Förslag till skatteomläggning m.m. : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

F_ I

Ҥ33

skatte

omläggning

m m

972 ÅRS SKATTEUTREDNING 8

Statens offentliga utredningar

1974:20

Finansdepartementet

till

förslag

mm

skatteomläggning

Delbetänkande av 1972 års skatteutredning Stockholm 1974

ISBN 91-38-01906-X Göteborgs Offseltryckeli AB,Stockholm 74.4771S

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Genom beslut den 14 april 1972 bemyndigade Kungl. Majzt chefen för finansdepartementet att tillkalla tretton sakkunniga med uppdrag att se över skattesystemet, m.m. Med stöd av detta bemyndigande förordnades såsom ledamöter dåvarande riksdagsledamoten Erik Brandt, tillika ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson, numera kanslirådet Gunnar Björne, riksdagsledamöterna Arne Gadd, Carl-Henrik Hermansson, Gördis Hörnlund, Valter Kristenson och Eric Krönmark, fil.dr Rudolf Meidner, andre vice talmannen Cecilia Nettelbrandt, förbundsdirektören Arne Nilstein, direktören Stig Svensson och direktören Lars Tobisson.

Utredningen har antagit benämningen 1972 års skatteutredning.

Sedan Nilstein erhållit begärt entledigande från sitt uppdrag utsågs förbundssekreteraren Sune Tidefelt att fr.o.m. den 25 september 1973 vara ledamot i utredningen. Som ledamot i stället för Cecilia Nettelbrandt, som på egen begäran entledigats från utredningsuppdraget, utsågs med verkan fr.o.m. den 1 januari 1974 riksdagsledamoten Ingemar Mundebo.

Såsom experter har departementschefen tillkallat kanslirådet Bertil Edlund, departementsrådet Gustav Jönsson, kammarrättsassessorn Leif Lindstam och numera departementssekreteraren Alf Nilsson. som expert i frågor som gäller faktisk sambeskattning och därmed sammanhängande frågor tillkallades den 7 maj 1975 direktören Karl Olov Andersson.

Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 13 juni 1972 regeringsrättssekreteraren Anders Swartling och till bi-

trädande sekreterare fr.0.m. den 1 januari 1973 regeringsrättssekreteraren Reidunn Lauren. Avdelningsdirektören Hilding Nygren har förordnats att fr.o.m. den 1 januari 1974 biträda utredningen med särskilda utredningsuppgifter. Genom tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973 har utredningen fått i uppdrag att som en provisorisk lösning i avvaktan på utredningens slutliga förslag utarbeta ett särskilt förslag i syfte att lindra marginaleffekterna för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och beakta behovet av en skattesänkning för inkomsttagare med lägre inkomster. I föreliggande delbetänkande redovisar utredningen sitt uppdrag i enlighet med tilläggsdirektiven. Reservationer har avgivits av ledamöterna Andersson, Gadd, Hermansson, Hörnlund, Krönmark, Mundebo och Svensson. Ledamoten Tobisson har avgivit särskilt yttrande. Stockholm i mars 1974

Erik Brandt

Alvar Andersson Gunnar Björne

Arne Gadd Carl-Henrik Hermansson Gördis Hörnlund Valter Kristensen

Eric Krönmark Rudolf Meidner

Ingemar Mundebo Stig Svensson Sune Tidefelt Lars Tobisson

/Anders Swartling

Reidunn Laurén

INNEHÅLL Förkortningsregister 1 SAMMANFATTNING FÖRFATTNINGSFÖRSLAG UPPDRAGET Direktiven Uppdragets omfattning och innebörd NUVARANDE ORDNING Beskattningssystemet 4.1.1 Inkomstbeskattningen 4.1.2 Socialförsäkrings- och arbetsgivaravgifter 4.1.5 Mervärdeskatt Regler angående bostadstillägg m.m. 4.2.1 Bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn m.m. 4.2.2 Avgifter för barntillsyn Folkpensionärernas förmåner och beskattning 4.5.1 Förmåner 4.3.2 Beskattningsregler REFORMARBBTE UNDER SENARE ÅR Beskattning [\)_: Barnbidrag, bostadstillägg m.m.

O\G\O\(T\O\0\U1U1LH

INDIVIDUELLA EFFEKTER AV NUVARANDE SYSTEM Definition av vissa begrepp 0 Inkomstbegrepp och beräkningsmetod

U|4\Nf\)-*

Effekter av skattesystemet Effekter av barnbidrag, bostadstillägg m.m. sammanlagda effekter av skatter, avgifter och bidrag Effekter för folkpensionärer INKOKSTFÖRDELNING M.B. SAMT LÃGINKOMST- TAGARBEGREPP Inkomstfördelning m.m. Låginkomsttagagbegrepp m.m.

Sid. 8 UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 118

8.1 Åtgärder för och av 118

skattesänkning lindring marginaleffekter 8.1.1 Allmänna överväganden 118 8.1.2 Inventering av medel 123 Sjukförsäkringsavgiften 124 , Beskattningsområdet 125 = Det socialpolitiska området 132

E 8.1.3 Förslag 154

§ Sjukförsäkringsavgiften 135

” E Inkomstbeskattningen 158

Bostadstillägg m.m. 147 8.1.4 Sammanlagda effekter av förslaget 150 8.1.5 Kostnadsberäkning 152 A 8.2 Finansiering 154

§ 9 FÖRFATTNINGSKOMHENTAR 161

E TABELLBILAGA 165

f 1 Tabellförteckning 167

Tabeller 171 RESERVATIONJR UCH SÄRSKILT YTTRANDE 215

O\ sou 7974:20

F ö r k0 r t n i n g s r e g i s t e r

Lagen (1962:381) om allmän försäkring

Departementsserien, finansdepartementet , inrikesdepartementet Finansutskottets betänkande Folkpension Kommunalt bostadstillägg till folkpension

Kommunalskattelagen (1928:37Q)

Proposition Pensionstillskott Riksrevisionsverket Riksdagsskrivelse Statistiska centralbyrån Socialförsäkringsutskottets betänkande

Förordningen (1947:576) om statlig inkomstskat

Skatteutskottets betänkande Statens offentliga utredningar

Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

SAMMANFATTNING

Genom tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973 fick utredningen i att som en provisorisk lösning i avvaktan på uppdrag förslag utarbeta ett förslag i syfte utredningens slutliga att lindra för inkomsttagare i mellanmarginaleffekterna och beakta behovet av skattesänkning för ininkomstlägena med lägre inkomster. Som riktpunkt för arbetet komsttagare angavs en kostnadsram på ca 4 miljarder kr. Vidare ålades utredningen att anvisa lämpliga finanägringsvägar för förvarvid som en tänkbar finansieringsmetod nämndes slaget, uttag på produktionen efter likartade principer som tilllämpats i samband med de senaste årens skattesänkningsreformer.

Det som utredningen nu lägger fram är således enförslag dast ett provisorium, som inte avses att vara principiellt bindande för utredningens fortsatta arbete. Det har därför inte ansetts möjligt eller lämpligt att föreslå lösningar som skiljer sig alltför mycket från nuvarande ordning. Utredningen har i stället sökt inrikta sig på förhållandevis enkla ändringar i nuvarande skatte- och bi dragssystem. Inte heller har utredningen i detta betänkan de gått närmare in på prisutvecklingens inverkan på beskattningens fördelningspolitiska målsättningar eller belyst sådana effekter siffermässigt. Denna fråga avser utredningen att behandla under sitt fortsatta arbete. Från dessa framlägger utredningen följande förutgångspunkter glag.

Sjukförsäkringsavgiften slopas för löntagare, vilket föranleder vissa i huvudsak tekniska ändringar beträffande för övriga inkomsttagare. Som en följd av avgiftsuttaget att avgiften slopas kommer löntagarnas rätt att vid taxeringen göra avdrag för avgiften automatiskt att upphöra. Nettoresultatet blir en skattelättnad i de flesta inkomstlägen på 300-400 kr./år. Uttryckt i procent av den totala inkomstskatten blir lättnaden betydligt större i lägre än i högre inkomstlägen. Reformen kan därför anses ha en uttalad láginkomstprofil.

Beträffande beskattningsreglerna föreslås följande ändringar. Statliga och kommunala grundavdrag tillgodoräknas alla skattskyldiga med ett fast belopp på 4 500 kr. Nuvarande avtrappning av grundavdragen upphör och statsskatteskalan justeras framför allt i syfte att lindra marginalskatten i mellaninkomstlägena. Samtidigt har marginalskatten skärpts något i högre inkomstskikt för att motverka inte avsedda skattelättnader som annars skulle uppstå i dessa inkomstlägen. För att sänka skatteuttaget vid lägre inkomster föreslås att inkomsttagare i aktiv ålder med statligt taxerad inkomst inte överstigande 36 000 kr./år tillgodoförs ett extra avdrag från skatten, s.k. skatteavräkning, med 250 kr./år. Avräkningen medges individuellt, varför makar som båda är inkomsttagare kan få skatteavräkning med tillsammans 500 kr./år.

Det sammanlagda resultatet av nu nämnda åtgärder innebär skattesänkningar för alla inkomsttagare utom i de högsta inkomstlägena. Procentuellt är skattesänkningen störst vid årsinkomster till 20 000 kr. Räknat i kronor är upp den däremot störst i inkomstlägena 50 000 - 100 000 kr./ år; i dessa inkomstlägen uppgår den till drygt 2 000 kr. De föreslagna åtgärderna innebär samtidigt att marginalskatten sänks i låg- och mellaninkomstlägena, i vissa fall med drygt 10 procentenheter.

Vad avser de sociala bidragen föreslår utredningen att bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn avtrappas efter en enhetlig reduktionsfaktor på 15 % och att inkomstprövningsgränsen höjs med 3 000 kr. till 26 000 kr./år för barnfamiljer och 21 000 kr./år för låginkomsttagare utan barn. Detta medför en lindring av den marginaleffekt i form av reducerat bidrag som kan uppkomma vid en inkomstökning och innebär vidare en förstärkning av bostadsstödet i synnerhet för barnfamiljer i mellaninkomstlägena.

För folkpensionärer föreslår utredningen lättnader i form av ändrade inkomstprövningsregler för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg samt en utvidgning av rätten till

extra avdrag vid taxeringen. Ändringen av

inkomstprövningsreglerna innebär att avtrappning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg sker med en tredjedel i stället för som nu med hälften av den sidoinkomst som överstiger det s.k. avdragsfria beloppet. Detta medför en sänkning av den marginaleffekt som kan uppkomma för folkpensionärer i lägre inkomstskikt vid ökning av sidoinkomst och innebär samtidigt en ökning av den disponibla inkomsten för många folkpensionärer. Rätten till extra avdrag utvidgas på så sätt att alla folkpensionärer, vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 OOO kr. garanteras extra avdrag vid taxeringen med 500 kr. Syftet med avdraget är att åstadkomma en samordning med de nyss nämnda reglerna om skatteavräkning för låginkomsttagare i aktiv ålder och avdraget därför oberoende av förmögenhet

medges

och utan hänsyn till makes inkomster. Detta bl.a. betyder att gift folkpensionär med ingen eller låg sidoinkomst som f.n. på grund av makes inkomst inte har rätt till extra avdrag får ett minimiavdrag på 500 kr. förenligt slaget.

Vad beträffar finansieringen av de föreslagna åtgärderna får uppdraget anses innebära att reformkostnaden i princip skall erhålla full statsfinansiell täckning. Utredningens uppgift är således att ange vilka inkomstkällor som under denna förutsättning bör komma till användning. Vid övervägande av olika finansieringsvägar har utredningen funnit att det enda möjliga alternativet f.n. är en höjning av arbetsgivaravgifterna. Utredningen föreslår därför dels att finansieringen av sjukförsäkringsavgiftens slopande sker genom en höjning av socialförsäkringeavgiften för sjukförsäkringen från 3,8 % till 6,1 % och dels att kostnaderna för övriga åtgärder täcks en genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från nuvarande 4 % till 5,3 %. För att kompensera kommunerna för skattebortfall och för ökade utgifter för bostadstillägg m.m. har vid beräkningarna avsatts 660 milj. kr.

Förslaget har förutsätts träda i kraft den 1 januari 1975. Finansieringen har emellertid anpassats efter beräknade

utgifter när de föreslagna åtgärderna fullständigt genomförts. Detta innebär att den eftersläpande avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering orsakar en bokföringsmässig underbalansering för år 1975 med ca 1,6 miljarder kr.

Reservationer mñt vissa dalar av fö :lagat har a girl! av ledamöterna Andersson, Gadd, Hermansson, Hörnlund, Krönmark, Mundebo och Svensson. Ledamoten Tobisson har avgivit särskilt yttrande.

Effekterna av de föreslagna åtgärderna på beskattningsområdet och finansieringen av förslaget redovisas i tablåer på följande sidor.

Årsinkomst Ökning (+) eller minskning (-) av inkomstskatten genom förslaget kr. p.g.a.s10pad p.g.a.ändrade p.g.a.skatte- totalt sjukförsäk- grundavdrag och avräkning,kr. ringsavgift,kr. skatteskala,kr. 2 3 4

_

ooocomoo

366 250

-mmoo

393 _ 306

m-A ...-..

wmmmm wJ--xnowm qmmmo

-›

Redovisningen avser löntagare utan förvärvsavdrag och s.k. hemmamakeavdrag (skattereduktion på 1 800 kr.). Den kommunala u:uebiis?ingen har antagits vara 24 kr. per skattekrona. Basbeloppet har för januari 1975 beräknats till 8 900 kr.

Tablån visar effekten när sjukförsäkriwvsavgiften *-:_*› siupats uch avdragsrätzen för denna avgift upphört. Effekten av kvarstående avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering har inte inräknats.

Det bör att till redovisade skattelättnader även kommer föruppmärksammas stärkning av bostadstillägg m.m.

Finansieringen av utredningens förslag kan schematiskt sammanfattas enligt följande.

Finansiell effekt i mkr. för

försäkrings- staten kommunerna inkomst- arbetskassorna tagare givare

Blopad sjukförsäkringsavgift för löntagare + 1 350 Ändringar i skatteskala och grundavdrag + 2 610

Skatteavräkning för låginkomsttagare och utvidgat extra avdrag för folkpensionärer Enhetlig reduktionsfaktor och ändrad avtrappningsgräns för bostadstillägg till barnfamiljer m.fl.

Lägre reduktionsfaktor för hustrutillägg och kommunalt bostadstilllägg för folkpensionärer

Socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen höjs från 5,8 % till 6,1 % +

Allmänna arbetsgivaravgiften höjs från 4 % till 5,3 %

arbetsgivaravgifter:

egenavgifter:

Kompensationsbidrag till kommunerna

Summa 1 1 30 70 + 4 700 4 740

Den skillnad mellan utgifter och inkomster som kan utläsas av tablån beror på att utredningen ansett att procentsatsen för avgifterna bör avrundas till närmaste hela tiondels procentenhet. Skillnaden inom för ryms felmarginalen kalkylerna.

1 Dessa belopp visar den omedelbara effekten av utredningens förslag utan hänsyn tagen till eventuella övervältringseffekter.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) samt punkt 1 av anvisningarna till 49 § samma lag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48§

g mom.1 Skattskyldig fysisk per- Q mom. skattskyldig fysisk per-

son, som varit här i riket bosatt son, som varit här i riket bosatt under större delen av beskattnings- under

kela beskattningsåret, äger

året, äger att å den i hemortskom- att å den i hemortskommunen taxemunen taxerade inkomsten åtnjuta rade inkomsten åtnjuta kommunalt kommunalt grundavdrag enligt vad grundavdrag med 4 500 kronor. nedan sägs. Grundavdraget är 4 500 kronor om den skattskyldiges enligt förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår till högst 30 OOO kronor och, om inkomsten är större än 50 OO0 kronor, 4 500 kronor minskat med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger 30 000 kronor. Har skattskyldig under beskatt- Har under beskattskattskyldig ningsåret uppburit lön eller annan ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skatteplik- gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt förordningen tig inkomst enligt förordningen (1958:295) om sjömansskatt skall (1958:295) om sjömansskatt skall grundavdraget beräknas med hänsvn grundavdraget minskas med en till summan av den skattskyldiges .Esl1uääâái taxerade inkomst enligt andra trettio för vilken den dagar stvcket, den beskattningsbara skattskyldige unnburit beskatt-

1Senaste lydelse 1973:1121.

Nuvarande lvdelse ldelse Föreslagen

inkomsten enligt nämnda för- inkomst enligt nämnda ningsbar ordning samt enligt 1 § 2 mom. förordning samt enligt 1 § 2 mom. förordningen skattepliktig förordningen skattepliktig dagpenning. Det sålunda be- dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget skall räknade avrunda: grundavdraget minskas med en tolitedel för uppåt till helt tiotal kronor. varje period om trettio da;ar, för vilken den skattskyldize uppburit beskattninwsbar irkomst och skattepliktig dagpenninr som förut nämnts. Det belopp för ,r-;rundavdrary som erhålles vid tillämpning av andra eller tredje stycket, avrundas uppåt till helt tiotal kronor. -›

_ g 9051 skattskyldig fysisk 2 mom. Skattskyldig fysisk

person, som Varit här i riket person, som varit här i riket bosatt under högst hälften av bosatt endast under en del av beskattningsåret, äger i hem- beskattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt ortskommunen åtnjuta kommunalt grundavdrag enligt följande. grundavdrag ggg för varje Grundavdraget är 575 kronor för kalendermånad eller del därav, varje kalendermånad eller del varunder varit här i riket

han

därav, varunder den skattskyl- bosatt, en tolftedel av utgör dige varit bosatt här i riket, 4 500 kronor. Det avdragsbelopp, om den skattskyldiges enligt som sålunda erhålles, avrundas förordningen (1947:576) om uppåt till helt tiotal kronor. statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår till högst 15 OOO kronor. Är inkomsten › minskas det avdragsbelopp, som eljest skolat utgå, med en femtedel av inkomsten till den del

Senaste lydelse 1970:162.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

den överstiger 15 OOO kronor. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

a Anvisningar

till 49 §

1.1 Oskift dödsbo efter per- 1. Oskift dödsbo efter per-

son, som vid sitt frånfälle va- son, som vid sitt frånfälle varit här i riket bosatt, äger på rit här i riket bosatt, äger på grund av bestämmelserna i 55 § grund av bestämmelserna i 53 § 5 mom. att för det beskattnings- 3 mom. att för det beskattningsår, under vilket dödsfallet in- år, under vilket dödsfallet inträffat, åtnjuta kommunalt grund- träffat, åtnjuta kommunalt grundsom skulle ha- med belopp, som skulle haavdrag med belopp, avdrag va tillerkänts den avlidne, därest va tillerkänts den avlidne, därest han fortfarande levt. Har nämnda han fortfarande levt. Har nämnda icke varit under hela ti- person icke varit under hela tiperson den mellan beskattningsårets in- den mellan beskattningsårets inoch dödsfallet här i riket gång och dödsfallet här i riket gång bosatt, skall avdrag medgivas bosatt, skall avdrag medgivas dels för den tid han varit här- dels för den tid han varit härstädes bosatt, dels för tiden städes bosatt, dels för tiden efter dödsfallet till beskatt- efter dödsfallet till beskattoch för den ningsårets utgång och för den ningsårets utgång tiden beräknas i en- sammanlagda tiden beräknas i ensammanlagda lighet med de i 48 § 2 och 5 mom. lighet med de i 48 § E mom. meddelade bestämmelserna. meddelade bestämmelserna. varom utan att dödsboet Avdrag, nu sagts, medgives hänsyn därtill, efter den avlidne skiftats före utcånøen t; L) av det beskattninrsår .n 9 under vilket dödsfallet ägt rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser ga ler dock vid 1975 och tidigare års taxering samt vid eftertaxerinv o - ?or år 1975 eller tidigare ur.

1Sonaste lydelse 1970:162.

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

10 Ö

Nuvarande lydelse

för oskifta döds-

l m0g.1 Statlig inkomstskatt utgår fysiska personer,

bon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp. Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar âigá av denna inkomstdel. med familjestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

1Senast0 lydelse 1972:575

Nöroslaren ldolse

1 log. Jtat?iç inkomstskatt utgår för fysiska personer, bon och familjostiftelsor med viss j sürsiild ordxinq bcnçümd 4; av nedan anjivna crundbolopp. Grundbeloxpet utgör:

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar §§_§ av denna inkomstdel. Med femiljestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till ändamål att tillhuvudsakligt godose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller dock vid 1975 och tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

Försla: till

Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953:272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953:272) dels att 2 § 2 mom., 4 § 1 mom. och 70 § 2 mom. skall ha nedan

angivna lydelse, dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 2 § 5 mom.,

av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen 1Xde1se

2 §

1 .H . N 2 mom. i denna iorordning forstås med skatt som skatt som på-

§lgtli§_§kat_: páförts slgtliå syatt:

vid den årliga debiteringen på förts vid den årliga debiteringen beslut av taxeringsnämnds beslu grund av taxerincsnämnds på grund av annat beslut, eller på grund av annat beslut, eller på grund föreskrifter som enligt gällande föreskrifter som enligt gällande beaktas vid sådan debite- skall beaktas vid sådan debiteskal] efter iaktta- ring och återstår efter iakttarinr,0ch återstår om ned- gande av bestämmelserna om nedgande av bestämmelserna av skatt enligt 4 m0m.; sättning av skatt enligt 4 ggg sättning Q m0m.; skatt: som erlägges i avräkning å preliminär i 3 § omförmäld skatt,

slutlig skatt; kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär

Mmm wrwmm$:üü1Nuüigskmt; skatt: skatt som skall erläggas på grund av eftertaxetillkommande sedan av slutlig skatt ring eller enligt beslut om debitering påföringen

avslutats; skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 m0m.; skatteavräkning: nedsättninä av_skatt enlint 5 mom.; inhoms . det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; 4. och med mars månad ett år till och med fcbruar

Iuvarande lvdelge g§r§§l§§gn lydelse

skattskyldig som taxeras med tillämpning av 1 mom. kommuxalskattelogen (1928:570) och 11 § 1 mom. förord- (1?áT:57G) om statli: inkomstskatt; v 1 skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss sagts. 5 mom. Skattskyldig fysisk person över 16 år, som under beskattningsåret haft A-inkomst enligt 9 § 3 mom. andra stycket förordnineen (1947:576) om statlig inkomstskatt med minst 4 500 kronor, åtnjuter skatteavräkning med 250 kronor, om hans taxerade inkomst enligt nämnda förordning icke överstiger 36 OOO kronor. Skatteavräkning åtnjutes dock icke av skattskyldig, som avses i 50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen (1998:370). I fråga om skatteavräkning enligt första stycket äga bestämmelserna i 4 mom. femte och sjätte styckena motsvarande tillämpning.

4 §

annorledes då

1 mom.1 Har lokal skattemyndighet ej förordnat, skall,

inkomst av tjänst hänför sig till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka eller då inkomsten eljest avser bestämd tidsperiod och uppbäres vid regelbundet återkommande tillfällen, preliminär A-skatt utgå med belopp, som angivas i skattetabeller. Riksskatteverket fastställer för varje inkomstår sådana tabeller. Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som riksskatteverket bestämmer, angiva därå belöpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen

1Senaste lydelse 1973:1111.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att inkomsten samt grundavdraget äro oförändrade under inkomståret, att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighetener för förmögenhet, att den skattskyldige icke har att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring eller tilläggspensionsavgift, att skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) och 4) erhåller skattereduktion, att den skattskyldige erhåller skatteavräkning, om inkomsten för år räknat icke överstiger 36 000 kronor eller, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, 38 000 kronor, samt att vid taxerinv 0- för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels grundavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen.

70§

Q g0g.1 Har vid granskning hos Q mom. Har vid granskning hos

riksskatteverket av verkställd riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp el- påförd till för ringa belopp eller att skattereduktion, preli- ler att skattereduktion, skatteavminär skatt eller ränta blivit räkninñ, preliminär skatt eller gottskriven med för höft bo- ränta blivit gottskriven med för lopp, skall vederbörande hört › belopp, skall vederbörande lansstfrelse underrättas härom. länsstyrelse underrättas härom.

üuvarande lydelse

?elser har ett vcrRsui_la zrendet, som re der; finnas erforderlij. Föreliifer Jinnas erforderlir. föreligger förhålland0,som nyss sagts, skall förhâllanåe,som sagts, skall län styrelsen, efter hörande av länsstyrelsen, efter hörande av den skattskyldige när så finnes på- den skattskyldige när så finnes kallat, fastställa det belopp påkallat, faststtlla det belopp denne har att erläváe. denne har att erlägga. Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktijnet som avses i föregående stycke vara handen eller att motsvarande felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första

Denna

gången vid debitering av preliminär skatt för år 1975 och slutlig skatt på grund av 1976 års taxering. Äldre lydelse gäller fortfarande vid debitering av slutlig eller tillkommande skatt på grund av 1975 eller tidigare års taxering eller eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

till Förslag Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas, att 68 § taxeringsförordningen (1956:623) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §1

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomstlängd och förmögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn. I inkomstlängden antecknas särskilt gglg i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldige som avses i 9 § 3 mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst, gglâ beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958:295) om sjömansskatt samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad gglg och beskattningsbar inkomst, gpl§_beslut i övrigt, som gel§_beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommu- enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (l928:370) eller nalskattelagen (1928:370), för för skattereduktion enligt 2 § skattereduktion enligt 2 § 4 mom. 4 mom. uppbördsförordningen uppbördsförordningen (1953:272) (1953:272), eller skatteavräkning enligt 2 § 5 mom. samma förordning, dels Ock uPPgift Om de värden å skogsmark och växande skog, varå skogsvårdsavgift skall beräknas. Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten till minst 4 500 kronor för ensamstående och till samman-

1 Senaste lydelse 1972:85.

Nuvarande lydelse Föreslagen lxdelse

lagt minst 4 500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer. I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten. Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av Kungl. Majzt. Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Denna lag träder i kraft den l januari 1975. Äldre bestämmelser gäller dock vid 1975 och tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

Förslar till ia: om ändring i laven (1962:592) om hustrutillägg och kommunalt bostadso tillüac till folkpension

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1962:592) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension :kall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslanen lvdelse

4 §1

Hustrutillägg och kommunalt Eustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med ggli- bostadstillägg minskas med en tred-

tgn av den nensionsberättigades jedel av den pensionsberättigades

ârsinkomst i vad den må över- årsinkomst i vad den må överstiga för den som är gift ett- stiga för den som är gift etttusenfemhundra kronor och för tusenfemhundra kronor och för annan tvåtusen kronor. annan tvåtusen kronor. Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg föreligger, göras först å bostadstillägget och därefter å hustrutillägget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg som avser tid före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1975:909

Förslag till Lag om ändring i lagen (l962:§8l) om allmän försäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962:381) om allmän för-

säkringl

ggls att 19 kap. 6 § skall upphöra att gälla, gglg att 19 kap. 2, 4 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lidelse

19 kap. 2§ Försäkrad, som vid utgången Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos all- av visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa och ej män försäkringskassa och ej fyllt sextiosju år och ej hel- fyllt sextiosju år och ej heller för december månad samma år ler för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna förtidspension enligt denna lag,_skall för nämnda år till lag, skall för nämnda år erlägga kassan erlägga gjgkförsäk; under föråjgkfögsäkginggaggift gingåaggift under förutsätt- utsättning att han under året haft ning att till statlig in- inkomst av annat förvärvsarbete komstskatt beskattningsbar enligt 3 kap. 2 §. inkomst beräknats för honom Vid beräkning av avgift envid taxering året närmast ef- ligt första stycket äger 3 § andra ter det år avgiften avser. och fjärde styckena motsvarande tillämpning.

4 §

Avgift till sjukförsäk- Avgift till sjukförsäkringen enligt l § skall utgå ringen enligt 1 § eller sjukför: med tre och åtta tiondels säkringsavgift enligt 2 § skall procent av det belopp, varå utgå med sex och en tiondels procent avgiften skall beräknas. Influt- av det skall belopp,varå avgiften na avgifter fördelas mellan de beräknas. För försäkrad, som på grund allmänna försäkringskassorna i av undantagande ll enligt kap. 7 § förhållande till deras utgifter ej omfattas av sjukpenningförsäk- I

Lagen omtryckt 1973:908.

Nuvarande lydelse Föreslagen l delse

under året för-sjukförsäkrings- ringen eller för vilken försäkförmåner, inberäknat de utgifter ringen enligt 3 kap. ll § gäller för läkemedel, som åvila kassör- med karenstid, beräknas dock avna, samt för förvaltning. Ko- gift enligt 2 § efter den lägre nungen äger förordna, att viss procentsats som Konungen faststäldel av medlen skall ingå till ler med hänsyn till den inverkan en fond, benämnd undantagandet eller karenstiden allmänna_ vilken bedömes få på försäkringens utgifsjgkfögsäkringsfgnden, förvaltas enligt grunder som ter. Influtna avgifter fördelas fastställas i enahanda ordning. mellan de allmänna försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel, som åvila kassorna, samt för förvaltning. Konungen äger förordna, att viss del av medlen skall ingå till en fond,benämnd allm§nna_s1ukför§äkginggfgngen, vilken förvaltas enligt grunder som fastställas i h enahanda ordning. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som Konungen fastställer. Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler. 6 § Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift beräknas för helt år och utgår för varje avgiftspliktig med visst

Nuvarande lxdelse Föreslagen lvdelse

belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller. Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra medel som äro tillgängliga för mot-_ svarande ändamål förslår till bestridande av den allmänna försäkringskassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel som åvila kassan, samt till förvaltningskostnader och erforderlig fonderigg. Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall vana lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i landet. Den rörliga delen skall utgöra en kvotdel av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvotdel skall beaktas om inkomsten härrör från anställning eller från annat förvärvsarbete. Härrör inkomsten från annat förvärvsarbete än anställning skall även beaktas om karenstid gäller för s jukpe nningförsäkringen . Vid beräkning av inkomst enligt tredje stycket gälla bestämmelserna i 3 kap. 2 § i tillämpliga delar. Hänsyn tages dock ej till lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958:295) om sjömansskatt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Försäkrads sjpkförsäkringsavgift må icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

10 § Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter och avgifter till folkpensioneringen enligt 2 och 3 §§ stadgas i uppbördsförordningen. Allmän försäkringskassa äger i den ordning Konungen bestämmer av statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter, som vid debitering av slutlig skatt debiterats för kassans räkning. Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt 2 § eller avgift till folkpensioneringen enligt 3 §, avlidit skall 75 § l mom. kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning beträffande befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande sjukförsäkringsavgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

Förslag till Förordnin om ändrin i förordnin en 1968:419 om allmän arbetsgivaravgift Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse. guyarande lydelse Föreslagen lydelse 1 2 § Arbetsgivare erlägger allmän Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp mot- arbetsgivaravgift med belopp motsvasvarande procent av summan rande fem och tre tiondels procent av fyra av vad arbetsgivaren utgivit un- summan av vad arbetsgivaren utgivit der året som lön till arbetsta- under året som lön till arbetstagagare i pengar eller naturaförmå- re i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. ner i form av kost eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i l § första hos redare som avses i l § första stycket förordningen (1958:295) stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt beräknas dock om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Ko- den lägre procentsats som Konungen fastställer med motsva- nungen fastställer med motsvarande tillämpning av 19 kap. rande tillämpning av 19 kap. 4 § andra stycket lagen (1962: 4 § andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring. 381) om allmän försäkring. Vidlxräkningenznravgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön under året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäk-

ring, eller till fall, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten

lagen (1962:581) om allmän försäkring. Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.

O 4 Fysisk person, som åtnjutit Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete en- inkomst av annat förvärvsarbete enligt ll kap. 5 § lagen om allmän ligt ll kap. 3 y lagen om allmän försäkring i form av inkomst av försäkring i form av inkomst av

* üenaste lydelse l975:A86. 2 ;enaste lydelse 1973:486.

Nuvarande lqdglgg lgrgslaçen ltdelse

här i riket bedciven rörelse här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här bal en jord- eller inkomst av här beläven som brukas av jordbruksfastighet som brukas av bruksfastighet honom, erlägger allmän arbets- honom, erläicer allmän arbets- ;ivaravgift med belopp motsvaran- fivaravxift med belopp motsvarande 5333 procent av sådan in- de fem och tre;§igpdels procent komst, i den mån arbetsgivare av sådan inkomst, i den mån aricke har att erlägga allmän betsgivare icke har att erlägga arbetsgivaravgift för inkomsten allmän arbetsgivaravgift för inenligt 2 § denna förordning. komsten enligt 2 § denna förordning. Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under visst år skall läseas du den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsâr som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra kronor för år tages den ej i beräkning. Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 5 § första stycket d) lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestämmelserna tillämpas på löner som utges efter den 31 december 1974 samt på inkomster som hänför sig till tiden efter den 31 december 1974 och som upptages till beskattning vid 1976 eller senare års taxering. Äldre bestämmelser gäller för inkomster som beskattas vid 1975 års taxering eller vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

SOU 1971:20

UPPDRAGET

3.1 Direktiven

Skatteutredningen tillsattes under våren 1972 på begäran av riksdagen för att göra en översyn av skattesystemet, m.m. Huvuddirektiven innefattas i ett anförande till statsrâdsprotokollet den 14 april 1972 av chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng.

Huvuddirektiven innebär i sammandrag följande. Utredningen skall behandla beskattningen av fysiska personer och därmed jämställda skattskyldiga, och arbetet skall framför allt inriktas på inkomst- och förmögenhetsskatt, mervärdeskatt samt arvs- och gåvoskatt. Företagsbeskattningen och utformningen av den kommunala beskattningen har dock undantagits från utredningens prövning eftersom dessa beskattningsområden redan behandlas av andra kommittéer. Inte heller skall utredningen väcka förslag angående beskattningens totala höjd eller särskilt pröva frågan om skatternas användning i stabiliseringspolitiken. Utredningens huvuduppgift bör vara att bedöma de fördelningspolitiska aspekterna av skatte- och avgiftssystemet. I direktiven framhålls bl.a. följande. Beskattningens relativa höjd för olika inkomsttagarkategorier är av avgörande betydelse från fördelningspolitisk synpunkt. För att beskattningen skall medverka till att åstadkomma en jämnare inkomstfördelning och standardutveckling mellan medborgarna måste principen om en progressiv statsskatt behållas. De marginalskatteeffekter som föranletts härav speglar den grundläggande tanken om beskattning efter bärkraft. Men den totala marginaleffekten vid stigande inkomst beror inte enbart på skattesystemets utformning utan även på att inkomstprövade bidrag, i första hand bostadstilläggen, reduceras vid stigande inkomst. Denna marginaleffekt är 0frånkomlig i ett system med progressiv skatt och inkomstprövade bidrag. Det uppdras åt utredningen att uppmärksamma såväl konstruktionen av statliga bidragssystem som frågan om beskattning i stället för inkomstprövning av bidragen. I samband därmed bör även prövas de indirekta skat-

ternas fördelningspolitiska effekter och med hänsyn härtill deras lämpliga konstruktion. Det förutsätts i direktiven att skatteutredningen kommer att möta problemet angående prisutvecklingens inverkan på beskattningens fördelningspolitiska målsättningar. Med hänvisning till beslut av riksdagen att avslå motionsyrkande om indexregle-

ring av skattesystemet (FiU 1971 47, rskr 293) anförs 1

direktiven att utredningen inte har anledning att överväga denna fråga. Vidare framhålls bl.a. att utredningen bör försöka finna förenklingar av nuvarande regelsystem som kan medföra lättnader såväl för den enskilde som för skatteadministrationen.

Den 2 juni 1972 fick skatteutredningen på begäran av riksdagen tilläggsdirektiv beträffande beskattningen av folkpensionärer. I direktiven uppdras åt utredningen att pröva frågan om beskattningen av folkpensionärernas extrainkomster med beaktande av vad riksdagen anfört angående de särskilda problem och svårigheter, som sammanhänger med avtrappningsreglerna för vissa bidrag och förmåner.

Den 12 oktober 1973 har skatteutredningen fått ytterligare tilläggsdirektiv av följande innehåll: Regeringen har till höstens riksdag lagt fram förslag om

slopande av folkpensionsavgiften fr.o.m. år 1974 (prop.

1973:144). Förslagets syfte är att tillförsäkra löntagarna en påtaglig och snabb standardförbättring. Förslaget, som inte bör ses som en allmän justering av inkomstbeskattningen, får emellertid, om det antas i riksdagen, till följd en lindring under år 1974 av den s.k. marginaleffekten, dvs. den sammanlagda verkan av skatten på inkomstökningen och den av inkomstökningen föranledda reduktionen av de inkomstprövade sociala bidragen. Kostnaden för regeringsförslaget kan i stort sett beräknas till omkring 4 miljarder kr. Motsvarande belopp bör vara en riktpunkt för 1972 års skatteutredning i arbetet att dels åstadkomma en lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och dels beakta behovet av skattesänkningar för inkomsttagare med lägre inkomster. Marginaleffektslindringen kan åstadkommas genom olika metoder. Det kan ske genom förändringar i skattereglerna eller de sociala bidragens konstruktion eller kombinationer av dessa båda vägar. Med till angelägenheten av att de här berörda fråhänsyn gorna får en provisorisk lösning i avvaktan på utredningens slutliga förslag bör 1972 års skatteutredning behandla dem och lägga fram ett särskilt förslag som kan läggas

till grund för ett beslut vid 1974 års riksdag. Det åligger utredningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar för sitt förslag. Utredningen bör därvid vara oförhindrad att söka lösningar utanför den i övrigt uppdragna utredningsramen, vilket.innebär att erforderlig finansiering av skattesänkningen för fysiska personer kan tänkas uttas på produktionen efter likartade principer som tillämpats i samband med de senaste årens skattesänkningsförslag. Förslag i detta avseende kan således gå utanför det skatte- och avgiftsområde som täcks av utredningsdirektiven av den 14 april 1972. När utredningen i fortsättningen hänvisar till sina tillläggsdirektiv åsyftas, om inte annat anges, sistnämnda tilläggsdirektiv.

Uppdragets omfattning och innebörd

Skatteutredningen har genom huvuddirektiven fått ett uppdrag som kommer att medföra ett både komplicerat och tidskrävande arbete. Den verksamhet som utredningen hittills bedrivit har framför allt inriktats på kartläggning av effekter av nuvarande skatte-, avgifts- och bidragsregler, jämförande studier av utländska system och inledande undersökningar av några på senare tid debatterade förslag till omläggning av skattesystemet. Utredningen har ännu inte haft möjlighet att ta ställning i frågor av principiell betydelse för utformningen av dess slutliga förslag.

Genom tilläggsdirektiven den 12 oktober 1973 har uppdragits åt utredningen att föreslå en provisorisk lösning av frågor som sammanhänger med marginaleffekten för mellaninkomsttagare och behovet av skattesänkning för låginkomsttagare. Tilläggsdirektiven bör ses i sammanhang med det förslag till ekonomisk-politiska åtgärder som regeringen presenterade i prop. 1975:165. Propositionen syftade till att skapa förbättrade sysselsättningsmöjligheter samt till att stimulera offentlig och privat konsumtion och bekämpa inflationen. Vid en redogörelse för redan vidtagna åtgärder i syfte att dämpa pris- och kostnadsstegringen hänvisade föredragande departementschef till förslaget i prop. 1975:144 att slopa folkpensionsavgiften, vilket förslag angavs ha haft till syfte att skapa förutsättningar för en lugnare avtalsrörelse. När departementschefen diskuteson 1974:20 35

rade konsumtionsstimulerande åtgärder återkom han till förslaget att slopa folkpensionsavgiften och anförde där-e vid bl.a. följande. Förslaget syftade till att ge löntagarna en påtaglig standardförbättring och fick också till en lindring av marginaleffekten för år 1974. Det följd var angeläget att även för följande år kunna åstadkomma liknande effekter. Regeringen hade därför gett skatteutredningen tilläggsdirektiv om att snabbt utarbeta förslag som kunde läggas till grund för beslut av 1974 års riksdag.

Tilläggsdirektiven innebär sålunda att det ålagts skatteutredningen att skyndsamt utarbeta ett förslag som skall kunna tillämpas redan inkomståret 1975 och möjligen under ytterligare något år i avvaktan på utredningens slutliga förslag. Utredningen vill särskilt understryka den provisoriska karaktären av det förslag som nu presenteras. Med hänsyn till det långsiktiga arbetets nuvarande skede har det inte ansetts möjligt eller lämpligt att föreslå lösningar som i principiellt hänseende skiljer sig alltför mycket från nuvarande ordning. Förslaget har inriktats på ett fåtal punkter, och ställningstaganden som binder det fortsatta arbetet har undvikits. Såsom närmare kommer att beröras i fortsättningen av betänkandet har utredningen med hänsyn till den förhållandevis korta tid som stått till buds fått lägga fram sina förslag utan att avvakta resultatet av vissa undersökningar och analyser.

Å andra sidan har utredningen trots förslagets provisoriska karaktär lämnat en förhållandevis utförlig redogörelse för bl.a. nuvarande regler och deras individuella effekter. Utredningen har avsett att därigenom underlätta för den som vill följa den aktuella skattepolitiska debatten att överblicka de skatte- och bidragsområden som berörs av förslaget.

Beträffande innebörden av det uppdrag som skatteutredningen fått genom tilläggsdirektiven vill utredningen även framhålla följande. Det har ålagts utredningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar för sitt förslag. Inne- 56

börden härav att utredningen har att anvisa inkomstkälär lor som kan kompensera det bortfall av inkomstskatt och de kostnader som blir följden av utredningsförslaget. Detta krav på kostnadstäckning innebär att utredningen inte har att överväga förslag om finansiering genom budanledning eller lån. Utredningens förslag skall sålegetunderskott des inte avse en total skattesänkning utan innebär främst en omfördelning av skatterna mellan inkomsttagarna och en ändring i formerna för skatteuttaget.

NUVARANDE ORDNING

I detta avsnitt lämnas en för redogörelse huvuddragen av de skatte-, avgifts- och bidragsbestämmelser som är föremål för överväganden och i förslag betänkandet.

Redogörelsen avser,där inte annat särskilt beanges,de stämmelser som

gäller fr.o.m. den 1 januari 1974.1Den

principiella innebörden av vissa av de reformer som genomförts på senare år diskuteras i avsnitt medan de 5, individuella effekterna av nuvarande i system belyses avsnitt 6.

Beskattningssxstemet

Under denna rubrik behandlas såväl inkomstskatter i traditionell mening som och socialförsäkrings- arbetsgivaravgifter. Kapital- och punktskatterna berörs dock inte.

Inkomstbeskattningen

Allmänt

Inkomstskatt betalas till staten i form av instatlig komstskatt och till kommunerna i form av allmän kommunalskatt. Folkpensionsavgiften, som till sin konstruktion närmast kunde jämställas med en har statlig inkomstskatt, slopats fr.o.m. inkomståret 1974.

Den statliga inkomstskatten är för progressiv fysiska personer, oskiftade dödsbon och men familjestiftelser proportionell för övriga skattskyldiga.

Den allmänna kommunalskatten är en s.k. repartitionsskatt, vilket innebär att det som behövs för att skattebelopp täcka kommunens utgifter fördelas mellan kommunens skattskyldiga i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som påförs varje (en skattekrona = skattskyldig 100 kr. beskattningsbar inkomst). Skatten är proportionell i förhållande till inkomst men däremot beskattningsbar på

38 *Det har inte varit möjligt att be-

SOU lgçaazügg akta de stimulansátgärder som beslutas av riksdagen under mars 1974.

av om grundavdrag svagt progressiv i förgrund reglerna hållande till den taxerade inkomsten. Skattesatsen är densamma för alla skattskyldiga i samma kommun.

Den fortsatta redogörelsen för inkomstbeskattningen avser endast fysiska personer.

Beräkningen av taxerad och beskattningsbar inkomst

Som underlag för inkomstbeskattningen bestäms beskattinkomst för varje skattskyldig. Denna inkomst utningsbar av taxerad inkomst minskad i förekommande fall med görs grundavdrag och s.k. extra avdrag. Beskattningsunderlaget bestäms för stats- och kommunalbeskattningen var för sig ett årligt taxeringsförfarande. Bestämmelser för genom inkomstberäkningen finns främst i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SI, och kommunalskattelagen (1928:370), KL, medan taxeringsförfarandet regleras i taxeringsförordningen (1956:625).

I om i väsentliga

fråga inkomstberäkningenhänvisarSI

hänseenden till KL. Reglerna för inkomstberäkningen är således till stor del gemensamma för de båda inkomstskatterna och återfinns främst i KL. Den följande redogörelsen avser båda inkomstskatterna i den mån inte annat framgår av sammanhanget.

Inkomstskatt beräknas på grundval av inkomst; kommunalskatt utgår dessutom på garantibelopp för fastighet. Garantibeloppet är oberoende av den skattskyldiges verkliga inkomst och motsvarar 2 % av fasti 8 hetens taxerin 8 svärde.

Skatteplikt föreligger för inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. För dessa inkomstslag sker inkomstberäkningen särskilt för varje s.k. förvärvskälla. Tjänst

utgör för varje skattskyldig en enda förvärvskälla. Övriga

inkomstslag kan omfatta två eller flera förvärvskällor. Om en t.eX. driver tvâ självständiga rörelskattskyldig ser, utgör varje rörelse en förvärvskälla.

Skattelagstiftningen innehåller ingen generell definition av inkomstbegreppet utan anger genom utförliga exempel vilka inkomster som hör till varje En inkomst inkomstslag. som inte kan hänföras till något av de sex nämnda inkomstslagen är skattefri.

Till skattepliktiga intäkter hör bl.a. folkpensionsförmånerna (ang. vissa undantag se nedan). Skatteplikt föreligger numera också för sjukpenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL) och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) under förutsättning att sjukpenningen grundas på förvärvsinkomst som uppgår till 4 500 kr. eller mer om året. Samtidigt med att sjukpenning blivit skattepliktig har skatteplikt också införts för bl.a. föräldrapenning och Vårdbidrag enligt AFL, dag-

penning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbets-

marknadsstöd och vissa ersättningar i samband med arbets-

marknadsutbildning (grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg). Omställningsbidrag enligt arbetsmark-

nadskungörelsen (1966:368) utgör också skattepliktig inkomst.

I 19 § KL finns bestämmelser om skattefrihet för vissa intäkter. Sålunda är ersättning på grund av sjukförsäkring enligt AFL och försäkring enligt YFL skattefri, om inte ersättningen grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kr. eller utgör föräldrapenning. Härigenom undantas från beskattning bl.a. ersättning enligt den s.k. hemmamakeförsäkringen och sjukpenning från frivillig försäkring enligt AFL. skattefrihet föreligger också för ett antal andra kontantersättningar inom det socialpolitiska området, bl.a. socialhjälp, allmänt barnbidrag, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning enligt 9 kap. AFL, statliga bostadstillägg till barnfamiljer, statskommunala bostadstillägg samt kommunala bostadstillägg till folkpensionärer och handikappade.

Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla avräknas enligt 20 § KL alla omkostnader under beskattningsåret som fordras för att förvärva och behålla intäkterna. 40

Å andra sidan är - såsom i uttryckligen angivits lagrummet - inte för levnadsavdrag medgivet skattskyldige kostnader och därtill hänförliga utgifter, vartill räknas bl.a. vad han utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd till person i sitt hushåll. Avdrag får inte heller göras för värdet av arbete som i skattskyldigs förvärvsverksamhet utförts av honom själv, hans make eller vissa hemmavarande barn. Bestämmelsen innebär att, om den ene maken driver t.ex. jordbruk eller rörelse och den andre maken utför arbete i förvärvskällan, hela inkomsten beskattas hos den förstnämnde maken (s.k. faktisk sambeskattning).

Inkomstberäkningen avser i regel verklig inkomst. Om annan fastighet än jordbruksfastighet är inrättad till bostad åt en eller två familjer, beräknas dock vanligen inte den verkliga inkomsten av fastigheten utan inkomstberäkning sker enligt schablon, varvid som intakt tas upp viss procentandel av fastighetens taxeringsvärde och avdrag medges endast för ränteutgifter och tomträttsavgäld; fastighetsägare som är mantalsskriven på fastigheten får dessutom ett extra avdrag på 500 kr. (24 och 25 §§ KL).

Vad som återstår sedan bruttointäkterna i en förvärvskälla minskats med avdragsgilla omkostnader i samma förvärvskälla kallas nettointäkt. Vid kommunalbeskattningen får från nettointäkt av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse göras avdrag för belopp motsvarande garantibeloppet för fastighet som ingår i förvärvskällan, det s.k. procentavdraget. Därefter återstående belopp betecknas inkomst av förvärvskällan i fråga. Summan av skattskyldigs inkomster från olika förvärvskällor brukar betecknassammanräknad inkomst”.

