Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om slopande av maximeringen av folkpensionsavgiften

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 9 år 1971 SfU 1971:9

Nr 9

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om slopande av maximeringen av folkpensionsavgiften.

I motionen 1971: 342 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. har före­ slagits att riksdagen för sin del beslutar sådan ändring av lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen att 3 § erhåller följande så­ som motionens förslag betecknade lydelse:

(Gällande lydelse) (Motionens förslag)

Folkpensionsavgift skall utgå Folkpensionsavgift skall utgå med fem procent av den avgifts- med fem procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt pliktiges till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst, dock beskattningsbara inkomst. med högst ettusenfemhundra kro­ nor.

Det yrkas vidare att den föreslagna lagändringen skall träda i kraft från och med beskattningsåret 1972.

Gällande bestämmelser

Kostnaderna för folkpensioneringen bestrides genom folkpensionsav­ gifter, statsmedel och — i fråga om kommunala bostadstillägg — kom­ munala medel. Folkpensionsavgifterna kan sägas vara de försäkrades avgifter men har mera karaktären av specialskatt än av försäkrings­ avgift. Svensk medborgare skall enligt lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen erlägga folkpensionsavgift för varje år, då till stat­ lig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för honom, om han vid utgången av detta år fyllt minst 18 och högst 66 år och om han varit mantalsskriven här i riket för året näst före taxeringsåret. Avgifts­ befrielse gäller för den, som för december månad året näst före taxe­ ringsåret åtnjutit folkpension i form av ålderspension eller förtidspen­ sion, liksom för den som avlidit före ingången av året näst före taxe­ ringsåret. Folkpensionsavgiften utgår med 5 % av den beskattningsbara in­ komsten men är maximerad till 1 500 kronor. Folkpensionsavgiften upp­ bärs samtidigt med de allmänna inkomstskatterna.

Riksdagen 1971. 11 sami. N r 9

Historik

Reglerna för uttag av folkpensionsavgift har ändrats vid upprepade tillfällen under 1960-talet. Fram till och med år 1965 utgjorde avgiften 4 % av den taxerade inkomsten dock högst 600 kronor, lika för två makar som för ogift. Vid 1965 års riksdag (2LU 1965: 17) beslöts att avgiften skulle u t­ göra 4 % av den beskattningsbara inkomsten och maximeras till 1 200 kronor. Genom att beräkna avgiften på grundval av den beskattnings­ bara i stället för den taxerade inkomsten åstadkom man en betydligt bättre anpassning av avgiftsbelastningen till skatteförmågan. Det inkomst­ bortfall som skulle bli en följd av ändringen kompenserades genom en höjning av avgiftsmaximum till 1 200 kronor. Vid 1967 års riksdag beslöts med ikraftträdande den 1 juli 1967 att avgiften skulle höjas till 5 % och maximibeloppet till 1 500 kronor (2LU 1967: 2). Höjningen skulle ses mot bakgrunden av de förbättringar i form av standardhöjningar av folkpensionerna som beslöts samma år. Därigenom fullföljdes bl. a. allmänna pensionsberedningens år 1958 fram förda tanke att standardförbättringar inom folkpensioneringen bor­ de finansieras genom justeringar av folkpensionsavgiften. E tt motions­ vägen fram fört yrkande att folkpensionsavgiftens maximibelopp skulle bestämmas till 1 750 kronor för att skapa ökat utrymme för en höjning av det i 1967 års statsverksproposition upptagna anslaget till u-landshjälpen avslogs däremot. Förutom ett konstaterande att riksdagen inte var beredd att godta en sammankoppling mellan folkpensionsavgift och anslag till u-landshjälp uttalade riksdagen att förslaget på ett mindre önskvärt sätt påverkade relationen mellan förmån och avgift inom folk­ pensioneringen och dessutom fick egendomliga skattetekniska konsekven­ ser. I anslutning till förslaget vid 1970 års riksdag om övergång till indi­ viduell beskattning av arbetsinkomst föreslog finanministern (prop. 1970: 70) att den särskilda beräkningsregeln, varigenom avgiften sammanlagt maximerades till 1 500 kronor för två makar, skulle slopas. F ör vardera maken skulle alltså i framtiden gälla ett maximibelopp av 1 500 kronor. Propositionsförslaget behandlades av andra lagutskottet i utlåtandet 1970: 41. I samma utlåtande behandlade utskottet en vid årets början väckt motion II: 280, i vilken fram förts samma yrkande som det nu föreliggande, nämligen att maximeringsregeln skulle avskaffas och folk­ pensionsavgiften utgöra 5 % av den beskattningsbara inkomsten oavsett dennas storlek. M otionärerna ansåg att detta förslag var det rätta sättet att möjliggöra skattelättnader för låginkomsttagare och bättre förmåner för pensionärer. U tskottet anförde följande.

