Ny arbetstidslag : [betänkande]

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

_wmu - r * 1 g __ . : . _ - 3x. __ ;g .g . ,.

Statens offentliga utredningar ?§9 ?få 1981:5 Y%

Arbetsmarknadsdepartementet

Ny arbetstidslag

av vissa

Qtredningen arbetstidsfrågor

Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jernström Offscttryck AB ISBN 9l-38-0594ö-0 ISSN O375-250X Gotab. Kungälv 1980

SOU l98l:5

Till statsrådet och chefen för

arbetsmarknadsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 23 februari 1978 dåvarande chefen för ar-

betsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att ut-

reda vissa frågor på arbetstidsområdet och besluta om sakkunniga, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Med stöd av bemyndigandet förordnades den 5 april 1978 hovrättsrådet Hans Gullberg, arbetsmarknadsdepartementet, som särskild utredare samt ombudsmannen Harald Håkansson, Centralorganisationen SACO/ SR, direktören Gunnar Högberg, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), direktören Hans Johansson, Sveriges hantverks- och industri-

organisation-Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), ombudsmän-

nen Göran Karlsson och Leif

Kjellstrand, båda Landsorganisationen i

Sverige (LO), förste sekreteraren Sven Krafft, Landstingsförbundet, ombudsmannen Thure Lagerström,

Tjänstemännens Centralorganisation

(TCO), förhandlingsdirektören Erik Nilsson, statens arbetsgivarverk, sekreteraren Roland Olofsson, Svenska kommunförbundet, och byråchefen Bertil Segerfalk, arbetarskyddsstyrelsen, som sakkunniga. Att som experter biträda utredningen utsågs samma dag departementssekreteraren Ann-Charlotte Hagberg, arbetsmarknadsdepartemcntet, numera byråchefen Jöns Lindström, arbetarskyddsstyrelsen, försäkringsdomaren Karl-Ingvar Rundqvist, försäkringsöverdomstolen, och numera expeditionschefen Reidunn Laurén, bostadsdepartementet. Den 14 augusti 1979 utsågs förste byråsekreteraren Ulla Weigelt, länsstyrelsen i Kalmar län, som ytterligare expert i utredningen. Sedan Lagerström och Håkansson avsagt sig sina uppdrag förordnades den 30 augusti 1979 förbundsordföranden Marianne Lundqvist i Lagerströms ställe och den 24 oktober l979 ombudsmannen Bengt Nörby i Håkanssons ställe. Till sekreterare förordnades den 5 april 1978 Laurén och den 3 december I979 Weigelt.

Den l7 juli 1980 entledigades Laurén med verkan fr. o. m. den l juli

1980 från sitt uppdrag som expert, tillika sekreterare, i utredningen. Assistenten Irenhe Einarsson, arbetsmarknadsdepartementet, har fört protokoll vid utredningens sammanträden och biträtt utredningen i administrativa göromål.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet Ny arbetstidslag. Till betänkandet fogas ett särskilt yttrande samt fem bilagor. Utredningsuppdraget är med detta slutfört. Stockholm i januari 1981

Hans Gullberg

Gunnar Högberg Hans Johansson Göran Karlsson

Leif [gel/strand Sven Krafft Marianne Lundqvist

Erik Nilsson Bengt Nörby Roland Olofsson

Bertil Segerfalk /Ulla Weigelt

Innehåll

Författningsförslag .Förslagtillarbetstidslag . . . . . . . . . . . .

. Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1 160)

. Förslag till lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m.ihusligtarbete . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. . . .Förslag till arbetstidsförordning . . . . . . . .

. Förslag till förordning om ändring i arbetsmiljöförordningen

. Förslag till förordning om ändring i sjöarbetstidskungörelsen

(1970:550). . . .

Sanzmazzfutnziizg .

Utredningens uppdrag

U tredni n gsarbetet

Översikt över gällande bestämmelser. Allmänna arbetstidslagen .

Arbctsmiljölagen. . . . . . . . .

Lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete Vägarbetstidskungörelsen . Avtalsreglering

Terminologi på arbetstidsområdet

Utvecklingen på arbetstidsområdet Allmänna drag Deltid Övertid .

Dvgnsarbetstiden . Återblick Avtalsreglering Statistiska undersökningar

6 Innehåll

m. m. . . . . . . . . . . . 54 Forskningsrapporter inom utredningen. . . . . . . 56 Vissa undersökningar överväganden. . . . . . . . . . . 56 Utredningens 6.6.1 . . . . . . . . . . . . . Inledning. 6.6.2 och sociala aspekter . . . . . . 57 Skyddsaspekter 6.6.3 Förekomst av långa . . . . . 59

dygnsarbetstider.

6.6.4 Närmare arbetspass och korta angående långa dygnsvilor. . . . . . . . . . .

6.6.5 Konstruktionen av dygnsarbetstidsregler

6.6.6 Konsekvenser av dygnsarbetstidsregler .

6.6.7 Sammanfattande bedömning

Övertidsberäkning m. m.

Frågeställning . . . . Olika ledighetsformer. . . . Arbetarskyddsstyrelsens praxis .

Övertidsberäkningi tillämpningen .

Skrivelse till utredningen . . . . . . . . . .

Utredningensöverväganden.

Reformbehov . . . . 7.6.l och utgångspunkter. 7.6.2 Uppläggningen av regler om övertidsberäkning 7.6.3 Fackligt arbete . 7.6.4 Mcrtid. . . . . . 7.6.5 Arbetstiden i husligt arbete .

Förberede/se- och avs/utningsövertid Lagstiftning Avtalsreglering . . . . . . . praxis. . . . . . Arbetarskyddsstyrelsens Förekomst av förberedelse- och avslutningsarbeten . Utredningens överväganden .

Allmän övertid Lagstiftning . . Avtalsreglering . . . . Utredningens övervägande . 9.3.1 Behov av allmän övertid. . . .

9.3.2 Övertidsberäkning - allmän övertid

9.3.3 Begränsning av mertid . . . . . 9.3.4 Förberedelse- och avslutningsarbeten 9.3.5 Sammanfattande bedömning

Besked om arbetstidens förläggning . Uttalanden i lagstiftningsarbetet . . . . . . . . . . . Avtalsreglering om arbetstidens förläggning . Undersökningar

Skrivelse från jämställdhetskommittén

Utredningens överväganden .

Innehåll 7

Veckovi/a Lagstiftning . . Avtalsreglering . . . . . . . . Arbetarskyddsstyrelsens praxis m. m. . Synpunkter från parterna . Utredningens överväganden .

Mvndighetshandläggnirzg, partsdispositivitet, m. m. . Myndighetsorganisation l 2. l . l Arbetarskyddsstyrelsen l2.1.2Yrkesinspekti0nen . . . l2.l.3 Handläggningsordning . . . . . . . . . . Närmare angående handläggningen hos arbetarskyddsstyrelsen l2.2.lÅrsstatistik . . . l2.2.2Antal arbetstagare som berörs . . 12.23 Fördelning på avtalsområden . . . . 122.4 Fördelning efter yrkesinspektionsdistrikt l2.2.5Nämndärenden . . l 2.2.6 Remissförfarandet . I2.2.7 Nödfallsövertid . . l2.2.8 Tolkningsutlâtanden m. m. l 2.2.9 Vägarbetstidsärenden . Besök hos arbetstidnämnden . Besök hos yrkesinspektionen . Utredningens överväganden . l2.5.lRef0rmbehov. . . . . . . . l2.5.2 Samordning med medbestämmandelagen l2.5.3 Handläggning av dispensärenden . l2.5.4Nödfallsövertid . . . . l2.5.5Dispensmyndighet . l 2.5.6 Organisatoriska frågor.

Sanzordrzing av arbetstidsregler

Utredningens överväganden .

Sunktionssystemet Gällande bestämmelser Tillämpning . . . . . Utredningens övervägande l4.3.lInledning. . . . . . . . . . l4.3.2 Direkta eller indirekta

påföljdsbestämmelser

14.3.3 Straffansvar och dispositivitet . . . . . l4.3.4 De olika arbetstidsbestämmelserna ur

påföljdssyn-

punkt . . . . . .

143.5 Ytterligare påföljder

K ostnadsaspek ter .

8 Innehåll

16 . . . . . . 165 Specialmotivering 16.1 . . . . . . . . . . . . 165 Förslag till arbetstidslag

16.2 till ändring i arbetsmiljölagen och arbetsmiljöför-

Förslag . . . . .. . .. . . . . . . . . . . 178 ordningen 16.3 Förslag till ändring i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbctc . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 16.4 Förslag till ändring i lagen om rätt till ledighet för vård av barn . . . . . . . . . . . . . 180 16.5 i 180

Förslag till ändring sjöarbetstidskungörelsen

Särskilt . 183 yttrande

Bilagor

Bilaga 1 A rbetstidslagstzfttzitzg i utlandet

1977 års undersökning av lev- Bilaga 2 [Jygttsarbetstidertza enligt nadsförhâllandena

Bilaga 3 Långa arbetspass och korta viloperioder vid kontinuerligt

tresktftsarbete .

Bilaga 4 Dygtzsarbetstiderna vid turlistearbete m .m.

Bilaga 5 Vissa uppgifter om jour- och beredskapstid

Författningsförslag

1. Förslag till

Arbetstidslag

Enligt riksdagens beslut föreskrivs

följande.

Tillämpningsområde l§ Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 och 3 §§, varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. 2 § Lagen gäller inte l. arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana förhållanden, att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över hur arbetet är anordnat, . arbete som utförs av arbetstagare i företagsledande eller

jämförlig

ställning eller annars av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har särskild förtroendeställning i arbetstidshänseende, . arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,

. skeppstjänst.

Utan hinder av första stycket 4 kan regeringen eller en förvaltningsmyndighet, som regeringen bestämmer, föreskriva att lagen skall till-

lämpas på skeppstjänst beträffande vilken beslut meddelas att sjöarbets-

tidslagen (1970: 105) inte skall gälla. 3§ Undantag från lagens tillämpning får också göras genom kollektivavtal, som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. En arbetsgivare, som är bunden av ett sådant kollektivavtal, får tilllämpa avtalet på arbetstagare som sysselsätts i arbete som avses med avtalet, även om arbetstagarna inte är medlemmar av den avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan. Detta gäller dock inte arbetstagare som omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal. 4§ Utan hinder av denna lag kan regeringen eller en förvaltningsmyndighet, som regeringen bestämmer, beträffande försvarsmakten och civilförsvaret meddela särskilda föreskrifter i frågor som avses i lagen.

Färfattningsförslag

Ordinarie arbetstid och jourtid

5 § Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmari veckan. När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor. Vecka räknas från och med måndag eller annan dag enligt vad som tillämpas för arbetsstället.

6 § Om det på grund av verksamhetens natur är nödvändigt att arbetstagare står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att när behov uppkommer utföra arbete, får jourtid tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. Som jourtid anses inte tid då arbetstagare utför arbete för arbetsgivarens räkning.

Övertid

7§ I lagen förstås med övertid sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid och jourtid enligt 5 , 6 och 21 §§. Har annan ordinarie arbetstid eller jourtid avtalats genom ett kollektivavtal, som har tillkommit i den ordning som anges i 19 § första stycket, förstås med övertid i stället sådan arbetstid som vid heltidsarbete den ordinarie arbetstiöverstiger den och

jourtiden enligt avtalet.

Vid beräkning av övertid skall ledighet från arbetet, som avser arbetsordinarie arbetstid

tagarens eller jourtid, likställas med fullgjord ordina-

rie arbetstid respektive

jourtid.

8§ När det finns särskilt behov av ökat arbetstidsuttag, får övertid tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän övertid). Utöver detta får övertid tas ut endast under de förutsättningar som anges i 9, 19 eller 21 §. 9§ Har en natur- eller olyckshändelse eller annan därmed

jämförlig

omständighet, som inte har kunnat förutses, vållat avbrott i en verksamhet eller medfört fara för sådant avbrott överhängande eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tas ut för arbete i den

utsträckning

som förhållandena kräver (nödfallsövertid). Om det för arbetsstället finns en organisation, som är att anse som lokal arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och inom vars område arbetet faller, får nödfallsövertid tas ut endast på villkor att arbetsgivaren snarast underrättar organisationen om arbetet. Nödfallsövertid får inte tas ut under längre tid än två dygn från arbetets utan att tillstånd

början till arbetet har sökts hos arbetarskyddssty-

relsen.

Mertid vid deltidsanställning

10 § I lagen förstås med mertid sådan arbetstid som vid deltidsanställ-

ning överstiger arbetstagarens ordinarie arbetstid och jourtid enligt an-

Författningsfärslag l l

ställningsavtalet. I fråga om beräkning av mertid skall 7 § andra stycket ha motsvarande tillämpning. , När det finns särskilt behov av ökat arbetstidsuttag, får mertid tas ut med högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän mertid). Utöver detta fâr mertid tas ut endast med motsvarande tillämpning av de villkor, som anges i 9 §, eller enligt 19 eller 21 §.

Anteckningar om jourtid, övertid och mertid

11 § Arbetsgivare skall föra anteckningar om jourtid, övertid och mer-

tid. Arbetstagare har rätt att själva eller genom annan ta del av anteckningarna. Samma rätt tillkommer en facklig organisation som företräder arbetstagare på arbetsstället. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen meddelar föreskrifter om hur anteckningar enligt första stycket skall föras.

Arbetstidens förläggning 12 § En arbetsgivare, som annat än tillfälligt anlitar en arbetstagare till arbete, skall lämna arbetstagaren besked om den ordinarie arbetstidens

och jourtidens förläggning minst två veckor i förväg. Sådant besked får

dock lämnas kortare tid i förväg, i den mån verksamhetens art eller händelser som inte har kunnat förutses ger anledning till det. l3§ Arbetstagare skall ha behövlig ledighet för nattvila. I ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 24 och klockan 5. Awikelse från första stycket får göras. om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste fortgå även nattetid eller annars bedrivas före klockan 5 eller efter klockan 24. 14 § Arbetstagare skall ha minst trettiosex timmars sammanhängande

ledighet under varje period om sju dagar (veckovila). Som ledighet räk-

nas härvid inte sådan beredskapstid då arbetstagaren kan uppehålla sig utanför arbetsstället men står till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete när behov uppkommer. Veckovila skall såvitt till veckoslut.

möjligt förläggas

Undantag från första stycket får göras tillfälligtvis, om det föranleds av särskilt förhållande som inte har kunnat förutses. 15 § I lagen avses med raster avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka arbetstagare inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället. Längden och förläggningen av raster skall anges på förhand så noga som omständigheterna medger. Raster skall anordnas så, att arbetstagare inte utför arbete mer än fem

timmar i följd. Rasternas antal, längd och förläggning skall vara till-

fredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena. 16§ Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det är oundgängligen påkallat med hänsyn till arbetsförhållandena eller

12 Författningsförslag

med hänsyn till sjukdomsfall eller annan händelse som inte har kunnat

förutses. Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden. 17 § Arbete skall anordnas så, att arbetstagare kan ta de pauser som behövs utöver raster. I den utsträckning som påkallas av arbetsförhållandena skall särskilda arbetspauser beredas arbetstagare. Sådana pausers längd och förläggning skall anges på förhand så noga som omständigheterna medger. Pauser räknas in i arbetstiden. 18§ Utan hinder av 13-17 §§ kan regeringen eller en förvaltningsmyndighet, som regeringen bestämmer, meddela särskilda föreskrifter om arbetstidens förläggning vid vägtransport och luftfart.

Avvikelse genom kollektivavtal Avvikelse från l9§ 5 §, 6 §, 7§ andra stycket, 8-10 §§, 12-14 §§ och

15 § andra och tredje styckena får göras genom kollektivavtal, som på

arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Vidare får raster bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen genom sådant kollektivavtal. Avvikelse från 8 §, 9 § andra och

tredje styckena, 10 § och 13 § får gö-

ras även med stöd av kollektivavtal, som på arbetstagarsidan har slutits av en organsation som är att anse som lokal arbetstagarorganisation enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet. Sådan avvikelse gäller dock under en tid av högst en månad räknat från dagen för avtalets ingående. I * råga om kollektivavtal enligt första och andra styckena har 3 § andra stycket motsvarande tillämpning. 20§ För en arbetsgivare, som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollektivavtal som avses i 3 eller 19 §, gäller vad som föreskrivs om i

påföljd

avtalet eller i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Dispens av arbetarskyddsstyrelsen 21 § Kan en överenskommelse enligt 19 § inte träffas får arbetarskyddsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, i

l. medge awikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och 12 §,

2. medge undantag från 8§ vad avser begränsningen av övertidsuttag under en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad, 3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 timmar under ett kalenderår, 4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 timmar under ett kalenderår,

5. medge awikelse från 13 och 14 §§ samt 15 § andra och tredje stycke-

na.

Tillsyn 22§ Tillsyn över efterlevnaden av lagen och de föreskrifter, som har meddelats med stöd av lagen, utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionen.

SOU 1981 :5 Författningsförslag 13

Vid yrkesinspektionens tillsyn skall i fråga om kommunala tillsyns-

män gälla detsamma som föreskrivs i 7 kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:

l 160). 23§ Tillsynsmyndigheterna har rätt att efter anfordran erhålla de upplysningar och handlingar som behövs för tillsyn enligt lagen. För att utöva tillsynen har tillsynsmyndigheterna tillträde till arbetsställen. Polismyndighet skall därvid lämna den handräckning som behövs. 24 § Yrkesinspektionen får meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud kan yrkesinspektionen sätta ut viten. Även arbetarskyddsstyrelsen får besluta om åtgärder enligt första och andra styckena.

Straf f bestämmelser 25§ Till böter eller fängelse i högst ett år döms en arbetsgivare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller förbud som har meddelats med stöd av 24 §. Detta gäller dock inte om föreläggandet eller förbudet har förenats med vite. 26§ Till böter döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. utan att avvikelse har gjorts enligt 3, 19 eller 21 § anlitar arbetstagare

till arbete i strid mot 5-10 eller l2-l6§ eller bryter mot ll § eller med stöd därav meddelade föreskrifter, . vid fullgörande av skyldighet enligt 23 § första stycket lämnar oriktiga uppgifter rörande förhållande av betydelse.

Övertidsavgifter

27§ Om 8 eller 9 § har överträtts utan att awikelse har gjorts enligt 3,

19 eller 21 §, utgår en avgift (övertidsavgift). Avgiften skall påföras den som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts.

Övertidsavgif ten utgör för varje timme utöver tillåten övertid och för

varje arbetstagare, som har anlitats i strid mot 8 eller 9 §, en procent av

det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid överträdelsen. kan nedsättas Avgiften eller efterges, om särskilda omständigheter föreligger. 28§ Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan skall bestämmelser-

na i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare

straff än böter, och om kvarstad och skingringsförbud i brottmål ha motsvarande tillämpning. Sedan fem år har förflutit från tidpunkten för

överträdelsen, får övertidsavgift ej påföras. Övertidsavgifter tillfaller sta-

ten.

Författningsförslag

Beslut varigenom någon har påförts övertidsavgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. Erinran om detta skall tas in i beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid, får avgiften jämte restavgift, beräknad enligt 58 § l mom. uppbördslagen (1953:272), indrivas i den ordning som enligt nämnda lag gäller för indrivning av skatt. In-

drivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år förflutit från det beslutet

vann laga kraft.

Överklagande

29§ Talan mot beslut av yrkesinspektionen förs hos arbetarskyddsstyrelsen genom besvär.

30§ Mot arbetarskyddsstyrelsens besluti ärenden, som avses i 21 § l-4, eller beslut om tillstånd enligt 9 §

tredje stycket får talan inte föras.

Talan mot andra beslut, som arbetarskyddsstyrelsen i särskilt fall har meddelat enligt lagen, förs hos regeringen. Talan får inte föras mot arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrift till allmän efterrättelse.

31 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt lagen

får talan enligt 29 eller 30 § föras av huvudskyddsombud eller, om så-

dant ombud finns, av annat Finns det inte

ej skyddsombud. något

skyddsombud, får talan föras av en arbetstagarorganisation i den mån saken rör medlemmarnas intresse och organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet. 32§ Beträffande föreskrifter till allmän efterrättelse får arbetarskyddsstyrelsen underställa regeringen fråga av särskild betydelse, innan styrelsen meddelar beslut i ärendet.

33 § Tillsynsmyndighet kan förordna att dess beslut skall lända till efterrättelse omedelbart.

Denna lag träder i kraft den l 1982, då allmänna arbetstids-

januari

lagen (1970: 103) upphör att gälla. Vid ikraftträdandet gällande föreskrifter, som har meddelats med stöd av l l § allmänna arbetstidslagen, skall vid

tillämpningen av den nya la-

gen anses ha meddelats enligt denna. Föreläggande eller förbud, som har meddelats med stöd av en bestämmelse i 4 kap. och

arbetsmiljölagen 7 kap. 7 eller 10 § samma

lag, skall såvitt avser tid efter ikraftträdandet av den nya lagen anses ha meddelats enligt motsvarande bestämmelse i denna. Förekommer i lagar eller andra till eller av-

författningar hänvisning

ses annars däri någon föreskrift, som har ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den bestämmelsen.

Författningsförsla g

2. Förslag till Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977: 1160)

dels att 4 kap. skall upphöra att gälla, skall dels att l kap. 3 §, 2 kap. 9 §, 5 kap. 5 §, 8 kap. 2 § och 9 kap. 2 § ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1kap.3§

Lagen gäller ej l. skeppstjänst på andra fartyg än örlogsfartyg,

2. arbete som utföres i arbetsgivarens hushåll.

Bestämmelserna i 4 kap. och 5 kap. 5 § gäller ej arbete som utföres i arbetstagarens hem eller annars

under sådana förhållanden, att det

ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över hur arbetet är anordnat.

2kap.9§ av är särskilt föreskrivet i

Om konstruktion och utformning byggnad

(1959:612) och med stöd därav meddelade bestämmel-

byggnadsstadgan

ser. Särskilda föreskrifter om arbets-

tiden finns i arbetstidslagen (1981:

0000) och med stöd därav meddelade bestämmelser.

Skap. 5§

Minderårig får icke anlitas till Regeringen eller, efter regering-

arbete mer än nio timmar av dygnet ens bestämmande, arbetarskyddsmeddelar om

eller fyrtiøfenz timmar i veckan. styrelsen föreskrifter

Minderårig arbetstagare skall för arbetstidens längd och förläggning nattvila beredas oavbrutet: ledighet för minderåriga som anlitas till ararbetet under minst elva tim- bete. från mar varje dygn. I ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 22 och klockan 5. T illsynsnzyrzdighet får medge un-

dantag från första och andra styc-

ket, om särskilda skäl föreligger.

16 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8kap. 2§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift eller villkor som har meddelats med stöd av 3 kap. 12 eller 14 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet l. bryter mot 5 kap. 2 § första stycket, 2. bryter mot föreskrift som har 2. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 3 kap. 13 meddelats med stöd av 3 kap. 13 eller l5-l7 § eller 5 kap. 2 § andra eller 15-17 § eller 5 kap. 2 § andra stycket, 3 § andra stycket eller 4 §, stycket, 3 § andra stycket, 4 eller 5 §, 3. vid fullgörande av skyldighet enligt 7 kap. 3 eller 4 § lämnar oriktig uppgift rörande förhållande av betydelse, 4. utan giltigt skäl borttaget skyddsanordning eller sätter sådan ur bruk.

9kap. 2§ Mot arbetarskyddsstyrelsens Mot arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 kap. beslut i ärende som avses i 6 kap.

5 § eller 6 kap. 2§ tredje stycket 2 § tredje stycket får talan ej föras. får talan ej föras. Detsamma gäller Detsamma gäller styrelsens beslut

styrelsens beslut i ärende som av- i ärende som avser tillämpning av ser tillämpning av föreskrifter föreskrifter meddelade med stöd meddelade med stöd av 5 kap. 2 § av 5 kap. 2§ andra stycket, 3§ andra stycket eller 3 § andra styc- andra stycket eller 5 §. ket. Talan mot annat beslut, som arbetarskyddsstyrelsen i särskilt fall har meddelat enligt denna lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, föres hos regeringen. Talan får ej föras mot arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrift till allmän efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den l 1982.

januari

Författningsförslag

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt

arbete Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ När särskilda skäl föreligger, får övertid tagas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor, dock högst 300 timmar under ett kalenderår. Vid beräkning av tillåten över- Vid beräkning av tillåten övertid enligt första stycket minskas tid enligt första stycket skall sådan den ordinarie arbetstiden enligt 2 § ledighet från arbetet, som avser ar-

för varje infallande helgdag, som är betstagarens ordinarie arbetstid, arbetsfri och som ej är söndag, med likställas med fullgjord ordinarie

den arbetstid som arbetstagaren arbetstid. skulle ha fullgjort om helgdagen i stället hade varit vardag.

Denna lag träderikraft den l januari 1982.

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av

barn, m. m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m., dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4§

Utöver vad som följer av 3 § har arbetstagare rätt till hel ledighet un-

der tid då arbetstagaren uppbär hel föräldrapenning enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och till förkortning av arbetstiden till

hälften eller till tre fjärdedelar under tid då arbetstagaren uppbär halv

eller f järdedels föräldrapenning. Kvinnlig arbetstagare har vidare rätt till hel ledighet i samband med barns födelse under minst sex veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och sex veckor efter nedkomsten. Om viss annan ledighet föreskrivs i 12 a §1

18 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l2a§ En kvinna som ammar sitt barn får inte vägras ledighet härför. I fråga om sådan ledighet gäller inte 5-9 §§.

Denna i kraft lag träder den 1 januari 1982.

5. Förslag till

Arbetstidsförordning

Regeringen föreskriver följande.

l § Arbetarskyddsstyrelsen bemyndigas att meddela föreskrifter enligt 11 § andra stycket arbetstidslagen (1981:0000). Arbetarskyddsstyrelsen får dessutom meddela ytterligare föreskrifter till verkställighet av lagen. 2 § Vid tillsyn enligt arbetstidslagen (1981:0000) skall i fråga om arbete, som utförs i hem, inspektionsbesök ske endast på begäran av arbetsgivare eller arbetstagare som berörs eller om annars särskilda skäl föreligger. Motsvarande skall gälla beträffande arbete som utförs av den som driver verksamhet utan att ha andra arbetstagare anställda än

familjemedlem-

mar. 3§ Om straff vid överträdelse av föreskrift, som har meddelats med stöd av 1 § första stycket, föreskrivs i 26 § arbetstidslagen (1981:0000). 4§ Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål om ansvar enligt arbetstidslagen (1981:0000) eller med stöd därav meddelade föreskrifter skall sändas till yrkesinspektionen. Detsamma gäller i fråga om beslut varigenom någon har påförts övertidsavgift enligt arbetstidslagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 1982.

januari

Författningsförslag 19

6. Förslag till Förordning om ändring i arbetsmiljöförordningen (1977:1166)

Härigenom föreskrivs att l8§ (1977:1166)

arbetsmiljöförordningen

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 § Arbetarskyddsstyrelsen bemyndigas att 1. meddela föreskrifter enligt 3 l. meddela föreskrifter enligt 3 kap. 12-16 §§ och 17 § första styc- kap. 12-16 §§ och 17 § första stycket samt 5 kap. 2§ andra stycket, ket samt 5 kap. 2 § andra stycket, 3 § andra stycket och 4§ arbets- 3§ andra stycket, 4 och 5§§ ar-

miljölagen (1977:1 160), betsmiljölagen (1977: 1 160),

2. föreskriva att den som har skyddsansvar enligt 3 kap. 2 eller 5 § ar-

betsmiljölagen och använder eller avser att använda maskin, redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning av visst slag eller ämne,

som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, skall till tillsynsmyndighet göra anmälan om detta och om användningssättet, 3. föreskriva att den som har skyddsansvar enligt 2 skall till tillsynsmyndighet lämna uppgift om resultatet av kontroll eller undersökning som avses i 3 kap. 12 §, 3 kap. 17 § första stycket eller 5 kap. 4 § arbets-

miljölagen,

4. i fråga om handlingar, som avses i 3 § denna förordning, meddela föreskrifter om annan förvaringstid än där sägs, 5. meddela närmare föreskrifter om läkares anmälningsskyldighet enligt 2 a §, 6. meddela ytterligare föreskrifter för verkställighet av

arbetsmiljö-

lagen.

För planering och kontroll av arbetsmiljön kan arbetarskyddsstyrel-

sen meddela föreskrifter om gränsvärden. Utan hinder av kan arbetarskyddsstyrelsen, om riket

arbetsmiljölagen

befinner sig i krig eller krigsfara, meddela särskilda föreskrifter beträffande försvarsmakten och civilförsvaret i frågor som avses i lagen. Föreskrifter som rör även annan myndighets verksamhetsområde meddelar arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med den myndigheten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1982.

20 Författningsförslag

7. Förslag till Förordning om ändring i sjöarbetstidskungörelsen (1970:550)

Härigenom förskrivs att l § (1970:550) skall sjöarbetstidskungörelsen ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Sjöarbetstidslagen (1970:105) Sjöarbetstidslagen (1970:105) gäller ej i fråga om skeppstjänst på gäller ej i fråga om skeppstjänst på fartyg, som hör till polisväsendet, fartyg, som hör till polisväsendet, marinen, statens statens försvarsmakten, statens järnvägar, järnvägar, vägverk, eller tull- statens vägverk, Sjöfartsverket el- Sjöfartsverket verket. ler tullverket. På skeppstjänst som enligt förs- På skeppstjänst som enligt första stycket undantagits från ta stycket undantagits från sjöar- sjöarbetstidslagens tillämpning skall i betstidslagens tillämpning skall i stället allmänna arbetstidslagen stället arbetstidslagen (1981:000) (1970:103) tillämpas. Allmänna ar- tillämpas. betstidslagen skall dock icke tilllämpas på fyrskepp.

Denna förordning träder i kraft den l 1982. januari

Sammanfattning

av vissa arbetstidsfrågor lägger fram ett förslag till samlad Utredningen arbetstidslag som avses ersätta allmänna arbetstidslagen och 4 kap. ar-

betsmiljölagen.

om ordi- I förslaget till ny arbetstidslag ingår gällande bestämmelser

narie arbetstid, jourtid, nattvila, veckovila, raster och pauser i stort sett

oförändrade. Däremot föreslås övertidsreglerna ändrade i väsentliga delar. Även sanktionssystemet ändras enligt förslaget som bl. a. innehåller bestämmelser om straffavgifter vid åsidosättande av övertidsreglerna. Vidare om begränsning av mertid vid ingår i förslaget nya bestämmelser och om besked till arbetstagarna rörande arbetstidens deltidsanställning är också att förslaget ger vissa att träffa

förläggning. Nytt möjligheter

överenskommelse om awikelse från lagen genom lokala kollektivavtal. siktar dessutom av den ordning som hittills Förslaget på en omläggning

har tillämpats vid myndighetshandläggning av dispenser m. m. i arbets-

tidsärenden. konstateras i betänkan- I fråga om utvecklingen på arbetstidsområdet

det att en snabb utveckling sker mot ökat deltidsarbete. Nästan var fjär-

de förvärvsarbetande har numera deltid. I betänkandet redovisas också den omfattande ledighetslagstiftning som har tillkommit efter allmänna arbetstidslagens antagande. Beträffande övertidsarbete belyses utvecklingen med vissa statistiska uppgifter. Bestämmelserna om arbetstidens längd i allmänna arbetstidslagen an- De bestämger mått för arbetstiden som i princip inte får överskridas.

melser, som ingår i 4 kap. arbetsmiljölagen och som avser arbetstidens

har karaktären av minimibestämmelser. Båda typerna av förläggning, bestämmelser syftar ytterst till att ge sådana normer i fråga om arbetstiden att ohälsa och olycksfall i arbetet förebyggs. I förslaget har även beaktats arbetstidsbestämmelsernas roll i det sociala mönstret i övrigt. är sålunda att få till stånd en rimlig och såvitt förutsebar

Viktigt möjligt

av arbetstiden och den tid som kan disponeras för fritid och fördelning uppgifter utanför arbetet. Utredningen föreslår därför ett nytt system för övertidsberäkning där ledighet, som arbetstagaren har rätt till, in-

verkar på att ta ut övertid. I linje härmed ligger också lagmöjligheten

förslagets regler om begränsning av mertidsuttag vid deltidsanställning. Arbetstidslagstiftningen får på så sätt en inriktning även på att tillförsäkra deltidsarbetande tillfredsställande arbetstidsförhållanden. Samma motiv de nya regler som syftar till att garantera de anställligger bakom da rimliga möjligheter att planera sin arbetsfria tid.

Sammanfattning

I det

följande görs en mera systematisk genomgång av betänkandet.

Dessförinnan kan nämnas att utredningen i ett särskilt söker bekapitel skriva innehållet i en del termer på arbetstidsområdet.

Samordning av arbetstidsbestämmelser

Efter att ha prövat olika modeller till samordning av arbetstidsbestämmelsema i allmänna

arbetstidslagen och 4 kap. arbetsmiljölagen förslår

utredningen att bestämmelserna förs samman i en särskild

arbetstidslag.

För att markera det nära sambandet mellan den nya lagen och arbets-

miljölagen föreslås att i förs in en bestämmelse som arbetsmiljölagen

hänvisar till arbetstidslagen. Däremot anser utredningen att arbetstidsreglema för minderåriga bör stå kvar i Det föreslås

arbetsmiljölagen. att dessa regler på samma sätt som övriga minderårigbestämmelseri arbetsmiljölagen utformas som ett bemyndigande för att meddela föreskrifter. arbetarskyddsstyrelsen

Dygnsarbetstiden

En central uppgift för utredningen har varit att utreda frågan om införande av regler som begränsar dygnsarbetstiden. Från fackligt håll har vid olika tillfällen framhållits att det från medicinsk och social synpunkt finns behov av sådan reglering. Utredningen har låtit utföra en rad un-

dersökningar som syftar till att kartlägga förekomsten av långa dygnsar-

betstider och belysa bakomliggande orsaker. Särskilt intresse har ägnats åt olika former av oregelbunden och obekväm

arbetstidsförläggning.

De långa dygnsarbetstider, som i viss utsträckning förekommer, återfinns till stor del inom den sektorn och har ett samband med

offentliga resurstilldelningen. Främst är dessa arbetstider utlagda under veckoslut,

nätter och har här sin närmaste

helgdagar. Arbetstidsförläggningen

grund i intresset att minska olägenhetema av arbete på oregelbundna och obekväma arbetstider. I

undersökningarna har även uppmärksammats frågan om långledig-

heter. Mot sådana ledigheter har i vissa studier över arbetstidsförhållanden framförts erinringar från social varvid synpunkt, har antagits att långa dygnsarbetstider används för att långledigheter skall kunna läggas ut. Utredningen konstaterar emellertid att det inte finns något direkt samband mellan långa dygnsarbetstider vid treskiftsarbete

kontinuerligt

och långledigheter. I betänkandet diskuteras olika möjligheter som finns att utforma preciserade normer om dygnsarbetstidens visar att villängd. Diskussionen ka tekniska som än blir resultatet

lösningar väljs ett komplicerat och

stelt regelsystem med svårigheter att förutse verkningarna.

Utredningens sammanfattande bedömning är att det inte finns till-

räckliga skäl att införa särskilda

dygnsarbetstidsregler.

Sammanfattning

Övertid

Allmänna anknyter till måttet för den orarbetstidslagens övertidsregler dinarie arbetstiden vid heltidsarbete. Reglerna hindrar inte att arbetstid

utanför den normala ordinarie arbetstiden kvittas mot tid då arbetstaga-

ren under begränsningspcrioden har varit ledig från arbetet. För en be-

då arbetstagaren har varit gränsningsperiod av exempelvis fyra veckor, kan sålunda under de övriga två veckorna tas ut dubbla ledig två veckor, ordinarie arbetstiden innan någon övertid behöver registreras enligt la-

gen. har diskuterat olika metoder att beräkna övertid. Ut- Utredningen redningen har stannat för att föreslå en bestämmelse att ledighet från ordinarie arbetstid eller skall

arbetet som avser arbetstagarens jourtid

arbetstid - vid beräkning av övertid - likställas med

fullgjord ordinarie

Med en sådan bestämmelse undviks de nämnda

respektive jourtid.

konsekvenser som kan av nuvarande regler. En fördel är dessutom

följa

att övertid att motsvara vad som innefattas enligt lag i stort sett kommer i avtalsmässig övertid, vilket gör övertidsregleringen mera lättillgänglig.

Även ledighet för fackligt arbete och ledighet enligt arbetsmiljölagen

eller likställs enligt förslaget

för skyddsombud skyddskommittéledamot

med arbetstid vid övertidsberäkning. En förutsättning är att le-

fullgjord

avser verksamhet som har utförts ordinarie digheten på arbetstagarens

arbetstid eller jourtid.

Allmänna tar upp en särskild övertidsform för förarbetstidslagen beredelse- som måste utföras före eller efter den och avslutningsarbeten ordinarie arbetstiden för att verksamheten skall kunna fortgå utan hin-

har undersökt förekomsten av sådana arbeten. Underder. Utredningen anta att det i stor utsträckning finns goda sökningarna ger anledning att fördela arbetstiden så, att dessa arbeten kan utföras in-

möjligheter

om måttet för den ordinarie arbetstiden. Utredningen har vidare konstaförberedelse- och avslutningsarbeten är terat att begreppet nödvändiga och att tillämpningen av bestämmelserna - bl. a. av det skälet otidsenligt

- är förenad med stora tolkningsproblem. Utredningen föreslår därför att de särskilda bestämmelserna om förberedelse- och avslutningsövertid

att använda allmän övertid för förbe-

slopas. Samtidigt ges möjlighet

måste utföras före redelse- och avslutningsarbeten som nödvändigtvis

eller efter den ordinarie arbetstiden. framhållit att bl. a. det När det gäller allmän övertid har utredningen för övertidsberäkning skulle medföra en avseföreslagna nya systemet Samtidigt har värd minskning av det nu tillgängliga övertidsutrymmet. - t. ex. den starkare betopekats på vissa drag i samhällsutvecklingen i hemmet och för samhälleliga akningen av att det behövs tid för arbete Efter en tiviteter - som kan tala för en begränsning av övertidsuttaget. från 150

samlad bedömning föreslås att gränsen för allmän övertid höjs

till 200 timmar per kalenderår. om övertid för nödfallsarbete föreslås ändrade bara på en Reglerna

punkt. F. n. skall anmälan ske till arbetarskyddsstyrelsen inom två dygn

från arbetets lagförslaget skall arbetsgivaren i stället sna-

början. Enligt rast underrätta lokal arbetstagarorganisation inom vars område

befintlig

2-4 Sammanfattning SOU l98lz5

arbetet faller. Tvådygnsgränsen bibehålls eftersom nödfallsoförändrad, övertid liksom hittills inte får tas ut under längre tid utan tillstånd av ar-

betarskyddsstyrelsen.

Mertid vid

deltidsanställning

Enligt lagförslaget likställs ledighet från arbetet med arbetstid

fullgjord

även vid beräkning av övertid för en arbetstagare som är partiellt ledig

från sin anställning. För arbetstagare som från början anställts på deltid

kan deltiden vara föranledd av samma slags skäl - vård av barn, utbildning etc. - som i och för sig skulle ha berättigat till ledighet enligt ledig-

hetslagstiftningen. Bl. a. i sådana situationer har en deltidsanställd sam-

ma behov som en heltidsanställd att i förväg kunna beräkna arbetstidens omfattning. Allmänt sett finns det också anledning att söka motverka att de deltidsanställda används som en reservarbetskraft där den fasta arbetstiden inte sätts i relation till den arbetstid som faktiskt tas ut. Mot denna bakgrund har i lagförslaget införts begreppet mertid, dvs. arbetstid som vid deltidsanställning överstiger ordinarie arbetstagarens arbetstid och

jourtid enligt anställningsavtalet. Utredningen har visat på

olika sätt att reglera mertidsuttaget. Den bästa till buds stående metoden har ansetts vara att utgå från det enskilda anställningsavtalet och med detta som grund begränsa mertidsuttaget per kalenderår på motsvarande satt som föreskrivs i fråga om övertid. Föreslagna regler ger de deltidsanställda i princip samma utöver avskydd mot arbetstidsuttag talad ordinarie arbetstid och jourtid som lagen ger de heltidsanställda.

Besked rörande arbetstidens

förläggning

Utredningen slår fast att en skyldighet att i rimlig tid ge besked om arbetstidens förläggning ingår bland arbetsgivarens uppgifter när det gäl-

ler att sörja för en tillfredsställande arbetsmiljö. Främst med tanke på de

deltidsanställda har utredningen kommit fram till att det finns ett behov av en grundläggande regel i detta ämne. En bestämmelse föreslås av innebörd att en skall

arbetsgivare lämnaiarbetstagare besked om den ordi-

narie arbetstidens och minst två veckor

jourtidens förläggning i förväg.

Beskedet får dock lämnas kortare tid i förväg, i den mån verksamhetens art eller händelser som inte har kunnat förutses till det. ger anledning

Veckovila

Genom den föreskrivna veckovilan från 24

arbetsmiljölagen förlängdes

timmar till 36 timmar. Utredningen har i enlighet med sitt uppdrag redovisat erfarenheterna av denna reform. Härvid har befunnits att den

nya regeln har medfört vissa svårigheter när beredskapstid har lagts ut,

dvs. i situationer då arbetstagaren kan uppehålla sig utanför arbetsstäl-

Sammanfattning 25

let men står till förfogande för att vid behov utföra arbete. Särskilt har detta varit fallet vid beredskap över veckoslut för arbetstagare som har den ordinarie arbetstiden förlagd måndag-fredag. Bakgrunden är att en-

som har bekräftats i förarbetena till arbetsmiljölagen,

ligt en praxis, skall beredskap anses bryta veckovila. = På anförda inte lagt fram något förslag till saklig skäl har utredningen i den nuvarande lagregleringen angående veckovila. Som ett led

ändring

av bestämmelserna i allmänna och 4 i samordningen arbetstidslagen föreslås att nuvarande praxis i fråga om veckovila kap. arbetsmiljölagen

vid beredskapstjänstgöring läggs fast i den nya lagen.

Ett särskilt yttrande har avgetts beträffande veckovilebestämmelsen.

Lokala kollektivavtal om avvikelse

såväl allmänna arbetstidslagen som 4 kap. arbetsmiljölagen kan

Enligt ske under medverkan av en centavsteg från arbetstidsbestämmelsema

ral arbetstagarorganisation. överväganden som utgår från den lokala

roll enligt medbestämmandelagen har lett till fackliga organisationens att utredningen förordar att arbetstidslagstiftningens regler om partsdispositivitet byggs ut. föreslår att lokala kollektivavtal får träffas om awikelse Utredningen från reglerna om övertid, mertid och nattvila under högst en månad räk-

nat från dagen för avtalets ingående. Regeln ger möjlighet till smidiga

handläggningsformer när kortvariga awikelser är påkallade. Dessutom åstadkoms en bättre samordning av arbetstidslagstiftningen med systemet i medbestämmandelagen.

av arbetstidsärenden

Myndighetshandläggning

Antalet dispens- och anmälningsärenden enligt arbetstidslagstiftningen, som handläggs vid arbetarskyddsstyrelsen, är f. n. ca 8 000 om året. Det är angeläget att strömmen av arbetstidsärenden till styrelsen begränsas så att myndighetsresurserna kan användas på ett rationellt sätt. Utredningen föreslår en bestämmelse av innebörd att ett dispensförfarande

förutsätter att parterna försökt utnyttja de möjligheter som finns att gö-

ra avvikelse Vidare föreslås att det nuvarande förgenom kollektivavtal. farandet med anmälan till styrelsen i ärenden om nödfallsövertid ersätts av underrättelser till den lokala fackliga organisationen. Som en av dessa förslag försvinner anmälningsärendena. Vad

följd

gäller ärenden om dispens från bestämmelser om minderårigas arbetstid förordar utredningen att handläggningen helt övertas av yrkesinspektionen. (I sådana ärenden kan avvikelse ske genom kollektivavtal.) För

ej

myndighetshandläggning beräknas härefter återstå endast ett mycket begränsat antal dispensärenden (främst ärenden om övertid, nattvila, veckovila och raster), där parterna är oeniga. Bedömningen grundas bl. a. på att antalet tvistiga arbetstidsärenden bortsett från minderårig-

Sammanfattning

ärenden bara uppgick till ca 60 under perioden 1978-07-01--1979-06-30. Utredningen förordar med hänsyn till den särskilda karaktären av dessa dispensärenden att de även i fortsättningen handläggs av arbetarskyddsstyrelsen i första instans. De förordade ändringarna i fråga om in-

myndighetshandläggning nebär en omläggning av handläggningsrutinerna i arbetstidsfrågor. Det

förutsätts att arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadspartema före omläggningen går ut med en bred information till dem som berörs.

Påföljder

Utredningen föreslår som huvudregel att arbetstidsbestämmelserna be-

läggs med direkta straffsanktioner. I lagförslaget ingår dock även bestämmelser om förelägganden och förbud från yrkesinspektionen eller

arbetarskyddsstyrelsen.

Vid överträdelse av en avtalsbestämmelse, som ersätter en lagregel om arbetstiden, kan utdömas skadestånd som riktar där sig mot företaget överträdelsen har begåtts och som i princip är så högt att det avhåller

från olovligt handlande. Bl. a. för att utjämna skillnaden i fråga om tillgängliga påföljder vid avtalslösa tillstånd respektive avtalsförhållanden

föreslår utredningen - vid sidan av straffbestämmelserna - en bestäm-

melse om straffavgift som påföljd för överträdelse av lagreglema om

övertid. Frågor om sådan övertidsavgift av allmän domstol och prövas avgiften påförs den som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen

har begåtts. Övertidsavgiften utgör för varje timme utöver tillåten över-

tid och för som har anlitats

varje arbetstagare, i strid mot lagen, en procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Avgiften kan

nedsättas eller efterges, om särskilda omständigheter föreligger.

Följdändringar

Utöver en ny arbetstidslag, en

arbetstidsförordning samt ändringar i arbetsmiljölagen och föreslår ändarbetsmiljöförordningen utredningen ringar i vissa andra författningar.

Det föreslås sålunda att samma system för övertidsberäkning, som har föreslagits gälla enligt den nya arbetstidslagen, införs i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete. Vidare föreslås att bestämmelsen i

arbetsmiljölagen om ledighet för

som ammar kvinna, sitt barn, förs över till lagen om rätt till ledighet för vård av barn.

Ändringar föreslås även i sjöarbetstidskungörelsen.

Kostnadsaspekter

I ett särskilt kapitel av betänkandet behandlas de ekonomiska konsekvenserna av

utredningsförslaget.

Sammanfattning 27

Ikraftträdande

och arbetstidsförordning liksom föreslag- Förslaget till ny arbetstidslag avses träda i kraft den l 1982.

na författningsändringar januari

Bilagor

I bilagor till betänkandet behandlas i Norden och i vissa EG-länder av särskilt in- . arbetstidslagstiftningen tresse när det gäller svenska lagregler om arbetstiden, 1977 års undersökning av levnadsförhållan- . dygnsarbetstiden enligt dena, som har bearbetats för utredningens räkning, vid kontinuerligt treskiftsarbe- . långa arbetspass och korta dygnsvilor te, vid turlistearbete och andra ar- . långa arbetspass och korta dygnsvilor betstidsformer med stort inslag av arbete på obekväm arbetstid, . förekomsten av eller be-

och omfattningen tjänstgöring på jourtid

redskapstid.

Utredningens uppdrag

Direktiven finns i ett anförande till stats- (Dir. 1978: 18) för utredningen den 23 februari 1978 av dåvarande chefen för arbetsrådsprotokollet

statsrådet Ahlmark. Inledningsvis redogjordes

marknadsdepartementet, innehåll och Vidare

kortfattat för arbetstidslagstiftningens systematik. anfördes följande.

Vid tillkomsten av arbetsmiljölagen ägnades uppmärksamhet åt frågan om arbetstidsbestämmelsemas I motion 1976/77:l675 hemställplats i lagstiftningen. i des att riksdagen skulle begära en utredning som syftade till att bestämmelserna allmänna arbetstidslagen och i arbetsmiljölagen förs samman i en lag. Med an- (SoU l977/78:1 s. 44) för ett ledning av motionen uttalade sig Socialutskottet sammanförande av reglerna om arbetstiden. Utskottet konstaterade att denna ståndpunkt stod i överensstämmelse med motionärernas inställning i frågan och att inte heller propositionen om arbetsmiljölag gav uttryck åt någon annan upptill att befattning i principfrågan. Enligt utskottet borde regeringen ta initiativ om arstämmelserna i allmänna arbetstidslagen och reglerna i arbetsmiljölagen betstidens förläggning sammanförs i ett regelsystem. - Riksdagen följde utskot-

tets förslag. Allmänna innehåller av ararbetstidslagen inga regler om dygnsmaximering betstiden. Arbetarskyddslagens bestämmelser om arbetstidens förläggning är, bortsett från vissa regler för minderåriga, utformade med sikte på att skapa garerantier för ledighet åt de anställda, bl. a. nattvila. Indirekt innebär detta en men som regler för dygnsmaximum blir bestämmelserna glering av arbetstiden, av betydelse bara om mycket långa arbetsdagar kommer i fråga. när det Arbetsmiljölagens uppläggning är densamma som arbetarskyddslagens gäller maximering av arbetstiden. Hithörande frågor diskuterades utförligt i prohärtill konstaterade Socialutskottet positionen om arbetsmiljölagl anslutning (SoU l977/78:l s. 46) att de krav, som vid olika tillfällen framförts på en behängränsning av dygnsarbetstiden, förtjänade noggrant beaktande. Utskottet visade också till att i motionen 1976/77: 1675 hade krävts en regel, som maxime- 1976/ 77:l676 hade rar dygnsarbetstiden till 10 timmar, och till att i motionen Vid siframställts ett yrkande som syftade till införande av en dygnsmaximiregel. att utan närmare na överväganden kom utskottet fram till att det inte är möjligt av arbetstiden. Utskottet ansåg utredning utforma regler om en dygnsmaximering borde att frågan om införande av bestämmelser som begränsar dygnsarbetstiden i arutredas i samband med det arbete på en samordning av arbetstidsreglema och arbetsmiljölagen som utskottet förordat. -Riksdagen följde betstidslagen även i detta avseende utskottets förslag. Med anledning av riksdagens beslut bör en särskild utredare tillkallas för att utreda frågorna om samordning av arbetstidsreglema i allmänna arbetstidslagen och arbetsmiljölagen samt införande av bestämmelser som begränsar dygnsar-

30 Utredningens uppdrag

betstiden.Utredningsuppdraget bör inriktas på att finna en lämplig lagteknisk

lösning i samordningsfrågan och att redovisa konsekvenserna av ett införande av en dygnsmaximiregel. Vid utredningsarbetet bör även övervägas vissa andra frågor om arbetstiden. Allmänna arbetstidslagen innehåller en särskild övertidsform för förberedelseoch avslutningsarbete. Utredningen bör undersöka vilka möjligheter som finns att inom olika branscher föra in sådana arbeten inom ramen för den ordinarie arbetstiden. Av intresse vid utformningen av regler om arbetstiden är också den nyligen antagna semesterlagens (1977:480) regler om beräkning av semesterlön vid ledighet pä grund av sjukdom eller annan semesterlönegrundande frånvaro. Utredningen bör överväga hur olika former av ledighet skall beaktas vid registrering av övertid. En annan fråga gäller oregelbunden arbetstidsförläggning. Vid riksdagsbehandlingen av arbetsmiljölagen framhölls (SoU 1977/ 78:1 s. 45) att det är nödvändigt att arbetstidsschema upprättas och företes i god tid i alla de fall då detta är möjligt. För den händelse det skulle visa sig att överenskommelser i dessa frågor inte kom till stånd i önskvärd utsträckning, fick frågan om behovet av en lagreglering av informationsskyldigheten och av andra i sammanhanget aktuella spörsmål tas upp till nya överväganden. Jag anser det lämpligt att utredningen ägnar uppmärksamhet även åt denna fråga. I det sammanhanget kan också beaktas de deltidsarbetandes situation när det gäller oregelbunden arbetstidsförläggning. Vidare framhölls vid behandlingen av arbetsmiljölagens regel om minst 36 timmars sammanhängande veckovila (SoU 1977/ 78:1 s. 48) att erfarenheterna av den nya regeln fick bli avgörande för frågan om man kan införa en bestämmelse om längre veckovila utan att man i samband härmed tvingas vidga möjligheterna till undantag från huvudregeln. Enligt min mening bör utredningen följa även denna fraga och vara oförhindrad att föra fram förslag till nya regler i ämnet. Jag vill här även ta upp frågan om i vilken ordning dispensärenden om arbetstidsfrågor skall handläggas. Ärenden om tillämpning av allmänna arbetstidslagen och arbetstidsreglema i arbetarskyddslagen handläggs f. n. centralt hos arbetarskyddsstyrelsen. Detsamma gäller ärenden om tillämpning av de arbetstidsregler som ingår i lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete (ändrad senast 1975:732). För handläggning av viktigare ärenden av nämnda slag finns hos styrelsen en arbetstidsnämnd, i vilken ingår företrädare för arbetsmarknadens parter. För beredning och viss annan handläggning av arbetstidsärendena svarar arbetarskyddsstyrelsens arbetstidsbyrå. Antalet ärenden som årligen handläggs inom byrån uppgår till ca 9 000, varav ungefär 6 000 enligt arbetstidslagen och 3 000 enligt arbetarskyddslagen. Flertalet ärenden enligt arbetstidslagen gäller dispenser för övertid. De bifalls regelmässigt utan närmare sakprövning om de, som oftast är fallet, tillstyrkts av vederbörande arbetstagarorganisation. En annan stor grupp ärenden enligt arbetstidslagen utgör anmälningar om övertid för nödfallsarbeten. Den större delen arbetstidsärenden avser disenligt arbetarskyddslagen penser för nattarbete. Eftersom tillstyrkan av dispensansökningarna i allmänhet föreligger från arbetstagarsidan, sker i regel inte heller här någon egentlig sakprövning från myndighetens sida. Med dessa noteringar avses att antyda flertalet ärendens beskaffenhet. Att prövningen mestadels är av närmast formell natur utesluter givetvis inte att arbetstidsärenden i vissa fall kan vara komplicerade och kräva ingående överväganden. En väsentlig orsak till den sedan gammalt centrala handläggningen av arbetstidsfrågorna har varit önskemålet att bereda arbetsmarknadspartema inflytande på beslutsorganets avgörande. Sedan yrkesinspektionen numera försetts med en partssammansatt nämnd för varje distrikt, har detta skäl för den centrala handläggningen fallit bort.

uppdrag 31 Utredningens

Genom arbetsmiljölagens antagande och genom ett samtidigt antaget förslag till ändringar i allmänna arbetstidslagen har möjlighet öppnats att flytta över handläggningen av arbetstidsärenden frän arbetarskyddsstyrelsen till yrkesinpektionen. Vidare innebär arbetsmiljölagen, som tidigare nämnts, att möjlighet införs att kollektivavtalsvägen göra avsteg från den lagens arbetstidsregler på motsvarande sätt som redan gäller enligt arbetstidslagen. Förarbetena förutsätter att handläggningen i första intill arbetsmiljölagen stans övergår till yrkesinspektionen när det gäller att ingripa vid överträdelser av Beträffande ärenden om myndighetsdispens framhöll jag i arbetstidsreglema. propositionen att arbetstiden även här är en viktig faktor som bör vägas in i de samlade bedömningar som skall göras på grundval av den nya arbetsmiljölagstif tningen. Dessa bedömningar skall primärt ske genom parternas lokala skyddsorganisationer och hos yrkesinspektionen. I anslutning till vissa remissyttranden erinrade jag samtidigt om att det kan finnas vissa fördelar förenade med en central handläggning. Jag bedömde det som under alla förhållanden angeläget att parterna strävar efter att från myndighets handläggning få bort ärenden där man är ense om avsteg från arbetstidsbestämmelserna. Det kunde enligt min mening finnas om i vilken ordanledning att efter en tid till förnyat övervägande ta upp frågan ning dispensärendena borde handläggas. Mot denna bakgrund framstår det som lämpligt att frågan om ordningen för handläggning av dispensärenden om arbetstiden tas upp nu. Denna fråga bör därför innefattas i utredningsuppdraget. Syftet med utredningen i denna del bör att inom yrkesinspektionen samla vara att utreda de praktiska möjligheterna i första instans av arbetstidsärendena. Härvid bör beaktas att handläggningen myndighetshandläggrtingen bör förbehållas sådana ärenden där parterna har olika uppfattning angående huruvida avsteg bör ske från arbetstidsbestämmelserna. bör vidare belysa de resursmässiga och organisatoriska konsekven- Utredningen serna för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Vid uppdragets fullgörande bör utredaren samråda med decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01) och utredningen (A 1977:03) om yrkesinspektionens distriktsindelning. Utredaren bör lägga fram de författningsförslag som föranleds av hans ställningstagande. Enligt tilläggsdirektiv (Dir. 1978:40) som utfärdades den 28 april 1978 âlades samtliga kommittéer och särskilda utredare bl. a. att noga överkostnadskrävande förslag skulle kunna finansieras väga hur eventuella och omfördelning av begenom omprövning av pågående verksamhet fintliga resurser inom det område som kommitténs förslag avser. I direktiv (Dir. 1980:20) som den 13 mars 1980 riktades till samtliga kommittéer och särskilda utredare meddelades mot bakgrunden av det statsfinansiella för komrnittéernas arbete.

läget ytterligare riktlinjer

Bl. a. framhölls att kommittéema måste noga beakta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag och redovisa ett genomarbetat underlag som medger bedömningar i dessa avseenden.

2 Utredningsarbetet

För att få information i olika arbetstidsfrågor har utredningen haft en rad överläggningar. Synpunkter har härvid även erhållits på önskvärda förändringar i arbetstidslagstiftningen. Utredningen har sålunda haft överläggningar med arbetstidsnämnden vid arbetarskyddsstyrelsen samt med tjänstemän och nämndledamöter vid yrkesinspektionsdistrikten i Stockholm, Malmö och Umeå. Utredningen har också besökt Electrolux AB i Motala, Holmens Bruks AB sektor Braviken i Norrköping, Pilkington Floatglas AB i Halmstad och Gunnebo Bruks AB i Varberg. Dessutom har utredningen besökt Sabbatsbergs och Östersunds samt Nacka och Skövde

sjukhus

kommuners förvaltningar. I samtliga fall har representanter för arbetsgivarna och företrädare för olika arbetstagarkategorier deltagit i överläggningarna. Vid en överläggning anordnad av statens arbetsgivarverk har rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsverket, postverket, televerket, statens järnvä-

gar, luftfartsverket, statens vägverk, sjöfartsverket, tullverket och statens

vattenfallsverk lämnat synpunkter på eventuella förändringar i arbetstidslagstiftningen. Vid tillfället deltog även företrädare för de centrala arbetstagarorganisationerna på den statliga sidan. Vid ett besök på försvarsstaben har utredningen diskuterat försvarets arbetstidsfrågor med representanter för överbefälhavaren och försvarsgrenarna. Utredningen har också haft tillfälle att överlägga med representanter

för organisationer anslutna till SHIO-Familjeföretagen.

Arbetstidsförhållandena i utlandet har bedömts vara av intresse i utredningsarbetet. Under medverkan av utrikesdepartementet har utredningen samlat in uppgifter om arbetstidsregleringen i Norden och EGländer. Vidare har utredningen under ett studiebesök i Norge fått del av erfarenheter av arbetstidsreglerna i den norska Ut-

arbetsmiljölagen.

redningen hade därvid överläggningar med Kommunaldepartementets

arbetsmiljöavdelning, Direktoratet för Statens arbeidstilsyn, Arbeidstilsynets 4. distrikt, Landsorganisasjonen i Norge och Norsk arbeidsgi-

verforening. Utredningen har även haft fortlöpande kontakter med Ar-

bejdstidskontoret vid Arbejdstilsynet i Danmark angående tillämpningen av arbetstidsreglerna i den danska arbetsmiljölagen. Uppgifter

om utländsk arbetstidsreglering har tagits in i en bilaga till betänkandet. En viktig uppgift för utredningen har varit att ingående belysa frågan

34 Utredningsarbetet

om begränsning av dygnsarbetstiden. Utredningen har därför låtit göra

en specialbearbetning av 1977 års levnadsnivåundersökning. Mot den

bakgrunden fann utredningen att en särskild studie borde ägnas åt dygnsarbetstiderna i kontinuerligt treskiftsarbete. Utredningen har efter tillstånd av delegationen för företagens uppgiftslämnande genomfört en kartläggning av förekommande skiftscheman vid ett stort antal industriföretag. En annan arbetsform som är av intresse i detta sammanhang är turlistearbete. Utredningen har samlat in uppgifter om dygnsarbetstiderna vid turlistearbete inom offentlig verksamhet och privata företag. Vidare har frågan om jour- och beredskapstid aktualiserats i flera sammanhang av utredningsarbetet. Utredningen har därför också sam-

manställt vissa uppgifter om jour- och De nu beredskapstjänstgöring.

nämnda bildar en del av underlaget undersökningarna för utredningens ställningstaganden i skilda frågor. Med hänsyn till att undersökningarna

är ganska detaljbetonade har utredningen valt att redovisa dem i bilagor

till betänkandet. Till utredningsuppdraget hör även andra spörsmål som har krävt särskilda undersökningar. Utredningen har här bl. a. låtit inhämta uppgifter om de olika förfaranden som tillämpas vid övertidsberäkning och om förekomsten av förberedelse- och avslutningsövertid. Frågan om arbetstidsschema har visat sig delvis beröra anställningsskyddet. Utredningen har i den delen samrått med anställningsskyddskommittén (A 1977:01).

Via den del av uppdraget, som avser myndighetshandläggning av ar-

betstidsärenden, har utredningen även kommit in på frågor om partsdispositivitet. Utredningen har i detta sammanhang också tagit upp arbets-

tidslagstiftningens förhållande till lagen om medbestämmande i arbets-

livet. För att pröva frågan om sammanföring av arbetstidsbestämmelserna inom ramen för samma lag har utredningen arbetet med flera olika lagmodeller. Sammanföringsdelen har rest en del bl. a.

samordningsfrâgor,

angående sanktionssystemet. Utredningen har av det skälet samlat in domar och åtalsbeslut i arbetstidsärenden. Utöver det samråd som har antecknats i det föregående har utred-

ningen samrått med fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) som bl. a. ser

över

sjöarbetstidslagen, utredningen (A 1977:03) med uppdrag att göra

en översyn av yrkesinspektionens distriktsindelning och decentraliseringsdelegationen. Till utredningen har getts in vissa skrivelser som redovisas i sitt sammanhang i betänkandet. Rörande utredningsarbetet i övrigt bör nämnas att utredningen gått

igenom ett stort antal kollektivavtal och tagit del av forskningsrapporter

på arbetstidsområdet.

SOU l98lz5

3 Översikt över bestämmelser

gällande

3.1 Allmänna

arbetstidslagen

Allmänna arbetstidslagen (l970:l03) trädde i kraft den l 1971.

januari

Lagen är i princip giltig för alla arbetstagare (l §). Vissaundantag har dock gjorts (2 §). Undantagen avser arbete som utförs utanför arbetsgivarens kontroll, t. ex. i den anställdes hem, samt arbete av personal i företagsledande ställning eller av person som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har särskild förtroendeställning i arbetstidshänseende. Undantag gäller också för arbete som utförs av medlemmar av arbets-

givarens familj och för arbete i arbetsgivarens hushåll. sistnämnda slag

av arbete omfattas i stället av lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i hus-

ligt arbete. Vidare undantas På detta område gäller sjöarskeppstjänst. betstidslagen (1970:105). Med stöd av en bestämmelse i allmänna arbetstidslagen har dock i sjöarbetstidskungörelsen (1970:550) föreskrivits

att allmänna arbetstidslagen skall tillämpas på fartyg som tillhör polis-

väsendet, marinen, statens järnvägar, statens vägverk, Sjöfartsverket el-

ler tullverket. Arbetstidslagen är såtillvida dispositiv att avsteg från lagens regler i väsentliga avseenden kan göras genom kollektivavtal som tillkommit under medverkan av central arbetstagarorganisation. Har sådant avtal träffats, får arbetsgivaren tillämpa det även på arbetstagare som inte omfattas av avtalet men sysselsätts i arbete som avses med avtalet. Sådan utsträckt tillämpning är dock inte tillåten om arbetstagaren omfattas av ett konkurrerande kollektivavtal. Enligt reglerna om dispositivitet kan undantag bl. a. göras från lagens tillämpning (3 §). Ytterligare fall, då awikelse kan göras, anges i det

följande.

Arbetstidslagen innebar bl. a. en successiv förkortning av den ordinarie arbetstiden som skulle vara genomförd senast den l 1973.

januari

Den ordinarie arbetstiden får nu uppgå till högst 40 timmar i veckan,

raster ej inräknade (4 §). När det behövs med hänsyn till arbetets natur

eller arbetsförhållandena i övrigt, får dock arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor.

Bestämmelser om s. k. jourtid infördes i arbetstidslagen för att göra det möjligt att inordna viss statlig och kommunal verksamhet i lagstift-

ningen. Med jourtid avses tid under vilken arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande på arbetsplatsen för att vid behov utföra arbete. Tid då arbete utförs räknas inte som utan som ordinarie arbetstid el-

jourtid

36 Översikt över gällande bestämmelser

ler övertid. I lagen föreskrivs att får tas ut med högst 48 timmar

jourtid

under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad (5 §). Reglerna om ordinarie arbetstid och kan frångås dels genom

jourtid

kollektivavtal mellan berörda parter (6 §), dels efter dispens av arbetarskyddsstyrelsen i särskilda fall (7 §). Arbetstidslagen innehåller också bestämmelser om olika former av övertid. I sin första utformning var arbetstidslagen så konstruerad att som övertid ansågs bara arbetstid som överskred gränserna för ordinarie arbetstid eller jourtid enligt lagen eller den längre arbetstid som överenskommits i kollektivavtal. År 1976 ändrades arbetstidslagens övertidsregler på vissa punkter. Bl. a. knöts i fråga om heltidsarbete det övertidsuttag, som lagen medger, även till överenskommen kortare arbetstid (7 a § första stycket). Vidare utgick arbetstidslagen ursprungligen från s. k. hård arbetsvecka. Lagens bestämmelser om ordinarie arbetstid gällde alltså oavsett om förekommit under

helgdagsledighet tidsperioden i fråga. Efter 1976

års ändringar skall emellertid vid beräkning av allmän övertid den ordinarie arbetstid, som gäller enligt lagen, minskas med hänsyn till infallande arbetsfri helgdag (7 a § andra stycket).

Har natur- eller olyckshändelse eller annan därmed jämförlig omstän-

dighet, som inte kunnat förutses, vållat avbrott i verksamheten eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tas ut i den utsträckning som förhållandena kräver (8 §). Genom 1976 års ändringar markerades att bara omständigheter, som är jämförliga med natur- eller olyckshändelse, kan åberopas. Uttag av nödfallsövertid skall anmälas till arbetarskyddsstyrelsen. I anmälan skall anges anledningen till arbetet samt dess omfattning och varaktighet. Anmälan skall göras inom två dygn från arbetets Arbe-

början.

tet får inte fortsättas utöver denna tid utan att tillstånd sökts hos styrelsen. När särskilda skäl föreligger får övertid utöver nödfallsövertid tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår (allmän övertid, l0 §). När synnerliga skäl föreligger kan arbetarskyddsstyrelsen medge ytterligare övertid med högst 150 timmar under ett kalenderår (extra övertid). Från de 150 timmamas allmän övertid kan avsteg göras genom kollektivavtal. Vidare får övertid tillgripas för vissa förberedelse- och avslutningsarbeten. Om sådana arbeten nödvändigtvis måste utföras före eller efter den ordinarie arbetstiden för att verksamheten skall kunna utföras utan hinder, får övertid tas ut med högst 6 timmar i veckan eller i vissa

fall

högst 24 timmar under en fyraveckorsperiod (9 §). Sådan övertid skall enligt en lagbestämmelse, som infördes år 1976, avräknas från de 150 timmarna allmän övertid.

Arbetsgivare skall föra anteckningar om jourtid och övertid enligt fö-

reskrifter av arbetarskyddsstyrelsen (l l §). Arbetstagare har rätt att

själv

eller genom annan ta del av anteckningarna. Samma rätt tillkommer facklig organisation som företräder arbetstagare på arbetsstället.

Översikt över bestämmelser 37

gällande

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen är tillsynsmyndigheter (12 §). överträdelser av arbetstidslagen kan medföra bötesstraff för arbetsgivare (15 §).

Arbetsmiljölagen

Lagbestämmelser om arbetstiden finns också i arbetsmiljölagen (1977:

1160) som trädde i kraft den l 1978. Liksom allmänna arbetstids-

juli lagen är arbetsmiljölagen i princip giltig för alla arbetstagare (1 kap. l §). Inte heller arbetsmiljölagen är tillämplig på arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll (1 kap. 3 §). Dessutom undantas skeppstjänst på

andra fartyg än örlogsfartyg. I fråga om okontrollerbart arbete gäller motsvarande undantag som i arbetstidslagen. Sistnämnda undantag avser bara de särskilda arbetstidsreglema i

arbetsmiljölagen. Utan hinder av arbetsmiljölagen kan regeringen eller förvaltnings-

myndighet, som regeringen bestämmer, beträffande försvarsmakten och civilförsvaret meddela särskilda föreskrifter i frågor som avses i lagen (l kap. 4 §).

Arbetsmiljölagen innehåller allmänna bestämmelser om arbetsmiljöns

beskaffenhet och grundläggande föreskrifter om skyldigheter för arbetsgivare m. fl. (2 och 3 kap.). Vidare finns bestämmelser om skyddsombud och skyddskommittéer (6 kap.). I 4 kap. arbetsmiljölagen behandlas frågor om arbetstidens förläggning. Kapitlet gäller bl. a. raster, pauser i arbetet, nattvila och veckovila. Raster skall anordnas så, att arbetstagare inte utför arbete mer än 5 timmar i sträck (1 §). Rast får under vissa omständigheter bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen (2 §). Sådant måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden. Arbete skall anordnas så, att arbetstagare kan ta de pauser som behövs utöver raster (3 §). Även pauser räknas in i arbetstiden. I arbetstidskapitlet föreskrivs också att kvinna, som ammar sitt barn, inte får vägras ledighet härför (4 §). Arbetstagare skall ha behövlig ledighet för nattvila (5 §). I ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 24 och klockan 5. Avvikelse får göras, om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste fortgå även nattetid eller annars bedrivas före klockan 5 eller efter klockan 24. Arbetstagare skall vidare beredas minst 36 timmars sammanhängande

ledighet under varje period om sju dagar (6 §). Veckovilan skall om möj-

ligt förläggas till veckoslut. Undantag från veckovilebestämmelsema får göras tillfälligtvis, om särskilt förhållande uppkommer som inte har kunnat förutses. På motsvarande sätt som anges i arbetstidslagen får avvikelse med stöd av kollektivavtal göras från bestämmelser om ar-

arbetsmiljölagens

betstidens förläggning (7 §). Vidare får tillsynsmyndighet medge undantag från bestämmelserna, om det föreligger särskilda skäl (8 §).

38 Översikt över gällande bestämmelser soU 1981 ;5

Arbetsmiljölagens arbetstidsregler har förts över från den tidigare gäl-

lande arbetarskyddslagen. Tidigare lagstiftning krävde rast först om arbetsdagen uppgick till 6 timmar. Även pausbestämmelsen fick genom en delvis ny innebörd. Den föreskrivna veckovilan var

arbetsmiljölagen

tidigare 24 timmar. Bland övriga nyheter bör nämnas att att

möjligheten

göra avvikelse från reglerna om arbetstidens förläggning genom kollektivavtal, som tillkommit under medverkan av central arbetstagarorgani-

sation, infördes genom arbetsmiljölagen.

Arbetsmiljölagens 4 kap. innehåller också en bestämmelse att regeringen eller förvaltningsmyndighet, som regeringen bestämmer, kan -

utan hinder av arbetsmiljölagen - meddela särskilda föreskrifter om ar-

betstidens förläggning vid vägtransport och luftfart (9 §). 5 kap. gäller minderåriga, dvs. ungdomar som inte

Arbetsmiljölagens

har fyllt 18 år (1 §). Minderåriga får inte anlitas till arbete mer än 9 timmar av dygnet eller 45 timmar i veckan (5 §). För nattvila skall minderåriga arbetstagare beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst

11 timmar varje dygn. I ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 22

och klockan 5. Tillsynsmyndighet får medge undantag från dessa beom särskilda skäl stämmelser, föreligger. Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1980: 13) om minderåriga i arbetslivet innehåller ytterligare arbetstidsbestämmelser för vissa åldersgrupper av minderåriga. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen är tillsynsmyndigheter

(7 kap.). Slutligen innehåller regler om påföljder för arbetsmiljölagen överträdelser av lagens föreskrifter och om fullföljd av talan (8 och 9

kap.).

3.3 Lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete

Lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete trädde i kraft den l

juli 1971. Den innehåller bl. a. arbetstidsbestämmelser som är utforma-

de i nära anslutning till arbetstidsreglerna i allmänna arbetstidslagen

och arbetsmiljölagen.

Lagen om husligt arbete gäller arbete som arbetstagare utför i arbetsgivarens hushåll, dock inte om arbetstagaren är medlem av arbetsgiva-

rens familj.

Principen om 40 timmars ordinarie arbetsvecka är inskriven i lagen om husligt arbete men genombryts av en specialregel som i vissa fall medger att den ordinarie arbetstiden förlängs. Vidare får allmän övertid tas ut med högst 48 timmar under en fyraveckorsperiod, dock högst 300 timmar per kalenderår. I anslutning till 1976 års ändringar i arbetstidslagen infördes även i lagen om husligt arbete en bestämmelse att hänsyn skall tas till infallande arbetsfri helgdag vid beräkning av övertid. För nödfallsarbete får övertid tas ut i den utsträckning som förhållandena kräver. I lagen om husligt arbete finns också bestämmelser om ledighet för nattvila och veckovila. Gränsen för minsta veckovila för husligt anställda från 24 till 36 timmar som inför-

höjdes samtidigt arbetsmiljölagen

des.

Översikt över gällande bestämmelser 39

Även lagen om husligt arbete innehåller särskilda regler om arbetstiden för minderåriga.

3.4 Vägarbetstidskungörelsen

Arbetstidsregler, som i första hand betingas av trafiksäkerhetsskäl, finns i kungörelsen (1972:602) om arbetstid vid vägtransport m. m. På sitt

område tar kungörelsen över arbetsmiljölagens bestämmelser om arbets-

tidens förläggning. Dispensärenden enligt kungörelsen handläggs inom samma enhet hos arbetarskyddsstyrelsen som handlägger övriga dispensärenden om arbetstiden. Det kan noteras att även de exempel kungörelsen ger på dygnsarbetstidsregler är av intresse för utredningen. Kungörelsen gäller vägtransporter som utförs i förvärvsverksamhet och med motordrivet fordon. Med arbetstid avses inte bara tid då fordon förs utan också bl. a. tid för fordonets skötsel och för lastning eller lossning. I arbetstiden inräknas raster som är kortare än 30 minuter. Enligt en huvudregel i kungörelsen får arbetstiden under 24 timmar i

följd efter föreskriven vilotid ej överstiga ll timmar. När tjänstgöring

inte kan ordnas lämpligt på annat sätt får arbetstiden dock utsträckas

till l3 timmar, om den under 48 timmar i följd efter föreskriven vilotid

inte överstiger sammanlagt 22 timmar. Förare får inte arbeta under längre tid än 6 timmar i utan minst

följd

30 minuters rast. I sextimmarsperioden inräknas inte tid, under vilken förare inte utför annat arbete än att med på fordonet som avlösare.

följa Förares vilotid får under 24 timmar i följd, räknat från början av vil-

ken som helst, inte understiga 10 timmar i Vilotiden

tjänstgöring följd. får dock två gånger under sju tjugofyratimmarsperioder minskas till

lägst 8 timmar. Avvikelser från dessa regler får göras om det är påkallat av olyckshändelse eller annan oförutsebar omständighet. Om särskilda skäl påkallar det, får undantag medges av arbetarskyddsstyrelsen, som i principfrågor skall samråda med trafiksäkerhetsverket. Förare som bryter mot kungörelsen döms till böter. Även arbetsgivare kan under vissa förutsättningar dömas till sådant straff.

