('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), m. m.',)

Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1970 1

Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), m. m.; given Stockholms slott den 6 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till 1) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), 2) förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig in­ komstskatt, 3) lag om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst, 4) lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensione­ ringen, 5) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt, 6) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272), 7) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623), 8) förordning om upphävande av förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till den reform av inkomstskatten för fysiska personer som avses träda i kraft den 1 januari 1971. Huvudsyftena med reformen är att åstadkomma höjd levnadsstandard för låginkomst­ tagare och genomföra en individuell beskattning av arbetsinkomst. Reform­ förslaget innebär följande. De båda skatteskalorna för den statliga inkomstskatten — en strängare för ensamstående utan barn och en mildare för gifta och ensamstående med barn — ersätts med en enda ny skala, avsedd för alla kategorier. Ortsavdragen konstrueras om till grundavdrag, som blir 4 500 kr. för varje individ 1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 70

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

både vid den kommunala och den statliga taxeringen. Grundavdraget trap­ pas av vid inkomster, som överstiger 30 000 kr., med 20 % av den över­ stigande inkomsten och är alltså borttrappat vid en inkomst av 52 500 kr. Om en av makarna inte kan utnyttja sitt grundavdrag på grund av bristande egna inkomster får den make som har inkomster åtnjuta reduktion av skat­ ten på sin inkomst. Reduktionen är högst 1 800 kr. Så snart även den andra maken får inkomster minskar reduktionsbeloppet med 40 % av dessa in­ komster. Den ena makens reduktionsrätt upphör således i och med att den andra maken kan utnyttja grundavdraget i full utsträckning. Sjukförsäk­ ringsavgift avses inte skola debiteras make utan egna inkomster. Rätten att vid den statliga inkomsttaxeringen göra avdrag för kommunala utskylder avses skola avskaffas. Vidare omkonstrueras förvärvsavdragen. En förutsättning för förvärvsavdrag blir att båda makarna har arbetsin­ komster samt barn under 16 år. Maximum för förvärvsavdraget blir 2 000 kr. Förvärvsavdrag får åtnjutas även av ensamstående med barn under 16 år. Fosterbarn för vilket inte utgår fosterlega jämställs med eget barn. Den nuvarande avdragsrätten för den som är underhållsskyldig gentemot barn som bor på annat håll höjs till 1 500 kr. för barn och år. Avdragsrätt avses få föreligga tills barnet fyllt 18 år. Skattereformen innehåller även förslag om skattelättnader för folkpen­ sionärerna. Bl. a. blir det kommunala bostadstillägget skattefritt. Dessutom avses folkpensionärer inte få någon skatt om sidoinkomster utöver folk­ pensionen inte överstiger 1 500 kr. för ensamstående och 2 000 kr. för gifta pensionärer. Förslaget leder till lättnader i den direkta beskattningen för inkomst­ tagare upp till inkomstnivån 40 000—45 000 kr. Finansieringen av skattereformen, som i sin helhet kommer att budget­ mässigt omsluta ca 4,6 miljarder kr., avses skola ske med en höjning av mervärdeskatten från 10 till 15 % och en skärpning av skatten på större arv och förmögenheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 3

1) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928:370), att 19 §, 35 § 1 mom., 46 § 2 och 3 mom., 48 § 2—4 inom., 49 §, 50 § 2 och 3 inom., 52 § 1 mom., 53 § 1 mom., 65 §, anvisningarna till 48 och 49 §§, punkt 2 av anvisningarna till 50 §, anvisningarna till 52, 60, 69 och 70 §§ samt rubriken närmast före 48 § skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

19 §.x Till skattepliktig ----------------------- den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

bostadstillägg som — ------ -------------av motorsåg. (Se vidare anvisningarna.)

35 §. 1 m o m.: Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres av kapital. Till intäkt av tillfällig förvärvs­ Till intäkt av tillfällig förvärvs­ verksamhet räknas även lotterivinst, verksamhet räknas även lotterivinst, som icke är frikallad från beskatt­ som icke är frikallad från beskatt­

ning enligt 19 §, och belopp, som ning enligt 19 §, och belopp, vilket

motsvarar restituerad, avkortad el­ motsvarar restituerad, avkortad el­

ler avskriven folkpensionsavgift, ler avskriven tilläggspensionsavgift,

tilläggspensionsavgift, sjukförsäk­ sjukförsäkringsavgift eller allmän

ringsavgift eller allmän arbetsgivar­ arbetsgivaravgift och med vilket av­ avgift, i den mån beloppet påverkat drag enligt 46 § 2 mom. åtnjutits storleken av avdrag enligt 46 § 2 vid tidigare års taxering. mom. som åtnjutits vid tidigare års

taxering. Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet räknas vidare — avyttring (realisationsvinst).

46 §. 2 m o m.2 I hemortskommunen — — — allmän försäkring; 4) för belopp som den skattskyl- 4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen dige enligt Aid självdeklarationen

1 Senaste lydelse 1969: 749.

2 Senaste lydelse 1968: 420.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse ) (.Föreslagen lydelse) fogat intyg från barnavårdsnämnd, fogat intyg eller annat skriftligt be­ barnavårdsman eller kommunal för­ vis utgivit under beskattningsåret troendeman utgivit under beskatt­ för underhåll av sådant hans barn ningsåret för underhåll av sådant under 18 år som icke varit hemma­ hans barn under 16 år som icke va­ varande, dock högst med 1 500 kro­ rit hemmavarande, dock högst med nor för varje barn; 1 000 kronor för varje barn; 5) för sådan--------------- —------------- — fråga är. Har skattskyldig------------------------- ------- eller underhållsbidraget. Därest skattskyldig —------------------ -------— nämnda tid. Avdrag, som i första stycket 3) Avdrag för premier och andra av­ här ovan avses, skall, såvitt avser gifter, som avses i första stycket 3) sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. här ovan och som ej utgöra sjukför­ 2 § lagen om allmän försäkring, be­ säkringsavgift enligt 19 kap. 2 § la­ räknas till ett belopp av minst 150 gen om allmän försäkring, må ej för kronor eller, om skattskyldig under skattskyldig åtnjutas till högre be­ beskattningsåret varit gift och levt lopp än 250 kronor; dock att, om tillsammans med andra maken, för skattskyldig under beskattningsåret dem båda gemensamt till ett belopp varit gift och levt tillsammans med av minst 300 kronor. Avdrag för öv­ andra maken, ifrågavarande avdrag riga i första stycket 3) här ovan av­ för dem båda gemensamt må åtnju­ sedda premier och andra avgifter tas med högst 500 kronor. Avdrag, må ej för skattskyldig åtnjutas till som nu sagts, med högst 500 kronor högre belopp än 250 kronor; dock må vidare åtnjutas om skattskyldig att, om skattskyldig under beskatt­ under beskattningsåret varit ogift ningsåret varit gift och levt tillsam­ (varmed jämställes änka, änkling mans med andra maken, ifrågava­ eller frånskild) och haft hemmava­ rande avdrag för dem båda gemen­ rande barn under 18 år. samt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattnings­ året varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år. 3 m o in.1 Har kvinna med hem­ 3 m o m. Ha makar med hemma­ mavarande barn under 16 år haft varande barn under 16 år båda haft inkomst av rörelse, vari hon varit A-inkomst enligt 9 § 3 mom. förord­ verksam i ej blott ringa omfattning, ningen (1947:576) om statlig in­ eller inkomst av eget arbete, må hon komstskatt, må den make som haft åtnjuta avdrag med 300 kronor jäm­ den lägsta inkomsten av sådant slag te 25 procent av nämnda inkomst, åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makar­ sammanlagt dock högst med 3 000 na haft lika stora A-inkomster, åtkronor. Vad nu sagts skall ock gälla njutes avdraget av den yngsta ma­ kvinna med hemmavarande barn un­ ken. Avdraget är i fråga om inkomst der 16 år, som antingen varit gift av rörelse 25 procent av nettointäk­ men icke levt tillsammans med sin ten av rörelsen och i fråga om in­ man eller ock varit ogift (varmed komst av tjänst 25 procent av in-

1 Senaste lydelse 1965: 71.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 5

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse) jämställes änka eller frånskild), komsten, i båda fallen dock högst därest hon haft inkomst av jord­ 2 000 kronor. I fråga om inkomst av bruksfastighet. jordbruksfastighet är avdraget 1 000 Har man med hemmavarande barn kronor. under 16 år, som antingen varit gift Har gift skattskyldig med hemma­ men icke levt tillsammans med sin varande barn under 16 år haft A-inhustru eller ock varit ogift (varmed komst av jordbruksfastighet eller jämställes änkling eller frånskild), rörelse och har maken utfört arbete haft inkomst av jordbruksfastighet, i förvärvskällan, må den skattskyl­ rörelse eller eget arbete må han åt­ dige åtnjuta förvärvsavdrag med njuta avdrag i enlighet med vad i värdet av makens arbetsinsats, dock föregående stycke sagts. med högst 1 000 kronor. Gift kvinna utan hemmavarande Avdrag enligt första och andra barn under 16 år må, därest hon styckena må åtnjutas endast av ma­ levt tillsammans med sin man och ke som levt tillsammans med andra haft inkomst av rörelse, vari hon maken under beskattningsåret. varit verksam i ej blott ringa om­ Har skattskyldig med hemmava­ fattning, eller inkomst av eget arbe­ rande barn under 16 år, som under te, åtnjuta avdrag med 300 kronor. beskattningsåret antingen varit gift Avdrag med sistnämnda belopp må men icke levt tillsammans med sin jämväl åtnjutas av kvinna utan make eller ock varit ogift (varmed hemmavarande barn under 16 år, jämställes änka, änkling eller från­ som haft inkomst av jordbruksfas­ skild), haft A-inkomst, må han åt­ tighet och utfört arbete i förvärvs­ njuta förvärvsavdrag. Avdraget är i källan till minst 300 kronors värde, fråga om inkomst av jordbruksfas­ därest kvinnan varit gift och levt tighet och rörelse 25 procent av net­ tillsammans med sin man. tointäkten av förvärvskällan och i Har gift man utan hemmavaran­ fråga om inkomst av tjänst 25 pro­ de barn under 16 år, som levt till­ cent av inkomsten, i samtliga fall sammans med sin hustru, haft in­ dock högst 2 000 kronor. komst av jordbruksfastighet eller rörelse och har hustrun utfört ar­ bete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har gift man med hemmavarande barn under 16 år, som levt tillsam­ mans med sin hustru, haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har hustrun utfört arbete i för­ värvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må mannen åtnjuta av­ drag med belopp motsvarande vär­ det av hustruns arbetsinsats, dock högst med 1 000 kronor. Har gift kvinna med hemmava­ rande barn under 16 år, som levt till­ sammans med sin man, haft inkomst av jordbruksfastighet och utfört ar­ bete i förvärvskällan till ett värde

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) av minst 300 kronor, må hon åtnju­ ta avdrag i enlighet med vad i före­ gående stycke sagts. Avdrag enligt detta moment må Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under åtnjutas endast av den som under större delen av beskattningsåret va­ större delen av beskattningsåret va­ rit här i riket bosatt. Avdraget må rit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till av­ den inkomst som berättigar till av­ drag därtill förslår. Avdrag må för drag därtill förslår. Avdrag må för skattskyldig eller, om skattskyldig skattskyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt tillsammans med varit gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans sin make, för makarna tillsammans icke överstiga icke överstiga om avdrag enligt första eller and­ om avdrag ifrågakommer enligt ra stycket ifrågakommer: 3 000 kro­ första stycket vid inkomst av rörelse nor; eller tjänst eller enligt fjärde styc­ ket: 2 000 kronor; och om eljest avdrag enligt femte eller sjätte stycket ifrågakommer: 1 000 kronor; samt 1 övriga fall: 300 kronor. 1 övriga fall: 1 000 kronor. Avdrag enligt detta moment skall — - ■—- sagda kommun.

Ortsavdrag Grundavdrag 48 §. 2 m o m.1 Skattskyldig fysisk 2 mom. Skattskyldig fysisk per­ person, som varit här i riket bosatt son, som varit här i riket bosatt un­ under hela beskattningsåret, äger der större delen av beskatt­ att å den i hemortskommunen taxe­ ningsåret, äger att å den i hemorts­ rade inkomsten åtnjuta kommunalt kommunen taxerade inkomsten åt­ ortsavdrag på sätt nedan sägs. njuta kommunalt grundavdrag enligt Skattskyldig, som under beskatt­ vad nedan sägs. ningsåret varit gift och levt tillsam­ Grundavdraget är 4 500 kronor om mans med andra maken, åtnjuter den skattskyldiges enligt förord­ kommunalt ortsavdrag med 4 500 ningen (1947:576) om statlig in­ kronor. komstskatt taxerade inkomst upp­ Gift skattskyldig, som under be­ går till högst 30 000 kronor och, om skattningsåret icke levt tillsammans inkomsten är större än 30 000 kro­ med andra maken, ävensom ogift nor, 4 500 kronor minskat med en skattskyldig (varmed jämställes än­ femtedel av inkomsten till den del ka, änkling eller frånskild) äger, dä­ den överstiger 30 000 kronor. rest han haft hemmavarande barn under 18 år, åtnjuta kommunalt orts­ avdrag med belopp som i föregående stycke sägs. Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensam­ stående) äger åtnjuta kommu­ nalt ortsavdrag med 2 250 kronor.

1 Senaste lydelse 1962: 592.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 7

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) Har skattskyldig under beskatt­ Har skattskyldig under beskatt­ ningsåret varit skyldig erlägga sjö­ ningsåret varit skyldig erlägga sjö­ mansskatt, skall det enligt bestäm­ mansskatt, skall det enligt bestäm­ melserna i detta moment eljest med­ melserna i detta moment eljest med­ givna ortsavdraget minskas med en givna grundavdraget minskas med tolvtedel för varje kalendermånad, en tolvtedel för varje kalendermå­ för vilken sjömansskatt erlagts. Det nad, för vilken sjömansskatt erlagts. avdragsbelopp, som sålunda erhål- Det belopp för grundavdrag, som les, avrundas nedåt till jämna tiotal erhålles vid tillämpning av andra kronor. eller tredje stycket, avrundas uppåt till helt tiotal kronor. 3 m o in.1 Skattskyldig fysisk 3 mom. Skattskyldig fysisk per­ person, som varit här i riket bosatt son, som varit här i riket bosatt allenast under en del av beskatt­ allenast under en mindre del ningsåret, äger i hemortskommunen av beskattningsåret, äger i hemorts­ åtnjuta kommunalt ortsavdrag, ut­ kommunen åtnjuta kommunalt görande för varje kalendermånad grundavdrag enligt följande. Grund­ eller del därav, varunder han varit avdraget är 375 kronor för varje ka­ här i riket bosatt, en tolvtedel av det lendermånad eller del därav, varun­ enligt bestämmelserna i 2 mom. med­ der den skattskyldige varit bosatt givna avdraget. Det avdragsbelopp, här i riket, om den skattskyldiges som sålunda erhålles, avrundas ned­ enligt förordningen (1947: 576) om åt till jämna tiotal kronor. statlig inkomstskatt taxerade in­ komst uppgår till högst 15 000 kro­ nor. Är inkomsten större än 15 000 kronor, minskas det avdragsbelopp, som eljest skolat utgå, med eu fem­ tedel av inkomsten till den del den överstiger 15 000 kronor. Det av­ dragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas uppåt till helt tiotal kro­ nor. 4 inom.2 Angående avräkning i 4 m o in. Angående avräkning i vissa fall av kommunalt ortsavdrag vissa fall av kommunalt grundav­ från inkomst i annan kommun än drag från inkomst i annan kommun hemortskommunen stadgas i 50 § än hemortskommunen stadgas i 50 § 3 mom. andra stycket. 3 mom. andra stycket. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

49 §-3 Därest delägarna i boet efter av­ Därest delägarna i boet efter av­ liden person, som vid dödsfallet va­ liden person, som vid dödsfallet va­ rit här i riket bosatt, levt i oskift bo rit här i riket bosatt, levt i oskift bo och varit för sitt uppehälle huvud­ och varit för sitt uppehälle huvud­ sakligen beroende av dödsboets in­ sakligen beroende av dödsboets in­ komst, må dödsboet efter taxerings­ komst, må dödsboet efter taxerings­ nämndens eller, om besvär anförts nämndens eller, om besvär anförts

1 Senaste lydelse 1950: 252.

2 Senaste lydelse 1958: 86.

3 Senaste lydelse 1957: 59.

8 Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

eller ock särskild framställning där­ eller ock särskild framställning där­ om gjorts senast den 30 juni året om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens beprövande kunna för se­ nämndens beprövande kunna för se­ nare beskattningsår än det, då döds­ nare beskattningsår än det, då döds­ fallet inträffade, tillerkännas kom­ fallet inträffade, tillerkännas kom­

munalt ortsavdrag med högst sam­ munalt grundavdrag med högst sam­

ma belopp, som den avlidne skulle ma belopp, som den avlidne skulle hava åtnjutit i avdrag, därest han hava åtnjutit i avdrag, därest han fortfarande levt. fortfarande levt. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

50 §• 2 m o in.1 För fysisk person, som 2 mom. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela varit bär i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommu­ utgöres såvitt angår hemortskommu­ nen den beskattningsbara inkomsten nen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad av den taxerade inkomsten minskad

med kommunalt ortsavdrag. Den be­ med kommunalt grundavdrag. Den

skattningsbara inkomsten skall an­ beskattningsbara inkomsten skall an­

givas i hela hundratal kronor, så att givas i helt hundratal kronor, så att

överskjutande belopp, som icke upp­ överskjutande belopp, som icke upp­ går till helt hundratal kronor, bort­ går till helt hundratal kronor, bort­ faller. faller. Finnes skattskyldigs skatteförmå- Finnes skattskyldigs skatteförmå­ ga under beskattningsåret hava varit ga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av lång­ väsentligen nedsatt till följd av lång­ varig sjukdom, olyckshändelse, ål­ varig sjukdom, olyckshändelse, ål­ derdom, underhåll av andra närstå­ derdom, underhåll av andra närstå­ ende än barn, för vilka den skattskyl­ ende än barn, för vilka den skattskyl­ dige ägt tillgodonjuta allmänt barn­ dige ägt tillgodonjuta allmänt barn­ bidrag, eller annan därmed jämförlig bidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxerings­ omständighet, må efter taxerings­ nämndens eller, om besvär anförts nämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning där­ eller ock särskild framställning där­ om gjorts senast den 30 juni året om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens beprövande den skattskyl­ nämndens beprövande den skattskyl­ diges taxerade inkomst minskas, för­ diges taxerade inkomst minskas, för­

utom med kommunalt ortsavdrag, utom med kommunalt grundavdrag,

med ytterligare ett efter omständig­ med ytterligare ett efter omständig­ heterna avpassat belopp, dock högst heterna avpassat belopp, dock högst 6 000 kronor. Har skattskyldig på 6 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för ned­ sjömansskatt åtnjutit avdrag för ned­ satt skatteförmåga, skall avdrag, som satt skatteförmåga, skall avdrag, avses i detta stycke, minskas med det som avses i detta stycke, minskas belopp, varmed jämkning medgivits. med det belopp, varmed jämkning medgivits.

1 Senaste lydelse 1969: 222.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 70 år 1970 9

Om skattskyldigs inkomst, efter Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet un­ därmed jämförlig omständighet un­ derstigit vad han kan anses hava be­ derstigit vad han kan anses hava be­ hövt till underhåll för sig själv och hövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (exi­ för make och oförsörjda barn (e x istensminimum) må den skatt­ stensminimum) må den skatt­ skyldige jämväl, efter taxerings­ skyldige jämväl, efter taxerings­ nämndens eller, om besvär anförts nämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning där­ eller ock särskild framställning där­ om gjorts senast den 30 jnni året om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens beprövande, erhålla av­ nämndens beprövande, erhålla av­ drag för väsentligen nedsatt skatte­ drag för väsentligen nedsatt skatte­ förmåga med belopp som ovan sägs; förmåga med belopp som ovan sägs; dock må avdraget beträffande skatt­ dock må avdraget beträffande skatt­ skyldig med oförsörjda barn för var­ skyldig med oförsörjda barn för var­

je sådant barn ökas med högst 1 000 je sådant barn ökas med högst 1 500

kronor. Vad i andra stycket sista kronor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning. äga motsvarande tillämpning. Skattskyldig, vars inkomst till icke Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — om särskilda omständigheter skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — anses ha haft icke föranleda annat — anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt andra nedsatt skatteförmåga enligt andra

stycket. Att bestämmelsen i andra stycket. Riksskatteverket fastställer stycket om visst högsta avdragsbe- grunder för beräkning av avdrag för lopp icke gäller vid fastställandet av nedsatt skatteförmåga enligt detta avdrag i detta fall framgår av punkt stycke.

2 av anvisningarna.

Vad härefter — — -------------- beskattningsbar inkomst. 3 in o m.1 För skattskyldig, ---------stycket förmäles.

Kan kommunalt ortsavdrag helt Kan kommunalt grundavdrag helt

eller delvis icke utnyttjas i hemorts­ eller delvis icke utnyttjas i hemorts­ kommunen, och har taxerad inkomst kommunen, och har taxerad inkomst påförts den skattskyldige i annan påförts den skattskyldige i annan kommun, skall bristen avräknas från kommun, skall bristen avräknas från sistnämnda inkomst. Därvid skola i sistnämnda inkomst. Därvid skola i förekommande fall bestämmelserna i förekommande fall bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 46 § punkt 4 av anvisningarna till 46 § äga motsvarande tillämpning. Vad äga motsvarande tillämpning. Vad efter dylik avräkning återstår utgör efter dylik avräkning återstår utgör för den skattskyldige beskattnings­ för den skattskyldige beskattnings­ bar inkomst i kommunen. bar inkomst i kommunen.

1 Senaste lydelse 1958: 86.

10 Kangl. Maj:ts proposition nr 10 år 1970

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

För annan — —--------------- beskattningsbar inkomst. Beskattningsbar inkomst------------------------ kronor, bortfaller. (Se vidare anvisningarna.)

52 §. 1 m o m.1 Äkta makar, — --------gemensamma inkomst. Har vid----------------------- andra kommuner. Underskott å------------------------samma slag. Ortsavdrag beräknas för en var av makarna till hälften av det belopp, som i h8 § 2 mom. andra stycket sägs, dock att, om sådan del av ortsavdraget helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens taxera­ de inkomst i hemortskommunen, bristen må avräknas å den andra makens taxerade inkomst i samma kommun. Kvarstående brist må, med tillämpning av bestämmelserna i 50 § 3 mom. andra stycket, avräk­ nas å makarnas taxerade inkomster i andra kommuner. Avdrag, som —------------------- styckena medgiva.

53 §. 1 m o in.2 Skyldighet att------------ rörelse; samt för belopp som motsvarar restitue- för belopp vilket motsvarar restirad, avkortad eller avskriven folk­ tuerad, avkortad eller avskriven tillpensionsavgift, tilläggspensionsav­ läggspensionsavgift, sjukförsäkrings­ gift, sjukförsäkringsavgift eller all­ avgift eller allmän arbetsgivaravgift män arbetsgivaravgift i den mån be­ och med vilket avdrag enligt 46 § loppet påverkat storleken av avdrag 2 mom. åtnjutits vid tidigare års enligt 46 § 2 mom., som åtnjutits taxeringar; vid tidigare års taxeringar; b) staten:----------- ----------------- eller rörelse. Riksskattenämnden må,------- ---------- icke föras.

65 §.3 Fråga, huruvida skattskyldig haft Fråga, huruvida skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att barn eller icke eller om barn är att räkna såsom hemmavarande eller räkna såsom hemmavarande eller icke, liksom ock fråga om barns ål­ icke, liksom ock fråga om barns ål­ der skall bedömas efter förhållan­ der skall bedömas efter förhållan­ dena den 1 november året näst före dena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med barn avses jäm- taxeringsåret. Med barn avses jäm-

1 Senaste lydelse 1964: 70.

2 Senaste lydelse 1969: 749.

3 Senaste lydelse 1967: 110.

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1970 11

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse ) val styvbarn ävensom adopterat väl styvbarn, adopterat barn och fos­ barn. Barn, som bor hos sina föräld­ terbarn, för vilket ej utgår fosterlega rar, skall, såvitt avser föräldrarnas eller annan ersättning utöver allmänt rätt till avdrag enligt 46 § 2 mom. barnbidrag, förlängt barnbidrag en­ första stycket vid 3) och 46 § 3 mom. ligt förordningen (196b: 400), stu­ ävensom ortsavdrag, anses som hem­ diehjälp enligt studiehjälpsreglemenmavarande endast hos den ena av tet (1964: 402) eller bidragsförskott dem. enligt lagen (1964:143) om bidrags­ förskott. Barn, som bor hos sina för­

äldrar, skall, såvitt avser föräldrar­ nas rätt till avdrag enligt 46 § 2 mom. första stycket vid 3) och 46 § 3 inom., anses som hemmavarande endast hos den ena av dem. I fråga om skattskyldig, som in­ I fråga om skattskyldig, som in­ gått äktenskap under beskattnings­ gått äktenskap under beskattnings­

året, skola de för gift skattskyldig året, skola de bestämmelser som av­ gällande bestämmelserna, om ej an­ se gift skattskyldig, om ej annat föl­

nat följer av vad som stadgas i sista jer av vad som stadgas i sista styc­ stycket, äga tillämpning först vid ket, äga tillämpning först vid taxe­ taxering för det därpå följande be­ ring för det därpå följande beskatt­ skattningsåret . ningsåret.

De för gift skattskyldig gällande Bestämmelser som avse gift skatt­ bestämmelserna skola i fråga om skyldig skola i fråga om makar, som

makar, som levt tillsammans, till- levt tillsammans, tillämpas jämväl lämpas jämväl under det beskatt­ under det beskattningsår, varunder

ningsår, varunder make avlidit. make avlidit. Skattskyldig vars ma­ Änkling är dock berättigad till av­ ke avlidit före den 1 juli året näst drag enligt 46 § 3 mom. andra styc­ före taxeringsåret är dock berätti­ ket, om hustrun avlidit före den gad till avdrag enligt 46 § 3 mom.

1 juli året näst före taxeringsåret. fjärde stycket.

Har eljest ------------ för taxeringen.

De för gift skattskyldig gällande Bestämmelser i denna lag om gift bestämmelserna skola äga tillämp­ skattskyldig skola äga tillämpning

ning jämväl i fråga om dem som, jämväl i fråga om dem som, utan utan att vara gifta, leva tillsammans, att vara gifta, leva tillsammans, om om de tidigare varit förenade i äk­ de tidigare varit förenade i äkten­ tenskap eller gemensamt hava eller skap eller gemensamt hava eller ha­ hava haft barn. va haft barn. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 48 Vad i denna paragraf stadgas om Vad i denna paragraf stadgas om person, som varit här i riket bosatt, person, som varit här i riket bosatt, skall på grund av föreskriften i 68 § skall på grund av föreskriften i 68 § tillämpas även å person, som här i tillämpas även å person, som här i

riket stadigvarande vistats. Frågan riket stadigvarande vistats.

1 Senaste lydelse 1960: 172.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år i970

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse) om en person varit gift eller om en gift person levt tillsammans med sin make, liksom ock frågan huruvida skattskyldig haft barn eller icke bedömes med ledning av föreskrifter­ na i 65 §. Vid beräknande av ortsavdrag för gift skattskyldig, som under be­ skattningsåret levt tillsammans med andra maken och som under nämn­ da år uppburit inkomst, för vilken erlagts sjömansskatt, skall vid tilllåmpningen av bestämmelserna i k8 §

2 mom. sista stycket iakttagas, att minskningen av ortsavdraget skall beräknas på halva det avdrag, som skulle tillkommit makarna gemen­ samt, om icke någon av dem haft att erlägga sjömansskatt.

till 49 S. I.1 Oskift dödsbo efter person, 1. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle varit här i som vid sitt frånfälle varit här i riket bosatt, äger på grund av be­ riket bosatt, äger på grund av be­ stämmelserna i 53 § 3 mom. att för stämmelserna i 53 § 3 mom. att för det beskattningsår, under vilket det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat, åtnjuta kommu­ dödsfallet inträffat, åtnjuta kommu­

nalt ortsavdrag med belopp, som nalt grundavdrag med belopp, som

skulle hava tillerkänts den avlidne, skulle hava tillerkänts den avlidne, därest han fortfarande levt. Har därest han fortfarande levt. Har nämnda person icke varit under hela nämnda person icke varit under hela tiden mellan beskattningsårets in­ tiden mellan beskattningsårets in­ gång och dödsfallet här i riket bo­ gång och dödsfallet här i riket bo­ satt, skall avdrag medgivas dels för satt, skall avdrag medgivas dels för den tid lian varit härstädes bosatt, den tid han varit härstädes bosatt, dels för tiden efter dödsfallet till be­ dels för tiden efter dödsfallet till be­ skattningsårets utgång och för den skattningsårets utgång och för den sammanlagda tiden beräknas i en­ sammanlagda tiden beräknas i en­

lighet med de i 48 § 3 mom. medde­ lighet med de i 48 § 2 och 3 mom.

lade bestämmelserna. meddelade bestämmelserna. Avdrag, varom —----------------- ägt rum. 2. Oskift dödsbo efter person, som 2. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit här vid sitt frånfälle icke varit här i riket bosatt, må vid taxering med­ i riket bosatt, må vid taxering med­

givas ortsavdrag allenast för den givas grundavdrag allenast för den

tid, under vilken nämnda person det tid, under vilken nämnda person det beskattningsår, då dödsfallet inträf­ beskattningsår, då dödsfallet inträf­ fade, varit här i riket bosatt. fade, varit här i riket bosatt.

1 Senaste lydelse 1950: 252.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 13

Om skattskyldig åtnjutit jämväl 2. Om skattskyldig åtnjutit jäm­ annan inkomst än folkpension, bär väl annan inkomst än folkpension, den skattskyldige medgivas ett med skall avdraget jämkas med hänsyn hänsyn till omständigheterna jäm­ till omständigheterna och i enlighet kat avdrag för nedsatt skatteförmå- med de av riksslcatteverket fastställ­ ga. Även i detta fall får det i 50 § 2 da grunderna. Den omständigheten mom. andra stycket angivna maxi­ att folkpension under ett beskatt­ mibeloppet överskridas. ningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvi­ da folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Vid tillämpningen av denna anvis­ Som folkpension behandlas även ningspunkt skall följande iakttagas. tilläggspension i den mån den enligt Som folkpension behandlas även till- lagen om pensionstillskott föranlett läggspension i den mån den enligt avräkning av pensionstillskott. Har lagen om pensionstillskott föranlett folkpension minskats till följd av liv­ avräkning av pensionstillskott. Har ränta enligt 17 kap. 2 § lagen om folkpension minskats till följd av liv­ allmän försäkring, skall vid beräk­ ränta enligt 17 kap. 2 § lagen om all­ ningen av avdraget för nedsatt skatmän försäkring, skall vid beräkning­ teförmåga anses som om folkpen­ en av avdraget för nedsatt skatteför- sionsförmånen utgått med oreduce­ måga anses som om folkpensionsför­ rat belopp och i stället livräntan va­ månen utgått med oreducerat belopp rit reducerad med det belopp varmed och i stället livräntan varit reduce­ folkpensionen varit minskad. rad med det belopp varmed folkpen­ sionen varit minskad.

1 Senaste lydelse 1969: 222.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) till 52 S i Av 65 § framgår, att de för gift Av 65 § framgår, att bestämmel­ skattskyldig gällande bestämmelser­ ser som avse gift skattskyldig i vissa na i vissa fall skola tillämpas i fråga fall skola tillämpas i fråga om dem om dem som, utan att vara gifta, leva som, utan att vara gifta, leva tillsam­ tillsammans. mans.

till 60 8.2 Till ledning---- —----------- följande exempel. 1. Ett aktiebolag har hemort i en Ett aktiebolag har hemort i en kommun, som består av tre försam­ kommun, som består av tre försam­ lingar. Bolaget äger en fastighet i lingar. Bolaget äger en fastighet i en­ envar av dessa församlingar; fastig­ var av dessa församlingar; fastighe­ heternas taxeringsvärden utgöra re­ ternas taxeringsvärden utgöra re­ spektive 40 000 kronor, 120 000 kro­ spektive 40 000 kronor, 120 000 kro­ nor och 160 000 kronor. nor och 160 000 kronor. Om den------- —------------------------- ------------------ 56—59 §§. 2. I en kommun finnes ett municipalsamhälle. En person A är bosatt inom det utanför municipalsamhället belägna området av kommunen. A äger de inom kommunen belägna fastigheterna B och C, av vilka C lig­ ger inom municipalsamhället. Fastig­ heternas taxeringsvärden utgöra re­ spektive 60 000 kronor och 140 000 kronor. A:s beskattningsbara inkomst ut­ gör 3 000 kronor. Därav upptagas 2100 kronor såsom belöpande på municipalsamhället. 3. En person är mantalsskriven i det inom kommunen B belägna mu­ nicipalsamhället C och har bedrivit rörelse inom den del av kommunen, som är belägen utanför municipalsamhällets område. Han har haft in­ komst dels av rörelsen, däri fastighet icke ingår, till belopp av 9 000 kro­ nor och dels av kapital till belopp av 3 000 kronor eller sålunda tillhopa 12 000 kronor. Efter frånräknande av allmänna avdrag, ortsavdragm.m. utgör den beskattningsbara inkoms­ ten 8 000 kronor. Av sistnämnda be­ lopp skola alltså 2 000 kronor uppta­ gas såsom belöpande å municipal­ samhället.