Folkpensionsavgiftens storlek och konstruktion måste ses i samman­ hang med de regler som gäller för inkomstbeskattningen. Enligt utskot­

tets mening saknas anledning att i vidare m ån än som föranleds av pro­ positionen ifrågasätta ändring i bestämmelserna om folkpensionsavgift. Utskottet avstyrker därför motionen II: 280 om avskaffande av maximi­ regeln för avgiftsuttag. D ärem ot biträder utskottet med hänsyn till fö r­ slaget om individuell beskattning propositionens förslag om individuella folkpensionsavgifter för makar. Riksdagen godtog utskottets ställningstagande.

Utskottet

Folkpensionsavgift utgår med 5 % av den försäkrades till statlig in­ komstskatt beskattningsbara inkomst dock med högst 1 500 kronor. I förevarande motion yrkas att maximiregeln skall slopas och folkpen­ sionsavgiften utgöra 5 % av den beskattningsbara inkomsten, oavsett dennas storlek. En sådan ändring av gällande regler skulle enligt m o­ tionärerna tillföra statskassan nästa budgetår ca 350 miljoner kro ­ nor. Möjligheter skulle därigenom öppnas till skattesänkningar för grupper med låga inkomster, t.ex. genom minskning av mervärdeskatten. I samband med behandlingen av förslaget om övergång till individuell beskattning av arbetsinkomst avslog fjolårets riksdag ett motionsyr­ kande av samma innebörd. Riksdagen uttalade att folkpensionsavgiftens storlek och konstruktion måste ses i sammanhang med de regler som gäller för inkomstbeskattningen och att anledning mot denna bakgrund saknades att avskaffa maximiregeln för avgiftsuttag. I motionen har inte åberopats något skäl som bör föranleda riksdagen att frånträda sitt ställningstagande från förra året. Utskottet får därför hemställa att motionen 1971: 342 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1971 På socialförsäkringsutskottets vägnar

ERIC CARLSSON

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp), Fredriksson (s), Ringaby (m)*, fröken Sandell (s), herrar Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Björck i Nässjö (m). Nordberg (s), fröken Pehrsson (c), herr Hermansson i Malmberget (vpk)*, fröken Bergström (fp) och herr Signell (s). * Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Hermansson i Malmberget (vpk) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med orden

»I samband» och slutar med orden »förra året» bort ersättas med text av följande lydelse.

»Den grundläggande del av de medel sorn åtgår för finansiering av folkpensioneringen utgörs av de försäkrades under årens lopp erlagda folkpensionsavgifter. Storleken av dessa avgifter är enligt nu gällande lag 5 % av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt beskattnings­ bara inkomst. Avgiften har dock maximerats till 1 500 kr. F ör detta finns inga sakligt bärande skäl. Det måste tvärtom anses stötande att höginkomsttagare inte erlägger mer i folkpensionsavgift än inkomst­ tagaren med något mer än ca 34 000 kr. i årsinkomst. Den ekonomiska effekten av ett slopande av folkpensionsavgiftens maximering kan upp­ skattas till ca 350 milj. kr. Den merinkomsten bör kunna bli ett icke ringa bidrag till genomförandet av en i annat sammanhang förordad förbättring av pensionstillskotten. Utskottet biträder med hänvisning härtill motionsyrkandet om slopande av avgiftsmaximum.» dels ock att utskottet bort hemställa »att riksdagen med bifall till motionen 1971: 342 för sin del an­ tager följande

Förslag

till

Lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen skall ha nedan angivna lydelse.

3 §.

beskattningsbara inkomst, dock beskattningsbara inkomst. med högst ettusenfemhundra kro­ nor. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.»

K L Backmans Tryckerfar AB - Stockholm