Arbetstid och välfärd

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

‘WT

ARBETSTID och VÄLFÄRD

Betänkande av arbetstidskommittén

82.

Statens offentliga utredningar

Eâiw 1989:53

@

Arbetsmarknadsdepartementet

Välfärd

Arbetstid och

Betänkande av grbetstidskommittén

Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. 38-l2078-X. Best. nr.

Beställare som berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08763 23 20 Telefontid 8° 12°° externt och internt - 08763 10 05 12°° l6°° endast internt -

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10373-7 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm I989

1989:53

sou 1989:53 3

Till statsrådet och chefen för

arbetsmarknadsdepartementet

Genom beslut den 14 maj 1987 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet, Anna-Greta Leijon, att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda konsekvenserna av olika arbetstidsreformer och förändrade arbetstidsmönster. Den 15 augusti 1987 förordnades riksdagsledamo-

ten Mona Sahlin s som ordförande.

Som övriga ledamöter tillkallades samma datum riksdagsledamoten Johnny Ahlqvist s, dåvarande riksdagsledamoten Lennart Alsén fp, riksdagsledamoten Marianne Andersson c, riksdagsledamoten Ewa Hedkvist Petersen s, kanslisten Gunvor Persson vpk, riksdagsledamoten Gustav Persson s, riksdagsledamoten Sonja Rembo m, ombudsmannen Jan Björinge SACOSR, direktören Sune Eriksson Svenska kommunförbundet, förbundssekreteraren Christina Högmark Beklädnadsarbetarnas förbund, ombudsmannen Göran Karlsson LO, direktören Rune Nyman Landstingsförbundet, ombudsmannen Knut Rexed TCO och direktören Göran Trogen SAF :s allmänna grupp. Samtidigt förordnades sakkunniga bitr. direktösom ren Bo Sundén SAF och departementsrâdet Lars Ettarp arbetsmarknadsdepartementet. Rexed ersattes den 12 juli 1988 av ombudsmannen Jaan Kolk. Gunvor Persson ersattes den mars 1989 av informationssekreteraren Ann- Christine Andersson. Experter i kommittén har, fr.o.m. den 15 augusti 1987, varit departementssekreteraren Ulla Weigelt arbetsmarknadsdepartementet, fr.o.m. den 8 september 1987 kanslirådet Sten-Ove Glaas civildepartementet och förhandlingsdirektören Lars Mathlein Statens arbetsgivarverk samt fr.o.m. den l oktober 1987 departementsrâdet Svante Holgersson Socialdepartementet. Genom beslut den 15 augusti 1987 förordnades sakkunnige Lars-Olof Pettersson som sekreterare och till bitr. sekreterare förordnades departementssekreteraren Lena Eriksson. Lena Eriksson ersattes den 1 januari 1987 av forskaren Marianne Sundström. Marianne Sundström entledigades från den 25 juli 1987. Den 15 oktober 1987 förordnades högskolelektorn Lena Johansson till bitr. sekreterare. Den 1januari 1989 förordnades assistenten Anne Baxter som

bitr. sekreterare. Assistenter i utredningen har varit Britt-Louise Eriksson och

Ingrid Hellström. Till kommittén har varit knutna tre referensgrupper som biträtt sekretariatet i arbetet. Genom det betänkande som kommittén nu lägger fram, Arbetstid och välfärd, har vi fullgjort vårt uppdrag. Till betänkandet har fogats två bilagedelar.

Reservationer har avgivits ledamöterna Ann-Christine av Andersson, Jan Björinge, Jaan Kolk och Sonja Rembo samt särskilda yttranden av ledamöterna Lennart Alsén och Marianne Andersson. Stockholm i juni 1989 Mona Sahlin

Johnny Ahlqvist Lennart Alsén Ann-Christine Andersson Marianne Andersson Jan Björinge Sune Eriksson Ewa Hedkvist Petersen Christina Högmark Göran Karlsson Jaan Kolk Rune Nyman Gustav Persson Sonja Rembo Göran Trogen

Lars-Olof Pettersson

Lena Johansson Anne Baxter

sou 1989:53 5

Innehåll

Förkortningar 10 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

DEL I INLEDNING 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Kommitténs uppdrag 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

DEL FRAMVAXTEN AV DAGENS ARBETSTIDER. 29

2 Den ekonomiska utvecklingen, välfärden och arbetstiderna 31 . . . . . . 2.1 Historisk översikt 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Utvecklingen sedan 1965. 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Arbetstidsförändringar 1965-1987 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Vad har den Ökade levnadsstandarden inneburit 47 . . . . . . . . . . . . . .

3 Arbetstider och produktionssektoret 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Näringsliv och offentlig verksamhet 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Varuproduktion 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Privat tjänsteproduktion 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Offentlig tjänsteproduktion 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Arbetskraft och arbetstider 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . 4.2 Befolkningsutveckling 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Sysselsättning och arbetslöshet 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.3.1 Antalet sysselsatta 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.3.2 Andelen sysselsatta män och kvinnor 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.3 Sysselsättningsandelen i olika åldrar 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.4 Arbetslöshet 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.5 Hel- och deltidssysselsättning 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Faktiska arbetstider 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.4.1 Faktiska arbetstider för personer i arbete 63 . . . . . . . . . . . . . . 4.4.2 Faktiska arbetstider per person i arbetsför ålder 64 . . . . . . . . . 4.5 Arbetstider i ett livscykelperspektiv 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Frånvaro 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . 4.7 Restider och raster 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8 Livsarbetstid och det teoretiska arbetsutbudet 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9 Arbetstidens förläggning 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . 4.10 Arbetskraftens utbildning 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.11 Arbetstider i olika regioner 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Önskemål och inflytande arbetstider om över 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.2 Önskemål veckoarbetstiden om 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Möjligheter att påverka arbetstidens förläggning 82 . . . . . . . . . . . . A. 5.4 Inflytande över semesterns förläggning 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Möjligheten att påverka sin pensionsålder 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Sammanfattning och slutsatser 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Arbetstiden i ett socialt sammanhang 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.2 Vad är arbete 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Arbete och arbetstid förr och 86 nu . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Varför arbetar vi 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . A. . . . . . . . . . . 6.5 Arbetstider under olika livsfaser 87 . . . . . . . . . . . . . . . . A. . . . . . . . . . 6.6 Tidsanvändning 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . A. . . . . . . . . . . 6.7 Egentlig fritid 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.8 Föreningsliv och medborgerligt 92 engagemang . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.9 Förvärvsarbete och fritid 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.10 Utveckling mot jämställdhet 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.11 Barnomsorgens utveckling 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.12 Tiderna ändras mot varierade arbetstider 97 - mer . . . . . . . . . . . . . .

Arbetstider och hälsa 99 . . A. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Arbete och hälsa 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Arbetsmiljö 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.3 Fysisk belastning 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.4 Psykisk belastning 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . 7.5 Hälsoskillnader 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.6 Arbetstidens längd och hälsa 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.7 Arbetstidsförläggning och hälsa 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.8 Sammanfattning och slutsatser 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Arbetstidsreformer 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Inledning 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.2 Från åttatimmarsdagen till 40-timmarsveckan 105 . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Från fyra lediga söckendagar till sex veckors semester 110 . . . . . . . . 8.4 Från folkpension till rörlig pensionsålder 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Från moderskapshjälp till 18 månaders föräldraförsäkring 112 . . . . . . 8.6 Rättigheter till ledighet 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Samspelet mellan lagar och avtal 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.1 Avtal om arbetsveckan 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.2 Avtal om semesterförmåner 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.3 Pensionsförmåner i avtal 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8 Sjuttio år med lagar som påverkat arbetstiden 123 . . . . . . . . . . . . . . . .

Arbetstider i andra länder 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . Utvecklingen i enskilda länder I25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Norge 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.2.2 Danmark 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.3 Finland 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.2.4 Förbundsrepubliken Tyskland 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.5 Nederländerna 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.6 Belgien 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.2.7 Frankrike 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.8 Österrike 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.9 Storbritannien 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.10 USA 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.2.11 Japan 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . 9.3 Arbetstidsförkortningar under två decennier 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Faktiska arbetstider 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.5 Sammanfattning 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

DEL III ANALYS AV OLIKA ARBETSTIDS-

REFORMERS KONSEKVENSER 133 . . . . . . . . . . . 10 Arbetsridsdeban och arbetstidspolitik olika refornialterrmrii. 135 — . 10.1 Inledning 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ... . . . . . . . . . . . . . 10.2 De politiska partierna 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Arbetsmarknadens organisationer 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Forskare och debattörer 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Attityder till arbetstider 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.6 Reformalternativ i arbetstidskommitténs beräkningar 142 . . . . . . . . . . 10.6.1 Förändring veckoarbetstiden 142 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.6.2 Förlängning av semestern 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . lO.6.3 Förlängd föräldraförsäkring 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10.7 Rörlig pensionsålder 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.8 Alternativa arbetstidsreformer 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.8.l Arbetstidsbank 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.8.2 Friår mitt i livet 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10.8.3 Livsflex 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. l0.8.4 Säsongsanpassad arbetstid 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. lO.8.5 Konjunkturanpassad arbetstid 150 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

sou 1989:53

11 Arbetsmarknadseflekter arbetstidsreformer

av 155 11.1 . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 155 11.2 Befolkningsprognos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

155 11.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetskraftsutbudet 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Prognos över arbetsutbudet i timmar 159 11.5 Alternativa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . antaganden 161 11.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Arbetstidsreformers effekter på arbetsutbudet 162

. . . . . . . . . . . . . . . . 11.6.l Utgângspunkter 162 1l.6.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Beräkningsresultat 163 7 Framtida . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . försörjningsbörda 164 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Blir arbetstidsreformer effektiva 166

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.8.1 Deltidsanställdas reaktioner på arbetstidsförkortningar. 166 Övertidsarbete . 11.8.2 och bisyssla 167

11.9 Utbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . och kunskapsintensiva verksamheter 168

. . . . . . . . . . . . . . 11.10 Regionala konsekvenser av arbetstidsförkortningar 169

11.11 Sammanfattning . . . . . . . . . . . 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Ekonomiska konsekvenser arbetstidsreformer

av 173 12.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . 173 12.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Effekter på produktion och produktivitet 173

12.3 Effekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . på kapitalutnyttjandet 177 12.4 Arbetstidsförkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . och lönekompensation 181 12.5 . . . . . . . . . . . . . . . Arbetstidsförkortningar och den offentliga sektorn 183 12.5.1 . . . . . . . . . . . . Den offentliga verksamheten 183

12.5.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Transfereringama 184 12.6 Arbetstidsforkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. och sysselsättning 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.7 Arbetstidsförkortningar och kapitalbildning 186 12.8 . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetstidsförkortningar och fördelningseffekter 187

12.9 . . . . . . . . . . . . . . Samhällsekonomiska följder kortare arbetstid av

beräkningsresultat - 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12.9.1 Prognos för den ekonomiska utvecklingen till år 2010. 188

12.9.2 . . Samhällsekonomiska följder kortare arbetstid 191 av . . . . . . . 12.10 Ekonomiska förutsättningar för arbetstidsförkortningar

sammanfattande slutsatser 197 - . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . .

sou 10x95.: 9

I3 Sociala tjfcctct I1IF7(’l.Ii(ISI‘(f mmm- 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Inledning 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 13.2 Arbetstidsfiörläggning och arbetsorgztniszttion 200 . . . . . . . . . . . . . . . . l3.2.l Generell arbetstidstörkortning 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l3.2.2 Kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar 202 13.3 . . . . . . . . . . . . . Sociala relationer och utanför arbetsplatsen 202 . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.1 Generell arbetstidsförkortning 202 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.2 Kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar 203 . . . . . . . . . . . . . 13.4 Barn och föräldrar 203 13.5 Jämställdhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5.1 Gcncrcll arbclstidsfrk0rlning 204 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5.2 Kortare arbetsdag eller längre veckoslut 205 . . . . . . . . . . . . . 13.5.3 Kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar 206 . . . . . . . . . . . . . 13.6 Barnomsorg 206 13.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Skolan 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.8 Sjukvård och äldreomsorg 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.9 Hälsa och välbefinnande 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.10 Fritid 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 13.1 l Sammanfattning och slutsatser 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

DEL IV STRATEGI FÖR EN ARBETSTIDSPOLITIK 213 4 Mål och motiv för II7ISfi(.](iiIi/( 2 l5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 5 Slutsatser och uvviigningur 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 6 En modell urbetstidspolitik 227 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

R’.S’I‘‘(lfi(I1(’I‘ och .s‘ciI.s'kiIda yrlrmzdwz 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Appendix l Kommitténs direktiv 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Appendix 2 Förteckning över kommitténs Icdttntiitcr, .YlkkllIIttigl.

experter, .sekretariat och røferttnsgruppcr 253 . . . . . . . . . . . . .

Litteratur 255

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar

AKU Arbetskraftsundersökningar AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMU Arbetsmarknadsutbildning ATP Allmän tilläggspension BNI Bruttonationalinkomst BNP Bruttonationalprodukt DELFA Delegationen for arbetstidsfrågor HUS Hushållens ekonomiska levnadsförhållanden ITP Industrins och handelns tilläggspension for tjänstemän KAS Kontant arbetsmarknadsstöd KBT Kommunalt bostadstillägg LAS Lagen om anställningsskydd LNU Levnadsnivåundersökningarna LO Landsorganisationen i Sverige MBL Lagen om medbestämmande i arbetslivet OECD Organisation for Economic Co-operation and Development PTK Privattjänstemannakartellen RFV Riksförsäkringsverket SAF Svenska arbetsgivareföreningen SAV Statens arbetsgivarverk SCB Statistiska centralbyrån SFO Statens förhandlingsörganisation SIF Svenska industritjänstemannaförbundet SNI Svensk näringsgrensindelning SNS Studieförbundet näringsliv och samhälle STP Särskild tilläggspension SÖ Skolöverstyrelsen TCO Tjänstemännens Centralorganisation ULF Undersökningar av levnadsförhållanden

DEL I INLEDNING

Sammanfattning

Kapitel 1 Kommitténs uppdrag

I2 SOU l989:53

Sammanfattning

Arbetstid och välfärd

Arbetstidens längd och förläggning, inflytandet över arbetstiden och möjligheterna att variera arbetstiderna har stor betydelse för välfärden. Välfärdens omfattning, innehåll och fördelning pâverkas. Välfärden innefattar såväl materiella nyttigheter, tjänster tillhandahållna genom den offentliga sektorn och arbetsvillkor som ledigheter olika längd. Arav betstidskommitténs uppgift har varit att analysera hur välfärden i arbetsmarknadsmässig, ekonomisk och social bemärkelse påverkas av olika arbetstidsreformer. Reformer avseende arbetstidens längd har genomgripande betydelse för samhällsutvecklingen i många olika avseenden.

Arbetsutbudet

Arbetstiden påverkar produktionsfömiága och välstånd. Enligt våra beräkningar kommer det sammanlagda arbetsutbudet att öka under de närmaste 10-15 åren enligt ett referensaltemativ, dvs. under förutsättning att inga arbetstidsreformer genomförs. Det skulle innebära att en utveckling inleddes i början som av 1980-talet fortsatte. Tidigare decennier-sedan 1930-talet-minskade arbetsutbudet i timmar räknat kontinuerligt. Fler och fler förvärvsarbetar men arbetstiden per individ och totalt har blivit allt kortare. Sedan år 1890 har årsarbetstiden per sysselsatt halverats, från omkring 2770 timmar till knappt 1500 timmar. Antalet utförda förvärvsarbetstimmar i den svenska ekonomin har varierat mellan sex och sju miljarder år de per senaste hundra åren. I början av l980-talet skedde alltså trendbrott ett genom att arbetstidema både per individ och totalt började öka. Flera förklaringar kan sökas till denna förändring. Reallönen hade under flera år minskat, marginalskattema sänktes i mitten pål980-talet, det skedde åldersmässiga förändringar i arbetskraftens sammansättning och efterfrågan på arbetskraft steg kraftigt. Våra beräkningar pekar på att det sammanlagda arbetsutbudet under 1990-talet kan öka med omkring fem procent. I början på nästa sekel förväntas arbetsutbudet åter minska men i måttlig takt. Antalet sysselsatta utvecklas parallellt med arbetsutbudet och vid sekelskiftet väntas antalet sysselsatta vara uppe i över 4,7 miljoner personer, drygt 200 000 fler än 1988. Därefter minskar antalet sysselsatta till år 2025 med drygt l00 000 personer. De prognoser som kan göras beträffande befolkning och arbetsutbud pekar inte på att försörjningsbördan kommer att öka under den närmaste tiden. Tvärtom kommer den att vara mindre än för närvarande under decennier ett par

14 sou 1989:53

framöver. Andelen ålderspensionärer kommer att vara relativt stabil. 17-18 procent, till är 2010. Först därefter sker en påtaglig ökning av antalet pensionä- Befolkningens fördelning på barn och ungdom, personer i arbetsför ålder rer. och pensionärer förändras föga före år 2010. Däremot kommer det att ske stora åldersmässiga förändringar inom grupperna: av pensionärerna kommer en större andel att 80 år eller äldre och den genomsnittliga åldern inom arvara betskraften kommer att bli 1,5 år högre under det närmaste decenniet.

Reformalternativ

Vi har gjort beräkningar av vilka effekter sex olika arbetstidsreformer skulle på arbetsutbudet: 35 timmars arbetsvecka V 35, 30 timmars arbetsvecka V 30, veckors semester S 6, sju veckors semester S 7, månaders försex äldraförsäkring FF 18 och timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar sex FF 30.

Effekter på arbetsutbudet

V 35 innebär en l2,5-procentig reduktion av normalarbetstiden. I våra beräkningar, som .a. bygger att de deltidsanställda kan öka sin arbetstid, innebär denna arbetstidsförkortning att det totala arbetsutbudet blir 8,7 procent lägre än i referensalternativet. V 30 betyder 25 procents kortare arbetstid och antas till följd att arbetsutbudet reduceras med 18 procent i relation till referensalternativet. Motsvarande beräkningar för S 6 innebär en arbetstidsreduktion med 2,2 procent och ett arbetsutbud som blir 1,5-2 procent lägre samt för S 7 4,4 respektive 3,5-4 procent lägre. Då har förutsätts att de som i utgångsläget har längre semester än den lagstadgade inte kompenseras genom ökade ledigheter till följd förlängningen semestern. FF kan beräknas minska arbetsutbuav av det med l procent och FF 30 med 2,5 procent. Den i regeringsförklaringen utlovade sjätte semesterveckan och förlängninföräldraförsäkringen betyder sammantaget 2 ,5-3 procents lägre arbetsgen av utbud i förhållande till referensalternativet. Även med dessa reformer kan arbetsutbudet vara högre än 1988 ända till år 2025. 35 och V 30, sjunker dock arbetsutbu- Vid reformer av veckoarbetstiden, V det snabbt samtidigt som försörjningsbördan ökar relativt kraftigt.

Konsekvenser för

utbildningskapaciteten

Arbetstidsreformer kommer att ställa stora krav på arbetsmarknadens anpassningsförmåga. Ökade anspråk kommer att ställas utbildningssystemet. Den välutbildade arbetskraftens minskade arbetstid medför att utbildningskapaciteten måste öka inom många yrkesområden. En beräkning vi gjort visar att vid V 35 skulle det behövas en fyrdubbling av läkarutbildningen för att antalet läkartimmar skulle återställt inom sju år. En motsvarande beräkning för det vara reguljära skolsystemet, dvs. grund- och gymnasieskola, visar att 000 fler läbehöver anställas vid V 35 än om inga arbetstidsreformer genomförs. rare

sou 1989:53 15

Regionala konsekvenser

En ökad inflyttning till storstäderna och flyttning från glesbygden skulle bli följden av kortare arbetstid. De tendenser till urbanisering som finns i ekonomin förstärks när arbetstiden förkortas. Kortare arbetstid kommer att kräva geografiska omflyttningar befolkning av och arbetskraft. Det krävs förändringar i produktionsstrukturen och en förändrad yrkesstruktur för att klara förkortningen.

Betingelser för ekonomiska konsekvenser

Arbetstidsreformernas ekonomiska konsekvenser beror, förutom förändringar av arbetsutbudet, bl.a. reformernas produktivitets-, kapitalutnyttjandeoch lönekostnadseffekter. Det har tidigare varit vanligt att räkna med en ökad produktivitet till följd av arbetstidsförkortningar. En viss del av produktionsbortfallet har kompenserats genom ökad produktivitet. När arbetstiden var lång kunde dessa effekter vara betydande. Ju kortare arbetstiden är desto mindre anledning finns det att tro pâ positiva produktivitetseffekter. Studier som utförts senare tid pekar att effekterna på produktiviteten kan bli negativa. Genom att produktionen ökar långsammare vid kortare arbetstid blir kapitalbildningen mindre. Produktionsutrustningens förnyelse går långsammare och produktiviteten ökar av den anledningen inte lika snabbt som om arbetstiden inte förkortas. Kapitalstocken kommer att bli mindre. Kapitalutnyttjandet kommer att minska vid en arbetstidsförkortning i företag och förvaltningar som inte tillämpar skiftsystem. Minskat kaptitalutnyttjande leder till ökade kapitalkostnader. Detta skulle kunna motverkas om drifttiden i olika anläggningar förlängdes. Beräkningar pekar på att det behövs kraftiga förändringar av driftsmönstret för att det skall effekter på produktionsresultatet. Från teoretiska utgångspunkter har det rests tvivel att en förändring av driftsmönstret som sker till följd av arbetstidsförkortningar har betydelse för produktionsresultatet. Från praktiska utgångspunkter är det tveksamt om det är möjligt och önskvärt att som en konsekvens av kortare arbetstid genomföra en så stor förändring av driftsmönstret. Det krävs att betydligt fler än i dag arbetar obekväma arbetstider. Det finns alltså flera skäl att tvivla möjligheterna att nå en ökad produktion till följd av ökade drifttider vid en arbetstidsförkortning. Lönekostnadernas utveckling är central vid en bedömning av effekterna av en arbetstidsförkortning. En alltför snabb ökning av lönekostnaderna leder till en försämring av konkurrenskraften med åtföljande hög inflation, underskott i bytesbalansen och därmed på sikt försämrad sysselsättning och ökad arbetslöshet. Dessa risker är högst påtagliga för ett land som Sverige som är mycket beroende av utrikeshandel.

16 sou 1989:53

Ekonomisk prognos

Vi har i princip utgått från den bedömning som 1987 års långtidsutredning gjorde beträffande tillväxten i ekonomin. Vi har vidare arbetat med ett långt perspektiv. Horisontåret i våra beräkningar är 2010.

Konsekvenser för produktionen

Med de antaganden som gjorts kan BNP beräknas bli 13 procent lägre år 2010 om V 35 genomförs jämfört med utfallet om inga arbetstidsförkortningar görs. I 1986 års penningvärde skulle BNP blir närmare 200 miljarder lägre vid V 35. Tillväxttakten skulle under ett kvarts sekel motsvara den låga tillväxt som rådde i Sverige under lågkonjunkturen 1975-1983. Om arbetstidsförkortningen kombineras med en produktivitetsökning på 0,25 procent för varje procents arbetstidsförkortning skulle produktionsbortfallet begränsas till 154 miljarder. Om det skulle ske en viss ökning av drifttiden kan bortfallet beräknas till 85 milj arder jämfört med om 40-timmarsveckan bibehålls. Om lönekostnadsökningen blir för stor innebär det att arbetslösheten snabbt ökar kraftigt och produktionsbortfallet blir ännu större. Skulle V 30 genomföras innebär det att en fjärdedel av den möjliga produktionen år 2010 bortfallet, vilket motsvarar 400 miljarder kronor. Tillväxten skulle under ett kvartssekel bli under en procent om året. Om arbetstidsförkortningen är förenlig med en produktivitetsökning på 0,25 procent för varje procents arbetstidsförkortning kan produktionsbortfallet begränsas till 320 miljarder. Om i stället en viss ökning av drifttidema kan åstadkommas blir bortfallet 330 miljarder. Vid en 25 -procentig lönekompensation kommer arbetslösheten i detta fall att bli 12 procent och produktionsbortfallet att bli hela 480 miljarder kronor.

Konsumtionseffekter

Utgångspunkten för våra beräkningar har varit att den offentliga sektorns omfattning inte skall påverkas av arbetstidsförkortningar, att sparkvoten skall vara oförändrad och att bytesbalansen skall visa ett visst överskott. Det betyder att den privata konsumtionen påverkas mer än produktionen vid en arbetstidsförkortning. Vid V 35 beräknas konsumtionen bli 17 procent lägre och vid V 30 34 procent lägre än om arbetstiden bibehålls. Det år således betydande effekter för produktion och konsumtionstörmåga som förändringar av veckoarbetstiden får. En förlängning av semestern, S 6 och S eller selektiva reformer för småbarnsföräldrar, FF 18 och FF 30, får däremot betydligt mindre effekter. S 6 innebär att produktionen blir två procent lägre år 2010 och S 7 att produktionen blir fem procent lägre år 2010 än om semestern inte förlängs. FF 18 medför ett produktionsbortñll på en procent och FF 30 beräknas minska produktionen med tre procent.

sou 1989:53 17

Den offentliga sektorn

Man kan fråga sig vilken betydelse arbetstidens längd har på efterfrågan på offentliga tjänster. Vi har tidigare pekat på behovet av att öka utbildningskapaciteten vid en arbetstidsförkortning. En stor del av den offentliga sektorn utgörs av vård och omsorg. En rimlig bedömning är att behovet av de insatserna inte är beroende av arbetstidens längd. Troligen kommer efterfrågan sjukvård och äldreomsorg inte att påverkas vid en kortare arbetstid. Efterfrågan på delar av den offentliga sektorns verksamhet kan dock påverkas av arbetstidens längd. För vissa delar kan efterfrågan förväntas öka, t.ex. fritid och rekreation, och för andra kan den minska, t.ex. för barnomsorg. För huvuddelen av de offentliga tjänsterna kommer dock inte efterfrågan att påverkas. Det finns ingen grund for antagandet att förändringar i arbetstidens längd skulle påverka behovet av offentliga tjänster i någon bestämd riktning. De flesta transfereringarna antas följa den ekonomiska utvecklingen. Beträffande pensionerna sker detta emellertid med mycket lång eftersläpning. I våra beräkningar av arbetstidsreformers effekter skattekvoten har gjort kalkyler av vad varierande tillväxttakt betyder för behovet av pensionsavgifter men i övrigt låtit nivån på transfereringarna variera med den ekonomiska utvecklingen. Det innebär att t.ex. barn- och bostadsbidragen antagits bli lägre kortare arbetstiden är.

Skattekvoten

Trots detta innebär V 35 att skattekvoten skatter och avgifter i förhållande till BNP måste höjas med 4,7 procentenheter, vilket i dagens penningvärdde motsvarar omkring 50 miljarder kronor. V 30 innebär ett krav på höjning av skattekvoten med 11,2 procentenheter eller 115 miljarder. Skatteandelen i ekonomin skulle behöva öka avsevärt om den offentliga sektorn skall kunna upprätthållas med kortare arbetstid. Det är en allvarlig invändning mot arbetstidsförkortningar att det krävs en högre skattebelastning i ekonomin för att upprätthålla den servicenivå som den offentliga sektorn erbjuder.

Värdering av fritiden

Arbetstiden har stor inverkan den ekonomiska utvecklingen. Fritiden måste värderas högt för att generella arbetstidsförkortningar skall genomföras. Det skall dock framhållas att med den tillväxt vi räknat med kommer det att finnas utrymme för en tämligen kraftig ökning av levnadsstandarden även om arbetstidsförkortningar genomförs. Det förtjänar emellertid också påpekas att produktivitetstillväxten bara varit omkring hälften så snabb det senaste decenniet som i vår prognos. Tillväxten har dessutom varit trendmässigt sjunkande under 25 års tid. Med en lägre tillväxt kan förkortningar av arbetstiden mycket stora konsekvenser for levnadsstandard och konkurrensförmåga.

Sociala konsekvenser

önskemålen arbetstidsreformer har under år varit mycket omfattanom senare de. De har främst manifesterats i kraven på sex timmars arbetsdag. De flesta fackliga organisationer och flera politiska partier har drivit krav på arbetstidsförkortningar. Kraven på arbetstidsförkortningar är knutna till förhoppningar om förbättrade sociala förhållanden. Det finns relativt omfattande och entydiga studier som visar att arbetstidens förläggning påverkar hälsa och social situation. Såväl hälförmågan att upprätthålla sociala relationer och tidsbundna aktiviteter san som påverkas negativt av obekväm och oregelbunden förläggning av arbetstiden. Däremot finns det studier som visar vilken betydelse arbetstidens längd har för hälsa och sociala förhållanden. Det finns inte mycket som tyder på att hälsan skulle påverkas av kortare arbetstid. Sjukfrånvaro och hälsa har tidigare inte påverkats arbetstidsförkortningar. Frånvaron varierar heller inte systemaav tiskt mellan hel- och deltidsanställda. När arbetstiden förkortas kan arbetets sociala roll komma att minska. De redan har ett väl utvecklat socialt kontaktnät, familj, vänner och organisesom rad fritid iår mer tid att odla dessa kontakter. För dem som saknar sådana relationer kommer möjligheterna att utveckla nya kontakter i arbetslivet sannolikt att minska.

Förändring av arbetsorganisationen

Arbetstidsförkortningar kommer att innebära ett tryck på förändringar av arbetsorganisationen. Trycket kan gå i olika riktningar och innebära att organisationen blir plattare eller mer specialiserad. För dem som är beroende av vård och omsorg kommer arbetstidsförkortningen att leda till att fler måste ingå i omvårdnadsgruppen än vad som annars hade varit möjligt. Vårdorganisationen är redan i dag komplicerad med ett stort antal deltidsanställda. Arbetstidsförkortningar kommer att ställa vårdorganisationen inför nya och svårare problem.

Barnfamiljerna

Motiven för arbetstidsförkortningar är till stor del förknippade med barnfamiljemas förhållanden. Tidsknappheten är stor för många barnfamilj er. Det tar tid och måste ta tid att uppfostra barn. Samtidigt är småbarnsfarnilj emas ekonomiska situation många gånger ansträngd. För barnen skulle kortare arbetstid för föräldrarna och en regelbunden tillvaatt föredra. Detta kan förvisso åstadkommas till tämligen låga kostnader ro genom selektiva åtgärder för småbarnsföräldrar. Sex timmars arbetsdag för enbart småbarnsföräldrar skulle emellertid kunna medföra att deras särställning på arbetsmarknaden förstärktes. Det finns betydande risk för att det skulle bli mödrarna som i än högre utsträckning ñck en speciell situation på arbetsmarknaden. Jämställdheten skulle kunna påverkas negativt.

sou 1989:53 19

Barnomsorgen

För barnomsorgen skulle en arbetstidsförkortning sannolikt leda till lägre efterfrågan. Redan i dag saxar var sjunde småbarnsfamilj sina arbetstider för att klara barnomsorgen. Det finns anledning tro att allt fler skulle välja att göra så om arbetstiden förkortades. Vistelsetiderna inom barnomsorgen skulle kunna bli kortare. Däremot skulle en ökad oregelbundenhet i arbetstiderna kunna betyda större krav på barnomsorg på obekväm arbetstid och en ökad ryckighet i den pedagogiska planeringen på daghemmet.

Skolan

Skolan skulle ställas inför kraftiga anpassningsproblem i samband med arbetstidsförkortningar. En arbetstidsförkortning kommer att medföra ökade krav på utbildningsinsatser eftersom en stor del av den arbetstid som bortfaller måste ersättas. Om arbetstiden minskas genom kortare arbetsdag på fredagar kommer skolarbetet med nödvändighet att bli intensivare under veckans övriga dagar vilket försvårar inlärningen.

Tidsanvändning

Kortare arbetstid betyder att fritiden blir mer omfattande. Enligt vår intervjuundersökning kommer barnfamiljer i stor utsträckning att använda den tiden till mer samvaro i familjen. Om den dagliga arbetstiden förkortas kommer fritiden troligen att ägnas sådant som kan göras i små portioner som t.ex. läsning och TV-tittande. Längre veckoslut betyder att man i större utsträckning kan utnyttja sin sommarstuga eller ägna sig åt andra fritidsaktiviteter som kräver lång sammanhängande tid. Om veckosluten förlängs och arbetstiderna blir mer oregelbundna kan det uppstå svårigheter för föreningslivet.

Krav på arbetstidspolitiken

Arbetstidens längd får konsekvenser för samhällets funktionssätt. Den totala standardnivån är beroende av en rationell produktion och därmed avhängig bl.a. hur lång arbetstiden är. Den analys om vi gjort beträffande arbetstidsreformers effekter har lett oss fram till att följande krav utan inbördes rangordning bör ställas på arbetstidspolitiken: E att arbetstiderna utformas så att de gagnar jämställdhet mellan män och kvinnor att arbetstidspolitiken underlättar barnfamiljernas situation ekonomiskt, socialt och tidsmässigt att arbetstiden är sådan att den upplevs som rättvis mellan olika löntagargrupper att arbetstidernas förläggning tillgodoser nödvändiga skyddsaspekter att förutsättningarna för produktionen garanterar att högt välstånd uppnås att arbetstiderna utformas så att tjänsternas tillgänglighet blir rimlig och så att fritiden kan utnyttjas meningsfullt av alla

20 sou 1989:53

D att den enskildes möjligheter till valfrihet att själv välja arbetstid och över livet variera sin arbetsinsats underlättas

Dessa krav går inteatt uppnå parallellt och med samma medel. I viss män är de motstridiga. Arbetstidema är en kompromiss mellan önskemål om välstånd i olika avseenden och tid for olika aktiviteter. Arbetstidspolitikens syfte är att tillgodose en rimlig avvägning mellan de krav som ställs. Den bör underlätta möjligheterna att lösa olika intressekonflikter.

Slutsatser

Den svenska ekonomin har visserligen under senare år i en rad avseenden vecklats gynnsamt. Underskottet statsbudgeten har eliminerats. Arbetslösheten har sjunkit avsevärtjReallönen har de senaste fem åren ökat. Industrin har ökat sin kapacitet genom investeringar av stor omfattning. Utvecklingen rymmer också en rad problem. Produktiviteten harinte ökat i samma takt som i omvärlden. Ekonomin kommer att stå inför en rad balansproblem. Kärnkraften skall avvecklas och ersättas med andra energikällor. En ökad andel av produktionsresultatet måste avsättas för en växähüegrupp pensionärer med intjänad ATP. Mot denna bakgrund är det vår mening att inga arbetstidsréformer kan komma i fråga före mitten av 1990-talet, utöver vadsom i regeringsförklaringen redan utlovats i form av en förlängning av foräldraförsärkingen till 18 månader och semestern till sex veckor. Vilka produktivitetsforbättringar som kan åstadkommas under denna period blir avgörande for om arbetstidstörkortningar kan genomföras under resterande period till sekelskiftet.

En modell för arbetstidspolitik

Likväl menar vi att det bör prövas om det gär att övergå till en ny modell for arbetstidspolitik. Vi anser att det behövs en norm för heltidsarbete och att den normen bör vara likartad över hela arbetsmarknaden. Vi tror inte att villkoren lör arbetstidens längd för dagtidsarbetande heltidsanställda kan variera i någon , högre grad, lika lite som pensionsvillkor och sjukförsäkringsvillkor i längden kan göra det. Arbetstidens längd har betydelse för de sociala villkoren som bör

vara likartade och generella.Det är inte lämpligt att se arbetstidsvillkoren en-

bart utifrån en grupps intressen eftersom det finns betydande samhällsintressen i arbetstidens utveckling.

Årsarbetstid norm

som Vi tror emellertid att den normen kan utgöras av den samlade ársarbetstiden. Genom att beräkna arbetstiden över hela året menar vi att en rad fördelar kan uppnås:

det skulle skapa överblick över den totala arbetstiden under, ett år det skulle ge möjligheter till flexibla lösningararbetstidsförkortningar i framtiden skulle kunna tas ut på ett sätt som bäst överensstämmer med olika preferenser man skulle kunna komma bort från olika kalendereffekter, som uppstår genom att helgdagarna har varierande betydelse under olika ledigheterna skulle kunna tas ut på ett mer flexibelt sätt.

Möjligheterna och förutsättningarna för att övergå till årsarbetstid som norm bör utredas. Vi pekar på att man redan nu skulle kunna ta steg i riktning mot ökad flexibilitet. All semester utöver de fyra veckor som är förbehållna sammanhängande sommarledighet enligt semesterlagen skulle kunna tas ut mycket flexibelt. Den skulle kunna sparas för framtida längre ledighet, tas ut som hela semesterveckor, enstaka dagar, som ledighet del av dag eller i form av kortare arbetsvecka under hela eller del av året. Det skulle kunna öka valfriheten for löntagarna. Med årsarbetstiden som norm bör man i god tid före det nya året budgetera inte bara penningströmmen utan också arbetstidens utläggning. Det bör fast ställas ett arbetstidsschema i god tid och man bör varje år kunna pröva olika former för utläggning av arbetstiden. Det är i det sammanhanget avgörande med ett starkt löntagarinflytande över arbetstidens förläggning. I samband med vår tankegång om årsarbetstiden som norm för heltidsarbetet for vi också ett resonemang om möjligheten att slå samman arbetstidslagen och semesterlagen till en allmän lag om årsarbetstid. Vi menar att tanken allvarligt bör prövas och att den närmare utformningen med nödvändiga skyddsregler bör utredas.

Reservationer och särskilda yttranden

Resrevationer har avgivits ledamöterna Ann-Christine Andersson. Jan av Björinge, Jaan Kolk och Sonja Rembo samt särskilda yttranden av ledamöterna Lennart Alsén och Marianne Andersson.

1 Kommitténs

uppdrag

Direktiven Arbetstidskommittén tillsattes i augusti 1987 med syfte att analysera konsekvenserna av olika arbetstidsreformer och förändrade arbetstidsmönster. Enligt direktiven dir. 1987:23 bör utgångspunkten vara att studera olika arbetstidsförändringar som syftar till att öka de enskilda individernas välfärd i samhållet. Kommitténs uppdrag enligt direktiven kan sammanfattas på följande sätt: att analysera vilka effekter som arbetstidsforkortningar kan ha på den ekonomiska utvecklingen, prisutvecklingen, produktiviteten, konkurrensförhållandena, sysselsättningen, den regionala utvecklingen och arbetets organisation att belysa fördelningseffekter och de problem som kan uppstå i enskilda sektorer och för olika grupper på arbetsmarknaden med hänsyn till utbildning och yrkesområde. Härvid bör särskilt belysas de krav som olika former av arbetstidsförkortningar ställer på arbetsmarknaden och dess sätt att fungera att kartlägga arbetstidens nuvarande fördelning på män och kvinnor i olika åldersgrupper och med olika arbetsuppgifter, yrkesutbildning och inkomst att undersöka arbetstidens variation för män och kvinnor med avseende hushållstyp, antal barn och barnens ålder att kartlägga de konsekvenser som olika former av arbetstidsforändringar kan for jämställdheten mellan könen, barnomsorgen samt för olika familjetyper och under olika livsfaser att beakta de forskningsresultat som rör hälsomässiga och sociala konsekvenser av skilda arbetstidsformer att undersöka hur stora resurser olika reformer kan beräknas ta i anspråk och på vilket sätt reformerna kan finansieras.

arbetstidsreformer nämns i direktiven är: e som Kortare arbetstid per dag eller vecka Längre semester Utökad föräldraledighet och sextimmarsdag för småbarnsföräldrar Alternativa arbetstidsförkortningar Rörlig pensionsålder

Arbetstidskommitténs direktiv återges i sin helhet i appendix

24 sou 1989:53

Proj

Kommitténs uppgift har varit att presentera ett samlat underlag för att bedöma effekterna av de i direktiven nämnda arbetstidsreformerna. Vi har därför låtit genomföra ett antal projekt för att dels kartlägga nuvarande förhållanden, dels bedöma önskemål om olika reformer och dels en överblick över vilka effekter arbetstidsförkortningar kan ha i olika avseenden. Rapporterna har presenterats för kommittén under arbetets gång och även publicerats. De återfinns som bilagor till betänkandet. Följande projektrapporter har utarbetats på uppdrag av kommittén men författarna svarar själva för innehållet.

D Bilagedel A: Hushållens arbetstider bilaga 1 innehåller en analys av arbetstidens längd och förläggning för olika grupper och hushållstyper. Den innehåller också uppgifter om barnomsorg och restider. Attityder till arbetstider bilaga 2 återger svar på frågor om hur angeläget individerna anser att arbetstidsförkortningar Den ger också svar frågor om vilken typ av arbetstidsförkortning som är mest angelägen. Rzktiska, möjliga och önskade arbetstider bilaga 3 redovisar resultat från en tidsanvändningsstudie. Möjligheterna att själv påverka sin arbetstid analyseras, liksom olika frihetsgrader vad gäller arbetstiden. Förkortning av arbetstiden konsekvenser hälsa och sociala förhållan- den bilaga 4 är en genomgång av vilken betydelse arbetstidens längd och förläggning har för hälsa och möjligheter till att t.ex. umgås med familjen. Välfärdssystemet och arbetstiderna bilaga 5 beskriver hur vällärdssystemet påverkas av arbetstidsförkortningar. Påverkan på offentlig verksamhet och transfereringar beskrivs utan kvantifieringar. Arbetstider i tolv länder bilaga 6 redogör för norrnalarbetstider och faktis— ka arbetstider i tio europeiska länder samt USA och Japan. En jämförelse av sysselsättning och arbetslöshet görs. Vad betyder kortare arbetsvecka, längre semester och längre föräldraledig-

het för utbudet av arbetskraft bilaga 7 analyserar det framtida arbetsutbudet

med utgångspunkt från 1989 års befolkningsprognos. Huvudintresset ägnas åt effekter av olika arbetstidsförkortningar. Samhällsekonomiska följder av kortare arbetstid bilaga 8 innehåller beräkningar av följderna för tillväxt, investeringar, konsumtion och arbetslöshet av olika arbetstidsförkortningar. Beräkningarna görs med hjälp av en modell utarbetad inom den norska arbetstidsutredningen.

Cl Bilagedel B: Motala och arbetstidsförkortningar, Göteborg och arbetstidsförkortningar

samt Robertsfors kommun och arbetstidsförkortningar bilagor 10 och 11 är

tre rapporter som behandlar effekterna av olika arbetstidsförkortningar för tre olika orter. Orterna representerar en medelstor industristad, en storstad och en glesbygdskommun. Kortare arbetstid för småbarnsföräldrar villkor och konsekvenser bilaga - 12 redovisar tre olika modeller för förlängning av föräldraförsäkringen. Modellerna uppfyller i princip önskemålet om sex timmars arbetsdag för små-

sou 1989:53 25

barnsföräldrar med heltidslön. Regionala konsekvenser arbetstidsförkortning bilaga 13 innehåller av en en genomgång av hur det regionala arbetstidsmönstret ut i dag och vilka regioser nala konsekvenser som en förkortning av arbetstiden får.

Seminarier Kommittén har också haft till uppgift att sprida information och stimulera till debatt om arbetstidsfrågor. Som ett led i detta arbete har kommittén givit ut en informationsbroschyr om arbetstidsfrågor, Tid att arbeta tid att leva. Vidare har kommittén anordnat fyra seminarier: Arbetstider i ekonomin - Hushållens arbetstider och attityder till arbetstider — Arbetstider, ekonomi och arbetskraft - Arbetstidsförkortningar och tidsorganisation -

Studieresa Ordföranden och sekreteraren har besökt Norge för att diskutera det arbete som just hade slutförts inom den norska arbetstidsutredningen. Vidare har ordföranden och sekretariatet företagit en studieresa till Finland i syfte att studera de finska arbetstidsförhållandena.

Overläggningar med arbetsmarknadens parter

Ordföranden och sekretariatet har haft överläggningar med följande parter på arbetsmarknaden: Landsorganisationen LO, Svenska arbetsgivareforeningen SAF, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Centralorganisationen SACOSR, Landstingsförbundet, Svenska metallindustriarbetareförbundet, Svenska fabriksarbetareförbundet, Handelsanställdas förbund, Svenska kommunalarbetareförbundet, Statsanställdas förbund SF, Svenska kommunaltjänstemannaförbundet SKTF, Statstjänstemannaförbundet ST, Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund SHSTF, Svenska industritjänstemannaförbundet SIF, Sveriges verkstadsförening Vf och Handelns arbetsgivareorganisation HAO.

Overläggningar med myndigheter etc.

Ordföranden och sekretariatet har haft överläggningar med arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen AMS, arbetslivscentrum, AMU-styrelsen och institutet för social forskning.

Ledamöter Kommitténs ledamöter, sakkunniga och experter samt sekretariat finns förtecknade i appendix 2. sekretariatet har i sitt arbete biträtts av tre referensgrupper med experter på ekonomiska frågor, arbetsmarknadspolitiska frågor och sociala frågor. Referensgruppemas sammansättning framgår också av appendix

26 sou 1989:53

Sammanträden Kommittén har haft 24 sammanträdesdagar. Sekretariatet har vidare haft 8 sammanträden med sociala referensgruppen, 8 sammanträden med arbetsmarknadspolitiska referensgruppen samt 9 sammanträden med den ekonomiska referensgruppen. Ordföranden och sekretariatet har samrâtt med semesterkommittén, pensionsberedningen och affárstidsutredningen.

Inkomna skrivelser Skrivelser har inkommit till kommittén från några landsting angående deltagande i försöksverksamhet med förkortad arbetstid. Regeringen har till kommittén överlämnat en skrivelse från Svenska gruvindustriarbetareförbundet angående översyn av arbetstidslagens regler om övertid och jourtid.

Avgivet yttrande

Kommittén har avgivit yttrande över betänkandet SOU 1988:43 Folk- och bostadsräkningar i framtiden.

Betänkandets disposition

Del I i betänkandet är inledning som innehåller sammanfattning och komen mitténs uppdrag kapitel l. Idel II redogörs för framväxten dagens arbetstider. Den ekonomiska utav vecklingen, välfärden och arbetstiderna kapitel 2 analyserar förutsättningarunder de senaste hundra åren. Förändringar vad gäller produktion, arbetstid na och välfärd sedan 1965 analyseras särskilt. Arbetstider och produktionssektorer kapitel 3 redogör för arbetstidens fördelning på varuproduktion, privat och offentlig tjänsteproduktion. Arbetstidsformer i olika branscher beskrivs och arbetstidens längd i olika sektorer likaså. Arbetskraft och arbetstider kapitel 4 redogör för sysselsättningsutvecklinu och fördelningen hel- och deltid. Vidare analyseras frånvaro, restider, gen och arbetstidens förläggning. Arbetskraftens utbildning och regionala raster fördelning beskrivs. Önskemål och inflytande över arbetstider kapitel 5 redogör för olika atom titydundersökningar samt möjligheterna att själv bestämma över sin arbetstid. Arbetstiden i ett socialt sammanhang kapitel 6 diskuterar definitionen av arbete och relationerna mellan betalt och obetalt arbete och fritid. Förvärvsarbetet ses ur ett livscykelperspektiv. Arbetstid och hälsa kapitel 7 beskriver förhållandet mellan arbetstidens längd och förläggning samt olika hälsoaspekter. Olika miljömässiga aspekter på arbetet beskrivs. Arbetstidsreformer kapitel 8 innehåller en redogörelse för de reformer som genomförts arbetstidens område sedan 48-timmarsveckan beslutades 1919. Olika ledighetslagar och avtalsregler om arbetstider beskrivs.

sou 1989:53 27

Arbetstider i andra länder kapitel 9 beskriver arbetstidsreformer som genomförts i elva olika länder. Jämförelser mellan ländernas faktiska och lag- och avtalsenliga arbetstider görs.

I del III görs en analys av olika arbetstidsreformers konsekvenser. Arbets-

tidsdebatt och arbetstidspolitik olika refonnalternativ kapitel 10 innehåller en redogörelse för de ståndpunkter och program som de politiska partierna och arbetsmarknadens organisationer har. Olika föreslagna reformer på arbetstidens område beskrivs och analyseras. Arbetsmarknadseffekter av arbetstidsreformer kapitel 11 innehåller en analys av framtida arbetsutbud och konsekvenserna av olika arbetstidsreformer. Regionala konsekvenser och effekter för utbildningssystemet samt hur arbetsmarknaden i övrigt påverkas av arbetstidsförkortningar beskrivs. Ekonomiska konsekvenser av arbetstidsreformer kapitel 12 redogör för villkoren för de ekonomiska konsekvenserna arbetstidsreformer. Olika beav räkningsresultat presenteras och särskild uppmärksamhet riktas på konsekvenserna för den offentliga sektorn. Sociala effekter av arbetstidsreformer kapitel 13 beskriver vilka följder för bl. a. jämställdhet, barnomsorg och barnfamiljer som olika förkortningar av arbetstiden får. Hälsoaspekter, effekter på arbetsorganisation och tidsanvändning berörs. i Del IV innehåller en strategi för arbetstidspolitik. I motiv för arbetstidspolitik kapitel 14 analyseras motiven för och kraven på arbetstidspolitik. Slutsatser och avvägningar kapitel 15 innehåller bedömningar av möjligheterna att i den närmaste framtiden genomföra arbetstidsförkortningar. I en modell för arbetstidspolitik kapitel 16 förs en idé fram om en ny modell för arbetstidspolitik, vilken kommittén förordar skall utredas.

DEL FRAMVÄXTEN AV

DAGENS ARBETSTIDER

Kapitel 2 Den ekonomiska utvecklingen,

välfärden och arbetstiderna Kapitel 3 Arbetstider och produktionssektorer Kapitel 4 Arbetskraft och arbetstider

Kapitel 5 Önskemål och om inflytande över

arbetstider Kapitel 6 Arbetstiden i ett socialt

sammanhang

Kapitel 7 Arbetstider och hälsa Kapitel 8 Arbetstidsreformer Kapitel 9 Arbetstider i andra länder

sou 1989:53 31

2 Den ekonomiska utvecklingen,

välfärden och arbetstiderna

2.1 Historisk översikt ‘

För hundra år sedan utfördes i Sverige 6 miljarder förvärvsarbetstimmar årligen. Sedan dess har befolkning och levnadsstandard ökat kraftigt. Ändå utförs inte mer än 6,5 miljarder förvärvsarbetstimmar år. Vad åstadkoms är per som emellertid något helt annat än resultatet 1880-talets arbetstimmar. av

Befolkning, sysselsättning och arbetstider

Med industrialismens framväxt, urbaniseringen och anspråk på välfärd har nya följt förändringar i sysselsättning och arbetstider. Sverige har under det senaste seklet genomgått en dramatisk utveckling avseende välfärdens omfattning och sättet att producera den. Det har bl .a. inneburit att fördelningen mellan det obetalda hushållsarbetet och det betalda förvärvsarbetet förändrats. En allt större del av det totala arbetet utförs i form förvärvsarbete och det är förvärvsarbeav tets utveckling som kommer att belysas i det här kapitlet. Befolkningen i landet har ökat från drygt 4,8 till knappt 8,5 miljoner invånare. Samtidigt har antalet sysselsatta ökat från 2,2 till 4,4 miljoner. Det innebär att andelen sysselsatta av den totala befolkningen ökat från 45 till 52 procent, en måttlig ökning med tanke på kvinnornas ökade förvärvsdeltagande. Att ökningen inte varit större beror på att förvärvsarbetet har komprimerats till en mindre andel av levnadsåren. Numera lever man en femtedel livet pensionär. Medellivslängden har av som ökat och pensionsförmånerna förbättrats. För hundra år sedan började många arbeta innan de fyllt tio år. I dag studerar de flesta till 18-20-årsåldem. En fjärdedel av livet hinner innan förvärvsarbetet börjar. Samtidigt arbetar de flesta från skolåldern till pensionen med endast kortvariga avbrott. Det aktiva arbetslivet har pressats samman mellan skolutbildning och pensionärstillvaro. Lite förenklat kan man säga att för hundra år sedan arbetade drygt halva befolkningen nästan hela sitt liv. Numera arbetar nästan hela befolkningen halva sitt liv. Att antalet sysselsatta fördubblats medan arbetstidsvolymen är densamma nu som för hundra år sedan innebär att årsarbetstiden per sysselsatt har halverats, från ca 2770 timmar år till drygt 1450 timmar. Utslaget på hela befolkningen per har arbetstiden minskat med 40 procent, från 1250 timmar till lite än 750 mer timmar per person och år.

32 sou 1989:53

Figur 2.1 Befolkning, sysselsättning och arbetstider i ett hundraårigt perspektiv, index 1890100.

Index 1890100

100 ---MRBHMMPW SYSSELSATT — -TOTALT ANTAL — Aasnsnrmz — Tsvssasarm

- - - sepoumme D 1890 1910 1930 1950 1970 1987 1900 1920 1940 1960 1980

Tabell 2.1 Befolkning, sysselsättning och arbetstider i ett hundraårigt perspektiv.

År Befolkning, sysselsatta, Totalt antal Arbetstid per år arbetstimmar och sysselsatt tusental tusental miljoner

1970 1980 8318 4234 6090 1438 1987 8 414 4 383 6 427 1466

Produktion och produktivitet

Det som gjort att arbetstiden minskat samtidigt levnadsstandarper person som den ökat är att produktiviteten mângdubblats. Den samlade produktionen är omkring 18 gånger större än för ett sekel sedan. BNP har tiodubbper person lats. Produktionen per arbetstimme, dvs. produktiviteten, har ökat sextonfalt sedan 1880-talet. Det är ett mått på den väldiga effektivisering skett. som

Fgur 2.2 Produktion och arbetstid i ett hundraårigt perspektiv, hie: 1890:100.

Index 18901OU 2000

1500 ,-

Ä z 1000 , .. l ll

som 9’

Warfare

4 - ———BNP1eRPeRsoN

UP W , . . . . . . . . . . 1990 1910 1930 1950 1970 1987 1900 1920 1940 1960 1980

Produktionsstruktur

Produktionens struktur har förändrats. För hundra år sedan svarade jordbruket for en tredjedel av produktionen jämfört med mindre än fem for procent närvarande. En omfattande mekanisering och rationalisering jordbruket gjorde av det möjligt att frigöra arbetskraft för den framväxande industrin. Jordbruksproduktionen är tre gånger så stor för hundra år sedan. Antalet sysselsatta som är en bråkdel jämfört med i slutet pâ 1800-talet.

Övrig varuproduktion, dvs. huvudsakligen industri och hantverk, utgjorde

en femtedel av produktionen för hundra år sedan jämfört med tredjedel Rör en närvarande. Antalet sysselsatta i de här näringsgrenama har fördubblats. Produktionen är mer än 100 gånger så stor för hundra år sedan. som Medan de privata tjänsterna omfattade 40 procent av produktionen för hundra âr sedan utgör de for närvarande femtedel. Det kan något förvånanen synas de att den privata tjänstesektom minskat andel produktionen. En som av stor del av de privata tjänsterna, t.ex. hembiträden, har försvunnit medan andra, exempelvis barnomsorg, numera utförs inom den offentliga sektorn. I de privata tjänstenäringarna produceras det ändå tio gånger än för hundra år mer nu sedan. Antalet sysselsatta har mer än tredubblats under perioden. Den offentliga sektorn utgjorde endast en tjugondedel av BNP för ett sekel sedan. Numera svarar den för drygt fjärdedel produktionen. Antalet ofen av fentliganställda har nära nog femdubblats.

34 sou 1989:53

Kortare arbetstid Bakom de aggregerade siffrorna ligger väldig utveckling av produktionen. en Det är rationaliseringarna och produktivitetsökningarna inom varutillverkningjort det möjligt samtidigt förkorta arbetstiden, öka det materiella gen som att välståndet och bygga ut den offentliga välfärden. Den ordinarie veckoarbetstiden har förkortats från omkring 63 till 40 timmar vecka och i realiteten år den genomsnittliga arbetstiden 37 timmar per vecper ka. Semestern har byggts ut från introduktionen de första fyra lediga dagarna av till fem lagstadgade semesterveckor och fyra av tio löntagare har mer än fem Pensionsåldern har sänkts från 67 till 65 år och den effektiva veckors semester. pensionsåldern är i 62,5 år samtidigt som flexibla lösningar införts som nere bl.a. gör det möjligt för 60-åringar att delpension.

Olika faser

Det är det långsiktiga perspektivet ger oss distans till den mer kortsiktiga som situationen. Samtidigt kan den långa sikten dölja att utvecklingen genomgått olika faser. Situationen vid två tidpunkter säger inget om förloppet mellan dessa tillfällen. Det totala antalet förvärvsarbetstimmar ökade till 1930-talets början. Det är först därefter antalet minskat med omkring procent och kommit ner i som nivå på 1880-talet. Sysselsättningsökningen var särskilt markant samma som efter första världskriget och de båda senaste decennierna. Befolkningen ökade under 1940- och 1960-talen. Arbetstiden minskade särskilt snabbt de som mest första decennierna efter andra världskriget. Mellan 1950 och 1980 minskade antalet arbetstimmar sysselsatt med drygt 25 procent. Under andra perioper der har minskningen varit måttlig och sedan 1980-talets början har arbetsmer tiden per sysselsatt till och med ökat. Industrisysselsättningen har sett över en längre period ökat men sedan mitten 1960-talet växer inte längre antalet industrisysselsatta. Under de senaste deav cennierna är det sysselsättningen inom tjänstesektorerna som expanderat snabbast. Under 1960- och l970-talen var det främst i den offentliga sektorn som sysselsättningen ökade och de allra senaste åren är det inom den privata tjänstesektorn som expansionen varit snabbast. För närvarande består arbetsmarknaden tre ungefär lika stora sektorer: vaav ruproduktion, privat tjänstesektor och offentlig sektor. Det innebär också starkt förändrade ekonomiska förutsättningar jämfört med den period då de arbetstidsreformerna genomfördes. Den snabba produktionstillväxten stora under efterkrigstiden förklaras till stor del av den allt friare handeln mellan länder. Investeringarna ökade snabbt. Den industriella produktionen blomstrade aldrig förr. I dag arbetar allt mindre andel av de sysselsatta inom varusom en produktionen där de starkaste drivkrafterna for ökad produktivitet finns. Samtidigt växer den offentliga sektorn där själva tidsinsatsen många gånger utgör produktionen och där produktiviteten i mätbar bemärkelse är svårare att öka.

2.2 Utvecklingen sedan 1965 2

i detalj studera utvecklingen under de senaste decennierna har vi För att mer ekonomins och arbetsmarknadens förändringar sedan 1965. Från valt att se

sou 1989:53 35

1965 till den första oljekrisen 1973 var tillväxten hög och utrymmet för standardstegring och reformer var stort. Decenniet därefter tillväxten låg och var reallönen sjönk under flera år. Vinstnivån i näringslivet blev allt lägre. Sedan 1983 har det rått en internationell högkonjunktur. Reallönen har återigen stigit och en återhämtning har skett på flera centrala områden inom ekonomin men utvecklingen rymmer också flera problem som har betydelse inte minst för arbetstidens förändringar.

Produktion och produktivitet

BNP-tillväxten var 1965 till 1975 omkring 3,5 procent per år. Under slutet av 1970-och början av 1980-talet inskränkte sig tillväxten till omkring 1,5 procent årligen. De allra senaste åren har BNP-tillväxten uppgått till 2 procent ca om året. Tillväxten har alltså varit något högre de senaste åren jämfört med den mycket dåliga utvecklingen under den långvariga lågkonjunkturen till 1983. Samtidigt är det viktigt att studera hur tillväxten åstadkommits. Under 1960-talet var det en kraftig produktivitetsökning på 4,5 procent per år som höll tillväxten uppe. I samband med oljekrisen skedde ett trendbrott. Därefter har produktionsökningen per timme successivt avtagit. Under lågkonjunkturen i slutet på 1970-och början av 1980-talet den knappt två procent året. Men var om inte heller under den senaste högkonjunkturen har produktiviteten ökat i samma takt som under perioder med snabb tillväxt. I hela näringslivet den var genomsnittliga produktivitetsökningen så låg som 1,5 procent året mellan om 1983 och 1987. En förklaring till den låga produktivitetsökningen under senare år är att kapitalintensiteten inte ökat så snabbt som tidigare.

Figur 2.3 Årlig procentuell produktivitetsökning 1965-1987.

36 sou 1989:53

Tabell 2.2 Ekonomisk utveckling och utvecklingen på arbetsmarknaden 1965-1987, absoluta tal kronor i 1987 års penningvärde och årlig procentuell förändring.

Årlig procentuell förändring under perioden

Eftersom förändringen i produktivitet plus förändringen i antalet arbetstimär lika med produktionsforändringen är det genom ett ökat antal förvärvsmar arbetstimmar som BNP ökat något snabbare de senaste åren. Fortfarande återstår det underliggande problemet i ekonomin att produktiviteten ökar så sakta. Det är flera orsaker anmärkningsvärt att produktiviteten inte ökat snabbaav re. Efterfrågetrycket har varit kraftigt i ekonomin. På många områden har det varit brist arbetskraft. Det har, förutom en långvarig brist yrkesarbetare

och tekniker, under 1988-1989 uppstått flaskhalsar i stora delar ekonomin. av Under slutet av 1970-talet skedde stora strukturella förändringar i industrin. Den gick under många år på lågvarv och investeringarna minskade snabbt. I konjunkturuppgångens början ökade investeringarna mycket kraftigt. Allt detta borde ha blommat ut i en snabb produktivitetsökning. Under åren 1983 och 1984 ökade produktiviteten inom industrin med omkring åtta respektive fem procent, vilket var normala tal under 1960-talet. Sedan dess har produktivitetsökningen inom industrin hållit sig till måttliga 2-3 mer procent om året Vad skett under år som senare är alltså att kapitalstocken ökat utan att det lett till några omfattande rationaliseringar. Det kan visserligen vara svårt att åstadkomma detta under själva högkonjunkturen när väl nått kapacitetsman taket. Ändå måste utvecklingen inge betänkligheter.

Produktiviteten har avgörande betydelse för möjligheterna hävda levatt nadsstandard och välfärd. Det är ur en förbättrad produktivitet både realsom löneökningar och ökad omfattning vård och skall hämtas. en av omsorg Motsvarande resonemang kan föras beträffande möjligheten förkorta att ar-

betstiden. Det är endast genom en produktivitetsökning det skapas utrym-

som me för en arbetstidsförkortning utan att reallönen minskar. Det är mot den här bakgrunden problematiskt att produktiviteten uppvisar så låga ökningstal. Om inte produktiviteten förmås öka snabbare blir utrymmet litet både för högre materiell standard och för arbetstidsförkortningar.

Internationell jämförelse

Fenomenet är emellertid ingalunda unikt för Sverige. Inom hela OECDområdet har motsvarande utveckling skett, om än med varierande styrka mellan länderna. Arbetsproduktiviteten inom näringslivet ökade med 1,4 procent mellan 1979och 1986 i genomsnitt i OECD-ländema. Mellan 1973och 1979var motsvarande tal 1,6 procent för OECD-området och fir Sverige 2,2 procent. Sverige har alltså inte haft en sämre utveckling än genomsnittet för OECDländerna. Däremot har enstaka länder, t.ex. Västtyskland och Japan, haft en betydligt snabbare utveckling. Å andra sidan har USA haft en sämre ökning än genomsnittet, ca en halv procent året. Siffrorna näringslivet och inneom avser bär att Sverige med sin stora offentliga sektor haft något sämre utveckling en

räknat på hela ekonominf

Orsaker till stagnation

~ Sannolikt har en rad faktorer haft betydelse för utvecklingen. Oljekrisen med stigande energikostnader som följd och den dämpade ekonomiska aktiviteten har förändrat förutsättningarna för produktionen. Tjänstesektoms växande andel av den totala produktionen innebär minskade möjligheter att öka prouduktiviteten eftersom det är främst inom varuproduktionen förutsättningarna som

för ökad effektivitet är stora. De undersökningar som gjorts faktorer bakom

av produktivitetsförändringar visar att efterfrågan har avgörande betydelse. Efen terfrågans betydelse för produktiviteten är dessutom större för tjänstesektom än för varuproduktionen. Ihela tjänstesektom är själva mätningen produktiviteten osäker. Det är av en-

dast inom varuproduktionen det finns någorlunda säkra metoder för prosom duktivitetsmätningar. Ju större tjänstesektorn är desto större blir därför osäkerheten i produktivitetsmåttet för ekonomin som helhet. I den offentliga sektorn är produktionsvärdet lika med kostnaderna i den officiella statistiken varför produktivitetsutvecklingen definitionsmässigt är lika med noll. Med en växande offentlig sektor blir därför den registrerade totala produktivitetsökningen allt lägre.

Produktiviteten i offentlig sektor

Vissa försök har gjorts att mäta produktiviteten inom delar av den offentliga sektorn. Inom arbetsförmedlingen pekar dessa studier på en ökning med åtta procent året under första hälften 1980-talet jämfört med en långsiktig om av minskning under 1960- och l970-talen. Inomskatteförvaltningen har man beräknat att produktiviteten minskade under 1980-talet med mellan en och två procent, efter att ha ökat ganska kraftigt i slutet av 1970-talet. Inom skolväsendet har produktiviteten minskat med mellan en och två procent om året på alla början 1970-talets Det bör betonas svårigheterna att beräknivåer sedan av att produktivitet inom dessa verksamheter är stora och att kalkylerna också utna satts för kritik olika slag. Verksamhetens art gör det svårt att mäta produktiav viteten och beräkningarna tar ofta inte hänsyn till kvalitetsförändringar.

Teknisk utveckling

Det senaste decenniets utveckling kontrasterar mot de farhågor som knutits till den tekniska utvecklingens inverkan på sysselsättningen. Det har hävdats att tekniken skulle utvecklas så snabbt inom alla sektorer av ekonomin och för olika kategorier sysselsatta att det inte skulle att hålla alla i arbete. I den snabav ba rationaliseringens spår skulle massarbetslöshet följa. I dag har Västeuropa massarbetslöshet snarare beror på för låg efterfrågan och att omen som vandlingen går för långsamt. Det har tagit allt längre tid för den som blivit arbetslös att finna ett nytt arbete. Det är möjligt att den nya tekniken så småningom kommer att leda till en snabb produktivitetsutveckling. Några resultat kan emellertid ännu inte avläsas och de flesta bedömare räknar med att produktionen per timme kommer att öka med mellan och två procent om året under överskådlig framtid. Det finns de en talat om den västliga industrivärldens produktivitetskris. som BNP är ett mått på produktionens storlek men säger ingalunda hela sannin- Levnadsstandarden och inget om fördelningen av resurserna mellan ingen om vånarna i ett land. Välfärd så mycket mer än bara ekonomi. Miljö och rymmer ekologi ingår inte i den ekonomiska räkenskapen. Beräkningar av den samlade produktionen och produktiviteten säger ändå en del om välståndet och dess utveckling. De bild de samlade resuserna och möjliggör internationella ger en av jämförelser.

sou 1989:53 39

Inkomsteflekt och substitutionseflekt

Det är uppenbart att det finns ett samband mellan reallöner och arbetstider. Ekonomerna menar att högre inkomst ger upphov till två motverkande krafter på arbetsutbudet. Reallöneökningen leder å ena sidan till en substitutionseffekt som innebär att fritiden blir dyrare. Arbetet blir mer lönsamt och arbetsutbudet tenderar att öka. Å andra sidan ökad reallön upphov till inkomsteffekt ger en som innebär att en individ har råd att arbeta mindre och ändå uppnå samma levnadsstandard. Arbetsutbudet tenderar av den anledningen att minska. Om det är ökade reallöner som lett till de arbetstidsförkortningar som genomförts betyder det att inkomsteffekten varit starkare än substitutionseffekten. En tolkning som gjorts av efterkrigstidens utveckling utgår från att reallöneökningar under en period ger upphov till arbetstidsförkortningar under en senare period. När man under en tid upplevt högre levnadsstandard ter sig mer fritid som allt attraktivare. Beräkningar av lag- och avtalsenliga arbetstidsförkortningar har visat att en femtdedel av reallöneökningen under en femârsperiod tagits ut i form av arbetstidsförkortning under kommande fem år. Beräkningen, som avsåg perioden 1950-1985, förutsåg att inga arbetstidsförkortningar skulle genomföras under 1980-talet.6 Några generella sådana genomfördes heller inte. Pâ basis av vad vi nu känner till av reallöneutvecklingen under sista delen av l980-talet kan en arbetstidstörkortning 2,5--3 procent förväntas under första hälften av 1990-talet om samma preferenser kommer att fmnas även i framtiden.

Reallöneutveckling

Mellan 1965 och 1987har reallönen per timme stigit med 38 procent före skatt. Under samma period har antalet faktiskt utförda arbetstimmar per sysselsatt

minskat med 17 procent. Utvecklingen är emellertid inte linjär.7

Reallönen ökade snabbt fram till 199 då den nådde sin hittills högsta nivå. Den hade då stigit med nästan 50 procent på mindre än år. Fyra år i följd sjönk sedan reallönen och var 1983 nere på 1972 års nivå. Därefter har reallönen åter stigit men var 1987 fortfarande fem procent lägre än 1979. Arbetstiden per sysselsatt minskade till 1981. Då var den genomsnittliga årsarbetstiden knappt 20 procent kortare än den var 1965. Därefter har arbetstiden per sysselsatt ökat i princip varje år, totalt med tre procent mellan 1981 och 1987. Detta kan tolkas så att individerna försökt kompensera en del av reallönefallet med ett ökat arbetsutbud. Reallönen per sysselsatt nådde den hittills högsta nivån 1976då den var nästan 25 procent högre än 1965. Därefter sjönk den fram till 1983 då den faktiskt var lägre än 1968. Mellan 1983 och 1987 har reallönen per sysselsatt ökat med sju procent. Till största delen beror det på att reallönen per timme åter stigit, till mindre del är det avhängigt den ökade arbetstiden per sysselsatt. Det kan invändas att individens arbetsutbud beror på reallön efter skatt. Reallönen per timme efter skatt nådde också sin högsta nivå 1979 och sjönk sedan tillbaka till år 1983 då den åter började öka. Utvecklingen för reallönen per timme före och efter skatt är alltså parallell. Reallöneminskningen mellan 1979och 1983 var emellertid inte lika stor efter skatt som före skatt. Sett över hela perioden 1979-1987 har utvecklingen varit likartad avseende reallönen före och efter skatt.

40 sou 1989:53

Figur 2.4 Reallön och arbetstid 1965-1987,. index l965l0

Index 1965 100 150

100 ‘-~. ——-R£ALLt’uP£R ‘ SYSSELSATT s, - ARBETSTIDPER . ,---- _ SYSSELSATT - - - REALLG4 PER Mi

1970 1975 1980 1985 198

Det kan också invändas att det är hushållens snarare än individens inkomster och arbetsutbud som bör beaktas. slutsatserna blir emellertid desamma beträffande hushållens reala disponibla inkomster. De nådde sin högsta nivå 1980 och sjönk därefter tillbaka till år 1983 dock inte lika mycket som reallönen. Det visar sig alltså att individen lika väl som hushållen tätt vidkännas en real inkomstförsämring i början av I980-talet. Sedan 1981 har arbetsutbudet för första gången sedan 1930-talet ökat under en följd av år, både avseende individens faktiska arbetstid och den totala arbetsinsatsen i landet. Det är svårt att frigöra sig från tanken att reallöneförändringarna haft en avgörande inverkan på arbetsutbudets omfattning.

Välfärdens finansiering

Skola, sjukvård och social omsorg har byggts ut. Pensioner, barnbidrag och andra transfereringar år allt större betydelse i samhällsekonomin. Till största delen har dessa välfärdsreformer finansierats med skatter. Skatternas andel av den totala produktionen har ökats Skatterna motsvarade år 1965 35,9 procent av BNP och 1987 54,8 procent. Merparten av tillväxten mellan 1965 och 1987 har använts för att ñnansiera offentlig verksamhet och transfereringar. Som andel av BNP har skatterna ökat tämligen jämnt under perioden. De steg med omkring en procentenhet per år till 1980. Därefter har ökningstakten varit omkring en halv procentenhet om året. Det har inneburit att Sverige hamnat i en viss särklass vad gäller skatter i OECD-området. Skattehöjningarna har emellertid inte inneburit att den offentliga sektorns verksamhet ökat i samma omfattning eftersom hälften av skatterna går tillbaka till hushållen i form av transfereringar.

SUI’ 1~x9;53 41

Margirzalsyarrer

Eftersom skatteskalan är progressiv betalar man en större andel i skatt de sist intjänade hundralapparna än genomsnittligt på hela inkomsten. En extraförtjänst ger därmed lite i utbyte och det kostar förhållandevis lite arbeta deltid. att l samma riktning verkar de inkomstprövade transfereringarna. Ett par räkneexempel kan åskådliggöra Den resonemanget. som tjänar 130 000 kronor betalar omkring 52 000 kronor i skatt eller 40 procent av inkomsten. Om vederbörande i stället väljer att arbeta deltid, låt oss säga trekvarts arbetstid. sjunker bruttoinkomsten med 25 procent till drygt 98 000 kronor. Eftersom marginalskatten i detta inkomstläge är 50 procent minskar skatten med halva inkomstminskningen till 36 000 kronor. Nettoinkomsten har därmed sjunkit från 78 000 till 62 000 kronor, dvs. trots att arbetstiden minskat med 25 procent har nettoinkomsten bara sjunkit med 20 Om inkomstprocent. tagaren dessutom har inkomstberoende bostadsbidrag och daghemsavgifter kan den sammanlagda effekten på den disponibla inkomsten inskränka sig till mellan 10och procent. Den enskilde har förlorat mycket lite förkorta att arbetstiden. Däremot har stat och kommun förlorat inkomster och eventuellt fått ökade utgifter för inkomstberoende bidrag därför att individen minskat sin arbetstid. Om individen i stället vill arbeta mer uppstår motsatt resultat. En person som tjänar 130 000 kronor och ökar sin arbetstid med 25 procent får en inkomstökning på ca 32 000 kronor. Av detta går emellertid 64 i skatt. Nettoinprocent komsten ökar med 500 kronor eller Om bostadsbidragen minsprocent. kar och daghemsavgifterna ökar kan utbytet bli ännu lägre. På den konsumtion som nettolöneökningen leder till utgår moms och andra skatter. Den här situationen har gjort att marginalskatternas inverkan arbetsutbudet blivit ett allt hetare debattämne. Frågan har ställts om inte sänkta marginalskatter skulle leda till ökat arbetsutbud. Resonemanget utgår från samma teori beträffande förändringar realsom av lönen, dvs. att en förändring nettolönen upphov till inkomst- och av ger en en substitutionseffekt på arbetsutbudet. En sänkt marginalskatt innebär således att nettoinkomsten av ytterligare timmes arbete blir större än före marginalskaten tesänkningen. Det blir dyrare att avstå från arbete. En marginalskattesänkning innebär dessutom att nettolönen ökar även vid oförändrad arbetstid för dem vilkas inkomster berörs av skattesänkningen. Det betyder skattesänkatt ningen också ger upphov till en inkomsteffekt, dvs. att individen behöver arbeta mindre för samma totala inkomst. De forskningsresultat finns beträffande marginalskatternas inverkan som arbetsutbudet visar tämligen olikartade resultat. Två undersökningar har genomförts inom ramen för inkomstskatteutredningen. Enligt den skulle gifta ena män mellan 25 och 54 år öka sitt arbetsutbud med knappt nio procent vid en marginalskattesänkning på tio procentenheter. Det skulle för dessa betyda män en genomsnittlig normalarbetstid omkring 46 timmar i veckan. Dessutom förutsågs att kvinnor också skulle Öka sitt arbetsutbud. De totala skatteintäkterna förutsågs stiga, trots skattesänkningen. Enligt den andra undersökningen, där man tog hänsyn till de trögheter finns i som arbetstidernas lag- och avtalsmässiga reglering samt hushållens samlade arbetstider, blir effekterna arbetsutbudet mycket begränsade. Skatteintäkterna minskar avsevärt

SOU l9X9:53

Marginalefiekter i hushållet

Det är således fortfarande omstridd fråga hur arbetsutbudet påverkas av en sänkta marginalskatter. Det är dessutom väsentligt att studera hur marginaleffekterna ut för olika hushållsmedlemmar. Om marginalskatterna sänks enser bart för med höga inkomster blir det relativt sett mer lönsamt för huspersoner hållet att låta den som har högst inkomst arbeta mer. Ett exempel kan belysa situationen. I ett hushåll har kvinnan en timförtjänst 50 kronor för ett halvtidsarbete och mannen arbetar heltid för 75 kronor i timmen. I utgångsläget har kvinnan en marginalskatt 35 procent och man- 64 Om arbetar timme extra ger det ett nettotillskott i nen procent. mannen en kassan 27 kronor medan timmes arbete för kvinnan skulle inbringa 32:50 en kronor. Om skatten sänks med tio procentenheter för inkomster över 70 000 kronor vilket den förutsättning gällde i beräkningarna for inkomstvar som skatteutredningen skulle extraförtjänst värd 34:50 kronor och mannens vara kvinnans fortfarande 32:50 kronor. Genom marginalskattesänkningen har det således blivit lönsamt för den heltidsarbetande mannen att arbeta extra. mer Före marginalskattesänkningen det tvärtom mer lönsamt för den deltidsarvar betande kvinnan att göra en extrainsats. I den politiska debatten har marginalskattesänkningar dessutom ofta kombimed förslag kraftigt höjda inträdeskostnader arbetsmarknaden nerats om höjda barnomsorgskostnader. De ekonomiska incitamenten skulle i så genom fall öka för hushållet att låta den makarna stå för hushållets hela arbetsutene av bud. Ett alternativ, redan idag begagnas av 14 procent av småbarnsannat som föräldrarna, är arbeta med saxade arbetstider. I en situation där barnomatt sorgskostnaderna stiger kraftigt skulle det bli ekonomiskt mycket lönsamt. I många fall innebär det den i hushållet arbetar motskift skulle ha ett beatt som gränsat arbetsutbud i timmar räknat. Låt exempel för att belysa också det senare. En handelsanställd aross ta ett betar 20 timmar i veckan med lön 60 kronor i timmen plus ett genomsnitten ligt ob-tillägg 50 procent. Nettolönen är 54 000 kronor om året. Barnomklarar inom familjen saxade arbetstider. Om den handelssorgen man genom anställda vill över till dagtid måste barnet plats inom den kommunala

barnomsorgen vilket vi antar kostar 6 000 kronor om året. För att ut samma vid sitt kvälls- och helgarbete måste hon arbeta 34 timmar i vecknettolön som i utgångsläget. Om barnomsorgskostnaden ökar an, dvs. 72 procent mer än med 12 000 kronor året, blir avdragsgill, måste kvinnan arbeta 37 timom men i veckan for nettolön vid det aktuella halvtidsarbetet. mar att samma som Det är således viktigt att studera marginaleffekter även for hushållen och de olika hushållsmedlemmarnas incitament att förändra sina arbetstider vid ändrade förhållanden. De kan nämligen ha mycket stora effekter för exempelvis

fördelningen arbetstider mellan män och kvinnor. av

Särbeskattningen

Ett tillfälle då förändrade marginalskatter hade påtaglig betydelse för utvecklingen arbetsmarknaden när sambeskattningen avskaffades år 1971. var

Övergången från hemarbete till marknadsarbete för gifta kvinnor befrämjades

eftersom marginalskatten för deras inträde arbetsmarknaden sänktes radi-

sou 1989:53 43

kalt. Följden blev också en mycket snabb ökning sysselsättningen bland gifta av kvinnor. Samtidigt ökade emellertid progressiviteten i skatteskalan. De heltidsarbetande som redan befann sig på arbetsmarknaden, huvudsakligen män, fick en stigande marginalskatt. Resultatet blev också under hela 1970-talet minskande totala arbetstider men en omfordelning av arbetstiderna mellan män och kvinnor.

