('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964 1

Nr 94

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­ gående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m.; given Stockholms slott den 13 mars 1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring och 3) förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt. Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås införande av ett särskilt vårdbidrag till handi­ kappade barn. Vårdbidraget avses utgå i form av invaliditetsersättning från folkpensioneringen och tillkomma barn under 16 år som på grund av sjuk­ dom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Bidraget före­ slås utgå med ett indexreglerat belopp av för närvarande 2 400 kr. per år. Kostnaderna, som helt faller på staten, beräknas för budgetåret 1964/65 till 12 milj. kr. 1 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 94

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som erford­ ras för genomförande av standardhöjningen av folkpensioner och index­ regleringen av barnpensioner, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditets­ ersättning i enlighet med förslagen i årets statsverksproposition. Vid det antal indextillägg som utgår fr. o. m. april 1964 blir det årliga pensions­ beloppet för en ensam pensionär 3 775 kr. och för två pensionsberättigade makar sammanlagt 5 900 kr. Barnpensionsbeloppet för barn som förlorat den ene av föräldrarna och barntilläggets maximibelopp höjes från 1 000 kr. till 1 200 kr. per år. För barn som förlorat båda föräldrarna ökar barnpen­ sionen från 1 400 kr. till 1 680 kr. Invaliditetstillägget höjes från 1 200 kr. till 1 440 kr. och invaliditetsersättningen från 2 000 kr. till 2 400 kr. De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1964. I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1964/65 till Bidrag till folkpensioner m. m. beviljar ett förslagsanslag å 3 620 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b 3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 §, 3 kap. 16 §, 9 kap. 2 och 3 §§, 10 kap. 2 §, 16 kap. 1 och 12 §§ samt 18 kap. 13 och 20 §§ lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Har kommun----------- — motsvarande kostnad. Allmän försäkringskassa ifrågavarande kostnader. Allmän försäkringskassa äger Allmän försäkringskassa äger jäm­ jämväl med kommun eller transport­ väl med kommun, landstingskom­ företag, som åtager sig att ombesörja mun eller transportföretag, som åta­ transporter, för vilka ersättning från ger sig att ombesörja transporter, sjukförsäkringen må utgivas, träffa för vilka ersättning från sjukförsäk­ överenskommelse om skälig gott- ringen må utgivas, träffa överens­ görelse härför samt om avgifter, vil­ kommelse om skälig gottgörelse här­ ka kommunen eller företaget må ut­ för samt om avgifter, vilka kommu­ taga av de försäkrade för utförda nen, landstingskommunen eller fö­ transporter. retaget må uttaga av de försäkrade för utförda transporter. överenskommelse som —---------— - — av riksförsäkringsverket, Om redare---------- - — —----------- denna lag.

3 kap. 16 §. Beträffande arbetstagare, som på Beträffande arbetstagare, som en­ grund av lag eller annan författning ligt statliga föreskrifter eller på eller bestämmelse, som beslutats av grund av bestämmelse, som beslu­ kommun, är berättigad att uppbära tats av kommun eller landstings­ lön vid sjukdom eller barnsbörd, kommun, är berättigad att uppbära äger Konungen föreskriva undantag lön vid sjukdom eller barnsbörd, 1 + — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 9b

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

helt eller delvis från vad som är stad- äger Konungen föreskriva undantag gat om placering i sjukpenningklass, helt eller delvis från vad som är stad­ gat om placering i sjukpenningklass. Har undantag------------------------------------ utbetalda lönen. Överenskommelse att-------------------------------------avtalet gäller. Har försäkrad,-----------------------------------utgivet underhåll.

9 kap.

2 §.

Till ålderspension års ålder, Ändå att------------ utföra arbetet. Invaliditetstillägg tillkommer ej Invaliditetstillägg tillkommer ej försäkrad, som stadigvarande vårdas försäkrad, som stadigvarande vårdas å anstalt tillhörande staten eller å anstalt tillhörande staten eller kommun eller å enskild anstalt till kommun eller landstingskommun vars drift statsbidrag utgår eller ock eller å enskild anstalt till vars drift genom anstaltens försorg utom den­ statsbidrag utgår eller ock genom samma, och ej heller försäkrad, som anstaltens försorg utom densamma, enligt gällande bestämmelser om och ej heller försäkrad, som enligt blindundervisning är skolpliktig. gällande bestämmelser om blindun­ dervisning är skolpliktig. Invaliditetstillägg utgör--------------- --------------------av basbeloppet.

Försäkrad äger för tid före den månad då han fyller sexton år rätt till vårdbidrag i form av inval iditetsersåttning, därest han på grund av sjukdom, psykisk efter­ blivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd om­ fattning är i behov av särskild till­ syn och vård. Sådant bidrag må vara begränsat till viss tid. Åtnjuter försäkrad som avses i Åtnjuter försäkrad som avses i 2 § 2 § första stycket andra punkten el­ första stycket andra punkten eller ler andra stycket icke pension enligt andra stycket icke pension enligt denna lag, äger han, därest han fyllt denna lag, äger han, därest han fyllt sexton år, rätt till invaliditets­ sexton år, rätt till invaliditetsersätt­ ersättning för tid före den må­ ning för tid före den månad då han nad då han fyller sextiosju år. fyller sextiosju år.

Kungi. Maj:ts proposition nr 9b år 196b 5

Invaliditetsersättning tillkommer Vad i 2 § tredje stycket stadgas ej försäkrad, som enligt gällande be- skall äga motsvarande tillämpning ståmmelser om blindundervisning är beträffande invaliditetsersättning, skolpliktig. Invaliditetsersättning utgör-------------------------------------av basbeloppet.

10 kap.

2 §.

Därest pensionsberättigad för år. Riksförsäkringsverket må med­ Allmän försäkringskassa må med­ giva nära anhörig, vilken för sitt giva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pen- uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, iätt att helt eller sionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folk­ delvis uppbära sådan del av folkpen­ pension, som enligt vad : första styc­ sion, som enligt vad i första stycket ket sägs icke skall utgivas. sägs icke skall utgivas. Åtnjuter barn under hel månad på Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt statens bekostnad vård på anstalt eller eljest kost och bostad, må barn­ eller eljest kost och bostad, må barn­ tillägg för barnet ej utgå för den pension eller barntillägg ej utgå för månaden; dock må sådant tillägg den månaden; dock må sådan för­ utgå för tid då barnet är inackor­ mån utgå för tid då barnet är in­ derat vid nomadskola. ackorderat vid nomadskola.

16 kap. 1 §• Den som------------------------------------ Konungen förordnar. Åtnjuter försäkrad------------------------------------ ansökan därom. Åtnjuter försäkrad sjukbidrag, må Åtnjuter försäkrad sjukbidrag el­ den tid varunder sådant bidrag skall ler till viss tid begränsad invalidiutgå förlängas utan att ansökan där- tetsersättning, må den tid varunder om gjorts. sådan förmån skall utgå förlängas utan att ansökan därom gjorts. I den------- —------------------------ ansökan därom.

12 §.

På framställning av nykterhets- På framställning av nykterhetsnäinnd äger riksförsäkringsverket nämnd äger allmän försäkringskassa besluta att pension tillkommande besluta att pension tillkommande den, som är hemfallen åt alkohol- den, som är hemfallen åt alkohol-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1964

missbruk och beträffande vilken fö­ missbruk och beträffande vilken fö­ religger omständighet i övrigt som i religger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykter- 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall hetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet utbetalas till kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make eller den pensionsberättigades make eller annan person att användas till eller annan person att användas till den pensionsberättigades och hans den pensionsberättigades och hans familjs nytta. familjs nytta. Är pensionsberättigad till följd av Är pensionsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller ålderdomssvaghet, sjuklighet eller annan därmed jämförlig orsak ur annan därmed jämförlig orsak ur stånd att själv omhänderhava honom stånd att själv omhänderhava honom tillkommande pension, må riksför­ tillkommande pension, må allmän säkringsverket besluta, att pensionen försäkringskassa besluta, att pensio­ skall utbetalas till annan enligt vad nen skall utbetalas till annan enligt i första stycket sägs. vad i första stycket sägs.

18 kap. 13 §• Befattningshavare hos------------------ --------------— av kassan. Riksförsäkringsverket och------------ ---------------------- kassans styrelse. Avlönings-, pensions- och andra Avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor för befattnings­ anställningsvillkor för befattnings­ havare, som tillsättas och entledigas havare, som tillsättas och entledigas av riksförsäkringsverket, skola be­ av riksförsäkringsverket, skola be­ stämmas av verket efter kassans hö­ stämmas i den ordning Konungen rande. Beträffande sådana villkor förordnar. Beträffande sådana vill­ för förtroendeläkare är kassan plik­ kor för förtroendeläkare är kassan tig ställa sig till efterrättelse de an­ pliktig ställa sig till efterrättelse de visningar, som på förslag av medi­ anvisningar, som på förslag av medi­ cinalstyrelsen meddelas av riksför­ cinalstyrelsen meddelas av riksför­ säkringsverket. säkringsverket.