1 Senaste lydelse 1960: 172.

2 Senaste lydelse 1967: 628.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 15

Skattskyldig, som i denna para­ Skattskyldig, som i denna para­ graf omförmäles, åtnjuter vid sin graf omförmäles, åtnjuter vid sin taxering i Stockholm för gemensamt taxering i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål samma förmå­ kommunalt ändamål samma förmå­ ner i beskattningshänseende, som ner i beskattningshänseende, som om om han varit i nämnda stad bosatt. han varit i nämnda stad bosatt. Å Å honom äro således tillämpliga be­ honom äro således tillämpliga be­ stämmelserna om allmänna avdrag stämmelserna om allmänna avdrag

(46 §), ortsavdrag (48 §) samt de (46 §), grundavdrag (48 §) samt de

i 50 och 51 §§ för i riket bosatt per­ i 50 och 51 §§ för i riket bosatt per­ son meddelade föreskrifterna om be­ son meddelade föreskrifterna om be­ skattningsbar inkomst och om lägsta skattningsbar inkomst och om lägsta

skattepliktiga belopp. De i 49 och skattepliktiga belopp. De i 49 § med­

55 §§ meddelade stadgandena äro delade stadgandena äro jämväl till­

jämväl tillämpliga beträffande döds­ lämpliga beträffande dödsbo efter bo efter person, varom i förevarande person, varom i förevarande paragraf paragraf förinäles. förmäl es.

till 70 §. Å person, som i 1 mom. av denna Å person, som i 1 mom. av denna paragraf avses, äro icke tillämpliga paragraf avses, äro icke tillämpliga de om allmänna avdrag i 46 § 2 och de om allmänna avdrag i 46 § 2 och 3 mom. meddelade bestämmelserna 3 mom. meddelade bestämmelserna och icke heller föreskrifterna om och icke heller föreskrifterna om

ortsavdrag (48 §) eller de i 50 och grundavdrag (48 §) eller de i 50 och

51 §§ för i riket bosatt person med­ 51 §§ för i riket bosatt person medde­ delade föreskrifterna om beskatt­ lade föreskrifterna om beskattnings­ ningsbar inkomst och om lägsta skat­ bar inkomst och om lägsta skatte­

tepliktiga belopp. De i 49 och 55 §§ pliktiga belopp. De i 49 § meddelade

meddelade stadgandena äro icke gäl­ stadgandena äro icke gällande för lande för dödsbo efter person, var­ dödsbo efter person, varom i 1 mom. om i 1 mom. av förevarande para­ av förevarande paragraf är fråga. graf är fråga.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år. I fråga om belopp som motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift gäller, i den mån beloppet på­ verkat storleken av avdrag enligt 46 § 2 mom. som åtnjutits vid taxering år 1971 eller tidigare år, 35 § 1 mom. andra stycket och 53 § 1 mom. första stycket a) i sina äldre lydelser. Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om kommunalt ortsav­ drag skall efter denna lags ikraftträdande i stället avse kommunalt grund­ avdrag.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

2) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

dels att nuvarande 9 § 3 och 4 mom. skall betecknas 9 § 4 och 5 mom., dels att 2 §, 4 § 1 mom., 6 § 1 mom., 8 §, 9 § 1 och 2 mom., nya 9 § 4 och

5 inom., 10 § 1 mom. och 11 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 9 § 3 inom., av

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

Om vad som är att hänföra till Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om be­ skattepliktig inkomst, så ock om be­ räkning av inkomst från olika för­ räkning av inkomst från olika för­ värvskällor skall gälla vad i 17 § värvskällor skall gälla vad i 17 § första och andra styckena samt 18— första och andra styckena samt 18— 44 §§ kommunalskattelagen är stad­ 44 §§ kommunalskattelagen är stad­ gat, dock med följande undantag: gat, dock med följande undantag: till intäkt av tillfällig förvärvsverk­ till intäkt av tillfällig förvärvs­ samhet hänföres restituerad, avkor­ verksamhet hänföres restituerad, av­ tad eller avskriven allmän kommu­ kortad eller avskriven allmän kom­

nalskatt i den mån denna påverkat munalskatt för vilken avdrag åtnju­ storleken av avdrag enligt 4§1 mom., tits vid tidigare års taxeringar; som åtnjutits vid tidigare års taxe­

ringar; vid beräkning —- ------- —------------ beräknade nettointäkten, Har sådan —------ ----- —------------- överlåtande bolaget.

4 §• 1 m o m.1 * * 4 Från sammanlagda — — — eller lotterivinst;

sådan allmän kommunalskatt sådan tilläggspensionsavgift och samt, i den mån avdrag icke åtnju- avgift enligt 4 § förordningen om all­

tes enligt nästfoljande stycke, till- män arbetsgivaravgift som påförts läggspensionsavgift och avgift enligt den skattskyldige under året näst 4 § förordningen om allmän arbets­ före det taxeringsår, varom fråga är, givaravgift som påförts den skatt­ i den mån avdrag icke åtnjutes en­

skyldige under året näst före det ligt nästföljande stycke, samt, såvitt taxeringsår, varom fråga är. gäller annan skattskyldig än fysisk

1 Senaste lydelse 1969: 742.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970 17

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) person, oskiftat dödsbo och familje­ stiftelse, allmän kommunalskatt, som påförts den skattskyldige under året näst före taxeringsåret. Skattskyldig, som varit här i ri­ Skattskyldig, som varit här i riket ket bosatt under hela eller någon del bosatt under hela eller någon del av av beskattningsåret, äger jämväl åt­ beskattningsåret, äger jämväl åtnju­ njuta avdrag för periodiskt under­ ta avdrag för periodiskt understöd stöd eller därmed jämförlig perio­ eller därmed jämförlig periodisk ut­ disk utbetalning, för tilläggspen- betalning, för tilläggspensionsavgifsionsavgifter och avgift enligt 4 § ter och avgift enligt 4 § förordning­ förordningen om allmän arbetsgivar­ en om allmän arbetsgivaravgift samt avgift samt för avgifter för pensions­ för avgifter för pensionsförsäkring försäkring och för annan personför­ och för annan personförsäkring säkring ävensom för underhåll åt ävensom för underhåll åt ej hemma­ ej hemmavarande barn under 16 år, varande barn under 18 år, allt i den allt i den omfattning som i 46 § 2 omfattning som i 46 § 2 mom. kom­ mom. kommunalskattelagen sägs. munalskattelagen sägs. Avdrag enligt första stycket för kommunal skatt skall beräknas till ett belopp av minst 2 250 kronor el­ ler, för makar som under beskatt­ ningsåret levt tillsammans, för dem båda gemensamt minst 4 500 kronor. Gift skattskyldig, som under beskatt­ ningsåret icke levt tillsammans med andre maken, ävensom ogift skatt­ skyldig (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 18 år, likaså åtnjuta avdrag med minst 4 500 kronor. Bestämmelserna i detta stycke skola icke äga tillämp­ ning på fysisk person, som enligt vad därom är särskilt stadgat taxeras till statlig inkomstskatt i det för ri­ ket gemensamma distriktet, samt ej heller på juridisk person annat än i fall som avses i 6 § 3 mom. Har sådan----------------------------------- 6 ----- -i fråga.

6 §• 1 mom.1 Skyldighet att----------- §§ sägs: a) fysisk person: a) fysisk person: för inkomst som avses i denna för­ för inkomst som avses i denna för­ ordning enligt de grunder som an- ordning enligt de grunder som angives i 53 § 1 mom. första stycket a) gives i 53 § 1 mom. första stycket a) kommunalskattelagen samt, såvitt kommunalskattelagen samt, såvitt avser tid under vilken han ej varit avser tid under vilken han ej varit

1 Senaste lydelse 1966: 730.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 70

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 19/0

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) bosatt här i riket, för restituerad, av- bosatt här i riket, för inkomst genom kortad eller avskriven allmän kom- utdelning på andelar i svenska ekomunalskatt i den mån denna påver- nomiska föreningar; kat storleken av avdrag enligt 4 §

1 mom., som åtnjutits vid tidigare års taxering, och för inkomst genom

utdelning på andelar i svenska eko­ nomiska föreningar; b) svenska aktiebolag-------— å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

8 l Skattskyldig fysisk person, som Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under beskatt­ varit här i riket bosatt under beskatt­ ningsåret, äger att å den taxerade in­ ningsåret, äger att å den taxerade

komsten åtnjuta statligt ortsavdrag. inkomsten åtnjuta statligt grundav­ Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt 49 § drag, varvid 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen stadgas angå­ samt 49 § kommunalskattelagen ende kommunalt ortsavdrag skall skola äga motsvarande tillämpning. äga motsvarande tillämpning beträf­ fande statligt ortsavdrag.

9 §• 1 m o m.1 2 Skatlskyldigs b e- 1 mom. Skattskyldigs b eskattningsbara inkomst s k a 11 n i n g s b a r a inkomst skall, med iakttagande av vad nedan skall, med iakttagande av vad nedan 1 11 § stadgas, fastställas enligt de i i It § stadgas, fastställas enligt de i

2 och 3 mom. angivna grunder. 2—4 mom. angivna grunder.

2 m o m.3 För skattskyldig fysisk 2 m o in. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskatt­ under hela eller någon del av be­ ningsåret, utgöres den beskattnings­ skattningsåret, utgöres den beskatt­ bara inkomsten av den taxerade in­ ningsbara inkomsten av den taxerade

komsten minskad med statligt orts­ inkomsten, minskad med det statliga avdrag. Den beskattningsbara in­ grundavdrag, vartill den skattskyl­ komsten skall angivas i hela hundra­ dige är berättigad. Den beskattnings­ tal kronor, så att överskjutande be­ bara inkomsten skall angivas i helt

lopp, som icke uppgår till helt hund­ hundratal kronor, så att överskju­ ratal kronor, bortfaller. tande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller. Finnes skattskyldigs skatteförmå- Finnes skattskyldigs skatteförmåga hava varit väsentligen nedsatt av ga hava varit väsentligen nedsatt av anledning, varom i 50 § 2 mom. and­ anledning, varom i 50 § 2 mom. and­ ra, tredje eller fjärde stycket kom­ ra, tredje eller fjärde stycket kom­ munalskattelagen förmäles, må efter munalskattelagen förmäles, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställ­ anförts eller ock särskild framställ­ ning därom gjorts senast den 30 juni ning därom gjorts senast den 30 juni

1 Senaste lydelse 1961: 623.

2 Senaste lydelse 1952: 406.

3 Senaste lydelse 1969: 223.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 19

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse ) året näst efter taxeringsåret, pröv- året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens beprövande den ningsnämndens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt orts- minskas, förutom med statligt grund­ avdrag, med ytterligare ett efter om­ avdrag, med ytterligare ett efter om­ ständigheterna avpassat belopp, dock ständigheterna avpassat belopp, dock högst med belopp som stadgas i 50 § högst med belopp som stadgas i 50 § 2 mom. andra och tredje styckena 2 mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen. Detta belopp kommunalskattelagen. Har skattskyl­ får dock överskridas, om skattskyl­ dig på grund av jämkning vid be­ dig varit för sin försörjning till icke räkning av sjömansskatt åtnjutit av­ obetydlig del beroende av vad han drag för nedsatt skatteförmåga, skall uppburit i form av folkpension. Har avdrag, som nu sagts, minskas med skattskyldig på grund av jämkning det belopp, varmed jämkning medgi­ vid beräkning av sjömansskatt åt­ vits. njutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som nu sagts, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits. Vad härefter--------------- — — beskattningsbar inkomst. 3 mom. Ha makar, som under beskattningsåret levt tillsammans och under någon del därav varit bo­ satta här i riket, båda haft taxerad inkomst, skall beskattningsbar A-in­ komst och beskattningsbar B-inkomst för dem båda beräknas enligt följande. Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, dock icke periodiskt under­ stöd eller därmed jämförlig perio­ disk intäkt som avses i 31 § kom­ munalskattelagen, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa om­ fattning. Med B-inkomst förstås övri­ ga inkomster. Beskattningsbar A-inkomst utgöres av det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges A-inkomst mins­ kat med allmänna avdrag, förlustav­ drag, grundavdrag och sådant av­ drag utöver grundavdrag som avses i 2 mom. andra stycket. Beskatt­ ningsbar A-inkomst avrundas nedåt till helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke upp­ går till helt hundratal kronor, bort­ faller.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Beskattningsbar B-inkomst utgö-

res av skillnaden mellan den skatt­

skyldiges beskattningsbara inkomst,

beräknad enligt 2 mom., och den be­

skattningsbara A-inkomsten.

3 m o m.1 För annan skattskyldig 4 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den än som i 2 mom. avses utgör den taxerade inkomsten tillika beskatt­ taxerade inkomsten tillika beskatt­ ningsbar inkomst. Denna skall för ningsbar inkomst. Denna skall för fysisk person, oskift dödsbo och fa­ fysisk person, oskift dödsbo och fa­ miljestiftelse, varom förmäles i 10 § miljestiftelse, varom förmäles i 10 § 1 mom., angivas i hela hundratal kro­ 1 mom., angivas i helt hundratal kro­ nor, så att överskjutande belopp, som nor, så att överskjutande belopp, icke uppgår till helt hundratal kro­ som icke uppgår till helt hundratal nor, bortfaller. kronor, bortfaller. I fråga om makar, som levt tillsammans men icke varit här i riket bosatta under någon del av beskattningsåret och som båda haft taxerad inkomst, skall beskatt­ ningsbar A-inkomst och beskatt­ ningsbar B-inkomst beräknas för dem båda, varvid 3 mom. gäller i tillämpliga delar. 4 m o m.1 Skatteplikt till statlig 5 mom. Skatteplikt till statlig in­ inkomstskatt inträder, då den beräk­ komstskatt inträder, då beräknad be­ nade beskattningsbara inkomsten skattningsbar inkomst för skattskyl­ uppgår till minst 100 kronor. dig uppgår till minst 100 kronor.

10 §.

(Nuvarande lydelse) 1 m o m .2 Statlig inkomstskatt------- — angivna grundbelopp. För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräk­ nats med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunal­ skattelagen och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av be­ skattningsåret, utgör grundbeloppet: når den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10 pro­ cent av den beskattningsbara inkomsten; när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000 men icke 16 000 kr. 1 200 kr. för 12 000 kr. och 15 % av återstoden it 16 000 ” 20 000 " 1 800 ” ” 16 000 ” 22% ” it ti 20 000 ” 24 000 ” 2 680 ” ” 20 000 ” 27 % ” a it 34 it 24 000 ” SO 000 ” 3 760 ” ” 24 000 % ” » ** it SO 000 ” 40 000 ” 5 800 ” ” SO 000 42 % ” a it it 40 000 ” 60 000 ” 10 000 ” ” 40 000 48% ” it 54% it 60 000 ” ” 100 000 ” 19 600 ” ” 60 000 it ” » ii 100 000 ” 150 000 ” 41 200 ” ” 100 000 tf 59 % ” a 150 000 kr. 70 700 ” ” 150 000 it 65% ”

1 Senaste lydelse 1955: 123.

2 Senaste lydelse 1965: 72.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 21

(Nuvarande lydelse ) För annan i detta moment avsedd skattskyldig än i föregående stycke sägs utgör grundbeloppet: när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 6 000 kronor: 10 pro­ cent av den beskattningsbara inkomsten; när den beskattningsbara inkomster överstiger

6 000 men icke 8 000 kr. 600 kr. för 6 000 kr. och 15 % av återstoden >> it 8 000 10 000 "■ H 900 8 000

it it It

22 %

10 000 99 *' 99

it

15 000 *y 1 340 a it 10 000 ** 27%

It

15 000 ” a n n

It

20 000 2 690

it

15 000

It It tf

31 % a n a n 20 000

It

25 000 4 240 ”

ti

20 000 36 %

It It

25 000 f» It it a n n 30 000 6 040

It

25 000 40 %

It It

a n n 30 000

It it

40 000 8 040 ” 30 000

it tl

44 %

It

40 000 tf It it a it n 60 000 12 440

It

40 000 49

It It

%

60 000 it it n n it 100 000 22 240

it It

60 000 54 %

It It

a n n 100 000

It

150 000 43 840 100 000 ” ” It 59 %

It It

150 000 kr. 73 340

it

150 000 ” it It 65 %

It It

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara in­

komsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 65

procent av denna inkomstdel. Med familjestiftelse----------- ekonomiska intressen.

(Föreslagen lydelse)

1 m o m. Statlig inkomstskatt----------- angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 10 procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke 20 000 kr. 1 500 kr. för 15 000 kr. och 16 % av återstoden

20 000 99 It 30 000 t* 2 300 It It It 99 it

20 000 )! 22 %

30 000 n It 52 500 It 4 500 It It 30 000 It It it it

28 %

52 500 n It 70 000 It It It It It tf it

10 800 52 500 38 %

70 000 a it 100 000 ” It It It tl tt it

17 450 70 000 44 %

100 000 a It 150 000 It 30 650 It It 100 000 It It tt it

49 %

150 000 kr. 55 150 It It 150 000 It It it tt

54 %

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara in­

komsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 54

procent av denna inkomstdel. Med familjestiftelse — — — ekonomiska intressen.

1 m o m.1 Äkta makar,--------------- — — gemensamma inkomst. Har vid---------------------------------- makens inkomst. Ortsavdrag beräknas för en var av makarna till hälften av det be­ lopp, som i 48 § 2 mom. andra styc-

1 Senaste lydelse 1964: 71.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970

Avdrag, som —----------------— kommunalskattelagen medgiva. Skatten beräknas å det samman­ I fall då endast ena maken har lagda beloppet av makarnas beskatt­ beskattningsbar inkomst, beräknas ningsbara inkomster och fördelas å skatten på hans beskattningsbara in­ makarna efter förhållandet mellan komst utan uppdelning i beskatt­ deras beskattningsbara inkomster. ningsbar A-inkomst och beskatt­ Vad i 10 § 3 mom. sägs, skall därvid ningsbar B-inkomst. tillika iakttagas. Ha båda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas skatten enligt tredje—sjätte styckena. Skatt på beskattningsbar A-in­ komst beräknas för vardera maken för sig. Ha makarna enbart beskattnings­ bar B-inkomst, beräknas skatten på det sammanlagda beloppet av dessa inkomster och fördelas på makarna efter förhållandet mellan de beskatt­ ningsbara inkomsterna. I annat fall sammanlägges beskatt­ ningsbar B-inkomst hos make, som har den lägsta beskattningsbara Ainkomsten, med andra makens be­ skattningsbara inkomst. Därefter be­ räknas skatt med tillämpning av 10 § 1 mom. på summan av nämnda B-inkomst och andra makens be­ skattningsbara inkomst. Skatten på makarnas B-inkomst er utgör skill­ naden mellan den sålunda beräkna­ de skatten och den skatt som belöper på den i nämnda summa ingående beskattningsbara A-inkomsten. Skat­ ten på B-inkomst fördelas på makar­ na efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster. Be­ stämmelserna i 10 § 3 mom. skola därvid iakttagas. Om det sammanlagda beloppet av makars B-inkomster icke överstiger 2 000 kronor, skola dessa inkomster vid tillämpning av detta moment anses som A-inkomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 23

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år. I fråga om restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt, som påförts på grund av 1970 eller tidigare års taxering eller eftertaxering för år 1970 eller tidigare år, gäller 2 § första stycket och 6 § 1 mom. första stycket a) i sina äldre lydelser. Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om statligt ortsavdrag skall efter denna förordnings ikraftträdande i stället avse statligt grundav­ drag.

3) Förslag till Lag

om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 2 §, 6 § och anvisningarna till 6 § förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )

2 §d

Med förlust, som enligt vad i 1 § Med förlust, som enligt vad i 1 § sägs må genom förlustavdrag utnytt­ sägs må genom förlustavdrag utnytt­ jas för förlustutjämning, förstås det jas för förlustutjämning, förstås det belopp, varmed summan av skatt­ belopp, varmed summan av skatt­ skyldigs underskott i förvärvskälla skyldigs underskott i förvärvskälla

och övriga allmänna avdrag med un­ och övriga allmänna avdrag visst be­ dantag av avdrag, som avses i A § 1 skattningsår (förluståret) överstigit mom. tredje stycket förordningen om sammanlagda beloppet av den skatt­ statlig inkomstskatt, visst beskatt­ skyldiges inkomster från olika för­

ningsår (förluståret) överstigit sam­ värvskällor samma år.

manlagda beloppet av den skattskyl­ diges inkomster från olika förvärvs­ källor samma år. Till förlustavdrag -------------------- — vederbörligt taxeringsår. Rätten till —-------------------- -1 000 kronor. (Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Äger av äkta makar, vilka för be­ Äger av äkta makar, vilka för be­

skattningsåret skola samtaxeras, den skattningsåret skola taxeras med ena rätt till förlustavdrag men kan tillämpning av 52 § 1 mom. kom-

1 Senaste lydelse 1967: 43.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse ) avdraget av den maken helt eller del­ munalskattelagen (1928: 370) och 11 vis ej utnyttjas vid den taxering, § 1 mom. förordningen (1947:576) varom fråga är, må — efter samma om statlig inkomstskatt, den ena rätt

makes medgivande — det icke ut­ till förlustavdrag men kan avdraget nyttjade avdraget i stället tillgodo- av den maken helt eller delvis ej ut­ föras andra maken. nyttjas vid den taxering, varom frå­ ga är, må — efter samma makes medgivande — det icke utnyttjade avdraget i stället tillgodoföras andra maken. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till §• I 6 § medgiven rätt för ena ma­ I 6 § medgiven rätt för ena maken ken att utnyttja andra maken i förs­ att utnyttja andra maken i första ta hand tillkommande förlustavdrag hand tillkommande förlustavdrag avser jämväl fall, då förlust upp­ avser jämväl fall, då förlust upp­ kommit före äktenskapets ingående kommit före äktenskapets ingående eller eljest under beskattningsår, för eller eljest under beskattningsår, för

vilket makarna, även om båda haft vilket makarna icke skolat taxeras inkomst, likväl icke skolat samtaxe­ med tillämpning av 52 § 1 mom. ras. kommunalskattelagen) (1928:370) och 11 § 1 mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomst­ skatt.

Vad i----------------------- medgivna avdragsrätten. Därest äkta----------------------- nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 25

4) Förslag

till

Lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1962:398) om finansiering av folk­ pensioneringen skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) 3 i Folkpensionsavgift skall utgå med Folkpensionsavgift skall utgå med fem procent av den avgiftspliktiges fem procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt beskattnings­ till statlig inkomstskatt beskattnings­ bara inkomst med de begränsningar bara inkomst, dock med högst ettu­ som nedan sägs. senfemhundra kronor. Avgiftspliktiga, som samtaxeras, skola erlägga avgift med samman­ lagt högst ettusenfemhundra kronor. Därvid skall iakttagas, att om var­ dera har en beskattningsbar inkomst överstigande femtontusen kronor, en­ var påföres pensionsavgift med sjuhundrafemtio kronor. Om endast den ene har en beskattningsbar in­ komst överstigande femtontusen kro­ nor, minskas i förekommande fall dennes avgift så att sammanlagda beloppet av avgifterna ej överstiger ettusenfemhundra kronor. Annan avgiftspliktig än som avses i andra stycket skall erlägga avgift med högst ettusenfemhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om folkpensionsavgift, som påföres för år 1970 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse 1967: 39.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

5) Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 13, 15 och 59 §§ samt anvisningarna till 15 och 59 §§ förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

13 §.

Skatten utgår med 10 procent av Skatten utgår med 15 procent av

beskattningsvärdet. beskattningsvärdet.

15 §. Vederlag hänföres------------------- — under perioden. Värde av------- —--------------------i bruk.

Förlust på fordran, som inräknats Uppkommer förlust på fordran, i skattepliktig omsättning, får avdra­ för vilken den skattskyldige redovi­ gas i redovisningen för den period då sat utgående skatt, får ett mot denna förlusten uppkommer. Inflyter där­ skatt svarande belopp avdragas i re­

efter betalning för sådan fordran dovisningen för den period då för­ skall beloppet åter upptagas i redo­ lusten uppkommer. Inflyter därefter visningen. betalning för sådan fordran skall be­ loppet åter upptagas i redovisningen.

Rabatt, återbäring eller bonus som Lämnas återbäring, bonus eller an­ utges i efterhand och avser tidigare nan rabatt, som icke utgör s. k. vill­ redovisad skattepliktig omsättning korlig rabatt, i efterhand och avser får avdragas i den ordning som gäl­ förmånen skattepliktig omsättning, ler för den skattskyldiges redovis­ för vilken utgående skatt redovisats, ning av utgående skatt. Utges förmå­ får belopp motsvarande den del av nen till skattskyldig skall avdraget den tidigare redovisade skatten som grundas på kreditnota eller motsva­ belöpt på den utgivna förmånen av­

rande handling. Av handlingen skall dragas i den ordning som gäller för framgå minskningen av både veder­ den skattskyldiges redovisning av ut­ lag och skatt. gående skatt. Utges förmånen till skattskyldig skall avdraget grundas på kreditnota eller motsvarande handling. Av handlingen skall fram­ gå minskningen av både vederlag och skatt.

Handling som avses i fjärde styc­ ket skall ligga till grund även för avdrag för annan kundkreditering som avser skattepliktig omsättning.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

^Förordningen omtryckt 1969: 237.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 27

Mervärdeskatt utgår med 10 pro­ Mervärdeskatt utgår med 15 pro­

cent av beskattningsvärdet. För mon- cent av beskattningsvärdet. För monteringsfärdigt hus utgår dock skat­ teringsfärdigt hus utgår dock skat­

ten med 6 procent av beskattnings­ ten med 9 procent av beskattnings­

värdet. värdet. Beskattningsvärdet är-----------mervärdeskatten inbegripen. Vid bestämmande----------- liknande prestation. (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 15 §.

Kreditnota som avses i fjärde styc­ Kreditnota som avses i fjärde och ket och som medför rätt till minsk­ femte styckena och som medför rätt ning av säljarens skattepliktiga om­ till minskning av utgående skatt för sättning, medför motsvarande minsk­ säljaren, medför motsvarande minsk­

ning av ingående skatt för köparen. ning av ingående skatt för köparen.

till 59 §. Vid införsel av bil utgör skatte­ Vid införsel av bil utgör skatte­

satsen alltid 10 procent av beskatt­ satsen alltid 15 procent av beskatt­

ningsvärdet. ningsvärdet.

Skattesatsen 10 procent motsva­ Skattesatsen 15 procent motsva­ ras av 11,11 procent av beskattnings­ ras av 17,65 procent av beskattnings­

värdet exklusive skatt och skattesat­ värdet exklusive skatt och skattesat­

sen 6 procent av 6,38 procent av sam­ sen 9 procent av 9,89 procent av sam­

ma värde exklusive skatt. ma värde exklusive skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971, då förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vissa varor upphäves.

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970

6) Förslag

till

Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 2 och 4 mom., 4 § 1, 2 och 4 mom., 15 och 25 §§, 27 § 1 mom., 40 § 1 mom., 45 § 1 inom., 46 § 2 mom., 49 § 1 mom., 70 § 2 mom. samt punkt 3 av anvisningarna till 45 § uppbördsförordningen (1953: 272)1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )

2 m o m. I denna----------- — — — skatt avslutats; skattereduktion: nedsätt­ ning av skatt enligt 4 mom.; inkomstår: det------- —-------- - föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden från och uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år. 4 februari månad nästföljande år; gift skattskyldig: skatt­ skyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattela­ gen (1928: 370) och 11 § 1 mom. för­ ordningen (1947: 576) om statlig in­ komstskatt; ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss sagts. 4 m o m. Den som är pliktig er­ 4 mom. Skattereduktion åtnju­ lägga i 1 § omförmäld sjukförsäk­ tes ringsavgift och som taxerats enligt av ogift skattskyldig, som har för gift skattskyldig gällande be­ hemmavarande barn under 18 år, stämmelser skall, om för den andra och av gift skattskyldig, vars make maken ej beräknats någon till stat­ saknar taxerad inkomst enligt för­ lig inkomstskatt beskattningsbar in­ ordningen (1947:576) om statlig in­ komst och makarna blivit för in­ komstskatt, med 1 800 kronor, komståret mantalsskrivna såsom till­ av gift skattskyldig, vars make hörande samma hushåll, påföras har taxerad inkomst enligt nämn­ jämväl den andra makens sjukför­ da förordning som understiger 4 500 säkringsavgift för inkomståret och kronor, med 40 procent av det be­ skall den sistnämnda maken vara fri lopp som motsvarar skillnaden mel­ från betalningsskyldighet för avgif­ lan 4 500 kronor och den taxerade in­ ten. komsten.

1 Förordningen omtryckt 1967: 625.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 29

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) Skattereduktion enligt första styc­ ket åtnjutes endast av skattskyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skattskyldig gäller dessutom föl­ jande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bo­ satt här i riket under någon del av beskattningsåret. Avser makens bo­ sättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skattereduk­ tionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skatteskyldige skattere­ duktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt förordningen om stat­ lig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda förordning som un­ derstiger 2 250 kronor, med 40 pro­ cent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxerade inkomsten. Skattereduktion sker icke i fråga om tilläggspensionsavgift, arbetsgi­ varavgift, allmän arbetsgivaravgift och redareavgift samt annuitet å avdikningslån och å förskott för avlös­ ning av frälseränta. Bestämmelserna om skattereduk­ tion iakttagas vid debitering av slut­ lig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid faststäl­ lande av preliminär A-skatt.

4 §.

1 mom. Har lokal------------------- — sådana tabeller. Skattetabellerna skola för olika in­ Skattetabellerna skola för olika in­ komstbelopp, beräknade för vecka komstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som centrala eller den längre tid som centrala folkbokförings- och uppbördsnämn- folkbokförings- och uppbördsnämnden bestämmer, angiva därå belö­ den bestämmer, angiva därå belö­ pande preliminär skatt. Tabellerna pande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsätt­ skola grundas på följande förutsätt­ ningar, nämligen ningar, nämligen att inkomsten samt ortsavdraget att inkomsten samt grundavdra­ äro oförändrade under inkomståret, get äro oförändrade under inkomst­ året, att den skattskyldige icke kom- att den skattskyldige icke kom­

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) mer att taxeras för annan inkomst mer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej hel­ än som i tabellen angives, ej hel­ ler för garantibelopp för fastighet el­ ler för garantibelopp för fastighet el­ ler för förmögenhet, ler för förmögenhet, att den skattskyldige icke har att att den skattskyldige icke bär att erlägga tilläggspensionsavgift, samt erlägga tilläggspensionsavgift, att skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) och 4) erhål­ ler skattereduktion, samt att vid taxering för inkomsten att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels ortsavdrag, skattskyldige än dels grundavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) avsedd skattskyldig, av­ stycket 3) och 4) avsedd skattskyldrag enligt 46 § 3 mom. kommunal­ dig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kom­ skattelagen, dels ock, såvitt angår munalskattelagen. taxeringen till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med be­ lopp, motsvarande för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till grund vid uträk­ nandet av de i vederbörlig tabell an­ givna utskylderna, eller med det hög­ re belopp som följer av 4 § 1 mom. tredje stycket förordningen om stat­ lig inkomstskatt. 2 mom. I skattetabellerna skola 2 mom. I skattetabellerna skola i särskilda kolumner upptagas skat­ i särskilda kolumner upptagas skat­ tebelopp för följande grupper av tebelopp för följande grupper av skattskyldiga, nämligen skattskyldiga, nämligen 1) gift, med makan sammanle­ 1) ogift inkomsttagare, som icke vande manlig inkomsttagare, där avses under 4), och gift inkomstta­ makan har en sammanräknad netto­ gare, vars make har en sammanräk­ inkomst å minst tretusen kronor; nad nettoinkomst på minst tvåtusen kronor; 2) annan gift, med makan sam­ 2) gift inkomsttagare, vars make manlevande manlig inkomsttagare saknar sammanräknad nettoinkomst än under 1) sägs; eller har sådan inkomst understigan­ de tvåtusen kronor; 3) ogift inkomsttagare som är be­ 3) gift inkomsttagare, som är be­ rättigad till avdrag enligt 46 § 3 rättigad till avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen; mom. kommunalskattelagen; 4) annan ogift inkomsttagare. 4) ogift inkomsttagare, som är be­ rättigad till avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen. Gift, med maken sammanlevande kvinna, vars make har inkomst, skall hänföras till under 2) upptagen grupp av skattskyldiga, därest hon har hemmavarande barn, samt el­

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 31

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse) jest till under 4) upptagen grupp av skattskyldiga. Gift, med maken sammanlevande kvinna, som har egen inkomst men vilkens make icke uppbär inkomst, skall, därest hon är berättigad till av­ drag enligt 46 § 3 mom. första styc­ ket första punkten kommunalskatte­ lagen, hänföras till under 3) uppta­ gen grupp skattskyldiga samt eljest likställas med gift manlig inkomst­ tagare som under 2) avses. Ogift skattskyldig, som har hem­ Ogift inkomsttagare, som har hem­ mavarande barn och som icke är mavarande barn och som icke är hänförlig till under 3) upptagen hänförlig till under 4) upptagen grupp av skattskyldiga, skall likstäl­ grupp av skattskyldiga, skall likstäl­ las med gift manlig inkomsttagare las med inkomsttagare som under 2) som under 2) avses. avses. Med ogift skattskyldig skall lik­ ställas skattskyldig, som är änkling, änka, frånskild eller hemskild. Med gifta likställas de som, utan att vara gifta, leva tillsammans, om de tidigare varit förenade i äkten­ skap eller gemensamt hava eller hava haft barn. 4 mom. I skattetabellerna skall 4 mom. I skattetabellerna skall därjämte intagas en särskild ko­ därjämte intagas en särskild ko­ lumn, vari angives det belopp var­ lumn, vari angives det belopp var­ med preliminär A-skatt skall beräk­ med preliminär A-skatt skall beräk­ nas å inkomst för dag av sådan an­ nas å inkomst för dag av sådan an­ ställning som är avsedd vara kor­ ställning som är avsedd vara kor­ tare tid än en vecka. För samtliga tare tid än en vecka. För samtliga skattetabeller skola enahanda belopp skattetabeller skola enahanda belopp angivas i den särskilda kolumnen angivas i den särskilda kolumnen att tillämpas oberoende av arbets­ att tillämpas oberoende av arbets­ tagarens civilstånd och annan i 2 tagarens civilstånd och annan i 2 mom. angiven omständighet. Skatte­ mom. angiven omständighet. Skatte­ beloppen skola beräknas på grundval beloppen skola beräknas på grundval av beräknelig genomsnittlig syssel­ av beräknelig genomsnittlig syssel­ sättning under året och av den ut­ sättning under året och av den ut­ debitering till kommunal inkomst­ debitering till kommunal inkomst­ skatt, landstingsmedel och tingshus­ skatt, landstingsmedel och tingshus­ medel samt med tillämpning av det medel, som centrala folkbokföringsortsavdrag, som centrala folkbokfö­ och uppbördsnämnden för varje år rings- och uppbördsnämnden för bestämmer. Den särskilda skatteko­ varje år bestämmer. Den särskilda lumnen skall avse en lägsta dagsin­ skattekolumnen skall avse en lägsta komst av tio kronor. I övrigt skall dagsinkomst av tio kronor. I övrigt vad ovan i denna paragraf sägs i skall vad ovan i denna paragraf sägs tillämpliga delar gälla vid skattebe-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

i tillämpliga delar gälla vid skatte­ loppens beräkning. beloppens beräkning. 15 §. Vid preliminär taxering skola be­ Vid preliminär taxering skola be­ skattningsbar inkomst och beskatt­ skattningsbar inkomst och beskatt­ ningsbar förmögenhet beräknas i en­ ningsbar förmögenhet beräknas i en­ lighet med bestämmelserna i förord­ lighet med bestämmelserna i förord­ ningen om statlig inkomstskatt, ningen om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen samt förord­ kommunalskattelagen samt förord­ ningen om statlig förmögenhets­ ningen om statlig förmögenhets­

skatt. Dock skall iakttagas, att vid skatt. bestämmande av beskattningsbar inkomst ortsavdrag beräknas med hänsyn, där icke i andra stycket an­ norlunda stadgas, till den skattskyl­ diges civilstånd den 1 november året näst före inkomståret, samt, vad angår frågan om den skattskyldige har hemmavarande barn, till förhål­ landena vid nyssnämnda tidpunkt.

