uttalades av barnavårdsmannaföreningen i Stockholm.
8 Överväganden och förslag
8.1 Inledning Barnavårdsmannainstitutionen tillkom vid en tid då de utomäktenskapliga barnens ställning var synnerligen utsatt. Modern saknade ofta förmåga och stundom även vilja att få faderskapet utrett och fastställt. Underhållsbidragen bestämdes ofta till låga belopp. Modern hade vanligtvis inte möjlighet att driva in fastställt bidrag. De utomäktenskapliga barnens förhållanden var synnerligen svåra. Barnadödligheten var stor. Det var mot denna bakgrund, som behovet av ett samhälleligt organ, som tillvaratog barnens rätt, växte fram. Genom inrättandet av barnavårdsmannainstitutionen skapades vår första uppsökande barnavård. Barnavårdsmannainstitutionen kom sedan att fylla en mycket viktig funktion. Även om barnavårdsmannainstitutionen inte alltid fungerade så väl som ursprungligen avsetts, blev erfarenheterna av den dock så goda att bestämmelserna år 1939 utsträcktes att gälla även vissa barn i äktenskap. Samhället har därefter undergått stora förändringar. Nu kan genom andra organ ensamstående vårdnadshavare ges stöd och hjälp och barnens rätt till goda uppväxtförhållanden i allt större utsträckning tryggas. Barnavårdsmannainstitutionen fyller inte längre samma viktiga funktion, som vid dess tillkomst. I den utsträckning ett hjälpbehov för vårdnadshavare föreligger hänför sig detta ej allenast till de ogifta mödrarna utan SOU 1972:65
även till andra kategorier av vårdnadshavare, såsom frånskilda, änkor och änklingar. Det har också i den allmänna debatten allt oftare framhållits, att det ej längre kan anses motiverat att genom barnavårdsmannaförordnande sätta den ogifta modern i särställning. Vid barnavårdsmannainstitutionens tillkomst gällde 1902 års lagar om fosterbarns vård och om uppfostran av vanartade och i sedligt avseende försummade barn. Lagarna gav samhället små möjligheter att lämna stöd och hjälp åt ensamma mödrar och deras barn. Därför framstod det som naturligt att tillskapa särskilda organ, barnavårdsmän, för tillsyn och bistånd. Barnavårdsmannauppdraget var avsett att bli ett kommunalt förtroendeuppdrag. Uppdragen blev personliga. I dag är läget väsentligt annorlunda. De behov som föranledde tillskapandet av särskilda organ föreligger inte längre och inte heller — på samma grunder som tidigare — behov av personliga förordnanden. I det praktiska arbetet har barnavårdsmännens verksamhet i allmänhet inordnats i barnavårdsnämndernas arbete. I flertalet kommuner anlitas således enbart tjänstemän inom kommunens socialförvaltning som barnavårdsmän (tabell 1). Den kommande framställningen skall avse frågan i vilka hänseenden ensamstående vårdnadshavare och deras barn alltjämt är i behov av den tillsyn och hjälp, som barnavårdsmannainstitutionen är avsedd att ge, 101
Tabell 1. Antal barnavårdsmän som är tjänstemän1 Kommunernas
Antal kommuner där som barnavårdsmän anlitas
storlek
antal
- 5 000 5 000-10 000 10 000-25 000 25 000-50 000 50 0 0 0 -
173 100 94 53 27
1. enbart tjänstemän (socialass.) inom socialförvaltningen
2. även personer utanför socialförvaltningen
85 88 86 48 27
12 8 5
1 Uppgifterna hämtade ur en undersökning som genomförts av kommunförbundet år 1972. Vid undersökningen har 17 kommuner ej inkommit med svar.
och hur dessa behov bäst tillgodoses. De olika uppgifter, som åvilar barnavårdsmannen, kan indelas i fem huvudgrupper, nämligen att sörja för att barnets börd fastställs, när det är fött utom äktenskap, att sörja för att barnet tillförsäkras underhåll, att biträda med indrivning och tillhandahållande av underhållsbidrag, att även i andra avseenden tillse att barnets rätt och bästa iakttas samt att bistå vårdnadshavaren med råd och upplysningar. Dessa olika delar av barnavårdsmannens verksamhet skall i den följande framställningen behandlas var för sig.
att vårdnadshavaren mången gång saknar förmåga att utreda faderskapet. Sökandet efter en man som lämnat orten skulle således inte kunna bedrivas med tillräcklig omsorg. Modern skulle vanligtvis sakna vetskap om de möjligheter till hjälp vid efterforskningarna som samhället erbjuder. I de fall där flera fäder kan komma ifråga för faderskapet skulle moderns svårigheter vara än större. Det skulle i sådana och andra fall inte heller kunna uteslutas att modern i strid med barnets intressen av personliga skäl underlät att söka få faderskapet fastställt. Det processuella förfarandet vid fastställande av faderskap är dessutom komplicerat. Mo-
8.2 Fastställande av faderskap I barnavårdsmannautredningens direktiv framhålls, att faderskap till barn utom äktenskap även framdeles regelmässigt skall utredas och fastställas under medverkan av ett samhälleligt organ, som tillvaratar barnens rätt. De överväganden, som föranlett detta uttalande, är väl underbyggda. De utomäktenskapliga barnens intresse av att få börden utredd måste — inte minst med tanke på barnets rätt till arv efter sin fader — bedömas vara så stort att det bör ankomma på samhället att skapa garantier för att faderskapet fastställs där så är möjligt. Om denna uppgift läggs på vårdnadshavaren ensam kan befaras att barnets rätt inte alltid blir tillgodosedd. Det måste nämligen antas, 102
2 Kommuner fördelade efter folkmängd 31.12.1969 enligt indelning 1971 och 1974.
Folkmängd 31.12.1969
Kommuner enligt indelning 1.1.1971
1.1.1974 Antal Procent
Antal Procent
- 2 999 94 3 0 0 0 - 4 999 87 5 0 0 0 - 9 999 109 10 0 0 0 - 1 4 999 45 32 15 0 0 0 - 1 9 999 35 20 0 0 0 - 2 9 999 35 30 0 0 0 - 4 9 999 50 0 0 0 - 9 9 999 18 9 100 0 0 0 -
20 19 23 10 7 8 8 4 2
0 4 66 62 36 39 37 19 10
0 2 24 23 13 14 14 7 4
Hela riket
464 SOU 1972:65
om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap ställt allt större krav på barnavårdsmannen. Utredningarna har blivit mer komplicerade. Allt oftare måste blodundersökning genomföras. Ärenden med internationell anknytning har blivit vanligare. Förfarandet inför domstol har även genom den nya lagstiftningen blivit mer komplicerat. Enkäten till barnavårdsmän, som besvarades omkring ett halvt år efter den nya lagen, utvisade att drygt hälften av barnavårdsmännen ansåg att arbetet med fastställande av faderskap blivit mer tidskrävande. Angivna förhållanden har medfört att faderskapsutredningarna i många kommuner blivit eftersatta. Ibland har bristande kunskaper hos barnavårdsmännen medfört att faderskapen inte kunnat fastställas med erforderlig grad av säkerhet. Barnavårdsnämnderna har inte heller haft erforderliga resurser för att kunna granska barnavårdsmannaskapen i den omfattning, som lagstiftaren förutsatt. Andra arbetsformer, som ger ökad säkerhet och snabbhet, har övervägts. Det har ifrågasatts om inte behovet av juridisk sakkunskap bäst tillgodoses genom att uppgiften att medverka vid faderskapsutredningen anknytes till länsstyrelsen som en specialistfunktion. Det har även ifrågasatts om inte uppgiften att medverka vid utredningen bör åvila rättshjälpen. Behovet av en specialistfunktion vid socialförvaltningen för fastställande av faderskap och juristmedverkan har framhållits såväl av ett flertal Tabell 2. Fördelning av barnavårdsmannabarnavårdsmän som av de socialförvaltningskapen1 ar, som utredningen besökt. Fråga: Fördialas barnaUtredningen i faderskapsärendena inKommunernas vårdsmannaskapen på rymmer emellertid så många andra frågor än storlek antal socialassistenterna ende rent juridiska. Ofta är modern i behov av ligt hclhetsprincipen, sociala insatser. Det kan vara nödvändigt att jfr tabell 1. ordna bostad för henne och barnet eller att Nej Ja sörja för att hon får ekonomisk hjälp. Skäl att vidta åtgärder för att tillgodose barnets 28 57 173 - 5 000 intressen kan även föreligga. Åtskilliga skäl 30 58 100 5 0 0 0 - 1 0 000 94 41 45 10 0 0 0 - 2 5 000 talar följaktligen för att uppgiften att biträda 53 31 17 25 0 0 0 - 5 0 000 modern i dessa frågor läggs på lokalt organ 27 16 11 50 0 0 0 med social sakkunskap. De särskilda för1 Uppgifterna hämtade ur kommunförbundets föhållandena vid utredningen av barnets börd renämnda undersökning.
dern skulle inte alltid kunna tillvarata barnets rätt. Det framstår därför som nödvändigt med en samhällelig medverkan vid utredning om och fastställande av utomäktenskapligt barns börd. Såsom förut framhållits föreligger inte längre de skäl, som föranledde tillskapandet av särskilda organ för tillsyn och bistånd åt ensamstående vårdnadshavare och deras barn. Det rådande systemet med personligt förordnade barnavårdsmän har vidare såvitt avser nu ifrågavarande arbetsuppgifter — visat sig vara förenat med olägenheter som under senare tid framträtt allt klarare. De personliga förordnandena har lett till omfattande administrativa svårigheter. Utvecklingen har fört med sig att alltför många uppdrag samlats på varje barnavårdsman. Då varje förordnande innefattar flera åligganden och då barnavårdsmannen som tjänsteman i kommunen jämväl haft andra uppgifter att sköta har faderskapssutredningarna inte kunnat bedrivas med erforderlig skyndsamhet. Vid en övergång till helhetssynen i behandlingsarbetet har i flera kommuner barnavårdsmannaskapen fördelats bland socialassistenterna (tabell 2). Många av socialassistenterna har inte tidigare sysslat med dessa arbetsuppgifter. Andra trängande uppgifter har skjutit barnavårdsmannaskapen i bakgrunden. Samtidigt har den nya lagen
och främst behovet av social sakkunskap talar för att uppgiften bör knytas direkt till barnavårdsnämnden. Anledning att behålla barnavårdsmannen för dessa uppgifter föreligger däremot inte längre. För att vinna ökad säkerhet vid fastställandet av barnets börd är det nödvändigt att arbetet i högre grad än vad nu är fallet specialiseras. Det bör således ankomma på viss bestämd tjänsteman i kommunen att medverka vid utredning och fastställande av utomäktenskapligt barns börd. Först härigenom kan behovet av den sakkunskap, som erfordras för dessa ofta mycket svåra arbetsuppgifter, tillgodoses. Det är såväl ur effektivitets- som ur rättssäkerhetssynpunkt av vikt att en tjänsteman får koncentrera sig på faderskapsutredningarna. I flera större kommuner har redan den erfarenheten gjorts att det är nödvändigt att tillägga särskilda tjänstemän uppgiften att medverka vid faderskapsutredning. Under den tid faderskapsutredningen pågår bör det ankomma på tjänstemannen att bistå modern med stöd och råd. Kräver moderns förhållanden omfattande eller långvariga insatser bör dock den delen av ärendet övertas av annan. Om den tjänsteman, som har faderskapsutredningarna om hand, skulle medverka vid lösandet av svåra sociala frågor, skulle han inte kunna ägna erforderlig tid åt sin egentliga uppgift, nämligen att tillse att faderskap till barn utom äktenskap blir utrett och fastställt.
Det är viktigt att de tjänstemän, som bedriver utredning i faderskapsärenden, får tillgång till juridisk sakkunskap. Barnavårdsnämnden bör således genom avtal med advokatbyrå eller på annat sätt bereda tjänstemannen möjlighet att under ärendets handläggning rådgöra med jurist. Barnavårdsnämnden bör alltså enligt utredningens förslag överta de uppgifter såvitt avser faderskapsbestämningen som nu åvilar barnavårdsmännen. Många av dessa uppgifter kan tjänsteman hos nämnden vidta utan särskilt bemyndigande från nämnden. Han kan höra modem och de andra personer som kan ha upplysningar att lämna. Han kan ta initiativ till blodundersökning och vidta de övriga åtgärder som erfordras för utredningen. Tjänstemannen skall därvid fullgöra den skyldighet att föra protokoll, som enligt utredningens förslag skall åvila nämnden. Om barnavårdsnämnden skall överta barnavårdsmannens uppgifter kommer det enligt 3 kap. 2 § FB att åligga barnavårdsnämnden att godkänna faderskapserkännande. Uppenbarligen kan nämnden med hänsyn till det stora antal utredningar som avslutas genom erkännande (tabell 3) inte samfällt fatta beslut i dessa frågor. Den tjänsteman, som utfört utredningen och som har en ingående kännedom om ärendet, bör på nämndens vägnar kunna pröva frågan om godkännande. Nämnden bör således kunna delegera denna beslutsfunktion på tjänsteman hos kommunen.
Tabell 3. Barn födda utom äktenskap med barnavårdsmannaskap den 31 decembei
Med fastställt faderskap Genom erkännande Genom dom Utan fastställt faderskap - lår 1 - 2 år 3 - 1 5 år 16år 1
89 593 76 608 12 985
91 728 78 547 13 181
93 780 80 207 13 573
95 597 82 065 13 532
98 175 84 324 13 851
8 888 3 185 1 555 3 626 522
9 506 3 764 1 640 3 610 492
9 812 3 839 1 785 3 724 464
10 137 4 063 2 043 3 627 404
9915 3 675 2 090 3 754 396
1968 Statistisk årsbok 1971 tab. 282.
104 SOU 1972:65
Barnavårdsnämnden skall jämväl överta barnavårdsmannens uppgift att föra talan om faderskap till barn utom äktenskap. Nämnden kan befullmäktiga tjänsteman att föra nämndens talan. En rättegångsfullmakt, som avser rättegång i allmänhet, medför emellertid inte rätt för ombudet att väcka talan i faderskapsmål eller andra mål, varom förlikning inte är tillåten. Fullmakt skulle därför behöva utfärdas för varje mål. Ett sådant fullmaktsförfarande kan främst i större kommuner leda till administrativa svårigheter. Nämnden bör därför ha möjlighet att delegera även denna beslutsfunktion på tjänsteman hos kommunen. Denne kommer förmodligen i regel att anlita jurist för väckande och utförande av talan. Om utredningens förslag genomförs kommer regelmässigt alla faderskapsutredningar och övriga åtgärder i samband därmed att inom barnavårdsnämnden utföras av tjänsteman under tjänstemannaansvar. Emellertid kan och bör barnavårdsnämnden kontrollera tjänstemannens verksamhet. Sålunda skall beslut som fattas på grund av delegation anmälas för nämnden. Nämnden kan därvid se hur uppgiften fullgjorts. Förekommer anledning till anmärkning kan delegationen återkallas eller andra erforderliga åtgärder vidtas. Vidare synes lämpligt, att barnavårdsnämnden, som får huvudansvaret för hur verksamheten bedrivs, följer denna, exempelvis genom stickprovsundersökningar och genom årliga uppföljningar av ärenden, som ej slutligt avgjorts inom loppet av ett år. Uppgiften att jämlikt 5 § FL pröva om faderskapsutredning skall läggas ner bör även framdeles ankomma på nämnden. Skäl att tillåta delegation av denna uppgift på tjänsteman finns inte. Det är angeläget att kommunerna för uppgiften att medverka vid faderskapsutredningen väljer sådan personal, som är väl förtrogen med de författningar som reglerar faderskapsbestämningen. För att tillgodose behovet av kvalificerad personal kan det bli nödvändigt att anordna särskild kursverksamhet. Inför en ändring av bestämmelserna bör kommunförbundet och socialstyrelsen SOU 1972:65
uppta frågan om behovet av och formerna för en sådan verksamhet. Enligt 9 § BvmK skall barnavårdsman respektive barnavårdsnämnd göra anmälan till pastorsämbete om fastställt faderskap. Barnavårdsmannautredningens undersökning hos vissa pastorsämbeten har visat, att barnavårdsmannen ofta underlåtit att göra sådan anmälan och att pastorsämbetet även underlåtit att vidarebefordra mottagen anmälan till barnets födelsehemort. Anteckning om barnets börd i födelse- och dopboken har till följd härav saknats i ett stort antal fall. Riksskatteverket har efter samråd med utredningen framlagt förslag till nya blanketter för anmälan om fastställt faderskap. Enligt de anvisningar riksskatteverket i samband därmed utarbetat skall det åligga barnavårdsnämnden att anmäla fastställt faderskap till pastorsämbetet i barnets födelsehemort. Anmälan, som innehåller uppgifter om barnet, modern och fadern, omfattar två delar. Den ena delen arkiveras hos pastorsämbetet, medan den andra delen återsänds till barnavårdsnämnden med uppgift om att föreskriven anteckning gjorts. Är barnet eller någon av dess föräldrar inte kyrkobokförd i församlingen vidarebefordrar pastorsämbetet i förekommande fall den andra delen av anmälan till pastorsämbetet i moderns, barnets eller faderns kyrkobokföringsort. Det pastorsämbete, som i sista hand mottar anmälan, återsänder den till barnavårdsnämnden, som av blanketten kan utläsa att föreskrivna anteckningar gjorts. Det angivna tillvägagångssättet ger barnavårdsnämnd bättre möjligheter att kontrollera att faderskapet antecknas i kyrkoböckerna, något som med hänsyn till de utomäktenskapliga barnens arvsrätt är av största betydelse. Utredningen anser därför att barnavårdsnämnden bör åläggas att göra anmälan om fastställt faderskap till pastorsämbetet i barnets födelsehemort i enlighet med vad riksskatteverket föreslagit. Anmälan skall göras på blankett, som fastställs av riksskatteverket efter samråd med socialstyrelsen. 105
I kungörelse (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgift i mål och ärenden enligt föräldrabalken stadgas, att underrätt som förklarat barn sakna äktenskaplig börd skyndsamt skall sända meddelande därom till pastorsämbetet i den församling och barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet är kyrkobokfört. Motsvarande bestämmelse saknas för det fall domstol förklarat att faderskapserkännande saknar verkan. Det är emellertid av vikt såväl med hänsyn till barnets arvsrätt som med hänsyn till barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för att barnets börd blir utredd, att pastorsämbete och barnavårdsnämnd får underrättelse om förhållande som nu nämnts. Det bör således ankomma på domstol, som förklarat att faderskapserkännande saknar verkan, att underrätta pastorsämbete och barnavårdsnämnd.
ankom på modern ensam att sörja för att underhåll tillförsäkrades barnet, skulle förhållanden som nu nämnts ofta leda till att något bidrag för barnet över huvud taget inte kunde fastställas eller att bidraget bestämdes till för lågt belopp. Riskerna härför får anses så betydande att det alltjämt bör ankomma på samhället att se till att underhåll tillförsäkras de utomäktenskapliga barnen. Anledning att behålla barnavårdsman för denna uppgift finns emellertid inte. Förutsättningar saknas att med nuvarande ordning vinna enhetlighet vid bestämmandet av underhållsbidragens storlek. Praxis vid bestämmande av bidrag kan också skifta från en kommun till en annan. Barnavårdsmannen får ofta inte tillräcklig erfarenhet för att han skall kunna se till att bidraget bestämmes till skäligt belopp. Det förekommer således att barnavårdsmannen vid bestämmande av underhållsbidrag för barnet utgår från andra förutsättningar än de i lagen angivna. 8.3 Fastställande av underhållsbidrag Avtal om bidrag till barnets underhåll Det åligger barnavårdsmannen att sörja för träffas vanligtvis i samband med att faderskaatt underhåll tillförsäkras barnet. Barna- pet erkänns. Då faderskapet underställs vårdsmannen skall vidare biträda med indriv- domstols prövning, prövas i samma rättegång ning av underhållsbidrag. Vid en överflytt- — om endast en man är instämd — jämväl ning av barnavårdsmannens åligganden såvitt frågan om mannens bidragsskyldighet. Unavser bördens fastställande måste jämväl derhållsfrågan är vanligtvis så förbunden med övervägas om nu angivna uppgifter alltjämt faderskapsfrågan både vad gäller utredningen bör åvila barnavårdsmannen. Med hänsyn till och prövningen, att det skulle leda till de olika intressen, som därvid gör sig allvarliga olägenheter om inte befogenheten gällande såvitt avser bidragets fastställande att föra talan för barnet tillkom samma och bidragets indrivande, bör frågorna be- organ. Skyldigheten att tillse att underhåll handlas var för sig. tillförsäkras barnet bör därför åvila barnaVårdnadshavare till barn utom äktenskap vårdsnämnden. Samme tjänsteman, som utställs mången gång inför allvarliga svårigheter reder frågan om barnets börd, bör jämväl då det gäller att tillförsäkra barnet underhåll. pröva frågan om underhåll till barnet. GeFörbindelsen mellan parterna kan ha upp- nom att särskild tjänsteman inom varje hört. Förhållandet mellan dem kan vara kommun får till uppgift att medverka vid sådant att fadern inte har någon allvarlig utredning och fastställande av faderskap och önskan att sörja för barnets underhåll. Han underhåll ges förutsättningar för en enhetlikan undandra sig att medverka till att bidrag gare bedömning av underhållsbidragens storför barnet fastställs. Modern har små möjlig- lek. heter att själv efterforska honom. Ofta Barnavårdsnämnden skall således överta saknar hon vetskap om de närmare omstän- barnavårdsmannens uppgifter att tillse att digheter, som är bestämmande för under- underhåll tillförsäkras det utomäktenskaphållsbidragets storlek, såsom mannens in- liga barnet. Nämnden skall därvid äga föra komst och hans försörjningsbörda. Om det talan för barnet. Möjlighet för nämnden att 106
I många fall betalar den underhållsskyldige fastställt bidrag och vårdnadshavaren behöver inget biträde. Det är först när den underhållsskyldige vägrar att utge bidrag eller då han endast utger en del därav, som svårigheter för vårdnadshavaren uppkommer. Det kan då vara nödvändigt att vidta åtgärder för utmätning och införsel. Det kan finnas anledning att genom anställningsregister, arbetsförmedling eller med bistånd av polis efterforska den underhållsskyldige. Mången gång skulle vårdnadshavaren inte tillräckligt effektivt kunna tillvarata barnets rätt. Av undersökningen bland vårdnadshavare framgår att omkring 45 procent av vårdnadshavarna hade behövt hjälp med att få ut underhåll eller bidragsförskott. Det framstår därför som nödvändigt att vårdnadshavaren även framdeles erhåller hjälp med indrivning av underhållsbidrag. I beaktande av bidragsförskottslagens bestämmelser kan övervägas om uppgiften att biträda med indrivning av bidrag alltjämt bör ankomma på barnavårdsman. Som den tidigare framställningen utvisat utgår bidragsförskott till barn, som inte står under föräldrarnas vårdnad eller som endast har en av föräldrarna som vårdnadshavare. Bidragsförskott utgår med visst i lagen angivet belopp. Finns grundad anledning anta, att fastställt bidrag betalas i vederbörlig 8.4 Indrivning av underhållsbidrag ordning och är det fastställda bidraget lägre En stor del av barnavårdsmannens tid har än gällande bidragsförskott, utgår bidragsföråtgått för indrivning av underhållsbidrag. skott med skillnaden mellan det maximala Ofta har barnavårdsmannen - till men för förskottsbeloppet och underhållsbidraget. arbetet i övrigt - jämväl fått sköta barna- Förskott utgår alltså - såvitt nu är i fråga vårdsnämndens åligganden såvitt avser utgivna om den underhållsskyldige inte utger fastbidragsförskott. Enligt barnavårdsmannaen- ställt bidrag eller om underhållsbidraget käten har i genomsnitt en fjärdedel av understiger förskottet. Barnavårdsnämnd barnavårdsmannens arbetstid upptagits av som utgett förskott inträder i barnets rätt till kravverksamhet och utbetalning av bidrags- underhållsbidrag gentemot den underhållsförskott i de kommuner, som saknat särskild skyldige. Denne skall till nämnden inbetala avdelning för denna uppgift. Under senare år den del av underhållsbidraget, som motsvarar har emellertid barnavårdsmännen i stor ut- förskottet. Barnavårdsnämnd, som utger bidragsförsträckning avlastats arbetet med indrivningen. Inom de större kommunerna har inrättats skott, skall sörja för att erforderliga indrivsärskilda kravavdelningar, som övertagit bar- ningsåtgärder vidtas gentemot försumlig unnavårdsmännens uppgifter att biträda med derhållsskyldig. Nämnden bör därvid såsom anges i bidragsförskottslagen och som framindrivning av underhållsbidrag.
delegera beslutanderätten på den tjänsteman, som verkställt utredningen i faderskaps- och underhållsfrågorna, bör föreligga. Det skall också ankomma på nämnden att godkänna sådant avtal om underhåll till barn utom äktenskap, som anges i 7 kap. 7 § FB. Även denna uppgift bör kunna delegeras på tjänsteman i kommunen. Barnavårdsnämndens uppgift att enligt samma lagrum pröva och godkänna avtal om engångsbelopp bör däremot inte kunna delegeras. Det kan övervägas om inte samma bestämmelser bör gälla även för barn i äktenskap. Ofta kan föräldrarna till följd av starka meningsskiljaktigheter inte enas i frågor som rör barnets underhåll. De är då hänvisade till att begära domstols prövning. Med hänsyn till de möjligheter vårdnadshavaren har att på grund av bestämmelserna i lagen om fri rättegång eller eljest erhålla biträde i rättegången, torde risken att barnets rätt eftersatts vara liten. Förhållandena kan inte allmänt sägas vara sådana, att det av hänsyn till barnet är påkallat att ålägga barnavårdsnämnd att vaka över att barnets rätt i förevarande hänseende tillvaratas. Nämnden kan emellertid på vårdnadshavarens begäran biträda i frågor som rör underhållsbidragets fastställande.