20 §• Frågor om — --------------------—• ■—• - - i pensionsdelegation. Suppleant för ordförande, som till­ Suppleant för ordförande, som till­ lika är ordförande i kassans styrelse, lika är ordförande i kassans styrelse, är den för honom utsedde supplean­ är den för honom utsedde supplean­ ten i styrelsen. För annan ordföran- ten i styrelsen, såvida icke Konung-

Kungl. Maj. ts proposition nr 9b år 196b

de, så ock för annan ledamot än ord- en förordnar annorlunda. För annan förande utses en suppleant. ordförande, så ock för annan leda­ mot än ordförande utses en supp­ leant. Konungen må dock föreskriva att för envar av de av medicinalsty­ relsen utsedda läkarna skola utses två suppleanter. I allmän_______________________ flera pensionsdelegationer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående mförande av lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 angående införande av lagen om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse) 11 §■ För tiden intill utgången av juni För tiden intill utgången av juni 1968 skall, såframt ej Konungen med 1968 skall, såframt ej Konungen med riksdagen annorlunda förordnar, i riksdagen annorlunda förordnar, i stället för bestämmelserna i 6 kap. stället för bestämmelserna i 6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8 2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket lagen om all­ kap. 4 § första stycket lagen om all­ män försäkring gälla att folkpension män försäkring gälla att folkpension i form av ålderspension, hel förtids­ i form av ålderspension, hel förtids­ pension eller änkepension skall för pension eller änkepension skall för år räknat utgöra tvåtusensexhundra- år räknat utgöra tvåtusenniohundfemtio kronor eller, där den försäk­ rafemtio kronor eller, där den för­ rade är gift och hans make åtnjuter säkrade är gift och hans make åt­ folkpension i form av ålderspension njuter folkpension i form av ålders­ eller förtidspension eller äger rätt pension eller förtidspension eller till pension enligt 6 kap. 1 § första äger rätt till pension enligt 6 kap. stycket nämnda lag samt fall som 1 § första stycket nämnda lag samt nedan i tredje eller fjärde stycket fall som nedan i tredje eller fjärde sägs ej är för handen, tvåtusensex- stycket sägs ej är för handen, två­ tiofem kronor. tus entvåhundranittio kronor, De i aA tre. Åtnjuter den------------------------------- — nämnda lag. Åtnjuta makar---------------------------- ----- allmän försäkring.

12 §.

För tiden intill utgången av juni 1968 skall, såframt ej Konungen med

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

(Föreslagen lydelse) (Gällande lydelse) riksdagen annorlunda förordnar, iakttagas vad nedan stadgas. Följande i 8 och 9 kap. lagen om allmän försäkring angivna förmåner skola för år räknat utgöra barnpension ettusen kronor eller, för barn, vars båda föräldrar avlidit, eller för barn utom äktenskap, som fyllt tre år och beträffande vilket faderskapet ej fastställts, ettusenfyrahundra kronor; barntillägg ettusen kronor eller, i fall då enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket lagen om allmän för­ säkring två tredjedelar eller en tred­ jedel av hel förtidspension utgår, motsvarande andel av nämnda be­ lopp; invaliditetstillågg ettusentvåhund­ ra kronor; samt invaliditetsersättning tvåtusen kro­ nor. För beräkning och utbetalning av För beräkning och utbetalning av folkpension till försäkrad, som icke folkpension till försäkrad, som icke tillika åtnjuter tilläggspension enligt tillika åtnjuter tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring, skola i lagen om allmän försäkring, skola stället för bestämmelserna i 16 kap. för tiden intill utgången av juni 1968 4 § nämnda lag stadgandena i 11 § i stället för bestämmelserna i 16 kap. sista stycket och 38 § 1 mom. sista 4 § nämnda lag stadgandena i 11 § stycket lagen den 29 juni 1946 om sista stycket och 38 § 1 mom. sista folkpensionering alltjämt äga till- stycket lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering alltjämt äga tilllämpning. lämpning. I fall som avses i 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring må ej utgå högre pensionsbelopp för månad än femtio kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angåen­ de uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 40 § förordningen den 18 december 1959 an­ gående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.« skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

----------- uppbördsterminema infallit.

Har tilläggspensionsavgift, som in­ Har tilläggspensionsavgift, som in­ går i slutlig eller tillkommande skatt, går i slutlig eller tillkommande skatt, icke till fullo erlagts inom tid, som icke till fullo erlagts inom tid, som i första stycket sägs, skall den slut­ i första stycket sägs, skall den slut­ liga och den tillkommande skatten liga och den tillkommande skatten omdebiteras med uteslutande av av­ omdebiteras med uteslutande av av­ giften. Innan omdebitering verkstål- giften. Om verkställd omdebitering les, skall den försäkrade beredas till­ skall den försäkrade underrättas. fälle att yttra sig. Om verkställd om­ Sådan underrättelse skall innehålla debitering skall den försäkrade un­ upplysning om vad som skall iakt­ derrättas. Sådan underrättelse skall tagas vid anförande av besvär över innehålla upplysning om vad som beslutet, och skall beträffande un­ skall iakttagas vid anförande av be­ derrättelsen i övrigt gälla vad i 15 § svär över beslutet, och skall beträf­ andra stycket stadgas. fande underrättelsen i övrigt gälla vad i 15 § andra stycket stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 1 juli 1964,

1 Senaste lydelse, se 1962: 396.

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1964 11

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1964.

Närvarande: Statsministern E rlander , statsråden S träng , A ndersson , L indström ,

L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga rörande ändring i lagen om allmän försäkring, m. m. samt anför. Frågan om ekonomiskt stöd för vård i enskilt hem av handikappade barn är en av de frågor som hänskjutits till socialpolitiska kommittén1. I en den 19 april 1963 dagtecknad promemoria kallad Vårdbidrag för svårt handikap­ pade barn (stencil, socialdepartementet 1963:3) har kommittén redovisat sitt förslag i ämnet. Den av kommittén förordade lösningen innebär ändring i lagen om allmän försäkring. över socialpolitiska kommitténs förslag har efter remiss yttranden av­ givits av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen, mental­ sjukvårdsberedningen, utredningen angående översyn av 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, Svenska landstingsför­ bundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska socialvårdsförbundet, Försäkringskasseförbundet, De vanföras riks­ förbund, Svenska vanförevårdens centralkommitté, Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn, De blindas förening, Föreningen för de neurosedynskadade och Handikapporganisationernas centralkommitté. Socialpolitiska kommitténs förslag har tidigare anmälts i årets statsverksproposition (bil. 7 p. 11). Jag anhåller nu att få upptaga förslaget till när­ mare behandling. I anslutning därtill avser jag att behandla vissa andra spörsmål om ändringar i lagen om allmän försäkring och anslutande för­ fattningar. Däribland ingår de lagändringar, som påkallas med hänsyn till de i statsverkspropositionen under nyssnämnda punkt upptagna förslagen om standardhöjning av folkpensioner och rörande indexreglering av vissa folkpensionsförmåner. 1

1 Statssekreteraren E.Michanek, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare I. Bengtsson, ledamoten av riksdagens första kammare T. Bengtson, sekreteraren Britt-Marie Bystedt förbundsordföranden G. Hallström, direktören S. Hydén, folkskolläraren H. Nyhage, ledamöterna av riksdagens andra kammare E. Rimmerfors och Elisabet Sjövall samt byråchefen R. Tllert. 2 *-—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 94

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1964

Vårdbidrag för svårt handikappade barn Vissa pensionsbestämmelser Den som fyllt 16 år kan enligt bestämmelser i 7 kap. lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring erhålla folkpension i form av förtids­ pension, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterbliven­ het, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Är nedsättningen av arbetsförmågan inte var­ aktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid, kan i stället utgå sjuk­ bidrag, som dock skall vara begränsat till viss tid. Är nedsättningen av arbetsförmågan total eller i det närmaste total utgår hel förtidspension eller helt sjukbidrag, till storleken motsvarande ålderspension som utgår från 67 års ålder. Är nedsättningen mindre utgår förtidspensionen eller sjuk­ bidraget med ett till två tredjedelar eller en tredjedel reducerat belopp. Är försäkrad som uppbär ålderspension, förtidspension eller sjukbidrag ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen i behov av hjälp av annan, utgår enligt 9 kap. 2 § lagen om allmän försäk­ ring ett mvaliditetstillägg med för närvarande, på grund av särskilda över­ gångsbestämmelser, 1 200 kr. för år. Sådant tillägg utgår alltid, därest den forsakrade är blind. En förutsättning för att mvaliditetstillägg skall utgå är att hjälpbehovet uppkommit eller blindheten inträtt innan den försäkrade fyllt 63 år. Om en försäkrad mellan 16 och 67 år, som är blind, inte är berät­ tigad till pension, äger han enligt 9 kap. 3 § nyssnämnda lag rätt till invali­ ditetsersättning. Denna utgår tills vidare med 2 000 kr. för år. Invaliditetstillägg och invaliditetsersättning tillkommer vidare vissa förvärvsarbetande med svåra medicinska handikapp. Invaliditetstillägg utgår ej vid stadigva­ rande anstaltsvistelse och invaliditetsersättning kan ej utgå till den som är skolpliktig enligt bestämmelserna om blindundervisning. Ingen av de här nämnda förmånerna kan tillkomma barn under 16 år. Ett handikappat barn i sådan ålder är icke på grund av sitt handikapp berättigad till nagon förman från den allmänna pensioneringen. Frågor om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning handlägges av de allmänna försäkringskassornas pensionsdelegationer.