Vid preliminär ----------- ---------------- ---------- taxeringen verkställes. Vid tillämpning-------------------- - — efter inkomståret.

25 §. Vid debitering-------------------------— fastställts för inkomståret; att sjukförsäkringsavgift påföres i att sjukförsäkringsavgift påföres i enlighet med vad riksförsäkringsver- enlighet med vad riksförsäkringsver­

ket bestämmer för inkomståret med ket bestämmer för inkomståret; iakttagande tillika av vad i 2 § 4 mom. denna förordning sägs;

att för ---------------- ----------------- och tingslag.

27 §. 1 m o m.1 Vid debitering — —------------— — av avgift;

att makars sjukförsäkringsavgif­ ter skola i fall, varom i 2 § 4 mom. sägs, i en gemensam post påföras den av makarna, för vilken beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst;

att i — -------------------------- — öretal bortfaller.

40 §• 1 m o in. Arbetstagare, som----------- ---- — preliminär A-skatt. Fullgör icke — -—- — ------ inkomst jämte tio procent av nämnda avdrag; 2) i fråga om inkomst som avses 2) i fråga om inkomst som avses i 7 § första stycket: ett belopp, mot­ i 7 § första stycket: ett belopp, mot­ svarande avdrag för månadslön en­ svarande avdrag för månadslön en­ ligt den i 4 § 2 mom. första stycket ligt den i 4 § 2 mom. första stycket

1 Senaste lydelse 1969: 238.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 33 (Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse) vid 4) avsedda kolumnen i skatte­ vid 1) avsedda kolumnen i skatte­

tabellen jämte tio procent av nämn­ tabellen jämte tio procent av nämnda avdrag; da avdrag; 3) i fråga om inkomst som avses i 3) i fråga om inkomst som avses i 7 § andra stycket: ett belopp, mot­ 7 § andra stycket: ett belopp, mot­ svarande avdrag för sådan inkomst svarande avdrag för sådan inkomst beträffande skattskyldig, som avses i beträffande skattskyldig, som avses i

4 § 2 mom. första stycket vid 4), 4 § 2 mom. första stycket vid 1),

jämte tio procent av nämnda avdrag; jämte tio procent av nämnda avdrag; 4) i övriga fall: ett belopp, mot­ 4) i övriga fall: ett belopp, mot­ svarande avdrag enligt den i 4 § svarande avdrag enligt den i 4 §

2 mom. första stycket vid 4) avsed­ 2 mom. första stycket vid 1) avsed­

da kolumnen i skattetabellen jämte da kolumnen i skattetabellen jämte tio procent av nämnda avdrag. tio procent av nämnda avdrag. Åtnjuter arbetstagaren------- ------ lönen avser. Förhöjningen av ------- för månadslön.

45 §. 1 m o in. Sedan debetsedel —--------- —■ fall, nämligen 1) då skattskyldig har att erlägga 1) då skattskyldig har att erlägga preliminär A-skatt och enligt under­ preliminär A-skatt och enligt under­ rättelse från länsstyrelsen sådan rättelse från länsstyrelsen sådan ändring skett i den skattskyldiges ändring skett i den skattskyldiges civilstånd, vartill hänsyn skall ta­ civilstånd, vartill hänsyn skall "ta­

gas vid taxering under året näst ef­ gas vid taxering eller debitering un­

ter inkomståret; der året näst efter inkomståret; 2) då skattskyldig visar eller, så­ 2) då skattskyldig visar eller, så­

vitt hans ortsavdrag är beroende av vitt gäller sambandet mellan honom makes inkomst, gör sannolikt att tillkommande skattereduktion och ändring skett i förhållande, vartill makes inkomst, gör sannolikt att hänsyn skall tagas vid bestämmande preliminär A-skatt skall erläggas ef­ av ortsavdrag för honom vid den ter annan kolumn i skattetabellen än taxering, som skall verkställas under som tidigare fastställts; året näst efter inkomståret; 2

3) då skattskyldig gör----------- - — synes påkallad. I fall,----------------------------- - — sexhundra kronor. Oaktat vad------------------------- särskild omständighet. Erhåller lokal----------------------------- må erfordras. Innan jämkning-------------------------är obehövligt. Jämkning må-----------------------------månad året näst efter inkomståret.

46 §. 2 m o m. Beslut om------- ------ ändrade skatten. Sker jämkning av preliminär Sker jämkning av preliminär skatt, vilken beräknas enligt skatte­ skatt, vilken beräknas enligt skatte­ tabell, av anledning som i 45 § 1 tabell, av anledning som i 45 § 1 mom. under 1) eller 2) sägs, skall i mom. under 1) eller 2) sägs, skall i beslutet angivas vilken kolumn i ta­ beslutet angivas vilken kolumn i ta­

bellen som med hänsyn till det änd­ melien som skall tillämpas vid skat­ rade ortsavdraget skall tillämpas vid tens beräkning. Vidtages jämkning

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 70

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

skattens beräkning. Vidtages jämk­ av sådan preliminär skatt av annan ning av sådan preliminär skatt av anledning än nyss sagts, skall i be­ annan anledning än nyss sagts, skall slutet därom angivas, att skatten i beslutet därom angivas, att skatten skall beräknas t. ex. å viss del av skall beräknas t. ex. å viss del av in­ inkomsten eller å inkomsten mins­ komsten eller å inkomsten minskad kad med visst belopp eller ock att med visst belopp eller ock att skatten skatten skall utgå med viss procent skall utgå med viss procent av in­ av inkomsten. komsten. Vid jämkning--------------- ------ ----- - skall utgå. Sker jämkning-------------------------- preliminär taxering.

49 §. 1 mom.1 Skatt skyldig må------- -----------------av taxeringen,

5) om skattskyldig gjort ansökan enligt förordningen den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäk­ ning för makar: till belopp som be­ tingas av ansökningen,

6) om skatt------------------------------ bliva avkortad.

70 §• 2 mom. Har vid granskning hos 2 mom. Har vid granskning hos riksrevisionsverket av verkställd de­ riksrevisionsverket av verkställd de­ bitering befunnits, att skatt eller bitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen utesluten ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller påförd till för från debitering eller påförd till för

ringa belopp eller att preliminär ringa belopp eller att skattereduk­ skatt eller ränta blivit gottskriven tion, preliminär skatt eller ränta bli­

med för högt belopp, skall vederbö­ vit gottskriven med för högt belopp, rande länsstyrelse underrättas här­ skall vederbörande länsstyrelse un­ om. Länsstyrelsen har att verkställa derrättas härom. Länsstyrelsen har den utredning i ärendet, som må att verkställa den utredning i ären­ finnas erforderlig. Föreligger för­ det, som må finnas erforderlig. Fö­ hållande, som nyss sagts, skall läns­ religger förhållande, som nyss sagts, styrelsen, efter hörande av den skatt­ skall länsstyrelsen, efter hörande av skyldige när så finnes påkallat, fast­ den skattskyldige när så finnes på­ ställa det belopp denne har att erläg­ kallat, fastställa det belopp denne ga. har att erlägga. Finner lokal------------arbetsgivare när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

Anvisningar

till 45 §. 3. Den bevisning, som skattskyl- 3. Den bevisning, som skattskyl­ dig måste prestera för att erhålla dig måste prestera för att erhålla jämkning, är icke lika i de i 45 § jämkning, är icke lika i de 45 §

1 Senaste lydelse 1969: 238.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 35

1 mom. under 2)—4) omnämnda 1 mom. under 2)—4) omnämnda fallen. Begäres jämkning jämlikt 2) fallen. Begäres jämkning jämlikt 2) i nämnda moment på grund av så­ i nämnda moment på grund av så­ dan ändring i makes inkomst, som dan ändring i makes inkomst, som

påverkar den skattskyldiges orts- påverkar den skattskyldiges skatte­ avdrag, eller jämlikt samma mo­ reduktion, eller jämlikt samma mo­

ment 3), behöver vederbörande en­ ment 3), behöver vederbörande en­ dast göra sannolikt, att de ifrågava­ dast göra sannolikt, att de ifrågava­ rande förhållandena komma att vara rande förhållandena komma att vara

för handen; mer kan han tydligen för handen. I övriga fall har han i dessa fall icke heller åstadkomma. däremot att styrka, att de berörda

I övriga fall har han däremot att omständigheterna verkligen förelig­ styrka, att de berörda omständighe­ gaterna verkligen föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om skatt på grund av 1971 eller tidigare års taxering och eftertaxering för år 1971 eller tidigare år samt i fråga om preliminär skatt för den del av uppbördsåret mars 1970—februari 1971 som infaller efter ikraftträdandet.

7) Förslag till Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 25 §, 68 §, 70 §, 72 a §, 73 §, 98 § 4 mom. och 105 § 1 mom. taxeringsförordningen (1956: 623) skall ha nedan angivna lydelse.

1 in o in.1 Nedannämnda skattskyldiga------------100 kronor, 3) fysisk person, vilkens brutto­ 3) fysisk person, vilkens brutto­ intäkter av en eller flera förvärvskäl­ intäkter av en eller flera förvärvskäl­ lor under beskattningsåret uppgått, lor under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosatt un­ om han varit här i riket bosatt un­ der hela beskattningsåret och under der hela beskattningsåret och under denna tid icke erlagt sjömansskatt, denna tid icke erlagt sjömansskatt,

till sammanlagt minst 2 400 kronor till sammanlagt minst 4 500 kronor

och eljest till sammanlagt minst 100 och eljest till sammanlagt minst 100 kronor, kronor,

1 Senaste lydelse 1965: 81.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

4) fysisk eller juridisk person, 4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som an- vilkens tillgångar av den art, som angives i 3 § 1 mom. förordningen om gives i 3 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt, vid be­ statlig förmögenhetsskatt, vid be­ skattningsårets utgång haft ett värde skattningsårets utgång haft ett värde

överstigande 100 000 kronor eller, överstigande 150 000 kronor eller,

såvitt angår sådan juridisk person såvitt angår sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning, 5 000 kronor, samt förordning, 5 000 kronor, samt 5) fysisk eller juridisk person, för — skattepliktig inkomst. Vid bedömandet —-------- statlig förmögenhetsskatt. Hava makar,-------------- stycket kommunalskattelagen. Skall skattskyldig------------ deklarationsskyldighetens bedömande Vid tillämpning —--------- riket bosatta. I fråga------- ----------------------den avlidne.

25 §.» Allmän självdeklaration------- — dennes hemortskommun. Allmän självdeklaration------------ allmän försäkring.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt förordningen (194-7: 576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av för­ värvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9 § 2 mom. nämnda för­ ordning. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskatte­ lagen (1928: 370).

Har skattskyldig---------------------- sådan förmögenhet. Belopp, som----------- -------- öretal bortfalla.

68 §.

Följande taxeringslängder---------- skattskyldiges namn. I inkomstlängden antecknas sär­ I inkomstlängden antecknas sär­ skilt skilt d e 1 s i avseende å statlig inkomst­ dels i avseende å statlig in­ skatt inkomst av olika förvärvskäl­ komstskatt inkomst av olika för­

lor, medgivet avdrag för underskott värvskällor med angivande tillika i å förvärvskälla, sammanräknad net­ fråga om skattskyldiga som avses i toinkomst (summan av inkomsterna 9 § 3 mom. förordningen (1947: av olika förvärvskällor, minskad med 576) om statlig inkomstskatt huru­ avdrag för underskott), medgivna vida inkomsten utgör A-inkomst el­ allmänna avdrag som icke avse un­ ler B-inkomst, medgivet avdrag för

derskott å förvärvskälla, taxerad och underskott å förvärvskälla, samman­

beskattningsbar inkomst med angi- räknad nettoinkomst (summan av

1 Senaste lydelse 1967: 199.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 37

vande tillika, där det ej framgår av inkomsterna av olika förvärvskällor, längdens uppställning, av den punkt minskad med avdrag för under­ i 10 § 2 mom. förordningen om stat­ skott), medgivna allmänna avdrag lig inkomstskatt, enligt vilken skat­ som icke avse underskott å förvärvs­ ten skall beräknas, källa, taxerad och beskattningsbar

inkomst, dels i avseende å kommunal — ------skall beräknas. Uppgår den enligt förordningen Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade om statlig inkomstskatt beräknade

taxerade inkomsten till minst 2 MO taxerade inkomsten till minst 4 500

kronor för ensamstående och till kronor för ensamstående och till

sammanlagt minst 2 MO kronor för sammanlagt minst 4 500 kronor för makar, som samtaxeras, skall den makar, som varit gifta vid ingången beräknade taxerade inkomsten infö­ av beskattningsåret och under detta ras, även om beskattningsbar in­ år levt tillsammans, skall den beräk­

komst icke uppkommer. nade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer. I förmögenhetslängden-------— beskattningsbara förmögenheten. Närmare föreskrifter------------ Kungl. Maj :t. Taxeringslängd underskrives------------ taxeringsnämndens beslut.

70 §. Om besvär över skattskyldigs taxe­ Om besvär över skattskyldigs taxe­ ring skola prövas av den mellankom- ring skola prövas av den mellankommunala prövningsnämnden, skola, munala prövningsnämnden, skola, efter det taxering åsatts och längd- efter det taxering åsatts och längdföring skett, deklarationer och öv­ föring skett, deklarationer och öv­ riga handlingar rörande den skatt­ riga handlingar rörande den skatt­

skyldige ävensom, därest han sam­ skyldige ävensom, därest han varit taxeras med make, motsvarande gift vid ingången av beskattningsåret handlingar rörande maken så fort och under detta år levt tillsammans ske kan översändas till den mellan- med make som taxerats, motsvaran­

kommunala prövningsnämnden. Vid de handlingar rörande maken så fort handlingarna skola fogas utdrag av ske kan översändas till den mellantaxeringslängd samt, i förekomman­ kommunala prövningsnämnden. Vid de fall, utdrag av taxeringsnämn­ handlingarna skola fogas utdrag av dens protokoll. 4 taxeringslängd samt, i förekomman­ de fall, utdrag av taxeringsnämn­ dens protokoll.

72 a §.i Har taxering för —-------------------denna del. Har taxering av — -— — nämnda förordning, 4) uppenbar felaktighet i fråga om 4) uppenbar felaktighet i fråga om

ortsavdrag eller i fråga om avdrag grundavdrag eller i fråga om avdrag

enligt 50 § 2 mom. kommunalskatte­ enligt 50 § 2 mom. kommunalskatte­ lagen eller motsvarande avdrag en­ lagen eller motsvarande avdrag en­ ligt förordningen om statlig inkomst- ligt förordningen om statlig inkomst-

1 Senaste lydelse 1969: 709.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

skatt i fall då den skattskyldiges in­ skatt i fall då den skattskyldiges in­

komst eller, vad angår samtaxerade, komst eller, vad angår makar som de skattskyldigas inkomster helt el­ båda taxerats, de skattskyldigas in­

ler till helt övervägande del utgjorts komster helt eller till helt övervägan­ av folkpension, de del utgjorts av folkpension, må den----------------------------- denna del.

Rättelse må ske i fråga om orts- Rättelse må ske i fråga om grund­ avdrag endast om den beskattnings­ avdrag endast om den beskattnings­

bara inkomsten därigenom sänkes bara inkomsten därigenom sänkes och i fråga om annat avdrag som av­ och i fråga om annat avdrag som ses i 4 endast om därigenom beskatt­ avses i 4 endast om därigenom be­ ningsbar inkomst icke uppkommer skattningsbar inkomst icke uppkom­

för den skattskyldige eller de sam­ mer för den skattskyldige eller ma­ taxerade skattskyldiga. karna.

Efter utgången------------ om rättelsen, Innan rättelse---------------- ej möter. Beslutas rättelse------ taxeringsnämnds beslut. Talan mot--------------- ---------- 101 §§. Närmare föreskrifter ------- Kungl. Maj :t.

73 Talan mot----------------- — — — i länet. Har skattskyldig haft förvärvskäl­ Har skattskyldig haft förvärvskäl­ la, som enligt kommunalskattelagens la, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser om beskattningsort är bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda län, skall dock att hänföra till skilda län, skall dock den mellankommunala prövnings- den mellankommunala prövnings­ nämnden pröva besvär rörande den nämnden pröva besvär rörande den skattskyldiges taxering. Om den skattskyldiges taxering. Om den

skattskyldige skall samtaxeras med skattskyldige varit gift vid ingången make, skall den mellankommunala av beskattningsåret och under detta prövningsnämnden pröva besvär år levt tillsammans med maken,

jämväl rörande makens taxering. skall den mellankommunala pröv­ ningsnämnden pröva besvär jämväl rörande makens taxering. Uppkommer fråga, avsett fall.

98 §. 4 m o m.1 Upptages parts talan till 4 mom. Upptages parts talan prövning, skola bestämmelserna i 2 till prövning, skola bestämmelserna mom. icke utgöra hinder mot samti­ i 2 mom. icke utgöra hinder mot dig prövning av besvär, som anförts samtidig prövning av besvär, som an­

av motpart eller, om samtaxerade förts av motpart eller av make, om makar fullföljt talan, av make. talan fullföljts av makar som taxe­ rats med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och 11 § 1 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

Återkallas eller — - icke gälla.

1 Senaste lydelse 1958: 85.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 39

1 in o in.1 Om kammarrätten-----------å denne. Äro makar var för sig taxerade, Äro makar var för sig taxerade, ager kammarrätten eller Kungl. ager kammarrätten eller Kungl. Maj:t, där ändring göres i den enes Maj :t, där ändring göres i den enes taxering, även i den andres taxering taxering, även i den andres taxering vidtaga av ändringen påkallad rät­ vidtaga av ändringen påkallad rät­ telse, såvitt angår tillämpning av 52 telse, såvitt angår tillämpning av

§ 1 mom. kommunalskattelagen el­ 46 § 3 mom. eller 52 § 1 mom. kom­ ler 11 § 1 mom. förordningen om munalskattelagen, 11 § 1 mom. för­

statlig inkomstskatt eller 12 § 1 ordningen om statlig inkomstskatt mom. förordningen om statlig för­ eller 12 § 1 mom. förordningen om mögenhetsskatt. statlig förmögenhetsskatt, Hava besvär mån ändras. Vidtager kammarrätten eller Vidtager kammarrätten eller Kungl. Maj :t sådan ändring i fråga Kungl. Maj :t sådan ändring i fråga om taxering till kommunal inkomst­ om taxering till kommunal inkomst­ skatt inom viss kommun att avdrag skatt inom viss kommun att avdrag enligt 46 § 2 mom. kommunalskatte­ enligt 46 § 2 mom. kommunalskat­

lagen eller kommunalt ortsavdrag telagen eller kommunalt grundav­ icke vidare kan helt utnyttjas inom drag icke vidare kan helt utnyttjas

samma kommun, skall, ändå att yr­ inom samma kommun, skall, ändå kande därom icke framställts, sådan att yrkande därom icke framställts, ändring vidtagas i taxering inom an­ sådan ändring vidtagas i taxering nan kommun som kan föranledas inom annan kommun som kan för­ av bestämmelserna i 46 § 4 mom. el­ anledas av bestämmelserna i 46 § ler 50 § 3 mom. andra stycket nämn­ 4 mom. eller 50 § 3 mom. andra styc­ da lag. ket nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller, utom såvitt avser 22 § 1 mom. 4), vid 1971 och tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse 1958: 87.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

8) Förslag

till

Förordning

om upphävande av förordningen (1965:153) om särskild skatteberäkning

i vissa fall för makar

Härigenom förordnas, att förordningen (1965: 153) om särskild skatte­ beräkning i vissa fall för makar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1970. Förordningen gäller fortfarande i fråga om skatt på grund av 1971 års taxering och eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 41

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 mars 1970.

Närvarande: Statsministern P alme , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , H olmqvist , A spling , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman , B engtsson , N orling , L öfberg , L idbom .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om reform av skatte­ systemet och anför.

Inledning

I finansplanen har jag redogjort för de viktigaste principerna i den skatte­ reform som sedan länge aviserats. I förevarande sammanhang avser jag att närmare uppehålla mig vid de frågor som rör inkomstbeskattningen. Jag ämnar också ta upp frågan om höjning av mervärdeskatten. De delar i skattereformen som rör förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvobeskattningen anmäler jag denna dag särskilt. Förslag till nya regler på sjömansbeskattningens område avser jag att anmäla senare i vår. Vidare bör jag nämna att vissa socialpolitiska frågor som står i omedelbart samband med skattereformen anmäls i annat sammanhang. Skattereformen har i stora delar sin utgångspunkt i familjeskatteberedningens betänkande Individuell beskattning, (Fi 1969: 4 och 5).1 Över familjeskatteberedningens betänkande har efter remiss yttranden av­ getts av kammarrätten, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, mellankommunala prövningsnämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), sjömansskattenämnden, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, länsstyrel­ serna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kristian­ stads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västman­ lands, Jämtlands och Norrbottens län, familjepolitiska kommittén, utred-

1 Utredningen, som tillkallats med stöd av Kung], Maj:ts bemyndigande den 29 januari 1965, har bestått av regeringsrådet Erik Reuterswärd som sakkunnig jämte experterna departements­ sekreteraren Gunnar Björne, kanslirådet Bertil Edlund, ledamoten av riksdagens andra kammare Nancy Eriksson, professorn Leif Mutén, ledamoten av riksdagens andra kammare Cecilia Nettelbrandt och byrådirektören Maj-Britt Sandlund.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

ningen om definitiv källskatt, kapitalskatteberedningens ordförande, Sveri­ ges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Skånes handelskammare, Svenska företagares riksförbund, Svenska arbets­ givareföreningen, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Handelns arbets­ givareorganisation, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbun­ det, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisa­ tion (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Fredrika Bremer-förbundet, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Libe­ rala förbundet, Högerns ungdomsförbund, Moderata samlingspartiets kvin­ noförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund, Svenska kvinnors national­ förbund och Kvinnliga akademikers förening. Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska arbetsgivare­ föreningen och Handelns arbetsgivareorganisation har i sina yttranden hän­ visat till ett utlåtande som upprättats av Näringslivets skattedelegation. Sve­ riges lantbruksförbund, RLF samt Skogs- och lantarbetsgivareföreningen har åberopat ett utlåtande av Lantbrukets skattedelegation. Yttranden har också avgetts av Kvinnliga kontoristföreningen i Stock­ holm, Ensamståendes intresseorganisation, Svenska kvinnors medborgarförbund och Ensamma föräldrars förening.

Nuvarande ordning m. m.

Kommunal och statlig inkomstskatt

Reglerna för inkomstbeskattningen finns främst i kommunalskattelagen (1928: 370; KL) och förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI). För varje skattskyldig bestäms skatteunderlaget för kommunalbeskattningen och statsbeskattningen särskilt. Beräkningen av underlaget är något olika i de båda fallen men sker i huvudsak efter identiska principer. Den redogörel­ se som lämnas i det följande tar, när inget annat sägs eller framgår av sam­ manhanget, sikte på beskattningen av fysiska personer. Skatteplikt föreligger för följande slag av inkomster, nämligen inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverk­ samhet och kapital. Inkomsten av varje förvärvskälla beräknas för sig (17 § första och andra styckena KL, 2 § första stycket SI). De nämnda inkomst­ slagen, med undantag av tjänst, kan omfatta flera förvärvskällor (18 § KL,

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 43

2 § första stycket SI). Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt är också en viss procentandel, närmare bestämt 2 %, av fastighets taxeringsvärde, det

s. k. garantibeloppet, skattepliktigt som inkomst (17 § tredje stycket och 47 § KL, jfr 2 § första stycket SI). Nämnda procenttal benämns ofta repartitionstalet. Inkomst som inte kan hänföras till något av dessa inkomstslag är skattefri, så bl. a. värdet av familjemedlemmarnas arbetsinsatser i hushållet. Vid inkomstberäkningen gäller principen att från bruttointäkterna i för­ värvskällan under ett beskattningsår avdrag får göras för alla de omkostna­ der under beskattningsåret som behövts för intäkternas förvärvande och bi­ behållande. Vid den kommunala taxeringen gäller dessutom att avdrag för belopp motsvarande garantibeloppet får göras vid inkomstslagen jordbruks­ fastighet, annan fastighet och rörelse i den mån inkomsten förslår (45 § första stycket KL). När det gäller dessa inkomstslag brukas vid den kom­ munala taxeringen termen ”nettointäkt” för att beteckna vad som återstår efter omkostnadsavdrag men innan avdraget motsvarande garantibeloppet gjorts. Vad som återstår efter avdrag för garantibelopp, kallas ”inkomst” av förvärvskällan i fråga. Summan av inkomsterna från de olika förvärvskäl­ lorna (vid den kommunala taxeringen således efter det att även avdraget motsvarande garantibeloppet gjorts) utgör den skattskyldiges sammanräk­ nade inkomst. Från detta belopp får sedan göras s. k. allmänna avdrag (46 § KL, 4 § SI). I enlighet med förordningen (1960: 63) om rätt till för­ lustutjämning vid taxering för inkomst får göras avdrag (s. k. förlustav­ drag) hänförliga till vissa tidigare beskattningsår. Det sammanlagda be­ loppet av inkomsterna från de olika förvärvskällorna minskat med nyss­ nämnda avdrag utgör den skattskyldiges taxerade inkomst. Be­ träffande kommunalskatten beräknas dock taxerad inkomst för varje kom­ mun inom vilken uppkommit skattepliktig inkomst (47 a § KL, 5 § SI). Den skattskyldiges beskattningsbara inkomst beräknas genom att från den taxerade inkomsten dras ortsavdrag och under vissa omständig­ heter även ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga (50 § KL, 9 § SI).

I förevarande sammanhang är följande beskattningsregler av närmare in­ tresse. Vid inkomstberäkningen är, som tidigare nämnts, huvudregeln att avdrag medges för omkostnader i förvärvskällan. Härifrån gäller dock det undan­ taget att avdrag inte får ske för värdet av arbete som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet lagts ned av den skattskyldiges make. Å andra sidan be­ skattas maken inte för lön från den skattskyldige i dessa fall. Förhållandet ger upphov till s. k. faktisk sambeskattning (20 § KL, 2 § SI). Underskott som uppkommit i förvärvskälla får med vissa undantag av­ räknas, vid den kommunala inkomsttaxeringen dock endast när underskot­ tet är liänförligt till inkomst som är skattepliktig i den kommun där be­ skattningen sker (46 § 1 mom. KL, 4 § 1 mom. första stycket SI).

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Såvitt gäller den kommunala inkomsttaxeringen får den skattskyldige vi­

dare göra avdrag i hemortskommunen för bl. a. dels sådan sjukförsäkrings­

avgift enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som på­

förts den skattskyldige under året före taxeringsåret, dels premier och andra

avgifter, som den skattskyldige erlagt för försäkringar av följande slag vil­ ka ägs av honom själv, hans make eller omyndiga barn, nämligen kapital­ försäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäk­ ring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som inte är avdragsgill enligt 33 § KL och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring. Avdragsrätten avseende sjukförsäk­ ringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring beräknas till ett belopp av minst 150 kr. eller, om den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt till ett belopp av minst 300 kr. Avdraget för övriga premier och avgifter är högst 500 kr. för sammanlevande makar och för ensamstående som haft hemmavarande barn under 18 år, samt 250 kr. för ensamstående i övrigt. Den skattskyldige får vid den kommunala taxeringen dessutom göra av­ drag för belopp som han utgett under beskattningsåret för underhåll av barn under 16 år som inte varit hemmavarande. Beloppet får inte överstiga 1 000 kr. Avdragsrätt föreligger endast om den skattskyldige vid självdekla­ rationen fogat intyg om beloppet från barnavårdsnämnd, barnavårdsman eller kommunal förtroendeman (46 § 2 mom. KL). Bland allmänna avdrag vid den kommunala taxeringen räknas även de s. k. förvärvsavdragen. Rätt till förvärvsavdrag föreligger till en början för gift kvinna utan hemmavarande barn under 16 år som levt tillsammans med sin man och som haft inkomst av jordbruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors värde, inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete. Avdragsbeloppet är 300 kr. Har kvinnan hemmavarande barn under 16 år får hon i fråga om in­ komst av rörelse eller eget arbete göra avdrag med 300 kr. jämte 25 % av inkomsten, sammanlagt dock med högst 3 000 kr. I fråga om jordbruksinkomst får hon göra avdrag med belopp motsvaran­ de värdet av arbetsinkomsten, dock högst med 1 000 kr. Ensamstående man eller kvinna, som haft hemmavarande barn under 16 år, får åtnjuta förvärvsavdrag vid inkomst av jordbruksfastighet, rörelse och eget arbete enligt samma regler som gäller för gift kvinna med barn och inkomst av rörelse. Rätt till förvärvsavdrag föreligger också i fråga om jordbruks- och rö­ relseinkomst vid de tidigare nämnda fallen av s. k faktisk sambeskattning. Gift man utan hemmavarande barn under 16 år som levt tillsammans med sin hustru erhåller förvärvsavdrag med 300 kr. Förutsättningen är att hust­ run utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr. Finns hem­

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970 45

mavarande barn under 16 år får mannen åtnjuta avdrag med belopp mot­ svarande värdet av hustruns arbetsinsats, dock högst med 1 000 kr. Förvärvsavdrag får åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag förslår till det. Förvärvsavdrag får för skattskyldig eller, om han varit gift och levt tillsammans med maken, makarna tillsam­ mans inte överstiga det maximibelopp som enligt det nyss återgivna gäller för det avdragsfall som är i fråga (46 § 3 mom. KL). Vid den statliga inkomsttaxeringen gäller samma regler som vid den kommunala såvitt avser rätt till avdrag för sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring samt premier och andra avgifter som den skattskyldige erlagt för försäkringar. Dessutom gäller samma regler beträffande avdrag för underhållsbidrag till ej hemmavaran­ de barn samt förvärvsavdrag. Vid den statliga inkomsttaxeringen gäller emellertid för den skattskyldige ytterligare den rätten att han får åtnjuta avdrag för sådan allmän kommunalskatt som påförts den skattskyldige un­ der året före taxeringsåret. Avdraget skall beräknas till ett belopp av minst 2 250 kr. eller, för makar som under beskattningsåret levt tillsammans, för dem båda gemensamt minst 4 500 kr. Rätt till avdrag med sistnämnda belopp föreligger också för ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år (4 § 1 mom. första—tredje styckena SI). Som nämnts i det föregående föreligger i vissa fall rätt att göra avdrag för förlust hänförlig till tidigare beskattningsår (46 a § KL, 4 a § SI). Detta sker i enlighet med förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. För de bestämmelser i denna förordning som är av intresse i förevarande sammanhang kommer närmare att redogöras i det följande. Skattskyldig som varit bosatt i landet under hela beskattningsåret har rätt till ortsavdrag både vid den kommunala och vid den statliga taxeringen. Reglerna, som i princip är identiska, innebär att ortsavdraget är 4 500 kr. för gift skattskyldig, som under beskattningsåret levt tillsammans med maken, och ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. För annan ensam­ stående är ortsavdraget 2 250 kr. Ortsavdraget reduceras i motsvarande mån som den skattskyldige under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjö­ mansskatt eller varit bosatt utomlands (4 § 2 och 3 mom. KL, 8 § SI). Utöver ortsavdraget föreligger, som tidigare antytts, under vissa förut­ sättningar rätt till ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Sådan rätt föreligger bl. a. för skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del ut­ görs av folkpension. I fråga om folkpensionärernas skatteförhållanden lämnas en särskild redogörelse i det följande. För beskattning av äkta makar innehåller både KL och SI särskilda regler. De är i stort sett av samma innebörd. Äkta makar, som under be­ skattningsåret levt tillsammans, taxeras var och en för sin inkomst och mannen därjämte för boets gemensamma inkomst (52 § 1 mom. första

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

stycket KL, 11 § 1 mom. första stycket SI). Allmänna avdrag, som helt eller delvis inte kunnat utnyttjas på den ena makens skattepliktiga in­ komst, får avräknas på den andra makens inkomst, såvitt avser den kom­ munala taxeringen dock endast på inkomst i samma kommun. Andra all­ männa avdrag än underhållsavdrag och förvärvsavdrag får dock vid den kommunala taxeringen gå i avräkning enligt vissa närmare angivna reg­ ler bl. a. på den skattskyldiges makes inkomster i andra kommuner (52 § 1 mom. andra stycket KL, 11 § 1 mom. andra stycket SI). Vid den kom­ munala taxeringen gäller dessutom att underskott på icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som uppkommit för ena maken, får avräknas från den andra makens inkomst i samma kommun av förvärvs­ källa av samma slag (52 § 1 mom. tredje stycket KL). Ortsavdraget be­ räknas till 2 250 kr. för vardera maken. Kan detta belopp inte till fullo utnyttjas av den ena maken får bristen avräknas på den andra makens taxerade inkomst. Även i detta fall gäller särskilda regler vid den kom­ munala taxeringen med hänsyn till att beskattningen här kan ske i olika kommuner (52 § 1 mom. fjärde stycket KL, 11 § 1 mom. tredje stycket SI). I fråga om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga föreskrivs att det beräknas för vardera maken för sig. För dem tillsammans får avdrag dock inte medges överstiga det högsta belopp som medges enligt 50 § 2 mom. andra och tredje styckena KL (52 § 1 mom. sista stycket KL, 11 § 1 mom. fjärde stycket SI). För den statliga inkomstskatten gäller dessutom att skatten beräknas på det sammanlagda beloppet av makarnas beskattnings­ bara inkomster och fördelas på dem efter förhållandet mellan deras be­ skattningsbara inkomster (11 § 1 mom. sista stycket SI). Har makarna levt åtskilda under beskattningsåret anses de som av varandra oberoende skattskyldiga (52 § 2 mom. KL, 11 § 2 mom. SI). Fråga huruvida skattskyldig haft barn eller ej liksom barns ålder skall bedömas efter förhållandena den 1 november året före taxeringsåret. Med barn avses även styvbarn och adopterat barn men däremot inte foster­ barn. Barn, som bor hos sina föräldrar, skall såvitt gäller föräldrarnas rätt till avdrag för sjukförsäkringsavgift och kapitalförsäkringspremier, förvärvsavdrag och ortsavdrag anses som hemmavarande endast hos den ena av dem (65 § första stycket KL, 3 § första stycket SI). För skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret, tilläm­ pas de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna först vid taxering för det därpå följande beskattningsåret. Ett undantag föreligger dock i fråga om sammanlevande som inte är gifta och för vilka, i enlighet med vad strax skall anges, bestämmelserna för gift skattskyldig tillämpas (65 § andra stycket KL, 3 § första stycket SI). De för gift skattskyldig gällande bestämmelserna tillämpas i fråga om sammanlevande makar även under det beskattningsår varunder make av­ lidit (65 § tredje stycket KL, 3 § första stycket SI).