3.5 Avtalsreglering

Redan den före år 1971 gällande arbetstidslagstiftningen utgick från att lagreglema skulle kompletteras av arbetstidsbestämmelser i kollektivavtal, enskilda överenskommelser, reglementen e.d. En genomgång av huvuddragen av dessa bestämmelser redovisades av 1963 års arbetstidskommitté i betänkandet SOU l968:66 s. 38. Den därefter genomförda arbetstidsförkortningen och den nya arbetstidslagen förändrade delvis

förutsättningarna för avtalsregleringen. Ändringar i statstjänstemanna-

och kommunaltjänstemannalagstiftningen öppnade dessutom möjligheter till ökad avtalsreglering i arbetstidsfrågor på den offentliga tjänste-

40 Översikt över bestämmelser

gällande

mannascktorn.

Departementspromemorian (Ds A 1975:3) Arbetstids-

lagens tillämpning ger en del uppgifter till belysning av nyheterna i avtalsbeståndet efter tillkomsten av allmänna arbetstidslagen. I det lämnas

följande översiktliga uppgifter angående gällande avtals-

reglering om arbetstiden. En utförligare redovisning på särskilda punkter sker när utredningen tar upp de olika frågor som berörs av uppdraget.

Den statliga sektorn

För huvuddelen av de civila

statstjänstemännen gäller beträffande den

ordinarie arbetstiden ett allmänt arbetstidsavtal ARB omfattar (ARB). nästan all löneplansanställd personal, dock inte t.ex. lärarpersonal inom skolområdet. För de militära och civilmilitära

tjänstemännen gäller i

stället ett militärt arbetstidsavtal (MilARB). Det finns också ett särskilt avtal angående omfattningen av skyldighet att fullgöra jourtid, beredskapstid och övertid, det s.k. skyldighetsavtalet (SKA). ARB, MilARB och SKA innehåller på flera punkter avvikelser från lagens regler.

Landstingen och primärkommunerna

På det kommunala området finns sedan den 1 1980 centrala avtals-

juli

bestämmelser i Allmänna bestämmelser (AB 80) som i vissa avseenden kompletterar arbetstidsreglerna i allmänna arbetstidslagen och arbets-

miljölagen. AB 80 ersätter tidigare avtalsbestämmelser som ingick i A11-

männa bestämmelser för tjänstemän hos primärkommunerKABT) och Allmänna bestämmelser för hos samt

tjänstemän landsting (LABT)

Allmänna bestämmelser för heltidsanställda och deltidsanställda arbetstagare hos primärkommuner (ABK/ABKD) och Allmänna bestämmelser för arbetstagare hos landsting (LABK). Specialbestämmelser om arbetstiden har avtalats för bl.a. vårdpersonal, trafikpersonal, Städpersonal, brandmän, skolvaktmästare, badvaktmästare m. fl.

SA F-LO-omrâdet

På SAF-LO-området finns det inte något centralt avtal som reglerar tilllämpningen av allmänna arbetstidslagen. De enda arbetstidsavta] som hittills träffats mellan SAF och LO är sådana som gäller förkortning av den ordinarie arbetstiden vid vissa former av Skiftarbete och

underjords-

arbete. Därutöver finns det en mellan SAF och LO avtalad rekommendation som avser arbetstiden vid deltidsarbete. De kollektiva riksavtalen på området innehåller bestämmelser om främst den ordinarie arbetstiden som utgångspunkt för beräkning av olika slags lönetillägg.

Översikt över gällande bestämmelser 41

Privattjänstemännen

För större delen av finns ett arbetstidsavtal

privattjänstemannasektom

mellan SAF och Gällande avtal,

Privattjänstemannakartellen (PTK).

som trädde i kraft den l 1980, har antagits av PTK:s medlems-

januari

förbund och resp. arbetsgivarförbund inom SAF.

Genom SAF-PTK-avtalet undantas samtliga tjänstemän, som är an-

ställda inom avtalsområdet, från tillämpningen av allmänna arbetstidslagen. Genom avtalet har samtidigt uppnåtts en viss precisering beträffande gränsdragningen mellan tjänstemän som omfattas av arbetstidsarreglering och tjänstemän som faller utanför sådan reglering. Avtalets

betstidsbestämmelser undantar sålunda bl. a. vissa tjänstemän som har

en månadslön som uppgår till eller överstiger viss lönegräns (ll 500 kr för 1980). Vidare kan lokala överenskommelser om undantag träffas i de fall då har särskild förtroendeställning i arbetstids-

tjänstemannen

_ hänseende eller när annars särskilda omständigheter föreligger. SAF-PTK-avtalet, som innebär en total frikoppling från allmänna arför del, innehåller bestämmelser i

betstidslagen privattjänstemännens

samma avseenden som lagen. Motsvarande avtal har tecknats för inom Kooperatio-

tjänstemännen

och Statsföretagens förhandnens förhandlingsorganisations (KFO:s) lingsorganisations (SFO:s) områden.

4 arbetstidsområdet

Terminologi på

Innebörden som ordinarie över-

av arbetstidsbegrepp arbetstid, jourtid,

tid och raster framgår av lagbeståmmelsens utformning eller av särskilda definitioner Det förekommer emellertid i lagstiftningen. på arbetstidsområdet som kan behöva I

en rad andra uttryck belysas. följande upp-

att beskriva innehållet i en del termer som återställning görs ett försök kommer i betänkandets olika kapitel och bilagor.

Tiden mellan arbetets efter en viloperiod och arbe-

Arbetsperiod. början

tets slut före nästa viloperiod.

Begränsningsperiod. Tidrymd under vilken arbetstiden genomsnittligt sett inte får överstiga visst maximum.

Tid under vilken arbetstagaren i bostaden eller på annan Beredskapstid. för att vid plats utanför arbetsstället står till arbetsgivarens förfogande

behov för arbetsgivarens räkning. Benämns även bakjour, tjänstgöra

t. ex. bland läkare.

Delad yänstgöringstur. En arbetsperiod delas upp i två eller flera arbetspass med visst längre avbrott däremellan.

Färskjuten arbetstid. Hela eller delar av arbetstiden ligger utanför vanlig dagarbetstid på arbetsstället.

Mertid. Se avsnitt 7.6.4.

eller natt- Skift. Ett arbetspass - t. ex. ett förmiddags, eftermiddagsskift - som utförs vid Skiftarbete.

Arbete där två eller flera arbetslag (skiftlag) regelbundet av-

Skiftarbete.

löser varandra på bestämda tider varje fullt arbetsdygn. Ett arbetslag

kan bestå av en eller flera arbetstagare. För att Skiftarbete skall anses fö-

religga krävs att det arbete som varje skiftlag utför ingår som ett led i en

Skiftarbete skall också enhetlig och sammanhängande arbetsprocess. vara av viss beständighet.

Arbetet bedrivs med två arbetslag, varav det ena arbe- Tvåskiftsarbete. skift ornfat-

tar på förmiddagen och det andra på eftermiddagen. Varje

tar i regel 8,5 timmar inklusive avbrott för rast. Det vanliga är att arbetssker vec-

tiden förläggs till fem dagar i veckan och att skiftväxling varje

ka. Det förekommer dock att tvåskiftsarbete pågår under veckans alla

Terminologi pa arbetsområdet

dagar. Därvid behövs minst tre arbetslag. Denna arbetstidsform kallas ofta för tvåskiftsarbete.

kontinuerligt

Treskzftsarbete. Arbetet bedrivs med tre eller flera skiftlag som avlöser varandra på sådant sätt att arbetet pågår dygnet runt.

Diskontinuerligt eller intermittent treskiftsarbete. ar- Dygnskontinuerligt

bete med uppehåll under lördagar och söndagar samt i vissa fall även

under helgdagar. Arbetet bedrivs

vanligen med tre skiftlag som arbetar 8 timmar var. sker normalt vecka.

Skiftväxling varje

Kontinuerligt treskiftsarbete. Dygnskontinuerligt arbete som pågår under veckans

alla dagar. (Det finns ingen klar gräns mellan kontinuerligt

och intermittent Skiftarbete. Kontinuerligt treskiftsarbete anses i allmänhet föreligga om driftsstopp inte görs tätare än vartannat veckoslut.) Arbetet bedrivs

vanligen med fem skiftlag och varje skift omfattar oftast

8 timmar.

Skiftväxling kan ske på flera olika sätt.

Fyrsktftsarbete, femskiftsarbete och sexskiftsarbete. Vanliga benämningar på kontinuerligt treskiftsarbete där arbetet bedrivs med fyra, fem

respektive sex skiftlag. Benämningarna bör dock undvikas eftersom de lätt kan missförstås.

Skiftbyte. Tidpunkt för avlösning mellan två skift.

Skzftcykel. Den tid som förflyter innan de skilda typer av arbetspass,

som ingår i skiftarbetet, är jämnt fördelade mellan skiftlagen

på olika veckodagar. Den kortast tänkbara skiftcykeln har lika

följaktligen

många veckor som skiftlag.

samma

Skiftsvit. Det antal skift av -

slag förmiddagsskift, eftermid-

dagsskif t eller nattskift - som arbetas i en

följd.

Skiftväxling. Övergång från skiftsvit av ett slag till skiftsvit av ett annat

slag.

Utfyllnadsskift. Ordinarie arbetstid som en skiftarbetare

har att fullgöra utöver grundschemat.

Vändskift. Växling från en skiftsvit till en annan med bara ett skift om ca 8 timmar däremellan, t. ex. från till

eftermiddagsskift förmiddags-

skift.

Turlistearbete. Arbetstidsform som används i verksamheter där arbetstiden sträcker sig utöver vanlig dagarbetstid och där flera arbetstagare eller avlöser varandra

arbetslag efter en plan som är bestämd på förhand.

Vid turlistearbete växlar bemanningsgraden ofta under dygnet och veckan.

5 arbetstidsområdet

Utvecklingen på

5.1 Allmänna drag

Den faktiskt arbetade tiden per sysselsatt har minskat successivt under 1970-talet. År 1970 låg medelarbetstiden på 39,3 timmar per vecka. Fram till 1980 minskade medelarbetstiden med 3,2 timmar till 36,1 timmar per vecka. Härav kan 1,7 timmar föras till den arbetstidsförkortning som genomfördes åren 1971-1972. Ett framträdande drag under perioden i fråga har varit den snabba utvecklingen mot ökat deltidsarbete. Utvecklingen i detta avseende belyses i avsnitt 5.2. Minskningen av medelarbetstiden kan delvis förklaras med den omfattande ledighetslagstiftning som har tillkommit under 1970-talet. Lagstiftningen har inriktats på att skapa regler som tillgodoser olika ändamål. En gruppers behov av hel eller partiell ledighet för individuella översikt finns i avsnitt 7.2. Regeringen har hösten 1980 beslutat att låta företa en granskning av ledighetslagstiftningen från samhällsekonomiska, organisatoriska och rättstekniska synpunkter. Vidare har en arbetstidsförkortning skett genom den nya semesterla-

gen. Lagen trädde i kraft den l januari 1978 och förlängde semesterle-

digheten från fyra till fem veckor. Vissa grupper av arbetstagare, t. ex. treskiftsarbetare och turlistearbe-

tare med liknande samt underjordsarbetare, har under tjänstgöring

1970-talet fått sänkt veckoarbetstid genom kollektivavtal. För merparten av arbetstagarna är emellertid 40-timmarsveckan fortfarande tilllämplig. Debatten i arbetstidsfrågor har - särskilt under 1970-talets första hälft- bl. a. gällt ytterligare generella arbetstidsförkortningar. LO, TCO och SACO/SR har antagit program som innebär 6 timmars arbetsdag eller 30 timmars arbetsvecka som ett långsiktigt mål. Frågan om fortsatta generella arbetstidsförkortningar behandlas av delegationen för arbetstidsfrägor (DELFA). DELFA tillsattes 1974 efter överläggningar mellan den dåvarande regeringen och löntagarorganisationema. Hittills har DELFA två rapporter, Kortare arbetstid - när? hur? publicerat (SOU inför 80-talet (SOU 1979:48). I DEL- 1976:34) och Arbetstidema FAs uppgifter ingår att göra analyser av arbetstidsförkortningars effekoch

ter på ekonomi, sysselsättning, deltidsarbete, familjeförhållanden

fritidsvanor.

46 Utvecklingen på arbetstidsomrádez

. Vid sidan av arbetstidsförkortningen har en allt större uppmärksamhet ägnats åt frågor om arbete på oregelbundna och obekväma arbetstider. Ett stort antal om Skiftarbete och turlistearbete

forskningsprojekt

har initierats av arbetarskyddsfonden. Vad avser övertidsfrågor har debatten speglat ett växande intresse från de anställdas sida att begränsa övertidsarbetet. Bakom detta ligger en rad faktorer, bl. a. ändrade synsätt när det gäller ansvaret för hemarbete och vård av bam. Uppmärksamheten har också riktats på de deltidsarbetandes behov av att i tid kunna beräkna omfattningen och förav sin arbetstid. Statistiska läggningen uppgifter om övertidsuttag redovisas i avsnitt 5.3. Vidare bör noteras den diskussion som främst inom de europeiska gemenskapema (EG) förts om s. k. arbetsdelning varmed avses nedskärningar av arbetstiden i

sysselsättningsbefrämjande syfte.

5.2 Deltid

Omfattning, utveckling m. m.

Enligt arbetskraftsundersökningama för 1980 arbetar drygt en

miljon

personer vanligen mindre än 35 timmar per vecka. Det innebär att näs-

tan var fjärde förvärvsarbetande har deltidsarbete. eller ca Majoriteten

85 procent av de deltidsarbetande är kvinnor. Drygt 240 000 personer har kort deltid, dvs. en arbetstid på 1-19 timmar per vecka, medan drygt 805 000 personer arbetar lång deltid. Under 1970-talet har antalet deltidsarbetande stigit med ca 350 000.

Till största delen har denna ökning ägt rum efter år 1974. Ökningen av

deltidsarbetet faller nästan helt och hållet på den långa deltiden. Deltidsarbetets utveckling har nära samband med kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Det relativa arbetskraftstalet för kvinnor i åldern 20-64 år har stigit från 59 procent 1970 till 77 procent 1980. De kvinnor, som har yrkesarbetat, är i stor utsträckning deltidsarbetande.

ej tidigare

Andra tendenser, som kan bakom det ökande deltidsarbetan-

urskiljas

det, är att unga heltidsarbetande kvinnor övergår till deltid efter första barnets födelse. För äldre kvinnor med långvarigt yrkesavbrott har deltidsarbete blivit en väg att återinträda i arbetslivet. Nästan hälften (46 procent) av alla förvärvsarbetande kvinnor arbetar deltid. Ca 3/4 av alla deltidsarbetande kvinnor är gifta. Vidare har 55 procent av de deltidsarbetande kvinnorna barn under 17 år. Deltidsarbetet är vanligast bland kvinnor med yngsta barnet i åldern 7-16 år. Mindre än en procent av alla förvärvsarbetande män arbetar vanligen mindre än 35 timmar per vecka. Ca hälften av de deltidsarbetande männen återfinns i åldersgrupper mellan 55 och 74 år. Deltidsarbetet är koncentrerat till kvinnodominerade yrkesområden. Mer än hälften av alla städare och affärsbiträden arbetar vanligen mindre än 35 timmar per vecka. Andra yrken med stort inslag av deltidsarbete är hälso- och kassa- och bokföringsarbete, steno-

sjukvårdsarbete,

Utvecklingen på arbetstidsområdet 47

och sömnadsarbete. De grafi- och maskinskrivningsarbete samt textildeltidsarbetande männen är dock förhållandevis spridda bland

jämnt

samtliga yrkesgrupper. Av alla deltidsarbetande återfinns ca 7 procent i statlig ca 41

tjänst,

och ca 44 procent i

procent i landstings- eller primärkommunal tjänst

enskild av alla deltidsarbetande är företagare eller tjänst. Ca 7 procent

s. k. medhjälpare i företag.

A rbetsti dens förläggning

Sätten att förkorta arbetstiden vid deltidsarbete varierar. I och förlägga förhållande till motsvarande heltidsarbete arbetar man antingen ett färeller ett färre antal timmar ar-

re antal dagar under arbetsveckan varje

Det är inte ovanligt med s. k. koncentrerad deltid, varvid arbetsdag. betstiden är utlagd t. ex. varannan dag eller vecka. Deltidsarbetande har arbetstiden oftare förlagd till enbart kvällar eller nätter än heltidsarbetande. Däremot är andelen deltidsarbetande med Skiftarbete mycket liten.

Anställningsform m. m.

Deltidsarbete förekommer vid både hel- och deltidsanställningar. Sedan en lång tid tillbaka har t. ex. statsanställda med minderåriga bam haft till partiell att förkorta arbetstiden

möjlighet tjänstledighet. Möjlighet

ges sedan nâgra är tillbaka även med stöd av t. ex. barn- och studieledighetslagarna. Vissa förvärvsarbeten förekommer nästan enbart som deltidsarbete, t. ex. städning och tidningsutbärning. En viss uppfattning om orsakerna bakom deltidsarbetet ger den kartsom görs i samband med arbetskraftsundersökningarna. Ca 42 läggning av de deltidsarbetande kvinnorna sig vara upptagna av procent uppger och lika stor andel vill ha heltidsarbete. Ca 7 procent av

eget hushåll ej

kvinnorna arbetsmarknadsskäl och ca 4 procent studier som oruppger sak till deltidsarbetet. Bland de deltidsarbetande männen uppger ca 47 procent att de inte vill ha heltidsarbete, ca 17 procent studier, ca 13 pro-

cent sjukdom och ca 9 procent arbetsmarknadsskäl. Av samtliga deltids-

anställda, som uppger upptagen i eget hushåll som skäl, hade ca 44 procent barn under 7 år och ca 33 procent bam mellan 7 och l7 år.

5.3 Övertid

Enligt nuvarande lagstiftning kan övertid tas ut i form av nödfallsövertid, förberedelse- eller avslutningsövertid, allmän övertid och extra övertid. Uppgifter om i vilken omfattning de olika övertidsformerna används föreligger inte. Även när det gäller den totala förekomsten av övertid saknas utförlig statistisk information.

48 Utvecklingen på arbetstidsområdet

Den officiella arbetarlönestatistiken för industrin och vissa andra näringsgrenar innehåller uppgifter om antalet utförda arbetstimmar fördelat på skilda branscher samt om antalet övertidstimmar därav. I arbetarlönestatistiken registreras som övertid all den arbetstid för vilken

övertidsersättning erlagts. Övertidsersättning kan i vissa fall utgå även

om veckoarbetstiden inte överskridit lagens maximigränser. Detta förhållande innebär att statistikens övertidsmått kan ligga något högre än övertidsuttaget i lagens mening. Samtidigt bör dock nämnas att övertid som ersatts i form av kompensationsledighet inte inräknas. Under 1970talet har andelen övertidstimmar inom industrin varierat mellan 1,6 procent (år 1977) och 3,3 procent (är 1970). Variationema mellan olika år tycks ha ett samband med konjunktursituationen. Betydande skillnader i övertidsuttag finns enligt arbetarlönestatistiken mellan män och kvinnor (större övertidsuttag för män). Markanta skillnader finns också mellan olika branscher. Vissa industribranscher som

mejeriindustri, pap-

pers- och massaindustri och varvsindustri har under åren haft ett förhållandevis högt övertidsuttag. SAF :s och LO:s gemensamma statistik visar att för hela detta område har övertidsvolymen under 1970-talet varierat på ungefär samma sätt som för de näringsgrenar som redovisas i arbetarlönestatistiken. En trendmässig nedgång i övertidsvolymen kan konstateras för byggnadsverksamhet, varuhandel och samfärdsel.

Beräkningar gjorda inom statens arbetsgivarverk visar att andelen ut-

betalda övertidstimmar i förhållande till totala antalet arbetade timmar ligger någonstans mellan 1,2 och 1,5 procent under senare år. Enligt Landstingsförbundets personalredovisning för 1979 och 1980

utgjorde

övertidsersättningar ca 1,6 procent resp. 1,2 procent av den totala löne-

summan. Från primärkommunerna föreligger uppgifter att ersättningar för övertid och mertid uppgick till sammanlagt 2,1 procent under mars 1980. Enligt statistiska centralbyråns undersökningar om levnadsförhållanden, ULF-undersökningarna, har andelen anställda med övertidsarbeten minskat något under senare delen av l970-talet eller från 17,2 procent 1975 till 14,0 procent 1977. ULF-undersökningarna visar även att övertidsarbete är vanligare bland än bland arbetare.

tjänstemän

6 Dygnsarbetstiden

6.1 Återblick

I den lagstiftning, som gällde före tillkomsten av 1970 års allmänna arfanns vissa bestämmelser om längsta tillåtna arbetstid per betstidslag, dygn. Det är härvid att märka att den äldre arbetstidslagstiftningen inte var tillämplig inom hela arbetslivet. Vidare avsåg den tidigare dygns-

maximeringen enbart den ordinarie arbetstiden och utgjorde således inte hinder för uttag av övertid vid sidan av den ordinarie dygnsarbetstiden.

I den första arbetstidslagen, som trädde i kraft 1920 och gällde för ett relativt begränsat område av arbetsmarknaden, fastställdes den ordinarie arbetstiden till 8,5 timmar per dygn och 48 timmar per vecka. Att dygnsmaximum inte bestämdes till 8 timmar berodde på att man ville ge

möjlighet till en kortare arbetstid på lördagama. Redan vid en lagrevi-

sion 1921 utsträcktes maximum till 9 timmar.

Närmast före den allmänna arbetstidslagens tillkomst år 1970 fanns grundläggande regler om arbetstiden i 1930 års lag om arbetstidsbegränsning. var främst tillämplig på rörelser. Genom anknyt- Lagen rörelser föll bl. a. viss offentlig verksamhet utanför ningen till begreppet ramen. Från lagens tillämpning undantogs vidare enligt direkta före-

skrifter bl. a. statlig verksamhet samt sjukvård, socialvård och undervis-

verksamheter inom föreskrev la-

ning. Beträffande tillämpningsområdet

arbetstiden per dygn inte fick överskrida 9 timmar. gen att den ordinarie Bestämmelsen gällde inte Skiftarbete. För vissa verksamhetsområden, som från lämnats utanför ar-

början

betstidsregleringen, tillkom senare särskilda arbetstidslagar. Dessa tillät dygnsarbetstid än dåvarande allmänna arbetstidslag. I längre ordinarie 1948 års lantarbetstidslag gällde ett dygnsmaximum av 10 timmar. Detsamma var förhållandet enligt huvudregeln i 1942 års arbetstidslag för 1947 års arbetstidslag för hotell, restauranger och kaféer

detaljhandeln.

tillät en dygnsarbetstid av ll timmar. skulle dygnet anses kl. 24. Om en

Enligt 1930 års arbetstidslag börja

arbetstagare hade sitt arbete förlagt på ömse sidor om midnatt, var arbetsgixare oförhindrad att ta ut en längre sammanhängande arbetstid än

vad som motsvarade dygnsmaximum. För att hindra en regelbunden

ordning med förlängda arbetspass inom hotell- och restaurangbran-

schen, där öppethållande efter kl. 251 är vanligt, föreskrevs i hotellagen

att dygnet skulle räknas från kl. 6.

Dygnsarbetstiden

Frågan om dygnsmaximum behandlades ingående av en arbetstidsutredning på 1950-talet i betänkandet (SOU 1954:22) Ny arbetstidslag-

stiftning och partiell arbetstidsförkortning. I sitt förslag behöll den utredningen som huvudregel en maximering av dygnsarbetstiden till 9 tim-

mar och vidgade tillämpningsområdet till att även gälla de flesta former av offentlig verksamhet. För ett antal områden medgavs rätt att sträcka ut dygnsarbetstiden till 10 timmar och en gång i veckan till ll timmar. Beträffande Skiftarbete stannade utredningen för ett förslag som innebar att dygnsmaximum i princip skulle gälla men att undantag skulle inom industrin. göras för Skiftarbete Förslaget kom inte att läggas till grund för någon lagstiftning. Ursprungligen kunde dygnsarbetstidsreglerna endast frångås efter myndighetsdispens. I samband med 45-timmarsveckans genomförande åren 1958-1960 sedan reglerna om dygnsmaximum

gjordes dispositiva,

så att avvikelse kunde ske även genom kollektivavtal på förbundsnivå. Till grund för den nuvarande från arbetstidslagen ligger ett förslag 1963 års arbetstidskommitté. Kommittén kom i sitt betänkande (SOU 1968:66) Allmän arbetstidslag till den slutsatsen att det inte gick att åstadkomma en

arbetstidslagstiftning gällande i princip all verksamhet och uppbyggd på enhetliga regler, om lagstiftningen alltjämt skulle in-

nehålla en maximering av den ordinarie arbetstiden per dygn. Likaså anfördes i propositionen om allmänna arbetstidslagen (prop. 1970:5 s. 110) som ett avgörande skäl mot dygnsregler att niotimmarsbegränsningen inte gick att tillämpa på stora delar av de nya områden som

skulle fogas in i lagstiftningen. En höjning av dygnsmaximum bedömdes

inte vara någon lämplig väg. Det ansågs därför endast återstå utvägen att slopa reglerna om dygnsarbetstiden. Samtidigt framhölls i propositionen att slopandet av bestämmelserna om dygnsmaximum inte fick tas till intäkt för att förlänga dygnsarbetstiden inom områden där det dittills funnits begränsningar i

lagstiftningen.

Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. Den gällande arbetstidslagen innehåller sålunda inga bestämmelser om begränsning av dygnsarbetstiden.

Därefter har arbetsmiljöutredningen (SOU 1976:1 s. 218) tagit upp vissa önskemål om begränsning av dygnsarbetstiden som förts fram från

fackligt håll. Enligt utredningen fanns det emellertid inte något tillgängligt material som gav vid handen att slopandet av dygnsmaximeringen i

arbetstidslagstiftningen fått negativa följder i skyddshänseende för ar-

betstagarna. I fråga om arbetstidssystem med långa arbetspass och långledigheter ansåg utredningen att lagstiftningen fick inriktas på att ge stöd åt att arbetstiden för arbetsställe eller arbetsenhet

varje läggs ut på

det sätt som bäst svarar mot arbetstagarnas sammanvägda önskemål. I

detta avseende hänvisades till medbestämmandelagens förhandlingsregler som då förbereddes. Arbetsmiljöutredningen gav också synpunkter på en begränsning av den totala dygnsarbetstiden, dvs. summan av ordi-

narie arbetstid och övertid (eventuellt också fram-

jourtid). Utredningen höll här att en begränsning av arbetstiden till t. ex. 12 timmar dygn

per skulle innebära en stelare ordning än gällande nattvilereglering. Vidare skulle ett generellt dygnsmaximum, som fick sättas relativt högt, framstå

Dygnsarbetstiden 51

som mindre väl förenligt med några av de bärande tankegångama bakbl. a. synpunkten att övertid inte får anom arbetstidslagstiftningen, vändas av normalarbetsdagen. Arbetsför en regelbunden förlängning kom slutligen fram till att någon tillfredsställande lös-

miljöutredningen

av de problem, som finns i samband med långa arbetspass, inte ning

skulle genom en särskild dygnsmaximiregel i arbetsmiljölagen.

uppnås

Mot arbetsmiljöutredningens förslag i denna del gjordes invändningar

LO ansåg att en regel om av

i en del remissyttranden. dygnsmaximering

arbetstiden borde skrivas in i Enligt LO:s mening kun-

arbetsmiljölagen.

de bl. a. sociala skäl anföras som stöd för att återinföra dygnsmaximeen föreskrift av innebörd att arbetstagare skall bering. TCO förordade redas minst l0 timmars vila mellan Även SA-

tjänstgöringspassen.

C0/ SR krävde att en särskild infördes och rekom-

dygnsmaximiregel

för sin del 16 timmars arbetsperioder som

menderade sammanhängande

maximum per 24-timmarsperiod. 149 om anslöt

I propositionen 1976/77: arbetsmiljölagen sig departe-

mentschefen till överväganden. Socialutskottet

arbetsmiljöutredningens

tog i sitt betänkande (SOU 1977/78: l) med anledning av propositionen om i anslutning till vissa

upp frågan dygnsarbetstidsbegränsning motionsyrkanden. Utskottet kom fram till att det inte var möjligt att på

material utforma regler, som tillgodosåg motionärernas öntillgängligt skemål om en dygnsmaximering, och förordade en utredning i frågan.

Avtalsreglering

Den statliga sektorn

Vid förläggning av ordinarie arbetstid för arbetstagare, som inte har vanlig kontorsarbetstid, skall enligt det allmänna statliga arbetstidsavta- En arbetsperiod är

let tillämpas ett system med arbets- och viloperioden

tiden från den egentliga arbetstidens efter en viloperiod till den

början

arbetstidens slut före nästa Med viloperiod avses

egentliga viloperiod.

uppehåll i arbetet för sammanhängande vila. En arbetsperiod får enligt avtalet omfatta högst 14 timmar. En vilope-

riod skall omfatta minst 10 timmar. För personal med två- eller treeller vid annan altemerande tjänstgöring fördelad på skiftstjänstgöring

högst 3 man får dock viloperioden omfatta minst 8 timmar. De angivna begränsningarna tar sikte enbart på den ordinarie arbetstiden. Genom görs en rad avvikelser från huvudbe-

specialbestämmelser

stämmelsema i avtalet.

Landsting och primärkommuner

AB 80 (se avsnitt 3.5) innehåller inga bestämmelser om dygnsarbetsti-

den. Däremot finns avtalsbestämmelser på särskilda områden. För landstingsanställda inom Svenska kommunalarbetareförbundets

avtalsområde har avtalats att den ordinarie arbetstiden för dagtidsarbe-

tande skall förläggas måndag-fredag mellan kl. 7 och kl. 16 med två

52 Dygnsarbetstiden

måltidsraster om sammanlagt en timmes längd. För personal med arbetstid förlagd enligt arbetstidsschema gäller att i

tjänstgöringsturerna

största

möjliga utsträckning skall vara sammanhängande och att den or-

dinarie arbetstiden för en vuxen arbetstagare inte skall överstiga 10 timmar per dag. Bestämmelsen omfattar dock ej nattarbete. Motsvarande bestämmelser finns även för viss vårdpersonal, undersköterskor, sjukvárdsbiträden m. fl. inom primärkommunema. För vaktmästare, badmästare och badvaktmästare inom primärkommunerna gäller att i största

tjänstgöringsturema möjliga utsträckning

skall vara sammanhängande och att den ordinarie arbetstiden inte får överstiga 9 timmar per dag. Tidsramen för den ordinarie arbetstiden utlagd i arbetstidsschema bör i normalfallet inte överstiga lO timmar per dag men kan efter lokal överenskommelse utsträckas till högst 12 timmar. För trafikpersonal vid kommunernas trafikföretag den maxiutgör malt tillåtna arbetstiden 9 timmar per dag. Den sammanhängande tidrymden från den ordinarie arbetstidens slut på arbetsdagen till den ordinarie arbetstidens skall inte understiga 10

början påföljande arbetsdag

timmar. Denna tidrymd kan minskas till lägst 8 timmar, dock oftare

ej än var fjärde dag i följd.

Enligt centrala bestämmelser, som skall vara genomförda fr. o. m. den

l januari 1982, skall heltidsanställd brandpersonal inom kommunerna ha en sammanlagd tjänstgöringstid om 42 timmar per vecka. Tjänstgöringstiden innefattar även jourtid. Den effektiva arbetstiden (= ordinarie arbetstid) får inte överstiga lO timmar per tjänstgöringspass.

SA F -LO-området

Enligt de flesta förbundsavtal på detta område skall överenskommelse om arbetstidens förläggning träffas lokalt. Oftast anger avtalen samtidigt en tidsram för de fall där de lokala parterna inte kan enas. Vid vanligt dagtidsarbete inom bl. a. industrin rekommenderas att den ordinarie arbetstiden förläggs måndag-fredag mellan t. ex. kl. 7 och kl. l6 med en timmes rast. Vid tvâskiftsarbete omfattar skift i allmänhet 8,5 tim-

varje

mar inkl. rast. Förmiddagsskiftet kl. 05.00 och efter-

börjar vanligen

middagsskiftet slutar vanligen kl. 23.00. Förbundsavtalen ger inga rekommendationer om hur treskiftsarbete skall förläggas. Arbetstidsförläggningen bestäms här uteslutande genom lokala överenskommelser. I avtal som reglerar verksamhetsområden av servicenatur föreskrivs betydligt vidare gränser för den ordinarie arbetstidens förläggning under dygnet och under veckan. Vissa avtal innehåller bestämmelser om dygnsarbetstidens längd. För t. ex. verkstäder och chokladindustrier anges att dygnsarbetstiden vid dagarbete är högst 8,5 timmar, varvid avses ordinarie arbetstid. För fastighetsanställda med tidlön och anställda inom konserv- och slakteribranschen är den ordinarie arbetstiden högst 9 timmar per dygn. Inom konfektionsbranschen kan den ordinarie arbetstiden utsträckas till högst

Dygnsarbetstiden 53

9 timmar per dygn. För lantarbetare är den högsta ordinarie dygnsarbetstiden 10 timmar och för hotell- och restauranganställda ll timmar. I bensiinstationsavtalet är arbetstiden begränsad till högst 12 timmr per dag. I avtalet för bevakningsföretag föreskrivs att ett arbetspass inte får vara längre än 13 timmar.

Privatyänstemännen

SAF- PTK-avtalet om arbetstiden innehåller inga dygnsbegränsnings-

regler. Vid en genomgång av förbundsavtalen för privattjänstemännen

har regler om begränsning av dygnsarbetstiden noterats endast för banker. Dessa ligger utanför PTK-området.

Flexibel arbetstid Förordningen (1976:35) om flexibel arbetstid hos statsmyndigheterna föreskriver att flexibel arbetstid får tillämpas vid myndighet i den mån sådan arbetstid är förenlig med arbetets behöriga gång. Bestämmelser om flexibel arbetstid finns i det statliga arbetstidsavtalet. När samma veckoarbetstid gäller för hela året är tidsramen, inom vilken ordinarie arbetstid kan fullgöras, 10 timmar och 50 minuter per dag. Avbrott för lunch görs med minst 30 minuter. En arbetstagare med flexibel arbetstid har alltså i detta fall att fullgöra en ordinarie arbetstid av 10

möjlighet

timmar och 20 minuter under en arbetsdag. Särskilda bestämmelser rörande flexibel arbetstid finns också för anställda i landsting och primärkommuner. Den närmare utformningen av flextidssystem sker lokalt. På det privata finns en rekommendation från

tjänstemannaområdet

SAF och PTK som grund för införande och tillämpning av flextid.

6.3 Statistiska undersökningar

En levnadsnivåundersökning genomfördes 1968 inom ramen för låginkomstutredningens arbete. Undersökningen omfattade bl. a. en kartläggning av löntagarnas faktiska arbetstider. Huvudintresset var att belysa den totala tid som arbetet tar i anspråk för individen. Undersök-

ningen upprepades 1974. På så sätt blev det möjligt att studera effekter-

na av den arbetstidsförkortning som ägde rum under 1970-talets första år. Statistiska centralbyrån utför på uppdrag av riksdagen fr. o. m. hösten 1974 löpande undersökningar av levnadsförhållanden, de s. k. ULF-undersökningarna. Undersökningarna bygger till stor del vidare på låginkomstutredningens arbete. I ULF-undersökningarna har bl. a. uppgifter om arbetstidemas längd och förläggning samlats in fr. o. m. år 1974. Hittills har tre rapporter publicerats som berör arbetstiden. Två av dessa, Sysselsättning och arbetsplatsförhållanden 1974 och Sysselsättning och arbetstider 1975, ingår i serien Levnadsförhållanden i Sveriges

54 Dy gnsarbetstiden

officiella statistik. En som belyser arbetstidsförhållande-

tredje rapport,

na 1977, har publicerats i samband med DELFA:s rapport (SOU 1979: 48) Arbetstiderna inför 80-talet. Under 1981 planeras en sammanställning som belyser arbetstidsförhâllanden enligt 1979 års undersökning. Rapporterna använder flera olika arbetstidsbegrepp. Den dagliga arbetstiden för de anställda redovisas i form av netto- och bruttoarbetstid.

Nettoarbetstiden avser summan av ordinarie arbetstid, jourtid, övertid,

tid för förberedelsearbete och tid för extraarbete. Begreppet nettoarbetstid omfattar alltså även viss tid som faller utanför arbetstidsbegreppet enligt arbetstidslagen. Bruttoarbetstiden utgör summan av nettoarbetstid,,rasttid och restid. Enligt ULF-undersökningen 1977 hade 10,4 procent av alla anställda en genomsnittlig nettoarbetstid av mer än 9 tim-

mar per arbetsdag. Detta kan jämföras med en uppgift i 1968 års levnadsniväundersökning att 20,4 procent av alla anställda hade en netto-

arbetstid överstigande 9 timmar per dag. På uppdrag av arbetarskyddsfonden genomförde statistiska centralbyrån under åren 1973-1974 en undersökning om svenska folkets ar-

betstidsförläggning med speciell tonvikt på oregelbunden och obekväm

insamlades under arbetstid, den s. k. OA-undersökningen. Uppgifterna

perioden november l973-januari 1974 i samband med de löpande arbetskraftsundersökningarna (AKU). Enligt OA-undersökningen hade ca

1/ 3 av alla sysselsatta olika typer av awikande arbetstider, t. ex. turlistetid, Skiftarbete eller arbetstid. Av dessa hade ca 400 000 re-

förskjuten

gelbundet awikande arbetstider helt eller delvis under tiden kl. 17.45-06.45. Nästan 800 000 hade både och awikande ar-

oregelbundna

betstider. Här återfinns bl. a. arbetstagare med Skiftarbete, turlistetid eller annan form av schemalagd arbetstid. Enligt fanns ca 167000 heltidssysselsatta med

OA-undersökningen

Skiftarbete, i huvudsak två- och treskiftsarbete. Skiftlängden var vanligen 8 timmar enligt undersökningen. Längre skift fanns företrädesvis bland tvåskiftsarbetande. Detta har främst sin förklaring i att man räknat in även rasttiden.

En ny OA-undersökning kommer att genomföras under 1981.

6.4 m. m.

Forskningsrapporter

Effekter av oregelbundet arbete i form av hälsomäss:ga problem har varit kända länge. Vid arbetarskyddsfondens tillkomst år 1972 var frågor

om arbetstidens ett av de områden sorr. prioriterades. I en

förläggning - och analys rapport från fonden, Arbetstidens förläggning kartläggning av forskningsbehov, framhölls intresset att utsträcka forskningen till att omfatta även andra områden än Skiftarbete, t. ex. övertidsarbete och långa arbetspass. En stor del av forskningen om arbetstidens förläggning i Sverige under 1970-talet har sedermera initierats av arbetarskyddsfonden. Bland publicerade kan nämnas en studie av långa arbetsskift och efrapporter

fekterna därav hos tjänstemän vid Sveriges meteorobgiska och hydrolo-

sou 1981:5 Dygnsarbetstiden

giska institut (SMHI). Vidare har stressreaktioner vid övertidsarbete studerats av en forskargrupp vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet? För DELFAzs räkning har en studie av skift-

gjorts systemet vid Mo och Domsjö AB:s anläggning i Husum, som bl. a. bely-

ser arbetstagarnas inställning till tolvtimmarsskift och långledigheter? För att ge en samlad bild av resultaten av forskningen om arbetstidens förläggning har arbetarskyddsfonden år 1979 publicerat rapporten Att arbeta på obekväm arbetstid! Bakom rapporten står en redaktionskommitté och en referensgrupp bestående av forskare och arbetsgivaroch arbetstagarrepresentanter för arbetsmarknadens organisationer. Enligt rapporten tycks den särskilda arbetstidsförkortning, som införts för treskiftsarbetande, ha medfört en ökning av arbetspassens längd i syfte att erhålla långa sammanhängande ledigheter. Också för vissa

grupper

av turlistearbetande förekommer extraordinärt långa arbetspass. Aven

om forskningsresultat ännu i begränsad utsträckning föreligger beträf-

fande effekter av sådan förlängning av dygnsarbetstiden, finns det enligt rapporten såväl ur belastningssynpunkt som av sociala skäl grund för att ifrågasätta om detta sätt att fördela arbetstiden är lämpligt. Motsvarande gäller även övertidsarbete, som enligt rapporten i hög grad tycks

medföra negativa effekter i fråga om stressymptom. I rapporten fram-

hålls mot denna till

bakgrund att en maximering av dygnsarbetstiden

exempelvis 9 timmar per dygn borde övervägas.

Utredningen har fått forskningsresultaten vad gäller dygnsarbetstiden

belysta vid ett sammanträde med professor Bertil Gardell och forskningsassistentema Monica och Klas Barklöf, knutna till

Magnusson

psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Härvid konstaterades från deras sida att forskningen är i ett stadium där man kan peka på att vissa arbetstidssystem har negativa effekter. Däremot torde det inte vara att dra entydiga slutsatser som kan användas som ut-

möjligt

gångspunkt vid formuleringen av lagregler. Vid utformningen av arbetstidssystem måste hänsyn tas till en rad faktorer, t. ex. arbetets art och organisation samt arbetsplatsens geografiska läge. Det är dessutom kombinationen av arbetets art och arbetstidens längd som bör beaktas,

både vad gäller olycksfallsrisker och långsiktiga förslitningstendenser

för arbetstagarna. Vidare framhölls att regler som begränsar arbetspas-

sens längd krävs med hänsyn till säkerheten inom en rad områden, t. ex. inom processindustrin, vid kärnkraftverk och i samband med oljeutvin-

mng.

Åkerstedt, T. och Zamore, K. Medicinska, psykologiska och sociala aspekter på skiftarbete vid SMHI. Rapport l: Kartläggning av besvär. Rapporter från Laboratoriet för klinisk stressforskning, 1976 nr 44. Rapport 2: Sambandsanalyser. Rapporter från Laboratoriet för klinisk stressforskning, 1977, nr 65. 2 Rissler, A. och Elgerot, A. Stressreaktioner vid övertidsarbete. En longitudinell studie av psykologiska och fysiologiska reaktioner under och efter arbetstid. Psykologiska Institutionen, Stockholms Universitet, rapporter 1978 nr 23. 3 Magnusson, M. och Barklöf, K. Hur fungerar 6-skift? Fallstudier rörande sociala konsekvenser av det vid Modozs anläggning vid Husum tillämpade arbetstidsschernat i kontinuerlig skiftgång. PM till delegationen för arbetstidsfrågor, 1979. Magnusson, M. och Nilsson, C. Att arbeta på obekväm arbetstid. 1979.

Dygnsarbetstiden

6.5 Vissa undersökningar inom utredningen

Inför sina överväganden i dygnsarbetstidsfrågan har utredningen låtit utföra vissa kompletterande undersökningar.

Till en början har gjorts en specialbearbetning av 1977 års ULF-un-

dersökning. Resultatet av bearbetningen redovisas i bilaga 2 till betänkandet.

Inom utredningen har vidare gjorts en undersökning av dygnsarbets-

tiderna vid kontinuerligt skiftarbete. Studien bygger på ett enkätmaterial som insamlats från ett stort antal företag. Den belyser förekomsten av långa arbetsskift och korta viloperioder samt långledighetsperioder i skiftcyklerna. Undersökningen presenteras i bilaga 3. I bilaga 4 sammanfattas de uppgifter som utredningen i övrigt inhämtat angående förekomsten av långa arbetspass och korta viloperioder. Huvudintresset har varit att redovisa dygnsarbetstidema vid turlistearbete och andra arbetstidsformer med stort inslag av arbete på obekväm arbetstid.

Kompletterande uppgifter om jour- och beredskapstid lämnas i bilaga

5.

6.6 Utredningens överväganden

6.6.1 Inledning

Alltsedan allmänna arbetstidslagens tillkomst har från arbetstagarorganisationerna i olika sammanhang riktats kritik mot att lagregler saknas om begränsning av dygnsarbetstiden. Kritiken har förts fram med olika infallsvinklar. Utan tvekan kan den till viss del ledas tillbaka till det för-

hållandet att frånvaron av dygnsarbetstidsregler har minskat möjlighe-

terna att klassificera arbetstid som övertid. I det avseendet finns enligt utredningens mening anledning att överväga övertidsreglernas utformning. Denna aspekt av frågan tas upp i kapitel 7. Krav av har dock främst förts

på en begränsning dygnsarbetstiden

fram med sikte på att få en maximigräns för den dagliga arbetstiden. Som skäl för en sådan begränsning har framhållits såväl skyddsintressen som sociala skäl. Vissa former av oregelbunden arbetstidsförläggning, som Skiftarbete och turlistearbete, har härvid särskilt uppmärksammats. Att sådan arbetstidsförläggning ofta är kombinerad med långa arbetsbl. a. ur belastningssynpunkt. Dessutom har pass har ansetts olyckligt hävdats att det finns tendenser till en ökning av antalet långa arbetsskift Från i syfte att åstadkomma långa sammanhängande ledighetsperioder. fackligt håll har vidare yrkanden om en utvidgning av nattarbetsförbudet och om reglering förts fram parallellt med kraven om av dygnsvilan maximiregler för dygnsarbetstiden. Grundmotivet för de skilda yrkandena är genomgående detsamma, dvs. att tillförsäkra arbetstagarna en rimlig fördelning av arbete, fritid och vila under dygnet.

SOU 1981 :5 Dygnsarbetstiden 57

6.6.2 Skyddsaspekter och sociala aspekter

Arbetstidslagstiftningen har främst sitt ursprung i kravet på 8 timmars arbetsdag. Internationella arbetsorganisationen (ILO) antog redan 1919 en konvention om 8 timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka. Principen om 8 timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka slogs fast i svensk lagstiftning år 1920. I den första arbetstidslagen bestämdes dygnsmaximum till 8,5 timmar. år utsträcktes dygnsmaxi-

Påföljande

mum till 9 timmar. Kravet på 8 timmars arbetsdag fick vika främst av

två skäl. För det första kunde man därigenom möjliggöra en kortare ar-

betstid på lördagar inom ramen för veckobegrånsningen. För det andra avpassades begränsningen till verksamheter där det på grund av rådande produktions- och arbetsförhållanden inte gick att tillämpa 8-timmarsdagen. En rad verksamheter lämnades dock helt utanför arbetstidslagstiftningens område. När en del områden senare blev föremål för lagstiftning tilläts generösare dygnsmaximum allt efter verksamheternas skilda krav. I samband med antagandet av den allmänna arbetstidslagen år 14970 slopades dygnsbegränsningsreglema med hänvisning till att skyddsmotiven fått minskad betydelse. Viktigt var också att en regel om

dygnsmaximum,bedömdes försvåra möjligheterna att utsträcka lagens

tillämpningsområde till att omfatta i princip hela arbetsmarknaden. Bestämmelser om högsta tillåtna arbetstid per dygn saknas således i arbetstidslagen. I de fall arbetspassen får anses alltför långa ur hälsosynpunkt finns emellertid att ingripa med stöd av

möjlighet arbetsmiljö-

lagens allmänna bestämmelser. Väsentligt är att såväl arbetstidens längd som arbetets art m. m. skall vägas in vid en samlad bedömning enligt ar-

betsmiljölagen, som också innefattar psykosociala aspekter. Det finns

exempelvis fall där ett arbetspass av viss längd kan vara försvarligt, om tillfälle finns till återhämtning under arbetstiden, men alltför långt om

arbetet kräver ihållande ansträngning. Självfallet har också pausemas längd och förläggning stor betydelse. Vid bedömning enligt arbetsmiljölagen finns vidare möjligheter att begränsa arbetstiden i olika riskfyllda

verksamheter. Ytterligare kan framhållas att arbetarskyddsmyndigheter-

na har möjlighet att med stöd av arbetsmiljölagen ställa krav på läkar-

undersökning av arbetstagare med påfrestande arbetstider. Samhällsdebatten under 1970-talet har avspeglat de sociala aspekternas ökande betydelse på arbetstidsområdet. En rad argument av social karaktär har åberopats bl. a. som skäl för 6 timmars arbetsdag. Genom den materiella standardstegringen har fritiden kunnat ges ett vidgat innehåll för stora grupper av arbetstagare. Från fackligt håll understryks starkt vikten av att arbetstiden förläggs på sådant sätt att arbetstagarna

får möjlighet att planera den arbetsfria tiden på ett meningsfullt sätt. Frågeställningen omfattar inte minst möjligheterna för män och kvinnor

att dela ansvaret för hemarbete och omvårdnad av barn. De motiv som åberopats för en begränsning av dygnsarbetstiden har en stark anknytning till detta synsätt. Forskningen under senare år har ägnat stor uppmärksamhet åt frågor

om hälsorisker till följd av olika arbetstidssystem. Främst har man un-

dersökt verkningarna av oregelbundna arbetstider. På vissa punkter an-

58 Dygnsarbetstiden

ses föreligga entydiga resultat. Ett stort antal undersökningar har sålun-

da gjorts som visar att skiftarbetande med dagtidsarbetande har jämfört

mer fysiska och psykiska besvär. I experimentella undersökningar har man kunnat visa att det ofta är arbete nattetid som ligger till grund för besvären. Nattarbete medför sömnbrist som ger upphov till symptom som magbesvär, irritation, håglöshet och trötthet. Forskningen understryker därmed bl. a. kraven på lediga dagar direkt efter nattskift för att

arbetstagarna på så sätt skall få möjlighet att ta igen sömnbrist. Effek-

terna av turlistearbete har hittills uppmärksammats betydligt mindre i forskningen. Det står dock klart att turlistearbete medför likartade pro-

blem som skiftarbete. Vissa drag i turlistearbete, t. ex. tjänstgöring med

kort varsel liksom en extrem oregelbundenhet i växlingar mellan t. ex. tidiga och sena arbetspass, tycks förvärra besvären. När det gäller de hälsomässiga verkningarna av långa arbetspass föreligger endast begränsade forskningsresultat. Som nyss nämnts har man konstaterat att långa arbetspass tycks förvärra besvären vid turlistearbete. Vidare har man i vissa undersökningar av arbetstagarnas reaktioner vid övertidsarbete funnit att stora arbetstidsuttag ger upphov till stressreaktioner som kan medföra såväl fysiska som psykiska besvär. Forskningen har även sökt belysa de sociala konsekvenserna av olika

arbetstidssystem med tonvikt på följderna för familjeliv, fritidsutnyttjande och deltagande i politiska och fackliga aktiviteter. Hittills redovi-

sade resultat visar att såväl två- och treskiftsarbete som turlistearbete

medför inskränkningar i möjligheterna att utnyttja fritiden. Främst blir

det problem med sådana tidsbundna aktiviteter som utförs tillsammans med andra människor. Störningar i det sociala tidsmönstret, dvs. kollisioner mellan arbetstidsrytmen och det omgivande samhällets tidsrytm, medverkar till uppkomsten av fysiska och psykiska besvär bland skiftoch turlistearbetande. Här kan nämnas att vissa forskningsresultat tyder på att snabbroterande skiftsystem är att föredra från social synpunkt framför system med långsam rotation. De sistnämnda har tidigare rekommenderats från fysiologisk synpunkt.

Den aktuella forskningen har nästan uteslutande inriktats på jämfö-

relser mellan å ena sidan dagtidsarbetande och å andra sidan arbetstaga-

re med oregelbundna och obekväma arbetstider. De relativt få jämförel-

ser som mellan olika typer av oregelbundna visar

gjorts arbetstidssystem

att de sociala och fysiologiska verkningarna av dessa är en synnerligen komplex fråga. Det får i anslutning härtill konstateras att forskningen i vart fall inte i dagens läge har nått så långt att resultaten kan användas som utgångspunkt för generella lösningar i form av lagregler om den dagliga arbetstidens längd. Det är vidare uppenbart att en rad skilda samhällsbehov måste vägas samman i bedömningar om åtgärder på arbetstidsområdet. Forskningens uppgift i detta sammanhang är att redovisa konsekvenserna av skilda typer av arbetstidsförläggning. Det är härvid viktigt att som

underlag få fram jämförande studier av olika skift- och turlistesystem

samt praktiskt inriktade försök där arbetstidsförläggningen sätts i relation till olika verksamheters krav.

Dygnsarbetstiden 59

6.6.3 Förekomst av långa dygnsarbetstider

I detta avsnitt sammanfattas de viktigaste resultaten av de undersökningar som utredningen låtit göra angående förekomsten av långa arbetspass och korta viloperioder. Närmare uppgifter finns i bilagor till betänkandet. Där behandlas också frågor om undersökningamas tillförlitlighet i olika avseenden. Enligt den bearbetade ULF-undersökningen från 1977 har ca 325 000 eller 10,5 procent av alla arbetstagare en ordinarie arbetstid som överstiger 9 timmar en eller flera dagar under loppet av en vecka. Denna sifferangivelse gäller dock för en enda arbetsvecka. Mätt under en längre tidsperiod skulle antalet arbetstagare öka. En betydande del av dessa arbetstagare återfinns inom den näringsgren som i redovisningen omfattar

undervisning, sjukvård, socialvård m. m. Långa arbetspass är vanliga

även i näringsgrenar som samfärdsel, post- och televerk samt offentlig förvaltning. ULF-undersökningen visar också att långa arbetspass förekommer i särskilt stor omfattning bland anställda med kvälls- eller kontinuerligt treskiftsarbete och turlistearbete. _ nattarbete, Av ULF-undersökningarna kan man vidare utläsa att ca 185 000 anställda (6,0 procent) har minst en dygnsvila på 10 timmar eller mindre under loppet av en vecka. Korta dygnsvilor förekommer speciellt ofta

bland anställda i näringsgrenar som hotell- och restaurangverksamhet,

samfärdsel, post- och televerk, offentlig förvaltning, undervisning, sjuk-

vård, socialvård m. fl. Drygt 40 procent av alla turlistearbetande och 20 procent av alla kontinuerligt treskiftsarbetande har minst en dygnsvila eller kortare under veckan. på 10 timmar Utredningen har ingående undersökt förekomsten av långa arbetspass vid kontinuerligt treskiftsarbete. Den undersökning som utredningen utfört omfattar totalt 33 200 arbetstagare, i huvudsak arbetat-personal och Skiftgående arbetsledare. Vid kontinuerligt Skiftarbete delas dygnet upp i tre, i princip lika långa arbetspass om 8 timmar. I den mån arbetspassen vid kontinuerligt skiftarbete överstiger 9 timmar är det nästan undantagslöst fråga om tolvtimmarsskift. Undersökningen visar att ca 12 500 (37 procent) av alla som omfattas av undersökningen har tolvtimmarsskift minst ett par gånger under loppet av en skiftcykel. De långa arbetsskiften återfinns så gott som uteslutande under lördagar och söndagar. Undantagen utgörs av två industrier där skiftsystemen helt bygger på tolvtimmarsskift. Vidare har ca 13 000 anställda en viloperiod på endast 8 timmar mellan två arbetsskift. De korta viloperioderna förekommer främst i anslutning till tolvtimmarsskiften under veckosluten. Dessutom förekommer korta viloperioder speciellt ofta vid sådan snabbroterande skiftgång som gäller för ca 1 0()0 anställda. Det inträffar i viss utsträckning att arbetstagare i kontinuerligt skiftarbete arbetar två skift i Dubbelskiften används i en del fall efter

följd.

arbetstagarnas önskemål för inarbetning av den utfyllnadstid som var och en måste fullgöra utöver schematiden. Dessutom förekommer dubbelskift relativt ofta på grund av oförutsedd frånvaro i avlösande skiftlag. I båda dessa fall utgår i allmänhet Övertidsersättning.

60 Dygnsarbetstiden

För att få en bild av förekomsten av långa arbetspass och korta viloperioder vid turlistearbete och liknande har utredningen haft överläggningar med representanter för och fackliga företrädare vid en rad myn-

digheter, förvaltningar och företag. Sammanfattningsvis kan konstateras

att det inom det statliga omrâdet förekommer långa arbetspass främst

inom postverket, televerket, statens järnvägar, tullverket, luftfartsverket, kriminalvârdsstyrelsen, försvaret och polisväsendet. På det landstings-

och primärkommunala området finns långa arbetspass främst inom

sjukvården, åldringsvården, barnomsorgen och brandförsvaret. Pâ den

privata sektorn förekommer långa arbetspass som tidigare nämnts vid kontinuerligt Skiftarbete inom industrin. Härutöver används långa arbetspass inom hotell- och restaurangbranschen, äkeriföretagen och partihandeln. För alla de uppräknade verksamhetsomrâdena att gäller långa arbetspass återfinns företrädesvis nattetid eller under lördagar, söndagar och helgdagar. Inom områdena finns även ett stort inslag av korta dygnsviloperioder, särskilt inom den statliga sektorn och inom sjukvården. Före allmänna arbetstidslagens tillkomst år 1970 de låg samtliga nämnda verksamhetsområdena med långa dygnsarbetstider antingen utanför eller också omfattades

arbetstidslagstiftningen de av speciallag-

stiftning. Slopandet av dygnsmaximum tycks alltså inte ha medfört att man

börjat tillämpa långa arbetspass i de verksamheter som tidigare omfattades av dygnsbegränsningsregler. I detta sammanhang bör dock nämnas att under 1970-talet flexibel ar-

betstid införts för förvaltningspersonalen vid en rad myndigheter och företag. Flexibel arbetstid innebär att arbetstagarna inom vissa ramar individuellt kan bestämma arbetstidens mellan olika veckofördelning dagar. I de flesta flextidssystem som tillämpas kan den ordinarie arbetstiden sträcka sig betydligt över 9 timmar per arbetsdag. Hittills har endast berörts långa arbetspass inom ramen för den ordinarie arbetstiden. Långa arbetspass förekommer dessutom i samband med övertidsarbete inom många sektorer av arbetsmarknaden. Enligt 1977 års har cirka l/ 2

ULF-undersökning miljon arbetstagare (l6,5 pro-

cent) en sammanlagd ordinarie arbetstid och övertid pâ mer än l0 timmar en eller flera gånger under en vecka. Ofta kan det vara fråga om stora övertidsuttag i schemabundna verksamheter i samband med hastigt uppkommen fränvaro. Stora övertidsuttag förekommer också vid

felavhjälpning på tekniskt komplicerad utrustning inom t. ex. process-

industrin, vatten- och energiverk, eldistribution och televerket. Betydande övertidsuttag sker dessutom i samband med brottsutredningar inom

polisväsendet och för tjänstemän i kommunala organ i samband med

kvällssammanträden. Förseningar i tåg- och busstrafiken ger upphov till

stora övertidsuttag för personal inom statens järnvägar och postverket,

Vidare kan nämnas den övertid som uppkommeri samband med arbete under

jourtjänstgöring.

sou 1981:5 Dygnsarbetstiden 61

6.6.4 Närmare angående långa arbetspass och korta dygnsvilor

Fem dagars arbetsvecka med veckoledigheter infallande under lördagsoch söndagsdygn gäller för merparten av alla anställda på den svenska arbetsmarknaden. Huvuddelen av arbetstagarna har dessutom arbetstiden uteslutande förlagd till dagtid och fördelad i princip lika mellan

veckodagarna. Åttatimmarsdagen har således en stark förankring. Av-

steg från den gängse modellen görs dock för anställda i verksamheter som måste fortgå under längre tid än normalarbetsdagen eller under veckans alla dagar. Långa dygnsarbetstider förekommer sålunda främst i verksamheter där en stor del av arbetet är förlagt till obekväma tidpunkter på dygnet eller till veckoslut. Det finns också verksamheter med långa arbetspass och korta dygnsvilor där arbetstidsförläggningen hän-

ger samman med speciella faktorer som t. ex. avståndet mellan tjänstgö-

ringsort och hemort för den anställde. Bakom långa dygnsarbetstider ligger alltså i stor utsträckning krav på att arbete utförs även på avvikande arbetstider. Det är här i många fall fråga om oawisliga samhälleliga behov, medan det i andra fall kan finnas utrymme för begränsningar beroende på värderingarna. I stort sett har utredningen att utgå från att utredningens uppgift inte är att överväga regler som syftar till en allmän minskning av det arbete som utförs på avvikande arbetstid. Utredningen vill dock fästa uppmärksamheten på att arbete på awikande arbetstid och långa dygnsarbetstider i samband därmed också kan bero på bemanningssituationen. En minskning av arbetet på obekväm arbetstid per anställd kan ofta åstadkommas genom att bemanningen ökas i den berörda verksamhe-

ten. Därigenom kommer ju en mindre del av arbetstiden att infalla på awikande tider för varje enskild arbetstagare.

I det vill utredningen in på orsakerna till att det i

följande gå närmare

en given bemanningssituation läggs ut långa arbetspass eller korta dygnsvilor. I avsnitt 6.6.3 har konstaterats att merparten av alla långa arbetspass förekommer nattetid eller under lördagar och söndagar. En förlängning av arbetspassen under veckosluten innebär att de anställda får flera lediga lördagar och söndagar än de annars skulle haft. Vid kontinuerligt Skiftarbete kan antalet arbetsfria söndagar utökas från två till tre inom en femveckorsperiod, om man arbetar 12 timmar under två söndagsdygn. Motiven bakom vändskiften, som ofta finns förlagda i direkt anslutning till tolvtimmarsskiften, är i regel av samma slag och syftar till att förlänga ledigheten under veckosluten. I sammanhanget kan nämnas att antalet lediga söndagar för skiftarbetande i allmänhet har ökat under 1970-talet vid övergången från fyra till fem eller i vissa fall till sex skiftlag. Också när det gäller turlistearbete o. d. är det ofta intresset att begränsa antalet arbetade söndagar som ligger bakom de långa arbetspassen. De långa nattarbetspassen motiveras av liknande skäl. Genom att arbeta ett stort antal timmar under nattarbetspass ökar antalet ar-

varje

betsfria nätter. Som exempel kan nämnas att de flesta nattarbetande in-

om sjukvården, där en stor del av arbetstagare med ständigt nattarbete

62 Dygnsarbetstiden

återfinns, aldrig arbetar mer än två nätter i följd. Av arbetstagare som berörs har framhållits att möjligheten att koncentrera till tjänstgöringen

ett mindre antal nätter minskar omställningsproblemen. Långa nattarbetspass innebär även fördelar för dagpersonalen, som därigenom slipper tjänstgöra under sena kvällar och tidiga morgnar. I samband härmed kan också nämnas att brist på allmänna kommunikationer kan försvåra sen eller tidig avlösning. Utredningens kartläggning av dygnsarbetstidema ger vidare exempel på områden där den ordinarie arbetstiden överstiger 9 timmar per dygn utan samband med nattarbete eller lördags- och söndagsarbete. l vissa fall motiveras de långa arbetspassen av förhållanden som har direkt att göra med verksamhetens art. Avståndsfaktorer ligger sålunda bakom de långa sammanhängande arbetstider som finns inom det statliga området bland åkande personal vid statens och postverket. Inom åkeri-

järnvägar

företagen ligger dygnsarbetstiden genomsnittligt på lO timmar. De långa arbetstiderna krävs här bl. a. för att vissa långväga transporter skall kunna utföras under en och samma dag. Vägarbetstidskungörelsens be-

stämmelser om högst ll timmars sammanhängande tjänstgöring kan en-

ligt företrädare för branschen också ha haft en viss styrande effekt på dygnsarbetstiden. Ytterligare exempel på områden där dygnsarbetstiden, även bortsett från nattpass och lördags- och söndagsarbete, stundom tenderar att

överstiga 9 timmar kan hämtas från sjukvården, åldringsvården och in-

stitutioner för omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. Ett samband kan här finnas mellan långa arbetspass och arbetsorganisationen. Arbetstiderna inom vårdavdelningarna för

styrs till stor del av den dagordning mathållning, behandlingsrutiner etc. som finns vid varje vårdinrättning. Arbetsordningen föranleder schematekniska lösningar som för de an-

ställda kan innebära stora variationer i fråga om arbetstidens längd mellan olika arbetsdagar. Om man skall minska antalet långa arbetspass

och få en jämnare fördelning av arbetstiden mellan olika arbetsdagar,

torde emellertid i de flesta fall krävas en utökad bemanning. Vidare kan nämnas några mycket speciella fall med långa arbetspass som inte heller sammanhänger med önskan att undvika nattarbete eller lördags- och söndagsarbete. Ständiga tolvtimmarsskift tillämpas vid några få industriföretag. Sådana skiftsystem berör ett mycket begränsat antal arbetstagare. Arbetsuppgifterna har uteslutande övervakningskaraktär. Det finns inga tekniska eller organisatoriska skäl bakom tolvtimmarsskiften. Skiftsystemen utformades redan på 1930-talet och anses av företagens anställda vara mycket fördelaktiga. Dygnsarbetstiden speglas också i hur lång sammanhängande arbetsfri period som läggs ut per dygn. Korta dygnsvilor förekommer speciellt ofta i samband med kontinuerligt treskiftsarbete med vändskift och i liknande arbetstidsformer. Vid ett visst slag av snabbroterande treskiftsar- ” bete utför man de olika skiften i med bara 8 timmars

följd viloperiod

mellan skift. Den koncentrerade ofta av en le-

varje arbetsperioden följs

dighetsperiod på ca 2-3 dygn. Fördelarna med detta skiftsystem uppges av de arbetstagare som berörs vara att de normala dygnsrytmema kan bibehållas och att de sociala olägenheterna minskar. Med täta skiftbyten

Dygnsarbetstiden 63

kan skiftarbetama delta i fritidsaktiviteter på kvällarna flera gånger under veckan. Skiftarbetaren hinner dessutom inte samla på sig något stort sömnunderskott efter bara ett nattskif t i taget. Korta dygnsvilor läggs vidare ofta ut efter mönstret sen vakt efter resp. tidig vakt före en ledighetsperiod. Växling mellan sena och tidiga

tjänstgöringsturer möjliggör här att de sammanhängande ledighetsperi-

oderna kan sträckas ut. Värt att nämna i sammanhanget är att det i avtal på bl. a. det statliga området finns bestämmelser om att fridagsdygn måste omfatta ytterligare ett antal timmar under ett anslutande dygn.

Korta dygnsvilor tillämpas även för åkande personal vid statens jäm-

vägar och jämvägsposten i samband med övernattning på bortastation. I dessa fall finns det ett intresse att inte förlägga mer arbetsfri tid än nödvändigt utanför hemorten. De s. k. långledighetema har ofta tagits upp i debatten om dygnsmaximum. Långa sammanhängande ledighetsperioder på ca en vecka eller mer förekommer främst vid kontinuerligt treskiftsarbete. Den undersökning som utredningen utfört om Skiftarbete belyser sambandet mellan å ena sidan långa arbetspass och korta dygnsvilor och å andra sidan långledigheter. Av undersökningen framgår att långledigheter i dagens läge inte är vanligare i skiftscheman med tolvtimmarsskift eller vändskift än i andra skiftscheman. Något direkt samband mellan långa arbetspass och långledigheter kan sålunda inte konstateras när det gäller skiftarbete. Det finns i stället anledning att anta att långledigheterna tillkommit i samband med arbetstidsförkortningar. Vid övergångar från fyra skiftlag med fyraveckorsschema till fem skiftlag har i många fall det gamla schemat bibehållits, varvid den femte schemaveckan kunnat göras helt arbetsfri. Ytterligare en aspekt är att en koncentration av arbetstiden i den ordinarie anställningen kan ha ett visst samband med extraarbete under le-

dighetsperiodema. Inom exempelvis den Skiftgående industrin utnyttjas

långledigheterna till viss del för extraarbete. Vid utredningens besök hos företag med Skiftarbete har framhållits som positivt att en koncentration

av arbetstiden gör det möjligt att kombinera en anställning med t. ex.

skötsel av småbruk. Extraarbete uppges vidare förekomma relativt all-

mänt bland vissa andra grupper av arbetstagare. I sammanhanget har

bl. a. påpekats att det inom kriminalvården förekommer arbetspass med en sammanhängande ordinarie arbetstid av upp till 20 timmar. Antalet

fridagar per år ligger samtidigt betydligt högre än vad som är fallet för

övriga statsanställda. Det finns dock inga direkta belägg för att extraarbete förekommer i större utsträckning bland arbetstagare med långa arbetspass eller korta dygnsvilor än bland övriga arbetstagare. Det kan slutligen konstateras att arbetstagarna genom medbestämmandelagen och genom arbetstidsavtal tillförsäkrats inflytande över arbetstidens förläggning. När det gäller t. ex. schemaförändringar föregås dessa oftast inte bara av förhandlingar med fackliga organisationer utan i viss utsträckning även av omröstningar bland all berörd personal. Utredningens undersökningar ger också vid handen att de långa arbetspass och korta dygnsvilor som förekommer har sin grund i intresset att min-

ska olägenhetema för arbetstagarna till följd av arbete på oregelbundna

64 Dygnsarbetstiden

och obekväma arbetstider. Det finns emellertid anledning att här åter peka på de bakomliggande faktorer som styr arbetstidsförläggningen.

Arbetstagarnas möjligheter att påverka arbetstidsförläggningen är så-

lunda i de flesta fall begränsad till att gälla inom befintliga bemanningsramar. Utredningen har fått en rad räkneexempel på fall då avsevärda personalökningar skulle krävas för att minska ordinarie arbetstid som uppgår till mer än 9 timmar per dygn.

6.6.5 Konstruktionen av dygnsarbetstidsregler

Bestämmelser om dygnsarbetstiden finns i många länders arbetstidslagstiftning. Stora grupper av arbetstagare ligger i dessa fall utanför tilllämpningsområdet eller omfattas av specialbestämmelser. Så är i all-

mänhet fallet i fråga om offentliganställda och anställda inom sjukvår-

den. För skiftarbete finns det nästan undantagslöst specialbestämmelser. Vad gäller sådana dygnsbestämmelser som är generellt tillämpliga inom hela arbetslivet finns det således inte mycket erfarenhet att hämta från utländsk arbetstidslagstiftning. Det finns emellertid anledning att något närmare betrakta dygnsbe-

stämmelsema i de arbetsmiljölagar som relativt nyligen antagits i Dan-

mark och Norge. I båda fallen har bestämmelserna ett ganska vitt tilllåmpningsområde. I Danmark undantas bl. a. militär personal och personer i överordnad ställning. Dessutom kan i administrativ ordning meddelas specialbestämmelser för särskilda verksamhetsområden. Den danska minst ll timlagen innehåller en dygnsviloregel som föreskriver mars sammanhängande viloperiod under dygnet räknat från den ordina-

rie arbetstidens början. Viloperioden kan förkortas till 8 timmar, dels

vid Skiftarbete för att och dels i lantbruksarbete un-

möjliggöra skiftbyte

der 30 dagar per kalenderår. Lagen har dessutom rätt ingående särbestämmelser för lastnings- och lossningsarbeten. Den danska dygnsviloregeln har gett upphov till svåra tolkningsspörsmål, framför allt beroen-

de på att lagen inte tar ställning till frågor om jourtid. I Norge är från

tillämpning av arbetstidsbestämmelsema undantagna bl. a. delar av den offentliga förvaltningen som försvaret, fångvården, brandförsvaret och polisen. Den norska lagen innehåller utförliga dygnsregler. Som dygnsmaximum gäller i princip 9 timmar för ordinarie arbetstid och 14 timmar för summan av ordinarie arbetstid och övertid. Vidare skall enligt en bestämmelse om daglig fritid arbetstiden ordnas så, att arbetstagarna får en arbetsfri period om minst 10 timmar mellan två arbets-

perioder. Med tanke på skiftbyten finns vissa möjligheter att korta ned

den arbetsfria perioden på söndagar. Även de norska bestämmelserna har vållat tolkningssvårigheter. När det gäller tänkbara dygnsregler i svensk arbetstidslagstiftning kan till en konstateras att genom sådana regler kan föreskrivas att

början

den ordinarie arbetstiden per dygn inte får överskrida visst timantal. Enbart regler om den ordinarie arbetstiden per dygn skulle emellertid inte utgöra något skydd mot mycket långa arbetspass när arbetstiden är förlagd kring övergången från ett dygn till ett annat. Vill man förhindra en

Dygnsarbetstiden

förlängning av arbetstiden i sådana fall behövs särskilda villkor om arbetstidens förläggning. Med dygnsregler kan också regleras den sammanlagda ordinarie arbetstiden och övertiden per dygn. Det är härvid att märka att enbart regler om den sammanlagda dygnsarbetstiden, där dygnsmaximum måste sättas relativt högt, kan verka styrande också utanför sitt område. Även om man bara siktar på att reglera den sammanlagda dygnsarbetstiden, kan detta alltså i sin tur ge anledning att parallellt införa dygnsbegränsning av den ordinarie arbetstiden. Vidare kan bestämmelser om den sammanlagda arbetstiden, av motsvarande skäl som anförts beträffande den ordinarie arbetstiden, behöva kompletteras med särskilda förläggningsvillkor. Dygnsregler kan i och för sig också avse summan av ordinarie arbets-

tid, övertid och jourtid per dygn. Det kan dock ifrågasättas om det är någon mening med särskilda regler om jourtid, om man på sådant sätt låter samma regler omfatta jourtid och tid då arbete utförs.

Vidare har redan dygnsbegränsning av ordinarie arbetstid eller över-

tid verkningar i fråga om möjligheterna att lägga ut jourtjänstgöring. Or-

saken är de arbetsinsatser som kan förekomma under Dessa

jourpass.

insatser kan variera starkt och kan i allmänhet inte planeras i förväg. Arbete som utförs under betraktas som arbete ar-

jourpass på ordinarie

betstid eller på övertid. Dygnsregler om ordinarie arbetstid eller övertid innebär alltså att det i praktiken kan vara nödvändigt att lägga ut arbetsfria perioder före och efter för att arbete under

jourpass jourtjänst-

göringen inte skall överskrida det tillgängliga arbetstidsutrymmet. Man

har också att räkna med jourpass som sträcker sig över t. ex. hela dygn. Vid långa jourpass blir det nödvändigt att avbryta jourpasset när ytterli-

gare arbete, sammanlagt med arbete som under dygnet utförts dels tidi-

gare under jourpasset och dels före jourtjänstgöringen, skulle strida mot

dygnsreglerna. I anslutning till detta kan konstateras att det lagtekniskt

naturligtvis finns möjligheter att införa bestämmelser om att dygnsreg-

lerna inte skall avse arbete som utförs under utlagd Man finge

jourtid.

därvid bortse från olägenheten av att andra beräkningsmetoder anvisas i fråga om dygnsarbetstiden än beträffande veckoarbetstiden. Som tidigare har framhållits måste något så när heltäckande regler om den dagliga arbetstidens längd kombineras med särskilda förläggningsvillkor. Den praktiskt att utforma sådana villkor är att

möjliga vägen

ställa upp dygnsviloregler.

Följande modell till lagtext kan tjäna som diskussionsunderlag.

O § Arbetstagare skall ha nattvila mellan klockan 24 och klockan 5. Avvikelse från första stycket får göras, om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste fortgå även nattetid eller annars bedrivas före klockan 5 eller efter klockan 24.

OO§ Arbetstiden skall förläggas så, att arbetstagarna får en arbetsfri period av minst X timmar per dygn. Tiden från arbetstidens början efter en sådan period till dess slut före nästa period får omfatta högst 24 - X timmar.

Utgångspunkten i modellen är att arbetstagare skall ha nattvila mellan

angivna klockslag med vissa möjligheter för arbetsgivarna till awikelse.