Socialpolitiska kommittén Socialpolitiska kommittén framhåller, att redan tillsynen och omvård­ naden av friska, normalt utvecklade barn mången gång ställer barnens för­ äldrar inför stora problem, personliga, psykologiska och ekonomiska. Det ligger i sakens natur, fortsätter kommittén, att dessa problem blir mycket större, om barnen lider av svårare sjukdomar, missbildningar eller skador. Diagnostiseringen, arten och omfattningen av dessa kan variera i hög grad. De svåraste missbildningarna kan fastställas redan vid barnets födelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1964

Andra medfödda skador och sjukdomsbilder kan ibland med säkerhet diagnostiseras först då barnet uppnått någon eller några månaders ålder och stundom först senare. Slutligen kan barnet efter födelsen drabbas av sjukdom eller skada som läker ut med svårt handikapp. Till den första gruppen kan räknas barn med grava hjärtfel, barn med klumpfot, neurosedynskadade barn etc. Till den andra gruppen, som ibland utgör gränsfall till den första, kan föras bl. a. barn med förlossningsskador, psykiskt handikappade barn in. fl. Som exempel på barn tillhörande den tredje grup­ pen nämner kommittén barn, som skadats under lek eller vid trafikolycka, polioskadade barn och andra. Sjukdomen, missbildningen eller skadan kan vara av tillfällig art, periodiskt återkommande eller bestå i många år och sedan kompenseras eller vara livet ut. I en del fall får man också räkna med att de sålunda handikappade barnen dör i unga år. Barnets handikapp kan vara så svårt, att behandling och vård endast kan lämnas på sjukhus eller annan vårdinstitution. I andra fall är det möjligt att ge barnet aktiv behand­ ling och vård i hemmet. Sådan behandling och vård kan bli ett led i de rehabiliteringsåtgärder —- exempelvis i form av träning och övningar - som är nödvändiga för att reducera eller häva handikappet. Det sagda ger enligt kommittén vid handen, att behoven av tillsyn, be­ handling och vård är mycket skiftande hos olika kategorier handikappade barn. Generellt kan dock sägas att handikappade barn — förutom den om­ ständigheten att medvetandet om barnets kanske obotliga sjukdom, miss­ bildning eller skada i och för sig innebär en börda — skapar särskilda pro­ blem. Dessa kan vara av ekonomisk art, vilket inträffar exempelvis om bar­ nets mor till följd av sina plikter mot barnet är förhindrad att utnyttja sin arbetsförmåga till förvärvsarbete. Generellt sett torde man vidare ha anled­ ning förutsätta, att familjer med handikappade barn förorsakas merkost­ nader och har större arbetsbörda än familjer med friska barn. Bördan kan bli orimligt stor och det kan föreligga risk att barnet av ekonomiska skäl inte får den vård som det behöver. I sadana fall kan föräldrarna se sig nöd­ sakade att lämna barnet till vård på institution. Det ekonomiska samhälle­ liga stöd, som inom familjepolitikens ram eller eljest utgår till barnfamil­ jerna, är inte differentierat med hänsyn till de särskilda vårdbehov och där­ med ofta sammanhängande kostnader som de handikappade barnen for med sig. Kommittén anser, att särskilda hjälpåtgärder från samhällets sida åt sådana barnfamiljer är på sin plats för att i någon mån kompensera för­ äldrarna för den ökade belastning, som vård i hemmet av handikappade barn innebär, eller underlätta för föräldrarna att i materiellt avseende bättre sörja för barnen. Ett ekonomiskt stöd från det allmänna kan möjliggöra för föräldrarna att tidvis anlita särskild hjälp, varigenom främst barnets moder bcrcdes viss lättnad och avkoppling i vad gäller den personliga skötseln och passningen av barnet. För föräldrarna blir sådana åtgärder en uppmuntran och ett uttryck för rättvisa. Kommittén understryker också den samhälls­

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 19 G i

ekonomiska vinsten av att handikappade barn i största möjliga utsträckning erhåller vård i sina hem i stället för på institutioner. Åtgärder som syftar till att underlätta och stödja ifrågavarande barns vård i hemmen är därför av intresse ur såväl den enskildes som samhällets synpunkt. Kommittén betonar, att valet av vårdform i princip bör ske med utgångspunkt från vad som av medicinska, pedagogiska och andra skäl är lämpligt för barnet »adekvat vård» — och sålunda vara oberoende av barnets eller familjens ekonomi. För ett barns omvårdnad, trygghet samt person- och karaktärsdaning är dess hem- och familjemiljö av utomordentlig betydelse, framhåller kom­ mittén. Detta gäller för det friska barnet men torde vara av ännu större vikt för det handikappade. Det är därför angeläget att samhället stimulerar till vård i hemmet i sådana fall, då lämplig och erforderlig vård kan lämnas där. Kommittén håller för sannolikt, att det nu finns åtskilliga barn på olika slag av institutioner, som med fördel skulle kunna vårdas hemma, om inte ekonomiska och andra skäl lade hinder i vägen. Å andra sidan finns det, fortsätter kommittén, barn som åtnjuter hem­ vård utan att detta är den adekvata vårdformen. Skälet härtill kan vara bristande tillgång på plats inom institutionerna. Det kan också vara så att föräldrarna, som säkert vill sitt barns bästa, utgår ifrån att de själva bäst förstår barnets vårdbehov och att de tar som sin livsuppgift att värna om sitt barn, även om det för dem själva, barnets syskon och även för barnet skulle vara till fördel, om barnet erhölle vård på institution. I en del fall är orsaken eu missriktad ovilja mot institutionsvården, som man mer eller mindre ogrundat utmålar som kärlekslös och opersonlig. Att komma till lätta med sådana problem är inte lätt. Det kan synas föga motiverat att rekommendera stimulans till hemvård i sådana fall. Ä andra sidan skulle det vara opsykologiskt och verka stötande att förmena dessa familjer det ekonomiska stöd man vill ge andra. Lämpligare åtgärder är upplysning genom läkare, pedagoger, kuratorer m. fl. Kommittén kommer fram till att det föreligger ett påtagligt behov av åtgärder för att ekonomiskt stödja de handikappade barnens vård i hem­ men. När det gäller att undersöka möjligheten att utforma regler för ett sådant stöd, betecknat såsom vårdbidrag, väljer kommittén mellan två alternativ. Ett alternativ är att söka sig fram efter de riktlinjer som ligger till grund för folkpensioneringens särskilda förmåner till personer med avsevärda vårdbehov, till blinda och till förvärvsarbetande invalider med svåra kropps­ liga defekter, alltså invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen. Det andx-a alternativet avser en utbyggnad av de familjepolitiska stöd­ formerna. Kommittén anför, att man skulle kunna tänka sig en ny bidrags­ form, ett tillskott till det allmänna barnbidraget. Vad man vill åstadkomma är nämligen en förstärkning av detta bidrag i de fall barnet av medicinska