Total marginaleflekt

Många har menat att det är den totala marginaleffekten som är avgörande for arbetsutbudet. Med total marginaleffekt menas inkomstskatt, moms, delar av arbetsgivaravgiften, inkomstberoende bidrag m.m. Det är vad brukar besom nämnas skattekilen, dvs. skillnaden mellan vad det kostar för en uppdragsgivare att ett arbete utfört och vad uppdragstagaren får ut i form av varor och tjänster som är det intressanta. Enligt beräkningar har den genomsnittliga marginaleffekten stigit från 55,3 procent 1965 till 73,7 procent 1982. Därefter sjönk den något i och med marginalskattereformen som påbörjades 1983 och uppgick ° 1985 till 71,4 procent. Vad som är påtagligt när man studerar de totala marginaleffekterna är hur beroende den offentliga sektorns finansiering är av arbetstidens omfattning. Av produktionsresultatet for en extra timmes arbete går drygt 70 procent till den offentliga sektorn. En stor del av förklaringen till budgetunderskottets försvinnande i mitten av l980-talet är alltså ett ökat arbetsutbud. En beräkning som bygger på att arbetsutbudet ökat med omkring 500 miljoner timmar mellan 1981 och 1988 och en genomsnittlig timlön inklusive socialförsäkringsavgifter på ca 100 kronor leder till att den konsoliderade offentliga sektorn grund av den ökade arbetsvolymen fått ett tillskott på ca 35 miljarder kronor mellan 1981och 1987. Detta har verksamt bidragit till att bort det statliga budgetunderskottet. l

Figur 2.5 Totala marginaleffekter av skattesystemet och arbetstid per sysselsatt 1965-1987, index 1965l00. Index 1965100 140

100 l

.- - - - - - —~- ARBETSTIDPER ‘- SYSSELSATT j‘ TOTAL MRGINAL- EFFEKT 70 I , . . . 1965 1970 1975 1980 1 985 1987

44 sou l989z53

Figur 2.6 Arbetstid och sysselsättning, index 1965:100. Index 1965100 20

- 11D

100 - T‘

90 h Amaersnn PER — r SYSSELSATT 80 —— Anansmwn —- — : svssELsArrNms ——— 70 . . r r . . . . . . . 1 . r . . . w ra . . 1965 1975 1980 1985 1970 1987 S4

Varför ökar arbetstiderna under 1980-talet

Vi har här redogjort för en lång utveckling med minskade arbetstider, stigande produktion och ökad välfärd. Under 1980-talet inträffar en förändring. Arbetstiderna minskar inte längre, några generella arbetstidsförkortningar genomförs inte och de faktiska arbetstiderna ökar. Frågan har ställts om detta är ett tillfälligt fenomen eller ett trendbrott. Det kan finnas flera orsaker som lett till ett ökat arbetsutbud under senare år: El Reallönerna sjönk och hushållens disponibla inkomst minskade i slutet 1970- och början på 1980-talet. Inte ens ökade arbetstider och sedan 1983 stigande reallöner har gjort att reallönen per sysselsatt uppnått 1979 års nivå. Marginalskatterna sänktes 1983-1985. Det blev därigenom lättare att kompensera en del av reallöneförlusten genom ett ökat arbetsutbud. Befolkningen har ökat mest i de åldrar där arbetsutbudet är som störst och relativt sett minskat i grupper som vanligen har ett lägre arbetsutbud. Antalet kvinnor med barn under sju år har t.ex. minskat. Den regionala fördelningen har förändrats genom att allt fler bor i storstäderna där arbetsutbudet är större än i övriga landet. Utbildningsnivån har höjts. Ju längre utbildning individen har desto längre arbetstider har man. De fackliga strävandena har varit att fler heltidstjänster. önskemålen ökad jämställdhet innebär jämnare fördelning forom av värvsarbetet. Efterfrågan arbetskraft har ökat.

sou 1989:53 45

Det är alltså tämligen unik period förändrat en som förutsättningarna för arbetsutbudet. Förklaringen till de allt längre genomsnittliga arbetstiderna kan vara en samverkan mellan alla de ovan uppräknade faktorerna.

Arbetstidsforändringar 1965-1987 2

Sett över hela perioden har den totala arbetstidsvolymen minskat med tre procent. Bakom detta ligger emellertid stora arbetstidsförändringar av olika slag. Befolkningen i arbetsför ålder har ökat med sex procent. Om de tillkommande personerna arbetar i utsträckning samma som 1965 års befolkning gjorde, borde alltså arbetstidsvolymen ha Ökat med Det den sex procent. är demografiska effekten förväntad arbetsvolym.

Det är emellertid en betydligt större andel befolkningen i arbetsför ålder av som arbetar 1987 än det var 1965. Andelen sysselsatta har ökat från 71 till 82 procent av befolkningen mellan och 64 år. Det betyder arbetstiden borde att ha ökat med procent grund ökad sysselsättningsandel. Genom av befolkningsförändringar och ökad sysselsättningsandel borde således den totala arbetstidsvolymen 22 större 1987 än 1965. vara procent De som fanns 1987års arbetsmarknad arbetade emellertid inte lika mycket som de som fanns på 1965

års arbetsmarknad.

Deltidsarbetet har ökat under perioden. Även om det totala deltidsarbetet ökat med omkring 600 000 personer mellan 1965 och 1987 är bortfallet i arbetstid relativt litet. Det har skett en förskjutning mot allt längre deltidsanställ-

ningar. Arbetstidsbortfallet grund av ökat deltidsarbete kan beräknas till fyra procent av den totala arbetstidsvolymen. En del av den ökade sysselsättningsandelen beror att många småbarnsföräldrar är sysselsatta samtidigt som de har betald föräldraledighet. Enligt arbetskraftsundersökningarna motsvarar den frånvaron omkring två procent av de sysselsatta.

Frånvaron har ökat också av andra anledningar. Enligt beräkningar har det inneburit att två procent arbetstiden bortfaller av på grund av ökad sjukfrånvaro och andra frånvaroanledningar exklusive betald föräldraledighet och förlängd

semester.

Slutligen har avtal om diverse arbetstidsförkortningar träffats, bl.a. för skift-

arbetare och andra grupper. Vi har beräknat det här på omkring som en restpost en procent av den totala arbetsvolymen. Om några generella arbetstidsförkortningar inte genomförts borde således

den totala arbetstidsvolymen ha ökat med tolv Eftersom den i procent. stället minskat med tre procent betyder det att de generella arbetstidsförkortningarna

under perioden minskat arbetstidsvolymen med tretton procent.

Den ordinarie veckoarbetstiden har förkortats från 45 till 40 timmar. Brutto

motsvarar det en arbetstidsminskning med drygt elva Eftersom procent. en del grupper, t.ex. företagare. inte omfattas av arbetstidsförkortningen och stora tjänstemannagrupper redan hade 40 timmars arbetsvecka vid genomförandet har värderat denna arbetstidsförkortning till nio procent. Semestern har förlängts från fyra till fem veckor enligt lag. Därutöver har andra grupper förhandlat sig till avtalsenliga semestervillkor som är mer omfattande än vad lagen föreskriver. Vi har beräknat effekten förbättrade av se-

mestervillkor till två procent under perioden. Pensionsâldern har sänkts från 67 till 65 år. Brutto betyder det omkring fem arbetslivet eftersom alla grupper inte omfattades av reformen procent av men har vi värderat den till tre procent av arbetstiden. Vi kan alltså konstatera att de generella arbetstidsförkortningarna under perioden varit omfattande. Den senaste reformen genomfördes 1978 då den femte semesterveckan infördes. Det senaste decenniet har inga generella arbetstidsreformer genomförts medan reformer som omfattade procent av livsarbetstiden genomfördes decenniet dessförinnan.

Tabell 2.3 Faktorer bakom förändringen av antalet arbetade timmar.

Mellan 1981och 1987har den totala arbetstidsvolymen ökat med omkring sex procent. En procent kan förklaras av befolkningsökningen och ett par procent beror ökad sysselsättningsandel. Andelen deltidssysselsatta har inte förändrats och det har skett en förskj utning mot allt längre genomsnittliga arbetstider. Övertidsarbetet har samtidigt ökat. De stora arbetstidsreformerna kunde genomföras i period med stark ekoen nomisk tillväxt samtidigt befolkningsökning och sysselsättningsökning som motverkade en del av bortfallet arbetskraft. Det är lätt att konstatera det av att inte hade varit möjligt att upprätthålla produktionen inte befolkningen ökat om och sysselsättningen stigit.

2.4 Vad har den Ökade

levnadsstandarden inneburit

Den snabba produktionsökningen under några decennier efter andra världskriget kommer knappast att kunna upprepas. Det gör att förutsättningarna föratt korta arbetstiden med bibehållen levnadsstandard är mindre i framtiden än de var under t.ex. 1960-talet. Produktionsökning och arbetstidsförkortning har gått hand i hand. Tidsanvändningen har förskj utits från att producera till att konsumera. Men att konsumera tar också tid. Fler prylar i hemmet och större bostadsytor kräver tid för värd och mer underhåll. För att nytta av alla ting köpt går det åt tid för användning. Det man stigande välstândet och de kortare arbetstidema har inte gjort alla lugnare och mer harmoniska i sin tillvaro. Den rastlösa välfärdsmärmiskan blev ett begrepp på 1970-talet och ett uttryck för hur välfärden och arbetsbesparande maskiner i själva verket kan öka stress och tidsknapphet. Staffan Burenstam Linder har uttryckt det på följande sätt: Ett stigande välstånd i form av en ökande mängd konsumtionsvaror kommer inte att medföra en problemfri stegring av det allmänna välbefinnandet. Att rikedom inte är någon garanti för lycka är ingen nyhet. Däremot är det kanske nyhet vi en att nu kan skönja en mekanism som åstadkommer att stigande konsumtionsvolym en i sig själv ger upphov till inre motsägel ser, som kommer att påverkavår slutliga bedömning av resultaten av våra tillväxtansträngningar. Allteftersom utvecklingssträvandena accelererasunder den ekonomiska tillväxtens dekadensperiod, kommer följande fenomen att göra sig alltmer märkbara. Vilket avseende som skall fästasvid dem står det var och en fritt att själv avgöra. Men att begrunda deras innebörd kan ingen undgå. a Ett alltmer hektiskt livstempo, karakteriserat av genomtänkta försök att hushålla med en allt knappare tid. b En tilltagande mängd varor, som kommer att ställa stora krav på tid för sådant underhålls- och servicearbete som inte gärna låter sig mekaniseras,detta trots att underhållstiden per enhet minskar. c Genom att välståndet endast är partiellt, kommer svårigheterna att öka för de människor vars välfärd mera är beroende andras knappa tid än överav av ett flöd på varor. De gamla, som i början av tillväxtperioden saknadehusrum och mat, kommer mot slutet av tillväxtrnanins utveckling i stället att sakna folk kan hand dem. B som ta om

l Maddison 1982, Södersten 1982 och SCB 1988 f och g. 2 SCB 1988 foch g. 3 Prop. 198788:150. 29. s. 4 OECD Economic OutlookJune 1988,s.50. 5 SOU 1987:3,bilaga 21. 6 Bäckström 1985. 7 Beräkningar på konjunkturinstitutet. 8 Bosworthoch Rivlin 1987, s. 187 samt prop. 1987882150, 60. s. 9 Blomquist 1989 och Aaberge m.fl. 1989. Hansson 1983 och 1986. Seäven SNS 1989. Beräkningar utifrån AKU, samt uppgifteri propositioner. Burenstam Linder 1970.

sou 1989:53 49

3 Arbetstider och

produktionssektorer

Inledning

Arbetets syfte är att producera varor och tjänster. Resultatet arbetsinsatserna av säljs pá en marknad eller tillgodoser behov i enlighet med politiska beslut. I det här kapitlet beskrivs omfattningen av de arbetsinsatser görs iolika produksom tionssektorer. Det ger en uppfattning fördelningen och omfattningen om av arbetsinsatserna i produktionen av varor och tjänster. Beskrivningen sker med avseende på produktion, antal sysselsatta, antal arbetade timmar samt arbetstidens förläggning. Till beskrivningen har fogats exempel på olika arbetstidslösningar.

Näringsliv och offentlig verksamhet

Till att börja med analyseras utvecklingen i tre sektorer: varuproduktion, privat

tjänstesektor och offentliga myndigheter

Sedan 1970har det skett små förskjutningar i produktionsandelar mellan sektorerna. Varuproduktionen har minskat från drygt 42 till knappt 40 procent år 1987. Den privata tjänstesektom svarar för 37 procent av produktionen jämfört med 34,5 procent är 1970och den offentliga sektorns produktionsandel har ökat

från 21,5 till drygt 24 procent. Det synes som en måttlig utveckling

Antalet arbetstimmar fördelade på de olika sektorerna har däremot förändrats dramatiskt. År 1970utfördes 47 arbetstimmarna procent av inom varuproduktionen medan motsvarande andel år 1987 var en knapp tredjedel. Den privata tjänstesektorns andel av arbetstimmarna var densamma år 1987 17år tisom digare, knappt 35 procent. Följaktligen har andelen arbetstimmar i den offentliga sektorn ökat kraftigt, från 18,5 till 28 procent av det totala antalet arbetstimmar. Fördelningen av antalet sysselsatta i respektive sektorer har förändrats ännu kraftigare. Den offentliga sektorns sysselsättningsandel har ökat från 20,5 till 32 procent. Att den offentliga sysselsättningen ökat än andelen arbetstimmer mar återspeglar främst att antalet deltidssysselsatta ökat inom sektorn. Det här innebär att varuproduktionen ökat med omkring 30 procent, samtidigt som antalet anställda i sektorn minskat med 20 procent och antalet arbetade timmar minskat med 30 procent. Inom den privata tjänstesektom har produktionsökningen varit knappt 50 procent, men antalet arbetade timmar har ökat med 7 procent och sysselsättningen med 13 procent.

50 sou 1989:53

Figur 3.1 Produktion, arbetstider och sysselsättning i olika sektorer.

Antal arbetade timmar Antal sysselsatta guy nu pfod.p[is 1980 års värde ‘ k 100 100 100 få i VARUPRODUKTIDN VARUPRODUKTION VARUPRODUKTION 75 75 75

PRIVATA TJÄNSTER PRIVATA TJÄNSTER PRIVATA TJÄNSTER

25 25 J 25 __7 OFFENTLIGA TJÄNSTER OFFENTLIGA TJÄNSTER OFFENTLIGA TJÄNSTER

1975 1980 I985 1970 1975 1980 1985 1970 1975 1980 1985 1970

Iden offentliga sektorn har såväl produktionen som antalet arbetade timmar ökat med mellan 50 och 60 procent medan sysselsättningsökningen varit drygt 70 Den offentliga sektorn har byggts ut och tagit sig en allt större procent. uppgift. Det har inneburit att ytterligare 600 000 personer fått arbete i offentlig tjänsteproduktion vilket framför allt gett arbete de kvinnor som under 1970-

och 1980-talen sökt sig ut på arbetsmarknaden. Genom de åtaganden samhället gjort beträffande hälso- och sjukvård, som äldrevård och barnomsorg krävs stora arbetsinsatser. Bortsett från de mätprofinns beträffande den offentliga sektorns produktivitet och effektiviblem som det självklart de uppgifter den offentliga sektorn skall sköta inte tet, är att som låter sig effektiviseras sätt som t.ex. varuproduktion. samma

3.3 Varuproduktion

Inom varuproduktionen dominerar industrin. Det är där som rationaliseringarvarit omfattande. Det har gjort att antalet industrianställda långsiktigt na mest är fallande att produktionen ökar. Industrin hade stora problem under slutrots 1970- och början 1980-talet då produktionen minskade flera år i följd. tet av av Sedan 1982 har den åter ökat och antalet sysselsatta nådde sin lägsta nivå 1983. Mellan 1970 och 1987 har antalet industrisysselsatta minskat med omkring och uppgick år 1987 till 890 000. 150 000 personer Inom industrin har det skett stora strukturella förändringar. Verkstadsindustrin år 1970svarade för dryg tredjedel industrin omfattade 1987 närsom en av hälften densarnma. Även kemisk industri och och pappersinmare av massadustri har haft snabb produktionsutveckling. Däremot har produktionsvären det inom livsmedelsindustrin och trävaruindustrin stagnerat och textil- och beklädnadsproduktionen har minskat med 40 procent. De industrianställda har i liten utsträckning oregelbundna arbetstider. 67 arbetar dagtid. Samtidigt är det inom industrin som Skiftarbete är vanprocent femte industrianställd arbetar skift. Arbetstidsförläggningen ligast. Drygt var varierar mellan olika delbranscher. Inom massa- och pappersindustrin arbetar nästan skift, vilket gäller for blott procent av de anställda inom varannan verkstadsindustrin.

Under 1980-talet har det genomförts arbetstidsförkortningar för skiftarbetare. Frånvaron inom industrin har dessutom ökat. Den genomsnittliga arbetstiden per anställd inom industrin 1750 timmar år 1970 har därefter minsvar men kat drastiskt. År 1987 den genomsnittliga arbetstiden för var en industrianställd 1485 timmar. Industriell verksamhet har under lång tid varit känd för stela arbetstidsformer. När fabriksvisslan ljöd i brukssamhället började arbetarna sin arbetsdag och någon timme senare tjänstemännen. Skiftforrnema standardiserade var och det gavs litet utrymme för lokala variationer. Fortfarande har man på många håll stel och fastlåst förläggning arbetsen av tiden. På senare år har man dock på en del håll prövat mer flexibla arbetstider och inom vissa företag har tämligen radikala försök genomförts. Ett av de mer bekanta är den så kallade arbetstidsbuketten på Volvo i Köping. De anställda kan där välja mellan åtta olika arbetstidsvarianter. Variationen gäller både arbetstidens längd och förläggning. De olika arbetstidema täcker in hela dygnet och veckans alla dagar. Det finns t.ex. möjlighet att välja arbetsen tidsform som enbart omfattar lördags- och söndagsarbete. Valmöjligheten är givetvis begränsad till tillgången på arbetstidsforrner och det har visat sig vara svårast att rekrytera till det traditionella tvåskiftsarbetet. Ett annat exempel från industrin är Electrolux i Motala där arbetar med man sammanlagt hela 154 olika individanpassade arbetstider. Det har gjort det möjligt att rekrytera personal som annars inte haft intresse för traditionellt industriarbete. . Flextid har till största delen endast tillämpats för tjänstemän inom industrin. Flera industrier har emellertid infört flextid även för arbetare. På Alfa-Laval i Lund och Ericsson i Visby har man t.ex. flextidssystem för produktionsanställda. I det senare fallet omfattar flextiden även skiftarbetare. I många fall har man inom industrin kunnat avläsa såväl minskad frånvaro ökad produktivitet som och trivsel på arbetsplatsen när flextidssystemen införts. Byggnadsproduktionen hade ökningstakt under 1970-talet har en svag men under 1980-talet ökat något snabbare. Antalet sysselsatta minskade till mitten av 1980-talet med omkring 100 000 har sedan ökat något. År personer men 1987 sysselsattes 283 000 personer. Inom byggnadsverksamheten dominerar dagtidsarbetet helt, hela 88 procent arbetar dagtid. Det helt övervägande antalet anställda är män som arbetar heltid. Byggnadsarbetare har ofta långa resvägar till sin arbetsplats med veckopendling som följd. Det har gjort att komprimerade arbetsveckor med fyra och en halv arbetsdagar förekommer för att ge tillfälle till mer sammanhängande ledighet. Byggnadsarbetama utför i genomsnitt fler arbetstimmar år än de induper strisysselsatta. Antalet arbetstimmar har ökat under 1980-talet med ett par procent till knappt 1600 timmar om året vilket är drygt 100 timmar än inom mer industrin. Jordbruk, skogsbruk etc. som för bara 50 år sedan den dominerande nävar ringsgrenen i Sverige svarade 1987 för endast 3,5 procent av den samlade produktionen. i Inom jordbruket är oregelbundna arbetstider vanliga. Ett problem för många är att möjlighet till längre sammanhängande ledigheter, både avseende helg-

52 sou 1989:53

ledighet och semester. Avbytarsystem ger vissa möjligheter men gör det ingalunda möjligt att tillämpa femdagarsvecka och ha fem veckors semester.

3.4 Privat tjänsteproduktion

Den största tjänstenäringen är varuhandeln. Drygt tolv procent av den totala produktionen utgörs av handel. Antalet sysselsatta är omkring 600 000. Inom detaljhandel samt hotell och restauranger dominerar obekväma arbetstider. Endast var fjärde sysselsatt arbetar enbart dagtid vardagar jämfört med tre av fyra av dem som arbetar inom partihandeln. Det genomsnittliga antalet arbetade timmar per sysselsatt är sedan början av 1980-talet högre inom varuhandeln än i industrin. Däremot arbetar de anställda inom detaljhandeln i genomsnitt färre timmar än de industrianställda. Det är naturligt med tanke på att många affarsbiträden arbetar deltid. År 1987 arbetade en detaljhandelsanställd 1415timmar om året, en ökning med tre procent sedan 1980. Arbetstidens förläggning är inom detaljhandeln, liksom inom andra kundorienterade serviceinrättningar, beroende av kundernas tillströmning. Med ett utökat öppethållande och affárstidslagens avskaffande har det inneburit mer arbete på obekväma arbetstider. Den ojämna arbetsbelastningen har gjort att detaljhandeln laborerat med många olika arbetstider och ett pussel av korta och långa arbetstider. Man har lång vana vid att arbeta med ett flertal arbetstidsmönster. Många gånger har det emellertid varit svårt att påverka sin egen arbetstid när man väl fått anställning med en viss arbetstidsförläggning. Inom NK i Stockholm har decentraliserat ansvaret för personalbemanman ningen i ett försök att ge de anställda ett större inflytande över den egna arbetstiden. Deltidsanställda har t.ex. helt individuell arbetstidsförläggning som inte följer något mönster. En relativt snabbt expanderande näringsgren är bank- och försäkringsverksamhet. Verksamhetens karaktär gör det svårt att jämföra produktionsmåttet med andra näringsgrenar. Den svarar emellertid för omkring en åttondedel av BNP. Antalet sysselsatta har ökat kraftigt från omkring 175 000 år 1970 till 280 000 personer år 1987, då de utgjorde 6,5 procent av alla sysselsatta. Antalet arbetade timmar per sysselsatt är lägre än inom flertalet branscher i näringslivet. Redan 1970 arbetade de bankanställda i genomsnitt enbart 1550 timmar om året och år 1987 var antalet nere i 1450. Det beror inte att andelen deltidsanställda är hög. Den är endast ca 20 procent. Andelen med oregelbunden arbetstid är den lägsta inom samtliga näringsgrenar, endast 14 procent. Däremot har de bank- och forsäkringsanställda 38,5 respektive 38,75 timmars arbetsvecka enligt avtal. Antalet sysselsatta inom samfärdselsektom har ökat tämligen kraftigt under de senaste decennierna, från 260 000 till 310 000 personer. Dess bidrag till den samlade produktionen har stigit i motsvarande takt. De genomsnittliga arbetstiderna har ökat något under 1980-talet och motsvarade för de anställda omkring 1550 timmar 1987.De obekväma arbetstiderna är vanliga och endast 40 procent har sin arbetstid förlagd till dagtid. Att arbeta med transporter har alltid inneburit att arbetstiden varit förlagd på dygnets alla timmar och veckans alla dagar. Taxibilama rullar dygnet runt, tå-

sou 1989:53 53

gen likaså och lastbilarna har ofta långkörningar som innebär övernattning i samband med arbetet. Tunnelbanan i Stockholm har uppehåll endast några timmar på natten och Spårvägen i Göteborg likaså. Arbetstiderna inom samfärdseln har ofta varit ett problem både hälsomässigt och for den sociala anpassningen till familjeliv och andra fritidsaktiviteter, samtidigt som sektorn ofta erbjudit lämpliga arbetstider för den velat göra som extrafortjänster i samband med studier. Därutöver har skyddsaspekten på arbetstidens längd och förläggning en särskild tyngd i trafiken.

Offentlig tjänsteproduktion

l sysselsättning och arbetstid är det den offentliga änsteproduktionen ökat som i omfattning under den studerade perioden. Det är ett vägval Sverige gjort genom politiska beslut. Det har handlat om att synliggöra de vård- och omsorgsuppgifter som tidigare till stor del utfördes obetalda i hemmen. Det är en utveckling som inte skett i motsvarande omfattning i andra länder. Ett viktigt skäl for den offentliga verksamhetens utbyggnad har varit jämställdheten mellan könen. Utbyggnaden har gett kvinnor sysselsättning. Men barnomsorg och äldrevård har också varit en förutsättning för kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Det har främjat kvinnornas ekonomiska och sociala självständighet. En stor del av den offentliga verksamheten måste ske dygnet Det gör runt. att en stor andel av de offentliganställda har oregelbundna arbetstider. Det gäller exempelvis 42 procent inom hälso- och sjukvården och 35 inom socialprocent vården. Däremot är dagtidsarbete vanligast inom undervisningsväsendet och inom den offentliga förvaltningen. Iden statliga sektorn dominerar dagtidsarbetet, medan både oregelbundna arbetstider och deltidsarbete är vanligt förekommande i den kommunala verksamheten. Hälso- och sjukvården svarar för en knapp tredjedel av den offentliga sektorns verksamhet och knappt nio alla utförda arbetstimmar i landet. procent av socialvården. till vilken t.ex. barnomsorgen räknas, har också expanderat och motsvarar en fjärdedel hela den offentliga sektorns arbetstid. 450 miljoav ner arbetstimmar utförs i socialvården. Inom utbildningsväsendet utförs drygt 300 miljoner arbetstimmar, knappt fem procent av alla arbetstimmar i hela ekonomin. De tre stora delarna av den offentliga sektorn hälso- och sjukvården, socialvården och undervisningen svarar tillsammans för omkring tre fjärdedelar av den offentliga verksamheten. Samtidigt som den offentliga sektorn expanderat är det också där deltidsarbetet ökat som mest. Knappt 1300 timmar året utförde offentliganställd om en i genomsnitt 1987, betydligt mindre än de knappt 1500 timmar sysselsatt per som utfördes i näringslivet. Det visar att det finns relativt stor potential inom en den offentliga sektorn att öka arbetstiden utan att anställa fler. Om i den ofman fentliga sektorn hade samma genomsnittliga arbetstid som inom näringslivet skulle det motsvara närmare 200 000 Under år har också flera personer. senare landsting och kommuner försökt förmå de deltidsanställda att öka antalet arbetstimmar och AMS har uppmanat landstingen att erbjuda de anställda fler arbetstimmar.

54 sou 1989253

Den offentliga sektorn har, liksom industrin, haft tämligen enhetliga arbetstidsformer. Sjukvårdens arbetstider har sett likartade ut på landets alla sjukhus med schemalagd arbetstid där dag-, kvälls- och helgarbete vävts i varandra medan nattarbetet utförts av särskilt anställd personal. Mönstren börjar brytas upp. På många sjukhus har det gamla schenumera mat med tjänstgöring varannan helg ersatts med arbete endast var tredje helg. Vid hemtjänsten i Kiruna betalar kommunen heltidslön for de anställdas arbete under timmar dagen. Vid Gunillahemmet i Malmberget har de anställda sex om lätt större möjlighet att välja sina arbetstider och på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm genomförs försök med flextid för de sjukvårdsanställda.

1 Huvudsakliga källor: SCB 1988 f och g Pettersson 1989 a samt Berg 1988. 2 Sektorsindelningen hargjorts genom näringsgrensindelning enligtSNI. Till varuproduktionen harSNI 1-5 förts,till privat tjänstesektorSNI 6-9 exkl. offentliga myndigheteroch till den offentligaproduktionen SNI vad 9 avser offentligamyndigheter. 3 Produktionsresultatet mätts har till producentprisi 1980 års priser, exkl. varuskatter.

sou 1989:53 55

4 Arbetskraft och arbetstider

Inledning

I detta kapitel beskrivs landets arbetskraftsresurser och faktiska arbetstider under tidsperioden 1970till 1988. Beskrivningen görs för män och kvinnor i olika åldrar samt i ett livscykelperspektiv. Vi redogör för den demografiska utvecklingen. Därefter går vi på sysselsättning och arbetslöshet. Vi fördelgör en ning av de sysselsatta på hel- och deltid. Sedan redogör vi för de faktiska arbetstiderna i olika grupper samt frånvaron enligt olika källor. Det finns även en redogörelse för restider och tid för raster, vilket ger en uppfattning om bruttoarbetstiden. Det förs en diskussion om vilka arbetskraftsreserver som finns. En summarisk redogörelse för arbetstidens förläggning ingår. Slutligen

finns en beskrivning av arbetskraftens utbildning

Befolkningsutveckling

Sedan 1970 har befolkningen i Sverige ökat med omkring 350 000 personer. Befolkningen var 1988 nästan 8,5 miljoner eller fyra procent större än arton år tidigare. Befolkningsökningen har under perioden varit rekordläg, endast ca 0,2 procent om året, något större under 1970-talet och väsentligt lägre under 1980-talet. Man får tillbaka till det första decenniet på 1800-talet for att hitta en lika låg befolkningsökning i Sverige. Det är främst de små födelsekullarna som gjort att befolkningsökningen varit så måttlig. Födelsekullarna har generellt sett blivit allt mindre under efterkrigstiden. Mellan 1975och 1985 föddes i genomsnitt omkring 95 000 barn om året, vilket skall jämföras med 115 000 per år under 1960-talet. Under senare år har dock barnafödandet åter ökat. De små födelsekullarna har inneburit att andelen barn och ungdomar minskat kraftigt under perioden. Andelen som är under 16 år har minskat från 22 till 19 procent medan andelen som är över 64 år ökat från 14 till 18 procent, en ökning med knappt 400 000. Antalet personer i förvärvsaktiv ålder 16 till 64 år har ökat med 160 000, vilket gör att deras andel av hela befolkningen varit i stort sett konstant, 63 procent. Antalet 16-24-åringar har blivit 38 000 mindre och antalet 55-64-åringar

| Källatill deberäkningar som görs i dethärkapitlet är därinte annat anges arbetskraftsundersökningarnaAKU 1970till 1988.Därinte annatanges används direkta data från undersökningarna. År 1986ladesAKU delvis om för att bättre svara mot denförändradearbetsmarknaden vilketdelvis gav andraresultat tidigareår. Detta än hari diagrammarkerats genom att 1986redovisats enligt bådamodellerna.sysselsättningen någothögreenligt är de AKU som gjorts sedan1986.

56 sou 1989:53

har minskat med drygt 110 000 personer. I de mest yrkesverksamma åldrarna har det skett en ökning med ca 310 000. Det är de stora födelsekullarna under 1940-talet som gör att befolkningsgruppen mellan 40 och 50 år i slutet av 1980-talet är mycket stor. På grund av att antalet 55-64-åringar minskat har den genomsnittliga åldern i arbetskraften sjunkit något sedan 1970. En följd av att det föddes relativt barn under 1970- och 1980-talen är att det fanns närmare 180 000 färre föräldrar med förskolebarn 1988 än 1970, en minskning med 15 procent under perioden. Det minskade barnafödandet har givetvis betydelse för arbetskraftsdeltagandet.

4.3 Sysselsättning och arbetslöshet

4.3.1 Antalet sysselsatta

Den måttliga befolkningsökningen till trots har antalet sysselsatta ökat kraftigt. År 1988 knappt 650 00 fler sysselsatta än 1970. Kvinnorna svarade för var större delen ökningen, 600 000 År 1970utgjorde kvinnorna 40 av ca personer. procent de dryga 3,7 miljoner som då var sysselsatta medan motsvarande tal av 1988 48 procent 4,4 miljoner. Den här förändringen är kanske den viktivar av gaste och mest dramatiska som skett på den svenska arbetsmarknaden under de tvâ senaste decennierna. Inget annat har betytt så mycket för den svenska arbetsmarknadens funktion och utveckling som det faktum att 600 000 fler kvinnor i dag är sysselsatta jämfört med två decennier tidigare. Redan här finns det anledning att stanna upp och fråga sig varför det blivit så. Så sent på 1960-talet kvinnornas sysselsättningsandel lägre än i många som var andra västeuropeiska länder. Under senare år har den ökat och är sannolikt högre än i alla andra västländer. År 1971 genomfördes obligatorisk särbeskattning inom familjer. Det blev därmed betydligt lönsammare för gifta kvinnor att förvärvsarbeta. Tidigare hade deras inkomster beskattats på toppen av mannens inkomst vilket gav mycket höga marginalskatter deras arbete. Utbyggnaden av kommunal barnomsorg till starkt subventionerade priser gjorde det möjligt för mödrar med små barn att delta i arbetslivet. Föräldraförsäkringen gjorde det mer lönsamt att ha ett arbete och att kontinuerligt vara anställd. Till bilden hör också utjämningen av kvinnors och mäns löner som pågick under 1960- och 1970-talen. Det är en viktig iakttagelse att ökningen av kvinnornas förvärvsarbete hade sin grund i att det blev lönsamt Den offentliga sektorns utbyggnad förutsättning för mer var en kvinnornas inträde på arbetsmarknaden och skapade en stor efterfrågan kvinnlig arbetskraft.

4.3.2 Andelen sysselsatta män och kvinnor

Den kraftiga ökningen av antalet sysselsatta har inneburit att sysselsättningsandelen dvs. andelen sysselsatta av befolkningen i åldern 16-64 år har ökat kraftigt. Det är sysselsättningsandelen bland kvinnor som ökat. Denna var omkring 58-59 procent år 1970 men steg snabbt till närmare 75 procent i början av 1980-talet. Andelen har kontinuerligt fortsatt att stiga under detta decennium och 1988 var för första gången mer än 80 procent av kvinnorna i åldern 16 till 64 år sysselsatta.

sou 1989:53 57

Figur 4.1 Sysselsättningsandel 1970-1988. Män, kvinnoroch båda könen 16-64 år. 100

l eo —, - . .- - , .

då z 70 ,

z 6D , - Béda könen : ‘Kvinnor 50 ä . . . . r 1 . . . . . . . . . . . . . 1970 75 8D 85 88 Medan kvinnornas sysselsättningsandel hela tiden ökat har männens pendlat mellan 83 och drygt 87 procent. Männens sysselsättningsandel följer till viss del konjunkturerna det finns svagt sjunkande tendens. Under 1970-talet men en var sysselsättningsandelen mellan 85 och 87 procent. I början 1980-talet av minskade så andelen fyra år i följd till 83 procent. De allra senaste åren då arbetslösheten minskat har männens sysselsättningsandel åter ökat. År 1988 var den knappt 85 procent. Sysselsättningsandelen för båda könen ökade mycket kraftigt under 1970-talet, från 72 till närmare 80 procent. Därefter minskade den något men har de senaste åren återigen stigit. År 1988 var nästan 83 procent av alla personer i åldern 16 till 64 år sysselsatta. Såväl antalet sysselsatta kvinnor som sysselsättningsandelen har ökat varje år sedan 1970. De här båda decennierna blev den period då kvinnorna definitivt etablerade sig på svensk arbetsmarknad. Inte ens den mest långvariga lågkonjunkturen under efterkrigstiden förmådde ändra detta förhållande. Männens sysselsättning har däremot varierat med konjunkturerna och minskade t.ex. med 60 000 mellan 1980 och 1983. Denna skillnad mellan män och kvinnor kan förklaras av att kvinnorna fortfarande håller att etablera sig arbetsmarknaden. Det finns hela tiden ett tryck från kvinnorna att komma arbetsmarknaden. En viktigare förklaring är kanske att andelen män är mycket hög inom konjunkturkänsliga varuproducerande branscher medan kvinnor främst har sin sysselsättning i den under denna period ständigt expanderande och for konjunkturer okänsliga offentliga sektorn.

58 sou 1989:53

4.3.3 Sysselsättningsandelen i olika åldrar

sysselsättningsandel har i stort sett endast ändrats i de yngsta och Männens äldsta åldersgrupperna medan kvinnornas sysselsättningsandel ändrats mest i åldern 25-54 år. Bland de äldre tonåringarna det under 1970-talet drygt hälften som var var sysselsatta, andel under 1980-talet sjunkit till omkring 45 procent. Unen som der början decenniet ökande arbetslöshet en bidragande orsak till en av var minskande sysselsättningsandel. Under senare år måste utvecklingen till stor del förklaras andelen ungdomar fortsätter att utbilda sig efter grundav att som skolan ökat. Under år har andelen sysselsatta tonåringar varit något högsenare bland kvinnor än bland män medan motsatsen gällde under 1970-talet. re

Figur 4.2 Sysselsättningsandel för olika åldersgrupper åren 1970och 1988. Kvirnor

. 1CD 90 30 70 50 50 40 30 t 3° r 10 i r r r 1 16-19 20-24 25-34 5-44 45-54 $-64

éldersgruaper

Män . 100 90 HJ 70 60 53 40 30 1998

203 -

1970 10

16-19 20-24 25-34 35-44 55-64

45-54

åldersgrupper

sou 1989:53 59

Bland äldre ungdomar, 20-24 år, har sysselsättningsandelen varierat över tiden. Genom en stigande kvinnlig sysselsättning i den åldern har emellertid andelen sett över hela perioden ökat från drygt 70 till knappt 80 Sysselprocent. sättningsandelen var emellertid högst mellan 1979 och 1981. Bland kvinsom norna har sysselsättningsandelen i den här åldersgruppen ökat från 65 till 78 procent och numera är skillnaden tämligen liten mellan män och kvinnor. Den högsta andelen sysselsatta finns i åldrarna mellan 25 och 54 år. De allra flesta har gjort sitt inträde på arbetsmarknaden. Det vanligaste är att man behåller kontakten med arbetsmarknaden under hela perioden. För kvinnornas del innebär det att beteendet till viss del förändrats. Bland männen det var omkring 93 procent 1988 i den här åldern sysselsatta. som var För kvinnornas del har det skett stora förändringar i dessa åldrar. Två av tre kvinnor i åldern 25 till 54 år var sysselsatta 1970jämfört med nio tio år 1988. av Det betyder att det blivit halv miljon fler sysselsatta kvinnor i den åldern. De en svarar för närmare 80 procent sysselsättningsökningen sedan 1970. Vi komav mer senare att mer i detalj studera utvecklingen i ett livscykelperspektiv. Redan här kan emellertid konstateras att det är kvinnor i de barnafödande åldrarna som ändrat beteende under 1970- och 1980-talen. I åldern 55-64 år har andelen sysselsatta båda könen ökat från 64 till 69 av procent. Bland män har sysselsättningsandelen sjunkit oroväckande från 84 till 74 procent. Det är en allt större andel inte orkar eller kan arbeta fram till som pensionsdagen. Andelen förtidspensionerade män mellan 60 och 64 år är 33

procent. Bland kvinnor avslöjar inte siffrorna för sysselsättningsandelen en motsvarande utveckling. I början av 1970-talet andelen äldre kvinnor var som var sysselsatt blott 45 procent. Därefter har det skett kraftig ökning i takt med en att kvinnor som varit förvärvsaktiva under större delen sitt liv nått i den ålav upp dern. Är 1988 emellertid färre två var än av tre kvinnor i åldern 55 till 64 år sysselsatta. Andelen förtidspensionerade kvinnor i åldern 60-64 år är drygt 29

procent. Den ökande sysselsättningsandelen bland kvinnor i olika åldrar blir tydlig när man studerar olika generationers beteenden. Av figur 4.3 framgår varje att generation kvinnor har en sysselsättningsandel är mellan 5 och 10 som procentenheter högre än den generation som är född fem år tidigare hade vid motsvarande ålder.

60 sou 1989:53

Figur 4.3 Andelen sysselsatta av den kvinnliga befolkningen 16-64 år, olika födelseår och vid olika åldrar.

nF:rocem

es so es eo rs

4.3.4 Arbetslöshet Arbetslösheten i Sverige har vid internationella jämförelser varit mycket låg. Efter svenska förhållanden den hög i början av 1980-talet. Arbetslösheten var har pendlat mellan två och tre procent under hela perioden. Konj unkturförloppet visar att det finns tre toppar i arbetslösheten, 1972-1973, 1978 och 1982—1983. Genom aktiv arbetsmarknadspolitik och en ekonomisk politik som syftat en

till full sysselsättning har Sverige undvikit höga arbetslöshetstal som är vanliga

på kontinenten. Medan arbetslösheten i många länder under lång tid varit omkring tio procent har den svenska arbetslösheten sedan 1983 sjunkit. Till början detta ett resultat av aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Under en var 1984 var antalet personer i sysselsättningsskapande åtgärder som högst, drygt 90 000 personer. Därefter har antalet minskat till knappt 30 00 personer år 1988. Antalet som gick i arbetsmarknadsutbildning AMU var oförpersoner ändrat, omkring 40 000. Därutöver var det 50 00 personer år 1984 och 35 000 år 1988 inte tillhörde arbetskraften men som velat och kunnat arbesom ta. Beträffande undersysselsatta på grund av arbetsmarknadsskäl, dvs. främst deltidsarbetande som kan och vill arbeta mer, finns jämförbar statistik endast för 1987 och 1988. Mellan dessa båda år minskade antalet från 219 000 till 180 000. Fortfarande kan och vill omkring fyra procent av de sysselsatta arbeta mer. Oavsett studerar antalet arbetslösa, undersysselsättning, latent arom man betslösa eller omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna kan konstateras att arbetsmarknaden bättre svarade mot människors önskemål om sysselsättning år 1988 än i början av l980-talet.

sou 1989:53

Figur 4.4 Arbetslösheten 1970-1988. .

ä:

8:

4.3.5 Hel- och deltidssysselsättningz

Samtidigt som antalet sysselsatta har stigit har också deltidsarbetet ökat i omfattning. Mellan 1970 och 1980 ökade antalet deltidssysselsatta med omkring 425 000. Därefter har ökningen varit mer måttlig och antalet deltidssysselsatta uppgick 1988 till 1 073 000 Det 25 personer. motsvarar procent av alla sysselsatta.

Ökningen av antalet deltidsarbetande

var under 1910-talet större än hela arbetskraftens tillväxt. Det innebär heltidssysselsättningen att trendmässigt minskade under andra hälften av 1970-talet och så 1983 antalet sent som var heltidssysselsatta färre än 1970. Därefter har heltidsarbetet ökat kraftigt, under 1988 med närmare 80 000 personer. Antalet heltidssysselsatta 3 325 000 var personer år 1988 vilket var fler än någonsin tidigare. Deltidsarbetet har delvis ändrat karaktär under den här studerade perioden. År 1970arbetade mer än en tredjedel de deltidssysselsatta mindre av än 20 timi veckan. År 1988 mar var andelen 16 procent. Det s.k. långa deltidsarbetet har ökat med omkring en halv miljon sedan 1970.Den korta deltiden var som mest omfattande i mitten av 1970-talet då kvarts miljon hade denna arbetstid. en Därefter har antalet minskat med omkring 80 000 År 1988 personer. var det drygt 170 000 som hade kort deltid och drygt 900 000 personer arbetade lång deltid. Deltidsarbete är till stor del förknippat med kvinnornas inträde pâ arbetsmarknaden. 85 procent alla deltidssysselsatta är kvinnor. av Var tredje sysselsatt kvinna arbetade deltid år 1970jämfört med närmare decennivarannan ett um senare. Under 1980-talet har andelen deltidssysselsatta kvinnor varit omkring 45 procent och det finns under 1980-talet en viss tendens till minskning av deltidsandelen bland kvinnor. Bland de deltidsanställda kvinnorna har ar-

2 Heltid normalt mer än 35 timvecka

Långdeltid 20-34timvecka Kort deltid l-l9 timvecka

62 sou 1989:53

betstidema blivit allt längre framför allt under l980-talet. Andelen kvinnor vanligen arbetar mindre än 20 timmar har halverats, till sex procent av alla som sysselsatta kvinnor. Även bland män har deltidsarbetet ökat från en låg nivå och i blygsam men skala. Är 1988 arbetade sju procent alla män deltid vilket var omkring tre av andel år 1970. Även bland männen är det den långa deltiden gånger så stor som ökat i omfattning. som Det finns emellertid betydande skillnad mellan män och kvinnor i fråga en deltidsarbetets omfattning i olika åldrar. Männens deltidsarbete är främst om koncentrerat till de och äldsta åldersgrupperna. Bland l6-19-åringama yngsta är 29 deltidsarbetande och bland 55-64-åringarna är det 16 procent. procent övriga åldrar arbetar endast 3-4 procent männen deltid. Deltidsarbete för I av män är främst bisyssla under studietiden och nedtrappning inför pensioneen ringen i form av t.ex. delpension. För kvinnorna är deltidsarbetet jämnt utspritt i alla åldrar. I åldern mer 20—24 år dominerar heltidsarbetet då fyra kvinnor arbetar heltid. I åltre av dem 25-54 år är det omkring 45 procent kvinnorna som arbetar deltid och av 55-64 år hela 55 Även det bara är under kort period i åldern procent. om en mellan studier och barnafödande det stora flertalet kvinnor heltidsarbetar som så har antalet heltidsarbetande kvinnor ökat. Det har blivit en kvarts miljon fler

kvinnor i åldern 25-54 år som arbetar heltid sedan 1970. Det har länge förts debatt orsakerna till det ökande deltidsarbetet, huen om ruvida det är frivilligt valt, kvinnorna arbetar deltid främst därför att det inom går finna något heltidsarbete och det har skett en utveckling där många te att om kvinnor lämnar heltidsarbete för att arbeta deltid. Forskning har visat att det främst är nytillträdande kvinnor på arbetsmarknaden som arbetar deltid. Det har kunnat visas att det under hela 1970- och 1980-talen varit en större andel av de övergått till heltid än heltidsarbetande övergått till

deltådsanställda

som som deltid. Man kan alltså hävda att deltidsarbetet varit väg in arbetsmarknaden for en kvinnor. Under 1970-talet gick kvinnor från att ha varit sysselsatta till deltidsarbete och sedan till heltidsarbete. Under 1980-talet finns en tendens till att

Figur 4.5 Orsak till deltidsarbete. Män och kvinnor, båda könen.

Omni mautumn.. nu umn om: nu anamma nu mineen kvinna va.junmm barnen u om Vitili: handhuman In om Ammumøsul Nbmm-tkn-dukll v ‘ W‘ vn n.mer min Hannu-usa. nano-con manus HWNWM0 d Hm och lldorukll Nubisyssla sumo: E u. u Saint Hnvbiyssln Anna nu ~ Elnononiolu nun o io n :oProcent Saknar bamtilbyn U K

Annat till o å 8 8

sou 1989:53 63

kvinnorna i större utsträckning arbetar lång deltid och heltid, medan deltidsarbetet ökat bland männen. Det vanligaste skälet till deltidsarbete är att man själv vill ta hand om barnen. Det skälet uppger 29 procent kvinnor arbetar deltid jämfört med endast av som 5 procent av männen. För män är hälso- och åldersskäl den viktigaste orsaken till deltidsarbete, hela 26 procent det. Därnäst är studier det viktigaste anger skälet. Det bör också noteras att 16 procent arbetsmarknadsskäl för sitt uppger deltidsarbete;

4.4 Faktiska arbetstider

De faktiska arbetstiderna bestäms inte bara andelen hel- och deltidsarbetanav de. Normalarbetstidens längd, frånvaro, övertidsarbete, längd och semesterns omfattningen av bisysslorna har betydelse för arbetstidens längd. I det följande görs en genomgång av de faktiska arbetstiderna sådana de utvecklats med hänsyn till alla dessa faktorer. Först studeras hur de faktiska arbetstiderna för dem som var i arbete och per sysselsatt har utvecklats. Slutligen har beräkningar gjorts av den faktiska arbetstiden för befolkningen i arbetsför ålder.

4.4.1 Faktiska arbetstider för i arbete personer Oftast när faktiska arbetstider diskuteras gäller det medelarbetstiden för personer i arbete. Det är alltså den genomsnittliga arbetstiden för dem utfört nåsom got arbete under veckan. Det är främst normalarbetstiden och förekomsten av deltidsarbete men också variationer i frånvaro enstaka dagar och övertidsarbete som påverkar arbetstiden per person i arbete. Medelarbetstiden sjönk under hela 1970-talet från drygt 39 timmar till 35,5 timmar år 1981, dvs. med mer än 3,5 timmar eller 9 procent. Därefter har medelarbetstiden ökat i stort sett varje år, dryg timme till 1986 och ytterligare en halvtimme till år 1988. År 1988 medelarbetstiden en var 37,6 timmar per person i arbete. För män var medelarbetstiden 41,4 timmar och för kvinnor 33,2 timmar. Det är alltså ganska stora skillnader mellan män och kvinnor. Männens medelarbetstid minskade kraftigt mellan 1970och 1972då veckoarbetstiden förkortades från 42,5 till 40 timmar. Då minskade männens medelarbetstid med 2,3 timmar, dvs. arbetstidsförkortningen var mycket effektiv. Därefter fortsatte männens arbetstid att minska till början 1980-talet varefter av medelarbetstiden ökat. Det måste förklaras med övertidsarbete, extraknäck och i viss mån minskad frånvaro. Eftersom AKU lagts om går det inte att göra några direkta jämförelser, men männens medelarbetstid borde 1988 i 1972 vara uppe års nivå. Det är t.ex. notabelt att deltidsarbetet bland män inte har minskat under 1980-talet och alltså inte kan förklara de ökade arbetstiderna. För kvinnorna minskade arbetstiden måttligt i samband med arbetstidsförkortningen, endast 1,2 timmar, eftersom många redan hade kortare arbetsen tid. Sedan minskade kvinnornas medelarbetstid på motsvarande sätt som männens till 1981. Därefter har medelarbetstiden ökat med omkring 2 timmar per vecka. 1988 var den i 33,2 timmar, ungefär medelarbetstid uppe samma som kvinnorna hade 1971, dvs. före den stora ökningen deltidsarbetet. av

64 sou 1989:53

Faktiska medelarbetstider för i arbete. Män, kvinnor och båda Figur 4.6 personer könen 16-64 år 1970-1988.

i Timmar per vecka

40 g

35 ‘ ‘ .- - — . .

""""""""" d 30

25 ‘Bédak6nen Z Kvinnor Män 1970 75 so as ae

frånvaron under hela veckor, t.ex. semester, motsvarar det När hänsyn tas till genomsnittliga arbetstiden sysselsatt. Utslaget per sysselsatt var arbetsden per under 1988 i genomsnitt 30,5 timmar vecka. Män arbetade 35 timmar tiden per 26,2 timmar. Många kvinnor är föräldralediga under långa periooch kvinnor der vilket påverkar den genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt. sysselsatt har utvecklats på sätt som medelarbetsti- Arbetstiden per samma sjönk kraftigt i början 1970-talet i samband med arbetstidsförkortden. Den av minska måttligt till början 1980-talet och sedan ningen för att därefter mer av decennium. Arbetstiden sysselsatt minskade dubbelt så öka under detta per medelarbetstiden 197 vilket är logiskt med tanke på att den femte mycket som semesterveckan infördes då.

4.4.2 Faktiska arbetstider i arbetsför ålder per person faktiska arbetstiderna hittills beskrivits påverkas inte av att sysselsätt- De som ökat. När arbetstiderna för hela befolkningen skall beskrivas ningsandelen har givetvis hänsyn till detta. I det följande beskrivs faktiskt arbetad tid måste tas genomsnitt i befolkningen i åldern 16-64 år. i per person den faktiska arbetstiden 25,6 timmar per vecka Räknat detta sätt var arbetade 29,8 timmar och kvinnor 21,2 timmar. Antalet arbetade 1988. Män i arbetsför ålder har inte minskat mellan 1970 och 1988. timmar per person dryg halvtimme längre 1988 än 1970.Trots 2 tim- Tvärtom var arbetstiden en veckoarbetstid, femte semesterveckan och ett ökat deltidsarbete mars kortare minskat närmare tjugo år. Det är egentligen anmärkhar inte arbetstiden

ningsvärt. ökning kan dessutom hänföras till kvinnornas ökade arbete. De- Hela denna arbetstid 1988 omkring fyra timmar längre per vecka än 1970 om arbetsras var kvinnor i åldern 16-64 år. Mannens arbetstid har i stället tiden slås ut på alla minskat 3-4 timmar per vecka.

sou 1989:53 65

Figur 4.7 Faktiska arbetstider per person i arbetsför ålder 16-64 år. Män, kvinnor och båda könen 1970-1988.

Timmar per vecka 40

ss:-

t _ - g

205.

_______ --

155- ''' i

:of-

53 ‘Béda konen

E Kvinn0r D- -Mân . . . . . . . . . . . . . . . r r . 1 1970 75 BU 85 88

För männens del har antalet utförda arbetstimmar minskat i alla åldrar utom i åldern 20-24 år. Särskilt radikal är förändringen i åldern 55-64 år där arbetstiden minskat med omkring åtta timmar i veckan. Det är en följd av att sysselsättningsandelen minskat i den åldern, frånvaron ökat och deltidsarbetet stigit markant. Det indikerar att det finns problem för många äldre män. För män i åldern 25-54 år motsvarar minskningen i stort sett den arbetstidstörkortning som skett under perioden. Kvinnornas faktiska arbetstid har ökat i alla åldrar utom i de övre tonåren. Kvinnornas livscykel slår igenom i arbetstiden på ett annat sätt än männens. Arbetstiden per kvinna i befolkningen minskar mellan åldrarna 20-24 år och 25-34 år för att sedan öka i åldern 35-44 år. Det är effekt den inen av mest tensiva perioden med småbarn som på detta sätt slår igenom for kvinnorna. Kvinnor som är i åldern 35-54 år arbetar mest. Då uppgår den arbetade tiden till drygt 25 timmar kvinna. År 1970 det i åldern 20-24 år per var som kvinnan hade sin mest arbetsintensiva ålder. Studerar man antalet arbetstimmar per person i befolkningen för olika kohorter, figur 4.9, framgår det nya mönstret i arbetstider tydligt. Särskilt för kvinnor mellan 35 och 54 år har arbetstiden ökat markant mellan 1980 och 1985.

66 sou 1989:53

Figur 4.8 Faktiska arbetstider person i olika åldersgrupper. 1970och 1988. per

Kvinnor Timmar per vecka

. . . I I , , I 20 x ‘ - - . . 10 . . . , , 16-19 20-24 25-34 35-44 45-54 55-64

räldersgruaper

Män Tinmar Per vecka

I z I ‘ 1988 :—1970 10 45-54 55-64 16-19 20-24 25-34 35-44

åldersgrupper

Figur 4.9 Antalet faktiska arbetstimmar for den kvinnliga befolkningen 20--64 år, olika fodelseár och vid olika åldrar.

T

z innaarvucka

24 x

ä; I.- - I ,.-

- I ’ :\

mi ~. fi

s I —-- ‘ s ..

3 x

15: , ---1921-25

- -1926-30 14 - -1931-35 ,2 - -1936-40 - X 10 —- 1941-45 : 9 ---1946-50

6 v v v v v v v v v 20-24 33-34 -54 60-64 - 25-29 :5-39 45-49 55-59

4.5 Arbetstider i

ett livscykelperspektiv

Förändrade sysselsättnings- och arbetstidsmönster i olika åldersgrupper rymmer ett ändrat beteende i hushåll med respektive utan barn. Det finns anledning att studera förändringarna för småbarnsföräldrar särskilt. Den stora förändringen i sysselsättningsmönstret gäller kvinnor med barn under sju år. Av dessa mindre än hälften sysselsatta år 1970. År 1988 var var sys-

selsättningsandelen uppe i 84 procent. Ökningen har varit kontinuerlig. Samti-

digt har frånvaron i den här gruppen ökat avsevärt. Var tredje sysselsatt kvinna med förskolebarn var 1988 frånvarande. Den höga frånvaron gällde främst kvinnor med riktigt små barn. När barnet kommit upp i fyraårsáldern har kvinnor samma frånvaro som övriga på arbetsmarknaden. Arbetstidens längd för kvinnornas del hänger till mycket stor del samman med barnens ålder och antalet barn. Andelen sysselsatta kvinnor stiger med barnets ålder. Av kvinnor yngsta barn är i skolåldern är över 90 vars procent sysselsatta jämfört med omkring 80 procent av kvinnor med barn under tre års ålder. 90 procent av alla kvinnor med ett eller två barn är sysselsatta. Av kvinnor med tre barn eller fler är ca 80 procent sysselsatta. Drygt 60 procent de av sysselsatta mödrarna till förskolebarn och hälften av kvinnorna med barn i skolåldern arbetar deltid. Knappt hälften av mödrarna till ett barn arbetar deltid. Över 60 kvinnorna procent av med tvâ barn eller fler arbetar deltid. Trots allt arbetar var tredje sysselsatt kvinna med minst tre barn, minst ett törvarav skolebarn, heltid.

Tabell 4.1 Sysselsättning och arbetstider for giftasamboende män och kvinnor med barn i olika åldrar enligt specialkörning av AKU december 1987och januari 1988.

Sysselsätt- Frân- Faktisk veckoarbetstid ningsandel varo per person i arbete i befolkningen

Män

Kvinnor

68 sou 1989:53

Kvinnor har alltså lägre sysselsättningsandel och kortare arbetstider när en barnen är små och när de har många barn. För män gäller inte detta. Sysselsättningsandelen är 96-98 procent för alla män med barn. De variationer som finns är mycket små. Av de sysselsatta männen med barn är det dessutom 96-97 arbetar heltid oavsett barnets ålder och antalet barn. Mänprocent som arbetstider påverkas dock när de har småbarn. nens Det är fortfarande kvinnorna tar det största ansvaret för hem och hushåll som när barnen är små. Kvinnornas sysselsättningsandel ökar med barnets ålder. Den höga frånvaron bland kvinnor med förskolebarn beror nästan helt frånunder barnets första levnadsår. Under det första året är 85 procent av kvinvaro frånvarande. Kvinnor arbetar i genomsnitt bara tre timmar per vecka när norna barnet är än ett år. Därefter stiger kvinnornas arbetsinsats snabbt och när yngre barnet är 4-6 år utför kvinnan 24 timmar i veckan. Det familjeansvar yngsta kvinnan tar när barnen är små innebär att hon förlorar pensionspoäng, insom komst och utvecklingsmöjligheter. Det påverkar givetvis kvinnans situation

under hela yrkeslivet. Det är emellertid intressant att notera att också män slår av något på arbetstakten när deras barn är små. Män med barn som inte fyllt ett år utför omkring fem timmar mindre vecka än män med barn i åldern fyra år och däröver. per

Detta bekräftas också tidsanviindningsstudierf‘

av

4.6 Frånvaro

Ledighet innebär för individen befrielse från åtagande att utföra arbete i enlighet med anställningsavtalet. Individens ledighet motsvaras av frånvaro arbetsplatsen. Ledighet och frånvaro är i princip samma sak men beroende av om betraktar den arbetstagarens eller arbetsgivarens perspektiv. man ur I takt med att ledighetslagama infördes och utvidgades under 1970-talet och arbetskraftens struktur har frånvaron ökat. År som en följd av förändringen av 1970 12 procent och år 1988 17 procent de sysselsatta frånvarande under var av hela veckan enligt AKU. Medan männens frånvaro, mätt på detta sätt, ökat från 12 till 14 procent har kvinnornas frånvaro stigit från 14 till 21 procent. Frånvaro hela veckan innebär att de tillfrågade i AKU uppger att de inte alls arbetade under mätveckan. De sysselsatta kan också vara frånvarande någon enstaka dag under mätveckan. Numera mäter AKU även frånvaro under del av veckan. Fortfarande dock frånvaron en mätvecka, i regel veckan före inavser tervjun. Det kan givetvis svårt att exakt minnas hur mycket man var borta vara just den veckan. I det följande redovisas frånvarons omfattning 1988 i antal peroch andel den arbetade tiden enligt AKU. Vissa jämförelser med soner av SAF:s tidsanvändningsstatistik och riksförsälcringsverkets RFV statstik över

sjukfrånvaron görs. Sammanlagt är det drygt miljon, närmare en av fyra sysselsatta, som been rörs någon form frånvaro under vecka. Semester är den vanligaste frånav av en varoorsaken. Sju de sysselsatta hade semester hela veckan och två procent av procent under del veckan. Sammanlagt berördes drygt 400 000 personer av av under normal vecka. Det ñnns anledning tro att semestern undersemester en skattas något eftersom AKU alltid avser helgfria veckor. Det innebär att t.ex. semester i samband med påskveckan aldrig registreras i AKU.

sou l989:53 69

Tabell 4.2 Frånvaroorsaker år 1988, antal personer procent sysselsatta. av

Hela veckan Del av veckan Summa

Sjukdom 212 000 5 117 000 3 329 00 8 Semester 318 000 7 84 00 2 402 000 9 Värnplikt 16 500 0 1 500 0 18 000 0 Vård av barn 100 000 2 38 000 l 138 000 3 Studier 41 500 l 7 000 0 48 500 l Annan tjänstledighet 13 00 0 27 000 l 40 000 l Arbetsmarknadsskäl 10 500 0 26 000 1 36 500 l Övriga orsaker 3 000 0 6 00 0 9 000 O

Summa 714 500 16 306 500 7 l 021 000 23

Under en vecka var åtta procent de sysselsatta sjuka, fem heav varav procent och tre procent under del av veckan. sjukfrånvaron har på år åter ökat senare efter att under en följd av âr ha minskat. Enligt RFV:s statistik har antalet ersatta sjukpenningdagar per försäkrad sjuktalet ökat från drygt 18 till 25 dagar mellan 1983 och 1988. I antalet ersättningsdagar inräknas även helgdagar vilket innebär att den genomsnittliga frånvaron från arbetet på grund sjukdom är av mindre. Sjuktalet för kvinnor var knappt 29 dagar och för män 22 dagar. Större delen av det ökade sjuktalet beror på en ökning långtidssjukskrivningarna. av Andelen med minst 90 dagars sjukskrivning har ökat från 14 till 16 procent, medan de som inte har någon sjukfrånvaro alls har minskat från 40 till 36 procent mellan 1983 och 1987.

Figur 4.10 Sjuktal, genomsnittligt antal sjukdagar per sjukpenningförsäkrad, enligt RFV:s statistik.

Fhtal dagar

25 24 23 22 21 20 19 1B

70 sou 1989:53

Av de 100 000 sysselsatta som var frånvarande hela veckan för vård av barn var 91 000 kvinnor och 9 000 män. Däremot svarade männen för en tredjedel av frånvaron under del veckan for vård av barn. Den utökade föräldraledigheten av och kvinnornas ökade förvärvsarbete har inneburit att det är en frånvaroanledning som ökat i omfattning under senare år. Omkring procent de sysselsatta är frånvarande från arbetet på grund av en av studier. Det kan vara studier av varierande slag och med olika varaktighet. Nästan lika många är frånvarande på grund av arbetsmarknadsskäl. Av de anställda knappt 18 procent frånvarande under hela veckan och 13,5 var procent under del veckan. Av företagarna var drygt 9 procent frånvarande en av hela veckan och 15 procent under en del av veckan. Det är svårt att finna något entydigt samband mellan frånvaron och den vanliga arbetstidens längd. 23 procent de heltidsarbetande berördes av frånvaro jämfört med 26 procent av av dem vanligen har lång deltid och 19 procent av dem som har kort deltid. som Räknat andel de anställdas normala arbetstid bortfaller 21 procent som av grund frånvaro. Semestern omfattar störst del, nio procent av arbetstiden av och sjukfrånvaron omfattar 6,5 procent. Det totala borfallet av arbetstimmar uppgår till 29 miljoner i veckan, varav omkring nio miljoner beror på sjukdom.

Figur 4.11 Arbetstid och frånvaro 1988 enligt AKU.

Hrbetad 79.0‘. tid

1.5. övrigt 1.0‘. Studier 3.0‘. Vård av barn

6.5‘. Sjukfrånvaro

9.0‘. Semester

Svenska arbetsgivareföreningen SAF genomför sedan några år tillbaka tidsanvändningsstudier i samarbete med sina delägare. Enligt den statistiken omfattade frånvaron år 1988 drygt 26 procent av normalarbetstiden. Det som skiljer SAF-statistiken från AKU är att sjukfrånvaron är omfattande, närmer mare nio procent av normalarbetstiden jämfört med 6,5 procent enligt AKU, samt att övrig frånvaro enligt SAF är dubbelt så hög som enligt AKU. Enligt SAF-statstiken är frånvaron mycket olika mellan arbetare och tjänstemän. Tjänstemännen har en sjukfrånvaro på endast fyra procent, medan arbetarna är sjuka knappt 13 procent av arbetstiden. I stort sett stiger frånvaron med arbetsplatsens storlek. Det är svårt att göra rättvisande internationella jämförelser frånvaron i oliav ka länder. Det är emellertid helt klart att frånvaron i Sverige är den högsta i den industrialiserade västvärlden. Det gäller både ledigheter för att ägna sig annat än förvärvsarbete och sjukfrånvaro. Rättigheterna innehåller mångfald en regler och de ekonomiska ersättningarna vid ledighet är många gånger mycket generösa. Ledigheter och frånvaro är naturligtvis ett sätt att minska den totala arbetsinsatsen. Därigenom förkortas arbetstiden till stor del selektivt vilket i motsvarande mån påverkar möjligheterna att generellt förkorta arbetstiden. Sverige har i mycket hög grad valt dessa selektiva medel att öka rättigheterna till ledighet.

4.7 Restider och raster

För att en uppfattning om hur mycket tid arbetet tar i anspråk behövs kunskap om rasternas omfattning och restiden till och från arbetet. Därigenom kan bruttoarbetstiden beräknas. En majoritet av alla sysselsatta har en restid under 30 minuter per arbetsdag. Omkring 14 procent har emellertid en restid som överstiger timme. I medelen tal har de anställda en restid på 41 minuter och företagare 23 minuter. Under en normal arbetsvecka betyder det en restid på tre timmar och 20 minuter, eller omkring nio medelarbetstiden for i arbete. Samtidigt bör procent av personer noteras att var sjunde sysselsatt reser mer än fem timmar i veckan och för sex procent tar restiden mer än 7,5 timmar i anspråk. Den genomsnittliga restiden för anställda har ökat med åtta minuter på 20 år. Det är en måttlig ökning men betyder trots allt att en fjärdedel av den arbetstidsförkortning som genomförts under perioden går åt till ökad restid till och från arbetet. Utöver själva resan till och från arbetet tar det tid för småbarnsföräldrar att hämta och lämna barn inom barnomsorgen. I genomsnitt tar det 20 minuter per dag eller en timme och 40 minuter per vecka. För två sysselsatta föräldrar betyder det 50 minuter vardera. l en tvåförsörjarfamilj med småbarn betyder det en genomsnittlig tid för var och en att ta sig till och från arbetet på fyra timmar och tio minuter och för en ensamstående förälder fem timmar i veckan. Men ett par procent behöver tio

timmar i veckan för att komma till och från arbetets

Utöver själva arbetstiden har man rätt till rast under en arbetsdag. I medeltal har de anställda 40 minuters rast som inte räknas in i arbetstiden varje arbetsdag. Skillnaderna är små mellan olika grupper. Män har något längre raster än

72 sou 1989:53

Figur 4.12 Sammanlagd restid till och från arbetet, minuter per dag. .

0 0 1- 11- 31- 61- 91- Ei 10 m 60 3] svar

kvinnor, sannolikt beroende på att kvinnor oftare arbetar deltid. Det går således timmar och 20 minuter i veckan för raster.° tre Medelarbetstiden 1988 var 37,6 timmar. Bruttoarbetstiden, dvs. arbetstid, restid och raster, var därmed 44,3 timmar i veckan.

4.8 Livsarbetstid och det teoretiska arbetsutbudet

Det är en vanlig föreställning att arbetstiden tar en mycket stor del av livet. När arbetsdagarna kommer i en oändlig rad är det lätt att överskatta den totala arbetsinsatsen under ett liv. Det är lätt att glömma att en stor del av livet ägnas uppväxt, lek, studier, sömn, fritid, barnuppfostran och en stillsam pensionärstillvaro. Endast drygt nio procent av livstiden ägnas förvärvsarbete, sju procent för kvinnorna och elva procent för männen. Om raster och restid till och från arbetet räknas motsvarar bruttoarbetstiden mellan tio och elva procent livet. Under den förvärvsaktiva delen av livet, mellan 16 och 64 års ålder, av motsvarar arbetstiden procent av all tid. Om alla arbetade 40 timmar i veckan skulle arbetstidsvolymen vara 24 procent. I det följande beskrivs skillnaden mellan det teoretiska arbetsutbudet, dvs. 40 timmars arbetsvecka året runt, och den faktiska arbetsinsatsen i landet. Om alla i Sverige är mellan 16 och 64 âr arbetade 40 timmar varje vecka som skulle det 1988 ha utförts 212,9 miljoner arbetstimmar per vecka. l realiteten blev omkring 139 miljoner timmar utförda. Av dessa arbetstimmar utfördes 1,5 miljoner av personer som uppnått pensionsåldern och 3,9 miljoner utfördes utöver 40-timmarsveckan, dvs. genom övertid, bisyssla eller liknande. Det betyder att 79,3 miljoner arbetstimmar, 37,2 procent av det hypotetiska arbetsutbudet, aldrig blev utförda. Det fanns 851 500 personer som tillhörde arbetskraften. Av dessa var 342 000 personer studerande och de utgjorde den största gruppen. Den näst

sou 1989:53 73

Figur 4.13 Det teoretiska arbetsutbudet. 40 timmars arbetsvecka för hela befolkningen 16-64 år iämfört med faktiskt utförda arbetstimmar.

å å U GH G I U SIG I U å.. å I l OO N 3 å 0 i u å :ä 3 3 8-. å .1 n F I I I

Piensoulza LL:

unastsuallrrsu senator 1 1

SJuk¢cJ--.

. D z l ..‘.. Fbtlldxulodigbct _ u. övrig frånvaro

O O

°°°g

es-14-u-Lngan arb. o ä. Arbeta utövar O . Q GO-txnara- :Jacka

utförda arbetstimm-

arbetslösa

o o Skillnad annan Oo anna och auua, varav

E mukaan on nar arbetstid

största gruppen var hemarbetande personer arbetar i hemmet inte i som men betald form. 172 000 personer har pensionerats innan de blev 65 år. Denna grupp är underskattad i AKU. Egentligen finns det 350 000 förtidspensionerade. Många räknar sig sannolikt som hemarbetande eller långvarigt sjuka. Om alla som inte tillhör arbetskraften hade arbetat skulle de ha tillfört totalt 34,1 miljoner arbetstimmar eller 16 det teoretiska arbetsutbudet. I procent av realiteten var det endast 35 000 av dessa som uttryckte vilja och förmåga att en arbeta. 72 000 var arbetslösa och om de hade kunnat sysselsättas skulle de ha utfört knappt tre miljoner arbetstimmar. Det är drygt en miljon som arbetar deltid. Om alla dessa arbetade heltid i stället skulle det ha utförts drygt elva miljoner fler Bland de deltidsarbetande finns en relativt stor reserv av undersysselsatta vill arbeta som mer och detta arbetsutbud är nästan lika stort som samtliga arbetslösas. Antalet arbetstimmar som bortfaller grund frånvaro är nästan lika stort av som antalet timmar personer utanför arbetskraften skulle ha tillfört de om arbetat.

74 sou 1989:53

Även finns bland de deltidsanställda och också bland personer om det en grupp tillhör arbetskraften vill arbeta är arbetskraftsreserven ändå som inte som mera outnyttjade arbetsutbudet beräknades 1988 till knappt sex miljoner liten. Det arbetstimmar per vecka.

4.9 Arbetstidens förläggning7

växande arbetar på obekväma arbetstider. År 1988 var det Det är en grupp som sysselsatta hade någon form obekväm förläggning, de- 45 procent av de som av utanför tiden 6.45 och 17.45 vardagar. Det är främst det finierat som arbete schemalagda arbetet ökat i omfattning under senare år och framför allt är som kvinnor har obekväm förläggning av sin arbetstid. det som en

befolkningens arbetstidsförläggning 1988. Män och Figur 4.14 Den sysselsatta kvinnor. Dagtid 53.0‘. m-f

1.07. Enb lösö

6.0. övr

9-9- s|1r+etge1b

§1

2.0x.

Regelb 9.0‘. 20.02 Schema förski

Kvirnor

Dagtid 59.07. m-f

1.07. Erb löSö

8.0‘. övr oregelb

6.07. Skift 1 Dagtid 8.0‘. m-S 11-07- Schema Regelb 7.0‘. förski

sou 1989:53 75

Det oregelbundna och obekväma arbetet varierar emellertid i stor utsträckning mellan olika kategorier på arbetsmarknaden. Bland t.ex. kvinnliga LOmedlemmar är det endast 43 procent har hela sin arbetstid förlagd till dagsom tid vardagar, vilket kan jämföras med 73 procent av TCO-medlemmarna och omkring 70 procent av SACOSR-medlemmarna. Skiftarbete domineras helt av manliga LO-medlemmar: var åttonde arbetar skift och dem är under 25 av som år är det var sjätte. Det mest oregelbundna arbetet finns emellertid bland företagare och deras medhjälpare. Endast var fjärde företagare har hela sin arbetstid förlagd till dagtid vardagar. Var tredje sysselsatt arbetar ibland på lördagar ocheller söndagar i sitt normala arbetstidsschema. Det är vanligare bland kvinnor än bland män, 36 respektive 29 procent. Åtta de sysselsatta har någon del procent av av sin arbetstid förlagd till natten, definierat som tid mellan midnatt och klockan fem på morgonen. Tio procent av männen och sex procent kvinnorna arbetar på natten. av Femdagarsvecka är det normala på den svenska arbetsmarknaden. Men det är åtta procent av alla sysselsatta som arbetar än fem dagar i veckan. Tre mer procent uppger att de arbetar sju dagar i veckan. Dessutom är det nio procent som uppger att antalet arbetsdagar per vecka varierar på ett irreguljärt sätt. 67 procent av alla sysselsatta arbetar regelbundet fem dagar i veckan. En sammanfattning av arbetstidens längd och förläggning utifrån vad som brukar betraktas som normala arbetstider följande resultat: ger Två av tre sysselsatta har hela sin arbetstid förlagd till dagtid. Två av tre har all sin arbetstid förlagd till vardagar. Pvå av tre arbetar fem dagar i veckan. Tre av fyra arbetar heltid, bara arbetar exakt 40 timmar i men varannan veckan.

Kombinationen av ovanstående villkor för normala arbetstider är det mindre än 30 procent som uppfyller. Skulle dessutom fem veckors betraktas semester som det normala torde det vara endast 10—15 procent som uppfyller alla villkor på normala arbetstider. Även om många människor har obekväma arbetstider utförs flertalet av alla arbetstimmar på normal dagtid. 86 alla arbetstimmar utförs procent av vardagar mellan kl. 7.00 och 18.00.Endast fem procent av alla arbetstimmar utförs lördagar och söndagar och drygt en procent på natten.

76 sou 1989:53

Figur 4.15 Personer i arbete varje timme.

Mzlioner Personer

: Söndag 2

Fredag

C Må1da9 0

00.:: 5.03 12.tI 18.03 24.CD Kloclslag

4.10 Arbetskraftens utbildning

decenniet har arbetskraftens utbildningsnivå höjts vä- Under det senaste sentligt. Mellan 1975 och 1987 minskade andelen arbetskraften med enbart förgymav nasial utbildning från 54 till 32 procent, medan andelen med eftergymnasial utbildning ökade från knappt 12 till 25,5 procent. Utbildningsnivân för arbetskraften är något högre än för befolkningen i övrigt i jämförbar ålder. Det är emellertid fortfarande varannan 45-64-åring i arbetskraften som endast har förgymnasial utbildning medan andelen 25-44-åringar med motsvarande utbildning är mindre än 25 procent. Andelen med eftergymnasial utbildning är dubbelt så stor i den yngre åldersgruppen.

Figur 4.16 Arbetskraftens utbildningsnivå 1975 och 1987.

Gymnasial 46.3‘. Cuvnasxal

11.8. EHeF9lY| nasial Far9Jrna- 54.6. 21.6‘. rerqJh Et sia Ferggn- 2.1‘. nasial nasial 1975 1$7

sou 1989:53 77

Befolkningens utbildningsnivå i olika åldersgrupper sammanhänger med skolsystemets omfattning under den period då respektive åldersgrupp växte upp. Ännu vid slutet av 1950-talet kunde det svenska skolsystemet karaktärise-

ras som ett slutet hierarkiskt system. Sjuårig skolplikt blev allmän i Sverige först läsåret 195051, vilket innebär att många av dem är födda före 1937 som saknar utbildning utöver sexårig folkskola. Eftersom det skett förändstora ringar inom utbildningsväsendet blir jämförelsen mellan utbildningsnivâema inte riktigt rättvisande. Arbetstidens längd samvarierar med utbildningens omfattning for åldersgruppen 25-54 år. Medan 69 procent av dem med förgymnasial utbildning arbetar heltid är motsvarande tal 76 procent för dem som har eftergymnasial utbildning. Av dem som har förgymnasial utbildning är dessutom tio procent inte sysselsatta vilket gäller för drygt fyra har eftergymnasial procent som utbildning. Bland männen finns ingen stor skillnad i arbetstidens längd med hänsyn till utbildningens omfattning. Däremot är skillnaderna tydliga bland kvinnor. Av kvinnor med förgymnasial utbildning arbetar 36 heltid, jämfört med procent 62 procent av kvinnor har eftergymnasial utbildning. som Skillnaderna i utbildningsnivå är stora mellan olika delar arbetsmarknaav den. År 1985 var det nästan varannan person inom industrin hade högst som förgymnasial utbildning medan motsvarande andel 23 inom den ofvar procent fentliga sektom. De gymnasialt utbildade var mera jämnt fördelade. Inom industrin hade 43 procent av de sysselsatta gymnasial utbildning. Motsvarande andel inom den offentliga sektorn var 41 procent. Skillnaden i utbildningsnivå mellan olika näringsgrenar vad gäller eftergymnasial utbildning är påtaglig. Endast elva de anställda inom industrin procent av hade 1985 eftergymnasial utbildning mot drygt 36 procent inom den offentliga sektorn.

Tabell 4.3 Personer i arbetskraften fördelade efter näringsgren och utbildningsnivå 1985. Procent.8

Bank- och forsakringsverksamhet 23 47 30 100 Offentlig förvaltning och andra tjänster 23 41 36 100

Hela arbetskraften 36 43 21 100

78 sou 1989:53

inom offentlig sektor. År 1987 arbetade Andelen högskoleutbildade är störst tredjedelar de högskoleutbildade i offentlig förvaltning och andra hela två av tjänster. Under perioden 1971-1987 höjdes utbildningsnivån vad avser andelen med minst två års eftergymnasial utbildning i alla näringsgrenar. Totalt mer än fördubblades andelen, från fem till elva procent. Mest steg andelen med längre eftergymnasial utbildning inom bank- och forsäkringsverksamheten där öknin-

gen var hela tio procentenheter. Även andelen högskoleutbildade inom den privata tjänstesektorn har ökat om betydligt de decennierna är dess andel fortfarande ganska liten. Samma senaste sak gäller för industrin. År via den offentliga sektorn utgifter for utbildning mot- 1970avsatte Sverige svarande drygt 7,5 BNP. Den andelen överträffades då endast av Kaprocent av nada. År 1987 satsade Sverige mellan åtta och nio procent av BNP det allutbildningssystemet vilket högst i världen och kostnaderna for permänna var sonalutbildning uppgick till ca två procent av BNP. Beträffande övergångsfrekvensen till den högre utbildningen, dvs. hur stor varje årskull övergår till högskolestudier, rekryterar Sverige en andel av som andel åldersgruppen 18-34-åringar t.ex. Frankrike ungefär lika stor ur som åldersgruppen 18-20 år. Sverige har mycket låg övergångsfrekvens gör ur en åldersgrupperna. I åldersintervallet 19-20 år är den bland de lägsta i de yngre i Europa. heltidsstuderande i den befolkningen 16-74 år har ökat från Andelen vuxna

1975 till nio år 1985. Ökningen har varit störst bland

6,5 procent år ca procent ungdomar i åldern 16-24 år och framför allt för männen. till hela befolkningen har andelen heltidsstuderande ökat från drygt Ser man år 1940 till 23,4 procent år 1984. Omkring 12 procent går i grundskoprocent 4,5 i gymnasieskolan och 2,5 procent studerar vid högskola. lan, procent tredjedelar de studerande utgjordes barn och ungdomar under 16 Två av av 000 eller 13 procent befolkningen i åldern 16-64 år. Närmare 700 personer av år heltidsstuderade, procent gymnasienivå och drygt tre procent varav sex eftergymnasial nivå. Antalet sysselsatta i undervisningssektom har ökat med drygt 50 procent mellan 1970 och 1987. År 1970 det drygt 200 000 sysselsatta jämfört med var 325 000 år 1987. Sedan början 1980-talet har antalet sysselsatta varit nästan av i stort sett konstant. särskilt intresse för utvecklingen inom arbetslivet är givetvis personalut- Av omfattning. Personalutbildning är enligt SCB sådan utbildning bildningens delvis bekostas arbetsgivaren. Enligt undersökning gjord som helt eller av en SCB fick knappt 980 000 eller 22 procent de sysselsatta personalutbildav av halvåret 1986. År 1987 hade deltagandet ökat till drygt en ning under det första vilket 24 procent. 70 procent fick en utbildning som miljon personer motsvarar omfattade 1-5 dagar. Ämnen vanligen studerades var data, teknik, arbetssom liv och företagsekonomi. Det är vanligare att högutbildade genomgår personalutbildning än personer skolbakgrund. Av dem har eftergymnasial utbildning längre än med kort som personalutbildning 1987. Däremot det endast ca 15 två år fick 41 procent var de anställda med högst nioårig grundskola som deltog i personalutprocent av bildning.

sou 1989:53 79

Det är vanligare att statligt anställda genomgår personalutbildning än anställda i landsting, kommuner och privatanställda. Nästan varannan medlem i SACOSR-forbunden, drygt tredje TCOvar medlem och knappt var femte LO-medlem fick personalutbildning under första halvåret 1987.