Dygnsarbetstiden

Därefter föreskrivs att arbetstiden skall förläggas så, att arbetstagarna får en arbetsfri period av viss minsta längd per dygn. Normalt skall perioden infalla Perioden kan därför inte avse på ömse sidor om midnatt. kalenderdygn utan bör gälla 24-timmarsperiod. inte heller övertidsarbete skall få utföras under den ar- Om i princip betsfria perioden, kan den nuvarande bestämmelsen om behövlig ledighet för nattvila bestämmelse kan å andra sidan beslopas. En särskild hövas om att övertidsarbete får utföras under den arbetsfria perioden i nödfallsbetonade lägen. Regler om arbetsfria perioder utgör i och för sig inte något skydd mot extremt exempelvis att det föreskrivs en minslånga arbetsdagar. Antag Genom en sammanföring av de arbetsfria ta dygnsvila av l l timmar. perioderna att intervallet mellan två arför två dygn kan då åstadkommas betsfria blir 26 timmar. För att hindra detta behövs särskilda perioder

får vara. Med en arbetsperiod avses

regler om hur lång en arbetsperiod härvid tiden från arbetstidens efter en viloperiod till dess slut

början

Raster och andra avbrott i arbetstiden räknas med före nästa viloperiod. denna definition in i arbetsperioden. Jourtid anses i arbetstidslagstiftningen som arbetstid. Med uttrycket arbetsfri period tas emellertid inte direkt sikte på arbetstid utan på att inarbete inte skall utföras under perioden i fråga. Modellbestämmelsen

nebär alltså i och för sig inget förbud mot att jourtid läggs ut över hela

dygn eller längre. På samma sätt som tidigare utvecklats beträffande

i allmänhet inskränker modellbestämmelsen dock möjlighe-

dygnsregler ten till arbetsinsatser under perioden. I modellen har inte försetts med några undantag för

dygnsviloregeln

särskilda verksamheter eller arbetsformer. Regelns syfte torde nämligen gå förlorat, om specialfallen förs samman i en generell undantagsbestämmelse. Det är å andra sidan inte förenligt med arbetstidslagstift-

ningens allmänna uppläggning att med tanke på specialfallen bygga upp

som delar upp arbetstagarna i kategorier. I stället får hän-

detaljregler visas till att bör finnas att avvika från dygnsviloregeln genom möjlighet överenskommelse i kollektivavtal eller efter myndighetsdispens. Som ti-

behövas en särskild bestämmelse för nöddigare påpekats kan dessutom fallsbetonade lägen.

I debatten om dygnsbegränsningsregler har ibland förts fram den syn-

punkten att lika starka skyddsskäl talar mot långa arbetspass och korta dygnsvilor vid dubbelarbete som när det gäller arbete som utförs för samma Utredningen vill med anledning härav framhålla arbetsgivare.

att det inte torde vara möjligt att konstruera arbetstidsregler som fångar

in avsedda situationer och samtidigt ger rimlig frihet att utföra och ta till vara önskvärda arbetsinsatser vid sidan av en anställning.

6.6.6 Konsekvenser av dygnsarbetstidsregler

Den tidigare lämnade redogörelsen visar i stora drag xdlken räckvidd skulle få och vilka verksamhetsområden som skuldygnsarbetstidsregler le träffas. har vissa Vidare

En del av sifferuppgifterna felmarginaler.

Dygnsarbetstiden 67

skulle genomslaget bli beroende av hur reglerna närmare konstruerades. Det är dock fullt klart att dyngsarbetstidsregler skulle beröra ett stort antal arbetstagare, även om reglerna inte direkt anknöt till en normalarbetsdag. Det framgår också att långa arbetspass och korta dygnsvilor återfinns främst inom stora delar av den offentliga sektorn och vid kontinuerligt skiftarbete. Till utredningen har företrädare för arbetsgivare och arbetstagare i olika sammanhang lämnat synpunkter på reglering av dygnsarbetstiden. Det har i fråga om en rad statliga myndigheter uppgetts att det inte finns några att inom den nuvarande verksarnhetsramen be-

möjligheter

gränsa den ordinarie arbetstiden till 9 timmar per dygn. Hänsyn har då också tagits till avtalsbestämmelsema om fridagar m. m. Vid vissa myndigheter har ansetts att den ordinarie arbetstiden skulle kunna begränsas till 10 timmar per dygn. Även enligt vad som uttalats av en del företrädare för olika verksamhetsgrenar inom det primär- och landstingskommunala området skulle gränsen kunna sättas vid 10 timmar per dygn utan allvarliga konsekvenser. Från arbetstagarhåll har samtidigt awisats en regel som begränsar den ordinarie arbetstiden till 10 timmar per dygn, eftersom en sådan regel inte skulle förkorta alla dygnsarbetstider som upplevs som för långa i dagsläget utan i en del fall snarare kunna verka styrande mot längre arbetstider än f. n. Det är enligt utredningens bedömning en viktig utgångspunkt att

dygnsarbetstidsregler inte får utformas så, att de leder till en förlängning

av dygnsarbetstidema på somliga områden. Samtidigt måste konstateras att sådana effekter är närliggande, om dygnsarbetstidsregler tas in i en

allmängiltig lagstiftning som syftar till att ge allmänna normer angående

arbetstiden. Andra tänkbara konsekvenser av dygnsarbetstidsregler avspeglas tydligt i de skäl som ligger bakom nuvarande arbetstidsförläggning. Här kan främst pekas på att merparten av de långa arbetspassen återfinns under lördagar och söndagar bland arbetstagare med olika former av oregelbunden eller obekväm arbetstidsförläggning. En begränsning av arbetspassens längd under veckosluten utan samtidig minskning av antalet lediga lördagar och söndagar för de enskilda arbetstagarna förutsätter, som påpekats i avsnitt 6.6.4, i de flesta fall personalökningar. Det alternativ, som står till buds vid oförändrad personalstyrka, är sålunda i allmänhet en tätare förläggning av arbetet till lördagar och söndagar för de enskilda arbetstagarna. Detta kan uppenbarligen strida mot intresset

av att så många lördagar och söndagar som möjligt bör vara arbetsfria.

En tätare förläggning av arbete till veckoslut kan \ndare i vissa fall vara svår att förena med fridagsbestämmelser enligt avtal eller med vecko-

vilebestämmelsen i arbetsmiljölagen. En begränsning som tar sikte även på nattarbete skulle på motsvarande sätt leda till tätare nattjänstgöring

för de berörda arbetstagarkategorierna. Man kan enligt utredningens mening inte heller bortse från att dygnsarbetstidsregler ibland skulle driva fram även andra åtgärder som kan vara ofördelaktiga från arbetstagarsynpunkt. Vid utredningens överläggningar med företrädare för myndigheter och förvaltningar har i detta avseende nämnts att från schemateknisk synpunkt kan alternativet till

68 Dygnsarbetstiden

långa arbetspass vara exempelvis fler delade turer (uppdelning av en ar-

betsdag i skilda arbetspass) eller uppdelning av heltidstjänster på del-

tidstjänster.

Här bör också tas upp frågan om betydelsen av dygnsbegrånsnings-

regler för att åstadkomma en jämnare fördelning av ledighetema vid

skiftarbete. Utredningens undersökningar på denna punkt visar som tidigare nämnts (avsnitt 6.6.4) inga direkta samband mellan förekomst av tolvtimmarsskift och långledigheter. En genomgång av ett stort antal skiftscheman har dessutom gett vid handen att tolvtimmarsskiften i många fall kan slopas med små schematekniska ingrepp som lämnar långledighetema oförändrade.

Dygnsarbetstidsregler kan också avse den sammanlagda ordinarie ar-

betstiden och övertiden. I det föregående har angetts situationer där stora övertidsuttag kan förekomma. Arbetet kan i sådana fall ofta inte avbrytas utan avsevärda olägenheter. Driftsstopp kan sålunda medföra stora avbräck i ekonomiskt avseende. Av de tidigare lämnade exemplen framgår vidare att allmänheten i många fall skulle drabbas, om det inte var möjligt att fortsätta arbetet. Dessa konsekvenser kan naturligtvis undvikas om reglerna anger en tillräckligt hög gräns för tillåtet arbetstidsuttag. Reglerna skulle emellertid därmed komma att starkt awika från de normer som i dagens samhälle allmänt kan godtas i fråga om arbetstidens längd.

Även dygnsviloregler får inverkan på övertiden. En speciell effekt är att dygnsviloperioden vid schemaläggning kan behöva omgärdas av

marginaler med tanke på övertidsbehov. Detta kan allmänt sett försvåra en god arbetstidsförläggning.

Förhållandet mellan dygnsarbetstidsregler och har belysts i jourtid

avsnitt 6.6.5. Av redogörelsen där framgår bl. a. att dygnsbestämmelser reser mycket komplicerade frågor om hur man i sammanhanget skall se

på jourtid och arbete som utförs under Om dygnsbestämmelser jourtid.

angående arbetstiden skall införas, måste övervägas att antingen slopa

reglerna om jourtid eller också utforma speciella regler om hur dygnsar-

betstiden skall beräknas när arbete utförs under

jourtid.

Utredningen utgår från att awikelser från dygnsarbetstidsregler skulle kunna ske på samma sätt som när det gäller andra arbetstidsbestämmelser. En ofrånkomlig effekt av sådana regler blir dock en större stel-

het vid arbetstidsförläggningen. En lagregler-ing skulle också kunna minska möjligheten att finna flexibla lösningar som svarar mot varierande

verksamhetskrav. Det finns dessutom anledning att räkna med att ett antal dygnsarbetstidsärenden skulle behöva avgöras av myndighet. En ökad byråkrati skulle alltså skapas på arbetstidsområdct. Det kan med anledning härav erinras om att i utredningsuppdraget bl a. ligger att söka finna en ordning som begränsar myndighetshandläggningen av arbetstidsärenden. Det finns alltså skäl att räkna med att dygnsbestämmclser i vissa stycken är verkningslösa när det gäller att få till stånd en jämnare fördelning av arbetstiden och att sådana regler även kan få en del rent negativa konsekvenser. Givetvis skulle det emellertid i vissa fall vara värdefullt att kunna åberopa fixa regler om dygnsarbetstiden. I de: föregående har

SOU |981:5 Dygnsarbetstiden 69

lämnats exempel på fall där arbetspassen är mycket långa utan att detta synes motiverat av omständigheterna. Utredningens undersökningar tyder dock inte på att sådan arbetstidsförläggning är vanlig. Som redan berörts i olika sammanhang är frågan om dygnsarbetstidens längd också en resursfråga. I några fall kan det på samma gång rö-

ra sig om svårigheter att effektivt utnyttja ett större antal heltidstjänster

i verksamheter som måste fortgå även utanför normalarbetsdagen. Möjligheten att för de anställda minska olägenheterna av nuvarande arbetstidsförläggning är under alla förhållanden till icke oväsentlig del kopplad till bemanningssituationen. Med en större grundbemanning kan arbetet på obekväm arbetstid minskas för den enskilde arbetstagaren och i större utsträckning förläggas till vanlig dagtid utan att

tjänstgöringen långa arbetspass eller korta dygnsvilor behöver tillgripas. Av detta följer

att en reglering av dygnsarbetstiden skulle få betydande ekonomiska konsekvenser, om inte sådana undantagsbestämmelser infördes att regleringen blev i det stora hela ändamålslös.

6.6.7 Sammanfattande bedömning

Huvuddelen av de långa dygnsarbetstidema återfinns inom den offentliga sektorn och är där i hög grad en resursfråga. Samtidigt anses i ett finansiellt perspektiv något utrymme inte finnas tillgängligt för en fortsatt av de offentliga Utredningen har här att beakta de

höjning utgifterna.

tilläggsdirektiv som lämnats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansieringen av reformer. Å andra sidan förekommer det ofta att dygnsarbetstiden förlängs för att begränsa antalet arbetspass på obekväm arbetstid eller tillgodose andra önskemål från arbetstagarna om arbetstidsförläggningen, låt vara att lösningen ändå inte är bra. Hur som helst skulle ur denna synvinkel dygnsbegränsningsregler framstå som riktade mot ett medel som står till buds för att lindra de ogynnsamma effekterna av vissa arbetstidssystem. Långa arbetspass och korta dygnsvilor är också vanliga vid treskifts-

arbete. Även här handlar det i allmänhet om en möjlighet att begränsa

antalet arbetspass arbetstid. Det kan samtidigt konstateras på obekväm att de arbetstidsförkortningar, som har genomförts för bl. a. treskiftsarbete, ofta har tagits ut i form av långledigheter. Härvid kan ha fallit bort vissa fördelar från skyddssynpunkt eller från sociala synpunkter som skulle ha kunnat vinnas genom en arbetstidsförkortning. Det i utredningssammanhanget viktiga är emellertid att det har kunnat påvisas att dygnsbegränsningsregler inte är något hinder mot utläggning av ifrågavarande typ av långledigheter. Utredningen har i det nännast föregående avsnittet även funnit att

dygnsbegränsningsregler kan ha en rad rent negativa följdverkningar.

Bl. a. kan sådana regler få en styrande effekt mot längre dygnsarbetstider allmänt sett. Diskussionen i avsnitt 6.6.5 visar dessutom att vilka tekniska lösningar som än så blir resultatet ett komplicerat och

väljs

stelt regelsystem med svårigheter att förutse verkningarna. I fråga om dygnsbestämmelser är vidare att beakta att det i arbets-

Dygnsarbetstiden

finns vissa regler om arbetstidens förläggning under dygnet.

miljölagen

Bl. a. föreskrivs att arbetstagarna skall ha behövlig ledighet för nattvila skall ingå tiden mellan klockan 24 och klockan 5. och att i ledigheten Fem timmar är inte en nattvila av den varaktighet som

uppenbarligen behövs. Nattarbetsreglerna innefattar således begränsningar även i möj-

att anlita arbetstagare till arbete tidigt på morgonen eller sent ligheterna låt vara att klockslagen för ledigheten fixerats bara för de på kvällen, egentliga nattimmarna. Utredningen anser mot denna bakgrund att det inte finns tillräcklig

grund att införa preciserade bestämmelser om begränsning av dygnsar-

betstiden i arbetstidslagstiftningen. Utredningen vill samtidigt betona att arbetsgivare och arbetstagare bör se till att arbetstiden fördelas på ett tillfredsställande gemensamt

sätt. Det gäller här inte minst att med utgångspunkt i arbetsmiljölagens

allmänna regler om beskaffenhet väga in även mera lång-

arbetsmiljöns

siktiga verkningar av olika arbetstidssystem.

Övertidsberäkning

7 m. m.

7.1 Frågeställning

I allmänna avses med övertid sådan arbetstid som överarbetstidslagen

skrider gränserna för ordinarie arbetstid eller jourtid enligt lagen eller

arbetstid eller som överenskommits i ett

den längre ordinarie jourtid

1976 skall med övertid avses även kollektivavtal. Enligt en lagändring skillnaden mellan arbetstid och avtalad kortare arbetstid vid

fullgjord

heltidsarbete. innehåller i från

Arbetstidslagen princip inga regler om hur ledighet

skall inverka av övertid. I ett avseende

arbetet vid beräkning speciellt

finns dock numera en bestämmelse om beräkning av övertid. Ursprungligen utgick arbetstidslagen från s. k. hård arbetsvecka. Lagens bestäm-

melser om ordinarie arbetstid gällde alltså oavsett om helgdagsledighet

i ar-

förekommit under tidsperioden i fråga. Efter 1976 års ändringar

skall emellertid vid beräkning av tillåten övertid den ordibetstidslagen narie arbetstid, som gäller enligt lagen, minskas med hänsyn till arbetsfri helgdag som inte infaller på en söndag. Bortsett från detta kan olika betraktelsesätt anläggas när det gäller att bedöma hur frånvaro under ordinarie arbetstid skall inverka vid över- Stundom har håvdats att det är naturligt att vid beräktidsberäkning. vissa former av Strikt enligt

ningen ta hänsyn till åtminstone ledighet.

å andra sidan inte övertid förrän arbetstagaren faklagen uppkommer tiskt arbetat mera än det antal timmar som gäller som ordinarie veckoarbetstid. Med det betraktelsesättet behöver arbetstid, som ligger utanför normal men motsvaras av frånvarotid under arbetstidsförläggning

begränsningsperioden, inte bokföras som övertid i lagens mening utan

kan kvittas mot frånvarotiden. På motsvarande sätt kan olika uppfattningar hävdas om hur fackligt arbete bör beaktas vid övertidsberäkning. Det är i det fallet inte fråga Den är i stället om den tid

om egentlig frånvaro. springande punkten

som går åt för fackligt arbete skall anses som arbetstid i arbetstidslagens

mening. om berördes inte i förarbetena vid arbets-

Frågan övertidsberäkning

i samband med tidslagens tillkomst. Sedermera har frågan diskuterats I det sammanhanget uttalade före- 1976 års ändringar i arbetstidslagen.

dragande departementschefen (prop. 1975/ 76:l79 s. 12) att det enligt

t. ex. semesterledighet och

hans uppfattning var naturligt att jämställa

Övertidsberäkning m. m.

sjukledighet med arbetad tid vid beräkning av övertidsuttag. Vidare anfördes att samma betraktelsesätt torde böra anläggas i fråga om ledighet för fackligt arbete som med stöd av lag kan utföras under arbetstagarens ordinarie arbetstid. I andra fall ansågs det vara mera tveksamt i vad

mån ledighet skall jämställas med tid då arbete utförts.

Arbetstidslagen är tillämplig även på deltidsarbete men ger inga särskilda regler om sådant arbete. Det innebär att en deltidsanställd har övertid i lagens mening först när arbetstiden måttet för ordiöverstiger narie arbetstid eller vid heltidsarbete. Vid

jourtid 1976 års ändringar i lagen uttalade departementschefen i detta avseende bl. a. följande (prop.

1975/762179 s. ll). LO och TCO har i sina remissyttranden anfört att arbetstidslagen bör utformas så att även för deltidsanställda all arbetstid utöver avtalad ordinarie arbetstid anses som övertid. Jag vill här understryka att en arbetsgivare enligt allmänna avtalsrättsliga grunder inte kan ålägga arbetstagare övertid eller jourtid utan att uttrycklig eller underförstådd överenskommelse har träffats. Detta gäller också vid anställning på deltid. Att i arbetstidslagen reglera frågan om mertid med utgångspunkt i avtal om deltid, skulle däremot inte överensstämma med lagens allmänna syfte att ge normer för vad som är högsta tillåtna ordinarie arbetstid, jourtid och övertid. I enlighet med detta uttalande markerades i arbetstidslagen att man vid beräkning av övertid skall utgå från den ordinarie arbetstiden och

jourti-

den vid heltidsarbete.

7.2 Olika

ledighetsformer

Av det föregående avsnittet framgår att övertidsberäkning har nära samband med frågan om ledighet från arbetet. Det existerar ett stort antal olika typer av ledighet som en arbetstagare har rätt till enligt lagar eller avtal eller allmänna finns

rättsgrundsatser. Översiktligt det anledning

att räkna med bl. a.

följande ledighetsformer.

Först kan nämnas semesterledighet. De anställda har rätt till sådan ledighet enligt semesterlagen som kompletteras av olika kollektivavtalsbestämmelser. l egenskap av förälder är de anställda numera tillförsäkrade ledighet vid olika tillfällen. Enligt lagen om rätt till ledighet för vård av barn har förälder rätt att vara helt ledig från arbetet tills barnet fyller l l/ 2 år samt att minska arbetstiden till 3/4 av normal arbetstid tills barnet fyller åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat sitt första skolår. Utöver detta har förälder rätt till ledighet eller förkortad arbetstid då någon form av föräldrapenning enligt lagen om allmän försäkring Det innebär utgår. bl. a. rätt till ledighet för tillfällig vård av barn, om barnet ej har fyllt tolv år, under högst 60 dagar per barn och år för föräldrarna sammanlagt. Enligt lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning har arbetstagare, som vill undergå utbildning, rätt till behövlig ledighet från

sin anställning. Den anställde kan härvid ta helt ledigt eller också välja

att deltidsarbeta under studietiden.

m. m. 73

Övertidsberâkning

Lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare ger vissa arbetstagare rätt till ledighet och lön under 240 arbetstimmar för att delta i svenskundervisning. I svenskundervisföreskrivs att undervisning som bedrivs på ordinarie arbetsningslagen

tid skall jämställas med arbetad tid enligt arbetstidslagen.

I anlutning till SIA-reformen har genomförts en lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag i skolan. Lagen ger en arbetstagare rått att vara ledig från sin anställning upp till 90 timmar om året för att på av förening, som arbetstagaren tillhör, medverka under s. k. uppdrag samlad skoldag i grundskolan. förtroendemans ställning på arbetsplatsen innehål- Lagen om facklig ler regler om fackliga förtroendemäns rätt till ledighet från arbetet för att fullgöra sitt fackliga uppdrag. Vid ledighet, som avser den fackliga verksamheten har en förtroendeman också rätt till bipå arbetsplatsen, behållna Beror det på arbetsgivaren att sådan anställningsförmåner. verksamhet till annan tid än förtroendemannens ordinarie arförläggs betstid, skall ersättning utgå till förtroendemannen som om han hade utfört arbete för arbetsgivarens räkning. har lokala samt ledamöter i

Enligt arbetsmiljölagen skyddsombud

rätt till den ledighet som fordras för uppdraget. De skyddskommitté skall vid sådan ledighet bibehålla sina anställningsförmåner. Skyddsom-

bud och skyddskommittéledamöter, som utsetts av kollektivavtalsbäran-

de kan även åberopa ledighetsreglerna i för-

arbetstagarorganisation,

Detta skyddsombud som troendemannalagen. gäller även för regionala utsetts av en sådan organisation. Vidare finns i avtal mellan arbetsmarknadens parter olika bestämmel-

ser om rätt för arbetstagare till tjänstledighet eller permission för vissa

enskilda angelägenheter. I avtalen finns dessutom regler om ledighet som kompensation för övertidsarbete. utformning varierar något i de olika avtalen. I Reglemas stort som har rätt till ersättning för sett går de ut på att en anställd, övertidsarbete, kan få kompensation i form av antingen övertidsersättkan ges om arbetsgivaren ef-

ning eller kompensationsledighet. Ledighet

ter samråd med den anställde finner att det kan ske utan olägenhet för verksamheten. i allmänhet med ett

Kompensationsledigheten utgår

timantal som överstiger det antal övertidstimmar som skall kompenseras. Enligt arbetstidsavtalet mellan SAF och PTK skall övertid, oavsett avräknas från övertidsutrymmet. Under kalenderåkompensationsform, återföras till övertidsutrymmet efret får dock högst 75 övertidstimmar om inte arbetsgivaren och

ter kompensationsledighet, tjänstmannaklub-

ben enas om annat.

I vissa fall är rätten till ledighet inte särskilt reglerad men följer av

lagstiftningen om anställningsskydd och allmänna arbetsrättsliga grund-

satser. Så är fallet beträffande rätten till ledighet på grund av sjukdom. I

förarbetena 1973:129 uttill lagen om anställningsskydd (prop. s.l26) talas bl. a. att uppsägning i vart fall inte får ske så länge arbetstagaren

uppbär sjukpenning från försäkringskassan. - Det går dock självfallet

inte att alltid sätta likhetstecken mellan frånvaro, som i det enskilda fallet inte är grund för uppsägning, och rätt till ledighet. Anställningsskyddet kan med andra ord omfatta även tillfällig förfallolös frånvaro.

74 Övertiøisberäkning m. m.

Andra exempel på en indirekt reglering av rätt till ledighet från arbete

erbjuder lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande med anled-

av

ning värnpliktstjänstgöring m. m. Den lagen föreskriver bl. a. att ingen får sägas upp eller avskedas på grund av tjänstgöring som åligger

honom enligt värnpliktslagen eller som han annars enligt lag är skyldig att utföra åt det allmänna. Rätt till ledighet från arbetet behöver inte gå tillbaka på någon särskild reglering. På många områden grundas arbetstagarens rätt inte på uttryckliga bestämmelser men betraktas ändå som naturlig. Det gäller vid frånvaro på grund av men även i en rad andra fall som

sjukdom

t. ex. när en person har blivit kallad att vittna inför domstol eller när en smittbärare på grund av myndighets måste utebli från arbeingripande tet under kortare tid.

Självfallet kan en ledighet också grundas på enbart

en överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren i det enskilda fallet. Som ett slags ledighet kan också ses permittering som i begränsad utsträckning kan tillgripas av arbetsgivare. Med permittering menas då att arbetsgivaren tillfälligt friställer den anställde från arbete och befriar honom från närvaroskyldighet. Permittering kan avse en sammanhängande period eller enstaka dag men även en del av en dag. Ytterligare kan i detta avsnitt nämnas att ledighetslagar som barnleoch

dighetslagen studieledighetslagen inte går direkt in på frågan om

att ta ut övertid

möjligheterna vid partiell ledighet från arbetet. Lagarna

ger tydligen de anställda samma rätt till förkortad arbetstid vare sig det gäller arbete på ordinarie arbetstid eller övertid. Detta kan dock inte inverka på de beräkningar av tillåten övertid som skall göras enligt arbetstidslagen. Även när det gäller en arbetstagare, som är partiellt ledig en-

ligt barnledighetslagen eller studieledighetslagen, uppkommer därför

övertid i arbetstid

arbetstidslagens mening först när måttet för ordinarie

eller vid heltidsarbete överskrids.

jourtid

Arbetarskyddsstyrelsens praxis

Arbetstidsnämnden har inte avgett något skriftligt utlåtande om hur

övertidsregistrering skall ske i samband med ledighet för exempelvis

sjukdom eller semester. Enligt vad som upplysts till utredningen har emellertid inom nämnden frågan diskuterats med anledning av förfråg-

ningar hos arbetstidsbyrån. Därefter har tjänstemän vid arbetstidsbyrån

vid olika tillfällen lämnat muntliga besked att arbetsgivare inte är skyldiga att vid registrering av övertid betrakta ledighet för semester eller

sjukdom som arbetstid

enligt arbetstidslagen. I fråga om ledighet för fackligt arbete har arbetstidsnäninden i ett utlåtande den 3 februari 1976 ansett att arbetstidslagen inte är tillämplig på det arbete som facklig förtroendeman utför i denna sin egenskap. Som motivering anfördes att ledighet för fackligt arbete inte utan uttrycklig författningsföreskrift kan anses som arbete för en arbetsgivares räkning. Arbetstagarrepresentanterna i nämnden var och me-

skiljaktiga

m. m. 75

Övertidsberäkning

arbetstid, är att anse nade att fackligt arbete, som utförs under ordinarie i arbetstidslagens mening. De ansom arbete för arbetsgivarens räkning arbete utanför den ordinarie arbetstisåg samtidigt att tiden för fackligt den inte skall ses som arbetstid i lagens mening.

Arbetstidsnämnden har vidare i ett utlåtande den 30 augusti 1977 för-

som arbete inte skall an-

klarat att övertid uppkommit genom fackligt

tecknas som övertid enligt arbetstidslagen.

i tillämpningen

7.4 Övertidsberäkning

att en strikt tillämpning av över- Det har i det föregående konstaterats

i arbetstidslagen innebär att endast sådan faktiskt fullgjord

tidsreglerna en överstiger måttet för ordi-

arbetstid, som under begränsningsperiod

behöver som övertid. Gällande kollektivavtal narie arbetstid, registreras bestämmelser om övertidsersättning för arbete som innehåller samtidigt till annan tid än den ordinarie arbetstiden. Vissa arbetstidsavtal förlagts På andra avtalsområden måste utgår från ett enhetligt övertidsbegrepp.

skiljas mellan legal övertid och avtalsmässig övertid.

Inom anses som övertid all arbetstid som ligger den statliga sektorn oberoende av om den anställde av nåutanför den normala arbetstiden, varit frånvarande under sin ordinarie arbetstid. Detta gäller gon orsak av övertid av över-

både vid registrering enligt lag och vid bestämmande

tidsersättning. mellan SAF och PTK räknas som övertid sådan ar- I arbetstidsavtalet

utöver den för honom gällande ordi-

betstid som en arbetstagare fullgör ersätts med kompensanarie dagliga arbetstidens längd. Om övertiden de övertidstimmar som korntionsledighet återförs i viss utsträckning ledigheten till det övertidsutrymme som gäller enligt penserats genom ökar inte detta utrymme. Överavtalet (se avsnitt 7.2). Annan ledighet är detsamma för deltidsanställda som för heltidsanställda. tidsutrymmet tid skall räknas från övertidsutrymmet. Med

Även s. k. överskjutande

det arbetstidsmått som

överskjutande tid avses sådan tid som överstiger avtalats för deltidsanställd men som ligger inom dygnsarbetstidsmåttet vid heltidsanställning i företaget. (Detta innebär inte att lika hög ersätt-

ning utgår för överskjutande tid som för övertid.)

mer eller mindre falla På övriga avtalsområden synes man däremot

tillbaka på en strikt tillämpning av arbetstidslagens regler om beräkning

av övertid. sålunda som allmän övertid endast Vid de flesta landsting registreras måttet för ordinarie arbetstiden under en bearbetad tid som överstiger varierar dock mellan olika

gränsningsperiod. Beräkningsförfarandet

som tillämpas. Vid landsting beroende på vilken databehandlingsrutin endast den avtalsmässiga övertiden. När en några landsting registreras övertid av arbetstagare når upp till 150 timmars görs sedan en avräkning frånvarotid innan övertid. Som vanlig arbetstid dispens söks för extra förtroendeman använt för fackligt arbete anses även tid som en facklig under sin ordinarie arbetstid.

Övertidsberäkning m. m.

Vid primärkommunerna vara i stort synes förfaringssättet sett detsamma som vid landstingen. På SAF-LO-området torde man vid registrering av allmän övertid i allmänhet också bara ta hänsyn till faktiskt arbetad tid. Tillvägagångssättet varierar

dock mellan olika arbetsplatser. I vissa fall jämställs från-

varo under eller semester med arbetstid. Det före-

sjukdom fullgjord

kommer vidare att man i likhet med vissa landsting kontrollerar endast den avtalsmässiga övertiden så länge denna ligger under 150 timmar.

Överlag synes fackligt arbete inom ordinarie arbetstid anses som vanlig

arbetstid. Vad gäller beräkning av övertidsersättning är utgångspunkten i allmänhet kollektivavtalens bestämmelser om av den ordi-

förläggningen

narie arbetstiden. Betydelse vid sådan beräkning har också de bestäm-

melser om dygnsbegränsning av den ordinarie arbetstiden som finns i

några avtal. Beträffande Skiftarbete finns regler som innebär att arbetstagare som beordras arbete utöver det egna skiftschemat erhåller över-

tidsersättning. Endast några enstaka avtal innehåller särskilda

regler för sådana fall där en arbetstagare varit frånvarande under den ordinarie arbetstiden utan godtagbart skäl. I fråga om deltidsarbete utgår gällande avtal från att rätt till övertidsersättning uppkommer först när arbetstiden överstiger måttet för den ordinarie arbetstiden vid heltidsarbete. Det förekommer dock vissa lönetillägg när en deltidsanställd arbetar på tid som faller utanför förläggningen av den ordinarie arbetstiden. På det kommunala och landstingskommunala området har deltid i bl. a. två hänseenden likställts med hel-

tid när det gäller övertidsersättning: dels anses tjänstgöring på en nor-

malt arbetsfri dels lördag, söndag eller helgdag som kvalificerad övertid, betraktas arbetstid som överstiger 8 timmar per dag - eller i schema upptagen längre ordinarie arbetstid - som övertid. En likgenomgående nande bestämmelse finns i det statliga arbetstidsavtalet. För att kunna ge en bild av hur olika metoder att beräkna övertiden förhåller sig till varandra har utredningen tagit initiativ till undersökningar inom olika områden. De

beräkningar, som med anledning härav gjorts inom den statliga

sektorn, tyder på att endast omkring hälften av den tid, som nu registreras som allmän övertid, behöver klassificeras som övertid enligt lag. Variationerna mellan olika fall är betydande. För vissa arbetstagare är skillnaden mellan övertid mer än 100 timmar legal och avtalsmässig per år. Inom

Landstingsförbundet har tagits fram uppgifter för Stockholms

och Gävleborgs läns landsting avseende november 1979. I Stockholms

läns landsting den legala övertiden utgjorde ca 80 procent av den avtals-

mässiga övertiden. För Gävleborgs län är motsvarande tal endast ca 50 procent. Vid Kommunförbundet har en av övertid

gjorts kartläggning enligt

lag respektive övertid enligt avtal i åtta primärkommuner. Som undersökningsmånad har även här valts november 1979. I genomsnitt

utgjor-

de den legala övertiden 68 procent av den avtalsmässiga övertiden. Det förelåg samtidigt rätt stora variationer mellan kommunerna (57-85 96).

sou 1981:5 m. m. 77

Övertialsberäkning

Till utredningen har även lämnats uppgifter om legal respektive avtalsmässig övertid vid företag inom massa- och pappersindustrin. Enligt uppgifterna motsvaras 150 timmar legal övertid av 180 timmar avtalsmässig övertid.

De gjorda undersökningarna gör knappast anspråk på att ge några ex-

akta besked om skillnaden mellan legal och avtalsmässig övertid. Bl. a. kan beräkningsperioden vara svår att avgränsa. Eftersom arbetstidslagen utgår från att allmän övertid skall registreras per fyra veckor eller

en månad, hänförs kvittningsmöjligheten i praktiken ibland till motsva-

rande period och inte till den gällande begränsningsperioden för ordinarie arbetstid. Undersökningarna får dock anses ge belägg för att skillnaden mellan legal övertid och avtalsmässig övertid ej sällan är betydande.

7.5 Skrivelse till

utredningen

Svenska pappersindustriarbetareförbundet har i en skrivelse till utredningen framhållit att enligt arbetstidslagen det ordinarie arbetstidsmåttet alltid måste fyllas innan övertid uppkommer. Detta kan leda till att helt orimliga situationer uppstår när en arbetstagare varit frånvarande från arbetet under ordinarie arbetstid. Enligt förbundets åsikt bör frånvaro på grund av semester och s. k. semesterlönegrundande frånvaro

jämställas med arbetad tid vid beräkning av övertid.

7.6 Utredningens

överväganden

7.6.1 Reformbehov och utgångspunkter

I arbetstidslagen regleras den ordinarie arbetstiden per vecka. Övertid

skall följaktligen beräknas för begränsningsperioden en vecka. I vissa

fall får en genomsnittsberäkning av den ordinarie veckoarbetstiden användas. Begränsningperioden kan då sträckas ut till högst fyra veckor. Arbetstidslagens övertidsregler anknyter till måttet för den ordinarie arbetstiden. Lagen går i princip inte in på frågan om den ordinarie arbetstiden reduceras på grund av ledighet från arbetet. Ett undantag från denna princip infördes i lagen år 1976 genom en bestämmelse om över-

tidsberäkning i samband med helgdagar.

Inte heller förarbetena till arbetstidslagen berör frågan om vid över-

tidsberäkning ledighet från arbetet skall inverka på måttet för den ordi-

narie arbetstiden. Anledningen till detta kan ha varit lagens uppbyggnad som en maximilagstiftning. Det kan emellertid också pekas på att den tidigare arbetstidslagstiftningen innehöll regler om en längsta ordinarie arbetstid per dygn. På berörda områden var alltså dygnet begrånsnings-

period. Med sådana regler räknades självfallet arbetstid, som översteg dygnsmaximum, som övertid alldeles oavsett om arbetstagaren fullgjort

hela den ordinarie veckoarbetstiden. Frågan om övertidsberåkning vid frånvaro från arbetet torde alltså ha utkristalliserat sig först sedan

dygnsbegränsningsreglerna slopats genom arbetstidslagen.

Övertidsberdkning m. m.

Efter arbetstidslagens antagande har från håll i olika samfackligt manhang förts fram krav på att ledighet från arbetet skall

jämställas

med arbetad tid vid registrering av övertid Som enligt arbetstidslagen. nyss nämnts löstes frågan i ett speciellt avseende vid 1976 års ändringar i lagen. I utredningens uppdrag ingår nu att ta upp hela frågan om hur olika former av ledighet skall beaktas vid beräkning av övertid.

Utredningen vill till en början konstatera att arbetstidslagens

regler inte hindrar att arbetstid utanför den normala ordinarie arbetstiden kvittas mot tid då arbetstagaren under har varit

begrånsningsperioden

ledig från arbetet. Det är samtidigt svårt att tänka sig att denna konsekvens av arbetstidslagen varit direkt åsyftad när lagen antogs. Det förhållandet att lagen inte går in på att

ledighetsfrågorna gör nämligen

inte innebär övertidsreglema något skydd i en del vanliga situationer.

Antag att en arbetstagare har varit sjukledig eller haft semester under

två veckor. Vid av övertid för en

beräkning begränsningsperiod av fyra

veckor kan då under de övriga två veckorna tas ut dubbla ordinarie arbetstiden innan någon övertid behöver registreras enligt lagen. Enligt ut-

redningens mening bör nya övertidsregler utformas som omöjliggör en

sådan tillämpning. Till saken hör dessutom att det efter har

arbetstidslagens antagande

tillkommit en omfattande som ger de anställda rätt att vara

lagstiftning

lediga från arbetet för olika ändamål. Frågan om Övertidsberäkning har direkt koppling till Detta

ledighetslagstiftningen. ger en särskild aktuali-

tet åt översynen av reglerna. En särskild fråga i sammanhanget är övertidsberäkning vid deltidsanställning. Som redovisats i avsnitt 5.2 har antalet deltidsarbetande ökat starkt under senare år. Från fackligt håll har anförts att de deltidsanställda - utöver avtalad ordinarie arbetstid - ofta används som ett

slags reservarbetskraft som arbetsgivaren fritt kan disponera över. De deltidsanställda har sålunda sällan betydligt än den

ej längre arbetstid

fasta arbetstid som avtalats. Detta anses samman med att arbets-

hänga

tidslagens regler om längsta arbetstid är desamma vid deltidsarbete som vid heltidsarbete. Det har därför krävts att all arbetstid, som deltidsanställda fullgör utöver avtalad ordinarie arbetstid, skall likställas med övertid

enligt lag. Även jämställdhetskommittén har påtalat att många

av de deltidsanställda saknar den trygghet som ligger i att på förhand veta arbetstidens omfattning avsnitt

(jämför 10.4).

Den nu berörda frågan har ett samband med beräk-

ofrånkomligt

ningen av övertid för arbetstagare som är partiellt lediga från heltids-

anställning. Enligt utredningens bedömning måste bl. a. av den anled-

ningen även deltidsarbete uppmärksammas vid översynen av reglerna om

övertidsberäkning.

Vidare bör framhållas att gällande avtal regelmässigt medger övertidsersättning för heltidsarbete som utförs på annan tid än arbetstagarens normala ordinarie oavsett arbetstid, om arbetstagaren varit ledig under någon tid från arbetet. F. n. är det därför

nödvändigt att skarpt skilja

mellan övertid enligt lag och övertid. Skillnaden mellan de

avtalsmässig

två typerna av övertid är ofta avsevärd. Detta bidrar i sin tur till att

övertidsberäkning enligt lagen framstår som onaturlig. Det leder också

Övertidsberäkning m. m. 79

lätt till att övertidsregleringen upplevs som svårbegriplig. Som antytts i

avsnitt 7.4 förhåller det sig i själva verket också så, att det kan vara syn-

nerligen invecklat att räkna fram allmän övertid utifrån arbetstidslagens regelsystem. Det skulle enligt utredningens åsikt vara en klar fördel om de två typerna av övertidsberäkning kunde närmas till varandra.

7.6.2 Uppläggnin gen av regler om övertidsberäkning

Olika ledighetsformer har översiktligt redovisats? avsnitt 7.2. Där har

nämnts semesterledighet, ledighet för vård av barn, ledig-

sjukledighet, het för utbildning, tjänstledighet för enskilda angelägenheter, ledighet

för fackligt arbete etc. Utredningen har redan framhållit att arbetstid, som tas ut vid sidan av den normala dagliga arbetstiden, inte bör få kvittas mot tid då arbetstagaren varit ledig från arbetet. Ledighet, som arbetstagaren varit berättigad till och som har tagits ut, måste med andra ord på något sätt inverka på att ta ut arbetstid. Med denna utgångspunkt bör

möjligheten

en regel i arbetstidslagstiftningen om övertidsberäkning ta hänsyn till bl. a. de former av ledighet som nämnts i den lämnade översikten. När

det utformning kan bl. a. följande modeller disgäller regelns närmare

kuteras. I debatten om hur ledighet från arbetet bör beaktas vid övertidsberäkning har ofta hänvisats till att det finns lagregler om att frånvaro får tillgodoräknas i semestersammanhang. Från tidigare semesterlag-

stiftning har därvid hämtats termen privilegierad frånvaro. I 1977 års se-

mesterlag talas i stället om semesterlönegrundande frånvaro. Enligt direktiven för utredningen är dessa regler av intresse vid utformningen av regler om hur olika former av ledighet skall beaktas vid registrering av övertid. Semesterlagen föreskriver att frånvaro från arbetet skall vara semesterlönegrundande när fråga är om

ledighet på grund av sjukdom,

ledighet enligt lagen om rätt till ledighet för vård av bam, ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen om ersättning åt smittbärare, ledighet för viss utbildning, ledighet på grund av viss i vämpliktslagen eller med stöd därav föreskriven eller ledighet på grund av motsvarande vapenfri

tjänstgöring tjänst, EI ledighet på grund av viss tjänstgöring i civilförsvaret.

Semesterlagen begränsar samtidigt på en rad olika sätt privilegietiden enligt de skilda privilegiegrundema. Den frånvaro som kan vara aktuell vid övertidsberäkning är bl. a. frånvaro av samma typ som är semesterlönegrundande. Enligt utredningens uppfattning talar emellertid starka skäl mot att i arbetstidslag-

stiftningen anknyta till regleringen i semesterlagen. Till en början kan

konstateras att arbetstidslagstiftningen skulle bli svårtillgänglig genom

80 Övertidsberäkning m. m. sou 1981:5

en hänvisning till de relativt invecklade reglerna i semesterlagen. Vidare bör observeras att det finns flera former av ledighet som är semesterlömen som inte nämns i semesterlagen utan i andra lagar, negrundande

t. ex. arbetsmiljölagen och lagen om facklig förtroendemans ställning på

Det skulle alltså inte räcka med en hänvisning till semesarbetsplatsen. terlagen utan det skulle dessutom behövas en uppräkning av de ytterli-

av ledighet som avses vid övertidsberäkning. En tredje in-

gare former

vändning bygger på att privilegiegrunderna i semesterlagen är begränsa-

de bl. a. i fråga om frånvaroperiodens längd. I arbetstidssammanhang finns ingen anledning att införa några sådana begränsningar. Enligt ut-

redningens mening tyder tvärtom just dessa begränsningar på att regler-

na om semesterlönegrundande frånvaro inte passar att föras över till arbetstidsområdet. Vid närmare betraktande framgår det alltså enligt utredningens be-

dömning klart att arbetstidslagstiftningen bör helt självständigt reglera

vilken som skall med arbetad tid vid övertidsberäk-

ledighet jämställas

ning. Ett sätt kunde då tänkas vara att i arbetstidslagen räkna upp aktuella ledighetsformer. Mot denna tanke talar dock att uppräkningen skuli lagen. Det är dock här

le kräva ett oproportionerligt stort utrymme ju

delspörsmål i en lagstiftning som syftar till att uttrycka de fråga om ett allmänna normer som bör gälla på arbetstidsområdet. Ett ytterligare skäl mot en uppräkning heltäckande. är svårigheten att få uppräkningen Vill man i stället ge regleringen en mera allmän utformning ligger två metoder nära till hands. En metod är att utgå från den dagliga ordinarie

arbetstidens ledighet med ar-

längd, en annan att på något sätt likställa metod ger arbetstidsavtalet melbetad tid. Ett exempel på förstnämnda

lan SAF och PTK. Med övertidsarbete avses i avtalet arbete som tjänstemannen har utfört utöver den för honom gällande dagliga ordinarie ar-

betstidens längd. I en arbetstidslag, arbetstisom reglerade även den dagliga ordinarie den, skulle det vara närliggande att hänföra även övertidsberäkningen till arbetstiden inte in i mönstret om per dag. Metoden passar emellertid man har enbart veckoarbetstid som utgångspunkt i lagen. Förhållandet behöver för övrigt inte ändras på något avgörande sätt om arbetstids-

1-agstiftningen skulle tillföras regler om begränsning av dygnsarbetstiden

eftersom avsikten med sådana kan eller om dygnsvila, regler knappast vara att fastställa normalarbetstiden per dygn. Den andra metoden - att inräkna ledighet i de tidsmått som man har att utgå från vid beräkning av övertid - förutsätter att ledigheten kan hänföras till viss del av arbetstagarens ordinarie arbetstid. Ledigheten skall alltså infalla under den tid då arbetstagaren annars skulle ha full-

gjort sin ordinarie arbetstid. Då arbetstidslagstiftningen bara i speciella

avseenden förläggning kan metoden sysslar med frågor om arbetstidens

synpunkt. Men i praktiken symöjligen inge någon tvekan från teoretisk

får en nes tillvägagångssättet innebära att frågor om övertidsberäkning Eftersom den ordinarie arbetstiden inenkel och ändamålsenlig lösning. te alltid är förlagd till bestämda tidpunkter, kan ledigheten beskrivas som ledighet som avser arbetstagarens ordinarie arbetstid. Det resonemang, som nu förts, är också tillämpligt i fråga om ledighet

som avser jourtid.

m. m.

Övertidsberäkning 81

Utredningen förordar mot denna bakgrund en bestämmelse att sådan ledighet från arbetet, som avser arbetstagarens ordinarie arbetstid eller skall likställas med arbetstid

jourtid, fullgjord vid beräkning av övertid.

I anslutning härtill kan konstateras att den förordade regleringen innebär att övertid enligt lag i stort sett kommer att motsvara vad som innefattas i avtalsmässig övertid. Hittills har inte direkt behandlats frågan hur övertid skall registreras om en arbetstagare under en period delvis varit frånvarande från arbetet utan att ha rätt till ledighet. Enligt utredningens mening är det naturligt att förfallolös frånvaro skall kunna med arbete utanför kompenseras den normala ordinarie arbetstiden utan att det blir fråga om övertid i lagens mening. Den förordade bestämmelsen tar därför bara sikte på ledighet från arbetet. Därmed kan bara avses fall då arbetstagaren har rätt att vara frånvarande från sitt arbete. kan emellertid de all-

Självfallet

männa bestämmelserna i talar

arbetsmiljölagen åberopas när skyddsskäl

mot att en tids förfallolös frånvaro kvittas mot orimligt stora arbetstidsuttag under andra delar av perioden.

7.6.3 Fackligt arbete

Utredningen har i avsnitt 7.2 översiktligt redovisat ledighetsreglerna i la-

gen om fackliga förtroendemän och arbetsmiljölagen.

En grundläggande princip i förtroendemannalagen är att fackligt arbete, som avser den egna arbetsplatsen, skall bl. a. i fråga om anställningsförmåner jämställas med det arbete som i övrigt utförs där. Motsvarande princip återfinns i när det gäller skyddsarbe-

arbetsmiljölagen

te. Tiden för fackligt arbete har dock ansetts inte utgöra arbetstid i arbetstidslagens mening, eftersom arbetstidslagen bara avser arbete för arbetsgivares räkning. Påtagligt är också att de fackliga förtroendemännens befogenheter är utformade som regler om ledighet för den fackliga verksamheten. I praktiken synes emellertid fackligt arbete, som utförs på ordinarie arbetstid, allmänt betraktas som arbetad tid vid registrering av övertid. När utredningen nu förordar att olika former av ledighet skall beaktas vid övertidsberäkning, framstår det också som helt uppenbart att ledighet för fackligt arbete under förtroendemannens ordinarie arbetstid bör likställas med arbetad tid. Vad nu sagts gäller i lika hög grad ledighet

enligt arbetsmiljölagen för skyddsombud och ledamot i skyddskommit-

té.

Med en regel i arbetstidslagstiftningen om likställighet mellan ledig-

het från arbetet och arbetstid

fullgjord behövs i den lagstiftningen ingen

närmare utveckling av vilka former av fackligt arbete eller andra uppdrag som omfattas av regleringen. Det får avgöras med utgångspunkt från den som slår fast rätten

lagstiftning till ledighet. Motsvarande gäl-

ler beträffande omfattningen av rätten till ledighet. I sammanhanget kan konstateras att det på arbetstidsområdet inte finns någon anledning att

skilja på ledighet som avser den fackliga verksamheten på den egna ar-

betsplatsen och ledighet för verksamhet utanför denna.

82 Övertidsberâkning m. m.

En särskild fråga är om arbetstidslagstiftningen även bör avse facklig verksamhet som utförs utanför den ordinarie arbetstiden. Med hänsyn till att omfattningen av denna verksamhet helt bör avgöras av den fackliga organisationen bör enligt utredningens uppfattning regler i detta av-

seende inte ingå i arbetstidslagstiftningen. Möjligen kunde hävdas att

frågan borde regleras i vad avser facklig verksamhet som på arbetsgivarens föranledande förläggs till annan tid än förtroendemannens ordinarie arbetstid. Även mot en sådan reglering kan emellertid riktas avgörande invändningar. Bl. a. kan hänvisas till de egendomliga situationer som skulle uppstå om arbetsgivaren tvingades avbryta pågående lokala för-

handlingar med hänvisning till att han var skyldig att se till att förtroen-

demännen iakttog övertidsreglema.

7.6.4 Mertid

Som tidigare nämnts har från arbetstagarorganisationernas sida hävdats att all arbetstid, som deltidsarbetande fullgör utöver avtalad ordinarie arbetstid, bör likställas med övertid enligt lag. Samtidigt har yppats betänkligheter mot att använda etiketten övertid på arbetstid som deltidsanställda fullgör inom ramen för ordinarie arbetstid vid heltidsarbete.

I gällande kollektivavtal används benämningar som överskjutande tid,

fyllnadstid eller mertid när det gäller arbetstid som en deltidsanställd fullgör utöver avtalad ordinarie arbetstid men inom måttet för ordinarie

arbetstid vid heltidsarbete. Utredningen väljer att i det följande använda

beteckningen mertid.

Av utredningens ställningstagande i avsnitt 7.6.2 följer att ledighet

från arbetet bör likställas med arbetstid även vid beräkning av

fullgjord

övertid för en arbetstagare som är partiellt ledig från sin anställning. Det kan här vara fråga om deltid enligt t. ex. lagen om ledighet för vård av barn eller studieledighetslagen. Det återstår emellertid att behandla den stora grupp av arbetstagare som från anställts och där deltiden inte hänger samman

början på deltid

med partiell ledighet från någon heltidsanställning. Deltiden kan för denna grupp ha föranletts av samma skäl - vård av barn, utbildning etc. - som i och för sig skulle ha berättigat en heltidsanställd till ledighet en-

ligt ledighetslagstiftningen. Samma behov föreligger då för den deltids-

anställde att i förväg kunna något så när beräkna arbetstidens omfatt-

ning. En reglering som inte begränsar möjligheten att ta ut mertid skulle

i detta läge framstå som inkonsekvent. Redan på denna grund anser utredningen det enda rimliga vara att införa regler om begränsning av mertiden för deltidsanställda. Från fackligt håll har dessutom betonats

att en reglering som begränsar möjligheterna till mertidsuttag kan kom-

ma att motverka att den ordinarie arbetstiden för deltidsanställda sätts

lägre än vad tjänstgöringsförhållandena motiverar. Enligt utredningens

mening är det tillfredsställande om i arbetstidslagstiftningen förs in regler som kan verka även i den riktningen.

Diskussionen inom utredningen har förts efter tre linjer när det gäller

den närmare utformningen av regler om mertid.

sou 1981:5

Övertidsberäkning m. m. 83

En möjlighet som har prövats går ut på att det skulle föreskrivas i arbetstidslagen att en arbetsgivare inte får anlita en deltidsanställd arbetstagare till arbete på arbetstid utöver avtalad ordinarie arbetstid eller

jourtid, innan den enskilde arbetstagarens samtycke inhämtats. En så-

dan bestämmelse kan kanske utgöra ett visst stöd för de deltidsanställda, eftersom en del kollektivavtal föreskriver att arbetstagare är skyldiga att arbeta på övertid inom de gränser som anges i arbetstidslagen. En avgörande invändning mot denna finner emellertid utredningen

linje

vara att lagen inte bör på angivna sätt reglera det rent privaträttsliga förhållandet mellan de deltidsanställda och arbetsgivaren. En sådan reglering skulle för övrigt knappast kunna ske utan att motsvarande spörsmål togs upp även i fråga om heltidsanställda. Vid arbetstidslagens antagande ansågs lagen inte böra innehålla någon bestämmelse på denna punkt. I propositionen anfördes (prop. 1970:5 s. 137) att det var

självklart och därför inte behövde sägas ut i lagtexten att en arbetsgivare inte utan arbetstagarens medgivande i kollektivavtal eller enskilt tjänsteavtal eller eljest kan ålägga honom övertidsarbete.

En annan är att till utgångspunkt vid beräkningen av mertid

möjlighet

ta den ordinarie arbetstid eller som gäller för deltidsarbete

jourtid enligt

kollektivavtal. Ett kollektivavtals bestämmelser på denna punkt har emellertid naturligen karaktär av minimibestämmelser som anger det minsta antal timmar som tillåts vid deltidsarbete. Det finns uppenbarligen inte anledning att räkna med kollektivavtal som maximerar den ordinarie arbetstiden vid deltidsarbete. Enligt utredningens mening är det därför inte någon framkomlig väg att bygga på kollektivavtal som utgångspunkt vid mertidsberäkningen. En som återstår är att utgå från det enskilda

möjlighet anställnings-

avtalet. Det kan göras vissa invändningar eller erinringar även mot en sådan lösning. Särskilt kan anmärkas att anställningsavtalet ibland kan vara så obestämt att det inte kan läggas till grund för en beräkning av mertid. Utredningen vill i detta avseende hänvisa till att de regler som förordas i kapitel 10 kan bidra till att göra anställningsavtalen mera klargörande. Allmänt sett kan också regler om begränsning av mertidsuttag antas verka i den riktningen att parterna strävar efter att vid an-

ställningens början precisera den avtalade arbetstiden.

Mot att lägga det enskilda anställningsavtalet till grund kan vidare erinras att det i och för sig alltid står arbetsgivaren och den anställde fritt att genom en särskild överenskommelse komplettera avtalet så att ytter-

ligare ordinarie arbetstid kan tas ut. Härigenom kan åstadkommas att

den ordinarie arbetstiden sträcks ut att omfatta upp till 40 timmar i veckan och att det därför inte blir fråga om någon mertid. Med hänsyn till de intressen, som här finns, får det emellertid enligt utredningens mening anses rimligt att den enskilde arbetstagaren tillsammans med arbetsgivaren på nämnda sätt kan disponera över hur beräkningen av mertid skall ske. Det finns knappast någon anledning att räkna med missbruk i form av att den anställde nödgas ändra anställningsavtalet fram och tillbaka för att mertid skall undvikas. Mot sådant missbruk kan för

övrigt anställningsskyddslagens regler tjäna som en viss spärr.

Med hänsyn till det anförda anser utredningen att den lösning, som

84 m. m. sou 1981:5

Övertidsberäkning

utgår från det enskilda anställningsavtalet, är den bästa till buds stående

utvägen. Utredningens överväganden har hittills enbart gällt vissa principiella spörsmål. I fråga om förutsättningarna för att mertid skall få tas ut och

beträffande längden av tillåten mertid bör det vara möjligt att i stort sett

ansluta till de regler som gäller för övertid. Mot denna bakgrund förordar utredningen att vid deltidsanställning i princip skall tillämpas på motsvarande sätt i lagens regler om övertid som överstiger arbetstagarens ordinarie arbetsfråga om sådan arbetstid tid eller enligt anställningsavtalet. Beträffande mertid bör dock

jourtid

inte gälla motsvarande begränsning per eller månad

fyraveckorsperiod

som föreskrivs övertid. bör finnas till

för uttag av allmän Möjlighet

för mertidsuttag. Vid prövningen bör emellertid myndighetsdispenser

beaktas att arbetstiden kan förlängas redan genom avtal om höjning av

tjänstgöringsgraden (se även avsnitt l2.5.5).

7.6.5 Arbetstiden i huslig: arbete

Som en i fråga om övertidsberåkning m. m.

följd av utredningsförslaget

bör vissa ändringar övervägas i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete, se avsnitt 16.3.

8 Förberedelse- och

avslutningsövertid

8.1 Lagstiftning

Enligt allmänna arbetstidslagen får övertid tas ut för förberedelse- eller avslutningsarbete som nödvändigtvis mäste utföras före eller efter den ordinarie arbetstiden för att verksamheten skall kunna fortgå utan hinder. Sådan övertid får tas ut med högst 6 timmar i veckan eller, om längre

begränsningsperiod än en vecka får tillämpas för den ordinarie ar-

betstiden, med högst 24 timmar under en tid av fyra veckor. Bestämmelsen har övertagits från tidigare För

arbetstidslagstiftning.

att arbetet skall betraktas som förberedelse- eller avslutningsarbete

krävs att arbetet skiljer sig från det ordinarie arbetet. Enligt lagmotiven

(prop. 1970:5 s. 134) fordras dessutom att arbetet har en viss periodicitet och återkommer med korta intervaller. År 1976 infördes i arbetstidslagen ett tillägg som inskränkte

möjlighe-

terna att ta ut förberedelseoch avslutningsövertid. Tillägget innebär att övertid, som har tagits ut för förberedelse- eller avslutningsarbete, skall avräknas från den allmänna övertid som får tas ut enligt lagen.

Avtalsreglering

I arbetstidsavtalen på den statliga sidan samt på kommun- och landstingssidan finns inga speciella bestämmelser som reglerar förberedelseeller avslutningsarbeten. På LO-SAF-området finns inom byggnads- och läderindustrin avtalsbestämmelser som begränsar uttaget av övertid för förberedelse- och avslutningsövertid till en halv timme per dag. Inom trädgårdsodlingen

jämställs vakttjänst med förberedelse- och avslutningsarbete. Vidare

finns inom avtalsbestämmelser några branscher om s. k. marginaltider, t. ex. att arbete under högst 10 minuter omedelbart före eller efter ordinarie arbetstid inte räknas som övertid. Ersättning för förberedelse- och avslutningsövertid utgåri allmänhet på samma sätt som för allmän övertid. I vissa avtal finns speciella ackordspriser fastställda för förberedel- ” se- och avslutningsarbeten. Enligt arbetstidsavtalet mellan SAF och PTK skall tid, som åtgår för nödvändiga och normalt förekommande förberedelseoch avslutningsarbeten, inte tas upp som övertid även om den ligger utanför ordinarie

86 Förberedelse- och avslutningsövertid

arbetstid. En arbetstagare, i vars befattning normalt ingår förberedelseeller avslutningsarbete, kompenseras med tre dagars längre semester. Arbetstagare som har förberedelse- och avslutningsarbete får arbeta övertid i samma utsträckning som övriga arbetstagare.

8.3 praxis Arbetarskyddsstyrelsens

Arbetarskyddsstyrelsen har avgett ett stort antal tolkningsutlåtanden om vilka slag av arbeten som kan ses som förberedelse- och avslutningsarbeten enligt arbetstidslagstiftningen. En del utlåtanden av äldre datum åberopas fortfarande i stor utsträckning. Som exempel kan nämnas ett

utlåtande från år 1956 som gällde chaufförer vid ett oljeföretag. Arbetarskyddsstyrelsen fastställde här att tvättning av bil, rundsmörjning,

påfyllning av bensin, och vatten för bilens drift, kontroll av bilbatte-

olja

rier, ombyte av lämmar på bilen och hopläggning av presenningar var att hänföra till förberedelse- och avslutningsarbeten. En annan fråga som prövats är om kravet på periodicitet är uppfyllt. Arbetarskyddsstyrelsen har i olika utlåtanden fastslagit att arbetsuppgifter, som förekommer dag eller vecka, kan hänföras till för-

varje varje

beredelse- eller avslutningsarbeten men att arbeten, som förekommer med intervaller av t. ex. en månad, inte omfattas av begreppet. Vidare kan noteras ett utlåtande från år 1974. Vid ett renseri, som försåg en sulfatfabrik med flis, utfördes i samband med skiftbyte städning under 30 minuter av arbetstagarna i det avgående skiftlaget samtidigt som två av det pågående skiftlagets medlemmar utförde postning (byte

av stål) under 30 minuter före början av sitt skift. Arbetstidsnämnden

uttalade att så länge arbetet var organiserat enligt detta system var postningen att betrakta som ett förberedelsearbete enligt arbetstidslagen. Om postningen i stället utfördes under vederbörande arbetstagares ordinarie arbetstid samtidigt som återstående del av skiftlaget utförde städningsarbete, skulle den däremot inte vara förberedelse- eller avslutningsarbete enligt lagen.

8.4 Förekomst av förberedelse- och

avslutningsarbeten

1963 års arbetstidskommitté konstaterade (SOU 1968:66 s. 50) att det inte fanns några bestämda uppgifter angående omfattningen av övertidsformen förberedelse- och avslutningsarbeten. Därefter har i förarbetena till 1976 års ändringar i arbetstidslagen uttalats (prop. 1975/76: 179 s. 14) att underlag saknades att överblicka verkningarna av att låta denna form av övertid utgå ur arbetstidslagen.

Enligt sina direktiv har utredningen att undersöka vilka möjligheter

som finns att inom olika branscher föra in förberedelse- och avslutningsarbeten inom ramen för den ordinarie arbetstiden. I första hand behövs således något slags kartläggning av de områden där det förekommer sådana arbeten utanför ordinarie arbetstid.

Förberedelse- och avslutningsövertid 87

Under tiden för utredningsarbetet har SAF gjort en enkät hos sina

medlemsförbund för att belysa förekomsten av förberedelse- och avslutningsarbeten och för att ta fram erfarenheterna av 1976 års lagändring. Vidare har TCO hos sina medlemsförbund genomfört en enkät om förberedelse- och avslutningsarbeten. Enkätresultaten gav inte tillräckligt underlag. Utredningssekretariatet fortsatte därför uppgiftsinsamlandet. Ett intensivt arbete har därefter krävts för att få fram något så när klarläggande uppgifter från olika verksamhetsområden. Utredningen har dessutom inhämtat uppgifter om förberedelse- och avslutningsarbeten vid de sammanträden som utredningen hållit med representanter för olika företag och myndigheter.

Följande redovisning kan lämnas.

Staten, landstingen och kommunerna

Övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten förekommer i mycket liten omfattning på den offentliga arbetsmarknaden. På det statliga området tas sporadiskt ut övertid för förberedelse- och

avslutningsarbeten, t. ex. vid statens järnvägar, televerket, kriminalvår-

den och polisen. I de flesta fall utförs dock sådana arbeten inom ramen för den ordinarie arbetstiden. På landstingsområdet förekommer övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten bl. a. inom tandvården. Berörda kategorier är tandsköterskor och tandtekniker. I de flesta landsting förläggs dock arbetena inom ramen för den ordinarie arbetstiden. I Stockholms läns landsting har t. ex. tandsköterskorna en schemalagd ordinarie arbetstid på 8,5 timmar per dag. Den längre arbetstiden kompenseras genom en extra fridag var

tredje vecka.

På det primärkommunala området tas förberedelse- och avslutningsövertid ut av ett fåtal arbetstagarkategorier, såsom arbetsledare vid förråd och gatuförvaltning, städinspektörer och städledare.

SA F -LO-området Bland SAF:s medlemsförbund förekommer övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten främst inom Allmänna gruppen, Biltrafikens arbetsgjvareförbund, Byggförbundet, Skogs- och lantarbetsgivareförbundet

och Sveriges skogsindustriförbund. Övriga medlemsförbund uppger att

övertidsformen har mycket liten omfattning. Flera förbund framhåller att arbetsuppgifter som har karaktären av förberedelse- och avslutningsarbeten i stor utsträckning finns inlagda i den ordinarie arbetstiden (Bageri- och konditoriarbetsgivareförbundet, Handelns arbetsgivareorganisation, Byggnadsämnesförbundet och Livsmedelsbranschens arbetsgivareförbund). Inom Allmärma gruppens område förekommer förberedelse- och avslutningsarbeten inom framför allt Skiftgående industri, tvätterier och gummifabriker. Exempel på arbetsuppgifter som utförs på övertid som förberedelse- och avslutningsarbeten är startning av ångpanna, igång-

88 Förberedelse- och

avslutningsövertid sou 1931; 5

sättning av ugn, uppvärmning vid vulkaniseringsprocesser, uppsättning av verktyg, insmältning av råsocker, fastighetstillsyn, eldning, vakttjänst

samt städning. Övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten uppges även förekomma bland förstemännen vid de industrier som har skiftgång. På Biltrafikens arbetsgivareförbunds område förekommer förberedelse- och avslutningsövertid bland åkeri-, taxi- och bussföretag. De arbeten som avses är rapportskrivning, tvättning av bil, påfyllning av bensin,

olja och vatten, rundsmörjning, kontroll av batterier samt ihopläggning

av presenningar. Biltrafikens arbetsgivareförbund har framhållit att samtliga taxiföretag och en stor del av åkeri- och är bund-

bussföretagen

na av kontrakt med stat, kommun eller privata företag. Dessa kontrakt stipulerar att fordonen skall hållas i trafik mellan bestämda klockslag. Även inom Byggförbundet tar man ut övertid för förberedelse- och i samband avslutningsarbeten med användning av maskiner och fordon. Som förekommande förberedelseoch avslutningsarbeten har uppgetts bl. a. tankning, varmkörning av fordon och maskiner samt även snö-

skottning.

Inom Skogs- och

lantarbetsgivareförbundets område förekommer för-

beredelse- och avslutningsövertid i samband med Inom

djurskötsel.

Trädgårdsbranschens arbetsgivareförbund fullgörs s. k. som

vakttjänst

förberedelse- eller avslutningsövertid. Företrädare för branschen har uppgivit att denna är mer med

vakttjänst jämförbar jourtjänstgöring än

med förberedelse- och avslutningsövertid.

Inom Skogsindustriförbundet förekommer övertid för förberedelse-

och avslutningsarbeten vid sågverk och i massa- och pappersindustrin.

Vid sågverken krävs att postnings- och ställningsarbetensker före eller

efter ordinarie drifttid. Inom massa- och pappersindustrin förekommer övertid för förberedelseoch avslutningsarbeten i samband med driftstopp under helger och semester. I samband med driftstoppen måste pappersmaskiner etc. rensas. Innan driften kan startas på nytt måste sodapannor, blekerier, ugnar och pappersmaskiner uppvärmas och kontrollköras. Järnbruksförbundet att förberedelseuppger och avslutningsarbeten utförs såväl på ordinarie arbetstid som på övertid. Exempel på arbetsuppgifter som har karaktären av förberedelseoch avslutningsarbeten är

påeldning av ugnar, Smörjning, start av pumpar, omställning av maski-

ner samt överlämning vid skiftbyten. Järnbruksförbundet gör bedömningen att det i flertalet fall inte är att utföra

möjligt arbetena på ordina-

rie arbetstid, särskilt inte vid skiftgång. Inom Byggnadsämnesförbundet förekommer övertid för förberedelse-

och avslutningsarbeten bl. a. vid gjuterier och betongstationer där be-

manningen är förhållandevis liten. Livsmedelsbranschens arbetsgivareförbund redovisar övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten inom och ostindustrin. Ar-

mejeribetsuppgifterna omfattar uppeldning av värmepannor, sorr. t. ex. ställs

av under natten i energibesparande syfte. Vidare krävs vissa förberedelsearbeten för den egentliga

produktionsprocessen, t. ex. uppvärmning av förpackningsmaskiner och smältning av vax till osttillverkning.

Förberedelse- och avslutningsövertid 89

Inom Sveriges stuvareförbund och Motorbranschens arbetsgivareförbund används övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten i samband med garagexing av fordon. Sveriges träindustriförbund uppger att övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten tas ut i de flesta av medlemsföretagen. Arbetsuppgifterna består i upplåsning på morgnarna respektive låsning på kvällarna. Under vinterhalvåret måste dessutom arbetslokalerna ofta värmas upp före arbetets början.

Inom Sveriges verkstadsförening har en undersökning gjorts bland

130 medlemsföretag med sammanlagt 28 700 arbetare och 15 200 tjäns-

temän. Förberedelse- eller avslutningsarbete förekom i 60 av de tillfrå-

gade företagen. Totalt hade 194 arbetare och 274 tjänstemän sådant ar-

bete. och avslutningsövertid of- Här kan slutligen nämnas att förberedelseta bokförs som allmän övertid. Exempel på detta finns från bl. a. verkstadsindustrin, järn- och stålindustrin, massa- och pappersindustrin och åkeriföretag.

Privattjänstemännen

På den privata förekommer förberedelse- och avslut-

tjänstemannasidan

ningsarbeten i huvudsak bland anställda i olika typer av arbetsledarbefattningar. Arbetena består t. ex. i rapportering, inspektioner, planering för kommande dags arbete och kundmottagning. Här kan nämnas att enligt Verkstadsföreningens nämnda undersökning fanns det 255 arbetsledare bland nämnda 274 med förberedelse- eller avslut-

tjänstemän

ningsövertid. Från Sveriges arbetsledareförbund uppges att i stort sett samtliga medlemmar har förberedelse- och avslutningsarbeten i större eller mindre utsträckning. Den sammanlagda tiden kan variera från fem minuter till en timme per dag. Skiftgående arbetsledare är den kategori som har mest arbetstid av detta slag.

Inom Svenska industritjänstemannaförbundet har yrkeskategorier som kontorsvaktmästare, driftsledare, anläggningsingenjörer, tjänstemän med försäljningsuppdrag, kundmottagare, kassabiträden och tjäns-

temän inom databranschen förberedelse- och avslutningsarbeten. Kontorsvaktmästare och driftsledare har enligt uppgift förberedelse- och avslutningsarbeten i stor omfattning. Inom ca 7 500 (av totalt

Handelstjänstemannaförbundet uppges

80 000 medlemmar) ha förberedelse- och avslutningsarbeten. Bland de kategorier som uppräknas nämns tandsköterskor (ca 2 500) som förbe-

reder praktiken innan patienterna kan tas emot. Tjänstemän inom trans-

portområdet (ca 4 000), t. ex. vid civilflyget, trafikskolor och resebyråer, har också olika former av förberedelse- och avslutningsarbeten. Inom Skogs- och har i stort sett

lantbrukstjänstemannaförbundet

samtliga medlemmar förberedelse- och avslutningsarbeten. Arbetsuppav arbetsplatsen, kontroll gifterna är rapportering, inspektioner, översyn

av maskiner och redskap, förrådsstängningar och iordningställande av

olika typer av utrustning.

90 Förberedelse- och avslutningsövertid

8.5 Utredningens överväganden

Bestämmelser om förberedelse- och avslutningsövertid infördes första gången redan l9l9 i samband med den första arbetstidslagen och siktade då främst på att tillgodose behov inom industrin. Bestämmelserna har sedan kommit att tillämpas inom en rad olika verksamhetsområden. För att ge en uppfattning om de realiteter som här möter i arbetslivet har utredningen valt att i det föregående ganska noga redovisa var förberedelse- och avslutningsarbeten förekommer utanför ordinarie arbetstid. Eftersom arbetstidslagen tjänar som grund för avtalsbestämmelser också på områden, där avtal träffats om undantag från lagens tillämpning, har även sådana områden tagits med vid genomgången. Redovisningen anger säkerligen långt ifrån fullständigt de arbetsuppgifter som har karaktären av förberedelse- och avslutningsarbeten utanför ordinarie arbetstid. Redan de lämnade uppgifterna visar emellertid att sådana arbeten inte är sällsynta. Om man ser till arbetsmarknaden i dess helhet, kan ifrågavarande övertidsform dock antas komma till användning i tämligen liten utsträckning. Det bör härvid bl. a. beaktas att förberedelse- och avslutningsarbeten utanför ordinarie arbetstid vanligen utförs av endast en eller några enstaka arbetstagare. Vad gäller omfattningen av övertiden kan nämnas att utredningen inte i något fall funnit exempel på att övertid för förberedelse- eller avslutningsarbete tagits ut till den högsta gräns som lagen anger.

De undersökningar som gjorts ger inga exakta besked om i vilken omfattning det är möjligt att föra in förberedelse- och avslutningsarbetena

inom ramen för ordinarie arbetstid. Det är knappast att nå enty-

möjligt

diga resultat härvidlag. Ytterst är det nämligen en awägningsfråga vilka organisatoriska åtgärder som är rimliga för att undvika övertiden. Utredningen är därför hänvisad till att med utgångspunkt från vad som framkommit vid undersökningarna men på grundval av mera allmänna bedömningar ta ställning till om bestämmelserna om förberedelse- och avslutningsövertid bör bibehållas. Enligt utredningens mening kan man inte bortse från att bestämmelserna om förberedelse- och avslutningsövertid kan motsvaras av vissa praktiska behov inom arbetslivet. Det är samtidigt viktigt att konstatera att under de 60 år, som förflutit sedan bestämmelserna först infördes, har produktionsförutsåttningarna förändrats radikalt genom den tekniska utvecklingen. Inte minst har behovet av denna övertidsform minskat till av de nya energisystem som har kommit till. Det bör också

följd

framhållas att begreppet förberedelse- och avslutningsövertid delvis bygger på en föråldrad syn på arbetsorganisationen. De verkställda undersökningarna ger sålunda utredningen anledning att anta att det i stor

utsträckning finns goda möjligheter att fördela arbetstiden så, att för-

beredelse- och avslutningsarbeten kan utföras inom måttet för den ordinarie arbetstiden. I många verksamheter tillämpas nu också olika former av eller omdisponerad arbetstid när arbeten måste utföras

förskjuten

före eller efter den arbetstidens eller slut. Faktiskt an-

reguljära början tyder också de svårigheter, som varit förknippade med själva uppgifts-

insamlandet, att övertidsformen numera tillmäts ganska liten betydelse i praktiken.

Förberedelse- och avslutningsövertid 91

Till bilden hör också att bestämmelserna om förberedelse- och avslutningsövertid avser ett mycket begränsat antal arbetstagarkategorier. Eftersom syftet med arbetstidslagstiftningen är att ange de allmänna normer som bör gälla om arbetstiden, finns det även principiella skäl mot att i lagstiftningen ta upp bestämmelser om en så speciell övertidsform. Utredningen vill vidare framhålla att tillämpningen av bestämmelserna om förberedelse- och avslutningsövertid är förenad med stora tolkningsproblem. Gränsdragningen mellan t. ex. reparations- och underhållsarbeten å ena sidan och förberedelse- och avslutningsarbeten á andra sidan är ytterst komplicerad. Till tolkningssvårigheterna bidrar att begreppet nödvändiga förberedelse- och avslutningsarbeten är otidsenligt och torde sakna konkret innebörd för de flesta. Utredningen anser mot denna bakgrund att övervägande skäl talar för att de särskilda bestämmelserna om förberedelse- och avslutningsövertid slopas i arbetstidslagstiftningen. Samtidigt finns det, om än i begränsad utsträckning, fortfarande verksamheter där hinder eller svårigheter föreligger att lägga regelbundet återkommande förberedelse- och avslutningsarbeten inom den ordinarie arbetstiden. I dessa fall bör enligt utredningens mening nágot principiellt hinder inte föreligga mot att tillgripa allmän övertid. Utredningen återkommer till denna fråga i kapitel 9.

9 Allmän övertid

9.1 Lagstiftning

Enligt allmänna arbetstidslagen får allmän övertid tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår. För uttag av allmän övertid krävs att särskilda skäl föreligger. Enligt lagmotiven (prop. 1970:5 s. 135) får allmän övertid tillgripas för att tillgodose vissa tillfälliga mera extraordinära behov av ökat arbetstidsuttag. Att utöka den genomsnittliga ordinarie veckoarbetstiden genom att lägga in övertid som en regelbunden del av den totala arbetstiden borde inte få förekomma.

följaktligen

Avtalsreglering

I de statliga arbetstidsavtalen har gränsen för uttag av allmän övertid

höjts till 200 timmar per kalenderår. Såväl detta timantal som gränsen

48 timmar per fyraveckorsperiod eller 50 timmar per kalendermânad fâr överskridas när det behövs för att uppdrag, som inte kan avbrytas utan stora olägenheter för verksamheten, skall kunna slutföras. SAF-PTK-avtalet anger samma gränser per kalenderår, fyraveckorsperiod och kalendermånad som arbetstidslagen. Avtalet medger dock att fyraveckors- eller månadsnormen får överskridas om synnerliga skäl föreligger, t. ex. när det är nödvändigt för att ett arbete, som inte kan avbrytas utan avsevärda olägenheter för verksamheten, skall kunna slutföras. På övriga områden synes det i stort sett inte finnas nägra avtalsbestämmelser om allmän övertid som avviker från lagens.

9.3 Utredningens

överväganden

9.3.1 Behov av allmän övertid

Arbetstidslagens förarbeten redovisar ingen närmare analys av övertids-

behovet. När det gällde övertidsmätten togs den tidigare gällande lagstiftningen som utgångspunkt. Normen för allmän övertid sattes dock något lägre än tidigare.