Från sammanräknad inkomst får göras s.k. allmänna avdrag (46 § KL). I första hand avräknas underskott som vid inkomstberäkningen uppkommit i förvärvskälla. Därefter kvarstår vad som brukar betecknassammanräknad nettoinkomst. Denna får i sin tur reduceras med vissa allmänna avdrag som inte har direkt samband med någon förvärvskälla. med 41

tanke på det förslag som läggs fram i betänkandet bör det särskilt noteras att avdrag medges för sådan sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § AFL som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår som är i fråga. Avdragsrätt föreligger vidare för tilläggspensionsavgift och allmän arbetsgivaravgift, som påförts under året före taxeringsåret. Under vissa förutsättningar och med särskilda begränsningar medges allmänt för avdrag periodiskt understöd, underhåll till icke hemmavarande barn och avgifter för pensionsförsäkring. Avdrag medges också för premier för kapitalförsäkring dock med m.m., högst 500 kr. för makar gemensamt och för ensamstående med hemmavarande barn under 18 år och högst med 250 kr. för övriga skattskyldiga.

Till de allmänna avdragen hör slutligen förvärvsavdraget. Avdraget är förbehållet - ensamstående skattskyldiga eller - som har hemmavarande barn gifta under 16 år och som under beskattningsåret haft s.k. A-inkomst (dvs. främst inkomst som härrör av förvärvsarbete, se vidare nedan). I fråga om makar fordras att antingen båda makarna haft A-inkomst, varvid avdraget tillförs den make som haft den lägsta A-inkomsten, eller att den ene maken haft A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och den andre utfört arbete i förvärvskällan (dvs. det är fråga om fall där s.k. faktisk sambeskattning äger rum). Vid faktisk sambeskattning motsvarar avdraget värdet av den medhjälpande makens arbetsinsats, dock högst 1 OOO kr. I övriga fall är avdraget i fråga om inkomst av rörelse 25 % av nettointäkten och i fråga om inkomst av tjänst 25 % av inkomsten, dock högst 2 OOO kr., samt beträffande inkomst av jordbruksfastighet 1 OOO kr. för makar och 25 % av nettointäkten, dock högst 2 OOO kr., för ensamstående.

Som allmän princip gäller att det endast är intäkter och avdrag hänförliga till beskattningsåret som beaktas vid

inkomstberäkningen. Enligt särskilda bestämmelser har

skattskyldig dock i vissa fall rätt att från visst års inkomst avräkna förlust som uppkommit ett tidigare år, s.k. förlustavdrag. 42

Sammanlagda inkomster från olika förvärvskällor minskat med allmänna avdrag och förlustavdrag samt med tillägg vid kommunaltaxeringen för ev. garantibelopp utgör taxerad inkomst. Denna avrundas nedåt till jämnt tiotal kro- IIOI o

Under vissa förutsättningar avräknas s.k. grundavdrag från taxerad inkomst (48 § KL). För skattskyldig som varit bosatt i Sverige under större delen av beskattningsåret är grundavdraget 4 500 kr., om den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten inte överstiger 50 000 kr. Är inkomsten större, reduceras grundavdraget med 20 % av överskjutande belopp. Vid en statligt taxerad inkomst på 52 500 kr. har grundavdraget alltså helt avtrappats. Har den skattskyldige varit bosatt i Sverige under högst hälften av beskattningsåret, är grudavdraget 575 kr. för varje kalendermånad eller del därav som han har varit bosatt här, under förutsättning att den statligt taxerade inkomsten inte överstiger 15 000 kr. Är inkomsten större, reduceras avdraget med 20 % av överskjutande belopp.

Utöver grundavdrag har skattskyldig i vissa fall även rätt till s.k. extra avdrag (50 § 2 mom. KL), nämligen dels när skatteförmdgan är väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom eller annan s.k. ömmande omständighet, dels när hans inkomst efter skatt på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan sådan omständighet understiger existensminimum. Det maximala avdragsbeloppet är i dessa fall 8 000 kr. med tillägg av 2 000 kr. för varje barn. Härutöver finns särskilda bestämmelser om extra avdrag för folkpensionärer; i den delen hänvisas till redogörelsen i avsnitt 4.3.2 nedan.

Sedan taxerad inkomst minskats med ev. grundavdrag och extra avdrag erhålles beskattningsbar inkomst. Denna avrundas nedåt till jämnt hundratal kronor.

üakar taxeras var och en för sin inkomst. Vid inkomstberäkningen gäller dock i vissa hänseenden särskilda regler S03 1974:20 43

för makar. Ovan har omnämnts s.k. faktisk sambeskatt« ning och reglerna om makars förvärvsavdrag. Vidare gäller bl.a. att, om makar levt tillsammans under beskattningsåret, endera maken har rätt att tillgodogöra sig allmänna och - efter den andre makens avdrag medgivande - som denne inte kunnat sant att förlustavdrag utnyttja s.k. extra avdrag beräknas med hänsyn till båda makarnas inkomst- och förmögenhetsförhâllanden. Grundavdraget beräknas däremot individuellt för vardera maken. Den ene maken har alltså inte rätt att utnyttja den andres grundavdrag.

De särskilda reglerna för makar tillämpas också för skattskyldiga som lever tillsammans utan att vara gifta, om de tidigare varit gifta med varandra eller om de har eller har haft gemensamt barn. Om skattskyldig ingår äktenskap under beskattningsåret, tillämpas de särskilda bestämmelser som gäller för makar först vid taxeringen för det därpå följande beskattningsåret.

Skatteberäkning

Den statliga inkomstskatten tas ut med viss procent av

ett s.k. grundbelopp, som i sin tur motsvarar viss del av den beskattningsbara inkomsten. Under senare år har regelmässigt tagits ut 100 % av grundbeloppet, vilket betyder att uttagen skatt varit lika stor som grundbeloppet. Skatten bestäms efter en progressiv skiktskala, som har följande utseende (10 § 1 mom. SI).

Vid beräkning av statlig inkomstskatt för makar gäller särskilda regler. Innebörden av dessa regler är att vardera maken beskattas individuellt för s.k. A-inkomst, medan däremot s.k. B-inkomst sambeskattas. Sambeskattningen av B-inkomst sker genom att makarnas sammanlagda B-inkomst beskattas på toppen av deras största A-inkomst.

Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, med undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig intäkt, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den varit verksam i förvärvskällan i ej blott skattskyldige ringa omfattning. Definitionen innebär att bl.a. pension och livränta räknas till A-inkomst. Annan inkomst än A-inkomst utgör B-inkomst.

Förfarandet vid skatteberäkningen för makar är i huvudsak följande.

Har makarna under beskattningsåret levt tillsammans och under del av året varit bosatta i Sverige och har någon båda statligt taxerad inkomst, beräknas beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst för dem. Beskatt- A-inkomst utgörs av den skattskyldiges sammanningsbar A-inkomst minskat med allmänna avdrag, förlustavlagda och extra avdrag. Beskattningsbar Bdrag, grundavdrag inkomst av skillnaden mellan den sammanlagda beutgörs inkomsten och den beskattningsbara Askattningsbara inkomsten.

Har bara ena maken beskattningsbar inkomst, beräknas skatten på vanligt sätt utan uppdelning på beskattningsbar A-inkomst och B-inkomst. Har båda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas skatten på beskattningsbar A-inkomst för vardera maken för sig. Har makarna endast B-inkomst beräknas skatten på summan av beskattningsbar de B-inkomsterna och fördelas mellan beskattningsbara makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster. I övriga.fall sammanläggs beskattningsbar B-inkomst hos den make som har Alägst beskattningsbar 45

inkomst med den andre makens sammanlagda beskattningsbara inkomst. Skatten på hela inkomstsumman minskat med skatt på däri ingående beskattningsbar A-inkomst utgör skatt på makarnas B-inkomst. Denna skatt fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster. Det bör tilläggas att om makars sammanlagda Binkomst inte överstiger 2 OOO kr., denna inkomst behandlas som A-inkomst vid skatteberakningen (däremot inte vid bedömande av om rätt till förvärvsavdrag föreligger).

I vissa fall medges särskilt avdrag från den uträknade skatten med högst 1 800 kr., s.k. skattereduktion. Bestämmelser härom finns i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1955:272). Rätt till skattereduktion med maximibeloppet 1 800 kr. har ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år och gift vars make saknar statligt taxerad inkomst. Gift vars make har taxerad inkomst understigande 4 500 kr. kan få skattereduktion med 40 % av skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Detta kan också uttryckas så att maximibeloppet 1 800 kr. minskas med 40 % av makens taxerade inkomst och helt upphör när denna inkomst uppgår till 4 500 kr. Skattereduktionen avräknas mot flertalet skatter och avgifter, dock inte mot bl.a. statlig förmögenhetsskatt, ATP-avgift eller allmän arbetsgivaravgift.

I sammanhanget bör slutligen erinras om bestämmelserna i förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak att statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt kan nedsattas med det belopp varmed summan av dessa skatter och allmän kommunalskatt överstiger det s.k. spärrbeloppet. Det senare motsvarar 80 % av statlig beskattningsbar inkomst som ej överstiger 200 000 kr. och 85 % av överskjutandc beskattningsbar inkomst. Förmögenhetsskatten får dock inte nedsättas till lägre belopp än som svarar mot skatten på halva förmögenheten. För makar som lever tillsammans sker skattebegränsningen med hänsyn till deras sammanlagda inkomst och förmögenhet.

46 sou 1974: 20

Den kommunala inkomstskatten är som tidigare nämnts proportionell i förhållande till den beskattningsbara inkomsten och tas alltså ut med en i särskild ordning bestämd andel av denna inkomst. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen är f.n. ca 24 kr. per 100 kr. beskattningsbar inkomst, dvs. skattesatsen är i genomsnitt ca 24 %.

4.1.2 Socialförsäkrings- och arbetsgivaravgifter

Med hänsyn till det förslag som läggs fram i betänkandet har vissa regler om sjukförsäkringen enligt AFL och avgifterna för dess finansiering särskilt intresse. Dessa regler behandlas för sig. Därefter redogörs i ett sammanhang för övriga avgifter.

Sjukförsäkringen och dess finansiering

Sjukförsäkringen administreras av de allmänna försäk- För varje landstingskommun och varje kom-

ringskassorna.

mun som inte tillhör landsting skall finnas en allmän försäkringskassa. Om särskilda förhållanden föranleder det, kan dock en försäkringskassas verksamhetsområde omfatta två landstingskommuner eller landstingskommun och landstingsfri kommun (18:1 AFL). F.n. finns 26 kassor. De är - liksom - konstruerade som tidigare sjukkassorna självständiga, juridiska personer. De har olika ställning inom sjukförsäkring och pensionering. För sjukförsäkringen har kassorna ställning som försäkringsgivare. De har ett självständigt ekonomiskt ansvar för denna verksamhet och har rätt att ta ut avgifter av de försäkrade för att täcka kostnaderna för sjukförsäkringsförmåner och förvaltning i den mån kostnaderna inte täcks av statsbidrag, arbetsgivaravgifter och andra medel som kassan disponerar över. För pensioneringen är kassorna däremot endast förvaltningsorgan.

Även om försäkringskassorna är självständiga juridiska personer, är det offentligrättsliga inslaget starkt. Riksförsäkringsverket är tillsynsmyndighet och utfärdar 47

anvisningar som är bindande för kassorna. Styrelseledamöter, revisorer och vissa befattningshavare hos kassorna utses av offentliga organ. Ansvar för förvaltningen utkrävs inte internt utan av riksförsäkringsverket.

Sjukförsäkringen omfattar sjukvårdsersättning samt sjukpenning och föräldrapenning. Sjukvårdsersättningen avser främst ersättning för utgifter för läkarvård, tandvård,

sjukhusvârd och vissa resor (2 kap. AFL). Sjukpenningen

är i första hand avsedd att ersätta inkomst som försäkrad förlorar på grund av sjukdom, dvs. inkomst som är beroende av hans fortlöpande arbetsinsats. Endast inkomst av förvärvsarbete är därför sjukpenninggrundande, däremot inte t.ex. kapitalavkastning, pension eller livränta. Beträffande inkomst av förvärvsarbete skiljer AFL mellan å ena sidan anställningsinkomst, som omfattar kontant ersättning i form av lön, provision m.m. och naturaförmåner i form av kost och bostad, och å andra sidan inkomst av annat förvärvsarbete, vartill räknas inkomst som förvärvas av rörelseidkare, jordbrukare, fria yrkesutövare m.fl. (5:2 AFL). Sjukpenninggrundande inkomst utgörs av den årsinkomst som försäkrad tillsvidare kan antas förvärva. Vid inkomstberäkningen bortses från inkomst som överstiger 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång. Systemet med sjukpenningklasser har upphört. Sjukpenningen anknyter i stället direkt till den sjukpenninggrundande inkomsten och motsvarar 90 % av denna, dvs. hel sjukpen-

ning uppgår per dag till 1/565 av 90 % av den sjukpen-

ninggrundande årsinkomsten. En förutsättning för sjukpenning enligt nu angivna regler är att årsinkomsten uppgår till minst 4 500 kr. Även om inkomsten inte uppgår till detta belopp kan dock hemmamake och vissa därmed jämställda försäkrade ha rätt till sjukpenning med fast

belopp av 8 kr. per dag (den s.k. hemmamakeförsäkringen).

Sjukpenning utgår vid den försäkrades sjukdom och numera även i viss begränsad omfattning när förälder mäste avstå från arbete för att ta hand om hemmavarande minderårigt barn. I samband med barns födelse har endera föräldern rätt till föräldrapenning under högst 180 dagar (i prop. 1974:15 har föreslagits att tiden fr.o.m. 48

1.1.1975 förlängs till 210 dagar).

Sjukpenning utgår i regel fr.o.m. dagen efter den då sjuk-

domen inträffade (5:1O AFL). I fråga om sjukpenning som

svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete finns dock möjlighet att begära särskild karenstid på tre, trettiotre eller nittiotre dagar (5:11 AFL).

Såvitt gäller den krets av personer som omfattas av sjukförsäkringen skall här endast antecknas att vissa begränsningar gäller med hänsyn till den försäkrades ålder. För rätt till sjukpenning fordras att den försäkrade är inskriven i allmän försäkringskassa; eftersom inskrivning sker först vid fyllda 16 år, har försäkrad som är under

16 år inte rätt till sjukpenning. Som ett led i samord-

ningen mellan sjukförsäkringen och pensioneringen gäller också vissa begränsningar för folkpensionärer (5:3 och 5:5 AFL). Försäkrad som fyllt 67 år eller som dessförinnan uppbär âlderspension enligt AFL har rätt till ersättning för sjukhusvård under sammanlagt högst 565 dagar och rätt till sjukpenning under sammanlagt högst 185 dagar. För försäkrad som uppbär hel förtidspension enligt AFL gäller samma begränsning till 365 dagar i fråga om ersättning för sjukhusvård medan sadan försäkrad inte har rätt till sjukpenning.

Sjukförsäkringen finansieras genom avgifter från arbets-

givare och försäkrade (avgiftsfinansiering; 19:1 och 2

AFL) och genom statsbidrag (skattefinansiering; 19:7 AFL).

De olika finansieringskällorna bidrar till kostnadstäckningen enligt följande. Statsbidrag utgår för en tredjedel av kassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner

(inkl. läkemedelsutgifter) och förvaltning. En riktpunkt

för arbetsgivaravgifterna är att de bör täcka ca 40 % av förmåns- och förvaltningsutgifterna med undantag för utgifter som belöper på sjukpenning för egenföretagare

(prop. 1973:46 sid. 110). Återstående ca 26 % av sjukför-

säkringsutgifterna täcks av de försäkrades egna avgifter.

Den avgift som betalas av arbetsgivarna betecknas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen (19:1 AFL). Avgift tas ut på summan av ersättningar som under året utgått till anställda såsom kontantlön eller såsom naturaförmån i form av kost eller bostad. Avgift tas också ut på ersättning till den som inte är anställd, om s.k. likställighetsavtal föreligger, dvs. avtal mellan uppdragsgivare och uppdragstagare om att ersättningen skall anses som anställningsinkomst (5:2 och 11:2 AFL). Vid beräkning

av avgiftsunderlaget bortses från den del av varje arbets-

tagares lön som överstiger 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång. Hänsyn tas inte heller till arbetstagare, vars lön under året inte uppgått till 500 kr., eller - utom i fall av likställighetsavtal - till arbetstagare

som inte är obligatoriskt försäkrad enligt YFL (härigenom

undantas bl.a. ersättning till arbetsgivarens make). Avgift betalas inte heller för lön vid sjukdom m.m. till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare uppbär enligt reglerna om s.k. arbetsgivarinträde (5:16 AFL). Någon begränsning med hänsyn till arbetstagarens ålder gäller inte. Vad beträffar arbetstagarens bosättning och nationalitet finns ingen annan begränsning än den som i vissa fall kan följa av att arbetstagaren skall omfattas av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Avgiften utgår med 3,8 % av avgiftsgrundande löneunderlag (19:4 AFL). Influtna avgifter fördelas mellan försäkringskassorna i förhållande till deras utunder året för - inkl. gifter sjukförsäkringsförmåner läkemedel - och förvaltning.

Den avgift som de försäkrade själva betalar kallas gjgk-

försäkringsavgift (19:2 AFL). Till skillnad från vad som

tidigare gällt omfattar denna avgift hela sjukförsäkringen utan formell uppdelning på sjukvârdsförmåner, sjukpenning m.m. Avgiftsskyldigheten är begränsad till försäkrade som vid utgången av avgiftsåret är inskrivna i allmän försäkringskassa (19:2). Härigenom undantas de som är under 16 år. Befriad från avgiften är också den som vid avgiftsårets utgång fyllt 67 år och den som i december månad detta år uppburit ålders- eller förtidspension en- 5O

ligt AFL. Folkpensionärer i denna mening är alltså befriade från En allmän förutsättsjukförsäkringsavgift. ning för avgiftsskyldighet är vidare att den försäkrade vid taxeringen till statlig inkomstskatt påförs beskattningsbar inkomst för det inkomstår avgiften avser. Avgiften får inte överstiga en tiondel av den beskattningsbara inkomsten .

Sjukförsäkringsavgiften består av en fast och en rörlig del (1926). Den fasta delen är lika stor för samtliga avgiftsskyldiga.i hela landet. För âr 1974 utgör den 300 kr. Den tas ut oberoende av om den försäkrades inkomst härrör frân förvärvsarbete eller kapital m.m. och kommer i huvudsak att motsvara de försäkrades kostnadsandel för sjukvårdsförmåner, hemmamakeförsäkring, föräldrapenningens garantinivå och kassans administration. Den rörliga delen skall täcka de kostnader som återstår för kassan sedan statsbidrag, arbetsgivaravgift och den fasta avgiftsdelen beaktats. Den motsvarar viss procentandel av de försäkrades inkomster av förvärvsarbete. Kapitalinkomster beaktas däremot inte. Förvärvsinkomsten beräknas i princip enligt samma regler som gäller för sjukpenninggrundande inkomst. Procentsatsen varierar mellan kassorna, beroende på deras utgifter och avgiftsunderlag. Den rörliga delen är väsentligt lägre för anställda än för egenföretagare, vilket sammanhänger bl.a. med att de anställdas sjukpenning delvis täcks av arbetsgivaravgifterna medan så inte är fallet med egenföretagarnas sjukpenning. Procentsatserna för avgiftsåret 1974 fastställs först under senare hälften av året. För anställningsinkomst kan den genomsnittliga procentsatsen beräknas till ca 1,3 % och den kan antas komma att variera mellan de olika kassorna med nâgra tiondels procentenheter. Vid debitering av preliminär B-skatt för år 1974 beräknas den rörliga avgiftsdelen på inkomst av annat förvärvsarbete efter 5,8 %. Man kan anta att den slutligt fastställda procentsatsen kommer att i genomsnitt ligga på denna nivå i de fall då ingen särskild karenstid gäller. Vid karenstid på tre, trettiotre eller nittiotre dagar blir avgiften lägre.

Försäkringskassan får_av statsverket uppbära hela belop-

pet av de sjukförsäkringsavgifter som vid debitering av slutlig skatt påförts de försäkrade för kassans räkning. Detta innebär att avgiftsförluster på grund av försummad

skattebetalning stannar på statsverket (19:1O AFL).

Ovriga avgifter

De avgifter som här avses utgör arbetsgivaravgifter i den meningen att de tas ut hos arbetsgivare på de kontantlöner och naturaförmåner i form av kost och bostad, som utgår till anställda. Några av avgifterna tas också ut i form av

egenavgifter.

Avgifterna och de procentsatser som tillämpas vid uttag under 1974 framgår av följande uppställningar. I den mån annan uttagsprocent beslutats för 1975 har denna särskilt angivits. För fullständighetens skull har även de redan behandlade avgifterna till sjukförsäkringen tagits med i uppställningarna.

Arbetsgivaravgifter Procentsats

Socialförsäkringsavgift till ATP 10,50 (1975:10,75)

sjukförsäkringen 5,8O1(sid.5O)

folkpensioneringen 3,50 Arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen m.m. 0,40 Avgift för yrkesskadeförsäkringen 0,25 Arbetarskyddsavgift 0,10 Lönegarantiavgift 0,02 Allmän arbetsgivaravgift 4,00

Härtill kommer byggnadsforskningsavgiften, som tas ut efter 0,5 % av arbetsgivare inom byggnadsindustrin (i prop, 1974:5 föreslås att procentsatsen fr.0.m. 1.1.1975 höjs till 0,6 %). Från denna avgift bortses i det följande. Särskilda regler gäller för uttag av avgifter hos redare; även dessa regler förbigås här.

52 sou 1974:20

Egenavgifter Procentsats ATP-avgift 10,50 (1975:10,75) Socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen 3,50

Sjukförsäkringsavgift (sid.5O )

Allmän arbetsgivaravgift 4,00

I fråga om avgiftsunderlaget föreligger vissa skillnader

mellan de olika avgifterna. Skillnaderna sammanhänger med olikheter i de materiella förmånsreglerna. Förhållandet medför bl.a. att det sammanlagda procentuella avgiftsuttaget på de löner som betalas av visst företag inte kan beräknas genom en enkel summering av de procentsatser som ovan angivits för arbetsgivaravgifterna. Uttagets storlek kommer att växla med företagets lönestruktur. För hela riket kan det totala avgiftsuttaget under år 1975 antas komma att motsvara drygt 19 % av den totala lönesumman.

Mot bakgrund av skatteutredningens förslag är den allmänna av särskilt intresse. Den kan karakte-

arbetsgivaravgiften

riseras som en allmän statlig skatt på löneutgifter och vissa företagarinkomster, och den är alltså till skillnad från övriga här behandlade avgifter inte specialdestinerad. Den infördes år 1968 för att kompensera för skattebortfallet vid övergången till mervärdeskatt. Grundbestämmelserna finns i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift. Vid bestämmande av underlaget för den allmänna arbetsgivaravgift som tas ut på löneutbetalningar bortses från arbetstagare vars lön under året understigit 500 kr. och från arbetstagare som inte är obligatoriskt yrkesskadeförsäkrad. Vidare medräknas inte ersättning vid s.k. likställighetsavtal. Något beloppstak finns inte; avgift tas alltså ut även på den del av lönerna som överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Underlag för egenavgift utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL, som härrör från här i riket bedriven rörelse el-

ler från här belägen jordbruksfastighet (avgiftsskyldig

är endast den som själv brukat fastigheten). Till grund

för beräkning av underlaget för egenavgift ligger den av-

giftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt. Har inkomst av rörelse eller inte jordbruksfastighet uppgått till 500 kr. medräknas den inte. är undanta- Sjukpenning gen från egenavgift.

Vad beträffar övriga avgifter på beräklöneutbetalningar nas underlaget efter i huvudsak samma som regler gäller för socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen (sid. 50 ). Vid av för socialförsäkberäkning underlag ringsavgiften till ATP görs dock avdrag för den del av varje lönebelopp som understiger basbeloppet vid årets ingång, s.k. basbeloppsavdrav. Denna avgift tas inte heller ut på ersättning till som vid årets inarbetstagare gång fyllt 65 år, och dessutom gäller vissa begränsningar med hänsyn till arbetsgivarens nationabosättningsland, litet m.m. Vidare bör nämnas att vid likstälersättning lighetsavtal inte räknas in i underlaget för avgiften till yrkesskadeförsäkringen eller arbetarskyddsavgiften.

Vad beträffar övriga egenavgifter hänvisas beträffande sjukförsäkringsavgiften till den tidigare lämnade redo-

görelsen (sid.50). Socialförsäkringsavgiften till folk-

pensioneringen beräknas på inkomst av annat förvärvsarbete, varvid hänsyn inte tas till årsinkomst som understiger 500 kr. eller till den del av inkomsten som överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Ãlders- eller förtidspensionerade enligt AFL är befriade från denna avgift. ATP-avgiften beräknas på pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbe-

te, vilket innebär att från avgift undantas dels den del

av inkomsten som ej överstiger ett dels den inbasbelopp. komstdel som överstiger 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång. Sjukpenning inräknas inte heller i underlaget för någon av dessa egenavgifter.

4.1.5 Mervärdeskatt

Mervärdeskatten utgår på omsättningen av varor, tjänster och andra eller objekt prestationer. De grundläggande bestämmelserna finns i förordningen om mervärde-

(1968:450)

skatt. Skatten tas ut i varje led av tillverknings- och

54 sou 1974:20

Varje led svarar för skatten på distributionsprocessen.

den värdetillväxt (mervärdet), som uppkommer vid objek-

tets bearbetning eller hantering eller genom annan prestai det ledet. Detta resultat uppnås genom att de tion egna skattskyldiga får redovisa skatten på egen omsättning men därifrån får dra den skatt, som be- (utgående skatt) lastar olika förvärv för verksamheten (ingående skatt). är i princip generell och omfattar ingående Avdragsrätten skatt förvärv av omsättningstillgångar och anläggningspå samt på anskaffningar av omkostnadskaraktär. tillgångar totala effekten blir därför densamma som om hela skat- Den ten ut i sista beskattningsledet och kumulativa tagits effekter undviks.

är en konsumtionsskatt. Den är avsedd att Mervärdeskatten träffa den och offentliga konsumtionen inom lanprivata det. För att detta resultat skall uppnås beskattas impormed den inhemska beskattningen likvärdigt sätt ten pâ ett medan är skattefri. Det sistnämnda förhållandet exporten att är befriad från utgående skatt uppnås genom exportören men har rätt till avdrag för ingåpå exportleveranserna ende skatt.

Mervärdeskatten omfattar inte all privat och offentlig konsumtion. Utanför beskattningen faller bl.a. uthyrning av bostäder och lokaler, persontransporter, hälso- och och undervisning och sjukvård, bank- försäkringstjänster, Sådan verksamhet belastas i stället med ingående nöjen. skatt. Andra varor och tjänster, t.ex. bränslen, läkemedel, och internationella godstransporter, har dagstidningar från beskattningen med rätt för den särskilt undantagits sådana varor eller till avdrag för som omsätter tjänster ingående skatt.

omfattas av mervärdeskatten på det sat-

Fastighetsområdet

tet att flertalet som avser mark eller byggnad tjänster Detta t.eX. uppförande, reparation och beskattas. gäller av Denna beskattning kompletteras med underhåll byggnad. en beskattning av byggnader, som utgör omsüttningstillgång i byggnadsrörelse.

SoU 55 1974:20

Skattesatsen för mervärdeskatten är 15 % räknat på beskattningsvärdet inkl. skatten. Beskattningsvürdet är i princip det pris som varan eller tjänsten betingar. Skattesatsen motsvarar 17,65 % av priset före skatt. Tjänster på fast egendom och beskattade byggnader beskattas enligt särskilda reduceringsrevler. Dessa innebär, att skattesatsen appliceras på beskattningsvärden, som reducerats till 60 % eller 20 % av priset inkl. skatt. Reducering till 20 % görs när det är fråga om tjänster på vävar, hamnar m.fl. anläggningar för samfardsel och reducering till 60 % i övriga fall. sistnämnda också reducering görs i fråga om hotell- och restaurangtjänster. Reduceringsreglerna motsvarar skattesatserna 9 Q och 3 G, vilka i sin tur motsvarar skattepålügg om 9,89 % och 5,09 % räknat på priset före skatt.

° Regler angående bostadstillägm m.m.

Bostadstillägg till barnfamiljer och lâainkomsttagare utan barn, m.m.

Bostadstillägg utgår i form av dels bostadstillstatligt lägg till barnfamiljer och dels statskommunalt bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn. Dessutom utgår inom ett mindre antal kommuner särskilt kommunalt bostadstillägg till barnfamiljer. sistnämnda

tillägg anknyter till bestämmelserna för det statskommu-

nala bostadstillägget och innebär ett utökat stöd till familjer i lägre inkomstskikt, framför allt till de ensamstående föräldrarna som dominerar dessa inkomstlägen. Inkomstprövat tillägg till studiebidrag, som utgör en del av den studiehjälp som lämnas svenska samt andra här bosatta yngre elever i gymnasieskolan m.fl. skolformer, anknöts år 1972 till det statliga bostadstillüqgssystemet och fungerar därefter i huvudsak som ett statförlängt ligt bostadstillägg.

Samtliga nu angivna förmåner är inkomstprövade. Till grund för inkomstprövningen i den inkomst som ligger princip fastställts vid taxeringen till inkomstskatt året statlig före bidragsâret. Detta innebär att förmñnerna beräknas 56

med ledning av en inkomst som förvärvats två år före bidragsåret. Det blir därför fråga om en betydande eftersläpning vid inkomstprövningen. För att i viss mån korrigera detta har införts regler av innebörd att, om inkomsten ökat eller minskat väsentligt i förhållande till den taxerade inkomsten, storleken av tilläggen bestäms med hänsyn till en beräknad bidragsgrundande inkomst för det kalenderår för vilket bidrag skall utgå.

Gällande regler beträffande bostadstillägg återfinns i kungörelsen (1968:425, ändrad senast 1975:578) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och i kungörelsen (1973:579, ändrad senast 1973:956) om statskommunala bostadstillägg. Bostadsstyrelsen meddelar tillämpningsföreskrifter och anvisningar till författningarna. Gällande regler angående inkomstprövat tillägg till studiebidrag återfinns i studiestödslagen (1973:549) och i studiestödskungörelsen (1975:418).

Statligt bostadstillägg utgår till i Sverige bosatt familj med barn under 17 år, som helt eller delvis försörjs inom familjen. Fosterbarn, som sedan minst sex månader vistas i familjen, anses som försörjt inom familjen. Enligt bostadsstyrelsens anvisningar avses med familj makar med barn eller ensamstående med barn. Med familj jämställs föräldralösa syskon och med makar jämställs man och kvinna, som utan att vara gifta lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.

Oreducerat bostadstillägg utgår med 75 kr./mån. eller

900 kr./år för varje barn i familjen. Några krav på bosta-

dens storlek och utrustning ställs inte för rätt till statligt bostadstillägg utan detta har karaktären av en inkomstprövad komplettering av det allmänna barnbidraget.

Till grund för inkomstprövningen ligger familjeförsörjarens eller, om denne är gift, båda makarnas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxeringen âret före bidragsåret. Avtrappningen av det statliga bostadstilläg- 57

get framgår av följande tablå:

Taxerad inkomst per år Bostadstillägget reduceras med nedanstående andel av inkomsten (reduceringsfaktorn) 23 000 0 xn 0x 25 OO0 26 000 12 26 000 36 OOO 18 0G* 36 000 24 E51

Vissa justeringar företas dock av den taxerade inkomsten. Om det sammanlagda avdraget för underskott i förvärvskälla överstiger 4 000 kr. läggs det överskjutande beloppet till den taxerade inkomsten, och om den sammanlagda för-

överstiger 50 000 kr. läggs 1/5 av det över-

mögenheten skjutande beloppet till den taxerade inkomsten.

Om den faktiska inkomsten ökat eller minskat väsentligt i förhållande till den taxerade inkomsten bestäms, som tidi-

gare anförts, bostadstillägget med hänsyn till den beräk-

nade bidragsgrundande inkomsten för bidragsåret. Enligt bostadsstyrelsens anvisningar anses väsentlig inkomstminskning föreligga, om den faktiska årsinkomsten för biÄ

dragsåret beräknas nedgå med minst 1/4 i förhållande till

den faktiska årsinkomsten under det år taxeringen avser och om minskningen bedöms som varaktig. En förutsättning är vidare att inkomstminskningen skall ha inträffat när beslut om bostadstillägg meddelas. Väsentlig inkomstökning anses ha inträffat om den faktiska inkomsten ökat vid ansökningstillfället och om den under hela bidragsåret med minst 5 000 kr. beräknas överstiga den högsta inkomst vid vilken statligt och statskommunalt bidrag kan utgå.

Även bostadstillägg som redan utgår kan omprövas. Den som uppbär bostadstillägg har upplysningsplikt beträffande omständigheter som har betydelse för rätten till bostadstillägg. Sådana omständigheter är väsentlig inkomstökning, ändrad familjebildning, flyttning till annan bostad, ändrad bostadskostnad m.m.

För att förhindra att bostadstillägg utgår till familj som trots låg taxerad inkomst har en hög standard föreskrivs att, om det är uppenbart att familjen saknar behov av bostadstillägg, länsbostadsnämnden får besluta att bostadstillägg inte skall utgå till familjen, även om villkoren i övrigt för bostadstillägg är uppfyllda.

Inkomstprövat tillägg till studiebidrag utgår till studerande, som fyllt 17 år och som, under det kalenderår då läsåret börjar, fyller högst 19 âr. Oreducerat bidrag ut-

går med 75 kr./mån. under läsåret eller totalt 675 kr./ka-

lenderår.

Inkomstprövningen grundas på familjens sammanlagda till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxeringen året före bidragsåret med de justeringar beträffande underskott i förvärvskälla och förmögenhet som gäller vid det statliga bostadstillägget. Med familj avses antingen den studerande och hans föräldrar eller den studerande och hans make. Även inkomst och förmögenhet hos förälder, som inte är vårdnadshavare, skall beaktas om denne stadigvarande Sammanbor med förälder som är vårdnadshavare. Med föräldeIjämställs fosterförälder och i regel även styvförälder.

Avtrappningen av tillägget har avpassats så att familj som har statligt bostadstillägg kompenseras för det bortfall av bostadstillägget som när barnet fyller 17 år,

inträffar

under förutsättning att barnet studerar.

Statskommunalt bostadstillägg utgår både till barnfamiljer och till låginkomsttagare utan barn. För att bostadstilllägg skall utgå till barnfamilj fordras att familjen har barn under 17 år eller barn, för vilket familjen uppbär förlängt barnbidrag eller studiehjälp. I sistnämnda fall gäller dock att statskommunalt bostadstillägg skall ha utgått redan då barnet fyllde 17 år. Bostadstillägg till ensamstående utan barn eller makar utan barn skall utgå endast om den ensamstående eller en av makarna fyllt 20 år. En ytterligare förutsättning är att de bidragsberättigade inte åtnjuter kommunalt bostadstillägg till folkpension 59

och inte heller endast på grund av regeln om inkomstprövning är uteslutna från sådant bostadstillägg. Undantag från åldersgränsen kan göras om synnerliga skäl föreligger. Beträffande både barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn gäller som krav för bostadstillägg att de bidragsberättigade skall ha egen bostad.

För barnfamiljer sker inkomstprövningen och avtrappningen av det statskommunala bostadstillägget på samma sätt som vid det statliga bostadstillägget (sid.57f). Vid reduceringen av bidraget skall det statliga och det statskommu-

nala bostadstillägget sammanläggas och det statliga till-

lägget reduceras i första hand. För låginkomsttagare utan barn sker inkomstprövning och avtrappning av tillägget i princip efter samma grunder som gäller för barnfamiljer, men reduceringsgränsen ligger därvid 5 OOO kr. lägre än för barnfamiljer. Avtrappningen framgår av följande uppställning:

Taxerad inkomst per år Bostadstillägget reduceras med nedanstående andel av inkomsten

(reduceringsfaktorn)

0 %

18 000 12 ss

21 000 18 31 OOO 24 7

Det statskommunala bostadstillägget är anknutet till bostadskostnaden på så sätt att statsbidrag utgår till kommunerna för bostadstillägg med upp till 80 % av den bostadskostnad som ligger inom följande gränser:

för ensamstående

utan barn -

550 kr./månad

med ett eller två barn 650 kr./månad

med tre eller fyra barn 800 kr./månad

med fem eller flera barn 925 kr./månad

för makar

utan barn 400 - 650

kr./månad

med ett eller två barn 400 - 750

kr./månad

med tre eller fyra barn 400 - 900

kr./månad

med fem eller flera barn 400 - 1 025

kr./månad

Enligt bostadsstyrelsens anvisningar skall reducering av

bostadskostnaden ske om kostnaden är oskäligt hög i för-

hållande till kostnadsläget på orten, om bostaden innehas delvis av annan än bidragssökanden och av sådant sökandens barn, som fyller högst 20 år under bidragsåret, eller om bidragssökanden eller familjen disponerar alltför stort antal rum i förhållande till antalet boende.

Finansieringen av bostadstilläggen sker genom statliga

och kommunala medel. Det statliga bostadstillägget liksom det inkomstprövade tillägget till bestudiebidrag kostas helt av staten. Vad galler det statskommunala bostadstillägget står kommunerna i första hand för kostnaderna, men statsbidrag utgår med 70 ä av kommunernas kostnader för bostadstillägg, som utgår enligt ovanstående regler.

4.2.2 Avgifter för barntillsyn

Svenska kommunförbundet har den 10 oktober 1970 utfärdat en rekommendation till kommunerna angående normaltaxa för föräldraavgifter inom Avbarntillsynsverksamhcten. giftstaxan, som är avsedd att tillämpas vid daghem och familjedaghem samt vid tillsyn av sjuka barn, framgår av tabell 4:1.

Av en enkät, som kommunförbundet hos gjorde kommunerna år 1971, framgår att 61 % av kommunerna års följde 1970 rekommendation beträffande daghemsavgifter och 65 $ beträffande avgifter vid familjedaghem. Men den utveckling

som därefter ägt rum inneburit att dessa

har procenttal

sjunkit, så att fler kommuner övergått till att använda

egna avgiftstaxor. Dessa innebär ofta att den lägsta av-

giften sätts högre och den högsta avgiften lägre än den av förbundet rekommenderade taxan. Vidare tillämpar några kommuner enhetliga avgifter efter samma grunder som anges i familjepolitiska kommitténs betänkande Familjestöd (SOU 1972:34). Andra kommuner har inkomstprövade avgifter som utgår med fasta belopp per månad. Andra åter uttar enhetliga månadsbelopp och inkomstdifferentierade till- _läggsavgifter för varje dag som barnet vistas på daghem.

4.5 Folkpensionärernas förmåner och beskattning

4.5.1 Förmåner

Folkpensioneringen omfattar både generella och inkomstprövade förmåner. De generella förmånerna utgörs av ålderspension, förtidspension och familjepension i form av änke-

pension och barnpension. Ålderspension liksom hel förtids-

pension och änkepension utgår för år räknat med 90 % av basbeloppet för ensamstående pensionär och med sammanlagt 140 % av basbeloppet för två pensionsberättigade makar eller med 70 % för vardera maken. Härtill kommer i vissa fall pensionstillskott (se nedan). Basbeloppet uppgår f.n. (mars 1974) till 8 100 kr. De inkomstprövade förmånerna utgörs av kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg och vissa änkepensioner. Dessutom förekommer inom folkpensioneringen vissa tilläggsförmåner, bl.a. till invalidiserade försäkrade.

Bestämmelserna om nämnda folkpensionsförmåner återfinns i

AFL samt lagen (1969:205, ändrad senast 1971:276) om pen-

sionstillskott och lagen (1962:592, omtryckt 1973:909) om

hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.

Pensionstillskott utgår som en komplettering av folkpensionen i form av ålderspension, förtidspension och änkepension till pensionär som inte har ATP eller som har låg ATP. Tillskottet utgår med samma belopp för ogift som för 62

gift pensionär. Systemet med pensionstillskott infördes år 1969 och innebär att folkpensionerna under en tioårsperiod, räknat från den 1 juli 1969, skall höjas till en viss garantinivå. Pensionstillskottet var under första 1.7.1969 - och budgetåret, 50.6.1970, 3 % av basbeloppet stiger därefter med 5 % av basbeloppet varje budgetår för att den 1 juli 1978 nå upp till 50 % av basbeloppet. För innevarande budgetår utgår pensionstillskott med 15 % av basbeloppet. I den mån ATP tillsammans med pensionstill-

skottet överstiger 30 % av basbeloppet reduceras pen-

sionstillskottet. Pensionstillskott utgår därmed endast till den vars ATP är lägre än 50 % av basbeloppet.

Hustrutillägg tillkommer hustru till den, som antingen

fyllt 67 år och uppbär ålderspension eller dessförinnan har förtidspension. I regel fordras att hustrun fyllt 60 år och att makarna varit gifta minst fem år. Hustrutillägg utgår inte om hustrun själv uppbär folkpension och upphör när hon fyller 67 år. Oreducerat tillägg motsvarar skillnaden mellan å ena sidan ålderspension och pensionstillskott för två makar och å andra sidan ålderspension och pensionstillskott för ogift.

Kommunalt bostadstillägg kan utgå till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension och änkepension eller till den som uppbär hustrutillägg, under förutsüttning att den försäkrade är mantalsskriven inom vederbörande kommun. Kommunerna svarar helt för finansieringen av tilläggen och varje kommun bestämmer själv om tillägg skall utgå eller inte inom kommunen. Kommunerna bestämmer även i princip efter vilka grunder tillägg skall utgå. Beträffande inkomstprövningen måste kommunerna dock följa vissa fastställda regler, som redovisas nedan.

Alla kommuner har numera infört kommunalt bostadstillägg

och tillämpar i huvudsak ett av följande tre alternativ:

- Alt. 1 innebär att med ett betillägg utgår generellt lopp till alla folkpensionärer oavsett den verk- 63

liga bostadskostnaden. Olika belopp tillämpas dock beträffande ensamstående och gifta. innebär att tillägget knyts till den verkliga bostadskostnaden. Tillägget brukar dock maximeras till ett visst belopp eller en antingen viss rumsstandard (t.ex. 2 run och kök). en kombination av de föregående två alutgör ternativen och innebär att tilläså se utgår med dels ett grundbelopp och dels ett ytterligare som motsvarar bostadskostnaden eller del belopp av denna. Vanligen tillämpas samtidigt ett beeller standardmaximum och i vissa fall loppsen kombination av dessa.

har i den riktningen att allt flera Utvecklingen gått kommuner övergått till att tillämpa regler som närmast ansluter till alternativ 3. De beloppsmässiga skillsig naderna mellan de olika kommunerna är dock mycket stora. I januari 1975 varierade det kommunala bostadstilläggets maximibelopp för ensamstående folkpensionär från 500 till över 7 000 Medianvärdet för hela riket

kxu/år kr./âr.

för de olika alternativen vid samma tidpunkt för utgjorde

ensamstående folkpensionär 1 206 kr./âr, 5 025 kr./år

resp. 2 725 kr./âr.

För och kommunalt bostadstillägg gäller samhustrutillägg ma inkomstprövningsregler. Dessa innebär att tillägg skall reduceras med hälften av den pensionsberättigades inkomst vid sidan av folkpensionen i den mån sidoinkomsten 1 500 kr. för den som är gift och 2 000 kr. för överstiger ensamstående. Som sidoinkomst räknas inte allmänt barnbi- ATP i den mån denna föranlett minskning av pensionsdrag, tillskott eller barntillägg, livränta som avräknats mot eller understöd från anförvant. Som sidoinkomst räk- ATP, nas inte heller socialunderstöd eller bostadstillägg till barnfamiljer. Vid uppskattning av förmögenhetsavkastning skall denna höjas med 10 % av det belopp, varmed förmögenheten överstiger 40 OOO för den som är gift och

kr.

50 OOO kr. för annan pensionsberättigad. Om det föreligger rätt till både hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg 64

skall det kommunala bostadstillägget reduceras i första hand.

Beträffande makar beaktas deras sammanlagda sidoinkomst och förmögenhet på så sätt att sidoinkomst och förmögenhet sammanläggs och därefter fördelas med hälften på vardera maken. Inkomstprövningen sker sedan för vardera maken för sig, varvid gäller de inkomst- och förmögenhetsgränser som angivits ovan för gift pensionsberättigad. Härav följer att makar kan ha en sammanlagd sidoinkomst på 5-OOO kr., innan tillägget börjar reduceras. Vidare innebär reglerna att, i de fall då endast den ene maken har rätt till tillägg, endast hälften av sidoinkomsten kommer att beaktas vid inkomstprövningen.

För såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg gäller att gift pensionsberättigad som stadigvarande lever âtskild från sin make skall - om inte särskilda skäl föranleder annat - behandlas som Makar behandlas ogift. således som gifta endast om de lever tillsammans eller bara tillfälligt lever åtskilda. Ä andra sidan skall pensionsberättigade som inte är gifta med varandra behandlas som makar, om de tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft gemensamt barn, under förutsättning att de stadigvarande sammanbor.

Finansieringen av samtliga angivna folkpensionsförmâner

med undantag av kommunalt bostadstillägg sker med statliga medel. De kommunala bostadstilläggen finansieras helt av vederbörande kommun.

4.5.2 Beskattningsregler

Folkpensionsförmânerna är i princip skattepliktiga. Kommunalt bostadstillägg och tilläggsförmåner till invalidiserade försäkrade har dock enligt 19 § KL undantagits från beskattning. De skattepliktiga folkpensionsförmdnerna behandlas som A-inkomst. Detta betyder att makars folkpensioner inte sambeskattas vid den statliga inkomstbeskattningen. Vidare kan folkpensionsförmânerna grunda rätt till förvärvsavdrag. 65

Även om folkpensionsförmånerna således i princip behand-

las som andra skattepliktiga tjänsteintäkter, kommer de ändå ofta att undantas från beskattning på grund av reglerna om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket KL gäller att skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av skall - om särskilda omständigheter inte folkpension, föranleder annat - anses ha rätt till extra avdrag på grund av nedsatt skatteförmåga. Enligt anvisningarna till samma paragraf är skattskyldig,som vid sidan av folkpensionen även haft annan inkomst,berättigad till ett med hänsyn till omständigheterna jämkat avdrag.

För makar och i taxeringshänseende likställda skattskyldiga bestäms extra avdrag med hänsyn till båda makarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Även om folkpensionsförmånerna särbeskattas, kvarstår således en sambeskattning när det gäller att bestämma extra avdrag-

Riksskatteverket fastställer för beräkning av grunderna extra avdrag för folkpensionärer. Enligt verkets anvisningar, som utformats med ledning av departementschefens uttalanden i prop. 1970:70, är avdragets storlek beroende av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomstens storlek. Principen är att en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som motsvarar vanlig folkpension inkl. pensionstillskott samt en sidoinkomst på 1 500 kr. för ensamstående folkpensionär resp. 2 OOO kr. för makar, inte skall medföra beskattningsbar inkomst. här den taxerade inkomsten överstiger dessa beloppsgranser avtrappas det

extra avdraget med 1/3 av överskjutande belopp. Förmögen-

hetsinnehav beaktas på så sätt att förmögenhet mellan 50 OOO kr. - 80 OOO kr. föranleder reduktion av avdraget och att när förmögenheten överstiger 80 OOO kr. rätten till extra avdrag upphör.

De angivna riktlinjerna innebär att inkomstgränserna för skattefrihet och för avtrappning av det extra avdraget är direkt beroende av folkoensionens storlek och därmed av 66 sou 1974:20

ändringar i basbeloppet. För varje års taxering fastställer därför riksskatteverket nya inkomstgränser. SOU 1974: 20

REFORMARBETE UNDER SENARE ÅR

Det uppdrag som skatteutredningen fått genom tilläggsdirektiven samt utredningens överväganden och förslag i detta betänkande bör ses mot bakgrund av det reformarbete som under senare år bedrivits på beskattningens och socialpolitikens områden. Härvid finns anledning att beakta såväl redan genomförd lagstiftning som innehållet i vissa utredningsförslag som ännu inte föranlett lagstiftningsåtgär-

der. Det omfattande utredningsarbete som f.n. bågår på

dessa områden bör också uppmärksammas.

I detta avsnitt lämnas en redogörelse för reformarbetet. Någon fullständighet åsyftas inte utan redogörelsen begränsas till de frågor som bedömts ha mer omedelbart intresse för skatteutredningens aktuella uppdrag.

Beskattning

1970 års skattereform

Reformen hade två huvudsyften, nämligen att omfördela skattebördan till förmån för låginkomsttagare och flertalet barnfamiljer samt att genomföra individuell

beskatt-

ning av makars arbetsinkomster. Flera medel användes för att åstadkomma de åsyftade effekterna. De huvudsakliga inslagen i skattereformen var följande: en ny och för alla individer gemensam statlig inkomstskatteskala, individuella grundavdrag på 4 500 kr. som avtrappas vid taxerad inkomst överstigande 30 OOO kr., nya regler för förvärvsavdragen, individuell beskattning av s.k. A-inkomst, skattereduktion (s.k. hemmamakeavdrag, sid. 46) och särskilda åtgärder för folkpensionärer.