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964 15

skäl har behov av särskild tillsyn och vård. Administrationen torde i så fall böra knytas till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. Vid valet mellan de båda alternativen stannar kommittén för det första, innebärande att reglerna om vårdbidrag bör upptagas i lagen om allmän försäkring. Kommittén framhåller, att utformningen av grunderna för utgivande av vårdbidrag är förenad med betydande svårigheter. Dessa svårigheter jämte den omständigheten att det är en ny och oprövad förinånsform talar enligt kommittén för att en viss försiktighet iakttages vid angivandet av villkoren för rätt till den nya förmånen. En omprövning kan befinnas påkallad sedan erfarenhet av reformens verkningar vunnits. Enligt kommitténs mening går det ej att vid bestämmandet av person­ kretsen knyta rätten till vårdbidrag till sjukdomens eller skadans art eller omfattning. Rätten till invaliditetstilläggen till vårdbehövande personer över 16 år har ej heller knutits till sådana omständigheter, utan den har gjorts beroende av om vederbörande är ur stånd att reda sig själv och på grund härav i kvalificerat behov av hjälp av annan. Villkoren för rätt till vårdbidrag bör, framhåller kommittén, i princip vara desamma, men med hänsyn till att även de friska barnen — särskilt före skolåldern — inte kan reda sig själva måste bestämmelserna om vårdbidragen ges en annan ut­ formning. Anledningen till vårdbehovet bör enligt kommitténs mening ut­ göras av vissa medicinska fakta — sjukdom, psykisk efterblivenhet, van­ förhet eller annat lyte — vilka omnämnes i 7 kap. 1 § lagen om allmän försäkring. Beträffande vårdbehovets intensitet bör enligt kommittén uppställas i princip samma krav som gäller för rätt till invaliditetstillägg för vårdbehö­ vande över 16 år. De handikappade barnens behov av tillsyn och vård erbju­ der så stora variationer och är beroende av så olika förutsättningar, att det torde vara uteslutet att i lagtexten mera exakt definiera graden av vård­ behovet. Kommittén har stannat för den beskrivningen att barnet skall vara i avsevärd omfattning i behov av särskild tillsyn och vård. Det får sedan ankomma på riksförsäkringsverket att genom råd och anvisningar ge pensionsdelegationerna närmare vägledning i syfte att åstadkomma enhetlighet i bedömningen av vårdbidragsansökningarna. Vårdbehovet bör enligt kommittén regelmässigt styrkas med läkarintyg jämte en social utredning genom barnavårdsnämnden och distriktsskö­ terskan på orten eller sjukhuskurator. I förekommande fall torde läkare och kurator hos landstingens hemsjukvårdscentraler böra tillfrågas. I detta sammanhang uttalar kommittén, att den omständigheten att ett barn förklaras berättigat till vårdbidrag givetvis inte utesluter att komplet­ terande hemsjukvårdsbidrag kan utgå från landsting. Lika naturligt är att eventuellt hemsjukvårdsbidrag från landsting inte utgör hinder för rätt till vårdbidrag.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

Kommittén framhåller att för rätt till vårdbidrag bör krävas att barnets behov av särskild tillsyn och vård ej är av tillfällig natur. Det bör därför stadgas, att behovet är varaktigt, dvs. sannolikt beslående flera år framåt. Ersättning lör barn med tillfälliga eller periodiskt återkommande handikapp anser kommittén tills vidare bör lämnas av landsting och andra i form av hemsjukvårdsbidrag. Ett särskilt problem avser vårdbehoven under barnens första levnadsår, då varje barn har behov av mer eller mindre kontinuerlig tillsyn och vård. Kommittén tar upp frågan om man bör uppställa en undre åldersgräns, före vilken rätt till vårdbidrag inte föreligger. För att bereda möjlighet att bevilja bidrag också i tall då ett svårt handikapp konstateras redan vid barnets födelse eller under dess första levnadsår, förordar kommittén emellertid, att man inte i lagtexten uppställer någon undre åldersgräns för rätt till vårdbidrag. I fråga om en övre åldersgräns framhåller kommittén, att rätt till för­ tidspension, om arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften, inträder vid 16 år. Till förtidspensionen kan utgå invaliditetstillägg, om vederbörande är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dag­ ligen är i behov av hjälp av annan. Ersättningsfrågorna fr. o. m. den månad vederbörande fyller 16 år får alltså anses tillfredsställande lösta. Vård­ bidrag som utgår för tid före 16 år bör på grund härav inte automatiskt avlösas av andra folkpensionsförmåner från 16 år, utan rätten därtill torde böra prövas efter ansökan i vanlig ordning. Kommittén förordar, att rätten till vårdbidrag knytes till det vårdbehövande barnet och ej till dess föräldrar eller annan vårdare. Enligt kommitté­ förslaget skall vårdbidrag inte utgå till barn som stadigvarande vårdas på anstalt eller som är skolpliktiga enligt gällande bestämmelser om blind­ undervisning. Tillfällig vistelse utom hemmet, t. ex. på sjukhus eller annan institution, bör ej medföra inskränkning i rätten till vårdbidrag. Ett barns hälsotillstånd och vårdbehov kan, framhåller kommittén, för­ ändras till det bättre sa att rätten till beviljat vårdbidrag inte längre föreligger. Barnet kan också i stället för vård i hemmet erhålla stadigvarande vård på institution. Bidraget hör i sådana fall indragas, och efterkontroll är således erforderlig. Åtgärder i kontrollsyfte torde enligt kommittén i många fall böra vidtagas en gång om året. Barnets eller familjens ekonomiska förhållanden bör enligt kommitté­ förslaget inte inverka på bedömningen av rätten till vårdbidrag utan endast barnets behov av särskild tillsyn och vård. Vårdbidragets storlek bör enligt kommittén av praktiska skäl bestämmas till ett fast belopp, enär det skulle möta stora svårigheter för de tillämpande organen att rättvist välja mellan belopp inom vissa gränser. För att bidraget skall vara till någon verklig hjälp bör det ej vara alltför ringa. Å andra sidan bör man vara försiktig tills man fått någon erfarenhet av tillämpningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964 17

Med denna utgångspunkt diskuterar kommittén två alternativ. Det ena inne­ bär att vårdbidraget bestämmes till 1 200 kr. om året, vilket belopp mot­ svarar det nu utgående invaliditetstillägget till ålders- eller förtidspension. Det andra alternativet innebär, att vårdbidraget i likhet med den fristående invaliditetsersättningen bestämmes till 2 000 kr. I valet mellan de båda alternativen anser kommittén att övervägande skäl talar för att vårdbidraget fastställes till samma belopp som invaliditetsersättningen, dvs. 2 000 kr. per år. När en anknytning sker till basbeloppet, kommer vårdbidraget att mot­ svara 50 procent av basbeloppet. Kostnaderna för vårdbidragen bör enligt kommittén helt bestridas av staten. Kommittén uttalar, att det är svårt att beräkna kostnaderna mera exakt, då det är ytterst vanskligt att bedöma huru många barn som kan antagas bli berättigade till vårdbidrag. I brist på säkra hållpunkter måste beräkningen av kostnaderna bygga på en grov kalkyl beträffande antalet vårdbidragsberättigade barn. Kommittén håller för sannolikt att antalet blir av storleksordningen 5 000 barn. Kostnaderna för vårdbidragen under ett budgetår kan då uppskattas till omkring 10 milj. kr., om bidraget utgår med 2 000 kr. Kommittén föreslår, att bestämmelserna om vårdbidrag träder i kraft den 1 juli 1964.

Remissyttrandena Socialpolitiska kommitténs förslag att inom ramen för den allmänna för­ säkringen tillskapa ett särskilt vårdbidrag för svårt handikappade barn har allmänt godtagits under remissbehandlingen. Flera remissorgan uttrycker sin tillfredsställelse med den förordade lösningen och betonar angelägen­ heten av reformen. Medicinalstyrelsen finner det angeläget, att samhället stimulerar till att handikappade barn vårdas i hemmet i alla de fall, då denna vårdform framstår såsom den för barnet adekvata. Den ökade kun­ skapen om betydelsen av en personlig relation till en vårdnadshavare för den emotionella utvecklingen hos barn, oavsett handikapp, har medfört att man på senare år kommit att tillmäta vården i enskilt hem allt större bety­ delse, fortsätter styrelsen. Jämväl på institutionerna har man i görligaste mån dragit konsekvenserna härav i så mån att det relativa personalantalet ökat, barnen omhändertages i mindre grupper och kontinuitet eftersträvas i relationen mellan personalen och vederbörande grupp, men trots detta kan en institution inte uppfylla önskemålen om så personlig omvårdnad som är möjligt att ge i ett lämpligt enskilt hem. Från en del håll framföres farhågor för att vårdbidragen kan bli en sti­ mulans till vård i hemmet även i fall då sådan vårdform inte kan anses vara den riktiga. Sålunda uttalar socialstyrelsen, att det inte torde kunna helt uteslutas att föräldrar och vårdare inför möjligheten att erhålla vårdbidrag vägrar bereda det handikappade barnet sjukhusvård eller återtar barnet till