94 Allmän övertid

I avsnitt 5.3 har redovisats vissa uppgifter om övertiidsvolymen under 1970-talet. Uppgifterna ger knappast någon ledning när det gäller att överväga gränserna för allmän övertid. De antyder doøck att övertidsbehovet varierar efter

konjunkturema.

Det är enligt utredningens uppfattning naturligt att några exakta beräkningar inte kan göras som kan läggas till grund fö-»r normer om till-

låten övertid. Bakom normerna ligger uppenbarligen en sammanvägning

av omständigheter som pekar åt olika håll. Å ena sidan anses viss övertid nödvändig för att olika verksamheter skall kunna bedrivas effektivt. Å andra sidan kan och andra aspekter motivera

arbetsmiljösynpunkter

begränsningar. Vad gäller produktionens krav på övertid kan man i enskilda fall ta fram siffror som ger hållpunkter vid beräkning av övertidsbehovet. Men vid en bedömning över hela arbetsmarknaden ger sådana beräkningar

inget fast underlag. I stort sett får man nöja sig med allmänna konsta-

teranden att det från produktionssynpunkt är värdefullt att ha ett så

stort övertidsmått som möjligt till förfogande. Det är då lättare att möta

tillfälliga eller säsongmässiga arbetsanhopningar. Det är också lättare att bemästra oförutsedda händelser och frånvaro bland arbetstagarna. Vidare kan det från produktionens synpunkt vara fördelaktigt att vissa

arbetsuppgifter delas upp på så få händer som möjligt. Och det kan vara

värdefullt att få nyckelgrupper bland arbetstagarna även utan-

utnyttja

för den normala arbetstiden. Bland ytterligare orsaker till att en vid övertidsmarginal är önskvärd från produktionens synpunkt kan nämnas att det kan vara svårt att rekrytera kompetent personal. Ännu mindre kan man direkt räkna fram de övertidsmått som är rim-

liga från de anställdas synpunkt. Den självklara utgångspunkten är att

övertidsarbete kan vara belastande från hälsosynpunkt. Medicinska skyddsskäl synes emellertid i ett utvecklat samhälle vara av betydelse

endast vid övertidsuttag som redan från allmänna synpunkter ligger

utanför det godtagbara. Forskningsresultat inom arbetssociologin och

arbetspsykologin ger inte heller underlag för preciseringar av tillåten

övertid. Man är alltså även här hänvisad till allmänna värderingar. Tonvikten ligger på olika sociala faktorer. I ökad utsträckning betonas att det behövs tid för arbete i hemmet för vård av barn, för samvaro med

familj och vänner, för samhälleliga aktiviteter, för fritidssysselsättningar osv. Perspektivet kan vara t. ex. att höja livskvaliteten, att främja ett

breddat engagemang i facklig och politisk verksamhet eller att bereda

väg för jämställdhet mellan kvinnor och män. Arbetsmarknadspolitiska

synpunkter kan ge ytterligare infallsvinklar. Ett utbrett övertidsarbete

kan sålunda bl. a. motverka en önskvärd jämn fördelning av arbetstill-

fällena. Det sagda ger en antydan om de frågor som möter när man söker unom övertiden. derlag för normer Regeln i den gällande arbetstidslagen

liksom den tillämpning av regeln som godtagits - bildar utgångspunkten

vid utredningens överväganden av vilket mått för den allmänna övertiden som bör godtas. Samtidigt måste hänsyn tas till de förändringar som skett i samhället sedan arbetstidslagens tillkomst och de nya synsätt som kommit fram. Med detta får sammanvägas konsekvenserna av utredningens olika förslag när det gäller behovet av allmän övertid.

Allmän övertid 95

9.3.2 Övertidsberäkning - allmän övertid

I avsnitt 7.2 har översiktliga uppgifter lämnats om den omfattande le-

dighetslagstiftning som har tillkommit efter arbetstidslagens antagande.

Ledighetslagstiftningen utgör en kompletterande reglering av arbetsti-

dens längd. Den innebär för de anställda möjligheter att anpassa arbets-

tiden efter olika personliga behov och från produktionens synpunkt att den ordinarie arbetstiden liksom även förkortas för vissa an-

jourtiden

ställda. Det kan också vara fråga om hel ledighet under längre eller kortare perioder. Vid utredningens besök på olika arbetsplatser har ofta framhållits att ledighetslagstiftningen medför svårigheter att planera arbetstiden för dem som inte är lediga och även ger ett ökat behov att ta ut övertid eller mertid av vissa anställda. Ledighetslagstiftningen har antagits av riksdagen utan att några ändringar i arbetstidslagen därvid ansetts påkallade. Det ingår inte i utredningens uppdrag att överväga ändringar i arbets-

tidslagstiftningen med hänsyn till de konsekvenser som ledighetslagstift-

ningen - utifrån gällande bestämmelser i arbetstidslagen - kan ha fått från övertidssynpunkt. När det gäller sättet för övertidens beräkning föreslår emellertid utredningen ett nytt system som aktualiserar frågan vilken ytterligare inverkan ledighetslagstiftningen får på behovet av allmän övertid, om utredningens förslag genomförs. Utredningen har i kapitel 7 förordat en regel att ledighet från arbetet,

som avser arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid, skall likställas med fullgjord arbetstid vid beräkning av övertid. Det kan här vara fråga om t. ex. sjukledighet, semesterledighet, ledighet för vård av barn eller

ledighet för utbildning. Regeln omfattar över huvud taget varje form av ledighet som arbetstagaren har haft och varit berättigad till. I större eller mindre utsträckning innebär den nämnda regeln en ändring i förhållande till den övertidsberäkning som nu tillämpas. Vid landstingen tar man vid registrering av legal övertid regelmässigt endast

hänsyn till den faktiskt arbetade tid som överstiger måttet för ordinarie arbetstid eller jourtid. Detta mått påverkas inte av om den anställde va-

rit frånvarande under den normala arbetstiden. Samma beräkningssätt används åtminstone i de flesta primärkommunala verksamheterna. In-

om den privata sektorn varierar tillämpningen, och läget är ej sällan nå-

got oklart. När det gäller att undvika otillåten övertid är det dock vanligt att man vid registrering enligt arbetstidslagen kvittar övertid mot viss frånvaro. Inom den statliga sektorn registreras däremot som övertid all arbetstid som ligger utanför den normala, oberoende av om den anställde av någon orsak vaiit frånvarande under den ordinarie arbetstiden

eller jourtiden. Bl. a. med hänsyn till att detta beräkningssätt ansetts in-

nebära en viss skärpning av arbetstidslagens övertidsregler har samtidigt

gränsen för allmän övertid höjts från 150 till 200 timmar i det statliga

arbetstidsavtalet.

För att belysa det arbetstidsbortfall som blir följden av att avtalsmäs-

sig övertid inte kan kvittas mot ledighet vid beräkning av allmän övertid har, som redovisats i avsnitt 7.4, en del undersökningar utförts. De exempel som har tagits fram vid undersökningarna visar att den av utred-

96 Allmän övertid

ningen förordade regeln om övertidsberäkning medför en avsevärd in-

skränkning inom stora delar av arbetslivet i möjligheterna till övertids-

ramen för en allmän övertid om 150 timmar om året.

uttag inom

9.3.3 Begränsning av mertid

I kapitel 7 har utredningen vidare förordat en regel om begränsning per kalenderår av mertid vid deltidsanställning på motsvarande sätt som i fråga om övertid. Bakgrunden är att deltidsanställda f. n. i rätt stor utsträckning anlitas till arbete långt utöver sin fasta arbetstid. På så sätt finns ett arbetstidsutrymme för arbetstoppar eller annars vid behov. Arbetstidslagen sätter inte något annat tak för arbetstidens längd än

40 timmar i veckan, vartill kommer möjlighet till allmän övertid. Den

förordade begränsningen av mertiden innebär alltså en kraftig beskär-

ning av möjligheterna att ta ut extra arbetstid. Om de deltidsanställda följaktligen inte längre kan användas på samma sätt som hittills för att

rycka in vid behov, kan tydligen i sin tur uppkomma ett ökat behov av övertidsuttag från övriga anställda. I anslutning till det anförda vill utredningen erinra om att det är önsk-

värt att den ordinarie arbetstiden inte sätts lägre än vad tjänstgörings-

förhållandena motiverar. Från arbetsgivarnas sida har emellertid bestämt hävdats att en begränsning av mertiden under alla förhållanden kommer att medföra ett ökat behov av övertid.

9.3.4 Förberedelse- och avslutningsarbeten

Utredningen har i kapitel 8 förordat att de särskilda bestämmelserna om

förberedelse- och avslutningsövertid slopas i arbetstidslagstiftningen.

Samtidigt bör enligt utredningens mening något prncipiellt hinder inte föreligga mot att övertid tas ut för regelbundet återkommande förberedelse- eller avslutningsarbete som nödvändigtvis måste utföras före eller efter den ordinarie arbetstiden för att verksamheen skall kunna fortgå utan hinder. Enligt gällande arbetstidslag avses allmän övertid inte få tillgripas för att mera regelbundet förlänga arbetsdagen. Detta framgår inte av lagtexten utan har angetts i lagmotiven. Utredningen anser, som framgår av det nyss sagda, att begränsningen vad gäller regelbmdna övertidsuttag inte bör gälla i fråga om vissa nödvändiga förberedese- och avslutningsarbeten. Denna ändrade inriktning bör komma til uttryck genom en omformulering av bestämmelsen om allmän övertid.

9.3.5 Sammanfattande bedömning

Som framgår av de föregående avsnitten ger utredniigens överväganden anledning att från en hel del olika utgångspunkte ta upp frågan om maximigränsen för uttag av allmän övertid.

Allmän övertid 97

Särskilt viktigt i sammanhanget är att det av utredningen föreslagna nya systemet för allmänt

Övertidsberäkning sett - med i övrigt oför-

- skulle medföra en minskning av det nu tillgängliga arändrade regler

betstidsutrymmet. Av de exempel som redovisats i avsnitt 7.4 framgår

enligt utredningens mening klart att förslaget kräver att måttet för all-

män övertid höjs avsevärt, om de marginaler som den nuvarande ord-

ningen medger skall bibehållas. Vad angår mertiden kan, som tidigare påpekats, den förordade begränsningen delvis mötas med förlängningar av den fasta arbetstiden.

Utredningen anser dock att det vore fel att helt bortse från de betänklig-

heter som särskilt vad gäller delar av den offentliga sektorn framförts

mot att reglera mertiden utan att samtidigt höja gränsen för uttag av all-

män övertid. Förslaget att avskaffa den särskilda övertiden för förberedelse- och avslutningsarbeten berör ett begränsat antal arbetsplatser. Med hänsyn till den anvisade att i stället ta ut allmän övertid måste detta

möjligheten förslag även för deras vidkommande antas få ganska liten betydelse. En-

ligt utredningens mening finns det inte skäl att låta utredningsförslaget i denna del i nämnvärd grad inverka pâ bedömningen av var gränsen för allmän övertid bör sättas.

Sammanfattningsvis anser utredningen att det föreslagna systemet för

av övertid och mertid

beräkning i och för sig kunde motivera en väsentlig höjning av taket för allmän övertid. Mot en sådan talar dock höjning

de anförda drag i som i

samhällsutvecklingen pekar riktning mot en be-

gränsning av övertidsuttaget. Det bör också beaktas att det samlade ut-

redningsförslaget kan innebära vissa lättnader när det gäller att uppnå

kortvariga awikelser från

arbetstidslagstiftningen (se avsnitt l2.5.2). Utredningen förordar med hänsyn till samtliga anförda omständigheter att

gränsen för allmän övertid, och därmed även för allmän mertid, sätts vid 200 timmar Fortfarande per kalenderår. bör dock för uttag av allmän övertid gälla begränsningen till 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad.

10 Besked om arbetstidens

förläggning

10.1 Uttalanden i

lagstiftningsarbetet

Arbetsmiljöutredningen konstaterade i sitt slutbetänkande (SOU 1976:1 s. 208) Arbetsmiljölag att schemaläggning av arbetstiden är en viktig frå-

ga samt anförde följande.

För arbetstagarna är det förenat med olägenheter att inte i god tid få besked om tjänstgöringsförhållandena och det gäller självfallet i särskilt hög grad dem med oregelbunden arbetstidsförläggning. En betydande andel av de deltidsarbetande torde inte ha någon i förväg närmare fastställd arbetstid. Utredningen vill stryka under värdet av att de lokala parterna kommer överens om att upprätta arbetstidsschema för de arbetsuppgifter där detta år möjligt. Utredningen anser att de nya förhandlingsrätts- och kollektivavtalsregler som aviserats kan bidra verksamt till att sådana överenskommelser kommer till stånd i större utsträckning än f. n.

I propositionen om framhöll

arbetsmiljölagen departementschefen

(prop. 1976/77:l49 s. 303) att det är nödvändigt att arbetstidsschema upprättas och företes i god tid i alla de fall då detta är Vidare

möjligt.

hänvisades till överenskommelser inom ramen för medbestämmandelagen.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen anfördes i den social-

demokratiska partimotionen 1976/7721675 att arbetstagarna måste få

tillgång till sina arbetstidsscheman i så god tid att de kan planera sin fritid. Det yrkades att i arbetsmiljölagen infördes en bestämmelse av in-

nebörd att för arbetstagare, som arbetar efter oregelbundna arbetstider, skall arbetstidsschema upprättas i så god tid att rimlig hänsyn tas till arbetstagarens behov av att planera sin fritid. Socialutskottet uttalade i sitt betänkande 1977/78:1

(SoU s. 44) med anledning av propositionen att det i dag måste anses vara självklart att en arbetstagare så snart som det är skall informeras om vilken möjligt arbetstidsförläggning som gäller för honom så att han kan planera sin fritid på bästa sätt. Medbestämmandelagen borde enligt utskottet kunna

verksamt bidra till att överenskommelser i dessa frågor kom till stånd i större än dittills. För den händelse det skulle utsträckning visa sig att

förhoppningarna härvidlag inte infriades, fick frågan om behovet av en lagreglering av informationsskyldigheten och andra i aksammanhanget

tuella frågor tas upp till förnyad prövning.

100 Besked om arbetstidens

förläggning

10.2 Avtalsreglering

Den statliga sektorn

I det allmänna statliga arbetstidsavtalet finns beträffande arbetstidens olika bestämmelser för olika grupper av Den

förläggning tjänstemän.

ena gruppen med vissa undantag av arbetstagare som huvudsakliutgörs utför kontorsarbete eller administrativt arbete och som har sin gen regelbundet förlagd till vardag utom lördag. Till den andra

tjänstgöring

hänförs som inte har sådan kontorsarbetstid. Den gruppen arbetstagare andra omfattar dessutom arbetstagare, som en-

gruppen genomgående

del av sin förlagd till tiden mellan kl. 19

ligt lista har någon tjänstgöring

och 6, samt arbetstagare vid vissa uppräknade myndigheter m. m. Med

lista avses en handling där i förväg har angetts en eller flera tjänstgö-

ringsturer som är avsedda att fullgöras på ordinarie arbetstid. med kontorsarbetstid har sin arbetstid fast- Gruppen arbetstagare ställd i s. k. fast lista. Det har också huvuddelen av den personal som tillhör den andra av arbetstagare. Med fast lista förstås en lista gruppen som gäller för minst en vecka. Fast lista i avtalets bemärkelse används att arbetstiden i de endock endast när verksamheten är så regelbunden skilda veckorna kan planläggas för viss längre tid eller tills vidare.

Enligt avtalet gäller en särskild förhandlingsordning vid planläggning

av ordinarie arbetstid och tid för och beredskap. Utförliga bestäm-

jour

melser anger bl. a. att förslag till ny fast lista som regel skall föreligga minst 30 dagar före den tidpunkt, då det är avsett att listan skall träda i kraft. När av räcker det

det är fråga om mindre ändring tjänstgöringen

dock att föreligger minst l5 dagar i förväg. Skall listan tillförslaget lämpas under högst fyra veckor, räcker det också att förslaget föreligger 15 dagar i förväg. För den mindre grupp av arbetstagare, som inte har regelmässig

tjänstgöring enligt fast lista, gäller inga särskilda regler för förhandling om lista. Till denna hör framför allt viss s. k. vikariepersonal vid

grupp exempelvis statens och kriminalvårdsverket. Dessutom finns

järnvägar ett litet antal andra arbetstagare som har sådan tjänstgöring att man inte

i förväg kan planera deras arbetstid för någon längre period. För arbets-

som inte har regelmässig tjänstgöring enligt fast lista skall upp-

tagare

rättas en preliminär plan för tjänstgöringen för så lång tidsperiod som

besked om den ordinarie arbetstidens förläggning viss

möjligt. Slutligt

lämnas arbetstagaren i så god tid som och senast vid

dag skall möjligt tjänstgöringens slut föregående arbetsdag.

För deltidsarbetande gäller i princip samma bestämmelser om arbets-

tidens förläggning som för arbetstagare med heltidstjänstgöring.

Det militära arbetstidsavtalet innehåller särskilda bestämmelser om planläggning och schemaläggning av arbetstiden.

landsting och primärkommuner

och kommunerna avtalen innehåller en all-

De för landstingen gällande

män bestämmelse av ordinarie arbetstid vid behov bör att förläggning

Besked om arbetstidens 101

förläggning

anges i arbetstidsschema e. d., som överenskoms med företrädare för den fackliga organisationen. Beträffande personal med schemalagd arbetstid gäller att arbetstidens som förläggning anges i arbetstidsschema överenskoms mellan

arbetsledningen och den fackliga organisationen.

Arbetstidsschema bör anslås senast 14 dagar före dess tillämpning. En. särskild bestämmelse finns

för det fall att arbetstagare, som tjänstgör enligt visst schema, beordras tjänstgöra enligt annat schema. För tjänst-

göring på dag, som enligt föregående schema skulle ha varit fridag, utgår då

lönetillägg, om inte tillsägelse har lämnats minst åtta dagar i förväg.

Landstingen resp. primärkommunerna skall enligt avtal tillse att arbetstiden för deltidsanställda blir så som och att arbets-

jämn möjligt

tidsschema upprättas, om inte arbetsuppgiftemas särskilda beskaffenhet

omöjliggör det.

SA F -LO-området

Riksavtalen inom detta område anger i flertalet fall en relativt snäv tidsram för den ordinarie arbetstidens förläggning vid heltidsarbete i de fall

där de lokala parterna inte enas om annan förläggning, se avsnitt 6.2. En

del avtal hänvisar bara till lokala överenskommelser. Enligt några avtal bestäms i stället förläggningen av arbetsgivaren, oftast inom en angiven tidsram och efter samråd med arbetstagarna. För t. ex. handelsanställda gäller vanligtvis att arbetstiden skall förläggas till butikernas öppethållande.

I en del avtal ges arbetsgivaren möjlighet att förskjuta den ordinarie

arbetstiden i den ena eller andra riktningen. För vissa områden finns avtalsbestämmelser som ger arbetsgivaren sådan rätt beträffande speciella kategorier av arbetstagare eller i enlighet med lokal överenskommelse. En del avtal innehåller särskilda bestämmelser om arbetstidsscheman. Sålunda föreskrivs ibland att arbetstidsschema skall för en upprättas

viss tidsperiod, t. ex. för fyraveckorsperiod. Avtalen innehåller i all-

mänhet inte några bestämmelser om att arbetstidsschema skall föreligga viss tid före arbetets igångsättande eller om varsel vid omläggning av den ordinarie arbetstiden. Vissa avtalsbestämmelser kan dock noteras i ämnet. Enligt t. ex. avtalet för skall arbetstidsschema

bevakningsföretag

finnas tillgängligt senast tre dagar innan

tjänstgöringsperioden börjar.

Inom tidningsbranschen gäller att vid omläggning av den ordinarie arbetstiden och vid införande av Skiftarbete varsel skall ges viss tid (3-14 dagar) i förväg eller - vid opåräknade förhållanden - i ,så god tid som

möjligt. Inom träindustrin skall meddelande om igångsättande av skift-

arbete eller återupptagande av Skiftarbete efter ett icke tidsbegränsat uppehåll lämnas till berörda arbetstagare och deras lokala organisation en vecka i förväg. Om oförutsedda omständigheter påkallar tidigareläggning, skall meddelande lämnas så fort ske kan. I avtalet för byggnadsämnesindustrin föreskrivs att överläggning om omläggning av den ordinarie arbetstiden skall hållas 14 dagar före omläggningen.

102 Besked om arbetstidens förläggning

I många avtal finns en hänvisning till en av LO och SAF år 1974 överenskommen rekommendation angående deltidsarbete. I rekommenda-

tionen sägs bl. a. att arbetstiden vid deltidsarbete skall vara så jämn som möjligt och att arbetstidsscheman skall upprättas, om det inte är omöj-

ligt på grund av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet. Utöver detta finns i enstaka avtal särskilda bestämmelser om arbetstidsscheman vid deltidsarbete.

Privattjänstemännen

På detta område saknar riksavtalen i stort sett bestämmelser om arbetstidens förläggning. I stället ingås lokala överenskommelser.

10.3 Undersökningar om arbetstidens förläggning

Enligt OA-undersökningen (se avsnitt 6.3) arbetade vid årsskiftet 1973/74 ca en av alla sysselsatta på awikande arbetstider av

tredjedel olika slag, t. ex. turlistetid, skiftarbete eller förskjuten arbetstid. I under-

sökningen konstaterades också att andelen deltidsarbetande inom olika arbetstidsförläggningskategorier varierar starkt. Deltidsarbete var vanli-

gast bland anställda med starkt förskjuten arbetstid, dvs. där hela ar-

betstiden eller en del av arbetstiden ligger mellan kl. 20.45 och kl. 5. An-

delen deltidsarbetande var också förhållandevis hög i turlistearbete. I två- och treskiftsarbete fanns däremot en överrepresentation av heltids-

arbetande. Enligt ULF-undersökningen från 1977 (se avsnitt 6.3) hade 83,7 pro-

cent av alla anställda sin arbetstid huvudsakligen förlagd till dagtid. Nä-

ra hälften av a.lla anställda hade dock arbetat på obekväm tid under minst några av dagarna under den aktuella mätveckan. Med obekväm arbetstid avses här tid mellan kl. 18 och kl. 7. Stora skillnader konstaterades mellan hel- och deltidsarbetande när det gällde obekväm arbetstid. Exempelvis hade 13,4 procent av de deltidsarbetande sin arbetstid i huvudsak förlagd till kvällar eller nätter. Motsvarande andel för heltidsarbetande var 1,2 procent. Även lördags- och söndagsarbete var betydligt vanligare bland deltids- än bland heltidsarbetande. Betänkandet (SOU 1976:6) Deltidsanställdas villkor, som år 1976

överlämnades av delegationen för jämställdhet mellan mån och kvinnor,

innehåller bl. a. uppgifter om deltidsanställdas arbetstider. Enligt betänkandet saknar 15 procent (85 000) av de deltidsanställda arbetstidsschema. Uppgiften avser dem som inte minst en vecka.i förväg vet när och hur de kommer att arbeta. Grupper med kort deltid (mindre än 20 timmar i veckan) saknar oftare arbetstidsschema och har arbetet förlagt till mera udda tider än grupper med lång deltid. I fråga om deltidsanställda på olika yrkesområden uppges bl. a. att arbetstidsschema saknas för 18 procent (16 500) av städarna, 15 procent (7 800) av affärsbiträdena, 20 procent (8 200) av tillverkningsarbetarna, 10 procent (2 500) av servitriser, frisörer m. fl. och ll procent (2 500) av anställda i transport-

Besked om arbetstidens förläggning 103

och kommunikationsarbete. I hälso- och sjukvårdsarbete är enligt be-

tänkandet obekväma arbetstider vanligare än på andra yrkesområden.

Det är samtidigt förhållandevis ovanligt att personer i hälso- och sjuk-

vårdsarbete saknar arbetstidsschema. I rapporten Att arbeta på obekväm arbetstid (se avsnitt 6.4) sammanfattas resultatet av den hittillsvarande forskningen om arbete på oregelbundna och awikande arbetstider. Enligt rapporten är den kortsiktiga planeringen av arbetstidsschemans uppläggning och fastställande för

anställda med förskjutna arbetstider eller turlistearbete ett stort pro-

blem, som skapar betydande svårigheter för individen att planera sin fritid. Detta uttalande synes vad gäller verkställda undersökningar främst vara gmndat på uppgifterna i betänkandet Deltidsanställdas villkor och vissa allmänna erfarenheter. Utöver nämnda uppgifter torde det knap-

past finnas några undersökningar publicerade som visar hur stor del av

de anställda som saknar arbetstidsschema.

10.4 Skrivelse från

jämställdhetskommittén

Jämställdhetskommittén har i en skrivelse 1980-04-17 till utredningen

anfört bl. a. följande.

Den 7 juni 1977 uppdrog arbetsmarknadsdepartementet åt arbetsmarknadsstyrelsen och jåmställdhetskommittén att anordna en informationskampanj angående deltidsarbetets orsaker, organisation och omfattning samt de sociala förmåner som är knutna till denna arbetsform. Efter en upptaktskonferens i Stockholm den 20 september 1978 med representanter för arbetsmarknadens organisationer, myndigheter m. fl. följde 60 deltidskonferenser över hela landet. I dessa konferenser har arbetsgivare, fackliga och politiska organisationer samt myndigheter deltagit. Ett ständigt återkommande åmne på konferensema var frågan om arbetets organisation och arbetstidens förläggning. Dessa frågor har upplevts som stora problem i synnerhet inom sjukvårds- och handelssektorema, där också den största gruppen deltidsarbetande finns. För många av de deltidsanställda saknas den trygghet som ligger i att på förhand veta arbetstidens förläggning och omfattning. Denna uppfattning har under det gångna årets deltagande i deltidskonferensema befåsts och förstärkts. De deltidsarbetande är i de allra flesta fall kvinnor. -.-.- Det år fortfarande till största delen kvinnor som har huvudansvaret för hushållsarbetet och barnomsorgen. -.-.- Möjlighet till planering och samordning av arbete utanför och inom hemmet år mot den bakgrunden särskilt viktig. Men om vi också tar i beaktande männens utökade möjligheter till förkortad arbetsdag och deltagande i barnens omvårdnad utvidgas problematiken om rätten till schemalagd arbetstid till att på sikt omfatta en mycket stor del av arbetskraften.

Jåmstålldhetskommittén har med stöd av det anförda bett utredningen att ta upp frågan om schemaläggning av arbetstiden för de deltidsanställda till behandling.

104 Besked om arbetstidens förläggning sou 1931; 5

10.5 Utredningens överväganden

Oregelbunden förläggning av arbetstiden är en vanlig företeelse inom arbetslivet. Frågan har under 1970-talet ägnats en hel del studier. De undersökningar som har företagits ger dock ingen närmare uppfattning om hur planläggning och information sker när det gäller arbetstidens förläggning. Delvis beror detta på att den forskning, som har bedrivits rörande frågor om oregelbunden arbetstidsförläggning, huvudsakligen har inriktats på att undersöka konsekvenserna av olika former av awikande arbetstider och inte på att belysa informationsfrågorna kring arbetstiden. Vad gäller avtalsreglering av skyldighet att i förväg informera om arbetstidens förläggning framgår av avsnitt 10.2 att frågan uppmärksammats i arbetstidsavtalen på den offentliga sektorn. Särskilt på det statliga området finns en ingående reglering i ämnet. På LO-SAF-området föreligger däremot endast några spridda bestämmelser om arbetstidsscheman och dessutom en rekommendation om deltidsarbete som säger att arbetstidsscheman skall upprättas om det inte är

omöjligt på grund

av arbetsuppgif ternas särskilda beskaffenhet. Samtidigt har från arbetstagarorganisationemas sida uppgetts att arbetstagare med oregelbundna arbetstider i många fall informeras om arbetstidens förläggning alltför sent. Det anses innebära väsentliga svårigheter för de anställda när det gäller att planera fritiden och att sköta personliga angelägenheter i övrigt. Jämställdhetskommittén har understrukit att detta är ett problem för deltidsanställda. De fackliga organisationerna har rest krav på en lagreglering eftersom det på viktiga områ-

den visat sig inte vara möjligt att avtalsvägen komma fram till en lösning

av frågan om arbetstidsschema. Mot bakgrunden av de synpunkter som framförts och de diskussioner som förekommit inom utredningen kan konstateras att önskemålen inte direkt avser lagreglering av skyldighet att upprätta arbetstidsschema vid heltidsarbete. När det gäller Skiftarbete och turlistearbete liksom annat arbete på heltid finns redan i stor utsträckning fungerande system ute på arbetsplatserna. Genom samverkan mellan parterna åstadkoms härvid att arbetstidema läggs ut i god tid och med beaktande av arbetstagarnas synpunkter. . Det har emellertid enligt vad som har påpekats från arbetstagarhåll

vuxit fram nya anställningsformer där de anställda ej sällan har en gans-

ka svag ställning gentemot arbetsgivaren. Det förkommer på speciella områden en bristande planering som får till att de anställda får re-

följd

da på arbetstidens förläggning och omfattning på ett mycket sent stadium. › Bland utsatta grupper har nämnts deltidsanställda inom

detaljhan-

deln, hotell- och restaurangbranschen och städbranschen. Den fasta arbetstiden för dessa grupper omfattar ibland bara ett fåtal timmar i veckan som läggs ut med kort varsel. I anställningama ingår dessutom ofta att vid behov ett antal timmar.

tjänstgöra ytterligare Samma typ av an-

ställningar finns också inom vårdområdet. En annan grupp som nämnts i sammanhanget utgörs av personer som

Besked om arbetstidens förläggning 105

förts upp på en förteckning för att vid återkommande tillfällen rycka in

och tjänstgöra. De anses inte som fast anställda och tjänstgör bara efter

särskild anmodan. Med detta system avses att skapa en resurs av tillfälliga vikarier vid förfall bland den fasta personalen och av extra personal vid arbetstoppar. Det förutsätts samtidigt att den som är uppförd på

förteckningen kan avböja att tjänstgöra när det kommer en förfrågan. Den nu beskrivna typen av anställning är vanlig inom sjukvården. Den

förekommer också på många andra områden, t. ex. inom kommunernas lokaltrafik, inom frisöryrket, etc. Diskussionerna inom utredningen har även gällt de fast anställda vid personalpooler och liknande. Från poolerna tas personal som rycker in och tjänstgör vid förfall för arbetstagare med fasta arbetsuppgifter inom verksamheten. Sådana pooler förekommer främst inom och

sjukvården

kommunernas lokaltrafik. Liknande system finns också inom exempel-

vis statens järnvägar. En del poolanställda har ett personligt arbetstids-

schema som dock ofta bryts med kort varsel. I anställningsformen kan också ligga att arbetstidsschemat bara anger arbetstiderna men lämnar arbetsuppgifternas beskaffenhet mer eller mindre öppen fram till kort

före tjänstgöringstillfället.

Vissa av de anställningsformer som berörts i det föregående har aspekter som kan diskuteras från anställningsskyddssynpunkt. Inom ra-

men för lagen om anställningsskydd faller sålunda bl. a. frågan om möj-

ligheten att ha tillgång till extra personal. Det erinras om att anställningsskyddskommittén f. n. ser över anställningsskyddslagens bestämmelser om visstidsanställning. Arbetstidsutredningen saknar anledning att närmare behandla spörsmål som hör till anställningsskyddet. Även frågan om oregelbundna arbetstider faller i och för sig utanför utredningsuppdraget. Utredningen har emellertid att överväga vissa spörsmål om arbetstidsschema. Det bör understrykas att det här inte gäller frågan hur arbetsttidsscheman skall läggas upp. Det är i stället informationssidan av arbetstidens förläggning som utredningen nu skall gå in på. Enligt utredningens uppfattning ingår en skyldighet att i rimlig tid informera om arbetstidens förläggning bland arbetsgivarnas uppgifter när

det gäller att sörja för en tillfredsställande arbetsmiljö. Av det material,

som redovisats i det föregående, och de synpunkter, som i övrigt framförts till utredningen, får anses framgå att det finns ett behov av en grundläggande bestämmelse i detta ämne. Våsentligen är det här fråga om att ge ökad stadga åt arbetstidsförhållandena i vissa typer av deltidsanställningar.

Utredningen har i kapitel 7 förordat regler som begränsar möjlighe-

terna att hos deltidsanställda ta ut mertid utöver den fasta arbetstiden. Det är viktigt att notera detta innan utredningen går närmare in på uppläggningen av en bestämmelse om informationsskyldighet. Redan en begränsning av mertiden kan nämligen antas i hög grad verka för att ge de

deltidsanställda bättre möjligheter att i god tid beräkna arbetstidens för-

läggning och omfattning. Vid sidan härav torde en bestämmelse om in-

formationsskyldigheten snarast kunna ses som en kompletterande ord-

ningsregel.

106 Besked om arbetstidens förläggning

I debatten om arbetsgivamas skyldighet att informera om arbetstiden har de krav som förts fram handlat om arbetstidsscheman. Ett arbetstidsschema är emellertid också ett sätt att ange när olika arbetsuppgifter skall utföras och är inte nödvändigtvis knutet till enskilda arbetstagare. Med hänsyn till syftet med regleringen är det därför inte lämpligt att bygga på begreppet arbetstidsschema. En bestämmelse bör i stället gå direkt ut på att en arbetstagare skall ha besked om förläggningen av sin arbetstid i förväg. I detta ligger att informationen kan lämnas på olika sätt. Ett sätt är att på arbetsplatsen hålls tillgängligt ett arbetstidsschema som ger besked om de enskilda arbetstagarnas arbetstidsförläggning. Ett annat sätt kan vara att lämna muntligt besked till arbetstagarna. Syftet med en bestämmelse om informationsskyldighet bör mot bakgrunden av vad som tidigare anförts vara att slå fast minimikrav med tanke på utsatta grupper. Bestämmelsen bör därför precisera hur lång tid i förväg som besked senast skall lämnas om arbetstidens förläggning. Utredningen anser att ett mått som härvidlag normalt inte bör underskridas är två veckor. Ett sådant tidsmått ansluter till vad som redan torde uppfattas som ett minimum på de flesta verksamhetsområden.

Självfallet skall oavsett bestämmelsen besked om arbetstidens förlägg-

ning lämnas mer än två veckor i förväg i de fall där det år rimligt att beskedet lämnas tidigare. Det erinras om att medbestämmandelagens regler om primär förhandlingsskyldighet innebär att arbetsgivaren inte utan vidare kan besluta om viktigare förändringar av arbetstidens förläggning. I de situa-

tioner, där förhandlingsskyldighet föreligger, följer härav att förslag om arbetstidens förläggning måste lämnas i tillräckligt god tid före början

av tvåveckorsperioden. Bestämmelsen om informationsskyldighet bör ta sikte på ordinarie arbetstid och Eftersom övertid som regel inte bör tillgripas för re-

jourtid.

gelbundet återkommande arbetsuppgifter och endast bör kunna tas ut när det föreligger ett särskilt behov, kan övertidsfrågor i detta sammanhang lämnas utanför. De krav, som rests på lagstiftning om arbetstidsschema eller liknande, har i allmänhet gällt regelbundet återkommande arbete. Därmed antyds en begränsning som enligt utredningens mening är helt nödvändig. En

regel om informationsskyldighet kan självfallet bara gälla anställningar som är så pass stadigvarande, att det år möjligt att planera arbetstidens

förläggning i förväg. Regeln skulle annars innebära ett indirekt förbud mot tillfälliga anställningsförhållanden. Utredningen förordar därför att i bestämmelsen utmärks att den inte avser fall när en arbetsgivare tillfälligt anlitar en arbetstagare till arbete. Ett anspråk på arbetsgivarna att lämna arbetstagarna besked om ar-

betstidens förläggning minst två veckor i förväg bör med en tillfredsstäl-

lande planering av arbetet kunna uppfyllas i de flesta fall när det gäller annat än tillfälliga anställningar. Regeln om informationsskyldighet

måste emellertid utformas med beaktande av att möjligheterna att pla-

nera skiftar inom olika slag av verksamheter. Vidare får regeln inte göras så stel att den medför svårigheter att bemästra uppkommande situationer. att göra undantag från den förordade bestämmelsen

Möjligheter

bör således öppnas i vissa avseenden.

Besked om arbetstidens förläggning 107

Utredningen vill härvid till en början framhålla att det finns aktivite-

ter där det generellt sett inte är meningsfyllt att upprätta arbetstidsschema eller liknande så lång tid i förväg som två veckor. Anledningen kan vara att man i så fall så gott som dagligen skulle nödgas göra ändringar i

schemat, som alltså från början inte skulle ge något besked om den verk-

liga arbetstidsförläggningen. Undantag från huvudregeln bör därför kunna göras i den mån det föranleds av den bedrivna verksamhetens art. Undantag från tvåveckorsfristen måste dessutom få göras om arbetstiden rent tillfälligt behöver ändras på grund av händelser som inte rimligen bort förutses. Här avses alltså fall där arbetstidsschema bör upprättas minst två veckor i förväg fastän man senare kanske måste andra

arbetstidsförläggningen. Över hela linjen fordras dock att det gäller för-

hållanden som inte bort förutses inom ramen för en tillfredsställande arbetsplanering. Samtidigt måste hänsyn tas till att det är naturligt att enstaka moment kan falla bort även vid en planering som i och för sig år godtagbar. Utredningen vill understryka att besked om arbetstidens förläggning dock bör ges så snart som efter tvåveckorsperiodens om

möjligt början,

det finns anledning att göra undantag från huvudregeln. Lagtexten bör utformas så, att det inte kan bli några missförstånd på den punkten.

l l Veckovila

l 1.1 Lagstiftning

skulle arbetstagare beredas minst 24 timmars Enligt arbetarskyddslagen

ledighet för varje period om sju dagar, om inte sär-

sammanhängande

skilt förhållande tillfälligtvis påkallade undantag eller arbetarskyddssty-

Veckovilan skulle om förläggas till sön-

relsen medgav awikelse. möjligt

vid ett arbetsställe. Om veckodag och till samma tider för alla anställda

vilan inskränktes, skulle kompensationsledighet om möjligt läggas ut.

föreslog i sitt slutbetänkande att veckovilans

Arbetsmiljöutredningen i bestämdes till 30 timmar. För myndighetslängd arbetsmiljölagen

dispens krävdes enligt förslaget särskilda skäl. I övrigt föreslogs att bestämmelsen om att tillfällighetsvis göra undantag mera gavs

möjlighet

formen av en nödfallsbestämmelse och att avvikelser från huvudregeln

även skulle kunna ske efter överenskommelse i kollektivavtal på förom rätt till kombundsnivå. I förslaget togs inte upp någon föreskrift var en sådan före-

pensationsledighet. Enligt arbetsmiljöutredningen skrift överflödig med nuvarande lagstiftning och förhållanden i övrigt

med avseende på arbetstidens längd (SOU 1976:1 s. 231). I sitt över betänkandet menade LO att veckovilan bor-

remissyttrande

de vara 48 timmar och hänvisade till att detta krävts i LO:s förbunds-

och arbetsplatsremisser. TCO yrkade i sitt yttrande att arbetstagarna minst 48 timmars och regelbundet inskulle beredas sammanhängande

fallande för om dagar. Kommunförbundet an-

ledighet varje period sju

och framhöll samtidigt att en utslöt sig däremot till utredningsförslaget till 36 timmar skulle innebära stora administrativa och ekonovidgning miska framför allt inom vårdområdet och trafikväsendet. svårigheter, Bland övriga synpunkter kan antecknas att postverket föreslog att sam-

sjudagarsperioder skulle få avkortas med högst

manlagd ledighet för två 6 timmar till lägst 54 timmar. om 1976/77:l49 s. 314) kon-

I propositionen arbetsmiljölagen (prop.

staterades att landets till helt övervägande del har fem daarbetstagare och att allmänna arbetstidslagens normer för veckogars arbetsvecka

arbetstiden korresponderar mot en ledighet om normalt två hela dygn i

veckan. för veckovila ansågs

Ett lagstadgat grundskydd regelbunden

dock inte kunna undvaras. Som en att de

utgångspunkt angavs härvid anställda borde garanteras en fridag i veckan jämte ledighet av tillfredsställande före och efter fridagen. De komplikatio-

längd under nätterna

l 10 Veckovila

ner, som en bestämmelse om 36 timmars Veckovila kunde vålla inom vissa verksamhetsområden, borde kunna bemästras genom överenskommelser i kollektivavtal eller dispensvägen. I propositionen föreslogs därför att veckovilans längd bestämdes till minst 36 timmar. Samtidigt underströks att det måste tillses att finns

möjlighet att tillgodose viktiga

samhällsintressen och angelägna servicebehov. I sitt betänkande med anledning av propositionen anslöt sig socialutskottet till regeringsförslaget 1977/78:1

(SoU s. 48). Med anledning

av vissa motionsyrkanden framhöll utskottet att erfarenheterna av den nya regeln om Veckovila fick bli avgörande för frågan om man kan införa en bestämmelse om ännu längre Veckovila utan att tvingas vidga

möjligheterna till undantag från huvudregeln. Riksdagen följde utskot-

tet. Enligt den gällande bestämmelsen i skall arbetstaga-

arbetsmiljölagen

re sålunda beredas minst 36 timmars sammanhängande ledighet under

varje period om sju dagar. Sådan Veckovila skall såvitt möjligt förläggas

till veckoslut. Undantag från dessa regler får göras tillfälligtvis, om det föranleds av särskilt förhållande som inte har kunnat förutses. Från veckovileregeln kan göras awikelse genom kollektivavtal. Vidare kan ar-

betarskyddsstyrelsen ge dispens, om det föreligger särskilda skäl.

Avtalsreglering

Den statliga sektorn

Statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer träffade

den 18 december 1978 ett övergångsavtal om vissa avvikelser från vecko-

vilebestämmelsen i arbetsmiljölagen. Enligt avtalet skall veckovilan för

arbetstagare, som inte har vanlig kontorsarbetstid, förläggas till de dagar då arbetstagaren erhåller fridagar enligt det allmänna arbetstidsavtalet vilka ingår i en fridagsperiod. Detta innebär att avvika från

möjligheter

den strikta för För arbetstagare,

36-timmarsregeln sjudagarsperioder.

som omfattas av det militära arbetstidsavtalet, får enligt avtalet vecko-

vilan för två på varandra följande sjudagarsperioder slås samman så att ledigheten för den första perioden förläggs i en följd med ledigheten för

den senare perioden. I sådana fall får den sammanslagna veckovilan begränsas till minst 60 timmars sammanhängande ledighet. Vidare träffade parterna den 26 oktober 1979 ett särskilt övergångs-

avtal som gäller för arbetstagare som enligt lista är tjänstgöringsfria lör-

dagar och söndagar men regelmässigt har att fullgöra veckoslutsbered-

skap. Enligt avtalet skall arbetstagarna efter varje fullgjord veckoslutsberedskap ha särskild ledighet under ett helt kalenderdygn. Ledigheten skall förläggas till den dag som är lämplig med hänsyn till verksamhe-

ten. Härvid skall samråd ske mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

Löneavdrag görs inte under ledighetsdagen. Vid sidan av den särskilda

ledigheten utgår i vanlig ordning beredskapstillägg.

Övergångsavtalen år tidsbegränsade. De har sedan vid olika tillfällen

förlängts, senast den 23 juni 1980 att gälla t. o. m. utgången av år 1980.

Veckovila lll

Primärkommunerna En överenskommelse om tillämpning av veckovilebestämmelsen träffades den 23 april 1979 mellan Kommunförbundet samt Kommunalarbeoch därtill anslutna or-

tareförbundet, Kommunaltjänstemannakartellen

ganisationer. I överenskommelsen uttalas att arbetstagare, som har ordi- - narie arbetstid måndag fredag och beredskap fredag em måndag fm, bör beredas den i avsedda

så långt det är möjligt arbetsmiljölagen veckovilan. Lokala avtal om awikelser från arbetsmiljölagens bestäm-

melse om veckovila bör beakta verksamhetens natur och behov samt syfta till anordningar som inte innebär faktisk arbetstidsförkortning. Enligt överenskomna för lokala awikelseavtal skall för ett

samtidigt riktlinjer

- utöver lönetillägg sammanhängande pass med veckoslutsberedskap vid beredskap i bostaden - betalas en extra ersättning som motsvarar

ungefär en dagslön. Om det är möjligt med hänsyn till verksamheten,

under högst 8 timmar för kan arbetstagaren få ledighet med löneavdrag

varje sådant pass.

I överenskommelsen anges att den är att betrakta som ett provisorium. Vidare förutsätts att redan ingångna lokala awikelseavta] med annat innehåll än överenskommelsen skall kunna äga fortsatt giltighet.

Landstingen

För landstingens del finns i fråga om veckovila inga centrala riktlinjer

från parterna. Till utredningen har getts in ett stort antal avtal som vid de olika landstingen tecknats angående awikelser från veckovilebestäm-

melsen. Dessutom har utredningen fått uppgifter om avtalsläget direkt från vissa landsting. Det framgår att läkare eller vissa läkartjânster all-

mänt har undantagits från tillämpning av 36-timmarsregeln. I fråga om och är awikelseavtal om veckovila in-

sjuksköterskor sjukvårdsbiträden te särskilt vanliga. Vad gäller sådan servicepersonal, som arbetar regel-

bunden femdagarsvecka men har viss veckoslutsberedskap, har tecknade awikelseavtal med något enstaka undantag gått ut på förlängning av tidigare arbetstidsscheman.

LO-omrâdet på den privata sektorn

På detta område finns ett antal kollektivavtal med sinsemellan varierande innehåll vad gäller veckovilan. Enligt t. ex. Allmänna fabriksavtalet kan avsteg från veckovilebeståmscheman vid kontinuerligt skiftmelsen göras för att få ändamålsenliga arbete eller för och Även vid övertids-

jour- beredskapstjånstgöring.

arbete avtalet skall veckovilan utgöra minst 30 medges avsteg. Enligt timmar Hinder möter dock inte att enligt lokal

per sjudygnsperiod.

överenskommelse tillämpa skiftscheman där veckovilan i vissa fall begrånsas till 24 timmar. I en överenskommelse år 1980 mellan Livsmedelsbranschens arbetsgivareförbund och Svenska livsmedelsarbetareförbundet medger och re-

l l2 Veckovila

kommenderar förbunden de lokala att träffa överenskommelparterna ser om awikelser från så att en

arbetsmiljölagens regler om veckovila, lämplig förläggning kan åstadkommas av t. ex. beredskapstjänstgöring

som utförs under lördagar och söndagar. Svenska gruvindustriarbetareförbundet och en branschkommitté inom

Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO) har år 1980 över-

enskommit

att skiftgång och beredskap skall anordnas så, att möjlighet

ges till veckovila

enligt arbetsmiljölagens huvudregel. Om en arbetstaga-

re vid inte får veckovila

beredskapstjänstgöring enligt lagen, skall han i anslutning till beredskapen erhålla ledighet på en ordinarie arbetsdag utan löneavdrag.

I det centrala kollektivavtalet för pappersmasse- och pappersindu-

strin anges att arbetsmiljölagen kan påkalla att arbetstagare bereds ledighet på ordinarie arbetsdag i anslutning till veckoslut efter fullgjord beredskapstjänstgöring. Enligt avtalet får ledigheten inte föranleda in-

komstbortfall. Liknande bestämmelser finns i Sågverksavtalet och det centrala avtalet mellan Sveriges skogsindustriförbund och Svenska träindustriarbetareförbundet. Enligt Kraftverksavtalet skall arbetstagare, som inte får 36 timmars sammanhängande veckovila över veckoslut, normalt beredas veckovila på fredagen nästkommande vecka utan löneavdrag. Vid semester,

tjänstledighet, kompensationsledighet för övertid eller vissa andra fridagar skall arbetstagaren härvid anses ha veckovila under förutsättning bl. a. att ledigheten börjar inom sju dagar efter utgången av det dygn då be-

redskapstjänstgöring upphörde. Arbetsgivaren och den enskilde arbets-

tagaren kan överenskomma att veckovilan skall förläggas till annan dag än som

följer av det sagda eller att veckovila inte skall läggas ut. I det

senare fallet uppbär i stället ett

arbetstagaren belopp motsvarande en

extra dagsinkomst.

Privattjänstemännen

På detta område träffade olika avtal först med

tjånstemannaförbund Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO) med anledning av den nya veckovilebestämmelsen i arbetsmiljölagen. Om det inte är möjligt att lägga ut beredskapstjänstgöring så att bestämmelsen kan följas, skall enligt avtalen arbetstagarna i anslutning till fullgjord beredskap erhålla

ledighet motsvarande en ordinarie i samband med veckoslut.

arbetsdag Ledigheten föranleder inte löneavdrag. - Liknande avtal har ingåtts med

Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO).

Utförliga bestämmelser finns vidare i en överenskommelse som SAF:s Allmänna grupp och Svenska år

industritjänstemannaförbundet (SIF)

1980 har träffat under medverkan av förlikningsman. Överenskommel-

sen ger rätt till ledighet med en dag för varje tillfälle då arbetsmiljöla-

gens bestämmelse om 36 timmars veckovila inte kunnat Lön ut-

följas. går i princip inte för denna ledighet. Förbättrade beredskapstillågg med-

för dock att inkomstförlusten blir Alternativt

sammantaget ringa. ger

överenskommelsen två dagars ledighet när avvikelse från veckovilebestämmelsen skett vid fyra tillfällen och därefter ytterligare en halv dags ledighet per avvikelse under ett kalenderår. Efter tio awikelser utgår en

SOU l98lz5 Veckøvila ll3

ledig dag per ytterligare awikelse. Enligt detta alternativ betalas full lön under ledigheten. Arbetstagarparten avgör vilket alternativ som skall vara tillämpligt. Beträffande förläggningen av all ledighet träffas överenskommelse mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren. Normalt bör ledigheten förläggas inom fem dagar efter awikelsen och såvitt

möjligt vid veckoslut.

Dessutom har upplysts att avtal om avvikelse från veckovilebestämmelsen träffats bl. a. för vissa grupper inom

Försäkringstjänstemanna-

förbundet.

11.3 m. m.

Arbetarskyddsstyrelsens praxis

Arbetarskyddsstyrelsen har under årens lopp avgett en del utlåtanden rörande av veckovilebestämmelsen tillämpningen i arbetarskyddslagen.

Uttrycket för varje period om dagar har av styrelsen ansetts kunna sju

avse även annan fast än kalenderveckan. Likaså har an-

sjudagarsperiod

setts att den sammanhängande ledigheten inte nödvändigt behöver omfatta ett obrutet I dessa avseenden kalenderdygn. har förutsättningarna inte ändrats genom den nya veckovilebestämmelsen i

arbetsmiljölagen.

Vidare godtog arbetarskyddsstyrelsen den tillämpningen av arbetar-

skyddslagen att veckovilan för två på varandra följande sjudagarsperio-

der slogs samman så att 24 timmar omedelbart före det mellanliggande periodskiftet räknades som veckovila för den första perioden och 24 timmar omedelbart efter samma som vila för den andra periodskifte perioden. Motsvarande avses enligt förarbete-

sammanföringsmöjlighet na föreligga även vid tillämpningen av arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:

149 s. 3 l 5).

Arbetarskyddsstyrelsen har belyst sammanföringsmöjligheten i ett ut-

låtande den 22 oktober l98O vari anförs bl. a.

följande.

I likhet med den tidigare arbetarskyddslagen kräver arbetsmiljölagen inte att veckovilan skall infalla helt regelbundet. Om man förlägger ledighetema för två på varandra följande sjudagarsperioder till olika veckodagar kan tiden mellan ledigheterna bli längre än vid regelbunden förläggning. Om man t. ex. förlägger ledigheten för period l till början av perioden och ledigheten för period 2 till slutet av denna, uppgår tiden mellan ledigheterna till hela ll dygn. -.-.- Om period 3 inleds med veckovila kommer denna att följa i omedelbar anslutning till veckovilan för period 2. Därmed sker en sådan sammanföring av två ledigheter som åsyftas i arbetsmiljölagen. Någon skyldighet för arbetsgivaren att sammanföra ledighetema för period 2 och period 3 på detta sätt finns dock inte, utan ledigheten för period 2 kan i och för sig förläggas till mitten av perioden. Det bör dock observeras att lagen föreskriver att veckovilan såvitt möjligt skall förläggas till veckoslut.

Arbetarskyddsstyrelsen tillade i nämnda utlåtande följande.

Vad slutligen beträffar frågan om utläggning av veckovila under tid då arbetstagaren är ledig minst 36 timmar sammanhängande av annan orsak får detta enligt styrelsens mening anses tillåtet, om den andra ledigheten har ett avkopplande syfte.

l 14 Veckovila

att en arbetstagare kan åtnjuta Arbetarskyddsstyrelsen ansåg tidigare

veckovila samtidigt som han - utan att faktiskt utföra arbete - fullgör

beredskapstjänst i sin bostad eller på annan av honom vald plats där

han kan nås per telefon e. d. I ett ärende år 1969 frångick styrelsen den-

na mening och intog den motsatta ståndpunkten. Vid beredskap åtnjuts

med denna tolkning inte veckovila, och detta oavsett om arbete utförs

eller inte. Enligt vad som anfördes i förarbetena till arbetsmiljölagen

(prop. 1976/77: 149 s. 315) talar starka skäl för att man bör hålla fast vid sistnämnda princip. Ett ärende om dispens från veckovileregeln vid beredskap har efter av regeringen i 1980. Därvid medgavs arbets-

överklagande avgjorts maj givaren tillstånd att för vissa hissmontörer med beredskapstjänstgöring

göra undantag från 36-timmarsrege1n under viss tid i avvaktan på att parterna reglerade frågan genom kollektivavtal. Regeringsbeslutet grundades främst beredskapen avsåg viktiga servipå att den ifrågavarande cefunktioner. har av arbetarskyddsstyrelsen tidigare ansetts Veckovileregleringen

innefatta att en arbetstagare har möjlighet att avstå från erbjuden ledig-

het. I ett utlåtande i 1980 har styrelsen emellertid funnit att bestäm-

maj

melsen om veckovila innebär inte bara att arbetsgivaren skall ge arbetstagaren till veckovila utan också att arbetsgivaren är skyldig

möjlighet

att se till att ledigheten tas ut. Här kan också noteras en dom (nr 8/ 1980) av arbetsdomstolen där domstolen förklarat att arbetstagaren inte kan på grund av lag göra arispråk på lön under ledighet för veckovila som infaller under tid då arbete normalt skulle ha utförts.

11.4 Synpunkter från parterna

Från arbetsgivarsidan inom olika avtalsomrâden har anförts följande. Den statliga sektorn: Den särskilda ledigheten efter beredskapstjänst-

göring innebär relativt stora merkostnader för statsverket, uppskatt-

ningsvis ca 25 milj. kr om året (vägverket 20 mkr, vattenfallsverket 2,5

mkr, övriga 2,5 mkr). borde betraktas som veckoviletid

Beredskapstid

behöver av arbete. Alternativt borde om beredskapen inte avbrytas kan beveckovilebestämmelsen kompletteras med en regel att veckovila redas arbetstagare genom 72 timmars sammanhängande ledighet under att utredningen sö-

varje period om 14 dagar. Det är i vart fall önskvärt

ker klarlägga i vad mån särskild ledighet skall läggas ut som ersättning

för att beredskap avbrutit veckovila, ifall annan ledighet har förekommit under sjudagarsperioden.

Primärkommunema: Problemet med 36-timmarsregeln har visat sig för dem som har sin ordinarie arbetstid förvara veckoslutsberedskap lagd måndag-fredag. Bestämmelsen om 36 timmars veckovila har här, genom den kollektivavtalsreglering som blivit nödvändig, lett till antingen en kortare genomsnittlig arbetstid per vecka och därmed fördyrad verksamhet eller till av kostnadsläget genom ekonomisk kom-

höjning

Veckovila 115

pensation för utebliven lagstadgad veckovila. Merkostnaden har beräknats till 48 kr per år. Dessa konsekvenser hade inte uppstått, om

milj. arbetsmiljölagen i stället hade föreskrivit 30 timmars veckovila.

Landstingen: Bestämmelsen om 36 timmars veckovila har föranlett en hel del förhandlingar om awikelseavtal. För landstingens del har frågan dock med något enstaka undantag kunnat lösas utan att man behövt lägga ut extra ledighetsdagar som kompensation för veckoslutsberedskap. Ett kvarstående problem är att anpassa läkarnas beredskaps-

tjänstgöring (s. k. bakjour) efter 36-timmarsregeln.

Den privata sektorn: År 1969, då nuvarande praxis infördes angåen-

de beredskapstjänstgöringens inverkan på veckovila, innebar beredskap regelmässigt att arbetstagaren inte kunde lämna sin bostad. Numera an-

vänder man sig av en rad tekniska som medger en avsevärd

hjälpmedel

grad av rörelsefrihet under beredskap. Det sagda innebär att beredskap kan som fritid, om den anställde inte kallas till arbete. Nuva-

utnyttjas

rande tillämpning medför i många fall orimliga konsekvenser. Hänsyn borde exempelvis tas till om några utkallelser förekommit under beredskapen. Vad gäller kostnaderna på av veckovilan grund av ökningen från 24 till 36 timmar har som exempel nämnts att årskostnaderna för arbetsbortfallet kan beräknas uppgå till 10,4 kr för de privata

milj. kraftföretagen, 12,6 milj. kr för elektrisk installationsverksamhet och 12,5 milj. kr för rör-installationsverksamhet. Det rör sig här ofta om små-

företag där nämnda merkostnader utgör en betydande belastning. Enligt arbetsgivarna har kostnaderna för sociala avgifter inte räknats in i de uppgivna merkostnadema. Vidare tillkommer kostnader på grund av effektivitetsförluster när en arbetstagare, som ingår i ett arbets-

lag, får en extra ledighetsdag.

Konsekvenserna av bestämmelsen om 36 timmars veckovila har av arbetsgivarna sammanfattningsvis betecknats som mycket otillfredsställande. När en arbetstagare tidigare hade beredskap över ett veckoslut

var det med 24-timmarsregeln möjligt att föra samman veckovilan för

denna med veckovilan sjudagarsperiod för nästa period till en 48-timmarsledighet på intilliggande lördag-söndag. Med 36-timmarsregeln har däremot veckoviloma i allmänhet ansetts inte kunna föras samman till ett veckoslut, om inte en extra ledighetsdag utgår. Mot att låta ifrågava-

rande grupper av arbetstagare åtnjuta en extra ledighetsdag har anförts

att man härigenom åstadkommer en arbetstidsförkortning som medför

i relativt stora merkostnader. Att förkorta arbetstiden för dessa grupper,

E som har sin ordinarie arbetstid regelbundet förlagd måndag-fredag, har

ansetts opåkallat särskilt vid en med grupper som har ore-

jämförelse

gelbunden arbetstid. Från arbetstagarorganisatiønernas sida har beträffande avsamtliga talsområden framhållits att kravet på minst 48 timmars sammanhängande ledighet för veckovila kvarstår. Veckovileregleringens syfte är att säkerställa återkommande

regelbundet möjligheter till fullständig avkopp-

ling från arbetet, vilket har betonats i förarbetena till

arbetsmiljölagen

(prop. l976/77:149 s. 315). Enligt bestämmelser om

arbetsmiljölagens

veckovila skall en arbetstagare ha att ostört över åt-

möjlighet förfoga

i minstone 36 timmars sammanhängande fritid per För

sjudagarsperiod.

1 16 Veckovila

att underlätta lösningar av de organisatoriska problem, som 36-timmarsregeln i vissa fall har medfört, har organisationerna medgett vissa avvikelser i kollektivavtal. Med hänvisning till att beredskap till sin natur är tid som i större eller mindre utsträckning avbryts av arbete kan det inte anses att avtalen ger några förmåner i form av extra ledighetsdagar.

11.5 Utredningens överväganden

Genom infördes bl. a. nya regler om veckovila. Främst

arbetsmiljölagen innebar dessa regler att minimigränsen höjdes från 24 till 36 timmar. Redan före arbetsmiljölagens tillkomst var lördags- och söndagsdygnen

arbetsfria för de flesta arbetstagare. Den nya bestämmelsen hade därför begränsad betydelse. Främst kunde den få verkningar för arbetstagare, som inte har med regelbunden femdagarsvecka, och arbets-

tjänstgöring

tagare med jour- eller över veckoslut. (Uppgifter

beredskapstjänstgöring

om förekomst och omfattning av sådana finns i bi-

tjänstgöringsformer

laga 5 till betänkandet.) Den nya regleringen synes inte ha medfört några direkta svårigheter

när det gäller de grupper av arbetstagare som har oregelbunden tjänstgöring eller jourtjänstgöring. I fråga om arbetstagare med oregelbundna

arbetstider kan förklaringen sökas däri att arbetstagarna varit benägna eftersom aratt utan speciella villkor teckna avvikelseavtal, någon bättre betstidsförläggning inte kunnat erhållas inom ramen för 40-timmarsveckan och med beaktande av föreliggande behov att sprida arbetet över

veckans alla dagar. När jourtid är utlagd synes man å andra sidan vä-

ha kunnat anpassa sig efter 36-timmarsregeln utan att detta sentligen medfört några problem. Anledning till detta kan ha varit att det här i stor utsträckning är fråga om aktiv i verksamheter som på-

tjänstgöring

i regel framstått som naturligt och går alla veckans dagar. Det har därför relativt komplikationsfritt att lägga in ledigheter som möter kravet på 36 timmars veckovila. Vad gäller beredskapen över veckoslut för arbetstagare, som har den ordinarie arbetstiden förlagd måndag-fredag, har 36-timmarsregeln enligt avsnitt 11.4 medfört vissa svårigheter. Utredningen vill här till en att lagstiftningen dock inte tar någon ställning till

början understryka hur veckovilan vid beredskap skall läggas ut. Bortsett från organisatori-

ska eller andra svårigheter kan alltså veckovilan i och för sig beredas antingen genom att arbetstiden disponeras om eller genom att en särskild

ledighetsdag läggs in. Syftet med den aktuella lagbestämmelsen uppnås

så snart arbetstagaren har en sammanhängande ledighet under 36 tim-

mar som återkommer med viss regelbundenhet. Det kan samtidigt synas anmärkningsvärt att de speciella problem,

som kan medföra i samband med beredskap över 36-timmarsregeln

veckoslut, inte har särskilt berörts i förarbetena till arbetsmiljölagen.

Delvis kan detta bero på att diskussionen vid remissbehandlingen av arförslag gällde en 30-timmarsregel. Förslaget av-

betsmiljöutredningens vek alltså till konsekvenserna inte från det tidigare läget vad avsåg möj-

Veckovila ll7

ligheterna att föra samman veckovila för två sjudagarsperioder till en ar-

betsfri lördag-söndag. Regeln om 36 timmars veckovila kom sedan fram som en kompromissprodukt mot bakgrunden av de krav på en regel om

48 timmars veckovila i arbetsmiljölagen som framställdes av arbets-

tagarorganisationerna. Tolkningsregeln att beredskap bryter veckovila har emellertid tilllämpats sedan ganska lång tid och stöds av uttalanden i förarbetena till arbetsmiljölagen. Till bilden hör också att förhandlingar om awikelseavtal på de flesta avtalsområden ännu inte har slutförts. Frågan hur be-

redskapstjänstgöring skall betraktas ur arbetstidssynpunkt är dessutom

ett omfattande spörsmål som har en rad aspekter utöver dem som berörts i det föregående. Det kan inte bortses från att överväganden om ändring på en punkt kan föra in på hela detta frågekomplex. Utredningsdirektiven tar beträffande veckovila bara upp frågeställningen om det är att införa en bestämmelse om längre veckovila utan att

möjligt samtidigt vidga möjligheterna till undantag från huvudregeln. Mot den-

na bakgrund anser sig utredningen inte böra gå närmare in på spörsmålet om det är ändamålsenligt att likställa beredskapstid med arbetstid vid tillämpning av 36-timmarsregeln.

Möjligen skulle kunna övervägas att införa nya regler om veckovila

som inte bara är minimiregler utan också ger uttryck för vad som enligt allmän uppfattning bör vara förhärskande i fråga om veckoledighet. En bestämmelse om minst 48 timmars veckovila vore då närliggande. För

att man inte skulle tvingas att vidga möjligheterna till undantag från huvudregeln fick man samtidigt överväga att ge möjlighet till en genom-

snittsberäkning exempelvis per femveckorsperiod. En sådan lösning

skulle kunna ge utrymme för beredskapstjänstgöring över ett veckoslut

under perioden utan att det påverkade den ordinarie arbetstidsförläggningen. Det är samtidigt uppenbart att syftet med veckovilebestämmelsen kan gå förlorat med en sådan reglering. För att säkerställa en så spridning som av ledigheten mellan de olika veckorna skul-

jämn möjligt

le man därför behöva kompletterande regler. På så sätt skulle man få ett mera komplicerat regelsystem än f. n. Utredningen lägger med hänsyn till det anförda inte fram något förslag till saklig ändring i den nuvarande lagregleringen angående veckovila. Det finns emellertid anledning att särskilt överväga avfattningen av veckovilebestämmelsen, om arbetstidsreglerna i allmänna arbetstidslagen och förs samman. Det bör sålunda observeras att

arbetsmiljölagen

arbetstidslagens regler om arbetstidens längd bygger på att beredskapstid faller utanför lagen. Någon ändring åsyftas inte i detta avseende. Skall reglerna om arbetstidens längd och förläggning stå i samma lag,

får detta närmast ofrånkomligen som följd att de avvikelser, som avses

gälla från synsättet i övrigt, måste framgå av lagen. Under nämnda förutsättning förordar utredningen därför att nuvarande praxis i fråga om

veckovila vid beredskapstjänstgöring, som enligt det tidigare anförda får

godtas, läggs fast i lag.

12 Myndighetshandläggning,

partsdispositivitet,

m. m.

12.1 Myndighetsorganisation

l 2. l . l A rbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen är enligt sin instruktion central myndighet för arbetarskydds- och arbetstidsfrågor. Verksstyrelsen består av generaldi-

rektören, överdirektören och nio ytterligare ledamöter, varav sju repre-

senterar parterna på arbetsmarknaden och två är riksdagsledamöter.

Dessutom ingår i styrelsen två personalföreträdare.

Vid finns enligt instruktionen en särskild ararbetarskyddsstyrelsen betstidsnämnd ärenden om tillämpningen av

som handlägger viktigare

D allmänna arbetstidslagen,

D bestämmelserna i arbetsmiljölagen om arbetstid, raster, arbetspauser,

natt- och veckovila, D bestämmelserna om arbetstid samt natt- och veckovila i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete, D lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete. Arbetstidsnämnden beslutar namn. Nämnden i arbetarskyddsstyrelsens

består av generaldirektören, chefen för arbetstidsbyrån, en tjänsteman

inom styrelsen, som generaldirektören bestämmer, och sex av regeringen särskilt utsedda ledamöter (partsrepresentanter). Av partsrepresentanterna utses tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare (två från LO och en från TCO vad gäller nämndens nuvarande sammansättning), två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare

(Svenska arbetsgivareföreningamas förtroenderåd) samt en efter gemensamt förslag av statens arbetsgivarverk, Landstingsförbundet och Sven-

ska kommunförbundet. utses i samma ord- För partsrepresentanterna ning minst dubbla antalet suppleanter. Generaldirektören är arbetstidsnämndens ordförande. När generaldi-

rektören är hindrad att tjänstgöra som ordförande fullgörs hans åliggan-

den av övcrdirektören. I praktiken fungerar överdirektören regelmässigt som ordförande. Vid hinder för både generaldirektören och överdirektören tjänstgör chefen för arbetstidsbyrån som ordförande. Arbetstidsnämnden tillkom år 1972. Nämndens tillkomst innebar inte någon principiell förändring när det gällde arbetstidsärendenas hand-

läggning. Dessa frågor avgjordes nämligen intill år 1972 på så sätt att

120 Myndighetshandläggning, partsdispositivitet, m. m.

parternas centrala organisationer hade representanter i arbetarskyddsstyrelsens verksstyrelse vid avgörande av arbetstidsfrågor (s. k. partsplenum). Inrättandet av nämnden förestavades främst av praktiska skäl sammanhängande med det stora antalet arbetstidsärenden. Arbetstidsnämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande, bland dem minst två representanter för arbetsgivare och två för arbetstagare. När ärenden av större vikt handläggs, bör enligt instruktionen om ledamöter närvara.

möjligt samtliga

Är ett ärende så brådskande att nämnden icke hinner sammanträda för behandling av ärendet, kan det avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och minst fyra andra ledamöter, bland dem minst två representanter för arbetsgivare och två för arbetstagare. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, får ordföranden besluta ensam i närvaro av föredraganden. Beslut, som sålunda fattas utan nämndens medverkan, skall anmälas vid nästa sammanträde. Som arbetstidsnämndens kansli fungerar arbetstidsbyrån, som ingår i arbetarskyddsstyrelsens administrativa avdelning. Byrån förestås av en

byrächef. På byrån finns dessutom sju handläggare och åtta biträden.

12. 1.2 Yrkesinspektionen

Arbetarskyddsstyrelsen är chefsmyndighet för yrkesinspektionen. Enligt

sin instruktion består inspektionen av l9 distrikt.

Varje distrikt har fr. o. m. den l 1974 en yrkesinspektionsnämnd juli

med beslutsbefogenheter. Ledamöter i nämnden är chefen för distriktet, som är ordförande, och åtta andra personer som utses av arbetarskyddsstyrelsen efter förslag av parterna på arbetsmarknaden. Yrkesinspektionsnämnderna har att avgöra olika slag av ärenden som

närmare anges i instruktionen för yrkesinspektionen. De sammanträder

i regel tio gånger om året. Beträffande nämndernas beslutförhet gäller i stort sett motsvarande regler som för arbetstidsnämnden. Det löpande arbetet inom yrkesinspektionsdistriktet leds av distriktschefen. Det är också denne som i princip beslutar i ärenden som inte skall avgöras av yrkesinspektionsnämnd eller som är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda. finns emellertid att i viss

Möjlighet

utsträckning överlämna beslutsbefogenheter till annan

tjänsteman.

Yrkesinspektionen biträds enligt av tillsynsmän, som

arbetsmiljölagen

utses av kommun efter samråd

varje med yrkesinspektionen. De kom-

munala tillsynsmännen utövar tillsyn vid vissa mindre arbetsställen. De har inte befogenhet att besluta om tvångsåtgärder.

12. 1.3 H andläggningsordnin g

Sedan gammalt tillämpas i stor utsträckning en central handläggning av arbetstidsfrägorna. Före den l 1978 angav arbetarskyddslagen och allmänna arbets-

juli

tidslagen att arbetarskyddsstyrelsen var dispensmyndighet i arbetstids-

Myndighetshandläggning, partsdispositivitet, m. m. 121

ärenden. Enligt arbetstidslagen var det också styrelsen som handlade ärenden om nödfallsövertid. Vidare var det enligt arbetarskyddslagen endast arbetarskyddsstyrelsen som hade att ingripa med

möjlighet

tvångsmedel för att säkerställa efterlevnaden av lagens arbetstidsbestämmelser. Genom arbetsmiljölagen har yrkesinspektionen fått befogenhet att meddela förelägganden eller förbud även när det gäller bestämmelserna om arbetstidens förläggning. Numera kan yrkesinspektionen även meddela dispenser från vissa regler om arbetstiden för minderåriga under 16 år. Bestämmelser härom finns i arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om anlitande av minderåriga i arbetslivet.

Arbetsmiljöutredningen berörde i sitt betänkande (SOU 1976:1 s. 232) Arbetsmiljölag även andra organisatoriska frågor på arbetstids-

området än den löpande tillsynen. Sålunda framhölls att arbetstiden generellt måste ses som en faktor som skall vägas in i de samlade arbets-

miljöbedömningar som primärt skall ske inom parternas lokala organi-

sationer och hos yrkesinspektionen. Den tillämpade ordningen för handläggning av dispensärenden och liknande arbetstidsärenden ansågs inte stämma så väl överens med den grundsynen. En överflyttning till

yrkesinspektionen av dispensärenden enligt arbetsmiljölagen skulle dock

splittra handläggningen av arbetstidsfrågoma, om inte överflyttningen samtidigt avsåg ärenden enligt arbetstidslagen. Som en tillsvidarelösning

föreslogs därför att arbetsmiljölagen utformades så, att möjlighet öpp-

nades att utan ändring där flytta över all handläggning av arbetstidsärenden till yrkesinspektionen. Bland de instanser, som yttrade sig över för-

arbetsmiljöutredningens

slag, yppades tveksamhet i fråga om lämpligheten av att flytta över handläggningen av samtliga arbetstidsärenden till yrkesinspektionen.

I propositionen om arbetsmiljölag (prop. 1976/771149 s. 318) under-

ströks som angeläget att parterna strävar efter att från myndighetshandläggning få bort ärenden där man är ense om avsteg från arbetstidsbestämmelsema. Vad gällde frågan om hos vilken myndighet dispensärenden om arbetstiden skulle handläggas ansågs att man t. v. borde ta fasta

på möjligheten att utforma arbetsmiljölagen så, att den diskuterade

överflyttningen kunde ske utan ändring i lagen. I enlighet med vad som föreslogs i propositionen kan enligt arbets-

miljölagen dispens i arbetstidsärenden meddelas av tillsynsmyndighet,

dvs. arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektionen. I arbetstidslagen

har på motsvarande sätt den ändringen gjorts att som dispensmyndighet

och myndighet för ärenden om nödfallsövertid anges tillsynsmyndighet i stället för som tidigare arbetarskyddsstyrelsen. Fortfarande tillämpas dock den centrala handläggningen av dispensärenden och liknande arbetstidsärenden. Hos arbetarskyddsstyrelsen handläggs arbetstidsärenden av arbets-

tidsnämnden och arbetstidsbyrån. Före den 1 juli 1978 handlade arbets-

tidsnämnden arbetstidsärenden formellt utan någon begränsning till

viktigare ärenden. I praktiken prövades emellertid ärenden, som ej an-

sågs påkalla egentlig sakprövning, på arbetstidsbyrån. Sådana ärenden anmäldes sedan vid sammanträde med nämnden.

Myndighetshandlâggning, partsdispositivitet, m. m.

Genom ändrad lydelse av instruktionen för arbetarskyddsstyrelsen

begränsades arbetstidsnämndens handläggning fr. o. m. den 1 juli 1978 1

till att även formellt 1 gälla endast viktigare arbetstidsärenden. I anslut-

ning härtill beslöt arbetarskyddsstyrelsen att ärende om eftergift från

bestämmelser om arbetstid eller vila från arbetet får avgöras av byråchefen, byrådirektör eller förste byråsekreterare på arbetstidsbyrån E1 när arbetsgivarens hemställan bifalls efter tillstyrkande av vederbörande fackliga organisation, E1 när fråga är om förlängning av tillstånd och vederbörande fackliga organisation inte har inkommit med infordrat yttrande inom föreskriven tid trots skriftlig påminnelse, El när fråga är om tillfälligt tillstånd till övertidsarbete eller nattarbete i awaktan på utredning i ärendet, E1 när arbetsgivarens hemställan avslås, sedan vederbörande fackliga organisation avstyrkt ansökningen och arbetsgivaren avstått från att bemöta avstyrkandet trots att han beretts tillfälle till det.

12.2 Närmare hos

angående handläggningen

arbetarskyddsstyrelsen

12.2. l Å rsstatistik

Antalet dispensärenden av olika slag under året närmast efter allmänna

arbetstidslagens ikraftträdande samt under de senaste fyra år, för vilka uppgifter finns tillgängliga, framgår av tabell 12.1. Tabellen omfattar även ärenden rörande anmälningar om och tillstånd till nödfallsövertid.

Tabell 12.1. Dispensärenden m. m.