Frågan om utformningen av grundavdraget diskuterades i prop. 1970:70 sid. 75 med utgångspunkt från det förhållandet att kommunalskatten sedan länge utgjort den största skatteposten för låg- och mellaninkomsttagare. Det anfördes att omfördelningen av skattebördan i första hand måste ta sikte på åtgärder för att lätta det kommunala 68

skattetrycket. Detta borde ske genom höjning av avdraget från dåvarande 2 250 kr. för ensamstående utan barn och 4 500 kr. för gifta tillsammans och ensamstående med barn till 4 500 kr. för alla inkomsttagare oberoende av civilstånd. Genom avtrappning av avdraget i de högre inkomstlägena kunde det höjas kraftigt för skattskyldiga i de lägre inkomstskikten utan att detta ledde till alltför stort bortfall av skatteunderlaget för kommunerna. I propositionen föreslogs därför de regler om avtrappning som beskrivits ovan i avsnitt 4.1.1.

Den individuella beskattningen av arbetsinkomster motiverades av rättviseskäl och arbetsmarknadspolitiska skäl. Det ansågs dock inte möjligt att under rådande förhållanden göra en fullständig övergång till individuell beskattning. I propositionen föreslogs det system för beskattning av A- och B-inkomster som beskrivits ovan på sid. 45, vilket innebar att sambeskattningen av kapitalinkomster bibehölls. Ett annat undantag från den individuella beskattningen utgjorde skattereduktionen. Departementschefen anförde att den skattehöjning för gifta, som föranleddes av den nya skatteskalan, i många äktenskap kompenserades av de förbättringar som den individuella beskattningen medförde när båda makarna förvärvsarbetade. Man konstaterade emellertid att det i andra äktenskap var omöjligt att kompensera en skattehöjning genom att den make som inte haft inkomst gick ut i arbete. Vårdnaden av barn och anhöriga hindrade i många fall att båda makarna förvärvsarbetade. På många orter saknades dessutom arbetstillfällen för båda makarna. Med hänsyn härtill måste - medan utbyggnaden inom arbetsmarknad och pågick socialpolitik övergången till särbeskattning göras mjukare för familjer där endast ena maken förvärvsarbetade. Detta skulle ske genom skattereduktion, som kunde ses som en ersättning för rätten för gift skattskyldig att tillgodoräkna sig andre makens ortsavdrag i de fall då denne inte själv kunde utnyttja det.

I de riksdagsmotioner som väcktes med anledning av prop. 1970:70 anfördes bl.a. att förslaget medförde skärpning av marginalskatten i vissa inkomstlägen samt att avtrapp- 69

ningen av grundavdraget innebar en progressionsskärpniag som inte direkt kunde framläsas av skatteskalan. Andra

motioner berörde skattereduktionen; i en av dem yrkades

att reduktionen skulle börja avtrappas vid den gräns där grundavdraget upphörde eller således vid en statligt taxerad inkomst på 52 500 kr.

Bevillningsutskottet behandlade propositionen och därav föranledda motioner i betänkandet BeU 1970:40. Beträffande sade sig utskottet vara medvetet om marginalskatten att departementschefens förslag innebar vissa marginalskatteskärpningar men ansåg det av statsfinansiella skäl inte vara möjligt att då binda sig för skattelättnader som gick nämnvärt längre än vad departementschefen förordat. Vad åter beträffar motionsförslaget om avtrappning av skattereduktionen sade sig utskottet ha viss förståelse för syftet med förslaget men ansåg sig av administrativa skäl och med hänsyn till de höga marginaleffekterna som förslaget föranledde inte kunna biträda det.

I nu berörda delar förslagen i prop. 1970:70 av godtogs riksdagen utan sakliga ändringar (rskr 230).

1970 års skattereform finansierades genom höjning av mervärdeskatten från 10 till 15 % och genom höjning av skatten på större arv och förmögenheter.

år 1972 Skatteomläggningen

Samtidigt som skatteutredningens huvuddirektiv offentligföreslogs i prop. 1972:95 en omläggning av den gjordes statliga inkomstskatteskalan. Det framhölls i propositionen att de två åren efter 1970 års reform präglats av förhållandevis starka pris- och lönehöjningar samt kommunala skattehöjningar. Med hänsyn till denna utveckling

ansågs ett omedelbart skattepolitiskt ingripande nödvän-

Detta borde ske genom en begränsad justering av digt. statsskatteskalan. Förslaget, som borde ses som en provisorisk åtgärd i avvaktan på skatteutredningens resultat, innebar skattelättnader på 2,4 miljarder kr. för inkomst- 70

i upp till 100 000 kr. Den största tagare inkomstlägen skattelättnaden skedde vid årsinkomster upp procentuella till kr. medan skattelättnaden i absoluta tal var 25 000 störst vid inkomster mellan 35 000 och 70 000 kr., där den uppgick till 900 kr. om året.

I redovisades också en preliminär överenspropositionen kommelse mellan samt representanter för Svensregeringen ka kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Överenskommelsen innebar att förbunden skulle utfärda rekommendationer till kommunerna och landstingen att under åren 1973 och 1974 avstå från höjd kommunalskatt resp. Endast i absolut trängande fall kunde en landstingsskatt. debitering godtas. Denna borde i så fall begränsas höjd till 1 kr. för den utdebiteringen under hela sammanlagda tvåârsperioden.

att skattereformen - och samti- I propositionen föreslogs av de allmänna barnbidragen och

digt föreslagna höjningar

- skulle finansieras främst genom att merstudiebidragen värdeskattesatsen från 15 till 20 % samtidigt som höjdes lades om från värde inkl. skatt till beskattningsvärdet värde exkl. skatt. Vidare föreslogs höjning av vissa punktskatter m.m,

Skatteutskottet tillstyrkte den föreslagna omläggningen

av statsskatteskalan (SkU 1972:32). Beträffande finansi-

anförde utskottet i huvudsak följande. Enligt eringen dess mening skulle en finansiering genom höjd mervärdeskatt vara att föredra från samhällsekonomisk synpunkt, men då utskottet konstaterat att det inte fanns gehör för denna finansieringsform hade utskottet i stället övervägt en av den allmänna arbetsgivaravgiften. En sådan höjning inte lika snabbt och i samma höjning påverkade priserna utsträckning som en höjning av mervärdeskatten. Utskottet var emellertidmedvetet om att en höjning av avgiften av den storlek som erfordrades kunde få ogynnsamma verkningar för såväl och handelsbalansen som sysexportindustrin och De nackdelar en avselsättningen investeringsviljan. medförde borde dock inte överbetonas och giftshöjning 71

borde för övrigt ses bakgrund av att industriinveste-

mot

ringarna ökat avsevärt, inte minst till följd av de senaste årens stimulansåtgärder från samhällets sida. På grund härav och med hänsyn till den väntade konjunkturförbättringen och ökningen av exporten under andra halvåret 1912 bedömde utskottet det möjligt att höja den allmänna arbetsgivaravgiften från 2 till 4 %s I den mån en höjning av arbetsgivaravgiften skulle innebära en merkostnad för primärkommuner och landsting i förhållande till den i propositionen föreslagna höjningen av mervärdeskatten förutsatte utskottet att Kungl. Majzt skulle för riksdagen framlägga förslag om lämpliga kompensationsåtgärder.

Riksdagen följde skatteutskottet vad beträffar förslaget att höja den allmänna arbetsgivaravgiften i stället för mervärdeskatten (rskr 238).

1973 års skatteomläggning

I prop. 1973:144 föreslogs att skulfolkpensionsavgiften le slopas fr.0.m.år 1974 och ersättas av en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen på 5,3 % som skulle debiteras arbetsgivare och egenföretagare. Föredragande departementschef anförde att förslaget skulle ses i samband med 1974 års avtalsrörelse och att det förutsattes bli beaktat vid de kommande avtalsförhandlingarna. Han framhöll att de föreslagna åtgärderna skulle skapa förutsättningar för ökade realinkomster samtidigt som lönerörelsen kunde hållas inom ramen för vad den samhällsekono-

miska balansen krävde. Åtgärderna tog främst sikte på lön-

tagarna. Slopandet av folkpensionsavgiften borde emellertid av praktiska skäl vara generellt. Även egenföretagare borde därför omfattas av befrielse och i stället påföras den nya socialförsäkringsavgiften i likhet med arbetsgivarna. I propositionen anfördes också att de frågor som sammanhängde med åtgärdernas effekter på den kommunala ekonomin skulle diskuteras med kommunförbunden sedan avtalsförhandlingarna slutförts.

Propositionens förslag tillstyrktes av socialförsäkrings- 72

utskottet och antogs av (SfU

riksdagen 1973:28, 339).

rskr

Andra skattereformer m.m.

Vid sidan av de som behandlats ovan har skatteomläggningar under 1970 - 1973 liksom under perioden tidigare år skett en kontinuerlig översyn av Bland åtskattelagstiftningen. gärder under år 1973 av för av inbetydelse utformningen komstbegreppet vid beskattningen av fysiska kan personer nämnas införandet av för

skatteplikt sjukpenning, dagpen-

ning från erkänd arbetslöshetskassa av avm.m., slopandet dragsrätt för premie för makes samt bepensionsförsäkring gränsningen av rätten till avdrag för underperiodiskt stöd.

Samtidigt som skattesystemet varit föremål för kontinuerlig översyn av lagstiftaren har ett omfattande utredningsarbete bedrivits på beskattningsområdet. Allmänna skatteberedningen avgav år 1964 betänkandet Nytt skattesystem

(SOU 1964:25), som har stort principiellt intresse för

det arbete som nu bedrivs av skatteutredningen. Därefter har flera andra utredningar slutfört av beundersökningar tydelse för skatteutredningens arbete. Det kan här vara tillräckligt att nämna de betänkanden som avgivits av fa-

miljeskatteberedningen (Ds Fi 1969:4 och 5), utredningen

om definitiv källskatt (SOU 1972:11) och skatteutredningen om periodiskt understöd (SOU 1972:87). Vidare har skatteutredningen naturligtvis anledning att kontinuerligt följa andra nu pågående utredningar. I finns sammanhanget särskilt anledning att erinra om företagsskatteberedningggg arbete. I beredningens uppdrag ingår att söka kartlägga de fördelningspolitiska verkningarna såväl av nuvarande företagsbeskattning som av de härav som förändringar utredningen kan komma att föreslå. Vidare har åt beredningen uppdragits bl.a. att undersöka verkningarna av arbetsgivaravgifter och andra bruttoskatter från olika synpunkter. Redan av dessa exempel torde framgå att beredningens uppdrag har viktiga beröringspunkter med det uppdrag som skatteutredningen erhållit. Det bör erslutligen inras om att bostadsskattekommittén - i likhet med boende-

utredningen och utredningen rörande bostadsfinansieringen - kan förväntas avge betänkanden vid samma tidpunkt som skatteutredningens nu föreliggande betänkande läggs fram.

Barnbidrag, bostadstillägg m.m.

Jämsides med de förändringar som under senare år skett på det skattepolitiska området har även det familjepolitiska stödsystemet varit föremål för ett omfattande reformarbete. Av betydelse för utredningsuppdraget är framför allt den utveckling som ägt rum beträffande de allmänna barnbidragen, bostadstilläggen och samhällets barntillsyn.

De allmänna barnbidragen, som ger alla barnfamiljer ett grundläggande ekonomiskt stöd, har höjts vid ett flertal tillfällen och utgör från den 1 januari 1974 1 500 kr. per barn och år. Utvecklingen av barnbidragen i förhållande till prisutveckling och standardutveckling framgår av ta: bell 5:1. Tabellen visar att barnbidraget har hållit jämna steg med den privata konsumtionsutvecklingen, vilket innebär att bidragets realvärde har ökat avsevärt från mitten av 1960-talet.

Även beträffande har en anpassning skett bostadstilläggen

till kostnadsutvecklingen. Detta har åstadkommits därige-

nom att reduceringsgränsen, dvs. den gräns vid vilken bostadstillägget börjar avtrappas, liksom övre hyresgränserna vid det statskommunala bostadstillägget kontinuerligt höjts. Genom en reform år 1972 har dessutom bostadstillläggen kraftigt förstärkts. Reformen innebar bl.a. att det bostadstillägget, som tidigare bestått av ett statliga grundbelopp och bostadsanknutna tilläggsbelopp,omkonstruerades till ett enhetligt inkomstprövat stöd på 75 kr./mån. för varje barn oberoende av familjens bostadsstandard. Genom att bostadsanknytningen upphörde ändrade tillägget även karaktär och utgör numera en inkomstprövad komplettering av det allmänna barnbidraget. Samtidigt fördubblades det statsbidragsberättigade kommunala bostadstillägget från 40 % till 80 % av inom de fastställda hyreskostnaden Vidare höjdes åldersgränsen för barn som hyresgränserna. 74

berättigar till bostadstillägg från 16 år till 17 år. Som en följd av reformen ändrades samma år även det inkomstprövade tillägget till studiebidrag. Tillägget anknöts till det statliga bostadstilläggssystemet och fungerar därefter i huvudsak som ett förlängt statligt bostadstilllägg. Den 1 januari 1974 genomfördes en ytterligare reform som innebär att det statskommunala bostadstillägget utvidgats och numera kan utgå även till låginkomsttagare utan barn. Samtidigt har även gjorts vissa förbättringar av bostadstilläggen till ensamstående med barn.

Vad avser kostnaderna för samhällets barntillsyn har utvecklingen under senare år inneburit en allt större statlig subventionering av dessa. Statsbidraget till driften av daghem har höjts kraftigt och från att ha utgjort 1 600 kr. per plats den 1 januari 1970 uppgår bidraget fr.o.m. den 1 juli 1974 till 6 500 kr. per plats och år. I detta sammanhang kan även nämnas den konjunkturpolitiskt motiverade förstärkning som f.n. görs beträffande samhällets barntillsyn. Denna innebär att statsbidraget till anordnande av barnstugor fördubblas från 6 000 kr. till 12 000 kr. per plats för sådana platser som påbörjas under tiden den 15 oktober 1973 - den 31 december 1974 och färdigställs senast under våren 1975, och vidare att statsbidraget till kommunala familjedaghem för den verksamhet som avser kalenderåret 1974 höjs från 35 % till 50 % av kommunernas kostnader för lön och sociala förmå-

ner (exkl. omkostnadsersättning) åt dagbarnvårdare efter

avdrag för influtna föräldraavgifter.

av familjestödet har inneburit påtagliga för- Utvecklingen bättringar av barnfamiljernas ekonomiska villkor. Den som gjorts för att styra stödet till familjer i satsning lägre inkomstskikt har dock även medfört att familjerna vid inkomstökningar drabbas av kännbara marginaleffekter genom progressiviteten av beskattningen och de kommunala barntillsynsavgifterna och genom avtrappningen av de inkomstprövade tilläggen. Familjepolitiska kommittén har ingående behandlat detta problem. Kommitténs förslag angående ny konstruktion av bostadstilläggen och barntillsynssou 1974:20 75

avgifterna innebär i korthet följande.

Nuvarande regler med reducering av bostadstilläggen med 12, 18 och 24 % av inkomsterna i vissa intervall föreslås ersatta med en enhetlig reduktionsfaktor på 15 % för all inkomst över en viss nivå. Detta motiveras med att en enhetlig reduktionsfaktor dämpar den sammanlagda marginaleffekten av höjd skatt och minskat bidrag vid inkomstökningar och samtidigt medför en förenkling av systemet. En relativt låg faktor är erforderlig om man vill undvika bidragsminskningar. Kommittén påpekar att förslaget även innebär att stödet kommer att utgå i inbetydligt högre komstlägena än vid tillämpning av nuvarande Detta system.

inträffar dock endast i de fall då familjens bostadskost-

nader uppgår till eller överstiger de övre hyresgränserna. För det stora flertalet kommer därför stödet familjetyper att upphöra vid inkomster ca 30 000 - 50 000 kr./år. på Kommittén finner det i och för sig inte att faorimligt miljer med fyra eller flera barn och mycket höga hyror får stöd ända upp i 50 000 - 70 000 inkomstläget kr./år med beaktande av den som barn utförsörjningsbörda många gör.

Kommittén föreslår även en övergång till en mer aktuell inkomstprövning genom att den skattskyldiges i uppgift den allmänna självdeklarationen sammanräknad inangående komst vid taxeringen till statlig inkomstskatt till läggs grund för prövningen och ansökan om bostadstillägg görs vid deklarationstillfället. Härigenom den nuvabegränsas rande tvååriga eftersläpningen till ett år. För att kompensera de bidragsberättigade för att de allmänna avdragen inte längre beaktas vid föreslås inkomstprövningen att inkomstgränsen för oreducerat med 1 000 bidrag höjs kr. och att ett fribelopp på 2 000 kr. de tillgodoförs löntagare, som har rätt till förvärvsavdrag.

Vad beträffar avgifter för föreslår kommittén barntillsyn ett system med enhetliga Dessa bör i avgifter. princip

fastställas till 14 kr./dag för makar och 7 för kr./dag

ensamstående. För familjer med mer än ett barn på daghem 76

bör för ett av det andra och därpå fölavgiften vart_och

barn sättas till 7 kr./dag för makar och 4 kr./dag

jande för ensamstående. Kommunerna skall dock ha frihet att sät-

ta en enhetstaxa än den angivna och att medge hel

lägre eller i enskilda fall. För barn, partiell avgiftsbefrielse vars omfattar halva dagen eller mindre, bör halv tillsyn Bestämmelse om den enhetliga taxan bör avgift tillämpas. som villkor till statsbidragsbestämmelserna för fogas barntillsynsverksamheten. Förslaget motiveras med att enhetliga avgifter reducerar de samlade marginaleffekterna för barnfamiljer och även medför en administrativ förenk- Kommittén anser att nuvarande differentiering av avling. gifterna knappast kan motiveras från fördelningspolitisk eftersom inkomstfördelningen endast når de fasynpunkt, miljer som har barn i samhällets barntillsyn och därför får en förhållandevis liten effekt. I betänkandet påpekas även att risken för social snedrekrytering sannolikt kommer att försvinna man inför enhetliga avgifter.

om

Efter remissbehandlingen av familjepolitiska kommitténs betänkande tillsattes i av år 1973 en teknisk utbörjan den s.k. bostadstilläggsgruppen, som fått i uppredning,

att en av inkomstprövningsreglerna och

drag göra översyn av beräknas Peadministrationen bostadstilläggen.Gruppen vid samma tidpunkt som detta dovisa sitt uppdrag ungefär betänkande läggs fram.

I de senaste årens riksdagsdebatt har både bostadstillägoch samhällets barntillsyn varit föremål för åtskillig gen diskussion. Beträffande bostadstilläggen har framför allt upptagits frågor rörande inkomstprövningen, utbetalningen och av bidragen. Här kan särskilt omnämnas finansieringen att förslag har väckts om sänkning av avtrappningsprocenten för bostadstillägg för att lindra marginaleffekterna. Vad avser samhällets barntillsyn har huvudsakligen diskuterats rörande utformningen av verksamheten och frågor av denna, men förslag har även väckts angåfinansieringen ende införande av enhetliga barntillsynsavgifter för att lindra marginaleffekterna för barnfamiljer.

Folkpensionärer

Ett omfattande reformförslag angående den allmänna pensioneringens utformning har under februari 1974 framlagts av pensionsålderskommittén (SOU 1974:15). Förslaget innebär i sammandrag följande.

Folkpensionens grundbelopp höjs den 1 januari 1975 från 90 % till 95 % av basbeloppet för ensamstående pensionär

och från 140 % till 155 % av basbeloppet för två pensions-

berättigade makar, vilket motsvarar 77,5 % för vardera maken. Den allmänna pensionsåldern sänks den 1 januari 1976 till 65 år. Pensionstillskottets årliga höjning ökas den 1 juli 1976 från 5 % till 4 % av basbeloppet och garantinivån höjs successivt från 50 % till 45 % av basbeloppet. De ökade pensionstillskotten fördubblas för förtidspensionärer med en successiv höjning av garantinivån till 90 % av basbeloppet. Pensionstillskotten uppnår nämnda garantinivåer den 1 juli 1981. De föreslagna åtgärderna föreslås finansierade genom en höjning av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen och till ATP. Förstnämnda avgift föreslås höjd från 3,3 % till 3,6 % år 1975 och till 4,5 % år 1976.ATP-avgiften föreslås höjd från 11,0 % till 11,75 % för perioden 1 1976-1979.

Om kommitténs förslag leder till lagstiftning innebär det en väsentlig förbättring för dem som är folkpensionärer. Om man antar att det genomsnittliga basbeloppet för år 1975 är 9 050 kr. utgör folkpensionen för år 1975 8 597 kn för ensamstående folkpensionär och 14 028 kr. för makar, som båda är folkpensionärer. Härtill kommer 1 767 kr. resp. 3 554 kr. för de pensionärer som saknar ATP eller har låga ATP-belopp. Genom att inkomstgränserna för avtrappning av folkpensionärernas extra avdrag vid taxering-

en förskjuts uppåt i takt med att ålderspensionen för-

stärks kommer pensionsålderskommitténs förslag även att indirekt medföra skattelättnader för folkpensionärerna.

INDIVIDUELLA EFFEKTER AV NUVARANDE SYSTEM

I detta avsnitt redovisas vissa beräkningar angående individuella effekter av nuvarande skatte-, avgifts- och bi- Med hänsyn till innebörden av det uppdrag dragssystem. skatteutredningen fått genom tilläggsdirektiven har beräkningarna inriktats på att för låg- och mellaninkomsttagare särskilt belysa storleken av disponibel inkomst och förekomsten av marginaleffekter. Beräkningarna avser,

där annat inte anges, förhållandena under år 1974.1

Till beräkningarna bör fogas den allmänna anmärkningen att de - med - utförts i några undantag löpande priser, dvs. utan att prisutvecklingens effekter särskilt beaktats. Utredningen är självfallet medveten om att beskattningens förhållande till prisutvecklingen är en av de frågor som vid sidan av marginaleffekterna har särskild aktualitet i den skattepolitiska debatten. Det förutsätts också i huvuddirektiven att utredningen i sitt arbete uppmärksammar problemet angående prisutvecklingens inverkan fördelningspolitiska målsättningar. Utpå beskattningens redningen får vid detta arbete anledning att bl.a. undersöka hur skatte-, avgifts- och bidragssystemen ooh.deras clika i samverkan med prisutvecklingen påverka? komponenter och för olika inkomsttainkomstfördelningen möjligheterna gare till nominell och reell inkomstökning. Det är dock här fråga om komplicerade frågeställningar, som inte ansetts böra tas upp i detta betänkande.

Definition av vissa begrepp

I den följande diskussionen av individuella effekter om-

fattar uttrycket inkomstskatt även sjukförsäkringsavgiften. Uttrycket total inkomstskatt används för att beteckna summan av den statliga inkomstskatt, kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift som betalas av den enskilde inkomst-

Övriga egenavgifter beaktas däremot inte och in-

tagaren. te heller kapitalskatterna. Om total inkomstskatt uttrycks i procent av inkomst före skatt, får man vad som betecknas den skattesatsen. Med disponibel inkomst

genomsnittliga

sou 1974:20 1Det har inte varit att beakta

de stimulansåtgärder möjligg som eslutas av 79

riksdagen under mars 1974.

avses skattepliktig inkomst plus bidrag minus inkomstskatt. Beräkningarna av inkomstskatt, bidrag och disponi-

bel inkomst kompletteras med några överslagsberäkningar

av hur mervärdeskatten kan tänkas belasta hushåll i olika inkomstlägen.

Det centrala begreppet när man diskuterar de effekter som inträder vid inkomständringar är Skatte-

marginaleffekt.

utredningens nu aktuella uppdrag avser också till en väsentlig del marginaleffekterna. Det är naturligtvis av vikt att vilken innebörd uttrycket har. En genomklargöra gång av inläggen i senare tids skattepolitiska debatt visar att uttrycket marginaleffekt används i åtminstone två olika betydelser, vilket naturligtvis inte varit ägnat att underlätta debatten. Ofta har uttrycket använts i en mer strikt eller traditionell mening, men i andra samhar det tillagts en betydligt mer vidsträckt inmanhang nebörd.

I traditionell mening syftar uttrycket marginaleffekt på den effekten av att en viss bestämd inkomstsammanlagda ökning leder till skatte- och avgiftsökning och samtidigt medför reducering av inkomstprövade bidrag. Vill man mäta marginaleffekten i denna mening, bör man jämföra den disinkomst som individen faktiskt erhåller efter en ponibla viss bruttoinkomstökning med den disponibla inkomst som han skulle ha haft om inkomstökningen inte inträffat men omständigheterna i övrigt varit desamma. Ju mindre skillnaden är, desto större del av inkomstökningen kan sägas ha blivit tagen i anspråk för skatt, avgift och bidragsminskning och desto större är alltså marginaleffekten. Ofta mäts marginaleffekten på så sätt att den för skatt, avgift och bidragsminskning ianspråktagna delen av bruttoinkomstökningen uttrycks i procent av hela denna ökning.

Av vad nu sagts framgår att en del av marginaleffekten i traditionell mening utgörs av marginalskatt. Med uttrycket marginalskatt avses alltså i detta sammanhang den skatt som belöper på ett inkomsttillskott. Uttrycks marginalskatten i procent av inkomsttillskottet, erhålls marging:- 80

skattesatsen.

Förhållandet mellan marginalskatt i nu angiven och mening individens totala inkomstskatt kan illustreras med hjälp av följande figur:

Varje stapel representerar ett inkomstintervall. De streckade områdena motsvarar den del av bruttoinkomsten som tas i för skatt. Vid anspråk inkomstläget A utgörs den totala inkomstskatten av summan av i skattebeloppen intervallen 1 - 5. Marginalskatten vid en av inökning komsten från A till B utgörs av skatten i intervall 6. Av figuren framgår att inkomstskatt i visst insammanlagd komstläge (t.ex. A) består av summan av marginalskatterna i de föregående intervallen (1-5). Ett försjälvklart hållande, som dock ibland synes ha blivit förbisett i debatten angående är att marginalskattefrågorna, om marginalskatten sänks i ett intervall den totala inkomstskatten för inkomsttagare som har inkomster i detta eller högre intervall också kommer att om inte sänkas, marginal- H skatten i ett annat intervall samtidigt höjs.

När uttrycket marginaleffekt använts i mer vidsträckt mening har man syftat inte endast den effekt som förorpå sakas av själva inkomstökningen utan hela den sammanpå lagda effekten från ett år till ett annat eller över en

längre tidsperiod av inkomstökning, marginaleffekt i tra-

ditionell mening och samtidigt infallande ändringar i

skatte-, avgifts- och bidragsreglerna (t.ex. ändrad skat-

teskala och bidragsnivá). Vill man mäta

marginaleffekten i denna mening bör man å ena sidan den faktiska jämföra

ökningen av disponibel inkomst under den aktuella perioden och å andra sidan ökningen av bruttoinkomst under sam-

ma period. Skillnaden mellan och ökbruttoinkomstökning ning av disponibel inkomst ett bortfall representerar

på grund av skatte-, avgifts- och eller bidragsreglerna en marginaleffekt i vidsträckt mening.

Innebörden av de båda och skillmarginaleffektsbegreppen

naden mellan dem av

belyses följande exempel:1

Azs disponibla inkomst år 1 beräknas enligt följande:

Ãrs inkomst 40 000 kr. Inkomstskatt 15 000 Allmänt barnbidrag 1 500 Bostadstillägg .i 1 500

Disponibel inkomst 28 OOO kr.

År 2 får A en bruttoinkomstökning på 4 000 kr. Marginal-

skatten på denna är 2 000 kr. (=5O %). För året

gäller en lindrigare skatteskala som medför att den sammanlagda inkomstskatten för A blir oförändrat 15 000 kr. Inkomstökningen medför en reduktion av med 500 bostadstillägget

kr. (=12,5 % av inkomstökningen). En allmän av

höjning barnbidragsnivån medför att A under år 2 får 500 kr. mer i barnbidrag än under år 1. Hans inkomst beräkdisponibla nas år 2 på följande sätt:

Ãrsinkomst 44 000 kr. Inkomstskatt 15 OOO Barnbidrag 2 OO0 Bostadstillägg 1 000

Disponibel inkomst 32 000 kr.

Marginaleffekten i traditionell mening motsvarar marginalskatt 50 % + reduktion av bostadstillägg % eller sam- 12,5 manlagt 62,5 %. Marginaleffekten i vidsträckt mening har däremot varit O, eftersom inkomst ökat från disponibel år 1 till år 2 med 4 000 kr. eller med samma som belopp bruttoinkomsten.

Av exemplet framgår att marginaleffekten i traditionell

mening kan vara betydande samtidigt som det inte alls fö-

religger någon marginaleffekt i vidsträckt mening. Det-

1 . I exemplet har =* r n den - - wm ° nd två_ , 82 .. _n - SOU 19/4:20 « Qmprw

âfâgârâåtêåâlââ

. arom l avsni ten 6: ch 6:5

ta visar av att man vid en diskussion av margibetydelsen

naleffekterna klargör i vilken betydelse uttryc-

verkligen

ket används.

den enskilde kan både utbytet av själva För uppenbarligen och det sammanlagda resultatet av inkomstinkomstökningen i skatteskala och bidragsnivå m.m. vara ökning, ändringar Det kan finnas ett praktiskt behov av att ha av betydelse. till termer för att beteckna båda dessa effektillgång

ter. I huvuddirektiv liksom i tilläggsdirek-

utredningens i vad som här betiven används uttrycket marginaleffekt tecknats den traditionella betydelsen. Denna terminologi

är också mening den mest konsekventa. enligt utredningens I av detta betänkande används därför utfortsättningen i den traditionella betydelsen. För

trycket marginaleffekt

vad som ovan kallats marginaleffekt i vidsträckt mening

används i stället uttrycket totaleffekt.

Inkomstbegrepp och beräkningsmetod

av individuella effekter avser att belysa Beräkningarna storleken av inkomstskatt, genomsnittlig skattesats,

total

m.m. i olika inkomstlägen samt attvisa vilka marginalskatt som till olika inkomsttagare och hur bidragen bidrag utgår vid inkomst. En väsentlig fråga är vilavtrappas stigande dessa beräkningar skall utgå ifrån.ket inkomstbegrepg

att indivi- Nuvarande skattesystem grundas på bedömningen bruttointäkter inte ett rättvisande mått på dens utgör hans och därför inte duger som beskattningsskatteförmåga har utarbetats ett antal regler som underlag. I stället vilka intäkter som är skattepliktiga, när de skall anger vilka som skall medges från tas till beskattning, avdrag innan skatten beräknas etc. Slutresultabruttointäkterna som bakom nuvarande skattetet av de överväganden ligger är den taxerade inkomsten. Detta är det centrala system till vilket inkomstskatskattepolitiska inkomstbegreppet, relaterade. Även för boterna är direkt inkomstprövningen sker f.n. av taxerad inkomst. stadstillägg på grundval

. Med hänsyn till det anförda är det naturligt att vid teoretiska beräkningar av effekten av nuvarande system och även av de ändringsförslag som utredningen lägger fram i princip utgå från taxerad inkomst. Ett av syftena med beräkningarna är dock att jämföra skatteuttaget före och efter det att avdraget för sjukförsäkringsavgiften upphört, och det blir också aktuellt att beräkna inkomstskatten för skattskyldiga med och utan förvärvsavdrag. Vid dessa jämförelser måste beräkningarna utgå från ett inkomstbegrepp som ligger före avdragen i fråga. Ett för ändamålet lämpat inkomstbegrepp utgörs av sammanräknade inkomster (netto) från olika förvärvskällor minskat med andra allmänna avdrag än förvärvsavdrag och avdrag för sjukförsäkringsavgiften. Detta modifierade inkomstbegrepp används i fortsättningen av betänkandet och kallas årsinkomst. Det förhållandet att beräkningarna utgår från årsinkomst i denna mening betyder bl.a. följande. När skatten skall beräknas för en skattskyldig som har viss bestämd årsinkomst, görs i andra från inkomsten än - i föprincip inga avdrag rekommande fall - för förvärvsavdrag, avdrag sjukförsäkringsavgift och grundavdrag (vissa praktiska skäl har gjort att även ett schablonavdrag på 100 kr. avräknas). När genomsnittlig och marginell skattesats skall beräknas, uttrycks skatten i procent av årsinkomsten resp. den marginella ökningen av denna.

Det här definierade begreppet årsinkomst ligger alltså nära begreppet taxerad inkomst. Däremot överensstämmer det i regel inte med de - årslön eller bruttoinkomstbegrepp ârsinkomst - som används i tal. Vid en dagligt bedömning av de individuella effekter som redovisas i detta betänkande är det viktigt att hålla detta förhållande i minnet. En skattskyldig som vid de här gjorda beräkningarna förutsätts ha viss årsinkomst kan tänkas ha betydligt större bruttoinkomst. Som bakgrund till de teoretiska beräkningarna kan en jämförelse mellan å ena sidan taxerad inkomst och övriga skattepolitiska inkomstbegrepp och å den andra sidan faktiska bruttoinkomster vara av intresse. Det taxeringsstatistiska material som redovisats av riksrevisionsverket (RRV) möjliggör en sådan jämförelse. RRV:s brutto- V84

motsvarar summan av bruttointäkter i förinkomstbegrepp och sammanräknade nettoinkomster från värvskällan tjänst förvärvskällor. Som löntagare räknas i RRV:s staövriga som har minst 90 % av sin inkomst tistik skattskyldiga eller minst 10 000 kr. i tjänsfrån förvärvskällan tjänst I 1 visas från taxeringen 1972 förhålteintäkter. diagram mellan de olika inkomstbegreppen såvitt avser lönlandet finns redovisat i statistiska oen-

tagare (grundmaterialet

nr N 1973:42). Avståndet mellan kurtralbyråns meddelande

vorna motsvarar följande avdrag:

Bri Sri avdrag i förvärvskällan tjänst

Sri Sni underskottsavdrag

Sni Ti övriga allmänna avdrag

Ti Bbi grundavdrag och extra avdrag

bl.a. att avdragen och därmed skill- Av diagram 1 framgår taxerad inkomst och årsinkomst i naden mellan å ena sidan och å andra sidan faktisk bruttoinkomst här angiven mening vid inkomster över 150 000 kr. Reglerkan betydande

vara

inkomst har visserligen utforna för beräkning av taxerad att bestämma ett beskattningsunderlag som mats i syfte för den individuelbättre än bruttoinkomsten ger uttryck men samma sätt som det kan göras la skatteförmågan, på inkomst en ofullständig bild av att taxerad ger gällande och utkomstsituation (se avsnitt 7.2) individens köpkraft att den är ett i olika avseenden bristkan också hävdas Av denna anledning sker fälligt mått på skatteförmâgan.

också en kontinuerlig omprövning av det skattepolitiska

det kan t.ex. erinras om pågående eller inkomstbegreppet; avslutade utredningar angående avdragsreglernas nyligen står också utformning. På arbetsplan

skatteutredningens

av avdragssystemet. I avvaktan på en omfattande översyn av detta arbete har dock den enda praktiska resultatet att vid de nu utförda teoretiska beräkmöjligheten varit effekter från taxerad inav individuella utgå ningarna modifierade form som här betecknats årsinkomstkomst i den

Diagram 6:1 tkr. 1000”

Lömagare

1972 års tax.

Bruttoinkomst = Bri Sammanräknad inkomst = Sri Sammanräknad nettoinkomst = Sni Taxerad inkomst = Ti Beskattningsbar inkomst = Bbi

SOU 1974: 20

6.3 Effekter av skattesystemet

i detta avsnitt har antagits att Vid samtliga beräkningar till 24 kr. per skatden kommunala utdebiteringen uppgår tekrona.

har en sammanställning över total in- I tabell 6:1 gjorts skattesats och marginalskattekomstskatt, genomsnittlig inkomståret 1974 i olika inkomstlägen för sats under som varken har förvärvsavdrag eller får skatskattskyldig

tereduktion (s.k. hemmamakeavdrag).

Från tabellen inhämtas följande:

Årsinkomst, tkr. Total inkomst- Genomsnittli skatt, kr.

10 1 955 19:6 20 5 145 25,7 50 9 193 3O›6 40 14 917 37,3

50 21 209 42,4 60 27 468 45,8 80 40 658 50,8 100 54 858 54,9 150 91 333 60,9

hur stor del av in- Den genomsnittliga skattesatsen anger komsten som går till skatt. Av sammanställningen framgår ökar med växande inkomst. Detta är ett att skattesatsen och innebär att uttryck för beskattningens progressivitet verkar i den meningen

skattesystemet inkomstutjämnande

mellan inkomster efter skatt blir mindre att skillnaderna inkomstskillnaderna före skatt. Vidare visar sammanän bl.a. att - vid här antagen kommunal utdebiteställningen - till 50 % vid en årsinkomst ring skatteuttaget uppgår på ca 80 000 kr.

6:2 visas hur den totala inkomstskatten är sam- I tabell som avses i tamansatt för samma kategori skattskyldiga

bell 6:1. Tabellen bl.a. möjliggör följande iakttagelser.

Sjukförsäkringsavgiften ökar med stigande inkomst, till

dess den når maximibeloppet 1 089 kr. vid en inkomst motsvarande 7,5 gånger basbeloppet (kol. 2). Ser man till avgiftens procentuella andel av den sammanlagda inkomstskatten är denna andel betydande i de inkomstskikten men lägre sjunker successivt med stigande inkomst (kol. 6). Den kommunala inkomstskatten utgör mer än hälften av den totala inkomstskatten upp till en årsinkomst på ca 65 kr.

(kol. 7).

Vad beträffar har i

marginalskatten marginalskattesatsen

olika inkomstlägen angivits i kol. 4 av tabell 6:1. Den marginalskatt som redovisas i tabellen är den skatt son belöper på en ökning av årsinkomsten från något av de i

kol. 1 angivna beloppen till närmast högre belopp i samma

kolumn. Detta betyder t.ex. att marginalskattesatsen - vid här antagen kommunal - är en inutdebitering 37,5 % vid komstökning från 20 000 till 25 000 kr. och 62,6 % vid en inkomstökning från 50 000 till 55 000 kr. Av tabellen framgår också att marginalskattesatsen är i stort sett konstant inom ett brett inkomstintervall, motsvarande årsinkomster mellan ungefär 35 000 och 70 000 kr.

Tabell 6:5 belyser vilka faktorer som påverkar storleken av Om man - såsom av marginalskatten. förenklingsskäl skett i tabellen - tills vidare bortser från sjukförsäkringsavgiften, erhålles marginalskattesatsen i de flesta inkomstskikt genom en summering av den kommunala utdebite-

ringssatsen (kol. 3) och statsskattesatsen (kol. 4). A1-

trappningen av grundavdraget medför emellertid att det procenttal som erhålles efter summeringen (kol. 5) skall höjas med en femtedel vid beskattningsbar inkomst mellan 25 500 och 52 500 kr. (= taxerad inkomst mellan 30 000 och 52 500 kr.). I detta skikt medför nämligen en ökning av taxerad inkomst med 1 000 kr. att den beskattningsbara inkomsten ökar med 1 200 kr.

Sjukförsäkringsavgiften har alltså inte beaktats i tabell 6:5. Även denna avgift medför emellertid viss marginalef- 88

fekt. I de allra lägsta inkomstskikten kan en inkomstökning medföra en avgiftsökning motsvarande 10 % av inkomsttillskottet, vilket sammanhänger med den tidigare omnämnda spärregeln att avgiften inte får överstiga en tiondel av statligt beskattningsbar inkomst. I övriga inkomstlägen, upp till en inkomst motsvarande 7,5 gånger basbeloppet, medför ett inkomsttillskott en viss avgiftsökning, som bestäms av den procentsats som tillämpas för den rörliga avgiftsdelen (för år 1974 beräknas procentsatsen för löntagare komma att ligga på i genomsnitt 1,5 %). Den omständigheten att avgiften är avdragsgill vid taxeringen och att en avgiftsökning således medför ökat avdrag gör dock att den nu angivna effekten reduceras i betydande grad.

Marginalskattesatsen anger hur stor del av en inkomstökning som tas i anspråk för skatt. Ett annat sätt att mäta hur skattesystemet verkar vid en inkomstökning år att beräkna den procentuella ökningen av inkomst efter skatt (= disponibel inkomst) vid viss procentuell ökning av inkomsten före skatt. Ju större marginalskattesatsen är i förhållande till den genomsnittliga skattesatsen före inkomstökningen, desto mindre blir den procentuella ökning-

en av disponibel inkomst 1. Ökningen av disponibel inkomst

kan därför sägas utgöra ett omvänt mått på skattesystemets progressivitet: en liten ökning av disponibel inkomst betyder en stark progression och vice versa. I tabell 6:4 redovisas procentuell ökning av disponibel in-

komst vid 10 % ökning av inkomst före skatt. Diagram 6:2

återger samma uppgifter i grafisk form. Diagrammet ger anledning till bl.a. följande iakttagelser. Om alla inkomsttagare får 10 % ökning av inkomst före skatt, kommer de som befinner sig vid eller i närheten av punkten A att få större procentuell ökning av disponibel inkomst än övriga inkomsttagare, medan de som befinner sig vid punkten B får den lägsta procentuella ökningen av disponibel inkomst. Inom de inkomstintervall där marginalskatten är

1Det förekommer att man vid diskussion av skatteprogres-

sionen i stället utgår från skattesystemets s.k. elasticitet. Denna anger förhållandet mellan procentuell ökning av disponibel inkomst och procentuell ökning av inkomst före skatt. sou 1974:20 89

Diagram 6.2 Procentuell ökning av inkomst efter skatt vid 10 % ökning av inkomst före skatt.

År 1974 (1975 års taxering).

I I | I I I I I n I

i i

I | I l I | 1 I I u 1 I | I I | I | | | I | I | | I B I c

10 2b 30 40 5b eo 70 80 90 100 125 200

Årsinkomst

tkr.

SOU 1974: 20

konstant - detta är i stort sett förhållandet mellan punkterna B och C i - kommer diagrammet inkomsttagare som befinner sig i slutet av intervallet att få större procentuell ökning av disponibel inkomst än de som befinner sig i början av samma intervall.

Vad här sagts om marginalskatt har avsett den ytterligare inkomstskatt som en skattskyldig får betala vid en inkomstökning. Reglerna om skattereduktion kan emellertid för makar medföra också en annan form av marginal- eller tröskeleffekt. Denna klargörs enklast genom ett exemgel:

Av två makar, A och B, har A förvärvsarbete medan B är hemmamake och saknar inkomst. I detta läge har A rätt till skattereduktion, dvs. Azs inkomstskatt reduceras med 1 800 kr. Om nu B tar förvärvsarbete, inträffar följande. B har som andra skattskyldiga rätt till grundavdrag på 4 500 kr. Det betyder att B kan förvärva en nettoinkomst på 4 500 kr. eller - om B har rätt till för- - 6 OOO kr. innan B behöver betala invärvsavdrag någon komstskatt. Vid ytterligare inkomst påförs B inkomstskatt enligt vanliga regler. För A betyder B:s inkomstförvarv att skattereduktionen minskar i takt med att B får inkomst. Marginaleffekten för A i form av förlorad skattereduktion motsvarar 4O % av B:s arbetsinkomst eller - om B har - 50 % av inkomsten. När B:s arbetsförvärvsavdrag inkomst uppgår till 4 500 kr. eller - vid förvärvsavdrag - 6 000 har Azs rätt till skattereduktion helt kr., upphört. I detta läge har B:s inkomstförvärv medfört en skatteökning för A på 1 800 kr.

I fråga om marginalskatteeffekterna vill utredningen slutligen framhålla följande. Den redogörelse som här lämnats har inte åsyftat någon fullständighet. Bl.a. har bortsetts från vissa särskilda tröskeleffekter som kan inträda på grund av de regler som gäller för beskattningen av makars B-inkomster. Viktigare är dock följande förhållande. Som illustreras i diagram 6:1 utnyttjas avdragsreglerna i större omfattning i de högre än i de lägre inkomstskikten. Det är visserligen inte korrekt att från de tvärsnittsdata som återges i diagrammet dra slutsatser om hur avdragen för den enskilde inkomsttagaren förändras med hans inkomstutveckling men tillgängliga uppgifter om avdragssystemets verkningar ger ändå en antydan om att - bortsett från storleken av marginalskatteproblematiken

sou 1974:20 91

marginalskattesatsen - kan ha olika karaktär på olika inkomstnivåer. Det är t.ex. ett rimligt antagande att höginkomsttagare har större möjligheter än inkomsttagare med låga inkomster att vidta sådana ekonomiska dispositioner att de bl.a. med hjälp av avdragsreglerna kan reducera eller eliminera den marginalskatt som annars skulle ha inträffat vid en inkomstökning. Detta torde dock i högre grad gälla vid en varaktig än vid en tillfällig inkomstökning. Vid en analys av marginalskattefrågorna kan det därför visa sig befogat att skilja mellan följande fall:

Tillfällig in- Varaktig inkomstökning komstökning Låg- och mellaninkomsttagare A B

Höginkomsttagare C D

Vid det mer långsiktiga arbete som skatteutredningen har att utföra kan det t.ex. Visa sig angeläget att ägna marginalskatteproblematiken i fallet D särskild uppmärksamhet. Inom ramen för detta betänkande finns dock inte utrymme för en sådan analys. Utredningen har med det sag da endast velat antyda arten av de frågeställningar som kan bli aktuella när marginalskatteproblematiken sedermera tas upp till mer ingående behandling.

De beräkningar som hittills redovisats i detta avsnitt har avsett de individuella effekterna av den direkta beskattningen. Det skulle vara av intresse att kunna redovisa motsvarande effekter av den indirekta beskattningen, särskilt mervärdeskatten. Det material som finns tillgängligt angående konsumtionens storlek och sammansättning för olika familjetyper och i olika inkomstlägen är egentligen alltför bristfälligt för att tillåta några beräkningar av hur mervärdeskatten fördelas. Utredningen har ändå, med utgångspunkt från bl.a. SCB:s hushållsbudgetundersökning år 1969, gjort ett försök att utföra några enkla sådana kalkyler. Det måste framhållas att beräkningarna grundas pâ ytterst osäkra antaganden om konsum- 92

tionsmönster och förändringar med inkomsten

konsumtionens

samt att utredningen tills vidare även bortsett från effekterna av sparandet. Med dessa reservationer presenteras i tabellerna 6:5 - 6:7 över storleken av direkt kalkyler skatt och mervärdeskatt i olika inkomstlägen för några olika familjetyper. Tabellerna visar det i och för sig självklara förhållandet att mervärdeskatten utgör en större andel av den totala skatten för låginkomsttagare än för inkomsttagare med högre inkomster.

6.4 Effekter av barnbidrag, bostadstillägg m.m.

Allmänt barnbidrag utgår för barn under 16 år med 1 500 kr./år. Bidraget har naturligtvis betydelse för storleken av barnfamiljernas disponibla inkomst. Eftersom bidraget inte är inkomstprövat medför det inte några marginaleffekter.

Högsta statliga och statskommunala bostadstillägg för år räknat som kan utgå enligt gällande bestämmelser framgår av tabell 6:8. Av denna kan utläsas att bostadstillägg för familjer med ett till tre barn upphör att utgå vid taxes rade inkomster på 44 200 - 57 600 kr./år. med Familjer fem barn eller flera och hög hyra kan dock få bostadstilllägg vid betydligt högre inkomster; en fembarnsfamilj kan få tillägg upp till en taxerad inkomst av 70 200 kr./år.

Tidigare har i avsnitt 4.2.1 lämnats en redogörelse för inkomstprövningen för bostadstillägg och det kan därför i detta sammanhang vara tillräckligt att erinra om de för år 1974 gällande avtrappningsreglerna genom följande sammanställning: Taxerad inkomst Bostadstillägg per år reduceras med neför barnfamiljer för hushåll utan barn danstående andel av inkomsten (reduktionsfaktorn) O

På grund av dessa regler om avtrappning kan en inkomstökning medföra marginaleffekter i form av reducering av bostadstillägg. Om inkomstökningen anses väsentlig skall den, som tidigare nämnts, omedelbart beaktas och marginaleffekten av en inkomstökning år 1974 kan då beräknas genom direkt tillämpning av de ovan återgivna avtrappningsreglerna. I de flesta fall kommer dock inte en inkomstökning att beaktas under bidragsåret utan inkomstprövningen sker med en tvåårig eftersläpning, eftersom den grundas på den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten vid taxering en året före bidragsåret. Detta medför vissa problem vid beräkningen av marginaleffekterna, vilket närmare belyses i det följande.