18 Kungl. Maj:is proposition nr 94 år 1964 hemmet, aven om hemmet ur social synpunkt är olämpligt och vistelsen där ur vårdsynpunkt kan vara till skada för barnet. Liknande synpunkter framföres av riksförsäkringsverket, utredningen angående översyn av 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna liksom Försäk­ ring skas seförbundet. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte någon möj­ lighet borde finnas att i extrema fall vägra vårdbidrag för att åtminstone ej medverka till en for barnets liv och hälsa uppenbarligen skadlig utveckling. I detta sammanhang bör emellertid också uppmärksammas ett uttalande av Svenska socialvardsförbundet, som framhåller att i den mån de handikap­ pade barnen kan vårdas i enskild miljö, detta utan gensägelse torde vara att ur barnets synpunkt föredraga framför vård på institution. Bestämmelsernas utformning i stort godtages av remissorganen. I något fall framfores dock önskemål om en ytterligare precisering av villkoren för ratt till vårdbidrag, och behovet av närmare anvisningar för tillämpningen påtalas från flera håll. Riksförsäkringsverket framhåller de särskilda tilllämpningssvårigheter som uppkommer i de fall, då barnet på grund av sin ålder skulle ha behövt hjälp vid upprepade tillfällen dagligen även om bar­ net ej varit sjukt eller skadat. Efter att ha erinrat om att kommittén i dessa fall för rätt till bidrag förutsätter att barnets vårdbehov skall gå väsentligt utöver det normala, ifrågasätter verket om inte, åtminstone till en början, ett särskilt villkor borde uppställas för rätt till vårdbidrag för barn som ej uppnått exempelvis sex års ålder. Ett sådant villkor skulle enligt verket kunna innebära att barnet på grund av psykisk eller fysisk defekt är i stadigvarande behov av tidskrävande behandling, som kan ges i hemmet. I den mån vårdbidrag i angivna åldersgrupp anses böra utgå även i andra fall, synes man enligt verket vara hänvisad till en mera schablonartad bedömning. Vad gäller blindhet som grund för rätt till vårdbidrag framhåller riks­ försäkringsverket, att vårdbidrag bör utgå först från den tid, då barnet på grund av blindheten behöver avsevärt mer tillsyn och vård än som är nor­ malt för åldern. För sådana fall finner verket en nedre åldersgräns vid ett år motiverad. De blindas förening finner obestridligt, att barn med ingen eller ringa synförmåga är i avsevärd omfattning i behov av särskild tillsyn och vård, samt uttalar vidare att behovet av särskild tillsyn och vård kan vara betydande även för synskadade barn med förhållandevis god synför­ måga. De vanföras riksförbund menar, att bestämmelserna bör ges en generösare utformning. Enligt förbundet bör rätt till vårdbidrag föreligga för ett rörelseskadat barn, om barnet behöver hjälp vid av- och påklädsel, vid måltider och vid vissa förflyttningar. Förbundet anser att bidraget bör utgå även för barn som vårdas på internatskola med hänsyn till de särskilda kostnader som föräldrarna får vidkännas för resor m. m. Vikten av efterkontroll sedan vårdbidrag beviljats betonas av medicinal­ styrelsen. Styrelsen framhåller, att en klar diagnos sällan föreligger i fråga

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 196b 19

om handikappade barn och att nya behandlingsmetoder kan tillkomma. Bidraget får inte uppfattas så att barnet inte längre är i behov av behand­ ling. Tvärtom bör, anför styrelsen, bidraget samordnas med olika terapi­ åtgärder, något som är särskilt av nöden i de fall, där tveksamhet föreligger huruvida barnet får adekvat vård i hemmet. Styrelsen förordar att ompröv­ ning i regel sker med ett års mellanrum. Även riksförsäkringsverket under­ stryker att efterkontroll är behövlig men framhåller samtidigt att sådan kontroll kan bereda svårigheter, särskilt som barnets föräldrar av naturliga skäl i regel kan antagas önska behålla bidraget. Verket anser därför, att möjlighet bör föreligga att bevilja bidrag endast för viss tid, exempelvis ett år. Det av kommittén förordade beloppet för vårdbidraget, 2 000 kr. för år, godtages allmänt. Föreningen för de neurosedgnskadade vill dock att för de neurosedynskadade barnen ett belopp av 3 000 kr. skall tas till utgångs­ punkt och att i enskilda fall ett behovsprövat tillägg till detta belopp skall utgå.

Departementschefen En av de primära uppgifterna i ett socialt trygghetssystem är att bringa hjälp och stöd åt dem som drabbas av sjukdom och invaliditet. Genom att tillhandahålla sjukhus och andra vårdanstalter av olika slag sörjer sam­ hället för att den rätta vården beredes dem som inte lämpligen kan vårdas i sina hem. Kostnaderna för anstaltsvård bestrides i princip av det allmänna, antingen så att vården är helt kostnadsfri för den enskilde eller så att före­ fintliga vårdavgifter täckes av förmåner från den allmänna försäkringen. En invalidiserad som vistas i sitt hem kan, om han är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen har behov av hjälp av annan, få ett särskilt invaliditetstillägg till sin förtidspension. En förutsättning för att en försäkrad skall kunna få förtidspension och därutöver i tillämpliga fall invaliditetstillägg — är att han fyllt 16 år. Detta står i samband med att förtidspensionen är en ersättning för den inkomst, som den försäkrade skulle kunnat bereda sig av eget arbete om han varit arbetsför. För handikappade barn under 16 år som vårdas i hemmet finns däremot, om man bortser från reglerna om socialhjälp, ingen lagfäst rätt till särskild ersättning för de kostnader som deras handikapp drar med sig. En annan sak är att landsting och primärkommuner i viss utsträckning lämnar bidrag till hemsjukvård i sådana fall. Några enhetliga normer för dessa bidrag existerar dock inte. Invaliditet hos barn innebär stora påfrestningar för barnets föräldrar och fostrare. Vid sidan om oro och ängslan för barnet får de underkasta sig avsevärda uppoffringar, om barnet skall få så god utveckling som dess för­ utsättningar medger. I de fall då barnet med fördel kan vistas i sitt hem blir den personliga insatsen från vårdarnas sida av utomordentligt stor betydelse för denna utveckling. I vilken utsträckning en sådan insats kan

20 Kitiujl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

göras är dock till stor del en kostnadsfråga. Det är inte bara så att vårdaren på grund av den tid som måste ägnas åt barnet i motsvarande mån får avstå från arbetsinkomst, som eljest skulle stått att få. Vården kräver ofta också särskilda kostnader i flera hänseenden, inte minst för resor i olika samman­ hang. Många gånger kan de krav som ställs på föräldrarna bli så stora, att de måste överlämna barnet för vård på en institution trots att vården hellre borde ha beretts i hemmet. Mot bakgrunden av det sagda är det angeläget att från statsmakternas sida åtgärder vidtages för att bereda lättnader och stöd för vård av handikap­ pade barn i hemmen. En väg är härvidlag att tillhandahålla service och hjälpmedel av olika slag, såsom också sker. Vid sidan härav bör övervägas att införa kontantstöd i mera generella former. Socialpolitiska kommittén har föreslagit en särskild bidragsform för handikappade barn inom ramen för den allmänna försäkringen. Förslaget innebär att till barn under 16 år, som på grund av sjukdom, psykisk efter­ blivenhet, vanförhet eller annat lyte varaktigt och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård, skall utgå vårdbidrag i form av invali­ ditetsersättning från folkpensioneringen. Bidraget skall enligt förslaget utgå med 2 000 kr. om året. Avsikten är dock att, då de i lagen om allmän för­ säkring upptagna tilläggsförmånerna till folkpension anknytes till bas­ beloppet, bidraget skall motsvara 50 procent av basbeloppet. Kommitténs förslag har allmänt rönt ett positivt mottagande vid remiss­ behandlingen. De erinringar som framställts har rört nyanseringar och detaljer. För egen del finner jag den föreslagna lösningen väl ägnad att läggas till grund för lagstiftning. Jag förordar därför att i lagen om allmän försäkring införes bestämmelser om invaliditetsersättning till handikappade barn i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit. Med det föreslagna vårdbidraget åsyftas att ge en reell förbättring för berörda kategori barn. Det vore olyckligt, om införandet av detta bidrag från den allmänna försäkringen finge en återhållande effekt med avseende på de särskilda hemsjukvårdsbidragen från landsting och primärkommuner. Från en del håll har under remissbehandlingen yppats farhågor för att det nya vårdbidraget kan få till följd att föräldrar undanhåller barn insti­ tutionell vård, i fall då vård i hemmet inte kan betraktas som den rätta vårdformen. För egen del vill jag ogärna tänka mig att vårdbidraget skall få sådana följder. Om så ändå skulle ske i några fall finns det möjligheter för barnavårdsmyndigheterna att åstadkomma rättelse och tillse att rätt vårdform kommer till användning. Däremot finner jag det inte lämpligt att exempelvis direkt knyta rätten till vårdbidrag till den förutsättningen att vård i hemmet skall vara att föredra framför vård på särskild inrättning. I detta sammanhang vill jag tillägga, att det finns anledning förmoda att just tack vare vårdbidraget kommer att uppspåras en del för myndigheterna ej kända fall, där handikappade barn vistas i sina hem utan att få den rätta vården.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964 21