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

För varje år bestäms i särskild ordning med vilka procent av grundbe­ loppet skatten skall utgå. Tas mer än 100 % av grundbeloppet ut får lik­ väl inte den på någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande statsskatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 65 % av denna! inkomstdel (10 § 1 mom. fjärde stycket SI). Under senare år har regel­

mässigt tagits ut 100 % av grundbeloppet (jfr SFS 1969:377).

En begränsning av skatteuttaget såvitt gäller den statliga inkomstskat­ ten kan ske på grund av den s. k. 80 %-regeln i förordningen (1952: 410) med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.

Förlustutjämning

Som tidigare nämnts föreligger rätt för skattskyldig att vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt åtnjuta avdrag för förlust hänförlig till tidigare beskattningsår. Detta sker enligt förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. De förluster för vilka förordningen är tillämplig utgörs av det belopp, varmed summan av skattskyldigs underskott i förvärvskälla och övriga allmänna avdrag, med undantag av schablonbelopp för kommunalskatteavdraget, överstigit det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika för­ värvskällor samma år (2 § första stycket). Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust som hänför sig till beskattningsår för vilket den skattskyldige varit deklarationsskyldig. Vi­ dare fordras att deklarationsskyldighet vederbörligen fullgjorts (2 § andra stycket). Rätten till förlustavdrag bortfaller om förlusten under förluståret inte uppgått till 1 000 kr. (2 § tredje stycket). Förlustavdraget skall utnyttjas senast det beskattningsår för vilket taxe­ ring sker sjätte kalenderåret efter det då taxering för förlustavdraget ägt rum (3 §). Förlustavdrag skall göras från sammanlagda beloppet av den skattskyl­ diges inkomst från en eller flera förvärvskällor sedan avdrag gjorts för underskott i förvärvskälla och för övriga allmänna avdrag (4 §). Om den ena av makar som skall samtaxeras har rätt till förlustavdrag som inte kan utnyttjas av honom vid den taxering som är i fråga, får det outnyttjade avdraget i stället tillgodoföras andra maken. Härför krävs dock dennas medgivande. Rätten att utnyttja den andra makens förlust­ avdrag avser också fall då förlust uppkommit före äktenskapets ingående eller i övrigt under beskattningsår, för vilket makarna även om båda haft inkomst inte skulle ha samtaxerats. Taxeras emellertid makarna såsom av varandra oberoende skattskyldiga får avdrag inte föras över från den ena maken till den andra oavsett när förlusten uppkom. Motsvarande gäl­ ler när individuell taxering sker efter äktenskapsskillnad (6 § samt anvis­ ningarna till nämnda paragraf).

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 49

F olkpensionsavgiften Svensk medborgare skall enligt lagen (1962: 398) om finansiering av folk­ pensioneringen erlägga folkpensionsavgift för varje år, då för honom beräk­ nats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst, om han vid utgången av detta år fyllt minst 18 och högst 66 år och om han varit mantalsskriven här i riket för året näst före taxeringsåret. Avgiftsbefrielse gäller dock för den, som för december månad året näst före taxeringsåret åtnjutit folkpen­ sion i form av ålderspension eller förtidspension, ävensom för den, som av­ lidit före ingången av året näst före taxeringsåret (2 §). Folkpensionsavgiften utgår med 5 % av den beskattningsbara inkomsten men är maximerad — lika för två makar tillsammans och för en ensamstå­ ende avgiftspliktig — till 1 500 kr. Vid samtaxering iakttas att, om vardera maken har en beskattningsbar inkomst överstigande 15 000 kr., envar påförs pensionsavgift med 750 kr. Om endast den ena har en beskattningsbar in­ komst överstigande 15 000 kr. minskas i förekommande fall dennas avgift så att sammanlagda beloppet av avgifterna ej överstiger 1 500 kr. (3 § första och andra styckena). Folkpensionsavgiften uppbärs samtidigt med de allmänna inkomstskat­ terna.

Sjukförsäkringsavgiften

Avgifterna till sjukförsäkringen utgår enligt 19 kap. lagen (1962: 381) om allmän försäkring. De försäkrades avgifter innefattar avgift för sjukvårds­ förmåner, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning (19 kap. 2 § första stycket). Avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmånerna samt grundsjukpen­ ningen är i viss mån beroende av den beskattningsbara inkomsten. Först­ nämnda avgift skall erläggas av inskrivna i allmän försäkringskassa, för vilka beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst vid taxe­ ring året näst efter det år avgiften avser. Avgift skall dock inte erläggas om den försäkrade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskri­ ven hos allmän försäkringskassa eller fyllt 67 år eller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring (19 kap. 2 § andra stycket). Avgiften för grundsjukpenning skall erläggas av försäkrade, som varit placerade i sjukpenningklass och för vilka vid taxering året efter det år av­ giften avser beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst (19 kap. 2 § tredje stycket). I avsikt att begränsa avgiften för mindre inkomsttagare finns en regel, som reducerar avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmåner samt grund­ sjukpenningen i de lägre inkomstskikten. Dessa avgifter får inte över­ stiga ett belopp motsvarande en tiondedel av den försäkrades till statlig in- 4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 70

50 Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1970

komstskatt beskattningsbara inkomst eller om den försäkrade taxerats ef­ ter bestämmelserna för gift skattskyldig, en tjugondedel av den samman­ lagda beskattningsbara inkomsten (19 kap. 6 § fjärde stycket). Avgiften för tilläggssjukpenning skall erläggas under förutsättning att den försäkrade under det år avgiften avser varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre klass (19 kap. 2 § fjärde stycket). Avgiftens storlek beror av den sjukpenningklass den försäkrade tillhör, i förekommande fall av den karenstid som valts, samt i vad mån sjukpenningen svarar mot inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete (19 kap. 6 § femte stycket). Sjukförsäkringsavgifterna fastställs av riksförsäkringsverket efter höran­ de av den allmänna försäkringskassan (19 kap. 6 § första stycket). Avgifter­ na varierar mellan olika försäkringskassor. De obligatoriska sjukförsäk­ ringsavgifterna uppbärs på samma sätt som inkomst- och förmögenhets­ skatten, dvs. enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen (1953:272), (19 kap. 10 § första stycket). Om makar är mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll och taxe­ rad inkomst beräknas bara för den ena av makarna, skall denna svara även för andra makens sjukförsäkringsavgift. Detsamma gäller andra försäkrade, som lever tillsammans och taxeras enligt för gift skattskyldig gällande be­ stämmelser (19 kap. 2 § sista stycket lagen om allmän försäkring, 2 § 4 mom. uppbördsförordningen).

Frivillig särbeskattning Enligt förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar kan samtaxerade makar, som båda har inkomst av förvärvsarbete, under vissa förutsättningar få skatten på sådan inkomst beräknad enligt de för ensamstående gällande grunderna (1 §). Särbeskattningen är utformad som en skatteberäkningsmetod. Makar, som får särskild skatteberäkning, behandlas i taxeringshänseende enligt vanliga regler, och de vid samtaxeringen fastställda inkomsterna och avdragen lig­ ger till grund för den särskilda skatteberäkningen. Denna gäller vidare en­ dast statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift (1 § första stycket). Vid den särskilda skatteberäkningen skiljer man mellan arbetsinkomst och sidoinkomst. Till arbetsinkomst hänförs inkomst av tjänst utom perio­ diskt understöd. Hit räknas även inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfatt­ ning. Övrig inkomst utgör sidoinkomst. Av praktiska skäl gäller därutöver att sidoinkomst som inte överstiger 1 000 kr. betraktas som arbetsinkomst (2 § och anvisningarna till nämnda paragraf). Skatteunderlaget vid särbeskattningen utgör den beskattningsbara arbets­ inkomsten, som fastställs genom en omräkning av de vid taxeringen åsatta beskattningsbara inkomsterna. Vid omräkningen sammanläggs för vardera

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 51

maken hans arbetsinkomst från olika förvärvskällor. De vid taxeringen med­ givna allmänna avdragen samt förlustavdrag och extra avdrag för nedsatt skatteförmåga avräknas från arbetsinkomsten. Därvid reduceras inte sådana avdrag som vid taxeringen medgetts med de för gifta gällande högre maximi­ beloppen. Ortsavdrag medges enligt de för ensamstående gällande grunderna. Återstoden utgör den beskattningsbara arbetsinkomsten (5 §). Förutsättningen för att särbeskattningen skall kunna ske är att för var­ dera maken uppkommer beskattningsbar arbetsinkomst (3 §). Skatt på makarnas arbetsinkomster beräknas för vardera maken för sig med tillämpning av skattetabeller för ensamstående. Även folkpensionsav­ giften beräknas med hänsyn till reglerna för ensamstående (6 §). Makarnas statliga inkomstskatt på sidoinkomst framkommer såsom ett skillnadsbelopp vid två beräkningar. Först fastställs med tillämpning av sambeskattningsreglerna skatten på makarnas totala inkomster. Därvid används skalan för gifta. Därefter beräknas på motsvarande sätt skatten på makarnas sammanlagda beskattningsbara arbetsinkomster. Skillnaden mellan de ut­ räknade skattebeloppen utgör skatten på sidoinkomsten och påförs den make, som haft sidoinkomst, eller om båda makarna haft sådana inkomster, dem båda i förhållande till vars och ens sidoinkomst. De sammanlagda beloppen av statlig inkomstskatt på arbetsinkomst och sidoinkomst samt folkpensions­ avgift utgör vad makarna skall erlägga enligt den särskilda skatteberäkning­ en (7 §). Särbeskattningen tillämpas av myndigheterna först efter ansökan av de skattskyldiga. Vardera maken har rätt att begära särbeskattning. Ansökan skall i regel göras senast den 1 juni taxeringsåret hos den lokala skattemyn­ digheten (8 § första och andra styckena).

Folkpensionärernas skatteförhållanden

Om den skattskyldiges skatteförmåga under beskattningsåret varit vä­ sentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige varit berättigad till allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omstän­ dighet, föreligger rätt till avdrag utöver ortsavdraget, s. k. extra avdrag. Avdragsbeloppet skall avpassas efter omständigheterna men är maximerat till f. n. 6 000 kr. (50 § 2 mom. andra stycket KL, 9 § 2 mom. andra stycket SI). Med tjänst likställs bl. a. rätt till pension (31 § andra stycket KL, 2 § första stycket SI). Med pension förstås belopp som på grund av lagen (1962: 381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension (punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL, 3 § andra stycket SI). Tilläggsförmån till folk­ pension är enligt 9 kap. 5 § nämnda lag hustrutillägg och kommunalt bo­ stadstillägg. De närmare reglerna om sådana tillägg finns intagna i lagen

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpen­ sion. Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är underkastade inkomst­ prövning. Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall anses ha haft nedsatt skatteförmåga, som berättigar till extra avdrag (50 § 2 mom. KL, 9 § 2 mom. andra stycket SI). I fråga om skattskyldig, som för sin försörjning varit helt beroende av vad han uppburit i folkpension, bör den taxerade inkomsten regelmässigt mins­ kas med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, även om nyss­ nämnda maximibelopp, 6 000 kr., därigenom överskrids. Om den skattskyl­ dige mot låg avgift vistats på sjukhus eller annan anstalt eller om hans lev­ nadskostnader rönt inverkan av annan därmed jämförlig omständighet, bör dock det belopp, varmed den taxerade inkomsten enligt vad nyss sagts får minskas, jämkas med hänsyn därtill. Om skattskyldig haft även annan inkomst (sidoinkomst) bör den skattskyldige medges ett med hänsyn till omständigheterna jämkat avdrag. Även i detta fall får det nyss angivna be­ loppet 6 000 kr. överskridas (punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL, 9 § 2 mom. andra stycket SI). Som folkpension räknas även allmän tilläggspension i den mån tilläggs­ pensionen enligt lagen (1969: 205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Om folkpension minskats till följd av livränta enligt 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall vid beräkning av extra avdrag för nedsatt skatte­ förmåga anses som om folkpensionsförmånen utgått med oreducerat belopp och i stället livräntan varit reducerad med det belopp, varmed folkpensio­ nen varit minskad (punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 50 § KL, 3 § andra stycket SI). Riksskattenämnden har genom beslut den 15 december 1969 meddelat an­ visningar till ledning för taxeringsmyndigheterna angående extra avdrag för folkpensionärer, avsedda att tillämpas fr. o. m. 1970 års taxering. I an­ slutning härtill har riksskattenämnden utarbetat tabeller. Tabellerna är avsedda att tjäna till ledning vid bestämmande av det av­ drag, som bör tillerkännas en folkpensionär med sidoinkomst. I folkpensio­ nen inräknas barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och pen­ sionstillskott; däremot inräknas inte invaliditetstillägg och invaliditets­ ersättning, vilka räknas som icke skattepliktig inkomst. Kommunalt bo­ stadstillägg utgår enligt de grunder, vederbörande kommun bestämmer, och dess storlek varierar avsevärt inom olika kommuner. Riksskattenämnden har i sitt nyssnämnda beslut vidare meddelat föl­ jande. Förmögenhet av mindre storlek bör i allmänhet inte föranleda minskning av avdraget. Sålunda bör likvida medel såsom kontanter, bankmedel, ford­

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 53

ringar och andra värdepapper ej överstigande 30 000 kr. samt sådan egnahemsfastighet eller mindre jordbruksfastighet, som är belånad till en tredje­ del av taxeringsvärdet eller mera, inte påverka avdragets storlek. Räntelös fordran, som inte kunnat helt eller delvis uppsägas till betalning under be­ skattningsåret, bör i regel inte heller föranleda nedsättning av avdraget. Ej heller bör en mindre ökning av förmögenheten under beskattningsåret på grund av särskilt sparsamt levnadssätt eller på grund av ett mindre arv eller en mindre gåva i och för sig föranleda reducering av det extra avdraget. Förmögenhet av större betydenhet än vad ovan sagts, exempelvis likvida tillgångar överstigande 30 000 kr. och fastighet av ovan nämnt slag, som är belånad till mindre än en tredjedel av taxeringsvärdet, bör däremot i regel medföra minskning av avdraget. Uppgår förmögenhet som nu avses till be­ lopp överstigande 30 000 men inte 50 000 kr., bör avdraget minskas på sätt framgår av följande tabell. Därvid bör förmögenhet, som är nedlagd i fastig­ het av ovan nämnt slag, beräknas till skillnaden mellan å ena sidan en tredje­ del av taxeringsvärdet och å andra sidan det belopp, vartill fastigheten är belånad.

Förmögenhet, kr. Avdraget bör minskas med, procent

Det enligt reduceringst abellen framräknade extra avdraget bör avrundas till närmast liggande 100-tal kr. Om avdraget uppgår till belopp, som ligger mitt emellan två 100-tal, bör avrundning ske till närmast högre 100-tal kr.

Vissa taxerings- och uppbördsbestämmelser

Enligt 22 § 1 mom. 3 taxeringsförordningen (1956: 623) skall allmän självdeklaration lämnas av fysisk person vars bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 2 400 kr. För den som inte varit bosatt i riket hela beskattningsåret är dock grän­ sen 100 kr. Sistnämnda gräns för deklarationsplikten gäller för den som un­ der någon del av beskattningsåret betalat sjömansskatt. Beträffande ma­ kar som var gifta vid beskattningsårets ingång och som levt tillsammans under större delen av året gäller att vardera makens deklarationsskyldig­ het bedöms med hänsyn till den sammanlagda inkomsten. Aktiebolag, eko­ nomisk förening och familjestiftelse är alltid deklarationsskyldiga (22 § 1 mom. 1). Annan juridisk person är deklarationsskyldig om bruttointäkten

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kr. (22 § 1 mom. 2). Avdrag för preliminär A-skatt skall enligt 4 § 1 mom. uppbördsförordningen (1953:272) göras enligt skattetabeller som fastställs av CFU efter samråd med riksskattenämnden. I skattetabellerna upptas enligt 2 mom. skattebelopp i särskilda kolumner för olika grupper skattskyldiga. I huvud­ sak gäller att i kolumn 1 tas upp ogift inkomsttagare utan barn under 17 år, i kolumn 2 gift manlig inkomsttagare vars hustru saknar inkomst eller har inkomst understigande 3 000 kr. per år, i kolumn 3 gift man vars hustru har inkomst på 3 000 kr. per år eller mera och i kolumn 4 ogift person som har hemmavarande barn under 15 år.

Familjeskatteberedningens förslag till individuell beskattning

Utredningsarbetets förutsättningar

1 betänkandet framhåller beredningen att utredningsuppdraget varit av teknisk natur. Uppgiften har varit att konstruera olika system för inkomst­ beskattningen som medför samma totala skatteinkomster för det allmänna men som bygger på individuell beskattning i stället för sambeskattning. Detta har givetvis inneburit en långtgående begränsning i uppdraget. Varje lind­ ring av skatten för någon grupp har fått kompenseras genom höjningar för andra kategorier. Beredningen har inte tagit ställning till frågan om en indi­ viduell beskattning bör införas eller inte. De olika system för individuell be­ skattning som redovisas i betänkandet är sålunda inte kommittéförslag i vanlig mening utan endast alternativ till lösningar om en övergång anses böra ske. Beredningen har undersökt ett stort antal system för individuell beskatt­ ning. Av dessa redovisas i detalj tre, benämnda alt. 1, 2 och 3. Alt. 1 innebär en helt individuell beskattning. Alt. 2 och 3 är modifierade system, avsedda att under en övergångstid möjliggöra en anpassning till den nya skattefor­ men. Alt. 2 ligger därvid närmare alt. 1 och alt. 3 närmare det nuvarande systemet. Beredningens majoritet har ansett alt. 3 vara mest realistiskt och förordar detta som ett första steg mot en individuell beskattning. Experten Cecilia Nettelbrandt finner inte något av alternativen godtagbart men anser över­ gångsregler av det slag som innefattas i alt. 2 i och för sig vara att föredra framför dem som anges i alt. 3. Experten Leif Mutén anser alt. 2 acceptabelt under en övergångstid men inte alt. 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 55

Alternativens uppbyggnad

Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3

1. Alla beskattas enligt samma grunder oavsett kön och civilstånd Undantag se p. 8 Undantag se p. 8

2. Grundavdrag lika för varje inkomsttagare Belopp 2 700 2 400 4 200 3. Det schabloniserade kommunalskatteavdraget beräknas för Kommunalskatteavdraget varje person för sig. Beloppet är lika med grundavdraget slopas helt för enskilda per­ soner 4. Förvärvsavdraget slopas för alla kategorier

5. En och samma skala för den statliga inkomstskatten tillämpas för alla Ny skala Nuvarande skala Ny skala för ensamstående

6. Gift person som driver jordbruk eller rörelse med biträde av maken (faktisk sambeskattning) får

avdrag med antingen faktiskt utgiven lön till medhjälpande maken eller ett schablonbelopp på

1 000 kr.

7. Folkpensionsavgift påförs som nu men utan särskild begränsningsregel för makar. Sjukförsäkrings­ avgift påförs enligt nuvarande regler 8. Inga avvikelser från den indi­ Avvikelser från den individuella beskattningen: viduella beskattningen

Personkrets : makar, när den Personkrets: alla som vid taxe­

make som saknar inkomst eller ringen anses som gifta eller har den lägre inkomsten är född som ogifta med barn.

år 1915 eller tidigare (med viss Metod : reduktion av den ut­

avtrappning vid födelseåren räknade skatten med högst 1916—1924). a) 1 800 kr. för makar utan

Metod : extra grundavdrag från barn och för ogift med barn,

inkomsten för den make som då yngsta barnet är 16 eller har den största inkomsten. Av­ 17 år, dragets storlek är 3 600 kr. om b) 2 700 kr. för makar med makarnas sammanlagda in­ barn, komst understiger 30 000 kr. c) 3 600 kr. för ogift med för barnfamiljer och 20 000 kr. barn under 16 år. för andra makar. Det extra av­ draget trappas av vid högre För makar som båda har in­ inkomster och försvinner helt komst minskas reduktionsbe­ då inkomsten överstiger loppet enligt regler som anges

44 400/34 400 kr. i det följande. 9. För att kompensera barnfamiljerna som grupp betraktad för Kompensationen till barnfa­ skattehöjningar har ett belopp reserverats för att tillgodoföras miljerna är inarbetad i redukbarnfamiljerna genom familjepolitiska åtgärder tionsreglerna i p. 8 Totalbelopp: 1 100 milj. kr. Totalbelopp: 2 200 milj. kr. Totalbelopp: drygt 1 000 dvs. vid lika fördelning mellan dvs. vid lika fördelning mellan milj. kr. alla barnfamiljer 1 050 kr. per alla barnfamiljer 2 100 kr. per familj och vid lika fördelning familj och vid lika fördelning mellan alla barn 600 kr. per mellan alla barn 1 200 kr. per barn barn

Den särskilda skattereduktionen enligt alt. 3 tillämpas för de grupper som ansetts böra övergångsvis få vissa lättnader vid en individuell beskattning. Det gäller makar som inte beskattas enligt reglerna om frivillig särbeskattning och ogifta med barn. Inom kategorin gifta ges reduktionen åt make som är ensam inkomsttagare eller som har den högre inkomsten. Om även andra maken har inkomst blir behovet av särskilt stöd mindre. Makarnas förmån

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Alternativens individuella verkningar

De individuella verkningarna av alt. 1, 2 och 3 framgår av följande tabell

Ökning ( + ) eller minskning (—) av skatten vid en omläggning till individuell beskattning enligt alt. 1,2 eller 3

b. Gift man utan barn. Hustrun saknar inkomst f. Gift man med barn. Hustrun saknar inkomst

12 000 2 055 + 952 — 161 + 1 128 — 194 2 055 — 98 — 872 — 594

20 000 4 882 + 1 403 + 262 + 1 877 + 321 4 882 + 353 — 123 — 279

30 000 8 989 + 2 126 + 2 077 + 2 661 + 933 8 989 + 1 076 + 661 + 68

50 000 19 047 + 2 964 + 3 511 + 3 511 + 1 849 19 047 + 1 914 + 1 511 + 949

100 000 48 762 + 3 385 + 3 957 + 3 957 + 3 584 48 762 + 2 335 + 1 957 + 2 684

c. Makar utan barn. Två inkomsttagare. g. Makar med barn Två inkomstta- Hustruns inkomst == 4 000 kr. gare. Hustruns inkomst = 4 000 kr.

12 000 1 850 — 78 —1 174 + 165 — 727 1 420 — 698 —1 405 — 882

20 000 4 731 + 30 —1 050 + 550 — 253 4 400 — 689 —1 119 — 686

30 000 8 787 + 585 + 614 + 1 166 — 16 8 371 — 49 — 418 — 461

50 000 18 811 + 1 307 + 1 906 + 1 906 + 669 18 291 + 777 + 426 + 104

100 000 48 480 + 1 465 + 2 088 + 2 088 + 2 065 47 864 + 1 031 + 704 + 1 596

d. Makar utan barn. Två inkomsttagare. h. Makar med barn Två inkomstta- Hustruns inkomst == mannens gare. Hustruns inkomst = mannens

12 000 1 854 — 428 — 900 — 56 — 863 1 214 — 838 —1 416 — 908

20 000 4 704 — 338 —1 268 — 44 — 326 3 864 — 548 —1 204 — 368

30 000 8 806 — 850 — 578 — 50 + 26 7 594 — 688 — 838 — 22

50 000 18 089 —1 049 — 1 — 1 + 121 16 787 — 797 — 699 — 403

100 000 44 951 —1 087 — 1 — 1 + 295 43 475 — 661 — 525 — 329

1 Beloppen till vänster i kolumnen avser familjer, i vilka maken med den lägsta inkomsten är född år

1915 eller tidigare. Beloppen till höger avser familjer där maken i fråga är född år 1925 eller senare.

2 Skatten enligt alt. 1 har reducerats med kompensationsbelopp på 1 050 kr.

8 Beloppen avser familjer, i vilka maken med den lägsta inkomsten är född år 1925 eller senare. Skatten enligt alt. 2 har reducerats med kompensationsbelopp på 3 000 kr. för ogift med barn under 16 år och med

2 000 kr. för övriga kategorier.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 57

av reduktionen minskas därför i dessa fall genom att maken med den lägre inkomsten får en viss skatteförhöjning. Skattereduktion och -förhöjning tar ut varandra då maken med den lägre inkomsten (barn saknas) uppnår 24 000 kr. årsinkomst. Makar med barn får behålla en viss förmån också vid högre inkomst. Reduktionen är a. för ogift med barn under 16 år 1 200 kr. + 10 % av inkomsten (den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten), dock lägst 1 800 kr. och högst 3 600 kr. b. för ogift med barn, då yngsta barnet är 16 eller 17 år, 600 kr. + 5 % av inkomsten, dock lägst 1 400 kr. och högst 1 800 kr. c. för gift person med större arbetsinkomst än maken (barn saknas) den­ samma som under b; om båda makarna har inkomst minskas förmånen av reduktion genom förhöjning av skatten för den make som har den lägre in­ komsten med 600 kr. -|- 5 % av dennes inkomst dock högst med 1 800 kr. d. för gift person med större arbetsinkomst än maken (barn under 16 år

finns) 1 200 kr. -f- 5 % av inkomsten, dock lägst 1 800 kr. och högst 2 700

kr.; om båda makarna har inkomst minskas förmånen av reduktion med 600 kr. genom förhöjning av skatten för den make som har den lägre inkoms­ ten. Om denna sistnämnda inkomst är lägre än 2 200 kr. är förhöjningen dock mindre.

Faktisk sambeskattning

I fråga om familjer där ena maken driver jordbruk eller rörelse med bi­ träde av andra maken (faktisk sambeskattning) anser beredningen att lik­ artade regler bör gälla enligt alla tre alternativen. Det förordas avdragsrätt för makelön som emellertid begränsas till de fall den medhjälpande makens arbetsinsats varit betydande (minst 300 timmar). I övriga fall bör medges ett schablonavdrag på 1 000 kr. Belopp som dras av såsom lön utgör skatte­ pliktig intäkt för mottagaren.

Inkomst av kapital och liknande

Den nuvarande sambeskattningen medför, konstaterar beredningen, att skatten på kapitalinkomst o. d. är i stort sett densamma, oavsett vilken av makarna som nppbär den. Med denna utformning av beskattningen finns det i regel inte några skäl att med hänsyn till verkningarna i skattehänse­ ende föra över sådan inkomst mellan makarna. Taxeringsmyndigheterna saknar också normalt anledning att ägna särskild uppmärksamhet åt hur makarna fördelar detta slags inkomst mellan sig. Vid en individuell beskattning är förhållandet ett annat framhåller be­ redningen. Skatten på en viss inkomst blir då högre eller lägre beroende på vem av två makar som uppbär den. En inkomst som tillfaller make som re­ dan har inkomst blir betydligt hårdare beskattad än den som uppbärs av inkomstlös make. Denna effekt av skattesystemet kan enligt beredningen

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

medföra en benägenhet hos gifta att dela upp inkomst så att lägsta skatt er­ hålls. Det gäller främst beträffande inkomst av annan fastighet, tillfällig för­ värvsverksamhet och kapital där rätten till avkastningen normalt är beroen­ de inte av arbetsinsats utan av innehavet av egendom. Problemet med överföring av kapitalinkomst är, fortsätter beredningen, mest framträdande vid en helt genomförd individuell beskattning. Vid en modifierad individuell beskattning, där sambeskattningsinslaget omfattar också kapitalinkomst och liknande, kan problemet i stort sett undanröjas. Beträffande alt. 1 och 2 anser beredningen sig inte böra föra in särskilda regler om beskattning av kapitalinkomst. Något av dessa alternativ bedöms kunna bli aktuellt först efter en övergångstid och frågan om kapitalinkoms­ ternas behandling bör enligt beredningens uppfattning prövas först vid den tidpunkt då den kan bli aktuell. Beträffande alt. 3 däremot, som enligt beredningen är tänkbart som ett första steg mot en individuell beskattning, behandlar beredningen närmare frågan och räknar därvid med en form av sambeskattning. Som skäl för sambeskattning av kapitalinkomst i alt. 3 anför beredningen bl. a. att det vid en modifierad skatteform, vars syfte främst är att låta ma­ kar som båda har förvärvsinkomst få denna beskattad individuellt, saknas anledning att låta denna beskattning med därav följande skattelättnad om­ fatta också inkomst som inte kommer av förvärvsarbete. Beträffande gränsdragningen mellan å ena sidan arbetsinkomst och å and­ ra sidan kapitalinkomst och liknande anför beredningen att en bedömning efter rent materiella grunder i och för sig är det bästa om den är praktiskt möjlig. I sådana fall är alltså arbetsinsatsens omfattning avgörande. En så­ dan lösning, som sålunda kräver att taxeringsmyndigheterna prövar arbets­ insatsen bakom varje inkomstpost i deklarationen, avvisas emellertid av be­ redningen med hänsyn till de praktiska svårigheterna. Beredningen under­ stryker att reglerna i detta hänseende kommer att beröra ett stort antal per­ soner och att de därför måste vara schablonmässiga och enkla att tillämpa. Efter diskussion om olika former för gränsdragningen stannar beredningen för att skilja mellan arbetsinkomst och annan inkomst i alt. 3 efter i huvud­ sak de grunder som gäller inom den frivilliga särbeskattningen. Dessa regler har, framhåller beredningen, tillämpats hittills utan att bereda nämnvärda svårigheter. I fråga om omfattningen av den arbetsinsats som fordras för att inkomst av jordbruksfastighet och rörelse skall utgöra arbetsinkomst går dock be­ redningen längre än som skett inom den frivilliga särbeskattningen. Bered­ ningen anser att arbetsinsatsen skall ha varit betydande, dock lägst 300 tim­ mar per år, mot nu gällande krav på ax-bete i ej blott ringa omfattning. Den regel som av praktiska skäl tillämpas f. n. att kapitalinkomst på högst 1 000 kr. hänförs till arbetsinkomst föreslås slopad. När det gäller metoden för sambeskattning av kapitalinkomst diskuterar

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 59

beredningen olika alternativ. En fullständig sambeskattning, enligt vad som nu tillämpas inom den frivilliga särbeskattningen, avvisas av beredningen, bl. a. därför att den innebär ett klart avsteg från principen om individuell beskattning. Beredningen förordar en metod som bygger på principen att kapitalinkomst alltid hänförs till den av makarna som har den största ar­ betsinkomsten. Härigenom erhålls en metod som är enkel att tillämpa i de vanligaste fallen av kapitalinkomst och som ger en skattebelastning på sådan inkomst som relativt nära överensstämmer med den nuvarande. Beredningens metod innebär följande. Grundavdrag medges inte från ka­ pitalinkomst. Allmänna avdrag avräknas i första hand från arbetsinkomst och därefter från annan inkomst. Underskott i förvärvskälla, där överskott skulle utgjort kapitalinkomst, dras dock i första hand av från annan kapi­ talinkomst. Sambeskattningen sker som en särskild skatteberäkning på debiteringsstadiet. Vardera maken deklarerar för sin egen inkomst. Vid beräkning av skatt sker sedan den sammanläggning av inkomst som kan bli aktuell. Skat­ ten på kapitalinkomst påförs den make som uppburit inkomsten. Om båda makarna haft kapitalinkomst får fördelning ske efter förhållandet mellan deras kapitalinkomster. Sammanläggning av inkomst görs bara vid beräk­ ning av statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift. Vid beräkning av kom­ munalskatt behandlas vardera maken för sig. För sambeskattningen får man fastställa beskattningsbar inkomst särskilt för arbetsinkomst och kapitalinkomst. Den beskattningsbara arbetsinkoms­ ten är arbetsinkomst minskad med dels allmänna avdrag som avräknas från sådan inkomst dels grundavdrag. Beskattningsbar kapitalinkomst är kapi­ talinkomst minskad med allmänna avdrag som avräknas från sådan in­ komst. Skatten på kapitalinkomst framkommer som ett skillnadsbelopp. Först beräknas skatten på summan av den största arbetsinkomsten och makarnas kapitalinkomster. Sedan beräknas skatten på enbart arbetsinkomsten. Skill­ naden är skatten på kapitalinkomst. Med inkomst avses här beskattningsbar inkomst. Beredningen framhåller att systemet kan förefalla komplicerat men i själva verket är enkelt vid den praktiska tillämpningen i det helt övervä­ gande antalet fall. Beredningen anför vidare att sambeskattningen med det angivna systemet formellt sett blir en debiteringsfråga. Bedömningen av om en inkomst skall hänföras till arbetsinkomst eller till kapitalinkomst och liknande förutsätts dock i första hand ske inom ramen för taxeringsförfarandet, sålunda i första hand genom taxeringsnämnd. Detta kan ske genom att nämndens beslut om inkomsttagarens taxering också får innefatta en rubricering av inkomsten såsom arbetsinkomst eller kapitalinkomst och liknande. Besvär bör alltså kunna anföras särskilt angående denna rubricering.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Den angivna skatteberäkningen är givetvis, säger beredningen, allmänt sett mer komplicerad än om helt individuell beskattning fått gälla även på detta område. Vissa förändringar torde också komma att fordras bl. a. i fråga om deklarationsblanketterna. De omräkningar som kan krävas för att bestämma beskattningsbar arbetsinkomst och kapitalinkomst ankommer emellertid inte på de enskilda inkomsttagarna utan på debiteringsmyndiglieten. Detta torde dock inte medföra större problem med hänsyn till bl. a. datateknikens utnyttjande inom uppbördsorganisationen. För inkomsttaga­ re som själv önskar beräkna sin skatt kan dock omgången vara större. I och för sig är det dock i flertalet fall inte fråga om några komplicerade beräk­ ningar. Det helt övervägande antalet familjer saknar sådan inkomst eller har små kapitalinkomster som inte bereder svårigheter i detta hänseende. Beredningen tillägger att svårigheterna för makar, som båda har inkomst, att beräkna sin skatt torde under nuvarande förhållanden vara minst lika stora som enligt den föreslagna ordningen.