Om man vill beräkna marginaleffekten av en inkomstökning under år 1974, som inte är så väsentlig att den skall beaktas omedelbart, är det riktigt att tillämpa de för år 1974 gällande avtrappningsreglerna endast under förutsättning att de antas bli oförändrade fram till bidragsåret 1976. Om man däremot antar att samtliga inkomstprövningsgränser justeras i takt med den allmänna löneutvecklingen kommer en inkomstökning under år 1974, som ligger inom ramen för löneutvecklingen, i regel inte att medföra någon avtrappning av bidraget vid den inkomstprövning som sker år 1976. En inkomstökning som går utöver denna ram, t.ex. ett tillskott på grund av befordran, extraarbete eller hemmamakes utträde i förvärvslivet, kan däremot föranleda viss reducering av bostadstillägget, men storleken av denna reduktion kan inte direkt avläsas från den avtrappningsskala som gäller för år 1974. Detta förhållande illustreras genom följande exempel: A har år 1974 ett oreducerat bostadstillägg som grundas på en taxerad inkomst av 22 000 kr. Han får under året en inkomstökning som innebär att den taxerade inkomsten vid 1975 års taxering kan beräknas till 25 000 kr. Enligt de för år 1974 gällande bestämmelserna börjar bostadstillägg avtrappas med 12 % av taxerad inkomst som överstiger 23 000 kr. Om det vore korrekt att tillämpa dessa regler skulle således med 12 % av 000 tillägget avtrappas (25 25 000 =) 2 000 kr., vilket skulle innebära en marginaleffekt på 8 % av inkomstökningen. År 1976, då inkomstökningen beaktas, har emellertid reduceringsgränsen höjts till 25 000 kr. Vid inkomstprövningen detta år äger där-

94 sou 1974: 20

för någon avtrappning inte rum och marginaleffekten blir O. Om A år 1974 i stället fått en inkomstökning på 5 000 kr. hade detta med tillämpning av 1974 års avtrappningsskala inneburit en marginaleffekt på 9,6 %. Med tillämpning av den justerade skalan för år 1976 blir marginaleffekten 4,8 %. För att få en uppfattning om vilka marginaleffekter som faktiskt kan ha inträffat under senare år på grund av avav måste man alltså undersöka i trappning bostadstillägg vilken ändrats. I omfattning inkomstprövningsgränserna 6:3 jämförs reduceringsgränserna med utvecklingen diagram av industriarbetar- och industritjänstemannalönerna. Diavisar att den nedersta - dvs. den grammet gränsen gräns där bostadstillägg börjar avtrappas med 12 % - anpassats väl efter löneutvecklingen. En löntagare som vid periodens hade en taxerad inkomst vid eller strax under början denna och som under perioden fått en inkomstökning gräns som ligger inom ramen för den allmänna löneutvecklingen har således inte på grund av denna inkomstökning träffats av någon marginaleffekt i form av avtrappning av bostads-

tillägg. Övriga inkomstgränser har dock inte på samma sätt

följt löneutvecklingen. En löntagare vars taxerade inkomst i början av perioden legat vid eller strax under gränsen för 18 % avtrappning eller i något av skikten för 18 % elkan därför - trots att hans inkomstler 24 % avtrappning inom ramen för den allmänna ökning legat lönestegringen ha träffats av marginaleffekt i form av bidragsminskning när inkomsten passerat någon av reduceringsgränserna.

kan konstateras följande. Reglerna om Sammanfattningsvis av bostadstillägg har hittills medfört vissa avtrappning marginaleffekter. På grund av den successiva justeringen av inkomstprövningsreglerna har dock marginaleffekter som förorsakats av inkomstökningar inom ramen för den allmänna i fall och - för barne löneutvecklingen många försvagats i inkomstskikt - t.0.m. helt eliminerats. familjer lägre Inkomstökningar utöver denna ram kan däremot ha medfört större marginaleffekter.

För de föräldrar som har barn i samhällets barntillsyn in-

Diagram 6.3 Inkomstprövningsgrånserna för erhållande av bostadstillägg åren 1971-1974 jämfört med de genomsnittliga industriarbetar- och industritjänstemannalönerna åren 1969-1972 inkomst, tkr. l

Industritjänstemannalön

Avtrappn. 24 % tax. ink.

Industrlarbetarlön Avtrappn. 18%tax. ink. ______..______

z/trappn. 12 % tax. ink.

-v 1511;

1) Till grund för inkomstprövningen bldragsåren 1971 och 1972 låg beskattningsbar inkomst. För att få jämförbarhet med inkomstgränserna under bidragsåren 1973 och 1974, då inkomstprövningen grundas på taxerad inkomst, har till inkomstgränserna under bidragsåren 1971 och 1972 gjorts tillägg med 9 000 kr., vilket motsvarar totala ortsavdrag och kommunalskatteavdrag inkomstâren 1969 och 1970 för makar.

SOU 1974: 20

nebär kommunförbundets rekommendation år 1970 ang, avgifter för barntillsvn under år 1974 under förföljande årsavgift

att barnet/barnen vistas på daghem 200 dagar/år:

utsättning

Brutto- 1 barn 2 barn, varav V2 barn på 5 barn på

inkomst 1 på daghem daghem daghem per år

10 000 200 200 600 400 400 400 400 600 15 OOO

komstökning I kommunförbundets taxa anges avgiften för olika ökning. intervall av bruttoinkomst månad. Om inkomsten före per en ligger i början av ett intervall, kommer inkomstökning en som intervallets bredd inte inkomstökning understiger att medföra från ett

någon avgiftshöjning. Övergång lägre

till ett inkomstintervall medför i regel en avgiftshögre 1 kr. barn och dag eller 200 kr. per barn höjning på per och år, om barnet vistas 200 dagar på daghem. En mindre av en inkomst, som före ökningen ligger i slutet av ökning ett intervall, kan därför teoretiskt sett medföra en tröskeleffekt som innebär att avgiftshöjningen uppgår till eller t.o.m. överstiger 100 % av inkomstökningen.

6.5 sammanlagda effekter av skatter, avgifter och bi-

drag

I de närmast föregående avsnitten 6.3 och 6.4 har de individuella effekterna av inkomstskatt, bostadstillägg och daghemsavgifter behandlats var för sig. I detta avsnitt redovisas det samlade resultatet av dessa effekter.

För den enskilde inkomsttagaren kan det sammanlagda resultatet av hans inkomstförvärv under året samt av effekterna

« v

1D tt* ..al års?? f nå

u§påårtti$T

Egg 480

%å.b;u%to?åkâ2sten

97 7

för hans del av skatte-, avgifts- och bidragsreglerna mätas i storleken av disponibel inkomst. Med utgångspunkt från begreppet årsinkomst såsom det definierats i avsnitt 6.2 har utredningen för åren 1974 och 1975 utfört beräkningar av disponibel inkomst för ett antal familjetyper i olika årsinkomstklasser. Resultat från dessa beräkningar redovisas i avsnitt 8.1.4 i samband med att verkningarna av utredningens förslag diskuteras.

För att göra beskrivningen så realistisk som möjligt har

utredningen valt att i detta avsnitt undersöka förhållandena under perioden 1968-1974 för löntagare i två representativa lönelägen, nämligen genomsnittlig industriarbetarlön och genomsnittlig industritjänstemannalön. Inkomstutvecklingen samt utfallet av skatte-, avgifts- och bidragsreglerna under denna period har beräknats för ett antal familjetyper i de två nämnda lönelägena.Förutsättninganna för redovisas i en efter tabell 6:18inberäkningarna tagen tabellkommentar. Beräkningarna för år 1974 måste om löne- och prisutvecklingen under grundas på antaganden året. Varje sådant antagande blir i dagsläget relativt osäkert. Utredningen har av olika skäl inte ansett det att utföra någon egen prognos angående utvecklämpligt utan har valt att vid beräkningarna utgå från de lingen om löne- och prisutvecklingen som legat till antaganden grund för konjunkturinstitutets rapport angående konjunkturläget i januari 1974.

I tabellerna 6:9 och 6:10 redovisas beräkningar av disponibel inkomst under år 1974 för de olika familjetyperna. Det bör framhållas att beräkningarna inte skall ses som någon av utredningen gjord prognos angående utvecklingen utan endast som ett räkneexempel avsett att belysa resultatet av nuvarande under de nyss angivna förregelsystem utsättningarna.

Tabellerna 6:11 och 6:12 avser att belysa utvecklingen av inkomst under perioden 1968-1974 i löpande pridisponibel ser. Av kol. 8 i resp. tabell framgår att den genomsnittårliga ökningen av disponibel inkomst under perioden liga 98

beräknats variera mellan7,6 och 9,8 % för inkomsttagare med industriarbetarlön och mellan 6,5 och 8,2 % för inkomsttagare med industritjänstemannalön.

Motsvarande beräkningar i fasta priser redovisas i tabellerna 6:13 och 6:14. Tabellerna visar bl.a. följande. För inkomsttagare med industriarbetarlön har den genomsnittliga årliga ökningen av disponibel realinkomst beräknats variera mellan 0,9 och 2,9 %. Det sämsta resultatet uppkom i regel mellan åren 1971 och 1972. Bland inkomsttagare med industritjänstemannalön har några fått vidkategorier kännas en genomsnittlig årlig minskning av disponibel realinkomst med 0,2-0,4 %. För övriga inkomsttagare i denna lönegrupp har för perioden beräknats en genomsnittlig årlig ökning av disponibel realinkomst, varierande mellan 0,7 och 1,4 %. Resultatet var för vissa sämst familjer mellan åren 1969 och 1970 och för andra mellan åren 1971 och 1972.

Den utveckling av disponibel inkomst som här redovisats representerar det sammanlagda resultatet av löne- och prisutvecklingen under den aktuella perioden och de under samma period successivt ändrade och biskatte-, avgiftsdragsreglerna. Det har intresse att sätta av disökningen ponibel inkomst i relation till bruttoinkomstökningen. I tabell 6:15 visas ökningen av inkomst från år disponibel 1968 till år 1973 i absoluta tal och uttryckt i procent av bruttoinkomstökningen under samma År

period (ggg. 1973

har valts som jämförelseår i stället för år 1974; en jämförelse med sistnämnda år försvåras nämligen av att sjukpenningen numera är skattepliktig och beräknas efter and-

ra grunder än tidigare). Av tabellen bl.a.

framgår följande. Räknat i löpande priser överstiger ökningen av disponibel inkomst i flertalet fall 50 % och i ett fall 100 % av bruttoinkomstökningen (kol. 4 och 9). Detta att betyder den i avsnitt 6.1 definierade totaleffekten i underregel stigit 50 % och i ett fall varit O. Räknas av ökningen disponibel inkomst i fasta priser motsvarar den naturligtvis en betydligt mindre del av bruttoinkomstökningen (kol.

6 och 11); beräkningen kan anses visa hur stor del av

bruttoinkomstökningen under perioden som löntagarna fått behålla sedan skatter, avgifter, avtrappning av bostadstillägg och prisökningarna tagit sin del. Kol. 10 och 11 visar att disponibel realinkomst i Vissa fall minskat under perioden, vilket skulle betyda att totaleffekten enligt denna beräkningsmetod överstigit 100 %.

Den sammanlagda marginaleffekten får man genom att summera den marginalskatt som belöper på Visst inkomsttillskott med den bidragsreduktion, ökning av daghemsavgift m.m. som förorsakas av tillskottet.

Vad först beträffar den sammanlagda effekt i form av marginalskatt och avtrappning av bostadstillägg som kan inträffa på grund av en inkomstökning visst år är det endast under särskilda förutsättningar korrekt att ange denna effekt genom en summering av de marginalskattesatser som gäller för inkomståret och de reduktionsfaktorer som tilllämpas vid inkomstprövning för bostadstillägg samma år. För att beräkningsmetoden skall vara korrekt fordras sålunda antingen att inkomstökningen är så väsentlig att den skall beaktas omedelbart - och inte med tvâ års eftersläp- - eller att i motsats till ning inkomstprövningsreglerna vad som hittills varit fallet förblir oförändrade två år framåt. Med dessa förbehåll visas i tabell 6:16 den sam» manlagda effekten av marginalskatt och avtrappning av bostadstillägg Vid en inkomstökning under år 1974.

Vanligen sker inkomstprövningen med två års eftersläpning. Om det antas att sådan eftersläpning äger rum och om det vidare antas att inkomstprövningsreglerna liksom hittills successivt justeras, måste en beräkning av effekten av en inkomstökning år 1974 föregås av antaganden om hur reglerna kommer att vara utformade år 1976, då ökningen beaktas vid inkomstprövningen för bostadstillägg. Någon alldeles säker bedömning av effekten av en inkomstökning år 1974 kan därför inte göras. Samma problem uppkommer visserligen inte vid beräkning av effekten av en inkomstökning som inträffat i förfluten tid men även vid en sådan beräkning förorsakar eftersläpningen vissa svårigheter. Innan minsk- 100

ningen av bostadstillägg uttrycks i procent av inkomstökbör - med till den ningen hänsyn väsentliga tidsförskjut- - omräknas till samma års ningen beloppen penningvärde.

Bl.a. i syfte att undvika de nu antydda har svårigheterna utredningen valt att såväl i detta avsnitt som i fortsättningen av betänkandet beräkna sammanlagd marginaleffekt

enligt följande principer.

Antag att den sammanlagda marginaleffekten för en inkomsttagare A skall beräknas för t.ex. år 1974. Hans disponibla inkomst detta år beräknas genom att från hans årsinkomst görs avdrag för inkomstskatt och för botillägg stadstillägg. Det senare beräknas med hänsyn till den lägre inkomst som samme inkomsttagare A antas ha haft år 1972. Därefter görs motsvarande beräkning för en inkomsttagare B som under perioden 1972-1974 antas ha haft genomgående en inkomst som med viss bestämd den inprocent översteg komst A haft. Skillnaden år 1974 i disponibel inkomst jämförs med skillnaden i årsinkomst samma år. Den del av skillnaden i årsinkomst som i för tagits anspråk skatt, reduktion av bostadstillägg m.m. uttrycks i av heprocent la skillnaden i årsinkomst.

EXempel:1 A har år 1974 en årsinkomst på 40 000 kr. Skat-

ten beräknas till 14 000 kr. Bostadstillägg beräknas med hänsyn till en antagen årsinkomst år 1972 (85 % av på 40 O00=) 34 000 kr. och kommer då att uppgå till 500 kr. A:s disponibla inkomst år 1974 i härmed uppgår enlighet till (40 000 - 14 000 + 500:) 26 500 kr. B antas under perioden ha haft 10 % högre årsinkomst. Är 1974 Bzs uppgår inkomst då till 44 000 kr. och skatten på denna inkomst till 16 000 kr. Med hänsyn till årsinkomsten år 1972 (85 % av 44 000 = 37 400 kr.) får B år 1974 inget bostadstillägg. Hans disponibla inkomst detta år blir (44 000 - 16 000:) 28 000 kr. Skillnaden i bruttoinkomst är 4 000 kn men skillnaden i disponibel inkomst endast 1 500 kr. Marginaleffekten beräknas då till g_§gg Å 700 = 52,5 %_ 4 000

Beräkningsmetoden visar också vilket ekonomiskt utbyte samme individ skulle ha fått om han i av början perioden antagit en befattning som genomgående under de aktuella åren gett den högre inkomsten. är rela- Beräkningsmetoden tivt enkel att tillämpa och lämnar information som är re-

SOU 1Beloppen i exemplet är ungefärliga.

1974:20 101

levant för de i betänkandet behandlade frågeställningarna. Resultatet överensstämmer nära med den marginaleffekt som framkommer vid en beräkning där sker för tidskorrigering förskjutningen mellan inkomsttillskott och bidragsreduktion.

I tabellerna 6:17 och 6:18 har i enlighet med det anförda gjorts en jämförelse mellan den inkomst som disponibla löntagare med genomsnittlig industriarbetarlön inresp. dustritjänstemannalön haft under perioden 1968-1974 och den disponibla inkomst de skulle ha haft om lönen legat på en 10 % högre nivå. Därvid har även inkluderats den marginaleffekt som kan ha förorsakats av inkomstdifferentieringen av daghemsavgifterna. Tabellerna visar bl.a. följande. För samtliga här behandlade inkomsttagare har marginaleffekten successivt ökat under perioden 1968-1974. I flera fall har den under senare år närmat 80 % och sig i en del fall har den varit högre. Marginaleffekten år 1974 har beräknats variera mellan 63,5 och 81,3 % för inkomsttagare med industriarbetarlön och mellan 62,6 och 89,0 för med inkomsttagare industritjänstemannalön.

Vad som redovisats i tabellerna 6:17 och 6:18 är de marginaleffekter som inträffat_vid en inkomstökning som lagts ovanpå den generella lönestegringen. Det bör framhållas att de marginaleffekter som förorsakats av inkomstökningar inom ramen för den allmänna bör ha valöneutvecklingen rit lägre än de i tabellerna redovisade effekterna. På grund av de successivt justerade inkomstprövningsreglerna för bostadstillägg har nämligen inom nämninkomstökningar da ram i regel medfört obetydlig eller ingen avtrappning av bostadstillägg.

6.6 Effekter för folkpensionärer

som framgått av tidigare redogörelse i avsnitt 4.5.2 har man avsett att genom reglerna om extra vid beskattavdrag ningen ge särskilda skattelättnader till folkpensionärer som saknar eller har låg sidoinkomst. I tabell har

6:12

gjorts en framräkning till 1975 års taxering av de tabel-

102 son 1974: 220

ler som för extra avdrag. Det erinras även om att gäller skattefrihet för kommunalt bostadstillägg infördes genom 1970 års skattereform och att folkpensionärer numera är helt befriade från sjukförsäkringsavgift.

Effekten av extra avdrag och befrielse från sjukförsäkvid en jämförelse av uttaget av inringsavgift framgår komstskatt år 1974 hos å ena sidan folkpensionärer och å andra sidan skattskyldiga 1 aktiv ålder med samma skatteinkomst. En sådan har gjorts i tabell pliktiga jämförelse 6:20 för ensamstående och i tabell 6:21 för makar. Av tabellerna att folkpensionärer genomgående betalar framgår mindre inkomstskatt än i aktiv ålder. Skillskattskyldiga naden är störst i de inkomstskikten; som exempel kan lägre nämnas att den kan till drygt 1 900 kr. för ensamuppgå stående med årsinkomst 10 000 kr. och till drygt 2 700 på för makar med årsinkomst på 20 000 kr. sammanlagd

i inkomstskikt får ofta kommunala Folkpensionärer lägre som inte är skattepliktiga. Det är därför bostadstillägg, av intresse att mäta den sammanlagda effekten av de skatte- och som för folkpensionärer. I bidragsregler gäller detta redovisas i tabellerna 6:22 och 6:25 den dissyfte inkomsten år 1974 för folkpensionärer och för ponibla i aktiv ålder. Härvid har räknats med ett 0skattskyldiga reducerat kommunalt bostadstillägg på 5 G00 kr. Tabell 6:22 avser ensamstående och tabell 6:23 makar. Av tabellerna kan utläsas bl.a. att i de underfolkpensionärerna sökta inkomstskikten har högre disponibel ingenomgående komst än i aktiv ålder. är störst

skattskyldiga Skillnaden

i de där den för ensamstående med en lägre inkomstskikten, bruttoinkomst ca 15 800 kr. kan uppgå till över 3 700 på kr. och för makar med en sammanlagd bruttoinkomst på ca 22 400 kr. till nära 4 600 kr.

Ovanstående visar att folkpensionärer i lägre jämförelser inkomstskikt har en förmånlig ställning i förhållande till i aktiv ålder. Skillnaderna i inkomstlägena skattskyldiga däröver är däremot relativt obetydliga och hänför sig huvudsakligen till sjukförsäkringsavgiften. 103

De särskilda förmåner som till utgår folkpensionärerna medför å andra sidan att blir större marginaleffekterna än för andra i samma En redoskattskyldiga inkomstlägen. görelse har tidigare lämnats för av extra avtrappningen avdrag samt av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Harav har framgått att extra med en avdrag avtrappas tredjedel av den sidoinkomst som överstiger 1 500 kr. för ensamstående och 2 000 kr. för makar. Detta innebär att mar-

ginalskattesatserna ökar med en tredjedel i förhållande till de marginalskattesatser som annars skulle tillämpas vid de inkomster som inom ligger avtrappningsskiktet. Inkomstprövningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg innebär att tillägget med hälften av avtrappas den sidoinkomst som 2 000 kr. för överstiger ensamstående och 1 500 kr. för gift Detta medför som pensionär. regel en marginaleffekt på 50 %. Om man antar att instatlig komstskatt uttas enligt gällande och den regler kommunala utdebiteringen är 24 kr. per skattekrona blir marginaleffekten i regel 91,3 % i de inkomstskikt där både extra avdrag och tillägg avtrappas.

Som exempel kan från tabell 6:23 noteras att en ökning av

sidoinkomsten från 6 000 kr. till 15 OOO kr. medför att den disponibla inkomsten ökar med endast 780 kr. Av ta-

bellen ser man vidare att som tillsammans har en makar, sidoinkomst på 20 000 kr., får en 5 954 kr. högre disponibel inkomst än makar som saknar Liknande sidoinkomst. exempel kan beträffande ensamstående hämtas från tabell

13:22-

I detta sammanhang kan även nämnas att liknande marginaleffekter i vissa fall uppstår för folkpensionärer på grund av reglerna om differentierade för social avgifter hemhjälp och för vård i ålderdomshem. Inom de inkomstskikt där det extra kan sådana avdraget avtrappas avgifter i kombination med marginalskatten medföra marginaleffektex 80 - 90 på %.

son 1974:220

INKOMSTFÖRDELNING M.M. SAMT LÅGINKOMSTTAGAR- BEGREPP

7.1 Inkomstfördelning m.m.

I detta och närmast följande avsnitt redovisas vissa statistiska som till huvudsaklig del hämtats från uppgifter statistiska inkomststatistiska mate-

centralbyråns (SCB:s)

rial. Preliminära från 1973 års taxering, dvs. uppgifter avseende inkomståret 1972, har redovisats i SCB:s meddelandennr-N 1973:94 och 100.

SCB:s primärmaterial omfattar samtliga fysiska personer som avlämnat självdeklaration eller blivit skönstaxerade. I statistiken betecknas dessa personer inkomsttagare. Det är att märka att något inkomstbelopp inte registreras då den taxerade inkomsten inte när upp till den i de fall 4 500 kr. Dessa fal? förs under s.k. längdföringsgränsen, rubriken Ink, ej reg..

i även öv- Förutom inkomsttagare ingår primärmaterialet som 15 âr. I den mån de redoriga fysiska personer fyllt visas i den statistiken förs de under rubripublicerade ken icke deklarant. Denna omfattar ett inte obegrupp antal som har en inkomst understigande tydligt personer för deklarationsplikt. Det är värt att notera, gränsen att som har sidoinkomst på högst 1 500 kr. folkpensionärer 50 000 kr. fr.o.m. 1973 års taxeoch förmögenhet på högst inte har SCB har uppskattat deras ring deklarationsplikt. antal till ca 170 000.

Antalet år 1972 till 5 400 000 och inkomsttagare uppgick antalet icke deklaranter till 1 210 000. Den sammanlagda inkomstsumman var drygt 124 miljarder kr. registrerade inte inkoms- På grund av längdföringsgränsen registrerades ten för ca 5 % av inkomsttagarna.

hur - in- Följande uppställning visar fysiska personer och icke deklaranter - inkomståret 1972 komsttagare fördelade sig efter sammanräknad inkomst:

1 Antal Därav 20 - 66 år Icke deklaranter 1 209 078 592 713 Inkomsttagare

sammanställningen

Av framgår att ett stort antal mycket personer har låg inkomst. Av drygt 6,6 miljoner personer som ingår i SCB:s primärmaterial har sålunda ca 3,9 miljoner eller 59 % inkomst under 20 000 kr. De som har inkomst

understigande 5 000 kr. uppnår i regel inte beskattningsbar inkomst och kan då inte heller nås av skattesänkningsåtgärder. Vid diskussion av i av-

låginkomsttagarbegreppet

snitt 7.2 behandlas därför särskilt de som inkomsttagare har inkomst mellan 5 000 och 20 000 kr. Antalet personer i dessa inkomstlägen totalt till ca 2 020 uppgick 000, varav 1 258 000 i åldrarna 20 - 66 år.

En uppfattning om storleken av den inkomstskatt, som samt-

liga inkomsttagare betalar, ger följande uppgifter från debiteringen i hela riket av slutlig skatt av på grund

1973 års taxering (beloppen inkluderar skatt som

betalats av oskiftade dödsbon och

familjestiftelser):

1Icke mantalsskrivna personer samt som sak-

skattskyldiga nar hemortskommun i Sverige endast i det totala aningår talet.

Skatt m.m. Totalt belopp, milj. kr.

Statlig inkomstskatt 15 254 Kommunalskatt 22 694

3 500 Folkpensionsavgift 2 004 Sjukförsäkringsavgift

här redovisats avser inkomståret 1972. De uppgifter som avses bli tillämpligt först fr.o.m. Utredningens förslag år Till för kostnadsberäkningar m.m. har ut- 1975. grund därför fått göra antaganden om inkomstfördelredningen detta år. Redan nu bör framhållas att dessa antaningen blir osäkra. Detta sammanhänger bl.a. med ganden mycket den av inkomstbegreppet som skett i och väsentliga ändring med att och ersättning vid arbetslöshet sjukpenning fr.0.m. år 1974 blivit Utöver de i och skattepliktiga. för osäkra inkomstutveckling som sig prognoser angående fordras vid varje framskrivning av inkomstfördelningen tillkommer f.n. att m.m. i olika inkomstklassjukfrekvens ser måste Av denna anledning har utredningen uppskattas. inte ansett det möjligt att i detta betänkande redovisa hur det förslaget kommer att kalkyler angående framlagda totalnivå skattefördelningen mellan olika inpå påverka Det bör tilläggas att förutsättningarkomsttagargrupper. na för sådana kan förväntas bli betydligt bättre kalkyler

så snart resultatet av vissa pågående samkörningar mellan

data från inkomststatistiken och den allmänna försäkring-

en föreligger.

7.2 Låginkomsttagarbegcepp m.m.

skall utredningen i sitt förslag Enligt tilläggsdirektiven beakta behovet av skattesänkning för inkomsttagare med inkomster. Av avsnitt 7.1 har framgått att ett betylägre dande antal har låg sammanräknad inkomst. fysiska personer Mot den i detta avsnitt ett försök att nåbakgrunden görs mer om vilka personer som engot ingående belysa frågan inkomststatistiken har så låg inkomst att de kommer ligt i av som generellt inåtnjutande skattesänkningsåtgärder riktas med låg beskattningsbar inkomst. på inkomsttagare skall också beröras frågan i vilken mån Avslutningsvis

sou 1974:20 107

lagstiftaren ansett det möjligt att vid tillbeskattningen lämpa mer selektiva åtgärder för av medgivande skattelättnader åt låginkomsttagare.

En lämplig utgångspunkt för diskussionen är det inkomst-

statistiska schema som utarbetats av för arbetsgruppen

låginkomstfrågor på basis av erfarenheterna från

lågin-

komstutredningen (Ds In 1972:19 sid. 26). Schemat

återges - med ett par obetydliga - i modifieringar figur 7:1.

schemat illustrerar relationerna mellan de centrala begreppen lön, inkomst, köpkraft och utkomst. Lön är det centrala inkomstbegreppet 1 det fackliga perspektivet. lgkomsten bestäms av lönen och den sysselsättningsvolym som uppnåtts under året samt av inkomster av m.m. kapital Äggkraft eller inkomst är den disponibel summa individen har till sitt förfogande sedan olika sociala bidrag och transfereringar tillkommit och skatt betalats. Utkomsten är slutresultatet sedan familjens eller hushållsenhetens köpkraft och förmögenhetssituation ställts i relation till antalet familjemedlemmar. och än mer Köpkraften utkomsten är centrala i det välfärdsbegrepp socialpolitiska perspektivet.

För de frågeställningar som behandlas i detta avsnitt är det av särskild betydelse att klargöra relationen mellan det skattepolitiska och de inkomstbegreppet faktorer som illustreras i schemat. Det skattepolitiska inkomstbegreppet kan närmast placeras i nivå med D

(inkomst) i sche-

mat. Vad först beträffar dess relation till A och B gäller följande. schemat åskådliggör att förvärvsinkomsten är resultatet av två samverkande och faktorer,lönen(A) sysselsättningsvolymen (B). Vid beskattningen tas dock i regel inte hänsyn till hur de två faktorerna förhåller sig till varandra utan endast till om ett visst imslutresultatet; komstbelopp förvärvats genom arbete under hela året eller under del av året saknar i vid princip betydelse inkomstbeskattningen. Vad beträffar förhållandet till in-W övriga täkter (C) gäller att dessa räknas in i beskattningsundenm laget endast om de kan inordnas under av de sex innågot 1o3

A Lön (arbetsförtjänst per timme) B C Sysselsättningsvolym Övriga intäkter per år

D Inkomst

Skatter och bidrag

I F Köpkraft (disponibel inkomst)

G H Försörjningsbörda Förmögenhetssituation

Utkomst

komstslag som anges i KL. I kan erinras om sammanhanget att vissa bidrag och förmåner är medan skattepliktiga andra - t.ex. och barnbidrag bostadstillägg inte beskattas. Vad slutligen gäller relationen till övriga faktorer i schemat är att notera att man vid inkomstbeskattningen - såsom redan anförts endast tar hänsyn till vissa bidrag och transfereringar samt att den förskattskyldiges sörjningssituation beaktas endast i begränsad omfattning (t.ex. genom reglerna om extra avdrag vid nedväsentligt

satt skatteförmåga). Detta betyder att det

skattepolitiska inkomstbegreppet inte utgör något tillförlitligt mått på individens köpkraft (F) eller utkomstsituation Som (I). exempel på grupper för vilka det ofta en avseföreligger värd skillnad mellan inkomst och utkomstsituation kan nämnas hemmamakar, hemmaboende ungdomar och värnstuderande, pliktiga samt personer vars konsumtionsperiod varit kortare än ett år (t.ex. på av eller utvandgrund invandring ring under året). Till denna kan också räknas skattgrupp skyldiga som har låg inkomst men betydande förmögenhet samt skattskyldiga som underdeklarerar. Å andra sidan förekommer naturligtvis att personer med relativt hög skattepliktig inkomst har stor försörjningsbörda och därigenom svag utkomstsituation.

Det finns alltså anledning att förmoda att det i många fall inte föreligger särskilt god överensstämmelse mellan den taxerade inkomstens storlek och individens utkomstsituation. Det skulle vara av värde att kunna närmare redogöra för graden av samband mellan inkomst och utkomst. Detta möter emellertid Vad ovan betydande svårigheter. sagts om den bristande överensstämmelsen mellan det skattepolitiska inkomstbegreppet och individens köpkraft och utkomstsituation har sin motsvarighet i den officiella inkomststatistiken, eftersom den väsentligen baseras på taxeringsstatistiska data. Inkomststatistiken omfattar t.eX. inte de skattefria inkomsterna. Vidare saknas uppgifter om inkomsttagarnas sysselsättningsvolym, försörjningssituation m.m. och om orsakerna till inkomstbortfall.

Viss belysning av frågan om sambandet mellan taxerad låg 110

inkomst och övriga faktorer ger dock den officiella in-

komststatistikens uppgifter. Beträffande det totala antalet personer som enligt inkomststatistiken har låga inkomster hänvisas till avsnitt 7.1. Totalbilden visar ett stort antal personer utan inkomst eller med låg inkomst. I det följande görs vissa försök att komplettera och nyansera denna bild.

Det måste framhållas att avsikten inte är att lämna någon uttömmande redogörelse utan endast att ge exempel på vilka slags uppgifter som i dag kan tas fram från den officiella statistiken för att belysa det efterfrågade sambandet. För enkelhets skull redovisas endast uppgifter om individernas inkomstförhållanden medan däremot uppgifter om inkomstförhållanden för olika familjetyper förbigås. Av skäl som anförts i avsnitt 7.1 begränsas undersökningen till personer som har mellan 5 000 och 20 000 kr. i sammanräknad inkomst.

I tabell 7:1 har de inkomsttagare, vars sammanräknade inkomster under år 1972 uppgick till mellan 5 000 och 20 000 kr., fördelats efter ålder, kön och civilstånd. Antalet sådana inkomsttagare uppgick till ca 2 005 000, av vilka ca 1 258 000 eller 63 % befann sig i åldrarna 20 - 66 år.

Tabell 7:2 visar hur de sistnämnda inkomsttagarna fördelade sig efter yrkesställning. Fördelning har skett på kategorierna rörelseidkare, anställda och ej förvärvsarbetande. Som rörelseidkare har härvid räknats den som driver egen rörelse och den som har inkomst av jordbruksfastighet eller annan fastighet. Som anställd räknas var och en som arbetar för arbetsgivares räkning mot ersättning; hit hör även de som bedriver verksamhet genom eget bolag eller annan juridisk person. SCB:s klassificering efter yrkesbaseras en och inte - som ställning på urvalsundersökning i tabell 7:1 - Av denna anuppgifterna på totalräkning. ledning råder inte full överensstämmelse mellan tabellerna 7:1 och 7:2. Tabell 7:2 visar att huvuddelen eller ca 78 % av de inkomsttagare i aktiv ålder som hade sammanräknad inkomst mellan 5 000 och 20 000 kr. var anställda, me- 111

dan knappt 8 % var rörelseidkare och drygt 14 % var ej förvärvsarbetande. Statistiken visar bl.a. också att kvinnorna var klart i denna överrepresenterade grupp av låginkomsttagare.

Den bild som ges av tabellerna 7:1 och 7:2 kan sammanfattas enligt följande. De inkomsttagare som hade sammanräknad inkomst mellan 5 000 och 20 000 kr. fördelade sig på följande kategorier:

Antal Andel (%)

Ãlderspensionärer (67 år eller mer) 595 000 30

Ungdomar under 20 år 152 000 7

Övriga (20 - 66

år) 1 258 000 63

Den sistnämnda gruppen, - 66

övriga (20 år), hade i

tur följande sammansättning: Män 000 444 35 Kvinnor (varav gifta kvinnor 566 000) 814 000 65 Summa

De hittills lämnade inte uppgifterna ger upplysning om in-

komsttagarnas sysselsättningsvolym.Det har redan framhål-

lits att den officiella inkomststatistiken inte gör någon

differentiering mellan å ena sidan helårs- och heltids-

sysselsatta och å andra sidan partiellt sysselsatta. Detaljerade uppgifter om sysselsättning m.m. inhämtas däremot månad av varje SCB genom de s.k. arbetskraftsundersökningarna (AKU). Vid Varje tillfälle ca tillfrågas 18 000 personer om sina arbetsmarknadsförhållanden. Vid den undersökning som görs i februari månad frågas dessutom efter utbildning och arbetsförhållanden under hela det föregående året. På senare tid har utförts vissa försök till samkörning av AKU:s februarimaterial och taxe-

ringsbanden. Därvid har framkommit bl.a. följande uppgifter om sysselsättningens omfattning i genomsnitt år 1970/ 1971 bland de förvärvsarbetande:

Sysselsättningsgrad Antal personer Andel %

annat primärt syfte än att belysa sambandet mellan inkomst och sysselsättning, men vissa iakttagelser angående detta samband har dock kunnat göras. Uppgifterna måste dock i denna del tolkas med särskild försiktighet. En av anledtill detta är att AKU inkluderar sjukledighet i ningarna förvärvsarbetsbegreppet, medan å andra sidan sjukpenningen inte var skattepliktig under den tid som samkörningarna avsåg. En inkomsttagare som varit sjukskriven under stor del av året kan därför i AKU ha registrerats som helårsoch heltidsarbetande och kan samtidigt enligt taxeringsstatistiken ha en låg inkomst. Med hänsyn till dessa svårigheter skall någon redovisning av samkörningens inkomst-. data inte lämnas här. Det kan vara tillräckligt att nämna följande. I en rätt homogen grupp av materialet, nämligen heltidsarbetande män i åldern 14 (16) gruppen vanligen 59 är, registrerades 87 % som förvärvsarbetande hela året. Av dessa hade 11,2 % inkomst under 20 000 kr.

anförts har avsikten med den här lämnade re- Som tidigare endast varit att belysa vilka möjligheter man dogörelsen f.n. har att med hjälp av den aktuella inkomststatistiken beskriva sammansättningen av den grupp individer som har inkomst. Bilden skulle i och för sig låg skattepliktig kunna i flera avseenden. SCB:s material ger kompletteras t.ex. vissa möjligheter att analysera barnfamiljernas sammansättning och inkomstförhållanden (se SCB:s meddelande

nr N 1973:100). Den redan lämnade redogörelsen torde dock

tillräcklig uppfattning om hur pass långtgående slutge 113

satser som är möjliga på basis av den officiella inkomststatistiken. Med hjälp av den kan man alltså ge en beskrivning i stora drag av bl.a. inkomst- och sysselsättningsförhållanden för låginkomsttagargruppen. Materialet däremot inte stora möjligheter att analysera sambanger det mellan inkomst och sysselsättning, orsakerna till inkomstbortfall och andra kausalsamband. Det bör dock tillläggas att förutsättningar för sådana analyser torde komma att i hög grad förbättras under de närmaste åren. Här kan hänvisas till den redogörelse som i bilaga 9 till årets statsverksproposition lämnats för SCB:s pågående och planerade undersökningar av inkomstfördelning, levnadsnivå och olika välfärdskomponenter. Vidare bör nämnas att Kungl. Maj:t i februari 1974 uppdragit åt Institutet för social forskning att genomföra en replikation av den levnadsnivåundersökning från år 1968 som utfördes inom ramen för låginkomstutredningen.

Frågan om sambandet mellan låg skattepliktig inkomst och de faktorer som återges i figur 7:1 har ovan diskuterats mot bakgrund av den inkomststatistiken. Det

aktuella

finns anledning att här även nämna några undersökningar av äldre datum som betydligt mer ingående har belyst det efterfrågade sambandet.

SCB genomförde under åren 1959 och 1960 specialundersökningar avseende låginkomsttagare. Undersökningarna bestod av dels en specialbearbetning av inkomststatistiken och befolkningsregistret för år 1958, dels en intervju- och registerundersökning angående förhållanden under inkomst-

året 1959.1 Med låg inkomst avsågs i undersökningarna

sammanräknad nettoinkomst understigande 6 OQO kr. för ensamstående och 10 000 kr. för makar. Undersökningarna visade bl.a. följande. Drygt hälften av de ensamstående i åldrarna 17 - 66 år hade lägre deklarerad inkomst än 6 000 kr. Av dessa ensamstående låginkomsttagare hade ungefär en tredjedel heltidsarbete hela året, huvudsakligen inom och skogsbruk, husligt arbete, handel och konjordtor. Av samtliga gifta par hade drygt en femtedel gemen-

1Resultatet har redovisats i Statistisk tidskrift

1960:11 sid. 683 ff och 1961:5 sid. 235 ff samt 114 i bilaga 5 till SOU 1964:59.

sam deklarerad inkomst under 10 000 kr. Av de gifta låginkomsttagarna hade drygt en tredjedel inkomst från jordbruksfastighet eller rörelse. I drygt hälften av fallen hade mannen arbetat heltid hela året, främst inom jordoch skogsbruk, småhantverk och försäljningsarbete. I de fall där endast partiell sysselsättning förekommit orsaka-

des låg inkomst av någon av följande faktorer (uppställ-

ningen hämtad från SOU 1964:25 sid. 71 och 72):

uppgifter In- eller utträde på arbets- 3 4 marknaden Andra uppgifter eller upp- 7 7 gift saknas j. .___ 100 100

Låginkomstutredningen har presenterat ett mycket omfattande material som från olika aspekter belyser inkomstförhållanden under år 1966, köpkraftsfördelningen år 1967 samt välfärdsfördelningen m.m. under vissa år. Det finns ingen möjlighet att här redogöra ens för huvudinnehållet i låginkomstutredningens material. En överblick över detta ges

i det kompendium om låginkomstutredningen (Ds In 1971:16)

som sammanställts av arbetsgruppen för låginkomstfrågor. En utvärdering av låginkomstutredningen har presenterats

i arbetsgruppens rapport (Ds In 1972:19). Arbetsgruppen

har som den kanske viktigaste slutsatsen av låginkomstutredningens material framhållit att ett oväntat stort antal personer på grund av arbetslöshet och förvärvshinder har en lägre sysselsättningsvolym än de skulle önska och därmed lägre inkomster än de skulle kunna ha vid en given lönestruktur. Arbetsgruppen citerar bl.a. låginkomstut-

redningens uppgifter att år 1966 omkring 290 000 anställda

trots helårs- och heltidsarbete hade lägre inkomster än 15 000 kr. ggh_§tt år 1968 ca 450 000 löntagare hade en

timförtjänst understigande 7 kr. Vidare återges uppgiften att år 1966 närmare en miljon personer fick reducerad - eller alls ingen förvärvsinkomst på grund av arbetslöshet eller förvärvshinder. framhåller att Arbetsgruppen den verklighetsbild som lämnats av lâginkomstutredningen sedermera ändrats genom ett antal åtgärder, som vidtagits på de centrala välfärdsområdena i syfte att undanröja olika brister. Gruppen betonar emellertid också att denna utveckling inte ändrat de grundläggande slutsatserna, av vilka en är att lâginkomstfrågan i stor utsträckning är en sysselsättningsfråga.

Det material som redovisats ovan i detta avsnitt torde trots sin ofullständighet berättiga till följande allmänna slutsatser angående av den stora sammansättningen grupp inkomsttagare som har låg taxerad inkomst. En inte obetydlig del består av inkomsttagare som trots full arbetsinsats endast uppnâr låg inkomst. En stor del torde utgöras av inkomsttagare som pá grund av eller dold öppen arbetslöshet eller andra förvärvshinder inte haft full sysselsättning, medan en lika stor del torde bestå av skattskyldiga, som trots låg egen inkomst kan antas ha någorlunda god utkomstsituation.

Skattesänkningsåtgärder, som är generella i den meningen att de kommer samtliga med skattskyldiga låg beskattningsbar inkomst till del, är kostnadskrävande. Med härhänsyn till bör avslutningsvis noteras att i lagstiftaren några fall funnit det möjligt att utforma selektiva för regler skattelättnad åt inkomsttagare med lägre dvs. inkomster, regler som inriktas på särskilda av grupper skattskyldiga som ansetts i behov av I första hand finns skattelindring. anledning att erinra om de i avsnitt 4.3.2 beskrivna reglerna om extra avdrag för folkpensionärer. är av- Reglerna sedda att tillämpas på en av betydande grupp skattskyldiga och de har givits en enkel och schablonmässig utformning; redan egenskapen av folkpensionär i berättigar princip till skattelättnad och denna bestäms direkt med hänsyn till den taxerade inkomstens storlek. I andra hand kan även nämnas reglerna om extra vid nedavdrag väsentligt 116

satt existensminimum. För dessa

skatteförmåga resp. vid

har en rad särskilda förutavdrag lagstiftaren uppställt

bl.a. beträffande orsaken till den nedsatta sättningar,

den ringa inkomsten. För båda avdraskatteförmågan resp.

krävs i det enskilda fallet angående den gen utredning

inkomst- och försörjningssituation; särskattskyldiges

skilt är i detta avseende kompliceexistensminimireglerna

men de kommer å andra sidan i rade och svårtillämpade,

att endast i ett ringa antal fall. praktiken tillämpas

andra regler som medger selektiv skattelindring Några

för finns inte i nuvarande system. låginkomsttagare

UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

Åtgärder för skattesänkning och lindring av mar-

ginaleffekter

8.1.1 Allmänna överväganden

Det provisoriska förslag som fram skatteutredningen lägger skall enligt tilläggsdirektiven tillgodose två huvudsyften, att lindra för

nämligen marginaleffekten inkomsttagare i

mellaninkomstlägena och att beakta behovet av skattesänkningar för inkomsttagare med lägre inkomster. De åtgärder som utredningen föreslår skall alltså i princip inriktas på inkomsttagare i två skilda inkomstlägen. Utredningen vill till en början beröra frågan i vilken mån det är möjligt att ange gränserna för dessa inkomstlägen. Det är självklart att en indelning av inkomsttagarna i låg-, mellan- och höginkomsttagare kan diskuteras från olika många utgångspunkter. Utredningen avser inte att i detta sammanhang ta upp någon principiell diskussion i denna ufråga tan anser det tillräckligt för det aktuella att uppdraget söka bedöma vilka inkomsttagargrupper som i första hand åsyftas i tilläggsdirektiven. Det är då naturligt att utgå ifrån vilka inkomsttagare som faktiskt träffas av den i tilläggsdirektiven angivna marginaleffekten. Gränserna för mellaninkomstskiktet kan med denna utgångspunkt mycket till 30 000 - 55 000 kr. ungefärligt anges Gränsdragningen överensstämmer väl med den avvägning som legat till grund för t.ex. avtrappningen av grundavdrag vid statligt taxerad inkomst mellan 50 000 och 52 500 kr. gräns- Varje dragning av detta slag måste dock uppfattas endast som en ungefärlig angivelse av de inkomstlägen där tyngdpunkten av de föreslagna åtgärderna bör läggas. Utredningen anser sig därför t.ex. oförhindrad att föreslå lindring av marginaleffekterna även i inkomstlägen under 50 000 kr. liksom att överväga att låta inkomsttagare över denna gräns få del av sådana särskilda skattelättnader som är avsedda för låginkomsttagare.

har av antydda skäl inte funnit det menings- Utredningen fullt att söka ytterligare avgränsa de två huvudgrupper av som omfattas av utredningsuppdraget. Det inkomsttagare kan däremot konstateras att det blir fråga om mycket stora

grupper hur gränserna än dras. Från senast tillgängliga kan t.ex. inhämtas att vid 1975 års taxeringsstatistik inkomsttagare hade statligt taxetaxering drygt 3,7 milj.

rad inkomst under 30 000 kr1) och att 1,2 milj. hade stat-

taxerad inkomst mellan 30 OOO och 60 000 kr. ligt

Vad beträffar de inkomsttagare som har låg taxerad inkomst vill erinra om vad som anförts ovan i avsnitt utredningen 7.2. Det är här uppenbarligen fråga om en mycket heterogen ger stöd för antagande att grupp. Tillgängliga uppgifter av - t.ex. en inte obetydlig del består inkomsttagare och hemmamakar - som har en vissa hemmaboende ungdomar bättre utkomstsituation än deras egen låga inkomst anger. Å andra sidan inkomsttagare vars låga inkomst ingår många en utkomstsituation; detta kan t.ex. gälåterspeglar svag la och andra inkomsttagare, som trots full arlågavlönade betsinsats har samt många inkomsttagare som låg inkomst, av förvärvshinder av olika slag inte kunnat göra på grund den arbetsinsats som de skulle önska. Av både fördelningsskäl och kostnadsskäl skulle det vara en fördel politiska ha till en metod som gjorde det möjligt att att tillgång selektivt inrikta skattelindringsåtgärder på de senaste två av Såsom utredningen senare grupperna inkomsttagare. kommer att utveckla möter det dock betydande praktiska att utarbeta en sådan metod. svårigheter

om förekomsten av hänvisar utred-

I fråga marginaleffekter

till resultatet av de undersökningar som redovisats ningen ovan i avsnitten 6.5 och 6.6. Härav har framgått att mari form av sammanlagd verkan av marginalskatt, ginaleffekten av och inkomstdifferentiering av reduktion bostadstillägg i vissa inkomstlägen varit betydande under daghemsavgifter senare år tabellerna 6:17 och 6:18; jfr även tabell (se

1) Det bör noteras att av dessa inkomsttagare drygt

700 000 inte uppnådde beskattningsbar inkomst.

6:16). Vidare har framgått att som förfolkpensionärer värvar inkomst vid sidan av sin i fall folkpension många kan träffas av lika stora eller t.o.m. större marginaleffekter i form av i kombination med marginalskatt avtrappning av hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg (se avsnitt 6.6).

Frågan om marginaleffekternas betydelse i och för och sig i förhållande till andra faktorer har ägnats betydande uppmärksamhet i den aktuella debatten. I skattepolitiska anslutning till denna debatt vill anföra fölutredningen jande allmänna synpunkter.

Vissa utländska undersökningar visar att det för enskilda inkomsttagare i regel föreligger att betydande svårigheter överblicka verkningarna av de ofta komplicerade Skattereglerna. AV b1.a. denna anledning föreligger risk för att en skattepolitisk debatt som alltför inriktas visensidigt på sa verkningar av systemet föranleder missförstånd eller tenderar att undanskymma andra effekter av lika stor betydelse. Det kan t.ex. befaras att det förhållandet att marginaleffekterna stått i centrum för debatten kan ha medfört att vissa inkomsttagare bibringats missuppfattningen att de i debatten redovisade höga marginalskattesatserna avsett den totala inkomstskattens andel av hela inkomsten, trots att denna andel i själva verket är väregelmässigt sentligt lägre än marginalskattesatsen. Än viktigare är kanske följande förhållande. En debatt som rör beskattningens höjd får gärna en sådan att den enskilinriktning de kan komma att uppfatta skatterna som påtvingade utgifter utan egentligt vederlag. Man alltså risk att i löper debatten bortse från det faktum att skattergrundläggande na inte går förlorade utan att de genom transfereringar och i övrigt genom offentlig konsumtion och investering kommer medborgarna till godo.