hållits vid olika tillfällen svara för barnets ken stadgas att barnavårdsmannen skall tillse krav gentemot den underhållsskyldige (prop att barnets rätt och bästa tillvaratas. I 1964:70 s 45 och Råd och anvisningar kungörelsen rörande barnavårdsmannens 174/64). Särskilda bestämmelser - utöver de verksamhet har tillsynsplikten närmare bei bidragsförskottslagen angivna - som regle- stämts. Där sägs att barnavårdsmannen skall rar barnavårdsnämndens kravverksamhet sy- öva tillsyn över barnets personliga förhållannes ej erforderliga. Det finns således inte skäl den och med uppmärksamhet följa dess att behålla regler, som innefattar skyldighet utveckling. Barnavårdsmannen skall besöka för ett annat organ - barnavårdsman - att barnet och dess vårdnadshavare i den omfattbistå vårdnadshavaren. ning, som med hänsyn till omständigheterna Enligt utredningens förslag bör således anses påkallad. barnavårdsnämnden då bidragsförskott utgår Den föreskrivna tillsynen riktar sig mot en biträda vårdnadshavaren vid indrivning av bestämd grupp nämligen de utomäktenskapden del av underhållsbidraget som överstiger liga barnen. När barnavårdsmannainstitutionförskottet. Nämnden äger givetvis även i andra en tillkom fanns särskilda skäl att föreskrifall biträda vårdnadshavaren med indrivning va en obligatorisk tillsyn av dessa barn. De av underhållsbidrag. För att nämnden skall utomäktenskapliga barnens ställning har kunna företräda barnet erfordras fullmakt emellertid såsom den lämnade framställningfrån vårdnadshavaren. Enär nämnden inte en visat väsentligt förändrats. Nu ges förutkan vara rättegångsombud, bör fullmakten sättningar att under andra former trygga ställas på viss person med rätt för denne att barnens uppväxtförhållanden. Den allmänna sätta annan i sitt ställe (R 1963:104). inställningen till de utomäktenskapliga barUpphör barnavårdsmannens befattning nen har även ändrats. Nu förekommer i ökad med underhållsbidraget kommer barnavårds- grad att föräldrarna sammanbor utan att ingå mannen ej heller att medverka till att äktenskap. Hushållsbudgetundersökningen fastställt bidrag höjs när väsentligt ändrade 1969 och familjeundersökningen 1970, vilka förhållanden påkallar det eller att tillse att undersökningar utfördes av statistiska cenlagstadgad uppräkning av underhållsbidragen tralbyrån, ger en uppfattning om gruppens iakttas. Har barnavårdsnämnden inträtt i storlek. Sålunda framgår av den rapport över barnets rätt på grund av utgivna förskott får undersökningarna, som år 1971 upprättats det anses ankomma på nämnden att vid på uppdrag av familjelagssakkunniga, att erhållen vetskap underrätta vårdnadshavaren 6,4—6,8 procent av samtliga samlevnadsfall om sådana särskilda förhållanden, som kan utgörs av sammanboende mellan ogifta. föranleda ändring av fastställt bidrag, liksom Detta innebär i absoluta tal att även tillse att den underhållsskyldige beaktar 105 000-135 000 par bor under äktenskapsuppräkning av underhållsbidrag. Nämnden liknande former. I undersökningen bland bör därjämte genom en vidgad och allmän vårdnadshavare erhölls betydligt större proinformation ge upplysningar om förekom- portion samboende. Sålunda var omkring 30 mande uppräkningar av underhållsbidrag och procent av vårdnadshavarna samboende med om de åtgärder vårdnadshavaren har att vidta barnets andre förälder. Skillnaden mellan för att vid väsentligt ändrade förhållanden få denna undersökning och de tidigare nämnda ett underhållsbidrag höjt eller nedsatt. Behovet av en sådan information är påtagligt och får därför inte försummas.1 1 8.5 Barnavårdsmannens tillsynsplikt Det åligger barnavårdsmannen att ha uppsikt över barnets vård och fostran. I föräldrabal108
Familjepolitiska kommittén har i betänkande Familjestöd (SOU 1972:34) föreslagit, att bidragsförskottsverksamheten överförs pä försäkringskassorna. Även om ansvaret för verksamheten i enlighet med förslaget överförs pä annan myndighet, bör det ankomma pä barnavårdsnämnden att sörja för en allmän information i dessa frågor. SOU 1972:65
angående proportionen samboende beror bl a dels på att vårdnadshavarundersökningen ej är representativ för riket,dels på att enkäten riktade sig enbart till personer med barn. Sett mot angiven bakgrund har från många håll framhållits, att behov av särskild tillsyn över just de utomäktenskapliga barnen ej längre föreligger. I den kritik, som riktats mot barnavårdsmannainstitutionen, har även framhållits att det inte finns någon anledning att barnavårdsnämnden i fråga om de utomäktenskapliga barnen skall ha mindre ansvar och befogenheter än beträffande övrig barnavård inom kommunen. Frågan om man nu längre har anledning att särbehandla en grupp av vårdnadshavare kommer också att upptas i FN.1 Det har vidare ifrågasatts om barnavårdsmännen beträffande de barn de har att vaka över verkligen har möjlighet att tillfredsställande fullgöra denna uppgift. Det har sålunda framhållits att barnavårdsmannen inte kunnat ägna erforderlig tid åt tillsynen av barnen. Gjorda undersökningar har även visat att barnavårdmannen vanligtvis haft så många uppdrag att han inte haft tid för hembesök (se JO:s ämbetsberättelse 1970 s 219, 228 och 233 samt socialvårdskonsulenternas rapporter 1971). Även om barnavårdsnämnderna i ökad utsträckning entledigat barnavårdsmannen sedan faderskap och underhåll fastställts, har antalet kvarvarande förordnanden varit så stort att en erforderlig kontroll av barnens levnadsförhållanden inte kunnat ske. Vid den övergång till helhetssynen i behandlingsarbetet, som genomförts i allt fler kommuner, har nya former för handläggningen avbarnavårdsmannaärendena prövats. Flera kommuner har - såsom förut nämnts överfört uppgiften att fastställa faderskap och underhåll på särskild personal, som även haft att pröva om behov av fortsatt barnavårdsmannaförordnande förelegat. De ärenden, som fordrat fortsatt förordnande, har fördelats bland assistenterna. I dessa kommuner har emellertid den erfarenheten gjorts, att andra trängande ärenden som SOU 1972:65
exempelvis socialhjälpsärenden lett till att socialassistenten inte kunnat fullgöra uppgiften att genom hembesök eller på annat sätt ha tillsyn över barnen. Förhållandena i en kommun i mellansverige är belysande. I kommunen fördelas alltsedan den 1 januari 1972 barnavårdsmannaärendena bland assistenterna. Dessa har emellertid med hänsyn till övriga arbetsuppgifter över huvud taget inte ansett sig kunna ansvara för barnavårdsmannaskapen, varför de begärt att få bli entledigade. Av förhållandena i andra kommuner framgår jämväl att barnavårdsmannaarbetet inte kunnat ges sådan prioritet att förutsättningar skapats för en föreskriven tillsyn av barnens uppväxtförhållanden. Det har för övrigt även ifrågasatts om barnavårdsmännen ens i de fall då hembesök skett haft möjlighet att iakttaga missförhållanden. Enligt barnavårdsmannaundersökningen ansåg endast åtta procent av barnavårdsmännen att hembesök var av värde för att kunna avslöja missförhållanden. Inför en ändring av bestämmelserna om barnavårdsmän måste därför övervägas om barnavårdsmannen bör behållas såsom ett särskilt organ för tillsyn av vissa barn eller om inte samhällets tillsyn bör utövas av barnavårdsnämnd i samverkan med andra barnavårdande organ och omfatta alla kategorier barn. I förevarande sammanhang tilldrar sig mödra- och barnavårdscentralernas verksamhet särskild uppmärksamhet. Denna verksamhet, som avser alla barn från födelsen och upp till skolåldern, omfattas med ett allt större intresse. För närvarande omsluter barnavårdscentralernas verksamhet 99 procent av 1-åringarna, 97 procent av 2-åringarna och 83 procent av 4-åringarna. Av socialstyrelsens utredning om barn-
1 Kommissionen angående kvinnans ställning har år 1972 för antagande förelagt I;N:s ekonomiska och sociala råd (liCOSOC) ett resolutionsförslag, vari bland annat uttalas: En familj som består av ogift moder och hennes barn skall inte vara underkastad någon särskild kontroll eller tillsyn avvikande från den som ges andra familjer.
misshandel (Socialstyrelsen redovisar 9/1969) framgår att många av de barn som utsatts för misshandel inte var kända för barnavårdscentralerna. Förutsättningar kommer emellertid att ges för att samtliga barn skall kunna skrivas in vid barnavårdscentral. Socialstyrelsen kommer under 1972 att meddela vägledande informationer till förlossningsanstalterna angående födelsemeddelanden till barnavårdscentral. Nya journaler för barnhälsovården kommer även att tas i bruk. Riksskatteverket skall slutligen i samråd med socialstyrelsen meddela anvisningar rörande avisering till barnavårdscentral om förändringar i barnets personregister. Härigenom kommer garantier att vinnas för att barnavårdscentralerna får kännedom om samtliga barn. Även om förutsättningar ges för en obligatorisk inskrivning vid barnavårdscentral är det vårdnadshavaren, som avgör om besök vid centralen skall ske. Det måste emellertid anses ankomma på barnavårdscentral att särskilt uppmärksamma de vårdnadshavare, som inte besöker centralen, och de som motsätter sig hembesök. Barnavårdscentralen bör därför - om inte av förhållandena klart framgår att barnet på annat sätt är underkastat läkartillsyn - påkalla biträde av barnavårdsnämnd för utredning om anledningen till utevaro. Barnavårdscentralen kan därvid i samråd med barnavårdsnämnden bedriva en uppsökande verksamhet för att förvissa sig om att barnen lever under tillfredsställande förhållanden. Barnavårdscentralerna har i sin verksamhet bättre möjligheter än barnavårdsmännen att se till barnets vård och fostran. Vid de läkarundersökningar, som äger rum vid centralen och vid de besök som i övrigt görs där, kan kunskap vinnas om barnets psykiska och fysiska utveckling. Personalen vid barnavårdscentralen kan därvid och vid de hembesök som görs även få god inblick i barnets miljö och vårdnadshavarens möjligheter att omhänderha barnet. Möjligheterna att följa barnet är störst under barnets första levnadsår, då de flesta besöken vid centralen äger rum. Då barnet blir större minskar vårdnads110
havarens behov av barnavårdscentralens tjänster. Det är först vid 4-årskontrollen som hembesök vanligtvis äger rum på nytt och som barnet underkastas en ny omfattande undersökning. Även vid en minskad besöksfrekvens torde emellertid barnavårdscentralen ha möjligheter att tillse att barnet utvecklas gynnsamt och att det lever under goda betingelser. Stor betydelse i förevarande sammanhang har även barnstugorna. Lekskolor och daghem kan nu bereda plats åt stor del av förskolebarnen. Av de barn, som för närvarande är inskrivna vid barnstugorna, utgör omkring 49 procent barn till ensamstående föräldrar. Enligt normalinstruktion för läkare vid barnstugor skall läkare vid daghem kontrollera barnens hälsotillstånd och utveckling i såväl fysiskt som psykiskt hänseende. Läkaren vid daghemmet övertar således barnavårdscentralens förebyggande hälsovård. För närvarande saknar emellertid 30 procent av daghemmen läkare. Det synes lämpligt att daghem, som saknar läkare, anordnar hälsovården genom barnavårdscentralen. Med hänsyn till den tid varunder barnet vanligtvis står under uppsikt vid lekskolor och i daghem och med hänsyn till den hälsokontroll, som där sker, har barnstugepersonalen goda förutsättningar att tillse att barnet erhåller godtagbar omvårdnad i hemmet. Personalen har även möjlighet att följa barnets utveckling och på ett tidigt stadium iaktta sådana förhållanden, som kan bottna i brister hos vårdnadshavaren eller i hemmiljön. Även skolorna och fritidshemmen fyller en mycket viktig funktion i samhällets barntillsyn. Under vistelsen vid skolan kan svårigheter i skolarbetet, skolkning, agressivitet eller andra förhållanden ge läraren anvisningar om begynnande missanpassning. Vid de elevvårdskonferenser, som hålls inom skolan, kan i enskilda elevärenden bilden av en begynnande missanpassning framträda genom de erfarenheter rörande en elev, som de i konferensen deltagande kan redovisa. Under vistelsen på fritidshemmet kan liknanSOU 1972:65
de iakttagelser göras. Om barnavårdsnämnden - i enlighet med utredningens förslag - skall sörja för att faderskap till barn utom äktenskap fastställs, har även nämnden möjligheter att se till barnets förhållanden. Barnavårdsnämnders och övriga barnavårdande organs möjligheter att ha uppsikt över barnens levnadsförhållanden växlar från en kommun till en annan beroende på personaltillgång och andra förhållanden. För att effektivt kunna utnyttja tillgängliga resurser är det nödvändigt att kunskap vinns om de barn, som på grund av medicinska eller sociala skäl är särskilt utsatta. Det är således nödvändigt att särskild uppmärksamhet ägnas de barn, som på grund av medicinska skäl löper risk att utvecklas ogynnsamt. Denna grupp kan bestämmas vid de undersökningar, som sker vid mödra- och barnavårdscentraler och vid förlossningsanstalter. Det är angeläget att barnavårdscentralen får vetskap om de iakttagelser rörande barnet och modern, som kan ha gjorts vid förlossningsanstalten, liksom vad som kan ha framkommit vid besök på andra sjukhus. Vetskapen om där gjorda iakttagelser ökar barnavårdscentralernas möjligheter att vid fortsatt förebyggande hälsovård ha uppsikt på sådana förhållanden, som innefattar risker för barnet. Det är även av största betydelse att kunna finna de barn, som på grund av sociala förhållanden riskerar att utvecklas ogynnsamt. Ännu i början på 1960-talet saknades i stort sett vetskap om omfattningen av barnmisshandeln och om de förhållanden, som kunde leda till misshandel. Dessa frågor har därefter ägnats allt större uppmärksamhet. Socialstyrelsen har år 1969 redovisat en inom styrelsen gjord utredning om barnmisshandel. Ytterligare utredningar på området har därefter inletts av andra arbetsgrupper. I 3 § barnavårdslagen framhålls, att barnavårdsnämnden skall ägna särskild uppmärksamhet åt sådana barn, som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara särskilt SOU 1972:65
utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. I skolstadgans bestämmelser om hälsovård ges särskilda bestämmelser om kontrollelever, till vilka bl a hör elever med anpassningssvårigheter samt elever vilkas livsföring eller hemförhållanden påkallar särskild uppmärksamhet. De barnavårdande organen kan var och en inom sitt område verka till stöd och hjälp åt barnfamiljer med särskilda svårigheter. Sköterskan vid barnavårdscentralen kan i sin verksamhet finna vägar att lösa akuta problem rörande barnet och hon kan mången gång förhindra att barnet utsätts för vanvård. Personalen vid barnstugorna kan ägna barn från en torftig miljö större omsorg och uppmärksamhet för att förebygga uppkomsten av störningar. Barnavårdsnämnden kan utan att ingripande jämlikt barnavårdslagen är påkallat i samråd med vårdnadshavaren lösa uppkomna problem och finna vägar för ett fortsatt stöd. För att de barnavårdande organen var och en med sina resurser skall kunna verka effektivt till förebyggande av missförhållanden måste de få vetskap om de barn, som lever under sådana förhållanden att de utsätts för särskilda risker. Föreskrift om skyldighet att lämna underrättelse finns i 93 § barnavårdslagen. Där stadgas bl a att myndighet, vilkens verksamhet rör barnavården, skall underrätta barnavårdsnämnd om förhållanden, som är av beskaffenhet att de kan föranleda ingripande av nämnden. Bestämmelsens utformning har emellertid lett till att barnavårdsnämnd underrättats endast vid allvarliga missförhållanden. De övriga föreskrifter som meddelats har endast innefattat rekommendationer om samverkan mellan barnavårdande organ. Dessa rekommendationer har följts endast i mindre omfattning. I flera kommuner förekommer ingen som helst samverkan mellan barnavårdscentral och barnavårdsnämnd. En effektiv barntillsyn kräver en vidgad samverkan mellan barnavårdens organ. Samverkan skall främst avse att lämna uppgifter om sådana hemförhållanden, som kan innefatta risker för barnet och om sådana 111
förhållanden avseende barnet som tyder på grupp under särskild uppsikt föreligger inte att barnets vård är eftersatt. Barnavårdande längre. Det finns därför inte skäl att behålla organ skall således göras uppmärksamma på barnavårdsman för tillsyn av vissa barn. ömtåliga förhållanden i hemmet, på undernäring eller andra tecken på vanvård hos barn. 8.6 Barnavårdsmannens stödjande och rådUnderrättelse skall även lämnas om de givande verksamhet åtgärder, som vidtas för att förbättra barnets förhållanden. Syftet skall vara att ge barna- I föräldrabalken stadgas att barnavårdsmanvårdande organ möjlighet att ägna särskild nen skall bistå vårdnadshavaren med råd uppmärksamhet åt sådana barn, vars utveck- och upplysningar. Enligt kungörelsen röranling av en eller annan orsak är hotad. de barnavårdsmannens verksamhet skall barDet föreslagna samarbetet måste för att navårdsmannen vara ett stöd för den som har vara effektivt kunna ske i enkla former. Ett vårdnaden om barnet. Där sägs vidare, att skriftligt förfarande är ofta mindre väl ägnat barnavårdsman, som förordnats för kvinna att tillgodose angivna intressen. Samarbetet som väntar barn utom äktenskap, skall bör i stället ske genom regelbundna möten lämna uppgift om och förmedla den hjälp med företrädare för berörda organ. Härige- som kan ifrågakomma. nom kan även kunskap om andra organs Vårdnadshavaren kan ha behov av att arbetsformer och resurser förmedlas. Sam- anförtro någon sina särskilda problem för att verkan kan organiseras i olika former, såvitt vid samtal med denne finna vägar att lösa avser barnstugor och barnavårdscentraler dem. Det kan gälla hemmets ekonomi eller t ex genom att centralerna svarar för hälso- barnets vård. Vårdnadshavaren kan ha svårigvården jämväl på barnstugorna. I mindre heter att efter havandeskap finna arbete och kommuner torde några svårigheter att hålla en bostad, som är lämpad för de nya fortlöpande kontakter inte uppkomma. För förhållandena. Barntillsynen kan vålla prostörre kommuner kan det bli nödvändigt att blem. Olika insatser från samhällets sida kan för varje befolkningsområde ange den före- bli påkallade. Ofta saknar vårdnadshavaren trädare för varje organ, som skall ha till vetskap om vilka möjligheter till hjälp för uppgift att svara för sambandet med övriga henne och barnet, som står till buds. Behov organ. Sålunda kan för ett befolkningsom- av att få biträde med att upprätta ansökråde på förslagsvis 5 000 personer föreskrif- ningar och att fylla i blanketter kan företer ges om vem som inom detta område skall ligga. företräda t ex barnstuga, barnavårdscentral, Vårdnadshavaren kan även behöva hjälp i barnavårdsnämnd och skola. umgängesrättsfrågor. Hjälpen kan bestå i att Det är av stor betydelse att den föreslagna överbrygga motsättningar mellan föräldrarna samverkan i individuellt förebyggande syfte rörande umgängesrättens utformning och kan komma till stånd. Först om barnavår- omfattning. I vissa fall begärs också direkt dande organ får kännedom om barn, som på medverkan vid umgängesrättens utövande. grund av förhållandena i hemmet eller eljest Av undersökningen bland vårdnadshavarär särskilt utsatta, kan tillgängliga resurser na framgick att omkring 60 procent av utnyttjas effektivt. Det bör därför ankomma vårdnadshavarna för barn utom äktenskap på socialstyrelsen att i samråd med kommun- hade haft behov av kurativ hjälp. Motsvaranförbundet finna former för och ge anvis- de andel för vårdnadshavare för barn i ningar om ett sådant informationsutbyte äktenskap var omkring 72 procent. mellan de barnavårdande organen. Den tidigare framställningen har visat hur De barnavårdande organen har goda möj- en alltmer ökad arbetsbörda lett till att ligheter att i föreslagna samverkansformer barnavårdsmannen inte kunnat ägna erforutöva en erforderlig tillsyn, en tillsyn som derlig tid åt det kurativa arbetet. Vid gäller alla barn. Anledning att ställa en viss barnavårdsmannautredningens besök i olika 112
SOU 1972J65
kommuner har ofta framhållits, att spridningen av barnavårdsmannaskapen bland assistenterna lett till att det kurativa arbetet i allt större omfattning blir eftersatt. Socialassistenterna har på grund av socialhjälpsärenden och andra brådskande ärenden inte haft tid över för den stödjande och rådgivande verksamheten. Samtidigt har ett ökat behov av hjälp och stöd kunnat förmärkas. Många vårdnadshavare har framhållit behovet av och tryggheten i att kunna vända sig till en bestämd person — barnavårdsmannen. Barnavårdsmannautredningens enkät till vårdnadshavarna visar att över 80 procent ansåg, att det var bra eller mycket bra att det fanns en bestämd person, som tillvaratog deras intressen. Den kurativa verksamheten är synnerligen viktig. Genom stöd och hjälp i en svår situation kan ofta missförhållanden förebyggas. Den kurativa verksamheten kan ha betydelse när det gäller att förhindra olämplig behandling av barn. Behovet av kurativa insatser bör emellertid framdeles inte tillgodoses genom barnavårdsmannainstitutionen. De obligatoriska förordnandena för barn utom äktenskap har ofta lett till att förordnandena kvarstått trots att något behov av stöd och hjälp inte längre förelegat. Detta har i sin tur medfört en del onödigt och betungande administrativt arbete för både barnavårdsmän och barnavårdsnämnder. Även i övrigt synes systemet med personliga förordnanden tungrott och opraktiskt. Härtill kommer att vare sig andra ensamstående vårdnadshavare — frånskilda, änkor och änklingar — eller övriga vårdnadshavare som är i behov av hjälp kunnat ges det bistånd, som erbjudits vårdnadshavare till barn utom äktenskap genom barnavårdsmannainstitutionen. Det är därför nödvändigt att finna sådana arbetsformer att behovet av stöd och hjälp kan tillgodoses. Den kurativa verksamheten bör enligt utredningens förslag framdeles omfatta alla vårdnadshavare, som har behov därav, och omhänderhas av barnavårdsnämnden. I barnavårdslagen anges redan nu att barnavårdsnämnden har att lämna allmänheten råd och SOU 1972:65 8
upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhetsområde. Om barnavårdsmannainstitutionen upphör, är det emellertid angeläget att denna barnavårdsnämndens rådgivande funktion förstärks. Detta bör markeras genom lagändring. För att behovet av stöd och hjälp bäst skall kunna tillgodoses föreslår utredningen att barnavårdsnämnden anvisar en tjänsteman inom nämnden med huvudsaklig uppgift att bistå vårdnadshavarna med råd och upplysningar. Denne socialassistent skall alltså i samråd med vårdnadshavaren söka lösa uppkomna problem och vara ett stöd för vårdnadshavaren. Om vårdnadshavarens förhållanden påkallar det, såsom då behov av bostad föreligger, bör assistenten samråda med andra organ. Han bör vidare hjälpa vårdnadshavaren i dennes kontakter med andra myndigheter genom att ge anvisningar, upprätta ansökningar m m. Denne särskilde assistents uppgift bör vara enbart stödjande och rådgivande. Vårdnadshavaren har ofta stort behov av stöd och hjälp i samband med nedkomsten och under barnets första levnadsår. Så gott som alla vårdnadshavare besöker under denna tid mödra- eller barnavårdscentral. Ofta aktualiseras behovet av stöd och hjälp vid samtal med sköterskan vid centralen. Sköterskan får även hjälpa vårdnadshavarna i olika sociala frågor. För att tillgodose det behov av stöd och hjälp, som ofta framkommer vid besök på mödra- och barnavårdscentral, bör socialassistenten vara verksam på centralen. Han bör således ha tillgång till lokal på centralen och, om förhållandena påkallar det, tjänstgöra där under samma tider som centralen hålles öppen. Om mödra- och barnavårdscentralen ej har gemensamma lokaler bör assistenten vara verksam på barnavårdscentralen, varjämte information härom lämnas på mödravårdscentralen. Assistentens verksamhet skall i första hand gälla vårdnadshavare för barn, som ej uppnått skolåldern. Vårdnadshavaren skall även kunna vända sig till assistenten sedan barnet uppnått sådan ålder att det inte längre skall vara inskrivet vid centralen. 113
Mot ett avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen skulle visserligen kunna invändas, att majoriteten av vårdnadshavarna i den gjorda enkäten förklarat sig anse det felaktigt att helt avskaffa barnavårdsmännen. Vidare måste även beaktas, att åtskilliga vårdnadshavare funnit en trygghet i att ha en bestämd person att vända sig till, om svårigheter skulle uppkomma. Vid bedömandet av svaren i enkäten kan emellertid, å andra sidan, ej bortses från att vårdnadshavarna vid utfrågningen ej känt till vilka möjligheter samhället har eller kan skapa för att på annat sätt ge vårdnadshavarna erforderlig service. Därjämte förekommer i enkäten vissa opinionsyttringar som tyder på att en stor del av vårdnadshavarna i grund och botten ej anser det nuvarande systemet med barnavårdsmän tillfredsställande. Sålunda har nära tre fjärdedelar av vårdnadshavarna ansett, att både ogifta och gifta vårdnadshavare bör ha rätt till den kurativa service som barnavårdsman skall lämna. Samtidigt har åtskilliga vårdnadshavare, för vars barn barnavårdsman förordnats, förklarat sig önska mera kontakt med barnavårdsmannen, medan andra vårdnadshavare ansett kontakterna för täta och onödiga. Enligt utredningens mening talar även resultatet av enkäten för att en förändring, då det gäller samhällets kurativa insatser för vårdnadshavarna, är önskvärd. Å ena sidan bör denna verksamhet utsträckas till att omfatta alla vårdnadshavare, som är i behov av och önskar sådan hjälp, oavsett om vårdnadshavaren är gift eller ogift. Å andra sidan bör samhället ej i onödan tränga sig på vissa vårdnadshavare, som ej är i behov av hjälp och ej önskar samhällets inblandning. Om barnavårdsnämnd, såsom utredningen föreslår, anvisar en assistent att vara verksam på barnavårdscentralen skapas möjligheter för att lämna kurativ service åt alla kategorier vårdnadshavare, oavsett vårdnadshavarens civilstånd. Genom en sådan reform bör också vårdnadshavare, som önskar tätare kontakter med den tjänsteman som skall bistå honom, kunna få sina önskemål härom bättre tillgodosedda, medan onödigt arbete 114
med vårdnadshavare, som ej önskar kontakter, kan undvikas. En sådan lösning av frågan torde också, så långt möjligt är, tillgodose önskemålet om att vårdnadshavaren, då han söker råd, skall ha en viss bestämd tjänsteman att vända sig till, samtidigt som barnavårdsnämnden besparas ett krångligt administrativt system med personliga barnavårdsmannaförordnanden. Utredningen anser därför sammanfattningsvis, att utredningens förslag på denna punkt är väl förenligt med den ståndpunkt vårdnadshavarna intagit i enkäten. Enligt 3 § barnavårdslagen åligger det barnavårdsnämnden att lämna råd och anvisningar i frågor som rör nämndens verksamhet. Nämnden har emellertid inte med nuvarande arbetsformer kunnat i någon större omfattning tillhandagå allmänheten med en allmän rådgivning. Genom utredningens förslag kommer flera av de nuvarande arbetsuppgifterna på barnavårdsmannaområdet att falla bort. Obligatorisk bevakning av det utomäktenskapliga barnets och den ogifta vårdnadshavarens förhållanden upphör. De administrativa svårigheterna med de personliga förordnandena försvinner. Den barnavårdsmännen nu åliggande skyldigheten att föra fortlöpande anteckningar i varje ärende bortfaller. I den mån registrering och dokumentation i rådgivningsärenden skall förekomma, bör den ges så liten omfattning som möjligt. Om utredningens förslag genomförs, bör detta sålunda kunna medföra en del besparingar och barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för en allmän rådgivning kommer att med tillgängliga resurser bättre kunna tillgodoses. I den mån omorganisationen skulle medföra ökade kostnader för kommunen är detta ett pris som får betalas för en prioritering av omvårdnaden om barnen. För landstingens del synes förslaget inte böra medföra några ökade utgifter. Tvärtom torde genom socialassistentens verksamhet på mödra- och barnavårdscentral där anställd personal komma att avlastas en ofta ganska omfattande rådgivning i sociala frågor. Det är viktigt att information ges om vårdnadshavarens möjligheter att få stöd och SOU 1972:65
hjälp. Även om stöd och hjälp bör ges till alla vårdnadshavare som begär det, är det betydelsefullt att vid informationen särskilt uppmärksamma dem som kan ha speciellt behov av hjälp. Kvinna, som väntar barn utom äktenskap, kan behöva hjälp i åtskilliga frågor. Det bör därför åligga personalen vid mödravårdscentralen att upplysa henne om den sociala rådgivningsverksamheten vid centralen. Likaså är det viktigt att socialassistenten, sedan utredningen i faderskapsfrågan avslutats, underrättar modern om hennes möjligheter till fortsatt stöd genom den assistent, som är verksam vid centralen. Det bör även ankomma på personalen vid barnavårdscentralerna att då behov av stöd och hjälp föreligger, hänvisa vårdnadshavåren till assistenten. Slutligen bör beaktas att vårdnadshavarens behov av stöd och hjälp kan kännas särskilt starkt vid hemskillnad och äktenskapsskillnad. Barnavårdsnämnd, som författningsenligt får uppgift om dom eller beslut, som rör vårdnaden om barn, bör därför efter mottagen underrättelse snarast möjligt underrätta vårdnadshavaren om föreliggande hjälpmöjligheter. Socialassistenten bör i sin verksamhet även biträda vårdnadshavaren i umgängesrättsfrågor. Hans uppgift därvidlag bör dock endast vara att söka hjälpa vårdnadshavaren till en överenskommelse i umgängesrättsfrågan. I de fall kontakterna med en vårdnadshavare bedöms bli mer tidskrävande bör handläggningen övertas av annan assistent inom socialförvaltningen.