Remissyttrandena över familjeskatteberedningens förslag

Valet av skatteform

Familjeskatteberedningens utredningsarbete har, som framhålls i betän­ kandet, främst varit av teknisk natur. Beredningen har därför inte direkt tagit ställning i valet av skatteform eller sökt bedöma om individuell be­ skattning från mer allmänna synpunkter är att föredra framför sambeskatt­ ning. Remissorganen har däremot i stor utsträckning gjort ett sådant ställ­ ningstagande. En helt övervägande opinion förordar härvid individuell be­

skattning. Hit hör socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län, Skånes handelskammare, alla de hörda löntagarorganisationerna, de politiska partiernas kvinno- och studentför­ bund, med något undantag, Svenska kvinnors nationalförbund, Kvinnliga akademikers förening, Kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm och Svenska kvinnors medborgarförbund. Socialstyrelsen anför att en individuell beskattning stämmer bäst med

uppfattningarna i dagens samhälle att varje person skall bedömas för sig utan hänsyn till kön och civilstånd.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att den i sitt arbete att vidga möjlig­

heterna till yrkesarbete för bl. a. de gifta kvinnorna uppmärksammat nega­ tiva effekter av den nuvarande familjebeskattningen. Även om andra fakto­ rer som bristande arbetskraftsefterfrågan inom vissa delar av landet och brist på möjligheter att få barntillsyn i allmänhet torde ha större hämman­ de effekt på de gifta kvinnornas yrkesverksamhet anser styrelsen från sina utgångspunkter det vara värdefullt om familjebeskattningen reformeras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 61

LO eiinrar om sitt remissyttrande i anledning av allmänna skattebered-

ningens betänkande år 1964 (SOU 1964: 25). I yttrandet anförs att en stark ökning av kvinnornas förvärvsarbete länge fördröjts av kvarstående regler i bl. a. behörighets- och familjelagstiftning, tillämpningsföreskrifter i för­ valtningen m. m. Även om numera i väsentliga avseenden kvinnor och män likställts på dessa områden kvarstår fortfarande hinder för ett fritt val grun­ dat på individuella intressen och färdigheter både när det gäller förvärvs­ arbete över huvud taget och valet mellan olika yrken. Till de regler som ger kvinnorna en särställning hör den speciella utformningen av familjebeskattningen. Med all sannolikhet, fortsätter LO, består eller stiger ökningstakten i andelen yrkesverksamma kvinnor. Det är önskvärt att genom speciell ar­ betsmarknadspolitik och även beskattningsreformer underlätta och påskyn­ da denna utveckling.

TCO uttalar att samhällsdebatten under senare år ytterligare framhävt

motiven för en individuell beskattning, nämligen kraven på att civilståndet inte skall vara avgörande vid beskattningen och att parterna i äktenskapet skall vara ekonomiskt jämställda. För att det sistnämnda kravet skall vara uPpfyllanför TCO, måste makar beskattas oberoende av varandra, efter­ som beskattningen annars kan påverka valet av samlevnadsform och fördel­ ning av försörjningsuppgifterna makarna emellan.

SACO anser sambeskattningen vara en föråldrad princip. Samhällseko­

nomiska och arbetsmarknadsmässiga skäl samt hänsyn till den moderna synen pa äktenskapet och till principen om likställdhet mellan individer talar enligt SACO:s uppfattning för införandet av en individuell beskattning.

Uttalanden till förmån för sambeskattning görs av länsstyrelserna i Hal­ lands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Jämtlands län samt Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Länsstyrelsen i Hallands län anför att den individuella beskattningen byg­

ger på en helt ny princip nämligen att individen — oavsett kön, civilstånd och barnförekomst — och inte familjen skall utgöra den ekonomiska enhet från vilken skatt på en viss inkomst skall tas ut. Utredningen har emeller­ tid inte visat, säger länsstyrelsen, att familjen mist sin karaktär av ekono­ misk enhet. Med hänsyn härtill finner länsstyrelsen en övergång till indi­ viduell beskattning enligt något av beredningens alternativ inte förenligt med skatteförmågeprincipen.

Inte heller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser en individuell

beskattning vara förenlig med skatteförmågeprincipen. Länsstyrelsen an­ för vidare att de statistiska uppgifterna i betänkandet knappast kan an­ ses visa att den nuvarande sambeskattningen verkligen hämmar gifta kvin­ nors benägenhet till förvärvsarbete i den omfattning som påståtts. Den häm­ mande effekten torde i huvudsak gälla bara gifta kvinnor med hemmava­ rande barn.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Några remissinstanser anger uttryckligen att det framlagda utrednings­ materialet inte är tillräckligt som underlag för ställningstagande i frågan om

individuell beskattning bör införas. Kammarrätten anser det knappast rim­

ligt att en omläggning som ingripande berör ett stort antal medborgare och som i väsentlig mån avviker från hittills gällande principer på allvar diskute­ ras med utgångspunkt från enbart några förslag till rent tekniska lösningar. Kammarrätten efterlyser objektiva och kvalificerade undersökningar av de ekonomiska verkningarna för samhälle och individ, som föranleds av den

ifrågasatta skatteomläggningen. Liknande synpunkter anförs av länsstyrel­ serna i Kristianstads och Jämtlands län, Näringslivets skatt ed elegation och Lantbrukets skatt ed elegation. Näringslivets skattedelegation framhåller ock­

så att en minskning av progressionen i inkomstbeskattningen framstår som en av de mest angelägna reformerna på inkomstbeskattningens område.

Sjömansskattenämnden påpekar att en individuell beskattning kan med­

föra särskilda svårigheter för de omkring 1 500 gifta sjömän som är bosatta i något av de övriga nordiska länderna men som tjänstgör ombord på svenska fartyg. För dessa innebär en individuell beskattning ett avsteg från de regler som nu gäller i bosättningslandet.

Reformens genomförande Remissinstanserna är i stort sett eniga om att en omläggning av familje» beskattningen inte bör ske isolerat utan såsom ett led i en större reform som samtidigt innebär en fortsatt övergång från direkt till indirekt beskattning. Från många håll framhålls att reformen också bör omfatta en skattelättnad för låginkomsttagarna. Även stödet till barnförsörjarna bör ses över i detta sammanhang, anges i flera svar.

Riksskattenämnden anför att familj eskatteberedningens tekniska under­

sökning leder till slutsatsen att frågan om individuell beskattning inte kan eller bör lösas utan samtidig omprövning dels av fördelningen mellan direkt och indirekt skatt med utnyttjande bl. a. av mervärdeskattehöjning dels av de familjepolitiska bidragen. Frågan om sambeskattning eller individuell be­ skattning bör sålunda inte lösas separat och såsom en teknisk fråga. Skatteprogressionen har, säger nämnden, även i fråga om medelstora inkomster nått en sådan höjd att berörda fråga inte kan lösas på dylikt sätt. I remissvaren betonas genomgående att en helt individuell beskattning inte kan genomföras på en gång utan först efter en övergångstid där hänsyn tas till grupper som inte omedelbart kan anpassa sig till den nya skatteformen. Som exempel på sådana grupper nämns äldre familjer med hemmamake och familjer där förvärvsarbete inte kan beredas båda makarna. Det erforderliga stödet kan ha formen av skattelättnader, arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 63

osv. Synpunkter av detta slag anförs av bl. a. de fyra löntagarorganisatio­ nerna.

TCO framhåller att skattereformen bör tillgodose kravet på utjämning

mellan den som har barn och andra grupper oavsett inkomst.

Familjepolitiska kommittén understryker att en omläggning till indivi­

duell beskattning med skatteskärpningar för bl. a. barnfamiljer där ena maken saknar inkomst måste kompletteras med åtgärder som underlättar för hemmamake att ta förvärvsarbete, exempelvis en utbyggnad av barnstugeverksamheten.

De olika alternativen

Vid bedömningen av de olika alternativen för individuell beskattning bar remissinstanserna fäst stort avseende vid de individuella effekterna, dvs. de skattelättnader eller -höjningar jämfört med nu som inträffar för de olika inkomsttagarna. Skattehöjningar som uppkommer för stora grupper har emellertid för många instanser framstått som obilliga. Slutsatsen har i detta fall ofta blivit att intet av alternativen är godtagbart. En sådan bedömning görs också av myndigheter och organisationer som ansluter sig till den indi­ viduella beskattningens princip. Även i yttranden där man sagt sig kunna acceptera vissa skattehöjningar vid övergång till individuell beskattning har de framlagda alternativen an­ setts ge alltför stora avvikelser från nuvarande regler. I det helt övervägande antalet yttranden har sålunda intet av alternativen ansetts kunna läggas till grund för lagstiftning. I några svar har dock förordats att alt. 2 eller alt. 3 genomförs i huvudsak enligt den framlagda utformningen. Alt. 1. Beträffande alt. 1 har den allmänna meningen varit att det fullt ut tillgodoser principen om individuell beskattning. Alternativet har dock inte i något fall förordats för ett omedelbart genomförande.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att alt. 1 är det system som från

arbetsmarknadspolitisk synpunkt är lämpligast. Verkningarna skiljer sig dock alltför mycket från de nuvarande för att alternativet skall vara realis­ tiskt.

CFU uttalar att alt. 1 är enkelt att tillämpa för både skattskyldiga och myn­

digheter och därför har betydande administrativa fördelar. Liknande syn­ punkter anförs av flera länsstyrelser.

Utredningen om definitiv källskatt framhåller att från dess utgångspunkt

alt. 1 har klara fördelar framför både nuvarande system och de modifierade alternativen.

Kammarrätten understryker att de administrativa fördelarna med alt. 1

går förlorade om sambeskattningen av makars kapitalinkomster skall tilllämpas också vid detta alternativ.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Alt. 2. I valet mellan de två modifierade alternativen förordas alt. 2 av

länsstyrelsen i Kronobergs län, Fredrika Bremer-förbundet och Kvinnliga akademikers förening.

En negativ inställning till alt. 2 redovisas bl. a. av de fyra löntagarorga­ nisationerna. Dessa finner i likhet med beredningen att grundavdrag an­ knutna till åldersgränser inte bör införas.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund och Fredrika Bremer-förbun­ det ställer sig däremot positiva till åldersgränser i system med övergångs­

regler.

Familjepolitiska kommittén påpekar att alt. 2 har särskilt gynnsamma

effekter för barnfamiljer med inkomst under 20 000 kr., dvs. den grupp som får anses ha det största behovet av ytterligare förbättringar. Det kompensationsbelopp på 2 000 kr. vid barnförekomst som beredningen kalkyle­ rat med ger dessa familjer en betydande nettoförbättring. Alt. 3. Några remissinstanser sätter alt. 3 före alt. 2 såsom övergångs-

lösning. Det gäller lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, LO samt Svenska kvinnors vänsterförbund. LO framhåller att det avdrag från skatt som ingår i alt. 3 har den för­

delen att stödet kan läggas direkt på de grupper som behöver detta stöd. Organisationen tillstyrker att övergångsreglerna utformas i huvudsak en­ ligt alt. 3 men tillägger att även andra lösningar torde vara möjliga. Ett ge­ nomförande av alternativet förutsätter dock ökad information till de skatt­ skyldiga anser organisationen.

Utredningen om definitiv källskatt finner alt. 3 från källskattesynpunkt

vara att föredra framför alt. 2, främst med hänsyn till att skatten för gift beräknas i huvudsak oberoende av andra makens skatt. Metoden att ge skattelindring genom avdrag på skatten har kritiserats i

några yttranden. Riksrevisionsverket anser metoden vara i stort sett främ­

mande för vårt inkomstskattesystem. Beredningen har inte tagit ställning till hur reduktionen skall fördelas på olika skatte- och avgiftsslag. En sådan fördelning torde enligt verket vara nödvändig och kan väntas medföra merarbete vid debiteringen. Till den del skattereduktionen belöper på kommu­ nalskatt bör en lösning ske av de problem som uppkommer vid kommunavräkningen genom att denna grundas på skatteunderlaget enligt taxeringen

och inte på den debiterade skatten. Riksskattenämnden framhåller att skat­

teavdraget medför tekniska komplikationer.

Familjepolitiska kommittén tar upp frågan om barnstödets utformning i

alt. 3 och framhåller att stödet i viss mån ökar med inkomsten. Det har alltså direkt omvänd effekt jämfört med de nya bostadstilläggen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 65

Den faktiska sambeskattningen Möjligheterna att införa avdragsrätt för makelön har bedömts mycket olika av de remissorgan som direkt tagit upp denna fråga. Samtidigt som man är ense med beredningen om att den individuella beskattningen i prin­ cip också bör gälla på förevarande område, ställer man sig i många yttran­ den främst från företrädare för taxeringsmyndigheterna — skeptisk mot

möjligheterna att praktiskt tillämpa reglerna. Lantbruksstyrelsen samt läns­ styrelserna i Stockholms och Malmöhus län är dock i stort sett positiva till

de föreslagna reglerna om avdragsrätt. 1 några yttranden föreslås ökad schablonisering av reglerna vilket __på bekostnad i viss mån av noggrannheten i taxeringarna — underlättar till-

lämpningen. Vidare görs gällande, bl. a. från lantbruksstyrelsen och Lant­ brukets skattedelegation att beredningen avgränsat avdragsrätten alltför

snävt i fråga om avdragsgrundande arbetsuppgifter. Från flera håll uttalas emellertid att sambeskattning under alla förhållanden torde få behållas för detta slags verksamhet.

Riksförsäkringsverket framhåller att en avdragsrätt för utgiven makelön

har konsekvenser i bl. a. ATP- och sjukförsäkringshänseende. I vissa fall kan en makelön förbättra familjens försäkringsförmåner och i andra fall försämra dem.

Beskattningen av kapitalinkomst och liknande Av de myndigheter och organisationer som särskilt berör förevarande fråga har en grupp i huvudsak anslutit sig till beredningens uppfattning att sambeskattning tills vidare bör behållas för kapitalinkomst och liknande.

Till denna grupp hör länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus och Skaraborgs län, kapitalskatteberedningens ordförande, LO, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Svenska kvinnors vänsterförbund. Kapitalskatteberedningens ordförande framhåller att gällande civillag­

stiftning i stort sett ger makar möjlighet att sinsemellan fördela sin förmö­ genhet efter egen önskan. Detta skulle vid en individuell beskattning av ka­ pitalinkomst medföra att förmögna makar som har tillräcklig företagsamhet ser till att förmögenhetsfördelningen blir den skattemässigt gynnsammaste. Ordföranden finner det oundvikligt alt behålla sambeskattning av kapital­ inkomst vid en individuell beskattning oberoende vilket av beredningens tre

alternativ som kan komma i fråga. Liknande synpunkter anförs av länssty­ relsen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att den i betänkandet förordade

metoden för sambeskattning förefaller invecklad och onödigt komplicerad och förutsätter att om något av beredningens alternativ genomförs reglerna om sambeskattning av kapitalinkomst ses över i förenklande syfte. Ett ganska stort antal myndigheter och organisationer avvisar emellertid 5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 70

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

en sambeskattning av kapitalinkomst och anser att den individuella beskatt­

ningen bör gälla generellt. Till denna grupp hör kammarrätten, riksrevi­ sionsverket, riksskattenämnden, länsstyrelsen i Jämtlands län, utredningen om definitiv källskatt, Näringslivets och Lantbrukets skattedelegationer, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Fredrika Bremer-förbundet och Högerns ungdomsförbund. Kammarrätten anser att en individuell beskattning i princip bör gälla alla

inkomstslag och att beredningens allmänna motivering för sambeskattning av kapitalinkomst inte synes övertygande. Kammarrätten ifrågasätter om vid en individuell beskattning skatteflyktsåtgärder med kapital och kapital­ inkomster kan befaras få så betydande omfattning att särskilda skäl för undantagsregler för dylika inkomster föreligger. Domstolen ifrågasätter vi­ dare om inte de av beredningen föreslagna reglerna för en sambeskattning av kapitalinkomster i inte oväsentlig omfattning kan ge utrymme för trans­ aktioner i skatteundandragande syfte. Härtill kommer enligt kammarrätten att den föreslagna ordningen är förenad med betydande praktiska tillämpningssvårigheter. Sambeslcattningsreglerna är enligt kammarrättens uppfatt­ ning så komplicerade att de skattskyldiga inte torde kunna överblicka deras konsekvenser. Vidare framhålls att beredningens förslag att grundavdrag inte skall medges från kapitalinkomster innebär avsevärda skärpningar av dessa inkomsters beskattning oberoende av den skattskyldiges civilstånd. Kammarrätten, som efterlyser motiven för en sådan åtgärd, finner regeln principiellt betänklig från rättvisesynpunkt. De praktiska olägenheterna att vid en individuell beskattning ha sambe­

skattning av vissa inkomstslag betonas av riksrevisionsverket, riksskatte­ nämnden, länsstyrelsen i Jämtlands län och Näringslivets skattedelcgation.

Skattedelegationen finner det svårt att finna en bärande motivering att i förevarande hänseende behandla kapitalinkomst annorlunda än arbetsin­ komst. Frågan om avgränsningen av de inkomster som skall sambeskattas har ta­

gits upp i flera yttranden. Kapitalskattcberedningens ordförande anser att en

sambeskattning beträffande inkomstslagen annan fastighet, tillfällig för­ värvsverksamhet och kapital ligger i sakens natur även om det i individuella fall kan förekomma att inkomster av detta slag övervägande har karaktär av arbetsinkomst, t. ex. intäkt av utomlands självständigt bedriven lörelse. En dylik schablonisering synes emellertid försvarlig, anser ordföranden, lik­ som den som beredningen gjort i fråga om inkomstslaget tjänst. Beträffande jordbruks- och rörelseinkomst anser emellertid ordföranden att beredningen salt kraven på arbetsinsats för lågt. För att sådan inkomst skall anses som arbetsinkomst bör den avse den nivå som motsvarar åtminstone halvdagsarbete. Kapitalskattcberedningens ordförande tar också upp en fråga som sam-

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 67

manhänger med att jordbruks- och rörelseinkomst regelmässigt till en del utgör avkastning på det kapital som ägaren lagt ned i verksamheten. Särskilt vid större inkomster och större eget kapital är inslaget av kapitalavkastning så betydande att det enligt ordförandens mening bör beaktas om skilda for­ mer av kapitalinkomst skall beskattas någorlunda lika. Såsom en godtagbar schablon föreslår ordföranden att en tredjedel av inkomsten hänförs till ka­ pitalavkastning. Även frågan om en frigräns berörs av kapitalskatteberedningens ordföran­ de. Eftersom flertalet kapitalinkomster är tämligen små, framhåller ordfö­ randen, skulle det innebära en avsevärd förenkling om mindre inkomstbe­ lopp, förslagsvis högst 5 000 kr., kunde betraktas som arbetsinkomst och undantas från sambeskattning. Härigenom skulle det allra största antalet sam-

beskattningsfall elimineras. En frigräns förordas också av länsstyrelsen i Stockholms län, utredningen om definitiv källskatt och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Lantbrukets skattedelegation anför att den förordade gränsdragningen,

som bygger på reglerna inom den frivilliga särbeskattningen, är alltför schablonmässig och ger begreppet arbetsinkomst en alltför snäv omfattning. Delegationen påpekar i fråga om mindre jordbruksenheter att arbetsinsatsen i många fall inte uppgår till den föreslagna minimigränsen 300 timmar per år men den framkomna inkomsten ändå är en arbetsinkomst. Även avkast­ ningen från fastigheter som beredningen betecknar som lyxjordbruk kan ut­ göra arbetsinkomst. Också inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvs­ verksamhet och kapital kan, säger delegationen, vara resultatet av ägarens

arbetsinsats. En liknande uppfattning framförs av Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Kommunalskatteavdraget

I fråga om kommunalskatteavdragets ställning är remissopinionen delad. Beredningens uppfattning att avdraget bör slopas för fysiska personer vinner

stöd av länsstyrelsen i Malmöhus län, LO och Svenska landstingsförbundet. LO anför att man genom att slopa kommunalskatteavdraget avlägsnar den

oformlighet som innebär att reduktionen av statsskatten till följd av kom­ munalskatteavdraget blir relativt sett lägre för en person med låg inkomst än för en med högre.

Svenska landstingsförbundet uttalar att ett slopande av kommunalskatte­

avdraget bör åtföljas av en justering av skalan för den statliga inkomstskat­ ten.

CFU och länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller de praktiska fördelarna

med avdragets borttagande.

Länsstyrelsen i Stockholms län, Näringslivets skattedelegation och Skånes handelskammare ställer sig tveksamma till beredningens förslag i föreva-

68 Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970

rande hänseende. Skattedelegationen uttalar att beredningen inte närmare analyserat verkningarna som uppkommer då schablonavdraget tas bort. Flertalet av de myndigheter och organisationer som särskilt berört denna fråga anser att avdraget för kommunalskatt bör behållas. Så är fallet med

kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Södermanlands och Skaraborgs län, utredningen om definitiv källskatt, kapitalskatteberedningens ordförande, TCO, SACO, Svenska kommunförbundet och Moderata sam­ lingspartiets kvinnoförbund. Kammarrätten anför att de statliga skatteutjämningsbidragen ger en utom­

ordentligt önskvärd utjämning av de kommunala utdebiteringarna i förhål­ lande till vad som eljest skulle ha gällt. Denna omständighet är emellertid enligt kammarrättens mening inte något skäl för att nu avstå från den ytter­ ligare utjämning i rättvisans och jämlikhetens intresse som ett bibehållet kommunalskatteavdrag åstadkommer. Domstolen understryker att avsevär­ da skillnader i fråga om kommunal utdebitering alltjämt består. Liknande

synpunkter anförs av utredningen om definitiv källskatt som tillägger att

denna utredning bedömt avdragets slopande såsom knappast utförbart med hänsyn till verkningarna och därför fört en sådan regelomläggning åt sidan i diskussionen.

TCO säger sig ha starka betänkligheter mot metoden att slopa kommunal­

skatteavdraget eftersom man härigenom skärper skillnaderna i skattetryck mellan låg- och högskattekommuner.

SACO uttalar att slopandet innebär avsevärda progressionsskärpningar, vil­

ka SACO definitivt motsätter sig.

Svenska kommunförbundet framhåller att kommunalskatteavdragets be­

tydelse för utjämningen av skillnader i den kommunala utdebiteringen har minskat genom skatteutjämningsbidragen. Avdraget har dock alltjämt en viktig utjämnande funktion, anser förbundet, och rättviseskäl talar för dess bibehållande, även om slopandet skulle innebära en förenkling av deklaration och taxering. Dessutom kan man enligt förbundet inte bortse från den effekt som avdragets avskaffande kan komma att få för bosättning och etablering i högskattekommuner.

Departementschefen

De fördelningspolitiska motiven

De senaste decenniernas snabba ekonomiska och politiska utveckling har i många avseenden förändrat det gamla klassamhället. Ett samhälle har skapats, där välståndet är jämnare fördelat och tidigare orättvisor kunnat undanröjas. I denna utveckling har en rad faktorer samverkat. En utjäm­ ning av löne- och övriga förvärvsinkomster har sålunda skett, även om den­ na går relativt långsamt och under vissa perioder tycks ha avstannat. Den

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 69

största betydelsen för en jämnare fördelning av livsvillkor och levnadsstan­ dard torde dock den offentliga sektorns kraftiga tillväxt ha haft, dels genom den progressiva inkomstbeskattningen, dels genom de sociala standardhöj­ ningar som skett via de offentliga utgifterna. De stora transfererings- och försäkringssystemen ger väsentliga bidrag till trygghet och levnadsstandard för stora folkgrupper. Huvuddelen av den offentliga sektorns service och tjänster inom utbildning, sjuk- och barnavård etc. ställs fritt till männi­ skornas förfogande och bidrar sålunda effektivt till både en jämnare välståndsfördelning och bättre livsvillkor för många, som annars skulle ha saknat ekonomiska möjligheter att erhålla motsvarande tjänster. Den information, som finns tillgänglig rörande inkomstfördelningen i vårt land, är enligt det angivna betraktelsesättet högst bristfällig som mått på välståndets eller levnadsstandardens fördelning. Ett av de intryck som inkomststatistiken förmedlar är att antalet små inkomsttagare är mycket stort. År 1968 redovisade sålunda nära 2 miljoner personer nettoinkomster (varmed avses inkomster sedan hänsyn tagits till eventuella underskott i vissa förvärvskällor men före kommunalskatteavdraget och andra allmänna avdrag), som var mindre än 10 000 kr. Ett mycket stort antal av dessa var dock inte förvärvsarbetande. För återstoden beror, som framgått av olika undersökningar, den låga inkomsten i stor utsträckning på att den förvär­ vats endast under en del av året. De avsedda personerna har varit sjuka, ge­ nomgått utbildning eller fullgjort värnpliktstjänstgöring, och deras försörj­ ning har således skett på annat sätt. Vidare ingår här många deltidsarbe­ tande. Endast en mindre del av dessa inkomsttagare med mycket låga in­ komster var heltidsarbetande. Av samtliga inkomsttagare redovisade år 1968 ca 2,5 miljoner inkomster mellan 10 000 och 30 000 kr. Det motsvarar hälften av alla inkomsttagare. Ungefär 2,2 miljoner personer med dessa inkomster var förvärvsarbetande, över 30 000 kr. i årsinkomst redovisade ca 650 000 personer, varav det helt övervägande flertalet var förvärvsarbetande. Antalet personer som redovi­ sade mycket höga inkomster eller mer än 100 000 kr. uppgick år 1968 till mindre än 20 000 personer. De slutsatser angående beskattningens fördelningspolitiska uppgifter, som enligt min mening kan dras utifrån den bild som ges av inkomstfördel­ ningen, är följande. En stor del av landets befolkning erhåller fortfarande för ett förvärvsarbete på heltid inkomster, som måste betecknas som låga. Den skattereform jag i det följande kommer att föreslå har byggts upp med det grundläggande motivet att skapa högre levnadsstandard för grupper med inkomster under 30 000 kr. Tyngdpunkten i skattesänkningen för dessa grupper läggs i inkomstskikten 15 000—25 000 kr. där huvudparten av de heltidsarbetande med låga löner torde befinna sig. Jag har därvid också ut­ gått från de krav, som under senare tid ställts från breda folkgruppers sida, att en väsentlig omfördelning av skattebördan bör ske med sikte på att nå

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

en höjd levnadsstandard för de lägre inkomsttagarna. Skattereformen bör dessutom utformas så — och kompletteras med familjepolitiska och social­ politiska åtgärder i vid mening — att flertalet barnfamiljer därutöver får en ytterligare förstärkning av sin levnadsstandard. Samtidigt visar statistiken över inkomstfördelningen, att utjämningen trots allt i vårt land gått så långt, att det inte finns något stort antal höga inkomsttagare från vars inkomster man med höjda inkomstskatter helt och hållet eller ens till betydande del kan finansiera skattesänkningar för lägre inkomsttagare. Detta gäller i all synnerhet när man tar hänsyn till de skat­ ter, som redan i dag belastar de högre inkomsterna, och sålunda utgår från den efter skatt disponibla inkomsten. Skatteomläggningen och övriga reformer som föreslås kommer att leda till ett skattebortfall netto och kostnadsökningar på tillsammans drygt 4,5 mil­ jarder kr. Av den del av de enskildas inkomster som ligger över 30 000 kr. återstår med dagens skatteuttag sammanlagt 4 ä 5 miljarder kr. i inkomster efter skatt. Det innebär för att exemplifiera att man för att finansiera re­ formen enbart över den direkta beskattningen skulle behöva ta i anspråk samtliga inkomster till den del de översteg 30 000 kr. Eftersom en sådan skattepolitik inte är realistisk, maste finansiei ingsfrågan lösas på annat sätt. Förutom en viss skärpning av inkomstskatten pa högre inkomster och höjda skatter på större arv och förmögenheter blir därför den huvudsakliga finansieringskällan en höjning av mervärdeskat­ ten. Det innebär att alla konsumenter är med och betalar för skatterefor­ men, men att inkomsterna från mervärdeskatten återförs till de lägre in­ komsttagarna genom sänkta inkomstskatter och höjda sociala förmaner i en sådan omfattning, att slutresultatet blir en väsentlig höjning av deras levnadsstandard.

Individuell beskattning

Jämsides med debatten om skattepolitikens uppgifter i strävan till ökad ekonomisk jämlikhet har krav rests på en annan reform av vårt skattesy­ stem. Det gäller de nuvarande olikheterna i beskattningen av individerna beroende på deras civilstånd och kön. Från många håll har anförts, att det inte längre är vare sig rimligt eller rättvist att ensamstående har högre skatt och kraftigare marginalbeskattning än gifta i samma inkomstlägen. Enligt denna uppfattning bör sådana skillnader i individernas beskattning undanröjas, särskilt när det gäller inkomster av förvärvsarbete. En annan sak är att via skattesystemet och socialpolitiken hänsyn bör tas till det slag av försörjningsbörda som barnen utgör. Den tekniska undersökningen rörande olika metoder för renodlad eller modifierad individuell beskattning har nu genomförts av familjeskatteberedningen. Undersökningen har skett med förutsättningen av oförändrat

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 71

totalt uttag av inkomstskatt. De alternativ beredningen lagt fram visar med andra ord vilken fördelning av skattebelastningen mellan olika kategorier som skulle bli resultatet om nuvarande inkomstskatt togs ut genom indivi­ duell beskattning i stället för genom sambeskattning i förening med frivil­ lig särbeskattning. Remissbehandlingen av familj eskatteberedningens be­ tänkande har bland de myndigheter och organisationer som yttrat sig visat en klart positiv inställning till principen om individuell beskattning. En beskattning som i väsentliga hänseenden är oberoende av kön och ci­ vilstånd är enligt min mening naturlig i dagens samhälle. Som familj eskatteberedningen framhållit har nuvarande sambeskattningsregler sin grund i en gången tids arbetsförhållanden, som gav begränsade utkomstmöjligheter för gifta kvinnor. Den beroendeställning, som sambeskattningen gett den gifta kvinnan, bör inte längre accepteras. Det förslag till individuell be­ skattning, som här framläggs, innebär dels att den gifta kvinnan, som gjort ett uppehåll i sitt förvärvsarbete, vid återinträde i förvärvslivet får åtnjuta ett rejält tilltaget skattefritt bottenbelopp, lika stort som mannens, dels att hennes beskattning blir oberoende av storleken på mannens inkomst. Övergången till individuell beskattning syftar även till en rättvisare för­ delning av skattebelastningen mellan gifta och ogifta inkomsttagare. Det bör dock framhållas, att det här är fråga om en skatteomfördelning av ett piåncipiellt sett annat slag än i den del av reformen, som syftar till att om­ fördela skatterna mellan höga och låga inkomsttagare. Om syftet med en individuell beskattning skall nås, innebär det att en skatteutjämning måste ske mellan gifta och ogifta, oberoende av inkomstens storlek. En sådan ut­ jämning kan å ena sidan göras så, att de ogifta får samma skattebelastning som de gifta nu har. Det innebär för alla ogifta en skattelättnad som är be­ tydande redan vid låga inkomstlägen och som blir än större vid högre in­ komster. Det skattebortfall som därigenom skulle uppstå för det allmänna blir emellertid för stort för att kunna tolereras. Utjämningen kan å andra sidan ske så att de gifta beskattas enligt de regler som nu gäller för ogifta. Det ger en väsentlig skärpning för alla gifta som f. n. sambeskattas, dvs. för ca 93 % av alla familjer. Inte något av dessa alternativ är således rea­ listiskt. Den individuella beskattningen bör i stället avvägas så, att de åsyf­ tade fördelningspolitiska verkningarna uppkommer, nämligen lägre skatt än nu för både gifta och ogifta i lägre inkomstlägen och skatteskärpning i de höga inkomstlägena. En naturlig följd härav blir att skattelättnaderna blir störst i den kategori som i dag är hårdast beskattad, dvs. ogifta utan barn. Jag har tidigare angett att huvudsyftet med skattereformen är att åstad­ komma en höjd levnadsstandard för de breda lagren av vårt folk. Sänkta skatter för de ensamstående är i allt väsentligt i linje med denna målsätt­ ning. Ca 93 % av de ensamstående redovisar enligt inkomststatistiken in­ komster under 30 000 kr. och 74 % inkomster under 20 000 kr. Det bör dock erinras om vad som framgått av det föregående, nämligen att många av de

72 Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970

låga inkomster som redovisas beror på att inkomsten förvärvats bara under en viss del av året eller genom deltidsarbete. Detta torde i alldeles särskilt hög grad gälla gruppen ensamstående, där huvudparten av de studerande, värnpliktiga och ungdomar med korttidsarbete samt många pensionärer torde återfinnas. En fullständig övergång till individuell beskattning kan dock inte genom­ föras under rådande förhållanden. Den nya skalan för det statliga skatte­ uttaget bör konstrueras så att den, frånsett de högsta inkomstlägena, medför en lägre sammanlagd skatt än den som f. n. gäller för ogifta men något hög­ re än den som gäller för gifta. I många äktenskap kompenseras skattehöj­ ningen för de gifta av de förbättringar som den individuella beskattningen medför när båda makarna förvärvsarbetar. I andra äktenskap är det emel­ lertid omöjligt att kompensera en skattehöjning genom att den make, som hittills inte haft inkomst, går ut i arbete. Vårdnaden av barn och anhöriga hindrar i många fall att båda makarna förvärvsarbetar. På många orter sak­ nas dessutom arbetstillfällen för båda makarna. Med hänsyn härtill måste medan utbyggnaden pågår inom arbetsmarknad och socialpolitik övergången till särbeskattning göras mjukare för familjer där endast ena maken för­ värvsarbetar. Det bör ske genom en särskild reduktion av den skatt som påförs den förvärvsarbetande maken. Konsekvensen av denna skattereduktion, för vars konstruktion jag skall redogöra längre fram, är sålunda att gifta, som har en hemarbetande make, kommer att få lägre skatt än ogifta med samma inkomst. Med hänsyn till de förhållanden, som i dag råder på arbetsmarknaden, och de villkor, som i många fall gäller för gifta kvinnors förvärvsarbete, anser jag dock att detta avsteg från den individuella beskattningens princip kan försvaras. Den sär­ skilda, med äktenskapet förbundna skattelättnad som den föreslagna skatte­ reduktionen innebär, har dessutom den fördelen från fördelningspolitisk synpunkt jämfört med de nu gällande förmånerna i form av dubbla ortsavdrag och lindrigare skatteskala, att lättnaden är i kronor räknat lika stor för alla, oberoende av inkomstens storlek. Därtill kommer att konstruktio­ nen med en reduktion av skattebeloppet ger ett bättre uttryck för karaktä­ ren av familjestöd än ett avdrag som är inbyggt i inkomstskatten. Jag vill erinra om att en omläggning med i praktiken samma effekt och syfte skett en gång tidigare, nämligen när barnavdragen på 1940-talet omvandlades till barnbidrag. I ett väsentligt avseende kommer dock principen om sambeskattning att bibehållas, övergången till individuell beskattning tar, som framgått av det föregående, enbart sikte på arbetsinkomster. De rättviseskäl och de arbets­ marknadspolitiska motiv som kan åberopas för en individuell beskattning har sin utgångspunkt i att inkomsten skall vara intjänad genom förvärvs­ arbete. Några sådana skäl kan inte anföras när det gäller kapitalinkomster. I de flesta familjer torde förmögenhetsinnehavet och dess avkastning, även

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 73

om det formellt är uppdelat mellan makarna, utgöra ett gemensamt under­ lag för familjens levnadsstandard. En särbeskattning av kapitalinkomster kan dessutom, just på grund av den ofta formella uppdelningen av förmö­ genheten mellan makarna, utnyttjas för eu nedsättning av skatten på förmögenhetsavkastningen, som det knappast från fördelningspolitiska syn­ punkter ter sig motiverat att möjliggöra. Sambeskattningen av kapitalin­ komster föreslås bli genomförd på så sätt, att vid skatteberäkningen dessa inkomster påförs den av makarna, som har den högsta arbetsinkomsten.