Vilken betydelse har då marginaleffekterna i förhållande till övriga faktorer? Från fördelningspolitisk synpunkt har individernas köpkraft och alltså storleken av den disponibla inkomsten primärt intresse. Den enskilde in- 12O SOU 1974:25

komsttagarens disponibla inkomst ett visst år är direkt

beroende av bl.a. den totala inkomstskatt som han betalar det året och alltså av den för honom gällande genomsnittliga skattesatsen. Vidare beror den disponibla inkomstens storlek bl.a. på de bidragsbelopp som utgår under året. En är sedan länge att skattesystemet skall medmålsättning verka till en fördelning av köpkraften mellan medjämnare borgarna. Av denna anledning är inkomstbeskattningen progressiv. Inkomstutjämning och standardfördelning sker vidare genom de socialpolitiska åtgärderna. Den fördelningspolitiska målsättningen på detta område framgår av att biutgår med större belopp till den som har större bedragen hov av dem, d.v.s. bidragen är inkomstprövade. I ett system där inkomstbeskattningen är progressiv och bidragen är - såsom framhållits i inkomstprövade marginaleffekten huvuddirektiv - Ju mer stödåtutredningens ofrånkomlig. gärderna inriktas på inkomsttagare i vissa inkomstlägen desto större blir marginaleffekten för den som på grund av inkomstökning lämnar dessa inkomstlägen. Marginaleffekterna återspeglar således de fördelningspolitiska ambitioner som ligger bakom utformningen av nuvarande skatte- och bidragssystem.

har betydelse vid inkomstökningar och ut- Marginaleffekten en av de faktorer som bestämmer hur stor andel de oligör ka får av den totala inkomstökningen i saminkomsttagarna hället. Även i detta perspektiv bör betydelsen av marginalr

effekterna dock inte överdrivas. Marginaleffekterna kan

balanseras av andra faktorer, t.ex. ändringar i skatteskala, bidragsnivå och avgiftsregler. Från fördelningspolitisk synpunkt kan därför avvägningen av totaleffekten, d.v.s. det resultatet från ett år till ett ansammanlagda nat av inkomstutveckling och samtidiga ändringar av regelsystemet, anses vara av primärt intresse.

Med det hittills sagda vill utredningen inte göra gällande att skulle sakna betydelse utan vill enmarginaleffekterna dast framhålla att de måste ses i sitt rätta sammanhang och i samband med övriga faktorer i nuvarande system.

Det är en vanlig uppfattning att verhög marginaleffekt kar hämmande på utbudet av dvs. arbetskraft, negativt gåverkar den enskildes vilja att en viss göra arbetsinsats_ eller att öka sin arbetsinsats. Som för siutgångspunkt dant resonemang kan t.ex. tas de resultat som redovisas i tabell 6:18. En med indussriskattskyldig genomsnittlig tjänstemannalön som överväger att ta en anställning son ger honom 10 % högre lön måste i vissa fall konstatera att utbytet av löneökningen blir Detta kan vara en ringa. väsentlig och ibland t.o.m. avgörande faktor när han överväger om han skall anta den nya anställningen eller inse. Liknande synpunkter kan anläggas när en inkomsttagare överväger att ta extraarbete etc. Det kan å andra sidan hävdas att det i många fall även är andra faktorer än det ekonomiska utbytet som påverkar viljan att göra en arbetsinsats. Utländska undersökningar som sökt kartlägga beskattningens betydelse för arbetsviljan har inte lyckazs ge något entydigt besked om hur skatterna upplevs och verkar. Det är visserligen oklart i vilken mån resultatet kan överföras på svenska förhållanden men man måste konstatera att man befinner sig på ett område där det för närvarande är vanskligt att dra slutsatser. - Från generella

facklig synpunkt är det av intresse att det förhandlinge-

resultat som uppnås för medlemmarnas räkning ger utbyte i form av ökad köpkraft. Det har också under senare år uttryckts önskemål från fackligt håll om en lindring av narginaleffekterna för att underlätta avtalsförhandlingarna. Löneutvecklingen påverkar i sin tur kostnads- och prisut-

vecklingen. Marginaleffekterna har därigenom även en sta-

biliseringspolitisk aspekt. Vidare brukar göras gällande att höga marginaleffekter ökar benägenheten för skatteflykt eller skattefusk, t.ex. i den formen att inkomster av extraarbete undanhålls från beskattning.

Av det anförda drar utredningen följande slutsatser. Även om marginaleffekternas negativa betydelse i viss mån torde ha överdrivits i den aktuella debatten bör de dock ;nte negligeras. I vissa fall, särskilt för barnfamiljer i mellaninkomstlägen och folkpensionärer, kan konstateras

betydande marginaleffekter. Utredningen lägger i enlighet

122 SOU 197L:20

med tilläggsdirektiven fram förslag för att lindra dessa effekter.

8.1.2 Inventering av medel

I detta avsnitt lämnas en översiktlig inventering av medel som kan användas för att tillgodose de båda i tilläggsdirektiven angivna huvudsyftena. Den tekniska utformningen av utredningens förslag och de problem som sammanhänger därmed diskuteras i avsnitt 8.1.3.

Som tidigare framhållits har utredningen med hänsyn till förslagets provisoriska karaktär begränsat det till ett fåtal punkter och har ansett sig böra föreslå lösningar som i principiellt hänseende inte skiljer sig alltför mycket från nuvarande ordning. En naturlig utgångspunkt har varit att söka anknyta till de reformer som genomförts under senare år. Utredningen har också haft anledning att beakta vissa på senare tid framlagda reformförslag, särskilt familjepolitiska kommitténs betänkande Familjestöd (SOU 1972:54). En redogörelse för reformarbetet har lämnats ovan i avsnitt 5.

Mot bakgrund av att folkpensionsavgiften nyligen slopats har utredningen ansett det ligga nära till hands att till en överväga om det är lämpligt att gå vidare på sam början ma väg genom att också slopa sjukförsäkringsavgiften för Därefter avser utredningen att diskutera vilka löntagare. medel som bör användas på för att

beskattningsområdet

tillgodose förslagets båda huvudsyften. Vad slutligen gäller det socialpolitiska området har utredningen att ta ställning till i vilken mån marginaleffekterna kan lindras genom åtgärder på detta område och då främst genom i nuvarande regler för inkomstprövning av vissa ändring bidrag. Det kan däremot inte anses ingå i utredningsuppatt ompröva bidragsnivån eller att ta upp därmed draget sammanhängande frågor.

Sjukförsäkringsavgiften

Tidigare har redogjorts för och rätten att avgiftsreglerna vid inkomsttaxeringen göra avdrag för Här skall avgiften. endast erinras om att den fasta avgiftsdelen under år 194 uppgår till 300 kr. och att den rörliga avgiftsdel som tas ut på löneinkomster under samma år beräknas med i utgå genomsnitt 1,3 % av avgiftsgrundande inkomst. Av tabell 6:2 kol. 2 framgår avgiftens storlek under året för löntagare i olika inkomstlägen. Den sammanlagda effekten av avgift och avdrag vid taxeringen redovisas i avsnitt där 8.1.5, verkningarna av utredningens förslag diskuteras. Härav kommer att framgå att nettokostnaden för den enskilde löntagaren och därmed också skattelättnaden för honom om avgift och avdragsrätt upphör ligger mellan 500 och 400 kn i de flesta inkomstlägen till 150 OO0 kr. i upp Uttryckt procent av den totala inkomstskatten blir lättnaden betydligt större i lägre än i högre Från denna inkomstlägen. synpunkt kan slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare anses vara en reform med låginkomstprofil. Fördelningspolitiska skäl talar därför för att avgiften slopas. Detta skulleockså medföra att variationen i avgiftsuttag mellan olika försäkringskassor upphör och skulle av bl.a. denna anledning innebära inte obetydliga lättnader för de myndigheter som handhar avgiftsdebiteringen. Vidare skulle reformen i de flesta inkomstlägen innebära viss minskning av marginalskatten, men denna effekt blir efterobetydlig som - såsom framhållits sjukförsäkringsavgiften tidigare för närvarande endast har ringa marginaleffekt.

Från den nu diskuterade marginalskattelindringen bör skiljas den effekt som kan uppnås om sjukförsäkringsavgiften - samma sätt som skedde med på folkpensionsavgiften ersätts av en arbetsgivaravgift. Beaktas förhållandet vid avtalsförhandlingarna innebär detta att en löneökning kommer att ersättas av en skattesänkning.

Löneökningen skulla

om den hade ägt rum, ha träffats av marginalskatt, vilket däremot inte blir fallet med den ökning av disponibel inkomst som följer av skattesänkningen. Resultatet innebär alltså att löntagarna det år då omläggningen sker befri- 124

as från marginalskatt på den löneökning som ersätts av Det bör framhållas att detta inte är en skattesänkning. av marginaleffekten enligt den terminologi som lindring utredningen använder i detta betänkande.

Beskattningsområdet

Genom i statsskatteskalan och reglerna för grund-

ändringar är det tekniskt att åtminstone delvis tillavdrag möjligt skatteomläggningens båda huvudsyften. Utredningen godose vill till en anknyta till den redogörelse för sambörjan bandet mellan och total inkomstskatt som marginalskatt lämnats i avsnitt 6.1. Av vad där anförts följer att en av för t.ex. inkomsttagare i vissa sänkning skatteuttaget inkomstskikt medför att den totala inkomstskatten lägre sänks även för med större inkomster, om inte inkomsttagare i kompenserande syfte höjs i de skatteuttaget samtidigt inkomstskikten. Detta i och för sig självklara förhögre hållande i viss mån att inom visst begränsar möjligheterna reformutrymme med hjälp av skatteskala och grundavgivet samtidigt tillgodose intresset av skattesänkning för drag och önskemål om lindring av marginalskatlåginkomsttagare ten i mellaninkomstlägena. Vill man t.ex. genom lägre statsskattesats eller utökat grundavdrag minska skatten

i inkomstintervall kan man inte i kompenserande syf-

lägre te i intervall om man har för samtidigt höja uttaget högre avsikt att sänka marginalskatten i de senare intervallen. får anledning att återkomma till de avvägninge- Utredningen som här när skatteskalans utformning diskufrågor antytts teras i avsnitt 8.1.3.

En av i mellaninkomstlägena kan

lindring marginalskatten

åstadkommas att skattesatsen i dessa ingivetvis genom komstskikt dvs. en justering av statsskattesänks, genom skalan. En som därvid bör uppmärksammas är om det fråga är att kombinera en sådan justering av skatteskalämpligt lan med i reglerna för avtrappning av grundavdraändring har redogjorts för innebörden och tillkomsggg. Tidigare av dessa avsnitt 4.1.1 och 5.1). Enligt deten regler (se uttalande i prop. 1970:70 sid. 75 avsågs partementschefens

SJU 1974:20 125

att med avtrappningen åstadkomma att det kommunala grund-

avdraget kunde höjas kraftigt för inkomsttagare med små och medelstora inkomster utan att detta ledde till alltför stort bortfall av skatteunderlag för kommunerna. Härav torde framgå att avtrappningen infördes främst av finansiella skäl; med hänsyn till det då tillgängliga reformutrymmet ansågs det inte möjligt att låta de utökade grundavdragen vara fasta. Avtrappningen var däremot inte i och för sig någon tekniskt nödvändig lösning för att uppnå den önskade fördelningen av skatteuttaget mellan olika inkomsttagare. Utredningen vill särskilt understryka att den effekt pâ fördelningen av total inkomstskatt mellan individerna som erhålles genom avtrappningen av grundavdraget lika väl kan uppnås genom av statsskatteskalan. justering Hänsyn till skattefördelningen gör det alltså inte nödvändigt att behålla avtrappningen, om andra skäl talar för att välja en annan teknik för att uppnå åsyftad fördelning av skatten. Såsom tidigare framhållits medför avtrappningen att marginalskatten i avtrappningsskiktet med en höjs femtedel, vilket vid en kommunal utdebitering på 24 kr./ skr. innebär en skärpning av marginalskatten med 8,6-10,4 procentenheter vid taxerad inkomst mellan 50 OOO och 52 500 kr. (tabell 6:3 kol. 6). Från de synpunkter som skatteutredningen har att beakta vid utformningen av föreliggande förslag har alltså avtrappningen mindre önskvärda effekter. Härtill kommer att dessa effekter inte kan direkt utläsas av statsskatteskalan, vilket det gör svårare för den enskilde inkomsttagaren att överblicka beskattningens verkningar. Vad nu anförts talar för en övergång till fasta grundavdrag. Samtidigt bör naturligtvis - av genom justering statsskatteskalan eller genom andra - åstadkommas att från åtgärder fördelningspolitisk synpunkt önskvärda skattelättnader för låg- och mellaninkomsttagare inte bara behålls utan även förstärks.

Vad härefter särskilt beträffar frågan om lämpliga medel för att åstadkomma skattesänkning för låginkomsttagare vill utredningen till en början erinra om det i avsnitt 8.1.1 påpekade förhållandet att det är fråga om en mycket heterogen grupp av inkomsttagare. En generell skattesänk- 126 sou 1974: 20

ning för denna grupp gynnar därför även personer som inte kan sägas ha något påtagligt behov av särskilda skattelättnader. På grund av det betydande antalet personer som ingår i gruppen blir en sådan generell åtgärd även mycket kostnadskrävande. Som exempel kan nämnas att en ölming av nuvarande grundavdrag med 500 kr. kan antas förorsaka ett skattebortfall vid 1975 års taxering på ca 900 milj. kr. och att en sänkning av statlig inkomstskatt med en procentenhet i skatteskalans nedersta skikt kan beräknas kosta ca 600 milj. kr.-vid samma års taxering. Även bortsett från vad nu anförts kan - såsom redan - en mer beantytts tydande generell skattesänkning i de lägsta inkomstlägena nödvändiggöra en kompenserande ökning av skatteuttaget i skikten närmast däröver i syfte att av fördelningspolitiska skäl begränsa de skattelättnader som annars tillfaller inkomsttagare i dessa inkomstlägen. En sådan kompenserande skatteökning med åtföljande marginalskatteskärpning kan å andra sidan inte anses förenlig med tilläggsdirektiven.

Mot den här skisserade bakgrunden skulle det vara önskvärt att finna en metod för skattesänkning för låginkomsttagare som dels är selektiv i den meningen att åtgärden inriktas dem som bäst behöver den och dels inte gör det nödvänpå att företa sådan skatteskärpning 1 de digt kompenserande närmast högre inkomstskikten som motverkar skatteomläggningens andra huvudsyfte, marginaleffektslindringen.

Av redogörelse har framgått att lagstiftaren i tidigare fråga om en särskild grupp av låginkomsttagare, nämligen med ingen eller låg sidoinkomst, funnit folkpensionärer det möjligt att medge skattelättnad i form av extra avdrag vid taxeringen enligt relativt enkla och schablonutformade regler. Det kan till en början konstamässigt teras att det inte är möjligt att utvidga denna rätt till alla inkomsttagare i motsvarande inkomstlägen. En sådan åtgärd skulle fortfarande vara generell i nyss angiven mening och skulle medföra ett mycket betydande skattebortfall. Man får i stället undersöka om det är möjligt att bland de låginkomsttagare som inte har rätt till extra avdrag enligt de regler som gäller för folkpensionärer 127

avgränsa den grupp, som kan anses ha särskilt behov av stöd, för att därefter ta ställning till om det är möjligt att tillföra dessa inkomsttagare skattelättnad i någon lämplig form.

Det måste framhållas att utredningen med hänsyn till förslagets provisoriska karaktär inte ansett sig böra pröva möjligheten att utforma någon ny metod av principiell innebörd. Utredningen har därför övergett tanken på att göra råtten till skattelättnad beroende av en prövning av den enskilde inkomsttagarens faktiska utkomstsituation och vad som orsakat denna. En sådan individuell prövning har hittills ansetts kunna ske endast i vissa fall då det

är fråga om ett mycket begränsat antal skattskyldiga (jfr

avsnitt 4.1.1 angående reglerna för extra avdrag vid existensminimum). Om man alltså överger tanken på att pröva utkomstsituationen, blir nästa fråga i vilken mån det i stället är möjligt att anknyta rätten till skattelättnad till storleken och arten av den skattskyldiges inkomster. De inkomsttagare som enligt utredningens bedömande i första hand bör få del av skattelättnad är de som har låg inkomst antingen på grund av vissa förvärvshinder eller på grund av att det arbete som de utför är lågavlönat eller i övrigt ger ringa avkastning. Det framstår dock som uppenbart att inte heller förhållanden av nu antytt slag kan beaktas inom ramen för provisoriskt utformade regler. Utredningen har därför fått överge även tanken på en differentiering av nu antydd art och har inte ansett det möjligt att f.n. gå längre än att i princip anknyta rätten till särskild skattelättnad till storleken av den taxerade inkomsten och att därutöver endast utforma ett par enkla schablonregler i syfte att avskilja vissa grupper av inkomsttagare som generellt sett inte kan antas vara i behov av särskild skattelättnad. Utredningen återkommer till beloppsgränsen och utformningen av schablonreglerna i avsnitt 8.1.3 nedan.

Vad härefter beträffar den metod som bör användas för att medge skattelättnad talar både praktiska och andra skäl för att skattelättnaden tillgodoförs den enskilde oberoen- 128

de av hans eget yrkande och att detta sker på debiteringsstadiet i form av avräkning av visst belopp från den slutliga skatten. En sådan metod har den fördelen framför ett avdrag vid taxeringen att storleken av skattelättnaden inte blir beroende av den enskilde inkomsttagarens marginalskatt utan kan fastställas till samma belopp i kronor räknat för alla inkomsttagare i den grupp som kommer i fråga för skattelättnaden. På det sättet får den enskilde också lättare att förutse effekten av skattelindringen.

Utredningen har således kommit fram till.att särskild skattelättnad i form av avräkning från skatt bör medges enligt en enkel schablon för vissa av de inkomsttagare med låg taxerad inkomst som f.n. inte åtnjuter extra avdrag vid taxeringen i egenskap av folkpensionärer.

Vad här sagts om särskild skattelättnad för låginkomsttahar alltså avsett sådana inkomsttagare som inte i egare av folkpensionärer har rätt till extra avdrag vid genskap taxeringen. Utredningen har även haft att ta ställning till om de särskilda som gäller för beskattningsregler folkpensionärerna bör ses över i detta sammanhang. Såsom i avsnitt 6.6 ovan innebär nuvarande regler att belysts folkpensionärerna är lägre beskattade än andra inkomsttai motsvarande inkomstlägen. Det bör särskilt framgare hållas att de f.n. tillämpade principerna för bestämmande av extra avdrag innebär att avdraget är direkt relaterat till storleken av folkpensionsförmånerna och därmed till basbeloppet. Avdraget anpassas på detta sätt automatiskt efter kostnadsutvecklingen. Vidare kommer varje ytterligare förstärkning av folkpensionsförmånerna att innebära att även beskattningssituationen blir mer gynnsam för folkpensionärerna genom att inkomstgränserna för det extra avdraget förskjuts. Det kan i detta sammanhang erinras om innehållet i det i avsnitt 5.3 redovisade förslaget av

pensionsålderskommittén. Leder förslaget till lagstiftning

kommer detta således att medföra inte endast ökade folkpensionsförmåner utan även ytterligare skattelättnader för folkpensionärer med låg sidoinkomst. Sammantagetger detta en väsentlig ökning av den disponibla inkomsten, vilket 129

belyses av tabell 8:1. Med hänsyn till det anförda har utredningen i princip inte ansett sig böra föreslå särskilda lättnader därutöver såvitt gäller nivån av skatteuttaget hos folkpensionärer. Med hänsyn till den ovan diskuterade skattereduktionen för låginkomsttagare i aktiv ålder kommer utredningen dock att föreslå viss utvidgning av rätten till extra avdrag för folkpensionärer. En annan fråga som sammanhänger med det extra avdraget är den be-

tydande marginaleffekt som uppkommer vid samtidig avtrapp-

ning av detta avdrag och av hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg (se avsnitt 6.6). Enligt tilläggsdirektiven den 2 juni 1972 har utredningen fått i uppdrag att särskilt uppmärksamma denna marginaleffekt. Skatteutskottet, som vid flera tillfällen haft att behandla samma fråga, har uttalat att det med hänsyn till folkpensionärernas i många avseenden gynnade ställning vid beskattningen inte torde vara möjligt att genom ytterligare åtgärder på beskattningsområdet komma till rätta med problemet angående folkpensionärernas marginaleffekt utan att göra betydande

avsteg från skatteförmågeprincipen (se SkU 1971:56 sid. 10,

jfr SkU 1972:32 sid. 18). Utredningen kan ansluta sig till

denna uppfattning och finner sig alltså f.n. inte kunna föreslå ändring av reglerna för avtrappning av extra avdrag; såsom kommer att framgå av det följande har utredningen däremot ansett det motiverat att föreslå åtgärder beträffande inkomstprövningsreglerna för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.

Beträffande det extra avdraget för folkpensionärer vill utredningen slutligen anföra följande. Vid sidan av de effekter som följer av avtrappningen föreligger ett särskilt problem, som sammanhänger med att avdraget för gifta pensionärer enligt nuvarande regler bestäms med hänsyn till båda makarnas inkomst och förmögenhet. Detta inslag av sambeskattning medför vissa mindre önskvärda effekter. Utredningen har sin uppmärksamhet riktad på frågan men anser att denna har sådan principiell betydelse att den inte bör behandlas i samband med föreliggande provisoriska förslag. Utredningen avser däremot att snarasteñer det att detta betänkande lagts fram ta upp det nu antydda 130

problemet och andra frågor som sammanhänger med folkpensionärernas beskattning och marginaleffekter till fortsatt behandling.

Det finns anledning att beröra ytterligare en fråga på inkomstbeskattningens område, nämligen den tröskeleffekt som kan förorsakas av reglerna om skattereduktion (s.k. hemmamakeavdrag). Reglerna om skattereduktion, skälet till att de infördes och innebörden av själva tröskeleffekten har redovisats i avsnitt 4.1.1, 5.1 och 6.3. Såsom därav framgått kan skattereduktionen ses som en ersättning för den tidigare föreliggande rätten för gift skattskyldig att

tillgodoräkna sig andre makens grundavdrag (ortsavdrag) i

de fall då denne inte själv kunnat utnyttja det. Reglerna har därför utformats så att skattereduktionen successivt reduceras allteftersom den sistnämnde maken kan utnyttja sitt grundavdrag. Vid 1970 års skattereform gjordes avvägningen på så sätt att det maximala reduktionsbeloppet bestämdes till 1 800 kr. och reduktionsfaktorn till 40 % (40 % av 4 500 = 1 800). Med hänsyn till den minskning av marginalskatten som utredningen i övrigt föreslå: i detta betänkande kan en reduktionsfaktor på 40 % framstå som väl hög. Vill man bestämma en lägre procentsats måste dock samtidigt det maximala reduktionsbeloppet, 1 800 kr.,minskas eftersom man torde böra hålla fast vid principen att rätten till reduktion helt skall ha upphört när makens grundavdrag är fullt utnyttjat. Bestäms reduktionsfaktorn t.ex. till 30 %, fordras en minskning av reduktionsbelop-

pet till 1 550 kr. (30 % av 4 500 = 1 350). I och för

sig framgår av departementschefens uttalanden i prop. 1970:70 att skattereduktionen var tänkt som ett provisorium. De arbetsmarknads- och socialpolitiska skäl som åberopades till stöd för skattereduktionens införande äger dock fortfarande giltighet. Frågan om ändring av skattereduktionen får dessutom enligt utredningens mening anses vara av sådan principiell innebörd att den inte lämpligen bör tas upp i detta betänkande. Utredningen har därför inte föreslagit någon ändring i fråga om reduktionsbelopp eller reduktionsfaktor.

Den hittills förda diskussionen angående åtgärder på be-

skattningsområdet har avsett inkomstbeskattningen. Utred-

ningen har också övervägt om en sänkning av mervärdeskatten kan användas som ett medel för att nå de i tilläggsdirektiven åsyftade effekterna. Det är emellertid uppenbart att det ena huvudsyftet med reformen, nämligen att åstadkomma en lindring av marginaleffekterna, över huvud taget inte kan uppnås genom sänkning eller differentiering av mervärdeskatten utan endast genom ändringar i inkomstbeskattningen samt i reglerna för sociala bidrag och avgifter. De åtgärder som utredningen anser erforderliga i detta hänseende tar i anspråk en betydande del av det ekonomiska utrymme som står till utredningens förfogande. Den obetydliga sänkning av mervärdeskatten som skulle kunna ske inom ramen för återstående kostnadsutrymme kommer att sakna fördelningspolitisk betydelse. Redan på grund av det anförda finner utredningen att en sänkning av mervärdeskatten inte kan förordas i förevarande sammanhang.

Det socialpolitiska området

Bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn utgår till ett mycket stort antal inkomsttagare. Det finns därför särskild anledning att uppmärksamma de marginaleffekter som på grund av avtrappning av bouppkommer stadstillägg. För att lindra dessa effekter kan olika principlösningar övervägas. En lösning, som diskuterats av

familjepolitiska kommittén (SOU 1972:34 sid.269 ff),är att

ersätta nuvarande inkomstprövning med en beskattning av bostadstilläggen. Differentiering av stödet skulle med en sådan metod åstadkommas genom progressiviteten i skatte- Kommittén ansåg detta vara en principiellt riksystemet. tig lösning som skulle innebära en samlad marginaleffekt av minskade bostadstillägg och ökad skatt och därmed större överblickbarhet över systemet och mindre slumpbetonade effekter. Med hänsyn till de ofördelaktiga fördelningspo-

litiska konsekvenser som kommittén konstaterade ansåg den sig dock inte böra förorda en övergång till beskattade bidrag. Skatteutredningen skall enligt sina huvuddirektiv pröva frågan om beskattning i stället för inkomstprövning av bidrag men anser denna fråga vara av så stor principiell betydelse att det inte är möjligt att behandla den i föreliggande betänkande. En annan metod för att lindra marginaleffekterna, som också blev familjepolitiska kommitténs förslag, är att införa en enhetlig reduktionsfaktor. Om procentsatsen och reduktionsgränsen avvägs på lämpligt satt kan man den vägen åstadkomma en lindring av marginaleffekterna. Det blir även enklare att anpassa inkomstprövningen efter den allmänna löneutvecklingen eftersom endast en reduceringsgräns behöver justeras, nämligen den gräns där bidraget börjar avtrappas. En ytterligare fördel med en enhetlig avtrappning är att denna metod möjliggör en bättre överblick över systemet. Eftersom införande av en enhetlig reduktionsfaktor alltså kan medföra många fördelar från de synpunkter utredningen har att beakta har utredningen ansett sig böra förorda denna sistnämnda metod. I avsnitt 8.1.3, där förslagets vidare utformning behandlas, redovisas utredningens överväganden och förslag beträffande storleken av reduktionsfaktorn och gränsen för avtrappning.

De inkomstdifferentierade avgifterna för samhällets barntillsyn kan medverka till att barnfamiljer, framför allt i mellaninkomstlägen, drabbas av höga marginaleffekter. Familjepolitiska kommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1972:54 sid. 300 ff) införande av enhetliga avgifter för att eliminera de marginaleffekter som uppkommer på grund av inkomstdifferentieringen. Skatteutredningen kan för sin del konstatera att ett sådant system givetvis skulle lindra marginaleffekterna. Frågan om enhetliga avgifter har emellertid andra aspekter som behöver ytterliövervägas innan utredningen är beredd att ta ställgare ning i detta avseende. Så länge balans inte råder mellan tillgång och efterfrågan på daghemsplatser gäller t.ex. att den relativt låga avgiftsnivå som systemet förutsätter kommer att medföra väsentligt ökade skillnader mellan 153

barntillsynskostnaderna för familjer med daghemsplats och sådana kostnader för familjer som inte kunnat få daghemsplats. Det bör emellertid framhållas att kommunförbuniet överväger att utfärda en ny rekommendation angående barntillsynsavgifter. Denna skulle innebära att spännvidden mellan lägsta och högsta avgift minskas och att inkomstintervallen för mellanstora och högre inkomster breddas, vilket medför att marginaleffekterna reduceras något för inkomsttagare i dessa inkomstskikt. Ett genomförande av denna rekommendation skulle därmed minska vissa av de olägenheter som följer av nuvarande taxesystem.

Folkpensionärer i lägre inkomstskikt kan som framgått av redogörelsen i avsnitt 6.6 träffas av höga marginaleffekter bl.a. på grund av avtrappningen av och hustrutillägg kommunalt bostadstillägg. Pensionsålderskommittên har uppmärksammat detta i sitt betänkande (SOU 1974:15) och framhållit vikten av att skatteutredningen prövar denna fråga. Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg reduceras f.n. med belopp motsvarande 50 % av den sidoinkomst som överstiger det s.k. avdragsfria dvs. 2 OOO kr. för beloppet, ensamstående och 1 500 kr. för gift pensionär. Det enklaste sättet att lindra dessa marginaleffekter är att göra avtrappningen mindre brant. En lägre reduktionsfaktor medför även en förstärkning av stödet till folkpensionärer med sidoinkomster som ligger inom och ett ovanför stycke det nuvarande avtrappningsskiktet. Utredningen anser iet motiverat att lindra marginaleffekterna för de folkpensionärer som har sådana sidoinkomster genom att minska avtrappningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Utredningens förslag redovisas närmare i avsnitt 8.1.5.

8.1.3 Förslag

I de närmast föregående avsnitten har redovisats de allmänna överväganden som ligger till grund för förslaget och har angivits vilka medel som meenligt utredningens ning bör användas för att tillgodose båda omläggningens huvudsyften. I detta avsnitt diskuteras den tekniska utformningen av förslaget och redovisas de individuella ef- 154

fekterna av olika komponenter. Den samlade efförslagets fekten för barnfamiljer och folkpensionärer samt totalkostnaden för förslaget redovisas i avsnitten 8.1.4 resp. Kommentarer till de författningsändringar som för- 8.1.5. slaget föranleder har samlats i avsnitt 9.

har ifrån att förslaget skall tilläm- Utredningen utgått fr.o.m. inkomståret 1975. Beräkningarna av individupas ella effekter avser därför i första hand att belysa förhållandena under detta år.

Sjukförsäkringsavgiften

av medel som kan använ- Vid den översiktliga inventeringen das för har utredningen funnit flera skatteomläggningen tala för att för lönskäl slopa sjukförsäkringsavgiften Dessa skäl kan sammanfattas enligt följande. Ett tagare. av har individuella effekter som är slopande avgiften önskvärda från synpunkt. Vidare innefördelningspolitisk bär en sådan reform att man kommer ifrån den nuvarande variationen i mellan olika kassor och att avgiftsuttag det administrativa förfarandet i avsevärd mån förenklas.

Såsom av för reglerna för sjukförframgått redogörelsen finansiering i avsnitt411.2 består sjukförsäksäkringens av en fast och en rörlig del. Den fasta avringsavgiften tas i ut av varje inskriven försäkrad giftsdelen princip som har inkomst, oberoende av om inkomsbeskattningsbar ten härrör från förvärvsarbete eller från kapital o.d. delen är däremot direkt beroende av förvärvs- Den rörliga inkomstens storlek. När utredningen hittills diskuterat om att sjukförsäkringsavgiften för löntagare frågan slopa har hela den egenavgift som en lönutredningen syftat på har att dvs. såväl den fasta som den rörlitagare betala, Från en särskild kunde det vara av värga delen. synpunkt de att behålla den fasta avgiftsdelen; det skulle nämligen fall vara att även i fortsättningen ta ut avi så möjligt vilket däremot möter svårighegift på kapitalinkomster, ter när hela avgiften slopas (se nedan). En begränsning av reformen till att endast omfatta den rörliga avgifts-

delen skulle emellertid innebära att den fördelåsyftade ningspolitiska effekten gick förlorad. Med en sådan begränsning skulle även i övrigt effekterna av reformen bli så pass obetydliga att denna enligt utredningens mening inte längre skulle vara meningsfull.

Utredningens förslag innebär därför att hela avgiften slopas för löntagarna. Storleken av avgiften under år 1974 har redovisats i tabell 6:2 kol. 2. Det har också nämnts att den enskilde inkomsttagarens nettokostnad för sjukförsäkringen blir lägre än själva avgiften på grund av att denna är avdragsgill vid taxeringen. Effekten av att avgiften slopas diskuteras nedan i samband med att utredningen presenterar sitt förslag till ny statsskatteskala m.m.

Såsom tidigare antytts föreslår utredningen att de anställdas sjukförsäkringsavgift ersätts av en höjd socialförsäkringsavgift för arbetsgivarna. Frågan om finansiering av reformen behandlas närmare i avsnitt 8.2 nedan och i det sammanhanget tas upp ett par av de följdfrågor som reformen aktualiserar. En av dessa frågor bör dock redan nu beroras.

Om hela - alltså även den fasta sjukförsäkringsavgiften - för måste man ta avgiftsdelen slopas löntagarnas del, ställning till hur avgiftsuttaget skall utformas för övriga inkomsttagare. Vad först beträffar inkomst av annat förvärvsarbete än anställning är det enligt utredningens mening uppenbart att sjukförsäkringsavgift även i fortsättningen bör tas ut på detta inkomstslag. Såsom närmare kommer att utvecklas i avsnitt 8.2 har utredningen endast ansett sig böra förorda vissa tekniskt betingade ändringar beträffande avgiftsuttaget på detta inkomstslag. En mer tveksam fråga är i vilken mån avgift fortfarande bör tas ut av försäkrade som inte har inkomst av förvärvsarbete men däremot inkomst av annan fastighet, kapital m.m. För dessa inkomsttagare innebär nuvarande att de system har rätt till sjukförsäkringens grundförmåner i form av sjukvårdsersättning men däremot inte till sjukpenning och 135

att de - om inkomsten upphov till statligt beskattger inkomst - betalar den fasta medan därningsbar avgiften, emot den rörliga avgiftsdelen inte blir aktuell för deras del. om egenavgiften för finansiering av sjukför- Frågan bör begränsas till inkomst av säkringens grundförmåner förvärvsarbete eller om den bör omfatta även övriga inkomstslag diskuterades av allmänna skatteberedningen (SOU 1964:25 sid. 189). Beredningen konstaterade att administra tiva skäl talade för en begränsning av avgiftsuttaget till inkomst av förvärvsarbete och att det avgiftsbortfall som skulle förorsakas av en sådan begränsning var tämligen 0men ansåg ändå att rättviseskäl med större styrbetydligt ka talade för att alla medborgare som kom i åtnjutande av grundförmånerna också skulle bidra till finansieringen och att avgift borde beräknas på samtliga deras inkomster. Det av beredningen åsyftade resultatet skulle enligt dess att underlaget för egenavgiften utförslag uppnås genom av de försäkrades sammanräknade nettoinkomst av gjordes olika förvärvskällor, sedan därifrån avräknats sådan anställningsinkomst, på vilken arbetsgivaravgift uttagits enligt beredningens förslag.

Skatteutredningen har för sin del gjort följande bedöm- De av allmänna skatteberedningen åberopade rättvisening. skälen äger i och för sig fortfarande giltighet. Samtidigt har dock de av beredningen omnämnda administrativa skälen för en av avgiftsuttaget vuxit i styrka. Skall begränsning i fortsättningen uttas på kapitalinkomster torde avgift man vara hänvisad till en lösning av det slag beredningen föreslog. Mot bakgrund av det system för avgiftsuttag som numera utvecklats skulle beredningens metod innebära inte endast att den administrativa vinsten av att slopa avgiften för löntagare gick förlorad utan även att förfarandet blev betydligt mer komplicerat än i dagsläget. De administrativa skälen har därför enligt skatteutredningens mening numera sådan att utredningen inte anser sig kunna styrka förorda annan lösning än att egenavgifter för sjukförsäki begränsas till inkomst av annat ringen fortsättningen förvärvsarbete.

Inkomstbeskattningen

Utredningens överväganden i det föregående avsnittet har lett fram till följande allmänna slutsatser angående de åtgärder som bör genomföras på inkomstbeskattningens område. Lindring av marginalskatten i mellaninkomstskikten bör åstadkommas genom övergång till fasta grundavdrag och samtidig justering av statsskatteskalan. Behovet av skattesänkning för inkomsttagare med lägre inkomster bör tillgodoses dels genom viss justering av statsskatteskalans nedre skikt, dels genom att de låginkomsttagare som inte är folkpensionärer och som alltså inte i den egenskapen i princip är berättigade till extra avdrag vid taxeringen, får ytterligare skattesänkning genom av visst avräkning belopp från den slutliga skatten.

I fråga om de statliga och kommunala föregrundavdragen slås alltså att de inte längre skall avtrappas när den statligt taxerade inkomsten överstiger 30 OOO kr. Någon annan ändring av reglerna för grundavdrag föreslås i princip inte. Det förutsätts alltså att avdragen även i fortsättningen skall uppgå till 4 500 kr. för varje individ vid statlig och kommunal taxering. Gift skattskyldig får inte utnyttja sin makes grundavdrag men behåller rätten till skattereduktion med högst 1 800 kr. när maken inte kan utnyttja sitt grundavdrag.

Vid utformningen av den nya statsskatteskalgn måste flera omständigheter beaktas. Av skäl som tidigare redovisats är utrymmet för sänkning av skattesatsen i de lägre skikten begränsat. Skalan får i denna del avvägas så att den tillsammans med den samtidigt föreslagna skatteavräkningen i skälig mån tillgodoser behovet av skattesänkning för låginkomsttagare. Vid utformningen av skalans övriga delar måste hänsyn tas till att den nuvarande skalan grundas på avtrappade grundavdrag. I samband med övergången till fasta grundavdrag måste statsskatteskalan justeras så att den i erforderlig mån kompenserar för det bortfall av både statlig och kommunal inkomstskatt, som annars äger rum i de inkomstskikt där grundavdragen f.n. reduce- 138

ras eller är helt eliminerade. Vid bestämmande av skattesatsen i mellaninkomstskikten bör å andra sidan samtidigt beaktas önskemålet att där lindra marginalskatten. Vad beträffar högre inkomstskikt kan konstateras följande. Vid oförändrade skattesatser i dessa skikt skulle de föreslagna ändringarna beträffande grundavdragen och statsskatteskalans lägsta och mellersta skikt medföra skattelättnader som successivt steg med årsinkomsten för att vid en årsinkomst på ca 200 000 kr. och en kommunal utdebitering på 24 kr./skr. nå ett belopp på drygt 2 500 kr. Enligt utredningens mening bör av fördelningspolitiska skäl denna skattelättnad begränsas och vid de högsta inkomsterna helt elimineras genom kompenserande höjning av skattesatsen i skalans övre delar; samtidigt är det dock från olika synpunkter önskvärt att inte i någon mer betydande grad höja marginalskatten i systemet.

Efter avvägning av nu anförda synpunkter föreslår utredningen att statsskatteskalan får följande nya utformning:

Skattesats inom Beskattningsbar

150 Det bör framhållas att en direkt jämförelse mellan den föreslagna statsskatteskalan och nu gällande skala ger en missvisande bild på grund av de väsentliga ändringarna beträffande grundavdragen och utredningens förslag om skatteavräkning för låginkomsttagare. Innebörden av förslaget på inkomstbeskattningens område framgår först när samtliga dessa faktorer beaktas.

Den särskilda skatteavräkningen för låginkomsttagare föreslås bli 250 kr./år för inkomsttagare, vars statligt taxe- “ sou 1974:20 139

rade inkomst inte överstiger 36 OOO kr. Avräkning bör medges individuellt för varje inkomsttagare och alltså utan hänsyn till makes inkomstförhållanden. Detta betyder att två makar som båda är inkomsttagare kan få rätt till skatteavräkning med tillsammans 500 kr./år. De övriga förutsättningar som bör gälla för avräkningen och önskvärdheten av samtidiga ändringar i reglerna om extra avdrag för folkpensionärer diskuteras i ett sammanhang sedan de individuella verkningarna av utredningens förslag redovisats.

För att få en rättvisande bild av vad utredningens förslag innebär för den enskilde inkomsttagaren bör man beakta den sammanlagda effekten av sjukförsäkringsavgiftens slopande, ändringarna beträffande skatteskala och grundavdrag samt skatteavräkning för låginkomsttagare. I det följande redovisas denna sammanlagda effekt och även verkningarna av de särskilda komponenterna. Beräkningarna avser i princip att belysa skillnaden i total inkomstskatt, genomsnittlig skattesats och marginalskattesats år 1975 (= 1976 års

taxering) när förslagets regler tillämpas i stället för

nuvarande regler. Det har antagits att sjukförsäkringsavgiften slopats fr.o.m. inkomståret 1975 och att den nya skatteskalan m.m. tillämpas på inkomster som förvärvats detta år. Vid beräkning av effekten av att sjukförsäkringsavgiften slopas har också antagits att något avdrag för sjukförsäkringsavgift inte längre förekommer. Därvid har alltså bortsetts ifrån att de inkomsttagare som på grund av sina inkomster under år 1974 pâförts sjukförsäk-

ringsavgift1 har kvar rätten att vid 1976 års taxering

göra avdrag för denna avgift. Från fördelningspolitisk synpunkt bör uppmärksammas att denna avdragsrätt får stör-

re effekt i högre inkomstlägen än i lägre. Detta beror på

att avgiften är större vid högre inkomster och på att skattesystemet är progressivt.

En uppfattning om verkningarna av den kvarvarande avdrags-

1Denna avgift påförs år 1975 i samband med debitering av

slutlig skatt enligt detta års taxering och är enligt 46 § 2 mom. första stycket punkt 3) KL avdragsgill vid 7976 års taxering. 140

rätten v sr följande sammanställning? (avrundade tal):

Årsinkomst, tkr Verkan av avdragsrätten,

vid 1976 års taxering,kr.

(genomsnitt för riket)

10 130 20 190 30 290 40 410 50 540 60. 640 70 690 80 790 100 790 150 830 I tabellerna 8:2 - 4 redovisas resultatet av utredningens förslag. Redovisningen, som inte innefattar ovannämnda verkningar av kvarvarande avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift, avser löntagare utan förvärvsavdrag eller skatte-

reduktion (hemmamakeavdrag). Den kommunala utdebiteringen

har antagits vara 24 kr./skr. Från tabellerna 8:2 och 0:3 kan göras den sammanställning som återges på nästa sida.

Av sammanställningen framgår bl.a. att den procentuella skattesänkningen är störst vid inkomster upp till 20 000 kr. Räknat i kronor är skattesänkningen däremot störst vid årsinkomst mellan 50 000 och 100 000 kr.; i dessa inkomstlägen uppgår den till drygt 2 000 kr.

Marginalskatteändringarna framgår av tabell 8:4 som visar marginalskatten vid ökning av inkomsten från ett i kol. 1 angivet belopp till närmast högre belopp i samma kolumn. Den väsentliga minskningen äger rum i inkomstskikten mellan 30 000 och 50 000 kr., där den maximalt motsvarar drygt 10 procentenheter. En viss ökning av marginalskatten inträder av förut angivna skäl vid högre inkomster.

Ökningen stannar dock vid 1 - 3 procentenheter. Det bör

observeras att den totala inkomstskatten enligt förslaget minskar vid årsinkomster upp till ca 190 OOO kr.

7Vid dessa beräkningar har inkomstökningen från år 1974

till år 1975 förutsatts uppgå till 8 %.

Årsinkomst, Total skatte- Härav ändring p.g.a

tkr. ändring p.g.a skatteav-.

slopad sjuk- ändrade grund-

försäkrings- avdrag och räkning avgift skatteskala (250 kr.) kr. kr. kr. 297 - 250 - 250 366 393 - 250 306 358 411 441 337 337 337 -313 313 254 254

SOU 1974:?U

Utredningen övergår härefter till att diskutera vissa ytterligare frågor som rör förslaget om skatteavräkning för låginkomsttagare.

Vad först beträffar terminologin har utredningen övervägt olika alternativ. Mindre lämpligt är uttrycket skatteavdrag, eftersom det redan används i uppbördsförordningen för att beteckna det preliminärskatteavdrag som verkställs

av arbetsgivare (39 § uppbördsförordningen). Termen skat-

tereduktion bör liksom hittills reserveras för s.k. hemmamakeavdrag. Utredningen har stannat för alternativet skatteavräkning.

Som redan framgått föreslår utredningen att skatteavräkning medges med 250 kr. och att avräkningsrätt tillkommer inkomsttagare i aktiv ålder, under förutsättning att statligt taxerad inkomst inte överstiger 36 000 kr. Det hade i och för sig varit önskvärt att kunna föreslå ett större avräkningsbelopp. Inom det anvisade kostnadsutrymmet är dock enligt utredningens mening någon ökning av beloppet inte möjlig så länge inte kretsen av avräkningsberättigade kan väsentligt begränsas, t.ex. genom regler som beak- J tar den faktiska utkomstsituationen. Såsom tidigare utvecklats har det dock inte varit möjligt att inom ramen för ett provisoriskt förslag gå längre när det gäller avgränsning av avräkningsberättigade inkomsttagare än att föreslå ett par enkla schablonregler. Som en förutsättning för skatteavräkning föreslås att inkomsttagaren skall ha fyllt 16 år den 1 november under beskattningsåret. Inkomsttagare under 16 år torde regelmässigt inte vara beroende av den egna inkomsten för sin försörjning. I den mån de utför förvärvsarbete har detta vanligen karaktär av ferie- eller praktikantarbete. Man bör i sammanhanget beakta att allmänt barnbidrag utgår till barn under 16 år och att familjen kan vara berättigad till stöd i form av bl.a. och statskommunalt - Vidastatligt bostadstillägg. re föreslås att hänsyn såtillvida tas till arten av den skattskyldiges inkomster att rätten till skatteavräkning görs beroende av att denne har A-inkomst på minst 4 kr.

Till grund för detta förslag ligger följande överväganden. De skäl som motiverat skatteavräkningen har främst giltighet i fråga om inkomsttagare som har låg inkomst av förvärvsarbete eller som på grund av sjukdom eller arbetslöshet inte kunnat arbeta. Med denna utgångspunkt borde skatteavräkning medges endast mot inkomstskatt, som belöper på inkomst av förvärvsarbete eller på ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet, men däremot inte mot skatt som är hänförlig till kapitalinkomster m.m. En ordning enligt vilken avräkning medgavs endast mot skatt som belöper på vissa särskilda inkomstslag skulle dock alltför mycket komplicera förfarandet. Det bör däremot enligt utredningens mening vara praktiskt möjligt att kräva att den skattskyldiges inkomster till åtminstone någon del skall bestå av inkomst av förvärvsarbete eller motsvarande. Det har ansetts naturligt att anknyta till det i skattelagstiftningen redan tillämpade begreppet A-inkomst, som i princip omfattar bl.a. inkomst av förvärvsarbete, sjukpenning och ersättning vid arbetslöshet men däremot inte kapitalinkomster. Som minimibelopp har utredningen föreslagit 4 500 kr.; om en inkomsttagare inte har A-inkomst på detta belopp men ändå påförs inkomstskatt, måste detta bero

antingen på att han endast har kapitalinkomst (B-inkomst)

eller på att han har B-inkomst vid sidan av en A-inkomst som inte är tillräckligt stor för att ensam medföra någon skatt. Utredningen är medveten om att det här föreslagna kravet på viss minsta A-inkomst medför att en uppdelning på A- och B-inkomst i fortsättningen måste göras även i vissa fall där detta f.n. inte är nödvändigt. Det måste dock antas att taxeringsnämnderna i regel inte har någon svårighet att med hjälp av deklarationerna avgöra om kravet på viss minsta A-inkomst är uppfyllt och att de genom en enkel markering kan meddela detta till debiteringsmyndigheten.

Vid den hittills förda diskussionen angående skatteavräkningen och vid beräkningarna av individuella effekter har utredningen utgått ifrån att avräkningsrätten upphör när statligt taxerad inkomst överstiger 36 000 kr. En reav denna innebörd medför naturligtvis en tröskelefgel 144 sou 1974:20

fekt när skattskyldigs inkomst på grund av ett tillskott passerar den angivna gränsen. Utredningen har övervägt om det är att mildra tröskeleffekten genom en före-

lämpligt

skrift att avräkningsbeloppet successivt skall avtrappas i inkomstskikten strax över 36 OO0 kr. Även om det i och för sig kunde vara önskvärt att mildra effekten, kommer å andra sidan en avtrappningsregel att komplicera avräkningsförfarandet mer än som är motiverat med hänsyn till det relativt ringa avräkningsbeloppet. Utredningen föreslår därför ingen avtrappningsregel.