4.11 Arbetstider i olika regioner

Arbetstider och sysselsättning varierar mellan olika regioner. De längsta arbetstiderna har man i Stockholm och andra storstäder medan de kortaste arbetstiderna finns i glesbygdskommunerna. Skillnaderna blir emellertid mindre hänsyn tas till den varierande åldersom

sammansättningen i olika regioner

Av ungdomar mellan 16 och 24 år är sysselsättningsandelen högst i Stockholmsområdet 65 procent och lägst i Malmöområdet 58 procent både for män och kvinnor. I åldersgruppen 25-44 år är variationen inte särskilt stor. Den högsta sysselsättningsandelen bland kvinnor finns i Stockholm 87 procent där också hela 63 procent arbetar heltid. I övriga delar landet av var sysselsättningsandelen bland kvinnor 85-86 procent och andelen arbetar som heltid mellan 50 och 56 procent. Av männen mellan 25 och 44 år arbetar nästan alla heltid men sysselsättningsandelen är faktiskt lägst i Stockholmsområdet, 88 procent jämfört med drygt 90 procent i övriga landet. I åldersgruppen 45-64 år är skillnaderna små bland männen, mellan 80 och 85 procent är sysselsatta och drygt 90 procent arbetar heltid. Av kvinnorna mellan 45 och 64 år är 79 procent i Stockholm sysselsatta medan motsvarande tal i övriga landet är 71 procent. Andelen heltidsarbetande är 63 i Stockprocent holm och endast drygt 50 procent i övriga landet. Det är framför allt bland kvinnorna som arbetstiden är länge och sysselsättningen högre i Stockholm. Skillnaderna är emellertid mindre än kan förman vänta sig, men sett över hela åldersgruppen 16-64 år blir de ändå markanta eftersom de äldre dominerar i glesbygden.

I Sundström1987, s. 23-24. 2 Sundström1987, s. 89 ff. 3 SCB1988 b. 4 Flood 1988. 5 Pettersson1989 a. 6 Björklund 1989. 7 Pettersson 1989 a. 8 SCB1986 b. 9 ErikssonochSundberg1989.

sou 1989:53 81

5 Önskemål och inflytande

om över

arbetstider

Inledning

Dagens arbetstider är resultatet mängd olika val och prioriteringar. Lagav en stiftning, ekonomiska förhållanden samt arbetsgivares och arbetstagares Önskemål är några faktorer spelar roll för de faktiska arbetstidernas utvecksom ling. Det här kapitlet redovisar huruvida individerna vill behålla eller ändra sina arbetstider om inga arbetstidsreformer genomförs. Möjligheterna påverka att arbetstidens längd och förläggning redovisas.

5.2 Önskemål veckoarbetstiden

om

Det finns som framgått tidigare omkring 180 000 fyra de personer, procent av sysselsatta som enligt AKU vill arbeta I genomsnitt vill de utföra mellan mer. elva och tolv arbetstimmar mer per vecka. I många olika undersökningar har en fråga ställts vill förändra den om man nuvarande arbetstiden, förutsatt att inkomsten påverkas av detta. Första gången ställdes frågan 1974 och den senaste som redovisas här ställdes 1988. Vissa reservationer måste göras beträffande jämförbarheten mellan undersökningarna eftersom metod, urval och exakt formulering av frågan inte är desamma i de olika undersökningarna. I alla undersökningar, sammanlagt ett tiotal, har mellan två och fyra gånger så många velat minska sin arbetstid som öka den. Enda undantaget från detta är vår egen undersökning från 1988. Iden hade andelen ville förkorta sin som arbetstid med motsvarande löneminskning krympt till tio procent och andelen som ville ha längre arbetstid och högre inkomst hade stigit till åtta procent. Andelen som var nöjd med nuvarande längd arbetstiden den högsta någonvar

sin, 83 procent

Utvecklingen är intressant, inte minst mot bakgrund att arbetstiderna fakav tiskt ökat under 1980-talet. Trots detta har det i de undersökningar som gjorts på 1980-talet varit allt fler som velat öka sin arbetstid och andelen ville som minska sin arbetstid var den lägsta någonsin år 1988. Vid två tillfällen, i de s.k. HUS-undersökningarna 1984 och 1986, har frågor ställts om möjligheter och önskemål att arbeta fler respektive färre arbetstimhos arbetsgivaren. År 1984 det 32 mar var procent som bedömde att de hade Vmöjlighet att mot betalning arbeta mer än för närvarande. 1986 hade andelen

ökat till 36 procent. Vid båda tillfällena det färre antog att arbetsgivavar som ren skulle tillåta en kortare arbetstid, 24 procent år 1984 och 29 år procent 1986.

82 sou 19x:5.z

Av att döma har möjligheterna att förändra sin arbetstid ökat mellan svaren 1984 och 1986. Det fler kunde öka och fler som kunde minska sin arvar som betstid vid det senare tillfället. Det år män har störst möjlighet att öka sina arbetstider, medan kvinnorsom har större frihet att minska sin arbetstid. na Av alla anställda det sju respektive sex procent vid undersökningstillfällev var ville inte kunde arbeta hos sin arbetsgivare. l genomsnitt ville na som men mer de utföra 9-10 fler arbetstimmar vecka. Om den här gruppen inte hade haft per någon restriktion i sitt arbetsutbud skulle den genomsnittliga arbetstiden öka med 0,6 timmar per vecka eller med två procent. Samtidigt det åtta respektive tio procent av de anställda som ville men inte var kunde minska sin arbetstid. År 1984 ville de minska arbetstiden med elva time och 1986 med åtta timmar i genomsnitt. Restriktionen nedåt i arbetstid ber mar tyder således att arbetsutbudet 0.9 respektive 0.8 timmar högre än det skulle var alla individers preferenser tillgodosågs, vilket motsvarar närmare tre vara om

arbetstiden

procent av Resultatet visar alltså att de restriktioner som finns beträffande arbetstiden i form arbetstidsscheman, och regler gör att det utförs något fler arav normer betstimmar än vad skulle vara fallet vid ett helt fritt arbetstidsval. Forskare som studerat skatternas inverkan på arbetsutbudet har kommit till samma som

slutsats

Sammantaget måste ändå konstateras att arbetstiden stämmer väl överens med individernas önskemål för den stora majoriteten. I ett stort antal undersökningar har fyra fem uttryckt att de varken vill arbeta mer eller mindre om inav komsten påverkas i motsvarande mån. Hela tiden är det emellertid en större andel som önskar minska än öka sin arbetstid. Det är mest heltidsanställda kvinnor som vill förkorta sin arbetstid och deltidsanställda vill öka sin arbetstid. Av heltidsanställda män och kvinnor som det emellertid också sex respektive fyra procent som ville öka sin arbetstid var i vår undersökning 1988. I undersökning ställdes frågan om man väljer kortare arbetstid framsamma för högre lön i framtiden. Omkring hälften av alla heltidsanställda ville hellre ha kortare arbetstid än högre lön. Dessutom önskade var tionde förkorta sin arbetstid med motsvarande lönesänkning. Endast lite mer än var tredje heltidsanställd vill hellre ha högre lön än kortare arbetstid. Både män och kvinnor föredrar kortare arbetstid framför högre lön. Två tredjedelar av alla anställda har ett eller annat sätt gett uttryck för att de föredrar kortare arbetstid framför högre lön.4

5.3 Möjligheter att påverka arbetstidens förläggning

Att kunna påverka hur mycket man skall arbeta är en dimension av inflytandet över arbetstiderna. En annan är vilket inflytande man har över arbetstidens forläggning och vilka möjligheter som finns att anpassa arbetsdagens början och slut efter de behov man har. Enligt vår egen undersökning om hushållens arbetstider var det 42 procent av alla sysselsatta inom vissa ramar hade möjlighet att bestämma när de skulsom börja och sluta sin arbetsdag. De här möjligheterna är tämligen ojämnt förde-

sou 1989:53 83

lade arbetsmarknaden. Heltidsarbetande har något större möjligheter att påverka sina arbetstider än deltidsarbetande, 45 respektive 36 procent. Män har större möjligheter att påverka sina arbetstider än kvinnor. 48 procent av de heltidsanställda männen jämfört med 39 procent av de heltidsanställda kvinnorna kan inom vissa ramar bestämma när de skall börja och sluta sin arbetsdag. Det går dessutom en skarp skiljelinje mellan olika kollektiv på arbetsmarknaden. Var femte LO-medlem, varannan TCO-medlem, två tre SACOSRav

medlemmar och fyra fem företagare har denna möjlighet till flexibilitet

av 84 procent av de sysselsatta anser det viktigt att kunna påverka när arbetsdagen börjar och slutar, varav hälften anser det mycket viktigt. 75 procent anser det också viktigt att kunna arbeta in tid som man senare kan ta ut i form leav dighet. En stor majoritet av de sysselsatta vill arbeta på dagtid på vardagar. Det är blott fyra procent 170 000 personer som inte vill arbeta på dagtid. 22 procent vill i någon utsträckning arbeta på lördagar och söndagar, 29 procent på kvällar och 15 procent på nätter. Det är alltså färre vill arbeta på kvällar och helger som än som faktiskt gör det. Däremot är det en större andel som kan tänka sig att arbeta nätter än som har någon del sin ordinarie arbetstid förlagd till av nattetid. Av dem som faktiskt har hela sin arbetstid förlagd till vardagar på dagtid är det hela 96 procent som vill ha denna arbetstidsförläggning. Däremot är det drygt var tionde som kan tänka sig att arbeta på helger och nätter medan nästan var fjärde åtminstone kan tänka sig att arbeta på kvällar. Bland dem som har dagtidsarbete som också inkluderar helgarbete är det en majoritet inte vill som arbeta på lördagar och söndagar. Den här gruppen vill lika gärna arbeta kvällar som helger. De som har oregelbunden förläggning av arbetstiden har också större tolerans mot arbete på obekväm arbetstid. Av skiftarbetarna är det t.ex. hela 22 procent som inte vill arbeta enbart dagtid och 47 vill procent som arbeta skift. Det är emellertid de som arbetar dagtid på vardagar i störst utsträckning som

fått sina önskemål beträffande arbetstidens förläggning ti1lgodosedda.6

5.4 Inflytande över

semesterns förläggning

Till möjligheterna att förfoga över sin arbetstid hör också frågeställningen om inflytande över semesterns förläggning. Enligt en intervjuundersökning gjord 1987 hade fem de anställda procent av inget inflytande över huvudsemesterns förläggning. Därutöver fick 35 procent av de anställda semester i samband med driftsuppehåll i verksamheten. De hade som individer mycket litet inflytande över sin semesterförläggning. procent av de intervjuade ansåg att de hade ett visst inflytande över semesterns förläggning och 47 procent bestämde helt eller i stor utsträckning förläggningen huvudsemestern.7 av Enligt vår egen attitydundersökning är inflytandet över semesterförläggningen mycket betydelsefullt. Hela 91 procent ansåg det viktigt att ha inflytande

över semesterns förläggning

5.5 Möjligheten att påverka sin pensionsålder

I några undersökningar har frågor ställts om möjligheten och önskvärdheten att påverka sin pensionsålder. Det har gällt såväl möjligheten att pensioneras tidigare som att arbeta efter uppnådd pensionsålder. 78 procent av de anställda har ett arbete där pensionsåldern är förutbestämd. För 70 procent av dessa är den 65 år. Det betyder att drygt hälften, 55 procent, har pensionsåldem fixerad till 65 år. Av dem som har en fastställd pensionsålder är det procent som skulle vilja sluta arbeta före pensionsåldem medan 29 procent vill ned i arbetstid innan de går i pension. 9 Enligt vår egen attitydundersökning ansåg 77 procent det angeläget med bättre möjligheter för alla att pensioneras före 65 års ålder. Ungefär lika många ansåg det angeläget med bättre möjligheter att pensioneras före 65 års ålder för personer med ett långt arbetsliv bakom sig. Däremot var det bara 38 procent som ansåg det angeläget med bättre möjligheter att arbeta efter 65 års ålder, medan 47 procent inte ansåg det angeläget med sådana möjligheter och 15 procent var tveksamma. Bland yngre var det emellertid fler som tyckte det var angeläget att kunna arbeta kvar efter 65 års ålder medan endast drygt var fjärde över 45 år hade uppfattning. o samma

5.6 och slutsatser

Sammanfattning

Det är av flera skäl viktigt att känna till sambanden mellan faktiska, önskade och möjliga arbetstider. Individens välfärd är beroende av hur de faktiska arbetstiderna överensstämmer med de önskade. Möjligheterna och restriktionerna i arbetstiderna är av betydelse för förmågan att reagera på förändrade ekonomiska förhållanden. De undersökningar som gjorts visar att den svenska arbetsmarknaden fungerar relativt väl när det gäller önskemålen om arbetstider och de faktiska arbetstiderna. Det tycks emellertid som om det finns en önskan att minska arbetstiderna något med hänsyn till de ekonomiska betingelser som för närvarande gäller. Förändras dessa förutsättningar gäller givetvis andra villkor. Oavsett i vilken riktning arbetsutbudet rör sig är det väsentligt att möjligheterna att själv välja sina arbetstider ökar. Restriktioner och hinder i valet av arbetstid är negativa för individens välfärd. Fritt valda arbetstider och möjligheter att variera sin arbetstid över livscykeln och som reaktion på ändrade ekonomiska förhållanden framstår därför som angelägna. Större möjligheter att påverka sin arbetstid, dess längd och förläggning, kan för många vara väl så viktigt som generella förkortningar av arbetstiden.

l Johansson1989 a, tabell 17. 2 Björklund 1989, tabell 5 ochb a samt tabell6 och a 3 Aabergem.fl. 1989. 4 Johansson1989 a, figur 5 Pettersson1989 a, kapitlen 8 och11.6. 6 Johansson1989 a, tabellerna30 och31. 7 SOU 1988:54, s. 244 ff. 8 Johansson1989 a, tabell31. 9 Björklund 1989, tabell 10Johansson1989 a, figur

sou I989:53 85

6 Arbetstiden i ett socialt

sammanhang

Inledning

Det här kapitlet inleds med ett försök att definiera begreppet arbete och ett resonemang om relationerna mellan betalt och obetalt arbete. Därefter följer ett avsnitt om arbetstiden i ett långt historiskt perspektiv. Arbetets socialpsykologiska betydelse berörs. Förvärvsarbetet ses ur ett livscykelperspektiv. Ett avsnitt om tidsanvändning generellt följs av ett avsnitt om tidsanvändning och medborgerligt engagemang och ett om förvärvsarbetets relation till fritiden. Förändringar i fördelningen mellan kvinnor och män i fråga om betaltoch obetalt arbete och barnomsorgens utveckling skildras.

6.2 Vad är arbete

Arbete är inte lätt att definiera, trots att det är ett vanligt ord i vardagsspråket

och ett centralt samhällsvetenskapligt begrepp En möjlig definition är: sådan

verksamhet som leder till något värdefullt för andra än den utför det. När som man arbetar ingår man i ett socialt sammanhang. Människor är beroende av varandras arbetsinsatser och vilket sätt detta beroende är utformat är bestämmande för många andra sociala relationer och centralt för skillnader mellan olika typer av samhällen. Ofta sätts likhetstecken mellan förvärvsarbete och arbete. Alla de för andra nyttiga och nödvändiga verksamheter som inte avyttras räknas då inte som arbete, framför allt inte det som utförs i hemmen och främst kvinnorna. Att av sköta småbarn och umgås med gamla släktingar, att upprätthålla kultur och moral, ses då mer som något som hör till själva livsprocessen, inte arbete. som Först i och med att allt mer av uppfostran, vård och omsorg blivit till prissatt lönearbete, har dess betydelse uppmärksammats. Men ett samhälle där inget görs för andra utan betalning skulle falla sönder. Mycket av dagens konflikter kring förvärvsarbetsdagens längd har att göra med denna skymningszon mellan förvärvsarbete och nyttig och nödvändig annan verksamhet. Insikten om att det finns annat än förvärvsarbete är absolut som nödvändiga samhällsfunktioner finns främst hos kvinnorna. Kampen för en kortare förvärvsarbetsdag som främst förts kvinnorna har i mycket gått ut av att männen att i större utsträckning delta i de nödvändiga livs- och samhällsuppehållande processer som inte kan omvandlas till förvärvsarbete.

86 sou 1989:53

6.3 Arbete och arbetstid förr och nu

Någon slags begreppslig åtskillnad mellan verksamhet och vila är väl antagli- Religiöst sanktionerade vilodagar finns i de flesgen lika gammal som språket. ta kulturer. Men dagens skarpa åtskillnad mellan arbete och fritid är ett nytt fesom är specifikt för det moderna industrisamhället där de flesta är lönenomen arbetare. När människorna levde som jägare och samlare var troligen arbetsdagen ganska kort. Det är den hos de folkspillror som fortfarande livnär sig på det sättet.2 När människorna började bruka jorden ökade antalet kunde försörja som sig på yta mycket kraftigt. Detta skedde till priset av att livet blev slitsamma och enforrnigare. Arbetsdagen förlängdes for de flesta medan andra sammare befriades från slit. Därigenom skapades förutsättningar för högkulturer med skriftspråk och vetenskap. den första revolutionen i människornas Detta var sätt att livnära sig. Den andra revolutionen var den industriella. Under industrialismens uppbyggnadsskede förlängdes arbetsdagen ytterligare för både män, kvinnor och bam. Dagens välstånd vilar på det kapital som utvanns ur deras arbete.

6.4 Varför arbetar vi

Människan är till sin natur en nyfiken varelse som leker och arbetar. Hon arbetar för att kunna överleva och försörja sig men också av en inneboende aktivitetslust. Men för att människorna kollektivt skall kunna försörja sig måste de samverka ett organiserat sätt och därigenom tämjs, binds och kanaliseras denna aktivitetslust till sådant som är nyttigt för någon eller nâgra andra eller för samhället i stort. I vårt nuvarande samhälle sker denna kanalisering främst genom lönearbetet. De flesta måste ha anställning för att kunna försörja sig. Men förvärvsaren betets betydelse för individen är mycket större än så. Det framtvingar aktivitet. Dygnet får tidsstruktur. Arbetet medför kontakter och erfarenheter utanför en familjen samt delaktighet i mål och syften som den enskilde inte kan nå, utan

kräver kollektiv ansträngning. Det och social identitet Även

som ger status ett arbete som inte är särskilt intressant eller givande i sig självt upplevs av månha ett egenvärde och ge stolthet därför att det är nyttigt, man vet med sig att ga man gör rätt för sig. värderar sitt arbete varierar naturligtvis med arbetets karaktär och Hur man innehåll. Det finns analyser som talar om olika livsfonner. I självständighetens livsform som bonde- eller småföretagarfamiljen representerar finns inte någon klar distinktion mellan arbete och fritid. Oberoendet värderas mycket högt och uppväger mycket slit. I lönearbetarlivsformen antas arbetet huvudsakligen vara ett medel för försörjning och tillmäts föga egenvärde, enligt sådana analyser. Det är familjeliv och fritidsaktiviteter som har egenvärde. I karriärlivsformen värderas arbetet högre än fritiden. Också här blir åtskillnaden mellan arbete och fritid oklar. Fritiden utformas som ett bihang till arbetet och ett stöd för karriärenl Det finns undersökningar som tyder på att arbetet under en lång följd av år har värderats allt lägre i relation till fritiden, men att denna trend bröts kring 1980. Det är framför allt möjligheten att utveckla sig själv och sin livskvalitet

genom arbetet som värderas högt.5

1974 instämde 64 procent av de anställda i påståendet Det här jobbet är det något särskilt med. Förutom lönen ger det mig en känsla av personlig tillfredsställelse. 1986-1987 hade andelen anställda som instämde i påståendet att deras jobb gav personlig tillfredsställelse ökat till hela 76 procent. Det är en anmärkningsvärt stor ökning. 87 procent av tjänstmännenroch 66 procent av arbetarna, 78 procent av kvinnorna och 74 procent av männen ansåg att arbetet gav personlig tillfredsställelse

6.5 Arbetstider under olika livsfaser

Jämfört med tidigare har andelen levnadsår som ägnas åt förvärvsarbete krympt och koncentrerats till mitten av livet. 1910förvärvsarbetade så gott som samtliga män över 16 år. Bland kvinnorna var det främst de yngre som förvärvsarbetade, medan bamafodandet inskränkte förvärvsarbetet längre upp i åldrarna. 1980 förvärvsarbetade en nästan lika stor andel av kvinnorna som av männen. Olikheterna i mäns och kvinnors levnadslopp och förvärvsarbetets plats däri har minskat.

Figur 6.1 Sveriges befolkning symboliserad av ålderspyramider 1910 och 1980. Rastrerat område markerar förvärvsarbetande]

70- 60- 69 1910 so- 59 40 49 90- 99 20- 29 10-19 0- 9 : 5 KVINNOR

60- 69 50-59 1980 40-49 30-39 20-29 10-19 0- 9

§00 500

N KVINNOR

Vid sekelskiftet var medellivslängden 53 år för män och 55 âr för kvinnor. Men för dem som överlevt barnaåren var inte den återstående livstiden drastiskt kortare än i dag. Förväntad återstående livslängd vid 65 års ålder har ökat från 13 år för männen och för kvinnorna vid sekelskiftet till 15år för männen och 18 för kvinnorna. En typisk nutida livscykel kan beskrivas på följande sätt: först kommer forberedelsefasen, en lång barn- och ungdomstid som kännetecknas av att ens insatser inte spelar någon större roll för andra. Man förbereder sig för vuxenlivet. De flesta har många valmöjligheter och chanserna är stora att ändra sig beträffande studie- och yrkesval. Nästa fas består för de flesta i att etablera sig i yrkeslivet och bilda familj. Man har gjort de livsavgörande valen. Man har ansvar för barn och i allmänhet läggs grunden för den fortsatta positionen i förvärvslivet. Ofta lägger mannen grunden för senare avancemang medan kvinnans två roller gör att hon oftare är frånvarande från förvärvsarbetet och ofta arbetar deltid vilket försvårar hennes möjligheter till befordran senare. Så småningom blir barnen vuxna och tidspressen inte lika stor. Skillnaden i mäns och kvinnors förvärvsintensitet och arbetstid i denna fas av livet minskar. Så närmar sig pensionen. Det verkar som om de flesta ser fram emot att äntligen råda över sin egen tid även om förlusten av den delaktighet och det ansvar som förvärvsarbetet innebär kan medföra försvagad samhällsförankring och identitetskänsla, särskilt om engagemanget i arbetet varit stort. Det finns knappast några ekonomiska incitament för pensionärer att förvärvsarbeta. En del pensionärer gör stora arbetsinsatser genom att ta hand om sjuka makar eller åldriga föräldrar. En mycket stor del av alla pensionärer är relativt friska kvinnor som utför en hel del omvårdnadsarbete och vidmakthåller sociala nätverk. Mot slutet av livet behöver de flesta omfattande omvårdnadsinsatser av andra. Det finns en obalans i den vanliga livscykeln genom att både betalt och obetalt arbete är så koncentrerat till etableringsfasen, där också utgifterna är stora, medan ungdomar och pensionärer ofta har relativt gott om både tid och pengar.

Tabell 6.1 Summa av mäns och kvinnors totala arbetstid och fria tid samt disponi-

bel inkomst per konsumtionsenhet efter familjecykel.8

Familjecykel Förvärvs- och Fritid Disponibel hemarbete inkomst tim vecka tim vecka tkr år

Barnlösa 25-44 år sammanboende 123 70 76,6 småbarnsföräldrar sammanboende 137 57 56,2 Föräldrar med enbart äldre barn 7-16 år sammanboende 132 63 63,4 Barnlösa 45-64 år sammanboende 1l l 78 72, 1

sou 1989:53 89

Tabell 6.1 visar att de två grupper sammanboende i genomsnitt lägger ned som minst tid pâ förvärvs- och hemarbete och har mest fri tid också har den högsta ekonomiska standarden. Barnfamiljernas totala arbetsbörda är större, den fria tiden kortare och den ekonomiska standarden lägre. Detta gäller särskilt småbarnsfamiljerna. Intäkternas och utgifternas livsloppsproñl svarar dåligt mot varandra.

Tidsanvändning

Hur mycket tid som ägnas åt förvärvsarbete är väl kartlagt arbetskraftsgenom undersökningarna, vad vi använder övrig tid till är mindre väl känt. men Hur mycket av fritiden är obetalt arbete, och hur mycket är egentlig fritid FNstrategierna till år 2000 kräver att allt arbete, betalt och obetalt, skall identifieras, mätas och belysas i ekonomisk statistik. Ett synligg nde av det obetalda arbetet gör det möjligt att studera förskjutningar mellan den rrnella och informella ekonomin. I fråga tidsanvändningsstudier ligger Sverige efter om många andra länder. Tidsanvändningsstudier blev vanliga i slutet l960-talet. I Sovjet gjordes av dock tidsanvändningsstudier så tidigt som på 1920-talet och i USA på 1930-talet vilket gör det möjligt att uttala sig långsiktiga trender är oberoende om som av ekonomisk-politiska system. Veckoarbetstiden förkortades obetydligt från 1920—1930-talen och till början av 1960-talet i både Sovjet och USA. I båda länderna förlängdes den under andra världskriget. Tiden för hemarbete minskade inte men männens andel det totala hemarbetet ökade av något. Tiden för matlagning minskade relativt kraftigt medan den tid som användes till städning och klädvård ökade beroende på att bostadsstorlek och hygienkrav ökade. Både i USA och Sovjet ökade den tid som användes för att vårda barn och gå ärenden. Televisionens genombrott svarade för den kraftigaste förändringen fritidens av innehåll. Den krävde tid på bekostnad av andra fritidsaktiviteter och reducerade också sömnen på vardagarna. Femdagarsveckan medförde i båda länderna att man sov mindre under arbetsveckan och under veckosluten. mer Från 1960-talet och framåt finns upprepade och jämförbara tidsanvändningsstudier från många länder. Det var också under 1960-talet som veckoarbetstiden började minska i större omfattning. Gemensamt för alla länder är att männens deltagande i hemarbetet har ökat och att största delen av den frigjorda tiden till följd av arbetstidsförkortningar har förts till den egentliga fritiden, varav TV tagit mycket del.9 en stor I Sverige har det gjorts tidsanvändningsstudier och de finns har brissom ter. Metoden är mindre lämplig, underlaget litet eller bortfallet Framför stort. allt har inte upprepade undersökningar med samma metod gjorts varför det är svårt att uttala sig förändringar. 1° om Vi publicerar här en del uppgifter undersökning utfördes SCB ur en som av under hösten 1984 och våren 1985. Semestermånadema ingår således inte. Vi har bedömt denna studie som den mest aktuella och tillförlitliga trots att den betecknas som en pilotundersökning och och har så bortfall ett stort som 35 procent.

90 sou 1989:53

befolkningens 20-64 år tidsanvändning fördelad på olika Figur 6.2 Den vuxna aktiviteter medelvardag måndag-fredag under perioden oktober 1984 till en maj 1985.

Fri tid 18 procent

Personliga behov Hemarbctc 39 procent 15 procent

Studier 2 procent

Förvärvsarbete 26 procent

medelvardag under perioden oktober 1984 till maj 1985 fördelade befolk- En ningen 20-64 år i genomsnitt sin tid på följande sätt: D Tiden för personliga behov, dvs. att sova, äta, sköta sin hygien är den tyngsi tidsbudgeten med nära 40 tiden. Det motsvarar nio ta posten procent av och en halv timme. D Förvärvsarbetet tar fjärdedel tiden i anspråk, vilket motsvarar sex en av timmar och tio minuter. Då har arbetsresor och obetalda raster inräknats. En godtycklig vardag under vinterhalvåret utför 68 procent av befolknin- 20-64 år något förvärvsarbete. gen D Vardagens hemarbete i medeltal 15 procent tiden eller tre timmar och tar av fyrtio minuter i anspråk. Det är bara fem procent som inte utför något hemgenomsnittlig vardag. Till hemarbete räknas hushållsarbete arbete en som matlagning och städning, omsorgsarbete riktat mot såväl barn som vuxna, inköp olika slag samt underhållsarbete som reparationer och dylikt. av D Om tiden för förvärvs- och hemarbete till arbetstid i vid man summerar mening kan konstatera att den i medeltal utgör 41 procent av vardagsman dygnet under vinterhalvåret. D Iden aktuella åldersgruppen satsas i medeltal två procent av tiden på studi- Tolv procent har under den slumpmässiga mätdagen ägnat sig åt studier. Till studier har räknats både målinriktade studier och mer hobbybetoer. nad studieverksamhet samt att egen hand läsa facklitteratur. D Den fria tiden utgör i genomsnitt procent av vardagsdygnet eller fyra timmar och kvart. Endast två procent inte någon aktivitet som en uppgav kunde hänföras till denna kategori.

Mäns och kvinnors tidsanvändning skiljer sig åt. Män ägnar tid åt förmer värvsarbete än kvinnor och kvinnor tid till hemarbete än män. Männens mer hemarbete utgör drygt hälften kvinnornas och kvinnornas förvärvsarbete av drygt hälften av männens. Men definieras arbete förvärvsarbesom summan av te och hemarbete blir arbetstiden i medeltal nästan lika stor för kvinnor och män. Fritiden är minst för småbarnsföräldrar och för mödrar till äldre barn. Mest fritid har äldre ensamstående kvinnor. Småbarnsmödrarna ägnar ungefär dubbelt så mycket tid hemarbete som förvärvsarbete. Skillnaderna i förvärvsarbetstid återspeglar inte bara arbetsatt dagens längd varierar mellan grupperna. Det är stora skillnader i hur stor andel av kvinnorna som över huvud taget förvärvsarbetar godtycklig vardag. Av en småbarnsmammorna utför drygt 40 procent och till de äldre barav mammorna nen 70 procent något förvärvsarbete slumpmässig vardag. en Hushåll med och utan barn disponerar sin tid , på påtagligt olika sätt. Den tid som ägnas åt värd och omsorg om andra t.ex. åldriga föräldrar eller sjuk vuxna, make är däremot genomsnittligt sett inte särskilt i någon köns- eller ålstor dersgrupp. Det hindrar naturligtvis inte att sådana arbetsinsatser i del fall är en både omfattande och betungande. Hushållen i Storstockholm ägnar mer tid förvärvsarbete och arbetsresor än vad gör i resten landet. 12 Sysselsättningsandelen man av och andelen heltidsarbetande är högre. I hushåll med två arbetar båda heltid i 47 vuxna procent av fallen i Stockholm mot i 37-39 procent hushållen i andra större städer och av i 32 procent i mindre kommuner. Detta beror till del på åldersfördelninen att gen varierar. Restiderna är betydligt längre i storstäderna än glesbygden. Den i genomsnittliga tiden för arbetsresor är 25 minuter längre i Stockholm än i ca glesbygden. Dessutom går det åt betydligt mer tid för att hämta och lämna barn i barnsomsorgen i Stockholm än i övriga landet. De långa restiderna, den höga kvinnliga sysselsättningsandelen och den höga andelen heltidsarbetande kvinnor gör sammantaget att barnfamiljer i Stockholm har mycket större daglig en tidspress än några andra grupper i landet.

6.7 fritid

Egentlig

Befolkningen i åldern 16-64 år har i genomsnitt drygt fem timmars egentlig fritid om dagen när man räknar med lördagar och söndagar och inte hänsyn tar till semestern. Därav ägnas ungefär timme och kvart huvudsakligen en tre TV, en timme och tio minuter social drygt halvtimme åt läsning, samvaro, en samt ungefär 20 minuter vardera åt idrottfriluftsliv och hobby. 20 minuter av den dagliga fritiden går åt till resor i samband med fritidsaktiviteter. Den redovisade tiden gäller vad de tillfrågade själva uppgivit huvudaktivitet. Men som ofta gör man flera saker samtidigt. Man läser medan man reser till exempel, varför den totala tiden för läsning underskattas kraftigt om den redovisas bara när den är huvudaktivitet. 13

Den tid man ägnar åt underhållning och kultur på sätt än annat genom mass-

mediekonsumtion är liten i genomsnitt vecka, andelar befolk-

per men stora av ningen är kulturaktiva då och då. Var tionde i åldern 9-79 år spelar t.ex. något instrument och var tjugonde sjunger i kör. Under den senaste månaden har näs-

92 sou 1989:53

tan femte varit på något arrangemang med levande musik, var sjunde på muvar eller utställning, var tredje på bibliotek. För både kyrkobesök och idrottsseum gäller att ungefär var femte i åldern 9-79 år bevistat något sådant arrangemang sjätte har deltagit i studiecirkel. under den senaste månaden. Ungefär var Vi vet del hur den egentliga fritiden har förändrats från 1968. Det har en om skett förskjutning i riktning från mer passiva till mer aktiva sätt att använda en fritiden. Fritiden har blivit varierad. Skillnaderna mellan olika befolkmer ningsgrupper har minskat. Det har blivit vanligare i alla befolkningsskikt att läböcker, delta i studiecirkel, på teater eller delta i andra kulturaktiviteter sa har blivit mindre vanligt att t.ex. läsa Veckotidningar eller på

medanlsdet

bingo. Att skillnaderna i sättet att använda fritiden minskat innebär på intet sätt att de har försvunnit eller att det inte skulle finnas eftersatta grupper. 1982-1983 det nära tre tio i åldern 16-74 år som under det senaste året varken var t.ex. av gjort någon semesterresa eller bott i fritidshus en vecka. De kategorier som inte haft något miljöombyte under året är framför allt personer över 65 år, ensamstående småbarnsföräldrar, med rörelsehinder, förtidspensionärer, personer långvarigt arbetslösa samt jordbrukare. 18 procent hade inte läst någon bok det året. 6 senaste

6.8 Föreningsliv och medborgerligt engagemang

En godtycklig vecka har 13 procent av befolkningen i åldern 9-79 år besökt nåföreningsarrangemang. 30 procent har gjort det under den senaste månaden got

och ungefär hälften under det senaste året. Högutbildade och män är något mer

föreningsaktiva lågutbildade och kvinnor. Åldersskillnadema är små, än men föreningsaktiva mindre än i andra åldrar. 7 upp till 25 års ålder är andelen

I intervjuundersökning maktutredningen gjort ombads de tillfråga-

en som de uppskatta hur många timmar de vanlig vardag hade över till annat än hemen arbete, förvärvsarbete eller sömn. Inte oväntat fann man ett starkt samband mellan familjelivscykel och tillgång till tidsresurser. Den enkla hypotesen var den har mycket tid till sitt förfogande har större möjligheter till föreatt som ningsliv och annat politiskt deltagande. Men denna till synes självklara hypotes

visade sig felaktig. Det paradoxala resultatet blev i stället att mindre tid

vara har desto aktiv är man. Det negativa sambandet mellan tidsresurser man mer och aktiviteter försvagades något efter kontroll för andra faktorer som ålder

kvarstod i allt väsentligt. men Dessutom finns ett positivt samband mellan antal hemmavarande barn och medborgerligt Ju fler barn man har desto mer aktiv är man i poliengagemang. tik och föreningsliv. Sambandet kvarstår även efter kontroll för kön, ålder, utbildning och tidsresurser. Författarna skriver: Den enkla hypotesen om tidsbetydelse får inget stöd i våra data. Det är uppenbarligen missviresursernas sande att tiden fix mängd, som alla medborgare fyller ut i samma se som en mån med skilda aktiviteter. Tvärtom kumuleras familjelivets och samhällslivets aktiviteter. Somliga tycks hinna med allt. Det är de som jobbar, bildar familj och skaffar barn också är de ägnar sig åt politik och organisasom som tioner 19

sou 1989:53 93

6.9 Förvärvsarbete och

fritid

Under en vintervecka ägnar i åldern 20—64 år i personer genomsnitt ungefär lika lång tid förvärvsarbete egentlig fritid. som Räknar vi dessutom med

semester, bam- och ungdomstid och pension kan det tyckas förvärvsarsom om betet tar en liten del livet i anspråk. Men förvärvsarbetet av är en mycket betydelsefull del av livet som sätter möjligheter för och hur styr man kan använda övrig tid. Tillgången på arbetsplatser bestämmer var man kan bosätta sig. LÖ-

nens storlek sätter gränser för hur man kan bo och vad kan göra på fritiden. man Den tid man tillbringar på arbetsplatsen är ofta en viktig del av ens sociala liv.

Vad människor gör på sina arbetsplatser varierar ofantligt mycket mellan olika

yrken. Personer med monotona och tunga arbeten kompenserar sig i allmänhet

inte för detta genom en aktiv och berikande fritid. I stället det är så att de som har intressanta och kvalificerade arbeten också har en aktivare fritid än andra.

Utveckling mot jämställdhet

Tidigare hade hushållen en annan funktion i samhället i än dag. I bondesamhället framställde kvinnor och män tillsammans mycket sina livsförnödenheter. av De arbetade sida vid sida men med ganska strikt uppdelning av vad som var mans- eller kvinnogöra. Arbetstiden reglerades av dygnets och årstidernas växlingar. Under innevarande sekel har det obetalda arbetet i hushållet minskat i

både tid och variationsrikedom. Industrin har tagit över mycket av den produk-

tion som tidigare utfördes i hemmen och teknikens utveckling har gjort hus-

hållsarbetet mindre krävande. Hushållen har minskat i storlek. Kommuner och

landsting har tagit över en stor del av barn, omsorgen om gamla och sjuka. Det var männen först blev lönearbetare, som fick en klar yrkesroll i samhället och en arbetsplats utanför hemmet, kvinnorna men bidrog också med förvärvsarbete. Arbetarkvinnoma i städerna tvättade och städade herrskap, på landet gjorde de dagsverken bönderna. Industrialismens och stadsnäringarnas framväxt innebar att männen allt försvann familjernas mer ur vardagssfär eftersom arbetsdagen lång. Kraven på

var arbetstidsförkortning i början sek-

av let kom från de manliga industriarbetarna som ville ha någon tid för liv ett eget utanför arbete och sömn.

Att mannen var ensamförsörjare och hustrun enbart hemmafru var vanligast i de familjer som bildades under 1920-1940-talen. När Alva Myrdal och Viola Klein 1957 publicerade Kvinnans två roller, argumenterade de för att den

gifta kvinnan hade en familjeroll och yrkesroll. en Om hon ägnade 20 år av sitt liv familjen skulle hon vid ca 45 års ålder ändå ha 20 år kvar att yrkesarbeta.

När hemarbetet successivt urholkades följde kvinnorna efter männen uti lö-

nearbete men behöll huvudansvaret för hem och barn, blev dubbelarbetande.

Numera anser de flesta att både män och kvinnor har en familjeroll och en yrkesroll. Det finns knappast några kvinnor som ägnar så mycket 20 år som enbart familjen. Männens deltagande i hemarbetet har ökat något men inte alls

i takt med kvinnornas Ökade förvärvsarbete.

Att mäns och kvinnors levnadslopp och livssituation blivit mindre olika va-

randra beror inte bara på de ovannämnda förändringarna utan också på meden veten politik som främst drivits fram kvinnorna av själva. De viktigaste av de

94 sou 1989:53

i sammanställningen nedan omnämnda reformerna torde vara sambeskattninavskaffande och barnomsorgens utbyggnad. Den gemensamma nämnaren gens kan sägas vara att varje vuxen människa skall kunna försörja sig själv genom eget förvärvsarbete och att det allmänna skall ta ett ökande ansvar för barnens försörjning och vård.

Milstolpar på vägen mot jämställdhet 1919 kvinnor får allmän rösträtt och blir valbara 1931 moderskapshjälp 1937 moderskapsförsäkring bidragsförskott mödra- och barnavårdscentraler 1938 preventivmedel tilläts 1939 förbud att avskeda kvinnor pá grund av havandeskap eller giftermål 1944 statsbidrag för barnomsorg 1947 allmänna barnbidrag 1950 båda föräldrarna blir förmyndare för barnen 1960 SAF och LO beslutar att inom en femårsperiod avskaffa de särskilda kvinnolönerna 1965 utbyggnaden av barnomsorgen tar fart 1969 det fastslås i Läroplan för grundskolan att skolan skall verka för jämställdhet 1971 sambeskattningen avskaffas 1974 föräldraförsäkringen 1977 jämställdhetsavtal LO-PTKSAF 1978 föräldraledighetslagen och kvinnor i arbetslivet 1979 lag om jämställdhet mellan män 1988 principbeslut ett successivt likställande män och kvinnor i fråga om efterleom av vandepension.

6.11 Barnomsorgens utveckling

Dagomsorg för förskolebarn har funnits i städerna i liten skala ända sedan 1800-talet. Det fanns barnkrubbor för barn till ensamstående eller fattiga gifta mödrar. Barnträdgårdar med renodlat pedagogiska syften utnyttjades mest av de välutbildade mellanskikten. Att tjänstefolk hjälpte till att passa barnen var vanligt både i bonde- och borgarhem. Även statsbidrag för förskolor, daghem och eftermiddagshem infördes om 1944 dröjde det till mitten 1960-talet innan utbyggnaden av barnomsorgen av tog fart. Sedan 1975 är kommunerna skyldiga att anordna deltidsgrupper för alla sexhar plats daghem. Deltidsgrupperna omfattar tre timmar åringar som inte per dag. Riksdagen lade 1985 fast principen rätt för alla barn att delta i kommunal om barnomsorgsverksamhet från ett och ett halvt års ålder till dess att de börjar Målet skall nått år 1991.22 För barn vårdnadshavare förvärvsskolan. vara vars arbetar eller studerar skall rätten plats i kommunalt daghem, foräldrakoavse operativ eller familjedaghem. För övriga barn bör rätten avse öppen förskola eller deltidsgrupp.

sou 1989:53 95

Figur 6.3 Inskrivna barn 0-6 år i daghem, familjedaghem och deltidsgrupper 1970-1987.

antal um 400000 gp.. C

350000 \\\~o\\\\

.‘#

300000 .so°

s

250000 ‘,c‘.

c°‘ .á Badrum 200000 s‘ ‘S0000 .O Famnlodaohom IIIUIIIII nuuulllllll |

o 00°o unuuulnuou till

50000 Doltidsgrupp

0 v . v . . v v . . v v . . . . . 70 7I 72 73 74 75 76 77 7a 70 60 8| 82 83 84 85 86 87

Det är kraftiga regionala variationer i utbyggnaden. Andelen barn finns som daghem och fritidshem är mycket större i Stockholm än i resten av landet. I Stockholm har mer än 60 procent av alla barn 0-6 år plats på daghem. 1988 hade 31 procent av forskolebarnen plats i daghem. Det är mycket liten en och minskande andel av barnen som finns i kommunal barnomsorg före ett års ålder, varför de vanliga redovisningarna med samtliga barn under sju år som bas blir något missvisande. Var femte ettåring och var tredje treåring ungefär går på dagis. Ungefär vart femte barn i varje åldersklass är hos dagmamma. Den kommunala barnomsorgen utnyttjas i större utsträckning av tjänstemannafamiljer än av arbetarfamiljer. Detta beror delvis på den ojämna regionala utbyggnaden. Andelen barn från arbetarfamiljer som har tillgång till kommunal barnomsorg har dock ökat snabbare än andelen från tjänstemannafamiljer år. senare

Figur 6.4 Tillsyn av förskolebarn 0-6 år, 1980 och 1988. Procent.

Föväldr.hemma V Privattillsyn Kom.lam.dagh. Kom.daghem

96 sou 1989:53

Figur 6.5 Kommunal barnomsorg för förskolebarn 0-6 år.

Antal platsar 500000 I Efterfrågan I Harplats 400000

1980 1983 1986 1987 1980

efterfrågan plats i daghem eller familjedaghem 1988 fanns en tillgodosedd 55 000 platser. Nyefterfrågan är främst inriktad daghem. 1974hade ungefär hälften av barnen i daghem och familjedaghem en överenstimmar i veckan eller mer. Långa vistelsetider kommen vistelsetid på 45 var särskilt vanliga bland de mindre barnen. 1977 hade denna andel reducerats till fjärdedel. 1986 det sju procent efterfrågade en tillsynstid på 45 ca en var som timmar eller mer. Sedan dess har de efterfrågar så långa tillsynstider insom te särredovisats. Det är uppenbart att vistelsetiderna i barnomsorgen har blivit avsevärt kortare. Det är inte bara mycket lägre andel utan också ett mindre en antal barn har mycket långa vistelsetider jämfört med 1974. 1988 eftersom nu frågades tider på 35 timmar eller mer for mindre än 40 procent av barnen. Den tillgodosedda efterfrågan gäller i än större utsträckning deltid. Det är bara 28 procent dem inte har behöver kommunal barnomsorg som behöver av som men 35 timmar eller mer. De svenska dag- och fritidshemmen har långa öppettider jämfört med de övriga nordiska länderna. Ändå är det svårt för dem arbetar utanför vanlig som dagtid att utnyttja den kommunala barnomsorgen. 1987 behövde ca 000 förskolebarn kvällstid åtminstone någon gång per månad, ungefär omsorg 21 000 behövde tidigt 000 behövde omsorg på lördaomsorg morgonen, eller söndagar, och drygt 6 000 behövde omsorg på natten. Av vår egen gar

undersökning framgår att mindre än hälften av alla kvinnor med oregelbund-

eller obekväma arbetstider hade barnomsorg for sina förskolebarn, medan na nästan fyra fem med dagtidsarbete vardagar hade barnomsorg utanför av hemmet. Att makarnas arbetstider inte alls överensstämmer är dubbelt så vanligt bland föräldrar till förskolebarn som bland andra samboende. Tre fjärdedelar dem sina arbetstider motiverar det med att det är bäst for barav som saxar eller att de måste för att klara barntillsynen. nen

sou 1989:53 97

1987 beslöt riksdagen om ett nytt statsbidrag till helg- och nattöppna daghem. Ett fåtal försök med nattöppna daghem har gjorts. De tycks i stort sett ha fallit väl ut men har haft karaktär av försöksverksamhet med extra och extra resurser uppmärksamhet. Barnomsorgen skall dels främja barnens utveckling, dels möjliggöra båda föräldrarnas förvärvsarbete. De pedagogiska målen och tillsynsbehoven är inte alltid lätta att förena. Tidigare utgjorde de mycket långa vistelsetiderna i barnomsorgen ett allvarligt problem. Detta problem tycks i stort sett ha försvunnu nit. I stället utgör det ett problem för den pedagogiska verksamheten att barnens vistelsetider varierar så kraftigt. Socialstyrelsen påpekar att alla barn helst bör ha daglig vistelsetid i förskolan. 28 en gemensam

6.12 Tiderna ändras mot varierade arbetstider

- mer

Om förvärvsarbetet pressats ihop i mitten livscykeln så är det motsatta fallet av i fråga om förvärvsarbetets plats under dygnet. Före 1800 dagsljuset gav en naturlig reglering av arbetstiden. Omkring 1800 gjorde gasljuset stora delar inav dustrin oberoende av dagsljuset. Under den mest intensiva fasen industrins av uppbyggnad arbetade industriarbetarna i stort sett all den tid de inte eller sov utom på söndagarna. Kyrkan såg relativt länge till att vilodagens helgd upp- rätthölls. Sedan 48-timmarsveckan genomförts följde samhället rytm där en bönderna var beroende av dygnets och årstidernas växlingar. Industriarbetarna började mellan klockan sex och sju på morgonen, tjänstemännen eller ett en par timmar senare. Båda kategorierna avslutade arbetsdagen mellan klockan fyra och fem eftermiddagen. De affärsanställda arbetade till anställda i disex, verse servicenäringar på varierande tider och sjukvården pågick dygnet runt. Affärer och andra serviceinrättningar kunde ha begränsade öppettider eftersom hemmafruar och tjänstefolk kunde göra ärenden under dagtid. På söndagarna var de flesta lediga. Under de första årtiondena efter andra världskriget var tendensen att tidsstrukturerna blev mer standardiserade och synkroniserade. Alltfler delar av samhället gick i takt. De flesta arbetade samtidigt, hade veckovila samtidigt och förlade semestern till samma tid av året. Även denna struktur i sina huvuddrag består har utvecklingen gått om mot alltmer varierande arbetstider. 27 procent av de sysselsatta hade oregelbundna och obekväma arbetstider 1988 20 1974. 29 Att arbete på tider mot procent utanför dagtid ökat i omfattning beror bl.a. på att sysselsättningen har ökat snabbt inom de delar av den offentliga sektorn där sådant arbete är omfattande. Stigande kapitalkostnader inom industrin leder till krav på utökade drifttider. Allt fler handelsanställda arbetar på tider utanför vanlig dagtid sedan affärstidslagen avskaffats. Att lagen avskaffades har i sin tur att göra med att efterfrågan service udda tider ökade när det knappast fanns några hemmavarande kvinnor längre som kunde gå ärenden på dagtid.

98 sou 1989:53

l Karlsson 1986 ochArendt 1958. 2 Sahlins1976. 3 Jahoda 1980. 4 Höjrup 1983 ochClark m.fl. 1989. 5 Zetterberg m.fl. 1984. 6 SCB 1976 och SCB1989. 7 Efter Ellegård 1987. 8 Efter SCB 1988 e. 9 NordiskMinisterråd 1987, kapitel ll. 10 Jfr Konsumentverket 1984 och 1985, Sveriges Radio1983, Klevmarken1985. SverigesRadio 1988 a, Sveriges RadioStatens Kulturråd1987. SCB1988 e. 12Pettersson 1989 a, kap. 12. SverigesRadio 1988 a. 14 SverigesRadioStatens kulturråd 1987. Tåhlin 1986 och SCB1987b. 16SCB 1987 b. 17 SverigesRadioStatens kulturråd1987. 18 Pettersson m.fl. 1989. 19 Pettersson m.fl. 1989, s. 307. 20 Ahrne1988 och Gardell1976. 21 Detta avsnitt bygger huvudsakligen SCB 1988 a och SCB 1988 d, varifrånocksåfigurerna hämtats. 22 Prop. 198485:209. 23 Nelander 1987. 24 Törnqvist1984. 25 SCB 1986 a. 26 Statskontoret 1987. 27 Pettersson 1989 a. 28 Socialstyrelsen 1987b. 29 Pettersson 1989 a.

sou 1989:53 99

7 Arbetstider och hälsa

7.1 Arbete och hälsa

Hälsan bestäms av en mängd olika faktorer som samspelar med varandra, varav arbetet är en. Förändrade levnadsförhållanden ger mestadels effekter på hälsotillståndet först på mycket lång sikt. Att ha ett arbete är i sig positivt ur hälsosynpunkt. Arbetslöshet medför ökade risker för bl.a. passivitet, nervositet,

depression och hjärtinfarkt Vissa studier tyder på att även ålderspensione-

ring har negativ inverkan på hälsotillståndet. Pensionering av personer med handikapp eller pensionering från påfrestande arbetsförhållanden är däremot

positivt ur hälsosynvinkeLz

Många arbetsvillkor är förknippade med direkta och indirekta hälsorisker. Oregelbunden och obekväm arbetstidsförläggning är en sådan risk vars konsekvenser är väl kända. Däremot är mycket litet känt om den hälsomässiga betydelsen av arbetstidens längd som sådan. I det avseendet är vi hänvisade till att dra indirekta slutsatser.

7.2 Arbetsmiljö

Det finns i dag en ganska omfattande kunskap om vilka arbetsmiljöfaktorer som är bra respektive dåliga för hälsan. Nedan redovisas några av de arbetsmiljöfaktorer som enligt medicinsk expertis medför hälsorisker. För att belysa utvecklingen i stort måste man i första hand förlita sig på intervjuundersökningar om hur människor upplever sin arbetsmiljö. Olikheter kan då vara resultat av såväl skillnader i anspråk och värderingar som i faktiska förhållanden. Studier talar dock för att skillnaden mellan hur olika grupper uppfattar sin arbetsmiljö är mindre än skillnaden i faktiska förhållanden. Vid jämförelser över tid finner man en tendens att intervjufrågor som gäller konkreta förhållanden visar en gynnsam utveckling medan frågor av mera vag karaktär om hur man upplever olika förhållanden visar en negativ utveckling. Mycket talar således för att anspråken och medvetenheten ökat så att man ställer högre krav. 3

7.3 Fysisk

belastning 4

Tunga lyft kan ge upphov till ryggbesvär som är en vanlig orsak till sjukfrånvaro. ILO har rekommenderat att ingen arbetstagare skall belastas med bördor tyngre än 55 kg. Andelen av de sysselsatta som behövde kunna lyfta 60 kg i sitt arbete minskade mellan 1968 och 1981 från 35 till 28 procent.

Tabell 7.1 Fysisk belastning för olika grupper på arbetsmarknaden enligt ULFundersökningarna 1986-1987. Procent.

Krokiga, vridna och böjda arbetsställningar låser muskulaturen i särskilt ryggen och skuldrorna i statiskt arbete som är olämpligt for blodtörsörj ningen. Olämpliga arbetsställningar verkar också forslitande pá muskulaturen och skelettet. 41 procent av samtliga sysselsatta har olämpliga arbetsställningar. Denna andel har ökat med ca tio procentenheter sedan 1974. Bland kvinnorna har den ökat med 16 procentenheter, så att andelen nu är lika hög bland kvinnorna som bland männen. De redan stora skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän tenderar att öka. Nio procent av samtliga sysselsatta har arbeten som innebär kraftiga skakningar eller vibrationer. Andelen är densamma som 1974. Detta arbetsmiljöproblem är betydligt vanligare bland män än bland kvinnor. Arbeten som medför olämpliga arbetsställningar ocheller ensidiga arbetsrörelser, kraftiga vibrationer, tunga lyft eller daglig svettning av kroppsansträngning kan betecknas som fysiskt slitsamma. 66 procent de sysselsatta av har sådana arbeten, ungefär samma andel som vid 1970-talets mitt. Då var det fler män än kvinnor som hade fysiskt slitsamma arbeten. Nu är det något fler kvinnor än män. Förutom att buller kan ge hörselskador ökar det risken för olycksfall och kan bidra till isolering genom att omöjliggöra samtal. Drygt nio procent av de sysselsatta säger sig vara ständigt utsatta for öronbedövande buller på sina arbetsplatser. Andelen har minskat med tre procentenheter sedan 1974. Betydligt fler män än kvinnor är utsatta for buller. Den här redovisningen har koncentrerat sig på olika grupper av anställda. Den kategori bland de sysselsatta som har den allra största anhopningen fyav siska hälsorisker i arbetsmiljön är dock jordbrukama.

7.4 Psykisk belastning

Fysiskt påfrestande arbetsuppgifter har negativa effekter på fysisk hälsa. Mentalt utmanande arbetsuppgifter har däremot positiva effekter för psykisk hälsa, förutsatt att de är förenade med självständighet i arbetssituationen. Höga psykiska arbetskrav samtidigt med litet beslutsutrymme har däremot en negativ inverkan på såväl det psykiska som det fysiska hälsotillståndet. Riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar, nervösa besvär och övertrötthet ökats

sou 1989253 101 Tabell 7.2 Psykisk belastning för olika grupper på arbetsmarknaden enligt ULFundersökningarna 1986-1987. Procent. LO TCO SACOSR Inget inflytande över:

Arbetet är:

Andelen som säger sig ha inflytande över planeringen sitt arbete har ökat av något under senare år men skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän är fortfarande mycket stora. 37 procent av de sysselsatta betraktar sitt arbete som psykiskt ansträngande. Det är en ökning med fyra procentenheter sedan mitten av 1970-talet. Män och kvinnor ligger ungefär samma nivå. Att arbetet är psykiskt ansträngande kan betyda många olika saker. Det kan innebära att man ställs inför utmaningar som det är utvecklande att kunna klara av eller att vantrivs med sin arbetssituaman tion. En särskild typ av psykisk ansträngning medför sådana arbeten där de känslomässiga påfrestningarna är stora samtidigt arbetstagaren har litet som inflytande över faktorer som skapar de problem han har att arbeta med, som polismannens eller socialsekreterarens arbete. Det kan leda till ett tillstånd som kallas utbrändhet och som karaktäriseras av olika psykosomatiska störningar och av att man avskärmar sig känslomässigt från de människor arbetar man med. 6 Att ha ett jäktigt arbete behöver inte vara negativt ur hälsosynpunkt. Men ett arbete som samma gång är jäktigt och enformigt utgör i det långa loppet en risk for bl.a. psykiska besvär och kranskärlssjukdomar. Ca procent av alla sysselsatta har sådana arbeten och andelen har ökat något sedan 1970-talet. Andelen är ungefär densamma bland kvinnor och män.

7.5 Hälsoskillnader

Hälsotillståndet i den svenska befolkningen är vid en internationell jämförelse mycket gott. Det har också förbättrats på senare tid, särskilt i åldersgruppen 70-75 år. Åldrandet och den i samband därmed försämrade hälsan tycks innu träffa högre i åren än tidigare. 7 upp Men de klassmässiga skillnaderna är fortfarande stora. Hälsotillståndet för personer med arbetaryrken är betydligt sämre än i befolkningen som helhet och skillnaderna ökar med åldern. Även orsakssambanden knappast är möjliga om att fastslå i detalj är det rimligt att anta att hälsoskillnadema till stor del avspeglar skillnader i arbetsvillkor och arbetsmiljö. De som har den sämsta hälsan har

102 sou 1989:53

ofta fått förtidspension, varför skillnaderna i själva verket är ännu större än ta- i bell 7.3, som endast omfattar anställda.

Tabell 7.3 Hälsa efter facklig tillhörighet, enligt ULF-undersökningarna åldersgruppen 45-64 år. 8 1986-1987. Endast Procent.

7.6 Arbetstidens längd och hälsa

Skyddsmotivet, att arbetstiden skulle regleras för att skydda individen från överansträngning, sjukdomar och olycksfall, var ursprungligen det tyngsta argumentet för arbetstidsförkortningar. Argumentet har fortsättningsvis spelat stor roll i den allmänna debatten. Utom för vissa grupper med speciella risker som minderåriga och sysselsatta i radiologiskt arbete har det dock sedan mycklång tid tillbaka avfärdats såväl utredare lagstiftare. 9 Man har et av som menat att något samband mellan hälsan och arbetstidens längd inte gått att påvisa. Men det förefaller uppenbart att om arbetet medför hälsorisker ökar dessa längre tid man utsätter sig för dem. Det finns många bevis att förslitning i arbetet spelar stor roll för uppkomsten av ohälsa. Vid samma exponering per tidsenhet bör kortare arbetstid reducera förslitnings- och olycksrisken i arbetslivet. Mycket talar för att det är effekten av bättre arbetsmiljö i förening med kortare arbetstid och därmed längre återhämtningspauser som nu långt efteråt kan avläi 70-åringarnas förbättrade hälsotillstånd. 0 sas Att förbättra arbetsmiljön och arbetsorganisationen torde dock vara betydligt effektivare sätt att minska arbetets hälsorisker än att förkorta arbetstiden. Den som utsätts för ständigt öronbedövande buller i sitt arbete löper exempelvis stor risk att bli hörselskadad. Risken minskar något om arbetsdagen förkortas, men givetvis kommer hörselskador ändå att uppstå. Om den bullrande maskinen byts ut mot en tystare minskar risken däremot påtagligt.

7.7 hälsa

Arbetstidsförläggning och

Resultaten från forskningen beträffande hälsomässiga konsekvenser av arbetstidens förläggning är relativt entydiga och samstämmiga antingen det gäller svensk eller utländsk forskning. De har att göra med människans biologiska förutsättningar. Även de flesta studier gjorts gäller arbetare kan resulom som taten därför generaliseras också till andra grupper.

sou 1989:53 103

Av stor betydelse for uppkomsten av hälsobesvär är arbetstidens relation till människans biologiska dygnsrytm. Den fysiologiska aktivitetsnivån som kroppstemperatur, hjärtverksamhet och vakenhetsgrad är i topp mitt på dagen och lägst natten. De fysiologiska dygnsrytmerna varierar med tillgång dagsljus och är relativt oberoende av sömnvakenhet. Sömn och vila har sin biologiska plats dygnet som Skiftarbete och annan obekväm arbetstid inte överensstämmer med. Problemen förvärras om arbetstiden i tillägg till att ligga fel dygnet i förhållande till människans biologiska rytm dessutom är oregelbunden. Organismen har en viss förmåga att förskjuta sin rytm i förhållande till den naturliga men den klarar dåligt att ideligen byta rytm. Skiftarbete och annan roterande arbetstid är sämre än fasta arbetstider ur fysiologisk synpunkt. Ständigt nattarbete ger en bättre dygnsrytmisk anpassning än veckovisa byten mellan dag- och nattskift. Oregelbundna arbetstider, särskilt växling mellan tidiga och sena tider. orsakar för många sömnbesvär, magbesvär och försämrat psykiskt välbefinnandc. Skiftarbete och annan obekväm och oregelbunden arbetstid ökar risken för magsår och andra sjukdomar. Riskerna för ohälsa i arbeten med obekväma och oregelbundna arbetstider ökar med stigande ålder. Forskarna menar att den fysiologiska anpassningen av dygnsrytmen får allt svårare att klara den omställning som sådana arbetstider innebär äldre man blir. Obekväma och oregelbundna arbetstider är också mycket vanligare bland yngre än bland äldre. Det förtjänar påpekas, att de som har oregelbundna arbetstider torde vara personer som har lättare än befolkningen i allmänhet att variera sin dygnsrytm. Andra söker sig bort från arbeten av denna typ eller tvingas sluta av hälsoskäl. De ovan påvisade hälsoriskerna skulle antagligen vara än mer uttalade om inte denna urvalsmekanism fanns. De negativa effekterna av obekväm och oregelbunden arbetstidsförläggning uppvägs inte av en måttlig förkortning av arbetstiden. Skiftarbetande i kontinuerligt treskift har en arbetstid i genomsnitt 36 timmar per vecka. Trots detta har de fler hälsobesvär än dagtidsarbetande med 40 timmars arbetsvecka. Inte heller för deltidsarbetande med oregelbunden arbetstidsförläggning som förkortat sin arbetstid relativt väsentligt kompenseras de hälsomässiga effekterna av den kortare arbetstiden.

7.8 Sammanfattning och slutsatser

Det finns väl belagda forskningsresultat som visar att obekväm och oregelbunden arbetstidsförläggning har negativa hälsoeffekter. Mellan arbetstidens längd och hälsan finns däremot inget direkt påvisbart samband. vilket delvis kan bero att saken är föga utforskad. Många inslag i dagens arbetsmiljöer är skadliga för hälsan. Ju kortare tid man utsätts för dessa. desto mindre bör de skadliga effekterna bli. Varje förkortning av arbetstiden borde därför positiva hälsomässiga effekter för dem vilkas arbetssituation innehäller inslag som är påfrestande för hälsan. Detta förutsätter att en förkortning av arbetstiden inte medför en ökning av just sådana faktorer i arbetslivet som är skadliga. som obekväm arbetstidsförläggning. stress och monotoni. Arbetsmiljöforskningen visar ganska entydigt vilka förändringar i arbets

104 sou 1989:53

livet som skulle ha den största betydelsen for hälsan: minskad belastning, mer variation, mer inflytande och överblick. Att förbättra arbetsmiljö och arbetsorganisation är betydligt effektivare sätt att minska arbetets hälsorisker än att forkorta arbetstiden.

I Se t.ex. sammanfattande framställningari SCB l988a, s. 71,och Socialstyrelsen1987. s. 144 2 Socialstyrelsen 1987, s. 144. 3 Socialstyrelsen 1987, s. 145. 4 Uppgifternai avsnitten7.3-7.5 bygger SCB:ss.k. ULF-undersökningar. Tabellernaåterges efterSvenskakommunalarbetaretörbundet 1989. Texteni avsnitten 7.3-7.4 byggerpåSCB 1976, SCB 1989 och s. 91-100 i SCB 1987 d, som också baserar sig på ULFundersökningarna. Med presens, nuläge, avses 1986-87. 5 Táhlin 1987 och Gardell 1986. 6 Pettersson1983. 7 Socialstyrelsen 1987, s. 23. 8 Uppgifterna om värk gäller 1980-1981. 9 Se t.ex. SOU 1968:66. 10Lagergren 1989. Nilsson 1989.

8 Arbetstidsreformer

Inledning

I dethär kapitlet studeras de lagar och avtal som gett dagens arbetstidsmönster. Det är ett omfattande reformarbete som ligger till grund för nuvarande veckoar-, betstid, semester, pensionsålder och olika former ledigheter. Syftet är att av redovisa motiv och argument bakom olika reformer bild samspelet samt ge en av mellan avtal och lagar som reglerar arbetstiden.

8.2 Från

åttatimmarsdagen till 40-timmarsveckan

Åtta timmars arbetsdag var ett av den framväxande arbetarrörelsens viktigaste krav. Över stora delar världen våg manifestationer för av svepte en av en regle-

ring av arbetstiden. Ättatimmarsdagen blev symbolen för vad skulle kunna

som åstadkommas när demokratin genomförts. Den ordinarie veckoarbetstiden uppgick vid mitten av 1910-talet till omkring 57 timmar. I den svenska riksdagen hade arbetstidsfrågan behandlats långt tidigare. Den första riksdagsmotionen om arbetstider kom redan 1856. Det skulle emellertid dröja ytterligare 64 år innan någon arbetstidslag trädde i kraft.

48-timmarsveckan Den liberal-socialdemokratiska ministären Edén tillsatte den februari 1918 en arbetstidskomrnitté. 385 dagar senare, den 4 1919,behandlade regerinmars gen en proposition i ärendet sedan kommitténs betänkande avlämnats och remissbehandlats. Tre huvudsakliga motiv anfördes för en lagstiftning om arbetstidemas begränsning. För det första pekades på den internationella utvecklingen. I många länder genomfördes reformer som begränsade arbetstiden till åtta timmar per dag. Det ansågs viktigt med en lugn samhällsutveckling och missnöje med långa arbetstider kunde utgöra en oroshärd: sociala reformer och däribland minst arbetstidens begränsning på ett för arbetarna tillfredsställande sätt är vad tiden kräver, om vi utan for stora vanskligheter skall kunna genomgå den brytnings- och fömyelsetid, som världen genomgår. För det andra påtalanu des vikten av arbetarnas fysiska hälsa. Olycksfallen på arbetsplatserna skedde oftast under arbetsdagens sista timmar. För det tredje anfördes arbetarnas behov av fritid för familjeliv, for deltagande i medborgerliga angelägenheter och för begagnande av tillfällen till förvärv kunskaper och bildning. av Mot en arbetstidslag anfördes brist på arbetskraft motiv. Lagstiftaren som menade att produktiviteten torde öka arbetstidsförkortning genom en samt att

106 sou 1989:53

arbetslösheten skulle kunna hävas arbetstidsreformer genomfördes vid om tidpunkt. 2 denna Det rådde inte oväntat oenighet mellan parterna på arbetsmarknaden. SAF menade att vi för vår del avstyrka det framlagda förslagets genomförande nu medan LO slog fast att strävandet till förkortning av den hittills oskäligt lånen arbetstiden har allt sedan fackföreningsrörelsens början utgjort ett av denna ga huvudsyften. 3 rörelsens Genom lagen reglerades veckoarbetstiden till normalt 48 timmar per vecka. dygnsarbetstiden blev nio timmar. Övertidsarbetet reglera- Den längsta tillåtna des. En rad begränsningar fanns beträffande vilka som omfattades av lagen. Främst gällde den arbetare inom industri och anläggningsverksamhet i företag

med regelbundet minst fem arbetare anställda. Arbetstidslagen tillfällig med giltighetstid på fyra år. Under 1920-talet var en förlängdes lagen med jämna mellanrum och vissa förändringar gjordes. Först 1930 riksdagen redo fatta beslut permanent lag om arbetstidens är var att om en begränsning. Den lag då stiftades kom sedan att gälla ända till 1970,med som justeringar arbetstidens längd. vad avser

Speciallagar

Efter hand stiftades också lagar gällde andra delar av arbetsmarknaden: som 1936 begränsades lantarbetarnas arbetstid till 52 timmar och 1948 till 48 tim- 1939 började lag för detaljhandelsanställda att gälla och 1944 en lag för mar, en hotellanställda 1948 kom att omfatta alla hotell-, restaurang- och kaféansom begränsades till 48 timmar. Sedan 1919 gällde särställda vars arbetstider en skild sjöarbetstidslag ändrades 1948 på avgörande punkter skilde som men som sig från övriga arbetstidslagar. Arbetstidslagarna omfattade så i mitten 1950-talet endast var sent som tredje förvärvsarbetande. Det stora flertalet dem som inte omfattades av laav hade kollektivavtal eller andra tjänstgöringsföreskrifter som innebar att degen veckoarbetstid inte översteg 48 timmar vecka. Avtal om kortare arbetsras per underjordsarbetare, vissa skiftarbetare, målare samt de flesta tid hade t.ex. tjänstemän. Från 1949 gällde även regler beträffande arbetstidens förläggning enligt arbetarskyddslageml denna fanns bestämmelser beträffande raster och pauser principiellt förbud mot nattarbete mellan kl. 23.00 och kl. 5.00 och regler samt veckovila för varje period sju dagar skulle uppgå till minst 24 timom som om sammanhängande ledighet. Nattarbetsförbudet minskades 1967 till att mars gälla mellan kl. 24.00 och kl. 5.00 medan veckovilan förlängdes till 36 timmar 1978. För minderåriga gällde och gäller alltjämt särskilda bestämmelser.

45-timmarsveckan

År 1957 beslutade riksdagen att ändra veckoarbetstiden till 45 timmar i veckan. Förkortningen skedde successivt med timme om året från och med 1958. en Den 1 januari 1960 veckoarbetstiden nere i 45 timmar. Lagen från 1957 invar nehöll principiell nyhet att veckoarbetstid och dygnsmaximum gjoren genom des dispositiva. Överenskommelse i centrala kollektivavtal kunde alltså inne-

sou 1989:53 107

bära längre veckoarbetstid och dygnsmaximum än vad lagen föreskrev. 1957 års lag innebar en förändring av motiven för arbetstidsförkortningar. Man kunde inte motivera en allmän arbetstidsförkortning med hänvisning till någon försämring av svenska folkets hälsotillstånd och inte heller ha någon bestämd mening om betydelsen av en arbetstidsförkortning för fortsatt uten veckling i riktning mot förbättrad folkhälsa. Man såg frågan förkortad om arbetstid som ett val mellan ledighet, andra sociala reformer och löneökningar. Man ansåg att den enskilde borde ha möjlighet till ett fritt val mellan fritid, varor och tjänster. Det var emellertid nödvändigt att reglera arbetstiden eftersom det var praktiskt med en viss enhetlighet. Valet stod inte endast mellan fritid och annan konsumtion utan även mellan konsumtion i nuet och konsumtion i framtiden. 4

42,5-timmarsveckan

1966 träffade LO och SAF överenskommelse om en arbetstidsförkortning som innebar att arbetstiden år 1969 skulle i 42,5 timmar vecka. vara nere per 1963 års arbetstidskommitté föreslog samma år att normalarbetstiden i allmänna arbetstidslagen, lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln och arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer skulle minskas till 42 timmar och 30 minuter. Minskningen beslutades ske med 50 minuter i tre omgångar så att arbetstiden den 1 januari 1969 var nere i den stipulerade arbetstiden. Trots att arbetsmarknadens parter alltså träffat avtal arbetstidsförkortninom gen ansåg man att den borde genomslag i arbetstidslagen. Man menade att lagen borde fungera som norm för vad ansågs den maximala ordinarie som vara arbetstiden i landet och att de som stod utanför kollektivavtalen också skulle tillförsäkras en förkortning arbetstiden. Förslaget att förkorta arbetstiden i av lag tillstyrktes av LO, ICO och SACOSR avvisades SAF menade men av som att arbetstidsfrâgan helt och hållet bör överlämnas till arbetsmarknadsparteratt lösas förhandlingar. 5 na genom

40-timmarsveckan

1963 års arbetstidskommitté fortsatte sitt arbete och föreslog i ett betänkande år 1968 en förkortning av arbetstiden till 40 timmar. Kommittén anslöt sig till tanken att en arbetstidsförkortning skall ses som ett val mellan ökad fritid och högre lön. Hälsoaspekter och sociala skäl för en arbetstidsförkortning var inte tillräckligt starka för en reform. Förkortningen arbetstiden grundades därför på av individens val mellan olika sätt att tillgodogöra sig möjlig förbättring en av levnadsstandarden. Däremot hävdar att det inte kan överlåtas de man enskilda arbetstagarna att var för sig träffa sitt val mellan t.ex. ökad lön eller mera fritid. Produktionen kräver självfallet en viss enhetlighet på arbetstidens område. Man förde också ett resonemang om att i stället för begränsning en av veckoarbetstiden reglera en begränsning årsarbetstiden. Därvid skulle inte av endast den enskilde arbetstagarens arbetsinsats per dag och per vecka komma in i bilden utan även hans ledigheter för semester och helgdagsfirande. 5 År 1970beslöt riksdagenatt förkorta den ordinarie veckoarbetstiden enligt

108 sou 1989:53

lag från 42,5 till 40 timmar i veckan. Genomförandet skedde i två lika stora etapper den 1 januari 1971och den 1 januari 1973. De gamla arbetstidslagarna ersattes av en ny arbetstidslag som i princip omfattade alla arbetstagare. Hälften arbetstagarna hade tidigare inte berörts av någon arbetstidslag. Möjlighet av till jourtid infördes om högst 50 timmar per månad och taket för allmän övertid sänktes från 200 till 150 timmar år. Veckoarbetstiden begränsades till 40 per timmar vecka eller som ett genomsnitt av denna tid under en fyraveckorspeper riod. Veckoarbetstiden, begränsningsperioden och övertidsbegränsningen var dispositiva. I 1970 års lag slopades begränsningen av arbetstiden per dygn. Redan före 1970 hade underjordsarbetare och tjänstemän till stor del 40-timmarsvecka medan skiftarbetare i kontinuerlig drift hade 42 timmars arbetsvecka. v I princip tillstyrktes den allmänna arbetstidsförkortningen av arbetsmarknadens parter, även SAF ansåg att arbetstidsfrågan borde behandlas av parterom na på arbetsmarknaden. Med 40-timmarsveckans genomförande följde att den gamla tanken på åtta vinner slutlig framgång även inom för femdagars-

timmars7arbetsdag

ramen en vecka.

Gällande arbetstidslag

gällande arbetstidslagen trädde i kraft den l januari 1983 och gäller i Den nu

princip alla arbetstagares Vissa undantag har dock gjorts bl.a. arbete som ut-

förs utanför arbetsgivarens kontroll, t.ex. i arbetstagarens hem samt arbete av personal i företagsledande ställning eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroende att själva disponera sin arbetstid. Undantag gäller också för arbete i arbetsgivarens hushåll och vid skeppstjänst där andra

föreskrifter gäller För arbetstagare som inte har fyllt 18 år finns särskilda ar-

betstidsregler utfärdas arbetarskyddsstyrelsen med stöd av arbetsmilsom av jölagen. Den ordinarie arbetstiden får enligt lagen uppgå till högst 40 timmar i veckraster inräknade. När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller aran, betsförhållandenai övrigt får arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för tid av högst fyra veckor. Någon begränsning av dygnsarbetstien den finns inte i arbetstidslagen. En sådan finns dock för vägtransporter enligt särskild kungörelse. Enligt arbetstidslagen får jourtid tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalenderrnånad, om det grund av verksamhetens natur är nödvändigt att en arbetstagare står till arbetsgivares förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra arbete. Den tid då arbete utförs räknas inte jourtid utan som ordinarie arbetstid eller övertid. som Med övertid i lagen sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid avses och jourtid eller den arbetstid vid heltidsarbete gäller på grund av kolleksom tivavtal eller grund av medgivande av arbetarskyddsstyrelsen om avvikelse från lagens regler. Vid beräkning övertid skall kompensationsledighet eller annan ledighet av förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid likställas med som fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid.

sou 1989:53 109

Allmän övertid får tas ut med högst 48 timmar under fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermânad. Under ett kalenderår får Övertiden uppgå till högst 200 timmar. Nödfallsövertid får tas ut förhållandena om kräver det vid en natur- eller olyckshändelse eller liknande omständighet annan som vållat avbrott i verksamheten eller medför överhängande fara för sådant avbrott eller för skada liv, hälsa eller egendom. Nödfallsövertid får tas ut endast under förutsättning att arbetsgivaren snarast underrättar den lokala fackliga organisationen på arbetsstället. Den får inte tas ut under längre tid än två dygn från arbetets början utan att tillstånd för arbetet har sökts hos arbetarskyddsstyrelsen. Mertid, dvs. den arbetstid vid deltidsanställning överstiger som arbetstagarnas normala arbetstid och jourtid enligt anställningsavtalet, får med högst tas ut 200 timmar under ett kalenderår. Mertid får också med tillämpning tas ut av de villkor som gäller för nödfallsövertid. Enligt arbetstidslagen råder ett principiellt förbud mot nattarbete mellan kl. 24.00 och kl. 5.00. Undantag får med stöd av lagen göras med hänsyn till arbe-

tets natur, allmänhetens behov och särskilda omständigheter. Inom detta undantagsområde processindustrier, vårdinrättningar, ryms kommunikationssektorn, hotell, restauranger, apotek, tidningstryckerier m.m. Undantagsområdet täcker enligt praxis exempelvis dataverksamheter står i kontakt med som

internationella centraler, bilregistret i Örebro, godstrafikterminaler

m.m. En arbetstagare skall även ha 36 timmars sammanhängande veckovila för varje sjudagarsperiod. Veckovilan skall möjligt, om men inte nödvändigtvis, förläggas till veckoslut. Bestämmelsen är uppfylld även Veckovilan placeom ras i början av en period och i slutet den andra. Raster

av som inte inräknas i

arbetstiden skall anordnas så arbetstagare inte utför att arbete mer än fem timmar i följd. Rast får under vissa omständigheter bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen räknas i arbetstiden. Arbetstagarna som skall dessutom kunna ta pauser under arbetstid. Arbetstagare skulle vid en extrem tillämpning huvudreglerna i arbetstidsav lagen kunna ha arbetsperioder inkl. raster på 19 timmar varje dygn mellan kl. 5.00 och 24.00. Med hänsyn till raster kan arbetstiden uppgå till sammantaget 17,5 timmar per dygn. Verksamheter som måste fortgå dygnet påverkas inte runt av nattarbetsförbudet och många gånger inte heller av bestämmelsen rast efter fem timmars om arbete. Rent teoretiskt tillåter arbetstidslagen för anställda i sådana verksamheter nästan hur långa sammanhängande arbetspass som helst förlagda till vilken tid som helst dygnet. Begränsningen av utgörs enbart av bestämmelsema om veckovila. Arbetstidslagen är i sin helhet dispositiv. Dispositiviteten gäller främst centrala avtal. Lokala avvikelser från lagen får göras under kortare tidsperioder beträffande övertidsarbete och nattarbetsförbudet. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen tillsynsmyndigheter. är När kollektivavtal har träffats avvikelser om från lagens bestämmelser bortfaller den offentliga tillsynen i denna del. överträdelser av arbetstidslagen kan medföra bötesstraff för arbetsgivare. Enligt arbetstidslagen kan vidare övettidsavgift påföras den som bryter mot lagens bestämmelser om övertid. överträdelse kollektivavtal av behandlas antin-

110 sou 1989:53

enligt lagen rättegång i arbetstvister eller på det sätt parterna själva har gen om bestämt.

3 Från fyra lediga söckendagar till sex veckors semester

1931 fick alla rätt till ledighet i minst fyra söckendagar enligt arbetarskyddslagen.

Två veckors semester År 1938 infördes den första semesterlagen. Alla arbetstagare fick rätt till två veckors semester. Det främsta motivet för semesterlagen var att det var nödvändigt för arbetstagarnas hälsa både i kroppsligt och andligt avseende att varje år erhålla fullständig vila under viss tid. Det hävdades att eftersom det visat sig svårt för arbetarna att vid förhandlingar förvärva sig semester av tillräcklig längd, har det så småningom blivit allt klart, att samhällets hjälp härför mer fordras. O Kraven på rättvisa spelade en stor roll: Den lagstiftning om semester, som föreslås, skulle medföra oftast fördubblad viloperiod för kroppsarbetarna nu en och alltså förevarande område skapa ökad likställighet samt utgöra ett steg i riktning mot utjämning arbets- och livsvillkoren för medborgarna i vårt av samhälle. År 1946 utökades semestern för ungdomar under 18 år, vissa gruvarbetare, nattarbetare och mörkrumsarbetare fick tre veckors semester. Arbetstagasom med radiologiskt arbete fick sex veckors semester. re

Tre veckors semester År 1951 förlängdes semestern till tre veckor för alla. Motivet för en längre seönskemålen att hellre ta ut standardförbättring i form av en längre mester var en viloperiod än högre lön. Det ökade jäktet medförde större behov av rekreation. Det framfördesockså att sociala rättviseskäl tala for att en större likställighet i semesterhänseende kommer till stånd genom en förbättring av den kroppsarbetande befolkningens ställning härvidlag.

Fyra veckors semester

När alla fick fyra veckors semester år 1963 hävdades att semesterförlängningen ekonomisk avvägningsfrâga än fråga om arbetarskydd: Fritiden mer var en en har sitt pris, och den vill ha fritid måste finna sig i att utrymmet för som mer standardökning i annan form blir mindre.