Vad i övrigt angår de nya bestämmelsernas utformning vill jag framhålla att det torde vara ogörligt att i lagtext med exakthet fastslå i vilka fall vård­ bidrag skall komma i fråga. Någon avgränsning av personkretsen med hän­ visning till särskilda slag av handikapp bör som kommittén framhållit inte komma i fråga. Bidragsrätten bör för alla kategorier av handikappade be­ dömas efter enhetliga grunder. Vårdbidragstagarna måste komma att repre­ sentera en mycket heterogen grupp inrymmande både kroppsliga och psy­ kiska handikapp, medfödda såväl som senare förvärvade. Här måste nöd­ vändigtvis ett visst utrymme ges åt tillämpningen, varvid det bl. a. fai an­ komma på riksförsäkringsverket att, lämpligen efter samråd med medicinal­ styrelsen, anvisa normer för bedömningen. Kommittén föreslår att för rätt till vårdbidrag skall krävas att barnet på motsvarande medicinska grunder som fordras för rätt till förtidspension — varaktigt och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Jag tillstyrker förslaget med en viss jämkning i fråga om varaktighetskravet som jag strax kommer till. De behov av tillsyn och vård som skall beaktas är sådana som gar utöver dem som föreligger hos ett normalt utvecklat barn. Detta innebär att utrym­ met för tillämpning av bestämmelserna blir mindre, när det gäller barn i späd ålder, vilka även om de är friska kräver tillsyn och vård i betydande omfattning. För sådana fall har man främst att se till behovet av särskild behandling, som fordras med hänsyn till barnets handikapp och som kan ges i hemmet. Vidare har man att beakta sådana av handikappet föranledda yttringar och behov hos barnet som kräver speciella åtgärder från vårdarens sida. Behovet av särskild tillsym och vård skall såsom angivits föreligga i avse­ värd omfattning. Bedömningen får här ske med ledning av den särskilda arbetsinsats som vårdaren får göra och de särskilda kostnader som barnets handikapp föranleder. I övrigt torde viss ledning vara att hämta från den praxis, som föreligger rörande tillämpningen av bestämmelserna om invaliditetstillägg enligt 9 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring. Kommitténs förslag innebär att varaktighet hos det särskilda vårdbehovet är en förutsättning för rätt till vårdbidrag. För rätt till förtidspension enligt 7 kap. kräves bl. a. att arbetsförmågan är varaktigt nedsatt med minst hälften. Kravet på varaktighet tolkas så att nedsättningen kan antagas bestå flera år framåt. Är arbetsförmågans nedsättning inte varaktig men kan den beräknas bestå under avsevärd tid, varmed i praxis förstås minst ett år, föreligger rätt till sjukbidrag. Detta är tidsbegränsat men följer i övrigt samma regler som förtidspensionen. Skäl saknas enligt min mening att upp­ ställa strängare varaktighetskrav för rätt till det föreslagna vårdbidraget än till sjukbidrag. Vårdbidrag bör alltså kunna utgå om det särskilda vård­ behovet sannolikt är bestående avsevärd tid framåt, dvs. minst ett år. I likhet med ett par remissorgan vill jag betona vikten av efterkontroll,

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 94 ur 1964

sedan vårdbidrag beviljats. De vårdbehov det här rör sig om är i inånga fall föränderliga. Genom efterkontrollen kan också nya behandlingsformer till hjälp för det handikappade barnet aktualiseras och nytillkomna medicinska rön komma till utnyttjande. Visserligen kan ett beslut om utgivande av en pensionsförmån alltid omprövas och förmånen indragas, därest förutsätt­ ningarna för utgivande av förmånen inte längre är för handen. Av psyko­ logiska skäl och för att underlätta en efterkontroll bör det dock vara möjligt att direkt i det beslut, varigenom vårdbidraget beviljas, föreskriva att detta skall vara tidsbegränsat. Ett stadgande härom bör ingå i de nya bestämmel­ serna. Om vårdbidrag beviljas i fall då vårdbehovet inte bedöms som var­ aktigt utan endast bestående avsevärd tid, bör bidraget alltid göras tids­ begränsat. Såsom kommittén föreslagit bör vårdbidrag inte utgå till barn som stadig­ varande vårdas på anstalt. Detta bör i enlighet med vad kommittén uttalat ej medföra inskränkning i rätten till vårdbidrag för psykiskt efterblivet barn som är inskrivet vid särskola eller vårdanstalt men som vistas i sitt eget hem, om förutsättningarna för rätt till bidrag i övrigt är uppfyllda. Det undantag som göres för anstaltsvårdade barn i fråga om rätten till vård­ bidrag motiveras av att värdet av anstaltsvården såväl ekonomiskt som eljest mer än väl torde motsvara det stöd som vårdbidraget är avsett att ge för vård av handikappade barn i hemmen. I fråga om storleken av vårdbidraget har socialpolitiska kommittén knutit an till vad som nu gäller för invaliditetsersättning enligt lagen om allmän försäkring. Invaliditetsersättningen utgör enligt lagen per år 50 procent av basbeloppet men utgår enligt en övergångsbestämmelse f. n. med 2 000 kr. Jag ansluter mig till kommittéförslaget. Vid genomförande av det i det föl­ jande behandlade förslaget om indexreglering fr. o. in. den 1 juli 1964 av bl. a. invaliditetsersättning, kommer invaliditetsersättningen och därmed vårdbidraget vid nuvarande basbelopp att uppgå till 2 400 kr. för år. Bestämmelserna om vårdbidraget bör ingå som ett nytt första stycke i 9 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Nuvarande undantagsbestämmelse i andra stycket samma paragraf utbytes därvid mot en som ett nytt tredje stycke intagen hänvisning till 2 g tredje stycket. Härav framgår att vård­ bidrag inte skall utgå vid anstaltsvård. Samtidigt bör formuleringen av sist­ nämnda stycke i förtydligande syfte ändras så att det klart framgår att undantagsbestämmelserna syftar såväl på anstalter tillhörande primärkom­ muner som anstalter vilka tillhör landsting. Då vårdbidraget enligt förslaget skall kunna göras tidsbegränsat, bör möjlighet föreligga att vid den fastställda tidens utgång bevilja förlängning utan ny ansökan. En sådan möjlighet föreligger enligt nu gällande bestäm­ melser i fråga om sjukbidrag. Stadgande härom återfinnes i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om allmän försäkring. Jag föreslår att detta lagrum utvidgas till att även omfatta vårdbidraget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b 23

De nya bestämmelserna bör såsom kommittén föreslagit träda i kraft den 1 juli 1964. Då på grund av stadgandet i 16 kap. 5 § sista stycket lagen om allmän försäkring pensionsförmån kan utgå retroaktivt intill tre månader före ansökningsmånaden, räcker det om ansökningen inges i oktober 1964 för att vårdbidraget skall utgå från bestämmelsernas ikraftträdande. Med den nu förordade utformningen av bestämmelserna kan kostnaderna för vårdbidraget, om man utgår från kommitténs beräkningar, uppskattas till cirka 12 milj. kr. för budgetåret 1964/65. Kostnaderna faller helt på staten.

Standardhöjning och indexreglering av folkpensionsförmåner

Departementschefen Under rubriken Bidrag till folkpensioner in. in. (bil. 7 p. 11) i årets statsverksproposition har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna fr. o. m. den 1 juli 1964. Det nu utgående årsbeloppet för ålderspension till en ensam pensionär, 3 400 kr., skall enligt förslaget höjas med 300 kr. till 3 700 kr. För två pensionsberättigade makar har föreslagits en höjning med tillhopa 450 kr. från 5 330 kr. till 5 780 kr. Motsvarande höjningar inträder beträffande förtidspension och änkepension. Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § första stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring angivna pensionsbeloppen. Det må påpekas att de angivna höjningarna avser hel pension. Om exempelvis en ensam förtidspensionär uppbär en tredjedel av hel förtidspension, blir alltsa standardhöjningen för hans del 100 kr. För den som uttagit ålderspension med början före 67 års ålder och med hänsyn härtill uppbär reducerad pension blir höjningen i motsvarande mån reducerad. I statsverkspropositionen har vidare föreslagits att barnpensioner, barn­ tillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, som för närvarande övergångsvis utgår med fasta belopp utan indextillägg, från och med den 1 juli 1964 skall anknytas till basbeloppet i enlighet med de i lagen om all­ män försäkring intagna bestämmelserna och därigenom indexregleras. Vid nu gällande basbelopp 4 800 kr. höjes därigenom barnpensionsbeloppet och barntilläggets maximibelopp från 1 000 kr. till 1 200 kr. För de barn som förlorat båda föräldrarna ökar barnpensionen från 1 400 kr. till 1 680 kr. Invaliditetstillägget höjes från 1 200 kr. till 1 440 kr. och invaliditetsersättningen från 2 000 kr. till 2 400 kr. I fortsättningen kommer förmånerna sedan att följa förändringarna i basbeloppet. De åsyftade ändringarna för nu berörda förmåner ernås genom att 12 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring utgår. Samtidigt bör ur samma paragraf uteslutas fjärde stycket enligt vilket folkpension i fall som avses i 10 kap. 2 § första stycket lagen om

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år t96h-

allmän försäkring, dvs. vid anstaltsvård på statens bekostnad, maximeras till 50 kr. för månad. Det nämnda garantibeloppet kommer då att i en­ lighet med bestämmelserna i lagen om allmän försäkring normalt för år utgöra 15 procent av basbeloppet eller med nuvarande basbeloppsvärde 720 kr., motsvarande 60 kr. i månaden. I statsverkspropositionen har kostnaderna för standardhöjningen beräk­ nats till 297,4 milj. kr., varav 268,4 milj. kr. för staten och 29,0 milj. kr. för kommunerna. Kostnaderna för den i det föregående förordade indexregle­ ringen av vissa folkpensionsförmåner uppskattas till 11,6 milj. kr., varav för staten 10,2 milj. kr. och för kommunerna 1,4 milj. kr.