1971 1976 1977 1978 1979

Allmänna arbetstidslagen 7 § (ordinarie arbetstid och jourtid) Omfördelning av arbetstiden 266 95 91 91 74 Förlängning av arbetstiden 23 14 13 9 5 8§ (nödfallsövertid)

11 § (dispenser från anvisningarna om anteckningar om jourtid och övertid) 346 117 133 108 87

Arbetsmiljälagen 4:5 § (nattvila) 1 894 2 154 1 966 1 944 1 960 4:6§ (veckovila) 39 55 54 41 68 5:5 § (minderärigs maximiarbetstid och nattvila) 331 621 652 774 953

“ För tiden t. o. m. 1978-06-30 avses motsvarande bestämmelser i arbetarskyddslagen.

m. m. 123

Myndighetshandläggning, partsdispositivitet,

I tabellen redovisas inte s. k. tolkningsärenden (se avsnitt 12.2.8). År-

numera bara ett tiotal sådana ärenden om arbetstiden. ligen handläggs De påverkar alltså knappast årsstatistiken. Av tabellen framgår att antalet arbetstidsärenden, som årligen hand-

till ca 10000 i början av

läggs inom arbetarskyddsstyrelsen, uppgick 1970-talet avser framför allt och nu ligger på ca 8 000. Minskningen ärenden om övertid. Av det totala antalet gäller ungefär 5 000 ärenden

frågor enligt arbetstidslagen och 3 000 ärenden frågor enligt arbetsmiljö-

1978 arbetarskyddslagen). I flertalet ärenden enligt

lagen (före den l juli

arbetstidslagen är det fråga om extra övertid. En annan stor grupp ärenom övertid för nödfallsarden enligt arbetstidslagen utgör anmälningar beten. Den större delen arbetstidsärenden avser

enligt arbetsmiljölagen

dispenser för nattarbete. Även antalet är enligt tabellen betydande. Före minderårigärenden

ikraftträdande avgjordes vid arbetarskyddsstyrelsen arbetsmiljölagens

för årligen ca 600 ärenden om dispenser från arbetstidsbestämmelsema minderåriga. Ett knappt hundratal av dessa ärenden gällde dispenser från arbetarskyddslagens bestämmelse att i nattvilan för minderåriga under 16 år skulle klockan 19 och klockan 22. ingå även tiden mellan

Bestämmelsen motsvaras numera av en föreskrift i arbetarskyddsstyrel-

sens kungörelse om anlitande av minderåriga i arbetslivet. Enligt kungö-

från denna föreskrift meddelas av yrkesinspektio-

relsen kan undantag nen. Trots detta har antalet som handläggs hos ar-

minderårigärenden,

ökat till ca 900. Tendensen har bestått under 1980. betarskyddsstyrelsen, - I sammanhanget kan nämnas är

att yrkesinspektionen dispensmyndig-

het även i fråga om andra bestämmelser om arbetstiden för minderåriga som gäller enligt kungörelsen.

l2.2.2 Antal arbetstagare som berörs

Ett arbetstidsärende berör i allmänhet mer än en arbetstagare. Arbetshar av 1 000 från 1979

tidsbyrån gjort en genomgång dispensärenden om extra övertid och l 000 dispensärenden från samma år enligt arbets-

Av övertidsärendena l-l0 arbetstagare och

miljölagen. avsåg 90 procent

1-4 arbetstagare. övertidsärende 4

75 procent I genomsnitt avsåg varje När det gäller ärenden enligt saknas ej arbetstagare. arbetsrniljölagen

sällan uppgift om vilka arbetstagare som berörs av ansökningen och om

hur många de är. Genomgången visar dock att genomsnittliga antalet ar-

betstagare per nattarbetsärende eller minderårigärende är klart högre än i övertidsärendena.

12.2.3 Fördelning på avtalsområden

Det stora flertalet arbetstidsärenden hos arbetarskyddsstyrelsen avser LO-SAF-området. TCO-området svarar för ett relativt ringa antal ären-

den, i stort sett bara ärenden enligt arbetsmiljölagens arbetstidsbestäm-

melser. Från den statliga sektorn kommer praktiskt taget bara ansök-

Myndighetshandläggning, partsdispositivitet, m. m.

ningar om nödfallsövertid. Endast ett fåtal ärenden avser det primärkommunala området. Från landstingen kommer flera ärenden, något särskilt minderårigärenden inom

sjukvården.

122.4 Fördelning efter yrkesinspektionsdistrikt

Uppskattningsvis halva antalet arbetstidsärenden i arbetarskyddsstyrelsen härrör från företag eller förvaltningar inom yrkesinspektionens Stockholms-, Göteborgs- och Malmödistrikt med ca en alltså

tredjedel-

ca 1 500 ärenden - Man kan räkna årligen på vart och ett av distrikten. med 200-300 ärenden årligen från vart och ett av de övriga distriktens områden.

12.2.5 Nämndärenden

Saklig prövning från myndighetens sida sker i stort sett bara i arbetstidsärenden där ansökningen tillstyrkts, i ärenden angående tolknings-

ej

utlåtanden och i alla minderårigärenden. Detta avspeglas i handläggningsformen. Uppdelningen mellan arbetstidsbyrån och arbetstidsnämnden sker sålunda i praktiken så, att till nämnden

hänskjuts tvistiga

eller principiellt viktiga ärenden och sådana minderårigärenden där

tjänsteman på byrån anser avgörandet tveksamt.

Arbetstidsnämnden sammanträder i regel varannan vecka. Företagsbesök sker två a tre gånger om året. Tabell 12.2 (s. 125) redovisar arbetstidsnämndens verksamhet året

närmast efter en 1 juli 1978. Inom parentes har antecknats ordförande-

beslut i brådskande ärenden som sedan anmälts i nämnden. Tabell 12.2 med tabell 12.1 ger en uppfattning om hur stor

jämförd

del av ärendena som avgörs av arbetstidsnämnden resp. inom arbetstidsbyrån. Nämnden har under tiden den l 1978-den 30 1979 av-

juli juni gjort 102 ärenden, varav 96 arbetstidsärenden. Dessa arbetstidsärenden

utgör ca 1 procent av samtliga de arbetstidsärenden som årligen handläggs vid arbetarskyddsstyrelsen. Nämnden meddelade under tidsperioden tolkningsutlåtanden i 8 arbetstidsärenden och 6 semesterärenden (se avsnitt 12.2.8). Vidare av-

gjorde nämnden 37 ärenden om minderårigas arbetstid. (I tabellen har

inhämtade yttranden inte redovisats beträffande minderårigärendena.)

Utom tolkningsärenden och minderårigärenden avgjorde nämnden

under tidsperioden 51 arbetstidsärenden. Flertalet av dessa gällde frågor om extra övertid eller nattarbete men en rad andra ärenden prövades också av nämnden. I de nämnda 51 ärendena bifölls ansökningarna i 30 fall och avslogs i 21 fall. I regel var det fråga om tvistiga ärenden. Två

ärenden, där ansökningarna tillstyrkts, avgjordes dock av nämnden.

Ärendena gällde tillämpningen av de nya rast- och veckovilereglerna i

arbetsmiljölagen och ansågs vara av principiellt intresse.

Under tidsperioden förekom dessutom 6 ärenden med ordförandebeslut, varav 3 minderårigärenden.

partsdispositivitet, m. m. 125

Myndighetshandlâggning,

Tabell 12.2 Ärenden hos arbetstidsnämnden 1978-07-01--1979-06-30

Tolknings- Bifall Avslag Central Typ av ärende utlåtande arbetstagarorganisation

Allm. arbetstidslagen Lagens :illämplighet (2 §) Förlängd 0rd. arbetstid Avstyrkt (4 och 7 §§) Yttr. ej inhämta! Utsträckt begränsnings- Avstyrkt period (4, 5 och 7 §§) Anmälan om nödfallsöver- Yttr. ej Beslut att anmäld övertid skall inhämtat antecknas som allmän övertid tid (8 §) Ansökai om nödfallsöver- Yttr. ej tid (8 å) inhämtat Extra övertid Avstyrkt (10 § 2 st.) Yttr. ej inkommet Avstyrkt ofullständiga ansökningar Avstyrkt Anmälan i nämnden av ordförandebeslut Anteckningar om jourtid och öwrtid (ll §) Avstyrkt Medgivande att föra anteckningar per kalendermänad på datalistor A rbersrrjljölagen Raster (4 kap. l och Tillstyrkt 8 §§) Avstyrkt Yttr. ej inkommet Nattvila (4 kap. Nattarbete Nattarbete tillåtet utan särskilt 5 § 2 st.› ansågs ej tillstånd tillåtet utan särskilt tillstånd Dzo Nattarbete ej tillåtet utan särskilt tillstånd Nattvila (4 kap. 5 och Yttr. ej 8 §§) inkommet Avstyrkt Avstyrkt Avstyrkt Anmälan i nämnden av ordförandebeslut Veckovla (6 och 8 §§) Tillstyrkt Det medgivna und. gäller endast kort period Yttr. ej Dzo inkommet Avstyrkt Dzo

Minderirigs arbetstid (5 kap 5 §) Ans. delvis bifallna, delvis avslagna

Anmälan i nämnden av ordförandebeslut Lagen own förlängd semester

126 Myndighetshandläggning, partsdispositivitet, m. m.

Utöver vad som framgår av tabell 12.2 kan noteras att provisoriska beslut i avvaktan på slutligt avgörande har meddelats i tre av de redovisade ärendena. Vidare är det mycket vanligt att arbetstidsnämnden bordlägger ärenden innan de avgörs.

122.6 Remissförfarandet

I fråga om handläggningen av ärenden som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare gäller enligt instruktionen för arbetarskyddsstyrelsen att styrelsen bör, om det behövs, bereda vederbörande arbetsgivare och arbetstagare tillfälle att yttra sig samt söka samråda med representanter för arbetsgivare och arbetstagare inom verksamhetsområdet. I arbetstidsärende skall, enligt ett år 1976 infört tillägg till 27 § instruktionen, sammanslutning av arbetstagare alltid beredas tillfälle att yttra sig, om inte särskilda skäl föreligger. Arbetstidsbyrån rernitterar alla ansökningar i arbetstidsärenden till den berörda centrala arbetstagarorganisationen utom ansökningar som redan tillstyrkts av den lokala fackliga organisationen. Arbetsgivarförbund hörs i principiellt viktiga ärenden och i minderårigärenden som avser hotell- eller restaurangarbete. I minderårigärenden inhämtas yttranden normalt även från yrkesinspektionen.

Enligt uppgift från arbetstidsbyrån åtföljs ca 20 procent av ansök-

ningarna av ett yttrande från den lokala fackliga organisationen. Arbetstidsbyrån kräver uttrycklig tillstyrkan undertecknad av organisationens ordförande. Om en ansökan är ofullständig på den punkten, görs från

byråns sida ett försök att genom telefonkontakt få komplettering. Hjäl-

per inte det försöket, sker remiss till fackförbund. Mindre än l procent av ansökningarna gäller enbart oorganiserade arbetstagare. Sådana ansökningar är oftast tillstyrkta av arbetstagarna personligen. Om så inte är fallet, begärs komplettering i det avseendet. Även om personlig tillstyrkan finns, remitteras ansökningen till närmast berörda fackförbund. Förbunden brukar dock avstå från att yttra sig med hänvisning till att ingen medlem berörs. De ansökningar som inte tillstyrkts av den lokala fackliga organisationen remitteras till vederbörande fackförbund. Den förelagda remisstiden är i regel 14 dagar, ibland något längre. I brådskande fall kan tiden sättas till en vecka, men detta är sällsynt. Påminnelse görs skriftligen om svar inte har inkommit 14 dagar efter remisstidens utgång. Ibland kan

påminnelse dröja något längre. En genomgång av l 000 ärenden från år

1979 visar att påminnelse görs i 13-14 procent av ärendena. Andelen remissvar som inte kommer inom den förelagda tiden torde dock vara något större. Förbunden inhämtar normalt synpunkter från den lokala fackliga organisationen innan remissen besvaras. På arbetstidsbyrån har man det intrycket att avgörandet nästan helt ligger på lokal nivå även i de ärenden där ställningstagandet för de anställda sker genom förbundet. Ca 5 procent av ansökningarna avstyrks av förbunden. Arbetsgivaren får då tillfälle att yttra sig. I många sådana fall hörs arbetsgivaren sedan

SOU 1981 :5 Myndighetshandlâggning, dispositivitet, m. m. 127

inte av elller återkallar ansökningen. Därvid avslås ansökningen inom arbetstidsbyrân. Det finns inga fasta regler för hur länge skriftväxlingen skall fortsätta. Bara i ett fåtal fall vidhåller arbetsgivaren sin ansökan, varvid ärendet går till arbetstidsnämnden för avgörande. Det förekommer beträffande någon procent av ansökningarna att förbunden tillstyrker en del av ansökningen. Arbetstidsbyrån meddelar då beslut i enlighet med tillstyrkan och ger beträffande återstående del av ansökningen arbetsgivaren tillfälle att komma igen med förnyad ansökan.

Vidare förekommer att handläggare på arbetstidsbyrån beviljar 10-15

timmars övertid ”i förskott innan yttrande kommit in från förbundet. När sedan yttrande inkommit från förbundet, tas ställning till ansökningen i återstående delar. Remissförfarandet präglas av att arbetstidsärendena ofta är av brådskande b-eskaffenhet. För att få de tidsmässiga aspekterna belysta har

utredningen gjort en stickprovsundcrsökning av arbetstidsärendena under tiden den l juli 1978-den 30 juni 1979 och dessutom ingående dis-

kuterat förhållandena med handläggarna på arbetstidsbyrån. Mot denna

bakgrund kan följande uppgifter lämnas.

Ungefär halva antalet ansökningar kommer in i så god tid att yttranden från förbunden kan inhämtas med normal remisstid. Ansökningar som är direkt tillstyrkta av den lokala fackliga organisationen - det är som tidigare nämnts ca 20 procent - inlämnas i regel kort före den aktuella tidpunkten. Ca 20 procent av ansökningarna i nattarbetsärenden kommer in kort före eller samma dag som ansökningen gäller, fastän påteckning inte finns av någon arbetstagarorganisation. Motsvarande procenttal är något lägre i övertidsärendena. En del ansökningar görs per telegram. Arbetstidsbyrån mottar ca 400 telegram per år varav de flesta avser nattarbetsärenden. Yttranden över ansökningarna inhämtas från förbunden per telefon eller också godtas en telegramuppgift att lokala facket samtycker. Det är i regel Svenska metallarbetareförbundet som berörs av de brådskande ärendena. Förbundet tillämpar i dessa fall ett förfarande som medger att besked kan lämnas mycket snabbt, ofta samma dag. Efter tillstyrkan avgörs ärendet inom arbetstidsbyrån i regel samma dag som ansökningen har kommit in eller dagen efter. Någon gång godtas en telefonansökan. Efter tillstyrkan meddelas beslut samma dag eller dagen efter ansökningsdagen. Särskilt i nattarbetsfallen är det inte ovanligt att ansökningarna kom-

mer in efter den aktuella tidsperiodens början. Yttrande från förbundet

inhämtas då per telefon. Vid tillstyrkan meddelas beslut inom arbetstidsbyrån samma dag eller i vart fall kort tid efter inkomstdagen. I allmänhet anges härvid inte från vilken dag beslutet gäller utan endast att medgivande lämnas under tiden t. o. m. visst datum. Anledningarna till att arbetstidsärendena så ofta är brådskande skiftar. Många gånger är förklaringen till att en ansökan kommer in sent att det tagit tid att förhandla fram en lokal uppgörelse. Så kan det ofta vara

även om uppgörelsen inte kommit till uttryck i en självständig tillstyrkan från det lokala facket. Självfallet kan det också förekomma att en

128 Myndighetshandläggning, partsdispositivitet, m. m.

ansökan till

inges på ett sent stadium följd av omständigheter som inte

har kunnat förutses tidigare. Bakom en sent inkommen ansökan kan också ligga att sökanden har förbisett att det utöver en uppgörelse med facket, som inte getts kollektivavtalets form, krävs ett myndighetsbeslut. En förklaring till att företagen ofta är sent ute när det gäller att begära extra övertid kan vidare vara att databaserade först

övertidsjoumaler

efter viss tid visar att den allmänna övertiden är överskriden. I fråga om övertidsärenden finns det vidare ett par speciella anledningar till att en del ärenden blir brådskande. Ofta vill facket inte tillstyrka extra övertid

så länge det finns allmän övertid kvar. Följden kan bli att företaget an-

söker om extra övertid först när den allmänna övertiden är förbrukad och då är det ofta brådskande. Andra brådskande ärenden uppstår med hänsyn till bestämmelsen att den allmänna övertiden är begränsad även vad gäller uttaget per fyraveckorsperiod eller månad. Brådskande ärenden gäller nästan alltid antingen extra övertid eller också nattarbete. (Här liksom i övrigt i detta avsnitt bortses från nödfallsövertid.) Samtidigt kan konstateras att tvistiga ärenden i regel inte är av brådskande karaktär. Brådskande tvistiga ärenden handläggs genom beslut av arbetstidsnämndens ordförande. Av tabell 12.2 framgår att två ärenden om extra övertid och ett ärende om nattarbete

avgjordes genom ordförandebeslut under tiden den l juli 1978- den 30 juni 1979.

Det finns en tradition inom arbetstidsbyrån att icke tvistiga ärenden bör behandlas så snabbt som Kommer en ansökan in sent i för-

möjligt.

hållande till den avsedda tidpunkten och finns ingen påteckning med tillstyrkan av det lokala facket, görs ansträngningar att få ett snabbt besked från förbundet. Från byråns sida är det en stark strävan att få fram ett beslut i tid. Detta gäller även när sökanden inte uppger något särskilt skäl till att ansökningen görs så sent att det inte finns tid för en normal remissomgáng. Denna tradition hänger nog delvis samman med att det

kan te sig som om just myndighetshandläggning skapar de tidsmässiga

svårigheterna i ärenden där parterna är eniga.

l2.2.7 Nödfallsövertid

I tabell 12.3 visas fördelningen av anmälningar om nödfallsövertid mel-

lan olika slags arbetsgivare. (Beroende på olika beräkningsmetoder av-

viker siffrorna i tabellen från motsvarande siffror i tabell 12. l.)

Tabell 12.3 Anmälningar om nödfallsövertid

På den statliga sektorn kommer anmälningarna från tullen, polisen,

televerket, statens järnvägar, vattenfallsverket och försvaret. Televerket

dominerar klart. Försvaret har bara enstaka anmälningar.

SOU 1981 :5 Myndighetshandläggning, partsdispositivitet, m. m. 129

Bland kommunerna är det två som dominerar. Flertalet kommuner gör nästazn aldrig någon anmälan. Anmälningama avser nästan utan undantag arbeten på gator och vägar samt ledningsarbeten för vatten, el och gas. På den enskilda sektorn är det nästa bara pappersindustrin och vissa kraftverk som anmäler nödfall. Från landstingen har det inte ingetts några anmälningar om nödfallsövertid under år 1978 och 1979. Arbetstidsbyrån inhämtar inga yttranden från arbetstagarparten angående enbart anmälningar om nödfallsövertid. Inom bl. a. pappersindustrin har emellertid den praxis utvecklat sig att den lokala arbetstagarorganisationen genom påteckning på anmälningen bestyrker att arbetet varit av nödfallskaraktär. Som exempel på fall av godkända nödfallsarbeten nämns i en promemoria som upprättats inom arbetstidsbyrån brand, haveri på någon maskin, avbrott i telekommunikationer eller i övrigt i den allmänna

samfärdseln, spaningsarbete hos polisen, sjöräddning, oljebekämpning m. m. Från byråns förutsättningar är det ofta svårt eller omöjligt att be-

döma om ett arbete har nödfallskaraktär eller inte. I några fall har därför byrån i samråd med berörda myndigheter upprättat nödfallskataloger. Hittills har sådana kataloger godkänts för polisen och televerket. Godkännandet innebär att vissa angivna situationer skall anses som nödfall. Katalogen har däremot inte till syfte att begränsa nödfallen till uppräknade exempel. Om en anmälan anses uppfylla kraven i 8 § arbetstidslagen, sänds omgående ett meddelande till sökanden att anmälningen godkänts. I annat fall meddelas sökanden att den uttagna övertiden skall registreras som allmän övertid. Den vanligaste anledningen till att övertiden inte godkänns som nöd-

fallsövertid är att anmälningen gjorts för sent. Vid bedömningen härav

går man inom arbetstidsbyrån helt på när anmälningen är dagtecknad. I princip godkänns ingen del av övertiden, om anmälningen är för sent

dagtecknad i förhållande till arbetets början. Praxis inom byrån är dock

något vacklande på denna punkt. I fall där det andra dygnet efter ett

nödfallsarbetes början är en lördag, söndag eller helgdag anses det dock

helt klart att anmälningen får göras första helgfria dagen därefter.

Är det fråga om nödfallsarbete av längre varaktighet än två dygn kan

tillstånd lämnas för 10-14 dygn utan arbetstagarpartens hörande. Avses med ansökningen längre tid, lämnas tillstånd för t. ex. tio dagar samtidigt som ansökningen går på remiss till förbundet. För längre tid än ca 30 dagar lämnas inte tillstånd att ta ut nödfallsövertid. För att tillstånd skall medges kräver arbetstidsbyrån att det av ansökningen närmare framgår på vilket sätt en nödfallssituation anses föreligga Det räcker sålunda inte med att i ansökningen bara anges vati tenledningsskada eller snöoväder. En särskild typ av dispensgivning är de tillstånd som enligt 8 §

tredje

stycket arbetstidslagen kan meddelas till längre rapporteringstid än två

dygn från ett nödfallsarbetes början. Sådana tillstånd har lämnats poli-

sen, televerket, tullverket, vattenfallsverket, Uppsala kraftvärmeverk och

130 partsdispositivitet, m. m. Myndighetshandläggning,

Stockholms energiverk. Genom tillstånden har godtagits rapportering månadsvis eller per fyraveckorsperiod, varvid rapportering skall göras Denna ininom 14 dagar efter periodens utgång. rapporteringsform nebär inte att anmälda händelser samtidigt skulle vara godkända som nödfallsarbeten, utan prövning härav sker på samma sätt som annars. Om fråga är om nödfallsövertid under längre tid än två dygn måste ansökan göras i vanlig ordning.

122.8 Tolkningsutlåtanden m. m.

Enligt den före 1970 års arbetstidslag gällande arbetstidslagstiftningen att i vissa arbetstidsfrågor meddela utlåtanhade arbetarskyddsstyrelsen den som hade bindande verkan för domstol. Den nuvarande arbetstidsinnehåller ingen sådan bestämmelse. Fortfarande avger lagstiftningen

arbetstidsnämnden en del tolkningsutlåtanden. Det årliga antalet utlå-

tanden i arbetstidsfrågor har dock minskat från ca 25 under åren närmast efter 1970 till ca 10 eller mindre under de senaste åren. Information och rådgivning i arbetstidsfrågor sker i övrigt genom såsom Till stor del utövas

väl arbetarskyddsstyrelsen yrkesinspektionen. verksamheten via arbetstidsbyrån muntliga upplysningar, oftast

genom per telefon, eller skrivelser som svar på förfrågningar om tillämpningen av olika Skrivelserna gäller framför allt innebörden av arbetstidsregler. bestämmelserna om nödfallsövertid. I lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete finns en bestämmelse om bindande uttalanden av arbe-

alltjämt

tarskyddsstyrelsen. Uppkommer i mål som handläggs vid domstol fråga om visst arbete faller under den särskilda semesterlagen, skall sålunda

domstolen hänskjuta frågan till arbetarskyddsstyrelsen när part yrkar det eller domstolen anser det nödvändigt. Utlåtandena avges av arbetstidsnämnden. Till av strålskyddsinstitutet. Engrund ligger yttranden

dast ett fåtal utlåtanden enligt den särskilda semesterlagen begärs årligen.

12.2.9 Vägarbetstiøisärenden

Utom arbetstidsärenden och ärenden enligt den särskilda semesterlagen

förekommer ärenden enligt kungörelsen om arbetstid

på arbetstidsbyrån En av byråns handläggare med vid vägtransport. sysslar uteslutande Dessa avgörs av Antalet sådana åren-

vägarbetstidsärenden. byråchefen.

den är ca 100 om året.

12.3 Besök hos arbetstidsnämnden

Vid ett besök, som utredningen avlagt hos arbetstidsnämnden, gjordes från nämnden inte något samlat uttalande om hur myndighetshandlägg-

uppfattning borde ordnas. Fölningen i olika instanser enligt nämndens synpunkter framkom emellertid.

jande

m. m.

Myndighetshandläggning, partsdispositivitet, 131

Till stöd för handläggning hos yrkesinspektionen av samtliga arbetstidsärenden i första instans ansågs tala bl. a. I en del ärenden

följande.

måste yrkesinspektionen kopplas in för att utreda förhållandena på arbetsplatsen. Arbetstidsfrågor är tekniskt inte svårare än de frågor en-

ligt arbetsmiljölagen som yrkesinspektionen är behörig att avgöra i

första instans. Det kan då synas otillfredsställande att yrkesinspektionen inte har kompetens på hela arbetstidsområdet. Vidare är det från demokratisynpunkt riktigt att arbetstidsfrågor löses lokalt och det kan då också vara lämpligt att myndighetsprövningen i första instans sker hos yrkesinspektionen. I motsatt riktning ansågs tala bl. a. De ar-

följande omständigheter. betstidsfrågor, som går till nämndens prövning, är ofta av principiell be-

skaffenhet. Om yrkesinspektionen skulle besluta i dessa frågor, finge man en flora av tolkningar. Yrkesinspektionen har dessutom inte tid att syssla med arbetstidsfrågor. Avgörandena i arbetstidsärendena bygger

på en skälighetsprövning som klart skiljer sig från prövningen av frågor om den fysiska arbetsmiljön. Skillnaden kommer bl. a. till uttryck på så

sätt, att man kan träffa kollektivavtal om arbetstiden. Vidare sker den närmare regleringen av arbetstiden och genom avtal, medan anvisningar föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen reglerar

övriga arbetsmiljöfrå-

gor. Denna skillnad är viktig när det gäller yrkesinspektionens förhållande till de fackliga organisationerna. Genom att man kan träffa avtal om arbetstiden blir arbetstidsfrågor I sådana

fackliga-frågor. frågor är huvudinriktningen den att facket vill ha ett centralt inflytande. Därav följer också att myndighetshandläggningen bör lyftas upp på central ni-

vå. Den synpunkten framfördes också att nämnden i alltför liten utsträckning kunnat ägna sig åt att meddela anvisningar om arbetstids-

lagstiftningens tillämpning. Orsaken är personalbrist på arbetstidsby-

rån. Å andra sidan framhölls att författningsarbete på arbetstidsområdet är synnerligen komplicerat.

12.4 Besök hos

yrkesinspektionen

har besökt

Utredningen ett antal yrkesinspektionsdistrikt och där dis-

kuterat av Besöken

handläggningen arbetstidsfrågor. har gällt distrikten

i Stockholm, Malmö och Umeå. Närvarande vid sammanträdena har varit distriktscheferna och andra vid distrikten samt arbets-

tjänstemän givar- och arbetstagarledamöter i yrkesinspektionsnämnd. I det följande

sammanfattas de synpunkter som har lämnats till utredningen.

Från tjänstemännens sida har särskilt framhållits att arbetstidsfrågor-

na i allmänhet saknar skyddsaspekter. Det skulle därför vara svårt för inspektionen att ha hand om avgörandet i dispensärenden. Vidare är ar-

betstidsfrâgoma till stor del reglerade i kollektivavtal och ses som

partsangelägenheter. En överflyttning av dispensärenden om övertid och nattarbete skulle mot denna bakgrund vara en stor för in-

belastning

i samarbetet spektionen med de fackliga organisationerna.

132 Myndighetshandläggning, partsdispositivitet, m. m.

Det har dock nämnts vissa positiva drag i att samla handläggningen av arbetstidsärendena hos yrkesinspektionen. Myndighetsprövningen skulle bli mera knuten till omständigheterna i det enskilda fallet, vilket ibland kan vara en fördel. En annan tänkbar är att intresset för ar-

följd

betstidsfrågor skulle kunna ökas ute på arbetsplatserna. Detta har dock ansetts i hög grad vara en fråga om resurser för inspektionen. Också de arbetstagarrepresentanter i yrkesinspektionsnämnden, som har uttalat sig till utredningen, har ansett att starka skäl talar mot att yrkesinspektionen övertar dispensprövningen i arbetstidsärenden. En arbetsgivarrepresentant har å andra sidan framhållit att de lokala skyddsorganisationema inom företagen borde ha hand om arbetstidsfrågor. Enligt de uppgifter som lämnats är yrkesinspektionens tillsyn över efterlevnaden av arbetstidsbeståmmelserna - bortsett från minderårigärendena - numera i stort sett begränsad till bevakning av att övertidsförs. Inspektionen i arbetstids-

joumaler ger också en del information

frågor. Främst gäller det att försöka förklara skillnaden mellan legal och avtalad övertid. Det har bedömts att de resursmässiga konsekvenserna av en överflyttning av dispensärendena skulle bli att främst kansliarbetet ökas. För

varje distrikt skulle behövas en eller två ytterligare tjänster på kansliet, varav en biträdestjänst.

Dispensärenden om minderårigas arbetstid har ansetts inta en särställning bland arbetstidsärendena. De rör på ett annat sätt än övriga dispensärenden skyddsfrågor. Dessutom är lokalkännedom mycket viktig i minderårigärenden. Detta har ansetts tala för att samtliga ärenden om minderåriga bör handläggas av i första instans. l

yrkesinspektionen

fråga om resursåtgången har påpekats att inspektionen redan f. n. avger yttranden till arbetarskyddsstyrelsen i minderårigärenden som inte avgörs av inspektionen.

12.5 Utredningens överväganden

l2.5.l Reformbehov

Antalet arbetstidsärenden som handläggs inom arbetarskyddsstyrclsen

är som framgår av det redovisade materialet mycket stort, ca 8 000 om året. Av dessa avgörs de allra flesta inom arbetstidsbyrån. Tvistiga eller

principiellt viktiga ärenden hänskjuts dock av byrån till arbetstidsnämn-

den för avgörande. Flertalet ärenden enligt arbetstidslagen avser dispenser för extra övertid, ca 4 000 ärenden årligen. Dessa bifalls regelmässigt utan närmare

sakprövning, om de tillstyrkts av vederbörande arbetstagarorganisation.

Under tiden 1978-07-01-1979-06-30 skedde någon egentlig sakpröxning bara i 17 ärenden om extra övertid, en siffra som ungefärligen synes återspegla förhållandet under senare år. Den andra stora gruppen av ärenden enligt arbetstidslagen avser nödfallsövertid. Antalet ärenden av detta slag uppgår numera till ca l 000 om året, av vilka ca 900 avser godkända anmälningar om sådan övertid.

Myndighetshandlâggning, partsdispositivitet, m. m.

Antalet arbetstidsärenden enligt är omkring 3 000

arbetsmiljölagen

om året. Av dessa avser större delen - ca 2 000 - dispens för nattarbete.

Även handläggningen av nattvileärendena är i allmänhet av närmast for-

mell beskaffenhet. När ärendet är klart för avgörande föreligger nämligen regelmässigt tillstyrkan från arbetstagarsidan och anledning anses då inte finnas att gå in på någon sakprövning. Under perioden 1978-07- 01-1979-06-30 förekom sakprövningi ll nattvileärenden tolk-

varjämte

ningsutlåtande avgavs i 3 sådana ärenden.

Av utredningsmaterialet framgår vidare att arbetstidsbyrån hänskju-

ter sammanlagt ca 100 ärenden om året till arbetstidsnämnden. Den

myndighetshandläggning som förekommer av övriga arbetstidsärenden

består till övervägande del endast av att arbetstidsbyrån registrerar ärendena, inhämtar yttranden från arbetstagarsidan och expedierar beslut. I minderårigärenden - ca 900 om året - sker dock sakprövning även när ärendena avgörs inom byrån. Arbetstidslagstiftningen är upplagd så, att awikelse från lagreglerna kan ske antingen genom kollektivavtal eller efter myndighetsdispens. Med en sådan uppläggning av lagstiftningen saknar myndigheten anledning att i sak pröva en ansökan om dispens, om parterna är eniga. Samtidigt innebär lagstiftningen att myndigheten har att ta ställning i ärendet även när parterna är eniga. En rad skäl talar enligt utredningens mening mot den nuvarande ordningen. Främst faller i ögonen resurssynpunkter. Det är inte rimligt att en byrå på arbetarskyddsstyrelsen till stor del sysslar med att besluta i ärenden där parterna är överens och där finns att sluta kollek-

möjlighet

tivavtal. Vidare är det otillfredsställande att en myndighet står som beslutande i ärenden där myndighetens insats i verket

själva är begränsad

till ren registrering av partsöverenskommelser. Ett sådant system ger en felaktig bild av vilka överväganden som förekommit och var ansvaret ligger. Från arbetarskyddsstyrelsen har framkommit starka önskemål att arbetstidsbyrån avlastas från rena registreiingsuppgifter. Bakom dessa önskemål ligger också synpunkter som att personalen upplever uppgifterna som monotona och ovidkommande, vilket avspeglar sig i rekryte-

ringssvårigheter. Det synes samtidigt inte finnas några fördelar för par-

terna förenade med den nuvarande ordningen. Ute på arbetsplatserna torde arbetstidsbyråns verksamhet ibland snarast uppfattas som en onödig byråkrati. Det är således angeläget att finna regler som begränsar strömmen av arbetstidsärenden och medger att myndighetsr ;sursema kan användas på ett rationellt sätt. Med utgångspunkt i sådana regler får sedan övervägas hur olika typer av ärenden bör fördelas mellan arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen.

l2.5.2 Samordning med medbestämmandelagen

Arbetstidslagstiftningen ger på flera sätt en grund för det fackliga medbestämmandet. Möjligheten att träffa kollektivavtal i de avseenden som

regleras i den nämnda lagstiftningen är en av förutsättningarna för att

134 Myndighetshandläggning, partsdispositivitet, m. m.

medbestämmande för de anställda skall kunna genomföras på arbetstidsområdet. Dessutom innebär reglerna om arbetstidens längd och förläggning att det finns normer att hänvisa till och bygga vidare på vid förhandlingar mellan parterna. Medbestämmandclagens regler omfattar bl. a. arbetstidsfrågor. Förhållandet mellan arbetstidslagstiftningen och medbestämmandelagen har emellertid hittills föga berörts i lagstiftningsarbetet. Det finns därför anledning att mera allmänt behandla en del samordningsfrågor. I första hand bör uppmärksammas 34 § medbestämmandelagen. Uppkommer mellan en arbetsgivare och en arbetstagarorganisation, som är bundna av samma kollektivavtal, en tvist om medlems arbetsskyldighet enligt avtal, gäller enligt 34§ organisationens mening tills tvisten har

slutligt prövats. Av en undantagsregel följer att arbetsgivaren i vissa fall

kan kräva att ett angeläget arbete utförs enligt hans mening i tvisten. Tvister enligt 34 § går till arbetsdomstolen. Bland dispensärendena är övertidsärendena och nattarbetsärendena de helt dominerande. Vid en tvist mellan parterna om tolkningen av övertids- eller nattvilereglema gäller tvisten i de flesta fall ytterst om arbetsskyldighet föreligger med hänsyn till innehållet i nämnda regler. Eftersom arbetsskyldighet enligt svensk rätt alltid bygger på ett avtal, kan tvisten ses som en fråga om arbetsskyldighet föreligger enligt avtalet.

Härav följer i sin tur att en kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisa-

tion kan göra gällande tolkningsföreträde enligt 34 § medbestämmandelagen. Motsvarande resonemang kan föras i fråga om tvister om tilllämpningen av övriga bestämmelser om arbetstidens längd eller förläggning. Det finns alltså redan nu en att låta arbetsdomstolen pröva

möjlighet

tvister om tillämpningen av lagreglema om arbetstiden. I allmänhet har emellertid bestämmelserna om att få myndighetsdispens den

möjlighet

inverkan att tvisterna går till arbetstidsnämnden. Arbetsdomstolens roll när det gäller att pröva arbetstidstvister är därför i praktiken begränsad till tvister om särskilda avtalsbestämmelser om arbetstiden.

Slopar man dispensmöjligheten skulle man alltså när det gäller pröv-

ning av tvister kunna falla tillbaka på de befintliga reglerna om ett förfarande inför arbetsdomstolen. För att ge i stort sett samma marginaler - om kollektivavtal inte träffas - som dispensförfarandet nu ger får då arbetstidslagstiftningen kompletteras på vissa punkter. Effekten av att man avskaffar dispensförfarandet och förlitar sig på att tvister kan prövas av arbetsdomstolen blir emellertid att den offentligrättsliga sidan av arbetstidslagstiftningen nästan kommer bort. Re.gleringen kommer att framstå som väsentligen endast ett underlag för överenskommelser mellan parterna. Med en sådan uppläggning finns en uppenbar risk att arbetarskyddsmyndighetemas tillsyn försvagas eller helt försvinner. Ett motdrag kunde vara att införa regler om att arbetarskyddsstyrelsen har att på begäran göra vägledande uttalanden om tolkningen av arbetstidsbestämmelserna och att meddela föreskrifter om

tillämpningen. Men detta torde inte vara tillräckligt, om man vill slå

vakt om tillsynsfunktionen. Sådana regler skulle dessutom inte stämma väl överens med ett förfarande inför arbetsdomstolen när parterna är oense om tillämpningen.

partsdispositivitet m. m. 135

Myndighetshandlâggning,

Det kan också konstateras att det skulle vara mycket svårt att finna en ersättning för dispensförfarandet när det gäller vissa arbetsplatser där de anställda inte är medlemmar i en kollektivavtalsbärande organisation.

Den kanske allvarligaste invändningen mot att slopa dispensmöjlighe-

ten är emellertid att man i så fall gör stora ingrepp i lagstiftningens allmänna uppläggning för att komma till rätta med onödiga former av myndighetshandläggning. Även om man försöker att inte låta detta in-

verka på arbetstidsbestämmelsemas innehåll i sak, måste följden bli att

lagstiftningen delvis får en annan inriktning än tidigare. av in-

Följderna

greppet går alltså klart utöver vad som är syftet med åtgärden. Det finns även andra invändningar mot att låta medbestämmandelagens regler ersätta förfarandet med myndighetsdispens. Utredningen an-

ser dock att redan vad som anförts i det föregående tydligt visar att möj-

ligheterna att få dispens av myndighet i princip bör finnas kvar. Även med ett bibehållet dispensförfarande finns det emellertid anledning att överväga om inte en bättre anknytning av arbetstidslagstiftningen till systemet i medbestämmandelagen skulle medföra fördelar i olika avseenden. Det fackliga inflytandet är utformat från olika utgångspunkter i ar-

betstidslagstiftningen och medbestämmandelagen. Arbetstidsbestämmelserna bildar från vissa synpunkter en social skyddslagstiftning. Det

har därför föreskrivits medverkan av en central arbetstagarorganisation för att avsteg från bestämmelserna skall få ske utan myndighetsprövning. Medbestämmandelagen syftar till att medbestämmande först och främst skall utövas inom det enskilda företaget eller den särskilda förvaltningen av de anställda genom de lokala fackliga representanter som de har utsett. I medbestämmandelagen ligger därför tyngdpunkten i arbetstagarnas medbestämmande på lokal nivå. Detta kommer bl. a. till uttryck i lagens regler om att förhandlingar i första hand skall ske på det lokala planet. Av stort intresse i sammanhanget är också lagens bestämmelser om tolkningsföreträde för den lokala arbetstagarorganisationen.

En följd av regeln om tolkningsföreträde vid tvist om medlems arbets-

skyldighet är att den lokala organisationen kan få ett visst ansvar för tillämpningen av exempelvis reglerna om övertid och nattvila. I det nyss anförda har utgångspunktema i de två lagstiftningarna ställts mot varandra för att belysa frågeställningen. När det gäller övergripande frågor ligger det emellertid på arbetstidsområdet lika väl som på andra områden i sakens natur att avtalsregleringen sker på central nivå. Vidare förs sedan länge även förhandlingar om de lokala arbetstidsförhållandena i första hand på det lokala planet. Det finns enligt utredningens mening skäl att i arbetstidslagstiftningen ta fasta på den roll som den lokala arbetstagarorganisationen skall ha enligt medbestärnmandelagen. Ett sätt att göra detta är att införa en regel att kortvariga awikelser från vissa bestämmelser i arbets-

tidslagstiftningen får göras med stöd av kollektivavtal med lokala arbetstagarorganisationer. En sådan regel ger möjlighet till smidiga och

mindre omständliga handläggningsformer när kortvariga awikelser är päkallade. Fördelarna härav är uppenbara. Inte minst skulle regeln vara

136 m. m.

Myndighetshandlâggning, partsdispositivitet

ägnad att minska det stora antal ärenden som nu går till myndighetsprövning. Regeln skulle dessutom innebära en bättre samordning av ar-

betstidslagstiftningen med systemet i medbestämmandelagen.

Enligt utredningens mening behöver numera några betänkligheter från skyddssynpunkt inte hysas mot att i viss utsträckning tillåta avvikelser från arbetstidsbestämmelserna med stöd av lokala kollektivavtal. En allmän har utan tvivel skett

höjning när det gäller det allmänna

skyddsmedvetandet ute på arbetsplatserna. Vidare kan hänvisas till den utveckling som ägt rum i fråga om de lokala skyddsorganisationernas ansvar och befogenheter. I sammanhanget kan också noteras att de centrala arbetstidsavtalen i betydande utsträckning medger att beslut i arbetstidsfrågor träffas genom lokala överenskommelser.

Möjligheten att träffa lokala överenskommelser om kortvariga avvi-

kelser bör åtminstone tills vidare begränsas till att gälla övertid, mertid och nattvila. Det är närmast på dessa områden som behov kan föreligga att göra kortvariga awikelser. Dessa överväganden leder till att utredningen vill förorda en bestämmelse att awikelser från reglerna om övertid, mertid och nattvila får ske med stöd av kollektivavtal som träffats med en lokal arbetstagarorganisation. En förutsättning bör dock vara att det är fråga om kortvariga avvikelser. Bestämmelsen bör därför innebära att ett sådant kollektivavtal får avse awikelser under en tid av högst en månad räknat från dagen för avtalets ingående. Det förutsätts att bestämmelsen inte kringgås genom lokala avtal som från månad

till månad löpande förlänger en möjlighet till awikelse. Det

får ankomma på de centrala organisationerna att bevaka att avtal om awikelser under längre tidsperioder träffas i de former som föreskrivs i lagen. Genom att anknyta till systemet i medbestämmandelagen bör även andra begränsningar av antalet myndighetsärenden kunna åstadkommas. I detta avseende hänvisas till avsnitt l2.5.3 och 12.5.4.

l2.5.3 Handläggning av dispensärenden

I direktiven för utredningen påpekas att myndighetshandläggning bör förbehållas sådana ärenden där parterna har olika uppfattning angående huruvida avsteg bör ske från arbetstidsbestämmelserna.

Enligt arbetstidslagen och arbetsmiljölagen har parterna möjlighet att

avtala om avvikelser från arbetstidsbestämmelserna genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation. Arbetsgivaren får tillämpa avtalet även på en arbetstagare, som inte är medlem i den avtalsslutande organsiationen, under förutsättning att arbetstagaren anlitas till arbete som avses i avtalet och inte omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal. Utredningen har i avsnitt l2.5.2 förordat att awikelser i viss utsträckning skall få ske även genom lokala i kollektivavtal. Ett effektivt sätt att få till stånd den i utredningsdirektiven avsedda begränsningen bör enligt utredningens mening vara att inte tillåta något

Myndighetshandläggning, partsdispositivitet m. m. 137

dispensförfarande innan parterna försökt utnyttja möjligheten att göra

avvikelser genom kollektivavtal. En bestämmelse i den riktningen ligger också helt i med uttalandena i förarbeten om för-

linje arbetsrniljölagens hållandet mellan dispensförfarandet och avtalsmöjligheten (se avsnitt

12.13). Arbetsgivaren bör sålunda, innan han ansöker om dispens, för-

handla med motparten om möjligheten att göra avvikelse med stöd av

kollektivavtal. För att myndigheten skall ha att bedöma ären-

möjlighet

det i denna del måste normalt ett protokoll från lokal förhandling bifogas dispensansökningen.

Reglerna om möjlighet att genom avtal eller efter dispens awika från

arbetstidslagstiftningen, som hittills stått helt vid sidan av varandra, sätts genom den förordade bestämmelsen in i ett gemensamt sammanhang. Dispensbestämmelsen blir härvid subsidiär i förhållande till bestämmelsen om avvikelser genom kollektivavtal. Av redogörelsen i avsnitt l2.2.6 framgår att arbetstidsärendena vid arbetstidsbyråns handläggning ofta är av brådskande karaktär. Genom de till lokala kollektivavtal, som förordas av utredningen, ska-

möjligheter

pas kortare kontaktvägar mellan parterna och därmed torde det i de flesta fall inte behöva bli fråga om någon tidspress när awikelser begärs. Vid förhandlingar mellan parterna om avvikelser måste emellertid tids-

aspekten uppmärksammas, så att det blir möjligt att i rimlig tid få fram

en sakprövning inför myndighet, om överenskommelse inte kan träffas.

Utredningen vill tillägga följande. Den springande punkten i detta ka-

pitel är att från myndighetshandläggning utmönstra sådana arbetstidsärenden där någon myndighetsprövning inte är påkallad. Ur den aspekten kan också övervägas den närmare utformningen av bestämmelsen i allmänna arbetstidslagen om högst 150 timmars extra övertid per kalenderår efter myndighetsdispens. Genom att lagen här nämner ett visst antal timmar torde arbetsgivarna stundom ha letts till att i första hand ta till utvägen med extra övertid i stället för att gå direkt på förhandlingar med motparten. Bestämmelsen har ibland också gett upphov till den missuppfattningen att att ta ut 150 timmars extra övertid är

möjligheten

ett slags rättighet som bör bevakas under kalenderåret. Dessutom framstår det som en brist på att ge ett bestämt mått för den

följdriktighet

övertid som får tas ut efter prövning av myndighet, medan det inte finns någon övre gräns för övertidsuttag genom kollektivavtal. Det kan därför starkt ifrågasättas om man inte borde slopa maximigränsen i bestämmelsen om extra övertid. Eftersom avsikten inte är att åstadkomma någon ändring när det gäller gränsen för extra övertid, har utredningen emellertid avstått från att i denna del förorda någon ändring i bestämmelsens utformning.

l2.5.4 Nödfallsövertid

Enligt den gällande arbetstidslagen skall nödfallsarbete anmälas till till-

synsmyndigheten inom två dygn från arbetets början. Motivet är up-

penbarligen att det ansetts nödvändigt att ha något slags kontroll av att bestämmelsen om nödfallsövertid inte missbrukas. Myndighetshand-

138 Myndighelshandläggning, partsdispositivitet m. m.

läggningen inskränker sig emellertid i stort sett till att vissa lätt iakttagbara omständigheter bevakas, främst att anmälningen är dagtecknad inom den föreskrivna tiden. Samtidigt innebär förfarandet en icke obetydlig arbetsbelastning för myndigheten med hänsyn till mängden av ärenden. Det uppkommer också besvärliga awägningar, eftersom myndighe-

ten saknar rimliga möjligheter till egentlig kontroll.

Förhållandena kring nödfallsövertiden har påtagligt ändrats sedan bestämmelsen infördes. Som framhållits i avsnitt l2.5.2 har sålunda arbetstagarsidans ställning stärkts väsentligt bl. a. genom reglerna i med-

bestämmandelagen om tolkningsföreträde för de fackliga organisatio-

nema i tvister om arbetsskyldighet. Med hänsyn till det anförda förordar utredningen att den nuvarande anmälningsskyldigheten ersätts av en skyldighet för arbetsgivaren att så snart omständigheterna medger det underrätta den lokala fackliga organisationen om att nödfallsarbete avses äga rum på övertid. Finns det inte någon sådan organisation torde bestämmelser om ett särskilt anmälningsförfarande i och för sig knappast vara något verkningsfullt hinder mot eventuella missbruk. Enligt utredningens mening får man i sådana fall liksom när det gäller övertidsregleringen i övrigt lita till reglerna om förande av samt tillsyns- och sanktionsbestämmelsernai

övertidsjournal arbetstidslagstiftningen. Yrkesinspektionen har härvid att tillse att nöd-

fallsövertid endast tas ut enligt de restriktiva villkor som anges i lagstiftningen. Bestämmelsen om nödfallsövertid ger också rätt till fortsatt nödfallsarbete på övertid under förutsättning att tillstånd sökts hos myndigheten inom två dygn från arbetets finner

början. Utredningen denna upp-

läggning ändamålsenlig. Som ett led i strävandena att få bort onödig

myndighetshandläggning bör emellertid bestämmelsen göras dispositiv på samma sätt som arbetstidslagstiftningen i övrigt.

l2.5.5 Dispensmyndighet

En viktig utgångspunkt när det gäller att överväga ordningen för handläggning av arbetstidsärenden är att arbetstiden är en faktor som bör vägas in i den samlade bedömningen av I förarbetena till ar-

arbetsmiljön. betsmiljölagen betonas också att det är nödvändigt att så sker i de olika

fall som behandlas vid de lokala skyddsorganisationema och hos yrkesinspektionen. Utredningen har samma grundsyn. Enligt utredningen bör yrkesinspektionen sköta handläggningen i första instans, om inte speciella skäl talar mot en sådan ordning. Den löpande tillsynen över arbetstidsbestämmelsemas efterlevnad utövas redan av yrkesinspektionen, som genom fått be-

arbetsmiljölagen

fogenhet att vid behov ingripa med tvångsmedel även på arbetstidsområdet. . Vad angår minderårigärenden framgår av redogörelsen i avsnitt l2.2.l bl. a. att yrkesinspektionen numera har hand om dispenser från vissa bestämmelser om arbetstiden för minderåriga under 16 år. Ett stort antal ärenden om dispens från minderårigbestämmelsema dock fortavgörs farande av arbetarskyddsstyrelsen.

m. m. 139

Myndighetshandlâggning, partsdispositivitet

för handläggning av min- Vid övervägande av frågan om ordningen

skyddsaspekterna är på-

derårigärendena bör till en början beaktas att

Av vikt vid ärendenas avgörande är en nära kän-

tagliga i dessa ärenden. nedom om förhållandena på den arbetsplats där dispens begärs för den Det anförda talar mening för att minderårige. enligt utredningens helt bör överta handläggningen av minderårigären-

yrkesinspektionen

den i första instans. Härigenom försvinner också den nuvarande något av sådana ärenden mellan ar-

märkliga uppdelningen av handläggningen betarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen.

Det återstår härefter att ta ställning till ordningen för handläggning

och ärenden om nödfallsövertid. Som en följd av övriga dispensärenden

i som utredningen har förordat i

av de ändringar arbetstidslagstiftningen

tidigare avsnitt av detta kapitel kan det antas att antalet sådana ärenden för väsentligt reduceras. Särskilt gäller detta

myndighetshandläggning

de slag av ärenden som hittills har svarat för de stora posterna, nämligen om övertid och nattvila. Detsamma är fallet beträffande

dispensärenden

om tillstånd att ta ut nödfallsövertid. Anmälningar om nödärenden kommer för vidkommande att helt falla bort.

fallsövertid myndighetens

förordade bestämmelsen Vad gäller dispenser från den av utredningen kan arbetstiden förom begränsning av mertid vid deltidsanställning att ändras, vilket medför att det

längas redan genom anställningsavtalet endast under speciella omständigheter kan bli fråga om dispensfall.

Även från ärenden om besked rörande arbetstidens förläggning bör det

kunna bortses i sammanhanget. kunna räkna med att i de nu

Man bör sålunda myndighetsprövning

avsedda av ärenden kommer att begäras endast i mycket betyperna gränsad utsträckning. Huvudsakligen lär det här bli fråga om dispens-

Som en jämförelse

ärenden som är tvistiga och inte avser minderåriga. om i avsnitt l2.2.l att antalet tvistiga arbetstids-

kan erinras uppgiften

var 59 under perioden den l ärenden bortsett från minderårigärenden l978-den 30 1979. Antalet ärenden som bara avser oorganisera-

juli juni är som framgår av det föregående (s. 126) synnerligen

de arbetstagare

ringa. ett antal ärenden till-

Möjligen kan ifrågasättas om inte ytterligare kommer som måste grund av att de är gå till myndighetsprövning på brådskande. Många arbetstidsärenden kräver ju, som tidigare nämnts,

Även i detta sam-

f. n. brådskande handläggning på arbetstidsbyrån. kan emellertid hänvisas till att utredningen förordar att möj-

manhang skall finnas att träffa kollektivavtal på lokal nivå och att disligheter skall vara subsidiär i förhållande till kollektivavtals-

pensbeståmmelsen

Med finns det enligt utredningens me-

möjligheten. en sådan ordning ning inte någon anledning att låta dispensärenden gå till myndighets-

enbart till av deras brådskande beskaffenhet.

prövning följd

kan som framgår av

När det gäller gruppen tvistiga dispensärenden

de uttalanden, som återgetts i avsnitt 12.3 och 12.4, en rad skäl anföras såväl för den nuvarande ordningen med handläggning i arbetarskydds-

i första instans som för en överflyttning till yrkesinspektionen.

styrelsen och från har emellertid un-

Både från yrkesinspektionen arbetstagarhåll

bedrivande bestämt hävdats att dessa ärenden är starkt der utredningens

i

Ã/iyndighetshandläggning, partsdispositivitet m. m.

och därför partsbetonade inte passar att handläggas vid yrkesinspektionen. Från yrkesinspektionen har särskilt betonats att det ofta inte finns några påtagliga skyddsaspekter för yrkesinspektionen att ta fasta på i dessa ärenden. Även utredningen har kommit till den uppfattningen att anförda omständigheter talar mot att yrkesinspektionen blir

dispens-

myndighet i tvistiga ärenden. Enligt utredningens mening bör de därför

också i fortsättningen handläggas inom arbetarskyddsstyrelsen. Härvid

måste det anses mest rationellt att använda samma

handläggningsord-

ning även beträffande det fåtal övriga dispensärenden och tillståndsårenden om nödfallsövertid som kan bli aktuella i fortsättningen. De av utredningen förordade ändringarna i fråga om myndighetsprövning och partsdispositivitet innebär ganska stora omläggningar av rutinerna i arbetstidsfrågor. Det är emellertid tydligt att den förordade ordningen överlag bör åstadkomma en stor förenkling i det nuvarande

systemet. Viktigt är också att förslaget bygger på det förhandlingsför-

farande som redan tillämpas i

medbestämmandefrågor. Omläggningen

bör därför kunna ske utan svårigheter. För att få en smidig övergång krävs dock att arbetsgivarna och de lokala fackliga organisationema får sin uppmärksamhet riktad på de avsedda nya handläggningsformerna. Utredningen förutsätter att arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadsparterna före omläggningen i samråd går ut med en bred information till dem som berörs.

12.5.6 Organisatoriska frågor

Utredningen gör följande bedömningar såvitt avser de organisatoriska

och resursmässiga konsekvenserna av utredningens rörande förslag

myndighetshandläggningen.

Antalet sådana dispensärenden om minderårigas arbetstid, som f. n.

avgörs i arbetarskyddsstyrelsen, utgör ca 900 årligen. Det måste samti-

digt beaktas att yrkesinspektionen redan har viss kontakt med dessa ärenden att yttranden normalt inhämtas genom från inspektionen. Efter en överflyttning till yrkesinspektionen bör, liksom nu är fallet i arbetarskyddsstyrelsen, ärendena kunna avgöras på om ar-

tjänstemannaplanet,

betsgivarens hemställan bifalls efter tillstyrkande av vederbörande fackliga organisation. Det kan i sammanhanget noteras att arbetstidsnämn-

den under perioden den l juli l978-den 30 juni 1979 endast avgjorde 37

ärenden om rninderårigas arbetstid, ordförandebeslut med-

vaijämte

delades i 3 ärenden. Juridisk sakkunskap finns numera i

varje yrkesinspektionsdistrikt.

Vid de största distrikten finns två

jurister. Enligt utredningens mening

kan yrkesinspektionens Övertagande av samtliga dispensärenden om

minderårigas arbetstid endast marginellt påverka personalbehovet inom

inspektionen. Vad gäller arbetarskyddsstyrelsen kan utredningens framför förslag allt antas få den effekten att det stora antalet dispensärenden där parterna är ense faller bort. Dessutom försvinner anmälningarna om nödfallsövertid och ärendena om minderårigas arbetstid. Såvitt kan bedömas

m. m. 141

Myndighetshandläggning, partsdispositivitet

kommer därefter att återstå endast ett mycket begränsat antal tvistiga som enbart rör ar-

dispensärenden och ett fåtal ärenden, oorganiserade av arbetarskyddsstyrelsen i första instans.

betstagare, för handläggning

Vid arbetstidsbyrån finns f. n. 16 heltidsanställda tjänstemän. Uppenbart är att ett genomförande av utredningens förslag begränsar perso-

nalbehovet i förhållande till nuläget. Det ändamålsenligt att de tvistiga arbetstidsärenden, synes vidare i

som enligt utredningens förslag skall prövas av arbetarskyddsstyrelsen

första av en särskild nämnd inom styrelsen. Förslaget instans, avgörs bibehålls. bygger i denna del på att arbetstidsnämnden

13 arbetstidsregler Samordning

av

13.1 Bakgrund

Redan var den särskilda i 1919 års lag om arbetstidens begränsning

arbetstidslagstiflningen inriktad på frågor om arbetstidens längd. Reg-

ler om arbetstidens förläggning togs i stället efter hand in i arbetarskyddslagstiftningen. Först kom en bestämmelse om söndagsvila i 1912 års lag om arbetarskydd. Senare infördes i lagen regler om raster, nattvila och veckovila. Genom 1949 års arbetarskyddslag kompletterades reglema med en bestämmelse om arbetspauser. Vid tillkomsten av 1970 års allmänna arbetstidslag intogs den ståndområden. Arpunkten att lagen inte skulle tillföras några nya materiella betstidslagen begränsades alltså till frågor om arbetstidens längd. Liksom dittills varit fallet skulle regler om arbetstidens förläggning under

dygnet och under veckan ha sin plats i arbetarskyddslagstiftningen. Denna systematiska uppdelning ansågs naturlig bl. a. mot bakgrunden av att det inte längre bedömdes nödvändigt att låta skyddssynpunkter

vara i främsta rummet avgörande för den särskilda arbetstidslagstiftningens utformning (prop. 1970:5 s. 102).

Direktiven för arbetsmiljöutredningen byggde närmast på det synsätt som anlades vid allmänna arbetstidslagens tillkomst. Arbetsmiljöutred-

ningen framhöll emellertid i sitt slutbetänkande (SOU 1976:1 s. 206) att

arbetstiden är en viktig arbetsmiljöfråga. Det ansågs därför ligga nära till hands att ta qtt samlat grepp på arbetstidsproblematiken och integre-

ra arbetstidslagen i en lag om alternativt att arbeta in be-

arbetsmiljön,

stämmelser om arbetstidsförläggning i arbetstidslagen. Enligt arbetssaknades emellertid vid den tidpunkten ett tillfreds-

miljöutredningen

ställande underlag och de praktiska förutsättningarna för en sådan åt-

till att det framkommit att löntagarorganisatio-

gärd. Bl. a. hänvisades

nema hade önskemål om delvis genomgripande ändringar som berörde

de frågor som regleras i arbetstidslagen. I sitt remissyttrande över betänkande under-

arbetsmiljöutredningens

att det för såväl de som har att

strök arbetarskyddsstyrelsen tjänstemän, tolka och tillämpa arbetstidslagstiftningen, som för den dispenssökande

allmänheten framstår som svärbegripligt att bestämmelserna om arbetstidens längd skall finnas i en lag och bestämmelserna om arbetstidens förläggning i en annan. Styrelsen ansåg att det därför låg nära till hands

att låta arbetstidslagens regler ingå som ett kapitel av arbetsmiljölagen.

144 Samordning av arbetstidsregler

Även LO och TCO uttalade sig i sina remissyttranden för att reglerna om arbetstiden fördes samman.

I propositionen om arbetsmiljölagen framhölls (prop. 1976/77: 149 s.

301) att det pågick åtskilligt utrednings- och forskningsarbete i arbetstidsfrågorna. hänvisades till arbetet inom för ar-

Vidare delegationen

betstidsfrågor (DELFA) och till att forskningsprojekt inletts beträffande

bl. a. sociala och hälsomässiga konsekvenser av olika former av obekväm arbetstid. Enligt vad som anfördes i propositionen kunde resultatet av dessa och andra aktiviteter efter hand bidra till att skapa ett förbättrat underlag för ett ställningstagande till en mera vittgående förändring i systematiskt avseende beträffande arbetstidsregleringen.

Även vid riksdagsbehandlingen av propositionen om

arbetsrniljölagen

ägnades uppmärksamhet åt frågan om arbetstidsbestämmelsernas plats i

lagstiftningen. Enligt Socialutskottet (SoU 1977/78:1 s. 44) borde re-

geringen ta initiativ till att arbetstidsreglema i allmänna arbetstidslagen

och i arbetsmiljölagen fördes samman i ett regelsystem. Riksdagen följ-

de utskottet. Utredningen av vissa arbetstidsfrågor har tillkallats bl. a. för att ta upp frågan om samordning av arbetstidsreglerna i allmänna arbetstids-

lagen och arbetsmiljölagen. Enligt direktiven bör utredningsarbetet i

detta avseende inriktas på att finna en lämplig lagteknisk lösning i samordningsfrågan.

13.2 överväganden

Utredningens

Den tidiga arbetarskyddslagstiftningen präglades av en renodlat teknisk

och fysiologisk syn på hälsorisker i arbetslivet. I arbetsmiljölagen har

synsättet vidgats. Grundläggande är sålunda att man skall beakta alla de

sidor av arbetsmiljön som kan vara ogynnsamma för den fysiska och

psykiska hälsan. Med detta betraktelsesätt kan den nuvarande uppdelningen av arbetstidsregleringen framstå som onaturlig. När förbereddes och antogs, var det också en ut-

arbetsmiljölagen bredd inställning att arbetstidsreglema i arbetsmiljölagen och allmänna

arbetstidslagen borde åtminstone på sikt föras samman. Det kan vidare konstateras att utredningen allmänt mött samma uppfattning vid sina arbetsplatsbesök och sammanträffanden med myndigheter och andra intressenter inom arbetstidsområdet. Utredningen vill för sin del särskilt framhålla att det med nutida synsätt knappast går att göra någon klar åtskillnad mellan arten av de skyddsaspekter och psykosociala aspekter som ligger bakom å ena sidan reglerna om arbetstidens längd och å andra sidan reglerna om arbetstidens förläggning. Detta talar för att arbetstidsreglema bör föras samman. Som ett skäl mot att ändra den nuvarande systematiken har hänvisats till att önskemål har framställts om genomgripande ändringar i de materiella arbetstidsreglema. Dessa bör givetvis, i den mån de kan tillgodo-

ses, ligga till grund för uppläggning. Utredningen vill

lagstiftningens

i

av 1215

Samordning arbetstidsregler

emellertid peka på att de krav på ändringar i arbetstidslagstiftningen, som efter allmänna arbetstidslagens antagande förts fram av löntagarorganisationerna, i huvudsak omfattas av utredningens överväganden. Om utredningens förslag genomförs, reformeras sålunda övertidsreglerna på viktiga punkter. Dessutom ägnas deltidsfrågoma stort utrymme i utredningens förslag. Den nuvarande principen om arbetstidslagen som en ren maximilagstiftning bryts igenom och lagregler föreslås med direkt sikte på de deltidsanställdas situation. Även frågor om oregelbunden arbetstidsförläggning uppmärksammas. Vidare har utredningen strävat efter att ingående belysa de spörsmål som anknyter till debatten om begränsning av dygnsarbetstiden. Utredningen vill mot denna bakgrund hävda att arbetstidslagstiftningen genom utredningsförslaget får en modern utformning när det gäller reglemas materiella innehåll. Det finns alltså goda skäl att nu ingripa i arbetstidslagstiftningens systematik och föra samman bestämmelserna. Svårare är att komma fram till ett entydigt svar på spörsmålet om samordningen bör ske inom ramen för eller om bestämmelserna om arbetstidens

arbetsmiljölagen

längd och förläggning bör föras samman i en särskild lag. Detta är de principiella huvudaltemativen men det finns också mellanformer. Eftersom utgångspunkten för samordningsdiskussionen är att arbetstiden är en

arbetsmiljöfråga, ligger det närmast till hands att först pröva

förutsättningarna för att inlemma arbetstidslagen i

arbetsmiljölagen. Utredningen började därför i ett tidigt skede av utredningsarbetet att

bygga upp en modell till samordnad inom arbets-

arbetstidslagstiftning miljölagens ram. Modellen visar att en sådan samordning skulle starkt

förändra

arbetsmiljölagens proportioner vad gäller olika skyddsföre-

skrifter. I arbetstidsavsnittet (4 kap.) behövs 19 paragrafer med särskilda arbetstidsföreskrifter, varav flera kräver stort utrymme. I arbetstidskapitlet skulle samtidigt ett flertal underrubriker behöva föras in. Till detta kommer bl. a. att lagens kapitel om tillämpningsområdet, som redan innehåller specialbestämmelser med hänsyn till reglerna om arbetstidens förläggning, måste tillföras ytterligare undantag. Modellen till utvidgad har sålunda

arbetsmiljölag en stark slagsida åt

arbetstidshållet. Anledningen är uppenbarligen att modellen, liksom den

gällande lagstiftningen, tar upp detaljregler om arbetstiden men förut-

sätter att den närmare

regleringen på arbetsmiljöområdet i övrigt sker genom arbetarskyddsstyrelsen. För att ge lagen någon balans skulle det

vara nödvändigt att till väsentlig del föra över de särskilda arbetstidsreglerna till författningar som fick meddelas av regeringen eller arbetarskyddsstyrelsen. När det gäller val av föreskriftsforrn bör enligt utredningens mening utgångspunkten vara att grundläggande allmänna normer om arbetstiden är av den beskaffenheten att de skall tas in i en lag som beslutas av riksdagen. Beträffande vissa arbetstidsregler skulle därvid kun-

möjligen na övervägas att i arbetsmiljölagcn föra in mera rambetonade bestäm-

melser än dem som nu föreligger eller har förordats av utredningen. Utredningen har därför också prövat en modell nr 2. I den innehåller

arbetsmiljölagen bl. a. rarnbestämmelser som anger att arbete skall an-

ordnas så, att arbetstagarna kan ta de raster och pauser som behövs, och

14h Samordning av arbetstidsregler

att besked om arbetstidens förläggning skall ges rimlig tid i förväg. Ytföreskrifter i dessa avseenden meddelas enligt modellen i arterligare

betsmiljöförordningen eller i kungörelser från arbetarskyddsstyrelsen. Reglerna om ordinarie arbetstid, jourtid, övertid, mertid, dygnsvila

och veckovila normer utgör praktiskt taget i sin helhet sådana allmänna som bör meddelas i lag. Dessa regler skulle alltså fortfarande skapa stark obalans i om de infördes där. Tas de i stället in i

arbetsmiljölagen,

en särskild rambestämmelsema om raster m. m. bibehålls i lag medan av arbetstids-

arbetsmiljölagen, blir det återigen en onaturlig uppdelning

reglerna.

Beträffande modell nr 2 kan tilläggas följande. För att konstruktionen

måste dessutom kunna förutsättas att det är önskskall vara meningsfull

att i administrativ meddela detaljeravärt och praktiskt möjligt ordning

verksamhetsområden. I de arbetstidsföreskrifter anpassade efter olika torde dessa förutsättden mån det inte rör sig om rena miniminivåer Man möter här fråningar föreligga i begränsad utsträckning. nämligen har nära samband med allmänna anställnings- och gor som i allmänhet

lönevillkor och som vad avser detaljer lämpligen regleras i kollektivav-

tal. tas in i en sär- Om i stället alla de speciella reglerna om arbetstiden skild lag, kommer det att innebära att i den lagen förs samman föreskrif-

ter av samma karaktär. svårigheter när det gäller den allmänna

Några av i detta fall inte föreligga.

uppläggningen lagstiftningen synes i om tillämpningsområdet kan förenklas. Reglerna arbetsmiljölagen Dessutom vill utredningen framhålla att arbetsmiljölagen - även jämfört

med nuläget- skulle vinna på att 4 kap. bryts ut. Redan i sin nuvarande smälter nämligen de särskilda föreskrifterna om arbetstidens utformning

förläggning dåligt in i arbetsmiljölagen, som i övrigt är en utpräglad Även den som genom arbetsmiljölagen inramlag. partsdispositivitet,

fördes beträffande reglerna om arbetstidsförläggning, bryter mot arbets-

miljölagens mönster i övrigt.

att arbetstids-

har följaktligen

Utredningen kommit till den slutsatsen

reglerna bör föras samman i en arbetstidslag. Det bör samtidigt tydligt

markeras att arbetstiden är en och att

i lagstiftningen arbetsmiljöfråga det råder ett nära samband mellan arbetstidslagen och arbetsmiljölagen. Detta kan lämpligen ske genom att i arbetsmiljölagen förs in en bestäm-

melse som hänvisar till arbetstidslagen. En sådan bestämmelse riktar - mera än vad som f. n. år fallet- upp-

märksamheten reglerna i arbetsmiljölagen även tar

på att de allmänna vill härvid särskilt framhålla de sikte på arbetstidsfrågor. Utredningen föreskrifterna om beskaffenhet och om ar-

grundläggande arbetsmiljöns

betsgivamas skyldigheter (2 kap. l och 2 §§ samt 3 kap. 2 § första

Med denna uppläggning bör arbetarstycket och 3 § arbetsmiljölagen).

kunna utfärdas

skyddsstyrelsens författningar på arbetstidsområdet

eller arbetstidslagen beroende på

med stöd av antingen arbetsmiljölagen

som utgår från de allmänna bestämmelserna i om det är en författning,

eller om det gäller verkställighetsföreskrifter i anslutarbetsmiljölagen, ning till arbetstidslagen. Motsvarande bör gälla i fråga om yrkesinspek-

tionens tillsyn. Det är också helt klart att arbetstidsfrågoma bör ingå i

av 147

Samordning arbetstidsregler

skyddsombudens och skyddskommittéemas verksamhetsområden enligt

reglerna i 6 kap. arbetsmiljölagen.

Rent tekniskt finns givetvis att arbeta in reglerna om arbets-

möjlighet

tidens förläggning i allmänna arbetstidslagen. Om utredningens förslag genomförs blir det emellertid fråga om ganska betydande ändringar även i övrigt i arbetstidslagen. Utredningen förordar därför att en ny arbetstidslag utformas.

I arbetsmiljölagen (5 kap. 5 §) finns också särskilda regler om min-

derårigas arbetstid. Med minderåriga avses här personer som inte fyllt 18 år. Arbetstidsreglerna för minderåriga är av annan beskaffenhet än arbetstidsreglema i övrigt och har en utpräglad skyddskaraktär. I proom betonades 1976/77:

positionen arbetsmiljölagen (prop. 149 s. 328) att

reglerna om begränsning av minderårigas arbetstid på intet sätt uttrycker vad som i dagens samhälle kan anses normalt. Reglerna har i stället fastställts för att på denna punkt ge en garanti mot rena missförhållanden. Den olika karaktären av arbetstidsreglerna för minderåriga och

andra arbetstidsregler belyses också av att minderårigreglema inte kan

frångås genom kollektivavtal. Vidare bör påpekas att arbetstidsreglema för minderåriga hänger

mycket nära samman med arbetsmiljölagens övriga bestämmelser om minderåriga. Utredningen anser mot denna bakgrund att arbetstidsreglema för minderåriga inte bör brytas ut ur arbetsmiljölagen.

Beträffande det närmare innehållet i de minderårigbestämmelser, som inte avser arbetstiden, hänvisar till föreskrifter som

arbetsmiljölagen

meddelas av regeringen eller arbetarskyddsstyrelsen. Av systematiska

skål men framför allt med hänsyn till sambandet mellan de olika min-

derårigreglema förordar utredningen att även 5 kap. S§

arbetsmiljö-

lagen utformas som ett bemyndigande. Med en sådan lösning vinns också den fördelen att de helt mönstras ut ur

detaljerade arbetstidsreglema arbetsmiljölagen. I specialmotiveringen belyses närmare sambandet mel-

lan de olika minderårigreglema. Den sammanföring av arbetstidsreglerna, som utredningen har förordat, ger också upphov till en del samordningsfrågor på speciella punkter. Utredningen behandlar dessa frågor i kapitel 14 och 16.

14 Sanktionssystemet

14.1 Gällande bestämmelser

Enligt 15 § första stycket allmänna arbetstidslagen kan en arbetsgivare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet anlitar en arbetstagare till arbete i strid mot lagen eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen, dömas till dagsböter. Bestämmelsen avser fall när arbetsgivaren tagit ut längre ordinarie arbetstid, eller övertid än lagens normer medger. Har

jourtid längre ordinarie arbetstid, jourtid eller övertid medgetts genom beslut av

gäller straffbestämmelsen i stället fall när denna arbetsskyddsstyrelsen, längre arbetstid överskridits. Vidare kan en arbetsgivare dömas till dagsböter enligt l5§ andra arbetstidslagen. Denna bestämmelse är tillämplig då en arbetsstycket att göra anmälan om nödfallsövertid eller att iaktta begivare underlåter stämmelserna om och Ytterligare omfattar straff-

jour- övertidsjoumal.

bestämmelsen fall då arbetsgivaren uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i anteckningarna.

Arbetsmiljölagens sanktionssystem skiljer sig från arbetstidslagens. Direkta straffsanktioner finns enligt 8 kap. 2 § arbetsmiljölagen i speci-

ella fall, bl.a. för den som lämnar tillsynsmyndighet oriktiga uppgifter.

Huvudregeln är emellertid att något straffhot inte inträder förrän yrkesinspektionen eller arbetarskyddsstyrelsen meddelat ett föreläggande el-

ler förbud och påbudet inte efterkommits. Enligt 8 kap. l § arbetsmiljö-

lagen kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller förbud dömas till dagsböter eller fängelse i högst ett år. I samband med föreläggande eller förbud kan yrkesinspektionen eller arbetarskyddsstyrelsen sätta ut vite. Har föreläggandet eller förbudet

kombinerats med vite, kan böter eller fängelse inte följa vid överträdelse

av påbudet. I stället kan vitet dömas ut. Genom arbetsmiljölagen har yrkesinspektionens befogenheter utökats i en-

vad avser reglerna om arbetstidens förläggning. Tvångsingripanden

skilda fall skall numera även när det gäller arbetstiden ske i form av fö-

relägganden eller förbud, som meddelas av yrkesinspektionen eller arbe-

tarskyddsstyrelsen, och inte som tidigare i form av föreskrifter av arbe-

tarskyddsstyrelsen. Tillsynsmyndigheterna har möjlighet att förbinda

även påbud om arbetstidsförläggningen med vite. kan meddela

Enligt arbetsmiljöförordningen arbetarskyddsstyrelsen

föreskrifter för verkställighet av I vissa avseenden har

arbetsmiljölagen.

150 Sanktionssystemet

styrelsen dessutom bemyndigande att meddela direkt straffsanktionerade föreskrifter. Sådana föreskrifter får meddelas bl.a. för att få till stånd

olika kontroller av arbetsmiljön och för att förbjuda användningen av

arbetsprocesser, arbetsmetoder, tekniska anordningar och ämnen. Vidare får styrelsen meddela direkt straffsanktionerade föreskrifter i fråga

om arbete av minderåriga arbetstagare. Detta innefattar vissa möjlighe-

ter att straffsanktionera föreskrifter om arbetstiden för minderåriga. I övrigt finns inget bemyndigande att meddela direkt straffsanktionerade föreskrifter om arbetstidens förläggning.

Utformningen av sanktionssystemet på arbetsmiljöområdet diskuterades synnerligen utförligt i förarbetena till arbetsmiljölagen (SOU 1972:

86 s. 173-192 och 291-297, prop. 1973:130 s. 190-194, SOU 1976:1 s. 303-311, SOU 1976:2 s. 297-300, prop. 1976/77: 149 s. 367-374).