9 Specialmotivering
Förevarande lagrum behandlar formerna för erkännande av faderskap. Föreslagen ändring, som är av formell natur, föranleds av utredningens ställningstagande att barnavårdsnämnden skall överta barnavårdsmannens uppgifter i nu angivet hänseende.
aktuellt att fastställa faderskapet under medverkan av svensk myndighet.1 Enligt utredningens förslag skall skyldigheten för nämnden att sörja för att faderskapet fastställs upphöra när barnet fyllt 18 år. Bestämmelser om barnavårdsnämnds talerätt upptas i lagen om fastställande av faderskap.
4§
5§
I lagrummet slås fast att barnavårdsnämnden skall sörja för att faderskap till barn utom äktenskap fastställs. Bestämmelsen skall enligt utredningens förslag omfatta samtliga de barn utom äktenskap för vilka barnavårdsman enligt nu gällande regler skall förordnas. Nämnden skall således alltid tillse att faderskap till barn utom äktenskap fastställs om den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd i riket eller vistas här. Nämnden skall jämväl på vårdnadshavarens begäran tillse att annat utomäktenskapligt barns börd fastställs om barnet är svensk medborgare. Detta motsvarar vad som nu gäller enligt 8 kap. 3 §. Bestämmelsen tillkom för att ge barn med svenskt medborgarskap, som vistades utomlands tillsammans med sin vårdnadshavare, möjlighet att få det stöd en barnavårdsman kunde ge. Detta kunde — enligt vad som särskilt framhölls vid bestämmelsens införande - vara av betydelse då barnets börd inte fastställts och det var
I förevarande paragraf ges bestämmelser om vilken barnavårdsnämnd, som skall sörja för att utomäktenskapligt barns börd fastställs. Faderskapsutredningen kan ofta bli långvarig. Särskilt då flera män kan komma ifråga för faderskapet, kan lång tid förflyta innan utredningen kan avslutas. Det är därför angeläget att nämndens skyldighet att sörja för att börden fastställs anknyts till mer varaktiga förhållanden. Barnavård smannautredningen har därför ansett att det bör ankomma på nämnden i den kommun, där vårdnadshavaren är kyrkobokförd, att tillse att börden fastställs. Är vårdnadshavaren inte kyrkobokförd i riket bör uppgiften åvila barnavårdsnämnden i vistelseorten eller, om vårdnadshavaren inte vistas i riket, barnavårdsnämnden i Stockholm.
3 kap. 2 §
1 Prop nr 124/1969 s 101 SOU 1972:65
6§ I lagrummet upptas bestämmelser om förfarandet när vårdnadshavaren byter kyrkobokförings- eller vistelseort. Det kommer således ofta att inträffa att vårdnadshavaren hinner flytta, innan utredningen slutförts. Det kan ifrågasättas om inte barnavårdsnämnden i den nya orten därvid alltid borde överta utredningen. Det har emellertid framstått som mest ändamålsenligt att den barnavårdsnämnd som inlett utredningen även får slutföra den. Utredningen inleds sålunda ofta med att modern hörs. Några svårigheter såvitt avser faderskapets fastställande föreligger vanligtvis inte. I övervägande antalet fall avslutas utredningen med att faderskapet erkänns.1. Huvudregeln bör därför vara att den barnavårdsnämnd som inlett utredningen även får slutföra den. Det kommer emellertid att kunna inträffa att en omfattande utredning måste bedrivas i vårdnadshavarens nya boningsort. Det skulle ofta leda till onödiga kostnader och svårigheter i utredningsarbetet om skyldigheten att sörja för utredningen alltjämt åvilade nämnden i den tidigare boningsorten. Det kan även på ett tidigt stadium av utredningen stå klart att talan bör väckas vid domstol. Ofta är det lämpligt att talan väcks i vårdnadshavarens boningsort och att biträde där anlitas för rättegången. Det föreslås därför att barnavårdsnämnden skall äga överflytta ärendet till barnavårdsnämnden i den nya boningsorten om utredningen därigenom avsevärt underlättas.
7§ I 8 kap. 10 § upptas bestämmelse om besvär över barnavårdsnämnds beslut i fråga om barnavårdsman. Bestämmelsen avser bl a beslut om överflyttning av tillsynen till annan barnavårdsnämnd. Bestämmelsen bör med vissa formella ändringar överföras till förevarande kapitel. Den kommer således att gälla beslut om överflyttning av ärende angående faderskapsutredning. Den nämnd, som beslutat om överflyttning, bör dock enligt SOU 1972:65
förslaget vara skyldig att fortsätta utredningen till dess överflyttningsbeslutet vunnit laga kraft. 6 kap. 6 § Enligt förevarande lagrum kan rätten för vissa angivna fall förordna att vårdnaden till barn inom äktenskap skall tillkomma allenast den ena av föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare. Detta kan ske på ansökan av föräldern eller barnavårdsman eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavård snämnd. Anledningen till att allmän åklagare och barnavårdsnämnd tillerkänts initiativrätt i nu angivna fall är att det allmänna ansetts ha så starkt intresse i saken, att behörighet att föra talan ej uteslutande borde förbehållas den enskilde som saken närmast angår. Någon åtskillnad med avseende på rätten att väcka och föra talan mellan å ena sidan vårdnadshavare och barnavårdsman och å andra sidan allmän åklagare och barnavårdsnämnd torde således inte ha åsyftats.2 I enlighet med utredningens förslag skall bestämmelsen om rätt för barnavårdsman att föra talan utgå ur förevarande lagrum. Då någon åtskillnad mellan barnavårdsmans och barnavårdsnämnds talerätt inte föreligger, finns ej skäl att göra annan ändring än nu nämnts. 12 § Lagrummet upptar bestämmelser om överflyttande av vårdnaden om barn utom äkten1 Enligt senast tillgängliga uppgifter (1969) hade 78 procent av faderskapen fastställts genom erkännande. 2 jfr Lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken. II. s90, 139.IV.s441. Prop nr 11/1939 s 17. Ärvdabalkssakkunnigas förslag till Föräldrabalk. SOU 1946:49 s 9 6 - 9 7 , 101. Prop nr 93/1949 s 111, 123. E. Stenbeck och A. Lindhagen: Den nya förmynderskapslagen. Sthm 1924. s 248-249. G. Walin: Föräldrabalken. Sthm 1952. s 463-464 samtaaSthm 1971.s 1 2 2 - 1 2 3 , 1 7 7 , 4 1 1 .
skåp. Om modern inte är lämplig att utöva vårdnaden eller om hon dör kan barnavårdsmannen ansöka om rättens beslut att vårdnaden skall överflyttas på fadern eller på särskilt förordnad förmyndare. Detta kan ske jämväl på anmälan av allmän åklagare och barnavårdsnämnd. På skäl, som anförts under 6 §, skall endast den ändringen göras, att bestämmelsen om barnavårdsman skall utgå ur lagrummet.
barn utom äktenskap. Nämnden bör jämväl äga rätt att föra talan för barnet. Nämnden skall således i fall som avses i 7 kap 2 § tredje stycket enligt utredningens förslag äga föra talan om underhåll. 28 §
I frågor rörande förmynderskaps anordnande, exempelvis om förmyndares förordnande, överflyttning av tillsynen, om förmyndares entledigande m m gäller officialprincipen. 7 kap. 2 § Rätten har befogenhet och skyldighet att, Enligt 8 kap. 6 § åligger det barnavårds- när anledning ges, ex officio föranstalta om mannen att sörja för att underhåll tillförsäk- utredning och meddela de beslut, som kan ras barnet. Denna uppgift skall framdeles finnas påkallade. ankomma på barnavårdsnämnden. Enligt utI förevarande lagrum har särskild behörigredningens förslag skall således - i de fall het att göra framställning till rätten med den nämnden har att sörja för att faderskapet till verkan att ett beslut i saken måste meddelas barn utom äktenskap fastställs — nämnden och att talan mot beslutet kan föras tillerjämväl tillse att barnet tillförsäkras under- känts vissa personer, däribland barnavårdshåll. Detta innebär dock ej - lika litet som man. Förmyndare som gjort sig skyldig till nuvarande bestämmelser - att ett avtal om försummelse kan entledigas jämväl på ansöeller en dom å underhållsskyldighet alltid kan av allmän åklagare och barnavårdsmåste drivas fram beträffande barn utom nämnd. äktenskap. Om föräldrarna sammanbor och Lagrummet motsvarar vad som gällde enfadern fullgör sin del av underhållsplikten, ligt lagen om förmynderskap. Talerätt för torde ett sådant förfarande mången gång allmän åklagare och barnavårdsnämnd införkunna underlåtas. des för att överensstämmelse skulle nås med vad i lagen om barn i äktenskap var föreskrivet om åklagares och barnavårdsnämnds 7§ initiativrätt i fråga om förmyndares skiljande Lagrummet behandlar avtal om fullgörande från vårdnaden (nu 6 kap.6 §). Bestämmelför framtiden av underhållsbidrag. Föresla- sen avser endast förordnad förmyndare. gen ändring är av formell natur. Då barnavårdsmannainstitutionen enligt utredningens förslag inte vidare skall bestå, skall förevarande lagrum ändras i enlighet 20 kap. 6 § därmed. Anledning förekommer inte att I lagrummet ges föreskrift om inhämtande av utsträcka barnavårdsnämnds talerätt utöver yttrande i adoptionsärenden. Föreslagen vad nu finns stadgat. ändring är av formell natur. Barnavårdsnämnd är dock utan särskilt stadgande oförhindrad att hos rätten hemställa att fråga om förmyndare upptas 1 . II § I första stycket av förevarande lagrum ges föreskrifter om vem som äger föra talan för barnet i mål om underhåll. Enligt utredningens förslag skall det åligga barnavårdsnämnden att tillse att underhåll tillförsäkras 118
1 Å. Romander m fl: Barnavårdslagen, 4:e uppl.
s78. SOU 1972:65
38 §
Enligt förevarande lagrum skall i fråga om mål och ärenden, vari barnavårdsnämnd (överförmyndare eller allmän åklagare) för talan, vad i 20 § lagen om införande av nya rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande tillämpning. Detta innebär att rättegångsbalkens regler för brottmål skall tillämpas i fråga om rättegångskostnad och om ordningen för målets fullföljd i högre rätt samt att beträffande den som för talan å det allmännas vägnar i stället för vad i fråga om tvistemål stadgas om föreläggande för part och parts utevaro skall gälla vad om åklagare är föreskrivet. Barnavårdsnämnden äger enligt gällande rätt föra talan i fråga om vårdnad av barn i och utom äktenskap enligt 6 kap. 6 och 12 § § samt i fråga om entledigande av försumlig förmyndare och god man enligt 20 kap. 28 och 32 § §. Nämnden har därvid partsställning. Det allmänna har — såsom förut nämnts — ansetts ha ett så starkt intresse i saken att talerätt ej uteslutande borde förbehållas den enskilde. För dessa mål, vari nämnden närmast för talan å det allmännas vägnar, har det befunnits ändamålsenligt att tillämpa brottmålsreglerna i vissa avseenden. Enligt utredningens förslag skall barnavårdsnämnden äga föra talan i mål om faderskap och underhåll till barn utom äktenskap. Nämnden uppträder därvid som ställföreträdare för barnet1. Sådan talan som avses i 38 § föreligger inte. Nämnda bestämmelse bör alltså inte äga tillämpning på mål vari nämnden för talan om faderskap och underhåll. Till undvikande av oklarhet bör detta särskilt anges.
hängig kan nämnden — om delegation inte beslutas - utfärda fullmakt för barnavårdsmannen eller det biträde denna anlitat att utföra rättegången. Förhållandena är inte sådana att särskilda övergångsbestämmelser erfordras. Vad gäller barnavårdsmannens kurativa uppgift skall uppenbarligen barnavårdsman, som är tjänsteman hos kommunen, även framdeles ge vårdnadshavaren det stöd denne kan behöva. I de fall barnavårdsmannen inte är tjänsteman bör nämnden tillse att behovet av stöd och hjälp snarast kan tillgodoses. Lagen om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap Såsom framgått av vad förut sagts skall enligt utredningens förslag barnavårdsnämnden överta uppgiften att tillse att faderskapet till barn utom äktenskap fastställs. Bestämmelserna i 3 kap. barnavårdslagen kommer att i tillämpliga delar gälla för förfarandet. Vissa bestämmelser i 13 kap. kommer även att gälla, såsom bestämmelsen om tystnadsplikt i 91 §. 1§ Bestämmelsen anger lagens tillämpningsområde. Enligt utredningens förslag skall barnavårdsnämnden vara skyldig att tillse att utomäkten skapligt barns börd fastställs. Skyldigheten avser enligt förslaget de barn för vilka barnavårdsman enligt gällande rätt kan förordnas. Vid förfarandet skall — utöver vad som anges i barnavårdslagen förevarande lag äga tillämpning.
21 kap.5 §
2§
Föreslagen ändring är av formell natur
Första stycket av förevarande paragraf innehåller vissa grundläggande regler rörande omfattningen av utredningsplikten. Angiven ändring, som är av formell natur, föranleds av utredningens förslag att barnavårdsnämn-
Övergångsbestämmelser Barnavårdsnämnden bör överta barnavårdsmannens uppgifter att sörja för att faderskap och underhåll fastställs redan vid lagens ikraftträdande. I de fall rättegång är anSOU 1972:65
1 Prop nr 124/1969 s 110 119
den skall överta barnavårdsmannens uppgifter härvidlag. I andra stycket stadgas att barnavårdsnämnd i annan kommun på begäran skall biträda barnavårdsmannen. Någon motsvarande föreskrift för barnavårdsnämnd torde inte erfordras. Sålunda torde utan särskild föreskrift det ankomma på barnavårdsnämnderna att lämna biträde i fråga som här avses. Barnavårdsnämnden skall inleda faderskapsutredningen så snart nämnden får kännedom om att barn fötts utom äktenskap. Nämnden underrättas om barnets födelse genom födelseavi från länsstyrelsen. Nämnden skall kunna påbörja utredningen redan före barnets födelse om modern begär det. Anledning att behålla bestämmelsen i 8 kap. 5 § FB om havandeskapsanmälan förekommer inte. 3 -7 §§
De ändringar som föreslagits i förevarande paragrafer är av formell natur. 10 §
11 § I förevarande lagrum ges föreskrift om skyldighet att vid talans väckande inge protokoll över utredningen. Föreslagen ändring är av formell natur. Övergångsbestämmelser Utredningen föreslår att angivna lagändring skall träda i kraft genast. I de fall talan om fastställande av faderskap anhängiggjorts av barnavårdsmannen, kommer vid lagens ikraftträdande barnavårdsmannens rätt att som ställföreträdare för barnet föra talan att upphöra. Nämnden bör därför skyndsamt ge barnavårdsmannen fullmakt att föra nämndens talan. Nämnden skall jämväl enligt utredningens förslag kunna besluta om delegation. Regelmässigt torde emellertid barnavårdsmannen ha anlitat biträde i rättegången. Den omständigheten att barnavårdsmannen vid lagens ikraftträdande inte längre är behörig ställföreträdare för barnet medför inte att för biträdet utfärdad fullmakt blir ogiltig. Sålunda stadgas i 12 kap. 19 § rättegångsbalken att har fullmakt getts av parts ställföreträdare och upphör sedan hans behörighet vare fullmakten dock gällande. Utredningen anser på skäl nu anförts att särskilda övergångsbestämmelser inte erfordras.
1 lagrummet upptas forumbestämmelser. Barnavårdsnämnden skall som förut nämnts enligt förslaget sörja för att faderskapet fastställs. I många fall kommer nämnden att väcka talan sedan utredningen avslutats. Nämnden skall vidare enligt förslaget vara Kungörelsen angående förfarandet vid fastskyldig att föra talan mot alla presumtiva ställande av faderskapet till barn utom fäder och nämnden skall kunna föreläggas äktenskap att fullständiga utredningen. Talan bör där- I förevarande kungörelse, som ansluter till för väckas vid rätten i den ort, där den lagen om fastställande av faderskapet till barnavårdsnämnd finns, som har att tillse att barn utom äktenskap, upptas vissa av de barnets börd fastställs. Har utredningen en- bestämmelser, som nu finns intagna i BvmK. ligt 3 kap. 6 § FB överflyttats från en nämnd till en annan, skall talan väckas i den ort, där 1§ den senare nämnden är belägen. Enligt 2 § barnavårdslagen skall det finnas Bestämmelsen, som gäller formulär till proen barnavårdsnämnd i varje kommun. Dom- tokoll över faderskapsutredning, motsvarar kretsindelningen bygger på kommunerna stadgandet i 3 § BvmK. Föreslagen ändring som minsta enhet. Det kan därför inte är av formell natur. uppstå någon tvekan om vilken domstol som skall pröva målet.1 1
jmf prop nr 124/1969 s 109 SOU 1972:65
2§
I förevarande lagrum föreskrivs bland annat, att modern såvitt möjligt skall höras innan faderskapsutredning läggs ned. Bestämmelsen motsvarar med vissa formella ändringar 5 § BvmK.
meddelande därom inkommit till nämnden, skall nämndens befattning med ärendet vara avslutad. Det bör enligt förslaget ankomma på riksskatteverket att i samarbete med socialstyrelsen utforma formulär i enlighet med vad ovan angivits. Riksskatteverket bör jämväl meddela erforderliga anvisningar.
3§
Barnavårdsnämnden skall enligt förslaget tillse att faderskapet till barn utom äktenskap fastställs. Bestämmelserna i barnavårdslagen blir i tillämpliga delar gällande. I 10 § barnavårdslagen sägs, att om behovet av juridisk sakkunskap inte är tillgodosett inom nämnden bör den anlita biträde av lagfaren person. Barnavårdsmannautredningen har funnit det angeläget att betona vikten av att juridiskt biträde anlitas i faderskapsmål. I förevarande lagrum framhålls, att nämnden bör rådgöra med jurist, innan nämnden väcker talan om fastställande av faderskapet.
Övergångsbestämmelser
Utom akten skapliga barn erhöll arvsrätt genom lagstiftning som trädde i kraft 1970. Trolovningsbarn och barn med arvsrättsförklaring, som är födda före lagens ikraftträdande, omfattas av bestämmelserna. Andra utomäktenskapliga barn, som är födda före lagens ikraftträdande, ärver fadern och dennes släktingar, dels om annan dödsbodelägare, boutredningsman eller den som sitter i boet senast vid bouppteckningen får kännedom om arvingen, dels om anteckning om barnet gjorts i faderns personakt före arvfallet, eller om arvet gäller någon av faderns släktingar, i personakt för arvlåtaren eller 4§ den person från vilken arvingen härleder sin Enligt gällande rätt åligger det barnavårds- arvsrätt. mannen att genast underrätta pastorsämbeFörst från och med 1968 har anteckning i tet i barnets kyrkobokföringsort när fader- faderns personakt gjorts beträffande samtliga skapet fastställts. Det har såsom förut fram- barn utom äktenskap och således inte enbart hållits ofta förekommit att barnavårds- beträffande trolovningsbarn och barn med mannen underlåtit att göra sådan anmälan. arvsrättsförklaring. I samband med att de Pastorsämbete, som mottagit anmälan, har nya bestämmelserna om arvsrätt trädde i jämväl underlåtit att vidarebefordra den till kraft intogs därför i övergångsbestämmelser pastorsämbetet i barnets födelsekommun. till barnavårdsmannakungörelsen en föreEnligt utredningens förslag skall det åligga skrift om skyldighet för barnavårdsman att, nämnden att underrätta pastorsämbetet i om faderskapet till barn utom äktenskap barnets födelsehemort. Det pastorsämbete fastställts enligt äldre lag utan att anteckning som mottar anmälan skall i förekommande därom gjorts i faderns personakt, skyndsamt fall meddela pastorsämbetet i barnets och sörja för att sådan anteckning gjordes. föräldrarnas kyrkobokföringsort. Saknar barEnligt utredningens förslag bör det annet födelsehemort i landet, skall enligt komma på barnavårdsnämnden, som övertar förslaget anmälan sändas till pastorsämbetet vissa av barnavårdsmannens uppgifter, att i barnets kyrkobokföringsort. För barn, som beträffande de barn för vilka barnavårdsman ej heller är kyrkobokfört i riket, torde är förordnad vid kungörelsens ikraftträdanmeddelande kunna sändas till pastorsämbe- de, tillse att anteckning om barnet gjorts i tet i faderns kyrkobokföringsort. Barna- faderns personakt. vårdsnämnden skall underrättas om att De barn under 18 år, som vid lagens föreskrivna anteckningar gjorts. Först sedan ikraftträdande inte hade barnavårdsman och SOU 1972:65
för vilka barnavårdsman hade entledigats på andra grunder än överflyttning av tillsynen, bör enligt socialstyrelsens anvisningar anmälas för anteckning i faderns personakt fastän legal skyldighet därtill inte föreligger. Sådan anmälan bör undertecknas av barnavårdsnämndens ordförande (Råd och anvisningar 11/1970). Kungörelsen om skyldighet för domstol att lämna uppgift i mål och ärenden enligt föräldrabalken 2§
Faderskapet till barn utom äktenskap kan fastställas genom erkännande. Visas senare att mannen ej är fader till barnet skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan (3:1 och 2 FB). Förklaras erkännande sakna verkan blir det erforderligt att på nytt ta upp utredning om faderskapet. Det är därför angeläget att det organ, som har att tillse att faderskapet fastställs, får meddelande om att erkännandet inte vidare är gällande. Det är jämväl med avseende på rätten till arv av vikt att pastorsämbete i den församling där barnet och fadern är kyrkobokförda får vetskap om att faderskapserkännande inte är gällande. Någon bestämmelse om skyldighet att lämna meddelande i fall som nu avses finns för närvarande inte. Utredningen föreslår därför att domstol, som förklarat erkännande sakna verkan, skall underrätta pastorsämbetet och, om barnet inte fyllt 18 år, barnavårdsnämnden i barnets kyrkobokföringsort samt pastorsämbetet i den församling, där mannen är kyrkobokförd. Skulle modern vara kyrkobokförd i annan kommun än barnet, ankommer det på den nämnd som mottar anmälan att meddela barnavårdsnämnden i moderns kyrkobokföringsort. Lagen om allmänna barnbidrag 5§
bokförda i kommunen. Enligt 5 § kan nämnden, om den som normalt äger uppbära bidraget inte är skickad att handha det, förordna att bidraget i stället skall utbetalas till annan, bl a barnavårdsman, eller — enligt andra punkten - om synnerliga skäl är därtill, själv omhänderta bidraget. Med de uppgifter barnavårdsnämnd enligt utredningens förslag skall ha finns ej skäl att i stället för barnavårdsman låta barnavårdsnämnd inträda som mottagare av bidrag i de fall, som avses med lagrummet. Eftersom den barnavårdsnämnd som i sådant fall skulle motta bidraget i regel skulle vara samma nämnd som beslutar om bidraget skulle en bestämmelse av angivet innehåll inte heller vara förenlig med andra punkten av förevarande lagrum. Lagen om bidragsförskott 6§ Fråga om bidragsförskott prövas, efter ansökan, av barnavårdsnämnden i den kommun där vårdnadshavaren är mantalsskriven eller, om sådan mantalsskrivningsort ej finns, av barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet är bosatt. Ansökan kan göras av bl a barnavårdsman. Om barnavårdsmannainstitutionen i enlighet med utredningens förslag upphör, kan vårdnadshavaren inte längre få särskild hjälp i frågor som nu nämnts. Utredningen har därför övervägt att införa en generell bestämmelse om skyldighet för nämnden att utan ansökan besluta om bidragsförskott. Barnavårdsnämnden torde emellertid ofta sakna vetskap om när rätten till bidragsförskott inträder. Utredningen har därför endast upptagit en bestämmelse om rätt för barnavårdsnämnden att utan ansökan besluta om bidragsförskott till barn, som är omhändertaget för samhällsvård. Utredningen förordar därjämte att barnavårdsnämnden vidgar sin information i frågor som nu avses och att nämnden i förekommande fall biträder vid upprättande av ansökan.
Barnavårdsnämnd har att besluta om utgivande av allmänt barnbidrag till barn kyrko122
9§ Nämnd kan, om den som normalt är bidragsmottagare inte är skickad att handha bidraget, förordna att förskottet skall utbetalas till barnavårdsman eller annan lämplig person eller, om synnerliga skäl är därtill, själv omhänderta det. Utredningen föreslår på skäl anförda i föregående avsnitt ingen annan ändring än den som föranleds av att barnavårdsmannainstitutionen skall upphöra.
heten föreslår utredningen, att barnavårdsnämndens åliggande att tillhandagå med stöd och råd upptas i en särskild paragraf och att där anges, att nämnden särskilt bör uppmärksamma ensamstående vårdnadshavares behov av stöd och råd. 11 §
11 och 12 § §
I förevarande lagrum anges i vilka fall barnavårdsnämndens ordförande äger meddela interimistiska beslut. Föreslagen ändring är av formell natur.
De ändringar, som föreslås i förevarande lagrum, är av formell natur.