Fem veckors semester År 1978 fick alla rätt till fem veckors semester. En principiell nyhet var att arbetstagaren fick semestervecka under högst fem år. Semesterlarätt att spara en skulle tillsammans med andra lagar om arbetstiden medverka till att utgen jämna levnadsvillkoren mellan skilda grupper i samhället. Man menade där-

lll

för att rättviseskäl talar för att semesterledigheten förlängs för dem âtnj som uter endast den lagstadgade semestern. 4

Sex veckors semester 1986 års semesterkommitté har redovisat en teknisk lösning till hur veckors sex semester för alla skall kunna förverkligas. I 1988 års regeringsförklaring har utfástelse gjorts att under mandatperioden lagstifta sjätte semestervecka om en som skall införas successivt.

8.4 Från

folkpension till rörlig pensionsålder

Redan 1914 infördes allmän folkpension i landet. Pensionsåldern blev 67 år. Genom folkpensionen tillförsäkrades alla en minimistandard under ålderdomen. Folkpensionen var emellertid låg men kom att förbättras vid många tillfallen. Under 1950-talet var frågan om införande av allmän tilläggspension, ATP, den stora politiska stridsfrågan. ATP kom att genomföras först efter flera utredningar, folkomröstning och extraval dramatisk omröstning i riksdagen. samt en Riksdagens omröstning ägde rum 1958 och ATP infördes 1960.

65 års pensionsålder

Först år 1976kom dock den allmänna pensionsåldern att sänkas. Genom lag en som stiftades 1974 blev pensionsåldern 65 år den 1 juli 1976. sänkningen av pensionsåldern fick betydande samhällsekonomiska effekter eftersom men 65-årsåldern i stort sett redan har genomförts på arbetsmarknaden genom avtal kommer en sänkning inte att allvarligt inverka på tillgången arbetsmera kraft. 5 sänkningen av den allmänna pensionsåldern betraktades därför mest som en rättvisefråga.

Vidgad rörlighet

Sedan tidigare hade det funnits möjligheter till förtida och uppskjutet uttag av pension mellan 63 och 70 års ålder. I samband med sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år öppnades möjligheter till förtida uttag från 60 års ålder och möjligheter till uppskjutet uttag till 70 års ålder. Rörligheten vidgades således från sju till tio år. Vid förtida uttag reduceras pensionen livsvarigt med 0,5 procent per månad som uttaget görs före 65 års ålder. Vid uppskjutet uttag höjs pensionen med 0,6 procent per månad. När förtida uttag görs vid 60 års ålder blir reduktionen 30 procent. Det högsta möjliga påslaget är 36 procent. Det ansågs att påslaget innebar en viss stimulans till fortsatt förvärvsarbete på deltid eller heltid efter 65 års ålder. 16 skattesystemet har emellertid gjort uppskj utet uttag mindre lönsamt. En komplikation i möjligheternatill rörlig pensionsålder uppåt är dessutom att anställningsskyddet upphör vid 65 års ålder. 17

112 sou 1989:53

Delpension

Samtidigt genomfördes även möjligheten till delpension i kombination med deltidsarbete. Den fyllt 60 år möjlighet att efter eget önskemål trappa som gavs ned arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren och på så sätt en mjuk övergång från arbete till ålderspension. Pensionsnivån var vid genomförandet 65 procent det inkomstbortfall uppstod vid övergången till delav som tidsarbete. Senare sänktes nivån till 50 procent för att 1987 återigen höjas till 65 procent. I inledningsskedet gällde delpensioneringen endast anställda men fr.0.m. 1980 kan även företagare delpensioneras. I förslaget rörlig pensionsålder betonades att människans åldrande sker om individuellt och att plötslig övergång från aktivt arbetsliv till ett liv som en pensionär ibland kan medföra problem och vara olämpligt från hälsosynpunkt. 18 De motiv anfördes för flexibla pensionsregler var således som mer sociala.

8.5 Från till 18 månaders föräldra-

moderskapshj älp försäkring

I lagen minderårigas och kvinnors arbete från 1900 fanns ett förbud att anom vända kvinnor i industriellt arbete de fyra första veckorna efter barnsbörden. Detta förbud inte kopplat till någon rätt för kvinnan att behålla anställningen var och inte heller till någon ersättning.

Moderskapshjälp

1912 infördes ett statsbidrag till sådana sjukkassor som gav moderskapshjälp. Hjälpen skulle utgå under minst 14 dagar eller i form av vård på Förlossnings-

anstalt. I samband med beslutet erkända sjukkassor 1931 blev kassorna skyldiga om moderskapshjälp med samma belopp som sjukpenningen under minst att utge 30 dagar. Till icke medlemmar skulle kassan av statsmedel utbetala moderskapsunderstöd understödet begränsat till oförsörjda kvinnor med små men var inkomster. Beloppen mycket låga. 1931 utsträcktes också förbudet att anvar vända kvinnor i industriellt arbete till sex veckor efter barnsbörden. 1937 höjdes beloppen avsevärt och de inte var anslutna till sjukkassa fick som moderskapspenning. För nödställda mödrar tillkom ett behovsprövat naturaun-

derstöd, mödrahjälp.

Förbud mot avsked 1939 förbjöds förslag befolkningskommissionen avsked av arbetstagare i av samband med trolovning, barnsbörd, äktenskap m m. Sådana avskedanden var . inte regel ungefär tiondel alla kvinnliga abetare och en tredjedel av men en av de kvinnliga tjänstemännen riskerade avsked när de gifte sig eller fick barn. Latvingande för arbetsgivare med minst tre anställda. Man fick inte heller gen var kvinna på grund därav att hon i samband med havandeskapet eller säga upp en

sou 1989:53 113

barnsbörden under skälig tid, dock högst tolv veckor, avhåller sig från arbete. 19 1945 utsträcktes skälig tid till sex månader. Socialvårdskommittén föreslog 1946 att mödrahjälpen skulle slopas och moderskapshjälpen byggas ut kraftigt så att den utan behovsprövning skulle utgå till alla med det dittills högsta beloppet. Dessutom skulle till en förvärvsarbetande kvinna som avhöll sig från förvärvsarbete under högst månader utgå sex en löpande ersättning i proportion till hennes inkomst. Detta förslag kom inte att föreläggas riksdagen. Det mötte motstånd två linjer. Många ansåg att den naturainriktade och behovsprövade mödrahjälpen borde behållas. Dessutom motsatte sig flera kvinnoorganisationer, bland dem socialdemokratiska kvinnoförbundet, bestämt förslaget. De såg förslaget orättvist mot de hemarbesom tande mödrarna.

Moderskapspenning

Först 1955 i samband med att den allmänna sjukförsäkringen infördes beslutades om moderskapspenning. Alla kvinnor födde barn fick engångsbesom ett lopp som motsvarade grundsjukpenning för tre månader. Kvinnor försom värvsarbetade fick rätt till tre månaders ledighet med sjukpenning. Den behovsprövade mödrahjälpen bibehölls men utgick nu som ett kontant engångsbelopp i stället för som naturaförmån. 1963 förlängdes den betalda ledigheten till sex månader och moderskapspenningen höjdes på motsvarande sätt. Den behovsprövade mödrahjälpen avskaffades.

Föräldraförsäkringen

Föräldraförsäkringen infördes 1974 förslag familjepolitiska kommittén. av Den från principiell synpunkt största nyheten i föräldraförsäkringen ansågs vara att föräldrarna skall möjlighet att själva avgöra dem skall vem av som ta vård om barnet under månaderna efter födseln. Det ansågs att ett viktigt mål för familjepolitiken är att åstadkomma utveckling medför ökad jämen som ställdhet mellan män och kvinnor och att arbetsmarknadspolitiken har in- .. riktats på att ge varje vuxen människa möjlighet till produktiv sysselsätten ning samt att skattesystemet har ändrats så att utgångspunkten i prinnumera cip är att varje vuxen man eller kvinna, gift eller ogift skall försörja sig — — själv samt att det är föräldrarnas inkomster är grundvalen för barnfasom miljernas ekonomi. 2°

Men i vissa situationer är det i regel ofrånkomligt att föräldrarna en av stannar hemma för att ta hand om barnen, främst vid barnets födelse och den närmaste tiden därefter. Under den tiden borde alla familjer en föräldrapenning som skulle ge ett väsentligt bidrag till den hemmavarande makens försörjning, oberoende av om modern eller fadern stannar hemma hos barnet. Samtidigt infördes anställningsskydd även för fader i samband med som barns födelse utnyttjade rätt till ledighet under högst sex månader, ett skydd som tidigare enbart gällde modern. Föräldrapenningen omfattade när den infördes månader med ersättning sex enligt sjukpenningnivån. De som var berättigade endast till grundsjukpenning

114 sou 1989:53

fick ersättning i månader enligt s.k. garantinivå. Garantinivån utgavs allsex en tid oberoende inkomst och tidigare förvärvsarbete och avsågs utgöra ett väav sentligt bidrag till den hemmavarande förälderns försörjning. Redan 1975 utsträcktes rätten till föräldrapenning i samband med barns födeltill sju månader och sedan dess har antalet dagar som ersätts genom föräldrase försäkringen utökats i flera omgångar. 1978 infördes den särskilda föräldrapenningen, bl.a. innebar månad ersattes endast med garantibeloppet för som att en alla. Sedan 1980 har nio månader ersatts enligt sjukpenningnivån och tre månader enligt garantinivån. 1989 beslöt riksdagen en successiv utbyggnad till om 18 månader med ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen. Utbyggnaden 2 skall vara slutförd 1991.

Vård sjukt barn etc.

av 1977 utvidgades hemma och vårda sjukt barn med ersättning. rätten att vara Fr.o.m. 1986 benämns den tillfällig föräldrapenning och gäller numera maximalt 90 dagar för vård sjukt barn som inte fyllt tolv år. Dessutom har man av sedan 1986 rätt till tvâ kontaktdagar år för varje barn mellan fyra och tolv per år. Dessa kan användas t.ex. för inskolning på daghem eller i samband med för-

äldrautbildning. 1980 fick fadern fristående rätt till tio dagars ledighet med ersättning enligt en sjukpenningnivån i samband med barns födelse, vilket tidigare, från 1974, endast gällde det fanns äldre barn i familjen. 1980 fick också blivande mödrar om rätt till havandeskapspenning i högst 50 dagar om de inte kunde fortsätta med de inte kunde bli omplacerade till lättare arbete. sitt tunga arbete och om

Föräldraledighetslagen

Föräldraledighetslagen trädde i kraft 1979.Genom den frikopplades föräldrarrätt till ledighet från föräldraförsäkringens förmånsregler. Under tid då förnas till ledighet. 22 äldrapenning utgår har man dock alltid rätt En arbetstagare har i egenskap förälder rätt att för vård av barn dels vara av helt ledig från anställningen tills barnet uppnått ett och ett halvt års ålder, dels förkorta arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid till dess barnet uppnått åtta års ålder eller avslutat det första skolåret. Ledigheten skall förläggas till de dagar som arbetstagaren begär. Ledighet i form arbetstidsförkortning skall dock som huvudregel spridas jämnt över arav betsveckans samtliga dagar. Om inte kommer överens om ledighetens förman läggning bestämmer arbetsgivaren. Han får dock inte utan arbetstagarens samtill arbetsdagens början och slut. 23 tycke förlägga ledigheten annat än

8.6 till ledighet Rättigheter

Utöver de regler gäller arbetstid, semester, pensionsålder och föräldralesom dighet finns andra rättigheter till ledighet påverkar det totala arbetstidsutsom taget. Dessa är flera olika slag. Gemensamt för alla dessa rättigheter är att av till frånvaro från arbetsplatsen med bibehållet anställningsde ger möjlighet skydd. Frånvaron kan rätt till ersättning från arbetsgivaren eller någon annan ge

sou 1989:53 115

eller enbart avse ledighet i samband med verksamhet än förvärvsarbete. annan Det går även att principiellt skilja mellan individens rättigheter och de möjligheter och skyldigheter som olika kollektiv har.

Sjukfrånvaro

Den mest uppenbara rätten till frånvaro från arbetsplatsen gäller sjukfrånvaro. Märkligt nog har denna rätt till frånvaro aldrig explicit reglerats i lag. Det har emellertid ansetts strida mot anställningsavtalet att avskeda någon på grund av sjukdom om vederbörande inom rimlig tid kunna återvinna sin hälsa. anses Normalt anses aldrig uppsägning på grund sjukdom kunna komma ifråga så av länge arbetstagaren uppbär sjukpenning från försäkringskassan dvs. under ett till två år. Rätten till ersättning regleras i lagen om allmän försäkring där den anställde garanteras ersättning motsvarande 90 sin inkomst under procent av den tid sjukfrånvaron 24 avser. Enligt lag från 1988 har även anhöriga rätt till ledighet för vård sjuka under av viss tid med ersättning från försäkringskassan.

Svenska för invandrare

Sedan 1972 har invandrare rätt till ledighet på hel- eller deltid vid deltagande i svenskundervisning. Ursprungligen ledigheten också rätt till lön. Den l jugav 1986 ändrades reglerna och ersättningen blev schablonmässig. Den som är mellan 20 och 65 år erhåller 42 kronor per timme vid förlorad arbetsinkomst under studietiden medan den som är mellan 16och 19 år får ersättning , en som motsvarar högst 500 kronor per månad. Lagen långtgående skydd ger mot obefogade uppsägningar och omplaceringar i samband med ledighet för studi-

erna.

Studieledighet

Studieledighetslagen från år 1974 den anställde rätt till ledighet för studier ger som kan preciseras till deltagande i viss kurs eller viss närmare angiven undervisning. Det måste således finnas någon form studieplan eller kursprogram. av Lagen innehåller inga regler ersättning under studietiden. 2° om Enligt lag från 1979har föräldrar rätt till ledighet for vissa föreningsuppdrag 27 inom skolan m.m.

De ledigheter vi hittills redovisat har gällt rättigheter är förknippade som med individens intressen och förhållanden. Det finns även regler gör det som möjligt for den anställde att vara frånvarande från arbetsplatsen för att tillvarata olika kollektiva intressen. Frånvaron kan i det fallet frivillig eller påvara tvingad.

Värnplikt

Det mest uppenbara exemplet på det är förbudet mot uppsägning i senare samband med värnpliktstjänstgöring eller annan pliktlag. Detta reglerades redan 1914och nuvarande lag är från 1939. Samma anställningsskydd den garanteras

116 sou 1989:53

som är tjänstledig för tjänstgöring i försvarsmaktens reserver eller som på frivilligt åtagande blivit tjänstgöringsskyldig inom totalförsvaret. 28 grund av

Oflentliga uppdrag

Den som åtagit sig offentliga uppdrag har rätt till ledighet för att fullgöra dessa. Regeringsformen och kommunallagen ger ovillkorlig rätt till tjänstledighet för att kunna fullgöra sådana uppdrag. I regeringsformen ges riksdagsledamöter och riksdagens revisorer rätt till ledighet från anställningen eller som det heter fullgöra sitt uppdrag utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förplik- 29 telse som åligger honom. Ledamot och suppleant i kommunfullmäktige, beredning eller kommunstyrelse har enligt kommunallagen rätt till den ledighet från anställningen som behövs för uppdraget. Detsamma gäller kommunens revisorer. Även ledamot och suppleant i olika nämnder har en ovillkorlig rätt till ledighet som behövs för uppdraget enligt specialförfattningar hänvisar till kommunallagen. 30 som

Facklig förtroendeman

Uppgifter inom totalförsvaret och fullgörande av offentliga uppdrag är väsentliför upprätthållandet av frihet och demokrati. Likaså är den fackliga verkga samheten en väsentlig del av det svenska samhället. Lagstiftningen har därför underlättat för fackliga förtroendemän att fullgöra sina uppgifter. Facklig förtroendeman har rätt till ledighet från arbetet för fullgörande av sina fackliga uppdrag. Förtroendemannens rätt att behålla sin lön under ledigheten är beroende av om verksamheten rör arbetstagarnas intressen i förhållande till den enskilde arbetsgivaren eller Enligt förtroendemannalagen ges bl.a. rätt att delta i facklig utbildning, information till nyanställda, delta i förhandlingar och upprätthålla kontakter med fackförbund. 3 Skyddsombud och ledamot av skyddskommitté omfattas av förtroendemannalagen. Skyddsombud kan enligt arbetsmiljölagen även ha en vidare rätt till levid farosituationer. 32 dighet som fordras för uppdraget, bl.a. akuta Därutöver bör även nämnas att den arbetstagare som utsetts att företräda sin organisation vid förhandling enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet MBL kan skälig ledighet för delta i förhandlingen. 33 vägras att Allt som allt finns en lång rad regler som ger rätt till frånvaro från arbetet och som därmed också påverkar den totala arbetstiden i landet. Sverige torde vara unikt genom omfattningen av de ledighetsregler som finns.

sou 1989:53 117

8.7 Samspelet mellan och lagar avtal

8.7.1 Avtal arbetsveckan om

Avtalsstrukturen Detaljbestämmelserna om arbetstid på LOSAF-området återfinns i de avtal som har träffats förbundsvis mellan de enskilda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna för olika verksamhetsområden. I de centrala avtalen har utöver de generella förkortningarna under senare år funnits avtal selektiva arbetsom tidsforkortningar. I 1974 års centrala uppgörelse ingick arbetstidsförkortning vid treskiftsarbete samt vid underjordsarbete. LO och SAF träffade stegvis under perioden 1983-1986 avtal om arbetstidsförkortningar vid tvåskiftsarbete. Verkstadsforeningen och Metall har träffat ett avtal 1986 helt ersätter som arbetstidslagen i vilket kalenderåret generellt anges som begränsningsperiod. Tvister angående detta avtal avgörs i en särskild nämnd. Avvikelser från enskilda bestämmelser i arbetstidslagen återfinns i många avtal främst när det gäller beräkning av övertid. De tjänstemän som omfattas arbetstidsavtalen på SAFPTK-omrádet av undantas enligt avtalstexten från allmänna arbetstidslagen trots att avtalet inte innehåller några bestämmelser om arbetstidens förläggning. Enligt praxis tilllämpas dock lagens förläggningsregler. Avtalet undantar dessutom tjänstemän över en viss lönenivå från samtliga arbetstidsbestämmelser. Arbetstidsavtalet mellan PTK och SFO är utformat på samma sätt som avtalet mellan SAF och PTK. Även för tjänstemännen inom försäkringsområdet finns avtal som i sin helhet ersätter arbetstidslagen. För huvuddelen av statstjänstemännen gäller särskilda avtalsbestämmelser om arbetstid. Dessa bestämmelser har förts som avdelningar i de olika sektorsavtalen på det statliga området. Syftet med ett sådant system är att arbetstidsbestämmelserna for respektive sektor så anpassade möjligt till de krav som verksamheten ställer. I de olika sektorsavtalen finns en särskild avdelning som behandlar omfattningen av skyldigheter att fullgöra jourtid, beredskapstid och övertid. De statliga avtalsbestämmelserna arbetstid innehåller på flera punkter om bl.a. övertid och begränsningsperiod för ordinarie arbetstid avvikelser från arbetstidslagens regler. För merparten anställda inom kommuner och landsting gäller gemensamma arbetstidsbestämmelser. För vissa kategorier av anställda finns avvikande specialbestämmelser, bl.a. för vårdpersonal, trafikpersonal, brandmän och städpersonal. I avtalet slås fast att arbetstidslagen gäller. Samtidigt medger avtalet att de lokala parterna får göra undantag från lång rad bestämmelserna i en av arbetstidslagen, såväl övertids- som förläggningsregler.

Avtalsregler om arbetstidens längd

Avtal om kortare arbetstid än 40 timmar finns bl.a. vid Skiftarbete och andra former av oregelbunden arbetstid samt vid underjordsarbete. För merparten av alla dagtidsarbetande med arbetstiden förlagd måndag till fredag gäller i regel

118 sou 1989:53

40 timmar per helgfri vecka. Undantagen avser bl.a. banktjänstemän som har en ordinarie arbetstid på 38,5 timmar och försäkringstjänstemän som har 38,75 timmar.

Arbetaravtalen inom LOSAF-området har i regel följande bestämmelser om veckoarbetstid för anställda i Skiftarbete: Intermittent treskiftsarbete 38 timmar Kontinuerligt treskiftsarbete 36 timmar Kontinuerligt treskiftsarbete med storhelgsdrift 35-36 timmar Kontinuerligt och intermittent tvâskiftsarbete 38 timmar

Underjordsarbetare har vid dagtidsarbete 36 timmars arbetsvecka och vid skift 35 timmar, enligt gruvavtalet. Várd- och ekonomipersonal inom Svenska kommunalarbetareförbundets avtalsområde har i genomsnitt 37-timmarsvecka om arbetstiden inbegriper helgarbete. Vårdpersonal för vilka minst 20 procent av arbetstiden utgörs av nattpass har som heltidsanställda en genomsnittlig arbetstid på 36,33 timmar per vecka. För anställda inom kommuner ochlandsting med kontinuerligt treskiftsarbete är arbetstiden 34,33 och vid intermittent treskiftsarbete 36,33 timmar per vecka. Enligt grundregeln för statligt anställda, som utför kontors- eller administrationsarbete måndag till fredag, är den ordinarie arbetstiden 40 timmar och 50 minuter for kalendervecka under månaderna september-april och 37 timmar och 30 minuter under månaderna maj-augusti. För andra grupper av statligt anställda gäller 40 timmars ordinarie arbetstid som grundregel. Statligt anställda vars arbetstid infaller på obekväm tid har enligt särskilda regler kortare arbetstid.

Avtalsregler om arbetstidens förläggning

Enligt verkstadsavtalet är huvudregeln att arbetstidens förläggning bestäms genom lokala uppgörelser. Om de lokala parterna inte kommer överens om annat gäller arbetstidslagen i fråga om nattarbete, raster och veckovila. Dessutom finns s.k. stupstocksregler som anger hur arbetstiden skall förläggas om de lokala parterna inte kan enas. För dagtidsarbete innebär stupstocksregeln att arbetstiden skall förläggas måndag till fredag kl. 7.12-16.12 med en eller flera raster om tillhopa en timme. Stupstocksreglerna har efter hand ersatt de detaljerade regler som tidigare fanns i avtalen om arbetstidens förläggning och kan sägas vara ett uttryck för en utveckling mot mer lokalt beslutsfattande i arbetstidsfrågorna. En del avtal anger en viss arbetstidsförläggning som grundregel med möjligheter till avvikelse, medan andra avtal direkt anger att arbetstiden i första hand skall bestämmas lokalt. Byggnadsavtalet är exempel på ett traditionellt avtal som innebär att arbetstiden förläggs mellan kl. 6.30 och 17.00 med en halv timmes frukostrast, en halv

sou 1989:53 119

timmes middagsrast och en kafferast om minuter. Handelsanställdas förbunds avtal för butikspersonal anger att arbetstiden skall förläggas till tiden för butikernas öppethållande eller i anslutning därtill. Den ordinarie arbetstiden får inte någon enskild vecka uppgå till mer än 45 timmar. Arbetstiden skall inte omfatta mer än fem dagar per vecka och fridagarna skall rullas från vecka till vecka. Om inte annat avtalas kollektivt eller individuellt skall åtta av ledighetsdagarna vara lördagar. Avtal får träffas mellan arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen om annan arbetstidsförläggning. Arbetstiden per tjänstgöringsdag får enligt avtalet inte understiga tre timmar. För hotell- och restauranganställda gäller en regel om att arbetstiden räknat från kl. 6.00 ena dagen till samma tid följande dag inte får överstiga elva timmar. Vid längre arbetstid än elva timmar är den överstigande tiden övertid. Elvatimmarsvakter får inte förekomma oftare än genomsnittligt tre gånger per tvåveckorsperiod. En anställd som haft kvällsvakt får inte börja sin morgonvakt förrän tidigast efter åtta timmars vila. Bageriavtalet innehåller en regel om högst tio timmars ordinarie arbetstid per 24-timmarsperiod. Den ordinarie arbetstiden för banktjänstemän skall förläggas måndag till fredag och fördelas med högst 8,5 timmar en dag och högst åtta timmar övriga dagar. Den ordinarie arbetstiden börjar tidigast 7.00 och slutar senast kl. 17.30 men kan en dag per vecka utsträckas till kl. 18.30. I arbetstiden inräknas normalt inte mältidsrast men vid mindre kontor tillåts att måltidsuppehåll om högst 29 minuter räknas in i arbetstiden om arbetsförhållandena så kräver. Inom kommun- och landstingsområdet har det centrala avtalet öppnat möjlighet för de lokala parterna att göra avsteg från arbetstidslagens förläggningsbestämmelser. För trafikpersonal vid kommunernas trafikföretag får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst nio timmar per dag. Viloperioden mellan två arbetspass får inte understiga tio timmar mer än var fjärde dag i följd. Vid förläggning av ordinarie arbetstid för statliga arbetstagare, som inte har vanlig kontorstid, skall enligt det allmänna statliga arbetstidsavtalet tillämpas ett system med arbets- och viloperioder. En arbetsperiod får enligt avtalet omfatta högst 14 timmar. En viloperiod skall omfatta minst tio timmar. Genom specialbestämmelser görs en rad avvikelser från huvudbestämmelserna i avtalet.

Ersättningsregler vid obekväm arbetstid

Någon allmängiltig definition av vad som ersättningsmässigt avses med obekväm arbetstid finns inte. Något förenklat kan man säga att den arbetstid som inte infaller inom normal tidsram för en viss verksamhet klassas som obekväm. Bestämningen av de obekväma arbetstiderna har betydelse i första hand för lönenivån men indirekt också för arbetstiden i vissa fall. Tjänstgöring obekväm tid kan berättiga till kortare ordinarie arbetstid. I följande sammanställning finns några exempel på vilka tider som klassificeras som obekväm arbetstid ob olika avtalsområden samt vilken ersättning i kronor eller tillägg i procent som utges vid tjänstgöring obekväm tid. Ersättningen är bestämd efter varierande förutsättningar.

Tider Ersättning per timme enl. 1988 års avtal

Statligt anställda Enkel 0b måndag-fredag 7:50 kr 19.00-06.00 Kvalificerad 0b fredag 19.00måndag 06.00 17 kr

Kommun- och landstingsavtalet O-tilläggstid A vid storhelger 50 kr O-tilläggstid B lördag-söndag 25 kr fredag 19.00-24.00 25 kr O-tilläggstid C måndag-torsdag 22 .00-24 .00 20kr tisdag-fredag 00.00-06.00 20 kr O-tilläggstid D måndag-fredag 19.00-22 .00 10kr

Verkstadsavtalet Grund-ob alla dagar 16.30—22 30 10:65 kr . alla dagar 22.30-06.30 13:55 kr Tillägg till fredag 22.30grund-oh söndag 22.30 29:77 kr

Vid storhelger 66:23 kr

Detaljhandelsavtalet

lördagar efter kl. 12.00 samt söndagar 100 %

Övertidsregler i avtalen

Allt fler avtalsomrâden innehåller avvikelser från arbetstidslagens övertidsregler. Yrkesinspektionens tillsyn Övertiden har därför till del bortfallit. av stor I arbetstidsavtalet mellan SAF och PTK finns enbart gräns for övertid, en dvs. 150 timmar per kalenderår. 75 timmars övertid ersätts med kompensasom tionsledighet kan återföras till övertidsutrymmet. Verkstadsavtalet anger samma gränser for övertid lagen. Vid som uttag av kompensationsledighet för övertidsarbete återförs motsvarande tid till det tillgängliga övertidsutrymmet. Enligt lagen lär allmän övertid endast tas ut om särskilt behov föreligger vilket bl.a. innebär att Övertiden inte får planeras i förväg. I verkstadsavtalet finns dock en bestämmelse s.k. kollektiv produkom tionsövertid som innebär att samtliga arbetare på verkstad, en avdelning eller grupp kan arbeta schemalagd övertid under minst fyra veckor. Som övertid räknas arbetstimmar utöver det för arbetarna gällande arbetstidsschemat. Lokala avvikelser från avtalet får göras för högst en månad. Längre avvikelser skall godkännas av de centrala parterna. Dispens kan sökas hos Verkstadsindustrins arbetstidsnämnd verkar skiljenämnd för avtalet. som som Avtalet mellan Tidningarnas arbetsgivarförbund och Svenska journalistförbundet begränsar Övertiden till 25 timmar per månad. Avtalet for banktjänstemän medger ett uttag av allmän övertid med 200 timmar per år. Genom lokal eller central överenskommelse får extra övertid tas ut med maximalt 175 timmar år. per Inom kommuner och landsting kan lokala parter träffa avtal överom annan tid och annan begränsningsperiod för övertid än enligt lagen. I specialbestämmelser för läkare ges möjlighet att ta ut s.k. särskild arbetstid vilket i så fall inkluderas i den ordinarie arbetstiden. Övertiden för läkare maximeras till 175 timmar per år om annat överenskommes mellan de lokala parterna. För statligt anställd gäller i princip lagens begränsningsregler för övertid men i vissa fall har gränserna höjts genom lokala överenskommelser.

8.7.2 Avtal om semesterförmåner

I flera avtal finns regler bättre semesterformåner än lagen föreskriver. som ger Vi skall i det följande redovisa dessa förmåner vad semesterns längd. 34 avser I de statliga avtalen är semesterns längd beroende arbetstagarens lön och av levnadsålder. Det finns tre åldersgränser: under 30 år, 30-39 år och 40 år och däröver. Lönegränsen grundas lönegrad, med två olika de har grupper: som under lönegrad N 10 respektive de har lägst lönegrad N 10,där begynnelsesom lönen fr.o.m. 1989-01-01 är 9 220 krmånad. Semesterns längd enligt lön och ålder framgår av nedanstående sammanställning:

-29 år 30-39 år 40- år N 9 30 dagar 33 dagar 36 dagar - N 10 33 dagar 36 dagar 40 dagar -

Semestern varierar mellan 30 och 40 dagar enligt det statliga avtalet. Eftersom mellanliggande lördag under semestern räknas som semesterdag enligt avtalet

122 sou 1989:53

innebär det att antalet semesterdagar i realiteten varierar mellan 27 och 37 varfyra veckors sammanhängande semester tas ut. Omkring 97 procent dagar om de statligt anställda beräknas ha fler semesterdagar än lagen föreskriver. av I kommuner och landsting är semesterns längd enbart beroende på ålder. Fygränser finns. Den är under 30 år har de lagstadgade fem semesterveckra som den är 30 år har 27 dagar, den som är 40 år har 33 dagar och den som orna, som fyllt 50 år har 34 semesterdagar. Arbetstagaren och arbetsgivaren kan komma överens att byta semester utöver de lagstadgade 25 dagarna mot kontant erom sättning. Omkring 74 de anställda i kommuner och landsting beräkprocent av ha rätt till mer än fem semesterveckor. nas Inom det privata tjänstemannaområdet gäller i huvudsak den lagstadgade se- Enligt avtal kan dock längre semester utgå om tjänstemännen inte får mestern. övertidskompensation. Detta kan bero att tjänstemannens månadslön är så han saknar rätt till övertidsersättning, vilket for semesteråret 1988 mothög att svarade 21 800 kronor. Det kan också träffas överenskommelse för andra om längre semester i utbyte mot rätt till övertidskompensation eller som kompensation for törberedelse- och avslutningsarbete. Omkring inom SAF PTK-området har fler än 27 procent av tjänstemännen 25 semesterdagar. Av tjänstemän inom andra delar av det privata området har 49 procent fler än 25 semesterdagar. För LO:s privatanställda medlemmar gäller lagens 25 semesterdagar. På hela arbetsmarknaden beräknades 1988 mellan 55 och 60 procent av de anställda ha 25 semesterdagar medan omkring fjärde hade mer än sex veckvar ors semester.

8.7.3 Pensionsförmåner i avtal Inom det statliga området gäller i regel olika pensionsperioder for olika arbets- 60-63 år, 63-65 år respektive 65-66 år. Huvudregeln är att en antagare: ställd fâr avgå när han själv önskar inom pensioneringsperioden. Möjlighet finns kvar i tjänst efter denna period endast om det är lämpligt ur att stanna tjänstesynpunkt. I det kommunala avtalet finns pensioneringsperiod vid 60, en vid 63 och en 65 år. Den anställde är skyldig avgå vid uppnådd pensionsytterligare en vid att ålder och kan kvarstå endast särskilt beslut av arbetsgivaren. genom Industrins och handelns tilläggspension ITP tillämpar en pensionsålder på normalt 65 år. Möjligheter finns att uppskjuta uttaget av ålderspension enligt ITP-planen, dock längst till 70 års ålder. Enligt villkoren för särskild tilläggspension STP är pensionsåldern 65 år for privatanställda arbetare. När den anställde uppnår pensionsåldern upphör hans anställning uppsägning, såvida inte annat överenskommits mellan utan honom och arbetsgivaren. Inom STP finns möjlighet att skjuta upp uttaget till 70 års ålder. I de olika avtalen finns även speciella regler for sjukpension och vid förtidspensionering.

sou 1989:53 123

8.8 Sjuttio år med

lagar som påverkat arbetstiden

De sjuttio år som gått sedan den första arbetstidslagen Sveriges riksantogs av dag har medfört en radikal förändring den lagstiftning reglerar arbetstiav som den, både avseende dygnet, veckan, året och livet. Den dagliga arbetstiden har egentligen inte förkortats alls enligt lagstiftningen. Tvärtom har de begränsningar funnits till maximalt nio timmars arbesom te per dygn tagits bort ur lagstiftningen. Veckoarbetstiden har förkortats med åtta timmar, 16,7 den veckoprocent av arbetstid som gällde vid den första arbetstidslagen. De fem semesterveckorna utgör tio procent av årets alla veckor. Antalet möjliga arbetsår har sänkningen pensionsåldern minsgenom av kat med två år. Därutöver har skolplikten ökat från sex till nio år under perioden vilket minskat antalet arbetsår med tre. Det innebär att antalet möjliga arbetsår minskat med drygt nio procent. Genom lagar och förordningar har för arbetslivet totalt minskat ramarna sett med omkring 32 procent. I praktiken har naturligtvis mycket inträffat, annat bl.a. genom utbyggnaden olika ledighetslagar. Den faktiska årsarbetstiden av per sysselsatt har under motsvarande period minskat med 40 procent och arbetstiden per person i hela befolkningen med 36 procent.

Tabell 8.1 Arbetstidens reglering genom lagar under 1900-talet.

Veckoarbetstid Semester Pensionsålder Föräldraledighet

1914 67 år 1920 48 timmar 1931 4 dagar 1938 2 veckor 1939 Förbud avsked 12 mot v 1945 Förbud avsked 6 mån mot 1951 3 veckor 1955 Moderskapspenning 3 mån 1958 47 timmar 1959 46 timmar 1960 45 timmar 1963 4 veckor Moderskapspenning 6 mån 1967 44 tim 10 min 1968 43 tim 20 min 1969 42 tim 30 min 1971 41 tim 15 min 1973 40 timmar 1974 Föräldrapenning 6 månader 1975 Föräldrapenning 7 månader 1976 65 år 1978 5 veckor Föräldrapenning 7+ 1 månader 1980 Föräldrapenning 9+3 månader 1989 Föräldrapenning 12+3 månader 1990 Föräldrapenning 15 månader 1991 Föräldrapenning 18 månader

Tegle 1982, s. 13. Prop. 19192247, s. 16, 17 och 33. Prop. 1919:247, s. 99. Prop. 1957:80, s. 43 och 113. Prop. 1966:137, s. 18. SOU 1968:66, 184 s. och 118-119. Prop. 1970:5, 95. s. Arbetstidslagen 1982:673. Lagen 1970:943 arbetstid m.m. i husligtarbete och sjöarbetstidslagen 1970:105. om SOU 1937:49. Prop. 1938:286, 74. s. Prop. 1951:72, 74. s. Prop. 1963:68, 49. s. Prop. I97677:90, s. 76. Prop. 1974329, s. 53-55. Prop. 1975:97, 51. s. Lagen 1982:80 om anställningsskydd paragraf33. Prop. 1975:97, s. 69. Prop. 1939:114, s. Prop.l973:47,s. 35-36 och41. E. Prop. 198889:69. hh Prop 197778:104. hb Lag 1978:410 om rätt till ledighet för vård av barn m.m. h5 Lagen 1962:381 om allmän försäkring,3 kap. h Lagen 1986:163 rätt till ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare. om O Lagen 1974:981 arbetstagares rätt till ledighetför utbildning. om ll Lagen 1979:1184 rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan m m. om hZ Lagen 1939:727 förbud mot uppsägning av arbetstagare med anledning av värnpliktsom tjänstöringm m. 29 Regeringsformen 1974:152 kap 4 6 paragrafen. 30 Kommunallagen 1977:1793 kap4 paragrafen. 3I Lag 1974:358 facklig fortroendemans ställning arbetsplatsen. om 32 Arbetsmiljölagen 1977:1160 6 kap5 paragrafen. 3b Lag 1976:580 om medbestämmande i arbetslivet. 3 SOU 1988:54.

sou 1989:53 125

9 Arbetstider i andra länder

Inledning

Under 1980-talet har debatten om arbetstider varit omfattande i de flesta länder. 1 takt med att arbetslösheten stigit har många arbetstidsförkortningar sett som ett medel att minska arbetslösheten. Andra har hävdat långa arbetstider att är ett viktigt konkurrensmedel. I de nordiska länderna har förkortad arbetstid traditionellt varit en väg att ta ut ett stigande välstånd och utjämna villkoren mellan olika kategorier på arbetsmarknaden. Skälen har varit många för en intensiv debatt arbetstider och åsikterna har om varit delade beträffande effekterna av olika åtgärder. Här studeras debatten och olika reformer i ett antal utvalda länder. Därefter jämförs arbetstider olika ur aspekter i de studerade länderna.

Utvecklingen i enskilda länder

9.2.1 Norge

I Norge genomfördes i mitten på 1980-talet en omfattande arbetstidsutredning. Under tiden förkortades arbetstiderna genom avtal till 37,5 timmars arbetsvecka. Förkortningen innebar utjämning arbetstiden mellan arbetare en av och tjänstemän. Semestern är generellt fyra veckor och en dag samt ytterligare en vecka för arbetstagare som uppnått 60 års ålder. Pensionsåldern har varit hög i Norge, 67 år. Fr.o.m. 1 januari 1990 kommer emellertid pensionsåldern att sänkas till 65 år. Den betalda föräldraledigheten är 22 veckor. Efter de senaste reformerna på arbetstidens område råder det relativt stor enighet om att kommande förändringar bör inriktas på selektiva ledighetslagar. De fackliga organisationerna menar t.ex. att förlängning föräldraledigheen av ten och studieledighet har hög prioritet. En del organisationer emellertid anser fortfarande att en generell sextimmarsdag är angelägen. mest Samtidigt bör det observeras att den norska ekonomin inte utvecklats så positivt som förutsågs vid arbetstidsförkortningen 1987. Arbetslösheten steg snabbt under 1988. början I av 1989 noterades den högsta arbetslösheten på femtio år. Stora ekonomiska problem väntar efter en mycket snabb konsumtionsökning de senaste 10-15 åren. Den norska ekonomin är till stor del beroende oljeproav duktionen och priset på olja. Som det ser ut för närvarande är det osannolikt att man i Norge kommer att genomföra några omfattande arbetstidsförkortningar de närmaste åren.

126 sou l989:53

9.2.2 Danmark Danmark skall 37 timmars arbetsvecka genomförd år 1990. Reformen har I vara sitt i regeringsingripande i avtalsrörelsen 1985 då avtalen förlängursprung ett des. I gengäld utlovades att den avtalade arbetstiden skulle börja förkortas 1987. Sedan början 1980-talet har danskarna fem veckors semester. Den allmänna av pensionsåldern är 67 år. Det finns betald föräldraledighet fyra veckor före och 24 veckor efter nedkomsten fadern kan utnyttja de tio sista. varav Löntagarorganisationerna har mål att förkorta arbetstiden till 35 timsom arbetsvecka. De räknar med arbetstidsförkortning skall leda till mars att en Ökad sysselsättning. Arbetsgivarna hävdar att en förutsättning för en arbetstidsförkortning omkostnaderna inte stiger och att konkurrenskraften inte forär att sämras. Under 1980-talet har den danska ekonomin präglats av stora problem. Utlandsskulden är mycket hög och fortfarande visar bytesbalansen underskott varje år. Arbetslösheten har stigit kraftigt och har periodvis varit över tio pro- Under 1989 har föreslagits omfattande lönesänkningar för att komma till cent. rätta med kostnadsproblemen.

9.2.3 Finland I Finland gäller i huvudsak 40 timmars arbetsvecka och fem veckors semester. Från 1986 till 1990 förkortas årsarbetstiden med 100 timmar. Förkortningens utläggning sker lokalt på sätt verksamheten bäst. Den allmänna som passar pensionsåldern är 65 år. Betald föräldraledighet utges under maximalt ett år

fadern kan utnyttja 100 vardagar. varav Målet för de fackliga organisationerna är att förkorta arbetstiden till 35 timvecka. Man att rambesluten bör träffas på riksnivå men att den mar per anser praktiska tillämpningen skall avgöras branschvis. Arbetsgivarna anser att flexibiliteten måste Ska arbetstiderna skall kunna förkortas ytterligare. om Ekonomin har på många sätt utvecklats gynnsamt. Tillväxten har varit hög och bytesbalansen visat ett visst överskott. Arbetslösheten har under 1980-talet ökat i de flesta andra länder har heller inte minskat. Den har varit inte som men fem procent under hela decenniet. ca

9.2.4 Förbundsrepubliken Tyskland

1980-talet påbörjades arbetstidsförkortning den 1 april 1989 I mitten av en som arbetstiden förkortats till 37 timmars arbetsvecka inom domineraninnebär att de avtalsomrâden i industrin. Möjligheterna är emellertid stora att lokalt genomföra förkortningen olika sätt. Eftersom avtalsstrukturen är splittrad på den västtyska arbetsmarknaden både mellan branscher och regioner finns inenhetlig bild. Arbetstiden varierar låg 1988 i genomsnitt på omkring gen men 38 timmar vecka. Förkortningarna har gjorts genom avtal och enligt arbetsper tidslagen gäller fortfarande 48 timmars arbetsvecka. motsvarande sätt har avtal semesterns längd sprungit ifrån lagstiftnin- På om Den lagstadgade semestern är tre veckor. I realiteten har de västtyska löngen. i genomsnitt veckors semestern varierar dock på fötagarna sex semester men retagsnivå, bl.a. efter anställningstid. Den allmänna pensionsåldern är 65 år

sou 1989:53 127

för män och 60 år för kvinnor. Föräldraledighet med viss betalning kan man under ett år. De första sex månaderna motsvarar föräldrapenningen 2 100 kronor per månad och därefter behovsprövas den. Både mannen och kvinnan kan detta vårdnadsbidrag. Förbundsrepubliken Tyskland är kanske det land där arbetstidsdebatten varit intensivast och fackforeningarna trott mest på arbetstidsforkortningarnas inverkan på arbetslösheten. Det är fackförbunden IG Metall och IG Druck und Papier som agerat plog i arbetstidsfrågan. Avtal om arbetstidsförkortning kunde träffas först efter en långvarig strejk. Målsättningen för de fackliga organisationerna är komma att ner till 35 timmars arbetsvecka. Arbetsgivarna har starkt sig förkortningarna motsatt och hävdat att det behövs en ökad flexibilitet på arbetstidsomrâdet. Det råder pâ många sätt en rig id inställning till arbete på lördagar och söndagar kvällssamt arbete. Affärstidslagstiftningen är t.ex. mycket strikt. Den företagsekonomiska situationen har tvingat många lokala fackliga organisationer att acceptera en mer obekväm utläggning av arbetstiden i utbyte mot arbetstidsförkortningen. Den västtyska ekonomin har under 1980-talet utvecklats på ett helt annat sätt än i andra jämförbara industriländer. Överskott i bytesbalansen och en snabb tillväxt har lagt grunden för en delvis roll för den västtyska ekonomin ny som lokomotiv i den västliga industrivärlden. Den västtyska marken har också stärkts avsevärt. Tillväxten har därtill skett ökad produktivitet. genom Detta har gett underlag för relativt snabb ökning en av den reala timlönen, drygt tio procent under andra hälften 1970-talet och åtta av procent mellan 1980 och 19W för industriarbetare. Det stora problemet är den höga arbetslösheten som under hela decenniet varit mellan sex och åtta procent.

9.2.5 Nederländerna

I Nederländerna fördubblades arbetslösheten i början av 1980-talet. Arbetslösheten har därefter hållit sig omkring tio procent. Endast omkring hälften beav folkningen i arbetsför ålder är sysselsatt. Till följd av stora befolkningsökningar har emellertid sysselsättningen ökat kraftigt under 1980-talet. För att möta den växande arbetslösheten har omfattande arbetstidsförkortningar genomförts. År 1982 träffades ett centralt ramavtal enligt vilket tio procents arbetstidsreduktion skulle genomföras under fyraârsperiod och 1983 en presenterade regeringen en studie visade att arbetstidsforkortningar måste som genomföras för att klara sysselsättningen. Mellan 1983 och 1985 förkortades årsarbetstiden genom avtal med 100 timmar men i stort sett behölls 40-timmarsveckan. För offentliganställda infördes emellertid 38 timmars arbetsvecka 1985 och i vissa branscher har mer omfattande arbetstidsförkortningar genomförts. Semestern är mellan fyra och fem veckor. Inom industrin har man vanligen 24 dagars semester och därutöver kan förkortningen av årsarbetstiden läggas ut som lediga dagar under året.

128 sou 1989:53

9.2.6 Belgien

I Belgien arbetslösheten snabbt i början 1980-talet och har under ett desteg av cennium uppgått till drygt tio procent av arbetskraften. I Belgien etablerades tidigt att den stigande arbetslösheten skulle mösynen med arbetstidsförkortningar. Både fackföreningar och regering har fört en tas mycket aktiv arbetstidspolitik. Redan i början av 1980-talet sänktes veckoarbetstiden till 38 timmar. Sysselsättningseffekten uteblev emellertid och vidare planer på arbetstidsförkortningar har blivit eller mindre skrinlagda. mer Semestern är i de flesta fall fyra veckor i den belgiska industrin men det före-

kommer också fem veckors semester.

9.2.7 Frankrike Socialistregeringen började 1981 genomföra ett omfattande program med arbetstidsförkortningar. Den allmänna pensionsåldern sänktes från 65 till 60 år, femte semestervecka infördes, veckoarbetstiden sänktes från 40 till 39 timen och övertidsarbetet begränsades. mar Resultatet dessa åtgärder blev knappast att arbetslösheten minskade vilket av avsikten att den franska ekonomins problem förvärrades. Unvar utan snarare derskottet i bytesbalansen ökade och arbetslösheten steg ytterligare och är alltjämt omkring tio Därefter har den franska regeringen avbrutit sina inprocent. tentioner att generellt förkorta arbetstiden. Förslag har i stället lagts fram att öka flexibiliteten i arbetstidens utläggning.

9.2.8 Osterrike Österrike har inte de andra här undersökta kontinentala länderna drabbats som hög arbetslöshet. Trots detta har arbetslösheten mer än fördubblats under det av senaste decenniet, från 1,5 till över fyra procent. En rad arbetstidsförkortningar har genomförts under 1980-talet. Veckoari 38,9 timmar på de flesta områden och skall minska ytterligabetstiden är nere I regel har löntagarna fem veckors semester och efter 25 års anställning sex re. veckor.

9.2.9 Storbritannien Arbetslösheten har drabbat det brittiska samhället hårt. Under hela 1980-talet har den varit över tio procent även den numera är på väg nedåt. om I början 1980-talet genomfördes arbetstidsförkortningar i huvudsak föreav tagsvis från 40 till i genomsnitt 39 timmar vecka. De flesta löntagare har per fem veckors semester även det förekommer att man har endast fyra veckor. om I Storbritannien finns för övrigt ingen lagstiftning beträffande arbetstidens semesterlagstiftning. Övertidsarbetet är mycket längd och inte heller någon omfattande.

sou 1989:53 129

9.2.10 USA Den amerikanska ekonomin har under det senaste decenniet haft en snabb tillväxt. Det är ökad sysselsättning som åstadkommit tillväxten än stigansnarare de produktivitet. Arbetslösheten var i början av decenniet uppe i omkring tio procent men har sedan sjunkit till under sex procent. På den amerikanska arbetsmarknaden etablerades 40-timmarsveckan tidigt. Däremot har semestern alltid varit ringa omfattning och varierat kraftigt av mellan olika löntagarkollektiv samt beroende anställningstid. Till följd av den långsamma produktivitetsökningen under senare år har reallönen per timme sjunkit i USA under l980-talet. Några arbetstidsforkortningar har heller inte genomförts utan den faktiska arbetstiden per sysselsatt har ökat.

9.2.11 Japan

Tillväxten i Japan har under hela efterkrigstiden varit mycket snabb. Arbetslösheten har även efter oljekrisen varit under tre procent. Den japanska ekonomin har dessutom haft överskott i bytesbalansen. Inom det japanska arbetslivet tillämpas mycket långa arbetstider. Formellt har man en årsarbetstid på omkring 1950 timmar. I praktiken är den genomsnittliga arbetstiden över 2100 timmar. Förvärvsfrekvensen är relativt låg eftersom kvinnorna förväntas lämna arbetsmarknaden när de gift sig eller skaffat barn. För många japaner är det ett problem att man tvingas sluta sin anställning redan vid 55 års ålder medan rättigheter i form av pension inte träder i kraft förrän man fyllt 65 år. I J apan pågår for närvarande en intensiv debatt om att relativt snabbt förkorta arbetstiden. Även det ännu inte visat sig i praktiken kommer sannolikt Jaom pan att vara det land där de största arbetstidsforkortningarna kommer att genomforas under 1990-talet.

Tabell 9.1 Veckoarbetstid enligt lag och avtal för dagtidsarbetande samt faktisk veckoarbetstid, 1987.

130 sou 1989:53 2 Tabell 9.2 Semester enligt lag och avtal samt helgdagar, 1987.

Arbetstidsförkortningar

Nonnalarbetstiden har lag eller avtal i de elva ovan uppräknade ländergenom 1970- och 1980-talen. Årsarsamt Sverige minskat relativt kraftigt under na betstiden kan beräknas minska med närmare 200 timmar mellan år 1970 och 1990. Förkortningen motsvarar omkring tio procent av arbetstiden eller 0,5 procent om året. Förkortningens omfattning har varierat mellan de olika länderna. Under 1970-talet minskade skillnaden i normalarbetstid mellan länderna. Under 1980-talet har den åter ökat. År 1990 förväntas skillnaden mellan de länder som har den kortaste respektive längsta normalarbetstiden utom Japan uppgå till 15 procent, jämfört med tio procent år 1980. Under det decenniet har arbetstidsförkortningarna ändrat karaktär. I senaste stället för reformer tar till stigande välfärd blir de desperata åtgärsom vara en der för komma till rätta med hög arbetslöshet. Såväl regeringar som fackatt en liga organisationer menade att arbetstidsförkortningar var helt nödvändiga för att klara sysselsättningen. Effekterna har i stort sett uteblivit. I stället är det i länder där arbetstiden inte förkortats arbetslösheten haft den mest gynnsamma utvecklingen under som 1980-talet. Länder med relativt långa arbetstider har förmått såväl minska arbetslösheten och öka sysselsättningen som öka en redan hög sysselsättningsandel. I andra länder har redan hög arbetslöshet stigit ytterligare och en låg sysen selsättningsandel sjunkit samtidigt redan korta arbetstider blivit ännu som kortare. Skillnaderna mellan de olika ländernas arbetsmarknader har förstärkts. Främst är det de kontinentala europeiska länderna som uppvisat en mycket svag utveckling under l980-talet. Trots en gynnsam konjunktur sedan 1983 och en

sou 1989:53 131

i många länder tämligen god ekonomisk utveckling har arbetslösheten i många länder inte minskat. Regeringarna i dessa länder understödde i många fall de fackliga organisationerna i deras strävan att förkorta arbetstiden. På år har det de i flesta länsenare der skett en radikal omsvängning. Numera är det krav på ökad flexibilisnarare tet i arbetslivet som står både på regeringarnas och arbetsgivarnas dagordning vad gäller arbetstiden. 1 flera länder sker också uppluckring stela avtal en av och lagregler vad avser arbetstiden.

9.4 Faktiska arbetstider

Normalarbetstiden säger endast en del om arbetstidens längd i de olika länderna. Deltidsarbetets omfattning, övertid och frånvaro har betydelse för arbetstiden per sysselsatt. Sysselsättningsandelen påverkar arbetstidens omfattning i befolkningen.

Tabell 9.3 Normalarbetstid per år, faktisk arbetstid sysselsatt och per person per i befolkningen 16-64 år, antal timmar 1987 rangordning. 3 person

.. .. .. ..

Tabell 9.3 visar de stora variationer som finns mellan länderna beträffande normalarbetstid, faktisk arbetstid per sysselsatt och antalet utförda arbetstimmar per person i arbetsför ålder. Sverige har t.ex. den längsta normalarbetstiden de västeuropeiska länderna i undersökningen. Ändå är arbetstiden i Sveav rige den kortaste per sysselsatt. Det beror främst på att frånvaron är så mycket högre i Sverige än i andra länder och på att deltidsarbetet är relativt vanligt. Om hänsyn tas till sysselsättningsandelen i landet framträder ett tydligt mönster när de olika länderna jämförs. De icke-europeiska länderna, USA och Japan, har de längsta arbetstiderna per person i arbetsför ålder. Där arbetar man mer än 1300 timmar om året per

132 sou 1989:53

Långa genomsnittliga arbetstider och liten frånvaro förklarar att dessa person. båda länder har den längsta arbetstiden. Därefter kommer de nordiska länderna där den faktiska arbetstiden varierar mellan 1200 och 1300 timmar per person i arbetsför ålder. De kontinentala länderna har den kortaste arbetstiden per person i arbetsför ålder, varierande mellan knappt 900 timmar och drygt 1 000 timmar om året. Varför har det uppstått så stora skillnader mellan länderna Det kan givetvis bero på vilken värdering man har av konsumtion respektive fritid. Ett lands invånare kan värdera konsumtionen högre än ett annat lands. Effektiviteten i arbetslivet är en annan förklaring. Om den är låg måste man arbeta mer för att uppnå samma levnadsstandard som i ett annat land med högre effektivitet. Fördelningen produktionsresultatet är ytterligare en förklaringsfaktor. En av ojämn fördelning kan innebära att den fattigare delen av befolkningen tvingas arbeta för att uppnå en i förhållande till landets genomsnittliga konsummer tionsnivå rimlig levnadsstandard. En viktig fråga är hur stor del av vård- och omsorgsuppgifter som utannan förs i form av betalt förvärvsarbete och hur mycket som utförs som obetalt hemarbete. Ju mer som utförs genom betalt förvärvsarbete desto längre blir arbetstiderna vill uppnå samma materiella konsumtionsnivâ som i ett land om man där de här uppgifterna utförs i hemmen.

9.5 Sammanfattning

Den undersökning vi gjort beträffande arbetstidens längd visar betydande skillnader mellan de tolv undersökta länderna. Arbetstidens struktur varierar avsevärt. En skillnad finns i norrnalarbetstidens längd. Väl så väsentligt är emellertid att den faktiska arbetstiden också varierar beroende på t.ex. frånvaro och övertid, men också att andelen sysselsatta uppvisar betydande variationer. I den politiska debatten använder man ofta internationella jämförelser som grund för sina ståndpunkter. Den genomgång som vi gjort beträffande arbetstiden i de undersökta länderna visar att strukturen är så olika att jämförelser med andra länder måste göras mycket nyanserat och med hänsyn till alla de faktorer som finns.

l Pettersson 1989 b, tabell 2 Pettersson 1989 b, tabell 3 Pettersson 1989 b, tabell 13.

DEL III ANALYS AV OLIKA

ARBETSTIDSREFORMERS

KONSEKVENSER

Kapitel 10 Arbetstidsdebatt och arbetstidspolitik

olika reformalternativ —

Kapitel Arbetsmarknadseffekter av arbetstids-

reformer

Kapitel 12 Ekonomiska konsekvenser av arbetstids-

reformer

Kapitel Sociala effekter av arbetstidsreformer

134 SOU 1989153

sou 1989253 135

10 Arbetstidsdebatt och

arbetstidspolitik

olika reformalternativ

——

10.1 Inledning

Den svenska debatten om arbetstider har sökt sig andra banor än i de flesta västeuropeiska länder. Kraven på arbetstidsförkortningar och förändringar av arbetstidernas regler har kommit från flera olika håll. I det här kapitlet skall vi igenom några av de krav som rests och hur de motiverats. Kapitlet börjar med de politiska partiernas program för arbetstidspolitik, därefter speglas inställningen hos parterna på arbetsmarknaden samt olika forskares och debattörers inlägg i den arbetstidspolitiska debatten. Attitydundersökningar om arbetstider refereras. Vi beskriver de arbetstidsreformer som vi beräknat effekterna av i olika projekt och som bildar underlag för diskussionen i följ ande kapitel. Avslutningsvis för vi en mer omfattande diskussion om alternativa arbetstidsreformer, bl.a. inrättandet av arbetstidsbanker, livsflex, friår mitt i livet och konjunkturanpassad arbetstid.

10.2 De politiska partierna

Centern lade på sin stämma 1987 fast målsättningen att alla människor långsiktigt skall ges möjlighet att arbeta 30 timmar per vecka. Förutsättningen är att den ekonomiska tillväxten är god och att andra angelägna reformer inte ställs sidan. Förkortningar av arbetstiden ses som viktiga inslag i främjandet av jämställdheten mellan kvinnor och män. Partiet betonar också att möjligheterna att främja livskvalité i form av mer tid för familj, föreningsliv m.m. ökar vid kortare arbetstid. Ökade möjligheter till flexibla lösningar och individuellt inflytande över arbetstiden förordas. Centern vill också ha särlösningar för grupper med specielproblem som småbarnsföräldrar samt arbetstagare med hårda och tunga yrken, t.ex. vårdpersonal. Takten i arbetstidsreformerna fär avgöras av valet mellan lön, fritid och andra angelägna reformbehov. Partiet betonar vikten av att hitta specifika lösningar för grupper som egenföretagare och andra som har svårt att tillgodogöra sig en allmän arbetstidsreform. Socialdemokraterna ser förkortningar av arbetstiden som ett viktigt reformområde. Man betonar att bristen på tid är ett stort problem för många och att orättvisorna mellan olika grupper är betydande. Jämställdheten är en viktig del av arbetstidspolitiken. Målsättningen på lång sikt är sex timmars arbetsdag un-

136 sou 1989:53

der förutsättning av stark ekonomi och god ekonomisk tillväxt. Den förkortade arbetstiden får inte genomföras bekostnad av den gemensamma sektorns service eller till priset av sänkta reallöner. På partikongressen 1987 antogs ett arbetstidspolitiskt program. Under förutsättning av god tillväxt bör normalarbetstiden förkortas till 36 timmar per vecka till år 2000. Målet är att nå sju timmars arbetsdag några år in på ZOOO-talet. Det slogs också fast att semestern inte kunde vara av varierande längd mellan olika löntagargrupper. Selektiva arbetstidsreformer bör kunna användas för två grupper enligt partiet. Genom avtal bör det vara möjligt att ge skiftarbetare och grupper med oregelbundna arbetstider förkortningar. Småbarnsföräldrar bör genom en utbyggnad av föräldraförsäkringen ges möjligheter att förkorta arbetstiden. Vid partikongressen 1987konkretiserades detta till en förlängning av försäkringen till 18 månader och timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar särlösningar. sex som Socialdemokratin förordar lösningar som förenar rättvisa och valfrihet. Den stora utmaningen sägs ligga i att både öka valfriheten och stärka solidariteten. Individen skall ges större inflytande över sin arbetstid. Socialdemokratiska kvinnoförbundet har sedan 1972mycket energiskt drivit kravet på sex timmars arbetsdag för alla. Förbundet var den första politiska 0rganisation som ställde sig bakom det kravet. Enligt beslut 1987 års förbundskongress bör återigen jämställdheten betonas starkt som skäl för en daglig arbetstidsforkortning. Målet anges vara sex timmars arbetsdag och siktet inställt på ett genomförande till år 2000. Därutöver förordar förbundet en utbyggnad av föräldraförsäkringen till 18månader och att föräldrar skall uppmuntras att ta ut ledigheten som förkortad arbetstid. Enligt folkpartiet måste en minskning av arbetstiden främja målen om arbete åt alla och jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta måste enligt partiet vara huvudmotivet för arbetstidsförkortningar tillsammans med individernas egen avvägning mellan arbete och fritid. Folkpartiet anser att det är rimligt att framtida produktivitetsökningar till stor del tas ut i form av förkortad arbetstid. Större möjligheter bör ges för lokala överenskommelser mellan arbetstagare och arbetsgivare om arbetstider och dess förläggning. Ökad valfrihet i fråga om årsarbetstidens omfattning, längre ledighetsperioder, längre föräldraledighet och förkortningar av traditionell typ med dagliga eller veckovisa förändringar, längre semester eller tidigare pension bör kunna åstadkommas. Folkpartiet har ingen stipulerad målsättning för den dagliga arbetstiden utan stryker under kraven på flexibilitet, valfrihet och jämställdhet som mål för sin arbetstidspolitik. Folkpartiets kvinnoförbund driver däremot kravet sex timmars arbetsdag som en på sikt ytterst angelägen reform. Man uttalar sig för ett gradvist genomförande av reformen och påpekar att det kommer att krävas att vi avstår från en del av den möjliga standardökningen för att nå målet. Vänsterpartiet kommunisterna har drivit kravet om sex timmars arbetsdag sedan 1974. Partiet understryker vikten av en generell förkortning av arbetsdagen och menar att konjunkturanpassade lösningar liksom förändringar för vissa grupper leder bort från den generella arbetstidsforkortningen. Vpk har en rad motiv för kravet på sex timmars arbetsdag. Kortare arbetsdag ger samma möjlighet for både män och kvinnor att umgås med barnen. De låg-

avlönade deltidsarbetande kvinnorna skulle lönelyft och möjlighet delta att i arbetslivet på samma villkor som männen. Förkortningar arbetstiden leder av till fler arbetstillfällen. Arbetstidsforkortningen frihetsreforrn ses som en som skulle ge mer tid för kulturliv, fackligt och politiskt arbete, engagemang i bostadsområdet, friskvård m.m. samtidigt arbete, hem och familj gick som att förena. Järnlikhet och rättvisa skall uppnås arbetstidsförkortningar genom eftersom full lönekompensation skall utgå för låg- och mellanlönegrupperna.

Som ett medel for att göra arbetstidsforkortningen effektiv förordar partiet en begränsning av övertiden.

Moderata samlingspartiet understryker att arbetstidspolitiken måste utgå ifrån flexibilitet och individens valfrihet. Man menar att de ekonomiska förutsättningarna för såväl samhälle som företag inte gör det möjligt under överatt skådlig tid generellt förkorta arbetstiden. Partiet anser att arbetsmarknadsla-

gama skall ange den enskildes rättigheter och skyldigheter både arbetstasom gare och arbetsgivare samt ramarna för den fria forhandlingsrätten. Lagarna

skall reglera vissa grundläggande rättigheter vad gäller t.ex. ledighet och semester. Inom dessa ramar skall parterna återfå ansvaret för regelsystemets utformning och ambitionsnivå. Friheten skall stor att de lagfästa rätvara anpassa tigheterna till varje arbetsplats.

Moderaterna framhåller i sitt partiprogram att friheten att sluta särskilda arbetstidsavtal mellan den enskilde anställde och arbetsgivaren skall öka. Arbets-

tidsuttaget skall kunna variera i livets olika skeden. Det, menar partiet, skulle

underlätta både för anställda och företag att anpassa produktionen till ändrade

förutsättningar och individuella önskemål.

Miljöpartiet de Gröna att förkortade arbetstider skall menar ge möjligheter att övergå till ett resurssnålare samhälle som mer betonar lokala aktiviteter och grannskapsarbete. Kortare arbetstid skall främja jämställdheten mellan könen

och kontakten mellan olika generationer. På sikt menar man att sex timmars arbetsdag med full betalning är målet vill redan införa individuella men man nu rättigheter att förkorta arbetstiden.

10.3 Arbetsmarknadens organisationer

Fackliga organisationer

SACOSR verkar i första hand för att genom centrala ramavtal och komplette-

rande lokala avtal ge alla rätt till individuellt vald arbetstid. Man den menar att enskilde arbetstagarens behov och Önskemål måste vara avgörande. SACO SR

menar också att ett individuellt val kortare arbetstid måste resultera i av motsvarande lönesänkning. Frågan ekonomisk kompensation för om grupper som t.ex. barnfamiljer bör däremot politisk fråga och behandlas riksdavara en av gen. SACOSR anser att varje arbetstagare själv bör göra vällärdsvalet mellan lön och fritid.

Enligt SACOSR:s förslag till arbetstidsprogram till kongressen i november 1989, Arbetstiderna på 90-talet, kommer lämna kravet timmars man att sex arbetsdag som man tidigare ställt sig bakom. I programmet förs i stället tanken på livsflex fram. Förslaget bygger på att olika arbetstidskonton flextidssystem,

semester med sparandemöjligheter, föräldraledighet och flexibel pensionsål-

138 sou 1989:53

betraktas livsflexsystem. Förslaget omfattar också möjlighet att i der som ett förtid disponera vissa pensionsrättigheter. Under rubriken alternativa arbetstidsreforrner kommer innebörden SACOSR-förslaget om livsflex att studeav ras närmare. LO fastställde vid sin kongress 1976det långsiktiga målet om sex timmars arbetsdag. Vid den kongressen 1986 uttalade man att detta mål är alltför senaste långsiktigt eftersom reformen skulle bli så kostnadskrävande att den i dag inte realistisk. Man konstaterade att utrymmet är så begränsat att det är nödvänär digt med selektiva åtgärder för utsatta som exempelvis tvåskiftsarbetagrupper och andra med oregelbundna arbetstider samt för småbarnsföräldrar. re omfattande reformer skall kunna komma till stånd krävs en till- För att mer innebär arbetstidsförkortningen kan genomföras utan reallönetörväxt som att LO uttalar sig också för system gör det möjligt att ökad valfrihet sålust. som arbetstidens längd förläggning betonar att arbete på väl i fråga om som men obekväma tider så långt möjligt bör begränsas. som Rättvisan mellan olika löntagargrupper förs ofta fram av LO. Vid kongressen på de skillnader i semestervillkor finns mellan olika 1986 pekade man som det orättvisa måste finna sin lösning. Inför grupper och ansåg att var en som utför LO utredningsarbete demokrati- och infly- 1991 års kongress ett stort om tandefrågor varvid arbetstiden kommer att spela en betydande roll. TCO verkar för allmän arbetstidsförkortning. Förkortningen bör ske stegen vis med bibehållna lönetörmåner. Takten och formerna för arbetstidstörkortmåste i första hand bestämmas de avtalsslutande parterna. ICO:s ningen av i juni 1989 ställning för att generell förkortning av veckoarbetskongress tog en 37,5 timmar bör genomföras under l990-talet. Den långsiktiga inrikttiden till 30 timmars arbetsvecka och normalt timmars arbetsdag. ningen är sex Arbetstiderna är, enligt TCO, beroende hur arbetet organiseras. Ofta finns av samband mellan olika arbetstagares arbetstider. Möjligheterna till indidet ett viduell valfrihet bör öka. Lagar och avtal bör lämna utrymme för arbetstidslöshänsyn till olika förutsättningar och önskemål. En ökad frihet ningar som tar för den enskilde välja och påverka sin arbetstid kan samtidigt bara skaatt egen inom för lagar och avtal. Individuellt flexibla arbetstider pas och tryggas ramen kan dock inte ersätta allmän arbetstidsförkortning enligt TCO. en TCO arbetar för arbetstidslösningar underlättar en ökad jämställdhet som mellan män och kvinnor. Deltidsanställda bör företrädesrätt till utökad ar-

betstid. TCOzs arbetstidsutredning har i rapporterna Tidsmönster och mönstertider kortare arbetstid sammanfattat del förutsättningar för framtisamt Vägar till en arbetstidsreformer och i Tid arbeta tid att leva fört fram förslag till en da att samlad arbetstidspolitik. Där föreslås förutom generell förkortning av arbetsoch veckovilan skall utvidgas samt att bl.a. jourarbete skall dagen t.ex. att natträknas in i den ordinarie arbetstiden.

Privata arbetsgivare

inställning till arbetstiderna utgår från produktionens krav. Generella ar- SAF:s betstidsförkortningar måste under överskådlig tid avvisas av främst ekonomiska skäl bakgrund effekterna för såväl företagen som samhället. Detta mot av

sou 1939:53 139

gäller även en eventuell förlängning av den lagstadgade semestern vilket för SAF:s verksamhetsområde skulle innebära generell arbetstidsförkortning en och SAF därför bestämt avvisar. Ökade kostnader uppstår som både i form av lönekompensation och genom lägre kapitalutnyttjande vilket skulle öka kapitalkostnaden per producerad enhet. Dessutom hävdar SAF de ekonomiska att effekterna av en generell förkortning blir större kortare arbetstiden i är utgångsläget. Den faktiska arbetstiden är kortare i Sverige än i andra länder. En ökad flexibilitet i förläggningen arbetstiderna är nödvändig. Större av hänsyn till de individuella arbetstagarnas önskemål måste tas inte minst for att kunna rekrytera arbetskraft. SAF påpekar att frånvaron är ett stort problem och vill åtgärder se som gör att arbetstiden utnyttjas bättre. Man har fört fram olika förslag skall stimusom lera närvaron och föreslagit att pensionsåldern lämpligt sätt görs rörlig uppåt. SAF menar att diskussionen om de framtida arbetstiderna måste föras utifrån alla de anspråk som finns vår framtida produktionskapacitet. Utlandslånen, ökade investeringar på miljö-och energiområdet, försäkrings- och pensionssystemens ökade kostnader och kraven från de anställda bibehållen och om ökad materiell standard och reallön är exempel på vad som måste ses som en helhet när man ställer krav arbetstiderna. SAF 1988 ut skriften Flexibla gav arbetstider för att medverka till att fler företag erbjuder ett mer varierat arbetstidsutbud. I skriften Arbetstiden i framtiden avgörande resursfråga finns - en en samlad genomgång av SAF:s ståndpunkter i arbetstidsfrågan.

Arbetsgi varna inom den ofientliga sektom

De offentliga arbetsgivarna har under de senaste två avtalsrörelserna avvisat kravet en generell arbetstidsförkortning. Motivet har varit sådan att en endast kan genomföras på arbetsmarknaden i sin helhet. Kommunförbundet har vid diskussioner med de fackliga utgått motparterna från att generella arbetstidsförkortningar måste gälla hela arbetsmarknaden. Diskussionerna har däremot lett till del selektiva åtgärder och några håll en lokal försöksverksamhet. Ökad flexibilitet beträffande arbetstidens förläggning och arbetsinnehållet angelägna åtgärder främst inom vård- och ses som omsorgsarbetet. Landstingsförbundet har under år engagerat sig hårt i förändringsarsenare betet vad gäller arbetstider. Arbetstiderna har näst efter lönepolitiken blivit ett av de främsta personalpolitiska instrumenten. Det är främst inom vårdsektorn som krav på olika förändringar ställts. Det har gällt förändrade arbetstidsscheman som ger tjänstgöring endast var tredje helg, möjligheterna genomföra att flexibel arbetstid inom vården samt önskemål om försöksverksamhet med kortare arbetstid inom några landsting. Förbnndethar tktivt medverkat i mycket av förändringsarbetet har menat att bör avvakta arbetstidskommitténs men man arbete innan någon försöksverksamhet med koftáreafbetstid aktualiseras. Statens arbetsgivarverk ställer sig avvisande till allmänna ñrkortningar av

arbetstiden men anser att en ökad flexibilitet bårgetlomñras lokalt.

140 sou 1989:53

10.4 Forskare och debattörer

Under årens lopp har rad forskare och debattörer engagerat sig i frågan om en arbetstider. Det här avsnittet kan ingalunda göra anspråk att vara fullständigt men skall ändå ge en bild av mångfalden. Lars Ingelstam har i boken Arbetets värde och tidens bruk tagit fasta att det utförs arbete i hushållen än på arbetsmarknaden. Han vill stärka den mer informella sektorn, det arbete utförs vid sidan av marknaden. Det förutsätsom ter mindre tid för arbete i den formella sektorn så att mer tid blir över för samverkan. Ingelstam har bristande tilltro till den vanliga modellens förmåga att en tillgodose våra behov och skapa arbete åt alla.. Annars har debatten koncentrerat sig kring kvinnornas förhållanden och mer betydelse för arbetsmarknaden. Alva Myrdal och Viola Klein utvecklade i boken Kvinnans två roller sin på framtiden där kvinnor i allt större utsträcksyn ning kunde mobiliseras växande arbetsmarknad. Arbetstiden skulle kunen förkortas till kanske 35 timmar i veckan, skrev de 1957, om en större andel na av kvinnorna arbetade. År 1961 ställde Eva Moberg kravet sex timmars arbetsdag som en möjlighet efter kvinnornas inträde i förvärvslivet. Det skedde i den sin tid mycket uppmärksammade artikeln Kvinnans villkorliga frigivning. Såvitt vi kunnat finna är det det tidigaste uttrycket för kravet timmars arbetsdag med utsex gångspunkt från kvinnans situation. Rita Liljeström har i olika sammanhang skilt vad hon menar är kvinnlig och manlig tidsuppfattning, t.ex. i Kultur och arbete, där kvinnotid ses som mer närvarande här och medan manstid är inriktad mot framtiden. Hon har nu mer också pekat i tvåförsörjarfamiljer inte väljer sina arbetstider som att vuxna oberoende individer utan som medlemmar i ett hushåll. Deras val bestäms av hushållets tidsorganisation och väljer oftast sina arbetstider först. mannen Andra debattörer har betonat flexibilisering och individualisering av arbetstiderna i olika riktningar. Lennart Arvedson har t.ex. i Framtidens arbetstider pekat på möjligheterna att genomföra arbetstidspolitik för flexliv. Utgångsen punkten är attmänniskor fritt skall välja sina arbetstider och att männimer skors varierande behov och produktionens olika krav skall kunna förenas. Redan 1974 publicerade Gösta Rehn liten skrift, Towards a Society of Free en Sverige inte blev särskilt uppmärksammad förrän DELFA 1985 Choice, som i ut den svenska, På väg mot valfrihetens samhälle. I skriften menar Gösta gav Rehn att alla människor borde dragningsrätter i ett socialförsäkringssystem berättigar dem till ledighet för olika ändamål under livets gång. Rättighesom terna skulle kunna användas för studier eller annat som löntagaren finner angeläget. Dragningsrätterna skulle i Sverige t.ex. kunna knytas till ATP-systemet och innebära att och skulle kunna frihet att utnyttja sina pensionspovar en äng redan under den yrkesaktiva delen av livet för kortare arbetstid eller längre sammanhängande ledighet. Anna Hedborg och Rudolf Meidner har bidragit till debatten med skriften Ett friår mitt i livet. De poängterar att generella arbetstidsförkortningar är mycket dyrbara. I stället föreslår de att löntagarna skall kunna ta ut ett friår efter förslagsvis fyllda 40 år utöver selektiva arbetstidsförkortningar för småbarnsföräldrar och löntagare med oregelbundna arbetstider. Vi kommer mer i detalj att beskriva förslaget friår i avsnittet alternativa arbetstidsreformer. om om

I linje med dessa tankegångar ligger också Marianne Sundströms förslag i artikeln Livsflex versus sex—timmars-dagen. Sundström pläderar dock för skattebefrielse vid det privata sparandet som ett sätt att finansiera ledigheter eller kortare arbetstid under delar av livet. En annan form for flexibla arbetstider föreslogs arbetsgrupp inom Meav en tall, Fabriks och SIF i skriften Kortare arbetstid men hur I skriften föreslås att lokala arbetstidsbanker inrättas, främst vid en kommande arbetstidsforkortning. Också arbetstidsbanken kommer att beskrivas närmare i avsnittet om alternativa arbetstidsförkortningar. Skyddsaspekten på arbetstiderna har betonats av t.ex. Carina Nilsson. Hon har bl.a. i DELFA-skriften Hur kan vi förbättra våra arbetstider pekat på konsekvenserna av arbetstidens förläggning. Hon understryker behovet av att anlägga hälsomässiga aspekter på arbetstiden. Skärningen mellan flexibilitetens möjligheter och kraven på väl fungerande skyddsregler har fångats av Olle Hammarström i artikeln Arbetstidsfrågan ett fackligt dilemma där han skriver: Arbetsgivarens krav på flexibilitet riktar sig mot alla anställda vare sig de tål det eller ej. Fackföreningens skyddssystem riktar sig mot alla, vare sig de behöver det eller .

Attityder till arbetstider

Arbetstidskommittén genomförde under våren 1988 attitydundersökning. en Vi strävade efter att formulera realistiska alternativ i arbetstidsfrågan för såväl hela samhället som individemas önskemål. Enkäten gick till 7 000 egna ut personer i åldrarna 16-64 år och utfördes av SCB. Omkring 77 urvalet procent av besvarade enkäten. Någon motsvarande undersökning hade tidigare inte gjorts. Resultatet finns publicerat i bilagan Attityder till arbetstider Lena Joav hansson. Nästan hälften väljer att använda framtida ekonomisk tillväxt till kortare arbetstid. Drygt var femte väljer att satsa framtida på den offentliga sekresurser torn medan inte fullt var sjätte prioriterar privat konsumtion. I frågan dessa om prioriteringar skiljer sig män och kvinnor inte nämnvärt åt. När man tar ställning till sin nuvarande situation väljer drygt 80 egen procent av såväl hel- som deltidsanställda att behålla sin arbetstid framför öka lön att och arbetstid eller minska arbetstid och lön. Det finns inget förslag som mejslar ut sig beträffande hur arbetstiden skall förkortas. 24 procent förordar längre semester och 10 enstaka lediga procent dagar, 30 procent vill ha kortare arbetsdag eller arbetsvecka, 18 förorprocent dar längre föräldraförsäkring och 16 procent vill ha lägre pensionsålder. Män förordar semester mer än kvinnor. Kvinnor förespråkar längre föräldraförsäkring mer än män. Att arbetstidsfö rkortningar skall gälla alla nära 80 dem anser procent av som besvarat enkäten. Men om selektiva insatser skall göras prioriteras småbamsföräldrar, genom förlängd föräldraförsäkring, och med långt arbetsliv personer bakom sig, genom sänkt pensionsålder. Det är mindre än en femtedel att skall besluta centralt hur som anser man en arbetstidsförkortning skall tas ut. En stor majoritet det bör bestämmas anser att lokalt eller individuellt. Här kan märkas viss skillnad mellan olika åldersen

142 sou 1989:53

Äldre i större utsträckning än yngre att det bör bestämmas grupper. anser centralt. En fråga hur vill förkorta den egna arbetstiden ställdes också. 36 om man procent föredrar förkortningar dag eller vecka, 24 procent längre semester, per sänkt pensionsålder och procent förlängd föräldraförsäkring. tolv procent sex Ålder och kön familjesituation spelar stor roll för hur svaren fördelar sig. samt Såväl när det gäller generella individuella arbetstidstörkortningar är som önskemålen spridda och varierande. Preferenserna är helt enkelt olika och

behovet av valfrihet stort.

10.6 Reformaltemativ i arbetstidskommitténs beräkningar

Vi har beräknat konsekvenserna för arbetsutbud och ekonomiska effekter samt bedömt sociala följder olika arbetstidsreformer. I några beräkningsav sex exempel har vi också använt kombination en förlängning av föräldrafören av säkringen till 18 månader och semestern till sex veckor, vilket är de förslag som regeringen att lägga under innevarande mandatperiod. avser

10.6.1 Förändring av veckoarbetstiden

Redan när 40-timmarsveckan väg att genomföras ställdes krav på ytterlivar arbetstidsförkortningar. Det formulerades tydligast i kraven på sex timgare mars arbetsdag tör alla. Jämställdhet mellan män och kvinnor är det viktigaste målet för sex timmars arbetsdag. Det är främst situationen för barnhushåll som motiverat kraven på kraftiga arbetstidsiörkormingar. Barnfamiljerna är hårt trängda både avseende tid och ekonomiska För att kunna upprätthålla en hög standard tvingas resurser. de till långa arbetstider. Tidsmarginalerna blir små och behoven av förkortad

arbetstid stora. Barnen måste vistas tämligen lång tid inom barnomsorgen. Visserligen har långa vistelsetiderna daghemmen minskat det senaste decenniet de extremt många barn tvingas tidigt innan föräldrarna skall börja men upp morgnarna sitt arbete och är inte hemma igen förrän sent på eftermiddagen.