Förslagets provisoriska karaktär gör det angeläget att reglerna även i övrigt får en så enkel utformning som möjligt. Till skillnad från nuvarande skattereduktion

(hemmamakeavdrag) behöver skatteavräkningen enligt utred-

ningens mening inte göras beroende av viss tids bosättning i Sverige. Inte heller torde det vara nödvändigt att vid bedömningen av om en skattskyldig med hänsyn till inkomstens storlek är berättigad till avräkning ta hänsyn

till inkomst som beskattats enligt förordningen (1958:295)

om sjömansskatt.

Av det föregående har framgått att skatteavräkningen förutsätts ske vid debiteringen av slutlig skatt. Den kommer således att administreras av lokal skattemyndighet. Avräkningen bör medges mot samma skatter och avgifter som kommer i fråga för nuvarande skattereduktion. Den bör beaktas även vid uppbörd av preliminärskatt. Detta betyder i fråga om preliminär A-skatt, att avräkningen bör inarbetas i källskattetabellerna. Vad som bortfaller vid skatbör - samma sätt som i om teuppbörden på gäller fråga skattereduktion - helt bäras av staten.

En utgångspunkt för förslaget om skatteavräkning har varit att de låginkomsttagare som inte i egenskap av folkpensionärer har rätt till extra avdrag vid taxeringen, i annan form bör få särskild skattelättnad. Av detta följer att skatteavräkningen i princip inte berör folkpensionärerna. Med uttrycket folkpensionärer åsyftas i detta sammanhang sådana inkomsttagare som avses i 50 § 2 mom. 145

fjärde stycket KL, dvs. skattskyldiga vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension. Om den son är folkpensionär i denna mening saknar eller har låg s.doinkomst, har han rätt till extra avdrag enligt de gruncer som riksskatteverket fastställer. Enligt dessa grunder har dock en folkpensionär, vars taxerade inkomst understiger 36 000 kr. inte alltid rätt till extra avdrag. Detta beror i vissa fall på de inkomstgränser som tillämpas en-

ligt tabellerna för extra avdrag (jfr tabell 6:19). En an-

nan anledning är att det extra avdraget till skillnad från den föreslagna skatteavräkningen i vissa fall rediceras på grund av den skattskyldiges förmögenhet samt bestäms med hänsyn till makars sammanlagda inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Av det anförda framgår att en sanordning mellan reglerna för skatteavräkning och extra avdrag fordras för att förhindra att folkpensionärer i Vissa fall får högre skatt än låginkomsttagare i aktiv ålder. Från teknisk synpunkt är det lämpligare att justera reglerna om extra avdrag än att införa rätt till skatteavräkning för folkpensionärer i vissa inkomstlägen. Utrecningen föreslår därför att rätten till extra avdrag utvidgas på så sätt att alla folkpensionärer vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. garanteras extra avdrag med visst minsta belopp. Detta belopp bör avvägas så att det ger i princip samma skattelättnad som skatteavräkningen. Utredningen bedömer att ett extra avdrag med 500 kr. i de aktuella inkomstlägena bör ungefärligen motsvara ett avdrag från skatten på 250 kr. Med känsyn till utformningen av reglerna om skatteavräkning bör minimiavdraget medges oberoende av förmögenhet och utan hänsyn till makes inkomster. Detta betyder bl.a. att gift folkpensionär, som f.n. på grund av makes inkomst inte har rätt till extra avdrag, enligt förslaget får minimiavdrag med 500 kr. Förslaget motverkar härigenom i någon mån de mindre önskvärda effekter som sambeskattningen vid bestämmande av extra avdrag i vissa fall kan medföra. Det kan tilläggas att, om i sitt fortskatteutredningen satta arbete rörande folkpensionärernas beskattningsregler skulle finna det möjligt att föreslå en individualisering av det extra avdraget i dess det nu förehelhet, 146

slagna individualiserade minimiavdraget bör underlätta en sådan lösning.

Utredningen vill avslutningsvis framhålla att ovan framlagda förslag föranleder följdändringar beträffande grunderna för beräkning av sjömansskatt.

Bostadstillägg m.m.

För att åstadkomma en lindring i de marginaleffekter som uppkommer på grund av avtrappning av bostadstillägg förordar utredningen såsom tidigare anförts att en enhetlig reduktionsfaktor införs. En förutsättning för att uppnå den åsyftade lindringen av marginaleffekterna är naturligtvis att reduktionsfaktorn sätts relativt lågt. Ju lägre reduktionsfaktorn är, desto mindre blir marginaleffekterna. Ser man därför endast till marginaleffekterna skul- _le det vara önskvärt med en mycket låg reduktionsfaktor. En annan följd av en låg avtrappning är dock att bostadstillägg kommer att utgå mycket högt upp i inkomstskikten. Det erinras om att familjepolitiska kommittén, som föreslog en enhetlig reduktionsfaktor på 15 %, kunde konstatera att detta innebar att stödet skulle komma att utgå betydligt högre upp i inkomstlägena än vid tillämpning av nuvarande system. Kommittén ansåg det dock i och för sig inte orimligt att familjer med fyra eller flera barn och fick stöd ända i 50 000 mycket hög hyra upp inkomstläget 70 OOO kr./år med beaktande av den försörjningsbörda som många barn utgör.

Skatteutredningen har för sin del gjort följande avvägning. Den påtalade följden av en alltför låg reduktionsfaktor leder till slutsatsen att faktorn inte bör bestämmas till lägre än 15 %. Å andra sidan skulle en högre faktor motverka syftet att lindra marginaleffekterna. Skatteutredningen ansluter sig därför till familjepolitiska kommitténs förslag som innebär en reduktionsfaktor på 15 %. Samtidigt måste man justera gränsen för avtrappning dels för att liksom under tidigare år beakta den allmänna inkomstutvecklingen och dels för att förhindra att Vissa 147

som har inkomster i det skikt där avtrappinkomsttagare, sker efter 12 %, skall behöva vidkännas bidragsning idag minskning vid övergången till en reduktionsfaktor på 15 %. Utredningen föreslår därför att reduceringsgränsen höjs med 3 000 kr. och alltså bestäms till taxerad inkomst på 26 000 kr./år för barnfamiljer och 21 OOO kr./år för låginkomsttagare utan barn.

De föreslagna inkomstprövningsreglerna gäller i första hand de bostadstilläggen som enligt vad.s0m restatliga dovisats tidigare har karaktären av inkomstprövad komplettering av de allmänna barnbidragen. Dessa reduceringsregler tillämpas emellertid enligt nuvarande system även på de statskommunala bostadstilläggen. I det hyresanknutna redovisas de samlade effekterna på båda bidraföljande gen.

För att belysa vad utredningens förslag innebär beträffande marginaleffekten av bostadstilläggens avtrappning jämförs i följande uppställning marginaleffekten enligt nuvarande och förslag vid en inregler enligt utredningens komstökning som faller inom ramen för de angivna intervallen. avser inkomstprövningen för bidrags- Beräkningarna året 1975; till grund för denna ligger 1973 års inkomster. Vid av nuvarande regler har förutsatts att tillämpning för avtrappningen justerats från år 1974 till gränserna år 1975 på sätt framgår av uppställningen.

Taxerad Marginaleffekt vid inkomst-

inkomst

11975 års inkomst) prövning bidragsåret 1975 Skillnad

Barnfamiljer Övriga

Förslaget

Nuv.reg1er

00 ,o ao

-20 000 0 0 - -25 000 25 000-26 000 20 000-21 000 12 0 -12 26 000-28 000 21 000-23 000 12 15 + 3 000 18 - 3 28 000-36 000 23 000-31 15 000- 24 15 - 9 36 000- 31

att - bortsett från Av uppställningen framgår förslaget inom ett smalt inkomstskikt - leder till en mindre ökning av marginaleffekten. Det bör framhålbetydande lindring las att även inkomsttagare inom det skikt där en Viss ök-

av uppkommer får en totalt sett lägning marginaleffekten re reduktion av bidragsbeloppet enligt förslaget eftersom reducering inte sker i närmast lägre skikt. någon

innebär även en förstärkning av bostadsstödet Förslaget framför allt för flerbarnsfamiljer i mellaninkomstlägen, vilket av Tabellen visar även det nyss

belyses tabell_§i§.

förhållandet att bostadstillägg kommer att utgå påtalade i inkomstskikt än i nuläget. Som exempel kan nämnas högre att kan till en familj med tre barn upp till bidrag utgå en taxerad inkomst på 75 200 kr. och till en familj med fem barn till en taxerad inkomst på 95 200 kr. Det upp dock endast under förutsättning att även sagda gäller statskommunalt bostadstillägg utgår och att familjens bostadskostnad till eller överstiger de övre hyresuppgår gränserna. Om enbart statligt bostadstillägg utgår, upphör detta för dessa familjetyper vid en inkomst på 43 200 kr. 55 200 kr. För en- och tvåbarnsfamiljer kommer i resp. det bostadstillägget att upphöra vid regel hyresanknutna inkomster ca 000 - 55 OOO kr. Utredningen är medvepå 45 ten om att det såväl från administrativa som fördelningskan resas invändningar mot att låta politiska synpunkter stödformer utgå i så höga inkomstlägen som inkomstprövade kan bli fallet enligt utredningens förslag. Med hänsyn till att denna effekt är begränsad till de hyresanknutna och att hela det bostadspolitiska området f.n. bidragen är föremål för en översyn har dock utredningen inte ansett ha anledning att här gå närmare in på denna fråga. sig

Av den som lämnats i avsnitt 4.2.1 framgår redogörelse att till studiebidrag fungerar i huinkomstprövat tillägg vudsak som ett statligt bostadstillägg och att förlängt av så att en familj som avtrappningen tillägget anpassats har för det bortfall statligt bostadstillägg kompenseras som inträffar när barnet fyller 17 år, under förutsättning att barnet studerar. Av detta följer att en ändring av för av bostadstillägg bör medföra reglerna avtrappning att för avtrappning av inkomstprövat tillägg till reglerna studiebidrag ändras i motsvarande mån.

Vad därefter beträffar de höga marginaleffekter som kan uppkomma för folkpensionärer i lägre inkomstskikt har utredningen som tidigare anförts funnit att dessa kan lindras-genom att en lägre reduktionsfaktor tillämpas vid avtrappningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Avtrappning sker enligt gällande regler med hälften av den sidoinkomst, som överstiger det s.k. avdragsfria beloppet. Utredningen föreslår här att avtrappningen i stället sker med en tredjedel av nämnda sidoinkomst. Effekterna av utredningens förslag i detta avseende framgår av tabellerna 8:6 och 8:7. visar att man

2§§gll§n_§i§ genom

att sänka reduktionsfaktorn förskjuter avtrappningen uppåt i inkomstskikten och får en samtidigt lägre marginaleffekt inom avtrappningsskiktet. Vidare blir skillnaden i marginaleffekt vid övergången från avtrappningsskiktet till närmast högre inkomstintervall mindre markerad. Av tabell 8:7 framgår att den föreslagna ändringen av avtrappningsreglerna innebär en inte obetydlig förstärkning av tilläggen under förutsättning av oförändrad bidragsnivå.

8.1.4 Sammanlagda effekter av förslaget

Tidigare i detta avsnitt har redovisats effekterna av de särskilda komponenterna i utredningens förslag. För skattskyldiga, som inte har förvärvsavdrag eller skattereduktion med 1 800 kr. och inte heller får bostadstillägg, kan från tabellerna 8:2-4 utläsas vad förslaget innebär i fråga om lindring av marginalskatt, av disförändring ponibel inkomst m.m. För - och då i övriga skattskyldiga synnerhet barnfamiljer med bostadstillägg - måste dock effekterna av de föreslagna ändringarna beträffande skatter och bidrag summeras. Nedan redovisas till en början de sammanlagda effekterna för några familjetyper, som särskilt berörs av föreslagna ändringar i inkomstprövningsreglerna för bostadstillägg.

I tabellerna 8:8 och 8:9 visas ändringen av disponibel inkomst år 1975 om förslaget tillämpas i stället för nuvarande regler dels för gift skattskyldig, vars make saknar 150 sou 20 1974:

inkomst, och dels för makar med lika stora inkomster. Av tabellerna framgår att de föreslagna ändringarna beträffande bostadstilläggen innebär en betydande förstärkning av den disponibla inkomsten för barnfamiljer i mellaninkomstlägen; i Vissa fall upp till ca 1 200 kr. för enbarnsfamiljer och 1 500 kr. för tvåbarnsfamiljer. Som exempel kan nämnas att en tvåbarnsfamilj där makarna har lika stora inkomster om sammanlagt 60 000 kr./år får en ökning av den disponibla inkomsten med 2 904 kr., Varav 1 362 kr. utgör ökat bostadstillägg.

Förändringen av marginaleffekten vid en tillämpning av förslaget jämfört med nuvarande regler belyses av tabellerna 8:10 och 8:11 för ovannämnda familjetyper. Beträffande den metod som använts för att beräkna marginaleffekten hänvisas till den redogörelse för beräkningssättet som lämnats i avsnitt 6.5. Av tabellerna kan utläsas bl.a. att marginaleffekten i regel minskar avsevärt för barnfamiljer i mellaninkomstlägena. Här kan nämnas att sänks med - för marginaleffekten 6,2 15,0 procentenheter en tvåbarnsfamilj, där endast ena maken har inkomst, i 30 000 - 60 000 och med inkomstläget kr./år 8,2 9,9 procenmmheter för en tvåbarnsfamilj, där makarna har lika stora inkomster om sammanlagt 45 000 - 60 000 kr./år. De ökningar av marginaleffekten som uppkommer i vissa inkomstlägen under ca 90 000 kr./år beror i huvudsak på att bostadstillägg enligt förslaget utgår vid högre inkomster än enligt nuvarande regler och att därför en avtrappningningseffekt uppstår i vissa inkomstlägen, där bostadstilllägg f.n. inte utgår. Som exempel kan nämnas att en enbarnsfamilj där makarna har lika stora inkomster om sammanlagt 60 O00 kr./år visserligen får en höjning av marginaleffekten med 10,5 procentenheter men samtidigt erhåller en ökning av den disponibla inkomsten med 2 532 kr., varav 990 kr. utgör ökat bostadstillägg.

Som framgått av redogörelsen för pensionsålderskommitténs förslag (se avsnitt 5.5) innebär detta en väsentlig förbättring av de förmåner som utgår på grund av folkpensioneringen. Om förslaget leder till lagstiftning är det av 151

intresse att se hur de kombinerade effekterna av pen-

sionsålderskommitténs och skatteutredningens förslag på-

verkar den disponibla inkomsten för ensamstående folkpensionär och för makar, som båda är folkpensionärer. Av tabell 8:12 framgår att ökningen av den disponibla inkomsten från år 1974 till år 1975 i förhållande till sidoinkomsten blir betydande för folkpensionärer med låga och medelsto- .om ra inkomster. Som exempel kan nämnas att den disponibla L* inkomsten för ensamstående folkpensionär med en sidoinkomst på 5 000 kr. antas öka med 1 325 kr. och för makar, som båda är folkpensionärer och har en sammanlagd sidoinkomst på 10 000 kr. med 2 981 kr. I den mån sidoinkomsten består av ATP kommer även denna att öka med 7,1 %. Det genomsnittliga basbeloppet har nämligen uppskattats till 8 450 kr. för år 1974 och till 9 050 kr. för år 1975.

8.1.5 Kostnadsberäkning

En beräkning av totalkostnaden för att genomföra utredningens ovan redovisade förslag måste grundas på antaganden om inkomstfördelningen år 1975 och senare. Såsom framhållits i avsnitt 7.1 blir sådana antaganden osäkra bl.a. på grund av den väsentliga ändring av inkomstbegreppet som ägt rum i och med att skatteplikt fr.o.m. år 1974 införts för sjukpenning och ersättning vid arbetslöshet.

Kostnadsberäkningen avser i princip förhållandena under

år 1975 och har skett i detta års priser. Liksom vid öv-

riga beräkningar avseende år 1975 har antagits att basbeloppet den 1 januari 1975 är 8 900 kr. och att det under året genomsnittligt uppgår till 9 050 kr.

Slqpande av sjukförsäkringsavgiften för löntagare

Utredningens förslag beräknas för år 1975 innebära ett bortfall av sjukförsäkringsavgifter på sammanlagt 2 950 milj. kr. Å andra sidan medför avgiftens slopande ökade skatteintäkter för staten och kommunerna på grund av att 152 sou 1974:20 4

24041:

de inkomsttagare som berörs av förslaget inte längre vid inkomsttaxeringen gör avdrag för sjukförsäkringsavgift. Vid beräkning av totalkostnaden för förslaget har utredavräknat motsvarande intäktsökningen, nämliningen belopp 820 milj. kr. för staten och 780 milj. kr. för kommugen nerna. Denna effekt vid inkomstbeskattningen inträffar dock först vid 1977 års taxering. Löntagarna har vid 1976 års taxering fortfarande rätt att göra avdrag för sjukförmen hänför sig till 1974 års insäkringsavgift, avgiften komster och alltså till inkomstförvärv före reformens ikraftträdande. Utredningen har vid beräkningen av reformens totalkostnad bortsett från denna eftersläpande avdragsrätt.

Ändringar beträffande grundavdrag och skatteskala

till fasta kan för kommunerna an-

Övergången grundavdrag

tas medföra ett skattebortfall på 1 340 milj. kr. För staten kan skattebortfallet på grund av denna övergång och den samtidiga justeringen av skatteskalan beräknas till 1 270 milj. kr.

Skatteavräkning för låginkomsttagare m.m.

Antalet inkomsttagare som år 1975 (1976 års taxering) be-

rörs av skatteavräkningen har uppskattats till 2,3 miljoner. Bland dem ingår ett mindre antal, för vilka inkomstskatten före avräkningen och därmed också avräkningsbeloppet understiger 250 kr. Totalkostnaden för skatteavoch den utvidgningen av det extra avräkningen samtidiga för har beräknats till 580 milj. draget folkpensionärerna kr. Härav torde 10 å 15 milj. kr. hänföra sig till det extra Huvudparten av sistnämnda belopp faller avdraget. på kommunerna.

Ovriga åtgärder

Införandet av en enhetlig reduktionsfaktor på 15 % för botill barnfamiljer och låginkomsttagare utan stadstillägg barn och den samtidiga justeringen av inkomstgränsen be- 153

räknas kosta staten 60 milj. kr. och kommunerna 20 milj. kr. Den lindrigare avtrappningen av och komhustrutillägg munalt bostadstillägg för folkpensionärer beräknas kosta kommunerna 70 milj. kr. och staten 10 milj. kr.

Sammanfattning

Den sammanlagda kostnaden för utredningens blir i förslag härmed - 1 600 + 1 340 enlighet (2 950 + 1 270 4 580 + 80+ + 80 =) 4 700 milj. kr.

Som redan framgått har beräkningarna utförts i ett beräknat genomsnittligt penningvärde för år 1975. Uttrycks kostnadsbeloppet i penningvärdet vid den tidpunkt då skatteutredningen fick de aktuella tilläggsdirektiven motsvarar det drygt 4 miljarder kr.

De nu utförda beräkningarna avser kostnaderna vid fullt genomslag av reformen. De inkluderar således inte det belopp på 1,6 miljarder kr. som tillkommer för övergångsåret 1975 på grund av den för eftersläpande avdragsrätten sjukförsäkringsavgift.

8.2 Finansiering

Enligt tilläggsdirektiven åligger det utredningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar för förslaget. Utredningen har ansett att uppdraget i denna del innebär följande. Utredningen har inte att pröva finansieringsfrågan från konjunktur- och stabiliseringspolitiska synpunkter och skall inte överväga möjligheterna till finansiering genom budgetunderskott och lån. I stället har utredningen att utgå ifrån att reformkostnaden i princip skall erhålla full statsfinansiell täckning. Uppgiften är att ange vilka inkomstkällor som under denna bör använförutsättning das.

Med hänsyn till skatteomläggningens provisoriska karaktär har utredningen ansett att finansieringen bör ske genom 154

ett fåtal tekniskt enkla åtgärder och helst genom anlitande av en enda eller en huvudsaklig finansieringskälla. De enda beskattningsformer som var för sig kan tänkas ge belopp av den storleksordning det här är fråga om är mervärdeskatten och produktionsfaktorbeskattningen. En höjning av mervärdeskatten skulle delvis motverka de åtgärder som i betänkandet föreslagits i syfte att tillgodose behovet av skattesänkning för låginkomsttagare. Utredningen vill bl.a. med hänsyn härtill inte förorda finansiering genom mervärdeskatt.

Med produktionsfaktorskatter avses skatter som tas ut hos företagen på basis av kostnaderna för olika produktionsfaktorer såsom arbetskraft, energi, råvaror och investeringsvaror. Frågor angående utformning och verkningar av produktionsfaktorbeskattningen behandlas inom såväl företagsskatteberedningen som skatteutredningen. Även i den skattepolitiska debatten har dessa frågor på senare tid ägnats stor uppmärksamhet. Diskussionen har bl.a. rört möjligheterna att helt eller delvis ersätta den personliga inkomstskatten på löneinkomster med en hos företagen uttagen skatt på löneutbetalningar (löneskatt).

Vid 1972 och 1973 års skatteomläggningar finansierades sänkningen av den statliga inkomstskatten resp. slopandet av folkpensionsavgiften genom höjning av arbetsgivaravgifterna. I skatteutredningens nu aktuella tilläggsdirektiv anges också att finansieringen av utredningens förslag kan tänkas ske genom skatteuttag på produktionen efter principer liknande dem som tillämpats vid de två senaste skatteomläggningarna.

Utredningen har med hänsyn härtill haft särskild anledning att pröva möjligheterna att finansiera förslaget genom _ skatt uttagen på produktionen. I samband med utarbetandet av ett provisoriskt förslag har det inte varit möjligt att utreda förutsättningarna för någon ny form av produktionsfaktorbeskattning. De viktigaste av de nuvarande produktionsfaktorskatterna är energiskatten och arbetsgivaravgifterna. Energiskatten beräknas i 1974 års finansplan 155

avkasta drygt 2 miljarder kronor under budgetåret 1974/75. Härav emellertid att den skulle kunna användas baframgår ra som ett till någon annan huvudsaklig finankomplement sieringskälla. Med hänsyn bl.a. till senare tids avsevärda på flytande bränsle anser utredningen att prishöjningar av f.n. inte kan iren höjning energiskatten ifrågakomma. betsgivaravgifterna däremot ger en betydande avkastning. Sålunda beräknas den allmänna arbetsgivaravgiften tillsammans med vissa socialförsäkringsavgifter från direktdebiterade arbetsgivare under budgetåret 1974/75 ge intäkter om sammanlagt ca 14 miljarder kronor. Enligt utredningens är arbetsgivaravgifterna enda tänkbara finanuppfattning sieringsmedel på produktionsfaktorbeskattningens område. En höjning av dessa avgifter framstår i dagsläget som den enda finansieringskälla som kan ge belopp av tillräcklig storleksordning. Om inkomstskattesänkningen kombineras med en höjning av arbetsgivaravgifterna får reformen delvis samma principiella innebörd som 1973 års skatteomläggning. Avgiftshöjningen måste självfallet kombineras med de konjunkturpolitiska åtgärder som med hänsyn till förhållandena vid genomförandet kan anses påkallade.

förordar alltså finansiering genom höjda ar- Utredningen betsgivaravgifter. Innan detaljutformningen av detta fördiskuteras vill utredningen något beröra frågan om slag avgiftshöjningen bör kompletteras med andra finansieringsmedel.

Vad först beträffar inkomstbeskattningen visar utredningens förslag till ny statsskatteskala den nivå och fördelning av inkomstskatten som utredningen f.n. förordar. DHL skulle i och för sig vara möjligt att ändra vissa andra komponenter i inkomstskattesystemet och därigenom i finansieringssyfte höja skatteuttaget hos vissa kategorier av inkomsttagare. En sådan komponent är skattereduktionen

(hemmamakeavdraget). I avsnitt 8.1.2 har utredningen för-

klarat sig avstå från att f.n. föreslå minskning av reduktionsbeloppet, 1 800 kr., därför att de skäl som föranledde att skattereduktionen infördes fortfarande äger giltighet och därför att frågan om ändring av skattereduktio- 756

nen får anses vara av sådan principiell innebörd att den inte bör tas i detta betänkande. Samma skäl lämpligen upp talar mot att i detta sammanhang föreslå att reduktions- - sätt redan vid 1970 års riksdag (se beloppet på yrkades sid.70) - när den make som är berättigad till avtrappas skattereduktion har inkomst över viss nivå. Härtill kommer att avtrappningen innebär en betydande marginalskattei det berörda inkomstskiktet. En sådan skärpning skärpning kan inte anses gå ihop med tilläggsdirektiven. Utredningen är därför inte beredd att i detta provisorium föreslå av skattereduktionen. Det har heller inte anavtrappning setts att i detta sammanhang föreslå att andra lämpligt i - t.ex. vissa komponenter inkomstbeskattningen avdrags- - ändras i regler finansieringssyfte.

skatter som kan komma ifråga som kompletterande fi-

Övriga

nansieringsmedel är kapitalskatterna, dvs. förmögenhets-, arvs- och gâvoskatterna, samt några av punktskatterna, bl.a. den särskilda varuskatten, omsättningsskatten på motobaksskatten samt skatterna på sprit, vin och torfordon, malt- och Rent tekniskt möter det inga hinläskedrycker. der att eller några av dessa skatter och därihöja någon få för en viss mindre del av kostnaden för genom täckning Kapitalbeskattningen har dock i samutredningens förslag. band med 197O års skattereform varit föremål för genomgri- Punktskatterna fyller delvis andra funktiopande översyn. ner än den rent finansiella och täcker ett stort område där ett flertal olika blir aktuella. Uthänsynstaganden har inte ansett det möjligt att inom ramen för redningen

ett göra den genomgång av problemställningar-

provisorium na som fordras för ett bedömande av möjligheterna att ändra av skatteuttaget på de nu berörda områdena. avvägningen

Med till det anförda har utredningen stannat för hänsyn att föreslå att reformen finansieras enbart genom höjda När det gäller den närmare utformarbetsgivaravgifter. av finansieringsförslaget finns anledning skilja ningen mellan kostnaden för slopande av sjukförsäkringsavgiften för löntagare och övriga reformkostnader.

Kostnaderna för att slopa sjukförsäkringsavgiften

Det ligger närmast till hands att finansiera denna del av reformen genom en höjning av den socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen som uttas hos arbetsgivarna och som f.n. utgår med 3,8 % av avgiftsunderlaget. Reglerna för beräkning av avgiftsunderlag m.m. har berörts i avsnitt 4.1.2.

Höjningen av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift bör

avvägas så att täckning i princip erhålles för det i avsnittet 8.1.5 beräknade inkomstbortfallet för sjukförsäkringen vid slopandet av de försäkrades sjukförsäkringsavgift, 2 950 milj. kr. En höjning av procentsatsen för socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 % kan beräknas ge i det närmaste full kostnadstäckning (2 920 milj. kr.).

Den egenavgift till sjukförsäkringen som tas ut på inkomst av annat förvärvsarbete skall enligt utredningens förslag behållas. I samband med den översyn av avgiftsreglerna som reformen föranleder finns det dock anledning att överväga vissa ändringar i tekniken för uttaget av företagarnas egenavgifter. Utredningens förslag i fråga om inkomst av anställning innebär att nuvarande egenavgift som beräknas särskilt för varje försäkringskassa ersätts av en socialförsäkringsavgift som är enhetlig för hela riket. Starka administrativa skäl talar för att även egenföretagarnas egenavgift i fortsättningen bör beräknas enligt för hela riket enhetliga grunder. Det förslag till ändring av bestämmelserna i 19 kap. AFL, som fogats till detta betänkande och som närmare kommenteras i avsnitt 9, bygger på att egenavgifterna i fortsättningen skall uttas efter enhetliga grunder, varvid förutsatts att procentsatsen - i de fall då särskild karenstid - motingen gäller svarar procentsatsen för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen eller 6,1 % enligt förslaget.

Arbetsgivarnas nuvarande socialförsäkringsavgift till - % av - är sjukförsäkringen 3,8 löneunderlaget enligt 158

prop. 1973:46 avvägd så att den beräknas täcka ca 40 % av sjukförsäkringens kostnader (med undantag för kostnaden

för egenföretagarnas sjukpenning). I den mån influtna so-

cialförsäkringsavgifter avviker från den angivna riktpunkten för dessa avgifters andel av kostna-

sjukförsäkringens

der sker en reglering genom överföring på eller ianspråktagande av medel från allmänna sjukförsäkringsfonden. Enligt utredningens förslag kommer socialförsäkringsavgifterna att svara för 2/3 av sjukförsäkringskostnaden. Åter- Stående 1/3täcks genom statsbidrag. Den allmänna sjukförsäkringsfonden bör liksom hittills kunna användas för att reglera avvikelser mellan socialförsäkringsavgifter och nämnda 2/3 av sjukförsäkringskostnaderna.

Övriga reformkostnader

Utredningen föreslår att kostnaderna för övriga åtgärder täcks genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften. Beträffande de regler som gäller för denna avgift hänvisas till den redogörelse som lämnats i avsnitt 4.1.2.

En höjning av procentsatsen från nuvarande 4 % till 5,3 % skulle ge en intäktsökning för staten på 1 820 milj. kr.; varav 1 730 milj. kr. härrör från avgifter som betalas av arbetsgivare och 90 milj. kr. från egenavgifter. Det har förutsatts att 660 milj. kr. disponeras för att kompensera kommunerna för deras kostnader enligt avsnitt 8.1.5.

Till de här gjorda beräkningarna av erforderliga avgiftshöjningar vill utredningen foga följande anmärkningar.

Arbetsgivaravgifterna är avdragsgilla vid statlig och kommunal inkomsttaxering. Avgifterna betalas av staten och kommunerna i deras egenskap av arbetsgivare. Det är osäkert vilken betydelse dessa omständigheter får för den finansiella effekten av en avgiftshöjning. Höjningen är endast en av flera faktorer som verkar i ett dynamiskt förlopp. I den mån avgifterna övervältras framåt i form av ökade priser på varor och tjänster får detta verkning- 159

ar på såväl kostnadsläge som inkomstutveckling och skatteunderlag. Sker övervältringen bakåt på lönerna, medför avgiftshöjningen ingen ökad kostnad för stat och kommun i deras egenskap av arbetsgivare. Under samma förutsättning kommer ej heller den omständigheten att avgifterna är avdragsgilla vid företagens taxering att medföra något skattebortfall, eftersom en avdragsgill löneutbetalning ersätts av en avdragsgill avgiftshöjning. En övervältring bakåt blir samtidigt en av de faktorer som påverkar bl.a. inkomst- och kostnadsutveckling och det framtida skatteunderlaget. De här avsedda effekterna kan bli olika på kort och lång sikt, och deras betydelse kan antas variera bl.a. med hänsyn till konjunkturläget. Utredningen har därför funnit det nödvändigt att vid beräkningen av den finansiella effekten av en avgiftshöjning anlägga ett statiskt betraktelsesätt. Avkastningen av avgifterna har beräknats på så sätt att de angivna procentsatserna tillämpats på det för år 1975 beräknade avgiftsunderlaget utan hänsynstagande till effekterna av avdragsrätt, övervältring m.m.

Finansieringen har beräknats med hänsyn till reformkostnaden vid fullt genomslag av reformen. Såsom framhållits i avsnitt 8.1.5 uppkommer för övergångsåret 1975 ett bokföringsmässigt inkomstbortfall på grund av den eftersläpande avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften. Utredningen har inte lagt fram förslag till täckning av detta bortfall. Om täckning av bortfallet anses erforderlig, kan detta ske på olika sätt, t.ex. genom ökning av den allmänna arbetsgivaravgiften med ytterligare 1,1 procentenhet för år 1975 eller genom slopande av avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering utom såvitt gäller avgifter hänförliga till inkomst av annat förvärvsarbete under år 1974.

Redan osäkerheten i beräkningarna motiverar att procentsatsen för avgiftsuttaget avrundas till närmaste hela tiondels procentenhet. Den kalkylerade intäktsökningen kommer därför beloppsmässigt inte helt att överensstämma med ie beräknade reformkostnaderna, men avvikelserna ryms inom felmarginalen. 160

9 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

De till betänkandet fogade förslagen till författningsändringar föranleder följande kommentarer.

Kommunalskattelagen

I 48 § 2 mom. ersätts nuvarande regler om avtrappning av grundavdraget vid statligt taxerad inkomst över 30 OOO kr. med bestämmelse om fast grundavdrag. För skattskyldig som varit bosatt i Sverige under endast del av beskattningsåret innebär ändringarna i 2 och 3 mom. en återgång till den ordning som gällde innan avtrappningen av grundavdrag

infördes, dvs. grundavdrag medges med 1/12 av fullt avdrag

för varje kalendermånad eller del därav som den skattskyldige varit bosatt i Sverige. Förslaget föranleder en formell följdändring i anvisningarna till 49 §.

Det bör framhållas att förslaget om utvidgning av rätten till extra avdrag för folkpensionärer inte enligt utredningens mening nödvändiggör ändring av 50 § 2 mom. fjärde stycket eller punkt 2 av anvisningarna till 50 §. Nämnda

lagrum och anvisningspunkt innehåller grundbestämmelserna

om extra avdrag för folkpensionärer. Detaljföreskrifter om inkomstgränser, avtrappning av avdraget m.m. meddelas f.n. genom riksskatteverkets anvisningar. Även de av utredningen föreslagna reglerna synes lämpligen kunna inarbetas i verkets anvisningar.

Någon ändring av bestämmelserna i 46 § 2 mom. första styck-

et punkt 3) angående avdrag för sjukförsäkringsavgift upp-

tas inte i förslaget. Avdrag medges för faktiskt påförd avgift. I och med att avgiften fr.o.m. inkomståret 1975 slopas för löntagare och vissa andra försäkrade, kommer för deras del avdraget sedermera automatiskt att upphöra. För egenföretagare kvarstår avgiftsskyldigheten och därmed också avdragsrätten.

Förordningen om statlig inkomstskatt

I 10 § 1 mom. intas den av utredningen föreslagna nya statsskatteskalan.

De nya bestämmelserna om grundavdrag i 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen blir på grund av den redan förekommande hänvisningen i 8 § tillämpliga även vid den statliga taxeringen.

Uggbördsförordningen

I 2 § har införts ett nytt moment, 5 mom., som innehåller de materiella bestämmelserna om rätt till skatteavräkning med 250 kr. för låginkomsttagare. I första stycket anges som förutsättning för skatteavräkning att inkomsttagaren är över 16 år. Den avgörande tidpunkten vid åldersbestäm-

ningen är den 1 november under beskattningsåret (jfr 65 §

första stycket kommunalskattelagen). Ytterligare förut-

sättningar är att inkomsttagaren under beskattningsåret haft A-inkomst med minst 4 500 kr. och att hans statligt taxerade inkomst inte överstiger 56 OOO kr. Genom hänvisningen till 50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen utesluts skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension från rätten till skatteavräkning; en sådan skattskyldig har i motsvarande inkomstläge i stället rätt till extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr. enligt utredningens förslag.

Hänvisningen i andra stycket avser vissa av bestämmelserna i 4 mom. angående skattereduktion. På grund av hänvisningen gäller att skatteavräkning skall ske endast mot de skatter och avgifter som kommer i fråga för skattereduktion och att bestämmelserna om skatteavräkning skall iakttas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt.

Skatteavräkning skall ske oberoende av inkomsttagarens bosättning i Sverige och utan beaktande av inkomst som be- 162

skattas enligt sjömansskatteförordningen. Av denna anledning har någon hänvisning inte gjorts till 4 mom. treje och fjärde styckena.

till 4 § 1 mom. skall skatteavräkningen in- Enligt tillägg arbetas i tabellerna för preliminär A-skatt.

Taxeringsförordningen

Av tillägg till 68 § framgår att taxeringsnämnden till ledning för debiteringsmyndigheten bör göra anteckning i inkomstlängden angående förutsättningarna för skatteavräkning.

om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till Lagen

folkgension

I 4 § första stycket har reduktionsfaktorn ändrats från hälften till en tredjedel av den årsinkomst (=inkomst vid

sidan av folkpension m.m.) som överstiger det s.k. avdrags-

fria beloppet.

Lagen om allmän försäkring

berör finansieringsreglerna i 19 kap.

Ändringsförslaget

2 § som innehåller de allmänna bestämmelserna om skyldighet att betala sjukförsäkringsavgift har ändrats så att avi fortsättningen endast åligger den som giftsskyldighet haft inkomst av annat förvärvsarbete. På grund av hänvisningen till 3 § andra och fjärde styckena kommer reglerna om beräkning av underlag för egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen att bli tillämpliga även beträffande deras sjukförsäkringsavgift.

av 4 § innebär Procentsatsen för arbets-

Ändringen följande.

givarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen höjs till %. sjukförsäkringsavgift beräknas 6,1 Egenföretagarnas i fortsättningen enligt för hela riket enhetliga grunder. I de fall då ingen särskild karenstid gäller är procent- 163

- i satsen liksom fråga om arbetsgivarnas avgift 6,1 %. Det förutsätts att Kungl. Maj:t fastställer lägre procentsats för försäkrade som är undantagna från sjukförsäkringen eller har särskild karenstid.

Bestämmelserna i 6 § och 10 § andra stycket angående beräkning och uppbörd av nuvarande sjukförsäkringsavgift upphävs.

Förordningen om allmän arbetsgivaravgift

I 2 och 4 §§ höjs procentsatsen för denna avgift från 4 till 5,3 %.

Till skillnad från övriga regler som berörs av utredningens förslag utfärdas bestämmelserna om statliga bostadstillägg till och statskommunala bostadstillägg i form barnfamiljer av kungörelser. Utredningen har inte ansett erforderligt att i denna del utforma särskilda författningsförslag.

TABELLBILAGA 165

T a b e l 1 f ö r t e c k n i n g

Tabell 4:1 Svenska kommunförbundets rekommendation angående avgiftstaxa inom barntillsynsverksamheten år 1970

H utveckling 1948-1974

m Barnbidragets

H Total inkomstskatt, genomsnittlig skat-

§1.

tesats och marginalskattesats år 1974

(1975 års taxering) för skattskyldig

utan förvärvsavdrag eller skattereduktion

ll Kommunal och inkomstskatt samt Q?- statlig år 1974 (1975 års sjukförsäkringsavgift för utan för-

taxering) skattskyldig

värvsavdrag eller skattereduktion

år 1974 (1975 års taxeáá Marginalskatt för utan förvärvs-

ring) skattskyldig

avdrag

u Procentuell av in- 6 z 4 ökning disponibel komst år 1974 (1975 års när

taxering)

inkomst före skatt ökar med 10 %

n direkta skattens och mervärdeskat- 6: 5 Den tens storlek när årsinkomst och disponibel inkomst varierar. Ensamstående utan barn. År 1974

ll Den direkta skattens och mervärdeskatáá tens storlek när årsinkomst och disponibel inkomst varierar. Gifta eller en är inkomsttagare, 2 barn. samboende, År 1974

Il livsmedel för 6 : 7 Mervärdeskatten (kr.) på skilda hushållstyper när årsinkomsten varierar. År 1974

6:8 sammanlagda statliga och stats- Högsta kommunala bostadstillägg fr.o.m. 1.1.1974

n inkomst år års 6 : 9 Disponibel 1974 (1975

taxering). Inkomsttagare med genom-

snittlig industriarbetarlön

6:10 inkomst år 1974 (1975 års Disponibel

taxering). Inkomsttagare med genom-

snittlig industritjänstemannalön

6:11 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkatsgorier med genomsnittlig inductxiatbctarlöu á:en 1968-1974. Löpande priser

Tabell 6:12 Utvecklingen av disponibel inkomst för

olika inkomsttagarkategorier med genomsnittlig industritjänstemannalön åren 1968-1974.Löpande priser

6:15 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkategorier med genomsnittlig industriarbetarlön åren 1968- 1974. Fasta priser

6:14 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkategorier med genomsnittlig industritjänstemannalön åren 1968-1974. Fasta priser

6:15 Ökning av disponibel inkomst från år

1968 till år 1973 i absoluta tal och i procent av bruttoinkomstökningen under samma period

6:16 Teoretisk beräkning av sammanlagd marginaleffekt vid inkomstökning under år 1974

6:17 Sammanlagd marginaleffekt. Jämförelse mellan skattskyldig med genomsnittlig industriarbetarlön och skattskyldig med 10 % högre lön

6:18 sammanlagd marginaleffekt. Jämförelse mellan skattskyldig med genomsnittlig industritjänstemannalön och skattskyldig med 10 % högre lön

Kommentar till tabellerna 6:9- 6:18

Tabell 6:19 Extra avdrag vid beskattningen för folkpensionärer vid 1975 års taxering

6:20 Total inkomstskatt för ensamstående folkpensionär jämfört med total inkomstskatt för ensamstående skattskyldig i aktiv ålder år 1974

6:21 Total inkomstskatt för makar som båda är folkpensionärer jämfört med total inkomstskatt för makar i aktiv ålder år 1974

6:22 Disponibel inkomst år 1974 för ensamstående folkpensionär jämfört med ensamstående i aktiv ålder

6:2§ Disponibel inkomst år 1974 för makar, som båda är f0lkpensionärer,jämfört med makar i aktiv ålder

Tabell 7:1 Fördelningen av inkomsttagare, vars sammanräknade inkomst under år 1972 inte uppgått till 20 OOO kr., efter ålder, kön och civilstånd

7:2 Fördelning av inkomsttagare i åldern 20 - 66 vars sammanräknade inkomst år, under år 1972 inte uppgått till 20 000 kr.

8:1 Ökning av disponibel inkomst från år

1974 till år 1975 för folkpensionärer enligt pensionsålderskommitténs förslag och i övrigt enligt nuvarande regler

8:2 Verkningar av förslaget på total inkomstskatt m.m. n §12 Total inkomstskatt år 1975 (= 1976 års

taxering) enligt nuvarande regler och

enligt förslaget. Andring i kronor och procent n år 8:4 Marginalskatt 1975 (= 1976 års taxe-

ring) för skattskyldig utan förvärvsav-

drag eller skattereduktion

n år nuvaran- 8:5 Bostadstilläggen 1975 enligt de regler och enligt förslaget

8:6 Sammanlagd marginaleffekt för folkpensionärer år 1975 i form av marginalskatt och avtrappning av kommunalt bo-

stadstillägg (kbt), dels vid avtrapp-

ning av kbt med nu gällande 50 %, dels vid avtrappning med 33 l/3 %

8:7 Ökningen av det kommunala bostadstill-

lägget för folkpensionärer år 1975 vid avtrappning med 33 1/3 % i stället för med 50 %

8:8 Förändringar av disponibel inkomst år 1975 enligt förslaget för gift skattskyldig, vars make saknar inkomst

8:9 Förändringar av disponibel inkomst år 1975 enligt förslaget för makar med lika stora inkomster n §12 Sammanlagda marginaleffekter av skatt och bostadstillägg år 1975 enligt nuvarande regler och enligt förslaget. Gift skattskyldig, vars make saknar inkomst

8:11 Sammanlagda marginaleffekter av skatt och bostadstillägg år 1975 enligt nuvarande regler och enligt förslaget. Ma-

kar med lika stora inkomster

Tabell 8:12 Ökning av disponibel inkomst från år

1974 till år 1975 för folkpensionärer. sammanlagda effekter av pensionsålderskommitténs och skatteutredningens förslag

Tabell 4:1 Svenska kommunförbundets rekommendation angående avgiftstaxa inom barntillsynsverksamheten (daghem, familjedaghem och tillsyn av sjukt barn! år 1970

Bruttoin- Motsvarar en års- Avgift kr. per barn och närvarodag om 1 fami1J komst per inkomst brutto på, jen finns månad ca kr 1 barn 2 eller 2 barn på 3 barn på flera barn daghem/fa- daghem/tavarav 1 på miljedaghem miljedaghem daghem/familjedaghem 1 ? 3 4 5 6 ___

Tabell 5:1 Barnbidggggts utveckling 1948-1974

År Barnbidrag 260 kr./år från 260 kr./år från per år och 1947; 30 kr./år 1947; 30 kr./år barn under från 1950 efter från 1950 upp- 16 år, kr. konsumentpris- räknat efter den index privata konsumtionens utveckling per capita

Tabell 6:1 Total inkomstskatt, genomsnittlig skattesats och marginalskattesats år 1974 (1975 års taxering) för skattskyldig utan förvärvsavdrag eller skattereduktion. Kommunal utdebitering = 24 kr./skr.

Årsinkomst, Total Genomsnitt- Marginal- ) kr. inkomst- lig skatte- skattesats,

365 10 000 1 955 19,6 39 15 000 3 54a 23,7 319 20 000 5 145 25,7 375 25 000 7 022 28,1 43,4 30 000 9 193 30,6 5195 35 000 11 768 33,6 63° 40 000 14 917 37,3 629

699 ao 000 40 658 50,3

71,0 100 000 54 858 54,9 729 125 000 73 083 58,5 75° 150 000 91 333 60,9 779 200 000 130 271 65,1 78° 500 000 364 271 72,9

1)Margina1skatt = Inkomstskatt

som belöper på en ökning av inkomsten från ett i kol. 1 angivet belopp till närmast högre belopp i samma kolumn.

Tabell 6:2 Kommunal och statligiinkomstskatt samt sjukförsäkringgavgift

1974 (1975 års taxering) för skattskyldig utan förvärvsavdra eller skattereduktion. Kommunal utdebitering = 24 kr,/skr.

Åre- Sjuk- Kommunal Statlig Total % av total inkomstskatt inkomst, förs.- inkomst- inkomst- inkomstkr S. guk- Kommunal Statlig

illfftt lift”

skatt

1) I avtrappningsskiktet motsvarar effekten 1/5 av beloppet i kol. 5. 175

Tabell 6:4 Procentuell ökning av disponibel inkomst år 1974 (1975 års taxering) när inkomst före skatt ökar med 10 75. skattskyldig utan förvärvsavdrag eller skattereduktion. Kommunal utdebitering = 24 kr./skr.

Årsinkomst & Procentuell ökningen med 10 %) ökning av kr. disponibel inkomst 2

Tabell 6:5 Den direkta akattens och mervärdeskattens storlek när årsinkomst och disponibel inkomst varierar. Ensamstående utan barn. År 1974

Årain- Direkt Mervärdeakatt, kr. Mervärdeskatten i

komet, skatt, Disponibfi inkomst, (konsumtionsandel, %) 2) av total

procen?

kr. kr. kr. H skatt kol. 4 1 Totalt livs-

åâäzz % av kol_ 2+4)

1 2 5 4 5 6

10 000 1 955 10 445 (5o,19) 786 (24.57) 532 28,7 20 000 5 145 17 255 (50,19) 1 299 (24.57) 651 20,2 50 000 9 195 22 255 (50,19 1 674 (24,57) 013 15,4 40 000 14 917 25 083 (50,19) 1 ass (24,57) 917 11,2 50 000 21 209 28 791 (41,97) 1 813 (16,32) 705 7,9

60 000 27 468 52 552 (41,97) 2 048 (16,52) 796 6,9 so 000 40 658 59 542 (41,97) 2 477 965 (16,32) 5,7 100 ooo 54 353 45 142 ( .. ) .. ( .. ) .. .. 150 ooo 91333 5a 557 ( .. ) .. ( .. ) .. ..

1)Dispon1be1 inkomst = årsinkomst - inkomstskatt + bostadstillägg. 2)Konsumtionsande1 = andel av total konsumtion hänförlig till total mervärde-

skattepliktig konsumtion resp. livamedelskonsumtion.

sou 1974 20 177

Tabell 6:6 Den direkta skattens och mervärdeskattens storlek när årsinkomst och disponibel inkomst varierar. Gifta eller samboende, en är inkomsttagsre, 2 barn. År 1974

1;Disponibe1 inkomst = årsinkomst - inkomstskatt + bostadstillägg + barnbidrag.

2) Konsumtionsandel = andel av total konsumtion hänförlig till total mervärdeskattepliktig konsumtiop resp. livsmedelskonsumtion.