14.2 Tillämpning

Utredningen begärde våren 1980 hos distrikten inom yrkesinspektionen yttranden om hur sanktionsreglema i arbetstidslagen och till 4 kap. ari praktiken. Hithörande har också dis-

betsmiljölagen fungerat frågor

kuterats vid utredningens besök hos olika yrkesinspektionsdistrikt. Enligt yttrandena har föreläggande eller förbud inte i något fall med-

delats såvitt gäller efterlevnaden av arbetsmiljölagens bestämmelser i 4

kap. om arbetstidens förläggning. Exempel har dock lämnats på fall då bestämmelserna överträtts i efterhand framstått som men ingripanden meningslösa. Det kan i anslutning till detta anmärkas att det tidigare föreskrivna förfarandet (föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen för att säkerställa att arbetarskyddslagens arbetstidsbestämmelser inte överträdes) bara tillämpats i något enstaka fall under den tid arbetarskyddslagen gällde (se SOU 1976:1 s. 232). Utredningen anhöll samtidigt hos yrkesinspektionen om uppgift angående domar eller åklagarbeslut som gällt överträdelser av 15 § arbetstidslagen begångna inom resp. yrkesinspektionsdistrikt. Till utredningen har redovisats ett antal ärenden från de senaste sex åren enligt nedanstående uppställning. Även om det inte är säkert att alla handlagda ärenden kommit till yrkesinspektionens kännedom och därmed kunnat redovisas, ger uppställningen dock en bild av strafftillämpningen på arbetstidsområdet. Antalet uttagna övertidstimmar har antecknats i den mån uppgift funnits tillgänglig. I. Innehavaren av en mekanisk verkstad förelades genom strafförelägganden den 24 februari 1975 böter om 20x25 kronor enligt 15 § första stycket arbetstidslagen. 2. En regionchef vid ett vaktföretag förelades genom strafföreläggande den 27 oktober 1975 böter om 15x70 kronor enligt 10§ och 15 § första stycket arbetstidslagen. 3. En avdelningschef vid ett järnbruk dömdes genom dom den 5 november 1975 till böter 10x20 kronor enligt 10 § och 15 § första stycket arbetstidslagen. Förseelsen bestod i att avdelningschefen låtit en vattenverksskötare arbeta övertid 72 timmar under en fyraveckorsperiod sommaren 1974. Enligt domen var omständigheterna att anse som mildrande, eftersom såväl den ordinarie arbetsledaren

SOU l%1:5 Sanktionssystemet

som der ordinarie tidskrivaren ersatts med vikarier kort tid före det inträffade. Detta bcaktades vid straffmätningen. - Åtal väcktes efter beslut av länsåklagare, sedan en distriktsåklagare beslutat att underlåta åtal med stöd av 20 kap. 7 § 1 rättegångsbalken (åtal inte påkallat ur allmän synpunkt). I länsåklagarens beslut framhölls bl.a. att det inträffade inte kunde anses som någon isolerad engångsföreteelse. som utförde arbeten vid 4. En platschef vid ett västtyskt entreprenadföretag Norrbottens Jämverk AB i Luleå förelades genom strafföreläggande den 1 december 1975 böter om 30x25 kronor enligt 10 § och 15 § första stycket arbetstidslagen. 5. Direltören för ett finskt entreprenadföretag förelades genom strafföreläggande den 29 april 1976 böter om 15x20 kronor enligt l0§ och 15 § första stycket arbetstidslagen. Han hade på bolagets arbetsplats vid Scanraff, Brofjorden, anlitat arbetstagare på övertid dels mer än 48 timmar under en fyraveckorsperiod och mer än 50 timmar under en kalendermånad, dels mer än 150 timmar under kalenderåret. 6. Disponenten i ett trävarubolag dömdes genom dom den 16 september 1976 till Förböter om 20x100 kronor enligt 10 § och 15 § första stycket arbetstidslagen. seelsen bestod i att en anställd med hjälp av sin fader och hustru utanför ordinarie arbetstid utfört tömning av spånfickor under 910 timmar år 1974. 7. Innehavaren av ett skogsbolag dömdes genom dom den 7 oktober 1976 till böter om 100x45 kronor enligt 10, 11 och 15 §§ arbetstidslagen samt uppbördslagen och kungörelsen om arbetstid vid vägtransport. Förseelsen mot arbetstidslagen bestod i att fyra lastbilschaufförer tagit ut betydligt mer än 150 timmars övertid (458, 394, 367 resp. 176 timmar) under år 1975. 8. En platschef vid ett konfektionsbolag förelades genom strafföreläggande den 10 juni 1977 böter om 20x65 kronor enligt 10, 11 och 15 §§ arbetstidslagen. Förseelserna bestod i att platschefen låtit en chaufför arbeta på övertid 233 timmar mot tillåtna 150 timmar och dessutom underlåtit att föra övertidsjournal. 9. Regionchefen för ett vaktbolag dömdes genom dom den 9 augusti 1977 till böter om l5x100 kronor enligt l0§ och 15 § första stycket arbetstidslagen. Förseelsen bestod i att 61 anställda arbetat på övertid i genomsnitt 400-500 timmar under år 1975. 10. En sjukvårdsdirektör dömdes genom dom den 7 oktober 1977 till böter om 25x40 kronor enligt 15 § arbetstidslagen. Han hade låtit en byråassistent arbeta på övertid mer än 400 timmar ett år och över 150 timmar ett följande år. 11. Verkställande direktören för ett monteringsföretag dömdes genom dom den 25 november 1977 till böter om 20x30 kronor enligt 10 och 15 §§ arbetstidslagen. Förseelsen bestod i att 37 anställda anlitats till arbete på otillåten övertid. 12. Verkställande direktören vid en mjölkcentral förelades genom strafföreläggande den 19 juni 1978 böter om 20x80 kronor enligt 9, 10 och 15 §§ arbetstidslagen samt kungörelsen om arbetstid vid vägtransport. Förseelsen mot arbetstidshade anlitats för övertidsarbete mer än 600 lagen bestod i att en lastbilschaufför timmar under år 1977. 13. En direktör förelades genom strafföreläggande den 13 november 1978 böter om 10x45 kronor enligt 10,11 och 15 §§ arbetstidslagen. Förseelsema bestod i att direktören dels låtit anställd personal arbeta på övertid mer än 48 timmar per fyraveckorsperiod vid sju tillfällen, dels låtit fyra arbetstagare arbeta på övertid resp. 244 timmar, 277 timmar, 298 timmar och 187 timmar mot tillåtna 150 timmar, dels underlåtit att föra övertidsjournal. 14. Verkställande direktören för Kommun Data AB dömdes genom dom den 7 februari 1979 till böter om 30x115 kronor enligt 10 och 15 §§ arbetstidslagen. Förseelsen bestod i att av tio anställda tagits ut mer än 150 timmars övertid under år 1977. Dessutom hade det tillåtna övertidsuttaget under en fyraveckorsperiod överskridits för sju anställda.

152 Sanktionssystemet

15. En produktionschef vid ett kommunalt fastighetsbolag förelades genom strafföreläggande den 28 februari 1979 böter om 40x55 kronor enligt 9 och 10 §§ samt 15 § första stycket arbetstidslagen. Förseelsen bestod i att tre arbetstagare anlitats till övertidsarbete, varvid vecko-, fyraveckors- och årsreglerna om tillåten övertid överträtts. 16. En platschef i ett finskt företag som bedrev verksamhet vid ett kulsinterverk förelades genom strafföreläggande den 10 september 1979 böter om 40x30 kronor enligt 10 § och 15 § första stycket arbetstidslagen. 17. Åklagaren yrkade ansvar enligt 15 § arbetstidslagen på en kontorist som hade till uppgift att föra övertidsjoumalen vid ett bolag. Kontoristen hade vid ett flertal tillfällen uppsåtligen antecknat felaktiga uppgifter om övertid för resemontörer som var anställda vid bolaget. Åtalet lämnades utan bifall i dom den 24 april 1975. Som motivering anfördes att kontoristen inte hade sådan ställning inom bolaget att han kunde betraktas som arbetsgivare. 18. Då ett byggnadsföretag hos arbetarskyddsstyrelsen begärde dispens för en kranförare på ett oljeplattformsbygge enligt l0§ andra stycket arbetstidslagen, hade kranföraren redan fullgjort 217 övertidstimmar. av- Dispensansökningen slogs. Yrkesinspektionsnämnden hemställde om prövning av åtalsfrågan hos åk-

lagarmyndigheten. Åklagaren beslöt enligt meddelande den 23 februari 1978 att

med stöd av 20 kap. 7 § 1 rättegångsbalken inte väcka åtal i ärendet. 19. En yrkesinspektionsnämnd beslöt den 7 april 1978 att hos åklagaren hemställa om prövning av frågan om åtal mot ansvarig tjänsteman vid ett kommunalt gatukontor. Anledningen var att en lastbilsförare anlitats på övertid 289 timmar år 1977 och 64 timmar i januari 1978. Den 16 januari 1980 nedlade åklagaren förundersökningen på grund av nära förestående preskription. De yrkesinspektionsdistrikt, som har uttalat sig angående val av sanktionssystem, anser att arbetstidsbestämmelsema överlag bör beläggas med direkta sanktioner. Ett distrikt menar dock att bör

påföljdssystemet

vara detsamma som används för att komma till rätta med brister i ar-

betsmiljön i övrigt. En återkommande synpunkt är vidare att de böter,

som döms ut även vid mycket grova förseelser mot arbetstidslagen, är så låga att de inte avhåller från överträdelser. Den tid som går åt för att

handlägga ett arbetstidsärende står därför inte i någon proportion till re-

sultatet. Genomgående har dessutom betonats att arbetstidsbestämmelsernas dispositiva karaktär gör tillsynen svår och att det bör klargöras hur överträdelser av arbetstidsbestämmelsema förhåller sig till kollektivavtalsbrott.

Utredningens överväganden

l4.3.l Inledning

Allmänna arbetstidslagen och är uppbyggda

arbetsmiljölagen på olika sätt när det gäller påföljderna vid överträdelser. Arbetstidslagens be-

stämmelser är direkt straffsanktionerade. ansvarsreg-

Arbetsmiljölagens

ler innebär däremot att något hot om i allmänhet inte

ansvarspåföljd

finns förrän meddelat tillsynsmyndighet ett föreläggande eller förbud i det enskilda fallet. Arbetarskyddsstyrelsen har dessutom

bemyndigande

Sanktionssystemet 153

att i vissa avseenden meddela föreskrifter med direkta straffpåföljder.

Bemyndigandena tar dock inte direkt sikte på bestämmelserna i 4 kap. Den sammanföring av arbetstidsbestämmelserna, som utredningen

har förordat i kapitel 13, auktaliserar frågan vilket påföljdssystem som

Det finns därför att se bör väljas i en samordnad lagstiftning. anledning närmare systemen och sedan diskutera vilket påpå de två befintliga

följdssystem som är ändamålsenligt i en samlad lag.

14.32 Direkta eller indirekta påföljdsbestämmelser

För att föreskrifter skall få effekt måste de i allmänhet vara sanktionerade på något sätt. Om straff kommer i fråga vid överträdelser av en föreskrift är straffbestämmelsen vanligen utformad så, att överträdelser

omedelbart kan föranleda straffpåföljd. Bakgrunden är uppenbarligen

den att man vill effektivt påverka dem, som föreskriften riktar sig mot, att inrätta sitt handlande efter föreskriften. Om straffhotet förutsätter

någon ytterligare åtgärd från myndigheternas sida, kan ju de berörda avvakta att en sådan åtgärd vidtas. För direkta påföljder talar också den

som bryter mot en före-

straffrättsliga likabehandlingsprincipen: alla

skrift skall stå under samma straffhot. Dessa synpunkter kan samtidigt anföras som skäl mot ett system som bygger på förelägganden eller förbud i de enskilda fallen.

De omständigheter som anförts till stöd för att välja systemet med förelägganden och förbud kan å andra sidan sammanfattas enligt följande.

El Genom reglerna om föreläggande och förbud kan tillsynsmyndighe-

ternas handlande inriktas på att få till stånd arbetsmiljöförbättrande

åtgärder. Tillsynsmyndighetemas resurser behöver inte splittras på utredningar i efterhand av om en direkt straffbelagd föreskrift överträtts. D Ett samarbete mellan arbetsmarknadsparterna och tillsynsmyndigheterna är en nödvändig förutsättning för att åstadkomma goda arbetsoch awägningar av kraven enligt en föreskrift

miljöer. Bedömningar

bör därför under medverkan av argöras av tillsynsmyndigheterna betsmarknadens parter och inte i ett straffrättsligt förfarande. s EI Förhållandena i arbetslivet är ofta alltför skiftande för att en

t detalj-

5 I skall vara lämplig. Föreskrifter kan utformas med mera gereglering I

nerell syftning, om de inte är förenade med direkt straffpåföljd. Med l

förelägganden eller förbud kan ingripanden ske vid behov även när endast generellt utformade föreskrifter finns att åberopa. ü Ett förbud kan vara kännbarare och därmed mera avhållande än de som skulle kunna tänkas vid direkta straffbestämmelser.

påföljder

EI Förelägganden och förbud kan förenas med vite. Härvid kan fastställas ett vitesbelopp som är avpassat efter vad som behövs för att påkallade åtgärder skall vidtas. Vite kan dessutom riktas mot ett företag, medan straffansvar gäller endast enskilda personer I debatten kring har stundom hävdats att det dock under

arbetsmiljön

alla förhållanden finns ett behov av en övergripande bestämmelse som

154 Sanktionssystemet

straffbelägger allvarliga överträdelser av föreskrifter i arbetsmiljölagen

som skett innan något föreläggande eller förbud hunnit meddelas. För straffbarhet skulle härvid kunna krävas att överträdelsen skett av grov oaktsamhet. På detta sätt skulle man kunna undvika en del av olägenheterna med omedelbart verkande sanktioner. Mot detta resonemang kan dock invändas att graderingar av oaktsamheten bör undvikas i specialstraffrätten. En gradering av oaktsamheten i grov eller ringa vållar sålunda svårigheter vid råttstillämpningen och bör därför förekomma endast när det föreligger speciella skäl. Tillämpningen av direkt straffbestämmelse behöver emellertid inte vara så stel som antyds i förestående sammanfattning, även om bestämmelsens avfattning formellt sett inte lämnar något utrymme för awägningar. Enligt ett sammanfattande uttalande i betänkandet. Vissa speci-

alstraffrättsliga problem (Ds Ju 1975:23 s. 20) förhåller det sig otvivel-

aktigt så, att lagen när den straffbelägger oaktsamhet dänned inte skall

anses straffbelägga varje avvikelse från det aktsamma.

Vidare kan erinras om bestämmelsen om åtalsunderlåtelse vid mindre allvarliga brott. Enligt 20 kap. 7 § första stycket 1 rättegångsbalken kan åklagaren underlåta att åtala, om det kan antas att ett åtal bara skulle resultera i böter och åtalet inte är påkallat ur allmän synpunkt. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring år 1971 som in-

nebar att åklagares möjligheter att besluta om åtalsunderlåtelse vidgades

något. I propositionen (l97l : 100 s. 34) anfördes som motivering för lagändringen b1.a. att arbetsbelastningen på de rättsvårdande organen är

stor och att tillgängliga resurser i största möjliga utsträckning bör inrik-

tas mot den svåra och mera komplicerade brottsligheten. Beträffande innebörden av uttrycket att åtal är påkallat ur allmän synpunkt har i and-

ra lagstiftningsärenden framhållits (jämför betänkandet Färre brottmål,

SOU 1976:47 s. 382) att bedömningen får ske med hänsyn såväl till brottets art och straffets syfte som till omständigheterna vid brottets begående. Det har också betonats att sociala hänsyn, exempelvis till målsäganden, bör tas. Diskussionen om fördelar och nackdelar av olika sanktionssystem kan tillföras ytterligare en aspekt. Vid tillkomsten av 1949 års arbetarskyddslag och under en troligen ganska lång tid därefter ansågs arbetarskyddslagstiftningen i stor utsträckning inte innefatta några absolut bindande föreskrifter. Den ansågs mera ange och normer enligt

riktlinjer vilka den enskilde hade att självständigt avgöra hur han lämpligen borde

förfara i en viss situation eller ett visst hänseende. Systemet med föreläggande och förbud i stället för direkta straffsanktioner uppfattades

som en följd av denna lagstiftningens allmänna uppbyggnad (jämför

L.G. Ohlsson och H. Starland, Arbetarskyddslagstiftningen, 1951, s. 298) I förarbetena till betonades däremot 1976/77:

arbetsmiljölagen (prop.

149 s. 376) att alla föreskrifter som ingår i - så-

arbetsmiljölagstiftningen

väl direkt straffsanktionerade som andra föreskrifter - är att anse som bindande. I och med detta har skillnaderna mellan de två sanktionssystemen tonats ner. Till att minska olikheter bidrar också den lämplighetsprövning som numera skall ske av åtalsfrågan.

Sanktionssystemet 155

På vissa punkter kvarstår emellertid skillnader. Medan prövningen i fråga om överträdelser av direkt straffbelagda föreskrifter sker i åtalsförfarandet eller inför domstol, ligger tyngdpunkten av prövningen hos arbetarskyddsmyndighetema när det gäller att meddela förelägganden och förbud. Även kraven på föreskrif ternas precisering kan fortfarande påverka valet av sanktionssystem. Kan endast en mycket allmän föreskrift utformas, får inte de som berörs tillräcklig ledning att inrätta sitt handlande efter föreskrif ten. Föreskriften får dålig genomslagskraft också av det skälet att det är svårt eller att konstatera om föreskrif-

omöjligt

ten har överträtts. Detta kan undgås genom att man förlitar sig på de

möjligheter systemet med förelägganden och förbud ger att precisera fö-

reskrifterna i det enskilda fallet.

l4.3.3 S traffansvar och dispositivitet

Redan år 1958 blev det möjligt att genom kollektivavtal, som på arbets-

tagarsidan slutits eller godkänts av central organisation, avvika från de då gällande arbetstidslagamas föreskrifter om bl.a. den ordinarie arbetstidens längd. I 1970 års arbetstidslag utvidgades dispositiviteten att gälla överhuvud liksom föreskrifterna om

även lagens tillämplighet jourtid och övertid. Genom arbetsmiljölagen har reglerna om raster, nattvila

och veckovila blivit på samma sätt dispositiva. Arbetstidsreglerna är direkt eller indirekt straffbelagda. Det förhållandet att de också är dispositiva utgör ett ovanligt inslag i rättssystemet. De övriga arbetsrättsliga lagarna är visserligen också i stor utsträckning dispositiva. Men därvid utgör i regel skadeståndsskyldighet

påföljd för överträdelser av lagstiftningens regler på samma sätt som skyldighet att utge skadestånd kan följa på avtalsbrott. skadeståndet

kan avse den ekonomiska skadan men kan inom arbetsrätten också vara ett sk. ideellt eller allmänt skadestånd. Ett sådant skadestånd döms ut i förhållande till hur allvarlig överträdelsen är och har en straffliknande funktion. En av uppläggningen av lagstiftningen om arbetstiden är att skil-

följd da påföljdssystem gäller beroende på om en överträdelse avsett en lagre-

gel eller en avtalsbestämmelse som ersatt lagregeln. I det sistnämnda fallet kan det enbart bli fråga om och tvisten hand-

skadeståndspåföljder

läggs enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Denna uppdelning kan förefalla mindre tillfredsställande men är inte mycket att göra åt. Dispositiviteten är en förutsättning för att man skall kunna ha allmängiltiga arbetstidsregler. Dessutom utgör dispositiviteten

över arbetstidsfrågoma numera en självklar del av arbetsmarknadspar-

ternas bestämmandeområde. Å andra sidan kan tillsynen genom arbetarskyddsmyndighetema inte helt undvaras på arbetstidsområdet. Och denna tillsyn bör anknyta till regler som är straffrättsligt sanktionerade. Dispositiviteten ger arbetstidsreglema en särprägel inte bara beträffande utan även när det gäller myndighetstillsynen. Vid

påföljdssidan

utredningens kontakter med yrkesinspektionen har framgått att förhållandet till avtalsområdet behöver klargöras.

156 sanktionssystemet

Det är

härvidlag viktigt att slå fast gränserna för myndighetstillsynen.

Tillsynen avser lagens regler om arbetstiden och måste utövas så länge dessa gäller. I den mån lagreglerna ersätts av kollektivavtal får det emellertid anses klart enligt utredningens mening att även myndighetstillsynen faller bort. Speciella frågor kan uppstå i sammanhanget. En avser tillsynen av bestämmelserna om I det avseendet gäller att även de

arbetstidsjoumal.

bestämmelserna kopplas bort, om hela lagen undantas genom kollektivavtal. Har åter ett kollektivavtal slutits om avsteg från t.ex. lagens regler om allmän övertid, gäller l l § om inte annat avtalats i fråga om registrering av sådan övertid. I tillsynen kan dock inte anses ingå att kontrollera

hur den allmänna övertid, som antecknats i journalen, förhåller sig till

avtalets bestämmelser. På samma sätt kan yrkesinspektionen inte gå in

med ett föreläggande enligt arbetsmiljölagen om exempelvis lagreglerna

om raster ersatts av ett kollektivavtal och arbetsgivaren bryter mot avtalet. I ett sådant fall kan arbetstagarparten i stället föra skadeståndstalan hos arbetsdomstolen. Genom lagen om mellan kvinnor och män i arbetslivet

jämställdhet

har ytterligare ett område tillkommit där efterlevnaden av vissa lagregler tillses av en myndighet och där lagreglerna kan ersättas av kollektivav-

tal. Enligt jämställdhetslagen kan en arbetsgivare föreläggas vid straff-

rättsligt betonat vite att fullgöra sina skyldigheter enligt lagreglerna. Jämställdhetslagen innehåller en uttrycklig bestämmelse i fråga om på-

följdema när lagreglerna ersatts av kollektivavtal. Enligt bestämmelsen

gäller i sådana fall för arbetsgivare, som inte fullgör sina förpliktelser, vad som föreskrivs om i avtalen eller i medbestämmandelagen.

påföljder

Utredningen förordar att en liknande bestämmelse skrivs in i arbetstidslagen. En sådan bestämmelse kan ha viss klargörande betydelse. Det är emellertid att märka att oberoende härav ett kollektivavtal om annan ordinarie arbetstid eller än lagen föreskriver kan indirekt

jourtid på-

verka straffansvaret. Av definitionen på övertid att ett

följer nämligen

sådant avtal skall läggas till grund vid beräkningen av övertid enligt lag. Motsvarande kommer att gälla i fråga om ett enskilt anställningsavtal och mertid, om utredningens- förslag genomförs.

l4.3.4 De olika arbetstidsbestämmelserna ur påföljdrsynpunkt

Bakom bestämmelserna om arbetstidens längd och förläggning ligger, som framhållits i kapitel 13, synpunkter avi princip samma art. Utredningen anser att detta är en viktig utgångspunkt också vid utformningen av sanktionssystemet i en gemensam lag. När det gäller bedömningen av vilket slag av sanktionsbestämmelser, som bör kopplas till arbetstidsbestämmelserna i en samlad arbetstidslag, kan konstateras att det stora flertalet av reglerna är så utformade att de

kan tjäna som rättesnören utan att precisering behöver ske genom förhållningsregler i de enskilda fallen. Vid sådant förhållande talar enligt

utredningens mening övervägande skäl för att i fråga om arbetstidsbestämmelser använda den vanliga sanktionsformen, d.v.s. bestämmelser

Sanktionssystemet

till direkta Det nu förda resonemanget gäller

kopplade straffpåföljder.

utom även rastbestämmelsen de regler som f.n. finns i arbetstidslagen förordade bestämmelserna om nattvila, veckovila och de av utredningen och besked om arbetstidens Vad gäller nattviloregeln har förläggning. visserligen de undantagsbestämmelser, som knutits till regeln, en mycket allmän avfattning. I vart fall genom den praxis, som finns angående unnärmare innebörd, får dock nattviloregeln anses ha en tilldantagens för att kunna vid straffansvar tillämpas utan verkstälräcklig precisering lighetsföreskrifter. har däremot åtminstone delvis karaktären av Regeln om arbetspauser

en allmän målsättningsbestämmelse och lämpar sig inte att beläggas

med direkt straffsanktion. Även den regeln bör, enligt utredningens i avsnitt arbetstidslag. Den av ställningstagande 13.2, ingå i en samlad utredningen föreslagna arbetstidslagen bör därför, vid sidan av de direk-

ta straffbestämmelser som förordats i det föregående, omfatta även möj-

för att meddela förelägganden och för-

ligheter tillsynsmyndighetema bud. För detta talar även lagens nära anknytning till arbetsmiljölagen.

l4.3.5 Ytterligare påföljder

Av redovisningen i avsnitt 14.2 framgår att de straff, som döms ut enligt allmänna arbetstidslagen, är så låga att de knappast i sig kan avhålla

från överträdelser. Vad i arbetsmiljö-

gäller arbetstidsbestämmelsema överhuvud inte ha förekommit,

lagen synes några tvångsingripanden

trots att överträdelser har kommit till kännedom. In-

yrkesinspektionens

te minst med tanke på de till ekonomisk vinst, som här före-

möjligheter

otillfredsställande att ar-

ligger, är det enligt utredningens uppfattning

betstidsbestämmelserna kan överträdas utan risk för någon kännbar på-

följd.

en viktig aspekt i sammanhanget. Om en avtals- Det finns ytterligare bestämmelse medför överträdelser erersatt en lagregel om arbetstiden,

sättningsskyldighet enligt medbestämmandelagens skadeståndsregler.

Enligt medbestämmandelagen skall arbetsgivare som bryter mot lagen eller mot kollektivavtal ersätta skada. Vid bedömande av uppkommen om och i vad mån skada har uppkommit skall hänsyn även tas till den skadelidandes intresse av att lagens eller kollektivavtalets bestämmelser iakttas av annan än rent ekonomisk beoch till övriga omständigheter tydelse. De som är aktuella vid överträdelser av avtals-

skadeståndspåföljder

bestämmelser om arbetstiden framstår i flera avseenden som effektiva-

re än de straff som normalt kan följa vid överträdelser av lagregler om

arbetstiden. En anledning till detta är att i avtalsfallet är det domstolens uppgift att utmäta ett skadestånd som i princip är så högt att det avhålstorlek är däremot ler från olovligt handlande. Bötesbeloppets avhängigt av bl.a. den ekonomiska ställningen hos den person som inom arbetsanses ansvarig för efterlevnaden av arbetstidsbestämgivarens företag melsema. Bötesbeloppet kan därför även vid klara fall av överträdelser i med den ekonomiska vinst som företaget

vara obetydligt jämförelse gjort genom att underlåta att följa bestämmelserna.

158 Sanktionssystemet sou 1981:5

Detta jämförande resonemang ger ofrånkomligen tanken att den nu-

varande utformningen av sanktionsystemet kan i negativ riktning påverka arbetsgivarnas intresse att sluta avtal på arbetstidsområdet. Även på det sättet framstår alltså systemet som otillfredsställande. Lagregle-

ringen har gjorts dispositiv för att skapa att avtala fram lösmöjlighet

som bättre än de generellt ningar tillämpliga lagreglema år anpassade efter arbetslivets skiftande behov och tillgodoser speciella förhållanden i fråga om arbetstiden. Till bilden hör också att frågor, där parterna är ense som avsteg från arbetstidsreglema, inte bör gå till myndighetshandläggning. Sanktionssystemet bör då inte utformas så att det minskar den ena partens intresse för avtalsmässiga lösningar. Det finns i huvudsak två att pröva när det gäller att förstärka de

linjer påföljder som förordats i avsnitt 143.4.

Ett alternativ är att komplettera systemet med skadeståndssanktioner. Från all-

arbetstagarorganisationernas sida har yrkats att utredningen varligt prövar denna möjlighet. Att införa regler om skadestånd av av-

talsrättslig karaktär ligger också i och för sig nära till hands med hänsyn till karaktär. Intressant att

arbetstidslagstiftningens dispositiva jämföra

med är bl.a. regleringen i semesterlagen, som kan ses som en speciell del av I semesterlagstiftningen finns

arbetstidslagstiftningen. sedan länge

bestämmelser skadestånd om-arbetsrättsligt för att trygga efterlevnaden.

En komplettering av arbetstidslagen med skadeståndssanktioner skulle

innebära att

skillnaderna i fråga om tillgängliga påföljder vid avtalslösa

tillstånd resp. avtalsförhållanden En klar fördel är också att

utjämnades. det skulle bli att rikta talan direkt mot den fysiska eller möjligt juridiska

person i vars verksamhet överträdelsen begåtts. Skadeståndsalternativet är emellertid långt ifrån problemfritt. En besvärlig fråga är efter vilka grunder skadeståndet skall beräknas om det bara är enskilda arbetstagare som - låt vara med stöd av sin fackliga organisation - tillåts föra talan. För en enskild arbetstagare kan väl den ideella skadan vid överträdelser av närmast be-

arbetstidslagstiftningen

stå i att han utsätts för obehag eller att han går miste om värdefull fritid. Har arbetstagaren beredvilligt ställt upp och utfört arbete i strid mot ar-

betstidslagstiftningen, kan det knappast bli tal om någon skadeståndser-

sättning till honom. Om å andra sidan fackliga organisationer införs

som taleberättigade, finns möjligheter att anknyta till en organisations

intresse av att lagens bestämmelser iakttas i förhållande till organisationens medlemmar. Men mot en sådan konstruktion finns enligt utredningens mening invändningar av principiell natur. Att ha straffbestämmelser parallellt med straffrättsligt betonade ska-

deståndsregler ger vidare betänkligheter med hänsyn till möjligheten till dubbelbestraffning. Det synes å andra sidan uteslutet att avstå från straffbestämmelser i arbetstidslagstiftningen. Ett behov av sådana be-

stämmelser föreligger, som tidigare framhållits, bla som grund för

myndighetstillsynen. Ett oawisligt behov av straffrättsliga regler i ar-

betstidslagen finns också med tanke på oorganiserade arbetstagare. Frånvaron av sådana regler skulle innebära att oorganiserade arbets-

tagare fick möjlighet att disponera över innehållet i lagen. Utredningen vill mot denna bakgrund ej förorda att särskilda skade-

ståndsregler införs i arbetstidslagstiftningen.

Sanktionssystemet 159

Ett annat alternativ är att införa straffavgifter som påföljd för överträdelser av arbetstidsbestämmelserna. Med ett sådant system ökas möj-

lighetema att förhindra att åsidosättande av lagen medför ekonomisk vinst. Det blir också bättre balans i fråga om sanktionerna vid överträdelse av å ena sidan lagens regler och å andra sidan avtalsbestämmelser som ersatt lagregler. Vidare kan pekas på att ett införande av straffavgifter i arbetstidslagstiftningen ligger i med de överväganden som

linje

rättsområden där ansvarsreglerna ansetts behöva gjorts på vissa andra kompletteras av delvis liknande skäl som här anförts.

Enligt utredningens mening är det främst påföljdema vid överträdel-

ser av övertidsbestämmelserna som kan behöva skärpas. Utredningen

förordar att avgifter införs som en särskild påföljd vid åsidosättande av

bestämmelserna om övertid. Avgifterna bör erläggas av den i vars verksamhet gärningen begåtts. Prövningen bör ske vid allmän domstol på ansökan av allmän åklagare. Ur allmän synpunkt framstår det som mindre angeläget att införa yt-

terligare påföljder vid överträdelser av de nya föreskrifter som utred-

ningen föreslår i fråga om begränsning av mertidsuttag. Inte heller vad om arbetstidens förläggning vill utredningen förorda särgäller reglerna skilda avgifter. I det avseendet bör bl.a. beaktas att redan utredningsförslaget i övrigt innebär en skärpning i och med att dessa regler, till skillnad från vad som nu gäller, blir belagda med direkta straffsanktioner.

15 Kostnadsaspekter

Utredningen har sett som sin uppgift att ge arbetstidslagstiftningen ett

innehåll som svarar mot de behov av allmänna normer som numera finns på arbetstidsområdet. Samtidigt har utredningen sökt balansera framlagda förslag med hänsyn till de samhällsekonomiska effekterna. F örslagets skilda delar skall alltså i detta avseende ses som en helhet. Störst räckvidd har utan tvivel den del av som

utredningsuppdraget

avser frågan om införande av bestämmelser som begränsar dygnsarbetstiden. Från sida har under

löntagarorganisationernas enföljd av år

krävts att sådana bestämmelser införs. Efter ingående överväganden har avstått utredningen från att lägga fram förslag till preciserade regler om

begränsning av dygnsarbetstiden. Utredningen har härvid fäst stort av-

seende vid att en skulle

lagreglering få betydande ekonomiska konse-

kvenser inte minst inom den offentliga sektorn.

För att vissa önskemål, som anges i utredningsdirektiven, skall kunna

tillgodoses föreslår utredningen ett nytt system för av övertid.

beräkning

Vidare föreslås att den särskilda övertidsformen för förberedelseoch

avslutningsarbeten avskaffas. Samtidigt innebär att utredningsförslaget

taket för tillåten allmän övertid från 150 till 200 timmar

höjs per kalen-

derår.

Arbetstidslagstiftningens regler om övertid är av betydelse från arbetsmiljösynpunkt. För effektiviteten inom olika verksamheter är det å

andra sidan också viktigt att spelrummet för tillåtet inte övertidsuttag görs alltför snävt. Sammantaget torde de nämnda

förslagen om nya

övertidsregler inte kunna få några negativa effekter för produktionen i kostnadshänseende eller Genom att antalet övertidsformer re-

eljest.

duceras och genom att i stort sett samma system kan tillämpas vid över-

tidsberäkning enligt lag och enligt avtal bör vissa administrativa fördelar

kunna vinnas.

Med hänsyn till utvecklingen på arbetstidsområdet har utredningen i sitt förslag till ny arbetstidslag infört bestämmelser som tar direkt sikte

på deltidsarbete. Bl.a. föreslås en av

begränsning möjligheterna att ta ut

mertid (arbetstid som vid ordinarie

deltidsanställning överstiger arbetstid och jourtid enligt får allmän anställningsavtalet). Enligt förslaget

mertid tas ut med högst 200 timmar per kalenderår. Förslaget utgör en

uppföljning av det föreslagna nya systemet för övertidsberäkning, som

annars skulle framstå som inkonsekvent. Framför allt är det emellertid ett försök

att få till stånd en rimlig och enhetlig reglering av en fråga

Kostnadsaspekter

som har stor betydelse när det gäller det ökande antalet deltidsanställningar. Förslaget till begränsning av mertiden kan ge upphov till vissa kostnader inom och företag. Först kan noteras att mertid fortförvaltningar

måste i likhet med uttag av jourtid och övertid. sättningsvis journalföras

att deltidsarbete likställs

I praktiken innebär joumalföring av mertid

med heltidsarbete vid registrering av den arbetstid som ligger utanför avtalad ordinarie arbetstid och Allmänt sett bör en sådan ut-

jourtid. ökad registrering vara värdefull från planeringssynpunkt. De ökade in-

satser som föranleds av förslaget kan främst förutses i början vid omläggning av rapporteringsrutiner m. m. av mertid kan vidare ställa arbetsgivarna inför delvis Begränsningen nya planeringsproblem. I dagsläget förekommer i viss omfattning uttag av mertid som överstiger de föreslagna 200 timmarna per kalenderår.

Alternativen till ett obegränsat mertidsuttag kan vara höjningar av sys-

selsättningsgraden för enskilda eller grupper av deltidsarbetande eller en utökning av antalet Begränsningen av mertiden kan därför ge

tjänster.

till extrakostnader, om det visar sig vara svårt att effektivt utupphov

nyttja en personalförstärkning. Det kan i anslutning till detta framhållas

att eller övertid ofta har använts för att täcka ex-

tjänstgöring på mertid

empelvis korttidsfrånvaro. För att ge underlag för bedömningar av de ekonomiska konsekvenserav mertiden har utredningen låtit utföra na av förslaget om begränsning försök att inom de olika avtalsområdena beräkna utfallet i ekonomiska

termer. Det har härvid visat sig svårt eller omöjligt att på ett entydigt

sätt visa hur ökade kostnader skulle uppkomma. Det kan dock inte röra sig om annat än totalt sett förhållandevis små belopp vad gäller kostna-

der som är en direkt följd av förslaget. Samtidigt bör beaktas att kostna-

derna kan minskas genom lämpliga kollektivavtal. Från arbetsgivarsidan har i anslutning till detta framhållits att kostnader kan uppstå när det är nödvändigt att få till stånd avvikelse från lagregler genom en förhandlingsuppgörelse. Från arbetstagarsidan har å andra sidan betonats att förhandlingsuppgörelser dock innebär att båda parter vinner förde- = lar. Ytterligare ett förslag från utredningen har till direkt syfte att förbättra arbetstidsförhållandena för vissa deltidsanställda. Utredningen före-

slår sålunda - främst med tanke på de deltidsanställda - en gmndregel

skall ha besked om den ordinarie arbetstidens och att arbetstagarna

jourtidens förläggning minst två veckor i förväg. Med hänsyn till regelns

finns det enligt utredningens mening ingen anledning att uppläggning anta att förslaget på denna punkt skall medföra några nämnvärda kostnadsökningar för arbetsgivarna. En betydelsefull nyhet i utredningens förslag är att lokala kollektivavtal skall kunna träffas om kortvariga awikelser från lagreglema om övertid, mertid och nattvila. Från företrädare för arbetsgivarna har påkrav på utökad tid för pekats att förslaget i och för sig kan föranleda arbete för att hantera dessa frågor på arbetsplatserna Utredfackligt att det förordade för

ningen vill understryka utrymmet uppgörelser på

det lokala dock ger till en smidigare hantering av ar-

planet möjlighet

sou 1981:5 Kostnadsaspekter 163

betstidsfrågorna. Det bör inte bortses från att detta i sin tur kan ha en fördelaktig inverkan i kostnadshänseende. Vad gäller myndighetshandläggningen av arbetstidsärenden har utredningen i kapitel 12 förordat en radikal omläggning av förfarandet. Utredningen vill erinra om att ett genomförande av utredningsförslaget begränsar personalbehovet i förhållande till nuläget såvitt gäller arbetstidsbyrån inom arbetarskyddsstyrelsen. Det kan härvid ifrågasättas om det kommer att behövas en särskild byrå för arbetstidsärenden hos styrelsen. Fortfarande kommer emellertid att finnas behov av någon form av sekretariatsfunktion åt arbetstidsnämnden. Yrkesinspektionens personalbehov påverkas däremot, som utredningen tidigare har konstaterat, endast marginellt av utredningens förslag.

16 Specialmotivering

16.1 Förslag till arbetstidslag

Lagens rubrik

När allmänna arbetstidslagen trädde i kraft ersatte den arbetstidslagar på särskilda områden. Dessutom blev arbetstidslagstiftningen i princip tillämplig på alla arbetstagare som utför arbete för arbetsgivares räkning. Benämningen allmän arbetstidslag motvierades med att

special;

lagstiftning avsågs gälla i vart fall beträffande skeppstjänst.

Enligt utredningens mening finns det numera ingen anledning att i lagens rubrik markera att det rör sig om en allmän arbetstidslag. Det kan

erinras om att t. ex. arbetsmiljölagen undantar vissa områden från till-

lämpning utan att detta kommer till uttryck i lagens benämning. Lagförslaget har därför rubricerats arbetstidslag.

Tillämpningsområde

1 § Enligt paragrafen är lagen i princip tillämplig på alla arbetstagare som utför arbete för arbetsgivares räkning. Bestämmelsen motsvarar l § all-

männa arbetstidslagen och l kap. l § första stycket arbetsmiljölagen.

2 § Allmänna arbetstidslagen undantar i 2 § c) arbete som utförs av med-

lemmar av arbetsgivarens familj. I 1949 års arbetarskyddslag fanns ett

motsvarande undantag i fråga om bestämmelserna om arbetstidens förläggning och de särskilda föreskrifterna om minderåriga. Undantaget fördes inte över till när den lagen fr. o. m. den l

arbetsmiljölagen juli

1978 ersatte arbetarskyddslagen.

Utredningen har ansett följdriktigt att vid en samordning av arbets-

tidsbestämmelserna i allmänna arbetstidslagen och slo-

arbetsmiljölagen pa undantaget för familjemedlemmar på hela arbetstidsområdet. De särskilda arbetstidsbestämmelsema i arbetsmiljölagen gäller - lik-

som allmänna arbetstidslagen och lagförslaget- bara för arbetstagare. I propositionen om l976/77:149 s. 198) under-

arbetsmiljölagen (prop.

ströks med tanke på arbetstidsbestämmelsema att samhörigheten mel-

lan familjemedlemmar innebär att man mestadels kan anta att arbete,

Specialmotivering

som de utför tillsammans, bedrivs för gemensam räkning och inte i ett anställningsförhållande. Till arbete för gemensam räkning ansågs vidare att man i mycket stor utsträckning kunde hänföra även mera tillfälliga

som görs av i annan familjemedlems yrkestjänster familjemedlemmar

verksamhet. Dessa uttalanden får betydelse även vid lagförslagets till-

lämpning på arbete av familjemedlemmar. Det kan vidare erinras om att l5 § arbetsmiljöförordningen begränsar arbetarskyddsmyndigheternas

arbete som utförs av den som driver verksamhet utan tillsyn beträffande att ha annan arbetstagare anställd än Samma ordning

familjemedlem.

föreslås gälla på arbetstidsområdet, se 2§ förslaget till arbetstidsförordning. I övrigt finns i lagförslaget motsvarigheter till undantagen i gällande arbetstidslagstiftning.

Första stycket l för s. k. okontrollerbart arbete görs i 2 § a) allmänna arbets- Undantag tidslagen och - i fråga om bestämmelserna om arbetstidens förläggning

och arbetstiden för minderåriga - i l kap. 3 § andra stycket arbetsmiljö-

lagen. Första punkten i förevarande paragraf tar upp en likadan undantagsbestämmelse.

Första stycket För att allmänna arbetstidslagen skulle kunna göras i princip tillämplig

även på tjänstemannaomrâdet undantogs i 2 § b) arbetstagare som är i

eller annars i särskild förtroendeställning i arföretagsledande ställning betstidshänseende. innehåller inte något direkt mot-

Arbetsmiljölagen

svarande hänförts till undantag. I lagförslaget har emellertid undantaget hela arbetstidsomrâdet.

Undantaget i allmänna arbetstidslagen avser två grupper av tjänste-

1970:5 s. 117). Den ena gruppen består av som

män (prop. tjänstemän

direkt företräder arbetsgivaren och har en utpräglad arbetsgivarfunk-

tion. Den andra gruppen innefattar tjänstemän som, utan att inta en fö-

retagsledande ställning, har krävande administrativa, intellektuella,

konstnärliga eller jämförliga arbetsuppgifter. Efter lagens ikraftträdande har genom centrala arbetstidsavtal på den privata tjänstemannasektorn

mellan arbets-

gjorts vissa preciseringar beträffande gränsdragningen

tagare som omfattas av arbetstidsreglering och andra arbetstagare. I 1949 års arbetarskyddslag gällde nattarbetsförbudet inte arbetstagare i överordnad Detta slopades i I

ställning. undantag arbetsmiljölagen.

prop. 1976/77: 149 s. 313 framhölls att en kategoriindelning i lagen med i arbetstagarens ställning syntes främmande med nutida utgångspunkt betraktelsesätt. betonades att särskilda omständigheter kan Samtidigt beträffande vissa mindre av arbetstagare. Därvid hänföreligga grupper visades till att undantaget för okontrollerbart arbete i viss utsträckning kan tillämpas och dessutom till att det generella undantaget från nattarbetsförbudet att undanta arbete av arbetstagare i ger visst utrymme

överordnad ställning. Vidare äberopades möjligheterna att avtalsvägen

eller dispensvägen undanta vissa arbetstagare.

Specialmotivering 167

betraktelsesätt. i före-

Utredningen har anlagt följande Arbetstagare

eller annars i särskild förtroendeställning har metagsledande ställning rendels arbetsuppgifter av sådan karaktär att det inte låter sig göra att på förhand närmare beräkna tidsåtgången för uppgifterna. Samtidigt skäl en mer eller mindre markerad tidsram inom vilgäller av naturliga

ken arbetsresultat måste föreligga. Mot denna bakgrund kan det antas

nattvila och veckovila i stort sett att lagregleringen om raster, pauser, saknar praktisk betydelse för arbetstagare i särskild förtroendeställning. sålunda i stor utsträck-

Arbetsmiljölagens ifrågavarande regler bygger

ning på att arbetstiden skall kunna preciseras i förväg och ger dessutom vissa till avsteg när det påkallas av arbetsförhållandena.

möjligheter

Några olägenheter av att låta ifrågavarande undantag uttryckligen gälla beträffande samtliga arbetstidsbestämmelser lär inte kunna uppstå. Nå-

i sak avses inte utan endast en anpassning av bestämmelser-

gon ändring na till de förhållanden i arbetstidsavseende som beträffande vissa arbetstagare faktiskt måste råda även när det gäller arbetstidens förläggmng.

Första stycket 3 Hit har förts över det undantag för husligt arbete som gäller enligt 2 § d)

allmänna arbetstidslagen och l kap. 3 § första stycket 2 arbetsmiljöla-

gen.

Första stycket 4 och andra stycket Genom dessa bestämmelser undantas fartyg än

skeppstjänst på andra

där det i administrativ ordning föreskrivs att arbetstidslagen skall gällai stället för Vad gäller allmänna arbetstidslagen över-

sjöarbetstidslagen. ensstämmer bestämmelserna i sak med lagens 2 § e). I arbetsmiljölagen

motsvaras bestämmelserna av l kap. 3 § första stycket l som undantar än örlogsfartyg. Det har ansetts lämpligt

skeppstjänst på andra fartyg

att i förslaget generellt anvisa till särskild reglering när det

möjligheten gäller arbetstidslagens tillämplighet på viss skeppstjänst. Se även avsnitt

16.5.

3 § Med stöd av 3 § allmänna arbetstidslagen kan parterna genom kollektivavtal på förbundsnivå bl. a. undanta viss arbetsplats eller vissa kategori- Överenskommelsen kan er av arbetsplatser från hela lagens tillämpning. Beockså ta sikte på vissa arbetstagare eller kategorier av arbetstagare.

stämmelsen har förts över till förevarande paragraf och avser enligt lag-

förslaget även de regler om arbetstidens förläggning som nu har sin plats

i 4 kap. arbetsmiljölagen. Utvidgningen är i linje med den dispositivitet

nattarbete och som enligt 4 kap. 7 § redan gäller beträffande raster, veckovila. Även frågor om arbetspauser skall enligt uttalande i proposi-

tionen om arbetsmiljölagen (prop. 1976/77: 149 s. 306) i första hand lö-

sas avtalsvägen.

168 Specialmotiverin g

4 §

Paragrafen har samma lydelse som 1 kap. 4 § arbetsmiljölagen. Den syf-

tar bl. a till att beträffande försvarsmakten och civilförsvaret öppna

möjlighet till specialföreskrifter om arbetstidens längd och förläggning vid beredskapstillstånd och i andra situationer när beredskapshöjande

åtgärder är påkallade. Inom arbetsmarknadsdepartementet pågår utredningsarbete rörande beredskasfrågor inom departementets lagstiftningsområde. I detta läge har utredningen inte gått in på frågan om en eventuell utvidgning av bestämmelsen till att gälla totalförsvaret.

Liksom arbetsmiljölagen är arbetstidslagen inte avsedd för verksam-

het som bedrivs under krig eller beredskap 1976/77: 149 s.

(jämför prop. 206). I 18§ arbetsmiljöförordningen finns bemyndigande för arbetar-

skyddsstyrelsen att särskilt reglera beträffande för-

arbetsmiljöfrågor

svarsmakten och civilförsvaret, om landet befinner sig i krig eller krigsfara. Någon motsvarighet har inte tagits in i utredningens förslag. Den-

nafråga torde få övervägas sedan nämnda utredningsarbete inom ar-

betsmarknadsdepartementet slutförts.

5 och 6 §§ I paragraferna finns samma bestämmelser om ordinarie arbetstid och

jourtid som i 4 och 5 §§ allmänna arbetstidslagen. I förslaget anges dock

inte att raster inte räknas in i den ordinarie arbetstiden. Skälet är att en särskild rastbestämmelse med en definition på rast finns i 15 § förslaget till arbetstidslag.

7 § Första stycket innehåller en definition på övertid som utan saklig ändring förts över från 7 a § första stycket allmänna arbetstidslagen. Hän-

visningen till 21 § lagförslaget avser fall då ordinarie arbetstid eller jour-

tid förlängts genom myndighetsdispens. Enligt det föreslagna andra stycket skall vid övertidsberäkning ledig-

het, som avser ordinarie arbetstid eller jourtid, likställas med arbetad

tid. Allmän motivering finns i avsnitt 7.6. Den föreslagna bestämmelsen i andra stycket kan ses som en vidareutveckling på ett generellt plan av allmänna arbetstidslagens särskilda

regel i 7 a § andra stycket om s. k. mjukvecka. Mjukveckoregeln innebär

att den ordinarie arbetstid, som gäller enligt lagen, skall vid övertids-

beräkning minskas med hänsyn till arbetsfria helgdagar som inte infaller

på en söndag. Den föreslagna bestämmelsen innefattar även detta, och

den särskilda mjukveckoregeln behövs därför inte längre. På samma sätt

som hittills kan kollektivavtal slutas om s. k. hård arbetsvecka. Lagförslaget innehåller inte några särregler för ledighet som utgör ersättning för arbetad tid. Arbetstid som inte avser ordinarie arbetstid eller skall alltså anses som övertid även om arbetstidsuttaget korn-

jourtid

penseras med ledighet. Regeln om övertidsberäkning blir på det sättet

mera entydig och inbjuder dessutom inte arbetsgivare och arbetstagare

till att vid sidan av den normala arbetstiden ta ut ett övermått av arbetstid som sedan kompenseras med långa sammanhängande ledigheter. I det avseendet kan erinras om de synpunkter på långledigheter som be-

Specialmotivering 169

rörts i kapitel 6. Frågan kan i stället behandlas i kollektivavtal, vilket för övrigt i stor utsträckning redan är fallet.

Från ledighet, som avser kompensation för arbetad tid, bör skiljas le-

dighet som arbetas in i förväg eller i efterhand. Som exempel kan nämnas att enligt 14 § allmänna verksstadgan (1965:600) en anställd under

angivna förutsättningar kan befrias från att tjänstgöra en viss dag mot

det att han, utöver sin ordinarie arbetstid, utför arbete under motsvarande tid en annan dag. Sådan s. k. kvittningstid skall givetvis inte anses som övertid. Med de nya bestämmelser om övertidsberäkning som föreslås uppkommer övertid i lagens mening så snart måttet för den genom ledighet reducerade ordinarie arbetstiden överskrids. Liksom allmänna arbetstidslagen innehåller lagförslaget inga särskilda regler mot övertidsuttag hos den som är partiellt ledig från heltidsanställning. Det erinras samtidigt om att- här liksom en arbetsgivare enligt allmänna avtals-

eljest-

rättsliga grunder inte kan ålägga arbetstagare övertid utan att uttrycklig överenskommelse har träffats eller överenskommelse är underförstådd.

Lika klart är att rubricering som övertid enligt lag inte inverkar på möj-

ligheten till övertidsersättning. Detta är helt en avtalsfråga.

8 § Paragrafen motsvarar bestämmelsen om allmän Övertid i l0§ första stycket allmänna arbetstidslagen. Övertidsmåttet per kalenderår har

dock höjts enligt allmän motivering i avsnitt 9.3.

För uttag av allmän övertid kräver allmänna arbetstidslagen ”särskilda skäl. Samma uttryckssätt används i olika sammanhang i arbetstidslagstiftningen för att ange de krav som gäller för att få myndighetsdispens. Härvid avses en mera restriktiv tillämpning än i fråga om uttag av allmän övertid. Vid en sammanföring av arbetstidsbestämmelserna till

en lag måste därför ett annat uttryck väljas för att ange de skäl som kan

motivera sådant övertidsuttag. I förslaget har använts uttrycket särskilt behov”. I sak föreligger den skillnaden att allmän övertid avses få tillgripas även för att tillgodose behov av ökat arbetstidsuttag i samband

med vissa förberedelse- och avslutningsarbeten, se avsnitt 8.5, 9.3.4 och

9.3.5. I övrigt åsyftas ingen som helst ändring i förhållande till nuläget. Bortsett från vissa fall av förberedelse- och avslutningsarbeten får allmän övertid således inte läggas ut som en regelbunden del av arbetstiden. Enligt 19 och 21 §§ lagförslaget kan under angivna förutsättningar extra övertid få tas ut efter överenskommelse i kollektivavtal resp. efter myndighetsdispens. Gällande lag medger att uttag av extra övertid sker innan den allmänna övertiden till fullo Lagförslaget innebär

utnyttjats.

ingen ändring på den punkten. Ett lokalt kollektivavtal om extra övertid gäller enligt 19 § andra stycket lagförslaget högst en månad. Har i enlighet med avtalet viss extra

tagits ut, skall självfallet bortses från detta uttag vid beräkning övertid

av tillåten allmän övertid under t. ex. kalenderåret.

170 Specialmotiverin g

9 § Paragrafen motsvarar 8 § allmänna arbetstidslagen. Regeln om anmälningsskyldighet har ändrats enligt den allmänna motivering som finns i avsnitt l2.5.4. En lagbestämmelse om övertid för nödfallsarbete har an-

setts vara nödvändig trots de möjligheter till avvikelse genom lokala kol-

lektivavtal som föreslås i 19 § lagförslaget. Bestämmelsen i 8 § allmänna arbetstidslagen gavs vid 1976 års ändringar i lagen en mera restriktiv utformning än tidigare, se avsnitt 3.1. Härvid underströks bl.a. att nödfallsövertid inte får tas ut i samband med vanligen återkommande och därför förutsebara driftsstörningar (prop. 1975/76: 179 s. 13). Detsamma gäller enligt den nu föreslagna bestämmelsen. Med lokal arbetstagarorganisation avses i paragrafen liksom annars en sammanslutning av arbetstagare som är part i lokala förhandlingar

med arbetsgivaren. Normalt är det fråga om verkstadsklubbar, tjänste-

mannaklubbar e.d. Saknas en sådan sammanslutning blir det i stället fråga om den lokalavdelning eller liknande som brukar förhandla lokalt för arbetsstället. Enligt paragrafen gäller underrättelseskyldigheten endast i förhållande till organisation inom vars område arbetet faller, dvs.

organisation som har medlemmar som enligt tjänstgöringslista e.d. har

samma slags arbete som nödfallsarbetet. Bestämmelsen om nödfallsövertid är i allmänna arbetstidslagen placerad före reglerna om annan övertid. I lagförslaget har bestämmelsen

getts en mindre framskjuten ställning.

10 § I paragrafen föreslås viss begränsning av arbetstidsuttaget vid deltidsanställningar. Allmän motivering finns i avsnitt 7.6.4 och 9.3. Enligt bestämmelserna får arbetstid, som överstiger arbetstagarens or- ä dinarie arbetstid och enligt ett avtal om deltidsanställning, tas ut

jourtid

endast om det finns särskilt behov av ökat arbetstidsuttag. Sådan mertid får tas ut med högst 200 timmar per kalenderår. Dessutom får mertid tas ut för nödfallsarbete. Härvid gäller samma skyldigheter att underrätta lokal arbetstagarorganisation och söka tillstånd hos arbetarskyddsstyrelsen som i 9 § lagförslaget föreskrivs i fråga om nödfallsövertid. För ytterligare uttag av mertid krävs kollektivavtal eller myndighetsdispens enligt 19 resp. 21 §lagförslaget. Lagförslaget utgår från att anställningar, där den ordinarie arbetstiden enligt anställningsavtalet understiger den ordinarie arbetstiden vid heltidsarbete, är deltidsanställningar. Heltidsanställningar där arbetstagaren är partiellt ledig har berörts i specialmotiveringen till 7 §. Med föreslagna regler torde några problem inte behöva uppkomma beträffande gränsdragning mellan hel- och deltidsanställningar. Bestämmelserna om mertid utesluter inte tillämpning av reglerna om begränsning av övertidsuttag. Definitionen på övertid i 7 § lagförslaget omfattar nämligen all arbetstid, som överstiger måttet för ordinarie ar-

betstid och jourtid vid heltidsarbete, oavsett om det är fråga om en heleller deltidsanställning. Följaktligen måste begränsningen per fyravec-

Specialmotivering

korsperiod eller månad för uttag av allmän övertid (48 resp. 50 timmar, 8 § lagförslaget) iakttas även i deltidsanställningar. Ett exempel kan detta. En deltidsanställd har en ordinarie arbetstid av 35 åskådliggöra t/v. Den ordinarie arbetstiden vid motsvarande heltidsarbete utgör 40 t/v. Under veckorna 1, 2 och 3 tas ut arbetstid med S5 t/v. Av de 55 timmarna är 20 timmar mertid som överstiger ordinarie arbetstid (arbetstid Härutav är 15 timmar även att anse som enligt anställningsavtalet). övertid som överstiger ordinarie arbetstid vid heltidsarbete). (arbetstid Vecka 4 återstår endast 3 timmar - 3 x av övertidsutrymmet (48 timmar deltid med motsvarande mer- 15 timmar). Om det är fråga om kortare tidsuttag kommer givetvis att återstå ett större övertidsutrymme. Som anförts i den allmänna motiveringen kan anställningsavtal ibland vara så obestämda att de inte kan läggas till grund för beräkning av mertid. Med som ges om den ordinarie arden ytterligare ledning, betstidens förläggning i arbetstidschema eller liknande (se 12 § lagförarbetstidens längd klart framgå i de allra slaget), bör dock den ordinarie flesta f a.ll. Bl. a. anställningar, som mer eller mindre har karaktären av s. k. bekan resa vissa spörsmål vid tillämpningen av förehovsanställningar, varande paragraf. Om anställningsavtalet anger t. ex. att arbetstagaren skall 15 timmar i veckan men är skyldig att ställa upp ytterli-

tjänstgöra

i veckan, torde i regel få antas att den ordinarie arbetstigare 5 timmar den är 15 timmar i veckan. gäller därvid att mertid fär Enligt paragrafen tas ut i den omfattning som härav. Detta hindrar inte att den an-

följer

ställde i vissa fall kan hävda att anställningsförhållandet i realiteten avser en normalarbetstid av 20 timmar i veckan. Fastställs detta, förlängs givetvis den ordinarie arbetstid som skall läggas till grund vid mertids-

beräkningen. i sammanhanget är fall där an- Ett annat exempel som kan diskuteras ställningsavtalet bara säger att den anställde skall tjänstgöra vid behov. också att den anställde utan av skäl

I detta ligger i allmänhet angivande kan avböja att arbeta. Är anställningsavtalet helt obestämt i fråga om

arbetstiden eller liknande klart beoch ger inte heller arbetstidsschema sked om den ordinarie arbetstidens för belängd, finns det inte underlag räkning av någon mertid. Eftersom det inte är en uppgift för arbetstidsatt reglera frågan om anställningsavtalet vid deltidsanlagstiftningen ställningar, fär detta accepteras. Det kan tilläggas att frågan om betillåtlighet har nära anknytning till anställningshovsanställningars Har anställningen i reaskyddslagens regler mot visstidsanställningar. liteten inneburit av viss omfattning, kan en väsentlig för-

tjänstgöring

ändring av arbetstidens längd stå i strid med anställningsskyddslagens Utredningar om den till-

regler om skydd för anställningsförhållandet.

lämpade arbetstidens längd kan då behövas i en tvist enligt anställnings- Vid tillämpning av lagförslagets regler om mertid kan därskyddslagen. emot endast preciserade uppgifter om den ordinarie arbetstidens längd

läggas till grund. tillåter avtal om vikariatsanställning. Om Anställningsskyddslagen den som innehar en deltidsanställning förordnas som vikarie på en

tjänst under viss tid skall uppenbarligen den arbetstid, som gäller för vi-

172 Specialmotiverin

g

kariatsanställningen, läggas till grund vid beräkning av tillåten mertid

eller övertid. Det händer i offentlig verksamhet att flera förenas hos

deltidstjänster

en

tjänsteman. Är det med hänsyn till arbetsuppgiftemas art i realiteten

fråga om en anställning, måste givetvis ordinarie arbetstid beräknas med hänsyn till den sammanlagda ordinarie arbetstiden oavsett uppdelning

av beviljade anslag för tjänsten.

ll § Paragrafen innehåller motsvarande regler om av

journalföring jourtid

och övertid som ll § allmänna arbetstidslagen. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall även mertid registreras, se kommentaren till lO §.

Vissa frågor om joumalföring behandlas i avsnitt l4.3.3 och i kom-

mentaren till l9 och 2l §§ lagförslaget.

12 § I paragrafen finns en ny bestämmelse som avser arbetstidsscheman och liknande. Allmän motivering har lämnats i avsnitt 10.5. Paragrafen föreskriver som huvudregel att en arbetsgivare skall lämna de anställda besked om den ordinarie arbetstidens och för-

jourtidens

läggning minst tvâ veckor i förväg. Undantag får göras med hänsyn till verksamhetens art eller oförutsedda händelser. Tillämpningen av dessa

regler förutsätter vissa awägningar. Det är sålunda uppenbart att ju fle-

ra som anställs i verksamheten och mera arbetstid

ju som läggs ut i förväg, desto större blir möjligheterna att utan undantag följa huvudregeln. Informationsskyldigheten kan emellertid inte vara ensam avgörande när

det gäller att bedöma personalbehovet. Här måste också komma in and-

ra hänsyn som rekryteringsläget i fråga om kompetent personal och den

ekonomiska ramen. Det undantag, som föreslås gälla med hänsyn till verksamhetens art, kan i och för sig bl. a. inrymma verksamheter av typ personalpooler. Det bör emellertid understrykas att man i sådana verksamheter, vilka ofta har stor omfattning, i stor utsträckning bör kunna tillämpa huvudregeln.

I vissa typer av anställningar har den anställde möjlighet att själv välja sina arbetstider. Ett exempel är anställningar med flexibel arbetstid,

där beskedet givetvis bara skall avse ramen för arbetstidsförläggningen. Vid utredningens sammanträden med företrädare för olika branscher har också nämnts fall där en arbets-

deltidsanställning gäller bestämda

uppgifter som - inom ramen för arbetstidsförläggningen vid heltidsarbete - får utföras när det bäst passar den anställde. Ytterligare har nämnts situationer där arbetsgivaren har intresse av att anlita arbetstagaren un-

der sâ lång arbetstid som möjligt men där arbetstagaren av personliga

skäl först kort tid i förväg kan bedöma sin tillgängliga tid. Den föreslagna regleringen, som syftar till att ge den enskilde arbetstagaren rimliga

möjligheter att planera sin arbetsfria tid, omfattar självfallet inte arbetstidsförläggningen vid sådana typer av anställningar. Det är för övrigt

uppenbart att arbetsgivaren i dessa fall inte kan förutse arbetstidsför-

läggningen.

SOU l98lr5 Specialmotivering

Med hänsyn till syftet med bestämmelsen får den över huvud inte innebära låsningar för anställningsvillkor som passar både arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren. Som ytterligare ett exempel i detta avseende kan anföras att en arbetstagare naturligtvis inte skall behöva avvakta tvåveckorsperiodens utgång innan en ny anställning tillträds.

Det kan också förtjäna nämnas att vissa personalkategorier, vilkas ar-

betsuppgifter inte lämpar sig för schemaläggning, faller utanför arbetstidslagstiftningen redan med hänsyn till det allmänna undantaget för okontrollerbart arbete. Ett exempel är personer som av kommunerna anlitas som vårdare av anhöriga i hemmet.

13 § Paragrafen innehåller samma bestämmelse om nattvila som 4 kap. 5 §

första stycket arbetsmiljölagen och samma undantagsbestämmelser som

andra stycket nämnda lagrum. Med hänsyn till paragrafens centrala be-

tydelse har den placerats före övriga regler om arbetstidens förläggning med undantag av l2 §, som hänför sig till planeringsstadiet.

Nattarbete är i princip förbjudet. Självfallet ligger i detta att tillåtna

undantag från huvudregeln inte inskränker arbetstagarens rätt till behövlig ledighet för dygnsvila. I lagstiftningen finns ingen uttrycklig bestämmelse om en arbetsfri period vid nattarbete motsvarande bestämmelsen om nattvila då arbete är förlagt till dagtid. Detta får ses mot bakgrunden av att i undantagsbestämmelsema i andra stycket inryms även nödfallssituationer (se prop. 1976/772149 s. 312), varvid det kan vara nödvändigt att göra vissa avsteg även från grundsatsen om behövlig dygnsvila.

14 §

Paragrafen innehåller en regel om minst 36 timmars veckovila, om möjligt förlagd till veckoslut. Den motsvarar 4 kap. 6§ arbetsrniljölagen.

Motivering finns i avsnitt l 1.5. bör tilläggas.

Följande Bestämmelsens ordalydelse har jämkats bl. a. såtillvida att det sägs att

arbetstagare ”skall ha, inte skall beredas” viss ledighet. Det föreslagna uttryckssättet överensstämmer med formuleringen i 13 § lagförslaget angående nattvila. Genom omformuleringen ger lagtexten uttryck för en uppfattning som numera får anses naturlig. Veckovila skall sålunda läggas ut oberoende av om arbetstagaren vill avstå från ledigheten. En undantagsbestämmelse, som i gällande lag avser såväl 36-timmarsregeln som förläggningen till veckoslut, har i förslaget hänförts enbart

till själva ledighetsregeln. Detta synes vara formellt riktigare men kan

inte innebära någon ändring i sak. Ett speciellt spörsmål har aktualiserats av att veckovila för två perioder numera inte kan föras samman inom ramen för det antal timmar som ett veckoslut inrymmer. Det gäller fall då en arbetstagare, som har

haft beredskap över ett veckoslut, är berättigad till Veckovila i efter-

skott och samtidigt av annan orsak är ledig 36 timmar sammanhängan-

de under den aktuella sjudagarsperioden. Utredningen diskuterar i det följande denna situation helt utifrån lagen och bortser från vad olika av-

tal kan föranleda. Det kan då först slås fast att veckovila på samma sätt

174 Specialmotivering

som arbetstidens förläggning i övrigt skall planeras så att arbetstagaren

får besked rimlig tid i förväg. Av detta följer att som veckovila inte utan vidare kan åberopas att arbetstagaren, t. ex. på grund av sjukdom eller

annan orsak, råkar bli ledig från arbetet 36 timmar sammanhängande

under sjudagarsperioden. Å andra sidan är kravet på veckovila självfal-

let uppfyllt om en 36-timmarsvila, som planerats in i förväg, sammanfal-

ler med t. ex. semester, arbetsfri helgdag, tjänstledighet eller ledighet

som avser kompensation för arbetad tid. Motsvarande måste anses gälla

vid sjukledighet när veckovila planerats in i förväg. Det är nämligen från lagens synpunkt inte fråga om någon på grund av beredskapen intjänad

arbetstid som skall särskilt kompenseras. Vidare måste antas att uttrycket veckoslut i veckovilebestämmelsen bara avser lördagar och söndagar

jämte intilliggande nätter. Har veckovila inte under en lördag åtnjutits eller söndag, eftersom det inte varit möjligt, ger bestämmelsen alltså inte någon anvisning om när under sjudagarsperioden som ledigheten i stäl-

let skall läggas ut.

15-17 §§ Till paragrafema har förts över bestämmelserna i 4 kap. l-3 §§ arbets-

miljölagen angående raster, måltidsuppehåll och pauser.

18 § Paragrafen överensstämmer med 4 kap. 9§ som ger

arbetsmiljölagen, möjlighet att meddela särskilda bestämmelser om arbetstidens förlägg-

ning vid vägtransport och luftfart.

19 § Bestämmelsen i första stycket ger parterna samma att göra

möjligheter

awikelser genom kollektivavtal som 6 § och 10 § stycket allmänna

tredje arbetstidslagen och 4 kap. 7§ arbetsmiljölagen. Enligt bestämmelsen

kan en central arbetstagarorganisation dessutom medge awikelse från bestämmelsen om nödfallsövertid liksom från bestämmelserna om över-

tidsberäkning vid ledighet, om mertid och om besked rörande arbetsti-

dens förläggning.

Någon självständig avvikelsemöjlighet i fråga om ll § lagförslaget har

inte föreslagits. Skälet är att yrkesinspek-tionens tillsyn över arbetstids-

bestämmelsernas efterlevnad bygger på att arbetstidsjournal förs. Där-

emot får den dispositivitet, som gäller enligt 19 §, anses omfatta vissa

möjligheter att i ett awikelseavtal överenskomma om avsteg från bestämmelserna om joumalföring, avsnitt l4.3.3. jämför

Andra stycket innehåller en bestämmelse som ger den lokala arbets-

tagarorganisationen möjlighet att träffa kollektivavtal om awikelser

från lagbestämmelserna om övertid, mertid och nattvila. Allmän motivering finns i avsnitt 12.52. Som framgår av den allmänna motiveringen

är avsikten att lokala kollektivavtal skall användas i uppkommande si-

tuationer där kortvariga awikelser behövs från lagbestämmelserna men däremot inte när det gäller mera långsiktiga awikelser. Enligt l4§ medbestämmandelagen skall arbetsgivaren på begäran förhandla även med den centrala arbetstagarorganisationen, om enighet

Specialmotiverin

g 175

med den lokala Till detta kan inte nås vid förhandling organisationen. anmärkas att det i och för sig inte finns någon anledning att föra upp avvikelser från arbetstidsbestämmelsema till centfrågor om kortvariga rala förhandlingar. Att det hittills ofta varit svårt att få fram kollektivavtal, även då parterna varit ense, får ses mot bakgrunden av att det har varit förbehållet de centrala arbetstagarorganisationema att träffa avvikelseavtal. Det har härvid synts naturligt att reservera kollektivavtalsformen för att reglera mera varaktiga förhållanden. Dessa förutsättningar ändras genom 19 och 21 §§ lagförslaget, se avsnitt 12.5.

20 § har efter förebild i skrivits in en uttryck-

I paragrafen jämställdhetslagen

om när bestämmelser i arbetstidslagen er-

lig bestämmelse påföljderna

satts av kollektivavtal. Frågan har behandlats i avsnitt l4.3.3.

21 § Paragrafen öppnar vissa till myndighetsdispens. Den mot-

möjligheter

svarar 7 §, 8 § stycket och 10 § andra stycket allmänna arbetstids-

tredje

Utredningens överväganden när

lagen och 4 kap. 8 § arbetsmiljölagen.

det gäller har redovisats i avsnitt 12.5. I an-

myndighetshandläggningen

slutning till detta kan konstateras att för handläggning av arbetar-

skyddsstyrelsen kan beräknas återstå endast ett fåtal dispensärenden,

om utredningens förslag genomförs. För uttag av extra övertid efter myndighetsdispens kräver gällande lag synnerliga skäl. I förevarande paragraf fordras för sådan dispens liksom för dispens från andra arbetstidsbestämmelser - att det föreligger

särskilda skäl. Ändringen motiveras av den föreslagna sammanför-

ingen av arbetstidsbestämmelsema och avser ingen som helst förändring i sak i förhållande till gällande bestämmelse om dispens för extra övertid. Vad göller eller ansök-

möjligheten att få dispens från anmälnings-

ningsförfarandet enligt 9 § lagförslaget har inte som i allmänna arbetsutmärkts att får föreskriva sär-

tidslagen särskilt arbetarskyddsstyrelsen

skilda villkor. Någon saklig ändring åsyftas inte heller i detta avseende. även vid mertidsuttag. Av- Enligt l0 § lagförslaget kan 9 § tillämpas sikten är att med stöd av 21 § första punkten skall kunna medges undan-

tag från 9 § andra och tredje styckena även vad gäller mertid.

På motsvarande sätt som hittills får befogenheten för arbetarskydds-

att meddela föreskrifter om hur anteckningar om jourtid, över-

styrelsen tid och mertid skall föras (ll § andra stycket lagförslaget och l § första

till arbetstidsförordning), anses omfatta möjlighet att

stycket förslaget meddela dispens från de särskilda föreskrifter som meddelas. Allmänna arbetstidslagen innehåller ingen direkt motsvarighet till andra punkten i paragrafen. I praxis har arbetarskyddsstyrelsen medgett övertid att göra undantag från beextra när synnerliga skäl förelegat

av övertidsuttag per fyraveckorsperiod eller kalendermånad

gränsningen enligt l0 § första stycket allmänna arbetstidslagen. Förslaget innebär

176 Specialmotiverin g

den skillnaden i förhållande till nuläget att arbetarskyddsstyrelsen kan göra undantag från begränsningen utan att samtidigt medge extra övertid.

22 § Paragrafen anger vilka myndigheter som har tillsyn över lagens efterlevnad. Bestämmelsen motsvarar l2§ allmänna arbetstidslagen och 7

kap. 1 och 2 §§ arbetsmiljölagen. Frågor angående den offentliga till-

synen har behandlats i kapitel 12 och även berörts i kapitel 14. I 13 § allmänna arbetstidslagen finns bestämmelser om att i tillsynsmyndighets avgörande av arbetstidsärende skall delta särskilda ledamöter enligt vad regeringen föreskriver. Föreskrifter härom finns i instruktionen för arbetarskyddsstyrelsen. Något bemyndigande i detta avseende behövs inte i den nya lagen.

23 §

Paragrafen behandlar vissa delar av myndighetstillsynen. Den motsvarar

7 kap. 3 § och 5 § första och andra styckena arbetsmiljölagen. Dessa be-

stämmelser omfattas i sin tur av en hänvisning i 12 § allmänna arbetstidslagen. Tillsynsmyndighet kan vid tillämpning av 23 § använda de tvångsmedel som anvisas i 24 § lagförslaget. En straffbestämmelse för arbetsgivare som lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av skyldighet enligt 23 § finns i 26 § andra punkten lagförslaget.

24 § Bestämmelsen handlar om de förelägganden och förbud som kan meddelas av yrkesinspektionen eller arbetarskyddsstyrelsen. Den motsvarar

7 kap. 7 och 10 §§ arbetsmiljölagen. Motivering finns i kapitel 14, sär-

skilt avsnitt 14.3.4. Se även kommentaren till 25 § i det

följande.

25 §

Bestämmelser om påföljd för den som underlåter att följa tillsynsmyn-

dighets förelägganden eller förbud finns i 8 kap. 1 §

arbetsmiljölagen.

En motsvarande bestämmelse om straffansvar för arbetsgivaren har tagits in i förevarande paragraf. Allmän motivering finns i avsnitt l4.3.4.

På samma sätt som enligt arbetsmiljölagen får frågan om arbetsgivaransvarets placering avgöras med hänsynstagande till den i varje särskilt

fall föreliggande situationen och med beaktande av var det reella inflytandet över beslut och åtgärder ligger (prop. 1976/77: 149 s. 373). Om en föreskrift som är belagd med direkt straffsanktion överträds, bör i första hand den sanktionsformen användas. Det är emellertid inte uteslutet för en tillsynsmyndighet att meddela föreläggande eller förbud även när det gäller ett förfarande som i och för sig täcks av en direkt straffsanktionerad föreskrift. Skäl för en sådan åtgärd kan vara att myndigheten anser att det behöver klargöras att förfarandet är otillåtet eller att vite behöver sättas ut. En överträdelse av föreskriften kan därvid

medföra påföjd enligt 25 § eller - om vite satts ut - vitets utdömande.

Specialmotivering

Direkt straffsanktion kan i sådana fall inte komma i fråga för en överträdelse som hänför sig till tid då förfarandet har omfattats av ett särskilt meddelat föreläggande eller förbud. Andra fall då det kan finnas anledning att använda föreläggande eller förbud är när det gäller att trygga efterlevnaden av verkställighetsföreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen har meddelat.

26 § Paragrafen innehåller föreskrifter om direkta Bestäm-

straffpåföljder.

melserna motsvaras delvis av 15 § allmänna arbetstidslagen och 8 kap

2 § 3 arbetsmiljölagen. Utredningens överväganden när det gäller sank-

tionssystemet har redovisats i avsnitt 14.3. Se även vid 25 §. I paragrafen har inte tagits upp någon särskild straffbestämmelse för överträdelse av villkor som arbetarskyddsstyrelsen har meddelat i ett dispensärende. Sådana fall omfattas av 26 § 1 lagförslaget. I 15 § allmänna arbetstidslagen straffbeläggs lämnande av oriktig eller vilseledande uppgift i faller även ett

arbetstidsjournal. Uppenbarligen

sådant förfarande under 26 § 1 lagförslaget.

27 § Paragrafen handlar om övertidsavgifter. Allmän motivering finns i avsnitt l4.3.5.

Avgiftspåföljden har utformats som en från straffet fristående påföljd. Avgiftsskyldighet åligger den, i vars verksamhet gärningen har be-

gåtts, och kan alltså avse annan person än den som kan straffas för överträdelsen. Det fordras inte att gärningen har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Skyldighet att betala Övertidsavgift förutsätter överhuvud inte någon brottslig handling utan endast att lagens övertidsmått har överskridits. Den

självklara begränsningen föreligger dock, som ock-

så anges i bestämmelsen, att sådana avsteg från lagregler inte avses som omfattas av ett giltigt kollektivavtal om awikelser eller av ett medgivande från

arbetarskyddsstyrelsen.