En arbe enbart för småbarnsföräldrar är emellertid ingen

lösning for dem förespråkar generell sextimmarsdag. Dels har föräldrar som en till skolbarn nästan lika behov kortare arbetsdag föräldrar till småstort av som barn. Dels är själva tanken med sextimmarsdagen att alla skall vara jämbördiga

i arbetslivet. Det har även framförts att da första steget mot förkortning av arbetsdagen till timmar måste bli ett rejält steg. Det måste bli en märkbar förändring jamsex fört med dagens situation. Risken är annars att förkortningen inte kommer att märkas och hellre väljer att göra förkortningen till längre sammanhänatt man gande ledighet. Den dagliga tidspressen skulle finnas kvar och sannolikt också ojämlikheten mellan män och kvinnor i arbetsfördelning. Ibland har den dagliga arbetstidsförkortningen jämställts med en förkortning veckoarbetstiden. Eftersom de senaste arbetstidslagarna inte innehållit nåav begränsning dygnsarbetstiden är det i första hand veckoarbetstiden som gon av skall förkortas till 30 timmar så att den dagliga arbetstiden blir sex timmar.

sou 1989:53 143

Många ser det dock som ett direkt hot mot de mål vill uppnå man om 30-timmarsveckan skulle leda till att det blir fyra arbetsdagar vecka. per Kraven på sex timmars arbetsdag är förknippade med mäns och kvinnors skilda villkor, hushållsarbetets fördelning och den ansträngda situation främst kvinnor hamnat i med dubbelarbete i hem och förvärvsliv. Vi har beräknat effekterna av två alternativ innebär att veckoarbetstiden som förkortas i olika takt. De är: E] Genomförande 35-timmarsvecka V 35: av 38 timmars normalarbetsvecka införs 1990 - 36 timmars normalarbetsvecka införs 1995 - 35 timmars normalarbetsvecka införs 2000 ——

D Genomförande SO-timmarsvecka V 30: av 37,5 timmars normalarbetsvecka införs 1990 - 35 timmars normalarbetsvecka införs 1995 - 30 timmars normalarbetsvecka införs 200 —

10.6.2 Förlängning semestern

av Huvudsyftet med semester är att arbetstagare skall tillförsäkras sammanhängande rekreation och vila från arbetet. I och med införandet den femte av semesterveckan har valfriheten i ledigheten betonats på ett annat sätt. Det har ansetts väsentligt att kunna spara ledighet till kommande år vilket gör att det årliga rekreationsbehovet ansetts vara tillgodosett med fyra veckors semester. Såväl när den femte semesterveckan genomfördes som i argumentationen för den sjätte veckan har utgångspunkten varit att åstadkomma rättvisa mellan olika löntagargrupper. Stora på arbetsmarknaden har redan längre grupper semester än vad lagen föreskriver. Det är främst mellan den privata och den offentliga sektorn det finns en skiljelinje. Inom den offentliga sektorn är semes- ‘ tern längre än inom den privata. Det har ansetts orimligt de i många fall att som har de tyngsta jobben och sämsta arbetsmiljöema har den kortaste semestern. I våra beräkningsaltemativ har vi utgått från följande två semesterreformer: E 6 veckors semester införs för alla 1990 S 6 D 7 veckors semester införs för alla 2000 S 7

10.6.3 Förlängd föräldraförsäkring

För dem som ser det mest angeläget att underlätta småbarnsföräldramas trängda situation är en förlängning av föräldraförsäkringen ett medel. Till att börja med har det gällt förlängning föräldraförsäkringen till 18 en av månader. Det har främst motiverats med att föräldrarna behöver mer tid med sina barn de första åren. Genom 18 månaders föräldraförsäkring och en garanti från samhällets sida att ordna barnomsorg för alla barn har behov det som av och uppnått 18 månaders ålder skall samhället garantera föräldrarnas inkomsttrygghet och barnens omsorgsbehov.

För dem som ser småbarnsföräldramas situation akut inte

som mest stannar

på utvidgade rättigheter vid 18 månaders föräldraförsäkring. Man ser kraven viktigt genomföra timmars arbetsdag for småbarnsföräldrar det som att sex med full betalning. finns två delvis oförenliga argument för denna lösning. Det ena är att sex Det arbetsdag for småbarnsföräldrar är ett första steg när resurserna är timmars timmars arbetsdag för alla. Det andra är att småbamsknappa på vägen mot sex alltid kommer ha behov kortare daglig arbetstid än andra. föräldrarna att av en småbarnsföräldrar skall ha kortare arbetstid är att de Utgångspunkten for att en dagliga tidsknappheten alla på arbetsmarknaden. Barn i forhar den största av skoleåldem tid. Den dagliga arbetstiden förlängs dessutom av transporten tar En heltidsarbetande med förskolebarn har alltså till och från barnomsorgen. längre arbetstid i utgångsläget än andra grupper. småbarnsföräldrar, särskilt kvinnor, väljer därför att arbeta deltid. Många ingen lösning på hela problemkomplexet for småbarnsföräld- Det är emellertid också är den ekonomiskt mest trängda gruppen i samhället. rama eftersom de för dem förkorta sin arbetstid. Därför har rätten till sex Det blir således dyrt att arbetsdag med full lön setts ett sätt att lösa småbamsfamiljemas timmars som ekonomiska problem. några modeller för hur betald sextimmarsdag för småbarns- Vi har utarbetat kan organiseras. De presenteras i bilagan Kortare arbetstid för småföräldrar villkor och konsekvenser Lena Johansson. Modellerna bamstöräldrar av flexibilitet, innebär utbyggnad av föräldraförsäkhar olika grad av men en ringen. politisk enighet småbamsfamiljernas situation behöver Det råder stor om att Diskussionen har gällt förbättringen skall ske genom renodlat förbättras. om eller den ekonomiska ersättningen skall vara kopplad till ekonomiskt stöd om underlätta den tidsmässiga konflikten för föräldrarna. att De alternativ vi beräknat effekterna av är: som beslutade utbyggnaden föräldraförsäkringen till 18 månader El Den redan av FF 18. modeller för timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar inom for- Cl Olika sex äldraförsäkringens ram FF 30.

10.7 Rörlig pensionsålder

direktiv bör vi utgå från pensionsberedningens överväganden i vår Enligt våra analys frågan om rörlig pensionsålder. av Pensionsberedningen har till uppgift att överväga om nuvarande regler för rörlig pensionsålder är tillfredsställande och regelsystemet har en ändaen om målsenlig lagteknisk och administrativ utformning. Utöver höjning av ersättinom delpensionen har pensionsberedningen inte presenterat några ningsnivån rörlig pensionsålder. Nedan redogörs för några av de förförslag beträffande förekommit i debatten och i de flesta fall behandlas i pensionsbeslag som som redningen. rörlig pensionsålder en rad olika möjligheter. Sedan pen- Begreppet rymmer tillsattes har ersättningsnivån inom delpensioneringen sionsberedningen t.ex. från 50 till 65 vilket underlättat för många att trappa ned sin yrkeshöjts procent

sou 1989:53 145

aktivitet från 60 års ålder. Motivet för att höja ersättningsnivån att de var som har störst behov av minskad arbetstid vid 60 års ålder är de har längst tid som i yrkeslivet men också den lägsta lönen och svårast att klara nedtrappning vid en den lägre ersättningsnivån. Det har även diskuterats att införa s.k. arbetspension efter exempelvis 40 års yrkesaktivitet för dem som så önskar. Vidare har diskussioner förts att om avlasta samhället en del av kostnaderna i samband med frivilliga avgångar före den ordinarie pensionsåldern, s.k. 5 8,3-årspensioneringar. Ett förslag har presenterats som innebär förlängda uppsägningstider för personer som kommit upp i åldrar där sådana är aktuella. Det skulle innebära ökade kostnader för företagen jämfört med nuvarande system där samhället tar den helt övervägande kostnaden genom arbetslöshetsförsäkring och förtidspension. Pensionsberedningen har inte tagit ställning till förslaget och något beslut om genomförande har alltså inte fattats. Många av förslagen till rörlig pensionsålder framfördes när arbetsmarknaden var som kärvast i början 1980-talet. Det vanligt att ställa den höga av var ungdomsarbetslösheten mot möjligheterna för de äldre att i pension i förtid. På senare tid har arbetslösheten sjunkit, de regionala problemen har minskat och prognoserna pekar på att det kommer att bli brist på nytillträdande på arbetsmarknaden. Problemen kommer som det för närvarande ut att helt ser vara annorlunda det närmaste decenniet än för 5-10 år sedan. Därigenom har diskussionen rörlig pensionsålder tagit vändning. om en ny Det har i stället börjat diskuteras huruvida man kan underlätta rörligheten uppåt. debatten I har därvid presenterats en rad olika förslag för att skapa möjlighet för fler pensionärer att arbeta. Beräkningar har gjorts vilka effekter höjav en ning av pensionsåldern till 66 år skulle få. En sådan höjning skulle innebära en besparing för pensionssystemet på omkring fyra miljarder kronor. Förslag som öppnar möjligheter för äldre att frivilligt delta i arbetslivet och med ekonomiska incitament göra det mer lönsamt är nog mer realistiska. De ekonomiska incitamenten kan bestå av olika nivåer på pensionen, Skatteregler och annat. Beslut har redan fattats om att minska de mycket höga marginaleffekter som uppstår for många pensionärer med även måttliga arbetsinkomster. Konkret har det inneburit att förvärvsinkomst inte skall räknas i inkomstunderlaget vid beräkning av kommunalt bostadstillägg KBT för har ålderspenpersoner som sion. För många pensionärer innebär det att de får behålla en större del förav värvsinkomsten. Vidare diskuteras en förändring av uppsägningsreglerna inom lagen om anställningsskydd LAS. För närvarande innebär dessa att den uppnått som pensionsåldern kan sägas upp utan saklig grund. Den förändring som diskuteras innebär att åldersgränsen skulle höjas till 67 år. I sammanhanget diskuteras också huruvida turordningsregler och återanställningsskydd skulle förändras i samma riktning. En ny regel i LAS skulle emellertid bli betydelsefull först avtalen förändom rades på motsvarande sätt. För närvarande finns i många kollektivavtal skylen dighet att avgå från sin tjänst i samband med uppnådd pensionsålder. En förändring av avtalen i kombination med informationsinsatser och attitydpâverkan skulle på sikt kanske betydelse för viljan att delta i arbetslivet även efter 65

års ålder. Ett uppskjutet uttag av pensionen ger ett livsvarigt tillägg på pensionen motsvarande 0,6 procent per månad man skjuter upp pensionsuttaget. Ett förslag om höjning av denna uppräkning till 0,7 procent har diskuterats. Vilka förslag som kommer att genomföras är för närvarande svårt att förutsäga men helt klart är att debatten under de närmaste åren kommer att handla om incitament för äldre att stanna kvar i arbetslivet ytterligare några år. Det viktigaste är kanske ändå hur fler skall kunna arbeta till 65 års ålder. Det finns 350 000 förtidspensionärer och många är fysiskt och mentalt mycket utslitna

långt innan de uppnått pensionsåldem. Åtgärder för att förbättra arbetsmiljö

och hälsa samt förhindra att fler slås ut från arbetslivet ligger helt utanför vårt uppdrag. I våra kalkyler har vi inte gjort några särskilda beräkningar av effekter av olika modeller för rörlig pensionsålder. Däremot för vi en diskussion om vilka arbetskraftsresurser som finns och vilka effekter ett ökat arbete bland pensionärerna skulle få. Rent allmänt konstaterar vi att ett mer flexibelt och rörligt arbetsliv också borde innebära att pensionsåldem blir mer rörlig om den enskilde skall större inflytande över hur arbetstiden kan varieras över livet.

10.8 Alternativa arbetstidsreformer

I olika sammanhang har det presenterats förslag till arbetstidsreformer som haft en arman karaktär än generella förkortningar eller selektiva åtgärder för vissa grupper. Vi har valt att sammanföra dessa reformer under rubriken alternativa arbetstidsreformer för att diskutera motiven för och innehållet i dessa. Det har inte varit möjligt för oss att använda de alternativa arbetstidsreformema i våra modeller och beräkningsunderlag. I stället för vi en något utförligare diskussion om dessa reformer i det här avsnittet.

l0.8.1 Arbetstidsbank Begreppet arbetstidsbank lanserades i en skrift år 1987 av en arbetsgrupp inon Metall, Fabriks och SIF. I skriften resoneras om att allmänna förkortningar av arbetstiden inte ha kunnat garantera alla grupper likvärdiga förbättringar men man konstatera också att kraven på dagliga förkortningar fortfarande är starka. Författarna varnar för att en utveckling med successiva förkortningar av arbetstiden skulle leda till ett låst arbetstidsmönster som inte är önskvärt. Exempel på det är ökat Skiftarbete, förstärkt könsmönster, koncentrerade arbetsveckor. Utifrån grundsynen att varje enskild människas eller grupps förutsättningar och vilja att arbeta måste bli mer styrande avvisas sådana generella arbetstidslösningar. Ingen kan ñnna ett sätt att förkorta arbetstiden så att den passar alla eller ens majoriteten av dem som berörs. Man menar att förutsättningen för att organisera och utöva ett verkligt lokalt inflytande över arbetstidema ökar i takt med förändrade produktionsmetoder och arbetsorganisationer. Arbetstidsbankens tanke är att skapa möjlighet för människor att individuellt

sou 1989:53 147

arbeta in tid och spara den till de ledigheter individen själv önskar. Den lokala fackliga organisationen och arbetsgivaren skulle söka uppnå mer varierade arbetstidsförläggni ngar med hänsyn till produktionens krav samt skyddsfaktorer. Systemet skulle alltså innebära stor lokal och individuell frihet att utnyttja ledigheter. Man påpekar att flexibla arbetstider kan leda till att frånvaron minskar och inflytandet för den enskilde ökar. Även samhällsekonomiskt vinster ses om människor med en arbetstidsbank i högre grad kan tillgodogöra sig välfärdsökningarna bättre än med nuvarande system. Förslagen om arbetstidsbank har delvis varit kopplade till generell fören kortning av arbetstiden. Diskussionen har också förts om möjligheten att redan nu lokalt träffa avtal om att den femte semesterveckan, kompensationsledighet och saldot i flextidssystemet skulle kunna vara en början till arbetstidsbanken. Ledigheten skulle kunna tas ut som enstaka lediga dagar, längre sammanhängande ledighet eller kortare arbetstid under en period som motsvaras den inav tjänade ledigheten. Jämfört med nuvarande regler enligt semesterlagen skulle arbetstidsbanken innebära mer flexibla möjligheter att utnyttja.intjänade rättigheter till ledighet. Man skulle dessutom kunna se ledigheter som likartade, oavsett det inom var nestâende semester, kompensationsledighet eller intjänad tid enligt flextidssystemet. Ur individens synvinkel kan det hävdas att dessa rättigheter till ledighet är likvärdiga. Idén med arbetstidsbank är att den individuella valfriheten också skulle öka vid en framtida arbetstidsförkortning. Det skulle bli möjligt att ha olika arbetstidsscheman på arbetsplatser där det är praktiskt möjligt. Tanken är att om veckoarbetstiden förkortas till t.ex. 38 eller 39 timmar skulle i förhandman lingar kunna göra upp om mer individuella arbetstider. På en del arbetsplatser använder man kanske arbetstidstörkortningen till några extra lediga dagar, på andra till förkortad arbetstid under sommaren medan i del fall förkortar man en veckoarbetstiden året runt. En enskild anställd som önskar ett annat arbetstidsschema skulle det om det var praktiskt möjligt. Förslaget om arbetstidsbank är således kopplat till ett förstärkt individuellt och lokalt inflytande över arbetstidens uppläggning. Primärt är detta fråga en för den lokala fackliga organisationen och arbetsgivaren. Arbetstidsbanken var alltså, åtminstone till en början, tänkt att administreras inom företaget. De som kritiserat förslaget om arbetstidsbank har menat att det kan uppstå skillnader mellan kvinnliga och manliga arbetsplatser. Att banken i själva verket är ett sätt att befästa de könsrollsmönster som finns. Det finns också de som påpekat att det kan bli svårt att realisera möjligheterna att välja i många företag.

10.8. 2 Friår mitt i livet Ett förslag med delvis annat syfte har varit det s.k. friåret mitt i livet, lanserat av Anna Hedborg och Rudolf Meidner i en skrift från 1986. Idéer med liknande innebörd har förekommit i debatten även i andra länder. Det har dock inte varit någon omfattande debatt och idén har därför aldrig slagit rot i människors medvetande. Motivet för detta förslag är att löntagarna under ett långt arbetsliv skall kunna

148 sou 1989:53

ta ut en längre sammanhängande ledighet vid sidan av den årliga semestern. Förslaget går ut på att stor valfrihet skall uppnås. Friåret skall enligt förslagsställarna vara frikopplat från tiden som småbarnsförälder eftersom man menar att småbamsföräldramas tidsknapphet skall lösas på annat sätt. Därutöver har man ansett att generella arbetstidsförkortningar är mycket dyrbara och att det då är mer angeläget med sammanhängande ledighet än en liten daglig arbetstidsförkortning. Friåret skulle kunna användas för studier, resor, hobbyverksamhet eller för att pröva en idé till ett nytt företag. Det skulle vara en tid då man kunde ägna sig åt något man drömt om men som aldrig gått att förverkliga. Ett villkor för att ta ut sitt friår är att man fyllt 40 år och att ledigheten är minst ett halvår. Medel för friåret skulle byggas upp i en särskild friårsfond genom avsättningar på 2,5 procent av lönesumman. Friåret skulle organiseras som ett fördelningssystem liknande ATP genom att ett års inbetalningar motsvarar samma års kostnader. Förslagsställarna menar att friåret skulle ha betydelse för sysselsättningen. Liksom de flesta andra svenska debattörer menar de att generella arbetstidsförkortningar inte har någon effekt på sysselsättningen. Ett friår skulle däremot tvinga arbetsgivarna att anställa vikarier under den tid som arbetstagarna tar ut sin ledighet. Med särskilda stimulansåtgärder skulle friåret kunna bli ett verksamt konjunkturpolitiskt medel, en fråga som vi återkommer till. Rent aritmetiskt motsvarar ett friår mitt i livet ungefär en årlig semestervecka, en daglig arbetstidsfökortning med tolv minuter eller 18 månaders föräldraförsäkring. Genom att förslagsställarna kopplat det till vissa konjunkturstimulanser kan kostnaderna för genomförandet givetvis minskas. Kritikerna till friåret har pekat på de låsningar som finns i systemet, att man måste ha uppnått minst 40 års ålder och att uttaget måste vara minst ett halvår. Man har pekat på att möjligheterna borde stå öppna för var och en att ta ut innestående ledighet efter eget gottfinnande. Den som vill utnyttja sin ledighet till kortare arbetsdag under en period borde få möjlighet att göra det, inte tvingas ta ut den i sammanhängande ledighet.

10.8.3 Livsflex Det konkreta förslag i debatten som närmast liknar Gösta Rehns tanke på individuella dragningsrätter för ledigheter, finansierade genom socialförsäkringsavgifter, är SACOSR:s förslag om rätt till förtidsuttag av pensionsrättigheter inom ramen för ett livsflexsystem. SACO SR vill införa ett livsflexsystem som innebär att man kan variera både den dagliga tidsinsatsen och sin insats över livets olika skeden. Dels handlar det om flextid med mycket vida ramar för den dagliga arbetstiden på företaget. Dels vill man ha mycket flexibla möjligheter att ta ut semestern och föräldraförsäkringen. Pensionsåldem skall vara rörlig. Dessutom föreslår man möjligheter till förtida uttag av pensionsrättigheter. Man skulle enligt förslaget rätt att ta ut maximalt fem års pensionspoäng i förtid när man uppnått en viss ålder. Har man tagit ut ett års ledighet måste man arbeta till 66 års ålder för att ut full pension. Ledigheten skulle kunna tas ut som förkortad arbetsdag eller hel ledighet. Ersättning skulle utgå enligt

sou 1989:53 149

grundnivån i pensionssystemet, dvs. folkpension plus pensionstillskott. Detta skulle enligt förslagsställarna underlätta för individen att variera sina arbetstider efter olika behov under livscykeln. Förslaget skulle ge möjlighet till t.ex. 5 års hel ledighet samlad eller vid olika tidpunkter under yrkeslivet, 10 år med halvtidsarbete, 20 år med timsex mars arbetsdag eller 30 år med två månaders extra ledighet per år, under förutsättning att man går i pension först vid 70 års ålder, eller, när går pension i man vid 65 år, med minskad pension motsvarande fem års förtida uttag. Alternativt kan förtidsuttaget kompenseras extra pensionssparande inom det allgenom männa pensionssystemet, tjänstepensionssystem eller privat pensionssparande. Till skillnad från Gösta Rehns förslag, som innebar att dragningsrätterna bara skulle omfatta en viss del av intjänade pensionspoäng, innehåller SACOSR-förslaget inga sådana spärregler. Förslaget förutsätter att reglerna för pensionering ändras så att man kan kvar på sin arbetsplats till 70 års vara ålder om man utnyttjat sina dragningsrätter. Kopplingen mellan dragningsrätter och pensionsålder gör att systemet i princip är självñnansierat. Det behövs såvitt man kan inte någon ytterligare se avgiftsökning för att genomföra systemet även det innebär likviditetsmäsom en sig ansträngning pensionssystemet när de som förutsätts arbeta in pensionsmedel begär förtida uttag från systemet. Sett över en hel generation torde dock förslaget i stort sett vara självfinansierat. En social aspekt på kopplingen mellan dragningsrätter och pensionsålder är att det är svårt att bedöma sina egna möjligheter på arbetsmarknaden som 65-åring när man är 25-35 år. Den som utnyttjar sina dragningsrätter i ungdomen kanske redan vid 60 års ålder har behov av pension. Då har vederbörande tio års arbete kvar för att uppnå full pension.

10.8.4 Säsongsanpassad arbetstid

Enligt arbetstidslagen kan arbetstiden vara i genomsnitt 40 timmar under en fyraveckorsperiod. Det ger således en viss möjlighet att anpassa arbetstiden under en månad. Eftersom arbetstidslagen är dispositiv har man inom vissa sektorer och på en del arbetsplatser vidgat den variationen. Det är främst SAF som framfört att arbetstiderna måste förläggas så att erforderliga drifttider och anpassning till kundernas krav och till variationer i efterfrågan möjliggörs inom både varu- och tjänsteproducerande verksamhet. Det förutsätter en större säsongsmässig variation av arbetstiden. Genom att utnyttja resurserna något mer under säsonger då efterfrågan är stor kan man totalt sett ut mer av insatta resurser. Den totala produktiviteten skulle öka och kapitalet skulle inte vara så låst som vid en jämn fördelning av arbetstiden. Resonemanget har giltighet både inom industrin och tjänstesektorn. Inom industrin finns verksamheter som har en kraftigt varierande efterfrågan på produkterna. En jämn arbetstidsfördelning över året innebär att man under lågsäsong måste producera mot lager. Det betyder att resurser måste bindas i lagerhållning. Om arbetstiden var något kortare under lågsäsong och något längre under högsäsong skulle samma produktion kunna ske med lägre total resursförbrukning.

150 sou 1989:53

Inom tjänstesektorn är problemet av en något större vidd. Tjänster går inte att lagra, de måste tillhandahållas när kunden efterfrågar dem. Det är också personalkostnaden som är den väsentliga delen av produktionskostnaden. Det har inneburit att man inom tjänstesektorn laborerar med olika varianter för att möta en högre efterfrågan vid vissa tidpunkter. Tillfälliga anställningar, säsongsanställningar, tillsvidareanställningar med arbetsuppehåll är några metoder för att möta säsongsmässiga fluktuationer. Variationerna är stora inte bara mellan olika säsonger utan även mer kortsiktigt under dagen och mellan veckans olika dagar. Säsongsanpassning av arbetstiden kan leda till problem för arbetstagarna. Det blir svårt att planera barnomsorg, transport till och från arbetsplatsen samt det sociala livet vid sidan av arbetet. Produktionens krav på längre arbetstid under vissa perioder sammanfaller inte alltid med individens önskemål om fritid. Det finns emellertid ofta ett önskemål om att kunna arbeta mer under vissa delar av året för att ut mer fritid under andra perioder. Klämdagar arbetas in. Man kan sluta tidigare, framför allt på fredagar, under sommarhalvåret. Det finns ofta önskemål om ledighet inför större helger. En rimlig avvägning mellan produktionens krav säsongsvariationer och individernas önskemål om ledighet vid vissa tillfällen skulle kunna innebära en förbättrad välfärd för alla parter. Det är emellertid viktigt att det sker med anpassning till de sociala villkor som gäller. För den anställde är jämn inkomst och arbetstidens förutsägbarhet de viktigaste kraven. Även arbetstiden variom erar något mellan årstiderna måste de anställda garanteras inkomsttrygghet. En annan säsongsmässig variation i arbetsinsatsen är semesterns placering under året. I många företag har driftuppehåll under fyra veckor varit det vanliga sättet att garantera de anställda lagstadgad sommarsemester. Det innebär också en begränsning i den enskildes möjlighet att välja semestertid. Arbetsplatser som måste bedriva verksamhet året runt, t.ex. sjukhus, har varje år problem att lösa semesterförläggningen för de anställda. Arbetsgivarna har prövat olika medel för att stimulera de anställda att sprida sin semester. Avtalet inom detta område innebär att extra semesterdagar utgår om en viss del semestern förav läggs till vintertid men det förekommer också att man ger extra ersättning för den som arbetar under sommaren. Därutöver försöker man få de deltidsanställda att öka sin arbetstid under semestertid. Ur ekonomisk synvinkel kan konstateras att all spridning semesterförläggav ningen är utomordentligt lönsam. Det krävs emellertid rejäla ekonomiska incitament för att anställda frivilligt skall förlägga semestern till annan tid än sommaren. En förändring av huvudregeln i semesterlagen, att fyra veckors semester skall förläggas till sommartid, är inte aktuell.

10.8.5 Konjunkturanpassad arbetstid

Redan 1944 föreslog Gösta Rehn i en artikel att de anställda skulle möjlighet ges till längre sammanhängande ledighet under lågkonjunkturer. Även i hans förslag till dragningsrätter låg en tanke om att utnyttjandet skulle styras till lågkonjunkturer. Även i Rudolf Meidners och Anna Hedborgs förslag till friår mitt i livet fanns önskemål om en viss konjunkturanpassning. Från SAF har också ofta talats om en mer konjunkturanpassad arbetstid även från deras sida om man

sou 1989:53 151

främst menat en variabel arbetstid mellan låg- och högsäsong. I en viss mening kan man säga att konjunkturanpassning redan förekommer på nationell nivå. Efterfrågan på arbetskraft sjunker och arbetslösheten stiger när konjunkturen avmattas. Olika politiska medel används för att undvika öppen arbetslöshet. Stora resurser satsas sysselsättningsskapande åtgärder, t.ex. beredskapsarbeten och ungdomslag. Förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl är ett annat medel för att motverka den öppna arbetslösheten. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken syftar till att reducera de individuella skadeverkningarna. Den skillnad som uppstår mellan utbud och efterfrågan kan lika gärna uttryckas i antal arbetstimmar som i antal individer. Därvid har tanken väckts att utnyttja variationer i arbetstid som ett arbetsmarknadspolitiskt medel att forhindra öppen arbetslöshet. Det är alltså en väsentlig skillnad mellan ett sådant förslag och de tankegångar som finns på kontinenten att skapa arbetstillfällen genom en generell förkortning av arbetstiden. Tanken har varit kopplad till de förslag om rättigheter till ledighet som arbetstagarna kan ha i arbetstidsbank, friår och dragningsrätter inom socialförsäkringssystemet. Under en lågkonjunktur skulle kunna erbjuda viss man en

rabatt för dem som utnyttjar de rättigheter till ledighet som man har. Om t.ex.

AMS erbjöd arbetstagarna 25 procents tillägg till ledighet som utnyttjas under en viss period skulle det vara ett alternativ till att skapa beredskapsarbeten. Möjligheterna att utnyttja arbetstiderna som ett konjunkturpolitiskt medel är därmed beroende av vilken omfattning ledighetsrättighetema får, vilken benägenhet arbetstagarna har att spara dessa ledigheter, vilken betydelse uttaget av ledigheter får för anställningen av vikarier och vilken styreffekt kan uppnå man med konjunkturstimulanser. För att illustrera möjligheterna att utnyttja arbetstiden som konjunkturregulator har vi konstruerat ett räkneexempel. Utgångspunkten är att löntagarna har veckors semester två veckor är möjliga på flexibelt sätt och sex varav att ta ut ett att spara under minst fem år. Två semesterveckor motsvarar omkring 4,5 procent av årsarbetstiden. Under fem års tid motsvarar ledigheten 400 timmar vid heltidsarbete eller 22,5 procent av en årsarbetstid. I vårt räkneexempel, som illustreras i tabell 10.1,har vi utgått från fyra år med normal konjunktur medan det femte året är ett lågkonjunkturår. I räkneexemplet försöker samhället styra en viss del av ledigheten till det femte året. Incitamentet för att spara är att löntagaren ges en extra bonus, betald ledighet, motsvarande 25 procent av ledighetsuttaget under det femte året. I räkneexemplet antas att löntagarna sparar i genomsnitt två dagar året under fyra om år. Det betyder att man varje år tar ut åtta av de tio semesterdagar som den femte och sjätte semesterveckan motsvarar. Det femte året tar ut de sparade åtta man dagarna, hela det årets semester och erhåller en bonus på 4,5 dagar. Totalt kan man det året ta ut 8,5 veckors semester. Det är alltså inget dramatiskt sparande som behövs och heller inga för den enskilde individen stora nackdelar som uppkommer. Vill man dela upp ledigheten på delar av dagar finns möjligheten att sex timmars arbetsdag med full betalning under 18 veckor utöver fyra veckors sommarsemester.

152 sou 1989:53

Tabell 10.1 Konjunkturanpassad arbetstid. Siffermässig illustration till räkneexempel med utgångspunkt från två semesterveckor som används som konjunkturregulator

År Normalt Procent Konjunk- Procent Företagens Företagens av av utnyttjande normalarbets- turstimu- arbetstid inbetaln lönekosti timmar tid per år lans utnytt- per år konto, pro- nad pro-

Även dessa små konj unkturstimulanser får avsevärda effekter det totala arbetstidsuttaget. Under lågkonjunkturåret arbetar de anställda 6,6 procent färre arbetstimmar än under Övriga år vilket motsvarar arbetstiden for 290 000 personer. Eftersom den offentliga sektorn inte är utsatt för konjunkturvariationer bör den inte omfattas av konjunkturstimulansen. För näringslivet kan variatiokanske motsvara 200 O00 Även stora delar näringslivet kan nen personer. av undantas. Om konjunkturstimulansen begränsas till en tredjedel av arbetsmarknaden motsvarar variationen 100 000 personer. Under den senaste lågkonjunkturen omfattade de sysselsättningskapande åtgärderna 60 000 fler än år 1988. Arbetslösheten var 50 000 högre än 1988. Därtill kommer de undersysselsatta och de latent arbetslösa. I vårt räkneexempel har vi finansierat den särskilda bonusen genom att företagen betalar in en extra avgift motsvarande 0,2 procent av lönesumman under normala konjunkturer. Därutöver behöver staten skjuta till pengar motsvarande 1,2 procent av ett års lönesumma för att finansiera konjunkturstimulansen vilket, för en tredjedel av arbetsmarknaden, innebär en kostnad på drygt två miljarder kronor. Företagens kostnad för stimulansen motsvarar knappt 350 miljoner kronor om året. För närvarande kostar arbetslöshetsforsäkringen inkl. utbildningsbidrag

och KAS omkring tio miljarder kronor under ett högkonjunkturâr 1988.

som Därutöver anordnas sysselsättningsskapande åtgärder för 29 000 personer. Den konjunkturmässiga arbetstidspolitiken skulle således vara ett förhållandevis billigt sätt att om möjligt hålla arbetslösheten nere under år med lågkonjunktur. Ur arbetstagarens synvinkel skulle en konjunkturanpassad arbetstidspolitik av ovanstående slag inte innebära någon inskränkning i rätten till ledighet eller krav på ökad arbetstid under högkonjunktur. Det skulle enbart betyda en stimulans att förlägga ledigheten till lågkonjunkturen Ur arbetstagarens synvinkel torde det knappast vara en nackdel även om det är svårt att planera långledighe

sou 1989:53 153

ter till sådana perioder som dessutom är svåra att förutse. Ur samlad nationalekonomisk synpunkt torde det innebära stora ekonomiska fördelar om det kan leda till större samlad produktion sett över hela konjunkturcykeln. Till tämligen låg kostnad går det att hålla den öppna arbetslösheten nere. Det går att mildra effekterna flaskhalsar under konjunkturuppgångar. av Rent organisatoriskt torde det vara lättare att administrera utbetalning ersättav ning for extra ledighet än att genomföra omfattande beredskapsarbeten och

ungdomslag. Ur individens synpunkt är det fördel att även under lågkonen junktur kunna räkna med mer varaktiga anställningar än kortvariga AMSåtgärder. Systemet förutsätter att finansieringen ledigheterna fonderas. Medel för av sparad ledighet sätts in på ett individuellt konto aktiveras vid utnyttjandet som av ledigheten. Under perioder med låg efterfrågan på arbetskraft kan ledigheten på kontot räknas upp med 25 procent exempelvis på förslag AMS och efav ter beslut av regeringen. Har man rätt till ledighet motsvarande fyra veckor kontot räknas detta om till fem veckors ledighet under denna period. Svårigheten är givetvis att pricka rätt period vid beslut bonus på ledigheom ten. Beslutet måste rimligtvis tas alldeles i början av en konjunkturnedgång innan den blommat ut i hög arbetslöshet. Vidare är konjunktursituationen högst varierande mellan olika branscher vilket gör generella medel mindre verksamma. De senaste årens konjunktursvängningar har varit strukturell art vilka är av svårare att möta med dylika insatser. Därutöver kan fråga sig i vad mån det man kommer att någon effekt för nytillträdande på arbetsmarknaden är de som som främst drabbas av lågkonjunkturer. Det finns alltså problem förknippade med en konjunkturanpassning arbetstiden. Skulle den effektiv är det av vara emellertid ett billigt och skonsamt sätt att ta sig lågkonjunkturen Det genom kan jämställas med beslut om frisläpp av investeringsfondemas användning.

154 SOU 1989: 53

sou 1989:53 155

Arbetsmarknadseffekter av

arbetstidsreformer

Inledning

Om arbetstidsreformer genomförs kommer det att olika konsekvenser för arbetsmarknadens funktionssätt. I det här kapitlet diskuterar vi utbudet av arbetskraft utifrån den senaste befolkningsprognosen och vilka effekter olika arbetstidsrefonner har på arbetsutbudet. Särskild uppmärksamhet ägnas åt frågor om deltidsarbete samt övertidsarbete och bisyssleverksamhet. Vidare förs en diskussion om vilka flaskhalsar kan uppstå på arbetsmarknaden och vilsom ka effekter arbetstidsreformer kan för utbildningen. Efterfrågan på arbetskraft kommer att belysas i olika avseenden och regional analys kommer en att goras.

Befolkningsprognos

Befolkningens utveckling antas ofta enkel att beräkna. Ändå är det mycket vara svårt att göra befolkningsprognoser. Ju längre period som prognosen avser desto osäkrare blir den. Det är tre antaganden gör osäkra. Det som prognoserna första är fruktsamhetstalet, dvs. hur många barn kommer födas vilket som att på kort sikt påverkar storleken på yngre åldersgrupper. Det andra är medellivslängdens förändringar främst påverkar antalet äldre i befolkningen. som Det tredje är in- och utvandringen har störst betydelse för befolkningen i som arbetsför ålder. Osäkerheten i dessa tre avseenden har betydelse för totalbefolkningen. Viktigare är kanske ändå att prognosen för fördelningen mellan olika åldersgrupper kan slå fel. Det har särskild betydelse för försörjningsbördan, fördelningen mellan den yrkesaktiva befolkningen och övriga. Osäkerheten också i detta avseende blir större längre in i framtiden sträcker prognosen sig. De beräkningar beträffande arbetsutbudet presenteras utgår från SCB: som s befolkningsprognos från 1989. Prognosen bygger på följande centrala antaganden: Fruktsamhetstalet kommer att 1,9 barn kvinna. Det är något lägre vara per än de senaste fem åren men betydligt högre än 1970-talets fruktsamhetstal. EI Medellivslängden kommer till år 2010 att öka med 1,5 år för män och knappt två år för kvinnor. Män kommer att ha medellivslängd på knappt en 76 år och kvinnor drygt 82 år. D Den årliga nettoinvandringen antas sjunka från 29 000 ca personer år 1988 till 20 00 personer de närmaste tre åren. Därefter väntas nettoinvand-

156 sou 1989:53

ringen fram till sekelskiftet minska till 10 000 personer om året, en nivå den antas komma att ha resten av prognosperioden.

Befolkningen kommer med dessa antaganden att växa med 0,2 procent om året, eller lika sakta under 1970- och början l980-talen. Befolkningen beräksom av uppgå till nära 8,8 miljoner år 2000 och strax efter år 2020 passera 9 nas miljoner.

Tabell 11.1 Prognos över befolkningsandelar i olika åldrar, 1990-2025, procent.

personer pensionärer minskar de nännaste åren. Försörjningsbördan kommer att utvecklas gynnsamt. Först bit in på det nya seklet kommer andelen en 20-64-åringar att sjunka från 58 till 56 procent, en tämligen måttlig för-

ändring. Antalet är 65 år eller äldre kommer att vara oförändrat fram till personer som sekelskiftet mellan 2000 och 2010 ökar antalet med 140 000 personer och men ytterligare 150 000 till år 2025. På 20 år väntas deras andel av hela befolkningen öka från 17 till 21 relativt kraftig ökning. Det kommer redan under procent, en de närmaste åren att ske förskjutning uppåt i åldrarna inom pensionärsgrupen År 1988 fanns det 137 000 över 85 år. Vid sekelskiftet förväntas pen. personer de ha ökat till 203 000. Det kommer att ställa krav på vârdresurser eftersom vårdbehovet ökar dramatiskt i de åldrarna. De stora befolkningsgrupperna barn och ungdom personer i arbetsför ålder , och pensionärer kommer antalsmässigt att vara stabila i förhållande till varandra de närmaste 15 åren. Ändå kommer det att ske stora demografiska förändringar. Av pensionärerna kommer tre att vara över 80 år vid sekelskifen av

jämfört med fyra för närvarande. Åldersgruppen 55-64 år ökar mel-

tet en av lan 1988 och år 20O med 162 000 medan antalet ungdomar i åldern 15-24 år minskar med 180 00. Det kommer således att ske en förskjutning uppåt i åldrarna både inom arbetskraften och bland pensionärerna. Arbetskraftens genomsnittliga ålder kommer att stiga med ca 1,5 år fram till sekelskiftet från 39 till 40,5 år. Effekten av en sådan förändring skall inte överdrivas den kommer att ställa krav på anpassningsförmåga och organisatomen riska förändringar på arbetsplatserna.

sou 1939:53 157

11.3 Arbetskraftsutbudet

Med utgångspunkt från befolkningsprognosen har Monica Hultin och Hans Eriksson SCB vårt uppdrag gjort kalkyl över arbetskraftsutbudet. I en Kalkylen bygger ett antal förutsättningar. I det följande beskrivs förutsättningarna for arbetskraftsdeltagandet. Därefter kommer konsekvenserna för sysselsättning och förutsättningarna för arbetsutbudet i timmar beskrivas. att Kvinnornas arbetskraftsdeltagande har under lång tid ökat. Skillnaden mellan mäns och kvinnors deltagande i förvärvsarbetet är liten. I kalkylen förutsätts att kvinnor i flertalet åldersgrupper kommer förvärvsarbeta i lika hög att grad som männen. Kvinnor kommer dock enligt ha något högprognosen att ett re arbetskraftsdeltagande än män i övre tonåren men ett något lägre i åldern 20-24 år och väsentligt lägre bland pensionärer i åldern 65-74 år. Vidare har antagits att arbetskraftsdeltagandet generellt sjunker något bland l6-l9-åringar från 47 till drygt 42 procent under 1990-talet. Orsaken till detta är att gymnasieskolans yrkeslinjer byggs ut och blir treåriga. Männens arbetskraftsdeltagande i de äldre åldersgruppema fortsätta antas sjunka. I åldern 60-64 år beräknas det minska från 64 till 60 Kvinprocent. nornas arbetskraftsdeltagande i de här åldrarna väntas öka och vid sekelskiftet nå samma nivå som männens. Det betyder arbetskraftsdeltagandet att bland kvinnor mellan 55 och 59 år ökar från knappt 80 till 85 procent och bland 60-64-âringar från drygt 50 till 60 För män och kvinnor i procent. genomsnitt förväntas arbetskraftsdeltagandet i åldern 55-64 år därmed öka med omkring tre procentenheter. I kalkylerna har förutsätts en viss friktionsarbetslöshet beräknas uppgå som till ca två procent. Med de här antagandena kommer andelen sysselsatta av befolkningen i åldern 16-64 år att fortsätta öka. År 1988 var den knappt 83 procent, vid sekelskiftet väntas den uppgå till drygt 85 procent. Den internationellt sett lilla grupp som står utanför arbetskraften antas minska ytterligare. Det innebär exempelvis att småbarnsmammor kommer att vara sysselsatta i lika stor utsträckning som smâbarnspappor. I de mest arbetskraftsintensiva åldrarna, 25-54 år, finns därmed knappast några utanför arbetstkraften grupper alls. I de yngre åldrarna utbildas stor del dem en av som står utanför arbetskraften. I de äldre åldersgrupperna skulle det dock finnas ett stort antal utanför arbetskraften. De prognoser som gjorts bygger i stort sett nuvarande trender. Givetvis kan de ifrågasättas. Kommer äldre män fortsätta att minska sitt arbetskraftsdeltagande det blir fortsatt brist på arbetskraft om Kommer kvinnornas arbetskraftsdeltagande att fortsätta öka trots de uppnått maximalt att antal intjänandeâr i ATP-systemet Någon grund for motsatt påstående finns dock inte. Däremot kan det konstateras att det kommer finnas icke obetydlig att en arbetskraftsreserv i de här åldrarna. Med de här prognoserna kommer det vid sekelskiftet att finnas omkring en kvarts miljon mellan 55 och 64 år utanför ar-

betskraften. En minskning förtidspensioneringarna skulle kunna

av utgöra en betydande potential för ett ökat arbetskraftsutbud. Ofta handlar det om att skapa lämpliga arbetstillfällen orten, dvs. regionalpolitiska insatser. Med utgångspunkt från befolkningsprognos och arbetskraftsdeltagande kan den totala sysselsättningen beräknas. Antalet sysselsatta kommer att fortsätta öka under de närmaste 15 åren om än i långsammare takt än under de senaste två decennierna.

158 sou 1989:53

Tabell 11.2 Faktiskt och prognosticerat antal sysselsatta, totalt och förändring under femårsperioder faktiska enligt SCB:s nationalräkenskaper exkl. värnpliktiga och procent.

År Antal Förändring, Förändring, sysselsatta, tusental tusental procent

Under 1970-talet ökade sysselsättningen med 9,7 procent och under 1980-talet kommer det att bli ökning på omkring sju procent. Under de dären på följande tvâ decennierna väntas antalet sysselsatta öka med drygt fyra respektive minska med knappt procent. sysselsättningen når en topp omkring en år 2005 för därefter kontinuerligt minska under resterande prognosperiod. att Ända till år 2000 ökar sysselsättningen än den totala befolkningen. Vid semer kelskiftet beräknas 53 procent hela befolkningen vara sysselsatt i förvärvsarav bete, större andel än någon gång under hela 1900-talet. en Det är först bit nästa sekel Sverige står inför besvärliga demoen som grafiska förändringar. Mellan år 2005 och 2025 beräknas antalet sysselsatta minska med 125 000 samtidigt antalet personer över 65 år ökar personer, som med 383 000. Innebörden detta är att det år 2005 kommer att finnas 3,2 ålav derspensionärer på 10 sysselsatta jämfört med 4,1 år 2025. För närvarande

finns det 3,4 âlderspensionärer 10 sysselsatta.

11.4 över arbetsutbudet i timmar

Prognos

Nästa led i analysen är utbudet arbetstid. Beräkningstekniskt har det härletts av utifrån den genomsnittliga arbetstiden under en vecka, frånvaron under hela arbetsveckor samt givetvis fördelningen mellan hel- och deltid. Också dessa antaganden bygger på rad förutsättningar vilka redogörs för nedan. Vad som dären inte byggts in i beräkningarna är effekter av ekonomiska förändringar som emot reallönens utveckling eller sänkning av marginalskatten. Vi kommer senare att föra diskussion vilken påverkan ekonomin kan ha arbetsutbudet. en om För män bygger att den genomsnittliga arbetstiden inte komprognosen öka i framtiden. En rad sammanfallande händelser kan förklara den mer att

sou 1989:53 159

ökande arbetstiden under 1980-talet. I prognoserna är därför utgångspunkten att deras arbetstid kommer att ligga kvar på nuvarande nivå. För kvinnorna är situationen emellertid något annorlunda. Medelarbetstiden sjönk visserligen under l970-talet till följd det ökande deltidsarbetet. En koav hortanalys visar dock att kvinnor födda nästan genomgående arbetat fler senare timmar än tidigare generationer. Den sjunkande medelarbetstiden under 1970-talet var alltså effekt att andelen sysselsatta ökade kraftigt inte en av minst genom fler deltidsarbetande. Det är rimligt framtida generationer att anta att kvinnor kommer att arbeta något än tidigare årskullar. Prognosen innebär mer därför att kvinnornas medelarbetstid vecka kommer per att öka med 0,5 timmar under första hälften av 1990-talet och med ytterligare 0,5 timmar mellan 1995 och 2000. Samtidigt antas kvinnornas frånvaro öka något till följd ökat arbetsav ett kraftsdeltagande bland småbarnsmödrar. Männens frånvaro i antas stort sett förbli på 1988 års nivå under prognosperioden. Den genomsnittliga faktiska årsarbetstiden förväntas därmed bli i stort sett konstant under perioden, mellan 1460 och 1470 timmar år. Efter ha per att minskat med 200 timmar under 1970-talet och ökat med 20 timmar under 1980-talet skulle den under 35 år variera med endast 10 timmar. Man kan givetvis fråga sig hur rimlig en sådan prognos är. Arbetsutbudet påverkas av en rad faktorer, vilka några skall diskuteras här. av Det ekonomiska utbytet av arbetsinsatsen och ersättningen vid frånvaro har givetvis betydelse för arbetsvil jan. Rellöneförändringar och marginalskattejusteringar kan antas påverka arbetsutbudet. Den reala timlönen påverkar utbytet av varje arbetad timme medan marginalskattens profil förändrar det relativa utbytet av olika arbetstimmar. Parallellt med arbetstidskommittén har inkomstskatteutredningen arbetat. De uttalade politiska ambitionerna är att sänka marginalskatten kraftigt och bredda basen för skatt på konsumtion och kapitalinkomster. Intentionen är att den totala skattebelastningen skall bli oförändrad mellan inom olika ingrupper komstlägen. Genom stora delar inkomstskalan kommer arbetstimav en extra me att löna sig mer än med nuvarande skattesystem. Det kan antas att en kraftig marginalskatteförändring kommer att ha betydelse for arbetsutbudet. Vilken effekt den kommer att ha och hur stor effekten blir är dock omdiskuterad en fråga. För det första har det påpekats att de har den högsta marginalskatten som redan har det högsta arbetsutbudet. I de inkomstlägen där marginalskattesänkningen blir som störst är marginalerna att arbeta minst. mer som För det andra är arbetsutbudet inte bara fråga för den enskilda individen en utan ett beslut i hög grad fattas på hushållsnivå som när båda makarna arbetar. En individs beslut att öka arbetsutbudet kan påverka den andra hushållsmedlemmens arbetsutbud negativt. Sänkta marginalskatter kan förändra relationen mellan makarnas nettoinkomster for extra arbetad timme på en ett sådant sätt att det blir lönsamt för den som redan arbetar öka sitt utbud samtidigt mest att som den andra minskar sin arbetstid. För det tredje finns en rad institutionella hinder i form lagar och avtal av som reglerar arbetstiden och som åtminstone på kort sikt kan motverka eventuella önskemål om längre arbetstider.

160 sou 1939:53

Slutligen, för det fjärde, tycks önskemålen om arbetstider i utgångsläget vara det är fler vill minska än öka sina arbetstider. Det torde vara en sådana att som verka återhâllande på arbetsutbudet vid marginalskattesänkfaktor som kan ningar. Trots allt är forskarna ändå att en viss ökning av arbetsutbudet komense om ske till följd den planerade förändringen inkomstbeskattningen. mer att av av Det är emellertid osäkert hur stor ökningen kommer att bli. Det högre arbetsutbudet kan dessutom ta sig olika uttryck. Det kan bli ett spontant högre arbetsutbud längre medelarbetstider, t.ex. längre deltider, mer övertidsarbete, genom färre kompensationsledigheter och fler extraknäck. Det högre arbetsutbudet kan också sig uttryck i att kraven arbetstidsreformer minskar i styrka. ta Marginalskattesänkningen kan då leda till att arbetstidsreformer kommer vid tillfälle än vid nuvarande skatteskalor. ett senare Under perioden kommer reallönen timme att förändras. Med en stigande per produktivitet blir det för ökad reallön. Historiskt har stigande reallön utrymme inneburit sjunkande arbetstider i Sverige och i andra länder. Förändringarna skett både på arbetsmarknaden och institutionellt genom lagar och har spontant avtal. Det är osannolikt några förändringar i arbetsutbudet inte kommer att äga att i framtiden. Sannolikt kommer den ekonomiska utvecklingen att påverka rum människors beteende. Vi har emellertid valt att inte spekulera över vilket förändrat beteende marginalskattesänkningar och reallöneökningar kommer att arbetsutbudet. l stället är det endast nuvarande trender och befolkningsforändringar som påverkar utbudet i referensalternativet, dvs. hur utbudet skulle se ut utan några arbetstidsreformer. Det är det referensalternativ sedan använts som utgångssom punkt för beräkningar olika reformers inverkan pâ arbetsutbudet. av Beräkningarna innebär inte någon bedömning av om reformer eller spontana förändringar kommer att inträffa utan uppskattning av vad institutionella reen former via lagar och avtal skulle innebära. beräknade arbetsutbudet kommer mot den här angivna bakgrunden att Det öka fram till sekelskiftet för att därefter minska det följande kvartsseklet. Enligt beräkningen skulle antalet arbetstimmar öka kraftigt mellan 1980 och 2000 med knappt 14 procent. Det skulle bli en helt unik period i det moderna Sverige. Efter decennier med minskat antal arbetstimmar skulle antalet

flera

i nivå l940-talet. Bortom sekelskiftet minskar emelvara uppe samma som lertid antalet arbetade timmar i mycket blygsam skala. men

sou 1989:53 161

Tabell 11.3Totalt antal arbetade timmar faktisk utveckling enligt SCB:s nationalräkenskaper exkl. värnpliktiga och prognos enligt referensalternativet, 1970-2025, procentuell förändring under femårsperioder.

11.5 Alternativa

antaganden

Vi har valt att redovisa en prognos beträffande befolkning och arbetsutbud. Det går givetvis att göra en rad alternativ till dessa antaganden. Befolkningen kan öka långsammare eller snabbare än prognosen, t.ex. genom att invandringen blir av en annan omfattning. Arbetsutbudet kan utvecklas i riktning. en annan I det följande beskrivs några alternativa beräkningar. Om sänkta marginalskatter successivt leder till viss ökning arbetsutbuen av det under 1990-talet, vilken effekt får det Säg att den ökningen blir 0,5 procent om året. Vid sekelskiftet skulle arbetsutbudet vara fem procent högre än i referensalternativet. Det skulle då utföras 7 230 miljoner arbetstimmar i förvärvsarbete. Så många arbetstimmar har aldrig utförts under hela 1900-talet. Männens medelarbetstider i de mest förvärvsaktiva åldrarna skulle då uppgå till drygt 45 timmar i veckan och kvinnornas till 36 timmar i motsvarande åldrar om män och kvinnor ökar sina arbetstider lika mycket. En fördubblad invandring under perioden 2000-2010 skulle innebära omkring 65 000 fler sysselsatta vid det senare året. Om nettoinvandringen i stället sjunker till 7 500 redan 1990 betyder det omkring 40 000 färre sysselsatta år 2010 jämfört med det alternativ beräkningarna bygger på. Om kvinnornas arbetskraftsdeltagande och arbetsutbud inte förändras trendmässigt utan ligger kvar på nuvarande nivå innebär det 100 miljoner färre arbetstimmar än prognosen motsvarande 1,6 procent av arbetsutbudet. Om arbetskraftsdeltagandet blir 70 i stället för 60 procent i åldersgruppen 60-64 år betyder det 40 000 fler sysselsatta år 2000 och 60 000 fler år 2010. Om arbetskraftsdeltagandet i åldern 65-74 år blir i stället för knappt sju pro

162 sou 1989:53

cent innebär det 58 000 fler sysselsatta år 2000 och 70 000 fler sysselsatta år 2010. l arbetstimmar kunde utbudet bland 60-64-åringar öka med ca 50-60 miljoner och lika mycket bland 65 -74-åringar. Om frånvaron kan minskas med procentenheter betyder det 150 miljoett par fler arbetstimmar år. En minskning av sjukfrånvaron med en dag per ner per sysselsatt betyder 30 miljoner fler arbetstimmar. Om antalet förtidspensionerade blir tio procent färre betyder det ett ökat arbetsutbud på omkring 35 miljoner timmar. Relativt små förändringar i olika parametrar kan alltså stor betydelse for arbetsutbudet. En kombination förändringar som går i samma riktning kan av helt andra förutsättningar för landets försörjning. Spännvidden är därmed ge kanske så mellan 6 300 och 7 300 miljoner arbetstimmar år 2010 om stor som några reformer beträffande arbetstiden inte genomförs. Det motsvarar sju procent fler eller färre arbetstimmar än i vår prognos. Det är givetvis stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Det har av också betydelse för möjligheterna att genomföra arbetstidsreformer. För effekolika arbetstidsreformer har det däremot mindre intresse trots allt. I de terna av beräkningarna är det väsentligt att diskutera vilka resultat reformerna leder mer till.

11.6 Arbetstidsreformers effekter på arbetsutbudet

11.6.1 Utgångspunkter

Beräkningarna av olika arbetstidsreformers effekter pä arbetstutbudet bygger på ett antal centrala utgångspunkter. Beräkningar görs för effekterna förkortning av veckoarberstiden till 35 av en respektive 30 timmar, alternativ V 35 och V 30. Reformerna antas endast påverka löntagarna. Bland dessa antas reformerna vara effektiva i den meningen att alla anställda minskar sin arbetstid med fem respektive tio timmar, dock mest till 30 respektive 35 timmar. Skiftarbetande och andra med oregelsom bunden arbetstid väntas förkorta sin arbetstid med motsvarande fem respektive tio timmar även om det innebär att deras arbetstid blir kortare än 30 respektive

35 timmar. Övertidsvolymen påverkas inte blir en större andel av den tota-

men arbetstiden. Deltidsanställda antas öka sin arbetstid i samband med en generell arbetstidsforkortning. De som har lång deltid 20-34 timmar per vecka antas upp i tid motsvarande 25 procent av skillnaden mellan deras aktuella arbetstid och 35 timmar i alternativ V 35. I V 30 väntas de öka arbetstiden motsvarande 75 procent av skillnaden mellan aktuell arbetstid och 30 timmar. När semestern förlängs till sex respektive sju veckor, S 6 och S förväntas detta påverka endast löntagare som har en kortare semester än så i utgångsläget. Löntagare med längre semester än fem respektive sex veckors semester förväntas inte kompenseras genom längre semester eller andra ledigheter. Vid beräkning av effekterna förlängd föräldraledighet har tvâ alternativ av en använts. Det är dels den redan beslutade förlängningen till 18månader FF 18, dels ytterligare förlängning till 30 månader FF 30 som närmast motsvarar sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar. Beräkningarna för FF 18 bygger på

att kvinnorna utnyttjar 80 procent av ledigheten och männen 20 procent samt att all betald ledighet utnyttjas. En liten del av försäkringen utnyttjas i form av ersättning för kortare arbetsdag som arbetstagaren ändå skulle ha valt, dvs. ledigheten påverkar inte arbetsutbudet utan endast finansieringen av ledigheten. För FF 30 gäller motsvarande antagande om fördelningen mellan män och kvinnor men en större del av föräldraledigheten antas vara inkomstkompensation för ett deltidsarbete man skulle ha valt även utan lönekompensation. Vidare antas i båda fallen att det föds ca 100 000 barn per år. För samtliga refonnaltemativ beräknas arbetskrafisdeltagandet vara oförändrat. Traditionellt brukar antas att fler personer söker sig till arbetsmarknaden när arbetstiden förkortas. Av två skäl torde det inte vara giltigt för den svenska arbetsmarknaden. För det första är sysselsättningsandelen mycket hög redan i utgångsläget. För det andra är möjligheterna till deltidsarbete av varierande längd mycket goda på dagens arbetsmarknad med 40 timmars ordinarie arbetsvecka. Frånvaron har inte antagits påverkas av generella arbetstidsförkortningar. Det har spekulerats iom sjukfrånvaron skulle påverkas av en kortare arbetsvecka. Det finns emellertid inga systematiska skillnader i sjukfrånvaro mellan ar-

betstagare med olika längd på arbetstiden. Det finns heller inget som tyder på

att tidigare arbetstidsreforrner påverkat sjukfrånvaron. Slutligen kan det antas att om en arbetstidsförkortning har positiv effekt på sjukfrånvaron är det en mycket långsiktig effekt som visar sig först efter många år med den kortare arbetstiden.

11.6.2 Beräkningsresultat

De beräkningar som gjorts visar hur stor andel av arbetstubudet i timmar som skulle bortfalla vid olika arbetstidsreformer.

Ihbell 11.4 Nominell arbetstidsförkortning och effekt på arbetsutbudet vid olika arbetstidsreformer, procent.

V35 V30 S6 S7 FF18 FF30 RD

Nominell förkortning 12,5 25 2,2 4,4 .. .. Effekt på arbetsutbudet 8,7 18 l,5-2 3,5-4 l 2,5 2,5-3

Med nominell förkortning menas i tabellen hur stor andel av den ordinarie arbetstiden som förkortas genom reformen och med effekt på arbetsutbudet menas hur stor andel av det faktiska arbetsutbudet som bortfaller med de ovan gjorda antagandena som grund. Med refonnaltemativ RD avses i tabellen den i regeringsförklaringen utlovade förlängningen av semestern till sex veckor och den redan beslutade förlängningen av föräldraförsäkringen till månader.

164 sou 1989:53

Figur 11.1 Totalt antal utförda arbetstimmar enligt nationalräkenskaperna NR samt beräkningar för åren 1990-2025. Miljoner timmar 11

h :un

n 9000 -- . i. . °-. ‘V 3° ssoo e V 35

r ReL-alt.

L Faktisk 511 utveckling

, 95250005 T áozozs

197075 eo ss 90

Arbetsutbudet kommer med givna antaganden att vara högre än dagens utbud under hela perioden i såväl referensalternativet som vid genomförandet av RD. Sex veckors semester och en förlängning av föräldraförsäkringen till 18 månader innebär att utbudet även år 2025 kommer att bli nästan 6,5 miljarder timmar, fler än det årliga arbetsutbudet under hela 1970- och 1980-talen. Dessa reformer är även på lång sikt förenliga med ett högre utbud än nuvarande. Vid en förkortning av veckoarbetstiden sjunker däremot utbudet snabbt. V 35 innebär att arbetsutbudet redan 2010 är ett par procent lägre än för närvarande. År 2025 är utbudet närmare fem procent lägre än det 1987. Det altervar nativet innebär redan vid genomförandet ett minskat arbetsutbud. Vid en förkortning enligt alternativ V 30 minskar arbetsutbudet dramatiskt. Redan vid sekelskiftet kommer det att utföras tolv procent färre arbetstimmer än år 1987. Därefter minskar arbetsutbudet med ytterligare närmare 200 miljoner arbetstimmar till år 2025.

11.7 Framtida försörjningsbörda

Mot bakgrund av de antaganden som gjorts beträffande befolkningens utveckling och arbetsutbudet har den framtida försörj ningsbördan beräknats. Det kan göras på olika sätt. Vi har valt att presentera dels i siffror hur många arbetstimsom utförs per person i befolkningen, dels i diagram hur folkmängden divimar derat med antalet arbetstimmar utvecklas. För löntagarnas reallön är det den individuella arbetstiden och arbetets produktivitet som är avgörande. Möjligheterna att finansiera barnomsorg, utbildning, pensioner och sjukförsäkring den totala arbetstiden i förhållande till befolkningens utveckling. avgörs av Därför är antalet arbetstimmar per person ett lämpligt mått på försörjningsbördan.

Figur 11.2 Försörjningsbördan 1970--2025.

Folkmängden dividerad med antalet arbetstimmar

o- 120-

110-

———- Faktiska uppgifter go e Referensalternativet 35 timmarvecka 30 timmarvecka 80

70 I I I T I 1970 1980 1990 2000 2010 2020 2030

Tabell 11.5 Antalet arbetade timmar per person 1970-2025.

Om inga arbetstidsreformer genomförs kommer försörjningssituationen att bli allt gynnsammare. Antalet arbetade timmar per person kommer att öka fram till sekelskiftet. Därefter minskar det sakta men även år 2010 kommer försörjningsbördan på nationell nivå mindre än för närvarande. Även med att vara

166 sou 1989:53

genomförande regeringsförklaringens reformer kommer försörjningsbörav dan endast 2,3 procent högre âr 2010 jämfört med 1987. att vara Om kraftiga förkortningar av veckoarbetstiden genomförs ökar försörjningsbördan däremot snabbt. År 2010 skulle det utföras åtta procent färre arbetstimenligt V 35 och 18 procent färre timmar enligt V 30. Därefter mar per person fortsätter försörjningsbördan att bli allt tyngre vid dessa alternativ.

11.8 Blir arbetstidsreformer effektiva

Vi har redovisat troliga effekter olika arbetstidsreformer. Det kan vara på sin av plats att diskutera några alternativa antaganden som visar vilket spelrum som finns.

1l.8.l Deltidsanställdas reaktioner på arbetstidsförkortningar

Beräkningarna bygger på att de deltidsanställda kan reagera med ett ökat utbud i samband med förkortning veckoarbetstiden. Antagandet innebär att de en av arbetar lång deltid ökar sitt arbetsutbud med 25 procent av skillnaden melsom lan den aktuella arbetstiden och den nya heltiden vid V 35 och med 75 procent vid V 30. Skälet är att arbetstidsförkortningen ger utrymme for en förlängning deras arbetstid utan att hushållets totala arbetstid förändras. av Om de deltidsanställda inte på arbetstidsförkortningen betyder det reagerar år 2010 ytterligare ett bortfall på 44 miljoner arbetstimmer vid V 35 och 62 miljoner arbetstimmar vid V 30. Om däremot samtliga som arbetar lång deltid gär på heltid motsvarar det ett tillskott på 60 miljoner arbetstimmar vid V 35 upp och 36 miljoner arbetstimmar vid V 30. Jämfört med de alternativa antaganden kan göras beträffande arbetskraftsdeltagande och befolkning är alltså skillsom naden mellan de här alternativen tämligen liten. Däremot har de deltidsanställdas reaktioner arbetstidsreformer betydelse antalet förvärvsarbetstimmar mellan män och kvinnor. För för fördelningen av närvarande utför män 59 och kvinnor 41 procent av alla förvärvsarbetstimmar. I referensalternativet, dvs. då inga arbetstidsreformer genomförs kommer kvinnorna att öka sin andel till 42,5 procent till sekelskiftet. I alternativ V 35 ökar kvinnornas andel till 43 procent och i V 30 till 43,5 procent. Om alla arbetar lång deltid går upp heltid vid V 35 kommer kvinnorsom att utföra 44 procent alla arbetstimmar och om de deltidsanställda inte alls na av arbetstidsforkortningen betyder det att kvinnornas andel av den toreagerar tala arbetstiden stannar på drygt 42,5 procent, dvs. samma andel som i referensalternativet. Olika deltidsanställdas reaktion arbetstidsreformer får antaganden om de alltså betydelse för fördelningen av arbetstiden mellan kvinnor och män. En arbetstidsförkortning för heltidsanställda i kombination med en ökning av deltidsanställdas arbetstider betyder en utjämning av arbetsvillkor och inkomster mellan män och kvinnor. Däremot kan konstateras att det krävs helt andra antaganden kvinnornas andel förvärvsarbetet skall öka i samma takt som unom av der de senaste 20 åren. Kvinnornas andel av arbetstiden ökade från 32,5 till knappt 41 procent mellan 1970 och 1988.

sou 1989:53 167

11.8.2 Overtidsarbete och bisyssla

I de beräkningar som redovisats antas att arbetstidsreformema blir effektiva i den meningen att de arbetstagare som arbetar heltid verkligen minskar sitt arbetsutbud. Det stämmer också med de preferenser löntagarna givit uttryck för när de tillfrågats vad de skulle göra vid en arbetstidsförkortning. Mycket anger att de skulle ägna sig åt övertidsarbete om arbetstiden förkortades med två timmar. Det finns två skäl att vara skeptisk mot detta ställningstagande. För det första var det en liten arbetstidsförkortning de tillfrågade ställdes inför. För det andra är det svårt att tänka sig i vilken ekonomisk situation man hamnar i vid en arbetstidsförkortning och vilken ersättning som kommer att erbjudas vid extraarbete. Det är troligt att det uppstår brist på arbetskraft inom delar av arbetsmarknaden vid en arbetstidsförkortning. Det finns anledning anta att den bristen blir som störst där heltidsarbete dominerar och inom yrken med lång utbildning. Yrken med dessa egenskaper är läkare, forskare, personal inom datayrken, ingenjörer och vissa yrkesarbetare etc. Till stor del har de här grupperna en relativt hög genomsnittlig timlön. I vissa

fall råder redan i utgångsläget brist på arbetskraft inom yrkesområdena. En ar-

betstidsförkortning kan då leda till allvarliga flaskhalsar inom de sektorer av arbetsmarknaden där de är verksamma. För andra individer och yrkesgrupper kommer efterfrågan däremot inte att öka vid arbetstidsförkortningen. Antag att en arbetstidsreform av omfattning V 35 inte blir effektiv för omkring tio procent av de heltidsanställda. De ägnar sig i stället övertid och extraknäck i motsvarande omfattning. Den här gruppen kan antas ha relativt hög lön, låt oss anta 50 procent högre timlön än genomsnittet. För de utförda extra timmarna erbjuds de minst dubbelt så hög lön, dvs. 300 procent av genomsnittlig timlön. Den här arbetsinsatsen skulle motsvara fem timmar i veckan för en kvarts miljon arbetstagare vilket betyder 60 miljoner årsarbetstimmar eller knappt en procent av det totala arbetsutbudet. Bruttolönen för de timmarna skulle motsvara tre procent av den totala lönesumman jämfört med 1,3 procent i en situation utan arbetstidsförkortning. De här arbetstagarnas andel av den totala lönesumman skulle öka från till 13,5 procent. Före arbetstidsförkortningen antogs gruppen ha 50 procent högre inkomst än vanliga heltidsarbetande. Efteråt kan skillnaden bli över 90 procent. Ur välfárdssynpunkt skulle deras extra insatser säkert vara mycket värdefulla i en situation då arbetstiden förkortas men ur fördelningspolitisk synvinkel innebär detta antagande ökade spänningar mellan olika löntagargrupper och Ökade klyftor i samhället. En kvarts miljon arbetstagare skulle inte mer fritid men deras konsumtionsfömiåga skulle öka väsentligt. Det finns en risk för att övertidsarbetet skulle öka på bekostnad av de deltidsanställdas arbetsinsatser. En kraftig sänkning av marginalskatten i kombination med en arbetstidsförkortning skulle förstärka den nu beskrivna tendensen. Nettolönen för övertidsarbetet skulle bli högre än för ett ökat arbetsutbud bland deltidsanställda.

l68 sou 1989:53

11.9 Utbildning och kunskapsintensiva verksamheter

En arbetstidsförkortning kommer även att betydelse för möjligheterna att försörja olika verksamheter med kvalificerad och utbildad personal. När arbetstiden förkortas innebär det att den utbildning som arbetskraften genomgått inte går att använda i lika stor utsträckning som före arbetstidsförkortningen. Det kommer bl.a. att ställa krav på en större omfattning av många utbildningslinjer för att kompensera bortfallet av arbetskraft I ett samhälle strävar efter produktion med en hög kompetensnivå och där den interna som en tionella konkurrensen är avgörande kommer arbetstiden att vara av väsentlig betydelse för möjligheten att upprätthålla kompetensen. Ett antal effekter för utbildning och kompetens kan förväntas inträffa om arbetstiden förkortas. Den första effekten är att det uppstår ett tryck att förändra arbetsorganisatio- Det förändringstrycket kan i olika riktningar. Sprids kompetensen till nen. fler kan det innebära att fler får tillgång till viktig kunskap. Det förutsätter att personalutbildningen ökar i omfattning, en utbildning som blir dyrare korta arbetstiden är. Det kan också betyda att de som redan i dag har hög kompere tens och god tillgång till information behåller denna tillgång och fortsätter i samma arbetstakt som tidigare. Den andra effekten är att små, exklusiva grupper arbetsmarknaden med specialistkompetens inte kan vidmakthålla sin kompetens om arbetstiden är för kort. Det gäller kirurger måste utföra ett visst antal operationer för att hålla som sin yrkeskompetens uppe. Det gäller forskare som också måste arbeta i en viss omfattning för att resultaten skall stå sig i internationell jämförelse. Den tredje effekten är att det kommer att ställas stora krav utbildning av vissa nyckelgrupper for att kompensera utebliven arbetstid vid en arbetstidsförkortning. Vi har valt att exemplifiera detta med utbildningen av läkare. Om arbetstiden för läkare minskar med 12,5 procent, vilket motsvarar 35-timmarsveckan, måste läkartid motsvarande omfattning tillkomma. Om förkortav ningen blir effektiv behövs det ca 2 900 fler läkare för att upprätthålla samma läkartid som före arbetstidsförkortningen. Varje år utbildas ca 775 läkare. Läkarutbildningen tar ca sju år. Om läkarutbildningen fyrdubblades i år skulle arbetstidsförkortningen vara kompenserad om sju år. Om vi tänker oss en förr delning av utbildningsbehovet under tio års tid behövs en 35-procentig ökning av läkarutbildningen och det skulle ta 17år innan den tillgängliga läkartiden var lika stor som före arbetstidsförkortningen. Det resonemang som förts beträffande läkare gäller för många andra yrkesinom den offentliga sektorn och näringslivet. Läkarnas situation är grupper emellertid speciell i det avseendet att deras arbetstid är reglerad vilket inte gäller för många andra yrkesgrupper med motsvarande lön och ansvar. För det fjärde skulle även grundskolan och gymnasieskolan ställas inför stora anpassningar vid en arbetstidsförkortning. Inom det reguljära utbildningsväsendet kommer antalet pensioneringar att öka kraftigt under l990-talet. Inom grundskolan fördubblas pensioneringarna till 1993. Även inom gymnasieskolan ökar pensioneringarna. Pensionsavgångarna väntas också på lång sikt vara stora eftersom 40 procent av lärarkåren är mellan 40 och 49 år. Samtidigt är gymnasieskolan under utbyggnad och antalet barn och ungdomar ökande enligt befolkningsprognosen. Redan med nuvarande arbetstider kommer skolan att ställas inför betydande rekryteringsproblem. En arbetstidsförkortning kom-

sou 1989:53 169

mer att förstärka de problemen. Om lärarna får motsvarande arbetstidsförkortning som andra arbetstagare måste det dessutom antingen bli fler lärare per klass eller färre lärarledda lektioner. I det första fallet kommer skolan att tvingas rekrytera ett stort antal nya lärare. I det andra fallet kommer kvaliteten på undervisningen att bli sämre. En beräkning som SAV gjort för det reguljära skolsystemet, dvs. grund- och gymnasieskolan, visar att 15 000 fler lärare skulle behöva anställas vid V 35 än om inga arbetstidsreformer genomförs. Den femte effekten gäller personalutbildningen. Från flera fackliga organisationer har krävts att personalutbildningen skall byggas ut. Varje individ skall garanteras minst två veckors utbildning eller kompetensutveckling. Därutöver har diskuterats att alla skall ha möjlighet att grundskolekompetens i åtminstone fyra ämnen. De här kraven har sin utgångspunkt i att kompetensen måste en jämnare fördelning. En annan utgångspunkt är att kompetensutvecklingen främst skall användas för att stärka konkurrenskraften och därmed ha en mer individuell inriktning. När det s.k. utvecklingsprogrammet inom arbetsmiljöfondens ram avslutades uttalade sig alla parter på arbetsmarknaden för att framtidens arbetsliv kommer att kräva allt bredare kompetens, både en hos den enskilde och gruppen samt att en ökad orientering mot kunskapsintensiv produktion sannolikt ställer större krav på varje anställds kompetens. 2 Kraven på återkommande utbildning och kompetensutveckling kommer att bli större. Resurser måste avsättas för utbildning och konkurrerar därför i det korta perspektivet med andra resurskrävande förändringar, t.ex. arbetstidsförkortningar. På längre sikt kan den bättre utbildade arbetskraften åstadkomma ett större förädlingsvärde och öka produktionen och bättre möjligheter till ge arbetstidsförkortningar. Vi har tidigare beskrivit den generationsklyfta som finns beträffande utbildningsnivån hos den svenska arbetskraften. Det är angeläget att utjämna de skillnader som finns, inte minst för att förhindra utslagning arbetstagare av som uppnått 50-55-års-åldem och som fortfarande har 10-15 år kvar i yrkeslivet. En bred kompetenshöjning är kanske det effektivaste medlet för detta. Arbets-

tidsförkormingar kan av ekonomiska skäl motverka en sådan vidareutbildning.

Det finns en betydande risk för att personalutbildningen uteblir.

I det kunskapsintensiva samhället blir förutsättningarna för arbetstidsförkortningar annorlunda än i det industrisamhälle som såg de stora generella arbetstidsreforrnerna genomföras. Där hjärnans förmåga än maskinemas snarare kapacitet styr produktion och utveckling blir tiden allt värdefullare kompoen nent. Processema i hjärnan kan inte påskyndas på sätt maskinersamma som nas tempo.

Regionala konsekvenser av arbetstidsförkortningar

Ekonomin genomgår ständigt olika stmkturförändringar. Genom att produktivitetsutvecklingen är snabbare inom varuproduktionen sker successiv överen gång av arbetskraft från varuproduktion till tjänsteproduktion. Den underliggande tendensen i ekonomin bl.a. till följd av dessa strukturförändringar är en koncentration till tätorter. Det pågår således kontinuerlig urbaniseringsproen cess i ekonomin. På grundval av studien Regionala konsekvenser arbetstidsförkortning av en

Figur 11.3 Arbetstidsfiirkortningens urbaniseringseffekter mätt som sysselsättning procentuell förändring i förhållande till referensalternativet.

10Procent

-0.2

-U.4

-O.6

-U.8

STURSTOCKHULM MELLHNSTORH ST SVR KOMMUNER öVR STORSTÄDER GLESBYGD

Kommung rupper

Eriksson och Lennart Sundberg redogörs här för de regionala efav Anna-Lena genomförandet V 35. 3 fekterna av av De beräkningar görs beträffande urbaniseringsprocessen under en tiosom sysselsättningen i Storstockholm ökar med omkring sex årsperiod betyder att och i glesbygden minskar sysselsättningen med motsvarande tal. procent omflyttningar detta innebär kommer att ställa stora krav på regional- De som politiken. Inte minst det faktum att de flesta hushåll innehåller två förvärvsarbetande innebär stora matchningsproblem vid regionala omflyttningar. Den demografiska strukturen är helt olikartad i glesbygd och tätort är en annan som faktor måste beaktas vid bedömningen av möjligheterna till regional omsom fördelning. Den underliggande tendensen till ökad koncentration av befolkning och arbetskraft kommer att förstärkas vid arbetstidsförkortning. Visserligen kan en verka den koncentration sker till följd arbetstidsförkortnindet som om som av inte är särskilt omfattande. Som förstärkning en pågående utveckling gen av kan den emellertid allvarlig och leda till betydande flaskhalsar och svårigvara klara den omstrukturering måste ske i samhället. Vid en arbetsheter att som tidsförkortning till V 35 sker ökning sysselsättningen i Storstockholm 0,2 en av procent och mellanstora städer 0,3 procent, medan sysselsättningen i glesbygden minskar med 0,7 procent i förhållande till inga arbetstidsreformer om genomförs. Även i övriga kommuner minskar sysselsättningen i förhållande till det alternativ då inga reformer genomförs. Det är alltså tämligen små nettoeffekter i det regionala mönstret av en arbetstidsförkortning. Det måste ändå konstateras att de helt klart går i riktning mot ökad urbanisering med ökad sysselsättning i t.ex. Stockholm som följd. Den en

stora förändringen i sysselsättningsmönstret ligger emellertid i den förskjutning mellan olika produktionssektorer som förutsätts ske i ekonomin. Eftersom arbetstidsreformer förstärker denna tendens kommer bruttoströmmama mellan olika regioner, yrken och produktionssektorer att bli betydande. Alla dessa förändringar ställer arbetsmarknaden inför sökprocesser olika omfattav ning. Det går inte att åstadkomma stora förändringar arbetskraften på kort av sikt. Yrke och erfarenhet, utbildning och kompetens sätter gränser för individens möjlighet att växla arbete. Om den regionala utvecklingen dessutom ställer krav på byte av bostadsort för att erhålla ett arbete kan det uppstå betydande trögheter och svårigheter att utnyttja arbetskraften effektivt. Arbetsmarknadens segmentering påverkar möjligheterna på som att tag rätt person, med rätt utbildning och erfarenhet på rätt plats gör det svårare att åstadkomma förändringen. De regionalpolitiskt kommer utsatta orterna att tilltagande problem vid en arbetstidsförkortning.

Sammanfattning

De närmaste 20 åren kommer försörj inte att öka. Om inga arbetstidsreforrner genomförs innebär befolkningsutvecklingen fler arbetstimmar att per invånare kommer att utföras. Utbudet arbetskraft ökar. Situationen förav sämras en bit in på nästa sekel. I allt väsentligt kommer emellertid befolkningens försörjning att kunna klaras under de förutsättningar föreligger. Besom folkningen kommer att öka och arbetskraften likaså. På lång sikt ökar antalet pensionärer och arbetskraften minskar. Den stora ökningen pensionärer i av förhållande till yrkesaktiva har emellertid redan inträffat när det gäller Sverige. Andra bekymmersamma effekter arbetsmarknaden kan emellertid uppstå vid en arbetstidsförkortning. Flaskhalsar och svårigheter för utbildningssystemet är ett par av dessa effekter. Det går inte att bortse från att arbetsmarknadens

funktionssätt kommer att påverkas negativt vid arbetstidsförkortning.

en Arbetslivet står dessutom inför rad förändringar. Det kommer ställas en att krav på strukturförändringar, nya arbetsuppgifter och organisatorisk förnyelse. Strukturförändringama innebär att den regionala obalansen förstärks. Hela omställningsprocessen innebär krav på förändringar arbetsmarknadens av funktionssätt. Arbetstidsförkortningar kommer att ställa ytterligare krav i den riktningen. Den demografiska situationen arbetsmarknaden, med stigande genom-

snittlig ålder hos arbetskraften, innebär också ökad konkurrens

om yngre arbetskraft. Det är inte osannolikt att det uppstår brist på ungdomar och den att bristen förstärks vid en arbetstidsförkortning.

1 Erikssonoch Hultin 1989. 2 Arbetsmiljöfonden1987a. 3 Erikssonoch Sundberg1989.

sou 1989:53 173

12 Ekonomiska konsekvenser av

arbetstidsreformer

Inledning

Vi har tidigare visat hur tillväxten varierat och hur den använts för sociala refor-

mer, ökad privat konsumtion och kortare arbetstid i ett historiskt perspektiv.

Vår uppgift är nu att öppna perspektivet för framtiden och undersöka vilka eko-

nomiska konsekvenser olika arbetstidsrefonner kan lä. Vi inleder med överen gripande diskussion och går igenom resultat från tidigare undersökningar samt

gör bedömningar troliga effekter framtida arbetstidsförkortningar. av av Därefter beskrivs de prognoser som finns beträffande den ekonomiska utvecklingen

samt vilka effekter olika arbetstidsrefonner skulle ha på denna utveckling.

12.2 Effekter

på produktion och produktivitet

Arbetstidens effekter för produktivitet och produktion tillhör de mest omdebat-

terade vad gäller arbetstidens ekonomiska konsekvenser. Det har gjorts många

undersökningar beträffande konsekvenser för total produktionsnivå och produktion per arbetstimme vid varierande arbetstider. I det här avsnittet analyseras orsakerna till att produktiviteten påverkas arbetstidsrefonner, vilka konav sekvenser resonemanget fir samt de resultat olika forskare kommit fram till. Avsnittet avslutas med de bedömningar vi gjort inför framtida arbetstidsför-

kortningar.

Orsaker till produktivitetseflekter

Det finns flera orsaker till att arbetstidsreformer kan ha positiva effekter på produktiviteten. 1 Tröttheten kan förväntas minska om arbetstiden förkortas. Det

gör att den genomsnittliga produktionen per arbetstirnme kan öka. Olycksfall och sjukdomar relaterade till arbetsplatsen kan förväntas minska om arbetsti-

den är kort. Rationaliseringar kan genomföras såväl företagsledning av som anställda för att undvika negativa effekter av kortare arbetstid. Pauserna kan minska och arbetsorganisationen förändras i samband med arbetstidsen reform.