SOU 1974: 20

Tabell 6:7 Mervärdeskatten (kr.) på livsmedel för skilda hushållstyger när årsinkomsten varierar. År 1974

Tabell 6:8 Högsta sammanlagda statligg och ststskommunala bostadstillägg fr. 0. m. 1.1.1974

Taxerad in- Makar eller Maksr eller = med 2 = med 3 = med 4 = med 5

kr. ensamståen e barnz) barn3) baru3) barn )

komst,

utan barn med 1 barn ensamståengs

1 2 3 4 5 6 7 18 000 2 400 4 260 5 160 7 500 8 400 10 500 23 000 1 680 4 260 5 160 7 500 8 400 10 500 25 000 1 320 4 020 4 920 7 260 8 160 10 260

Övre gräns för tilllägg 31 400 44 200 48 000 57 600 61 400 70 200

1)månadshyra 400- 550 kr. för makar och 300-550 kr. för ensamstående

2) ll Il “ 400- 750 u 300-650 3) 400- 9o0 N II l 500-800 “ 4) ” II i 400-1 025 300-925

Tabell 6:9 Disponibel inkomst år 1974 (1975 års taxering) Inkomsttagare med genomsnittlig industriarbetarlön

Familjetyp Ensamstående Gift med hemmamake Gift med heltidsarbetande make Omm 1mm (hm 1mm 3mm Omm 1mm 3mm

Årsinkomåt 35 730 35 730 35 730 35 730 35 730 79 457 79 457 79 457 Skatt 12 350 9 383 10 550 10 550 10 550 29 798 28 631 28 631 - - 1 500 4 500 - 1 500 4 500 Barnbidrag 1 500 672 2 472 5 712 - - - Bostadstillägg 672 3 792 - 2 600 - - - - 5 000 6 000 Daghemsavgift Disgonibel inkomst 052 29 039 25 852 29 152 35 392 49 659 47 326 49 326

L24

förutsättningarna se tabellkommentar efter tabell 6:18. Ang.

Tabell 6:10 Disponibel inkomst år 1974 (1975 års taxering) Inkomsttagare med genomsnittlig industritjänstemannalön

7 Familjetyp Ensamstående Gift med hemmamake Gift med heltidsarbetande make Omm 1mm Omm 1mm 3mm Omm 1mm 3um

Årsinkomst 51 723 51 723 51 723 51 723 51 723 95 450 95 450 95 450 Skatt 22 546 19 498 20 746 20 746 20 746 39 994 38 746 38 746 - 1 500 - 1 500 4 500 - 1 500 4 500 + Barnbidrag - - 180 - - - + Bostadstillägg 1 620 3 420 - - - - - 5 800 5 80° Daghemsavgift 3 400 Disponibel inkomst 29 177 31 945 32 657 38 897 55 456 52 404 54 404 _30 977 förutsättningarna se tabellkommentar efter tabell 6:18. Ang.

SOU 181 1974:20

Tabell 6:11 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkategorier med genomsnittlig industriarbetarlön åren 1968-1974. Lögande priser

Inkomsttagarkategori Ökning, % (familjetyp)

1968- 1969- 1970- 1971- 1972- 1973- Gen8msnitt

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1968-1974 1 2 3 4 5 6 7 8

Ensamstående, O barn 3,8 7,4 14,6 4,0 8,9 14,2 8,7 1 8,7 6,8 6,7 8,0 7,4 14,7 8,7

Gift med hemmamake,

Gift med heltidsarbettande make, 0 barn 3,6 6,7 14,3 3,7 9,2 10,4 7,9 1 3,2 6,6 13,4 3,5 8,8 11,4 7,8 3 3,7 5,7 14,7 2,8 9,1 11,3 7,8

Ang. förutsättningarna se tabellkommentar efter tabell 6:18

182 ;

Tabell 6:12 Utvecklinzen av diaponibel inkomst för olika inkomsttqggrkategorier med genomsnittlig industritjänstemannalön åren 1968-1974. Löggnde priser

Inkomsttagarkategori Ökning, % (familietyp) 1968- 1969- 1970- 1971- 1972- 1973- Genomsnitt 1959 1970 1971 1972 1973 1974 19sa-1974 1 2 3 4 5 6 7 8 Ensamstående, O barn 3,2 5,6 13,6 3,8 10,1 9,9 7,6 1 u 3,1 3,0 6,0 5,2 8,3 12,7 6,5

Gift med hemmamake,

Gift med heltidsarbetande make,

Ang. förutsättningarna se tabellkommentar efter tabell 6:18 sou 1974:20 185

Tabell 6:13 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkategçrier med genömsnittlig industriarbetarlön åren 1968-1974. Fasta priser

Inkomsttagarkategori Ökning, % (familjetyp) 1968- 1969- 1970_ 1971_ 1972- 1973- Genomsnitt 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1968-1974 1 2 3 4 5 6 7 8

Ensamstående, 0 barn + 1,0 + 0,6 + 6,5 - 1, + 2,0 + 3,4 + 1,9 1 + 5,7 + 0,0 - + 2,0 0,8 + 0,7 + 5,8 + 1,9

Gift med hemmamake, 0 barn + 1,2 + 0,9 + 2,4 - 2,9 + 2,4 1,3 + 0,9 1 + 5,1 + 0,4 + 2,7 + 1,5 , 0,3 + 2,0 3 +11,5 - 0,8 + 3,3 + 3,5 1,1 - 0,5 + 2:9

,i

Gift med heltidsarbetande make, 0 barn + 0,8 - 0,0 + , - 2,1 + 2,3 - 0,1 + 1,2 1 + m4 - + m4 - A3 + Ä0 , + m9 + M0 5 + 0,9 - + - 2,9 ,O , 2,2 + 0,8 + 1,0

Ang. förutsättningarna se tabellkommentar efter tabell 6:18

Tabell 6: 14 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkategorier med genomsnittlig industritjänstemannalön åren 1968-1974. Fasta priser

Inkomsttagarkategori Ökning, %

(famuêetyp) 1968- 1969- 1970- 1971- 1972- 1973- Genomsnitt

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1968-1974 1 2 3 4 5 6 7 8

Ensamstående, O barn + 0,4 - 1,1 + 5, - 2,0 3,2 - 0,5 + 0,9 1 + 0,3 - 3,6 - 1, + 0,3 1,5 + 2,1 - 0,2

Gift med hemmamake,

Gift med heltidsarbetande make, 0 barn + 0,5 - 0,8 + 5,8 - 2,1 + 2,9 - 0,5 + 0,9 1 + 0,1 - 1,5 + 5,6 - 2,2 + 2,5 + 0,0 + 0,7 3 + 0,6 - 2,7 + 6,7 - 2,7 + 3,1 - 0,0 + 0,8

Ang. förutsättningarna se tabellkommentar efter tabell 6:18

m§ v; o.m F.o

m.mF

måh m.m o.m

:Ham

FF

pmsoxnm

w n .. u M

m

omm

Mummy

mmF mom mmm mmF mmm mmm

pømoonm

oF

Hmm

F m m F F

m .SF u .. u

amnwøoamwc

H

:Hmm

m

m.om omm ii mmm m.mm ämm

S00

x m.m« m.om

›w

mwcwmma

HGP

m mmm mmm vom mom omm mmm mmm »mo

mqmøxo

QmE®PmGmmPHHPm3UCH

hmm

m m m m.

wpsaownm

m .ÖF FF F; mF wF

H

mmm mmm mmm

apmaoxøm

mmm mmm mom mom mom

.mnHm%w

m.

mF mF mF mF mF mm mm mm

&

HW

nanm

m

m.mF

F.m

iom m.oF

m.›

pmsoxøa

or: ämm

F.›

u

memo

HHHP

mpmaw

m

mFm Fmm mm.. mmF mmm Em mmm mmF

mwmr non

amnmzomwwu

:Q

uowpwm

H

Haonmp

F F m m m F F

HW

nanm

.q

m§m 06m mJm m.Fm mFFm

mJmF

m.mm m.mm

hopww

CWHH

mñamm

m

m

møømmma

m

Fom vom mmm mmm mmm mmm

Hmuns

mzwco

Fmm Foo

pmeoxøm hmm

m m m m

H .ÖF mF mF mF mF

MGPQOEEONHHQDMP

UHMPGDLMHHPWBUQH

m mmm mmm mmm mmm mmm mFF mFF mFF

Ipmsoxøw

HOQHQOWWHU

.mnmcm

. m m m m m

qmmqwøwwmsoxnmovpsan

mm mm mm

om

G

§2 .mp2 namn

m.. ._ .. = =

o F F

mCHCM©

o m o F m

smnammmmpmms

mønmmzmmpwmnwshnm

.oxwamasmn

mnowmpmxhmmmppmEoxøH

F

memo .mxma

Amhpmmamsmmv .mncmmpmemmcm

cos mms

mammas mwsdu

.mc

»Mau ämm

186 SOU 1974 :2O

Qabell 6:16 Teoretisk beräkning_av sammanlagd marginaleffekt vid inkomstökninz med 1 000 kr. under år 1974

Årsin- Gift med hemmamake komst O barn 1 barn 3 barn

Margi- Avtr. Total Margi- Avtr. Total Margi- Avtr. Total

nal- av bo- margi- nal- av bo- margi- nal- av bo- margiskatt stads- nal- skatt stads- nal- skatt stads- naltillägg effekt % tillägg effekt % tillägg effekt

Anm. Den 1 tabellen tillämpade beräkningsmetoden är korrekt endast under särskilda förutsâttningar som anges i texten. 187

Tabell 6:17 sammanlagd marginaleffekt. Jämförelse mellan skattskyldig med genomsnittlig industriarbetarlön och skattskyldig med 10 % hägye lön. Hur stor del av inkomstskillnaden tas 1 anspråk för skatt, minskning av bostadstillägg samt ökning av barntillsynakostnader?

År Marginaleffekt, % i*

Tabell 6:18 Sammanlagd marginaleffekt. Jämförelse mellan skattskyldgg med genomsnittlig industritjänstemannalön och skattskyldgg lön. Hur stor del av inkomstskillnaden tas med 10 % högre minskninn av bostadstillägg samt öki anspråk för skatt, ningrav barntillsynskostnader?

År Marginaleffekt, % Ensamstående Gift med hemmamake Gift med heltidsarbemake

60,2 65,6

.60,2

Kommentar till tabellerna 6:9 - 6:18

Förutsättningar för beräkningar av disponibel inkomst åren 1968 - 1974 för med inkomsttagare genomsnittlig

industriarbetarlön resp. genomsnittlig industritjänste-

mannalön

1. Med disponibel inkomst avses här årslön - total inkomstskatt + sjukersättning + bostadstillägg + barn- bidrag barntillsynskostnader.

2.a Den genomsnittliga årslönen för industritjänstemän åren 1968 - 1975 SCB:s om vuxna bygger på uppgifter manliga och kvinnliga industritjänstemäns månadslöner. Hänsyn har tagits till att den genomsnittliga sjukfrånvaron uppgår till ca 20 dagar om året. Det har antagits att lönerna ligger 9,5 % högre år 1974 än under år 1973. Vidare har antagits att heltidsarbetande make har erhållit lön motsvarande medelvärdet av genomsnittlig industritjänstemanna- och industriarbetarlön.

2.b Årsinkomsten för industriarbetare åren 1968 - 1973 har erhållits genom att multiplicera den genomsnittliga timförtjänsten för Vuxna manliga och kvinnliga arbetare som är anställda i företag anslutna till SAF med den för motsvarande grupp genomsnittliga årsarbetstiden. Hänsyn har tagits till att sjukfrånvaron uppgår till ca 20 dagar om året. Även här har antagits att lönerna ligger 9,5 % högre år 1974 än under år 1973. Vidare har antagits att heltidsarbetande make har erhållit lön motsvarande medelvärdet av genomsnittlig industritjänstemanna- och industriarbetarlön.

3. Med total inkomstskatt menas kommunal och statlig inkomstskatt, sjukförsäkringsavgift samt t.o.m. år 1973 folkpensionsavgift.

Kommunalskatten har uträknats enligt den för resp. år beräknade medeldebiteringen i riket.

Skatteberäkningarna har genomförts enligt de för resp. år gällande reglerna.

sjukfrånvaron uppgår genomsnittligt till ca 20 dagar

om året. T.0.m. år 1975 har skattefri sjukpenning erhållits. Fr.0.m. år 1974 har skattepliktig sjuklön, uppgående till 90 % av bruttolönen, inräknats i årsinkomsten.

Med bostadstillägg avses såväl de statliga som de statskommunala tilläggen. Gällande regler för resp. år har tillämpats. Till grund för tillämpningen av avtrappningsreglerna visst bidragsår har legat föregående års taxerade inkomst och således den beräknade årsinkomsten två år före bidragsåret. Hyresnivån för resp. år är den genomsnittliga hyresnivån i nyproducerade flerfamiljshus ägda av allmännyttiga företag.

Följande lägenhetsstorlekar har antagits för de olika familjekategorierna.

Ensamstående utan barn 2 rum och kök II l| ll Trebarnsfamiljer 4_ n u n Övriga 3

har antagits utgå till varjebarn med de Barnbidrag för resp. år gällande beloppen.

för barntillsynen följer den av kommun- Dagavgifterna förbundet rekommenderade taxan. I övrigt har antagits att uppgått till 200 dagar per år för barn tillsynen till ensamstående och gifta par där båda makarna heltidsarbetar samt att inga barntillsynskostnader uppkommer för gift par när den ene maken är hemmamake. När har tre barn har antagits att två av desfamiljen sa finns på daghem.

till fasta för åren 1968 - 1975 8. Vid omräkning priser har hänsyn tagits till utvecklingen av konsumentpris- 191

i

index dessa år. Det har att antagits Konsumentprisindex ökar från 287 år 1973 till 317 år 1974 eller med 10,5 %.

K

I

192 SOU 1974220

Tabell 6:19 Extra avdrag vid beskattningen för foigpensionärer vid 1975 års taxering

Ensamstående Makar Taxerad Grund- Extra av- Beakatt- Taxerad Grund- Extra av- Beskatt-

Anm. Basbeloppet under första halvåret 1974 har antagits genomsnittligt uppgå till 8 200 kr. och under andra halvåret 1974 till 8 700 kr. Folkpensionen inkl. pensionstillskott under år 1974 blir då för ensamstående 9 246 kr. och för gift folkpensionär 7 556 kr. Härvid har folkpensionär beaktats den särskilda pensionsutbetalningen i januari 1974. Beträffande makar har vardera makens taxerade inkomst förutsatts uppgå till minst 4 500 kr. och högst 30 000 kr.

30 000 11 491 11 768 - 277 35

50 23 957 24 339 - 382 55 000

125 000

300 500 000 364 033 364 271 - 238

Anm. För folkpensionär har räknats med extra avdrag enligt tabell 6:19. För skattskyldig i aktiv ålder har sjukförsäkringsavgiften beräknats efter basbeloppet för januari 1974, d.v.s. 8 100 kr. Med årsinkomst avses skattepliktig inkomst ( för folkpensionär har således inte inräknats kommunalt bostads-

tillägg).

500 500 000 338 066 338 542 - 476

Anm. För makar som båda är folkpensionärer har räknats med extra avdrag enligt tabell 6:19. För makar 1 aktiv ålder har sjukförsäkringsavgiften beräknats efter basbeloppet för januari d.v.s. 8 100 kr. Med årsinkomst avses makarnas samman- 1974, lagda skattepliktiga årsinkomst (för folkpensionärer har så-

ledes inte inräknats kommunalt bostadstillägg). Makarna har

vidare förutsatts ha lika stora inkomster och inga barn.

Tabell 6:22 Disponibel inkomst år 1974 för ensamstående folkpensionär j

fört med ensamstående i aktiv ålder

Ensamstående folkpensionär Diepo- Differens . . nibel kol. 8 - PT SW

§33?- 2:22:22 21:2:- en

for inkomst samstående i aktiv ålder

14 000 7 848

19 000 7 848

- - 7 704 20 144 19 598 - 546 20 000 7 848 27 848 - - 29 848 8 732 21 116 20 721 - 395 22 000 7 848 - 22 110 21 762 - 348

i

6:23 Diappnibel inkomst år 1974 för makar, som båda är folkpensio-

?bell

närer, jämfört med makar i aktiv ålder

som båda är Dispo- Differens lakar, folkpensionärer nibel kol. 8 - F? PT

1:32? 232,22; 22:2;-

för mainkomst kar 1 aktiv ålder

1 2 3 4 5 6 7 8 9

0 12 316 2 796 5 000 20 112 0 20 112 16 168 - 3 944 0 21 112 16 854 - 4 258 1 000 12 316 2 796 5 000 21 112 2 000 22 112 0 22 112 17 530 - 4 582 12 316 2 796 5 000

- 1 898 26 214 2 944 23 270 20 326 - 2 944 12 000 12 316 12 316 - 1 398 26 714 3 360 23 354 20 664 - 2 690 13 000 i 14 000 12 316 - 898 27 214 3 770 23 444 21 002 - 2 442

Anm. Makarna om den uppgår till högst 4 000 kr., förutaatts utgöras sidoinkomsten, sidoinkomst har minst 5 070 kr. förutsatts uthelt av ATP. Vid högre av ATP. Makar 1 aktiv ålder har antagits inte ha några barn och göras inte Bruttoinkomsten för makar i aktiv ålder uppbära bostadstillägg. = kOlo 50

Tabell 7:1 Fördelninøen av inkomsttagare. vars sammanräknade inkomst under år 1972 inte uppgått till 20 000 kr.. efter ålder, kön och civilstånd

Inkomsttagar- Antal inkomsttagare 1 nedanstående inkomst- Samtliga Därav med kategorier klasser inkomst inkomst 1- 5 000- 10 000- 15 000- 5 000ej reg. 4 999 9 999 14 999 19 999 19 999 1 2 3 4 5 6 7 8

Inkomattagare 1 åldern -19 år 49 806 13 267 76 162 43 162 32 639 215 036 151 963 67- år 8 604 17 110 355 306 163 644 76 524 621 188 595 474 Inkomsttagare 1 åldern 20-66 år 206 096 327 798 420 132 424 915 412 736 1 791 677 1 257 783

ogifta kvinnor 62 616 13 083 80 752 85 729 81 579 323 759 248 060 Summa kvinnor 112 489 303 770 293 197 273 697 247 230 1 230 353 814 124

Samtliga

in-) 264 506

komsttagare 358 175 851 600 631 721 521 899 2 627 901 2 005 220

1)Icke mantalsskrivna personer samt skattskyldiga som saknar hemortskommun 1

riket har inte medräknats.

:Tabell 7:2 Fördelnigg_av inkomsttaggre 1 åldern 20-66 år, vars sammanräknade inkomst under år 1972 inte uppgått till 20 000 kr.

Yrkesställning, Antal inkomsttagare i nedanstående Samtliga Därav med kön, civilstånd inkomstklasser inkomst inkomst 1- 5 000- 10 000-

:ägg:

ej reg. 4 999 9 999 19 999 r 1 2 3 4 5 6 7 F

Ogifta män 64 369 6 063 82 979 167 535 320 946 250 514 Rörelseidkare 5 111 320 7 871 15 587 28 889 23 458 Anställda 55 362 5 523 64 766 135 457 261 108 200 223 Ej förvärvs-

Ej förvärvs-

Ej förvärvs-

Ej förvärvsarbetande 5 214 790 27 926 37 615 71 545 65 541

Gifta kvinnor 51 285 287 159 212 969 353 465 904 878 566 434 Rörelseidkare 2 740 5 872 6 104 8 509 23 225 14 613 Anställda 39 135 205 870 163 242 333 311 741 558 496 553 Ej förvärvs-

Ej förvärvs-

Ej förvärvsarbetande 20 504 78 369 91 170 90 816 280 859 181 986 199

Tabell 8:1 Ökning av disponibel inkomst från år 1974 till år 1975 för folkpensionärer enligt pensionsålderskommitténs förslag och 1 övrigt enligt nuvarande regler

Anm. Folkpensionen för år 1975 har beräknats enligt pensionsålderskommitténs förslag. För år 1974 har hänsyn tagits till den särskilda pensionsutbetalningen i januari. Oreducerat kommunalt bostadstillägg har antagits vara 5 000 kr. Sidoinkomst som uppgår till 1 000 eller 2 000 kr. har förutsatts helt utgöras av ATP. Vid högre sidoinkomst har belopp motsvarande 30 % av basbeloppet förutsätts utgöras av ATP. Höjningen av pensionstillskotten har därför avräknats mot sidoinkomsten, vilket ger lägre ökningstal för den som har sidoinkomst i form av ATP. Basbeloppet har uppskattats till i genomsnitt 8 450 kr. för år 1974 och 9 050 kr. för år 1975. 200

Tabell 8:2 Verkninøar av förslaget på total inkomstskatt m.m.

Ändring 1 total inkomstskatt m.m. vid tillämpning av förslaget 1 för nuvarande regler. 1975 års 1nk°m5ter (= 1976 års taxe-

ring) ställer . Skattskyldig utan förvärvsavdrag eller skattereduktion

(1 800 kr.). Kommunal utdebitering = 24 kr./skr. Basbelopp i januari 1975 = 8 900 kr.

Årsinkomst Total skatte- Härav ändring på grund av

30 000

150 000 200 000 + 193 - 254 + 447 - + 2 193 - 254 + 2 447 - 300 000 500 000 + 6 193 - 254 + 6 447 -

1)Jfr dock avsnitt 8.1.3 ang. effekten av kvarvarande avdragsrätt för sjukför-

säkringsavgift.

sou 201 1974:20

Tabell

8:5 Total inkomstskatt år 1975 (= 1976 års taxering)1)en1igt nuvarande

regler och enlig; förslaget. Ändring i kronor och_gg9cent Skattskyldiga utan förvärvsavdrag eller skattereduktion (1 800 kr.). Kommunal utdebitering = 24 kr./skr.

Årsinkomat Total inkomstskatt Skatteändring enligt kr-

1) Jfr dock avsnitt 8.1.3 ang. effekten av kvarvarande avdragsrätt för 4 säkringsavgift.

Tabell 8:4 Marginalskatt år 1975 (= 1976 års tggering) för

skattskyldig utan förvärvsavdrag_e11er skatte-

reduktion (1 800 kr.). Kommunal utdebitering

= 24 kr.(akr.

Årsinkomst, Marg1na1skattesats1)

kr Nuvarande Förslaget Ändring

regler

1 2 3 4

5 000 36,6 28,2 - 8,4 10 000 - 31,9 31,0 0,9 15 000 319 314 °5 20 000 - 37,5 36,3 1,2 25 000

- 43,4 41,4 2,0 30 000 51 5 46 4 5 1 35 000

57,02)

63,0 - 5,0 40 000 - 52,9 52,3 10,6 45 000

- 0,6 62,6 62,0 55 000 - 62,6 62,0 0,6 60 000 - 62,4 62,0 0,4 65 000 62,2 62,3 + 0,1 70 000 6 8 6 97 - 0 1 9 80 000

71,0 72,0 + 1,0

100 000 729 753 + 24 125 000 7 O 76 0 3 0 000

7:,9

79,6 : 1,7

200 000 78,0 80,0 + 2,0 500 000

1)Margina1skatt = Inkomstskatt som belöper på en ökning av

inkomsten från ett i kol. 1 angivet belopp till närmast högre belopp i samma kolumn.

2)Härav beror 5,0 procentenheter på att skatteavräkningen

(250 kr.)upphör inom detta skikt.

ooo ooo

uxmmmon

m

uamnøsaoxmvmpm

nu

com com x

OFWGIO ?IGN

mm mm N.

l I |

:oo com com omm owm oem oem oep ovm com com nos

anda

om› o› cv.

noawon

w. com.

m .›øn F» mv

noapxzumm

pmaauøwm

ooo ooo

e o.

han

oom com

PHIEHHGS

m› mv

muhmmcmum

oem com com com

:Han

nonmon

F.

.›=n

.vøwcamnnw

n mm om

##d

com ooo

N 0_

awaaøo

mpammucø

m omr oo. com oom

inom »owman

munnen lñNu-

:oo »n

han

mmmoov

. _ _ _ W

cow

anda

høamuh »mamma

noawon

m

N .:ø . me mm

ooo ooo

ov=dnw›=n

.

oøøøAa›==

W m

annu pomøam

mm

pmaano

.n

pmaaum

.anmupø›

omm com com

anda

uoamon

m

m›mF

F .›== mv om

.ax

wmmaanpmuupnop

hm

ooo

.um N

oow

wumøam

non

m

nos

uømmwaaapwøøpmom

Iymw H om

›ø

oov omm

mmmaaap

anda menn:

nøammn

N F

.›zn

N

mcacxuuop

0 &

, , m.

.px

mum . »Hp

mømnm

.ax

øa mHw

ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo

aamnøs uwnøkma wwmmxwm paøpop .Manu pmaapmpm .wapuwn

m. om mm o me om mm om mw om om

?E6 .Emm

ON mN o›

.px oo. ,pmm

Tabell 8:6 Sammanlazd marzinaleffekt för folkpensionärer år 1975 i form av marinalskatt och avtra nin av kommunala bostadstill kbt dels vid avtrapnninz av kbt med nu gällande 50 %, dels vid avtrappning med 53 1/3 %. Oreducerat kbt = 5 000 kr. Kommunal utdebitering = 24 kr./Skr. Nuvarande grundavdrag och skatteskala

Sidoinkomst,1) sammanlagd marginaleffekt 1 procent för

kr ensamstående folkpensionär som båda är folkpensio-

makarå närer ›

vid 50 % vid 33 1/3 ökning (+) vid 50 % vid 33 1/3 ökning (+)

avtrapp- avtrapp- eller minsk- avtrapp- % avtrapp- eller minsk-

1)Sidoink0msten har antagits till åtminstone de första 2 715 kr. (= 30 % av bas-

beloppet) bestå av ATP mot vilken pensionstillskott skall avräknas.

2)Makarna har förutsatts ha lika stora inkomster.

Tabell 8:7 Ölmiggen av det kommunala bostadstillägget för folkpensionärer år

1975 vid avtraggning med 33 1/3 % 1 stället för med 50 %

Sido- Ensamstående folkpensionär med Makaq som båda är folkpenionärer inkomst oreducorat kbt på 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. b. kr. kr. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

206 sou 1974 :20

Tabell 8:8 Förändringar av disponibel_inkgmst år 1975 enligt förslaget för gift skattskyldig, vars make saknar inkomst

Inkomst Skatt Ökning (+) eller minskning (-), i kr., av á 1975 bostadstillägg disponibel inkomst

k:

O barn 1 barn 2 barn 4 barn 0 barn 1 barn 2 barn 4 barn

35 000 -1 036 + 246 + 96 + 96 + 96 +1 282 +1 132 +1 132 +1 132 40 000 -1 335 + 540 + 222 + 222 + 222 +1 875 +1 557 +1 557 +1 557 45 000 -1 861 - + 444 + 444 + 444 +1 861 +2 305 +2 305 +2 305 50 000 -2 142 + 822 + 822 + 822 +2 142 +2 964 +2 964 +2 964 3

125 000

150 000 - 687 - - - - + 687 + 687 + 687 + 687 200 000 + - - - 193 - 193 - 193 - 193 193 +2 193 - - - - -2 193 -2 193 -2 193 -2 193 300 000 500 000 +6 193 - - - -6 193 -6 193 -6 193 -6 193

Anm. Förändringen av disponibel inkomst avser de sammanlagda förändringarna av skatt och bostadstillägg. Med skatt avses statlig och kommunal inkomstskatt samt enligt nuvarande regler även sjukförsäkringsavgift. Den kommunala utdebiteringen har förutsatts uppgå till 24 kr. per skattekrona och basbehar för 1975 beräknats till 8 900 kr. Vid uträkningen av 1975 loppet januari års bostadstillägg har förutsatts att hyran är så hög att högsta statskommunala bostadstillägg utgår. Vid beräkning av bostadstillägg enligt nuvarande regler har vidare antagits att gränserna för reduktion med 12 % och 18 % höjts med 2 000 kr. vardera. Slutligen har förutsatts att 1973 års inkomster - på vilka bidragsgivningen grundas - uppgått till 85 % av 1975 års inkomster. Vid av verkningar av förslaget har inte beaktats effekv beräkningen ten av den eftersläpande avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering (Jfr avsnitt 8.1.3).

Tabell 8:9 Förändringar av digponibel inkomst år 1975 enligt förslaget för makar med lika stora inkomster

Makarnas Ökning (+) eller minskning (-), i kr., av samanskatt bostadstillägg disponibel inkomst lagda in_ komst år 0 barn 1+barn 0 barn 1 barn 2 barn 4 barn O barn 1 barn 2 barn 4 bam 1975, kr. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

30 000 -1 180 -1 180 + 108 - - - +1 288 +1 180 +1 180 +1 180 35 000 -1 226 -1 226 + 254 + 96 + 96 + 96 +1 460 +1 322 +1 322 +1 322 40 000 -1 238 -1 256 + 480 + 150 + 150 + 150 +1 718 +1 406 +1 406 +1 406

.150 000

Anm. Förändringen av disponibel inkomst avser de sammanlagda förändringarna av skatt och bostadstillägg. Med skatt avses statlig och kommunal inkomstskatt samt enligt nuvarande regler även sjukförsäkringsavgift. Den kommunala utdebiteringen har förutsatts uppgå till 24 kr. per skattekrona och basbeloppet har för januari 1975 beräknats till 8 900 kr. Vid uträkningen av 1975 års bostadstillägg har förutsatts att hyran är så hög att högsta statskommunala bostadstillägg utgår. Vid beräkning av bostadstillägg enligt nuvarande regler har vidare antagits att gränserna för reduktion med 12 % och 18 % höjts med 2 000 kr. vardera. Slutligen har förutsatts att 1973 års inkomster - på vilka bidragsgivningen grundas - uppgått till 85 % av 1975 års inkomster. Vid beräkningen av verkningar av förslaget har inte beaktats effekten av den eftersläpande avdragrätten för sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering (jfr avsnitt 8.1.3).

208 sou 1974:20

lamm m ..m ».m m.o o.m o.› m5 m.m ..m o.m m.F .m o.m o.m o.u

o.m. m.m_ n.o.

N.. ›..

_.n.

«.›

END n_

vmwmampmw

Arv

umaacw

# u n u x n - - a 1 u n u u + + + + + + + +

wnwnxmcaa

m._ o.w o.› m6 m.m m.m 0._ 0._ .m o.m o.m o.N

›.mF

_.m ›.m m.o m.w

o.m_ m.Np

›._

mao EMMA N_ ..n.

pmaadm

N n a u - - u - a u u n + + + + + + + + + +

Amamon ›.m m.o o.m o.› m6 m.m o._ 0._ «.m o.m p.. o.m o.m

m.FF

..o _.o

.FHaD

_.m

HOHH® o.m_

N..

__ o.m. ..n.

w a u u u u u u u - u + + + u + + + + + + +

couxmuhmaøøamhms

^+v

muømHm›:n

..n ›.m m.o m.m m.m m.› m.o m.m m.o 0.0 «.o ..o P.o 0.* o.p «.m o.m o.m o.w

m.:

›._

manen

:han or

O u a u u u n u + u n a u + u + + + + + + +

pmaaøm a

?H69

m

m.nm .Fm n.mn o.mm Emm m.«o o.o› u.m› m.› m.« m.» m.mm m.m m..m m.m› o.w› m.m› o.om o.om

.m»m

«..

mwmr

.v

pm pmaaøm u Hannu»

CHUD

m

m.mm v._m n.mn v.. o.mm ämm m.«m o.o› m.m› w.«› m.«› m.«› ..m› o.m› o.N› n.m› o.m› m.m› o.om o.ow

N

.pømoonn

mm

mmmaaapmumvmon

u

EMD

›

m.nm «..n n.mn .F< o.mm E3 m.«m o.o› m.m› m.«› o.e› m.mo ›.mm o.m› o.m› m.m› o.m› m.m› 0.00 o.om

pmsoxqd

a w

pmmuamhwm auuøwaanxmnon

a

HHGD

m

mao

nmøam

zoo m.nm v._n n.om v.mm o.mm _.nm +.›m o.mm o.mm o.mm m.No ›.mm o.u› o.m› n.m› o.m› m.m› o.om o.oo

.pxmuwoamnawhua

O

man

ppmxm mama

Eda

m

m.Nm

F.n

m..n m._m m.›n .n< o.mm 12 m.m› _.mm ›.nm ›.mm m.mm F._m o..› o..› m.m› o.n› m.» o.ø› o.m›

m Q

mHm›

uanømnanupmuuøunu

.E869

v

maapuanmsonuw

.Nm w.Nm

..n

m..m m._m m.›n .n« o.nm 22 m.m› _.nm ›.nm m.om m.mm o..› o..› m.«› o.n› m.» o.m› o.m›

nmpxomwoawuawnma

N

.mavanxmpumxm

høawon END

m

m.No

..m

m._n m..n m.›n .n< o.nm ZS. m.m› ..nm o.em m.um e.mm m.mm c._› o._› m.m› o.n› m.» o.m› o.m›

_.

uqnwaaaa

umøaøaaaøm

»Mao

mc§aHø›=u

N

.EMMA

.No

_.n

m._n m..n m.mm m.mm m.mm E5 m.mm o.nu m.mm m.wm w.mm m.mu o..› o.F› m.w› o.n› m.» o.m› o.ø›

mwmaaømasøm

O

oc

.nomøam

ooo ooo ooo ooo ooo ooc ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo

.mbmw

øoo 08

oønuunmupmm

. 0. m. om mm om mn o.. me om mm om mm op om om

opum

nu

oo.-ooo mmpnooo om.uooo oomnooo oomoooo oomaooo

aooo uooo aooo uooo uooo nooo ...000 uooo uooo -ooo uooo uooo uooo -ooo uooo

Haøpus #msoM2H

m

om

.En

0_ mp om mm om R oc me om mm om mo om

com com

o›

.AM oo. mm. om.

SOU :2O 209 1974

...En m

camp

m.m m._ m.m m.m m.m m.m m.m m.m m.. m.m m.o n.o m.o m.m m..

m.n.

uommamnmm

M_

Atv v u s a u s n u s u + +

pmaacø

n u + + +

o

m.m m._ m.N m.m m.m m.m m.o m.m m.o m.o m.o m..

zoo

mzaøxmcas

:han

N.› m.m

N_ ›.o_

§35

N - - - - u n H + + - - a n + + +

amamwh

nmaaw

m.m m., m.m m.m m.m m.u m._ m.m m.m m.o m.o

øhmn ›.oF

m.o m.w m..

_. m.o_

w - - a u s n + + a u 1 - a + + +

nmpxmmmwamøâmhme

?V

muqmâgdø sump

v.n m.m ñ.m m.. _.m ..w m.m m.m o.w w.m m.o m.o o.F ›.m m.,

0.0.

wcuêo

0_

O u u + u n u a u n n n u n + + +

pmaaøw

:han

m

q.mm o.«v o.›v m.m m.,m o.«m o.›m m.mm w.mm m.m m.mo ›._w m.mm m._› m.m› m.m›

mha» .mum

v

umaasw

.Hm

:hun

HH®Dd#

m

v.mm o.« o.› m.mv m..m o.«m o.›m m.mm o.mm m.mm v.mm ›..m m.mo w._› m.m› m.m›

N

.pcmoopm

om

mwmaawpmvmpmon

namn N-

w F v.mm o.vv o.›v m.m m._m o.m o.›m m.nm o.mm m.mm v.mm ›._m m.nm m.F› m.m› m.m›

ummmamnmu GCRGMBHCMHQD

sump

o

soc m.mv m.« o.m ›.mm o..« ›._v o.mv m.m o.›m m.Nm «.›m o.mm n.«m o.m› m.m› m.m›

.pxwwwmawøâwnaa

O

§33

ROM

:nun

m

& m.mm o.mv m.mv ..›m m.om m.nm w.mw m.m› m.m› m.mm o.nm m.mm _.vm o._› m.m› m.»

E» v

NHOPM Chdn

v

m.mm m.mv m.m« ..›m m.om m.nm o.›m .mm w..m m.mm o.mm m.um p.em o._› m.m› m.»

NEHMWQHCPHWEPSHDH

maappanmsoømm

N

Hopxmmnwüwøwmpøs

NMHH

.noawwh :han

m

ams w.mm m.m m.m ..›m m.om m.mm m.m .mm N..m m.mm o.nm o.mo _.«m o..› m.m› m.»

F

HNMN2

uwøaøøsüdm møcmhaxâc

QCQWEHHM

apan

N

o.›w m.m m.mm m.m p.m m.n n.m ›.mm o.mm m.mm o.mm m.mm m.em o..› m.m› m.»

mvmaaøåmm

.wmmwam

mv

.um

ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo

:museum

pmaoxnn

UUCGHHWHPGN

E. _ mm cv me om mm om mm o› om om

omwuooo oomaooo oomuooo

w

oo_uooo mm_uooo oomøooo

.px

-ooo uooo :ooo aooo -ooo -ooo sooo -ooo -ooo uooo

mmøhwxmä

Såå øøwøa .m›m.

om mm oc mv om mm om mm om om

aEC

o›

oo. mm. om_ oow oem

mc 1I O SOU 1974 :2O

Tabell 8:12 Ökning av disponibel inkomst från år 1974 till år 1975 för folkpensionärer. Sammanlagda effekter av pensionsålderskommitténs

Anm. Folkpensionen för år 1975 har beräknats enligt pensionsålderskommitténs förslag. För år 1974 har hänsyn tagits till den särskilda pensionsutbetalningen 1 januari. Oreducerat kommunalt bostadstillägg har antagits vara 5 000 kr. Sidoinkomst som uppgår till 1 000 eller 2 000 kr. har förutsatts helt utgöras av ATP. Vid högre sidoinkomst har belopp motsvarande 30 % av basbeloppet förutsatts utgöras av ATP. Höjningen av pensionstillskotten har därför avräknats mot sidoinkomsten, vilket ger lägre ökningstal för den som har sidoinkomst 1 form av ATP. Basbeloppet har uppskattats till 1 genomsnitt 8 450 kr. för år 1974 och 9 050 kr. för år 1975 211 sou 1974:20

RESERVATIONER o ch SÄRSKILT YTTRANDE

sou 1974:20 213

Reservation av ledamöterna Andersson och Mundebo

Vi biträder utredningens förslag beträffande sjukförsäkför samt ifråga om skatteskala och ringsavgiften löntagare och vissa andra beskattnings- och bidragsreggrundavdrag Däremot kan vi endast delvis godta utredningens motiler. och när det finansieringen av reveringar förslag, gäller formen (avsnitt 8.2).

innebär bl.a. att den del av kostna- Utredningens förslag derna för som löntagarna nu betalar sjukförsäkringen själva, skall avlösas av en höjd socialförsäkringsavgift från Det måste anses naturligt att vid en arbetsgivarna. sådan tillförsäkra försäkringskassorna full omläggning täckning för bortfallande intäkter. Enligt utredningens blir detta om arbetsgivaravgiften till beräkningar fallet, höjs från 3,8 till 6,1 procent. Möjligen sjukförsäkringen kan intäkter med denna höjning av avförsäkringskassornas bli något större än vad utredningen har räknat med, giften och en mindre höjning skulle sålunda kunna vara något Vi ansluter oss emellertid på denna punkt tillräcklig. till förslag. Det bör dock efter en sådan utredningens finnas förutsättningar att undvika ytterligare höjning av till sjukförsäkringen under de höjningar avgifterna närmaste åren.

Utöver de fördelar som omläggningen av sjukförsäkringsavför med för löntagarna, uppnås vissa administgiften sig rativa Arbetsgivarnas andel av kostnaderna förenklingar. för kommer att öka från 40 till 66 prosjukförsäkringen cent. Denna kostnad är för arbetsgivaren vid avdragsgill Kostnadsökningen kommer sannolikt inkomstbeskattningen. också att beaktas vid kommande löneförhandlingar på samma sätt som skedde vid årets förhandlingar beträffande folk- Ändringarna i sjukförsäkringens finanpensionsavgiften. bör därför kunna genomföras utan några negativa siering samhällsekonomiska verkningar.

Om omläggningen genomförs i enlighet med utredningens förslag den 1 januari 1975, kan löntagarna sin nuutnyttja varande avdragsrätt för erlagda sjukförsäkringsavgifter sista gången i 1976 års självdeklaration. Kassamässigt medför omläggningen därigenom ett intäktsbortfall för staten under ett år. Denna engångseffekt måste Vår enligt uppfattning accepteras. Det får sålunda anses uteslutet att kompensera ett sådant intäktsbortfallmed tillnågon fällig extra avgift. Inte heller bör det komma att ifråga slopa löntagarnas avdragsrätt för sjukförsäkringsavgifter under det sista året före En sådan omläggningen. ändring av bestämmelserna skulle i Viss vara av reutsträckning

troaktiv karaktär. Såväl principiella som tekniska och

praktiska skäl talar för att avdragsrätt skall ockgälla så för 1974 års sjukförsäkringsavgift.

Finansieringen av reformen i övrigt bör vår enligt uppfattning bedömas mot bakgrund av den allmänna utvecklingen på skatteområdet. Vi kan således inte godta utred-

ningsmajoritetens tolkning av direktiven, som innebär att

reformkostnaderna nödvändigtvis måste beräknas enbart med ledning av förhållanden vid själva omläggningen.

Det progressiva skattesystem, som funnits i vårt land sedan länge, kännetecknas bl.a. av att det reella skattetrycket i viss utsträckning ändras vid penningvärdeförändringar. Detta förhållande blir av särskild när betydelse, inflationen är stark. Vid nominellt oförändrade gränser mellan skatteskalans olika skikt då både skärps marginalskatten och den totala skatten en reellt oförändrad på inkomst genom att delar av inkomsten kommer i upp högre progressionsskikt.

De senare årens inflation har lett till att skatteuttaget har ökat betydligt fortare än vad som tidigare förutsetts. Som framgår av bifogade tabeller B och C har A, alla större grupper av reellt sett fått vidinkomsttagare kännas betydande både av sin totala skatt höjningar och av marginalskatten efter den år 1970 skatteomgenomförda

trots att den då genomförda skatteomläggningen. Detta till att ge flertalet inkomsttagare läggningen syftade av beskattningen har förskattelättnader. Skärpningen och landsting höjt sin utstärkts av att många kommuner av riksdagen bedebitering för att bl.a. kunna fullfölja slutade och reformer. upprustningar

att den direkta statliga Utredningens förslag innebär, återförs till den nivå skatten vid själva omläggningen innebar. Som framgår av tab. A som 1970 års skattebeslut till en skattesänkning för och B (kol. 6) leder förslaget med hemmamake om inkomsten underflertalet inkomsttagare och för andra inkomsttagare om inkomsstiger ca 40 000 kr 70 000 kr, räknat i fast penningvärde. ten understiger ca vidkännas en Viss skärpning i förinkomsttagare får Högre hållande till 1970 års skattebeslut.

med inflation även under kommande år, Då man måste räkna snabbt att öka på nytt. Redan efter kommer skatteuttaget ett eller ett år blir sålunda skattelättnaden betydpar mindre än vad utredningens tabeller kan ge intryck ligt det kommer t.0.m. för många att bli fråga om nya av, Statens och kommunernas inkomstbortfall skattehöjningar. minskar i motsvarande utsträckning.

oss därför utredningens förslag om en höj- Vi motsätter

av den allmänna arbetsgivaravgiften (löneskatten)

ning En ny höjning av denna skatt från 4 till 5,3 procent. få verkningar för samhällsskulle dessutom allvarliga arbetsmarknad. Den kommer knappast att på ekonomi och samma sätt som när det gäller rena socialförsäkringsav-

bli beaktad vid löneförhandlingarna. Företagens gifter kommer därigenom att i stor utsträckning kostnadsökningar slå i priset på varor och tjänster. Höjningen igenom skulle därmed bidra till ytterligare prisökningar.

av löneskatten under senare De redan vidtagna höjningarna kommer att år tyder också på att ytterligare höjningar Den av utredningen negativt påverka sysselsättningen. t 217

föreslagna höjningen skulle därför direkt komma att motverka ansträngningarna att öka sysselsättningen.

Vi anser det sålunda inte att vid omnödvändigt, själva läggningen helt kompensera stat och kommun för de totala effekterna av utredningens till skattelättnader förslag med exakt motsvarande av andra skatter och avhöjningar gifter. Arbetsgivarnas bidrag till sjukförsäkringen torde bli något större än vad utredningen räknat med. Den pågående inflationen leder också snabbt till att skattelindringen blir betydligt mindre än vad räknat utredningen med. Därigenom ökar statens inkomster på Vidare bör skatnytt. telindringen i sig själv vara en som kan stimulansfaktor, bidra till en ökning av Skattereformen skatteunderlaget. bör alltså delvis kunna vara Vi anser självfinansierande. också att utredningen borde ha redovisat fullständigare olika finansieringsalternativ. Det i direktiven att sägs utredningen skall anvisa lämpliga finansieringsvägar. Med hänsyn bl.a. till rådande osäkerhet rörande samhälls-

ekonomi, statsfinanser och sysselsättning hade det varit till fördel om statsmakterna haft bättre underlag för att pröva olika alternativ då beslut om reformen skall fattas senare under detta år.

Vi betraktar de föreslagna av skatte- och förändringarna bidragssystemen som provisoriska av justeringar gällande regler. De kan bli av betydelse för år 1975 och möjligen också närmast följande år. Då det kan vara tillknappast fredsställande att enbart göra årliga provisoriska förändringar i ett i flera avseenden skatte- och bristfälligt bidragssystem, förutsätter vi att skatteutredningens arbete med att utforma ett mera snarast permanent skattesystem fullföljs. Med hänsyn till att vi betraktar de nu föreliggande förslagen som ett provisorium har vi att accepterat, utredningen i detta skede inte rörande exemprövat frågor pelvis daghemsavgifter och hemmamakeavdrag samt avvägningen mellan av

inkomstbeskattning, beskattning arbetskraft

samt av resurser och energi. Detta blir angelägna spörsmål i det fortsatta utredningsarbetet.

Tabell A Ökning (+) eller minskning (-) av den totala skatten enligt förslaget,

dels i förhållande till skatten enligt nuvarande regler, dels i för-

hållande till realvärdet å skatten enligt 1970 års beslut

Gift skattskyldig med hemmamake. Utdebitering = 24 kr.

Årsinkomst Total skatt, i kronon enligt Skatteändring p.g.a. förslaget kr. i kronor, 1 förhållande till nuvarande 1970 års förslaget skatte- nuvarande realvärdet av regler beslut regler 1970 års beslut

Realvärde Am* 2 3 5 6 __J _

- - - - - 5 000 - - - 155 - 155 10 OOO 155 1 748 1 110 1 158 - 590 + 48 15 000

50 000

70 000 1 51 898

ao 000 34 922 36 652 - 2 22e + 1 730 3a sao 40 824 45 852 - 2 128 + 3 028 90 000 , 45 980 100 000 53 080 47 117 51 052 - 2 028 + 5 955 2 1 63 558 69 866 - 1 457 + 6 498 125 000 g» 71 505 §

* - + s 395 150 000 89 553 i ao 470 se saa 687 V 200 000 128 487 115 522 128 680 + 193 + 13 158

206 487 190 525 208 680 + 2 195 + 18 155 300 000 368 680 + 6 193 + 28 161 500 000 362 487 340 519

av skatten 1970 års beslut har förhållandena 1 Anm. Vid uträkningen enligt Således har räknats med en kommunal utdemars 1970 varit utgångspunkt. skattekrona. Konsumentprisindex som i mars 1970 bitering på 21 kr. per till 233 beräknas i mars 1974 komma att uppgå till 307 å 308 uppgick d.v.s. med 32 procent. Vid uträkningen av realvärdet på skaten ökning skattebeslut har först den 1 tabellen angivna årsten enligt 1970 års har skatten å denna inkomst utinkomsten dividerats med 1,32, därefter som beslöts 1970 och slutligen har detta skatteräknats enligt de regler

belopp uppräknats med 32 procent.

SOU 219 1974:20

Tabell B Ökninv (+) eller minskning (-) av den totala skatten enligt förslaget,

dels i förhållande till skatten enligt nuvarande regler, dels i för-

hållande till realvärdet å skatten enligt 1970 års beslut

Inkomsttagare utan förvärvsavdrag och s.k. Utdebihemmamskeavdrag. tering = 24 kr.

Årsinkomst Total skatt, i kronor, enligt Skatteändring p.g.a. förslaget kr. nuvarande 1970 års 1 kronor, i forhâllande till förslaget regler skatte- nuvarande realvärdet av

beslut regler 1970 års beslut

Realvärde

1 2 3 4 5 6

5 000 127 18 - - 127 - 18 10 000 1 955 1 657 1 408 - 547 - 249 15 000 3 548 3 486 2 958 - 590 - 528 20 000 5 145 5 318 4 526 - 619 - 792 25 000 7 022 7 154 6 343 - 679 - 811

30 000 9 193 9 182 8 411 - 782 - 771 35 000 11 768 11 405 10 732 - 1 036 - 673 40 000 14 917 13 835 13 582 - 1 335 - 253 45 000 18 060 16 689 16 199 - 1 861 - 490

50 000 21 209 19 628 19 067 - 2 142 - 561

55 000 24 339 22 580 22 167 - 2 172 - 413 60 000 27 468 25 524 25 267 - 2 201 - 257 65 000 30 589 28 466 28 367 - 2 222 - 99

70 000 33 698 31 395 31 484 - 2 214 + 89

Anm. Vid uträkningen av skatten enligt 1970 års beslut har förhållandena i mars 1970 varit utgångspunkt. Således har räknats med en kommunal utdebitering på 21 kr. per skattekrona. Konsumentprisindex som i mars 1970 uppgick till 233 beräknas i mars 1974 komma att till 307 å 308 uppgå d.v.s. en ökning med 32 procent. Vid av realvärdet uträkningen på skatten enligt 1970 års skattebeslut har först den i tabellen årsangivna inkomsten dividerats med 1,32, därefter har skatten å denna inkomst uträknats enligt de regler som beslöts 1970 och slutligen har detta skattebelopp uppräknats med 32 procent.