12 §
Barnavårdslagen 3a§ I 3 § sägs bl a att barnavårdsnämnden har attt lämna allmänheten råd och upplysningar ii frågor, som äger samband med nämndenss verksamhet. Barnavårdsnämnderna har endast i begränsad omfattning kunnat fullgörai denna rådgivande verksamhet. Barnavårdsmannautredningens undersök-ningar har visat att den kurativa verksam-heten är viktig. Icke minst har de ensamstående vårdnadshavarna ett stort behov av stödi och hjälp. I samband med att barnavårdsmannainsti-tutionen upphör bör den kurativa verksam-iheten ges ökat utrymme i barnavårds-inämndernas arbete. Utredningen har för attt behovet bättre skall kunna tillgodoses före-;. slagit att den kurativa verksamheten bedrivs i samarbete med den förebyggande mödra-{. och barnhälsovården och att barnavårds-ä. nämnderna förlägger den stödjande och råd-1givande verksamheten till mödra- och barna-itvårdscentraler. Härigenom skulle enligt utredningens mening vårdnadshavarnas önskann att kunna vända sig till en bestämd person i :e möjligaste mån kunna tillgodoses, varjämte ien viss kontinuitet i den rådgivande verksamheten skulle kunna upprätthållas. rI syfte att framhålla barnavårdsnämnderinas ansvar såvitt avser den kurativa verksamSOU 1972:65
Den i 12 § givna möjligheten att delegera barnavårdsnämnds beslutanderätt i vissa ärenden omfattar enligt uttrycklig bestämmelse inte vad som ankommer på nämnden att fullgöra enligt föräldrabalken. När barnavårdsmans befogenheter och skyldigheter såvitt avser faderskap och underhåll överflyttas till barnavårdsnämnden bör viss delegationsmöjlighet på detta område införas. Sålunda torde av praktiska skäl barnavårdsnämnden i sin helhet inte kunna besluta i alla de frågor, som enligt utredningens förslag skall ankomma på nämnden. Barnavårdsnämnden bör enligt förslaget kunna delegera nämndens uppgifter såvitt avser faderskapserkännande enligt 3 kap. 2 § FB. Tjänsteman i kommun bör jämväl på nämndens vägnar kunna väcka och föra talan i mål om faderskap och underhåll enligt 3 kap 4 § och 7 kap. 4 § samma balk. Möjlighet till delegation bör jämväl Finnas i fråga om godkännande av avtal om underhåll enligt 7 kap. 7 § andra stycket FB. Frågor om nedläggande av faderskapsutredning och godkännande av underhållsavtal avseende engångsbelopp är emellertid inte av sådan art och torde inte vara så vanligen förekommande att möjlighet till delegation bör finnas. Beslut som fattas på grund av delegation skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde. Nämnden har därvid möjligheter att kontrollera hur tjänstemannen fullgör sitt uppdrag. Nämnden kan således välja ut vissa 123
ärenden, som föredras inför nämnden i sin helhet. Nämnden bör även som en kontrollåtgärd tillse att de ärenden, som är över ett år gamla, föredras inför nämnden en gång årligen. Enligt lagen om sociala centralnämnder får efter beslut av kommunens fullmäktige de uppgifter i kommunen, som enligt gällande författningar ankommer på socialnämnd, barnavårdsnämnd och kommunal nykterhetsnämnd, i stället handhas av en gemensam social centralnämnd eller social distriktsnämnd. Social centralnämnds och distriktsnämnds möjligheter att besluta om delegation finns angivna i 7 och 10 § § lagen om social centralnämnd. Enligt dessa bestämmelser skall de begränsningar, som finns angivna i 12 § barnavårdslagen, därvid gälla. Utvidgas möjligheterna till delegation enligt 12 §,vidgas samtidigt centralnämndens och distriktsnämndens möjligheter att delegera. Någon ändring i bestämmelserna såvitt avser dessa nämnder erfordras således inte. Övriga författningar Föreslagna ändringar är av formell natur.
124 SOU 1972:65
Bilaga 1
Två undersökningar rörande barnavårdsmannainstitutionen
1. Bakgrund Vid 1970 års riksdag aktualiserades frågan om reformering av barnavårdsmannainstitutionen. Någon mer omfattande undersökning angående barnavårdsmannainstitutionen förelåg inte vid denna tidpunkt. Socialdepartementets planerings- och budgetsekretariat beslöt därför att göra en kartläggning av barnavårdsmännens arbetsuppgifter och undersöka deras inställning till sitt arbete och till barnavårdsmannainstitutionens utformning. Undersökningen genomfördes sommaren 1970. Barnavårdsmannautredningen, som tillsattes den 5 februari 1971, fann det nödvändigt att för sin översyn av barnavårdsmannainstitutionen utvidga undersökningen till att även omfatta inställningen till barnavårdsmannainstitutionen bland vårdnadshavare för barn med barnavårdsmän. En kartläggning borde även göras av vårdnadshavarnas kontakter med barnavårdsmännen och i vilka avseenden vårdnadshavarna haft behov av samhällets hjälp. Datainsamlingen till denna undersökningen skedde hösten 1971.
2. Urval av kommuner Den 31 december 1970 fanns i hela riket 156 991 barnavårdsmannaförordnanden varav 120 681 gällde barn utom äktenskap och 36 310 barn i äktenskap dvs, 23% av barnavårdsmannaförordnandena gällde barn i SOU 1972:65
äktenskap. Vid samma tidpunkt fanns 1 567 barnavårdsmän. Ungefär tre fjärdedelar av dessa var befattningshavare hos nämnden. 62 % av barnavårdsmännen var kvinnor. Både undersökningen bland barnavårdsmän och undersökningen bland vårdnadshavare har utförts genom enkäter och i samma slumpmässiga urval av kommuner. För en undersökning av beslutsprocessen inom barnavårdsnämnderna gjordes 1968 ett riksomfattande slumpmässigt urval av 56 kommuner. I den sistnämnda undersökningen ingick några frågor angående barnavårdsmannainstitutionen. För att få möjlighet till en eventuell jämförelse bedömdes det som önskvärt att samma urval av kommuner även användes vid undersökningarna av inställningen till barnavårdsmannainstitutionen bland barnavårdsmän och vårdnadshavare. Vid kommunurvalet togs hänsyn till kommunernas invånarantal, tätortsgrad, näringskaraktär och geografiska läge. 1968 låg 13 av de 56 urvalskommunerna inom storstadslän, 17 inom skogslän och 26 inom övriga län. Den 1 januari 1968 var antalet invånare mindre än 4 000 i 4 av urvalskommunerna, mellan 4 000 och 10 000 i 23 kommuner, mellan 10 000 och 50 000 i 17 kommuner och 10 kommuner hade mer än 50 000 invånare. Dessutom ingår Stockholm och Göteborg i urvalet. De större kommunerna var således kraftigt överrepresenterade i urvalet. 125
Då 1970 års undersökning av barnavårdsmän utfördes hade inte några större förändringar skett beträffande urvalskommunernas invånarantal. Vid undersökningen av vårdnadshavare hösten 1971 hade emellertid invånarantalet ökat kraftigt i vissa urvalskommuner beroende på kommunsammanläggningen den 1.1.1971. För att erhålla jämförbarhet mellan 1971 års undersökning och tidigare undersökningar, innefattades i de sammanlagda kommunerna endast de kommundelar, som undersökts tidigare. På grund av de kommunsammanläggningar som skett sedan kommunurvalet gjordes, har det inte varit möjligt att räkna om resultaten från undersökningarna rörande barnavårdsmannainstitutionen till rikssiffror. Föreliggande resultat får därför endast ses som en beskrivning av läget i urvalskommunerna vid undersökningstillfällena och kan inte på grund av överrepresentationen av större kommuner betraktas som representativa för hela landet.
starkt mellan olika kommuner beroende på kommunens storlek och socialvårdens organisation. Av tabell 3.1 framgår att i drygt hälften av urvalskommunerna tjänstgjorde endast en barnavårdsman. I 34 kommuner skötte barnavårdsmannen samtliga arbetsuppgifter, som är förknippade med barnavårdsmannaskap. I regel hade dessa kommuner mindre än 10 000 invånare. I övriga 22 kommuner fanns en särskild avdelning, som skötte kravverksamheten. Bland dessa kommuner fanns dessutom tre, som hade en särskild tjänteman som fastställde faderskap och underhållsbidrag. 3.2 Datainsamling, svarsfrekvens m m
Ett utkast till frågeformulär sammanställdes med frågor riktade till barnavårdsmän angående deras arbetsbörda, arbetstidens fördelning på olika arbetsuppgifter, deras inställning till obligatoriska barnavårdsmannaförordnaden för utomäktenskapliga barn, det personliga barnavårdsmannaförordnandet, entledigande av barnavårdsman m m. Ett 3. Undersökning av barnavårdsmän tiotal barnavårdsmän vid Stockholms barnavårdsmannabyrå ombads att ge synpunkter 3.1 Undersökningspopulation på formulärets utformning. Efter vissa omarUndersökningen omfattade samtliga vid un- betningar och kompletteringar sammanställdersökningstillfället verksamma barnavårds- des det slutliga formuläret (se bilaga A). män i urvalskommunerna. Frågeformulären utsändes den 22 juni Antalet barnavårdsmän skiftar mycket 1970 till barnavårdsnämnderna i urvalskommunerna. Barnavårdsnämnden sände därefter frågeformulären till samtliga barnaTabell 3.1 Antal barnavårdsmän i urvals- vårdsmän i kommunen. För att garantera barnavårdsmännen anonymitetsskydd kunde kommunerna barnavårdsmännen, om de så önskade, lämna Antal barnavårdsmän Antal kommuner de besvarade enkäterna i förseglade kuvert till barnavårdsnämnden, som skickade samt1 31 liga besvarade enkäter till undersökningsleda2 8 3 1 ren. I de fall då ej samtliga barnavårdsmän i 4 5 kommunen besvarat enkäten, skulle barna5 3 vårdsnämnden ange antalet obesvarade enkä6 - 10 4 11-20 2 ter. 2 1 - 30 I slutet av september hade efter påminnel3 1 - 40 ser samtliga kommuner inkommit med svar. 4 1 - 50 1 51-100 50 kommuner har inte redovisat något över 100 _J bortfall. Sammanlagt besvarade 245 av de Summa 56 uttagna 301 barnavårdsmännen enkäten, dvs 126
Tabell 3.2 Svarsfrekvens bland barnavårdsmän (%). Svarsfrekvens
Antal ej inAntal inAntal kommuner komna svar komna svar
100 90-81 70-61 Summa
50 4 2 56
104 58 83 245
11 45 56
svarsfrekvensen var 81 %. I 17 fall har anledningen till bortfallet angivits. Tre barnavårdsmän var tjänstlediga vid undersökningstillfället, en vikarierade på annan tjänst, fem hade korttidsvikariat eller hade endast varit barnavårdsmän en kortare tid, två hade semester och sex besvarade ej enkäten på grund av sjukdom. För de två kommuner, som har den lägsta svarsfrekvensen, måste resultaten tolkasmed stor försiktighet. Den låga svarsfrekvensen kan troligtvis förklaras av att barnavårdsmannaskapen i dessa kommuner är integrerade i övrigt socialvårdsarbete och utgör en mycket liten del av socialarbetarens totala arbetsuppgift. Svarsfrekvensen på enstaka frågor kan anses som mycket tillfredsställande med några få undantag. Endast cirka hälften av respondenterna har besvarat samtliga delfrågor i fråga 27, vilken gällde anledningar som bör medföra ett entledigande. Å andra sidan har bara två respondenter lämnat frågan helt obesvarad. Orsaken till den låga svarsfrekvensen vid vissa delfrågor kan vara, att fråga 27 var alltför opreciserad och att det inte poängterats att samtliga delfrågor skulle besvaras. Resultatet av vissa delfrågor i fråga 27 måste därför tolkas med stor försiktighet. Fråga 29 angående nuvarande anledningar till entledigande har besvarats av ungefär 80 %. Bortfallet vid denna fråga torde bero på att barnavårdsmännen i många fall ej känner till på vilka grunder beslut fattas om entledigande. Fråga 16, som gäller antal barnavårdsmannaförordnanden som kan anses lämpligt för en heltidsanställd barnavårdsman, har ett bortfall på 18%. Detta bortfall beror antagligen på att många barnaSOU 1972:65
vårdsmän aldrig haft personlig erfarenhet av heltidsarbete som barnavårdsman och därför haft svårt att göra en bedömning. Som framgått av tabell 3.1 varierar antalet barnavårdsmän mycket starkt mellan urvalskommunerna. Vid bearbetningen har därför den genomsnittliga svarsfördelningen på varje variabel beräknats för varje kommun. Genom detta förfarande har svaren från olika kommuner fått lika stor vikt. Troligen har barnavårdsmän inom samma kommun i flera fall besvarat enkäten i samråd med varandra. Även detta talar för att man bör betrakta svaren från barnavårdsmän inom samma kommun som en enhet och att man vid bearbetningen använder ett sammanfattande mått för kommunen. Eftersom barnavårdsmannens arbete i hög grad beror på om det finns kravavdelning och speciell tjänsteman som fastställer faderskap och underhållsbidrag, har kommunerna grupperats i tre organisationstyper vid bearbetningen, nämligen a) kommuner utan kravavdelning (kommuntyp A) b) kommuner med kravavdelning (kommuntyp B) c) kommuner med kravavdelning och med speciell tjänsteman som fastställer faderskap och underhållsbidrag (kommuntyp C). 3.3 Resultat 3.3.1 Bakgrundsdata Det är oftast kvinnor som är barnavårdsmän. I 33 av de 56 kommunerna fanns enbart kvinnliga barnavårdsmän. Tabell 3.3 Den genomsnittliga könsfördelningen bland barnavärdmän (%). Kommuntyp
Samtliga
A
B+C
Män Kvinnor
36,8 63,2 100
12,9 87,1 100
27,4 72,6 100
Antal kommuner
Den genomsnittliga andelen kvinnor bland barnavårdsmännen var 72,6 %. I kommuntyperna B+C fanns relativt fler kvinnliga barnavårdsmän än i kommuntyp A (tabell 3.3).
(tabell 3.5). I kommuntyp A hade i genomsnitt 23 % denna utbildning mot 43 % av barnavårdsmännen i kommuntyperna B+C. Kommuntyp C hade en speciellt hög andel socionomer och akademiskt utbildade bland sina barnavårdsmän (62 %). Tabell 3.4 Den genomsnittliga åldersfördelDen genomsnittliga andelen barnavårdsmän i ningen bland barnavårdsmän (%). kommunerna, som var eller hade varit landstingsmän eller ledamöter av stads- eller komÅlder Kommuntyp Samtliga munalfullmäktige, var 13 %. Andelen var A B+C något högre i kommuntyp A. Det var endast Under 26 år i fem kommuner, som någon barnavårdsman 0,7 6,8 3,0 26-35 år 22,1 35,7 27,3 var ledamot av någon social nämnd. Den 36-45 år 37,5 26,9 33,5 genomsnittliga andelen barnavårdsmän, som 4 6 - 5 5 år 22,1 21,4 21,8 var ledamöter av någon social nämnd, var 56 år och däröver 17,6 9,2 14,4 6,8 %. 100 100 100 I de flesta kommuner var samtliga barnaAntal kommuner 34 21 55 vårdsmän heltidsanställda tjänstemän i kommunen. Endast sex kommuner hade barnaEn tredjedel av barnavårdsmännen var i vårdsmän som inte var tjänstemän i kommuåldern 36-45 år (tabell 3.4). 1 kommuntyp nen. A var barnavårdsmännen i genomsnitt äldre än i kommuntyperna B + C. De hade även i regel en längre erfarenhet som barnavårds- Tabell 3.6 Den genomsnittliga fördelningen män. I genomsnitt hade sålunda ungefär två av barnavårdsmän som var hel- eller deltidstredjedelar av barnavårdsmännen i kommun- anställda tjänstemän i kommunen (%). typ A varit barnavårdsmän i minst tre år mot Kommuntyp Samtliga cirka hälften av barnavårdsmännen i kom- Anställningsförhållande muntyperna B+C. A B+C 31 % av barnavårdsmännen var socionomer eller hade annan akademisk utbildning Heltidsanställd tjänsteman 77,9 91,8 83,4 Tabell 3.5 Den genomsnittliga fördelningen i kommunerna av barnavårdsmännens utbildning (%). Utbildning
Kommuntyp A
Folk skola Grundskola Folkhögskola Flickskola Realexamen Studentexamen Socionomexamen Annan akademisk utbildning Antal kommuner
3,1
Antal kommuner
5,9 16,2 100
8,2 100
6,8 9,8 100
56 Samtliga
B+C
22,9 1,0 18,2 3,9 23,4 7,8 19,5
Deltidsanställd tjänsteman Fj tjänsteman
14,4
-
19,9 7,8 8,7 6,6 34,2 8,4
19,5 0,6 18,9 5,5 17,4 7,3 25,5
5,3 100
54 Av tabell 3.6 framgår att i kommuntyperna B+C var samtliga barnavårdsmän anställda som tjänstemän i kommunen men även i kommuntyp A var det mycket vanligt att barnavårdsmännen var anställda tjänstemän. I 26 kommuner handlade barnavårdsmännen enbart barnavårdsmannaärenden. I kommuntyp B hade i genomsnitt 68 % av barnavårdsmännen heltidsarbete som barnavårdsmän, vilket var en mycket större andel än i kommuntyperna A och C. I kommuntyp C SOU 1972:65
Tabell 3. 7 Den genomsnittliga fördelningen av antal veckotimmar som barnavårdsmannen ägnar åt barnavårdsmannaärenden (%). Antal veckotimmar
Kommuntyp A
Högst 5 timmar 6 - 1 0 timmar 1 1 - 2 0 timmar 2 1 - 3 0 timmar 3 1 - 3 5 timmar 36 timmar eller mer Antal kommuner
Samtliga
B
C
11,7 28,3 24,4 10,0 3,3 22,3
10,7 10,0 5,6 5,4 68,4
61,1 11,1 16,7 11,1
14,2 20,9 17,3 7,8 2,0 37,9
använde i regel barnavårdsmännen högst 5 timmar i veckan till barnavårdsmannaärenden medan det vanligen rörde sig om 6—20 veckotimmar i kommuntyp A (tabell 3.7). 3.3.2 Barnavårdsmännens arbetsbörda För att få ett sammanfattande mått på barnavårdsmännens arbetsbörda har för varje kommun beräknats det genomsnittliga antalet minuter i veckan, som barnavårdsmannen kunde ägna åt ett barnavårdsmannaförordnande. Då olika kommuntyper jämförs med avseende på det genomsnittliga antalet minuter per vecka och förordnande bör det uppmärksammas, att barnavårdsmännen blivit avlastade betungande arbetsuppgifter i kommuntyperna B och C genom att särskilda kravavdelningar inrättats och att det i kommuntyp C även finns en särskild tjänsteman avdelad, som fastställer faderskap och underhållsbidrag. Det rådde en stor spridning i det genomsnittliga antalet minuter per vecka och förordnande mellan olika kommuner. I kommuntyp A fanns variationer mellan 2,5 minuter och 20 minuter per vecka och förordnande och i kommuntyp B varierade det genomsnittliga antalet minuter per vecka och barnavårdsmannaförordnande mellan 2 och 10 minuter. I de tre kommunerna av typ C var antalet minuter per vecka och förordnande lägre än i kommuntyperna A och B. SOU 1972:65 9
Tabell 3.8 Det genomsnittliga antalet minuter per vecka och förordnande. Antal minuter per vecka och förordnande
Kommuntyp A
B
C
1 4 14 4 4 3 30
1 4 8 4 1
1 1 1
-
-
3 Det genomsnittliga antalet minuter per vecka och förordnande var cirka sju minuter, vilket motsvarar ungefär 350 barnavårdsmannaskap för en heltidsanställd barnavårdsman (tabell 3.8). Antalet barnavårdsmannaförordnanden är dock ett osäkert mått på barnavårdsmannens arbetsbörda. I regel är ett förordnande mest arbetskrävande de första åren. Olika kommuner har olika normer för entledigande, vilket kan medföra att kommuner, där entledigande endast sker vid 18-årsgränsen, har en större andel barnavårdsmannaförordnanden, som är mindre arbetskrävande än en kommun, som har andra regler för entledigande. En enkätfråga gällde hur många barnavårdsmannaförordnanden som ansågs vara lagom för en heltidsarbetande barnavårdsman. Barnavårdsmän, som inte hade arbetat som barnavårdsmän på heltid, hade svårt att göra en bedömning och därför redovisas endast svaren från de heltidsarbetande barnavårdsmännen. Det genomsnittliga önskade antalet förordnanden för en heltidsanställd barnavårdsman var i kommuner av typ A 262, vilket motsvarar ungefär 9 minuter per vecka och förordnande. Motsvarande siffror blev i kommuntyperna B och C 230 eller cirka 10 minuter per vecka och förordnande. Skillnaderna mellan kommuntyperna i önskat antal förordnanden per barnavårdsman beror dels på slumpmässiga variationer dels på att man i kommuntyp A oftare entledigar först vid 18-årsgränsen och att man därför troligen räknar med fler äldre 129
förordnanden, som inte är så arbetskrävande. Om genomsnittligt önskat antal barnavårdsmannaförordnanden jämförs med det faktiska antalet, visar det sig att i 22 av 30 kommuner av typ A har barnavårdsmannen i genomsnitt fler förordnanden än det genomsnittligt önskade antalet i denna kommuntyp och att barnavårdsmännen i 20 av de 21 kommunerna av typ B och C har fler förordnanden än det genomsnittligt önskade antalet. Några frågor har ställts angående fastställandet av faderskap. Förordnanden, för vilka faderskap och underhållsbidrag var under utredning, utgjorde i genomsnitt 4,8 % av samtliga barnavårdsmannaförordnanden. I Stockholm och Göteborg var andelen förordnanden, där faderskap och underhållsfrågan var under utredning, 9 resp 10 %. I kommuntyp A uppgavs att det vanligen tog 1—2 månader innan faderskaps- och underhållsfrågan var fastställd medan det i kommuntyp B, där Stockholm och Göteborg ingår, dröjde en något längre tid. De båda storstäderna skiljde sig från övriga kommuner genom att barnavårdsmännen där i genomsnitt uppgav en längre tid. Median tiden i Stockholm var fyra månader och i Göteborg fem månader (tabell 3.9). Tabell 3.9 Den genomsnittliga fördelningen av den tid barnavårdsmännen uppgav att det vanligen dröjde innan faderskaps- och underhållsfrågan faställts (%). Genomsnittlig tid för
Komm untyp
fastställande av faderskap och underhåll
A
B
A+B
3,1 29,7 52,1 6,3 3,1 1,0 4,7
2,4 48,4 20,2 18,7 4,2 1,0 3,1 0,2 0,3 0,2 1,0 0,2 100
2,8 36,7 40,2 10,9 3,5 1,0 4,1 0,1 0,1 0,1 0,4 0,1 100
51 Före barnets födelse 1 månad 2 månader 3 månader 4 månader 5 månader 6 månader 7 månader 8 månader 9 - 1 2 månader 1-2 år mer än 2 år Antal kommuner
-
Fr o m den 1 januari 1970 trädde nya regler i kraft för fastställande av faderskap och arvsrätt för de utomäktenskapliga barnen. Trots att barnavårdsmännen endast hade en kort erfarenhet av de nya reglerna vid undersökningstillfället, ställdes dock en fråga för att belysa om de nya reglerna påverkat barnavårdsmannens arbete och i så fall på vad sätt. Den genomsnittliga andelen barnavårdsmän i kommunerna som svarat att deras arbete påverkats av de nya reglerna, var 57 %. De flesta av dessa barnavårdsmän uppgav att arbetet med fastställandet av faderskap blivit mer tidskrävande genom att noggrannare utredningar måste göras. En del barnavårdsmän ansåg, att utredningen och protokollet var onödigt omständligt i de fall då barnets föräldrar under en längre tid levt i samvetsäktenskap. I klara fall skulle anmälan kunna skickas direkt till pastorsämbetet från BB. Ett annat förslag var att samboende par vid ett gemensamt besök hos pastorsämbetet anmälde faderskapet. Om två föräldrar var överens om sitt föräldraskap, borde de kunna få det bekräftat utan protokollförfarande eller frågor. 3.3.3 Barnavårdsmännens arbetsuppgifter Ett syfte med undersökningen var att belysa hur barnavårdsmännen fördelade sina arbetsuppgifter och vilka önskemål som fanns angående en förändring av arbetsuppgifternas inriktning. Barnavårdsmännen ombads därför göra en uppskattning av olika arbetsuppgifters procentuella andel av arbetstiden under en normal månad. I kommuntyp A upptog kravverksamheten cirka 22 % och frågor rörande faderskap och underhållsbidrag 18% av barnavårdsmännens arbetstid. Ungefär en fjärdedel av arbetstiden ägnades åt hembesök och övriga kurativa uppgifter. I kommuntyp B upptog frågor angående faderskap och underhållsbidrag en fjärdedel av barnavårdsmännens arbetstid medan i genomsnitt 41 % av tiden ägnades åt hemSOU 1972:65
Tabell 3.10 Barnavårdsmännens olika arbetsuppgifters genomsnittliga andel av arbetstiden (%). Samtliga
Kommuntyp
Arbetsuppgift
A
B
C
Frågor rörande faderskap och underhållsbidrag Utbetalning av bidragsförskott Kravverksamhet Umgängesrättsfrågor Hembesök Övriga s. k. kurativa uppgifter Kontorsarbetet (journalskrivning, statistik) Konferenser Övriga arbetsuppgifter
17,9 2,5 21,8 3,3 12,9 13,2 15,5 2,3 10,5 100
25,2 0,2 0,4 5,8 15,6 25,5 18,3 3,0 6,1 100
9,0 0,6 0,8 10,8 17,7 28,0 22,8 3,2 7,1 100
19,9 1,6 13,4 4,6 14,1 18,2 16,9 2,6 8,8 100
Antal kommuner
besök och övriga kurativa arbetsuppgifter. I kommuntyp C ägnades 46 % av arbetstiden åt hembesök och övriga kurativa uppgifter (tabell 3.10). Frågor som rör faderskap och underhållsbidrag tog således en större andel av barnavårdsmannens arbetstid i kommuntyp B än i kommuntyp A, där man i stället ägnade sig mest åt kravverksamhet. I kommuntyp A upptog de kurativa uppgifterna en mindre del av arbetstiden än i kommuntyperna B och C. Undersökningen visar således att inrättandet av en kravavdelning medför den önskade betoningen av de kurativa arbetsuppgifterna.