Övriga lagstiftningsfrågor Departementschefen Genom lagen om allmän försäkring, som trädde i kraft den 1 januari 1963, åstadkoms en långtgående samordning i såväl formellt som materiellt hänseende av olika socialförsäkringsgrenar. Den nya lagstiftningen synes på det hela taget ha fungerat väl. Erfarenheterna är ännu alltför ringa för att man med ledning av dem skall kunna dra några mera långtgående slut­ satser rörande behovet av ändrade bestämmelser. Jag vill dock erinra om att vissa frågor i enlighet med vad som förutsattes vid antagandet av lagen om allmän försäkring är föremål för utredning. Sålunda har åt 1961 års sjukförsäkringsutredning anförtrotts vissa angelägna frågor främst rörande sjukvårdsförmånerna, bl. a. angående införande av en allmän tandvårds­ försäkring. En översyn av nuvarande regler om läkemedelsförmånerna hör också till utredningens uppgifter. Yrkesskadeutredningen är sysselsatt med att söka samordna yrkesskadeförsäkringen med den allmänna försäkringen. Pensionsförsäkringskommittén slutligen har att behandla bland annat frå­ gorna om pension till dem som invalidiserats i unga år, om pension till frånskilda kvinnor då den förutvarande maken avlider och om änklingspensioner. Mot bakgrunden av vad nu anförts skall här endast upptagas förslag till justeringar på enstaka punkter i nuvarande bestämmelser inom den all­ männa försäkringen.

Sjukpenningförmånerna enligt lagen om allmän försäkring omfattar i princip alla förvärvsarbetande med inkomst över en viss minimigräns. När det gäller inkomst av annat förvärvsarbete än anställning ger lagen möjlig­ het till individuellt undantagande beträffande sådana förmåner. Någon mot­ svarande individuell undantagandemöjlighet föreligger inte med avseende på inkomst av anställning. Här öppnar lagen i stället vissa möjligheter till undantagande i andra former. Salunda kan enligt 3 kap. 16 § första stycket Kungl. Maj :t beträffande bl. a. arbetstagare, som på grund av lag eller annan

Kungl. Maj:ts proposition nr 9t ur 196i 25

författning eller bestämmelse, som beslutats av kommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd, föreskriva undantag helt eller delvis från vad som är stadgat om placering i sjukpenningklass. Har be­ träffande arbetstagare som här nämnts sådant undantag inte föreskrivits eller gäller det endast delvis, äger enligt stadgande i andra stycket i samma paragraf arbetsgivaren i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer från den allmänna försäkringskassan erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpen­ ning jämte barntillägg, i den mån dessa förmåner inte överstiger den utbe­ talda lönen. Något undantag enligt paragrafens första stycke föreligger inte för när­ varande. Däremot gäller sedan den 1 juli 1963 arbetsgivarinträde enligt andra stycket för statsanställdas del. Bestämmelser härom återfinnes i kun­ görelsen den 31 maj 1963 (nr 311) angående tillämpning av 3 kap. 16 § andra stycket lagen om allmän försäkring beträffande vissa arbetstagare i statens tjänst m. fl. En förutsättning för att arbetsgivarinträde skall kunna ske enligt angivna lagrum är att arbetstagarnas sjuklöneförmåner följer direkt av stadgande i lag eller författning. Emellertid förekommer att myndighet meddelar före­ skrift om sjuklöneförmåner i sådan ordning, att det inte kan sägas att för­ månerna följer direkt av lag eller författning. Även för sådana fall bör möj­ lighet till arbetsgivarinträde föreligga. Med hänsyn härtill bör första stycket i paragrafen omformuleras så att i stället anges att sjuklöneförmånerna skall utgå enligt statliga föreskrifter. Denna formulering anknyter till ett mot­ svarande stadgande rörande semester i 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester. Med statliga föreskrifter bör här förstås endast föreskrifter som meddelats av statlig myndighet. Däremot blir stadgandet inte tillämpligt i fall då en icke statlig institution beslutar att tillämpa statliga normer för sina anställda. I detta sammanhang bör stadgandet i samma stycke om motsvarande undantag i anslutning till sjuklönebestämmelser som beslutats av kommun förtydligas så att vid sidan av kommun anges landstingskommun. En mot­ svarande ändring bör göras i 2 kap. 7 § tredje stycket. Detta innebär ingen saklig ändring jämfört med vad tidigare varit avsett. I

I 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring finns bestäm­ melser om att folkpension till den som åtnjuter anstaltsvård på statens bekostnad inte får utgå med mer än ett visst maximibelopp. I fråga om barntillägg finns vidare i paragrafens tredje stycke ett stadgande om att barntillägg inte skall utgå för barn som under hel månad på statens bekost­ nad åtnjuter anstaltsvård eller eljest kost och bostad. Stadgandet gäller dock inte för tid då barnet är inackorderat vid nomadskola. Någon motsvarighet till det berörda stadgandet om barntillägg finns ej beträffande barnpension, vilket däremot var fallet enligt den till utgången

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1961

av år 1962 gällande lagen om barnpensioner. På grund av en hänvisning i den lagen till den numera likaledes upphävda lagen om särskilda barn­ bidrag gällde nämligen för barnpension motsvarande undantag som nu gäl­ ler för barntillägg. Då reglerna för barnpension och barntillägg bör överens­ stämma på denna punkt och det ej heller finns anledning att utge barn­ pension under sådan anstaltsvistelse, som det här är fråga om, bör tredje stycket i förevarande paragraf ändras så att undantaget kommer att omfatta även barnpension.

Enligt 10 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring kan riksför­ säkringsverket medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folkpension, som på grund av bestämmelserna i första stycket nämnda para­ graf inte skall utgivas. Vidare äger riksförsäkringsverket enligt 16 kap. 12 § samma lag på framställning av nykterhetsnämnd besluta att pension till­ kommande den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make eller annan person att användas till den pensionsberättigades och hans familjs nytta. Motsvarande gäller för det fall att den pensionsberättigade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller annan därmed jämförlig orsak är ur stånd att själv omhänderha honom till­ kommande pension. Att de befogenheter det här är fråga om förbehållits riksförsäkrings­ verket och inte tillagts de allmänna försäkringskassorna, som eljest har att besluta om pension, får ses mot bakgrunden av att det i begynnelseskedet efter det att lagen om allmän försäkring trätt i kraft borde undvikas att belasta kassorna med nytillkommande uppgifter i högre grad än som var strängt nödvändigt. Sedan kassorna nu blivit väl förtrogna med sina nya uPP§if*er, synes det lämpligt att de berörda befogenheterna överflyttas på dem såsom ett led i strävandena att decentralisera försäkringens förvalt­ ning. Jag föreslår att lagrummen ändras i enlighet härmed. Kassornas beslut i hithörande frågor kan i vanlig ordning överklagas hos riksförsäkrings­ verket och i sista hand hos försäkringsdomstolen. Riksförsäkringsverket kan också utan att besvär anförts överpröva försäkringskassornas beslut.