Övriga förslag Jag har redan angett — som ett av huvudmålen för skattereformen — att den förutom sänkta skatter bör leda till en ytterligare förstärkning av levnadsstandarden för flertalet barnfamiljer. Däri räknar jag även in en­ samstående med hemmavarande barn. Den kompletterande standardför­ bättringen avses i första hand ske genom en höjning av de allmänna barn­ bidragen med 300 kr. från f. n. 900 kr. till 1 200 kr. för barn och år. Vidare har ytterligare åtgärder ansetts böra vidtas för att förbättra de ensamståen­ de vårdnadshavarnas ekonomiska situation. Det bör i första hand ske ge­

nom en höjning av bidragsförskotten. De utgår f. n. för ett barn med 30 %

av basbeloppet eller för år räknat med 1 890 kr. Detta avses att höjas till 40 % av basbeloppet, vilket i dagsläget motsvarar 2 520 kr. för barn och år. Dessutom bör åldersgränsen för bidragsförskotten höjas från 16 till 18 år. De här redovisade förslagen har tidigare anmälts denna dag. Samman­ lagt kommer barnfamiljerna genom höjningar av dessa och andra bidrag -— det förlängda barnbidraget och studiebidragen —- att tillföras ytterligare nära 700 milj. kr. i ökade transfereringar, räknat för helt år. Som en del av det förstärkta stödet till barnfamiljerna bör även ses föl­ jande ändringsförslag i skattelagstiftningen. Det första gäller fosterbar­ nens ställning i beskattningshänseende. F. n. har fosterbarn inte samma ställning som egna barn, adoptivbarn eller styvbarn, vare sig vid inkomst­ beskattningen eller vid arvs- och förmögenhetsbeskattningen. Jag föreslår nu att fosterbarnen skall jämställas med de egna barnen samt adoptivoch styvbarn i inkomst- och förmögenhetsskattehänseende i de fall där fosterlega eller annan ersättning än allmänt barnbidrag, förlängt barnbi­ drag, studiehjälp och bidragsförskott inte utgår. I arvsskattehänseende avser jag att anmäla denna fråga i annat sammanhang denna dag. Ett an­ nat ändringsförslag avser det belopp i avdrag för nedsatt skatteförmåga som utgör maximum för oförsörjda barn i fall där existensminimum bevil­ jas. Dessa avdragsmaximum är f. n. 1 000 kr. för varje oförsörjt barn. Jag föreslår att beloppet höjs till 1 500 kr. Ett ytterligare förslag i syfte att stärka stödet till barnfamiljer är att höja maximibeloppet för underhåll till icke hemmavarande barn från 1 000 kr. till 1 500 kr. Dessutom avses ålders­ gränsen i detta fall höjas från 16 till 18 år.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Till en del är givetvis det ökade stödet till barnfamiljerna en kompensa­ tion för de höjda levnadskostnader, som höjningen av mervärdeskatten förorsakar. De höjda barnbidragen utgör emellertid till största delen en di­ rekt inkomstförstärkning, som ger barnfamiljerna möjligheter till en stan­ dardhöjning i och med att reformen genomförs. Det kan visserligen göras gällande, att de allmänna barnbidragen legat oförändrade sedan år 1965, och att prisstegringar inträffat under den mellanliggande perioden. Barnbi­ dragen kan emellertid inte ses isolerade från det övriga familj estödet. Un­ der denna period har nämligen barnfamiljerna tillförts ökat stöd på andra vägar och till avsevärda belopp. Sålunda reformerades moderskapspenningen år 1967 och bostadstilläggen till barnfamiljerna år 1969, varigenom stödet till barnfamiljerna ökat i en omfattning, som i stort sett motsvarar en höj­ ning av de allmänna barnbidragen med ca 150 kr. Den enda skillnaden lig­ ger däri, att det ökade stödet, bl. a. genom att det utgår i form av bostads­ tillägg, i första band riktats till barnfamiljer i de lägre inkomstlägena. Vi­ dare har en kraftig satsning gjorts för utbyggnaden av servicen för barn­ familjerna, främst när det gäller barntillsyn och social hemhjälp. Statsbi­ dragen till barnstugorna har höjts år 1966, och en ny kraftig höjning före­ slås i årets statsverksproposition. Statsbidrag har införts för kommunala familjedaghem. Den prioritering av insatserna till barnfamiljerna, som däri­ genom skett, torde ha haft ett allmänt stöd i opinionen. Jämsides med reformeringen av inkomstbeskattningen föreslås vissa för­ ändringar av förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvobeskattningen. För­ slaget följer samma huvudlinjer som den här redovisade reformen. Vissa lättnader föreslås sålunda för mindre förmögenheter och arv medan där­ emot skatterna höjs för de större arven och förmögenheterna. Förslag i des­ sa hänseenden läggs fram i en särskild proposition. De ökade skatteintäk­ ter, som ändringen av kapitalbeskattningen medför, har bidragit till finan­ sieringen av den sänkta inkomstskatten. Den organisatoriska förändringen av skattemyndigheterna samt den kraftiga förstärkningen av deras kontrollresurser som nyligen förelagts riks­ dagen skall ses som ett led i den pågående reformeringen av skattesyste­ met. Det är helt självklart att en reform som syftar till en jämnare inkomst­ fördelning måste innehålla åtgärder som syftar till att förhindra att stora grupper undgår beskattning av en betydande del av inkomsten. Samtidigt är det naturligtvis ur statsfinansiell synpunkt viktigt att skattemyndigheterna förstärks.

Skattereformens medel

För att nå de med skattereformen åsyftade effekterna i den direkta be­ skattningen måste en avsevärd omläggning ske av det nuvarande inkomst­ skattesystemet. Jag skall här i korthet beskriva de medel som använts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 75

För inkomsttagare med små och medelstora inkomster är kommunal­ skatten sedan länge den största skatteposten. Den omfördelning av skatte­ bördan som är ett av huvudmålen för skattereformen måste således ta sikte 1 första hand på åtgärder för att lätta det kommunala skattetrycket. Detta bör ske genom en höjning av det kommunala ortsavdraget, som f. n. är 2 250 kr. för ensamstående utan barn och 4 500 kr. för gifta tillsammans och för ensamstående med barn. Genom avtrappning av ortsavdraget i de högre inkomstlägena kan det höjas kraftigt för små och medelstora in­ komster utan att leda till alltför stort bortfall av skatteunderlag för kom­ munerna. Mitt förslag innebär att det kommunala ortsavdraget höjs till 4 500 kr. och att detta avdrag utgår till alla inkomsttagare, oberoende av civilstånd. Det blir därmed lika stort som de grundavdrag, som gäller vid den statliga beskattningen. Avdraget bör utgå med det angivna beloppet

upp till en inkomst på 30 000 ler. men därefter reduceras med 20 % av den

överstigande inkomsten. Avdraget är således helt borta vid en inkomst av 52 500 kr. I samband med omkonstruktionen bör avdraget ges en annan och efter dyrortsgrupperingens avskaffande riktigare benämning, nämligen grundavdrag. Det skattebortfall som kommer att drabba kommunerna bl. a. till följd av det höjda grundavdraget kan uppskattas till totalt ca en miljard kr. för helt år räknat i 1971 års löneläge. Det är avsikten att kommunerna skall erhålla full kompensation för detta skattebortfall. Någon effekt på de kom­ munala skatteinkomsterna får det minskade skatteunderlaget dock inte förrän år 1973 med de avräkningsmetoder för kommunalskatten som f. n. tillämpas. Däremot inträffar ett omedelbart bortfall av preliminärskatt, som minskar statens skatteintäkter redan fr. o. m. år 1971. Förslag kom­ mer att senare läggas fram om formerna för kompensationen till kommu­ nerna. Skattereformen tar emellertid sikte på lättnader även såvitt avser den statliga inkomstskatten. I första hand har det gällt att vid utformningen av den nya skatteskalan undanröja de nuvarande olikheterna i beskattningen av individerna beroen­ de på civilstånd. F. n. finns två skatteskalor, en strängare för ensamstående utan barn och en lindrigare för gifta och ensamstående med barn. Vill man nå fram till en individuell beskattning av arbetsinkomster bör samma skala gälla för samtliga individer, således oberoende av civilstånd. Detsamma bör gälla ortsavdraget. Avdraget bör av praktiska skäl ha samma storlek och konstruktion som det kommunala och benämnas statligt grundavdrag. Den nya skalan för det statliga skatteuttaget har konstruerats så att den, som jag tidigare nämnt, frånsett de högsta inkomstlägena, ger lägre sam­ manlagd skatt än den som f. n. gäller för ogifta men något högre än den som gäller för gifta. Detta gäller framför allt i lägre och medelhöga inkomst­ lägen. I de övre inkomstskikten har skatteskalan avvägts så, att skatte-

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

sänkningen för ogifta successivt blir allt mindre och vid mycket höga in­ komster övergår i skatteskärpningar. För en kategori betyder emellertid en skatteomläggning efter dessa linjer, att skärpningar av inkomstskatten skulle inträda redan vid ganska låga in­ komster om inte särskilda åtgärder vidtogs. Det gäller de familjer, där både före och efter reformens ikraftträdande bara en av makarna förvärvsarbetar. Jag har redan anfört, att en skatteskärpning för sådana familjer i de läg­ re inkomstlägena inte kan accepteras. För att undvika en sådan effekt före­ slås att en helt ny typ av skatteavdrag införs i form av en reduktion av den slutliga skatten för gift inkomsttagare, där maken helt saknar inkomst. Skattereduktionen kan i princip ses som en ersättning för den rätt som nu föreligger för gifta att helt eller delvis tillgodoräkna sig den andra ma­ kens ortsavdrag i de fall denna saknar inkomst eller har en så låg inkomst, att ortsavdraget inte helt kan utnyttjas. Därför bör skattereduktionen utgå till sitt fulla belopp endast så länge den andra maken helt saknar arbetsin­ komst. Om den andra maken har arbetsinkomst bör reduktionen avtrappas i relation till i vad mån denna kan utnyttja sitt grundavdrag. Skattereduk­ tionen bör uppgå till maximalt 1 800 kr., vilket i medelinkomstlägen mot­ svarar den skattenedsättning som uppstår på grund av det nya grundavdra­ get på 4 500 kr. Efter hand som den andra maken får egna inkomster mins­ kas reduktionsbeloppet. Vid fullt utnyttjande av grundavdraget, dvs. när den andra maken har en taxerad inkomst av 4 500 kr., upphör reduktionsrätten. Reduktionen utgår å andra sidan med fullt belopp oberoende av in­ komstens storlek, när bara en av makarna har inkomst. Den beskrivna skattereduktionen bör utan avtrappning utgå även till en­ samstående med barn under 18 år, eftersom de f. n. beskattas enligt samma regler som gifta. Jag vill här också nämna att den nuvarande skyldigheten för gift person att betala sjukförsäkringsavgift för make som saknar beskattningsbar in­ komst avses bli avskaffad. Denna fråga kommer att anmälas av chefen för socialdepartementet. Genom skattereduktionen och bortfallet av den ena makens sjukförsäk­ ringsavgift uppnås väsentliga skattelättnader för familjer där bara en av makarna förvärvsarbetar samtidigt som förvärvsarbetande av alla katego­ rier kan beskattas efter en ensartad skatteskala och med i övrigt identiska skatteregler. Härifrån bör dock göras ett undantag, som motiveras av om­ sorg om barnfamiljerna. Jag föreslår således att förvärvsavdraget bibehålls men omkonstrueras i vissa avseenden. Förvärvsavdrag medges f. n. i princip endast gift kvinna som har arbets­ inkomst. Avdraget är, när kvinnan har hemmavarande barn under 16 år,

300 kr. plus 25 % av inkomsten, dock högst 3 000 kr.

Förvärvsavdraget är inte en typ av avdrag som i princip passar in i ett individuellt beskattningssystem. Med hänsyn till de ogynnsamma verkning­ ar för familjer med hemmavarande barn som ett avskaffande helt av för-

Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970 77

värvsavdraget skulle medföra, synes det övergångsvis ofrånkomligt att bi­ behålla avdragstypen. En omarbetning av förutsättningarna för avdragsrätten bör dock ske. Anknytningen till inkomsttagarens kön bör försvinna. Båda makarna bör ha arbetsinkomster och hemmavarande barn för att avdraget skall få åtnjutas. Avdraget bör tillkomma den som har de lägsta arbetsinkoms­ terna. Förvärvsavdraget bör dock få åtnjutas även av ensamstående med hemmavarande barn under 16 år. Avdragsbeloppets maximum bör sänkas till 2 000 kr. Den nya, gemensamma skatteskalan har vidare i sin utformning påver­ kats av en annan förändring som jag föreslår i skattesystemet. Jag anser således att det avdrag som f. n. medges vid den statliga inkomsttaxeringen för kommunalskatter bör avskaffas för fysiska personer. Detta avdrag har tidigare motiverats med att det i viss utsträckning utjämnade de olikheter i den sammanlagda skattebördan för individerna, som härrörde ur de star­ ka variationerna i de kommunala skattesatserna. Här har emellertid förut­ sättningarna i grund förändrats under senare hälften av 1960-talet. Sedan de statliga bidragen för kommunal skatteutjämning införts har skillnader­ na i den kommunala utdebiteringen kraftigt minskat. Glesbygdskommu­ ner med svagt skatteunderlag har i stort sett samma utdebitering som stä­ der och tätorter i övrigt, vilket kommer att accentueras i takt med kommun­ sammanläggningen. Någon geografisk uppdelning av områden med hög resp. låg kommunalskatt föreligger knappast längre. Visserligen finns det fortfarande kommuner med mycket låg kommunalskatt liksom sådana med en utdebitering som ligger väsentligt över genomsnittet. Över 80 % av lan­ dets befolkning bor emellertid i kommuner, där utdebiteringen med mindre än 2 kr. avviker från medelutdebiteringen för år 1970, som är 21 kr. Det tidigare giltiga motivet för kommunal skatteavdraget har således av­ sevärt förlorat i styrka. Därtill kommer att avdraget leder till att höjningar av kommunalskatten drabbar de enskilda inkomsttagarna i olika grad be­ roende på deras inkomst. De lägre inkomsttagarna får i dag i allmänhet vid­

kännas en höjd utdebitering till 100 %, medan de högre inkomsttagarna får

en så avsevärd reduktion av den statliga inkomstskatten, att de endast be­ talar en mindre del av den kommunala skattehöjningen. Jag anser inte att dessa skillnader i skattebelastningen mellan olika invånare i en och samma kommun kan försvaras. För att få en mera likartad effekt vid förändringar i det kommunala skatteuttaget bör avdragsrätten för kommunalskatter slo­ pas. Jag vill understryka att kommunalskatteavdragets avskaffande har för­ anlett hänsynstagande vid utformningen av den nya statliga inkomstskatte­ skalan. Skattesatserna i de inkomstlägen, som påverkas genom att inte om­

fattas av det schabloniserade avdraget, ligger 20 å 25 % lägre än de skatte­

satser som annars bort tillämpas. Härigenom får tillräcklig hänsyn anses ha tagits till att avdraget slopas. För att kompensera invånarna i kommuner med särskilt hög kommunalskatt avser jag emellertid att utöka möjlighe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 79

Beräkningarna av den beloppsmässiga effekten av inkomstbeskattningens omläggning liksom av mervärdeskattens höjning är osäkra och beloppen har därför avrundats. Vid beräkningarna har hänsyn ej tagits till de ökade skat­ teintäkter som kan följa av en ökad förvärvsverksamhet hos gifta kvinnor.

Reformens verkningar

De förändringar av de enskilda inkomsttagarnas skatt och levnadsstan­ dard i olika inkomstlägen, som skattereformen leder till, redovisas i ett an­ tal tabeller och ett diagram, som torde få bifogas statsrådsprotokollet i det­

ta ärende som bilaga 1. Jag vill här med några exempel belysa konsekven­

serna i olika hänseenden. Jag begränsar mig först till de ändringar som in­ träffar i den direkta beskattningen, statlig såväl som kommunal och med hänsyn tagen även till folkpensions- och sjukförsäkringsavgiften. Jag har därvid räknat med en kommunal utdebitering av 21 kr., vilket är den ge­ nomsnittliga utdebiteringen för år 1970.

En gift inkomsttagare vars make saknar inkomst får sänkt direkt skatt

upp till en årsinkomst av drygt 40 000 kr. De största skattesänkningarna in­ träffar för årsinkomster i skiktet 16 000 till 20 000 kr., där sänkningen upp­ går till ca 1 300 kr. För hela intervallet av låga och medelstora inkomster, dvs. mellan 12 000 och 30 000 kr., uppnås skattelättnader, som varierar mel­ lan 1 000 och 1 300 kr. per år. I inkomstlägena över 40 000 kr. inträffar skattehöjningar. De är till en början måttliga, knappast 300 kr. vid en års­ inkomst av 50 000 kr., men stiger sedan till ca 1 000 kr. vid inkomster på 100 000 kr. och ca 5 700 kr. vid inkomster på 200 000 kr. Jag har tidigare klargjort, att övergången till en gemensam skatteskala innebär ganska väsentliga skattesänkningar för den kategori, som f. n. är

hårdast beskattad, nämligen de ensamstående ntan hemmavarande barn under 16 år. För deras del innebär reformen sänkt skatt upp till årsinkoms­

ter på 100 000 kr. Den största skattesänkningen inträffar vid årsinkomster på ca 30 000 kr., där den uppgår till ca 1 850 kr. Jag vill dock samtidigt erinra om att gifta, där endast en av makarna för­ värvsarbetar, ändå i fortsättningen kommer att betala lägre skatt än en ogift i samma inkomstläge. Den särskilda skattereduktionen till familjerna är lika stor i samtliga inkomstlägen och uppgår till 1 800 kr., dvs. beloppet för den reduktion på slutskatten som jag tidigare beskrivit.

För den i dag av sociala skäl skattemässigt mest gynnade kategorin, en­ samstående med barn under 16 år, innebär övergången till den nya, gemen­

samma skatteskalan relativt mindre skattelättnader än för de tidigare nämn­ da. Dessa skattebetalare får dock sänkt skatt upp till inkomster över 35 000 kr. De största lättnaderna inträffar vid inkomster mellan 16 000 och 20 000 kr., där skatten sänks med drygt 750 kr. Samtidigt som de direkta skatterna förändras, höjs mervärdeskatten från

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

10 till 15 %. Det betyder höjda levnadskostnader för hushållen. I mina be­

räkningar av de förändringar i levnadsstandard, som skattereformen kom­ mer att leda till, har jag utgått från vissa antaganden om hur prisstegring­ arna påverkar kostnaderna. Jag har också i kalkylerna tagit med vissa av de bidrag till barnfamiljerna, som höjs i samband med skattereformen. Kalkylmetoden kan illustreras med följande exempel. En tvåbarnsfamilj med endast en av makarna i förvärvsarbete antas ha en årsinkomst av 20 000 kr. Den disponibla inkomsten för denna familj, dvs. inkomsten efter skatt ökad med två barnbidrag, uppgår till ca 16 500 kr. Efter frånräkning

av hyra och momsfri konsumtion återstår ca 65 % av den disponibla in­

komsten, dvs. ca 10 700 kr., som drabbas av momshöjningen. Den prissteg­ ring på skattepliktiga vai-or om ca 5,9 %, som kan antas följa av moms­ höjningen, medför således en fördyring av familjens konsumtion med ca 630 kr. Den kompenseras genom sänkningen av den statliga inkomstskatten med 1 290 kr. och höjningen av barnbidragen med 600 kr. Totaleffekten för denna familj blir alltså 1 290 -f- 600 — 630 = 1 260 kr. Det motsvarar den inkomstförstärkning eller standardstegring som familjen får genom skatte­ reformen. I familjer med höga inkomster utgör hyran en mindre andel av konsum­ tionen, vilket torde medföra att en större andel av konsumtionen är momspliktig. Å andra sidan torde det i dessa familjer vara vanligt att en del av den disponibla inkomsten sparas. Även i dessa familjer torde man därför kunna räkna med att ca 65 % av den disponibla inkomsten används för momspliktig konsumtion. När hänsyn tas till de ökade levnadskostnaderna på grund av den höjda indirekta beskattningen men också till effekten på familjens levnadsstan­ dard av ökade transfereringar, blir resultaten följande.

För en gift inkomsttagare utan barn och vars make saknar arbetsinkomst går gränsen för skattesänkningen vid ca 33 000 kr. och för en ensamstående utan barn vid ca 75 000 kr. För såväl den gifta som den ensamstående blir

totaleffekten av skattereformen en skattesänkning om 750—800 kr. vid en årsinkomst om 20 000 kr.

För barnfamiljerna blir verkningarna av skattereformen påtagligt gynn­

sammare på grund av höjningen av barnbidragen. För en gift inkomsttaga­ re med ett barn och där maken saknar inkomst blir totaleffekten av skatte­ reformen en standardhöjning om 1 000 kr. vid 20 000 kronors årsinkomst. Med två resp. tre barn blir höjningen 1 250 resp. 1 550 kr. För tvåbarnsfa­ milj en ligger balanspunkten vid en årsinkomst om 35 000—40 000 kr.

För ensamstående med barn har skattereformen gynnsamma verkningar

upp till inkomstläget 35 000 kr. i de fall där bidragsförskott utgår. För in­ komsttagare med ett barn i inkomstlägena mellan 12 000 och 20 000 kr. blir förbättringen ca 1 000 kr.

Den skattemässiga situationen för två förvärvsarbetande makar blir i

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970 81

flertalet fall väsentligt gynnsammare som ett resultat av att deras inkoms­ ter var för sig beskattas enligt den nya skatteskalan. I de fall där makarna i nuläget sambeskattas uppstår f. n. en extra progressivitetseffekt i och med att makarnas inkomster läggs samman vid skatteberäkningen. Denna ef­ fekt undgås i fortsättningen. Även de makar, vars inkomster är av sådan storlek att de f. n. utnyttjar den frivilliga särbeskattningen och därmed be­ skattas som ensamstående, får lägre skatt på grund av den nya skalan, vil­ ken som framgått av det föregående är lindrigare än den som i dag gäller för ensamstående.

Folkpensionärerna

I finansplanen har jag aviserat även en lättnad i beskattningen av folk­ pensionärer med smärre inkomster vid sidan av folkpensionen. Folkpen­ sionärerna har en i många avseenden gynnad ställning i beskattningsavse­ ende jämfört med övriga inkomsttagare. För de pensionärer som utöver folkpensionen har andra inkomster, s. k. sidoinkomster, kan emellertid i vis­ sa fall uppkomma kraftiga marginaleffekter vid inkomstökningar. Detta problem har varit uppmärksammat en längre tid, och förra året genomfördes provisoriska åtgärder i syfte att komma till rätta med de mest framträdan­ de olägenheterna. Mitt förslag har i huvudsak följande innebörd. Det kommunala bostads­ tillägget, som f. n. är skattepliktig inkomst men på grund av reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga i de flesta fall inte föranleder beskatt­ ningsbar inkomst, avses bli skattefritt. Ensamstående folkpensionär med full folkpension skall kunna ha inkomster vid sidan av folkpensionen upp till 1 500 kr. utan att få beskattningsbar inkomst. Såvitt avser makar är mot­ svarande högsta belopp av sidoinkomsten 2 000 kr. Detta åstadkommes ge­ nom ett extra avdrag, som är beräknat att nå sitt maximum vid nämnda sidoinkomster. Det avtrappas successivt vid högre sidoinkomster än de nu nämnda. Avtrappningen sker med 1/3 av sidoinkomstens ökning. För att nå enkelhet i administrationen avses emellertid det extra avdragets storlek beräknas, inte som nu på sidoinkomstens storlek i förhållande till folkpen­ sionsförmånernas storlek, utan på storleken av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Om man räknar med en folkpension för år 1971 med 6 300 kr. för en ensamstående folkpensionär och 10 000 kr. tillsammans för gifta folkpen­ sionärer, blir innebörden av mitt förslag att en ensamstående folkpensionär kan ha en taxerad inkomst på 7 700 kr. och gifta folkpensionärer en taxe­ rad inkomst på sammanlagt 11 800 kr. innan någon skatt överhuvudtaget uppkommer. Dessutom tillkommer det skattefria kommunala bostadstill­ ägget.

Efter denna allmänna karakteristik övergår jag till att behandla reform­ förslagets detaljer. 6 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 saml. Nr 70

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Inkomstskatten

Allmänna avdrag

Avdrag enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

Skattskyldig får f. n. göra avdrag för sådan sjukförsäkrings­ avgift enligt 19 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring som påförts honom under året före taxeringsåret. Dessa avdrag beräknas till ett belopp av minst 150 kr. eller, om den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt till ett belopp av minst 300 kr. Familjeskatteberedningen har framhållit att de sjukförsäkringsavgifter som nu påförs regelmässigt överstiger schablon­ beloppet. Beredningen har därför förordat att schablonberäkningen med dess anknytning till sambeskattningen slopas medan däremot avdragsrätten för faktiskt påförd avgift behålls. Förslaget i denna del har inte mött erin­ ran vid remissbehandlingen. Även jag anser avdragsrätten böra utformas på detta sätt. För folkpensionärerna, som inte påförs någon avgift, innebär förslaget i och för sig en skärpning. Som jag redan påpekat avses emeller­ tid folkpensionärernas skatteförhållanden skola förbättras genom andra åt­ gärder, som jag skall redovisa närmare i det följande. Slopandet av avdragsrättens minimibelopp föranleder en redaktionell ändring av bestäm­ melserna om beskattning av sjukförsäkringsavgift som restitueras, avkor­ tas eller avskrivs. Som jag tidigare nämnt avses den nuvarande skyldigheten för gift att betala sjukförsäkringsavgift för make som saknar beskattningsbar inkomst bli avskaffad. Ändringen är, såsom framhållits av utredningen om definitiv källskatt, till fördel från källskatteteknisk synpunkt. Denna fråga anmäls av chefen för socialdepartementet i annat sammanhang. Den uppbördstekniska bestämmelsen i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953:272) kan således upphävas.

Skattskyldig som under beskattningsåret utgett underhåll till barn under 16 år som inte varit hemmavarande får göra avdrag med 1 000 kr. för varje sådant barn. Beloppet skall dock styrkas med intyg från barna­ vårdsnämnd, barnavårdsman eller kommunal förtroendeman. I fråga om avdraget har familj eskatteberedningen ifrågasatt en uppräk­ ning med hänvisning till sambandet mellan avdraget och de bestämmel­ ser som finns om ändring av underhållsbidrag med hänsyn till penning­ värdets förändring. Jag delar beredningens uppfattning att en uppräkning av avdraget är påkallad och föreslår att beloppet 1 000 kr. höjs till 1 500 kr. Förslaget bör ses som ett led i åtgärderna att stärka barnförsörjarnas si­ tuation. Samtidigt vill jag erinra om att tidigare denna dag anmälts ett för­ slag om höjning av bidragsförskotten från 1 890 till 2 520 kr. per år och av åldersgränsen för rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år. I anslutning

Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970 83

till det sistnämnda bör också åldersgränsen i fråga om rätten till avdrag för underhållsbidrag höjas från 16 till 18 år. Bestämmelsen om krav på intyg från barnavårdsnämnd, barnavårdsman eller kommunal förtroendeman har vållat vissa olägenheter i tillämpningen. På många håll är det svårt för den skattskyldige att skaffa de intyg som krävs med hänsyn till avstånd, öppettider o. d. Jag föreslår att kravet mild­ ras på det sättet att underhållsskyldigheten skall styrkas med skriftligt intyg eller annat bevis. Det får då bli den skattskyldiges ensak att ordna bevis­ ningen på det för honom lämpligaste sättet. Samtidigt behålls möjligheten att förebygga missbruk av avdragsrätten. Som bevis bör kunna godtas dom eller avtal om underhållsskyldighet jämte kvitto på betalt belopp eller in­ tyg från trovärdig person.

De här föreslagna ändringarna i avdragsrätten föranleder ändring av 35 § 1 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. första stycket a) kommunalskat­ telagen (1928: 370; KL).

Förvärvsavdrag

Rätten till förvärvsavdrag knyter sig till inkomst av eget arbete beträf­ fande inkomstslagen jordbruksfastighet, rörelse och tjänst. Till en början finns avdragsrätt för gift kvinna utan hemmavarande barn under 16 år som levt tillsammans med sin man och som haft inkomst av jordbruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors värde, inkomst av rörelse i vilken hon varit verksam i ej blott ringa omfattning eller inkomst av eget arbete. Avdragsbeloppet är i samtliga nu nämnda fall 300 kr. Har kvinnan dessutom hemmavarande barn under 16 år får hon i fråga om inkomst av rörelse eller eget arbete göra avdrag med 300 kr. jämte 25 % av inkomsten, sammanlagt dock med högst 3 000 kr. Är det fråga om jordbruksinkomst får hon göra avdrag med ett belopp som svarar mot vär­ det av arbetsinkomsten, dock med högst 1 000 kr. Vidare kan nämnas den avdragsrätt som föreligger för ensamstående med hemmavarande barn under 16 år. Denna avdragsrätt följer samma regler som gäller för gift kvinna med barn och inkomst av rörelse. Härjämte föreligger rätt till förvärvsavdrag i fråga om jordbruks- och rörelseinkomst vid fall av s. k. faktisk sambeskattning. Gift man utan hem­ mavarande barn under 16 år som levt tillsammans med sin hustru får åt­ njuta förvärvsavdrag med 300 kr. Förutsättningen är att hustrun utfört ar­ bete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr. Finns hemmavarande barn under 16 år får mannen åtnjuta avdrag med belopp motsvarande vär­ det av hustruns arbetsinsats, dock med högst 1 000 kr. Familj eskatteberedningen har föreslagit att förvärvsavdraget slopas i al­ la tre altex-nativen. För att i alt. 3 få en mjuk övergång från det nuvarande systemet har beredningen emellertid utformat det i alternativets konstruk­ tion ingående skatteavdraget och -tillägget så att effekten i viss mån över- 6f Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 70

84 Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

ensstämmer med förvärvsavdragets. Slopandet av förvärvsavdraget har i stort sett accepterats av remissinstanserna. I ett par yttranden har emeller­ tid framhållits att ett förvärvsavdrag behövs för att skapa jämställdhet mellan familjer med och ntan barn. Förvärvsavdragen har, utom i fall av ensamstående med hemmavarande barn under 16 år, anknutits till sammanlevnad mellan makar eller därmed likställda skattskyldiga och kan inte som jag tidigare understrukit sägas höra hemma i ett system med renodlat individuell beskattning. Ett slopande av avdragen är värdefullt också från förenklingssynpunkt, som framhål­ lits vid remissbehandlingen. Att helt avskaffa förvärvsavdragen i och med genomförandet av den här föreslagna skattereformen skulle emellertid in­ nebära betydande skatteskärpningar absolut sett och i fråga om marginal­ skatt. Jag är därför inte beredd att f. n. helt slopa förvärvsavdragen, men reglerna bör omarbetas och förenklas. Mitt förslag, som jag f. ö. antytt i det föregående, innebär följande. Har makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft arbetsinkomst får den make som haft den lägsta in­ komsten åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget uppgår i fråga om inkomst av

rörelse till 25 % av nettointäkten och i fråga om tjänst till 25 % av in­

komsten, i båda fallen dock högst till 2 000 kr., dvs. en minskning av det nu gällande maximibeloppet med 1 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kr. Även för ensamstående med barn under 16 år bör avdraget behållas. Reglerna överensstämmer liksom nu med dem som gäller för gift kvinna med inkomst av rörelse. För gifta som driver jordbruk eller rörelse med biträde av andra maken (faktisk sambeskattning) föreslås att avdrag medges med värdet av med­ hjälpande makens arbetsinsats, dock högst 1 000 kr., dvs. samma belopp som f. n. Även här är förutsättningen att makarna har minderåriga barn i hem­ met. Någon minsta beloppsgräns som mått på medhjälpande makens arbets­ insats synes dock inte behövlig. Avdragsrätten förutsätter sålunda i fråga om gifta att båda makarna har inkomst av arbete medan det f. n. är tillräckligt om hustrun har sådan in­ komst. Vidare krävs att familjen har hemmavarande barn under 16 år. En ändring av denna innebörd ligger i linje med förvärvsavdragets syfte att skapa rättvisa mellan familjer med en och två förvärvsarbetande. I fall där båda makarna har förvärvsarbete och familjen har minderåriga barn upp­ kommer regelmässigt en merkostnad jämfört med familjer där bara ena maken förvärvsarbetar. Merkostnaden hänför sig till den barntillsyn som måste ordnas då båda föräldrarna är borta från hemmet. I avvaktan på en ytterligare utbyggnad av samhällets barnstöd på bidrags- och serviceområ­ det bör denna merkostnad liksom hittills beaktas vid beskattningen i viss utsträckning. Förslaget innebär vidare att förvärvsavdragets exklusiva anknytning till

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 85

hustrun slopas. Ändringen är en naturlig konsekvens av övergången till individuell beskattning. Sänkningen av maximibeloppet och slopandet av det fasta bottenbeloppet 300 kr. får ses mot bakgrunden av den föreslagna ändringen av övriga komponenter i inkomstskattesystemet. De nya reglerna om grundavdrag och den enhetliga skatteskalan gynnar makar som båda förvärvsarbetar. För att få en lämplig avvägning av skatten för denna kategori bör förvärvs-

avdraget utformas som ett rent kvotavdrag med oförändrat 25 % kvot

och ett maximum av 2 000 kr. För ensamstående med barn uppväger för­ bättringar inom andra delar av systemet mer än väl reduktionen av förvärvsavdraget. För de faktiskt sambeskattade bör avdragsmaximum behål­ las. Förslaget i fråga om förvärvsavdraget rymmer också några ändringar av mer teknisk karaktär. Som förutsättning för avdragsrätt gäller som nämnts att fråga är om arbetsinkomst. Till arbetsinkomst avses skola hänföras all inkomst av tjänst utom periodiskt understöd samt inkomst av jordbruks­ fastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Denna bestämning ansluter i sak till de bestäm­ melser om arbetsinkomst som f. n. finns i anvisningarna till 2 § förord­ ningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar. Med denna bestämning blir förutsättningen för förvärvsavdrag enligt förslaget densamma som gäller för att inkomst skall beskattas individuellt. Det är enligt min mening naturligt och praktiskt att i dessa två hänseenden an­ knyta till samma inkomstbegrepp. Materiellt sett innebär det sagda en viss vidgning av området för avdragsrätt. Sålunda avses enligt förslaget pension och liknande skola utgöra arbetsinkomst med rätt till förvärvsavdrag me­ dan förvärvsavdrag f. n. inte medges från pensionsinkomst. I praktiken tor­ de dock denna utvidgning inte få större betydelse, eftersom förvärvsavdragen i den nya konstruktionen förutsätter hemmavarande barn under 16 år. En annan förändring är att kvotavdraget beräknas på grundval av netto­ intäkten vid inkomst av jordbruk och rörelse och inte som nu på inkoms­ ten i förvärvskällan. Härigenom undviks att förvärvsavdraget på grund av reglerna om procentavdrag kan bli lägre vid kommunaltaxeringen än vid statstaxeringen. Bestämmelsen om att avdraget inte får överstiga inkomsten i förvärvskällan avses dock skola behållas. En specialregel torde behövas för det sällsynta fall att båda makarna har lika stora inkomster. Avdraget bör i detta fall medges åt den yngsta maken.