De positiva produktivitetseffektema kan kort- eller långsiktig karakvara av

Att tröttheten minskar vid en arbetstidsförkortning torde bestående

vara en och även långsiktigt positiv produktivitetseffekt. De rationaliseringar som vidtas vid en arbetstidsförkortning kan i många fall ha blivit antas genomförda även om arbetstidsförkortningen inte kommit till stånd. Många förändringar av

arbetsorganisationen skulle förr eller ändå ha vidtagits och arbetsbespasenare investeringar ha gjorts. De anställda kan förväntas höja arbetstakten i rande förkortningen och minska sina efter en tid i stor utsamband med pauser men sträckning återgå till de förhållanden rådde före arbetstidsförkortningen. som produktivitetseffekter kan uppstå i samband med en arbetstidsreform, Många inte enbart på grund av den kortare arbetstiden. men också negativa produktivitetseffekter en arbetstidsförkortning. Det finns av Kapitalutnyttjandet blir lägre arbetstidsförkortningen leder till att drifttiden om En större andel går till administration. Kommunikaminskar. av resurserna information i anspråk större del arbetstiden, kortare den tion och tar en av fler anställda måste ta del informationen. Inlärning samt fortär och som av vidareutbildning större del arbetstiden när den är kort. Förberedelseoch tar av och avslutningsarbeten ökar i förhållande till den totala arbetstiden.

Beträffande produktivitetseffekter arbetstidsförkortning kan följande av en positiva effekterna är störst när arbetstiden i utgångsläget är slutsatser dras: de negativa effekterna dominerar när arbetstiden är kort. Vidare är de lång och de positiva effekterna störst i manuellt arbete och de negativa konsekvenserna vä-

sentligare i produktion bygger hög kompetensnivå. som en arbetstiden är mycket lång kan det tänkas att den totala produktionsnivån När arbetstid. Trötthetseffekterna är sannolikt så stora att produktiökar vid kortare långsiktigt mindre än arbetstiden förkortas. Man orkar arbeta håronen är om produktionen ökar inte bara arbetstimme utan den totala produktidare och per arbetstiden förkortas. onen blir större om minskat till viss nivå medför ytterligare förkortningar att När arbetstiden en minskar även produktionen arbetstimme fortfaden totala produktionen om per produktiviteten förmår alltså inte kompensera bortfalrande ökar. Den ökande arbetstiden är i utgångsläget desto mindre blir också let av arbetstid. Ju kortare produktivitetseffekten arbetstidsförkortningar. Till slut är arbetstiden så kort av ytterligare förkortningar har negativ produktivitetseffekt. att en

Principskiss över produktion timme och vecka vid olika arbetstider. Figur 12.1 per

PtoduK:;on

li

Produktionper vecka

Produktxvxtet

m T 1 Axbctstzd T pc: vccka

sou 1989:53 175

Schematiskt kan resonemanget beskrivas med figur 12.1. 2 Så länge arbetstiden är längre än T dvs. ligger till höger T 1 i diagrammet, medför arbetsom tidsforkortningar en ökning totalproduktionen. När arbetstiden är mellan av T 1 och T 2 ökar visserligen produktiviteten den totala produktionen minsmen kar vid en arbetstidsförkortning. När arbetstiden är kortare än vid T 2 minskar såväl produktion som produktivitet vid arbetstidstörkortning. en Svårigheten är att fastställa vilken arbetstid T 1 respektive som motsvarar T 2 i diagrammet. Det tillhör den empiriska forskningens område. All forskning som genomförts under senare år har visat att produktionen minskar vid en arbetstidsförkortning, dvs. arbetstiden ligger till vänster T 1 i figur om 12.1. Däremot är det mer omtvistat hur produktiviteten påverkas. Där går resultaten isar.

Studier produktivitetsejfekter

av För Sveriges vidkommande har två omfattande empiriska studier av arbetstidsförkortningars effekter på produktiviteten genomförts. 3

Yngve Åberg genomförde på uppdrag delegationen för arbetstidsfrågor

av DELFA en stor studie av bl.a. produktivitetseffekter arbetstidsförkortninav gar. Studien har blivit mycket uppmärksammad i olika sammanhang. Den gäller for näringslivet under perioden 1963 till 1982. Det är framför allt studiens slutsats att kortare arbetstid till stor del har kompenserats ökad produktivitet av som uppmärksammats. För hela näringslivet och över hela perioden sett har en arbetstidsförkortning på procent lett till Ökad produktivitet en motsvarande 0,45 procent, dvs. nästan halva arbetstidsforkortningen har under perioden

kompenserats av ökad produktivitet enligt Åbergs studie.

Arbetstidselasticiteten har beräknats för perioder, 1963-1966, tre 1967-1972 och 1973-1982, för hela näringslivet och for industrin separat. Dessutom har en kortsiktig och långsiktig effekt beräknats. en Elasticitetema är beräknade så att l betyder att arbetstidsförkortningen inte påverkar produktiviteten och O innebär att produktionen inte påverkas, dvs. hela arbetstidsförkortningen uppvägs av ökad produktivitet. Det visar sig att elasticiteten är högre för industrin än for hela näringslivet under alla perioder. Den långsiktiga elasticiteten är genomgående högre än den kortsiktiga. Vid senare tidpunkter är elasticiteten högre vid än tidigare, dvs. kortare arbetstiden är desto högre är elasticiteten. För hela perioden är den kortsiktiga elasticiteten for hela näringslivet 0,55 och den långsiktiga är 0,60. För perioden 1973-1982 är dock den kortsiktiga elasticiteten 0,73 och den långsiktiga 0,79. Resultatet är sarmolikt inte signifikant skilt från dvs. det kan tolkas så att produktiviteten inte påverkas arbetstidsförkortning. av en Resultaten visar att de produktivitetseffekter uppstår vid som en kortare arbetstid minskar över tiden.

De perioder som Åberg studerat kännetecknas

av mycket varierande förändringar av arbetstiden. Under den första perioden förkortades inte veckoarbetstiden alls, under den andra perioden från 45 till 40 timmar medan några gee nerella reformer beträffande veckoarbetstiden inte genomfördes under den tredje perioden. Då ökade emellertid deltidsarbetet kraftigt främst inom tjänstenäringama och de deltidsanställda kan förväntas ha utnyttjats under tider då

176 sou 1989:53

Arbetstidselasticiteter 1963-1982 enligt Yngve Åbergs beräkningar. Figur 12.2

a Industrin bl hela nlrlnqouvat

1.0 l o

—‘—ff.‘ ‘- — I z o,15 I 0 75 , I z I I I I I J 0 5 0.5 I I I I I I o 25 o 25 7

I V I o V ns- 1967- 1973- 1963- 1961- I913- 1966 I911 I902 1966 van nu

—- - kortullzug Ilnutlcltet

— - - llnguktlq olnltlcltet.

efterfrågan är hög. Iden mån det finns produktivitetseffekter av en kortare ar-

betstid borde det ha visat sig även under denna period.

Arbetstidsvariabeln i Åbergs undersökning utgörs den genomsnittliga års-

av

Variabeln skiljer således inte på arbetstidsförändringar har sin arbetstiden. om arbetstidsförkortning, övertidsarbete eller ökad frekvens av delgrund i mer en Produktionsfunktionen är Cobb-Douglas-funktion. Det har ifråtidsarbete. en fångar alla effekter arbetstidsförkortning och det gasatts om modellen upp av en

alltför positiva produktivitetseffekter av en arbetstidsförhar hävdats att den ger

kortning. 4

gäller svenska förhållanden gjordes av Anxo och Big- Den andra studien som tillverkningsindustri mellan 1980 och 1983 med kvartalssten och avser svensk

och Bigsten analyserar arbetstidselasticiteten med tre provis indelning. Anxo

duktionsfunktioner och fyra-fem olika strukturer. Arbetstidselasticiteten va-

funktionerna och modellstrukturema. Resultaten visar i rierar mellan de olika

produktivitetseffekter och i andra fall negativa. Inte i något en del fall positiva signifikant skilt från dvs. resultaten är i samtliga fall förenfall är resultatet ett,

ståndpunkten förändringar i arbetstiden lämnar produktiviteten liga med att

opåverkad. Även har forskare gjort beräkningar arbetstidens effekter på utomlands av 5 studier pekar i olika riktningar. Enligt vissa studier produktiviteten. Dessa

arbetstidsförkortningar betydande. Enligt andra blir produktivitetsvinstema av

negativa effekter. Resultaten är i stor utsträckning beroende av uppstår t.0.m. modeller använder sig kan särskilja effekterna av övervilka man av, om man förändringar arbetstiden samt hur lång arbetstiden är i tidsarbete och andra av

utgångsläget. studier gjorts kan följ ande slutsatser dras: det tycks Mot bakgrund av de som

är så korta att eventuella produktivitetsvinster av som om arbetstidema numera små och det är inte uteslutet att de långsiktiga effekkortare arbetstid är mycket

tema är negativa. Visserligen kan det finnas kortsiktiga vinster uppstår när som arbetstidsreformer genomförs. Det kan bli positiva effekter i vissa branscher och enstaka företag i samband med refonnen. Den kan påskynda organisatoriska förändringar och arbetsbesparande investeringar. Arbetstidsreforrnen blir den utlösande faktorn men på lång sikt är det rimligt att anta att dessa förändringar ändå skulle ha genomförts. I våra beräkningar har vi använt två alternativ. Dels, vilket är beoss av att teckna som huvudalternativ, att produktiviteten inte påverkas arbetstidsav en förkortning. Dessutom har vi, i alternativen med förkortning veckoaren av betstiden, beräknat vilka effekter som uppstår om en arbetstidsförkortning på en procent leder till en produktivitetsökning på 0,25 procent.

12.3 Effekter på

kapitalutnyttjandet

En arbetstidsförkortning får inte bara effekter på arbetsproduktiviteten. Den påverkar dessutom kapitalutnyttjandet. Om företagen inte möter arbetstidsen förkortning med organisatoriska åtgärder, t.ex. Skiftarbete, reduceras kapitalutnyttjandet. En förkortning av arbetstiden från 40 till 30 timmar i veckan leder i ett företag med enbart dagtidsarbete till 25-procentig minskning kapitalen av utnyttjandet. Om företaget väljer att övergå till tvåskift kan drifttiden i stället öka från 40 till 60 timmar i veckan. Arbetstidsreformers ekonomiska konsekvenser är därför i hög grad beroende av hur kapitalutnyttjandet förändras och i vilken utsträckning ökade drifttider kan accepteras av de anställda. Om del kostnaderna för kortare arbetsen av tid kan kompenseras med förlängda drifttider uppstår ett genuint välfärdsval. Är det önskvärt att öka fritiden även det sker till priset obekväma om av mer arbetstider eller är längre arbetstid och dagtidsarbete att föredra Men därutöver måste frågan ställas vilka som drabbas de obekväma arbetstiderna och vilka av som önskar den kortare arbetstiden. Den som önskar kortare arbetstid behöver kanske aldrig arbeta skift medan den som tvingas till obekväma arbetstider hellre önskat behålla sin arbetstid. Som tidigare konstaterats ökar arbetet på obekväma arbetstider inom alla branscher. Det finns en tendens till att allt fler arbetar på lördagar och söndagar, kvällar och andra obekväma arbetstider. De obekväma arbetstiderna är i stor utsträckning koncentrerade till vissa Frågan är vad kommer grupper. som att inträffa med drifttiderna i samband med arbetstidsforkortning. en Det finns olika förklaringar till varför kapitalutrustningen inte utnyttjas dygnet runt. En är att arbetskraftskostnadema stiger brant under obekväm arbetstid. Principiellt kan kostnadsstrukturen för produktion med olika drifttider beskrivas enligt figur 12.3. 6 Sannolikt finns det många verksamheter som skulle kunna utvidga drifttiden, med sjunkande produktionskostnad enhet. En per av orsakerna till att företagen inte utnyttjar fallande produktionskostnader genom ökade drifttider är sannolikt löntagarnas motstånd mot obekväma arbetstider. En kartläggning av kapitalutnyttjandet inom industrin visar ekonomiska att överväganden i stor utsträckning styr valet drifttider. I huvudsak är det kapiav talintensiteten, dvs. hur stor andel de totala kostnaderna utgörs kapiav som av tal, som är avgörande för valet drifttid medan skifttilläggets storlek inte har av lika stor betydelse. Vidare torde de institutionella hindren, lagar och avtal som

178 sou 1989:53

Figur 12.3 Drifttid och totalkostnad.

KostnadDer producerad enhet i

Total kostnad

Arbetskrattskostnad

Kapitalkostnad

0 25 50 75 100 Drift tid i procent av årets timmar

begränsar arbetstidema, motverka ökade drifttider. Studien visar också att i jämförbara branscher har Sverige ett lägre kapitalutnyttjande än i andra länder.7 En teoretisk studie arbetstidens inverkan drifttidema pekar på att det av inte finns någon anledning att vänta sig att ökningar av drifttiden automatiskt skall komma till stånd vid arbetstidsförkortningar. I den män som drifttidema förlängs torde det, enligt studien, vara fråga om att ersätta arbetskraft med mer kapital. Några stora positiva produktionseffekter kan man alltså inte förvänta sig. 8 När den norska arbetstidsförkortningen genomfördes 1987 minskade också drifttidema i norskt näringsliv. 9

Genomsnittliga drzfztider

De beräkningar som Dominique Anxo gjort visar att drifttidema varierar mellan olika sektorer. Den genomsnittliga drifttiden i exportindustrin har beräknats till knappt 69 timmar i veckan. Drifttiden i den importkonkurrerande sektorn och den privat skyddade sektorn är omkring 53 timmar medan den i offentliga sektorn uppgår till drygt 55 timmar. Anxo har även beräknat vilka elasticiteter som finns beträffande drifttiden i olika sektorer. Elasticitetetema gäller under förutsättning att några åtgärder från företagens och förvaltningamas sida inte vidtas för att begränsa effekterna arbetstidsförkortning. Innebörden av dessa elasticiteteter är att en arbetsav en tidsförkortning på en timme leder till en minskad drifttid på knappt 40 minuter i exportkonkurrerande industrier. I de importkonkurrerande näringsgrenama minskar drifttidema med 52 minuter, i privat skyddad sektor med 47 minuter och i den offentliga sektorn med 45 minuter.

sou 1989:53 179

Det kan tänkas att en viss övergång till andra arbetstidsmönster kan ske i samband med en arbetstidsförkortning. Beräkningar har därför gjorts vilka efav fekter man får om endast 60 procent de anställda arbetar dagtid i samtliga av sektorer. Redan här bör betonas att en sådan övergång är mycket kraftig. Idag varierar andelen dagtidsarbete mellan drygt 60 och 80 procent i de olika sektorerna.

Figur 12A Procentuell förändring av drifttiden vid en arbetstidsfirkortning vid övergång till utvidgat driftsmönster i olika grad 0, 50, 75 och 100procent.

]5Procent v 35

%10U Droc. 75 procent E50 procent -10 X0 procent E-sekt. M-sekt. S-sekt O-sekt Produktionssektorer

,âProcent v 30

ch

W100 proc. 75 procent E50 Procent .20 10 Procent E-sekt. M-sekt. S-sekt U-sekt

180 sou 1989:53

En övergång till den nya driftstrukturen innebär t.ex. att antalet tvåskiftsarbetare ökar med mellan 15 och 25 procentenheter och den genomsnittliga drifttiden inom t.ex. den privata skyddade sektorn ökar med tio timmar i veckan. Antalet skiftarbetare skulle fördubblas. Antalet skiftarbetare har under de senaste 20 åren varit relativt konstant. Det ökade oregelbundna arbetet har i stället skett genom schemalagt arbete etc. Ett förändrat driftsmönster i framtiden kan givetvis innebära andra lösningar än skiftarbete. Det kan ifrågasättas om en sådan arbetstidsförläggning skulle accepteras och om det rent organisatoriskt vore möjligt att genomföra en så stor förändring. Om V 35 genomförs kan drifttidema öka i såväl den importkonkurrerande industrin, privat skyddad sektor som offentlig sektor även om övergången till utvidgade driftsmönster är partiell. I den exportkonkurrerande sektorn innebär arbetstidsförkortningen minskade drifttider även vid fullt genomförande av det utvidgade driftsmönstret. Vid genomförande av V 30 minskar drifttidema i alla sektorer, även vid en kraftig utvidgning av driftsmönstret. Endast i den privat skyddade sektorn och den offentliga sektorn kan ett fullt genomslag för det nya driftsmönstret kompensera den kraftiga arbetstidsförkortningen. Den modell som använts för beräkningarna innebär att det är i tjänstenäringarna som det utvidgade driftsmönstret har störst betydelse. Däremot kan man fråga sig om det är just inom de verksamheterna som behovet av utvidgade driftsmönster är störst i samband med en arbetstidslörkortning. Det är snarare i den konkurrensutsatta industrin som behovet av ökade drifttider finns. Det finns således flera skäl att vara skeptisk mot att en arbetstidsförkortning verkligen leder till ökade drifttider. Ide projekt som vi initierat vad gäller arbetstidslörkortningars effekter på lokal nivå ñnns många bestämda uttalanden att en förkortning av arbetstiden leder till skiftarbete. 1° Det gäller i första hand inom verkstadsindustrin, mer dvs. exportkonkurrerande verksamhet. En snabb arbetstidsförkortning skulle sannolikt också mötas med försök att övergå till utvidgade driftsmönster i företag som producerar under hård internationell konkurrens där prisnivån är given. Frågan är i vilken utsträckning sådana organisatoriska förändringar förr eller senare ändå skulle genomföras. I samband med en arbetstidsförkortning blir problemen akuta och nödvändiga att åtgärda men lång sikt skulle kanske stigande kapitalintensitet ändå ha medfört motsvarande utveckling av drifttiderna. Vi är därför skeptiska beträffande möjligheterna att stor i skala över till ett nytt driftsmönster och vilket samband sådana övergångar på lång sikt har med själva arbetstidsförkortningen. Under senare år har drifttidema ökat trots att någon generell arbetstidsförkortning inte genomförts. En beräkning av drifttidema under lång tid i svensk industri visar att de förmodligen främst sammanhänger med konj unkturvariationema. Det utvidgade driftsmönstret kan därför mycket väl bli en följd av allt hårdare internationell konkurrens och högre kapitalintensitet. I de beräkningsresultat som presenteras är utgångspunkten dels att driftsmönstret inte alls påverkas av arbetstidsförkortningen, vilket alltså innebär att drifttiden minskar motsvarande de elasticiteter som tidigare beskrivits. Vi har också beräknat effekterna om det sker en övergång motsvarande 50 respektive

sou 1989:53 181

100 procent till det utvidgade driftsmönstret vid förkortning veckoarbetsen av tiden. Ovriga arbetstidsforkortningar har inte antagits påverka drifttiden.

Arbetstidsförkortningar och lönekompensation

En av de mer omdiskuterade frågorna, inte minst inom fackföreningsrörelsen, är huruvida en arbetstidsförkortning är förenlig med lönekompensation eller ej. Med lönekompensation i samband med en arbetstidsförkortning brukar menas att veckolönen eller månadslönen förblir oförändrad även sedan arbetstiden förkortats. Allmänt kan sägas att strävandena att förkorta arbetstiden alltid varit förbundna med viljan att upprätthålla reallönen, dvs. att arbetstidsförkortningen sker med lönekompensation. I Sverige har heller aldrig några arbetstidsförkortningar genomförts utan att det varit möjligt att förena förkortningen med lönekompensation. Timlönen måste för att upprätthålla veckolönen öka med 2,56 procent vid en förkortning från 40 till 39 timmar. Varje timmes arbetstidsförkortning blir dyrare kortare arbetstiden är.

Tabell 12.1 Lönekompensation som krävs för oförändrad veckolön.

Arbetstidsförkortning Lönekompensation

Från 40 till 37,5 timmar 6,7 procent Från 37,5 till 35 timmar 7,1 procent Från 35 till 32,5 timmar 7,7 procent Från 32,5 till 30 timmar 8,3 procent Från 40 till 30 timmar 33,3 procent

Även timlönen ökar så den nominella veckolönen är oförändrad kan om att köpkraften urholkas genom högre prisökningar. Den reala timlönen är i allt väsentligt en fråga om vilken produktivitet som kan uppnås. Om medlemmarna i en fackförening önskar en arbetstidsförkortning endast under förutsättmen ning att lönen kan bibehållas måste alltså arbetstidsförkortningen det lötas ur neutrymme som produktivitetsökningen skapar. Detta alternativ, som vid god tillväxt är förenligt med både bibehållen och höjd standard, har vi betecknat som arbetstidsförkortning utan lönekompensation. Förkortning med lönekompensation betecknar en situation då lönerna drivs i takt inte upp en som har sin motsvarighet i produktionen. Två räkneexempel kan belysa detta. Arbetstiden har under en femârsperiod förkortats från 40 till 37,5 timmar. Produktiviteten har under perioden ökat med 6,7 procent. Om ingen lönekompensa-

tion har genomdrivits är veckolönen densamma i periodens slut i dess

som början. Full lönekompensation innebär att veckolönen ökat med 6,7 procent. Alternativet utan lönekompensation betecknar alltså situation där timlöen

ökar i takt som marknaden klarar.

nen en

182 sou 19:49:53

Om lönenivån ökar mer än produktionsförmågan leder det till inflation. Priserna stiger och lönernas köpkraft urholkas. Företag som på grund av den höga kostnadsnivån inte förmår konkurrera med andra företag slås ut från marknaden, varför en alltför hög kostnadsnivå leder till arbetslöshet. I situationer då den allmänna kostnadsnivån blivit för hög har regeringarna under senare tid devalverat för att industrin skall bli konkurrenskraftig. Också det leder till inflation och att lönerna urholkas. Till viss del finns det alltså ekonomisk-politiska medel mot en alltför snabb kostnadsökning som hotar att slå ut i hög arbetslöshet. En allmän arbetstidsförkortning som åtföljs av en lönekompensation som det inte finns täckning for i produktionen får i denna mening en liknande effekt som alltför höga löneökningar. Däremot får förkortningen av arbetstiden också en vidare innebörd. Det blir i vissa fall omöjligt att föra en expansiv ekonomisk politik ut ur uppkomna problem. Den ekonomiska politiken sedan 1982 har i stor utsträckning byggt på att med ökade arbetsinsatser arbeta sig ut ur den ekonomiska krisen som tog sig uttryck i växande underskott i statsñnanser och bytesbalans. Denna politik hade när konjunkturuppgången kom 1983 inte varit möjlig om krisen lett till genomförandet av en förkortning av arbetstiden. Som vårt huvudalternativ har vi valt att beteckna en situation då arbetstidsförkortningen sker utan lönekompensation. Det betyder alltså att lönen stiger i takt med att produktiviteten ökar. Det innebär att inkomsten kan vara betydligt högre om 10-20 år än för närvarande även om en kraftig arbetstidsförkortning har skett. Men inkomsten blir lägre än om arbetstiden bibehålls. Att vi valt att beteckna en situation med arbetstidsförkortningar utan lönekompensation som huvudalternativ innebär heller inte att vi underskattar risken för att det kan uppkomma kostnadsproblem som har sin grund i en alltför snabb lönestegring. Sådana har ofta uppstått i samband med arbetstidsförkortningar. Det omfattande arbetstidspolitiska programmet i Frankrike i början av 1980-talet och förkortningen av veckoarbetstiden i Norge 1987kan anföras som exempel. Vi har emellertid valt att betrakta detta som stabiliseringspolitiska problem och att man trots allt på lång sikt förmår anpassa lönebildningen till vad som är förenligt med full sysselsättning. Vi vill emellertid ändå fästa uppmärksamheten på att det i samband med en arbetstidsförkortning är utomordentligt viktigt att kostnadsnivån anpassas till de förutsättningar som finns för produktionen för att det inte skall uppstå underskott i bytesbalansen, behov av åtstramning i ekonomin och arbetslöshet. För att illustrera vad som sker då arbetstidsförkortningen kombineras med lönekompensation har vi i några fall beräknat effekterna av en 25-procentig lönekompensation. En sådan åtgärd påverkar kostnadsnivån och innebär att arbetslösheten stiger. Det blir helt enkelt för dyrt att anställa personal och även med en så blygsam lönekompensation blir arbetslösheten snabbt hög. Ibland hävdas att just de deltidsanställda kommer att högre lön vid en arbetstidsförkortning eftersom de då kan heltidslön. Det är en felaktig syn. De deltidsanställdas reallön kan på samma sätt som de heltidsanställdas reallön endast Öka genom att produktiviteten stiger. Den reallöneökningen kommer de deltidsanställda till del oavsett om de heltidsanställda minskar sin arbetstid eller ej.

sou 1989:53 183

Det kan tänkas att det skapas utrymme för de deltidsanställda att arbeta mer i samband med en arbetstidsförkortning genom att hushållets totala arbetstid inte ökar om den heltidsanställde minskar sin arbetstid. Dessutom kan man hävda att de deltidsanställdas relativa lönenivå förbättras. En som arbetar 30 timmar i veckan har i dagens läge endast 75 procent av den heltidsanställdes bruttolön, i en situation där arbetstiden förkortats till 30 timmar är det heltidslön. men Men det är viktigt att komma ihåg att det endast är den relativa situationen som förbättras för den deltidsanställde. I absoluta tal kan den deltidsanställde uppnå samma lönenivå oavsett vilken arbetstid de heltidsanställda har. Som senare kommer att visas kan en arbetstidsförkortning dessutom leda till höjning den genomsnittliga skattesatsen. Det gör att den deltidsanställde en av kan en lägre nettolön om en arbetstidsförkortning genomförs.

12.5 Arbetstidsförkortningar och den offentliga sektorn

12.5.1 Den offentliga verksamheten

En de väsentliga frågeställningarna vid en arbetstidsförkortning är hur av mer den offentliga sektorn skall behandlas. Hur kommer behovet av den offentliga sektorns verksamhet primärt att påverkas av en arbetstidsförkortning Det finns delar den offentliga sektorn där behovet ökar vid en arbetstidsav förkortning. Det gäller t.ex. utbildningsinsatser som behövs för att kompensera bortfallet av arbetstid. Det är också troligt att behovet av insatser för annan utbildning, kultur och rekreation ökar när fritiden blir längre. Några verksamheter inom den offentliga sektorn kan tänkas minska i omfattning. Det är, som framgår utförligare av nästa kapitel, troligt att behovet av barnomsorg kan minska även om det också kan bli ett Ökat behov på obekväma arbetstider. De flesta verksamhetsområden inom den offentliga sektorn kommer vad gäller behovet av arbetstimmar inte att påverkas av en arbetstidsförkortning. Försvar och forvaltningsmyndigheter är sannolikt sådana områden. Ibland har det hävdats att behovet av sjukvård minskar i samband med en arbetstidstörkortning genom att man skulle bli friskare om arbetstiden var kortare. Som vi tidigare redogjort för tror vi inte att sjukfrånvaro och annan frånvaro kommer att påverkas kortare arbetstid. Även de förvärvsarbetande av en om blev friskare skulle det påverka behovet av sjukvård marginellt. Sjukvårdens omfattning styrs till stor del av resurstilldelningen och den medicinska teknikens utveckling. En mycket stor del av vårdresursema är knutna till vården av de riktigt gamla och vårdbehovet för dem som står utanför arbetskraften påverkas inte av en arbetstidsförkortning. En möjlighet att göra arbetstidsförkortningar inom vårdomrâdet mindre kostsamma har ansetts vara att minska överlappningstidema, dvs. den tid två skift är i verksamhet samtidigt. Enligt de arbetstidsscheman som för närvarande vanligen gäller arbetar de som har morgonpass och de som har kvällspass parallellt mellan kl. 13.00och kl. 16.00. En arbetstidsförkortning som kombinemed minskad överlappning mellan de båda skiften reducerar behovet av ras en antalet arbetstimmar i sjukvården. Med minsta möjliga överlappningstid skulle

184 sou 1989:53

kostnaden för 35-timmarsveckan minska med hälften och för SO-timmarsveckan med tredjedel. 12 en Åtminstone ett invändningar har riktats mot detta För det par resonemang. första är den ändrade schemaläggningen inte avhängig en arbetstidsförkort-

ning. Överlappningstidema minskas redan bl.a. i samband med att tjänstgö-

nu ring var tredje helg och andra rationaliseringar genomförs. Det har dessutom uttryckts tveksamhet om det verkligen går att komma ner i de korta överlappningstider som förutsätts i den ovan närrmda utredningen. Den gemensamma tiden behövs för information, lör det mest personalintensiva arbetet och för att utveckla kompetensen hos personalen. Mot bakgrund av ovanstående är det inte rimligt att anta att behovet av arbetstimmar inom sjukvården påverkas närrmvärt av en arbetstidsförkortning. Sammantaget finns inget underlag för att tro att behovet av offentlig konsumtion påverkas av arbetstidens längd. Vi har därför uppfattat efterfrågan på offentlig verksamhet som given oavsett normalarbetstid. Hur stor den offentliga konsumtionen skall vara bestäms av politiska beslut, såväl den totala omfattningen som verksamhetens inriktning på olika delar.

12.5.2 Transfereringama

Förutom den offentliga verksamheten påverkas också de offentligt finansierade transfereringssystemen av tillväxten. För närvarande motsvarar transfereringarna brutto omkring en tredjedel av BNP. 90 procent av transfereringarna kan sammanfattas under fem rubriker: pensioner, sjukersättning, barnbidrag och föräldraförsäkring, arbetslöshetsersättning samt bostadskonsumtion. Om man bortser från regelsystemet kan man säga att transfereringarna i stort sett följer den ekonomiska utvecklingen. När lönerna stiger ökar också sjukersättningen. Höjningen av bambidragen följer mycket väl den ekonomiska tillväxten medan insatserna mot arbetslöshet är beroende av konjunkturema. Möjligheterna att finansiera bostäder och ge selektiva bostadsbidrag beror till stor del på den ekonomiska utvecklingen. Även pensionerna har ett samband med tillväxten. Utgifterna för pensionssystemen har dock en lång eftersläpning. De som i dag är pensionärer tjänade in sina pensionsrättigheter under lång tid. Det svenska pensionssystemet bygger på att de som i dag är yrkesverksamma med sin produktion finansierar pensionen för dagens pensionärer. Riksförsäkringsverket har i sin genomgång visat att de samlade pensionsutgifterna som andel av BNP förblir på nuvarande nivå under överskådlig tid under förutsättning att nuvarande regler gäller och tillväxten i ekonomin håller sig kring två procent om året. Man kan mycket schematiskt säga att det finns två problem i pensionssystemet. Det ena är att med två procents tillväxt eller däröver kommer växande andel löntagarna att ha maximal ATP. År 2010 en av kommer i så fall närmare hälften av männen och var femte kvinna att ha en inkomst som överstiger taket för ATP. Med raska steg närmar sig då ATP ett rent folkpensionssystem där den allmänna pensionen endast innebär ett grundskydd. Det andra problemet är att med en lägre tillväxttakt kommer en växande andel av den samlade produktionen att till pensionärerna. En snabb tillväxt leder alltså till att pensionerna relativt sett blir mindre värda för en växande

sou 1989:53 185

grupp löntagare. En långsam tillväxt betyder att pensionerna tar i anspråk en växande del av produktionsresultatet. I båda fallen kan säga att det uppstår man balansproblem i förhållandet mellan löntagare och pensionärer. Sedan RFV presenterade sin beräkning har befolkningsprognosen förändrats vilket påverkar bedömningarna på två sätt. Medellivslängden antas öka vilket betyder att det år 2010 förväntas finnas 50 000 fler pensionärer än i RFV:s prognos. För det andra betyder antagandet om ökad invandring att det blir fler personer i arbetsför ålder och att antalet arbetade timmar i referensaltemativet ökar med 0,3 procent om året jämfört med antagandet att det skulle bli oförändrat i RFV:s prognos. Pensionsutbetalningarna kommer i det medelsiktiga perspektivet beatt vara roende av hur mycket arbete som utförs och produktiviteten under den arbetstiden. De som i dag går i pension har tjänat in sina pensionspoäng med de arbetstider som gällde under deras förvärvsaktiva tid och den produktionskapacitet som då fanns. De pensioner som betalas ut måste finansieras via dagens arbetstider och produktionsapparat. Det gör att pensionsutbetalningar, arbetstider och produktivitet är mycket beroende varandra. av

Arbetstidsförkortningar och sysselsättning

Iden kontinentala debatten har de förväntade positiva sysselsättningseffektema dominerat som argument för arbetstidsförkortningar. Bakgrunden är den höga arbetslösheten i dessa länder. Man har, främst från de fackliga organisationerna, hävdat att om inte arbete alla är möjligt att uppnå med nuvarande arbetstider måste man dela på jobben. I Sverige har denna tanke inte fått fotfäste även om det för några år sedan då arbetslösheten steg snabbt fanns svenska debattörer som framförde liknande tankegångar. Resonemanget om positiva sysselsättningseffekter arbetstidsfökortning av en vilar på det mycket förenklade antagandet att det behövs fler anställda i företaget för att åstadkomma samma produktion efter arbetstidsförkortning. Om en man studerar situationen i enskilda företag, på enstaka orter och inom branscher kan givetvis detta vara riktigt. I samhället helhet kan effekten som vara helt annorlunda. Utgångspunkten för resonemanget att det finns positiv sysselsättningsom en effekt av kortare arbetstid är att det finns arbetslöshet i utgångsläget. Arbetslöshet kan betecknas som en obalans i ekonomin. Obalansen kan bero på efteratt frågan i ekonomin är för liten eller att lönerna är för höga vilket i båda fallen leder till alltför låg sysselsättning. Den obalans som råder förändras inte att av arbetstiden förkortas. En arbetstidsförkortning angriper således symptomen på obalansen men inte orsaken. Det är två parametrar som är avgörande för vilka effekter arbetstidsfören kortning får på sysselsättningen. Den första är kostnaden producerad per enhet. Den effekten är i sin tur beroende arbetstidsförkortningens betydelse för av produktisátet, drifttider och arbetskraftskostnader. En arbetstidsförkortning

som leder till ökade kostnader kan leda till högre arbetslöshet. En arbetstids-

förkortning som däremot sammanhänger med ökad produktivitet, förlängda drifttider och lägre lönekostnader kan givetvis åtföljas ökad sysselsättning. av Den andra parametern är faktisk arbetstidsutveckling. Även normalarbetsom

186 sou 1989:53

tiden förkortas kan den faktiska arbetstiden utvecklas ett annat sätt. De fasta arbetskraftskostnaderna blir sannolikt högre i samband med en arbetstidsförkortning vilket leder till att företagen kan komma att föredra övertid framför att Om sysselsättningsandelen är låg, vilket inte gäller Sveanställa fler personer. rige, kan dessutom arbetstidsförkortning innebära att fler personer söker sig en till arbetsmarknaden. Även sysselsättningen ökar kan också arbetslösheten om stiga i en sådan situation. Det är i mycket speciella fall arbetstidsförkortning kan leda till lägre som en arbetslöshet. I öppen ekonomi med stor utrikeshandel är sannolikheten en mycket liten kortare arbetstid leder till ökad sysselsättning. En kostnadsökatt ning slår hårt på bytesbalansen vilket kan innebära att det blir nödvändigt med hårdhänt ekonomisk âtstramning efter arbetstidsförkortning. Förutsättninen för allmän reduktion arbetstiden skall ha en positiv effekt på sysgarna att en av selsättningen är med andra ord mycket restriktiva och vilar en mycket föranpassningsförmåga. 4 enklad bild av ekonomins De undersökningar gjorts visar att det inte finns något systematiskt samsom mellan arbetstid och sysselsättning. En undersökning sysselsättningens band av bestämningsfaktorer inget signifikant resultat med avseende arbetstiden gav varför rimliga tolkningen är sysselsättningen är neutral med avseden mest att arbetstiden. 5 En internationell jämförelse mellan arbetstidens längd ende på och arbetslöshetens omfattning visade att man inte kan dra några bestämda slutsatser beträffande sambandet mellan arbetstidens längd och arbetslöshets- 6 Resultaten arbetstidsförkortningarna under 1980-talet visar att de nivån. av gjort de omfattande arbetstidsförkortningarna också haft den länder som mest ökningen arbetslösheten. Det går inte att visa att förkortningar av arstörsta av betstiden har haft positiv inverkan sysselsättningen. en modell arbetstidskommittén arbetat med är utgångspunkten att det Iden som råder full sysselsättning i ekonomin. Arbetslöshet kan endast uppstå om kost-

nadsnivån blir för hög.

12.7 Arbetstidsförkortningar och kapitalbildning

generell arbetstidsförkortning innebär att prisförhållandena mellan arbete En och kapital förändras. Tillgången arbetskraft i timmar räknat blir mindre. blir förhållandevis dyrare och kapital förhållandevis billigare. I företag Arbete där det är möjligt borde det medföra en viss substitution så sätt att man använder kapital än arbete jämfört med utveckling utan arbetstidsförkortmer en Kapitalbildningen borde den anledningen bli mer omfattande. Det ning. av skulle innebära snabbare strukturomvandling och möjligheter att begränsa en produktionsminskningen till följd av arbetstidsförkortningen. Även giltigt företagsnivå har det inte gilom ovanstående resonemang är tighet samhällelig nivå. En arbetstidsförkortning innebär, allt annat lika, att produktionen minskar. Om det inte skall uppstå underskott i bytesbalansen investeringsnivå betyda ökat sparande. Det är osannolikt att måste en ökad ett minskad produktion verkligen skulle leda till en högre sparkvot. Det motsaten troligt. En mindre produktionsnivå ett mindre realt utta resultatet är mer ger för konsumtion och investeringar. Ett antagande om oförändrad elle rymme stigande kapitalbildning innebär initialt att konsumtionsutrymmet skulle

sou 1989:53 187

gränsas inte bara därför att produktionen blev mindre utan också därför inatt vesteringarna tar i anspråk en större andel produktionen. av Vi har i våra beräkningar utgått från att sparkvoten kommer att bli densamma i samtliga alternativ, oavsett normalarbetstidens längd. Det betyder att investeringarnas reala värde kommer att vara mindre i en situation med arbetstidsförkortningar jämfört med referensaltemativet med bibehållen arbetstid. Konsumtion och investeringar blir förhållandevis lika mycket mindre vid en arbetstidsförkortning. Det kan rimlig avvägning även det kommer anses vara en om att innebära stora anspråk på sparkvoten i situation när arbetstiden förkortas en drastiskt. Av ovanstående följer att kapitalbildningen kommer att bli mindre arbetsom tiden förkortas. Förnyelsen av produktionsutrustningen går därmed långsammare och produktiviteten ökar inte lika snabbt som i referensalternativet. Kapitalstocken kommer att vara mindre vid horisontåret arbetstidsiörkortningar om har genomförts än om de inte hade genomförts.

Arbetstidsförkortningar och fördelningseffekter

När arbetstiden förkortas får det effekter på fördelningen mellan olika grupper. Fördelningseffekterna har en rad olika dimensioner. Genom kortare arbetstid blir arbete en knappare En är resurs. resurs som knappare blir med en enkel ekonomisk analys dyrare. Det betyder att löneandelen i ekonomin rimligen blir något större. Kapitalandelen minskar i motsvarande mån. Lönen skulle inte bli högre men löntagarna skulle ut något större en andel av produktionsresultatet. Hur går det med den vertikala inkomstfördelningen, dvs. mellan hög- respektive låginkom sttagare Om arbetstidsförkortningen blir effektiv finns det anledning tro att fördelningen kommer att beroende det uppstår brist vara av var på arbetskraft. Sannolikt kommer yrken som i utgångsläget har långa arbetstider och de som kräver lång utbildning att de fir den största efterfrågevara som ökningen. Om efterfrågan blir störst för dessa grupper stiger sannolikt lönerna mest för dem. Det kan göra att inkomstspridningen ökar. En av de mer omdiskuterade frågorna vid arbetstidsförkortning gäller en arbetsfördelningen mellan män och kvinnor. Med kortare arbetstid förutsätts arbetsfördelningen både i hemmen och på arbetsplatserna bli jämnare vilket skulleda till större ekonomisk jämlikhet. Våra beräkningar visar att kvinnornas andel av förvärvsarbetstiden ökar mycket måttligt vid atbetstidsförkortning. en Inkomstema skulle ändå bli jämnare mellan könen vid en effektiv arbetstidsförkortning. Det finns andra effekter av en arbetstidsförkorming är positiva för kvinsom nor. En är om arbetstidema blir mer likartade mellan olika sektorer, branscher och företag och därigenom rekrytering av både män och kvinnor till alla yrkesområden inom offentlig sektor och näringslivet tihderlñttas. För tillfället år arbetstidema långa i varuproduktion och andra manligt dominerade branscher inom näringslivet medan deltidsarbetet är vanligt inom offentlig sektor och kvinnligt dominerade branscher. Det skulle lättare att dela pip-Lex. föräldvara

raledigheten om deltidsarbete acceptabelt inom manligfatxnlinerade

vore mer yrken. ’

188 sou 1989:53

Nästa fördelningsdimension gäller löntagare och pensionärer. På riktigt lång sikt är den fördelningen i princip oberoende av arbetstidens längd. På medellång sikt, kanske så länge som 40-50 år, är fördelningen beroende av den aktibefolkningens arbetstider. De i dag är pensionärer har tjänat in sina penva som sionspoäng under sin aktiva period med de arbetstider som då gällde. Ju kortare arbetstiden är desto mindre produktion blir det och en allt större andel av produktionsresultatet måste gå till pensionärerna. Vi betraktar omfattningen den offentliga sektorn som politiskt styrd och av oberoende arbetstidens längd. Det betyder också att en allt större andel av av produktionsresultatet måste användas för att finansiera stat, kommuner och arbetstidsförkortning. De beräkningar vi gjort i det avseendet landsting vid en är till för att illustrera effekterna olika arbetstidsreformer. I älva verket tror av vi arbetstidsförkortning även kommer att påverka den offentliga sektorns att en omfattning. Om arbetstidsförkortningen innebär att man väljer att skära ned den offentliga sektorn i stället för att höja skattekvoten kan det givetvis få påtagliga fördelningseffekter. En arbetstidsförkortning har således betydelse för möjligheten att upprätthålla viktiga vård- och omsorgsfunktioner.

12.9 Samhällsekonomiska följder av kortare arbetstid

- beräkningsresultat

12.9.1 Prognos för den ekonomiska utvecklingen till år 2010

I princip är det omöjligt att göra för ekonomisk utveckling under 20 en prognos år. Även kalkyler görs för det kommande året kan bli felaktiga. De beräksom ningar vi gör får därför mest illustration till en utveckling som är förses som en enlig med balans i ekonomin och gör det möjligt att genomföra vissa reforsom mer, t.ex. på arbetstidens område. Utgångspunkten för bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen är de långtidsutredningen. 7 LU:s beräkningar prognoser som gjordes i den senaste avsåg perioden 1987 till 1995 men har i vår prognos dragits ut till år 2010. Tre problem uppfattades centrala i långtidsutredningen. Det gällde den som offentliga sektorns finansiella saldo, möjligheterna att varaktigt klara bytesbalansen samt den långsamma produktivitetsutvecklingen. De senaste årens utveckling har gjort den offentliga sektorns balansproblem mindre akuta. Därehar underskottet i bytesbalansen blivit ett större problem och produktivitemot ten har utvecklats allt sämre. Även Sveriges ekonomiska läge i många avseenden blivit bättre under seom år finns stora strukturella problem. Pris- och löneökningstakten är högre nare än i flertalet jämförbara länder. På senaste tiden har överhettningen i ekonomin med åtföljande flaskhalsar på arbetsmarknaden allt större problem. Inom många områden råder setts som ett för närvarande brist på arbetskraft vilket i ett internationellt perspektiv måste betraktas ett mindre problem än den höga arbetslöshet som råder i många som länder. Vår utgångspunkt har emellertid varit att på längre sikt ange ekonomiska förutsättningar för arbetstidsreformer av olika slag. De kortsiktiga stabiliseringspolitiska problemen ligger därmed utanför ramen för detta betänkande.

sou 1989:53 189

Förutsättningen för den framtida produktionstillväxten avgörs utvecklingen av av arbetskraftsresurserna och produktivitetsutvecklingen. Utvecklingen av arbetskraften har beskrivits i det föregående kapitlet. Under de närmaste två de-

cennierna finns möjlighet att öka antalet arbetade timmar något. Till horisontå-

ret for våra beräkningar, 2010, kan antalet arbetade timmar förväntas öka med 0,3 procent om året om inga arbetstidsreformer genomförs.

Beträffande produktiviteten är de flesta bedömare överens det är svårt om att att räkna med en väsentligt snabbare tillväxt i framtiden. I den s.k. FOS-

rapporten, initierad av LO, SAF och TCO hävdas att Sverige under nuvarande förhållanden inte kan räkna med starkare produktivitetstillväxt en än två procent per år i varuproduktionen och 0,75 procent inom privat tjänstesektor vilket

skapar ett årligt utrymme för reallöneökning på 8 I långtidsutca en procent. redningen 1987 beräknades produktivitetstillväxten till 1,7 procent for hela ekonomin.

För att illustrera vilka samhällsekonomiska konsekvenser arbetstidsrefor-

mer fär har vi i princip utgått från långtidsutredningeñs prognos. Det innebär

att BNP i referensaltemativet realt ökar med 2,2 året. Arbetsutbuprocent om det antas öka med 0,3 procent och produktiviteten med 1,9 procent. Mellan basåret, 1986, och horisontåret, 2010, leder det till tillväxt på drygt 67 en procent. Den kan givetvis användas på olika sätt och skapar visst handlingett sutrymme. De politiska beslut beträffande barnomsorg, sjukvård, äldrevård och utbild-

ning som fattats innebär att den offentliga sektorns verksamhet behöver växa med 0,8 procent per år till år 1995. Den baskalkyl finansdepartementet som gjort för den offentliga konsumtionen i framtiden visar att ökningstakten kan

halveras mellan 1995 och 2000 for att därefter halveras ytterligare gång till en 0,2 procent om året mellan 2000 och 2025. 9 Det bör betonas att denna baskalkyl förutsätter mycket stora omstruktureringar inom den offentliga sektorn och

omfördelningar av resurser mellan olika verksamhetsgrenar. Vårt antagande om en tillväxt på 0,8 procent om året till år 2010 är därför inte orealistiskt. Vi har även antagit att den offentliga verksamheten är oberoende den ekonomisav ka utvecklingen och eventuella arbetstidsreformer. Om tillväxttakten varierar påverkar det alltså inte antalet arbetstimmar inom den offentliga sektorn utan endast förutsättningen för finansieringen densamma, dvs. kravet på skatteav höjningar blir större färre arbetstimmar totalt utförs. som Vidare har förutsatts att ett visst överskott i bytesbalansen behöver åstadkommas och att i princip full sysselsättning råder vilket motsvarar omkring 1,5 procents arbetslöshet. Sparkvoten har förutsatts konstant andel vara som av BNP i löpande priser. Denna andel antas vara lika stor oavsett ekonomisk utveckling.

Den utveckling som skisseras i referensaltemativet, dvs. arbetstidsreforutan mer och med en drygt tvåprocentig tillväxt, är förenlig med ökning den en av privata konsumtionen med 2,4 procent året. År 2010 skulle om den privata konsumtionen i fasta priser därmed kunna vara 76 procent högre än 1986. På 24 år

skulle alltså konsumtionsnivån bli väsentligt högre än den för närvarande

Det skulle vidare kunna innebära en ökning av bruttoinvesteringama med 2,6

procent om året och en real timlöneökning på 2,4 året. procent om Det innebär att produktionen inom den offentliga sektorn minskar som andel av den totala produktionen, men däremot växer dess andel sysselsättningsvoav lymen. Det är konsekvens att produktiviteten inte en av växer inom sektorn.

190 sou 1989:53

Närmare tredjedel alla arbetstimmar förutsätts utföras inom den offentlien av sektorn år 2010. Nettoskatten, dvs. skatten för att finansiera den offentliga ga sektorns konsumtion och investeringar, har antagits öka från drygt 30 till knappt 32 procent av BNP. År 2010 det 2 150 miljoner arbetstimmar året utförs i den offentantas att om liga verksamheten jämfört med omkring 1 800 miljoner timmar år 1988. Pâ motsvarande sätt produktionsandelen i den konkurrensutsatta sekantas öka till knappt 27 procent medan andelen utförda arbetstimmar i sektorn torn minskar till drygt procent. För den privat skyddade sektorn gäller att produktionsandelen växer till 58 procent och sysselsättningen inom sektorn väntas motsvara 54 procent av alla arbetstimmar.

Tabell 12.2 Alternativa arbetstidsförkortningar, effekter av reformen.

Arbetstidsreform Produktivitet Driftform Lönekomreformen övergång pensation pga Ref alt Ingen

V 35 35 tim arb.vecka oförändrad oförändrad utan V 35 35 tim arb.vecka 25 procent oförändrad utan a V 35 b 35 tim arb.vecka oförändrad oförändrad 25 procent V 35 35 tim arb.vecka 25 procent oförändrad 25 procent c V 35 d 35 tim arb.vecka oförändrad 50 procent utan V 35 35 tim arb.vecka 25 procent 50 procent utan e V 35 f 35 tim arb.vecka oförändrad 100 procent utan

V 30 30 tim arb.vecka oförändrad oförändrad utan V 30 30 tim arb.vecka 25 procent oförändrad utan a V 30 b 30 tim arb.vecka oförändrad oförändrad 25 procent 30 30 tim arb.vecka 25 procent oförändrad 25 procent V c V 30 d 30im arb.vecka oförändrad 50 procent utan V 30 30 tim arb.vecka 25 procent 50 procent utan e V 30 f 30 tim arb.vecka oförändrad 100 procent utan

S 6 6 veckors oförändrad oförändrad utan sem.

S 7 7 veckors oförändrad oförändrad utan sem.

FF 18 18 månaders föräldraledighet oföränd rad oförändrad utan

FF 30 6—timmarsdag för småbarnsföräldrar oförändrad oförändrad utan

sou 1989:53 191

12.9.2 Samhällsekonomiska följder kortare arbetstid 2°

av Beräkningarna av arbetstidsrefonners konsekvenser har gjorts med hjälp av en ekonomisk modell, TORMOD. Modellen utarbetades inom för den ramen norska arbetstidsutredningen. 2 Den har för svenska förhållanden anpassats av Dominique Anxo vid nationalekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet. Resultatet föreligger i bilagan samhällsekonomiska följder kortare av arbetstid. Beträffande modellens uppbyggnad etc. hänvisas till bilagan där Anxos beskrivning och beräkningar återfinns. Det är viktigt att betona att resultaten är att betrakta räkneexempel och som inte avser att ge exakta Modellberäkningama utgår från tillväxtsvar. t.ex. en takt som inte varit för handen på 15 år. Det har ifrågasätts det är möjligt om att göra makroekonomiska modellberäkningar så stora samhällsekonomiska av ingrepp som en förkortning arbetstiden till 30 timmar. Vad resultaten ändå av visar är vilken storleksordning effekterna har, i vilken riktning de går och vilka samband mellan olika effekter som ñnns. Med de analysmetoder finns torsom de modellberäkningarna vara den bästa tillgängliga kunskapen. Vi kommer i det följande att göra beskrivningar av ekonomiska följder av kortare arbetstid i olika avseenden: effekter på produktion och produktivitet, kapitalutnyttj andet i form drifttider inom olika verksamheter, lönekompenav sation och lönebildning vid kortare arbetstid samt konsekvenser för den offentliga sektorns finansiering. Med utgångspunkt från de görs resonemangen sammanfattande beskrivningar av den ekonomiska utvecklingen. Presentationen av resultaten görs i 1986 års fasta priser där inte annat sägs. I modellen går det att variera drifttidens förändring vid arbetstidsförkorten ning, graden av lönekompensation samt effekterna på produktiviteten vid en arbetstidsförkortning. Beräkningar har gjorts beträffande olika arbetstidsresex former: 35 timmars arbetsvecka, 30 timmars arbetsvecka, sex veckors semester, sju veckors semester, 18 månaders föräldraförsäkring timmars samt sex arbetsdag för småbarnsföräldrar. Med varierande antaganden drifttid, löom nekompensation och produktivitet har beräkningar gjorts för 19olika varianter av arbetstider.

Produktion och produktivitet

Alla arbetstidsförkortningar kommer att påverka produktionen negativt. Samtliga reformalternativ lägre tillväxt än referensaltemativet. V 35 innebär ger en att en dryg fjärdedel av tillväxten till år 2010 förbrukas arbetstidsförkortninav gen och V 30 att drygt hälften av tillväxten går förlorad. Med alternativet V 35 skulle tillväxten vara nere i drygt 1,5 procent året under kvartssekel, dvs. om ett samma nivå som rådde under tiden 1975-1980 då Sverige befann sig iden värsta ekonomiska krisen under hela efterkrigstiden. Alternativet V 30 innebär att tillväxten skulle under året. vara en procent om Så låg nivå på tillväxten har det aldrig varit i modern tid. Modellen är mycket känslig för förändringar driftsmönstret. En fullstänav dig övergång till ett nytt driftsmönster kompenserar nästan hela den produktionstörlust som 35-timmarsveckan innebär. Produktionseffektema blir betydligt större vid ändrat driftsmönster än om produktiviteten påverkas arbetsav tidsförkortningen.

192 soU198953

Om 30-timmarsveckan genomförs under perioden skulle produktionsökningen under alla förhållanden bli mycket låg. Om arbetstidsförkortningen dessutom kombineras med viss lönekompensation kan tillväxten helt utebli. en För båda alternativen med förkortningar veckoarbetstiden blir de samav hällsekonomiska kostnaderna i form lägre tillväxt mycket stora. I fasta priser av skulle skillnaden i produktionsnivå mellan referensalternativet och V 35 bli omkring 200 miljarder kronor år 2010. BNP skulle år 2010 vara 12,5 procent i referensalternativet. Om 35-timmarsveckan medför en viss produklägre än tivitetsökning begränsas produktionsbortfallet till tio procent och vid en viss

ökning av drifttiden till åtta procent. Om V 30 genomförs skulle produktionen bli 400 miljarder kronor mindre än i referensaltemativet vilket motsvarar fjärdedel av den möjliga produktionen en 2010. Om arbetstidsförkortningen är förenlig med viss produktivitetsökår en produktionsminskningen i relation till referensalternativet vid 20 ning stannar procent och med utökade driftsmönster vid 21 procent.

Figur 12.5 BNP-tillväxt och produktivitetsökningar vid olika arbetstidsreformer, procent.

25Procent

0.0 ~ ~ Ref. V3 V35 V3SaV3Se v30 V30d s FF18

Rrbetstidsreformer

En förlänging får betydligt måttligare inverkan på produktioav semestern en S 6 betyder produktionen blir två procent lägre jämfört med referensalnen. att temativet och S 7 ytterligare ett produktionsbortfall på tre procent år 2010. Det är alltså tämligen små effekter på produktionen. Även selektiva arbetstidsförkortningar för småbarnsföräldrar har en måttlig inverkan på den totala produktionen. FF innebär en produktion som är något vid genomförandet veckors semester. Produktionen kommer större än av sex 2010 lägre än i referensalternativet. Förlängningen till FF 30 att vara en procent betyder produktionen är omkring tre procent lägre än i referensaltemativet, att ytterligare två produktionsvärdet vid år 2010 bortfaller om fördvs. procent av äldraförsäkringen förlängs från 18 till 30 månader. En arbetstidsförkortning inte primärt påverkar produktiviteten innebär som denna utvecklas långsammare än vid 40-timmarsveckan. Det beror bl.a. på att

sou 1939:53 193

att kapitalbildningen blir långsammare. År 2010 kommer produktionsapparaten att vara mer föråldrad än om arbetstiden bibehålls. Vid 30-timmarsveckans genomförande blir produktivitetsökningen omkring 1,5 procent jämfört med 1,9 procent i referensalternativet.

Kapitalbildning

Investeringarna kommer alltså att vara mindre vid arbetstidsförkortning än en i refcrensalternativet. Som tidigare redogjorts för har ändå räknat med att sparkvoten hålls oförändrad men eftersom produktionen blir lägre blir också investeringarna mindre. l referensalternativet ökar bruttoinvesteringarna med 2,7 året. procent om Om V 35 genomförs Ökar investeringarna med blott 2,2 procent och vid V 30 med 1,6 procent. Förlängning av semester och föräldraförsäkringen påverkar i stort sett inte investeringsutvecklingen. Kapitalstocken beräknas sju vara procent lägre vid V 35 och 14 procent lägre vid V 30 än i referensalternativet. Modcrniseringen av samhället går således långsammare när arbetstiden är kort.

Tabell 12.3 Makroekonomiska beräkningar vid olika arbetstidsreformer i 1986 års fasta priser, år 2010 samt utvecklingen 1986-2010.

BNP Tillväxt Arbets- Privat konsumtion Real mdr kr jfr ref årligen löshet mdr kr jfr ref timlön

194 sou 1989:53

Privat konsumtion Eftersom förutsättningarna för beräkningarna är sådana att den offentliga verksamheten antas vara opåverkad av arbetstidsförkortningarna, bytesbalansen viett visst överskott och sparkvoten vara oförändrad måste en arbetstidsförsa kortning påverka den privata konsumtionen i större utsträckning. Den privata konsumtionen beräknas bli 16 procent lägre vid V 35 och 34 procent lägre vid V 30 än i referensalternativet. Det innebär trots allt att den privata konsumtionen kan öka med 48 procent vid V 35 och 37 procent vid V 30 i jimförelse med basåret 1986.

Figur 12.6 Bruttonationalinkomst och privat konsumtion, procentuell förändring i förhållande till referensalternativet.

Procent O -3 -6 -9 12 - 15 - 18 - -21 IPRIVHT å KDNSUMTION 30 1BRUTTONRT. - -33 INKOMST D v35 v35a v30 V30d ss FF18 FF30 V35a V359 V3Ue V3Ue S7 ~

Rrbetsndsreformer

Om sex veckors semester genomförs blir konsumtionsbortfallet år 2010 omkring tre procent och vid sju veckors semester drygt sex procent jämfört med referensalternativet. Vid genomförandet av S 6 kan den privata konsumtionen öka med 2,4 procent årligen jämfört med 2,5 procent i referensalternativet. En förlängning av föräldraförsäkringen till 18 månader påverkar konsumtionsförmägan mycket måttligt, medan sex timmars arbetsdag för smâbamsföråldrar innebär att konsumtionen blir omkring fyra procent lägre.

Oflentlig verksamhet och transfereringar

En ökning av den offentliga verksamheten på 0,8 procent om året förenlig med en näst intill oförändrad nettoskatt om tillväxten årligen uppgår till lite drygt två procent. I löpande priser kommer den offentliga konsumtionen att uppgå till drygt 28 procent av BNP. Därutöver uppgår investeringarna i den offentliga sektorn till tre procent av BNP. Kostnaderna för transfereringar vad gäller förtidspensionering, sjukpenning, arbetsskador, utbildning och arbetslöshet har antagits motsvara samma andel av produktionen i samtliga alternativ och samma andel som 1988. Detsamma gäller barnbidragen medan kostnaden för föräldrapenning givetvis påverkas när en förlängning av föräldraförsäkringen genomförs. Den andel av

sou 1989:53 195

produktionen som behövs for att finansiera pensionema påverkas tillväxttakav ten. Ränteutgifterna har beräknats uppgå till närmare tio miljarder kronor i samtliga alternativ. Det bör kanske betonas att det inte är någon for prognos skatteandelen utan endast en illustration till arbetstidsförkortningars effekter skattekvoten.

Tabell 12.4 Utgiftsandelar för att finansiera offentlig konsumtion, investeringar och vissa transfereringar, procent av BNP i löpande priser, år 2010.

Refalt V35 V35d V30 V30d FFl8 S6

11,6 13,5 12,8 11,0 11,0 Sjuk- och föräldraförs. 3,8 3,8 3,8 3,8 3,8 4,5 3,8 Övriga transfereringar 11,6 l 1,6 l 1,6 l 1,6 11,6 11,6 l 1,6 Ränteutgifter 0,5 0,8 O,7 1,2 1,0 0,5 0,5

Totalt 58,6 63,3 61,9 69,6 67,3 59,5 59,1

Av tabellen framgår att andelen av produktionen behövs för att finansiesom ra offentlig verksamhet och transfererin gar ökar kraftigt arbetstiden förkorom tas. V 35 innebär att skatten måste höjas motsvarande 4,7 BNP jämprocent av fört med referensalternativet. Det motsvarar i dagens BNP-värde omkring 50 miljarder kronor. Om 35-timmarsveckan är förenlig med viss förändring en av driftsmönstret innebär det att skattehöj ningsbehovet stannar vid 3,4 procentenheter, vilket är omkring 35 miljarder kronor. 30-timmarsveckan påverkar i ännu större utsträckning skattekvoten. Skatteandelen skulle behöva Öka med 11,2 procentenheter, omkring 115miljarder kronor, eller driftsmönstret vidgas om något med 8,3 procent eller 85 miljarder kronor. En stor del av de pengar som tas in i skatter kommer att gå tillbaka till hushållen i form av transfereringar. Det är alltså inte någon ytterligare minskning av den privata konsumtionen som det här indikerar. Däremot visar beräkningen att en arbetstidsförkortning kommer att ställa oss inför en rad fordelningskonflikter som kommer att bli svårare att lösa: mellan löntagare och pensionärer, mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer, mellan offentlig verksamhet och privat konsumtion. Det snävare utrymmet gör det svårare att åstadkomma önskvärda reformer. I antagandet ligger ändå att t.ex. barnbidrag och andra ekonomiska bidrag till barnfamilj erna kommer att bli lägre vid genomförandet av arbetstidsförkoxtningar än om sådana inte genomförs. Kanske är det konsekvenserna for den offentliga sektorns finansieringsmöjligheter som utgör den allvarligaste och viktigaste invändningen mot snabba arbetstidsforkortningar. Många av de positiva effekter arbetstidsförkortsom en ning för med sig kan helt utebli om den samtidigt på nytt skapar obalanser i den offentliga sektorns finanser med krav på drastiska nedskärningar av dess verksamhet.

Lönebildningen

Med hänvisning till den utveckling som beskrivits kan det vara intressant att studera vilken reallöneutveckling som är möjlig med de ekonomiska antaganden gjorts. I det här fallet används referensalternativet och V 35 som som exempel. Hänsyn har i det följande tagits till nettoskatt samt transfereringar till pensionssystemet medan övriga transfereringar beräknats följa tillväxttakten. I referensaltemativet blir reallöneökningen exklusive skatt 2,2 procent per år. På 10år är reallönen med denna utveckling 24,3 procent högre än för närvarande. En sådan utveckling ger betydande reallöneutrymme att förhandla om. Om V 35 genomförs kommer den reala timlönen före skatt att kunna öka med 1,9 procent året. Efter skatt kommer emellertid reallöneutrymmet att vara om mer begränsat. Fortfarande kommer dock reallönen per timme att öka med 1,7 procent om året. På tio år blir timlönen 18,4 procent högre. Arbetstiden för en heltidsarbetande minskar med 12,5 procent och timlönen måste öka med 14,3 procent för att en heltidsarbetande skall ha kvar samma lön före arbetstidsförkortningen. Reallönen för en heltidsarbetande kan i altersom nativet V 35 Öka med 4,1 procent under perioden eller 0,4 procent per år. Omkring fyra femtedelar utrymmet för reallöneökningar används för arbetstidsav förkortningar i alternativet V 35 om det genomförs under 1990-talet med de antaganden som gjorts.

Informell ekonomi

De beräkningar vi gjort beträffande de ekonomiska effekterna av arbetstidsförkortningar gäller den formella ekonomin sådan den tar sig uttryck i BNP och andra mått. Vid sidan av denna formella ekonomi finns en omfattande informell ekonomi som givetvis kan påverkas. Genom att ersätta inköp av bröd med eget bak, omvårdnadstjänster med mer vård hemma och läskinköp med saftkokning kan hushållet kompensera en del de förluster i köpkraft som inträffar vid en arbetstidsförkortning. Det kan ske av en överflyttning av arbete på marknaden till självhushåll. Utflyttningen av varu- och tjänsteproduktionen till marknaden har skett därför att den är produktivare. Genom professionellt utfört arbete kan kvaliteten ofta bli bättre. Effektiviteten ökar. Det hindrar inte att många givetvis kan uppleva särskild tillfredsställelse och välfärd genom att själv laga punkteringen en på cykeldäcket i stället för att lämna cykeln på reparation och odla egna grönsaker i stället för att handla dem i snabbköpet. Genom mindre tid i lönearbete finns det möjligheter att öka hushållsarbetet. Det ñnns inga empiriska studier som stödjer att så verkligen blir fallet men det är tänkbart att så sker. Under alla omständigheter kan en sådan ökning inte ändra huvudtendenseri den studie gjorts över produktionseffektema vid en arbetstidsförna som kortning.

sou 1989:53 197

12.10 Ekonomiska förutsättningar för arbetstidsförkortningar sammanfattande slutsatser

- Budskapet i det här kapitlet är kärvt. Kortare arbetstid kommer att ta betydande samhällsekonomiska resurser i anspråk. Det skall vägas mot andra angelägna reformer. Kanske finns det de som är kritiska mot en del av beräkningarna. Man har menat att det finns dy namiska och positiva effekter av en arbetstidsförkortning som inte beaktats. Det är möjligt att det finns förändringar som kan göras i samband med en arbetstidsförkortning som har betydelse för produktivitet inom näringsliv och offentlig förvaltning. Det är samtidigt också möjligt att det finns desorganisationstendenser och negativa effekter som inte beaktats. Det kan uppstå flaskhalsar arbetsmarknaden, det kan bli brist på arbetskraft och svårt att effektivt utnyttja de resurser som finns. Det kan mycket allvarliga konsekvenser för såväl den konkurrensutsatta industrin som den offentliga sektorn. Industrin kan tvingas förlägga en större del av sin verksamhet utomlands och den offentliga sektorn får svårt att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. I båda fallen får det allvarliga konsekvenser för välfärd och välstånd. En snabb arbetstidsförkortning kanske innebär så stora krav på förändringar av produktionsapparaten att de inte blir möjliga att genomföra. Några kanske menar att möjligheterna till flexibla lösningar i samband med en förkortad arbetstid undervärderats och att flexibiliteten kan underlätta produktionsapparatens anpassning. Till dem vill vi säga att flexibiliteten står på sina egna ben. Flexibla arbetstidslösningar kan genomföras även med nuvarande arbetstider. Positiva effekter av flexibiliteten kan givetvis mycket väl användas för att förkorta arbetstiden. Beräkningarna visar trots allt att reformer är genomförbara om den ekonomiska utvecklingen följer den utstakade banan. Det finns möjligheter att prioritera mellan olika sociala reformer, kortare arbetstid och högre privat konsumtion. Generella arbetstidsförkortningar kan genomföras om de upplevs som mycket angelägna. Men fritiden måste värderas mycket högt om de skall genomföras och det är angeläget att informationen om de fulla effekterna av olika reformer når fram. Den kanske allvarligaste invändningen, åtminstone på kort sikt, är att tillväxten är betydligt lägre än i beräkningarna. Produktivitetsökningen har inte varit hälften så stor under andra hälften av 1980-talet som i beräkningarna. Det finns inget som tyder på att utvecklingen kommer att vända under de närmaste trefem åren. I stället tyder det mesta på att produktivitetsutvecklingen för hela ekonomin kommer att vara omkring en procent om året i bästa fall. Under sådana omständigheter blir det betydligt svårare att genomföra aldrig så angelägna arbetstidsreformer: en förkortning av veckoarbetstiden med en timme äter upp 2,5 års reallöneutrymme. Det är viktigt att uppmärksamma sambandet mellan arbetstid och möjligheterna att finansiera den offentliga sektorn. En arbetstidsförkortning kommer att medföra att skattekvoten måste öka eller innebära att den offentliga sektorn skärs ned. Arbetstidspolitiska ställningstaganden har därför betydelse för vilka skattepolitiska överväganden som kan göras. Vårt ekonomiska budskap är därför entydigt: innan reformer genomförs, oavsett om det gäller arbetstid eller annat, skall det finnas resurser för dem. Ka-

198 sou 1989:53

kan måste bakas innan den kan delas. Inga reformer är självfinansierande. Att vara ledig betyder att produktionen blir mindre vilket innebär att konsumtionsförmågan blir lägre. Om den ekonomiska situationen försämras, om utrymmet för reformer begränsas och om underskott i statsfinanser och bytesbalans uppstår kommer det att ha utomordentligt negativa effekter för de grupper som annars kan stå som vinnare vid en arbetstidsförkortning kvinnor, barn och lön- tagare i allmänhet. Det är inte med en sviktande ekonomi som de grupperna gör några vinster. Det visar också internationella erfarenheter av arbetstidsförkortningar under 1980-talet. Det är med andra ord med en stark ekonomi som fritiden kan öka. En svag ekonomi kan aldrig förbättras av mer ledighet. Det är i en styrkeposition det blir meningsfullt att väga fritid mot konsumtion, inte när sjunkande reallöner gör det nödvändigt att tära på sparandet för att någorlunda upprätthålla konsumtionsnivån. Det går inte att inteckna en tillväxt som ännu inte är uppnådd.

För översikt se Anxo 1987. Idétill figurenSOU 1968:66, 89. s. Åberg1985, Anxo ochBigsten1987. Du Rietz1980. För översikt Anxo 1987. se Arvedson1986. Ackerby1989 samt Bantekas1989. CalmforsochHoel 1989. NorskArbeidsgiverforening1987. Carlssonoch Lindvall 1989, Clark, FribergochLenntorp1989 samt ErikssonochMönvik 1989. Lagergren1989. Spri-rapport1987. RFV anser 1987:9. Anxo 1987, s. 2Tl. Åberg1985, s. 61. Anxo 1984, s. 13. SOU 1987:3. Faxénm.fl. 1989. Finansdepartementet 1989. Avsnittetbyggerpå deresultat som redovisatsi Samhällsekonomiskaföljder av kortare arbetstid av DominiqueAnxo. 21 NOU 1987:9 och A vedlegg

sou 1989:53 199

13 Sociala effekter av arbetstidsreformer

13.1 Inledning

Enligt vår attitydundersökning anser nära hälften av befolkningen att det är viktigare att satsa en framtida ekonomisk tillväxt att förkorta arbetstiden än på privat eller offentlig konsumtion. 62 procent av de heltidsanställda föredrar kortare arbetstid framför högre lön i framtiden eller vill redan nu minska sin arbetstid med motsvarande lönesänkning. 44 procent av kvinnorna arbetar deltid Många fackliga och politiska organisationer har arbetstidsförkortning sitt program. Ställningstagandena motiveras oftast med de positiva sociala effekter kortare arbetstid antas få. Det finns alltså många antaganden och förhoppningar om positiva sociala effekter av kortare arbetstid. Det finns många empiriska studier av de hälsomässiga och sociala konsekvenserna arbetstidens förläggning. 2 Studier röranav de effekter av förändringar i arbetstidens längd är däremot sällsynta. Det här kapitlet får därför nödvändigtvis en något spekulativ karaktär. De antaganden om positiva sociala effekter av kortare arbetstid som ligger bakom individers och organisationers ställningstaganden förefaller dock rimliga och ganska självklara även om de är svåra att empiriskt belägga. Arbetstidsförkortningar av typen flexibel pensionsålder, friår mitt i livet, utjämning av semestervillkoren får naturligtvis konsekvenser i form av ökad valfrihet och rättvisa men kan knappast antas på något mer genomgripande sätt förändra de sociala relationerna. Särlösningar för småbarnsföräldrar kan antas mer påtagliga konsekvenser för barnens situation, jämställdheten, barnomsorgen och för arbetets organi- sation. Men det är en generell förkortning av veckoarbetstiden som kan antas de största konsekvenserna, åtminstone om den är någorlunda stor. Vilka dessa blir är inte så lätt att sia om eftersom de i stor utsträckning är avhängiga av vad som händer med arbetstidens förläggning. I det följande koncentreras uppmärksamheten på följderna dels av en generell förkortning av veckoarbetstiden för heltidsanställda, dels av kortare arbetstid enbart för småbarnsföräldrar. 3 Resonemangen i detta kapitel förs i stort sett utifrån antagandet att arbetstidsförkortningar genomförs först när de är ekonomiskt möjliga. Om denna förutsättning inte är uppfylld, blir det som framgår av förra kapitlet samhällse- — —— konomiska störningar vilkas negativa följder kan antas vida överskugga de positiva effekterna kortare arbetstid. Det antas att real veckolön och offentlig av service kan behållas. Vidare har antagits att de diskuterade arbetstidsförkortningarna för anställda

blir effektiva, dvs. att de inte leder till ökad övertid och extraknäck. Vid mycket stora förkortningar av arbetstiden kan realismen i detta antagande diskuteras, men det har i stort sett varit fallet vid tidigare arbetstidsförkortningar i Sve- - 4 r1ge.

13.2 Arbetstidsförläggning och arbetsorganisation

13.2.1 Generell arbetstidsförkortning

Det blir svårt att bibehålla eller Öka reallönerna när arbetstiden förkortas, om inte drifttiden i kapitalintensiva verksamheter behålls eller förlängs med fler obekväma arbetstider som följd. I vilken utsträckning så skulle komma att ske är dock svårt att förutspå. När normalarbetstiden för privatanställda arbetare i Norge 1987 minskades med 2,5 timmar från 40 till 37,5 timmar i veckan för dagtidsarbetande och till 33,6-36,5 för skiftarbetande, så gick drifttiden i näringslivet ned en timme och tio minuter i genomsnitt. De branschmässiga skillnaderna var stora. Drifttidsreduktionen var större i små än stora i företag. I branscher med mycket skiftarbete reducerades drifttiden nästan inte alls. Nästan 40 procent av företagen löste produktionsproblem i samband med arbetstidsförkortningen genom att för somliga anställda förskjuta arbetstiden i förhållande till normal dagtid eller genom skiftgång. Arbetstidsreduktionen i Norge tycks ha skapat ett större behov flexibilitet i arbetstidsanpassningen. 5 av Om förskjutna arbetstider blir vanligare leder det till ökad efterfrågan t.ex. transporter och barnomsorg på udda tider. Om volym och kvalitet i offentlig service skall behållas när arbetstiden förkortas måste en större andel av alla arbetstimmar utföras inom den offentliga sektorn där en stor andel av de anställda har schemalagd arbetstid. Vi har låtit utföra studier av tänkbara konsekvenser av olika arbetstidsförkortningar i skilda lokalsarnhällen. 6 De följande avsnitten bygger i huvudsak på dessa studier. Ju kortare nonnalarbetsveckan blir desto större blir spridningen i arbetstider och fler varianter av arbetstidsscheman och arbetstidsbuketter kan förutses. Det finns större anledning att gå över till skift eller på annat sätt förskjutna arbetstider för att kunna utnyttja kapital och anläggningar kortare normalarbetsveckan är. Det är arbetarna i den direkta produktionen som detta i första hand skulle gälla. För tjänstemännen skulle detta bli aktuellt i betydligt mindre utsträckning och främst gälla dem som arbetar i nära kontakt med själva produktionen. I studien över Motala har man konkretiserat effekterna av genomförandet av 35 timmars arbetsvecka. Andelen skiftarbetande fördubblas. För de verksamheter där man skulle fortsätta med dagtidsarbete är det troligast att förkortningen tas ut på fredag eftermiddag. Det är ganska vanligt redan nu att man slutar tidigare på fredagar och arbetar in den tiden på övriga dagar. På sådana arbetsplatser är det mest sarmolika att inarbetningen skulle försvinna. På arbetsplatser där man i dag har flextid skulle flextidsramen minska och den tid då alla är samtidigt på arbetsplatsen bibehållas. På de arbetsplatser där man i dagsläget har mer eller mindre kontinuerlig

sou 1989:53 201

drift skulle inte arbetspassens längd förändras utan antalet arbetspass bli färre. Detta gäller både industrin och sjukvården. De kommunala arbetsgivarna antar inte att 35-timmarsveckan skulle innebära så stora förändringar. En mycket stor andel de kommunalanställda arbetar av deltid. Vid en förkortning av normalarbetstiden antas dessa behålla sin arbetstid med ökad tjänstgöringsgrad. Att så skulle bli fallet är dock inte så säkert -— enligt attitydundersökningen är det 38 de deltidsanställda föreprocent av som drar kortare arbetstid framför högre lön. 7

Också vid 30 timmars arbetsvecka skulle de flesta arbeta vanlig dagtid. Här kan man tänka sig antingen sextimmarsdag med varianten något kortare fredag eller fyradagarsvecka med sju och en halv timme måndag till torsdag. Vilket av dessa mönster som skulle bli det dominerande får stora konsekvenser för samhällslivets allmännna tidsorganisation. Kvinnor i arbetaryrken arbetar redan nu i stor utsträckning på obekväma och oregelbunda tider, främst i sjukvården, kommunal omsorgsverksamhet, handeln och annan service. Vid 30-timmarsveckan blir det fråga avsevärd ökning andelen skiftom en av arbetande i direkt produktion. Det är arbetarna i den direkta industriproduktionen varav ungefär tre fjärdedelar är män främst skulle komma —— — som att gå över till Skiftarbete. Av de manliga LO-medlemmarna arbetar redan i dag tolv procent skift. De LO-anslutna männen skulle närma sig de LO-anslutna kvinnorna i andel med oregelbundet arbete. Skillnaden i arbetstidsvillkor mellan arbetare och tjänstemän skulle öka.

Förändringstryck

I Norge ledde arbetstidsreduktionen till vidtog eller planerade förändatt man ringar i stor utsträckning. Av de privatanställda arbetar 35 i företag där procent man vidtagit eller planerar förändringar i produktionsmetodema följd som en av arbetstidsförkortningen, 33 procent i företag där förändringar i organisation och ledning blivit aktuella och 45 procent i företag där man genomfört program för eller tänker sig att öka personalens kompetens uppläming etc. Dessa genom siffror baserar sig en enkät från norska arbetsgivareföreningen. 8 Eftersom de gäller inte bara vidtagna utan också planerade förändringar kan de övervara drivna men antyder ändå att också relativt måttlig arbetstidsförkortning en medför ett stort förändringstryck. På fler arbetsplatser än dag kommer vid i arbetstidsförkortning verksamen heten eller driften att fortgå med växlande arbetslag avlöser eller överlapsom par varandras arbetstid. Detta kan medföra svårigheter när det gäller specialister vilkas kompetens är nödvändig för att verksamheten skall kunna fortgå. På arbetsplatser där det i dag är tillräckligt med specialist kan det bli aktuellt en att anställa ytterligare en. Men då skulle betala för kompetens man mer än man behöver. Ett alternativ är då att överföra en del specialistarbetsuppgifter på annan personal. Kortare arbetstid kan antas medföra ett tryck i riktning deleav gering och uppskolning. Allroundkompetens blir viktigare än för närvarande. Trycket på utbildningsinsatser ökar samtidigt utrymmet för utbildning på som arbetstid minskar.

202 sou 1989:53

Både de norska erfarenheterna och de ortsstudier som vi låtit genomföra av av framgår det förkortad arbetstid medför ett tryck i riktning av en mer flexibel att och variabel organisationsstruktur.

13.2.2 Kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar

Enligt vad kommit fram i våra ortsstudier kortare arbetsdag för som antas en småbarnsföräldrar inte medföra några större problem eller något större förändringstryck på kvinnodominerade arbetsplatser eftersom en så stor andel av per-

sonalen redan arbetar deltid. Utgångsläget är annorlunda mandsdominerade arbetsplatser. Arbetstidsbortfallet blir mycket större, eftersom andelen med deltid i utgångsläget är li- På vissa arbetsplatser innebär det stora problem att anpassa arbetsorganiten. sationen till somliga arbetar timmar och andra åtta. Där måste man göra att sex flexibel eller placera småbarnsföräldrarna andra uppgiforganisationen mer ter än de normala. På de flesta arbetsplatser varierar redan i dag såväl arbetstidens längd stora dess förläggning. Man är att hantera skillnader i arbetstiden. På många som van små arbetsplatser däremot stora svårigheter med kortare arbetsdag för ser man småbarnsföräldrar. Vissa funktioner som t.ex. telefonväxlar behöver man ha besatta hela tiden. Problemen är större mindre enheten är och större

specialiseringen är. Förenklat kan säga det finns arbetsmarknad för kvinnor och en för man att en män. Kvinnorna arbetar med vård och service och i stor utsträckning inom den offentliga sektorn. Deltid och varierande arbetstider är vanliga. Detta passar såväl verksamhetens behov de anställdas önskemål. Organisationen är som uppbyggd kring att arbetstidens längd och förläggning varierar. Männen arbetar i större utsträckning med varuproduktion inom den privata sektorn. Verksamhetens behov arbetsinsatser under dagen varierar inte på av inom servicesektorn. Några starka önskemål deltid från de samma sätt som om anställdas sida har inte funnits. En liten delpensionärer är det främsta ungrupp dantaget. Om kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar i stort sett skulle innebära att mödrarna fick ersättning från föräldraförsäkringen för den kortare arbetsdag de ofta redan har finns det risk för att denna uppdelning i en kvinnlig och nu en manlig arbetsmarknad förstärks. Om däremot även fádernas arbetsdag fören kortas skulle på mansdominerade arbetsplatser bli tvungen att tänka i nya man banor och organisationen till att inte alla arbetade heltid. Skillnaden anpassa mellan manliga och kvinnliga arbetsmarknadssegment skulle försvagas.