Övertidsavgift kan påföras såväl fysiska som juridiska personer. En-

ligt 28 § lagförslaget skall övertidsavgifter tillfalla staten. Statliga myn-

digheter och verk bör därför inte påföras övertidsavgif t. Om en rörelse som ägs av en fysisk person överlåts efter det att en överträdelse har begåtts, svarar överlåtaren för avgiften även i fortsätt-

ningen. I fråga om verksamheter, som drivs av juridisk person, riktar sig

anspråket mot den förmögenhetsmassa som hålls samman av t. ex. ett

aktiebolag. Att bolaget överlåts inverkar alltså inte på företagets skyl-

dighet att betala Övertidsavgift. Övertidsbestämmelsema gäller i och för sig även i

deltidsanställningar, jämför exemplet i kommentaren till 10 §. Har otillåten övertid tagits

ut av en deltidsanställd, är bestämmelserna om övertidsavgift tillämpliga. Som utgångspunkt för beräkningen av övertidsavgifter anges i bestämmelsens andra stycke en procent av basbeloppet enligt lagen om all-

män försäkring. Basbeloppet utgör f. n. 16 100 kronor (SFS 1980:1127).

En Det torde emeller-

schablonregel synes i och för sig vara nödvändig.

178 Specialmotivering

tid inte vara möjligt att genom en sådan regel i alla lägen både neutrali-

sera utsikten till vinst genom överträdelsen och nå rimliga resultat. För att förhindra effekter som med hänsyn till omständigheterna framstår som orimliga kan övertidsavgif ten nedsättas eller ef terges.

28 §

Övertidsavgifter skall enligt bestämmelsen prövas av allmän domstol.

Ett skäl för detta är det utrymme som, enligt vad som framhållits vid 27 § lagförslaget, måste finnas för skönsmässiga bedömningar. I fråga om rättegången hänvisar 28 § till bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott inte kan svårare straff än böter. Hänvis-

på vilket följa

ningen innebär bl. a. att rättegångsbalkens bestämmelser om laga domstol i brottmål skall tillämpas. Efter mönster i lagen (1976:666) om på-

följder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. har för tydlighetens

skull föreskrivits att också rättegångsbalkens bestämmelser om kvarstad i och skingringsförbud i brottmål skall äga motsvarande tillämpning ärenden om övertidsavgift.

I övrigt innehåller paragrafen olika preskriptionsbestämmelser samt

föreskrifter om inbetalning och indrivning av Övertidsavgifter.

29-30 §§ Paragrafema innebär vad gäller arbetstidsfrågor ingen ändring i sak av de bestämmelser om överklagande som f. n. finns i 13 § andra stycket

allmänna arbetstidslagen och 9 kap. l och 2 §§ arbetsmiljölagen. Ut-

har sålunda att bibehålla den nuvarande 0rdredningen ansett lämpligt

ningen att talan får föras hos regeringen mot arbetarskyddsstyrelsens

beslut i ärenden om nattvila, veckovila, raster och pauser. När det gäller ärenden om arbetstidens längd - där övertidsärendena dominerar - är det å andra sidan ändamålsenligt att arbetarskyddsstyrelsen är slutinstans även i fortsättningen. i ärenden om be- Paragrafen gäller också ordningen för överklagande sked rörande arbetstidens förläggning. Utredningen har ansett att skäl

saknas att införa möjlighet att överklaga sådana ärenden till regeringen.

31-33 §§

I paragraferna finns bestämmelser om fullföljdsrätt för skyddsombud

m. fl., underställning verkan. till regeringen och beslut med omedelbar

Bestämmelserna motsvarar 9 kap. 3-5 §§ arbetsmiljölagen.

16.2 Förslag till ändring i och

arbetsmiljölagen arbetsmiljöförordningen

De föreslagna ändringarna i arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen har behandlats i avsnitt 13.2. Därutöver kan anföras följande.

I ändringsförslaget har de bestämmelserna om arbetstiden

detaljerade för minderåriga i 5 kap. 5 § arbetsmiljölagen ersatts av ett bemyndigan-

de för arbetarskyddsstyrelsen att meddela bestämmelser i ämnet (18 §

Specialmotivering

första stycket 1 Det förutsätts härvid att be-

arbetsrniljöförordningen).

stämmelserna i 5 kap. 5 § förs över till arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om minderårigai arbetslivet.

Ändringen påkallas främst av två skäl. Det ena sammanhänger med

förslaget att föra samman arbetstidsbestämmelsema i allmänna arbets-

tidslagen och arbetsmiljölagen till en särskild arbetstidslag. Förslaget grundas nämligen bl. a. på att de ganska detaljerade arbetstidsbestämmelsema inte passar i arbetsmiljölagen som är en utpräglad ramlag.

Med hänsyn härtill kan det synas inkonsekvent att låta arbetstidsregler-

na för minderåriga stå kvar i arbetsrniljölagen, låt vara att de ur skydds-

synpunkt har en annan karaktär än övriga arbetstidsbestämmelser. Systematiskt framstår det mot denna bakgrund som en fördel att 5 kap. 5 § utformas som ett bemyndigande och inte tar upp arbetstids-

detaljerade

bestämmelser. Förslaget till ändrad utformning av 5 kap. 5§ motiveras emellertid främst av att arbetarskyddsstyrelsens rninderårigkungörelse - i enlighet

med vad som förutsätts i arbetsmiljölagen - innehåller särskilda arbets-

tidsbestämmelser till skydd för minderåriga som anlitas till arbete före det kalenderår då de fyller 16 år. Det förhållandet att arbetstidsbestämmelser meddelas på olika sätt beroende på vilken ålderskategori det är fråga om gör regelsystemet onödigt svårtillgängligt. Det är också otill-

fredsställande att av ansvarsbestämmelserna i arbetsmiljölagen att följer

de arbetstidsbestämmelser som arbetarskyddsstyrelsen meddelar beträffande minderåriga är direkt straffsanktionerade, medan detta inte är fallet beträffande de arbetstidsbestämmelser som gäller direkt på grund av lagen. Enligt förslaget är samtliga arbetstidsbestämmelser till skydd för

minderåriga direkt straffsanktionerade. Utredningsförslaget innebär att undantaget för okontrollerbart arbete i 1 kap. 3 § andra stycket arbetsmiljölagen kan utgå. När arbetarskydds-

styrelsen meddelar bestämmelser enligt det föreslagna bemyndigandet i

5 kap. 5 § arbetsmiljölagen och 18 § första stycket l arbetsmiljöförordningen, torde samtidigt få göras motsvarande undantag i styrelsens

kungörelse.

16.3 Förslag till i om arbetstid i ändring lagen m. m. husligt arbete

Antalet husligt anställda har minskat kraftigt under de senaste decennierna. i

Enligt vad som framhölls lagstiftningsarbetet för bara ett par år

sedan finns det dock fortfarande ett inte obetydligt antal arbetstagare

som utför arbete i arbetsgivarens hushåll (Ds A 1977:5 i la-

Ändringar

gen om arbetstid m. m. i husligt arbete och proposition 1977/78: 121 om ändringar i samma lag).

Lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete har till syfte att för hushålls-

anställda reglera arbetstidens längd så långt efter samma möns-

möjligt ter som finns i den allmänna arbetstidslagstiftningen. Vid utformningen av regelsystemet har dock hänsyn måst tas till att arbetsavtalen inte här

180 Specialmotiverin g

som på andra områden tillkommer under medverkan av fackliga organisationer. Denna innebär bl. a. att bestämmelserna om de

skiljaktighet

hushållsanställdas arbetstider inte har kunnat ges den dispositiva karaktär som övriga arbetstidsbestämmelser har. Stor vikt har vidare lagts vid att reglerna skall vara enkla och lättförståeliga. Liksom allmänna arbetstidslagen berörde lagen om husligt arbete i sin ursprungliga lydelse inte frågan om den ordinarie arbetstiden skall minskas med arbetstid som skulle ha under infallande lediga helg-

fullgjorts

dagar. Genom en nyligen genomförd ändring (SFS 1978:340) i lagen om husligt arbete har fastslagits att även här hänsyn skall tas till sådana helgdagar vid övertidsberäkningen. Utredningen har i avsnitt 7.6 förordat att på det allmänna arbetstidsområdet införs en regel som innebär att vid övertidsberäkning all ledig-

het från arbetet skall likställas med fullgjord arbetstid. Samma regel är

enligt utredningens mening naturlig även på det husliga arbetets områ-

de. Det ligger i själva verket nära till hands att anta att en sådan regel

redan tillämpas på detta område. Det är också önskvärt att få till stånd parallellitet med lagstiftningen i övrigt, när inte särskilda förhållanden påkallar annan utformning av regelsystemet för de husligt anställda. Utredningen förordar därför att motsvarande regel om övertidsberäkning, som föreslås i den nya arbetstidslagen, förs in i lagen om husligt arbete. När det gäller övriga ändringar eller kompletteringar i förhållande till gällande lag, som utredningen föreslår, finns det enligt utredningens bedömande inte något behov att göra motsvarande ingrepp i lagen om husligt arbete. Vad särskilt gäller de föreslagna bestämmelserna om begränsning av mertid vid deltidsanställning bör dessutom framhållas att

regelsystemet i lagen, som bör vara så enkelt som möjligt, skulle kompliceras genom en komplettering i detta avseende.

16.4 till i om rätt till

Förslag ändring lagen ledighet

för vård av barn

I arbetsmiljölagens kapitel om arbetstidens förläggning (4 kap. 4 §) finns

en bestämmelse om rätt till ledighet för amning, som förts över dit från med arbetarskyddslagen. Reglerna om ledighet från arbete i samband bamsbörd och för vård av bam finns i övrigt samlade i lagen om rätt till ledighet för vård av barn. Bestämmelsen om rätt till ledighet för amning har enligt utredningens mening sin naturliga plats i den lagen. Utredningen föreslår att bestämmelsen med oförändrad innebörd förs över

från arbetsmiljölagen till barnledighetslagen.

16.5 Förslag till ändring i sjöarbetstidskungörelsen

Enligt sjöarbetstidskungörelsen skall allmänna arbetstidslagen tillämpas i fråga om skeppstjänst på fartyg som hör till polisväsendet, marinen, statens jämvågar, statens vägverk, Sjöfartsverket eller tullverket.

Specialmotiverin g

Vad gäller de regler, som f. n. ingår i allmänna arbetstidslagen, innebär förslaget till ändring i att reglerna blir

sjöarbetstidskungörelsen tillämpliga även i fråga om skeppstjänst på sådana försvarsmaktens far-

tyg som inte hör till marinen. Vidare föreslås att en bestämmelse som avser fyrskepp slopas, eftersom det inte längre används några fyrskepp i Sverige.

Enligt en nyligen företagen ändring (SFS 1980:428) i arbetsmiljölagen är lagen numera tillämplig i fråga om skeppstjänst på örlogsfartyg. In-

nebörden av begreppet örlogsfartyg diskuterades i propositionen om ar-

betsmiljön på örlogsfartyg (prop. 1979/80: 126 s. 12). En definition, som

går ut på att med örlogsfartyg förstås fartyg som tillhör försvaret, sta-

tens isbrytarfartyg och sjömätningsfartyg samt andra fartyg som står

under militärt befäl och är bemannade med militär personal, ansågs härvid kunna tjäna som vägledning. Samtidigt framhölls att statens isbrytare och betraktas som örlogsfartyg enbart av den an-

sjömätningsfartyg

ledningen att de står under militärt befäl och är bemannade med militär personal.

Förslaget till ändring i sjöarbetstidskungörelsen innebär att de regler

om arbetstidens förläggning, som ingår i utredningens förslag till arbets-

tidslag, blir tillämpliga på skeppstjänst i samma utsträckning som reg-

lerna om arbetstidens längd. Enligt vad utredningen har inhämtat finns det inte några erinringar mot detta från de berörda myndigheternas sida.

Särskilt

yttrande

Av Hans Johansson

i stort

Utredningsresultatet

Utredningens arbete har spänt över en rad frågor, som sinsemellan har föga samband med varandra. Direktiven har varit vaga och givit utrymme för ingripande förändringar av lagstiftningen. Detta har präglat

arbetet i utredningen. Mot den bakgrunden har bedömt att jag kan jag

ställa mig bakom utredningens förslag, med undantag för avsnittet om

veckovila som jag behandlar i det följande, även om kostnadsaspektema

är svåra att överblicka.

Veckovila

Direktiven och utredningens arbete

I direktiven anges beträffande arbetsmiljölagens regel om minst 36 timmars sammanhängande veckovila att utredningen bör följa även den-

na fråga och vara oförhindrad att föra fram förslag till nya regler i ämnet. Även om det i underlaget för direktiven ingick bedömanden base-

rade på remissyttranden från arbetstagarorganisationema över arbetsmiljölagens veckovileregel, så har direktiven med avseende på veckovila

givits en så vidsträckt formulering att utredningen enligt min uppfatt-

ning varit oförhindrad att från allmänna utgångspunkter granska erfa-

renheterna av veckovileregeln och föreslå av granskningen föranledda ändringar av densamma. En sådan, vidsträckt tolkning av direktiven har utredningen tillämpat, när det gällt att behandla frågan om begränsning av mertid.

Att regeln om veckovila i 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen medfört svårigheter med avseende på arbetstagare med beredskapstjänstgöring över veckoslut (eller annan dag då veckovila skulle ha åtnjutits) framgår av

betänkandet, avsnitt 11.5. Jag instämmer i vad som där anförs om dessa av direktivens - att svårigheter och anser - mot bakgrund utformning det anförda borde föranlett utredningen att företa en total översyn av

regeln om veckovila och därvid behandla bl.a. följande frågor.

184 Särskilt yttrande

Beredskapstjänst och veckovila

Åsikten att en arbetstagare inte kan veckovila, medan han upp-

åtnjuta rätthåller beredskapstjänst, präglades av arbetarskyddsstyrelsens arbets-

tidsnämnd i ett tolkningsuttalande 1969. Sedan dess har beredskaps-

tjänstens natur förändrats radikalt vid företag som regelmässigt har

mycket beredskap. År 1969 innebar beredskap regelmässigt, att arbetstagaren var låst vid telefonen i sin bostad. Numera använde; man .sig

av en rad tekniska hjälpmedel som medger den beredskapshavande en

avsevärd grad av rörelsefrihet. Som exempel på de tekniska

hjälpmedel

som inte var i allmänt bruk 1969 kan nämnas kommunikationsradio (i förekommande fall t.ex. vid bad eller bärplockning kopplad till bilens signalhorn), personsökare av avancerat slag, som tillåter bäraren att vistas överallt där Sveriges Radios program 3 kan tas in, samt olika kombinationer av telefonhänvisningar och samarbete med regionala larmcentraler.

Som regel gäller dessutom att beredskapstjänst utläggs enligt ett sche-

ma som görs upp ett halvt till ett år i förväg. Sådana scheman görs upp i nära samverkan med arbetstagarna - ofta helt enkelt av arbetstagarna

själva. Regelmässigt gäller att arbetstagare vid hastigt uppkommande

behov av t.ex. personliga skäl kan byta beredskapspass inbördes.

Det sagda innebär att anställda med beredskapstjänst dels kan planera sin fritid så att beredskapstjänsten inkräktar så litet som möjligt på denna, dels att fritid som sammanfaller med beredskapstjänst kan utnyttjas ganska effektivt om inte utkallelse i arbete förekommer.

Det har således funnits starka skäl för utredningen att överväga om inte reglerna om veckovilan för arbetstagare med veckoslutsberedskap bör revideras. Mot bakgrunden av de i betänkandet redovisade svårigheterna som veckovilereglerna orsakat framstår också departementschefens uttalande

i propositionen till arbetsmiljölagen (1976/77: 149 sid 315) om att starka

skäl talat för att arbetarskyddsstyrelsens praxis avseende veckovila och

veckoslutsberedskap upprätthålles, i ett nytt ljus.

Vissa tekniska problem

Härtill kommer att tillämpningen av reglerna om veckovila aktualiserat vissa frågor av ”teknisk natur som enligt min mening bort lösas eller i

varje fall belysas av utredningen.

Som exempel kan nämnas

E! i vilken utsträckning valet av sjudagarsperiod kan variera från tid till

annan, EI vad som gäller beträffande ett i och för sig särskilt förhållande,

som väl har kunnat förutses men som ej har kunnat undvikas, D vad som avses med det i arbetsmiljölagen 4:6 nämnda särskilda för-

hållandet.

Särskilt yttrande 185

Det är inte rationellt eller i något avseende lämpligt att arbetsgivare och arbetstagare för att få klarhet i sådana frågor skall behöva hålla lokala och centrala förhandlingar samt slutligen vända sig till axbetstidsnämn-

den eller arbetsdomstolen för att få tvisten avgjord och därmed en väg-

för hur motsvarande skall lösas i fortsättningen. Utredledning frågor ningen borde till behandling ha tagit upp kända oklarheter och på generell basis ha anvisat lösningar.

Bilagal Arbetstidslagstiftning

i utlandet

I det lämnas uppgifter om regleringen av arbetstiden i de nor-

följande

diska ländema utom Sverige samt vissa EG-länder. Särskild uppmärk-

samhet dygnsarbetstiden. Först redogörs

ägnas åt regler som begränsar för förhållandena i Norden. Därefter en mycket översiktlig re-

följer

i Belgien, Frankrike, Nederländogörelse för regleringen Luxemburg, derna, Storbritannien och Västtyskland. sak att översiktligt i Det är en vansklig återge arbetstidslagstiftning olika länder. Bla. måste variationer i arbetstidsförhållanden mellan olika näringsgrenar i stort sett förbigås, om inte framställningen skall gå förlorad i Det finns också en mängd lagregler om särskilda ar-

detaljer.

betstidsformer - som ett exempel kan nämnas de nederländska reglerna om Skiftarbete - som är mycket omfattande men där endast en kort no- tering kan göras i en översikt av här avsett slag. Vissa typer av regler

t.ex. om veckovila - har bara redovisats för de nordiska länderna. Vida-

i i stor utsträckning läm-

re har frågan hur reglerna tillämpas praktiken

nats utanför. Det bör också framhållas att det underlag, som stått ut- En allmän reredningen till buds, inte alltid har medgett säkra slutsater. servation bör därför att de skilda

göras beträffande möjligheten jämföra ländernas arbetstidsregler med ledning av de uppgifter som lämnas.

1 Danmark

I Danmark regleras arbetstiden bara i begränsad utsträckning genom

lag. som trädde i kraft den l 1977, ,innehåller be- Arbetsmiljölagen, juli

stämmelser om dygnsvila och veckovila. Frågor om arbetstidens längd samt raster och pauser har helt överlåtits till arbetsmarknadspartema att reglera. undantar bl.a. arbete, som uteslutande utförs av

Arbetsmiljölagen medlemmar av arbetsgivarens familj och hushåll, samt arbete som utförs

av militär personal och kan räknas till egentlig Personer i

militärtjänst.

överordnad ställning samt representanter och agenter, som arbetar utanför en verksamhets fasta driftsställe, omfattas av arbetstidsbestämmelserna bara i den mån arbetsministern så förordnar.

Enligt bestämmelsen om vilotid skall arbetstagare varje dygn, räknat från den normala arbetstidens början, ha en sammanhängande vilope-

188 Bilaga I

riod av minst ll timmar. Viloperioden får nedsättas till 8 timmar dels vid skiftbyte dels under högst 30 dagar årligen i lantbruksarbete. Undantagsregler gäller också för lastnings- och lossningsarbete. Bestämmelsen om daglig vilotid kan frångås vid nödfallsarbete. Arbetsministern kan för olika verksamhetsområden meddela särskilda regler, bl.a. om nedsättning av viloperioden till 8 timmar. Beträffande veckovila gäller i princip att de anställda skall ha ett fridygn i veckan i omedelbar anslutning till en daglig viloperiod. Arbetstidsbestämmelsema är principiellt tvingande. Arbetsministern kan dock meddela föreskrifter om under vilka villkor bestämmelserna kan frångås genom avtal.

Arbetstidsregleringen och anknytande straffbestämmelser gäller i för-

hållande till såväl arbetsgivare som arbetstagare. De anställda kan dock i viloperioden eller under veckovilan ta anställning hos annan arbetsgivare. Dispenser från arbetstidsbestämmelsema meddelas av direktoratet för medan

arbejdstilsynet, den löpande tillsynen utförs av tillsynskretsama som följer länsgränsema.

Genom har en rad områden,

arbetsmiljölagen som tidigare låg utanför arbetstidsreglering, dragits in under bestämmelserna om viloperioder. I

praktiken har dock samma regler, som tidigare gällde, använts i awaktan på närmare reglering. Enstaka dispenser har meddelats när parterna varit ense. Numera föreligger en kungörelse om vilotid och fridygn, som trädde i kraft den 1 oktober 1980. Härigenom har i princip bl.a.

avgjorts att s.k. rådighetstjänst på arbetsstället inte skall räknas in i (iourtjänst) vilotid, medan rådighetstjänst utanför arbetsstället (beredskapstjänst)

skall likställas med vilotid. För den offentliga sektorn har lämnats dispens under första halvåret 1981 såvitt avser hithörande frågor. Tanken är att inom denna tid avtal skall slutas om erforderliga avvikelser från de generella arbetstidsbestämmelserna.

2 Finland

Lagen om skydd i arbete av år 1958 innehåller en bestämmelse som anger avkortning av arbetstiden närmast som en sista utväg att begränsa faran i särskilt riskfyllda arbeten. I övrigt finns arbetstidsbestämmelser i särskild

arbetstidslagstiftning, som kompletteras av kollektivavtal.

Den centrala lagen på arbetstidsområdet är 1946 års arbetstidslag, som är tillämplig på rörelser som inte tillhör tillämpningsområdet för annan arbetstidslag. Särskild finns beträffande

arbetstidslagstiftning

lantarbete, bageriarbete, husligt arbete, gårdskarlsarbete och arbete till

sjöss. Vidare finns en särskild lagstiftning, den senaste av år 1978, om

arbetstiden inom handelsrörelser och kontor, dock inte ämbetsverk.

Arbetstidslagstiftningen, som i allmänhet inte är tillämplig

på personer i ledande ställning, går ut på

följande reglering.

Den ordinarie arbetstiden får utgöra högst 8 t/ d och 40 t/ v. Arbetstiden per vecka får också regleras så, att den i medeltal utgör 40 t/ v under

Bilaga 1 189

att det på förhand utarbetats ett arbetstidsschema för förutsättning

minst den tid under vilken arbetstiden genomsnittsberäknas. Om läng-

den av denna begränsningsperiod uttalar sig inte lagen. I de flesta överenskommelser är perioden bestämd till sex veckor, men perioder på ett år förekommer också, framför allt i kontinuerlig drift. kan tillfälligt förlängas med en timme under förut- Dygnsarbetstiden sättning att veckoarbetstiden under en treveckorsperiod utgör i genomsnitt 40 t/v. I vissa särskilt angivna fall (s.k. periodarbete) stadgar lagen ingen begränsning av dygnsarbetstiden. Arbetstiden begränsas i dessa fall inte heller till veckan utan till en två- eller treveckorsperiod. I dessa perioder får arbetstiden utgöra högst 80 respektive 120 timmar. kan genom kollektivavtal Riksorganisationer på arbetsmarknaden frångå bestämmelserna om den ordinarie arbetstiden. Arbetstidens längd får dock i genomsnitt inte överstiga 40 t/ v. Övertid får enligt huvudregeln tas ut med 20 timmar under en period av två veckor, dock högst 200 timmar (med arbetsrådets medgivande 300 timmar) under ett kalenderår. Utöver denna övertid får särskild veckoövertid (arbetstid överstigande veckoarbetstiden 40 t) tas ut på lördagar eller andra vardagar som annars skulle vara fridagar. Sådan övertid får inte överstiga 16 timmar under en tvåveckorsperiod och 120 timmar (med arbetsrådets medgivande 180 timmar) under ett kalenderår. Arbetstidslagen föreskriver att arbetstagare, som har längre arbetstid

än 7 t/ d, i regel skall beredas tillfälle till åtminstone en regelbunden rast

på minst en timme. Beträffande arbetspaus sägs endast att om i kollek-

tivavtal mellan riksorganisationer överenskomrnits om regelbundet åter-

kommande paus, skall denna inräknas i arbetstiden om avtalet inte föreskriver annat. Med nattarbete förstås i arbetstidslagen arbete mellan kl. 21 och 6. Nattarbete är medgivet bara i vissa i lagen angivna fall. Dessa avser främst arbete i tre eller flera skift, arbete i tvåskift intill kl. l, serviceoch reparationsarbete som är nödvändigt för att upprätthålla det regelmässiga driftsarbetet, nödfallsarbete, arbete inom kommunikationssektorn och vårdsektom, arbete i polisväsendet, bevakningsarbete, arbe-

te- i hotell- och restaurangbranschen samt arbete vid konst- och nöjes-

etablissemang. Också annat arbete kan utföras nattetid, om arbetsrådet på grund av särskilda skäl medgett det eller om riksorganisationer på arbetsmarknaden i kollektivavtal kommit överens därom. För veckovila anges som huvudregel i arbetstidslagen 30 timmar, i lantarbetstidslagen 34 timmar och i lagen om arbetstiden inom handelsrörelser och kontor 38 timmar. En statlig kommitté har tillsatts i februari 1980 med uppdrag att utreda om det finns behov av mera flexibla arbetstidsarrangemang än f.n.

Härvid skall beaktas arbetarskyddet, farnilje-, arbetskrafts-, utbildnings-

och kulturpolitiken samt andra synpunkter som med hänsyn till den samhälleliga, ekonomiska och teknologiska utvecklingen förutsätter förändring av arbetstiden. Kommittén skall inte lämna förslag till ny lagstiftning om arbetstiden utan enbart undersöka faktorer kring arbetstiden.

190 Bilaga 1

3 Norge

Den norska lagen om arbetarskydd och m.m. trädde i kraft

arbetsmiljö

den l juli 1977. Förutom bestämmelser i de ämnen, som behandlas i den svenska innehåller den norska om

arbetsmiljölagen, lagen föreskrifter

arbetstidens längd, föräldraledighet, löneutbetalning och anställningsskydd. Från lagens tillämpning undantas bl.a. luftfart, och arbete

jordbruk

som utförs i arbetstagarens hem. Vidare kan i administrativ ordning bestämmas att delar av den offentliga förvaltningen kan undantas. Bl.a. i

fråga om lagens arbetstidsbestämmelser har undantag gjorts för norska utlandsmyndigheter, tjänstemän med militär status inom försvaret och

fältarbete för geografiska mätningar. Vissa undantag från arbetstidsbestämmelserna gäller också för personal inom fångvården, brandförsvaret, kyrkan och polisen. Enligt en allmän bestämmelse i lagen skall teknologi, arbetsorganisa-

tion, arbetstidsordningar och lönesystem läggas upp så, att arbetstagar-

na inte utsätts för olyckliga fysiska eller psykiska belastningar eller för förhållanden som minskar deras att vara försiktiga och ta

möjligheter

hänsyn till säkerheten. Lagen innehåller också ett särskilt kapitel om arbetstiden. Kapitlet gäller inte arbetstagare som har klara ledarfunktioner eller annars sär-

skilt självständig ställning och inte heller handelsresande, lärare, fyrper-

sonal och bageriarbetare. Dessutom kan i administrativ ordning medges undantag för arbete av sådan beskaffenhet att det inte låter sig inpassas under lagens regler. Så har skett bl.a. beträffande underordnade

sjuk-

husläkare. I det redovisas bestämmelserna i arbetstidskapitlet

följande ganska

utförligt. De är av intresse bl.a. eftersom man i förarbetena särskilt betonar de sociala verkningarna av arbetstidens längd och förläggning. Ändamålet med lagbestämmelser om arbetstiden sägs vara att säkra att

arbetstagarna har en arbetstid som inte ger dem och deras familjer onö-

diga hälsomässiga och sociala belastningar. Enligt motiven bör arbetstidskapitlet utformas efter en rimlig awägning mellan å ena sidan skyddsmässiga och sociala behov och å andra sidan driftsekonomiska och produktionsmässiga eller samhälleliga behov, men hänsynen till arbetstagarnas skyddsmässiga och sociala behov bör tilläggas störst vikt. De norska arbetstidsbestämmelserna är också ett intressant uttryck för en teknik där man sökt att relativt ingående reglera arbetstiden i lag. Enligt motiven till arbetstidskapitlet bör lagen ge allmänna regler som passar flertalet verksamheter. För övriga fall bör lagen innehålla sådana regler att det kan etableras arbetstidsordningar, som passar olika typer av arbete och samtidigt tillvaratar arbetstagarnas behov. Framför allt tre organ anses ha förutsättningar att bedöma sådana speciella arbetstidsordningar, nämligen dels arbetstagarnas förtroendeman i verksamheten och arbetsgivaren gemensamt när det gäller mindre avvikelser från normalreglema, dels skyddskommittén när det gäller större avvikelser, dels arbetarskyddsmyndighet när det gäller större awikelser eller verksamheter som saknar skyddskommitté.

Bilaga 1 l9l

Beträffande nattarbete föreskriver lagen principiellt förbud mot arbete

mellan kl. 21 och 6. Som nattarbete är dock tillåtet l.arbete som inte kan utföras om inte annat arbete på arbetsstället avbryts, Zunderhålls- och reparationsarbete, 3.arbete som är nödvändigt för att inte anläggning, maskiner, ämnen eller produkter skall ta skada, 4.vaktarbete,

5.passning av djur,

6. och därmed sammanhängande verksamhet samt

transportverksamhet

expediering av post, telegram och telefonsamtal, 7. Skiftarbete,

8. sjukvårdsarbete o.d.,

9. restaurang- och hotellarbete, l0. arbete inom polis- och brandväsen, tull, fångvård, kyrka, räddningscentraler och radio-TV, l l.arbete vid teatrar o.d., l2.arbete vid realisation av varor, l3.bärgning och dykeriarbete, 14. arbete som av driftstekniska skäl inte kan avbrytas. skall samråda med arbetstagarnas förtroendeman om Arbetsgivaren nödvändigheten av att använda nattarbete. Nattarbete får i verksamhet, som är bunden av kollektivavtal, också utföras efter lokal överenskommelse. Det gäller hår nattarbete högst 6 veckor åt gången, dock högst 12 veckor om året,

a. när det säsongmässigt uppstår särskild arbetspress, b. när det har uppstått oförutsedd arbetspress, som inte har kunnat hotar den

c. när omständigheter, förutses, jämna

driften,

d. när det är förenat driftstekniska att av-

med betydande olägenheter bryta produktionen, e. när det är särskilt påkallat av viktiga samhällsintressen eller allmänhetens behov. I fall d och e får nattarbete utföras upp till ett år efter enhälligt beslut av skyddskommitté. Dessutom kan medge nattarbete i fall a-e.

arbetarskyddsmyndighet Mot sön- och helgdagsarbete gäller principiellt förbud enligt i stort

sett samma mönster som beträffande nattarbete. Den ordinarie arbetstiden får inte överstiga 9 t/ d och 40 t/ v, i vissa fall 38 eller 36 t/v. Som arbetstid räknas den tid arbetstagaren står till ar-

betsgivarens disposition. Viss förlängning medges om arbetet avser jour-

med mer än 10 000 medlemmar kan

tjånst eller beredskap. Fackförening

sluta kollektivavtal om den ordinarie arbetstiden utan hinder av lagen. Den ordinarie arbetstiden får i vissa fall för en

genomnittsberâknas

period av högst ett år. Detta gäller dels efter skriftligt avtal (dock högst avtal med arbetstagarnas förtroen- 48 t/ v och 9 t/ d), dels efter skriftligt

deman i verksamhet som är bunden av kollektivavtal (dock högst 54 t/v

192 Bilaga 1

och 10 t/d), dels efter medgivande av direktoratet för arbeidstilsynet (inga tidsgränser). Om arbetet skall utföras på olika tider av dygnet skall en arbetsplan utarbetas som visar den enskilde arbetstagarens arbetstid. Förslag till arbetsplan skall bifogas dispensansökningar till arbetarskyddsmyndighet. På grundval av förslaget prövar myndigheten de praktiska konsekvenserna av en dispens. Övertidsarbete får inte utföras regelbundet och får bara äga rum

1. när oförutsedda händelser eller frånvaro bland hotar arbetstagarna

den jämna driften,

2. när övertidsarbete är nödvändigt för att inte anläggning, maskiner, ämnen eller produkter skall ta skada, 3. när det har uppstått oväntad arbetspress, 4. när det säsongmässigt uppstår särskild arbetspress.

Innan övertidsarbete tas ut skall arbetsgivaren om om

möjligt överlägga

dess nödvändighet med arbetstagarnas förtroendeman. När arbetstagare anför hälsoskäl eller viktiga sociala skäl skall arbetsgivaren befria arbetstagaren från övertidsarbete. Detsamma gäller när arbetstagaren anför andra personliga skäl och arbetet utan skada kan utföras av annan. Man skall försöka att fördela övertidsarbetet så, att man undgår för stor belastning på den enskilde arbetstagaren. Den samlade arbetstiden

får inte, utom i fall som nämns i det följande, överstiga 14 t/d. Över-

tiden får inte utan avtal eller tillstånd överstiga 10 t/v, 25 timmar per fy-

raveckorsperiod och 200 timmar om året.

Övertiden kan för en till 15 t/v, dock

fyraveckorsperiod utvidgas

högst 40 timmar under perioden, efter lokal överenskommelse. I avtalet kan bestämmas att den samlade arbetstiden kan vara 16 t/ d när den enskilde arbetstagaren samtycker. Efter enhälligt beslut i skyddskommittén kan övertid tas ut med högst 15 t/ v under en period av tre månader, dock högst 40 timmar per fyraveckorsperiod. En enhällig skyddskommitté kan också besluta om övertid med högst 300 timmar om året för namngivna arbetstagare som samtycker.

I särskilda fall kan arbetarskyddsmyndighet medge att övertid tas ut

med högst 20 t/ v och med mer än 200 timmar om året. Arbetet skall avbrytas av minst en vilopaus, om arbetstiden är mer än 5 l/ 2 t/ d. Pausen skall vara minst l/ 2 timme, om arbetstiden är minst 8 t/ d. I övrigt bestäms pausen genom skriftligt avtal mellan de lokala parterna. Beslut fattas av arbetarskyddsmyndighet, om parterna inte blir eniga eller om det påkallas av skyddsskäl. Vilopaus räknas som arbetstid, om arbetstagaren inte fritt kan lämna arbetsstället under pausen. Vilopaus kan bytas ut mot måltidsuppehåll, om verksamhetens art gör det

nödvändigt. - Om mer än två timmars övertid tas ut efter den ordinarie

arbetstiden, skall arbetstagarna först ha en halv timmes paus, som skall ersättas som övertid men som inte räknas in i arbetstiden. Denna paus kan förkortas eller om förhållandena

uppskjutas, gör det nödvändigt. Arbetstagarna skall som daglig fritid ha en arbetsfri period om minst

Bilaga 1 193

10 timmar mellan två arbetsperioder. Under den arbetsfria perioden får

i princip inte heller utföras övertidsarbete. Vissa begränsade möjligheter

finns att avtala om awikelse från 10-timmarsregeln. I särskilda fall kan

arbetarskyddsmyndighet samtycka till att den arbetsfria perioden görs

kortare. Veckovilan skall vara 36 timmar. Nödfallsarbete får utföras utan hinder av reglerna om nattarbete, sönoch helgdagsarbete och vilopauser. Under de fyra första dygnen gäller inte maximitiden för övertidsarbete. Enligt regler om fördelningen inom arbeidstilsynet mellan direktoratet och den lokala tillsynen kan den lokala tillsynen avgöra vissa arbetstidsärenden som inte gäller stadigvarande avvikelse från arbetstidsbestämmelsema. Det finns planer på att föra över ytterligare grupper av ärenden till den lokala tillsynen. Detta gäller dock inte tvister om tolkning av arbetstidsbestämmelsema. Sådana ärenden går alltid till direktoratet. Generellt gäller att materiell prövning sker vid myndighetshandläggning, även om parterna är eniga om att avvikelse bör medges.

Direktorat beviljade år 1979 640 dispensansökningar om arbetstiden.

Avslagsbeslut meddelades i 75 ärenden. Av dispensärendena gällde 6

minderåriga, 58 nattarbete, 125 sön- och helgdagsarbete, 36 jourtid, 130

genomsnittsberäkning av arbetstiden, 232 övertid, 98 dygnsvila och 30 veckovila. Distrikten meddelade samma år l 413 dispenser i arbetstidsärenden. Av dessa gällde 161 nattarbete, l 116 sön- och helgdagsarbete och 136 övertid.

4. Belgien

Bestämmelser om arbetstiden finns i arbetslagen av den 16 mars 1971. Lagen är i princip tillämplig på alla arbetstagare, men åtskilliga undantag föreskrivs. Undantagna är bl.a. offentligt anställda

familjeföretag,

som inte arbetar i industri eller handel, läkare, tandläkare, apotekare och de som har särskilt ansvarsfullt arbete. Lagen föreskriver en ordinarie arbetstid av 40 t/v och 8 t/d. Då veckan utöver söndagen innehåller ytterligare minst en halv fridag, får arbetstiden per dag utsträckas till 9 timmar. Dessutom kan arbetstiden förlängas till 10 t/ d, om arbetsplatsen är så avlägset belägen att arbetstagarna inte dagligen kan återvända till bostaden. Vidare får arbetstiden uppgå till 10 t/ d i bl.a. kontinuerligt Skiftarbete under förutsättning att

arbetstiden ej överstiger 40 t/ v i genomsnitt under en fyraveckorsperiod.

Vid föreberedelse- och avslutningsarbeten som måste utföras utom or-

dinarie arbetstid får normerna överskridas, om kompensationsledighet beviljas inom fyra månader. Motsvarande regel gäller för transportnä-

ringen och för lastnings- och lossningsarbeten, såvida arbetstiden inte överstiger 40 t/v i genomsnitt under en fyraveckorsperiod. Ytterligare undantag gäller för arbeten i olycksförebyggande syfte och arbeten som framtvingats av oförutsedda händelser. Vid särskilt stor arbetsanhopning får normerna överskridas under 13 veckor om året med högst l t/ d och 5 t/ v efter beslut för längst 12 månader av en s.k. paritetskommission.

194 Bilaga I

Vid onormal arbetsanhopning kan tillsynsmyndighet medge att normerna överskrids under 13 veckor om året med högst 2 t/ d, 10 t/v och 130 timmar om året. För sådant medgivande krävs en överenskommelse mellan parterna. Som övertidsarbete betraktas allt arbete som utförs utöver 8 t/ d eller 40 t/ v. I vissa fall anses även annat arbete som övertidsarbete. Med nattarbete förstås arbete som utförs mellan kl. 20 och kl. 6. Natt-

arbete är i princip förbjudet, men listan över undantag är lång och om-

fattar bl.a. hotell, restauranger, teatrar, tidningsföretag, nyhetsbyråer,

bensinstationer, verksamhet för energi- eller Vattenförsörjning, sjukvård,

apotek, transportväsen, bagerier m.m. Ett särskilt nattarbetsförbud gäller för kvinnor och arbetstagare under 18 år. Tiden mellan arbetets slut

och dess återupptagande skall vara minst 12 timmar i följd för arbets-

tagare under 18 år och minst 11 timmar för kvinnor.

Även söndagsarbete är i princip förbjudet.

År 1979 sänktes arbetstiden inom den offentliga förvaltningen till 38 t/v. Under 1980 har en rad kollektivavtal ingåtts om stegvis arbetstids-

förkortning till 38 t/ v eller därunder. Belgien anses ha den avgjort kor-

taste faktiska arbetstiden inom EG-ländema.

5 Frankrike

Den allmänna arbetstidslagen av år 1936 gäller i princip hela arbetsmarknaden. För samtliga kategorier och branscher gäller dock särskilda tillämpningsregler som är samlade i hundratalet regeringsdekret. Lagen anger den ordinarie arbetstiden till -i princip 40 t/v. Ordinarie

arbetstid och övertid får tillhopa uppgå till högst 52 t/v. Den samman-

lagda arbetstiden får dock inte överstiga 48 t/v i genomsnitt per tolvveckorsperiod, om inte annat föreskrivs. Någon generell lagbestämmelse finns inte om begränsning av dygnsarbetstiden. I fråga om Skiftarbete finns dock en åttatimmarsgråns. Kvinnor får inte anlitas till arbete mer än 10 t/ d och ungdomar under 18 år inte mer än 8 t/ d. I ett regeringsdekret av år 1946 anges att dygnsarbetstiden inte bör överstiga 10 t/ d för övriga kategorier av arbetstagare. Uttag av övertid får bara ske efter tillstånd av arbetarskyddsmyndighet, som har att inhämta yttrande från den fackliga organisationen. Från regeln om tillståndstvång finns dock branschvisa undantag enligt regeringsdekret. Över hela fältet gäller rätt att ta ut viss nödfallsövertid. I fråga om nattarbete finns ett generellt förbud mot kvinnors arbete mellan kl. 22 och kl. 5 utom inom handel.

6 Luxemburg

En lag den 19 december 1970 om arbetstiden omfattar i princip alla ar-

betstagare. Särskilda bestämmelser (kollektivavtal eller administrativa

föreskrifter) gäller bl. a. för familjejordbruk, hotell och restauranger

samt hälsovården och vägtransporter.

Bilaga 1 195

Den ordinarie arbetstiden är i lagen fastställd till högst 8 t/ d och 40 t/ v. Beträffande övertid gäller en generell begränsning till 2 t/ d inom ramen för en tio timmars arbetsdag. Längre övertid kan enligt lagen medges i ett antal fall efter anmälan till eller tillstånd av myndighet. Enligt en lag den 24 december 1977 om ekonomisk tillväxt och upp-

rätthållande av den fulla sysselsättningen upphävs t.v. möjligheten att ta

ut övertid vid onormal arbetsanhopning. Arbetsministern kan dock

medge undantag på grundval av rapporter från arbetarskyddsmyndighet

och arbetsförmedlingen. Arbetsgivaren har att styrka att det föreligger särskilda omständigheter och att redogöra för orsakerna till att dessa in-

te kan nyanställningar. När det finns företagsnämnd avhjälpas genom

skall yttrande från nämnden fogas till ansökningen.

7 Nederländerna

Arbetslagen av år 1919 innehåller bl. a. bestämmelser om arbetstiden och tillämpas i princip på allt arbete i företag. Undantaget är bl. a. arbete som utförs av arbetsledare. Lagen suppleras med särskilda förordningar om arbetstiden för olika verksamhetsområden. Lagstiftningen reglerar i huvudsak den ordinarie arbetstiden per dag men vilar på principen att den effektiva arbetstiden per vecka inte får

överstiga 48 timmar. Vid arbete som kräver ett ojämnt arbetstidsuttag

tillåts en genomsnittsberäkning av arbetstiden under högst fyra veckor. För fabriker, verkstäder, kontor, apotek, lagerhus etc. föreskrivs att den ordinarie arbetstiden inte får överstiga 8 1/2 t/ d. För vissa verksamhetsområden gäller andra bestämmelser. Sålunda föreskrivs en ordinarie

dagarbetstid för detaljhandeln och vårdinrättningar av högst 9 timmar.

För hotell och restauranger gäller en längsta ordinarie arbetstid av 10

t/d (11 t/ d två gånger i veckan), dock ej mer än 51 t/v eller 96 timmar under två på varandra följande veckor. För övriga grupper är den längs-

ta ordinarie arbetstiden l0 t/ d och 55 t/ v. Awikande arbetstidsreglering är beträffande bevakningspersonal.

möjlig

I lagstiftningen finns regler om förbud mot arbete på söndagar, lörda-

gar efter kl. 13 och måndagar-fredagar mellan kl. 18 och 7. Vissa möjlig-

heter ges till undantag. Synnerligen utförliga regler finns om Skiftarbete och turlistearbete vad avser arbetstidens längd och förläggning.

Övertidsarbete, som faller utanför ramen av den ordinarie arbetstiden enligt lagen, kan av arbetarskyddsmyndighet beviljas när det föreligger

särskild arbetsanhopning eller beställningar som överstiger den normala produktionen. Härvid skall företagsnämnden rådfrågas i vissa fall. Vidare kan socialministem godkänna övertidsarbete för grupper av verksamheter inom en bransch efter att ha hört personalrepresentanter. För övertidsarbete finns en övre gräns på 11 t/ d och 69 t/ v. Inte heller denna gräns gäller emellertid generellt utan det finns särskilda bestämmelser för vissa branscher. I allmänhet lämnas tillstånd enligt föl-

jande linjer: för manliga arbetstagare sammanlagt högst ll t/d och 55

t/v och för kvinnliga arbetstagare sammanlagt högst 10 t/d och 50 t/ v, i

båda fallen i genomsnitt dock högst 48 t/ v under en fyraveckorsperiod.

1.96 Bilaga 1

Särskilda övertidsregler finns i fråga om förberedelse- och avslutningsarbeten. Normalarbetstiden utgör enligt kollektivavtal 40 t/ v.

8 Storbritannien

Någon generell arbetstidslagstiftning finns inte i Storbritannien. För arbetare vid bagerier och automatiska planglasverk finns särskild arbetstidslagstiftning. Arbetstidsbestämmelser finns också i en lag om fabriksoch gruvarbete som föreskriver att arbetstiden för kvinnor och arbetstagare mellan 16 och 18 år får uppgå till högst 10 t/d och 48 t/v. I stället regleras arbetstiderna genom kollektivavtal eller - på områ- den med svag facklig organisation genom beslut av lönenämnder. Antalet sådana nämnder är f. n. 36. I nämnderna ingår representanter för arbetsgivare och fackföreningar samt opartiska ledamöter, av vilka en är ordförande. Normalarbetstiden enligt kollektivavtal är 39-40 t/ v för arbetare och

37-38 t/v för tjänstemän. Övertidsarbete är av tradition snarare regel än

undantag för arbetare.

9 Västtyskland

Den gällande arbetstidslagen är från 1938. Den har senast reviderats 1975 men har i allt väsentligt kvar de ursprungliga bestämmelserna. Arbetstidslagen gäller i princip för all verksamhet inom näringsliv och förvaltning i fråga om arbetstagare som är mer än l8 år gamla. Undantagna är dock personal i ledande ställning. För ungdomar i åldern 14-18 år gäller en särskild skyddslag för ungdomsarbete som också innehåller arbetstidsbestämmelser. Enligt arbetstidslagen får arbetstiden inte överskrida 8 timmar per vardag. På denna regel grundar sig en generell uppfattning att veckoarbetstiden enligt lag är 48 timmar. Normalarbetstiden enligt kollektivavtal utgör 40 t/ v. Arbetstidslagen ger utrymme för omfördelning av arbetstidsuttaget inom en period omfattande en eller flera veckor. Enligt en dispositiv bestämmelse får dygnsarbetstiden dock inte vara längre än l0 timmar. De lagbestämmelser som i övrigt gäller för reglering av övertid, skift-

arbete, inarbetning av tid, beredskapstjänstgöring, veckovilans längd

och raster har i praktiken ingen betydelse. Parterna på arbetsmarknaden har tecknat avtal som begränsar arbetstidsuttaget snävare än vad lagen föreskriver. Viss betydelse tillmäts dock fortfarande en dispositiv föreskrift om förbud mot nattarbete från kl. 20 till kl. 6 för kvinnliga arbeta-

re (föreskriften gäller ej tjänstemän).

2 Bilaga Dygnsarbetstiderna

1977 års

enligt undersökning

av levnadsförhållandena

l

Inledning

Statistiska centralbyrån genomför årligen undersökningar av svenskarnas levnadsförhållanden, de s. k. ULF-undersökningarna. Undersökningarna syftar till att belysa utvecklingen av centrala välfärdskomponenter, bl. a. hälsa, utbildning, sysselsättning, ekonomi och boende. Uppgifter om arbetstider samlas in i anslutning till sysselsättningsuppgifterna. På uppdrag av delegationen för arbetstidsfrågor har SCB bearbetat arbetstidsavsnittet i 1977 års levnadsnivâundersökning. Resultatet av denna bearbetning finns publicerat i en stencil, Sysselsättning och arbetstider 1977, Tabellrapport till delegationen för arbetstidsfrågor. De löpande redovisningarna av arbetstidsavsnitten i ULF-undersökningarna innehåller i huvudsak två arbetstidsbegrepp, netto- och bruttoarbetstid. Med nettoarbetstid avses summan av ordinarie arbetstid, förberedelsearbete, och extraarbete. Bruttoarbetstiden omfattar net-

jourtid

toarbetstid, rasttid och restid. Begreppen netto- och bruttoarbetstid är således inte med arbetstidsbegreppen ordinarie arbetstid,

jämförbara jourtid och övertid i allmänna arbetstidslagen.

Från arbetstidsutredningens utgångspunkt har det i första hand varit av intresse att närmare studera den faktiskt redovisade arbetstiden per

dag i begrepp som ordinarie arbetstid, ordinarie arbetstid jämte övertid

samt längden av dygnsviloperiodema. Statistiska centralbyrån har därför på utredningens uppdrag gjort en bearbetning av 1977 års undersökning för en närmare analys av dygnsarbetstidema med lagstiftningens arbetstidsbegrepp som utgångspunkt.

2 Arbetstidsavsnittet i ULF-undersökningarna

ULF-undersökningarna riktas till ett urval på ca 12 000 personer i den vuxna befolkningen mellan 16 och 74 år. sker i form av be-

Intervjuerna sök hos intervjupersonerna. I 1977 års undersökning uppgick bortfallet

till ca 20 procent av det totala urvalet, vilket kan påverka resultatens tillförlitlighet. Ett skattningsförfarande används för att räkna upp uppgif-

terna från intervjuerna till totaler för hela den vuxna befolkningen.

198 Bilaga 2

I arbetstidsavsnittet tillfrågas bl. a. om anställ-

intervjupersonerna

ningen avser deltids- eller heltidstjänstgöring. Vidare efterfrågas den hu-

vudsakliga arbetstidsförläggningen, antingen dagtidsarbete, kvälls- eller nattarbete, olika former av Skiftarbete, turlistearbete eller annan form

av arbetstidsförläggning. Intervjupersonernas arbetstider kartläggs dag för dag under den vecka som föregick intervjun. Här anges klockslagen

för tiden ”till arbetet resp. från arbetet”, rasttid, övertid, restid, förberedelsetid och extraarbete. En viktig uppgift saknas dock i

intervjuformuläret, nämligen om någon del av arbetstiden avser jourtid. Eftersom jourtiden inte kan skiljas ut kan inte heller den ordinarie arbetstiden per dag räknas fram på ett helt tillförlitligt sätt. Ett annat problem vid jäm-

förelser mellan undersökningens och lagstiftningens arbetstidsbegrepp är att rasttiden i undersökningen även kan omfatta pauser enligt arbets-

miljölagens definition. Det bör dessutom uppmärksammas att tiden på

arbetet inte behöver vara detsamma som arbetad tid, eftersom ankomsttid och avgångstid inte alltid sammanfaller med tidpunktema för arbets-

tidens början och slut. Den följande redovisningen omfattar enbart anställda personer. Sålunda utesluts exempelvis jordbrukare och andra egna företagare. Uppgifterna i redovisningen bygger på intervjusvar från ca 6 000 personer

som arbetade någon gång under mätveckan. Anställda som varit frånvarande från arbetet under hela mätveckan ingår således inte heller i redovisningen.

3 Längsta inkl. övertid

arbetsdag

Tabellerna i detta avsnitt redovisar den längsta uppmätta arbetsdagen inkl. övertid i 1977 års ULF-undersökning. Den registrerade tiden på arbetet för anställd har minskats med rasttid, Därefter har den

varje

längsta arbetsdagen valts ut för hela veckan. Tabell l visar att 9 procent (ca 280 000) av de anställda i arbete under mätveckan har en arbetsdag som överstiger lO timmar inklusive övertid. Drygt hälften av alla heltidsanställda arbetar mer än 8 timmar under någon dag i mätveckan. Av de deltidsanställda arbetar ca 20 procent mer än 8 timmar under någon arbetsdag. Deltidsanställning avser här en normal arbetstid på upp till 34 timmar per vecka.

Tabell 1 Anställda i arbete under mätveckan fördelade efter längsta arbetsdag inkl. övertid Procent

Anstållningsform Timmar Summa Antal personer i den vuxna befolkningen 0,1 8,1 10,1 100043]

8,0 10,0 12,0

Bilaga 2 199

De förekommer enligt tabell 2 i första hand långa arbetsdagama bland kvälls- treskiftsarbetande och eller nattarbetande, kontinuerligt turlistearbetande. Drygt 20 procent (28 000) av alla kvälls- eller nattartreskiftsarbetande betande, ca 25 procent (13 000) av alla kontinuerligt och drygt 30 procent av alla turlistearbetande (45 000) har en arbetsdag under mätveckan som överstiger 10 timmar inkl. Övertid.

Tabell 2 Anställda i arbete under mlitveckan fördelade efter längsta arbetsdag inkl. övertid Procent

Huvudsaklig Timmar Summa Antal personer i den arbetstids- vuxna befolkningen 0,1 8,1 10,1 12,1 l000-tal förläggning

8,0 10,0 12,0 14,0

57,8 35,3 4,6 1,5 0,8 2619 Dagtid Kvälls- eller nattarbete 57,4 20,9 18,6 1,6 1,6 100 129 Tvåskiftsarbete - 100 137 55,5 40,9 2,2 1,5 Kontinuerligt treskiftsarbete - 7,7 100 52 51,9 23,1 17,3 Intennittent tre- - - - 100 8

Annan arbetstidsförläggning 50,0 19,4 8,3 11,1 11,1 100

Totalt 56,3 34,7 5,9 1,7 1,4 100

Av tabell 3 (s. 200) framgår att sammanlagda arbetstider på mer än 10

timmar pappersindustri, samfärdsel,

per dag är vanliga inom massa- och bank- och förvaltning samt inom un-

försäkringsverksamhet, offentlig

m. m. En av samtliga anställda med en ar-

dervisning, sjukvård tredjedel

10 timmar under måtveckan återfinns inom nä-

betsdag överstigande

m. m., en femtedel inom tillverk-

ringsgrenen undervisning, sjukvård

och en tiondel inom samfärdseln. I tabell 3 återfinns unningsindustrin der rubriken produktions- och distributionsanstållda yrken som normalt

inom LO-förbunden. är placerade unorganiseras Övriga yrkesgrupper

der rubriken kontorsanställda, tekniker m. fl.

Förekomsten de an-

av långa arbetspass varierar även om man jämför

ställda efter (tabell 4, s. 201). Ca 15 procent av de

arbetsgivarkategori

landstingsanställda har t. ex. en sammanlagd arbetstid på mer än 10 timmar mätveckan, medan motsvarande andel för de någon dag under till knappt 8 procent. Totalt sett återfinns dock privatanställda uppgår mer än hälften, ca 55 procent, av alla anställda med arbetsdagar på mer

än 10 timmar inom den privata sektorn. Den sektorn svarar emellertid

samtidigt för ca två tredjedelar av samtliga anställdai redovisningen.

200 Bilaga 2

Tabell 3 Anställda i arbete under mätveckan fördelade efter längsta arbetsdag inkl. övertid Procent

Näringsgren Timmar Summa Antal personer i den 0,1 8,1 vuxna befolkningen OJ IOOO-tal 8,0 10,0 12,0 Produktions- och distribulionsanställda

Textil-, beklädnads-

Jord- och stenvaruindustri 47,6 Järn-, stål- och

Restaurang- och hotell-

Undervisning, sjukvård m. m. 33,8 Övriga 31,4

KontorsanstäI/da, tekniker m. fl. Tillverkningsindustri Byggnadsindustri Handel, restaurangverksamhet m. m. Samfärdsel Post- och televerk Bank, försäkringar m. m. Offentlig förvaltning Undervisning, sjukvård m. m. Övriga Samtliga anställda

Bilagaz 201

Tabell l Anställda i arbete under mätveckan fördelade efter längsta arbetsdag inkl. övertid Procen:

4 Längsta arbetsdag exkl. övertid

Tabellerna i detta avsnitt redovisar den längsta uppmätta arbetstiden per dag exkl. övertid. Mätvärdena motsvarar i princip - med reservation

för ati en del av arbetstiden kan avse jourtid - den längsta uppmätta or-

dinarie arbetstiden per dag för anställd i arbete under mätveckan.

varje

Enligt tabell 5 överstiger arbetstiden 9 timmar per dag för ca 10,6 procent av alla arbetstagare i undersökningen. Tabell 6 överensstämmer i stora drag med tabell 2 beträffande spridningen av de långa arbetspassen mellan olika arbetstagarkategorier. Nära hälften (ca 45 procent) av de anställda som har en arbetsdag på

9 timmar eller mer återfinns inom näringsgrenen undervisning, sjukvård

m. m. (tabell 7). Ca 15 procent finns inom tillverkningsindustrin.

Den offentliga sektorn svarar för ca 55 procent av deiuppmätta ar-

betstidema på mer än 9 timmar per dag (tabell 8). Den sektorns andel av de anställda i undersökningen uppgår samtidigt till endast ca 37 procent.

Tabell 5 Anställda i arbete under mätveckan fördelade efter längsta arbetsdag exkl. övertid- Procent

Anställningsform Timmar Summa Antal personer i den vuxna befolkningen 0,1 8,1 9,1 10,1 1000431

8,0 9,0 10,0 12,0

202 BiIaga2

Tabell 6 Anställda i arbete under mlttveckan fördelade efter längsta arbetsdag exkl. övertid Procent

Huvudsaklig Timmar Summa Antal personer i den arbetstids- 0,1 8,1 9,1 vuxna befolkningen förläggning 10,1 12,1 ,mm

8,0 9,0 10,0 12,0

Dagtid 63,9 29,0 4,3 2,0 0,8 2 619 Kvälls- eller nattarbete 58,6 5,5 14,8 18,8 2,4 128 Tvâskiftsarbete 60,3 33,1 5,9 - 0,7 136 Kontinuerligt treskiftsarbete 56,9 15,7 7,8 15,7 51 3,9 Interrnittent treskiftsarbete 71,4 28,6 - - - 7 Summa Skiftarbete 59,8 28,4 6,2 4,1 1,5

Turlistetid 34,7 23,8 15,0 14,3 12,3 Annan arbetstidsförläggning 55,7 13,9 5,6 8,3 16,4 100 36 Totalt 62,0 27,6 100 3 124 5,4 3,5 1,6

Tabell 7 Anställda i arbete under mätveckan fördelade efter längsta arbetsdag exkl. övertid Procent

Näringsgren Timmar Summa Antal personer i den 0,1 8,1 9,1 vuxna befolkningen 10,1 100mm]

8,0 9,0 Produktiøns- och distributionsanställda

Textil-, beklädnadsindustri m. m. 55,8 41,9 Trävaruindustri 50,0 46,3 Massa-, pappersindustri 64,2 25,4 Kemisk industri m. m. 61,8 35,3 Jord- och stenvaruindustri 57,1 33,3 Jäm-, stâl- och metall-

Parti- och detaljhandel 69,5 Restaurang- och hotellrörelse 77,1 Samfärdsel Post- och televerk Bank, försäkringar m. m. Offentlig förvaltning 62,5 Undervisning, sjukvard m. m. 52,6 Övriga 66,2

Bilaga 2 203

forts

Näringsgren Timmar Summa Antal personer i den vuxna befolkningen 1000431

0,1 8,1 9,1 10,1 12,1

8,0 9,0 10,0 12,0

Kontorsanställda, tek-

niker m. n

61,2 33,8 2,5 1,8 0,6 100 325 Tillverkningsindustri - - 100 45 Byggnadsindustri 68,9 26,7 4,4 Handel, restaurangverk-

Offentlig förvaltning Undervisning, sjuk-

Tabell 8 Anställda i arbete under mätveckan fördelade efter längsta arbetsdag exkl. övertid Procent

Arbetsgivare Timmar Summa Antal personer i den vuxna befolkningen 10004211

0,1 8,1 9,1 10,1 12,1

8,0 9,0 10,0 12,0 Staten 69,7 20,0 4,3 3,4 2,7 100 447 50,4 23,3 13,9 9,8 2,7 100 266 Landstingen Primärkommunerna 66,7 18,8 6,6 5,6 2,4 100 428 100 l 964 Privata arbetsgivare 60,8 31,8 4,2 2,1 1,1

5 Kortaste dygnsvila

Dygnsvilan enligt undersökningen utgörs av tiden mellan klockslagen

för ”från arbetet” ena dagen och till arbetet påföljande dag. Eventu-

ellt extraarbete eller förberedelsearbete i hemmet inräknas i dygnsvilan.

I tabellerna nedan har den kortaste dygnsvilan av de sex möjliga under

mätveckan registrerats för var och en av de anställda. Enligt tabell 9 har ca 0,8 procent av alla anställda ingen dygnsvila alls mellan tvâ arbetsdagar under mätveckan. En förklaring till detta kan vara mellan två ordinarie arbetspass. En annan förkla-

jourtjänstgöring

inom samfärdselsektorn övernattat utanför ring kan vara att anställda hemorten. Dygnsvilor på 8 timmar eller mindre återfinns bland ca 1,6 procent av de anställda i undersökningen. Ca 15 procent av de deltidsanställda och ca 2 procent av de heltidsanställda arbetade dock aldrig under två dagar i under mätveckan.

följtd

204 BiIaga2

Tabell 9 Anställda i arbete under mätveckan fördelade efter kortaste dygsnvila Procent

Anställningsform Timmar Summa Antal personer i den O 0,1 8,1 10,1 vuxna befolkningen 12,1 100mm]

8,0 10,0 12,0

Heltidsanställda 0,7 1,8 4,0 5,6 87,9 100 2 334 Deltidsanställda 0,9 0,4 2,2 100 4,2 92,3 766 Samtliga anställda 0,8 1,6 3,6 5,2 88,8 100 3 126

Tabell 10 visar

att nära 20 procent av alla anställda i kontinuerligt tre-

skiftsarbete och drygt av alla 104 procent turlistearbetande har en dygnsvila på mellan 0,1 och 8 timmar under mätveckan. Ca 30 procent av alla turlistearbetande har en dygnsvila på. mellan 8 och 10 timmar. I

kontinuerligt treskiftsarbete uppkommer korta dygnsvilor i samband

med vändskift.

Tabell 10 Anställda i arbete under mätveckan fördelade efter kortaste dygnsvila Procent

Huvudsaklig Timmar Summa Anta] personer i den arbetstids- O SJ 10] vuxna befolkningen förläggning 12] IOOO-ta]

8,0 10,0 12,0

Dagtid 0,5 0,7 1,8 4,0 100 2 620 93,0 Kvälls- eller natt-

Kontinuerligt treskiftsarbete 19,2 1,9 5,8 73,1 100 52 Intermittent treskiftsarbete - - - 12,5 87,5 100 8 Summa Skiftarbete - 5,6 5,1 8,7 80,6 100 Turlistetid 2,7 10,8 30,4 21,0 35,1 100 Annan arbetstidsförläggning 13,5 8,1 21,6 2,7 54,1 100 Totalt 0,8 1,6 3,6 5,2 88,8 100

Korta dygnsvilor förekommer tabell enligt 11 speciellt ofta i näringsgrenar som hotell- och restaurangverksamhet, samfärdsel, post- och tele-

verk, offentlig förvaltning och m. m. Av alla som undervisning, sjukvård

någon gång har en dygnsvila på 12 timmar eller mindre under mätveckan finns ca 40 procent inom

undervisning, sjukvård m. m., ca 14 pro-

cent inom industri, ca 11 procent inom samfärdsel och ca 8 procent in-

om offentlig förvaltning.

BiIaga2 205

Tabell ll Xnsttttllda i arbete under mätveckan fördelade efter kortaste dygnsvila Procent

Näringsgren Timmar Summa Antal personer i den vuxna befolkningen 0 0,1 8,1 10,1 12,1 10004211

8,0 10,0 12,0 Produktiors- øøch distributiorsanställda - - 86.7 100 53 Jordbruk, ;akt 5,7 7,6 - - - - 100,0 100 27 Skogsbruk Livsmedelsindustri - 1,7 3,3 1,7 93,3 100 60 Textil-, beklädnads-

100,0 Jord- och stenvaruindustri - - 100 20 5,0 95,0 J ärm, stál- och metall-

E1-, vattenverk Summa industri 0,2 1,2 0,3 2,2 96,1 100 100

- 0,6 0,6 0,6 98,2 100 161 Byggnadsindustri - - 100 238 Parti- och detaljhandel 1,7 4,2 94,1 Restaurang- och hotellrörelse - 2,9 14,3 11,5 71,3 100 35 Samfärdsel 4,9 6,1 8,5 12,2 68,3 100 82 Post- och televerk - 1,8 3,5 12,3 82,4 100 57 m. m. - 100 44 Bank, försäkringar 4,7 2,3 9,3 83,7 Offentlig förvaltning 4,2 4,2 4,2 8,3 79,1 100 25 Undervisning, sjukvård m. m. 0,8 0,6 10,5 10,7 77,4 100 363 - - 100 72 Övriga 2,8 4,2 93,0

Kontorsanstdllda, tekniker m. ;Z Tillverknjngsindustri 0,9 1,5 1,5 3,7 92,4 100 324 - - 95,6 100 45 Byggnadsindustri 2,2 2,2 Handel, restaurang-

Undervisning,

206 Bilaga 2 SOU l98lz5

Av undersökningen framgår vidare att drygt en tredjedel av alla som har

en dygnsvila på tolv timmar eller mindre har minst ytterligare en viloperiod på tolv timmar eller mindre under mätveckan.

6 Kommentar

I det föregående har konstaterats att merparten av de anställda med långa arbetspass återfinns inom undervisning, m. m. och inom

sjukvård

tillverkningsindustrin. Långa arbetspass är dessutom vanliga i näringsgrenar som hotell- och restaurangverksamhet, samfärdsel, post- och televerk och offentlig förvaltning. Det framgår vidare att långa arbetspass främst förekommer bland anställda med olika former av obekväm ar-

betstidsförläggning.

De grupper som har korta dygnsvilor återfinns också till stor del bland anställda med olika former av obekväm Viarbetstidsförläggrting. dare kan konstateras att de grupper som har de kortaste dygnsviloperioderna tillhör näringsgrenar vilkas verksamheter delvis faller under de

generella undantagsreglema från nattarbetsförbudet enligt arbetsmiljö-

lagen (vårdsektorn, kommunikationsväsendet m. m.). Innan man drar några slutsatser av undersökningen i form av ett siffermässigt uttryckt genomslag av olika dygnsbegränsningsregler för arbetstiden, bör det uppmärksammas att mätvärdena i ULF-materialet är behäftade med vissa felmarginaler. I första hand är dessa hänförliga till de avvikelser som kan förekomma i urvalet och som kan

slumpmässiga göra att det sanna värdet kan vara något högre eller lägre än det uppmätta. För en mer detaljerad beskrivning av undersökningens tillförlitlighet i detta avseende hänvisas till de löpande redovisningarna av ULFundersökningarna i serien Levnadsförhållanden, t. ex. Rapport nr 7, Sysselsättning och arbetstider 1975.

Felmarginaler till av mätproblem i undersökningen berör dels

följd

rasttiden och dels uppgifterna om arbetstidens och slut. Rastti-

början

den kan som nämnts i avsnitt 2 ha överskattats och därmed ha påverkat den totala arbetstiden per dag i sänkande riktning. Bristande överensstämmelse mellan ankomsttid och arbetstidens

början resp. avgångstid

och arbetstidens slut kan å andra sidan ha verkat i

höjande riktning på

den totala arbetstiden. Sammantaget bör man dock kunna bortse från dessa två problem vid bedömningen av resultatens tillförlitlighet. En allvarlig brist i materialet är att en del av den uppmätta arbetstiden kan avse i direkt anslut-

jourtid. Jourtjänstgöring förläggs vanligen

ning till ordinarie arbetstid. Jourtid kan därför till viss del antas ingå i de allra längsta uppmätta arbetstiderna per dag. Den undersökning som

presenteras i bilaga 5 visar emellertid att jourtid förekommer i relativt

begränsad omfattning, om man ser till arbetsmarknaden i helhet. Jour-

tjänstgöring används huvudsakligen inom statlig verksamhet och in-

om landstingens och kommunernas verksamhetsområden. Under en begränsningsperiod (månad eller fyraveckorsperiod) kan det totala antalet anställda med till drygt 15 000. Mätt under

jourtjänstgöring uppskattas

Bilaga 2 207

en enskild vecka skulle antalet berörda arbetstagare minska väsentligt. Den bedömningen kan alltså göras att mätvärdena sannolikt till viss del

påverkats av jourtid men att detta inte påverkar resultatens tillförlitlig-

het i någon avgörande omfattning. Det bör även framhållas att mätvärdena endast avser personer som arbetat under mätveckan före Antalet anställdai arbete under

intervjun.

mätveckan i undersökningen motsvaras av 3,13 i den vux-

milj. personer

na befolkningen. Det totala antalet anställda i arbete samt anställda

som var frånvarande uppgick enligt ULF-undersökningen till 3,64 milj.

Om undersökningsperioden hade gällt en månad eller ett år, skulle vissa ha erhållits också för dem som var frånvarande under den akuppgifter tuella mätveckan. Det år dessutom rimligt att anta att en större del av de anställda hade kunnat lång arbetsdag eller kort dygnsvila nårapportera gon gång under en längre period. Tabell 12 ger med anförda reservationer en antydan om genomslaget

av regler om begränsning av dygnsarbetstiden.

Tabell 12 Antal anställda i arbete under mätveckan fördelade efter längsta arbetsdag inkl. respektive exkl. övertid Ackumulerade vården

Procent av totala antalet anställda

Inkl. övertid Exkl. övertid Längsta dagliga arbetstid under måtveckan, timmar Procent Antal Procent Antal

Tabell l3 ger en antydan om genomslaget av regler om dygnsxdla. Tabell 13 Antal anställda i arbete under mätveckan fördelade efter kortaste dygnsvila Ackumulerade vården Procent av totala antalet anställda Kortaste dygnsvila, timmar Mindre an 8

sou 1981:5 209

3 och korta

Bilaga Långa arbetspass viloperioder vid kontinuerligt

treskiftsarbete

1 Förekomst av treskiftsarbete

kontinuerligt

Huvuddelen av alla anställda med kontinuerligt treskiftsarbete återfinns

inom processindustrin, t. ex. massa- och pappersindustri, järn-, stål- och

metallverk och kemisk industri. Kontinuerligt treskiftsarbete finns i begränsad omfattning även inom t. ex. inom in-

mejeriindustrin, grafisk

dustri som förlag och tryckerier samt inom verkstadsindustrin. Inom byggnadsindustrin kan kontinuerligt treskiftsarbete förekomma tillfäl-

ligt i samband med glidforms- och underjordsarbeten. Skiftformen före-

kommer även bland fabriksvakter m. fl. Utanför industrin används kontinuerligt treskiftsarbete vid bl. a. kraftverk, el- och energiverk, samfärdsel, stuveriverksamhet, datacentra-

ler och sjukvård. Inom sjukvården är användningen av treskiftsarbete i

stort sett begränsad till intensivvårds- och förloss-

akutmottagningar, ningsavdelningar. På det statliga området förekommer tjänstgöring som

liknar kontinuerligt treskiftsarbete inom t. ex. polisväsendet, statens

järnvägar och luftfartsverket.

Gränserna mellan kontinuerligt Skiftarbete och turlistearbete är i många fall flytande. Inom kommunikationsområdet finns t. ex. arbets-

tidsförläggningar som till stor del liknar kontinuerligt treskiftsarbete

men där skiftbytestiderna varierar från dag till dag. Arbetsuppgifter som har servicekaraktär faller dessutom, åtminstone rent

definitionsmässigt

(se kapitel 4 i betänkandet), utanför skiftarbete.

De undersökningar som gjorts angáende omfattningen av kontinuer-

ligt Skiftarbete ger varierande resultat. Enligt OA-undersökningen år 1974 fanns ca 46 500 heltidsarbetande med sådant skiftarbete. I ULF-

undersökningen år 1977 beräknades antalet anställda i kontinuerligt tre-

skiftsarbete till ca 65 500 (1,8 procent av alla anställda).

Avtalsreglering

Under 1970-talet har träffat kollektivavtal som

huvudorganisationema

innebär att anställda i Skiftarbete skall ha en arbetstid

kontinuerligt på

36 timmar

per helgfri vecka i genomsnitt under ett år. Förbundsavtalen föreskriver i vissa fall andra utgångspunkter för beräkningen av arbetsti-

den.

210 Bilaga 3

I de avtal som finns mellan SAF:s Allmänna grupp och Svenska fabriksarbetareförbundet är den ordinarie arbetstiden fastställd till l 768 timmar i genomsnitt per år. Det angivna årsarbetstidsmåttet avser den ordinarie arbetstid som på grund av upprättat arbetstidsschema, förekommande driftuppehåll eller annars utlagda friskift gäller vid fortlöpande tjänstgöring i en och samma befattning. Det föreskrivs dessutom att arbetstiden kan variera på grund av enskild arbetares tjänstgöringsförhållanden. Avtalen innehåller också regler om att avsteg i er-

forderlig omfattning fár ske från veckovilebestämmelsema i arbetsmiljö-

lagen. Vid schemaläggningen skall iakttas att veckovilan utgör minst 30 timmar per sjudygnsperiod. Hinder möter likväl inte att enligt lokal överenskommelse tillämpa skiftscheman där veckovilan i vissa fall begränsas till 24 timmar. I avtalet för byggnadsämnesindustrin mellan Byggnadsämnesförbundet och Svenska fabriksarbetareförbundet är arbetstiden i genomsnitt 35 timmar per helgfri vecka varvid arbetstiden beräknas utgöra l 760 timmar i genomsnitt per kalenderår. Vidare finns en bestämmelse om att en arbetstagare inte får arbeta nattskift mer än högst och

sju dagar i följd

sedan skall bli befriad från sådant arbete under minst 14 dagar om han så önskar. Beträffande avsteg från veckovilebestämmelsema tillämpas samma regler som i avtalen mellan SAF :s Allmänna grupp och Fabriksarbetareförbundet. Avtalet mellan Jämbruksförbundet och Metallindustriarbetareförbundet fastställer den genomsnittliga arbetstiden vid kontinuerlig drift med helguppehåll till 36 timmar per helgfri vecka och vid kontinuerlig

drift utan helguppehåll till 35 timmar per vecka. Lokala överenskom-

melser om andra arbetstidsformer kan träffas. Massa- och pappersavtalet mellan Sveriges skogsindustriförbund och Svenska pappersindustriarbçtareförbundet fastställer den ordinarie arbetstiden per helgfri vecka till 36 timmar vid kontinuerligt treskiftsarbete. Den ordinarie arbetstidens förläggning för de olika avdelningarna bestäms genom lokala överenskommelser vilka skall införas i lokalavtalen. I lokalavtalen skall dessutom finnas inskrivet om driftsformen skall vara kontinuerlig eller intermittent.. Sågverksavtalet mellan Skogsindustriförbundet och Traindustriarbetareförbundet innehåller motsvarande bestämmelser.

Verkstadsavtalet mellan Sjggriges verkstadsförening och Svenska me-

tallindustriarbetareförbundet fastställer den ordinarie arbetstiden vid

kontinuerligt treskiftsarbete till 36 timmar och vid kontinuerligt treskiftsarbete vid storhelgsdrift till 35 timmar per vecka.

För statligt anställda med tjänstgöring som liknar kontinuerligt skift-

arbete är den ordinarie arbetstiden 34 timmar och 15 minuter i genomsnitt per vecka, om arbetstiden på lätthelgdagar är densamma som på vardagar. I annat fall är motsvarande arbetstid 36 timmar i genomsnitt per vecka. För kommun- och landstingsanställda gäller att arbetstiden per vecka vid förläggning som kontinuerligt treskiftsarbete skall utgöra 34 timmar och 20 minuter under tillämplig begränsningsperiod. Omfattar den ordinarie arbetstiden inte samtliga lätthelgdagar, ökas veckoarbetstiden i motsvarande mån.