Enligt 18 kap. 13 § första stycket lagen om allmän försäkring skall av befattningshavarna hos allmän försäkringskassa direktör, föredragande för pensionsärenden ävensom annan tjänsteman beträffande vilken Kungl. Maj:t så föreskrivit tillsättas och entledigas av riksförsäkringsverket. Kungl. Maj :t har föreskrivit, att bestämmelserna skall gälla befattningshavare med lön motsvarande lägst lönen i lönegrad 21 å löneplan A i statens löneförordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 b år 196b

Avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor för befattningshavare som nyss sagts skall enligt stadgande i tredje stycket i samma paragraf bestämmas av riksförsäkringsverket efter kassans hörande. Enligt den nu tillämpade förhandlingsordningen sker löneförhandlingarna mellan verket och berörda personalgruppers organisationer. Därjämte är Försäkringskas­ sornas förhandlingsorganisation regelmässigt närvarande. Med hänsyn till att ett samband råder mellan dessa befattningshavargrupper och vissa grup­ per av statstjänstemän har verket funnit ändamålsenligt att söka en viss anknytning till civildepartementet. I samband med att överenskommelse träffades om löner för 1963 nåddes samförstånd mellan riksförsäkrings­ verket å ena sidan samt Försäkringsfunktionärernas förbund, SACO:s all­ männa tjänstemannaförbund och Sveriges juristförbund å andra sidan att en sådan lagändring kunde komma att vidtagas som innefattar rätt för Kungl. Maj :t att fastställa avlönings- och pensionsvillkor för nu ifråga­ varande personal. Goda skäl talar för att de frågor det här rör sig om skall kunna bringas under civildepartementets handläggning. Bestämmelserna bör utformas så att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma den ordning i vilken anställningsvillkoren skall fastställas. Jag förordar att 18 kap. 13 § tredje stycket ändras i enlighet härmed. Kungl. Maj :ts föreskrifter bör innehålla en regel om att, på sätt nu sker, kassan skall höras innan anställningsvill­ koren fastställes.

Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning avgöres i de allmänna försäkringskassorna av pensionsdelegationer. Be­ stämmelser härom återfinnes i 18 kap. 20 § lagen om allmän försäkring. Normalt finns i varje kassa en pensionsdelegation. Under förutsättning av Kungl. Maj :ts medgivande kan dock i en kassa inrättas mer än en delega­ tion. Så har hitintills skett i fem kassor. Varje pensionsdelegation består av fem ledamöter, nämligen förutom ordföranden två av medicinalstyrelsen utsedda läkare och två av landsting eller stadsfullmäktige utsedda ledamöter. Såsom ordförande i pensionsdelegation fungerar normalt ordföranden i kassans styrelse. Då skäl föreligger kan dock utses särskild ordförande i pensionsdelegation. Detta måste bland annat bli fallet då i en kassa finns mer än en pensionsdelegation. Enligt stadgande i andra stycket i berörda paragraf skall som suppleant för pensionsdelegationsordförande, som tillika är ordförande i kassans sty­ relse, fungera den för honom utsedde suppleanten i styrelsen. På grund härav kan det inte rimligen komma i fråga att ulse suppleanten för styrelse­ ordföranden till ordförande i en pensionsdelegation. Möjlighet härtill bör dock föreligga, eftersom det i en kassa med mer än en pensionsdelegation kan visa sig praktiskt att låta kassastyrelsens ordförande och hans supp-

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 är 1964

leant vara ordlörande i var sin delegation. Bestämmelserna bör ändras så, att Kungl. Maj :t får befogenhet att förordna särskild suppleant för styrelse­ ordföranden i dennes egenskap av ordförande i pensionsdelegation. För annan ledamot än ordförande som tillika är ordförande i kassans styrelse skall enligt föreskrift i andra stycket utses en suppleant. Erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten har givit vid handen att det i pensionsdelegationer med stor arbetsbelastning uppkommer svårig­ heter för läkarna att med erforderlig omsorg gå igenom ärendena i den takt som krävs för alt det inte skall uppkomma för stor balans. När det i sådana fall inte eljest föreligger skäl att inrätta ytterligare en pensionsdelegation i kassan, synes den rätta lösningen vara att öka antalet disponibla läkare inom den befintliga delegationen. Detta kan lämpligen ske genom att antalet suppleanter för varje läkarledamot utökas till två. Jag förordar en lagänd­ ring som ger Kungl. Maj :t befogenhet att besluta om sådan utökning.

Inom försäkringen för tilläggspension är en försäkrads pensionsrätt på grundval av inkomst av anställning inte beroende av i vad mån arbetsgivaren fullgör sin avgiftsskyldighet eller inte. För inkomst av annat förvärvsarbete däremot har den försäkrade att själv betala avgiften för sin tilläggspensione­ ring och en förutsättning för att pensionspoäng skall tillgodoräknas på grundval av sådan inkomst är att avgiften till fullo erlagts inom föreskriven tid. Avgiften uppbäres tillsammans med inkomstskatten. Den skatt som erlägges går i första hand till betalning av den i skatten ingående tilläggspensionsavgiften. För att pensionsrätten skall vara säkrad räcker det allt­ så att den försäkrade erlagt så mycket av honom åvilande skatter och avgifter som svarar mot tilläggspensionsavgiftens belopp. Enligt stadgande i 40 § första stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. skall tilläggspensionsavgift erläggas före den 1 oktober året näst efter taxerings­ året. Avgiften för exempelvis 1963 års inkomst skall alltså erläggas före den 1 oktober 1965. Ingår avgiften i tillkommande skatt, skall den erläggas inom fyra månader efter utgången av den månad, varunder den sista av de för skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna infallit. Har tilläggspensionsavgift inte till fullo erlagts inom föreskriven tid, skall skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften. Denna omdebitering inne­ bär det slutgiltiga konstaterandet av att pensionspoäng inte skall tillgodo­ räknas den försäkrade. Med hänsyn härtill har i andra stycket av den nyss­ nämnda paragrafen föreskrivits, att den försäkrade skall beredas tillfälle att yttra sig, innan omdebitering verkställes. Sedan omdebitering skett skall den försäkrade underrättas härom. Enligt de erfarenheter som hitintills vunnits av tillämpningen torde det vara onödigt och dessutom ägnat att väcka irritation att påkalla yttrande från den försäkrade innan omdebitering sker. Den försäkrade har nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b 29

ingen möjlighet att genom avgiftsinbetalning eller eljest hindra att omdebi­ tering verkställes. Tillräcklig garanti mot felaktig omdebitering föreligger genom rätten att anföra besvär över omdebiteringen, sedan meddelande här­ om erhållits. Till saken hör också att riksförsäkringsverket genom cirkulär den 16 juli 1963 anmodat de lokala skattemyndigheterna att senast den 15 september året näst efter taxeringsåret påminna avgiftsbetalare, som då ej erlagt hela avgiften, och upplysa dem om följderna av försummad betalning. Föreskriften om att den försäkrade skall beredas tillfälle att yttra sig innan omdebitering sker bör av nu anförda skäl utgå.

Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för­ slag till lag angående ändring i lagen om allmän försäkring, lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen angående införande av lagen om allmän för­ säkring samt förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Av förslagen, vilka torde få fogas såsom bilaga1 till detta protokoll, är lagförslagen av den natur att lagrådets yttrande över dem bör inhämtas. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande de­ partementschefen, att lagrådets yttrande över upprättade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, och 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet. Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­ rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Ko­ nungen.

Ur protokollet: Anders Leion

1 Bilagan, som bortsett från vissa redaktionella jämkningar är likalydande med de vid pro­ positionen fogade författningsförslagen, har här utelämnats.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 mars 1964.

Närvarande:

justitieråden R omanus , D igman , N ordström , regeringsrådet H olmgren .

Enligt lagrådet den 3 mars 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 7 februari 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp­ rättade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring. Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av lagbyråchefen Gunnar Danielson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet: Thomas Kr ook

Kangl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Utdrag av protokollet över soöialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet å Stockholms slott den 13 mars 1964.

Närvarande: Statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling ,

S koglund , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 9 mars 1964 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 7 februari 1964 remitterade förslagen till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ la9en den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring. Föredragande departementschefen upplyser, att lagrådet lämnat försla­ gen utan erinran, samt hänvisar i övrigt beträffande hithörande frågor till statsrådsprotokollet den 7 februari 1964 och anför. Fr. o. in. den 1 april 1964 tillkommer ytterligare ett indextillägg till folk­ pensionen. Antalet sådana tillägg blir alltså 15. Med detta antal mdextilllägg och den föreslagna standardhöjningen kommer fr. o. m. juli 1964 pen­ sionen för en ensam pensionär att utgöra 3 775 kr. och för två pensionsberättigade makar sammanlagt 5 900 kr. om året. Folkpensionskostnaderna kan med hänsynstagande till de i det före­ gående förordade lagändringarna för budgetåret 1964/65 beräknas enligt följande uppställning.

Totalkostnad Staten Kommunerna Förmånsslag milj. kr. milj. kr. milj. kr.

Änkepension

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964 33

(nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän för­ säkring, m. m. dels ock för budgetåret 1964/65 under femte huvudtiteln anvisa till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 3 620 000 000 kr. Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman­ de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas pro­ position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: J. P. Wieselgrén