Sociala relationer och utanför arbetsplatserna

13.3 på

13.3.1 Generell arbetstidsförkortning

Yrket och relationerna till arbetskamraterna är viktiga för identiteten och den sociala förankringen. Det sociala umgänget arbetsplatserna präglas av att samarbetar för att uppnå ett resultat. Samtalsämnen ger sig naturligt. Särman skilt för ensamstående och för sådana har nätverk till släkt och gransom svaga

sou 1989:53 203

nar t.ex. på grund av att man flyttat är kamratskapet på arbetsplatsen - viktigt och kan vara en grund för att bygga sociala nätverk. upp nya Om en arbetstidsförkortning medför krav på tiden på arbetet att måste utnyttjas effektivare kan det innebära en risk för att de sociala relationerna på arbets-

platsen utarmas. Utrymmet minskar för att på arbetstid lägga in sådant som ligger utanför den omedelbara arbetsuppgiften, t.ex. utbildning eller som motionspauser.

En förkortning av arbetstiden innebär kanske yrkesrollen att inte bara får mindre tid utan också mindre betydelse och tyngd än för närvarande i relation till andra sociala roller som förälder, medborgare. Ett - granne, av de oftast framförda argumenten för arbetstidsförkortning en är att männen skulle förstärkas i sin familjeroll.

Det blir bli mer tid för att utveckla och vidmakthålla sociala relationer med släkt och grannar. Fler skulle tid att utveckla intressen utanför arbetet och inte stå utan livsinnehåll vid pensioneringen. Föräldrar får mer tid för sina barn inte bara under småbarnsâren utan också när de är tonåringar vilket skulle kun-

na minska en del sociala problem.

13. 2 Kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar

Det finns en risk för att de arbetar som sex timmar kommer utanför i många sammanhang på arbetsplatsen de andra arbetar åtta. Det finns om också en risk för att bara deras arbetstid inte deras arbetsuppgifter men minskar så att de får stressa mer än andra och inte hinner prata på kafferasten. Om det blir i huvudsak kvinnor som förkortar sin arbetsdag finns det risk för att de kommer i sista hand vid internutbildning och befordran.

Om fäderna förkortar sin arbetsdag i en utsträckning som närmar sig mödrar-

nas i en situation där det dessutom är allmän brist på arbetskraft uppstår knappast dessa risker. Då blir tiden med kortare arbetsdag period en som nästan alla går igenom och som alla arbetsgivare och arbetskamrater mäste anpassa sig och ta hänsyn till.

13.4 Barn och föräldrar

Många smâbarnsfamil j er har en ansträngd situation. Man kan säga de har att att välja mellan en tidsmässigt och ekonomiskt en pressad tillvaro. De ensamstående mödrarna har ofta inte ens det valet utan saknar både ekonomiska och tidsmässiga marginaler. Även de

om flesta familjer är angelägna att ordna sina

om tidsmönster så att barnen får dräglig situation, slår arbetslivets en tidsstrukturer igenom kraftigt i familjelivet. Möjligheterna påverka sin arbetstidsföratt läggning är av mycket stor vikt för småbarnsföräldrar. Många barn är ledsna över att de inte får längre tid med sina föräldrar och vara över att föräldrarna är så trötta och jäktade. 9

Det allra starkaste argumentet för förkortning förvärvsarbetstiden en av har varit och är att ta större hänsyn till och underlätta situationen för småbarnsfamiljerna och ge barnen bättre uppväxtvillkor.

Föräldraledighetslagen, föräldraförsäkringen och utbyggnaden av barnomsorgen har dock underlättat situationen. Samtidigt fler barn har plats inom som

204 sou 1989:53

den kommunala barnomsorgen har vistelsetiderna minskat. attitydundersökning O visar småbarnsföräldrar i mycket stor ut- Vår att sträckning skulle ägna den tid frigörs vid en arbetstidsförkortning hem som och familj, ungefär fyra femtedelar och tre fjärdedelar av papav mammorna Av de kvinnor bara har skolbarn skulle fler än hälften också ägna porna. som frigjorda tiden åt barn och familj medan siffrorna är lägre för männen med den

skolbarn. tvivel skulle förkortning den allmänna arbetstiden gagna barnen Utan en av och underlätta barnfamiljernas situation. Den tid som föräldrar och barn har

kan öka. Det blir för rofylld samvaro där man inte tillsammans mer utrymme en och flänga för hinna till dagis etc. De ensamstående mödrarna måste stressa att särskilt hårt skulle få en drägligare situation. som pressas Detta gäller spridningen i arbetstider ökar. småbarnsföräldrar pussäven om redan med sina tider för makarnas arbetstider, dagis eller dagmamlar att gå ihop. Får de ledig tid bör pusslet bli lättare att lägga. mans tider att mer mår bra regelbunden livsföring. Ur barnens synpunkt är en för- Barn av en kortning den dagliga arbetstiden och regelbundna vistelsetider inom barnav i de flesta fall att föredra. omsorgen Alla de ovannämnda effekterna kan uppnås till ett betydligt billigare pris med

särlösning för småbarnsföräldrarna. Ur barnens synpunkt finns ingenting att en sådant utan det är jämställdhetsaspekter man anföra mot ett arrangemang ur

kan hysa farhågor.

13.5 Jämställdhet

13.5.1 Generell arbetstidsförkortning

framförda för allmän arbetstidsförkortning är att den Det oftast argumentet en jämställdheten. Män och kvinnor skulle kunna dela mer lika både på främjar och hemarbete. Under de senaste decennierna har kvinnorna skaffat förvärvsrelativ ekonomisk självständighet att kraftigt öka sitt lönearbete. sig en genom har inte Ökat sitt deltagande i ansvaret för barn och hem i motsvarande Männen Är det då troligt generell förkortning arbetstiden skulle öka mängrad. att en av för och deltagande i arbetet med hem och barn Förutsättningarna nens ansvar I långt tidsperspektiv har männens deltagande i hemblir givetvis bättre. ett syssloma ökat i de industrialiserade länderna. Huruvida detta beror på att

arbetstiderna förkortats, på kvinnornas ökade förvärvsarbete, en mer gene-

rell attitydförändring eller kombination dessa faktorer är dock svårt att en av

uttala sig om. 1971-1973 förkortades den ordinare veckoarbetstiden i Sverige enligt lag från

Enligt studie på material från levnadsnivåundersöknin- 42,5 till 40 timmar. en lät utföra 2 ökade andelen bland de heltids- 1968 och 1974 som DELFA garna deltagit i hushållsarbete under veckan före intervjutillfallet med anställda som mellan dessa år. Men denna ökning hade inget samband elva procentenheter arbetstiden. Andelen ökade faktiskt något mer i de grupmed förkortningen av inte fått någon förkortning arbetstiden, dvs. sådana som redan hade per som av arbetstid. Detta är den enda svenska undersökning där effekterna av en kortare kortare arbetstid på deltagandet i hushållsarbetet studerats empiriskt.

sou 1989:53 205

Man kan inte dra några långtgående slutsatser den. Men i varje fall kan av man säga att data inte tyder på något samband mellan arbetstidsförkortning och ändrat deltagande i hushållsarbete bland heltidsanställda. Att deltagandet faktiskt ökade både bland dem som fick kortare arbetstid och övriga är dock - —— viktigt att slå fast. Men det år troligare att det ökade på grund kvinnornas av ökade förvärvsarbete, jämställdhetsdiskussionen och attitydmässiga förändringar än just grund av arbetstidsförkortningen.

13.5.2 Kortare arbetsdag eller längre veckoslut

De organisationer som tagit ställning för sextimmarsdagen mål på lång som ett sikt lägger stor vikt vid att det är just arbetsdagen skall bli kortare, inte som veckosluten eller semestern som skall bli längre. Detta skulle föredra vara att både ur barnens synpunkt och för jämställdheten. Enligt vår attitydundersökning är inte önskemålen om just daglig arbetstidsförkortning så utbredda en som man skulle kunna tro på grundval organisationernas ställningstaganav den. Tolv procent skulle för del vilja ha förkortning den dagliga egen en av ar- Det

betstli3den.

var fler som ville ha förlängda veckoslut eller enstaka lediga da-

gar. Såväl attitydundersökningen de studier olika lokalsamhällen vi som av som låtit göra ger vid handen att förlängda veckoslut är ett minst lika sannolikt utfall av en förkortning veckoarbetstiden kortare arbetstid varje dag. Efterav som som man på många arbetsplatser önskar behålla drift- eller öppettiderna vid en förkortning av arbetsveckan bör det bli möjligt tillgodose individuella att önskemål. Men det har likafullt stor betydelse vilket mönster blir det dominesom rande. Om det dominerande mönstret blir förlängda veckoslut kommer fredagarna så att säga att lördagskaraktär. Den dagliga minskar inte pressen men tiden för återhämtning blir längre. Man kan tänka sig att sådant som tvätt, långkok, Veckostädning och storköp blir förlagda till fredagarna för att lördagen skall kunna vara helt ledig. Kanske kan skjuta del hushållsarbete i man upp en veckorna och koncentrera det till fredagen. Under sommarhalvåret tillbringar 14 många familjer veckosluten i sommarstugan. Förespråkarna för sextimmarsdagen har ofta tagit för givet att just den dagliga arbetstidsförkortningen skulle främja jämställdheten och öka männens ansvar för hem och barn. Men detta är inte självklart. I holländsk undersöken ning 15 har man försökt uppskatta hur olika arbetstidsförkortningar inverkar på tidsanvändningen. Enligt undersökningen skulle ledig fredagseftermiddag en leda till den största ökningen av männens hemarbete. En förkortning den av dagliga arbetstiden skulle främst ägnas åt tidningsläsning och andra massmedia. Fyra dagars arbetsvecka med nio timmars arbetsdag skulle påverka omfattningen av männens hemarbete minst och mest användas till aktiv fritid som idrott eller utbildning. Förhållandena i Holland är annorlunda än i Sverige, framför allt är den kvinnliga förvärvsfrekvensen mycket lägre, ändå kan men resultatet ge anledning att ifrågasätta antaganden självklart om ett samband mellan daglig arbetstidstörkortning och jämställdhet.

206 SOU wxwss

13.5.3 Kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar

Här har det antagits att kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar skall åstadkommas utbyggnad föräldraförsäkringen i någon form. Ett steg i genom en av denna riktning har redan tagits beslutet att förlänga föräldraförsäkgenom om ringen till månader. Andra former ekonomiskt stöd i kombination med av föräldraledighetslagen är givetvis tänkbara. fantiljepolitiska kommittén. lt: Föräldraförsäkringen infördes på förslag av Denna lade mycket stor vikt vidjämställdhetsaspekterna. Kommittén menade ersättningstidens längd bl.a. borde avvägas med hänsyn till att den inte fick att inverka negativt på kvinnornas ställning arbetsmarknaden och föreslog åtta månader. Vid den aktuella utbyggnaden har några sådana farhågor knappast nu framförts. det är föräldrarnas möjlighet att ägna mer tid barnen som beutan Hittills har kvinnorna tagit ut 94-95 procent av Föräldrapenningtonats. dagarna. Det är inte lätt att förutsäga vad den nu beslutade förlängningen kommer att innebära ijämställdhetsavseende. Förutom familjernas egna önskemål komutbyggnaden barnomsorgen att ha betydelse. 1991 skall inte bara föräldmer av raförsäkringen utbyggd till månader utan avsikten är också att alla barn vara skall få rätt till kommunal barnomsorg från ett och ett halvt ärs ålder. Det mest sannolika är det vanliga mönstret blir att någon föräldrarna är hemma på att av heltid med föräldrapenning tills dess att barnet vid ett och ett halvt års ålder får

plats i den kommunala barnomsorgen. Det är möjligt att fäderna i större utsträckning väljer hemma på heltid under någon period eller att båda föratt vara äldrarna väljer att arbeta deltid och ta ut föräldrapenning för del av dag i större

utsträckning än för närvarande. Uppföljningen hur föräldraförsäkringen utnyttjas har brister. Det borde av självklart utvecklingen inom ett för välfärden och jämställdheten så vara att centralt område följdes än för närvarande. Det är mycket svårt att noggrannare fram några siffror inte är åtskilliga år gamla. Innan någon ytterligare utsom föråldraförsäkringen utöver de beslutade 18 månaderna kan bli akbyggnad av tuell är det angeläget att undersöka utfallet ur bl.a. jämställdhetssynpunkt.

13.6 Barnomsorg

Antingen arbetsveckan förkortas för alla eller man fortsätter på den inslagna viimed ytterligare utbyggnad föräldraförsäkringen utöver de nu beslutagen en av de 18 månaderna blir konsekvenserna för barnomsorgen likartade. Behovet bör efterfrågan barnomsorg på udda tider kan komma att totalt sett minska men öka. föräldraförsäkringen till månader kan komma att minska Utbyggnaden av behovet för de minsta barnen. Det finns farhågor om att kommunerav omsorg dra småbarnsomsorgen så att det i realiteten inte blir na kan komma att möjligt föräldraledigheten på annat sätt än som hela dagar i en följd i att ta ut 18 månader. Det finns otillfredsställt behov omsorg på udda tider. Sådan omett stort av behövdes 1987 minst någon gång månad för 46 000 barn eller sju prosorg per förskolebarnen enligt SCB:s barnomsorgsundersökning. 18Efterfråcent av gällde främst tidiga kvällar och helger. Nattomsorg efterfrågades gan morgnar,

sou 1989:53 207

for ca 6 000 barn. Ensamstående behöver barnomsorg på obekväm tid dubbelt så ofta och nattomsorg gånger så ofta giftasamboende. Sedan sex som 1988 finns ett statsbidrag till kommunerna på 150 000 kronor för varje daghemsavdelning som har öppet även under helger och nätter. De flesta föräldrar som använder nattomsorg är ensamstående mödrar och arbetar inom tjänstesektorn med en övervikt för sjukvården. 9

Den kommunala barnomsorgen har dels en pedagogisk funktion som stöd för

barnens utveckling, dels en omsorgsfunktion skall möjliggöra föräldrarsom nas förvärvsarbete. Den pedagogiska uppgiften är lättare sköta väl att om barnens närvaro är regelbunden och alla barn är närvarande samtidigt del daen av gen. Detta är svårt att klara for en del föräldrar med oregelbundna arbetstider

om de skall tillräcklig tid tillsammans med barnen. Föräldrar med oregelbundna arbetstider har sina barn i familjedaghem i mycket större utsträckning

än föräldrar med regelbunda arbetstider. svårigheterna att förena de pedagogiska målen med omsorgsbehoven har alltså i stor utsträckning lagts över på de

kommunala dagbarnvårdarna ofta måste hantera mycket komplicerat som ett tidsschema.

svårigheterna att samtidigt tillgodose omsorgsbehoven och uppnå de pedagogiska målen kan komma att öka andelen alla föräldrar arbetar på om av som oregelbundna tider ökar. Å andra sidan blir pusslet lättare att lägga om den totatid for vilken omsorg behövs minskar.

Vid en arbetstidsförkortning minskar också arbetstiden för personalen inom

barnomsorgen. Det blir svårare att till barnen inte behöver se att alltför många olika vårdare.

Behovet av omsorg för skolbarnen bör vid allmän daglig arbetstidsförkorten ning kunna minska. Det är tungt för barnen att behöva sig till rutinerna anpassa både i skolan, på fritids och i hemmet. Fritidshemmen är mycket kostsam en omsorgsform. Blir det vanligaste mönstret i stället förlängda veckoslut kommer

behovet däremot att kvarstå.

13.7 Skolan

En allmän arbetstidsförkortning bör leda till att skolbarnens föräldrar får mer tid för sina barn vilket är en fördel för barnens möjligheter att utvecklas. Ur pedagogisk synvinkel är en daglig arbetstidsförkortning absolut att föredra fram-

för längre veckoslut. Om det vanligaste mönstret i arbetslivet blir förlängda

veckoslut kan det uppstå mycket starka krav på att också skolan skulle anpassa sig till detta mönster. Det finns redan tendenser i den riktningen. SÖ säger i en rapport: För att sluta tidgare på dagen eller ett gånger i veckan föreen par faller eleverna acceptera långa och tunga arbetsdagar för övrigt. Även for elever

med en väl uppövad studieteknik och lång studievana måste emellertid sådana dagar bli alltför betungande och troligen mycket improduktiva. Fredag eftermiddag håller på att bli halv- eller helledig. Med tanke på att skolans aktiviteter

blir lidande på allt större koncentration till färre dagar, är det befogat att peka på att landets skolor bör återhållsamma 20 vara på denna punkt. Lärares arbetstid regleras i huvudsak undervisningsskyldigheten. genom För adjunkter och lektorer har denna mycket gammal hävd. Någon koppling

mellan arbetstidsreformer och lärares undervisningsskyldighet har det normalt

208 sou 1989:53

under 1970- och 1980-talen har undervisningsskyldigheten sett inte varit, men flesta lärarkategorier, mest för s.k. yrkeslärare. Om en allmän arsänkts för de betstidsförkortning medför att lärarnas undervisningsskyldighet minskar leder detta allt lika till att eleverna får fler olika lärare än i dag. annat - -

13.8 Sjukvård och äldreomsorg

och skola kommer i framtiden att ta allt större del av alla ar- Vård, omsorg en anspråk. Om arbetstiderna förkortas blir detta fallet i större utbetstimmar i sträckning än annars. arbetstidsförkortning ökar personalbehovet. Ju kortare tid personalen Vid en fler vårdare krävs allt annat lika kring varje patient eller arbetar desto - -hjälptagare. . mycket andel personalen inom vård och omsorg Emellertid arbetar en stor av ovannämnda problem redan i dag präglar mycket av verksamhedeltid varför behåller sina arbetstider vid arbetstidsförkortning ten. Om man antar att de en blir det inte så stora skillnader gentemot nuläget.

13.9 Hälsa och välbefinnande

inslag i dagens arbetsmiljöer är skadliga för hälsan. Ju Det finns många som utsätts för dessa desto mindre bör de hälsomässiga effekterna kortare tid man förkortning arbetstiden borde därför positiva hälsomässiga efbli. Varje av arbetssituation innehåller inslag medför risker for fekter för alla vilkas som arbetstid minskar också påfrestningarna i vardagslivet i form av hälsan. Kortare bättre familjerelationer vilket är positivt både för stress och jäkt och kan ge hälsa. Detta förutsätter dock att förkortning av arbetstiden barns och vuxnas en ökning just de faktorer i arbetslivet som är skadliga. inte medför en av arbetstidsförkortning medför utökade drifttider kan antas öka snara- En som hälsomässiga påfrestningarna, åtminstone om de oregelbundre än minska de arbetstiderna ökar avsevärt. Relativt stora hälsomässiga vinsna och obekväma omfattningen roterande arbetstider där förvärvsarbetets ter kan göras om av plats dygnet varierar kraftigt kunde nedbringas. både ensidiga och stressiga och där möjligheterna till infly- Arbeten som är är små har negativa effekter för såväl den fysiska tande och att lära sig något nytt hälsan for möjligheterna till rik fritid. Ur hälsosynoch den psykiska som en göra arbetsinnehållet rikare och att minska bepunkt torde det vara viktigare att lastning och stress än att förkorta arbetstiden. arbetstidsförkortning medför ökat jäkt och stress arbetsplatsen är En som

hälsosynpunkt. Ökningen förslitningsskadoma tyder på att ar-

negativ ur av redan är för hög många arbetsplatser. Det sociala utbytet betsintensiteten nu skulle dessutom minska med minskad umgänge med arbetskamraterna av arbetstillfredsställelse som följd. så livsstil och levnadsvanor har lika stor eller Visserligen kan det vara att för hälsan arbetsförhållandena, men arbetsförhålstörre direkt betydelse som särskilt arbetstidens förläggning påverkar också levnadsvalandena och kanske och arbetstiderna påverkar familjesituationen och norna. Arbetsforhållandena därmed barnens psykiska och fysiska hälsa.

sou 1989:53 209

Den typ av arbetstidsförkortning som har störst positiv hälsoeffekt är förkortning av den dagliga arbetstiden, inte speciella förhållanden långa om som t.ex. arbetsresor eller veckopendling föreligger. Det gäller i synnerhet med den belastning som många i dag är utsatta för i sina arbeten. Det är angeläget att minska såväl de direkta de indirekta hälsomässiga som påfrestningarna i arbetslivet. Arbetstidens förläggning är central faktor i en detta sammanhang. Förbättrad arbetsmiljö och arbetsorganisation och en arbetstidsförläggning som tar större hänsyn till människans biologiska rytm är effektivare när det gäller att minska arbetslivets hälsomässiga påfrestningar än att förkorta arbetstiden.

13.10 Fritid

Själva syftet med att förkorta arbetstiden är att få fritid. Hur skulle den mer användas Enligt vår attitydundersökning 2 skulle 35 procent av alla sysselsatta använda en arbetstidsförkortning på två timmar i veckan till familj, barn och hushâllsarbete, 42 procent av kvinnorna och 29 männen. Av kvinprocent av norna med barn och männen med småbarn skulle ungefär tre fjärdedelar använda en kortare förvärvsarbetstid till hemarbete i vid mening. Oavsett arbetsom tiden förkortades bara för småbarnsföräldrar eller för alla skulle småbarnsför-

åldrarna tillbringa sin tid med familjen. Övriga skulle använda den frigjorda ti-

den till mer egentlig fritid. En del har farhågor om att ökad fritid bara skulle utnyttjas passivt, t.ex. till att se mer på TV och video. Det är dock inte mycket som talar för att så skulle bli fallet. Den tid som ägnas TV har varit konstant under hela 1980-talet. Introduktionen av video och möjligheterna att ta in fler kanaler har inte medfört att den totala tittartiden Ökat. 22 Tvärtom finns det anledning tro att den utveckling mot en aktivare och mer kulturinriktad fritid skildrades i kapitlet Arsom betstiden i ett socialt sammanhang fortsätter bl.a. på grund att utbildningsniav vån stiger. Det är sannolikare att så blir fallet fler möjligheter individen har att också i förvärvsarbetet vara aktiv och kreativ. Rikare arbetsinnehåll och ökat självbestämmande i arbetet ökat deltagande i föreningsliv, studier, facklig ger och politisk verksamhet. Om har tid man att under den yrkesaktiva tiden lägga grunden till givande intressen kan pensionsåren bli innehållsrikare. Om det vanligaste blir att den dagliga arbetstiden förkortas, är det troligare att fritiden ägnas åt sådant som så att säga kan göras i små portioner, lässom ning, TV-tittande och helt enkelt vila. Om det dominerande mönstret i stället blir förlängda veckoslut, är det troligare att fritiden ägnas större projekt som resor, målinriktade studier, att reparera sommarstugan etc. Om arbetstiderna blir alltmer varierande, blir det svårare att utöva regelbundna aktiviteter tillsammans med andra, t.ex. föreningsliv och studiecirklar. Om det dominerande mönstret blir längre veckoslutsledighet i kombination med allt splittrade mer och olikartade arbetstider skapas troligen svårigheter för föreningslivet.

210 sou 1989:53

13.11 Sammanfattning och slutsatser

Att det finns starka önskemål om kortare arbetstid framgår såväl av attitydundersökningar fackliga och politiska organisationers ställningstaganden. som Dessa baseras ofta på välgrundade antaganden om de positiva sociala effekter kortare arbetstid skulle få, särskilt för småbarnsfamiljemas situation. Att fien vällärdstjänsterna skulle försvåras och verksamheten inom nansieringen av utbildning, vård och omsorg riskerar att bli mer fragmentarisk har mindre ofta uppmärksammats. Omfattningen arbete på obekväma tider ökar. Vid en förkortning av arav betstiden skulle antagligen denna tendens förstärkas. Oregelbundna arbetstider har negativa hälsoeffekter och i stort sett negativa sociala effekter som uppväger del av de positiva effekterna av kortare arbetstid. en Hur innehållsrik och värdefull fritiden kan bli beror dels på hur omfattande också på hurudan arbetsdagen har varit. För möjligheterna att utden är men nyttja fritiden på ett givande sätt är det lika viktigt att arbetet är stimulerande som att arbetstiden är kort. Många de positiva sociala effekter kortare arbetstid på goda grunder av som antas föra med sig skulle kunna uppnås med en särlösning för småbarnsföräld- En sådan lösning skulle medföra mycket mindre svårigheter och oönskade rar. arbetstidsförkortning. En sådan lösning är dock mycket effekter än en allmän tveksam järnställdhetssynpunkt om den utnyttjas nästan bara av kvinnorna. ur Att följa utfallet utbyggnaden föräldraförsäkringen till 18 månader är upp av av synnerligen angeläget. Ett citat från 1976 arbetsmiljöforskaren Bertil Gardell sammanfattar väl av våra överväganden när det gäller de sociala effekterna av kortare arbetstid:

Den senaste arbetstidsförkortningen uppfattas av många ute på arbetsplatserna ha bidragit till ytterligare rationaliseringar och ytterligare produktionstryck, speciellt kanske uttryckt i krav från företagen på ett ännu effektivare tidsutnyttjande. Härihar trycket och pressen människorna ytterligare ökat och man har inte genom vunnit mycket varken av kraft eller intresse för en mera aktivt inriktad fritid. Skulvi få ytterligare arbetstidsförkortning så är det enligt min mening alldeles nödvändigt att tillse att reformen går parallellt med ansträngningar att öka den enskilda människans inflytande över det dagliga arbetets utförande och öka hennes förutsättningar att utveckla ett aktivt yrkesmässigt ansvar. Därigenom borde rimligtvis också förutsättningarna öka för ett mera utbrett demokratiskt deltagandebåde på och utanför arbetsplatsen i sådana frågor som är av betydelse för många människor. Detta helhetsgrepp på reformpolitiken inom arbetslivets område saknasi dagens debatt. .Sistoch slutligen handlar det om vitaliteten vår i demokrati och om . 24 vad människor totalt sett får ut av tillvaron i industrisamhället.

Johansson1989 a och Pettersson 1989 a. Nilsson1989. Johansson1989 b. Johansson1984. NorskArbeidsgiverforening1987. Clark m.fl. 1989, Carlssonoch Lindvall 1989 och Erikssonoch Mörtvik 1989. Johansson1989 a. Norsk arbeidsgiverforening 1987. LundénJacobyoch Näsman1989. Johansson1989 a. NordiskMinisterråd1987. kap.ll. Johansson1984. Johansson1989 a. Carlssonoch Lindwall 1989. SocialandCultural PlanningOffice 1983. SOU 1972:34. Johansson1989 b. SCB1987a. Socialstyrelsen1989. Skolöverstyrelsen 1989. Johansson1989 a. SverigesRadiol988a. l988b. Gardell1986. . Gardell1976. s. 144

sou 1989253 213

DEL IV STRATEGI FÖR EN

ARBETSTIDSPOLITIK

Kapitel 14 Mål och motiv för

arbetstidspolitik

Kapitel 15 Slutsatser och avvägningar

Kapitel 16 En modell för arbetstidspolitik

214 sou 1989:53

14 Mål och motiv för

arbetstidspolitik

Olika krav kan ställas på arbetstidspolitiken. Den blir en avvägning mellan olika intressen som nästan varje samhällsmedlem har. El Som producenter, förvärvsarbetande, har individerna anspråk skydd mot otillbörligt utnyttjande samt en rimlig fördelning mellan arbete och fritid. Arbetsinsatsen skall ske rationellt så att den kan ge ett gott ekonomiskt utbyte. El Som konsumenter har individerna och hushållen intresse av låga priser och god tillgänglighet till varor och tjänster. El Medborgarintresset innefattar önskemål om en god omvårdnad, rättvis

fördelning och en väl fungerande samhällsorganisation.

Arbetstidens längd handlar om en avvägning mellan konsumtion och fritid. Men som tidigare visats är det inte enbart en avvägning för det egna området utan samhällets alla områden berörs. Arbetstidens längd får konsekvenser för samhällets funktionssätt. Det är därför viktigt att se arbetstidsfrâgan i detta vida perspektiv. Arbetstidspolitiken blir en avvägning mellan konsumtion och fritid i rollerna producent, konsument och medborgare. Det är viktigt att som inte ensidigt se arbetstiderna utifrån ett intresse, en roll, utan politiken skall göra det lättare att lösa intressekonflikter. Den totala standardnivân är beroende rationell produktion och därmed avhängig bl.a. hur lång arbetstiden är. av en Följande grundläggande krav bör utan inbördes rangordning beaktas vid den framtida arbetstidspolitiken: att arbetstiderna utformas så att de gagnar jämställdhet mellan män och kvinnor att arbetstidspolitiken underlättar bamfamiljernas situation ekonomiskt, socialt och tidsmässigt att arbetstiden är sådan att den upplevs som rättvis mellan olika löntagargrupper att arbetstidens förläggning tillgodoser nödvändiga skyddsaspekter att förutsättningarna för produktionen garanterar att högt välstånd uppnås att arbetstiderna utformas så att tjänsternas tillgänglighet blir rimlig och så att fritiden kan utnyttjas meningsfullt av alla

att den enskildes möjligheter till valfrihet att själv välja arbetstid och över

livet variera sin arbetsinsats underlättas.

Dessa krav går inte att uppnå parallellt och med samma medel. I viss mån är de motstridiga. Arbetstiderna är en kompromiss mellan önskemål om välstånd i olika avseenden och tid för olika aktiviteter. Arbetstidspolitikens syfte är att tillgodose rimlig avvägning mellan de krav som ställs. Den bör underlätta en möjligheterna att lösa olika intressekonflikter.

216 sou 1989:53

Jämställdhet I de mer radikala förslagen till arbetstidsförkortning har jämställdheten mellan kvinnor och män varit det bärande argumentet. Kortare arbetstid har setts som en väg att fördela förvärvsarbete, barnuppfostran och hushållsarbete jämnare mellan män och kvinnor. Genom en arbetstidsförkortning skulle männen kunna minska förvärvsarbetstiden och mer tid för barn och hemarbete. Kvinnornas möjligheter i arbetslivet skulle stärkas jämfört med dagens situation då kvinnorna ofta arbetar deltid åtminstone under en del av livet. Jämställdhet förutsätter en jämnare arbetsfördelning mellan män och kvinnor. Vi menar alltså att arbetstidspolitiken kan underlätta uppnåendet av jimställdhet. Det gäller både arbetstidens längd och hur den läggs ut. Ett grundläggande villkor för individens självständighet är emellertid möjligheten att försörja sig på ett arbete som ger en tillräcklig inkomst. För att en arbetstidsförkortning skall vara positiv för jämställdheten måste den vara förankrad bland de heltidsarbetande och inte ske till priset av svåra samhällsekonomiska balansproblem. I annat fall kan rentav jämställdheten försvåras. Möjligheten att uppnå jämställdhet är till stor del förknippad med utbyggnaden av och tillgängligheten till stora delar av den offentliga sektorn, t.ex. barnomsorgen. Som vi tidigare redogjort för blir det betydande problem att finansiera den offentliga sektorn vid en kraftig arbetstid sförkortning. Det kan ha negativ inverkan på jämställdheten. Det är alltså inte entydigt att en generell arbetstidsförkortning av en viss utformning leder till jämställdhet. Jämställdhet är ett viktigt mål när arbetstidspolitiken utformas men måste också uppnås med andra medel. Vad vi anfört innebär att vi även av jämställdhetsskäl tar avstånd från alltför snabba arbetstidsförkortningar. En utjämning av arbetstiden mellan män och kvinnor är emellertid mycket angelägen.

Barnfamiljema

Kraven på arbetstidsförkortning har ofta utgått från barnfamiljernas situation. Det är främst i barnfamiljema som kvinnornas inträde på arbetsmarknaden gjort den tidsmässiga pressen mycket stark. Tidspusslet blir svårt att lägga för föräldrarna i familjer där båda förvärvsarbetar. Många kompromisser måste göras. Oftast blir det kvinnan i familjen som pusslar med arbetstidens längd och förläggning. Inte minst när det är brist på barnomsorg är situationen be-

svärlig för många.

Det är oomtvistat att småbamsföräldrama behöver särlösningar för att klara rollerna som förälder och förvärvsarbetande. selektiva arbetstidspolitiska insatser för barnfamiljerna görs bäst genom lagstiftning. Utbyggnaden av föräldraiörsäkringen till 18 månader och löftet om barnomsorg för alla barn över ett och ett halvt års ålder kommer att underlätta barnfamiljernas många gånger pressade situation. Samtidigt går det inte att bortse från att selektiva arbetstidsreformer för småbamslöräldrar försätter dem i en särställning på arbetsmarknaden. Selektiva åtgärder blir därför inte enbart en fråga om samhällsekonomiska avvägningar utan också om arbetsmarknadens funktionssätt för dessa grupper.

sou 1989:53 217

På 15år har en rad insatser gjorts för smäbarnsfamiljerna. Föräldraförsäkringen har successivt byggts ut och riksdagen har under 1989 beslutat förlänga den till månader. Pappan har exklusiv rätt till tio dagars ledighet med betalning i samband med att barnet föds. Föräldrarna har rätt till 90 dagars betald ledighet per år om barnet är sjukt till dess barnet fyllt tolv år. Föräldrarna har vidare rätt till sex timmars arbetsdag tills barnet fyllt åtta år. Utan dessa insatser skulle småbarnsfamiljerna ha haft väsentligt sämre position och jämställdheten en mellan män och kvinnor skulle knappast ha kommit så långt som den gjort. Vi har tidigare konstaterat att det är angeläget att utjämna mäns och kvinnors arbetstider. Eftersom kvinnor utnyttjar större delen av foräldraledigheten är det angeläget att göra en utvärdering alla de reformer genomförts innan av som några ytterligare utvidgningar beslutas. Utvärderingen bör bl.a. avse anpassningen på olika arbetsplatser, fördelningen ledighet mellan män och kvinnor av samt i vilken utsträckning betald och obetald ledighet utnyttjas. Det lämpligt är att påbörja uppföljningen i samband med den beslutade att nu förlängningen av föräldraförsäkringen är genomförd.

Rättvisa

I debatten om arbetstidens längd och villkoren för semesterledighet har utjämning mellan olika löntagargrupper spelat avsevärd roll. Arbetstidens längd en är en viktig del av de sociala villkoren i samhället. 40-timmarsveckan har t.ex. blivit den norm som gäller för heltidsarbete på flertalet arbetsplatser. Den jämnade ut de olikheter som fanns mellan arbetare och tjänstemän. Rättvisan var det främsta för lagstiftning argumentet på arbetstidens område såväl när 1970 års arbetstidslag när 1978års semesterlag stiftades. som Ipropositionen om den femte semesterveckan heter det att semesterlagen bör medverka till att utjämna levnadsvillkoren mellan skilda grupper i samhället samt att rättviseskäl talar för att semesterledigheten förlängs. Rättviseskäl har spelat stor roll även vid löftet sjätte semestervecka. om en Även vid tidigare lagstiftning har rättvisan varit ett av flera argument. Den

har åberopats för att tillförsäkra arbetstagare på avtalslösa arbetsplatser samma villkor som gäller på avtalsbundna arbetsplatser. Det främsta rättviseskälet har dock varit att åstadkomma utjämning mellan olika löntagarkollektiv. en I det svenska samhället finns högt ställda krav på jämlikhet mellan olika grupper. De sociala villkoren har i ökad utsträckning blivit generella, lika för alla. Pensions- och sjukförsäkringsfönnåner har utjämnats. Det är naturligt att samma slag av utjämning har skett arbetstidens område. Normalarbetstiden kommer när den sjätte semesterveckan i enlighet med regeringsförklaringen genomförts att vara mer likartad mellan olika sektorer. Det är viktigt att olika löntagargmpper upplever arbetstidens längd rättvis. som Den fria förhandlingsrätten är väl etablerad vad gäller löner, anställningsvillkor och arbetstider. Erfarenheten visar att förändringar arbetstider av som enbart gäller delar av arbetsmarknaden har spridits till andra delar. Stora skillnader beträffande den normala arbetstidens längd kommer att uppfattas som orättvisa. De som först förhandlat sig till den kortare arbetstiden upplever att de genom minskat löneutrymme själva bekostat förkortningen. De som sedan åstadkommit utjämning upplever endast en att en orättvisa undanröjts. Den

uppkomna situationen har således skapat en intressekonflikt som kan leda till samhällsekonomiska problem. Inte minst därför att arbetstidens längd och utformning har en växande betydelse också för grupper som inte tillhör de stora löntagarkollektiven är ansvaret vidare än enbart för det egna förhandlingsområdet. Det finns ett betydande konsument- och medborgarintresse i utformningen av arbetstidspolitiken. Effekterna av arbetstidsförkortningar för en grupp får konsekvenser också för andra grupper. De fulla konsekvenserna av en arbetstidsförkortning blir dessutom märkbara först då motsvarande förkortning skett för övriga löntagargrupper. Arbetstidsförkortningar för enbart offentligt anställda skulle t.ex. leda till skattehöjningar. Hela behovet av skatteskärpningar vid en arbetstidsförkortning blir emellertid tydligt först då arbetstidsförkortningen omfattar alla. De parter som lokalt eller centralt inom en sektor genomför särlösningar tar därigenom på sig ett betydande ansvar för den samhällsekonomiska balansen. I det avslutande kapitlet finns en modell för arbetstidspolitik. Syftet med modellen är bl.a. att undvika konflikter som annars regelmässigt uppstår mellan olika löntagarkollektiv.

Skydd

Ursprungligen var skyddsmotivet det viktigaste skälet för arbetstidsförkortning. Arbetstiden reglerades för att skydda individen från hälsovådli långa arbetstider. Det argumentet har sedan 1950-talet avvisats av lagstiftaren eftersom det inte gått att påvisa något samband mellan arbetstidens längd och befolkningens hälsa i modern tid. Samma inställning har även arbetsmarknadens parter haft. Vi ansluter oss till den uppfattningen. Arbetsmarknaden har förändrats under senare år. Nya grupper, främst kvindeltar i förvärvsarbetet. Ökad arbetstakt, färre och ensidiga arbetsnor, pauser moment har gjort att arbetsrelaterade sjukdomar och skador ökat på delar av arbetsmarknaden. Arbetsmiljöproblem i det moderna arbetslivet är många gånger av psykisk art. Det faktum att båda makarna i ett hushåll i större utsträckning är sysselsatta påverkar också stressituationen i arbetslivet. Förändringarna arbetsmarknaden har aktualiserat frågan om hälsoskäl åter kan anföras som argument för kortare arbetstid. De som hävdat detta har emellertid menat att eventuella hälsoförbättringar uteblir om arbetstidsförkortningen leder till högre arbetstakt och ökat arbete på obekväma arbetstider. Sannolikt är många arbetsförhållanden så dåliga att en kortare arbetstid skulle vara

positiv. Den dåliga arbetsmiljön skulle dock vara kvar. Arbetsmiljöproblem

går aldrig att lösa genom att generellt minska arbetstiden. Snarare gäller motsatsen eftersom resurserna blir mindre för att åtgärda arbetsmiljön vid en arbetstidsförkortning. Det kommer att krävas betydande resurser också för att komma till rätta med den psykiska belastningen på arbetsplatserna. Det går heller inte att hävda att problemen skulle gälla alla sysselsatta. Arbetstidsförkortningen skulle inte ha någon positiv hälsoeffekt för det stora flertalet på arbetsmarknaden. Det skulle vara en dyrbar reform med tveksamt resultat. Det är betydligt effektivare att förbättra arbetsmiljön där problemen finns. Insatser måste göras för att med teknisk utveckling komma bort från tunga och hälsovådli ga arbetsplatser. En ändrad arbetsorganisation med vidgat ar-

sou l989:53 219

betsinnehåll och arbetsbyten är effektiv metod för komma bort från den en att ensidighet i jobbet som är ett stort problem för många. Däremot visar tillgänglig forskning att oregelbundna arbetstider kan vara skadliga för hälsan. Det är därför angeläget att beakta skyddsaspekterna vid utläggningen av arbetstiderna. Enligt de forskningsresultat kommittén tagit del av är det främst de roterande arbetstidsförläggningarna är ohälsosamma. som Det är rimligt att den olägenhet de obekväma arbetstiderna medför komsom penseras med kortare arbetstid for dem som drabbas. Forskningen har visserligen visat att kortare arbetstid inte helt kompenserar de olägenheter som den oregelbundna arbetstidsförläggningen medför. Att oregelbundna arbetstider bör kompenseras med kortare arbetstid motiveras av att vardagen och de sociarelationerna underlättas. Sådana arbetstidsförkortningar hanteras bäst de av avtalsslutande parterna på arbetsmarknaden. Generella skyddsregler beträffande förläggningen av arbetstiden måste finnas kvar, t.ex. veckovila och nattvila, liksom hittills dispositiva. men vara Att det finns skyddsregler är utomordentligt viktigt eftersom det innebär att utgångspunkten är att arbetstider som avviker från skyddsreglerna bör undvikas. När avvikelser ändå måste tillgripas är det svårt några generella att ange regler för hur arbetstiden då bäst anpassas till hälsomässigt goda betingelser. De regler som finns har hittills bedömts i stort sett uppfylla den nivå som behövs ur hälsosynpunkt. Det är ett stort för arbetsmarknadens ansvar parter att beakta hälsoaspekterna i de centrala avtalen och den lokala anpassningen av arbetstidernas utformning när avvikelser från dessa regler görs. Utfommingen av t.ex. Skiftarbete har stor betydelse för det obekväma arbetets hälsomässiga effekter.

Välstånd

För de flesta är löneinkomsten avgörande för välståndet. Men även pensionärer och barn har anspråk på välfärden. Arbetstiderna måste vara av en sådan längd att välstånd kan uppnås för alla medborgare. Produktionen måste ha en sådan omfattning att löntagarnas reallöneanspråk kan tillgodoses. Ur produktionen måste också beslutade överföringar till andra grupper, t.ex. pensionärer och barnfamiljer, finansieras. Arbetstidens längd är alltså helt avgörande för vilken

levnadsstandard som kan åstadkommas. Återigen måste konstateras

att det finns ett betydande samhällsintresse beträffande arbetstiden. Det ställer stora anspråk på flexibilitet i produktionen. Den hårdnande internationella konkurrensen, krav på leveranstider och en allt större kapitalintensitet talar för att kraven kommer att bli större i framtiden. Välståndet är beroende

av att industrin kan vara konkurrenskraftig och det betyder kostnaderna för

att produktionen inte får för höga. En arbetstidsförkortning vara som inte motsvaras av att kostnaderna i motsvarande grad reduceras kan därför äventyra möjligheterna att upprätthålla välfärden på hög nivå. I en ett dynamiskt samhälle är det heller inte tillräckligt att bibehålla dagens produktionsnivå. Eftersom produktionen utvecklas i andra länder måste även Sverige ha en tillväxt. En industriprodukt som i dag stora exportinkomster kan i ger morgon vara helt omodern och omöjlig att sälja på världsmarknaden. Den totala arbetsinsatsen avgör vilket välstånd kan uppnås. Med detta som ställningstagande menar vi att arbetslöshetens omfattning i stort sett är obero-

220 sou 1989:S3

ende av arbetstidens längd. I den politiska debatten i Sverige saknar arbetslösheten som motiv för arbetstidsförkortningar aktualitet. Diskussionen handlar om hur arbetsutbudet skall kunna öka för att möta arbetskraftsbristen. Konjunkturerna kan emellertid vända och arbetslösheten åter öka. Det är tänkbart att argumentet återkommer i debatten. Vi konstaterar att såväl teori som den faktiska utvecklingen talar mot att förkortad arbetstid är ett effektivt medel att minska arbetslösheten. Det finns risk för att arbetstidsförkortningar leder till ökade kostnader, försnarare en sämrad konkurrenskraft och pá sikt högre arbetslöshet. Ibland hävdas att arbetstidsförkortningar skall lösa rekryteringsproblem. Det är främst inom den offentliga sektorn som detta argument har framförts. Utgångspunkten har varit att införande av sex timmars arbetsdag man genom med full betalning skall klara personalrekryteringen. Eftersom många av dem arbetar inom den offentliga sektorn redan arbetar deltid har det i praktiken som inneburit löneökning på 33 procent. En sådan relativ löneökning innebär gien vetvis att rekryteringen underlättas. Det är inte en fråga om arbetstider utan om lönerelationer mellan olika löntagarkollektiv. utformning kan mycket bra argument vid rekryteringen

Arbetstidens vara ett

personal. Ju större bristen arbetskraft är desto bättre position har löntaav För att attrahera arbetstagare kommer arbetsgivarna att ha ett intresse av garna. utforma lösningar accepteras löntagarna. Om arbetskraftsbristen att som av blir bestående måste arbetsgivarna sina krav till löntagarnas önskemål. anpassa Att förkorta arbetstiden därför att det uppstått rekryteringsproblem är emellertid inte någon lösning på problemet. Eftersom bristen kan uttryckas såväl i arbetstimmar i är arbetstidsförkortningen i själva verket ett sätt som personer minska rekryteringsunderlaget och försämra möjligheterna att uppnå högt att välstånd. Sannolikheten är stor att motsvarande förkortning kommer att krävas på andra arbetsplatser och därigenom totalt sett minska tillgången på ar-

betskraft. Ibland har internationella jämförelser anförts som argument både för och arbetstidsförkortningar. Förespråkarna för arbetstidsförkortningar har påmot pekat att nästan alla västeuropeiska länder har en kortare veckoarbetstid än 40 timmar. Motståndarna till arbetstidsförkortningar har hävdat att de faktiska arbetstidema sedan hänsyn till frånvaro av olika anledningar tagits är kortare än

i andra länder.

Vår genomgång arbetstider i olika länder har visat att internationella jäm-

av förelser arbetstider ett mycket komplext område. Arbetstidens utformav ning och fördelning år ett lands uttryck för vilken välfärd man vill uppsnarare nå. Reglerna för arbetstiden kan ha betydelse för konkurrenskraften. Det gäller både längd, förläggning och flexibilitet. Men för konkurrenskraften är också kostnaden och produktiviteten betydelsefull. Det går alltså inte att enbart anföra arbetstidens längd i andra länder för eller mot arbetstidsförkortningar.

Tillgänglighet

I takt med arbetstidema blir alltmer varierande kommer kraven på tillgängatt lighet inom delar tjänstesektorn att växa sig allt starkare. Det kommer stora av i nästa led att ställa krav också på obekväma arbetstider inom fler sektorer av

sou 1989:53 221

arbetsmarknaden. En sådan utveckling är troligen nödvändig. Inte minst inom den offentliga sektorn ställs stora krav på tillgänglighet inom vård och omsorg. Men det finns också andra delar av den offentliga sektorn där det bör ställas stora krav på tillgängligheten. Det gäller t.ex. fritid och kultur. Där kan en utveckling betyda att fler kan utnyttja sin lediga tid på ett bättre sätt. Även inom den kommersiella delen tjänstesektom är tillgängligheten av mycket olika. Affärernas öppethållande har underlättat för många dubbelarbetande hushåll att klara sina inköp. Däremot har bankernas öppethållande praktiskt taget inte alls påverkats medborgarnas ändrade tidsmönster. av Hantverkare och andra som tillhandahåller tjänster har ibland anspråk på kundernas stora tid för att utföra sina tjänster. Kunderna måste bl.a. finnas tillgängliga i bostaden under lång tid för att tjänster utförda. Ett exempel är öppethållanannat detiderna inom Svensk Bilprovning som innebär att många måste begära ledigt från sina arbeten för att kunna obligatorisk bilbesiktning utförd. Det är angeläget att de som ställer för andra på obekväma upp arbetstider kan den service de är berättigade till under sin fritid och de kan utnyttja de att gemensamma och kommersiella på ett rimligt sätt. Därför resurserna måste såväl kommunikationer, kommersiell service det allmännas som resurser tas tillvara under tider som gör att de blir allmänt tillgängliga för medborgare med varierande arbetstider. Utvecklingen längre drifttider mot kommer antagligen att fortsätta oavsett arbetstidema förkortas eller ej. om

Valfrihet

Det är viktigt för individer att större valfrihet variera sina en att arbetstider mellan olika dagar, över året och mellan olika faser i livet. För många är ett ökat inflytande över arbetstidens förläggning väl så viktig som frågan om en förkortning av arbetstidens längd. Produktionens krav på flexibilitet har sin motsvarighet i individens önskemål om valfrihet. De spänningar finns som mellan produktionens och löntagarnas krav hanteras effektivast lokalt. Arbetstagarna måste större möjlighet att påverka när de skall börja och sluta sin arbetsdag. Flextid på enskilda arbetsplatser skall understödjas. Olika former av ledigheter bör i större utsträckning vara utbytbara. Möjligheterna att över livet variera sina arbetstider bör underlättas. Det måste bli mer naturligt att hantera olika önskemål om arbetstider på alla arbetsplatser. Det kan vara nyckel att minska den könsmässiga en segregationen på arbetsmarknaden. Större förståelse för mäns önskemål om deltidsarbete är ett annat medel. . Den ökade flexibiliteten i arbetstidens förläggning arbetstidskommittén som i det följande kommer att förorda förutsätter också att löntagarnas inflytande över sina arbetstider stärks. Flexibla arbetstider måste kombineras med ett ökat individuellt inflytande över arbetstidema.

sou 1989:53 223

15 Slutsatser och

avvägningar

Svensk arbetsmarknad har under de senaste två decennierna genomgått stora förändringar. Fler och fler deltar i arbetslivet. Stora strukturella förskjutningar har skett vad gäller yrken och näringsgrenar. Arbetstidsmönstret har ändrat karaktär. Arbetstidens längd varierar i allt större utsträckning det omfatgenom tande deltidsarbetet. Förläggningen arbetstiden har blivit spridd. av mer På många sätt har anpassningen till nya förutsättningar skett smidigt och visat att det finns en betydande flexibilitet i det svenska samhället. Samtidigt rymmer det nya mönstret en rad problem. Småbamsfamiljer har betydande introts satser från samhällets sida ofta en pressad situation både ekonomiskt och tidsmässigt. Föräldrarnas dubbelarbete har gjort det svårt för både män och kvinnor att förena hem, barnuppfostran och yrkesliv. Allt oftare uppmärksammas barnens pressade situation. För många är de sammanlagda arbetsdagarna långa. Det blir svårt hinna att med sådant som går utöver yrkets och familjens förpliktelser. Tiden räcker inte till för socialt umgänge, kulturella aktiviteter eller demokratiskt inflytande genom fackliga och politiska organisationer. Den könsmässiga segregeringen på arbetsmarknaden har knappast minskat trots kvinnornas ökade arbetskraftsdeltagande. Kvinnor har sina arbetsplatser och yrken, män har sina. Till del belästs situationen deltidsarbete en genom att

är vanligast på kvinnodominerade

arbetsplatser medan heltidsarbete är mest frekvent på manligt dominerade arbetsplatser. Samtidigt som tiden inte räcker till för många är kraven på väl stora en utvecklad välfard. En förutsättning för ett rikt liv är frihet från ekonomiska bekymmer. Trygghet vid sjukdom och ålderdom förutsätter arbete av dem som är friska och unga. Omsorg om barn, sjuka och gamla betyder arbetsinatt stora satser måste utföras inom dessa områden. Det finns en konflikt mellan viljan att mer ledig tid och önskemålen att utveckla välfärden. Det har varit en av arbetstidskommitténs uppgifter att åskådliggöra den konflikten. Vår slutsats är att människors önskemål arbetstider kommer variera om att mellan olika individer och under olika faser livet. I det framtida samhället av

kommer behoven av valfrihet att stora. Samtidigt är kraven starka på

vara utjämning av villkoren mellan olika löntagarkollektiv och mellan könen. I många sammanhang har kraven på arbetstidsförkortningar artikulerats starkt. Det som anförts beträffande motiven för arbetstidstörkortning innebär en att vi menar att såväl selektiva som generella arbetstidsförkortningar är användbara även i framtiden. Normen för vad är normalarbetstid kommer sannolikt som att förändras. Det har emellertid också framgått att vi att norrnarbetsmenar en tid för heltidsarbetande kommer att finnas. Samtidigt kommer det finnas att skillnader i individernas val av arbetstider även i framtiden.

224 sou 1989:53

Tillväxten i den svenska ekonomin är långsam och ekonomin står även inför rad balansproblem. Det gäller omställningen av energisystem i samband en med avvecklingen kärnkraft. Investeringar behöver göras för att värna milav jön. Kapitalbildningen inom näringslivet måste öka för att balans skall uppnås i utrikeshandeln. Integrationen med EG kommer att kräva en stor anpassningsförmåga. Allt större måste till växande grupp pensionärer med resurser en intjänad ATP. Löne- och prisbildningen måste länkas in i en bana som gör att inflationstakten kommer i nivå med omvärldens. Takten i de arbetstidsförkortningar som kan komma till stånd måste avgöras den ekonomiska utvecklingen. Under de närmaste åren kommer, enligt löfte av i regeringsförklaringen, semestern att förlängas till sex veckor och föräldraförsäkringen enligt riksdagsbeslut att öka till 18 månader. Våra beräkningar visar dessa reformer kommer att ta betydande i anspråk men att de ekoatt resurser nomiska konsekvenserna av dem inte är oöverkomliga. Det är vår uppfattning att det inte finns utrymme för ytterligare generella arbetstidsförkortningar fram till mitten 1990-talet. Vilka produktivitetsförbättav åstadkommas under denna period blir avgörande för arbetsringar som kan om tidstörkortningar kan genomföras under resterande period till sekelskiftet. I många sammanhang har frågan ställts varför några förkortningar av veckoarbetstiden inte gjorts sedan 1972 och varför hela 1980-talet har gått utan att några generella reformer genomförts. Förutsättningarna för arbetstidsförkortningar har på avgörande punkter blivit sämre. Ett antal faktorer pekar på att det kommer bli långsam förkortning arbetstiden även i framtiden. att en av

D För det första ökar inte produktiviteten lika snabbt som under 1950- och 1960-talen. Den sämre utvecklingen innebär att utrymmet för standardförbättringar är mindre än tidigare. Under lång period fick löntagarna viden kännas reallöneförsämringar, delvis kompenserats av ökade arsom betstider. För det andra är varje timmes arbetstidsförkortning en större andel av den kvarvarande arbetstiden, kortare arbetstiden i utgångsläget är. D För det tredje har de generella förkortningar som genomförts av veckoarbetstiden endast gällt delar arbetsmarknaden. Stora grupper har redan av haft den kortare arbetstiden. I framtiden innebär en förkortning av veckoarbetstiden att praktiskt taget alla får del av reformen. D För det fjärde har den offentliga sektorn tagit i anspråk en allt större del av den samlade produktionen i form verksamhet och transfereringar. av Generella arbetstidsförkortningar finansieras till stor del kollektivt genom högre skatter eller nedskärningar av offentlig sektor. D För det femte har allt större andel utrymmet för arbetstidsförkortninen av till ledighet. Utrymmet för generella arbetstidsgar tagits ut i form av rätt förkortningar har begränsats. D För det sjätte fanns det produktivitetsvinster arbetstidsförkortningar när av arbetstiden i utgångsläget längre. Med dagens arbetstider kan man inte var räkna med några positiva produktivitetseffekter av en arbetstidsför-

kortning. D För det sjunde har tidigare arbetstidsförkortningar till en del kunnat kommed ökad fårvärvsfrekvens bland kvinnor och genom befolkpenseras

sou 1989:53 225

ningsökning. Arbetskraftsreserverna är numera betydligt mindre och befolkningen kommer att öka långsamt.

Det ovanstående resonemanget gäller under förutsättning att nuvarande utveckling och inte minst värderingar står sig. De kan naturligtvis ändras. Många har kommit upp en konsumtionsnivå som gör att ökad levnadsstandard inte känns lika angelägen. I många sammanhang har det uttryckts stor uppskattning av mer fritid och att en majoritet faktiskt vill ha mer ledighet i stället för högre standard. Ändå har såväl hel- deltidsanställda under år ökat sitt som senare arbetsutbud, dvs. man kompenserar sjunkande levnadsstandard med ökade arbetsinsatser. Mikroelektronik, datorer och robotar skulle kunna leda till en snabb ökning av produktiviteten och ändra förutsättningarna för arbetstidsförkortningar. Hittills har emellertid inte förhoppningar och farhågor i dessa avseenden infriats. I stället har produktivitetsökningen minskat. De analyser vi gjort beträffande arbetstidsförkortningarnas olika effekter leder oss till följande slutsats. Så länge produktiviteten inte ökar snabbare än för närvarande och arbetstagarnas preferenser beträffande materiell standard och offentlig välfärd består kommer utrymmet för arbetstidsförkortningar att vara mycket litet. De långsiktiga prognoserna för befolkningsutvecklingen innebär att försörjningsbördan för den arbetsföra befolkningen kommer att öka en bit på nästa sekel. Det är förvisso svårt att med ett så långsiktigt perspektiv förutse befolkningens värderingar av standard och fritid. Arbetstidsförkortningar har emellertid långsiktiga konsekvenser. Det går därför inte att bortse från att försörjningsbördan ökar även om detta ligger en bra bit in i framtiden. Kostnaderna för genomförandet av den sjätte semesterveckan och den redan beslutade förlängningen av föräldraförsäkringen kommer att ta betydande resurser i anspråk. Våra analyser visar emellertid att de är väsentligt mycket mindre än för de förkortningar av veckoarbetstiden som analyserat. I arbetstidsbortfall motsvarar de utlovade reformerna drygt en timmes förkortning av veckoarbetstiden. Alla arbetstidsreformer tar betydande ekonomiska resurser i anspråk. I allt väsentligt kommer möjligheterna till framtida arbetstidsförkortningar att avgöras av produktivitetens utveckling. En snabbare ökningstakt innebär större möjligheter att förkorta arbetstiden. En realistisk bedömning är att reallönen per timme kan öka med mellan en och två procent om året. Ett räkneexempel som bygger på de preferenser som funnits beträffande avvägningen mellan arbetstid och materiell standard innebär att arbetstiden skulle kunna förkortas med mellan 0,2 och 0,4 procent om året. På 10 år innebär det att utrymmet för arbetstidsförkortningar skulle vara mellan 35 och 70 årsarbetstimmar vilket utöver den sjätte semesterveckan och förlängningen av föräldraförsäkringen motsvarar mindre än en veckoarbetstimme. Det är med andra ord små marginaler för arbetstidsförkortningar. De marginalerna kan förändras endast genom att befolkningens värderingar ändras radikalt eller genom att ekonomins funktionssätt förbättras avsevärt. Åtminstone skäl talar för framtida förändringar arbetstiden måste tre att av utformas ett flexibelt sätt.

226 sou 1989:53

För det första har de ekonomiska förutsättningarna ändrats. Decennierna efandra världskriget kunde förkorta veckoarbetstiden, förlänga semester man och sänka pensionsåldern samtidigt konsumtionen steg kraftigt och tern som den offentliga sektorn byggdes ut. I dag är marginalerna snävare och prioriteringarna måste göras hårdare. Det innebär att avvägningsproblemen är större än under tid då i princip alla vägar kunde beträdas samtidigt. en För det andra innebär den ändrade sammansättningen på arbetsmarknaden att önskemålen och behoven hos löntagarna varierar. Medan den dagliga tidsär det allt överskuggande problemet för den ene är utsträckt veckovila pressen åtråvärt för den andre och åter andra prioriterar sammanhängande rekreamer tion som det viktigaste. För det tredje kan flexibla arbetstidsreformer utformas så att kostnaderna minimeras. Om arbetsmotivationen då ökar betyder det att produktionen kan upprätthållas samtidigt som fritiden blir mer värd. Generella lösningar på ledighetens utformning är därför mindre effektiva än tidigare för att uppnå ökad välfärd. Möjligheterna är samtidigt begränsade att genom flera reformer tillgodose alla önskemål. Det innebär vidare att det är viktigt att utrymmet för arbetstidsforkortningar används ett sådant sätt att de åstadkommer en så hög välfärd som möjligt. Rätten till ledigheter måste utformas flexibelt. Valfrihet gör att det går att ut begränsade arbetstidsreformer. Stelbenta regler tvingar många att ta lemer av digt för att uträtta ärenden borde kunna ordnas genom mer flexibla arbetssom tider. Det är inte önskvärt sig for arbetstagare eller arbetsgivare. vare Det är de här slutsatserna ligger bakom arbetstidskommitténs modell för som en framtida arbetstidspolitik.

sou 1989253 227

16 En modell för

arbetstidspolitik

Vi menar att förutsättningarna för en ny modell bör prövas. Hur den konkret skall utformas bör från olika utgångspunkter utredas. Detta bör ske utifrån de krav på arbetstidspolitiken som tidigare redogjort för. Den modell vi for fram skall uppfattas som en idé noggrant bör prövas som och debatteras. Vi har emellertid funnit att modellen kan ge sådana fördelar att vi vill förorda att dess förutsättningar grundligt utreds.

En norm för heltidsarbetande

Vi tror att det behövs en norm för omfattningen av ett heltidsarbete. Vi tror det är dags att pröva årsarbetstid som norm för heltidsarbete, alltså en norm som återspeglar både den normala veckoarbetstiden och semesterns längd. Hittills har normen oftast uttryckts i form av en veckoarbetstid, för närvarande 40 timmar. U ppnåendet av denna veckoarbetstid innebar en utjämning av villkoren mellan arbetare och tjänstemän. Semestern varierande längd inär av om olika sektorer av arbetsmarknaden. Den lagstadgade semestern har förlängts successivt när olika grupper nått en längre avtalsenlig semester. Vi har i det föregående erinrat om att avvägningen mellan konsumtion och fritid har en påtaglig betydelse for möjligheterna att finansiera den offentliga sektorn. Vi har också hävdat att arbetstidens längd måste uppfattas viksom en tig och fristående komponent i den sociala välfärden. Stora skillnader i arbetstidens längd kommer i ett längre tidsperspektiv därför att betraktas orättvisa som av de missgynnade grupperna. Detta gäller även om de gynnade grupperna upplever att de vunnit den kortare arbetstiden genom att avstå från löneutrymme. Av dessa skäl kan arbetstidens längd inte uteslutande ses som en intressefråga mellan två forhandlande parter på arbetsmarknaden. Frågan om arbetstidens längd är också ett samhällsintresse. Vi har tidigare konstaterat att det inte finns möjligheter att förkorta arbetstiden utöver redan utlovade reformer till mitten av l990-talet. Detta grundar sig till stor del på Samhällsintresset eftersom svårigheterna att finansiera den offentliga sektorn blir betydande. Samhällsintresset talar också för att normalarbetstidens längd för en dagtidsarbetande heltidsanställd bör vara likartad över hela arbetsmarknaden och att förkortningar av arbetstiden sker parallellt. Vi vill med detta konstaterande inte argumentera for en förändring av grunderna för den fria forhandlingsrätten eller lagstiftningen om arbetstid. Normalarbetstiden bör betraktas på motsvarande sätt som dagens lagstadgade regler for arbetstiden. Genom överläggningar mellan arbetsmarknadens

228 sou 1989:53

bör kunna undvika saxandet i minskningen av arbetstider. I stället parter man bör olika sektorer på arbetsmarknaden i takt vid arbetstidsförkortningar. Därigenom skulle nå större överensstämmelse i förhandlingsresultaten man mellan olika sektorer arbetsmarknaden. Arbetstidsnormen bör uttryckas i lag två skäl. Arbetstidslagen bör avspegav la de förhållanden allmänt råder arbetsmarknaden och löntagare avsom talslösa arbetsplatser bör tillförsäkras motsvarande villkor. Mot detta har anförts att när 40-timmarsveckan etablerats och rekreation under minst fyra sommarveckor blivit verklighet har rättviseargumentet spelat ut sin roll. I framtiden, har det hetat, skulle arbetstidsförkortningar enbart ses sätt att ta ut standardhöjning i form av lön eller mer fritid. som ett en Vi ansluter inte till ett sådant Arbetstidens längd är en väoss resonemang. sentlig del den sociala välfärden. av pension och sjukförmåner under längre tid kan variera mellan Lika lite som kan villkoren beträffande arbetstidens längd göra det. olika grupper Arbetstidens längd är visserligen avvägningsfråga mellan konsumtion och en fritid. [växande utsträckning kommer det att bli ett val mellan fritid och offentlig konsumtion. Den privata konsumtionen skall fördelas mellan löntagare och pensionärer. Kortare arbetstid och mindre konsumtionsutrymme skulle öka intressemotsättningama mellan olika grupper. Arbetsinsatsernas omfattning är således största betydelse för alla ekonomisk-politiska beslut. av Det är rationellt för den lilla kan leda till mindre önskvärda efsom gruppen fekter när forkortningen sprids till andra. Alla konsekvenser, också for den lilla blir tydliga först när arbetstidstörkortningen blivit generell. När logruppen, kala och sektorsvisa beslut arbetstidsförkortningar leder till krav motsvaom rande förkortningar för andra kan samhällsekonomiska obalanser lätt grupper uppträda. Arbetsmarknadens parter brukar ta ett betydande samhällsekonomiskt Ett rationellt och gemensamt uppträdande inför kommande aransvar. betstidsreformer gör att kostnaderna kan bli mindre än de annars skulle bli. Att normalarbetstidens längd för heltidsarbetande är likvärdig inom alla en sektorer arbetsmarknaden betyder inte att arbetstiden måste utformas lika för alla. Redan dag i varierar arbetstiden avsevärt. Arbetstidens förläggning under veckan och året kan även i framtiden variera och möjligheter till t.ex. deltidsarbete kommer naturligtvis att finnas. En betydande och ökande mångfald bör kunna utvecklas branschvis, lokalt och individuellt. Också detta bör främ-

jas av arbetstidspolitiken.

Ãrsarbetstiden

som norm Att arbetstiden måste i ett sammanhang är huvudlinjen i detta betänkande. ses Veckoarbetstid, semester, helgdagar, ledigheter och förvärvsfrekvens ger för-

utsättningarna för den samlade arbetskraftsresursen i landet. Våra strategiska överväganden leder till att en ny modell för arbetstidspooss litik bör prövas. Den innebär att den samlade årsarbetstiden bildar utgångs-

punkt för politiken. Det finns rad skäl talar for att arbetstiden under ett år bör ses i ett samen som manhang. länken är heller inte Redan 1963 års arbetstidskomrnitté prövade ny. tanken att arbetstiden bör ses samlat över ett år.

sou 1989:53 229

För det första skulle det skapas överblick över hur lång arbetstiden är under ett år. Hänsyn till semester, helgdagar och andra ledigheter skulle skapa ett mått som ger jämförbarhet mellan löntagarkollektiv och arbetsplatser. För det andra skapas större möjligheter till flexibla lösningar, anpassade till verksamhetens förutsättningar och den enskildes behov. Hänsyn till säsongsmässiga variationer och individuella preferenser vore lättare att ta. För det tredje skulle arbetstidsförkortningar nu och i framtiden kunna tas ut på ett sätt som bäst överensstämmer med olika preferenser. Man skulle avdramatisera formen för förkortningar av en given storlek. Om denna skall tas ut i form av daglig förkortning, förkortning av veckoarbetstiden, längre sammanhängande ledighet eller sparas för kommande år bör avgöras individuellt i så stor utsträckning som möjligt. Det skulle innebära större välfärdsvinster vid en given omfattning av arbetstidens längd. För det fjärde skulle man, om man så önskar, komma bort från kalendereffekter mellan olika år. Varje år skulle således ha en arbetstid som motsvarar genomsnittet för olika är med hänsyn till helgdagarnas förläggning. För närvarande varierar ârsarbetstiden mellan 1792 och 1832 timmar, dvs. med 2,2 procent, för den som arbetar 40 timmar per vecka och har fem veckors semester. För det femte skulle man redan nu kunna ett steg i riktning mot mer flexibla uttag av ledigheter genom att göra semestern mer flexibel. Det är vår mening att när de sex lagstadgade semesterveckorna i enlighet med regeringsförklaringen genomförts, bör de ses i två delar. Fyra veckors semester bör, liksom hittills, förbehållas sammanhängande ledighet under sommaren. De övriga två semesterveckorna bör kunna tas ut som lediga veckor, enstaka lediga dagar eller sparas för framtida längre ledighet. Lagstiftaren bör ocksâ ge möjlighet för parterna arbetsmarknaden att träffa avtal om att denna ledighet tas ut annat sätt genom t.ex. halva semesterdagar, kortare veckoarbetstid under en viss period eller som tillgänglig tid i flextidssaldot. Det skulle ge en betydande flexibilitet i utnyttjandet av ledighetsrättigheterna. Om möjligheterna att spara semester vidgas ökar möjligheterna till flexibilitet. Vi ser alltså en rad fördelar med att beräkna arbetstiden på årsbasis. Den stora vinsten är att det skulle tvinga fram ett tänkande som tog hänsyn till varierande behov inom produktionen och för arbetstagarna. Med de relationer som finns på svensk arbetsmarknad mellan arbetstagare och arbetsgivare är vi övertygade om att man kan hantera de delvis nya förutsättningar som årsarbetstiden skulle skapa. Framför oss ser vi hur man på arbetsplatserna i god tid inför det nya året, i samband med den ekonomiska budgeten, förhandlar om arbetstidens utläggning under det kommande året. Förhandlingarna kan leda till att man kanske prövar förändrad arbetstidsutläggning som både arbetsgivare och arbetstagare är nöjda med. Inte bara penningströmmen utan också arbetstiden bör budgeteras. Det är i det sammanhanget avgörande med ett starkt löntagarinflytande över arbetstidens förläggning.

En lag om årsarbetstid

Vid en övergång till beräkning av arbetstiden under ett år vore det en konsekvent politik att slå samman arbetstidslagen och semesterlagen. En allmän lag

230 sou 1989:53

årsarbetstider med stora möjligheter till flexibla arbetstidslösningar skulle om innebära betydande fördelar. En allmän lag årsarbetstid skulle med dagens regler stipulera att arbetstiom den är 1810timmar år med hänsyn tagen till fem veckors semester och veper dertagna helgdagar. När den sjätte semesterveckan genomförts blir ârsarbetstiden 1770 timmar. Semesterkommittén har prövat möjligheten att sammanföra semesterlagen med andra ledighetslagar. Kommittén fann att detta inte var möjligt. Utgångspunkten annat slag än den idé arbetstidskommittén framför. Ledighetslavar av är skapade rättigheter i vissa situationer och för särskilda behov. De garna som är alltså inte generella. Arbetstidslagen och semesterlagen gäller i princip alla arbetstagare under varje år. Det hindrar inte att det är problematiskt att slå samman två lagar. Det bör noggrant prövas hur tekniskt kan uppnå de syften vill nå med den föreman slagna lagen. En svårighet är givetvis att många arbetstagare eller arbetsginya inte är vid att om arbetstider för så långa perioder. Det är vare vana resonera väl etablerat att beräkna veckoarbetstid och semester av en viss längd. Hur övertid skall beräknas måste lösas. Det krävs alltså ett nytänkande som måste vinna gehör hos allmänheten. Vi tror emellertid att tiden är mogen för att pröva ett sådant steg och att det kan innebära en positiv förnyelse av arbetstidspolitiken. Arbetstiderna kan i större utsträckning stämma överens med enskildas önskemål och produktionens krav. Den kanske största svårigheten är att nuvarande arbetstidsavtal är knutna till den arbetstidslag och semesterlag som finns. Det finns övergångsproblem som måste lösas när den lagen anpassas efter branschmässiga och lokala förutnya sättningar. De avtal som finns på arbetsmarknaden med utgångspunkt från nuvarande lagar måste gälla tills nya avtal träffats. Liksom hittills måste den nya årsarbetstider innehålla dispositiva skyddsregler. Hur dessa skyddslagen om regler skall utformas bör utredas.

Övergången till en ny lag om årsarbetstider är alltså problematisk. Vinsterna

visar sig först när lagen kommer i tillämpning. Det kan därför synas som ett onödigt arbete att genomföra en tämligen omfattande lagteknisk förändring. nu Vi tror emellertid att vinsterna kan bli betydande och att tanken därför mycket noggrant bör prövas.

sou 1989:53 231

Reservationer och särskilda yttranden

Reservation

av ledamoten Ann-Christine Andersson vpk

I betänkandet redovisas olika effekter av en allmän arbetstidsförkortning. I huvudsak är det fråga om uppvisningar i olika former av mer eller mindre tveksamma argument som skall visa varför reformen är omöjlig. Arbetstidsförkortningar har aldrig kommit som en skänk från ovan. Tvärtom, varje etapp har präglats av hård kamp och påtryckningar från arbetsplatser, via fack och upp till riksdagen. Kraven har alltid till en början avvisats som verklighetsfrämmande med hänsyn till kostnaderna, som ett slag mot exporten och som ett hot om ekonomisk stagnation. Sextimmarsdagen är nödvändig av många olika skäl: D Många barn far illa i dagens stressade samhälle. Barnens arbetsdag är längre än vuxnas. Lösningen är att alla föräldrar får kortare arbetsdag, vilket ger samma möjlighet att umgås med barnen for både män och kvinnor. D Många yrkesverksamma kvinnor arbetar någon form av deltid helt enkelt för att de inte hinner och orkar arbeta heltid. De har eget initiativ redan genomfört en arbetstidsförkortning med sänkt lön som följd. En förkortning av arbetstiden till sex timmars arbetsdag skulle ge många lågavlönade kvinnor ett välbehövligt lönelyft. Dessutom skulle reformen ge kvinnorna möjligheter att delta i arbetslivet lika villkor med männen. Idag är heltidsarbete med egen försörjning oftast omöjligt att kombinera med ansvar för hem och familj. D Förkortning av arbetsdagen till sex timmar kan innebära en kraftig omfördelning av landets resurser till ett jämlikare och rättvisare samhälle. Full lönekompensation till låg- och mellanlönegrupperna i samband med reformen innebär att arbetstidsforkortningen kommer att vara ett viktigt fördelningspolitiskt instrument. D Kortare arbetsdag ger också högre livskvalité. I en tid av stora strukturförändringar och införande av ny teknik bred front i produktionen såväl som i tjänstesektorn ställs stora krav människorna. Behoven av omskolning och fortbildning ökar. Förslitning och utbrändhet breder ut sig och känslor av otillräcklighet, otrygghet och ångest förmörkar många människors vardag. En övergång till sex timmars arbetsdag skulle ge utrymme och möjligheter för människor att dels förkovra sig för att kunna möta den nya tidens och utvecklingens krav, dels till avkoppling och rekreation för att kunna möta vardagens ökande psykiska press. Detta skulle långsiktigt leda till minskad sjuklighet och därmed minskade sjukledigheter och

232 sou 1989:53

vårdbehov och skulle än svårberäknade, samhällsekonomiska ge, om vinster.

I betänkandet konstateras att det inte finns utrymme för generell arbetstidsförkortning före 1995. Sextimmarsdagen skjuts återigen på framtiden vilket jag inkan ställa mig bakom. Enligt min mening är det dags att från 0rd till te nu handling när det gäller sextimmarsdagen. Behovet en allmän arbetstidsförav kortning är väl dokumenterat och många fackliga organisationer och politiska partier har detta mål inskrivet i sina program. Sex timmars arbetsdag innebär 30 timmars arbetsvecka och undersökningar visar att denna arbetstid är önsk-

värd för många. En arbetstidsförkortning måste också strukturell reform. Det gälses som en ler jämna arbetstiden mellan olika i samhället. Om det samlade att ut grupper antalet förvärvstimmar fördelades jämnt över befolkningen i de produktiva åldskulle det innebära ungefär timmars arbetsdag per person, trots inrarna sex förande sjätte semestervecka. I betänkandet lanseras bl.a. en idé om att av en slå arbetstidslagen och semesterlagen jag kommenterar utförligasamman som längre fram i min reservation. En allmän lag om årsarbetstider med stora re möjligheter till flexibla arbetstidslösningar skulle innebära betydande fördelar... När den sjätte semesterveckan genomförts blir årsarbetstiden 1770 timår, med hänsyn tagen till semester och vedertagna helgdagar. mar per 1770 timmar dividerat med 8 221 avrundat årsarbetsdagar vid åttatimger marsdag. 221 arbetsdagar 1326 årsarbetstimmar vid sextimmarsdag. Det ger drygt 3,8 respektive drygt 5,1 miljoner jobb om man fördelar SCB :s antagna ger 6,8 miljarder arbetstimmar år 2000 jämnt âttatimmars- respektive sextim-

marsjobb. Ovanstående skall ett räkneexempel men belyser ändå att sextimses som marsdagen är fråga omfördelning arbetstiden inte en fråga om en total en om av förkortning. Exemplet visar också att vi inte behöver få någon generell arbetskraftsbrist vid övergång till timmars arbetsdag. Arbetstiden är nämligen sex snett fördelat över befolkningen; del människor arbetar många timmar med en mycket övertid, andra oftast kvinnor arbetar deltid och en del står helt utanför

arbetsmarknaden . Arbetstiden kan omfördelas, spridas jämnt över olika grupper arbetstamer Därför måste allmän arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag gare. en också kombineras med aktiva åtgärder för att minska både deltids- och över-

tidsarbetet. Jag att kommittén borde presenterat förslag som inneburit ett genomanser förande sextimmarsdagen. En tidsplan måste fastställas för en successiv av nedtrappning arbetstiden och det ytterligare utredningsarbete som krävs av måste till denna tidsplan. Jag att timmars arbetsdag skall vaanpassas anser sex ra införd inom en tioårsperiod.

Stark fördelningspolitik nödvändig

De ekonomiska skäl anförts för att skjuta på denna reform anser jag till stor som del tveksamma eller direkt felaktiga. Det avgörande misstaget är att man vara utgår från arbetstidsreform antas äga vid oförändrad och vid en enligt att en rum

sou 1989:53 233

min mening, felaktig, högervriden ekonomisk politik. En förändrad ekonomisk politik med starka fördelnings- och regionalpolitiska inslag underlättar genomförandet av sextimmarsdagen. I betänkandet framförs farhågor för att löneskillnaderna ökar och att mindre orter drabbas hårdare än storstadsregioner om arbetstiden förkortas till sex timmar om dagen. Dessa effekter kan förhindras med en konsekvent fördelnings- och regionalpolitik. En planerad allmän arbetstidsförkortning kräver i många sektorer också en förändrad arbetsorganisation. En sådan förändring är välbehövlig. En arbetstidsförkortning driver fram en ökad produktivitet. Inte ökad arbetstakt genom utan genom en effektivare organisation som bättre tar tillvara kompetens och engagemang hos de anställda. Det är dock utan tvivel så att en så omfattande reform som sex timmars arbetsdag för alla kommer att innebära stora omställningsproblem för samhället. Det är dock inte något skäl för att skjuta på reformen. Tvärtom är det också av det skälet viktigt att arbetet med att genomföra reformen snarast påbörjas. I betänkandet finns skrivningar som varnar för en utveckling där vissa grupper förhandlar sig till kortare arbetstid. Jag instämmer inte i dessa varningar. På allt fler kvinnliga arbetsplatser i landet, inte minst inom den offentliga sektorn, säger personalen upp sig på grund av dåliga arbetstider och arbetsförhållanden. I detta läge tas intressanta initiativ. I Kiruna arbetar sedan årsskiftet vårdbiträden inom hemtjänsten sex timmars arbetsdag med full lön. Genom minskad personalomsättning tjänar kommunen sikt på reformen. Jag menar att exemplet är efterföljansvärt och det bör följas av flera. Om det fanns plan en för att genomföra sextimmarsdagen av den typ jag föreslagit för alla —- ovan -vore det lättare att praktiskt genomföra reformen. Men så länge en sådan plan inte finns, beroende på att allt för många motarbetar en generell sänkning av arbetstiden, bör försök liknande det i Kiruna uppmuntras och stödjas. Utbyggnaden av föräldraförsäkringen till 18 månder är en åtgärd ägnad att underlätta bamfamiljernas pressade situation. Samtidigt går det inte att bortse från att selektiva åtgärder på arbetstidens område för en speciell grupp, exempelvis småbarnsföräldrar, ger dem en särställning på arbetsmarknaden kan som missgynna dem. Vid arbetslöshet finns risk för att arbetsgivarna föredrar den person som inte tar ut föräldraledighet vilket kan missgynna kvinnor som nu tar ut hela 94 procent av föräldraledigheten. I betänkandet sägs följande: Det är lämpligt att lägga upp program för uppföljning i samband med att den nu beslutade förlängningen av föräldraförsäkringen träder i kraft. Kommittén borde ha uttalat sig för en kvotering av föräldraledigheten för att minska risken att kvinnor kan missgynnas på arbetsmarknaden. Män som är hemma någon period under barnets första levnadsår ändrar inställning till kvinnor och kvinnors traditionella ansvarsområden. Pappor har stor betydelse för sina bam. Mot bakgrund av detta är kvotering av föräldraledigheten ett viktigt krav. Att män inte använder töräldraledigheten i större utsträckning trots betydande informationsinsatser från samhällets sida har klara samband med förhållandena på arbetsmarknaden. Därför behövs lagstiftning. Det måste bli ett en självklart inslag i arbetslivet att även män stannar hemma för att ta hand sina om barn. Man vet att arbetsdelningen mellan män och kvinnor i hemmet grundläggs

234 sou 1989:53

när familjen får barn. Det har stor betydelse för den framtida arbetsfördelninmännen får chans att självständigt ta ansvar för hem och barn. gen att en Kvotering innebär då föräldraförsäkringen är fullt utbyggd, fyra månader att, ersättningstiden inte får överlåtas på den tagit ut huvuddelen av ledigheav som Finns bara vårdnadshavare utfaller naturligtvis hela ledigheten. ten. en

till arbetstider på arbetsköparnas villkor

Nej flexibla

Under storfinansens ledning genomförs rad olika arbetstidsformer som nu en innebär ökad flexibilitet, det vill säga arbetstiden skall anpassas till individens kortsiktiga intressen och till företagens behov. Vpk avvisar alla försök att leda in arbetstidsfrågan i âtervändsgränd. Sex timmars arbetsdag får inte fuskas en kortsiktiga vinstintressen får avgöra arbetstidsformerna i framtibort genom att den. Konjunkturanpassade arbetstidsformer eller nya former av säsongsanpassade arbetstider kan inte godtas och jag kan därför inte acceptera att dessa ar-

betstidsformer finns med i betänkandet. bör den enskilde ett starkare inflytande över sin egen arbetstid. Däremot Deltidsarbetande vill ha utökad arbetstid bör exempelvis rätt till det. som Och den vill femte och sjätte semesterveckan i form av annan arbetssom ta ut tidsförkortning skall kunna göra det. betänkandet lanseras idén allmän lag årsarbetstider. Jag anser in- I om en om frågan behöver utredas vidare. De fördelar en årsarbetstidslag kan te att som exempelvis mindre låsta arbetstider på arbetarnas villkor och utbytbarge, het mellan några semesterveckor och annan fri tid, kan genomföras på annat sätt, exempelvis ändring i semesterlagstiftningen. genom årsarbetstidslag leder till att arbetsgivarpositionen förstärks och banar En konjunkturanpassade arbetstider. Även skyddsregler kan försvagas vid väg för en årsarbetstidslag. bittert konstatera vpk i nuläget är bland de politiska parti- Det är att att ensam vilja införa timmars arbetsdag för alla inom en snar tidsperiod. erna om att sex perspektiv är jag inte lika pessimistisk. Det har alltid varit stort mot- I ett längre progressiva arbetstidsreformer varit väg motståndarna har till stånd när men slut fått vika sig.