Kontorsarbete (journalskrivning, statistik) tar i kommuntyp A ca 15 % av arbetstiden, i kommuntyp B 18% och i kommuntyp C 23 %. Kommuntyp C innefattar i detta material endast tre kommuner och resultatet från denna kommuntyp är därför rätt osäkert. För att kunna tolka den relativt höga andelen kontorsarbete i kommuntyp C måste en mer detaljerad arbetstidsstudie utföras. Barnavårdsmännen ombads att specificera de viktigaste s k kurativa uppgifterna. Av tabell 3.11 framgår att allmänna råd och samtal nämndes mest (22 %) men nästan lika vanligt var klienternas bostadsproblem
Tabell 3.11 Den genomsnittliga fördelningen av de viktigaste kurativa uppgifterna (%). Kurativ uppgift
Samtliga
Kommuntyp C
A
B
Ekonomiska frågor Bostadsfrågor Arbetsanskaffning Utbildningsfrågor Umgängesrättsfrågor Barntillsyn Skolproblem Uppfostringsproblem Ansökningar Information i sociala frågor Allmänna råd och samtal Övrigt
14,1 17,7 6,2 5,4 1,4 10,1 1,7 3,5 8,5 6,8 23,4 1,1 100
13,7 21,1 7,4 1,9 5,3 10,5 1,8 7,2 4,5 5,3 18,6 2,7 100
100 Antal kommuner
50 SOU 1972:65
10,6 18,6 6,3 9,8 4,5 14,4 5,7 3,6 5,7 20,7
13,7 19,0 6,7 4,4 3,0 10,5 1,7 5,0 6,7 6,2 21,5 1,6
(19 %). Därnäst kom klienternas ekonomiska förhållanden (14 %) och barntillsynsproblem (11%). Så gott som alla barnavårdsmän företog någon gång hembesök. I genomsnitt uppgav 36 % att hembesök alltid var värdefulla medan övriga ansåg att hembesök var värdefulla ibland. Endast en barnavårdsman tyckte att hembesök aldrig var värdefulla. Barnavårdsmännen ombads även att motivera sina svar. Det vanligaste skälet till att hembesök ansågs värdefulla var, att kontakten med vårdnadshavaren underlättas genom att samtalen förs i en mer avspänd atmosfär. Det nämndes även ofta att hembesök var bra genom att man lärde känna klientens och barnets hemmiljö. Att missförhållanden skulle kunna avslöjas vid hembesök utgjorde dock endast 8 % av de nämnda motiven för hembesök. Undersökningen skulle även kartlägga önskemål om en omfördelning av barnavårdsmannens arbetsuppgifter. För att inte styra barnavårdsmännens svar utan ge möjlighet till spontana reaktioner från barnavårdsmännen, ställdes två öppna, allmänt hållna frågor som gällde huruvida det fanns några speciella arbetsuppgifter, som barnavårdsmännen skulle vilja ägna mer respektive mindre tid åt. Av tabell 3.12 framgår att i genomsnitt var det endast 9 % av barnavårdsmännen, som inte ville ha någon förändring av arbetsuppgifternas fördelning. I kommuntyp B var det bara 4 % som var helt nöjda med den rådande arbetsfördelningen. I kommuntyperna A, B och C ville 61 %, 65 % resp 40 % av barnavårdsmännen ha mer tid för en speciell arbetsuppgift och i stället avsätta mindre tid för någon annan uppgift. Framför allt ville barnavårdsmännen i alla kommuntyper ägna sig mer åt kurativ verksamhet och hembesök. Man önskade även mer tid för kontinuerlig uppföljning och mer kontakt med barnen (tabell 3.13). I kommuntyp A ville barnavårdsmännen helst avlastas kravverksamheten medan man i kommuntyperna B och C oftast nämnde att mindre tid borde ägnas åt kontorsarbete och 132
kontorsrutiner. På en direkt fråga svarade i genomsnitt 16% att barnavårdsmännen skulle ha hand om kravverksamheten, 8% att de skulle sköta utbetalning av bidragsförskott och 80 % ansåg att umgängesrättsfrågor tillhörde barnavårdsmännens arbetsuppgifter. En fråga löd: "Finns det någon av barnavårdsmannens nuvarande arbetsuppgifter
Tabell 3.12 Den genomsnittliga fördelningen i kommunerna av barnavårdsmän, som ville ha mer resp. mindre tid till någon speciell arbetsuppgift (%). Kommuntyp Mer tid
Ja Nej Summa Kommuntyp Mer tid
Ja Nej Summa Kommuntyp Mer tid
Ja Nej Summa
A (32
kommuner) Mindre tid
Summa
Ja
Nej
60,9 15,1
12,5 11,5
76,0
24,0
73,4 26,6 100,0
B (19 kommuner) Mindre tid
Summa
Ja
Nej
64,5 13,7 78,2
17,7 4,1 21,8
82,2 17,8 100,0
C (3 kommuner) Mindre tid
Summa
Ja
Nej
40,2 2,6 42,8
43,6 13,6 57,2
83,8 16,2 100,0
Samtliga kommuner (54 ko mmuner) Mer tid
Ja Nej Summa
Mindre tid
Summa
Ja
Nej
61,0 13,9 74,9
16,1 9,0 25,1
77,1 22,9 100,0
Tabell 3.13 Den genomsnittliga fördelningen av de arbetsuppgifter som barnavårdsmännen ville ägna mer tid (%). Mer tid åt
Kurativa uppgifter Hembesök Kontinuerlig uppföljning Mer kontakt med barnen Juridiska frågor Umgängesrättsfrågor Omprövning av underhållsbidrag Utredningsarbete Information Övrigt Antal kommuner
A
B
C
40,0 37,1 8,3
40,5 50,0 2,4
12,5 100
47,1 31,6 8,1 8,1 1,2 0,2 1,0 0,8 0,2 1,9 100
42,9 35,8 7,8 3,2 0,5 0,1 2,0 0,3 0,1 7,4 100
-
2,1
-
eller ärenden som med fördel skulle kunna flyttas över till annan myndighet eller annat organ? Om ja, precisera och ge om möjligt förslag på vem eller vilka som skulle handha denna arbetsuppgift." Två tredjedelar av barnavårdsmännen svarade jakande på denna fråga. De arbetsuppgifter, som främst nämndes var kravverksamheten. Denna borde skötas av en särskild kravavdelning. Några barnavårdsmän ansåg att kronofogdemyndigheten borde ha hand om kravverksamheten. Ett flertal barnavårdsmän ansåg att fastställande av faderskap och underhållsbidrag borde skötas av en speciell tjänsteman, gärna jurist, eller av rättshjälpsanstalterna. Det var främst barnavårdsmän i de kommuner som redan har en särskild tjänsteman som fastställer faderskap och underhållsbidrag, som föreslog detta. Flera barnavårdsmän ansåg att bostadsfrågor borde behandlas direkt av bostadsförmedlingen. Vidare föreslogs att umgängesrättsärenden, speciellt av svårare karaktär, borde skötas av PBU eller familjerådgivningen. Flera barnavårdsmän ansåg vidare att tillsynen över alla småbarn och förskolebarn, även i ä barn utan barnavårdsman, borde ske genom barnavårdscentralerna, vilka också skulle svara för hembesök. En barnavårdsman ansåg att ett särskilt informationsorgan, SOU 1972:65
Samtliga
Kommuntyp
-
7,1
-
där socialarbetare och jurister ingick, borde bildas. Detta organ skulle bistå föräldrar med minderåriga barn, då ansökan inlämnas om hemskillnad. 3.3.4 Regler för entledigande Barnavårdsmännen har redogjort för den oftast förekommande anledningen till entledigande om man bortser från entledigande på grund av att förordnande överflyttas till annan kommun, föräldrarnas vigsel, barnets död, adoption, bruten hemskillnad. De uppgivna skälen till att entledigande vanligen sker varierar både mellan kommuner och mellan barnavårdsmän inom samma kommun. I kommuntyp A angav i genomsnitt 70 % av barnavårdsmännen, att det vanligaste skälet till entledigande för utomäktenskapliga barn är 18-årsgränsen, medan endast 34 % av barnavårdsmännen i kommuntyperna B och C angav detta skäl som det vanligast förekommande. I kommuntyperna B och C angavs ofta att entledigande sker då barnet lever under ordnade förhållanden (31%). Ungefär 13 % av barnavårdsmännen i kommuntyperna B och C angav att ett vanlig skäl för entledigande är att föräldrarna sammanbor. Kommuntyp A skiljde sig även från övriga 133
kommuntyper beträffande entledigandeförfarandet för inomäktenskapliga barn. I genomsnitt har 61 % av barnavårdsmännen i kommuntyp A uppgivit 18—årsgränsen som den vanligaste anledningen till entledigande för i ä barn medan endast 23 % av barnavårdsmännen i kommuntyperna B och C uppgivit detta skäl som det vanligaste för entledigande av barnavårdsman för i ä barn.
I kommuntyp A är det vanligare att barnavårdsmännen samråder med barnavårdsnämnden än i kommuntyperna B och C, troligtvis beroende på att det är relativt små kommuner, som ingår i kommuntyp A. Ca 14 % av barnavårdsmännen ansåg att barnavårdsnämnden inte bistår dem tillräckligt. Av dem som angivit att de sällan samråder med barnavårdsnämnden var dock bara 39 % missnöjda med kontakten med barnavårdsnämnden och bland dem som aldrig samråder med barnavårdsnämnden var endast 40 % missnöjda. Över hälften av barnavårdsmännen som sällan eller aldrig har kontakt med barnavårdsnämnden för samråd var således ändå nöjda med det bistånd barnavårdsnämnden gav barnavårdsmännen.
3.3.5 Samarbetet med barnavårdsnämnden Barnavårdsmännen tillfrågades om de samråder med barnavårdsnämnden och om de anser att barnavårdsnämnden bistår dem tillräckligt. Vid dessa frågor kan barnavårdsmännen i vissa kommuner, där beslut som rör barnavårdsmannaverksamheten delegerats till gruppledare, chefen för barnavårdsmannabyrån, chefen för barnavårdsmannaavdelningen m fl , ha avsett dessa beslutsfattare, då de besvarat frågorna om samarbete med barnavårdsnämnden. I medeltal svarade 24 % av barnavårdsmännen att de ofta samråder med barnavårdsnämnden, 46 % att detta händer ibland och 25 % svarade att de sällan sam råder med nämnden medan 5 % svarade att de aldrig samråder med nämnden.
3.3.6 Barnavårdsmännens inställning till barnavårdsmannainstitutionen Ca 20 % av barnavårdsmännen var klart mot det obligatoriska barnavårdsmannaförordnandet (tabell 3.14). Den negativa attityden till obligatoriskt bamavårdsmannaskap var mest markant i kommuntyp C medan endast 9 % i kommuntyp A var helt negativa till ett obligatorium. 27 % av barnavårdsmännen ansåg att obligatoriet enbart borde gälla tills faderskaps- och underhållsfrågan är fast-
Tabell 3.14 Den genomsnittliga svarsfördelningen på frågan: "Anser Ni att barnavårdsmannaförordnandet skall vara obligatoriskt för u ä barn? Motivera Ert svar." (%) Avgivna svar
Ja, motiv ej angivet Ja, för fullgörandet av underhållsplikt Ja, för unga mödrar Ja, men ej då föräldrarna sammanbor Ja, men ej om modern gift sig Ja, men endast vid sociala problem Ja, men endast för fastställande av faderskap Ja, men endast för fastställande av faderskap och underhåll Nej, motiv ej angivet Nej, frivilligt Antal kommuner
134 Kommuntyp
Samtliga
A
B
49,3 5,9 4,4 10,3
18,2 0,4
C
22,2
-
10,5 0,1 0,1
-
36,4 3,7 2,7 11.0 0,0 0,0
8,8
6,3
5,6
7,8
12,5 8,1 0,7
19,0 48,1
30,6 32,2 1,5 100
19,0 18,4 1,0 100
-
5,1
-
-
ställd. Det kan tänkas att flera barnavårds- entledigande. Bortfallet blev vid vissa delmän har denna uppfattning bland dem som frågor stort, varför resultatet måste tolkas sagt ja till ett obligatorium men ej motiverat med försiktighet. Om man tänker sig att samtliga som ej besvarat en delfråga antingen sina svar. Barnavårdsmännen tillfrågades huruvida skulle svarat ja eller nej på delfrågan, erhålls det finns någon viss grupp som mer än andra dock den möjliga variationsbredden för den behöver barnavårdsman. Nästan tre fjärdede- procentuella fördelningen ja-svar på en lar av barnavårdsmännen ansåg att så var delfråga. Av tabell 3.15 framgår att drygt 70% fallet. Variationsrikedomen i barnavårdsmännens svar på denna fråga visar, att ansåg att entledigande bör ske då föräldrarna behovet av barnavårdsman är mycket indivi- sammanbor eller då barnet är stadigvarande duellt. 42 % av barnavårdsmännen nämnde omhändertaget för samhällsvård. Endast ett dock att ensamma mödrar har störst behov fåtal barnavårdsmän ansåg, att det var av barnavårdsman, 23 % nämnde de unga lämpligt att entlediga då barnet börjar skolan mödrarna. Ca 11 % av barnavårdsmännen eller då vårdnadshav aren blir myndig. Ca ansåg att det också många gånger behövs en 17% av barnavårdsmännen instämde i att barnavårdsman vid en skilsmässa, särskilt om entledigande bör ske, då vårdnadshavaren det uppstår stridigheter angående umgänges- har ordnade arbets- och bostadsförhållanden. rätten. Drygt hälften av barnavårdsmännen tyckDe grupper, som ansågs ha mest behov av te att entledigande bör ske, då vårdnadshavabarnavårdsman, nämligen de ensamma möd- ren så önskar. Däremot var det bara 22 % rarna, de unga mödrarna och de nyligen som ansåg att entledigande skulle kunna ske frånskilda, ansågs även behöva mer kontakt utan vårdnadshavarens medgivande. I genomsnitt tyckte 23 % av barnavårdsän andra. Barnavårdsmännen fick ta ställning till männen att entledigande skulle kunna ske så i vilka situationer entledigande borde ske, fort faderskaps- och underhållsfrågan är om barnavårdsmannaskapen bibehålls i sin fastställd. I kommuntyperna B och C hade nuvarande form. Sju delfrågor med svarsal- 37 % denna uppfattning och i kommuntyp A ternativen ja och nej gavs. Var och en av 14 %. Ungefär 38 % av barnavårdsmännen delfrågorna angav en entledigandesituation var positiva till entledigande då faderskapsmed mer eller mindre stränga krav för ett och underhållsfrågan är fastställd om dess-
Tabell 3.15 Den genomsnittliga procentandelen ja-svar på frågan när entledigande skulle kunna ske. Övre och undre gräns för procenten ja-svar om samtliga barnavårdsmän besvarat delfrågorna. Entledigande kan ske så fort faderskaps- och underhållsfrågan är fastställd så fort vårdnadshavaren har ordnade arbets- och bostadsförhållanden och faderskaps- och underhållsfrågan är fastställd då barnet börjar skolan då vårdnadshavaren har ordnade arbets- och bostadsförhållanden då föräldrarna sammanbor då barnet är stadigvarande omhändertaget för samhällsvård då vårdnadshavaren så önskar så fort vårdnadshavaren blir myndig
Medeltal
Övre gräns
Undre gräns
22,7
28,3
20,6
38,0 14,4
44,9 28,4
27,0 8,8
16,7 70,8
33,0 75,5
10,2 57,2
73,2 53,9 6.2
78,1 57,0 25,7
60,3 43,0 5,8
utom vårdnadshavaren har ordnade arbetsoch bostadsförhållanden. Denna åsikt var betydligt vanligare i kommuntyperna B och C (69 %) än i kommuntyp A (19 %). Om man antar att alla, som instämt i att entledigande bör ske så fort faderskaps- och underhållsfrågan är fastställd, även instämmer i att entledigande bör ske så fort vårdnadshavaren har ordnade arbets- och bostadsförhållanden och faderskaps- och underhållsfrågan fastställts, kan man beräkna att ungefär 47 % av barnavårdsmännen var positiva till entledigande då faderskaps- och underhållsfrågan är fastställd under förutsättning att vårdnadshavaren har ordnade arbets- och bostadsförhållanden. I genomsnitt ville 32 % behålla det personliga förordnandet, 52 % ville ha en överföring till barnavårdsnämnden medan 16 % ej hade någon uppfattning i denna fråga. Som motiv för att behålla det personliga förordnandet angavs ofta att det var bra för klienten att ha en bestämd person att vända sig till men man nämnde även att det personliga förordnandet medför att barnavårdsmannen känner ett större ansvar för sin klient. Det vanligaste skälet för att barnavårdsmännen vill ha en överföring av barnavårdsmannaskapen till barnavårdsnämnden är att administrationen förenklas och att arbetet flyter smidigare vid sjukdom, semester, snabb personalomsättning osv. Några barnavårdsmän ansåg också att det personliga förordnandet medför ett alltför stort ekonomiskt ansvar för den enskilde barnavårdsmannen. Slutligen ställdes en allmän fråga till barnavårdsmännen angående önskemål om förändring av barnavårdsmannainstitutionen. I kommuntyp A ville 58 % av barnavårdsmännen ha en förändring medan motsvarande procentandel i kommuntyperna B och C var 85 %. Främst ville man att de personliga förordnandena skulle försvinna och att en överföring sker av barnavårdsmannaskapen till barnavårdsnämnden (46 %). Som jämförelse kan nämnas att på den direkta frågan om 136
inställningen till personliga förordnanden, ville 52 % av barnavårdsmännen ha en överföring till barnavårdsnämnden. Det därnäst vanligaste önskemålet var att entledigande skulle ske då faderskaps- och underhållsfrågan är fastställd, varefter ärendet skulle behandlas som ett vanligt barnavårdsärende (21 %). Denna åsikt framfördes framför allt från barnavårdsmän i kommuntyp C. 13 % av önskemålen gällde tidigare entledigande och en kontinuerlig omprövning av behovet av barnavårdsman, medan 10 % av önskemålen gällde avskaffandet av det obligatoriska barnavårdsmannaförordnandet för utomäktenskapliga barn. I kommuner, som integrerat barnavårdsmannaskapen i övrigt socialvårdsarbete, har en del barnavårdsmän önskat att barnavårdsmannaverksamheten skall skiljas från övrigt socialvårdsarbete. Önskemål har även framförts om att alla föräldrar skall få rätt till den service barnavårdsmännen nu ger sina klienter. Man menade, att det kan finnas andra grupper, som har större hjälpbehov än en ensamstående förälder. Genom den uppsökande verksamhet, som barnavårdsnämnden är skyldig att bedriva, borde nämligen hjälpbehov och missförhållanden bland barnfamiljer kunna upptäckas i tid. 3.3.7 Sammanfattning av resultaten Kvinnorna dominerade bland de undersökta barnavårdsmännen. En tredjedel av barnavårdsmännen var i åldern 36-45 år. Ca 30 % av barnavårdsmännen hade socionomexamen eller annan akademisk utbildning. Få barnavårdsmän var eller hade varit landstingsmän eller ledamöter av stads- eller kommunalfullmäktige och ytterst få var ledamöter av någon social nämnd. De flesta barnavårdsmän var tjänstemän i kommunen. I genomsnitt sysslade ungefär 38 % av barnavårdsmännen enbart med barnavårdsmannaärenden på heltid. Det genomsnittliga antalet minuter per vecka och förordnande varierade kraftigt mellan olika kommuner. Det vanligaste var dock ca 7 minuter per vecka och förordnanSOU 1972:65
de, vilket motsvarar ungefär 350 barnavårds- skötas av speciell kravavdelning. I kommumannaskap för en heltidsanställd barnavårds- ner, som har särskild tjänsteman som fastman. De heltidsanställda barnavårdsmännen ställer faderskap och underhållsbidrag, reansåg att ungefär 230 - 260 förordnanden kommenderade barnavårdsmännen ofta denborde vara lagom för en heltidsanställd na arbetsfördelning. I kommuntyp A var det betydligt vanligabarnavårdsman. re än i kommuntyperna B och C att entlediVanligen dröjde det 1 - 2 månader innan gande skedde först vid 18 år. Genomsnittligt faderskaps- och underhållsfrågan var fasthar 70 % av barnavårdsmännen i kommunställd, i Stockholm och Göteborg nämndes typ A uppgivit 18-årsgränsen som det vanlidock ofta 4 - 5 månader. I kommuner utan kravavdelning ägnades gaste skälet för entledigande av barn utom ca 22 % av barnavårdsmännens arbetstid åt äktenskap jämfört med 34 % av barnavårdskravverksamhet och 26 % åt hembesök och männen i kommuntyperna B och C; för barn övrigt kurativt arbete. I kommuner, som har i äktenskap var motsvarande procenttal 61 % särskild kravavdelning, ägnades drygt 40 % respektive 23 %. Ca 30 % av barnavårdsmännen angav att av arbetstiden åt hembesök och övrigt kurade sällan eller aldrig samråder med barnativt arbete. De vanligaste kurativa arbetsuppgifterna vårdsnämnden men över hälften av dessa var allmänna råd och samtal och bostadsfrå- barnavårdsmän var ändå nöjda med det gor. Även klientens ekonomiska problem bistånd de fick av nämnden. Ungefär 20 % av barnavårdsmännen var och frågor om barntillsyn var viktiga kuratiklart mot obligatoriskt barnavårdsmannava uppgifter. Hembesök företas av så gott som samtliga förordnande för barn utom äktenskap. 27 % barnavårdsmän. Hembesöken bedöms ge- ansåg att barnavårdsmannaförordnandet ennomgående som värdefulla. Det främsta dast borde vara obligatoriskt till faderskapsskälet till den positiva inställningen till hem- och underhållsfrågan var löst. I kommuntyp besök var att hembesök underlättar kontak- A var man mer positiv till ett obligatorium än i kommuntyperna B och C. ten med barnets vårdnadshavare. Barnavårdsmännen ansåg att det främst Ungefär 90 % av barnavårdsmännen ville ha en förändring av arbetsuppgifternas för- var de ensamma mödrarna som behövde delning. Främst ville man ägna mer tid åt barnavårdsman och att dessa mödrar fordrar kurativ verksamhet och hembesök. I kom- mycken kontakt men även de unga mödrarmuner utan kravavdelning ville en stor andel na och de nyligen frånskilda ansågs ha behov av barnavårdsmännen inte handha kravverk- av barnavårdsman och mycken kontakt. Drygt 70 % av barnavårdsmännen ansåg samheten. Barnavårdsmännen i kommuntyperna B och C angav att de främst ville ägna att entledigande skulle kunna ske då föräldmindre tid åt kontorsarbete och kontorsru- rarna sammanbor eller då barnet är stadigvatiner. På en direkt fråga svarade i genomsnitt rande omhändertaget för samhällsvård. 8 % av barnavårdsmännen att utbetalning av Ungefär en fjärdedel av barnavårdsmännen bidragsförskott bör skötas av barnavårds- ansåg att entledigande bör ske då faderskapsmän, 16 % ansåg att kravverksamheten bör och underhållsfrågan är fastställd och om handhas av barnavårdsmän och 80 % ansåg man tillfogar kravet att vårdnadshavaren att barnavårdsmän bör sköta umgängesrätts- skall ha ordnade arbets- och bostadsförhållanden instämde nästan hälften av barnafrågor. Två tredjedelar av barnavårdsmännen an- vårdsmännen. Drygt hälften av barnavårdssåg att det finns vissa av barnavårdsmännens männen tyckte att entledigande bör ske, då arbetsuppgifter som skulle kunna flyttas vårdnadshavaren så önskar. Däremot var det över till annan myndighet eller annat organ. endast 22 % som ansåg att entledigande Främst nämndes att kravverksamheten borde skulle kunna ske utan vårdnadshavarens SOU 1972:65
medgivande. Dessa krav ställdes för att undersökDrygt hälften av barnavårdsmännen ville ningen skulle kunna belysa kontakten mellan att barnavårdsmannaskapen skulle överföras barnavårdsmannen och vårdnadshavaren untill barnavårdsnämnden främst för att för- der de mest typiska förhållandena. Det enkla administrationen vid sjukdom, semes- ansågs att de fall, där barnet inte bor ter eller stor personalomsättning. stadigvarande hos den biologiske modern Ungefär en tredjedel av barnavårdsmännen eller fadern eller där vårdnadshavaren bor i ville att det personliga förordnandet skulle annan kommun än där barnavårdsmannen är bibehållas. Det vanligaste skälet härför var, förordnad, är så speciella att de inte borde att det är viktigt för klienten att ha en ingå i denna undersökning. bestämd person att vända sig till. Drygt Ett urval omfattande ca 2 000 vårdnadshälften av barnavårdsmännen ville emellertid havare bedömdes vara tillräckligt stort för att barnavårdsmannaskapen skulle överföras att tillåta en gruppering efter kommunstorpå barnavårdsnämnden. lek, barnens ålder, börd osv. För att varje På en allmänt hallen fråga om inställ- urvalskommun skulle väga lika tungt skulle ningen till barnavårdsmannainstitutionen i 35 vårdnadshavare uttas i var och en av dess nuvarande form, svarade 58 % att de kommunerna. ville ha en förändring. Främst ville de avEftersom det inte finns något centralt skaffa det personliga förordnandet och där- register över vårdnadshavare för barn med näst kom önskemålet om att entledigande barnavårdsman i olika kommuner, ombads skulle ske, då faderskaps- och underhållsfrå- socialförvaltningarna i urvalskommunerna gan är fastställd, varefter ärendet skulle att göra ett slumpmässigt urval av vårdnadsbehandlas som ett vanligt barnavårdsärende. havare. Följande urvalsförfarande skulle tillämpas. Samtliga vårdnadshavare födda den första i 4. Undersökning av vårdnadshavare varje månad skulle uttas. Om inte antalet vårdnadshavare då uppgick till 50, skulle alla 4.1 Undersökningspopulation vårdnadshavare födda den andra i varje och urval av vårdnadshavare månad uttas osv till dess minst 50 vårdnadsSom nämnts i avsnitt 2 har undersökningen havare uttagits. I några kommuner uppgick av vårdnadshavare utförts i samma urval inte antalet vårdnadshavare för barn med kommuner som undersökningen av barna- barnavårdsman till 50, utan där gjordes en vårdsmän. Om kommunsammanläggning ha- totalundersökning. de skett mellan undersökningstillfällena, har Åtta kommuner anmälde att urvalsförfaendast den kommundel innefattats, som randet medförde stora administrationssvårigundersökts vid den första undersökningen. heter. Dessa kommuner har därför gjort ett Undersökningspopulationen bestod av systematiskt urval av vårdnadshavare. vårdnadshavare för barn med barnavårdsman Socialnämnderna upprättade en förtecki urvalskommunerna. Dessutom ställdes vissa ning över de uttagna vårdnadshavarnas krav för att vårdnadshavaren skulle ingå i namn, adress, födelsenummer samt barnens undersökningspopulationen, nämligen att födelsedatum. Från varje förteckning på minst 50 vårdnadshavare uttog undersöka) vårdnadshavaren skulle vara barnets biolo- ningsledaren slumpmässigt 35 barn och deras giske mor eller far vårdnadshavare. Om vårdnadshavaren hade b) barnet skulle bo stadigvarande hos mo- flera barn, uttogs slumpmässigt ett av bardern eller fadern nen. c) vårdnadshavaren skulle bo stadigvarande i den kommun, där barnavårdsmannen förordnats. 138
00 r o rf- r~|_ r s crT 00CTNr o 00 M3 c-~ r~ r~ vo
5 o c > 00
»H O) &. o
c
^H rt 0\ a\ in 00 <7\ HO r f r f lO r f <N
^53
o 3-a
6 r_
.-* (N CN r o -H
•*T* O
r-
r3 (^
| 00 r f r N
CT\
I
W M S C C C .i _ =2 ÖO + j :o3
CN r o r o r o r o
—. T3 =« | ro r f ro
5 •% "O < O ca
rf
5 c S b < 5?^ä 5
„b
ca 3
_,
> g §•! g 3 .--2
\ C V) o o c o \ o r-t 10 c-~ r o >x>
0) C
C -O
H +J -rl
c3 5? g
^
C <U
.—1 r f vo r o -H
> r o 00 r-< CT\ r o
T3 C
o
2 -6 .§ g <
>
c~ v> o o c-~ CT\ m c~ •—1 t-- i/"> r o
<N
C -C
3 S .S .S C § >o ej o o ' "*: "t?
o o o rf
-Cl
o o o <2 o oo o° >O
wi o B I «o O O C 4= O :rt .14
o
—t B 00
4.2 Provundersökning Ett frågeformulär sammanställdes med frågor till vårdnadshavarna angående vissa av deras bakgrundsdata, kontakter med barnavårdsmannen och behov av hjälp i olika avseenden samt några påståenden för att mäta vårdnadshavarnas allmänna attityd till barnavårdsmannainstitutionen. För att pröva frågornas lämplighet och om en enkätundersökning med ett frågeformulär av detta slag över huvud taget kan genomföras utan allt för stort bortfall, företogs en provundersökning. Denna genomfördes i september 1971 och var riktad till 100 vårdnadshavare i Stockholm. Dessa hade uttagits så att olika grupper av vårdnadshavare fanns representerade. Härigenom kunde prövas om frågorna passade såväl olika åldersgrupper bland barnen som u ä respektive i ä barn. Efter en påminnelse hade två tredjedelar av svaren kommit in. Med hänsyn till att svarsfrekvensen var så pass hög från en storstad efter att endast en påminnelse skickats och att de inkomna svaren från olika kategorier vårdnadshavare tydde på att frågorna fungerade väl för olika grupper, beslöts att en enkätundersökning skulle göras, varvid det testade frågeformuläret med vissa mindre justeringar skulle användas.