Som framgått av det sagda görs i fråga om förvärvsavdrag skillnad mel­ lan arbetsinkomst och inkomst som inte härrör av arbete. Terminologiskt skulle begreppet arbetsinkomst passa väl i bestämmelserna om förvärvsav­ drag. Behov föreligger emellertid av en samlande term även för inkomster av annat slag än arbetsinkomster. Skälet härtill är att, som jag förut nämnt

86 Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

och skall beröra ytterligare i det följande, sambeskattning avses skola ske även i fortsättningen för dessa andra slag av inkomster. Termen kapital­ inkomster för nu åsyftade inkomster är olämplig med hänsyn till att de inte alltid är att hänföra enbart till inkomstslaget kapital. Termen sidoinkomster, som används i nyssnämnda förordning om skatteberäkning i vissa fall för makar, är också olämplig i KL, eftersom termen sidoinkomster används för att beteckna inkomster, ofta arbetsinkomster, vid sidan av folkpension. En term som kan övervägas är särinkomster. Eftersom emellertid just dessa inkomster skall sambeskattas kan jag inte heller acceptera denna term. Jag har i stället valt att beteckna arbetsinkomsterna som A-inkomster och öv­ riga slag av inkomster som B-inkomster. Definitionen har i övrigt sin lämp­ liga plats i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI). Det sagda föranleder ändring i 46 § 3 mom. KL.

Kommunalskatteavdraget

Vid taxering till statlig inkomstskatt föreligger f. n. rätt till avdrag för sådan allmän kommunalskatt som påförts den skattskyldige under året före taxeringsåret. Detta avdrag skall dock beräknas till ett belopp av minst 2 250 kr. eller, för makar som levt tillsammans under beskattningsåret, för dem båda gemensamt minst 4 500 kr. Sistnämnda belopp tillämpas även i fråga om ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. Jag har tidigare redogjort för skälen till varför jag anser att kommunal­ skatteavdraget bör avskaffas. Från fastighetsägarhåll har framhållits att de höjda taxeringsvärdena efter 1970 års allmänna fastighetstaxering skulle innebära en ytterligare skatteskärpning för fastighetsägare om avdragsrätten slopades. Man har härvid åsyftat de fall där fastigheten ger en avkastning understigande 2 % av taxeringsvärdet, det s. k. garantibeloppet. Beträffande dessa fastigheter räknas vid kommunalbeskattningen inkomsten alltid ha uppgått till åt­ minstone ett belopp motsvarande garantibeloppet. I prop. 1970: 49 har före­ slagits de åtgärder som ansetts behövliga för att motverka skatteeffekterna för fastighetsägarna av de höjda taxeringsvärdena. Kommunalskatteavdragets slopande föranleder ändring också av vissa regler på intäktssidan. F. n. gäller i fråga om taxeringen till statlig inkomst­ skatt att till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs restituerad, av­ kortad eller avskriven allmän kommunalskatt i den mån denna påverkat storleken av avdrag för sådan skatt som åtnjutits vid tidigare års taxering­ ar. I de fall avdragsrätt inte föreligger bör någon beskattning av restitue­ rad, avkortad eller avskriven kommunalskatt inte ske. Vad jag anfört i nu aktuellt avseende föranleder ändring av 2 § första stycket, 4 § 1 mom. första stycket och 6 § 1 mom. a) SI. 4 § 1 mom. tredje stycket SI kan upphävas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 87

Grundavdrag

Ortsavdragen uppgår f. n. till 2 250 kr. för ensamstående utan hemma­ varande barn under 18 år samt till 4 500 kr. för makar och sådana ensam­ stående som haft hemmavarande barn under 18 år. Avdragen medges från all inkomst. För rätten till fullt ortsavdrag krävs att den skattskyldige varit bosatt i landet under hela beskattningsåret. Har han varit bosatt här endast en del av beskattningsåret reduceras ortsavdraget. Familj eskatteberedningen har i fråga om alt. 3 föreslagit att grundav­ drag skall avräknas enbart mot inkomst av arbete. Inkomst av kapital och liknande avses alltså inte berättiga till grundavdrag. I alt. 2 räknas med en typ av grundavdrag som differentieras med hänsyn till de skattskyldigas ålder. Gift inkomsttagare med hemmamake skall om denna nått viss ålder få ett extra grundavdrag. Alt. 3 har vid remissbehandlingen tillstyrkts i endast ett fåtal yttranden. Konstruktionen av grundavdrag har därvid inte berörts särskilt. I dessa ytt­ randen uttalas emellertid att alternativets bestämmelser är komplicerade var­ vid bl. a. torde ha åsyftats den uppdelning av inkomster som måste göras på grund av grundavdragsreglerna. Det helt övervägande antalet remissinstan­ ser har dock avstyrkt alt. 3. Beträffande differentiering av grundavdragen med hänsyn till inkomst­ tagarnas ålder har en praktiskt taget enig remissopinion ställt sig avvisan­ de. Som jag berört tidigare bör skattesystemet innehålla regler som undan­ tar existensminimum från beskattning. Från rent teknisk synpunkt är bär olika metoder tänkbara. En möjlighet är att arbeta in ett fritt bottenbelopp i skatteskalan, i en annan att medge avdrag från skatt i stället för avdrag från inkomst. I stort sett kan effekten bli densamma oavsett vilka regler som väljs. De två nu angivna kan dock bereda vissa svårigheter vid den kommunala beskattningen med hänsyn till de olika utdebiteringssatserna och till att inkomster i en del fall skall beskattas i olika kommuner. Från praktisk synpunkt har den hittills tillämpade metoden med grundavdrag från inkomst avgjorda fördelar. Jag förordar därför att grundavdrag be­ hålls inom skattesystemet. Vid högre inkomster kan emellertid en åsyftad avvägning av skatten erhållas utan grundavdragen. Dessa bör därför redu­ ceras successivt vid stigande inkomst över en viss nivå. Avdragen bör givetvis medges individuellt och utan hänsyn till civilstånd. Familj eskatteberedningens förslag att medge grundavdrag endast från arbetsinkomst har betydande nackdelar i administrativt hänseende. En differentiering av grundavdragen med hänsyn till inkomsttagarnas ålder har tämligen enhälligt avvisats av remissinstanserna. Jag finner därför inte någon anledning att föreslå något sådant. I fråga om grundavdragen innebär mitt förslag följande. Varje skatt-

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

skyldig får åtnjuta ett individuellt avdrag, s. k. g r u n d a v d r a g, på 4 500 kr. I den mån grundavdraget inte kan utnyttjas av gift skattskyldig får det inte, i motsats alltså till det nuvarande ortsavdraget, avräknas på makens inkomster. Däremot bör det få avräknas efter samma principer som nu gäller från den skattskyldiges inkomster i annan kommun än hemortskommunen. Såväl vid den kommunala som den statliga inkomsttaxeringen avtrappas grundavdraget när den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten över­ stiger 30 000 kr. Avtrappning bör ske med 20 % av den del av nämnda in­ komst som överstiger 30 000 kr. Grundavdraget är därmed helt borta vid en inkomst av 52 500 kr. Fullt ortsavdrag förutsätter f. n. bosättning i Sverige under hela beskatt­ ningsåret. Avser bosättningen kortare tid än hela beskattningsåret, medges endast reducerat ortsavdrag. Även grundavdraget bör i princip minskas, om bosättningen här i landet varat endast kortare tid under beskattningsåret. De i det föregående föreslagna avtrappningsreglerna ger upphov till vissa komplikationer. Jag vill därför föreslå en metod för minskning av grundav­ draget med hänsyn till bosättningstidens längd som är enklare i tillämpning­ en än nu gällande regler för minskning av ortsavdrag. Bosättning här mer än halva året bör medföra rätt till fullt grundavdrag, som skall avtrappas med hänsyn till den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten i enlighet med huvudregeln. Bosättning här under kortare tid än halva beskattnings­ året bör medföra rätt till ett grundavdrag som i princip är en tolftedel av fullt grundavdrag, dvs. 375 kr., för varje hel kalendermånad eller del därav som den skattskyldige varit bosatt här. Det belopp som man därvid erhåller bör emellertid avtrappas om den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten överstiger 15 000 kr. Avtrappningen bör ske med en femtedel av det över­ stigande beloppet. Grundavdragsbeloppen bör av praktiska skäl avrundas. Avrundningen bör ske uppåt till helt tiotal kronor. I detta sammanhang vill jag nämna att det beträffande skattskyldig som erlagt sjömansskatt finns en bestämmelse om begränsning av ortsavdrag liknande den här aktuella regeln om begränsning av grundavdrag. Bestäm­ melsen finns i 48 § 2 mom. femte stycket KL. Jag avser att återkomma till det materiella innehållet i denna regel i samband med den proposition om ändring av sjömansbeskattningen som jag ämnar anmäla senare. De här behandlade reglerna om grundavdrag berör 48 § 2—4 mom. samt 52 § 1 mom. KL och 8 § SI. Åtskilliga följdändringar blir också behövliga. Här kan nämnas särskilt anvisningarna till 48 § KL i vad de avser beräkning av ortsavdrag för makar om någon av dem erlagt sjömansskatt. Anvisningar­ na blir i denna del överflödiga och kan avskaffas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 89

Extra avdrag

F. n. kan skattskyldig, vars skatteförmåga är väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra när­ stående än barn, för vilka den skattskyldige fått åtnjuta barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, få ett avdrag utöver ortsavdraget, ett s. k. extra avdrag, för nedsatt skatteförmåga. Avdraget skall avpassas efter omständigheterna men får inte överstiga 6 000 kr. Även i det fall att den skattskyldiges inkomst, sedan skatten dragits av, understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig om­ ständighet, kan den skattskyldige få extra avdrag. I detta fall får beloppets maximum, 6 000 kr., ökas med högst 1 000 kr. för varje oförsörjt barn. Genom grundavdraget, som föreslås bli 4 500 kr. för varje skattskyldig med inkomster under 30 000 kr., ökas utrymmet för medgivande av extra avdrag när det gäller ensamstående utan barn. Som ett led i stärkandet av barnfamiljernas ställning finns det enligt min mening skäl att höja maxi­ mibeloppet avseende oförsörjda barn i existensminimifallet till 1 500 kr. för varje sådant barn. Ändring bör ske i 50 § 2 inom. tredje stycket KL. Även folkpensionärer har i regel rätt att åtnjuta avdrag för nedsatt skatte­ förmåga. Frågan om folkpensionärernas beskattning återkommer jag dock till i det följande med hänsyn till de särskilda problem som är förknippade härmed.

Makars beskattning

Ett av skatteförslagets huvudsyften är som nämnts att få till stånd en individuell beskattning av makar. Som jag nämnde inledningsvis avser den individuella beskattningen emellertid enbart arbetsinkomster. Beträffande kapitalinkomst och liknande bör sambeskattningen behållas. Sambeskattningen kan dock inskränkas till att avse taxeringen till statlig inkomstskatt eftersom den eftersträvade progressionseffekten på kapital­ inkomsterna bara uppkommer där. Familjeskatteberedningen har föresla­ git en metod enligt vilken beskattningen av sådan inkomst sker ”på toppen” av den största arbetsinkomsten i familjen. Skatten fördelas sedan på ma­ karna efter förhållandet mellan deras kapitalinkomster. Förslaget att endast arbetsinkomster skall beskattas individuellt kräver en uppdelning av inkomsterna i arbetsinkomst och övrig inkomst vid statstaxeringen. Familjeskatteberedningen har för sitt alt. 3 diskuterat gräns­ dragningen mellan de båda inkomsttyperna. Inkomster från jordbruk och rörelse skall enligt beredningen hänföras till arbetsinkomst bara om arbets­ insatsen varit betydande, lägst 300 kr. Vid remissbehandlingen har denna

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1970

gränsdragning föranlett delade meningar. Förutom den principiella invänd­ ningen att sambeskattningen inte bör bibehållas för något inkomstslag har gjorts gällande såväl att avgränsningen av arbetsinkomsterna varit alltför snäv som att den varit för vid. Enligt min mening krävs en gränsdragning som är enkel i tillämpningen samtidigt som den ger tillfredsställande resultat i materiellt hänseende. Den gränsdragning som f. n. gäller enligt bestämmelserna om frivillig särbeskattning har fungerat tillfredsställande i praktiken. Till arbetsinkomst hänförs, som jag tidigare nämnt, enligt dessa bestämmelser inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse om den skattskyldige varit verksam i för­ värvskällan i ej blott ringa omfattning samt inkomst av tjänst, dock inte periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § KL. Annan inkomst är enligt reglerna sidoinkomst. Inkomst av jord­ bruksfastighet eller rörelse hänförs i sin helhet antingen till arbetsinkomst eller till sidoinkomst. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet, där jord­ bruket helt eller till huvudsaklig del varit utarrenderat, torde förhållande­ na ofta vara sådana att inkomsten av fastigheten inte är hänförlig till ar­ betsinkomst. Om den skattskyldige i sådana fall exempelvis aktivt tagit del i skogsbruk på fastigheten genom eget arbete eller genom direkt arbetsled­ ning, får enligt bestämmelserna nettointäkten när den till övervägande del härrör från inkomst av skogsbruket i sin helhet anses utgöra arbetsin­ komst. Inkomst av jordbruksfastighet som åtnjutits av den som inte är bo­ satt på fastigheten eller egendom sambrukad med fastigheten och vars hu­ vudsakliga inkomst är av annat slag än inkomst av jordbruksfastighet får inte hänföras till arbetsinkomst oavsett om jordbruket är utarrenderat eller ej. Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital utgör f. n. sidoinkomst. Härjämte finns en regel om en s. k. frigräns, av in­ nebörd att makars sidoinkomster skall hänföras till arbetsinkomster om de tillsammans inte överstiger 1 000 kr. Jag finner lämpligt att behålla den nu återgivna gränsdragningen mellan arbetsinkomst och sidoinkomst, varvid av skäl som jag tidigare redovisat bör ske ändring i terminologiskt avseende. Arbetsinkomsterna bör benäm­ nas A-inkomst och sidoinkomsten B-inkomst. Till den s. k. frigränsen åter­ kommer jag i det följande. Den beskattningsbara inkomsten är f. n. vad som återstår sedan den taxe­ rade inkomsten minskats med ortsavdraget och, under vissa förhållanden, avdrag för nedsatt skatteförmåga. Denna regel avses skola behållas i prin­ cip, dock med den ändringen att termen ortsavdrag byts ut mot grundavdrag. När det gäller personer som skall sambeskattas måste emellertid, som jag nyss antytt, framräknas var för sig beskattningsbar A-inkomst och beskatt­ ningsbar B-inkomst. En sådan uppdelning innebär givetvis ett visst merarbete vid deklaration och taxering. Det är därför väsentligt att systemet utfor­ mas så att uppdelningen inte behöver ske i flera fall än som är nödvändigt

Knngl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970 91

och att dessutom administrationen blir så enkel som möjligt. Familjeskatteberedningen har anvisat en metod enligt vilken grundavdrag inte skulle få ske från kapitalinkomst, dvs. från B-inkomst. Allmänna avdrag skulle avräknas i första hand från arbetsinkomst och därefter från annan in­ komst. Underskott i förvärvskälla där överskott skulle ha utgjort kapital­ inkomst skulle dock i första hand dras av från annan kapitalinkomst. Den­ na beräkningsmetod har vid remissbehandlingen kritiserats såsom kompli­ cerad. Även jag finner denna metod för invecklad. I stället vill jag föreslå en annan lösning. Den överensstämmer till huvuddragen med den metod fa­ miljeskatteberedningen förordat men är betydligt enklare. Mitt förslag in­ nebär att B-inkomst hos gift skattskyldig vid statstaxeringen beskattas på toppen av den största A-inkomsten i familjen. En närmare redogörelse för konstruktionen lämnas i en inom finansdepartementet upprättad PM som

torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

Familj eskatteberedningen har i sitt sambeskattningssystem för kapitalin­ komst inte räknat med någon frigräns av det slag som nu finns inom den frivilliga särbeskattningen. F. n. gäller att kapitalinkomst på högst 1 000 kr. för makarna sammanlagt av praktiska skäl betraktas som arbetsin­ komst. Vid remissbehandlingen har flera av de taxeringstekniska instan­ serna framhållit de administrativa fördelarna med en frigräns och att en sådan gräns om möjligt bör vara större än den som nu tillämpas. Jag delar uppfattningen att en frigräns är lämplig vid sambeskattningsförfarandet. Om gränsen sätts till 2 000 kr. torde sambeskattningen kunna undvikas i flertalet fall där den annars hade skett för smärre kapitalinkomster. Jag förordar alltså att B-inkomster till ett belopp av högst 2 000 kr. sammanlagt för makarna hänförs till A-inkomsterna för att underlätta administratio­ nen. Denna frigräns bör emellertid gälla enbart vid skatteberäkningen och inte vid bedömningen av frågan om rätt till förvärvsavdrag, som enligt vad jag tidigare framhållit förutsätter rena A-inkomster. De föreslagna sambeskattningsreglerna föranleder särberäkning av be­ skattningsbar A- resp. B-inkomst i de fall då den make som har den lägsta A-inkomsten också har B-inkomst. I andra fall är en sådan beräkning onö­ dig. Det torde emellertid vara praktiskt lämpligt att göra en uppdelning i fråga om A- resp. B-inkomsten i samtliga fall där båda makarna har stat­ ligt taxerad inkomst. Denna uppdelning ingår som ett led i taxeringen. Ma­ kar som båda har inkomster bör därför i deklarationen på lämpligt sätt markera huruvida de anser inkomsten vara av det ena eller det andra sla­ get. Erfarenheterna från den frivilliga särbeskattningen visar att det i prak­ tiken i helt övervägande antalet fall är självklart huruvida en inkomst är A- eller B-inkomst. Uppdelningen i deklarationen kommer därför inte att bli alltför betungande för de skattskyldiga. Inte heller behöver de nya reg-

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

lerna i normalfallet medföra något större mått av merarbete för taxerings­ nämnderna. Jag påminner om att frågan blir aktuell huvudsakligen beträf­ fande inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. I någon mån måste uppmärksamhet riktas också på inkomstslaget tjänst, eftersom periodiska understöd och liknande periodiska intäkter, som är B-inkomst, deklareras som inkomst av tjänst. Den nyss berörda regeln om frigräns minskar ytter­ ligare antalet fall av merarbete. Den individuella beskattningen av makar är inte renodlad utan rymmer vissa sambeskattningsinslag. Med hänsyn härtill har jag inte funnit skäl att föreslå ändring av reglerna om avräkning mellan makar av underskottsav­ drag och andra allmänna avdrag. De nu behandlade reglerna om äkta makars beskattning föranleder änd­ ring i 52 § KL samt 9 § och 11 § 1 mom. SI. Det bör nämnas i detta sammanhang att förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar, dvs. reglerna om frivillig särbeskattning, bör upphävas. I det föregående har jag förutskickat att jag finner skäl att i beskattnings­ hänseende jämställa fosterbarn, för vilka fosterlega eller annan er­ sättning än barnbidrag och bidragsförskott inte utgår, med skattskyldigs egna barn eller adoptiv- eller styvbarn. Med fosterbarn förstås enligt 46 § barnavårdslagen (1960: 97) barn under 16 år, som vårdas och fostras i annat enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, som har vårdnaden om barnet. När det gäller beskattningen bör självfallet de åldersgränser som finns i skatteförfattningarna gälla i stället för den gräns som föreskrivs i barnavårdslagen. Bestämmelsen om fosterbarn bör tas in i 65 § första stycket KL. Den kommer därigenom att gälla även statlig in­ komstskatt med hänsyn till 3 § första stycket SI och statlig förmögenhets­ skatt med hänsyn till 1 § tredje stycket förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt. Förhållandena för fosterbarn i arvsskattehänseende av­ ser jag att anmäla i annat sammanhang denna dag.

Skatteskalan

F. n. utgår statlig inkomstskatt för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av de grund­ belopp som anges i 10 § 1 mom. SI. Två skilda skatteskalor tillämpas för dessa grundbelopp, en lindrigare för gift person och andra skattskyldiga som har ortsavdrag på 4 500 kr. och en strängare för övriga kategorier skattskyldiga. Grundbeloppet enligt skatteskalorna har återgetts i det före­ gående (s. 47). Uttaget av statlig inkomstskatt bestäms av riksdagen särskilt varje år och har under en lång följd av år varit 100 % av grundbeloppet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 93

Skatteskalorna är progressiva, dvs. skatteuttaget ökar med stigande in­ komster. Även om uttaget bestäms till mer än 100 % av grundbeloppet be­ gränsas skatteuttaget till 65 %. Skatteskalorna är avvägda med s. k. tudelning för den del av makars årsinkomst som inte överstiger ca 35 000 kr. Med tudelning avses att ma­ karnas skatt skall motsvara skatten för två ensamstående som vardera har hälften av makarnas sammanlagda inkomst. Genom denna ordning undviks att skatten för två personer, som gifter sig, blir högre efter giftermålet än den var före. Ett av huvudsyftena med den här föreslagna reformen bär, som jag tidi­ gare betonat, varit att genomföra en individuell beskattning av makar. Det är då naturligt att slopa ordningen med skilda skatteskalor för gifta och ogifta. I stället införs en enda skala, gemensam för alla de kategorier av skattskyldiga som är aktuella i detta sammanhang. Med hänsyn till att det högsta grundbeloppet vid ett hundraprocentigt skatteuttag innebär en beskattning av 54 % av beskattningsbar inkomstdel bör detta maximum gälla i stället för som nu 65 %, vilken senare procent förklaras av att den beräknas på en beskattningsbar inkomst reducerad med avdrag för kommunalskatt. Den nya skatteskalan bör få sin plats i 10 § 1 mom. SI.

Folkpensionärerna

Folkpension och kommunalt bostadstillägg är enligt gällande regler skat­ tepliktig inkomst och hänförs till intäkt av tjänst. Med hänsyn till reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga uppkommer emellertid inte beskatt­ ningsbar inkomst för folkpensionär som inte har andra inkomster än folk­ pension och kommunalt bostadstillägg. Har folkpensionären inkomster vid sidan härav, s. k. sidoinkomster, eller förmögenhet kan emellertid be­ skattningsbar inkomst uppkomma när sidoinkomsten eller förmögenheten nått en viss storlek. Jag har i det föregående redogjort för de anvisningar som riksskattenämnden meddelat för tillämpningen av reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga. Dessa regler, såvitt gäller folkpensionärer, är av provisorisk natur. Som jag framhållit i det föregående föreslogs förra året åtgärder i syfte att komma till rätta med de ofördelaktiga ekonomiska konsekvenser som kan inträffa för folkpensionärer med sidoinkomster un­ der vissa omständigheter. Olägenheterna sammanhänger med reglerna för avtrappning av det kommunala bostadstillägget. Genom sammanträffande av dessa avtrappningsregler och reglerna för minskning av avdraget för nedsatt skatteförmåga vid ökade sidoinkomster kan det inträffa att en folk­ pensionär får ringa reellt ekonomiskt utbyte av en sidoinkomsthöjning. Jag har närmare utvecklat problemet i prop. 1969: 95 (s. 8). I samma proposi­ tion förutskickades att frågan om folkpensionärernas skatteförhållanden

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

skulle tas upp i samband med översynen av skattereglerna för låginkomst­ tagare i allmänhet. Mitt förslag syftar till en lindring av de s. k. marginaleffekterna för folk­ pensionärer med sidoinkomster och till en förenklad administration. En stor del av de nuvarande olägenheterna sammanhänger med följande två omständigheter, nämligen att det kommunala bostadstillägget i hög grad varierar i storlek från kommun till kommun och att det avtrappas vid sti­ gande inkomster. Från skattesynpunkt torde det innebära en avsevärd förenkling att ställa bostadstilläggen utanför skattesystemet, dvs. göra dem till skattefri inkomst. Detta kan ske eftersom kommunalt bostadstilllägg är behovsprövat och inte avser annat än att högst täcka bostadskost­ naden för en folkpensionär. Reglerna för tilläggets avtrappning ger redan i sig själva tillräcklig garanti för att skattefriheten inte får åtnjutas i för höga inkomstlägen. Det första ledet i mitt förslag avseende folkpensionärer­ na innebär således skattefrihet för det kommunala bostadstillägget utan undantag. Beträffande avdraget för nedsatt skatteförmåga är det f. n. visserligen inte maximerat för folkpensionärer. En förutsättning för att det skall få åtnjutas är dock att den skattskyldiges inkomst till icke obetydlig del ut­ gjorts av folkpension. När han haft sidoinkomst jämkas avdraget i förhål­ lande till omständigheterna. Med hänsyn till dessa bestämmelser och deras tillämpning i praktiken blir — eftersom det kommunala bostadstillägget betraktas som folkpension — i fall där sidoinkomsterna är lika stora av­ draget mindre för den folkpensionär som har det lägre kommunala bostads­ tillägget. Avdragsreglernas konstruktion är således mindre lyckad. Enligt min uppfattning bör redan den omständigheten att folkpension åtnjuts berättiga till avdrag för nedsatt skatteförmåga. Storleken av dessa avdrag bör inte som nu vara beroende av förhållandet mellan folkpensions­ förmån och sidoinkomst utan på den till statlig inkomstskatt taxerade inkomstens storlek. Jag har funnit att en taxerad inkomst av högst 7 700 kr. för ensamstående folkpensionär bör berättiga till avdrag för nedsatt skatteförmåga av sådan storlek att beskattningsbar inkomst inte skall upp­ komma. Med hänsyn till det föreslagna grundavdraget och schablonavdra­ get i förvärvskällan behövs ett avdrag för nedsatt skatteförmåga på 3 200 kr. Vid full folkpension, som under år 1971 kan beräknas till 6 300 kr. för ensamstående, motsvarar detta en sidoinkomst av 1 500 kr. utan att skatt uppkommer. De nu gällande tabellerna medger i detta hänseende högst 1 200 kr. I den mån folkpensionen inklusive pensionstillskott kommer att överstiga 6 300 kr. bör den nyssnämnda inkomstgränsen på 7 700 kr. lik­ som det då utgående extra avdraget på 3 200 kr. justeras uppåt i samma mån så att sidoinkomster på upp till 1 500 kr. förblir skattefria. Såvitt avser makar — utgångspunkten är här en folkpension av 10 000 kr. — kan sidoinkomsterna för makarna tillsammans enligt mitt förslag stiga till 2 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 95

kr. utan att skatt skall uppkomma. Detta innebär att de får fullt avdrag för nedsatt skatteförmåga vid en taxerad inkomst av upp till 11 800 kr. Avdraget uppgår i detta fall till 2 800 kr. Om i stället bara den ena maken har inkomst uppkommer beskattningsbar inkomst för honom på 4 500 kr., beroende på att han inte får utnyttja den andra makens grundavdrag. Skat­ ten på detta belopp uppgår till omkring 1 350 kr. men kommer att reduce­ ras till noll genom den skattereduktion som jag skall behandla i det föl­ jande. Vid taxerade inkomster över 7 700 kr. för ensamstående och 11 800 kr. för gifta folkpensionärer bör avdraget för nedsatt skatteförmåga reduceras. Avtrappningen av avdraget bör ske med 1/3 av inkomstökningen. Innebör­ den härav är att något avdrag inte längre medges när den taxerade inkoms­ ten uppgår till 17 300 kr. för ensamstående och 20 200 kr. för gifta folkpen­ sionärer. Förslagets effekter kan utläsas närmare ur tabell, som torde få

bifogas statsrådspx-otokollet i detta ärende som bilaga 2.

Det här föreslagna systemet för beskattning av folkpensionärernas sidoinkomster är betydligt enklare att administrera än det nuvarande. Som nu bör avdraget för nedsatt skatteförmåga medges ex officio, alltså utan sär­ skilt yrkande av den skattskyldige. En ytterligare förenkling kan ske om den särskilda bestämmelse avskaffas som säger att avdraget skall jämkas om den skattskyldige mot låg avgift vistats på sjukhem eller annan anstalt eller om hans levnadskostnader rönt inverkan av annan därmed jämförlig omständighet. Denna jämkningsregel torde ha liten betydelse i praktiken. Som jag har nämnt i den föregående redovisningen för nuvarande ord­ ning har riksskattenämnden i sina anvisningar också berört frågan om in­ verkan av förmögenhet på storleken av avdraget för nedsatt skatteförmåga. Direkta regler härom saknas i KL. Emellertid får förekomst av förmögen­ het anses utgöra sådan särskild omständighet som enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket KL kan föranleda annan bedömning av frågan om rätt till avdrag för nedsatt skatteförmåga än vad som gäller enligt huvudregeln. Frågan om förmögenhetens inverkan på avdragets storlek har anmälts för riksdagen senast år 1968 (prop. 1968: 144 s. 16) i samband med spörsmål om exi­ stensminimum. Riksskattenämndens anvisningar är en följd av riksdags­ behandlingen av denna proposition (BeU 1968:65, rskr 364). Utskottet ansåg i sitt av riksdagen godkända betänkande det angeläget att förmögenhetsgränserna inte sattes så höga att de ledde till en höjning av förmögenhetsgränserna i andra fall av behovsprövning. Utskottet förutsatte dess­ utom att de rekommendationer i anvisningarna bibehålls enligt vilka inne­ hav av egnahemsfastighet eller mindre jordbruksfastighet endast under vissa förutsättningar bör påverka storleken av avdraget. De höjningar av taxeringsvärdena som torde bli följden av 1970 års all­ männa fastighetstaxering leder till automatisk höjning av förmögenheten för de flesta fastighetsägare. För att mildra effekten i skattehänseende av denna

96 Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970

höjning har redan föreslagits vissa åtgärder (prop. 1970:49). Vidare av­ ser jag att denna dag i annat sammanhang anmäla höjning av det skatte­ fria beloppet vid förmögenhetsbeskattningen från 100 000 kr. till 150 000 kr. Jag är medveten om att förekomst av förmögenhet spelar en roll i fråga om en rad inkomstprövade förmåner. Människor med små eller medel­ stora inkomster hör inte drabbas för hårt av den förmögenhetsökning som de höjda fastighetstaxeringsvärdena innebär. På en råd områden överses de bestämmelser i fråga om inkomstprövade förmåner som gäller inverkan av förmögenhet. Tidigare denna dag har anmälts fråga om ändrade regler för inverkan av förmögenhet när det gäller rätten till kommunalt bostadstilllägg till folkpensionärer och barnfamiljer. För egen del anser jag att de förmögenhetsregler som riksskattenämnden nu tillämpar bör ytterligare liberaliseras. En uppjustering av nuvarande gränser synes lämplig. Detta skulle innebära att hänsyn inte tas till förmögenheter under 50 000 kr. samt att avdrag för nedsatt skatteförmåga kan medges till dess förmögenheten inte överstiger 80 000 kr. Liksom hittills bör det få ankomma på riksskatte­ nämnden att meddela anvisningarna. Genom mitt förslag för folkpensionärer blir det inte längre behövligt att fortfarande behålla det undantag i fråga om maximering som nu gäller för avdrag för nedsatt skatteförmåga som tillkommer folkpensionär. Försla­ get föranleder ändring i 50 § 2 mom. fjärde stycket och punkt 2 av anvis­ ningarna till samma paragraf IvL samt 9 § 2 mom. andra stycket SI.