Tabell C Ökning 1+) eller minskning 1-) av deg genomsnittliga marginalskatten inkomstskikt förslaget, dels 1 förhållande till mar- 1 olika enligt enligt nuvarande regler, dels 1 förhållande till realginalskatten värdet å marginalskatten enligt 1970 års beslut

utan förvärvsavdrag. Utdebitering = 24 kr. Skattskyldig

Årsinkomst Marginalskatt, i procent, enligt Marginalskatteändring p.g.a. kr. H förslaget, i procent, i förnuvarande forslaget hållande till

åzzgtârs

beslut nuvarande realvärdet av Realvärde regler 1970 års beslut

skattskyldig 4

reduktion 3,1 %. - 2)Dito 32,8 % resp. - %. -330110 28,2 % resp. -%. - Dito

5 6)Därav beror

36,6 % resp. 22,2 %.- Dito 31,0 % resp. 23,2 %. - 5,0 procent-

enheter skatteavräkningen med 250 kr. upphör inom inkomstskiktet. på att

Reservation av ledamoten Hermansson.

1. Det bör ytterligare att de understrykas förslag skatteutredningen nu framlägger endast avser en lösprovisorisk ning i enlighet med regeringens tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973. har varit Utredningen bunden av de ramar för den provisoriska som där lösningen uppdrogs. Skatteutredningens förslag i detta betänkande är sålunda ett begränsat beställningsarbete. Härav har givetvis utredningens samtliga ledamöter varit bundna.

2. I tilläggsdirektiven gavs skatteutredningen uppdraget att dels åstadkomma en av lindring marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och dels beakta behovet av skattesänkningar för med inkomsttagare lägre inkomster. Kostnaden för ett sådant kunde förslag uppgå till omkring 4 miljarder kr.(0ktober Det 1975). ålåg utredningen att anvisa lämpliga för sitt finansieringsvägar förslag.

I direktiven görs ingen mellan insatserna avvägning för att uppnå de bägge uppställda målen. Det med andra sägs ord inte hur stor del av den totala kostnaden som bör användas för att lindra marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och hur stor del som bör användas för att sänka skatten för med inkomstinkomsttagare lägre er. Här är alltså olika kombinationer med direkförenliga tivens uppdrag.

För min del anser jag att utredningens förslag ger alltför liten skattesänkning för med inkomsttagare lägre inkomster. Det har som helhet inte någon jämlikhetsprofil. Om man väljer den av

utredningsmajoriteten föreslagna metoden för skatteomläggningen, d.v.s. förändring av och

grundavdrag skatteskalor samt införandet av ett särskilt för avdrag

låginkomsttagare, borde skatteskalorna en annan ut-

getts formning och det särskilda för

avdraget låginkomsttagare

kraftigt höjts. Inkomsttagare med inkomster borde lägre ha getts en större och skattesänkning skattesänkningen i

stället för inkomsttagare med högre inkomster. begränsats

Såsom av det har jag emellertid som huframgår följande vudmetod för skattesänkningen i stället valt att föreslå avskaffande av mervärdeskatten på matvaror.

3. Till vissa av utredningens förslag ansluter jag mig. Det av för lön-

gäller slopandet sjukförsäkringsavgiften

av bostadstillägget efter en entagarna, avtrappningen reduktionsfaktor på 15 % och höjning av inkomsthetlig samt lättnaderna.för folkpensionärer i prövningsgränsen form av ändrade inkomstprövningsregler för hustrutillägg och kommunalt Jag ansluter mig även till bostadstillägg. finansieringsförslag som innebär en höjning utredningens av för sjukförsäkringen från socialförsäkringsavgiften % och en höjning av den allmänna arbets- 5,8 % till 6,1 givaravgiften från nuvarande 4 % till 5,3 %.

4. av sjukförsäkringsavgiften och förändringar- Slopandet na när det gäller bostadstilläggen och folkpensionärernas villkor innebär minskningar av de nuvarande marginaleffekterna. Detta särskilt inkomsttagare i mellaningäller komstlägena.

5. tabeller 6:5 och 6:6 visar den direkta Utredningens skattens och mervärdeskattens storlek i olika inkomstskikt och för olika Tabell 6:7 visar storleken av familjetyper. mervärdeskatten i olika inkomstskikt och för på livsmedel sex olika Av tabellerna framgår att mervärfamiljetyper. deskattens andel av den totala skatten är störst i de lägsta inkomstskikten och därefter minskar. Mervärdeskatten tar i de lägre inkomstskikten en betydande på livsmedel del av inkomsten. Dess belopp i kronor ökar med stigande men är i kronor räknat begränsad. För inkomster, ökningen med inkomster från 20 OOO till 100 000 kr.varierar gifta mervärdeskatten på livsmedel mellan belopp på i runt tal 1 000 och 2 OOO kr. För barnfamiljerna tar mervärdeskatten av skäl en större andel av årspå livsmedel naturliga inkomsten än för andra familjetyper.

Ett avskaffande av livsmedel mervärdeskatten på gynnar alltså framför allt låginkomsttagarna, däribland pensionärerna, samt barnfamiljerna. Enligt min åsikt bör uppdraget till skatteutredningen att föreslå en sänkning av skatten för inkomsttagare med lägre inkomster fullföljas genom att mervärdeskatten på livsmedel helt slopas.

I den allmänna skattepolitiska debatten har detgentemot ta förslag anförts att dess genomförande skulle stoskapa ra administrativa problem både för handeln och för skattemyndigheterna. Enligt min mening har man överdrivit dessa svårigheter. Gränsdragningen mellan momsbelagda och icke momsbelagda varor i de butiker som saluför livsmedel torde icke vara svår att upprätthålla.

Mot argumentet att en av mervärdeskatten differentiering skulle vara så tekniskt besvärlig att genomföra talar också att en sådan skillnad i momsskatteprocent mellan olika varugrupper är den vanliga i de länder som f.n. tillämpar mervärdeskatt. Dessa är Belgien, Danmark, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Sverige, Västtyskland och Österrike. Av dessa är det endast de skandinaviska länderna som inte har differentierad mervärdeskatt i Det vanvanlig mening. liga är att livsmedel är helt befriade från mervärdeskatt eller har en lägre skattesats än övriga varor.

6. Såsom redan anförts ökar konsumtionen av momsbelagda varor med stigande inkomst. Detta gäller även konsumtionen av livsmedel. Att enbart slopa mervärdeskatten på livsmedel ger därför en större skattesänkning i kronor räknat i högre inkomstlägen än i lägre. För att motverka detta föreslår jag en skärpning av den direkta beskattningen i inkomstlägen över 65 OOO kr. Denna kan med en enkel metod göras genom tillämpning av den av utredningens majoritet föreslagna nya skatteskalan för beskattningsbara inkomster överstigande 65 OOO kr. I övrigt bi-

behålles den nu gällande skatteskalan och nuvarande ordning med avtrappning av grundavdraget.

7. Den sammanlagda effekten av ett slopande av sjukförsäkringsavgiften för löntagare, slopande av mervärdeskatten på livsmedel och skärpning av den direkta skatten för beskattningsbara inkomster över 65 000 kr. framgår av till reservationen fogade tabeller. Dessa ger även en jämförelse med effekterna av utredningsmajoritetens förslag. Det av mig förordade förslaget ger såsom framgår av tabellerna en avsevärt kraftigare skattelättnad till låginkomsttagarna och särskilt till barnfamiljerna. För ensamstående med 0 barn är mitt förslag förmånligare upp till en årsinkomst av inemot 40 000 kr., för ensamstående med 2 barn upp till en årsinkomst av inemot 50 000 kr., för gift skattskyldig vars make saknar inkomst likaså upp till en

årsinkomst av inemot 50 000 kr. (gäller såväl för skatt-

skyldig med 0 barn som med 2 barn) samt för makar med li-

ka stora inkomster upp till en sammanlagd årsinkomst av ca 75 000 kr. om makarna inte har några barn och upp till en sammanlagd årsinkomst av något över 80 000 kr. om makarna har 2 barn. Till de i tabellen anförda skattelättnaderna kommer liksom enligt utredningens förslag effekterna av förstärkningen av bostadstilläggen m.m.

8. I en reservation har ledamöterna Hörnlund och Gadd yrkat att den nuvarande skattereduktionen (det s.k. hemma-

makeavdraget) bör avtrappas med 20 procent från en stat-

ligt taxerad inkomst på 50 000 kr. Införandet av en sådan regel skulle tillföra statskassan ca 260 milj. kr. inkomståret 1975 och beloppet kommer att stiga under de närmaste åren. Jag instämmer i detta krav.

9. Såsom anföres i kap. 8 gäller de i utredningen anförda uppgifterna om effekterna i olika inkomstlägen och om kostnaderna för förslagets genomförande vid ett fullt genomslag av reformen. Under det första år skatteomläggningen är avsedd att gälla, d.v.s. 1975, blir verkningarna helt andra på grund av att avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften förutsättes vara kvar. Avdragsrätten har sou 1974:20 225

avsevärt större i betydelse högre inkomstlägen än i lägre.

Den i avsnitt 8.1.3 intagna tabellen visar att verkan av

att avdragsrätten består vid 1976 års taxering är att hög-

re inkomsttagare får en

betydande skatteminskning, medan

effekten vid lägre inkomster är avsevärt mindre. För att

de av utredningen presenterade tabellerna över verkning-

arna av förslaget till

skatteomläggning skall vara rätt-

visande för år 1975 krävs det att dessa siffror lägges

till de i tabellerna upptagna. Den kvarstående avdrags-

rätten får även betydande statsfinansiella verkningar ef-

tersom den kostar inte mindre än 1,6 miljarder kr., d.v.s.

ytterligare 1/3 till den angivna kostnaden för hela skat-

tereformen. Enligt min mening borde ha utredningen före-

slagit ett slopande av avdragsrätten för sjukförsäkrings-

avgift vid 1976 års såvitt taxering gäller andra inkomst-

tagare än egenföretagare.

10. Det i reservationen ställda förslaget är något mera

kostnadskrävande än

utredningsmajoritetens (dock ej under

1975 - se

år ovan). Den sammanlagda kostnaden kan beräk-

nas till 5 600 varav milj. kr., för slopande av sjukför-

säkringsavgiften för löntagare 1 550 kr. och för milj.

slopande av mervärdeskatten livsmedel på 4 250 milj. kr.

De av utredningen föreslagna höjningarna av arbetsgivare-

avgifter inbringar 4 700 milj. kr., skärpningen av den

direkta skatten i högre inkomstlägen 130 milj. kr. och

förändringarna när det gäller skattereduktionen 260 milj.

kr. eller sammanräknat 5 100

milj. kr. Återstâende

belopp

bör finansieras genom en skärpning av skatten på stora

förmögenheter, arv och gåvor de

enligt riktlinjer som för-

ordats i motion 606 till 1974 års riksdag.

11. Effekterna för kommunerna av det av utredningen fram-

lagda förslaget är som synes Det betydande. gäller sär-

skilt verkningarna av de föreslagna ändringarna i skatte-

skalan och Det av grundavdraget. utredningen förordade

kompensationsbidraget till kommunerna 660

milj. kr. synes

otillräckligt för att uppväga samtliga merkostnader och

inkomstförluster för kommunerna. min Enligt mening borde

kommuner och landsting helt befrias från allmän arbetsgi-

226 20 sou 1974:

vareavgift.

12. En skatteomläggning av det av utredningen förordade slaget som innebär att löntagarna avlastas vissa avgifter eller skatter samtidigt som arbetsgivareavgifterna höjes i motsvarande grad är till sina slutliga verkningar osäker. bör att är

(Det understrykas arbetsgivareavgifterna

avdragsgilla vid taxeringen, varför en höjning av desam-

ma icke kan betraktas som en skattehöjning). Från vissa

håll förutsättes att en motsvarande reduktion kommer att ske av de nominella löneökningarna vid nästkommande avtalsrörelse. Jag vill uttryckligen förklara att jag icke delar denna uppfattning. Min förhoppning är att löntagarna i stället en aktiv facklig kamp skall kunna angenom vända skattereformen både för en höjning av sina reallöner och för en ökning av lönarbetarnas andel av produktionsresultatet på profitens bekostnad.

- 227

Mervärdeskatten på livsmedel i skilda hushållstyper när ársinkomsten varierar, kr. År 1975

Årsinkomat Ensamstående Gifta eller samu Gifta eller samboende, en är in- boende, båda är kr_ komsttagare inkomsttagare 0 2 0 2 O 2 barn barn barn barn barn barn 1 2 3 4 5 6 7

150 000 .. .. 2145 2034 2597 2570 228

I

mmm mm› »pm mmm cv» vwm vmø *vw wvp mmm

mmamnmu

Ixsnu

m: m m m

omnwmHvmnø›m

om

ppaa

m_ m_ ›m mp

mo. em.

|

mmmdam

mm» mmm we* mvm mmm em_ mwm mvm mm mwm

mmamumm

9 m m m

F. m. mm mm mm

.nns . or m›r

nmpmsoxaa

I

:nan mom m› orm vom mmm mmm op, om ovm mvm

omømpmnmcøa

nuammn

E m m m

mp ›F mm rv mn

nwpmsoxøa

noe

.:: mo_ _m.

mwm m_m mwe mmm com oom mmm mo› var vmw Np_

mwamnmu

wmñmn

m m m

x-iu›

en

unmnmmcaøppmxmon

pewa

m. ›_ mm .Q

wncpm

0.. mm.

ma

I

m.m m_m mmo mmm mmm vm_ wmw eo» wo» mmm

uaaa

øxaa

møamnnw

m m m

mr m. um mm mm

Fmr

.nns

mo.

mos

mmm :nun mwv omm omr mom

pwaanø

vmm 0.0 mmo omm evo mmm vmm

Hoamon

C m

Hume

›

mamma

o. ve mv mm mv ›

cap: .›d:

mo_ mm.

zoo 1 .Dh mpm ooo _.m wmo mm mmm mmm mmm omm omm

muamumu

muu›

maamnmw

o.- m ›

mp m. mm mm mm .m

»was

_m_ rem

ømaoxna

møøpopaaodøs

mm› ._m wm› »mm ›m mmm mmo mmm omm omm

.mamabxmvwøxu

m

wøamnmu

m m

mm mm Fm mm

mom

we ›F

.nde mm«

mnopmpanowws

nanxam

-

-

UOS mme mvm mmm »FF mov mmm omm omo mmm »me »me

m

Amamwn

m 5

puuw mama

m. mr mm mm mm mm

.›da mm_ mom

pmnmwazø

I

omm omm

pmnaøm

mmm cv_ mmm mom ›.o mmm mmm mm»

mmamnmm

› m m

:han

vana

›p em hm Fm mm

mom

pp

.n mm.

unoammn

I

mms mwm mwm mvm omo omo mmo m» mvw mo_ ›mm

wdamnmm

m m m

0. m_ mm mm mv wm

.nas

pm. »cm

.Sw

nmmpømovpøxmwaøpm

omnmmumaømnw

I

mms mmm mmm mmv omv omm mmo hmm mmm

0mnønø›:ø

Fm_

E?

nøamwh

m m m

em mm em mm

mmw wom

Fe m_

å .›zø mmm m» oom Fem .mm wmo mmm mmo mmo omo omo

vmaanø

maamnmw

v

.uoaoå

w e m

øwnhmxm

om cv mm mm

Hawa

c_ ›m

nn_ n.m

mhmp

a

moq mmm www mmm »mo ›mm mmv mmm mmm omv omv

S00 n

wøamnmn

HW _ e m

m_ m_ mm mm mm om

.nas on.

;LSE

o_m

hmh

omnuavmsanøo

mmm mv. mm_ ppm mom mmv omm omm mmm ›wm ›mm

m

tvåa Hmamøn

F m m

puam›mmmnaaxmunmm

pwøxm

v. Fm »N ov vm .m

.AM .›øø on. mom ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo

pnswxcm msmnmmv ^«maoxna

r

#MOHHQ

naxøa Im%%%m amwma

om om cv om om om

oom oom

mm op

:må

oo. om.

Den sammanlagda effekten av mitt förslag. År 1975

J

Årsinkomst (Ökning (+) eller minskning (-) av skatten, i kr., för familjer (ensam-

(för makar stående) med r ”MA_ _ ___ 7 H_ 7 hr ____w___

inkomst) “mitt förslag majorin mitt förslag majorikr. T_7V"“"Ä""_""“"”“""“'“' tetens . tetens

3322:* 2:2?? 3222:* :w

__ _ Ensamstående 10 000 - 382 4 - 297 - 679 - - _ _

153 300 000 0- + 4 793 0- + 2 193 + 4 753 °° + 2 153

Gift skattskyldig, vars make saknar inkomst

10 000 - 596 - 155 - 751 - - - - - 155 784 155 939 155 20 000 - 928 - - - 366 1 294 619 - 1 081 - 3665 - 1 447 - 619 30 000 - 1 187 - 393 - 1 580 - 782 - 1 275 - 393 1- 1 668 - 782 40 000 - 1 200* - 306 - 1 505 - -

1 335 1 402 - 306! - 1 708 - 1 335

50 000 - 1 200* - 358 - 1 558 - 2 142 - 1 482 - 358 1- 1 840 _ Q 142

60 000 - 1 208 - 411 - 1 619 - 2 201 - 1 553 - - 2 201 411 á- 1 964 80 000 L- 1 446 + 12 - 1 434 - 2 228 - 1 829 + 12 1- 1 817 - 2 228 100 000 7- 1 655 + 212 - 1 453 - 2 028 - 1 897 + 212 1 685 - 2 028 i-

506 1 593 1 006 30 000 - 1 205 - 680 - 1 885 - 1 180 - 1 313 - 680 - 1 993 - 1 180

40 000 - 1 459 - _ % 191 _ 1 238 - 1 562 - 732 753 - 2 315 - 1 256

612 2 680 2 462 100 000 - 2 044 - 716 - 2 760 - 4 284 - 2 100* - 716 - 2 816 - 4 194 150 000 - 2 597 - 76 - 2 673 - 4 556 - 2 570 - - 2 666

1 434 * = utjämnade belopp. 230

Reservation av ledamoten Hörnlund.

Barntillsznsavgifter.

konstaterat att barnfamiljer, framför allt Utredningen har i drabbas av höga marginaleffekter gemellaninkomstlägen, för barnnom det inkomstdifferentierade avgiftssystemet också att ett införande av entillsyn. Utredningen medger i med familjepolitiska kommithetliga avgifter, enlighet téns givetvis skulle lindra marginaleffekterna. förslag, dock inte ta ställning i detta samman- Utredningen vill utan anser att frågan behöver ytterligare övervägas. hang finns förutsättningar att ta ställ- Enligt min mening goda redan nu. Det ning till frågan om barntillsynsavgifterna ett material dels i familjepoliföreligger tillräckligt tiska kommitténs betänkande och dels genom de uppgifter

utredningen själv inhämtat. De inkomstdifferentierade är också en av de frågor som stått barntillsynsavgifterna i centrum under de senaste årens debatt om marginaleffekter. Det är helt klarlagt att avgiftssättningen i hög grad den ekonomiska situationen för de familjer som påverkar anlitar samhällets barntillsyn. Avgifternas ökning vid inkomst är den ökade skatten och det minstigande jämte skade en faktor som i hög grad påverkar bostadstillägget de samlade En av anledningarna till marginaleffekterna. i inkomstlägen är nämde höga marginaleffekterna måttliga att flera adderas till varandra. ligen marginaleffekter Av detta skäl bör man så långt som möjligt undvika ytterparallellt med den progressiva ligare marginaleffekter I detta sammanhang bör också påpekas att beskattningen. som f.n. tillämpas i den differentierade taxesättning konstruerats utan någon som helst koflertalet kommuner ordinering med skatteskalor o.d.

föreslår att det införs en enhetlig reduk- Utredningen för och syftet är att mildra tionsfaktor bostadstilläggen för Genom införande av marginaleffekterna barnfamiljer. skulle ytterligare en fakenhetliga barntillsynsavgifter tor som marginaleffekterna på ett mycket ogynnpåverkar

samt sätt kunna elimineras. I diskussionen om enhetliga

barntillsynsavgifter har det ibland framhållits att

genomförandet av en sådan reform skulle gynna höginkomsttagare. Detta är inte med sanningen överensstämmande. Två indust-

riarbetare i låglönebranscher betalar idag oftast minst 20 kronor per dag i för ett avgift barn vilket innebär att de har en årskostnad minst på 4 000 kronor. Om enhetliga

avgifter i enlighet med familjepolitiska kommitténs förslag skulle införas kommer samma att få familj en barn-

tillsynskostnad på 2 800 kronor per år eller en sänkning av avgiften på minst 1 200 kronor per år. För ett indust-

riarbetarpar i låginkomstlägen är således en

övergång till

enhetliga barntillsynsavgifter en minst lika

betydelsefull reform som en av sänkning skatterna. Avgiftsfrågan har också stor när det betydelse gäller frågan om jäm-

ställdhet mellan män och kvinnor. När en hemmamake står redo att gå ut i arbetsmarknaden gör familjen ofta upp en kalkyl över hur den ekonomiska situationen kan komma

att förändras om båda makarna får inkomster. Minusposter i form av förlorade eller lägre bostadstillägg, förlust av

hemmamakeavdrag, egen skatt och barntillsynskostnader

summeras och dras från den lön den i arbetslivet nytill-

trädande maken skulle få. I många fall kommer man fram

till att ökningen av familjens disponibla inkomst blir så

blygsam att det är diskutabelt om det lönar sig att båda makarna förvärvsarbetar. Oftast är det kvinnan som får avstå från att gå ut i arbetsmarknaden. Detta gäller i syn-

nerhet om den redan förvärvsarbetande maken befinner sig i eller

mellaninkomstläget har en relativt hög inkomst. I

sådana fall får familjen orimligt höga barntillsynskost-

nader även när den andra maken får en låg inkomst. Det differentierade avgiftssystemet utgör således ett påtag-

ligt hinder för en ökad förvärvsfrekvens bland gifta kvinnor och det finns starka skäl som talar för en övergång

till låga, enhetliga avgifter. Jag anser därför att famil-

jepolitiska kommitténs förslag bör genomföras och att de

cza 30 milj. kronor som återstår genom de av mig föreslagna förändringarna av

hemmamakeavdragen bör användas för

att kompensera kommunerna för det inkomstbortfall de skul-

le få genom ett införande av

enhetliga barntillsynsavgif-

252 s0U 1974:20

ter.

Sammanfattningsvis anser jag

att kommitténs förslag om enhetliga familjepolitiska barntillsynsavgifter bör genomföras, att kommunerna bör för det inkomstbortfall kompenseras innebär för deras del. förslaget

Reservation av ledamöterna Hörnlund och Gadd.

skattereduktion.

Utredningen anser att frågan om en ändring av skattereduk-

tionen (s.k. hemmamakeavdrag) har en sådan principiell

innebörd att den lämpligen inte bör tas upp i detta betänkande. Vi har en annan mening.

Av departementschefens uttalanden i prop. 1970:70 framgår att skattereduktionen var tänkt som ett provisorium i avvaktan på ett genomförande av individuell beskattning. Det var i huvudsak arbetsmarknads- och socialpolitiska skäl som åberopades till stöd för skattereduktionens införande. Dessa skäl kan naturligtvis fortfarande åberopas även om tillströmningen av gifta kvinnor till arbetsmarknaden har fortsatt att öka under de senaste åren, fler barntillsynsplatser tillskapats och ett kontant arbetsmarknadsstöd införts. Fortfarande tvingas dock många familjer i låglönegrupperna att leva på en inkomst och för deras vidkommande är det värdefullt att 1 800-kronorsavdraget bibehålls.

Det måste dock betraktas som orimligt att i familjer höginkomstlägen också har möjlighet att utnyttja ett avdrag som införts på grundval av arbetsmarknads- och socialpolitiska skäl. För år 1975 har den totala avdragssumman genom skattereduktion beräknats uppgå till totalt 1 500 miljoner kronor. Av denna summa går omkring 400 miljoner kronor i form av skatteavdrag till med inkomster familjer som överstiger 50 OOO kronor år.

per Låglönefamiljerna,

d.v.s. familjer med inkomster under 50 OOO kronor per år,

tillförs endast 350 miljoner kronor per år av

totalbeloppet. Det är alltså betydligt vanligare att det finns hemmamake i familjer med högre inkomster än vad det är i

låglönefamiljer och den stora tillströmningen av

gifta kvinnor till arbetsmarknaden sker i huvudsak från familjer med låga inkomster. Antalet i inkomstfamiljer högre lägen som kan utnyttja år efter hemmamakeavdraget stiger år varför allt större andel av kommer totalbeloppet dessa 234

allt färre lâglönefamiljer kommer familjer till del medan Det kan således hävdas att att kunna utnyttja avdragen. får vara med och subventionera högallt fler lågaviönade skatteavdrag för hemmamake. inkomsttagarnas

är detta otillfredsställande ur fördel- Enligt vår mening Vi anser därför att det är anningspolitiska synpunkter. en successiv övergång till individugeläget att genomföra Detta kan ske genom att skattereduktionen ell beskattning. i inkomstlägen. En avtrappning med 20 proavtrappas högre taxerad inkomst på 50 000 cent med början vid en statligt att 1 800 kronor skulle vara kronor innebär avdraget på vid en inkomst 59 000 kronor. Inföhelt bortreducerat på skulle tillföra statskassan c:a randet av en sådan regel inkomståret 1975 och beloppet kommer 260 miljoner kronor att under de närmaste åren. stiga

avtrappningsregel bör Vi anser således att en 20-procentig

införas.

Det kan anföras att förslaget medför marginalskatteeffek-

inkomstskikten. Mot detta vill vi dock ter i de berörda att när en hemmamake nu går ut i förvärvsarbete åberopa med vilket innebär att inträder en reduktion 40 procent en inkomst 4 500 kronor, och själv

när hon/han uppnår på

har den andra maken förlokan utnyttja sitt grundavdrag, Det är således fråga om rat hela 1 800-kronorsavdraget. i detta samman-

betydligt hårdare marginalskatteeffekter

vad som blir genom det av oss framlagda hang än följden

förslaget.

d.v.s. med taxerade Den aktuella inkomstgruppen, personer 000 kronor och däröver kommer genom skattainkomster på 50 att få skattelättnader på 2 000 kroutredningens förslag skatteskalor och slopandet av nor eller mer genom ändrade De skatteskärpningar de skip avtrappning av grundavdragen. av hemmamakeavdragen uppvägs sålele få genom avtrappning denna Barnfamiljerna i dessa des väl genom skattesänkning. får dessutom inkomstförstärkningar genom de inkomstlägen föreslagna ändringarna av bostadstilläggens avtrappning.

255 sou 1974:20

Av fördelningspolitiska skäl anser vi att det är angeläget

att de medel som

friställs genom avtrappningen av hemma-

makeavdragen i högre

inkomstlägen tillförs låglönegrupper-

na. Detta kan ske att den av genom utredningen föreslagna

särskilda

skatteavräkningen höjs från 250 kronor till

350 kronor per år. Kostnaden för detta kan beräknas uppgå

till 250 och kan miljoner alltså finansieras inom ramen

för de medel som friställs genom införande av en avtrapp-

ning av

hemmamakeavdragen.

Sammanfattningsvis anser vi

att skattereduktion

(hemmamakeavdraget) bör avtrappas med

20 procent från en statligt taxerad inkomst på 50 000 kro-

nor,

att

skatteavräkningsbeloppet för lâginkomsttagare fast-

ställs till 350 kronor per år.

236 son 1974:20

...Hmmm

›m

omm mmm mmm mmm mmm mmm mom mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm

.HM om

MNHWHDM

m m m m m m m m m

nmwmaoxøm

PMHHQQ

mamqxmnms

u u u - - u u - u u u u x + + + + + u a

pmaoxøm »CWPPÖMW

mmm:

uH nmnxmm amaam IHROWGE MNHMHDM

GHNPOP

mmm mmm mmm mom mmm mmm mmm mmm mmo mmm mmm mmm mmm mmm omm mmm mmm mmm mmo mmm

m

oxas

mnmsxo

m m m m m m m m m m m m m m

God PMHHQQ WCWPOP

1 - r a u u u u u u a a u u a u n + + +.

mnm

GOHP§®n5m0MdEdEEOQ

mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm omm omm omm mmo mmm mmm

PHdPOP

m

mmm

m m m m m

mm mm mm mm om

omm

mm mm mm mm

omm omm

mm mm mm

xmmpmxm

a

oom oom oom oom oom oom oom oom omm

aomvnmmønøw

- › - u a n u

IMMGEMEBGQ

m u u x -

m m m m m m m m

»mmo 1 - s -

mdwcaqmnu

a s c u u

.mmmm

ø

IFGUPPNÃN

omm omm omm omm omm

ha m

WCHCMWH

1 u n a u 1 n u u - u u a u a

maa»

a 1 a u -

WMäWHDM

mmamnnm mmmmnm

.smpmmxmpmsomøm

PHW mmm oom mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm

PPNÅMPWEOMGH

mmm mmo mom mmm mmm mmo mmm mmm mmo mmm

N-

.um

m m m m m m m

mm

vHm›

mm mm om mm mm mm mm

mmm

om

mmm

mm

m

m m

.mmmm

puwummvmsoäa

mmm mmm mmm mmo mmm mmm mmm mmm mmo mmm mmm mmm mmo mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm

øQHwmQHCMHO

mm

HMCdåOM

m

mmamnnwmwnmnøøw

m m m m m m m

mm om mm mm mm mm om

mmm

om mm mm mm mm

mmmmm

mmm mmm mmm mmm mmo mmm mmm omm omm omm

mømmaqwasmm WQOPUPHHOWMB

mmm mmm mmm mmm

mmmnn

mmm mmm mmm mmm mmm mmm

m

MNHWHDM PHNPOP

m m m m m

mm mm mm mm mm mm

mmm mom mmm

mm mm mm om mm mm

ua »Emm

mmm mmm mmm omm mom mmm mmm mmm mmm omm omm omo mom mmm mmm mmm mmm

mmm mmm mmm

QUCGHMkÃÃM

.HOHMOH PHNPOP

m m m m m m

mm mm mm mm mm mm

mmm mmm

mm mm

mom

mm mm mm mm

ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo 237

m

mm om om om

omm oom oom oom

om om mm om

oom mmm

mm om mm om mm mm

.hum

Reservation av ledamöterna Hörnlund och Gadd

Utredningen föreslår att sjukförsäkringsavgiften avskaffas fr.o.m. 1975. Det är främst fördelningspolitiska skäl som åberopas. Under avsnitt 8.1.2. säger utredningen: Från denna synpunkt kan slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare anses vara en reform med låginkomstprofil.

Utredningen hävdar vidare att reformerna skall vara statsfinansiellt neutrala, d.v.s. föreslagna skattelättnader skall täckas med motsvarande inkomstförstärkningar. I avsnitt 8.2 säger utredningen: I stället har utredningen att utgå från att reformkostnaderna skall erhålla full statsfinansiell täckning.

Genom den konstruktion som utredningen givit sitt förslag kommer inte dess målsättningar att uppnås för året 1975. Sjukförsäkringsavgiften som varit avdragsgill vid dekla-

rationen skulle upphöra 1975 men avdragsrätten för tidiga-

re inbetalningar bibehållas. Först 1976 skulle såväl avgift som avdragsrätt samtidigt ha upphört.

Statsfinansiellt innebär det en brist på beräknat 1,6 miljarder kronor, vilket ju inte rimligen är med förenligt utredningens egna strävanden. Det är inte heller i överensstämmelse med utredningens direktiv.

Som vi ser det blir de fördelningspolitiska effekterna inte acceptabla.

Även om problemet är övergående och upphör redan 1976 borde åtgärder vidtas för att de åsyftade fördelningspolitiska effekterna skall slå igenom redan 1975.

Vi anser att det kan lämpligen ske att genom avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften slopas redan vid 1976 års taxering.

Vi anser alltså: att avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften avskaffas fr.0.m. 1976 års taxering som gäller inkomsterna 1975.

Reservation av ledamoten Krönmark.

1970 års skattereform innebar i väsentliga avseenden nytänkande på skatteområdet. Huvudsyftena med reformen sades \ vara att genomföra individuell beskattning av arbetsin- i komst och att åstadkomma höjd levnadsstandard för låginå komsttagare.

Redan vid denna tidpunkt förutsåg man från moderata samlingspartiets sida den utveckling, som senare kom att prägla 70-talets skattepolitik. Vi motsatte oss för den skull 1970 års skattebeslut.

Eftersom denna skatteomläggning inte tog tillräcklig hänsyn till ekonomiska realiteter har justeringar fått vidtagas 1972 och 1973 för att eliminera vissa för skattebetalarna rent orimliga konsekvenser. Det förslag 1972 års skatteutredning nu presenterar utgör den fjärde skattereformen under 70-talet. Rent allmänt finns det anledning att välkomna utredningens förslag eftersom det - trots sin karaktär - innebär ett omtänkanprovisoriska de på väsentliga områden. Det förtjänar påpekas att 1970 års skatteomläggning innebar en budgetmässig finansiering på cirka 4,6 miljarder kronor. Det var den gången fråga om en genomgripande skatteomläggning. Nuvarande förslag, som ingalunda är av samma genomgripande har karaktär, nära nog exakt samma budgetmässiga omfång, eller cirka 4,7 miljarder.

I tilläggsdirektiven till den 12 oktober skatteutredningen 1973 anför departementschefen, efter att ha att påpekat kostnaden för förra årets omläggning av folkpensioneringens finansiering beräknas till omkring 4 miljarder kronor, att motsvarande belopp bör vara en för 1972 års riktpunkt skatteutredning i arbetet med att dels åstadkomma en lindring av marginaleffekterna för i mellanininkomsttagare komstlägena och dels beakta behovet av skattesänkningar för inkomsttagare med lägre inkomster. Marginaleffektlindringen kan åstadkommas genom olika metoder. Detta kan

i skattereglerna eller de sociala ske genom förändringar eller kombination av dessa båda

bidragens konstruktion

vägar.

Det bör i detta sammanhang fastslås, att tilläggsdirektivens på ett välgörande sätt skiljer sig formuleringar allmänt hållna som utmärker huvudfrån de mera riktlinjer direktiven.

om direktiven skall ha provisorisk Även förslaget enligt karaktär i avvaktan på utredningens slutgiltiga förslag utformas så att det utgör ett betymåste dock förslaget led i mot ett rimligare och rättvisadelsefullt riktning är så mera angeläget som den re skattesystem. Detta mycket i skattepolitiken under 70hittillsvarande ryckigheten talet fått utomordentligt ogynnsamma konsekvenser.

skall utredningen i sitt för- Enligt tilläggsdirektiven beakta behovet av skattesänkningar för inkomsttagare slag

med inkomster. Som utredningen påpekar (avsnitt 7.2)

lägre det att det i många fall inte finns anledning förmoda, överensstämmelse mellan den taxeföreligger särskilt god rade inkomstens storlek och individens utkomstsituation. Det finns för närvarande ingen klar definition på lågintorde vara att ta hänsyn komsttagarbegreppet. Rimligast en har en i förhållande till till huruvida inkomsttagare större Detta leder fram sin inkomst försörjningsbörda. i och mellaninkomstlägen torde till att barnfamiljer lågden som i realiteten har de största problemen vara grupp för sin utkomst.

Allmänt har att redovisa lämpliga finansi- Eftersom utredningen för de skattelättnader utredningen föreslår eringsvägar direkta område finns det anledning på den beskattningens beröra den skattereformen utifrån att något föreslagna är ett av det konjunkturmässiga läget. Skattepolitiken i samhällets Där-

de tyngre elementen konjunkturpolitik.

eller omläggningar i skatteför kan man vid förändringar från de samhällsekonomiska och konsystemet inte bortse

junkturmässiga konsekvenserna. Utredningen föreslår en höjning av socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 procent och en av den allmänna höjning

arbetsgivaravgiften från 4 till 5,3 procent. Detta innebär totalt en höjning av arbetsgivar- och socialavgifterna med 3,6 procentenheter, till vilket skall de läggas kostnader som pensionsålderskommitténs förslag innebär på ca 2 procent för 1976. Att i binda för en nuläget sig \

sådan kostnadsutveckling för företagen kan knappast anses l

rimligt då mycket talar för att man vid reformens ikraft- I 4 trädande kan vara på väg mot en lågkonjunktur. För min del kan jag inte acceptera en finansiering utredenligt ningens förslag. Ett ytterligare skäl för denna ståndpunkt är att inga fullständiga undersökningar föreligger ifråga om konsekvenserna för sysselsättning och som prisbildning, en mera markerad övergång till arbetsgivaravgifter innebär. Det torde vara ganska klart att en sådan utveckling inkräktar på det kommande utrymmet för löneökningar och kan verka hämmande på sysselsättningsutvecklingen. Det har heller inte utretts huruvida arbetsgivaravgifter kan vara mera inflationsdrivande än vanliga lönehöjningar ehuru man formellt kan hävda att de ur företagens kan synpunkt betraktas som likvärdiga kostnader.

De skattepolitiska problemen inskränker sig ingalunda till frågan om marginaleffekter för mellaninkomsttagare och svårigheten för inkomsttagare med lägre inkomst. Grundersaken ligger i det totalt höga skattetrycket. En skatteomläggning enligt utredningens förslag angriper symptomen men kommer inte åt grundproblemet. Därför bör redan den provisoriska skattereformen få karaktären av skattesänkning. Endast på så sätt kan man påverka sysselsättning och prisbildning i rätt riktning och på sikt åstadkomma reella fördelningspolitiska effekter.

Krav på en skattereform 1. 1970 års skatteomläggning innebar lättnader i den direkta beskattningen upp till inkomstnivån 45 000 kronor. Med den utveckling som varit sedan dess torde man kunna

att 000-kronorsnivån 1970 motsvaras av cirka hävda 45 Ett minimikrav bör därför vara 60 000 år 1974. rimligt inte blir för år 1975 för flertalet att skatten högre vad den var år 1971 räknat i fasta värinkomsttagare än i stort detta för den. Utredningens förslag tillgodoser år men för år 1976 torde en reell skatteskärpning 1975 såvida inte korrigeringar vidåter inträda, ytterligare

tages.

2. Det måste anses rimligt att en vanlig inkomsttagare skall för del få behålla hälften av en inkomstökegen Därför borde marginalskatten icke överstiga 50 proning. cent till en inkomstnivå av 60 000 kronor. Införanupp ett icke för alla inkomstdet av avtrappat grundavdrag

har påtagliga fördelar ur marginalskattesynpunkt,

tagare i denna inte anser mig böra yrka kraftivarför jag etapp av Redan nu bör dock klargare sänkning marginalskatten. att man i nästa i skatteutredningens arbete göras etapp av skatteskalorna så att marginalgenomför förändringar skatten blir högst 50 procent för vanliga inkomsttagare.

Den inflationen gör det nödvändigt 3. ständigt fortgående att särskilt beakta problem. Eftersom barnfamiljernas i och mellaninkomstlägen är särskilt barnfamiljer lågfrån min sida ett särskilt avdrag vid utsatta föreslås denna till en taxerad inbeskattningen för kategori upp komst av 36 000 kronor. Denna gräns kan dock behöva justetill under år 1974. Detta ras med hänsyn prisutvecklingen är att se som en första etapp för att genom skattepolisituation och bör

tiska åtgärder förbättra barnfamiljernas

i att ompröva både beman därför fortsättningen överväga storlek och den övre inkomstgränsen i samloppets höja band med utredningens slutförslag.

till skatteutredningen finns ingen- I tilläggsdirektiven om att skall delvis finanting utsagt skatteomläggningen att skattebelastningen för högre insieras genom höja Trots detta har majoritet förekomsttagare. utredningens för beskattningsbara inkomster över slagit en skärpning har detta

på

000 kronor 1-3 procent. Rent finansiellt 70

mycket ringa betydelse eftersom statsverkets merintäkter i förhållande till utredningens förslag endast utgör cirka 65 milj. kronor och detta torde icke ha belopp några mätbara fördelningspolitiska effekter. Däremot får en skatteskärpning för inkomsttagare över 70 000 kronor dels psykologiskt negativa verkningar och dels rimmar det inte med utredningens i att sätt som förslag övrigt på föreslagits skärpa progressiviteten i dessa lägen. Därutöver kan man räkna med att allt större inom de grupper närmaste åren kommer i dessa upp inkomstskikt, Varför skattejusteringen i framtiden kommer att bli om besvärligare utredningens förslag genomföras. Påpekas bör dock att dessa grupper i förhållande till 1970 års skattebeslut i realvärde även enligt mitt råkar ut för en förslag påtaglig skatteskärpning.

Förslag

Jag biträder utredningens beträffande förslag

a) Slopad sjukförsäkringsavgift för löntagare.

b) Enhetliga grundavdrag samt i skatteskalan ändringar upp till 70 000 kronors beskattningsbar inkomst.

c) Enhetlig reduktionsfaktor och ändrad

avtrappningsgräns för bostadstillägg för m.fl. barnfamiljer

d) Lägre reduktionsfaktor för hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg för folkpensionärer.

Jag föreslår dessutom

a) Annan skatteskala för över 70 000 kronor.

inkomsttagare

Skatteskala utredningens förslag och enligt min enligt reservation

skattesats inom skiktet, %

Beskattningsbar LPELL-l Utredningens Mitt förslag

iözslaä

- 000 7 7 15 - 20 000 12 12 15 000

40 000 000 - 000 38 38 45 65 - 000 43 45 65 000 70 000 - 100 000 48 47 70 - 000 52 49 100 000 150 000 - 56 54 150

för inkomsttagare med barn under

b) Avdrag vid taxeringen

000 kronors taxerad inkomst i stäl- 16 år med högst 36 let för skatteavräkning för låginkomsttagare generell

inom samma inkomstgräns.

enligt vad som utvecklas

0) Enhetliga barndaghemsavgifter

nedan.

framhållit är låginkomsttagarebegreppet

Som jag tidigare kommer också att tillmycket diffust. Skatteavräkningen med Därför

godoräknas personer ringa försörjningsbörda.

direkt destineras till

föreslår jag att låginkomststödet

För att för-

med stor försörjningsbörda.

låginkomsttagare finner jag det enkla den administrativa handläggningen barn under 16 år och med en

lämpligt att inkomsttagare med

till 000 kronor skall komma i åttaxerad inkomst upp 36 1 OOO kronor vid beräkav ett särskilt avdrag på njutande av beskattningsbar inkomst. ningen

man att avdraget relate- I och för sig kunde överväga göra barn men med till att redan första rat till antalet hänsyn innebär vissa initialkostnader och att förslaget barnet

_ 245

har provisorisk karaktär finner det med

jag lämpligare

ett enhetligt individuellt till alla avdrag föräldrar 1 dessa inkomstlägen oavsett barnantal.

I detta sammanhang förtjänar det att ett påpekas införande av enhetliga har barndaghemsavgifter utomordentlig betydelse för att komma åt marginaleffekterna hos barnfamiljerna.

Kostnaderna för det extra för med avdraget inkomsttagare barn belöper sig på 330 varav sammanlagt milj. kronor, 190 milj. faller på kommunerna och 140 staten. milj. på För att neutralisera av skattebortfallet verkningarna för kommunerna föreslår jag att dessa får full kompensation med 190 milj. kronor, varför kostnaden för statskassan blir 330 milj. Detta utbelopp understiger väsentligt redningens förslag till skatteavräkning, nämligen ca 570 milj. Därför finner jag det att nu lämpligt övergå till enhetliga vilket

barndaghemsavgifter, belastar kom-

munerna med ytterligare 3O milj. kronor. Även för detta inkomstbortfall föreslår att kommunerna får full jag kompensation av staten. Ett genomförande av barnenhetliga daghemsavgifter innebär en ytterligare av marjustering ginaleffekterna 1 nuvarande skatte- och bidragssystem och mildrar dessutom tröskeleffekterna för åtskilliga barnfamiljer med inkomster över 36 000 om mitt kronor, förslag genomföras.

246 SOU 1974:20

T bell Ökning_(+) eller minskning (-) av den totala skatten enligt majoritetens A

och mitt dels i förhållande till skatten enligt nuvarande reg: förslag,

dels i förhållande till realvärdet å skatten enligt 1970 års beslut ler,

Gift med hemmamake. Utdebitering = 24 kr. skattskyldig

i kronor, av

Ãrsinkomst Total skatt, i kronor; enligt , m.22._2l Skatteändring, 2. på grund

.______._______,

k _ r [mitt för- mitt förslag i

nuvaran;1197O års majori- majoritetens

tetens I förslag slag i förhållan- förhållande till de reg- iskatte-

ler lbeslut de till

lrörs1ag nuvaran- realvär- nuvaran- realvär-

1§:a1var- de reg- det av de reg- det av

I 1 1

ler 1970 års ler 1970 års E 1 beslut beslut

HV l› 7 M 1

____ A 2 i 7 e 9 _ 1 ; -1 , e

51-

1 _ - _ - - - - _

25 000 . 5 222 4 77e g 4 545%; i i 1 i - 782 - 195 - 782 - 195 6 611 å 30 000 7 395 g 6 806 ; 6 611 - - - - 97 9 029 1 8 932 8 932 1 036 97 1 036 35 000 1 9 968 ! - + 40 000 11 459 11 782; 11 782 - 1 335 + 323 1 335 323 1 13 117 ; i 14 399; 14 399 - 1 861 + 86 - 1 861 + 86 45 000 g 10 260 § 14 313 17 267 - 2 142 1+ 15 - 2 142 + 15

50 000 17 267 i

§ 19 409 4 17 252

163 - 2 172 + 163

55 000 1 22 539 1 20 204 1 20 367 : 20 367 - 2 172 [+

- 2 201 + 319 - 2 201 + 319

000 I 25 668 9 23 148 1 23 467 2 73 467

60 26 26 567 - 2 222 + 477 - 2 222 + 477

65 000 p 28 789 å 26 090 1 5671

- 2 214 4 665 - 2 214 + 665 70 000 1 31 898 1 29 019 1 29 684% 29 684

1 ; | l - 2 22e + 1 750 - 2 282 + 1 676 ao 000 3a sec 34 922 i 36 652 36 59e - 2 282 + 2 874 90 000 - 45 980 1 40 824 Q 43 8521 43 698 - 2 128 + 3 028 50 798 - 2 028 + 3 935 - 2 282 + 3 681 100 000 1 53 080 å 47 117 1 51 0521 68 955 - 1 437 + 6 498 - 2 348 + 5 587

125 000 71 303 ; 63 368 E 69 8661

5 | 1 - + - 2 348 + 6 735 88 866 87 205 687 8 396

150 000 § 89 553 1 80 470 1 - 2 514 + 10 451

200 000 128 487 1115 522 128 680 125 973 + 193 + 13 158

208 680 203 973 + 2 193 + 18 155 - 2 514 + 13 448 300 000 206 487 190 525 368 680 359 973 + 6 193 + 28 161 - 2 514 + 19 454 500 OO0 |362 487 340 519

1970 års beslut har förhållandena i mars Anm. Vid uträkningen av skatten enligt Således har räknats med en kommunal utdebitering på 1970 varit utgångspunkt. som i mars 1970 uppgick till 233 21 kr. per skattekrona. Konsumentprisindex 307 å 308 d.v.s. en ökning med 32 beräknas i mars 1974 komma att uppgå till av realvärdet enligt 1970 års skattebeprocent. Vid uträkningen på skatten årsinkomsten dividerats med 1,32, därslut har först den i tabellen angivna uträknats enligt de regler som beslöts 1970 efter har skatten å denna inkomst

och slutligen har detta skattebelopp uppräknats med 32 procent.

Ökning (+) eller minskning (-) av den totala §katten enligt majoritetens

gçh mitt förslag, dels i förhållande till skatten enligt nuvarande reg-

ler, dels i förhållande till realvärdet å skatten enligt 1970 års beslut

skattskyldig utan förvärvsavdrag och s.k. hemmamakeavdrag. Utdebitering = 24 kr.

Ãrsinkomstjéztel

r skatt:_i_kron0;:_enligt”WH “:Skatteändring;_i kronor, på grund

nuvaran- av;

1970 års1majori-I mitt

majoritetens för- mitt förslag i de reg- skatte- tetens i förhållanförslag slag förhållande till ler beslut förslag* de till

gåalvar nuvaran-1realvär- nuvaran- realvär- 4

de reg- Edet av de reg- av 1

;det ler ;1970 års ler ;1970 års

___________4____”__“"____ ____“_Wk_A__ __ 77 f fbeslut ?beslut

1 2

3 I

._ . __ i 8 5 9

247577.:

I