4.3 Datainsamling, svarsfrekvens m m Den 10 november 1971 utsände undersökningsledaren frågeformulären till de utvalda vårdnadshavarna (bilaga B). I ett följebrev betonades att det var vårdnadshavarens egen personliga inställning som skulle komma till uttryck i svaren och att svaren skulle behandlas konfidentiellt och inte utlämnas till barnavårdsnämnden eller barnavårdsmannen. Två påminnelser efter en respektive två månader utsändes. Vid en jämförelse mellan vårdnadshavare, som svarat utan påminnelse och vårdnadshavare, som svarat efter en respektive två påminnelser, märktes ingen markant skillnad i svarsfrekvensen från olika grupper av vårdnadshavare. 140
Sammanlagt utsändes enkäten till 1 912 vårdnadshavare. 44 vårdnadshavare svarade att barnet ej bodde stadigvarande hos dem och i 15 fall var barnavårdsman entledigad. Antal vårdnadshavare som fyllde de ställda kraven för att ingå i undersökningspopulationen uppgick således till 1 853. Givetvis kan även vissa vårdnadshavare i bortfallsgruppen falla utanför undersökningspopulationen. Bortfallet uppgick till 428 vårdnadshavare eller ca 23 % av undersökningspopulationen. I bortfallsgruppen var adressen till 14 vårdnadshavare okänd, medan 37 vägrade att besvara enkäten, relativt ofta beroende på att de inte haft kontakt med barnavårdsmannen på lång tid. Den högsta genomsnittliga svarsfrekvensen erhölls i kommuner med 4 000 - 50 000 invånare (tabell 4.1). I nio kommuner låg svarsfrekvensen mellan 60 - 70 %, i 26 kommuner mellan 70 - 80 %, i 19 kommuner mellan 80 - 90 % och två kommuner hade en svarsfrekvens som översteg 90 %. Genom att socialnämnderna lämnat uppgifter om samtliga barns ålder, kunde en jämförelse göras mellan barnens åldersfördelning i bortfallsgruppen och i undersökningspopulationen (tabell 4.2). I stort sett erhölls samma åldersfördelning av barnen i undersökningspopulationen och bortfallsgruppen. Den äldsta åldersgruppen var dock något underrepresenterad i materia-
Tabell 4.2 Barnens åldersfördelning i bortfallsgruppen och i undersökningspopulationen. järnens ålder
Undersökningspopulation
Bortfallsgruppen
Antal
%
Antal
%
13,4 11,7 8,0 26,2 23,6 17,1 100
49 47 32 108 102 90 428
11,5 11,0 7,5 25,2 23,8 21,0 100
- 1 år 248 1 - 2 år 216 2 - 3 år 149 3 - 7 år 486 7 - 1 3 år 438 13 år eller mer 316 Summa 1 853
let. De äldre barnen var huvudsakligen underrepresenterade i kommuner med mindre än 10 000 invånare. Jämförelse mellan undersökningspopulation och bortfallsgrupp visar att bortfallet skett relativt slumpmässigt vad gäller barnens ålder. Detta förhållande liksom att ingen påfallande skillnad i svarsmönstren kunnat konstateras mellan dem som svarat utan påminnelse och dem som svarat efter en eller två påminnelser, tyder på att bortfallet inte orsakat någon snedvridning av resultaten. Antal barnavårdsmannaförordnanden var den 31 december 1970 i hela riket 156 991, varav 77 % gällde barn utom äktenskap. I undersökningspopulationen utgjorde barn utom äktenskap 83 %, dvs dessa barn var något överrepresenterade i undersökningen. De större kommunerna är likaså överrepresenterade. Härav följer att resultaten av undersökningen inte kan betraktas som representativa för hela riket utan endast för de 56 urvalskommunerna. Vid bearbetningen har uppdelningar mestadels gjorts mellan u ä och i ä barn och mellan olika kommunstorlekar. Överrepresentationen i dessa variabler har härigenom ej haft någon betydelse för resultaten i undergrupperna. I det inkomna materialet får svarsfrekvensen på enskilda frågor anses som mycket tillfredsställande. I regel har högst några procent lämnat en fråga obesvarad. Det var endast på fråga 5 angående samboende med föräldrar, anhörig eller annan vuxen utom barnets far och fråga 7 a angående datum för faderskapsfastställelse, som bort-
fallet blev stort. Vid dessa frågor uppgick bortfallet till drygt 20 %. 4.4 Resultat 4.4.1 Bakgrundsdata Av de undersökta vårdnadshavarna för barn med barnavårdsmän var 12 män, dvs knappt 1 %. Ungefär 42 % av vårdnadshavarna var högst 25 år, 36 % var mellan 26 och 35 år och 22 % var över 35 år. Endast 3 % av vårdnadshavarna var 18 år eller yngre. Ungefär 80 % av mödrarna till barn utom äktenskap hade varit under 25 år då barnet föddes. 1 kommuner med mindre än 10 000 invånare hade 22 % av mödrarna varit högst 18 år då barnet föddes. I kommuner med mer än 50 000 invånare hade ca 15 % av mödrarna varit högst 18 år, då barnet föddes. Om vårdnadshavaren hade flera barn för vilka barnavårdsman var förordnad, har endast ett barn uttagits slumpmässigt till undersökningen. Mödrarna kan således då deras första barn föddes ha varit något yngre än som framkommit vid denna undersökning. Ca 30 % av vårdnadshavarna var födda i vistelsekommunen och nära två tredjedelar hade bott i vistelsekommunen minst fem år. Ungefär samma bild erhölls i de olika kommungrupperna. 102 vårdnadshavare (7,2 %) var födda utomlands, varav hälften i Finland. Ungefär tre fjärdedelar av de utomlands födda vårdnadshavarna hade emellertid bott i Sverige i
Tabell 4.3 Vårdnadshavarnas civilstånd fördelade efter kommunstorlek. Kommunstorlek
Summa
Förut gifta
Gifta
Ogifta Antal
%
Antal
%
Antal
%
Antal
- 4 000 inv. 4 0 0 0 - 1 0 000 inv. 10 0 0 0 - 5 0 000 inv. Minst 50 000 inv. Stockholm/Göteborg
48 334 284 162 22
59,3 56,5 62,0 65,1 48,9
17 132 79 37 6
59,7
16 125 95 50 17 303
19,8 21,2 20,8 20,0 37,8
Summa
21,0 22,3 17,2 14,9 13,3 19,0
81 591 458 249 45 1 424
21,3
Tabell 4.4 Andelen ensam- och samboende vårdnadshavare (%).
Faderskapet var fastställt för 94 % av u ä barnen. I 20 fall (1,8 %) var faderskapsutredningen nedlagd. I ungefär en tredjedel av fallen hade faderskapet fastställts före barnets födelse. Då barnen var en månad var faderskapet fastställt för ca tre fjärdedelar av dem. 1 8 % av fallen hade det dröjt till barnet var över ett år, innan faderskapet fastställts.
Kommunstorlek
Samboende med någon vuxen
Samboende med barnets far
Ensamboende
- 4 000 inv. 4 00010 000 inv. 10 0 0 0 50 000 inv. Minst 50 000 inv. Stockholm/ Göteborg Summa
79,0
38,8
21,0
71,0
30,8
29,0
61,5
30,0
38,5
58,3
30,4
41,7
4.4.2 Kontakten med barnavårdsmannen
31,8 64,9
14,0 30,4
68,2 35,1
För att belysa hur personlig kontakten var mellan vårdnadshavare och barnavårdman tillfrågades vårdnadshavarna om de kände till namnet på barnets nuvarande barnavårdsman och när denne förordnades. Kännedom om den nuvarande barnavårdsmannen beror naturligtvis på hur gammalt barnavårdsmannaförordnandet är och när den sista kontakten togs. Resultatet från hela undersökningsgruppen speglar emellertid den genomsnittliga situationen. Sålunda kände i genomsnitt 84 % av vårdnadshavarna till namnet på den nuvarande barnavårdsmannen och drygt hälften visste vilket år denne förordnats. 41 % av vårdnadshavarna ansåg att det var mycket bra att en viss bestämd person hade utsetts att som barnavårdsman hjälpa i olika sammanhang. 40 % tyckte att det var bra med en bestämd barnavårdsman medan 17 % av vårdnadshavarna svarade att det gick lika bra med olika tjänstemän. 2 % ansåg att olika tjänstemän var att föredra. Ungefär två tredjedelar av vårdnadshavarna hade haft mer än en barnavårdsman. Ca 28 % hade haft två barnavårdsmän, 12 % tre, 5 % fyra och 4 % hade haft minst fem barnavårdsmän. 12 % av vårdnadshavarna visste inte hur många barnavårdsmän som varit förordnade för deras barn eftersom de trodde att de inte alltid blivit underrättade om byte av barnavårdsman. 4 % kom inte ihåg hur många barnavårdsmän, som varit förordnade för barnet. Om barnet haft flera barnavårdsmän, skulle vårdnadshavaren ange om bytet av barnavårdsman huvudsakligen berott på att
minst fem år. Av tabell 4.3 framgår att ca 60 % av vårdnadshavarna var ogifta, 19 % gifta och 21 % förut gifta. Andelen ogifta var störst i de medelstora kommunerna medan gruppen förut gifta var vanligast i storstadsgruppen. Andelen vårdnadshavare som stadigvarande bodde tillsammans med någon annan vuxen var störst i de mindre kommunerna (79 %) och minst i storstäderna (32 %) (tabell 4.4). Ungefär 39 % av mödrarna i kommuner med mindre än 4 000 invånare bodde stadigvarande tillsammans med barnets far. Andelen samboende föräldrar var omkring 30 % i övriga kommuner utom i storstäderna, där andelen samboende föräldrar endast var 14 %. Det var således vårdnadshavare, som bodde i storstäderna som oftast inte bodde stadigvarande med barnets far eller någon annan vuxen. De undersökta barnens ålder vid undersökningstillfället framgår av tabell 4.5. Ungefär en fjärdedel av barnen var under 2 år och ca 40 % var 7 år eller äldre. Åldersfördelningarna i de olika kommunstorlekarna visade inga markanta skillnader med undantag av Stockholm-Göteborgsområdena, där relativt många 7-13-åringar fanns med i det undersökta materialet. Ungefär 83 % av barnen var födda utom äktenskap. Någon större skillnad mellan kommungrupperna fanns inte beträffande den procentuella andelen u ä barn i urvalet. 142
E E
1 on <
H H 0\ 0 \ l ^ OO OMO t • * «/-> rf rN
00 ^D —i rf vo <J\ \ 0 VO (N l o
v© <S VD r - MP
b*
£R
$£
c^
O <N <N in rf -4 in r-~ O rf <N (S <N rO (N
ro CN^ r^ rf t— (N i o O O vo
ON ^H rS CO »4
43 o
ro os o ro r <N rf io ro vo
S O r f 0\ ro ro oo ro
<o
o> a
E
- S3 >' >' > >< C/) c c c ,0 C " ~ " • ~ > Q O o O o o sO ""•
o o o O U rf o o O t/5 O o 1 1 o O1 m X o o o o c o rf o
•C)
^ 143
Tabell 4.6 Den huvudsakliga orsaken till byte av barnavårdsman (%). Kommunstorlek
Orsak till byte av barnavårdsman
- 4 000 inv. 4 0 0 0 - 1 0 000 inv. 10 0 0 0 - 5 0 000 inv. Minst 50 000 inv. Stockholm/Göteborg Summa
Vårdnadshavaren har flyttat
Barnavård; ömannen har lämnat sin tjänst e. dyl.
Vårdnadshavaren vet ej orsaken
34,8 43,7 37,6 25,4 14,3
59,4 41,3 31,2 37,3 45,7
5,8 15,0 31,2 37,3 40,0
36,6
38,6
24,9
vårdnadshavaren flyttat till annan kommun eller om det berott på att barnavårdsmannen lämnat sin tjänst, fått tjänstledigt e dyl (tabell 4.6). I genomsnitt berodde 37 % av barnavårdsmannabytena på att vårdnadshavaren flyttat till annan kommun. I mindre kommuner förekom oftare än i större kommuner att byte av barnavårdsman berodde på att vårdnadshavaren flyttat till annan kommun. Ungefär en fjärdedel av vårdnadshavarna kände inte till varför byte skett av barnavårdsman. Ju större kommunerna var desto större andel av vårdnadshavarna var okunniga om skälet till barnavårdsmannabytet. 31 % av mödrarna till barn födda utom äktenskap hade haft sin första kontakt med barnavårdsmannen i början av graviditeten och 30 % strax före förlossningen. Ungefär hälften av vårdnadshavarna hade huvudsakligen själva tagit kontakt med barnavårdsmannen. En fjärdedel angav att det
oftast varit barnavårdsmannen som tagit kontakt och ungefär lika många vårdnadshavare uppgav att det varit ungefär lika vanligt att kontakten tagits av barnavårdsmannen som av dem själva. Om svarsfördelningen i olika kommunstorlekar jämförs, verkar det som om det var vanligare att kontakten tas av barnavårdsmannen i de små kommunerna. I genomsnitt hade 40 % av kontakterna skett huvudsakligen genom telefonsamtal och 37 % genom att vårdnadshavaren besökt barnavårdsmannens tjänsteställe. Ungefär 9 % av vårdnadshavarna angav att kontakten med barnavårdsmannen huvudsakligen skett genom brev och 14 % angav att det mest varit fråga om hembesök av barnavårdsmannen. Det var betydligt vanligare att hembesök var den huvudsakliga kontaktformen i de små kommunerna än i de större. Av tabell 4.7 framgår att ungefär 45 % av
Tabell 4.7 Andel vårdnadshavare som uppgett att kontakterna huvudsakligen gällt faderskapsfastställelse och fastställelse eller indrivning av underhållsbidrag fördelat efter u ä- och i ä-förordnanden och kommunstorlek (%). Kommunstorlek
Andel vårdnadshavare vars kontakter huvudsakligen gällt faderskapsfastställelse
Andel vårdnadshavare vars kontakter huvudsakligen gällt underhållsbidrag
- 4 000 inv. 4 0 0 0 - 1 0 000 inv. 10 0 0 0 - 5 0 000 inv. Mer än 50 000 inv. Stockholm/Göteborg
55,2 45,2 45,9 40,3 42,4
2,4 7,3 10,0
Summa 45,0
5,0
47,4 37,3 36,4 27,3 32,3 35,6
88,9 62,7 60,0 35,7 66,7 59,1
SOD 1972:65
u ä barnens vårdnadshavare uppgett att kontakterna huvudsakligen gällt faderskapsfastställelse och 35 % har angett att det mest gällt underhåll. Det var vanligare i de små kommunerna än i de större att kontakten med barnavårdsmannen huvudsakligen gällde dessa juridiska frågor. Skillnaden mellan kommunstorlekarna beror bl a på att det är främst de större kommunerna, som har särskilda kravavdelningar. Underhållsfrågorna spelar en viktig roll i kontakterna mellan i ä barnens vårdnadshavare och barnavårdsmännen. I genomsnitt angav ca 60 % av vårdnadshavarna för i ä barn att kontakterna huvudsakligen gällt underhållsbidrag. Andelen vårdnadshavare som angett att kontakten med barnavårdsmannen endast till en mindre del eller inte alls gällt fastställelse av faderskap eller underhåll eller indrivning av underhållsbidrag visar hur stor andel av kontakterna som gällt barnavårdsmannens kurativa uppgifter (tabell 4.8). Ungefär 44 % av u ä barnens vårdnadshavare har uppgett att kontakterna huvudsakligen gällt kurativa frågor. Motsvarande andel för i ä barnens vårdnadshavare var 39 %. Det var i regel vanligare att kontakten gällde kurativa frågor i de större kommunerna än i de mindre. Differensen mellan kommunstorlekarna kan bl a bero på dels att barnavårdsmannen i större kommuner ofta avlastats kravverksamheten och sålunda fått mer tid till kurativa uppgifter, dels att de kurativa behoven är större i de stora kommunerna. Som framgick av tabell 4.4 var andelen ensamboende vårdnadshavare störst i de stora kommunerna, vilket troligen också medför ett större behov av kurativ hjälp. 4.4.3 Kontaktfrekvens Ofta är kontakten med barnavårdsmannen mest intensiv i början av ett förordnande. För u ä barn skall faderskap och underhållsbidrag fastställas. Ofta finns dessutom praktiska problem, som måste få en snar lösning. Vid undersökningen av den faktiska och önskade kontaktfrekvensen med barnavårdsSOU 1972:65 in
Tabell 4.8 Andel vårdnadshavare vars kontakter huvudsakligen gällt kurativa frågor fördelat efter u ä- och i ä-förordnanden och kommunstorlek (%). Kommunstorlek
uä
iä
- 4 000 inv. 4 0 0 0 - 1 0 000 inv. 10 0 0 0 - 5 0 000 inv. Mer än 50 000 inv. Stockholm/Göteborg Summa
33,9 42,6 42,8 51,6 51,6 44,2
14,3 35,8 35,2 64,3 33,3 39,2
mannen vid u ä - förordnanden har det bedömts som mest angeläget att gruppera materialet efter barnens ålder. Sålunda har tre grupper använts, nämligen barn under 1 år, barn mellan 1 och 7 år och barn från 7 år. a) Barn under ett år och födda utom äktenskap. Ungefär 38 % av vårdnadshavarna med barn under 1 år hade haft kontakt med barnavårdsmannen minst en gång per halvår. 39 % hade haft en kontakt med barnavårdsmannen och 23 % angav att de inte haft någon kontakt under det sista året. Kontaktfrekvensen var relativt oberoende av kommunstorlek (tabell 4.9). Drygt 80 % av vårdnadshavarna ville ha någon kontakt med barnavårdsmannen. 30 % ville ha kontakt minst en gång i kvartalet. Tabell 4.9 Faktisk och önskad kontaktfrekvens under senaste året bland vårdnadshavare för u ä barn under ett år (%). Kontaktfrekvens
En gång i månaden eller oftare Ungefär en gång i kvartalet Ungefär en gång per halvår Hn gång Inte någon gång Vid behov Antal svar
Faktisk fördelning
Önskad fördelning
17,9
11,1
11,6
18,9
8,4 38,9 22,6 0,5
21,6 22,6 18,9 6,8
Av vårdnadshavarna med barn under ett år bodde inte tillsammans med barnets far bodde 141 (73 %) tillsammans med barnets under barnets första levnadsår. I gruppen far. Bland dem som önskat kontakt en gång i vårdnadshavare med barn i åldern 1 - 7 år var kvartalet eller oftare var vårdnadshavare, som andelen inte samboende föräldrar 62 %. inte bodde tillsammans med barnets far, klart Bland dem som önskade kontakt med barnaöverrepresenterade. vårdsmannen en gång i kvartalet eller oftare Om den genomsnittliga faktiska kontakt- dominerade vårdnadshavare som inte bodde frekvensen jämförs med den önskade, visar tillsammans med barnets far. undersökningen att ungefär 29 % var nöjda I genomsnitt var en tredjedel av vårdnadsmed kon takt frekvensen, medan 34 % önska- havarna för barn mellan 1 och 7 år nöjda de mer kontakt och 37 % önskade mindre med kontaktfrekvensen. 45 % önskade dock kontakt med barnavårdsmannen. mer kontakt med barnavårdsmannen. Endast 22 % önskade mindre kontakt. I gruppen b) Barn mellan ett och sju år och födda vårdnadshavare med barn under 1 är hade en högre andel (37 %) önskat få mindre kontakt utom äktenskap Då barnen var i åldern 1-7 år var kontakten med barnavårdsmannen. Skillnaden mellan med barnavårdsmannen mer sparsam än un- grupperna kan bl a bero på att dels var den der barnets första levnadsår. 46 % av vård- faktiska kontaktfrekvensen lägre då barnen nadshavarna hade inte haft någon kontakt var mellan 1 och 7 år, dels på att flera med barnavårdsmannen under sista året och vårdnadshavare inte bodde tillsammans med ca 23 % hade endast haft en kontakt. barnets far, då barnen var äldre. Kontaktfrekvensen var något högre i kommuner med 10 000 - 50 000 invånare och i c) Barn från sju år och födda utom äktenStockholm/Göteborg än i övriga kommuner. skap Som framgår av tabell 4.10 önskade 82 % Vårdnadshavare för barn från 7 år hade lägre kontakt med barnavårdsmannen. Ungefär kontaktfrekvens med barnavårdsmannen än hälften av vårdnadshavarna för barn i åldern de båda övriga grupperna. Drygt hälften 1-7 år ville ha kontakt med barnavårds- hade inte haft någon kontakt med barnamannen minst en gång i halvåret och nära vårdsmannen det sista året och 22 % hade 30 % minst en gång i kvartalet. endast haft en kontakt (tabell 4.11). I den Ungefär en fjärdedel av vårdnadshavarna minsta kommunstorleken var det vanligare
Tabell 4.10 Faktisk och önskad kontaktfrekvens under senaste året bland vårdnadshavare för u ä barn i åldern 1-7 år (%).
Tabell 4.11 Faktisk och önskad kontaktfrekvens under senaste året bland vårdnadshavare för u ä barn från 7 år (%).
Kontaktfrekvens
Kontaktfrekvens
En gång i månaden eller oftare Ungefär en gång i kvartalet Ungefär en gång per halvår En gång Inte någon gång Vid behov Antal svar
146 Faktisk fördelning
Önskad fördelning
6,7
9,3
11,5
19,1
12,8 23,3 45,8 100
21,2 26,1 17,5 6,7 100
-
En gång i månaden eller oftare Ungefär en gång i kvartalet Ungefär en gång per halvår En gång Inte någon gång Vid behov Antal svar
Faktisk fördelning
Önskad fördelning
6,6
8,7
6,3
14,1
13,7 21,6 51,8
19,4 32,7 18,9 6,2 100 355
100 365
att vårdnadshavare inte haft någon kontakt med barnavårdsmannen än i övriga kommuner. Drygt 80 % av vårdnadshavarna ville ha kontakt med barnavårdsmannen. Ungefär 42 % ville ha minst en kontakt per halvår. Endast 12 % av vårdnadshavarna för barn från 7 år bodde stadigvarande tillsammans med barnets andre förälder. Något tydligt samband mellan önskan om kontakt och icke samboende med barnets andre förälder kunde ej urskiljas. I gruppen vårdnadshavare för barn från 7 år fanns ungefär lika många nöjda med den faktiska kontaktfrekvensen som i gruppen vårdnadshavare för barn 1—7 år, dvs ca en tredjedel. Även andelarna som önskade mer kontakt (44 %) respektive mindre kontakt (23 %) var ungefär lika stora i de två åldersgrupperna. d) Barn födda i äktenskap Undersökningen omfattade 240 i ä förordnanden varav nära 80 % gällde barn från 7 år. Kontaktfrekvensen för förordnanden för barn i äktenskap har inte samma naturliga samband med barnens ålder som u ä — förordnandena utan beror mera på förordnandenas ålder. Vid bearbetningen av kontaktfrekvenserna för i ä barn har därför ingen uppdelning gjorts på basis av barnens ålder. 1 genomsnitt var 37 % nöjda med kontaktfrekvensen, 44 % ville ha mer kontakt och 19 % önskade mindre kontakt med barnavårdsmannen. Som framgår av tabell 4.12 hade omkring 38 % av i ä barnens vårdnadshavare inte haft någon kontakt med barnavårdsmannen och 22 % hade endast haft en kontakt senaste året. Nära 90 % av vårdnadshavarna ville emellertid ha kontakt med barnavårdsmannen. I genomsnitt önskade ca 36 % av vårdnadshavarna ha kontakt minst en gång i kvartalet. Då förordnandena fördelades efter ålder visade det sig att 67 % av vårdnadshavarna som haft barnavårdsman mindre än ett år, ville ha kontakt minst en gång per kvartal. SOU 1972:65
Tabell 4.12 Faktisk och önskad kontaktfrekvens under senaste året bland vårdnadshavare för i ä barn (%). Kontaktfrekvens
En gång i månaden eller oftare Ungefär en gång i kvartalet Ungefär en gång per halvår En gång Inte någon gång Vid behov Antal svar
Faktisk fördelning
Önskad fördelning
11,6
17,3
10,7
19,1
17,4 22,3 37,5 0,5 224
24,5 22,3 11,4 5,4 220
Bland dem som haft barnavårdsman 1—3 år ville 33 % ha kontakt minst en gång i kvartalet. Motsvarande andel bland vårdnadshavare som haft barnavårdsman 3—7 år och som haft barnavårdsman mer än sju år var 41 % respektive 25 %. Relativt många vårdnadshavare som haft barnvårdsman en längre tid önskar således täta kontakter med barnavårdsmannen. 4.4.4 Hembesök I undersökningen av barnavårdsmän framkom önskemål från barnavårdsmännen om mer tid för hembesök. De flesta barnavårdsmän ansåg att hembesök var värdefulla och att kontakten med vårdnadshavarna underlättades genom hembesök. I genomsnitt ville 42 % av vårdnadshavarna gärna eller mycket gärna att barnavårdsmannen gör hembesök. 38 % svarade att det var likgiltigt om barnavårdsmannen gör hembesök och 19 % var negativa till hembesök. Vårdnadshavarna i Stockholm/ Göteborg var mycket mer positiva till hembesök än andra. 35 % av vårdnadshavarna i storstäderna ville mycket gärna och 35 % ville gärna att barnavårdsmannen gör hembesök. Endast omkring 20 % av vårdnadshahavarna hade emellertid fått hembesök av barnavårdsmannen det sista året. 63 % av vårdnadshavarna hade över huvud taget 147
aldrig fått hembesök av barnavårdsmannen. Ungefär 42 % av vårdnadshavarna som fått hembesök angav att hembesöken oftast varit oväntade, 47 % angav att hembesöken mest skett efter överenskommelse och 11 % att hembesöken lika ofta varit oväntade som avtalade i förväg. I de mindre kommunerna var det vanligare att hembesöken var oväntade än i de större kommunerna. Ca hälften av vårdnadshavarna tyckte att det inte spelade någon roll om hembesöken är oväntade eller avtalade i förväg. 12 % ansåg att hembesöken gärna får vara oväntade medan omkring 40 % ansåg att hembesök borde vara avtalade i förväg. Vårdnadshavare i Stockholm/Göteborg ville oftare än andra att hembesöken skulle vara avtalade i förväg.
aktualiserats under perioden än då förordnandet är tämligen nytt. Å andra sidan är det kanske mest i början av ett förordnande som det finns mest problem att lösa. Vid bearbetningen har därför inte någon uppdelning gjorts efter förordnandets längd. Behov av hjälp kan uppfattas på olika sätt. Många mödrar kanske anser att det inte funnits något behov av faderskapsfastställelse, då det inte förekommit något tvivel om vem som är barnets far. För barn födda utom äktenskap måste det emellertid juridiskt sett alltid finnas behov av att faderskapet fastställs. Minnet kan även svika angående hjälpbehov för länge sedan. En del vårdnadshavare kanske inte heller vill medge att behov av hjälp förelegat i olika avseenden. Vissa vårdnadshavare kanske måste vara i en verklig 4.4.5 Behov av hjälp i olika avseenden nödsituation för att de skall anse att hjälpbeVårdnadshavarna tillfrågades om de, under hov föreligger. den tid barnavårdsman varit förordnad, haft Undersökningens resultat ger en genombehov av hjälp i olika avseenden och i så fall snittlig bild av graden av hjälpbehov i olika vem som hjälpt dem. Vidare ställdes en fråga frågor bland vårdnadshavare i urvalskommuangående vilken myndighet vårdnadshavarna nerna. För u ä barnen har antagits att helst skulle vilja anlita om de behövde olika hjälpbehoven har samband med om föräldformer av hjälp. rarna sammanbor och moderns ålder vid barnets födelse. Ca 37 % av mödrarna, som varit i någon åldersgrupp under 30 år då Frågorna omfattade följande hjälpsituatio- barnet föddes, bodde tillsammans med barner: nets far vid undersökningstillfället. Bland a) fastställande av faderskap och/eller under- dem som fött barn efter 30 års ålder var ungefär 28 % samboende med barnets far. hållsbidrag Vid bearbetningen har vårdnadshavare för b) få ut underhåll eller bidragsförskott u ä barn fördelats efter kommunstorlek c) andra ekonomiska frågor och om de bodde tillsammans med barnets d)lösa umgängesrättsfrågor far varefter andelen vårdnadshavare beräke) ordna bostad nats, som redovisat att något behov av hjälp f) ordna arbete förekommit. Hjälp med fastställande av g) få vidareutbildning faderskap och/eller underhållsbidrag och h)ordna barntillsyn hjälp med att få ut underhållsbidrag eller i) ordna social hemhjälp bidragsförskott har rubricerats som juridiska j) råd angående barnets uppfostran eller uppgifter, medan hjälp i andra avseenden utbildning betecknats som kurativ hjälp. k) råd angående personliga problem 1) hjälp med ansökningar m) information i sociala frågor Om vårdnadshavaren haft barnavårdsman en längre tid kan flera behov av hjälp ha 148
„
>
» 2 §»•55
i i x> c
rt
•s > o O 60 i-; ort m
:trS
Z X>
X
m ^- r n i ^ >t r o O <-< CN O1» CO CO <N <N
VO
t— VO t*- CO \C vooCoo t ^ o vo vo r » r^
• *
m'
CN
Tf
r~
U)
••o <M
t i
2 >a rt
X> —j c i^ 3 :2>
. &•
WM S
r— <—i »n i o •-<_ p ^ vo i o TJ- vo CXD o ' rH rt N ( S M CN
x; V5
flrt C
fl | > rt
<U 3 O, fl • • « s ort tS . ._
P3 .5, O X?