Skattereduktion

Enligt vad jag förordat i det föregående skall grundavdraget vara indivi­ duellt och inte få utnyttjas av andra maken. Jag har inledningsvis under­ strukit att förhållandena kan vara sådana att båda makarna inte kan erhålla förvärsarbete. Jag har också nämnt att behov föreligger av en modifiering av principen om individuell beskattning, som kan möta effekten av att grundavdraget inte får utnyttjas av andra maken, och att detta bör ske genom reduktion av skatten för honom. Familj eskattcberedningen har i sitt alt. 3 föreslagit en sådan reduktion för vissa kategorier skattskyldiga, nämligen gifta och ensamstående med barn. De remissinstanser som särskilt uppehållit sig vid denna fråga har i allmänhet varit positiva. Riksrevisionsverket och riksskattenämnden har emellertid kritiserat idén. Riksrevisionsverket har ansett att metoden är främmande för vårt inkomstskattesystem. Riksskattenämnden har befarat att metoden skulle bli tekniskt komplicerad. En reduktion av den skatt som räknats fram på grundval av inkomst­ skattereglerna är en nyhet för svensk skatterätt. I sammanhanget bortses då från bestämmelserna om begränsning av skatt i vissa fall, den s. k. 80 %regeln, som är av annan karaktär och har annat syfte. En skattereduktion

Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 97

har, i motsats till rätten att utnyttja andra makens grundavdrag, inte degressiv karaktär. Tekniskt sett behöver en metod med skattereduktion inte leda till särskilda svårigheter. Familjeskatteberedningens förslag var mer komplicerat än det förslag jag har i åtanke. Mitt förslag innebär att skattereduktion skall få åtnjutas av den ena ma­ ken så länge den andra makens grundavdrag inte är fullt utnyttjat, dvs. så länge andra maken inte har en statligt taxerad inkomst uppgående till 4 500 kr. Skatten får reduceras med högst 1 800 kr. Reduktion sker med detta belopp så länge den andra maken inte har egen till statlig inkomst­ skatt taxerad inkomst. Så snart den andra maken får sådan inkomst redu­ ceras skatten med ett lägre belopp än 1 800 kr. Det maximibelopp vid vilket reduktion av skatten kan ske skall minskas med 40 % av den andra makens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. När denna inkomst nått 4 500 kr. föreligger inte längre någon rätt till skattereduktion. Reduktion av skatt sker på uppbördsstadiet. Detta innebär att reduktio­ nen helt administreras av lokal skattemyndighet och alltså inte ingår som ett led i taxeringsförfarandet. Förutom själva beräkningen av reduktionen, som dock torde kunna ske maskinellt i ADB-systemet, medför denna ad­ ministration inte något merarbete vid debitering av slutlig skatt för den lokala skattemyndigheten. Denna har även f. n. att ta hänsyn till förhållan­ dena för den skattskyldiges make vid debiteringen av den slutliga skatten. Skattereduktionen ingår i förfarandet vid debitering av slutlig skatt och sker således till följd av de särskilda materiella reglerna om reduktion som ett led i fastställandet av den slutliga skatten. De materiella bestäm­ melserna om reduktion bör ha sin plats i uppbördsförordningen (1953: 272) och inte i förordningen om statlig inkomstskatt, eftersom reduktionen, som jag strax skall belysa ytterligare, avses få göras i fråga om även andra skat­ ter än statlig inkomstskatt. Reduktionsberäkningen ingår i debiteringsbeslutet. Uppstår fel, t. ex. om skatten fastställts utan att reduktionsbestämmelsen iakttagits, kan talan föras mot debiteringsbeslutet enligt de regler som redan finns i uppbördsförordningen. Det kan emellertid tänkas fall där talan inte bör avse debiteringsbeslutet utan i stället taxeringen. Reduktio­ nens storlek är beroende av storleken av den till statlig inkomstskatt taxe­ rade inkomsten hos den skattskyldiges make. Är denna make nöjd med sin taxering — grundavdraget kan ha medfört att beskattningsbar inkomst inte uppkommer — kan dock den skattskyldige själv ha annan uppfatt­ ning om hur stor den statligt taxerade inkomsten för maken egentligen bort vara. Redan i dag torde den skattskyldige under vissa förhållanden ha talerätt såvitt avser makens taxering. Samma talerätt bör föreligga, om den skattskyldige vill föra talan mot makens taxering för att åstadkomma en för honom själv förmånligare skattereduktion. Denna talan är, som framgår av det anförda, ett led i en taxeringsprocess och inte i en uppbördsprocess.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Som jag nyss anfört bör skattereduktion få ske inte endast i fråga om statlig inkomstskatt utan i fråga om alla skatter som tas ut enligt uppbördsförordningen med undantag för tilläggspensionsavgifter, arbetsgivar­ avgifter, allmänna arbetsgivaravgifter och redareavgifter samt annuiteter på avdikningslån och på förskott för avlösning av frälseräntor. Detta inne­ bär att skattereduktion får ske i fråga om statlig inkomstskatt, statlig för­ mögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsavgift, folkpensionsavgift enligt lagen (1962: 398) om finansie­ ring av folkpensioneringen och sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § la­ gen (1962: 381) om allmän försäkring. Skattereduktionen är dock inte av­ sedd att leda till nedsättning av kommun eller annan tillkommande skatte­ medel. Vad som bortfaller vid skatteuppbörden till följd av reduktionen skall helt bäras av staten, som i sin tur gottgör kommuner och andra enligt den utdebitering av skatt som framgår av resp. utdebiteringsbeslut. I det föregående har jag nämnt att skattereduktionen sker vid debitering av den slutliga skatten. Uppbörd av skatt sker emellertid i första hand pre­ liminärt, i huvudsak på två olika sätt, nämligen genom preliminär A-skatt och preliminär B-skatt. Preliminär A-skatt är avsedd för löntagare och liknande kategorier. Skat­ ten utgår i regel med belopp som anges i tabeller, som för varje inkomstår fastställs av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden efter samråd med riksskattenämnden. Undantag finns emellertid, men dessa saknar in­ tresse i sammanhanget. Den preliminära A-skatten inbetalas till statsverket av den skattskyldiges arbetsgivare, som är skyldig att göra avdrag motsva­ rande skatten enligt skattetabell på den skattskyldiges lön. Inbetalningen sker under särskilda uppbördsterminer, till antalet sex under varje upp­ bördsår. Preliminär B-skatt är avsedd för dem som inte skall erlägga prelimi­ när A-skatt, dvs. i huvudsak för jordbrukare, företagare och liknande ka­ tegorier. Preliminär B-skatt utgår i princip med belopp motsvarande den slutliga skatt som påförts den skattskyldige året före inkomståret. Under vissa omständigheter beräknas preliminär B-skatt emellertid med ledning av preliminär taxering. Så är fallet när slutlig skatt tidigare inte varit på­ förd eller när större avvikelser än 20 % är att vänta i förhållande till den slutliga skatt som påförts året före inkomståret. Den preliminära B-skatten inbetalas till statsverket av den skattskyldige själv efter debitering av den lokala skattemyndigheten. Även vid den preliminära uppbörden skall givetvis rätten till skattere­ duktion beaktas. Det ligger i syftet med den preliminära uppbörden att den så nära som möjligt skall ansluta till den slutliga. I fråga om preliminär A-skatt sker detta genom inarbetande i källskattetabellerna. Om prelimi­ när B-skatt fastställs på grundval av föregående års taxering blir skattere­ duktionen automatiskt beaktad genom att föregående års slutliga skatt bil-

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970 99

dar grunden för debiteringen. Sker debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering kan frågan om skattereduktion beaktas ge­ nom särskilt angivande av makens inkomstförhållanden på den preliminä­ ra självdeklarationen. I konsekvens med vad som avses gälla för grundavdragen bör, för att skattereduktion skall få åtnjutas, bosättning här i riket under någon del av beskattningsåret krävas. För det första bör den skattskyldige själv vara bo­ satt här under någon del av beskattningsåret. Eftersom emellertid, när det gäller gift skattskyldig, skattereduktionen är beroende av makens inkomst­ förhållanden och möjlighet att åtnjuta grundavdrag, bör krävas att även maken är bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Har maken varit bosatt här under mindre än hälften av beskattningsåret bör endast halv reduktionsrätt föreligga. Jag har tidigare nämnt att reglerna om skattereduktion bör tas in i uppbördsförordningen. Den materiella bestämmelsen bör tas in i 2 § 4 mom. Den nuvarande lydelsen av 4 mom. kan nämligen slopas av skäl som jag närmare skall beröra i det följande. Vissa ändringar med anledning av reglerna om skattereduktion bör göras i 2 § 2 mom., 4 § 1 och 2 mom., 46 § 2 mom., 70 § samt punkt 3 av anvisningarna till 45 §. I övrigt berörs 4 § 4 mom., 40 § 1 mom. och 49 § 1 mom. av skatteförslaget.

Taxeringsförordningen

Den här föreslagna skattereformen föranleder ändringar också i taxe­ ringsförordningen (1956: 623). Det gäller främst deklarationspliktsgränsen och regler för uppdelning av inkomst i A- och B-inkomst. Dessutom bör vissa ändringar av redaktionell art göras, bl. a. en utmönstring av begrep­ pet samtaxering. Fysisk person skall f. n. avge allmän självdeklaration om hans bruttoin­ komst under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 2 400 kr. Den­ na beloppsgräns gäller under förutsättning att den skattskyldige varit bo­ satt i riket hela beskattningsåret och under denna tid inte betalat sjömans­ skatt. I annat fall inträder deklarationsplikten vid en bruttoinkomst på 100 kr. Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och bott tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till ma­ karnas sammanlagda inkomst. Den beloppsgräns på 2 400 kr. som normalt gäller har bestämts med hän­ syn till de minimiavdrag som tillkommer varje fysisk person, nämligen ortsavdraget på 2 250 kr. och det schabloniserade avdraget för sjukförsäk­ ringsavgift, 150 kr. Inkomster under denna gräns ger regelmässigt inte upp­ hov till beskattningsbar inkomst, vare sig statligt eller kommunalt. Dekla­ ration och taxering är sålunda onödig i dessa fall. Då grundavdraget nu fö-

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

reslås utgöra 4 500 kr. samtidigt som schablonavdraget för sjukförsäkrings­ avgift utmönstras bör deklarationspliktsgränsen för fysiska personer höjas till samma belopp 4 500 kr. Något skäl att höja den nyss nämnda speciella gränsen 100 kr. föreligger inte. Inte heller bör samberäkningsregeln för makar ändras. Skäl finns näm­ ligen för att behålla denna regel. Det nu sagda jämte en konsekvensändring till följd av mitt förslag i annat sammanhang denna dag om ändrad förmögenhetsbeskattning föran­ leder ändring av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen. De uppgifter om personliga förhållanden och inkomstförhållanden som ligger till grund för taxeringen lämnas i den allmänna självdeklarationen. Som jag anfört i avsnittet om makars beskattning fordras en utvidgning av uppgiftsskyldigheten i de fall då kapitalinkomst och liknande hos ma­ kar skall sambeskattas. Uppgiftsskyldigheten i deklarationen bör i dessa fall omfatta också huruvida inkomsterna utgör A- eller B-inkomster vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Den vidgade uppgiftsskyldigheten skall korrespondera med den föreslagna bestämmelsen i 9 § 3 mom. SI och bör gälla enbart de fall där en uppdelning i A- och B-inkomst enligt nämnda regel skall ske vid taxeringen. Jag förordar sålunda att makar som skall taxeras såsom sammanlevande och som båda har inkomst att taxera till stat­ lig inkomstskatt åläggs skyldighet att ange huruvida inkomsten av varje förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst. Föreskrift härom bör tas in i 25 § taxeringsförordningen. För taxeringsnämnd skall föras taxeringslängder, bl. a. inkomstlängd, i vilka förs in de taxeringar som nämnden beslutar. I inkomstlängden an­ tecknas särskilt i fråga om statlig inkomstskatt bl. a. inkomst av olika för­ värvskällor, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräk­ nad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, mins­ kad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla samt taxerad och beskattningsbar inkomst. Upp­ går den enligt SI beräknade taxerade inkomsten till minst 2 400 kr. för en­ samstående och till sammanlagt 2 400 kr. för makar som samtaxeras, skall den beräknade taxerade inkomsten införas även om beskattningsbar inkomst inte uppkommer. Taxeringslängd skall sedan den skrivits under av längd­ föraren anses innefatta taxeringsnämndens beslut. Viss komplettering av uppgifterna i inkomstlängden behövs. Jag förordar att i längden tas in uppgifter där så erfordras om A- och B-inkomst. Vidare bör gränsen för införande av beräknad taxerad inkomst, då beskattningsbar inkomst inte uppkommer, höjas från 2 400 kr. till 4 500 kr. De föreslagna bestämmelserna bör föras in i 68 § taxeringsförordningen. En följd av den nuvarande sambeskattningen av makar är att en ändring av ena makens taxering kan ha betydelse också för andra makens taxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 101

Med hänyn härtill föreskrivs i 105 § taxeringsförordningen att skattedomstol, om ändring görs i en av två samtaxerade makars beskattning, får änd­ ra också andra makens taxering såvitt angår tillämpningen av 52 § 1 mom. KL och 11 § 1 mom. SI. Någon ändring av denna regel i princip är inte påkallad med hänsyn till de sambeskattningsinslag som alltjämt finns i det föreslagna skattesyste­ met. Regeln bör dock utsträckas till att gälla också i fråga om förvärvsavdragen enligt 46 § 3 mom. KL. Som framgått av vad jag förut sagt medges avdraget normalt åt den av makarna som har den lägsta inkomsten. Om skattedomstol ändrar gift skattskyldigs taxering så att förvärvsavdraget bör tillfalla maken bör överflyttning kunna ske utan yrkande därom. En ändring av denna innebörd bör göras i 105 § taxeringsförordningen. Redaktionella ändringar i fråga om begreppen ortsavdrag och samtaxering bör därutöver göras i 70, 72, 73 och 98 §§ taxeringsförordningen.

Mervärdeskatten

Jag har tidigare framhållit, att de förordade ändringarna i inkomstbe­ skattningen och de kompensatoriska åtgärder som föranleds av skattere­ formen i sin helhet medför ett inkomstbortfall och en merkostnad för sta­ ten på tillsammans ca 4,6 miljarder kr. Erforderlig täckning härför är, så­ som också framhållits tidigare, avsedd att ske genom en höjning av mer­ värdeskatten och genom en skärpning av skatten på större arv och förmö­ genheter. Frågan om ändringar i förmögenhetsbeskattningen avses bli be­ handlad i en särskild proposition. Vad jag i det följande ämnar ta upp gäl­ ler således frågan om den höjning av mervärdeskatten som utgör förut­ sättningen för skattereformens genomförande. Vissa andra mervärdeskat­ tefrågor har aktualiserats, bl. a. i skrivelser till finansdepartementet. I allt väsentligt gäller det frågor av mera teknisk natur. Jag har ansett det lämp­ ligast att i detta sammanhang ta upp endast sådana frågor som har ett mera direkt samband med den aktuella höjningen av skatten och att frågor av skatteteknisk natur bör behandlas i en särskild proposition till vårriksdagen. Mervärdeskatten infördes så sent som den 1 januari 1969 och ersatte då den tidigare utgående allmänna varuskatten. Jag torde därför inte här be­ höva närmare gå in på innebörden av en beskattning enligt mervärdeskatteprincipen eller på utformningen av skatten. Jag nöjer mig med att fram­ hålla att skatten utgår enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt (omtryckt 1969: 237) och att den som konsumtionsbeskattning betraktad nära sammanfaller med den tidigare allmänna varuskatten. Övergången till en mervärdebeskattning innebar i allt väsentligt endast en teknisk omlägg­ ning varigenom mervärdeskatteprincipen gjordes tillämplig på den redan 7 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 70

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

gällande allmänna varuskatten. Detta markeras ytterligare av att skatte­

satsen 10 %, som gällde för den allmänna varuskatten, överfördes på mer­

värdeskatten och att beskattningsvärdet även för mervärdeskatten utgörs av vederlaget inklusive skatt. Även i andra hänseenden har mervärdeskat­ ten utformats med särskilt sikte på att ge samma skatteeffekt som den all­ männa varuskatten. Av särskild betydelse härvidlag är att den skatteplikt, som genom övergången till mervärdeskatt infördes för byggnadsentreprenader och andra fastighetsarbeten, har kombinerats med särskilda reduceringsregler i syfte att åstadkomma en mervärdeskatteeffekt i överensstäm­ melse med vad den allmänna varuskatten medförde på sådana arbeten. Varuskatten var konstruerad så att skattebelastningen på entreprenadar­ beten begränsades till den skatt som utgick på entreprenörernas inköp av skattepliktiga varor och tjänster. Reduceringsreglerna för mervärdeskatten syftar till att från beskattning undanta den del av entreprenadsumman som utgör ersättning för arbetskostnader o. d. för att på så sätt även i det nya systemet få en till det skattepliktiga materialvärdet begränsad skattebelast­ ning. Huvudregeln innebär att skatt enligt den gällande skattesatsen utgår

på endast 60 % av det för entreprenaden betingade vederlaget inklusive

skatt. I fråga om arbeten som avser yttre vatten- och avloppsledning, väg, gata, bro, spåranläggning, flygfält, kanal och annan farled samt i fråga om

arkitekttjänster utgår skatt på endast 20 % av vederlaget inklusive skatt.

I praktiken betyder dessa regler vid skattesatsen 10 % att skatt utgår med 6 % resp. 2 % på det faktiska vederlaget inklusive skatt. Uttrycks skatten i procent av priset före skatt motsvarar skattesatsen 10 % ett skattepålägg av 11,11 % och de nämnda reduceringsreglerna ger ett skattepålägg av 6,38 % resp. 2,04 %. Reduceringsregler av nu nämnt slag är inte något nytt som tillkommit vid övergången till mervärdeskatt. En 60 %-regel gällde sålunda för den all­ männa varuskatten på monteringsfärdiga hus och för serveringstjänster. Denna reducering har också överförts på mervärdeskatten och den gäller dessutom för den i mervärdeskattesystemet införda skatteplikten för rumsuthyrning i hotell- och pensionatrörelser. Systemet med reducerade be­ skattningsvärden har valts i stället för att åstadkomma skattereduktioner genom differentierade skattesatser. Genom denna lösning kan en enda skat­ tesats ges generell giltighet. Skatt utgår emellertid inte endast vid omsätt­ ning inom landet utan även vid import av skattepliktiga varor. 60 %-regeln skulle därmed bli tillämplig vid import av monteringsfärdiga hus. Det har ansetts onödigt att tillämpa regeln i detta fall och därför gäller skattesatsen

6 % vid införsel av sådana hus.

Utöver nämnda av praktiska skäl betingade skattesatsdifferentiering har ytterligare en tillkommit genom tidigare beslut av årets riksdag (prop. 1970: 7, BeU 1, rskr 51). Genom detta beslut har mervärdeskatten den 9

februari 1970 höjts från 10 % till 14 % för följande varor, nämligen per-

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 103

sonbilar, motorcyklar, snöskotrar, campingvagnar, fartyg och fartygsmotorer samt televisionsapparater. Räknat på priset före skatt motsvarar skatte­ satsen 14 % ett skattepålägg av 16,28 %. Motivet för denna åtgärd var att motverka en icke önskvärd köprnsh i fråga om dyrare och särskilt efter­ traktade varor under år 1970 inför den generella höjningen av mervärdeskatlen vid årsskiftet 1970/71. Den nu nämnda skattehöjningen regleras i förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vissa varor. Som sär­ skilt påpekats i bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande skall denna förordning givetvis upphöra att gälla samtidigt med att den nu aktuella generella höjningen av mervärdeskatten träder i kraft. Enligt den översiktliga redogörelse för skattereformen, som lämnades i årets finansplan, skulle det för en balansering av reformen från statsfinansiell synpunkt erfordras en höjning av skattesatsen för mervärdeskatten

från 10 % till 14 %. Vid en omläggning av den direkta beskattningen en­

ligt vad som förordats i det föregående ger inte en sådan höjning av mer­ värdeskatten den kostnadstäckning som behövs. Jag har då även beaktat vad de aviserade ändringarna i kapitalbeskattningen och de ändrade regler­ na för villaschablonen betyder. Med hänsyn härtill och då även finanspoli­ tiska skäl kan anföras för en något större höjning av mervärdeskatten än vad skattereformen kräver förordar jag, att skattesatsen höjs till 15 % med verkan fr. o. in. den 1 januari 1971, från samma tidpunkt som skatterefor­

men i övrigt är avsedd att träda i kraft. Skattesatsen 15 % motsvarar ett

skattepålägg om 17,65 % på pris före skatt. Enligt min mening påkallar höjningen av skattesatsen till 15 % ingen ändring av procenttalen för den reducerade beskattningen av byggnadsentreprenader, monteringsfärdiga hus, serveringstjänster, arkitekttjänster m. in. Utan att i detta sammanhang gå in på frågan, om någon ändring bör göras beträffande reduceringsreglernas tillämpningsområde, bör sålun­ da reduktionen till 60 % resp. 20 % av full skatt gälla även efter årsskiftet 1970/71. Vid skattesatsen 15 % ger 60 %-regeln en faktisk skatt av 9 % på priset inklusive skatt eller 9,89 % räknat på pris före skatt. 20 %-regeln ger en faktisk skatt av 3 % på priset inklusive skatt eller 3,09 % på pris exklusive skatt. Härav följer också, att skattesatsen 9 % bör gälla vid im­ port av monteringsfärdiga hus. Nu förordade skattesats justeringar kräver ändring av 13 och 59 §§ förord­ ningen (1968: 430) om mervärdeskatt. Vid en höjning av skatten i enlighet med det anförda bör emellertid i detta sammanhang även uppmärksam­ mas bestämmelserna i 15 § förordningen om skattskyldigs rätt att korrigera skatteredovisningen för uppkomna kundförluster och för lämnade rabatt­ förmåner. Bestämmelserna härom innebär, att förlust på fordran som in­ räknats i skattepliktig omsättning får dras av i redovisningen för den pe­ riod då förlusten uppkommit. Rabatt, återbäring eller bonus som ges ut i efterhand och avser tidigare redovisad skattepliktig omsättning får dras av

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning av utgående skatt, dvs. skatten på egen skattepliktig omsättning. Det bör beaktas att denna rätt till korrigering för i efterhand lämnade rabattförmåner inte om­ fattar s. k. villkorliga rabatter av typen kassarabatt och liknande. Med den nämnda utformningen av bestämmelserna skulle en korrigering för tidigare redovisad skatt, som efter årsskiftet 1970/71 görs för kundför­ lust eller rabatt som är hänförlig till tid före årsskiftet, betyda ett avdrag i skatt enligt den höjda skattesatsen trots att korrigeringen avser omsätt­ ning för vilken skatt redovisats enligt tidigare gällande lägre skattesats. Enligt min mening bör korrigering i dessa fall inte få göras med större belopp än som svarar mot den skatt som redovisats tidigare. Jag förordar därför att bestämmelserna i 15 § förordningen ändras i enlighet härmed. Dessutom förordar jag i förtydligande syfte sådan omskrivning av bestäm­ melserna att därav direkt framgår att de ej gäller för villkorliga rabatter. Härjämte bör ett tillägg göras av innebörd, att kreditnota eller motsvarande handling skall utfärdas för i princip varje kundkreditering som berör redo­ visning av mervärdeskatt för både säljare och köpare. Under hänvisning till vad bevillningsutskottet uttalat i sitt av riksdagen godkända betänkande över förslaget om höjd mervärdeskatt på vissa varor (BeU 1970: 1) bör den nu behandlade generella höjningen av mervärdeskat­ ten gälla utan undantag vid skattepliktig omsättning och införsel för vilken skattskyldighet enligt de allmänna reglerna inträder den 1 januari 1971 eller senare. Författningsförslaget innehåller därför inga andra övergångs­ bestämmelser än att förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vis­ sa varor upphör att gälla vid utgången av år 1970. En höjning av mervärdeskatten enligt vad jag nu förordat kan beräknas medföra en inkomstökning för staten om ca 4 500 milj. kr. för helt år en­ ligt aktuella konsumtionsförhållanden.

Övriga frågor

De ändringar i KL och SI som jag tidigare förordat föranleder konse­ kvensändringar i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. Sålunda bör utmönstras det nuvarande förbudet i 2 § mot att i förlustavdragets belopp räkna in schabloniserat avdrag för kom­ munalskatt. Vidare bör samtaxeringsbegreppet i dess nuvarande innebörd tas bort i 6 § och dess anvisningar. I fråga om folkpensionsavgiften finns f. n., som jag tidigare sagt, sär­ skilda regler för samtaxerade makar. För sådana makar gäller bl. a. att inaximiavgiften 1 500 kr. räknas för dem båda tillsammans. Som en kon­ sekvens av den individuella beskattningen bör de särskilda beräkningsreg-

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 105

lerna beträffande folkpensionsavgiften slopas. Detta föranleder ändring i 3 § lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen.

Ett annat område som berörs av det nu framlagda förslaget är beskatt­ ningen av ackumulerad inkomst. De författningsändringar som fordras i detta hänseende är emellertid delvis tekniskt komplicerade och kräver ytter­ ligare överväganden. Jag avser att senare återkomma härtill. I det sam­ manhanget ämnar jag också ta upp de ytterligare frågor som kan aktuali­ seras genom reformen.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­ rättade förslag till

1 ) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), 2) förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomst­ skatt, 3) lag om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst, 4) lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensione­ ringen, 5) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

6 ) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272), 7) lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623),

8 ) förordning om upphävande av förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt r förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­ ta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Bilaga 1

Med direkt skatt menas i denna bilaga kommunal och statlig inkomstskatt

samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgift. Vid skatteuträkningen, såväl enligt nuvarande regler som enligt förslaget, har räknats med en kommunal

utdebitering på 21,00 kr. per skattekrona, dvs. medelutdebiteringen för år 1970. Den år 1970 för riket genomsnittliga sjukförsäkringsavgiften för anställda har tillämpats. I övrigt har räknats med ett avdrag för intäk­ ternas förvärvande på 100 kr. samt med avdrag för sjukförsäkringsavgiften. Hänsyn till avrundningen av den beskattningsbara inkomsten har tagits ge­

nom att ortsavdragen/grundavdragen förhöjts med 50 kr. Härutöver har vid uträkningen av skatten enligt nuvarande regler vid den statliga taxeringen

räknats med avdrag för kommunalskatten på föregående års inkomst. In­ komsten har härvid antagits öka med 5 % mellan de båda åren och utdebiteringssatsen med 50 öre. Gällande schablonavdrag för sjukförsäkringsav­ gifter och kommunalskatt har tillämpats då detta ställt sig förmånligare för den skattskyldige. Slutligen har reglerna för frivillig särbeskattning tilläm­ pats då dessa medför lägre skatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 107

Tabell 1. Ökning ( + ) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget

Ensamstående

Tabell 2. Ökning (+) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget

Gift man utan eller med barn. Hustrun saknar inkomst

Tabell 3. Ökning (-f ) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget för yardera maken

Makar utan barn. Två inkomsttagare. Endast arbetsinkomster

Ökning (+) eller minskning (—), o

Årsinkomst, kr. Direkt skatt, i kr., enligt Direkt skatt, i kr., enligt oo

nuvarande regler förslaget i kr., av den direkta skatten

mannen kvinnan makarna mannen kvinnan makarna mannen kvinnan makarna mannen kvinnan makarna

a j:

+ 465 —1 352 — 887 o sit

9 7

Tabell 4. Ökning (+) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget för vardera maken

Makar med barn. Två inkomsttagare. Endast arbetsinkomster

Årsinkomst, kr. Direkt skatt, i kr., enligt Direkt skatt, i kr., enligt Ökning ( + ) eller minskning (—), nuvarande regler förslaget1 i kr., av den direkta skatten

mannen kvinnan makarna mannen kvinnan makarna mannen kvinnan makarna mannen kvinnan makarna

a j:

9 7

Då makarna har lika stora inkomster har kvinnan tillgodoräknats förvärvsavdraget.

no Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1970

Tabell 5. Ökning ( + ) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget

Ogift med barn under 16 år

Tabell 6. En jämförelse av den direkta skatten enligt förslaget för olika kategorier skattskyldiga

Årsinkomst, Direkt skatt, i kr., för kr.

1 Under förutsättning att kvinnan har lägre inkomst än mannen. Förvärvsavdraget avses nämligen enligt förslaget skola tillkomma den av makarna som har den lägsta arbetsinkomsten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 111

Tabell 7. Tabell utvisande skatteeffekten vid giftermålets ingående dels enligt nuvarande regler dels enligt förslaget. Inga barn

Mannens Kvinnans Makarnas sammanlagda direkta skatt, i kr., enligt årsin- g årsin­ komst, komst, nuvarande regler förslaget kr. kr. före efter skillnad före efter skillnad gifter­ gifter­ gifter­ gifter­ målet målet målet målet

1 2 3 4 5 6 7 8

12 000 0 3 391 2 195 —1 196 2 870 1 070 —1 800

16 000 5 209 3 823 —1 386 4 333 2 533 —1 800

20 000 7 090 5 275 —1 815 5 785 3 985 —1 800

30 000 12 169 9 545 —2 624 10 319 8 519 —1 800

40 000 17 790 14 509 —3 281 16 111 14 311 —1 800

60 000 29 373 25 642 —3 731 27 879 26 079 —1 800

100 000 54 452 50 461 —3 991 53 237 51 437 —1 800

12 000 4'000 3 707 3 650 — 57 2 882 2 634 — 248

16 000 5 525 5 114 — 411 4 345 4 097 — 248

20 000 7 406 6 654 — 752 5 797 5 549 — 248

30 000 12 485 11 199 —1 286 10 331 10 083 — 248

40 000 18 106 16 394 —1 712 16 123 15 875 — 248

60 000 29 689 27 763 —1 926 27 891 27 643 — 248

100 000 54 768 52 753 —2 015 53 249 53 001 — 248

12 000 8 000 5 262 5 105 — 157 4 268 4 268 ± 0

16 000 7 080 6 653 — 427 5 731 5 731 ± 0

20 000 8 961 8 425 — 536 7 183 7 183 ± 0

30 000 14 040 13 220 — 820 11 717 11 717 ± 0

40 000 19 661 18 604 —1 057 17 509 17 509 ± 0

60 000 31 244 30 164 —1 080 29 277 29 277 ± 0

100 000 56 323 55 346 — 977 54 635 54 635 ± o

12 000 12^000 6 782 6 659 — 123 5 740 5 740 ± o

16 000 8 600 8 438 — 162 7 203 7 203 ± 0 20 000 10 481 10 272 — 209 8 655 8 655 ± 0

30 000 15 560 15 339 — 221 13 189 13 189 ± 0

40 000 21 181 20 818 — 363 18 981 18 981 ± 0

60 000 32 764 32 570 — 194 30 749 30 749 ± 0

100 000 57 843 57 827 — 16 56 107 56 107 ± o

12 000 20J000 10 481 10 268 — 213 8 655 8 655 ± o

16 000 12 299 12 160 — 139 10 118 10 118 i 0

20 000 14 180 14 041 — 139 11 570 11 570 ± 0

30 000 19 259 19 120 — 139 16 104 16 104 ± 0

40 000 24 880 24 741 — 139 21 896 21 896 ± 0

60 000 36 463 36 324 — 139 33 664 33 664 ± 0

100 000 61 542 61 403 — 139 59 022 59 022 ± 0

12 000 30 000 15 560 15 339 — 221 13 189 13 189 ± 0

16 000 17 378 17 221 — 157 14 652 14 652 ± 0

20 000 19 259 19 102 — 157 16 104 16 104 ± 0

30 000 24 338 24 181 — 157 20 638 20 638 ± 0

40 000 29 959 29 802 — 157 26 430 26 430 ± 0

60 000 41 542 41 385 — 157 38 198 38 198 ± 0

100 000 66 621 66 464 — 157 63 556 63 556 ± 0

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Tabell 8. Den sammanlagda effekten av ändringar i den direkta skatten, av momshöjningerr. samt av höjda barnbidrag och bidragsförskott

Årsin- Ökning ( + ) eller minskning (—), i kr., av skattereformens sammanlagda komst, effekt för kr. ensam- gift man gift man gift man gift man ogift med stående utan barn med ett med två med tre ett barn unbarn bara barn der 16 år för

dragsför- Hustrun saknar inkomst skott utgår

i 2 3 4 5 6 7

4 000 — 150 — 650

6 000 — 300 — 600

8 000 — 250 — 350 — 650 — 900 —1 150 — 700

10 000 — 200 — 600 — 850 —1 150 —1 400 — 950

12 000 — 200 — 750 —1 000 —1 300 —1 550 —1 050

16 000 — 450 — 850 —1 100 —1 350 —1 650 —1 100

20 000 — 800 — 750 —1 000 —1 250 —1 550 —1 000-

25 000 —1 050 — 450 — 750 —1 000 —1 250 — 700

30 000 —1 150 — 250 — 500 — 800 —1 050 — 450

50 000 — 400 + 1 400 + 1 100 + 900 + 600 + 1 200

60 000 — 300 + 1 700 + 1 500 + 1 200 + 900 + 1 700 SO 000 + 100 + 2 500 + 2 200 + 2 000 + 1 700 + 2 300

100 000 + 500 + 2 900 + 2 600 + 2 300 + 2 100 + 2 800

150 000 + 3 000 + 5 400 + 5 200 + 4 900 + 4 600 + 5 400

200 000 + 6 300 + 8 800 + 8 600 + 8 300 + 8 000 + 8 800

Diagram. Den totala direkta skatten dels enligt nuvarande regler, dels enligt

förslaget.

Skatt i % av årsinkomsten

— skatt enligt nuvarande regler för ensamstående skatt enligt nuvarande regler för gift man med hemmafru _ skatt enligt förslaget för ensamstående ,ö skatt enligt förslaget för gift man med hemmafru

12 000 25 000 50000 100 000 150 000 200 000

Årsinkomst i kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 113

Bilaga 2

Storleken, enligt förslaget, i olika inkomstlagen av det extra avdraget samt av den till statlig in­ komstskatt beskattningsbara inkomsten för folkpensionärer vid 1972 års taxering

Folkpensionen har för år 1971 beräknats till 6 300 kr. för ensamstående folkpensionär och till 10 000 kr. för makar som båda är folkpensionärer

Ensamstående folkpensionär Makar som båda är folkpensionärer

Taxerad Grund- Extra Beskatt- Taxerad Grund- Extra Beskattinkomst, avdrag, avdrag, ningsbar in- inkomst, avdrag, avdrag, ningsbar in-

1 Om endast den ena av makarna har inkomst är grundavdraget 4 500 kr. Det extra av­ draget är oförändrat. Därvid uppkommer även i de lägre inkomstlägena beskattningsbar inkomst, 4 500 kr. Skatten på 4 500 kr. uppgår till ca 1350 kr. men undanröjs genom skattereduktionen på 1 800 kr.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Bilaga 3

PM

med redogörelse för beskattningen av B-inkomst hos makar

Den föreslagna metoden för beskattning av B-inkomst hos makar har följande innebörd. Sambeskattningen sker endast i fråga om taxering till statlig inkomstskatt. I de fall en uppdelning på beskattningsbar A- resp. B-inkomst är nödvändig — när uppdelning skall ske berörs i det följan­ de — bör samtliga avdrag som inte medges i förvärvskällan göras i förs­ ta hand mot A-inkomster. Endast i den mån denna inkomst inte längre för­ slår bör avräkningen få ske mot B-inkomst. Tekniskt bör denna beräkning göras på följande sätt. Den taxerade inkomsten, som måste bestämmas för alla skattskyldiga med hänsyn till reglerna för avtrappning av grundavdra­ get, framräknas utan uppdelning på A- resp. B-inkomst. Sedan beräknas först beskattningsbar inkomst på vanligt sätt genom att grundavdraget och eventuellt avdrag för nedsatt skatteförmåga görs från den taxerade inkoms­ ten. Den beskattningsbara inkomsten avrundas som nu nedåt till helt hund­ ratal kronor. Härefter bestäms beskattningsbar A-inkomst genom att den sammanlagda A-inkomsten minskas med allmänna avdrag, förlustavdrag, grundavdrag och extra avdrag. Summan avrundas nedåt till helt hundratal kronor, och utgör efter avrundningen således beskattningsbar A-inkomst. Blir denna summa ett negativt tal eller efter avrundningen lika med noll är den beskattningsbara B-inkomsten lika med den beskattningsbara in­ komsten. I annat fall framkommer den beskattningsbara B-inkomsten som skillnaden mellan den beskattningsbara inkomsten och den beskattnings­ bara A-inkomsten. En uppdelning av inkomsten i A-inkomst och B-inkomst behöver göras bara i vissa fall. Har endast den ena maken beskattningsbar inkomst beräk­ nas skatten på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskatt­ ningsbar A- resp. B-inkomst. Har båda makarna beskattningsbar inkomst beräknas skatten på beskattningsbar A-inkomst individuellt, alltså för var­ dera maken för sig. Har makarna enbart beskattningsbar B-inkomst beräk­ nas skatten på det sammanlagda beloppet av B-inkomsterna och fördelas för makarna efter förhållandet mellan de beskattningsbara inkomsterna. I andra fall läggs B-inkomst hos make som har den lägsta beskattningsbara A-in­ komsten samman med den andra makens totala beskattningsbara inkomst. Summan skattläggs sedan såsom om den utgjort denna makes beskattnings­ bara inkomst. Det skattebelopp som därvid erhålls minskas med skatten på hans beskattningsbara A-inkomst. Skillnaden utgör makarnas sammanlagda skatt på B-inkomst. Denna skatt fördelas sedan mellan makarna efter för­ hållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster och avrundas enligt gällande regler. Härvid iakttas att B-inkomster till ett belopp som samman­ lagt för makarna inte överstiger 2 000 kr. behandlas i nu förevarande hän­ seende som A-inlcomst.