Reservation

ledamoten Jan Björinge SACO SR

av Efter framställning från bland andra SACOSR tillsattes arbetstidskommittén syfte analysera konsekvenserna olika arbetstidsreformer och förändmed att av rade arbetstidsmönster. Direktiven att kommitténs uppgift är att kartläganger undersöka, utreda, belysa och bedöma effekterna av skilda slag av åtgärder. ga, Direktiven uttalar ett sådant underlag bör ha stort värde både för arbetsatt marknadsparterna och de politiska partierna. Däremot ingår det inte i kommitténs direktiv utforma modell för den framtida arbetstidspolitiken. att en Kommittén har enligt min mening på ett förtjänstfullt sätt fullgjort själva utrednings- och analysdelen arbetet. Utredningsmaterialet ger en god grund av

SOL 1989:53 235

för den fortsatta arbetstidsdebatten. Kommittén har emellertid också valt att föra fram vissa slutsatser av förslagskaraktär under rubriken En modell för arbetstidspolitik kapitel 16. Det är mot slutsatserna i detta kapitel min som reservation riktar sig. Det gäller närmare bestämt kommitténs ofullgångna diskussion om flexibilitet, årsarbetstidsnorm och överläggningar mellan arbetsmarknadens parter.

Flexibilitet Av arbetstidskommitténs egen attitydundersökning framgår mycket tydligt att önskemålen om arbetstider varierar starkt mellan olika arbetstagare. Drygt 80 procent av arbetstagarna förklarar sig nöjda med nuvarande längd på arbetstiden. Ca 10 procent säger sig vilja minska arbetstiden med motsvarande lönesänkning och en nästan lika stor andel vill ha längre arbetstid och högre inkomst. Omkring hälften av de heltidsanställda uttalar att de i framtiden prioriterar kortare arbetstid framför högre lön. Samtidigt säger sig än tredje helmer var tidsanställd hellre vilja ha högre lön med oförändrad eller längre arbetstid. När arbetstagarna ställs inför valet mellan olika alternativa arbetstidsförkortningar blir spridningen närmast total mellan önskemål om kortare arbetsdag, kortare arbetsvecka, längre semester, lägre pensionsålder och förlängd föräldraledighet. Undersökning efter undersökning har visat att det inte finns någon enskild arbetstidsreform som samlar i närheten av en majoritet arbetstagarna. I stälav let visar undersökningarna att arbetstagarnas önskemål skiljer sig markant både när det gäller arbetstidens längd och dess förläggning. Ändå blir kommitténs slutsats att det behövs en större likformighet i arbetstidens längd för olika arbetsmarknadssektorer, branscher, arbetsplatser och arbetstagare. Kommittén avvisar rent av tanken på att framtida arbetstidsförkortningar enbart är ett val mellan att ta ut standardhöj ning i form lön eller av mer fritid Kommittén betonar att arbetstidens längd inte uteslutande kan . ses som en intressefråga mellan parterna på arbetsmarknaden utan hävdar att sarnhällsintresset talar för en ökad likformighet i norrnalarbetstidens längd. För egen del hävdar jag tvärtom att frågan om arbetstidsförkortningar i framtiden i allt väsentligt handlar om ett välfärdsval mellan lön och fritid. Jag anser därför att de olika förhandlande löntagarkollektiven på sektornivå, branschnivå och arbetsplatsnivå måste ges stor frihet att avtala om såväl arbetstidens längd som dess förläggning. Målsättningen bör att utforma ramavtal den vara som ger enskilde arbetstagaren ökade möjligheter att påverka den arbetstidens egna längd och förläggning.

Årsarbetstidsnorm

Kommittén för fram tanken på årsarbetstidsnorm i det dubbla syftet att dels åstadkomma likformighet i arbetstidens längd, dels åstadkomma viss flexibilitet i arbetstidens förläggning över året. Jag anser att kommittén överdriver de fördelar årsarbetstidsnorm skulle en kunna medföra, samtidigt som man underlåter att utveckla den nya normens nackdelar.

236 sou 1989:53

främsta invändningen årsarbetstiden norm är enligt min upp- Den mot som ny fattning den knappast arbetstagarna några nya fördelar i form av ökad att ger flexibilitet. Den flexibilitet årsarbetstiden skulle kunna ge kan mycket ensom kelt upnås också med bibehållande den nuvarande veckoarbetstidsnormen. av delar kommitténs uppfattning att den semester som överstiger fyra Jag t.ex. veckor bör kunna och tas ut ett flexibelt sätt i form av hela dagar eller sparas Men det krävs ingen sammanslagning arbetstidslagen och sedelar av dagar. av mesterlagen för årsarbetstidsnorm uppnå denna ökade flexibilitet att genom en i semestersparande och semesteruttag. Det räcker med mindre ändringar av se-

mesterlagen. Också den flexibilitet innebär att veckoarbetstiden varierar meltyp av som lan vinter och har visat sig enkel att åstadkomma inom ramen for den sommar nuvarande arbetstidslagen. När det i övrigt gäller önskemål om att variera arbetstiden över året dominerar enligt min uppfattning arbetsgivarsidans intres-

i form konjunktur- och säsongsarbetstid. sen, t.ex. av Från arbetstagarperspektiv är det betydligt angeläget att kunna variera mer längd mellan olika år med hänsyn till den enskildes behov, t.ex. i arbetstidens smâbamsforälder eller med hänsyn till olika skeden i yrkes- och egenskap av privatlivet. Årsarbetstidsnormen är enligt min uppfattning illa anpassad till grupper som tillträder och lämnar arbetsmarknaden under året och till grupper som har

oreglerad arbetstid. gäller arbetstagare med oreglerad arbetstid jag att kommitténs När det anser åstadkomma ökad rättvisa med hjälp årsarbetstiden är missriktad. strävan att av Kommittén vill använda årsarbetstiden för att utjämna dels normalarbetsti-

dens längd, dels semestervillkoren för olika grupper. Problemet är att stora verksamhetsledande ställning ofta har svårt att strikt tillämpa normalgrupper i arbetstiden for heltidsarbete. Ofta fordrar verksamhetsansvaret övertidsarbete aldrig officiellt redovisas. Det kan därför både rimligt och rättvist att som vara sådana har längre och pressande normalarkompensera grupper som en mer betstid med längre En sådan flexibilitet i användningen av olika komsemester. pensationsformer försvåras årsarbetstidsnorm utgår från att alla helav en som tidsarbetande har lika lång arbetstid och bör ha lika lång semester. SACOSR har i semesterkommittén avvisat tanken lagstiftning om en sjätsemestervecka. SACO SR att de mest rimliga och rättvisa relationerna te anser olika arbetsmarknaden uppnås hela formånspaketet med mellan grupper om allmänna anställningsvillkor och semester avtalas mellan arbetsmarknalöner, dens parter. med reglerad arbetstid uppstår frågan hur övertid skall beräknas För grupper årsarbetstidsnorm införs. Risken finns att årsarbetstiden stärker arbetsom en position så det blir svårare for arbetstagarna att hävda rimliga givarsidans att regler och god kompensation for övertidsarbete. en Även det gäller skyddslagstiftningen vållar årsarbetstidsnormen många när Risken finns även på detta område att det blir svårare för arbetstafrågetecken. åstadkomma och hävda lagar och avtal till skydd för hälsan. garna att

sou 1989:53 237

Kommittén har enligt min uppfattning alltför lättvindigt behandlat skyddsaspekterna. Det gäller t.ex. det enligt min uppfattning felaktiga påståendet: Arbetsmiljöproblem går aldrig att lösa genom att generellt minska arbetstiden. Det finns i själva verket många yrkesgrupper vars arbete med nödvändighet innebär psykisk påfrestning och för vilka kortare arbetstid kan vara den mest effektiva åtgärden for att minska arbetsmiljöbelastningen. Arbetsmiljöforskningen har hittills i hög grad dominerats fysiska arbetsav miljöproblem medan de psykosociala faktorerna knappast alls har uppmärksammats. Arbetstidskommitténs diskussion arbetsmiljöfrågorna fullföljer av denna tradition. Sammantaget tenderar en årsarbetstidsnorm att stärka arbetsgivarsidans förhandlingsposition samtidigt som det kan bli svårare för de fackliga organisationerna att hävda genuina arbetstagarintressen. Kommittén borde enligt min mening ytterligare ha analyserat dessa aspekter. Kommittén borde åtminstone ha kompletterat uppräkningen av årsarbetstidens eventuella fördelar med en utförligare redovisning av den nya normens problem. Enligt min uppfattning väger flera de uppräknade fördelarna relativt lätt av i en jämförelse med de problem kan förutses. Jag har t.ex. svårt förstå som att att en utjämning av kalenderårseffekter skulle någon särskilt angelägen vara arbetstidsreform.

Överläggningar mellan arbetsmarknadens parter

Kommittén förordar överläggningar mellan arbetsmarknadens parter för att undvika saxande i minskning av arbetstider mellan olika sektorer på arbetsmarknaden. Tanken är att man med utgångspunkt från den nya årsarbetstiden gör överenskommelser över hela arbetsmarknaden samtidiga arbetstidsförom kortningar. Som jag ovan har påvisat stämmer ett sådant system dåligt med arbetstagarnas önskemål om flexibilitet i arbetstidens längd och förläggning. Det skissade systemet begränsar parternas möjligheter att fritt sluta avtal är anpassade som till sektorns, branschens och arbetsplatsens verksamhetskrav och arbetstagarnas önskemål. Systemet innebär en ökad centralisering av den avtalsmässiga regleringen av arbetstiderna. Jag anser att utvecklingen bör gå i motsatt riktning. Det innebär decentralisering och ökad flexibilitet när det gäller arbetstidsavtalens utformning för olika sektorer, branscher och arbetsplatser. En sådan anpassning till verksamheternas och arbetstagarnas behov och önskemål ger betydligt större förutsättningar att åstadkomma välfärd jämfört med de skissade centrala överläggningarna och avtalen om arbetstidens längd för hela arbetsmarknaden.

238 sou 1989:53

Reservation

ledamoten Jaan Kolk TCO av När arbetstidskommittén, efter initiativ bl.a. TCO, tillsattes 1987 knöts stora av förhoppningar till denna. Även kommitténs huvuduppgift var att analysera om konsekvenserna olika arbetstidsreformer såg många utredningen som ett av underlag för konkret och målinriktat arbete med arbetstidsfråviktigt ett mer inriktat första steg i generell arbetstidsförkortning skulle gorna att ett en kunna tas under 1990-talet. Bland TCOzs medlemsgrupper finns sedan lång tid starka önskemål om en generell arbetstidsförkortning. Detta har kommit till uttryck i en rad beslut av

förbundens kongresser och i de avtalskrav som riktats mot arbets-

TCO och av olika avtalsområden. Också i arbetstidskommitténs egna attigivarna svaren tydundersökningar visar det finns ett brett intresse för arbetstidsforkortninatt frågan hur framtida ekonomisk tillväxt skulle användas väljer gar. På om en hälften kortare arbetstid medan femte väljer att satsa framtida resurnästan var offentlig sektor och inte fullt sjätte prioriterar privat konsumtion. Av ser på var attitydundersökningen framgår också att fyra fem anser att en arbetstidsförav kortning bör gälla alla och inte enbart särskilda grupper. bakgrund framstår arbetstidskommitténs slutrapport som en be- Mot denna svikelse. Visserligen har kommittén tagit fram ett omfattande och i många delar mycket förtjänstfullt underlag för den framtida arbetstidsdebatten. Men man redovisar ingen strategi för fortsatt generell arbetstidsforkortning. Kommiten har valt hänskjuta denna centrala fråga till en obestämd framtid. tén att Kommitténs ställningstagande har sin grund i den mörka bild som tecknas av förutsättningarna för framtida arbetstidsforkortningar. Givetvis de ekonomiska samhällsekonomiska bedömningarna tillmätas stor betydelse inte måste de grundläggande facklig utgångspunkt för framtida minst mot bakgrund av att en arbetstidsforkortningar dessa skall ske med bibehållna löneförmåner, är att den uppnådda reallönenivån inte urholkas. De ekonomiska restriktiodvs. att för framtida arbetstidsforkortningar har dock till den grad komner som finns prägla skrivningarna också i övrigt i första hand kommit att lyfta mit att att man fram invändningar och problem med arbetstidsförkortningar. mot bedömning det samhällsekonomiska utrymmet för arbetstidstör- Vid en av kortningar är det framför allt faktorer är betydelse. Dels produktivitre som av i ekonomin, dels hur arbetstidsförkortning påverkar protetens utveckling en duktiviteten och dels den totala arbetstidsvolymens förändring vid en arbets-

tidsförkortning. varje samhällsekonomi utgör produktivitetsförbättringarna grunden Inom för alla reala inkomstökningar och därmed också för arbetstidsreformer. De sehar vi haft historiskt sett unikt låg produktivitetstillväxt i svensk naste åren en ekonomi. fram denna ökning produktiviteten for hela Om man skriver svaga av blir givetvis för arbetstidsreformer ytterligt begränsat. 1990-talet utrymmet understryker vikten den ekonomiska politiken inriktas på att för- Detta av att

bättra produktivitetsutvecklingen. Vid en produktivitetsutveckling t.ex. av

storleksordningen två procent blir de ekonomiska kalkylerna avsevärt mer po-

sitiva.

sou 1989:53 239

I det perspektivet är givetvis frågan hur produktiviteten påverkas framtiom av da arbetstidsförkortningar av strategisk betydelse. Hittills har både i Sveriman ge och internationellt allmänt antagit viss del kostnaderna for att en av en arbetstidsförkortning kompenseras genom positiva effekter pâ produktiviteten. Arbetstidskommittén bedömer emellertid att det nu inte finns några produktivitetsvinster att hämta av nya arbetstidsförkortningar utan att risken tvärtom är att produktiviteten skulle påverkas i negativ riktning. Även det finns flera skäl talar för produktivitetsvinsterna om som att vid arbetstidsförkortningar vid framtida arbetstidsreformer är lägre än vad tidisom gare i regel antagits framtstår kommitténs skrivningar på dessa punkter som alltför kategoriska. Som kommittén själv påpekar tillhör arbetstidemas effekter för produktivitet och produktion de mest omdebatterade. Mot den bakgrunden anser jag det olyckligt att utredningen så starkt bundit sig vid viss sluten sats av dessa komplicerade samband. Det finns också anledning betona att det finns ett samspel mellan produktivitetsutvecklingen i stort och produktivitetseffekterna av arbetstidsförkortningar. Nyare nationalekonomisk forskning har pekat på att det för ekonomins funktionssätt kan vara positivt om det finns ett visst förändringstryck i ekonomin. De dynamiska effekterna av arbetstidsförkortningar kan under gynnsamma omständigheter medverka till att häva Sverige de senaste årens produktiviur tetskris. I ett alltmer kunskapsintensivt arbetsliv sker produktivitetsförbättringarna främst genom ökad kapitalinsats, införandet teknik, förbättrade av ny arbetsmetoder och en förändrad arbetsorganisation. Arbetskraftens utbildning och motivation spelar en cental roll och får också en allt större betydelse. På alla dessa områden kan en arbetstidstörkortning initiera förändringar. En tredje faktor som påverkar de samhällsekonomiska konsekvenserna av en arbetstidsförkortning är hur den totala arbetstidsvolymen i ekonomin påverkas. De beräkningar som kommittén gjort på grundval SCB:s befolkav senaste ningsprognos visar på att antalet arbetade timmar i ekonomin ökar kraftigt mellan 1980 och âr 2000. Det totala antalet arbetade timmar beräknas öka med omkring 14 procent. Detta skulle, kommittén påpekar, komma att bli som en helt unik period i det moderna Sverige. Efter flera decennier med ett minskat antal arbetstimmar skulle antalet öka och år 2000 i nivå nu vara uppe samma som 1940-talet. Denna ökning av antalet arbetade timmar underlättar givetvis arbetstidsreformer. En utgångspunkt för utredningens slutsatser är att löntagarna endast är beredda att avsätta en femtedel av det tillgängliga utrymmet för framtida reallöneökningar till arbetstidsförkortningar. Vid en annan bedömning löntagarnas av prioriteringar förändras givetvis bilden. Ett problem med utredningens skrivningar är också att man i huvudsak för generella effekterna resonemang om av arbetstidsförkortningar utan att skilja på förkortning med om man avser en en eller tio timmar per vecka. Beräkningar som gjorts inom utredningens sekretariat på effekterna av en

37,5-timmarsvecka till år 2000 men som inte redovisas i utredningens betän-

kande visar på att givet de förutsättningar som ligger till grund för utredningens s.k. referensaltemativ, krävs att löntagarna avstår drygt hälften det kalav kylerade utrymmet för reallöneökningar för att under 1990-talet kunna inrymma dels en förkortning veckoarbetstiden till 37,5 timmar och dels av en

sou 1989:53

föräldraförsäkringen till 18 månader och en sjätte semesförlängning av

tervecka.

anledning understryka att frågan framtida arbets- Det finns slutligen att om

bedömas vidare perspektiv än enbart de ekonotidsförkortningar måste ur ett

generell arbetstidsförkortning medför välfardsvinster som inte utan miska. En

nationalekonomiska modeller hur sofistikerade dessa vidare låter sig fångas i

positiva konsekvenserna för jämställdheten. En än utformas. Det gäller bl .a. de

mellan män och kvinnor skulle ha stor betydelse för utjämning av arbetstiderna

både i arbetsliv och i samhället i övrigt. Det avgöranatt främja jämställdheten

värderar de samlade effekterna en arbetstidsförde är därför hur löntagarna av

kortning.

generell arbctstidsförkortning skisserar utred- I stället för en strategi för en

strategi för arbetstidspolitik där den bärande tanken är att man ningen en en

fastställa normalarbetstiden för heltidsarbetande på årsskall övergå till att i lag

basis i stället för att reglera veckoarbetstiden. som nu kommittén för fram måste idéskiss som det inte Den modell som ses som en

till innan den konkretiserats. Att övergå till en årsarär möjligt att ta ställning

nuvarande arbetstidslag och semesterlag med en betstidsnorm och att ersätta

årsarbetstid innebär både möjligheter och problem. lag om utvecklat de positiva sidorna med att se arbetstiden Kommittén har utförligt

skulle det skapa möjligheter för nya flexibla arbetssamlad över ett år. Främst

flexibilitet kan emellertid uppnås också utan en övertidslösningar. En sådan

arbetstiden på årsbasis. Det gäller t.ex. den tanke som utgång till att beräkna

bör bli flexibel. Denna innebär att fyredningen för fram om att semestern mer

hittills förbehålls sammanhängande ledighet under veckors semester liksom ra därutöver kan användas annat sätt. Denna flexsommaren medan semestern

dock inget årsarbetstidsbegrepp utan kan åstadkommas genom ibilitet kräver

möjlighet att i avtal reglera förändring av semesterlagen som ger parterna en

detta. årsarbetstiden medför också rad problem. Det En övergång till att reglera en

årsarbetstidsnorm påverkar de har oreglerad arbetsär bl.a. oklart hur en som

har så stark anknytning till arbetsmarknaden tid och de som av olika skäl inte en

bara delar året. Den nuvarande arbetstidslagen genom att de t.ex. arbetar av

etablerade. I dessa lagar och i de avtal som bygger på och semesterlagen är väl

bestämmelser skyddskaraktär har mycket stor betydeldem finns en rad av som

får inte urholka dessa skyddsregler för löntagarna. En årsarbetstidsnorm se ställa och ökade krav på arbetstagarnas insamtidigt som den kommer att nya

flytande över arbetstidens reglering.

arbetstidskommitténs arbete har varit att man ägnat myck- En generell brist i

skyddsaspekterna arbetstidsfrågorna. Trots detta et liten uppmärksamhet åt av

nuvarande skyddsregler är väl avvägda. Mycket drar kommittén slutsatsen att

kommer få ökad vikt i framtidens arbetsliv. pekar på att skyddsaspekter att en

också förts fram krav på att förstärka de lagstadgade Från bl.a. ICO har

arbetstidslagen semesterlagen är dispositiva inskyddsreglerna. Att såväl som

lagstiftning bortfaller. Tvärtom finns starka motiv för nebär inte att behovet av

arbetstagarna från ohålsosamma arbetstidsförhållanatt de regler som skyddar

hela arbetsmarknaden. Lagstiftningen måste den bör gemensamma för vara för de avtalsregleringar sedan skall vara anlägga den nödvändiga grunden som

sou 1989:53 241

passade till de branschmässiga förhållandena. Kommittén utvecklar i anslutning till tanken på en årsarbetstidsnorm ett resonemang om att arbetstidens längd bör vara lika för alla. Jag delar utredningens grundsyn om att alla bör bli delaktiga av framtida arbetstidsförkortningar. Däremot vänder jag mig mot de skrivningar som finns i texten vilka syftar till att begränsa de olika avtalsslutande parternas frihet att själva bestämma formerna och takten för framtida arbetstidsförkortningar. Samtidigt skulle ett samordnat agerande när det gäller framtida arbetstidsförkortningar ha underlättats om kommittén anvisat en strategi för en generell arbetstidsförkortning. Frånvaron av en sådan kommer att vara ett motiv för den mångfald av särlösningar som kommittén säger sig vilja motverka. Risken är uppenbar att vi får utveckling inte kommer att gynna dem som är i störst behov av arbetsen som tidsförkortningar.

Reservation

av ledamoten Sonja Rembo m

Utredningen visar att önskemålen om arbetstid och ledighet varierar starkt olika individer och grupper emellan beroende bl.a. familjesituationen. Det finns därför behov arbetstidsreform i syfte att skapa valfrihet och variaav en tionsmöjligheter såväl på arbetsplatserna som för en och samma individ under olika perioder av livet. Moderata samlingspartiet har länge förordar en sådan arbetstidsreform . En övergång till en årsarbetstidsnorm kan vara en tänkbar lösning. Det är uppenbart att en sådan är förenad med komplikationer. Jag stöder därför förslaget att en årsarbetstidsnorm blir föremål för närmare utredning. Skall emellertid syftet att skapa valfrihet och variationsmöjligheter uppnås måste en arbetstidsreform också leda till en betydande avreglering och större utrymme för 10kala och individuella lösningar. Likaså bör effekterna av ledighetslagarna i sin helhet utvärderas och beaktas. Det bör också övervägas om de skyddsregler som är nödvändiga bättre kan anpassas till kraven för olika branscher, yrkesområden etc. Dessa skyddsregler kan helt eller delvis regleras på annat sätt än i den generella lagstiftningen, såi dag är fallet med t.ex. arbetstiderna inom yrkestrafiken. som En arbetstidsreform som skapar reella möjligheter för ökad valfrihet och variationsmöjligheter medför att förhållandena kommer att utvecklas på olika sätt inom olika verksamhetsområden och mellan olika individer beroende på hur möjligheterna att prioritera mellan kontantlön och arbetstid utnyttjas. Utredningens tankegångar att parterna skall i takt, dvs. att arbetstidsförkortningar skall överenskommas i centrala förhandlingar parallellt för samtliga parter på arbetsmarknaden grundar sig på uppfattningen att det skulle finnas ett specifikt samhällsintresse talar för att norrnalarbetstidens längd för en dagtidsarbesom tande heltidsanställd är likartad över hela arbetsmarknaden och att förkortninarbetstiden sker parallellt. En sådan uppfattning står i strid med målsättgar av ningen att uppnå valfrihet och flexibilitet.

Parterna bör i stället ha frihet att göra och ta ansvar för sina egna prioriteringar. Det gäller såväl arbetstid som exempelvis pensionsförsäkringar. I fråga om arbetstid är det då också önskvärt att parterna i sin tur verkar för stor frihet för avtal på de enskilda arbetsplatserna och för enskilda arbetstagare. De svenska löntagarna står som grupp så starka att det inte heller därför finns någon anledning att av rättviseskål ingripa med lagstiftning. De skilda semestervillkor i dag finns på arbetsmarknaden är huvudsaksom ligen exempel på resultatet skilda prioriteringar inom olika avtalsområden. av Dessa skillnader kan inte betraktas som oskäliga. Det saknas därför anledning för staten att i lag korrigera arbetsmarknadsparternas prioriteringar. Utredningen visar att ekonomiska förutsättningar för generella arbetstidsförkortningar saknas under överskådlig tid. Också av detta skäl är det därför olyckligt att regeringen i regeringsförklaring har bundit sig för lagstiftning om sjätte semestervecka. Skulle denna genomföras har möjligheterna för de en önskar andra former arbetstidsförkortningar, exempelvis en successiv som av förkortning av den dagliga arbetstiden, skjutits ännu längre på framtiden. Kompensationskrav kan också väntas från de avtalsområden som på det sättet skulle se sina förhandlingsresultat spolierade. Jag har under utredningens gång reagerat mot den ensidiga koppling som görs mellan välfärd och jämställdhet och utbyggnaden av den offentliga sektom. I realiteten torde det vara så att välfärd och jämställdhet skulle utvecklats än gynnsammare om det funnits valfrihet och variationsrikedom också på många de områden i dag behärskas av offentliga monopol, främst inom av som vård och Sannolikt hade då också de ekonomiska förutsättningarna för omsorg. ett reellt val mellan ökad konsumtion och kortare arbetstid varit betydligt bättre som en följd av en mer gynnsam produktivitetsutveckling. En förkortning av arbetstiden hade inte på sätt behövt stå i motsatsställning till den fortsatsamma ta finansieringen av den offentliga sektorn. Till utredningens protokoll har jag amnält reservation mot att i de förutsättningar beträffande familjepolitiken som lades till grund för utvärderingen av olika arbetstidsrefonner endast har inkluderats en förlängd föräldraförsäkring. En familjepolitisk reform baserad på ett vårdnadsbidrag av den konstruktion som presenterats av mfpc borde också ha medtagits.

Särskilt yttrande

av ledamoten Lennart Alsén fp

Folkpartiets på arbetstidsfrågor kan sammantattas i följande uttalande. syn Människor bör ökade möjligheter att anpassa sin arbetstid till egna önskemål och behov. I takt med välfardshöj ningen kommer många sannolikt att välja kortare arbetstider. Däremot är det inte önskvärt med en lagstiftning som i detalj reglerar hur förkortningen av arbetstiden skall ske. Arbetstidskommittén förespråkar att en ny modell för arbetstidspolitiken prövas. I den nya modellen är årsarbetstid den norm som kommittén utgår ifrån. Genom detta nya synsätt skulle ökad flexibilitet och valfrihet för de an-

sou 1989:53 243

stållda bli möjlig. Folkpartiet ställer sig i princip bakom dessa tankegångar. Som utredningen konstaterar har de ekonomiska förutsättningarna förändrats‘ l dag är de ekonomiska marginalerna snäva och prioriteringarna måste göras hårdare. I kommitténs diskussioner har noterats löftet i socialdemokraternas regeringsförklaring om genomförande av en sjätte semestervecka. Jag tror att om så sker kommer möjligheterna att förkorta arbetstiderna på andra sätt att kraftigt beskäras. Jag anser att individen själv i högre grad bör möjlighet att styra sitt uttag av ledighet, det må vara i form av längre semester eller genom anpassning av arbetstiderna till familjeliv och samhällsarbete. Om rätten till sex veckors semester lagfásts innebär det att riksdagen tar initiativet till förlängd semester för det stora flertalet av Sveriges löntagare. Jag att sådan lösning principiellt är tveksam. Ännu är det bara liten del menar en en av löntagarna på arbetsmarknaden som via förhandlingar fått rätt till sex veckors semester. Det är parterna på arbetsmarknaden som genom den fria förhandlingsrätten skall komma överens om löner, anställningsvillkor, arbetstider och semester inom de ramar som lagstiftningen bör ange .a. med hänsyn till ar- — betstagarnas hälsa och likartade grundläggande levnadsvillkor. När 1978års semesterlag stiftades var situationen en annan än idag. Målet var .a. att tillförsäkra arbetstagare avtalslösa arbetsplatser samma villkor som gällde avtalsbundna arbetsplatser. Sammanfattningsvis anser jag inte att tiden är mogen för att lagstifta om rätt till sex veckors semester. Lagstiftningens uppgift måste vara att se till att principen att individerna själva skall påverka förläggningen av sin arbetstid inte stannar vid allmänna uttalanden utan också att möjlighet ges att förverkliga intentionerna.

Särskilt yttrande

av ledamoten Marianne Andersson c

Arbetstidskommittén har haft i uppdrag att analysera konsekvenserna av olika arbetstidsreformer och förändrade arbetstidsmönster. Föreliggande betänkande år således främst en redovisning av möjliga vägar för en fortsatt reformering av arbetstidslagstiftningen och ett konkret utredningsförslag. Jag avstår därför mot denna bakgrund att avge en reservation. Jag vill dock särskilt framhålla följande: Utvecklingen har gått mot en minskad arbetstid, dels genom att arbetsdagen har förkortats, dels genom att arbetsveckan har förkortats till fem dagar. Semestern har efter hand förlängts. Argumenten för en fortsatt arbetstidsförkortning är flera. Ett är att en förkortad arbetstid skulle öka möjligheterna till jämställdhet. Enligt min mening är det främsta argumentet för en kortare sammanlagd lönearbetstid att detta kan ge förutsättningar för en bättre livskvalitet. Det är därför väsentligt att alla människor får utrymme för arbete, familj, sociala aktiviteter, vila och umgänge. Jag anser därför att stor vikt måste läggas vid personliga valmöjligheter så att arbetstiderna kan anpassas till olika familjers och individers behov och önskemål. Utgångspunkten bör vara att detta sker genom att ar

244 sou 1989:53

betstidslagstiftningen och avtalen på arbetsmarknaden anpassas till en friare

arbetstidsförläggning. Det är enligt min mening nödvändigt att en mer flexibel förläggning av arbetstiden tillåts än för närvarande. Fördelarna med en flexibel arbetstid är stora såväl för konsumenter och anställda för företagens konkurrenskraft. Jag som vill dock understryka att den fortsatta produktivitetsutvecklingen är avgörande för hur snabb takten i framtida arbetstidsförkortningar blir. Kravet på en kortatotal arbetstid måste emellertid starkare prioritet i framtiden vid avvägre en ningen mellan olika reformer. Takten i arbetstidsförkortningen måste dock anså att tillräckliga kan satsas på vård, omsorg, utbildning och passas resurser miljöinsatser. En omfattande generell arbetstidsförkortning, utöver den beslutade föräldraförsäkringen och den av regeringen aviserade sjätte semestervecktorde således bli svår att genomföra av ekonomiska skäl under de närmaste an, åren. Det bör dock samtidigt understrykas, att förkortad arbetstid ur samhällets en synpunkt kan innebära vinster i form av t.ex. livskvalitetsvinster och minskat vissa yrkesgrupper med och pressande arbete, behov av barnomsorg. För tungt och med oregelbundna och obekväma arbetstider, kan en tidigarelagd förkortning av arbetstiden vara berättigad. Kommitténs arbete har enligt min mening visat att ett behov av en såväl förkortad flexibel arbetstid skilda skäl är angelägen. Det är dock viktigt att som av de förändringar måste ske genomförs på ett sådant sätt att de faktiska skillsom naderna mellan mäns och kvinnors arbetstid utjämnas. Från denna utgångspunkt är utformningen det familjepolitiska stödsystemet särskilt betydelav sefullt. Jag att friheten att välja form av barnomsorg måste förstärkas och ett anser beskattat vårdnadsbidrag för vård barn till åtta år skall införas. Vårdav upp nadsbidraget småbarnsföräldrar större möjligheter att utnyttja den lagstadger gade rätten till arbetstidsförkortning och därmed mer tid för barnen och bättförutsättningar för båda föräldrarna att umgås med sina barn under förskore letiden. Särskilda åtgärder måste också vidtas för jordbrukare och andra egen- och småföretagare där möjligheterna att tillgodogöra sig såväl en lagstadgad sänkning arbetstid som semester är små. Dessa grupper måste även kunna seav mester och arbetstidsvillkor som är jämförbara med andra grupper. Sammanfattningsvis jag således att mot bakgrund av att en omfattananser —— de generell arbetstidsförkortning inte synes möjlig att genomföra snabbt det finns ett behov särlösningar för vissa och yrkesområden. Enligt diav grupper rektiven skulle kommittén bl.a. belysa fördelningseffekter och de problem som kan uppstå i enskilda sektorer och för olika grupper arbetsmarknaden med hänsyn till utbildning och yrkesområde. Enligt min mening krävs en fortsatt analys av detta problemkomplex. Enligt centerns uppfattning är det viktigare att genomföra en arbetstidsförkortning dag eller vecka än förlängning semestern. Det är vardagen per en av har den största betydelsen för familjs liv. Under förutsättning att den av som en regeringen aviserade sjätte semesterveckan kan läggas ut så flexibelt att det i praktiken uppfyller centerns krav kan den ses som ett led i strävan mot kortare

arbetstid för alla.

1989:53 245 sou

heltidsarbetande

Val av norm för

Kommittén diskuterar årsarbetstid som norm för heltidsarbetande och underrättvisande bild hur lång arbetstiden är förutsätter att hänsyn stryker att en av tas till semester, helgdagar och andra ledigheter om jämförbarhet skall kunna skapas mellan olika löntagargrupper och arbetsplatser. Jag kan se uppenbara

fördelar med att ha årsarbetstiden som norm. Kommittén pekar att det mot denna bakgrund vore konsekvent att utreda

sammanslagning av arbetstidslagen och semesterlagen. Jag anser att även en vid val årsarbetstid måste det långsiktiga målet vara, om detta beav som norm döms ekonomiskt genomförban, att alla skall möjlighet till en normalvara arbetstid på 30 timmar vecka. Det bör dock då understrykas att jag ser arper betstidens längd i första hand livskvalitetsfråga och inte som en arbetssom en marknadsfrága. En sammanföring arbetstidslagen och semesterlagen och val av årsarbetsav tiden bör därför utredas. Därvid bör frågan om möjligheterna till som norm rimlig arbetstid och semester i nämnvärd omfattning för egenföretagare och

andra med s.k. fria yrken aktualiseras.

246 1 N |‘-ii

Kommittédirektiv

Appendixl

Konsekvenser av olika arbetstidsreformer och

förändrade arbetstidsmönster

Dir. 1987:23 Beslut vid regeringssammanträde 1987-05-14 Chefen för arbetsmarknadsdepartementet statsrådet Leijon anför.

Mitt förslag Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att analysera konsekvenserna av olika arbetstidsreformer och förändrade arbetstidsmönster. Kommittén skall presentera ett samlat underlag som belyser effekterna för män, kvinnor och familjer av olika slag av arbetstidsförkortningar. Det bör omfatta kortare arbetstid per dag eller vecka, längre semester, utökad föräldraförsäkring, alternativa arbetstidsförkortningar och rörlig pensionsålder.

2. Reformer och debatt under senare år Arbetstiden är en av de viktigaste faktorerna som formar våra arbets- och levnadsvillkor. De reformer som hittills har genomförts under 1900-talet för att förkorta arbetstiden och successivt bygga ut semesterrätten har varit betydelsefulla steg i utvecklingen av vårt välfärdssamhälle. När 40-timmarsveckan genomfördes under l970-talets första år blev veckoarbetstiden i stort sett lika för alla heltidsarbetande, både för abetare och tjänstemän. Sedan dess har emellertid helt nya arbetstidsmönster utvecklats. Kvinökande förvärvsarbete har ofta skett i form av deltid vilket innebär att nornas kvinnornas genomsnittsarbetstid är betydligt kortare än männens. Den ojämna fördelningen mellan könen av omsorgs- och hushållsarbete har inte ändrats på något avgörande sätt trots att kvinnornas förvärvsfrekvens numera är nästan lika hög som männens. Tanken sextimmars arbetsdag för alla aktualiserades tidigt under 1970-talet. Den har sedan dess fått stort utrymme i arbetstidsdebatten i Sverige, även om andra förslag också funnits med i bilden. Utvecklingen på arbetsmarknaden har också lett till andra nya krav hur arbetstiden skall utformas. En rad ledighetslagar har tillkommit som ger de anställda möjlighet att för olika ändamål vara borta från arbetet på hel- eller deltid. Ledighetslagstiftningen har förbättrat möjligheterna att förena föräldraskap och arbete, studier och arbete etc. Redan år 1974tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen en dele-

i

248 sou l989:53

gation l974:09 för arbetstidsfrågor DELFA som fick i uppgift att följa debatfortsatta generella arbetstidsförkortningar. l delegationen ingick repreten om sentanter för arbetsmarknadens parter. DELFA gav under 1970-talet ut två betänkanden, Kortare arbetstid När Hur SOU 1976:34 och Arbetstiderna under 1980-talet SOU 1979:48. Efter regeringsskiftet år 1982 fick DELFA nya direktiv och utökades med representanter för riksdagspartierna. De nya direktiven breddade verksamhetsområdet från att enbart gälla fortsatta generella arbetstidsförkortningar till att gälla i stort sett alla aspekter på arbetstiden, t.ex. deltidsarbete, pensionsålder och flexibla arbetstidslösningar. Under den tid som gått sedan dess har DELFA givit ut 16debattinriktade småskrifter och hållit ett antal temadagar och konfe- Inom DELFA:s har en attitydundersökning genomförts som visar renser. ram olika önskemål om arbetstid. Flera forskningsprojekt har också inigruppers tierats DELFA, bl.a. omfattande studie om samband mellan produktion, av en produktivitet, sysselsättning och arbetstider. DELFA:s huvuduppgift har dock i huvudsak varit att stimulera debatten i arbetstidsfrâgan. Jag kommer senare i dag att föreslå regeringen att DELFA: s verksamhet skall upphöra. Det material som DELFA har tagit fram bör tillsammans med andra förslag läggas till grund för ett målinriktat arbete med sikte på en samlad bedömning av arbetstidsfrågorna. Arbetstidsfrågorna har diskuterats livligt i vår omvärld under senare år. Anledningen till detta är framför allt den stora arbetslöshet som vuxit fram i västvärlden till följd av den ekonomiska tillbakagången sedan mitten av 1970-talet. Flera regeringar i Europa har använt åtgärder på arbetstidsområdet som en del i sysselsättningspolitiken och många europeiska fackföreningar är starka pådriåtgärder syftar till att öka antalet arbetstillfällen genom att sänka vare av som arbetstiden. Arbetsgivarna å sin sida har krävt mer flexibla arbetstidslösningar bl.a. för att uppnå högre kapitalutnyttjande och en anpassning till variationer i efterfrågan. En följd har blivit att veckoarbetstiden för stora arbetstagargrupper sänkts i många länder, bl.a. i Frankrike, Belgien, Nederländerna och Västtyskland. De sysselsättningseffekter som man förväntade sig av förkortningar-

har emellertid uteblivit eller varit mycket begränsade. Åtgärderna har dock

na inneburit att arbetstidsformer vuxit fram, t.ex. starkt koncentrerade arnya betstider. Under år har generella arbetstidsförkortningar genomförts i våra norsenare diska grannländer. sänkningen av veckoarbetstiden i Danmark från 40 till 39 timmar med verkan från årsskiftet 198687 var resultatet av ett regeringsingripande i samband med konflikten på arbetsmarknaden år 1985. Avtal om ytterlisänkningar veckoarbetstiden har nyligen träffats som kommer att leda gare av fram till 37 timmars arbetsvecka år 1991. I Finland har de två senaste årens avtalsuppgörelser resulterat i att årsarbetstiden sänks med ca 100 timmar fram till år 1990 för stor grupp löntagare, som vid utgångsläget hade 40 timmars aren betsvecka och minirnisemester enligt lag. 1986 års avtalsuppgörelse i Norge innebär att nästan alla anställda har 37,5 timmars normalarbetsvecka fr.o.m. år 1987. De undersökningar som har genomförts i vårt land, bl.a. av DELFA, vad gäller önskemål arbetstider visar att en majoritet av alla arbetstagare är intresom serad av fortsatta sänkningar av arbetstiden som alternativ till reallöneöknin-

sou 1989:53 249

gar. Det finns däremot tydliga skillnader i pâ vilket sätt olika önskar grupper sänkt arbetstid. Kvinnor har oftare önskemål om kortare arbetstid per dag medan en större andel män önskar längre semester. Äldre önskar oftare personer än yngre en sänkning av pensionsåldem. En stor andel deltidsarbetande önskar samtidigt längre arbetstid. Kraven på olika slag av reformer på arbetstidsområdet avspeglar sig i en mångfald kongressbeslut i de fackliga organisationerna. 1986 års LO-kongress slog t.ex. fast krav på såväl förlängd föräldraförsäkring och längre semester som kortare arbetstid för anställda med oregelbundna eller på motsvarande sätt obekväma arbetstider. Samtidigt uttalade kongressen sig för att sextimmarsdagen står fast som långsiktigt mål. Den ogynnsamma ekonomiska utvecklingen under slutet av 1970-talet innebar en uppbromsning av refomitakten på arbetstidsområdet. Löntagarorganisationerna har under senare år främst verkat för att säkerställa positiv reallöen neutveckling för sina medlemmar. Under 1980-talet har den genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt och år ökat. Förklaringen till detta är att deltidsarbetet kommit att omfatta fler timmar per vecka. Detta beror på att hushållen har kompenserat lägre reallön med ökad arbetstid, men det beror också ändrade attityder och ändrad ålderssarnrnansättning i arbetskraften. Även samhällsekonomin utvecklas betydom numera ligt mer positivt, kommer utrymmet för reformer att vara begränsat under överskådlig tid.

Utredningsuppdraget Med tanke på de starkt skiftande anspråken på åtgärder anser jag att en kommitbör tillkallas för att närmare utreda arbetstidsfrågoma och presentera ett samlat underlag för att bedöma effekterna av skilda slag åtgärder. Ett sådant av underlag bör ha stort värde både för arbetsmarknadsparterna och de politiska partierna. Arbetsmarknadens parter har traditionellt haft ett stort ansvar detta område. Frågan om förkortningar av veckoarbetstiden måste hittills i första som hand avgöras i förhandlingar mellan parterna. Andra generella åtgärder, t.ex. frågan om pensionering och föräldraförsäkring ankommer i huvudsak på riksdagen att ta ställning till genom lagstiftning. Selektiva åtgärder kan genomföras genom antingen lag eller avtal. Kommittén bör belysa vilka olika intressen på området som kommer till uttryck och hur dessa värderas och prioriteras i fackliga och politiska sammanhang. Skrivelser med begäran om en arbetstidsutredning har inkommit från Tjänstemännens Centralorganisation TCO och Centralorganisationen SACOSR. Utgångspunkten för kommittén bör att studera olika arbetstidsförändvara ringar som syftar till att öka de enskilda individernas välfärd i samhället. Kommitténs arbete bör i huvudsak inriktas på att analysera vilka möjliga effekter som alternativa arbetstidsförkortningar kan ha på den ekonomiska utvecklingen, prisutvecklingen, produktiviteten, konkurrensförhållandena, sysselsättningen, den regionala utvecklingen och arbetets organisation. Kommittén bör även belysa tänkbara fördelningseffekter och de speciella problem som kan uppstå i enskilda sektorer och för olika grupper på arbetsmarknaden med hänsyn till utbildning och yrkesområde. Kommittén bör därvid särskilt belysa

250 sou 1989:53

krav olika former arbetstidsförkortningar ställer på arbetsmarknade som av den och dess sätt att fungera. Kommittén bör kartlägga arbetstidens nuvarande fördelning på män och kvinnor i olika åldersgrupper och med olika arbetsuppgifter, yrkesutbildning Speciellt bör kommittén undersöka arbetstidens variation för och inkomst. och kvinnor med avseende på hushållstyp, antal barn och barnens ålder. män Kommittén bör också kartlägga de konsekvenser som olika former av arbetskan för jämställdheten mellan könen, barnomsorg samt för tidsförändringar olika familjetyper och under olika livsfaser. Också den allmänna organisatiosamhällslivet från tidsmässiga aspekter bör belysas t.ex. tillgänglighenen av till service och möjligheten delta i politiskt och fackligt arbete. Kommitten att tén bör också beakta forskningsresultat rör hälsomässiga och sociala konsom skilda arbetstidsformer etc. sekvenser av Kommittén bör undersöka hur olika reformer kan beräknas ta stora resurser i anspråk och vilket sätt reformerna kan finansieras.

Förkortning veckoarbetstiden per dag eller vecka av undersökning DELFA jag refererade till är en kortare vecko- Enligt den av nyss arbetstid det vanligaste arbetstidsönskemålet bland anställda. Ca hälften av alla sänkning veckoarbetstiden föredrar kortare daglig arbetstid. som önskar en av fortsatta generella arbetstidsförkortningar har tidigare behandlats Frågan om DELFA:s tillkomst år 1974har direktiven omfattat såväl frâav DELFA. Sedan sextimmars arbetsdag hur ett första steg mot kortare arbetstid skall gan om som genomföras. Den ekonomiska utvecklingen under slutet kunna ogynnsamma början 1980-talet har starkt begränsat förutsättningarna för av 1970-talet och av generella arbetstidsförkortningar. DELFA har bl.a. mot den bakgrunfortsatta under år inte tagit fram något detaljerat underlag för överväganden den senare i frågan. kommittén bör överta DELFA:s uppgift att utreda förutsättnin- Jag anser att generell arbetstidsförkortning med sikte på sextimmars arbetsdag. garna för en Kommittén bör utreda effekterna förkortning veckoarbetstiden med av en av till de regelsystem i lag och avtal gäller inom olika sektorer av arhänsyn som Förutsättningarna för daglig förkortning arbetstiden bör betsmarknaden. en av uppmärksamhet liksom effekterna för övertidsarbetet. Vidare därvid ägnas stor kartläggas för deltidsarbetande och med oregelbör konsekvenserna grupper arbetstider i dag har kortare normalarbetstid än 40 bundna och obekväma som timmar per vecka.

längre semester semesterkommitté A 1985:04 utreder f.n. förutsättningarna för en 1986 års utjämning semestervillkoren mellan olika grupper av arbetstagare. En utav semestervillkoren förutsätter att stor del av arbetstagarna ges rätt jämning av en till längre semester antingen via lag eller avtal. Arbetstidskommittén bör utgå från semesterkommitténs överväganden i sin

analys.

föräldraledighet och sextimmarsdag för småbarnsföräldrar Utökad till hel ledighet i samband med barns födelse omfattar tiden till dess bar- Rätten

sou 1939:53 251

nct fyllt ett och ett halvt år. Därtill kommer rätten till partiell tjänstledighet, dvs. deltidsarbete omfattande 75 % av normalarbetstiden till dess att barnet fyllt åtta år eller avslutat sitt första skolår. Föräldraförsäkringen i form föräldraav penning omfattar f .n. 360 dagar sammanlagt för föräldrarna, 90 dagar varav ersätts med ett s.k. garantibelopp, lika för alla. Kraven pä förbättrade villkor i föräldraförsäkringen gäller främst en förlängning av tiden under vilken ersättning kan utgå samt utbyggnad så ersätten att ning utges efter inkomstbortfallsprincipen. Hit hör också frågan betald om sextimmarsdag för småbarnsföräldrar. Kommittén bör belysa kostnader och andra effekter åtgärder syftar till av som att prioritera småbarnsföräldrarnas behov i arbetstidshänseende.

Alternativa arberstidsförkortningar Under senare år har flera förslag utarbetats syftar till öka individens som att valmöjligheter på arbetstidsomrâdet. Tanken bakom dessa förslag är att individen själv skall kunna avgöra på vilket sätt en kortare arbetstid skall tas ut. Detta förutsätter bl .a. att ledighetsrättigheterna görs utbytbara, kan t.ex. att semester sparas eller bytas till sabbatsår. En annan förutsättning är att det byggs ett upp system för individuellt sparande intjänad ledighetsrätt arbetsav t.ex. genom tidsbanker. Möjligheter att även kunna disponera ledighetsrättigheter i förskott har också diskuterats. Kommittén bör i sitt arbete närmare analysera effekterna av olika system som föreslagits.

Rörlig pensionsålder Pensionsfrågorna ses f.n. över den s.k. pensionsberedningen S 1984:03. av

Översynen omfattar flera enskilda frågeställningar. Arbetstidskommittén

bör utgå från pensionsberedningens överväganden i sin analys.

Ramar för utredningsarbetet För kommittén skall gälla de allmänna tilläggsdirektiv som har utfärdats den 16 februari 1984 till samtliga kommittéer och särskilda utredare Dir. 1984:5. Kommitténs arbete bör vara avslutat under år 1989.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag regeringen bemynnu att digar chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en kommitté omfattad kommittéförordningen 1976:119 med - av högst ledamöter med uppdrag att utreda konsekvenserna olika arbetsav tidsreformer och förändrade arbetstidsmönster, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde kom- mittén, att utse en av ledamöterna att vara ordförande. -

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns utredningsanslag. -

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och biträder hennes hemställan.

Arbetsmarknadsdepartementet

252 sou 19x9 53

sou [989153 253

2 Appendix Förteckning

över arbetstids-

kommitténs ledamöter, sak-

kunniga,

sekre-

experter,

tariat och referensgrupper

Ledamöter Sahlin, Mona. riksdagsledamot, s, ordförande Ahlqvist, Johnny, riksdagsledamot, s Alsén, Lennart, f.d. riksdagsledamot, fp Andersson, Marianne, riksdagsledamot, c

Hedkvist Petersen, Ewa, riksdagsledamot, s

Persson. Gustav, riksdagsledamot s Rembo, Sonja, riksdagsledamot m Andersson, Ann-Christine, informationssekreterare, vpk Björinge, Jan, ombudsman, Centralorganisationen SACOSR Eriksson, Sune, direktör, Svenska kommunförbundet Högmark, Christina, förbundssekreterare, Beklädnadsarbetarnas förbund Karlsson, Göran, ombudsman, Landsorganisationen Nyman, Rune, direktör, Landstingsförbundet Kolk, Jaan, ombudsman, Tjänstemännens Centralorganisation Trogen, Göran, direktör, Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp

Sakkunniga

Sundén, Bo, bitr. direktör, Svenska arbetsgivareföreningen Ettarp, Lars, departementsråd, arbetsmarknadsdepartementet

Experter

Weigelt. Ulla, departementssekreterare, arbetsmarknadsdepartementet Glaas, Sten-Ove, kanslirâd, civildepartementet Holgersson, Svante, departementsråd, Socialdepartementet Mathlein, Lars, förhandlingsdirektör, Statens arbetsgivarverk

Sekretariatet Pettersson, Lars-Olof, sekreterare Johansson, Lena, bitr. sekreterare Baxter, Anne, bitr. sekreterare Eriksson. Britt-Louise, assistent

254 sou 1989:53

Referensgruppen om ekonomiska frågor

Anxo, Dominique, forskningsassistent, Göteborgs universitet Bröms, Jan, utredningschef, Centralorganisationen SACOSR Engström, Lars, departementssekreterare, finansdepartementet Meidner, Rudolf, professor, arbetslivscentrum Nordström, Tomas, ekonom, konjunkturinstitutet Spånt, Roland, utredningschef, Tjänstemännens Centralorganisation Sundén, Bo, bitr. direktör, Svenska arbetsgivareföreningen

Referensgruppen om arbetsmarknadsfrågor

Björklund, Anders, docent, institutet för social forskning Bäckström, Anders, tjänsteman, Landsorganisationen Dahlberg, Åke, departementsrâd, arbetsmarknadsdepartementet Ekenger, Karin, utredare, Svenska arbetsgivareföreningen Eriksson, Anna-Lena, departementssekreterare, industridepartementet Eriksson, Lena, departementssekreterare, arbetsmarknadsdepartementet Jerkeman, Inga, sektionschef, Landstingsförbundet Sjöstrand, Karl Martin, avdelningsdirektör, arbetsmarknadsstyrelsen Qvarfordt, Eva, utredare, Svenska fabriksarbetareförbundet

Referensgruppen om sociala frågor

Ahrne, Göran, docent, Stockholms universitet Ekenger, Karin, utredare, Svenska arbetsgivareföreningen Ericsson, Ylva, socionom, arbetsmarknadsdepartementet Furåker, Bengt, docent, Umeå universitet Nilsson, Carina, utredare, Landsorganisationen Karlsson, Eva, arkivarie, Arbetarrörelsens arkiv Skalin, Douglas, utredningschef, Landstingsförbundet

sou 1989:53 255

Litteraturförteckning

Aaberge, R., Ström, och Wennermo, T. 1989: Skatt, arbeidstilbud inntektsforog deling i Sverige, SOU 1989:33, bilaga 2. Arendt, H. 1958: The Human Condition. University of Chicago Press. Ackerby, 1989: Kapitalutnyttjande i svensk industri. SNS förlag. Stockholm. Ahrne, G. 1988: Arbetstid, fritid, livstid. Ur Sverige vardag och struktur. - Norstedts förlag. Stockholm. Anxo, D. 1984: Arbetstidens längd och arbetslöshetsysselsättning i vissa OECDländer. DELFA-rapport nr 4. Anxo, D. och Bigsten, A. 1987: Working Hours and Productivity in Swedish Manufacturing. Ekonomiska institutionen. Universitetet i Göteborg. Anxo, D. 1987: Sysselsättningseffekter av en allmän arbetstidsförkortning. Ekonomisk studie utgiven av nationalekonomiska institutionen, handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Anxo, D. 1989: Samhällsekonomiska följder av kortare arbetstid. ,bilaga 8. Arbeitgeber 1988: Arbeitszeit kurz und unflcxibel. Organ für Deutsche Arbeitzu geberverband. J.P. Bachem Verlag GmbH. Köln. Arbetarskyddsfonden 1982: Arbetstiden påverkar oss. Kan vi påverka arbetstiden Konferens i Stockholm. Arbetsmiljöfonden 1987 a: En ny arbetsvärld. Arbetsmiljöfonden 1987 b: Om arbetstider. Arvedson, L. 1984: Arbetstid och drifttid. DELFA-rapport nr Arvedson, L. 1986: Framtidens arbetstider. SNS förlag. Stockholm. Axling, M. 1984: Övertid -lagstiftning, utveckling, omfattning. DELFA-rapport nr Bantekas, A. 1989: Capital Utilization in Swedish Manufacturing. SNS förlag. Stockholm. Barck, K. och Kvarfordt, E. 1984: Önskad arbetstid II. DELFA-rapport nr Berg, 1988: Flexibla arbetstider för företag och anställda. SAF. Björklund, A. 1989: Faktiska, möjliga och önskadearbetstider. , bilaga 3. Blanpain, R. 1987: Legal and Contractual Limitations to Working Time in the Member Countries. Dublin.

Blomquist, N.S. 1989: Beskattningens effekter på arbetsutbudet. SOU

1989:33,bilaga 7. Blundell, R. och Walker, 1986: Unemployment, Search and Labour Supply. Cambridge University Press.

sou 1989:53

Swedish Economy. The Brooking Institution. Bosworth och Rivlin, red. 1987: The Washington DC. vältärdsmänniskan. Bonniers. Stockholm. Burenstam Linder, 1970: Den rastlösa arbetstidslagen. Tidens forlag. Stockholm. Bylund, B. och Viklund, L. 1983: Nya arbetstidsförkortningar före 1990. Varför Dagens Nyhe- Bäckström, A. 1983: Inga ter 1983-11-09. arbetstid Ekonomisk Debatt 71988. Calmfors, L. 1988: Ska vi ha kortare Work Sharing and Overtime. Institute for Interna- Calmfors, L. och Hoel, M. 1988: tional Economic Studies. University of Stockholm. Employment and Wages. European Economic Calmfors, L. 1985: Work Sharing, Review Z7. Sharing, Employment and Shiftwork. Ox- Calmfors, L. och Hoel, M. 1989: Work ford Economic Papers. Under utgivning. Motala och arbetstidsförkortningar. SOU Carlsson, T. och Lindvall, 1989: 1989:53, bilaga 9. 1989: Göteborg och arbetstidsforkortnin- Clark, E., Friberg, T. och Lenntorp, B. gar. , bilaga 10. Sociologiska instutionen. Lunds universitet. Davies, K. 1989: Women and time. arbetstidsfjrkortningar användas som medel i kampen mot ar- DELFA 1983: Kan konferens arrangerad DELFA i oktober 1983. betslöshet Sammanfattning från en av

1984: Önskad arbetstid. DELFA-rapport nr Flexiblare arbetstider gott och ont. DELFA-rapport nr 11. 1985: — arbetsvecka möjligheter och hinder. 12. 1985: En jämlikare —— DELFA-rapport nr 1985: Temadag flexibel arbetstid. DELFA-rapport nr 13. om Drambo, L. 1984: Tid eller pengar. DELFA-rapport nr

Ds Fi 1985:10 Skatter och arbetsutbud. produktiviteten arbetstidsforkoitning Ekono- Du Rietz, G. 1980: Påverkas av en misk Debatt nr l1980. 35—timmarsstriden i Västtyskland. DELFA-rapport nr Ekström, R. 1984: Vår ekonomi. Tidens förlag. Stockholm. Eklund, K. 1987: arbetstid och livets. Ur Om arbetstider. Ar- Ellegård, K. 1987: Vardagsdygnets betsmiljöfonden. Regionala konsekvenser arbetstidsför- A-L. och Sundberg, L. 1989: av en Eriksson, kortning. SOU 1989253, bilaga 13. Arbetsmiljolagen. Tidens förlag. Stockholm. Eriksson, B. och Gustafsson, K. 1982: Vad betyder kortare arbetsvecka, längre semester Eriksson, H. och Hultin, M. 1989: arbetskraft. , bilaga 7. och längre föräldraledighet för utbudet av Robertsfors kommun och arbetstidsf‘orkortnin- Eriksson, N. och Mörtvik, R. 1989: gar. , bilaga 11. i förändring. Levnadsvillkor i Sverige Eriksson, R. och Åberg, R. 1984: Välfärd PrismaInstitutet for social forskning. Stockholm. 1968-1981. arbetsvecka hur ska det fördelas DELFA-rapport Ericsson, Y. 1985: 70 timmars nr 10. Europe in 1986 and Prospects for 1987: Collective Bargaining in Western ETUI 1987. Bryssel. 1983: Hours of Work. Strassbourg. Europarådet

sou 1989:53

Evans, A.E. 1975: Hours of Work in Industrialised Countries. Geneve. Faxén, K-O. Odhner, C-E. och Spånt, R. 1988: Lönebildningen i 90-talets samhälls- , ekonomi. Rabén Sjögren. Stockholm. Flood, L. 1988: Measurement and Estimation of Male Labor Supply. Ekonomiska institutionen. Göteborgs universitet. Fransson, B. 1989: Ett fritt utvecklande arbete med hög lön och många löneförmåner. LO. Stencil. Gardell, B. 1976: Arbetsinnehél1 och livskvalitet. PrismaLO. Stockholm. Gardell, B. 1986: Arbetets organisation och människans natur. Arbetsmiljöfonden. Gonäs, L. 1981: Befolkning och arbete. Studentlitteratur. Lund. Hammarström, O. 1987: Arbetstidsfrâgan ett fackligt dilemma. Ur Om arbetsti- -— der. Arbetsmiljöfonden. Hansson, 1986: Skatter och Samhällsekonomi. SNS förlag. Stockholm. Hansson, 1983: Totala marginaleffekter i Sverige 1950-1985. Meddelande 1983:37. Nationalekonomiska institutionen. Lunds universitet. Hart, R. A. 1987: Working Time and Employment. Allen Unwin. Boston. Hedborg, A. och Meidner, R. 1986: Ett friår mitt i livet. LO. Stockholm. Höjrup, T. 1983: Det glemte folk. Köpenhamn. ILO 1988: Working Time Issues in Industrialised Countries. Geneve. Ingelstam, L. 1980: Arbetets värde och tidens bruk. Liber förlag. Stockholm. Jahoda, M. 1982: Employment and Unemployment. Cambridge. Johansson, L. 1989 a: Attityder till arbetstider. SOU 1989253, bilaga 2. Johansson,L. 1989 b: Kortare arbetstid för småbarnsföräldrar villkor och konse- kvenser. SOU l989:53, bilaga 12. Johansson, 1984: ArbetstidstE5rkortning som vz‘ilfairdspolitik. Institutet for social forskning. Stockholm. Karlsson, 1986: Begreppet arbete. Arkiv. Lund. Klevmarken, A. Red. 1985: Tid och pengar. Göteborgs universitet. Industrins utredningsinstitut. Konsumentverket 1984: Tids En undersökning om svenska folkets tidsannog vändning 1982och 1983. Konsumentverket 1985: Tid över Kvarfordt, E. 1984: Internationell utblick arbetstider och sysselsättning. DELFA- — rapport nr Kvarfordt, E. 1985: Arbetstider och sysselsättning vad händer i Västeuropa - DELFA-rapport nr 15. LO 1980: Rapport om arbetstiden. LO 1985: Arbetstid i ett fackligt perspektiv. Lagergren, M. 1988: Folkhemmets framtider. Institutet for framtidsstudier. Stockholm. Lagergren, M. 1989: Välfárdssystemet och arbetstiderna. SOU 1989253,bilaga 5. Liljeström, R. 1981: Kultur och arbete. Liber förlag. Stockholm. Liljeström, R. 1985: Arbetstid, drifttid och socialt liv. DELFA-rapport nr 14. Lundén Jacoby,A. och Näsman, E. 1989: Mamma pappa jobb. Arbetslivscentrum. Maddison, A. 1982: Phases of Capitalist Development. Oxford University Press.

sou 1989:53

Magnusson. M. och Nilsson, C. 1979: Att arbeta obekväm zxrbetstid. Prisma. Stockholm. Metall. Fabriks och SIF. 1987: Kortare arbetstid hur Tidens förlag. — men Stockholm. Moberg. E. 1961: Kvinnans villkorliga frigivning. Ur Unga liberaler. Bonniers. Stockholm. Myrdal. A. och Myrdal. G. 1934: Kris i befolkningsfrågan. Bonniers. Stockholm. Myrdal. A. och Klein. V. l957: Kvinnans två roller. Tidens förlag. Stockholm. Nelander. 1987: LO-medlemmar i välfärden. Rapport Nilsson. C. 1985: Hur kan förbättra våra arbetstider DELFA-rapport 16. nr Nilsson. C. 1989: Förkortning av arbetstiden konsekvenser för hälsa och sociala förhållanden. . bilaga 4. Nordisk Ministerråd 1987: En nordisk arbetstidspolitik NU 1987:4. Norsk Arbeidsgiverforening 1987: Arbeidstidsreduklionen 1987. NOU 1987:9A och B. Arbeidstidsreformer. Näsman. E. m.fl. 1983: Föräldrars arbete och barns villkor. Liber Förlag. Stockholm. OECD Economic Outlook June 1988.Paris. OECD Employment Outlook September 1988.Paris. Ohlsson. R. och Broome, 1988: Ãlderschocken. SNS förlag. Stockholm. Pettersson, L-O. 1989 a: Hushållens arbetstider. . bilaga Pettersson. L-O. 1989 b: Arbetstider i tolv länder. , bilaga 6. Pettersson. O. m. fl. 1989: Medborgarnas makt. Carlssons Bokförlag. Stockholm. Pettersson. M. 1981: Deltidsarbetet i Sverige. Arbetslivscentrum. Pettersson. U. 1983: Utbrändhet, arbetsmiljö och socialtjänst. Nordiskt Socialt Arbeid nr 1 1983. Rehn, G. 1974: Towards a Society of Free Choice. OECD-hotat. Svensk översättning: På väg mot valfrihetens samhälle. DELFA, 1985. Rehn. G. 1944: 3 månaders semester som medel mot arbetslöshet. Fackför- — eningsrörelsen. Atergiven i Full sysselsättning utan inflation 1988. Tiden. Stockholm. RFV anser 1987:9: ATP och dess finansiering i det medel- och långsiktiga perspektivet. Riksförsäkringsverket. Stockholm. RFV 1989: Sjukpenningutbetalningarna 1988. 1 1989:19. Ribbing. E. 1974: Oregelbundna och obekväma arbetstider. SCBArbetarskyddsfonden. Sahlins. M. 1976: Stone Age Economics. Tavistock Publications. London. SACOSR 1989: Arbetstiderna på 90-talet. SAF 1987: Arbetstiden i framtiden en avgörande resursfråga. - SAF 1988: Tidsanvändningsstatistik. SAF 1989: Tidsanvändningsstatistik. SCB: Arbetskraftsundersökningarna 1970-4988. SCB 1976: Sysselsättning och airbetsplatsförhållunden 1974. Levnadsförhållanden. Rapport nr

sou 1989:53

1983: Oregelbundna och obekväma arbetstider. Levnadsñirhållanden. Rap- SCB port nr 37. SCB 1986 a: Barnomsorgsundersökningen 1986. S SM 8601. SCB 1986 b: Utbildningsstatistisk årsbok 1986. SCB 1987 a: Barnomsorgsundersökningen 1987. S SM 8701. SCB 1987 b: Fritid. Levnadsförhållanden. Rapport nr 56. 1987 c: Förskolor, fritidshem och familjedaghem den 31 december 1986. S 10 SCB SM 8701. SCB 1987 d: Ojämlikheten i Sverige. Levnadsförhållanden. Rapport nr 51. SCB 1988 a: Barnomsorgsundersökningen 1988. S SM 8801. SCB 1988 b: Deltidsarbete, omfattning och orsaker. Information om arbetsmarknaden 1988:2. SCB 1988 c: Hälsan i Sverige. SCB 1988 d: Förskolor, fritidshem och familjedaghem den 31 december 1987. S 10 SM 8801. SCB 1988 e: Sá använder vi tiden. Levnadsförhållanden. Rapport nr 59. SCB 1988 Nationalräkenskaper 1970, 1975-1987. N 10SM 8801. 1988 Sysselsättning och lönesummor 1970, 1975——1987. Appendix N 10 SCB g: SM 8801. SCB 1989: Arbetsmiljö 1986-87. Preliminära resultat. Levnadsförhållanden. Rapport nr 61. SF och ICO-S 1979: Livsarbetstid arbetstidsfrågan i vid bemärkelse. - Skolöverstyrelsen 1989: Granskning skola och vuxenutbildning 198788. En del av av en nationell utvärdering. SNS 1988: Konjunkturrådets rapport. Hur ska välfärden fördelas Stockholm. SNS 1989: Konjunkturrádets rapport. Den svenska modellen inför 90-talet. Stockholm. Social and Cultural Planning Office 1983: Waar blieft de tied. Sociocultural studies nr. 4. Haag. Socialstyrelsen. 1987 a: Folkhälsorapport. Socialstyrelsen redovisar 1987:15. Socialstyrelsen 1987 b: Meddelandeblad 3187. Socialstyrelsen 1989: Den sociala snedfördelningen inom barnomsorgen. Stencil. SOU 1937:49 1936 års semestersakkunnigas betänkande. SOU 1954:22 Ny arbetstidslagstiftning och partiell arbetstidstörkortning. SOU 1956:20 Utredningen om kortare arbetstid. SOU 1968:66 Allmän arbetstidslag. SOU l972:34 Familjest6d. SOU 1975:88Fem veckors semester. SOU 1976:34 Kortare arbetstid. När Hur SOU 1979:24 Sysselsättningspolitik for arbete åt alla. SOU 1979:48 Arbetstiderna inför 1980-talet. SOU 1981:5 Ny arbetstidslag. SOU 1987:3 Långtidsutredningen 1987.

260 sou 1989:53

SOU 1987:3,bilaga 4. Arbetsmarknaden inför 90-talet anpassningsförmága och an- —— passningsproblem. SOU 1987:3,bilaga 15. Tilbud av arbeid i Sverige. SOU 1987:3, bilaga 21. Den offentliga sektorn produktivitet och effektivitet. - SOU 1988:54 Om semester. Spri-rapport 220 1987: Men Först 7 timmarsdag Spri. Stockholm. Spri-rapport 227 1987: Variera arbetstiderna Spri. Stockholm. Statskontoret 1987: Barnomsorg i Norden. Sundström, M. 1987: A study in the Growth of Part-time Work Sweden. Arbetslivscentrum. Sundström, M. Livsflex sex-timmars-dagen. Ur DELFA-rapport nr 11. versus Svenska fabriksarbetareförbundet 1987: Mindre fabrikstid och mer fritid. Svenska kommunalarbetaretörbundet l989: Kommunal klasstrappan. Rapport Sveriges Radio 1983: Dagliga aktiviteter. Sveriges Radio 1988 a: Mediebarometern. Sveriges Radio 1988 b: Video och utländsk TV hösten 1988. Sveriges Radio 1989: Video expansion och stagnation. - Sveriges RadioStatens kulturråd 1987: Kulturbarometern. Södersten, B. 1982: Svensk ekonomi. Rabén Sjögren. Stockholm. TCO 1983: Kan arbetstidsförkortningar öka sysselsättningen TCO 1985: Tidsmönster och mönstettider. TCO 1986: Vägar till kortare arbetstid. TCO 1987: Tid att arbeta tid att leva. - Tegle, 1985: Part-time Employment. An Economic Analysis of Weekly Working Hours in Sweden 1963-1982. Lund Economic Studies number 35. Tegle, 1988: Den ordinarie veckoarbetstiden i Sverige 1860-1980. Nationalekonomiska institutionen. Lunds universitet. Táhlin, M. 1985: Fritid i välfärden. RFS1-I:s förlag. Stockholm. Tåhlin, M. 1987: Arbetets värde och kostnader. Instiutet for social forskning. Stockholm. Törnqvist, E. 1984: Kampen tiden. Forskningsrapport nr 75. Sociologiska instiom tutionen. Göteborgs universitet. Zetterberg, H. m.fl. 1984: Det osynliga kontraktet. SIFO. Vällingby. Åberg, Y. 1985: Produktionens och sysselsättningens bestämningsfaktorer i svensk ekonomi. DELFA-studie. Stockholm. Åberg, Y. 1983: Utvecklingen produktion och produktivitet i svensk ekonomi av 1963-1981. Ds A 1983:17.

KUNGL. BIBL.

1989-10-13

STOCKHOLM

sou 1989:53 261

Propositioner och lagar

Prop. 1919:24748-timmarsveckan Prop. 1938:286 2 veckors semester Prop. 1939:114Förbud mot avsked vid havandeskap Prop. 1951:723 veckors semester Prop. 1957:80 45-timmarsveckan Prop. 1963:68 4 veckors semester Prop. 1966:137 42,5-timmarsveckan Prop. 1970:540-timmarsveckan Prop. 1973:47Föräldraförsäkringen Prop. 1974:129Pensionsålder 65 år Prop. 1975:97Delpension och rörlig pensionsålder Prop. 197677:90 5 veckors semester Prop. 197778:104 Föräldraledighetslagen Prop. 1984852209 Förskola för alla barn Prop. 1987882150Reviderad ñnansplan Prop. 1988892150 Reviderad ñnansplan Lagen 1939:727 om förbud mot uppsägning av arbetstagaremed anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. Lagen 1962:381 om allmän försäkring. Lag 1974:358 om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Lagen 1974:981 om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. Regeringsformen 1974:1152. Lag 1976:580 om medbestämmande i arbetslivet. Kommunallagen 1977:179. Arbetsmiljölagen 1977:1160. Lag 1978:419 om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Lagen 1979:1184 om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan m.m. Lagen 1982:80 om anställningsskydd. Lagen 1986:163 om rätt till ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare.

1989 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Rapport av den särskilda utredaren för granskning 35.Reformeradmervärdeskatt m.m.

hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- Motiv. Del av minister Olof Palme. C. Lagtext ochbilagor. Del Fi. - Beskattningav fámansföretag.Fi. 36. Inflationskorrigeradinkomstbeskatming. Fi. . studie Integriteten vid statistikproduktion. C. 37. Utländska förvärv av Svenskaföretag - en av . Fasta Öresundsförbindelser. K. utvecklingen. . Samordnad länsförvalming.Del Förslag.C. 38. Det nya skatteförslaget- sammanfattning av skatte- . Samordnad länsförvaltning.Del Bilagor. C. utredningarnas betllnkanden. Fi. . Vidgad etableringsfrihet för nya medier.U. 39. Hjalpmedelsverksamhctens utveckling kartlägg- . - UD:s presstjänst.UD. ning och bedömning.S. . Särskild inkomstskatt för utländskaartister m.fl. Fi. 40. Datorisering av tullrutinerrta slutrapport.Fi. . - 10. Två nya treåriga linjer. U. 41. Samerätt ochsameting.Ju.

1 Ll-lushållssparandet Huvudrapport från Spardelega- 42. Det civila försvaret Del tionens sparundersökning.Fi. Det civila försvaret.Del Författningstext. F6.

12.Den regionala problembilden.A. 43. Storstadstrafrk3 Bilavgifter. K. - 13. Mångfald mot enfald.Del A. 44. Översyn av vapenlagstifmirtgen. Ju.

14. Mångfald mot enfald.Del Lagstiftningoch 45. Standardiseringens roll i EFTAEG samarbetet. rättsfrågor. A. 46.Arméns utvecklingochförsvaretsplaneringssystem.

15. Storstadstrafik2 Bakgrundsmaterial. K. Fö. - 16. Kostnadsutvecklingoch konkurrensi banksektorn. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling Bilagor. - Fi. 48. Energiforskningför framtiden.ME. 17. Risker ochskyddför befolkningen.Fö. 49. Energiforskningför framtiden. Bilagor. ME.

l8.SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 50.Stiftelserför samverkan.U. - 19.Regionalp0litikens förutsättningar. A. 51.Den gravidakvinnanoch fostret tvåindivider. Om - 20. Tullregisterlag m.m. Fi. fosterdiagnostik.Om sena aborter.Ju.

21. Sättvärde på miljön miljöavgifter påsvaveloch 52. Det statliga energiforslmingsprogrammetaktörer - klor. ME. inom energisektorn.ME.

22.Censurlagen en modernisering biografförord- av 53.Arbetstidoch välfärd. ningen.U. Arbetstidochvälfärd. Bilagedel A.

23. Parkeringsköp.Bo. Arbetstidochvälfärd.BilagedelB. A.

24. Statligt finansielltstöd

25.Rapporter till ñnansieringsutredningen.

26. Kustbevakningens roll i den framtidasjööver-

vakningen.Fi.

27. Forskningvid de mindreochmedelstorahögskolor-

na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U.

29. Samarbete kring klinisk utbildningochforskning

inför 90-talet.U.

30. Professorstillsättning. En översynav procedurenvid

tillsättning av professorstjänster. U.

31. Statens mät- och provstyrelse.

32. Miljöprojekt Göteborg för ett renare Hisingen.ME. - 33.Reformerad inkomstbeskattning

Skattereformens huvudlinjer.Del - Inkomstav kapital. Del - Inkomstav tjänst.lagtext ochkommentarer. Del - - Bilagor, expertrapporter. Del Fi.

34. Reformerad företagsbeskatming

Motiv ochlagförslag. Del - Expemapponer. Del Fi. -

1989 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Lagtext ochbilagor. Del [35] - Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. [36] Samerätt och sameting.[41] Översyn Det nya skatteförslaget- sammanfattning skatte- av av vapenlagstiftningen. [44] gravidakvinnan ochfostret två individer. Om utredningamas betänkanden. [38] Den fostcrdiagnostik.Om sena aborter.[51] Datoriseringav tullrutinema slutrapport.[40] -

Utrikesdepartementet Utbildningsdepartementet

Vidgadetableringsfrihet för nya medier. [7] UD:s presstjänst. [8] Två nya treårigalinjer. [10]

Censurlagen en modernisering biografförordningen. av - Försvarsdepartementet [22]

Riskerochskydd för befolkningen.[17] Forskningvid de mindreochmedelstorahögskolorna.

Det civila försvaret.Del [42] [27]

Det civila försvaret.Del Författningstext.[42] Utbildningarför framtidens tandvård.[28]

Arméns utvecklingochförsvaretsplaneringssystem. Samarbete kring klinisk utbildningochforskninginför

146] 90-talet.[29]

Professorstillsättrting. En översynav proceduren vid

Socialdepartementet tillsättning av professorstjänst. [30]

Stiftelserför samverkan. [50] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling kartläggning och bedömning. [39] Arbetsmarknadsdepartementet Hjälpmedelsverksamhetens utveckling Bilagor. [47] - Den regionalaproblembilden.[12]

Mångfald mot enfald. Del [13] Kommunikationsdepartementet Mångfald mot enfald.Del Lagstiftning och Fasta Öresundsförbindelser. [4] rättsfragor.[14]

Storstadstrafrk2 Bakgrundsmaterial. [15] Regionalpolitikensförutsättningar.[19] - Arbetstid ochvälfärd. Storstadstrañk3 - Bilavgifter. [43]

Arbetstidochvälfärd.BilagedelA.

Arbetstidochvälfärd.BilagedelB. [53] Finansdepartementet

Beskattning fåmansföretag.[2] av Industridepartementet

Särskildinkomstskatt för utländskaartisterm.fl. [9] Statligtfinansielltstöd.[24] Hushallsparandet Huvudrapportfrån Spardelega- ~ Rapporter till finansieringsutredningen. [25] tionens sparundersökning. [11] Statens mät- ochprovstyrelse.[31] Kostnadsutvccklingochkonkurrensi banksektorn.[16] Utländskaförvärv av svenska företag en studie av Tullregisterlag m.m. [20] utvecklingen.[37] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakning- Standardiseringens roll i EFT AEG samarbetet.[45] en. [26] -

Reformerad inkomstbeskatming

Skattereformens huvudlinjer. Del [33] Civildepartementet - Inkomstav kapital.Del [33] - Rapportav densärskildeutredaren för granskning av Inkomstav tjänst,lagtextochkommentarer. Del - hotbildenmot ochsäkerhetsskyddet kring statsminister [33] Olof Palme.[1] Bilagor, expertrapporter. Del [33] - integritetenvid statistikproduktion.[3] Reformerad företagsbeskattnin g

t Samordnad länsförvaltning.Del Förslag.[5]

Motiv och lagförslag.Del [34] - Samordnad länsförvaltning.Del Bilagor. [6] Expertrapporter. Del [34] - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Reformerad mervärdeskatt m.m. Motiv. Del [35] -

264 sou 1989:53

1989 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Bostadsdepartementet Parkeringsköp. [23]

Miljö- och energidepartementet Sätt värdepå miljön miljöavgifter påsvavelochklor. - [21] Miljöprojekt Göteborg för ett renare Hisingen.[32] - Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden.Bilagor. [49] Det statliga energiforskningsprogrammet aktörer inom energisektorn. [52]

KUNGL. BIBL.

193-.9 10f 1 3

STOCHOLM

H

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTÃLLNINGARZ ALLMÄNNAFÖRLAGET. KUNDTJÄNST. STOCKHOLM. |o6 47 TEL:08-73996 30. FAX:08-739 95 48. INFORMATIONSBOKIIANDELN. MALMTQRGSGATAN 5 wn BRUNKEBERGSTORG. STOCKHOLM.