C~- O "O VD - H - i v£>' CO <?\ O CO .—i co co r f m
rt ft.
m
^ > ro
3 E
• fl w .2.x? rt •°
on
>
i—1
•K > O O 60 x ! ort m
o,
a c 3 :2, W Ai X? •B H
u •o c o
r»' 1—1
rt'
i-H
c - <-H •-« r-^ co -H i n rt ^ M OiOOOM»ON
x
S3
r ^ H ^ VO
co o ^ o ^ co^ r-^ i n oo' • * oo' o ' <--'
u60 •£ 2 Ä x>
Z
ui
co" »-T r t o ov r o CN »-t -H
in oo' 00
C» <D CN 0\ r-^ rt r~rt >/f <N vo r o ' rt CN CN H rt
'
M
flcj .• rt fl
3 D .
oa .5, o x?
oo r^ co^ m^ r-^ r~T t-»' m ' m ' r-' CN • * i n »n m
X3
00^
o' m
E
rt W5
u rti o
i-i
rt q
•° • fl Q,
I-I
:rt
W .2,'x?
_>
w 2
q <D i S X)
-£ >
O O 60 X! ort JU
Z X C rt •S H
<0
flC
c o i o f ; O^ r~B 00^ CN o\ o ' * - i r~ r o ' CN m CN CN rt
co co^ •«3-o^ r~ co' t-- i n i n i£> vo i n • * " * rt
CN
r-~ r - vo >—i r o
r»
V© CN T}- Tj- CO co •rt/ i n i n oo
oo' *t
r-^
m
fl C 3 ;2, W .* X?
co r~ i n i n co^ r o ' oo' ^i VO r o ' co' CN CN T f co co C O
,• O 3 O. fl • ^. : 2fl, ort t"
co^ <?i © co r~ O
Q.
°\
CN co^
• *
CN co ^ H ^ H CO
Os
© . rt^ rt^ T t t-_ o \ o r o i n ^O
• *
pa .3, o £
u
o
M
X)
rt
E
•° • fl W .2,x?
rt
C/3
Q.
—
"^
a
• • • • 8P S > > > > S E
T3
< t£
M
.S.S.S.S5
O
o O o o O o O ;0 *; w o o o o O -r o o ° "c
^t-
C 3
g E r «
Cfl
o
-H i n o
|
C
1 O1 Ol •« O C x O O :rt rti O O ^ O r r C? rt ••-;
rt2
in
w
4.4.5.1 Hjälpbehov hos vårdnadshavare för barn födda utom äktenskap
och 23 % av barnavårdsmännen angav att de unga mödrarna hade störst behov av barnaAv tabell 4.13 framgår att i genomsnitt hade vård sman. Att ensamma mödrar, dvs de som ej bor tre fjärdedelar av vårdnadshavarna för u ä tillsammans med barnets far, har ett stort barn haft något behov avhjälp. Vårdnadshahjälpbehov, stämmer väl med undersökvare som inte sammanbor med barnets far ningens resultat. Att särskilt unga mödrar hade genomgående haft större behov av hjälp skulle ha ett stort behov av barnavårdsman än samboende föräldrar. Omkring 90 % av de kan emellertid inte verifieras genom undericke samboende mot omkring 50 % av de sökningen av vårdnadshavare. samboende hade behövt någon form av Av tabell 4.14 framgår nämligen att behohjälp. Andelen bland de icke samboende som behövt hjälp var ungefär lika stor oavsett vet av hjälp varit ungefär lika stort oavsett kommunstorlek. Däremot hade samboende i moderns ålder vid barnets födelse. Det kurastörre kommuner haft mer behov av hjälp än tiva behovet har varit minst lika stort bland de äldre mödrarna som bland de yngre. samboende i mindre kommuner. Ungefär 5 % av de samboende och 24 % av de icke samboende hade enbart behövt hjälp i juridiska frågor. I genomsnitt hade ca 18 % 4.4.5.2 Hjälpbehov hos vårdnadshavare för av samtliga vårdnadshavare för u ä barn barn födda i äktenskap enbart behövt hjälp i juridiska frågor. Både icke samboende och samboende Frågan angående olika hjälpbehov har besvavårdnadshavare hade i stor utsträckning haft rats av 207 vårdnadshavare för barn i äktenbehov av kurativ hjälp. Sålunda hade 64 % av skap. 19 % av dessa vårdnadshavare hade de icke samboende och 43 % av de samboen- enbart behövt hjälp i juridiska frågor, 13 % de vårdnadshavarna behövt någon form av enbart i kurativa och 59 % hade behövt såväl kurativ hjälp. Andelen som behövt kurativ juridisk som kurativ hjälp. 9 % har angett att hjälp var större ju större kommun vårdnads- de inte behövt någon hjälp över huvud taget. havaren var bosatt i. Undersökningsmaterialet var av för liten I flera sammanhang har framhållits att det omfattning för att tillåta någon statistiskt speciellt är de unga mödrarna som behöver hållbar jämförelse mellan i ä barnens vårdolika former av hjälp. I barnavårdsmannaun- nadshavare i olika kommunstorlekar eller i dersökningen nämnde 42 % av barnavårds- olika åldersgrupper. Det tycks emellertid männen att det var särskilt de ensamma inte föreligga några större skillnader i hjälpmödrarna som behövde en barnavårdsman behov mellan kommuner av olika storlek.
Tabell 4.14 Andelen bland u ä barnens vårdnadshavare som haft behov av hjälp fördelat efter moderns ålder vid barnets fördelse (%). Hjälpbehov
Högst 18 år
19-21 ar
22-25 ar
26-30 ar
31-35 ar
Över 35 år
Samtliga vårdnadshavare
Enbart juridisk hjälp Både juridisk och kurativ hjälp Enbart kurativ hjälp Summa: något behov Inget behov Summa
19,1
18,3
17,9
16,4
13,9
10,0
17,6
34,1 23,2 76,4 23,6 100
34,6 21,7 74,6 25,4 100
37,5 16,4 71,8 28,2 100
37,3 23,6 77,3 22,7 100
41,7 16,7 72,2 27,8 100
42,5 22,5 75,0 25,0 100
36,1 20,7 74,4 25,6 100
Antal vårdnadshavare
1 155
4.4.5.3 Olika former av hjälpbehov Nedan följer en redovisning av andelen vårdnadshavare, som behövt hjälp i enstaka frågor och vilken myndighet som varit behjälplig. Även önskemål om vem vårdnadshavarna helst skulle vilja anlita om de behövde hjälp i olika avseenden redovisas. a) Fastställande av faderskap och/eller underhållsbidrag 49 % av vårdnadshavarna uppgav att de haft behov av hjälp med att fastställa faderskap eller underhållsbidrag. 181 % av fallen hade barnavårdsmannen hjälpt dem. 12 % angav att rättshjälpen hade hjälpt till med fastställelse av faderskap och underhåll och 2 % hade fått hjälp av advokat. Ungefär tre fjärdedelar ville helst att barnavårdsmannen skulle fastställa faderskap och underhållsbidrag, 4 % nämnde socialbyrån och 9 % ville helst anlita rättshjälpen, medan 12 % ansåg att vilken myndighet som helst kunde bistå. b) Underhåll eller bidragsförskott Ca 45 % hade haft behov av hjälp med att få ut underhåll eller bidragsförskott. 83 % av dessa vårdnadshavare hade fått hjälp av barnavårdsmannen. Tre fjärdedelar av vårdnadshavarna ville helst anlita barnavårdsmannen i detta ärende. 7 % ville helst vända sig till socialbyrån. c) Andra ekonomiska frågor 29 % av vårdnadshavarna hade behövt hjälp med andra ekonomiska problem. Drygt hälften av dessa hade fått hjälp genom socialbyrån och ungefär 40 % av barnavårdsmannen. Ca två tredjedelar av vårdnadshavarna ville helst vända sig till barnavårdsmannen med ekonomiska problem; 12 % angav socialbyrån. För 16 % spelade det ingen roll vilken myndighet som hjälpte i ekonomiska frågor. d) Umgängesrättsfrågor I genomsnitt hade 5 % av vårdnadshavarna fått hjälp angående umgängesrättsfrågor. 2 % SOU 1972:65
av vårdnadshavarna för u ä barn hade haft behov av hjälp i umgängesrättsfrågor och 15,6 % av vårdnadshavarna för i ä barn. 57 % av vårdnadshavarna som behövt hjälp med umgängesrättsfrågor hade erhållit hjälp av barnavårdsmannen och 23 % av rättshjälp eller advokat. 19 % hade inte fått någon hjälp trots behov. Ungefär två tredjedelar av vårdnadshavarna uppgav att de helst skulle vilja anlita barnavårdsmannen om umgängesrättsproblem uppstod. e) Bostad En fjärdedel av vårdnadshavarna hade behövt hjälp med att ordna bostad. En tredjedel av dessa hade fått hjälp genom barnavårdsmannen, 5 % genom bostadsförmedlingen medan 44 % inte fått någon hjälp med bostadsanskaffning trots behov. Drygt hälften av vårdnadshavarna skulle helst vända sig till barnavårdsmannen med bostadsproblem. Endast 8 % angav att de helst skulle vilja anlita bostadsförmedlingen om de behövde annan bostad, medan det för 28 % var likgiltigt vem de vände sig till. f) Arbete Endast 9 % av vårdnadshavarna uppgav att de haft behov avhjälp med att ordna arbete. 28 % av dessa hade fått hjälp genom arbetsmarknadsorgan och 16 % genom barnavårdsmannen. Drygt hälften som behövt hjälp med att ordna arbete hade inte fått någon hjälp alls. 42 % av vårdnadshavarna skulle i första hand vända sig till barnavårdsmannen, om de behövde hjälp med arbetsanskaffning, medan 18 % helst skulle anlita arbetsförmedlingen. För en tredjedel spelade valet av myndighet ingen roll. g) Vidareutbildning Ungefär 10 % hade behövt hjälp med vidareutbildning. Hälften av dessa hade fått hjälp genom arbetsmarknadsmyndigheter medan 37 % uppgav att de inte erhållit hjälp av någon. Ca 40 % av vårdnadshavarna skulle helst 151
vända sig till barnavårdsmannen om de skulle få behov av vidareutbildning, ca 11 % till arbetsförmedlingen och drygt en tredjedel föredrog inte någon speciell myndighet. h) Barntillsyn Ca 27 % av vårdnadshavarna hade behövt hjälp med att ordna barntillsyn. Behovet har varit betydligt större i kommuner med mer än 10 000 invånare än i de mindre kommunerna. En tredjedel hade fått hjälp med att ordna barntillsynen genom barnavårdsmannen och en tredjedel genom socialbyrån. 27 % av dem som behövt hjälp med att ordna barntillsynen hade inte erhållit någon hjälp. Nära två tredjedelar av vårdnadshavarna skulle helst vända sig till barnavårdsmannen om de behövde hjälp med att ordna barntillsyn. i) Social hemhjälp I genomsnitt hade 11 % av vårdnadshavarna behövt social hemhjälp. Ju större kommunen var desto större andel hade behövt social hemhjälp. I kommuner med mindre än 4 000 invånare hade endast 4 % behövt social hemhjälp medan andelen i Stockholm/ Göteborg var 24 %. Ca 46 % hade fått social hemhjälp genom socialbyrån och 29 % genom barnavårdsmannen. En femtedel hade inte fått social hemhjälp trots behov. Nära hälften av vårdnadshavarna ville i första hand få hjälp genom barnavårdsmannen och 28 % angav socialbyrån, om de skulle behöva social hemhjälp. j) Barnets uppfostran och utbildning I genomsnitt hade 6 % behövt råd angående barnets uppfostran och utbildning. Drygt en tredjedel av dessa hade fått råd av barnavårdsmannen medan hälften inte fått någon hjälp angående problem med barnets uppfostran och utbildning. Ungefär 70 % ville helst få råd av barnavårdsmannen i dessa frågor medan 21 % tyckte att det spelade ingen roll vem man vände sig till för att få råd angående barnets uppfostran och utbildning. 152
k) Personliga problem 15 % av vårdnadshavarna angav att de behövt råd angående personliga problem. Ungefär hälften av dessa hade diskuterat personliga problem med barnavårdsmannen. 38 % angav att de inte fått hjälp av någon med sina personliga problem. 62 % ville helst vända sig till barnavårdsmannen med personliga problem. Ungefär en fjärdedel av vårdnadshavarna föredrog ingen myndighet framför den andra om de skulle behöva råd i personliga angelägenheter. 1) Ansökningar Ungefär var sjätte vårdnadshavare (15 %) hade behövt hjälp med ansökningar. Barnavårdsmannen hade hjälpt nära två tredjedelar av dessa. Ca en fjärdedel av dem som behövt hjälp med ansökningar, hade inte fått någon hjälp. Över hälften av vårdnadshavarna skulle i första hand vända sig till barnavårdsmannen om de behövde hjälp med ansökningar. En tredjedel hade inga speciella önskemål rörande vilken myndighet som skulle bistå. m) Information i sociala frågor I genomsnitt hade 16 % av vårdnadshavarna behövt information i sociala frågor. 41 % hade fått information av barnavårdsmannen, 16 % av socialbyrån, medan 46 % angav att de inte fått någon information trots behov. Drygt hälften önskade helst få information i sociala frågor av barnavårdsmannen, 27 % nämnde i första hand socialbyrån, medan 20 % inte hade några speciella önskemål. Även om behovet av hjälp i vissa avseenden inte varit av så stor omfattning, måste dock konstateras att det sammantagna hjälpbehovet är stort bland vårdnadshavare för barn med barnavårdsman. Barnavårdsmännen har oftast fått hjälpa vårdnadshavarna på de mest skilda områden. Hjälpbehovet har inte enbart gällt fastställande av faderskap/underhåll eller kravverksamhet utan har i stor utsträckning varit inriktat på kurativ verksamhet. Från barnavårdsmännens sida har även framhållits önskemål om större SOU 1972:65
utrymme för kurativa uppgifter. Vårdnadshavarna har i regel mycket stort förtroende för barnavårdsmännen. Det har bl a visat sig av resultaten på frågan om vem man helst vill vända sig till för att få hjälp i olika avseenden. I alla undersökta behovssituationer har det vanligast förekommande önskemålet bland vårdnadshavarna varit att anlita barnavårdsmannen. 4.4.6 Attityder till barnavårdsmannainstitutionen Vårdnadshavarna har tagit ställning till 15 påståenden angående barnavårdsmannainstitutionen. Tre svarsalternativ användes, nämligen rätt, fel och vet ej. Påståendena var generellt hållna och anknöt endast i några fall direkt till vårdnadshavarens egen situa-
tion. Positiva och negativa påståenden till nuvarande bestämmelser angående barnavårdsmannainstitutionen blandades. Antalet påståenden var allför litet för att konstruera en Likhertskala. Någon sammanfattande attitydpoäng för varje vårdnadshavare har av detta skäl inte beräknats. Sambandsanalys mellan olika påståenden har inte genomförts på grund av tidsbrist. Resultaten av de 15 attitydpåståendena kommer därför endast att presenteras genom den genomsnittliga svarsfördelningen för varje påstående. I vissa fall har en uppdelning gjorts mellan vårdnadshavare för barn födda i och utom äktenskap. Tabell 4.15 visar svarsfördelningen på de enskilda påståendena. 78 % av vårdnadshavarna ansåg det vara felaktigt att helt avskaffa barnavårdsmännen.
Tabell 4.15 Den genomsnittliga fördelningen av vårdnadshavarnas svar på attitydpåståendena (%). .Påstående Min barnavårdsman ägnar för litet tid åt mig och mitt barn b) För barn utom äktenskap bör barnavårdsman alltid finnas tills faderskap och underhållsbidrag fastställts, sedan bör det vara frivilligt Ogifta mödrar skall själva få avgöra om de vill ha barnavårdsman d) Man behöver en barnavårdsman innan man fått ordnade arbets- och bostadsförhållanden c) Samboende par behöver inte ha barnavårdsman för sitt barn Det är en nedvärdering av den ogifta modern då hon tvingas att ha barnavårdsman för sitt barn g) Barnavårdsmän borde avskaffas helt h) Jag har haft god hjälp av min barnavårdsman och vänder mig gärna till honom/henne med mina problem Barnavårdsman behövs bara för de juridiska frågorna i) Då ett äktenskap upplöses borde barnavårdsman j) alltid förordnas för de minderåriga barnen k) Det är bra att barnavårdsman alltid förordnas för barn utom äktenskapet Det känns tryggt att ha en särskilt utsedd barnavårdsman att vända sig till om man skulle få problem m) Både ogifta och gifta borde ha rätt till barnavård sm an n) Det är bra om barnavårdsmannen har hand om både juridiska och praktiska frågor Barnavårdsmannaskapet för barn utom äktenskapet o) bör upphöra så fort faderskapet fastställts
a)
11 Rätt
Fel
Vet ej
30,5
34,6
34,9
67,2
23,2
9,6
63,0
28,2
8,8
72,2
11,8
16,0
47,5
34,0
18,5
21,0 6,9
68,0 78,4
11,0 14,7
46,0 17,3
34,2 62,1
19,8 20,6
62,6
16,9
20,5
67,2
18,3
14,5
79,3
8,1
12,6
74,1
8,1
17,8
73,7
7,7
18,6
16,1
64,3
19,6
Endast 7 % instämde i detta påstående (påst. hade hand om både juridiska och praktiska g). Ungefär två tredjedelar av vårdnadshavar- frågor (påst. n). Endast 17 % av vårdnadshana tyckte att det var bra att barnavårdsman varna ansåg att barnavårdsman endast behövalltid förordnades för barn utom äktenskap des vid juridiska problem (påst. i). (påst. k). Vårdnadshavare för iä barn inSammanfattningsvis kan sägas att attitystämde i detta påstående något oftare än den mestadels är positiv till barnavårdsvårdnadshavare för u ä barn. Ca två tredje- mannainstitutionen bland de undersökta delar tyckte det var felaktigt att låta barna- vårdnadshavarna för barn med barnavårdsvårdsmannaskapet upphöra för u ä barn så man. Det bör emellertid observeras att undersökningen inte avser vårdnadshavare, vars fort faderskapet fastställts (påst. o). Iä barnens vårdnadshavare ansåg oftare (73 %) barn tidigare haft barnavårdsman vilken entän u ä barnens (60 %) att barnavårdsman ledigats för att behov inte ansetts föreligga. alltid borde förordnas för minderåriga barn, De sistnämnda vårdnadshavarna kan ha haft då äktenskap upplöses (påst. j). Ungefär en en mindre positiv inställning till barnavårdstredjedel ansåg att samboende par behövde männens verksamhet. en barnavårdsman (påst. e). Nära tre fjärdeDe undersökta vårdnadshavarna vill inte delar av vårdnadshavarna instämde i påståen- avskaffa barnavårdsmannainstitutionen utan det att både ogifta och gifta borde ha rätt till anser i stället i stor utsträckning att även gifta bör få rätt till barnavårdsman. Denna barnavårdsman (påst. m). Många anser att barnavårdsmannaskap bör inställning kom även fram i undersökningen vara frivilligt i större grad än för närvarande. av barnavårdsmän. Det finns en tendens hos Sålunda instämde ca två tredjedelar i att det vårdnadshavarna att betrakta barnavårdsskall vara frivilligt med barnavårdsman för mannainstitutionen som en samhällsservice u ä barn efter det att faderskap och under- som alla bör få anlita vid behov. Av detta hållsbidrag fastställts (påst. b). I genomsnitt betraktelsesätt följer att barnavårdsmannatyckte 63 % av vårdnadshavarna att ogifta förordnanden i så stor utsträckning som mödrar själva skall få avgöra om de vill ha möjligt bör tillsättas på frivillig grund och baseras på vårdnadshavarnas egen uppfattbarnavårdsman (påst. c). I diskussionen om barnavårdsmannainsti- ning om behov av barnavårdsman. tutionen har ibland hävdats att obligatorisk barnavårdsman för u ä barn är en nedvärde4.4.7 Sammanfattning av resultaten ring av den ogifta modern. Denna åsikt hade emellertid endast ungefär 22 % av u ä Av de 1 425 undersökta vårdnadshavarna för barnens mödrar och 16 % av i ä barnens barn med barnavårdsman var knappt 1 % mödrar (påst. f). män. Ungefär 83 % av barnen var födda Nära 80 % av vårdnadshavarna tyckte att utom äktenskap. 42 % av vårdnadshavarna det kändes tryggt att ha en särskilt utsedd var högst 25 år, 36 % var mellan 26 och 35 barnavårdsman att vända sig till om problem år och 22 % var över 35 år. Ca 30 % av skulle uppstå (påst. 1). Över 70 % ansåg att vårdnadshavarna var födda i vistelseman behöver en barnavårdsman innan man kommunen och nära två tredjedelar hade fått arbets- och bostadsförhållanden ordnade bott i vistelsekommunen minst fem år. 7 % (påst. d). Ungefär 46 % instämde i att de var födda utomlands; tre fjärdedelar av haft god hjälp av sin barnavårdsman och dessa hade emellertid bott i Sverige i minst gärna vände sig till denne med problem fem år. 60 % av vårdnadshavarna var ogifta, (påst. h). Ca 30 % tyckte dock att barna- 19 % gifta och 21 % förut gifta. Ungefär 30 vårdsmannen ägnade dem för litet tid (påst. % av förordnandena gällde barn, vars förälda). rar stadigvarande bodde tillsammans. Ca 35 % Ca tre fjärdedelar av vårdnadshavarna av mödrarna bodde ensamma med sina tyckte det var bra om barnavårdsmannen barn. Omkring en fjärdedel av barnen var 154
under två år medan ca 40 % var 7 år eller äldre. Faderskapet var fastställt för tre fjärdedelar av u ä barnen, då barnen var en månad gamla. I genomsnitt kände 84 % av vårdnadshavarna till namnet på den nuvarande barnavårdsmannen och drygt hälften visste vilket år denne förordnats. 81 % ansåg att det var bra eller mycket bra att en viss bestämd person utsetts till barnavårdsman. Ungefär två tredjedelar av vårdnadshavarna hade haft mer än en barnavårdsman. I genomsnitt berodde 37 % av barnavårdsmannabytena på att vårdnadshavaren flyttat till annan kommun. Ungefär hälften av vårdnadshavarna hade huvudsakligen själva tagit kontakt med barnavårdsmannen. Oftast skedde kontakten genom telefonsamtal eller genom att vårdnadshavaren besökte barnavårdsmannens tjänsteställe. Ungefär 44 % av u ä barnens vårdnadshavare har uppgett att kontakterna med barnavårdsmannen huvudsakligen gällt kurativa frågor. Motsvarande andel bland i ä barnens vårdnadshavare var 39 %. Kontakten mellan barnavårdsman och vårdnadshavare för u ä barn var störst under barnets första levnadsår för att sedan succesivt minska. Ca 29 % av vårdnadshavarna för barn under ett år, 18 % av vårdnadshavarna för barn i åldern 1-7 år och 13 % av vårdnadshavarna för barn från 7 år hade kontakt med barnavårdsmannen minst en gång per kvartal. Ungefär en tredjedel av vårdnadshavarna för barn under ett år och 45 % av vårdnadshavarna för barn mellan 1 och 7 år samt lika stor andel av vårdnadshavarna för barn från 7 år önskade emellertid oftare kontakt med barnavårdsmännen än vad de nu hade. De vårdnadshavare som inte bodde tillsammans med barnets far önskade tätare kontakter med barnavårdsmannen än de samboende. De undersökta förordnandena för i ä barn gällde huvudsakligen barn från 7 år. Ungefär 22 % av vårdnadshavarna för dessa barn hade haft kontakt med barnavårdsmannen minst en gång per kvartal. Ca 44 % av vårdnadshavarna för i ä barn ville ha mer kontakt SOU 1972:65
med barnavårdsmannen än hittills. I genomsnitt ville 42 % av vårdnadshavarna gärna eller mycket gärna att barnavårdsmannen gjorde hembesök. Endast en femtedel av vårdnadshavarna hade emellertid fått hembesök av barnavårdsmannen det senaste året och nära två tredjedelar hade över huvud taget aldrig fått hembesök av barnavårdsmannen. Omkring 90 % av u ä barnens vårdnadshavare som ej bodde tillsammans med barnets far hade behövt någon form av hjälp från samhället. Bland de samboende vårdnadshavarna hade omkring hälften behövt hjälp. Ca 90 % av i ä barnens vårdnadshavare har redovisat att de haft behov av hjälp i någon form. Ca 5 % av samboende vårdnadshavare för u ä barn, 24 % av icke samboende vårdnadshavare för u ä barn och 19 % av vårdnadshavare för i ä barn har enbart behövt hjälp i juridiska frågor. Övriga vårdnadshavare, som haft hjälpbehov har behövt både juridisk och kurativ hjälp eller enbart kurativ hjälp. Oftast är det barnavårdsmännen som hjälpt vårdnadshavarna i de mest skilda avseenden. Då vårdnadshavarna fick ange vilken myndighet de helst skulle vilja anlita för hjälp i olika frågor, angavs mestadels barnavårdsmannen. Även svaren på frågorna angående attityden till barnavårdsmannainstitutionen visar vårdnadshavarnas positiva inställning till barnavårdsmännen. Man vill i regel att barnavårdsmannainstitutionen skall vara en frivillig samhällsservice som alla vårdnadshavare för både u ä och i ä barn skall kunna vända sig till då de behöver juridisk och kurativ hjälp i olika former.