Bilaga 3 211

3 Uppgiftsinsamling

Utredningen genomförde i slutet av 1979 en brevenkät till ett stort antal med kontinuerligt treskiftsarbete. Enkäten innehöll en industriföretag om skiftscheman och en blankett för redovisning av antalet anbegäran ställda i kontinuerligt skiftarbete. Svarsfrekvensen blev mycket hög, endast ett företag underlät att svara. I redovisningen ingår totalt 178 arbetsställen, 219 skiftscheman och

33 200 anställda (arbetarpersonal och Skiftgående arbetsledare). Följande tabell visar antalet anställda fördelade efter arbetsgivarorganisation.

Tabell l Antalet anställda fördelade efter arbetsgivarorganisation

Organisation Procent SAF-förbund SAF:s Allmänna grupp Bageri- och konditoriarbetsgivareförbundet Byggnadsämnesförbundet Järnbruksförbundet Sveriges skogsindustriförbund Träindustriförbundet Sveriges verkstadsförening Statsföretagens förhandlingsorganisation Kooperationens förhandlingsorganisation Totalt

Enligt SCB:s arbetarlönestatistik för andra kvartalet 1979 uppgick totala antalet arbetstimmar i kontinuerligt treskiftsarbete till 15 672 000. kan detta omräk- Efter en grov uppskattning av arbetstiden per anställd nas till ca 33 500 ”kvartalsarbetarä”. En branschvis fördelning av de anställda med motsvarande fördelvisar också en god överensstämmelse ning av arbetade timmar enligt arbetarlönestatistiken. För hela industrins del torde enkäten täcka mellan 80 och 90 procent av alla anställda med kontinuerligt treskiftsarbete. Uppskattningar av det totala antalet anställda i skiftformen ger varierande resultat. Enkätmaterialet torde dock täcka minst 50 procent av det totala antalet anställda i kontinuerligt treskiftsarbete.

4 vid treskiftsarbete

Arbetstidsförläggning kontinuerligt

För att beskriva arbetstidsförläggningen vid kontinuerligt treskiftsarbete används bl. a. begrepp som skiftcykel och skiftsvit. En skiftcykel är den tid som förflyter innan de skilda typer av arbetspass, som ingår i skiftarbetet, är jämnt fördelade mellan skiftlagen på olika veckodagar. Efter en är man tillbaka tänkskiftcykel till utgångspunkten igen. Den kortast Arbetstiden bara skiftcykeln har lika många veckor som antal skiftlag. kan variera mellan olika veckor i skiftcykeln. Med skiftsvit avses det an- I skiftscheman förekommer

tal skift av visst slag som arbetas i en följd.

vanligen följande beteckningar:

Bilaga 3

f örmiddagsskif t ef termiddagsskif t nattskif t tolvtimmarsskif t förlagt till dagtid tolvtimmarsskif t förlagt till nattetid f riskif t

En hel skiftcykel kan med dessa beteckningar beskrivas på följande sätt.

MåndagTisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag Vecka l n N Vecka 2 / Vecka 3 F Vecka 4 / Vecka 5 /

Skiftcykeln löper i detta fall över fem veckor. Den första arbetsveckan inleds med en skiftsvit om tre eftermiddagsskift som följs av en skiftsvit om fyra nattskift, varav ett är förlängt till tolv timmar. I vecka 3 och 4 fullgörs alla sju förmiddagsskiften i skiftcykeln i en följd. Skiftcykeln avslutas med nio friskift. Långledigheten omfatta: totalt 240 timmar eller tio dygn räknat från förmiddagsskiftets slut vecka 4 till ef termiddagsskiftets start igen vecka l. Söndagsdygnet indelas i två skift om tolv timmar i stället för tre skift om åtta timmar. De vanligaste skiftbytestiderna är kl. 06.00, kl. 14.00 och kl. 22.00. Det förekommer dock även andra skiftbytestider, t. ex. kl. 07.00, kl. 15.00 och kl. 23.00 eller kl. 05.00, kl. 13.00 och kl. 21.00. Vid tolvtimmarsskift under lördagar och söndagar sker skiftbytet vanligen kl. 18.00. I de flesta skiftscheman räknas dygnet från tidpunkten för förmiddagsskiftets

början.

Växlingen mellan skiften kan ske antingen framåt eller bakåt, se figur 1. Om skiftväxlingen sker utan att något friskift läggs emellan blir vilotiderna mellan två olika skifttyper 8, 24 eller 32 timmar. Figur l visar också det antal timmar som skiften vid olika skiftväxlingar.

skiljer

I två fall blir viloperiodema endast 8 timmar. Detta inträffar när växlingen sker bakåt, antingen från eftermiddagsskift till förmiddagsskift eller från nattskift till eftermiddagsskift. Ett ytterligare fall kan förekomma, nämligen när man växlar från förmiddag till natt samma dag. Vändskif t är den vedertagna benämningen på dessa former av skiftväxling.

Figur 1 Skiftväxling

Bilaga 3 213

Rent matematiskt att konstruera ett schema som ger är det omöjligt 36 timmars genomsnittlig veckoarbetstid med en jämn fördelning på förmiddags-, eftermiddags- och nattskift. Däremot går det bra att göra skiftscheman som utgår från 28 timmar (l68:6), 33 timmar (168:5) eller 42 timmar Den schemalagda tiden per anställd motsvaras här (16824).

av veckans 168 timmar dividerat med antalet skiftlag. (Det finns därutöver varianter med halva och tredjedelar av skiftlag.)

Schematiden måste i de flesta fall korrigeras för att var och en skall få sin rätta” ärsarbetstid. och 42 timmars schematid till- Med 4 skiftlag lämpas ofta ett avlösarsystem, alternativt görs relativt täta driftstopp, t. ex. var vecka. Med 5 eller 6 skiftlag krävs däremot att de an-

tredje

ställda utöver schematiden. Utfyllnadsskiften tas ut fullgör utfyllnadstid sätt, antingen via ett fastställt schema parallellt med ordinarie på olika schema eller också t. ex. för att täcka frånvaro. Det föreoplanerat, kommer för utläggning av fyllnadstid, t. ex. kombinamånga varianter tioner av planerade och oplanerade skift. Vid en del företag förbinder sig de anställda att göra utfyllnadstiden under en viss vecka i grundschemat.

5 Förekomst av arbetsskift och korta i

långa viloperioder undersökningsmaterialet

att förmiddags-, och Av undersökningsmaterialet framgår eftermiddagsnattskiften i de flesta fall är lika långa, dvs. 8 timmar. Undantag förekommer dock, Lex. att nattskiftet förlängs till 9 timmar med motsvaran- 9 timde förkortning av övriga skift. I den mån arbetstiden överstiger mar är det nästan undantagslöst fråga om tolvtimmarsskift. Enligt unförekommer tolvtimmarsskift bland 37,8 procent av ardersökningen i undersökningen. Tolvtimmarsskiften finns nästan uteslubetstagarna tande under lördagar och söndagar. Ett mindre anta] anställda (ca 35) har ständiga tolvtimmarsskift. Vartannat skift arbetas då på dagen och vartannat på natten. Viloperioden mellan två skift är alltid 24 timmar. 100 arbetstagare i undersökningen fullgör vidare två skift i Drygt

följd, dvs. 16 timmar totalt under ett veckoslut i skiftcykeln.

mellan två skift på endast ca 8 timmar (vändskift) före- Viloperioder kommer bland av arbetstagarna i undersökningen. I de 40,4 procent flesta fall förekommer det bara ett eller ett par vändskift under en hel skiftcykel. En begränsad grupp arbetstagare (ca l 000) har dock skiftsystem där vändskiften förekommer flera gånger under en vecka. Det är då snabbroterande där endast ett skift av fråga om mycket skiftsystem vartdera i

slaget arbetas i följd.

en av alla arbetstagare har både tolvtimmarsskift och

Drygt tredjedel

vändskift. Ca 30 procent av arbetstagarna har ett vändskift i direkt anslutning till ett tolvtimmarsskif t på söndag förmiddag. Totalt har 43 procent av alla arbetstagare i undersökningen tolvtim-

marsskift eller vändskift. till en vecka eller mer förekommer

Långledighetsperioder på upp

2 l 4 Bilaga 3

bland av arbetstagarna drygt 60 procent i undersökningen. Ca 60 procent av dessa har i sin tur också tolvtimmarsskif t eller vändskif t. Hittills har endast berörts långa arbetsskift inom ramen för den schemalagda arbetstiden. Det förekommer dessutom flera varianter för inarbetning av s. k. utfyllnadsskift. I vissa fall finns speciella scheman för utfyllnadsskiften, i andra fall läggs utfyllnadsskiften ut med mycket kort varsel. Det är inte ovanligt att en anställd direkt efter ett ordinarie skift fullgör ett utfyllnadsskif t. Den sammanlagda arbetstiden uppgår i sådana fall till l6 timmar. I flera avtal finns regler om övertidsersättning för s. k. icke schemalagd utfyllnadstid.

6 Konsekvenser av bestämmelser som tar sikte att

på

förhindra tolvtimmarsskift och vändskift

Mot bakgrund av uppgifterna i avsnitt 5 kan man studera effekterna på olika skiftscheman av bestämmelser som begränsar den ordinarie arbetstiden till exempelvis 9 timmar per arbetspass och föreskriver minst 10 timmars vila mellan två arbetspass. Det är uppenbart att såväl tolvtimmarsskif t som vändskift skulle beröras av ett sådant regelsystem. Tolvtimmarsskiften är med några relativt få undantag förlagda till lördagar och söndagar. En begränsning av den ordinarie arbetstiden enligt antagandet innebär att arbetspassen under och söndagar

lördagar

måste förkortas och ersättas med nya skift. I de flesta fall torde det räcka med mindre modifieringar, t. ex. att ett extra förmiddagsskift läggs ut på en av de arbetsfria söndagama (lördagama). I 5-veckorscykeln innebär en sådan förändring att den anställde får två lediga söndagar i stället för tre. Valet kommer ibland att stå mellan att förlägga det nya skiftet till ett ledigt veckoslut under den koncentrerade arbetsperioden eller till ett veckoslut i samband med långledigheten. Förläggs det nya skiftet på förstnämnda sätt kan problem uppstå om man samtidigt strikt vill

följa

veckovilebestämmelserna. I vissa scheman är arbetsveckoma redan nu starkt komprimerade. Nuvarande avtalsreglering relativt ger emellertid

stora möjligheter till avsteg från veckovilebestämmelsema. Det är därför

inte uteslutet att lösa en sådan schemaförändring utan att behöva inskränka på långledigheten. Ca 30 procent av alla skiftarbetande i undersökningen har ett vändskift omedelbart före tolvtimmarsskiftet Ett nytt skift unpå söndagar. der någon av de lediga söndagama innebär att även vändskiftet försvinner. En regel om minsta viloperiod mellan två arbetspass skulle i dessa fall föranleda samma åtgärder som en regel som tar sikte på en begränsning av den ordinarie arbetstiden. Vid andra typer av vändskift blir större åtgärder nödvändiga om en regel införs om minsta viloperiod. En som innehåller tre natt-

skiftföljd

skift, tre eftermiddagsskift och tre förrniddagsskift utan friskift emellan kan förändras antingen genom att man ändrar schemarotation, dvs. bör-

jar med förmiddagsskift och slutar med nattskift, eller genom att ett fri-

skift läggs in vid skiftväxlingen. Oavsett hur man gör kommer de anslutande ledighetsperioderna att förkortas.

Bilaga 3

7 om kontinuerligt treskiftsarbete utanför Något undersökningen

omfattar endast treskiftsarbete inom indu- Undersökningsmaterialet treskiftsarbete förekommer som tidigare nämnts till strin. Kontinuerligt viss del även i andra näringsgrenar. Utredningen har fått några exempel på skiftscheman som gäller inom och inom schema gäller endast

det statliga området sjukvården. Varje

för ett mindre antal arbetstagare. Materialet har därför ringa representativitet sett i förhållande till enkätundersökningen. Ett utmärkande är att nattskiftet nästan undandrag i dessa scheman till lO timmar. Förmiddags- och eftermiddagsskiften tagslöst är förlängt

i motsvarande överlappningstid förekommer

är förkortade grad. En viss ofta i samband med skiftbyten. Vanligen arbetas endast ett skift av vartemellan. Den typ av veckodera slaget åt gången med korta viloperioder som förekommer inom industrin återfinns inte i dessa långa ledigheter scheman.

av skiftscheman

Appendix Beskrivning

i undersökningen

Inledning

I undersökningen finns branscher representerade: följande

Företag anslutna till Bransch SAF :s Allmänna grupp, AGr Aluminiumverk Ferrologeringsverk Kemisk industri Oljeraffinaderier Bageri- och konditoriarbetsgivareförbundet, BKA Spisbrödsfabriker Byggnadsämnesförbundet, BÄF Cement- och betongindustri Mineralvaruindustri J ämbruksförbundet, Jbf Järn- och stálverk Sveriges skogsindustriförbund, SSIF Massa- och pappersindustri Träindustriförbundet, Tif Träförädlingsindustri Sveriges verkstadsförening, VF Metallvaruindustri Elektroindustri

Statsföretagens förhandlingsorganisation, SFO Gmvindustri Massa- och pappersindustri Kemisk industri Mineralvaruindustri

Kooperationens förhandlingsorganisation, KFO Livsmedelsindustri Textilindustri Massa- och pappersindustri Oljeraffinaderier Gummiindustri Porslins- och tegelindustri

2 l 6 3

Bilaga

Insamlade skiftscheman har uppdelats dels efter antalet skiftlag, dels

efter skiftcykelns längd. Samtliga scheman redovisas i följande tabeller.

Vid kortare skiftcykler är resp. skiftschema veckovis mångrupperat

dag till söndag. I övriga fall anges endast den första skiftföljden. Hela skiftcykeln består då av sju likadana skiftföljder.

Vid jämförelser mellan olika skiftscheman är det viktigt att lägga märke till hur fördelas

ledighetsperioderna under skiftcykeln. Andra förhål-

landen som bör uppmärksammas är på vilket sätt rotationen sker mellan olika skift samt nattskiftens i förhållande till

placering ledighetsperi-

oderna. I en särskild kolumn i tabeller

följande har den längsta ledighetsperioden i skiftcykeln angetts för varje schema. Vidare finns uppgifter om

resp. företags organisationstillhörighet och om antalet anställda som ar-

betar enligt resp. schema.

Angående beteckningar för olika slags skift, se s. 212. Tolvtimmars-

skift och vändskif t har markerats med fet stil.

Scheman med 4 skiftlag

skiftscheman som är uppbyggda med 4 skiftlag ger en genomsnittlig veckoarbetstid på 42 timmar. Drygt 2 200 eller 6,8 % av alla kontinuerligt skiftarbetande arbetar efter scheman med 4 Det förekom-

skiftlag.

mer skiftcykler på 4, 12 eller 16 veckor. Några arbetsställen i undersökningen har oregelbundna sviter där cykellängden inte går att fastställa. Eftersom schemats 42 timmar överstiger den avtalsenliga arbetstiden, förekommer antingen täta driftstopp (i 12- och 16-veckorscykeln) eller avlösarsystem. I vissa 4-veckorseheman finns friskiften inplacerade på fasta dagar. I andra fall sker avlösningen enligt särskilt schema som kan variera mellan skiftcyklerna.

Knappt en fjärdedel av alla anställda (22,6 procent) i denna skiftform

har scheman som innehåller tolvtimmarsskift eller vändskif t. Den längsta ledigheten varierar mellan 2 1/3 och 9 1/ 3 dygn. Längre sammanhängande ledigheter kan givetvis förekomma i samband med

driftstopp eller när avlösningen sker direkt före eller efter den schema-

lagda långledigheten. Scheman med l2-timmarsskift eller vändskift har genomsnittligt längre ledigheter än scheman utan.

Bilaga 3 2 l 7

Tabell 2 Scheman med 4 skiftlag

Skiftschema Organisation Anställda Längsta ledighet, dygn

4 -veckorscykel Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 ffeennn / /ffeee nn//fff eenn/// nn/ffee e/nn/ff fee/nnn /ffee// eeeeeec / / / / fff f/nnnnn nn///// _- \ b) ffeennn / /ffeee nn//fff eenn/// ffeennn //ffeee nn//fff eenn//l

mbmmquxømwmmww

/ /fffff ffeennn nn//eee eenn/// ////eeF //ffff/ eeennnN nn///// n_- \ b) / /nnnNe ee/ffFf fff///n nneee// , eeeeeeF // /nnnN nnn//l/ ///fff/ eeeennN n/ /fff/ /nnneeF fff//// f f f / / / / eeeennN n//fff/ /nnneeF nnn/ eeF //ee/ // ee/nnnN ffffff/ eeee/ /n nnnnnn/ //l/fff f///eee

1 Z-veckorscykel Dag l-12 fffeeennn/H . . . fffeeennn/U . . .

Vecka 1-12 ennn/// fff/eeF nnnn///

l

//efff/ ffff/// ee/fff/ ee/ennN n//////

nnnn/// fff/eeF / eee/ / / //eennN I

1 ö-veckorscykel Dag l-l6 eeeeffff//nnnnH . . . eeee/ffff/nnnn/l . . . ffff/eeeennnn/H . . .

Scheman med 5 skiftlag

av allt kontinuerligt Skiftarbete bedrivs numera med 5 skift- Merparten har drygt 28 000 eller 85,5 procent av alla lag. Enligt undersökningen skiftarbetande ett schema som är uppbyggt med 5 skiftlag. Den genomsnittliga veckoarbetstiden för 5 skiftlag är 33,6 timmar. Cykellängderna varierar mellan 5 och 50 veckor. Av alla anställda i S-skiftsystem har 44 procent tolvtimmarsskif t eller vändskif t. Den vanligaste skiftcykeln är 5 veckor, knappt 18 000 anställda arbe- Det förekommer stora tar efter S-veckorscykeln enligt undersökningen. variationer mellan olika arbetsställen när det gäller fördelningen av skif- Det finns scheman där alla 7 skiften av samma ten i S-veckorscykeln. i en och scheman där rotationen sker så snabbt att

slag arbetas följd man aldrig arbetar 2 skift av samma slag i följd. Mellan dessa ytterlig-

hetsfall förekommer ett stort antal varianter. Det är relativt vanligt att man har en hel veckas ledighet i schemat. Den lediga veckan kan i flera

218 Bilaga 3

SOU l98lz5

fall antas ha tillkommit när det femte skiftlaget infördes. Det gamla 4veckorsschemat har då helt enkelt förlängts med en arbetsfri femte vecka. Den längsta ledigheten i varje schema varierar mellan 3 och 12 dygn. De scheman som har ledigheter på mer än ll dygn har genomgående tolvtimmarsskif t eller vändskif t. Skiftcykler på 10 veckor förekommer i tvâ varianter. Den ena varianten byggs upp av ett relativt snabbroterande grundschema som omfattar 10 dagar. Den andra varianten innebär i stort sett en modifiering av 5-veckorscykeln där långledigheten sparas till de två sista veckorna. Enligt undersökningen har drygt l 000 anställda IO-veckorscykel. Ca 1/4 av dessa har tolvtimmarsskif t eller vändskif t. I den snabbroterande varierar

IO-veckorscykeln den längsta ledighe-

ten mellan

3 l/ 3 och 5 1/3 dygn. Den allra längsta ledigheten återfinnsi

det schema som har s. k. baklängesrotation med vändskift. I den andra formen av IO-veckorscykeln varierar den längsta ledigheten mellan 3 2/3 och 15 l/6 dygn. Tolvtimmarsskif t och vändskift förekommer relativt sällan i scheman som sträcker sig över 10 veckor. Av de ca 9 500 anställda som har

skiftcykler på 15 veckor eller mer har

endast ett hundratal scheman med tolvtimmarsskift eller vändskift.

Tabell 3 Scheman med 5 skiftlag

Skiftschema

5-veckorsqøkel Vecka l Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 Vecka 5 ffeenNN / /ffe// nn//fFF eenn/// /////// ////nnn /eeeell nnnn/ee e///lff fffffl/ eeeeeee / / / /fff ffff/l / nnnnnnn /////// nnn/eee e/fff// // /nnnn /eee/ff ff///// fffff/ / nnn/ /FF / / /nn/ / eee//NN ///ee// nnn//ff ff/ /eee e/ fff/ / ///nnnn /eee/// fffff// eeeee/l nnnnnl/ /////NN /l///FF fffffl/ eeeee// nnnnnNN /////// //l//FF fffffFF / / / / / / / eeeee/l nnnnnNN /////// nn/ /eNN / /nnn// ee/ffFF //ee/// fff//// eeeee// nrmnnNN / / / // / / fffffFF /////// /eeeeee e/nnnnn nn/ / /ff fffff/l /////// nnn/ /ff ff/ / /ee eecee// ///nnnn //fffl/ nnn//FF ff///// eeeee// ///nnNN //fffl/ nnn//ee ee///ff ffeeel/ ///nnnn //fff-l/ fffeeee /////// eeennnn ///ffff nnn//// nnn/ /ff ff//eee e/fff// ///nnnn /eee// eeee/ // ffffff/ nnn/eeF ///nnnN /////// fffeeee nnn/ / // ///ffff eeennnn /////// nef/ /ne f//nef/ / nef/ /n ef//nef //nefl/ f f

can/ef_ ///e:|// /efl///e n///en/ //efl/u

FN///FN ///FN// /FN///F N///FN/ //FN///

BiIaga3 219

sou 19315

Forts

Organi- Anställda Längsta Skiftschema sation ledighet, dygn

f///nnn ///eeee 41/3 /fff/// nnnn/// eee/fff ffeennn H//fff eenn/// //ffeee nn///// nn/ffee e///nnn /ffee/l //nn/ff fee///l en/fn/f n//n/fe len/fen /fe/en/ f/fe/// eeennnn /l/eeee nnn//ff fffff// /////// fff/nnn //eeee/ nnnn//e ee/ffff /////// fffeeee nnn//// /l/ffff eeennnn /////// fffeeee nnn//// /l/ffff eeennnn /////// ffeennn //ffeee nn//fff eenn/// /////// fffffff //eee// nnn//ee ee/nnnn /////// eee/ /nn nn///ff f/nnn// ///eeee /ffff/l nnnnnnn //leeee eee//ff fffff// /////// eeee/ff ffnnn// ////eee //fffnn nn///// nnn/eee e/fff// /////ff ff/nnnn /eee/l/ fffffff ///nnnn nnn//l/ ///eeee eee//l/ ff/nnnn /eee/l/ nnn/eee e/fffff /////// nnn//ee ee//fff ///nnnn //eee// ffff/H eeennnN ///eee/ nnn//fF fffff// /////// eeennnN /l/eee/ nnn/ffF ffff/N /////// nnnnnnN ///eee/ eee/ffF ffff//l /////// nnnnnn/ //Nfff ffff/l/ ee///l/

//eeeeg

eee/nnN //ffff/ nnnn//l ff/eeeF /////// nnnn/// ff/eeeF //ffff/ eee/nnN /////// nnn/eeF f/ffff/ ee/nnnN /fee/l/ /////// eeee/nN n//fff/ fff/eeF /nnnl/ /////// ffffff/ nnnnnnN /////// eeeeeeF /////// eee/nnN //ffff/ ff/eeeF nnnn//l /////// eee/nnN //ffff/ ff/eeeF nnnn/// /////// eee/nnN //ffff/ ff/eeeF nnnn/// /////// ffffff/ nnnnnnN /////// eeeeeeF /////// ffffff/ ///eeeF eee//// nnnnnnN /////// eeeeeeF /////// ffffff/ nnnnnnN /////// nnnn/eF e//fff/ fff/nnN /eeee// /////// nnnn/eF e//fff/ fff/nnN /eeee// /////// nnnnnnnN /eee//l fff/eeF e//fff/ /////// eeeennN n//fff/ nnnn/// /l//eeF fff///l nn/nnN //nn/// //eeeeF e/fffff ff///// fffnnnN ///fff/ nnn/eeF eeee//l /////// fffnnnN /l/fff/ nnn/eeF eeee/l/ /////// ll//nnN /eeeel/ nnnn//l fff//eF e//fff/ fffnnl/ eeee/nN ///fff/ nnn/eeF /////// eee/nnN /fffff/ nn/eeeF f/nn/// /////// ffffff/ ee/nnnN //ee/// nnn/eeF /////// nnnn//l ffeeeeF //ffff/ ee//nnN /////// /////FF eeeee// nnnnnl/ fffffNN /////// //l//FF eeeee// nnnnn// fffffNN /////// /l///FF eeeee// nnnnn// fffffNN /////// eeeennN n//fff/ /nnneeF fff//l/ /////// ffnneeF //ffff/ ee//nnN nnec/H /////// mm/ eeF ffff/// eeennnN /l/eff/ /////// fff/nnN /eeff/l nnnn/eF e/eeef/ /////// //ffffn nn//nne eenn/// //eeeef ff///// eeeennN n//fff/ /nnneeF fff///l ///////

222 Bilaga3 sou 1981:5

Forts.

Skiftschema Anställda Längsta ledighet, dygn fffff/eeeee/nnnnn//////// . . . . 8 fffff/eeeee/nnnnn//////// . . . . 8 fffff/eeeee//nnnnn/////// . . . . 7 fffff///eeeee///nnnnn/U/ . . .. 4 eeeee//fffff//nnnnn////// . . . . eeeee//fffff//nnnnn////// . . .. 6 1/3 nnnnn//eeeee//ffffü///// . . . . nnnnn//eeeee//fffff///ll/ . . .. nnnnn//eeeee//fffff///H/ . . . . nnnnn//eeeee//fffff////// . . . . nnnnn//eeeee/fffff/////// . . .. nnnnn//eeeeelfffff/l///U . . . .

JO-veckorscykel Dag l-30 ffffff/ ///nnnnnn////eeeeee//// . . . . ffffff///eeeeee///nnnnnn////// . . .. . . . .

eå///efl/efl///eL/efl///eL/u///x

45-veckørscjykel Dag l-45 fffeeennn///fffeeennn///fffeeennn//l///l//H/ . . . . nn/eee/fff/nnn/eee/fff/nnn/eee/fff////////// . . ..

50-veckorscykel Dag 1-50

efl//efl//efl/z//efl///efl////ef_///e{|//ef_//e:////eåm/

. . . .

Scheman med 5,5 skzftlag

Två företag har skiftscheman som är uppbyggda med 11 halva skiftlag. Skiftcykeln sträcker sig över ll veckor. I 5,5-skiftsystemet ingår en del av semestern i

långledigheten som i dessa båda fall uppgår till 19 l/ 6 el-

ler 20 dygn. Tolvtimmarsskift eller vändskift förekommer i bägge företagen.

Tabell 4 Scheman med 5,5 skiftlag

Längsta Skiftschema Anställda ledighet, dygn 11 -veckorscykel Vecka l-l l ffffff/ eeeeeeF /nmmnN n////// /////// ffffff/ eeeeeeF /nnnnnN n////// /////// /////// % SSIF ////nNN nnnn/// eeeee/l fffffFF ///////

//l/N/i

////nNN nnnn/// eeeee// fffffFF /////// SSIF 45

Bilaga3 223

Scheman med 6 sktftlag

I scheman med 6 skiftlag, vilket genomsnittlig veckoarbetstid på

ger en

28 timmar, finns en del av semestern inlagd i lângledigheten. Scheman är en relativt Antalet utfyllnadsskift blir

med 6 skiftlag ny företeelse. för att täcka korttidsförhållandevis högt vilket i många fall utnyttjas frånvaro. Knappt l 800 anställda arbetar efter schema med 6 skiftlag. till 6, 18 eller 24 veckor. Knappt 1/3 av alla an- Cykellängden uppgår ställda har tolvtimmarsskift eller vändskift. Långledigheten varierar mellan 8 och 17 1/3 dygn.

Tabell 5 Scheman med 6 skiftlag

Organi- Anställda Skiftschema sation

á-veckorxcykel Vecka l Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 Vecka 5 Vecka 6 ffnneeF //ffff/ ee//nnN nnee/l/ /////// /////// ffffeee //nnn// /////// eeee/nn nn/fff /////// /////ff fffffl/ nnnnnnn ///eeee eee//// /////// eeeeeeF /////// ffffff/ nnmmnN /////// /////// eee/nnn n///fff ///eeee /nnn//l ffff/H /////// eeeeeee /////// nnnnmm /////// fffffff ///////

I 8-veckorscykel Dag l-l8 nnn/eee/fff///l//l . . ..

24-veckorscykel Dag l-24 nnnn//eeee//ffff//l///l/ . . .. ffff/eeee///lnnnn//l//l/ . . ..

4 vid

Bilaga Dygnsarbetstiderna

_

turlistearbete m.m.

l Inledning

Enligt ULF-undersökningama förekommer långa dygnsarbetstider särskilt ofta bland anställda med kvälls- eller nattarbete, kontinuerligt treskiftsarbete och turlistearbete. Huvuddelen av alla anställda med kontinuerligt treskiftsarbete finns inom industrin. Kvälls- eller nattarbetande och turlistearbetande återfinns däremot främst i olika delar av den offentliga sektorn. Många servicefunktioner inom den offentliga sektorn fullgörs_dygnet

runt, t.ex. polisväsendet, brandförsvaret etc. Arbetstider sjukvården,

som awiker från vanligt dagtidsarbete finns vidare inom t.ex. handeln, restaurang- och hotellverksamhet och samfärdseln. Till. bilden hör i många fall även att intensiteten i verksamheten och personalbehovet varierar både mellan olika timmar på dygnet och mellan olika veckodagar. Turlistearbete är ett av de begrepp som används för att definiera ar-

betstidsformer där tjänstgöringen förläggs till olika tider av dygnet en-

ligt en Ett utmärkande drag för turlistearbete är att

tjänstgöringslista.

oregelbundenheten är betydligt större än t.ex. vid Skiftarbete. Vid kon-

tinuerligt Skiftarbete förekommer vanligen 3-5 olika tjänstgöringstider

avseende =ett förmiddagsskift, ett eftermiddagsskift, ett nattskift och ibland speciella långskif t under lördagar och söndagar. Vid turlistearbete kan det inom en begränsningsperiod förekomma ända upp till ett 20-

tal olika tjänstgöringsturer med olika längd och med olika förläggning

under dygnet. Det finns ett mycket stort antal typer av scheman för turlistearbete med varierande inslag av t.ex. natt-, lördags- och söndagsarbete. Det är därför inte att systematisera turlistearbete på samma förhållan-

möjligt

devis enkla sätt som t.ex. treskiftsarbete. redovisning belyser i en rad verksam-

Följande dygnsarbetstiderna

heter med olika former av oregelbundna och obekväma arbetstider.

Merparten_ av de beskrivna arbetstidsformerna kan hänföras till turliste-

arbete. I redovisningen ingår dock även andra arbetstidsformer, t.ex.

förskjuten arbetstid som har inslag av långa arbetspass eller korta

dygnsviloperioder.

226 Bilaga 4

2 Staten

I avsnitt 6.2 i betänkandet redovisas det system med arbetsperioder och viloperioder som inom den statliga sektorn ligger till grund för förläggningen av annan arbetstid än vanlig kontorsarbetstid.

2. l Postverket Inom postverket finns ca 33 000 heltidsanställda och 26 000 deltidsanställda. Verksamheten inom posten är uppbyggd med sikte på att brevförsändelser skall kunna befordras över en natt. En koncentration av arbetet till eftermiddagar och tidiga morgnar krävs för tömning av brevlådor samt sortering och utbärning av post. Uttag av ordinarie arbetstid på mer än 10 timmar under en arbetsperiod förekommer bland ca 4 300 av de heltidsanställda. Långa arbetspass finns bland brevbärare, postkassörer, transportörer, sorterare och

anställda vid jämvägsposten. Brevbärare har i allmänhet förmiddagstjänstgöring mellan ca kl. 06.00 och kl. 13.00. En eller ett par dagar i veckan tjänstgör de dessutom un-

der kvällstid, t.ex. mellan kl. 16.00 och 22.00. Den sammanlagda arbets-

tiden under dagar med såväl förmiddags- som kvällstjänst uppgår därför

imånga fall till ll eller 12 timmar. Transport- och sorteringspersonal har sin arbetstid förlagd till alla dygnets timmar. Under natturer uppgår ofta den ordinarie arbetstiden till 12 eller 13 timmar. Nattpassen föregås dessutom ofta av ett förrniddagspass samma dag. Arbetstiden per dygn kan på detta sätt uppgå till

15 ä 16 timmar. S. k. förmiddag-nattjänstgöring är för övrigt mycket

vanlig inom hela den statliga sektorn. Långa arbetspass förekommer till viss del även bland postkassörer. För att få längre sammanhängande ledigheter, dvs. sluta så tidigt som

möjligt före fridag och börja så sent som möjligt efter fridag, förlängs ett

eller flera arbetspass i motsvarande grad.

Den åkande personalen vid jämvägsposten har tjänstgöringsturer som

ibland sträcker sig över flera dygn. I den totala tidsramen ingår dels vanlig arbetstid och tid som till viss del tillgodoräknas som arbetstid, dels vilotid. Nattarbetspassen omfattar i regel 10-13 timmars sammanhängande ordinarie arbetstid. En begräsning av arbetstidsuttaget per dygn skulle enligt postverkets bedömning medföra behov av fler deltidsanställningar och fler biträ-

des/tjänster. Från personalorganisationernas sida finns samtidigt önske-

mål om begränsningaraV antalet deltids- och biträdestjänster.

För att minska frekvensen av obekväm tid för den enskilde delas ar-

betet på kvällar och nätter upp på så många av de anställda som möjligt. Alternativet till att brevbärarna tjänstgör en gång i veckan under kvällstid vore att inrätta biträdestjänster på deltid helt förlagda till kvällstid.

Härvid skulle man tvingas förlänga brevbäramas morgonturer med de nackdelar detta skulle innebära ur postutbämingssynpunkt.

Bilaga 4 227

2.2 Televerket

Televerket har ca 43 000 anställda. Antalet anställda med Skiftarbete och annat alternerande arbete uppgår till ca 5 000. Uttag av ordinarie arbetstid 10 timmar under en arbetsperiod förekommer överstigande bland vid radioområden, nätdriftscentraler och manuella telepersonal förekommer dels nattefon- och telegrafavdelningar. Långa arbetspass tid och dels under lördagar och söndagar. vid radioområden finns

I scheman som gäller för bevakningspersonal

såväl nattetid som under sön- och

det tjänstgöringsturer på 13 timmar Telefonister arbetar vanligen l0 timmar vid nattjänstgöring.

helgdagar. föregås ofta av ett förmiddagspass under samma dygn. Vilo- Nattpassen mellan och nattpassen uppgår ibland till endast 6 perioden förmiddagstimmar. televerkets starka bakom

Enligt bedömning ligger personalintressen

nuvarande arbetstidsförläggning. Genom denna uppnås längre sammanhängande ledigheter och fler lediga lördagar och söndagar. Ett visst inkan dock föreligga även

tresse av att lägga ut långa tjänstgöringsturer från verkssynpunkt, bl. a. för attsunderlätta rangeringsarbeten.

2.3 Statens järnvägar

För statens järnvägars del kan man i arbetstidssammanhang göra en

mellan å ena sidan stationär och å andra sidan

uppdelning personal

åkande personal. Bland den stationära förekommer uttag av mer än l0 tim-

personalen mars ordinarie arbetstid under en arbetsperiod i mycket liten utsträck;

är då nästan uteslutande förlagda

ning. De långa tjänstgöringsturerna till lördagar och söndagar. Däremot förekommer viloperioder på endast

8 timmar i samband med sk. i relativt stor

förmiddagwnattjänstgöring

utsträckning. Den åkande personalen utgörs av lokförare, bussförare, tågmästare förekommer i stor utsträckning bland och tågvakter. Långa arbetspass företrädesvis bland och tågvakter. Genom dessa kategorier, tågmästare långa arbetspass minskas i dessa fall t.ex. överliggningar på bortastation,

vilket är en fördel sett ur såväl personalens som verkets synvinkel. För verket innebär överliggningar kostnader dels för övernattningsbostäder, dels i form av den arbetstid som tillgodoräknas för tjänstgöringsuppe-

hållet på annan ort. Viloperioder på mindre än 10 timmar förekommer ca en gång i vec-

kan för en stor del av den åkande personalen. Vid överliggning på bortastation får viloperioden minskas till 7 timmar. Den åkande vid statens är en av de grupper som

personalen järnvägar

har de allra arbetstidema. En studie har nyligen mest oregelbundna

om turlistearbetande lokförare (Åkerstedt m.fl., Oregelbundna argjorts

betstider: av en undersökning av turlistearbetande loksammanfattning förare, från Laboratoriet för klinisk stressforskning, Karolinska rapport institutet, Stockholm, 1980). Rapporten visar att lokförama upplever ar-

228 Bilaga 4

betstidens under placering dygnet som det mest negativa inslaget i arbetstiderna. Arbetspassens och viloperiodernas inte längd anses däremot

som något stort problem bland lokförarna i undersökningen.

Luftfartsverket

Brandförmännen vid luftfartsverkets brand- och har i

räddningstjänst regel s.k. dygnstjänst, vilket innebär att de är i tjänst under ett helt dygn

i sträck. Uttag av mer än 10 timmars ordinarie arbetstid förekommer i viss utsträckning vid stationer där är fördelad

tjänstgöringen på ett litet antal

arbetstagare. Långa tjänstgöringsturer under veckoslut krävs i dessa fall för att uppfylla minimibestämmelser i det statliga arbetstidsavtalet om antalet lediga lördagar och söndagar. Berörda är personalkategorier flygledare och flygledarassistenter, fälttekniker samt personal för banunderhåll. Bland dessa personalkategorier förekommer även korta vilomellan perioder två arbetspass. I scheman som gäller för flygledare finns exempel på viloperioder på endast 6 och 7 timmar. Flygledarna har i allmänhet en som har stora likheter med kontinuer-

arbetstidsförläggning

ligt treskiftsarbete.

2.5 Polisväsendet

Inom polisväsendet förekommer under

långa arbetspass huvudsakligen

nattetid. Antalet till långa arbetspass är dock mycket litet i förhållande

det totala antalet arbetspass, endast ca l procent. Nattarbetspassen börjar vanligen kl. 2 l .OO och slutar kl. 07.00 eller i några fall kl. 08.00.

Vid kommenderingar av personal från ett polisdistrikt till ett annat, t.ex.vid statsbesök,tasofta ut mer än 10 timmars ordinarie arbetstid under en arbetsperiod. Ett större arbetstidsuttag vid dessa tillfällen begränsar antalet kommenderade polismän. i all-

Kommenderingar upplevs

mänhet som ett negativt inslag i polisyrket. I specialavtal för polisväsendet finns bestämmelser om att dygnsvilan får minskas till 8 timmar tre gånger i veckan. På grund av övertid kan dessutom 8 timmar,

viloperioden ligga under för ordningspolis dock ej

under 6 timmar. Viloperioder på 8 timmar mellan två arbetsperioder förekommer allmänt inom poliskáren. till detta från verksled- Anledningen uppges ningens sida vara ett personalintresse att koncentrera för

tjänstgöringen

att få långa sammanhängande ledigheter.

Personal vid bl.a. ordningspolisen har kontinuerlig En

treskiftsgång. vanlig utformning av dessa skiftsystem är att man arbetar ett eftermid-

dagsskift, är ledig i l0 timmar, därefter arbetar ett förmiddagsskift och

sedan är ledig 8 timmar. Sist arbetar man ett nattskift varefter infaller en långledighet som varar i tre dygn. Nattskiftet uppgår till l0 timmar

medan förmiddags- och eftermiddagsskiften ligger på 7 timmar.

Vid andra polisfunktioner minskas personalstyrkan under nattetid vilket innebär färre återkommande för berörd Arbetsnattpass personal.

Bilaga 4 229

SOU l98lz5

tidsförläggningen påminner dock till stora delar om den ovan beskrivna Den relativt strikta skiftskiftindelningen vid kontinuerlig treskiftsgång.

har åstadkommits genom att huvuddelen av polispersonalen

indelningen har måltidsuppehåll i stället för raster.

2.6 Kriminalvårdsstyrelsen

inom kriminalvården har traditionellt utfor- Arbetstidsförläggningen mats med sikte på en koncentration av och ett stort antal

tjänstgöringen

Bland vårdare förekommer arbetspefridagar. på kriminalvårdsanstalter

rioder på 24 timmar, där tjänstgöringstiden sammanlagt kan uppgå till

21 timmar. Antalet fridagar per kalenderår ligger samtidigt betydligt över vad som föreskrivs i det statliga avtalet. Från kriminalvårdsverkets sida eftersträvar man att på sikt minska artill maximalt ca 14 timmar. En ytterligare bebetsperiodernas längd På slutna gränsning kan inte accepteras med hänsyn till vissa vårdmotiv. anstalter sker inlåsning av internerna under nattetid. Från vårdsynpunkt är det väsentligt att samma vårdare finns till hands före inlåsningen på kvällen och efter En intensiv period med upplåsningen på morgonen. dessutom mellan kl. 17.00 och 20.00 dvs. stort personalbehov inträffar under kvällstid. Arbetsledarna vid anstaltsverkstäderna slutar kl. 17.00 under kvällstid motiverar och inlåsning sker kl. 20.00. Arbetstopparna

en relativt tidig start för nattjänstgöringen.

2.7 Tullverket

Bland de drygt 4000 sysselsatta inom tullverket har ca två tredjedelar

arbetstider. Dessa perarbetet förlagt till oregelbundna och obekväma återfinns i distriktsbevakning, och kust-

sonalkategorier gränsbevakning

bevakning. Inom distriktsbevakningen styrs den trafikexpedierande personalens

arbetstider av yttre förhållanden som ankomsttider för flyg och färjor.

utformning varierar därför från tullplats till tull-

Tjänstgöringslistornas

på olika lokala förhållanden. plats beroende Personal har till tullver-

vid kustbevakningen tjänstgöringen förlagd

kets fartyg. Patrulltidema varierar mellan två och nio dygn. Tid ombord

som inte är arbetstid med en tredjedel. Efterpå fartygen tillgodoräknas

den egentliga arbetstiden till-

som det är omöjligt att i förväg bestämma

och dels

lämpas ett system som anger dels en tidsram för tjänstgöringen

den ordinarie arbetstid som får tas ut under patrulleringen. Tjänstgöringen kan t.ex. omfatta tiden fr.o.m. kl. 09.00 ena dagen fram till kl. Under denna får den an-

19.00 nästa dag, dvs. totalt 34 timmar. period

ställde ordinarie arbetstid, varav 19 timmar tillgodoräkna sig 24 timmars

för utfört arbete och 5 timmar som kompensation för de 15 tjänstgö-

ringsfria timmarna ombord. för tullverket visar att

En genomgång av samtliga tjänstgöringslistor

av alla omfattar mer än l0 timmars ordina-

merparten tjänstgöringspass

230 Bilaga 4

rie arbetstid (94 procent). som sträcker

Tjänstgöringsturer sig över nat-

ten kan uppgå till 14 timmar. I listorna förekommer även viloperioder på ner till 8 timmar. Enligt tullverkets mening har de långa arbetspassen tillkommit efter önskemål från personalen.

2.8 Försvaret

Systemet med arbets- och viloperioder återfinns inte i det avtal som gäller för militär personal Ordinarie arbetstid 10 (MilARB). överstigande timmar under ett dygn förekommer i relativt stor utsträckning inom för-

svaret av b1.a. följande orsaker.

De värnpliktigas övningstid är 48 timmar/vecka och är till huvuddelen förlagd till måndag-fredag. Detta innebär att instruktörsledd utbildning måste genomföras förutom som dagspass även som kvällspass ca två gånger per vecka.

Stridsskjutningar med tunga vapen kräver ofta längre övningspass än

10 timmar för att man skall kunna förberedelse- och

utnyttja långvariga

avslutningsarbeten samt minska antalet avspärrningar av och

skjutfält

luftrum.

Grundutbildning av de värnpliktiga fordrar att en del av utbildningen

genomförs under mörker, vilket ofta innebär en förlängning av den ordinarie arbetstiden utöver 10 timmar per dygn. Inom kustflottan till ofta under

genomförs övningar sjöss en längre

tidsrymd dels på grund av långa och dyrbara förflyttningar till övnings-

platsema, dels för att nå en rationell och verklighetstrogen utbildning.

Här har exempelvis nämnts snorkelgång med ubåt vilket kan innebära arbetstider upp till 24 timmar per dygn för personalen.

Varje flottilj genomför en till två kvällar i veckan under den mörka

årstiden s.k. mörkerflygningar. Dessa berör huvuddelen av flottiljemas

anställda. t.ex. klargöringspersonal, meteorologer,

stridsledningspersonal och övriga servicefunktioner. För att upprätthålla anbefalld beredskap krävs det att flygvapnet har ett antal ledningscentraler, regionala vädercentraler, sambandscentraler

och en fungerande vakttjänst i gång dygnet runt och året runt. Per-

sonalen arbetar här i långa pass med få inställelser- på arbetsplatsen och lång sammanhängande ledighet mellan passen. Flygets räddningsverksamhet för såväl civila som militära räddnings-

uppdrag innebär tjänst och beredskap dygnet runt.

3 och

Landsting primärkommuner

3.1 Sjukvård

Inom hälso- och återfinns

sjukvården drygt 340 000 sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningama. En betydande andel av sjukvårdspersona-

len arbetar och obekväma arbetstider. på oregelbundna Det gäller i stort

sett samtliga personalkategorier, dvs. sjukvårdsbiträden, sjuksköterskor,

Bilaga 4 231

skötare i vård, läkare, undersköterskor, röntgen- och ope-

psykiatrisk

rationsassistenter m. fl. varierar mellan olika vårdinrättningar och Arbetstidsförläggningen Variationema beror främst på vårdform, bemanningssituaavdelningar. Lokala förhållanden som t. ex. kommunikationer tion och dagordning. och av arbetstider-

barntillsynsmöjligheter påverkar också utformningen na inom sjukvården.

arbetstider används i första hand Frånsett läkares långa arbetspass

nattetid. på sjukhus sköts huvudsakligen av speciell Nattjänstgöringen

arbetar deltid. Nattpassen sträcnattpersonal som nästan undantagslöst dvs. totalt

ker sig vanligen från kl. 21.00 till kl. 07.00 följande morgon,

minskar antalet arbetaca l0 timmar. Genom de långa nattarbetspassen Vidare sena kvällar

de nätter. begränsas dagpersonalens tjänstgöring

och tidiga morgnar. och andra former av alternerande förekom-

Skiftarbete tjänstgöring

inom Kontinuerligt treskiftsarbete

mer i liten utsträckning sjukvården.

samt vid intensiwårds- och tillämpas i någon mån vid akutmottagningar dvs. vid sådana avdelningar där servicegra-

förlossningsavdelningar,

konstant omfattar vanligen den hålls tämligen under dygnet. Nattskiftet lO timmars Inom den vården finns en ordning

tjänstgöring. psykiatriska

som innebär varvas med kortare peatt längre perioder av dagtidsarbete

rioder av nattarbete. förekommer vidare i stor utsträckning under lörda- Långa arbetspass 12 timmar är

gar, söndagar och helgdagar. Arbetspass överstigande

som sträcker sig upp mycket vanliga. Det finns exempel på arbetstider till 14 timmar. upplever de långa arbetspas-

Många sjukvårdsanställda

eftersom arbetsstyrkan

sen under lördagar och söndagar som pressande,

reduceras i förhållande till vardagar utan motsvarande minsksamtidigt

ning av arbetsuppgifterna.

av arbetspassens lördagar och söndagar En minskning längd under

tätare helgtjänst-

kan schematekniskt i och för sig åstadkommas genom

göring för berörda personalkategorier.

arbetstid 8 timmar förekommer Ordinarie överstigande per arbetsdag ofta även under En faktor vid arbetstids-

relativt vardagar. avgörande

för ronder och

förläggningen är sjukhusens dagordning, tidpunkterna servicefunktioner och inte minst måltidernas place-

andra gemensamma Från medicinsk är det t. ex. viktigt att ring under dagen. synpunkt bör därför hållas kvällsmålet inte serveras alltför tidigt. Personaltätheten en under dagen. Långa arbets-

hög under åtminstone tiotimmarsperiod tider är ofta att föredra från rent organisatoriska utgångsföljaktligen

punkter. För att åstadkomma förändringar i riktning mot kortare arbetspass

krävs i allmänhet en ökad grund-

jämnt fördelade över veckodagarna

Vid ett större har exempelvis uppgetts att det skulle

bemanning. sjukhus

utöver de ca 100 befintliga om

behövas ca 30 nya sjukskötersketjänster

arbetstiden till 9 timmar. Det kan i

den ordinarie per dygn begränsades

nänmas att bestämmelse om rast

detta sammanhang arbetsmiljölagens

att det vid olika landsting behövt in-

efter fem timmars arbete har gjort rättas ett betydande antal tjänster.

232 Bilaga 4

För att upprätthålla en hög personaltäthet under morgnar och eftermiddagar tillämpas i vissa fall s. k. delade varvid

tjänster, en rast på 2-3

timmar infaller under dagen. På de flesta håll strävar man efter att ta bort dessa tjänstgöringsturer, som inte accepteras av personalorganisationerna.

Det kan i detta sammanhang konstateras att bemanningspro-

blemen inom sjukvården allt oftare löses genom inrättandet av fler del-

tidstjänster. Ökningen av deltidsarbetet under 1970-talet har skett snab-

bare inom sjukvården än inom andra delar av arbetsmarknaden. Enligt gällande avtal är anställda med ordinarie arbetstid såförlagd

väl till vardagar som till sön-eller helgdag tillförsäkrade nio fridagar per

fyraveckorsperiod.

Vid utläggningen av den ordinarie arbetstiden finns en allmänt till-

lämpad praxis speciellt bland sjuksköterskor. Denna praxis innebär att

f ridagar och fridagsperioder förlängs genom att arbetspassen dagen före slutar

tidigt samtidigt som arbetspassen som ligger efter fridagen börjar

sent. Eftersom mellanliggande arbetspass vanligen är relativt långa förkortas dygnsviloperioderna före och efter fridagarna. Dygnsviloperioder på endast 9 timmar kan på detta sätt uppkomma flera gånger under en

begränsningsperiod. Ett annat typiskt drag i scheman inom sjukvår-

den år att rotationen mellan olika typer av arbetspass sker relativt snabbt. infaller

Ledighetsperioderna med fyra till fem dagars intervall.

Långledigheter liknande dem inom skiftindustrin förekommer inte. Läkarnas ordinarie arbetstid är alltid (med undantag för AT -läkares)

förlagd till dagtid. Under kvällar och nätter upprätthålls läkartjänstema

genom jour- och beredskapssystem. Eftersom huvuddelen av jourtiden

utnyttjas för aktivt läkararbete arbetstiden ligger den sammanlagda inte sällan över 16 timmar per dygn för en läkare. För ar-

jourtjänstgörande

betad tid under jour eller

beredskap utgår kompensationsledighet. Det är vanligt att denna kompensationsledighet sparas ihop till längre perio-

der, ibland upp till flera månader. En övergång till schemalagd tid diskuteras allt oftare. Som skäl för att behålla nuvarande ordning åberopas bl. a. vikten av kontinuitet i vårdarbetet samt att läkarna bör ha

möjlig-

het att delta i ronder.

3.2. Åldringsvârd

Arbetstidsförläggningen inom åldringsvården överensstämmer i stora drag med sjukvårdens. Nattjänstgöringen sköts i stor utsträckning även

här av speciell nattpersonal. Nattpassens längd ligger vanligen på l0 timmar eller något däröver. förekommer dess-

Långa tjänstgöringsturer

utom under lördagar och söndagar för dagpersonal.

Barnomsorg

Inom den institutionella förekommer ordinarie

barnomsorgen arbetstid

9 timmar överstigande under ett dygn i liten omfattning. Dagbamvårdare som tar emot barn i det egna hemmet har däremot i mycket stor utsträckning en sammanlagd arbetstid på mer än 9 timmar per dygn. I många kommuner utgör dagbarnvårdarna en buffert till den institutio-

sou 1981:5 233

Bilaga4

nella barnomsorgen. Till dagbarnvårdare hänvisas bl. a. barn vilkas föräldrar har kvälls- eller nattarbete, lördags- och söndagsarbetc samt barn i glesbygdsområden. Vistelsetiden för barnen hos dagbarnvårdama utgörs av summan för föräldrarnas arbetstid, restid och rasttid. Dagbarnvårdarnas arbete faller inte inom ramen för arbetstidslagstiftningens tillämpningsområde. Enligt det kollektivavtal som gäller bestäms arbetstidens omfattning och förläggning mellan kommunen och dagbarnvårdaren i varje särskilt fall. För vård av sjuka barn har kommunerna barnsamaritverksamhet. Bamsamariterna är numera ofta knutna till daghemmen. Tidigare har barnsamariterna ofta haft en typ av behovsanställning. Anknytningen till daghemmen innebär att anställningsförhållandena kan regleras på samma sätt som för övrig fast anställd personal. Bamsamariterna utgör samtidigt en extraresurs vid daghemmen. Barnsamaritemas arbetstider kan delvis jämföras med dagbamvårdarnas och de styrs av föräldrarnas arbets- och restider. Bamsamariterna har emellertid större

möjlighe-

ter att påverka arbetstiden än dagbarnvårdama, eftersom föräldrarna kan tillfälligt förkorta arbetstiden under barnets sjukdom.

3.4 Övriga vârdinstitutioner

är huvudmän Landstingen för omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda. Inom de slutna vårdinstitutionerna återfinns i mycket stor utsträckning ordinarie arbetstider som överstiger 9 timmar per dag. Liksom i fråga om sjukvården anges ofta bemanningssituationen som en avgörande faktor vid

arbetstidsförläggningen.

Landstingen och primärkommunerna svarar också för en stor del av institutionsvården för narkotika- och alkoholmissbrukare. Även i dessa vårdformer har arbetstidsförläggningen stora likheter med vad som gäller inom

sjukvården, med långa arbetspass under främst lördagar och

söndagar samt varierande arbetstider dag från dag. Många anställda fullgör även jour- eller beredskapstid i stor utsträckning.

3.5 Kollektivtrafik

Av betydelse vid utläggningen av arbetstidema för de anställda vid kommunala trafikföretag - i huvudsak buss- och tunnelbaneförare - är trafikintensitetens växlingar under dygnet. Under vardagar är efterfrå-

gan på trafiktjänster särskilt hög under morgon och eftermiddag. Delade tjänstgöringsturer med ett längre uppehåll under dagtid tillämpas i stor

utsträckning. Den dominerande arbetstidsförläggningen har stora likheter med tvåskiftsarbete med omväxlande tidiga och sena För

tjänster.

de flesta kommunala trafikföretag krävs att trafiken hålls igång 16-20 timmar under ett dygn. Enligt det avtal som gäller för trafikanställda är den maximalt tillåtna ordinarie arbetstiden per dag 9 timmar. Arbetstid utöver 9 timmar är alltid övertid. mellan Viloperioden två arbetsdagar skall inte understiga lO timmar. Viloperioden får minskas till lägst 8 timmar, dock oftare

ej än var fjärde dag i Det är relativt att följd. vanligt tjänstgörings-

234 4

Bilaga

listorna innehåller någon viloperiod kortare än 10 timmar åtminstone

bland de som växlar mellan tidiga och sena tjänster.

personalkategorier

Arbetstiderna bland anställda i kommunernas trafikföretag har nyli-

gen varit föremål för en omfattande undersökning (Lokaltrafiken som

arbetsmiljö, Delrapport 2: Arbetstider - hälsa och fritid, Psykologiska Institutionen, Stockholms Universitet, Stockholm 1980). Studien ingår som en del i ett större för lokaltrafik-

forskningsprojekt Arbetsmiljön

anställda i större och medelstora tätorter. finansieras av ar-

Projektet

betarskyddsfonden och utförs vid Stockholms universitet.

3.6 Brandförsvar

Inom kommunernas brandförsvar sker f. n. en successiv övergång från

i 24 timmar i sträck. Övergången

dygnstjänst omfattande/tjänstgöring

sker i samband med en arbetstidsförkortning från 56 ,timmar till 42 timmar per vecka. I den totala veckoarbetstiden för brandmän ingår dels

aktiv tid, dels jourtid. I de kommuner som genomfört arbetstidsförkort-

ningen ligger arbetspassen i regel på 10 timmar, nattpassen ligger på 14 timmar, den aktiva tiden begränsas till 24,6 timmar per vecka.

4 Privata sektorn

4.1 Hotell- och restaurangbranschen

Arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer, som gällde fram till 1970, föreskrev ett maximalt uttag av ordinarie arbetstid på ll timmar per dygn räknat från kl. 06.00 ena dagen till 06.00 andra dagen. Motsvarande begränsning finns numera i det kollektivavtal som gäller för

branschen. (Avtalet innehåller dock inget direkt förbjud mot längre ordi-

narie arbetstid under ett dygn men stadgar att övertidsersättning utgår om arbetstiden överstiger ll timmar.) förekommer i stor utsträckning i ho- Uttag av arbetstid på ll timmar

tell- och restaurangbranschen. Uppskattningsvis har ca hälften av alla

ett eller flera arbetspass i veckan på 11 sysselsatta (20 000 av 40 000) timmar. Berörda personalkategorier är kockar och annan kökspersonal ar-

samt Serveringspersonal och receptionister. Långa sammanhängande

betstider förekommer främst under lördagar och söndagar. än 10 timmar förekommer relativt ofta Dygnsviloperioder på mindre för anställda i branschen. För anställda vid nattklubbar finns dock en bestämmelse om att dygnsvilan bör omfatta minst 10 timmar.

4.2 Parti- och detaljhandeln

Inom förekommer uttag av ordinarie arbetstid på upp till

detaljhandeln

9 timmar per dygn i viss omfattning. Däremot är det ovanligt med ordi-

narie arbetstid överstigande 10 timmar. Detaljhandeln har en mycket stor andel deltidsarbetande. Dessa svarar för en stor del av arbetet

Bilaga 4 235

under kvällstid vid t. ex. stormarknader och varuhus som har långa öppethållandetider. Inom partihandeln finns långa arbetstider bland chaufförer. Chaufförerna arbetar vanligtvis 10 timmar eller mer per arbetsdag, vilket också innebär att de har fyradagarsvecka.

4.3 Samfärdsel

För att utföra långväga transporter under en och samma dag krävs i många fall uttag av ordinarie arbetstid på mer än 8 timmar per arbetsdag. Inom åkeriföretagen ligger arbetstiden regelmässigt på ca 10 timmar per arbetsdag, vilket innebär att de flesta anställda också har fyra dagars arbetsvecka. Vid övernattning utanför hemorten eftersträvas av naturliga skäl en så kort viloperiod som

möjligt.

5 Vissa om och

Bilaga uppgifter jour-

beredskapstid

l Inledning

Utredningsuppdraget berör frågan om jourtid såtillvida att utredningen

har att belysa konsekvenserna av regler som begränsar dygnsarbetstiden. Frågan om beredskapstid har bl. a. visst samband med veckoviloregleringen, som också ingår i uppdraget.

För gällande bestämmelser om jourtid redogörs i avsnitt 3.1 i betänkandet. I det följande redovisas förarbeten och avtalsreglering på området. Vidare lämnas en del uppgifter om i vilken utsträckning jour- och

beredskapstid tas ut. Kartläggningen är inte fullständig men bör dock ge

en uppfattning om förekomsten av och beredskapstjänstgöring. jour- Statistiska uppgifter finns inte som underlag för att jämföra omfattningen av sådan tjänstgöring vid olika tidpunkter. I tidigare lagstiftningssammanhang har bara redovisats spridda uppgifter om jourtjänst.

2 Förarbeten till allmänna

arbetstidslagen

Bestämmelserna om jourtid infördes i arbetstidslagstiftningen på förslag av 1963 års arbetstidskommitté, som framhöll bl. a. följande (SOU

1968:66 s. 136): Med hänsyn till den vikt kommittén i samband med diskussionen kring en allmän förkortning av arbetstiden lagt vid arbetstagarnas alltmer ökade värdering av fritiden framstår det i dag i ännu högre grad än förr som motiverat att gränsen mellan fritid och arbetstid görs direkt beroende av skyldigheten att uppehålla sig på arbetsstället. Det förhållandet att arbetstagaren inte utför arbete eller utför arbete endast under en kort del av tjänstgöringstiden skall inte förta tjänstgöringen dess karaktär av arbetstid, så länge arbetstagaren är förhindrad att vistas utanför arbetsstället. Kommitténs ställningstagande innebär att ------ arbetstid i lagens mening utgörs dels av tid under vilken arbete utförs för arbetsgivarens räkning dels av jourtid. Beredskapstid faller däremot även i fortsättningen utanför arbetstidsregleringen. Kommitténs avgränsning av arbetstidsbegreppet medför vissa komplikationer då det gäller att utvidga lagstiftningen till nya verksamhetsområden. Vid de överläggningar kommittén haft med företrädare för bl. a. brandväsendet, sjukvården, socialvården och olika statliga verksamhetsfält, inom vilka förhållandevis mycken jourtid tas ut, har från arbetsgivarrepresentantema bestämt hävdats att tillgång

238 Bilaga 5

till jourtid i den utsträckning som tas ut i dag är en avgjord förutsättning för att respektive verksamhet skall kunna bedrivas på ett för dess avnämare tillfredsställande sätt. En indragning av jourtidsmöjlighetema samtidigt med en förkortning av den ordinarie arbetstiden kunde med hänsyn till såväl ekonomiska förhållanden som svårigheten att tillgodose behovet av personalökning ställa verksamheten inför olösliga problem. Från arbetstagarrepresentantemas sida ansåg man det ur facklig synpunkt som ett angeläget mål att jourtjänstgöring avskaffades. Man var emellertid medveten om att ett sådant mål inte kunde uppnås inom berörda verksamhetsområden ännu på lång tid och instämde därför i arbetsgivarsidans bedömning om fortsatt behov av jourtjänstgöring. Kommittén har under sitt arbete för egen del blivit övertygad om riktigheten av partsrepresentantemas bedömning. Det kan sålunda slås fast att en förutsättning för lagstiftningens utvidgning till

de områden som ildag är klart beroende av tillgång till en betydande jourtjänst-

göring är att lagen utformas på sådant sätt att fortsatta jourtidsuttag möjliggörs. Att inrymma jourtiden inom ramen för den föreslagna gränsen för ordinarie arbetstid och övertid låter sig inte göra. Därtill har jourtiden, som framgår av kommitténs undersökning beträffande den faktiska förekomsten, alltför stor omfattn1ng.

l propositionen till allmänna arbetstidslagen (prop. 1970:5 s. l 13) anslöt

sig departementschefen till kommitténs förslag om

jourtidsbestämmel-

ser. Samtidigt framhölls att tid under vilken en arbetstagare står till arbetsgivarens disposition utan skyldighet att kvarstanna på arbetsstället, s. k. beredskapstid, skulle falla utanför lagregleringen. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.

En arbetsgrupp knuten till arbetsmarknadsdepartementet gjorde i

mitten av l970-talet en genomgång av utvecklingen på arbetstidsområ-

det efter arbetstidslagens tillkomst (Ds A 1975:3 Arbetstidslagens till-

lämpning). Arbetstidsgruppen konstaterade bl. a. att man inte under arbetet funnit belägg för att kommit att

jourtidsregleringen utnyttjas på

områden för vilka den inte varit avsedd.

3 Avtalsreglering

För statsanställda regleras skyldigheten att fullgöra jourtid, övertid och

beredskap i det s.k. skyldighetsavtalet, förkortat SKA. För huvuddelen

av alla statsanställda gäller härvid skyldighet att utföra jourtjänstgöring med de begränsningar som följer av allmänna arbetstidslagen. Vidare

föreligger skyldighet att fullgöra beredskap i den omfattning arbetsgiva-

ren påfordrar. Beträffande tjänstemän vid statens vattenfallsverk, för-

svarsmakten, Karolinska skolöverstyrelsen, ar-

sjukhuset, Sjöfartsverket,

betsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämndema finns bestämmelser om att och beredskapstid får tas ut vid högst tillfällen under en

jour- sju

fyraveckorsperiod eller vid högst nio tillfällen under en femveckorspe-

riod. Jour och beredskap får vid varje tillfälle omfatta tiden från arbets-

tidens slut en arbetsdag till arbetstidens nästa arbetsdag. Om

början sammanhängande jour sträcker sig över mer än en kalenderdygnsgräns, räknas varje sådan gräns som ett tillfälle.

Bilaga 5 239

För som omfattas av det militära arbetstidsavtalet får tjänstemän tas ut med högst 150 timmar under en Året delas

jourtid jourtidsperiod.

som in-

in i fyra jourtidsperioder. Begränsningen avser dock inte jourtid

faller under tid för vilken förbandsövningstillägg, särskilt förbandsöv-

ningstillägg eller krigsförbandsövningstillägg utgår. Ytterligare jourtid

utöver de 150 timmama får tas ut för ombord på marinens

tjänstemän

fartyg, vid kustradiostationer, i samband med flygräddnings- och inci-

dentberedskap osv. Beredskap får tas ut vid högst sju tillfällen per fyra-

veckorsperiod eller vid högst nio tillfällen under en femveckorsperiod. I avtalen för anställda inom kommuner och landsting finns en bestämmelse om att och beredskap endast bör förekomma i den om-

jour

som är oundgängligen nödvändig. Avtalen stadgar vidare att fattning längre begräsningstid för än fyra veckor eller kalendermånad

jouruttag

och högre än 48 timmar per fyraveckorsperiod eller 50 timmar

jouruttag

får förekomma om kollektivavtal träffas därom. Staper kalendermånad digvarande utläggning av och beredskap bör enligt avtalen tas upp i

jour

schema eller dylikt som överenskoms med företrädare för den fackliga

För arbetstagare som särskilt anställts för jourtjänstgö-

organisationen.

ring under nattetid får tjänstgöringen omfatta högst 52 timmar per vec-

ka.

Avtalen på LO-SAF-området innehåller inga bestämmelser om jour-

och inte heller bestämmelser om ersättning vid I många

tidsuttag jour.

avtal finns det däremot bestämmelser om beredskapstid och beredskapsersättning.

Arbetstidslagens bestämmelser om jourtid har intagits i det arbets-

tidsavtal Överenskomsom gäller för tjänstemän på SAF-PTK-området.

melser om annan beräkning eller omfattning av jourtid får här träffas lokalt mellan arbetsgivare och tjänstemannaklubb. Beredskapstjänst regle-

ras vanligen i lokala avtal.

4 Kartläggning av och beredskapstid jourtid

De uppgifter som lämnas i det följande avser något olika tidpunkter.

Anledningen är att utredningen i viss omfattning kunnat använda senast publicerade redovisning medan i övrigt uppgifter inhämtats i särskild ordning.

Statens arbetsgivarverk har för utredningens räkning gjort en kartläggning av jourtid vid ett antal myndigheter. I tabell l och 2 redovisas antalet anställda med jourtjänstgöring vid de myndigheter där jourtid förekommer. Uppgifterna avser all jourtid, dock ej jourtid vid förbands-

övningar inom försvaret. Jourtid förekommer regelmässigt bland ca 2 650 arbetstagare hänförliga till det allmänna statliga arbetstidsavtalet och ca 2 550 arbetstagare hänförliga till det militära arbetstidsavtalet, dvs. totalt ca 5 200 arbetstagare. Som kan nämnas att det to-

jämförelse

tala antalet arbetstagare inom det statligt reglerade området uppgår till drygt 500 000.

240 5

Bilaga

Tabell l Antal statligt anställda med jourtid indelade efter totala antalet jourtimmar under en begränsningsperiod (fyraveckorspeñod/ månad) Civil personal Myndighet Timmar 49/51 76 100

10 Flygvapnet - - - Summa 1 189 333 221 916

Tabell 2 Antal statligt anställda med jourtid indelade efter totala antalet jourtimmar under en begränsningsperiod (kvartal) Militär personal

700 Summa 1 550 900 70 30 2 550

Inom förekommer

arbetsmarknadsstyrelsen jourtid bland internatfö-

reståndare, elevhemsföreståndare, vaktmästare, ekonomibiträden m. fl. vid elcv- och

flyktingförläggningar.

Vid Karolinska förekommer bland

sjukhuset jourtid sjuksköterskor,

barnmorskor, avdelningsföreståndare, sektionsledare, röntgenassistenter, operationsassistenter, och Jour-

forskningsingenjörer ingenjörer. tjänstgöringen är koncentrerad till operations-, anestesi- och

röntgen-,

förlossningsavdelningarna.

Inom luftfartsverket förekommer bland fälttekni-

jourtid flygledare,

ker, brandförmän och brandmästare vid vissa flygplatser. Nästan 40 procent av all civil med återfinns inom

personal jourtid po-

lisväsendet. Berörda grupper är kriminalinspektörer, kriminalassistenter, polisassistenter vid och

ordningsavdelningar, sjöpolis fjällberedskaps-

grupper.

Inom Sjöfartsverkets område förekommer bland båtsmän. jourtid Jourtjänsjgöringen inom skolöverstyrelsens område utförs vid elevhem till specialskolor och vid elevförläggningar inom skolväsendet i övre

Norrland. Berörda personalkategorier är elevhemsföreståndare och biträdande föreståndare samt vårdare och skötare.

Bilaga 5 241

Inom trafiksäkerhetsverket förekommer jourtid bland dataoperatörer.

Vid statens vattenfallsverk förekommer bland ingenjörer och

jourtid driftingenjörer vid kraftstationer.

Ca hälften av alla statligt anställda med regelmässigt förekommande

jourtid finns inom försvaret. För arméns del nämns b1.a. regementsdag-

befäl. kompanidagbefäl och instruktörer vid Vid marinen

trupptjänst. förekommer jourtid bland vakt- och dagbefäl och bland civil sjukvårdspersonal. Inom flygvapnet förekommer jourtid vid vakt- och dagbefäls- Vidare förekommer jourtjänstgöring tjänst och vid flygräddningstjänst.

bland tekniker och tekniska biträden i samband med incidentsberedskap inom stridslednings- och luftbevakningsorganisationen. Merparten av alla jourpass inom det statliga området ligger under åtta

timmar. Uppgifter finns inte om hur stor del av jourpassen som ligger i

direkt till ordinarie arbetstid. Myndigheterna har emellertid anslutning redovisat det längsta sammanhängande arbetspasset bestående av ordi-

narie arbetstid och jourtid (tjänstgöringen har då ansetts sammanhäng-

ande även om den avbryts av uppehåll som är högst en timme). Arbetspass på en vecka eller mer återfinns bland t.ex. regementsdagbefäl, bland anställda vid elevförläggningar i arbetsmarknadsstyrelsens eller regi och bland vakthavande vid kraftsta-

skolöverstyrelsens ingenjörer tioner. I något fall förekommer sammanhängande tjänst under en hel

kalendermånad. Enligt arbetsgivarverkets statistik hade ca 8 300 anställda beredskapsersättning under mars månad 1980. Utöver dessa finns emellertid ytterligare ett antal anställda som har beredskapstjänst men där ersättning utgår i andra former, t.ex. tillgodoräkning av en del av beredskapstiden som arbetstid. Drygt 40 procent av alla som uppbar beredskapsersättning tillhör polisväsendet. En stor del anställda med beredskapsersätt-

ning finns dessutom inom försvaret, statens vägverk, Sjöfartsverket, sta-

tens järnvägar och vattenfallsverket.

För landstingsområdet finns en del uppgifter om jour- och beredskapstid i Landstingsförbundets löpande personalredovisning. Personal-

från mars månad 1979 innehåller vissa uppgifter om anredovisningen talet anställda Av totalt l6l 264 anställda med jour- och beredskapstid.

utan löneavdrag hade 2,9 procent jourtid och 3,8 procent beredskapstid. Andelen anställda med och beredskapstid redovisas för varje perjour-

i tabell 3. Det totala antalet landstingsanställda uppgick i sonalkategori mars 1979 till 336 257. Med utgångspunkt från uppgifterna om det tota-

la antalet anställda i personalkategori kan antalet jourtjänstgöranvarje

de beräknas till ca 9 000. Antalet anställda med beredskap kan uppskattas till ca l l 500. tabellen förekommer och beredskapstid i varierande om-

Enligt jouri stort sett bland alla personalkategorier inom sjukvården. Jour-

fattning tid förekommer främst bland läkare och medicinsk-teknisk personal. Be-

redskapstid återfinns i särskilt hög omfattning bland administrativ sjuk-

barnmorskor och medicinska assis-

sköterskepersonal, sjuksköterskor,

tenter. Inom landstingens sociala verksamhetsområden förekommer och beredskapstid bland både institutionsföreståndare och vård-

jourpersonal. Vidare har en betydande andel anställda i expeditions-, trans-

242 Bilaga 5

Tabell 3 Andel anställda med jour- eller beredskapstjänst och totala antalet anställda bland vissa personalkategorier inom landstingen 1979 Personalkategori Procentuell andel Antal anställda med anställda Jour Beredskap Sjuk várdspersonal

Medicinsk-teknisk personal (lab-röntgenbiträden m. fl.) 7,l 3 604 Vårdpersonal (skötare, sjukvårdsbiträde, undersköterska m. fl.) l 2 136 356 J ourpersonal - l 5 Social personal Social personal (kurator m. fl.) 0,4 2 631 Föreståndare vid inrättning för psykiskt utvecklingsstörda 40 7 421 Bamhemsföreståndare l 8 l Annan social personal (övriga föreståndare, fritidsledare, föreståndare vid inackorderingshem) l 240 Social personal (vårdare, vårdbiträde m. fl.) 8,4 19 662 Tandvârdspersønal Tandläkare 3 461 2,4 Ekonomipersonal

Expeditions-, transport- och vaktmästarpersonal 12,2 9,0 8 834 ” Uppskattar värde, uppgifter om jour och beredskap har beräknats utifrån personal utan löneavdrag.

port- eller eller

vaktmästarbefattningar jour- beredskapstjänstgöring.

Även inom landstingsområdet vanli-

ligger enligt uppgift jourpassen

gen under åtta timmar. Det finns dock exempel på sammanhängande

tjänstgöring, ordinarie arbetstid och som till 60

jourtid uppgår drygt

timmar. Detta är fallet när omfattar hela

exempelvis tjänstgöringen

veckoslut från fredag kl. 17.00 till måndag kl. 08.00. En betydande andel av

beredskapstjänstgöringen är också förlagd till veckoslut.

En genomgång av personalredovisningen avseende februari månad 1979 för det primärkommunala området visar att det totala antalet anställda med till ca l 350. I denna summa

jourtjänstgöring uppgick ingår

dock med dvs. varvad aktiv

ej brandpersonal dygnstjänst, tid och jour-

tid. Under februari månad 1980 hade ca 16 500 arbetstagare inom det

primärkommunala området beredskapstjänst.

Bilaga 5 243

i första hand i de kommuner som är förekommer Jourtjänstgöring och Gotlands kommuner. dvs. Malmö, Göteborgs sjukvårdshuvudmän, inom I övrigt används jourtjänstgöringen vid en lång rad verksamheter

elkraftkommunerna, bl. a. inom väghållning, fritidsgårdsverksamhet,

och lokalupplâtelse, so-

försörjning, Vattenförsörjning avloppshantering, och samt brandförsvar. Ca cial verksamhet såsom bam- familjeomsorg

med beredskap återfinns i väghållningsen fjärdedel av arbetstagarna antal med finns arbeten. Ett betydande arbetstagare beredskapstjänst

samt vatockså vid ålderdomshem, parkverksamhet, elkraftförsörjning

ten- och avloppshantering. används jourtid i ringa Inom den privata sektorn av arbetsmarknaden

Däremot förekommer beredskapstjänstgöring på en del utsträckning. elinstallationsverksamhet och rörinstallaområden såsom privata elverk, berörs ca l 500 personer inom dessa tionsverksamhet. Uppskattningsvis

Vidare förekommer inom t. ex. kemisk områden. beredskapstjänstgöring

och massafabriker samt traindustri, raffinaderier, järnbruk, pappers-

fikområdet.

Statens

offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

. Hälsorisker.S. . Ohälsaochvlrdutnyttjande. S. . Hälso-och sjukvårdi internationelltperspektiv.S. . Utgångspunktenoch riktlinjer för det fortsattaarbetet.S. . Ny arbetstidslag.A.

Statens 1981

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Socialdepartementet Hälso- och sjukvård inför 90-talet. l. Hâlsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnvttiende. [2] 3. Hülso- och sjukvård i internationellt fortsatta perspektiv. [3] 4. utgångspunkter och riktlinjer för det arbetet. [4]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny arbetstidslag. [5]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen.

V

91-38405946

LiberFörlag

ISBN Allmänna ISSN O375r25OX

Fiárlagct