Bilaga A
SOCIALDEPARTEMENTET Planerings- och budgetsekretariatet
22.6.1970 Enkät till barnavårdsmän Socialdepartementets planerings- och budgetsekretariat skall göra en undersökning av barnavårdsmännen och deras inställning till barnavårdsmannainstitutionen i ett urval kommuner, där Er kommun ingår. Sekretariatet ber därför om Er välvilliga medverkan vid denna undersökning och vill samtidigt understryka betydelsen av att Ni snarast besvarar samtliga frågor varefter enkäten lämnas, gärna i ett slutet kuvert med avsändarens namn angivet, till barnavårdsnämnden i Er kommun f. v. b. till Socialdepartementets planerings- och budgetsekretariat. Svaren kommer givetvis att behandlas helt konfidentiellt och endast redovisas vid statistiska sammanställningar. Var god kryssmarkera i tillämpliga svarsrutor och TEXTA vid öppna svar och i kommentarer. 1. Kön Man • KvinnaD 2. Födelseår 3. Utbildning (kryssa för högsta utbildning) folkskola • grundskola • folkhögskola • realexamen • studentexamen • 156
socionomexamen annan akademisk utbildning annan utbildning, nämligen
D •
4. Är eller har Ni varit landstingsman eller ledamot av stads- eller kommunalfullmäktige? ja • nej • 5. Är Ni f. n. ledamot i någon social nämnd? nej • ja, i socialnämnden • ja, i barnavårdsnämnden • ja, i nykterhetsnämnden • ja, i 6. 1 vilken kommun är Ni förordnad som barnavårdsman? 7. Är Ni anställd som tjänsteman i kommunen? ja, på heltid • ja, på deltid • nej • 8. Barnavårdsmannaskapen upptar tim/vecka 9. Hur länge har Ni sammanlagt varit förordnad som barnavårdsman (inkl. i andra kommuner än den nuvarande)? år mån. 10. För hur många barn är Ni förordnad som barnavårdsman? antal i. ä. barn antal u. ä. barn SOU 1972:65
11. För hur många av u. ä. barnen är faderskaps- och underhållsfrågan under utredning? antal 12. Hur lång tid dröjer det innan faderskapsoch underhållsfrågan är avgjord i det stora flertalet fall? år mån. 13. Har de nya reglerna för fastställandet av faderskap och arvsrätt för u. ä. barn, som trädde i kraft den 1.1.1970, påverkat Ert arbete? ja D nej • Om ja, på vad sätt?
14. Ange ungefärligen hur stor del av arbetstiden Ni procentuellt ägnar under en normal månad åt olika arbetsuppgifter som barnavårdsman. % frågor rörande faderskap och underhållsbidrag utbetalning av bidragsförskott kravverksamhet umgängesrättsfrågor hembesök övriga s. k. kurativa uppgifter kontorsarbete (journalskrivning, statistik) konferenser övriga arbetsuppgifter 100% 15. Ange de huvudsakliga s. k. kurativa uppgifterna 1 2 3 16. Hur många barnavårdsmannaförordnande anser Ni f. n. är lagom för en heltidsarbetande barnavårdsman? ungefärligt antal 17. Finns det någon viss grupp som Ni anser vara i mer behov av barnavårdsman än andra? ja a nej • Om ja, precisera
18. Finns det någon viss grupp som fordrar mer kontakt än andra? ja • nej • Om ja, precisera
19. Förekommer det att Ni som barnavårdsman gör hembesök? ja • nej Q 20. Anser Ni att det är värdefullt med hembesök? ja, alltid • ja, ibland D nej, aldrig • Motivera Ert svar
21. Finns det någon speciell arbetsuppgift som Ni som barnavårdsman skulle vilja ägna mer tid åt? ja • nej D om ja, vilken
22. Finns det någon speciell arbetsuppgift som Ni som barnavårdsman skulle vilja ägna mindre tid åt? ja • nej D Om ja, vilken
23. Finns det någon av barnavårdsmannens nuvarande arbetsuppgifter eller ärenden som med fördel skulle kunna flyttas över till annan myndighet eller annat organ? ja • nej • Om ja, precisera och ge om möjligt förslag på vem eller vilka som skulle handha denna arbetsuppgift
24. Anser Ni att barnavårdsmannaförordnandet skall vara obligatoriskt för u. ä. barn? ja • nej • Motivera Ert svar
25. Skall barnavårdsmannaförordnandet vara personligt eller skall det överföras till barnavårdsnämnden? personligt • överföras • vet ej D Kommentar
26. Anser Ni att barnavårdsmännen skall ha hand om ja nej a. kravverksamheten • • b. utbetalning av bidragsförskott • • c. umgängesrättsfrågor • •
31. Anser Ni att barnavårdsnämnden bistår Er tillräckligt? ja • nej • Om nej, motivera
32. Anser Ni att den nuvarande barnavårdsmannainstitutionen bör ändras på något sätt? ja • nej • Kommentar
27. Om barnavårdsmannaskapen bibehålls i sin nuvarande form bör entledigande ske a. så fort faderskaps- och un- ja nej derhållsfrågan fastställts . . . • D b. så fort vårdnadshavaren har ordnade arbets- och bostadsförhållanden och faderskapsoch underhållsfrågan fastställts • D c. då barnet börjar skolan . . . . • • d. då vårdnadshavaren har ordnade arbets- och bostadsförhållanden • • e. då föräldrarna sammanbor . • • f. då barnet är stadigvarande omhändertaget för samhällsvård • • g. då vårdnadshavaren så önskar • • h. så fort vårdnadshavaren blir myndig D D 28. Anser Ni att barnavårdsman skall kunna entledigas utan vårdnadshavarens medgivande? ja • nej D 29. Ange den oftast förekommande anledningen till entledigande (bortse från de fall förordnande överflyttas till annan kommun, föräldrarnas vigsel, barnets död, adoption, bruten hemskillnad) a. vanligaste orsaken för i. ä. barn . . . b.
vanligaste orsaken för u. ä. barn . . .
30. Samråder Ni med barnavårdsnämnden? ofta • ibland • sällan • aldrig • 158
Bilaga B
Barnavårdsmannautredningen
Frågeformulär angående vårdnadshavares inställning till barnavårdsmän Frågorna gäller barnavårdsmannaskapet för Ert barn fött den Var god kryssmarkera i tillämpliga svarsrutor vid frågor med angivna svarsalternativ, TEXTA i övrigt. 1. När är Ni född? År Dag
Månad
2. I vilken kommun är Ni född? Om Ni inte är född i Sverige anges födelselandet och det år Ni flyttade till Sverige födelseland flyttade till Sverige år 3. Sedan när är Ni bosatt i Er nuvarande vistelsekommun? År Månad 4. Är Ni D ogift • gift. Sedan när? År • hemskild. Sedan när? År • frånskild. Sedan när? Är D änka/änkling. Sedan när? År SOU 1972:65
Månad Månad Månad Månad
5. Bor Ni stadigvarande tillsammans med barnet D ja D nej Om ja, besvara samtliga nedanstående delfrågor. Bor Ni och barnet stadigvarande tillsammans med a) barnets far Dja • nej b) Era föräldrar eller annan anhörig Dja • nej c) annan vuxen Dja • nej 6. Barnets börd • utomäktenskaplig • inomäktenskaplig (hit räknas även adoptivbarn) Om barnet är utomäktenskapligt, besvaras fråga 7 a), fortsätt sedan till fråga 8. Om barnet är inomäktenskapligt besvaras fråga 7 b), fortsätt sedan till fråga 8 7 a). (Besvaras om barnet är utomäktenskapligt) • faderskapet är fastställt. När? År . . Månad • åtgärder för faderskapsfastställelse pågår • åtgärder för faderskapsfastställelse ännu ej inledda • faderskapsutredningen nedlagd 7 b). (Besvaras om barnet är inomäktenskapligt) Har barnavårdsman tillsatts på Er begäran Dja • nej på den andra förälderns begäranD ja • nej Om Ni begärt barnavårdsman för barnet, ange kort anledningen härtill
8. När fick Ni först barnavårdsman för barnet? År Mån 9. Vet Ni när den nuvarande barnavårdsmannen förordnades? • ja År Mån • nej 10. Vet Ni namnet på barnets nuvarande barnavårdsman? CDja • nej 11. Hur många barnavårdsmän har barnet haft? • en • två • tre • fyra • fem • fler än fem • kommer inte ihåg • vet inte, eftersom jag tror att jag inte alltid har fått reda på byte av barnavårdsman Om barnet haft flera barnavårdsmän, ange om byte av barnavårdsman huvudsakligen berott på att • Ni eller barnet eller båda har flyttat till ny kommun • barnavårdsmannen lämnat sin tjänst, fått tjänstledigt el. dyl. • känner inte till orsakerna 12. (Besvaras om barnet är utomäktenskapligt) När hade Ni första gången kontakt med barnets barnavårdsman? • i början av graviditeten • strax före förlossningen • efter förlossningen • har ännu ej haft kontakt
15. Vem har oftast tagit kontakten? • Ni själv • barnavårdsmannen • ungefär lika ofta Ni själv som barnavårdsmannen • har inte haft kontakt med barnavårdsmannen ]16. Har kontakten huvudsakligen nom • telefonsamtal
skett ge-
•
brev
•
besök av Er på byrån eller expeditionen hembesök hos Er av barnavårdsmannen har inte haft kontakt med barnavårdsmannen
• •
, 17. Hur ofta har Ni talat med eller träffat barnavårdsmannen sedan den 1 november 1970 eller om barnavårdsmannaskapet tillkommit senare, efter det att barnavårdsman förordnats? • en gång i månaden eller oftare • ungefär en gång i kvartalet • ungefär en gång per halvår • en gång • inte någon gång 118.
Har kontakten med barnavårdsmannen ändrats efter den 1 januari 1971 i jämförelse med tidigare? • kontakten har ökat • kontakten har varit oförändrad • kontakten har minskat • hade inte barnavårdsman före den 1 januari 1971
13. Har kontakten med barnavårdsmannen huvudsakligen gällt frågor om faderskapsfastställelse? • ja • nej, endast till en mindre del • nej, inte alls D har inte haft kontakt med barnavårdsmannen
j a).Gick barnet i skolan under våren 1971? 19 • ja • nej Om nej, har barntillsynen huvudsakligen skett i hemmet eller i familjedaghem sedan den 1 november 1970? • ja • nej
14. Har kontakten med barnavårdsmannen huvudsakligen gällt fastställelse eller indrivning av underhållsbidrag? • ja • nej, endast till en mindre del • nej, inte alls • har inte haft kontakt med barnavårdsmannen
T 19 b).Har någon från mödravårds- eller barnavårdscentralen besökt Er i hemmet sedan den 1 november 1970? • ja • nej • minns inte Om ja, hur många sådana besök har gjorts? besök
160 SOU 1972:65
20. Har barnavårdsmannen besökt Er i Ert hem sedan den 1 november 1970 eller om barnavårdsmannaskapet tillkommit senare, efter det att barnavårdsman förordnats? • ja • nej • minns inte Om ja, hur många sådana besök har gjorts? besök 21. Har barnavårdsmannen under den tid barnet haft sådan, oftast besökt Er oväntat eller efter överenskommelse? • oväntat • efter överenskommelse • ungefär lika ofta oväntat som efter överenskommelse • barnavårdsmannen har aldrig gjort hembesök 22. Önskemål beträffande barnavårdsmannens hembesök • hembesöken får gärna vara oväntade • hembesöken bör helst vara avtalade i förväg • hembesöken bör alltid vara avtalade i förväg • det spelar ingen roll om hembesöken är oväntade eller avtalade i förväg 23. Vill Ni att barnavårdsmannen gör hembesök? • ja, mycket gärna • ja, gärna • likgiltigt • nej, inte gärna • nej, absolut inte 24. Hur ofta skulle Ni vilja tala med eller träffa barnavårdsmannen? • en gång i månaden eller oftare • ungefär en gång i kvartalet • ungefär en gång per halvår • högst en gång om året • aldrig 25. Vad anser Ni om att en wis bestämd person utses att som barnavårdsman hjälpa Er i olika sammanhang? • mycket bra • bra • har ingen betydelse, lika bra med olika tjänstemän • bättre med olika tjänstemän SOU 1972:65
26. 26. Har Ni under den tid barnavårdsman varit förordnad för Ert barn haft behov av hjälp i något av nedan angivna avseenden? Om svaret är ja, har Ni erhållit erforderlig hjälp av barnavårdsmannen, socialbyrån eller annan myndighet? Om annan myndighet hjälpt Er, ange vilken a) Har Ni haft behov av hjälp med fastställandet av faderskap och/eller underhållsbidrag? • ja • nej Om ja, vem har hjälpt Er? D barnavårdsmannen D socialbyrån • rättshjälpen • annan myndighet, nämligen • •
ingen myndighet ingen alls
b) Har Ni haft behov av hjälp med att få ut underhåll eller bidragsförskott? D ja • nej Om ja, vem har hjälpt Er? • barnavårdsmannen • socialbyrån • rättshjälpen • annan myndighet, nämligen • •
ingen myndighet ingen alls
c) Har Ni haft behov av hjälp med andra ekonomiska frågor? • ja • nej Om ja, vem har hjälpt Er? • barnavårdsmannen D socialbyrån • rättshjälpen • annan myndighet, nämligen • •
ingen myndighet ingen alls
d) Har Ni haft behov av hjälp med att lösa umgängesrättsfrågor? • ja • nej Om ja, vem har hjälpt Er? • barnavårdsmannen • socialbyrån • rättshjälpen • annan myndighet, nämligen • •
ingen myndighet ingen alls 161
e) Har Ni haft behov av hjälp med att ordna bostad? • ja • nej Om ja, vem har hjälpt Er? • barnavårdsmannen • socialbyrån • annan myndighet, nämligen
j) Har Ni haft behov av råd angående barnets uppfostran eller utbildning? • ja • nej Om ja, vem har gett Er råd? • barnavårdsmannen • socialbyrån • annan myndighet, nämligen
• •
• •
ingen myndighet ingen alls
f) Har Ni haft behov av hjälp med att ordna arbete? • ja • nej Om ja, vem har hjälpt Er? • barnavårdsmannen • socialbyrån • annan myndighet, nämligen
k) Har Ni haft behov av råd angående personliga problem? • ja • nej Om ja, vem har gett Er råd? • barnavårdsmannen • socialbyrån • annan myndighet, nämligen
• •
• •
ingen myndighet ingen alls
ingen myndighet ingen alls
g) Har Ni haft behov av hjälp med att få vidareutbildning? •ja • nej Om ja, vem har hjälpt Er? • barnavårdsmannen • socialbyrån • annan myndighet, nämligen
• ja Om ja, vem har hjälpt Er? • barnavårdsmannen • socialbyrån • annan myndighet, nämligen
• •
• •
1) Har Ni haft ansökningar?
ingen myndighet ingen alls
behov av hjälp med • nej
ingen myndighet ingen alls
h) Har Ni haft behov av hjälp med att ordna barntillsynen? • ja Dnej Om ja, vem har hjälpt Er? • barnavårdsmannen • socialbyrån • annan myndighet, nämligen
m) Har Ni haft behov av information i sociala frågor? • ja • nej Om ja, vem har gett Er information? • barnavårdsmannen • socialbyrån • annan myndighet, nämligen
• •
• •
ingen myndighet ingen alls
i) Har Ni haft behov av hjälp med att ordna social hemhjälp Dja • nej
ingen myndighet ingen alls
• • •
Om ja, vem har hjälpt Er? barnavårdsmannen socialbyrån annan myndighet, nämligen
• •
ingen myndighet ingen alls
ingen myndighet ingen alls
Vem skulle Ni helst vilja anlita om Ni behövde hjälp i nedan angivna avseenden: a) att fastställa faderskap och underhållsbidrag? • en egen barnavårdsman • socialbyrån • rättshjälpen • annan myndighet, nämligen •
spelar ingen roll SOU 1972:65
b) att få ut underhåll eller bidragsförskott? • en egen barnavårdsman • socialbyrån • rättshjälpen • annan myndighet, nämligen
j) med råd angående barnets uppfostran och utbildning? • en egen barnavårdsman • socialbyrån • annan myndighet, nämligen •
•
spelar ingen roll
c) med andra ekonomiska frågor? • en egen barnavårdsman D socialbyrån • rättshjälpen • annan myndighet, nämligen
k) med råd angående personliga problem? • en egen barnavårdsman • socialbyrån • annan myndighet, nämligen •
•
spelar ingen roll
d) att lösa umgängesrättsfrågor? D en egen barnavårdsman • socialbyrån • rättshjälpen • annan myndighet, nämligen D
spelar ingen roll
e) att ordna bostad? • en egen barnavårdsman • socialbyrån • annan myndighet, nämligen D
spelar ingen roll
g) att få vidareutbildning? • en egen barnavårdsman • socialbyrån • annan myndighet, nämligen •
spelar ingen roll
h) att ordna barntillsynen? • en egen barnavårdsman • socialbyrån • annan myndighet, nämligen • spelar ingen roll i) att ordna social hemhjälp? D en egen barnavårdsman • socialbyrån • annan myndighet, nämligen •
spelar ingen roll
1) med ansökningar? • en egen barnavårdsman • socialbyrån D annan myndighet, nämligen •
spelar ingen roll
m) med information i sociala frågor? D en egen barnavårdsman • socialbyrån • annan myndighet, nämligen . . . •
spelar ingen roll
spelar ingen roll
f) att ordna arbete? D en egen barnavårdsman • socialbyrån • annan myndighet, nämligen •
spelar ingen roll
spelar ingen roll
28. Vad anser Ni om vart och ett av nedanstående påståenden? a) Min barnavårdsman ägnar för litet tid åt mig och mitt barn D rätt • fel • vet ej b) För barn utom äktenskap bör barnavårdsman alltid finnas tills faderskap och underhållsbidrag fastställts, sedan bör det vara frivilligt • r ä t t D felD vet ej c) Ogifta mödrar skall själva få avgöra om de vill ha barnavårdsman • rätt • fel D vet ej d) Man behöver en barnavårdsman innan man fått ordnade arbets- och bostadsförhållanden • rätt • fel D vet ej e) Samboende par behöver inte ha barnavårdsman för sitt barn • rätt • fel • vet ej f) Det är en nedvärdering av den ogifta modern då hon tvingas att ha barnavårdsman för sitt barn • rätt D fel • vet ej g) Barnavårdsmän borde avskaffas helt D rätt • fel • vet ej 163
h)
Jag har haft god hjälp av min barnavårdsman och vänder mig gärna till honom/henne med mina problem • rätt • fel • vet ej i) Barnavårdsman behövs bara för de juridiska frågorna D rätt • fel • vet ej j) Då ett äktenskap upplöses borde barnavårdsman alltid förordnas för de minderåriga barnen • rätt • fel • vet ej k) Det är bra att barnavårdsman alltid förordnas för barn utom äktenskapet D rätt • fel • vet ej 1) Det känns tryggt att ha en särskilt utsedd barnavårdsman att vända sig till om man skulle få problem • rätt • fel • vet ej m) Både ogifta och gifta borde ha rätt till barnavårdsman • rätt D fel • vet ej n) Det är bra om barnavårdsmannen har hand om både juridiska och praktiska frågor D rätt D fel • vet ej o) Barnavårdsmannaskapet för barn utom äktenskapet bör upphöra så fort faderskapet fastställts • rätt • fel • vet ej 29. Andra synpunkter, som Ni vill anföra:
30. Ange nedan om Ni haft svårt att svara på någon fråga enligt de angivna svarsalternativen:
Kl'
GL. BIBL.
I
1 1 SEP 1972 STOCKHOLM
— J
Statens offentliga utredningar 1972
Kronologisk förteckning
56. Glesbygder och glesbygdspolitik. In. 1. Ämbetsansvaret I I . Ju. 57. Ledningsrättslag. Ju. 2. Svensk möbelindustri. I. 58. Koncession för pipelines. K. 3. Personal för tyg- och intendenturförvalt59. A t t välja f r a m t i d . Ju. ningen. Fö. 60. Beskattade förmåner vid sjukdom och arbets4. Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö. löshet m. m. S. 5. CKR.(Centrala körkortsregistret) K. 6 1 . Försök med bibliotek. U. 6. Reklam I. Beskattning av reklamen. U. 62. Offentligt stöd till de politiska partierna. Ju. 7. Reklam I I . Beskrivning och analys. U. 63. Näringslivets försörjning med rikskapital. Fi. 8. Reklam I I I . Ställningstaganden och förslag. U. 64. Kriminalvård. Ju. (Utkommer senare.) 65. Barnavårdsmannafrågan. Ju. 9. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. U. (Utkommer senare.) 10. Godsbefordran till sjöss. Ju. 11. Förenklad löntagarbeskattning. Fi. 12. Skadestånd IV. Ju. 13. Kommersiell service i glesbygder. In. 14. Revision av vattenlagen. Del 2. Ju. 15. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. Ju. 16. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. (Följdförfattningar) Ju. 17. Nomineringsförfarande vid riksdagsval • Riksdagen i pressen. Ju. 18. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. Ju. 19. Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. 20. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. U. 2 1 . Svävarfartslag. K. 22. Domstolsväsendet I V. Skiljedomstol. Ju. 23. Högre utbildning — regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. U. 24. Vägfraktavtalet I I . Ju. 25. Naturgas i Sverige. I. 26. Förskolan 1. S. 27. Förskolan 2. S. 28. Konsumentköplag. Ju. 29. Konsumentupplysning om försäkringar. H. 30. Bostadsanpassningsbidrag. In. 3 1 . Lag om hälso- och miljöfarliga varor. Jo. 32. Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? C. 33. Förhandlingsrätt för pensionärer. In. 34. Familjestöd. S. 35. Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. Jo. 36. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. U. 37. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1 - 1 9 . U. 38. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. U. 39. Abortfrågan. Remissyttranden. Ju. 40. Konkurrens i bostadsbyggandet. In. 4 1 . Familj och äktenskap I. Ju. 42. Vägtrafikbeskattningen. Fi. 43. Utnyttjande och skydd av havet. I. 44. Reformerad skatteutjämning. Fi, 45. Kulturminnesvård. U. 46. Landskapsvård genom täktsamverkan. Ju. 47. Data och integritet. Ju. 48. Riksdagen och försvarsplaneringen. Fö. 49. Tryckfriheten och reklamen. Ju. 50. Skyddsrum. Fö. 5 1 . Sjölagens bef raktningskapitel. Ju. 52. Rapport angående kommunal information m.m. C. 53. Handräckningstjänst i försvaret. Fö. 54. Skyddat arbete. In. 55. Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Del 2 slutrapport. Fi.
Statens offentliga utredningar 1972
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet Ämbetsansvaret I I . [ 1 ] Godsbefodran till sjöss, 110] Skadestånd IV. |12] Revision av vattenlagen. Del 2. |14] Grundlagberedningen. 1. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. |15] 2. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning (Följdförfattningar) |16] 3 Nominenngsforfarande vid riksdagsval • Riksdagen i pressen. |17] 4. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. | 1 8 | Domstolsväsendet I V. Skiljedomstol | 2 2 l Vägfraktavtalet I I . |24] Konsumentköplag. | 2 8 | Abortfrågan. Remissyttranden. | 3 9 | Familj och äktenskap I, |41 | Landskapsvård genom täktsamverkan. | 4 6 | Data och integritet. |47] Tryckfriheten och reklamen. | 4 9 | Sjölagens befraktningskapitel. [51) Ledningsrättslag. | 5 7 | A t t välja framtid. [59J Offentligt stöd till de politiska partierna. [62] Kriminalvård. [ 6 4 | Barnavårdsmannafrågan. |65J Försvarsdepartementet Personal för tyg- och intendenturförvaltning. |3] 1970 års försvarsutredning. 1. Säkerhets- och försvarspolitiken. [4] 2. Riksdagen och försvarsplaneringen. | 4 8 | Skyddsrum. |50] Handräckningstjänst i försvaret. (53) Socialdepartementet 1968 års barnstugeutredning. 1. Förskolan 1 1261 2. Förskolan 2. | 2 7 | Familjestöd. | 3 4 | Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m. [ 6 0 | Kommunikationsdepartementet CK R. (Centrala körkortsregistret) Svävarfartslag. |21 | Koncession för pipelines. [58 |
1968 års litteraturutredning. 1. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. [ 2 0 | 2. Försök med bibliotek. Litteraturutredningens biblioteksstudier. [61 | Högre utbildning — regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. [23[ 1968 års beredning om stat och kyrka. 1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. | 36 j 2. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1-19,. |37] 3. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. |38] Kulturminnesvård. | 4 5 | Jordbruksdepartementet Lag om hälso- och miljöfarliga varor. [ 3 1 ] Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. [35] Handelsdepartementet Konsumentupplysning om försäkringar. [ 2 9 | Inrikesdepartementet Kommersiell service i glesbygder. | 1 3 | Bostadsanpassningsbidrag. [30] Förhandlingsrätt för pensionärer. 133j Konkurrens i bostadsbyggandet. [ 4 0 | Skyddat arbete. [54] Glesbygder och glesbygdspolitik. [56] Civildepartementet Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? | 3 2 | Rapport angående kommunal informationm. m. [ 5 2 ] Industridepartementet Svensk möbelindustri. | 2 | Naturgas i Sverige. 125J Utnyttjande och skydd av havet. |43]
|5|
Finansdepartementet Förenklad löntagarbeskattning. |11 J Vägtrafikbeskattningen. | 4 2 | Reformerad skatteutjämning. | 4 4 | Decentralisering av siat lig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Del 2 slutrapport. |55| Näringslivets försörjning med rikskapital. [ 6 3 | Utbildningsdepartementet Reklamutredningen. 1. Reklam I. Beskattning av reklamen. | 6 | 2. Reklam I I . Beskrivning och analys. | 7 | 3. Reklam I I I . Ställningstaganden och förslag. | 8 | (Utkommer senare). 4. Reklam IV. Reklamens bestämmningsfaktorer. | g | (Utkommer senare.) Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. | 1 9 |
inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckni
ISBN 9i 38 00:94 9
i l l Allmänna Förlaget 5fi